Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887 (Proposition 1887:1 - janmar)

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

11 ik^dagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1887.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 12 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1888 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bih. till Riksd. Prot. 1887. l:a Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt.........................................................................

Kyrkotionde......................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ...............

TroSspassevolansafgift......................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter..........................................

Soldatvakansafgift............................................................

Båtsmansvakansafgift .....................................................

Arrendemedel....................................................................

Mantalspenningar...:..........................................................

Bötesmedel..........................................................................

Kontrollstämpelmedel ......................................................

Fyr- och båkmedel ........................................................

Telegrafmedel.....................................................................

Jernvägstrafikmedel.........................................................

Skogsmedel ...............................-......................................

Extra uppbörd .................................................................

säger 19,022,000: —

kronor 4,100,000: —

)» 250,000: —

»> 300,000: —

» 26,000: —

» 63,000: —

» 106,000: —

» 228,000: —

» 2,800,000: —

» 650,000: —

» 240,000: —

» 25,000: —

» 1,200,000: ~

» 1,275,000: —

» 6,000,000: —

» 1,668,000: —

» 91,000: —

Bevillningar:

Tullmedel ................................................................................. kronor 29,000,000: —

Postmedel ................................................................................... » 6,300,000:

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 300,000: —

Stämpelmedel........................... » 3,400,000:

Bränvinstillverkningsskatt ...... » 13,000,000:

Hvitbetssockertillverkningsafgift............................................. » 200,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................. » 3,500,000:

säger 55,700,000: —__

summa kronor 74,722,000: —

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande
månad:

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering

må beräknas och användas öfverskott å statsregleringen

för år 1885 ................................................................................ kronor 8,293,000: —

att såsom tillgång vid statsregleringen jemväl må
upptagas och beräknas öfverskott från postverket......... »_300,000: —

Transport kronor 83,315,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 83,315,000:
samt att af riksbankens vinst för år 1886 må anvisas
för statsverkets behof, till utbetalning vid den tid
under år 1888, som af Riksdagen bestämmes, ............... » 1,250,000:

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till..................

kronor 84,565,000:

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

för Kongl. hofstaten ................................................................. kronor 1,214,900:

» » slottsstaten............................................................... ”_123,100:

tillsammans kronor 1,338,000: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden den 12 innevarande månad*), föreslå,

att för en hvar af Deras Kongl. Högheter Hertigarne af Gotland, Vestergötland
och Nerike uppföres ett årligt anslag till belopp af 26,000 kronor;

samt att, under förutsättning af bifall härtill, det för Kongl. Maj:ts hofhållning
anvisade anslag, 800,000 kronor, nedsättes med motsvarande belopp,
78,000 kronor, eller till 722,000 kronor.

Slutsumman å anslagen under denna hufvudtitel kommer härigenom icke
att undergå någon förändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,814,667 kronor,

;) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med det beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver justitiedepartementsärenden den 1 ''2 innevarande månad*),
[1.] i de ordinarie anslagen ej föreslå annan förändring,
än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
in. in., för närvarande uppgående till 64,079 kronor,

höjes med....................................................................................... kronor 33: —

eller till 64,112 kronor.

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.......................................... » 3,814,667: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Majrts förslag uppgå till .......................................................... kronor 3,814,700: —

Extra anslag.

Under åberopande af de beslut, som innefattas i omförrnälda statsrådsprotokoll,
vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag
för år 1888:

[2.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och

tre militäre ledamöter .............................................................. kronor 5,000: —

[3.] för nya lagberedningen............................................. » 40,000: —

[4.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall » 15,000: —

[5.] till ersättning för ett af Statskontoret förskottsvis
utbetaldt belopp..................................................................... » 5,000: —

tillsammans kronor 65,000: —

En jemförelse emellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för

år 1887 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1887. 1888.

ordinarie anslag 3,814,667:— 3,814,700:— således ökning kronor 33: —
exfa’a_»_84,333:— 65,000:— » minskning » 19,333: —

summa kronor 3,899,000:— 3,879,700:—således minskning kronor 19,300: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 613,800 kronor,
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 12 innevarande månad*),
föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå
emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för utrikes
ärendena............................................................ kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet.............................. » 27,495: —

[3.] ministerstaten ......................................... » 339,635: —

[4.] militärattachéer ....................................... » 8,400: •—

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.
........................................................................... » 51,320:— 450,850: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet.............................. kronor 10,000: —

[7.] konsulsstaten............................................. » 132,830: •—

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ....................................................................... » 17,170:— 160,000: —

summa kronor 610,850: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris................................................... kronor 2,950: —

tillsammans kronor 613,800: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1881.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»......... kronor 4,500:-—

Vid jemförelse med 1887 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1887
års rikssiat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant .................................... kronor 18,133,400: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter ................................................................................. » 817,000: —

ersättningar............................................ »_693,400: —

tillsammans kronor 19,643,800: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 12 innevarande Januari*), föreslå,
beträffande

Artilleriet:

[1.] att detta anslag, under vilkor af bifall till det
förslag, som här nedan framställes om uppförande i
riksstaten af särskild! anslag till artilleriskjutskolor,

från dess nuvarande belopp ......... kronor 1,091,966: —

nedsättes med.................................... » 2,400: —

till......................................................... kronor 1,089,566: —

samt att nu förevarande anslag, under förutsättning att
under fjerde hufvudtiteln uppföres anslag till fästningsartilleri,
må erhålla benämningen »fältartilleriet»;

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1887.

Fästningsartilleribataljon å Yaxholm—OscarFredriksborg: [2.

] att Riksdagen — med godkännande af de i
statsrådsprotokollet den 12 Januari 1887 omförmälda
grunder för organisation af en fästningsartilleribataljon
å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg jemte hvad som dervid
föreslagits beträffande personalens aflöning — må
till genomförande af den del af bataljonens organisation,
som enligt samma protokoll skulle ega rum under år
1888, anvisa, utöfver de för Svea artilleriregementes
tre fästningskompanier och ett fästomgskompani vid
Göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Vaxholm—OscarFredriksborg
nu anslagna medel, jemväl 10,400 kronor

af reservartilleriets anslag samt såsom nytt anslag...... kronor 86,400: —

att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»fästningsartilleribataljonen å Vaxholm-—Oscar-Fredriksborg»
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom
reservationsanslag näst efter anslaget till fältartilleriet;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad
förut vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet,
af Kong! Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter;

Aflöning till stamtrupp vid Yesternorrlands bataljon:

[3.] att Riksdagen — med godkännande af de i
statsrådsprotokollet den 12 Januari 1887 omförmälda
grunder för organisationen af en stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon jemte hvad som föreslagits beträffande
personalens aflöning — må till genomförande af denna
del af bataljonens organisation bevilja ett årligt anslag
af.......................................................................................... » 26,643: 75

att, vid bifall härtill, detta anslags belopp jemte
de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning
uppförda 5,292 kronor 50 öre — sistnämnda belopp i

Transport kronor 113,043: 75

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 113,043: 75
den mån det för ändamålet varder disponibelt — må under
benämning »aflöning till stam trupp vid Vesternorrlands
bataljon» uppföras under fjerde hufvudtiteln såsom
reservationsanslag näst efter anslaget till Vesternorrlands
beväring;

samt att de besparingar, som å dessa för aflöningen
afsedda medel under uppsättningstiden kunna beredas,
må af Kongl. Maj:t få disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter;

Artilleristjutskolor:

[4.] att under fjerde hufvudtiteln må, näst efter
anslaget »till skjutskolor», uppföras under benämning

»artilleristutskolor» ett ordinarie reservationsanslag å » 18,100: —

samt att, vid bifall härtill, det nuvarande anslaget
»till skjutskolor» må i riksstaten benämnas »skjutskolor
för infanteriet och kavalleriet»;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[5.] att detta förslagsanslag, till jemnande af de
ordinarie anslagens slutsumma, från 4,337 kronor ned sättes

med 43 kronor 75 öre till......... kronor 4,293: 25.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.
__

summa kronor 131,143: 75

Härifrån afgår den föreslagna minskningen

dels i anslaget till artilleriet ..... kronor 2,400: —

dels ock i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m.
för departementets afdelning af Kongl.

Maj:ts kansli................................................ » 43: 75 » 2,443: 75

hvadan förhöjningen utgör..................................................... kronor 128,700: —

Transport kronor 128,700: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 128,700: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat ...................................... » 19,643,800: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till .......................................... kronor 19,772,500: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
månad finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare, att Riksdagen må under

denna hufvudtitel på extra stat bevilja:

[6.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning
in. m............................................................................. kronor 150,000: —

[7.] till fortsatt anskaffande af artillerimateriel...... » 700,000: —

[8.] till infanteriammunitionsvagnar......................... » 30,000: —

[9.] till Karlsborgs fästningsbyggnad........................... » 200,000: —

[10.] till försvarsarbeten vid Vaxholm—Oscar-Fre driksborg.

................................................................................... » 30,000: —

[11.] till fälttelegrafmateriel......................................... » 17,500: —

[12.] till ny uppsättning af munderings- m. fl. persedlar
till en klass af Gotlands nationalbeväring ....... » 70,000: —

samt att af det utaf Riksdagen redan beviljade anslag
anvisas för år 1888 till

[13.] byggnader för trängbataljonen......................... » 73,000: —''

Derjemte föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att på
extra stat bevilja till

[14.] reseunderstöd för otficerare och intendentur tjenstemän

............................................................................... » 9,000: —

[15.] fortsättande af generalstabens topografiska arbeten
.......................................................................................... » 60,000: —

[16.] skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande ............................................................................... » 90,000: —

tillsammans kronor 1,429,500: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

Bill. till Rilcsd. Prof. 1887. l:a Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.

ordinarie)
anslag /
extra )
anslag |

1887. 1888.

19,643,800:— 19,772,500: — således ökning..... kronor 128,700: —

1,442,400:— 1,429,500:— » minskning » 12,900: —

summa kronor 21,086,200: — 21,202,000:— således ökning...... kronor 115,800: —

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................................................................................. kronor 5,878,091: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter................................................................................ » 75,905: —

ersättningar......................................... »_26,404: —

tillsammans kronor 5,980,400: —

vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 31 December nästlidet år och den
12 innevarande månad*), föreslå, beträffande

Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att
i den ordning, som kan finnas lämplig, öka antalet officerare
vid flottan med 1 flaggman, 2 kommendörkaptener
af l:a graden, 2 kommendörkaptener af 2:a graden,
19 kaptener och 11 löjtnanter, den permanenta
reservstaten skall i mån af afgång upphöra samt de
genom uppkommande ledigheter på denna reservstat
samt öfriga reserv- och indragningsstater disponibla
löneförmåner, intill det för permanenta reservstatens aflönande
nu anvisade belopp 114,000 kronor, få användas
till aflöning åt nämnda antal officerare;

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte Hufvudtiteln”.

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1887.

[2.] att detta medgifvande äfven må få afse år
1887;

[3.] samt, i händelse af bifall härtill, att ett af de
lönetillägg å 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat åt
chefen för flottans stab och stationsbefälhafvaren i Carlskrona,
må besparas med vilkor att det andra får användas
till lönefyllnad åt endera utaf innehafvarne af
chefsbefattningen i Marinförvaltningen, chefsbefattningen
vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen i
Carlskrona, derest han icke uppbär flaggmans lön;

[4.] att Riksdagen på ordinarie stat beviljar för utbildande
och pensionering af reservbefäl 24,150 kronor,
deraf för förstnämnda ändamål 17,750 kronor och för pensioneringen
6,400 kronor, samt utaf dessa belopp för år
1888 anvisar 13,350 kronor till reservbefäls utbildande;

[5.] att till aflöning åt 2 miningeniörer må under
aflöningsanslaget anvisas ett belopp af 8,000 kronor;

[6.] att, såvida Riksdagen bifaller hvad Kong].
Maj:t föreslagit dels i fråga om tillökning af flottans officerskår
och utbildande af reservbefäl dels, under fjerde
hufvudtiteln, om aflöning till stamtrupp vid Yesternorrlands
bataljon, det nuvarande båtsmanshållet må sättas
på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och
roteringsbesvären den 5 Juni 1885 bestämda värden,
ingå bland statsverkets inkomster under vilkor:

att Riksdagen till båtsmanshållets ersättande med
en till flottans bemanning afsedd sjömanskår, så organiserad
och aflönad, som i statsrådsprotokollet för den
31 December 1886 af chefen för sjöförsvarsdepartementet
föreslagits och den nämnda protokoll bifogade aflöningsstat
(Bil. B.) närmare upptager, beviljar ett anslag
på ordinarie stat af 533,797 kronor, dock att häraf
under första året af den till åtta år bestämda öfvergångstiden
till den nya organisationen endast anvisas
en åttondedel eller i jemnadt tal 67,000 kronor, och
att detta belopp derefter under hvarje af de öfriga sju
öfvergångsåren med ungefär en åttondedel af hela anslagssumman
årligen förhöjes;

att Riksdagen medgifver, att, till anställande af
daglönare vid flottans varf i båtsmännens ställe, för -

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

höjning i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
framdeles må efter hand ega rum med högst 100,000
kronor att utgå i den mån, som det hittills vanligen
vid varfven använda antalet båtsmän icke kan genom
uppfordring af qvarvarande manskap vid båtsmanshållet
erhållas, och således till hela beloppet först sedan sådant
arbetsbiträde icke vidare i följd af vakanssättningen
finnes att tillgå;

att vakanssättningen skall ega ruin i mån af uppkommande
afgång inom båtsmanshållet äfvensom af
skeende öfverflyttning af båtsmän till den nya sjömanskåren,
dock icke under öfvergångstiden till den nya
organisationen med mera än en åttondedel af nuvarande
effektiva rotar årligen, Kongl. Maj:t likväl obetaget att,
om sådant erfordras och finnes utan olägenhet för flottans
bemanning kunna ega rum, medgifva en något
större årlig vakanssättning; och

att vakanssättningen skall fortfara, så länge Riksdagen
anvisar nyssnämnda båda anslag, äfvensom de
här ofvan till reservbefälets utbildande och pensionering
äskade belopp;

[7.] att i sammanhang med denna sjömanskårens
organisation den från extra anslaget till minväsendet
aflönade mintillverkningspersonalen uppföres på ordinarie
stat samt aflöningsanslaget i följd deraf förhöjes med
13,200 kronor;

[8.] att, i öfverensstämmelse med förestående hemställanden,
anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater, nu utgörande 1,211,184 kronor, må förhöjas

med följande belopp:

för utbildande af reservbefäl............... kronor 13,350: —

till aflöning åt 2 miningeniörer......... » 8,000: —

till påbörjande af sjömanskårens uppsättning
........................................... » 67,000: —

till aflöning åt mintillverkningsperso nalen.

.................................................... »_13>2Q0: ~ kronor

hvarigenom anslaget komme att uppgå
till 1,312,734 kronor;

äfvensom att Riksdagen må medgifva:

101,550: —

Transport kronor 101,550:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

[9.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till
aflöning för flottans kårer och stater må för genomförande
af den år 1876 beslutade löneregleringen under
år 1888 användas; och

[10.] att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande
under år 1888 ett anslag af 50,000 kronor
må å extra stat för samma år anvisas att gemensamt
med anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
redovisas.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[11.] att nuvarande anslag härtill, 162,000 kronor,
må för år 1888 nedsättas till 140,000 kronor;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[12.] att medgifva, det den medelstillgång, som uppkommit
genom de från Statskontoret aflemnade vakansafgifterna
för åren 1884 och 1885, såväl som de ytterligare
inflytande belopp af samma afgifter, hvilka enligt
Riksdagens redan fattade beslut böra komma sjöförsvaret
till godo, må användas till iståndsättande af
Skeppsholmsbron i Stockholm, nya ångpannor till korvetten
Balder och nytt tyghus vid flottans station i
Carlskrona, hvilka arbeten eljest skulle af anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll bekostas, med
förklarande att deraf i främsta rummet skall utgå det
till Skeppsholmsbrons iståndsättande erforderliga belopp
samt den del af anskaffningskostnaden för nya ångpannor
till korvetten Balder, hvartill nämnda anslag ej lernnar
tillgång, och derefter så mycket af kostnaden för uppförande
af nytt tyghus i Carlskrona, som med återstoden
kan bestridas.

101,550: —

Transport kronor 101,550: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

Sjöbeväringens vapenöfningar:

[13.] att Riksdagen medgifver, att det på ordinarie
stat anvisade förslagsanslag till sjöbeväringens vapenöfningar,
72,400 kronor, må användas, förutom till de vid
dess beviljande afsedda ändamål, jemväl till reparation och
komplettering af de värnpligtiges beklädnad äfvensom
till stadgad ersättning åt de värnpligtige, som sjelfve
ombesörja sin beklädnad eller någon del deraf; och

[14.] att detta medgifvande må få afse äfven innevarande
år.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterua.

[15.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln
fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000
kronor, och följaktligen anslaget, med ^beräkning af
deri ingående friheter och ersättningar, utföras med
1,200,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter,
att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande
öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas
för de med anslaget afsedda ändamål;

[16.] att Riksdagen må medgifva, att Ofverfyringeniören
Nils Gustaf von Heidenstam må från och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller nådigt
afsked, från lots- och fyrmedlen erhålla för sin återstående
lifstid en årlig pensionsfyllnad till så stort belopp,
att densamma tillhopa med pensionen från andralitetskrigsmanskassan
utgör 4,000 kronor, eller 2,372
kronor.

[17.] att Riksdagen ville medgifva, det Ofverlotsen
åt lista graden vid Kalmar lotsplats C. V. Kinnmans
enka Johanna Kinnman, född Malmsten, må för sin
återstående lifstid tilldelas ett årligt understöd af 300
kronor att utgå från lots- och fyrmedlen äfvensom att,
i händelse af bifall härtill, detta understöd må få
utgå från och med år 1887.

101,550: —

Transport kronor 101,550:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 101,550: —

Nautisk-meteorologiska byrån.

[18.] att anslaget till nautisk-meteorologiska byrån,

9,000 kronor, må i riksstaten såsom reservationsanslag
uppföras.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

[19.] att det härtill i nuvarande riksstat anvisade
anslag, 47,012 kronor, må till jemnande af hufvudtitelns

slutsumma ökas till 47,062 kronor med.............................. » 50: —

1 afseende å öfriga under femte hufvudtiteln i riksstaten
uppförda ordinarie anslag har Ivongl. Maj: t icke att
föreslå någon förändring.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör
således ................................................................................... kronor 101,600: —

hvarifrån bör afräknas nedsättningen i anslaget till lindring
i rustnings- och roteringsbesvären ................ » 22,000: —

då anslagsförhöjningen utgör.................................................. kronor 79,600: —

Lägges härtill femte hufvndtitelns slutsumma enligt
gällande riksstat............................................................. » 5,980,400: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............................................. kronor 6,060,000: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1888 af
löneregleringen för flottan .................................................... kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[20.] en pansarbåt af »Sveas» cert 2,868,000 kronor,

deraf för år 1888....................................... » 700,000: —

Transport kronor 750,000:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

[21.] anskaffning af en l:a klassens minbåt............. »

[22.] artillerimateriel....................... ............................. »

750,000: —
135,000: —
100,000: —

äfvensom medgifva:

[23.] att det öfverskott af 27,000 kronor, som uppkommit
å det genom Kongl. Maj:ts nådiga bref den 23
Maj 1884 till Marinförvaltningens förfogande stälda belopp
af 82,500 kronor för anskaffande af 11 st. 12 cm
kanoner, må få användas till anskaffning af artillerimateriel
för flottans fartyg;

samt anvisa till:

[24.] 24 st. 14-tums sjelfgående minor ................... » 216,000: —

[25.] tänd- och syftstationer vid Oscar-Fredriks borg

och Vaxholm .................................................................... » 58,300: —

[26.] minväsendets utveckling......................................... » 6,517: 70

[27.] fullbordande af ett minskjul vid Stockholms

station.................................................................................... » 53,800: —

[28.] ersättning af kostnaden för redan beslutade

arbeten vid Fårösund.............................................................. » 33,811: 30

[29.] nybyggnader och anskaffningar derstädes ....... » 46,571: -—

tillsammans kronor 1,400,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
föli ande sätt:

1887. 1888.

ordinarie anslag 5,980,400:— 6,060,000:— således ökning kronor 79,600: —
extra » 964,200:— 1,400,000:— » » » 435,800: —

summa kronor 6,944,600: — 7,460,000: — således ökning kronor 515,400: —

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

kontant.............................................................................-.............. kronor 4,620,976: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter.............................................................................. » 9,290: —

ersättningar.......................................... »_18,588: —

tillsammans kronor 4,648,854: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 12 innevarande månad*), föreslå, beträffande Kommerskollegium: A.

Kommerskollegium och Patentbyrån.

[1.] att Riksdagen må dels, på det Kongl. Maj:t må
komma i tillfälle tilldela Kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman, med
undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under
år 1888, på extra stat för år 1888 anvisa 7,640
kronor, dels medgifva, att intill slutet af år 1888, i den
män sådant är erforderligt för bestridande af göromålen
inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde embetsoch
tjensteman af samma aflöningsförmåner, som andre
med dem likstälde tjensteman åtnjuta, af Kongl. Maj:t
må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som
äro i Kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en
advokatfiskalstjenst, än äfven för andra ledigblifna eller
ledigblifvande befattningar inom Kollegiet, i afseende å
Indika indragning kan ega rum eller förändring eljest
vidtagas;

[2.] dels ock ytterligare medgifva, att de under år
1888 inflytande avgifter för patent och för registrering
af varumärken må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingas af tillämpning under samma år
af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken;

B. Bergsstaten.

[3.] dels att Riksdagen må från och med år 1888
å ordinarie anslaget till Kommerskollegium under anslagstiteln
»Bergsstaten» uppföra, till bestridande af kost -

*) Se bil. till statsverkspropositionen ”Sjette hulvudtlteln’''.

Bih. till Rikad. Prot. 1887. l:a Sami. l:a Afd.

Kong1. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1887.

nader för kartritning vid grufkartekontoret, ett belopp
af 2,500 kronor;

[4.] dels ock medgifva, att, derest Kongl. Maj:ts
proposition af den 17 December 1880 angående upplösning
af det nu bestående rättsförhållandet mellan
kronan och Sala bergslag m. m. bifalles, från och
med år 1888 det å sjette hufvudtitelns ordinarie anslag
till Kommerskollegium under anslagstiteln »Bergsstaten»,
till aflönande af tjenstemännen vid Sala silfververk, uppförda
belopp, 2,500 kronor, må från anslaget till ''Kommerskollegium
uteslutas;

kommande, i händelse af bifall till hvad sålunda
föreslagits, slutsumman af ordinarie anslaget till Kommerskollegium
att förblifva oförändrad;

Rikets ekonomiska kartverk: *

[5.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel
på extra stat för år 1888 anvisa till fortsättande
af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens
län 31,000 kronor och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller
tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen
uppstående behållningar å båda anslagen må användas
äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket;

Landsstaterna i lånen:

[6.] att landshöfding må berättigas att från och
med innevarande år för resor, som lian verkställer till
inhemtande af närmare kännedom om hvad till länets
bästa kan lända, erhålla rese- och traktamentsersättn in v
enligt gällande resereglemente, dock med högst 1,000
kronor för år i hvart och ett af Kopparbergs, Gefleborgs,
Vesternorrlands, Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens
samt Vermlands län och med högst 500 kronor
för år i hvart och ett af de öfriga länen;

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om. statsverket 1887.

[7.] samt att penningeanslaget under »landsstaterna
i länen» må höjas med det belopp, hvartill sex indragna
landsstatsboställens afkastning är i stat beräknad, eller kronor
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,637,309 kronor till 2,641,049
kronor;

Väg- och Vattenbyggnadsstaten:

[8.] att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten»
å Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
stat till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjensteman, rit- och skrifbiträde» uppförda belopp, 7,200
kronor, må från och med år 1888 höjas till 10,000 kronor
och således med ................................................................

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda
reservationsanslag, till expenser för allmänna arbeten
och till vägundersökningar, hvardera å 30,000 kronor)»
att ökas från 126,400 kronor till 129,200 kronor;

(xästgifvares friheter:

[9.] att, med bifall till dels de i statsrådsprotokollet
föreslagna utbyten af ränteersättningar mot bestämda
årliga belopp och dels den i protokollet omnämnda förenkling
i afseende .å ersättningarne till gästgifveri erna i
Elfsborgs län, penningeanslaget under »gästgifvares friheter»,
utgörande 6,880 kronor, höjes med ett till 292
kronor jemnadt belopp, eller till 7,172 kronor;

och deremot det i kolumnen »indelning och dermed
jemförlig anvisning på förslag, ersättningar» under
nyssnämnda anslag uppförda belopp, 6,060 kronor, minskas
med 292 kronor till 5,768 kronor;

Färjor och Färjekarlar:

[10.] att, med bifall till det i statsrådsprotokollet
omnämnda utbyte af indelningsersättningar mot bestämdt
belopp, penningeanslaget under anslaget »färjor och

3,740:

2,800: —

Transport kronor

6,540:

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor
färjekarlar», nu utgörande 152 kronor, höjes med ett
jemnadt, belopp af 202 kronor till 354 kronor;

och deremot det i kolumnen »indelning och dermed
jemförlig anvisning på förslag, ersättningar» nu uppförda
belopp, 208 kronor, från riksstaten uteslutes;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»färjor och färjekarlar» att minskas från dess nuvarande
belopp, 385 kronor, till 379 kronor, eller med 6 kronor;

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar: [11.

] att Riksdagen må dels på ordinarie stat från
och med år 1888 bevilja till understöd åt anstalter för
lägre landtbruksundervisning med hufvudsakligt ändamål
att befrämja elevernas teoretiska utbildning ett förslagsanslag
å 15,000 kronor, att efter Kongl. Maj:ts
bepröfvande med högst 3,000 kronor årligen tilldelas
sådana anstalter, under vilkor

att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet
inom orten af dylik undervisning;

att inom orten tillskjutes lika belopp, elevafgifter
inberäknade;

att en frielev för hvarje fullt 1,000 kronor af statsbidraget
eger att vid anstalten åtnjuta undervisning;

att anstalten underkastar sig den kontroll, Kongl.

Maj:t i hvarje särskild! fall finner skäl föreskrifva; samt
att anstalten årligen afgifver berättelse om sin verksamhet
för landtbruksundervisningen;

dels ock medgifva, att, i den mån nuvarande anslag
för lägre landtbruksskolor icke tagas i anspråk för dylika
skolor, äfven sålunda tillgängliga medel må användas
till understöd åt undervisningsanstalter af förstnämnda
slag med belopp af högst 4,000 kronor åt anstalt inom
län, der landtbruksskola ej finnes, som åtnjuter statsanslag
till enahanda belopp, och med högst 3,000 kronor
åt andra dylika anstalter, allt på enahanda vilkor,
som ofvan angifvits, dock att inom län, der landtbruksskola,
som åtnjuter bidrag af statsmedel, ej finnes, stats Transport

kronor

6,540

6,540:

Kongl. Maj:ls nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

understöd må lenmas, ehvad bidrag inom orten tillskjutes
eller icke.

Bifalles detta, kommer ordinarie anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar»

att höjas med .............................................................................. »

eller sålunda från 175,400 kronor till 190,400 kronor,
deraf 15,000 kronor förslagsanslag till befrämjande
af lägre teoretisk landtbruksundervisning;

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

[12.] dels att det under anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet af slöjderna» särskild! till reseunderstöd åt
fabriks- och handtverksarbetare anvisade anslag höjes
med 8,000 kronor, eller från 12,000 kronor till 20,000
kronor;

[13.] dels ock att det under samma anslagstitel särskildt
till befrämjande af husslöjden uppförda belopp,
20,000 kronor, höjes med 5,000 kronor, eller till 25,000
kronor;

kommande, i händelse af bifall till hvad sålunda
föreslagits, anslaget till »befrämjande i allmänhet af
slöjderna» att ökas från 50,500 kronor till 63,500 kronor,
eller med ............................................................................

Skiften och afvittringar:

[14.] att Riksdagen må dels för år 1888 bevilja
förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje
storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, som icke kommer
att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens
för storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400
kronor; dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna
af tjensten under år 1888 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län och de storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta
arfvode efter taxa, kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och____

Transport kronor

6,540: —

15,000: —

13,000: —

34,540: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor
3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten''
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
dels för år 1888 åt föredragandena af afvittringsärenderia
i Vesterbottens och Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i det
åt hvarje af dem anslagna belopp, dels ock bevilja tillfällig
förhöjning i styresmannens för afvittringsverket i
Vesterbottens län årsarfvode för år 1888 med 200 kronor; [15.

] samt att, till bestridande af kostnaderna för
storskiftes- och afvittringsverken under år 1888, för
samma år utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på
extra stat anvisas 123,000 kronor;

Sala bergslag:

[16.] att, derest Kongl. Maj:ts proposition af den 17
December 1886 angående upplösning af det nu bestående
rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag
m. m. bifalles, anslaget »Sala bergslag» å 6,320 kronor
från riksstaten uteslutes;

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar:

[17.] att, med bifall till inlösen och utbyten af
ersättningar, på sätt i statsrådsprotokollet blifvit ifrågasatt,
det å förslagsanslaget till »jordförluster genom
kanal- och väganläggningar» i kolumnen »indelning och
dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
uppförda belopp, 6,000 kronor, minskas med 788 kronor,
eller till 5,212 kronor.

I händelse af bifall härtill kommer anslaget till
»jordförluster genom kanal- och väganläggningar» att
minskas från dess nuvarande belopp, 10,260 kronor, till
9,472 kronor, eller med 788 kronor;

34,540

Transport kronor 34,540:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 34,540: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

[18.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag minskas från 118,663 kronor till 118,394
kronor, eller med 269 kronor. ____

summa ökning kronor 34,540: —

Beträffande öfriga under sjette hufvudtiteln i riksstaten
uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke
att föreslå annan ändring, än att anslagstiteln »statistiska
tabellkommissionen» utbytes mot anslagstiteln »statistiska
centralbyrån».

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma... kronor 4,648,854: —
efter afdrag af de föreslagna
minskningarne å anslagen
till färjor och färjekarlar,

Sala bergslag, jordförluster
genom kanal- och väganläggningar
samt skrifmaterialier
och expenser, ved

m. in., tillsammans ......... » 7,383: —

således .......................................................................................... » 4,641,471: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,676,011: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:

under punkten 1, till tillfällig löneförbättring

för Kommerskollegium.................................... kronor

under punkten 5, till fortsatt bearbetande

af rikets ekonomiska kartverk ................. »

under punkten 15, till fullföljande af storskiftes-
och afvittringsarbetena .................. »

Transport kronor

7,640: —
76,000: —

123,000: j—

206,640: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:

[19.] handhafvande af kontroll å försäkringsan stalterna

........................................................... »

[20.] ett skyndsammare bearbetande af aflönings och

pensionsstatistiken ................................. »

[21.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» »

[22.] anslag till upprätthållande af en härads skrifvaretjenst

inom Jemtlands län........... »

[23.] aflöning m. in. åt särskild polisstyrka på

landet............................................................... »

[24.] anordnande af tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader

............................................ »

[25.] arfvode åt en extra byråingeniör hos Väg och

Vattenbyggnadsstyrelsen ..................... »

[26.] anordnande af högre undervisning i mejeri hushållning

vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut
................................................... »

[27.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten ...................... »

[28.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner m. in....... »

[29.] bidrag till underhåll af sju kemiska sta tioner

för jordbrukets och näringarnes

behof ....................... »

[30.] understöd åt frökontrollanstalter..................... »

[31.] de geologiska undersökningarne ..................... »

[32.] anställande af en andre undervisare i husslöjd
och en elev............................................. »

[33.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i

Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola................................... »

[34.] bergsskolorna i Filipstad och Falun ............ »

[35.] telefonledningar med stationer i Bohuslän ska

skärgården för fiskebedriftens främjande
............................................................... »

[36.] ersättning för åtskilliga, utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter.................... »

Transport kronor

206,640: —

4,500: —

5,000: —
15,000: —

2,500: —

50,000: —

20,000: —

3,000: —

10,000: —
5,000: —
10,000: —

28,000: —
10,000: —
87,500: —

3,500: —

4,800: —
14,000: —

21,900: —

1,649: —
502,989: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

[37.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar ........................ »

[38.] understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder .................................................... »

[39.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att
kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd ................................. »

Vidare anmärkes här:

[40.] att enligt 1886 års riksdagsbeslut blifvit för
år 1888 anvisade till understödjande medelst
lån af enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor och
[41.] att till odlingslånefonden skola under år
1888 af Riksgäldskontoret, i mån af behof,
öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående annuiteter
å äldre odlingslån kan erfordras till
fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att till utgående under år 1888 anvisa

å riksstatens sjette hufvudtitel:

[42.] till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrafik ...... »

å riksstaten utom hufvudtitlarne:

[43.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar af det utaf Riksdagen
år 1886 beviljade anslag å 1,500,000
kronor ett belopp af 500,000 kronor
samt vidare

[44.] till anskaffande af dylik materiel uteslutande
. för de norrländska statsbanelinierna ett sär skild!

anslagsbelopp af 250,000 kronor* *);

______ Transport kronor

*) Se vidare här nedan »statsverkspropositionen»: pag. 50.

Bill. till Riksd. Prot. 1887. l:a Sami. ha Afd.

502,989: —
600,000: —
100,000: —

100,000: —

400,000: —

1,702,989: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1. om statsverket 1887.

Transport kronor 1,702,989: —
[45.] till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå 3,000,000 kronor *).

Slutligen erinras,

[46.] att Riksdagen år 1885 till inköp och ombyggnad
af jernvägen mellan Hudiksvall
och Näsviken samt densammas utsträckande
till norra stambanan vid Ljusdal
och förseende med rörlig materiel för år

1888 anvisat ett belopp af 273,000 kronor.______.____

tillsammans kronor 1,702,989: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1887. 1888.

ordinarie anslag: 4,648,854: — 4,676,011: — således ökning kronor 27,157: —

extra»__1,689,846:— 1,702,989:— » » » 13,143: —

summa kronor 6,338,700:— 6,379,000:— således ökning kronor 40,300: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant......................................................................................... kronor 14,306,660: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................... »> 2,520: —

ersättningar ........................................................... »__2,720:

tillsammans kronor 14,311,900: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 12 innevarande månad *''*), föreslå,
beträffande

*) Se vidare här nedan »statsverkspropositionen»: pag. 50.

") Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Statskontoret:

[1.] att å Statskontorets stat uppföras missräkningspenningar
åt räntmästaren till belopp af 1,000
kronor om året, att utgå till den, som bestrider tjensten;
samt

att således anslaget till Statskontoret höjes från
95,800 kronor till 96,800 kronor eller med................... kronor

Postverket:

[2.] att Riksdagen, dels med beviljande af ett
årligt understöd å 400 kronor till förre befälhafvare!!
å postångfartyget Sofia, kaptenen Gustaf Adolf Höggrens
enka Jenny Helena Regina Höggren, född Göhle,
att utgå så länge hon förblifver enka, dels och, med
godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den
12 innevarande Januari tillstyrkta ändringar i postverkets
stater, må för år 1888 bestämma postverkets anslag,
förslagsvis beräknadt, till 6,300,000 kronor, att utgå
direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater,
som nu utgöra 6,175,800 kronor, skulle ökas med

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen, med beviljande åt förra föreståndaren
för indragna telegrafstationen i Skeninge
Nanny Arndtz af ett årligt understöd å 300 kronor,
att utgå under hennes återstående lifstid, samt med
godkännande af öfriga enligt ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden tillstyrkta ändringar i telegrafverkets
stater, må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt
att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som
kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag,
att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket
för år 1888 anvisa enahanda belopp, 1,275,000
kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade,
samt tillika medgifva, att, derest öfverskott
skulle å telegrafinkomsterna uppstå, detta öfverskott
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring; blifvande härigenom
anslagets slutsumma i staten minskad med 25,000 kronor;

Transport kronor

1,000: —

124,200: —

125,200: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

Tullverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,459,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår en
minskning i anslagets nuvarande belopp af 4,000 kronor;

Skogsväsendet:

[5.] att Riksdagen — under förutsättning att, på
sätt i åberopade protokoll öfver finansärenden angifvits,
godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika
skogar och häradsallmänningar kommer statsverket
till godo, och att vissa, jägmästare nu tillkommande
extra ersättningar upphöra att utgå eller, der
de utgöras af enskilde, indragas till statsverket — må
godkänna den i berörda protokoll föreslagna stat för
skogsförvaltningen i orterna och de vilkor för den nya
aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed
tillstyrkts;

att Riksdagen härjemte må besluta, att de till
jägmästare anslagna boställen, hvilka Kongl. Maj:t icke
finner böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet
bibehållas, skola till statsverket indragas den 14 Mars
1889; dock med iakttagande dels att indelningshafvare
må, om han så önskar, under sin återstående tjenstetid
och, med fardagsrätt enligt § 62 i den för skogsstaten
nu gällande instruktion för sig eller sterbhus,
fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe emot
det afdrag å den kontanta lönen, som efter uppskattning
kan blifva bestämdt, dels ock att staten, då den
från vederbörande indelningshafvare eller hans sterbhus
öfvertager boställe, efter värdering vid syn jemväl öfvertager
sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren
tillhöriga åbyggnader, som vid synen anses vara
för bostället nyttiga;

125,200:

Transport kronor 125,200:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

att Riksdagen vidare må medgifva, att, derest
löneregleringen icke kan omedelbart i alla dess delar
genomföras, uppkommande behållningar å de nya aflöningarne
må af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande
af aflöningen för å gammal stat qvarstående
löntagare;

att för regleringens genomförande
dels det bestämda anslaget för skogsstaten höjes
med 41,192 kronor till 447,262 kronor;

dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföres ett
förslagsanslag å 84,400 kronor;

samt att anslaget till »kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet» höjes med
78,308 kronor till 292,438 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ... kronor 447,262: —

» statens skogs skolor.

............. » 24,500: - kronor 471,762: -

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten......... » 84,400: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kronor 21,300: —

» enskilda skogs undervisningen

» 8,600: —

» kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet......... » 292,438: — » 322,338: —

summa kronor 878,500: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med ............................................. »

Transport kronor

125,200: —

203,900: —
329,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 329,100: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. ___

summa kronor 329,100: •—

Härifrån afgår ofvan angifva minskning i anslagen:

till telegrafverket.................................... kronor 25,000: —

» tullverket.......................................... » 4,000: — » 29,000: —

hvadan förhöjningen utgör...................................................... kronor 300,100: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat...................................... » 14,311,900: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ........................................................ kronor 14,612,000: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden den 12 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel

må å extra stat beviljas till:

[6.] genomförande af Statskontorets nya organisation
............................................................................................. kronor 5,400: —

[7.] beredande af förstärkning af arbetskrafterna å

Statskontorets riksbokslutsbyrå............................................. » 4,500: —

[8.] ersättning för särskilda af Statskontoret gjorda

förskotter .............................. » 31,234: —

[9.] genomförande af öfverintendentsembetets nya

organisation................................................................................ » 500: —

[10.] iståndsättande af taket å Kalmar slott och
verkställande i sammanhang dermed af vissa förändringar
i afseende å slottstornen, en femtedel af det

beviljade anslaget, 80,000 kronor, med............... » 16,000: —

[11.] inköp af gamla lasarettsbyggnaden i Falun
och dess anordnande till nytt landsstatshus..................... » 68,500: —

Transport kronor 126,134: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att

dels medgifva, att dervarande gamla embetshus med
tillhörande tomt må försäljas å offentlig auktion till den
högstbjudande, med rätt för Kongl. Maj:t att närmare
bestämma vilkoren för försäljningen och tiden för köpeskillingens
erläggande äfvensom att pröfva gjordt anbuds
antaglighet;

dels ock förklara köpeskillingen böra bland statsverkets
inkomster redovisas under titel extra uppbörd;

[12.] inläggande af brandbotten och deraf föranledda
arbeten i det åt Generalstaben upplåtna hus å

Riddarholmen.............................................................................. »

[13.] fullbordande af hamnbyggnaden vid Störa
Rör å Öland .............................................................................. »

med skyldighet för Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
att till Statskontoret inleverera de medel, som
genom försäljning af redskap och öfverblifna materialier
efter arbetets fullbordande kunna komma att inflyta;
[14.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna..............................

[15.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
............................................................................................

[16.] kontrollen vid enskilda banker och kreditan -

stalter .......................................................................................... »

[17.] reparation å Kongl. stora teaterns hus ......... »

[18.] äfvensom att Riksdagen må

ej mindre medgifva, dels att de Kongl. teatrarnes
verksamhet får, under spelåret från och med den 1
Juli 1887 till den 1 Juli 1888, för statens räkning
fortgå vare sig å båda teatrarne eller allenast å stora
teatern, med rätt för Kongl. Maj:t att under nämnda
spelår på arrende upplåta dramatiska teatern med tillhörande
materiel åt den eller de personer, som kunna
finnas hugade och skickliga att derstädes på ett konsten
värdigt sätt uppehålla den dramatiska verksamheten,
med skyldighet för upplåtelsetagaren att tidtals
låta å stora teatern emot viss ersättning och med rätt_____

Transport kronor

126,134: —

19,000: —
7,750: —

45,000: —

21,796: —

2,500: —
28,820: —

251,000: —

Kongl. MajUs nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 251,000: —
att dervid begagna denna teaters materiel uppföra
större skådespel, äfvensom på de vilkor i öfrigt, som
Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, dels ock att
den arrendesumma, som till följd af berörda upplåtelse
kan komma att tillflyta statsverket, må användas såsom
bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten
å stora teatern;

än äfven för uppehållande af teaterverksamheten
under spelaret 1887—1888, utöfver det å ordinarie
stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till Kongl.

Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å ............................. » 25,000: —

att användas endast i den mån anslaget å ordinarie
stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt
teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande
af utgifterna för ifrågavarande verksamhet.

tillsammans kronor 276,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1887 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1887. 1888.

ordinarie anslag 14,311,900: — 14,612,000: — således ökning kronor 300,100: —
extra » 157,500:— 276,000:— » » C »_118,500: —

summa kronor 14,469,400: — 14,888,000: — således ökning kronor 418,600: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant......................................................................................... kronor 10,277,158: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde ................................................ » 253,190: —

ersättningar........................................................................ » 535,241: —

tillsammans kronor 11,065,589: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå,
beträffande

Kleresistaten:

[1.] att såsom årlig ersättning för prostetunna, tillkommande
kontraktsprosten i Askers kontrakt för Bo församling,
må beviljas 13 kronor 61 öre och för sådant ändamål
den under kleresistaten uppförda anvisning i kontant,
10,805 kronor, höjas till 10,819 kronor eller med ett
jemnadt belopp af ......................................................................... kronor 14: —

Universiteten:

[2.] att, med uteslutande af det under rubrik »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
upptagna anslag, 1,800 kronor, må såsom ersättning
för spanmålsindelning, tillkommande professor skytteanus
vid universitetet i Upsala, beviljas ett årligt belopp af » 1,785: —

[3.] att det årliga anslaget till materielen vid den anatomiska
institutionen vid universitetet i Lund må höjas

från 1,800 kronor till 3,500 kronor, eller med..................... » 1,700: —

[4.] att det ordinarie anslaget till fysiologiska institutionen
vid universitetet i Lund må höjas från 1,500 kronor
till 2,600 kronor, eller med ............................................... 11 1,100: —

deraf 500 kronor till arfvode åt en amanuens och 600
kronor såsom arfvode åt en vaktmästare;

[5.] att årsanslaget till geologiska institutionen vid
universitetet i Lund, nu 1,000 kronor, må för beredande

af arfvode åt en amanuens ökas med...................................... » 500: —

till 1,500 kronor;

[6-] att förhöjning i årsanslaget till materielen vid universitetsbiblioteket
i Lund må beviljas med......................... » 2,000: —

afseende punkterna 2—6 förhöjning af anvisningen i
kontant till universiteten från nuvarande beloppet, 650,616

kronor, till 657,701 kronor och af hela anslagstiteln för

universiteten, nu 688,236 kronor, till 693,521 kronor.___<__

Transport kronor 7,099: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.
Bih. till Rihsd. Prot. 1887. l:a Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 7,099: —

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[7.] att årligt anslag till materielen vid anatomiska

institutionen må beviljas med..................................................... » 2,000: —

att årligt anslag till materielen vid kirurgiska kliniken

må beviljas med ............................................................................. » 500: —

att förhöjning i årliga beloppet af institutets så kallade
allmänna materielanslag må beviljas med ................... » 5,900: —

kommande härigenom det nuvarande anslaget till institutet,
134,950 kronor, att ökas med 8,400 kronor till
143,350 kronor;

Allmänna läroverken:

[8.] att, på det att hemmanet Stocke N:o 2 om l1/^
mantal i Frösöns socken må kunna vid 1887 års slut till
statsverket indragas och vissa lärare vid allmänna läroverket
i Östersund från och med år 1888, i stället för arrendespanmål
från hemmanet, tillerkännas kontant fyllnad i sin
aflöning, anslaget till allmänna läroverken, nu 2,866,886

kronor, må höjas med..................................................................... » 557: —

till 2,867,443 kronor;

Pedagogier och folkskolor:

[9.] att de från detta anslag hittills utgående indelningsersättningar
till Stora Tima, Avesta, Folkärna, Leksands,
Mora, Våmhus, Norrbärkes, Söderbärkes, Flöda, Nås,

Jerna, Äppelbo, Malungs, Lima och Transtrands skolor i
Kopparbergs län äfvensom de från nämnda anslag i kontant
anvisade två arfvoden, till belopp af 37 kronor 50
öre hvartdera, för undervisning i Östmarks och FTvitsands
församlingar i Vermlands län må ur riksstaten uteslutas;
samt

att i följd häraf anslaget »indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag: ersättningar», hvithet för närvarande
utgör 4,100 kronor, minskas med 3,000 kronor
och anvisningen i kontant, utgörande 62,622 kronor, nedsättes
till 62,547 kronor eller med 75 kronor;

Transport kronor 16,056:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Folkundervisningen:

Transport kronor 16,056: —

[10.] att för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad, enligt gällande
bestämmelser, anslaget till samma seminarier må

ökas med............................................................................................. »

[11.] att för anordnande af undervisning i slöjd vid tre
folkskolelärareseminarier anslaget till folkskolelärareseminarierna
må ökas med..................................................................... »

afseende punkterna 10 och 11 förhöjning af anslaget
till seminarier för folkskolelärares bildande från nuvarande
beloppet, 279,725 kronor, till 287,425 kronor;

[12.] att, utan rubbning i öfrigt af nu gällande bestämmelser
rörande aflöning åt lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor samt biträdande lärare och lärarinnor
vid folkskolor, statsbidrag må från och med år 1888 för
dessa lärares och lärarinnors aflöning utgå med två tredjedelar
af deras kontanta aflöning intill ett lönebelopp af
högst 300 kronor, dock att, i fråga om erhållande af sådant
förhöjdt statsbidrag för lärare eller lärarinna vid
mindre folkskola, tillika erfordras intyg af vederbörande
folkskoleinspektör, att skolan är inrättad under sådana förhållanden,
som enligt gällande folkskolestadga göra densamma
berättigad; samt

att för nämnda ändamål nuvarande förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,

3,145,000 kronor, må höjas med............................................... »

till 3,193,000 kronor;

1,700:

6,000: —

48,000: —

Akademien för de fria konsterna:

[13.] att — under vilkor att vissa, i statsrådsprotokollet
närmare angifna lägenheter i kronans egendom n:r
1 i qvarteret Beridarebanan, hvilka lägenheter hittills utgjort
en del af den åt en professor, lärare i modellstudium
vid det under akademiens inseende stälda läroverk,
tillika bildhuggare, upplåtna bostad, vid 1887 års slut
upphöra att dertill användas och i stället af Kongl Maj:t
för annat ändamål disponeras — bemälde tjensteinnehaf Transport

kronor 71,756: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof). n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 71,756: —

vare må från och med år 1888 årligen, förutom bostad
och atelier, åtnjuta: lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor äfvensom ålderstillägg sålunda, att
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring lönen kan ökas
med 400 kronor och efter tio års dylik tjenstgöring med
ytterligare 400 kronor; samt

att, jemte det ålderstilläggen förklaras böra utgå af
åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: »ålderstillägg», förhöjning
i anslaget till akademien, nu 60,800 kronor, må beviljas
med ....................................................................................... » 1,000: —

till 61,800 kronor;

Naturhistoriska riksmuseum:

[14.] att, för höjande af årsanslaget, 2,200 kronor,
till ritningars utförande, nuvarande anslaget till museum,

66,550 kronor, må ökas med......................................................

till 69,150 kronor;

Fattigvården i Stockholm och landsorten:

[15.] att, med uteslutande af det under rubrik »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
uppförda anslag, 320 kronor, anvisningen i
kontant må höjas från 9,270 kronor till 9,564 kronor, eller

med jemnt........................................................................................

deraf såsom indelningsersättning till Tryserums fattig72
öre och till Visingsö församlings fattige
200 kronor;

kommande härigenom anslagstiteln i dess helhet att
minskas med 26 kronor;

gård 93 kronor

2,600:

294:

Lasaretts underhåll:

[16.] att den till Danviks hospital hittills efter medelmarkegångspris
jemte forsellön utgående indelningsersättning
må från och med år 1888 utbytas mot ett hospitalet

tillkommande årligt belopp af......................................................

[17.] att indelningsersättningar till Medevi lasarett,
Vrigstads hospital och Odensvi socken samt ersättning till

3,670:

Transport kronor 79,320:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

Köpings hospital för afskrifna qvarnräntor må från
och med år 1888 utbytas mot följande årliga belopp,
nemligen 304 kronor 16 öre till Medevi lasarett, 276
kronor till Vrigstads hospital, 58 kronor 58 öre till
Odensvi socken och 168 kronor 49 öre till Köpings
hospital, eller sammanräknadt 807 kronor 23 öre, hvilket
belopp bör för hela anslagstitelns beräkning i helt
krontal utföras med................................................................ »

[18.] att, derest hvad i punkterna 16 och 17 föreslagits
varder bifallet och anvisningen i kontant, nu
36,325 kronor, således höjes med 4,478 kronor till
40,803 kronor, det under rubrik »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda.
anslag om 6,280 kronor må nedsättas till 1,500
kronor, hvarigenom anslagstiteln i dess helhet minskas
med 302 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

[19.] att detta förslagsanslag må minskas med 748
kronor. ______

summa kronor 80,128: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon förändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarne afdragas
de minskningar, som föreslagits å en del anslag,
med tillhopa............................................................ »___ 10,723: —

skulle förhöjningen utgöra............................................ kronor 69,405:

Lägges härtill summan af hufvudtiteln s ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.............................. » 11,065,589: —-

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till .......................................... kronor 11,134,994: —

79,320: —

808:

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1887.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under
åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt ofvan
omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja,
i afseende å

Riksarkivet:

[20.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter
och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia ....................................................................................... kronor

[21.] till fortsättande af arbetena å en tillbyggnad
för riksarkivet.............................................................................. »

Nationalmuseum:

[22.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar .....................................................

Lifrustkammaren:

[23.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarne
in, in..............................................................................................

Domkapitlens expeditioner:

[24.] för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen
vid dessa expeditioner............................................................ »

Domkyrkorna i Upsala och Skara:

[25.] till fortsättande af restaureringsarbetena å Upsala
domkyrka.............................................................................. »

till fortsättande af restaureringsarbetena å Skara
domkyrka....................................................................................... »

Transport kronor

3,000: —
75,000: —

4,000: —

5,800: —

3,716: —

70,000: —

35,000: —
196,516: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1887.

Transport kronor

Universiteten:

[26.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala . »

» » » » »Lund .... »

» » matematiska » »Upsala... »

» » » » »Lund..... »

[27.] till förändring af Carolina-rediviva-byggnaden
i Upsala 350,000 kronor, deraf att utgå under år 1888 »

[28.] till särskildt arfvode åt Docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg under i statsrådsproto -

kollet angifna vilkor ................................................................. »

[29.] till anskaffande af instrument för den fysiska

institutionen vid universitetet i Lund ................................. »

[30.] till arfvode åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund........................................................................ »

Karolinska mcdiko-kirurgiska institutet:

[31.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska klinik ................................................................. »

[32.] till betäckande af brist för åren 1886 och
1887 å institutets så kallade allmänna materialanslag... »
[33.] till en medicinskt-pediatrisk klinik vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ............... »

[34.] till eu poliklinik för barnsjukdomar............... »

Allmänna läroverken:

[35.] till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk »
[36.] till resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk.................................................................................... »

[37.] till arfvoden åt extra lärare............................... »

Högre lärarinneseminariet:

[38.] för tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för
innevarande år, ................................. !....................................

196,516: —

3,000: —
2,950: —
1,500: —
1,000: —

90,000: —

2,000: —
15,000: —
1,500: —

900: —

16,000: —

1,800: —
2,800: —

336,975: —

6,000: —
40,000: —

4,000: —

Transport kronor 721,941:

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

Pedagogierna:

[39.] till löneförbättring åt lärare vid de en- och
tvåklassiga pedagogierna........................................................... »

Folkundervisningen:

[40.] för tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år, ......................................... »

[41.] till anordnande af undervisning i slöjd vid

folkskolelärareseminarier........................................................... »

[42.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
............................................................................................ »

De tekniska läroverken:

[43.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet omförmälda
vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och till
bestridande af kostnader för deras inspektion ................. »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[44.] för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare »

[45.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
............................................................................................. »

[46.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar........................................................................ »

Yeterinärundervisningen:

[47.] till uppehållande af undervisningen vid veterinärinrättningen
i Skara ......................................................... »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[48.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens in -

721,941: —

8,750: —

33,300: —
5,000: —

15,000: —

35,000: —

20,000: —
1,200: —
4,000: —

9,900: —

Transport kronor 854,091:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor

seende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetje ning

............................................................................................... »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar in. m.................................................................. »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. in............................................................................................ »

Naturhistoriska riksmuseum:

[49.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra
med arbetena vid afdelningen förenade utgifter............... »

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[50.] till fullbordande af byggnader åt institutet för

blinda ............................................................................................ »

[51.] Äfven vill Kong! Magt föreslå Riksdagen att,
med godkännande af den i statsrådsprotokollet intagna
aflöningsstat å tillhopa 26,950 kronor för direktor, lärare
och lärarinnor m. fl. vid institutet för blinda, att tilllämpas
från och med den 1 Juli 1888, samt under medgifvande
att ålderstillägg till direktor, lärare och lärarinnor
må utgå efter i statsrådsprotokollet närmare angifna
bestämmelser, bevilja för uppehållande af institu -

tets verksamhet ........................................................................... »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med omförmälda
protokoll öfver ecklesiastikärenden, att å extra
stat må anvisas:

[52.] till tryckning af blindskrifter .............................. »

till understöd åt blindlärareelever ..................... »

[53.] till en blindskola i Vexiö .................................... »

[54.] till en handtverksskola i Kristinehamn för

blinda ................................... »

[55.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma................................. »

Transport kronor

Bih'' till Rilcsd. Prof. 1887. l:a Sami. l:a Afd.

854,091: —
4,000: —
3,200: —

2,000: —

115,600: —

27,600: —

2,500: —
1,200: —
11,000: —

7,000: —

49,200: —
1,079,391: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

samt i afseende å

Hospitalsvården:

Transport kronor 1,079,391: —

[56.] till uppförande af en byggnad vid Nyköpings

hospital .......................................................................................... 11

[57.] till fortsättande af byggnadsarbetena å Lunds

asyl................................................................................................. »

[58.] till understöd åt det i Jerfsö socken inrättade
sjukhem för spetelske, under de i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, .............. »

19,265: —
360,000: —

7,500: —

Diverse anslag:

[59.] till svenska fornskriftsällskapet .......................... » 2,000; —

[60.] till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar ............................................. » 10,000: —

[61.] till nordiska museet................................................ » 16,000: —

[62.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»............................................... » 3,150: —

[63.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»..................................................... » 4,000: —

[64.] till understöd för fortsatt utgifvande af »Nordisk
familjebok» ........................................................................... » 5,000: —

[65.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna
vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ..................... » 20,000: —

[66.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten
i södra och mellersta Sverige samt underhåll och tillsyn
af vattenhöjdmätningsstationer m. in......................... »_10,700: —

summa kronor 1,537,006: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1887 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Ivongl. Maj:t för år 1888 föreslagen,
utfaller sålunda:

1887. 1888.

ordinarie anslag 11,065,589
extra » 1,797,611

— 11,134,994: —- således ökning kronor 69,405

— 1,537,006:— » minskning » 260,605

——

summa kronor 12,863,200

— 12,672,000: — således minskning kronor 191,200

—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant
1,313,030 kronor, föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är
riksstat anvisadt:

kontant..................................................................

ersättning för indragen indelning in. in.,

i nu gällande

........................... kronor 1,310,170: —

på förslag...... » 6,400: —

tillsammans kronor 1,316,570: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Magt enligt bilagda statsrådsprotokoll
*):

[1.] att Magasinsförvaltaren och Sjukhusinspektoren vid Gotlands nationalbeväring
Gustaf Lindström må från och med månaden näst efter den, i hvilken
lian erhåller afsked, under sin återstående lifstid åtnjuta pension från
allmänna indragningsstaten till ett belopp, motsvarande hans nuvarande lön
vid nationalbeväringen, eller 540 kronor årligen;

[2.] att för Vaktmästaren vid Generalstaben Carl Fredrik Cedervall må å
allmänna indragningsstaten uppföras eu pension af 600 kronor, att af Cedervall
under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden
näst efter den, då han erhåller afsked från nämnda vaktmästarebefattning;

[3.] att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
landtvärnsman, som sig derom anmäla, må för år 1888 å allmänna
indragningsstaten anvisas ett belopp af 1,550 kronor;

[4.] att Materialförvaltaren vid flottans station i Carlskrona Jolian Hugo
Aspegren må från och med månaden näst efter den, hvari han med pension
ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår, under sin återstående lifstid
från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort be -

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o l, om statsverket 1887.

lopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda kassa utgör 3,200 kronor,
eller 1,425 kronor årligen;

[5.] att öfverståthållare i Stockholm må förklaras berättigad att från och
med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår,
deraf minst 10 år såsom landshöfding eller öfverståthållare, från embete!
afgått, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
årlig pension af 6,000 kronor:

[6.] att Landskanslisten i Vennlands län Carl Rutger Stiegler må från
och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp, motsvarande hans lön, ålderstillägget
inberäknadt, eller 1,000 kronor;

[7.] att Landskanslisten i Norrbottens län Frans Gustaf Buclit må från
och med månaden näst efter den. i hvilken han med pension från civilstatens
pensionsinrättning afgår från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta
från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att detta, tillhopa
med pensionen 450 kronor från nämnda inrättning, uppgår till hans nuvarande
lön med ålderstillägg, 1,000 kronor, eller 550 kronor årligen;

[8.] att Stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders Erik
Daniel Rudelius’ enka Julia Rudelius, född Behm, må berättigas från allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 400 kronor, att utgå
från och med Augusti månad år 1886, så länge hon förblifver enka;

[9.] att Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik Brandt
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 3,000 kronor;

[10.] att Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskar Birger
Svahn må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
eu årlig pension af 2,625 kronor;

[11.] att Kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor
Gnosspelius må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från kapellmästarebefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor;

[12.] att Läraren i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Anders Johan
Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från nämnda lärarebefattning, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 1,000 kronor;

[13.] att Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Visby Johan Gustaf
Löfvengren må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 900 kronor;

[14.] att öfverläraren vid Gymnastiska centralinstitutet Professoren Hjalmar
Fredrik Långs enka Josefina Ling, född Rolf, må, så länge hon förblifver
enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor,
att utgå från och med år 1887;

[15.] att Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth
Lindskog, född Lund, må, så länge hon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta årlig pension till belopp af 600 kronor, att utgå från och
med år 1887;

[16.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1888 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;

[17.] att Grufveingeniören Albert Mortimer Crullbrandsson må, under förutsättning
att, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t den 17 sistlidne
December i nådig proposition till Riksdagen föreslagit, öfverenskommelse om
upplösning af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag
kommer till stånd, förklaras berättigad att från och med månaden näst efter
den, under hvilken han erhåller afsked från nämnda befattning, utöfver den
pension, som kan tillkomma, honom från civilstatens pensionsinrättning, från
allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till belopp af 900 kronor
årligen;

[18.] att den förhöjning i det vid 1840—1841 års statsreglering antagna
spanmålspris, som bör utgå till sterbhusen efter dem, hvilka före vidtagande
af nämnda statsreglering beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, må
efter en prisskillnad af 1 krona 78 öre för tunnan bestämmas till utgående
från allmänna indragningsstaten; samt

[19.] att, för vinnande af jemn slutsumma å de ordinarie anslagen under
denna hufvudtitel, det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten må
höjas med 400 kronor eller från 1,310,170 kronor till 1,310,570 kronor, då
med ^beräkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indel -

ning in. in., 6,400 kronor, anslagets slutsumma blir...... kronor 1,316,970: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten.................. » 1,313,030: ■—

blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag ......................................................... kronor 2,630,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[20.] att å extra stat för år 1888 må anvisas ett kreditiv af 1,125,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i
enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1887 anslagna medel
kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för
år 1887 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1887.

ordinarie anslag 2,629,600
extra » '' 900,000

1888.

— 2,630,000

— 1,125,000

— således ökning kronor 400

— » » » 225,000

—

summa kronor 3,529,600

— 3,755,000

— således ökning kronor 225,400

—

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1888 utgöra
alltså:

I	hufvudtiteln:	Ordinarie 1,338,000	Extra:	Summa: 1,338,000
11	))	3,814,700	— 65,000	— 3,879,700	—
in	»	613,800	— 4,500	— 618,300	—
IV	»	19,772,500	— 1,429,500	— 21,202,000	—
v	»	6,060,000	— 1,400,000	— 7,460,000	—
VI	))	4,676,011	— 1,702,989	— 6,379,000	—
VII	))	14,612,000	— 276,000	— 14,888,000	—
vin	»	11,134,994	— 1,537,006	— 12,672,000	—
IX	))	2,630,000	— 1,125,000	— 3,755,000	—
	summa kronor	64,652,005	7,539,995	72,192,000	—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Transport kronor 72,192,000: —
Härtill kommer det belopp till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens trafikerade jernvägar, Kongl. Maj:t i
sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att af det år 1886 för ändamålet
beviljade anslag å 1,500,000 kronor anvisa till utgående under

år 1888 utom hufvudtitlarne............................................................... 500,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t, med
åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den
12 innevarande Januari*), anser böra i riksstaten uppföras, äro:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

in. m., förslagsvis,....................................... kronor 613,625: —

annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor

å öfrig statsskuld ......... kronor 12,559,295: —

efter afdrag af de till
Riksgäldskontoret ingående
rånte- och ka pitalafbetalningar.

..... » 2,439,920: —

förslagsvis, ...................................................... kronor 10,119,375: — 10,733,000: —

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyss nämnda protokoll, att

dels afsätta till fonden för nytt riksdagshus............ kronor 200,000: —

dels afsätta till inlösen af skattefrälseräntor in. in. » 700,000: —

och dels anvisa till förstärkande af statsverkets

kassaförlagsfond....................................................... »_240,000: —

Summan af dessa belopp....................................... kronor 84,565,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år
1888 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1887.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott ä statsreglering en för år 1885..................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster........................................................ 19,022,000

bevillningar ........................................................................ 55,700,000

Öfverskott från postverket................................

Af riksbankens behållna vinst för år 1886

8,293,000

74,722,000

300,000

1,250,000

Summa kronor 84,565,000

Kongl. Maf.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

för år 188 8.

	Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Utgifter:	Kronor.	Kronor.	Kronor.
att utgå från Statskontoret:
I hufvudtiteln .........................................	1,338,000	—	1,338,000
II » .........................................	3,814,700	65,000	3,879,700
III » ..........................................	613,800	4,500	618,300
IV .. .........................................	19,772,500	1,429,500	21,202,000
V » .......................................	6,060,000	1,400,000	7,460,000
VI » .........................................	4,676,011	1,702,989	6,379,000
VII » ..........................................	14,612,000	276,000	14,888,000
VIII » .........................................	11,134,994	1,537,006	12,672,000
IX » .........................................	2,630,000	1,125,000 500,000	3,755,000
Utom hufvudtitlarne .......................	500,000
Säger	64,652,005	8,039,995	72,692,000
att utgå från Riksgäldskontor et:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in. in.,
förslagsvis,....................................................................... annuiteter å de fonderade statslånen samt	.... 613,625
räntor å öfrig statsskuld.......................... 12,559,295 efter afdrag af de till Riksgäldskon-toret ingående rånte- och kapitalafbe-
talningar ................................................	........ 2,439,920
förslagsvis, .............................................		10,119,375	10,733,000
Afsättning till fonden för nytt riksdagshus...................		200,000
Afsättning till inlösen af skattefrälseräntor m. m.......		700,000
Till förstärkande af statsverkets kassaförlag sfond .......		240,000
	Summa kronor	84,565,000

Bih. till Riksd. Prof. 1887. l:a Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1887.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari*),
att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1888
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva
gällande.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen här ofvan under sjette hufvudtiteln omförmälda,
till utgående under år 1888 äskade anslag dels till anskaffande af ny rörlig
materiel uteslutande för de norrländska statsbanelinierna, 250,000 kronor,
och dels till fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå,
3,000,000 kronor, föreslår Kongl. Maj:t, under åberopande af nyss nämnda
statsrådsprotokoll*), att omförmälda anslagsbelopp, tillsammans 3,250,000
kronor, hvilka böra bestridas af upplånta medel, må anvisas att utgå från
Riksgäldskontoret.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse väl bevågen.

O S C A R.

Gr st. Ta mm.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kong!. Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1887.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm anhöll
att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen
vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets
tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde
fyllas, dervid Departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets
den 7 December nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd
och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under
Litt. A , vidare yttrade:

Statskontoret har redan i skrifvelse den 14 Augusti sistlidet år
varit i tillfälle att hos Eders Kongl. Maj:t med exakta siffror angifva,

1885 års
statsreglering.

1886 års
statsreglering.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

huru, enligt den afslutade hufvudboken för år 1885, statsregleringen
för samma år utfallit. På sätt denna skrifvelse utvisar, hafva inkomsterna
samt ordinarie och extra förslagsanslag lemnat ett nettoöfver -

skott af........................................................................... kronor 8,546,879: 03

hvartill komma:

af myntverkets behållning, enligt nådiga

brefvet den 5 Maj 1882, ........................................... „ 50,000: —

samt odisponerade behållningar å diverse
extra anslag:

dels enligt särskilda nådiga bref..................... „ 12,407: 5 2

dels till följd af återleverering och anslagens
upptagande i riksstaten till jemnt krontal ........... ,, 241: 4 9

utgörande alltså öfverskottet på det hela ... kronor 8,609,528: 04.

I detta öfverskott innefattas dock, enligt

hvad Statskontoret anmärkt, vid 1885 års utgång
hos Statskontoret innestående behållningar å det
år 1883 beviljade extra anslag till ersättande af
kostnader för landtförsvarskomitén och det vid
1875 års riksdag anvisade förslagsanslag för inlösen
af indelta armébefälets rätt till fardagsår,
hvilka behållningar ingått i 1887 års statsreglering.

Afräkna^ dessa behållningar, utgörande ...... „ 315,742: 58

återstå nu till disposition............................................. kronor 8,293,785: 4 6;

och hemställer jag, att detta belopp må i jemnadt tusental få
upptagas bland tillgångarne för 1888 års statsreglering med 8,293,000
kronor.

Enligt antagen grundsats, lära öfverskott å 1886 års statsreglering
icke böra tagas i beräkning vid uppgörande af riksstaten för år
1888. För att emellertid Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen må blifva
i tillfälle finna, att behållningen från år 1885 icke blifvit genom sedermera
. inträffade förhållanden minskad, utan nu är i dess helhet tillgänglig,
tillåter jag mig här meddela följande, med ledning af hittills
kända förhållanden, uppgjorda beräkning af öfverskott och brister å
1886 års statsreglering:

Skogsmetlel, hvilka för år 1886 beräknats till 1,600,000 kronor,
hafva lemnat en inkomst af 1,711,211 kronor 61 öre, hvadan öfverskottet
utgjort i jemnt tal ............................................. kronor 111,000: —

Transport kronor 111,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor

Tullmedel, beräknade till 29,000,000 kronor,
hafva influtit med 32,229,662 kronor 93 öre. Öfverskottet
uppgår alltså i jemnt tal till....................... „

Stämpelmedel, i 1886 års riksstat beräknade
till 3,225,000 kronor, kunna, med ledning af uppbörden
under föregående år, för år 1886 antagas
uppgå till åtminstone 3,500,000 kronor, hvadan
ett öfverskott torde vara att påräkna till belopp af ,,

Bränvinstillverkningsskatt, i riksstaten upptagen
till 12,000,000 kronor, har uppgått till
15,266,556 kronor 48 öre och således lemnat ett
öfverskott i jemnt tal af ............................................. „

Hvitbetssockertillverkning saf gift har influtit
med öfver 323,000 kronor. Då densamma i riksstaten
för år 1886 beräknats till endast 150,000
kronor, har uppstått ett öfverskott af i rundt tal „

Bevillning af fast egendom samt af inkomst
är beräknad till 3,250,000 kronor. Med ledning
af förhållandena under åren 1883 —1885 torde
denna bevillning kunna antagas för år 1886 lemna
en inkomst af omkring 3,700,000 kronor, hvadan
äfven å denna titel är att påräkna ett öfverskott
af .......................................................................... ,,

Säger kronor

Arrendemedel, i riksstaten beräknade till
3,270,000 kronor, kunna, med ledning af förhållandet
under föregående år, antagas för år 1886
understiga beräkningen med åtminstone
.......................................kronor 170,000: —

Jernvägstrafikmedel, för
år 1886beräknadetill 7,000,000
kronor, hafva influtit med endast
5,700,000 kronor och sålunda
understigit beräkningen

med.............................................. „ 1,300,000:— ^

I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande
öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara

111,000: —
3,229,000: —

275,000: —

3,266,000: —

173,000: —

450,000: —
77504,000: —

1,470,000: —

Grundskatt.

Båtsmansvakansafgiften.

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

de brister, som å andra inkomsttitlar uppstå, och
torde alltså öfverskottet af inkomster kunna beräknas
till................................................................................. kronor 6,034,000: —

Beträffande bristerna å förslagsanslagen, så
torde desamma, utöfver de på en del anslag möjligen
uppkommande öfverskott, kunna beräknas till „ 2,000,000: —

och efter detta afdrag skulle alltså öfverskottet
å 1886 års statsreglering kunna beräknas till...... kronor 4,034,000: —

Hänvisande till Statskontorets förslag till inkomsternas beräkning
för år 1888, anhåller jag att få särskild! yttra mig rörande nedannämnda
inkomsttitlar.

Under titeln grundskatt har Statskontoret beräknat ett inkomstbelopp
af 4,097,000 kronor eller samma summa, hvartill denna inkomsttitel
efter den år 1885 vidtagna nedsättning i grundskatten upptagits
i såväl 1886 som 1887 årens riksstater. Jag har väl icke anledning
att mot denna beräkning göra någon erinran, men bör påminna, att
den nådiga proposition, som Eders Kongl. Maj:t den 17 sistlidne December
beslutit att till Riksdagen aflåta om upplösning, räknadt från
den 1 Januari 1888, af det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan
och Sala bergslag, förutsätter, att den afgift, hvilken under namn
af grufvedrängshjelp af hemmanen i Salbergs län erlägges till bergslaget,
skall indragas till kronan och, efter omsättning i penningar, utgöras
med trettio procent nedsättning enligt nådiga kungörelsen den
5 Juni 1885. Den tillökning, som, i händelse af bifall till berörda nådiga
proposition, komme att uppstå i förevarande inkomsttitel, uppgående
till något mer än 5,000 kronor, torde emellertid, med afseende
å beloppets obetydlighet, icke böra föranleda annan ändring i inkomsttitelns
beräkning, än att slutsumman afrundas till 4,100,000 kronor;
och hemställer jag alltså, under förutsättning af Riksdagens bifall till
omförmälda nådiga proposition, att inkomsten af grundskatt må i 1888
års stat upptagas till sistnämnda belopp.

Med hänsyn till beräkningen af båtsmansvakansafgiften anhåller
jag få erinra, att enligt det förslag, som Eders Kongl. Maj:t den 31
sistlidne December beslutit framlägga för Riksdagen om båtsmanshållets
successiva ställande på vakans, en åttondedel af nu varande effektiva
rotar eller 587 rotar äro afsedda att årligen göras vakante. Då vakansafgiften
för båtsmanshållet i medeltal utgör 110 kronor för rote, skulle
vakansafgiften för de 587 rotar, hvilka under år 1888 komma att ställas

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

på vakans, uppgå till 64,570 kronor. Afräknas härifrån det belopp,
hvarmed, jemlikt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885, dessa rotar vid
vakanssättningen blifva berättigade att åtnjuta afkortning å afgiften,
eller 30 procent, skulle den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som,
i händelse af bifall till omförmälda förslag, är att påräkna, komma att
uppgå till 45,199 kronor eller i jemnadt tal 45,000 kronor. Jag hemställer
följaktligen, att förevarande inkomsttitel, som af Statskontoret
beräknats till oförändradt belopp af 183,000 kronor, må, under antagande
af Riksdagens bifall till Eders Kong], Maj:ts förslag rörande
båtsmanshållets ställande på vakans, höjas med 45,000 kronor och således
i riksstaten för år 1888 utföras med 228,000 kronor.

Arrendemedlen, som beräknats för år 1886 till 3,270,000 kronor
och för innevarande år till 3,150,000 kronor, hafva för år 1885 influtit
med 3,104,909 kronor. I betraktande af den fortgående minskning,
som under de sista åren egt rum i dessa medel, förorsakad dels i
någon mån af nedgång i markegångsvärdena, hvarå en del af arrendeinkomsterna
ännu är beroende, dels af erhållna lägre arrendeafgifter
vid ny utarrendering och dels af ökningen i de vid hvarje uppbördsårs
slut utestående restantier, har Statskontoret ansett arrendemedlen icke
böra för år 1888 upptagas högre än till 2,800,000 kronor. Om äfven,
med hänsyn till det belopp, hvartill arrendemedlen uppgått för år 1885,
den nu föreslagna minskningen med icke mindre än 350,000 kronor
måhända är något större, än som kan anses betingad af kända förhållanden,
finner jag mig likväl icke böra ifrågasätta någon ändring i
Statskontorets beräkning af förevarande inkomsttitel, då för närvarande
är på Eders Kongl. Maj:ts pröfning beroende en af Domänstyrelsen den
19 November 1886 afgifven framställning om ändring i vilkoren för
utarrendering af kronans fastigheter och sättet för arrendeafgifternas
utgörande, samt, i händelse denna framställning vinner godkännande,
ytterligare någon minskning i kronans arrendeinkomst torde deraf blifva
en följd. Berörda framställning, hvilken inkommit till Finansdepartementet
först den 4 sistlidne December och derefter varit remitterad
till Statskontoret, hvars utlåtande inkommit den 31 i samma månad,
är af den omfattning och vigt, att den erfordrar en vida mer omsorgsfull
behandling, än som under de få sedermera förflutna dagarne och
trycket af pågående förberedelser till statsregleringen kunnat egnas
densamma. Jag nödgas derföre utbedja mig att få till ett annat tillfälle
uppskjuta med att inför Eders Kongl. Maj:t föredraga detta ärende;
lärande, i händelse Eders Kongl. Maj:t dervid skulle finna lämpligt
besluta en framställning till Riksdagen i ämnet af beskaffenhet att i

Arrende medel.

Bergverks tionde.

Telegraf medel.

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

någon väsentligare mån utöfva inflytande på arrendemedlens belopp,
en motsvarande jemkning få föreslås i de afsättningar till vissa ändamål
utom hufvudtitlarne, som, i likhet med hvad under föregående år
egt rum, torde böra ske äfven vid nu förestående statsreglering, och
hvartill de för statsregleringen påräkneliga medel, såsom jag vid finansplanens
framläggande torde blifva i tillfälle visa, lemna tillgång.

Bergverlcstionden, i 1887 års riksstat upptagen till 12,000 kronor,
har, enligt hvad Statskontoret meddelat, under åren 1883—1885 i medeltal
uppgått till 15,585 kronor, deraf för tionden från Sala silfververk
belöpt 14,980 kronor. I händelse den af mig förut omförmälda, af
Eders Kongl. Maj:t beslutade proposition till Riksdagen om upplösning
af det bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag vinner
godkännande, kommer efter 1888 års ingång tionde från Sala silfververk
icke längre att utgöras. Det synes för dylikt fall icke vara skäl
att i riksstaten under särskildt titel vidare upptaga det obetydliga, till
endast omkring 600 kronor uppgående belopp, som i tionde erlägges
af andra bergverk. Jag tillåter mig derföre, under förutsättning af
Riksdagens bifall till omförmälda nådiga proposition, föreslå, att, med
uteslutande ur riksstaten af inkomsttiteln »Bergverkstionde», det skattebelopp
af denna art, som efter Sala silfververks befriande från tiondes
utgörande fortfarande kommer att utgå, må upptagas och redovisas
under titeln »Extra uppbörd».

Telegrafmedlen, som under en följd af år till och med det sistförflutna
i riksstaten upptagits till 1,330,000 kronor, hafva för år 1885
— det sista år, för hvilket afslutad räkenskap föreligger — uppgått
till 1,325,127 kronor 32 öre. Den minskning i telegrafverkets portoinkomst,
som inträdde under sistnämnda år och, ehuru jemförelsevis
obetydlig, föranledde, att telegrafmedlen vid statsregleringen för år
1887 beräknades till nedsatt belopp af 1,300,000 kronor, har, enligt
hvad Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne November
anmält, under år 1886 varit i tilltagande. Isynnerhet har portouppbörden
af den inländska telegramvexlingen varit i fallande, hvartill
Styrelsen ansett hufvudsakliga anledningen vara att finna i de alltmer
utsträckta telefonförbindelserna, hvilka ledde till minskadt anlitande af
telegrafen. Då det vore att befara, att den inländska telegramvexlingen
fortfarande komme att lida stort afbräck i följd af den alltför ogynsamma
konkurrensen med de af enskilda bolag och föreningar upprättade
telefonförbindelser, har Telegrafstyrelsen, äfven under förutsättning
af en något ökad liflighet i affärsrörelsen, ansett en väsentligare

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

höjning i portoinkomsten, sådan denna visat sig under år 1886, icke
vara att påräkna under den närmaste framtiden; och hemställer Styrelsen,
under åberopande häraf, att telegrafmedlen i 1888 års stat måtte
upptagas allenast till 1,250,000 kronor.

Olägenheterna för telegrafverket af konkurrensen med telefonen
hafva redan varit af Riksdagen uppmärksammade. Då nemligen Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 8 Maj 1886 anhöll, att Eders Kongl.
Maj:t ville taga i öfvervägande lämpligheten af ordtariffs införande för
den inländska telegramvexlingen och i sammanhang härmed af nedsättning
i det nuvarande telegramportot, anförde Riksdagen såsom skäl
härför, jemte behofvet af billigare kommunikationsmedel för näringslifvet,
nödvändigheten att genom nedsatta afgifter för telegraferingen
sätta telegrafverket i tillfälle att med framgång upptaga täflan med
telefonen. Af den utredning, Telegrafstyrelsen meddelade i anledning
af denna Riksdagens skrifvelse, visade det sig emellertid, att den nedsättning
i telegramportot, Riksdagen antyd t såsom företrädesvis lämplig,
eller att portot bestämdes till 50 öre för telegram om tio ord med
tillägg af 5 öre för hvarje Överskjutande ord, skulle så betydligt nedbringa
inkomsten af den nuvarande inländska telegramvexlingen, att
en tillväxt i telegrammens antal med närmare 100 procent skulle erfordras,
för att åter uppbringa inkomsten till det nuvarande beloppet;
vid hvilket förhållande och då hvarje mer omfattande tillväxt i telegrammens
antal måste medföra väsentligen ökade utgifter för såväl
telegraf lini er och apparater som för telegraferingens besörjande, eu dylik
förändring i telegramportot icke kunde undgå att åtminstone under
en följd af år för telegrafverket vålla en betydande underbalans.
Alternativt ifrågasatte Telegrafstyrelsen andra förändringar i telegramportot,
innefattande en mindre nedsättning deri; men då äfven dessa,
för atc kunna genomföras utan att försvåra telegrafverkets finansiella
ställning, erfordrade ett vida mera ökadt anlitande af telegrafen, än
som under nuvarande tryckta ekonomiska förhållanden kunde för den
närmare framtiden påräknas, fann Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets
föredragning den 29 sistlidne Oktober, icke skäl att för det dåvarande
vidtaga någon åtgärd i den riktning, Riksdagens skrifvelse afsåg.

Det torde i öfrigt lätt nog inses, att, äfven om en nedsättning i
telegramportot framdeles skulle finnas böra ega rum, en dylik nedsättning
icke kan göras så betydande, att telegrafen, hvad prisbilligheten
angår, skulle kunna upptaga täflan med telefonen. Den enda möjliga
utvägen att under närvarande förhållanden bibehålla jemvigten mellan
telegrafverkets inkomster och dess utgifter synes mig derföre vara
att i möjligaste mån nedbringa utgifterna för verkets drift. I denna
Bill. till RiJcsd. Prof. 1S87. 1 Sami. 1 Af cl. 2

Skogsmedel.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

riktning har man äfven under de senare åren fortgått, och det förslag
till utgiftsstater för telegrafverket, som Telegrafstyrelsen framlagt för
år 1888 och för hvilket jag torde närmare få redogöra vid behandlingen
af sjunde hufvudtiteln, upptager en slutsumma af 1,275,000 kronor,
utvisande, i jemförelse med de af Riksdagen för innevarande år godkända
utgiftsstaterna, en minskning af 12,709 kronor.

I likhet med Telegrafstyrelsen anser jag föga förhoppning förefinnas,
att telegrafmedlen skola för år 1888 öfverstiga det af Styrelsen
beräknade beloppet af 1,250,000 kronor. All möjlighet torde likväl
icke saknas, att innan dess en lyftning kan inträda i affärslifvet, hvarigenom
ökade inkomster komma att tillföras telegrafverket. Då emellertid
detta verk hittills kunnat af egna inkomster bestrida kostnaderna
för ej mindre verkets drift och underhåll, än dess tidsenliga utveckling,
och då jemväl tillförene inträffat, att verkets inkomster något
år visat sig otillräckliga för utgifterna, men derefter åter höjt sig, så
att uppkommen brist kunnat genom följande års öfverskott betäckas,
synes mig den omständigheten, att verkets inkomster under år 1888
antagits komma att i någon mån understiga utgifterna, icke utgöra
tillräcklig anledning att i staten upptaga inkomsterna lägre än det beräknade
utgiftsbeloppet och, såsom Telegrafstyrelsen ifrågasatt, hos Riksdagen
begära anvisande af andra statsmedel till fyllande af den möjligen
uppkommande bristen. Derest en sådan brist skulle uppstå, lärer
Eders Kongl. Maj:t, vara i tillfälle att af tillgängliga medel förskjuta
det för verket erforderliga beloppet, mot skyldighet för verket att, när
och i den mån dess tillgångar under gynsammare omständigheter det
medgifva, återgälda förskottet. Jag hemställer alltså, att telegrafmedlen
må i riksstaten upptagas till 1,275,000 kronor.

Skogsrnedlen äro af Statskontoret för år 1888 beräknade till samma
belopp, hvartill de upptagits i innevarande års stat, eller till 1,600,000
kronor. Då jag, i samband med det förslag till reglering af skogsstaten,
som torde få föreläggas Eders Kongl. Maj:t vid behandlingen af
de till sjunde hufvudtiteln hörande delar af statsregleringen, har för
afsigt föreslå, dels att de afgifter för virkesutsyning å vissa skogar i
Kopparbergs och de norrländska länen, hvilka jägmästarne för närvarande
ega uppbära af enskilde, skola i stället erläggas till statsverket
och ingå bland skogsrnedlen, dels ock att godtgörelse efter vissa grunder
skall komma statsverket till godo och redovisas bland skogsrnedlen
för de till skogsskötsel!! hörande förrättningar, som af skogsstaten utföras
å de ecklesiastika skogarne och å härad såll männingar, hvilka stå
under skogsstatens omedelbara vård, samt den tillökning i skogsrnedlen,

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

som häraf kan förväntas uppstå, blifvit beräknad till lägst 68,000 kronor
för år, hemställer jag, under förutsättning af bifall till hvad^ jag i
berörda hänseenden kommer att föreslå, att skogsmedlen måtte i 1888
års stat få upptagas till 1,668,000 kronor.

Med erinran om hvad jag yttrat i fråga om inkomsttiteln »berg- uppbörd.
verkstionde» och under dervid angifven förutsättning, hemställer jag,
att inkomsten af extra uppbörd?, som af Statskontoret beräknats till 90,000
kronor, måtte höjas med ett belopp, som för vinnande af jemnt
tusental torde få beräknas till 1,000 kronor, då summan skulle blifva

91.000 kronor.

Emot Statskontorets beräkning af öfriga ordinarie inkomster har
jag ej anledning att göra någon erinran.

Beträffande bevillningarne, hvilka af Statskontoret ansetts böra Tullmedel.
upptagas till ett sammanlagdt belopp af 55,200,000 kronor, finner jag
mig böra föreslå förändring endast i afseende å tullmedlen. Dessa medel,
som i innevarande års stat äro upptagna till 29,000,000 ^kronor,
har Statskontoret, med anledning af den under de två sista åren inträffade
minskning i tulluppbörden, beräknat till nedsatt belopp af

28.500.000 kronor. Då emellertid tullinkomsterna för år 1886, ehuru
något understigande det föregående årets, uppgått till 32,229,662 kronor
93 öre, synes mig denna inkomsttitel, utan frånträdande af den
varsamhet, som varit kännetecknande för beräkningen af statsverkets
inkomster vid de senare årens statsregleringar, kunna upptagas till enahanda
belopp, som i 1887 års riksstat. Jag hemställer alltså, att tullmedel
må i 1888 års stat beräknas med 29,000,000 kronor.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1888 må
med de belopp, jag här föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas
i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det
tillåtas mig att, likasom under föregående år iakttagits, låta här inflyta
eu gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel
synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel............		............... kronor 2,800,000	___
skogsrå edel..............		................ „ 1,668,000	—
jernvägstrafikmedel		............... „ 6,000,000	—
postmedel................		............... „ 6,300,000	_
telegrafmedel...........		................, 1,275,000	_
bötesmedel ...............		............... „ 240,000	_
extra uppbörd .........		............... „ 91,000	— 18,374,000: -
B. Skatter: a) allmänna: tullmedel...............	kronor	29,000,000: —
bränvinstillverk-ningsskatt ......	11	13,000,000: —
hvitbetssockertill- verkningsafgift	11	200,000: —
stäm pel medel......	11	3,400,000: —
mantalspenningar	11	650,000: —
bevillning af fast egendom samt af inkomst......	11	3,500,000: — 49.750.000:
b) af viss fastighet: grundskatt .........	kronor	4,100,000: —
kyrkotionde ........	11	250,000: —
kavalleriregemen-tenas hästva-kansspanmål ...	11	300,000: —
trosspassevolans-afgift...............	11	26,000: —
tillfälliga roteva-kansafgifter ...	11	03,000: —
soldatvakansafgift		106,000: —
båtstnansvakans-afgift .............	n	228,000: — 5,073.000:
	Transport kronor 54,823,000:	— 18,374,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 54,823,000: — 18,374,000: —

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel ,, 1,200,000: —

kontrollstämpel medel

................. „ 25,000: —

bevillningsafgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter
.................... v 300,000^— 1,525,000L— 56,348,000: —

Samma kronor 74,722,000: —

I 1887 års riksstat upptogos bland tillgångarne öfverskott af
postverkets från år 1885 och föregående år besparade medel med

1,800,000 kronor, utgörande det belopp, hvartill dessa öfverskott beräknades
uppgå, efter afdrag af dels 1,000,000 kronor, stälda till postverkets
förfogande såsom kassaförlag, och dels 224,500 kronor, som

1885 års Riksdag anvisat att, tillika med postverkets inkomster för år

1886 inom ett beräknadt belopp af 5,470,000 kronor, vara att tillgå
för bestridande af verkets utgifter för sistnämnda år.

Enligt mig tillhandakommen uppgift från Generalpoststyrelsen
hafva postverkets öfverskott intill 1885 års slut öfverskjutit den beräkning,
som följdes vid uppgörande af 1887 års riksstat, med 105,500
kronor. I den skrifvelse af den 29 November 1886, hvarmed Generalpoststyrelsen
till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag till stater
för postverket under år 1888, har Styrelsen vidare anmält, att resultatet
af postverkets rörelse under den då gångna delen af år 1886 varit
sådant, att öfverskott för året med all säkerhet komme att uppstå, som
tilläte att till statsverket öfverlemna belopp, motsvarande hvad postverket
af de föregående årens besparingar fått sig för året anvisadt,
eller 224,500 kronor.

Då det sålunda kan anses i närvarande stund kändt, att postverket,
utöfver i föregående- statsregleringar beräknade öfverskott, förfogar
öfver sådana, som icke äro för verkets eget behof erforderliga,
till belopp af mer än 300,000 kronor, och, likasom i 1887 års riksstat
upptagits beräknade öfverskott af postmedel för tiden intill 1885 års
utgång, odisponerade dylika öfverskott för tiden intill 1886 års slut
torde böra ingå i 1888 års statsreglering, hemställer jag, att bland tillgångarne
i 1888 års riksstat måtte få upptagas öfverskott från postverket
med 300,000 kronor.

Bill. till RiJcsd. Prof. 1887. 1 Samt. 1 Afd. 3

ÖfversJcott
från postverket.

Riksbankens

vinstmedel.

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Under en Längre följd af år har den på Riksbankens rörelse uppkomna
vinst disponerats sålunda, att hälften deraf i jemnadt belopp
tagits i anspråk för statsverkets utgifter, medan återstående delen stälts
till bankens eget förfogande. Då sistlidet års Riksdag beslöt, att bankovinsten
för år 1885 skulle i dess helhet bibehållas för Riksbankens
räkning, torde detta beslut böra uppfattas snarare såsom en undantagsåtgärd,
framkallad af de mer än vanligt rika tillgångar, hvaröfver statsverket
då förfogade till utgifternas betäckande, än såsom en tillkännagifven
afsigt från Riksdagens sida att för framtiden bryta med den
grundsats i fråga om dessa vinstmedels användning, hvilken så länge
varit tillämpad. Det synes mig i öfrig!, med hänsyn till de betydande
kapital, staten nedlagt i Riksbankens rörelse, vara en berättigad fordran
från statsverkets sida, att den årliga afkastning^ å dessa kapital till
någon del kommer statsverket till godo och icke uteslutande reserveras
för bankens framtida behof. Jag hemställer derföre, att af Riksbankens
vinst för år 1886, hvilken enligt en från bankofullmägtige mig meddelad
uppgift belöpt sig i rundt tal till 2,500,000 kronor, må för
statsverkets behof, till utbetalning vid den tidpunkt under år 1888
Riksdagen bestämmer, anvisas ett belopp af 1,250,000 kronor.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda föreslagit,
till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade

inkomster ........................................................................ kronor 74,722,000: —

lägges:

öfverskott å statsregleringen för år 1885 ............ ,, 8,293,000: —

öfverskott från postverket..................................... 300,000: —

samt nyssnämnda belopp af Riksbankens vinstmedel
för år 1886.............................................. ,, 1,250,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1888 en tillgång
af .................................................................. kronor 84,565,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda afseende å beräkningen
af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed
sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i livilka
Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.

Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBih.
till Rilcsd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 1

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1884 och 1885 årens rikshufvudböcker jemte öfriga räkenskaper
öfver statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under
samma år; och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet
i de berättelser angående statsverkets tillstånd under nämnda båda
åren, hvilka före revisionsförrättningarnes början blifvit af detta embetsverk
afgifna och sedermera till revisorerne öfverlemnade.

Jemlik! föreskrift i 39 § af riksdagsordningen skola räkenskaper
och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens statsutskott
hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som vid fullgörande
af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva statsverkets
tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
stats u ts kotte t ti llh anda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1888, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen
har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret får här nedan
i underdånighet närmare redogöra; börande Statskontoret tillika anmärka,
att de uti sist åberopade tabell upptagna inkomstbelopp för de
närmast förflutna Henne åren, med undantag af jernvägstrafikmedlen,
som afse de till Statskontoret levererade summor, utgöra hvad som
före uppbördsårets slut, den 30 April påföljande år, varit af inkomsterna
disponibelt till statsutgifters bestridande och att således afdrag skett
för de vid sistnämnda tidpunkt, enligt de derefter afgifna summariska
redovisningarne, utestående restantier och uppbördspropriebalanser.

Ordinarie inkomster.

Grundskatten, under hvilken inkomsttitel äro, jemlikt 1885 års
Riksdags beslut och Kong!, kungörelsen den 5 Juni samma år och med

• Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

iakttagande af medgifven nedsättning, sammanförda ränta och kronotionde
å hemman och lägenheter, äfvensom det förut under titel »vakansafgift
af nyroterad jord» beräknade värdet å drängespanmålen i Färentuna
härad af Stockholms län, är såväl i innevarande som nästkommande
års riksstater beräknad till 4,097,000 kronor.

För år 1885 uppgående till 4,319,328 kronor, har räntan öfverstigit
inkomsten för hvart och ett af de båda närmast föregående åren,
hvaremot kronotionde!!, för samma år belöpande sig till 1,382,632 kronor,
något understigit föregående års uppbörd. Dessa förhållanden äro
föranledda dels af vexlingarne emellan restantierna vid sistförflutna
uppbördsårs början och slut samt dels deraf att inom Vermlands län
under år 1885, till följd af Kongl. kungörelsen den 9 Juni 1871 angående
tackjernstiondens upphörande, såsom ränta efterräkningsvis debiterats
ett belopp af mera än 31,000 kronor. Med afseende härå och
då kännedom ännu saknas dels om verkliga resultatet af den vid 1885
års riksdag medgifna nedsättning i grundskatten samt dels om det
belopp, hvartill statsverkets behållna inkomst af de på grund af Kongl.
kungörelsen den 11 September 1885 inlösta skattefrälseräntor m. m.
kan, efter föreskrifven omsättning, uppgå, lärer någon förändrad beräkning
af inkomsttiteln grundskatt nu icke kunna ifrågasättas, utan
torde densamma äfven i 1888 års riksstat få upptagas med 4,097,000
kronor.

Kyrkofonden, som i 1886 års riksstat upptagits med 258,000 kronor,
är i 1887 års riksstat beräknad till 250,000 kronor.

Inkomsten har utgjort

år 1883 kronor 258,507: —

„ 1884 „ 251,393: —

„ 1885 „ 244,437: —

och således för sistnämnda år understigit beräkningen för år 1887. Då
emellertid denna beräkning i det närmaste öfverensstämmer med medeltalet,
251,446 kronor, af de sistförflutna trenne årens inkomst, torde
inkomsttiteln kyrkotionde i 1888 års riksstat upptagas med oförändradt
belopp af 250,000 kronor.

Kavalleriregementenas hast o akanssp anmäl, som på grund af nådiga
beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874, intill dess annorlunda
kan varda förordnadt, årligen erlägges af rusthållen vid det
afsutna kavalleriet med 139,658 kubikfot 4 kannor, hälften råg och
hälften korn, har i penningevärde uppgått

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

år 1883 till ............................................................... kronor 332,783: —

„ 1884 „ .......................................... „ 321,651: —

,, 1885 „ ........................................................... „ 306,549: —

eller i medeltal för dessa tre åren till ..................... ,, 320,328: —

Denna inkomst, beräknad i riksstaten för innevarande år till 340,000
kronor och i 1887 års riksstat till 320,000 kronor, är beroende af vexlande
markegångspris och har såväl under nyssnämnda som närmast
der förut gångna åren varit i fallande samt för år 1885 understigit
beräkningen för år 1887 med nära 14,000 kronor; och torde densamma
i 1888 års riksstat icke upptagas till högre belopp än 300,000 kronor.

Tross]] ciss ev olansafgift, i såväl innevarande som nästkommande års
riksstat beräknad till 26,000 kronor, har i medeltal för de tvenne sistförfluten
åren uppgått till 26,471 kronor och således lemnat något öfverskott,
dock ej åt den betydenhet, att förändring i den senast gjorda
beräkningen deraf bör föranledas.

Tillfälliga rotevakansafgifter, i riksstaten för år 1887 beräknade
till 63,000 kronor, hafva i medeltal för åren 1883—1885 belöpt sig till
82,301 kronor. I denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll
och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början "af år
1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till
underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar vid
infanteriet. Sist omförmälda rusthåll och rotar skola, jemlikt 1885 års
Riksdags beslut, erhålla lindring med tretio procent. Om denna lindring,
beräknad att uppgå till något mera än 16,000 kronor, fråndrages nyssnämnda
medeltal, 82,301 kronor, återstå omkring 66,000 kronor eller
omkring 3,000 kronor utöfver det i 1887 års riksstat beräknade beloppet;
lärande denna beräkning äfven för år 1888 bibehållas.

Soldatvakansafgift, innefattande dels de afgifter af den nya ordinarie
soldatroteringen, som före innevarande år redovisats under titeln
»vakansafgifter af nyroterad jord», dels de förut under särskild titel i
riksstaten upptagna »vakansafgifter af bergslag» samt dels de afgifter
af tvenne rotar i Sårna, Idre och Hede byar i Kopparbergs län, hvilka
med innevarande år indragits till statsverket, är med tillämpning af de
värden å rotering, som i och för beräknande af den vid 1885 års riksdag
medgifna lindring i detta besvär blifvit bestämda, samt, med ledning
af 1882 års räkenskaper i fråga om rotarnes antal, i riksstaten
för innevarande och nästkommande år upptagen till 106,000 kronor.
Väl utvisa 1885 års räkenskaper, att antalet af sådana rotar, som tillkommit
i följd af ny rotering, sedan nyssnämnda beräkning uppgjordes,
ökats med omkring 20 rotar; men denna tillökning torde för det när -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

varande icke böra föranleda till någon förändrad beräkning af denna
inkomsttitel.

Båtsmansvakansafgift. I 1887 års riksstat, likasom i den för innevarande
år, beräknad till 183,000 kronor, innefattar denna inkomsttitel
afgifter af städernas båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö,
af nio båtsmansrotar i Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya
båtsmansindelningen i Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansroteringen,
af utsockne frälsehemman i Halland samt af de på tioårig vakans satta
rusthållen i Blekinge och Södra Möre härad. Statskontoret, som icke
funnit anledning att föreslå någon ändring i den nu antagna beräkningen,
hemställer, att båtsmansvakansafgiften måtte äfven i 1888 års
riksstat upptagas med 183,000 kronor.

Arrendemedel. Denna inkomsttitel, som uti innevarande års riksstat
beräknats till 3,270,000 kronor, är för år 1887 upptagen med
3,150,000 kronor.

Inkomsten bär utgjort

för år 1883 ..................................................... kronor 3,155,771: —

„ „ 1884 ..................................................... „ 3,036,486: —

,, ,, 1885, det första året, för hvilket de

till landshöfdingelöneregleringsfonden förut
ingångna arrenden och afgäldsbelopp
upptagits bland statsverkets inkomster af
arrendemedel, ................................................. ,, 2,994,772: —

Med ^beräkning af nämnda fonds arrenden och afgälder skulle
statsverkets arrendemedel hafva uppgått

för år 1883 till ................................................. kronor 3,295,934: —-

„ „ 1884 „ ................................................. „ 3,178,976: —

Beträffande 1885 års uppbörd får Statskontoret underdånigst
anföra, hurusom genom Kongl. brefvet den 12 Mars innevarande år
vissa arrendatorer af för statsverkets''räkning utarrenderade egendomar
inom Skaraborgs län medgifvits anstånd intill den 1 sistlidne Oktober
med erläggande af en del af arrendeafgifterna, samt att vid uppbördsårets
slut den 30 April af sådan orsak såsom oguldna balanserade arrendemedel
uppgingo till 110,137 kronor. Då, enligt hvad hit inkomna
ränteriredogörelser från nämnda län utvisa, dessa medel numera under
Oktober och November månader i kronans kassa influtit, bär inkomsten
af arrendemedlen för år 1885 således uppgått till 3,104,909 kronor.

Enligt hvad Statskontoret i underdånig berättelse den 8 December
nästlidet år förmälde, hade arrendemedlen redan under då sistförfluten
Denne år varit i fallande, och af hvad här ofvan upplysts angående

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

uppbörden framgår, att berörda förhållande fortfarit äfven under den
nu tilländagångna treårsperioden. Orsakerna härtill torde vara att söka
dels och i någon män i minskningen uti markegångsvärdena, hvarå
en del af arrendeinkomsterna ännu är beroende, dels deri att vid förnyad
utarrendering af statens egendomar understundom lägre arrendeafgifter
än de uti de äldre kontrakten bestämda måst antagas, samt
dels i ökningen af de vid slutet af hvart och ett af de sistförflutna
uppbördsåren utestående restantierna, för hvilka, såsom ofvan nämnts,
afdrag från den debiterade uppbörden skett. Dessa restantier uppgingo
vid uppbördsårets slut

den 30 April 1883 till ...................................... kronor 191,961: 15

„ „ „ 1884 „ ....................................... „ 235,280: 26

„ „ „ 1885 „ „ 338,273: 56

,, „ ,, 1886, efter afdrag af ofvan om förmälda,

numera erlagda afgifterna inom

Skaraborgs län, till................................................ ,, 445,714: —

Då icke med någon visshet torde kunna antagas, att de tryckta
konjunkturer, som framkallat nu omförmälda förhållanden, äro af snart
öfvergående art, anser Statskontoret eu nedsättning i beräkningen af
arrendemedlen böra ega rum; och får Statskontoret med afseende å
den betydliga minskning i denna statsinkomst, som redan inträdt, samt
under förutsättning att sådana förändringar i grunderna för utarrendering
af statens domäner icke varda vidtagna, hvarigenom inkomsten
komme än'' vidare att minskas, hemställa, att arrendemedlen varda i
1888 års rikstat upptagna med 2,800,000 kronor.

Bergverkstionden, som, i följd af det vid 1877 års riksdag fattade
beslutet om denna skatts upphörande, från och med statsregleringen
för år 1878 varit beräknad endast till ett belopp, motsvarande antagliga
inkomsten från Sala silfververk, samt i 1887 års riksstat uppförts
med ett från 10,000 kronor till 12,000 kronor förhöjdt belopp, har,
inberäknad tionden för några andra bergverk, hvilka ännu icke blifvit
frikallade från skattens utgörande, i medeltal för åren 1883—1885 uppgått
till 15,585 kronor, deraf för tionden från Sala silfververk belöpt
sig 14,980 kronor. Det sålunda uppkomna öfverskottet torde emellertid
icke böra föranleda någon förändring i den senast antagna beräkningen.

Mantalspenningar, som i riksstaterna för åren 1880 —1886 beräknats
till 640,000 kronor, äro i 1887 års riksstat uppförda med 650,000 kronor.
Inkomsten har för år 1885 utgjort 660,858 kronor och i medeltal
för åren 1883—1885 belöpt sig till 655,530 kronor. Det belopp,

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

hvarmed detta medeltal öfverstiger den senast antagna beräkningen,
är ej af den betydenhet, att med anledning deraf en förändring i denna
beräkning må ega rum; hemställande Statskontoret, att mantalspenningarne
måtte äfven i 1888 års riksstat upptagas med 650,000 kronor.

Bötesmedel, hvilka i riksstaterna för åren 1879—1885 beräknades
till 260,000 kronor, äro i såväl innevarande som nästkommande års
riksstater uppförda med 270,000 kronor samt hafva uppgått

för år 1883 till.................................................... kronor 287,061: —

„ „ 1884 „ ....................................................... „ 257,753: -

. „ „ 1885 „ ........................... „ 231,449: -

eller i medeltal för dessa tre åren till....................... ,, 258,754: —

Vid det förhållande att denna inkomst under de sistförflutna
tvenne åren understigit hvad i riksstaten upptagits och för år 1885
influtit med ett belopp, som med nära 40,000 kronor understiger den
senast antagna beräkningen, torde inkomsttiteln, med afseende i öfrigt
å dess temligen ovissa beskaffenhet, ej uti riksstaten för år 1888 böra
upptagas med högre belopp än 240,000 kronor.

Kontrollstämpelmedel. Denna inkomsttitel, som i riksstaterna för
åren 1884 och 1885 var beräknad till 20,000 kronor, är i riksstaterna
för detta och nästkommande år uppförd med 25,000 kronor.
Uppbörden har utgjort

för år 1883 ..........................................................

„ „ 1884.........................................................

1885 ..........................................................

eller

n it

i medeltal för dessa tre åren

......................... kronor 27,940: —

....................... „ 27,410: —

.......................... „ 27,868: —

........................... „ 27,739: —

Det uppkomna öfverskottet synes dock vara för ringa, att någon
jning i beräkningen nu bör ifrågasättas, utan torde kontrollstämpelmedel
i 1888 års riksstat böra med oförändradt belopp, 25,000
kronor, upptagas.

Fyr- och båkmedel äro för år 1887 beräknade till 1,200,000 kronor
och hafva utgjort

för år

1883..

1884,

1885.

från och med hvilket år nedsättning
af fyr- och båkafgiften
egt rum med 10 procent enligt
Kongl. kungörelsen den
9 November 1883,....................

kronor 1,510,854:

1,298,444:

1,350,504:

Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst, efter

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,259,224 kronor 70 öre och skulle,
i händelse samma uppbörd komme att för December månad debiteras
som under motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande
år uppgå till 1,301,085 kronor 7 öre.

Uppbörden för innevarande år visar val vid jemförelse med sistlidet
års uppbörd, att minskning i inkomsten inträdt; men då densamma
öfverstigit 1884 års uppbörd och den i nära öfverensstämmelse
dermed för år 1887 antagna beräkningen, torde fyr- och båkmedel äfven
i riksstaten för år 1888 upptagas med 1,200,000 kronor.

Telegrafmedel, hvilka i riksstaten för år 1887 beräknats till 1,300,000
kronor, äro, enligt hvad Statskontoret inhemtat, af Telegrafstyrelsen
för år 1888 kalkylerade till 1,250,000 kronor, hvilken summa alltså
blifvit i bilagda tabell uppförd.

Jernväg strafihnedel. Genom meddelande från Styrelsen för statens
jernvägstrafik är upplyst, att Styrelsen ansett sig kunna uppskatta
statsverkets behållna inkomst af trafikmedlen för år 1888 till 0,000,000
kronor, under förutsättning likväl att ej sådana nedsättningar i nu gällande
fraktafgifter beslutades, som väsentligen ändrade förhållandet
mellan intägt och driftkostnad, och att den allmänna ekonomiska ställningen
icke föranledde betydligare inskränkning i jernvägarnes trafik;
varande nämnda summa i bilagda tabell uppförd.

Skogsmedlen. Dessa medel, som äro beräknade i innevarande års
riksstat till 1,600,000 kronor, hafva uppgått

under år 1883 till .......................................... kronor 1,943,893: —

» „ 1884 „ ............................................. „ 2,077,813: —

v „ 1885 „ ............................................. „ 1,733,711: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedel under innevarande års Denne första qvartal influtit med
1,345,332 kronor 78 öre. Under motsvarande tid af sistlidet år uppgingo
de till 1,412,093 kronor. Skilnaden mellan dessa båda belopp
är emellertid icke af den betydenhet, att deraf påkallas någon förändrad
beräkning af denna statsinkomst; hvadan och då densamma för år
1885 öfverstigit det belopp, som för år 1887 beräknats, samt för öfrigt
beror af förhållanden, som icke på förhand med någon säkerhet kunna
förutses, Statskontoret hemställer, att skogsmedlen äfven i 1888 års
riksstat må upptagas med 1,600,000 kronor.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel, som omfattar flera mer eller
mindre tillfälliga inkomster, är för år 1887 beräknad till 90,000 kronor
och har utgjort enligt räkenskaperna

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. Ö

för år 1883............................................................... kronor 381,343: —

„ „ 1884............................................................... „ 147,814: -

„ „ 1885............................................................... „ 249,048: —

eller i medeltal för dessa tre år ............................ ,, 259,402: —

Efter afdrag från uppbörden för år 1883 af annuiteterna å odlingslån,
hvilka enligt 1883 års riksdagsbeslut från och med år 1884 till
och med år 1888 ingå till en särskild fond med ändamål att understödja
odling af sänka trakter m. m., samt dessutom, hvad 1884 och
1885 årens uppbörd angår, dels af 61,333 kronor 6 öre, som influtit
till följd af 1883 års riksdagsbeslut om indragning till statsverket af
vid läroverken i Eskilstuna, Sölvesborg och Aslcersund befintliga fonder,
samt dels af behållningen, 131,470 kronor 73 öre, vid 1884 års slut å
den från och med år 1885 till statsverket indragna landshöfdingelöneregleringsfonden,
utgör medeltalet af inkomsten för åren 1883—1885
112,311 kronor. Då denna inkomst till ej obetydlig del är af tillfällig
beskaffenhet och dessutom för år 1884, efter omförmäldt afdrag, endast
utgjort 91,836 kronor, torde densamma för år 1888 icke böra beräknas
till högre belopp än det, hvarmed den i 1887 års riksstat uppförts,
eller 90,000 kronor.

Beviliningar.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna utgjort

för år 1883 ........................................................ kronor 33,509,452

„ » 1884 ....................................................... n

1885 .......................................................

eller

i medeltal för dessa tre år

33,837,744

33,123,190

33,490,129

Enligt meddelande från Generaltullstyrelsen har uppbörden för
tiden från innevarande års början intill den 1 December uppgått

till .................................................................................. kronor 30,347,680: —

och skulle, under antagande att enahanda
uppbörd komme att för December månad
debiteras som under samma månad af det

nästförflutna året, eller .................................. ,, 2,121,306: —

tulluppbörden för innevarande år sålunda

utgöra ................................................................. kronor 32,468,986: —

Den minskning i tulluppbörden, som inträdt redan under år 1885,
har således fortgått under innevarande år och belöper sig i förhållande
Bill. till Riksd. Frot. 1S87. 1 Sami. 1 Afd. 2

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

till förra årets uppbörd, så vidt nu är kandi, till omkring 654,000 kronor.
I anledning häraf och då icke med någon som helst visshet kan antagas,
att de förhållanden, som framkallat denna minskning i tullinkomsterna,
äro af en snart öfvergående art, samt lämpligt torde vara, att tullmedlen såsom
hittills beräknas endast i mycket runda tal, anser Statskontoret denna
inkomsttitel böra upptagas i riksstaten för år 1888 med något lägre
belopp än det i 1887 års riksstat beräknade; lärande tullmedlen i
riksstaten för år 1888 beräknas till 28,500,000 kronor.

Postmedlen äro, på sätt Statskontoret inhemtat, för år 1888 af
Generalpoststyrelsen beräknade till 6,300,000 kronor, hvadan denna
summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter hafva, efter
afdrag af numera upphörda afgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss,
arf och fynd, i medeltal för åren 1883—1885 utgjort 324,445
kronor 24 öre och således med mera än 24,000 kronor öfverskjutit
den såväl i innevarande som nästkommande års riksstat beräknade
summan af 300,000 kronor. Under dessa år, likasom under närmast
föregående, har denna inkomst varit i stigande, hvilken omständighet
uteslutande föranledts af den under inkomsttiteln upptagna bevillningen
af utländske handlande och handelsexpediter. Denna senare bevillning
har nemligen uppgått för år 1883 till 119,784 kronor, för år 1884 till
126,829 kronor samt för år 1885 till 129,240 kronor. Då emellertid
tillökningen under sistlidet år varit ringa och tvifvelaktigt torde vara,
om de förhållanden, som förorsakat densamma, komma att fortfara,
lärer någon förändrad beräkning af ifrågavarande inkomsttitel icke böra
eg a rum, utan densamma äfven i riksstaten för år 1888 upptagas till

300,000 kronor.

Stämpelmedef i 1887 års riksstat beräknade till 3,300,000 kronor,

hafva enligt räkenskaperna uppgått

för år 1883 till ................................................ kronor 3,164,958: —

,, „ 1884, från och med hvilket år stäm pelafgiften

för spelkort sammanförts
med stämpelmedlen, till „ 3,482,309: —

och „ „ 1885 till......................... „ 3,619,333: —

eller i medeltal för dessa tre år till ...................... „ 3,422,200: —

Om till uppbörden för år 1883 lägges den för samma år influtna

stämpelafgiften för spelkort, 114,857 kronor, blifver medeltalet af stämpelmedlen
och kortstämplingsafgiften tillsammans för dessa tre år 3,460,485
kronor. Med afseende å den tillökning, som egt rum i denna statsinkomst,
anser Statskontoret, att stämpelmedlen kunna i riksstaten för
år 1888 upptagas med 3,400,000 kronor.

34,460,656

33,081,939

35,310,799

38,400,683

36,859,175.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort i jemnt tal

år 1881 .............................. kannor 16,447,000 eller liter 43,041,799

„ 1882 ........................... „ 13,168,000

„ 1883 ..................................................................

„ 1884 .....................................................................

„ 1885 ..................................................................

utgörande i medeltal för femårsperioden ...............

Enligt erhållen uppgift från Finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå har innevarande års tillverkning intill den 1 i denna

månad uppgått till................................................................liter 31,485,586,2

och om dertill lägges tillverkningen under
December månad nästlidet år .................................... „ 6,541,972,5

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme
att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande
år, detta års tillverkning blifva ...............liter 38,027,558,7.

T riksstaten för år 1887 är bränvinstillverkningsskatten upptagen
till 13,000,000 kronor, motsvarande en tillverkning af 32,500,000 liter.
Tillverkningen under sistförflutna femårsperioden har i medeltal årligen
i ej ringa mån öfverstigit den för år 1887 beräknade; men då
densamma under ett af de fem åren uppgått till föga mera än 33,000,000
liter samt det för innevarande år här ofvan antagna tillverkningsbeloppet
understiger föregående årets tillverkning, anser Statskontoret

bränvinstillverkningsskatten icke

någon förhöj om

böra ega ruin, utan hemställer, att denna inkomsttitel måtte i riksstaten
för år 1888 upptagas med oförändradt belopp af 13,000,000 kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgift, i innevarande års rikstat upptagen
till 150,000 kronor och för år 1887 beräknad till 200,000 kronor, har
utgjort

för år 1883 .................. kronor 129,888

„ „ 1884 ............................................................... „ 258,005

„ „ 1885 ............................................................... „ 384,263

eller i medeltal för dessa åren .................................... „ 257,385:

Enligt uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under in -

beräk

mimen åt

nevarande år intill den 1 dennes utgjort.

och under antagande att berörda inkomst under
December månad detta år kommer att uppgå
till enahanda belopp som för nämnda månad
sistlidet år, eller ..........................................

sig till .....................................................................

skulle uppbörden för innevarande år belöpa

kronor 238,650: 7 2

,, 49,521: 55

kronor 288,172: 2 7

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

och således understiga föregående årets uppbörd med närmare

100,000 kronor. Då emellertid såväl innevarande års uppbörd som
medeltalet af uppbörden för de sistförflutna tre åren hvar för sig öfverstiger
den för år 1887 antagna beräkningen, torde någon förändring i
denna beräkning icke eg a rum, utan donna inkomsttitel äfven för år
1888 upptagas till 200,000 kronor»

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Denna skatt jemte ofvannämnda bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter motsvarar den i riksstaten för tiden till och
med år 1884 förekommande inkomsttiteln »allmänna bevillningen» och
är i 1887 års riksstat upptagen till 3,500,000 kronor.

Efter afdrag dels för år 1883 af den derefter upphörda personliga
skyddsafgiften och af den från och med år 1884 med stämpelmedlen
sammanförda kortstämplingsafgiften samt dels för båda åren af de delvis
upphörda och till återstående delen under särskild rubrik i riksstaten
från och med år 1885 upptagna bevillningsafgifterna för särskilda förmåner
och rättigheter, hade denna inkomst utgjort

för år 1883 ......................................................... kronor 3,715,926: —

„ „ 1884 ..................................................... „ 3,747,028: -

„ „ 1885 ...................................................... „ 3,751,553: —

eller i medeltal............................................................. ,, 3,738,169: —

Oaktadt den uti gällande bevillningsstadga från och med år 1884
vidtagna förhöjningen dels af existensminimum dels ock af det bevillningsfria
afdraget för inkomst, understigande 1,200 kronor, har denna
statsinkomst, som redan under åren 1882 och 1883 varit i stigande,
äfven för de följande åren öfverstigit beräkningarne. Då det emellertid
under nu rådande ekonomiska förhållanden ej får antagas, att denna
statsinkomst för närmast följande åren skall uppgå till lika högt belopp
som under de sistförflutna åren, anser Statskontoret någon förhöjning
i beräkningen af densamma ej böra ifrågasättas, utan torde ifrågavarande
inkomsttitel i 1888 års riksstat upptagas med oförändradt belopp,

3,500,000 kronor.

Beträffande resultatet af 1885 års statsreglering är af Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 14 sistlidne Augusti anmäldt, att
statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag hafva

lemnat ett nettoöfverskott af .................................... kronor 8,546,879: 0 3

Transport kronor 8,546,879: 03

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

Transport kronor 8,546,879: 0 3

hvartill komme

af myntverkets behållning för år 1885, enligt

Kongl. brefvet den 5 Maj 1882, ..................... „ 50,000: —

odisponerade behållningar å diverse extra anslag,

enligt särskilda Kongl. bref, .......................... „ 12,407: 5 2

dito å dito till följd af återlevereriug och anslagens
upptagande i riksstaten till jemnt

-krontal .............................................................. it_2A.1: 49

så att öfverskottet på det hela uppginge till ..... kronor 8,609,528: 04.

Enligt hvad Statskontoret i samma underdåniga skrifvelse vidare
förmält, innefattas i berörda öfverskott tillhopa 315,742 kronor 58 öre,
utgörande vid 1885 års utgång hos Statskontoret innestående behållningar
å extra anslagen till ersättande af bestridda kostnader för landtförsvarskomitén
och lör inlösen af indelta armébefälets rätt till fardagsår,
hvilka behållningar blifvit, enligt den för år 1887 upprättade riksstaten,
anvisade såsom tillgång för samma års statsreglering, hvadan det för
eu blifvande statsreglering disponibla öfverskottet å 1885 års statsreglering
utgör endast ............................................... kronor 8,293,785: 4 6.

Stockholm den 7 December 1886.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

AUG. HÄGGBLADH. L. W. R1BEN. PER SAMZELIUS.

Föredragande.

C. Kiriberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. kitt. a.

Statsverkets inkomster.

	Kronor.
Ordinarie inkomster:
Grundskatt...............................................	4,097,000
Kyrkotionde ......................................................	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ....................	300,000	—
Trosspassevolansafgift............................................................	26,000	—
Tillfälliga rotevakansafgift.er............................................	63,000	—
Soldatvakansafgift ...................................	106,000	__
Båtsmansvakansafgift ................................	183,000
Arrendemedel................................................	2,800,000	_
Bergverkstionde............:...............................................	12,000	--
Mantalspenningar..............................................................	650,000	_
Bötesmedel...................	240,000	_
Kontrollstämpelmedel ........................................................	25,000	—
Fyr- och bak medel................	1,200,000	—
! Telegrafmedel...................................................................	1,250,000	_______
J ern v ags traf! k med el ......................................................	6,000,000
•Skogsmed el......................................................................	1,600, "00	_
Extra uppbörd ...................................................................	90,000	—
Säger	18,892,000
Bevillningar:
Tullmedel..................................................................	28,500,000
Postmedel ........................................................................	6,300,000	_
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-
heter ................................................................	300,000	—
Stämpelmedel..........................................................................	3,400,000	—
Bränvinstillverkningsskatt ..............................................	13,000,000	—
Hvitbetssockertillverkningsafgift ....................................	200,000	—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ...............	3,500,000	—
Säger	55,200,000	—
Summa	74,092,000	—

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets inkomster

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

	Beräknad i
	riksstaten för
Ordinarie inkomster:	är 1887.
Ränta.........................................................................................................	—
Tionde......................................................................................................	—
Grundskatt ................................................................................................	4,097,000
Kyrkotionde................................................................................................	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.......................................	320,000
Trosspassevolansafgift .........................................................................	26,000
Tillfälliga rotevakansafgifter ..........................................................	63,000
Yakansafgifter af nyroterad jord .....................................................	- -
Rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman i Halland............	- -
Yakansafgifter af bergslag ...............................................................	- -
Soldatvakansafgift..................................................................................	106,000
Båtsmansvakansafgift...........................................................................	183,000
Båtsmansbeklädnadsmedel....................................................................	- -
Arrendemedel...........................................................................................	3,150,000
Bergverkstionde ......................................................................................	12,000
Mantalspenningar ....................................................................................	650,000
Bötesmedel .............................................................................................	270,000
Kontrollstämpelmedel.........................................................................	25,000
Fyr- och b åkmedel .............................................................................	1,200,000
Telegrafmedel.........................................................................................	1,300,000
Jernvägstrafikmedel.................................................................................	6,000,000
Skogsmedel...........................................................................................	1,600,000
Extra uppbörd.........................................................................................	90,000
Säger	19,342,000
Bevillningar:
Tullmedel...............................................................................................	29,000,000
Postmedel..................................................................................................	6,235,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.........	300,000
Stämpelmedel..........................................................................................	3,3UU,000
Bränvinstillverkningsskatt.................................................................	13,000,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................................	200,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................................	3,500,000
Allmän bevillning...................................................................................	-- -
Säger	55,535,000
Summa	74,877,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt b.

inkomster åren 1883 — 1885.

Enligt räkenskaperna	Statskontorets beräkning för år 1888.
för år 1883.	för år 1884.	för år 1885.	Medium.
4,300,523	4,312,149	4,319,328	4,310,667	_ _
1,648,487	1,640,291	1,627,069	1,638,616	- -
— —	- -	- -	- -	4,097,000
- -	- -	- -	- -	250,000
332,783	321,651	306,549	320,328	300,000
26,474	26,470	26,470	26,471	26,000
79,467	80,277	87,160	82,301	63,000
127,601	134,911	130,300	130,937	— —.
19,193	18,695	18,512	18,800	- -
21,493	21,488	21,170	21,384	- -
- -	- -	- -	- -	106,000
60,419	58,978	56,856	58,751	183,000
62,034	73,306	47,963	61,101	- -
3,155,771	3,036,486	2,994,772	3,062,343	2,800,000
15,340	16,792	14,622	15,585	12,000
647,980	657,752	660,858	655,530	650,000
287,061	257,753	231,449	258,754	240,000
27,940	27,410	27,868	27,739	25,000
1,510,854	1,298,444	1,350,504	1,386,601	1,200,000
1,350,442	1,329,927	1,325,127	1,335,165	1,250,000
7,300,000	7,000,000	7,000,000	7,100,000	6,000,000
1,943,893	2,077,813	1,733,711	1,918,472	1,600,000
381,343	147,814	249,048	259,402	90,000
23,299,098	22,538,407	22,229,336	22,688,947	18,892,000
33,509,452	33,837,744	33,123,190	33,490,129	28,500,000
5,899,505	6,095,575	6,019,858	6,004,979	6,300,000
- -	- -	335,482	- -	300,000
3,164,958	3,482,309	3,619,333	3,422,200	3,400,000
13,253,557	14,141,292	15,395,069	14,263,306	13,000,000
129,888	258,005	384,263	257,385	200,000
- -	- -	3,751,553	- -	3,500,000
4,808,848	4,097,170	— —	•---	—
60,766,208	61,912,095	62,628,748	—- —	55,200,000
84,065,306	84,450,502	84,858,084	--\| 74,092,000

Bill. till Rilcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öf ver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1887.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Ste TERN,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Vid^ föredragning af de till regleringen af första hufvudtiteln hörande
frågor anmälde Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre
Tamm ett af Riksmarskalksembetet den 7 innevarande månad
aflåtet underdånigt memorial, innefattande hemställan, att Kong! Maj:t
Bill. till Biksd. Prof. 1887. 1 Samt. 1 Afd.

Första hufvudtiteln.

måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke en förnyad framställning
kunde ske till Riksdagen om uppförande å riksstatens första
hufvudtitel af ett särskildt årligt apanage för Hans Kongl. Höghet
Hertigen af Gotland, Oscar Carl August, till belopp af tjugusex tusen
kronor.

Hans Magt Konungen behagade härvid förklara, att Han, i allt
vidhållande hvad Han yttrat till statsrådsprotokollet den ti Mars 1886,
då nådig framställning beslöts till senast församlade Riksdag om
apanage åt Hans Kong]. Höghet Hertigen af Gotland, fortfarande ansåge
grundsatsen om anvisande af personliga apanager åt söner till
Konung eller Kronprins, när de uppnått mogen ålder, vara af principiel
vigt. I betraktande af de inom landet nu rådande ekonomiska förhållandena
vore Hans Maj:t likväl villig att till en förnyad framställning
foga det medgifvande, att, efter uppförande å riksstaten af ordinarie
anslag såsom apanager åt Hans Maj:ts yngre söner, afdrag finge
göras med motsvarande belopp i det för Hans Maj:ts hofhållning utgående
anslag. Hans Maj:t Konungen täcktes vidare gifva tillkänna,
att, derest en dylik anordning skulle komma att ske, Hans Maj:t, manad
af omtanke för alla sina yngre söner och af liflig önskan att se denna
angelägenhet i sin helhet afgjord snarast möjligt, funne lämpligast, att
densamma på en gång och i ett sammanhang nu ordnades för samtlige,
numera till myndiga år komne Henne arffurstarne, Hertigarne af Gotland,
Vestergötland och Nerike.

Statsrådet fann väl, vid det förhållande att de af sistlidne Riksdag
för afslag å den Kongl. propositionen i ämnet anförda skäl fortfarande
kunde af Riksdagen åberopas, någon framgång ej vara att påräkna
för en förnyad framställning i oförändrad form. Men då Hans
Maj:t Konungen erbjudit en sådan anordning, hvarigenom utan höjande
af första hufvudtitelns slutsumma tillfälle i allt fall kunde beredas att
i staten uppföra personliga apanager åt Deras Kongl. Högheter Hertigarne
af Gotland, Vestergötland och Nerike, ville Statsrådet så mycket
hellre förorda frågans lösning på dylikt sätt, som Statsrådet erkände
det principielt rigtiga deri, att Konungens till mogen ålder komne söner
erhölle särskilda apanager åt sig anvisade; och hemstälde Statsrådet
derföre, att hos Riksdagen måtte äskas uppförande å riksstatens första
hufvudtitel af ett årligt anslag till belopp af tjugusex tusen kronor för en
hvar af Deras Kongl. Högheter Hertigarne af Gotland, Vestergötland
och Nerike, samt att, under förutsättning af Riksdagens bifall härtill,
det för. Kongl. Maj:ts hofhållning anvisade anslag, 800,000 kronor,
måtte nedsättas med motsvarande belopp, 78,000 kronor, eller till 722,000
kronor.

Första hufvudtiteln.

Öfriga under första hufvudtiteln förekommande anslag hemstälde
Statsrådet till uppförande i staten med oförändrade belopp.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder besluta,
att framställning skulle till Riksdagen aflåtas i öfverensstämmelse
med hvad Statsrådet sålunda hemstält
rörande regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel.

Ex protocollo:
Fredrili Zethelius.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj it Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Onsdagen den 12 Januari 1887,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog de frågor,
som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid
beträffande:

Ordinarie anslag.

I dessa har jag icke att föreslå någon annan förändring, än att, [yj
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förlagsanslaget till skrit- Höjning af
materialier och expenser, ved m. in., för närvarande uppgående till ansla9-64,079 kronor, höjes med 33 kronor eller till 64,112 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

Andra hufvudtiteln.

[2.]

Kngs hofråtten.

[3.]

Nya Lagberedningen.

[4-]

Understöd åt
Icolonien vid
Hall.

Extra anslag.

I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit anvisadt,
hemställer jag, att på extra stat för år 1888 måtte äskas 5,000
kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter.

Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för
Nya. Lagberedningen under år 1888 må begäras samma belopp som
för innevarande år finnes i sådant afseende anvisadt eller 40,000 kronor.

Beredningen har angående sin verksamhet under 1886 afgifvit
en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde
få detta protokoll biläggas.

^ Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne
af Konung Oscar I och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag,
anhållit, att till fortsatt förräntande och afbetalning å den skuld,
Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egendomen
Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit åt
brott eller gröfre vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
utverka ett anslag för år 1888 till enahanda belopp som för hvardera
af åren 1884, 1885, 1886 och 1887 blifvit Föreningen såsom understöd
beviljadt, eller 15,000 kronor.

Till upplysning så väl om användandet af de för år 1886 till ifrågavarande
ändamål anvisade statsmedel som angående Föreningens verksamhet
samt dess och kolonien Halls ekonomiska ställning har styrelsen
åberopat af Föreningens revisorer och styrelsen afgifna berättelser
angående förvaltningen under senaste räkenskapsåret från och
med den 1 Juli 1885 till den 1 Juli 1886. Dessa berättelser utvisa,
att koloniens skulder, som vid räkenskapsårets början utgjorde 106,914
kronor 45 öre, under året minskats med 10,310 kronor 61 öre, eller
till 96,603 kronor 84 öre, äfvensom att af det af Riksdagen för år
1886 anvisade anslag, 15,000 kronor, ett belopp af 10,093 kronor 27
öre blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden 4,906 kronor
73 öre till räntor.

Likasom för nästföregående två räkenskapsår har jemväl för det
senast förflutna en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor, Bruksegaren
E. G. Boström, deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper och
förvaltning. Af den afgifna revisionsberättelsen inhemtas bland annat,

Andra hufvudtiteln.

att årskostnaden för hvarje elev minskats från 310 kronor 32 öre,
som den utgjorde under året 1884—1885, till 307 kronor 70 öre, samt
att jordegendomen lemnat eu något högre behållen afkastning, än under
närmast föregående år, eller 7,240 kronor 97 öre.

Den 30 Juni 1886 utgjorde elevantalet 150, hvaraf 54 från Stockholms
stad och 96 från 19 särskilda län.

Då kolonien fortfarande är i behof af bidrag från det allmännas
sida så väl för fortsatt årlig afbetalning af Föreningens skuld enligt
derför antagen amorteringsplan som äfven på det koloniens samhällsnyttiga
verksamhet må kunna fortgå utan rubbning i de för densamma
och dess uppehållande nu gällande, hittills såsom ändamålsenliga befunna
grunder, och då detta behof jemväl blifvit af så väl Fångvårdsstyrelsen
som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län vitsordadt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1888 anvisa ett belopp af 15,000 kronor
till understöd åt förbättringskolonien vid Hall.

Med erinran att Eders Kongl. Maj:t den 31 sistlidne December [5.]
förordna!, att af de utaf Statskontoret för åtskilliga komitéer, tillsatta Ersättning
på Justitiedepartementets föredragning, utanordnade förskott ett belopp °
af 13,546 kronor 91 öre skulle utgå af besparingarna å andra hufvudtiteln,
hvilka ansetts dertill lemna tillgång, får jag slutligen meddela,
att Statskontoret derutöfver till ersättande anmält ett belopp af 5,000
kronor, som på grund af Kongl. brefvet den 6 Februari 1885, till disposition
af chefen för Statistiska Centralbyrån, utbetalts till bestridande af
en del af kostnaden för utarbetande af den af Riksdagen i skrifvelse den
13 Maj 1884 begärda statistiska utredning med hänsyn till en mer eller
mindre utvidgad politisk rösträtt; och hemställer jag, att Eders Kongl.

Magt täcktes för återgäldande af sistnämnda förskott, 5,000 kronor, hos
Riksdagen begära ett extra anslag till samma belopp för år 1888.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid
uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

Andra hufvudtiteln.

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med föreskriften i den för Nya Lagberedningen
fastställa instruktion får Beredningen härmed i underdånighet
afgifva redogörelse för sina arbeter under innevarande år.

Sedan Nya Lagberedningens ordförande och ledamöter, på grund
af nådigt förordnande, deltagit i Förstärkta Lagberedningens och dess
komitéers arbeten under årets två första månader, fortsatte derefter
Nya Lagberedningen behandlingen af den i sistlidet års arbetsredogörelse
omförmälda frågan om förändrade lagbestämmelser angående
äkta makars inbördes egendomsförhållanden. Efter det Beredningen
vid gemensamma öfverläggningar genomgått och slutligen granskat
det i ämnet uppgjorda förslag, har Beredningen den 1 Juli till Eders
Kongl. Maj:t afgifvit följande lagförslag med dertill hörande motiv,
nemligen:

l:o) Lag angående ändring i 9 kap. 1 § samt 10 och 11 kap.
Giftermålsbalken;

2:o) Lag angående förändrad fydelse af 17 kap. 10 § Handelsbalken; 3:o)

Lag angående förändrad tydelse af 68, 69 och 70 §§ Utsökningslagen
den 10 Augusti 1877;

4:o) Lag angående ändring i vissa delar af Förordningen den 18
September 1862 om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars
bo; och

5:o) Lag angående förändrad lydelse af 17 § i Förordningen den
18 September 1862 huru gäld vid dödsfall betalas skall och om urarfvagörelse,
så ock angående undanskiftande af egendom i död makes bo.

Efter detta arbetes fullbordande har Beredningens sammansättning
undergått den förändring, att Eders Kongl, Maj:t, som den 10 Juli
på underdånig ansökning entledigat Häradshöfdingen C. I. Wåhlin från
förordnandet att vara ledamot i Nya Lagberedningen, samma dag förordnat
undertecknad, Wold, att från och med den 1 September vara

Andra hnfvudtiteln. 5

ledamot deri; hvarjemte Eders Kong!. Maj:t den 8 September förordnat
dåvarande Justitieombudsmannen L. W. S. Lothigius att i egenskap
ai ledamot 1 Beredningen deltaga i behandlingen af frågan om eu revision
åt strafflagens straffbestämmelser.

Nyssnämnda förslag till förändrade lagbestämmelser angående
akta makars inbördes egendomsförhållanden med dertill börande motiv
hafva af Beredningen, enligt nådigt uppdrag, blifvit efter höstsammantradenas
början befordrade till tryck.

. . ^*en j- arbetsredogörelsen för år 1885 omförmälda frågan om en
revision af strafflagens straffbestämmelser har af Beredningen under
hostsammanträdena upptagits till fortsatt behandling, och bar Beredningen
uppgjort ett förberedande förslag till de ändringar i strafflagen
som funnits böra ifrågakomma, bvilket förslags granskning under gemensamma
sammanträden påbörjats.

Härunder bar den ytterligare förändring i Beredningens sammansättning
egt rum, att sedan dess förutvarande ledamot Revisionssekreteraren
A. Norberg den 26 November blifvit i nåder utnämnd till
justitieråd, Eders Kongl. Maj it den 10 innevarande December förordnat
e. 0 i rofessoren J. Hagströmer att i egenskap af ledamot i Beredningen
deltaga 1 förenämnda revision af strafflagen.

m r 1 ®“b6tsskrifvelse den 16 innevarande månad har Statsrådet och
Chefen för Eders Kongl. Majrts Justitiedepartement, enär innehållet af
det förslag til ny Tryckfrihetsförordning, som inom nämnda departement
utarbetades, i viss mån berodde af den lydelse, som vid pågående
revision af strafflagen kunde komma att gifvas åt denna lags 7 och
10 kap., anmodat Lagberedningen att utan afvaktan af revisionsarbetets
afslutande 1 dess helhet till Eders Kongl. Maj:t afgifva förslag till de
andringar, Beredningen kunde finna erforderliga i nämnda två kapitel.
Med anledning häraf har Beredningen till slutlig granskning företagit
nyssnämnda två kapitel i förslaget och den 21 innevarande December
till Eders Kongl. Maj:t afgifvit förslag till

Lag angående ändring i vissa delar af 7, 10 och 11 kap. strafflagen.
1

Presidenten K. J. Berg har jemlikt, Eders Kongl. Maj:ts den 26
f ebruari 1883 honom gifna förordnande fortfarande tagit del i Beredningens
förhandlingar.

Beredningen,^ hvilken, på sätt i arbetsredogörelsen för 1885 omförmälts,
genom nådiga brefvet den 15 November 1884 medgifvits att
under företagandet af frågan om en revision af strafflagens straffbestämmelser
anlita erforderligt biträde, har under detta arbetes utBih.
till Rilcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 2

6 Andra hjifvudtiteln.

förande jemväl under innevarande år varit biträdd af Stadsnotarien
H. Billing; hvarförutom Professoren Hagströmer under höstsammanträdena
äfven före sitt förordnande till ledamot i Beredningen biträdt
vid granskning af förslag, som i ämnet blifvit upprättade.

Efter det förslaget till förändrade lagbestämmelser i fråga om
äkta makars inbördes egendomsförhållanden blifvit af Beredningen afgifvet,
har tillförordnade byråchefen för lagärenden i Justitiedepartementet
under återstående del af året varit af andra embetsgöromål
förhindrad deltaga i Beredningens arbeten.

Den 17 December har Eders Kongl. Maj:t förordnat Revisionssekreteraren
I. Afzelius att från nästkommande års början tills vidare
vara ledamot i Beredningen.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

JOHAN WOLI).

Stockholm den 31 December 188b.

STOCKHOLM, iSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1887

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdeparteméntsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari
1887. ''

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Ivrusenstjerna,

Friherre Tamm»

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för ar 1888 och yttrade:

Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl. Kakbfffff
Maj:ts beslut denna dag, beräknadt till 638,700 kronor för de förenade rikena
tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt vedertagen proportion, bestridas af
svenska statsmedel med 450,850 kronor, eller samma belopp som af senåste
Riksdag beviljades.

Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, [1.]
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande
riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som [2.]
alltså upptagits till 27,495 kronor.

2 Tredje hufvudtiteln,

[3.] Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,

[4.] expenser och extra utgifter förekommer ingen annan ändring än att- ett belopp

[5.] af 7,600 kronor blifvit öfverfördt från ministerstaten till skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter, men härigenom uppkommer ingen skilnad i slutsumman
för kabinettskassans utgifter ^ka$san~

Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett anslagsbehof af

assan. 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans, deraf Sverige skulle, såsom
hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

[6.] utrikesdepartementet uppfördt med oförändradt belopp af 10,000’ kronor;

[7-] konsulsstaten, för hvilken upptages 132,830 kronor eller 4/7 af det belopp

(232,450 kronor), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för
båda rikena, 467,950 kixmor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter,
235,500 kronor; samt

[8-] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 17,170 kronor.

[9.] _ Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföras,

jemlikt senaste Riksdags beslut, som understöd åt svenska kyrkan i Paris 2,950
krono!1.

[10.] Ä tredje hufvudtiteln tinnes för närvarande uppfördt endast ett extra an slag,

nämligen för utgifvande af »Sveriges Traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:

»Arbetet, som omfattat det sextonde århundradet efter år 1534, härunder
årets lopp fortgått utan afbrott. Dels till följd af under föregångna år i utlandet
anstälda forskningar, dels till följd deraf, att för den period, dit arbetet
nu hunnit, det i Riksarkivet befintliga materialet blifvit rikare, har under
detta år någon resa till utländska arkiv icke varit nödvändig. I de få fall
då fortsatt detaljforskning antydt, att någon handling återstått att uppsöka å
utrikes ort, har jag sökt att vinna ändamålet genom biträde af vederbörande
utländske arkivvårdare. De, Indika sålunda blifvit anlitade, hafva varit
statsarkivarien i Königsberg, der den tyska ordens arkiv och det äldre
preussiska arkivet förvaras, samt arkivarien vid rådhusarkivet i Stralsund.
Tryckningen, hvilken nu så fortskridit, att, då detta skrifves, det sista arket
af fjerde delens andra fascikel är under uppsättning, har under sommaren och
eu del af hösten varit afbruten och fördröjd derigenom att de ofvan omför -

Tredje hufvudtiteln.

mälda från utlandet begärda handlingarne först efter en längre tid kunnat erhållas.
Den nämnda afdelningen utkommer emellertid redan under innevarande
månad. Omfattande åren 1534—1560, uppnår den slutet af konung Gustaf
I:s regering. Tryckningen kommer derefter att fortsättas utan annat afbrott,
än det anskaffandet af bär hemma förlorade handlingar möjligen kan komma
att förorsaka. Utarbetningen af manuskriptet är för 1887 beräknad att hinna
fram till år 1650, för att under nästa år kunna sträcka sig till konung Carl XI:s
sista regeringsår. Redan verkstälda förarbeten för denna tidrymd gifva mig
anledning hoppas, att denna plan skall kunna utföras».

Jag får hemställa, det Eders Ivongl. Maj:t behagade jemväl för 1888 begära
ett extra anslag till belopp af 4,500 kronor, för traktatverkets fortsatta
utgifvande.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,

att Eders Kong! Maj:t måtte af Riksdagen för år 1888 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under enahanda
vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
22 nästlidne december och denna dag rörande den för de förenade rikena gemensamma
utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet
öfver denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år
1888 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena i
öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att
tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

in fidem

Fredrik von Rosen.

4 Tredje hufvudtiteln.

Bil. A.

Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter''. Departementschefen, Ministern för ut-rikes ärendena..................—................. Utrikesdepartementet ................................ i Ministerstaten ............................................ Militärattachéer .......................................... Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter..................................-...................-	Riksstaten 1887.	1 Förslag till j Riksstat \| 1888.	Morges andel i utrikes-budgeten 1888.	Sveriges och Norges ge-mensamma utrikesbud-get 1888.
a kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955	• b kronor. 24,000 27,495 339,635 8,400 51,320	C kronor. 11,455 141,515 3,600 31,280	d (b -t c) kronor. 24.000 38,950 481,150 12.000 82,600
Säger	450,850	450,850	187,850	638,700
Konsulskassans utgifter.
6 Utrikesdepartementet......................-...........	10,000	10,000	7,500	17,500
7 Konsulsstaten............................-.................	132,770	132,830	99,620	232,450
8 Skrifmaterialier, expenser och extra ut-
gifter......................-...............—.............	17,230	17,170	12,880	30,050
Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa	610,850	610,850	307,850	918,700
Utgifter som bestridas af svenska statsverket
allena.
9 Svenska kyrkan i Paris............................	2,950	2,950
Säger	2,950	2,950
Summa	613,800	613,800
Extra anslag.
o För fortsatt utgifvande af »Sveriges
Traktater».................................................	4,500	4,500		1
Säger	4,500	4,500		1
Summa	618,300	618,300

Tredje hufvudtiteln.

Anmärkningar.

[Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/,7 och Norge med s/17- Anslagen till minister•J
staten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
[Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
1< proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.
„ (Minskningen har tillkommit derigenom, att ett förut till pensioner beräknadt belopp af 7,600
A kronor tills vidare öfverförts till utgiftstiteln 5, skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.

5 Se anmärkningen under 3.

Till en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,
se sid. 7—9 här nedan). Besten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka
Sverige bidrager med */7 och Norge med 3/r Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

(Hela utgiften för konsulsstaten 1888 utgör 467,950 kr. (se sid. 15, rad 12 uppifrån), men då
inkomsten af konsulat- och expeditionsafgifterna 1888 beräknas till 235,500, utföres här i
kolumnen d endast skilnaden 232,450 kr.

[Beräkningen för 1887 af det gemensamma anslaget (d) var 30,150 kr. Minskningen för 1888
8) har tillkommit för vinnande af samma med 7 jemt delbara slutsumma — 280,000 kr. ■—
för statsanslagen till konsulskassan, hvilken under en följd af år varit beviljad.

Tredje liufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 22 december 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Stång,

Kildal.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog ett af honom uppgjord
förslag till de förenade rikenas utrikesbudget för år 1888, och anförde dervid:

Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter upptager samma slutsumma som för
åren 1886 och 1887 eller kr. 638,700, af hvilken, enligt den vedertagna proportionen
12 : 5, falla på Sveriges andel 450,850 kr. och på Norges 187,850 kr.

Den betydliga tillväxten i såväl antalet som omfånget af de ärenden, som utrikesdepartementet
har att handlägga, och i hvilka en ytterligare tillökning är att motse såsom
en naturlig följd af den öfverflyttning af ärenden till utrikesdepartementet, som från och
med nästkommande år kommer att ega rum till följd af den under den 4 sistlidne november
utfärdade nya förordningen om konsulatväsendet, måste förr eller senare kräfva en för -

Tredje liufvudtiteln.

stärkning i departementets ständiga arbetskrafter, men då det hittills befunnits möjligt
att, om ock med ansträngning, utföra det erforderliga arbetet med anlitande af de tillfälliga
biträden, som kunnat erhållas, och så länge sådant kan ske, anser jag det ej
heller böra ifrågasättas att upprätta nya tjenster inom departementet. Då de en gång
blifva oundgängligen nödiga i och för de ökade konsulatärendena, torde de äfven böra
aflönas genom ytterligare bidrag till departementets expedition från den gemensamma
konsulskassan.

I afseende å anslagen under ministerstaten hafva inga andra förändringar under
året inträffat, än att Eders Kongl. Maj:t beslutat, att diplomatisk befattning icke skulle
vara förenad med det ledigvordna generalkonsulatet i Rio de Janeiro, och att det bidrag
från kabinettskassan, 2,000 kr. årligen, som numera aflidne chargé d’affaires Cederstråhle
uppburit, skulle i stället anslås till ministern i Madrid såsom en för honom väl behöflig
lönetillökning.

I följd af under året inträffade förändringar I pensionsstaten hafva af det belopp,
som härför i beräkningen för år 1887 upptagits, 1,600 kr. blifvit lediga, hvilka enligt
förut följd praxis jag hemställer måtte öfverföras till »skrifmaterialier, expenser ocli
extra utgifter».

I följd häraf skulle k a b i ne tf sk a s s a n s utgifter 1888 upptagas som följer:

ministern för utrikes ärendena__________________________________ kr. 24,000

utrikesdepartementet............................................. » 38,950

ministerstaten ...................................................... » 487,150

militärattachéer .................................................... » 12,000

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.............. » 76,600

Summa kronor 638,700.

Konsulskassans inkomst af konsulatafgifter har för 1887 beräknats till 235,500 kr.,

enligt följande uppställning:

Afgifter från Antwerpens konsulsdistrikt............ kr. 12,000

» » Archangels » » 2,500

» » Barcelonas » » 7,000

» » Bilbaos » » 2,500

» » Havres » » 22,000

» » Helsingfors’ » » 6,000

» » Köpenhamns » » 25,000

» » Leiths » » 16,000

» » Lissabons » » 6,000

» » Londons » » 116,500

» » Lybecks » » 8,500

» » Rigas » » 7,500

» » Rio de Janeiros » » 4,000

Summa kronor 235,500.

Tredje hufvudtiteln.

I dessa belopp måste en sänkning emotses för 1888, dels till följd af sjöfartens
aftagande i Antwerpens, Håvres, Helsingfors’ och Köpenhamns distrikt, dels på grund
af den befrielse från erläggande af konsulatafgift, som genom Kongl. Förordningen om
konsulatväsendet den 4 november 1886 medgifvits fartyg, som under loppet af ett år i
samma hamn erlagt konsulatafgifter till femdubbla beloppet af en hel konsulatafgift.
Den härigenom förorsakade minskning faller hufvudsakligen på de konsulsdistrikt, som
i större utsträckning besökas af ångfartyg i regelbunden fart, nemligen Köpenhamn,
London och Lybeck, men gör sig äfven känbar, ehuru i mindre mån, vid beräkningen af
inkomsterna från Antwerpen, Håvre, Helsingfors och Riga. På grund häraf och med
ledning af de från vederbörande konsulat lemnade uppgifter bör således en nedsättning
i de för 1887 beräknade konsulatafgifterna ega rum vid följande konsulat, nemligen:

Antwerpen..................................................... med kr. 1,500

Håvre ............ c » 2,000

Helsingfors .................................................... » » 500

Köpenhamn _________ » » 10,000

London_______________________ » » 2,500

Lybeck ............... » » 1,500

Riga ...................... » » 1,500

eller tillsammans en minskning af kronor 19,500.

Deremot torde en ökning kunna påräknas, dels till följd af upprättandet jemlikt
Eders Kongl. Majrts beslut den 10 innevarande månad af ett lönadt generalkonsulat i
Genua, hvaraf konsulatafgifterna, som antagas kunna anslås till 1,500 kr., skola ingå
till konsulskassan, dels på grund af den tillökning i sjöfarten, som visat sig hafva egt
rum i Barcelonas, Lissabons, Leiths och Rio de Janeiros distrikt, och hvilken ökning
antages skola uppgå för

Barcelona ...... till kr. 1,000

Genua.................... » » 1,500

Leith ............... » » 1,500

Lissabon.................. » » 500

Rio de Janeiro............................. » » 2,500

eller tillsammans kronor 7,000.

Med tillämpning häraf har följande beräkning kunnat uppställas för 1888:

Konsulatafgifter från Antwerpens distrikt.................. kr. 10,500

» » Archangels » » 2,500

» » Barcelonas » » 8,000

» » Bilbaos » » 2,500

» » Genuas » » 1,500

» » Håvres » » 20,000

Transport 45,000

Tredje hufrudtiteln.

Transport 45,000

Konsulatafgifter från Helsingfors’ distrikt ............ kr. 5,500

» » Köpenhamns » » 15,000

» » Leiths » » 17,500

» » Lissabons » » 6,500

» » Londons » » 114,000

» » Lybecks » » 7,000

» » Rigas » » 6,000

» » Rio de Janeiros » » 6,500

Summa kronor 223,000.

Om denna slutsumma sammanställes med beräkningen för 1887, visar sig således
en minskning i konsulskassans inkomster af konsulatafgifter af 12,500 kr. Deremot
kommer konsulskassan att under 1888 tillgodonjuta en inkomst, som icke kunnat tagas
i beräkning för 1887, nemligen de expeditionsafgifter, som enligt Kongl. Förordningen
angående konsulatväsendet den 4 november 1886 § 108 skola tillfalla densamma. Öfver
beloppet af dessa afgifter har någon tillförlitlig beräkning naturligtvis icke kunnat
uppgöras, men då enligt vederbörande konsulers uppgifter ensamt afgiften för påmönstring
af sjömän kan antagas uppgå i London till 3,500 kr. och i öfriga distrikt
till 2,000 kr., torde öfriga under diverse rubriker utgående expeditionsafgifter utan fara
kunna anslås till 7,000 kr. Samfälda beloppen af dessa inkomster skulle således uppgå
till 12,500 kr., jemn! motsvarande den förutsedda minskningen i konsulatafgifter.

Af inflytande konsulatafgifter kunna med ledning af 1885 års siffror i runda tal
80,500 kronor eller 36 % antagas belöpa sig på svenska och 142,500 kronor eller 64 /
på norska fartyg.

Någon ledning vid fördelningen af expeditionsafgifterna förefinnes ännu icke, och
svårigheter torde i vissa fall möta att afgöra, huruvida en afgift kan anses inflyta från
svensk eller norsk sida, hvartill kommer, att dylika afgifter jemväl skola erläggas af
utländingar. Om ock de afgifter, som direkt angå sjöfarten, kunna anses till större del
utgå från norsk sida, torde detta förhållande motvägas deraf, att andra afgifter till följd
af den större folkmängden kunna förmodas i större mån inflyta af svenske undersåtar
eller för ärenden, som angå Sverige.

Det torde derför åtminstone tillsvidare få anses lämpligast att beräkna dessa afgifter
såsom belöpande sig med ena hälften på Sverige och med den andra på Norge.

Konsulskassan antages sålunda att under 1888 kunna påräkna en inkomst af:

konsulatafgifter.-............................................-..................------------- af kr. 223,000

samt af expeditionsafgifter af alla slag.........................—..............~ » » 12,500

Om härtill läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under
en följd af år utgått och jemväl för 1887 blifvit beviljade, nemligen
160,000 kr. från Sverige och 120,000 kr. från Norge eller tillsammans... kronor 280,000

Bih. till Riksd. Prof. 1887. l:o Sami. l:a Afd.

10 Tredje hufvudtiteln.

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela ................ kronor 515,500

eller samma belopp som för 1887.

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland Indika bidraget till utrikesdepartementet
upptages med oförändradt belopp 17,500 kr., så får jag i afseende på löner och
arfvoden samt anslag till kontorskostnader lemna följande utredning:

”Genom Eders Kong!. Maj:ts beslut den 22 sist!. Oktober har den lönade general -konsulsbefattningen i Alexandria indragits, hvarigenom ett belopp af 12,000 kr. inbesparats
å rubriken löner och arfvoden.

En ytterligare besparing kan ske, om Eders Kongl. Maj:t täckes lemna sitt bifall till
det förslag jag anser mig böra göra om indragning af hamnmästarebefattningen i Konstantinopel
och den dertill anslagna lön 4,600 kr. Denna befattning upprättades under
en tid, då de förenade rikenas sjöfart genom Dardanellerna var högst betydlig. Den
liar sedermera år efter år nedgått och är numera så ringa, att jag icke kan anse det
lämpligt att längre bibehålla en befattning, hvars göromål fullt väl kunna skötas af
den öfriga personalen vid Eders Kongl. Maj:ts dervarande beskickning. Jag hemställer
alltså, att beloppet får ur beräkningen utgå, hvarigenom en motsvarande besparing
af 4,600 kr. erhålles. Jag antager, att tillfälle skall, inom den för indragningen
föreslagna tidpunkt, kunna beredas tjenstens nuvarande innehafvare till användning i
någon annan aflönad befattning inom konsulsstaten, men, om detta icke skulle blifva
fallet, torde det expektansarfvode, Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt tilldela honom,
kunna anses såsom en tillfällig utgift och såsom sådan under extra utgifter i räkenskaperna
uppföras.

Slutligen hafva genom förre vicekonsulns i Håvre befordran till generalkonsul derstädes
tvenne honom såsom vicekonsul tillkommande, i beräkningen för 1887 upptagna
ålderstillägs; å tillsammans 1,000 kronor kunnat från lönestaten afföras.

Dessa minskningar uppgå till ett sammanlagdt belopp af 17,600 kr., hvaremot å andra
sidan ökning beräknas på grund dels af den löneförhöjning af 1,000 kr., Eders Kongl. Maj:t
den 1 Juli 1886 beslutat tilldela generalkonsuln i Helsigfors, dels af upprättandet, jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 10 innevarande månad, af en lönad generalkonsulsbefattning
i Genua, för hvilken lönen bestämts till 10,000 kr., dels slutligen af det ålderstillägg af
500 kr., hvartill vicekonsuln i Köpenhamn vid ingången af 1888 jemlikt nådiga beslutet
den 3 December 1882 blifver berättigad. En slutlig minskning uppstår således vid denna
utgiftsafdelning af 6,100 kr.

Vid anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet förekommer en ökning af
dels 1,500 kr., hvarmed anslaget till generalkonsulatet i Helsingfors blifvit jemlikt Eders
Kongl. Majrts beslut den 1 Juli 1886 förhöjdt, dels 2,000 kr., som anslagits i sammanhang
med förut omförmälda upprättandet af ett lönadt generalkonsulat i Genua.

En öfverflyttning slutligen af anslaget till kontorskostnader i Shanghai från rubriken
c., under hvilken det upptogs i beräkningen för 1887, till rubriken b., uuder hvilken det
jemlikt nådiga beslutet af den 22 sistlidne Oktober tillsvidare skall utgå, har icke något
inflytande på konsulsstatens slutsumma.

Tredje hufvudtiteln. 11

Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva minskats, — förutom
genom sistnämnda öfverflyttning af anslaget till Shanghai, — derigenom, att anslaget till
Alexandrin blifvit i sammanhang med det lönade generalkonsulatets indragning nedsatt
med 2,500 kr. och sålunda numera skall utgå med endast 3,500 kr.

En ökning i denna rubrik har deremot uppstått genom att ett belopp af 6,000 kr.
blifvit genom nådigt beslut af den 22 sistlidne Oktober anslaget till konsulatet i Melbourne.

Under rubriken pensioner har ett belopp af 800 kr. kunnat afföras, motsvarande den
pension, som uppbars af framlidne generalkonsul von Heidenstams numera jemväl aflidna
enka.

Till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter finnes i beräkningarne för 1887 under
konsulskassan upptaget ett belopp af 30,150 kr. Denna hufvudrubrik har blifvit uppförd
med samma belopp som förut, med undantag deraf, att för vinnande af jemn slutsumma

underafdelningen diverse utgifter minskats med 100 kronor.

Konsulskassans utgifter år 1888 skulle alltså omfatta:

Utrikesdepartementet........................................................ 17,500

Konsulsstaten:

a) löner och arfvoden .................................... 331,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning 55,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning 67,500

d) pensioner..................................................... 13,550 467,950

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...................... 30,050

Summa utgifter kronor 515,500.

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

En sammanställning af beräkningarne för 1887 och 1888 skulle halva följande
utsende:

Inkomster: 1887 1888 ökning minskning

Statsverkens bidrag ................ Konsulatafgifter ................. Expeditionsafgifter ........	280,000 235,500	280,000 223,000 12,500	12,500	12,500
Summa kronor	515,500	515,500	12,500	12,500
Utgifter: 1. Utrikesdepartementet .........	17,500	17,500	_	_
2. Konsulsstaten: a) löner och arfvoden............	338,000	331,900	_	6,100
b) anslag till kontorskostnader mot redovisning...............	47,500	55,000	7,500	_
c) anslag till kontorskostnader utan redovisning...............	68,000	67,500	—	500
Transport	471,000	471,900	7,500	6,600

12 Tredje hiifvudtiteln.

Transport	471,000	471,900	7,500	6,600
d) pensioner	14,350	13,550	—	800
Skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter	30,150	30,050	—	100
Summa kronor	515,500	515,500	7,500	7,500

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen
bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet
med föregående år beräknas till 12,000 kr. för kabinettskassan och 24,000 kr. för konsulskassan.
För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära samma
dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

ex protocollo

Fredrih von Rosen.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd ■ å Stockholms slott den 12
Januari 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,

Statsråden Lovén,

Friherre VON Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna
Friherre Tamm,

Stång,

Kildal.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1888, samt Kongl. Norska Regeringens
den 31 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

Hvad Kongl. Norska Regeringen erinrat föranleder icke för närvarande någon åtgärd.
Deremot torde, i anledning af en pensionstagares, f. d. envoyén friherre af
Wetterstedts efter beräkningens uppgörande inträffade dödsfall, det lediga pensionsbeloppet
af 6,000 kr. böra tills vidare öfverföras till »skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter», och ministerstatens slutsumma i öfverensstämmelse dermed ändras.

Derest Eders Kongl. Maj:t gillar en sådan anordning, får jag nu i underdånighet
föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte med gillande af de sålunda ändrade beräkningarne,

14 Tredje hufvudtiteln.

hvilka böra denna dags protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen och Storthinget
begära de för utgifternas bestridande nödiga anslag att utgå efter den för de förenade
rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan
som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1888 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittils,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1887—30 juni 1888 äskas
187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit, för O

enade sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla
och bifalla.

in fidem

Fredrik von Rosen.

Tredje hufvudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1888.

Sverige. Norge.

I. Ko!) i n etiska S S a n: Kronor. Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena---------------------- 24,000

2. Utrikesdepartementet.................................. 27,495 11.455

3. Ministerstaten............................................ 339,635 141,515

4. Militärattachéer......................................... 8,400 3,600

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 51,320 31,280

Summa kronor 450,850 187,850

II. Konsuls kassan:

6. Utrikesdepartementet................. 10,000 7,500

7. Konsulsstaten_________________________________ 467,950

afgår hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och

expeditionsafgifter........................... 235,500 132,830 99,620

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 17,170 12,880

Summa kronor 160,000 120,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1888.

Krouor.

1. Ministern för utrikes ärendena............................................. 24,000

2. Utrikesdepartementet........................................................ 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire ........................ 48,000

Legationssekreterare......................... 6,000 54,000

Tillsammans.

Kronor.

24.000
38,950

481,150

12.000
82,600

638,700

17,500

232,450

30,050

280,000

Transport 54,000

62,950

Tredje hufVudtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Briissel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

å&n kon™iSto^dn\ToV()PkibUr} Ministre Plénipotentiaire_____________ 10,000

}£''ClsSS2^#r} Drogman............ 4,000 i4,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire...................... 36,000

Legationssekreterare............... 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire________________-.......60,000

Legationssekreterare_________ 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire_____________________________ 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire_____________________ 60,000

Legationssekreterare........................ 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire............ 60,000

Legationssekreterare--___________ 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre P’émpo tentiaire_________________________________________________

29,000

Beskickningen i Washington:

ijppbBr såsom generalkonsul! Envoyé Extraordinär och Ministre

16,000 kr. samt konsulatafgif ter. J J

Plénipotentiaire...................... 16,000

Legationssekreterare....................... 6,000 22,000

62,950

Transport 406,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 406,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plé nipotentiaire.

................................. 40,000

Legationssekreterare_____________________________ 6,000 46,000

b. Expektanslön.......................................

c. Pensioner............................................

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché........................................

1 d:o ........................................

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser________________

b. Ekiperingspenningar.............................

c. Hemliga utgifter__________________________________

d. Ofriga extra utgifter...........................

452,000

4,800

24,350

6,000

26,600

10,000

14.000

32.000

Summa kronor

62,950

481,150

12,000

82,600

638,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1888.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag....................................................

Norska statsverkets bidrag....................................................

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt______________ 10,500

» Archangels » 2,500

» Barcelonas » 8,000

» Bitbaos » 2,500

» Genuas » 1,500

» Håvres » 20,000

» Helsingfors’ » ______________,______ 5,500

n Köpenhamns » 15,000

» Leiths » 17,500

» Lissabons » 6,500

» Londons » 114,000

» Lybecks » 7,000

» Bigas » 6,000

» Rio de Janeiros » ______—___________ 6,500 223,000

Expeditionsafgifter, förslagsvis------------------------------ 12,500

Summa kronor

Kronor,

160,000

120,000

235.500

515.500

Bih. till Riksd. Prof. 1887. l:a Sami. l:a Afd.

3 /

Tredje hufvudtiteln.

Utgifter:

6. Utrikesdepartementet

7. Konsnlsstaten:

Uppbär konsulatafgifter.

JemfÖr ministerataten.

D;o D:o.

Uppbär konsulatafgifter samt
åtnjuter fri bostad.

Uppbär konsulatafgifter.

a. Löner och arvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön _________ 13,000

Archangel, » » 12,000

Barcelona, v » 12,000

Bilbao, Konsuln, » 9,000

Genua, Generalkonsuln, » 10,000

Hamburg, » » 8,000

Havre, » » 14,500

Yicekonsuln, » 4,500 19;000

Bordeaux, » » 6,000

2:ne ålderstillägg 1,000 7,000

Helsingfors, Generalkonsuln, lön _________ 15,000

Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000

Drogman, » 2,000

Konsulatsekreteraren, » 6,000 18,000

Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Vicekonsuln, » 4,500

ålderstillägg 500 20,000

Helsingör, Vicekonsuln, » 3,900

2:ne ålderstillägg 1,000 4,900

Leith, Konsuln, lön 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000

London, » » 24,000

Vicekonsuln, » 10,000

Kanslisten, » 6,000

En kontorist, » 5,000

” » » 4,000 49,000

Cardiff, Vicekonsuln, » 8,000

Liverpol, » » 9,000

ålderstillägg 500 9 500

Newcastle, Vicekonsuln, » 9,000

ålderstillägg 500 9 500

WestHartlepool, Kontoristen, » 5,000

Lybeck, Generalkonsuln, » 12,000

17,500

Transport 271,900

17,500

Tredje hufvudtiteln,

Transport 271,900

Newyork, Yicekonsuln, lön __________ 6,000

Riga, Konsuln, » 9,000

Rio de Janeiro, Generalkonsuln, » 17,000

I lönen ingår ersättning för! Shanghai, Vicekonsuln, » 12,000

resor inom distriktet. jo’ 7

U?ör mMstersamegnfter’3em"} Washington, Generalkonsuln, » ____.____ 16,000 331,900

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen _................... 4,500

Archangel_____________ 2,000

Barcelona..................... 2,000

Bilbao ___________ 2,000

Genua..._______________ 2,000

Havre_________________________-___________________________________ 4,000

Helsingfors......................... 4,000

Köpenhamn_____________ 4,500

Leith________________________ 6,000

Lissabon.-------------- 4,000

London __________________________ 11,000

Lybeck________________ 2,000

Riga --------- 3,000

Shanghai__________________________________________________________ 4,000 55,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandrin_________________ 3,500

Alger..................................... 3,000

Bordeaux________________________ 2,000

Buenos Ayres.-------- 4,000

Cardiff__________________________________________________________- 4,000

Dardanellerna_______________ 500

Gibraltar.......... 2,000

Hamburg_______________________________________—.............. 2,000

Havana_______________ 3,000

Japan...______________ 4,000

Kiel__________________ 1,500

Liverpool...................... 5,000

Marseille............... 1,500

Melbourne__________________________________________________ 6,000

Montevideo .................................... 2,000

Neapel................... 3,000

17,500

Transport 47,000 386,900 17,500

Tredje hufyudtiteln,

Transport 47,000 386,900

Newcastle............ 4,000

Newyork____________ 6,000

Pirams............. 1,000

Rio de Janeiro_________________________________________ 4,000

Rom_______________________________________________________________ 3,000

Smyrna.____________ 1,000

Tanger------------------ 1,500 67,500

d. Pensioner: ............................................................. 13,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser.................................... 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter________________________________________ 15,500

c. Diverse utgifter....................................................... 8,050

Summa Kronor

17,500

467,950

30,050

515,500

Stockholm 1887. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtforsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1887.

Närvarande:

tians Excellens, Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding, anhöll i underdånighet att
få underställa Kongl. Maj ds nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1888 och att i
sammanhang dermed få föredraga följande till Kongl. Maj: t inkomna
framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t
anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 10 november 1886 angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsanslag under år 1888;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 18 november 1886 angående uppsättning af fästningsoch
positionsartilleri;

Bill. till Rihd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afä. 1 Iläft.

Ci-3

Nedsättning
i anslaget till
fältartilleriet.

2 Fjerde liufvudtiteln.

generalfälttygmästare^ och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse af samma dag angående beredande af medel för svea artilleriregementes
skjutöfningar å Marma skjutfält samt inrättande af artilleriskjutskolor; chefens

för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 11 november
1886 angående extra anslag under år 1888 för fortifikationsbehof;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 5 november 1886 i fråga om departementets anslag för år
1888;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 7 december 1886 angående behofven under år 1888 å de under
departementets förvaltning stälda anslag; samt

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga
skrifvelse den 16 november 1886 angående behofvet af medel för de
topografiska arbetena under år 1888.

Föredraganden anförde härefter beträffande de''

Ordinarie anslagen:

Artilleriet.

Jemväl i år har af generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
fram stälts förslag, för hvilket jag här nedan torde få närmare redogöra,
till inrättande af artilleriskjutskolor för befälets och underbefälets
vid artilleriet utbildning i skjutkonsten.

Vid bifall till berörda förslag och då kostnaderna för artilleriskjutskolor
skulle bestridas från ett särskildt anslag till detta ändamål,
komrne följande två under anslaget till artilleriet nu uppförda poster
att ej vidare blifva behöflig^, nemligen: till artilleribefälets skjutöfningar

5,000 kronor och till artilleriunderofficerarnes gemensamma skjutöfningar

2,500 kronor, eller tillsammans 7,500 kronor.

Chefen för artilleriet har emellertid likaledes hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen å nyo framlägga det till senaste
Riksdag afgifna nådiga förslaget angående beredande af medel för
svea artilleriregementes skjutöfningar å Manna skjutfält. I detta afseende
beder jag att få erinra, att, på sätt chefen för artilleriet i sin
underdåniga skrifvelse den 18 november 1885 påpekat, svea artilleri -

Fjerde hufvud titeln.

regementes skjutöfningar och åtskilliga andra i samband dermed stående
öfningar numera måst förläggas till omförmälda, på ett afstånd
af 147 kilometer från hufvudstaden belägna skjutfält och att till följd
deraf medel blifvit af nöden till bestridande af transportkostnader,
traktamentsersättningar med flera utgifter för dessa öfningar, på samma
sätt som för göta artilleriregementes till Tånga hed förlagda öfningar
är i detta regementes stat uppfördt ett årligt anslag af 3,500 kronor,
utöfver hvilket belopp de senare åren ett anvisadt särskildt tillskott
måst tagas i anspråk, så att sammanlagda kostnaden vid göta artilleriregemente
uppgått till mellan 6,000 och 7,000 kronor.

För svea artilleriregemente har chefen för artilleriet ansett anslagsbehofvet
för ifrågavarande ändamål, tills vidare och innan öfningarne
erhållit större utsträckning, kunna begränsas till 5,100 kronor.

Afräkna^ dessa 5,100 kronor från det belopp af 7,500 kronor,
som vid uppförande af anslag till artilleriskjutskolor blifver obehöflig^,
skulle derefter återstå 2,400 kronor att afföras från anslaget till
artilleriet.

Jag hemställer fördenskull, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,

att anslaget till artilleriet, under vilkor af bifall
till förslaget om uppförande i riksstaten af särskildt
anslag till artilleriskjutskolor, nedsättes från dess

nuvarande belopp ................................. kr. 1,091,966: —

med............................................................ )) 2,400: —

till............................................................ kr. 1,089,566:—;

och torde det nu förevarande anslaget, derest, på sätt jag här nedan
ernar föreslå, anslag uppföres till fästningsartilleri, böra benämnas
x> fältartilleriet».

Fästnings- och posltionsartilleri.

Sedan generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i underdånig
skrifvelse den 12 december 1883 för Eders Kongl. Maj:t framlade
plan till organiserande af ett särskildt fästnings- och positionsartilleri
jemte förslag till början af detsammas uppsättande, bär Eders
Kongl. Maj:t, med godkännande af de skäl, som generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet anfört för organiserandet af ett sådant artilleri,
i nådiga framställningar till hvar och eu af de tre derpå följande Riks -

[2-].

Organisation
af en fästningsartillerib
åt al jon å
Yaxholm
Oscar

Fredriksborg.

4 Fjerde hiifrudtiteln.

dagarne framhållit, att saknaden af positionsartilleri samt ett behörigen
utveckladt fästningsartilleri måste räknas till de mest känbara bristerna
i landets försvarsväsende, hvarföre Eders Kongl. Maj:t föreslagit samtliga
dessa Riksdagar att för genomförande af den organisation af
fästnings- och positionsartilleri, som ansågs böra till en början ega
rum, anvisa erforderliga medel.

Ingen af Eders Kongl. Maj:ts omförmälda förslag bar tillvunnit
sig vederbörande Riksdags bifall. Frågans allvarliga beskaffenhet
har emellertid manat generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
att jemväl i år fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på denna
angelägenhet. Uti sin underdåniga skrifvelse den 18 november 1886
bär han, med hänvisande till de ofta upprepade skäl, som tala för
nödvändigheten att, på sätt i de flesta andra länder redan skett, jemväl
i vårt land gifva åt fästnings- och positionsartilleriet en efter landets
behof afpassad, från fältartilleriet skild organisation, såsom ytterligare
skäl för denna frågas snara ordnande framhållit dels otillräckligheten
af den nu för fästningsartilleriet afsedda personal, dels den fullständiga
bristen af all personal lämpad att vid mobilisering sköta den
nyanskaffade positionsartillerimaterielen, dels ock önskvärdheten af att
kunna sjelfständigt ordna fästningsartilleriets öfningar, utan att behöfva
från fältartilleriet dertill beordra ett mer eller mindre tillfälligt befäl.

Jag delar fullständigt generalfälttygmästarens och chefens för
artilleriet åsigt. På sätt jag vid föregående riksdagar haft tillfälle
ådagalägga, är behofvet af ett särskilt organiserad! fästnings- och
positionsartilleri ett af dem, som i främsta rummet bör fyllas, derest
någon förbättring i landets bristfälliga försvarsorganisation åstundas.
Riksdagens bestämdt uttalade motvilja mot att på en gång företaga
till lösning frågorna om så väl positions- som fästningsartilleriets
organiserande utgör emellertid för mig eu anledning att för närvarande
låta förslaget om uppsättande af ett utaf dessa vapen falla. Att jag,
då det sålunda gäller att välja emellan dem båda, gifver företrädet åt
fästningsartilleriet, beror icke så mycket derpå, att årliga kostnaden
derför stannar vid vida lägre belopp än som för positionsartilleriet
tagas i anspråk, ehuru naturligtvis äfven denna synpunkt, under nu
rådande konjunkturer, är förtjent af det allvarligaste behjertande. För
mig är af afgörande vigt, att, huru magtpåliggande det än må vara
att ordna så, att i farans stund den nyanskaffade positionsartillerimaterielen
ej, i brist af personal lämpad att sköta den, må lemnas
utan användande, omsorgen att tillgodose försvaret af hufvudstaden
från sjösidan dock måste anses ännu mera tvingande. Jag tillåter mig

Fjerde lmfrndtiteln. 5

att i detta afseende i Eders Kongl. Maj:ts minne återkalla, hurusom
generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet uti sin underdåniga
skrifvelse den 18 november 1885 påpekat, att bristen i den nuvarande
organisationen uti ifrågavarande hänseende är så stor, att genom den
obetydliga kommendering af omkring 100 man från de å Karlsborg
förlagda fästningskompanierna till befästningarna å Gotland, hvilken
kommendering under de politiska förvecklingarna våren 1885 egde
rum, Karlsborg faktiskt blef blottadt på artilleritrupper, så att, derest
samtidigt fästningarna vid Vaxholm Oscar Fredriksborg med tillhörande
förskansning ar, — hvarpå hela försvaret af hufvudstaden från sjösidan
hvilar, — skolat sättas i försvarbart skick, krig sstyrelsen icke haft att förfoga
öfver derför erforderlig personal.

Planen för fästningsartilleriets uppsättande, för hvilken jag redogjorde
senast vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 12 januari
1885 af frågan om regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln
för år 1886, var hufvudsakligen följande:

Med öfverförande till detsamma af svea artilleriregementes tre
fästningskompanier och 1 af fästningskompanierna vid göta artilleriregemente
skulle bildas en fästningsartilleribataljon, bestående af 4
kompanier och förlagd å Vaxholm Oscar Fredriksborg.

Manskapsstyrkan borde upprätthållas hufvudsakligen enligt de grunder
för anskaffningen, som i nådiga propositionen till 1883 års Riksdag
angåfvos beträffande härens stamtrupp, samt aflöningsförmånerna
för manskapet utgå sålunda: lega, högst 80 kronor sammanlagdt för
de begge första åren och högst 80 kronor för hvarje följande år, samt
månadslön 10 kronor för hvarje i tjenstgöring tillbragt månad; beställningsmän
skulle erhålla i arfvoden per månad, l:ste konstaplar 15 kronor,
2:dre konstaplar 10 kronor, trumpetare 3 kronor och kompanihandtverkare
10 kronor, allt under tjenstgöring, hvaremot arfvodena
eljest skulle utgå med hälften af nämnda belopp; kommendering stillägg för
tjenstgöring i högre grad skulle utgå enligt nu gällande bestämmelser,
men icke ålders- och examenstillägg, likasom ej särskilda medel till
arfvoden åt värfvare beräknas.

Sedan stammanskapet utbildats först i en rekrytskola om ett år
och derefter i konstapelsskola, skulle den del af manskapet, med hvilken
aftal gjordes om fortsatt tjenst, i allmänhet inkallas endast till
30 dagars repetitionsöfningar årligen.

Aflöningsförmånerna för befälet hade beräknats efter de vanliga
grunderna, d. v. s. fast lön samt dagaflöning för tjenstgöringsdagarna.

6 Fjerde Imf vild titeln.

_ Då likväl icke allt befäl och underbefäl beräknats vara i tjenstgöring
hela året, utan en del endast under rekryt- och konstapelsskolorna
eller ock blott under de årliga repetitionsöfningarna, samt
dagaflöning komme att utgå allenast för tjenstgöringsdagar, skulle till
följd häraf vid detta artilleri dagaflöningen och, hvad beträffar underbefälet,
äfven portionsersättningen statsverket besparas för den tid
af året, hvarunder vederbörandes tjenstgöring icke behöfde tagas i
anspråk.

Vid bataljonen skulle, enligt organisationsplanen, finnas:

1 öfverstelöjtnant och corpschef, tillika kommendant å Vaxholm
Oscar Fredriksborg,

1 major,

4 kaptener af 1. klassen,

4 kaptener af 2. y>

8 löjtnanter af 1. »

5 underlöjtnanter,

8 styckjunkare,

16 sergeanter af 1. klassen,

1 stabstrumpetare,

16 förste konstaplar,

24 andre konstaplar,

4 trumpetare,

4 kompanihandtverkare och
352 artillerister

samt följande civilpersonal, nemligen:

1 förste bataljonsläkare,

1 regementsintendent,

1 förrådsförvaltare,

1 tygskrifvare,

2 handtverksmästare och
2 rustkammarsmeder,

hvaremot ecklesiastikvården och auditörsgöromålen skulle upprätthållas
af lämpliga personer mot arfvoden.

På hvarje kompani borde 2 nummer kunna besättas med volontärer.

Samtliga de för aflöningar, beklädnad och underhåll af personalen
vid fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg erforderliga
årliga kostnader beräknades till en sammanlagd summa af 265,954
kronor 85 öre på sätt närmare utvisas af den härefter fogade bilagan
Lit. A.

Fjerde liufvudtiteln.

Sammanlagda kostnaderna för svea artilleriregementes tre fästningskompanier
och ett af fästningskompanierna vid göta artilleriregemente,
hvilka, på sätt jag ofvan nämnt, skulle ingå i fästningsartilleribataljonen,
utgöra för närvarande 150,218 kronor 23 öre; och när detta belopp
jemte 2,200 kronor, motsvarande nu utgående, men sedermera
obehöfliga arfvoden till kommendanten samt placemajoren å Vaxholm
Oscar Fredriksborg, afräknas från hela den anförda kostnadssumman
af 265,954 kronor 85 öre, visar sig, att förhöjningen i nu utgående
belopp komme att utgöra 113,536 kronor 62 öre.

Såsom bidrag till kostnaden för fästningsartilleriet torde emellertid,
såsom jag vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 11 Januari
1886 af frågan om regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln
för innevarande år påpekade, jemväl böra beräknas J af de till reservartilleriet
anvisade medel med i rundt tal 10,400 kronor.

Efter afdrag af nämnda 10,400 kronor skulle tillökningen i statsverkets
kostnad efter organisationens fullständiga genomförande komma
att för fästningsartilleribataljonen å Vaxholm utgöra endast 103,136
kronor 62 öre.

Då i här ofvan angifna summa af 150,218 kronor 23 öre, hvartill
nuvarande kostnaderna för de 4 kompanierna af svea och göta artilleriregementen
beräknats, är inbegripet det af Eders Kongl. Maj:t genom
nådiga brefvet den 17 mars 1882 på grund af minskning i permittering
vid trupperna å Vaxholm och Oscar Fredriksborg medgifva årliga
kostnadstillägg af approximativt 14,164 kronor 27 öre, för hvilket särskilda
medel icke blifvit i riksstaten anvisade, komme vid kompaniernas
öfverförande till fästningsartilleribataljonen minskningen i de för
svea och göta artilleriregementen uppförda anslag att uppgå till endast
136,053 kronor 96 öre.

Då bataljonens uppsättning först efter hand kan verkställas, inskränker
sig dock mitt förslag för närvarande dertill, att å Vaxholm
Oscar Fredriksborg bildas 1 fästningsartilleribataljon och att början
dertill sker under år 1888 på det sätt, att, jemte det de 4 der nu förlagda
fästningskompanierna öfverflyttas till bataljonen, den nya personal
uppsättes, som i sådant afseende finnes upptagen å bilagan Lit. B.

Med jemnande af första organisationsårets i bilagan specificerade
kostnadssumma, 96,809 kronor 55 öre, skulle således för fästnings -

Fjerde hufvud titeln.

artilleribataljonen å Vaxholm tillökningen i kostnad för statsverket

blifva.................................kr. 113,536: 62; hvaraf för år 1888 kr. 96,800: —;

dock att denna kostnad,
genom användande af
förutnämnda andel utaf
reservartilleriets anslag,
minskas med......... » 10,400: —; 10,400: —

återstår att fylla............kr. 103,136: 62; hvaraf för år 1888 kr. 86,400: —.

På det vid bataljonens organisation måtte undvikas de olägenheter
af flera slag, hvilka, på sätt jag tillförene vid fråga om trängen påpekat,
äro med ett mera provisoriskt tillstånd förbundna, borde de
nya anslagsmedel, som nu för fästningsbataljonen erfordras, uppföras
på ordinarie stat, dervid de lämpligast kunde upptagas såsom ett enda
särskildt anslag, för att, då sådant tjenligen kan verkställas, tillsammans
med öfriga för bataljonen påräknade tillgångar och i sammanhang med
en reglering af de redan befintliga ordinarie anslag, hvarifrån en del
skulle tagas i anspråk för bataljonen, framdeles fördelas å de flera
anslag i riksstaten, hvarå medlen med afseende å utgifternas olika
beskaffenhet böra slutligen uppdelas.

Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,

att, med godkännande af omförmälda grunder
för organisation af en fästningsartilleribataljon å
Vaxholm Oscar Fredriksborg jemte hvad som föreslagits
beträffande personalens aflöning, till genomförande
af den del af bataljonens organisation, som
enligt hvad förut blifvit nämndt skulle ega rum under
år 1888, anvisa, utöfver de för svea artilleriregementes
3 fästningskompanier och 1 fästningskompani
vid göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvedel!
åt kommendant och placemajor å Vaxholm
Oscar Fredriksborg nu anslagna medel, jemväl 10,400
kronor af reservartilleriets anslag, samt såsom nytt
anslag 86,400 kronor;

att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg»,
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fältartilleriet;

samt att de besparingar, som under uppsättnings -

Fjerde liufvudtiteln.

tiden kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad
förut vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet,
af Eders Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af
uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.

Aflöning af stamtrupp vid Vesternorriands bataljon.

Hänvisande till anförandena vid statsrådsprotokollet af den 31 sistlidne
december, rörande omorganiseringen af personalen vid flottan,
anhåller jag att nu få närmare redogöra för den organisation af stamtrupp
vid Vesternorriands bataljon, hvilken jag då omnämnde samt
hvilken organisation Eders Kongl. Maj:t behagade anbefalla mig att, i
sammanhang med förslaget till regleringen af utgifterna under fjerde
hufvudtiteln, för Eders Kongl. Maj:t framlägga.

Genom den vid sistlidne riksdag faststälda staten för nämnda
bataljon linnes redan derstädes upptaget allt det för mobilisering af en
bataljon nödiga antal befäl och underbefäl. Oaktadt beväringsstyrkan
inom Vesternorriands län kan beräknas redan uppgå till ej mindre än
1,454 man uti 1. beväringsldassen, samt ett uppkallande af trenne årsklasser
således skulle kräfva befäl och underbefäl till minst 3 bataljoner, anser
jag dock ännu — likasom jag anförde vid framläggandet af förra årets
förslag — att »det torde blifva nödvändigt att låta anstå med en sä
beskaffad utveckling af denna beväringsbataljon». Skall deremot, såsom
angeläget är, ytterligare stamtrupp tilldelas bataljonen, torde alla skäl
tala för, att så ordna utbildningen af hela denna trupp samt undervisningen
vid de derför anordnade skolorna, att riklig tillgång vinnes på
så utbildadt underbefäl och manskap, att — om så pröfvas nödigt —
genom dessas uppflyttning i högre grader befäl och underbefäl till ett
större antal truppenheter alltid kan inom bataljonen vara till finnandes.

Enligt 1883 års förslag till landtförsvarets ordnande antogs utbildningen
för fotfolket i rekryt- och korpralskolorna erfordra tillsammans
20 månaders tid, hvarjemte för utbildning till underofficer ytterligare
1 års undervisning tillkom, under hvilket år underofficersaspirant
skulle vid de lägre skolorna tjenstgöra, för att sålunda, under ledning
af dessas befäl, få eu fullständig såväl teoretisk som praktisk utbildning
såsom underbefäl. Anordnas skolorna ungefär sålunda vid Vesternorriands
bataljon, torde hvar och en, som med godkända betyg

Bih. till Bibel. Prot. IS87. 1 Sami. I Afd, 1 Käft. 2

[3-3

Aflöning af
stamtrupp vid
Vesternorriands
bataljon.

Fjerde liufvudtiteln.

genomgått korprals- och underofficersskolan, kunna, i händelse af
behof, användas såsom befäl eller underbefäl i högre grader.

Genom att inskränka tjenstetiden för det obefordrade manskapet
vid bataljonen till högst 6 år, kan, på grund af nya värnpligtslagens
bestämmelser, med en mindre fredsstyrka dock ett ganska stort antal
fullt utbildadt manskap finnas tillgängligt vid mobilisering.

I afseende på anskaffningen och aflöningen af stamtruppen torde
inga skäl förefinnas att frångå de hufvudsakligaste bestämmelserna, som
vid sistlidne riksdag faststäldes för anställningen af de 60 volontärer
och volontärkorpraler, som då beviljades åt Vesternorrlands bataljon.
Dock torde i afseende på korpralsgradens aflöning en olikhet böra ega
rum. På det att medlemmar af denna underbefälsgrad må finna med
sin fördel öfverensstämmande att tjena en längre tid, har jag antagit,
att de, som ej äro kommenderade till tjenstgöring vid skolorna, må —
i likhet med hvad som, i fråga om den garnisonerande armén, är vid
göta och vendes artilleriregementen samt Kronprinsens husarregemente
faststäldt för permitterade konstaplar och korpraler — uppbära half
månadslön för tiden mellan mötena, helst samma förhållanden skulle
ega rum här som vid dessa nyss nämnda regementen, nemligen att
korpralerne måste under tiden mellan mötena vara disponible att i händelse
af behof kunna inkallas till tjenstgöring vid skolorna.

Beräknas afgången inom de olika årsklasserna af stamtruppen att
uppgå till lika stor procent, som af den sist församlade landtförsvarskomitén
antogs uti dess beräkningar0) — och hvilken afgång torde
kunna anses som ett maximum -— skulle, om medelåldern vid antagandet
anses uppgå till 21 år samt 50 volontärer antagas hvarje år, bataljonens
styrka kunna sålunda beräknas:

uti 1. årsklassen ...... 50 volontärer,

» 2. » 46

)> 3. » 44

» 4. » 42

» 5. )> 40

» 6. » 38 260

)> 7. » 36

» 8. )> 34

Transport 330 *)

*) Nemligen 7 % inom 1. årsklassen, 4,5 % inom 2., 3 % inom 3. till och med 7., 5 % inom 8.
till och med 10., samt 10 % inom 11. och 12. årsklasserna.

Fjerde hufvudtiteln.

Transport 330

uti 9. årsklassen ...... 32

» 10. » ...... 30

» 11. » ...... 28

» 12. » ...... 24_

Summa 444 man.

Uti de 6 första årsklasserna finnes sålunda en beräknad tillgång
af 260 volontärer, hvilka tillsammans med en korpralsstyrka. af 8
distinktionskorporaler, 16 korpraler och 36 vicekorpraler, eller tillsammans
60 korpraler, fullt medgifva upprätthållandet af. en fredsstyrka
på 300 man, under det att inom de 12 årsklasserna, hvilka enligt värnpligtslagens
§ 34 tillhöra beväringen, finnas tillsammans 444 man att
vid mobilisering tillgå.

För att beräkna den behöfliga aflöningen för denna fredsstyrka af
300 man volontärer och korpraler har jag antagit:

att 1. årets skola räcker 104 månader, eller hela den återstående
delen af året, sedan It månad frånräknats såsom upptagen af mötena
vid bataljonen,

att 2. årets skola räcker lika lång tid, samt att till densammas
genomgående beordras omkring 50 % af dem, som genomgått 1. årets;
således ungefär samma antal som redan nu visat sig behöfva återkommenderas
till volontärskolan å Karlsborg,

att 5 vicekorpraler årligen uttagas till sergeantskolans genomgående,
samt

att ytterligare 4 korpraler kommenderas att tjenstgöi’a vid skolorna,
som således tillsammans skulle i sig upptaga 84 man korpraler
och volontärer.

Sammanlagda aflöningsmedlen för manskapsstyrkan å Vesternorrlands
bataljon, hvilka medel skulle å bataljonens stat uppföras, beräknas
då sålunda:

Lega,

som utgår med 40 kronor för hvartdera af de 2 första tjensteåren, beräknas
förslagsvis:

för 96 man å 40 kr........................................ 3,840:

» 204 » »80 » ..................................... 16,320: —■ 20,160: —•

Fjerde lmfvudtiteln.

Lön,

transport 20,160: —

som utgår under tjenstgöring med 10 kr. för månad beräknas
förslagsvis:

under kommendering vid skolorna för 84 man i IOV2 månad 8,820: —
samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid bataljonen
af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Arfvode,

som under tjenstgöring utgår för månad med 15 kronor
till distinktionskorpral, med 10 kronor till korpral och med
5 kronor till vicekorpral, beräknas förslagsvis:

under kommendering till skolorna för 4 korpraler och

5 vice korpraler i IOV2 månad ................................. 682: 50

förhöjning i arfvode, derest korpral af högre

grad kommenderas ................................................. 200: —

men bestrides under de årliga vapenöfningarna
vid bataljonen af anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar.

Under tiden mellan mötena utgår ett disponibilitetsarfvode
för månad med 7,so kr. till distinktionskorpral,
med 5 kr. till korpral och 2,so
kr. till vice korpral och beräknas här förslagsvis:
för 8 distinktionskorpraler i IOV2 månad å

7,50 kr................................................................ 630: —

för 12 korpraler i IOV2 månad å 5 kr. 630: —
för 31 vicekorpraler i IOV2 månad
a 2,50 kr............................................................ 813: 75 2 073'' 75

2,956: 25.

Hela aflöningen således tillsammans kronor 31,936: 25,
eller om härifrån dragas de af förra Riksdagen till aflöning
åt korpraler och volontärer vid Vesternorrlands
bataljon å staten uppförda............................................................... 5,292: 50

återstår ett ökadt aflöningsbelopp af kronor ........................... 26,643: 75,

som skulle af Riksdagen äskas.

Medgifver Riksdagen det ofvan beräknade beloppets utgående från
och med år 1888, torde detsamma under de första åren få användas
dels till derför här ofvan angifvet ändamål och dels, enär uppsättningen
af bataljonen endast sker successivt med 50 man per år, till att

Fjerde hufvudtiteln.

bestrida såväl uppsättningskostnader för en del beklädnads- och utredningspersedlar
som ock underhållet af desamma vid skolorna, så att
särskildt anslag derför ej tillsvidare behöfver att af Riksdagen äskas.

Upprättas en volontärskola vid Vesternorrlands bataljon samt undervisningen
vid densamma ordnas i likhet med hvad nu eger rum
vid volontärskolan å Karlsborg, torde alla skäl — och ej minst besparingsskäl
— tala för att till densamma förlägga undervisningen
för 5. militärdistriktets volontärer, hvarigenom de långa och dyrbara
transporterna, som nu ega rum från vederbörande norrländska regementen
till Karlsborg och åter, skulle kunna verkställas vida billigare
än nu. Den besparing, som härigenom vunnes, skulle komma anslaget
till volontärskolor till godo, hvilket anslag bör bestrida kostnaden för
denna skola likasom för de öfriga volontärskolorna.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,

att, med godkännande af ofvanstående grunder
för organisationen af en stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon jemte hvad som föreslagits beträffande
personalens aflöning, Riksdagen må till genomförandet
af denna del af bataljonens organisation bevilja ett
årligt anslag af 26,643,75 kronor;

att vid bifall härtill detta anslagsbelopp jemte
de redan å bataljonens stat till volontärers aflöning
uppförda 5,292,50 kronor, sistnämnda belopp i den
mån det för ändamålet varder disponibelt, må under
benämning: aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands
bataljon, såsom ett reservationsanslag uppföras under
fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget till Vesternorrlands
beväring;

samt att de besparingar, som ä dessa för aflöningen
afsedda medel under uppsättningstiden kunna
uppkomma, må, i likhet med hvad förut vid uppsättning
af nya trupper vant medgifvet, af Eders Kongl.
Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter.

Artilleriskjutskolor.

Af sista Riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t erforderligt anslag till
inrättande af artilleriskjutskolor.

[4-3

Anslag till
artilleriskjutskolor.

Fjerde hufvud titeln.

Ur generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 4 december 1885, som låg till grund för Eders Kongl.
Maj:ts framställning i ämnet, tillåter jag mig erinra,

att förslaget, hvilket första gången väcktes redan år 1874 och
som nu närmast anknöt sig till den inom de flesta europeiska länder
vunna erfarenheten om dylika skolors betydelse för befrämjande af
artilleriets skjutskicklighet, hufvudsakligen afsåg dels att årligen bibringa
ett antal officerare sådan högre utbildning i skjutning, att genom
deras ledning skjutöfningarna komme att rätt bedrifvas vid regementena,
dels att meddela årets underbefälselever i högsta klassen
praktisk skicklighet så väl i skjutning som i de i fält förekommande
arbeten;

att, i betraktande af de olikheter, som förefinnas emellan fält- och
fästningsartilleriet med afseende å så väl vapnens natur, som pjeser
och skjutmetoder, förslaget upptog

dels en skjutskola för fältartilleriet, förlagd till Marma
skjutfält, och

dels en skjutskola för fästningsartilleriet, förlagd till Vaxholm; att

fältartilleriets skjutskola skulle lämpas efter behofvet vid 30
fältbatterier, fästningsartilleriets efter behofvet vid de nuvarande 6
fästningskompanierna;

att personalen skulle utgöras, vid den förra skolan af 17 officerare
med vederlikar samt 90 underbefäl och menige, hvartill komme erforderlig
handräckningspersonal från svea artilleriregemente, samt vid
den senare skolan af 4 officerare och 12 underbefäl med handräckningspersonal,
tagen från de å Vaxholm Oscar Fredriksborg förlagda
fästningskompanierna;

att kostnaderna för dessa skolor, Indika skulle vara sammandragna
under en tid af sex veckor, beräknades på följande sätt:

fältartilleriets skjutskola: arfvoden för lärare, traktamentsersättningar,
rese- och transportkostnader, utgifter för materiel
m. m..................................................................................... kr. 13,450: —

fästningsartilleriets skjutskola: dylika utgifter, af
hvilka några stälde sig billigare vid denna skola, enär
4 af fästningskompanierna äro förlagda på platsen och
således icke taga i anspråk rese- och transportkostnader » 2,150: —

diverse utgifter vid Marma skjutfält för tillsyn och
vård af byggnader och inventarier, af der qvarlemnad

transport kr. 15,600: —

Fjerde hufvudtiteln.

transport kr. 15,600: —

artillerimateriel och ammunition, af skjutfältet och
stängslet kring detsamma m. m. äfvensom för transporter
å fältet samt vägars underhåll m. m............................ » 2,500: —

Summa kr. 18,100: —

att, hvad anginge de i denna kostnadssumma ingående utgifter vid
Marma skjutfält, de visserligen tillgodokommo alla andra som begagnade
skjutfältet, såsom svea artilleriregemente, artilleri- och ingeniörhögskolan,
krigshögskolan, krigsskolan, skjutkommissionen för artilleriet
och infanteriet in. fl., men att, då de svårligen kunde uppdelas,
de lämpligast kunde upptagas bland kostnaderna för skjutskolorna,
enär skjutfältet årligen längsta tiden komme att af fältartilleriets skjutskola
begagnas; samt

att, under förutsättning, att omförmälda belopp 18,100 kronor anvisades
till artilleriskjutskolor, följande under anslaget till artilleriet
nu uppförda medel icke vidare blefvo erforderliga, nemligen:

till artilleribefälets skjutöfningar .................................... kr. 5,000: —

T) artilleriunderofficerarnes gemensamma skjutöfningar
.......................................................................... d 2,500: —

tillsammans kr. 7,500: —
så att, vid afräkning af sist nämnda belopp, tillökningen i utgifter
komme att för artilleriskjutskolorna i verkligheten uppgå till endast

10,600 kronor.

Eders Kong!. Maj:ts proposition vann ej Riksdagens bifall.

Chefen för artilleriet anser emellertid frågan om artilleriets utbildning
i skjutning vara af den vigt och betydelse för detta vapens
stridsduglighet, att han trott sig böra ånyo underställa densamma Eders
Kong!. Maj:ts pröfning. Med erinran, hurusom tillgodoseendet af behofvet
utaf systematiskt ordnade skjutöfningar vid fältartilleriet blifvit
allt oafvisligare, sedan den nya fältartillerimaterielen numera blifvit för
flertalet af batterierna anskaffad och till dem utdelad, äfvensom att de
dyrbara pjeser af gröfre kalibrar, som jemte ammunition redan anskaffats
eller äro under anskaffande för fästnings- och positionsartilleriet,
kräfva synnerligen omsorgsfullt bedrifna öfningar i skjutning,
på det att de kostnader, som på dem blifvit nedlagda, skola i farans
stund befinnas väl använda, hemställer han i sin underdåniga skrifvelse
den 18 november 1886, att Eders Kongl. Maj:t måtte å nyo för
Riksdagen framlägga förslaget om inrättande af artilleriskjutskolor.

Lika med chefen för artilleriet är jag fortfarande öfvertygad om

Öfriga ordinarie
anslag.

[5.]

Jemkning af
anslag.

16 Fjerde hufvudtiteln.

vigten af särskilda artilleriskjutskolor för fältartilleriet och fästningsartilleriet,
och då dertill kommer, dels att anslag till artilleriskjutskolor,
om sådant beviljas, ingalunda kan anses tjena ett nytt behof, så till
vida som, på sätt jag ofvan nämnt, redan nu till artilleribefälets skjutöfningar
utgå 7,500 kronor, hvilka, i anseende till stegringen i priset
för ammunitionen, i allt fall snart torde visa sig otillräckliga, dels ock
att den brist i artilleriets organisation, som sålunda förefinnes, kan
afhjelpas med jemförelsevis ringa kostnad, får jag tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att under fjerde hufvudtiteln, näst efter anslaget
»till skjutskolor» uppföra under benämningen »artilleriskjutskolor»
ett ordinarie reservationsanslag å 18,100
kronor;

samt att, vid bifall härtill, det nuvarande anslaget
»till skjutskolor» må i riksstaten benämnas »skjutskolor
för infanteriet och kavalleriet».

Beträffande öfriga ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln, har
jag icke att föreslå annan förändring för år 1888, än att förslagsanslaget -

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af

Kongl. Maj:ts kansli,

hvilket anslag nu är upptaget till 4,337 kr. torde böra för jemnande
af de ordinarie anslagens slutsumma minskas med 43 kr. 75 öre till
4,293 kr. 25 öre.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 19,643,800: —
De af mig ifrågasatta nya och tillökningar i
förut befintliga ordinarie anslag, efter afdrag af den
föreslagna nedsätfningen i anslagen till fältartilleriet
och till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för
departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli,
uppgå tillsammans till 128,700 kronor, och skulle
således de ordinarie anslagen genom tillägg af detta
belopp ...................................................................................... » 128,700: —

komma att höjas till ......................................................... kr. 19,772,500: —

Fjerde hufrndtiteln.

Extra anslag.

Departementschefen öfvergick härefter till frågan om de anslag
på extra stat, som erfordrades för år 1888, och anförde departementschefen
i denna fråga följande:

(

Anslaget för tillämpning af nya värnpligtsSagens föreskrifter i fråga om de
värnpligtiges inskrifning och redovisning.

Redan vid debatten om värnpligtslagen i Riksdagens Andra Kammare
vid 1885 års riksdag framhöll jag, att frågan om aflöning åt de
områdesbefäl, som i följd af värnpligtslagens föreskrift om rikets indelning
i värnpligtsområden blefve erforderligt, under nuvarande organisation
kunde lämpligast och med minsta kostnad för statsverket
ordnas så, att områdesbefälplatserna tilldelades det aktiva armébefälet
mot dagaflöning. Då sedermera krigsstyrelsen hade att till sistlidne
riksdag uppgöra förslag till definitivt ordnande af denna fråga, framlade
jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886,
hvilket medföljde statsverkspropositionen till samma Riksdag, plan till
förändring i aflöningssättet för en del af arméns befäl, väsentligen
gående ut derpå, att, jemte det tjenstgöringen vid indelta infanteriet
och beväiungstrupperna under tiden mellan mötena ordnades så, att
af befälet och underbefälet hufvudsakligen endast den del, som nödvändigt
erfordrades för rullföringen af de värnpligtige, hölles i ständig
tjenstgöring under hela året och detta befäl i följd deraf såsom ersättning
för sin ökade tjenstgöring tillädes dagaflöning, det öfriga befälet
och underbefälet, med undantag af afdelningsunderofficerarne, å
ena sidan befriades från tjenstgöring i allmänhet under tiden mellan
de vanliga öfningsmötena, men å andra sidan jemväl förlorade rätt till
uppbärande af tjenstgöringspenningar.

Med gillande af denna plan, hvarigenom kostnaden för inskrifningsväsendets
ordnande, som af 1882 års landtförsvarskomité beräknats till

536,400 kronor, kunde minskas till omkring två femtedelar af denna summa
och som dessutom skulle medfört en afsevärd förenkling i aflöningssystemet
vid indelta infanteriet och besparing i kostnaden för upprätthållande
af tjenstgöringen vid detsamma under tiden mellan mötena,
täcktes Eders Kongl. Maj:t, på mitt förslag af 1886 år Riksdag äska

Bill. till Bikul. Prof. 1887. 1 Sant!. 1 A/d. t Hall. ;5

[6.]

Anslaget för
tillämpning af
nya värnpligtslagens

föreskrifter i
fråga om de
värnpligtiges
inskrifning
och redovisning.

Fjerde liufrudtiteln.

ett ordinarie anslag å 218,000 kronor för genomförande af det i nämnda
plan ingående nya aflöningssättet för en del af arméns befäl.

Riksdagen fann skäl endast på det sätt bifalla Eders Kongl. Maj:ts
förslag, att ett belopp af 150,000 kronor anvisades på extra stat för
år 1887 för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om
de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m.

Då jag nu går att för Eders Kongl. Maj:t å nyo anmäla behofvet
af anslag för ifrågavarande ändamål, har jag icke saknat skäl att hos
Eders Kongl. Maj:t hemställa om framläggande till nästinstundande
Riksdag af ofvan omförmälda förslag i oförändrad form. På sätt jag
hade tillfälle ådagalägga, då frågan om användande af den summa,
Riksdagen för inskrifningsväsendets ordnande på extra stat för innevarande
år anvisat, inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, är uppgiften
att med ett extra anslag tillgodose utgifterna för inskrifningsväsendet,
hvilka till sin natur äro årliga och ständiga, förenade med stora svårigheter,
hvarförutom anslaget är så knappt tillmätt, att det blifvit
nödvändigt ej mindre att åt en del af arméns befäl anförtro uppgifter
i och för inskrifningsväsendets ordnande af djupt ingripande betydelse,
utan att det varit möjligt att för detta ökade arbete, som icke står i
rimligt förhållande till deras hittills varande, endast efter den så kallade
tjenstgöringen å roten beräknade aflöning bereda dem någon ersättning,
än äfven att bestämma arfvodena för afdelningsområdesbefälhafvarne
till så låga belopp, att föga sannolikhet förefinnes att i längden lämpliga
personer till dessa ganska vigtiga befälsplatser derför skola kunna
erhållas. Då emellertid den nya organisationen först med detta års
ingång trädt i verksamhet och någon erfarenhet om det sätt, hvarpå den
verkar, torde böra vara vunnen, innan förslag om definitivt ordnande
af densamma återupptagas, har jag ansett lämpligt att för närvarande
icke väcka fråga derom och får jag alltså hemställa att Eders Kongl.
Maj:t, på sätt jemväl arméförvaltningen å civila departementet i sin underdåniga
skrifvelse den 7 sistlidne december tillstyrkt, täcktes föreslå
Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrift
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning anvisa på extra stat för år 1888 ett
belopp af 150,000 kronor.

Fjerde lnifviidtiteln.

Artilleribehof.

Fält-, Fästnings- och Positionsartillerimateriel.

Af det belopp 4,600,000 kronor, som enligt generalfälttygmästarens
och chefens för artilleriet underdåniga memorial den 15 November
1878 ansågs erforderligt för anskaffning af ny och ändring af
gammal, men brukbar fältartillerimateriel, har Riksdagen hittills anvisat

3,800,000 kronor.

Den anskaffning och ändring af fältartillerimateriel, som efter generalfälttygmästarens
åsigt under år 1888 borde ega rum, utgör, enligt
hvad han i sin underdåniga skrifvelse den 10 November 1886 anför,
följande:

24 stycken kanoner med lavetter, föreställare och tillbehör

å 6,750 kronor per stycke .................................................. 162,000 kr.

förändring af 42 stycken äldre ammunitionsvaguar å 110

kronor........................................................................................... 4,620 »

nya tillbehör till 42 stycken ändrade ammunitionsvaguar

å 186 kronor .............................................. 7,812 »

förändring af 20 stycken äldre packvagnar med tillbehör

å 300 kronor ......................................................................... 6,000 »

rid- och anspannspersedlar för 51 batteri å 30,000 kronor 165,000 »

ammunition för 4 batterier å 37,700 kronor ...................... 150,800 »

13 stycken fältartilleridivisionsstaber, ändring af fordon,

samt rid- och anspannspersedlar å 1,800 kronor ......... 23,400 »

4 stycken hela artilleriammunitionskolonner, ändring af
vagnar, rid- och anspannspersedlar med tillbehör å

8,500 kronor ......................................................................... 34,000 »

2 stycken halfva artilleriammunitionskolonner å 4,500 kr. 9,000 »

9 stycken reservlavetter med tillbehör för 3 artilleriammunitionskolonner
å 3,590 kr.............................................. 32,310 >>

3 kolonndivisionsstaber å 1,700 kr.............................................. 5,100 >>

Summa 600,042 kr.

eller i jemnadt tal 600,000 kronor.

Derefter skulle finnas kanoner, lavetter och föreställare med allt
tillbehör, äfvensom ammunition för 34 batterier, samt rid- och anspannspersedlar
för 231 batterier af de 261, som föreslagits att förses
med dylika persedlar.

[7-]

Anslag till
fält-, fästnings-
och
positionsartillerimateriel.

Fjerde hufvudtiteln.

Af den enligt gencralfälttygmästarens underdåniga memorial af den
2 November 187G för anskaffning af positionsartilleri beräknade kostnad
696,150 kronor har Riksdagen hittills beviljadt 600,000 kronor;
och föreslår generalfälttygmästare!! i sin underdåniga skrifvelse den
10 November 1886, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning om beviljande för år 1888 af ett extra anslag af 50,000
kronor för sagda ändamål.

Uti underdånig skrifvelse den 9 November 1885 hemstälde generalfälttygmästare^
att Eders Kongl. Magt måtte hos Riksdagen begära

250,000 kronor till fästningsartillerimateriel; Eders Kong]. Maj:t ansåg
emellertid med afseende å det betydliga anslag, livilket ännu måste
tagas i anspråk för den nya fältartillerimaterielen, ej skäligt att hos
Riksdagen äska mera än 100,000 kronor för detta ändamål, och Riksdagen
anslog endast 50,000 kronor, hvilket belopp enligt Eders Kongl.
Maj:ts beslut kommer att användas för Vaxholm Oscar Fredriksborgs
bestyckning.

Härigenom har det för en förbättrad bestyckning af nämnda fästningar
erforderliga beloppet af 2,070,031 kronor blifvit nedsatt till
2,020,031 kronor, under det att den år 1878 uppgifna summan 3,618,000
kronor till bestyckning af den då färdiga delen af Karlsborgs fästning,
hvartill intill 1886 års utgång ett belopp af 825,000 kronor blifvit anslaget,
minskats till 2,793,000 kronor, utan att under innevarande år
någon nedsättning deri kan ifrågakomma, hvarjemte för Oscars-Värns
bestyckning m. in., hvartill kostnaden blifvit beräknad till 261,000 kronor,
ej ännu beviljats några medel.

Under antagande att Riksdagen ej skall vara villig på en gång
bevilja anslag i och för bestyckning^ af så väl båda ifrågavarande
fästningar som befästningarna vid Hvita Krog eller Oscars-Värn, anser
generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den 10 November
1886, att för närvarande vid begäran om anslag härtill företräde bör
gifvas åt Vaxholm Oscar Fredriksborg och Oscars-Värn, såsom afsedda,
förstnämnda fästning att försvara inloppet till Stockholm och befästningarna
vid Oscars-Värn att understödja försvaret af Karlskrona åt
landsidan, och föreslår alltså Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen,
såsom extra anslag till fästningsartillerimateriel för år 1888, begära
till förbättring af bestyckningen vid

Fjerde hufvudtiteln. 21a

Vaxholm Oskar Fredriksborg....................................................... 100,000 kr.

och till bestyckning vid Oscars-Värn..................................... 50,000 ))

eller tillsammans 1-50,000 kr.

Samtliga dessa generalfälttygmästarens förslag finner jag väl grundade
och anser särskildt, att krigsstyrelsen icke nog kan framhålla
vigten deraf, att bestyckningen å Vaxholm Oscar Fredriksborg och
befästningarna vid Oscars-Värn, med afseende å den framstående plats,
dessa fästningsverk redan vid början af ett inträffande krig äro kallade
att intåga, snarast möjligt bringas i tidsenligt skick. Då emellertid
de anslag till anskaffande af artillerimateriel, om hvilkas äskande
generalfälttygmästaren gjort framställning, sammanlagdt uppgå till

800,000 kronor, torde nödig hänsyn till andra vigtiga försvarsändamål,
som jemväl tarfva anslag, göra önskligt, att någon nedsättning i omförmälda
anslagsfordran kan ega rum. Och som den af minskningen
framkallade olägenhet otvifvelaktigt blefve mindre, derest Riksdagen
vid beviljande af ett odeladt anslag till anskaffande af artillerimateriel,
lemnade Eders Kongl. Maj:t frihet att, -— med hänsyn dels till produktionens
af artillerimateriel vexlande ställning och dels till föreslagna
förbättringar i konstruktionen af artilleripjeser med flera dylika
på frågans bedömande inverkande omständigheter, — bestämma huru
mycket af det utaf Riksdagen beviljade anslaget bör till hvarje särskildt
slag af artillerimateriel användas, hemställer jag, då jag dessutom anser
möjligheten af sådana politiska förvecklingar, hvilka kunna göra
en hastigare tidsenlig bestyckning af Vaxholm Oscar Fredriksborg och
befästningarna vid Oscars-Värn ^ till en bjudande nödvändighet, icke
böra lemnas alldeles obeaktad, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen
såsom extra anslag för år 1888 till fortsatt anskaffande af artillerimateriel,
äska ett belopp af 700,000 kronor med rättighet för Eders
Kongl. Maj: t att, efter sig företeende omständigheter, bestämma, huru
mycket af anslaget bör till anskaffande af de olika slagen artillerimateriel
användas.

lafanteriammunitiotisvagnar.

I underdånigt memorial den 12 November 1884 har generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet anmält, att kostnaden för dels
nyanskaffning af ammunitionsvagnar för infanteritrupperna och dels

[8.]

Anslag till
infanteriammnnitionsvagnar.

[9.]

Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

•22 Fjerde lmfvndtiteln.

förändring af gamla dylika med dertill hörande rid- och anspannspersedlar
uppginge till 239,112 kronor.

För detta ändamål har Riksdagen hittills anvisat 60,000 kronor;
och hemställer jag nu, i öfverensstämmelse med hvad generalfälttygmästaren
i sin underdåniga skrifvelse den 10 November 1886 föreslagit,
att till fortsatt anskaffande af nya och ändring af äldre ammunitionsvagnar
med tillhörande rid- och anspannspersedlar måtte för år 1888
äskas ett extra anslag af 30,000 kronor.

Fortifiliationsbetiof.

Karlsbort}.

I sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1886 fäster chefen
för fortifikationen å nyo Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten
deraf, att det långvariga arbetet å Karlsborgs fästningsbyggnads
fulländande åtminstone varder bragd till den ståndpunkt, att
fästningen kan uppfylla de lägsta anspråk, som ställas på en dylik
anläggning, nemligen trygghet mot tillfälliga anfall. Så väl i den
underdåniga skrifvelsen den 14 november 1885 som vid flera föregående
tillfällen vore redogjordt för fästningsbyggnadsarbetets ställning
och behofvet af penningemedel för dess fullbordande, hvarjemte
påpekats det både ur statsekonomi och försvarssynpunkt förfelade
uti arbetets bedrifvande med så obetydliga årsanslag, som de, hvartill,
alltsedan år 1880, med ett enda undantag, de äskade beloppen för
hvarje år blifvit nedsatta. Till den utredning, som i dessa afseenden
blifvit gjord, vore intet vidare att tillägga. Eu blick tillbaka på de
anslag, hvilka landet under sistförflutna årtionden mägtat och funnit
nödigt anvisa till fästningsbyggnadsarbeten, torde emellertid ådagalägga
möjligheten af större ansträngningar för ett snart fullbordande af
ifrågavarande fästningsbyggnad, som vore den enda, hvarpå arbete för
närvarande påginge.

I detta afseende erinrar chefen för fortifikationen, att, sedan arbetena
å rikets fyra nyare fästningsbyggnader — Karlsten, Karlskrona,
Vaxholm och Karlsborg -— intill slutet af 1860-talet pågått med jemförelsevis
obetydliga årsanslag, i allmänhet icke öfverstigande 280,000
kronor, anslagen under åren 1868, 1869 och 1870 nedsjönko till ett

Fjerde Iiufvudtiteln.

belopp, som i medeltal utgjorde föga mera än 150,000 kronor årligen
för alla de tre sistnämnda byggnadsorterna tillsammans. Det stora
fransk-tyska kriget väckte emellertid i vårt land, liksom mångenstädes,
till kraftigare lif tankarne på nödvändigheten af ett bättre ordnande
af försvarsväsendet och föranledde beviljandet af större anslag till
fästningsbyggnaderna. Sålunda anvisades för åren 1871—1875 till
Karlsborg, Karlskrona och Vaxholm Oscar Fredriksborg sammanlagdt

5,618,600 kronor, eller i medeltal per år mer än 1 million kronor,
hvaraf till Karlsborg nära 300,000 kronor. År 1874 slutade de större
befästningsarbetena vid Vaxholm Oscar Fredriksborg, och fästningsbyggnadsanslagen
för de båda återstående platserna nedgingo för åren
1876—1879 till sammanlagdt 2,372,850 kronor, eller i medeltal ungefär

600,000 krog!or per år, hvaraf omkring 256,000 kronor på Karlsborg.

Med blicken på dessa siffror hade man, fortsätter chefen för fortifikationen,
haft anledning antaga, att, sedan de väsentligaste arbetena
vid Karlskrona med år 1879 afslutats, åtminstone största delen af den
anslagssumma, som förut delats mellan de olika fästningsbyggnaderna,
derefter skulle kommit den enda återstående till godo, så att den
hunne fullbordas inom rimlig tid och innan det blefve för sent. Emellertid
hade under de från och med 1880 förflutna 7 åren till fästniugsarbetena
vid Karlsborg anvisats endast 800,000 kronor, d. v. s. blott
t mer än hvad som under ett enda år af närmast föregående fyraårs-*
period anslogs till fästningsbyggnaderna. Att detta icke kunde vara
öfverensstämmande med god omtanke om rikets försvar vore uppenbart,
allra minst i en tid, då äfven de mindre staterna, såsom exempelvis
Belgien, Holland och Danmark, liksom i förkänsla af ett annalkande
oväder, gjorde stora ansträngningar för sitt fasta försvar.

Under erinran tillika af de i underdåniga skrifvelsen den 14 november
1885 framlagda, och i det statsrådsprotokoll, som åtföljde den
nådiga propositionen till 1886 års riksdag om statsverkets tillstånd och
behof, närmare utvecklade skäl, som talade för att redan nu åtskilliga
förberedande åtgärder vidtoges för de s. k. Vabergsfästenas uppförande,
hemställer chefen för fortifikationen att af Riksdagen måtte begäras
ett belopp af 200,000 kronor för Karlsborgs hufvudfästning och 50,000
kronor till nyssnämnda förberedande arbeten å Vaberget.

Frågan om Karlsborgs stora betydelse för landets försvar torde
numera vara afgjord. Och då, på sätt flera gånger framhållits, arbetets
bedrifvande med så små årsanslag, som under de sistförflutna 7 åren
beviljats, är för statsverket direkt förlustbringande, så till vida som
genom arbetets utsträckning öfver en längre tidrymd uppstå utgifter

[10.]

Anslag till försvarsarbeten

vid Vaxholm
Oscar Fre.
driksborg.

24 Fjerde hufvudtiteln.

för administration och extra arbetskostnader, hvilka eljest kunnat användas
till sjelfva byggnadsarbetet, kan jag icke underlåta att jemväl
i år föreslå Eders Kong!. Maj:t att af Riksdagen för Karlsborgs fästningsbyggnad
äska större anslagsbelopp än Riksdagen under de senaste
åren beviljat.

Hänsynen till andra vigtiga försvarsbehof, som vid statsregleringen
måste tillgodoses, föranleder mig emellertid ifrågasätta någon inskränkning
i den af chefen för fortifikationen angifna anslagssiffra, hvadan
jag tillstyrker, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
till Earlsborgs fästningsbyggnad anvisa såsom extra anslag för år 1888
ett belopp af 200,000 kronor, derutaf 50,000 kronor till de förberedande
arbetena'' å Vaberget.

Vaxholm Oscar Fredriksborg.

I sin underdåniga skrifvelse af den 12 november 1884 erinrade
chefen för fortifikationen om det förslag till försvarets fullständiga
ordnande uti Stockholms skärgård, som blifvit uppgjordt af den utaf
Eders Kongl. Maj:t den 12 april 1878 tillsatta befästningskomité, och
påpekade, hurusom af de uti nämnda förslag omförmälda batterianläggningar
ett batteri på Vermdölandet och ett haubitsbatteri på Rindön i
främsta rummet borde ifrågakomma till utförande. Sedan de för dessa
arbeten nödiga medel, 56,000 kronor, blifvit för åren 1886 och 1887
anvisade och ett utaf de öfriga erforderliga batterierna midt på Rindöns
norra strand under år 1886 uppförts för särskildt anvisade medel, hemställer
chefen för fortifikationen, uti sin ofvan åberopade underdåniga
skrifvelse den 11 november 1886, att nu närmast i ordningen må
komma dels det andra af de i förslaget omförmälda haubitsbatterierna,
beläget i närheten af Oscar Fredriksborg, och dels ytterligare två
batterier å midten af Rindön i ändamål att, jemte det nyssnämnda,
stärka försvaret mot öfvergångsförsök från Skarpö.

Att uti den bergiga terräng, hvarom här är fråga, det icke låter
sig göra att till krigsrustning uppskjuta uppförandet af äfven dylika
relativt obetydliga batterier, derom lemnar, enligt chefens för fortifikationen
åsigt, just byggandet af ofvan omförmälda, för särskildt anvisade
medel uppförda batteri ett talande bevis. Arbetet började i maj
månad och batteriet kunde ej rapporteras färdigt förr än i september,
oaktadt arbetet bedrefs af entreprenören med all den arbetskraft, som
lämpligen kunde användas.

Fjerde hufvudtiteln. 25

Hvad angår sättet för dessa arbetens utförande, anser chefen för
fortifikationen klokast och billigast att kronoarbetskorpsen dertill användes.
Till följd af det forcerade arbetet vid nyssnämnda batteri,
vid hvilket endast private arbetare sysselsattes, blef kostnaden ej obetydligt
större, än om batteriet både kunnat byggas på vanligt sätt
med kronoarbetskarlar. Dertill komme också, att på sådant sätt en
lämplig sysselsättning bereddes detta manskap, åt hvilket, enligt hvad
Fångvårdsstyrelsen anmält, göromål endast med svårighet kunna anskaffas.

Kostnaden för de nu ifrågasatta båda batterierna midt på Rindön
och haubitsbatteriet vid Oscar Fredriksborg bär, under antagande af
nyssnämnda arbetskraft, beräknats till 60,000 kronor och kan, efter
chefens för fortifikationen åsigt, lämpligen fördelas på två år; och
skulle, efter utförandet af dessa batterier, utaf de af ofvannämnda
komité föreslagna försvarsanstalter å Rindön, som borde fulländas under
fredstid, återstå endast ett mindre batteri å öns östra ända.

Chefen för fortifikationen föreslår alltså, att erforderliga medel för
ifrågavarande arbetens utförande nu måtte af Riksdagen äskas; och
då genom den utredning, som i frågan förebragts, synes mig ådagalagdt,
ej mindre att dessa arbeten böra redan under fredstid utföras
än äfven att genom desamma en nödvändig och lämplig sysselsättning
åt kronoarbetskorpsen kan beredas, får jag tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till försvarsarbeten vid Vaxholm
Oscar Fredriksborg anvisa ett extra anslag af 60,000 kronor, deraf

30,000 kronor för år 1888.

Fälttelegrafmateriei.

På grund af chefens , för fortifikationen underdåniga skrifvelse den
15 november 1884 med anhållan om beredande af medel till fälttelegrafmaterielens
kompletterande, beräknade till 49,526 kronor 82 öre,
föreslog Eders Kongl. Maj:t 1885 års riksdag att för detta ändamål å
extra stat för år 1886 bevilja 24,700 kronor.

Af de sålunda äskade medlen anvisade emellertid Riksdagen, som
ansåg anskaffningen af den behöfliga materielen kunna fördelas på tre
i stället för beräknade två år, för år 1886 endast ett belopp af 16,000
kronor. Och blef, i öfverensstämmelse härmed och i enlighet med
Eders Kongl. Maj:ts förslag, af 1886 års Riksdag ett extra anslag å
Bill. till Piksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afl. 1 Saft. 4

[ii-]

Anslag till
fälttelegrafmateriel.

26 Fjerde hufvudtiteln.

enahanda belopp för år 1887 beviljadt till fortsatt anskaffning af fälttelegrafmateriel.

Då nu således återstå 17,526 kronor 82 öre af det beräknade anslagsbehofvet,
49,526 kronor 82 öre, får jag, i enlighet med hvad
chefen för fortifikationen i sin underdåniga skrifvelse den 11 November
1886 begärt, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt anskaffning af fälttelegrafmateriel bevilja för år
1888 ett extra anslag af 17,526 kronor 82 öre, som dock för vinnande
af rund slutsumma för extra anslagen torde böra till 17,500
kronor utjemnas.

Försvarsverket till lands i allmänhet.

Lif- och exercis-munderingspersedlar m. m. vid Gotlands nationalbeväring.

[12-]

Ansiagstiiiägg För uppsättning af lifmunderings- och exercismunderingspersedlar
gena^behof" samf kapotter och ränslar för en klass beväring å Gotland, beräknad
till 500 man, beviljades af 1886 års Riksdag ett extra anslag af 70,000
kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne november erinrar arméförvaltningen
å intendentsdepartementet att, som, jemlikt 53 § värnpligtslagen,
sådant detta lagrum lyder genom Eders Kongl. Maj:ts
nådiga förordning den 5 mars 1886, de värnpligtiges på Gotland tjenstgöring
i fredstid omfattar 54 dagar att från och med innevarande år
fullgöras med 30 dagar under det första, 12 dagar under det andra
och 12 dagar under det tredje året, samt 2:dra och 3:dje åldersklassernas
tjenstgöring antagligen kommer att försiggå samtidigt, deraf
blifver en följd att, med beräkning af nämnda årsklassers styrka till
500 man hvardera, 1,000 omgångar munderingspersedlar på en gång
komma att vara i bruk redan under innevarande års vapenöfningar
med dessa årsklasser samt att en omgång lifmunderings- och exercismunderingspersedlar
jemte kapotter och ränslar följaktligen bör för
ytterligare en beväringsklass om 500 man uppsättas.

Ehuru sålunda munderingspersedlarne med tillbehör redan under
innevarande år böra vara att tillgå, anser dock arméförvaltningen, att,
då hinder icke möter att med förskotterade medel verkställa anskaffningen,
särskildt anslag för detta år ej behöfver af Riksdagen för

Fjerde hufvudtiteln.

ändamålet äskas, men hemställer, att för år 1888 af Riksdagen må
begäras samma belopp, som anvisats för år 1887, eller 70,000 kronor,
såsom extra anslag för en gång till uppsättande af lif- och exercismunderingspersedlar,
kapotter och ränslar för ännu en årsklass beväring
å Gotland om 500 man.

Då, på sätt arméförvaltningen antagit, 2:dra och 3:dje årsklassernas
beväring å Gotland måste öfvas samtidigt, så vida man vill undvika,
att öfningen för en af dessa klasser framskjutes långt in på
sommaren efter skördetidens början, samt dertill kommer, att, med
hänsyn till den egendomliga organisationen af Gotlands försvarsväsende,
i hvilket den hufvudsakliga styrkan utgöres af beväring, anskaffandet
af erforderliga utredningspersedlar för beväringen å Gotland, om möjligt,
är af ännu större vigt, än då frågan rörer fastlandet, anser jag
mig böra understödja arméförvaltningens förslag och hemställer alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen såsom extra anslag för år
1888 äska ett belopp af 70,000 kronor, att användas till ny uppsättning
af munderings- m. fl. persedlar för ytterligare en klass af Gotlands
nationalbeväring.

Byggnadsbehof.

Byggnader för trängbataljonen.

[13.]

Sedan 1885 års Riksdag i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts för- Anvisande af
slag beviljat till byggnader för trängbataljonen ett extra anslag af f°medeiTItjiide

273.000 kronor samt deraf till utgående under år 1886 anvisat ett byggnader för
belopp af 100,000 kronor, blef af sistlidet års Riksdag ett lika belopp

100.000 kronor på extra stat för år 1887 till ändamålet beviljadt; och
hemställer jag nu att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af de till byggnader för trängbataljonen beviljade medel anvisa på
extra stat för år 1888 återstående 73,000 kronor.

Fjerde hufviultiteln.

[14.]

Reseunderstöd
åt officerare
och intendenturtjenstemän.

[15.]

Anslag till de
topografiska
arbetena.

Diverse behof.

Reseunderstöt! åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främmande
länder för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år anslagits
på extra stat ett belopp af 9,000 kronor. På det tillfälle jemväl
måtte beredas att genom utsändande af tjenstemän vid intendenturen
till främmande stater tillgodogöra intendenturen den der vunna
erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer, höjdes anslaget
vid 1883 års riksdag till 12,000 kronor, men utgår från och med år
1885 åter med sitt förra belopp.

Jag hemställer att för år 1888 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda belopp 9,000
kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under ett följande
år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Generalstabens topografiska arbeten.

Anslagen till generalstabens topografiska arbeten, hvilka anslag
till och med år 1878 utgingo med 90,000 kronor årligen, hafva derefter
utgjort endast 60,000 kronor för hvarje år. Att detta sistnämnda
årsanslag är otillräckligt för ett ändamålsenligt bedrifvande af kartverksarbetet
har vid föregående tillfällen blifvit till fullo ådagalagdt.
De olägenheter, som med hänsyn till en nödig samverkan mellan de
ekonomiska och topografiska kartverken måste blifva en följd af det
ringa arbetsanslaget för det topografiska kartverket, hafva dock hittills
kunnat i någon mån utjemnas derigenom, att den behållning, som uppstått
å det ekonomiska kartverkets anslag, fått under de senare åren
användas för de topografiska arbetena, och har chefen för generalstabens
topografiska afdelning i sin underdåniga skrifvelse den 16
november 1886 föreslagit att, såvida icke någon ändring i sistnämnda
hänseende skedde, anslaget till de topografiska arbetena måtte äfven
för år 1888 bibehållas vid oförändradt belopp 60,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

Jag har af chefen för civildepartementet inhemtat, att han har
för afsigt framlägga förslag derom, att extra anslagen för de ekonomiska
kartarbetena anvisas för år 1888 till enahanda belopp som
utgå för år 1887, samt att möjligen uppstående behållningar å dessa
anslag må, likasom förut, äfven under år 1888 användas till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket, och under förutsättning af
bifall till nämnda förslag får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättande af de topografiska arbetena
bevilja för år 1888 ett extra anslag till samma belopp, som nu för
ändamålet utgår, eller 60,000 kronor.

Skarpskytteväsendets och skjutskickfighetens befrämjande.

I enlighet med hvad arméförvaltningen i sin underdåniga skrifvelse
den 7 december 1886 hemstält, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i riksstaten för år 1888 såsom
extra anslag till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande
uppföra samma belopp, som för ändamålet under innevarande år utgår,
eller 90,000 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstadens fjerde hufvudtitel yttrat, tillstyrkt och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och
gilla, med befallning tillika att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas till
ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

[16.]

Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.

Ex protocollo
Emil Hallgren.

Fjerde hufvudtiteln

Bil. Lit. A.

Förslag.

öfver den årliga totalkostnaden för 1 fästningsartilleribataljon
å Vaxholm Oscar Fredriksborg.

		Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Lön m. in. åt officerare, civilpersonal och underofficerare.
1 öfverstelöjtnant (bataljonschef), tillika kommendant, lön .		5,000	-
1 major, lön ..........................................................		3,500	—
1 kapten af 1. klassen, lön ...........................................		2,800	—
B dito, dito................................................................		8,400	—
1 kapten af 2. klassen, lön..........................................		1,800	—
3 dito, dito ............................................................		5,400	—
4 arfvoden till kompanichefer ä 600 kr.......................		2,400	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön ........................................		1,200	—
7 dito, dito ...............................................................		8,400	—
1 underlöjtnant lön ..................................................		600	—
4 dito, dito...............................................................		2,400	—
1 förste bataljonsläkare, lön...........................................		1,800	—
1 regementsintendent, lön ...........................................		2,800	—
1 styckjunkare, lön .................................................	......... 720: —
beklädnad ............................................	........ 200: —	920	—
		6,440	_
4 arfvoden till förrådsunderofficerare å 300 kr.................		1,200	—
1 sergeant af 1. klassen, lön.........................................	....... 360: —
lönetillägg................................	......... 12: —
beklädnad...............................	......... 200: —	572	—
15 dito, dito .............................................................		8,580	—
1 stabstrnmpetare, lön..................................................	.......... 360: -
lönetillägg ......................................	........ 12: -
beklädnad.........................................	......... 200: —	572		64,784
	transport			64,784	—

Fjerde hufvudtiteln.

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
transport	--	—	64,784	—
Dagaflöning.
Dagaflöning, som till vederbörande utgår enligt särskilda bestämmelser,
utgör:
för öfverstelöjtnant och major 4 kr., kapten 3 kr., löjtnant och underlöjtnant
2 kr., förste bataljonsläkare och regementsintendent 3 kr., styckjunkare 1 kr., sergeant och stabstrumpetare 40 öre, varande dagaflöningen för-slagsvis beräknad för öfverstelöjtnanten och majoren under 365 dagar, för 7 kaptener under 365 och 1 kapten under 30 dagar, för 7 löjtnanter under 365 och 1 löjtnant under SO dagar, för 5 underlöjtnanter under 365 dagar, för förste bataljonsläkaren och regementsintendenten under 365 dagar, för 8 styckjunkare under 365 dagar, för 10 sergeanter under 365 och 6 sergeanter under 30 dagar, samt för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans ..................................................................			26,283
Portion till underbefäl in. 11.
Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för åtta styckjunkare under 365 dagar,
för tio sergeanter under 365 och sex sergeanter under 80 dagar samt för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans ...........................	—	—	4,411	30
Arfvoden.
åt 1 informationsofficer......................................................................	400	—
» tygmästaren å Vaxholms fästning.............•.........................................	300	—
för undervisningen i gymnastik ............................................................	200	—
» ecklesiastikvården.........................................................................	300	—
till auditörsbiträde..............................................................................	750	—
åt 1 informationsunderofficer ...............................................................	100	—	2,050
Särskilda anslag.
medikamentspenningar för 400 man å 2,25 kr. årligen.............................	900	—
kommunionspenningar för 450 personer å 5 öre årligen ...........................	22	50
transport	922	50	97,528	30

Fjerde hufvudtiteln,

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
transport	922	—	97,528	30
till bataljonens bibliotek.....................................................................	100	—
» informationsverkets behof..............................................................	100	—
» skrifmaterialier för bataljonen .......................................................	500	-
för anskaffning af undervisningsmateriel, såsom böcker, skrifmaterialier m. m.
i öfverensstämmelse med hvad genom kongl. brefvet den 3 December 1875
för artilleriregementena anvisats .....................................................	150	—
till gymnastikapparaters och persedlars anskaffning och underhåll ............	200	—	1,972	50
Tygstaten.
1 förrådsförvaltare *), lön....................................................................	1,800	—
1 tygskrifvare, lön............................................................................	1,000	-
1 handtverksmästare, lön.....................................................................	700	—
O O	700	—
1 rustkammarsmed, lön.......................................................................	600	—
O ■"Ö O ''"d	600	—
kommunionspenningar för 6 personer å 5 öre..........................................	—	30	5,400	30
Servisersättning.
åt regementsofficerare, kaptener, förste bataljonsläkare och regementsinten-
dent: 12 personer å 30 kr........................................... .................	360	—
» subalternofficerare, och förrådsförvaltare: 14 personer å 24 kr.............	336	—
» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, handtverksmästare och rust-
kammarsmeder: 30 personer å 12 kr.................................................	360	—	1,056
Aflöning och arfvoden in. in. för manskap.
aflöning: 400 man i 1 månad å 10 kr. i månaden .................................	4,000	—
255 » i 11 månader å 10 kr. i månaden..............................	28,050	—
arfvoden: 16 förste konstaplar i 1 månad å,15 kr. i månaden..................	240	—
12 » i 11 månader å 15 kr. i månaden ............	1,980	—
transport	34,270	—	105,957	10

*) Anm. Artilleriets förrådsförvaltare åtnjuta ett älduisti 1 lägg om 300 kr. att såsom arfvode efter 5:te
tjensteåret utgå.

Fjerde hufvudtiteln.

	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
transport	34,270	—	105,957	10
arfvoden: 4 förste konstaplar i 11 månader å 7,50 kr. i månaden............	330	—
24 andre konstaplar i 1 månad å 10 kr. i » ............	240	—
20 » » i 11 månader å 10 kr. i » ............	2,200	—
4 » » i 11 » å 5 kr. i » ............	220	—
4 trumpetare i 12 månader å 3 kr. i månaden.......................	144-	—
4 kompanihandtverkare i 12 månader ä 10 kr. i månaden.........	480	—
lega: 176 man å 40 kr.......................................................................	7,040	—
224 » å 80 » ......................................................................	17,920	—	62,844
Beklädnad cell underhåll in. in.
beklädnad: 400 man i 30 dagar å 33 öre per dag.................................	3,960	—
255 » i 335 » å 33 » » » .................................	28,190	25
underhåll: 400 man i 30 dagar å 62 öre per dag.................................	7,440	—
255 » i 335 » å 62 » » » ................................	52,963	50
servis och sängkläder: 400 man å 9 kr.................................................	3,600	—
kaserninventariers underhåll: 400 man å 2,50 kr.....................................	1,000	—	97,153	75
\| Summa	—		265,954	85

Bth. till Rihd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Käft.

Bil. Lit. B.

Fjerde hufVudtiteln

Förslag och kostnadsberäkning

för organiserandet af fästningsartilieribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg
med afseende å den under lista året förekommande uppsättning.

tel o5	a O t» =s	Brist.		Erforderligt nytt anslag.
o ri	c*	U1	ds
cn et- sa 3	oT po	3 3	po^ H *.		Summa.	Att utgå lista året.
et- sa	a cn	So	© g; SO
					Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
1	—	1	1	öfverstelöjtnant (chef)...................................	6,460	—	6,460	—
1	—	1	1	major..........................	4,960	—	4,960	—
4	3	1	X	kaptener af 1. klassen........	3,895	—	3,895	—
4	1	3	1	kaptener af 2. klassen.....	7,680	_	2,895	—
8	4	4	2	löjtnanter af 1. klassen ...	7,050	_	3,860	—
5	4	1	1	underlöjtnanter............	1.330	—	1,330	—
1	—	1	1	förste bataljonsläkare.....	2,895	—	2,895	—
1	—	1	1	regementsintendent..........	3,895	—	3,895	•—
8	4	4	2	styckjunkare.....................	6,045	20	3,022	60
16	8	8	4	sergeanter af 1. klassen.......	5,504	20	3,777	20
1	—	1	1	stabstrumpetare...........	944	30	944	30
4	4	—	—	arfvoden till kompanichefer ......	—	—	—	-T
4	4	—	—	d:o » förradsunderofficerare.....................	__	_	__	___
				öfriga arfvoden1 ..	___	_	__	_
				särskilda anslag.....................	1.156	25	990	215
				tygstaten...................................................	4,115	30	4,115	30
				servisersättning .............	588	—	408	—
				aflöning och arfvoden m. m. för .manskap............ beklädnad och underhåll m. m.:	35,674	62	18,304	3_
				för 104 man nyanvärfde, utöfver nuvarande styrka för hela bataljonen, sedan det efter hittills gäl-lande grunder anvärfda manskapet hunnit afgå4		—	37,258	—
				24,543	75	—	—
				Härifrån dragas nu utgående arfvoden till kommen-	116,736	62	99,009	55
				danten och placemajoren............ kronor 2,200 1 De enligt nuvarande stater utgående			2,200	—
				arfvoden vid artilleriet öfverstiga de föreslagna med.................... » 1,000	3,200

				Summa erforderligt nytt anslag	113,536	eal	96,809	55

2 Medikaments- och kommunionspenningar för endast resp. 328 och 368 personer.

3 Aflöning: 4 l:ste konstaplar, 4 2:dre konstaplar, 4 trumpetare och 92 artillerister i 12

månader ä 10 kr. i månaden ..................................

Arfvoden: 4 l:ste konstaplar å 180 kr. por år ....................................

4 2:dre konstaplar k 120 » » »

4 trumpetare k 36 » » »

96 man ä 40 kr...........................................

8 » ä 80 » ..

Lega:

kr. 12,480

» 720

» 480

» 144

.. 3,840

» 640:

Summa kronor 18,304: —

lutter organisationens fullständiga genomförande uppgår det erforderliga nya anslaget för beklädnad och underhåll
in. m. till en lägre summa än motsvarande kostnad under lista organisationsåret, hvilket beror
derpå, att under lista året ingen minskning beräknats i omkostnaderna för det enligt nuvarande organisation
befintliga manskapets beklädnad och underhåll.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1887.

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj-.t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den
31 December 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptånder,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Eitrensvård,
Statsråden Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet Statsrådet Friherre von Otter
anhöll i underdånighet att få föredraga ett af honom utarbetadt förslag
till organisation af flottans militära personal och yttrade härvid:

Såväl vid föredragning af statsregleringarne detta och nästlidet år [i__3.]
som ock år 1883 gjorde jag underdånig framställning om behofvet af officerskåren,
en tillökning i flottans officerspersonal på den aktiva staten, och Eders
Kongl. Maj:t föreslog i öfverensstämmelse härmed sednast församlade
Riksdag att, på det Eders Kongl.] Maj:t måtte komma i tillfälle att i
den ordning, som kunde finnas lämplig, öka antalet officerare vid flottan
med 1 flaggman, 2 kommendörkaptener af l:a graden, 2 kommendörBih.
till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 1

Femte hufvudtiteln.

kaptener af 2:a graden, 19 kaptener och 11 löjtnanter, den permanenta
reservstaten skulle i mån af afgång upphöra, samt de genom uppkommande
ledigheter på denna reservstat samt öfriga reserv- och indragningsstater
disponibla löneförmåner, intill det för permanenta reservstatens
aflönande nu anvisade belopp 114,000 kronor, få användas till aflöning
åt nämnda antal officerare.

Denna framställning bifölls af Riksdagens Första Kammare men
afslogs af den Andra, hvarefter frågan fick förfalla, men de skäl för
afslag, som under diskussionen i Andra Kammaren anfördes såväl vid
detta tillfälle som vid de föregående, då denna fråga varit å bane,
innefattade icke, att den föreslagna tillökningen af ofhcerarnes antal
ansågs obehöflig, utan endast att man icke ville vidtaga denna förändring
annat än i sammanhang med mera omfattande förändringar i
flottans personal, deribland särskildt i fråga om det nuvarande båtsmanshållet.
Ehuruväl jag icke kan finna detta skäl giltigt, enär officerskåren
på flottans aktiva stat behöfver tillökas, ehvad man bibehåller
den nuvarande bemanningen eller ersätter densamma med en på annat
sätt organiserad, och jag derföre skulle funnit mig manad att, äfven
om ingen annan förändring i personalen nu ifrågakomme, ånyo föreslå
den förut omförmälda ofAcerstillökningen, hemtar jag likväl ett ytterligare
stöd härför i den omständigheten, att jag nu jemväl är beredd
att förelägga Eders Kong! Maj:t förslag till eu förändrad organisation
af flottans sjömanskår, byggd på förutsättningen af båtsman shållets
sättande på vakans.

Till de skäl för befälspersonalens ökande, som i statsrådsprotokollen
den 8 Januari 1883, den 12 Januari 1885 och den 11 Januari
innevarande år finnas anförda och till hvilka jag torde få hänvisa, får
jag ytterligare lägga dels att befäl erfordras för den nya minörkåren,
dels att det befäl från marinregementet, som hittills funnits å Kungsholms
fästning, skall ersättas af befäl från flottan, dels ock att sjöbeväringen,
derest densamma, med den förändrade organisation af
sjömanskåren jag här nedan föreslår, kan anses vara för flottan behöflig,
skall exerceras af flottans befäl, hvartill kommer att erfordras ett
icke obetydligt antal officerare och hvarigenom den nu rådande befälsbristen
högst betydligt ökas. Under öfverläggningarne vid senaste Riksdagen uttalades
visserligen särskildt tvifvelsmål angående nödvändigheten af tillökningen
med 1 flaggman och 4 kommendörkaptener, men då Riksdagen,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar,
utöfver de två på stat befintliga flaggmanslönerna, beviljat 2:ne lönetillägg
på ordinarie stat, hvartdera å 2,000 kronor, att utgå det ena åt

Femte hufvudtiteln.

stationsbefälhafvaren i Carlskrona och det andra åt chefen för flottans
stab, derest de icke äro flaggman, samt derigenom medgifvit att dessa
befattningars innehafvare borde vara aflönta såsom flaggmän, så kan
Eders Kongl. Maj:t, oafsedt rättigheten att till permanenta reservstaten
öfverflytta och aflöna flaggmän, i sjelfva verket nu disponera 4 flaggmanslöner,
ehuru Eders Kongl. Maj:t hittills aldrig behöft disponera
mer än 1 utöfver det i stat upptagna antal. Vid sådant förhållande
och då jag anser åtminstone 3 flaggmän verkligen vara behöfliga,
kan jag icke finna annat än riktigast att upptaga tre flaggmän
på ordinarie stat. Beviljas detta, och antager man att derefter
åtminstone två af följande beställningar inom flottan, nemligen
chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefskapet för flottans stab,
och stationsbefälhafvarebefattningen i Carlskrona komma att beklädas
af aflönade flaggmän, skulle det ena af förenämnda båda lönetillägg
kunna undvaras, förutsatt att det andra finge användas till lönefyllnad
till den innehafvare utaf någondera af nämnda tre befattningar, som
icke uppbure flaggmans lön. Hvad åter regementsofficerarne beträffar
kan någon nedsättning i det af mig föreslagna antalet icke ega rum,
enär, enligt gjorda beräkningar angående befälsbehofvet vid stationerna
och för öfningarne, äfven i fredstid det minsta antal regementsofficerare
som erfordras, utan att beräkna en enda i reserv, utgör SO, deraf för
närvarande endast 26 finnas. För krigsbehof är antalet regementsofficerare
beräknadt till 38, likaledes utan en enda i reserv, och då
regementsofficersbefattningarne icke lämpligen kunna besättas med värnpligtig^
sjökaptener, äfven om de genomgått en kortare militärkurs vid
flottan, lärer ingen annan utväg förefinnas att tillgodose nämnda behof
än att på den aktiva staten upptaga de af mig föreslagna 4 regementsofficerarne,
hvilket i allt fall innebär en betydlig minskning i regementsofficerarnes
antal, då för närvarande å den permanenta reservstaten
finnas 16 sådana.

Då jag på anförda skäl fortfarande vidhåller lämpligheten af den
förut af mig gjorda fördelning af de 35 officerare, hvarmed jag anser
att officerskåren bör ökas, får jag förnya min hemställan att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
att i den ordning, som kan finnas lämplig, öka antalet officerare
vid flottan med 1 flaggman, 2 kommendörkaptener af l:a
graden, 2 kommendörkaptener af 2:a graden, 19 kaptener och
11 löjtnanter, den permanenta reservstaten skall i mån af afgång
upphöra, samt de genom uppkommande ledigheter på

[4-]

Reservbefäl.

4 Femte hnfvudtiteln.

denna reservstat, samt öfriga reserv- och indragningsstater
disponibla löneförmåner, intill det för permanenta reservstatens
aflönande nu anvisade belopp 114,000 kronor, få användas till
aflöning åt nämnda antal officerare;

att detta medgifvande äfven måtte få afse år 1887;
samt, i händelse af bifall härtill, att ett af de lönetillägg
å 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat åt chefen för flottans
stab och stationsbefälhafvaren i Carlskrona, må besparas med
vilkor att det andra får användas till lönefyllnad åt endera
utaf innehafvarne af chefsbefattningen i marinförvaltningen,
chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälbafvare
befattningen i Carlskrona, derest han icke uppbär flaggmans lön.

Äfven sedan officerskåren på den aktiva staten blifvit sålunda tillökad,
uppstår likväl vid krigstillfällen och större rustningar en betydlig
brist på befäl och det är derföre nödigt att i sammanhang med den
förändrade organisation af flottans personal, jag nu går att ifrågasätta,
vidtaga åtgärder för erhållande af nödigt reservbefäl.

Visserligen finnes ännu ett icke obetydligt antal officerare på nya
reservstaten att tillgå för att åtminstone till en del fylla förenämnda
brist, men, utom det att dessas tilltagande ålder, hvilken nu är i medeltal
655/i2 år, gör dem allt mindre påräkneliga för verksam tjenstgöring,
är denna reservstat liksom indragningsstaten afsedd att upphöra, och
personalen minskas derföre år efter år alltmera; och, sedan den försvunnit,
återstår för flottan ingen annan befälsreserv än en del pensionerade
officerare, men dessa torde på grund af sin ålder i allmänhet
icke kunna anses lämpliga för den aktiva tjensten, hvilken fordrar
yngre krafter. Sådana synas mig deremot med fördel kunna sökas och erhållas
från handelsflottan, enär en del befälsplatser finnas, som icke
taga i anspråk den fullständiga sjömilitära utbildning flottans officerare
erhållit, utan ganska väl kunna fyllas af befälhafvare från handelsflottan,
om dessa erhålla en viss militär utbildning och, hvad en del
platser angår, äfven utan en sådan utbildning.

Flera förslag till utbildande af reservbefäl hafva, på sätt i statsrådsprotokollet
den 11 Januari sistlidne år är anfördt, blifvit afgifna;
men af dessa har enligt mitt förmenande intet befunnits fullt tillfredsställande,
dels på grund af den otillräckliga utbildning, som dervid
föreslagits, dels emedan trygghet att den sålunda påräknade reserven
vid behof erbölles helt och hållet saknades.

1882 års sjöförsvarskomité har visserligen, och såsom det synes
på goda grunder, antagit, att mången, som egnat sig åt sjömansyrket,

Femte liufvudtiteln.

skulle finna med sin fördel förenligt att i sammanhang med genomgåendet
af en praktisk militärkurs vid flottans underbefälsskola aflägga
godkända sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina och sålunda
derstädes i stället för vid navigationsskolorna inhemta den undervisning
han för sin vidare fortkomst inom handelsflottan behöfver för
att derefter vinna anställning såsom reservofficer. Den sålunda föreslagna
kursen beräknades till en tid af 1 år, och de förmåner, som
derunder skulle tillförsäkras den som deraf begagnade sig, bestämdes
till 40 öre i dagaflöning samt derjemte natura underhåll 204 kronor
40 öre, beklädnadshjelp 108 kronor och inqvarteringsersättning 20
kronor 66 öre eller detsamma som en l:a klassens sjöman åtnjuter
utöfver den fasta lönen. Vidare skulle de 10 skickligaste erhålla premier
af 200 kronor hvardera. I öfrigt ansåg komitén att, förutom
ofvannämnda ekonomiska fördelar, den förmån i socialt hänseende,
som af en dylik militärisk anställning torde följa, äfvensom att i krig
få såsom befäl aftjena sin värnpligt, i och för sig skulle innebära tillräcklig
lockelse.

Om äfven dessa fördelar kunna utgöra en lockelse för sjökaptenselever
att genomgå en dylik militärkurs, kan jag dock icke finna,
att de gifva tillräcklig garanti för att de sålunda utbildade reservofficerarne
vid gifven kallelse skulle inställa sig till tjenstgöring,
enär dessa icke vore på något sätt bundne utom af värnpligtslagen,
som dock befriar dem, hvilka äro på utrikes sjöresa stadda,
från inställelse till tjenstgöring vid flottan. Icke heller synes mig den
militära utbildning, de kunna erhålla, blifva af synnerligen stort värde,
då de samtidigt skola bereda sig till sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina,
helst hvarken utbildningen i exercisskolan eller undervisningen
för genomgående af förenämnda examina gerna kan ega
rum utom under vintermånaderna, och de praktiska öfningarne under
sommaren utan föregående tillräcklig teoretisk underbyggnad icke torde
medföra synnerligt gagn.

Jag anser under sådana förhållanden de för ändamålet föreslagna
kostnaderna, ehuru relativt billiga, icke kunna förväntas gifva motsvarande
valuta i krigsduglighet hos dem, som genomgått ifrågavarande
kurs.

Ett af chefen för flottans stab i enahanda syfte afgifvet förslag
synes mig, på samma gång dess genomförande icke heller skulle medgifva
tillräcklig militärisk utbildning, blifva alltför kostsamt, utan att
medföra mycket större garanti för behörig inställelse då så erfordras,
än det förenämnda förslaget.

Femte liufvudtiteln.

Enligt sistnämnda förslag skulle såsom reservbefäl antagas värnpligtig
sjökapten, som frivilligt anmälde sig till genomgående af en
70 dagars militärkurs, emot det att lian under denna tid erhölle aflöning
med 3 kronor om dagen, då han vore boende å ort der kursen
genomgicks, eljest rese- och traktamentsersättning enligt 4:e klassen i
gällande resereglemente så väl för resan som under kursens genomgående,
med rättighet derjemte för kapten, som med approbation
genomgått sådan öfningskurs, att ytterligare genomgå en andra årets
högre militärkurs, likaledes 70 dagar, i hvilket fall lian, utom förenämnda
aflöning under kursen, sedermera, så länge han qvarstod i
flottans reserv, skulle åtnjuta ett årligt arvode af 150 kronor.

Liksom sjöförsvarskomiténs förslag skulle stabschefens otvifvelaktigt
i vissa fall utgöra en lockelse för sjökaptener att af de erbjudna
fördelarne begagna sig; men icke ens det föreslagna årliga
arvodet af 150 kronor, som under fredstid skulle utgå, äfven om den,
som åtnjöte detsamma, under hela sin värnpligtstid befunne sig utom
fäderneslandet, kunde medföra visshet att den tjenstskyldige vid uppkommande
krig instälde sig, åtminstone icke så skyndsamt som behofvet
kräfde, livilket jemväl mången gång kunde blifva honom äfven
med bästa vilja omöjligt, så framt nemligen han icke uppehölle sig
inom fäderneslandet eller i någon detsamma närliggande hamn eller
angränsande farvatten. Jag anser derföre att äfven enligt detta förslag
det afsedda gagnet icke skulle motsvara kostnaden och att utbildandet
af reservbefäl bör byggas på andra grunder än de sålunda så
väl af sjöförsvarskomitén som chefen för flottans stab framstälda.

Såsom redan är ant.ydt, finnas en del befäls- och underbefälsposter
såsom å transport-, logements- och vaktfartyg in. fl., hvilka fördelaktigt
kunna besättas med värnpligtige sjökaptener och styrmän vid handelsflottan,
utan att någon militärisk utbildning för dem är nödvändig.
Behofvet af sådant reservbefäl och underbefäl beräknas af chefen för
flottans stab till 44 sjökaptener och 99 styrmän.

För det reservbefäl åter, som skall tjenstgöra å krigsfartygen, vid
minvapnet och å sjöfästningarne, är likväl sådan utbildning oeftergiflig
och torde dertill, om något verkligt gagn skall åstadkommas, icke kortare
tid än 1 år kunna beräknas, med förutsättning tillika att detta år
uteslutande egnas åt militärisk utbildning. Reservofficers-aspiranter
måste fördenskull, innan de vinna anställning såsom sådana, hafva undergått
och blifvit godkända i sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina,
hvilket likväl icke utgör hinder för dem att genomgå dessa

Femte hufvudtiteln. 7

kurser vid flottans undervisningsverk, något som tvärtom vore en
fördel.

Ett stort antal sjökaptener är o vanligen under första året efter
genomgången examen i saknad af lämplig anställning i yrket och skulle
otvifvelaktigt befinnas villiga att mot skäligt underhåll och andra förmåner,
som kunde dem förunnas, utbildas till reservbefäl genom att
vid flottans stationer genomgå en militärkurs på ett år samt omkring
5 och 10 år derefter en repetitionskurs, hvardera på två månader under
vintern.

De skulle efter den genomgångna årskursen utnämnas till reservofficerare
i flottan samt tillhöra dess reserv och vara tjenstskyldiga
under krig och större rustningar intill uppnådda 40 lefnadsår.

För att kunna till reservofficersaspirant antagas skulle erfordras
att vara svensk undersåte och hafva intyg om godt uppförande och
god hälsa, att hafva genomgått godkända sjökaptens- och ångfartygsbefälhafvareexamina
samt att icke hafva fyllt 25 år. Vid antagandet
skulle den som vore yngre hafva företräde framför äldre sökande,
under förutsättning af lika kompetens i öfrigt.

De förmåner, jag föreslår måtte reservofficersaspirant tillförsäkras,
äro

under den tid lian för sin utbildning är anstäld vid flottan:

dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp 20 kronor i månaden
och naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid
sjömanskåren; samt

sedan han med godkännande genomgått föreskrifven militärkurs och
blifvit utnämnd till reservofficer i flottan:

att honom tillförsäkras efter eget val antingen en lifstidspension
vid fylda 55 år, en mindre årlig ränta från tidigare ålder, eller ock
det kapital, som honom vid viss ålder kan beredas, dock i sistnämnda
två fall icke före uppnådda 40 år, derigenom att för honom af statsmedel
uti någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt
insättes ett visst bestämdt belopp på en gång eller årligen; och
bör såsom vilkor för nämnda förmån föreskrifvas:

att han efter genomgången ettårig militärkurs vid någon af flottans
stationer der inställer sig ånyo till genomgående af tvänne särskilda
repetitionskurser, hvardera på 2 månader under vintern, i enlighet med
de bestämmelser som derom af Konungen meddelas;

att han årligen, så länge han tillhör flottans reserv och så framt
han icke är till utrikes sjöfart permitterad, före mars månads utgång
till vederbörande stationsbefälhafvare uppgifver sin adress och tilläm -

8 Femte liufvudtiteln.

nade verksamhet under året, så vidt den då är känd, eljest då den
blifver känd;

att han icke på längre tid än högst två månader utan vederbörligt
tillstånd vistas utom riket och dess närmast omgifvande farvatten;-

att han intill 40 års ålder vid inträffande krig eller större rustningar
efter gifven kallelse inställer sig vid sin station mot åtnjutande
af reseersättning samt öfriga förmåner i likhet med underlöjtnant
vid kongl. flottan; allt i enlighet med de närmare bestämmelser
som af Konungen meddelas.

Det är uppenbart att endast sådan sjökapten, som i allmänhet uteslutande
trafikerar hemlandsfarvatten, kan med fördel såsom reservbefäl
anställas. Behofvet af utbildade reservofficerare beräknas af chefen
för flottans stab till 80.

För att med nöjaktig trygghet alltid kunna påräkna minst detta
antal torde utbildandet af 10 reservofficerare årligen erfordras.

Inom de åldersklasser, då antagning till reservofficersaspirant enligt
ofvanstående får ega rum, aflägges sjökaptensexamen i allmänhet
vid omkring 23 års ålder, och om den sålunda utexaminerade vid fylda
24 år utnämnes till reservofficer och der qvarstår till fylda 40 år
eller omkring 15 år, blefve det sålunda utbildade antalet reservofficerare
150; men då enligt dödlighetsstatistiken omkring 11 procent deraf
eller 16 å 17 beräknas afgå med döden och derutöfver ett större antal,
möjligen 3 gånger det nämnda, eller omkring 50, af en eller annan
orsak kan antagas uteblifva, återstode dock alltid 83 eller det antal,
som ungefärligen skulle erfordras vid mobilisering.

Kostnaden för 10 reservofficerares 1-åriga utbildning skulle uppgå till:

dagaflöning å 3 kr.............................................. kr. 10,950: —

beklädnad å 20 kr. i månaden ........................ » 2,400: — ^3 35Q. _

För 2 repetitionskurser tillhopa 120 dagar:

dagaflöning å 3 kr.............................................. kr. 3,600: —

beklädnad å 20 kr. i månaden ........................ » 800: — 45400: _

Summa kr. 17,750: —

förutom naturaunderhållskostnaden beräknad för 1-åriga kursen

till ..................................................................................................... kr. 1,934: 50

och för båda repetitionskurserna till....................................... » 636: —■

summa kr. 2,570: 50,

Femte hufvudtiteln. 9

hvilken senare summa likväl i staten ingår i det till naturaunderhållet
anvisade anslag.

För beredande åt sålunda utbildade reservofficerare af lifstidspension
från 55 års ålder med omkring 300 kronor eller af de likartade
förmåner, som, på sätt här ofvan är föreslaget, det för honom
insatta beloppet kunde medföra, erfordras enligt ränte- och kapitalförsäkringsanstaltens
nu gällande prospekt, att antingen på en gång erlägga vid

22 års ålder 543 kronor

» 23 » » 573 »

)> 24 » » 603 » och

» 25 » » 639 » ;

eller ock att årligen för hvar och en så länge han tillhör reserven
eller från det år han blifvit utnämnd intill uppnådda 40 lefnadsår,
således 15 å 18 år, i nämnda anstalt insätta 55 kronor, hvilket, under
förutsättning att ingen under tiden afginge eller förverkade sin rätt,
skulle under första året kräfva en utgift af 550 kronor, derefter årligen
väsa med samma belopp intill dess pensionstagaren nått 40 år, hvarefter
årliga afgiften skulle kunna uppgå till högst 8,800 kronor.

Ehuru det torde vara tvifvelaktigt hvilketdera af dessa förslag
blefve det för staten billigaste, enär antagligen mången före uppnådda
40 år skulle från pensionsrätten uteslutas och afgiften sålunda för honom
upphöra, tvekar jag likväl icke att förorda det förstnämnda förslaget
såsom medförande större enkelhet och reda.

Visserligen kunde på goda skäl antagas, att kostnaden för staten
blefve ännu billigare, om den föreslagna pensionen af 300 kronor vid
55 års ålder utbetaltes från nionde hufvudtitelns anslag, enär förutom
dödsfall äfven andra orsaker under förevarande förhållanden bidraga
till pensionsrättens förlust; men då de pensionsbelopp, som framdeles
eller tidigast 30 år härefter kunde komma att utgå, icke ens
närmelsevis nu kunna beräknas, anser jag mig icke böra tillstyrka
denna utväg, utan vidhåller det första af de här ofvan nämnda alternativen
såsom det lämpligaste.

Då storleken af såväl pension som lifränte- och kapitalbildning i
förhållande till den enskilta premien måste vara beroende af penningetillgången
och derpå grundad räntefot samt dödligheten, kan naturligtvis
ingen bestämd pension m. m. för all tid fastställas, utan bör premien,
men icke den deraf beroende pensionen, fixeras och innehafvaren

Femte hufvudtiteln.

Underofficera kåren.

[5.]

Minörkåren.

af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner en dylik försäkringsbok
kan gifva utan att staten garanterar beloppet.

Då den här föreslagna premien berättigar till återbetalning af kapital
i händelse af dödsfall, torde detta böra tillfalla den aflidnes efterkommande.

Såsom nyss är nämndt, skulle enligt nu gällande prospekt för lifränte-
och kapitalförsäkringsanstalten det högsta belopp, som för erhållande
af 300 kronors pension vid fylda 55 år, erlagdt vid den högsta
ålder reservofficer vid antagandet finge hafva uppnått, sålunda uppgå
till (539 kronor för hvarje reservofficer, men minskas i samma mån
som insättningen gjordes vid tidigare ålder; och den största utgift, som
årligen kunde ifrågakomma för reservbefälets pensionering, sålunda vara
6,390 kronor eller för siffrans jemnande 6,400 kronor.

Då den verkliga utgiften emellertid icke kan med visshet beräknas
och hvad som kan komma att understiga ofvannämnda maximibelopp
icke lärer böra ingå till allmänna besparingarne, torde det erforderliga
anslaget böra erhålla natur af förslagsanslag högst.

Sammanlagda kostnaden för utbildning och pensionering af reservbefäl,
skulle, inberäknadt naturaunderhållet, för år 1888, under hvilket år
någon insättning för pensionering icke ifrågakommer, uppgå till 15,284
kronor 50 öre, samt enligt normalstat till 26,720 kronor 50 öre, och
sålunda utbildandet af reservofficerare (nominelt 150), hvilka i tillräckligt
antal vid förefallande behof vore att tillgå, erfordra årligen högst
omkring 178 kronor för hvardera.

På grund af det sålunda anförda hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen:

att på ordinarie stat bevilja för utbildande och pensionering af
reservbefäl 24,150 kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750 kronor
och lör pensioneringen 6,400 kronor samt att utaf dessa belopp
för år 1888 anvisa 13,350 kronor till reservbefäls utbildande.

I den nuvarande underofficerspersonalens antal har jag icke ansett
mig böra föreslå någon tillökning, hufvudsakligen af det skäl att, om
den fasta stammen blifver så organiserad, som jag här nedan kommer
att föreslå, ett tillräckligt antal underofficerskorporaler kommer att finnas
för att fylla behofvet, af underbefälsplatser.

Redan i statsrådsprotokollet den 12 Januari 1885 antydde jag behofvet
af minförsvarets lämpliga ordnande, dervid åberopande den af
Eders Kongl. Maj:t den 17 Maj 1884 tillsatta försvarskommissions ytt -

Femte hufradtiteln.

rande, att det vore en tvingande, nödvändighet att en särskild minörafdelning
med fulltaligt befäl bildades, emedan intet effektivt minförsvar derförutom
kunde åstadkommas.

Delande kommissionens åsigt i detta hänseende, ansåg jag likväl
att, innan mera omfattande åtgärder i sådant syfte vidtoges, man först
borde inhemta andra länders erfarenhet derutinnan, äfvensom att en
fullständigare utredning än den då föreliggande vore erforderlig.

På min derom gjorda underdåniga hemställan tillsatte Eders Kongl.
Magt äfven den 25 Februari 1885 eu komité med uppdrag bland annat att
utarbeta och afgifva förslag till uppsättande af en minör af delning för
det fasta minförsvaret, och borde nämnda förslag innehålla uppgift:

dels å det antal befäl, underbefäl och gemenskap af olika grader,
samt den materiel af olika slag, som erfordrades såväl för minering
af Stockholms och Södertelge skärgårdar, samt inloppen till Karlskrona
och Göteborg, som ock för spärrandet af andra farleder, medelst rörlig
för sådant ändamål afsedd materiel och personal;

dels huruvida de officerare och underofficerare af flottan, hvilka
kunde vara villige att uteslutande egna sig åt minvapnet och dertill
ansågos lämpliga, borde från flottan utbrytas, för att bilda en särskild
afdelning af sjöförsvaret eller i flottan qvarstå och befordras i enlighet
med gällande bestämmelser.

Förslaget skulle vidare omfatta personalens utbildning, årliga öfningar,
aflöningsförmåner m. m., äfvensom densammas såväl, som materielens
fördelning på olika stationer, samt hvad i öfrigt till en fullständig
organisation hörer, dervid tillika borde tagas i öfvervägande huruvida
icke det erforderliga manskapet lämpligen kunde anskaffas genom värfning
på frivillighetens väg, för viss tid, samt från vissa, flottans stationer
närliggande delar af landet, allt i den rigtning statsrådsprotokollet
den 8 Januari 1883 angående sjöförsvaret och särskildt sjömanskårens
ombildning afser.

Komiténs betänkande inkom till departementet den 15 Januari
1886, dervid tre alternativa förslag ifrågasattes och behandlades, nemligen
:

ho) att fullständigt från flottans nuvarande kårer och stater skilja
den personal, som för det fasta minförsvarets handhafvande behöfdes och
deraf bilda en sjelf ständig kår, hvars hela personal skulle anskaffas och
utbildas efter helt andra grunder än dem, som i sådant afseende äro gällande
för flottan i öfrigt.

2:o) att ordna den för det fasta minförsvaret erforderliga personalen
utan andra rubbningar i det bestående, än som vore ytterst nödvändiga för

Femte hnfvudtiteln.

att denna del af försvaret måtte erhålla egna målsmän, som uteslutande
finge arbeta i minväsendets tjenst.

3:o) att gå en medelväg mellan de båda föregående förslagen, så att
manskapet, underbefälet och subalternbefälet i enlighet med förslaget n:o 2
skulle medelst förordnande tillsvidare eller på bestämd tid anställas vid
minvapnet, under det att det högre befälet äfvensom chefskapet organiserades
efter samma grunder, som i förslaget n:o 1, d. v. s. fullständigt skildes
från flottans personal.

Emellertid kunde komiténs ordförande och ledamöter icke ena sig
om någotdera af dessa förslag.

Flertalet förordade förslaget n:o 3, ehuru, såsom de sjelfva anföra,
de mer än väl insågo, att en sådan organisation icke kunde
blifva så helgjuten som den, hvilken mången kunde anse att detta
vapen bör ega.

Två reservanter tillstyrkte förslaget n:o 1 eller uppsättandet af
en fristående sjelfständig minörkår, som skulle utgöra en särskild
afdelning af sjöförsvaret och förläggas till Stockholm, och hvars chef
skulle ega ungefär samma makt och myndighet öfver kåren, som en
regements- eller kårchef vid arméen öfver honom underlydande regemente
eller kår samt vara ansvarig för såväl personalens utbildning
och tjenstbarhet som för beskaffenheten, vården och redovisningen
af den för det fasta minförsvaret afsedda materielen, och sålunda lyda
direkte under sjöförsvarsdepartementet, oberoende af stationsmyndigheterna.

En tredje reservant, komiténs ordförande, kunde icke inse att
någon fördel vunnes med utbrytning från flottans officerskår af officerare
af kaptens och högre grad, som icke lika väl vunnes om ifrågavarande
officerare, med bibehållen tur och befordringsrätt inom -kong!,
flottans officerskår, förordnades att tillsvidare vid minörkåren tjenstgöra
på sätt som antyddes i komiténs betänkande vid redogörelsen för det
förslag, som derstädes benämnes det andra. Han kunde icke tro att
intresset och nitet hos dessa officerare skulle mera odeladt rigtas åt
minvapnet, derföre att de dermed vore oskiljaktigt förenade, än om
förbindelsen berodde på ett förordnande tillsvidare. Tvärtom trodde
han att medvetandet derom, att bandets styrka berodde på befintligheten
af dessa egenskaper, snarare borde öka än minska dem, under
det att obestridligt borde vara att gemensamhetsanda och kamratskap
bättre befordrades inom en officerspersonal, som egde gemensam tur
och befordringsrätt, än om dessa delades i två delar, hvardera med
egen tur och befordringsrätt.

Femte Imfvudtiteln.

Vidare anför samma reservant, att enligt komiténs förslag personalen
för det fasta minförsvaret skulle utgöra det förnämsta elementet
vid Stockholms station, och han kunde icke förstå huru vid sådant förhållande
chefskapet öfver denna personal skulle kunna utöfvas af en
chef för kåren med den vidsträckta befogenhet, som förslaget tillerkände
honom, med mindre detta chefskap förenades med stationsbefälhafvareembetet.
Men skulle så ske, ansåg han det vida bättre att taga
steget fullt ut, såsom det i betänkandet omförmälda första förslaget
afsåg, d. v. s. att företaga en ny delning af flottans personal, med den
del, som tillhörde det fasta minförsvaret, förlagd till den ena stationen,
och den andra delen, flottans öfriga personal, till den andra stationen;
men derigenom skulle uppkomma en annan oegentlighet, den nemligen
att medan det fasta minförsvaret, hvilket såsom vapen icke hade så litet
gemensamt med flottan, vore derifrån skildt, det fasta sjöbefästningsförsvaret,
hvaraf en del tillhörde flottan, och som fordrade hvarken
sjömanskap eller en del andra färdigheter, som böra finnas hos flottans
personal, fortfarande skulle tillhöra denna senare.

En sådan oegentlighet kunde han likväl icke heller tillstyrka, och
ansåg, att den rätta organisationen af eu särskild minörafdelning fördel
fasta minförsvaret för närvarande borde sökas i den rigtning, som
förenämnda andra förslag afsåge.

Huru tilltalande de motiver, hvilka såväl af komiténs flertal som
af de reservanter, hvilka anslutit sig till förslaget n:o 1 än må i flera
afseenden vara, kan jag för egen del likväl icke annat än i allt väsendtligt
biträda de åsigter, här ofvan af komiténs ordförande blifvit
uttalade.

Att det fasta minförsvaret eger berättigadt anspråk att intaga en
framstående plats vid ordnandet af vårt kustförsvar och att särskild
personal till dess handhafvande erfordras, lärer icke kunna bestridas,
liksom att denna personal, för att vara fullt tjenstduglig, bör åt detta
vapen uteslutande egna sitt intresse och sina krafter, och dess antal,
såsom komitén äfven föreslår, lämpas efter den materiel och de försvarsanstalter
vi ega eller kunna förskaffa oss.

En minspärrning för att vara effektiv och för att hafva någon som
helst motståndskraft måste till sitt skydd ega batterier af åtminstone
halfpermanent natur, och då vi för närvarande icke hafva några flere sålunda
skyddade minpositioner än Waxholm, Oskar Fredriks borg, Karlskrona
och Fårösund, torde den minörpersonal, som till en början bör
anskaffas, kunna inskränkas till hvad vi behöfva i öfverstyrelsen och

Femte lmfuidtiteln.

till dessa positioners försvar, nemligen enligt komiténs beräkning 19
officerare, 3 ingeniörer, 18 underofficerare och 280 man.

Att af detta officersantal, såsom komitén föreslår, utbryta 1 kommendör,
1 kommendörkapten af l:a graden, 1 kommendörkapten af 2:a
graden och 8 kaptener för att af detta fåtal bilda en särskild kår med
egen tur och befordringsrätt synes mig af flera skäl mindre lämpligt
och välbetänkt.

Fast anstälda vid minvapnet, ehuru qvarstående i flottans officerskår,
äro tillsvidare redan o kommendörkaptener af 2:a graden, 3 kaptener
och 1 löjtnant, och det derutöfver erforderliga officersbehofvet
torde utan svårighet kunna kompletteras, sedan full trj^gghet vunnits
att sålunda anstälda officerare finge uteslutande egna sig åt detta vapen
samt oberoende af deras tjenstgöring till sjös i sin tur inom flottan
erhålla befordran, såframt de vid minvapnet och i öfrigt gjort sig deraf
förtjenta.

Jag kan icke heller finna att någon synnerlig fördel vunnes genom
att utbryta dessa och deraf bilda en specialkår, hvaremot en dylik
åtgärd, bland andra olägenheter, skulle medföra den att en sålunda till
minvapnet Överflyttad officer icke kunde eller åtminstone ioke borde
till flottan återförflyttas, i händelse han af en eller annan orsak befunnes
såsom minör olämplig, under det att fast anställning i minörkåren
med tur och befordringsrätt inom flottan icke förhindrade sådan återförflyttning,
då densamma befunnes för vapnet gagnelig.

Komiterade anföra i öfrigt sjelfva att intet annat land eger en fristående
minörkår för det fasta minförsvaret, att en sådan specialkår i
Tyskland vid slutet af 1870—71 årens krig visserligen bildades men
snart ånyo åter upplöstes såsom olämplig, och att, sedan en kommision,
sammansatt af sjö- och ingeniör-officerare med uppdrag att fastställa
grunder för ett krigsdugligt fast minförsvar, lyckats lösa sin uppgift
och fråga derefter uppstod, huruvida en särskild kår för detta vapen
åter skulle uppsättas eller detsamma anförtros åt någon af marinens
redan befintliga kårer, man välde det senare alternativet af det skäl, att
man ansåg eu öfningstid af 2 månader årligen vara nog för utbildningtill
denna tjenst, samt att af en specialtrupp största delen på grund
deraf skulle vara sysslolös circa 10 månader af året.

Enahanda skulle utan tvifvel i viss mån äfven hos oss blifva förhållandet,
om en sjelfständig minörkår uppsattes, åtminstone sedan
denna kår uppgått till hela den af komitén föreslagna styrka.

Om än det måste vara af största vigt att militäriskt-tekniskt bildade
personer finnas för vården och underhållet af minmaterielen samt

Femte hufvudtiteln.

för undervisningen angående dess handhafvande m. in., torde äfven
sådant kunna åstadkommas utan att dessa personer tillhöra en sjelfständig
kår, hvartill icke heller hvarken erfarenheten från andra länder,
såsom nyss är nämndt, eller de inom komitén och äfven inom
flottan i öfrigt skilda åsigterna gifva någon skälig anledning.

Då vi erhållit en rikligare materiel och nöjaktiga befästningar
till de vigtigare minpositionernas försvar blifvit uppförda, kan ju möjligen
med mera skäl än nu ifrågasättas, att eu särskild från flottan
skild minörkår kan blifva önskvärd; och då detta inträffar och äfven
dessförinnan, om så skulle befinnas lämpligt, torde svårighet ej möta
för sådan utbrytning; men på vår nuvarande ståndpunkt med den relativt
ringa utveckling minväsendet hittills ernått, med det otillräckliga
antal officerare och den lilla materiel vi nu ega eller inom närmaste
framtiden med tillförsigt kunna hoppas att erhålla för sjöförsvarets
olika ändamål och behof, anser jag ett sådant tillvägagående icke allenast
gagnlöst utan rent af skadligt samt tillstyrker derföre att man
i förevarande hänseende bör undvika alla våldsamma, till sina följder
oberäkneliga rubbningar i det bestående och i stället gå ytterst varsamt
tillväga.

Vi borde dessutom icke lemna obeaktad den erfarenhet vi lärt af
de delningar och slitningar, som under mer än ett sekel med längre
eller kortare mellantider egt rum inom vapnet. Sålunda danades arméens
flotta genom galerernas skiljande från örlogsflottan år 1756.
Det nya vapnet utvecklade sig sjelfständigt under 10 år, hvarefter det
åter sammanfördes med örlogsflottan. Denna förening skulle dock endast
räcka i 4 år eller till 1770, då de män, som ifrade för en sjelfständig
skärgårdsflotta, ånyo segrade. Delningen blef dock till en början endast
partiel och berörde blott arméens flotta i Finland, men fullständigades
år 1777 genom Stockholms galereskaders förenande med arméens flotta.
År 1824 förenades de frånskilda delarne ånyo till år 1866, då ny delning
i två kårer företogs nemligen kongl. flottan och skärgårdsartilleriet,
Indika likväl åter sammanslogos 1873. Dessa exempel på personalens
och materielens delning och sammanslagning synas mig äfven i förevarande
fall kunna tjena till eu varning att icke utan de mest trängande
skäl förnya djdika experiment.

Den för komitén, enligt nådigt beslut, af mig utfärdade instruktion
omfattade äfven, såsom ofvan är nämndt, föreskrift att afgifva förslag
angående den personal och den materiel, som ansåges erforderlig för
spärrandet af andra farleder än dem, för hvilka faststälda mineringsplaner
på förhand blifvit uppgjorda och försvarsanstalter träffade.

Femte hufrudtiteln.

Jag ansåg nemligen att de störa kostnader, som effektiva minspärrningar
af inloppen till endast de aldra vigtigaste platserna vid rikets
kuster skulle medföra, och det manskapsbehof som deraf betingades
(enligt sjöförsvarskomiténs beräkningar omkring 48 millioner kr. och
1,910 man) skulle öfverstiga våra tillgångar, och att, då det syntes vanskligt
att endast inskränka sig till minförsvar af några få farleder, hvilkas
minering antagligen vore för eif fiende välbekant och derföre,
med det stora antal anfall spunkter i öfrigt våra långsträckta kuster
erbjödo, antagligen skulle af honom undvikas, det vore af synnerlig
vigt att äfven kunna spärra sådana farleder, som i hvarje särskild! fall
kunde blifva hotade, men hvilkas egenskap att vara minerade eller
icke vore för fienden okänd, destoheldre som endast ovissheten derom
borde i hög grad hämma hans framfart, under det att å andra sidan
vissheten att endast några få kända farleder vore spärrade, skulle ingifva
honom tillförsigt.

Då flertalet af de engelska stridsfartygen äro försedda med tjenlig
materiel för förenämnda ändamål, borde äfven hos oss dylik materiel
med fördel kunna å våra krigsfartyg användas, och finner jag deruti
ett ytterligare skäl mot minörkårens skiljande från flottan, emedan
under sådana förhållanden såväl befäl som underbefäl och manskap från
minörkåren borde ingå i sådana fartygs besättningslistor. Man säger
visserligen och med allt skäl, att hvarje sjöofficer bör ega insigt i
minväsendet; men man kan deremot icke hos dem alla fordra samma
grundliga kännedom om minvapnets skötande som hos minören, en
kännedom, som likväl bör finnas hvarhelst minering förekommer, vare
sig vid minpositionerna eller från fartygen.

Komitén har emellertid förklarat sig urståndsatt fullgöra förenämnda
föreskrift angående ett s. k. fast minförsvar, användbart för
hvilket farvatten som helst, der minspärrning kan ifrågakomma, och har
såsom skäl derför anfört, dels att den för de fasta minpositionerna afsedda
materiel icke lämpar sig för tillfälliga minspärrningar, dels emedan,
såvidt komitén hade sig bekant, den rörliga materiel som finnes ännu
blott är i försöksstadium.

Att så är förhållandet vill jag icke bestrida, men anser detta senare
argument vara i större eller mindre grad tillämpligt på minvapnet i sin
helhet, och att af sådant skäl, såväl från försvarets som ekonomiens
synpunkt, man äfven med anskaffande af minmateriel bör gå varsamt
till väga, så att vi icke på sätt i andra länder egt rum anskaffa ett
stort förråd af dyrbara minor, som sedan befinnas otillfredsställande.

Femte Imf vild ti teln.

Hvad vi i sådant hänseende enligt mitt förmenande företrädesvis
böra tillse är, att de minpositioner, för hvilka minattiralj redan blifvit
anskaffad och hvilka hafva tillfredsställande befästningar till minornas
försvar, fullständigas med tänd- och syftstationer med hvad mera som
kan fattas för deras försättande i effektivt skick, och är det hufvudsakligen
i sådan rigtning, som jag anser mig under rubriken minväsendet
böra i underdånighet hemställa att Eders Kongl. Maj:t behagade
hos Riksdagen göra nådig framställning.

Med tillämpning af hvad jag här ofvan anfört, har jag, hvad angår
minörkårens befäls-, underbefäls- och manskaps-personal, inberäknat
donna i flottans personal i sin helhet och här nedan vid sjömanskårens
organisation afsett erforderligt manskap för minörkompanierna till
något större antal än koraitén föreslagit. De kostnader, som häraf
föranledas, äro inbegripna i kostnaderna för sjömanskårens organisation.

Till den för minväsendet erforderliga personal hörer jemväl tekniskt
bildade personer för att omhänderhafva och vårda den dyrbara
minmaterielen och har minkomitén i sitt förslag upptagit 3 ingeniörer.

Redan till innevarande års Riksdag gjordes framställning om anställande
för detta ändamål af en miningeniör vid Carlskrona station, men Riksdagen
afslog denna framställning af skäl bland annat att frågan om
bildandet af en särskild minörkår vore under ompröfning. Då denna
fråga genom det förslag till organisation af sjömanskåren, jag nu framlägger,
- skulle erhålla sin lösning, får jag nu förnya förenämnda framställning.

Vid Stockholms station erfordras likaså, förutom den nu på anslaget
till mintillverkningspersonalen aflönade ingeniör, ytterligare en miningeniör
för såväl materielens vård som för att i öfverstyrelsen tillhandagå
med uppgörande af mineringsplaner och dylikt; Och får jag med afseende
härpå hemställa, att Eders Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen,

att till aflöning åt 2 miningeniörer måtte under
aflöningsanslaget anvisas ett belopp af 8,000 kronor.

Frågan om båtsmanshållets sättande på vakans har flere gånger [6 o 7 ]
varit föremål för Riksdagens förhandlingar och föranledde år 1876 sjömanskären,
stats-utskottet att hemställa om aflåtande af en underdånig skrifvelse,
att Eders Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande huruvida icke
båtsmanshållet skulle kunna, i mån af inträffande afgång, sättas
på vakans. Denna hemställan, som biträddes af Andra Kammaren,
förföll dock i följd af kamrarnes olika beslut; och då frågan vid den
påföljande Riksdagen ånyo väcktes, föranledde den ej någon Riksdagens
åtgärd emedan stats-utskottet afstyrkte förslaget om vakanssättning

Femte hufrudtiteln.

till följd deraf att frågan om hela indelningsverkets afskaffande stod
på dagordningen.

Den nuvarande båtsmansinstitutionen har visserligen, särdeles
sedan en fullständigare rekrytbildning och i sammanhang dermed varande
öfning och undervisning blifvit i vidsträcktare mån än förr åt
båtsmännen beredd, lemnat flottan en bemallning, som i vissa hänseenden
måste anses ganska tillfredsställande synnerligen hvad beträffar
snabb och säker mobilisering, men då manskapets antal är större än
behofvet af den bemanning, som för flottan under vanliga fredliga förhållanden
kan på en gång tagas i anspråk, och båtsmännen derföre
turvis med längre mellantider uppfordras till tjenstgöring, kunna de i
allmänhet icke beredas den fullständigare öfning, som är erforderlig
för danande af fullt utbildade förhandsmän, hvarpå med nutidens mera
komplicerade sjökrigsmateriel behofvet så väl som anspråken äro större
än tillförene. Såsom ett talande bevis för svårigheten att, med nuvarande
organisation, inom båtsman shållet utbilda förhandsmän må anföras,
att medelåldern

af matrosafd. bland båtsmännen.

hos l:a kl. sjöman är 31 år 3 mån. 44 år 6 mån.

» 2:a » d:o » 21 » 10 » 38 » 2 »

» 3:e » d:o » 19 » 11 » 31 »11 » .

Den omständigheten att båtsmännen äro antagne så att säga på lifstid
eller så länge de kunna anses tjenstdugliga, och en billig hänsyn att
icke genom eu alltför stor stränghet och anspråk i berörda hänseende
pålägga rotehållarne eu rekryteringsskyldighet, som ändock blifvit i
senare tider öfverklagad såsom nog mycket betungande, gör ock att
båtsmännen i allmänhet bibehållas i tjensten längre än som ur flottans
synpunkt af eu fullt tidsenlig bemanning kunde vara önskligt, i det
att vid deras afskedande fråga mera måste blifva om de ännu kunna,
än om de fortfarande med hänsyn till ålder och duglighet böra tjena
qvar.

Det skulle med afseende härpå, efter hvad mig synes, vara sä
väl med god hushållning, hvilken krafvel- att man för eu nödtvungen
utgift skaffar sig den bästa valuta som kan erhållas, som ock med
flottans verkliga fördel och anspråk på en mera tidsenlig bemanning
mest förenligt, att ställa det nuvarande båtsmanshållet på vakans och
att använda de inflytande vakansafgifterna eller deremot svarande statsanslag
till uppsättande af en för flottans bemanning afsedd sjömanskår,
som icke vore talrikare än behofvet kräfde och derföre kunde gifvas
afl den utbildning och öfning, som erfordrades, och hvars manskap,

Femte hufrudtiteln.

antaget för en bestämd kortare kapitulationstid, icke komme att i
tjensten qvarblifva längre än det vore i alla hänseenden fullt tjenstdugligt
samt efter erhållet afsked under hela den tid, detsamma såsom
värnpligtigt qvarstod, kunde vid krigstillfällen lemna flottan en
duglig reservmanskapsstam, hvarpå för närvarande tillgång icke finnes.
Och då nu i allt fall fråga måste blifva om uppsättande af en särskild
personal för handhafvande af det fasta minförsvaret, har jag trott rätta
tidpunkten vara inne att på en gång söka åvägabringa den förändring
i organisationen af det för sjöförsvaret behöfliga stammanskap, som
jag sålunda ansett böra .vidtagas.

Enär frågan om båtsmanshållets sättande på vakans ansetts icke
böra ega rum utan vederbörande rust- och rotehållares medgifvande,
har på min framställning Eders Kongl. Magt genom Dess befallningshafvande
infordrat rust- och rotehållarnes yttranden, huruvida de vore
villiga att, i händelse förslag härom blefve framstäldt och af Riksdagen
bifallet, i stället för uppsättande af båtsman erlägga vakansafgift antingen
genast, så framt rust- eller rotehållet vore vakant eller den
för detsamma antagne båtsmannen kunde finnas villig och lämplig att
ingå i den nya sjömanskåren eller vid inträffande ledighet efter den
nuvarande båtsmannen; och de svar, som härpå ingått, gifva vid handen
att med få undantag rust- och rotehållarne önska vakanssättningen,
hvadan något hinder för förändringens genomförande från detta håll
icke torde möta.

Skall emellertid båtsmanshållet upphöra att vara effektivt och till
ersättande deraf en ny stamtrupp för flottans bemanning uppsättas,
måste vid organisationen af denna tillses att, då man i ett och annat
hänseende såsom ökad öfning och tjenstduglighet afser att göra den
bättre än den gamla, den äfven i andra väsentliga hänseenden må
blifva åtminstone lika god som denna, och härvid är särskild! att beakta,
att den nya sjömanskåren må kunna med nöjaktig snabbhet och
säkerhet mobiliseras. Äfven bör så vidt möjligt tillses, att kostnaderna
för den nya sjömanskåren ej blifva större än att de må kunna
bestridas med vakansafgifterna för båtsmanshållet och hittills utgående
anslag, samt ökade statsutgifter i följd häraf undvikas.

Redan tillförene hafva åtskilliga förslag varit uppgjorda till anskaffande
af stamtrupp för flottan under förutsättning af båtsmanshållets
upphörande. Så har 1882 års sjöförsvarskomité, som vid afgifvande
af sitt förslag till sjöförsvarets ordnande på grunden af allmän
värnpligt utgått från förutsättningen af indelningsverkets upphäfvande,
framlagt förslag till en sjömanskår i båtsmanshållets ställe.

Femte Imfvudtiteln.

Enligt detta skulle sjömanskåren bestå af 2,500 man fast anstälda, rekryterade
dels med värnpligtige af årets kontingent, som anmälde sig
till inträde i stammen, dels med karlskrifne skeppsgossar, dels äfven,
om så erfordrades, på annat sätt; tjenstetiden skulle vara olika för
dem, som rekryterats bland värnpligtige, och för dem, som rekryterats
från skeppsgossekåren, nemligen 2 år för de förre med rätt att under
vissa vilkor rekapitulera på 2 år i sender och minst sex år för de
senare. Kostnaden beräknades till 1,500,505 kronor årligen. Då jag
föredrog detta förslag inför Eders Kongl. Maj:t, framstälde jag betänkligheter
så väl emot tillräckligheten af stammen som mot dess förmåga
att förse flottan med erforderligt antal dugliga förhandsmän;
och då det icke lät sig göra att till det antal, som under vanliga förhållanden
kunde anses tillräckligt, uppbringa stammen så organiserad
som komitén förslagit utan att väsentligen öfverskrida den kostnad,
inom hvilken komitén ansett att den vid en förändrad organisation
borde hålla sig och hvilken jag icke heller ansåg böra utan tvingande
skäl öfverskridas, framstälde jag ett annat förslag till sjömanskårens
omorganiserande. Enligt detta skulle de nuvarande matros-, eldareoch
handtverkskompanierna ökas till 1,000 man samt 3,000 man sjömansoch
fästningstrupper värfvas och förläggas indelade i kompanier uti
kustprovinserna. Manskapet vid dessa kompanier skulle antagas genom
kontrakt för eu kapitulation stid af tio år och rekapitulation i allmänhet
icke ifrågakomma; kostnaden skulle uppgå till 1,500,275 kronor
50 öre. Detta mitt förslag, hvilket gillades af Eders Kongl. Maj:t,
framlades i nådig proposition med förslag till lag för sjöförsvaret inför
1883 års Riksdag, der det med några mindre förändringar tillstyrktes af
särskilda utskottet och godkändes af den Andra Kammaren, men icke
kom under pröfning i den Första i följd af värnpligtslagens fall.

Då Eders Kongl. Maj:t under den 25 Februari 1885 uppdrog åt
den här ofvan omförmälda komité att uppgöra förslag till organisation
af en särskild minörafdeluing för handhafvande af det fasta minförsvaret
samt afgifva utlåtande i andra sjöförsvaret rörande frågor, ansåg
jag lämpligt, på det frågan om anskaffandet och organisationen af den
för flottan behöfliga stamtrupp måtte kunna i ett sammanhang behandlas,
att uti den instruktion, det ålåg mig att enligt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga beslut för komitén utfärda, jemväl intaga uppdraget att afgifva
förslag till matros- samt eldare- och handtverkskompaniernas ökande
samt, under förutsättning af båtsman shållets sättande på vakans, bildandet
af särskilda sjömans- och sjöfästningsartillerikompanier, hufvudsakligen
i den riktning mitt här ofvanuämnda, i statsrådsprotokollet den

Femte hufvudtitcln.

8 Januari 1883 framstälda förslag afsåg, dock att komiterade äfven
skulle ega att, derest de funne andra med tidens fordringar öfverensstämmande,
för våra förhållanden lämpligare anordningar vara att föredraga,
jemväl derom afgifva underdånigt förslag.

Komitén, som fått benämningen minkomitén, har den 15 Januari
innevarande år inkommit med utlåtande och förslag uti ifrågavarande
hänseende, hvilket förslag hufvudsakligen innehåller:

att den för flottan erforderliga stamtrupp skulle utgöra eu styrka
af 3,600 man;

att utaf dessa, 1,300 man, hufvudsakligen rekryterade från skeppsgossekåren,
fördelade i 8 kompanier, nemligen:

4 matroskompanier......................	................................ 1,000
1 eldarekompani...........................	................................ 100
1 handtverkskompani..................	............................... 70
1 minör d:o ...................	................................ 60
1 fästnings d:o ..................	............................. 70
	Summa 1,300

skulle vara fast anstälda i likhet med manskapet vid de nuvarande
matros- samt eldare- och handtverkskompanierna; samt 2,300 man,
fördelade i 12 kompanier, nemligen:

6 matroskompanier..................................................... 1,500

2 eldare d:o ..................................................... 200

1 handtverkskompani................................................... 50

1 minör d:o ................................................... 220

2 fästningsartillerikompanier.................................... 330

Summa 2,300

värfvade och anstälda för en tid af tio år;

att beträffande manskapets fördelning i tjenstbarhetsklasser det
borde finnas:

underofficerskorporaler ........................................... 228

l:a klassens sjömän ................................................. 722

2:a d:o d:o ................................................... 1,535

3:e d:o d:o .................................................. 1,115

Summa 3,600;

att det värfvade manskapet skulle för sin utbildning oafbrutet
tjenstgöra de 4 första åren efter sin antagning med undantag af man -

Femte hufyudtiteln.

skåpet vid minör- och fästningsartillerikompanierna, som skulle tjenstgöra
oafbrutet allenast tre år efter antagningen;

att detta manskap derefter skulle vara permitteradt med skyldighet
att årligen uppgifva sin adress, att icke utan särskildt tillstånd aflägsna
sig utom de förenade rikena och angränsande farvatten samt att efter
erhållen kallelse oförtöfvadt inställa sig till tjenstgöring;

att det värfvade manskapet vid tjenstgöring, lika med det fast
anstälda manskapet, erhölle lön och dagaflöning enligt stat, naturaunderhåll,
sjukvård, beklädnad och inqvartering eller ersättning derför;
hvarförutan det värfvade manskapet vid anvärfningen skulle bekomma
lega med 50 kronor samt vid första inställelsen 10 kronor och vid
permitteringen 20 kronor såsom resekostnadsersättning; tillika skulle vid utgången
af hvar 12:te månad af den värfvade sjömannens tjenstetid 50
kronor för hans räkning insättas i sparbank, hvilka han efter tjenstetidens
slut egde utfå, men hvilka jemte ett tillika stadgadt och i sparbank
insatt afdrag af dagaflöningen förverkades, derest han underläte
någon af sina här ofvan omförmälda skyldigheter under permitteringen,
i hvilket fall medlen skulle afsättas till bildande af en invalid- och pensionsfond
under förvaltning af direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan.
Under permissionstiden skulle det värfvade manskapet erhålla
full lön i den löneklass eu hvar tillhörde, hvilken lön till honom skulle
utbetalas månadsvis vid den postanstalt han sjelf egde uppgifva.

Med denna organisation har komitén beräknat att på stationerna
skulle för tjenstgöring finnas ständigt tillgängligt ett antal stammanskap
af 2,250 man.

Öfver minkomiténs förberörda förslag har på anmodan af mig
chefen för flottans stab afgifvit utlåtande och deruti hufvudsakligen
anfört:

att förslaget beträffande manskapets öfning och utbildning vore
synnerligt tilltalande;

att den af komitén beräknade stamtrupp om än knapp, enär ingen
reserv funnes beräknad, dock för närvarande, då man framför allt måste
taga hänsyn till kostnaderna, kunde antagas nödtorftligen fylla behofvet
af stammanskap, för så vidt det vid en mobilisering funnes att i
sin helhet tillgå;

att deremot förslaget icke syntes lemna nödiga garantier för en
snabb och effektiv mobilisering;

att den föreslagna kontingenten af den på stationerna påräkneliga
manskapsstyrkan 2,250 man icke kunde anses tillfyllestgörande för ett

Femte hufvudtiteln. 23

tillfredsställande bedrifvande af flottans öfningar till sjös under fredstid;
samt

att aflöningens utbetalande månadsvis till permitteradt manskap
skulle medföra ett sådant träget arbete inom kompanichefsexpeditionerna
och hopa en sådan massa verifikationer (1350 man x 12 mån. = 16,200)
att flottans räkenskaper skulle utsvälla till en hardt nära ohandterlig
volym.

Inom staben har tillika blifvit utarbetadt ett förslag till grunder
för organisationen af flottans sjömanskår, hvilket afsett att i väsentlig
mån håfva de vid minkomiténs förslag påpekade olägenheter,
synnerligast med hänseende till mobiliseringen.

Enligt detta skulle flottans stam utgöras af 2,600 man, på stationerna
och flottans fartyg ständigt tjenstgörande manskap, deraf hälften
skulle vara fast stam, rekryterad från skeppsgossekåren och afsedd
att fylla behofvet af underofficerskorporaler och l:a klassens sjömän
och hälften värf vad stam, afsedd att fylla behofvet af 2:a och 3:e klassens
sjömän, antagen för en tid af 3 år med rätt för eu tredjedel att
efter denna tid rekapitulera på ytterligare ett år, samt efter slutad kapitulationstid
tillhörande den klass värnpligtige, som enligt 34 § värnpligtslagen
äro tjenstskyldige till 32 år. Flottans krigsbehof af öfvadt
manskap, beräknaclt till 4,600 man, skulle fyllas af den på stationerna
tjenstgörande stammen 2,600 man och 2,000 man f. d. stammanskap,
som på nyss nämndt sätt vore värnpligtig!.

Ehuruväl detta sistnämnda förslag skulle lemna flottan, en fullt
tillräcklig och alltid påräknelig samt väl öfvad styrka af stammanskap
för det vanliga fredsbehofvet under öfningarne sommartiden, medför
detsamma likväl tvänne ganska väsentliga olägenheter. Det medgifver
nemligen icke att under fredstid uppbringa stammen till högre numerär
vid inträffande behof, såsom vid tillfälliga större rustningar, hvilka
kunna ifrågakomma till neutralitetens bevarande under krig mellan
främmande, till Sverige i vänskapligt förhållande stående makter; ty
den till de värnpligtiges led återgångna delen af det värfvade manskapet
kan icke, jemlikt § 28 värnpligtslagen, inkallas annat än då
rikets försvar det kräfver. Derjemte är den föreslagna styrkan 2,600
man större än hvad som vintertiden vid stationerna behöfves och
med hänsyn till utrymmet i så väl kaserner som exercisskolor kan
med fördel användas. Härförutom torde ock kunna ifrågasättas huruvida
fullt lämpligt folk kan erhållas för de aflöningsförmåner, som
enligt detta förslag skulle tillgodokomma det värfvade manskapet, desto
mera som detta enligt § 34 värnpligtslagen skulle i följd af sin tjenst -

Femte hufvndtiteln.

göring i stammen komma att qvarstå i beväringen 12 år i stället för 6.
Af dessa skäl kan jag icke biträda ifrågavarande förslag till organisation
af stamtrupp för flottan. Deremot anser jag att på de hufvudgrunder,
minkomitén föreslagit, en i alla hänseenden fullt tillfredsställande
organisation af flottans stamtrupp kan byggas, om härvid tillses, att
de utaf chefen för flottans stab påpekade olägenheter i möjligaste
mån afhjelpas eller undanrödjas.

Vid jemförelse mellan det af mig år 1883 uppgjorda förslag till
anskaffande af stamtruppi för flottan och minkomiténs nu afgifna finnas
de väsentligaste skiljaktigheterna vara:

att den värfvade delen af stammen enligt det förra skulle i närmaste
likhet med nuvarande båtsmanshållet förläggas i kustprovinserna
och turvis uppfordras till tjenstgöring, men enligt det senare antagas
öfver hela riket, företrädesvis bland sjöfolk, och på en gång omedelbart
efter antagandet erhålla sin utbildning samt derefter för återstående
kapitulationstiden, med bibehållande af en del löneförmåner, vara
permitteradt och, med skyldighet att på kallelse infinna sig till tjenstgöring,
eg a frihet att i sitt yrke söka sin utkomst; samt

att enligt 1883 års förslag sjömanskåren skulle utgöra 4,000 man,
deraf 1,000 man fast anstälda och 3,000 man värfvade, men enligt minkomiténs
förslag 3,600 man, hvaraf 1,300 man fast anstälda och 2,300
man värfvade.

Hvad beträffar att förlägga det värfvade manskapet i hemorterna
och turvis uppfordra detsamma till tjenstgöring, så medför detta ostridigt
de fördelar jag dermed åsyftade, bättre kontroll öfver manskapet
och stor lätthet att med säkerhet och skyndsamhet erhålla just den
manskapsstyrka, som vid hvarje förefallande behof erfordras; hvarjemte
manskapet under hela tjenstetiden bibehåller den tjenstbarhet det förvärfvat
och blifver i tillfälle att genom de under hela kapitulationstiden
ständigt återkommande öfningarne följa med utvecklingen inom vapnet;
hvaremot det icke kan nekas, att genom den kontinuitet i öfningarne,
som ernås genom att på en gång gifva manskapet den erforderliga
utbildningen, detsamma både lättare kan danas till manskap af
högre tjenstbarhetsklass och antagligen ingifvas mera håg och lust för,
''tjensten med deraf beroende större duglighet under tjenstgöringstiden.
Då sålunda genom tjenstgöring på en gång förhandsmanskap bör kunna
utbildas äfven ur den värfvade stammen och detta till och med af
högre klass, om manskapet ur denna stam tillika tillåtes öfvergå till
den fasta, och härigenom ökningen af den fasta stammens numerär,
till besparing af kostnad, kan inskränkas till en lägre siffra än som

Femte lmfvucltiteln.

eljest med hänsyn till behofvet af förhandsmanskap vore erforderligt,
och då jag genom vidtagna förändringar i minkomiténs förslag, för
Indika jag här nedan kommer att närmare redogöra, sökt åstadkomma
att det i hvarje vanligen förekommande fall för flottan behöfliga antal
stammanskap skall finnas säkert påräkneligt och tillgängligt, har jag
funnit det värfvade manskapets förläggande i orterna mellan uppfordringarna
icke vara oundgängligen nödigt, utan kunnat i fråga härom
ansluta mig till minkomiténs förslag.

Deremot har jag icke kunnat biträda sistnämnda förslag i hvad
det afser att nedsätta stamtruppens styrka från hvad jag år 1883 föreslog
eller 4,000 man till 3,600. Den årliga kontingent af för tjenstgöring
påräkneligt manskap denna styrka lemnar är, såsom af chefen
för flottans stab blifvit anmärkt, alltför otillräcklig för flottans behof
under de vanliga fredsöfningarne och det skulle alltså blifva nödigt att
i regeln till tjenstgöring inkalla en del permitteradt manskap. Men
då ett sådant inkallande årligen skulle ega rum och detta just under
den tid, då de permitterade af sitt yrke, der detta, såsom ju afses, är
sjömannens, vanligen hållas aflägsna från hemorten och således icke
alltid skulle kunna äfven med bästa vilja nog skyndsamt efterkomma
kallelsen, skulle man icke med nöjaktig säkerhet kunna påräkna att på
behöriga tider erhålla den behöfliga numerären. Manskapet skulle
också genom en sådan i regeln årligen återkommande inkallelse hindras
att taga sig annan anställning, hvithet likväl vore meningen och
hvarförutan det icke skulle kunna åtnöjas med de aflöningsförmåner,
som blifvit föreslagna under de år, då de äro permitterade. Härtill
kommer ock att genom dessa ständigt återkommande extra uppfordringar
den af komitén härför beräknade kostnadssumma lärer blifva allt
för otillräcklig. Den för det vanliga fredsbehofvet erforderliga manskapsstyrkan
måste derföre ur stammen kunna uttagas, utan att särskild
inkallelse af redan permitteradt manskap behöfver anlitas härför.
Af detta skäl och då, såsom jag sedermera skall visa, för att erhålla
den för sommaröfningarne behöfliga styrkan utan inkallande af permitteradt
manskap erfordras, att stammens styrka bestämmes till 4,000
man, hvilken styrka jag, med afseende på det af sjöförsvarskomitén
beräknade krigsbehofvet af manskap, år 1883 föreslog, har jag ansett
mig böra vidblifva denna siffra och föreslår derföre äfven nu, att
den nya sjömanskårens numerär bestämmes till 4,000 man.

I likhet med såväl minkomitén som chefen för flottans stab finner
jag nödigt, att denna sjömanskår utgöres af en del fast och för

Femte lmfYudtiteln.

längre tid anstäldt, i ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden varande
manskap och en del värfvadt, som hålles i tjenstgöring endast
en del af sin tjenstetid och är permitteradt den öfriga. Visserligen
har sjöförsvarskomitén såsom grundsats uttalat, att det enda riktiga
vore att bygga stammen i sin helhet på en och samma grund, och
bereda alla tillfälle till samma utbildning, men om också detta kan vara
teoretiskt riktigt, är det dock förenadt med så stora svårigheter i den
praktiska tillämpningen att tanken på eu organisation af sjömanskåren
på denna grund måste öfvergifvas. En ständig fast stamtrupp af den
styrka krigsbehofvet förutsätter skulle medföra så betydliga kostnader
i jemförelse med de nuvarande, att redan detta förbjuder en sådan anordning
och, då en dylik stam skulle blifva alltför stor för det vanliga
fredsbehofvet, skulle svårigheter uppstå att hålla densamma i jemn
öfning och gifva alla samma utbildning, om icke högst betydligt ökade
anslag till såväl materiel som öfningar Unge tagas i anspråk. En helt
och hållet värfvad, för kortare tid anstäld stam skulle deremot icke
kunna påräknas medgifva utbildning af första klassens manskap och
derur af det för flottan behöfliga underbefäl, hvarföre det ock med
den nuvarande organisationen befunnits nödigt att för berörda ändamål
jemte båtsmansinstitutionen hafva fast anstälda, ständigt tjenstgörande
matros- samt eldare- och handtverkskompanier. Det har också
visat sig, att då sjöförsvarskomitén skulle sätta den uttalade grundsatsen
i tillämpning, sådant icke låtit sig på tillfredsställande sätt verkställa;
ty utom det att den föreslagna stammens styrka för kostnadernas
skull måst föreslås lägre, än hvad komitén sjelf ansett egentligen behöfligt
och hvad jag ansett för vapnet oundgängligen nödigt, har genom
den olika tjenstetid, som blifvit bestämd för den del af stammen, som
skulle rekryterats ur skeppsgossekåren och den, som skulle rekryterats
på annat sätt, obestridligen skett en rubbning i den stammens enhet
och fullkomliga homogenitet, som komitén afsett. En fast stam till
den numerär, som behöfves för att derur utbilda nödigt antal första
klassens manskap och underbefäl, och en värfvad stam till fyllande af
behofvet utaf stammanskap i öfrigt, är fördenskull, så vidt jag kan se,
den enda utväg, som bör anlitas, då fråga blifver att ersätta det nu
varande båtsmanshållet med en ny sjömanskår.

Enligt inom staben verkstälda beräkningar skulle behofvet af första
klassens manskap, underofficerskorporaler och första klassens sjömän,
utgöra 960 man, af hvilka 105 man ansetts kunna erhållas ur
den värfvade stammen; de öfriga 855 man skulle utbildas ur den fasta

Femte liufrudtiteln.

stammen, som för sådant ändamål bör bestämmas till en styrka af
1,100 man. Detta utgör 100 man mera än jag föreslog år 1883, men
då var icke hänsyn tagen till behofvet af förhandsmanskap vid minörkåren.
Den värfvade stammen skulle alltså, med beräkning att såsom
ofvan nämnts hela sjömanskårens numerär bör utgöra 4,000 man,
komma att bestå af 2,900 man.

Vid bestämmandet af sjömanskårens styrka såväl som vid dess
organisation måste hänsyn tagas till den omständigheten, att flottans
behof af manskap är olika för krigstillfällen, för större rustningar och
för vanliga fredsöfningar samt under dessa sistnämnda, olika sommaroch
vintertid. Den nuvarande båtsmansinstitutionen har medgifvit att
genom uppfordring af det i hvarje fall behöfliga antalet manskap med
full säkerhet och skyndsamhet tillgodose alla dessa olika behof och
häri ligger en af denna institutions väsentligaste fördelar. Intet af de
särskilda förslag till sjömanskårens ombildning, som afgifvit.s, om jag
undantager det af mig år 1883, i närmaste öfverensstämmelse med
nuvarande båtsmanshållet, uppgjorda, har tagit nog hänsyn till ofvanberörda
omständighet. I följd häraf visar äfven minkomiténs nu
afgifna förslag de jemväl af flottans stab anmärkta olägenheter,
att under det den årskontingent, den värfvade stammen lemnar,
kan anses till och med något för stor för manskapsbehofvet vintertid,
den blifver otillräcklig för öfningarne sommartid och att i följd häraf
inkallandet af permitteradt manskap måste ega rum hvarje år för att
fylla sistnämnda behof af manskap, en åtgärd som med afseende på
beskaffenheten af den nya stammen, hvilken man ju företrädesvis
velat hafva bestående af sjömän, icke har samma berättigande eller
medför samma säkerhet att skyndsamt erhålla det behöfliga antalet,
som uppfordringarne af båtsmännen. En förändring i minkomiténs
förslag derhän att dels det nödiga antalet manskap, som för fredsöfningarna
sommartiden i vanliga fall erfordras, må erhållas utan uppfordring
af permitteradt manskap, dels ock denna styrka för vintern
kommer att reduceras till det då behöfliga antalet, har jag ansett vara
en vigtig förbättring af detta förslag och fördenskull funnit mig''böra
söka åstadkomma.

Enligt beräkningar, som jag verkstält med ledning af dels inom
staben upprättade besättningslistor dels från stationerna införskaffade
upplysningar, har jag funnit behofvet af stammanskap för flottan vara
under fredsöfningarna sommartid omkring 2,550 man, vintertid omkring
2,200 man, under större rustningar och för krigsbehof 4,000 man, hvar -

Femte hufvudtiteln.

till kommer nödig reserv för afgång under kriget. Då jag nu ansett
stamtruppens kela styrka böra utgöra 4,000 man, hvaraf 1,100 man
skulle vara fast anstäldt, ständigt tjenstgörande manskap och 2,900
man värfvadt, skulle för fyllande af manskapsbehofvet under de vanliga
fredsöfningarna sommartiden erfordras, utöfver den ständigt tjenstgörande
fasta stammen 1,100 man, 1,450 man eller hälften af den
värfvade stammen. Skulle denna värfvade stam, på sätt minkomiténs
förslag innehåller, antagas för en tid af tio år och således rekryteras
med en tiondedel årligen eller med 290 man, erfordrades alltså fem årsklasser
af det värfvade manskapet i tjenstgöring under sommarö fningarna,
och således skulle antingen utbildningstiden bestämmas till fem
år i stället för de af komitén föreslagna fyra åren eller en årsklass
regelbundet under första året af sin permissionstid till tjenstgöring
inkallas. Då likväl en sålunda förlängd utbildningstid skulle vara både
obehöflig och medföra en icke oansenlig kostnad samt äfven vålla, att
den för vintern öfverflödiga delen af manskapsstyrkan på detta sätt
blefve större än efter minkomiténs förslag, och då å andra sidan, såsom
förut nämnts, jag ansett inkallandet af permitteradt manskap icke
böra vara regel utan endast i särskilda undantagsfall ega rum, har jag
funnit lämpligaste utvägen vara att bestämma en kortare värfningstid
och att sätta denna till åtta år. Den årliga rekryteringen skulle härigenom
blifva 362 å 363 man, och fyra årsklasser af det värfvade manskapet,
1,450 man, motsvara hvad som för fredsöfningarna sommartiden
behöfver af detta manskap tagas i anspråk. Men härtill kommer
ock att det sålunda uppkommande rekrytantalet ungefär motsvarar skilnaden
i behofvet af manskap vinter- och sommartid under fred, samt
att, om utbildningstiden bestämmes till tre år och fem månader i stället
för fyra år, sålunda att man sommartid har inne 4 årsklasser och vintertid
3 årsklasser af det värfvade manskapet, man undviker att på vintern
hålla större manskapsstyrka i tjenstgöring än behofvet kräfver;
och då en sålunda till tre år och fem månader nedsatt tjenstgöringstid kan
anses fullt tillräcklig, helst två år i allmänhet visat sig vara nog för
utbildande af 2:dra klassens sjömän, har jag trott mig böra vidtaga
äfven denna förändring af minkomiténs förslag. Genom ofvanberörda
nedsättning af värfningstiden till 8 år uppkommer icke blott en stor
besparing i den kostnad, som eljest skulle blifvit följden af sjömanskårens
ökande till 4,000 man, enär aflöningen till permitteradt manskap
utgår under två års kortare tid, utan äfven den afsevärda fördelen
att, under antagande att manskapet i allmänhet värfvas vid 20
års ålder, och då jemlikt § 34 värnpligtslagen detsamma efter afskedet

Femte Imfvudtlteln.

tillhör beväringen till och med 32 års ålder, en reserv af utbildadt
stammanskap erhålles, motsvarande 4 årsklasser värfvadt manskap eller
1,450 man.

I enlighet med det nu anförda anser jag den sjömanskår, som
skall ersätta det nuvarande båtsmanshåll, böra sålunda organiseras:

de nuvarande matros- samt eldare- och handtverkskompanierna uppbringas
till en styrka af 1,100 man, som utgör sjömanskårens fasta
stam med den förändrade fördelning på särskilda yrkesklässer, som här
nedan sägs;

en värfvad stamtrupp af 2,900 man uppsättes med en autagningstid
af 8 år samt rekryteras med 362 å 363 man om året;

tjenstgöringstiden för manskapet i den fasta stammen bestämmes
hufvudsakligen i enlighet med derför nu gällande föreskrifter;

det värfvade manskapet skall tjenstgöra oafbrutet under tre år
och fem månader, räknadt från och med Maj månad det år inträdet i
tjenstgöring egt rum till och med September månad det tredje derpå
följande året, efter hvilken tids förlopp manskapet permittera^, dock
med skyldighet att på kallelse infinna sig till tjenstgöring.

På detta sätt skulle för flottans behof finnas tillgängligt vintertid
ett antal af 2,187 man och sommartid ett antal af 2,550 man, och inkallande
af permitteradt manskap endast behöfva ifrågakomma i händelse
af krig eller större rustningar, vid hvilka tillfällen i allmänhet
någon längre tids förberedelser lära erfordras; hvarföre jag icke befarar
att med ett så sparsamt användt inkallande, det permitterade manskapet
icke skall åtminstone till aldra största delen efterkomma kallelsen. Härförutom
blifver för krigstillfällen att påräkna den tillgängliga reserven åt
utbildadt stammanskap, hvilken med beräkning jemväl af den styrka,
som vinnes genom afgången inom den fasta stammen, uppskattad till
omkring 500 man, skulle uppgå till 1,950 man, så att hela den manskapsstam,
som vore tjenstgöringsskyldig i krig, bestege sig till 5,950
man, af hvilka endast ett antal af 1,090 man funnes, som stode i lägre
tjenstbarhetsklass än andra sjömansklassen, hvadan det vill synas mig
att denna organisation på ett fullt nöjaktigt sätt tillgodoser flottans
anspråk på stammanskap för så väl freds- söm krigsbehof.

Då, såsom jag här ofvan anfört, den för det fasta minförsvaret
behöfliga personal icke bör komma att utgöra en särskild kår utan en
del af sjömanskåren, samt det för sjöfästningarnes vid Karlskrona bemanning
erforderliga manskap likaledes, med hänsyn till den olika
utbildning detta för sin tjenstgöring kräfver, bör, på sätt äfven minkomitén
föreslagit, utgöra en annan särskild del af sjömanskåren, böra

Femte hufvudtiteln.

de nuvarande yrkesafdelningarne, matros-, eldare- och handtverksafdelningarne
tillökas med en minörafdelning och eu fästningsartilleriafdelning.
I fråga om sjömanskårens fördelning på dessa yrkesafdelningar
föreslår jag inga andra förändringar i minkomiténs förslag än
sådana, som hufvudsakligen betingas af den minskning i den fasta
stammens styrka och den tillökning i sjömanskårens numerär i sin
helhet, jag här ofvan föreslagit, samt deraf att jag ansett något manskap
från den fasta stammen icke behöfva särskild! afses för sjöfästningarne,
enär nödigt antal underofficerskorporaler och öfriga första
klassens förhandsmän för fästningskompanierna kunna erhållas från
matroskompaniernas fasta stammanskap, artilleristafdelningen. Med afseende
härpå anser jag sjömanskåren böra med hänsyn till de särskilda
yrkesafdelningarne sålunda fördelas:

matroser: af fasta stammen ........................ 800 man,

af värfvade stammen.................. 2,000 »

	2,800	man.
eldare: af fasta stammen .........................	. .. 155	))
af värfvade stammen....................	.... 200	»
	355	man.
handtverkare: af fasta stammen..............	75	»
af värfvade stammen .....	50	B
	125	man.
minörer: af fasta stammen......................	70	»
af värfvade stammen................	.... 250	B
	320	man.

fästningsartillerister af värfvade stammen 400 » .

I afseende på sjömanskårens indelning i tjenstbarhetsklasser är
jag ense med minkomitén derom att rekryt- och varfsklasserna böra
bortfalla och manskapet i följd deraf indelas i 3 klasser: 1 klassens
sjömän, omfattande underofficerskorporaler och öfrig! första klassens
förhandsmanskap, samt 2:dra och 3:djo klassens sjömän, och föreslår
jag att af dessa tre tjenstbarhetsklasser skola inom de olika yrkesafdelningarne
finnas:

bland matroser af fasta stammen:

172 underofficerskorporaler,

475 l:a klassens sjömän,

74 2:a » »

79 3:e » »

SOO:

Femte hufvudtiteln.

bland matroser af värfvade stammen:

72 l:a klassens sjömän,

1,375 2:a » »

553 3:e » »

2,000;

bland eldare af fasta stammen:

43 underofficerskorporaler,

80 l:a klassens sjömän,

16 2:a » »

16 3:e » »

155;

bland eldare af värfvade stammen:

5 l:a klassens sjömän,

100 2:a » »

95 3:e » »

2ÖÖ;

bland handtverkare af fasta stammen:

25 underofficerskorporaler,

10 l:a klassens sjömän,

20 2:a » »

20 3:e » »

75;

bland handtverkare af värfvade stammen:
3 l:a klassens sjömän,

20 2:a » »

27 3:e » »

50;

bland minörer af fasta stammen:

20 underofficerskorporaler,

30 l:a klassens sjömän,

10 2:a » »

10 3:e » »

7Ö-;

bland minörer af värfvade stammen:

15 l:a klassens sjömän,

135 2:a » »

100 3:e » »

250;

Femte hufvudtiteln.

bland fästningsartillerister:

10 l:a klassens sjömän,

200 2:a » »

190 3:e » »

•100.

Vid sjömanskårens indelning'' i kompanier har jag icke ansett lämpligt
att, såsom minkomitén föreslagit, det fast anstälda och det värfvade
manskapet skola, då de tillhöra samma yrkesafdelning, bilda särskilda
kompanier. Utbildningen, tjenstgöringen och aflöningsvilkoren
under tjenstgöringstiden äro för båda slagen manskap alldeles desamma
och den så att säga klass-skilnad, som nu finnes mellan båtsmän och.
matroser och som lätteligen kunde uppstå mellan det fasta och värfvade
manskapet om de skulle tillhöra skilda kompanier, bör lättare
förebyggas om de känna sig såsom medlemmar i eu gemensam
enhet. Deremot synes den särskilda utbildning olika yrkesafdelningar
fordrar påkalla dessas skiljande i särskilda kompanier, hvarvid jag endast
anser undantag böra göras för den fåtaliga handtverkareafdelningen,
hvilken, såsom hittills, synes utan olägenhet kunna sammanföras
med eldareafdelningen.

I enlighet härmed har jag ansett: matro saf delning en böra indelas
i 10 kompanier, hvartdera om 280 man, deraf 80 fast anstälda och
200 värfvade, af hvilka sistnämnda 100 vore i tjenstgöring sommartid
och 75 vintertid; eldare- och handtverkarsafdelningarne i två kompanier;
hvartdera om 240 man, deraf 115 fast anstälda och 125 värfvade, af
hvilka sistnämnda 62 vore i tjenstgöring sommartid och 46 vintertid;
minör af delning en i två kompanier, det ena, afsedt för Carlskrona station,
om 120 man, hvaraf 25 fast anstälda och 95 värfvade, af hvilka sistnämnde
48 vore i tjenstgöring sommartid och 36 vintertid, och det
andra, afsedt för Stockholms station, om 200 man, hvaraf 45 fast anstälda
och 155 värfvade, af hvilka 78 vore i tjenstgöring sommartid
och 59 vintertid; samt fästning sartilleriafdelning en i två kompanier,
hvartdera om 200 man värfvadt manskap, af hvilka 100 vore i tjenstgöring
sommartid och 75 vintertid.

I fråga om kompaniernas fördelning mellan stationerna har jag
med hänsyn till det olika manskapsbehofvet vid dessa ansett att

till Stockholms station skola höra:

deraf i tjenstgöring:
sommartid vintertid

3 matroskompanier ........................... 840 man 540 465.

1 eldare- och handtverkskompani 240 » 177 161.

1 minörkompani ......................... 200 »_123 104.

Summa 1,280 man

840

730.

Femte liufvudtiteln.

och till Carlskrona station:

				deraf i tjenstgöring:
				sommartid	vintertid
7	matroskompanier ..........................	1,960	man	1,260	1,085.
1	eldare- och handtverkskompani	240		177	161.
1	minörkompani ................................	120	»	73	61.
2	fästningsartillerikompanier .........	400	»	200	150.
	Summa	2,720	man	1,710	1,457.

Vid bestämmandet af aflöningen för manskapet vid den föreslagna,
sålunda organiserade sjömanskåren har jag lika med minkomitén funnit
den för de nuvarande matros- samt eldare- och handtverkskompanierna
faststälda aflöningsstat böra läggas till grund, hvarvid, då jag likaledes
delar den af komitén uttalade åsigt att för främjande af manskapets
utbildning löne- och tjenstbarhetsklasserna böra följas åt, äfvensom att
underofficerskorporalerna böra utgöra en särskild högsta löneklass, jag
ansett de nuvarande fem löneklasserna böra reduceras till 4 genom
att, såsom minkomitén föreslagit, borttaga den nuvarande tredje löneklassen.
Den för första löneklassen af eldareafdelningen i nuvarande
stat bestämda högre dagaflöning bör äfven tillämpas på första löneklassen
af minörafdelningen. I öfverensstämmelse härmed skulle således
underofficerskorporaler tillhöra första löneklassen och erhålla i
månadslön 30 kronor samt i dagaflöning 50 öre, eller, om de tillhörde
minör- eller eldareafdelning, 80 öre; första klassens sjömän tillhöra
2:dra löneklassen med månadslön af 20 kronor och dagaflöning af 50
öre; andra klassens sjömän 3:dje löneklassen med månadslön af 10
kronor och dagaflöning af 40 öre samt tredje klassens sjömän 4:de
löneklassen med månadslön af 5 kronor och dagaflöning af 20 öre.
Lönernas antal inom de särskilda löneklasserna böra alltså med hänsyn
till manskapets antal inom de olika tjenstbarhetsklasserna bestämmas till
63 löner i l:a löneklass med den högre dagaflöningen,

197 löner i l:a löneklass med den lägre dagaflöningen,

700 löner i 2:a löneklass, deraf 595 för det fast anstälda och 105
för det värfvade manskapet,

1,950 löner i 3:dje löneklass, deraf 120 för det fast anstälda och
1,830 för det värfvade manskapet,

1,090 löner i 4:de löneklass, deraf 125 för det fast anstälda och
965 för det värfvade manskapet,

med iakttagande likväl härvid att, om det sålunda bestämda antalet
manskap i någon af de tre högre löneklasserna icke finnes fulltaligt,

Femte hufrudtiteln.

de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, må till så stor del, som
erfordras, användas till aflöning åt manskap i lägre löneklass.

Nämnda aflöningsförmåner skulle tillkomma det fast anstälda manskapet
likasom det värfvade under tjenstgöringstiden. Under permissionstiden
skulle det värfvade manskapet endast erhålla för tiden belöpande
månadslön efter innehafvande löneklass, hvilken aflöning med
halfva beloppet skulle till den permitterade sjömannen utbetalas vid
hvarje års slut, och icke såsom minkomitén ifrågasatt månadtligen,
dels emedan detta skulle med afseende å kontrollen medföra stora
svårigheter och vålla icke obetydligt besvär, dels ock emedan, om den
permitterade erhölle ett jemförelsevis betydligt penningebelopp på en
gång under en tid, då han saknade sysselsättning i sitt yrke, detta
säkerligen skulle vara honom till mera verkligt gagn, än om han erhölle
det i flera småposter och jemväl på tider då han för sitt uppehälle
vore deraf mindre i behof. Återstoden af månadslönen skulle
innehållas och genom kompanichefens försorg för den permitterades
räkning insättas i sparbank att utbetalas vid uttjent kapitulationstid,
men dessa insatta medel skulle vara förverkade i händelse den,
för hvilken de blifvit insatta, underlät någon af de åligganden i
afseende på hans inställelse till tjenstgöring under permissionstiden,
som kunde varda föreskrift^, hvarigenom vunnes större sannolikhet
att permitteradt manskap skulle låta sig angeläget vara att inställa
sig, då inkallelse till tjenstgöring ifrågakomme. De medel, som
kunde varda på förenämnda sätt förverkade, anser jag likväl icke
böra, på sätt minkomitén föreslagit, ingå till en under amiralitetskrigsmanskassans
direktion stöld invalid- och pensionsfond för manskap vid
de värfvade kompanierna, utan i stället till en rekryteringsfond, från
hvilken lega till manskap, som måste antagas i stället för sådana, som
afvikit innan de uttjent sin kapitulationstid, borde utgå. Jemte den
ofvan bestämda aflöningen skulle den värfvade sjömannen bekomma
50 kronor vid antagningen såsom lega samt i ersättning för inställelse
vid rendez-vousplatsen vid början af tjenstgöringstiden 10 kronor
och för hemförskaffning från stationen vid tjenstgöringstidens
slut 20 kronor. Härförutan skulle stammanskapet, det fast anstälda
såväl som det värfvade, under sin tjenstgöring erhålla beklädnad,
sängservis, naturaunderhåll, sjukvård och inqvartering eller ersättning
derför.

En jemförelse mellan de aflöningsförmåner, som här ofvan blifvit
ifrågastälda för det värfvade manskapet och dem som jag år 1883 för

Femte hufYudtiteln.

detta föreslog, visar i det närmaste samma resultat, och jag hyser icke
ringaste tvifvel att för en sådan aflöning för flottans tjenst fullt dugligt
folk skall kunna erhållas, helst om i betraktande tages att genom
den utbildning i yrket, den värfvade sjömannen efter detta förslag
omedelbart efter sitt antagande erhåller och genom den ordning, tukt
och lydnad han härunder tillvänjes, han helt säkert skall bereda sig
lättare tillfälle att efter utgången af tjenstgöringstiden vinna fördelaktig
anställning i handelsflottans tjenst.

Kostnaden för sjömanskåren så organiserad och aflönad som jag
nu omförmält skulle, på sätt af bilagorna A och B närmare synes,
utgöra:

till aflöning, dagaflöningen beräknad för 245 dagars tjenstgöring i
land, enär dagaflöningen under sjötjenstgöring bestrides af anslaget
till flottans öfningar,

för den fasta stammen ...................................................	385,553: —
och för den värfvade stammen, inberäknadt lega ... till beklädnad, beräknad efter 108 kronor per man, samt sängservis, beräknad till 3 kronor per man: för den fasta stammen ......................................................	390,981: —
122,100: —
och för den värfvade .......................................................	140,803: 50

till natur aunderhåll, beräknadt för 245 dagar i land

efter 52 öre och för 120 dagar till sjös efter 53 öre:

för den fasta stammen ......................................................	210,100: —
och för den värfvade ......................................................... till ersättning för inställelse å 10 kronor per man	236,203: 25,
och hemförskaffning å 20 kronor per man åt 363 man... inqvarteringskostnad beräknad efter 8 kronor per man:	10,890: —
för den fasta stammen .....................................................	8,800: —
och för den värfvade .........................................................	9,906: —
eller tillhopa	1,515,336: 75.

En jemförelse mellan detta kostnadsbelopp och kostnaden för sjömanskåren
efter det af minkomitén framstälda förslag, sistnämnda
kostnad beräknad efter samma grunder som den förra, visar, att sjömanskåren,
sådan jag föreslagit dess organisation, blifver något billigare
ehuru den är 400 man starkare och såsom mig synes bör kunna anses
minst lika tjenstduglig; beroende detta fördelaktiga förhållande i fråga
om kostnaden dels, såsom redan förut är antydt, på den 2 år kortare
kapitulationstiden dels ock derpå att icke under någon tid ett obehöf -

Femte lmfvudtiteln.

ligt stort antal manskap hålles inne på stationerna och uppbär dagaflöning.

I fråga om den kostnad utöfver de nu till sjöförsvaret utgående
anslag, som den nya sjömanskårens organisation skulle betinga, får jag
anföra att då, såsom nyss är nämndt, icke större antal manskap än
som för stationerna och fartygen är erforderligt hädanefter skulle
vara i tjenstgöring, jag ansett beklädnads- och naturaunderhåll san slagen
icke behöfva i följd af organisationen undergå någon förhöjning. Det
sistnämnda af dessa anslag, som har förslagsanslags natur, har visserligen
under de 10 sista åren öfverskridits med i medeltal 99,748 kronor
35 öre, men då detta varit förhållandet i vida mindre grad under de senaste
åren än under den föregående tiden och då verkstäld beräkning visar att,
, äfven med ^beräkning af kostnaden för reservbefälets och mintillverk -ningspersonalens naturaunderhåll, utgifterna från anslaget skulle under den
nya organisationen blifva omkring 38,000 kronor mindre än hvad den hittills
i medeltal utgjort, har jag ansett anslaget kunna vid sitt nuvarande
belopp bibehållas. Aflöningsanslaget deremot måste naturligtvis
förhöjas med hvad som erfordras till det nya stammanskapets aflöning.
Enligt nu gällande stat för matros- samt eldare- och handtverkskompanierna
utgör aflöningen för dessa, dagaflöningen beräknad
för hela året, 289,483 kronor 50 öre. För hela den fasta stammen
skulle enligt bifogade förslagsstat (Bil. B) kostnaden, med lika beräknad
dagaflöning, utgöra 447,881 kronor, hvadan tillökningen af den
fasta stammen och förändringen i dess löneklasser skulle medföra en
kostnad af 158,397 kronor 50 öre. Härifrån skall dock, när fråga är
om den tillökning i aflöningsanslaget som bör ifrågakomma, afräknas
sjöaflöningen för det nytillkomna manskapet 275 man utgörande 15,581
kronor 50 öre, då den förhöjning i aflöningsanslaget, som af kostnaden
för den ökade fasta stammen uppstår, utgör 142,816 kronor.
För den värfvade stammen utgör enligt förslagsstaten (Bil. B.) den
kostnad som bör drabba aflöningsanslaget, inberäknadt legan, 390,981
kronor; i följd hvaraf hela tillökningen i aflöningsanslaget i anledning
af sjömanskårens omorganisation skulle uppgå till 533,797 kronor.

Ett annat anslag, som i väsentlig mån beröres af sjömanskårens
omorganisation, är anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, enär
den ganska ansenliga arbetsstyrka af båtsmän, som varfven haft till
sitt förfogande, med den nya organisationen kommer att försvinna.
Enligt från varfscheferne infordrade uppgifter angående de kostnader,
som skulle erfordras för aflöning af daglönare å varfven till ersättning
för de dagsverken båtsmännen utgjort, skulle dessa kostnader uppgå

Femte hafva dtiteln.

för Stockholms station till omkring 34,000 kronor, som borde bestridas
från nybyggnads- och underhållsanslaget, och för Carlskrona station
till 114,000 kronor i sin helhet, deraf åtminstone omkring 60 procent
kunna antagas böra utgå från sistberörda anslag. Då detta anslag visat
sig så otillräckligt för de utgifter, för hvilka det är afsedt, att angelägna
arbeten i regeln måst eftersättas och Eders Kongl. Maj:t funnit
nödigt att till innevarande års Riksdag göra framställning om anslagets
förhöjning, en framställning, som endast till en del vann bifall, är det
klart att ersättning måste beredas varfven för den arbetsstyrka de sålunda
förlorat, och det blifver fördenskull nödigt i följd af sjömanskårens
omorganisation att förhöja anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll så att daglönare må kunna vid varfven anställas i stället för
den der förut använda båtsmansstyrkan. Denna förböjning anser jag,
sedan organisationen af den nya sjömanskåren blifvit genomförd, böra
utgå med ett belopp af 100,000 kronor, deraf 34,000 beräknats för
Stockholms station och 66,000 kronor för Carlskrona station. Summan
af anslagsförböjningen i följd af båtsmansbållets vakanssättning
och uppsättande af en sjömanskår, så organiserad som jag nu omförmält,
skulle således komma att utgöra 633,797 kronor.

De till bestridande af de sålunda erforderliga utgifterna för sjömanskårens
ombildning afsedda vakansafgifterna hafva med tillämpning
af de värden å prestationerna för hvarje rusthåll eller rote, som genom
lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni
1885 blifvit bestämda, beräknats till 618,180 kronor. Genom den nya
organisationen har derjemte det nu utgående anslaget till durchmarschkostnader,
30,000 kronor, från hvilket hufvudsakligen blifvit bestridda
kostnaderna för uppfordrade båtsmäns befordrande til! och från stationerna,
ansetts blifva obehöflig!, samt — sedan 10,000 kronor deraf
öfverförts till ökande af anslaget till rese- och traktamentspenningar,
från hvilket anslag ersättningarne för det värfvade manskapets inställelse
och hemförskaffning skulle utgå — kunna till återstående delen,

20,000 kronor, påräknas för den nya organisationens genomförande.
På sådant sätt skulle tillgångarne för detta ändamål utgöra tillhopa
638,180 kronor eller 4,383 kronor mera än ofvanberörda erforderliga
anslagsförhöjningar, utvisande att den nya sjömanskåren skulle blifva
så mycket billigare än kostnaden för den nuvarande bemanningen, då
naturaprestationernas värde dervid medräknas; ett resultat, som lärer
få anses desto mera tillfredsställande, som organisationen äfven omfattar
den för de nuvarande förhållan derna erforderliga minörkåren.

Femte hufvudtiteln.

I sammanhang med sjömanskårens ombildning bör ock mintillverkningspersonalen,
hvars manskap ingår bland de nuvarande eldareoch
handtverkskompanierna, ehuru det åtnjuter aflöning från extra anslaget
till minväsendet, öfverföras till ordinarie stat. Detta föreslogs
äfven af mig i sammanhang med 1883 års organisationsförslag. Af
den härför utgående kostnad 19,885 kronor 75 öre skulle, enligt af
marinförvaltningen då uppgjord fördelning på vederbörliga riksstatsanslag,
belöpa på anslaget till aflöning 13,202 kronor 50 öre, på anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll 3,935 krono!-, beklädnadsanslaget
540 kronor och anslaget till naturaunderhåll 2,208 kronor 25
öre. Någon förhöjning af sistberörda tre ordinarie anslag torde i
följd af öfverflyttningen icke erfordras, hvaremot aflöningsanslaget
måste ökas med i rundt tal 13,200 kronor.

Då det skulle blifva i hög grad hinderligt för organisationens
genomförande, om, såsom förr förhållandet varit med de tioåriga vakanserna
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län, vakansafgifterna
skulle direkte anvisas för bestridandet af kostnaderna för
organisationen, enär under öfvergångstiden dessa kunde komma att
mycket ojemnt inflyta och derigenom det ena året blifva alltför otillräckliga
och det andra betydligt större än behofvet för organisationen
samma år kräfde, har jag funnit mig böra föreslå, att vakansafgifterna
ingå bland statens inkomster och anslag till de för organisationens
genomförande behöfliga belopp i stället under femte hufvudtiteln anvisas;
och som dessa anslag blifvit i normalstaten beräknade till vakan
safgifternas, utan hänsyn till medgifven lindring, oafkortade värde
618,180 kronor, följer att de till lindring af rustnings- och roteringsbesvären
nu anvisade 162,000 kronor såsom deri inbegripna komma
att ur denna stat utgå.

Slutligen torde jag ock böra erinra att afgifterna af de på tioårig
vakans stälda rusthåll i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län ända sedan år 1876 varit anvisade till genomförande af den då
beslutade löneregleringen till dess 1885 års riksdag i sammanhang med
lindring i rustnings- och roteringsbesvären beslöt, att nämnda vakansafgifter
skulle ingå bland statsverkets inkomster och i stället anvisade ett
anslag å 114,000 kronor, som på enahanda sätt fått för löneregleringen
användas. I den mån, som genom afgång på nya reservstaten och indragningsstaten
det ordinarie aflöningsanslaget blifver för de nya lönerna
tillräckligt, minskas äfven behofvet af ifrågavarande anslag och, sedan hela
det för nämnda stater nu beräknade aflöningsbelopp 120.181 kronor
blifvit disponibelt, erfordras deraf icke mera än 43,819 kronor eller

Femte hufvudtiteln.

minde än det belopp 50,000 kronor, som nu tillika är för berörda ändamål
på extra stat anvisadt.

Med iakttagande af det nu anförda i fråga om kostnader och anslag
för den nya sjömanskåren, är bilagda förslag till normalstat för
femte hufvudtitelns ordinarie anslag uppgjord (Bil. C.).

Jemföres normalstatens slutsumma å anvisningar i

kontant ...................................................................................... kr. 6,305,057: —

med samma slutsumma i 1887 års stat .. 5,878,091: —
ökad med

dels extra anslagen till löneregleringens

genomförande .................................................... 50,000: —

och till mintillverkningspersonalens aflöning 19,885: 75

hvilka anslag i normalstaten ingå i det
ordinarie aflöningsanslaget,

dels värdet af båtsmanshållet efter afdrag
af lindringen ............................................ 456,180: — 6,404,156: 75,

så visar normalstaten, såsom af Bil. D närmare framgår, eu minskning
af 99,099 kronor 75 öre. Denna summa understiger visserligen med
21,081 kronor 25 öre den besparing, 120,181 kronor, som bort uppkomma
af nya reserv- och indragningsstaternas upphörande, men då
de nya anslagen till reservbefäl 24,150 kronor och aflöning åt 2 miningeniörer
8,000 kronor, tillhopa 32,150 kronor, öfverstiga berörda
belopp 21,081 kronor 25 öre med 11,068 kronor 75 öre visar sig, om
från detta sistnämnda belopp afdrages den vid mintillverkningspersonalens
öfverförande på ordinarie stat uppkomna anslagsskilnad (19,885: 75
>—13,200) 6,685 kronor 75 öre, att den nya sjömanskåren såsom förut
nämndt kostar 4,383 kronor mindre än hvad statsverket beräknas
erhålla i vakansafgifter och genom nedsättning i anslag.

Förutom förenämnda minskning 99,099 kronor 75 öre skulle enligt
beräkning naturaunderhållsanslaget komma att utgå med omkring

38,000 kronor mindre än hittills, hvartill kommer att den till ett belopp
af 69,548 kronor nu utgående pensioneringskostnaden för båtsmännen
framdeles kommer att helt och hållet försvinna, hvaremot till
pensionering af det med 275 man ökade fast anstälda manskapet erfordras
ett belopp, som likväl, då pensioneringen af nuvarande 825
man uppgår till allenast 3,631 kronor, icke lärer öfverstiga ett par tusen
kronor. Härigenom skulle alltså efter den föreslagna organisationens
genomförande den ordinarie kostnaden för sjöförsvaret, jemförd
med den för år 1887, minskas med omkring 204,000 kronor, eller, om
härifrån afdragas de 120,181 kronor för indragnings- och reservstaterna,

Femte hufvudtiteln.

som äfven med den nuvarande organisationen framdeles skulle besparas,
med omkring 84,000 kronor.

Öfvergången från den nuvarande organisationen till den nya bör
ega rum under lika lång tid, som det värfvade manskapets kapitulationstid
eller 8 år och, under antagande att instundande Riksdag
godkänner förslaget, taga sin början redan med år 1888. Den
värfvade stamtruppens uppsättande så väl som tillökningen i den fasta
stammen skall alltså ske med en åttondedel årligen. För att påskynda
vakanssättningen och minska kostnaderna för organisationens genomförande
bör allt det manskap af det nuvarande båtsmanshåll, som
befinnes lämpligt och villigt, i främsta rummet upptagas i den nya sjömanskåren
i den mån som denna årligen uppsättes; och för detta ändamål
samt för att härvid tillgodogöra sig all den tjenstbarhet och redan
vunnen utbildning, som kan finnas hos båtsmanskåren, har jag ansett
nödigt, att medgifvande lemnas båtsmännen att äfven vid högre ålder
än den, som eljest bör såsom den högsta för antagning vid den värfvade
stammen föreskrifvas eller 22 år, vid densamma vinna anställning
samt att i sådant syfte föreskrifves, att båtsman tillhörande 3:dje sjömansklassen
må intill 26 års ålder, båtsman tillhörairde 2:dra sjömansklassen
intill 30 års ålder, och båtsman tillhörande lista sjömansklassen
intill 32 års ålder kunna vid den nya sjömanskåren antagas. Då likväl,
om, såsom härmed afsedt och äfven antagligt är, de första årens
uppsättning af värfvadt manskap härigenom komme att helt och hållet
eller åtminstone till allra största delen utgöras af förutvarande båtsmän,
.en stor del af dessa vore af den ålder att de efter uttjent kapitulationstid
icke jemlikt 34 § värnpligtslagen tillhörde beväringen och
alltså icke komme att bilda den reserv af stammanskap, som skulle
utgöra en bland den nu ifrågasatta organisationens fördelar, borde eu
hvar af detta från båtmanshållet värfvade manskap, som vore äldre
än 22 år, genom antagningskontraktet tillförbindas att, i närmaste likhet
med hvad som i § 27 värnpligtslagen är stadgadt för värnpligtige,
som äro befriade från vapenöfningar, tillhöra flottans reserv under hela
sin värnpligtstid och derutöfver till och med det kalenderår, under
hvilket han fyller 40 år.

På det att flottan under öfvergångstiden icke må komma i mistning
af nödig bemanning, bör vakanssättningen icke få ega rum för större
antal än en åttondedel af nu varande antal effektiva rotar eller för 587
rotar årligen; och bör i den händelse flere rotar till vakanssättning
anmälas, än som för året få göras vakanta, vakanssättningen ske i den
ordning anmälan derom till vederbörande Kongl. Maj:ts befallnings -

Femte lmfviidtiteln.

hafvande egt ruin. För de rotar eller rusthåll, hvilkas innehafvare icke
velat medgifva vakanssättning, kommer uppsättande af båtsmän att fortfarande
som hittills ega rum och desse att till tjenstgöring uppfordras
enligt nu gällande bestämmelser för att sedan organisationen af sjömanskåren
blifvit genomförd uteslutande användas vid arbeten å varfven.
Beträffande rote- eller rusthåll, som anmält sig till vak-anssättning, men
icke kunnat för året medgifvas denna förmån, skall, på det å ena sidan
icke eu med hänsyn till manskapsbehofvet alltför stor vakanssättning
må ske och å den andra de båtsmanshållsskyldige icke onödigtvis betungas
med rekrytering, på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida
vakansafgift må få erläggas eller om ny båtsman skall antagas, i
hvilket sednare fall likväl vederbörande kompanichef bör tillse, att vid
antagningen det vilkor må kunna i kontraktet intagas, att den antagne,
så snart tillfälle dertill yppar sig, kommer att öfvergå till den nya sjömanskåren.

För ett ungefärligt bedömande af de kostnader, som den nya organisationen
af sjömanskåren under öfvergångsåren skulle medföra och
dessas förhållande till den nuvarande kostnaden för flottans bemanning,
har jag låtit upprätta bifogade jemförelsetablå (Bil. D). Uti denna har
det anslag, som beräknats för tillökningen af den fasta stammen och
uppsättningen af den värfvade, 533,797 kronor, på grund af hvad här
ofvan blifvit nämndt, fördelats på de åtta öfvergångsåren sålunda att
för år 1888 upptagits en åttondedel deraf eller i rundt tal 67,000 kronor,
för år 1889 två åttondedelar, för år 1890 tre åttondedelar o. s. v. till
dess anslaget år 1895 eller det sista af öfvergångsåren utförts med
sitt fulla här ofvan nämnda belopp 533,797 kronor. Likaså har den
tillökning af 100,000 kronor i nybygnads- och underhållsanslaget, som
skulle ega rum för daglönares antagande å varfven till ersättande af
den arbetsstyrka båtsmanshållet lemnat, fördelats i femtedelar på de
fem sista öfvergångsåren. Under de tre första åren har någon tillökning
af sistberörda anslag deremot icke antagits behöfva ske, då
ännu genom uppfordring från qvarvarande delar af båtsmanshållet
varfvens behof af arbetsstyrka ansetts kunna erforderligen tillgodoses.
För jemförelse med den nuvarande kostnaden har till de för år 1887
utgående anslag tillagts det beräknade värdet af rustnings- och roteringsprestationerna
618,180 kronor, minskadt med det till lindring i
dessa prestationer anvisade anslag 162,000 kronor, eller 456,180 kronor;
samt sistnämnda båda belopp sedermera i mån, som statsanslag i deras
ställe för den nya sjömanskåren uppförts, minskats med en åttondedel
under hvarje af öfvergångsåren.

Femte hnfrndtiteln.

Den minskning af de till löneregleringens genomförande anvisade
anslag, — 114,000 kronor ersättning för vakansafgifter och 50,000 kronor
å extra stat, — som kommer att ega rum i följd af afgången på nya reservstaten
och indragningsstaten och deraf å aflöningsstaten uppkommande
besparingars användande i stället till berörda ändamål, har, med
ledning af sjöförsvarskomiténs beräkning af afgången å dessa stater och
jemförelse mellan desse. och den hittills vunna erfarenheten om verkliga
afgången, från och med år 1889 skett med jemt fördelade 14,000
kronor årligen.

Anslaget till durchmarschkostnader har från och med år 1889
minskats med 4,000 kronor årligen och sista året med 6,000 kronor,
hvarigenom det försvunnit och anslaget till rese- och traktamentspenningar
har från samma tid ökats med ett mot dessa nedsättningar
svarande belopp till dess det vunnit den bestämda tillökningen af

10,000 kronor.

Mot denna jemförelsetablå torde möjligen anmärkas, att den förutsätter
båtsmanshållets upphörande under de åtta öfvergångsåren och
motsvarande vakansafgifters ingående bland statsverkets inkomster,
hvilket i verkligheten väl icke torde blifva förhållandet, men då det
icke låter sig ens med någon sannolikhet beräkna huru afgången inom
båtsmanshållet kommer att gestalta sig i följd af båtsmännens öfverflyttning
till den nya sjömanskåren, enär detta är beroende icke blott
på deras lämplighet härför utan jemväl derå att de sjelfve härtill äro
villige, har jag icke funnit någon lämpligare utväg för verkställande
af en ungefärlig jemförelse mellan nuvarande kostnaden och kostnaderna
under öfvergångsåren. Skulle således ännu efter öfvergångstidens
slut båtsmän, såsom nog är antagligt, finnas qvar, böra dessa uppfordras
och användas för arbeten vid varfvet och den i normalstaten
uppförda förhöjning å 100,000 kronor i nybyggnads- och underhållsanslaget,
afsedt för daglönares anställande i båtsmännens ställe, icke
utgå förr eller i högre mån än sådant i följd af afgången inom båtsmanshållet
visar sig i verkligheten behöfiigt. Detta blifver en fråga,
som vid fastställandet af hvarje års stat efter då föreliggande omständigheter
får tagas i öfvervägande; hvad jag med den förenämnda tablån
afsett att visa och äfven tror mig hafva visat är, att icke under
öfvergångstiden kostnaden i och för den nya organisationen skall behöfva
öfverstiga de kostnader, som sjöförsvaret för närvarande kräfver,
deri inberäknadt värdet af det nuvarande båtsmanshållet.

Vill man i händelse sådant framdeles visar sig behöfiigt påskynda
afgången af manskapet vid båtsmanshållet torde sådant, på sätt sjö -

Femte hufvudtiteln.

försvarskomitén föreslagit, lämpligast kunna ske genom att tillförsäkra
dem pensionsrättigheter vid tidigare ålder än den derför nu bestämda,
och torde kostnaden härför, sedan numerären genom afgång och öfverflyttning
till den nya sjömanskåren nedgått, kunna begränsas inom
det för båtsmännens pensionering nu utgående belopp 69,548 kronor.

För att den nu af mig ifrågasatta förändrade organisationen af
sjömanskåren skall för flottan medföra all den fördel, som dermed är
afsedd och kan vinnas, fordras ovilkorligen att nödigt befäl och reservbefäl
tillika finnes; och då organisationen förutsätter den effektiva of~
ficersstyrka, jag här ofvan genom förslaget om officerskårens tillökning
velat åstadkomma, samt äfven inom Riksdagen den mening uttalats af
dem, som hittills motsatt sig förslaget om officerskårens tillökning, att
denna tillökning skulle ske i sammanhang med organisationen af flottans
personal i öfrig!, har jag ansett sjömanskårens ombildning på nu
föreslaget sätt endast böra ega rum, så framt denna framställning om
officerskårens tillökning äfvensom den om reservbefälets utbildande
vinner bifall.

På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört får jag hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

a) att så vida Riksdagen bifaller hvad Eders
Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om tillökning af flottans
officerskår och utbildande af reservbefäl, det nu varande
båtsmanshållet må sättas på vakans, samt de derigenom
inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om
lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 Juni
1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster
under vilkor:

att Riksdagen till båtsmanshållets ersättande med
en till flottans bemanning afsedd sjömanskår så organiserad
och aflönad, som jag föreslagit och bifogade
aflöningsstat (Bil. B) närmare upptager, beviljar
ett anslag på ordinarie stat af 533,797 kronor, dock
att häraf under första året af den till åtta år bestämda
öfvergångstiden till den nya organisationen
endast anvisas en åttondedel eller i jemnadt tal 67,000
kronor, och att detta belopp derefter under hvarje af
de öfriga 7 öfvergångsåren med ungefär en åttondedel
af hela anslagssumman årligen förhöjes;

att Riksdagen medgifver, att till anställande af

Femte hufvudtiteln.

daglönare vid flottans varf i båtsmännens ställe förhöjning
i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
framdeles må efter hand ega rum med högst

100,000 kronor att utgå i den män, som det hittills
vanligen vid varfven använda antalet båtsmän icke
kan genom uppfordring af qvarvarande manskap vid
båtmanshållet erhållas, och således till hela beloppet
först sedan sådant arbetsbiträde icke vidare i följd
af vakanssättningen finnes att tillgå;

att vakanssättningen skall ega rum i män af uppkommande
afgång inom båtsmanshåll äfvensom af
skeende öfverflyttning af båtsmän till den nya sjömanskåren,
dock icke under öfvergångstiden till den
nya organisationen med mera än en åttondedel af nu
varande effektiva rotar årligen, Eders Kongl. Maj:t
likväl obetaget att, om sådant erfordras och finnes
utan olägenhet för flottans bemanning kunna ega rum,
medgifva en något större årlig vakanssättning; och
att vakanssättningen skall fortfara så länge Riksdagen
anvisar nyssnämnda båda anslag, äfvensom de
här ofvan till reservbefäls utbildande och pensionering
äskade belopp;

b) att i sammanhang med denna sjömanskårens organisation
den från extra anslaget till minväsendet aflönade
mintillverkningspersonalen uppföres på ordinarie stat samt
aflöningsanslaget i följd deraf förhöjes med 13,200 kronor.

Med anledning af det utaf chefen för sjöförsvarsdepartementet
sålunda framstälda förslag, i hvad det afsåg ställande på vakans af
de i Vesternorrlands län förlagda båtsmanskompanier, anförde

Chefen för civildepartementet, Statsrådet von Krusenstjerna:

»Den truppstyrka, som inom Vesternorrlands län skulle vara att
tillgå, derest militärhandräckning för ordningens upprätthållande blefve
af nöden, utgöres för närvarande af den i Hernösand förlagda, till
numerären helt obetydliga afdelning af Svea Artilleriregemente och de
tre inom länet roterade båtsmanskompanier.

Då det utaf chefen för sjöförsvarsdepartementet nu framlagda förslag
till reorganisation af flottans militära personal afser att hela båtsmanshållet
och således äfven de tre båtsmanskompanierna inom Vesternorrlands
län skulle sättas på vakans, anser jag mig pligtig tillkännagifva,

Femte Inifviultiteln.

att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom länet uti embetsskrifvelse
till mig af den 25 sistlidne November funnit sig böra framhålla
svårigheten för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att äfven
med de inom länet för närvarande befintliga hjelpmedel upprätthålla
ordning och säkerhet och att det derföre läge i öppen dag huru nödvändigt
det vore att dessa hjelpmedel, långt ifrån att försvagas eller
förminskas, tvärtom stärktes och förökades.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har härvid erinrat, att,
framför allt i följd af den storartade utveckling trävarurörelsen inom
länet vunnit, derstädes ej blott funnes på vissa orter bosatt en synnerligen
talrik befolkning utan ock, isynnerhet sommartiden och vid de
större skeppningsställena och sågverken, sammanströmmade till betydligt
antal lösa arbetare från främmande orter; att, om oordningar af någon
svårare beskaffenhet uppstå, desamma ej kunde afstyras af den fåtaliga
polispersonalen i städerna och på landet; att den år 1879 utbrutna
strejk bland sågverksarbetarne vid Sundsvall föranledde, som bekant,
tillkallandet af trupper så från angränsande län som från hufvudstaden,
och att äfven under 1886 års sommar nya uppträden af oroväckande
art förefallit inom länet, hvilka lätteligen kunnat urarta derhän, att
militär måst tillkallas för att upprätthålla ordningen och gifva polislistjenstemännen
erforderligt skydd.

Hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande sålunda erinrat synes
mig vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet, och jag anser mig
derföre, med hänsyn till ordningens upprätthållande inom länet, böra i
underdånighet framhålla angelägenheten deraf att — derest Eders Kongl.
Maj:t för sin del godkänner förslaget att sätta de inom Vesternorrlands
län förlagda båtsmanskompanier på vakans — åtgärder måtte vidtagas i
syfte att inom länet i en eller annan form förlägga en stamtrupp, som
kan vid förefallande behof lemna de civila myndigheterna nödigt
biträde.»

Derpå yttrade chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet
Ryding:

»Med anledning af hvad chefen för civildepartementet anmält heder
jag först få erinra, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands
län äfven förut tvenne särskilda gånger i skrivelser till Eders
Kongl. Magt framhållit behofvet af lämplig truppstyrkas förläggande till
nämnda län, inom hvilket en proportionsvis större tillfällig befolkning finnes
anstäld och boende än i något af Sveriges öfriga län. Dessa skrivelser
hafva vid föredragning inför Eders Kongl. Magt dä icke ansetts
böra till någon vidare åtgärd föranleda, enär dels indelt trupp — båts -

Femte hufvudtiteln.

män — då varit till länets provinser förlagd, dels fråga förevarit om
ändrad organisation af landtförsvaret, hvarigenom ett för länet möjligen
uppstående behof af lätt uppbådad truppstyrka skulle blifvit bättre
än nu är fallet tillgodosedt.

Ehuru jag här nämnt, att en af orsakerna till afslaget å de gjorda framställningarne
från Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande i Vesternorrlands
län varit att söka deruti, att indelt trupp redan var uti länet förlagd,
måste jag dock nu i sammanhang dermed anmärka, att de indelta båtsmanstrupperna
mindre väl lämpa sig för uppbåd till tjenstgöring i händelse
af inre oroligheter; det otillräckliga antalet befäl och underbefäl,
tjenstgörande på roten, fördröjer sjelfva uppkallandet och sammandragningen
af båtsmanskompaniet, hvarjemte ett otillräckligt antal befäl
minst kan försvaras vid dylika tillfällen, då hvarje oförsigtighet vid
den väpnade magtens inskridande lätt kan medföra vådliga följder.
Också hafva vid de tillfällen, då trupper varit beordrade eller varit
i fråga att inkallas till Vesternorrlands län för oroligheters stillande,
de uti länet förlagda båtsmanskompanierna endast varit beräknade såsom
en tillgänglig reserv, men som eu sådan hafva de varit såväl
beräknade som äfven till finnandes, och behofvet af någon tillgänglig
styrka till upprätthållande af den lagliga ordningen torde icke kunna
förnekas uti ett land, der intet ständigt tjenstgörande gendarmeri finnes,
och allraminst, för ett län, der på många orter en tätt sammanträngd
befolkning finnes, under det att de angränsande provinsernas indelta
trupper äro vidt spridda samt således äfven svåra att hastigt inkalla.

Det nu af chefen för sjöförsvarsdepartementet framlagda förslaget
till båtsmanshållets sättande på vakans skulle visserligen — om det
genomfördes i hela den föreslagna utsträckningen — beröfva Vesternorrlands
län fördelen af att inom sitt område hafva tillgång till indelta
trupper, men, då jag det oaktadt anser mig böra tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att oförändradt antaga detsamma till framläggande för
Riksdagen, anser jag mig böra här särskildt motivera detta mitt tillstyrkande.

Det sätt, på hvilket flottans öfningar måste ordnas, förbjuder sjelfva
tanken på att flottans trupper alltid skulle kunna lemna den handräckning,
som enligt reglementen och författningar Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hafva rättighet, ja äfven skyldighet att hos militära
myndigheter reqvirera vid förefallande behof. Att då lösbryta de inom
Vesternorrlands län förlagda båtsmanskompanierna från den föreslagna
organisationens bestämmelser samt bibehålla dem såsom indelta och
fortfarande tillhörande flottan, skulle ju således — sedt uteslutande

Femte Imfrndtlteln.

från synpunkten af städse tillgänglig trupp inom länet för inre ordningens
upprätthållande — icke vara fullt motiveradt. Deremot skulle
detta behof vara tillgodosedt om de indelta båtsmansnummer, som äro
inom Vesternorrlands län förlagda, kunde öfverflyttas från sjö- till
landtförsvaret samt der tilldelas Vesternorrlands bataljon, som ännu
nära nog saknar all stamtrupp, men deremot snart får, enligt senaste
riksdagens beslut, fullständigt antal befäl och underbefäl för upptagandet
inom sina kadrer af manskap till en bataljon. Mycket talar
visserligen för en dylik öfverflyttning, men mot framläggandet nu af
ett förslag i den syftningen talar dels att förslag derom redan fyra
gånger förut varit af riksdagen pröfvade och afslagna samt, enligt
mitt förmenande, skulle ännu mindre nu hafva någon utsigt att af
riksdagens båda kamrar godkännas, dels att sjöförsvaret torde ganska
väl, för genomförandet nu af den föreslagna organisationen till erforlig
utsträckning, sjelf behöfva alla de medelstillgångar, som genom
hela båtsmanshåll^ sättande på vakans kunna vinnas, dels slutligen och
förnämligast, att en lättare tillgänglig stamtrupp kan åt länet för vida
billigare kostnad anskaffas än genom bibehållandet af det derstädes
förlagda roterade båtsmanshållet.

Uppsättes nemligen och inordnas under Vesternorrlands bataljon
en stamtrupp, antagen på samma vilkor, som uti 1883 års
förslag till landtförsvarets ordnande äro angifna, med skolorna
ordnade enligt samma system, som uti ifrågavarande förslag bestämdes,
samt med dessa skolor förlagda till någon inom länet lämpligt
belägen plats, torde säkerheten för den inre ordningens upprätthållande
blifva bättre tillgodosedd än nu, på samma gång det yttre försvaret
kunde vinna en väl behöflig förstärkning derigenom, att en fullständig
kader af befäl och manskap uppsattes just uti den del af
Sverige, — Norrland — der försvaret mest bör och behöfver stärkas, samt
uti det län, der kadern redan nu är svagast, relatift till den befintliga
beväringsstyrkan, på samma gång som antalet inmönstrad beväring år
från år der visar den största tillväxten. Den ökade årliga kostnaden
för denna stamtrupps aflönande, — då 84 man antagas ständigt finnas uti
skolorna, fredstyrkan uppgår till 300 man, hvilken styrka vid mobilisering
utsväller till 444 man, eller samma antal som båtsmansnumren inom
länet — skulle icke behöfva uppgå, utöfver hvad vid sistlidne riksdag
beviljades för bataljonen, till mera än 26 å 27,000 kronor, under det
att löneförmånerna för de indelta 444 båtsmansnumren, enligt chefens
för sjöförsvarsdepartementet nu afgifna förslag, årligen antagas uppgå
till ej mindre än 52,190 kronor.

Femte lmfvudtitelii.

Det är af dessa skäl som jag anser att hvarken bibehållandet för
flottans räkning af det roterade båtsmanshållet inom Vesternorrlands
län, ej heller detta båtsmansbålls öfverflyttande till landtförsvaret nu
bör ifrågasättas, utan tillstyrker jag underdånigst Eders Maj:t att i
oförändrad form för Sin del antaga chefens för sjöförsvarsdepartementet
nu föredragna förslag till sjötruppernas omorganisering; och torde det
tillåtas mig, derest Eders Maj:t gillar de af mig nu antydda grunder
för en stamtrupp inom Vesternorrlands län, att få i sammanhang med
regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln afgifva fullständigare
förslag i ämnet.»

Hans Excellens Herr Statsministern, utlät sig härpå: »Då det af
chefen för sjöförsvarsdepartementet framlagda förslag hufvudsakligen
afser att inom de för sjöförsvaret redan anvisade tillgångar och således
utan ökad uppoffring för statsverket dels bereda en väl behöflig
tillökning af flottans officerskår och dels skapa till flottans bemanningen
sjömanskår, hvilken skulle erhålla en för sin uppgift vida lämpligare
organisation än det nuvarande båtsmanshållet, och då det framlagda
förslaget för att det åsyftade målet må kunna vinnas måste i
sin helhet genomföras, anser jag det vara af synnerlig vigt att nämnda
förslag af Eders Maj:t oförändradt godkännes och derpå underställes
Riksdagens pröfning och tillstyrker jag således i allo chefens för sjöförsvarsdepartementet
framställning. Härvid bortser jag visserligen
icke från den af chefen för civildepartementet med rätta påpekade
olägenhet för Vesternorrlands län, som skulle inträda, derest den lilla
stamtrupp, länet nu eger i der inom förlagda båtsmanskompanier,
skulle afskaffas, utan att man på annat sätt sörjde för att bereda
länet en ersättning derför, men då chefen för landtförsvarsdepartementet
i sitt yttrande angifvit, huru det låter sig göra att med en
mycket ringa kostnad anskaffa inom detta län en stamtrupp, som långt
bättre än de nu der förlagda båtsmanskompanierna skulle lämpa sig
att inkallas till afstyrande af inre oroligheter, och på samma gång
utgöra en välbehöflig förstärkning af landtförsvaret för denna i sådant
afseende jemförelsevis mindre väl lottade landsdel, synes det mig vara
den allra naturligaste följd af båtsmanskompaniernas indragning inom
nämnda län, att i sammanhang med förslaget derom beslut fattas om
anskaffande af en stamtrupp på det sätt chefen för landtförsvarsdepartementet
antydt. Jag hemställer derföre, att sistbemälde departementschef
må erhålla nådigt uppdrag att vid anmälan inför Eders
Maj:t af regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln jemväl afgifva
närmare förslag i detta ämne, i hvad det påkallar Riksdagens

Femte hufvudtiteln.

pröfning, samt att Riksdagens bifall dertill förklaras utgöra förutsättning
för den föreslagna förändringen af båtsmanshåll.

I livad Hans Excellens Statsministern sålunda tillstyrkt och hemställt
instämde statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t konungen behagade i nåder bifalla
hvad statsrådet sålunda enhälligt tillstyrkt i fråga om
det af chefen för sjöförsvarsdepartementet framlagda
förslag till organisation af flottans militärpersonal
samt anbefalla chefen för landtförsvarsdepartementet
att inkomma med det förslag till anskaffande af stamtrupp
för Vester-Norrlands län, hvars antagande utgjorde
förutsättningen för den föreslagna förändringen
af båtsmanshållet; med föreskrift tillika att utdrag
af detta protokoll skulle tillställas landtförsvarsdepartementet
äfvensom finansdepartementet, som hade
att lägga detsamma till grund vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof, i hvad den komme att afse sjöförsvaret.

Ex protocollo
Aug. Liljesköld -

Femte hufrucltiteln

Bil. A.

Beräkning af kostnaden för den nya sjömanskåren.

Fasta stammen............... Värf vado stammen .........	Af aflöningsanslaget	Beklädnad och sängservis å 111 kr. per man.	Natura-nnderhåll å 52 öre i land och 53 öre till sjös.	Inställelse och hem-förskaff-ningsersätt-ning.	Summa.
aflöning och lega. *)	inqvarte- ring.
885,553 390,981	—	8,800 9,906	—	122,100 140,803	50	210,100 238,203	25	10,890	—	726,553 788,783	75
Summa	776,534	__	18,706	—	262,903	50	446,308	25	10,890	—	1,515,336	75

*) Enligt aflöningsstat för sjömanskåren (Bil. B.)

Femte hufrudtiteln

Bil, B.

Stat

för Kongl. flottans sjömanskår.

Antal.	[ Fasta stammen.	Månadslön pr år.	Dagaflö-ning i land för 245 dagar.	Summa aflöning från aflö-nings-anslaget.	Dagaflö-ning till sjös för 120 dagar.	Summ a summarum.

63	__, > ( månadslön 30 kr. ) l:a löneklass j dagaflöning 80 öre \ -	22,680	—	12,348	—	35,028	—	6,048	-	41,076	—
197	l:a löneklass j “änafldal?n \ ... ( daganomng 50 ore )	70,920	—	24,132	50	95,052	50	11,820	—	106,872	50
595	2:a löneklass \ “änafldsl?n 20 kr. j ( daganomng 50 ore )	142,800	—	72,887	50	215,687	50	35,700	—	251,387	50
120	3:e löneklass \ ““aMön 10 kr. j ( daganomng 40 ore J	14,400	—	11,760	—	26,160	—	5,760	—	31,920	—
125	a „ ( månadslön 5 kr. ) 8 ) dagafloning 20 öre j	7,500	—	6,125	—	13,625	—	3,000	—	16,625	—
1,100	Summa	258,300	—	127,253	—	385,553	—	62,328	—	447,881	—
	Värfvade stammen.
105	2:a löneklass, permitterade månadslön 20 kr..........	25,200	_	_	—	25,200	_	—	_	25,200	—
122	3:e löneklass, tjenstgörande hela året månadslön 10 kr. ) dagafloning 40 öre. j	14,640	—	11,956	—	26,596	—	5,850	—	32,452	—
363	3:e löneklass, tjenstgörande 5 månader deraf i land 75 dagar månadslön 10 kr. j dagafloning 40 öre. j	18,150	—	10,890	—	29,040	—	10,890	—	39,930	_
	permitterade 7 månader	25,410	—	—	—	25,410	—	—	—	25,410	—
1,345	3:o löneklass, permitterade hela året månadslön 10 kr..........	161,400	_	_	_	161,400	_	_	_	161,400	_
965	i i- n„„„ \ månadslön 5 kr. ) 4:e löneklass j dagaflöning 20 öre ( -	57,900	—	47,285	—	105,185	—	23,160	—	128,345	—
	Summa	302,700	—	70,131	—	372,831	—	89,906	—	412,737	—
2,900	Lega åt 363 man rekryter å 50 kr.....	--	—	—	—	18,150	—	—	—	18,150	—
	Summa aflöning till värfvade stammen	—	—	—	—	390,981	—	■-	—	430,887	—

Anm. 1. Då permitteradt manskap inkallas till tjenstgöring, erhåller det dagafloning i de löneklasser
det tillhör.

Anm. 2. Skulle det sålunda bestämda antalet manskap i någon af de tre högre löneklasserna icke
finnas fulltaligt, må de löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas
till aflöning åt manskap i lägre löneklass.

Femte hufyudtiteln.

Bil.

Normalstat för

Departementet och öfverstyrelsen.

Departementschefen...........................................................................................................*.....

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen
Marinförvaltningen..................................................................................................................

Flottans personal.

Aflöning för flottans kårer och stater, nuvarande anslag .........................................

tillkommer:

för utbildning af reservbefäl ..............................................................

aflöning åt 2 miningeniörer.................................................................

» till sjömanskåren ....................................................................

» till mintillverkningspersonalen.............................................

af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
Södra Möre härad af Kalmar län till löneregleringens genom-

Ålderstillägg, förslagsanslag ..................................................................................

Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst............................................

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, reservationsanslag ........

Natura underhåll, förslagsanslag.............................................................................

Flottans materiel.

Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag, nuvarande anslag,
tillökning...................................................................................................................

Femte hufvudtiteln

Lin. c.

Femte hufvudtiteln.

S:gr

län och
förande...

1,211,184

17,750

8,000

533,797

13,200

43,819:

S:gr

1,200,000: —
100,000: —

Transport

Anvisning i
kontant.

Kronor.

17,000

26,800

38,600

82,400

1,827,750

32,000

6,400

287,500

452,450

Indelning och dermed jemförlig
anvisning
på förslag.

Friheter.

Kronor. öre.

Ersättningar.

Kronor. öre.

2,606,100

1,300,000

3,988,500

Summa.

Kronor.

17,000

26,800

38,600

82,400

1,827,750
32,000
6,400
287,500
452,450

2,606,100

1,300,000

3,988,500

Femte hufvudtiteln.

Diverse anslag.

Flottans öfningar, reservationsanslag...............................................................................

Sjöbeväringens vapenöfningar, förslagsanslag...............................................................

Undervisningsverken:

Sjökrigsskolan.....................................................................................................................

Skeppsgosseskolan .............................................................................................................

Sj ökarte verket, reservationsanslag.......................................................................................

Stipendier åt sjöofficerare under anställning i utländsk tjenst eller kommen Sjukvård

..................................................................................................................................

Diverse behof...........................................................................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag...........................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m., förslagsanslag..........................................

Extra utgifter............................................................................................................................

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna, reservationsanslag .........

Undervisningsanstalter för sjöfart.....................................................................................

Nautisk-meteorologiska byrån, reservationsanslag .........................................................

Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och föremeteorologiska
byrån, förslagsanslag ...........................................................................

Femte hufvudtiteln.

Transport

31,040: —
8,780: —

dering utrikes

S:gr

ståndaren vid nautisk -

S:gr

Summa

Anvisning i		Indelning och dermed jem-förlig anvisning på förslag.	Summa.
kontant.
		Friheter.		Ersättningar.
Kronor. 3,988,500	öre.	Kronor.	öre.	Kronor.	öre.	Kronor. 3,988,500	öro.

670,000	670,000

72,400	72,400

39,820						39,820
60,000	—	—	—	—	—	60,000	—
15,000	—	—	—	—	—	15,000	—
39,000 19,175	—	—	—	—.—	—	39,000 19,175	—

25,000	—	—	—	—	—	25,000	—
47,012	—	—	—		—	47,012	—
12,500	—	—	—	—	—	12,500	—
999,907						999,907

1,200,000 94,650 9,000	—	405	—	4		1,200,409 94,650 9,000	—
—	—	—	——	—	—
13,000	13,000

1,316,650	—	405	—	4	—	1,317,059	—
6,305,057	—	405	—	4	—	6,305,466	—

Bil. D.

Jemförelsetablå mellan nuvarande kostnader för sjöförsvaret med lots verket m. m. och samma kostnader, enligt det nya organisationsförslaget,

så väl under öfvergångstiden åren 1888—1895, som enligt föreslagen normalstat.

	1 887.		1 8 88.		1 889.		18 90.		189 1.		1 892.		189 3.		1 894.		1 89 5.		Normal stat.
■	Anvisning i kontant.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.	Anslag.		Ökning eller minskning mot 1887.
Departementet och Öfver styr elsen:
Departementschefen m. fl. anslag.......................................... Flottans personal:	82,400	—	82.400	—	—	—	82,400	—	—	—	82,400	—	—	—	82,400	—	—	—	82,400	—	—	—	82,400	—	—	—	82,400	—	-—-	—	82,400	—	—	—	82,400	—	—	—

Aflöning för flottans kårer och stater..................................	1,211,184	-	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—	1,211,184	—	—	—
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra
Möre härad af Kalmar län..............................................	114,000	—	114,000	—	--	—	114,000	—	—	—	114,000	—	—	—	114,000	—	—	—	108,000	—	6,000	—	94,000	—	20,000	—	80,000	--	34,000	—	66,000	—	48,000	—	43,819	—	70,181	—
Extra anslag till löneregleringens genomförande....................	50,000	—	50,000	—	—	—	36,000	-	14,000	—	22,000	—	28,000	—	8,000	—	42,000	—	—	—	50,000	—	—	—	50,000	—	—	—	50,000	—	—	—	50,000	—	—	—	50,000	—
Extra anslag till mintillverkningspersonalens aflöning..............	19,885	75	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25	21,200	—	1,314	25
Till genomförande under året af sjömanskårens organisation......	—	—	67,000	—	67,000	—	134,000	—	134,000	—	200,000	—	200,000	—	267,000	—	267,000	—	334,000	—	334,000	—	400,000	—	400,000	—	467,000	—	467,000	—	533,797	—	533,797	—	533,797	—	533,797	—
Till utbildning af reservbefäl...............................................	—	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	13,350	—	15,550	—	15,550	—	15,550	—	15,550	—	15,550	—	15,550	—	17,750	—	17,750	—
» pensionering af dito, förslagsanslag, högst.......................	—	—	—	—	--		6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—	6,400	—
Ålderstillägg, förslagsanslag ................................................	32,000	—	32,000	—	—	—	32,000	—	—	—	32,000	—	—-	—	32,000	—	—	—	32,000	—	—	—	32,000	—	—	—	32,000	—	—	—	32,000	—	—	—	32,000	—	—	—
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, reservationsanslag	287,500	—	287,500	—	—	—	287,500	—	—	—	287,500	—	—	—	287,500	—	—	—	287,500	—	--	—	287,500	—	—	—	287,500	—	—	—	287,500	—	—	—	287,500	—	—	—
Naturaunderhåll, förslagsanslag............................................	452,450	—	452,450	—	—	—	452,450	—	—	—	452,450	—	—	—	452,450	—	—	—	452,450	—	—	—	452,450	—	—	--	452,450	—	-—	—	452,450	—	—	—	452,450	—	—	—
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag ......	162,000	—	140,000	—	22,000		120,000	—	42,000	—	100,000	—	62,000		80,000	—	82,000	—	60,000	—	102,000	—	40,000	—	122,000	—	20,000	—	142,000	—	—	—	162,000		-—-	—	162,000	—
S:gr	2,329,019	75	2,388,684	—	—	—	2,428,084	—	—	—	2,460,084	—	—	—	2,493,084	—	—	—	2,526,084	—	—	—	2,560,284	—	—	—	2,593,284	—	—	—	2,626,081	—	—	—	2,606,100	—	—	—
Flottans materiel:
Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag...............	1,200,000	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—-	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—	—
Anslag till aflöning åt daglönare vid varfvet i st. f. båtsmännen	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	20,000	—	20,000	-	40,000	—	40,000	—	60,000	—	60,000	—	80,000	—	80,000	—	100,000	—	100,000	—	100,000	—	100,000	—
S:gr	1,200,000	—	1,200,000	-	—	—	1,200,000	—	—	—	1,200,000	—	—	—	1,220,000	—	—	—	1,240,000	—	—	—	1,260,000	—	—	__	1,280,000	—	—	—	1,300,000	—	—	—	1,300,000	—	-—•	—
Diverse anslag:
Flottans öfningar, reservationsanslag.....................................	670,000	—	670,000	—	—	—	670,000	—	—	—	670,000	—	—	—	670,000	—	—	—	670,000	—	—	—	670,000	—	-=.	—	670,000	—	—	—	670,000	-	—	—	670,000	—	—	—
Sjöbeväringens vapenöfningar, förslagsanslag.......................... Undervisningsverken:	72,400		72,400	“		“	72,400				72,400				72,400				72,400				72,400				72,400				72,400				72,400
Sjökrigsskolan ................................................. 31,040: —
Skeppsgosseskolan............................................ 8,780: —	39,820	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—	39,820	—	—	—
Sjökarteverket, reservationsanslag..........................................	60,000	-	60,000	—	—	—	60,000	—	—	—	60,000	—	—	—	60,000	—	——	—-	60,000	—	—	—	60,000	—	—	—	60,000	—	—	—	60,000	—	—	—	60,000	—	—	—
Stipendier åt sjöofficerare under anställning i utländsk tjenst
eller kommendering utrikes..............................................	15,000	—	15,000	—	--	—	15,000	—	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—	—	—	15,000	—	—	--
Durchmarselikostnader, reservationsanslag .............................	30,000	—	30,000	—	—	—	26,000	—	4,000	-	22,000	—	8,000	-	18,000	—	12,000	—	14,000	—	16,000	—	10,000	—	20,000	—	6,000	—	24,000	—	—	—	30,000	—	—		30,000
Sjukvård.........................................................................	39,000	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—	39,000	—	—	—
Diverse behof..................................................................	19,175	—	19,175	—	—	—	19,175	-	—	—	19,175	—	—	—	19,175	—	—	—	19,175	—	--	—	19,175	—	—	—	19,175	—	—	—	19,175	—	—	—	19,175	—	—	—
Bese- ocli traktamentspenningar, förslagsanslag......................	15,000	—	15,000	—	—	—	19,000	—	4,000	—	23,000	—	8,000	—	25,000	—	10,000	—	25,000	—	10,000	—	25,000	—	10,000	—	25,000	—	10,000	—	25,000	—	10,000	—	25,000	—	10,000	—
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag............	47,012	—	47,062	—	50	—	47,012	—	-—	—	47,012	—	--	—	47,012	—	—	—	47,012	—	-—-	—	47,012	—	—	—	47,012	—	—	—	47,012	—	—	—	47,012	—	—	—
Extra utgifter ...................................................................	12,500	—	12,500	—	•-	—	12,500	—	—	—	12,500	—-	—	—	12,500	—	—	—	12,500		—•	—	12,500	—	•—•	—	12,500	—	—	—	12,500	—	-—	—	12,500	—	—	—
S:gr	1,019,907	_	1,019,957	—	—	—	1,019,907	—	—	—	1,019,907	—	—	—	1,017,907	—	—	—	1,013,907	—	—	—	1,009,907	—	—	—	1,005,907	—	—	—	999,907	—	—	—	999,907	—	—	—
Handeln:
Lots- och fyrinrättningen in. fl. anslag ................................	1,316,650	—	1,316,650	—	—	—	1,316,650	—	—	—	1,316,650	—	—	—	1,316,650	—	—	—	1,316,650	—	—	—	1,316,650	—	—	—	1,316,650	—	--	—	1,316,650	—	—	—	1,316,650	—	—-	—
Summa kontant	5,947,976	75	6,007,691	—	59,714	25	6,047,041	—	99,064	25	6,079,041	—	131,064	25	6,130,041	—	182,064	25	6,179,041	—	231,064	25	6,229,241	—	281,264	25	6,278,241	—	330,264	25	6,325,038	—	377,061	25	6,305,057	—	357,080	25
Värdet af båtsmanshållet efter afdrag af lindringsanslaget.......	456,180	--	399,000	—	—	—	342,000	—	—	—	285,000	—	—	—	228,000	—	—	_	171,000	—	—	—	114,000	—	—	—	57,000	b-	—	--	—	-	—	—	—	—	•--	—
-------- - Summa	6,404,156	75	6,406,691	—	2,534	25	6,389,041	_	15,115	75	6,364,041	—	40,115	75	6,358,041	—	46,115	75	6,350,041		54,115	75	6,343,241	—	60,915	75	6,335‘245-	68,915	75	6,325,038		. 79,118\|75	6,305,057	—	99,099	75

Protokoll öfver sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott
den 12 Januari 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1888 och föredrog härvid tillika:

Marinförvaltningens särskilda skrivelser:

den 20 September 1886 angående de ordinarie anslagen samt behofvet
af extra anslag för år 1888;

den 9 November 1886 angående ytterligare arbeten och anskaffningar
för befästningarne vid Fårösund;

Bih. till Riksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

[8-10.]
Aflöning för
flottans kårer
och stater.

2 Femte liufnidtiteln.

den 27 November 1886 angående medel för ietåndsättande af
Skeppsholmsbron och anskaffning af nya pannor för ångkorvetten
Balder;

äfvensom Lotsstyrelsens underdåniga skrivelser af den 18 Juni
och 15 Oktober 1886 i fråga om pensioner åt öfverfyringeniören in. m.
G. von Heidenstam och aflidne öfverlotsen C. V. Kinnmans enka Hanna
Kinnman.

Departementschefen yttrade derefter:

»Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 31 sistlidne December
behagat i nåder gilla och godkänna det af mig utarbetade förslag
till organisation af flottans militära personal, får jag nu i underdånighet
anmäla de anslagsbehof, som föranledas så väl deraf som i
öfrigt af vederbörandes i fråga om medels anvisning för sjöförsvarets
behof gjorda framställningar och i sådant hänseende anföra beträffande: -

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater utgå för närvarande

det i riksstaten härför anvisade anslag.........................• kr. 1,211,184:

af det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län anvisade anslag å 114,000 kronor, enligt 1872

och 1876 årens riksdagsbeslut ............... » 75,000: —

tillhopa kr. 1,286,184: —

hvarjemte till genomförande af senaste löneregleringen
nästlidet års riksdag anvisat för år 1887:
dels återstoden af sistnämnda anslag å 114,000 kronor
eller .......................................................................... » 39,000:

dels ett anslag å extra stat af....................... » 50,000: —

Summa kr. 1,375,184: —

Enligt en af marinförvaltningen på grund af gällande stater uppgjord
beräkning skulle alla till titeln aflöning för flottans kårer och
stater hänförliga utgifter uppgå till ett belopp af 1,389,882 kronor 51 öre

Femte liufvudtiteln.

och alltså med 14,698 kronor 51 öre öfverstiga förenämnda summa af
de för detta ändamål anvisade anslag; men då dessa, med undantag för
ett enda år, 1883, visat sig tillräckliga, och detta ännu säkrare bör
blifva förhållandet, sedan besparingar kunna förväntas uppkomma genom
afgång på reserv- och indragningsstaterna, efter det att numera det föi
permanenta reservstatens aflöning bestämda maximibelopp 114,000 kronor
uppnåtts, anser jag, lika med marinförvaltningen de anslag, Indika för
innevarande år såsom ofvan är nämndt, utgå till aflönmgen, blifva fullt
tillräckliga för de hittills under denna titel bestridda utgifter. Deremot
erfordras^ för de utgifter, som tillkomma i följd af den förändrade organisationen
af flottans militära personal under år 1888 följande förhöjningar
af det ordinarie aflöningsanslaget nemligen:

för utbildande af reservbefäl ................................ kr. 13,350:

till aflöning åt 2 miningeniörer.......................................... 8,000:

till påbörjande af sjömanskårens uppsättning............... » 67,000: —

till aflöning åt den på ordinarie stat öfverflyttade

mintillverkningspersonalen ...... » 13,200:

eller tillhopa kr. 101,550: —

hvarigenom detta nu till....................................................... ); 1,211,184:

bestämda anslag skulle uppgå till .................................... kr. 1,312,734:

till hvilket belopp jag i underdånighet föreslår, att detta anslag må för
år 1888 i riksstaten upptagas; med hemställan tillika, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater, må för genomförande af den
år 1876 beslutade löneregleringen under år 1888 användas; och

att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande under år 1888
ett anslag af 50,000 kronor måtte å extra stat för samma år anvisas
att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
redovisas.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

Såsom jag i statsrådsprotokollet för den 31 sistlidne December i
fråga om organisationen af sjömanskåren anfört, kommer, sedan va -

[11.]
Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.

Femte hufvud titeln.

kanssättningen af båtsmanshållet blifvit fullständig genomförd, det
till lindring i rustnings- och roteringsbesvären nu anvisade anslag å

162,000 kronor att blifva obehöflig^, enär den medgifna lindringen i
dessa besvär derefter kommer att tillgodonjutas medelst afkortning på
vakansafgifterna och icke genom godtgörelse från statsverket; och då
vid den nya organisationen af sjömanskåren beräknats, att åtminstone
en åttondedel af de nu effektiva rust- och rotehåll under år 1888
blir vakant, bör ock nedsättning af nämnda anslag för samma år
eg a rum med minst en åttondedel eller — för att göra återstoden af
anslaget med lämpligt belopp jemnt delbart på de återstående sju anslagsåren,
— med 22,000 kronor; och tillstyrker jag för den skull,
att nu ifrågavarande anslag för år 1888 nedsättes från 162,000
kronor till 140,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

[12.]

Flottans ny- Till sistlidne års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj it nådig frambynderhån°h
filning derom att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll,
som under de senare åren befunnits vara för sitt ändamål alldeles
otillräckligt, måtte, i öfverensstämmelse med marinförvaltningens, efter
en på nådig befallning verkstäld utförlig utredning öfver anslagsbehofvet
under denna titel, härutinnan framstälda förslag, förhöjas med
361,200 kronor eller från 1,078,800 kronor till 1,440,000 kronor; men,
under antagande att den å anslaget uppkomna bristen möjligen vore
beroende af mera tillfälliga anledningar, biföll riksdagen denna framställning
endast på det sätt, att anslaget höjdes till 1,200,000 kronor.
Eu följd häraf har blifvit, att flera af de anslagsbehof, som af vederbörande
stationsmyndigheter för innevarande år blifvit anmälda, icke
kunnat inom anslaget tillgodoses. Vissa af de arbeten, som till utförande
ifrågasatts, äro likväl af den beskaffenhet att med deras verkställande
icke kan utan största olägenhet och skada anstå, deribland
företrädesvis följande:

a) Iståndsättande af Skeppsholmsbron i Stockholm. Med anledning
af en utaf chefen för mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
majoren m. m. G. Nerman till stationsbefälhafvaren vid flottans härvarande
station aflåten skrifvelse angående af bemälde chef iakttagna
betänkliga förändringar å skeppsholmsbron, anhöll stationsbefälhafvaren
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om dess yttrande angående de
åtgärder, som för brons iståndsättande kunde vara erforderliga.

Femte liufvu(1 titeln.

Denna framställning besvarades af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrifvelse den 14 sistlidne Oktober, deri styrelsen anförde:
att styrelsen anstält besigtning å nämnda bro och dervid iakttagit, att
de särskilda spannen undergått sådana förändringar, att de förskjutit
sig i liorizontel riktning, så att för ögat tydligen märkbara bugter uppkommit;
att, då genom dessa sidoförskjutningar eller böjningar broreglarnes
bärförmåga i afsevärd grad förminskades och då derjemte
observerats, att brons dilatationer eller längdförändringar vid olika
temperaturgrader icke kunde ske fritt, till följd deraf att erforderliga
spelrum mellan ändarna af de öfver alla bropelarne sammanhängande
brospannen och landfästenas bröstmurar icke funnes, styrelsen ansåge
åtgärder böra vidtagas dels till inriktning af spannen, så att de åter
blefve fullt raka dels ock för beredande af tillräckligt utrymme mellan
brons ändar och dervarande landfästens bröstmurar för dilatationsförändringarnes
fria verkan; att styrelsen med anledning deraf från föreståndaren
för Bergsunds mekaniska verkstad infordrat förslag till brons
rätning medelst spänntag och domkrafter och att verkstaden erbjudit
sig att för ett pris af 8,600 kronor verkställa detta arbete, under förutsättning
likväl att bröstmurarnes tillbakaflyttning äfvensom körbanans
löstagande och återiläggning besörjdes af beställaren af arbetet; och
funne styrelsen, som ansåge detta anbud vara förtjent af afseende, sig
böra tillstyrka vidtagande af sådan utväg, att arbetet komrne till stånd
utan allt för lång tidsutdrägt.

Med afseende å hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda
anfört, hemstälde stationsbefälhafvaren hos marinförvaltningen om anvisande
af medel för ifrågavarande arbete.

Vid anmälan af detta anslagsbehof har marinförvaltningen anfört :
att, enligt en från byggmästaren vid Stockholms station bekommen
uppgift, kostnaden för omläggning af kör- och gångbanor på skeppsholmsbron,
bröstmurarnes tillbakaflyttning m. in. beräknades till 25,000
kronor, hvadan, med tillägg af ofvanberörda belopp 8,600 kronor, brons
istån dsättande komme att kosta 33,600 kronor; samt att marinförvaltningen,
som ansåge iståndsättandet af skeppsholmsbron vara af brådskande
beskaffenhet, uppdragit åt varfsehefen vid stationen att ofördröjligen
gå i författning om utförandet af detta arbete; och har marinförvaltningen
vid det förhållande att medelstillgångarne icke vore tillräckliga
för bekostande af ifrågavarande arbete, hemstält om anvisande
å extra stat för år 1888 af 33,600 kronor för detta ändamål.

b) Nya ängpannor till korvetten Balder. Uti förslagen till arbetsplan
för såväl år 1886 som innevarande år har varfsehefen vid Carls -

Femte hufvudtiteln.

krona station upptagit anskaffning af nya ångpannor till korvetten
Balder med en beräknad kostnad af 110,000 kronor; och har vid en
af vederbörande besigtningsman verkstäld undersökning å korvettens
ångpannor blifvit utrönt, att de icke kunna göras fullt tjenstbar utan
att undergå en så dyrbar reparation, att den uppginge till nära nog
lika mycket, som nya pannor skulle kosta, och att det enda dugliga i
pannorna äro messingstuberna samt armaturen.

Marinförvaltningen, som vid afgifvande af förslag till fördelning
af 1886 års anslag för flottans nybyggnad och underhåll icke kunnat
föreslå medel till ifrågavarande arbetes utförande, har i sitt förslag till
fördelning af innevarande års nybyggnads- och underhållsanslag anmält,
att för ändamålet kunnat afses ett belopp af allenast 13,000 kronor,
hvadan således för detta arbete erfordras ytterligare 97,000 kronor.

c) Nytt tyghus vid flottans station i Carlshrona. Redan år 1884
anmälde chefen för artilleridepartementet vid flottans station i Carlskrona
uti ett till stationens varfschef aflåtet memorial behofvet af
ett nytt tyghus vid nämnda station. Vid besigtning af det nuvarande
tyghuset, som redan finnes upptaget på en år 1757 upprättad karta,
hade nemligen utrönts att byggnaden, till största delen uppförd af
resvirke, befunne sig i ett högst bristfälligt skick så väl till ytterväggar
och inredning som tak, hvilket senare, trots derå verkstälda
ständigt återkommande reparationer, icke kunde hindra regnvattnets
nedträngande i byggnaden till stort men för den derinom förvarade
djnbara materielen, som dessutom lede skada genom den från
husets källare uppstigande fuktigheten, hvartill komme att husets inredning
vore särdeles olämplig i det att blott eu enda ingång, anbringad
på husets framsida, funnes för uppförande af tyngre effekter,
och att dörrarne till fartygens uppbördsrum alla ledde ut till samma
korridor, som sträckte sig genom husets hela längd, en anordning
synnerligen hindersam i synnerhet vid större och skyndsammare rustningar
af flottans fartyg; och hemstälde chefen för artilleridepartementet
på dessa med flera skäl att någon vidare reparation af det gamla
tyghuset, såsom helt och hållet gagnlös, icke måtte ifrågakomma utan
i stället ett nytt sådant af sten få uppföras.

Sedan frågan för vidare utredning blifvit öfverlemnad till chefen
för stationens ingeniördepartement samt från honom inkommit trenne
ritningar till ett nytt tyghus af sten jemte kostnadsförslag, slutande
på eu summa af 109,930 kronor, livilka ritningar och förslag blifvit
af stationens reglementskomité granskade och gillade, insände varfschefen
samtlige dessa handlingar uti memorial den 31 Augusti 1885

Femte hufvndtiteln.

till marinförvaltningen, dervid han — vid det förhållande att den för
flottans fartyg afsedda, dyrbara artillerimateriel, som för närvarande
funnes upplagd i gamla tyghuset, icke fortfarande kunde derstädes förblifva
utan att taga skada, så framt icke dryga reparationskostnader
skulle nedläggas på en byggnad, som i allt fall icke kunde under längre
tid bibehållas — anmält, att uti det af honom afgifna förslag till utgifter
år 1887 för Carlskrona station i de delar, hvilka tillhörde hans
förvaltning, äfven upptagits en post på 109,930 kronor lör ett nytt tyghus,
samtidigt med hvars uppförande det nuvarande tyghuset skulle rifvas.

Detta förslag blef jemte öfriga handlingar rörande regleringen af
utgifterna under riksstatens 5:te hufvudtitel för år 1887 af marinförvaltningen
öfverlemnadt till Eders Kongl. Maj:t uti skrifvelse den 30 September
1885, men med afseende på den här ofvan omförmälda framställning
om förhöjning i nybyggnads- och underhållsanslaget, hvilken jag
då tillstyrkte Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen göra och hvilken förhöjning
jag beräknade skulle lemna erforderlig tillgång äfven till detta
angelägna arbetes utförande, kunde då icke ifrågakomma att dertill
begära något särskildt anslag.

Nu har emellertid varfschefen inkommit med ytterligare framställning
i förevarande ärende och dervid fogat den rapport som, efter förnyad
noggrann besigtning af det gamla tyghuset, blifvit afgifven af
cheferne för stationens artilleri- och ingeniör-departement samt stationsbyggmästaren,
af hvilken rapport inhemtas, att kostnaden för husets
fullständiga iordningställande till så väl grunden som ytterväggar, bjelklag
och tak uppgår till 57,700 kronor, .en kostnad som synts besigtningsförrättningen
allt för stor att nedlägga på ett hus, hvilket med
afseende å såväl inredning som läge icke motsvarade de fordringar
man egde att ställa på eu byggnad, afsedd för sådant ändamål som
det ifrågavarande; och har varfschefen för egen del, i betraktande af
nämnda rapports innehåll samt då ett tyghus af sten, som dessutom
lemnade större säkerhet mot eldfara och kräfde mindre underhållskostnad
än en byggnad af trä, kunde uppföras för en summa af 109,930
kronor, således icke ens dubbelt mer än utgiften för iståndsättandet
af det nu befintliga tyghuset, ansett sig böra uti sitt förslag till varfvets
utgifter för år 1888 upptaga nämnda summa för ifrågavarande byggnadsarbete.

Det nuvarande redan år 1757 befintliga och således nu minst 130
år gamla tyghuset vid Carlskrona station, uti hvilket finnes inrymdt
såväl stationens dyrbara artillerimateriel som en del af beklädnadsförrådet
jemte en modellsal, kan icke, såsom af det föregående inhemtas,

Femte hufrudtiteln.

sättas i fullständigt skick med mindre detsamma undergår en reparation,
som oafsedt den dryga kostnaden, ändock icke kommer att tillfredsställa
behofvet af ett tidsenligt tyghus; och då förenämnda materiel
icke kan utan största fara för densammas bestånd derstädes förvaras
och annan lämplig plats härför ej finnes, anser jag ett nytt tyghus
ofördröjligen böra uppföras. Kostnaden härför uppgår, såsom ofvan
blifvit visadt, till 109,930 kronor.

För samtliga nu nämnda högst angelägna arbeten skulle jag nödgats
föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen äska erforderliga
anslag pa extra stat lör år 1888, om icke, efter hvad marinförvaltningen
anmält, för närvarande funnes en tillgång af för sjöförsvaret
redan anvisade medel, som för ifrågavarande ändamål synes mig lämpligen
kunna och böra användas. Denna medelstillgång är de under
nästlidne år från statskontoret levererade vakansafgifter af tioårsvakanserna
i Blekinge län och södra Möre härad af Kalmar län för
åren 1884 och 1885. Nämnda afgifter hafva allt sedan år 1872, då
vakanssättningen skedde, af statskontoret kunnat redovisas och levereras
till marinförvaltningen först under andra året efter det, för hvithet
de erlagts, med undantag allenast af afgifterna för år 1885, hvilka
till följd af rikshufvudbokens tidigare afsilande redan under år 1886
eller nästan samtidigt med de för år 1884 influtna vakansafgifter
redovisats och levererats. De för dessa år hittills influtna belopp uppgå
enligt marinförvaltningens uppgift till 214,232 kronor 34 öre, hvaraf
likväl i första hand skall betäckas eu sedan år 1879 balanserad öfverbetalning
i dessa afgifter af 29,066 kronor 83 öre, då återstående tillgången
blifver 185,165 kronor 51 öre. Härutöfver lära möjligen ytterligare
restantier till jemförelsevis mindre betydliga belopp kunna komma
att inflyta.

Allt sedan år 1876 hafva ifrågavarande vakansafgifter varit anvisade
för genomförande af den då beslutade löneregleringen för flottans
kårer och stater, till dess 1885 års Riksdag beslöt att mot det att
desse vakansafgifter upptoges bland statsverkets inkomster ett anslag
å femte hufvudtiteln finge uppföras till belopp af 114,000 kronor, och
har detta anslag sedermera enligt Riksdagens medgifvande till hela
sitt belopp, på lika sätt som förut de inflytande vakansafgifterna, blifvit
för löneregleringen använda Då emellertid de nu influtna afgifterna,
såsom utgörande en tillgång för en gång, icke lämpligen
kunna för aflöniugen såsom en ständig utgift användas och icke
heller äro derför behöfliga, synas mig desamma med största fördel

Femte liufvudtiteln.

kunna och böra tagas i anspråk för minskande af behofvet utaf extra
anslag och fördenskull, då sådana eljest i förenämnda fall skulle blifvit
oundgängliga, kunna användas till förberörda arbetens utförande. Visserligen
beräknas kostnaderna för dessa tillsammans till omkring 240,000
kronor samt således till omkring 55,000 kronor mera än den ifrågavarande
tillgången; men utom det att, såsom nämndt är, ännu en del
restantier af vakansafgifter för tiden före år 1886 torde inflyta och
kunna för ändamålet användas och att någon mindre nedsättning af
den beräknade kostnaden möjligen kan åvägabringas, särskild! hvad
angår skeppsholmsbrons iståndsättande, för hvilket arbete de från
Stockholms stad och arméförvaltningen utgående bidragen till brons
årliga underhåll, utgörande tillhopa 1,350 kronor synas mig kunna påräknas,
böra de ifrågavarande arbetena från anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll bekostas, och får fördenskull, då tyghusbyggnaden
i allt fall torde komma att fordra mera än ett år, det bristande
beloppet från sistnämnda anslag för ett kommande år afses.

Förenämnda tillgång har väl såsom jag anfört uppkommit på ett
anslag, som redan blifvit anvisadt för femte liufvudtiteln, men då fråga
nu är om medlens användning för annat ändamål än som vid deras
anvisande varit afsedt, lärer frågan härom böra underställas Riksdagens
pröfning och jag får fördenskull och på grund af det anförda hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen

att medgifva det den medelstillgång, som uppkommit genom de
från statskontoret aflemnade vakansafgifterna för åren 1884 och 1885
så väl som de ytterligare inflytande belopp af samma afgifter, hvilka
enligt Riksdagens redan fattade beslut böra komma sjöförsvaret till
godo, må användas till ifrågavarande arbeten, hvilka eljest skulle af
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll bekostas, med förklarande
att deraf i främsta rummet skall utgå det till skeppsholmsbrons
iståndsättande erforderliga belopp samt den del af anskaffningskostnaden
för nya ångpannor till korvetten Balder, hvartill nämnda anslag
ej lemnar tillgång, och derefter så mycket af kostnaden för uppförande
af nytt tyghus vid flottans station i Carlskrona, som med återstoden
kan bestridas.

Siöbeväringens vapenöfningar.

[13o.l4.]

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning i afseende på s^e^rienn''_
de anslag, hvilka å femte liufvudtiteln erfordrades i följd af värnpligts- öfmngar.

Femte hufvudtiteln.

lagens tillämpning, anvisade nästlidet års Riksdag dels för sjöbeväringens
vapenöfningar å ordinarie stat ett förslagsanslag å 72,400 kronor,
dels ock till anskaffning af beklädnad och sängservis för sjöbeväringen
ett extra anslag för innevarande år å 71,000 kronor. Vid anmälan af
anslagsbehofvet för sjöbeväringens vapenöfningar yttrade marinförvaltningen
i fråga om beklädnaden, att kostnaden härför visserligen blefve
för första året jemförelsevis betydlig, men sedermera under en längre
följd af år komme att inskränkas till erforderligt belopp för reparationer
och komplettering af persedlarna. Om i följd häraf kostnaden för
första anskaffningen af ifrågavarande beklädnadspersedlar bort, såsom
Eders Kongl. Maj: t föreslog och Riksdagen med godkännande deraf
beslöt, på extra stat anvisas, synes likväl den årligen återkommande
kostnaden för berörda ändamål böra i anslaget för sjöbeväringens
vapenöfningar på den ordinarie staten inbegripas; och jag anmodade,
med afseende härpå, marin förvaltningen att inkomma med uppgift på
den tillökning i anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar, som för
beklädnaden åt värnpligtig^ vid flottan under år 1888 kunde anses
nödig. Till svar härå meddelade marinförvaltningen att erfarenhet
saknades för att med någon större grad af tillförlitlighet beräkna den
erforderliga ökningen i anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar för
reparation och komplettering af de vid flottan värnpligtiges beklädnad
under år 1888, men att med afseende derå att beklädnadspersedlarna
blifvit året förut nyanskaffade, berörda kostnad torde blifva jemförelsevis
obetydlig, samt anhöll till följd deraf att med afgifvande af den berörda
uppgiften måtte till ett kommande år få anstå och föreslog, att
kostnaden för reparation och komplettering af de vid flottan värnpligtiges
beklädnad för år 1888 måtte få utgå af förslagsanslaget till
sjöbeväringens vapenöfningar, hvilket i händelse af behof kunde få
öfverskridas. Då emellertid ifrågavarande anslag är beräknadt för aflöning
åt såväl befäl och underbefäl som värnpligtige samt för naturaunderhåll,
sjukvård, uppfordring och hemlof, samt inkasernering af de
värnpligtige, har jag ansett Riksdagens medgifvande för anslagets användande
jemväl för reparation och komplettering af beklädnaden vara
erforderligt.

Genom nådigt bref den 3 sistlidne December har Eders Kongl.
Maj:t fastställt af marinförvaltningen afgifvet förslag till bekläduadsoch
sängservisstat för flottans beväring, genom hvilken stat bland annat
föreskrifves, att den värnpligtige, som det önskar, må utaf den
fastställda beklädnaden sjelf ombesörja antingen endast strumpor och

Femte hufvudtiteln.

skodon eller endast alla öfriga persedlar eller ock hela beklädnaden,
mot en ersättning i ett för allt af 8 öre om dagen för strumpor och
skodon och 22 öre om dagen för alla öfriga persedlar eller tillsammans
30 öre om dagen för hela beklädnaden. Då antagligt är att en
del värnpligtige skola begagna sig af denna dem lemnade rättighet,
hvilken antagits blifva till ömsesidigt gagn för såväl kronan som den
värnpligtige, men inga medel finnas anvisade till bestridande af den ersättning,
som enligt förenämnda bestämmelser bör utgå till den, som
sjelf ombesörjer sin beklädnad, borde jemväl för detta ändamål det till
sjöbevänligens vapenöfningar anvisade anslag ökas. Då likväl äfven i
detta hänseende all erfarenhet saknas för bedömande af hvad, som
kan blifva för detta behof erforderligt, synes med framställning härom
böra för närvarande anstå och Riksdagens medgifvande i stället utverkas,
att äfven ifrågavarande beklädnadsersättning får från det redan
beviljade förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar bestridas.
I öfverensstämmelse härmed täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå,

att Riksdagen medgifver, att det på ordinarie stat anvisade förslagsanslag
till sjöbeväringens vapenöfningar 72,400 kronor må användas,
förutom till de vid dess beviljande afsedda ändamål, jemväl till
reparation och komplettering af de värnpligtiges beklädnad äfvensom
till stadgad ersättning åt de värnpligtige, som sjelf va ombesörja sin
beklädnad eller någon del deraf; och

att detta medgifvande må få afse äfven innevarande år.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats likasom för innevarande år till 1,200,000
kronor, lärer penninganslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp
och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter
och ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under
förutsättning derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande
öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget
afsedda ändamål.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ställd skrift har öfverfyringeniören
m. m. Nils Gustaf von Heidenstam i underdånighet anhållit att, enär
han vid uppnådda 64 års ålder och efter 50-årig oafbruten anställning

[15.]

Lots- och fyrinrättningen.

[16.]

Pension åt öfverfyringeniören
N. G. von
Heidenstam.

Femte hufvudtiteln.

i statens tjenst med anledning af ådragen sjuklighet, önskade erhålla
afsked från sin innehafvande befattning, derest honom kunde beredas
en pension, som stode i billigt förhållande till hans innehafvande aflöningsförmåner,
5,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgoringspenningar,
Eders Kongl. Maj:t täcktes bevilja honom en fyllnadspension
till så stort belopp, att det, tillsammans med hvad honom från amiralitetskrigsmanskassan
tillkomme, uppginge till en summa af 4,000 kronor;
och har lotsstyrelsen uti häröfver den 15 Juni 1886 afgifvet utlåtande
anfört att, som sökanden till följd af sjuklighet vore urståndsatt
att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjenstepligter, hvadan
han ock med hänsyn såväl härtill som sin numera framskridna ålder
ofta måst söka tjenstledighet, hvaraf han jemväl vid tiden för utlåtandets
afgifvande var i åtnjutande, det icke mindre för lotsverket än för
honom sjelf vore fördelaktigt, om han ju förr dess hellre finge draga
sig tillbaka från den befattning i lotsverkets tjenst han i snart 28 år
på ett synnerligen förtjenstfullt och hedrande sätt beklädt; dervid styrelsen
tillika erinrat att den ringa pension jemte fyllnadspension, som
hittills varit bestådd för öfverfyringeniörstjensten, eller 1,628 kronor,
stode i allt för stort missförhållande till den med nämnda befattning
förenade aflöning.

Af ett den 20 December 1886 dateradt läkarebetyg inhemtas dessutom
att von Heidenstam, som lider af chronisk mag- och blåskatarrh
(catarrh. ventriculi & vesicae, urinar. + Hypertrofia prostataa), till följd
häraf för närvarande är otjenstbar och under längre tid, möjligen för
den återstående lifstiden, kommer att förblifva mer eller mindre oförmögen
att sin tjenst såsom öfverfyringeniör bestrida.

Då jag vid föredragning den 9 Januari 1882 af frågan om reglering
af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel äfven framlade
förslag till förbättrad pensionering för, bland andra, tjenstemännen vid
lotsstyrelsen, till hvilka pensionerna fortfarande utginge i enlighet med
äldre bestämmelser, nemligen dels enligt reglementet för amiralitetskrigsmanskassan
af den 26 Oktober 1838 och dels, hvad fyllnadspensionen
anginge, enligt nådiga cirkuläret den 20 November 1860, uttalade
jag äfven den åsigt att kostnaden för den sålunda föreslagna
pensioneringen utöfver hvad som utginge från nämnda kassa lämpligen
syntes böra bestridas af samma medel, från hvilka öfriga kostnader
för lotsverket utginge, och då den sjöfarten ålagda fyr- och båkafgiften
vore afsedd till lots- och fyrinrättningarnes behöriga uppehållande och
dertill utan tvifvel jemväl måste räknas kostnaderna för pensionering
af den personal, som egna! sina krafter åt lotsverkets tjenst, ansåg

Femte hufYudtiteln.

jag mig böra tillstyrka användande af berörda afgift jemväl för sistnämnda
ändamål, synnerligast som andra styrelsegrenar af de för deras
verksamhet i allmänhet afsedda medel pensionerade sina löntagare. Enligt
pensioneringsförslaget skulle öfverfyringeniören vara förpligtad att
vid uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår afgå från sin befattning
och skulle således pensionsbeloppet för von Heidenstam utgöra 4,000
kronor.

Den af Eders Kongl. Maj:t i enlighet med mitt förslag gjorda
och af statsutskottet jemväl tillstyrkta framställning om förbättrad pensionering
af lotsstyrelsens tjenstemän blef emellertid icke af Riksdagen
bifallen och dessa tjenstemän qvarstå följaktligen med sina gamla pensionsförmåner,
men är o icke heller förpligta^ att vid viss ålder från
tjensten afgå.

Enligt hvad ofvan anförts har von Heidenstam anmält sin önskan
att på grund af sjuklighet och tilltagande ålder få lemna sin innehafvande
befattning, derest eu i förhållande till hans aflöningsförmåner
svarande pension kunde honom beredas, och det öfver hans helsotillstånd
afgifna läkarebetyget styrker ock hans behof af hvila från det
allmännas tjenst. I betraktande så väl häraf som af det inkomna utlåtandet
från lotsstyrelsen, i hvars yttrande om von Heidenstams gagnande
verksamhet för fyrväsendet jag till alla delar instämmer, tvekar
jag icke heller att förorda hans begäran om högre pension än den han
efter nu gällande bestämmelser skulle, efter erhållet afsked, komma i
åtnjutande af. Det kan visserligen synas att medel till denna pensionsfylinad
borde begäras från allmänna indragningsstaten, men då lotsoch
fyrmedlen äro, såsom jag ofvan anfört, afsedda för lotsverkets
uppehållande och förkofran och härtill otvifvelaktigt äfven bör räknas
fördelen af att tjenstemännen vid uppnådd högre ålder och med aftagande
arbetskraft må kunna, mot åtnjutande af skälig pension, lemna
plats för yngre förmågor, vidhåller jag fortfarande min förut uttalade
åsigt att den pensionsfyllnad, som utöfver pensionen från amiralitetskrigsmanskassan
kan blifva dem tilldelad, bör utgå af samma medel.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

det Riksdagen måtte medgifva att öfverfyringeniören JSfils Gustaf
von Heidenstam må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller nådigt afsked, från lots- och fyrmedlen erhålla för sin
återstående lifstid eu årlig pensionsfyllnad till så stort belopp, att densamma
tillhopa med pensionen från amiralitetskrigsmanskassan utgör

4,000 kronor, eller 2,372 kronor.

[17.]

Pension åt
öfverlotsen
C. Y. Kinnmans
enka.

14 Femte lmfvudtlteln.

Framlidne öfverlotsen af l:sta graden inom Kalmar lotsfördelning
C. V. Kinnmans enka Johanna Kinnman, född Malmsten, har uti ingifven
skrift i underdånighet anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes,
i betraktande af hennes mans långvariga, nitiska och pligttrogna arbete
i statens tjenst samt den torftiga belägenhet, hvari hon och hennes barn
sig befunne, bereda henne för hennes återstående lifstid någon årlig pension
af allmänna medel utöfver det ringa gratial, hon egde uppbära
från amiralitetskrigsmanskassan; och inhemtas af de vid ansökningen
fogade handlingar och intyg:

att sökandens man, som var född den 23 Juni 1830, antagits i
statens tjenst den 3 Juni 1848 såsom underkanonier samt, efter vunnen
befordran till underkonstapel, blifvit anställd såsom fyrmästare vid
Häradsskärs fyrinrättning år 1863, hvarifrån han år 1867 förflyttats
till lotsåldermansbefattning vid Dalarö lotsplats och den 29 Mars 1881
blifvit befordrad till öfverlots af lista graden inom Kalmar lotsfördelning,
hvilken befattning han innehade vid sin död den 21 April 1883;

att sökanden, som vore född den 27 April 1834, icke hade annan
inkomst för sitt och en omyndig dotters uppehälle än ett årligt gratial
från amiralitetskrigsmanskassan till belopp af 90 kronor jemte den tillfälliga
nådegåfva, som uppå särskilda underdåniga ansökningar årligen
henne beviljats från lotsverkets medel och hvilken under de senare
åren utgått med 100 kronor hvarje gång samt

att hon, enligt ingifvet prestbetyg, befunne sig medellös.

Lotsstyrelsen, som blifvit öfver ansökningen hörd, har uti underdånigt
utlåtande den 19 Oktober 1886 — med förmälan att öfverlotsen
Kinnman under de 20 år han af sin nära 35-åriga tjenstetid varit anställd
vid lotsverket med synnerligt nit och framstående skicklighet
fullgjort sina åliganden, hvarför ock honom vid särskilda tillfällen varit
anförtrodt att bestrida lotsfördelningschefs- och lotskaptenstjenst —
tillika ansett sig böra fästa uppmärksamheten derpå, att hans bana
afbröts innan han hunnit sörja för sina efterlefvandes framtid icke ens
på det sätt som numera, efter inrättandet af lotsverkets enskilda pensionskassa,
erbjödes lotsverkets personal, samt att han icke genom sin
befordran till öfverlots af lista graden vann någon förbättrad pensionsoch
gratialsrätt utan bibehöll den rätt han i sådant afseende förvärfvat
såsom lotsålderman; och då det vore synnerligen önskvärdt att enkan
Kinnman, som med tilltagande ålder ännu mindre än hittills kunde
genom eget arbete förskaffa sig sitt uppehälle, bereddes ett bestämdt
årligt underhåll utöfver det otillräckliga gratial, som mannen genom
mångåriga inbetalningar förvärfvat, men några medel icke funnes i stat

Femte liufvudtiteln.

anvisade för dylikt ändamål, har lotsstyrelsen hemställt, huruvida icke,
med hänsyn till Kinnmans långvariga och väl vitsordade tjenstetid
samt hans enkas medellöshet, henne skulle kunna beredas en årlig
pension af 300 kronor att för hennes återstående lifstid utgå från allmänna
indragningsstaten.

Med afseende så väl å de vackra intyg, som afgifvits rörande
öfverlotsen Kinnmans i lifstiden visade tjenstduglighet och pligttrohet,
som ock å den behjertansvärda belägenhet, hvari hans enka sig befinner,
anser jag mig manad att tillstyrka hennes af lotsstyrelsen förordade
ansökning om något årligt understöd, men af skäl, som här
ofvan anförts beträffande fyllnadspensionen för öfverfyringeniören von
Heidenstam, anser jag icke att detta understöd, derest det beviljas,
bör utgå från allmänna indragningsstaten, utan sådana bidrag hvarom
nu är fråga, vare sig i form af pensionsfyllnad till personer i lotsverkets
tjenst eller understöd åt deras efterlefvande familjer, böra bekostas
från lotsverkets medel.

Jag får alltså hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

att Riksdagen ville medgifva det öfverlotsen af lista graden vid
Kalmar lotsplats C. V. Kinnmans enka Johanna Kinnman, född Malmsten,
måtte för sin återstående lifstid tilldelas ett årligt understöd af
300 kronor att utgå från lots- och fyrmedlen äfvensom att, i händelse
af bifall härtill, detta understöd måtte få utgå från och med år 1887.

Nautisk-meteorologiska byrån.

Till 1884 års Riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t på min hemställan
förslag att det å ordinarie stat uppförda anslaget för nautiskmeteorologiska
byrån, 9,000 kronor, måtte i riksstaten såsom reservationsanslag
uppföras, men Riksdagen biföll icke denna framställning,
emedan Riksdagen ansåg ett fast anslags förändrande till vare sig
reservations- eller förslagsanslag icke böra ske utan särdeles tvingande
skäl. Uti en till mig afbiten skrifvelse har styrelsen för nautisk-meteorologiska
byrån förnyat sin framställning om förenämnda förändring af
anslagets natur samt såsom skäl härför upprepat, att, då kostnaderna
dels för anskaffande af helt och hållet nya instrument eller af sådane
i stället för dem, som illa skadats eller gått förlorade, dels ock för
reparationer, icke kunde med någon grad af säkerhet på förhand beräknas,
det kunde inträffa att under vissa år öfverskott uppstode, som

[18.]
Nautiskmeteorologiska
byrån.

Femte hufvudtiteln.

[19.]

Skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. m.

borde till statsverket återlevereras, men under andra deremot brist,
till hvars fjällande medel icke funnes att då påräkna, hvadan i sådant
fall framställning måste göras hos Eders Kongl. Maj:t om bristens betäckande
med medel från hufvudtitelns allmänna besparingar, och att
under sådana förhållanden de tillfälliga behållningarne icke kunde anses
såsom verkliga besparingar å anslaget.

Då, så vidt jag kan se, grunden för ett anslags bestämmande till
reservationsanslag måste vara den, att de utgifter som dermed skola
bestridas, om än i medeltal till beloppet beräkneliga, icke komma att
uppgå till samma belopp det ena året som det andra, hvilket, efter
hvad upplyst blifvit, just är förhållandet med en del af ifrågavarande
anslag, samt då jag i den omständigheten att ett sådant förhållande
vid anslagets första bestämmande möjligen blifvit förbisedt, icke kan
se någon anledning att icke sedermera härutinnan vidtaga en rättelse,
som antagligen skulle leda till bättre hushållning med anslaget och
förebygga särskilda framställningar om uppkomna bristers betäckande,
finner jag i dessa omständigheter ett fullt giltigt skäl att nu hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att anslaget till nautisk-meteorologiska byrån 9,000 kronor må i
riksstaten såsom reservationsanslag uppföras.

I afseende på öfriga ordinarie anslag under femte hufvudtiteln har
jag ingen annan framställning att göra än att, till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må förhöjas från 47,012 kronor till 47,062 kronor.

Visserligen har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 5
November nästlidet år förordnat, att skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan
i Göteborg skall från och med den 1 Oktober innevarande
år skiljas från nämnda skola och tillsvidare vara förenad med
Chalmers tekniska läroanstalt derstädes, men då denna anordning skulle
definitivt vidtagas först sedan det visat sig, att de fördelar, som åsyftats,
genom förändringen vunnes, biföll Eders Kongl. Maj:t icke styrelsens
för nämnda läroanstalt framställning om öfverflyttning på åttonde
hufvudtiteln från anslaget till navigationsskolorna af det för
skeppsbyggeriafdelningen afsedda belopp, utan förordnade att marinförvaltningen
årligen skulle från berörda anslag till styrelsen för Chalmerska
läroanstalten utbetala ett belopp af 8,500 kronor jemte stadgadt
ålderstillägg till lärarne. Kommer framdeles beslut att fattas
derom att skeppsbyggeriafdelningens förening med oftanämnda läroanstalt
skall blifva stadigvarande, bör den föreslagna öfverflyttningen

Femte hufvudtiteln.

af anslagsbelopp från femte hufvud titeln till den åttonde ega rum och
Riksdagens samtycke härtill begäras, men för närvarande föranleder
sagda förening icke någon förändring i anslaget till undervisningsanstalter
för sjöfart, hvilket derföre bör i riksstaten å femte hufvudtiteln
till oförändradt belopp uppföras.

I händelse af nådigt bifall till hvad jag ofvan anfört skulle, såsom
af bilagda förslag till stat synes, den ordinarie staten för år 1888,
med inberäknande af de för handelns behof under femte hufvudtiteln
anvisade anslag, komma att sluta på 6,060,000 kronor, hvilket belopp,
då summan af ordinarie anslagen för innevarande år utgör 5,980,400
kronor, visar en förhöjning i anslag af 79,600 kronor. Då likväl
genom mintillverkningspersonalens öfverflyttning på ordinarie stat det
hittills för denna personals aflöning på extra stat utgående anslag å
19,885 kronor 75 öre besparats, utgör den verkliga förhöjningen i utgifter
endast 59,714 kronor 25 öre.

Extra anslag.

Fartygsmateriel.

Marinförvaltningen har, under förmälan att pansarbåten Svea nu-[20 o. 21.]
mera blifvit af Motala verkstads aktiebolag levererad till flottan och Fa[gyfes1''
att behofvet af de för vårt försvar så vigtiga minbåtarne ännu icke
vore på långt när fyldt, i underdånighet hemställt att Eders Kongl.

Maja täcktes föreslå Riksdagen att bevilja medel till anskaffande af:

dels en ny pansarbåt af Sveas cert samt att, såvida densamma
skall kunna byggas för enahanda belopp som Svea, anslaget i sin helhet
2,868,000 kronor varder på en gång beviljadt, och deraf så mycket
som möjligt, förslagsvis 1,150,000 kronor, anvisadt för år 1888;

dels två första klassens minbåtar, hvardera beräknad att kosta

135,000 kronor, sålunda tillhopa 270,000 kronor.

Då emellertid statsverkets ställning ej lär medgifva anvisande af
så betydliga anslag utöfver den ordinarie riksstaten, och flera andra
sjöförsvarets behof måste tillgodoses, samt nedsättning i de begärda
anslagen för nästkommande år derföre är oundgänglig, torde hvad beträffar
fartygsmateriel anslaget till påbörjande af en ny pansarbåt
jemväl böra nedsättas och de föreslagna minbåtarnes antal minskas från
två till en.

Femte hufvudtiteln.

Behofvet af pansarbåtar af samma cert som den nyligen färdigbygda
Svea i och för våra kusters försvar har af mig vid flera föregående
tillfällen framhållits, och såvidt jag kunnat uppfatta icke heller
blifvit af någon med fog bestridt, om än Riksdagen funnit godt afstå,
eller, såsom under öfverläggningarne derom i Andra kammaren yttrades,
på ett år uppskjuta beviljandet af anslag till ett nytt dylikt fartyg
intilldess att det redan färdigbygda hunnit pröfvas.

Då jag nu går att göra förnyad framställning i detta hänseende,
anser jag mig derföre kunna inskränka mig till en kortfattad redogörelse
angående den erfarenhet, som under sistförflutna året vunnits
beträffande pansarfartyg och minfartyg i allmänhet, sedan jag likväl
först sökt bemöta de hufvudsakligaste skäl, som vid sistlidne års Riksdag
blifvit anförda mot beviljandet af anslag till den då föreslagna
pansarbåten.

Statsutskottet, som afstyrkte förslaget, yttrade dervid:

''»Dä åsigterna ännu torde vara delade angående den för värt sjöförsvar
lämpligaste typen för större pansarfartyg, och det enda större fartyg
af denna cert, till hvars byggande Riksdagen beviljat anslag, ännu icke är
i fullständigt skick, samt erfarenhet sålunda saknas huruvida detta fartyg
verkligen kommer att uppfylla alla de förväntningar man fäst vid detsamma,
anser utskottet det mindre välbetänkt af Riksdagen att nu bevilja
ett så betydligt belopp som det af Kongl. Maj:t här ofvan äskade —)).

Hvad först beträffar att åsigterna skulle vara delade angående den
för vårt sjöförsvar lämpligaste typen för större pansarfartyg, så vågar
jag bestrida detta påstående, såvidt bedömandet deraf beror af verkliga
fackmäns åsigt och af fartygets kostnad. Tvärtom hafva såväl svenska
som främmande länders auktoriteter härutinnan förklarat denna
tyP synnerligen lämplig för våra förhållanden och endast uttalat sin
förvåning öfver att ett så effektivt krigsfartyg kunnat åstadkommas
till ett relativt så billigt pris, och hvad beträffar svenska flottans officerare
och ingeniörer råder derom, såvidt jag kunnat inhemta, endast
en mening och denna mycket fördelaktig, om äfven i mindre detaljfrågor
olika åsigter förefinnas; men hvar finnes väl den fartygstyp,
hvarom alla äro fullkomligt eniga?

Denna inom flottan rådande sällsynta enighet angående Sveas
lämplighet för kustförsvaret torde emellertid vara desto mera beaktansvärd,
som dylik enighet, såvidt man af kända och erkända fakta
kan döma, tillförene aldrig, åtminstone icke under detta århundrade,
ens närmelsevis förefunnits.

Hvad angår statsutskottets betänkligheter huruvida Svea skulle

Femte Imfvudtiteln.

uppfylla de vid detta fartyg fastade förhoppningar, borde dessa betänkligheter
numera hafva fallit, sedan detta fartygs egenskaper af
sjöduglighet och manöverfärdighet samt en fart icke obetydligt öfverstigande
den kontraherade af 14 knop blifvit af vederbörande besigtningsman
och ett stort antal vid försöken närvarande fackmän konstaterade,
och hvilka egenskaper äfven jag vant i tillfälle att vitsorda.

Hvad artilleriet återigen beträffar, har pröfning af detsamma visserligen
ännu icke blifvit ombord å fartyget verkstäld, men torde
komma att ega rum, innan nu föreliggande fråga kommer till afgörande
inom Riksdagen. Redan nu kan likväl den upplysning meddelas,
att pansarbåten Svea har kraftigare bestyckning än något annat, vare
sig svenskt eller utländskt pansarfartyg af samma storlek, och att vid
i England verkstäld profskjutning i närvaro af en svenska flottans besigtningsofficer
dess kanoner, synnerligen de gröfre, åstadkommit icke
obetydligt större effekt än leveranskontraktet bestämde.

Med tornkanonerna erhölls med stridsladdning (113 kilogram) en
utgångshastighet af 646 meter (i stället för betingade 620), en större
hastighet än som med någon annan nu befintlig skeppskanon kan åstadkommas,
och vid en till 139 kilogram ökad laddning uppgick utgångshastigheten
till icke mindre än 698 meter eller 2,292 fot.

De förväntningar man i omförmälda hänseenden fäst vid detta fartyg
synas sålunda icke allenast fullt realiserade utan öfverträffade, och
de af utskottet anförda skäl för afslag numera undanröjda.

Äfven under öfverläggningen i kamrarne uttalades åtskilliga anmärkningar,
såsom

att Svea vore för liten att hålla öppna sjön och der följaktligen
icke syntes kunna uppfylla den roll, som vore henne tillämnad, men
återigen för stor att manövrera i skärgården;

att kostnaden för detta fartyg ginge till en och en half million
per kanon;

att, då det redan nu är otillräcklig tillgång på befäl, detta skulle
blifva fallet i ännu högre grad, om vi skaffade oss flera fartyg af
större dimensioner;

att då, enligt befästningskomiténs uppgift, en kanon i fast läge
endast kostade en femtedel af priset för en kanon på rörligt däck, det
ville synas som vore det ett mera betryggande system om minbåtarne
hade sitt skydd i strandbatterier eller fasta befästningar, än i flytande
pansarbåtar af oviss konstruktion, samt

att torpedobåten dödat pansaret och pansarbåtarnes tid sålunda
vore förbi.

Femte hufvudtiteln.

Om det än kan synas öfverflödigt att bemöta ofvanstående anmärkningar,
anser jag mig likväl, för den händelse möjligen å någon
af desamma skulle fästas afseende, böra deröfver yttra mig.

Påståendet att Svea är för liten att hållna öppna sjön är helt och
hållet ogrundadt. Detta fartyg kan, om så skulle påfordras, trotsa
verldshafvens stormar lika väl som något annat fartyg och följaktligen
äfven i öppen sjö uppfylla sitt ändamål, hvilket utöfver hennes uppgift
i skäl-gården endast är att kunna förflytta sig till hvilken plats
som helst å våra kuster, der hennes närvaro erfordras. Hon är icke
heller för stor att navigera i skärgården, der hon på grund af sitt
ringa djupgående flyter fram genom de flesta farleder, som kunna
ifrågakomma, och kan med tillhjelp af sina tvenne propellrar manövrera
i de trångaste farvatten, hvilket liksom sjö dugligheten blifvit under
de verkstälda profresorna på ett fullt tillfredsställande sätt ådagalagdt.

Att kostnaden för Svea skulle uppgå till en och en half million
kronor per kanon är uppenbarligen antingen ett räknefel eller beroende
af bristande sakkännedom. Detta fartyg är nemligen bestyckadt
med två 25 cm. (29.75 tons) och fyra 15 cm. kanoner, således sex
gröfre pjeser förutom maskinkanoner, minattiralj m. m., under det att
hela dess kostnad icke öfverstiger 2,868,000 kronor.

Att vidare tillgången på befäl skulle blifva ännu otillräckligare än
för närvarande, om fartyg med större dimensioner byggdes, är icke
heller enligt med förhållandet. Det är icke de större modernare krigsfartygen,
som kräfva mycket befäl och manskap, men väl de föråldrade,
såväl stora som små fartygen och de oumbärliga öfningsfartygen.
Sålunda kräfver Svea icke större antal officerare än ångfregatten
Vanadis eller hvardera af ångkorvetterna Balder, Freja och
Saga samt segelkorvetterna Norrköping och Eugenie, af hvilka likväl
de tre förstnämnda är o omkring två tredjedelar och de öfriga
endast hälften så stora som Svea och, hvad detta sistnämnda fartygs
hela besättningsstyrka angår, är den endast omkring hälften så
stor som den, hvilken erfordras för fregatten Vanadis och hvardera af
de omnämda segelkorvetterna samt icke obetydligt mindre än för
hvardera af de öfriga tre fartygen, på samma gång som Svea utan
synnerlig risk kunde upptaga strid mot alla de öfriga sex fartygen
tillhopa, ehuru dessa hafva en sammanlagd manskapsstyrka omkring
tio gånger större än Sveas. Dessutom äro de äldre fartygen i saknad
af nödigt skydd mot fiendens artilleri och handvapen, hvarigenom
manspillan å dessa måste blifva oerhördt mycket större.

Femte hufvudtiteln.

Hvad beträffar att i stället för pansarbåtar till minbåtarnes skydd
anlägga strandbatterier och fasta befästningar, så vill jag icke bestrida
att sådana kunde blifva mera betryggande än de få pansarbåtar vi
kafva utsigt att kunna förskaffa oss, detta dock endast under den förutsättning
att vi egde erforderliga medel till uppförande af dylika befästningar
å alla vigtigare punkter vid vår mer än 200 mil långa kust
samt manskap till deras försvar; ty skulle vi binda våra minbåtar vid
de få befästningar, som nu finnas eller som rimligtvis kunna komma
att uppföras, ock kvilka naturligtvis vore af fienden kända ock derföre
kunde undvikas, men lemnade kela den öfriga kusten utan försvar, då
torde till ock med en enda pansarbåt med ett hälft dussin minbåtar,
kvilka alla kunde förflyttas till den punkt, som för tillfället hotades,
vara till vida mera gagn för försvaret.

Endast tillvaron af dylika fartyg ock ovissheten om ock kvar desamma
kunde befinna sig, skulle otvifvelaktigt ingifva en annalkande
fiende större betänkligheter ork fördröja hans rörelser.

Hvad slutligen vidkommer att torpedobåten dödat pansaret och
att pansarfartygens tid vore förbi, synas visserligen enligt från olika
håll ingångna meddelanden dessa åsigter åtminstone i Frankrike vunnit
många om än tillfälliga anhängare, deribland flera framstående
män såväl inom som utom franska marinen. Franska republikens sjöminister,
amiral Aube, som äfven för en tid hyllade denna åsigt, instälde
derföre år 1885 byggandet af pansarfartyg, men ansåg sig, innan
mera omfattande reformer vidtoges, böra anställa försök i större
skala än hvad dessförinnan egt rum. Dessa försök, som anställdes
förliden sommar i Medelhafvet, utföllo dock helt annorlunda än bemälde
minister beräknat, ehuru minbåtarne understöddes af ett pansarfartyg
ock tre kryssare samt den mot dessa opererande pansareskadern
icke var så sammansatt som amiral Aubes motståndare ansågo
att den under ett kommande krig borde vara. Af 21 minbåtar voro
nemligen vid öfningarnes slut endast 4 i brukbart skick oaktadt det
blott varit fråga om fredliga manövrer.

Om således, enligt hvad i derom afgifven rapport säges, utgången
blifvit ett nederlag för den imaginära minbåt, som skulle omöjliggöra
pansarfartygens uppträdande, så kar den dock visat att minbåten, sedan
en del olägenheter blifvit afhjelpta, är ett vapen, som under ett framtida
sjökrig kommer att spela en stor roll ock tvinga eu flotta att vidtaga
särskilda försvarsåtgärder och försigtighetsmått, men endast under
det vilkor att dessa båtar, äfven då de användas för kustförsvar, äro

Femte hufvudtiteln.

understödda af pansarfartyg, såvida de skola med någon utsigt till
framgång kunna upptaga striden mot dylika fartyg.

Befälhafvarne för de vid ofvannämnda manövrer opererande afdelningarne
hafva äfven båda uttalat sig för fortsatt anskaffning af pansarfartyg
och ingen torde numera i Frankrike yrka på inställande af sådana
fartygs byggande.

En kommission, som i Frankrike nedsattes för att yttra sig öfver
meranämnda öfningar, kom likaledes till det resultat att minbåtarne
endast hafva någon betydelse, då de äro under skydd af pansarfartyg,
bvilka fortfarande komma att blifva hufvudvapnet.

I det af deputerade kammaren nedsatta utskott har jemväl amiral
Aube förklarat, att enligt hans mening borde man icke allenast fortsätta
det för en tid nedlagda arbetet på påbörjade parsarfartyg utan
äfven sätta nya af samma storlek (7,000 å 8,000 tons) i arbete. Enahanda
åsigt bar äfven uttalats af herr Ménard-Dorian, hvilken sjöministern
skickat att såsom sin representant öfvervara manövrerna.
Han yttrar nemligen att man måste fortsätta att b}^gga torpedobåtar
och söka förbättra dem, men att det vore farligt att uppgifva byggandet
af pansarfartyg, alldenstund det ännu vore obevisadt att deras tid
vore förbi, hvarföre han på det enträgnaste tillstyrkte utskottet att
föreslå anskaffandet af nya pansarfartyg.

Angående de öfningar som förliden sommar, bland annat jemväl
i enahanda syfte, nemligen bedömandet af pansarbåtars och minbåtars
relativa betydelse, utfördes bär i landet, rapporterar eskaderchefen:

»Vid hvarje stridsöfning, hvaruti minbåtarne deltaga, visar sig tydligen
behofvet af att på något sätt bringa detta bräckliga, men på samma
gång oerhördt kraftiga vapen till att, innan det utsättes för att oskadliggöras
af artillerielden, komma sin fiende så nära att minorna hinna
afskjutas. Snabbeldens verkan utsträckes ju genom ökade initialhastigheter,
till allt längre afstånd, derjemte ökas antalet kulsprutor och
revolverkanoner m. fl. ombord å örlogsfartygen. Minbåtarne blifva derföre
utsatta för en allt farligare eld, mot hvilken de icke hafva annat
skydd än sin ringa träffyta och sin snabbhet. Det synes mig sannolikt
att den gräns snart är uppnådd utöfver hvilken snabbheten icke
kan uppdrifvas. Deremot har träffytan all utsigt att ökas med de
större fordringar på sjöduglighet och sjelfständighet, som mer och mer
ställas på minbåtarne. Af dessa skäl synes det mig tydligt att det är
omöjligt att uttaga full verkan emot fienden af ett antal minbåtar, med
mindre man eger några pansarbåtar för att sätta minbåtarne i stånd
att utan alltför stor risk komma fienden tillräckligt nära.

Femte liufrudtiteln.

Det synes mig således aldeles oundvikligt att minbåtar beledsagas
af ett antal pansarbåtar, då de skola framgå till anfall.»

Såväl i England som Ryssland, Österrike och Italien fortgår liksom
numera i Frankrike byggandet af pansarfartyg, ehuru af vida större
dimensioner än Sveas. Endast i Tyskland synes man utan att hafva
frångått byggandet af större fartyg adopterat ett system, tydligen närmande
sig Sveatypen, nemligen s. k. pansrade kanonbåtar, hvilka till
ett antal af 10 äro föreslagna till försvar af flodmynningarne, och beräknade
att kosta 3 millioner mark hvardera eller ungefär detsamma
som Svea.

På grund af hvad sålunda är anfördt och då jag fortfarande vidhåller
att byggandet af såväl pansarbåtar som minbåtar äfven hos oss
icke bör försummas, får jag underdånigst hemställa att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af Riksdagen begära:

dels 2,868,000 kronor till byggande af en pansarbåt af Sveas cert,
hvarvid den af Marinförvaltningen för år 1888 föreslagna summan torde
kunna nedsättas till 700,000 kr.

dels till anskaffande af en l:a klassens minbåt 135,000 kronor.

Artillerimateriel.

F22 o. 23.1

Anskaffningen af den för flottans fartyg och sjöbefästningarne vid L Artilleri-’J
Carlskrona nu erforderliga artillerimateriel har af marinförvaltningen materiel,
upptagits till en kostnad af 1,002,400 kronor, men förvaltningen har
emellertid ansett sig böra för år 1888 hemställa om anvisande för i
fråga varande ändamål af allenast 300,000 kronor, deraf för flottans
fartyg 200,000 kronor och för sjöbefästningarna vid Carlskrona 100,000
kronor.

Hvad den för flottans fartyg behöfliga artillerimateriel angår har
marinförvaltningen anfört, att bland de i sådant afseende för år 1887

anmälda behof upptagits:

1,650 repetergevär å 50 kr............................................................ 82,500: —

900 revolvrar » 35 » ............................................................ 30,500: —

brunt krut................................................................................................ 60,000: —

Då emellertid sistlidne års Riksdag för artillerimateriel anslog ett
vida mindre belopp än hvad af marinförvaltningen blifvit föreslaget,
har nyssnämnda behof icke i vidsträcktare mån kunnat fyllas än att
af detta anslag anvisats medel till anskaffning af 600 revolvrar för
21,450 kronor och 10,000 kg. brunt krut för 30,500 kronor. Sålunda

Femte hufvudtiteln.

qvarstode beliofvet af — förutom en del annan materiel repetergevär,
ökadt antal revolvrar och större qvantitet brunt krut, hvarför kostnaden
beräknades till följande belopp, nemligen:

för 1,650 repetergevär å 50 kr................................................... 82,500: -—•

» 300 revolvrar, hvilka till följd af förhöjdt upphand lingspris

numera måste upptagas till 40 kr. stycket 12,000: —

» brunt krut med kärl .......................................................... 29,500: —

tillhopa kr. 124,000: —;

och har marinförvaltningen anmält att, förutom nämnda
summa, erfordrades till anskaffning af kanoner, lavetter,
projektiler, kulsprutor m. in. kr. 359,990: —
hvarutaf likväl, vid det förhållande att anskaffningen
af denna kompletteringmateriel utan större olägenhet
kunde fördelas på flera år, för år 1888 vore behöfligt
ett belopp af............................................................................. 76,000: —;

hemställande marinförvaltningen alltså om extra anslag

för i fråga varande ändamål af ................................. kr. 200,000: —.

Beträffande artillerimateriel för sjöbefästningarna vid Carlskrona
har marinförvaltningen anmält, att den materiel, som på grund af nu
gällande bestyckningsplan för Kungsholms fästning och befästningarne
vid Hästholmen ytterligare erfordrades, beräknats medföra en kostnad
af 518,410 kronor. Ehuruväl denna anskaffning syntes vara för försvaret
oundviklig och ej böra anstå på obestämd tid, har marinförvaltningen
likväl ansett anskaffningen af i fråga varande materiel kunna
fördelas på fem år och fördenskull hemstält om ett extra anslag för
år 1888 af 100,000 kronor.

I sammanhang med ofvanberörda framställningar har marinförvaltningen
omförmält att, sedan 1884 års Riksdag beviljat ett extra anslag
af 246,400 kronor till artilleri- och utredningsmateriel för redan befintliga
fartyg, samt Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 23 Maj
1884 af berörda belopp stält till marinförvaltningens förfogande 82,500
kronor för anskaffande af 11 st. 12 cm kanoner, så hade vid anskaffningen
af dessa kanoner genom opåräknad prisnedsättning uppstått en
behållning af omkring 27,000 kronor, hvilken tillgång syntes böra användas
för tillgodoseende af beliofvet utaf artillerimateriel för flottans
fartyg, utöfver hvad för sådant ändamål blifvit såsom extra anslag
begärdt.

Femte hufvudtiteln.

Det vore visserligen högeligen önsldigt att kunna föreslå Eders
Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära hela den af marinförvaltningen
föreslagna anslagssumma, men med afseende å nödvändigheten att,
såsom förut är nämndt, för närvarande så vidt möjligt begränsa beloppen
af de extra anslagen för sjöförsvarets behof nödgas jag tillstyrka nedsättning
i detta anslag från begärda 300,000 till 100,000 kronor, dock
att .derutöfver måtte för ifrågavarande ändamål jemväl få användas
ofvanberörda behållning af 27,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra framställning
till Riksdagen

att till artillerimateriel för år 1888 anvisa å extra stat kr. 100,000,
samt att det öfverskott af 27,000 kronor, som uppkommit å det
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 23 Maj 1884 till marinförvaltningens
förfogande stälda belopp af 82,500 kronor för anskaffande
af 11 st. 12 cm kanoner, må få användas till anskaffning af artillerimateriel
för flottans fartyg.

Minväsendet.

Rörliga minförsvaret. Uti sin skrifvelse angående behofvet af extra
anslag anmäler marinförvaltningen att, för att med endast en utredning
af sjelfgående minor förse de minfartyg och båtar vi redan ega samt
de två första klassens minbåtar, till hvilkas byggande marinförvaltningen
föreslagit att af innevarande års Riksdag anslag skulle äskas,
erfordras, utöfver det antal minor, som redan finnas och med tillgängliga
medel kunna anskaffas, 28 stycken 14 tums sjelfgående minor,
hvardera beräknad att kosta 9,000 kronor eller tillsammans 252,000
kronor, hvilket belopp marinförvaltningen föreslår måtte för detta
ändamål begäras.

Då likväl, på sätt jag här ofvan hemställt, Eders Kongl. Maj:t af
innevarande års Riksdag skulle begära anslag till endast en minbåt,
kan det af marinförvaltningen beräknade antalet minor nedsättas till
24, och får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t till
anskaffande af sistnämnda antal 14-tums sjelfgående minor måtte af
Riksdagen begära ett extra anslag för år 1888 af 216,000 kronor.

Fasta minförsvaret: I afseende på det fasta minförsvaret har
marinförvaltningen hemställt, att anslag till följande ändamål måtte
begäras:

[24.]

Rörliga minförsvaret.

Fasta minförsvaret.

Femte hufvudtiteln.

Till anskaffning af reservmateriel och inventarier......... kr,

Till anläggande af två syftstationer vid vestra inloppet
till Carlskrona ......................................................... »

Till anläggande af tänd- och syftstationer vid Oskar

Fredriksborg och Vaxholm................................................ ))

Till anskaffning af elektriska kablar ................................. »

Till mintillverkningspersonalens aflöning det hittills
utgående beloppet 19,885 kronor 75 öre ökadt med
aflöning till en miuingeniör vid Carlskrona station

eller till.................................................................................... ))

Till minväsendets utveckling .............................................. »

55,000: —

24,000: —

58,300: —
25,000: —

23,885: 75.
15,000: —

Tillhopa kr. 201,185: 75.

Huru önskvärdt det än vore att samtliga ofvannämnda behof kunde
tillgodoses, måste likväl, med afseende på angelägenheten att, på sätt
'' jag redan förut framhållit, begränsa utgifterna inom de beräknade
statsinkomsternas belopp, med en del af de föreslagna anskaffningarne
och arbetena anstå till ett annat år. De som sålunda med minsta
olägenheten synas mig kunna undanskjutas äro:
anslag till reservmateriel,

anslag till anläggande af syftstationer vid vestra inloppet till
Carlskrona, enär detta, om så skulle erfordras, kan spärras medelst
kontaktminor, samt

anslag till elektriska kablar.

[25.]

Tand- och Deremot anser jag att, då minspärrningarne vid Oskar Fredriks syf‘stationer.

porg 0eh Vaxholm i öfrigt kunna sättas i fullständigt skick, de derstädes
för försvaret erforderliga tänd- och syftstationer så snart som
möjligt böra anläggas, emedan minspärrningar derstädes eljest äro
utan betydelse och angeläget synes vara, att den inre försvarslinien
i första hand ordnas; hvarföre jag hemställer att Eders Kongl. Maj:t
ville för nämnda ändamål af Riksdagen för år 1888 äska det härför
behöfliga anslag 58,300 kronor.

[26.]

Minväsendets Genom mintillverkningspersonalens öfverflyttning på ordinarie stat,
utveckling, gatt jag här ofvan i fråga om sjömanskårens omorganisation föreslagit,
samt då jag jemväl på ordinarie stat upptagit aflöning till 2
miningeniörer, deraf en vid Stockholms och en vid Carlskrona station,
kommer det af marinförvaltningen för dessa behof ifrågasatta extra
anslag icke att här upptagas; hvaremot för minväsendets utveckling

Femte lmfyudtitelii.

ett mindre anslag hädanefter som hittills bör å extra stat uppföras,
hvilket anslag jag till jemnande af extra anslagens slutsumma föreslår
till 6,517 kronor 70 öre.

Med tillämpning af det nu anförda skulle i stället för de af marinförvaltningen
föreslagna 201,185 kronor 75 öre för det fasta minförsvaret
under år 1888 på extra stat uppföras allenast 64,817 kronor
70 öre.

Fullbordande af ett minskjul. Till byggand e af ett min skjul vid
Stockholms station, afsedt för förvaring under vintern af stationens
minbåtar, beviljade nästlidet års Riksdag ett belopp af 107,600 kronor
samt anvisade, då anslaget ansågs utan olägenhet kunna på två år fördelas,
häraf för innevarande år halfva beloppet 53,800 kronor. Till
fullbordande af ifrågavarande byggnad bör alltså återstoden af det
beviljade anslaget för år 1888 anvisas och jag får fördenskull underdånigst
anhålla att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till
fullbordande af det beslutade minskjulet vid Stockholms station på extra
stat för år 1888 anvisa ett anslag af 53,800 kronor.

Ersättningar och anskaffningar för försvaret af Fårösund.

Uti mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 11
Januari 1886 angående reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel hemstälde jag att till ersättningar och anskaffningar för
försvaret af Fårösund en summa af 376,000 kronor, hvilken af oförutsedda
behof föranledda betydliga utgift skäligen icke borde belasta
samma hufvudtitel, måtte utom densamma af Riksdagen äskas, och
blef den af Eders Kongl. Maj:t med anledning häraf gjorda framställning
äfven bifallen. Uti förenämnda summa ingick äfven ett belopp
af 45,854 kronor 99 öre för åtskilliga på grund af särskilda nådiga
bref genom fortifikationens försorg dels redan utförda dels oafslutade
befästnings- och andra arbeten vid Fårösund, hvaremot kostnaden för
expropriation af mark för samma befästningar, kanonbäddningar, kruthus
m. m., såsom då ännu okänd, ansågs böra framdeles till ersättande
anmälas.

Enligt hvad arméförvaltningen uti skrifvelse den 7 sistlidne December
tillkännagifvit, uppgår summan af de utaf fortifikationen bestridda
utgifter till 67,306 kronor 29 öre, deraf för kanonbäddningarne
9,087 kronor 43 öre samt för krutliuset 5,769 kronor 29 öre, hvadan,

[27.]

Fullbordande
af ett minskjul.

[28 0.29.]

Ersättningar
och anskaffningar
för
försvaret af
Fårösund.

Femte hufvudtiteln.

efter afdrag af 140 kronor, Rom influtit för försåldt virke och skogsaffall,
utöfver redan beräknade 45,854 kronor 99 öre erfordras ytterligare
21,311 kronor 30 öre till ersättande af de sålunda af fortifikationen
utbetalda förskott. Härtill bör ock läggas en summa af 500
kronor, som enligt kontrakt med entreprenören af kruthusbyggnaden
vid slutliqviden innehållits för att till honom utbetalas först sedan den
tid af ett år förflutit hvarunder entreprenören är skyldig att för byggnadens
bestånd ansvara. Ersättningssumman till fortifikationen kommer
således i sjelfva verket att uppgå till 21,811 kronor 30 öre.

Af de arbeten, som blifvit anbefalla till utförande, återstå ännu
upprensning af norra inloppet till Fårösund till sådant djup att det
kan begagnas af flottans mindre djupgående fartyg, samt expropriation
af erforderlig mark för befästningarne. I afseende å förstnämnda arbete
torde jag få upplysa, att marinförvaltningen på grund af lemnadt
nådigt bemyndigande uppgjort kontrakt med ingeniören S. Jehander
om upprensning sf nämnda farled till ett pris icke öfverstigande 12,000
kronor äfvensom att arbetet, hvilket enligt kontraktet skall vara färdigt
senast före den 1 Juli innevarande år, redan är till hälften fullbordadt.
Kostnaden för expropriation af marken, hvilken förrättning, enligt
hvad upplyst blifvit, icke lärer kunna företagas förr än under instundande
vår, kan deremot icke nu uppgifvas utan torde framdeles få
anmälas till ersättning.

Men utöfver de sålunda redan anbefalda arbeten erfordras ytterligare
anordningar och anskaffningar vid Fårösund, för hvilka behof
jag nu får i underdånighet redogöra.

Med anledning af min uti embetsskrifvelse den 6 sistlidne Augusti
till marinförvaltningen gjorda anmodan att, efter vederbörandes hörande,
inkomma med förslag angående dels den bevakning, som för tillsyn af
befästningarne vid Fårösund der borde finnas och huru åt denna skulle
beredas lämplig bostad, dels åtgärder för vården och skyddet af dessa
befästningar och deras bestyckning, dels de vidare anordningar, som
möjligen kunde finnas erforderliga, för att befästningarna samt förråden
med dithörande byggnader och inrättningar skulle komma i det
fullständiga skick, som med deras ändamål afsåges, inkom marinförvaltningen
don 9 derpåföljde november med de af stationsmyndigheterna
i Stockholm afgifna, af ritningar och kostnadsförslag åtföljda
yttranden i berörda hänseenden äfvensom med eget anförande i ämnet,
och inhemtas af dessa handlingar hufvudsakligen:

att för bevakningspersonalen, som enligt stationsbefälhafvarens
af marinförvaltningen biträdda förslag borde utgöras af en i tjenst

Femte liufvudtitcln.

varande eller pensionerad underofficer af flottan, en vapensmed eller
en eljest i vapensmedsyrket tillräckligt hemmastadd man, för vård af
dyrbarare och ömtåligare delar af kanonmekanismer och lavettage, samt
en vaktkarl, erfordrades ett boningshus af trä, innehållande 2 rum och
1 kök till underofficeren, 1 rum och 1 kök till hvar och en af den
öfriga personalen samt 1 rum med eldstad för förvarande af nämnda
artillerimateriel;

att, utom det för minmaterielen afsedda nybyggda förrådshuset,
erfordrades ett hus för vågning och förvaring af projektiler och öfrig
artillerimateriel;

att den till minförrådshuset ledande brygga borde fullbordas medelst
landfästes anbringande samt bryggans förseende med 2:ne spår
för att derigenom kunna påskynda inlastningar af minmateriel, då
spärrningar med minlinier skulle utföras;

att materialier, bestående af jernvägsskenor, till blindering af tändstationernas
tak äfvensom till täckning af håltraverserna i batterierna

I och III borde anskaffas;

att ammunitionsförrådet borde fullständigas till det antal granater,
skrå, karduser, perkussionsrör m. m., som funnes bestämdt uti den af
marinförvaltningen faststälda utredning för batterierna vid Fårösund
äfvensom

att en del på särskilda förteckningar upptagna inventarier för
min- och artilleridepartementen, transportvagn för krut samt en mindre
båt för bevakningspersonalen borde anskaffas.

Kostnaden för de sålunda anmälda nya behofven har beräknats
till följande belopp:

för boningshus åt bevakningspersonalen in. m.............

hus för projektiler,
fullbordande af bryggan till minförrådshuset.

täckningsmaterialier ...............................................

ammunitionsutredning .............................................

inventarier för mindepartementet ......................

d:o för artilleridepartementet................

en transportvagn.......................................................

en mindre båt för bevakningspersonalen .......

14,500

3,500

2,600

11,633

11,968

1,194

805

100

271

tillsammans kr. 46,571

Under den tid arbetena pågått vid Fårösund och äfven efter deras
fullbordande har tillsynen öfver den tid efter annan dit-förda, flottan
tillhörande krigsmateriel varit uppdragen dels åt en underofficer vid

Femte hufvudtiteln.

Gotlands nationalbeväring och dels åt en underofficer vid flottans härvarande
station, hvilken senares kommendering ännu fortfar. Men då
vården och tillsynen öfver den redan befintliga dyrbara materielen icke
kan med full trygghet och för längre tid uppdragas åt en enda person
och detta ännu mindre kan ske, om samma materiel, såsom här ofvan
framstälts, blifver ytterligare tillökad, anser jag, lika med marinförvaltningen,
att bevakningspersonalen bör förstärkas till det uppgifna antalet
af tre personer, och är dervid af synnerlig vigt att erhålla en i
vapensmedsyrket kunnig person för vård och tillsyn öfver de dyrbara
och ömtåliga kanonmekanismerna. Hittills har, om ock med svårighet,
bostad kunnat beredas vid Fårösund för den derstädes nu stationerade
underofficeren, hvars kommendering också endast är att betrakta såsom
tillfällig; men, derest en bevakning, hvars åligganden skola fortgå år
från år, kommer att anställas, måste, om densamma skall kunna till
afsedt gagn fullgöra sina skyldigheter, en mera fast och ordnad bostad
beredas dem än hvad som varit nödvändigt med afseende å en för
någon kortare tid beordrad person. Jag anser således att det är af
högsta vigt att ett lämpligt boningshus, hvartill ritningar och kostnadsförslag
finnas uppgjorda, blifver för den nu ifrågasatta bevakningspersonalen
vid Fårösund uppfördt. Emot öfriga af marinförvaltningen
och stationsmyndigheterna såsom behöfliga anmälda anskaffningar och
anordningar äfvensom de derför beräknade kostnader har jag icke
heller något att erinra utan får desamma tillstyrka.

Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till ofvanstående
framställning får jag alltså tillstyrka att Eders Kongl. Maj:ts
täcktes hos Riksdagen såsom extra anslag för år 1888 begära:
dels till bestridande af återstående kostnader för redan anbefalda arbeten
vid Fårösund nemligen:

ersättning åt fortifikationen för förskottsvis utbetalda medel för
flottans behof.................................................. 21,811: 30.

upprensning af norra inloppet till Fårösund 12,000: — 33,811: 30.
dels till nybyggnader och andra anskaffningar derstädes ... 46,571: —

Sammanlagda summan af de för år 1888 erforderliga extra ordinarie
anslag under femte hufvudtiteln skulle alltså, såsom af ofvannämnda
förslag till stat synes, utgöra 1,400,000 kronor.

Slutligen torde jag böra omförmäla att marinförvaltningen föreslagit
framställningar om extra anslag dels för tillbyggnad af underbefälsskolans
hus i Carlskrona, 177,300 kronor, deraf för år 1888

125,000 kronor, dels ock till kajbyggnad och strandskoning å flottans

Femte hufvudtiteln.

varf i Stockholm tillhopa 55,000 kronor; men ehuru båda dessa arbeten
äro väl behöfliga, måste de dock för närvarande stå tillbaka för
de vida vigtigare behofven af krigsmateriel, hvilka, såsom af det föregående
synes, endast kunnat till de aldra nödvändigaste delarne tillgodoses.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och
hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med
befallning tillika att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem
F. Wrangel.

Femte hufvudtiteln

Stat

för Femte Hufvudtiteln år 1888.

	Anvisning kontant.	i	Indelning ocli dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.		Summa Summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
Departementet och öfverstyrelsen. Departementschefen.................................... Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kan-sli samt kommandoexpeditionen.................. Marinförvaltningen ....................................	Kronor. 17,000 26,800 38.600	ö.	Kronor.	tf.	Kronor.	tf.	Kronor. 17,000 26,800 38,600	tf.	Kronor.	ö.
S:gr Flottans personal. Aflöning för flottans kårer och stater: Nuvarande anslag............ 1,211,184: — Tillkommer: Till utbildande af reservbefäl 13,350: — u aflöning åt 2 miningeniörer 8,000: — » påbörjande af sjömanskå-rens uppsättning......... 67,000: — » aflöning till mintillverk- ningspersonalen.......... 13,200: —	82,400	—	—	—	—	—	82,400		82,400	—
1,312,734						1,312,734
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-kinge län och Södra Möre härad af Kalmar o Alderstillägg, förslagsanslag ..................... Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,	114.000 82,000 287,500 452,450 140.000	—	—	—	—	—	114,000 32.000 287 500
						452,450 101,900 140,000
Båtsmansindelningen .. .............................. Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, förslagsanslag .......................................	—	75,500	—	26,400	—	—
S:gr	2,338,684	—	75,500	—	26,400	—	2,440,584	—	2,440,584	—
Flottans materiel. Flottans nybyggnad ocli underhåll, reservations-anslag ................................................	1,200,000	J_				1,200,000	i	1,200,000
Transport	—		_		__	—	--	-\|	3,722,984	—

Femte lmfrucltiteln

			Indelnin	g och dermed
	Anvisning kontant.		jemförlig anvisning på förslag.		Summa.		Summa Summarum,
			Friheter.	Ersättning	ar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.
Transport	—	—	—	—	—.	—	—	—	3,722,984	—
Diverse anslag''.
Elottans öfningar, reservationsanslag ............	670,000	—	—	—	—	-	670,000	—
Sjöbeväringens vapenöfningar, förslagsanslag... Undervisningsverken:	72.400	—	—	—	—		72,400	—
Sjökrigsskolan ................. 31,040: — Skeppsgosseskolan ............ 8,780: —	39,820 60,000						39,820 60,000
Sjökarteverket, reservationsanslag.................. Stipendier åt sjöofficerare under anställning i	-	—	-	—	—	—

utländsk tjenst eller kommendering utrikes ..	15,000	—	—	—	—	—	15,000	—
Durchmarschkostnader, reservationsanslag ......	30,000	—	—	—	—	-	30,000	-
Sjukvård................................................	39,000	—	—	—	—	—	39,000	—
Diverse hell of............................................	19,175	—	—	—	—	—	19.175	—
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag	15,000	—	—	—	—	—	15,000	—
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för-
slagsanslag............................................	47,062	—	—	—	—	—	47,062	—
Extra utgifter ........................................	12,500	—	—	—	—	—	12,500	—
S:gr	1,019,957	-	—	—	—	—	1,019,957	—	1,019,957	—
Summa för sjöförsvaret	4,641,041	—	75,500	—	26,400	—	-—-	—	4,742,941	—
Handeln.
1 Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsan-
stalterna, reservationsanslag .....................	1,200,000	—	405	—	4	—	1,200,409	—		1
Undervisningsanstalter för sjöfart................	94,650	—	—	—	—	-	94,650	—
N autisk-meteorologiska byrån,reservationsanslag Ålderstillägg för personalen, vid undervisnings-	9,000	—	—	—	—	—	9,000	—
anstalterna för sjöfart och föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000						13.000
Summa för handeln	1,316,650	—	405	—	4	—	1,317,059	—	1,317,059	—
Summa för 5:te hufvudtiteln	5,957,691	-	75,905		26,404	—	—	—	6,060,000	—

Femte hufvudtiteln.

Extra ordinarie anslag.	Kronor.	Ö.
Till genomförande under år 1888 af löneregleringen för flottan...................................................	50, (§0	—
» påbörjande af en pansarbåt............................................................................................	700,000	—
» anskaffning af en l:a klassens minbåt.......................................................................	135,000	—
» artillerimateriel...........................................................................................................	100,000	—
» anskaffande af sjelfgående minor ...................................................................................	216,000	—
» tänd- och syftstationer vid Oscar Fredriksborg och Waxholm.............................................	58,300	—
» minväsendets utveckling...............................................................................................	6,517	70
» fullbordande af ett minskjul vid Stockholms station .........................................................	58,800	—
» ersättning af kostnader för redan beslutade arbeten vid Fårösund ......................................	33,811	30
» nybyggnader och anskaffningar derstädes ........................................................................	46,571	—
Summa	1,400,000	—

Stockholm, K. L. Beckman, 1887.

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12
Januari 1887.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade
härvid beträffande anslagstitlarne:

Bill. till Rihd. Prat. 1887. 1 Samt. 1 Afä. 1 Raft.

Sjette hufyudtiteln.

Kommerskollegium.

A.) Kommerskollegium och Patentbyrån.

I sammanhang dermed, att Eders Kongl. Maj:t den 22 nästlidne December
på derom gjord ansökning behagade bevilja ett kommersråd nådigt
afsked, förordnade Eders Kong], Maj:t att embetet skulle med 1886
ars utgång indragas och de samma embete tillhörande göromål på visst
angifvet sätt å kommerskollegiets öfriga tre rotlar fördelas. Den i
samband härmed ledigblifna kommersrådslönen, 4,500 kronor, står följaktligen
för innevarande år, jemlikt Riksdagens år 1886 gjorda medgifvande,
till Eders Kongl. Maj ds disposition för att, i den mån sådant
är erforderligt, användas för bestridande af göromålen inom kollegiet
eller för beredande åt dess embetsmål! och visse tjenstemän af samma
aflöningsförmåner, som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta;
och torde jag framdeles, efter det kollegiets t. f. president inkommit med
yttrande i ämnet, få underställa Eders Kong]. Maj:ts pröfning förslag,
huru så väl den nu ledigblifna kommersrådslönen som öfriga aflöningsbelopp,
i fråga om Indika Riksdagen lemnat enahanda medgifvande,
må kunna för detta år lämpligast disponeras.

Då emellertid förenämnda indragning af ett kommersrådsembete
kommer att medföra icke obetydlig tillökning i arbetet så väl för kollegiets
embetsmän som flere af dess tjenstemän, oaktadt vissa förenklingar
i arbetssättet föreskrifvits för att möjliggöra arbetets fördelning
på endast tre rotlar, torde de skäl, som föranledt Riksdagen att för innevarande
år lemna ofvanberörda medgifvande, vara i än högre grad bestämmande
i afseende på förhållandena för år 1888, helst hela den
lediga kommersrådslönen synes behöfva tagas i anspråk för att förenämnde
embets- och tjenstemän skola kunna erhålla enahanda löneförmåner
som motsvarande tjenstemän i andra embetsverk. För att detta
skall kunna ske erfordras derjemte, att äfven för år 1888 beviljas enahanda
tillfälliga löneförbättring, som under senare åren medgifvits,
dock att sammanlagda beloppet af löneförbättringarna nedsättes med
900 kronor, motsvarande hvad som belöper å en kommersrådslön i
lägre graden, eller sålunda från 8,540 kronor, som för innevarande år
äro anvisade, till 7,640 kronor. Jag hemställer derför i underdånighet,
att Eders Kongl. Majd täcktes föreslå Riksdagen att

Sjette lmfvndtiteln.

LX*J

dels, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att med Rätt för komsamma
belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman, med undan- lediga löner,
tag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1888, på extra Vattring för
stat för år 1888 anvisa 7,640 kronor, kommerstoi dels

medgifva att intill slutet af år 1888, i den mån sådant är leglum''
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande
åt bemälde embets- och tjensteman af samma aflöningsförmåner,
som andre med dem likstälde tjensteman åtnjuta, af Eders
Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som äro
i kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom
kollegiet, i afseende å Indika indragning kan eg a rum eller förändring
eljest vidtagas.

■ . . . t2'']

Hvad angår patentbyrån, tillstyrker jag i underdåninghet, att Eders Angående.
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad för inne- p0SltI0n a
varande år är bestämdt, medgifva

att de under år 1888 inflytande afgifter för patent och för registrering
af varumärken må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingas af tillämpning under samma år af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken.

dis -

patent och
varumärkesafgifter.

B.) Bergsstaten.

[3.]

Å den under ordinarie anslaget till kommerskollegium uppförda Anslag för
anslagstiteln »bergsstaten» äro af Riksdagen anvisade löner till sju graf- gVulkIrteW
ingeniörer med 1,500 kronor åt dem hvar. Enligt nådiga brefvet den toret.

13 November 1874 angående reglering af bergmästaredistrikten in. m.
skulle en af desse grufingeniörer vara föreståndare för bergsöfverstyrelsens
grufkartekontor med åliggande hufvudsakligen att vårda den i
samma kontor befintliga samling af kartor och andra handlingar, hålla
desamma tillgängliga för dem, som önskade deraf taga kännedom, vid
behof kopiera kartorna och, när så föreskrefves, å dem inlägga kompletteringar.
Då hvarken i 1855 års grufvestadga eller eljest någon
allmän föreskrift fans meddelad om skyldighet att till grufkartekontoret,
insända grufkartor, kom grufkartekontoret att innehålla endast

Sjette lmfrudtiteln.

äldre kartor sedan den tid, då upprättandet af markscheiderkartor var
obligatoriskt, samt nyare kartor, som tillfälligtvis insändts till bergsöfverstyrelsen,
och någon åtgärd blef icke vidtagen för samlingens
eller de förefintliga kartornas komplettering.

Genom grufvestadgan af den 16 Maj 1884, som med 1885 års ingång
trädt i kraft, hafva göromålen inom grufkartekontoret undergått
väsentlig förändring. Enligt 57 § i sistnämnda stadga skall öfver
grufva, som erhållit utmål och är under arbete, finnas, der icke grufvan
i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, fullständig och noggrann
markscheiderkarta i viss skala; och skola nya grufarbeten sist inom
påföljande årets utgång å kartan inläggas. Graf kartan skall upprättas
af bergstjensteman eller annan behörig person, och så väl kartan
som kompletteringsarbetena skola uppgöras i två exemplar, deraf
det ena skall vara tillgängligt vid grufvan och det andra insändas till
bergsöfverstyrelsen. Hufvudsakligen enahanda bestämmelser äro i fråga
om stenkolsgrufvor meddelade genom den under sistlidna år utfärdade
stadgan angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.
Af dessa stadganden följer åliggande för grufkartekontoret att vårda
och ordna de kartor, som komma att till bergsöfverstyrelsen insändas,
men äfven att genom dertill lämpliga biträden å kartorna inlägga inkommande
kompletteringsblad.

Den kartritning, som sålunda skall vid grufkartekontoret utföras,
lärer komma att kräfva ej obetydligt arbete. Enligt en af kommerskollegiet.
öfverlemnad, af nuvarande t. f. sekreteraren för bergsärenden
upprättad pro memoria angående detta arbete och kostnaden derför
beräknas antalet grufvor, öfver hvilka kartor komma att årligen
behöfva kompletteras, till 500. Tiden för kompletteringsarbetet för
hvarje grufkarta anses kunna i medeltal skattas till 9 timmar och
ersättningen derför, likaledes i medeltal, till 90 öre för timme. Årliga
kostnaden för kartritningen skulle följaktligen, så vidt på förhand kan
beräknas, komma att uppgå till 4,050 kronor, eller i jemnadt. tal, till

4,000 kr.

Dessa beräkningar gälla tiden från och med 1888, emedan, till
följd af medgifvet anstånd för grufkartornas och kompletteringarnas
insändande, först med nämnda år ifrågavarande förhållanden kunna anses
inträda i normalt skede.

Till bestridande af utgifterna för kartritningen finnas emellertid
inga andra tillgångar, än det lönebelopp å 1,500 kronor, som förut
utgått till den grufingeniör, hvilken skulle vara föreståndare för grufkartekontoret.
Sedan grufingeniören G. A. Lundhqvist i Februari

Sjette hufrndtiteln.

1885 erhållit entledigande från befattningen såsom föreståndare för
grufkartekontoret, hafva de föreståndaren åliggande göromål bestridts
af t. f. sekreteraren för bergsärenden utan särskild ersättning derför,
under det att nämnda 1,500 kronor fått af kommerskollegium disponeras
för utgifter vid kontoret. Det belopp, som enligt ofvanberörda
från kommerskollegiet öfverlemnade beräkning, mot hvilken jag ej
anser mig kunna göra någon erinran, erfordras utöfver tillgängliga

1,500 kronor, utgör således minst 2,500 kronor.

På grund häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att från och med år 1888 måtte å ordinarie anslaget till
kommerskollegium under anslagstiteln »bergsstaten» uppföras, till bestridande
af kostnader för kartritning vid grufkartekontoret, ett belopp
af 2,500 kronor.

I händelse af bifall härtill sker dock ingen ändring i slutsumman
af ordinarie anslaget till kommerskollegium, derest, på sätt jag härnedan
kommer att under viss förutsättning föreslå, aflöningen 2,500
kronor till de tre tjenstemännen vid Sala silfververk från anslaget
uteslutes.

Å ordinarie anslaget till kommerskollegium är under anslagstiteln
»bergsstaten» uppfördt ett belopp af 2,500 kronor till aflönande af tre
tjenstemän vid Sala silfververk, nemligen bergshauptmannen, grufingeniören
och bergsvärdien.

Den 17 December 1886 har Eders Kongl. Maj:t, på föredragning
af statsrådet och chefen för finansdepartementet, beslutat att föreslå Riksdagen
medgifva, att uppgörelse må träffas med Sala bergslag rörande
upphörande af arrendet af Sala silfververk på vilkor bland andra, enligt
punkten 5:o, att anslaget till aflönande af tjenstemännen vid verket
indrages, då aftalet träder i kraft, hvilket enligt punkten ll:o skulle
ske den 1 Januari 1888.

Bifalles denna proposition af Riksdagen, erfordras således icke
vidare ofvannämnda anslagsbelopp 2,500 kronor, likasom icke heller
det sedan flera år å extra stat såsom tillfälligt lönetillägg åt de tre
tjenstemännen vid silfververket med tjugo procent å deras löner anvisade
belopp 500 kronor; och jag hemställer alltså, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, derest ofvanberörda proposition angående upplösning af det
nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag med
mera bifalles, från och med 1888 det å sjette hufvudtitelns ordinarie
anslag till kommerskollegium under anslagstiteln »bergsstaten», till

[4-]

Uteslutande
från anslaget
af löner till
tjenstemännen
vid Sala
silfververk.

[5.]

Anslag till
rikets ekonomiska

kartverk.

6 Sjette hufvudtiteln.

aflönande af tjenstemännen vid Hala silfververk, uppförda belopp 2,500
kronor måtte från anslaget till kommerskollegium uteslutas.

Godkännes hvad ofvan föreslagits, kommer, såsom jag förut antyda
slutsumman af ordinarie anslaget »kommerskollegium» att förblifva
oförändrad.

Rikets ekonomiska kartverk.

I underdånigt memorial den 16 November 1886 har afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med
afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska
kartverken för år 1887, tillika gjort framställning om de anslag, som
för kartarbetenas bedrifvande under år 1888 syntes erfordras.

Enligt afdelningschefens förslag till stater för 1887, hvilka blifvit
af Eders Kongl. Maj:t godkända, skulle kostnaderna för detta år
komma att uppgå:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att bearbeta
södra och mellersta delarne af riket, till 69,700 kronor och
för Norrbottens läns kartverk till 21,350 kronor.

De tillgångar,som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:

anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000
kronor, under anslaget till landtmäteristaten besparade 24 andre landtmätarelöner
21,600 kronor, förslagsvis beräknad inkomst för under
1886 försålda kartor 100 kronor, samt sannolik behållning från 1886
till belopp af 2,200 kronor, eller tillhopa 74,900 kronor; och
för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor, beräknad inkomst för under
1886 försålda kartor med beskrifningar 150 kronor samt sannolik behållning
från 1886 till belopp af 1,000 kronor, eller tillsammans
32,150 kronor.

Afdelningschefen upplyser i sitt memorial dels att den behållning,
som å allmänna ekonomiska kartverket påräknats från 1886, härledde
sig deråt att tryckningskostnaden för två under tryckning varande beskrifningar
sannolikt icke blefve betald förrän under år 1887, dels ock
att utgifterna i staten såväl för allmänna ekonomiska kartverket som
för Norrbottens läns kartverk beräknats i öfverensstämmelse med arbetsplanen
för 1887, som med afseende fäst å det samband, som borde

Sjette hufvudtiteln.

finnas mellan de ekonomiska och topografiska arbetena, af afdelningsckefen
blifvit uppgjord så, att öfverskott kunde beredas å båda de
ekonomiska kartverken, för att dermed fullfölja den för generalstabens
topografiska arbeten uppstälda planen för samma år; och bar Eders
Kongl. Maj:t, då stater och arbetsplaner för ekonomiska kartverken
den 10 nästlidne December faststäldes i öfverensstämmelse med afdelningschefens
förslag, tillika, i enlighet med Riksdagens medgifvande,
förordnat, att den beräknade behållningen för 1887 finge användas till
bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Beträffande storleken af de anslag, som för de ekonomiska
kartverken under år 1888 kunna erfordras, har afdelningschefen i
sitt ofvanberörda memorial, under erinran om den samverkan, som
borde ega rum mellan de ekonomiska och topografiska kartverken,
framhållit att, oaktadt anslagen till dessa kartverk vore å olika hufvudtitlar
anvisade, de olägenheter, som deraf uppstode, i viss mån utjemnades
genom medgifvandet att få använda öfverskott från de ekonomiska
kartverken till utgifter för de topografiska arbetena. Enligt hvad
afdelningschefen vidare yttrar, hade lian, fastän det för generalstabens
topografiska arbeten för år 1888 ifrågasatta anslag vore otillräckligt
för samma arbetens bestridande, ansett sig kunna underlåta att för
dem begära högre anslag, under förutsättning att de till de ekonomiska
kartarbetena för innevarande år utgående anslag skulle för år 1888 anvisas
till enahanda belopp, och att, på sätt gjorda utredningar gåfve
vid handen, de ekonomiska arbetena skulle kunna äfven för år 1888
utan väsentlig olägenhet ordnas så, att något öfverskott bereddes till
bestridande af utgifter för eu del arbeten, hvilka, ehuru de utfördes
af topografiska afdelningens personal, likväl stode i nära samband med
och delvis verkstäldes för befrämjande af ändamål, som vore för alla
kartverkena gemensamma. På grund af hvad sålunda anförts, har afdelningschefen
hemstält, att de till de ekonomisk-geografiska kartarbetena
i Norrbottens län samt till de ekonomiska kartarbetena i öfrige
delarne af riket för år 1887 beviljade anslag äfven måtte för år 1888
till oförändrade belopp anvisas, och att den behållning, som härå kunde
komma att uppstå, finge i mån af behof användas till bestridande af
utgifter för generalstabens topografiska arbeten.

Sjette hufvudtiteln.

Af hvad afdelningschefen sålunda anfört framgår, att hans beräkningar
om anslagsbehofven för år 1888 grunda sig derpå, att bearbetningen
af de ekonomiska och topografiska kartverken äfven under år
1888 kommer att, såsom under de senare åren skett, bedrifvas efter
planer, som äro uppgjorda med hänsyn till inbördes samband mellan
kartverken och till de för samtliga kartverken tillgängliga tillgångar.
Sådant torde ock vara af förhållandena betingadt. Eu
del topografiska arbeten, som af generalstabens personal utföres, är
af beskaffenhet att främja lika mycket de ekonomiska kartarbetena som
de rent topografiska. Så är t. ex. förhållandet med trianguleringsarbetena.
Såsom jag vid behandlingen af frågan om reglerandet af utgifterna
under sjettte hufvudtiteln för innevarande år under anslagstiteln
»rikets ekonomiska kartverk» anförde till statsrådsprotokollet den
11 Januari 1886, hade afdelningschefen påbörjat åtskilliga försöksarbeten
för att, bland annat, utröna fördelarne af vissa ändringar i utgifningssättet.
Sedan dessa arbeten under år 1886 blifvit fullbordade,
behagade Eders Kongl. Maj:t, på grund af de dervid vunna resultaten,
den 10 sistlidne December meddela ändrade föreskrifter i fråga om
utgifningssättet för Norrbottenskartorna, enligt hvilka föreskrifter heliogravyr
dervid kommer att anlitas i stället för det förut begagnade stentrycket.
All ritning till heliogravyren lärer, efter hvad jag af afdelningschefen
inhemtat, komma att utföras af topografiska afdelningen.
Det torde, med afseende å hvad jag nu anfört, icke kunna anses
strida mot ändamålet med anslagen för de ekonomiska kartverken, om
från dessa godtgöres en del dylika arbeten, som utföras af topografiska
kartverkets personal.

Under sistlidna år har förste landtmätaren i Norrbottens län J. E.
Nyström till Eders Kongl. Maj:t inkommit med förslag till landtmäterikårens
omorganisation, dervid han särskildt, sökt framhålla, hurusom
det skulle lända till påskyndande af och besparing i kostnaderna för
det ekonomiska kartverket, om dess utförande uppdroges åt landtmäterikåren,
utom hvad den topografiska delen anginge. Öfver denna
framställning har landtmäteristyrelsen afgifvit utlåtande, och yttranden
äro infordrade från Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande
i länen, men hafva ännu icke inkommit. Jag är således icke nu i tillfälle
att underställa denna fråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning;
och, intilldess så skett, torde det vara lämpligast att kartarbetena fullföljas
i samma ordning som hittills och med hänsyn till inbördes samverkan
mellan kartverken, helst sådant under förhanden varande för -

Sjette lmfvudtiteln. 9

hållanden synes böra bidraga till vinnande af större och bättre arbetsprodukt.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag mig kunna instämma
i afdelningschefens ofvanberörda hemställan; och enär de besparade
landtmätarelönerna fortfarande äro att för de ekonomiska kartverken
påräkna, tillstyrker jag alltså i underdånighet, att Eders Ivongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1888 anvisa till fortsättande af de ekonomisk-
geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och
för de ekonomiska kartarbetena i öfrige delar af riket 45,000 kronor,
eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen må användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

Enligt 38 § i landshöfdingeinstruktionen den 10 November 1855
åligger det landshöfding att årligen besöka olika orter af länet till inhemtande
af närmare kännedom om hvad till länets bästa kan lända.
Så länge det ålåg landshöfding att förrätta mönstringarna med de beväringsskyldige,
hade lian vid de deraf föranledda vidsträckta resor
inom länet det bästa tillfälle att på samma gång lära känna länets förhållanden
och behof. Härtill togs också behörig hänsyn, när vid 1884
års riksdag, i sammanhang med den då aflåtna propositionen om landshöfdingelöneregleringsfondens
indragning till statsverket, Eders Kongl.
Maj:t föreläde Riksdagen förslag till definitivt bestämmande af landshöfdingarnes
löneförmåner. Eders Kongl. Maj:t gjorde nemligen dervid
framställning, att landshöfding skulle för de årligen återkommande resorna
i anledning af beväringsmönstringarna eg a åtnjuta rese- och
traktamentsersättning enligt gällande resereglemente, men särskild
godtgöi’else för hans resor i öfrigt inom länet ifrågasattes icke. Hvad
Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslog blef af Riksdagen godkändt.

Med detta års ingång hafva dessa förhållanden förändrats. På
grund af värnpligtslagen den 5 Juni 1885, som trädt i kraft den 1
Januari 1887, komma landshöfdingarnes resor för beväringsmönstringar
icke vidare i fråga. Skyldigheten för dem att göra årliga resor till

Bill. till Riksd. Blot. 1887. 1 Sami. 1 A/d. 1 Iläft. 2

[6.]

Rätt för landshöfdingarne

till ersättning
för vissa tjensteresor.

Sjette hufvudtiteln.

inhemtande af kännedom om länet qvarstå!’, men möjligheten att fullgöra
denna pligt utan särskild kostnad har bortfallit. Härigenom har,
om ock ej enligt ordalydelsen, så dock i verkligheten inträdt en rubbning
i de förhållanden, som vore bestämmande för Eders Kong!. Maj:ts
beräkningar af de lönebelopp, som Eders Kongl. Maj:t enligt propositionen
till 1884 års riksdag ansåg böra för landshöfdingarne fastställas;
och billigheten synes mig derför fordra, att då, i följd af de med detta
år inträdda förändrade förhållanden, landshöfding tillskyndas ökade
utgifter för fyllande af sitt ofvannämnda åliggande, rätt till ersättning
derför varder honom beredd.

Statskontoret, hvars yttrande i ämnet af mig inhemtats, har anfört,
hufvudsakligast, att genom den med innevarande år inträdda lagförändring
de aflöningsförmåner, som vid senaste lönereglering tillerkändes
landshöfdingarne, komme att undergå eu icke oväsentlig försämring
derigenom, att de från och med detta år måste helt och hållet bekosta
så väl de egentliga embetsresorna som ock öfriga resor, som
af dem företoges för besök af olika orter inom länet i enlighet med
38 § i landshöfdingeinstruktionen; att då emellertid syftemålet med
ifrågavarande lagförändring icke varit att ens i någon mån rubba en
sä nyligen verkstäld lönereglering, samt det för befordrande af länets
utveckling syntes vara af vigt att nämnda i landshöfdingeinstruktionen
anbefalla årliga besök i olika orter af länet icke minskades, utan
snarare utsträcktes så att en, så vidt möjligt vore, fullständig kännedom
vunnes om hvad till länets bästa kunde lända, statskontoret ansåge
det både lämpligt och billigt att ersättning för ifrågavarande slags
resor, åtminstone i viss mån, bereddes landshöfdingarne; att det dock,
till förekommande af för stora kostnader, syntes böra bestämmas ett
visst belopp, utöfver hvilket den årliga godtgörelsen icke finge utgå; och
att ersättningen icke heller borde utgå vare sig resor i berörda
ändamål verkstäldes eller icke, utan endast om och i den mån sådana
verkligen komme till stånd.

Vid bestämmande af maximibeloppet för ifrågavarande ersättningar
inom de olika länen, har det synts statskontoret, att hänsyn borde
tagas dels till länens ytvidd och dels till dyrheten af de i de särskilda
länen tillgängliga kommunikationsmedel, och på grund af hvad sålunda
och i öfrigt anförts har statskontoret ansett, att landshöfding borde
berättigas att från och med 1887 för de resor, han verkstälde i förevarande
syfte, erhålla rese- och traktamentsersättning enligt gällande
resereglemente, dock icke för något år till högre belopp än 1,000
kronor för landshöfding i Kopparbergs, Gefleborgs, Vesteruorrlands,

Sjette hufTiidtiteln.

Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län samt 750 kronor till
landshöfding i hvart och ett af rikets öfriga län; hvarjemte statskontoret
hemstält, att proposition i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas.

Lika med statskontoret anser jag, att ersättning bör ifrågakomma
allenast i den mån resor verkligen egt rum och att ett maximibelopp
bör bestämmas, hvarutöfver landshöfding för af honom gjorda resor
af ifrågavarande beskaffenhet icke bör få tillgodoräkna sig godtgörelse;
och mot den af statskontoret angifna grunden för detta maximibelopps
bestämmande har jag ingenting att erinra. Dock tror jag mig bättre
träffa förhållandet mellan de verkliga kostnaderna för resorna inom de
norra länen och det med dem i förevarande hänseende mera likstälda
Vermlands län, å ena sidan, och de öfriga länen, å andra sidan, om,
under det att maximibeloppet för ersättningarna i afseende å de förra
länen sättes till 1,000 kronor, ett belopp af 500 kronor varder stipuleradt
såsom högsta årliga reseersättningen i hvart och ett af de öfriga
länen.

Ersättningen torde böra utbetalas från sjette hufvudtitelns förslagsanslag
till rese- och traktamentspenningar, hvars i riksstaten uppförda
belopp derigenom dock icke behöfver undergå någon förhöjning.

På grund af hvad jag sålunda anfört och med erinran tillika, att
åtskillige med landshöfdingarne jemförlige embetsmän, såsom generalbefälhafvare
och generaldirektörer, hafva reseersättning sig tillerkänd,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva,

att landshöfding må berättigas att från och med innevarande år
för resor, som han verkställer till inhemtande af närmare kännedom
om hvad till länets bästa kan lända, erhålla rese- och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente, dock med högst 1,000 kronor
för år i hvart och ett af Kopparbergs, Gefleborgs, Vesternorrlands,
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens samt Vermlands län och
med högst 500 kronor för år i hvart och ett af de öfriga länen.

Vidare får jag i underdånighet anmäla att, enligt hvad statskontoret
i sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof meddelat,
följande landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att ersättning
till vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna
i länen» uppförd:

länsmansbostället i Bro, Endre, Dede och Bäls ting jemte Martebo
och Lummelunda socknar på Gotlands län, .] mantal Riddare n:r 2;

häradsskrifvarebostället i Ölands södra Mota fögderi af Kalmar
län, J mantal Lilla Vickleby n:ris i, 2, 3;

[7-]

Höjning i
anslaget till
följd af indragning
af
landsstatsboställen.

. [8-] .
Ändring i
staten för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.

Sjette hnfyudtiteln.

kronofogdebostället i Sunnervikens fögderi af Göteborgs och Bohus
län, 1 mantal Torp;

kronofogdebostället i Vedbo fögderi af Elfsborgs län, 1 mantal
Stommen n:r 1;

häradsskrifvarebostället i Vester-Nerikes fögderi af Örebro län,
1 mantal Ybby n:r 2; och

länsmansbostället i Siende härad af Vestmanlands län, 1 mantal
Högby n:r 1.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kong!.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen,

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas
med det belopp, hvartill nämnda indragna boställens afkastning är i
stat beräknad, eller 3,740 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,637,309
kronor till 2,641,049 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

I underdånig skrifvelse den 27 November 1886 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning om åtskilliga förhöjningar i anslagen
å styrelsens så väl ordinarie som extra stat.

Den nu gällande ordinarie staten för styrelsen upptager, förutom
chefen, följande embets- och tjenstemän jemte aflöningsförmåner
för dem:

	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
Tekniska afdelning en:	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1 byråchef...........................	4,400	2,000	6,400
1 byråingeniör ..................	2,300	1,200	3,500
1 d:o .................	1,800	1,200	3,000
Administrativa af delningen:
1 kamrerare....................... 1 registrator, tillika ak-	3,000	1,500	4,500
tuarie ..............................	o o co_ r-H	1,200	3,000

Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor.

Sjette hiifrudtiteln.

Derjemte är till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjensteman, rit- och skrifbiträde å staten irppfördt ett belopp af
7,200 kronor.

Förutom ofvannämnde embets- och tjensteman skola, så länge
ledningen af statens jernvägsbyggnader är åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppdragen, enligt den af Eders Kongl. Maj:t den
17 November 1882 för styrelsen faststälda instruktion vid styrelsen
finnas anstälde: 1 byråchef för tekniska ärenden angående jernvägar,
1 kassör, tillika bokhållare, med skyldighet att fullgöra de kamreraren
eljest åliggande uppbörds-, redovisnings- och bokföringsgöromål, samt
1 revisor, som hav att fullgöra de kamreraren eljest tillkommande
revisionsgöromål och således granska alla till styrelsen inkommande
räkningar och räkenskaper.

Desse tjenstemän erhålla sin aflöning från det af Riksdagen alltsedan
år 1882 på extra stat för tillsyn å statens jernvägsbyggnader
anvisade anslag å 20,000 kronor, och uppbära deraf

byråchefen........................................................ 7,000 kronor

kassören.......................................................... 3,900 »

revisorn ........................................................... 3,000 »

1 öfrigt är af detta anslag, som af Eders Kongl. Maj:t för hvarje
år fördelats efter af styrelsen derom afgifvet förslag, för innevarande
år anvisadt ett belopp af 3,300 kronor till vikariatsaflöningar, rit- och
skrifbiträde äfvensom sådana expenser, som föranledas af tillsynen öfver
statens jernvägsbyggnader m. m. Vidare tilldelas i enlighet med Riksdagens
medgifvande ett belopp af 2,000 kronor åt chefen hos styrelsen
och återstoden utgår till aflöning af en vaktmästare. Jemte ofvannämnde
tjenstemän äro hos styrelsen tjenstgörande dels en extra byråingeniör
för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner, hvilken åtnjuter
sin aflöning 3,000 kronor af ett utaf Riksdagen för sådant ändamål
anvisadt extra anslag å enahanda belopp, dels ock en i följd af regleringen
år 1882 öfvertalig tjensteman, som uppbär sin godtgörelse från
ofvanberörda till vikariatsersättning m. in. å ordinarie stat anvisade
belopp 7,200 kronor.

Från sistnämnda anslag utgår ock ersättning till ett extra biträde,
som året om har sysselsättning hos styrelsen, äfvensom till skrif- och
ritbiträden m. m.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i förevarande skrifvelse af
den 27 November 1886 hufvudsakligen anfört följande:

Kamrerarens göromål hade sedan regleringen år 1882 betydligt
ökats dels genom odlingslånefondens tillkomst vid 1883 års riksdag

Sjette hufvudtiteln.

och dels genom den omfattning, hvari statens jernvägsbyggnader sedan
år 1883 bedrifvits och som vid regleringen ej kunde förutses. Styrelsens
diarier ådagalade äfven, att de på kamrerarens föredragning och
handläggning kommande mål från år 1882 årligen ökats, så att de vid
1885 års slut nära tredubblats, oaktadt han vid styrelsens nya organisation
befriades från bokförings-, kassörs- och revisionsgöromålen.
An ytterligare skulle kamrerarens göromål komma att ökas, om, såsom
ifrågasatt blifvit, till styrelsen skulle förläggas granskningen af vägundersökningsförrättarnes
räkningar, hvilken granskning nu verkstäldes
hos länsstyrelserna, äfvensom om, på sätt styrelsen i särskild! memorial
hemstält, vägbyggnadsfonden blefve för år 1888 förhöjd från dess nuvarande
belopp 500,000 kronor till 1,000,000 kronor. På grund häraf
och då dessutom kamreraren, hvilken enligt instruktionen vore ledamot
af styrelsen, således syntes böra likställas med byråcheferne, till
följd hvaraf ock hans aflöningsförmåner borde billigtvis mera närma
sig desses, ansåge styrelsen sig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t.
täcktes bereda kamreraren en förhöjning i lönen med 500 kronor, så
att den blefve 3,500 kronor och, jemte tjenstgöringspenningarne 1,500
kronor samt de två ålderstilläggen hvardera å 500 kronor, kunde komma
att uppgå till 6,000 kronor, motsvarande det belopp, som tillkom byråchefen
för den administrativa afdelningen i den till följd af regleringen
år 1882 nu mera upphörda styrelsen för statens jernvägsbyggnader,
hvilken embetsmans göromål pålades kamreraren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
jemte hans förutvarande åligganden.

För ärendenas jemna gång ansåge styrelsen vidare nödvändigt, att
redan från och med innevarande år blefve på extra stat anstäldt ett
biträde åt kamreraren, hvilket derjemte skulle kunna dels vid semester
eller förfall vikariera för denne och dels vid behof tjenstgöra såsom
sekreterare, särskilt vid redaktionen af de underdåniga årliga berättelserna,
och föresloge styrelsen för detta biträde ett arfvode, för år
räknadt, af 4,000 kronor. För revisorn ansåge sig styrelsen böra föreslå
förhöjning i arfvodet från och med detta år med 1,000 kronor, till
följd af den tillökning i göromål för honom, som föranledts af jernvägsbyggnadernas
omfattning sedan år 1883 och ytterligare vore att
emotse, derest vägbyggnadsräkningarna skulle hos styrelsen granskas.

Vidkommande de två å ordinarie stat uppförde byråingeniörerne
åberopade styrelsen hvad af henne i eu äldre hos Eders Kongl. Maj:t
den 20 Mars 1886 gjord framställning i afseende å deras löneförhållanden
påpekats derom, att då begge hade lika vigtiga och ansvarsfulla
göromål sig anförtrodda, deras aflöning borde vara lika;

Sjette liufnidtitein.

och då lönerna för desse tjensteman redan från början blifvit satta
väl lågt, funne sig styrelsen, närmast med afseende på deras göromål
växande antal och särskild! tillökningen af arbetsplanerna för
såväl enskilda jernvägar som öfriga allmänna företag, böra föreslå,
att båda lönerna för desse byråingeniörer blefve från och med år 1888
höjda till 2,800 kronor, så att de jemte tjenstgöringspenningarne 1,200
kronor uppginge till 4,000 kronor och med de två ålderstilläggen kunde
slutligen förhöjas till 5,000 kronor, och sålunda sattes till belopp, som
mera öfverensstämde med de löneförmåner, hvilka vore likstälde tjenstemän
i andra verk tillerkände, i hvilket sistnämnda afseende styrelsen
särskild! åberopat mariningeniörernes löner.

Då granskningsarbetena hos styrelsen tvifvelsutan komme att så
tillväxa, att tillfälliga tekniska biträden mera än hittills måste anlitas,
hemstälde styrelsen ytterligare, att det till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman samt rit- och skrifbiträde å ordinarie stat
anvisade belopp 7,200 kronor måtte höjas till 10,000 kronor; hvarjemte
styrelsen anliölle att, derest den ifrågasatta granskningen af räkningarna
för vägundersökningsförrättningarna, i samband hvarmed undersökning
måste ske jemväl af de vid förrättningarna uppgjorda planerna,
blefve under innevarande år styrelsen ålagd, framställning måtte göras
hos Riksdagen om anvisande för innevarande år på extra stat, till bestridande
af utgifterna derför, af ett belopp af 1,200 kronor.

Slutligen har styrelsen hemstält, att äfven för år 1888, i likhet
med hvad under föregående år egt rum, måtte å extra stat anvisas
dels för anordnande af tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader ett belopp
af 20,000 kronor och dels till arfvode åt en extra byråingeniör för
granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner med hvad dertill
hörer 3,000 kronor.

Sammanfattas hvad styrelsen sålunda föreslagit, befinnes det utgöra
ä ordinarie stat från och med år 1888:

löne till ökning för kamreraren............................................ kronor 500: —

» » 1 byråingeniör.................................... j> 500: —

» » 1 )) .................................... » 1,000: —

ökning af anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjenstemän samt rit- och skrifbiträde
från dess nuvarande belopp 7,200 kronor till 10,000
kronor eller med ............................................. » 2,800: —

summa kronor 4,800: —

Sjette Imfvudtiteln.

å extra stat för år 1888:

förutom hvad som under senare åren af Riksdagen anvisats, nemligen:

för tillsynen af statens jernvägsbyggnader.................. kronor 20,000: —

)> 1 extra byråingeniör för granskning af vattenaflednings-
och odlingsplaner.......................................... » 3,000: —

tillhopa kronor 23,000: —

ytterligare:

anställande af 1 biträde åt kamreraren med arfvode kronor 4,000: —

tillökning i revisorns arfvode med................................ » 1,000: —

summa kronor 5,000: —

samt å extra stat för innevarande år:

biträde åt kamreraren ........................................................ kronor 4,000: —

tillökning i revisorns arfvode ......................................... » 1,000: —

biträde för ökad teknisk granskning under 1887...... » 1,200: —

summa kronor 6,200: —

De höjningar, som sålunda af styrelsen ifrågasatts så väl
i de åt styrelsens tjensteman anslagna löner och arfvoden som ock
i styrelsens anslag i öfrigt för anställande af ytterligare biträden för
längre och kortare tider, synas mig gifva vid handen att arbetena inom
styrelsen efter dess omorganisation år 1882 erhållit den omfattning,
att de icke utan stora ansträngningar kunnat af styrelsens nitiska och
dugliga personal fullgöras på det tillfred ställande sätt, som skett, och
jag skulle till följd häraf, oaktadt den så nyligen skedda regleringen
af verkets organisation och löneförhållanden, känt mig manad att i
större utsträckning, än hvad nu blifver fallet, understödja styrelsens
framställning, derest jag vore öfvertygad att de förhållanden, som
föranledt densamma, skulle komma att för framtiden blifva oförändrade.

Göromålens tillökning hafva, enligt styrelsens uppgifter, hitintills
hufvudsakligast berott på odlingslånefondens inrättande, vägbyggnadsfondens
höjning och den utsträckning, hvari statens jernvägsbyggnader
under senare åren bedrifvits. Hvad först odlingslånefonden beträffar,

Sjette linfvudtiteiii.

så blef densamma, såsom kändt är, inrättad år 1883, och det lider
intet tvifvel, att ökning i göromålen derigenom tillskyndades
styrelsen, men det får icke heller å andra sidan förbises, att på
samma gång nämnda fond bildades, indrogs den förut varande fonden
för odlingslån. Denna var visserligen till anslagets belopp betydligt
mindre än hvad som kan ur odlingsfonden för år beviljas, men
ovisst är, huruvida antalet af företag, som ur den äldre fonden understöddes,
i lika mån understeg det antal företag, som från odlingslånefonden
årligen tilldelas lån. Granskning af planerna till företag,
för hvilka försträckning ur sistnämnda fond sökes, måste visserligen
kräfva mera arbete, än hvad för lån ur den äldre fonden behöfde
ifrågakomma, emedan granskningen nu skall omfatta, förutom vattenafledningsplanen,
jemväl plan för odlingsarbetenas utförande. Men för denna
granskning och för verkställande derutöfver af styrelsens tjenstemän
förut åliggande granskning af planer till vattenafiedningsföretag härunder
de senare åren, utöfver den år 1882 faststälda stat, hos styrelsen
varit anstäld en extra byråingeniör, till hvars aflönande Riksdagen
på extra stat anvisat 3,000 kronor. Det torde derjemte icke heller
böra lemnas ur sigte, att den tid, ifrågavarande granskningsarbeten
kräfva, bör komma att förkortas, i samma mån som så väl styrelsens
personal som undersökningsförrättarne blifva mera förtrogne
med behandlingen af ifrågavarande ärenden. Af nu angifna skäl synes
mig tillkomsten af de ärenden, som härflyta af odlings!ånefondens inrättande,
ipke i och för sig, åtminstone ej för närvarande och innan
vidare erfarenhet vunnits, böra föranleda till ökning af styrelsens ständiga
personal eller förhöjning af de anslagna löneförmånerna.

Hvad angår statens jern vägsbyggnader, så hafva dessa väl under
de senare åren bedrifvits i eu betydligt större omfattning än år 1882,
men de synas nu hafva åter inträdt i ett skede, som mera närmar sig
de vid tiden för styrelsens omorganisation rådande förhållanden. I följd
af de under senare tider verkstälda inköpen af tre enskilda banor och
dessa banors derefter skedda ombyggnad hafva byggnadsarbetena under
åren efter 1882 bedrifvits å flera distrikt. Detta upphör sedan den
sista af nämnda tre banor eller Hudiksvallsbanan hunnit med år 1887
i det närmaste fullbordas, och under år 1888 kommer, med undantag
möjligen af några kompletteringsarbeten å sistnämnda bana, jernvägsarbetet
att försiggå endast å ett distrikt.

Något, som deremot icke obetydligt ökat styrelsens göromål och
fortfarande kan antagas komma att tillföra styrelsen ökning i dess
arbeten, är att vägbyggnadsfonden år för år visat sig behöfva höjas.

Bill. till Riksd. Prat. 1887. 1 Barn/. 1 Afd. 1 Häjt. 3

Sjette hufvudtiteln.

År 1882 utgjorde den 300,000 kronor, men har sedan måst höjas för
1884 till 400,000 kronor och för år 1886 samt för innevarande år till

500,000 kronor, och ämnar jag vid behandling af sjette hufvudtitelns
extra anslag föreslå, att den varder för år 1888 än ytterligare förhöjd.

Styrelsen befarar äfven att, derest, såsom ifrågasatt blifvit, granskningen
af räkningar öfver vägundersökningar, till hvilkas bestridande
bidrag skola af det för sådant ändamål anvisade ordinarie anslaget utgå,
blifver förlagd till styrelsen, dess göromål komma att än ytterligare
tillökas. Denna granskning har förut verkstälts hos länsstyrelserna,
men deraf hafva åtskilliga oegentligheter uppkommit, hvilka
torde till viss grad kunna undanrödjas, om granskningen sker hos styrelsen,
och en ytterligare anledning till denna anordning har tillkommit,
sedan, på grund af den under den 18 December 1885 utfärdade taxan
på arfvode för förrättningar, som verkställas af tjenstemännen i vägoch
vattenbyggnadsdistrikten, en del af granskningen måste förutsätta
tekniska insigter. Frågan härom torde jag i sammanhang med fördelningen
innevarande år af anslagen till expenser för allmänna arbeten
och till vägundersökningar kunna förelägga Eders Kongl. Maj:t till afgörande,
och om, såsom jag förmodar, Eders Kong]. Maj:t kommer att i
ett eller annat afseende å styrelsen öfverflytta en del af granskningsbestyren,
torde detta säkerligen komma att inverka på göromålen inom
densamma, om det ock för närvarande är svårt att. bedöma i hvad
utsträckning detta kommer att ske.

Då, af hvad jag nu anfört, det lärer få anses framgå att, ehuru
styrelsens arbeten under åren efter dess omorganisation 1882 undergått
en icke oväsentlig tillökning, det å ena sidan icke med visshet kan
antagas., att dess arbetskrafter komma att, åtminstone under år 1888,
i lika hög grad tagas i anspråk som under de senare åren, men å andra
sidan det måste medgifvas, att göromålen öfverstiga hvad vid organisationen
1882 kunde förutses, anser jag mig icke kunna för närvarande
biträda styrelsens framställningar om lorhöjda löner och arfvoden
åt vissa dess tjenstemän eller anställande af ständiga, om ock på extra
stat uppförda biträden, men håller deremot före a’tt åt styrelsen tillgångar
böra beredas för anlitande i lämplig utsträckning af tillfällig arbetshjelp,
der sådan visar sig erforderlig. Detta kan enligt min åsigt
lämpligast ske genom att från och med år 1888 höja det å styrelsens
stat uppförda anslaget 7,200 kronor till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde, och torde beloppet
af förhöjningen skäligen kunna bestämmas till den af styrelsen före -

Sjette hufviultiteln.

slagna summa 2,800 kronor, såsom följd hvaraf anslaget komme att höjas
till 10,000 kronor. Styrelsen sättes derigenom i tillfälle att använda
ytterligai''e 2,800 kronor antingen såsom ersättning till biträden åt de
tjensteman, hvilka styrelsen finner för tillfället bäst vara i behof af tillökning
i arbetskraft, eller ock på annat sätt, som kan af omständigheterna
betingas. Särskild förhöjning i de till styrelsens disposition för innevarande
år tillgängliga medel finner jag så mycket mindre böra hos
Riksdagen äskas, som, äfven om granskningen af vägundersökningsräkningarna
förlägges till styrelsen, de deraf förökade göromålen antagligen
först med nästa år komma att göra sig märkbara.

Hvad styrelsen föreslagit om anvisande af anslag å 20,000 kronor
för ordnande af tillsynen af statens jern vägsbyggnader och å 3,000
kronor till arfvode åt en extra byråingeniör för granskning af vattenaflednings-
och odlingsplaner anser jag mig böra tillstyrka och kommer
derom att vidare yttra mig vid behandlingen af sjette hufvudtitelns
extra anslag.

På grund af hvad jag sålunda anfört, inskränker jag mig nu att
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva,

att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten» å vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens stat till »vikariatsersättning, arfvoden åt
extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträde» uppförda belopp 7,200
kronor måtte från och med år 1888 höjas med 2,800 kronor till

10,000 kronor.

T händelse af bifall härtill kommer anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten
(deraf tvenne särskilda reservationsanslag, till expenser
för allmänna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000
kronor)» att ökas från 126,400 kronor till 129,200 kronor.

G-ästgifvares friheter.

Under åberopande af hvad jag under anslaget till gästgifvares friheter
anfört och hemstält till statsrådsprotokollet den 11 Januari
1886 angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel, och hvilket vann såväl Eders Kongl. Maj:ts som Riksdagens
godkännande, vill jag till en början nämna, att de frågor
angående ersättningar för indragna rånte- och tiondeanslag, som
till behandling återstå under nu förevarande anslagstitel, äro de som
angå ersättningarna till gästgifverierna i Kronobergs, Elfsborgs, Vester -

[9.]

Utbyte af indelningsersättningar

mot bestämda
anslag.

Sjette hufvml titeln.

norrlands och Jemtlands län samt till tre gästgifverier i Stockholms
län, nämligen Bloka, bättra och Grisslehamns och tre gästgifverier i
Kopparbergs län, nämligen Gagnbro, Buskåker och Rusgården. Beträffande
de sålunda oafgjorda frågorna är jag nu icke i tillfälle att underställa
Eders Kongl. Maj:t dem, som röra Vesternorrlands och Jemtlands
län samt Grisslehamns gästgifveri, emedan de äro beroende på vidare
från vederbörande infordrade yttranden, som ännu icke afgifvits. De
frågor, som nu föreligga till behandling, angå således Kronobergs och
Elfsborgs län samt ofvanberörda tre gästgifverier i Kopparbergs län
jemte gästgifverierna Bloka och Sättra i Stockholms län. Derjemte
har frågan om ersättningen till det i statsrådsprotokollet den 11 Januari
1886 omnämnda gästgifveriet Gränsta i Stockholms län numera
kommit i förändradt skick, som föranleder att jemväl den nu torde
kunna tagas under förnyadt öfvervägande.

Hvad först angår ersättningarna till de tre gästgifverierna i Kopparbergs
län, så utgå dessa för indragna så väl persedel- som penningeräntor.
Innehafvarne af dessa gästgifverier hafva förklarat sig villige
att ingå på deras utbytande mot vissa årliga belopp, under vilkor att
ersättningen blefve för hvart och ett af dessa gästgifverier bestämd
till^ 75 kronor årligen; men, enligt hvad statskontoret i underdånigt
utlåtande upplyst, har indelningsersättningen till hvartdera gästgifveriet
belöpt sig i medeltal

för åren 1874—1883 till endast 62 kronor 7 öre,

y> » 1875—1884 » » 61 » 98 »

» » 1876—1885 » » 61 » 13 »

Med anledning deraf och på i öfrig!, anförda skäl har statskontoret
hemstält, att- frågan om dessa ersättningars utbytande mot vissa
ärliga belopp icke måtte till någon åtgärd föranleda; och anser jag
mig böra biträda hvad statskontoret sålunda hemstält.

Deremot hafva innehafvarne'' af gästgifverierna Bloka och Sättra i
Stockholms län. äfvensom innehafvaren af Gränsta gästgifveri i samma
län, hvilken sistnämnde enligt statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886
icke ingått på det ifrågasatta utbytet, numera förklarat sig villige att
i utbyte mot dem efter medelmarkegång hittills tilldelade ersättningar
taga bestämda årliga belopp, beräknade efter medeltalet af de sista
tio årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön, och utgöra dessa
belopp, enligt i statskontoret verkstälda uträkningar, för Bloka kr.
35: 09, för Sättra kr. 35: 09 och för Gränsta kr. 54: 31 eller samla
anlagdt kronor 124: 49; emot hvilka belopp dessa ersättningar alltså
torde böra utbytas.

Sjette hufvndtiteln.

Innehafvarne af det enda gästgifveri inom Kronobergs län, som är
i åtnjutande af indelningsersättning, eller Markaryds gästgifveri, hafva
i utbyte fordrat ett årligt belopp af 150 kronor, och då värdet af
detta ersättningsanslag utgjort i medeltal för åren 1874—1883 kr.
147: 31, för 1875—1884 kr. 149: 08 och för 1876—1885 kr. 150: 33,
har statskontoret i underdånighet hemstält om ersättningens utbytande
mot ofvan nämnda belopp af 150 kronor; och instämmer jag i denna
hemställan.

Enligt numera åstadkommen utredning af hithörande förhållanden
inom Elfsborgs län bestå alla derstädes utgående anslag under titeln
»gästgifvares friheter» af endast penningeräntor till bestämda belopp,
utgörande dessa för hvart och ett af nedan nämnda gästgifverier följande,
nemligen:

Almås Lilla...................	.......................,\...... kronor	0:	75.
Sollebrunn ....................	............................. »	0:	75.
! Iverled .......................	............................... »	1:	50.
Grönköp.........................	................................ »	0:	371
Fors Ostergården.......	............................. »	0:	37 1
LakaH eller Viken ....	.............................. »	0:	37 \
Dykälla ........................	.............................. )>	1:	50.
Östebyn .........................	............................... »	1:	50.
Mellerud.........................	.............................. »	1:	50.
Näsbön...........................	............................... »	1:	50.
Vestra Hökesäter........	................................ »	1:	50.
Tax viken .......................	............................... »	1:	50.
Fjell ............................	»	1:	50.
Hensbyn.........................	............................... »	1:	50.
Vångsjö ........................	.............................. »	1:	13.
	tillsammans kronor	17:	25.

Sammanlagda beloppet af dessa ersättningar, 17 kronor 25 öre,
torde alltså, till vinnande af förenkling i riksstatens uppställning, böra
öfverflyttas från kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar», hvarifrån de hittills utgått, till kolumnen
»anvisning i kontant».

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, med bifall till dels nu ifrågasatta utbyten af ränteersättningar
mot bestämda årliga belopp och dels ofvan omförmälda förenkling i
afseende å ersättningarna till gästgifverierna i Elfsborgs län, penninge -

[10.]

Utbyte af
indelningsersättniugar

mot bestämda
anslag.

22 Sjette hufriidtiteln.

anslaget under »gästgifvares friheter», utgörande 6,880 kronor, höjes
med ett till 292 kronor jemnadt belopp, eller till 7,172 kronor;

och deremot det i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar» under nyssnämnda anslag uppförda
belopp 6,060 kronor minskas med 292 kronor till 5,768 kronor.

Färjor och färjekarlar.

Förutom den till innehafvaren af Söderala färja inom Gefleborgs
län utgående ersättning för indragen penninge- och persedelränta,
hvilken ersättning, jemlikt nästliden års riksdags medgifvande, blifvit
utbytt mot bestämdt årligt belopp, hafva, enligt hvad jag hade tillfälle
nämna till statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886, dylika ersättningar
af förevarande anslag utgått till 13 färjekarlar inom Kopparbergs län.
På sätt Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i länet numera upplyst,
hafva ifrågavarande färjor utgjorts af följande tolf, af hvilka vid
en varit anstälde två färjekarlar, nemligen Rensby, Torsångs, Nj^bo och
Nyckelby färjor i Falu fögderi, Landa, Husby, By och Folkärna färjor
i Hedemora fögderi, Leksands, Als och Gagnefs färjor i Nedan Siljans
fögderi samt Mora färja i Ofvan Siljans fögderi; men utom vid By och
Mora färjeställen, der färjor fortfarande finnas och vid hvilka färjehållningen
tillkommer vid By färja Folkare häradsbor och vid Mora
färja Mora tingslag, hafva de öfriga färjeställena blifvit ersatta med
broar, hvilka skola underhållas: Rensby bro af Wika socknemän, Torsångs
bro af Torsångs socknemän, Nybo bro af Gustafs socknemän,
Nyckelby bro af Stora Tima socknemän, Landa bro af Stora Skedvi
socknemän, Husby bro af Husby socknemän, Folkärna bro af Folkare
häradsbor, Als och Leksands broar af Leksands, Åls och Bjursås tingslag
och Gagnefs bro af Gagnefs socknemän. Samtlige dessa brounderhållsskyldige
och färjehållningspligtige, hvilka äro berättigade till indelningsersättningarnas
uppbärande, hafva numera, jemlikt insända utdrag
af vederbörande kommunalstämmors protokoll samt utdrag af
Folkare häradsrätts, Leksands, Als och Bjursås tingslags häradsrätts
samt Mora tingslags häradsrätts domböcker, förklarat sig villige att i
utbyte mot de delar af ersättningarna, som äro på markegång beroende,
mottaga vissa årliga belopp, beräknade efter medeltalet af 1873—1882
års medelmarkegångspris med tillagd forsellön. Efter denna beräkningsgrund
angifves å bil. Litt. H. till statskontorets utlåtande i ämnet af

Sjette hufvudtiteln.

den 31 December 1883 beloppet af ifrågavarande ersättningar, som till
en del afse äfven indragna penningeräntor, utgöra 201 kronor 48 öre;
och jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att, med bifall till förevarande utbyte, penningeanslaget under anslaget
»färjor och färjekarlar», nu utgörande 152 kronor, höjes med ett
jemnadt belopp af 202 kronor till 354 kronor;

och deremot det i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar» nu uppförda belopp 208 kronor från
riksstaten uteslutes.

Bifalles detta, skulle anslaget till »färjor och färjekarlar» komma
att minskas med 6 kronor eller från dess nuvarande belopp 385 kronor
till 379 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Sedan den af Eders Kongl. Magt den 20 Oktober 1882 tillsatta
komité för afgifvande af förslag till den lämpligaste organisationen af
rikets landtbruksläroverk under år 1884 inkommit med betänkande
i ämnet, hafva underdåniga utlåtanden öfver detsamma afgifvits af
landtbruksakademiens förvaltningskomité, styrelserna för rikets landtbruksinstitut
samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen
och hushållningssällskapen. Då det emellertid befunnits nödigt att
rörande landtbruksinstituten i vissa afseenden inhemta ytterligare utredning,
innan ärendet, i hvad det dem angår, underställes Eders Kongl.
Maj:ts. pröfning, och dessa upplysningar ännu icke afgifvits, måste
frågan om den högre landtbruksundervisningen tills vidare någon tid
anstå.

Den lägre landtbruksundervisningen står dock icke i det omedelbara
samband med den högre undervisningen, att den ej kan skild
från denna behandlas, och som ärendet i denna del numera vunnit
tillbörlig utredning, anhåller jag härmed att, för så vidt det sammanhänger
med statsregleringen, få anmäla detsamma till Eders Kongl.
Maj:ts bepröfvande.

Den lägre landtbruksundervisningen, så vidt den utgör föremål
för understöd från statens sida, bedrifves hufvudsakligast vid landtbruksskolor,
anordnade i öfverensstämmelse med det af Eders Kongl.

[11.]

Anslag till den
lägre landtbruksundervisningen.

Sjette tårfylld titel n.

Maj:t den 13 April 1877 utfärdade reglemente. Antalet af sådana
skolor utgör för närvarande 27, nemligen 3 i kvartdera af Kalmar och
Elfsborgs län, 2 i hvardera af Skaraborgs och Vermlands län samt 1
i hvarje af de öfriga länen med undantag af Upsala, Gotlands och
Jemtlands län. För en skola inom hvarje län, der dylika skolor äro
inrättade, utgör statsbidragets belopp 4,000 kronor, men för öfriga
skolorna, eller för 2 inom Kalmar och 2 inom Elfsborgs län samt 1
inom hvarje af Skaraborgs och Vermlands län, utgår statsunderstödet
med 2,000 kronor, emot förbindelse derjemte för vederbörande hushållningssällskap
eller landsting att till skolans underhåll tillskjuta ett
lika belopp. Under de senare åren har statsunderstöd lemnats äfven
till en skola i Jemtlands län, anordnad efter andra grunder än de i
ofvannämnda reglemente stadgade, och likaså har under sistförfluten
året statsbidrag meddelats för uppehållande af landtbruksundervisning
vid den inom Gotlands län inrättade folkhögskolan.

Ändamålet med de enligt 1877 års reglemente inrättade landtbruksskolor
är, enligt reglementets 1 §, att åt unge män, som vilja
egna sig åt landtbruket, meddela insigt, praktisk öfning och skicklighet
i detsamma och att i sådant afseende äfven bibringa dem de förberedande
kunskaper, som för landtmannayrkets utöfning äro nödiga,
och är derjemte föreskrifvet att jordbruk och boskapsskötsel vid hvarje
landtbruksskola böra så bedrifvas, att skolan i praktiskt hänseende må
kunna tjena såsom föresyn för ett efter ortens förhållanden med god
beräkning ordnadt och omsorgsfullt skött landtbruk.

Skolans styrelse utses af hushållningssällskapet eller, om skolan
tillkommit genom enskilda bidrag, af dem, som stiftat densamma. Vid
skolan böra finnas friplatser för minst 12 frilärlingar. Derutöfver
kunna ytterligare frilärlingar äfvensom betalande lärlingar antagas, men
landtbrukselev eller sådan, som söker högre undervisning än den, som
bör vid landtbruksskolan meddelas, får ej omottagas, utan att särskild
undervisning åt honom anordnas, och landtbruksakademiens förvaltningskomité
finner, att sådant kan ske utan men för lärlingarnes undervisning.
Lärotiden beräknas till två år, och frilärling är förbunden
att denna tjd qvarstanna vid skolan, så framt han ej vid antagandet
finnes ega sådan färdighet i skrifning och räknekonst samt den insigt
och vana i utförande af jordbruksarbeten, att han lämpligen kan taga
del i undervisningen, som meddelas åt dem, hvilka under ett föregående
år bevistat skolan. Lärlingarne anses såsom lagstadde hos föreståndaren
för skolan och äro underkastade tjenstehjonsstadgan.

Inträdesfordringarna äro, förutom god frejd och religionskunskap

Sjette hufvudtiteln.

samt sund och stark kroppskonstitution för landtmannaarbetens utförande,
att hafva fyllt 18 år, minst ett år såsom arbetare praktiskt utöfvat
landtbruk, att läsa väl och redigt innantill, skrifva läslig handstil, känna
de fyra räknesätten i enkla tal samt ega tillräcklig förståndsutvecklingför
att kunna uppfatta undervisningen. Denna omfattar jemte de ämnen,
som direkt beröra jordbruket, skrifkonst och rättskrifning, räknekonst
till och med enkel regula de fri och decimalräkning samt fullständig
kännedom om svenska mynt-, mått- och vigtsystemen, enklare
linearritning, liniers, ytors och solida figurers beräkning, uppmätning,
afvägning och kartläggning af egofigurer, slöjd och smide, betingsarbeten
efter ortens sed samt kännedom om sättet att föra dagsverkslistor,
arbets-, förråds- och kassaanteckningar samt afräkningsböcker.
Dessutom skola lärlingarne deltaga i alla vid den egendom, dit skolan
är förlagd, förekommande jordbruksarbeten, turvis tjenstgöra i stall
och ladugård samt såsom uppsyningsmän eller rättare utställa och fördela
arbetarne, hafva tillsyn öfver dem och föra anteckning öfver arbetena.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité har öfverinseende öfver
skolorna och eger att utfärda närmare föreskrifter om undervisningens
ordnande samt att, enligt bemyndigande af chefen för civildepartementet,
tid efter annan låta inspektera anstalterna.

De af mig här ofvan angifna fordringarna för inträde i landtbruksskolan,
sådan den af staten är auktoriserad, och den undervisning, som
i dem meddelas, utvisa tydligen, att den underbyggnad, som i dessa
skolor kan inhemtas, i teoretiskt afseende inskränker sig till hvad i
allmänhet kan fordras af dem, som erna söka rättarebefattningar eller
andra dylika anställningar. Den praktiska undervisningen i sjelfva
jordbruksarbetenas utförande blifver vid de flesta af dessa skolor hufvudsak.
Det har också derför och då emellan dessa skolor och landtbruksinstituten
ej finnas några anstalter, der den i jordbruksarbetena
mera försigkomne kan få tillfälle förvärfva större insigt i landtbrukets
teori, anmärkts att en lucka förefinnes i vår landtbruksundervisning,
som behöfver fyllas. Det har från åtskilliga håll uttalats, att hvarken
den undervisning, som vid landtbruksskolorna meddelas, eller den för
dessa i öfrigt faststälda organisation lämpar sig för de orter, der
jorden, fördelad i smärre hemmansdelar, företrädesvis innehafves af
dem, som sjelfva, utan biträde af inspektörer eller rättare, leda och
deltaga i jordens brukande. Med det mått af kunskaper i jordbruksarbeten,
som desse hemmansegares eller brukares söner redan från
barndomen hafva tillfälle att förvärfva, i det de biträda fadern med
Eib. till Riksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Haft. 4

Sjette lnifvudtiteln.

gårdens brukande, är det för dem vigtigare att hafva tillgång till en
undervisningsanstalt, der det teoretiska elementet är företrädesvis tillgodosedt,
och der undervisningskursen, såmedelst mera koncentrerad,
kan lemna lärjungen tillfälle att inom kortare tid återvända till hemmet,
der hans arbetskraft behöfves. Likaledes har man ansett den praktiska
undervisningen vid landtbruksskolan vara obehöflig i de orter, der
landtbruket nått en högre utveckling, så att hvar och eu, som dermed
sysslar, är utan särskild undervisning i tillfälle att tillgodogöra sig erfarenheten
om fördelarne af ett rätt bedrifvet landtbruk.

Dessa omständigheter synas äfven hafva af ofvannämnda komité
beaktats och varit i viss mån bestämmande för de förslag rörande
den lägre landtbruksundervisningen, som af komitén afgifvits. Komitén
har tänkt sig, att den landtbruksidkande befolkning i vårt land, som
företrädesvis är i behof af den lägre landtbruksundervisningen, kan
indelas i två grupper, den ena gruppen, omfattande dem, som åstunda
eu högre grad af skicklighet i jordbruksarbeten eller afse att såsom
rättare, ladufogdar, fördrängar o. s. v. kunna utöfva den närmaste ledningen
af och tillsynen öfver jordbruksarbetens utförande, den andra
gruppen, hufvudsakligen bestående af sådana blifvande egare eller brukare
af mindre landtegendomar, som, utan tillhjelp af något under dem
stående biträde, sjelfve komma att hafva den närmaste ledningen af
och tillsynen öfver sina jordbruk. För den förra gruppen är, enligt
komiténs åsigt, af nöden, förutom färdighet i handläggning af de särskilda
inom landthushållningen förekommande arbetena, jemväl ett visst
mått af teoretisk fackutbildning. Fordringarna härutinnan kunna dock
sättas temligen lågt i jemförelse med den utbildning i arbetsskicklighet,
som erfordras, och undervisningen måste derför här blifva af
öfvervägande praktisk natur. För dem af den andra gruppen åter,
hvilkas ekonomiska ställning tillåter dem att annorlunda än medelst
eget arbete ersätta kostnaderna för undervisningen, och hvilka dessutom
oftast blifvit uppfostrade under sådana förhållanden, att vana vid
landtmannaarbeten redan i hemmen kunnat vinnas, erfordras, enligt
hvad komitén vidare anför, läroanstalter, hvarest på kortare tid kunna
förvärfvas de teoretiska kunskaper, som för ett framgångsrikt utöfvande
af deras blifvande verksamhet äro behöfliga. Under det att
komitén sålunda ansett landtbruksskolorna, anordnade väsentligen så
som för närvarande är fallet, böra bibehållas såsom behöfliga för första
gruppen, har komitén derjemte föreslagit inrättande af ett nytt slag
af staten understödda landtbruksläroverk, särskildt -afpassadt för ut -

Sjette hufvudtiteln. 27

bildning af den störa och för landets jordbruk vigtiga klass af yrkesidkare,
som blifvit betecknad såsom tillhörande andra gruppen.

Enligt af komitén uppgjordt förslag till stadgar för detta nya slag
af läroverk, som skulle benämnas landtmannaskolor, skulle ändamålet
för dessa skolor vara att åt unge män, som vilja utbilda sig till brukare
af mindre landtegendom ar, meddela de teoretiska kunskaper, som
äro behöfliga för utöfvandet af deras blifvande yrke. Undervisningen,
uteslutande teoretisk, skulle för hvarje kurs fortgå minst 20 veckor
och förläggas till den årstid, då lärjungarnes arbetsbiträde i hemmen
lättast kunde undvaras. Den, som ville vinna inträde i skolan, skulle
hafva fylt 18 år,ega god frejd, minst ett år hafva allvarligt deltagit
i de vid ett landtbruk förefallande göromål samt ega vissa insigter i
svenska språket, skrifning, räkning, geometri, fältmätning och afvägning,
naturlära, bokföring och linearritning. Rätt till inträde tillkomme,
utan vidare pröfning, den, som genomgått andra afdelningen i tekniskt
elementarläroverk eller femte klassen i allmänt eller motsvarande afdelning
i enskildt dimissionsberättigadt läroverk, med godkända insigter
i svenska språket, matematik och naturlära, samt den, som företedde
intyg från folkhögskola, att han egde kunskaper, motsvarande
de angifna inträdesfordringarna.

Undervisning skulle vid skolan meddelas i fysik, kemi, botanik,
zoologi, geologi, jordbrukslära, veterinärkunskap, husdjurslära, mjölkhushållning,
byggnadslära, geometri, fältmätning och afvägning, skogshushållning,
landtbruksbokföring och linearritning.

Lärjungen skulle sjelf bekosta underhåll, bostad, böcker in. m. samt
för undervisningen erlägga eu afgift af fyratio kronor.

Närmaste ledningen af skolan skulle tillkomma en för densamma
antagen föreståndare, hvarjemte af den myndighet eller de enskilda
föreningar, genom hvilkas bidrag skolan upprätthölles, för densamma
borde utses en styrelse; och hade denna att årligen till Kongl. Magt,
afgifva berättelse om skolans verksamhet.

I fråga om det statsunderstöd, som skulle kunna ifrågakomma åt
landtbruksskolor och landtmannaskolor, har komitén föreslagit

att landtbruksskola skulle kunna af allmänna medel erhålla ett årligt
anslag af 4,000 kronor, med vilkor att hushållningssällskapet inom
den ort, der skolan är förlagd, förklarar, att den är af behofvet påkallad,
och att den egendom, å hvilken skolan är belägen, är för ändamålet
lämplig;

att, om inom något hushållningssällskaps område mera än en landtbruksskola
anses behöflig, ett anslag af högst 2,000 kronor må kunna

Sjette hufvudtiteln.

sådan skola meddelas, under vilkor att hushållningssällskapet eller
landstinget inom orten understödjer skolan med minst enahanda belopp
som statsanslaget;

att landtmannaskola, som upprättats af landsting, hushållningssällskap
eller enskilda föreningar, skulle kunna erhålla ett årligt understöd
af högst 3.000 kronor, med vilkor att den myndighet eller den förening,
som upprättat skolan, anskaffar lokal, inventarier och undervisningsmateriel,
att landsting eller hushållningssällskap lemnar bidrag,
som, sammanräknadt med undervisningsafgifter och understöd af enskilde,
uppgår till minst enahanda belopp som statsbidraget, och att
kostnadsfri undervisning lemnas åt minst en lärjunge för hvarje fullt

1,000 kronor af statsbidraget.

Landtbruksskola och landtmannaskola, som erhölle statsunderstöd,
skulle vara skyldiga efterlefva de af Kongl. Maj:t faststälde stadgar
och dessutom underkastade den kontroll, Kongl. Maj:t föreskrefve.

De öfver dessa förslag af hushållningssällskapen och Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande afgifna utlåtanden äro af det mest skiftande
innehåll beträffande behofvet och lämpligheten af den lägre landtbruksundervisningens
tudelning på sätt komitén föreslagit. Under det att
några instämma i komiténs förslag, söka andra framhålla att den af
komitén till grund för dess förslag antagna gruppindelning icke eger
motsvarighet i verkligheten, och att det icke låter sig göra att uppdraga
en bestämd gräns mellan dem, för hvilka det ena eller andra
slaget af undervisning företrädesvis bör ifrågakomma eller vara till
gagn. Några anse uteslutande teoretiska undervisningsanstalter obehöfliga,
medan andra hysa samma åsigt om landtbruksskolorna och
hålla före, att endast landtmannaskolor eller andra på annat sätt
ordnade teoretiska undervisningsanstalter kräfvas. I sådant afseende
påpekas, att den undervisning, som med landtmannaskolan afses,
lämpligast bör förläggas till folkhögskolan. Från åtskilliga håll
har uttalats, att anstalter böra anordnas, der tillbörligt afseende fästes
vid behofven af så väl praktisk som teoretisk undervisning, och har
denna anordning ansetts kunna genomföras antingen så, att den teoretiska
kursen utgjorde en högre, i samband med landtbruksskolan stäld
afdelning af denna, eller ock så att båda kurserna fortlöpte mera samtidigt
i bredd med hvarandra. Särskildt har framhållits, att det hopande
af ämnen, som under en 20 veckors kurs skulle i landtmannaskolan
förekomma, icke kunde komma att medföra andra än högst ytliga insigter
och verka förvirrande för begreppen.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som i sitt underdåniga

Sjette hufvndtiteln.

utlåtande äfven framhållit svårigheten att i verkligheten bestämma gränsen
mellan första och andra gruppen jordbruksidkare och ansett denna
gruppering icke kunna läggas till grund för en fördelning af den
lägre landtbruksundervisningen till två särskilda slag af läroanstalter,
har förordat, att landtbruksskolan måtte bibehållas såsom en väsentlig
beståndsdel i organisationen af landtbruksundervisningen i riket.
Med afseende å de föreslagna landtmannaskolorna, fortsätter förvaltningskomitén,
hade förvaltningskomitén visserligen icke förbisett att i
enstaka delar af landet i följd af särskilda förhållanden ett trängande
behof af en landtbruksundervisning, ordnad på annat sätt än i den
nuvarande landtbruksskolan, gjort sig gällande, men förvaltningskomitén
kunde icke föreställa sig, att eu sådan organisation, som den för landtmannaskolorna
föreslagna, skulle kunna blifva tillfredsställande. De
höga inträdesfordringarna, den alltför stora mängden och omfattningen
af de undervisningsämnen, som under den korta tiden af 20 veckor
skulle inläras, de sväfvande och osäkra garantierna för föreståndares
och lärares kompetens och för lärjungarnes före inträdet i skolan
inhemtade praktiska utbildning syntes göra den föreslagna organisationen
omöjlig såsom afsedd för en läroanstalt, den der skulle med statsmedel
understödjas. Då det vidare syntes sannolikt, att behofven af
ifrågavarande undervisning skulle åtminstone till en väsentlig de! kunna
tillfredsställas, om åt landtbruksskolan gåfves en med bibehållande af
sjelfva grunden i någon mån förändrad organisation, så att de ökade
krafven på teoretisk undervisning tillgodosåges och på samma gång
anspråken på lärlingarnes dagsverksarbete något nedsattes, saknade
förvaltningskomitén anledning att tillstyrka upptagandet i den allmänna
organisationsplanen för rikets landtbruksläroverk af någon undervisningsanstalt
motsvarande de föreslagna landtmannaskolorna, och funne
förvaltningskomitén ett ytterligare skäl härför deruti, att åsigterna så
väl i allmänhet om dylika läroanstalters behöflighet som ock i de fall,
der denna erkändes, om deras lämpligaste organisation vore så afvikande,
att något förslag, grundadt på en sammanjemkning af de olika
meningarna, näppeligen torde kunna framställas med förhoppning att
detsamma skulle tillvinna sig någon allmännare anslutning. Under sådana
förhållanden syntes det förvaltningskomitén lämpligast att i de
fall, der ett verkligt behof förefunnes af annan landtbruksundervisning
än den, som vore afsedd i den allmänna organisationsplanen, särskilda
anordningar, vare sig i samband med redan befintliga folkhögskolor
eller annorledes, tills vidare träffades, lämpade efter de förhållanden,
som på olika orter vore rådande. Genom ett sådant tillvägagående

Sjette hnfvudtiteln.

skulle på ett lämpligt sätt kunna förvärfvas eu väl behöflig erfarenhet,
hvilken sedan kunde läggas till grund för ett förslag till definitiv
organisation af sådana läroanstalter, som visat sig motsvara det med
dem afsedda ändamålet. Ehuru förvaltningskomitén således icke ansåge
sig kunna i detta hänseende framlägga något detaljeradt förslag, hade
förvaltningskomitén likväl trott sig böra angifva vissa allmänna grunder,
Indika torde böra uppställas såsom vilkor för statsbidrag åt sådana
skolor.

Dessa af förvaltningskomitén uppstäda grunder för erhållande af
statsbidrag till den undervisning, som landtmannaskolan skulle afse att
meddela, äro följande:

att hushållningssällskapet inom den ort, der skolan anlägges, vitsordar
behofvet af densamma, och att de för densamma uppgjorda stadgar
och undervisningsplaner af landtbruksakademiens förvaltningskomité
godkännas;

att skolan, i händelse den endast innefattar eu ettårig kurs, ställes
i samband med folkhögskolan i det afseende!, att fordringarna för inträde
i den förra bestämmas till ungefär det kunskapsmått, som vid
vårt lands folkhögskolor under första året inhemtas i svenska språket,
skrifning, räkning, geometri, fältmätning och afvägning, naturlära, bokföring
och linearritning; börande skolan i annat fall omfatta tvänne
årskurser, af hvilka den första skall hufvudsakligen afse att meddela
de nämnda kunskaperna;

att hvarje årskurs fortgår minst 20 veckor, ferier oberäknade;

att undervisningen afser att meddela lärjungarne sådana teoretiska
kunskaper, som för landtmannayrkets rätta bedrifvande äro nödvändiga
och gagneliga;

att den myndighet eller förening, som upprättat skolan, anskaffar
lokal, inventarier och undervisningsmateriel;

att landsting eller hushållningssällskap inom den ort, der skolan
är belägen, till densamma lemnar bidrag, hvilket, sammanräknad t med
undervisningsafgifter och understöd af enskilde, uppgår till minst enahanda
belopp som statsbidraget;

att kostnadsfri undervisning lemnas åt minst eu lärjunge för hvarje
fullt tusen kronor af statsanslaget; samt

att skolan underkastas den kontroll, som Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreskrifva.

Förvaltningskomitén har vid sitt utlåtande fogat ett af förvaltningskomitén
uppgjordt förslag till nya stadgar för landtbruksskolorna. Detta
förslag öfverensstämmer i öfriga väsentliga delar med nu gällande stad -

Sjette lmfvudtiteln.

gar, men söker att bereda större utrymme för den teoretiska undervisningen
och garanti för att denna anordnas under sådana förhållanden,
att lärlingen är för densamma mottaglig. I sistnämnda afseende innehåller
förvaltningskomiténs förslag i § 6, att undervisningen bör så ordnas
att, jemte det öfningarna i landtmannaarbeten icke åsidosättas, tillräcklig
tid lemnas för undervisningen å lärorummet samt för lärlingarnes
sjelfstudium, och att för detta ändamål skola under första året
minst 50 och under det andra minst 100 söcknedagar lemnas fria från
annat kroppsarbete, än det som erfordras för turerna i stall och ladugård
m. m.

I fråga om denna § anför förvaltningskomitén särskild!, att eu af
de väsentligaste anledningarna till det missnöje med den nuvarande
landtbruksskolan, som försports från åtskilliga håll och måhända i icke
ringa mån afhållit hemmansegaresöner från att besöka densamma,
otvifvelaktigt vore att söka i det väl vidsträckta omfång, till hvilket
lärlingarnes dagsverksskyldighet vid en del skolor blifvit anlitad. Härvid
hade dels lärlingarnes tid och krafter alltför mycket tagits i anspråk
för arbeten, de der icke kunde anses ega någon betydelse för
deras öfning i egentliga jordbruksarbeten, dels de timmar, som kunnat
anslås till meddelandet af teoretisk undervisning och till lärlingarnes
sjelfstudier, blifvit alltför få eller måst inpassas å tider, då lärlingarne
i följd af förutgående strängt kroppsarbete befunnit sig i ett tillstånd,
mindre lämpligt för ett fullt tillgodogörande af den dem meddelade
undervisningen. 1 afsigt att så vidt möjligt förebygga missbruk i denna
rigtning hade förvaltningskomitén tillåtit sig föreslå det stadgande, som
innefattades i den nämnda paragrafen, och hvilket bestämde det minimum
af frihet från kroppsarbete, som ansetts böra tillkomma lärlingarne
för sjelfstudium och för erhållande af undervisning på lärorummet.
Genom en sådan anordning syntes ock möjlighet beredd att åt
den teoretiska undervisningen gifva en större omfattning och kraftigare
verkan, hvarigenom de önskningar och behof, som funnit sitt uttryck
i förslagen om landtmannaskolorna, antagligen skulle kunna till eu
ganska väsentlig del tillgodoses.

Slutligen har förvaltningskomitén hemstält, att det statsunderstöd,
som utgår till landtbruksskolorna, måtte höjas så att det för de skolor,
hvilka nu åtnjuta 4,000 kronor, måtte bestämmas till 0,000 kronor och
för de öfriga till 3,000 kronor, dock att de skolor, som kunde blifva
förlagda till egendomar, hvilka tillika vore säte för landtbruksinstitut,
skulle kunna komma i åtnjutande af det större anslaget, oafsedt om
annan af staten understödd landtbruksskola funnes inom länet eller icke.

Sjette lmfvudtiteln.

Äfven två hushållningssällskap hafva yrkat på höjning af understöden,
så att landtbruksskolor, som nu åtnjuta 4,000 kronor, måtte kunna erhålla
5,000 kronor.

Af den redogörelse, jag nu lemnat, torde Eders Kongl. Maj:t finna
hurusom åsigterna om den lämpligaste organisationen af den lägre
landtbruksundervisningen inom riket äro i hög grad vexlande. Under
det några lägga hufvudsaklig vigt vid undervisningens anordnande
på en företrädesvis praktisk basis, vilja andra anse behofvet af en uteslutande
teoretisk undervisning vara af öfvervägande betydelse. 1 ett
land med så olika kulturförhållanden som Sveriges torde det också
vara helt naturligt, att behofven i ifrågavarande afseende skola på olika
sätt göra sig gällande. I de orter, der den lägre landtbruksskolan,
den må nu kallas landtmannaskola eller landtbruksskola, företrädesvis
söker sine alumner bland sjelfegande jordbrukares söner, måste undervisningen
och skolans organisation ordnas efter deras förhållanden och
åskådningssätt, då den deremot i de län, der skolan hufvudsakligast besökes
af dem, hvilka vilja såsom rättare eller i andra dylika beställningar
vinna sin framtida bergning, måste, för att de må kunna blifva delaktige
af undervisningen, inrättas med särskild hänsyn till deras vilkor. Jag
antager följaktligen, att det icke är möjligt att för vårt land utfinna en
form för undervisningen och eu organisation af skolan i öfrigt, som
är af den allmänna nytta för landet, att den bör anses framför andra gagna
och vara förtjent af statens understöd. Emellertid torde dock kunna
med temlig säkerhet påstås, att landtbruksskolan, sådan den nu är genom
1877 års reglemente faststäld, visat sig gagnelig, men med lika
visshet kan sägas, att nya kraf på undervisning uppstå, som icke kunna
af nämnda skola tillfredsställas. Detta har också redan af olika orsaker
visat sig i vidt skilda delar af landet. Jemtland har ej längre
ansett sig kunna begagna den genom nämnda reglemente faststälda
form för landtbruksskolan, icke heller Gotland, och å andra ställen
inom riket hafva uppstått skolor eller afdelningar deraf, der, likasom
i de båda nämnda länens, undervisningen är bygd på grunder, som
mera tillmötesgå anspråken på teoretisk utbildning. Vid sådant förhållande
synes mig icke lämpligt, att staten med understöd gynnar uteslutande
sådana skolor, som äro inrättade i öfverensstämmelse med nämnda
reglemente, äfven om de modifierades på sätt förvaltningskomitén föreslagit,
och hvilket i vissa afseende!! skulle medföra beaktansvärda förde -

Sjette luifvudtiteln.

lar. I hvilken form behofvet af lägre landtbruksundervisning ter sig,
synes det vara lika berättigadt till biträde af staten, blott trygghet
förefinnes, att behofvet är verkligt, och att dess tillfredställande bör
kunna vinnas i den form, som är ifrågasatt. Dessa omständigheter
synas böra utgöra föremål för Eders Kongl. Maj:ts . bepröfvande i
hvarje särskild! fall.

Af hvad jag nu yttrat följer, att de bidrag staten anser sig kunna
lemna till den lägre landtbruksundervisningens befrämjande ej böra
uteslutande tillgodokomma de lägre landtbruksskolorna. Att beröfva
dem det understöd de redan åtnjuta kan naturligtvis ej komma i fråga,
men i händelse en eller annan af dem upphör med sin verksamhet
torde bidraget till densamma böra få på annat håll disponeras. Det
har hittills ansetts, att staten borde understödja en skola för den lägre
landtbruksundervisningen inom hvarje län med ett anslag af 4,000
kronor, mot skyldighet för skolan att mottaga 12 frilärlingar, men att,
der en skola redan funnes, som åtnjöte understöd till nämnda belopp,
staten till andra dylika skolor ej borde lemna högre bidrag än 2,000
kronor och detta under vilkor derjemte, att inom orten tillskötes motsvarande
belopp. Enahanda princip synes böra vinna tillämpning äfven
om man vill understödja läroanstalter, som skulle uteslutande afse teoretisk
utbildning, så att i län, der lägre landtbruksskola ej finnes med statsunderstöd
af 4,000 kronor, till följd deraf ledigblifvet anslagsbelopp i
stället må kunna tilldelas anstalt för lägre teoretisk landtbruksundervisning
och detta, i likhet med hvad som gäller för lägre landtbruksskolor, utan
vilkor om tillskott inom orten af ett lika belopp, men att i län, der en för
landtbruksundervisningen afsedd anstalt redan finnes, som åtnjuter det
högre statsanslaget, understödet till de öfriga anstalterna må sättas
något lägre och såsom vilkor för dylikt understöds erhållande stadgas,
att motsvarande bidrag inom orten tillskjutes. Då de lägre landtbruksskolorna,
förutom de statsunderstöd i penningar, som tilldelas dem,
ega tillgodogöra sig lärlingarnes arbetskrafter, men detta ej kan blifva
fallet vid skolor, hvilka icke äro stälda i förbindelse med jordbruk,
torde det senare slaget af läroanstalter ej i allmänhet kunna ega bestånd,
derest de icke kunna påräkna ett statsunderstöd af 3,000 kronor.
Utan att det kan anses betungande, torde dock för samtliga läroanstalter
för uteslutande teoretisk utbildning, på sätt så val landtbruksläroverkskomitén
som förvaltningskomitén föreslagit, kunna föreskrifvas
att de, om statsunderstöd erhålles, böra lemna kostnadsfri
undervisning åt en lärjunge för hvarje fullt ett tusen kronor deraf.

Att. höja anslaget till lägre landtbruksskolor, såsom förvaltnings Bih.

till Riksd. Prat. 1887. 1 Sami. / Afd. 1 Haft. ä

Sjette hnfvudtiteln.

komitén och två hushållningssällskap ifrågasatt, synes mig icke för
närvarande af behofvet påkalladt, men, för att de teoretiska undervisningsanstalterna
må kunna hafva att påräkna något verksamt understöd
från statens sida, torde vara nödvändigt att, förutom vidtagande af
ofvan angifna ändringar i afseende å dispositionsrätten af de till lägre
landtbruksskolor anvisade anslag, som för närvarande uppgå till 104,000
kronor, ett förslagsanslag, hvars belopp torde kunna bestämmas till

15,000 kronor, ställes till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att på ordinarie stat från och med år 1888 bevilja till understöd
åt anstalter för lägre landtbruksundervisning med hufvudsaklig!
ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning ett förslagsanslag
å 15,000 kronor, att efter Kongl. Majrts bepröfvande med högst 3,000
kronor årligen tilldelas sådana anstalter, under vilkor

att vederbörande hushållningssällskap vitsordar behofvet inom orten
af dylik undervisning;

att inom orten tillskjutes lika belopp, elevafgifter inberäknade;
att en frielev för hvarje fullt 1,000 kronor af statsbidraget eger
att vid anstalten åtnjuta undervisning;

att anstalten underkastar sig den kontroll, Kongl. Maj:t i hvarje
särskild! fall finner skäl föreskrifva; samt

att anstalten årligen afgifver berättelse om sin verksamhet för
landtbruksundervisningen;

dels ock medgifva att, i den mån nuvarande anslag för lägre landtbruksskolor
icke tagas i anspråk för dylika skolor, äfven sålunda tillgängliga
medel må användas till understöd åt undervisningsanstalter
af förstnämnda slag med belopp af högst 4,000 kronor åt anstalt inom
län, der landtbruksskola ej finnes, som åtnjuter statsanslag till enahanda
belopp, och med högst 3,000 kronor åt andra dylika anstalter,
allt på enahanda vilkor som ofvan angifvits, dock att inom län, der
landtbruksskola, som åtnjuter bidrag af statsmedel, ej finnes, statsunderstöd
må lemnas, ehvad bidrag inom orten tillskjutes eller icke.

Bifalles hvad jag sålunda tillstyrkt, skulle ordinarie anslaget till
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» höjas med

15,000 kronor eller sålunda från 175,400 kronor till 190,400 kronor,
deraf 15,000 kronor förslagsanslag till befrämjande af lägre teoretisk
landtbruksundervisning.

Sjette lmfvudtiteln.

.35

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Under denna anslagstitel var af 1862—1863 årens Riksdag anvisadt
ett anslag å 3,000 kronor till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare,
som ville genom resor till främmande länder och någon tids
arbete på dervarande verkstäder öka sina insigter och konstfärdighet.
Från och med år 1867 höjdes anslaget till 6,000 kronor och från och
med år 1871 till 8,000 kronor. Genom anvisande på extra stat af
ett belopp å 4,000 kronor ökades de för ifrågavarande ändamål tillgängliga
medel för hvart och ett af åren 1876 till och med 1879 till

12,000 kronor, men under åren 1880—1882 utgick åter endast det å
ordinarie stat uppförda beloppet 8,000 kronor, till dess sistnämnda år
det ordinarie anslaget, på derom inom Riksdagen väckt förslag, höjdes
till det belopp 12,000 kronor, hvarmed det alltsedan utgått.

Då år 1886, vid fördelning af anslaget, endast en ringa del af de
sökande kunde hugnas med understöd från detsamma, behagade Edei-s
Kongl. Maj:t anbefalla kommerskollegium, som årligen uppgör förslag
till fördelningen, att. afgifva yttrande, huruvida och till hvilket belopp
anslaget syntes böra för framtiden höjas.

i ett med anledning häraf den i 9 sistlidne Oktober afgifvet memorial
har kollegiet meddelat, att under femårsperioden 1882—1886
de för erhållande af reseunderstöd till kollegiet inkomna ansökningar
utgjort:

år 1882 ............................................ 132

» 1883........................................... 116

)» 1884......................... 102

» 1885............................................. 148

» 1886........................................... 163

eller i jemnadt medeltal för år 132;

under det att understöd meddelats:
år 1882, då anslaget utgjorde 8,000 kronor, till 18 sökande
och, sedan anslaget blifvit höj dt till 12,000 kronor,

år 1883 .................... till 27 sökande,

» 1884 ..................... b 29 b

b 1885 ..................... b 28 b

b 1886 ..................... b 26 >

[12.]
Reseunderstöd
åt fabriks-
och
h an dt v Gipsarbetare.

Sjette hufvmltiteln.

Då, såsom häraf syntes, endast ett fåtal af de sökande kunnat komma
i åtnjutande af reseunderstöd, hvilket för hvar och en utginge med
belopp af högst 500 kronor, ansåge kollegiet det vara synnerligt önskvärdt,
att anslaget blefve förhöj dt, så att den dermed åsyftade förmån
kunde beredas åt flere sökande, helst deras antal under de två senaste
åren betydligt ökats och antagligen komme att framdeles än mera tillväxa.
Vid pröfningen af de inkomna ansökningarna inträffade det ofta,
enligt hvad kollegiet vidare erinrar, att flera af de sökande på grund
af företedda intyg visade sig i det närmaste så jemngoda i fråga om
yrkesskicklighet och de egenskaper i öfrigt, hvilka kunde göra dem
förtjente att komma i åtanke, att icke ringa svårighet uppstode vid bestämmandet
af företrädet mellan dem, som borde föreslås till understöd,
och andre, som i följd af anslagsbeloppets nuvarande begränsning
icke kunde af kollegiet förordas. I betraktande af nu angifna
omständigheter, men med hänsyn tillika till de mångahanda anspråk
på anslags beviljande, som årligen stäldes på statsverket, ansåge kollegiet
sig böra föreslå, att anslaget höjdes till 16,000 kronor, hvilket
belopp syntes kollegiet vara det minsta, som under nuvarande förhållanden
och med afseende å befrämjande af det med anslaget åsyftade
ändamål borde ifrågakomma.

Statsutskottet yttrade 1882 vid behandlingen af detta anslag,
att detsamma vore afsedt att tillgodose ett, särdeles under dåvarande
tid, då industrien hade att bestå en liflig täflan på många
olikartade områden, för dess utveckling vigtigt behof. Detta uttalande
eger fortfarande full giltighet; men då så är, torde det klart
framgå af de utaf kommerskollegium anförda siffror, att anslaget med
dess nuvarande belopp icke kan i afsevärd mån tillfredsställa det behof,
det söker att fylla. Icke ens med den af kollegiet föreslagna ökning
synes detta blifva förhållandet, utan skall anslaget medföra någon för
våra näringar verkligt märkbar nytta, torde det böra än ytterligare
höjas, och jag tror att först med slutsummans bestämmande till 20,000
kronor ändamålet kan i någon väsentligare mån vinnas. Äfven med
anslagets fixerande till detta belopp, kommer understödstagarnes antal
ej att ökas med mera än omkring två tredjedelar och, derest för år
1886 ett belopp af 20,000 kronor varit för ifrågavarande ändamål disponibelt,
skulle således af de 163 sökandena ej flera än omkring 44
kunnat erhålla reseunderstöd.

Skulle emellertid af särskilda skäl ytterligare medel för ifrågavarande
ändamål vid något tillfälle erfordras, torde möjligen tillgång dertill
kunna beredas från andra under anslagstiteln till »befrämjande i all -

Sjette Imfvudtiteln.

mänhet af slöjderna», uppförda anslag i den mån dessa icke måste
tagas i anspråk för andra angelägna ändamål.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att höja det under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna»
särskildt till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare
anvisade anslag med 8,000 kronor eller från 12,000 kronor till 20,000
kronor. [13 ]

Äfven i fråga om anslaget till befrämjande af husslöjden har en Befrämjande
underdånig framställning inkommit, att detsamma måtte varda förhöj dt. af husslöidenUnder
åberopande af hvad jag till statsrådsprotokollet den 11 Januari
1886 beträffande detta anslag anfört vid fråga om regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, och med hänvisande till
statsutskottets vid samma års riksdag afgifna utlåtande rörande ifrågavarande
anslag, anser jag mig nu endast böra erinra, hurusom anslag till
befrämjande af husslöjden första gången anvisades af 1872 års Riksdag
till belopp af 2,500 kronor för anställande af en kringresande undervisare
i husslöjden, att anslaget redan af 1873 års Riksdag höjdes till

10,000 kronor, som alltsedan årligen utgått, hvarjemte från och med
år 1876 varit för samma ändamål anvisadt ett extra anslag likaledes
till belopp af 10,000 kronor, och att detta sistlidna år öfverflyttades
på ordinarie stat, till följd hvaraf från och med år 1887 ordinarie anslaget
särskildt till befrämjande af husslöjden utgör 20,000 kronor.

Deraf åtgå 2,000 kronor i aflöningsmedel till en kringresande undervisare,
och återstoden, 18,000 kronor, användes till understöd för
hushållningssällskap m. fl., som verka för husslöjdens befordrande i
orterna, och fördelas af Eders Kongl. Maj:t, sedan landtbruksakademiens
förvaltningskomité dertill afgifvit förslag.

Förvaltningskomitén har nu i afgifvet memorial hemstält, att proposition
måtte aflåtas till Riksdagen om förhöjning i anslaget till husslöjdens
befrämjande med 10,000 kronor och dervid anfört hufvudsakligen
följande:

För uppgörande af ofvannämnda fördelningsförslag plägade komitén
lägga till grund beskaffenheten och omfattningen af de inom orterna
för husslöjden vidtagna åtgärder, beloppen af de medel, som vederbörande
hushållningssällskap och landsting för ändamålet anvisade, kommunernas
egen offervillighet och derigenom ådagalagda intresse för
saken samt slutligen hushållningssällskapens egen ekonomiska ställning.

Några af hushållningssällskapen hade egt så betydliga inkomster från
annat håll, med hvilka de äfven lemnat understöd åt husslöjden, att de

38 Sjette hufrudtiteln.

ansetts för detta ändamål ej behöfva bidrag af statsmedel, åtminstone
under de senare åren. Dessa hushållningssällskap voro Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Vestmanlands och Gefleborgs län, hvaremot statsbidrag lemnats till
alla de öfriga hushållningssällskapen.

De af sällskapen vidtagna åtgärderna och de deraf erhållna resultat
ådagalade i allmänhet ett ständigt stigande intresse för husslöjdens
utveckling och eu allt klarare uppfattning af densammas betydelse
både i ekonomiskt och sedligt hänseende, hvadan de härför gjorda
uppoffringarna otvifvelaktigt burit goda frukter. Emellertid hade under
de senare åren hushållningssällskapens inkomster, till väsentlig del
bestående af andelar i bränvinsförsäljningsafgifterna, betydligt nedgått
och komme otvifvelaktigt att än ytterligare minskas till följd af 22 §
i den nya bränvinsförsäljningslagen. Då följden häraf måste blifva
minskad förmåga att med kontanta medel lemna understöd åt husslöjden,
skulle de ernådda vackra resultaten i väsentlig mån äfventyras,
om ej staten mellankomme med ett kraftigare understöd än hittills.
Det hade redan nu visat sig omöjligt att tillmötesgå ganska behjertansvärda
anspråk, och svårigheterna i detta hänseende blefve säkerligen
under den närmaste framtiden betydligt större, så mycket mera, som
några af de län, hvilka hittills ej erhållit statsunderstöd, numera inkommit
med framställningar derom, grundade bland annat på den
minskning, som deras öfriga inkomster undergått; och då blott i de
län, till hvilka statsunderstöd lemnats, hushållningssällskap och landsting
under de senaste åren sjelfva bidragit med mera än 75,000 kronor,
syntes det hittills utgående statsbidraget af allenast 18,000 kronor
ej rätt väl motsvara länens egna uppoffringar.

De bidrag, som under de senare åren kunnat från staten beviljas
för husslöjden i orterna, hafva i betydlig mån understigit de anspråk,
som samma år stälts på delaktighet af dertill anslagna statsmedel.
Ehuru dessa anspråk i siffror endast kunna approximativt angifvas,
torde dock med visshet kunna sägas, att de icke understigit

för år 1883 .......................................... kronor 25,000: —

» » 1884 ......................................... » 20,500: —

» » 1885 .......................................... » 21,500: —

» » 1886 ......................................... » 24,200: —

* » 1887 .......................................... » 24,650: —

Sjette Imfrudtiteln.

Härvid är tillika att märka, att hushållningssällskapen i flera län
begärt bidrag från detta anslag, utan att uppgifva ens närmelsevis det
belopp de åstundade, hvadan ofvan angifna siffror måste ej obetydligt
höjas, för att man skall träffa anspråkens rätta slutsummor. Då man
vidare besinnar, hvilka betydliga bidrag till husslöjdens befrämjande
från orterna tillskjutas, och som efter förvaltningskomiténs upplysningkunna
räknas till i allmänhet 75,000 kronor för år, samt, efter hvad jagerfarit,
för sista året måste antagas hafva uppgått till omkring 90,000
kronor, synes här föreligga ett af förhållandena i vårt land betingadt
behof, som bör, så vidt statens tillgångar det medgifva, tillgodoses.
Jag anser derför, att det belopp, hvarmed staten skäligen bör bidraga
till husslöjdens befrämjande, bör utgöra det af förvaltningskomitén nu
ifrågasatta, men håller före att höjningen af det särskilda anslaget ändock
kan tillsvidare stanna vid 5,000 kronor under förutsättning att,
i likhet med hvad i afseende å anslaget till reseunderstöd åt fabriksoch
handtverksarbetare ifrågasatts, ytterligare bidrag för husslöjdens
befrämjande må, der omständigheterna sådant påkalla och förhållandena
i öfrigt det medgifva, kunna anvisas å andra anslag under ifrågavarande
anslagstitel.

Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva,

att det under anslagstiteln till »befrämjande i allmänhet af slöjderna»
särskildt till befrämjande af husslöjden uppförda belopp 20,000 kronor
höjes med 5,000 kronor, eller till 25,000 kronor.

Derest hvad jag föreslagit under anslaget till »befrämjande i allmänhet
af slöjderna» godkännes, torde, enär anvisningarna å detta anslag
under sistlidna år nära uppgått till anslagets slutsumma, anslaget
böra höjas med dels 8,000 kronor, motsvarande ökningen i anslaget
till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare, och dels 5,000
kronor, utgörande höjningen i anslaget till husslöjdens befrämjande,
tillhopa 13,000 kronor, eller sålunda från anslagets nuvarande belopp

50,500 kronor till 63,500 kronor.

Skiften och afvittringar.

På sätt den 17 sistlidne December blifvit af mig i underdånighet
anmäldt, hade, efter det Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs,
Vesterbottens och Norrbottens län till landtmäteristyrelsen inkommit
med uppgifter och beräkningar rörande de belopp, som under

Sjette hufvudtiteln.

innevarande och nästkommande år ansåges erforderliga för storskiftesoch
afvittringsverken, landtmäteristyrelsen uppgjort och i underdånigt
memorial den 24 November 1886 understält Eders Kongl. Maj:ts pröfning
förslag till stat för storskiftes- och afvittringsverken under innevarande
år och i sammanhang dermed gjort anmälan om det anslag,
som för år 1888 erfordrades för samma verk.

De stater för storskiftes- och afvittringsverken, som på grund af
förenämnda handlingar blifvit af Eders Kong! Maj:t för detta år faststälde,
sluta å ett sammanlagdt belopp af 257,600 kronor, hvaraf belöpa
på

Kopparbergs län................................................................. kronor 91,900: —

Vesterbottens » .............................................................. „ 53,400: _

Norrbottens » .................................................................. » 112,300: —.

Staterna för år 1886 slutade å en sammanlagd summa af 280,200
kronor, hvaraf för

Kopparbergs län................................................................. kronor 80,700: —

Vesterbottens » .................................................................. >•> 87,700:__

Norrbottens » ................................................................. » 111,800:__.

Staternas slutsumma för år 1887 understiger slutsumman för år
1886 med 22,600 kronor, beroende hufvudsakligast derpå, att arbetena
å fältet inom Vesterbottens län numera betydligt minskats, till följd
hvaraf afvittringslandtmätarnes antal inom samma län kunnat redan
för år 1887 betydligt inskränkas. Slutsumman af staterna för innevarande
år 257,600 kronor öfverstiger emellertid de för samma år till
storskiftes- och afvittringsverken anslagna medel, 250,000 kronor, med

7,600 kronor, till hvars betäckande dock förefinnes behållning å anslagen
till ifrågavarande arbeten från sistförflutna år.

Vidkommande anslagsbehofven för år 1888 anför landtmäteristyrelsen,
att för nämnda år utgifterna synas för Kopparbergs och Vesterbottens
län kunna uppskattas till ungefär samma belopp, som för år
1887, men att deremot utgifterna inom Norrbottens län för år 1888
torde blifva något lägre än under detta år, till följd deraf att laga
skiftena inom kustlandet sannolikt under sistnämnda år varda fullbordade
och mätningarna för afvittringen inom Lappmarken till större
delen afslutade. Landtmäteristyrelsen föreslår derför, att kostnaderna
för storskiftes- och afvittringsverken under år 1888 må beräknas för

Kopparbergs län till.....

Vesterbottens » > .....

Norrbottens » x> .....

92.000 kronor.

53.000 »

105,000 »

summa 250,000 kronor.

Sjette hufuultiteln.

Enligt en i statskontorets riksbokslutsbyrå den 2 November 1886
uppgjord och vid landtmäteristyrelsens memorial fogad kalkyl skulle,
under förutsättning att de för 1886 faststälde staternas utgiftsbelopp
blefve till fullo använda, behållningen å de för skiften och afvittringar
anslagna medel vid samma års slut uppgå till 120,827 kronor 4 öre;
men då, enligt hvad landtmäteristyrelsen i sitt memorial anmält, från
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelats, att under år 1886
återstått att bestrida åtskilliga utgifter, som afsåge år 1885 och blifvit
afförda i räkenskaperna för år 1886, till sammanlagdt belopp af 48,927
kronor 88 öre, så bör, på sätt landtmäteristyrelsen ock antagit, ofvanberörda
behållning minskas med sistnämnda summa och alltså rätteligen
beräknas till 71,899 kronor 16 öre. Af denna behållning kommer,
såsom förut nämnts, ett belopp af 7,600 kronor att tagas i anspråk för
utgifter under 1887. För bidrag till bestridande af 1888 års behof
skulle alltså komma att återstå 64,299 kronor 16 öre. Enligt hvad
landtmäteristyrelsen antager, torde någon behållning jemväl vara att
påräkna å utgiftsstaten för år 1886; och håller landtmäteristyrelsen före,
att anslagsbehofvet för år 1888 bör beräknas till 250,000 kronor, med
afdrag i jemnadt, tal af 64,000 kronor, eller till 186,000 kronor, hvarföre,
och då det ordinarie anslaget för skiften och afvittringar utgör

63,000 kronor, styrelsen anser att för år 1888 erfordras ett extra anslag
af 123,000 kronor, eller 64,000 kronor mindre än hvad för innevarande
år är anvisadt.

Slutligen har landtmäteristyrelsen hemstält, att åt styresmännen,
föredragandena samt landtmätarne vid storskiftes- och afvittringsverken
måtte beredas enahanda löneförmåner för år 1888, som för detta och
flera föregående år dem medgifvits.

Vid hvad landtmäteristyrelsen sålunda föreslagit har jag intet att
erinra; och tillstyrker jag således i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, ^ [14-]

dels att, i likhet med hvad för innevarande år egt rum, för Höjning i åraår
1888 bevilja förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje
storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, som icke kommer att landtmätare
åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens för storskiftesver- m- flket
årsarfvode likaledes med 400 kronor; att medgifva, att de beBih.
till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 6

[15.]

Anslag till
storskiftesoch
afvittringsverken.

[16.]
Anslags uteslutande
ur
riksstaten.

42 Sjette lmfvudtiteln.

lopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1888 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län och de storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode efter taxa, kunna
komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden,
och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken; att för år 1888 åt föredragandena
af afvittringsärendena i Vesterbottens och Norrbottens län samt till
skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt hvarje
af dem anslagna belopp, samt att bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens
för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode för år
1888 med 200 kronor,

dels ock att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och
afvittringsverken under år 1888, för samma år, utöfver ordinarie anslaget
63,000 kronor, på extra stat anvisa 123,000 kronor.

Sala bergslag.

Under detta anslag är i kolumnen »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppfördt ett belopp af 6,320 kronor,
hvarifrån till bergslaget utgå dels 3,524 kronor 41 öre såsom godtgörelse
för de i bergslagets så kallade konststatsmedel ingående jordeboks-
och mantalsdagsverken af Sala, Möklinta, Kila, Rumla, Norrby
och Tärna socknar, hvilka dagsverken till statsverket indragits, och dels
ersättning med lösen efter tioårigt medelmarkegångspris utan forsellön
för den förlust bergslaget fått vidkännas genom förvandling efter de
i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgade grunder af den s. k.
grufvedrängshjelpen och dagsverkspenningarne, hvilka under gemensam
benämning af konststatsmedel varit bergslaget donerade.

För den händelse, att Riksdagen bifaller Eders Kongl. Maj:ts den
17 December 1886 beslutade proposition angående upplösning af det
nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag, och i
följd deraf uppgörelse med bergslaget kommer till stånd på de i
propositionen angifna vilkor, komma enligt punkerna 5 och 11 i propositionen
de till bergslaget för konststatens underhåll donerade räntorna
och öfriga af denna donation föranledda till bergslaget utgå -

Sjette linfvmUiteln.

ende bidrag af statsmedel att med detta års utgång till statsverket
indragas, i följd hvaraf nu förevarande anslag icke vidaie kommei

att tagas i anspråk. - _

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:ts täcktes föreslå

Riksdagen medgifva

att, derest förenämnda proposition af den 17 December 188b
bifalles, anslaget »Sala bergslag» å 6,320 kronor från riksstaten uteslutes.

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar.

För dylika förluster förekommer i riksstaten å sjette hufvudtiteln
i kolumnen: »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
ett till 6,000 kronor beräknadt anslag, hvarifrån utgå dels
ersättningar för räntor, som indragits till statsverket enligt forordningen
den 23 Juli 1869, och dels sådana ersättningar, för livilkas bestridande
oindelt spanmålsanslag förut varit på riksstaten uppfördt.
Hurusom redan vid ett föregående tillfälle fråga om en förändring i
sättet för dessa ersättningars utgörande varit föremål för Kongl. Maj:ts
och Riksdagens pröfning, omförmäles i statskontorets utlåtande af den
31 December 1883, hvarest äfven redogörelse lemnas för de förändringar,
som tid efter annan blifvit i sådant afseende vidtagna (sid. 38—43.)
Men ännu återstå efter olika grunder från statsverket utgående ersättningar
af omförmälda beskaffenhet till hemmansinnehafvare inom Södermanlands,
Elfsborgs, Skaraborgs, Yestmanlands, Blekinge och Östergötlands
län; och då detta, enligt statskontorets intygande, föranleder
ej ringa besvär och förhindrar enkelhet i räkenskaper och kontroll,
samt en förändring derutinnan således är synnerligen önskvärd, hafva,
jemlikt statskontorets hemställan, genom nådiga remisser den 23 Oktober
1884 vederbörande innehafvare af ersättningsanslag föi lidna jord!örluster
blifvit hörde, huruvida och på hvilka vilkor de ville ingå på ett
utbyte af ersättningarna, mot årliga bestämda belopp eller, hvad ersättningen
till lägenheten Östra Strömsnäs inom Östergötlands län angåi,
mot ett kapital en gång för alla.

De ersättningsfrågor, som röra Elfsborgs län, äro ännu beroende
på yttranden från vederbörande myndighet, hvarför desamma nu icke
kunna blifva föremål för behandling, och hvad angår frågorna om utbyte
af ersättningarna inom Skaraborgs län och inom Yestmanlands län,

[17-]

Utbyte af indelningsersättningar
mot
bestämda belopp.

Sjette hufvud titeln.

har Eders Kongl. Maj:t, hufvudsakligast med afseende å de vilkor,
som innehafvarne af dessa ersättningar uppstält för deras utbytande
mot vissa bestämda peimingebelopp, den 31 sistlidne December förklarat,
att dessa frågor icke föranledde till någon Eders Kongl. Maj:ts
åtgärd.

Inom Södermanlands län utgå till innehafvarne af, förutom andra
hemman, om hvilka nu icke är fråga, hemmanen Arninge n:ris 1 och
2, 1 V2 mantal, samt lägenheten Notholmen i Vestermo socken, ersättningar
för förlust genom jords upplåtande till Hjelmare kanal och slussverk.
Dessa ersättningar beräknas, sedan räntorna enligt förordningen
den 23 Juli 1869 indragits till statsverket, efter tioårigt medelmarkegångspris
med tillagd forsellön. Eu sjettedel af ersättningen till Arninge
och hela ersättningen till Notholmen hafva af eu föregående egare till
nämnda hemman och lägenhet, Fredrik Wilhelm Grubb, frånskilts eganderätten
till jorden och innehafvas numera, i följd af testamente, af en
utaf hans sterbhusdelegare, Emma Grubb. Öfriga fem sjettedelar af
ersättningen till Arninge innehafvas af dessa hemmans egare, och frågan
om dem är beroende på vidare utredning. Förvaltaren af Grubbska
testamentsmedlen . har, jemväl på grund af fullmagt af Emma Grubb,
förklarat sig villig att i utbyte för eu sjettedel af ersättningarna till
Arninge och hela ersättningen till Notholmen, hvilka ersättningar under
åren 1875 1884 utgjort i medeltal 79 kronor 27 öre, mottaga antingen

ett bestämdt, nyssnämnda medeltal nära motsvarande årligt belopp af
80 kronor, eller ock, med befrielse för statsverket från ifrågavarande
ersättningsskyldighet, eu gång för alla en summa, deraf årliga räntan,
beräknad efter fem för hundra, motsvarar omförmälda medelbelopp.

Statskontoret har ansett det erbjudande, som afsåge ersättningsanslagens
afstående mot ett kontant belopp en gång för alla, företrädesvis
förtjena afseende, helst statsverket derigenom för all framtid befriades
från bestyret med de årliga utbetalningarna, och, då intet vore
att erinra mot den föreslagna grunden för beräknandet af lösen, i underdånighet
tillstyrkt ifrågavarande ersättningars inlösande med ett belopp,
motsvararande ersättningens efter medeltalet af 1875—1884 årens medelmarkegångspris
för Södermanlands län beräknade värde, kapitaliseradt
efter fem för hundrade, eller 1,585 kronor 40 öre, och biträder jag för
min .del hvad statskontoret sålunda tillstyrkt.

Inom Blekinge län erhålla innehafvarne af åtskilliga i Lyckeby och
Augerums socknar belägna hemman ersättningar för bortmistade egor
genom vattenuppdämning vid uppförande af Lyckeby kronoqvarn, och
utgå dessa ersättningar, för hvilkas bestridande oindelt spanmålsanslag

Sjette hnfvudtiteln.

förut varit på riksstaten uppfördt, numera med lösen efter tioårigt
medelmarkegångspris utan forsellön. Egaren till Lyckeby n:o 1, ''U
mantal, har vägrat ingå på något utbyte af den honom tillkommande
ersättning, hvarför någon förändring rörande ersättningen till detta
hemman för närvarande icke lärer kunna genomföras. Samtlige innehafvare
af de öfriga ersättningarna hafva deremot medgifvit utbyte
emot ett en gång för alla bestämdt årligt belopp, uträknadt efter de
sista tjugu årens medelmarkegångspris med tillagd forsellön. Sålunda
bestämdt, skulle ersättningsbeloppet för dem, som medgifvit utbytet,
blifva 682 kronor 88 öre; och då detta belopp understiger nuvarande
ersättningsanslagets värde, beräknadt efter medeltalet af 1875—1884
årens medelmarkegångspris utan tillägg af forsellön, eller 684 kronor
56 öre, har statskontoret förordat verkställigheten af ett utbyte på de
af hemmansegarne föreslagna vilkor. För hvart och ett af de hemman,
om hvilka nu är fråga, skulle det årliga ersättningsbeloppet alltså blifva
följande, nemligen:

för Lyckeby	n:o	2,	Va	mantal ......	.............................. kronor	26: 84
»	d:o	n:o	3,	1/ / 2	d:o	............................. »	65: 60
»	d:o	n:o	5,	Vs	d:o	.............................. »	17: 89
»	d:o n:is 6	och	7,	1/ / 4	d:o	.............................. »	38: 76
))	Augerum	n:o	1,	1	d:o .....	.............................. »	71: 57
y>	d:o	n:o	2,	1	d:o	............................. »	71: 57
»	d:o	n:o	3, 4,	1	d:o	.............................. b	71: 57
b	d:o	n:o	1	d:o	............................. B	62: 62
»	Beseboda	n:o	1,	2/ / 3	d:o	............................... »	125: 24
	Mölletorp	n:o	G	7s	d:o	............................. B	23: 16
	d:o	n:o	2,	7.	d:o	............................... B	24: 70
»	d:o	n:o	3,	5/ 1 8	d:o	........................ B	23: 16
b	d:o	n:o	4,	3/ u	d:o	.............................. B	27: 79
	d:o	n:o	6,	v2	d:o	.............................. B	18: 52
»	Hesslegården	n:o	1,	%	d:o	............................... B	13: 89
					tillsammans kronor	682: 88;

och instämmer jag i hvad statskontoret sålunda hemstält.

Till innehafvaren af lägenheten östra Strömsnäs i Östergötlands
län utgår för en till Göta kanal upplåten jordrymd ersättning, för hvars
bestridande oindelt spanmålsanslag förut varit å riksstaten uppfördt,
men hvilken numera löses efter tioårigt medelmarkegångspris med forsellön.
Denna ersättning har lägenhetsinnehafvaren förklarat sig villig

Sjette hufvucltiteln.

att afstå emot erhållande af ett kapital, hvars ränta, beräknad efter fem
procent, motsvarade det årliga anslaget; och statskontoret, som uppöfver,
att ränteanslagets värde i medeltal uppgått för åren 1876—1885
till 25 kronor 94 öre, tillstyrker anslagets inlösande af statsverket med
ett belopp motsvarande detta värde, kapitaliseradt efter fem för hundra,
eller 518 kronor 80 öre; och förenar jag mig i detta statskontorets
tillstyrkande.

De af mig under ifrågavarande anslag förordade ändringar i afseende
å ofvan omförmälda indelningsersättningar inskränka sig alltså dertill
att en sjettedel af ersättningen till Arninge samt ersättningen till
lägenheten Notholmen i Södermanlands län, beräknade sammanlagda
för år till 79 kronor 27 öre, skulle inlösas med ett kapitalbelopp af
1,585 kronor 40 öre;

att likaså ersättningen till lägenheten Östra Strömsnäs i Östergötlands
län, beräknad för år till 25 kronor 94 öre, skulle inlösas med
ett kapitalbelopp af 518 kronor SO öre; och

att ersättningarna till ofvanuppräknade hemman Lyckeby, med
undantag af n:o 1, Augerum, Beseboda, Mölletorp och Hesslegården i
Blekinge län skulle utbytas mot bestämda årliga ersättningsbelopp å
tillhopa 682 kronor 88 öre.

Derest detta godkännes, torde sådant föranleda, att det under anslaget
till »jordförluster genom kanal och väganläggningar» i kolumnen
»indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
uppförda beloppet 6,000 kronor minskas med sammanlagda beloppet
af förenämnda ersättningar för år räknadt, eller sålunda i jemnadt tal
med 788 kronor, till 5,212 kronor.

Såväl de kapitalbelopp å 1,585 kronor 40 öre och å 518 kronor
80 öre som ock de ersättningar, hvilka hädanefter skulle komma att
utgå med bestämda årliga belopp å tillhopa 682 kronor 88 öre, lära
kunna anvisas till utbetalande från det under samma anslag i kolumnen
»anvisning i kontant» uppförda belopp 2,700 kronor, som icke i följd
deraf behöfver förhöjas, då det under flera år varit statsverket besparadt
och dessutom har egenskap af förslagsanslag; och torde jag framdeles,
om hvad jag härnedan hemställer bifalles, få tillfälle att underställa
denna fråga Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, med bifall till inlösen och utbyten af ersättningar, på sätt af
mig blifvit ifrågasatt, det å förslagsanslaget till »jordförluster genom
kanal- och väganläggningar» i kolumnen »indelning och dermed jemförlig

Sjette lmfvudtitchi.

anvisning på förslag, ersättningar» uppförda belopp 6,000 kronor minskas
med 788 kronor eller sålunda till 5,212 kronor.

I händelse af bifall härtill kommer anslaget till »jordförluster genom
kanal- och väganläggningar» att minskas med motsvarande summa,
eller från dess nuvarande belopp 10,260 kronor till 9,472 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
annan ändring för år 1888 än att dels, med anledning deraf att, enligt
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 22 Oktober 1886, statistiska centralbyrån
icke vidare utgör någon afdelning af statistiska tabellkommissionen
och samtliga i riksstaten under anslagstiteln »statistiska tabellkommissionen»
uppförda anslag äro afsedda för statistiska centralbyrån,
nämnda anslagstitel utbytes mot anslagstiteln »statistiska centralbyrån»,
dels ock förslagsanslaget

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma minskas med 269 kronor eller
från 118,663 kronor till 118,394 kronor.

[18.]

Skrifmaterialier
m. m.

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå till kronor 4,648,854: —
Vid bifall till de af mig framställa förslag om
höjning i anslagen:

till landsstaterna i länen............... med kronor 3,740: —

» väg- och vattenbyggnadsstaten » » 2,800: —

transport kronor 6,540: —

[19.]

Kontroll å
försäkringsanstalterna.

48 Sjette hufvudtiteln.

transport kronor 6,540: —
till undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäriugar » » 15,000: —

» befrämjande i allmänhet af

slöjderna ............................... » » 13,000: —

summa ökning kronor 34,540: —
äfvensom om minskning i anslagen

till färjor och färjekarlar ............ med kronor 6: —

» Sala bergslag............................. » » 6,320: —

» jordförluster genom kanal- och

väganläggningar..................... » » 788: —

» skrifmaterialier och expenser,

ved m. m............................ » » 269: —

summa minskning kronor 7,383: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med .............. kronor 27,157: —

eller till ............................................................................. kronor 4,676,011: —.

Extra ordinarie anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen 7,640 kronor till tillfällig löneförbättring
för kommerskollegium, 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk
och 123,000 kronor till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena,
anförde departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

På förslag af Eders Kongl. Maj:t anvisade 1886 års Riksdag på
extra stat för innevarande år ett belopp af 4,500 kronor till anordnande
af kontroll å försäkringsanstalterna; och genom de af Eders Kongl.
Maj:t den 22 sistlidne Oktober utfärdade kungörelser dels angående

Sjette hufvud titeln.

anordnande af tillsyn å inländska försäkring'',sanstaltor och dels angående
vilkoren för utländsk försäkringsanstalt® rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse,
hafva de bestämmelser blifvit meddelade, som skola
möjliggöra att från statens sida öfvervaka ifrågavarande anstalters verksamhet.
Dessa bestämmelser åsyfta förnämligast att inom civildepartementet
samla erforderliga upplysningar rörande försäkringsväsendets utveckling
för att komma i tillfälle bedöma, huruvida de särskilda anstalterna
verka efter grunder, som kunna anses för allmänheten betryggande.
För bearbetande af det material, som sålunda blifver att tillgå,
och för att, der sådant finnes nödigt, tillse att ytterligare upplysningar
införskaffas, eller, der sådant för något särskild! fall skulle anses behöfligt,
hos försäkringsanstalt på stället undersöka dess räkenskaper
och handlingar, har Eders Kongl. Maj:t behagat för år 1887 förordna
en person att inom civildepartementet särskild! handlägga ärenden
rörande försäkringsväsendet; och är till hans biträde derjemte en amanuens
anstäld.

Det af Riksdagen anvisade anslaget 4,500 kronor torde komma att
åtgå till godtgörelse åt inspektören och amanuensen. Som emellertid
resor kunna ifrågakomma för undersökning af försäkringsanstalts räkenskaper
och handlingar, har uti ofvan omförmälda kungörelser, särskildt
med hänsyn till hvad Riksdagen i sin skrifvelse af den 7 Maj 1886
anfört i sammanhang med förevarande anslags beviljande, stadgats att
reseersättningen skall gäldas af den, som undersökningen gäller.

På grund af hvad jag sålunda anfört, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å försäkring sanstalterna, för år 1888,
i likhet med hvad för innevarande år egt rum, på extra stat anvisa till
Eders Kongl. Maj ds förfogande ett belopp af 4,500 kronor.

Statistiska centralbyrån.

Under åberopande af hvad jag rörande benämningen af denna anslagstitel
vid behandlingen af de ordinarie anslagen anfört, hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:t, med bifall till derom af chefen för statistiska
centralbyrån gjord framställning, täcktes föreslå Riksdagen

att, i likhet med hvad för innevarande år skett, till bestridande af
utgifterna för ett skyndsammare bearbetande af aflönings- och pensionsstatistiken,
för år 1888 på extra stat anvisa 5,000 kronor.

Bih. till Biksd. Prat. 1887. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft.

[20.]

Aflönings- och
pensionsstatistik.

Sjette hufrudtlteln.

[21.]

Utgifvande a
»Polisunderrättelser».

[22.]

Anslag till er
fögderitjenst
inom Jemtlands
län.

[23.]

Särskild
polisstyrka på
landet.

öfverståthållareembetet.

Då framtida kostnaderna för utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser»
ännu icke torde kunna med full visshet bestämmas, och någon
tids ytterligare erfarenhet följaktligen synes böra inhemtas, innan visst
anslagsbelopp för nämnda ändamål å ordinarie stat uppföres, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att äfven för år 1888, till utgifvande under samma år af Polisunderrättelser,
på extra stat anvisa enahanda belopp, som Riksdagen
för detta år beviljat, eller 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Emedan den af Eders Kongl. Maj:t beslutade sammanslagningen
af andra och tredje fögderierna af Upsala län till ett fögderi ännu icke
kunnat genomföras hvad liäradsskrifvaretjensterna beträffar, till följd
deraf att ingen af nämnda tjenstår blifvit ledig, och aflöningsbelopp
sålunda icke finnes att tillgå för att, i enlighet med 1883 års Riksdags
medgifvande, användas till aflöning åt häradsskrifvaren i det enligt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 Juni 1883 nyinrättade fögderi
inom Jemtlands län, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af en här ads slör ifv ar otjenst inom Jemtlands län
under år 1888, må för samma år, i likhet med hvad för detta år skett,
på extra stat anvisas ett belopp af 2,500 kronor.

Under denna anslagstitel tillstyrker jag vidare, att Eders Kongl.
Maj:t, på sätt under nästlidna och flera föregående år varit förhållandet,
jemväl för år 1888 täcktes af Riksdagen äska på extra stat till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 50,000 kronor, att användas
till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, der
sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre
brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslaget till
särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas kommuner,
hvilka sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller der landsting eller

Sjette hnfyudtiteln.

enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån
endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet af förstärkt
polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag till bestridande af kostnaderna
derför icke kan erhållas.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Med hänvisning till hvad under denna anslagstitel vid behandlingen
af de ordinarie anslagen af mig anförts, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maja täcktes föreslå Riksdagen

att äfven för år 1888 anvisa på extra stat och ställa till Eders
Kongl. Maj ds förfogande ett belopp af 20,000 kronor, att användas
för anordnande under samma år af tillsynen öfver statens jernväg sbyggnader; samt

att likaledes på extra stat för år 1888 bevilja till Eders
Kongl. Majds förfogande 3,000 kronor till bestridande af arfvode åt
den för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen anstälde extra byråingeniören.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Af anledning, att frågan om den högre landtbruksundervisningens
ordnande ännu någon tid måste anstå i följd af omständigheter,
jag haft tillfälle nämna vid behandlingen af de ordinarie anslagen, har
jag beträffande den högre mejeriundervisningen i riket nu endast att i
underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maja täcktes föreslå Riksdagen att,

för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid
Ultima och Alnarps landtbruksinstitut, jemväl för år 1888 anvisa å extra
stat ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år beviljats,
eller 10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

[24.]

Tillsynen
öfver statens
jernvägsbyggnader.

[25.]

Arfvode åt
en extra byråingeniör.

[26.]

Anslag till
anordnande af
högre undervisning
i
mejerihushållning.

Med biträdande af hvad landtbruksakademiens förvaltningskomité
uti underdånig skrifvelse den 17 September 1886 hemstält, tillstyrker jag,

[27.]

Allmänna
landtbruksmöten.

[28.]
Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.

[29.]

Ågrikulturkemiska
stationer.

Sjette Irafvudtiteln.

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att å extra stat
för år 1888 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna lancltbruksmöten
5,000 kronor, och

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra iordbruksalster

10,000 kronor.

För att användas såsom bidrag till fyra kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof anvisade 1876 års Riksdag för år 1877
ett . anslag på extra stat af 12,000 kronor. För hvarje påföljande år
beviljades enahanda belopp, intilldess för beredande af tillgångar till
inrättande af ytterligare dylika stationer anslaget vid 1881 års riksdag
höjdes till 15,000 kronor och vid 1885 års riksdag till 21,000 kronor.
Äfven för innevarande år är anslaget bestämdt till sistnämnda summa,
att användas till bidrag för underhåll med 3,000 kronor åt hvar och
en af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof inom
de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i
förening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för
detta jemte bostad eller hvresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till desse och laboratoriet]enaren äfvensom årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof. Stationer med understöd från nämnda
anslag äro för närvarande inrättade i Skara, Halmstad, Kalmar, Vesterås,
Örebro, Herriösand och Jönköping.

Under nästlidna år har från flera håll påpekats, att, det till 3,000
kronor medgifna årliga statsunderstödet för hvarje station borde höjas
till 4,000 kronor. Sålunda beslutade hushållningssällskapens under
Februari 1886 i Stockholm församlade ombud en framställning till
Eders Kongl. Maj:t om aflåtande af proposition till Riksdagen i nämnda
syfte, och derefter har framställning inkommit med enahanda begäran
från Vestmanlands län hushållningssällskap; hvarjemte Kalmar läns
södra hushållningssällskap begärt, att åtminstone anslaget till de äldre
kemiska stationerna måtte höjas med 1,000 kronor för dem hvar.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, hvars underdåniga utlåtande
i frågan infordrats, har med erinran, att de kemiska stationerna
i Jönköping _ och Hernösand först med 1886 kommit i åtnjutande af
statsanslag, i utlåtande den 17 September 1886 tillkännagifvit, att
komitén införskaffat sammandrag af räkenskaperna för åren 1883 —
1885 vid öfriga 5 stationerna, nemligen de i Kalmar, Halmstad, Skara,

Sjette kiifvudtiteln.

Örebro och Vesterås; och har komitén på grund af räkenskapssammandragen
lemnat följande redogörelse för dessa stationers inkomster
och utgifter under åren 1883—1885:

»Vid den kemiska stationen i Kalmar hafva utgifterna i medeltal
uppgått till omkring 9,300 kronor årligen, deri inberäknadt omkring
1,700 kronor till laboratoriets underhåll. Dessa utgifter hafva bestridts
med 3,000 kronor såsom statens bidrag, 3,500 kronor af Kalmar läns
södra hushållningssällskap, 1,000 kronor af Blekinge läns hushållningssällskap
samt omkring 1,800 kronor i analysafgifter.

Vid kemiska stationen i Halmstad hafva utgifterna i medeltal uppgått
till 8,200 kronor årligen, hvilka bestridts af statsanslag 3,000 kronor,
Hallands läns hushållningssällskaps bidrag 3,500 kronor och analysafgifter
omkring 1,700 kronor.

Vid kemiska stationen i Skara betäckas de årliga utgifterna, uppgående
till nära 10,500 kronor, af 3,000 kronor i statsanslag, 3,400
kronor af Skaraborgs läns hushållningssällskap, med deri inberäknadt

2.400 kronor i hyra för sällskapets laboratoriilokaler in. m., 2,000 kronor
från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och 600 kronor
från Elfsborgs läns norra hushållningssällskap; återstoden, omkring

1,500 kronor erhålles af analysafgifterna. Bidragen från hushållningssällskapen
i Göteborgs och Bohus län samt norra Elfsborgs län hafva
dock numera upphört.

Vid kemiska stationen i Örebro uppgå utgifterna till omkring

11.400 kronor årligen, hvilka bestridas med statsanslag, 3,000 kronor,
bidrag från Örebro läns hushållningssällskap, 3,000 kronor, inkomster
af verkstälda analyser och eu betydlig frökontroll, 4,100 kronor, diverse
inkomster af hushållningssällskapet m. in. omkring 1,300 kronor.

Vid kemiska stationen i Vesterås bestridas de årliga utgifterna,
uppgående till omkring 8,500 kronor, af 3,000 kronor i statsanslag,
3,900 kronor i bidrag af Vestmanlands läns hushållningssällskap samt

1,600 kronor i analysafgifter».

Efter denna redogörelse anför förvaltningskomitén vidare i sitt
underdåniga utlåtande följande:

»Vid hvar och en af ofvan nämnda kemiska stationer hafva alltså
de årliga utgifterna i medeltal uppgått till 9,600 kronor, hvarmed bestridts
föreståndarens aflöning, uppgående till mellan 3,000 och 4,000
kronor jemte antagligen några naturaförmåner samt andel i analysafgifterna,
men med skyldighet att med dessa bestrida alla eller en del
af utgifterna för laboratoriets uppvärmning, materielens underhåll m. m.
Assistentens aflöning utgår oftast med 1,500 kronor jemte fri bostad

Sjette hufvudtiteln.

eller en mindre hyresersättning. Vaktmästarens aflöning, lokalernas
eldning, materielens och bibliotekets vidmagthållande kräfva icke obetydliga
utgifter.

Statens bidrag, 3,000 kronor, motsvarar alltså ej fullt en tredjedel
af utgifterna; den andra tredjedelen bestrides af hushållningssällskapet
i det län, der anstalten är belägen; den sista tredjedelen åter
erhålles genom analysafgifter och andra mera tillfälliga inkomster samt
bidrag från andra läns hushållningssällskap.

Alldenstund dessa bidrag från andra läns hushållningssällskap under
senare år dels minskats, dels ock upphört, och då vidare de flesta
läns hushållningssällskaps inkomster, genom numera förändrad fördelning
af bränvinsmedlen, likaledes minskats, uppstår härigenom svårighet
för en del af de kemiska stationerna att på ett tillfredsställande
sätt uppehålla en verksamhet, som utan tvifvel varit och ännu är särdeles
gagnande för jordbruket, särskildt med hänsyn till kontrollen
öfver beskaffenheten af inom landet i stor utsträckning förbrukade gödningsämnen
och fodermedel in. m.

Om anslagen till de kemiska stationerna väsentligt höjdes, kunde
dermed beredas en väl behöflig förstärkning af arbetskrafterna, hvarigenom
_ man vid dessa anstalter kunde, mera än hittills varit möjligt,
egna sig åt anställande af försök öfver åtskilliga med landtbruket och
dess binäringar i sammanhang stående frågor, och de kemiska stationerna
på sådant sätt bättre än tillförene motsvara jordbrukets behof
af hjelp från vetenskapen äfven inom vårt land, som nu synes mera
än någonsin deraf vara i behof, om vi skola kunna uthärda täflan med
andra, af naturen lyckligare lottade länder.

De taxor, hvarefter afgifterna beräknas för analyser, utförda vid
de med statsanslag understödda kemiska stationerna, äro så låga, att
de . borde och kunde höjas till inkomsternas förökande, men då en
dylik förhöjning skulle kunna föranleda mindre bemedlade jordbrukare
att icke anlita de kemiska stationerna i samma utsträckning som hittills,
hvarigenom ändamålet med dessa stationer skulle kunna förfelas,
anser sig komitén icke för närvarande kunna förorda denna utväg till
inkomsternas förbättring.))

På grund af hvad förvaltningskomitén sålunda anfört, förordar
komitén, att det årliga anslaget för hvar och en af de sju kemiska stationerna
höjes från 3,000 kronor till 4,000 kronor.

Af den utaf förvaltningskomitén lemnade redogörelse för de fem
äldre stationernas inkomster och utgifter under åren 1883—1885 och
af hvad komitén i öfrigt anfört synes mig framgå lämpligheten, att

Sjette hufrudtlteln.

statens understöd till dessa stationer höjes till det ifrågasatta beloppet
af 4,000 kronor för dem hvar. Hvad åter beträffar stationerna i Jönköping
och Hernösand, så föreligger visserligen icke i fråga om dem
samma utredning som beträffande öfriga stationerna; men då förhållandena
vid samtliga de sju stationerna i ekonomiskt afseende torde vara
väsentligt enahanda, tillåter jag mig hemställa, att Eders Kong!. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och hyresmedel
för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och
laboratoriet]enaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof —,
på extra stat för år 1888 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje
station, eller tillsammans 28,000 kronor.

Riksdagen har för innevarande år till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisat ett extra anslag af 10,000 kronor, för att användas till
understöd, med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt, åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma belopp som statsbidraget,
och hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter
i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Eders Kongl. Maj:t faststäldes.

I fråga om detta anslag tillåter jag mig erinra, hurusom, efter det
landtbruksakademiens förvaltningskomité den 2 November 1886 inkommit
med underdånigt utlåtande, Eders Kongl. Maj:t den 12 påföljande
November utfärdat reglemente för de med understöd af statsmedel
inrättade frökontrollanstalterna. Enligt detta reglemente skall
hvarje anstalt stå under uppsigt af en styrelse, utsedd af det eller de
hushållningssällskap eller landsting, hvilka bidraga till anstaltens underhåll.
Denna styrelse eger antaga föreståndare för anstalten, sedan
landtbruksakademiens förvaltningskomité meddelat yttande rörande de
sökandes kompetens och skicklighet; och får ingen utses till föreståndare,
som icke förvaltningskomitén förklarat dertill kompetent.

Arbetslokal åt föreståndaren, tillika med erforderliga möbler, apparater
och böcker, bekostas af hushållningssällskap eller landsting.

[30.]

Frökontroll anstalter.

Sjette hufvudtiteln.

I sammanhang med utfärdandet af detta reglemente, erhöll förvaltningskomitén
befallning att förständiga hushållningssällskapen att, derest
sällskapen under de af Riksdagen stadgade vilkor och med iakttagande
af de i berörda reglemente meddelade föreskrifter önskade blifva delaktiga
af anslaget till frökontrollanstalter, före den 1 April detta år
till förvaltningskomitén ingifva underdånig ansökning derom; och skulle
det åligga förvaltningskomitén att derefter med eget utlåtande till Kongl.
Maj:t insända de inkomna ansökningarna.

I hvad mån anslaget till frökontrollanstalterna kommer att tagas
i anspråk kan ännu ej bedömas; hvarför tillsvidare torde vara lämpligast,
att anslag för ifrågavarande ändamål för ett kommande år uppföres
till enahanda belopp, som för innevarande år anvisats; och hemställer
jag alltså, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1888 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor
för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget, och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.
Maj:t fastställas.

Geologiska Uti underdånig skrifvelse den 18 November 1886 har chefen för

uudglrnanin'' Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de
under år 1888 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till .90,100 kronor.

Häraf är beräknadt för:

Aflöning en.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 51,725.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, inköp af verktyg, repa -

rationer m. m........................................................... 19,000

Undersökningar och redogörelser bekostade genom
särskilda anslag............................................... 1,500

transport kronor 72,225.

Sjette hufvudtiteln.

transport kronor 72,225.

By rådfdelning en.

Inventarier, arbetsmateriel m. m............................................. » 2,000.

Biblioteket och samlingarna.

Inköp och underhåll af böcker, kartor och samlingar,

fraktkostnad m. in.................................................................. » 2,000.

Kart- och boktrycket.

Tryckning af geologiska kartblad och öfriga kartor,
beskrifningar och uppsatser, ritning af diverse originalkartor
m. in............................ )> 12,100.

Värme och diverse utgifter.

Omkostnad ............................................................. » 1,775.

Summa kronor 90,100.

Till utgifternas bestridande är att påräkna:

behållning af sålda kartor in. m. omkring .................. kronor 600: —

ersättning af statsmedel för postbefordran .................. » 500: —

anslag af Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
................................................................................ » 1,500: —

eller tillsammans kronor 2,600: —;

hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen erfordras för år
1888, utgör 87,500 kronor, eller 1,500 kronor mera än hvad för innevarande
år anvisats.

Hvad utgifterna beträffar, öfverensstämmer denna beräkning i väsentliga
delar med den stat, som för detta år af Eders Kongl. Maj:t
blifvit för undersökningen faststäld, dock att aflöningen för 1888 är
upptagen 1,500 kronor högre än i staten för 1887, hvilket, enligt hvad
chefen i den underdåniga skrivelser! upplyst, beror derpå att, jemlikt
den genom nådiga brefvet den 16 Juni 1875 faststälda löneregleringen,
tre geologer år 1888 komma att uppflyttas i högre lönegrad med ålderstillägg
af 500 kronor för dem hvar. Vid förslagsberäkningens uppgörande
har hänsyn icke tagits till den i Riksdagens skrifvelse sistlidna
år angående detta anslag omnämnda frågan om förändring
i skalan för utgifningen af vissa geologiska kartor. Denna fråga är
nemligen fortfarande beroende på yttrande från kommissionen för de
Bih. till Rihd. Prat. 1887. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Käft. 8

[32.]

En andre undervisare
i
husslöjd och
en elev.

[33.]

Yäfskolan i
Borås.

[34.]

Bergsskolorna
i Filipstad och
Falun.

58 Sjette hufvudtiteln.

allmänna kartarbetena, som ansett, att med dess yttrande bör anstå, till
dess resultaten föreligga af åtskilliga försöksarbeten, som chefen för
geologiska undersökningen anstalt, och hvilka ännu icke hunnit afslutas.

Sedan förslagsberäkningen uppgjordes, har den förändring inträffat,
att undersökningens paleontolog, geologen S. A. T. Tullberg, hvars
göromål under senare åren måst uppehållas genom vikarier, aflidit;
men, om äfven till följd häraf någon minskning i utgifterna för aflöningar
kommer att inträda, lärer, efter hvad chefen för undersökningen
uppgifva, det belopp, som derigenom kan inbesparas, väl behöfvas för
andra ändamål, hvilka till följd af Tullbergs fleråriga sjukdom och
de för aflönande af vikarier för honom uppkomna, ej beräknade utgifter
måst i mer eller mindre mån åsidosättas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

för fortsättande under år 1888 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 87,500 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Med stöd af särskilda utaf vederbörande gjorda framställningar
hemställer jag, att Eders Kong!. Maja täcktes, lika med hvad förut
egt rum, af Riksdagen äska på extra stat för år 1888:

dels till anställande af en andre undervisare i husslöjd och en elev,
hvilken bör åtfölja en af undervisarne i husslöjd för att af denne handledas
och utbildas, så att han må kunna såsom lärare i husslöjd användas,
3,500 kronor;

dels ock såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås —
med vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskjutes ett
belopp, motsvarande minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor,
och såsom bidrag till aflönande afl en andre lärare vid samma skola

1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda läns landsting eller eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Jag tillstyrker i underdånighet nådig framställning till Riksdagen
att, i likhet med hvad under nästlidna och flera föregående år varit
förhållandet,

Sjette hufvudtiteln.

under vilkor att bergsskolorna i Filip stad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1887 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Magt torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor, att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

[35.]

Med anledning af en vid 1885 års riksdag väckt motion om an- Anslag till
slag för anläggning af telegraf- eller telefonledningar med tillhörande
stationer i bohuslänska skärgården för sillfiskebedriftens främjande, an- län för fiskets
visade Riksdagen för detta ändamål såsom extra anslag att utgå un- befrämjande,
der år 1885 till Eders Kongl. Maj ds förfogande ett belopp. af högst

24,000 kronor, under vilkor att hushållningssällskap, landsting, kommuner
eller enskilde bidroge med minst en fjerdedel af anläggningskostnaden.
Sedan Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och
landsting derpå såsom bidrag anslagit ett belopp af 8,000 kronor, och
således sammanlagda 32,000 kronor funnos för utförande af ifrågavarande
anläggningar att tillgå, blefvo genom telegrafstyrelsens försorg
telefonledningar med tillhörande stationer före utgången af år 1885
anordnade mellan Strömstad och Rossö, Grebbestad och Hafstensund,
Fjellbacka och Bovallstrand, Lysekil och Gräfvande samt Gräfvare
och Smögen, och under år 1886 mellan Varekil, Ileberg och Ellös,

Varekil, Höga och Stockevik, Varekil och Stenungsund samt Varekil,

Nösund och Mollösund, hvarjemte telefonstation inrättades i Qville på
linien mellan Fjellbacka och Bovallstrand. Vidare har Eders Kongl.

Mai:t den 10 sistlidne December förordnat om upprättande af telefonförbindelse
mellan Ellös och Hällevikstrand och om anordnande vid
Svanesund af en mellanstation å telefonlinien Varekil—-Stenungsund.

Till forenämnda anläggningar har åtgått eller kommer att åtgå hela
det af 1885 års Riksdag anvisade anslag äfvensom ofvanberörda af hushållningssällskap
och landsting tillskjutna bidrag.

Emellertid har från ledamoten af Riksdagens andra kammare,
filosofie doktor A. V. Ljungman, inkommit en af Kongl. Maj:t,s befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län, med underdånig skrifvelse
den 13 Oktober 1886, insänd framställning om behofvet för fiskerinä -

Sjette hufvudtiteln.

ringen inom Bohus län af ytterligare telefonanläggningar. Ljungman
åberopar härvid, hurusom af den bohuslänska hafsfiskebedriftens olika
grenar det med vintern 1877—78 ånyo yppade ymniga sillfisket samt
såväl det egentliga storsjöfisket som det öfriga fisket utomskärs vore
de, som i främsta rummet förtjenade uppmuntras genom offentliga åtgärder,
enär de mest behöfde eu dylik omvårdnad, på samma gång som
de framför andra erbjöde möjligheten af en storartad utveckling. Afsättningens
underlättande utgjorde emellertid hufvudvilkoret för bedriftens
uppblomstring, och uppfattningeu inom skärgården vore numera
allmänt den, att kraftiga åtgärder till samfärdselns förbättrande just
vore hvad som behöfdes för att underlätta afsättningen af den fångade
hafsfisken, särskildt såsom färsk fisk. För handeln med sådan vara
vore oumbärligt att hafva tillgång till, snart sagdt, oafbrutna meddelanden
om fiskmarknadens ställning och kraf, och detta vore endast
möjligt att ernå genom tillräckliga telegraf- och telefonförbindelser.
Den färska varans snara förskämning eller åtminstone försämring nödgade
till densammas afsändande så skyndsamt som möjligt till platser,
der den för tillfället kunde till högsta pris omedelbarligen vinna afsättning
och förbrukas, hvilket åter förutsatte ögonblickliga meddelanden
om behofvet å dessa platser.

Den erfarenhet, fortsätter Ljungman, man redan hunnit förvärfva
om det stora gagnet för fiskhandeln af de telegraf- och telefonstationer,
staten låtit inrätta i bohuslänska skärgården, talade mer än tillräckligt
för att man slagit in på en rigtig väg, då man bestämde sig
för att genom anläggandet af dessa stationer främja den bohuslänska
hafsfiskenäringen, och utgjorde äfven ett nog talande bevis för det befogade
i önskningarna om de redan erhållna anläggningarnas tillökande
med nya stationer å flera för fiskebedriften betydande platser.

Beträffande de särskilda platser, som vore företrädesvis förtjente
att dervid komma i åtanke, framhåller Ljungman, att i Sunnervikens fögderi
ur hafsfiskets synpunkt en telefonstation å fiskeläget Malmön med ledning
från Grafvarne vore önskvärd, likasom ock en förening af Bovallstrands
och Grafvarne stationer medelst en ny ledning, att inom Orousts
och Tjörns fögderi, der befolkningen i större omfattning än i andra
delar af Bohuslän egnade sig åt hafsfiskebedriften, och der utomskärsfisket
och särskildt storsjöfisket nått den största utvecklingen inom länet,
följande för fiskebedriften vigtiga platser behöfde sättas i förbindelse
med fögderiets telefonnät eller statens telegrafstationer, nemligen de
betydande fiskelägena Grundsund och Gullholmen vid Orousts vestra

Sjette hnfyndtitehi.

kust medelst ledningar från Ellös, det framstående fiskeläget Klädesholmen
vid Tjörns sydvestra kust medelst ledning från Stockevik och
tull- och lotsstationen samt fiskeplatsen Hättan å Tjörns sydostkust
medelst ledning från Göteborg, och att inom de sydligare delarne af
länet två nya stationer, den ena vid Tjufkilshufvud och den andra vid
Kalfsund, båda med ledningar från Göteborgs telegrafstation, vore af
behofvet påkallade, hvarförutom såsom lämpliga men mindre nödvändiga
stationer för telefonledningar nämnas inom Norrvikens fögderi
Florön och inom Orousts och Tjörns exempelvis platserna Käringön,
Skärhamn och Tjörnekalf.

I sin underdåniga skrifvelse anför Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
att det icke kunde nekas det hafsfiskebedriften, för att vinna
önskvärd utveckling och förkofran, tarfvade lättare kommunikationer, än
hittills förefunnits, och ett fullständigare nät af telefonledningar än det,
som redan kommit skärgården till del, och hvaraf stort gagn för meddelande
af snabba underrättelser om fiskmarknadens ställning visat sig.
Anläggningskostnaden komme visserligen att kräfva icke obetydliga
uppoffringar; men det syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
antagligt, att de förmåner, telefonnätets ändamålsenliga utvecklande
skulle medföra, borde i rik mån uppväga dessa uppoffringar. Vidkommande
de stationer och ledningar, hvilka nu borde ifrågakomma att
anläggas, hemställer Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande, som ansåge
förbindelse mellan Grafvarne och Bovallstrand lika nödig som en
station å Malmön, att Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda nödigt anslag
för anläggning af berörda station och för sammanbindande af denna
samt Smögens, Grafvarnes och Bovallstrands fiskelägen medelst en
station inne i landet exempelvis vid poststationen Tossene å hemmanet
Haga; och hvad angår de ifrågasatta stationerna å Grundsund,
Gullholmen, Klädesholmen samt Hättan inom Orousts och Tjörns fögderi,
framhåller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, lika med
Ljungman, nödvändigheten af desamma. Inom detta fögderi funnes öfver
20 större och mindre fiskelägen med en folkmängd af öfver 7,000
personer, men hvarken skärgårds- eller landtbefolkningen mägtade
sjelfva åstadkomma anstalter för ifrågavarande vigtiga ändamål. Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge derför afseende böra fästas
å förslaget om anordnande af dessa stationer, dervid Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande dock, hvad stationen Hättan beträffade,
ifrågasatte, huruvida icke särskild ledning från Göteborg kunde undvikas
och kostnaden minskas, genom att ledningen anordnades till den
öfver Tjörn befintliga ledningen emellan Stockevik och Varekil.

Sjette hufvudtiteln.

För den händelse Eders Kongl. Maj:t emellertid skulle finna det
vara med det allmännas fördel förenligt, att telefonstationer redan nu
i ett sammanhang anordnades på alla de platser, der behof deraf gjorde
sig i mer eller mindre mån gällande, fäster Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppmärksamheten å de stationer utom de föreslagna,
som i sådant fall borde komma i betraktande, och erinrar i detta afseende
om Fiskebäckskil, som vore ett bland Orousts större fiskelägen
med icke få sillfiskevadar, Käringön och Florön. Hvad beträffade platserna
Tjufkilshufvud och Kalfsund, ansåge Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med anläggning af stationer å dessa platser kunna
tillsvidare anstå, emedan den förra platsen ej vore belägen på längre
afstånd än en mil från Marstrand, der telegraf- och telefonförbindelse
med Göteborg funnes, och Kalfsund, beläget på halfva afståndet mellan
Göteborg och Marstrand, redan stode med båda dessa städer i liflig
förbindelse.

Derefter har telegrafstyrelsen afgifvit yttrande i fråga om sättet
och kostnaderna för de ifrågastälda anläggningarnas åvägabringande
och anslutning till de förutvarande förbindelserna. Hvad dervid först
beträffar förbindelsen mellan Grafvarne och Malmön, har styrelsen ansett
densamma lämpligast åstadkommas derigenom, att på den redan
befintliga linien Grafvarne—Lysekil ytterligare en ledning upplades
mellan Grafvarne och Amborseröd, från hvilken plats droges en ny
linie i sydlig riktning med kabel öfver sundet vid Malmöns norra ända,
för hvilken förbindelse hela kostnaden beräknats till 3,450 kronor. Då
den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordade förbindelsen
mellan Bovallstrand och Grafvarne medelst ny linie från Bovallstrand
till någon lämplig punkt, hvarest en så kallad vexelst.ation skulle inrättas,
erbjöde åtskilliga svårigheter, hemställer telegrafstyrelsen, att
med densammas åvägabringande måtte tillsvidare få bero. De föreslagna
förbindelserna med Fiskebäckskil, Grundsund och Gullholmen anser
telegrafstyrelsen, för så vidt icke särskilda giltiga skäl funnes för de
nämnde orternas förbindande, på sätt ifrågasatts, med Ellos och Varekil,
böra utgå från Lysekils telegrafstation och uppläggas på befintlig
stoiplinie till Fiskebäck, hvarifrån kabeln skulle läggas öfver Gullmarsfjorden
till Essvik, från hvilket ställe ny linie med utgrening till Fiskebäckskil
skulle dragas till Grundsund och vidare öfver Islandsberg,
derifrån slutligen kabel skulle anbringas till Gullholmen; och skulle
enligt styrelsens beräkning kostnaden för samtliga dessa ledningar
utgöra 14,900 kronor. Beträffande öfriga. förbindelser har styrelsen
ansett den mellan Klädesholmen och Stockevik kunna åvägabringas knif -

Sjette liufvudtiteln.

vudsakligen medelst kabel för en till 3,850 kronor beräknad kostnad,
lotsstationen Hättan blifva billigast förenad med telegrafnätet derigenom,
att från Stockevik en särskild linie upprättades till Rönnängen, hvarifrån
ledningen fortsattes medelst kabel till Hättan, hvilken förbindelse
beräknats kosta 7,000 kronor, samt förbindelserna Hällevikstrand—Käringön,
Fjellbacka— Florön, Göteborg—Tjufkilshufvud och Göteborg—
Kalfsund kunna på angifna sätt åstadkommas för en sammanlagd kostnad
af 33,000 kronor.

Vigten för hafsfiskebedriftens främjande af lätta och snabba förbindelser
ej mindre mellan de särskilda fiskeplatserna inbördes, än
äfven mellan dessa och afsättningsorterna torde vara allmänt erkänd,
och gäller detta särskildt och i än högre grad i afseende å ett ymnigt
förekommande sillfiske, sådant det nu under några år visat sig vid
Bohuslänska kusten. Också har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vitsordat, hurusom de genom statens biträde åstadkomna telefonförbindelserna
redan medfört stort gagn. Af hvad i detta ärende anförts,
framgår emellertid, att det utaf Riksdagen år 1885 anslagna belopp
till telefonanläggningar för sillfiskebedriftens befrämjande icke
kunnat fylla alla de väsentligaste behofven af dylika förbindelser; och
då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande upplyst, att befolkningen
saknar tillgångar att uppoffra å sådana anstalter, måste det ligga i
statens intresse att än ytterligare lemna sitt biträde, på det ej frukterna
af det rika fisket må gå förlorade, något som drabbar ej allenast de
fiskeidkande sjelfve, utan jemväl gör sig känbart i vidare .kretsar af
landets mindre bemedlade befolkning, som derigenom går i mistning
af ett billigt näringsmedel.

Att staten skall understödja andra anläggningar af ifrågavarande
slag än dem, som äro af mera väsentlig betydelse, torde dock icke
kunna ifrågakomma. Af de uti detta ärende ifrågasatta anläggningarna
synas mig de vara af företrädesvis framstående betydelse och framför
andra förtjenta af understöd, som åsyfta att sätta Malmön, Fiskebäckskil,
Grundsund, Gullholmen, Klädesholmen och Hättan i förbindelse
med förut varande telefon- och telegrafnät, och hvad särskildt Hättan
beträffar, torde en dylik förbindelse billigare kunna utföras genom
eu ledning till Stockevik än medelst den af Ljungman föreslagna till
Göteborg.

Kostnaderna för dessa ledningar uppgå enligt telegrafstyrelsens
beräkningar för

64 Sjette hufvudtiteln.

Grafvarne—Malmön till .................................................... kronor 3,450: —

Lysekil—Fiskebäckskil—Grundsund—Gullholmen...... » 14,900: —

Stockevik—Klädesliolmen.................................................. » 3,850: —

Stockevik—Hättan .............................................................. » 7,000: —

tillsammans kronor 29,200: —

Såsom vilkor för att statsunderstöd skall kunna meddelas, torde
dock, i likhet med hvad år 1885 skedde, böra stadgas, att inom orten
för anläggningen .tillskjutes minst en fjerdedel af kostnaden. Med
hänsyn härtill torde det anslag, som synes erforderligt, böra bestämmas
till tre fjerdedelar af förenämnda summa, 29,200 kronor, eller sålunda
21,900 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då, om ifrågavarande
telefonledningar redan under detta år hinna komma till utförande,
dertill nödiga medel torde kunna från statskontoret förskjutas, tillåter
jag mig i underdånighet tillstyrka det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att, för anläggande i Bohuslänska skärgården af för jiskebedriftens
främjande nödiga telefonledningar med tillhörande stationer, ställa till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag för år 1888 å 21,900
kronor, under vilkor att hushållningssällskap, landsting, kommuner eller
enskilde till de anläggningar, som med detta anslag utföras, bidraga
med minst en fjerdedel af anläggningskostnaden.

[36.]

Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Enligt den vid statskontorets berättelse om statsverkets tillstånd
och behof fogade förteckning å förskott, hvilka böra hos Riksdagen
anmälas till ersättande, har statskontoret under år 1886 förskjutit:
till godtgörelse åt Kristianstads läns ränteri för derifrån till innehafvaren
af länsmansbostället Öllsjö N:o 7, 1 mantal, förskjuten ränta
å ett belopp, som till länets ränteri inbetalts såsom ersättning
för jord, som från bostället exproprierats för Gärds härads jernväg,
.................................................................................... kronor 126: 57,

» tryckning och bindning af underdåniga utlåtanden
öfver komiterades betänkande med förslag till
ny fiskeristadga ............................................................. » 1,522: 63.

summa kronor 1,649: 20.

Sjette liufyudtiteln.

Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t, med
tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande till jernnt tal af
kronor, täcktes föreslå Riksdagen att, till betäckande af omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af
1,649 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uti underdånig skrifvelse den 27 November 1886 bar väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit generalförslag angående beloppet af
de statsbidrag, som till understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbetens
utförande syntes böra för år 1888 äskas af Riksdagen,
och i sammanhang dermed utlåtit sig öfver särskilda till styrelsen
remitterade underdåniga framställningar af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens, Vesterbottens och Vermlands län rörande
anslagen till väganläggningar och brobyggnader.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län bar i
sin framställning af den 12 Oktober 1886 anfört, hufvudsakligen, att
i jemnbredd med den ökning af folkmängd och odling, som i länet egt
ruin, behofvet af nya landsvägar tilltagit; att likväl, oaktadt befolkningens
ökade offervillighet för vägväsendet, de under sista femårsperioden
1881—1885 fullbordade vägarbetenas längd nedgått till 15,9
mil från att hafva under nästföregående 20 år utgjort i medeltal 19,29
mil för hvarje femårsperiod; att den omständighet, att denna inskränkning
i länets vägarbeten inträffat samtidigt dermed, att ett årligen
växande antal ansökningar om statsbidrag för vägarbeten icke kunnat
vinna nådigt afseende, syntes ådagalägga, att de till vägbyggnaders
understödjande anvisade medel vore otillräckliga; att exempelvis antalet
sådana hos väg- och vattenbygnadsstyrelsen år 1885 hvilande ansökningar
från länet omfattade 18 vägföretag med en längd af 300 kilometer
och en beräknad anläggningskostnad af mer än 517,000 kronor,
hvarjemte sedermera till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit
afslutade undersökningar angående 6 väganläggningar, som beräknats
till en kostnad af 155,000 kronor, och framställningar om undersökningar
för nya behöfliga väganläggningar af ungefär 600 kilometers
längd, hvilka torde komma att kosta omkring 1,000,000 kronor; samt
att behofvet af så många och omfattande vägföretag på en gång förBih.
till Rikd. Prof. 1887. 1 Sami 1 Åfd. 1 Iliift. 9

Sjette kufrucltiteln.

klarades deraf, att vid 1886 års början längden af de allmänna vägarne
inom länet utgjort allenast 147,7 mil, motsvarande, då länets ytvidd
vore 914,24 qvadratmil, en vägmil på 6,19 qvadratmil, under det att
i medeltal för kela riket år 1875 belöpte sig en vägmil på 0,715 qvadratmil;
att vidare förutom vägar äfven fordrades brobyggnader öfver de
stora hufvudfloderna, hvilka alla saknade sådana; att i detta afseende
genom Eders Kongl. Maj:ts resolution den 28 Januari 1881 vederbörande
ålagts att, så fort sedvanligt statsbidrag kunde erhållas, utföra
en bro öfver Kalix eif vid Månsbyn, hvarför kostnaden beräknats till

107,000 kronor; att vederbörande brobyggnadsskyldige beslutit, under
samma vilkor, uppföra en till 57,000 kronor beräknad bro öfver
Lule eif vid Edefors, hvarjemte ifrågasatt vore att för en beräknad
kostnad af 27,700 kronor bygga bro öfver Pite eif; samt att på grund
häraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstälde, att af nästsammanträdande
Riksdag måtte äskas, att väganslaget och anslaget till
understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt upprensning
af åar och farleder höjdes, det förra från 500,000 kronor till
1,000,000 kronor och det senare från 100,000 kronor till 200,000
kronor.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län har i
ofvanberörda underdåniga skrifvelse af den 3 November 1886, andragit
att, ehuru betydliga anslag till vägars anläggning och förbättring inom
länet anvisats, framställningar om åtgärder för nya vägars erhållande
ständigt inkomme, vittnande, likasom det af landstinget år 1878 upprättade
så kallade »vägnät» eller förslag å vägar, som företrädesvis
borde ifrågakomma till anläggning eller ombyggnad, jemte landstingets
årligen beviljade anslag till vägundersökningar, om befolkningens
intresse för inrättandet af nya kommunikationsleder; att emellertid
bristande tillgångar vållat, att icke ens femtedelen af de vägar,
som landstinget sålunda ansett i främsta rummet behöfliga, kommit till
utförande; att särskildt omsorgen för länets lappmarker kräfde anläggning
af åtskilliga vägar, för hvilka undersökningar redan verkstälts och
bland hvilka kunde nämnas vägar emellan Lycksele och Åsele; emellan
Lycksele och Öhrträsk; emellan Fredrika kyrka och Lycksele—Åselevägen;
emellan Burträsk och Norsjö samt emellan Åbyn och Åby hamn,
äfvensom omläggning af allmänna landsvägen inom Degerfors socken,
tillsammans utgörande vägföretag af omkring 330 kilometer i längd
med en beräknad kostnad af 618,600 kronor; att, ehuru vederbörande
vägbyggnadsskyldige fått sig genom laga kraft egande beslut ålagdt att
bygga en omkring 90 kilometer lång väg från Hvilan i Lycksele socken

Sjette lmfvudtiteln.

till Vännäs, understöd af statsmedel torde blifva nödvändigt för utförandet
af denna genom den beslutade sträckningen af norra stambanan
till Vännäs vigtiga väg, för hvilken undersökningar påginge;
att, likasom behofvet af nya vägar vore stort, broar öfver åtskilliga åt
de stora, länet genomflytande, elfvarna äfven vore behöfliga; och att,
då de statsmedel, som för närvarande funnes anvisade för ändamål
af nu ifrågavarande art, icke vore tillräckliga ens för behofvet inom
Vesterbottens län, än mindre för andra län i riket, Eders Kong!. Maj:ts
befallningshafvande hemstälde om proposition till Riksdagen om höjande
af väg- och brobyggnadsanslagen till enahanda belopp, som af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län föreslagits.

Äfven Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands lan
har i sin ofvan omförmälda framställning hemstält, att proposition till
Riksdagen måtte aflåtas om ett anslag för år 1888 för väganläggningar
och vägförbättringar till belopp af 1,000,000 kronor.

Hvad nu först angår frågan om anslag till anläggning och iörbättring
af vägar, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för åskådliggörande
af det antal planer till vägbyggnadsföretag jemte ansökningar
om statsbidrag till dem, som äro i styrelsens arkiv hvilande, upprättat
följande öfversigtstablå:

	Antal företag.	För företagen i sin helhet.	För samtliga företagens påbörjande: första årot.
Beräknad kostnad kr.	Begärdt bidrag kr.	Beräknad kostnad.	Behöfligt bidrag.
Kronobergs län. .............................................	2	17,300	11,526	17,300	11,526
Kristianstads län .........................................	3	187,000	124,650	80,250	53,420
Halla rids län ................................................	2	123,116	82,070	42,800	28,530
Göteborgs och Bohus län...............................	6	201,976	134,630	108,274	72,170
Elfsborgs län .........................................	5	103,325	68,870	103,325	68,870
Vermlands » .........................................	6	208,110	138,082	172,810	114,552
Jönköpings » .........................................	5	132,630	88,406	99,730	66,476
Östergötlands » ........................................	1	105,550	70,360	60,000	40,000
Kalmar » ..........................................	1	32,000	21,330	32,000	21,330
Skaraborgs » ..........................................	1	18,300	12,200	18,300	12,200
Stockholms » ..........................................	2	18,812	12,539	18,812	12,539
Upsala » ..........................................	1	16,565	11,042	16,565	11,042
Södermanlands » .........................................	1	39,734	26,480	39,734	26,480
Transporl	36	\| 1,204,418	\| 802,185	\| 809,900	539,135

Sjette Imfvudtiteln.

	\> s	För företagen i sin	För samtliga företagens
		helhet.	påbörjande:	första året.
	o? a CD	Beräknad	Begärdt	Beräknad	Behöfligt
	S» crq	kostnad kr.	bidrag kr.	kostnad.	bidrag.
Transport	36	1,204,418	802,185	809,900	539,135
Vestmanlands län..........................................	2	51,976	34,540	51,976	34,540
Kopparbergs » ..........................................	4	149,459	99,629	101,559	67,699
Gefleborgs » .......................................	4	162,422	108,270	50,995	33,990
Vesternorrlands » ..........................................	10	693,700	462,430	305,090	203,360
Jemtlands » ..........................................	2	82,552	55,034	82,552	55,034
Vesterbottens » ..........................................	3	219,100	146,060	89,210	59,470
Norrbottens » ..........................................	8	194,720	129,730	183,420	122,230
samt till utfartsvägar i Norrbottens län	11	312,280	159,572	190,350	108,603
Summa	80	3,070,627	1,997,450	1,865,052	1,224,061

Styrelsen yttrar derefter att, äfven om alla de ifrågasatta vägföretagen
skulle samtidigt sättas i verket, det icke vore nödigt att till en början
anvisa större understödsbelopp än 1,224,061 kronor; att de ifrågavarande
arbetsföretagen, till hvilka kommuner och väghållningsskyldige vore
villiga att bidraga med hälften mot statsbidraget, måste anses af ett
trängande behof påkallade; att den kostnad och det arbete, som blifvit
å planernas utarbetande nedlagda, förlorade i värde ju äldre planerna
blefve, alldenstund prissättningarna komme att vid tidpunkten för arbetenas
utförande alltmer skilja sig från förhållandena vid förslagens
utarbetande och sålunda blifva mindre tillförlitliga; att i betraktande
deraf att, sedan 1885 och 1886 årens Riksdagar ökat anslaget till vägundersökningar
med 10,000 kronor vid hvardera riksdagen, så att detsamma
för innevarande år utgjorde 60,000 kronor, än flere vägplaner
kunde . förväntas snarligen inkomma till pröfning; och att såväl med
anledning af alla dessa omständigheter, som ock med hänsyn till hvad
Eders Kong]. Majrts ofvanbemälde befallningshafvande i ärendet anfört,
styrelsen ansåge sig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att för år 1888 anvisa till anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar

1,000,000 kronor.

Ehuru väganslaget, som för år 1885 utgick med 400,000 kronor,
af samma års Riksdag för år 1886 höjdes till 500,000 kronor,
till hvilket belopp anslaget jemväl för innevarande år är bestämdt,
torde det dock åter böra förhöjas, för att kunna motsvara befogade

Sjette liufvudtiteln.

anspråk på bidrag från denna fond. Då Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen
år 1885 äskade anslagets bestämmande till 500,000 kronor, innelågo
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fullständiga planer till vägföretag,
för hvilka kostnaderna uppgingo till 2,500,000 kronor, och understöd
begärdes till belopp af omkring 1,600,000 kronor. Nu hafva
dessa siffror vuxit så, att kostnaderna för utförande af de hos styrelsen
inneliggande vägförslag, som af styrelsen granskats, äro beräknade
till mera än 3,000,000 kronor, och statsbidrag för dem begäres
till belopp, föga understigande 2,000,000 kronor. Då fonden emellertid
så nyligen, som ofvan nämnts, blifvit förhöjd, anser jag mig nu icke
böra förorda dess ytterligare förhöjning med så stort belopp, som af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ifrågasatts, utan håller före att, om
fonden för år 1888 ökades till 600,000 kronor eller således med 100,000
kronor utöfver hvad för hvart och ett af åren 1886 och 1887 anvisats,
möjlighet såmedelst skulle kunna beredas att påbörja de flesta
af de mest vigtiga vägföretagen.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj :t täcktes
föreslå Riksdagen att för år 1888 ställa till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande, [37.]

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning Omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 600,000 kronor. "vägar*

Hvad angår anslaget till brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansett sig böra i viss mån biträda Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i Norrbottens och Vesterbottens län framställningar
om anslagets höjning. Hos styrelsen vore nemligen hvilande planer
till två brobyggnader af större vigt, den ena öfver Kalix eif vid Månsbyn,
beräknad att kosta 107,000 kronor, och den andra öfver Dalelfven
vid Avesta, hvarför kostnaden uppskattats till 102,000 kronor. Då till dessa
brobyggnaders utförande begärts understöd till belopp af sammanlagdt
139,380 kronor, syntes styrelsen ett anslag till samma belopp som det
nuvarande knappast blifva tillräckligt, äfven om understödet fördelades
på två år, helst till en redan med statsbidrag understödd brobyggnad
öfver Indalselfven vid Käfstanacken i Vesternorrlands län ytterligare
statsbidrag borde utgå med 22,700 kronor. Förutom till nämnda brobyggnader
hade bidrag af statsmedel begärts jemväl till två andra
brobyggnader, hvilka dock vore mindre angelägna. Med åberopande
af dessa förhållanden och under tillkännagifvande, att några hamnplaner
eller planer till upprensning af åar och farleder, till hvilka understöd
kunde ifrågakomma, icke vore hos styrelsen hvilande, har styrelsen

[38.]

Brobyggnader
och mindre
hamnbyggnader
m. m.

[39.]

Frostminsk ningsföretag.

[40.]

Lån till enskilda
jernvägar.

[41.]

Odlingslåne fonden.

70 Sjette liiifyudtitelii.

ansett önskligt, att nu ifrågavarande fond blefve för år 1888 bestämd
till 150,000 kronor.

Hvad styrelsen sålunda anfört synes mig visserligen förtjent af
beaktande, men då de omnämnda större brobyggnadsföretagen icke
torde vara af den brådskande beskaffenhet, att de måste samtidigt påbörjas,
och om så ej sker och arbetena derjemte fördelas på två år
eller, der förhållandena det medgifva, någon längre tid, torde enahanda
belopp, som för innevarande år anvisats, eller 100,000 kronor, jemväl
för år 1888 kunna anses tillfyllestgörande, hvarför jag anser mig böra
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för år
1888 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande

till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt
upprensning af åav och farleder 100,000 kronor.

Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade äska af
Riksdagen för år 1888 till Eders Kongl. Majrts förfogande

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel
odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, 100,000 kronor;

och hemställer jag tillika, att Eders Kongl. Maj:t i afseende å
vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af nu nämnda statsbidrag
samt angående kontrollen derå, att faststälde planer varda vid arbetenas
utförande följde, måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna
vilkor och bestämmelser, hvilka nu äro gällande och finnas intagna i
Riksdagens skrivelser den 27 April 1881 (N:o 69) och den 11 Juni
1883 (N:o 67).

I sammanhang härmed torde jag böra erinra:
att, enligt 1886 års Riksdags beslut, blifvit för år 1888 beviljade till
understödjande, medelst lån, af enskilda jern vägsanläggningar 1,000,000
kronor, samt

att, enligt 1883 års Riksdags af Eders Kongl. Maj:t gillade
beslut, till den särskilda fond, som bildats med ändamål att genom lån
understödja odling af sänka trakter, skola från och med år 1884 till
och med år 1888 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret i mån af behof
öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående
annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor
årligen; och hafva från denna fond under år 1886 beviljats lån till hela
årsbeloppet 1,000,000 kronor.

Sjette lmfvudtiteln.

Statens jernvägstraflk.

I underdånig skrifvelse den 18 December 1886 har styrelsen för
statens jernvägstraflk gjort framställning om aflåtande till Riksdagen
af proposition angående beviljande af anslag för år 1888 dels till nya
byggnader och anläggningar vid statens jernvägar och dels till anskaffande
af ytterligare rörlig materiel för de norrländska statsbanelinierna.

För nya byggnader och anläggningar föreslår styrelsen anslagets
belopp till 500,000 kronor och anför till stöd derför följande:

»De nyanläggningar, som under 1888 böra verkställas, äro följande, för
hvilka vid hvarje post den beräknade kostnaden är angifven, nemligen
vid:

Storlien: uppförandet af en matsalsbyggnad ......... kronor 27,800: —

Å denna på fjellryggen i en obefolkad
trakt belägna station uppfördes vid banans anläggning
för resandes inhysande och bespisning
ett herberge, innehållande 8 för resande
afsedda rum och 2 matsalar. Byggnaden är
uppförd invid stationshuset och den öfvertäckta
banhallen och likasom dessa af trä. Det
utrymme, den erbjuder, har under sommartiden,
då talrika resande begagna jernvägen i
denna landsdel, visat sig vara alldeles otillräckligt
i afseende på både det antal rum,
som kan upplåtas, och lokalerna för måltidernas
intagande, och det är angeläget att de
olägenheter, som häraf uppstå, blifva afhjelpta,
på det att icke svårigheterna för inqvartering
och förplägning skola verka till inskränkning
i persontrafiken eller åtminstone till hinder för
dess ytterligare utveckling. I detta ändamål
är den ofvannämnda nybyggnaden föreslagen,
och är den på grund af den eldfara, som är
förknippad med stora komplexer af trähus,
afsedd att förläggas afskild för sig samt byggas
af sten i två våningar, den undre inne transport

kronor 27,800: —

Sjette hufvudtiteln.

transport kronor 27,800: —

hållande de nya matsalarne och den öfre gästrum,
hvilka böra med säkerhet kunna uthyras
till pris, som lemna tillfredsställande ränta å
kostnaden.

Viskan: uppförande af en vaktstuga med uthus och

källare vid de utanför stationen befintliga grin -

dar för en banvakt, som nu saknar boställe, ...... » 3,500: —

Sundsvall: tillbyggnad af lokomotivstallet med 2:ne

stallrum för inrymmande af ökadt antal å Sundsvall—Ange
linien behöfliga lokomotiv..................... » 19,000: —

Uppförande af ett lamphus af tegel till förvaring
och skötsel af stationens och bantågens
belysningsapparater........................................................ » 3,300: —

Linien Bollnäs—Ange: anläggning af en ny Morse telegrafledning

mellan Bollnäs och Ange, hvilken
påkallas af den ökade telegrafering, som blifvit
en följd af att stambanenätet utsträckts till Sollefteå,
Sundsvall och Hudiksvall, .............................. » 11,000: —

Bollnäs: uppförande af en mindre reparationsverk stad

för vagnar med tillhörande spårläggning,
hvilken är behöflig, emedan för vagnreparationer
inom 5:te trafikdistriktet endast finnes en provisorisk
byggnad vid Storvik, som blifvit för ändamålet
otillräcklig; och är ifrågavarande nya
verkstad afsedd att uppföras i samband med den
vid Bollnäs redan befintliga lokomotiv-reparationsverkstaden,
hvarigenom jemväl någon besparing

i förvaltningskostnad vinnes....................................... » 50,500: —

Kilafors: uppförande af ett boställshus med uthus
och källare för 2:ne stationskarlar, som ej kunna
erhålla bostad i stationens närhet, ........................... f> 6,700: —

Järbo: omläggning af landsvägen vid södra ändan

af stationen och uppförandet af en vägbro öfver
banan, för att sedan kunna borttaga den nuvarande
vägöfvergången i banans plan och sålunda
dels inbespara kostnaden för grindbevakningen
derstädes, dels aflägsna de faror, som äro förtransport
kronor 121,800: —

Sjette liufvudtitcln. 73

transport kronor 121,800:
knippade med att sjelfva banan passeras af personer
och djur, ................. » 4,600:

Stockholms östra: förlängning af spårsystemet för

åstadkommande af omlastnings- och vagnafställningsspår,
som nu saknas, .......................................... » 8,000:

Stockholms central och norra: utvidgning af spårsystemet
........................................................................... » 5,000:

För anordnandet af elektrisk belysning å bangårdarne
samt inom stationshuset och godsmagasinen,
till hvilket arbetes påbörjande anvisats
ett belopp af 30,000 kronor, ytterligare............... » 75,000:

Anläggningen, sådan den för närvarande
afses, omfattar uppförande af ett maskinhus, anskaffning
och uppsättning af 3 dynamo-maskiner
och 32 båglampor för den yttre belysningen å
central- och norra bangårdarne samt af 3 dynamomaskiner
och 400 glödlampor för belysning inomhus
i offentliga och tjenstelokaler äfvensom af
tillhörande trådledningar.

Linien Tumba—Södertelje öfre: anläggning af en mötesplats
i närheten af Rönninge, hvilken, emedan
afståndet emellan Tumba och Södertelje öfre
stationer uppgår till 14 kilometer och rubbningar
i bantågens gång föranleda en betydande tidsförlust,
här är behöflig för anordnandet af tågmöten, » 20,000:

Linien Sparreholm—Flen: anläggning af en mötesplats
vid Skefbo qvarn till afdelande af och för tågmötens
möjliggörande å den 15 kilometer långa

linien emellan nämnda stationer................................. » 15,000:

Flen: tillbyggnad af stationshuset för vinnande af

behöfligt större utrymme i expeditionslokalerna... » 9,000:

Vingåker: tillbyggnad af godsmagasinet ........................ >•> 1,600:

Åby: uppförande af boställsstuga med uthus för eu

statiouskarl, som nu saknar bostad, ........................ » 2,500:

Lamhult: utvidgning af spårsystemet .............................. » 2,500:

Land: anläggning af eu ny lastkaj samt påbörjande

af spårsystemets utvidgning norrut å ett af Lund—____

transport kronor 265,000:

Bih. till Riksd. Frat. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 1C

Sjette hufvu(Ititeln.

transport kronor

Kjeflinge jern vägsaktiebolag anskafFadt och upplåtet
område ..................................................................... x>

Arlöf: uppförande af en betjeningsboställsbyggnad
med uthus och källare för 4 hushåll, enär stationskarlarne
vid denna lifligt trafikerade station hafva

stor svårighet att i närheten erhålla bostäder,...... »

Vartofta: uppförande af en boställsbyggnad med uthus
och källare för 4 betjente................................... »

Skof de: tillbyggnad af lokomotivstallet med ett be höfligt

stallrum...............................................................

Motala verkstad: tillbyggnad af lokomotivstallet med

ett stallrum....................................................................... »

Laxå: anläggning af ett oljegasverk för stationens
belysning och personvagnarnes i tågen förseende

med gas............................................................................. >,

Olme: utvidgning af spårsystemet jemte inköp af derför
behöflig mark .......................................................... »

Kil: tillbyggnad af godsmagasinet.................................... »

Med afseende derpå att, såsom erfarenheten
visat, omständigheterna torde under tiden intill
den, då de af Riksdagen beviljade medel varda

tillgängliga, komma att ådagalägga behofvet af
åtskilliga nya byggnader och anläggningar, hvilka
här ej kunnat annat än i allmänhet uppgifvas,
hemställes, att styrelsen finge under år 1888 disponera
för tillbyggnad af lokomotivstall 32,000
kronor, för tillbyggnad af verkstäder 16,000 kronor,
för spårutvidgningar, lastkajer, mindre husbyggnader
m. m. 60,000 kronor, samt eventuelt för
kompletteringsarbeten vid Söderhamns, St-ugsunds,
Landa, Myskje och Kinstaby stationer vid linien
Kilafors—Stugsund samt en mellan de två första
stationerna belägen timmerlossningsbrygga, hvilka
arbeten egentligen tillhöra dem, som borde bestridas
med de till nämnda handels ny- och ombyggnad
anvisade medel, men som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig villig låta
utföra endast, om och i den mån bandelens till -

265,000: —
10,000: —

8,000: —
8,000: —
6,000: —
6,000: —

35,000: —

2,000: —
1,700: —

transport kronor 341,700: —

Sjette lmfvudtiteln.

transport kronor 341,700: —
gångar sådant medgåfve, hvilket senare icke nu
kunde utredas såsom beroende bland annat på
hvad realisationen af i köpet af Söderhamnsbanan
ingående äldre materiel, räler och andra effekter
kunde inbringa, 50,000 kronor;

hvadan här till vinnande af afrundad slutsumma
för diverse nybyggnader och anläggningar
utföres ............................................................................... » 158,300: ■

Summa kronor 500,000: —.»

I sammanhang härmed har styrelsen tillkännagifvit, att hon hade
för afsigt att inom kort inkomma med särskild framställning om utvidgning
af stationen i Malmö, hvilket med betydande kostnader förenade
företag dock kräfde någon ytterligare utredning, innan det
kunde underställas Eders Kongl. Maj:ts bedömande.

Hvad angår anskaffande af ytterligare rörlig materiel, torde jag
först böra erinra, hurusom med anledning af Eders Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet Riksdagen år 1886 beviljat till anskaffande af dylik
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar ett extra anslag af

1,500,000 kronor samt deraf för innevarande år anvisat å riksstaten
utom hufvudtitlarne 500,000 kronor. Styrelsen hemställer nu, att utöfver
de belopp af 500,000 kronor, som på grund af Riksdagens nyssnämnda
beslut torde vara att påräkna för hvartdera af åren 1888 och
1889, och som borde användas för de norrländska statsbanorna, ett
ytterligare belopp å 500,000 kronor måtte för deras vederbörliga utrustning
med rörlig materiel hos Riksdagen äskas.

Trafikstyrelsen anför i detta hänseende följande:

»Genom det extra anslag af 1,550,000 krono!'', som år 1884 beviljades
till de trafikerade statsbanorna för åren 1885 och 1886, kan de
''äldre bandelarnes behof af rörlig materiel anses vara för någon tid
åtminstone till det allra nödvändigaste tillgodosedt; men sådant är icke
förhållandet beträffande de nya norrländska banor, som dels tillkommit
under sagda år och dels öppnas under år 1888, enär å dessa, att
döma så väl efter erfarenheten om den rörelse, som förut egt rum å
dem af dessa banor, Indika tillhört enskilde egare, som ock af de förfrågningar
om vilkoren för transporter från nya produktionsorter, styrelsen
fått mottaga, en betydlig trävarubefordring kan väntas, hvilken,^
då den måste utföras under endast den för sjöfarten öppna delen af
året, kräfver en relativt stor uppsättning af transportmedel. Dessa

Sjette hufvudtiteln.

banor, nemligen linierna Torpshammar—Sundsvall, Kilafors—Söderhamn—
Stugsund, Håssjö—Sollefteå och Ljusdal—Hudiksvall, hvilka
alla förbinda statsbanornas hufvudlinier med hafvet, hafva tillsammans
en längd af 233 kilometer och för deras utrustning med materiel äro
följande belopp beviljade, nemligen:

andelar af byggnadsanslag:

för linien Torpshammar—Sundsvall............................... 50,000 kronor

)> » Kilafors—Stugsund........................................... 300,000 »

» » Håssjö—Sollefteå.............................................. 412,500 »

» » Ljusdal—Hudiksvall ......................................... 500,000 »

hvilka andelar tillsammans utgöra................................. 1,262,500 kronor

samt det af 1886 års Riksdag beviljade extra anslaget af 1,500,000
kronor, hvaraf första tredjedelen, 500,000 kronor, anvisats att utgå
under år 1887; uppgående således den för anskaffning af materiel till
sagda linier beviljade summan till 2,762,500 kronor. Derjemte äro för
samma ändamål afsedda de belopp, som kunna erhållas genom realisering
af den med de inköpta Sundsvalls, Söderhamns och Hudiksvalls
jernvägarne öfvertagna materielen, och som uppskattats till resp. 300,000,

330,000 och 100,000 kronor, eller tillsammans 730,000 kronor.

Beträffande storleken af den materieluppsättning ifrågavarande
bandelar behöfva för att kunna motsvara de kraf, som ställas på deras
transportförmåga, kan man sluta, att den bör vara ganska betydlig,
äfven i fall man dervid blott tager hänsyn till de enskilda banors utrustning,
i hvilkas ställe en del af de nya statsbanelinierna träda. Å
två af dessa enskilda banor, Söderhamns- och Hudiksvallsbanorna, utgjordes
transportmaterielen af 10 lokomotiv och 350 vagnar, oaktadt
banornas längd icke är större än 31 kilometer, och medtager man den
jemförelsevis svagt Titrustade förra Sundsvallsbanan, finner man å en
väghingd af 93 kilometer eu park af 16 lokomotiv och 532 vagnar,
eller, per längdenhet räknadt, 0.17 lokomotiv och 5.72 vagnar per kilometer,
samt en lastdryghet hos godsvagnarne af 41.4 ton per kilometer.
Jemför man härmed de motsvarande måtten på utrustningen
hos statsbanorna, 0.14 lokomotiv, 3.74 vagnar och 31.07 ton per kilometer,
framträder öfverlägsenheten hos den nämnda gruppen af enskilda
banor i materielens antal och lastdryghet, och är dertill att bemärka,
att denna större materiel varit, efter hvad statistiken visar,
ganska strängt använd och nätt upp tillräcklig för de godsmängder,
som skolat framföras. Betänker man nu, att en del af dessa godsmängder,
som förut, förts till hamnar, der nämnda jernvägar utmynna,

Sjette liufvudtiteln.

kommer att transporteras på längre sträckor än tillförene, och att med
utvidgning af trafikområden följer tillökning i transportmängder, blir
det uppenbart, att åtminstone de nya linier, som skola ersätta eller utgöra
en förlängning af tidigare enskilda jern vägar, böra för att kunna
tjena den trafik, som redan i början erbjuder sig, förses med rörlig
materiel i samma proportion som dessa senare. Efter sådan grund
skulle för de 155 kilometer, hvartill längderna af de nya bandelarne
till Sundsvall, Söderhamn och Hudiksvall uppgå, erfordras 27 lokomotiv
och 907 vagnar. Den 78 kilometer långa linien Håssjö—Sollefteå
är härvid lemnad ur sigte, men medtager man denna och utgår man
vid beräkningen af samtliga liniernas materielbehof från ofvan anförda
utrustningssiffror för statsbanorna i sin helhet, hvilka siffror af skäl,
som nyss angifvits, måste betraktas såsom minima, visar sig behofvet
af materiel vara 32 lokomotiv och 870 vagnar. Den tillökning af fem
lokomotiv denna beräkning gifver, utöfver hvad som beräknats för de
förut nämnda linierna med starkare trafik, är — äfven om man icke
afser någon särskild maskinkraft för linien Håssjö—Sollefteå utan anser,
att trafiken derstädes kan betjenas af lokomotiv, som användas å
angränsande bansträckor — behöflig till reserv, som oundgängligen
måste finnas att tillgå dels vid tidpunkter, då trafiken hopar sig, dels
derföre att de lokomotiv, som begagnas i dessa trakter, äro underkastade
en starkare förslitning till följd af matarevattnets skadliga inverkan
på deras ångpannor. Hvad vagnarne beträffar, så är väl det
för samtliga nya bandelarne beräknade antalet mindre än det, som beräknades
efter de enskilda banornas vagnparker, men skilnaden uppväges
dels af den förstärkning, som kan påräknas från andra bandelar,
dels af att statsbanans vagnar förmå inrymma större last än smalspåriga
jernvägars.

I det uppgifna antalet, 870 vagnar, äro inräknade 70 personvagnar,
efter det allmänna medeltalet 0,3 per kilometer, hvilket, ehuru persontrafiken
på ifrågavarande linier icke kan blifva så stor som å öfriga
delar af bannätet, äfven här åtminstone icke får underskridas af det
skäl, att personvagnarna i de nordliga trakterna starkt lida af det
hårdare klimatet och behöfva oftare repareras än i sydligare landsdelar,
hvadan ock för dem en större reserv är af nöden, och äro för
varutransporterna afsedda 800 godsvagnar, hvilka i bärighet kunna
anses motsvara omkring 975 smalspåriga vagnar.

De medel, som, på sätt ofvan nämnts, blifvit beviljade till materielanskaffning,
2,762,500 kronor, har styrelsen dels användt, dels i den
mån, anslagen utfalla, afsett till inköp af

Sjette hufyndtiteln.

29 lokomotiv ..................................... 1,370,000 kronor

70 personvagnar................................. 536,500 »

295 bagage- och godsvagnar............ 713,500 »

samt axlar, hjul och reservdelar ... 142,500 »

Summa 2,762,500 kronor.

Det återstår således att före den tid, då Ljusdal—Hudiksvallsbanan
öppnas, hvilket kommer att ega rum under loppet af år 1888,
ytterligare anskaffa 3 lokomotiv och 505 godsvagnar, för hvilket ändamål,
med afseende på det billigare slag af vagnar här hufvudsakligen
ifrågakommer, eller virkesvagnar, en summa af 1,100,000 kronor erfordras.

Till bestridande af en del af denna kostnad finnes en tillgång i
den materiel, som inköpts med de ofvannämnda smalspåriga jernvägarne.
Men denna materiel har hittills endast kunnat tillgodogöras genom
ombyggnad till bredt spår af två mindre lokomotiv och 90 vagnar,
som tillhört Söderhamnsbanan och på det sättet gjorts användbara för
virkesforslingen mellan Söderhamn och Stugsund. Något tillfälle till
försäljning har ännu icke yppat sig, och i alla händelser kan man icke
påräkna att genom afyttring erhålla hela det för denna materiel beräknade
värdet, enär alla metalleffekter och maskiner betydligt fallit
i pris sedan den tid, då uppskattningen gjordes. Dock har på sista
tiden utsigt öppnats till att en partiel realisering skulle kunna åvägabringas,
ehuru nu ej är möjligt att uppgifva, huru mycket den kan
komma att inbringa.

Antager man som gjuisammaste fall, att realiseringen inbringar

600,000 kronor, återstår dock eu summa af 500,000 kronor för att
kunna till en början nödtorfteligen utrusta ifrågavarande linier, och
det är derföre styrelsens pligt att anmäla behofvet af extra anslag till
detta belopp utöfver hvad som redan är beviljadt.»

I fråga om det belopp af 500,000 kronor, som trafikstyrelsen
ansett erforderligt till nya byggnader och anläggningar, så vore det
visserligen önskvärdt, om hela detta belopp blefve stäldt till styrelsens
förfogande för år 1888; men jag föreställer mig likväl att denna summa,
med afseende å andra kraf, som för nämnda år ställas på statsverket,
torde böra inskränkas till 400,000 kronor, att användas till sådana
bland de nu ifrågasatta nya byggnaderna och anläggningarna, som Eders
Kongl. Maj:t, uppå förslag af styrelsen, må finna företrädesvis vara af
ett angelägnare behof påkallade. Och ehuru, hvad angår anslag till

Sjette hufrudtiteln.

ny rörlig materiel, de skäl styrelsen anfört beträffande det belopp, som
för år 1888 erfordras, äro synnerligen öfvertygande, anser jag likväl
af nyssnämnda anledning, att beloppet af anslag för år 1888, utöfver
de 500,000 kronor, hvilka på grund af 1886 års Riksdags beslut kunna
vara att påräkna, bör inskränkas till 250,000 kronor, om användningen
hvaraf Eders Kongl. Maj:t lärer vilja, sedan styrelsen inkommit med
förslag, meddela närmare föreskrifter; och torde dessa medel böra, på
sätt förut i liknande fall plägat ske, anskaffas genom upplåning och
förty anvisas att utgå från riksgäldskontoret, derom chefen för finansdepartementet
torde göra särskild framställning0).

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till utgående under
år 1888 anvisa

dels å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jemn äg strafik 400,000 kronor;

dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne till anskaffande af ny
rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar, af det utaf Riksdagen
år 1886 beviljade anslag å 1,500,000 kronor, ett belopp af 500,000
kronor;

dels ock ytterligare till anskaffande af dylik materiel uteslutande för
de norrländska statsbanelinierna ett särskild! anslagsbelopp af 250,000
kronor;

och torde jag framdeles få tillfälle underställa Eders .Kongl. Maj:t
frågan om utvidgningen af stationen i Malmö.

Statens jernvägsbyggnader.

Sedan Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen år 1886 aflåtit proposition,
att en stambana af samma spårvidd och med samma öfverbyggnad som
de öfriga stambanorna genom Norrland, men med iakttagande af vissa
förenklingar i byggnadssättet, skulle anläggas från Sollefteå eller lämplig
punkt i dess närhet öfver Skorped, Vännäs och Uddfors till ÖfverLuleå,
med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om
de orter jernvägen borde genomgå, blef denna proposition i så

[42.]

Nya byggnader
m. m. vid
statens jernvägar.

[43.]

Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.

[44.]

Ny rörlig
materiel vid
norrländska
statsbanorna.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

Sjette hnfvudtiteln.

måtto bifallen, att Riksdagen medgaf banans anläggning- öfver Skorped
till Vännäs, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om
de orter å linien mellan banans utgångspunkt och Skorped, jernvägen
borde genomgå, samt under vilkor i öfrigt, att förslag till jernvägens
sträckning mellan Skorped och Vännäs blefve för en kommande riksdag
framlagdt, och att landsting, kommuner eller enskilde antingen
kostnadsfritt för staten afstode all för anläggningen erforderlig mark
eller ock lemnade staten ersättning för den kostnad, förvärfvandet af
full dispositions- och eganderätt till sådan mark kunde medföra.

Derjemte anvisade Riksdagen, i enlighet med hvad Eders Kongl.
Maj:t föreslagit, till arbetenas påbörjande för år 1887 ett belopp af

1.000. 000 kronor.

Så snart Riksdagens beslut om stambanans byggande blef kändt,
förklarade så väl Vesternorrlands som Vesterbottens läns landsting vid
för ändamålet utlysta urtima möten, att de åtoge sig ansvara för fullgörandet
af det utaf Riksdagen stadgade vilkor om upplåtande af mark
till jernvägen. Undersökningar för stambanans byggande till Skorped
hafva genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens försorg pågått under
år 1886 och äro, hvad utarbetena angår, fullbordade; styrelsen är nu
sysselsatt med upprättande af ritningar och kostnadsförslag, och så
snart, efter deras granskning, banans definitiva sträckning från trakten
af Sollefteå till Skorped blifvit faststäld, kunna arbetena taga sin början.

Hvad nu angår det för år 1888 erforderliga byggnadsanslag,
torde det tillåtas mig erinra derom, att jag i det anförande till statsrådsprotokollet
den 29 Januari 1886, som låg till grund för Eders
Kongl. Maj:ts förenämnda proposition, antydde att, enligt min åsigt, för
framtiden borde årligen till norra stambanans fortsättning anslås 4,000,000
kronor, motsvarande hvad under senare åren årligen anvisats till stambanebyggnader.
I sitt svar å den nådiga propositionen uttalade visserligen
Riksdagen, att årliga anslagsbeloppet till nämnda bana borde
begränsas till 2,000,000 kronor. Emellertid hafva under sistlidna år
från rikets båda nordligaste län till Eders Kongl. Maj:t inkommit åtskilliga
framställningar om påskyndande af banans byggande, så att
dess utsträckning vidare mot norr i en ej alltför aflägsen framtid kunde
vara att motse. Såväl Vesterbottens och Norrbottens läns landsting
som ock Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de båda länen
hafva i nämnda syfte hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition,
att det årliga anslaget till banans byggande måtte bestämmas till

4.000. 000 kronor. Enahanda framställningar äro gjorda af Luleå stadsfullmägtige
samt municipalstyrelsen i Haparanda jemte Öfver- och

Sjette hufvud titeln.

Neder-Luleå, Öfver- och Neder-Kalix, Neder-Torneå, Hietaniemi och
Karl Gustafs samt Gellivara, Jokkmokks, Pajala och Korpilombolo
kommuner. I dessa framställningar framhålles hufvudsakligen, hurusom
utvecklingen och tillgodogörandet af de rika naturliga tillgångarna i
dessa trakter hämmas, så länge landet i afseende å kommunikationer
med de öfrige delarne af riket väsentligen är inskränkt till de få månader
af året, då sjöfarten kan förmedla denna förbindelse; samt vidare
faran i politiskt afseende för det öfre Norrlands isolering från det
öfriga Sverige, synnerligast numera, då finska jernvägarne närmat sig
dess gräns på ett afstånd af endast 12 mil och det finska elementet
alltmera gör sig gällande inom de svenska gränssocknarna och inkräktar
äfven på socknar, belägna på betydliga afstånd från gränsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till hvars utlåtande samtliga
dessa framställningar remitterats, har i skrifvelse af den 27 November
1886 meddelat att, på sätt jag redan nämnt, undersökningarna för
stambanans byggande till Skorped under år 1886 blifvit, hvad utarbetena
beträffade, fullbordade, men att deremot undersökningarna för banans
fortsättning från Skorped till Vännäs icke ännu medhunnits längre än
till Anundsjö, 1,6 mil från Skorped, och ej kommer att afslutas förr
än under detta år.

Beträffande det anslag, som till banans byggande för år 1888 bör
af Biksdagen äskas, anför styrelsen hufvudsakligen följande:

Då våglängden emellan Sollefteå och Vännäs utgör omkring 20
mil, och anläggningskostnaden för jernvägen mellan dessa ställen kan
i rundt tal beräknas till 14,000,000 kronor, behöfves en tid af omkring
sju år för fullbordandet af denna stambanedel, derest arbetet derå kommer
att bedrifvas med ett årligt anslag af endast 2,000,000 kronor. Det
vore derför i alla afseenden ändamålsenligare, om arbetena å ifrågavarande
stambana finge, såsom till statsrådsprotokollet för den 29
Januari 1886 utvecklats, bedrifvas på två arbetsdistrikt med ett årligt
anslag af tillsammans 4,000,000 kronor, i stället för endast på ett arbetsdistrikt
med anslag af 2,000,000 kronor. Som emellertid liniens rigtning
emellan Skorped och Vännäs sannolikt icke förr än under våren
1888 hinner blifva bestämd, låter det sig icke göra att under sistnämnda
år med fördel använda ett belopp af 4,000,000 kronor. Deremot
och då på bandelen emellan Sollefteå och Skorped en storartad
och kostbar brobyggnad öfver Angermanelfven måste under nyssnämnda
år färdigbyggas, och dessutom skenor masta uppköpas, för hvilket allt
kostnaden kommer att uppgå till omkring 500,000 kronor, anser styrelsen
att det skulle leda till besparing och i hög grad befrämja förtid.
till Itihsd. Prat. 1887. 1 Sami. 1 AJ’d. 1 Höft. 11

[45.]

Anslag till
fortsättning af
arbetena å
stambanan
norr om Sollefteå.

[46.]

Jernvägsanläggningen

Hudiksvall—
Ljusdal.

82 Sjette Imfvudtiteln. s

gången af arbetena å denna linie, li vilka är o jemförelsevis större och
mera tidsödande, än på den öfriga delen af linien norr om Skorped,
om, jemte nämnde 500,000 kronor, ett belopp af 2,500,000 kronor vore
att för de öfriga arbetena under det året påräkna; och hemställer styrelsen
derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i så måtto bifalla de
ofvan berörda underdåniga framställningarna, att till instundande riksdag
aflåtes nådig proposition om ett anslag för år 1888 till jernvägsarbetenas
fortsättande å stambanan genom Norrland af 3,000,000 kronor.

Af skäl, som jag till statsrådsprotokollet den 29 Januari 1886 anfört,
anser jag fortfarande att stambanans snara fortsättning norrut är
af synnerlig vigt, särskildt med hänsyn dertill att finska jernvägsnätet
allt mer och mer närmat sig Sveriges gränser och numera, sedan Uleåborgsbanan
blifvit fullbordad och ett af de dyrbaraste arbetena för
samma banas fortsättning norrut, nemligen brobyggnaden öfver Uleelf,
under senaste år blifvit undangjordt, kan inom få år utan synnerliga
svårigheter framdragas till Torneå. Jag skulle derför ansett det
vara min pligt att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att, för stambanans
byggande under år 1888, af Riksdagen för samma år äska ett anslag
af 4,000,000 kronor, derest jernvägsliniens sträckning norr om Skorped
nu kunde bestämmas, och således arbetena skulle kunna under år 1888
bedrifvas å två distrikt. Men då detta icke är möjligt, måste jag inskränka
mig till att biträda hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till fortsättning af arbetena ä stambanan norr om Sollefteå bevilja
ett anslag för år 1888 af 3,000,000 kronor; lärande Eders Kongl.
Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet, besluta
om sättet för anskaffande af härtill nödiga medel0).

Slutligen torde jag böra erinra, att Riksdagen år 1885, med bifall
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition om inköp för statens räkning
af Hudiksvalls jernvägsaktiebolags jernväg emellan Hudiksvall och
Näsviken, beviljat och stält till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för
jernvägens inköpande och dess ombyggande till bredspårig samt utsträckande
till norra stambanan vid Ljusdal och förseende med rörlig
materiel 4,623,300 kronor och deraf anvisat till utgående under år
1888 ett belopp af 273,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes

*) So bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

Sjette kufYudtiteln.

Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

A. L. van der Hagen.

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Iionun
gen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne hörande
frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna, anhöll departementschefen,
Statsrådet Friherre Tamm, att få anmäla de frågor, som tillhörde regleringen
af sjunde hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 1 Samt. 1 Afd. 1

Sjunde hufvudtiteln.

[1-]

Stats kontoret.

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

Det förslag till stat för Statskontoret, som af Eders Kongl. Maj:t framlades
till 1876 års Riksdag, förutsatte, att alla Statskontorets utbetalningar skulle verkställas
genom anvisningar på Riksbanken och att Statskontoret skulle mottaga sin
uppbörd allenast genom attester från Riksbanken. Statskontoret skulle således ej
hafva någon utgift eller uppbörd i kontanta penningar; och med afseende härå föreslogs,
att verkets kassör endast skulle vara tjensteman i första lönegraden, likasom
missräkningspenningar ej heller för honom ifrågasattes.

Denna stat bifölls af Riksdagen, men med afseende å hvad under ärendets behandling
vid Riksdagen förekommit blef uti den instruktion, som af Eders Kongl.
Maj:t den 8 December 1876 utfärdades för Statskontoret, föreskrifvet, att den nämnde
kassören, som erhöll titel af räntmästare, skulle bland annat hafva till åliggande att
af en handkassa, som till belopp af högst 10,000 kronor finge af räntmästaren innehafvas,
lemna, i den mån ske kunde, kontant liqvid åt dem som sådant önskade,
äfvensom att vid förefallande större liqvider af den beskaffenhet, att beloppen skulle
till ett flertal personer i mindre poster utgå, i Riksbanken lyfta anvisningens summa
och medlen derför vederbörande tillhandahålla.

Med afseende å den vidsträcktare befattning, som sålunda blifvit räntmästaren
ålagd, har 1877 års Riksdag i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag medgifvit,,
att i Statskontorets stat finge vidtagas den förändring, att i stället för den deri upptagne
första gradens tjensteman med benämning kassör uppfördes en andra gradens
tjensteman (räntmästare) med 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar
samt rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.

Oaktadt räntmästaren således har en betydlig kassa om händer, eger han likväl
icke åtnjuta missräkningspenningar. Detta förhållande har emellertid under eu följd
af år icke föranledt någon framställning, då nemligen en Kongl. räntmästare intill den
9 Oktober 1885 qvarstod å gammal stat med lön och dyrtidstillägg af tillhopa 6,000
kronor; men sedan platsen numera blifvit försedd med ny innehafvare, som endast eger
uppbära de i staten upptagna förmånerna, har Statskontoret i underdånig skrifvelse
den 28 September 1886 rigtat uppmärksamheten å missförhållandet och dervid anfört,
att det syntes uppenbart, att afiöningen, allra helst under de första tio åren, icke
stode i full öfverensstämmelse med den synnerligen vigtiga och ansvarsfulla befattning,
som räntmästaren innehade, helst vid jemförelse med äldre lönestater, enligt hvilka
räntmästare vore likstälde med statskommissarierna. Jemväl i förhållande till annan
likstäld tjensteman inom de centrala embetsverken, nemligen den i Arméförvaltningen

Sjunde hnfvudtiteln.

anstälde krigskassören, hvilkens göromål i omfattning och vigt vore räntmästarens
betydligt underlägsna, hade räntmästaren blifvit tillbakasatt på så sätt, att då desse
två tjensteman för öfrigt tillagts enahanda lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg,
krigskassören egde att derutöfver uppbära i missräkningspenningar 500 kronor. Missräkningspenningar
till nämnda belopp tillkomma äfven den i Statskontoret anstälde
stämpelkassören, som dock tillhörde första lönegraden.

Statskontoret har derföre ansett önskvärdt, att räntmästaren i likhet med
krigskassören och stämpelkassören erhölle ett belopp såsom missräkningspenningar.
Vid bestämmande af detta belopp borde tagas i betraktande, dels att räntmästarens
göromål vore vida ansvarsfullare än krigskassörens, dels att stämpelkassörsbefattningen
icke vore fullt jemförlig med kassörsbefattningar, der kontanta medel omhänderhades,
dels ock hvad andra penningeanstalter bestode i missräkningspenningar. I sistnämnda
afseende hade Statskontoret inhemtat, att kassörer i Riksbanken, hvilkas aflöning
motsvarade tjenstemäns af första graden hos Statskontoret, uti missräkningspenningar
åtnjöte 1,500 kronor, samt att kassörer uti större enskilda penningeanstalter i hufvudstaden
med en fast aflöning af 5,000 kronor derjemte åtnjöte i missräkningspenningar

1,000 kronor.

Statskontoret har på grund häraf hemstält, att räntmästaren måtte, räknadt
från och med innevarande år, tilläggas missräkningspenningar till årligt belopp af

1,000 kronor, att åtnjutas jemväl under semester eller vikariat i högre tjenstegrad.

Med afseende å nu anförda omständigheter anser jag, lika med Statskontoret,
räntmästaren derstädes böra åtnjuta missräkningspenningar till föreslaget belopp.
Missräkningspenningarnes egenskap af en ersättning för de med kassörsbefattning
förenade förluster genom missräkning vid liqvider bör emellertid betinga, att desamma
uppbäras af den, som verkligen bestrider tjensten och dervid är utsatt för det
nämnda äfventyret. Vid detta förhållande och då det synes mig icke böra ifrågasättas,
att det belopp, som kan varda för ändamålet beviljadt, skulle utgå förrän med början
af nästkommande år, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å Statskontorets stat uppföra missräkningspenningar åt räntmästaren till
belopp af 1,000 kronor om året, att utgå till den som bestrider tjensten; samt

att således höja anslaget till Statskontoret med 1,000 kronor eller från 95,800
kronor till 96,800 kronor.

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater lör postverket
upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten.................................................... kronor 2,441,400:

öfvergångsstaten ................................................. »__8,400:

Transport kronor 2,449,800:

[2.]

Postverket.

Sjunde hufvudtiteln.

indragningsstaten...............	Transport kronor	2,449,800 10,540	—
pensionsstaten .......................................		73,790	_
omkostnadsstaten............		3,535,500	_
oförutsedda utgifter ................................		68,000	_
afkortningar och restitutioner m. m..........	....................... n	38,170	—
	Summa kronor 6,175,800	—

I den underdåniga skrifvelse af den 29 November 1886, deruti Generalpoststyrelsen
afgifvit förslag till postverkets stater för år 1888, har Styrelsen till eu början
beträffande

Aflöning sst åt en

erinrat, huruledes den af Eders Kongl. Maj:t till sistlidet års Riksdag gjorda framställning
om reglering af postkontorspersonalens aflöningsvilkor icke i alla delar vann
Riksdagens bifall, i det att Riksdagen, som väl fann bebofvet af löneförbättring för
de med framställningen afsedde tjensteman och särskildt de lägre bland dem ådagalagdt,
likväl med hänsyn å ena sidan till de ingalunda obetydliga inkomster af uppbördsprovision
och i någon mån äfven af sportler, som utginge till samtliga klasser af
posttjenstemän, för hvilka lönereglering begärts, samt å andra sidan till den ogynsamma
ekonomiska ställningen i landet ansåg en jemkning böra vidtagas i de föreslagna
förhöjningarne. För ett fullständigt genomförande af den föreslagna löneregleringen
skulle, enligt Generalpoststyrelsens beräkning, under nuvarande förhållanden
erfordras, utöfver hvad Riksdagen för år 1887 beviljat, ett belopp af högst 63,300
kronor. Då detta belopp ej vore större, än att tillgång dertill kunde af postmedel
beredas, samt behofvet af hela den begärda lönetillökningen för postkontorspersonalen
för närvarande ingalunda vore mindre än vid 1886 års början, under det att tillökningen
i antalet postförsändelser af olika slag gjort posttjensten ännu mer ansträngande
än förut, hade Generalpoststyrelsen icke kunnat annat än finna i hög
grad önskligt, att den vid 1886 års riksdag föreslagna löneregleringen redan nu
kunnat fullständigt komma till utförande. Enär emellertid, på grund af hvad i
ämnet förekommit, Riksdagens medverkan härtill icke syntes kunna påräknas förr än
dels ofvan berörda sportelinkomst, hvilken i allmänhet år efter år minskades, i någon
mer anmärkningsvärd mån nedgått, och dels den ogynsamma ekonomiska ställningen
i landet undergått någon förändring till ett bättre, men ingendera af dessa förutsättningar
ännu kunde sägas hafva inträffat, hade Generalpoststyrelsen ej ansett
sig böra i det nu afgifna förslaget till stater för postverket ifrågasätta andra lönebelopp
för postkontorspersonalen, än de som genom senast faststälda aflöningsstat
blifvit bestämda.

Ehuru jag, i likhet med Generalpoststyrelsen, tror det vara af synnerlig vigt,
att frågan om ett fullt tillfredsställande ordnande af ifrågavarande tjenstemäns af -

Sjunde hufvmltiteln. 5

löningsvilkor ej alltför länge undanskjutes, anser jag mig likväl, på grund af hvad
Generalpoststyrelsen anfört, sakna anledning att för det närvarande tillstyrka någon
framställning till Riksdagen i detta afseende.

Generalpoststyrelsen har vidare anfört, att, ehuru Styrelsen sökt att i allt större
utsträckning tillämpa den i en senare tid antagna regelu att för arbete af enklare
beskaffenhet å postanstalterna, såsom stämpling af inkomna försändelser, första sorteringen
af bref m. m., hufvudsakligen anlita biträde af vaktbetjente, en förstärkning af
tjenstemannabiträdena vid postanstalterna likväl vore af behofvet påkallad.

Till biträde vid sådana göromål, som icke kunde åt vaktbetjente anförtros, anlitades
för närvarande vid postanstalterna dels 36 kontrollörer och 200 postexpeditörer,
uppförde å ordinarie stat, samt dels ett antal af 544 extra ordinarie tjensteman. På
sätt Generalpoststyrelsen redan vid afgifvandet af förslag till postverkets stater för
år 1885 erinrat, påkallade emellertid omsorgen om ^postverkets säkerhet och posttjenstens
behöriga bestridande att icke i alltför stor utsträckning använda extra biträden.
Särskild! gälde detta i fråga om sådana ärenden, som rörde medelsförvaltningen
och den penningeförsändning, som förmedlades genom postverket. Det hade
städse ansetts vara af vigt, att befogenheten att å postverkets vägnar utfärda qvitto
å försändelser, som aflemnades till befordran under assurans, inskränktes till ordinarie
tjensteman, hvilka i händelse af missbruk äfventyrade att gå miste om en plats, som
beredde dem en säker, om ock tarflig utkomst, ett äfventyr som naturligen ej i samma
män drabbade de extra biträdena. Å postkontoren af de fyra första klasserna, der
expedition egde rum hela eller större delen af dagen, och i all synnerhet å de postkontor,
der dessutom handläggning nattetid af genomgående post förekomme, vore
det derför af nöden, att jemte postförvaltare:! annan ordinarie tjensteman funnes
anstäld; ty det kunde icke rimligen fordras, att den förre skulle å kontoret närvara
hela den tid af dygnet, då kontoret vore tillgängligt för allmänheten, och äfven å den
tid, då postförvaltaren vore å kontoret tillstädes, förekomme ofta tillfällen, då han,
upptagen af afgående posters expedierande, af ankomna posters kontrollerande eller
af andra angelägna och brådskande bestyr, måste åt annan person uppdraga värdeförsändelsers
mottagande och qvitterande.

Likaså vore det särdeles angeläget att för tjenstgöring å alla vigtigare jernvägslinier,
der postkupéexpedition vore anordnad, och särskilt för utöfvande af förmanskap
i de postkupéexpeditioner, der flere samtidigt tjenstgjorde, ega tillgång till
ordinarie tjenstemän.

Då nu den penningeförsändning, som genom postverket förmedlades, vore stadd
i sådau tillväxt, att, medan år 1872, då förändrade grunder för värdeförsändelsers
assurerande af Eders Kong! Maj:t faststäldes, värdet af dylika försändelser utgjorde
omkring 280,500,000 kronor, detta värde år 1885 uppgick till omkring 753,000,000
kronor, och antalet postförda'' mil för de jernvägstågen åtföljande postkupéexpeditionerna
från år 1874, intill utgången af år 1885 ökats från 228,700 till 547,300,
vore det lätt förklarligt, att en förstärkning af antalet ordinarie postexpeditörer er -

6 Sjunde liufvudtiteln.

fordrades vid såväl de fullständiga fasta postanstalterna som postkupéexpeditionerna.
En sådan förstärkning skulle i öfrigt, för såvidt anginge de vid postkupéexpeditionerna
anstälde postexpeditörer, icke medföra någon anmärkningsvärd tillökning i
utgift för postverket, enär traktamente till ordinarie postexpeditör, som tjenst-gjorde
i postkupé, utginge med väsentligen lägre belopp än det, som extra biträde vid dylik
tjenstgöring egde uppbära.

För att nu i någon /nån tillgodose bebofvet i ofvan omförmälda afseenden kar
Generalpoststyrelsen kemstält, att aflöning ä stat måtte uppföras för ytterligare 20
postexpeditörer, deraf 10 af hvardera lönegraden.

Enligt den för postverket senast faststälda stat utgör aflöningen för postexpeditör
af första lönegraden 1,800 kronor ock för postexpeditör af andra lönegraden 1,600
kronor, hvartill för tjenstemännen af båda graderna kommer ålderstillägg med 300 kronor
efter fem års och med ytterligare 300 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring.
För den nu föreslagna förstärkningen i antalet postexpeditörer skulle således erfordras
eu ökning för år 1888 i anslagen å afiöningsstaten med 34,000 kronor. Då en sådan
förstärkning af postverkets ordinarie arbetskrafter utan tvifvel är af bebofvet i hög
grad påkallad, anser jag mig ega fullt skäl att förorda Styrelsens ifrågavarande förslag.

1 den aflöningsstat, som den 30 Maj 1884 faststäldes för postverket, att träda
i tillämpning från 1885 års början, biefvo postiljoner, brefbärare och andra vid postkontoren
anstälde betjente sammanförde till eu enda betjeningsklass, hvars personal
efter omständigheterna skulle användas till lands vägsposternas beledsagande, till tjenstgöring
i jernvägspostkupé, till posternas fortskaffande mellan postkontor och järnvägsstation
eller ångbåtshamn, till kringbärande af ankomna postförsändelser, till tömmande
af de utom postanstalt anbragta brefiådor samt till biträde, i den mån omständigheterna
det medgåfve, vid förrättande åt en del här ofvan omförmälda, å postkontoren
förekommande göromål af enklare beskaffenhet. Aflöningen reglerades dervid sålunda,
att hvarje vaktbetjent skulle, förutom dagtraktamente, som borde bestämmas efter
omständigh-eterna, ega uppbära fast lön af 500 kronor med ett tillägg efter fem års
väl vitsordad tjenstgöring af 100 kronor; och bestämdes antalet vaktbetjente till 675,
oberäknadt 38 å gammal stat kvarstående, vid postanstalterna anstälde vaktmästare,
hvilkas befattningar skulle i män af afgång ersättas med vaktbetjentsbefattningar i
enlighet med de nya bestämmelserna. Af de nämnde vaktmästarne, hvilka i aflöning
åtnjöto dels 800 kronor, dels 700 kronor, hade vid tiden för fastställandet af innevarande
års stat 4 afgått, i följd hvaraf nu gällande stat upptager 34 vaktmästare å
gammal stat och 679 vaktbetjente.

Generalpoststyrelsen har nu framhållit, hurusom den alltjemt växande posttrafiken
och fortgående utvidgningen i postförbindelserna gjorde eu tillökning i antalet vaktbetjente
nödvändig.

Oaktadt de omständigheter, hvilka, såsom Generalpoststyrelsen i sitt statsförslag
för år 1887 erinrat, kunde ur synpunkten af postverkets egen fördel tala för en ökad
användning af brefbärare vid postanstalterna, vore det dock hufvudsakligen på ett

Sjunde hufvudtiteln. 7

annat område af posttjänster som behofvet af ökad tillgång på vaktbetjente för närvarande
gjort sig gällande. Enligt en af Styrelsens trafikbyrå verkstäld utredning
funnes nemligen för närvarande 34 postlinier med en medellängd af 6,2° mil, å hvilka
landsvägspost fortskaffades nattetid utan att beledsagas af postiljon. A dessa linier
försigginge således postföringen utan annat skydd än det, som kunde lemnas af den
icke ens alltid fullvuxne postföraren. Med hänsyn till de betydliga penningebelopp
och andra värdeförsändelser, uppgående för år 1885 till ett värde af omkring

753,000,000 kronor, som, enligt hvad ofvan angifvits, numera befordras genom postverkets
försorg, syntes det Styrelsen betänkligt att låta detta förhållande fortfara.

För att kunna å dessa 34 postlinier anordna postiljonsbeskickning, för hvilket
ändamål en vaktbetjent erfordrades för hvarje linie, äfvensom för att blifva i tillfälle
att med dylik beskickning förse nya landsvägsposter, som borde inrättas, samt
anställa erforderlig vaktbetjening i postkupé å nya jernvägslinier, har Generalpoststyrelsen
hemstält, att det förutvarande antalet vaktbetjente måtte få ökas med 48
nye; i sammanhang hvarmed Styrelsen anmält, att bland vaktmästarne å gammal
stat ytterligare afgått två. deraf en med 800 kronors och eu med 700 kronors aflöning,
i hvilka vaktmästares ställe nu borde uppföras två vaktbetjente.

Anslaget för “andra vaktbetjente“, hvilket i senast faststälda stat upptagits
till 339,500 kronor, skulle sålunda komma att ökas med det för aflöning åt 50 vaktbetjente
erforderliga belopp, 25,000 kronor, eller till 364,500 kronor; hvaremot å
andra sidan minskning komme att ega rum i de för “vaktmästare“ i staten uppförda
belopp med 1,500 kronor, motsvarande aflöningen för de två afgångne vaktmästarne.

Hvad Generalpoststyrelsen sålunda föreslagit synes mig böra vinna godkännande.
I hufvudsak afser den begärda förstärkningen i betjentpersonalen att bereda ökad
säkerhet för landsvägspostföringen, och att åtgärder för detta ändamål, vid de af
Generalpoststyrelsen anförda förhållandena, äro påkallade, torde vara uppenbart. Det
kan nemligen på intet sätt anses förenligt med tillbörlig omsorg om postverkets
skyddande mot förluster att i ett så glest befolkadt land som Sverige låta landsvägspost
nattetid fortskaffas utan pålitligt skydd.

Mot de öfriga ändringar, Generalpoststyrelsen föreslagit under aflöningsstaten,
eller att anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra biträden hos Styrelsen
m. m., i 1887 års stat upptaget till 45,000 kronor, måtte med hänsyn till de
ökade göromål hos Styrelsen, som föranleddes af den år från år stegrade posttrafiken,
och hvilka orsakat, att utgifterna å berörda anslag under tidrymden från den 1 Juli
1885 till den 30 Juni 1886 uppgått till ett belopp af 47,836 kronor, höjas med

5,000 kronor, eller till 50,000 kronor, samt att det i staten uppförda anslag till
ålderstiilägg, 155,900 kronor, måtte, i enlighet med den beräkning som egt rum af
behofven för detta ändamål under år 1888, minskas med ett belopp af 3,000 kronor,
eller till 152,900 kronor, har jag ej något att erinra.

I anslagen under

Sjunde hufvudtiteln.

Öfver gångsstaten och Indrcigningsstaten har Generalpoststyrelsen icke föreslagit
någon förändring.

Beträffande

Pensionsstaten

anmäler Generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de pensioner,

som till	utgått f. d. postmästaren O. Åkesson Cervin ......	........................... kronor	300: —
	„ ,, J. J. W. Marelius ......	* ............................ ?;	1,500: —
y>	„ kaptenen G. A. Höggren...................	i)	2,500: —
	„ postmästaren G. W. Wästfelts enka,	född von Knorring, „	150: —

äfvensom att, då affidne postiljonen Nils Adam Olofssons ene
son Nils Hugo, för hvilken ett anslag af 50 kronor varit å denna
stat uppfördt, att åtnjutas till fylda 15 år, den 15 Februari innevarande
år uppnår nämnda ålder, ytterligare bör å staten afföras

ett belopp af.................................................................................. „ 50: —

eller tillhopa kronor 4,500: —

men att deremot å staten böra upptagas följande pensioner, som blifvit beviljade,
sedan förslag till stater af Generalpoststyrelsen senast afgafs, nemligen:

för f. d. vaktmästaren J. G. Hallgren ...............	.......................... kronor	750: —
,, „ postmästaren J. H. Affärd ...................	............................ J?	1,200: —
„ „ vaktbetjenten L. Carlsson....................	........................... „	300: —
„ ,, postmästaren O. Hemning ...................	........................... »	900: —
	Summa kronor	3,150: —

Tillika med det nu föreliggande statsförslaget har äfven till Eders Kongl. Maj:t
öfverlemnats en till Generalpoststyrelsen ingifven ansökning, deri affidne förre befälhafvaren
å postångfartyget Sofia, kaptenen Gustaf Adolf Höggrens enka Jenny Helena
Regina Höggren, född Göhle, sökt att komma i åtnjutande af pension.

Åt kaptenen Höggren, hvilken sedan November 1858 varit i postverkets tjenst
såsom befälhafvare efter hvartannat å ångfartygen Polhem och Sofia samt derunder
hufvudsakligen haft sig anförtrodt att ombesörja vinterpostföringen mellan Gotland
och fastlandet, beviljades vid 1885 års riksdag en pension af 2,500 kronor om året.
Den 21 November sistnämnda år erhöll Höggren entledigande ur postverkets tjenst
och kom sålunda från och med början af December månad samma år i åtnjutande af
den honom tilldelade pensionen. Redan den 28 Januari 1886 afled emellertid Höggren,
efterlemnande sin ofvan bemälda enka jemte fyra barn af ett föregående gifte;
och befunnos vid bouppteckningen efter Höggren skulderna i boet öfverstiga till -

Sjunde hufvudtiteln.

gångarne med 2.498 kronor 66 öre. Enkan Höggren ingaf derefter underdånig ansökning
om något understöd, och sedan det upplysts, att boets tillgångar blifvit afladda
till konkurs samt att enkan Höggren befann sig i mycket bekymmersamma
ekonomiska omständigheter, fann Eders Kongl. Maj:t den 13 sistlidne Oktober godt
tillägga henne eu nådegåfva för eu gång af 400 kronor, att utgå af postverkets medel
under titel “oförutsedda utgifter “.

Med anledning af enkan Höggrens nu föreliggande ansökning om pension har
Generalpoststyrelsen — dels under åberopande af hvad Styrelsen vid afgifvande af
förslag till postverkets stater för år 1886 anfört rörande Höggrens långvariga och
förtjenstfulla verksamhet i postverkets tjenst, dervid särskildt framhållits, hurusom den
af Höggren ledda vinterpostföringen mellan Gotland och fastlandet varit i hög grad
ansträngande och af beskaffenhet att undergräfva Höggrens helsa och kroppskrafter,
dels ock med hänsyn jemväl till den omständigheten, att Höggren så ytterst kort tid
fått tillgodonjuta den honom beviljade pensionen — hemstält, att enkan Höggren
måtte uppföras å postverkets pensionsstat till åtnjutande från och med år 1888 af
ett årligt understöd af 400 kronor.

Då Generalpoststyrelsens berörda framställning synes mig väl förtjent att behjertas,
anser jag mig böra till densamma tillstyrka bifall; lärande vid det föreslagna
understödet böra fästas det förbehåll, att detsamma får af enkan Höggren åtnjutas
endast så länge hon förblifver enka.

Hvad angår

Omkostnadsstaten,

föreslår Generalpoststyrelsen,

dels att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision
med 5,000 kronor från 270,000 till 275,000 kronor, anslaget till
postbetjentes beklädnad och beväring med 15,000 kronor från 45,000 till 60,000
kronor samt anslaget till traktamenten åt vaktbetjente med 60,000 kronor från

340.000 till 400,000 kronor;

dels och att anslaget för godtgörelse till främmande postverk, derå utgifterna
under tiden från den 1 Juli 1885 till den 30 Juni 1886 icke uppgått till mer än

16.000 kronor, måtte minskas med 30,000 kronor, eller från 60,000 till 30,000 kronor
Den ifrågasatta höjningen af anslaget till uppbörds- och frimärkesprovision är

betingad af motsedd tillökning i postuppbörd och höjningen af anslaget till postbetjentes
beklädnad och beväring af ökning i vaktbetjentpersonalen samt behofvet af större tillgång
på försvarsvapen för de vaktbetjente, som användas till landsvägsposternas
skyddande, utvisande den redogörelse, Styrelsen lemnat för utgifterna under omkostnadsstaten
för senaste halfåret 1885 och första hälften af år 1886, att under denna
tid utgifterna å sistberörda anslag uppgått till omkring 53,500 kronor.

I fråga om anslaget till traktamenten åt vaktbetjente erinrar GeneralpoststyBih.
till RiJcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Sjunde hufrudtiteln.

relsen om den redogörelse, Styrelsen vid afgifvande af förslag till postverkets stater
för innevarande år lemnat beträffande de omständigheter, hvilka föranleda att utgifterna
å detta anslag i en senare tid i så betydlig mån ökats. Väsentligaste anledningen
dertill vore att finna i posttrafikens betydliga, år efter år fortgående tillväxt
samt i det här ofvan påpekade förhållande, att vid denna trafik biträde af vaktbetjente
numera toges i anspråk i en utsträckning, som gjorde det möjligt att i högst
väsentlig mån inskränka det antal tjensteman, som eljest skulle erfordrats för de
ökade göromålens bestridande. Utgifterna å detta anslag hade under tiden från den
1 Juli 1885 till den 30 Juni 1886 med 30,000 kronor öfverstiga det belopp, hvartill
anslaget senast blifvit upptaget. Om nu äfven genom inrättande, på sätt Styrelsen
föreslagit, af 48 nya vaktbetjentbefattningar utgifterna å anslaget kunde komina att
i någon mån minskas till följd deraf, att traktamente till ordinarie vaktbetjent i allmänhet
faststäkles till lägre belopp än det, som tilldelades extra vaktbetjent, ansåge
likväl Styrelsen, med afseende dels å rörelsens tillväxt och dels å det trängande behofvet
af någon förhöjning i det till eu del vaktbetjente utgående traktamente, anslaget
icke böra bestämmas till lägre belopp än 400,000 kronor.

Enär, på sätt Styrelsen antydt, den utsträckta användningen af vaktbetjente i
stället för tjensteman naturligen måste i det hela lända till besparing för postverket
och medföra, att vid en växande posttrafik utgifterna kunna inskränkas utöfver hvad
eljest vore möjligt, synes mig den stigande kostnaden för vaktbetjentpersonalen
icke vara egnad att väcka någon betänklighet. Jag tillstyrker alltså och då jag ej
heller har något att erinra mot öfriga under omkostnadsstaten ifrågasatta ändringar,
att hvad Styrelsen rörande denna stat föreslagit måtte godkännas.

I anslaget till afkortningar och restitutioner m. m. har Generalpoststyrelsen
endast vidtagit den förändring, att, till vinnande af jemn slutsumma å utgiftsstaterna,
detta anslag från sitt nuvarande belopp, 38,170 kronor, ökats till 38,820 kronor.

Med förmälan att, då från postverkets för år 1888 beräknade inkomster,

6,300,000 kronor, afdroges de sammanlagda slutsummorna å de nu omförmälda staterna,
sådana de af Generalpoststyrelsen föreslagits, eller 6,217,000 kronor, ett belopp
af 83,000 kronor blefve öfrigt, att vara att tillgå för oförutsedda utgifter, har Styrelsen
slutligen föreslagit, att anslaget för dylika utgifter, i nu gällande stat utfördt
med 68,000 kronor, måtte få upptagas till 83,000 kronor.

Mot hvad Generalpoststyrelsen i sistberörda hänseenden föreslagit finner jag
ej skäl att göra någon erinran.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater, visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande belopp:
i aflöningsanslaget till Generalpoststyrelsen för förhöjning
af anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt

extra biträden med ..................... kronor 5,000: — ''

Transport kronor 5,000: —

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 5,000: —
i afiöningsanslaget till biträdande tjensteman
vid postanstalterna för beredande
af aflöning till 20 nya postexpeditörsbefattningar,
10 af hvardera
lönegraden, med ............... „ 84,000: —

och i dito till vaktbetjente förberedande
af löner till dels 48 nye
vaktbetjente och dels de 2 vaktbetjente,
som'' komme att ersätta

2 indragna vaktmästare, med...... „ 25,000: ~ —

kronor 64,000: —

hvaremot minskning skulle uppkomma
dels genom uteslutande ur staten
af 2 vaktmästarebefattningar med aflöning
å tillhopa ... kronor 1,500:
och dels genom nedsättning
af anslaget

till ålderstillägg med „ 3,000: — » 4,500: —

så att alltså aflöniugsstaten på det hela skulle

växa med................................-........................ kronor 59>500: -

att å pensionsstaten i följd af pensionärers afgång
komme att besparas .................. kronor 4,500.

hvaremot skulle tillkomma:
af Eders Kongl. Maj:t beviljade nya

pensioner......... kronor 3,150: —

föreslaget understöd

för enkan Höggren „ 400: ■ „ 3,550: —

så att alltså minskning i denna stat komme att

ega rum med kronor ..........................................................

att under omlcostnadsstaten ökning komme att ega rum
i anslaget till uppbörds- och frimärkes provision

med ............................... kronor 5,000:

„ dito till traktamenten för vaktbetjente
med.................................... » 60,000:

„ dito till postbetjentes beklädnad och

beväring med.................................. » 15,000:

kronor 80,000: —

Transport kronor 80,000: —

Minskning.

950:

59,500: —

950:

Sjunde hufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 80,000: — 59,500: -

hvaremot anslaget för godtgörelse till
främmande postverk skulle minskas

med ......................................... „ 30,000: -

så att alltså under omkostnadsstaten skulle uppstå
en ökning på det hela af........................... kronor 50,000: -

samt att slutligen anslagen till oförutsedda utgifter
och till afleortningar och restitutioner m. m.
komme att ökas,
det förra med
och det senare med .

Minskning.

950: -

15,000:

650:

tillhopa kronor 125,150: —

Eu ökning på det hela komme således att ega rum med kronor
Och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten....................................................................... kronor

öfvergångsstaten.................................................

indragningsstaten ..................................................

pensionsstaten ............................................

omkostnadsstaten........................................

oförutsedda utgifter .......................................

afkortningar och restitutioner m. m..................................

950:

124,200;

2,500,900

8,400

10,540

72,840

3,585,500

83,000

38,820

tillsammans kronor 6,300,000

eller samma belopp, hvartill postverkets inkomster för år 1888 blifvit beräknade.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kong], Maj:t i propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof täcktes föreslå,

att Riksdagen, dels med beviljande af ett årligt understöd å 400 kronor till förre
befälhafvaren å postångfartyget Soda kaptenen Gustaf Adolf Ilöggrens enka Jenny
Helena Regina Höggren, född Göhle, att utgå så länge hon förblifver enka, dels och med
godkännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets stater, måtte för år 1888
bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 6,300,000 kronor, att utgå direkt
af postmedlen.

[3]

Telegraf verket.

Telegrafverket.

Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket, att gälla under
år 1887, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda stater göra de jemkningar,

Sjunde hufvudtiteln. 13

som kunde finnas af behofvet påkallade, har Eders Kongl. Maj:t den 1 Oktober 1886
faststält telegrafverkets stater för år 1887 och dervid rörande stationspersonalen och
dess aflöningsförhållanden beslutat följande ändringar, hvilka nu böra för Riksdagen
anmälas, nemligen:

a) indragning af kontrollörstjensten i Nystad med 3,000 kronor i aflöning, i
sammanhang hvarmed under aflöningsstaten och rubriken "särskilda anslag" dels det
till hushyreersättning åt svenske telegrafkontrollörer i utlandet afsedda belopp af
1,800 kronor minskats till 1,200 kronor, dels anslaget för den till svenska stationer
förlagda kontroll öfver telegramvexlingen med utlandet ökats från 1,200 till 3,000
kronor; samt

b) afförande från öfvergångsstaten af de belopp, tillhopa 400 kronor, som varit
anvisade för en kommissarie af tredje klassen och en före detta förste telegrafist,
hvilka afgått från innehafvande tjenst.

Slutsumman af telegrafverkets af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater för
år 1887 utgör 1,285,609 kronor, hvilken summa med 2,100 kronor understiger det af
senaste Riksdag godkända förslag till stater för verket under samma år.

I underdånig skrifvelse den 12 sistlidne November har Telegrafstyrelsen afgifvit
förslag till utgiftsstater för telegrafverket under år 1888.

I fråga om aflöningsstaten, hvars slutsumma för närvarande utgör 935,100 kronor,
har Styrelsen anmält, att, i följd af särskilda nådiga bref af den 15 Maj, den 30
Juli och den 13 Augusti 1886, de till tredje klassen hörande telegrafstationerna i
Rinna, Torekow, Delsbo, Kungelf, Mem, Onsala, Sjötorp, Skeninge och Trosa redan
blifvit indragna eller komme att före 1886 års utgång indragas samt att, enär telegrafisttjensten
i Skeninge uppehållits endast på förordnande och de telegrafister,
hvilka haft anställning vid öfriga nu omförmälda stationer, kunnat eller kunde förflyttas
till lediga telegrafistbefattningar vid andra stationer, följaktligen samtliga de
telegrafisk enster, som varit afsedda för ofvan nämnda nio stationer, kunde indragas.
Å andra sidan borde i staten upptagas aflöning för en telegrafist vid den under år
1886 inrättade nya stationen i Hörby; och har Styrelsen på grund häraf hemstält,
att åtta telegrafisttjenster med 900 kronor i aflöning för hvardera måtte indragas och
hela det på 1887 års afiöningsstat uppförda antal af 184 telegrafister alltså minskas
till 176, hvarigenom slutsumman å samma stat för år 1888 komme att nedsättas med
7,200 kronor eller till 927,900 kronor.

Beträffande öfvergångsaflöningsstaten innefattar Styrelsens förslag endast den förändring,
att de belopp, som nu finnas å denna stat upptagna dels för en före detta förste
assistent med 1,200 kronor och dels för genomförande af beslutad indragning af kommissarietjensten
i Södertelje och förändring af åtskilliga assistenttjenster till telegrafisttjenster
med 1,759 kronor, blifvit med hänsyn dertill att innehafvarne af dessa kommissarie-
och assistenttjenster under loppet af år 1887 komme att uppnå pensionsåldern
och ur telegrafverkets tjenst afgå, ur staten uteslutna, hvarigenom den ifrågavarande
statens slutsumma nedbragts från 9,459 kronor till 6,500 kronor.

14 Sjunde hufvudtiteln.

Under pensions- och under stödsstaten har Telegrafstyrelsen till en början erinrat,
att, såsom en följd af den utaf Styrelsen beräknade minskningen i telegrafverkets inkom
ster för år 1888 från det nu i staten utförda beloppet, 1,300,000 kronor, till 1,250,000
kronor, det telegrafverkets pensionsinrättning tillkommande statsbidrag, hvilket utginge
med fem procent å telegrafverkets portoinkomst, borde minskas med 2,500 kronor,
eller från 65,000 kronor, hvartill detsamma nu vore i staten upptaget, till

62.500 kronor.

Styrelsen bar vidare hemstält, att åt afgående föreståndaren för Skeninge telegrafstation,
hvilken tillhörde dem, som vore afsedda att vid 1886 års utgång indragas,
tillförordnade telegrafisten Nanny Arndtz måtte för hennes återstående lifstid anvisas
ett årligt understöd af 300 kronor, till stöd för hvilken hemställan anförts: att Nanny
Årndtz, alltsedan stationen i Skeninge år 1864 inrättades, haft anställning derstädes,
först såsom föreståndare för den dåvarande så kallade privatstationen och sedermera
eller från och med år 1876, då stationen förändrades till statstelegrafstation, i egenskap
af tillförordnad telegrafist och föreståndare; att hon härunder städse pligttroget
fullgjort sina åligganden, men, i saknad af tillräcklig qvalifikation i kunskapsväg, icke
kunnat befordras till ordinarie telegrafist, hvarföre hon icke heller kunnat vinna inträde
i telegrafverkets pensionsinrättning; att, då Nanny Arndtz redan uppnått 56
års ålder och enligt företedt läkarebetyg vore sjuklig, hvarigenom hennes arbetsförmåga
betydligt minskats, annan lämplig anställning vid telegrafverket efter indragning af
stationen i Skeninge icke kunde henne beredas; samt att vid sådant förhållande syntes
billigt, att hon, i likhet med hvad tillförene vid åera tillfällen medgifvits innehafvare
af indragna telegraåsttjenster, blefve hugnad med ett skäligt understöd för sin
återstående lifstid.

I händelse af bifall till hvad Telegrafstyrelsen sålunda under pensions- och understödsstaten
föreslagit skulle en minskning i denna stat komma att ega rum med

2.500 kronor emot en ökning med 300 kronor och staten således på det hela minskas
från sitt nuvarande belopp 82,922 kronor med 2,200 kronor till 80,722 kronor.

I anslagen å underhållsstaten har Telegrafstyrelsen icke ifrågasatt annan ändring,
än att, då det till »diverse utgifter» uppförda förslagsanslaget å 10,628 kronor visat
sig otillräckligt, i det att den verkliga utgiften under nämnda anslagstitel för de fem
sistförflutna åren i medeltal årligen uppgått till något mer än 13,000 kronor, Styrelsen
af denna anledning och för vinnande af en jemn slutsumma å hela utgiftsstaten hemstält,
att till »diverse utgifter» måtte förslagsvis upptagas 12,378 kronor, hvarigenom underhållsstatens
slutsumma, nu utgörande 258,128 kronor, skulle komma att ökas med
1,750 kronor eller till 259,878 kronor.

Emot hvad Telegrafstyrelsen sålunda föreslagit beträffande telegrafverkets utgiftsstater
för år 1888 har jag i hufvudsak icke något att erinra. De flesta af de
föreslagna ändringarne afse minskning i telegrafverkets utgifter och bära vittne om
Telegrafstyrelsens fortsatta sträfvande att, i den mån det är möjligt, inskränka kostnaderna
för verkets drift. Med erinran att under de senare åren utgiftsstaterna ge

Sjunde hufvudtiteln. 15

nom succesiva minskningar redan blifvit nedbragta, så att de nu af Telegrafstyrelsen
föreslagna staternas slutsumma med mer än 50,000 kronor understege samma summa
för år 1879, framhåller Styrelsen, att ytterligare inskränkningar utöfver de nu föreslagna
icke för närvarande äro möjliga utan att äfventyra verkets tjenstbarhet.

Det för förra tillförordnade telegrafisten Nanny Arndtz ifrågasatta understödet
synes med afseende å de omständigheter, Telegrafstyrelsen till stöd för framställningen
i denna del anfört, icke böra förvägras. Beträffande anslagen å pensionsstaten i öfrigt
torde, sedan Eders Kong!. Maj:t på min hemställan höjt beräkningen af telegrafverkets
inkomster för år 1888 till 1,275,000 kronor, den ändring böra vidtagas i Telegrafstyrelsens
förslag, att anslaget till telegrafverkets pensionsinrättning utföres med 63,750
kronor, motsvarande fem procent å det sålunda förhöjda inkomstbeloppet. Då härigenom
anslagen till pensionsstaten komrne att med 1,250 kronor öfverstiga det af
Telegrafstyrelsen beräknade beloppet, torde för vinnande af enahanda slutsumma å
utgiftsstaterna, som Styrelsens förslag upptager, den föreslagna förhöjningen i det under
omkostnadsstaten uppförda förslagsanslaget till diverse utgifter lämpligen kunna i
motsvarande mån inskränkas och sistberörda anslag således utföras med 11,128 kronor
i stället för af Telegrafstyrelsen föreslagna 12,378 kronor.

Med de af mig sålunda tillstyrkta ändringar skulle telegrafverkets stater för
år 1888 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten........................................................................ kronor

öfvergångsaflöningsstaten............................... „

pensions- och understödsstaten .................... „

underhållsstaten......................................................... „

tillsammans kronor 1,275,000: —
hvilket belopp med 10,609 kronor understiger slutsumman å utgiftsstaterna för år 1887.
Åberopande det nu anförda, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,
att Riksdagen, med beviljande åt förra föreståndaren för indragna telegrafstationen
i Skeninge Nanny Arndtz af ett årligt understöd å 300 kronor, att utgå
under hennes återstående lifstid, samt med godkännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar
i telegrafverkets stater, måtte, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt att
i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
såsom reservationsanslag, att utgå direkt ai telegrafmedlen, till telegrafverket för år
1888 anvisa enahanda belopp, 1,275,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året
blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att, derest öfverskott skulle å telegrafinkomsterna
uppstå, detta öfverskott må af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets
tidsenliga utveckling och förbättring.

927,900

6,500

81,972

258,628

Tullverket.

Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 8 sistlidne November afgifva
förslag till tullverkets stater för år 1888, har dervid beträffande

[40

Tullverket.

16 Sjunde hufvudtiteln.

Aflöning sstaten

först förmält, att distriktschefen i sydöstra tulldistriktet och tullkammaren i Oscarshamu
väckt förslag om indragning af den lediga tullinspektor st jensten i Mönsterås och
dess ersättande med en uppsyningsmanstjenst; och då omfånget och beskaffenheten
åt de med ifrågavarande tjenst numera förenade göromål synts Styrelsen kunna medgifva
den ifrågasatta förändringen, har Styrelsen, som förordnat, att tjensten skall
tills vidare lemnas otillsatt och uppehållas genom vikarie, hemstält, att antalet inspektorstjenster
måtte minskas med eu, eller från 11 till 10, men i stället åt en uppsyningsman
uppföras lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och ålderstillägg
300 kronor, samt antalet uppsyningsman med 900 kronors lön sålunda ökas från 35 till 36.

Vidare anser Generaltullstyrelsen eu omreglering af bevakningen vid Blekinges
östra kust böra vidtagas. På grund af kustens beskaffenhet erfordras nemligen bevakning
jemväl från sjösidan, der sådan nu saknas. I sådant hänseende anses en
postering åt en kustvakt till sjös och en kustroddare vara behöflig, hvaremot Styrelsen
funnit bevakningen till lands härigenom kunna inskränkas till den kustvakt till
häst, som är posterad vid Christianopel. Då till följd häraf en kustsergeantstjenst,
som för närvarande är ledig och hvars innehafvare äfven varit stationerad vid Christianopel,
kan indragas, kommer den ökning i aflöningsstaten, som upprättande af berörda
postering till sjös medför, allenast att uppgå till skilnaden mellan aflöningen
till en kustvakt till sjös och till en kustroddare, tillhopa 1,600 kronor, samt aflöningen
till en kustsergeantstjenst, 1,200 kronor, eller 400 kronor. Generaltullstyrelsen
hemställer derföre, att i staten måtte uppföras

åt en kustvakt till sjös lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och
ålderstillägg 300 kronor, och

åt en kustroddare lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 200 kronor och ålderstillägg
100 kronor

samt således antalet kustvakter till sjös ökas från 57 till 58 och antalet kustroddare
från 243 till 244,

men deremot antalet kustsergeanter minskas med en från 34 till 33.

I händelse af bifall till hvad Generaltullstyrelsen sålunda föreslagit komme afiöningsstatens
slutsumma att minskas med skilnaden emellan sammanlagda beloppen af aflöningarne

för en inspektor ..............................

..................................... kronor 1,900: —

och för en kustsergeant ................

...................................... „ 1,200: -

tillsammans kronor 3,100: —

och summan af aflöningarne

för en uppsyningsman ...............	............... kronor	1,200: —
en kustvakt till sjös ..................	............. 51	900: —
och en kustroddare.................	.............. V	1 ö o	2,800: -
		eller med kronor	300: —

och statens slutsumma således blifva 1,693,700 kronor.

Sjunde hufvudtiteln.

Indrag ning ss tat en,

för år 1887 upptagen till 46,745 kronor, har genom afgång af derå uppförda persone
minskats med 8,355 kronor eller till 43,390 kronor.

Ålderstilläggsstaten och pensionsstaten för af skedade tjensteman och betjente.

Beträffande dessa stater anför Generaltullstyrelsen, att summan af de från pensionsstaten
för afskedade tjensteman och betjente utgående belopp, som redan år
1881 uppgick till 208,423 kronor 83 öre, sedan dess årligen vuxit, så att densamma
för år 1885 utgjorde 247,431 kronor 73 öre och i följd häraf det för ändamålet anvisade
statsanslag af 197,000 kronor årligen betydligt öfverskridits, men att deremot
under de sistförflutna fem åren förekommit en årlig minskning af utgifterna å ålderstilläggsstaten,
hvartill ett förslagsanslag af 250,000 kronor är anvisadt, så att utgifterna,
som år 1881 uppgingo till 239,433 kronor 13 öre, år 1885 nedgått till 215,021
kronor 95 öre. Då det icke vore antagligt, att sistberörda utgifter åter skulle uppgå
i någon afsevärd mån, har Styrelsen hemstält, att, för vinnande af större öfverensstämmelse
mellan förslagsanslagen för dessa två stater och de derifrån utgående be -

lopp, förslagsanslaget för ålderstilläggsstaten måtte nedsättas med 30,000 kronor till
220,000 kronor, samt förslagsanslaget för afskedade tjensteman och betjeutes pensionering
deremot ökas med 30,000 kronor till 227,000 kronor.

Med anmälan att inrättande af ofvan föreslagna nya tjenster icke nödvändiggör
någon förhöjning af det å omkostnadsstaten uppförda anslaget till jakt- och båtlega
samt hästlega och resekostnader, har Generaltullstyrelsen i öfriga stater icke föreslagit
annan förändring, än att, för jemnande af staternas slutsumma, det å Omkostnadsstaten
upptagna anslaget till diverse utgifter måtte minskas med 345 kronor och
således bestämmas till 14,100 kronor, i hvilken händelse statens slutsumma komme
att uppgå till 211,450 kronor.

Tullverkets stater för år 1888 komme således att utvisa följande slutsummor:

.................................... kronor 1,693,700: —

afiöningsstaten

öfvergångsafiöningsstaten ............................................................

ålderstilläggsstaten .....................................................................

indragningsstaten .......................................................................

pensionsstateu för afskedade tjensteman och betjente ...............

pensionsstaten för afiidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom
efterlemnade enkor och barn.......................................

omkostnadsstaten .......................................................................

31,660

220,000

43,390

227,000

31,800

211,450

Summa kronor 2,459,000

eller 4,000 kronor mindre än det belopp, 1887 års stat upptager.

Bih. till Riksd. Prat. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

18 Sjunde lmfvudtiteln.

Då de af Generaltullstyrelsen ifrågasatta ändringar i afiöningsstaten synas vara
välbetänkta samt jag icke har något att erinra mot hvad Styrelsen beträffande öfriga
stater föreslagit, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna ändringar i
tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma
svarande belopp af 2,459,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Skogsväsendet.

[5.]

Skogsväsen det.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1887 uppfördt:
dels bestämdt anslag

för skogsstaten ................................... kronor 406,070: —

„ statens skogsskolor.......................... ,, 24,500: —

dels reservationsanslag

till skogsinstitutet ............................. „ 21,800: —

„ enskilda skogsundervisningen ........ „ 8,600: —

,, kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
..................................... „ 214,130: —

430,570: —

244,030: —

tillsammans kronor 674,600: —

I underdånig skrifvelse den 30 Oktober 1884 afgaf Domänstyrelsen förslag
till förändrad reglering af skogsstaten. Hufvuddragen i detta förslag voro:

att de nu endast för viss tid förordnade skogsinspektörerne, hvilkas verksamhet
är i hufvudsak inskränkt till att utöfva kontroll, hvar inom sitt distrikt, öfver
det sätt, hvarpå der anstälde skogstjenstemän och betjente fullgöra sina åligganden,
skulle ersättas med fast tillsatte öfverjägmästare, hvilka borde ställas i spetsen för
skogsförvaltningen, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, och erhålla ett verkligt chefskap
öfver dervarande skogspersonal; i sammanhang hvarmed åtskilliga ärenden, hvilka
hittills dragits under den centrala styrelsens pröfning, skulle öfverlemnas till öfverjägmästarnes
afgörande;

att den egentliga skogsförvaltningen i orterna skulle såsom hittills besörjas af
jägmästarne, men gifvas en större omfattning derigenom att, till skogsvårdens förbättrande
å civila och ecklesiastika boställen samt utarrenderade kronoegendomar, all
skogsodling å dessa egendomar öfvertoges af skogsstaten och jemväl ledningen af
afverkningen derstädes i vidsträcktare mån än nu vore fallet öfverlemuades åt jägmästarne
;

att, med bibehållande af skogsinspektörernes eller öfverjägmästarnes antal
oförändradt, det nuvarande antalet jägmästarebefattningar skulle, i samband med en
förändrad reglering af reviren, minskas, men deremot skogsbetjeningen ökas;

Sjunde hufvudtiteln. 19

att, med hänsyn ej mindre till den ansenliga tillökning i göromål, hvilken, sedan
skogsstaten senast reglerades, för denna stat uppstått i följd af statsskogarnes
genom afvittringar och köp mer och mer ökade ytvidd samt utfärdade nya författningar
om skogsväsendet, än äfven till det ytterligare arbete, de nu ifrågasatta förändringarne
komme att för skogstjenstemännen medföra, förbättrade aflöningsförmåner
skulle beredas skogspersonalen i dess helhet; samt

att härvid, hvad angick jägmästare, under den fasta aflöningen borde inbegripas
äfven godtgörelse för vissa extra ersättningar, hvilka hittills af jägmästarne
åtnjutits, men nu borde upphöra att utgå eller, der desamma erlagts af enskilde, indragas
till statsverket.

Domänstyrelsen förutsatte härvid, att af de ökade tillgångar, som erfordrades
för genomförande af en dylik reglering, en del skulle tillskjutas af de ecklesiastika
boställena, samt hemstälde •— under erinran att den hittills af statsverket ensamt aflönade
skogsstaten redan nu vore starkt anlitad för de ecklesiastika skogarnes vård
och, om Styrelsens förslag vunne godkännande, komme att ytterligare derföre tagas i
anspråk —, att af den andel i de ecklesiastika skogarnes behållna afkastning, hvilken
nu tillfölle presterskapets löneregleringsfond, hälften, beräknad att för år uppgå till
lägst 40,000 kronor, måtte indragas till statsverket.

Öfver denna hemställan inhemtades yttranden af rikets domkapitel samt Kammarkollegium
och Statskontoret, hvarvid flertalet af dessa myndigheter väl erkände
såsom billigt, att staten erhölle någon ersättning för sina åtgärder till de ecklesiastika
skogarnes vård, men likväl afstyrkte bifall till Domänstyrelsens framställning, under
åberopande att den andel af de berörda skogarnes afkastning, som, i enlighet med
1863 års Riksdags beslut, genom nådiga förordningen den 29 Juni 1866 angående
hushållningen med de allmänna skogarne i riket anslagits till presterskapets löneregleringsfond
i syfte att åstadkomma en tillfredsställande reglering af presterskapets
aflöning, fortfarande och för en längre framtid vore för detta ändamål behöflig; hvarförutom
anmärktes, att de ifrågavarande medlens disponerande på det sätt, Domänstyrelsen
ifrågasatt, erfordrade medgifvande af allmänt kyrkomöte.

Då detta ärende den 11 December 1885 inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes,
yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att han för sin del vore med
Domänstyrelsen fullt ense om befogenheten deraf, att det arbete, som skogsstaten nedlade
på de ecklesiastika boställsskogarne, icke borde lemnas utan godtgörelse från
samma skogars afkastning, men, i betraktande af hvad öfriga vederbörande myndigheter
anfört, likväl ansåge sig icke kunna förorda, att en dylik godtgörelse skulle
utgå under den form, Domänstyrelsen föreslagit, eller så, att viss andel af de ifrågavarande
skogarnes afkastning skulle tillfalla statsverket, för att af detta användas såsom
bidrag till skogsstatens aflöning; att det deremot syntes med allt skäl kunna
ifrågasättas, att, när å ecklesiastikt boställes skog genom skogsstaten utfördes arbete,
hänförligt till skogsskötseln, detta arbete blefve ersatt i enahanda ordning som öfriga
omkostnader för skogens skötsel och således, lika med dessa, gäldades af inflytande

20 Sjunde hufvudtiteln.

skogsförsäljningsmedel, innan någon del deraf tillfölle vare sig boställskafvaren eller
presterskapets löneregleringsfond; att eu sådan anordning på intet sätt borde kunna
anses stridande mot de för dispositionen af de ecklesiastika boställsskogarnes afkastning
nu gällande grunder, hvilka uttryckligen innehölle, att af denna afkastning i
främsta rummet skulle gäldas kostnaden för skogens skötsel; samt att, när å boställe
af ifrågavarande slag afkastningen icke öfverstege kusbekofvet och således icke lemnade
tillgång till ersättande af skogsstatens åtgärder för skogsskötseln, någon betänklighet
icke borde möta att för detta ändamål anlita de ecklesiastika boställenas skogsfond,
med hvars bildande just varit åsyftadt att utveckla skogsvården å sådana ecklesiastika
boställsskogar, hvilka icke sjelfva förmådde att derför bestrida omkostnaderna.

Departementschefen erinrade vidare, att, derest de åsigter, han sålunda uttalat,
godkändes och i öfverensstämmelse dermed en del af den inkomst för skogspersonalen,
Domänstyrelsen beräknat såsom fast aflöning, ansåges böra ersättas med godtgörelse
i eu eller annan form för särskilda förrättningar, hvilkas antal och omfattning
komme att vexla betydligt för olika orter, eu väsentlig omarbetning af regleringsförslaget
måste ega rum, vid hvilken jemväl borde tagas i öfvervägande, om och i hvad
mån skogsstatens förvaltningsåtgärder å en del andra allmänna skogar, från hvilka
afkastning icke inginge till statsverket, kunde böra af skogsafkastningen godtgöras.
Från en sådan omarbetning ansåg Departementschefen likväl böra undantagas den
del af förslaget, som angick skogsinspektörerne, enär desse, hvilka icke hade någon
omedelbar befattning med skogsvården, följaktligen icke berördes af frågan, huruvida
förrättningar af ifrågavarande art borde särskildt ersättas, samt särskilda anledningar
syntes Departementschefen; påkalla, att pröfningen af regleringsförslaget i denna del
icke blefve undanskjuten; och behagade Eders Kong!. Maj:t på Departementschefens
hemställan förklara Domänstyrelsens omförmälda underdåniga framställning i fråga
om bidrag från de ecklesiastika skogarnes afkastning till skogsstatens aflönande icke
föranleda vidare åtgärd samt anbefalla Domänstyrelsen att, i öfverensstämmelse med
de af Chefen för Finansdepartementet angifna grunder, utarbeta nytt förslag till lönereglering
för revirförvaltarne och skogsbetjeningen.

förslag till reglering af skogsinspektörsbefattningarne blef derefter, särskildt
för sig, förelagdt Riksdagen i den nådiga proposition, som den 14 Januari 1886 afgafs
angående statsverkets tillstånd och behof, men blef icke af Riksdagen bifallet,
då regleringen af de nämnda befattningarne syntes Riksdagen kunna utan synnerlig
olägenhet uppskjutas, till dess tillfälle blefve beredt att på en gång pröfva och afgöra
frågan om reglering af skogsstaten i dess helhet. Med anmälan härom tillkännagaf
Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj 1886, att Riksdagen funnit
det på pröfning beroende förslaget om ersättning åt staten för vården af ecklesiastika
boställsskogar, sådant detsamma i statsrådsprotokollet den 11 December 1885 blifvit
af föredragande Departementschefen till sina hufvuddrag angifvet, vara förtjent af
stor uppmärksamhet, dock att vid blifvande pröfning af detsamma, sedan detaljerna
hunnit utarbetas, synnerligt afseende borde fästas derå, att församlingarnes rätt att
från nämnda skogar erhålla virke till byggnader samt reparationer å boställen och

Sjunde hufvudtiteln. 21

kyrka tillräckligt tillgodosåges; och behagade Eders Kong!. Maj:t, efter föredragning
af Riksdagens berörda skrifvelse, den 4 Juni nästlidet år gifva Domänstyrelsen befallning
att vid afgifvande af det nya förslaget till lönereglering för revirförvaltarne
och skogsbetjeningen taga i öfvervägande hvad Riksdagen sålunda anfört samt dervid
jemväl utlåta sig, huruvida i följd deraf eller eljest någon ändring kunde anses
påkallad i det förslag till reglering af de nuvarande skogsinspektörsbefattningarne,
som varit Riksdagen förelagdt.

Till fullgörande af de föreskrifter, som den 11 December 1885 och den 4 Juni
1886 blifvit Domänstyrelsen meddelade, har bemälda Styrelse den 15 sistlidne November
afgifvit underdånigt utlåtande och förslag, hvilket jag nu anhåller att, tillika
med det förut omförmälda regleringsförslaget af den 30 Oktober 1884, få underställa
Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Sedan Departementschefen härefter föredragit de berörda förslagen, äfvensom
i sammanhang dermed Domänstyrelsens underdåniga skrifvelse den 11 Oktober 1886
rörande anslagsbehofven för skogsväsendet under år 1888, yttrade Departementschefen
vidare:

Den för skogsväsendet nu gällande stat upptager 9 skogsinspektörer,. 85 jägmästare
eller revirförvaltare och 211 kronojägare, fördelade på följande sätt:

			Skogsin-	Jäg-	Krono-
			spektörs-	mästare-	jagare-
			tjenster.	tjenster.	tjenster.
Norrbottens distrikt	Norrbottens	län	1	14	56
Yesterbottens „	Vesterbottens	77	1	9	31
Jemtlands „	Jemtlands		1	4	12
Södra Norrlands „ j	Vesternorrlands			5	13
Gefleborgs	n	1	4	7
		Kopparbergs	77		4	10
Bergslags „		Vermlands Örebro	» 77	1	4 2	3
		Vestmanlauds	n		3	—
		Upsala	77		4	5
		Stockholms	77		1	1
Östra distriktet		Södermanlands	ff	1	3	4
		Östergötlands	77	4	5
		Gotlands	77		1	—
		Skaraborgs	77		5	21
Vestra „		Elfsborgs	77	1	4	16
		Göteborgs och Bohus „		1	1
		Transport	l 7	72	185

Sjunde hufvudtiteln.

Smålands distrikt

Södra distriktet

		Skogsin- spektörs- tjenster.	Jäg- mästare- tjenster.	i Krono- jägare- tjenster.
	Transport	7	72	185
Kalmar	län		3	8
Jönköpings	T)	1	3	3
Kronobergs	n		2	2
Hallands			1	6
Blekinge	n	1	1
Christianstads	tf	2	6
Malmöhus	tf		1	1
	Summa	9	85	211

Aflöningen, fördelad med tre fjerdedelar i lön och en fjerdedel i tjenstgöringspenningar,
är bestämd:

för skogsinspektörerne i Norrbottens och Södra Norrlands distrikt till 4,800 kronor,
„ öfrige skogsinspektörer till 3,800 kronor,

„ jägmästare till 1,500 kronor med tillägg efter 10 år af 500 kronor, efter
15 år af ytterligare 500 kronor och efter 20 år af nya 500 kronor,

„ kronojägare i de sex nordligaste länen till 600 kronor, in beräknad hyresersättning
af 50 kronor, hvilken ersättning hänföres till lönen, så att af
afiöningen i öfrigt 400. kronor beräknas såsom lön och 150 kronor såsom
tjenstgöringspenningar; samt
„ kronojägare i rikets öfriga län 500 kronor.

Från tillämpningen af denna lönestat eger likväl ett undantag rum i afseende
å skogsinspektören i södra Norrlands distrikt, hvilken innehar sin befattning på grund
af äldre konstitutorial och uppbär den till befattningen hörande aflöning fördelad
med 4,000 kronor i lön och 800 kronor i tjenstgöringspenningar.

Skogsinspektörerne, jägmästarne och i de sex nordligare länen kronojägarne
åtnjuta derjemte resepenningar, utgörande för

skogsinspektörerne i Norrbottens och södra Norrlands distrikt...... kronor

dito i Vesterbottens, Jemtlands och Bergslags distrikten

...............................................

dito i öfriga distrikt ..........................................

jägmästarne i Norr- och Vesterbottens distrikt..................

dito i öfriga delar af Norrland och Kopparbergs län

dito i det öfriga landet .................... .....................

samt för kronojägare i de sex norra länen....................................

1,000

750

600

500

200

100.

Sjunde hufvudtiteln. 23

I hufvudsak är skogsstatens nuvarande organisation grundad på den reglering,
som egde rum vid 1874 års riksdag och stadfästades genom nådiga brefvet den 5 Juni
samma år. Sedan dess har val, hufvudsakligen under de närmast följande åren, någon
mindre tillökning egt rum i personalen, men afiöningsvilkoren hafva icke undergått
någon förändring. Under tiden har dock statens skogsväsende vunnit en ganska
betydande utveckling. Kronoparkernas areal, som år 1874 utgjorde 1,538,285,30
hektar, uppgick vid 1885 års utgång till 2,734,252,42 hektar; och statsverkets kontanta
inkomster af skogarne •— oberäknadt afkastningen af utarrenderade hemman
och lägenheter —•, hvilka åren 1870—1874 i medeltal utgjorde 775,515 kronor 19
öre och för året 1874, taget för sig, uppgingo till 820,064 kronor 5 öre, hafva under
de följande fem åren influtit i medeltal för år med 959,447 kronor 58 öre och under
åren 1880—1885, likaledes i medeltal, med 1,706,210 kronor 63 öre samt uppgingo
för år 1885 till 1,733,710 kronor 55 öre och för år 1886 till 1,711,211 kronor
61 öre.

Dessa siffror ådagalägga tydligt nog, i hvilken grad det arbete, som åligger
skogsstaten, under de senare åren ökats. Om således redan i närvarande förhållanden
anledning utan tvifvel föreligger att förbättra de i allmänhet mycket svaga löneförmåner,
hvaraf skogsstatspersonalen är i åtnjutande, blir detta i än högre grad påkalladt,
om de förändringar i skogsförvaltningen och skogsstatens organisation, hvilka
Domänstyrelsen stält i samband med en åsyftad löneförbättring, skulle komma till
stånd.

Bland sålunda ifrågasatta förändringar torde i främsta rummet, såsom berörande
hela skogsstaten, böra tagas i betraktande hvad Domänstyrelsen, såsom förut blifvit antydt,
föreslagit beträffande skogsodling och utverkning å boställen och utarrenderade kronoegendomar.
Styrelsen har i fråga härom framhållit, hurusom för bibehållande och
förökande af de allmänna skogarnes afkastningsförmåga vore af synnerlig vigt, att den
skogsodling, som erfordrades å dessa skogar, blefve på ett fullt ändamålsenligt sätt
verkstäld, men att oaktadt de föreskrifter i fråga om beredande af skogsåterväxt,
hvilka meddelades vid fastställandet af indelningspianer för skogarne å statens
till boställen upplåtna eller utarrenderade egendomar, det icke kunde påräknas,
att derstädes erforderliga skogsodlingsarbeten, hvilka i allmänhet påkallade fackmannens
omdöme och erfarenhet, skulle leda till åsyftadt resultat, så länge dessa
arbetens utförande vore öfverlemnadt åt indelningshafvare och arrendatorer. Ett ingripande
härutinnan från skogsförvaltningens sida hade derför synts Domänstyrelsen
af högsta behof påkalladt. Enahanda vore äfven förhållandet i afseende på afverkningen
å dylika skogar, hvilken icke heller kunde anses tillräckligt reglerad genom
föreskrifter vid skogsindelningen; och särskildt erfordrades större urskiljning, än som
i allmänhet kunde påräknas hos bostäilshafvare och arrendatorer, när i följd af skogens
beskaffenhet eller af annan anledning berednings-, blädnings- och röjningshuggningar
eller hjelpgallring borde ega rum. Med hänsyn till den betydande skada, som
förorsakades af illa utförda skogsodlingar och afverkningar, har Domänstyrelsen an -

Sjunde imfvudtiteln.

sett, att all skogsodling å de till civila eller ecklesiastika boställen eller till utarrenderade
egendomar hörande skogar, och således äfven å dem, hvilka icke blifvit stälda
under skogsstatens omedelbara förvaltning, borde besörjas af denna stat, samt att
jemväl afverkningen å dylika skogar, i den mån denna icke redan, i följd deraf att
boställes afkastning öfverstege husbehofvet eller särskilda föreskrifter vid skogens
upplåtelse lemnats, vore beroende af föregången afstämpling, borde regleras genom
skogsstatens åtgärder, vare sig genom utsyning eller genom lämpliga anvisningar.

Fördelarne ur skogsvårdens synpunkt af en sådan anordning äro påtagliga, och
Domänstyrelsens förslag härom har också redan vid ärendets behandling den 11 December
1885 tillvunnit sig Eders Kongl. Maj:ts gillande, endast med den modifikation
i fråga om skogar, hvilka brukas af indelningshafvare, att skogsstatens ingripande vid
afverkningen, utöfver hvad redan eger rum, eller i de fall då afverkningen sker endast
för husbehof, icke borde ifrågakomma, enär derigenom för boställshafvarne skulle
vållas mycken omgång och understundom verkliga olägenheter, som icke kunde undgå
att menligt inverka på förhållandet mellan skogsstaten och boställenas innehafvare.

I det regleringsförslag, som af Domänstyrelsen afgafs den 30 Oktober 1884,
utgick Styrelsen från den förutsättning, att kostnaden för skogsodling å de ifrågavarande
egendomarne, utöfver skogsstatens åtgärder för ändamålet, skulle å ecklesiastika
och civila boställen, der skogsafkastningen öfverstege husbehofvet, såsom hittills,
enligt § 24 af förordningen den 29 Juni 1866 angående hushållningen med de allmänna
skogarne i riket, bestridas af afkastningen, innan fördelning deraf egde rum
emellan boställshatvaren, å ena, och presterskapets löneregleriugsfond eller statsverket,
å den andra sidan; å ecklesiastika skogar, der afkastningen icke lemnade öfverskott,
gäldas af de ecklesiastika boställenas skogsfond; samt å civila boställen, hvilkas afkastning
icke öfversköte husbehof v et, äfvensom å utarrenderade kronoegendomar, så
vidt icke arrendatorn genom kontrakt om skogsarrende berättigats att afyttra skogens
afkastning och hade skyldighet att vidkännas kostnaderna för skogsodling, af reservationsanslaget
till skogsväsendet. Hvad åter angick skogsstatens åtgöranden i fråga
om såväl skogsodling som afverkning, ansåg Domänstyrelsen någon kostnad derför
icke böra drabba vare sig boställshafvare eller arrendatorer. De ökade utgifter för
skogspersonalens såväl förstärkning som aflöning, hvilka måste blifva en följd af eu
anordning af nu anförd beskaffenhet, föranledde emellertid Domänstyrelsen att upptaga
frågan, huruvida icke de ecklesiastika boställsskogarne borde lemna staten någon ersättning
för den omvårdnad, som genom skogsstaten egnades desamma, samt att i sådan
syftning göra den framställning om bidrag till skogsstatens aflöning med viss andel
af de nämnda boställenas behållna afkastning, för hvilken jag förut redogjort.

Efter det beslut, Eders Kongl. Maj:t med anledning af denna framställning
fattat, har det ålegat Domänstyrelsen att uppgöra förslag i syfte, att väl en dylik ersättning
skulle komma statsverket till godo, men icke under form af visst bidrag från
de ecklesiastika boställenas behållna afkastning, utan såsom godtgörelse för de till

Sjunde hufvudtiteln. 25

skogsskötsel å dessa boställen hänförliga arbeten, som af skogsstaten utföras. Domänstyrelsen
har i sitt senast afgifna utlåtande i detta hänseende anfört, att, då de
ecklesiastika boställsskogarne uppginge till ett antal af 2,513 och innehölle en areal af
326,084 hektar, skogstjenstemännens och skogsbetjeningens tid komme att, företrädesvis
i landets södra och mellersta delar, i hög grad tagas i anspråk ej mindre för
särskilda skogsförrättningar och deraf föranledda resor, än ock, hvad tjenstemännen
beträffade, genom omfattande expeditionsgöromål, såsom för upprättande af årliga afverknings-
och skogsodlings- med flera förvaltningsförslag samt redovisningar m. m. Det
hade derföre synts Styrelsen önskligt och äfven varit i det förut afgifna regleringsförslaget
afsedt, att alla statsverkets utgifter för skogsstatens aflöning, i hvad de belöpte
på de ecklesiastika boställenas skogar, skulle inom viss gräns ersättas af dessa boställens
behållna skogsafkastning, hvaremot, med tillämpning af de för regleringsförslagets
omarbetning angifna grunder, sådan ersättning icke torde kunna ifrågasättas i vidsträcktare
mån än för sådant arbete, som af revirförvaltare och kronojägare genom
särskild förrättning å stället utfördes och derför kostnaden kunde viss skog efter
rese- och traktamentsräkning påföras, utan att åt statsverket på denna väg kunde
beredas ersättning för skogsinspektörernes och jägmästarnes åligganden i öfrigt, till
följd hvaraf de ecklesiastika skogarnes bidrag till skogsstatens aflöning måste blifva
väsentligt mindre, än hvad Domänstyrelsen förut beräknat,

Beträffande sättet för godtgörelsens beräknande för jägmästares förrättningar
å ifrågavarande skogar syntes det Styrelsen lämpligast, att denna godtgörelse, i öfverensstämmelse
med hvad i 1 och 4 §§ af gällande taxa för skogsförrättningar den 12
November 1875 vore stadgadt, utginge såsom reseersättning och dagtraktamente enligt
gällande resereglemente, med iakttagande att resorna till förrättningsställen i samma
ort, så vidt möjligt, företoges i sammanhang. För att vinna upplysning om de belopp,
hvartill ifrågavarande godtgörelse, sålunda beräknad, kunde komma att uppgå inom
de särskilda reviren, hade uppgifter från vederbörande infordrats; men vid den granskning
af dessa uppgifter, som i samråd med inkallade skogsinspektörer egt rum inom
Domänstyrelsen, hade det visat sig, att det icke läte sig göra att i förväg och för
någon längre tid med tillförlitlighet beräkna beloppet af berörda ersättningar. Om dessa,
såsom i statsrådsprotokollet för den 11 December 1885 blifvit antydt, skulle tillfalla
jägmästarne, emot det att den för dem eljest ifrågasatta fasta aflöningen minskades i
mån, som ansåges motsvara den en hvar tillfallande ersättning, skulle följaktligen
äfventyras, att antingen jägmästarne genom för stor minskning i aflöningen blefve
lidande eller ock statsverket finge vidkännas större utgifter för jägmästarnes lönande,
än som, med hänsyn till dem tillfallande inkomst från de ecklesiastika skogarne, vore
tillbörligt. För att undvika dessa olägenheter har Domänstyrelsen hemstält, att regleringen
af jägmästarnes aflöning måtte, såsom förut varit af Styrelsen afsedt, få ske
oberoende af den ersättning, som de ecklesiastika skogarne komme att få vidkännas för
jägmästarnes arbeten å dessa skogar, samt att berörda ersättning, i stället att tillfalla
Bill. till Bilcsd. Brot. 1887. 1 Samt. 1 Afd. 4

26 Sjunde hufvudtiteln.

jägmästarne, finge direkt tillgodoföras statsverket sålunda, att vid hvarje års bokslut skulle
af influtna skogsmedel från de ecklesiastika boställena, innan fördelning af behållna
afkastningen egde rum mellan vederbörande boställshafvare och presterskapets löneregleringsfond,
eller, om vid dylikt boställe virkesförsäljning under året icke egt rum
eller försäljningsmedlen dertill vore otillräckliga, från de ecklesiastika boställenas skogsfond
till statsmedel omföras hvad som, efter behörig fördelning, motsvarade kostnaden
för de af jägmästare å berörda skogar under året utförda arbeten, å hvilka för sådant
ändamål jägmästarne skulle hafva att till Domänstyrelsen ingifva på resereglementet
grundade räkningar. Med ledning af vederbörandes uppgifter har Domänstyrelsen
beräknat den summa, hvilken sålunda årligen skulle komma statsverket till godo, till
lägst 22,800 kronor.

I fråga åter om kronojägarnes förrättningar å de ecklesiastika skogarne var i
det ursprungliga förslaget afsedt, att kronojägarne till någon förbättring i deras nuvarande
inkomster skulle för dylika förrättningar få uppbära dagarfvoden af 2 kronor
50 öre, hvilka arfvoden dock, under den då gjorda förutsättningen att godtgörelse för
skogsstatens åtgöranden å dessa skogar skulle komma statsverket till godo genom visst
årligt tillskott af samma skogars behållna afkastning, antagits böra utgå af reservationsanslaget
till skogsväsendet. Domänstyrelsen föreslår nu häri endast den ändring,
att berörda dagarfvoden skola, i stället att utgå från nyssnämnda anslag, påföras de
ecklesiastika skogarne såsom en utgift för skogsskötseln och utbetalas af inflytande
skogsförsäljningsmedel eller i förekommande fall af de ecklesiastika boställenas skogsgud.
Beloppet af den ersättning, som de ecklesiastika boställena eller dessa boställens skogsfond
sålunda skulle få vidkännas för kronojägarnes förrättningar, är, enligt hvad Domänstyrelsen
meddelar, af skogsinspektörerne beräknadt till omkring 10,000 kronor årligen.

Det vill synas mig, att hvad Domänstyrelsen sålunda föreslagit i fråga om
sättet för godtgörande af skogsstatens åtgöranden å de ecklesiastika boställena innefattar
en lycklig lösning af den uppgift, som i detta hänseende varit Styrelsen förelagd.
Hufvudsyftet med ärendets återförvisning den 11 December 1885 eller att ersättning
uti ifrågavarande hänseende skulle komma staten till godo, icke genom tillskott från de
ecklesiastika boställenas behållna afkastning, utan i form af godtgörelse för en hvar af
de särskilda till skogsskötseln hänförliga förrättningar, som genom skogsstatens försorg
å berörda boställen utföras, och således kunna utgå i enahanda ordning som öfriga
omkostnader för skogsskötseln, blir genom den anordning, Domänstyrelsen föreslår,
vunnet. Och att denna godtgörelse, der den belöper på jägmästares förrättningar, skulle,
i stället att, såsom i anförandet till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag var förutsatt,
tillfalla jägmästarne omedelbart, ingå till statsverket, för att användas vid skogsstatens
aflönande, synes desto lämpligare, som den grundsats, Domänstyrelsen följt vid uppgörande
af det föreliggande statsförslaget, att i möjligaste mån inskränka jägmästarnes
rätt till extra ersättningar, torde få erkännas vara fullt riktig. Hvad Domänstyrelsen
i den nu omhandlade frågan hemstält anser jag mig derföre böra förorda endast med
erinran att, derest boställshafvare skulle påfordra ,att sjelf få utföra skogsodlingsarbete
— hvilket dock knappast är att förmoda, då omkostnaderna för odlingen i

Sjunde hufvudtiteln. 27

dylikt fall efter all anledning icke blefve mindre — sådant icke lärer kunna nuvarande
boställshafvare för nu löpande skogsindelningsperiod förvägras, när fastställelsen å indelningsplanen
innehåller, att bostället bibehålies under boställshafvarens skötsel och vård.

Bland de förslag, Domän styrelsen framstält af beskaffenhet att inverka på regleringen
af skogsstatens aflöning, förekommer vidare, hvad särskildt angår skogsinspektörerne,
den förändring, Styrelsen ansett böra ega rum i desse tjenstemäns ställning
och embetsåligganden. Enligt Styrelsens förslag borde, såsom redan af mig anmärkts,
skogsinspektörernes verksamhet upphöra att, såsom hittills, vara hufvudsakligen endast
kontrollerande, och en administrativ befogenhet tilläggas innehafvarne af dessa befattningar,
så att desse komma att bilda en verklig mellanlänk mellan skogspersonalen i
orterna och den centrala styrelsen. Genom eu dylik förändring skulle icke blott ärendenas
nu stora tryck på centralstyrelsen lättas, utan äfven skogsinspektörernes erfarenhet
och insigter göras mer fruktbärande för skogshushållningen. I fråga om den
utvidgade befogenhet, som borde tillkomma skogsinspektörerne eller, såsom innehafvarne
af deras befattningar efter förändringens genomförande lämpligare borde benämnas,
öfverjägmästarne, har Domänstyrelsen särskildt framhållit,

att förutom de frågor angående virkesförsäljning, deri skogsinspektörerne redan
fått sig anförtrodt att besluta, åtskilliga andra ärenden förefunnes af beskaffenhet,
att beslutanderätten deri med fördel kunde från Domänstyrelsen öfverflyttas på skogsinspektörerne; att

de årliga förslag rörande såväl virkesförsäljningar och vilkoren derför som
äfven skogsodlingsarbeten och andra förvaltningsåtgärder, hvilka hittills afgifvits af
jägmästarne, i stället borde upprättas af skogsinspektörerne med ledning af de uppgifter
och framställningar, som jägmästarne skulle hafva att för detta ändamål till
dem afgifva;

att vidare granskningen af upprättade förslag till skogsindelningar, hvilken hittills
utförts inom centralstyrelsen af extra biträden, borde öfverlemnas åt skogsinspektörerne,
med skyldighet härvid för dem att, der så erfordrades, på stället undersöka
förslagens lämplighet, genom hvilken anordning granskningsarbetet skulle erhålla en
större betydelse än nu, då detsamma i allmänhet måste inskränkas till eu siffergranskning;
samt

att åt skogsinspektörerne äfven borde uppdragas att hafva inseende öfver skogsstatsboställen
och för skogsväsendet utarrenderade fastigheter äfvensom att årligen
till Styrelsen afgifva berättelse öfver skogs- och jagtväsendet.

Då Domänstyrelsens förslag i denna del den 11 Januari 1886 inför Eders Kongl.
Maj:t förekom till pröfning i sammanhang med öfriga då behandlade frågor, hörande
till statsregleringen för innevarande år, yttrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet,
att det syntes honom uppenbart, att en så beskaffad förändring i skogsinspektörernes
ställning, som Domänstyrelsen ifrågasatt, skulle för skogsväsendet medföra
väsentligt gagn, enär Domänstyrelsen derigenom skulle befrias från en mängd detaljfrågor,
hvilka nu onödigtvis upptoge dess tid, och vid behandlingen af en del andra

28 Sjunde hufvudtiteln.

ärenden genom den föregående utredning, dessa undergått af skogsinspektörerne, erhålla
ett kraftigare stöd för sina åtgöranden, under det att skogsinspektörerne i följd af
den mer praktiska rigtning, som komme att gifvas åt deras verksamhet, skulle vinna
ökadt inflytande på skogsförvaltningen i orterna och äfven blifva i tillfälle att, till
gagn för det allmänna, i större grad vidga sin egen erfarenhet, på samma gång den
lifligare förbindelse, hvilken komme att ega rum mellan dem och den underlydande
skogsstaten, utan tvifvel,skulle verksamt bidraga till den senares utbildning i yrket.

Jag har härtill ingenting att tillägga och är för min del öfvertygad, att, om
Domänstyrelsens ifrågavarande förslag, hvilket redan i nästlidet års statsverksproposition
vunnit Eders Kongl. Maj:ts godkännande, kommer till utförande, stora föi’delar
deraf skola tillskyndas skogsväsendet.

Med hänsyn till jägmästarne har Domänstyrelsen, såsom äfven i det föregående
blifvit antydt, i sitt regleringsförslag utgått, bland annat, från den förutsättning,
att jägmästarnes rätt till ersättning för extra förrättningar borde inskränkas.
Sålunda har Styrelsen ansett, att rättigheten till särskild ersättning borde upphöra:

l:o vid utstämpling, på grund af nådiga brefvet den 9 December 1870, af kronans
ekar och till master och spiror användbar furuskog å mark af krononatur, vare
sig till enskildes behof eller till försäljning för kronans räkning;

2:o vid utsyning af bok till husbehof å kronohemman eller boställe, enligt nådiga
brefvet den 12 April 1873;

3:o vid utsyning, jemlikt nådiga brefvet den 19 Augusti 1873, af skadadt virke
å allmänna hemmans skogar, hvilka ej blifvit till ordnad hushållning indelade;

4:o vid utsyning och försäljning, enligt särskilda nådiga beslut, af sådant
virke, som å indelad skog till följd af eld- eller stormskada måste skyndsamt tillgodogöras
utan sammanhang med den ordinarie skogsafverkningen;

5:o samt då — på grund af förordningen den 18 September 1874 angående
utsyning och försäljning af skogsalster i Kopparbergs och de norrländska länen
samt nådiga brefvet den 26 Maj 1882, förordningen den 29 Juni 1866 angående dispositionsrätten
till skogen å vissa skattehemman, nådiga brefvet sistnämnda dag angående
dispositionen af vissa öfverloppsmarker, stadgan den 30 Maj 1873 om afvittring
i Yesterbottens och Norrbottens läns lappmarker, nådiga brefvet den 27 Juni 1879 angående
grunderna för afvittring och storskifte i Sårna socken med Idre kapellag samt
nådiga brefven den 21 April 1882 och den 12 September 1884 angående grunderna för
förvaltningen af Pajala och Arvidsjaurs allmänningar — utsyning i de sex nordligaste
länen eger rum åt dertill berättigade å kronohemman, nybyggen, till privilegierade sågverk
upplåtna stockfångstskogar, oafvittrade skatte- och frälsehemman, vissa afvittrade
skattehemman med inskränkt dispositionsrätt öfver skogen, hemman emot tillökning i
mantal och ränta af öfverloppsmarker tillagda skogstrakter, med skogsränta belagda
och sålda öfverloppsmarker, skatte- och frälsehemman i Sårna socken med Idre kapelllag
äfvensom i Vester- och Norrbottens läns lappmarker, samt vid storskifte eller afvittring
bildade allmänningar i de norra länen.

Sjunde hufvudtiteln. 29

Ersättningen vid sådana förrättningar, som omförmälts under punkterna 2:o och
5:o, utgår med viss afgift, beräknad efter qvantiteten och dimensionerna af det utsynade
virket, och godtgöres af den, för hvars räkning utsyningen sker; hvaremot
ersättning för öfriga ifrågavarande förrättningar uppbäres i form af reseersättning och
dagtraktamente enligt resereglementet samt gäldas, vid ekutstämpling af det under
sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till rese- och traktamentspenningar, men eljest
af de i följd af förrättningen inflytande virkesförsäljningsmedlen.

Af dessa ersättningar äro endast de, som uppbäras för ekutstämpling samt för
utsyningsåtgärder enligt punkten 5:o, af någon större betydenhet. Statsverkets utgifter
för ekutstämplingar uppgå, enligt hvad Domänstyrelsen meddelat, till omkring 5,000
kronor årligen; och de utsyningsafgifter, jägmästare i de sex norra länen uppburit i
de fall, som berörts här ofvan under punkten 5:o, hafva under åren 1875—1884 i
medeltal för år utgjort något mer än 42,000 kronor samt uppgingo år 1885 till 48,642
kronor 84 öre.

I fråga särskildt om de sistberörda afgifterna har Domänstyrelsen anmärkt,
hurusom den inkomst, jägmästarne hemtade af desamma, i hög grad vexlade inom olika
revir och ingalunda alltid stode i ett skäligt förhållande till det arbete, utsyningen
medförae, i det att inom revir, der skogarne, hvarå utsyningen egde rum, voro hvarandra
närbelägna eller utgjorde större sammanhängande områden, en betydlig inkomst
kunde lätt nog intjenas, under det att i andra revir med ogynsammare förhållanden
inkomsten, oaktadt utsyningsarbetet vore.långt mer betungande, blefve jemförelsevis
ringa. Den omständigheten, att utsyningsafgiften utginge efter storleken af den på
utsyningsförrättaren beroende afverkningen, syntes ock egnad att, då afgiften tillfölle
förrättningsmannen, rubba dennes opartiska ställning. Styrelsen har derföre ansett af
vigt, att de ifrågavarande utsyningsafgifterna icke vidare komme att utgöra en inkomst
för jägmästarne, utan i stället ingå till statsverket, under iakttagande likväl att vid
regleringen af jägmästarnes löneförmåner hänsyn toges till måttet af det arbete inom
de olika reviren, för hvilket samma afgifter varit afsedda att utgöra ersättning.

Med Domänstyrelsen är jag ense derom, att jägmästarne, likasom skogspersonalen
i allmänhet, böra i möjligaste mån ersättas med en efter deras arbete afpassad
bestämd lön, och jag finner således icke något att erinra mot hvad Styrelsen i fråga
om upphörande af nu omförmälda extra ersättningar hemstält. Det torde här böra
erinras, att, äfven efter indragning af de nu nämnda extra ersättningarne, en del sådana
kommer att qvarstå; men efter hvad jag inhemtat, afse dessa, om ersättning för
skogsindelningar, hvilka numera i allmänhet uppdragas åt extra jägmästare, undantages,
förrättningar som mera sällan förekomma och hvaraf'' någon afsevärd inkomst icke
kan beredas.

Domänstyrelsen har vidare såsom grunder för den föreslagna regleringen
uppstält,

att rättigheten för jägmästaren att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde

30 Sjunde hufvudtiteln.

borde begränsas i enlighet med de bestämmelser, Domänstyrelsen borde ega att härom
meddela; samt

att, i sammanhang med en förbättring i lönevilkoren, jägmästaraes tjenstgöringsområden
borde i de fall, der omständigheterna dertill föranledde, något utvidgas och i
följd deraf en minskning ega rum i jägmästarnes antal;

men att deremot och med särskilt afseende på den utvidgade befattning, som
enligt Styrelsens ofvan omförmälda förslag borde uppdragas åt skogsstaten i fråga om
skötseln af boställens och utarrenderade egendomars skogar, en mera betydande ökning
borde ega rum i antalet kronojägare i de mellersta och sydligare delarne af landet.

Det förslag till stat för skogsförvaltningen i orterna, Domänstyrelsen, utgående
från nu angifna grunder, framstält i sin underdåniga skrifvelse den 30 Oktober 1884
och hvilket Styrelsen, under förutsättning att hvad nu hemstälts rörande sättet för
godtgörande af skogsstatens åtgöranden å de ecklesiastika skogarne vunne godkännande,
oförändradt framlagt i det underdåniga utlåtandet den 15 November 1886, upptager
9 öfverjägmästare, 74 jägmästare och 263 kronojägare.

Antalet öfverjägmästare skulle således blifva detsamma som nu skogsinspektörernes,
men deremot skulle någon jemkning ega rum i öfverjägmästarnes tjenstgöringsområden,
så att Jemtlands distrikt skulle utvidgas med Vesternorrlands län och
erhålla benämningen Mellersta Norrlands distrikt; att till det distrikt, som nu benämnes
Södra Norrlands, skulle i stället för Vesternorrlands län läggas Kopparbergs
län och distriktet derefter kallas Gefle-Dala distrikt; samt att med Bergslagsdistriktet
skulle i stället för Kopparbergs län förenas Upsala län, och det Östra distriktet sålunda
komma att inskränkas till Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län.

Af de nuvarande 85 jägmästarebefattningarne skulle, såsom en följd af ändringar
i revirfördelningen, indragas 11, i det att Domänstyrelsen ansett jägmästarnes
antal kunna minskas med en inom hvartdera af följande län, nemligen Norrbottens,
Vesterbottens, Vesternorrlands, Gefleborgs, Vermlands, Vestmanlands, Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Skaraborgs och Christianstads län.

Kronojägarnes antal skulle slutligen, på samma gång en förändrad förläggning
delvis egde rum af den nuvarande bevakarepersonalen, ökas med 52, af hvilka för
närvarande borde anställas 5 i Vermlands, 2 i Örebro, 6 i Vestmanlands, B i Upsala,
5 i Stockholms, 2 i Södermanlands, 5 i Östergötlands, 1 i Gotlands, 5 i Kalmar, 7
i Jönköpings, 6 i Kronobergs, 1 i Blekinge, 3 i Christianstads och 1 i Malmöhus län.

I den till sistlidet års Riksdag afiåtna proposition om statsverkets tillstånd och
behof föreslogs, med framhållande af det ansvarsfulla värf, som komme att åligga
innehafvarne af de tillämnade öfverjägmästarebefattningarne, äfvensom att det för
skogsinspektörerne nu stadgade förbud att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde
borde blifva gällande äfven för öfverjägmästarne,

att en hvar af öfverjägmästarne skulle i aflöning erhålla 4,800 kronor, deraf
3,200 kronor såsom lön och 1,600 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt att
efter intjenta fem år erhålla ålderstillägg å 600 kronor,

Sjunde hufvudtitelu. 31

samt att resepenningar, afsedda att motsvara de kontanta utgifterna för fortskaffning
och bostad under tjensteresor, skulle, med någon jemkning i de belopp, som
i detta hänseende utgått till skogsinspektörerne, anvisas åt öfverjägmästaren i Norrbottens
distrikt med 1,000 kronor, åt öfverjägmästarne i Vesterbottens, Mellersta
Norrlands, Gefie-Dala och Bergslagsdistrikten med 800 kronor till hvardera samt för
en hvar af öfverjägmästarne i östra, vestra, Smålands och södra distrikten med 700
kronor, allt för år räknadt.

Det var härjemte förutsatt, att, med hänsyn till den omfattande skriftvexling,
som komme att blifva förenad med öfverjägmästarebefattningarne, och det arbete med
granskning af skogsindelningsplaner, som enligt regleringsförslaget skulle öfverflyttas
på innehafvarne af dessa befattningar, ett efter förhållandena i de särskilda distrikten
lämpadt årligt expensanslag skulle af reservationsanslaget till skogsväsendet ställas
till öfverjägmästarnes förfogande, att emot redovisning användas till skrifbiträde och
skrifmaterialier m. m.; och erinrade dåvarande Chefen för Finansdepartementet, att
de anslag, som för dylikt ändamål kunde blifva anvisade vid den närmare pröfning af
bebofven i detta hänseende, hvilken borde ega rum vid fastställande åt de årliga
generalförslagen för skogsväsendet, i det närmaste borde komma att uppvägas genom
besparing af medel, som hittills af reservationsanslaget till skogsväsendet utgått för
biträde vid indelningsplaners granskning i Domänstyrelsen, och bvilka medel, efter denna
gransknings öfverflyttande på öfverjägmästarne, icke vidare blefve lör sådant biträde
erforderliga.

Aflöningen för jägmästare bar Domänstyrelsen ansett böra bestämmas till lägst
2,500 kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar,
hvartill skulle komma tre ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att uppbäras, det
första efter 5 års, det andra efter 10 års och det tredje efter 15 års väl vitsordad
tjenstgöring. De påfallande olikheter, som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning,
kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader egde rum mellan, å ena
sidan, reviren i de sex norra länen, och särskilt de nordligare bland dessa, samt, å
den andra, reviren i det öfriga landet, äfvensom den betydande minskning i inkomst,
som indragningen till statsverket af utsyningsafgifterna i Kopparbergs och de norrländska
länen komme att medföra för revirförvaltare i dessa orter, uppgående i vissa
fall till 2,000 kronor och derutöfver för år, betingade emellertid, att aflöningen för
jägmästarne i de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre, än för de öfriga,
och äfven att gradationer vidtoges i de förres aflöning, lämpade efter olika ortförhållanden.
Den olikhet i löneförmåner, som häraf påkallades, borde efter Domänstyrelsens
åsigt lämpligast förläggas till tjenstgöringspenningarne; och har Styrelsen
på grund häraf föreslagit, att tjenstgöringspenningarne, afsedda att för samtliga reviren
i södra och mellersta delarne af landet, ett revir i Kopparbergs och två revir
i Gefleborgs län, eller tillsammans 41 revir, utgå med 1,000 kronor årligen, skulle,
hvad anginge öfriga revir, bestämmas för 10 revir till 1,200 kronor, för 13 revir till
1,400 kronor och för 10 revir till 1,600 kronor.

32 Sjunde hufvudtiteln.

Jemfördt med nuvarande förhållanden, innefattar Domänstyrelsens förslag rörande
jägmästarnes löneförmåner den förändring, att afiöningen vid tjenstetillträdet
skulle höjas i allmänhet med 1,000 kronor och i de nordligare länen med belopp,
vexlande från 1,000 till 1,600 kronor, samt att de tre, redan nu jägmästarne tillkommande
ålderstilläggen skulle få tillträdas fem år tidigare, än nu är fallet. Förslaget
i den förra delen är, såsom redan torde framgå af det förut anförda, motiveradt
af de nuvarande löneförmånernas otillräcklighet, af tjenstegöromålens alltjemt
växande omfattning och den ytterligare ökning deri, som inskränkningen i antalet
jägmästaretjenster och skogsvårdens utvidgning å boställen och utarrenderade egendomar
måste komma att medföra, samt vidare af den föreslagna begränsningen i jägmästares
rätt att utöfva enskild verksamhet äfvensom indragningen af åtskilliga extra
ersättningar, och deribland de för jägmästarne i de norra länen understundom ganska
betydande utsyningsafgifterna. Till stöd för sin hemställan om ett tidigare inträdande
af rättigheten till ålderstillägg har Domänstyrelsen särskilt åberopat det
förhållandet, att skogstjensteman i regeln icke erhåller ordinarie tjenst förrän vid 36
års ålder och således äfven med den nu föreslagna förändringen icke skulle i allmänhet
kunna påräkna att uppnå högsta jägmästareaflöning förrän vid 51 års ålder.

Jägmästarnes resepenningar föreslår Domänstyrelsen, med någon jemkning af
de nuvarande beloppen, för jägmästarne i 27 revir till 600 kronor, i 24 revir till 500
kronor, i 18 revir till 400 kronor, i 3 revir till 300 kronor, i 1 revir (Grotlands) till
200 kronor och i 1 revir (Ölands) till 100 kronor.

I den fasta afiöningen för kronojägarne ifrågasätter Domänstyrelsen icke annan
förändring, än dels att förhållandet mellan lön och tjenstgöringspenningar skulle något
jemkas, så att den förra blefve lika för alla kronoj ägare och, der ortförhållanden
påkallade högre löneförmåner, förhöjningen, i likhet med hvad som iakttagits rörande
jägmästarne, komme att falla på den del af afiöningen, som alltid uppbäres af den
verkligen tjenstförrättande, eller tjenstgörings- och resepenningarne, dels ock att hyresersättuing,
som icke vidare borde hänföras till lönen, utan upptagas särskildt, skulle
tilläggas alla kronojägare, hvilka icke innehade boställen, med belopp, som kunde
anses motsvara de fördelar af bostadslägenhet, hvilka icke plägade tagas i beräkning
vid uppskattning af kronojägareboställes afkomst för bestämmande af det löneafdrag,
innehafvare!! finge vidkännas, eller den fria bostaden och i allmänhet äfven bränsle.
I öfverensstämmelse härmed har Domänstyrelsen föreslagit, att för kronojägare lönen
måtte bestämmas till 400 kronor samt tjenstgöringspenningarne, om han är anstäld i
något af de sex nordligaste länen, till 150 kronor, men eljest till 100 kronor, att
resepenningar måtte få uppbäras af kronojägare i de norrländska samt Kopparbergs
och Vermlands län med 100 kronor för år, äfvensom att en hvar kronojägare, som är
i saknad af bostadslägenhet, måtte få uppbära hyresersättning med 100 kronor.

Någon annan tillökning i kronojägarnes löneinkomster skulle härigenom icke
åstadkommas, än dels att resepenningar, som hittills utgått endast tid kronojägare
de sex nordligaste länen, skulle tillkomma äfven kronojägare i Vermlands län, dels

Sjunde hufvudtiteln.

att hyresersättningen för kronojägare, hvilka redan uppbära sådan, komrne att från
det nuvarande beloppet, 50 kronor, höjas till 100 kronor, och att dylik ersättning
till enahanda belopp skulle komma äfven de med bostadslägenhet icke försedde kronojägare
till del, hvilka hittills icke varit af hyresersättning i åtnjutande. Det vore
emellertid, enligt hvad Domänstyrelsen framhållit, af behofvet påkalladt, att härutöfver
någon ökning i inkomst bereddes kronojägarepersonalen. I detta syfte hade, på
sätt redan omförmälts i fråga om skogsstatens förrättningar å ecklesiastik skog, kronojägare
ansetts böra få uppbära dagarfvode med 2 kronor 50 öre, då han efter jägmästares
bestämmande leder utverkning, skogsodling eller annat arbete å allmän skog,
som icke står under skogsstatens förvaltning; och enär dylika förrättningar icke kunde
i de nordligare länen, der boställen och utarrenderade kronoegendomar vore färre till
antalet, förekomma i samma omfattning som i de sydligare, har Domänstyrelsen funnit
kronojägare i Kopparbergs och de norrländska länen böra tilläggas enahanda dagarfvode
af 2 kronor 50 öre, då han biträder vid der förekommande utsyningsförrättning,
för hvilken utsyningsafgift erlägges af enskilde. Genom dessa dagarfvoden, hvilka,
när förrättningen egde rum å ecklesiastikt boställe, borde godtgöras antingen af dettas
afkastning eller af de ecklesiastika boställenas skogsfond, men eljest utgå af reservationsanslaget
till skogsväsendet, skulle, enligt i Domänstyrelsen gjord beräkning, eu
tillökning i inkomst beredas kronojägarne, vexlande från lägre belopp intill högst 120
kronor årligen.

Förutom åtskillige bland kronojägarne innehafva äfven en del jägmästare
boställen, hvilkas uppskattade afkastning afdrages å aflöningen. Sedan emellertid
under de senare åren en fortgående indragning egt rum af jägmästareboställen, i
den mån desamma genom boställshafvares afgång blifvit lediga, återstå för närvarande
endast 14 dylika boställen, upplåtna åt indelningshafvare. Domänstyrelsen har ansett,
att vid den nu ifrågasatta löneregleringen äfven dessa boställen borde till statsverket
indragas, så vidt icke särskilda anledningar påkallade deras bibehållande för
skogsväsendet. Eu sådan anledning vore, efter Domänstyrelsens åsigt, boställes belägenhet
inom kronopark. Det kunde nemligen icke undgå att menligt inverka på
kronoparkens skötsel och bevakning, om under dylikt förhållande boställe indroges
och såsom en följd af detsammas försäljning eller utarrendering personer blefve inom
parkens område bosatta, hvilka vore af skogsförvaltningen oberoende. Ur denna synpunkt
vore det angeläget, att åt skogsväsendet bevarades boställena Kronosäter å
Tierps kronopark i Upsala län, Höje å Ombergs kronopark i Östergötlands län, Bergagården
å kronoparken Hunneberg i Elfsborgs län och Skäftekärr å Böda kronopark
i Kalmar län, å hvilka samtliga dessutom skogsskolor vore inrymda, äfvensom löningsjorden
Visingsborg å Visingsö ekplantering i Jönköpings lan. Vidare syntes äfven
bostället Sillre N:o 6 i Vesternorrlands län, ehuru icke beläget å kronopark, böra, såsom
behöfligt för den derstädes inrättade skogsskola, tills vidare bibehållas. Af nu
nämnda sex boställen borde emellertid Visingsborg, på grund af sin olämpliga beBih.
till Rilcsd. Prof. 18S7. I Sami. 1. Afd.

34 Sjunde hufvudtiteln.

lägenhet för att användas såsom bostad för revirförvaltaren, utarrenderas för skogsväsendets
räkning, så att följaktligen för det nuvarande ändamålet skulle fortfarande
komma att användas endast fem boställen, hvilka dock vid löneregleringens inträdande
borde undergå ny uppskattning för bestämmande af det löneafdrag, boställskafvaren
borde vidkännas.

Öfriga nu icke nämnda jägmästareboställen, tillsammans 8 till antalet, har
Domänstyrelsen ansett böra vid löneregleringen indragas till statsverket, dock att en
hvar af de nuvarande innehafvande borde få åtnjuta fardagsår enligt § 62 i den för
skogsstaten nu gällande instruktion, så att han följaktligen ej blefve skyldig afträda
bostället förrän vid midfastan året efter det, då löneregleringen trädde i tillämpning,
samt vidare ega att, om han så önskade, under sin återstående tjenstetid fortfarande
innehafva bostället emot det afdrag å den kontanta lönen, bostället vid ny uppskattning
ansåges böra betinga; hvarjemte, då indragning verkstäldes, samma förmån borde
få åtnjutas, som i andra dylika fall tillerkänts boställsinnehafvare, eller att lösen,
efter värdering, af staten erlades för sådana å bostället befintliga, afträdaren tillhöriga
åbyggnader, hvilka funnes vara för bostället nyttiga.

Bland de nuvarande kronojägarne innehafva 100 boställslägenheter. Med hänsyn
till den svårighet, som för innehafvarne af dessa kronojägarebefattningar skulle
möta att i närheten af deras bevakningstrakter förhyra lämplig bostad, har det synts
Domänstyrelsen i allmänhet vara oundgängligen af behofvet påkalladt, att dessa oftast
obetydliga boställen för sitt ändamål bibehållas. Vid den omreglering, som förestode
af bevakningstrakterna och hvarvid det borde få bero af Domänstyrelsen att, för
så vidt nuvarande boställshafvares rätt icke deraf kränktes, på lämpligt sätt fördela
boställslägenheterna mellan bevakarne, vore det visserligen antagligt, att, i följd
af kronojägarnes förändrade förläggning, ett eller annat bevakareboställe icke blefve
för ändamålet vidare behöfligt eller användbart, men af samma skäl, som åberopats
i fråga om jägmästareboställena, borde indragning af sådant bevakareboställe, då detsamma
vore beläget å kronopark, icke ifrågakomma, utan bostället äfven i sådant fall
bibehållas för skogsväsendet, som då lämpligen skulle kunna göra sig detsamma till
godo genom dess upplåtande åt skogsarbetare under arrende eller såsom ersättning
för skogsarbeten och biträde vid skogsbevakning. Dispositionen af bevakareboställe,
som icke ansågs vidare kunna för dylikt ändamål användas, borde i hvarje särskildt
fall göra* till föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Då den nu ifrågasatta löneregleringen för skogsstaten icke afser att höja kronojägarnes
aflöning på stat i annat hänseende än genom tilldelande af skälig hyresersättning
åt dem, som ej innehafva boställslägenhet, och resepenningar åt några få
kronojägare, som förut icke uppburit sådana, har Domänstyrelsen ansett ny uppskattning
af kronojägareboställes afkastning icke böra ske förrän vid inträffande ombyte af
indelningshafvare.

Beträffande det afdrag å aflöningen, innehafvare af boställe får vidkännas, är
det en antagen regel, att detta afdrag sker å sjelfva lönen. Då emellertid af en eller

Sjunde hufvudtiteln. 35

annan kronojägare boställe innehafves af den'' beskaffenhet, att uppskattade afkomsten
deraf kan förutsättas vid ny uppskattning komma att öfverstiga kronojägarelönen, har
Domänstyrelsen funnit det böra stadgas, att i dylikt fall, då öfverskottet lärer böra
afräknas å tjenstgörings- och resepenningarne, indelningshafvaren skall under ledighet
vara skyldig att, jemte afstående af de tjenstgörings- och resepenningar, han eger
uppbära kontant, till vikarien utgifva hvad som derutöfver erfordras till fyllnad i det
belopp, hvartill tjenstgörings- och resepenningarne enligt stat böra uppgå.

Domänstyrelsen har i öfrigt, med hänsyn till det på inkomst af boställe grundade
löneafdraget för såväl jägmästare som kronojägare, hemstält,

att, för bestämmande af dylikt löneafdrag, boställsafkomsten hädanefter skall
uppskattas i enahanda ordning, som eger rum vid arrendevärdering för utbjudande
på arrende af kronans jordbruksdomäner, med skyldighet för vederbörande länsstyrelse
att insända det vid förrättningen förda protokoll jemte eget utlåtande till Domänstyrelsen,
som derefter skulle ega att fastställa det belopp, hvartill boställsafkomsten
borde å aflöningen afgå;

att, intill dess afkomst af bostadslägenhet blifvit på dylikt sätt bestämd, löneafdraget
skall, derest ej för särskildt fall annorlunda förordnas, utgå med belopp,
motsvarande bostadslägenhetens afkastning och ränta enligt nu gällande stat; samt

att på pröfning framdeles må bero, om och efter hvilken tid ytterligare förnyad
uppskattning af boställslägenhets afkastning bör vid ombyte af indelningshafvare
ega rum.

Hvad Domänstyrelsen föreslagit rörande skogsstatens så organisation som aflöningsförmåner
synes mig i allt väsentligt böra vinna godkännande. Jemföres skogspersonalen
enligt nu gällande stat med samma personal enligt den af Styrelsen föreslagna
staten, hvilken väl upptager ett icke obetydligt ökadt antal kronojägare, men å
andra sidan ganska väsentligt minskar antalet jägmästare, och fäster man tillika behörigt
afseende vid den betydande utveckling, skogsväsendet sedan åren 1874—1876, från
hvilken tid den nuvarande staten i allt hufvudsakligt räknar sin tillkomst, vunnit såväl
hvad angår omfattningen af de skogar, hvilka utgöra föremål för förvaltningen
som i fråga om skogsvårdens intensitet, torde det icke kunna sägas annat, än att det
nu föreliggande förslaget inskränker skogspersonalen till det minsta, som är möjligt
med bibehållande af skogsstatens förmåga att fylla den icke oväsentligt utvidgade
uppgift, som enligt förslaget skulle komma att tillhöra densamma. Och lika litet torde
någon befogad anmärkning kunna göras emot de ifrågasatta löneförmånerna, hvilka
under de förutsättningar, hvarifrån förslaget utgår, synas mig vara ganska måttliga.

Det är egentligen endast i ett hänseende, jag finner mig böra tillstyrka en afvikelse
från Domänstyrelsens förslag. Enligt detta hafva nemligen de ålderstillägg,
hvilka skulle tillkomma öfverjägmästare och jägmästare, varit afsedda att i deras helhet
tilläggas tjensteinnehafvarens lön. Eu sådan anordning medför dock olägenhet
i så måtto att, om lönen, såsom Styrelsen åsyftat, lägges till grund för beräkningen
af pension vid tjenstemans afgång, pensionen höjes utöfver hvad som kan anses nödigt.

36 Sjunde hufvudtiteln.

Jag hemställer derföre, att, på samma sätt som iakttagits med jägmästarnes nuvarande
ålderstillägg, tre fjerdedelar af de i den föreslagna nya staten upptagna ålderstillägg
för öfverjägmästarne och jägmästarne må hänföras till lönen samt en fjerdedel
anses såsom tjenstgöringspenningar.

Det har vidare förefallit mig mindre lämpligt, att kronojägare skulle innehafva
boställe af den betydenhet, att afkomsten öfverstege hans till 400 kronor föreslagna
lön, då under sådant förhållande hans uppmärksamhet möjligen skulle för jordbrukets
skötande tagas i anspråk mer, än som vore för tjensten nyttigt. Efter hvad jag inhemtat,
lärer det emellertid endast i några få undantagsfall kunna förväntas, att
kronojägareboställes afkomst skulle vid uppskattning kunna upptagas till ett så högt
belopp. När sådant inträffar, synes det mig böra göras beroende af Eders Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida bostället bör för sitt ändamål bibehållas eller till statsverket
indragas och annan utväg vidtagas för att bereda innehafvaren lämplig boställslägenhet.

I sammanhang med den ifrågastälda löneregleringen har Domänstyrelsen äfven
upptagit till behandling frågan om pensioneringen af de till skogsstaten hörande tjensteman
och betjente, bland, hvilka skogsinspektörerne icke i denna sin egenskap, utan
endast såsom innehafvare af de lägre skogsstatsbefattningar, hvartill de blifvit på ordinarie
stat utnämnde, ega pensionsrätt. Styrelsen anför härvid, att för skogspersonalens
bibehållande i tjenstedugligt skick vore nödvändigt, att så tillräckliga pensioner bereddes
skogsstatens tjensteman och betjente, att staten kunde hafva rätt att fordra
deras afgång vid den ålder, då deras tjenstbarhet kunde antagas vara i väsentlig grad
förminskad. För närvarande inträdde likväl skogspersonalens pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten först vid uppnådda 70 lefnads- och 30 tjensteår eller, i händelse af
sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd, vid 65 lefnads- och vid pass 40 tjensteår.
Att vid så hög ålder nöjaktigt kunna sköta de ansträngande åligganden, som tillhörde
tjensten, vore påtagligen i de flesta fall icke möjligt; och Styrelsen har derföre, med
erinran att afvittringslandtmätare, provinsialläkare och statens landtbruksingeniörer,
med hvilka skogstjenstemännen vore i afseende på tjenstgöringens ansträngande beskaffenhet
likstälde, förklarats pensionsberättigade vid 60 lefnadsår, föreslagit, att
äfven skogstjenstemännen och skogsstatens betjente måtte berättigas att vid uppnådda
60 lefnads- och 30 tjensteår å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens
fulla belopp, med motsvarande skyldighet att vid sålunda hannen pensionsålder från
tjensten afgå.

Denna fråga har, i hvad den angår öfverjägmästarnes pensionering, redan vid aflåtande
af statsverkspropositionen till 1886 års Riksdag varit föremål för pröfning af
Eders Kongl. Maj:t, som dervid ansåg Domänstyrelsens framställning i detta hänseende
böra godkännas, då det under vanliga förhållanden icke vore att påräkna, att innehafvaren
af en befattning, sådan som de föreslagna öfverjägmästarnes, skulle efter
uppnådd 60 års ålder vara i besittning af tillräcklig vigör för att på ett för det

Sjunde hufvudtiteln. 87

allmänna gagnande sätt kunna uppfylla sina tjensteåligganden. .Detsamma torde
icke mindre grad böra anses gälla om jägmästarne och bevakarne. De belopp, som,
efter den af mig tillstyrkta fördelning af de för tjenstemännen föreslagna åiderstillägg,
skulle, i händelse Domänstyrelsens framställning bifalles, i pension tillkomma skogspersonalen,
eller för öfverjägmästare lägst 3,200 och högst 3,650 kronor, för jägmästare
lägst 1,500 och högst 2,625 kronor samt för kronojägare 400 kronor, synas
mig icke vara högre, än att desamma kunna anses lämpligt afpassade efter befattningarnes
betydenhet och den dervid fastade afiöningen. Jag anser mig derföre höra
förorda hvad Domänstyrelsen i fråga om skogsstatens pensionering föreslagit.

Såsom vilkor för åtnjutande af de för skogspersonalen ifrågasatta löneförmånerna
torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Domänstyrelsen härutinnan hemstält,
böra stadgas:

att innehafvare af befattning vid skogsstaten skall vara underkastad såväl den
vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden som ock den reglering
af tjenstgöringsområde, som kan varda föreskrifven;

att med ordinarie tjenst vid skogsstaten icke må förenas annan tjenst å rikets,
Riksdagens eller kommuns stat, med undantag af befattning vid skogsläroverk eller
såsom domänintendent, och ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den finnes
icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen vid skogsstaten, dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande innehar tjenst utom skogsstaten,
må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen vid denna stat
hinderlig;

att öfverjägmästare alldeles icke och jägmästare endast inom de gränser, Domänstyrelsen
bestämmer, eger åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgörings- och resepenningar få uppbäras
endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort, men skola för
den tid, han varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela
lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten, utöfver
sina tjenstgörings- och resepenningar, afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det öfverjägmästare tillerkända åiderstillägg
likasom det åt jägmästare medgifna första ålderstillägget skall inträda fem år efter
befattningens tillträdande, under vilkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar
af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst
och att hans tjenstgöring derunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas, samt
med iakttagande att den högre afiöningen ej får tillträdas förr än vid början af
kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande
härvid öfverjägmästare tillgodoräknas den tid, han före den nya statens utfärdande
varit förordnad till skogsinspektör, och jägmästare den tid, han likaledes före den nya

38 Sjunde hufvudtiteln.

statens utfärdande enligt nådigt förordnande uppehållit skogsinspektörsbefattning eller
skogsinspektörs jägmästaretjenst eller jägmästaretjenst, som under afbidan på skogsstatens
omreglering icke blifvit med ordinarie innehafvare besatt;

att andra ålderstillägget får af jägmästare tillträdas efter ytterligare fem år och
det tredje ålderstillägget efter nya fem år, allt under enahanda vilkor, som gälla beträffande
det första ålderstillägget;

att af ålderstillägg tre fjerdedelar skola räknas till lönen och en fjerdedel
anses såsom tjenstgöringspenningar; samt

att skogstjensteman eller skogsbetjent skall, då han uppnått 60 lefnads- och
minst 30 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kong!. Maj:t eller Domänstyrelsen, der det
tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i tjensten qvarstå.

Den af Domänstyrelsen föreslagna och af mig tillstyrkta staten för skogspersonalen
skulle erhålla följande utseende:

	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
1 öfverjägmästare ................ 8 dito ............... 1 jägmästare.......................... 9 dito .......................... 1 dito ......................... 12 dito .......................... 1 dito .......................... 9 dito ........................... 1 dito .......................... 40 dito ....................... 1 kronojägare \ i de sex norra 128 dito / länen. 1 dito U de mellersta och ''södra delarne af 133 dito J landet.	3,200 25,600 1,500 13,500 1,500 18,000 1,500 13,500 1,500 60,000 400 51.200 400 53.200	1,600 12,800 1,600 14,400 1,400 16,800 1,200 10,800 1,000 40,000 150 19,200 100 13,300	4,800 38.400 3,100 27,900 2,900 34,800 2,700 24,300 2,500 100,000 550 70.400 500 66,500	1 Efter 5 år kan aflöningen /höjas med 600 kronor. Aflöningen kan höjas efter 5 år med 500 kronor, efter 10 år med ytterligare 500 kronor och efter 15 år med nya 500 kronor. Der boställslägenhet saknas, utgår hyresersättning med 100 kronor.
Summa	245,000	134,350	379,350
Transport	—	—	379,350

Sjunde hufvudtiteln.

		Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
Transport	—	—	379,350
Resepenningar:
1 öfverjägmästare 1,000	_	_ _	__
4 dito (800 kr.) 3,200	—	— —	— _	_ _
4 dito (700 .,) 2,800	—	— _	— _	_ _
27jägmästare(600kr.) 16,200	—	— —	— —	- -
24 dito (500 „ ) 12,000	—	— —	— —	- -
18 dito (400 ) 7,200	—	— —	_ _	__ _
3 dito (300 „ ) 900	—	— _	_ _	_ _
1 dito (200 „ ) 200	—	— —	— _	_ _
1 dito (100 „ ) 100	—	— —	— —	___
134kronojägare(100„ ) 13,400	—	— —	— —	57,000
Hyreser sättning:
163 kronojägare (100 kr.).....		—	— —.	16,300
Summa kronor	—	—	452,650

Innehar jägmästare eller kronojägare boställe, skall boställets uppskattade afkomst afgå å indelningshafvarens
lön och, om boställsafkastningen öfverstiger denna, till öfverskjutande beloppet å tjenstgörings-
och resepenningarne, med skyldighet i sistnämnda fall för indelningshafvaren att under ledighet
till vikarien kontant utgifva hvad som erfordras till tjenstgörings- och resepenningarnes fyllande till de
i staten upptagna belopp.

Från slutsumman å denna stat, utgörande ...................... kronor 452,650: —

skulle dock komma att afgå uppskattade afkomsten af skogsstatens
innehafvande boställen, hvilken afkomst för närvarande, och
då indragning af boställe i sammanhang med löneregleringen icke
är afsedd att ega rum förr än vid midfastan år 1889, torde i staten
för år 1888 få utföras med det belopp, hvartill denna afkomst

enligt senast verkstälda uppskattningar belöper sig, eller ........... „ 5,388: —

då återstoden utgör..................................................................7 kronor 447,262: —

Medel erfordras vidare för att bestrida de ålderstillägg, hvartill skogstjenstemän
vid löneregleringens trädande i kraft kunna finnas berättigade. Då det icke kan
med visshet förutses, livilka af de nuvarande skogstjenstemännen komma att öfverflyttas
å ny stat eller vinna befordran till öfverjägmästare, och det följaktligen icke

Sjunde hufvudtiteln.

låter sig på förhand beräkna, till hvilket belopp ålderstillägg vid statens första tillämpning
kunna komma att uppgå, torde, såsom Domänstyrelsen ock bemstält, anslag
till detta ändamål få uppföras förslagsvis. Under förutsättning att samtlige skogsinspektörer
blefve anstälde såsom öfverjägmästare, har Domänstyrelsen beräknat det

för ålderstillägg under år 1888 beböfliga beloppet sålunda:

ålderstillägg åt 9 öfverjägmästare med 600 kronor ........ kronor 5,400: —

dito ,, 42 jägmästare „ 1,500 „ „ 68,000: —•

dito „ 8 dito „ 1,000 „ „ 8,000: —

dito „ 16 dito „ 500 „ ........... 8,000: —■

eller tillsammans kronor 84,400: —

Sedan denna beräkning inom Domänstyrelsen uppgjordes, hafva väl en del förändringar
inom skogspersonalen egt rum, men då dessa, efter hvad det meddelats mig,
icke torde i någon afsevärd mån inverka på beräkningen, bar jag ej anledning att
deri ifrågasätta någon ändring.

Domänstyrelsen bar vidare ifrågasatt, att å extra stat måtte uppföras ett anslag
af 15,000 kronor för att vid den nya löneregleringens genomförande vara att
tillgå, för den händelse att icke åt alla nuvarande ordinarie skogstjenstemän skulle
kunna beredas plats å den nya staten. Då emellertid indragning är föreslagen endast
af 11 jägmästaretjenster, deraf för närvarande blott 5 förestås af ordinarie
innehafvare,'' och genom befordran till öfverjägmästarebefattningarne, emot bvilka de
nuvarande med endast ett undantag på förordnande bestridda skogsinspektörstjensterna
skulle utbytas, åtskilliga jägmästaretjenster torde blifva lediga, till hvilka en eller
flere bland de för indragning afsedda tjensternas innehafvare torde kunna finnas villige
att öfvergå, är det föga sannolikt, att icke samtlige nuvarande ordinarie skogstjenstemän
skulle finna användning i den nya organisationen. Det synes mig derföre, att
för det ändamål, hvartill det af Domänstyrelsen ifrågasatta extra anslaget skulle vara
att tillgå, bör tillräckligt blifva sörjdt, ifall Eders Kongl. Maj:t begär Riksdagens
medgifvande, att, derest den föreslagna regleringen icke kan genast i alla sina delar
genomföras, uppkommande behållningar å de anvisade nya löneanslagen få användas
för att bestrida aflöningen för de tjensteman, bvilka kunna blifva qvarstående å gammal
stat.

Under förutsättning att hvad jag nu anfört vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande,
skulle för skogsstatens aflöning i enlighet med det nu föreliggande förslaget
komma att erfordras:

bestämdt anslag ......................................... kronor 447,262: —

till ålderstillägg, förslagsvis,.........................84,400: — kronor 531,662: —

i följd hvaraf och då det nu för skogsstaten anvisade anslaget utgör „ 406,070: ■—

en förböjning i anslaget blefve behöflig med................................ kronor 125,592: —

Detta belopp utvisar emellertid icke den rätta kostnaden för regleringen, hvilken
i sjelfva verket kommer att ställa sig vida lägre. Den berörda ökade utgiften skulle

Sjunde hufvudtiteln. 41

''nemligen till en icke ringa del komma att motvägas af de ökade inkomster, som genom
åtgärder, stälda i samband med regleringen, komme att tillflyta statsverket.

Sålunda skulle till statsverket komma att ingå:

dels de af jägmästarne förut uppburna afgifter för utsyningar i Kopparbergs
■och de norrländska länen, som erläggas af enskilde och indika ansetts kunna lägst

beräknas till ................................................................................. kronor 42,000: —

dels ock ersättning för jägmästarnes förrättningar å ecklesiastika
boställen med ett beräknadt belopp af minst ................ „ 22,800: —

Vid den återremiss af löneregleringsfrågan, i hvad den afsåg
jägmästarne och kronojägarne, hvilken egde rum den 11 December
1885, fick Domänstyrelsen sig äfven anbefaldt att taga i
öfvervägande, om och i hvad mån skogsstatens förvaltningsåtgärder
å andra allmänna skogar än de ecklesiastika, från hvilka afkastning
icke inginge till statsverket, kunde böra statsverket af skogsafkastningen
godtgöras. Domänstyrelsen har i anledning häraf
erinrat, att, hvad anginge kronohemman och nybyggen, stockfångstskogar
samt vissa skattehemman och öfverloppsmarker i de sex
norra länen, godtgörelse för skogsstatens åtgärder derå redan vore
beredd genom de utsyningsafgifter, innehafvare af sådan jord erlade
och hvilka nu föreslagits att ingå direkt till staten; att någon
ersättning till staten icke syntes böra ifrågasättas, der skogsstatens
• åtgärder i afseende å skogshushållningen vore inskränkt till att
endast hålla kontroll deröfver, att faststäld skogsindelningsplan
efterföljdes; att, derest de skogar undantoges, med hvilka ett dylikt
förhållande egde rum, i öfrigt icke förekomme andra än de till
bergshandteringens understöd anslagna och häradsallmänningarne,
å hvilka skogsstaten verkstälde förrättningar, utan att staten i allmänhet
af dessa skogar droge någon inkomst; att, enligt de för
bergverksskogarne gällande stadganden, vederbörande innehafvare
egde sjelf, med iakttagande af hushållningsplan, förvalta skogen,
men, om förvaltningen öfverlemnades till skogstjensteman, vore skyldig
att ersätta honom antingen efter öfverenskommelse eller efter gällande
taxa på arfvode för skogsförrättningar; att, då i det närmaste
samtlige innehafvare af bergverksskogar begagnat sig af rättigheten
att sjelfve förvalta de åt dem upplåtna skogarne, endast tre dylika
skogar förvaltades af skogsstaten, nemligen Sala silfververks och
Ofvansjö—Torsåkers bergslagsallmänningar, hvilkas indragning till
statsverket för närvarande vore ifrågasatt, samt Kengis bruks kolfångstskog
i Pajala socken, der bruksegarens nyttjanderätt vore

Transport kronor 64,800: —

Bih. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 64,800:

inskränkt till utsyning af skogsprodukter inom ett visst belopp,
medan den återstående och, sedan brukets jerntillverkning numera
blifvit väsentligen inskränkt, bufvudsakliga afkastningen åt ‘skogen
komme statsverket till godo; att häradsallmänningarne utgjordes af
9 i Norrbottens, 7 i Kopparbergs och G-efieborgs län samt 99 i de
sydligare länen; att å allmänningarne i Norrbottens län atverkning
för försäljning, enligt särskilda nådiga föreskrifter, finge ske endast
efter utstämpling, hvarför afgift erlades och, jemte ötriga dylika
utsyningsafgifter, vore afsedd att indragas till statsverket; att de
i Kopparbergs och Gefleborgs län befintliga allmänningarne eller
så kallade besparingsskogarne, hvilka vid afvittring och storskifte
bildats af en tredjedel af hemmanens skogsanslag, i sjelfva verket vore
socknemännens enskilda egendom, vid hvilket förhållande och då
skogsstatens åtgöranden med hänsyn till dessa skogar vore inskränkt
till kontroll deröfver, att den, enligt särskilda nådiga föreskrifter,
endast intill viss minimidimension medgifna afverkningsrätt å samma
skogar icke öfverskredes, ersättning till staten i fråga om dessa
skogar icke syntes böra ifrågakomma; att, beträffande de öfriga
eller egentliga häradsallmänningarne, dessa af gammalt varit utan
afgift stälda under skogsstatens vård, och först genom skogsförordningen
den 29 Juni 1866 medgifvits allmänningsdelegarne att,
med iakttagande af hushållningsplan och under skogstjenstemans
kontroll, sjelfve handhafva allmännings ''förvaltning; att, der allmänning
sålunda stode under delegarnes egen vård, någon godtgörelse
till skogsstaten för endast kontrollen icke borde ifrågakomma;
att, under det hittills endast 20 af 99 allmänningar
öfvertagits af delegarne till förvaltning, en föreskrift om ersättning
åt statsverket, då skogsvården handhades af skogsstaten,
antagligen skulle leda derhän, att derå allmänningar öfvertoges af
delegarne och i dylikt fall måhända icke blefve lika omsorgsfullt
skötta som för närvarande; samt att Domänstyrelsen af detta skäl
och då under de omkostnader, som enligt § 10 af ofvannämnda
förordning borde gäldas af häradsallmännings afkastning, icke syntes
kunna inbegripas ersättning för jägmästares förvaltningsåtgärder,
funne godtgörelse till statsverket icke heller från dessa skogar
böra ega rum.

Mot hvad Domänstyrelsen sålunda anfört har jag ej något
att erinra, annat än för så vidt det rör häradsallmänningarne i de

mellersta och sydligare delarne af landet. Det torde icke kunna___________________

Transport kronor 64,800

Sjunde liufvudtiteln.

Transport kronor 64,800: —

Bestridas, att, om staten godtgör sig af de ecklesiastika boställsskogarnes
afkastning för den vård, staten genom sina skogstjenstemän
egnar dessa skogar, samma skäl förefinnas att af häradsallmänningarnes
afkastning upptaga godtgörelse för skogsstatens förvaltningsåtgärder
å dylika skogar. Något hinder härför synes
heller icke möta i det af Domänstyrelsen åberopade stadgande,
som tydligen afser, att alla kostnader för skogsskötseln skola afgå,
innan allmännings afkastning får användas för delegarnes räkning,
och såsom föremål för ersättning särskildt omnämner “skogsodling“
samt “öfriga af hushållningsplanen eller särskilda föreskrifter
föranledda kostnader11. De kostnader, som komrne att
drabba häradsallmänningarne för skogsstatens åtgärder, torde i
öfrigt blifva af jemförelsevis ringa betydenhet; och om delegarne
deraf skulle finna en anledning att sjelfve taga allmänning under
sin vård, ser jag icke häri någon synnerlig fara, då § 8 af skogsförordningen
innehåller, att, derest delegarne försumma allmännings
skötsel, öfver hvilken vederbörande skogstjensteman har att hålla
uppsigt, och rättelse icke sker inom af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förelagd tid, denna myndighet eger förordna, att
allmänningen åter skall ställas under skogsstatens vård och förvaltning.

Jag anser mig derföre böra hemställa, att, då häradsallmänning
står under skogsstatens förvaltning, ersättning för jägmästares
förrättningar derstädes skola godtgöras statsverket i enahanda
ordning, som föreslagits beträffande jägmästares förvaltningsåtgärder
å ecklesiastika skogar. Den inkomst, som häraf kan påräknas,
torde, enligt hvad det meddelats mig från Domänstyrelseu,
komma att uppgå till 3,000 å 4,000 kronor årligen. Beräknas det

årliga beloppet till .......................................................................... _»____3,200: —

skulle således genom de nu i sammanhang med skogsstatens lönereglering
ifrågasatta åtgärder en direkt inkomst tillföras statsverket af kronor 68,000: —

med hvilket belopp Eders Kongl. Maj:t ock på mitt förslag täckts för år 1888 höja
inkomsttiteln skogsudde! utöfver hvad af Statskontoret beräknats.

Lägges till berörda summa å 68,000 kronor den besparing, som skulle uppstå
genom indragning af vissa utaf jägmästarne hittills åtnjutna extra ersättningar, hvilka
guldits af statsmedel och hvaraf särskildt den från sjunde hufvudtitelns anslag till
rese- och traktamentspenningar utgående godtgörelsen för ekutstämplingar är af betydenhet
samt för år beräknats till omkring 5,000 kronor, torde den ökade utgift,
■som, för skogsstatens reglering på föreslaget sätt, skulle under år 1888 drabba stats -

44 Sjunde hufvudtiteln.

verket, icke komma att uppgå till mer än omkring 50,000 kronor. Det bör derjemte
bemärkas, att i följd af det höga antal tjensteår, flertalet af de nuvarande skogstjenstemännen
uppnått, utgifterna för ålderstillägg under den första tiden efter regleringen
komme att blifva betydligt större, än som under normala förhållanden bör
blifva fallet, i det att för ålderstillägg under årl888 ett anslag af 84,400 kronor ansetts
behöfligt, medan, enligt hvad inom Domänstyrelsen beräknats, medelsiffran å
ålderstillägg enligt den föreslagna nya staten icke bör för år öfverstiga 58,000 kronor

Innan jag öfvergår att yttra mig rörande öfriga anslagsbehof under skogsväsendet,
bör jag nämna, att i anledning af Riksdagens erinran i skrifvelsen den 11
Maj 1886, att vid utarbetande af det nu anmälda regleringsförslaget synnerligt afseende
borde fästas derå, att församlingarnes rätt att från ecklesiastika skogar erhålla
virke till byggnader och reparationer å prestgård och kyrka blefve tillräckligt tillgodosedd,
Domänstyrelsen meddelat, hurusom Styrelsen redan i cirkulär den 16 Juni
1884 angående allmänna skogars indelning till ordnad hushållning föreskrifvit, att,
för iakttagande af församlingarnes rätt i berörda afseende, viss skogstrakt skulle
vid indelning å ecklesiastik skog, der så ske kunde, reserveras. Styrelsen har vidare
ifrågasatt, att till de skogsstatens förrättningar å ecklesiastika skogar, för hvilka
kostnaden skulle ersättas af nämnda skogars afkastning, äfven skulle hänföras sådana,
som ske för utsyning till kyrko- och prestgårdsbyggnadsskyldiges virkesbehof; men
då de byggnadsskyldige redan under närvarande förhållanden ega att få utsyning
åt sig utan kostnad verkstäld, derest utsyning hos: jägmästaren begäres så tidigt,
att denna kan ske i sammanhang med öfriga ordinarie utsyningar för året, och
det icke synes mig böra ifrågakomma att, derest de byggnadsskyldige försumma
att i tid anmäla behofvet af utsyning, med den då uppkommande utsyningskostnaden
belasta boställenas afkastning, finner jag icke skäl att förorda Domänstyrelsens berörda
förslag.

I fråga om anslagen till statens skogsskolor och för skogsinstitutet har Domänstyrelsen
ej ifrågasatt någon förändring.

Beträffande anslaget för den enskilda skogsundervisningen, hvarifrån för närvarande
utgå bidrag å 3,800 kronor till hvardera af skogsskolorna vid Skogshåll i
Södermanlands och Presterad i Vermlands län samt ett belopp af 1,000 kronor
för aflönande af en lärare i skogshushållning vid Gotlands folkhögskolas landtbrukskurs,
anmäler Domänstyrelsen, att Södermanlands läns hushållningssällskap, hvilket
uppbär statsbidraget till skolan vid Skogshåll emot skyldighet att der bereda undervisning
och kosthåll m. m. åt 12 elever, deraf minst halfva antalet bör åtnjuta

Sjunde hufvudtiteln. 45

frihet från afgift, tillkännagifvit sig, med anledning af numera minskade inkomster
icke kunna längre än till utgången af Oktober månad år 1887 underhålla ifrågavarande
skola, men, med framhållande af dess särdeles lämpliga belägenhet, erbjudit
sig att, derest skolan öfvertoges af staten, under tre år från och med den 1
Januar 1888 kostnadsfritt för staten tillhandahålla för skolan lämplig lokal. Då
skolan hittills visat; sig jemförlig med statens skogsskolor och varit till gagn ej
blott för Södermanland, utan äfven för närliggande län, har Domänstyrelsen ansett
skolans bibehållande'' önskvärdt; och då Styrelsen antagit, att skolans underhåll,
och undervisningen derstädes, äfven om hushållningssällskapets bidrag inskränktes till
tillhandahållande af lokal med inventarier, skulle, utan förhöjning i nu utgående
statsanslag, kunna af staten besörjas. efter lika grunder, som tillämpas vid statens
egna, med anslag till enahanda belopp uppehållna skogsskolor, har Styrelsen hemstält,
att det i staten uppförda anslaget till den enskilda skogsundervisningen måtte
bibehållas vid oförändradt belopp.

Häremot t? de ej vara något att erinra. Det kunde visserligen sättas i fråga,,
huruvida icke under sålunda förändrade förhållanden det för skolan vid Skogshåll
behöfliga beloppet borde uppföras under anslaget till statens skogsskolor; men dåden
nämnda skolan fortfarande till en del komme att underhållas af andra medel än
statsmedel och den nu föreslagna anordningen i öfrigt torde få anses tillfällig, synes
det vara lämpligt, att beloppet tills vidare och intill dess framdeles visar sig, huruvida
skolan bör definitivt för statens räkning öfvertagas, föres under den anslagstitel,..
der det för närvarande har sin plats.

I det för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
uppförda anslag anser Domänstyrelsen en förhöjning vara oundgängligen af behofvet
påkallad. Styrelsen anför i detta hänseende: att ökade inkomster från statens
skogsdomäner icke kunde, med bibehållande af skogarnes framtida afkastningsförmäga,
erhållas, utan att tillräckliga medel ansloges till en intensivare skötsel samt, hvad
beträffade landets nordligaste provinser, till undersökning af der befintliga, ännu
orörda skogstillgångar och till åstadkommande af transportleder; att de åtgärder,
som redan vidtagits i denna riktning, såsom för skogsodling, upprättande af skogshushållningsplaner,
skogstaxeringar och virkesutsyningar samt flottleders upprensande,
kräft allt större utgifter; att det särskildt vore af högsta vigt, att den oftast skoglösa
mark, som till utvidgande af statens skogsområde inköptes, snarast möjligt gjordes
skogbärande; att likaledes kal utmark å statens utarrenderade domäner borde
förses med skog, hvarförutom, då, såsom numera flerstädes skedde, skogen å dessa
domäner undantoges från arrendet i stället att upplåtas åt arrendatorn, staten hade
att der bekosta äfven uppdragandet af återväxt; att den genom nådigt bref den 10
April 1885 för kronoparker i Norrbottens och Vesterbottens län föreskrifna bredhuggning
af rågångar komme att kräfva ej obetydliga belopp, hvilka skulle utgå åt nu
ifrågavarande anslag; att den ökade verksamheten å statens skogar böjt behofvet af
tillfällig bevakarepersonal; samt att, då antalet af de till enskilde skogsegares tjenst.

46 Sjunde hufvudtiteln.

anstälde sex skogsingeniörer icke visat sig tillräckligt, medel för ytterligare en sådan
ingeniör måst anvisas.

Styrelsen erinrar vidare, hurusom den i samband med skogsstatens reglering
föreslagna öfverfiyttningen på denna stat af vissa åtgärder, hörande till skogsskötseln
å statens utarrenderade egendomar och civila boställen, äfven komme att öka utgifterna
från reservationsanslaget.

Redan under närvarande förhållanden hade anslaget visat sig otillräckligt för
de årliga utgifterna och dessa kunnat betäckas endast genom anlitande af reservationer
å anslaget från föregående tid. Af dessa reservationer, hvilka vid 1885 års slut
utgjorde 203,748 kronor, hade för årj 1886 tagits i anspråk något mer än 74,000
kronor, och då för år 1887 minst lika stor del deraf erfordrades, komme uppenbarligen
återstoden att blifva otillräcklig för att fylla bristen i 1888 års anslag, derest detta
bibehölles vid sitt nuvarande belopp. Domänstyrelsen har derföre hemstält, att anslaget
måtte i 1888 års stat ökas med 78,650 kronor till 292,780 kronor.

Vid 1874 års riksdag blef det allmänna reservationsanslaget till skogsväsendet,
under det då rådande lifiiga intresset för skogshushållningens utveckling och med särskildt
syfte att bereda tillgångar till inköp af till skogsbörd tjenlig mark, bestämdt
till 450,000 kronor. Då emellertid tillfällen till skogsköp icke erbjödo sig i den utsträckning,
som förväntats, blef anslaget redan år 1876 nedsatt till 275,000 kronor. Utgifterna
för de skogsköp, hvilka sedermera egt rum, hafva i allmänhet blifvit bestridda af de för
detta ändamål anvisade köpeskillingarne för smärre kronolägenheter, under det att
medel för dylika köp endast undantagsvis och i mycket små belopp utgått från
reservationsanslaget, hvilket hufvudsakligen tagits i anspråk för åtgärder, hörande
till skogsskötseln å de allmänna skogarne eller afsedda att annorledes befrämja skogsväsendets
utveckling. Samtidigt dermed att utgifterna härför mer och mer ökats,
har emellertid det vid 1876 års riksdag till 275,000 kronor reducerade anslaget gång
•efter annan ytterligare nedsatts, hvarjemte under detta anslag inflyttats de förut å
extra stat anvisade beloppen till skogsinstitutet, till skogsingeniörer samt till den enskilda
skogsundervisningen, utan att motsvarande förhöjning i anslaget egt rum; och
utgör anslaget nu, inberäknadt hvad som utgår till berörda ändamål, endast 244,030
kronor. Utgifternas betäckande har under sådana förhållanden blifvit möjligt endast genom
anlitande af de reservationer å anslaget, hvilka funnits att tillgå sedan äldre tider. Det
ligger i sakens natur, att så icke kan i längden fortgå; och sedan för år 1887 måst för utgifternas
bestridande, utöfver årets anslag, å reservationerna anvisas ytterligare 81,970 kronor,
äro de återstående reservationerna så obetydliga, att en förhöjning i anslaget varder
oundgängligen nödig, så vidt icke skogsväsendet skulle ställas på en mycket kännbar förknappning.

Jag har förut haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t framhålla min uppfattning
om vigten för staten att, till en motvigt mot den ofta mindre tillfredsställande
enskilda skogsvården, utveckla sitt eget skogsväsen. Härtill hör icke blott, att
.-staten utvidgar sitt skogsområde, utan äfven att detta område genom en omsorgsfull

Sjunde hufvudtiteln. 47

skötsel göres fruktbärande. Det är hufvudsakligen för åtgärder i detta syfte, som
den del af reservationsanslaget, hvilken är uppförd under titel “till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet1'', användes och är behöflig.
Jag kan derföre icke annat än på det lifiigaste förorda, att Eders Kongl. Maj:t måtte
hos Riksdagen göra framställning om förhöjning uti ifrågavarande anslag; och torde
dervid förhöjningen, för vinnande af jemn slutsumma å samtliga anslagen till skogsväsendet,
lämpligen kunna föreslås till 78,308 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att —■ under förutsättning att, på sätt här ofvan angifvits, godtgörelse för
skogsstatens förvaltningsåtgärder å ecklesiastika skogar och häradsallmänningar kommer
statsverket till godo och att vissa, jägmästarne nu tillkommande extra ersättningar
upphöra att utgå eller, der de utgöras af enskilde, indragas till statsverket — godkänna
nu föreslagen stat för skogsförvaltningen i orterna och de vilkor för den nya aflöningens
åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;

att härjemte besluta, att de till jägmästare anslagna boställen, hvilka Eders
Kongl. Maj:t icke finner böra för ändamålet eller eljest för skogsväsendet bibehållas,
skola till statsverket indragas den 14 Mars 1889; dock med iakttagande dels att indelningshafvare
må, om han så önskar, under sin återstående tjenstetid och, medfardagsrätt
enligt § 62 i den för skogsstaten nu gällande instruktion för sig eller sterbhus,
fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt boställe emot det afdrag å den kontanta
lönen, som efter uppskattning kan blifva bestämdt, dels ock att staten, då den
från vederbörande indelningshafvare eller hans sterbhus öfvertager boställe, efter värdering
vid syn jemväl öfvertager sådana å bostället befintliga, indelningshafvaren tillhöriga
åbyggnader, som vid synen anses vara för bostället nyttiga;

att vidare medgifva, att, derest löneregleringen icke kan omedelbart i alla dess
delar genomföras, uppkommande behållningar å de nya aflöningarne må af Eders Kongl.
Maj:t disponeras för bestridande af aflöningen för å gammal stat qvarstående löntagare:
att för regleringens genomförande

dels höja det bestämda anslaget för skogsstaten med 41,192 kronor till 447,262

kronor;

dels för ålderstillägg åt skogsstaten uppföra ett förslagsanslag å 84,400 kronor;
samt att höja anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet med 78,308 kronor till 292,438 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning :
bestämdt anslag:

för skogsstaten ............................................ kronor 447,262: —

„ statens skogsskolor ................................ „ 24,500: — kronor 471,762: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten.................................................... „_ 84,400: —

Transport kronor 556,162: —

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 556,162: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet......................................... kronor 21,300: —

„ enskilda skogsundervisningen.................. „ 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet... „ 292,438: — „ 322,338:

Summa kronor 878,500: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle ökas med
203,900 kronor.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till Statskontoret med................................. kronor 1,000: —

postverket med .................................... „ 124,200: —

„ skogsväsendet med .............................. „ 203,900: — kronor

Deremot har jag föreslagit minskning i anslagen:

till telegrafverket med .............................. kronor 25,000: —

„ tullverket ............................................. „ 4,000: —

329,100: —

29,000: —

hvadan den verkliga förhöjningen å de ordinarie anslagen

skulle blifva............................................................................... kronor 300,100: —

Härvid bör dock iakttagas, att kostnaderna för postoch
telegrafverken bestridas af dessa verks egna medel, så att,
om ökningen i postverkets stater och minskningen i anslaget
till telegrafverket frånräknas, den föreslagna ökningen i de
ordinarie anslagen å denna hufvudtitel utgör 200,900 kronor,
hvaraf en del dock uppväges af den i följd af åtgärder,
sammanhängande med den föreslagna regleringen af skogsstaten,
heräknade ökning i skogsmedel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan af

hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat......... „ 14,311,900: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda hemstält,
slutsumman af sjunde hufvudtitelns ordinarie anslag för
år 1888 blifva ....................................................................... kronor 14,612,000: —

Sjunde hufvudtiteln.

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, yttrade Departementschefen
beträffande

Genomfarande af Statskontorets nya organisation.

Då de förhållanden, som föranledt anvisande å extra stat för år 1887 af 5,400
kronor till detta ändamål, ännu förefinnas, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att, för genomförande af Statskontorets nya organisation, för år 1888 anvisa
enahanda belopp, 5,400 kronor.

Beredande af förstärkning af arbetskrafterna å Statskontorets riksb oksiutsbyrå

I innevarande års stat är, likasom i sistlidet års, för detta ändamål anvisadt
ett extra anslag å 4,500 kronor. Det torde tillåtas mig att i afseende härå erinra,
hurusom Eders Kongl. Maj:t i den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog, att å Statskontorets stat måtte för
en tjensteman i andra lönegraden, hvilken med hänseende till åligganden och tjensteställning
inom riksbokslutsbyrån borde benämnas förste revisor, uppföras lön 8,000
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt för tjenstemannen till ålderstillägg
i likhet med öfrige tjensteman i samma lönegrad. Denna Eders Kongl. Maj:ts
framställning grundades derå, att den genom nådigt beslut den 18 April 1884 meddelade
föreskrift derom, att rikshufvudboken skulle vara afslutad inom nio månader
efter räkenskapsårets utgång i stället för, såsom förr, ett år och sju månader efter
utgången af samma tid, påkallade, att åt rikshufvud bokens afslutande egnades en vida
mera omfattande och oafbruten tillsyn, än som med dåvarande arbetskrafter kunde
ega rum utan åsidosättande af andra, byrån åliggande göromål, samt att förty åtminstone
eu ny fast beställning i andra lönegraden vore för verket erforderlig. Då
1885 års Riksdag emellertid endast beviljade det äskade beloppet å extra stat, skedde
detta, emedan Riksdagen, erkännande att de nya anordningarne för räkenskapernas
afslutande medförde nödvändigheten att under år 1886 afsluta två års räkenskaper,
eller för åren 1884 och 1885, och derefter ett så påskyndadt arbete, att på nio månader
måste uträttas detsamma som förut på nitton månader, förestälde sig, att upprättandet
af eu ny ordinarie tjenst skulle kunna undvikas åtminstone till dess erfarenBih.
till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 7

[6.]

Anslag till
genomförande
af Statskontorets
nya
organisation.

[7-]

Anslag för
beredande af
förstärkning
af arbetskrafterna
å Statskontorets

riksbokslutsbyrå.

[8.]

Ersättning
för särskilda
af Statskontoret
gjorda
förskotter.

50 Sjunde hufvudtiteln.

het vunnits, huruvida icke efter år 1886 bokslutsarbetet kunde verkställas med eljest
tillgängliga krafter, så att på framtida pröfning finge bero, om aflöningsbeloppet borde
å ordinarie stat uppföras.

Yäl förnyade Statskontoret i underdånig skrifvelse den 24 November 1885
sin hemställan om befattningens uppförande å ordinarie stat; men då Riksdagen ansett,
att med inrättande af den ordinarie tjensten borde anstå, till dess erfarenhet vunnits,
huruvida icke efter år 1886 riksbokslutsarbetet kunde verkställas med redan tillgängliga
krafter, ansåg Eders Kongl. Maj:t vid aflåtande af den nådiga propositionen till
1886 års Riksdag icke lämpligt att då förnya framställningen om tjenstens upptagande
å ordinarie stat, utan föreslog, att beloppet, 4,500 kronor, måtte för år 1887 anvisas
å extra stat; hvilken framställning äfven af Riksdagen bifölls.

I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne September har nu Statskontoret anfört,
att, ehuru detta verk fortfarande hyste den öfvertygelse, att den ifrågavarande nya
tjenstebefattningen vore för göromålens behöriga gång å riksbokslutsbyrån äfven för
framtiden oundgängligen nödig, Statskontoret likväl med afseende derå att det skäl,
som föranledde Eders Kongl. Maj:t att af 1886 års Riksdag endast begära det ifrågavarande
lönebeloppets uppförande å extra stat, ännu qvarstode, ansåge sig böra hemställa
om beloppets anvisande å extra stat för år 1888; och i öfverensstämmelse härmed
tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af 4,500 kronor till beredande
af förstärkning af arbetskrafterna å Statskontorets riksbokslutsbyrå.

Ersättning för särskilda af Statskontoret gjorda förskotter.

De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln
och böra anmälas hos Riksdagen till ersättande, äro enligt uppgifter från Statskontoret: till

godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning m. m. af åtskilliga
kronans domäner........................................................................ kronor 4,897: 4 7

ersättning för inlösen och iståndsättande af vissa till statsverket
afträdda åbyggnader å indragna boställen..................... „

godtgörande af husröteersättning vid indragna regementschefsbostället
Kongsbro i Yreta klosters socken af Östergötlands
län............................................................................................. ”

11,221: —

3,194: 8 9

ersättning ■ åt vissa kronoarrendatorer för saknad afkomst af

exproprierad jord ..................................................................

godtgörande af kostnader för åtskilliga kronoegendomars deltagande
i vattenafledningsföretag ............................................

Transport kronor 31,030:

Sjunde hufvudtiteln. 51

Transport kronor 31,030: 93

till godtgörande af kostnaden för iståndsättande af hägnaden vid

två indragna hospitalslägenheter i Gotlands län ..................... 176: 4 3

,, godtgörande af det på indragna fältväbelsbostället Krokstorp,

i mantal, belöpande bidrag till presterskapets aflöning ...........„____25: 7 8

eller tillhopa kronor 31,233: 14;

Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning,

att till gäldande af nämnda förskotter må å extra stat för år 18S8 anvisas ett
motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten torde få utföras med
31,234 kronor.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

För detta ändamål är å extra stat för år 1.887 anvisadt enahanda belopp,
1,000 kronor, som under flera föregående år varit dertill anslaget. I underdånig
skrifvelse den 28 September 1886 har Öfverintendentsembetet anmält, att af embetsverkets
personal enligt äldre stat ännu qvarstår en andre arkitekt, för hvilken såsom
öfvertalig tjensteman måste beredas lön, hvars belopp utgör 1,000 kronor; och som
denna lön icke kunde gäldas af det å verkets nuvarande stat anvisade anslag till vikariatsersättning,
arfvoden åt extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrifningskostnad
m. m., har Öfverintendentsembetet hemstält om anvisande för år
1888 af samma belopp som hittills. Härvid ;torde det tillåtas mig erinra, att, då
ifrågavarande extra anslag bestämdes till 1,000 kronor, å embetsverkets gamla stat
qvarstodo två arkitekter, för hvilka aflöning bereddes dels af det extra anslaget å

l, 000 kronor och dels till återstående delen af verkets anslag till vikariatsersättning

m. m., samt att, sedan en af de nämnde arkitekterne befordrats till annan befattning,
Eders Kongl. Maj:t i fråga om disposition af anslaget för år 1887 förordnat, att 500
kronor deraf skulle ställas till Öfverintendentsembetets disposition för att tillhopa med
500 kronor af verkets anslag till vikariatsersättning m. m. användas till aflöning
af den ännu å gammal stat qvarstående andre arkitekten. I öfverensstämmelse med
detta Eders Kongl. Maj:ts beslut hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att för genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation å extra stat
för år 1888 anvisa ett belopp af 500 kronor.

Iståndsättande af taket å Kalmar slott.

Sedan 1884 års Riksdag beviljat ett extra anslag å 80,000 kronor till iståndsättande
af taket å Kalmar slott och verkställande i sammanhang dermed af vissa

[9.]

Anslag för genomförande

af Öfverintendentsembetets

nya organisation.

[10.]
Anslag till
ist&ndsättande
af taket å
Kalmar slott.

Sjunde hufyudtxteln.

förändringar i afseende å slottstornen, har deraf för hvardera af åren 1885, 1886
och 1887 å extra stat anvisats en femtedel eller 16,000 kronor; och får jag, i öfverensstämmelse
med hvad för anslagets utgående varit afsedt, hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att af det beviljade anslaget för iståndsättande af taket å Kalmar slott m. m.
på extra stat för år 1888 anvisa en femtedel med 16,000 kronor.

Anskaffande af nytt landsstatshus i Falun.

-j Behofvet af en bättre lokal för länsstyrelsen i Falun har förut vid särskilda till Anslag

för fallen varit anmäldt för Eders Kongl. Maj:t och utgjort föremål för behandling af Riksdagen.
a^f<ntrtt*e ^e^an ‘ memorial den 27 Januari 1881 gjorde Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
landsstatshus i Kopparbergs län framställning i fråga om behofvet af tillräckligt rymliga och i öfrigt
i Falun, tidsenliga lokaler för länsstyrelsen, landtränteriet, landtmäteriprovinskontoret, storskifteskontoret
och länsarkivet äfvensom af en ändamålsenligare bostad för landshöfdingen.
Vid underdånig anmälan häraf den 11 påföljande Mars fann dock Eders Kongl. Maj:t
berörda hemställan, som inkommit först efter det Eders Kongl. Maj:t pröfvat de anslagsbehof,
i afseende å hvilka framställning borde göras till samma års Riksdag, icke
till någon åtgärd föranleda. Derefter väckte vid 1882 års Riksdag åtskilliga af länets
representanter i Riksdagens båda kamrar motioner om anskaffande af ett ändamålsenligare
hus för embetslokalerna; men hufvudsakligen af det skäl, att framställning
från Eders Kongl. Maj:t icke förelåg, hemstälde statsutskottet, att förslaget icke för
det dåvarande måtte föranleda till någon åtgärd, och denna hemställan bifölls af
båda kamrarne. I memorial den 28 September 1882 gjorde Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande förnyad underdånig framställning i fråga om behofvet af nya
embetslokaler. Då emellertid Eders Kongl. Maj:t icke ville af 1883 års Riksdag äska
anslag såväl till nytt landsstatshus i Falun som till nytt länsresidens i Jönköping,
hvilken senare byggnad syntes vara af mera trängande behof påkallad, förklarade
Eders Kongl. Maj:t den 29 December 1882 framställningen icke för det dåvarande
föranleda någon åtgärd.

Den utredning, som under frågans behandling förekommit, synes mig emellertid
ådagalägga behofvet af ett bättre och tidsenligare landsstatshus i Falun. För
närvarande äro länsstyrelse, landtränteri, landtmäteriprovinskontor, storskifteskontor
och länsarkiv inrymda i två, å tomterna N:o 6-|- och 7 i qvarteret N:o 6
nämnda stad uppförda, med hvarandra sammanfogade byggnader af slagg och murbruk
under tak af tegel; varande husen benämnda landskanslihuset och arkivbyggnaden.
Det nämnda byggnadssättet lärer förorsakat åtskilliga tomrum i murarne, hvilka tomrum
i samverkan med byggnadsmaterialets egenskap att vara i ej ringa grad värmeledande
torde föranleda en ständig beröring mellan temperaturen inom- och utomhus.
Alla rummen, men synnerligen vissa af dem äro besvärade af golfdrag. A vestra

Sjunde hufvudtiteln. SB

väggen och södra gafveln af kanslihuset hafva uppstått sprickor, löpande efter hela
husets höjd. Trappuppgången till em betslokalerna är uppsliten och rappningen å ytterväggarne
har delvis lossnat.

Förutom att indelningen af rummen icke är ändamålsenlig, äro desamma trånga
och obeqväma. Så har landshöfdingen till embetsrum endast ett mycket litet, med
ett fönster försedt rum, beläget under trappan i bottenvåningen. Dess läge och beskaffenhet
uppgifvas vara sådana, att man i andra embetsverk icke skulle velat der
inrymma en vaktmästare. Länsstyrelsens sessionsrum, hvilket för närvarande användes
såsom arbetsrum för landskamereraren — en åtgärd, som vid lokalens användande
till sammanträden föranleder olägenheter, såsom omflyttning af möbler och handlingar
— är endast 27 fot 2\ tum långt, 14 fot 8 tum bredt samt 11 fot 8 tum högt.
Då ett mindre antal personer bevistar sammanträde derstädes, såsom t. ex. vid auktion,
rekryteringsmöte m. m, blir luften osund och tryckande, och för sammanträden
med ett större antal personer måste annan, kronan ej tillhörig lokal anskaffas.
För allmänheten finnes ej annat väntrum än en tambur, som, sedan plats för vedlårar
afräknats, erbjuder en golfyta af endast 128 qvadratfot. Det rum, hvilket egentligen
är afsedt för landskamereraren, men som användes af länsbokhållaren, har, efter
det plats för bord, hyllor och skåp afräknats, en golfyta af 137 qvadratfot. Lands_
kontoret har en längd af närmare 14 fot och en bredd af 11 fot 1 tum. I detta
rum, som har blott ett fönster, arbeta tre landskontorister. Arkivlokalerna lemna
snart icke utrymme för flera handlingar. I landtmäteriprovinskontoret, som har tre
rum på nedra botten, anses utrymmet vara knappt.

Att genom tillbyggnad bereda ökadt utrymme har ej ansetts tillrådligt; ty utom
det att kostnaden blefve betydlig — år 1881 beräknade stadsbyggmästaren G. Skärm
densamma till 32,500 kronor — skulle i anseende till de gamla husens otjenliga byggnadssätt
och den olämpliga indelningen af rummen en ändamålsenlig byggnad icke
erhållas.

Deremot hafva alla, som yttrat sig i frågan, varit ense derom, att ett passande
landsstatshus skulle vinnas genom inköp af den Kopparbergs läns landsting tillhöriga
förra lasarettsbyggnaden jemte dertill hörande tomt N:ris 4 och 5 i qvarteret N:o 5
i Falun med en areal af 68,012 qvadratfot, belägen mellan Ås- och Trotzgatorna,
samt byggnadens omändrande. År 1880 erbjöd sig landstinget att sälja denna egendom
till kronan för ett pris af 30,000 kronor, och beräknades då kostnaden för byggnadens
anordnande till lokaler för länsstyrelse m. m. uppgå till 59,393 kronor 60
öre. I ett af magistraten i Falun afgifvet yttrande uppskattas landskansli- och arkivhusen
till 16,000 kronor samt lasarettsbyggnaden till 25,000 kronor, allt med tillhörande
tomter.

Frågan har nu erhållit ett nytt uppslag derigenom att landstinget den 1 Oktober
1885, i anledning af det dåliga skick, hvari länsstyrelsens lokaler befunne sig,
samt med kännedom derom att i omförmälda lasarettsbyggnad kunde anordnas lämpliga
lokaler för såväl länsstyrelsen som provins- och storskifteslandtmäterikontoren, be -

54 Sjunde hufvudtiteln.

slutat erbjuda kronan att till ett pris af 15,000 kronor före den 1 Juni 1887 inköpa
gamla lasarettstomten med derå uppförda byggnader.

Sedan Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande, med åberopande af den utredning,
frågan förut vunnit, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat landstingets berörda anbud,
bar Öfverintendentsembetet på grund af nådig remiss inkommit med underdånigt
utlåtande af den 9 Mars 1886 och dervid öfverlemnat ett af arkitekten H. T. Holmgren
under nästförutgångna Februari månad afgifvet, af ritningar åtföljdt memorial med kostnadsförslag,
hvaraf inhemtas, bland annat, att gamla lasarettsbyggnadens murar äro
godt stånd, takstolarne till större delen utan anmärkning och en del af takteglet m. m.
användbart, hvaremot dörrar, fönster, trappor, golf och en del kakelugnar äro odugliga;
att i anseende dertill att byggnaden varit använd såsom sjukhus vissa försigtighetsmått
måste vidtagas, såsom borthuggande af puts å väggar ro. m.; att, med iakttagande
att vissa ej specificerade kostnader finge betäckas genom försäljning af gamla
kakelugnar, spisar m. m. äfvensom af de gamla till rifning afsedda uthusen och dår -

huset, kostnaden för arbetets utförande beräknats till .............. kronor 58,500: —-

hvartill komme den af landstinget fordrade köpeskilling............... „ 15,000: —

summa kronor 68,500: —

Om härifrån dragés den beräknade försäljningssumman för

nuvarande embetshuset ................................................................. „ 16,000: —

blefve den egentliga kostnaden ...................................................... kronor 52,500: —

Mot arkitekten Holmgrens förslag har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke haft något att erinra; och har Öfverintendentsembetet för egen del anfört: att
anseende till det nuvarande landsstatshusets byggnadssätt och beskaffenhet dess iståndsättande
ej kunde förordas; att anordnande af embetslokalerå landshöfdingeresidensets
tomt visat sig skola medföra allt för dryga omkostnader; att gamla lasarettsbyggnadens
nredning till såväl embetslokaler som bostad för landshöfdingen, på sätt år 1881 varit
ifrågasatt, äfven skulle falla sig kostsamt; samt att Embetet förty hemstälde om anvisande
af medel för denna egendoms inköpande och anordnande enligt arkitekten
Holmgrens förslag till lokaler för embetsverken.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit tvekar jag ej att förorda förslaget,
att, till afhjelpande af det trängande behofvet af bättre lokaler för länsstyrelsen,
landtränteriet, landtmäteriprovinskontoret, storskifteskontoret och länsarkivet, kronan
måtte inköpa gamla lasarettsgården i Falun samt omändra densamma till embetslokaler
för de nämnda inrättningarne, hvilket numera kan ske billigare, än förut beräknats,
i det ej mindre landstinget nedsatt priset å egendomen med 15,000 kronor,
än äfven genom åtskilliga förenklingar i arbetsplanen arbetskostnaden kunnat nedbringas
med 5,893 kronor 60 öre. Naturligtvis kommer kostnaden att minskas med blifvande
köpeskilling för nuvarande landsstatshuset, som icke synes vara för något kronans
behof erforderligt, men då försäljning deraf icke kan ske förr, än den nya byggnaden
blifvit färdig till begagnande, torde hela beloppet, 68,500 kronor, böra anvisas å 1888

Sjunde kufvudtiteln. 55

års stat, samtidigt hvarmed Riksdagens medgifvande till försäljningen af den gamla
landsstatsbyggnaden torde böra äskas. Jag förbiser härvid icke, att, derest lasarettsbyggnaden
inköpes redan före den 1 Juni 1887, gäldande af köpeskillingen för densamma
kan ifrågakomma redan före den 1 Januari 1888, men om så skulle erfordras, kan
beloppet utan olägenhet förskjutas af Statskontoret.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att, för inköp af gamla lasarettsbyggnaden i Falun samt dess anordnande
till nytt landsstatshus, å extra stat för år 1888 anvisa 68,500 kronor;

dels medgifva, att de gamla embetshusen med tillhörande tomt må försäljas å
offentlig auktion till den högstbjudande, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare
bestämma vilkoren för försäljningen och tiden för köpeskillingens erläggande äfvensom
att pröfva gjordt anbuds antaglighet;

dels ock förklara köpeskillingen böra bland statsverkets inkomster redovisas
under titel extra uppbörd.

Inläggande af brandbotten i Generalstabens hus.

I underdånig skrifvelse den 29 sistlidne Oktober har Chefen för Generalstaben [12.]
anfört, att vid de under eu följd af år och jemväl den 21 i nämnda månad anstälda tuggande af
besigtningar å kronans åt Generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen framställning brandbotten i
gjorts om förstärkande af bjelklaget och inläggande af brandbotten derofvan i hufvudbyggnaden
af berörda hus; att detta arbete i brist på medel ej kunnat af Öfverintendentsembetet
verkställas och att ej heller utsigt förefunnes att, utan anvisande
af särskilda medel, få detta arbete utfördt under innevarande år i anseende till de
dermed förenade betydliga kostnader, hvilka enligt ett inom Öfverintendentsembetet
år 1883 upprättadt kostnadsförslag beräknats uppgå till 17,120 kronor; att emellertid
till följd af saknaden af en dylik brandbotten Generalstabens hus löpte särdeles
stor fara för eld, en fara desto mera att beakta, som ett för eldfara lätt utsatt industrielt
etablissement vore beläget i generalstabshusets omedelbara närhet; samt att i anledning
häraf och då en eldsvåda i sistnämnda hus kunde vålla stora och oersättliga
förluster, i anseende dertill att dyrbara samlingar, såsom topografiska karteverket,
krigsarkivets böcker, handskrifter och kartor, Generalstabens bibliotek m. in., vore
derstädes inrymda, Chefen för Generalstaben ansett det vara sin pligt att i underdånighet
fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på nu anmärkta förhållande med
hemställan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af andra tillgängliga medel anvisa det för
ifrågavarande ändamål erforderliga belopp.

Anbefaldt att i anledning af berörda framställning afgifva underdånigt utlåtande,
har Öfverintendentsembetet i skrifvelse den 7 sistlidne December öfverlemnat
förslag med beskrifning och planritning rörande ifrågavarande arbeten, af hvilka
handlingar framgår, att vissa i det föregående kostnadsförslaget beräknade arbeten an -

56 Sjunde hufvudtiteln.

setts kunna uteslutas, men att deremot åtskilliga för husets bestånd nödvändiga
reparationsåtgärder tillkomma såsom eu följd af brandbottens anbringande, samt att
kostnaden för de ifrågasatta arbetena, omfattande förstärkning af bjelklag, inläggning
af brandbotten och deraf föranledd reparation af en del rum, med anledning af den
större utsträckning, arbetena sålunda komme att erhålla, af Embetet beräknats uppgå
till 19,000 kronor; och har Embetet, på de af Chefen för Generalstaben anförda skäl
och då anslaget till byggnader och reparationer icke lemnade tillgång till arbetenas
verkställande, i underdånighet hemstält, att särskilda medel till sistnämnda belopp
måtte för ändamålet beredas.

Hvad sålunda i ärendet blifvit upplyst synes mig. ådagalägga nödvändigheten
deraf, att de anmärkta bristfäliigheterna i Generalstabens hus varda snart afhulpna;
och då de förändringar i byggnaden, som för detta ändamål föreslagits, icke
äro att hänföra till åtgärder för densammas underhåll utan att anse såsom nybyggnadsatbete,
samt det hårdt anlitade anslaget till byggnader och reparationer,
hvilket hufvudsakligen är afsedt endast till underhåll af kronans byggnader, hittills
icke lemnat tillgång till bestridande af de jemförelsevis betydande kostnaderna för
ifrågavarande arbete och icke heller torde komma att hädanefter mer än hittills dertill
förslå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till bestridande af kostnaden för inläggande af brandbotten och deraf
föranledda arbeten i det åt Generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen, allt i enlighet
med det af Öfverintendentsembetet upprättade kostnadsförslag, å extra stat för
år 1888 anvisa ett belopp af 19,000 kronor.

Fullbordande af hamnanläggning vid Stora Rör å Öland.

["13j För anläggning af en hamn vid Stora Rör å Öland, i hufvudsaklig öfverens Anslag

för stämmelse med ett af kaptenen vid väg- och vattenbyggnadscorpsen C. H. Öhnell
^af^hamnan- afgifvet förslag med deri af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen förordade ändringar,
läggning vid Par 1884 års Riksdag anvisat medel till belopp af 51,256 kronor 11 öre under vilkor,
St°Öland.a bland andra, att närgränsande kommuner eller andra intressenter i orten, som af
Eders Kongl. Maj:t godkändes, förbunde sig att, mot rättighet att enligt vederbörligen
faststäld taxa uppbära hamnafgifter af andra än kronans fartyg, vidkännas alla kostnader
för hamnbyggnadens underhåll.

I anledning häraf hafva Runstens, Gärdslösa, Långlöts, Repplinge, Högsrums
och Glömminge kommuner åtagit sig att, mot nämnda rättighet att uppbära hamnafgifter
och sedan hamnanläggningen blifvit fullt färdig och i fullgodt stånd af veder -

börande afsynad, ansvara för hamnens underhåll; och har Eders Kongl. Maj:t i nådigt
bref den 28 November 1884 uppdragit åt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen att

Sjunde hufyudtiteln. 57

föranstalta om hamnbyggnadens utförande inom det beviljade beloppet i enlighet med
förslag af kaptenen Öhnell med vissa deri af Styrelsen förordade ändringar.

I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne November har emellertid Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen, med anmälan att hamnbyggnaden så fortskridit, att bådahamnarmarne
och landningsbryggan inne i hamnen blifvit fullbordade samt ställningarne
derför borttagna för eu kostnad af omkring 51,000 kronor, tillika meddelat,
att ännu återstode att:

verkställa muddring för beräknad kostnad af ...... kronor 3,850: —

upptaga ett påträffadt fartygsskrof för.................. „ 550: —

utföra andra arbeten för .................................. „ 400: — kronor 4,800: —

att ännu obetalda räkningar uppginge till............................ ,, 925: ■—

samt att icke godtgjord befäls- och kassörsaflöning utgjorde _2,275: —

tillsammans kronor 8,000: —

hvadan hamnbyggnadens fullbordande påkallade, utöfver redan anvisade medel, ett
ytterligare anslag af 7,743 kronor 89 öre eller i rundt tal 7.750 kronor, hvaraf dock
ett mindre belopp genom försäljning af redskap och öfverblifna materialier efter arbetets
afslutande torde återbekommas.

Såsom anledning att kostnaden sålunda komme att öfverskrida det beräknade
beloppet uppgifves, dels att de skärpta bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t på Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens förslag meddelat, visat sig dyrare, än Styrelsen förutsett,
dels och i öfvervägande grad att den under år 1885 rådande ovanligt stormiga väderleken
i hög grad försvårat arbetet; och hemställer Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af tillgängliga medel ställa till Styrelsens disposition
ofvannämnda för hamnens fullbordande beräknade belopp, 7,750 kronor.

Efter erhållen nådig befallning bar Statskontoret häröfver afgifvit underdånigt
utlåtande och dervid anfört, att, då med hänsyn jemväl dertill att ofvannämnda sex
kommuner åtagit sig att, först sedan hamnanläggningen blifvit fullfärdig och i fullgodt
stånd af vederbörande afsynad, vidkännas alla kostnader för hamnbyggnadens underhåll,
det vore af vigt för det allmänna, att ifrågavarande hamnbyggnad blefve fullbordad,
Statskontoret ansåge det vara oundgängligt, att det för ändamålet felande
beloppet anvisades.

Ehuru den ökade kostnaden för berörda hamnbyggnad synes till någon del
varit föranledd af omständigheter, Indika icke kunnat vid kostnadsförslagets uppgörande
förutses, är det likväl anmärkningsvärdt, att kostnaden så betydligt öfverskridit hvad
som beräknats. Det lärer emellertid nu få anses nödigt, att de medel, som för företagets
fullbordande ytterligare erfordras, blifva anvisade, och jag finner mig derför ej
kunna underlåta att i enlighet med Statskontorets hemställan tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till fullbordande af hamnbyggnaden vid Stora Rör å Öland å extra stat
ör år 1888 anvisa ett belopp af 7,750 kronor, med skyldighet för Väg- och VattenBih.
till Riksd. Prot. 1887. 1 Sami. 1 Åfd. 8

[14, 15.]

Anslag till
den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.

[16.]
Anslag för
kontrollen
vid enskilda
banker och
kreditanstalter.

58 Sjunde hufvudtiteln.

byggnadsstyrelsen att till Statskontoret inleverera de medel, som genom försäljning af
redskap och öfverblifna materialier efter arbetets fullbordande kunna komma att inflyta.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af bit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat såsom extra
anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen,
förslagsvis, 21,639 kronor;'' och då de nuvarande anslagen för berörda
ändamål fortfarande äro behöfiiga samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 15 sistlidne Oktober anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning eller
nedsättning i beloppen, tillstyrker jag, lika med Domänstyrelsen, att Eders Kongl.
Maj:t för ifrågavarande ändamål täcktes för år 1888 å extra stat äska samma belopp,
som äro beviljade för år 1887, dock att, för erhållande af jemn slutsumma å anslagen
under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen
må höjas med 157 kronor och således upptagas till 21,796 kronor.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

Med afseende å otillräckligheten af det härtill anvisade ordinarie anslag föreslog
Eders Kongl. Maj:t 1886 års Riksdag, att detsamma måtte med 4,000 kronor
förhöjas till 20,000 kronor. Riksdagen erkände väl behofvet af den ifrågasatta anslagsförhöjningen,
men då det syntes Riksdagen önskvärdt, att statens kostnader för ifrågavarande
ändamål inskränktes derigenom att, i den män sådant kunde ske, de statens
kontroll underkastade penningeanstalterna ålades att sjelfva betala en del af utgifterna
för kontrollen, fann Riksdagen förhöjningen tills vidare och intill dess en utredning
om lämpligaste sättet för sakens definitiva ordnande kunde medhinnas böra beviljas
endast å extra stat och uppförde i öfverensstämmelse härmed det äskade beloppet,
4,000 kronor, å extra stat för år 1887.

Då Eders Kongl. Maj:t under senare hälften af innevarande år, vid meddelande
af förlängd oktroj för enskilda sedelutgifvande banker för tiden efter år 1888, ålagt
hvarje bank att godtgöra kostnaden för det ombud, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger hos banken anställa, och denna grundsats jemväl iakttagits i det förslag
till lag för enskilda sedelutgifvande banker, hvilket den 17 nästlidne December öfverlemnats
till Högsta Domstolens yttrande, lärer det ordinarie anslaget för kontrollen
vid enskilda banker och kreditanstalter från början af år 1889 blifva mer än tillräckligt
och antagligen kunna i ej oväsentlig mån nedsättas. För år 1888 åter erfordras,
utöfver det ordinarie anslaget, medel för att sätta Eders Kongl. Maj:t i tillfälle att,
såsom för år 1887 egt rum, tilldela ombuden vid vissa banker och kreditanstalter
något förhöjda arfvoden, der ökadt besvär och ansvar i följd af bankens utveckling
gör sådant behöfiigt. Då emellertid af det extra anslaget för år 1887 ett belopp af

Sjunde hufvudtiteln. 59

2,250 kronor ännu återstår odisponeradt, hvaraf endast en del torde komma att tagas
i anspråk, anser jag ett extra anslag till belopp af 2,500 kronor för år 1888 blifva
för ändamålet tillräckligt och ^tillstyrker alltså, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å extra stat för år
1888 anvisa nämnda belopp, 2,500 kronor.

Kongl. teatrarne.

Enligt underdånig skrifvelse den 9 April 1884 lemnade Riksdagen, under vilkor [17, 18.]

att Stockholms stad under tre år från den 1 Juli 1884 med ett belopp af 50,000 Kongl. tea trarne kronor

om året deltoge i kostnaden för de Kongl. teatrarnes verksamhet, sitt medgifvande,
att teatrarnes verksamhet å såväl den stora som den dramatiska teatern
finge fortgå i tre spelår, räknade från den 1 Juli 1884, för bvilket ändamål Riksdagen
till oförändradt belopp uppförde det till Kongl. teatrarne i liksstaten anvisade
ordinarie anslaget å 60,000 kronor och till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stälde ett
kreditiv å högst 15,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget å ordinarie
stat, Eders Kongl. Maj:ts enskilda bidrag och teatrarnes öfriga inkomster icke försloge
till bestridande af teatrarnes utgifter; dock med vilkor jemväl att statsmedel utöfver
sålunda bestämda anslag icke finge för de Kongl. teatrarne användas. Sedan stadsfullmägtige
i Stockholm, från hvilka infordrats yttrande, huruvida från Stockholms
stad vore att påräkna det utaf Riksdagen ifrågasatta bidrag, förklarat, att de icke
ville af kommunens medel lemna något bidrag till uppehållande af de Kongl. teatrarnes
verksamhet under de tre närmast följande spelåren, men anmält, att, då 150,000
kronor blifvit genom enskilda personer i hufvudstaden samlade och såsom bankdepositionsbevis
öfverlemnade till stadskassan, ett belopp af 50,000 kronor komme att
i början af Oktober månad under hvart och ett af åren 1884, 1885 och 1886 ur
stadskassan hållas vederbörande tillhanda såsom bidrag till kostnaden för upprätthållande
af de Kongl. teatrarnes verksamhet under närmast följande tre spelår, behagade
Eders Kongl. Maj:t, som ansåg det af Riksdagen vid beviljande af anslag till
de Kongl. teatrarne fästade vilkor om ett från Stockholms stad utgående bidrag uppfyldt,
den 4 Juni 1884 förklara, att de Kongl. teatrarnes verksamhet skulle under
närmast följande tre spelår, räknade från den 1 Juli 1884, fortgå efter hufvudsakligen
enahanda plan som dittills. Riksdagen har ock i riksstaten för åren 1886 och 1887
uppfört kreditiv för de Kongl. teatrarne med enahanda belopp, eller 15,000 kronor.

Som den tid, för hvilken verksamheten å de Kongl. teatrarne sålunda blifvit
betryggad, tilländagår med Juni månad innevarande år, torde jag få påkalla Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för de åtgärder, som må vara att vidtaga i och för
teaterverksamhetens uppehållande efter den 1 Juli 1887, äfvensom för den härmed
nära sammanhang egande frågan om en tidsenlig ombyggnad af Kongl. stora teatern.

60 Sjunde hufvudtitelu.

Till eu början tillåter jag mig härvid erinra derom, att den af Eders Kolig!.
Maj:t för afgifvande af utredning och förslag angående byggnadsplatser för nytt riksdagshus
och ny riksbank den 29 Juni 1883 nedsatta komité, hvilken jemlikt nådigt bref
af den 26 Oktober samma år jemväl haft att utlåta sig angående användande af
Kongl. stora teaterns tomt och anskaffande af nytt teaterhus, uti sitt under den 29
November 1884 afgifna betänkande, i hvad det afser sist omförmälda fråga, först yttrat
sig angående ett på den så kallade teaterkomiténs uppdrag af Professor M. Ismus
år 1881 uppgjordt förslag till tillbyggnad af stora teatern å dess nu varande tomt.
Detta förslag var beräknadt att medföra eu kostnad, maskinerier och värmeledning
oberäknad!, af 1,680,000 kronor, hvilken kostnadssumma komitén likväl af anförda
orsaker ansett böra upptagas till 2,500,000 kronor. Komitén, som ansett förslag att
använda en dylik summa för en ny teaterbyggnad under nuvarande förhållanden icke
ega någon utsigt till framgång, hade derföre för afhjelpande af de allmänt erkända
olägenheter, som vidlådde den nu varande teaterbyggnaden, såsom sitt upptagit ett
utaf en bland komiténs ledamöter, Öfverintendenten H. Zettervall upprättadt förslag
till ombyggnader och ändrade inredningar vid teatern. Då mot stora teaterns byggnad
i dess närvarande skick hufvudsakligen anmärkts, att salongen, såsom rymmande
endast omkring 980 åskådare, vore alltför liten, så att teatern icke vore i tillfälle
att, då några teaterstycken lockade publiken till sig, bereda sig all den inkomst,
som kunde vara möjlig; att scenen icke hade tillräcklig höjd för att medgifva fondernas
upphissande utan vikning eller rullning; att åskådarnes och scenpersonalens
säkerhet äfventyrades genom de få utgångarne och de trånga dörrarne och gångare;
att luftvexlingen vore dålig och öfriga anordningar i afseende å åskådareplatser,
klädloger och dylikt felaktiga; samt att en foyer för allmänheten saknades,
så vore uti ifrågavarande förslag sörjdt för afhjelpande af de i dessa hänseenden anmärkta
brister. En större salong komme att beredas genom att till nu varande salongen
lägga den derutanför löpande korridoren, hvarigenom antalet platser skulle
ökas till 1,750. Genom den kungliga logens flyttning från fonden af salongen till en
af sidorna närmast scenen skulle en bred ingång med rymliga korridorer beredas för
åskådarne på de nedre platserna. Till raderna komme likaledes att leda rymliga
trapper, utmynnande i tillräckliga korridorer. Val belägna klädloger skulle vinnas
bland annat genom uppförande af en tornlik nybyggnad, som förmedlade den nyuppförda
fasaden åt Carl XILs torg med den åt strömmen liggande. Anordningar hade
vidtagits för att göra högst väsentliga förenklingar i maskineriet å scenen, och det
hade blifvit sörjdt derför, att fonderna kunde upphissas raka. Eu rymlig och vacker
foyer hade anordnats för publiken. Väsentliga förbättringar hade gjorts i afseende å
magasiner. Kostnaden för samtliga anordningar, sådan den visade sig efter Fyringeniören
Höjers granskning af kostnadsberäkningen, skulle uppgå till 705,700 kronor, eller, om
de till 133,000 kronor beräknade reparationer i teaterhuset, som under den närmaste
tiden måste ske, afräknades, 572,700 kronor.

Sjunde hufvudtiteln. 61

Uti embetsskrifvelse af den 5 Juni nästlidet år anmodade jag Direktionen
öfver de Kongl. teatrarne att afgifva utlåtande dels angående nyss omförmälda förslag
till ombyggnad af stora teatern, dels ånyo angående det inflytande, som upphörande
med all verksamhet å dramatiska teatern och denna teaters försäljning skulle komma
att medföra för teaterverksamheten i dess helhet, såväl i konstnärligt som i ekonomiskt
hänseende, dels beträffande det belopp, som utöfver tillgångar från Kongl. teatrarnes
pensionskassa skulle af Riksdagen äskas på indragningsstat för tilldelande af pensioner
och understöd åt sujetter och öfrig personal, för den händelse att allt bidrag till de
Kongl. teatrarnes verksamhet skulle komma att indragas, och dels slutligen huruvida
och på hvilka vilkor Direktionen ansåge sig kunna förorda, att endera eller båda de
Kongl. teatrarne upplätes åt ett konsortium, som kunde finnas villigt åtaga sig att
på ett tillfredsställande och för nationen och konsten värdigt sätt vårda och uppehålla
teaterverksamheten.

I sin med anledning häraf till mig den 27 sistlidne September aflåtna skrifvelse
har Direktionen öfver de Kongl. teatrarne beträffande först det af komiterade
framstälda förslaget till stora teaterns ombyggnad erinrat,''att, om det ock icke kunde
förnekas, att ju icke antalet åskådareplatser i den nuvarande teatersalongen vore för
Unga och att en ökning af desamma alltså vore af nöden, Direktionen likväl på grund
af åtskilliga anförda omständigheter ansåge sig böra framhålla såsom sin åsigt, att
vid utfinnandet af botemedlen mot teaterns finansiela betryck frågan om åskådareplatsernas
förökande spelade en mera sekundär rol och att särskildt platsernas ökande
till så stort antal, som af komiterade föreslagits, icke vore erforderligt och ur åtskilliga
synpunkter knappast lämpligt. Under framhållande vidare att någon annan utväg
för teaterns försättande i tillfredsställande och tidsenligt skick icke funnes än
densammas totala ny- eller ombyggnad samt att af de båda i detta afseende af Professoren
Isseus och Ö fverintendenten Zettervall framstälda förslagen det senare ur
en så ytterst vigtig synpunkt som prisbillighetens egde ett afgjordt företräde, har
Direktionen funnit detta också vara förslagets enda företräde, medan detsamma enligt
Direktionens förmenande från alla andra synpunkter borde förkastas. Ehuruväl
utmärkande sig för skarpsinnighet och fyndighet, kunde nemligen förslaget icke lösa
den omöjliga uppgiften att med bibehållande af oförändradt läge för den nuvarande
scenen och salongen konstruera en tidsenlig teater. Mot ifrågavarande förslag har
sålunda Direktionen anmärkt, att, ehuru teatern hade en så ovanligt gynsam belägenhet,
att den på tre sidor omgåfves af öppna platser och endast på den fjerde vette
åt en trängre gata, hade förslaget likväl nödsakats låta hufvudentréen fortfarande
förblifva från den trånga, i alla afseenden olämpliga Arsenalsgatan; att, då enligt
förslaget det nuvarande prosceniet skulle bibehållas orubbadt, flertalet af de platser,
som komme att vinnas genom den föreslagna utvidgningen af teatersalongen, skulle
få eu sådan belägenhet, att föga eller intet af hvad på scenen förefölle blefve från
dessa platser förnimbart; att scenen fortfarande skulle hafva sitt gamla läge i byggnadens
ena hörn, der fonden utan möjlighet till scenförlängning begränsades af en

62 Sjunde hufvudtiteln.

yttervägg; samt att det å alla nyare teatrar med tidsenlig konstruktion tillämpade
systemet att å scenens begge sidor anbringa kuliss- och dekorationsmagasin till följd
af scenens läge icke läte genomföra sig å stora teatern, der en enda passage funnes
för kulissernas fram- och återflyttning.

Till jemförelse härmed lemnade Direktionen några antydningar om det utaf
Professoren Isseus framstälda förslaget. Detta ginge derpå ut att för teaterns scen
och salong nyuppföra en byggnad å den del af teatertomten, som vette åt Carl
XII:s torg och för närvarande vore obebygd, samt att, med bibehållande i dess oförändrade
monumentala skick af teaterhusets åt Gustaf Adolfs torg vettande fasad, dit
förlägga teaterns hufvudentrée, hvarifrån en beqväm trappa ledde upp till en vestibul,
från hvilken rymliga korridorer och trappor på ömse sidor vidare förde in till
salongen och de särskilda raderna, alla med beqväma platser, der allt, som å scenen
tilldroge sig, lätteligen förnummes. Kuliss- och dekorationsmagasinen vore förlagda
koncentriskt kring scenen, så att för hvarje sidas dekorationer funnes särskilda åt
samma sida belägna magasin med sex särskilda från magasinen till scenen ledande
passager. I öfrigt vore enligt detta förslag fullt tidsenligt sörjdt för rymliga öfningsoch
lektionssalar, klädloger med flera för teaterverksamheten nödiga utrymmen.

Slutligen ansåge sig Direktionen böra fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som gjorde, att komiterades förslag, äfven om det bättre än händelsen vore
uppfylde berättigade anspråk på en tidsenlig teater, dock icke syntes böra komma i
fråga att genomföras, den nemligen att, då både salongen och scenen skulle fortfarande
bibehållas i sina nuvarande lägen, all teaterverksamhet å stora teatern under
tiden för ombyggnadens verkställande blefve omöjlig. Äfven i detta afseende skilde
sig Professoren Issei förslag fördelaktigt från komiterades, i ty att det förstnämnda,
hvilket, enligt hvad nyss blifvit nämndt, ginge ut på att å den för närvarande obebygda
delen af teatertomten uppföra scenen och salongen, läte sig genomföras, utan
att något afbrott i teaterverksamheten derför behöfde ega rum.

I fråga om det inflytande, som upphörande med all dramatisk verksamhet å
dramatiska teatern och denna teaters försäljning skulle komma att medföra för
teaterverksamheten i dess helhet, såväl i konstnärligt som i ekonomiskt hänseende,
har Direktionen, som icke kunnat föreställa sig, att af de två alternativ, som i händelse
af dramatiska teaterns försäljning funnes för den Kongl. teaterinstitutionens framtida
verksamhet, nemligen att antingen sluta med all dramatisk verksamhet, afskeda
hela den dramatiska personalen samt uteslutande egna sig åt operaverksamhet eller
och att å stora teatern inrymma all den verksamhet, som hittills bedrifvits å både
stora och dramatiska teatrarne, det förstnämnda skulle kunna ifrågakomma, beträffande
det senare alternativet anfört, att den dramatiska verksamhetens förflyttning
till stora teatern redan i konstnärligt hänseende skulle blifva till största men för såväl
den lyriska som den dramatiska verksamheten. Scenens och salongens storlek
samt det betydliga afståndet mellan den uppträdande skådespelaren och större delen
af publiken å stora teatern vållade, att skådespelaren för att göra sig hörd måste

Sjunde hufvudtiteln. 68

forcera rösten, hvarigenom framställningen lätteligen ginge i mistning af den naturlighet
i tal och tonfall, som vore ett af de främsta vilkoren för eu rigtig framställning
af det moderna verklighetsdramat och komedien. Det i senare tider vid uppförande
af talpjeser å störa teatern försökta anbringande! af så kallade scénes fermées kunde väl
i någon mån minska, men icke undanrödja nyssberörda olägenheter. Det omfattande
dekorations- och scensättningsarbete, som kräfdes af den nyare stora operan, vore och
blefve allt mer af den omfattning, att scenutrymmmet derför toges i anspråk snart
sagdt hvarje ögonblick, då samma utrymme icke måste användas för repetitionerna å
scenen, och då det redan nu ej sällan vore förenadt med rätt mycken omtanke att
ordna dessa särskilda arbeten så, att de ej störde eller hämmade hvarandra, vore
lätt att inse, hurudan följden skulle blifva,, derest jemväl hela den dramatiska verksamheten
förflyttades till stora teatern, helst sistnämnda slags verksamhet fordrade,
i än högre grad än den lyriska, täta pjesombyten samt deraf beroende talrikare scenrepetitioner
och oftare återkommande dekorations- och sceneriändringar. Då vidare
å stora teatern ej på långt när funnes tillräckliga utrymmen för förvarande af dess
kulisser och dekorationer, hvadan för sådant ändamål icke blott ett provisionel!
skjul måst å stora teaterns tomt uppföras, utan äfven å ej mindre än fyra särskilda
ställen i teaterns närhet magasin måst förhyras mot en årlig hyra af 6,420 kronor,
blefve af den dramatiska verksamhetens förflyttning följden, att än flera magasin
måste förhyras, och då dessa magasin måste anskaffas så nära teatern som möjligt,
komme förvisso hyran derför att kräfva icke oansenliga belopp.

Men om i konstnärligt afseende hinder och svårigheter af många slag mötte
för öfverflyttning till stora teatern af hela den dramatiska verksamheten, så blefve
hindren i ekonomiskt hänseende ännu betydligare. Den relativt ringa minskning i utgifter,
som derigenom komme att beredas, skulle enligt Direktionens mening allt för
illa motsvaras af den högst betydliga minskning i inkomster, som af öfverflyttningen
blefve en följd. Eu sammanslagning af de båda scenerna till en enda skulle nemligen
icke medföra någon nämnvärd reduktion i personalens antal och följaktligen icke heller
föranleda till annan minskning i teaterns största utgiftspost, afiöningarne, än den, som
kunde bero deraf, att genom det minskade antalet representationer dag- eller tjenstgöringspenningarne
komme att utgå med lägre belopp än för närvarande. En granskning
af dramatiska teaterns öfriga utgifter, hvilka, för så vidt teatrarnes räkenskap
för sistförflutna spelåret gåfve vid handen, under 33 angifna titlar uppgingo till sammanlagdt
72,292 kronor 83 öre, utvisade, att de 19 först upptagna titlarne å ett belopp
af tillhopa 26,858 kronor 68 öre vore af sådan beskaffenhet, att de icke komme
att genom scenernas sammanslagning undergå någon förändring. Beträffande de 5
följande posterna å sammanlagdt 27,352 kronor 13 öre, omfattande utgifter till aflöning
för attributbiträden, maskinister och snickare, ekläreringsbetjente och nattvakter m. fl.,
belysning och belysningsmateriel, kunde visserligen antagas, att genom dramatiska scenens
inrymmande å stora teatern besparingar å dessa utgiftsposter kunde ske, men då å
andra sidan toges i betraktande, att sammanslagningen helt visst komme att verka

64 Sjunde lmfvudtiteln.

derhän, att motsvarande utgiftsposter å stora teatern i ej ringa män förhöjdes, kunde
med skäl betviiias, att dessa besparingar skulle varda synnerligen betydande. Återstode
således allenast de 9 sista utgiftsposterna, afseende orkester, städning, renhållning
och eldning, ved och cokes, brandredskap, biljettförsäljning, aftonpenningar till
vaktmästare, reparationer, hyror och kontributioner, expenser för renhållning och eldning
samt diverse utgifter, å tillsammans 18,082 kronor 2 öre, som genom sammanslagningen
skulle komma att helt och hållet inbesparas.

A andra sidan kunde med visshet förutses, att sammanslagningen komme att
hafva till följd en väsentlig minskning i teaterns recettinkomster. Dessa, som under
tioårsperioden närmast före inköpet af dramatiska teatern utgjorde 2,280,927 kronor
77 öre, uppgingo under följande tioårsperioden, 1863 -1878, till 3,835,405 kronor 95
öre, deraf 2,320,481 kronor 5 Öre från stora teatern och 1,514,924 kronor 90 öre
från dramatiska teatern, samt under tioårsperioden 1873—1883 till 4,632,712 kronor
5 öre, deraf 2,881,183 kronor 90 öre från stora teatern och 1,751,528 kronor 15 öre
från dramatiska teatern. Med dessa siffror för ögonen kunde man enligt Direktionens
mening svårligen undgå erkänna, att inköpet af dramatiska teatern och det deraf
föranledda särskiljandet af de begge scenerna tillskyndat teaterkassan en högst väsentlig
ökning i inkomster.

Hvad beträffade frågan om det belopp, som utöfver tillgångar från de Kong!,
teatrarnes pensionsinrättningar skulle af Riksdagen äskas för tilldelande af pensioner
och understöd åt sujetter och öfrig personal, för den händelse att allt bidrag till de
Kong! teatrarnes fortsatta verksamhet komme att indragas, har Direktionen upplyst,
att enligt gällande pensionsstater pensionsbeloppen utginge från de Kongl. teatrarnes
och Kongl. hofkapellets pensionsinrättningar med följande summor, nemligen från den
förra af dessa inrättningar till 47 pensionärer med 22,150 kronor årligen och från
den senare till 34 pensionärer med 21,650 kronor årligen. Härförutom funnes uti
de båda pensionsinrättningarne ett icke obetydligt antal delegare, som, ehuru de genom
uppnådda lefnads- och tjensteår, som ock genom inbetalade pensionsafgifter, redan
vore till pension berättigade, dock icke fått tillträda sådan af den anledning att
pensionsinrättningarne vore i saknad af derför nödiga medel; och förestälde sig Direktionen,
att, under tiden intill dess desse till ett antal af 42 uppgående expektanter erhölle
pension från vederbörande pensionsinrättningar, det dem tillkommande pensionsbelopp,
sammanlagdt 24,550 kronor årligen, borde till dem utgå af statsmedel. Utom nämnda
personer, som redan vore till pension berättigade, funnes i både de Kongl. teatrarnes
och Kongl. hofkapellets pensionsinrättning många delegare, hvilka väl ännu icke uppnått
alla de qvalifikationer, som för pensions erhållande vore erforderliga, men dock
kommit till den ålder, att i händelse af de Kongl. teatrarnes upphörande det för
visso skulle för ett flertal af dessa sujetter varda ganska svårt att erhålla anställning
vid andra teatrar; och ansåge derföre Direktionen billigheten fordra, att af allmänna
medel tilldelades dem bland dessa sujetter, som i teatrarnes tjenst tillbragt någon
längre tid, af Direktionen föreslagen till femton år för medlemmar af aktörs-, balett-,

Sjunde hufvudtiteln. 65

chor- och tjenstemannastaterna (den sistnämnda staten omfattande endast sångläraren
och ordinarie dekorationsmålaren) samt till tio år för medlemmar af hofkapellet, understöd
motsvarande den framtida pensionens belopp, att utgå intill dess pension å ordinarie
stat kunde dem tillfalla. Till denna kategori vore att hänföra ett antal af 49
personer med ett pensionsbelopp af 43,850 kronor. En tredje kategori omfattade
sådana delegare i pensionsinrättningarne, som räknade en kortare tjenstetid än respektive
femton och tio år och på grund häraf icke egde rätt att, derest de blefve
ur de Kongl. teatrarnes tjenst afskedade, qvarstå såsom delegare i pensionsinrättningarne.
Då i händelse af de Kongl. teatrarnes upphörande de af dessa, till ett antal
af 120 uppgående delegare hittills erlagda afgifter, hvilka uppginge till ett sammanlagdt
belopp af 47,931 kronor 44 öre, vore af delegarne helt och hållet ändamålslöst
utgifna, syntes ett anspråk från delegarnes sida att återbekomma dessa afgifter icke
obilligt, och funnes i detta afseende ej annan utväg, än att Riksdagens offervillighet
jemväl härutinnan toges i anspråk. Utom ofvan omförmälda personer, hvilka vore
delegare i någondera af de båda pensionsinrättningarne, funnes i teatrarnes tjenst ett
ej ringa antal personer, hvilka icke tillhörde dessa inrättningar, nemligen dels eu
medlem af aktörsstaten, som vid sitt engagement kommit till den ålder, att han var
befriad från skyldighet att ingå i pensionskassan, dels ock de Kongl. teatrarnes samtlige
tjensteman och betjente (med undantag af sångmästaren och dekorationsmålaren),
hvilka icke hade vare sig rätt eller skyldighet att i pensionsinrättningarne såsom delegare
ingå. Åtminstone i afseende å dem bland dessa personer, som varit vid teatrarne
anstälda längre tid än femton år, ansåge Direktionen den förhoppning kunna hysas,
att Riksdagen i händelse af teatrarnes upphörande skulle behjerta dessa personers
ställning och för framtiden förse dem med något understöd, motsvarande större eller
mindre del af deras afiöningsförmåner. Ordinarie aflöningen för dem bland dessa personer,
som räknade en tjenstetid af minst femton år, utginge för närvarande med ett
belopp af 24,473 kronor 33 öre årligen.

Beträffande slutligen den Direktionen understälda frågan, huruvida och på hvilka
vilkor Direktionen ansåge sig kunna förorda, att endera eller båda de Kongl. teatrarne
upplätes åt ett konsortium, som kunde finnas villigt åtaga sig att på ett tillfredsställande
samt för nationen och konsten värdigt sätt vårda och uppehålla teaterverksamheten,
har Direktionen anfört, att, derest ett konsortium kunde finnas villigt öfvertaga
de Kongl. teatrarnes drift, kunde för ett sådant öfvertagande tänkas allenast två motiv;
antingen intresse för konsten eller begär efter vinst. Direktionen, som tilläte sig betvifla,
att personer skulle finnas, hvilka allenast af intresse för konsten vore redo
drifva offervilligheten derhän, att de öfvertoge teatrarnes drift samt iklädde sig alla
de omsorger och all den risk, som med ett teaterföretag vore förenade, vore deremot
förvissad, att svårigheter ingalunda skulle möta att konstruera ett konsortium, som
af begär efter inkomster skulle med största beredvillighet öfvertaga de Kongl. teatrarnes
drift. Deremot förestälde sig Direktionen, att desto större svårigheter skulle upp Bih.

till Rilcsd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 9

66 '' Sjunde hufvudtiteln.

stå, då det blefve fråga om garantier derför, att teatrarne skulle så skötas och handhafvas,
att de uppfylde sitt ändamål att bereda allmänheten ett bildande och förädlande
nöje. Direktionen betviflade, att genom uppställande på förhand af vilkor för
teaterns begagnande — dessa måtte vara än så många och än så detaljerade — konsortiet
skulle kunna så regelbindas, att dess verksamhet komme att fortgå i en för
konsten och dess utöfning gynsam rigtning. Och oafsedt svårigheten att erhålla en
person, qvalificerad för det svåra och grannlaga värfvet att tillse, det de uppstäda
vilkoren behörigen uppfyldes, skulle svårigheter och förvecklingar af mångahanda slag
uppstå, om konsortiet icke rättade sig efter de af den sålunda utsedda personen gjorda
anmärkningar och framstälda önskningar. Derest vidare det fall inträffade, att konsortiets
verksamhet icke ens i ekonomiskt hänseende sloge sig väl ut samt att konsortiet
funne sig nödsakadt att tilläfventyrs midt under spelåret afbryta verksamheten,
skulle säkerligen från personalens sida komma att mot statskassan framställas,
om ej anspråk, åtminstone supplikationer, hvilka det törhända ej skulle blifva så lätt
att afvisa. På grund af hvad Direktionen sålunda anfört ansåge den sig böra uttala
den bestämda öfvertygelsen, att de Kongl. teatrarnes öfverlåtande åt ett konsortium
skulle för den Kongl. teaterinstitutionen och dess framtid innebära stora vådor.

Med anledning deraf att Öfverintendentsembetet uti en den 22 Juni nästlidet
år afbiten underdånig skrifvelse angående anvisande af ett belopp af 6,800 kronor
till åtgärder för de Kongl. teatrarnes skyddande mot eldfara erinrat, att för ifrågavarande
ändamål under de senare åren användts ej mindre än 23,549 kronor 73 öre;
att ändamålet ändock icke blifvit ens tillnärmelsevis uppnådt; att, äfven om de då
ifrågasatta åtgärderna bragtes till verkställighet, i allt fall qvarstode flera missförhållanden,
hvilka utgjorde en ständig anledning till eldfara, samt att, hvad särskildt
operahuset vidkomme, detta vore alltigenom så bristfälligt, att, då fråga icke vore
om dess nödtorftiga underhållande, hvarje annan kostnad än den, som användes till
byggnadens fullständiga förändrande, syntes vara i det närmaste bortkastad, täcktes
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 22 påföljande Oktober anbefalla Öfverintendentsembetet
att efter verkstäld närmare undersökning af byggnadens beskaffenhet
inkomma med förslag till dess iståndsättande jemte beräkning af kostnaden derför.

Vid förnyad anmälan den 29 i sistnämnda månad af Öfverintendentsembetets
underdåniga skrifvelse den; 22 Juni 1886 i nyssberörda del äfvensom af ofvan omförmälde
komiterades den 29 November 1884 afgifna underdåniga betänkande, i hvad
det afsåg frågan om anskaffande af nytt teaterhus, behagade Eders Kongl. Maj:t, då
önskligt syntes vara, att från Stockholms stad, såsom näst Eders Kongl Maj:t och
kronan intresserad af verksamhetens uppehållande vid de Kongl. teatrarne, lemnades
bidrag dertill, helst under form af ett för vissa år bestämdt årligt anslag, såsom mest

Sjunde liufvudtiteln. 67

egnadt att betrygga teatrarnes bestånd, men eljest genom beviljande af medel för
åstadkommande af en rymligare, tidsenligare och mot olyckshändelser mera betryggande
lokal, hvarigenom stora teatern borde kunna påräkna talrikare besök och följaktligen
förväntas lemna större inkomst, anbefalla Öfverståthållareembetet att från Stockholms
stadsfullmägtige infordra samt före utgången af nästlidet år till Eders Kongl. Maj:t
insända underdånigt yttrande, huruvida Stockholms stad vore villig att för viss tid
ställa ett årligt anslag af femtio tusen kronor till teaterdirektionens förfogande eller,
om sådant ej medgåfves, lemna för en gång ett anslag till belopp af sju hundra
femtio tusen kronor till stora teaterns ombyggnad i närmaste öfverensstämmelse med
det af Ofverintendenten Zettervall uppgjorda förslag.

I underdånigt yttrande af den 17 sistlidne December, af Öfverståthållareembetet
insändt med underdånig skrifvelse den 5 innevarande månad, hafva stadsfullmägtige
anmält, att de funnit sig icke kunna bifalla någondera af nyssberörda, alternativt gjorda
framställningar.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts den 22 Oktober nästlidet år Öfverintendentsembetet
meddelade befallning att efter verkstäld närmare undersökning af operahusets
beskaffenhet inkomma med förslag till dess iståndsättande jemte beräkning af
kostnaden derför har bemälda Embete i underdånig skrifvelse den 21 sistlidne December
anmält, att en sådan undersökning af huset, särskildt i de delar deraf, hvilka
voro nödvändiga för teaterverksamheten, numera egt rum genom Embetets intendent
för kronans hus i hufvudstaden, dervid biträdd af byggmästare, konstruktör af byggnadsjerneffekter
samt handtverkare, äfvensom öfverlemnat alternativa förslag i berörda
hänseende tillika med åtskilliga dithörande handlingar och ritningar.

Berörda alternativa förslag till husets iståndsättande afsåge:

l:o) erforderliga arbeten för att, med bibehållande af husets nuvarande form,
försätta detsamma i så godt stånd, som ske kunde, utan en fullständig ombyggnad,
för hvilka arbeten, hufvudsakligen åsyftande rifning och ombyggnad af hela södra
delen af byggnaden, som omfattade scenen, äfvensom af hela klädlogebyggnaden, kostnaden
beräknats, oafsedt möjligen erforderliga förändringar beträffande teatermaskineri,
belysning och vattenledning, till 475,000 kronor;

2:o) nödvändiga arbeten för att huset måtte kunna, utan fullständigt iståndsättande,
under några tiotal af år för sitt ändamål användas, derför kostnaden beräknades
till 75,000 kronor; samt

3:o) arbeten, som vore nödvändiga för husets begagnande utan fara för en
kortare tid, dervid utelemnats alla åtgärder, som ej afsåge dess nödtorftiga vidmakthållande,
enligt hvilket sista alternativ kostnaden upptoges till 28,820 kronor;

varande, enligt hvad Em betet anmält, för genomförandet af det första förslaget
nödvändigt, att teaterverksamheten afbrötes under minst en vinter, under det att, med
tillämpning af de båda senare, arbetena kunde utan afbrott i teaterns verksamhet
verkställas under en sommar, derest för dem tillräckliga medel bereddes, eller, i motsatt
fall, efter fördelning på två somrar.

68 Sjunde hufvudtiteln.

Öfverintendentsembetet har vidare anfört, att den hufvudsakligaste bland husets
anmärkta brister vore grundens dåliga beskaffenhet åt södra sidan. Denna grund vore
nemligen här uppförd på liggande rustvirke af 3 till 4 lag bjelkar, hvilka läge med
öfra kanten 24- till 3 fot öfver lägsta vattenytan i saltsjön. Visserligen vore detta
oaktadt virket på de flesta ställena ännu friskt, men dock dåligt vid ett å ritningen
öfver operahusets källarvåning med e utmärkt ställe, der rustet slutade och der äfven
en hastig sänkning i fasaden af 4 verktum vore synlig. Största sättningen vid husets
båda södra hörn vore 1,25 och 1,26 fot, under det att den i midten af södra fasaden
vore endast 0,50 fot, och hade huset således, jemte det att hela södra partiet deraf
sjunkit och lutade åt söder 0,2 4 till 0,5 8 fot, fläkt sig åt öster och vester, hvilket äfven
framginge af de uppåt vidgade sprickorna på södra fasaden, likasom af lodningarne,
hvilka angåfve lutningen åt öster och vester, omvexlande emellan 0,21 och 0,44 fot.

Då nu äfven spännstolarne öfver scenen sköte ut murarne, syntes häraf, att
hela scenområdet vore så bristfälligt, att åtgärder snart måste vidtagas till förekommande
af ännu värre skador, helst äfven murarne omkring nämnda område, likasom
trappor, tak, fönster- och dörrhvalf hade stora sprickor, hvilka, derest hvalfstenarne
skulle lossna, kunde blifva af farlig beskaffenhet.

Vidkommande åter salongen, så hängde visserligen taket deröfver ned betydligt
och borde derföre omgöras eller förstärkas, derest de större alternativförslagen skulle
vinna afseende; men vore dock detta tak af betydligt bättre beskaffenhet än scentaket,
hvilket äfven gälde salongens murar, som hvilade på naturlig sandbotten 2-|- till
3 fot öfver lägsta vattenytan och vore fastare än murarne kring scenen.

Klädlogebyggnaden, hvars grund vore synnerligen dålig och belägen på utfyld
mark omkring 20 fot öfver lägsta vattenytan, visade sig hafva sjunkit minst en half
fot mera än sjelfva teaterhuset närmast deromkring, hvaraf vållats genomgående
sprickor i omgifvande murar, hvalfringar och trappor, och hade den höga gafvelmuren
emot dekorationsmagasinet, hvilken vore mycket bugtig, visat sig vara vid
bugten ihålig samt så bristfällig, att ras här kunde befaras; varande genom klädlogebyggnadens
sättning rubbningar vållade jemväl i dekor åt ionsmagasinets murar och
träkonstruktion, hvars öfra bjelklag äfven befunnits starkt angripet af röta.

I fråga derefter om eldfaran inom operahuset, till hvars minskande, enligt
derom meddelade föreskrifter af särskildt förordnade komiterade, betydliga omkostnader
blifvit under senare åren gjorda, vore densamma fortfarande stor öfverallt inom
huset och ej minst i följd af den myckna eldning i spisar och kakelugnar, som försigginge
i källare- och cafélokaler samt bostäder, och vore denna eldfara af särdeles
betänklig art för publiken i salongen, då ingen isolering funnes emellan scenområdet,
der faran vore störst, och salongsområdet. Såväl under salongens golf som öfver
dess tak vore öppet emot scenens undervåningar och vindsbottnar, der brännbara och
lätt antändbara ämnen funnes hopade, och kunde derföre lågor och rök obehindradt
framtränga såväl under som öfver publiken, för hvilken en hastig reträtt genom de
till kapprum använda trånga korridorerna vore omöjlig.

Sjunde hufvudtiteln.

Slutligen anhölle Öfverintendentsembetet att få erinra, att de nu föreslagna
åtgärderna — föranledda af den Embetet meddelade befallning att inkomma med
förslag till husets iståndsättande — äfven om det första alternativets kostnadssumma
medgåfve förändringar i husets form till åstadkommande af förbättringar i inredningen,
likväl ingalunda kunde anses tillfyllestgörande för teaterns försättande i tidsenligt
skick.

Att stora teaterns byggnad ej längre motsvarar de fordringar, som ur synpunkten
ej mindre af publikens beqvämlighet än äfven af ett ändamålsenligt anordnande
af den sceniska verksamheten numera ställas på en tidsenligt inrättad teater, har
länge varit erkändt och har äfven af Direktionen öfver de Kongl. teatrarne i dess
ofvan anförda skrifvelse af den 27 September nästlidet år med styrka blifvit framhållet.
Sjelfva byggnaden är dessutom, enligt hvad de af Öfverintendentsembetet
verkstälda undersökningar ådagalagt, af den bristfälliga beskaffenhet, att icke obetydliga
kostnader erfordras allenast för att densamma må kunna utan fara under den
närmaste tiden för sitt ändamål användas, samt att hvad utöfver dessa kostnader å
byggnaden nedlägges för annat ändamål än dess fullständiga förändrande måste anses
i det närmaste bortkastadt. Särskildt måste uppmärksamheten fästa sig vid teaterns
eldfarlighet, hvilken, enligt hvad Öfverintendentsembetet jemväl anfört, oaktadt de
belopp, som under senare åren utgifvits till dess minskande, ändock icke blifvit ens
tillnärmelsevis undanröjd.

Ur alla dessa synpunkter sedt, lärer alltså en mer eller mindre fullständig
ombyggnad af stora teatern vara nödvändig. Enligt hvad jag förut nämnt, föreligga
två förslag till en sådan ombyggnad, af hvilka det ena, upprättadt af Professor
Ismus, åsyftar en tillbyggnad till stora teatern å dess nuvarande tomt för eu
kostnad, som, först beräknad till 1,680,000 kronor, antagits icke komma att understiga
2,500,000 kronor, och det andra, upprättadt af Öfverintendenten Zettervall, afser
vissa ombyggnader och förändrade inredningar i teaterns nuvarande hus för en beräknad
kostnad af 705,700 kronor. Det senare förslaget, hvilket i fråga om prisbillighet
eger ett gifvet företräde framför det förra, har emellertid icke, hvad syftemålet
att åvägabringa en fullt tidsenlig teater angår, lyckats tillvinna sig teaterdirektionens
erkännande. I sistnämnda afseende lärer väl intet vara att erinra emot
det af Professoren Ismus uppgjorda förslag, men deremot synes mig emot detta förslag
kunna anmärkas, att det för vinnande af rymliga och prydliga förstugor och trappor
uppoffrar väl stor del af utrymmet, att det förlagt boställsvåningar till rikligt antal
inom teaterhuset, samt slutligen och framför allt att det icke tillgodogör teatertomtens
alla ressurser. Denna tomts ansenliga utsträckning synes mig nemligen böra
bereda möjlighet att, vare sig på sätt den så kallade byggnadskomitén antydt, genom till -

Sjunde hufvudtiteln.

byggda arkader åt Carl XILs torg eller ock på annat sätt med det blifvande byggnadsföretaget
förbinda inredandet af butiks- eller andra affärslokaler, hvilka i följd
af tomtens centrala läge borde i hyror kunna lemna teaterkassan en icke obetydligt
ökad inkomst. Det Isseiska byggnadsförslaget torde derför i detta syfte böra undergå
en omarbetning.

I alla händelser qvarstår likväl mot ifrågavarande förslag den hufvudanmärkning,
att den för dess utförande erforderliga kostnadssumma är så hög, att för dess anskaffande
under nuvarande förhållanden lära möta stora, måhända oöfvervinneliga svårigheter.
Visserligen torde byggnadskostnaden för en fullt tidsenlig teater, den må komma att
uppföras enligt detta förslag eller enligt något annat, icke väsentligen kunna nedbringas
under berörda kostnadssumma. Fråga kan likväl uppstå, huruvida icke, derest
för den blifvande teaterbyggnaden valdes annan plats än den nuvarande teatertomten,
möjlighet för summans anskaffande skulle kunna med mindre svårighet beredas.
Värdet af stora teaterns tomt — belägen, såsom den är, i sjelfva medelpunkten af
hufvudstaden — är nemligen så stort, att den vid försäljning synes böra inbringa en
köpeskilling, tillräckligt hög att betäcka åtminstone en väsentlig del af kostnaden för
en ny teaterbyggnad å annan plats, som tillhör kronan och således kan utan kostnad
erhållas. Innan beslut om stora teaterns ombyggnad fattas, anser jag derföre utredning
böra åvägabringas angående lämpligheten af en åtgärd i nyss antydt syfte,
dervid särskildi borde undersökas, huruvida någon af kronans tomter i hufvudstaden
må egna sig till byggnadsplats för ny teater, äfvensom ritning med tillhörande kostnadsförslag
upprättas för en teaterbyggnad å den sålunda utsedda platsen.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t behagade anbefalla Chefen för Finansdepartementet att med biträde af tillkallade
sakkunniga personer verkställa utredning af väckta frågor om anskaffande af ny
byggnad för stora teatern, vare sig på annan staten tillhörig plats eller på den nuvarande
tomten, för hvilket senare fall jemväl bör tagas i öfvervägande, huruvida lämpligt vore
att å berörda tomt, utom teaterhuset eller i förbindelse med detta, uppföra byggnader,
afsedda att genom uthyrning bereda teatern ökade inkomster. Uppdraget torde jemväl böra
innefatta utredning om öfverlemnande till ett konsortium af hela teaterverksamheten vid
de Kongl. teatrarne, och bör det förslag, som på grund af detta uppdrag kan komma att
utarbetas, inför Eders Kongl. Maj:t anmälas i så god tid under innevarande år, att
framställning i ämnet må hinna göras till nästkommande års Riksdag; förbehållande
jag mig att framdeles få göra underdånig framställning i fråga om antalet af de sakkunniga
personer, som i och för detta uppdrag böra tillkallas, äfvensom om meddelandet
af de föreskrifter, som af uppdraget i öfrigt påkallas.

Enligt hvad Ofverintendentsembetet anmält, befinner sig operahuset i så bristfälligt
skick, att det icke kan utan fara begagnas, derest icke nödiga reparationer vidtagas.
Af de tre utaf bemälda Embete afgifna alternativa förslagen till husets iståndsättande,
hvilka sluta å kostnadssummor af respektive 475,000, 75,000 och 28,820
kronor och samtliga hufvudsakligen afse allenast ett mer eller mindre fullständigt

Sjunde hufvudtiteln. 71

iståndsättande af huset utan ändring i dess byggnadssätt, lärer, med afseende på hvad
förut blifvit anfördt i fråga om otidsenligheten af teaterns nuvarande inredning, intetdera
af de båda första, för husets bestånd under en något längre tid beräknade alternativen
böra ifrågakomma till utförande. Deremot torde, i enlighet med det tredje
alternativet, för reparationer å stora teaterns hus, att utföras under innevarande och
nästkommande år, af Riksdagen böra äskas ett anslag å extra stat för år 1888 af 28,820
kronor, och intet hinder lärer möta, att den del af berörda anslagssumma, som finnes
böra komma till användande redan under innevarande år, af Statskontoret af under
händer varande medel förskjutes.

Jag har redan erinrat, att den tid, för hvilken verksamheten å de Kougl. teatrarne
enligt nådiga brefvet den 4 Juni 1884 blifvit betryggad, med nästkommande Juni månad
tilländagå^ Då emellertid förslag till definitivt ordnande af de Rolig], teatrarnes framtida
ställning icke lärer böra föreläggas Riksdagen annat än i sammanhang med den
härmed på det närmaste förbundna frågan om anskaffande af ny byggnad för stora
teatern, återstår icke annan utväg än att, under afvaktan på byggnadsfrågans utredning,
låta teatrarnes nuvarande interimistiska ställning fortfara under ännu ett spelår,
eller intill den 1 Juli 1888. Dock finner jag mig föranlåten att i underdånighet föreslå
vidtagandet af eu förändrad anordning beträffande den dramatiska verksamheten å de
Kongl. teatrarne under nämnda spelår.

Under de två senast förflutna äfvensom det nu löpande speiåret hafva teatrarne,
utöfver det kontanta statsanslaget å 60,000 kronor, Eders Kongl. Maj:ts enskilda bidrag
samt hyres- med flera inkomster, haft att för sina utgifter disponera ett årligt tillskott
af 65,000 kronor, nemligen dels det genom enskilda personers försorg insamlade,
ur Stockholms stads kassa utbetalade bidrag af 50,000 kronor, dels det af Riksdagen
anvisade kreditiv å 15,000 kronor. Erfarenheten har ock ådagalagt, att bidrag till
ungefär enahanda belopp varit behöfligt. För spelåret 1887—1888 är emellertid intet
bidrag från Stockholms stad att påräkna, och det lärer icke skäligen böra ifrågasättas
att belasta statsverket med en utgift för teatrarne, utöfver hittills utgående anslag,
motsvarande det belopp, som genom Stockholms stads förmedling under de tre senaste
åren kommit teatrarne till godo. Möjlighet att under sådana förhållanden uppehålla
verksamheten å båda de Kongl. teatrarne torde dock förefinnas, derest den omedelbart
för statens räkning drifna teaterverksamheten under nästa spelår inskränkes till den
lyriska scenen, hvilken otvifvelaktigt erfordrar understöd från statens sida, medan deremot
den dramatiska teatern med tillhörande materiel skulle under nämnda spelår på
arrende upplåtas åt deu eller de personer, som kunde vara dertill hugade och som
erbjöde garantier, att den dramatiska verksamheten på ett konsten värdigt sätt uppehölles.
Anledning saknas icke till det antagande, att bland dramatiska teaterns artister
en eller flera till ett sådant värf beredvilliga och derför qvalificerade personer
skola stå att finna, men äfven om bland dem ingen finnes villig att öfvertaga uppdraget,
lärer det icke blifva omöjligt att med annan kompetent person träffa ett antagligt
aftal. I händelse eu dylik upplåtelse af dramatiska teatern komme till stånd,

72 Sjunde hufvudtiteln.

hvarvid åtminstone den hufvudsakliga delen af den vid teatern engagerade personal
torde kunna få bibehålla sin anställning, borde bland vilkoren för upplåtelsen —
hvilka Eders Kongl. Maj:t torde förbehålla sig att i öfrigt närmare bestämma - - ingå
föreskrift, att upplåtelsetagaren skulle vara ej mindre berättigad än pligtig att tidtals
å stora teatern emot viss ersättning och med begagnande, der så erfordrades, af denna
teaters materiel låta uppföra större skådespel. Om den summa, som i arrende för
dramatiska teatern kan erhållas, får disponeras för drifvande af teaterverksamheten
å den lyriska scenen, skulle härigenom för denna scen beredas ett icke oväsentligt
bidrag; men då likväl detta bidrag icke lärer blifva tillräckligt att jemte öfriga påräkneliga
inkomster betäcka utgifterna, torde det vara oundgängligt, att för uppehållande
af teaterverksamheten under nu ifrågavarande tid af Riksdagen äskas ett kreditiv,
hvilket icke lärer böra bestämmas till lägre belopp än 25,000 kronor.

Jag finner mig sålunda böra hemställa,'' att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen

att för reparation å stora teaterns hus, att utföras under innevarande och
nästkommande är, å extra stat för år 1888 bevilja ett anslag å 28,820 kronor;

att medgifva, dels att de Kongl. teatrarnes verksamhet får, under spelåret
från och med den 1 Juli 1887 till den 1 Juli 1888, för statens räkning fortgå vare
sig å båda teatrarne eller allenast å stora teatern, med rätt för Eders Kongl. Maj:t
att under nämnda spelår på arrende upplåta dramatiska teatern med tillhörande
materiel åt den eller de personer, som kunna finnas hugade och skickliga att derstädes
på ett konsten värdigt sätt uppehålla den dramatiska verksamheten, med skyldighet
för upplåtelsetagaren att tidtals låta å stora teatern emot viss ersättning och med
rätt att dervid begagna denna teaters materiel uppföra större skådespel, äfvensom
på de vilkor i öfrigt, som Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, dels ock
att den arrendesumma, som till följd af berörda upplåtelse kan komma att tillflyta
statsverket, må användas såsom bidrag till uppehållande af den lyriska verksamheten
å stora teatern;

äfvensom att för uppehållande af teaterverksamheten under spelåret 1887—1888,
utöfver det å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande ställa ett kreditiv å 25,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget
å ordinarie stat, Eders Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt teatrarnes
öfriga inkomster icke förslå till bestridande af utgifterna för ifrågavarande
verksamhet.

Sjunde hufvudtiteln. 73

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1888 utgör
alltså 276,000 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredragande
departementschefen sålunda hemstält och föreslagit beträffande
anslagen under sjunde hufvudtiteln; och behagade Hans Maj:t
Konungen dertill lemna nådigt bifall.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majd K önungen i statsrådet ä Stockholms slott, den 12
januari 1887.

N ärvar ande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld föredrog följande
ärenden rörande regleringen af åttonde hufvud titelns ordinarie stat och
de till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof;
hvarvid och efter erinran derom, att, vid föredragning den 31 sistlidnc
december af universitetskanslerns och medicinalstyrelsens underdåniga
framställningar om anslag för åtskilliga ändamål," Kongl. Maj:t befäl!,
att samma framställningar skulle i vissa, nedan nämnda delar ånyo anmälas
i sammanhang med förslag till reglering af utgifterna under
denna hufvudtitel, departementschefen yttrade, beträffande

Bih. till Bilcsd. prof. 1887. 1 sand. 1 afd.

Åttonde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag:

Kleresistaten.

[1.] f Hos Eders Kongl. Maj:t har kontraktsprosten i Askers kontrakt

/Z^Bofsr Örebro län, kyrkoherden C. W. Hedström anhållit, att, sedan den
samling, till kontraktet hörande Bo församling, hvilken förut varit såsom annex
förenad med Svennevads församling, numera blifvit från sistnämnda
församling skild och bildade eget pastorat, anslag till lösen för prostetunna
för Bo församling måtte anvisas.

I anledning af denna ansökning, öfver hvilken Bo församling och
dess kyrkoherde, domkapitlet i Strengnäs och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet sig yttrat, hafva kammarkollegium och statskontoret
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid, enär prosten
i Askers kontrakt, bestående af Askers, Lennäs, Stora Mellösa,
Norrbyås, Ekeby, Gellersta, Sköllersta, Svennevads och Bo, eller tillsammans
9 församlingar, enligt kronoräkenskaperna åtnjöte ersättning
för endast 8 tunnor kronotiondespanmål, samt värdet af en tunna sådan
spanmål, 2h råg och Va korn, förvandlad till penningar på sätt
nådiga förordningen den 23 juli 1869 föreskrefve, utgjorde 13 kronor
61 öre, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
nådig framställning om erforderlig förhöjning af anslaget till kleresistaten.

I enlighet härmed tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att såsom årlig ersättning för prostetunna,
tillkommande kontraktsprosten i Askers kontrakt för Bo församling,
bevilja 13 kronor 61 öre och för sådant ändamål höja den under *
kleresistaten uppförda anvisning i kontant, 10,805 kronor, till 10,819
kronor, eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.

Universiteten.

[2.] Sedan, på framställning af Eders Kongl. Maj:t till 1885 års Riks universiteten

tillkommande ersättning för indelt ränta och kronotiu
professor tionde bestämts till vissa årliga belopp, utgör det under universiteten
skyttramis i me(J titel »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
uppförda förslagsanslag numera blott 1,800 kronor, motsvarande
ersättning för spanmålsindelning till professor skytteanus vid universitetet
i Upsala.

Åttonde hufvudtiteln.

Från Upsala läns ränteri utbetalas nemligen årligen ersättning
efter medelmarkegångspris för ett jemlikt förordningen den 23 juli
1869 till statsverket indraget ränteanslag af 787 kubikfot 5 kannor
spannmål, hälften råg och hälften korn, hvilken räntespanmål varit anslagen
till professor skytteanus af hemman inom länet.

Sedan af upplysningar, meddelade från länets landskontor, inhemtats,
att nämnda ersättning under åren 1875—1884 i medeltal utgjort
1,784 kronor 47 öre årligen, och då ett utbyte af denna på medelmarkegång
beroende ersättning mot ett årligt, en gång för alla bestämdt
belopp borde lända till reda och enkelhet i liqviden mellan statsverket
och ersättningstagaren, anmodade jag i skrifvelse den 26 oktober 1885
kanslern för universitetet i Upsala att från vederbörande infordra yttrande,
huruvida något funnes att erinra mot ett sådant utbyte, dervid
det årliga anslaget, med hänsyn till ofvannämnda medelvärde, syntes
mig böra bestämmas till ett jemnadt belopp af 1,785 kronor.

Med anledning häraf har kanslern öfverlemnat yttranden dels af nuvarande
innehafvaren af skytteanska lärostolen, professorn Oscar Alin,
som förmält sig icke hafva något mot berörda förslag att erinra, dels
ock af f. d. statsrådet P. J. von Ehrenheim, hvilken å vårdarnes för
den skytteanska institutionen vägnar likaledes förklarat, att de icke
hade något att invända mot förslagets antagande.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit får jag i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med uteslutande ur riksstaten af omförmälda förslagsanslag å 1,800
kronor, bevilja såsom ersättning för spanmålsindelning, tillkommande
professor skytteanus, ett årligt belopp af 1,785 kronor.

Uti en af universitetskanslern öfverlemnad framställning an- [3.]
gående åtskilliga behof för universitetet i Lund har det större akade- Anatomiska
miska konsistoriet derstädes, bland annat, förnyat eu tomt gjord an- i Lund
hållan om förhöjning af årsanslaget till den anatomiska institutionen.

Härom har institutionens föreståndare anfört följande:

Behofvet af tillökning i anslaget vore till stor del framkalladt af
de ökade utgifter, som numera jemlikt nådiga brefvet den 16 oktober
1885 drabbade institutionen för transport m. m. af lik, som tillfölle
anatomisalen. Genom detta bref hade nemligen, i anledning af underdåniga
besvär af en kronofogde deröfver, att kanslern i likhet med
universitetets drätselnämnd vägrat låta utbetala vare sig ersättning för
skjutskostnad och traktamente åt fjerdingsmän, som på kronofogdens
befallning medföljt vid vissa liks forsling till närmaste jernvägsstation,

4 Åttonde hufvudtiteln.

hvarifrån liken vidare skulle försändas till Lund, eller för kostnad fölen
likkista åt ett af liken, blifvit i nåder föreskrifvet, att enär kronofogden
för likens transporterande icke vidtagit andra eller kostsammare
åtgärder än som för transportens trygghet varit behöfliga, samt forslande
af lik för anatomiska behof icke kunde hänföras till åligganden, som
fjerdingsman utan särskild ersättning vore skyldig att fullgöra, skulle
de fordrade beloppen af universitetets medel utbetalas. Eftersom universitetet
icke egde några medel för betäckande af dessa utgifter, blefve
ställningen för institutionen ganska brydsam, så snart det oundvikliga
förhållandet inträffade, att anslaget vore förbrukadt före årets
slut. Af ifrågavarande anslag bestriddes, utom utgifterna för anskaffande
af lik och dessas begrafning, kostnaderna för renhållning, gasoch
vatten-förbrukning, bränsle, underhåll af förbrukningspersedlar och
af materiel, såsom bord, stolar, instrument och dylikt, hvartill komme
inköp af de kostsamma glaskärl och ställningar samt förvarings- och
preparerings-vätskor, som erfordrades för samlingarna. Att en verkligt
omtänksam och nästan småaktig sparsamhet med institutionens medel
blifvit iakttagen och fortfarande iakttoges, derom vittnade dess räkenskapers
särskilda poster. Det vore uppenbart, att den för en institution
behöfliga tekniska och vetenskapliga utrustningen icke stode i direkt
förhållande till antalet af de studerande, som begagnade sig af densamma.
Att de nya anatomiska institutionerna i Stockholm och Upsala,
som vore försedda med nutidens alla hjelpmedel och beqvämligheter,
i vissa hänseenden, såsom beträffande upplysning, uppvärmning m. m.,
hade större driftkostnader än institutionen i Lund, som hade att utföra
samma arbete i trånga och tarfligt utrustade lokaler, måste visserligen
medgifvas. Öfriga driftkostnader stälde sig emellertid något så när lika.
Hvad utgifterna för liken (under senaste läsåret 58 till antalet) beträffade,
blefve desamma hädanefter i Lund betydliga, så snart man
hade förmånen af eu någorlunda riklig tillförsel, ty liken utgjordes
till största delen af lik efter sjelfspillingar från skånska landsbygden,
under det att anatomisalarne i Stockholm och Upsala
hufvudsakligen finge sina dissektionsföremål från Stockholm. Årsanslaget
för anatomiska institutionen i Lund borde alltså rimligtvis
icke mycket understiga anslagen för de motsvarande institutionerna i
Upsala och Stockholm. — I Upsala utgjordes årsanslaget af 3,500 kronor
jemte 13 famnar ved in natura, hvartill komme derstädes brukliga
dissektionsafgifter. Dessutom hade denna institution gång efter annan
erhållit extra anslag äfven från andra håll. Slutligen utginge årligen
till histologisk materiel ett belopp af 650 kronor, ehuru detta icke

Åttonde liufvudtiteln.

direkt vore synligt i utgiftsstaten. ■—-1 Stockholm hade utgifterna för den
anatomiska institutionen hittills bestrid ts från karolinska institutets
allmänna anslag. Då nu för densamma begärts ett särskild! årsanslag,
så vore icke afsedt att dermed betacka kostnaderna för bränsle, gas
och vatten m. m., hvilka fortfarande skulle utgå ur det allmänna anslaget.

Äfven här erlades dissektionsafgifter, hvilka till största delen komme
institutionen till godo. — I Lund hade institutionen ett årsanslag af 1,800
kronor och emottoge från universitetets allmänna fonder årligen två
famnar ved till auditoriets eldning. Till histologiska institutionen utginge
sedan några år tillbaka från statsverket 750 kronor.

Med åberopande af den sålunda lemnade utredningen har konsistoriet
anhållit, att anslaget för ifrågavarande institution måtte varda
höjdt med 1,700 kronor, hvarigenom det komme att uppgå till 3,500
kronor. Och har kanslern härtill förordat bifall.

Då den begärda tillökningen synes mig vara af behofvet påkallad,
får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att bevilja förhöjning i det årliga anslaget till materielen
vid den anatomiska institutionen i Lund från 1,800 kronor till 3,500
kronor, eller med 1,700 kronor.

Sedan föreståndaren för den nya fysiologiska institutionen i Lund [Ä-]
anmält, att denna institution icke kunde undvara biträde af en amanuens institutionen
och en vaktmästare, har det akademiska konsistoriet anhållit om ut- * Lund.
verkande af härtill erforderliga anslag. Till arfvode åt amanuensen,
hvilken i afseende å bildning och föregående studier måste innehafva
de egenskaper, att han kan gå föreståndaren tillhanda vid förberedandet
och utförandet af föreläsnings- och andra experiment, begäres det för
amanuenser vid universitetet vanliga beloppet 500 kronor. För vaktmästaren,
som borde vara en i snickareslöjd någorlunda förfaren man
och som finge en jemförelsevis trägen och ansvarsfull tjenstgöring, har
aflöningen ansetts böra upptagas till 600 kronor, hvilket belopp vaktmästarne
vid de flesta af universitetets öfriga institutioner redan åtnjuta.

Då biträde af amanuens och vaktmästare måste för fysiologiska
institutionen vara nödigt, och mot de föreslagna aflöningsbeloppen anmärkning
icke synes kunna göras, får jag, i öfverensstämmelse med
hvad universitetskanslern jemväl tillstyrkt, i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att höja det ordinarie
anslaget till fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund från

1,500 kronor till 2,600 kronor och således bevilja ytterligare 1,100

6 Åttonde hufvudtiteln.

kronor, deraf 500 kronor till arfvode åt en amanuens och 600 kronor
såsom arfvode åt en vaktmästare.

[5.] Vidare har det akademiska konsistoriet i Lund förnyat en flera

institutionen gånger förut framstäld begäran om anslag till arfvode åt en amanuens
i Lund. vid den geologiska institutionen. Uti sin till konsistorium år 1885 ingifna
framställning rörande behofvet af detta anslag har institutionens
föreståndare lemnat följande utredning:

Allt sedan geologiska institutionen år 1867 utbröts från den zoologiska
och öfvertog de ej obetydliga samlingar af pabeontologiskt och
delvis äfven geologiskt innehåll, som förut förvarats tillsammans med
de zoologiska samlingarna, hade förstnämnda institutions museum årligen
betydligt ökats dels genom inköp dels genom gåfvor, som från
mångahanda håll kommit detsamma till del. För dessa ofta vidlyftiga
samlingars ordnande och etiketterande hade vid museet endast funnits
en person, nemligen föreståndaren; och som denne omöjligen kunnat
medhinna detta arbete, hade han för det nödvändigaste måst söka hjelp
hos för saken intresserade studerande, som frivilligt och utan ersättning
dervid biträdt. Sedan 1873 hade visserligen vid institutionen funnits
anstäld en .extra ordinarie amanuens. Men som denne ej åtnjutit
något arfvode, hade af honom knappast kunnat begäras annat arbete
än sådant, som varit honom af någon nytta i och för hans studier,
under det att föreståndaren måst använda så mycket han kunnat af sin
egen tid åt det mera mekaniska arbetet. Om derför museets samlingar
ingalunda befunnes ordnade på det sätt, som önskvärdt vore, så härrörde
detta visserligen i betydlig mån af det otillräckliga utrymme,
hvaröfver museet disponerade. Men en i hög grad dertill bidragande
omständighet vore äfven, att arbetskrafterna vid museet vore för ringa.
Denna olägenhet, som blifvit allt mera känbar ju mera samlingarna
ökats, skulle väsentligen minskas om en ordinarie amanuens blefve vid
institutionen anstäld.

Med anledning af berörda, utaf universitetskanslern jemväl förordade
anhållan tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning om beviljande af ett årligt anslag af 500
kronor till arfvode åt en amanuens vid geologiska institutionen i Lund,
hvarigenom det ordinarie anslaget till institutionen komme att ökas från

1,000 kronor till 1,500 kronor.

[6.] I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har bibliotekarien vid

^biblioteket i" universitetsbiblioteket i Lund Elof Tegnér gjort framställning, bland

Lund.

Åttonde hufvudtiteln.

annat, om förhöjning i det för nämnda bibliotek uppförda anslag till
materielen och dervid anfört följande:

Anslaget vore i staten för universitetet upptaget till 16,100 kronor.
Detta belopp torde väl egentligen vara afsedt att bestrida utgifter för
böckers inköp och bindning samt för smärre expenser, såsom skrifmaterialier,
fraktkostnader in. in. I brist på andra tillgångar hade emellertid
detta anslag, som i och för sig vore otillräckligt, måst anlitas
äfven för större utgifter af annat slag. En sådan utgift vore kostnaden
för inlösen, till ett årligt belopp af 750 kronor, af ett antal exemplar
af Lunds universitets årsskrift, Indika exemplar användes till bytesmedel
med främmande universitet. Sedan äldre tider både denna lösesumma,
bestämd genom öfverenskommelse med årsskriftens bestyrelse, ingått i
årsskriftens budget; och utan detta bidrag torde universitetets nämnda
vetenskapliga organ icke kunna utgifvas till samma omfattning som hittills.
Då årsskriftens användande såsom bytesmedel skedde för hela universitetets
räkning, syntes det obilligt, att bland dess institutioner biblioteket
ensamt skulle vidkännas kostnad för årsskriftens publicering. 1 Upsala
funnes ingen dylik för universitetsbiblioteket betungande öfverenskommelse.
En annan ännu större utgiftspost vore kostnaden för biblioteksbyggnadens
uppvärmning, värmeledningens underhåll, eldarens aflöning m. in.
Denna kostnad, hvilken, enligt hvad erfarenheten visat, icke torde komma
att understiga 1,200 kronor årligen, hade hittills utgått ur anslaget till
materielen. Äfven i detta afseende befunne sig universitetsbiblioteket i
Upsala i en lyckligare ställning. I 1885 års stat vore för detta bibliotek
uppfördt ett anslag af 1,500 kronor till bränsle och maskinistaflöning;
och redan förut hade ett motsvarande belopp utgått ur reservfonden,
hvarjemte biblioteket af ålder erhölle tio famnar ved in natura — allt
förmåner, som biblioteket i Lund saknat och saknade. Årsanslaget
måste starkt anlitas för böckers inbindning, hvilken varit mycket försummad,
samt för prenumeration å vetenskapliga tidskrifter. Af de
anslagna 16,100 kronor åtginge för dessa ändamål omkring 11,000 kronor
årligen. Då härtill lades de nyssnämnda beloppen, uppgående till nära

2,000 kronor, vore återstoden uppenbaid alldeles otillräcklig för inköp
af nyutkommande icke-periodisk litteratur, komplettering af äldre bristfälliga
arbeten samt bestridande af tillfälliga utgifter.

På dessa grunder har bibliotekarien anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes anvisa medel till bestridande, utan att bibliotekets anslag
belaöfde dermed betungas, af ofvan omförmälda kostnader för bibliotekets
uppvärmning och för inlösen af Lunds universitets årsskrift, till ett

8 Åttonde hufvudtiteln.

sammanlagdt belopp af 2,000 kronor årligen, att utgå intill dess bibliotekets
anslag till materielen kunde varda höjdt med motsvarande belopp.

Till denna framställning bär så väl det akademiska konsistoriet som
universitetskanslern uti afgifna utlåtanden tillstyrkt nådigt bifall.

De två utgiftsposter, hvilka i bibliotekariens framställning omnämnas,
taga i anspråk så stor del af det knappa biblioteksanslaget, att
detsamma derigenom uppenbarligen blir för sitt egentliga ändamål otillräckligt.
Det
å universitetets stat uppföra ett särskilt anslag. Ändamålet vinnes
enklare och lika väl, om, såsom bibliotekarien äfven antydt såsom en
framtidsönskan, bibliotekets materialanslag höjes med motsvarande belopp,
på det att ofvan omförmälda utgifter må kunna bestridas af detta anslag
utan att göra intrång på det belopp, som är beräknadt för de behöfliga
bokinköpen. Jag anser mig derför böra tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja förhöjning i bibliotekets årsanslag
till materielen med 2,000 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Uti två till universitetskanslern ingifna skrifvelse]-, hvilka af
[7.] kanslern jemte eget utlåtande till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats, har
anatomiska lärarekollegiet yid karolinska mediko-kirurgiska institutet gjort framinstitutionen
ställningar, bland annat, om särskilda anslag till materiel för den ana lituteTsamt^0m^a

instjtutionen och den kirurgiska kliniken, om förhöjning af
förhöjning af institutets så kallade allmänna materialanslag samt om betäckande af
dmateriaian- en blist ’ sistnämnda anslag för åren 1886 och 1887. Då dessa anslagssiage.
t. poster äro nära beroende af hvarandra, torde berörda framställningar
lämpligen böra behandlas i ett sammanhang.

Beträffande den anatomiska institutionen har lärarekollegiet andragit
följande: kostnaderna för denna institutions materiela behof hade oafbrutet
ökats,. hufvudsakligen i följd deraf att, för beredande af större
tillgång på lik, sadana under de sista åren anskaffats äfven från långt
bort belägna fängelser. År 1885 uppgingo utgifterna till 1,939 kronor
40 öre utom kostnaden för gas och vatten. Tillgången på det allmänna
anslaget medgaf då icke heller inköp af nödigt glas för museum. Läroverkets
fortgående utveckling och särskild! de numera fördelaktiga lokala
anordningarna å den anatomiska institutionen, hvilka lemnade de studerande
rikligare tillfällen än förut att tillgodogöra sig dissektionsmaterialet,
komme otvifvelaktigt att påkalla ytterligare ökning af detta ma -

Åttonde lmfvndtiteln.

terial och deraf härrörande stegring i kostnaden för så väl anskaffning
och transport af lik som förbrukningsartiklar vid sjelfva undervisningen.
För den patologiskt-anatomiska institutionen utginge materialanslag med

2,500 kronor för år, och lägre än till detta belopp torde icke de årliga
kostnaderna för den normal-anatomiska institutionens materiela behof
kunna beräknas.

Hittills hade sistnämnda institution för dessa behof varit hänvisad
till institutets s. k. allmänna materialanslag. Häraf förorsakade påkänningar
å detta anslag jemte den mängd andra behof, som i mån af
läroverkets utveckling måst af anslaget tillgodoses, hade gjort detsamma
så otillräckligt, att vid 1885 års slut derå uppstått en betydlig brist.
Het vore ock utom allt tvifvel, att dylika brister fortfarande skulle
uppstå, om icke antingen anslaget höjdes med ett belopp, svarande
mot den anatomiska institutionens ofvan beräknade årliga materialkostnader,
eller ock ett särskildt anslag af samma storlek anvisades för
tillgodoseendet af denna institutions behof. Vid valet emellan dessa
alternativ syntes företräde obetingadt böra lemnas det sistnämnda.
Utom det att i allmänhet det torde vara lämpligare att, der så ske
kunde, för hvarje särskildt ändamål bestämdes ett visst för behofvet
begränsadt, anslag, än att en rund större summa anvisades för en mängd
olikartade ändamål, kunde en institutions utgifter mera planmessigt
regleras, om tillgångarne vore på förhand bestämda.

På grund häraf har lärarekollegiet anhållit om utverkande af ett
årligt anslag å 2,500 kronor, afsedt särskildt för den anatomiska institutionens
materiela behof.

Angående den kirurgiska kliniken har anförts: att den mångsidiga
och hastiga utveckling, som den praktiska kirurgien på senare tider
vunnit i afseende på så väl undersöknings- som behandlings-metoder,
medfört behofvet af flera, mer eller mindre kostbara instrument och
apparater; att en tidsenlig undervisning i kirurgi numera icke vore
möjlig utan att lärarne hade tillgång till erforderlig materiel utredning,
omfattande de vigtigaste för öfningar och demonstrationer nödvändiga
modeller af hithöraride föremål; att institutet väl egde en ej obetydlig
samling kirurgiska instrument och bandager, som vore användbar för
undervisningen i den äldre kirurgiens historia, hvilken samling till största
delen sammanbragts genom skänker från skilda håll; men att bristande
tillgångar hindrat att genom inköp fullständiga densamma, hvarigenom
samlingen stannat långt efter vår tids fordringar; att sålunda för undervisningen
i den nyare kirurgiens instrument- och bandage-lära funnes
högst få, i vissa grenar inga modeller att tillgå; att institutet saknade

Bill. till Riksd. prof. 1887. 1 sand. 1 afä.

Åttonde hufvudtiteln.

medel till sitt förfogande för fyllande af detta behof, hvilket lärarne
sökt att i någon mån afhjelpa dels genom användandet af egna instrument
dels genom inköp för serafimerlasarettets räkning af ett och annat
mindre dyrbart sådant; att erfarenheten emellertid visat, att det icke
varit möjligt härigenom fylla denna brist på ett för undervisningen
tillfredsställande sätt, enär för denna fordrades mera af ifrågavarande
utrustning, än som den enskilde läkaren hade af nöden eller lasarettet
såsom sjukvårdsanstalt behöfde; samt att en icke ringa del af dylika
instrument och apparater, hvilka hvar och en af de studerande skulle
lära sig handtera och använda, vore att anse såsom förbrukningspersedlar,
hvilka efter längre eller kortare tid måste såsom utslitna kasseras och
ersättas af nya, ofta förbättrade och derigenom ej sällan dyrare.

Med åberopande häraf har lärarekollegiet anhållit om ett årligt
anslag af 500 kronor till anskaffande och underhåll af materiel för
undervisningen i praktisk kirurgi.

Vidkommande institutets allmänna materialanslag har lärarekollegiet
först meddelat följande öfversigt af förhållandena med afseende å institutets
materiela behof och derför beviljade anslag under tiden efter år
1863. Före denna tid voro ifrågavarande behof icke större än att de
samtliga kunde bestridas af ett anslag uppgående i rundt tal till 4,800
kronor. Vid 1863 års Riksdag höjdes anslaget till 5,600 kronor. År
1868 beviljades med särskild hänsyn till de ökade utgifter, som förorsakades
af den då nyuppförda byggnaden för patologiskt-anatomiska och
kemiska institutionerna, eu tillökning i detta anslag af 1,551 kronor.
Slutligen blef samma anslag år 1874 höjdt till sitt nuvarande belopp
eller 10,000 kronor. Såsom ofvan antydts, bestriddes till en början af
detta anslag jemväl alla materialomkostnader för de särskilda institutionerna
vid läroverket. Dessa institutioners utveckling och nödvändigheten
att åt deras verksamhet gifva större omfång och mångsidighet
gjorde emellertid, att åt den ena efter den andra bereddes särskilda
anslag. Så anvisades åren 1870 och 1872 till patologiskt-anatomiska
institutionen tillsammans 2,500 kronor årligen. Likaledes beviljades
årliga anslag: 1876 för fysiologiska institutionen med 1,500 kronor,
1879 för histologiska institutionen med 1,000 kronor, 1881 för kemiska
institutionen med 1,500 kronor och för medicinska kliniken med 500
kronor samt 1886 för hygieniska institutionen med 500 kronor. I syfte
att frigöra det allmänna materialanslaget från de betungande och oundvikliga
utgifter, som drabbade detsamma för anatomiska institutionen,
och för att bereda tillfälle så väl åt denna som åt kirurgiska kliniken
att på vederbörligt sätt tillgodose sina materiela behof, hade lärare -

Åttonde hufvudtiteln. H

kollegiet nu begärt särskilda anslag för dessa institutioner. Om sådana
anslag blefve beviljade, komme det allmänna materialanslaget lör framtiden
icke att belastas med utgifter för andra institutioner än de rättsmedicinska
och farmakologiska afdelningarna samt en del kliniker, å
hvilka senare de materiela omkostnaderna för undervisningen, blefve
både sällsynta och af relativt ringa betydelse. Af nyss nämnda institutioner
vore särskild! den rättsmedicinska i behof af penningunderstöd.
Institutionens nuvarande föreståndare hade ock framhållit dels den känbar
bristen på flerahanda nödvändiga förbrukningsartiklar och dels
saknaden af erforderliga instrument och apparater. Äfven den farmakologiska
institutionen vore, i följd af den möjlighet, som nu erbjöde sig
att tillgodogöra de rikhaltiga samlingar densamma egde och som hittills
af brist på utrymme måst magasineras, i behof af högre anslag än
hittills. Men huru önskvärd! det än kunde vara, att dessa institutioner
erhölle sina särskilda anslag, ville lärarekollegiet icke sätta sådant i
fråga, innan ytterligare erfarenhet vunnits rörande storleken af de här
förefintliga behofven, utan torde dessa institutioner tills vidare få åtnöjas
med hvad som kunde dem bestås från det allmänna materialanslaget.

Lärarekollegiet har vidare, med ledning af ett upprättadt och
framställningen bifogadt sammandrag af institutets utgifter under åren
1881—1885 samt en del af 1886, sökt lemna en, så vidt sig göra läte,
fullständig utredning om det minsta belopp, hvartill det allmänna materialanslaget
måste uppgå för de nödvändigaste behofvens fyllande.
För åstadkommande af större öfverskådlighet- hafva härvid de olika
utgifterna blifvit sammanförda till följande hufvudgrupper:

l:o. De institutioner, för hvilka icke särskilda anslag ännu ifrågasatts:

Med hänseende särskildt till hvad ofvan anförts rörande de rättsmedicinska
och farmakologiska institutionerna torde de sammanlagda
årliga omkostnaderna för dessa samt för de ofvanberörda klinikerna
icke kunna beräknas lägre än till 1,000 kronor.

2:o. Uppvärmning och ventilering :

Kostnaderna för anskaffande af bränsle hade under åren 1881 — 1885
vexlat mellan 2,390 kronor och 3,870 kronor. Under år 1885 inköptes
för institutet 98 famnar barrved och 25 famnar björkved samt 714 tunnor
stenkol och koks. Under år 1886 hade anskaffats 120 Va famnar barrved
och 27 famnar bjöidcved samt beräknades behofvet af stenkol och koks till
2,100 tunnor. Denna ofantliga stegring i förbrukningen af kol berodde icke
blott derpå, att undervisningslokalernas storlek vid institutet genom den

12 Åttonde hufvudtiteln.

nya byggnadens tillkomst flerdubblats, utan äfven derpå att för uppvärmningen
och ventileringen af denna byggnad de härför afsedda apparater
måste hållas i oafbruten verksamhet från bittida på morgonen till sent
på aftonen, hvarjemte den starka luftvexling^!!, som vore så nödvändig
särskild! på anatomisalarne, i högst väsendtlig mån bidroge att öka
bränsleåtgången. Enligt beräkningen skulle kostnaderna under denna
hufvudrubrik år 1886 komma att uppgå till 5,359 kronor 85 öre. Då
emellertid vedprisen under detta år måste betraktas såsom ovanligt låga,
och stor sannolikhet förefunnes, att i en ganska nära liggande framtid
stegring i dessa pris komme att inträffa, kunde de årliga utgifterna
under denna rubrik icke beräknas lägre än till 6,000 kronor.

3:o. Gasförbrukning:

Inom institutet användes gas dels till belysning, dels till drifvande
af den motor, som erfordrades för den elektriska belysningen å de
fysiologiska och histologiska institutionerna, samt dels i stor omfattning
såsom brännmaterial vid laboratorierna. Det läge alltså i sakens natur,
att den betydande lokala utvidgningen vid institutet måst framkalla en
betydligt ökad gasförbrukning. Åtgången af gas, som för hela år 1885
utgjorde 7,883 kubikmeter, deraf 6,065 för belysning och 1,818 för
kokning, hade under 1886 års förra hälft uppgått till 6,702 kubikmeter.
Kostnaden för gas, som under åren 1881—1885 vexlat mellan 1,312 och
1,700 kronor och år 1885 utgjorde 1,508 kronor, hade under 1886 års
förra hälft uppgått till 1,275 kronor 15 öre och komme enligt all
sannolikhet att innan årets slut uppgå till omkring 2,500 kronor; och
torde den framtida årliga utgiften å samma post icke kunna beräknas
lägre än till samma belopp, eller 2,500 kronor.

4:o. Vattenförbrukning:

I än högre grad än å någon af de båda närmast föregående
posterna hade stegring inträffat å den nu ifrågavarande. Utgifterna
för vattenförbrukning, som under åren 1881—1885 vexlat mellan 197
och 237 kronor, hade under 1886 års tre första qvartal uppgått till 774
kronor 15 öre och komme enligt all sannolikhet att vid årets slut.
uppgå till 1,048 kronor 15 öre. Det, läge för öppen dag, att en del af
de undersökningar och arbeten, som utfördes vid institutet, påkallade
en ständig och ytterst riklig tillgång på vatten. Särskildt vore detta
fallet med de arbeten, som utfördes å anatomisalarne, den patologisktanatomiska,
den rättsmedicinska och den kemiska institutionen. Hittills
hade vattenförbrukningsafgiften vid institutet likasom vid andra bygg -

Åttonde hufvudtiteln. 13

nåder i hufvudstaden erlagts i förhållande till antalet rum i byggnaderna,
oberoende af den qvantitet vatten som förbrukats. För att utöfva en
kontroll öfver den vattenkonsumtion, som egde rum å institutionerna,
hade vattenledningsstyrelsen nyligen låtit uppsätta vattenförbrukningsmätare,
och hade på förfrågan upplysts, att afsigten härmed vore att
för framtiden taxera institutet för den förbrukade vattenqvantiteten i
stället för såsom hittills efter rumantalet. Den redan vunna erfarenheten
visade, att en dylik taxering blefve icke obetydligt kostbarare för
institutet än den tillförne använda. Institutets förvaltningsnämnd hade
visserligen trädt i underhandling med vederbörande för träffande af
öfverenskommelse om erhållande för institutet af så förmånliga vilkor
som möjligt härutinnan. Men då i allt fall icke någon synnerlig besparing
härigenom torde vara att vinna, och då det vore hardt nära
omöjligt att vid de omförmälda arbetena vid institutet i någon mån
begränsa vattenförbrukningen, ansåge lärarekollegiet den årliga utgiften
å denna post böra beräknas till 1,000 kronor.

5:o. Renhållning och hvad dermed egen sammanhang:

Att, med den betydande omfattning institutets byggnader och tomt
egde, utgifterna icke blott för renhållningen inom hus utan äfven för
gårdens och gatans skötsel, gräsplanernas och parkens vård, gångarnes
grusning, snöskottning och snökörning, bortskaffande af sopor och afskräde
m. m. skulle blifva ganska, betydande, kunde icke väcka förundran.
Enligt redogörelsen hade kostnaderna under denna post vexlat mellan
459 kronor 33 öre och 927 kronor 25 öre. Då utgifterna för ifrågavarande
ändamål i medeltal kunde antagas blifva temligen oförändrade,
ansåges det årliga utgiftsbeloppet å denna post böra upptagas till 600
kronor.

6:o. Underhäll och, hvad dermed egen sammanhang:

Utgifterna å denna post — omfattande lagningar och mindre,
tillfälliga reparationer, anskaffande af en och annan nödvändig möbel
och inventariipersedel, brandförsäkringsafgift, sotningsafgift m. m. —
hade under åren 1881—1885 vexlat mellan 79 kronor 69 öre och 582
kronor 19 öre. Hit hänförliga utgifter, hvilka i anseende till lokalernas
samt inventariernas och möblernas betydande tillökning snarare, måste
ökas än minskas, och till hvilka årsafgiften för den vid institutet införda
telefonledningen, uppgående till 250 kronor, också lämpligen torde kunna
hänföras, syntes icke böra beräknas lägre än till ett årligt belopp af
800 kronor.

14 Åttonde hufvudtiteln.

7:o. Boktryck och skrifmaterialier:

Med den utvidgning, som lärarekollegiet numera erhållit, i följd
deraf att samtlig^ professorer vid institutet finge deltaga i afgörandet
af alla läroverkets angelägenheter, blefve det ej sällan nödvändigt, att,
innan mera omfattande förslag förelädes till behandling i lärarekollegiet,
dessa mångdubblades vare sig genom vanligt tryck eller öfvertryck.
Kostnaderna härför vore icke obetydliga, och då härtill komme utgifterna
för annonser om lediga tjenstår, tryckning af formulär af flerahanda
slag, läseschemata m. m., torde de årliga utgifterna under denna
post icke höra upptagas lägre än till 500 kronor.

8:o. Tillfällig uppassning o. d.:

Då vid institutet icke funnes att tillgå andra vaktbetjente med aflöning
å stat än de, som hade anställning vid vissa af institutets särskilda
afdelningar, och desse betjente i allmänhet vore af sin verksamhet
fullt upptagna, måste medel finnas att tillgå för erhållande af äfven
i öfrigt erforderligt vaktmästarebiträde. Sådant biträde vore nödvändigt
vid lärarekollegiets och förvaltningsnämndens sammanträden, för kringbärande
af kallelser till sammanträden m. m. Portvakt vid institutet
kunde ej undvaras. Vid föreläsningarna å de institutioner, som saknade
vaktmästare, måste uppassning af tillfälliga biträden bestridas.
För eldningen af varmluftsapparater i. byggnaden för de patologiska och
kemiska institutionerna hade under denna post utgått 500 kronor årligen,
och för aflönande af ett biträde åt eldaren i nya byggnaden hade,
på det denna eldare måtte få ledighet åtminstone under måltidsstunderna,
måst anslås ett belopp af 180 kronor efter år räknadt. Kostnaderna
under denna post, hvilka under åren 1881—1885 vexlat mellan
834 kronor 42 öre och 868 kronor 02 öre, beräknades under år 1886
komma att uppgå till 1,049 kronor. Då någon nedsättning i de i sjelfva
verket obetydliga arfvoden och gratifikationer, som sålunda lemnades
för dessa mångahanda bestyr, ej vore möjlig, torde de årliga utgifterna
under denna post icke kunna beräknas lägre än till 1,000 kronor.

9:o. Biblioteket:

Under åren 1882—1885 hade kostnaderna härför vexlat mellan
1,688 kronor 91 öre och 2,065 kronor 92 öre. Den för år 1881 i redogörelsen
upptagna låga siffra, 40 kronor 59 öre, berodde derpå att, med
hänseende till materialanslagets otillräcklighet, den öfriga kostnaden
för bokinköpen detta år, 1,073 kronor 73 öre, betäckts genom enskilda

Åttonde hufvudtiteln.

medel. Med synnerlig svårighet hade emellertid kostnaderna för bokinköpen
under dessa år kunnat begränsas till ofvan angifna belopp,
och sådant hade icke skett utan verkligt men för institutets bibliotek.
Detta, hvilket vore det enda som i större omfattning representerade
den medicinska litteraturen i hufvudstaden, borde otvifvelaktigt vara
försedt med åtminstone de mera betydelsefulla arbeten, som i vår tid
utkomme så väl i medicinens specialgrenar som i medicinen i allmänhet.
Den lifiiga och storartade verksamhet, som på den medicinska
litteraturens område egde rum, och de ofta höga plus, som denna litteraturs
alster betingade, hade föranledt, att denna nödtvungna begränsning
af utgifterna stält biblioteket i flere hänseenden efter sin tid.
Särskildt kunde framhållas de olägenheter, som vore en följd deraf, att
tillgångarne icke medgifvit komplettering af här och hvar i bokförrådet
befintliga defekta arbeten, samt deraf, att tillgång på nutidens rikhaltiga
och betydelsefulla tidskriftslitteratur endast ofullständigt kunde beredas.
För att biblioteket på ett om än ganska anspråkslöst sätt måtte kunna
fylla sin uppgift, ansåge lärarekollegiet de årliga kostnaderna å denna
post icke kunna nedbringas under 2,500 kronor.

Häraf framginge, att, äfven om de af institutet begärda särskilda
anslag till anatomiska institutionen och kirurgiska kliniken anvisades,
och all möjlig begränsning af utgifterna under hvar och eu af ofvan
upptagna hufvudrubriker åstadkommes, den årliga kostnaden för institutets
under dessa rubriker omförmälda materiela behof måste uppgå
till 15,900 kronor och således med 5,900 kronor öfverstiga det nuvarande
anslaget. På grund häraf har lärarekollegiet anhållit, att nådig
proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande från och med år
1888 af en årlig förhöjning med 5,900 kronor i institutets nuvarande
materialanslag.

Men på samma gång lärarekollegiet hoppades, att eu sådan framställning
skulle vinna bifall, och att derigenom institutets framtida ekonomiska
ställning blefve betryggad, kunde lärarekollegiet icke utan synnerlig
oro motse de svårigheter, som mötte för att få institutets ekonomiska
förhållanden reglerade under åren 1886 och 1887. På sätt af
den bilagda redogörelsen framginge, komme redan vid 1886 års slut
att å allmänna materialanslaget uppstå eu brist af öfver 8,000 kronor.
Bristens storlek funne sin förklaring redan deraf att, då utgifterna år
1883 — det sista då anslaget räckte för sitt ändamål — utgjorde å
posterna ved 2,765 kronor, gas 1,316 kronor 70 öre, vatten 227 kronor
och biblioteket 1,810 kronor, hade utgifterna å samma poster år 1886
uppgått till respektive 5,359 kronor 85 öre, 2,500 kronor 15 öre, 1,048

Åttonde hufvudtiteln.

[8.]

Angående ersättning
för
afkomst af
hemmanet
Stoeke n:o 2.

kronor 15 öre och 2,071 kronor 15 öre, hvilket innebure en tillökning
ensamt å dessa poster af 4,860 kronor 60 öre. Enär ej heller under
år 1887 något särskildt anslag för den anatomiska institutionens behof
vore att påräkna, och någon inskränkning i utgifterna under den närmaste
tiden icke torde vara möjlig, uppstode vid detta års slut likaledes
en brist uppgående till enahanda belopp eller 8,000 kronor. Då emellertid
dessa medel vore oundgängligen nödvändiga för uppehållandet af
institutets verksamhet, har lärarekollegiet hemstält, att åtgärder måtte
vidtagas, på det att institutet måtte för hvartdera af åren 1886 och
1887 erhålla ett tilläggsanslag för sina materiela behof af 8,000 kronor.

Samtliga dessa framställningar har kanslern till bifall förordat.

Af hvad sålunda blifvit anfördt och utredt torde vara ådagalagdt,
att förhöjning af institutets anslag till materiel är alldeles nödvändig.
I likhet med lärarekollegiet anser jag lämpligast, att särskilda
anslag bestämmas för anatomiska institutionen och kirurgiska
kliniken. Då emellertid utgifterna för den förra, enligt den lemnade
redogörelsen, under de senaste sex åren i medeltal ej öfverstigit 2,000
kronor, bör anslaget för densamma kunna inskränkas till detta belopp.
På grund häraf får jag — under anhållan att längre fram, vid redogörelse
för de å extra stat erforderliga anslag, få återkomma till frågan
om betäckande af bristen i institutets anslag för åren 1886 och 1887
— nu i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen göra framställning om beviljande för karolinska institutet
af årliga anslag till materielen vid anatomiska institutionen med 2,000
kronor och vid kirurgiska kliniken med 500 kronor äfvensom förhöjning
med 5,900 kronor i årliga beloppet af institutets så kallade allmänna
materialanslag; kommande härigenom det nuvarande anslaget
till institutet, 134,950 kronor, att ökas med 8,400 kronor till 143,350
kronor.

Allmänna läroverken.

Hos Eders Kongl. Maj:t har lärarekollegiet vid allmänna läroverket
i Östersund i underdånighet anhållit, att i anseende till olägenheter,
som uppstode derigenom att i de åt rektor, två lektorer och två adjunkter
vid läroverket anslagna löner inginge tillsammans 265 kubikfot korn,
utgörande årliga arrendet för förra rektors- och kollegaboställena Stocke
n:r 2 om lfa mantal i Frösö socken af Jemtlands län, kronan måtte
öfvertaga den ifrågavarande arrendespanmålen och vederbörande lärare
i stället få uppbära sina löner till ''hela beloppet i penningar enligt
gällande aflöningsstat,. Till stöd för ansökningen bär hufvudsakligen

Åttonde lmfvudtiteln.

andragits, att de lärare, i hvilkas löner spanmålen inginge, lede eu icke
obetydlig förlust genom att uppbära densamma i stället för deremot
beräknadt belopp å stat, enär spanmål numera mycket fallit i pris;
samt att den kontanta delen af lärarnes aflöning utfölle hvar tredje
månad under löpande året, hvaremot spanmålslöntagarne måste vänta
till slutet af februari månad påföljande år, innan den arrendespanmål,
som inginge i det föregående årets aflöning, finge uppbäras, hvarefter
ännu någon tid åtginge, innan spanmålen kunde på antagliga vilkor
försäljas.

Öfver denna ansökning har infordradt utlåtande afgifvits af kammarkollegium
och statskontoret, dervid dessa myndigheter anfört: att
nämnda hemman, som i jordeboken upptoges under rubriken: kronohemman
under allmän disposition, blifvit, på grund af Kongl. Maj:ts
resolution den 3 april 1674 angående upprättande af Frösö skola och
der anstälde lärares förseende med behöfliga boställen och genom den
27 november 1680 faststäld afhandling med kyrkoherden i Offerdag
prosten Z. Plantin, som då egde hemmanet, emot vederlag af kronojord
inom Offerdals socken tillbyta kronan och underlagdt förenämnda
skola såsom boställe åt lärarne derstädes, af hvilka rektor då innehade
hälften af hemmanet och skolans tre kolleger hvar sin lika stor del af
den andra hälften; att, sedan till följd af nådiga brefvet den 20
maj 1846 Frösö skola förflyttats till staden Östersund, hvarest ett nytt
elementarläroverk inrättats, hemmanet Stocke, jemlikt nyssnämnda nådiga
bref och senast den 17 juni 1881 meddelad föreskrift, vore i sin
helhet utarrenderadt intill den 1 maj 1902 mot årligt arrende af 265
kubikfot korn; att hemmanets afkastning vore, i enlighet med de alltsedan
år 1858 vid upprättandet af staten för Östersunds allmänna läroverk
följda grunder, sålunda fördelad, att deraf utginge till:

rektor ................................................ 109 kubikfot 1 kanna

en lektor .......................................... 72 » 8 kannor

en d:o .......................................... 27 » 7 »

en adjunkt....................................... 27 » 7 »

en d:o ....................................... 27 » 7 »

summa 265 kubikfot;

att denna spanmål vore inräknad i rektors och öfriga lärares löner
med ett efter 2 kronor 10 öre beräknadt värde för kubikfoten; att
Eders Kongl. Magt i sammanhang med det den 17 juni 1881 meddelade
beslutet om hemmanets utarrendering anbefalt domkapitlet i Hernösand
att från rektor och lärare infordra yttrande, huruvida från deras

Bih. till Riksd. prof. 1887. 1 sand. 1 afä. 3

Åttonde liufvudtiteln.

sida hinder mötte för hemmanets indragning till statsverket mot det
att såsom ersättning för afkastningen deraf åt dem hvardera ansloges
de penningebelopp, hvartill enligt läroverkets stat berörda afkastning
biifvit beräknad; samt att, sedan yttranden i detta hänseende afgifvits
af rektorn A. Sundberg, lektorerne L. O. Hammargren och J. E. Dalén
samt adjunkterne N. D. Augustin och N. M. Jonsson, Eders Kong!.
Maj:t enligt nådigt bref den 7 oktober 1881 förklarat ärendet för det
dåvarande icke till annan åtgärd föranleda, än att domkapitlet anbefaldes
att i de fullmagter, som derefter utfärdades för lärare vid Östersunds
läroverk, tills vidare införa det vilkor, att den utnämnde skulle
vala skyldig att underkasta sig den förändring i löneförmåner, som

kunde blifva en följd af ofvannämnda hemmans indragning till statsverket.

Under, åberopande af hvad sålunda förekommit och de i ansökningen
. angifva skäl, hafva kammarkollegium och statskontoret, jemte
upplysning tillika att 1884 och 1885 årens markegångspris å korn inom
Jemt!ands markegångsdistrikt utgjorde, det förra 1 krona 61 öre och
det senare 86 öre för kubikfoten, förordat ansökningen samt hemstält:
att Eders Kong!. Maj:t täcktes förordna, att hemmanet Stoeke måtte
till statsverket indragas och arrendet förklaras böra ingå bland statsverkets
inkomster, »arrendemedel»; att vederbörande lärare måtte såsom
anönmgsfyllnad. tilläggas de belopp, hvartill för eu hvar af dem hemmanets
afkastning vore i läroverkets stat beräknad eller

för	rektor.............		kronor 11	öre
»	en lektor .........		» 88	»
»	» d:o ...............		» 17	»
»	» adjunkt............	........................... 58	» 17	»
»	» eko ............	........................... 58	» 17	»
		summa 556	kronor 50	öre

samt att förhöjning af anslaget till de allmänna läroverken med nyssnämnda
belopp måtte beredas.

i ^ ®“re |^enr var sällsynt, att lärare vid statens läro år

° sihöllo det hela eller en del af sin aflöning genom afkastningen
af åt dem upplåtna hemman. Detta aflöningssätt har redan länge ansetts
olämpligt. De flesta sålunda anslagna hemman hafva derför
emot lönefylln.ad åt lärarne biifvit till statsverket indragna, eu åtgärd,*
som naturligtvis bör utsträckas äfven till de återstående, i den män det
åtel sig gorå utan förnärmande af någons rätt och för så vidt den handung,
hvarigenom hemmanet för ändamålet upplåtits, derför ej lägger hin -

Åttonde hufvudtiteln. 19

der i vägen. Då genom den nu ingifna ansökningen, som är biträdd
af alla de lärare, hvilkas rätt är af den ifrågasatta förändringen beroende,
ett tillfälle erbjuder sig att genast genomföra åtgärden vid
Östersunds läroverk, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att, på det att hemmanet Stocke må kunna vid
1887 års slut till statsverket indragas, och vissa lärare vid nämnda
läroverk från och med år 1888, i stället för arrendespanmål från hemmanet,
tillerkännas kontant fyllnad i sin aflöning, anslaget till allmänna
läroverken, nu 2,866,886 kronor, må höjas med 557 kronor till 2,867,443
kronor.

Pedagogier och folkskolor.

i det af statskontoret, på nådig- befallning, med anledning af eu [9.]
af Riksdagen år 1876 till Eders Kongl. Maj:t afbiten skrifvelse, den 31
december 1883 afgifna underdåniga utlåtande angående förändring i den tm åsumga
till vissa verk eller inrättningar in. in. utgående ersättning för indragna skolor ”>■ mrånte-
och tiondeanslag, har statskontoret anmält, bland annat,. att från
anslaget till pedagogier och folkskolor utginge godtgörelse för indragna
rånte- och tiondeanslag till skolorna i åtskilliga församlingar inom Kopparbergs
län, på sätt följande vid utlåtandet fogade specifikation utvisade.

	Ersättning i penningar utan förvandling.				P e	r s e d 1	a r				Ersätt-ningen har ut-
	För- sellön.	Summa.	Råg.	Korn.	Blandsäd.	Hafre.	Värde enligt 1869 års omsätt-ningspris.	gjort för år 1882 enligt räken-skaperna.
Kopparbergs län:	11	90	ii	90	59	5,					119		307	02	366	52
	9	52	9	52	79	3,33	39	6.67	—	—	—	—	301	86	311	38
		71	5	71	■17	6.	23	8,	—	—	—	—	181	12	203	73
	14	28 57	14	28		_	_	—	—	—	238	—	292	74	373	66
	18	13	57	8	9,25 2,15 6,85 1,19	8	9,2 5	—	—	202	3.	292	65	367	06
	8	94	8	94	10	66	3.98	5	1,08	40	8,6 0	233	37	272	80
	1	47	1	47	1	10	9,52	—	8,42	6	7,4 0	38	49	44	99
	7	79	7	79	39	33	1.69	—	—	32	7.24	220	65	254	76
	7	14	7	14	50	5,75	38	6,7 5	—	—	—	—	222	02	250	20
	3	72	3	72			—	—	—	—	61	9,79	76	23	97	31
	4	07	•1	07	_	_	—	_	—	—	67	8,05	83	41	106	45
	4	96	1	96	__	_	—	—	—	—	82	7.42	101	77	129	90
	2	08	2	08	_	_	_	—	—	—	34	5,85	42	54	54	30
	7	98	7	98		_	—	—	—	—	133	0.69	163	67	208	91
	3	31	3	31	—	.—	—	—	—	—	55	0,96	67	77	86	50
Transtrands .................	2	44	2	44		—	—	—	—	—	40	7,24	50	09	52	53

20 Åttonde hufvudtiteln.

Enligt statskontorets uppgift utginge de Avesta och Tränstrands
församlingar tillkommande ersättningar efter 1869 års omsättningspris
och således med årliga, oförändrade belopp, hvaremot de öfriga ersättningarna
beräknades efter det årligen för länet bestämda medelm
arkegångspris.

Då ersättningarna uppbures af vederbörande skolråd och dessa församlingar,
i likhet med öfriga skoldistrikt i riket, numera till folkskoleväsendet
åtnjöte statsbidrag af för sådant ändamål under åttonde hufvudtiteln
särskildt anvisade medel till lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, ansåg statskontoret, att skäl ej vidare förefunnes för
bibehållande af bidrag, som i äldre tider under andra förhållanden
blifvit i detta hänseende ifrågavarande kommuner beviljade genom anslag
af ränta eller tionde.

Statskontoret hemstälde fördenskull, att omförmälda indelningsersättningar
måtte förklaras böra upphöra att utgå.

Vidare anförde statskontoret, att af anslaget till pedagogier och
folkskolor vore, för befrämjande af religions- och barnaundervisningen
i församlingar i Vermlands finnmarker, anvisade i kontant arfvoden till
två skolmästare med 37 kronor 50 öre till hvardera, eller sammanlagdt 75
kronor, . hvilka arfvoden uppbures af skolråden i Östmarks och Hvitsands
församlingar. Och ansåg statskontoret på samma skäl, som nyss angifvits,
jemväl dessa understöd böra indragas.

Öfver statskontorets omförmälda förslag hafva församlingarna
blifvit hörda, dervid de anhållit att fortfarande komma i åtnjutande af
anslagen och till stöd härför hufvudsakligen anfört, att anslagen, hvilka
sedan äldre tider vore församlingarna tillförsäkrade, äfven framdeles
vore. för dem behöfliga, enär vid ordnandet af folkundervisningen församlingarna
tagit dessa anslag i beräkning, samt skolväsendets utveckling
medfört betydliga kostnader och för åtskilliga af församlingarna
jemväl skuldsättning, hvartill komme, att församlingarna äfven i öfrigt
både dryga, utgifter för allmänna och kommunala ändamål.

Särskildt hafva Gagnefs pastoratsbor erinrat: att enligt nådigt
bref den 2 oktober 1857 förordnats, att Mockfjärds till pastoratet hörande
k.apellag skulle erhålla särskild, derstädes bosatt prest, hvilken, jemte
sjna åligganden i sådan egenskap, borde uppehålla klockaresysslan och
förestå den vid kapellet inrättade kyrkoskolan, mot åtnjutande, bland
annat, af.20 tunnor, i halfrågadt mål motsvarande 119 kubikfot, hafre
af den till skolmästaren i pastoratet anslagna kronotionde!!, och att i
moderförsamlingen Gagnef skulle anställas en särskild, icke prest varande
tjensteman, som skulle uppehålla klockaretjensten, spela orgeln och

Åttonde hufvudtiteln. 21

tillika bestrida undervisning i kyrkoskolan, mot erhållande af, bland
annat, återstående 20 tunnor, eller 119 kubikfot, af den skolmästaren
anslagna kronotionde!!; samt att, enligt den sedermera genom resolution
den 1 december 1865 i nåder faststälda och för eu tid af 50 år, räknadt
från och med den 1 maj 1866, gällande löneregleringen för presterskapet
i Gagnefs pastorat med Mockfjärds kapell, kapellpredikanten,
jemte andra löneförmåner, egde att enligt nyssberörda nådiga bref årligen
uppbära ett mot 20 tunnor kronotionde hafre svarande belopp. Tillika
hafva Gagnefs pastoratsbor meddelat, att nuvarande innehafvare af
kapellpredikantsbefattningen i Mockfjärd samt förenade klockare-, organist-
och skolläraretjensterna i moderförsamlingen genom de af domkapitlet
i Vesterås för dem å befattningarna utfärdade fullmagter tillerkänts
rättighet att åtnjuta nämnda anslag, till hälften hvardera.

Efter det vederbörande kronofogdar och häradsskrifvare sig yttrat,
har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, hvad
angår församlingarna inom länet, sig utlåtit och förordat bifall till statskontorets
hemställan, dock endast under förutsättning att församlingarna
fortfarande komme i åtnjutande af statsbidrag för deras folkskoleväsende
till belopp, ej understigande nu till dem utgående indelningsersättningar.

Jemte de af församlingarna här ofvan i allmänhet angifna skäl
hafva Östmarks och Hvitsands församlingar tillika såsom grund för
bibehållande af deras särskilda anslag åberopat, att församlingarnas
invånare till största delen vore i ytterst fattiga omständigheter. Detta
har äfven vitsordats af kronofogden i orten, domkapitlet i Karlstad och
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län, hvilka myndigheter
hemstält, att, ehuru anslagen kunde synas jemförelsevis obetydliga,
desamma dock, i anseende till församlingarnas stora fattigdom, fortfarande
måtte få utgå.

Statskontoret, som lemnats tillfälle att i ärendet ånyo sig yttra,
har af hvad församlingarna anfört icke funnit anledning frångå sina
förut gjorda förslag, utom i fråga om Gagnefs pastorat, i hvilket afseende
statskontoret, med anledning af de lemnade upplysningarna,
ansett förslaget ej kunna för närvarande genomföras. Hvad särskild!;
beträffar Stora Tuna, Avesta och Leksands församlingar, som för sina
anspråk att bibehålla ifrågavarande indelningsersättningar åberopat vissa
nådiga bref, har statskontoret meddelat: att Leksands församling genom
nådiga brefvet den 7 februari 1868 fått sig medgifvet att till sitt
skolväsende använda de enligt resolution den 31 december 1672 till
eu barnskola anslagna och sedermera af en skolprest i församlingen
åtnjutna 20 tunnor kronotiondespanmål, deraf 17 tunnor dubbel hafre,

Åttonde hufvudtiteln.

i räkenskaperna i halfrågadt mål afförda med de i ofvan intagna tabell
angifna qvantiteter; att i nådiga brefvet den 29 december 1871 förordnats,
att pedagogien i Avesta med då löpande läsårs slut skulle
indragas, och att den kronotionde, som enligt nådiga brefven den 4
juni 1663 och den 15 januari 1684 med 119 kubikfot, 2/3 råg och f a
korn, uppburits af pedagogen, finge, efter pedagogiens indragning, af
Avesta församling uppbäras och användas till folkskoleväsendets fullständigare
ordnande; samt att genom nådigt bref den 5 november 1875
medgifvits, att det kronotiondeanslag af 119 kubikfot spanmål, hälften
råg och hälften dubbel hafre, motsvarande i tabellen upptagna 59 kubikfot
5 kannor råg och 119 kubikfot enkel hafre, som enligt nådiga
brefvet den 8 november 1680 anvisats åt Stora Tunn församling till
aflöning åt en prestman, hvilken förestode församlingens kyrkoskola,
finge, sedan denna kyrkoskola indragits, användas till församlingens
skolväsende. Och har statskontoret ansett den omständigheten, att
nämnda församlingar sålunda berättigats att använda anslagen på ett
från deras ursprungliga bestämmelse i viss mån afvikande sätt, icke
utgöra giltigt stöd för anspråken att af anslagen allt framgent komma
i åtnjutande. Dessutom hade dessa församlingar under tiden, efter det
omförmälda medgifvande lemnats, för folkskoleväsendet undfått ej obetydligt
ökade understöd från åttonde hufvudtitelns anslag till folkundervisningen;
utgörande hvad i detta hänseende utgått, enligt räkenskaperna,

för år 1885:

för Stora Tima församling...................................................... kronor 9,225: —,

» Avesta » » 1,591: 67,

» Leksands » » 6,783: —.

Statskontorets förslag synes mig vara af beskaffenhet att böra
vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga afseende i fråga om alla de antydda
församlingarna med undantag af Gagnefs pastorat, för hvilket af ofvan
angifna skäl någon förändring ännu icke torde kunna ega rum. Då,
såsom statskontoret erinrat, församlingarna i likhet med rikets öfriga
kommuner erhålla statsbidrag i form af lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, lärer verklig grund saknas för bibehållandet af
ifrågavarande, under andra omständigheter beviljade understöd. Likartade
indelningsersättningar och äldre anslag i kontant till åtskilliga
andra skolor hafva äfven förut, på Eders Kongl. Maj:ts framställning
till 1886 års Riksdag, blifvit från riksstaten afförda. I öfverensstämmelse
med de grundsatser, som sålunda redan gjort sig gällande, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

Åttonde hufvudtiteln. 23

att de från anslaget till pedagogier och folkskolor hittills utgående
indelningsersättningar till Stora Tima, Avesta, Folkärna, Leksands, Mora,
Våmhus, Norrbärkes, Söderbärkes, Flöda, Nås, Jerna, Äppelbo, Malungs,
Lima och Transtrands skolor i Kopparbergs län äfvensom de från nämnda
anslag i kontant anvisade två arfvoden till belopp af 37 kronor 50 öre
hvartdera för undervisning i Ostmarks och Hvitsands församlingar i
Vermlands län må ur riksstaten uteslutas; samt

att i följd häraf anslaget »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: ersättningar», hvilket för närvarande utgör 4,100 kronor,
minskas med 3,000 kronor, och anvisningen i kontant, utgörande 62,622
kronor, nedsättes till 62,547 kronor, eller med 75 kronor.

Folkundervisningen.

För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter
gällande bestämmelser tillkommer lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna,
erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet
uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1888 ett belopp af
1,700 kronor utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I anledning
häraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att anslaget till folkskolelärareseminarierna
måtte för berörda ändamål ökas med 1,700 kronor.

Vid folkskolelärareseminariet i Karlstad har undervisning i slöjd
varit anordnad alltsedan höstterminen 1876, och hafva år efter år erforderliga
medel, på gjorda särskilda framställningar, blifvit af Eders
Kongl. Maj:t anvisade för uppehållande af undervisningen i detta ämne.
Den vid nämnda seminarium vunna erfarenhet har varit mycket tillfredsställande,
och det har visat sig, att slöjden utan olägenhet kunnat
vid seminariet införas såsom ett bland undervisningsämnena.

Redan 1877, eller året efter slöjdundervisningens införande vid
Karlstads seminarium, föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att bevilja
anslag för anställande af slöjdlärare vid folkskolelärareseminarierna.
Denna framställning vann icke Riksdagens bifall. Men under de tio år,
som förflutit, sedan detta ärende förra gången utgjorde föremål för
Riksdagens behandling, har slöjdundervisningen vunnit en allt allmännare
utbredning i vårt land och en vida större betydelse än den då egde.
Icke minst i folkskolan har intresset för detta ämne, väsentligen genom
de statsbidrag, som lemnats för befrämjande af undervisning i slöjd för
gossar, utvecklats. Derunder har emellertid allt mer och mer ådagalagts,
att, om slöjdundervisningen i folkskolan skall rätt fylla sin uppgift och

[10.]

S e minar ielärares
uppflyttning
i
högre lönegrad.

[ii.]

Undervisning
i slöjd
vid folkskolelärare
seminarier.

24 Åttonde hufvudtiteln.

blifva till verkligt gagn, fordras, att undervisaren i detta ämne eller
den, som utöfvar ledningen af undervisningen deri, besitter icke blott
erforderlig färdighet i sjelfva ämnet utan ock pedagogisk bildning, på
det han må kunna bringa slöjdundervisningen i behörigt samband med
den öfriga undervisningen i skolan. Härför erforderlig förmåga och
bildning kunna icke annat än undantagsvis förutsättas hos andra än
folkskolans egna lärare. Många folkskolelärare från landets olika delar
hafva derför sökt att få deltaga i här och der anordnade slöjdkurser,
för att sedan sjelfva kunna meddela undervisning i slöjd. Framförallt
vid det genom enskild storartad frikostighet anordnade och underhållna
slöjdseminariet vid Nääs har i detta afseende utöfvats en högst
betydelsefull verksamhet, som sträckt sina följder vidt omkring. Det
är emellertid klart, att det måste vara förenadt med stora svårigheter
för folkskolelärare, som erhållit anställning i folkskolans tjenst, att
fjerran från sina hemorter söka utbildning för att göra sig skickliga
att undervisa i ett nytt ämne, som man med stigande kraft önskar må
få plats bland folkskolans läroämnen. Vill man derför mera kraftigt
befordra slöjdundervisningens utveckling inom folkskolan — och detta
anser jag mycket vigtigt måste man arbeta för slöjdundervisningens
införande i seminarierna.

Af dessa skäl har jag trott mig böra ånyo upptaga den år 1877
fallna frågan och tillse, huruvida icke slöjdundervisning må kunna
ytterligare införas vid åtminstone något eller några folkskolelärareseminarier.
Fn särskild anledning härtill har förekommit genom en
från folkskolelärareseminariet i Iiernösand gjord framställning, deri på
det bestämdaste uttalas önskvärdheten deraf, att åtgärder måtte vidtagas
för införande af undervisning i slöjd vid detta seminarium.

Då, för bedömande af frågan om anordnande af slöjd såsom undervisningsämne
vid seminarierna, det måste vara af största vigt att veta,
om sådant låter sig göra utan men för don öfriga undervisningen vid
dessa läroanstalter, bar jag från vederbörande domkapitel och rektorerne
vid folkskolelärareseminarierna för manliga elever infordrat yttranden,
huruvida en sådan undervisning vid seminarierna ansåges lämpligen
kunna införas samt, i sadant fall, hvilka kostnader derför vore erforderliga.

Åt de inkomna yttrandena framgår, att vid några seminarier icke
ringa tvekan förefinnes rörande lämpligheten och möjligheten att der
bereda slöjdundervisning eu plats. Så är förhållandet i Vexiö, der sådant
icke anses kunna ske, med mindre undervisningstimmarnes antal inskränkes
i ett par andra ämnen. Äfven i de yttranden, som afgifvits

Åttonde hufvudtiteln. 25

beträffande seminarierna i Upsala och Linköping, gör sig en viss farhåga
gällande, att, om slöjdundervisning derstädes införes, ofördelaktiga
rubbningar i dessa seminariers läsordning förorsakas. Från seminariet
i Göteborg framhålles väl, att det på förhand är vanskligt att förutsäga,
om införande af ämnet slöjd kan utan skada för den öfriga undervisningen
och utan lärjungarnes öfveransträngning samt utan större
svårigheter vid läsordningens uppgörande ega rum, men å andra sidan
synes man dock vara öfvertygad, att, om slöjdundervisningen erhåller
vederbörlig begränsning och förlägges på lämpliga tider, olägenheterna
skola blifva utan betydelse. Vid seminarierna i Lund och Hernösand
äro vederbörande rektorer förvissade derom, att något intrång af slöjden
på den öfriga undervisningen alls icke är att befara, och anse de, att
slöjden skall blifva ett icke oväsentligt medel för främjande af elevernas
både kroppsliga och andliga utveckling. I detta hänseende framhålles,
att eleverna, som nästan utan undantag före sitt inträde vid seminariet
egnat sig åt kroppsarbete och derför mera än lärjungar vid andra läroverk
lida till sin helsa af ihållande tankearbete, behöfva i allmänhet
för sitt välbefinnande mera kroppslig verksamhet än som beredes dem
vid gymnastiköfningarna och genom arbete i seminariets trädgård,
samt att sysselsättningen med slöjd bör kunna bidraga till att hos
seminariieleverna väcka och underhålla aktningen för det kroppsliga
arbetet, hvilket de stundom äro benägna att ringakta.

De skilda åsigter, som i detta ämne vid de olika seminarierna
uttalats, synas till ej ringa del bero derpå, att, i följd af vissa omständigheter
såsom brist på lokal, svårighet att anskaffa sådan m. in., införande
af undervisning i slöjd kan vara förenadt med större svårigheter
vid ett seminarium än vid ett annat. Att nu med ens utsträcka
slöjdundervisningen till alla seminarier utan afseende å derför mötande
svårigheter torde icke vara lämpligt, helst sådant, om det än vore utförbart,
skulle föranleda ganska betydliga kostnader. Det synes mig för
närvarande tillräckligt, om slöjdundervisning, jemte det densamma såsom
hittills fortgår vid seminariet i Karlstad, införes vid ytterligare två
seminarier, ett i södra och ett i norra Sverige.

De kostnader, som äro erforderliga för slöjdundervisningens anordnande,
äro af två slag, nemligen dels af tillfällig beskaffenhet, eller
kostnader för en gång, dels ock årligen återkommande. Till de förstnämnda
äro att hänföra kostnaderna för anordnande af slöjdlokal och
anskaffande af den första uppsättningen af redskap och verktyg. Till
de sistnämnda räknas lärares aflönande, anskaffande af materialier och

Bill. till Riksd. prof. 1887. 1 sand. 1 afd. 4

Åttonde hufvudtiteln.

[12.]
Förnöjdt
lönetill skott
för lar are vid
mindre folkskolor
ock
biträdande
lärare vid
folkskolor.

förbrukningspersedlar samt hyra för lokal, der sådan ej kan inom
seminariets område anordnas.

Då den första uppsättningen af redskap och verktyg redan egt
rum vid seminariet i Karlstad, böra der inga synnerliga utgifter vara
erforderliga för detta ändamål, och till omkring 800 kronor torde de
härför erforderliga kostnaderna vid hvartdera af de två andra seminarierna,
i hvilka slöjdundervisningen skulle införas, kunna begränsas.
Ofriga för en gång erforderliga utgifter böra ej öfverstiga 3,400 kronor,
hvadan ett sammanlagdt belopp af 5,000 kronor synes vara för ändamålet
tillräckligt.

De årliga utgifterna äro beräknade till i medeltal 2,000 kronor
för hvarje seminarium, eller tillsammans 6,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen derom,
att, för anordnande af undervisning i slöjd vid tre folkskolelärareseminarier,
anslaget till folkskolelärareseminarierna måtte ökas med 6,000
kronor; och torde jag framdeles vid redogörelsen för de å extra stat
erforderliga anslagen få återkomma till frågan om det i förevarande hänseende
för en gång erforderliga belopp.

Senast församlade Riksdag beslöt för sin del, att, utan rubbning
i öfrigt af nu gällande bestämmelser angående aflöningen för lärare
och lärarinnor vid småskolor, staten skulle från och med år 1887 till
dessa lärares och lärarinnors aflöning bidraga med två tredjedelar af
den kontanta aflöningen intill ett lönebelopp af högst trehundra kronor.
Med godkännande af detta beslut utfärdade Eders Kong], Maj:t i öfverensstämmelse
härmed den 4 juni 1886 kungörelse i ärendet. Härigenom
tillskyndades skoldistrikten i afseende å nyssnämnda lärares och lärarinnors
aflöning samma förmåner som beträffande den egentliga folkskolans
lärare och lärarinnor, till hvilkas aflönande intill visst belopp
staten redan länge bidragit med två tredjedelar.

Mellan den egentliga folkskolan och småskolan finnes emellertid
i vårt land en skolart, den så kallade mindre folkskolan. Den lärarepersonal,
som är anstäld i dessa mindre skolor, till hvilken ock är att
hänföra biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, inbegreps icke
uti senaste Riksdags beslut, och till den sammas aflönande bidrager
staten fortfarande med allenast halfva beloppet af en lön intill trehundra
kronor. Skälet, att Riksdagens beslut omfattade blott småskolorna, torde
varit rent formelt. Den motion, genom hvilken frågan kom under Riksdagens
pröfning, talade nemligen blott om småskolor, icke om mindre

Åttonde hufvudtiteln. 27

folkskolor, och Riksdagen ansågs derför icke kunna fatta beslut om
mera än småskolans lärare och lärarinnor. Den sålunda uppkomna
olikheten i statsbidrag å ena sidan till småskolans och å den andra till
den mindre folkskolans lärarepersonal torde ej böra fortfara, utan förhöjningen
i statens bidrag böra utsträckas äfven till aflöning af lärare
och lärarinnor i mindre folkskolor.

Häremot kan dock framställas eu betänklighet. Den mindre folkskolan
skiljer sig från småskolan derigenom, att den emottager icke
blott barn, som rätteligen tillhöra småskolan, utan äfven sådana, som
borde undervisas i egentlig folkskola, och lemnar derför undervisning
ej allenast i småskolans utan ock, i den mån det låter sig gorå, i den
egentliga folkskolans läroämnen och kurser; från den egentliga folkskolan
åter derigenom, att läraren och lärarinnan icke erhållit den fullständigare
utbildning för sitt kall, som i ett folkskolelärareseminarium
meddelas. Den mindre folkskolan har alltid betraktats såsom en nödfallsutväg
att användas i en mera vidsträckt församlings aflägsnare
delar, hvarifrån afstånden till mera befolkade bygder äro för stora, att
barnen skulle kunna besöka der belägna skolor, men der inrättande af
egentlig folkskola kunde anses blifva nog dyrbart i förhållande till barnantalet,
som skulle begagna sig af undervisningen. Gällande stadga
angående folkundervisningen i riket medgifver derför ock i dess 3 §,
att mindre folkskolor må inrättas, »der byar, hemman, torp eller lägenheter
äro så aflägsna, att dithörande barn ej utan svårighet kunna begagna
folkskolan». I folkbildningens intresse måste man naturligtvis
söka förebygga, att mindre folkskolor må intaga den plats, som tillkommer
de fullständigare och bättre folkskolorna. En åtgärd, som kunde
blifva en uppmuntran till inrättande af mindre folkskolor i stället för
egentliga folkskolor, vore således förkastlig. En sådan skadlig uppmuntran
kunde en allmän förhöjning af statsbidraget till mindre folkskolor anses
blifva. Om emellertid såsom vilkor för det högre statsbidragets erhållande
bestämmes intyg af vederbörande folkskoleinspektör, att sådana
förhållanden äro för handen, som jemlikt 3 § i folkskolestadgan göra
en mindre folkskola lämplig och behöflig, tror jag, att ingen skada vore
att befara af statsbidragets förhöjning.

Enligt de till ecklesiastikdepartementet inkomna uppgifter å utbetalda
lönetillskott för år 1885 har till den nu ifrågavarande lärarepersonalen
utgått ett belopp af 143,623 kronor 19 öre. Tredjedelen
deraf utgör 47,874 kronor 40 öre. Jag tillstyrker fördenskull Eders
Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att medgifva,

[13.]

Aflöning sförmåner
för
en lärare vid
akademiens
läroverk.

23 Åttonde hufvudtiteln.

att, utan rubbning i öfrigt af nu gällande bestämmelser rörande
aflöning åt lärare_ och lärarinnor vid mindre folkskolor samt biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor, statsbidrag må från och med år
1888 för dessa lärares och lärarinnors aflöning utgå med två tredjedelar
af deras kontanta aflöning intill ett lönebelopp af högst 300 kronor,
dock att, i fråga om erhållande af sådant förhöjdt statsbidrag för lärare
eller lärarinna vid mindre folkskola, tillika erfordras intyg af vederbörande
folkskoleinspektör, att skolan är inrättad under sådana förhållanden,
som, enligt gällande folkskolestadga, göra densamma berättigad;
samt

att för nämnda ändamål nuvarande förslagsanslaget till lönetillskott.
åt lärare vid folkskolor och småskolor, 3,145,000 kronor, må höjas med

48,000 kronor till 3,193,000 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

Med anledning af hvad Riksdagens år 1885 församlade revisorer
för granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning i afgifven berättelse
anmärkt beträffande det sedan äldre tid åt en statybildhuggare
upplåtna boställe i kronans egendom n:r 1 i qvartett Beridarebanan,
anhöll Riksdagen i skrifvelse den 20 april 1886, det Eders Kongl. Maj:t
måtte täckas, före tillsättandet, af den då lediga statybildhuggarebefattningen,
taga i öfvervägande, huruvida icke några af de hittills af statybildhuggaren
disponerade lägenheter kunde dennes boställe frånskiljas
och för annat statens ändamål användas.

Redan dessförinnan hade akademien för de fria konsterna anmodats
. att inkomma med utlåtande, huruvida de af framlidne professorn
vid det under akademiens inseende stälda läroverk, statybildhuggaren
J. F. Kjellberg i lifstiden disponerade lokaler af det åt honom i
nämnda egendom upplåtna boställe, hvilka af honom uthyrts till direktionen
öfver nya elementarskolan, erfordrades såsom boställslägenheter
för Kjellbergs blifvande efterträdare, eller om hinder eljest mötte, att
dessa lokaler för annat statens ändamål disponerades; och hade akademien
i skrifvelse den 27 januari 1886 anfört, bland annat: att ifrågavarande
statybildhuggareboställe, sådaut det vid de efter professorn
Byströms död förberedda och slutligen genomförda förändringar varit
under en del. af professorn Qvarnströms samt under professorerne
Molins^ och Kjellbergs hela tjenstetid beskaffad! och blifvit af Kongl.
Maj:t för dermed afsedt ändamål anvisadt, icke allenast utgjorde en lika

Åttonde hufvudtiteln.

mycket på behof grundad som erkänd särskild form för understöd och
uppmuntran åt bildhuggarekonstens förnämste målsman här i landet,
utan också enligt gällande lönestat måste anses bestämdt såsom vederlag
för de afdrag i den kontanta aflöningen, hvilka professorn i modellstudium,
tillika bildhuggare, fått vidkännas i jemförelse med de tvenne
professorerne i figurteckning och målning, på grund hvaraf akademien
ansåge någon rubbning af de bemälde professor och bildhuggare hittills
medgifna förmåner af bostad och atelier icke böra ifrågakomma; samt
att, om emellertid de i södra och mellersta byggnadspartierna befintliga
och nu uthyrda lägenheter äfven framdeles skulle upplåtas för annat
ändamål än det ursprungligen afsedda, ersättningen derför också borde
såsom hittills tillfalla boställshafvaren.

Då Riksdagens ofvannämnda skrifvelse och i sammanhang dermed
hvad akademien sålunda anfört den 28 maj 1886 föredrogs inför
Eders Kongl. Maj:t, behagade Eders Kongl. Maj:t förklara Sig vilja
framdeles taga under förnyad pröfning frågan om och under hvilka
vilkor några lägenheter måtte kunna, på sätt ifrågasatts, statybildhuggarebostället
frånskiljas, samt förordnade, att professorn Kjellbergs efterträdare
skulle ega åtnjuta den i gällande stat för professorn i modellstudium
upptagna kontanta aflöning samt tillsvidare jemväl den atelier och
det boställe, som Kjellberg innehaft, men med skyldighet att vara underkastad
den reglering eller inskränkning i fråga om atelier och boställe,
som framdeles kunde komma att beslutas, samt utan rättighet för boställshafvaren
att utan nådigt tillstånd uppsäga nya elementarskolan
från de af densamma förhyrda, till bostället nu hörande lägenheter; om
hvilka föreskrifter akademien genom nådigt bref meddelades underrättelse.
Samtidigt anbefaldes akademien att afgifva yttrande och förslag
angående den förhöjning i kontant aflöning, som kunde anses böra tillkomma
ifrågavarande boställshafvare, för den händelse att vissa lägenheter
skulle varda bostället frånskilda.

Till åtlydnad häraf har akademien i skrifvelse den 28 augusti
1886, med hemställan att åt innehafvaren af den ifrågavarande professorsbefattningen
måtte, så vidt möjligt, bibehållas den totalinkomst,
som af hans företrädare åtnjutits, i enlighet härmed föreslagit, att, derest
den till bostället hörande lägenhet, som befinnes en half trappa upp i
egendomen och för närvarande förhyres af nya elementarskolan, blefve
honom afhänd, ett kontant belopp, motsvarande den sedan en följd af
år utgående hyressumman, eller 1,500 kronor, måtte boställshafvaren
tillkomma.

Akademien anförde, att det läge i konstens och fosterlandets ge -

Åttonde hufvudtiteln.

mensamma intresse att åt någon af de alltid fåtalige konstnärer, som,
under i öfrigt icke gynsamma omständigheter, kunde såsom utöfvare
och lärare med heder hålla den ädla statybildhuggarekonsten uppe, bereda
den nödvändiga lättnad, som bestode i tillhandahållandet af på
annat sätt icke tillgänglig atelier samt förmånen af en i atelierens
närhet belägen bostad. För närvarande, då monumental konst i allmänhet,
utom de i alla tider befintliga svårigheter, äfven hade att inför allmänheten
bestå en skarp täflan med en sig alltmera utbredande förkärlek
för lättare och flygtigare konstalster, vore anledningarna till en
statybildhuggares alldeles särskilda understödjande och uppmuntrande
kraftigare än någonsin. Den undervisning i bildhuggarekonst, som meddelades
vid det under akademiens inseende stälda läroverk, fordrade
ock, att akademien måtte kunna till lärare derstädes hos Eders Kong!.
Maj:t föreslå de yppersta krafter, som stode till buds. En inskränkning i
de förmåner, som hittills stått sådan lärare till förfogande, skulle vara
ett alltför känbart afbräck för bildhuggarekonstens fortbestånd i Sverige.

Af ett utaf öfverintendentsembetet afgifvet underdånigt utlåtande
med dertill hörande planritningar inhemtas, att de såsom boställe och
atelier för innehafvaren af ifrågavarande befattning sedan äldre tid anvisade
lägenheter i fastigheten n:r 1 i qvarteret Beridarebanan utgöras
af följande:

A) i källarevåningen: källare n:r 1—7, förvaringsrum n:r 8, sal n:r
10, tambur n:r 11, förstuga n:r 25 och ett magasinsrum n:r 26;

B) i bottenvåningen, en half trappa upp: kök n:r 28, skafferi n:r
29 samt, rummen n:r 30—37 och derjemte den stora bildhuggareateliern
n:r 50;

C) i vindsvåningen, tre trappor upp: kök n:r 81 & 82 samt rummen
n:r 83 & 84, 85 — 88, 89 & 90 och 91 & 92; samt

D) å vinden: förstuga n:r 104, ett kök n:r .105 & 106 samt ett
domestikrum n:r 108 och två korridorer n:r 107 och 109.

Af dessa begagnar boställshafvaren för egen räkning de under
C) och D) upptagna rum och lägenheter jemte ett par af källrarne,
hvarjemte åt honom och för undervisningens kraf är upplåten
bildhuggareateliern i bottenvåningen en half trappa upp med dertill
hörande förstuga n:r 25 och magasinsrum n:r 26. 1 afseende på dessa

lokalers användande anser jag några ändrade bestämmelser icke böra
ifrågakomma. Ateliern är uppenbarligen för bildhuggaren fortfarande
behöflig såväl för hans egen konstutöfning som för undervisning af elever.
Beskaffenheten af hans arbete fordrar äfven, att han bor i närheten af
ateliern. Bostadslägenheterna tre trappor upp med dertill hörande ut -

Åttonde hufvudtiteln. 31

rymme i källare och å vinden böra således äfven framgent åt bildhuggaren
bibehållas.

Beträffande åter de lägenheter, som äro uthyrda till begagnande
af nya elementarskolan, eger ett annat förhållande rum. Då de alltsedan
1867 icke af bildhuggaren användts, äro de tydligen ej längre
behöfliga såsom eu del af hans boställe, hvilket äfven dem förutan
synes omfatta tillräckligt utrymme. De böra fördenskull från bostället
afskiljas och af Eders Kongl. Maj:t för annat ändamål disponeras.

Enligt faststäld stat för det under akademiens inseende stälda
läroverk åtnjuter årligen en hvar af de båda lärarne i figurteckning och
målning: lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor,
hvarjemte efter fem års väl vitsordad tjenstgöring lönen kan ökas med
400 kronor och efter tio års dylik tjenstgöring med ytterligare 400
kronor. Enahanda äro aflöningsförmånerna för läraren i högre byggnadskonst.
Läraren i modellstudium, hvilken alltid bör vara bildhuggare,
åtnjuter deremot, enligt staten, bostad och atelier samt kontant: lön

2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor äfvensom jemlik!
nyssnämnda grunder två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor.

Genom den bildhuggaren tilldelade rymliga bostad, som lemnat
tillfälle till uthyrning, har han, oafsedt den ringare kontanta aflöningen,
i sjelfva verket åtnjutit större förmåner än någon annan af lärarne vid
läroverket. Och med afseende å den särskilda konstart den nu ifrågavarande
läraren idkar, bör, såsom akademien antydt, han fortfarande
få i fråga om förmåner bibehålla en viss undantagsställning. Detta
synes mig lämpligast kunna ega rum på det sätt, att innehafvare!! af
omförmälda befattning berättigas att framgent begagna ateliern och de
lägenheter, hvilka, efter hvad jag förut anfört, äro till boställe åt honom
behöfliga, samt erhåller lika kontant aflöning som de andre nu nämnde
lärarne, eller 4,000 kronor, deraf 2,000 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar,
äfvensom ålderstillägg till lika belopp och efter samma
grunder som dessa lärare.

Den förhöjning, som häraf erfordras i anslaget till akademien,
utgör 1,000 kronor. Ålderstilläggen böra i likhet med öfriga utgifter
af detta slag utgå från det under åttonde hufvudtiteln för sådant ändamål
uppförda förslagsanslag.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen,

att— under vilkor att, med undantag af ateliern n:r 50, förstugan n:r 25,
magasinsrummet n:r 26 och erforderliga källare, öfriga under A) och B)
här ofvan angifna lägenheter i egendomen n:r 1 i qvarteret Beridarebanan,

[14.J

Utförande #
ritningar.

32 Åttonde hufvudtiteln.

h vilka lägenheter hittills utgjort en del af den åt en professor, lärare
i modellstudium vid det under akademiens inseende stälda läroverk,
tillika bildhuggare, upplåtna bostad, vid 1887 års slut upphöra att dertill
användas och i stället af Eders Kongl, Maj:t för annat ändamål
disponeras — bemälde tjenstinnehafvare må från och med år 1888 årligen,
förutom bostad och atelier, åtnjuta: lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor äfvensom ålderstillägg sålunda, att efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring lönen kan ökas med 400 kronor och efter
tio års dylik tjenstgöring med ytterligare 400 kronor; samt

att, jemte det ålderstilläggen förklaras böra utgå af åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg, förhöjning i anslaget till akademien
må, för beredande af nämnda aflöning, beviljas med 1,000 kronor, hvarigenom
akademiens nuvarande anslag, 60,800 kronor, kommer att ökas
till 61,800 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

I skrifvelse den 15 september 1886 har vetenskapsakademien,
med öfverlemnande af en utaf intendenterna vid det under akademiens
inseende stälda naturhistoriska riksmuseet gjord framställning och med
åberopande af de i densamma anförda skäl, underdånigst anhållit, det
Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till nästkommande Riksdag aflåta
nådig proposition om förhöjande af det till ritningars utförande vid
nämnda museum utgående årliga anslag från 2,200 kronor till 4,800
kronor, eller med 2,600 kronor.

I sin förberörda framställning till akademien hafva intendenterna
anfört, bland annat, att sedan för mer än femtio år tillbaka
några af akademiens ledamöter förbundit sig att under fem år, räknade
från och med år 1835, årligen tillhandahålla akademien 450 kronor till
arfvode åt en ritare vid riksmuseet samt ett lika belopp utgått år 1840
och ett eller annat följande år af till museet donerade medel, derefter
ett till 750 kronor förhöjdt årligt anslag till ritningars utförande blifvit
af Riksdagen beviljadt och oförändradt utgått till och med år 1873, då
det af Riksdagen tillökades med ytterligare 1,450 kronor, eller till det
nuvarande beloppet 2,200 kronor, hvilket riksmuseet allt sedermera från
och med år 1874 fått årligen uppbära. Under några år hade detta
anslagsbelopp varit tillräckligt, så att till och med besparingar uppstått.
Detta hade likväl varit beroende på alldeles särskilda förhållanden, i
det att vid botaniska museet och, inom det zoologiska, vid afdelningarna

Åttonde hufvudtitelu. 33

för vertebrater och insekter, intendenterna egnat sig hufvudsakligen åt
sådana arbeten, vid hvilka ritningar i ringare mån varit nödvändiga,
medan vid den palseontologiska, der sådana utförts i betydligt antal,
kostnaden derför under flera år betäckts af särskilda medel, den vegelinska
donationen. Det hade egentligen varit afdelningen för lägre evertebrater,
som årligen fått tillgodonjuta största delen af ifrågavarande
statsanslag. Allt detta hade emellertid under den senaste tiden i hög
grad förändrats. Ty sedan under åren 1880 och 1881 den befintliga
behållningen minskats, hade år 1882 slutat med en brist af 186 kronor
37 öre, år 1883 visserligen med en ringa tillgång af 47 kronor 94 öre,
men år 1884 med en brist af 1,019 krono]-, hvilken vid 1885 års slut
befunnits ökad till 1,357 kronor, hvarigenom hela tillgången för år
1886 minskats till 843 kronor. Om dertill lades de 1,000 kronor,
som nästlidna års Riksdag på derom väckt enskild motion beviljat till
betäckande af 1884 års brist och som komme att inflyta vid början
af år 1887, vore den påräkneliga tillgången för år 1886 endast 1,843
kronor, eller 357 kronor mindre än det vanliga årsanslaget. Men härvid
borde dessutom märkas, att nyss uppgillra års-summor icke på långt
när angåfve de belopp, som af allmänna medel blifvit använda på afbildning
af föremål ur det naturhistoriska riksmuseet, enär samtidigt
och särskilt betydande statsanslag utgått för de vetenskapliga resultaten
af de från Sverige utgångna arktiska resorna, till hvilka jemväl
enskilde i väsentlig mån bidragit.

Häraf syntes, att utgifterna i förevarande afseende vore i höggrad
olika från år till år. Att på förhand något så när uppgifva ett
kommande års ritningskostnader vore omöjligt. De berodde på den
högst olika beskaffenheten af de arbeten, som företoges eller förehades.
Det ökade behofvet vore här uttrycket för den grad af verksamhet och
flit, som rådde, och af det ökade antalet arbetare. Intendenterna vore
numera sju i stället för sex, och andra personer anmälde sig i stigande
antal att ''bearbeta museets samlingar. I hela den bildade verlden hade
det naturhistoriska arbetet tilltagit på ett sådant sätt, att något dermed
jemförligt icke någonsin förut egt rum, och denna stegrade verksamhet
hade också sträckt sig till Sverige, som med all ifver sökte att deri på
ett värdigt sätt deltaga.

De otaliga, i naturhistoriska riksmuseet förvarade föremålen hade
till ett af sina hufvudsakligaste ändamål att utgöra material, för vetenskaplig
forskning. Utan denna vore materialet ett dödt kapital, genom
den blefve det fruktbärande, och forskningens resultat vore tillika museets
bästa afkastning. För vetenskapens ändamål vore beskrifvandet med

Bill. till Riksd. prof. 1887. 1 sand. 1 afd. 5

[15].

Indelningser
sättning ar
till Tryserums
och Visingsii
församlingar.

54 Åttonde hufvudtiteln.

ord ej längre tillräckligt. Vid dess sida stode, numera lika angeläget,
afbildande!, af det iakttagna. Beskrifningarna och afbildningarna upplyste
hvarandra och utgjorde ett helt. Saknades det ena, blefve det
andra otillräckligt. Då man emellertid icke kunde förvänta sig eller
antaga, att museets intendenter utom de egenskaper, man förutsatte
hos dem såsom vetenskapsmän, äfven skulle besitta den skicklighet i
ritning, som här afsåges, måste man för ändamålets vinnande fortfarande
anlita artister, hvilka särskilt under en lång följd af år egnat
sig åt dessa slag af konstnärlig verksamhet. För närvarande betalades
vid museet ritarens arbete med 70 öre till 1 krona i timmen, och arbetstiden
af en dag vore 5 å 6 timmar eller mer. Utgiften torde i medeltal
gå till 5 kronor om dagen och skulle antagligen snart stiga derutöfver,
enär förvärfvad större skicklighet medförde ökade anspråk.
Om ritares arbetsdagar vid hvarje af de sex biologiska afdelningarna
i medeltal antoges till 160, erhölles en årlig medelkostnad af 800
kronor, eller för hela museet en summa af 4,800 kronor, hvilken intendenterna,
som trott den mineralogiska afdelningens behof äfven kunna
med denna summa fyllas, ansett blifva tillräcklig för den närmaste framtiden
och för vinnande deraf, att inom det naturhistoriska riksmuseet
det vetenskapliga arbetet, hvilket i hög grad vore beroende af öfvade
ritares biträde, icke måtte lida afbrott eller tidsförlust, och vigtiga
arbeten åsidosättas, samt att den utmärkta skicklighet, som till heder
för den svenska vetenskapen mödosamt förvärfvats af personer, hvilka
länge varit betrodda med utförandet af naturhistoriska ritningar, icke
måtte gå förlorad derigenom, att dessa personer tvingades att söka sig
annan bergning.

Då här är fråga om ett mer och mer nödvändigt hjelpmedel för
den vetenskapliga forskningen, och, genom det ofvan anförda, behofvet
af den begärda an slagstillökningen synes mig vara till fullo ådagalagdt,
tillstyrker jag, det_ Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
förhöja det till ritningars utförande vid det naturhistoriska riksmuseet nu
utgående årliga anslaget, 2,200 kronor, med ett belopp af 2,600 kronor,
eller till 4,800 kronor, hvarigenom det nuvarande anslaget till nämnda
museum, 66,550 kronor, kommer att ökas till 69,150 kronor.

Fattigvården i Stockholm och landsorten.

Sedan ett från anslaget till fattigvården i Stockholm och landsorten
tillförne utgående ränteanslag till Södertelje stads församlings
fattigvård blifvit i följd af 1886 års Riksdags bifall till Eders Kongl.

Åttonde hufvudtiteln. 35

Maj:ts derom gjorda framställning utbytt mot ett bestämdt årligt belopp,
beräknadt efter medelmarkegångspriset för tm år, återstå de indelningsersättningar,
hvilka från nämnda anslag tillfalla Tryserums
fattigvård och Visingsö församlings fattige; utgörande dessa ersättningar
enligt livad statskontoret i sitt den 31 december 1883 afgifna
utlåtande upplyst:

	Ersättning i penningar utan förvandling.			P	e	r	s	C	d		a r.		Ersätt-ningen Bär ut-
	Pen- ning- räntor.	Forsel- lön.	Summa.	Båg.	Korn.	Smör.	Fläsk.	Kött.	Värde enligt 1869 års omsätt-ningspris.	gjort för år 1882 enligt räkenska-perna.
Kalmar län: Tryserums fattig-vård..............	17	37		43	17	80	2	7	2	7		75		11	24	55	57	95	60
Jönköpings län: Visingsö försam-lings fattige...			6	05	6	05	37	7.88	37	7.88						164	—	•211	62

1 nämnda utlåtande bär statskontoret beträffande dessa indelningsersättningar
anfört:

att till de fattige i Tryserums församling varit anslagen räntan af
hemmanet Afveelätt i Törnefalla socken, för hvilken församlingen nu
uppbure ersättning efter medelmarkegångspris med forsellön å den i
räntan ingående spanmålen; att i likhet med hvad förhållandet vore
med de vissa städer beviljade rånte- och tiondeanslag statskontoret
ansåge ifrågavarande hemmansränta ej kunna hafva blifvit Tryserums
församling anslagen på andra vilkor eller med bättre rätt, än som betingades
af den skattepligtighet, staten utkräfde af den skattskyldige,
och att fördenskull den församlingen tillkommande ersättning för den
numera till statsverket indragna räntan borde bestämmas till ett belopp,
motsvarande räntans värde, beräknadt efter det i nådiga förordningen
den 23 juli 1869 stadgade medelvärde, eller med 72 kronor 94
öre, derest Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäligt, att ersättningsanslaget
efter öfverenskommelse med församlingen af statsverket inlöstes
med ett kontant belopp en gång för alla; samt

att ersättningen till de fattige i Visingsö församling utginge i stället
för indraget anslag af kronans tionde inom Visingsö socken, hvadan

Åttonde hufvudtiteln.

statskontoret, under åberopande af hvad i fråga om ersättningen till
Tryserums församling blifvit anfördt, och då uti förevarande fall
Visingsö församling kunde anses både såsom tiondegifvare och tiondetagare,
funne sig böra föreslå, att äfven detta ersättningsanslag blefve
bestämdt att utgå efter det i berörda förordning stadgade medelvärde.

I fråga om ersättningen till Tryserums församling har nämnda
församling sig yttrat och dervid åberopat, att det ränteanslag, för hvilket
nu ifrågavarande ersättning utgår, tilldelats Tryserums församling
genom ett år 1654 af Ebba Nilsdotter Gyllenstierna upprättadt testamente
och ett af hennes arfvingar den 28 juni 1691 utfärdadt donationsbref
å hemmanet Afveslätt,. Med anledning häraf har Tryserums församling
ansett sig ega ifrågavarande ränteanslag på grund af enskild donation
och, under erinran tillika att församlingen trycktes af en år efter år
stigande fattigvård stunga, vägrat ingå på den af statskontoret föreslagna
förändringen, men förklarat, att, om statsverket skulle vilja inlösa räntan
med ett kapital så stort, att den nu i verkligheten utgående ersättningen
derå utgjorde 5 procent, församlingen icke hade något att
erinra deremot. ] afgifvet utlåtande har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande
i Kalmar län anfört, att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
af tillgängliga handlingar inhemta!, att, efter det hemmanet
Afveslätt på grund af enskild donation tillfallit Tryserums församling,
konung Carl XI genom bref den 12 februari 1696 förklarat,
att hemmanet väl borde vara till Kongl. Maj:t och kronan hemfallet,
men att detsamma dock derefter blefve till Tryserums församlings
fattige upplåtet såsom en förläning af Kongl. Maj:t och kronan, hvarmed
dock enligt anteckningar i jordeböckerna allenast afsetts förläning
af räntan från hemmanet, hvilket sedermera sålts till skatte. Och ansåge
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande det ådagalagdt, att räntan
af hemmanet numera icke kunde tillkomma församlingen på grund af
enskild donation utan vore till fattigvårdens besörjande förlänad af
kronan. I afseende å beräkningen af det årliga ersättningsbeloppet för
räntan har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, under vitsordande
att fattigvårdstungan i Tryserums församling vore synnerligen stor,
hemstält, att årliga ersättningen måtte bestämmas, icke, såsom statskontoret
föreslagit, efter 1869 års omsättningspris, utan efter medium af
medelmarkegångsprisen för tio år; varande härvid af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande erinradt, att den af statskontoret för dess
förslag anförda grund syntes i tillämpningen leda till obillighet, enär
i konseqvens med nämnda grund, derest staten, utöfver den skattelindring,
som genom räntans fixerande kommit egaren af hemmanet till

Åttonde hufvudtiteln.

godo, beslutade afskrifning af viss del af räntan, ersättningen till Tryserums
församling skulle likaledes minskas.

Beträffande statskontorets hemställan rörande ersättningen till de
fattige i Visinysö församling hafva yttranden afgifvits af Visingsö fattigvårdssamhälle,
kronofogden och häradsskrifvaren i orten äfvensom
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län; och inhemtas
af dessa handlingar: att ifrågavarande kronotiondeanslag ursprungligen
jemte åtskilliga andra förmåner genom riksdrotset grefve Pehr
Brahes förordnanden den 4 januari 1654 och den 21 februari 1673
tilldelats Visingsö församlings fattige; att dessa förordnanden, enligt
hvad antydts, blifvit den 24 februari 1681 bekräftade af konung Carl
XI; att, med anledning af församlingens och dervarande fattigdirektions
underdåniga ansökning om ytterligare bekräftelse derå, Kongl. Maj:t,
enligt resolution den 8 mars 1834 sig utlåtit, att, då Visingsö församlings
fattige från längre tid tillbaka haft sig anslagna och ännu åtnjöte
dessa, enligt hvad upplyst blifvit, för dem behöfliga förmåner,
Kongl. Maj:t pröfvade skäligt i nåder låta dervid bero; att Visingsö
församling å kommunalstämma förklarat sig icke vilja ingå på statskontorets
förslag, utan hemstält, att årliga ersättningsanslaget måtte
antingen bestämmas till 200 kronor eller af statsverket inlösas med ett
belopp af 4,000 kronor; att uppbördsförvaltningen i orten ansett ersättningen
fortfarande böra utgå efter tioårigt medelmarkegångspris; samt
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, det ersättningen
måtte bestämmas antingen till ett belopp motsvarande medeltalet af
ersättningens belopp för åren 1875—1884 eller ock till det af församlingen
föreslagna beloppet af 200 kronor, dervid Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande anfört, att en förvandling af kronotionden till visst
belopp i penningar, som i väsentligare mån inverkade på anslagets
värde, icke borde vidtagas utan tillfyllestgörande ersättning till indelningshafvare^
och att i Kongl. Maj:ts proposition till 1869 års Riksdag
angående förändring i sättet för räntans och kronotiondens utgörande
uttryckts den åsigt, att anslag till, bland annat, kyrkor och fromma
stiftelser vore i allmänhet af den beskaffenhet, att staten vid en eventuel
reglering borde, för undvikande af förlust för ersättningstagaren,
träda i räntegifvarens ställe och lemna ersättning efter de för anslagens
utgörande dittills gällande grunder.

1 ytterligare infordradt utlåtande har statskontoret upplyst, att indelningsersättningen
till Visingsö församling belöpt sig i medeltal:

för åren 1875—1884 till........................ kronor 207: 84,

» » 1876—1885 » ........................ » 206: 63.

38 Åttonde hufvudtiteln.

Vidare har statskontoret i fråga om anslagen till såväl Tryserums
som Visingsö församlingar anfört, att desamma ostridigt vore att anse
såsom anslag af allmänna medel, och att, då anslagen, hvilkas inlösen
ej borde ifrågakomma, utgjorde bidrag till bestridande af den dessa
församlingar i likhet med rikets öfriga kommuner åliggande kostnad
för fattigvård, sådana förhållanden ej förelåge, att statsverket skulle, till
följd af det förändrade sättet för tiondens utgörande, vid utgifvande af
detta bidrag vidkännas större uppoffring, än som vid tiden för anslagets
beviljande varit dermed förenad. Och har statskontoret således ej
funnit skäl att frånträda sitt förslag om tillämpning af 1869 års omsättningspris
vid dessa indelningsersättningars förändring till bestämda
årliga belopp.

Då utbyte af indelningsersättningar mot vissa åidiga belopp städse
medför enkelhet och reda i räkenskaperna, bör denna åtgärd äfven i
fråga om förevarande indelningsersättningar vidtagas. Men i afseende
å grunden för beräkning af ersättningsbeloppen är jag i detta fall af
annan åsigt än statskontoret. Dess förslag att använda 1869 års omsättningspris
synes mig ej lämpligt. Till karakteren af utbytet torde
höra, att såvida ej ersättningstagaren ingått på ett mindre belopp, bör
såsom vederlag lemnas det belopp, som vid tiden för utbytet motsvarar
årliga värdet af indelningsersättningen. I annat fall sker i sjelfva
verket eu indragning af en del af anslaget, och dertill har anledning
icke förekommit, ty här har staten icke, såsom i fråga om indelningsersättningarna
till vissa folkskolor, redan lemnat rikligt vederlag i form
af lönetillskott.

Medeltalet af indelningsersättningen till Tryserums församling har
under åren 1876—1885 utgjort 93 kronor 72 öre. Och det belopp,
200 kronor, med hvilket Visingsö församling förklarat sig åtnöjas, understiger
något den indelningsersättning, som under sistnämnda tio år
i medeltal utgått till församlingen. Jag hemställer derför, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten
af det under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning, på
förslag: ersättningar» uppförda anslag, 320 kronor, i stället anvisningen i
kontant till fattigvården i Stockholm och landsorten må höjas från
9,270 kronor till 9,564 kronor, eller med jernnt 294 kronor, deraf såsom
indelningsersättning till Tryserums fattigvård 93 kronor 72 öre och till
Visingsö församlings fattige 200 kronor; kommande således anslagstiteln
i dess helhet att minskas med 26 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Lasaretts underhåll.

1 berörda utlåtande den 31 december 1883 har statskontoret vidare
anfört, hurusom de till lasaretts underhåll anvisade indelningsersättningar
utginge efter medelmarkegångspris med tillagd forsellön.
Deraf tillkomme Danviks hospital godtgörelse från Upsala och Stockholms
län för indragna tiondeanslag, nemligen:

	Ersättning i penningar utan förvandling.		Per	sed	1 a r.		Ersättningen har utgjort för år 1882 enligt räken-skaperna.
	Forsel- lön.	Summa.	Råg.	Korn.	Värde enligt 1869 års om-sättnings-pris.
Upsala län:	33	26	SB	26	207	9	207	0	839	92	981	28
Stockholms län: Dan viks hospital .........................	88	57	88	57	553	5,4 7 5	553	5.47 5	2,352	58	2,712	38

För åren 1873—1882 hade hospitalets inkomst af ifrågavarande
indelningsersättning utgjort i medeltal 3,673 kronor 17 öre.

Med afseende derå att indelningsersättningarna utgjorde blott eu
ringa del af hospitalets inkomster, ansåge statskontoret, att ett utbyte
af dessa ersättningar mot bestämdt årligt anslag, motsvarande nyssberörda
medeltal, eller i jemnadt belopp 3,670 kronor, utan olägenhet
kunde ega rum.

Direktionen öfver Danviks hospital har i detta ärende afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande och deruti, under förmälan att ifrågavarande
ersättning för tioårsperioden 1874—1883 belöpt sig till i medeltal
3,686 kronor 81 öre årligen, anfört, att, då den af statskontoret
föreslagna förändring obestridligen ledde till större enkelhet och
reda i statsräkenskaperna, samt den ifrågasatta ersättningen utgjorde
en så ringa del af hospitalets inkomster, att förändringen icke egentligen
kunde sägas inverka på hospitalets ekonomiska ställning, direktionen
saknade anledning att motsätta sig förslaget; men att, enär ersättningen,
beräknad efter sistnämnda tioårsperiod, öfverstege det belopp,
som af statskontoret beräknats såsom grund vid bestämmandet af det
föreslagna anslagsbeloppet, samt härtill komrne att, i anseende till
penningvärdets ständiga fällande, ett nu fixeradt belopp komme i
framtiden att allt mindre och mindre blifva ett rätt uttryck för värdet
af den förmån, för hvilket anslaget skolat tjena såsom ersättning, direk -

tiv

Indelnings
ersättning
till Danvik
hospital.

40 Åttonde hufvudtiteln.

tionen ansåge sig höra hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att anslaget måtte bestämmas till i rundt tal 3,700 kronor årligen.

Med anledning af hvad direktionen sålunda anfört har, efter nådig
remiss, statskontoret ånyo sig i ärendet yttrat och dervid anfört: att
ersättningen för år 1883 utgjort 3,652 kronor 14 öre ocli i medeltal för
åren 1874—1883, såsom direktionen förmält, 3,686 kronor 81 öre; att
densamma enligt räkenskaperna belöpt sig för år 1884 till 3,522 kronor
69 öre, och, enligt i statskontoret verkstäld uträkning, för år 1885 till
3,425 kronor 79 öre, samt i medeltal för åren 1875—1884 till 3,674
kronor 56 öre och för åren 1876—1885 till 3,637 kronor 74 öre. Då
medeltalet af ifrågavarande indelningsersättning, som för åren 1874—1883
något öfverstigit medeltalet för den nästföregående tioårsperioden, de
derpå följande tioårsperioderna åter nedgått och, till följd af den hittills
fortgående minskningen i markegångsvärdet å spannmål, otvifvelaktigt
komme åtminstone för den närmaste framtiden än vidare att nedgå,
funne sig statskontoret icke kunna biträda hospitalsdirektionens framställning,
utan tillstyrkte statskontoret ersättningens bestämmande till
det af statskontoret föreslagna belopp, 3,670 kronor.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att den till Danviks hospital
hittills efter medelm arkegångspris jemte forsellön utgående indelningsersättning
må från och med år 1888 utbytas mot ett hospitalet tillkommande
årligt belopp af 3,670 kronor.

[17.] Från anslaget till lasaretts underhåll utgå vidare indelningsersätt Infättnin''ar''

n*n§’ar Medevi lasarett, Vrigstads hospital och Odensvi socken enligt
till Medevi följande af statskontoret i dess den 31 december 1883 afgifna utlålasarettm.
n. tande åberopade specifikation:

	Ersättning i penningar utan förvandling.		Pers	e d 1 a r.		Ersättnin-gen har ut-gjort för år 1882 enligt räken-skaperna.
	Penning- räntor.	Forsel- lön.	Summa.	Eåg.	Korn.	Värde en-ligt 1869 års omsätt-ningspris.
1 Östergötlands län: j Medevi lasarett ..................	_	_	10	08	10	08	_	_	126	_	234	36	309	96
Jönköpings län: Vrigstads hospital ...............	—	—	S	06	S	06	50	4	60	4	218	7 3	282	24
Vestmanlands län: Odensvi socken ..................	4	78	2	02	6	80	12	6	12	6	61	78	66	52

Åttonde liufvudtiteln.

Dessa ersättningar utgå efter medelmarkegångspris med tillagd
forsellön.

I omförmälda utlåtande har statskontoret upplyst, att dessa ersättningar
afsåge: den till Medevi lasarett indraget kronotiondeanslag inom
Motala och Nykyrka socknar; den till Vrigstads hospital indragen tionde
från Vrigstads socken, och den till Odensvi socken indragen ränta af
ett de fattiga i Odensvi förlänt hemman, Boda; hvarjemte statskontoret
meddelat, att ersättningarna till Vrigstads hospital och Odensvi socken
uppbures af vederbörande kommuners fångvårdsstyrelse!''. Och har
statskontoret, i;nder erinran att tionden och räntan numera till statsverket
inginge efter det i förordningen den 23 juli 1869 stadgade
medelvärde, samt att i förevarande fall statsverket icke borde vidkännas
skyldighet att efter annan grund tillhandahålla ersättningstagaren godtgörelse,
hemstält, att omförmälda indelningsersättningar måtte utbytas
mot bestämda årliga anslag, beräknade efter det i nämnda förordningstadgade
medelvärde.

Enligt hvad statskontoret derjemte meddelat, utgår af detta anslag
ersättning enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1863 till
Köpings hospital för afskrifna qvarnräntor med 6 öre i penningar samt
lösen efter medelmarkegångspris för 47 kubikfot 2,5 kannor råg och 26
kubikfot 6,2 kannor korn. Äfven denna ersättning, hvilken tillkommer
Köpings stads- och landsförsamlings fattigvård, ansåg statskontoret böra
utbytas mot bestämdt årligt anslag.

I anledning af statskontorets omförmälda förslag hafva vederbörande
afgifvit yttranden.

Hvad angår Medevi lasarett har lasarettsstyrelsen anhållit, att förslaget
måtte lemnas utan afseende, derest icke årliga anslaget kunde
höjas till belopp, motsvarande hvad ersättningen under något af senare
åren högst utgjort eller derutöfver. Och är af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Östergötlands län anfördt, att Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande väl funne lämpligt, att ersättningen för det indragna
kronotiondeanslaget bestämdes till ett visst, för hvarje år lika belopp,
men att, på det ersättningstagarens rätt ej måtte i väsentlig mån förringas,
ersättningen måtte beräknas efter medium af de sista tio årens
medelmarkegångspris.

1 fråga om Vrigstads hospital inhemtas af handlingarna: att detta
hospital för Vrigstads sockens fattiga stiftats af innehafvare!! utaf Lundholmens
friherreskap G. Gyllenstierna, som anslog 16 tunnor kronotiondespanmål
till underhåll af fyra allmosehjon i fattigstugan; att konung
Carl XI vid reduktion af egendomen Lundholmen genom nådigt bref

Bih. till Rilcsd. prat. 1887. 1 samt. 1 afd.

42 Åttonde hufvudtiteln.

den 30 april 1682 bekräftat denna stiftelse, med förklarande att de fyra
allmosehjonen »skulle njuta deras undfångna beneficier oturberade»;
att stiftelsen allt fortfarande hållits i helgd, så att inkomsten af den
donerade kronotionden icke sammanblandats med socknens öfriga fattigmedel,
utan användts till inköp af lifsförnödenheter åt fyra för sig sjelfva
boende fattighjon och en för deras vård antagen sköterska; att Vrigstads
socken å kommunalstämma förklarat sig icke vilja ingå på någon
förändring med ersättningsanslaget och såsom skäl härför anfört, bland
annat, att, derest kommunen nödgades att emottaga de s. k. hospitalsmedlen
efter 1869 års omsättningspris, följden häraf sannolikt skulle
blifva,_ att det nämnda antalet fattighjon i hospitalet ej kunde på ett
nöjaktigt sätt underhållas; samt att Eders Kongl. Majjts befallningshafvande
i Jönköpings län, enär billigheten syntes fordra, att, vid utbyte
af ifrågavarande indelningsersättning mot bestämdt årligt anslag, enahanda
beräkningsgrund borde tillämpas, som af statskontoret föreslagits
i afseende å indelningsersättningen till Danviks hospital, hemstält, att
ersättningen till Vrigstads hospital måtte bestämmas till ett belopp,
motsvarande hvad ersättningen i medeltal under tio år utgjort.

Statskontoret, som lemnats tillfälle att yttra sig med anledning
af hvad sålunda förekommit, har, enär statskontoret numera vunnit
upplysning derom, att vid Medevi lasarett emottoges till behandling ett
stort antal sjuke från olika delar af riket, tillstyrkt, att det årliga
ersättningsbeloppet för indragna kronotiondeanslaget till Medevi lasarett
måtte beräknas, icke efter 1869 års omsättningspris, utan efter medelmarkegångspriset
för åren 1876—1885, utgörande medeltalet deraf 304
kronor 16 öre. Deremot och då anslaget till Vrigstads hospital borde
betraktas såsom ett bidrag till bestridande al den "V rigstads kommun i
likhet med öfriga kommuner åliggande fattigvård, har statskontoret
fortfarande ansett ersättningen till Vrigstads hospital böra beräknas
efter 1869 års omsättningspris, hvarjemte statskontoret meddelat, att i
medeltal för åren 1876—1885 ersättningen till hospitalet utgjort 275 kronor
99 öre.

I afseende å indelningsersättningen till Odensvi socken har kommunalstämman
derstädes tillstyrkt statskontorets hemställan, att nämnda
ersättning måtte utbytas mot bestämdt årligt anslag, beräknadt efter det
i 1869 års förordning stadgade medelvärde. Häri har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län sig förenat.

Beträffande slutligen ersättningen till Köpings hospital hafva Köpings
landsförsamling å kommunalstämma äfvensom stadsfullmägtige i Köping
tillstyrkt ersättningens utbytande mot visst årligt anslag, i hvilka ytt -

Åttonde hufvudtiteln. 43

randen Ederä Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet instämt. Och
har jag inhemtat, att ifrågavarande ersättning till Köpings hospital
belöpt sig för åren 1876—1885 till i medeltal 168 kronor 49 öre.

Med åberopande af hvad jag i fråga om indelningsersättningarna
till Tryserums och Visingsö församlingar nyss anfört, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen, att indelningsersättningarna
till Medevi lasarett, Vrigstads hospital och Odensvi socken
samt ersättningen till Köpings hospital för afskrifna qvarnräntor må
från och med år 1888 utbytas mot följande årliga belopp, nemligen: 304
kronor 16 öre till Medevi lasarett, 276 kronor till Vrigstads hospital,
58 kronor 58 öre till Odensvi socken och 168 kronor 49 öre till Köpings
hospital, eller sammanräknadt 807 kronor 23 öre, hvilket belopp bör, för
hela anslagstitelns beräkning i helt krontal, utföras med 808 kronor.

Genom bifall till de af mig tillstyrkta förslag i punkterna 16 och 17
skulle anvisningen i kontant till lasaretts underhåll, hvilken för närvarande
utgör 36,325 kronor, komma att höjas till 40,803 kronor, eller med 4,478
kronor. Deremot bör naturligtvis minskning ega rum å det under rubrik:
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda
anslag. Detta förslagsanslag, 6,280 kronor, kan dock ej ännu från
riksstaten uteslutas, ty, enligt hvad statskontoret i sitt utlåtande den
31 december 1883 upplyst, utgår från anslaget, förutom de i punkterna
16 och 17 omförmälda ersättningar, jemväl indelningsersättning till Veck -liolms hospital. Ärendet derom är ännu ej färdigt till föredragning.
Men då sistnämda indelningsersättning under år 1882 utgått med 1,461
kronor 25 öre, synes tillräckligt, om förslagsanslaget bibehålies till ett
belopp af 1,500 kronor. Jag tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att, derest hvad i punkterna 16 och 17
nu blifvit hemstäldt varder bifallet, och anvisningen i kontant således
höjes med 4,478 kronor, nämnda förslagsanslag må nedsättas från 6,280
kronor till 1,500 kronor, hvarigenom anslagstiteln i dess helhet minskas
med 302 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke
att föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
för närvarande upptaget till 22,146 kronor, måtte minskas med 748
kronor till 21,398 kronor.

[18.]
Minskning å
ett förslag»-anslag.

[19.]

Skrifmaterialier,
expenser,
ved
m, m.

Åttonde hufvudtiteln.

[20.]
Utgifvande
af historiska
handlingar.

[21.]
Tillbyggnad
för riksarkivet.

[22.]

Statens konstindustriella

samlingar.

Extra anslag:

Riksarkivet.

I skrifvelse den 29 september 1886 har riksarkivarien underdånigst
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt
utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1888 års
stat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år
varit för ändamålet årligen beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat
jemväl för år 1888 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning
om uppförande af en tillbyggnad för riksarkivet å dess nuvarande tomt
och en del af riksgäldskontorets, beviljat för ändamålet ett anslag af

575,000 kronor samt deraf anvisat på extra stat för år 1886 ett belopp
af 100,000 kronor och för år 1887 ett belopp af 250,000 kronor, hemställer
jag, i enlighet med öfverintendentsembetets uti skrifvelse den 14
nästlidne december derom gjorda underdåniga framställning, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättande af arbetena
å ifrågavarande tillbyggnad, hvartill ritning blifvit af Eders Kongl.
Maj:t den 2 februari 1886 faststäld, anvisa på extra stat för år 1888
ett belopp af 75,000 kronor.

Nationalmuseum.

I skrifvelse den 29 september 1886 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas
till vård, underhåll och tillökning af statens konstindust&ella samlingar
äska af Riksdagen ett extra anslag jemväl för år 1888 af 4,000 kronor,
att jemte 1,000 kronor af vid museet inflytande förevisningsmedel användas
enligt samma fördelning, som för åren 1886 och 1887 redan blifvit
faststäld.

Af samma skäl, som vid föregående framställningar i detta ämne
anförts, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1888 anvisa ett extra anslag af 4,000 kronor
för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Åttonde hufYudtiteln.

Lifrustkammaren.

I skrifvelse den 29 september 1886 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte för
tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen
äska på extra stat äfven för år 1888 enahanda anslag, som för
hvartdera af åren 1886 och 1887 beviljats, eller 5,800 kronor. Då detta
belopp fortfarande är behöfligt för att under år 1888 användas enligt
samma grunder, som för de nyssnämnda båda föregående åren tillämpats,
får jag, med åberopande af hvad i detta ärende förut blifvit
af mig anför dt, i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar m. in. anvisa på extra stat jemväl för år 1888 ett anslag af
5,800 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjänstemännen vid domkapitlens expeditioner, i afseende
å hvilka något löneregleringsförslag, grundadt på fullständig utredning,
ännu ej kunnat framläggas, bereda tillfällig löneförbättring under år
1888 i likhet med föregående år erfordras anslag till oförändradt belopp;
och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka framställning
till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra stat för
år 1888 anvisas 3,716 kronor.

Domkyrkorna i Upsala och Skara.

På Eders Kongl. Majrts framställning har Riksdagen beviljat till
restaurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering
af Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvartdera
af åren 1886 och 1887 anvisats för domkyrkan i Upsala 70,000
kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor. I öfverensstämmelse
härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsättande af dessa restaureringsarbeten anvisa på extra stat
jemväl för år 1888 enahanda belopp, eller för Upsala domkyrka 70,000
kronor och för Skara domkyrka 35,000 kronor.

[23.]

Lifrustkam maren.

[24.]

Tillfällig
löneförbättring
åt tjenstemännen

vid domkapitlens
expeditioner.

[25.]

Restaurering
af Upsala
och Skara
domkyrkor.

Åttonde hufVudtiteln -

[26.]
Seminarier
för språkvetenskap
och
matematik.

[27.]

Förändring
af Carolinaredivivabyggnaden
i
Upsala.

Universiteten.

Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande
understöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarier
för språkvetenskap och matematik, får jag, under åberopande af hvad
tillförne i detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter
äfven för år 1888 bevilja extra anslag til] samma belopp som förut,

nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ............ kronor 3,000: —

» » » » » Lund ............ )> 2,950: —

» » matematiska » » Upsala ............ » 1,500: —

» » » » » Lund ............ » 1,000: —

Bland de behof för universitetet i Upsala, för hvilkas afhjelpande
det akademiska konsistoriet anhållit om proposition till Riksdagen, har
i främsta rummet och såsom det allra angelägnaste framhållits nödvändigheten
af anslag till förändring af den s. k. Carolina-redivivabyggnaden,
i hvilken universitetsbiblioteket är inrymdt, på det att biblioteket,
hvilket både genom sitt materiella värde och genom sin betydelse
för universitetets hela vetenskapliga lif intoge första platsen bland universitetets
institutioner, måtte varda befriadt från de stora svårigheter,
hvarmed biblioteket hade att kämpa i anseende till bristande utrymme
samt de olägenheter, som vore en följd af byggnadens egendomliga
konstruktion och inredning.

Redan för tjugu år sedan började bibliotekets målsmän fästa uppmärksamheten
på den annalkande faran af bristande utrymme. Flera
förslag hafva ock, såsom bekant, framlagts, åsyftande dels att tillbygga
huset med en flygel, dels att inreda äldre eller obegagnade lokaler inom
detsamma. Visserligen hafva dessa förslag ej lyckats tillvinna sig det
eniga understöd, som erfordrats för att betrygga deras framgång. Men
sjelfva sakförhållandet har dock härunder så utredts, att vid 1872 års
Riksdag statsutskottet erkände, att ökadt utrymme för biblioteket vore
af verkligt behof påkalladt. Ytterligare fjorton år hafva sedan dess
förflutit, och det bör då, såsom bibliotekarien uti sitt angående detta
ärende afgifna utlåtande anmärkt, icke vara svårt att förstå, å ena
sidan hvilka utomordentliga ansträngningar det kostat att, ehuru den

Åttonde hufvudtiteln.

årliga tillväxten oupphörligt stegrats, så att medeltillökningen för de
sista tio åren är nära dubbelt så stor som för de tio närmast föregående,
icke blott bereda plats för tillväxten utan ock bringa ordning i
de gamla massorna, å andra sidan att dessa svårigheter nu måst antaga
proportioner, som för institutionens verksamhet öppna högst bekymmersamma
utsigter att redan inom några få år hotas med fullständig förlamning.

Beträffande ofvan antydda svårigheter och olägenheter, hvilka
hufvudsakligen hafva sin grund deri, att Carolina-rediviva-byggnaden
från början fått till uppgift att inom sig inrymma så väl biblioteket
som en storartad fest- och samlingssal, hvilken senare åter gifvit anledning
till en ännu mera storartad vestibul och trappa, har bibliotekarien
i sitt ofvan berörda utlåtande anfört följande:

Biblioteket, som år 1786 ansågs innehålla 50,000 volymer, hade
vid tiden för Carolina-byggnadens påbörjande vuxit till 74,000. År 1871
beräknades boksamlingen stiga till nära 200,000 volymer, hvaraf dock

26,000 utgjorde dupletter, och vid en år 1886 företagen räkning hade
denna siffra växt till 244,000, hvaraf endast 15,000 hörde till duplettsamlingen.
Sjelfva årstillväxten vore tydligen stadd i en stark stegring.
Mot en årlig tillväxt under åren 1813—1871 af 2,172 volymer
svarade under de sista femton åren 1872—1886 en årlig tillväxt af
3,666 volymer. Då nu samlingen förutom dessa 244,000 volymer äfven
omfattade 5,000 kapslar och 11,486 handskrifter, kunde man tryggt
påstå, att biblioteket nu inrymde nästan fyra gånger så stor massa som
den, för hvilken man år 1813, då ritningarna till byggnaden faststäldes,
afsåg att bereda ny plats. Men då man lika tryggt kunde påstå, att
ingen vid byggnadens uppförande tänkt, att biblioteket skulle upptaga
blott en fjerdedel af sina nya lokaler, framginge häraf, att dessa icke
kunde vara annat än öfverfulla. Också förklarade redan år 1865 dess
dåvarande chef, att man måst å åtskilliga ställen tillgripa utvägen med
dubbla hyllbräden, så att böckerna stode i två rader, den ena bakom
den andra, hvarjemte de flesta platser, som med afseende på den nödiga
belysningen kunde användas för fristående hyllor, redan vore upptagna
eller inom kort tid kunde väntas att blifva det. Och sedermera hade
utvägen med dubbla rader, så stora olägenheter den än medförde, måst
i allt starkare grad anlitas. Också hade vid nuvarande bibliotekariens
tillträde år 1883 trängseln vuxit derhän, att på de flesta afdelningar
oordning börjat inträda och i synnerhet tagit eu betänklig gestalt, der
nytillkomna böcker börjat staplas ofvanpå de på hyllbrädena stående.
Om det, sådana förhållanden oaktadt, varit möjligt att ej blott hjelpa sig

48 Åttonde hufvudtiteln.

fram utan äfven anskaffa erforderligt utrymme för det fullständiga
nyordnandet af samlingarna, så hade detta icke i någon nämnvärd
grad berott derpå, att två nya hörnrum innanför festsalen stälts till
bibliotekets disposition, utan på de utomordentliga åtgärder, till hvilka
man tagit sin tillflykt. Systemet med dubbla bokrader hade nu måst
göras till regel, och äfven tredubbla rader, der repositoriernas djup
det medgifvit, i ej ringa utsträckning kommit till användning. Repositorier
hade anbragts öfver allt, der plats kunnat beredas, alldeles oafsedt
att platsen tydligen ej varit härför ämnad, eller att detta medfört
ganska betänkliga olägenheter i afseende på böckernas åtkomlighet och
det minimum af belysning, hvarförutan ett bibliotek blefve ytterst svårhandterligt.
Så hade den stora vestibulen nu fått emottaga långa rader
af bokhyllor, balustraderna å läktarne hade å insidan klädts med dylika,
ehuru dessa hyllor, vända från fönstren, saknade direkt belysning och
minskade det sparsamma ljus, som å läktaren förefunnes, folianter hade
placerats å golfplatserna, i fönstren och rundt hela barrieren å festsalens
läktare, å hvilken för öfrigt den storartade westinska donationen genast
från första stund måst söka sig plats, ehuru denna läktare fortfarande
måste för allmänheten upplåtas vid de festligheter, som i solennitetssalen
anordnades. Oaktadt alla dessa åtgärder, gjorde ändock biblioteket nu
intrycket af att vara nästan öfverfullt. När så härtill komme, att en
tredjedel af biblioteket ännu icke hunnit underkastas det stränga systematiska
nyordnandet, och att detta system med sina mångfaldiga grupper
förutsatte accessionsplatsers tillskapande å lika många ställen, syntes det
tydligt, af hvilken vigt denna fråga om utrymmet vore. Att af brist härpå
nödgas hjelplöst åse, huru oordningen ånyo började inträda, måste kännas
så mycket bittrare, som man under de gångna åren genom ihärdig ansträngning
lyckats att inom två tredjedelar af samlingen åstadkomma
en tillfredsställande ordning.

Huru långt de utomordentliga åtgärderna med användande af
dubbla rader och uppsättande af hyllor å mindre lämpliga platser måst
utsträckas, samt huru obetydligt accessionsutrymmet vore, visade följande
redogörelse för den uppmätning af biblioteket, som sistlidne sommar
verkstälts i afsigt att vinna full klarhet i detta hänseende. Af denna
framginge, att af samlingens hela längd, 10,290 meter, komme 8,774
meter, eller 85 procenta framhyllor, 1,516, eller 15 procent, å bakhyllor.
A dessa senare, hvarå endast volymer i oktav- eller qvartformat kunde
placeras, vore öfver 44,000 volymer inskjutna bakom framförstående.
Från de 85 procent, som stode å framhyllor, borde dock frånräknas alla,
som fått sin plats på golfvet eller å hyllor, som borde försvinna, d. v. s.

Åttonde hufvudtiteln. 49

omkring 37,600 volymer. Dessa två poster uppginge således sammanlagd!
till nära 82,000 volymer.

Huru stor faran vore för att trängseln å nyo skulle bringa bibliotekets
samlingar i oordning och dermed dess verksamhet till stockning,
syntes deraf, att accessionsutrymmet, äfven med tillgripande af de mest
abnorma utvägar för att stegra detsamma, icke kunnat uppdrifvas stort
öfver 1,300 meter. Visserligen kunde detta vid första anblicken synas
ej så litet, då med ett normalt årsbehof af 100 meter denna siffra ju
utvisade utrymme för en tillväxt under ytterligare tretton år. Men
problemet löstes icke med en enkel division, ty accessionsutrymmet vore
icke samladt å ett ställe, der böckerna insattes alltefter som de inkomme.
Det vore hopräknadt å många båll och skulle tänkas fördeladt efter en
viss proportion å mångfaldiga grupper. Då betydliga längder afginge,
för att med iakttagande af nödigt accessionsrum ordna den ännu
oordnade och hoppackade tredjedelen af biblioteket, och då man ej kunde
i händelse af missräkning å accessionsrummet börja än här än der
sönderbryta de systematiskt ordnade grupperna och bortflytta vissa
delar, utan att snart allt råkade i förvirring, blefve slutresultatet af en
noggrann kalkyl det, att utrymmet, förutsatt att inga donationer mellankomme,
icke försloge längre än i fem till sex år. När denna tid förgått,
då vore faran för institutionens lif och förmåga att fylla slip uppgift
icke längre en hotande möjlighet, utan en viss och sorglig verklighet.

En väsentlig brist i bibliotekets nuvarande anordning vore, att
en läsesal alldeles saknades. Af hörnrummen kunde endast två för
detta ändamål användas, men begge egde så små dimensioner som
14 x 18 fot. Och om detta utrymme redan i sig vore litet, så blefve
det än mindre derigenom, att rummen vore rundt om väggarna fullsatta,
det ena med bokhyllor, det andra med djupa skåp, hvarför ock högst
fyra personer kunde i hvartdera erhålla plats. Då nu det senare rummet
tillika vore genomgångsrum till handskriftsalen, och då i begge rummen
tjenstemännen litet emellan måste framtaga efterfrågade böcker eller
portföljer, ofta med användning af stegar, vore lugnet å dessa platser
långt ifrån ostördt. För att bereda ännu några platser åt dem, som önskade
studera å stället, hade man måst tillgripa den mindre lämpliga utvägen
att låta dem arbeta i sjelfva boksalarne. Men att härigenom kontrollen
å dem, som å stället arbetade, vore så godt som illusorisk, behöfde
icke någon särskild förklaring. Funnes en läsesal, liäfdes dessa olägenheter
af sig sjelfva, på samma gång det för alla besökande tillgängliga
referensbibliotek, som der kunde anordnas, skulle befria tjenstemännen
från ett onödigt spring efter handböcker, som de besökande litet

Bill. till Rihsd. prof. 1 sand. 1 afä. 7

50 Åttonde hufvudtiteln.

emellan behöfde. Dylika läsesalar funnes nästan öfverallt annorstädes,
och det vore icke utan en känsla af nedslagenhet och förlägenhet man
på de besökandes fråga efter läsesalen måste svara, att en sådan alldeles
saknades.

Med arbetslokaler vore det icke stort bättre bestäldt. Utlåningsrummet,
beläget vid ena ändan af det 256 fot långa huset, hade 18
fots längd och 14 fots bredd. Det lilla utrymmet inskränktes ytterligare
deraf, att alla vägg ar måst klädas med hyllor inrymmande de egna
katalogerna och nödiga bibliografiska hjelpmedel, hvarjemte den erforderliga
lånedisken, hvilken tillika vore både chefens och vice bibliotekariens
skrifpulpet, afskure en stor del af rummet. Lades dertill att rummet
vore blott 10 fot högt, att det upplystes af två glugglika fönster, o’ch
att folk här strömmade ut och in, så kunde man förstå, att luftförskämning,
svag belysning och trängsel vore något, hvaraf det centrala
biblioteksarbetet dagligen hade en långt ifrån behaglig känning. Af de
tre amanuenserne hade endast en eget arbetsrum; de andra två saknade
dylikt. Häraf följde äfven, att särskilda lokaler för särskilda funktioner
åt arbetet icke förefunnes. Till och med sådana saker som uppackning
af lärår och paketer måste oftast försiggå i ofvannämnda amanuensrum
eller utlåningsrummet. Man måste bokstafligen lefva från hand till mun,
hvilket med en administration af sådan omfattning vore en ganska svårlöst
uppgift.

Att bibliotekets inre förbindelser vore långt ifrån tillfredsställande,
vore en naturlig följd af byggnadens beskaffenhet. Då någon hiss ej
funnes och ej heller i de gamla lokalerna kunnat inrättas, hade hittills
all transport skett genom bärning. Det besvär och det slöseri med
arbetskraft, som häri läge, anade ej den utanför stående. Men besinnade
man, hvilka qvantiteter som förflyttades, och hvilka afstånden vore på
längden och höjden (i synnerhet det senare, då man t. ex. från bottnen
till galleriet i tredje våningen hade att vandra 130 trappsteg), så måste
man medgifva, att en hiss ej längre borde få saknas. Och de hittills
befintliga kommunikationerna vore visserligen icke hvad de borde vara.
Mellan de begge biblioteksvåningarna funnes, utom den långa hufvudtrappan,
som dock äfven nu ej alltid finge eller lämpligen kunde användas,
ingen annan förbindelse än de mörka svängtrapporna å husets gaflar.
I bottenvåningen måste man oupphörligt passera den under åtta
månader af året afkylda vestibulen, för att komma från ena boksalen
till den andra, och samma vestibul hade afskurit all förbindelse mellan
mezzaninvåningens läktare i de olika bottenhalfvorna, så att man för
att komma från den ena till den andra alltid hade att vandra trappa

Åttonde liufvndtiteln. 51

tipp och ned och dessutom ett onödigt vägstycke, som kunde uppgå till
fyra femtedelar af husets längd. Till galleriet i mellersta våningens
stora sal ledde blott två trånga trappor, en i hvardera ändan af huset,
och inga tvärbroar funnes; ja, på ett ställe måste man för att åtkomma
en bok, från hvilken man skildes af blott tolf fots mellanrum, taga eu
omväg af 450 fot.

En annan följd af husets opraktiska inredning vore, att man i så
stor utsträckning vore hänvisad till användningen åt stegar i följd åt
repositoriernas höjd. För de lägre repositorierna kunde visserligen
kortare och lätthandterligare stegar användas, ehuru detta sätt att reda
sig alltid innebure ett onödigt besvär och försvårade arbetet med böckers
framtagande och återuppsättande och än mer med deras ordnande.
Men för de högre måste man betjena sig af stegar af 13 Va fots längd,
hvilka för sin tyngd vore rätt svåra att handtera, och å hvilka man
riskerade både lif och lera, då man skulle uppe i höjden förrätta något
arbete. Om man t. ex. erinrade derom, att den svenska skönlitteraturen
vore vid dylik höjd ordnad i tredubbla rader, bevisade detta bättre än
något annat, hvilka abnorma utvägar man måst tillgripa för att ej duka
under för" trängseln, och huru arbetet måste af dylika anordningar hämmas.

Ljusförhållandena vore långt ifrån hvad de borde vara och stundom
alldeles otillräckliga. Å mellersta våningens galleri hade alltifrån
början det varit svårt, stundom omöjligt, att under mulna dagar låsa
ens en boktitel. I de många reeesserna både de under senare tider insatta
fristående hyllorna på betänkligt sätt försvagat dagern, och de
talrika hyllor, som under sista åren uppsatts öfver allt der plats möjligen
kunnat beredas, hade än mer ökat dunklet. Gälde nu detta allt om
böcker, som hade plats å hyllornas frambräden, vore det lätt att tänka
sig i hvilket skymundan de 44,000 volymer, som stode bakom andra,
skulle befinna sig.

Sist men visserligen icke som den minsta af byggnadens bristfälligheter
vore att framhålla, att den ingalunda vore tryggad mot eldfara.
Bottenvåningens hvälfva tak och dess styckning i tre delar genom
vestibulens sidomurar innebure för densamma ett rätt godt skydd, ehuru
frånvaron af jerndörrar i portöppningarna deri gjorde en ej ringa minskning.
Men mellanvåningen vore alltigenom öppen och försedd med
vanligt gipstak, öfver hvilket vidtoge ett bjelklag af betydlig tjocklek
med stora dragförande mellanrum, och först ofvan detta läge den brandbotten,
som skulle skydda den underliggande salen. Farligast af allt
vore dock, att hela tredje våningen och takresningen bildade ett sammanhängande
helt, bestående af massor af trävirke. Kompetent person

52 Åttonde lmfvudtiteln.

hade härom i officiel utlåtande förklarat, att i nuvarande skick vore
denna öfvervåning i högsta grad utsatt för eldfara, Och i detta förhållande
läge äfven för de undre våningarna, om ock mera vore gjordt
för deras brandfrihet, en verklig fara. Ty om elden fattade i denna
öfvervåning, som den snart kunde förvandla i ett eldhaf, skulle möjligen
vid takets instörtande från sådan höjd denna betydande massas tyngd
vara nog stor att slå igenom brandbottnen öfver mellanvåningen. Redan
ur denna synpunkt, äfven om biblioteket icke, såsom nu vore fallet,
ofördröjligen behöfde denna säl, vore det en bjudande skyldighet att
inlägga brandbotten öfver tredje våningen, hvilket för öfrigt icke kunde
ske annat än i samband med inläggande af den jernkonstruktion, som
erfordrades för denna sals inredning till bokmagasin.

De hittills uppgjorda förslagen till bibliotekslokalernas utvidgning
och förändring hafva, såsom nämndt är, icke vunnit framgång, förnämligast
af det skäl att universitetet icke kunnat undvara festsalen. Då
nu omsider detta hinder blifvit undanröjdt, sedan en festsal inrymts i
den nya universitetsbyggnaden, har universitetet ansett sig icke längre
böra eller kunna dröja med åtgärders vidtagande för att befria biblioteket
ur sin nödstälda belägenhet. Sedan en komité blifvit tillsatt för
att utreda frågan och uppgöra plan till byggnadens förändring, hafva
fullständiga ritningar och kostnadsförslag dertill utarbetats af arkitekten
C. A. Kihlberg. För den föreslagna nya anordningen har lemnats följande
redogörelse:

I hufvudsak utgör planen ett upptagande af ett år 1873 af arkitekten
P. U. Stenhammar framstäldt förslag att i nuvarande trapphuset,
efter den kolossala trappans rifning, afdela behöfligt utrymme för nya
arbetslokaler och en mindre hufvudtrappa samt inreda återstoden och
hela tredje våningen till bokmagasin. Då hvarje förslag att i den gamla
byggnaden inreda lämpliga arbetslokaler visat sig föra till svåra olägenheter,
har det fallit sig så mycket naturligare att gripa till trapphuset,
som den stora trappan efter festsalens försvinnande är icke blott obehöflig
för sitt ursprungliga ändamål, utan för biblioteket oanvändbar
och rent af hinderlig. Genom att till trapphusets nedre del förlägga
de nya lokalerna har man vunnit, hvad som måste anses för en synnerlig
fördel, eller att biblioteksarbetet försiggår i byggnadens centrum, och
att förbindelserna mellan detta och byggnadens ökriga delar så mycket
som möjligt närma sig till likhet med radierna i en cirkel. Visserligen
skulle dessa lokaler kommit byggnadens vertikala centrum närmare, om
de förlagts i trapphusets mellersta våning. Men den ökade fördel för
bibliotekets eget arbete, som häri kunnat ligga, uppväges vida af för -

Åttonde hufvudtiteln.

månen för detsamma, att de besökande icke få sprida sig utöfver bottenplanet,
och af fördelen för de besökande att icke hafva några trappor
att bestiga, hvarjemte användningen af hiss och sigiialeringssystem reducerar
till ett minimum olägenheten af ett ökadt afstånd mellan arbetets
centrum och byggnadens öfverstå del.

Eu naturlig följd af lokalernas flyttning är, att bibliotekets ingång
flyttats till hufvudingången å fasaden. Den stora vestibulen uppdelas
med glasväggar i ett uppvärmdt portvaktsrum och flera mindre för
olika ändamål afsedda partier. I trapphusets vägg midt emot ingången
är den större hissen anbragt, till venster begynner den nya hufvudtrappan,
och i dess närhet leda reserverade ingångar till utlåningsrummet
och till amanuensens i svenska afdelningen rum, till höger är ingången
till utlåningsrummet, genom hvilket man passerar in i läsesalen.
De två sistnämnda rummen tillsammans upptaga hela arean af trapphusets
bottenvåning. Det skulle visserligen varit önskligt, om man kunnat
gifva läsesalen större dimensioner. Men den stora vigten af att hafva
den förlagd omedelbart invid utlåningsrummet har tvungit att begränsa
dess omfång till hvad som återstår, efter att det för utlåningsrummet nödiga
utrymmet först aftagits. Den är i alla fall betydligt större än som i
föregående förslag varit ifrågasatt. Med en höjd af 13,5 fot (som medgifver
bokgalleris inläggande åtminstone på trapphusets gafvelvägg)
och belyst af tre fönster å hvardera sidan, har den en area af 45x35''/2
fot. Då härtill kommer, att äfven de ofvanpå densamma i mezzaninen
belägna och genom direkt spiraltrappa dermed förenade rum kunna för
samma ändamål användas, torde, särskildt om läsborden i händelse al
behof sammanskjutas, plats kunna beredas för 50 personel’, som önska
å stället studera. Utlåningsrummet, belyst af två fönster å hvardera
sidan, har, med samma höjd af 13,5 fot, en area af 45 x 23U fot och är
således 3^2 gånger så stort som det nuvarande. I den vägg, som åtskiljer
dessa begge rum, är den mindre hissen uppdragen. Hörn om
hörn med utlåningsrummet, i början af den nu så kallade svenska salen,
är nytt rum inredt för bottenvåningens amanuens, på det han måtte
befinna sig i omedelbar närhet till arbetets medelpunkt. Midt emot
detta rum tvärt öfver vestibulen är en särskild mindre förevisningssal
af 29 fots längd och 21 fots bredd inlagd för att befria institutionen
från de svåra olägenheter, som hittills alstrats deraf, att mellersta våningens
boksal fått göra dylik tjenst.

1 trapphuset är från och med mezzaninvåningen inom en särskild
trappbrunn den nya hufvudtrappan uppdragen, som förmedlar förbindelsen
mellan våningarna. Trappans bredd är fem fot, eller densamma

54 Åttonde hnfvudtiteln.

som i kongl. biblioteket befunnits fullt tillräcklig. Såsom ledare i händelse
af eldsolycka bär man icke velat tillåta den att bryta genom hufvudbyggnadens
brandbottnar, hvarjemte man gjort den sjelf brandfri åt
alla sidor. Det återstående utrymmet i trapphuset är i mezzaninvåningen
användt till arbetsrum för chefen och till toilettrum, i de två öfra våningarna
så, att efter afdelande i hvardera af ett amanuensrum å 26x24
fot, allt hvad som återstår inredts till bokmagasin, försedda med jernkonstruktion
och anordnade efter cell- och gallerisystem, så att i hvarje
sal liksom tre bokvåningar uppstå. Amanuenserna komma härigenom
att befinna sig invid hiss- och signalapparaterna samt midt emellan de
boksalar, som skola finnas å ena sidan i hufvudbyggnaden, å den andra
i trapphuset. Vidkommande de senare bör nämnas, att de oafsedt läsesalen
och utlåningsrummet, som rymma tillsammans vid pass 14,700
volymer, och chefens rum jemte amanuensrummen, i hvilka 13,500 volymer
kunna uppställas, äro afsedda att mottaga omkring 83,300 volymer,
hvadan således det forna trapphuset i sin helhet bereder plats åt ej
mindre än 111,500 volymer, således ett utrymme fullt tillräckligt för de
nära 82,000 volymer, som, enligt hvad förut omförmälts, nu hafva sin
plats dels å bakhyllor, dels å golfvet, dels å hyllor, som borde försvinna.
Men då man ju i så väl de utdelningar, som böra ditflyttas,
som i de, hvilka skulle qvarblifva i gamla salarne, måste beräkna nödigt
accessionsrum lör en ej allt för kort följd af år, derest man ej
vill snarligen råka ut för ständiga flyttningar, samt vidare åtskilliga
af de åtgärder, som anses nödiga till de gamla salarnes förbättrande,
medföra att för ett ej obetydligt antal volymer måste sökas nya platser,
framgår tydligen, att, om nöden skall afhjelpas för mer än ögonblicket,
biblioteket måste redan nu sättas i besittning af ej blott trapphuset
utan äfven tredje våningen, eller den gamla festsalen.

Förelaget innehåller ock, att denna säl, hvilken genom nya brandmurar,
som i det följande omnämnas, skulle sönderfalla i tre särskilda
salar, skulle efter gallerisystem och med jernkonstruktion på höjden
afdelas i tre våningar. Här liksom i trapphuset äro nästan alla repositorier
stälda tvärs för salen, för att så mycket som möjligt tillgodogöra
sig utrymmet och erhålla dubbelsidig belysning. Fem spiraltrappor, en
i den mellersta, två i hvardera af de yttre salarne, förmedla förbyidelsen
mellan de olika bokvåningarna. För uppbärande af denna storartade
jernkonstruktion och åt de bokmassor, som å densamma skola inrymmas,
äro, såsom af ritningarna synes, särskilda åtgärder vidtagna,
hvarigenom trycket fördelas och utsprides ä vtterväggarne, hjertmuren

Åttonde hufvudtiteln.

och från den senare uppstigande jernpelare. De tre boksalarne i denna
tredje våning äro beräknade att rymma 188,000 volymer.

Till förbättrande af belysningen hafva dels mezzaninens alla fönster
fått fördubblad area, dels rundfönster för galleriets räkning i mellersta
våningen upptagits öfver alla fönster i den nuvarande fönsterraden,
dels nya fönster i forna trapphusets alla våningar upptagits å långsidorna
mellan de gamla, hvaremot å gafvelstycket befintliga igenmurats,
då dem förutan tillräcklig belysning vunnits, och då de onödigtvis borttogo
väl behöfligt väggutrymme.

I de gamla lokalerna hafva ytterligare några dels i sig nästan
oundgängliga, dels af ofvannämnda ändringar framkallade förbättringar
föreslagits. Så har man, för att blifva af med de gröfsta stegarne i
bottenvåningen samt för att öka bokutrymmet och belysningen i dess
öfre parti, eller den så kallade mezzaninvåningen, låtit alla de öfre repositorierna
placeras tvärs för salen och försett dem med jemnlöpande
balkonger, hvilka utmynna å forna läktaren. Åtgärden bereder plats
för ytterligare 8,000 volymer. Vidare hafva alla lokaler i mezzaninvåningen
kommit i direkt förbindelse derigenom, att man dels upptagit
dörrar i de murar, som skilja dess gallerier från hörnrummen å ena
och från vestibulen å andra sidan, dels slagit en balkongartad bro tvärs
öfver vestibulen. Då mellersta våningens stora sal genom de nya brandmurarne
afdelats i tre, bar man begagnat sig af den genomgripande
hvälfning, som den mellersta af dessa salar i alla fall måste undergå,
för att i den inlägga samma jerngallerikonstruktion, som i de nya lokalerna
tillämpats, hvilket medfört ett nytt utrymme för ej mindre än
21,900 volymer. Gallerierna i de tre salarne i denna mellersta våning
hafva genom de nya rundfönsterna fått sjelfständig belysning. Förutom
den nya spiraltrappa!! i mellersta partiet är en ny dylik inlagd i hvardera
sidosalen, hvarjemte i hvardera af dessa broar kastats tvärs öfver
från ena galleriet till det andra.

För husets betryggande mot eldfara äro trapphuset och hufvudbyggnadcn
åtskilda af brandmur, liksom trappan i det förra ligger
brandfritt. Vidare äro vestibulens sidomurar uppdragna genom byggnadens
hela höjd ända öfver taket, hvarigenom den afdelas i tre skilda
partier i hvarje våning. Mellersta våningen är ytterligare skyddad
derigenom, att dess tak hvalfslagits, och slutligen äro som brandbotten
öfver tredje våningens stora bokmagasin hvalf inslagna. Äfven de nya
våningar, som inom trapphuset inläggas, förses med brandbottnar.

I husets yttre har fönsterradernas omgestaltning tvingat till en
annan ändring. Då nemligen mezzaninens fönster, hvilkas area måste

56 Åttonde liufvudtiteln.

fördubblas, för närvarande äro dekorativt förenade med mellanvåningens
ofvanliggande fönster, men till dessa senare de nya rundfönster, som
der ofvan upptagas, äfven måste dekorativt anslutas, skulle sålunda
dessa mellanvåningens fönster få utseendet af att vara på längden
onaturligt utdragna, hvaraf fasadens yttre skulle på ett vanställande
sätt störas. För att förebygga något dylikt har man föreslagit att,
medelst botten- och mezzaninvåningarnas omläggande i rustik, skilja
såväl den senares fönster som husets hela understycke från ofvanliggande
partier.

Då den äldre värmeledningen icke utan störande oegentlighet^!’
kunde utsträckas till de nya lokalerna, skulle för deras uppvärmande en ny
panna insättas i en annan afdelning af samma källare, som inrymmer den
gamla pannan, och från denna 113m panna en särskild ledning, dock
efter samma system med cirkulerande varmt vatten, dragas till de
lokaler, som hittills saknat uppvärmning, hvarjemte en ny skorsten uppmuras
i motsvarande vinkel mellan trapphuset och hufvudbyggnaden.

Slutligen har anförts, att kostnadsförslaget för denna nyinredning
och omgestaltning af Carolina-rediviva-byggnaden jemte värme- och
vattenledningens utsträckande upptoge en summa af 350,000 kronor.
1tyggnadsme d 1 en ansåge man kunna fördelas på en byggnadstid af fyra
år. Ett längre uppskof med arbetets afslutning skulle, oafsedt alla
de olägenheter, med hvilka biblioteket under arbetets utförande måste
kämpa, utsätta det för den än större olägenheten af att utrymmet
för böcker toge alldeles slut. Den summa, som för företaget erfordrades,
vore i sig sjelf ingalunda liten. Men då för densamma erhölles
utrymme för omkring 330,000 volymer, åtminstone sju nya centrala
arbetslokaler, goda förbindelser mellan husets delar, praktiska förbättringar
i de gamla lokalerna och till sist de dyrbara samlingarnas betryggad0
mot eldfara, samt man tillika betänkte, hvad allt detta skulle
kostat att genom nybyggnad anskaffa, så vore kostnaden visserligen ej
hög i förhållande till hvad som vunnes.

öfver detta af universitetskanslern synnerligen varmt förordade
förslag har öfverintendentsembetet afgifvit infordradt utlåtande och
deruti förklarat sig finna den föreslagna indelningen och inredningen
med mellanvåningar och gallerier af jern likasom ock de medelst större
och mindre trappor af samma material förmedlade kommunikationerna
inom byggnaden vara med stor insigt anordnade; och då förslaget i sin
helhet synts embetet lika välbetänkt som behöfiigt, samt den beräknade
kostnaden ej föranledt anmärkning, har embetet tillstyrkt, att för ända -

Åttonde hufvudtiteln. 57

målet måtte varda anvisadt hela det begärda anslaget, så att de vigtiga
behofven af icke allenast utrymme och kommunikationer utan äfven
säkerhet mot eldfara måtte kunna utan skadlig och möjligen ödesdiger
tidsutdrägt varda tillgodosedda.

Då det stora och dyrbara bibliotekets trängande behof af större
utrymme och lokalernas bättre anordning är genom ofvan meddelade
utredning klart och obestridligt ådagalagdt, då den föreslagna planen
för byggnadens förändring är af sakkunnige vitsordad såsom särdeles
omsorgsfullt och ändamålsenligt uppgjord, samt den beräknade kostnaden
ej torde kunna anses vara för hög, finner jag mig ega alla skäl
att tillstyrka, det Eders Kougl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till
förändring af Carolina-rediviva-byggnaden bevilja ett extra anslag af

350,000 kronor och deraf anvisa 90,000 kronor att utgå under år 1888.

Det akademiska konsistoriet i Lund har, på anhållan af föreståndaren
för universitetets historiska museum, professorn C. T. Odhner,
å nyo gjort framställning om beredande af ett personelt. anslag åt docenten
vid universitetet Sven Söderberg för hans verksamhet vid nämnda museum.
Till stöd för denna anhållan har bemälde föreståndare åberopat sin år
1885 till konsistorium i ämnet aflåtna skrifvelse, hvaruti anförts följande:

Det vore en känd sak, att de arkeologiska samlingarna i historiska
museet hörde till de värdefullaste vid universitetet, att de intoge
andra rummet i sitt slag inom vårt land, samt att de äfven af utländska
forskare vore kända och anlitade. Oaktadt denna deras vetenskapliga
betydelse hade det fack de representerade likväl aldrig egt någon
särskild målsman bland universitetets ordinarie lärare. Orsaken till
detta förhållande vore naturligtvis den, att den nordiska arkeologien
ej intoge en plats i universitetets undervisnings- och exampnsplan annorlunda
än såsom en del af historien och nordiska filologien. Det vore
väl ej heller att antaga, att under den närmaste tiden någon ändring i
detta förhållande skulle inträda, då universitetet ännu hade andra, angelägnare
undervisningsbehof otillfredsstälda. Men om sålunda någon ändring
häri ej nu kunde ifrågasättas, så vore det i hvarje fall en skyldighet att
tillse, att, den nordiska arkeologien måtte kunna bibehålla hvad hon för
närvarande egde. Docenten Söderberg hade till läroämne nordisk språkoch
fornforskning. Han vore sålunda docent äfven i nordisk arkeologi
och hade med mycken framgång och till gagn för universitetet idkat
arkeologiska studier och forskningar så väl i Lunds historiska museum
som i Stockholms, Köpenhamns och Kristiania museer samt i Tysklands
förnämsta samlingar af detta slag. Såsom amanuens vid historiska

Bill. Ull Riliscl prof. 1887. 1 samt. 1 ufd, 8

[28.]
Arfvode åt
docenten S.
Söderberg.

58 Åttonde hufvudtiteln.

museet sedan år 1875 hade han nedlagt vida mera intresse och arbete
på museets ordnande och vård, än man haft rätt att vänta af hans
tjensteåligganden. Han hade vid museets flyttning till den nya lokalen
ordnat samlingen efter en lämpligare och mera systematisk plan, och
han hade utfört katalogarbetet på ett sådant sätt, att förteckningen,
fordom summarisk och ofullständig, tillika blifvit en beskrifvande katalog.
Äfven såsom lärare i nordisk arkeologi hade han varit verksam, i det
han meddelat studerande en undervisningskurs i ämnet. Vid sidan häraf
hade lian, oafsedt sitt arbete såsom nordisk filolog, idkat arkeologiska
forskningar af flera slag, utfört åtskilliga gräfningar enligt uppdrag af
vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien samt på uppdrag af samma
akademi aftecknat runstenarna på Öland, såsom bidrag till ett större
runverk, hvaraf Söderberg skulle bearbeta den öländska afdelningen.
Om _ denna hans verksamhet hade riksantiqvarien Hans Hildebrand afgifvit
det bästa vitsord. Äfven hade Söderberg i tidskrifter offentliggjort
några arkeologiska uppsatser.

Den, som inlagt sådana förtjenster om museet och genom sina
studiers rigtning innehade de egenskaper, som erfordrades för att vårda
detsamma, borde universitetet så vidt möjligt söka behålla i sin tjenst.
Det, vore icke ofta en arkeolog af facket kunde påräknas som tjensteman
vid museet. Hans verksamhet derstädes vore så mycket behöfligare,
som inom de närmaste åren åtskilliga arbeten förestode, hvilka ej kunde
på ett tillfredsställande sätt utföras af annan än eu verklig arkeolog.
Hå t. ex. borde den äldre summariska delen af katalogen, innefattande
ungefär 6,000 nummer, omarbetas, ett register borde upprättas öfver fyndorterna
för att lemna öfversigt af fornsakernas topografiska utbredning,
specialkataloger borde uppgöras öfver museets båda vigtigaste afdelningar,
bronsålders- och medeltidssamlingarna, af hvilka den förra, omfattande
öfver 700 föremål, hvaraf många unika, kräfde både beskrifning och
afbildning; och hvad beträffade jernålderssamlingen, hvilken likaledes
inrymde flera unika föremål, runmonument in. m. men icke vore så
rik och fullständig som de nyssnämnda, borde densamma kompletteras
genom anskaffande af afgjutningar af vigtiga föremål i andra samlingar
o. s. v.

Under sådana förhållanden torde särskilda åtgärder böra vidtagas
för docenten Söderbergs qvarhållande vid museet. Han hade kunnat
så länge fortsätta sin tjenstgöring derstädes endast derigenom, att han
jemte amanuensarfvodet innehaft och ännu innehade ett docentstipendium.
Men enligt de för dessa stipendier gällande föreskrifter komme han att
mista detsamma vid slutet af år 1887 och måste då se sig om efter

Åttonde hufvndtiteln. 59

annan verksamhet, i fall ersättning för docentstipendiet ej kunde honom
beredas.

På grund häraf har konsistorium anhållit, att åt Söderberg måtte
beredas ett personligt anslag, att med 2,000 kronor årligen utgå, så
länge han egnar sin tjenst åt historiska museet och utför det arbete
för detsamma, som det mindre konsistoriet på förslag af föreståndaren
årligen finner skäl bestämma.

Med afseende å hvad här ofvan blifvit anfördt om Söderbergs
förtjenstfulla verksamhet och om vigten af att kunna bibehålla honom
såsom biträde vid historiska museet, anser jag det vara önskligt, att åt
Söderberg beviljas ett personligt anslag. Då detta anslag är af mera
tillfällig art, torde det lämpligast böra anvisas på extra stat; och tillstyrker
jag fördenskull, att Eders Kong!. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att såsom särskildt arfvode åt docenten Söderberg för år 1888
anvisa ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg fortfarande
under nämnda år egnar sin tjenst åt historiska museet och för
detsamma utför det arbete, som det mindre konsistoriet på förslag af
museets föreståndare finner skäl bestämma.

Vid senaste Riksdag begärdes och beviljades förhöjning i årsan- [29.]
slaget till materiel vid den fysiska institutionen i Lund. Det akademiska Fyt^fo^sf''
konsistoriet hade då jemväl begärt anslag för en gång af 15,000 kronor Uj"und. %
till förbättring och tillökning af institutionens instrumentsamling. Men
med afseende derpå, att medel måste begäras för så många andra för
universitetet angelägna behof, fann Eders Kongl. Maj:t icke lämpligt
att då föreslå beviljandet af nämnda extra anslag. Konsistorium har nu
förnyat sin anhållan om utverkande af detta anslag och dervid åberopat
en af institutionens föreståndare ingifven skrifvelse af följande innehåll:

Den instrumentsamling, som institutionen egde, anskaffades till
hufvudsaklig del åren 1840 och 1857 och innehöll en för sin tid god
undervisningsmateriel. Men sedan dess hade med vetenskapens ovanligt
hastiga framsteg de tekniska hjelpmedlen helt naturligt undergått betydande
förändringar. Med institutionens lilla årsanslag hade ej varit
möjligt att väsentligen öka instrumentsamlingen, och detta så mycket
mindre som en icke obetydlig del af samma årsanslag tagits i anspråk
för de experimentela öfningar, som nu i många år varit i bruk. Dessa
öfningar hade naturligtvis också vållat en stark slitning af de apparater,
som vid dem varit användbara, så att endast af detta skäl vore nödigt
att upphjelpa instrumentsamlingen. En liten samlad summa, som uppkommit
genom den äldre lokalens brist på utrymme för nya apparater,

60 Åttonde hufrndtiteln.

hade nu blifvit använd för anskaffande af åtskilliga nödvändiga inredningsartiklar
i de nya laboratorierna och till löpande utgifter under
sistförflutna år.

Ehuru fysiska institutionen nu blifvit hugnad med en ny rymlig
och ändamålsenlig byggnad, vore det uppenbart, att dermed ej mycket
vunnits, om nödvändig redskap för arbetet derinom saknades. Att
gifva en bestämd förteckning på de apparater, som vore mest önskvärda,
hade det emot sig, att inom de delar af vetenskapen, der utvecklingen
vore som starkast, nya konstruktioner af apparater följde
ganska tätt på hvarandra, hvadan man icke gerna ville bestämma sitt
val förr, än man vore färdig att köpa, För att emellertid visa, att den
begärda summan visst icke vore för stor, behöfde blott hänvisas till

följande förteckning å apparater och deras pris:

gasmaskin med två dynamomaskiner och tillbehör...... kronor 8,500: —

kronometer........................................... d j 000: —

flera observations-pendelur...................................................... » 600: —

vågar och vigtsatser.................................................................. » 800: —

apparater för ljusanalys ................................................ » 1,000: —

mikroskop, prismer, linser in. fl. ingredienser till optiska
instrument.............................................................. » 1,100: —

galvanometriska instrument ................................................... » 1,500: —

afläsningstuber............................................................................. » 1,500: —

summa kronor 16,000: —

I denna förteckning funnes ändock icke upptagen någon af de
väl behöfliga apparater, som afsåge värme och ljud m. m. Den först
nämnda apparaten skulle användas såväl vid föreläsningar som vid
praktiska arbeten och saknades säkerligen icke i någon högre fysikalisk
undervisningsanstalt. De öfriga vore hufvudsakligen afsedda för laboratorii-studierna
och behöfdes der dagligen, somliga i flera exemplar,
såsom ur, observationstuber, galvanometrar o. s. v.

Då ifrågavarande anslag synes vara för institutionen väl behöflig!,
får jag i underdånighet tillstyrka, att hos Riksdagen måtte göras nådig
framställning derom, att för anskaffande af instrument för den fysiska
institutionen i Lund må på extra stat för år 1888 anvisas ett belopp af

15,000 kronor.

[30.] _ Med anledning af en utaf det akademiska konsistoriet i Lund

^biblioteket *1 gjord underdånig anmälan om det fortfarande behofvet af arfvoden åt
Lund. extra biträden vid universitetsbiblioteket, för hvilket ändamål Riksdagen

Åttonde hufvudtiteln. 61

på extra stat för hvardera af åren 1886 och 1887 anvisat 1,500 kronor,
tillstyrker jag Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att jemväl för
år 1888 på extra stat bevilja 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden
vid nämnda bibliotek.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till beredande af arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska
klinik hemställer jag, att Eders Kong!. Maj:t mätte, i likhet
med hvad vid de senaste Riksdagarne egt rum, föreslå, att jemväl för
år 1888 på extra stat anvisas ett belopp af 900 kronor.

Under åberopande af hvad i punkten 7 här ofvan anförts hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till betäckande
af brist för åren 1886 och 1887 å institutets så kallade allmänna materialanslag
på extra stat bevilja ett belopp af 16,000 kronor.

I fråga om uppehållande af klinisk undervisning i pediatrik har
lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet gjort två framställningar,
för hvilka jag anhåller att här få i ett sammanhang redogöra.

Vid senaste Riksdag anvisades, på Eders Kongl. Maj:ts framställning,
till en medicinskt-pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ett extra anslag för innevarande år af 1,800
kronor, hvaraf 900 kronor voro afsedda till arfvode åt en amanuens och
900 kronor till aflöning åt en sjuksköterska samt till sjuklokalernas rengöring
m. m. 1 den redogörelse, som af lärarekollegiet lemnades angående
behofvet af denna klinik, och hvilken redogörelse låg till grund
för Eders Kongl. Maj:ts framställning hos Riksdagen, erinrade lärarekollegiet,
bland annat, hurusom det vore synnerligen vigtigt, att det
rikhaltiga material nämnda sjukvårdsanstalt erbjöde, särskilt af sjuka
inom den mera framskridna barnaåldern, hvilka nästan alls icke vore representerade
vid allmänna barnhusets klinik, tillgodogjordes den kliniska
undervisningen. Sedan sjukvårdsanstaltens styrelse numera medgifvit
förlängning tills vidare af det institutet lemnade tillståndet att vid anstalten
hålla pediatrisk klinik mot samma vilkor som förut och med
ömsesidig uppsägningstid af ett hälft år, har lärarekollegiet anhållit,
att för fortsatt uppehållande af ifrågavarande klinik vid nämnda sjukvårdsanstalt
måtte jemväl för år 1888 anvisas enahanda anslag eller
1,800 kronor.

Den andra af lärarekollegiets framställningar är afföljande innehåll:

Allt sedan år 1851 hade i samband med allmänna barnhuset i
Stockholm varit anordnad en särskild ‘poliklinik, å hvilken kostnadsfri

[31.].

Arfvode åt
m amanuens.

[32.]

Betackande
af krist å
anslag.

[33, 34.]

Kliniker för
barnsjukdomar.

62 Åttonde hufvudtiteln.

läkarevård lemnats sjuka barn, boende utom barnhuset. Ursprungligen
afsedd för de i hufvudstaden utackorderade barnhusbarnen, kom denna
anstalt snart att utsträcka sin verksamhet äfven till andra sjuka barn
inom hufvudstaden, och det dröjde ej länge innan den omfattades af allmänhetens
allt mer stigande förtroende. Enligt eu ur barnhusets årsberättelser
gjord sammanställning dels af antalet sjuka barn, som under
åren 1854—1883 besökt denna poliklinik, och dels af antalet besök, som
under samma tid derstädes gjorts af ifrågavarande sjuka barn, framginge,
att det förra antalet uppgått till 43,766 och det senare till omkring
179,600.

Toge man härvid i betraktande, att med denna institution städse
afsetts att lemna ej blott medicinska föreskrifter rörande de ditförda
barnens sjukbehandling utan äfven noggranna hygieniska föreskrifter
rörande barnens vård i allmänhet, så läge det i sakens natur, att eu
sådan, tusentals barn omfattande verksamhet varit af mycket stor vigt
för sjuk- och helsovården inom barnaåldern i hufvudstaden och medelbart
i vida kretsar deromkring. Men denna omfattande verksamhet
hade också haft en annan icke mindre ingripande betydelse genom det
material den lemnat den medicinska undervisningen och den medicinska
forskningen på detta vigtiga område. Ingenstädes i vårt land hade
nemligen så rikliga tillfällen som å denna poliklinik erbjudit sig att
studera barnaålderns mångfaldiga och skiftande sjukdomsformer på
deras mest olika stadier. Polikliniken, å hvilken nästan alla vårt lands
nuvarande läkare under sin studietid tjenstgjort, hade derigenom lemnat
en mägtig insats i hela vår nuvarande läkarebildning, och med visshet
kunde påstås, att i saknad af denna poliklinik den vigtiga gren af
medicinen, som pediatriken utgjorde, aldrig skulle ernått den utveckling
den nu hos oss egde, och att utan en sådan poliklinik undervisning
i barnsjukdomarna vid institutet icke kunde i våra dagar meddelas
i den omfattning och på det sätt, som vetenskapens nuvarande ståndpunkt
kräfde.

Ett förhållande hade emellertid inträffat, som gjorde, att den ofvan
omförmälda polikliniken i sin förutvarande form måste upphöra. Det
torde nemligen icke vara tänkbart att förlägga polikliniken till det aflägse
vid Norrtullsgatan n:r 14 i en ännu föga bebygd utkant af Stockholm
belägna nya barnhuset, utan att på samma gång det med polikliniken
afsedda ändamålet skulle så godt som förfelas. Skulle polikliniken fortfarande
kunna eg a bestånd och göra samma nytta som den hittills gjort,
så vore det nödigt, att den blefve förlagd i en tätare befolkad trakt,
helst en fattig sådan. Med erkännansvärdt tillmötesgående hade väl

Åttonde hnfvudtiteln.

barnhusdirektionen, för att ej framkalla en alltför häftig rubbning i bestående
förhållanden, lemnat ett anslag för en gång af 3,000 kronor till
bestridande af de mest trängande utgifterna för en pediatrisk poliklinik
under år 1886. Derigenom och genom af Stockholms stad lemnadt bidrag
hade för nyssnämnda år möjliggjorts upprättandet af en dylik institution
i samma trakt af staden, der det gamla barnhuset var beläget.
Men direktionen hade bestämdt förklarat sig efter samma års slut icke
vidare komma att medverka för detta ändamål, som icke kunde anses
ligga inom det egentliga området för barnhusets verksamhet.

Redan under år 1885 förevar, med anledning häraf, inom lärarekollegiet
fråga om vidtagande af åtgärder till beredande af statsanslag
för upprättande af en ny pediatrisk poliklinik för institutet. Med hänseende
emellertid till denna anstalts dubbla mål att å ena sidan gagna
barnsjukvården i Stockholm och å den andra att bilda ett nödvändigt
underlag för den medicinska undervisningen, ansåg sig lärarekollegiet
icke kunna med hopp om framgång framställa anspråk på statsbidrag
förr än det visat sig, i huru stor omfattning staden vore villig att, med
hänseende till de förmåner densamma af eu dylik institution komme
att åtnjuta, för sin del bidraga till dess underhåll. Till följd häraf afläts
till Stockholms stads helsovårdsnämnd en skrifvelse, hvaruti på
grund af upprättade kostnadsförslag, slutande för lokalens ordnande
å 2,860 kronor och för anstaltens årliga underhåll å 5,576 kronor, begärdes,
att det förstnämnda beloppet i dess helhet och det senare, till
hvilket staten syntes böra bidraga med hälften, till den återstående delen,
eller med 2,800 kronor, måtte af staden beviljas. På helsovårdsnämndens
tillstyrkan anslogo ock stadsfullmägtige det för lokalens ordnande
äskade beloppet och stälde jemväl för år 1886 erforderliga medel till
nämndens förfogande för anstaltens underhåll. Innan lärarekollegiet
erhöll officiel del af det fattade beslutet, var likväl tiden så långt framskriden,
att någon framställning i ärendet till 1886 års Riksdag ej
kunde ifrågasättas.

Då nödvändigheten af en poliklinik för barnsjukdomar ur undervisningens
synpunkt vore till fullo ådagalagd genom hvad ofvan anförts,
då ett fullt ändamålsenligt ordnande af polikliniken särskilt ur denna
vigtiga synpunkt icke kunde påräknas med mindre statens understöd
för densamma vore att emotse, och då Stockholms stadsfullmägtige
genom gillande af helsovårdsnämndens ofvan omförmälda förslag ganska
tydligt angifvit, att staden äfven komme att för framtiden lemna penningbidrag
till den ifrågasatta anstalten, har lärarekollegiet hemstält,
att för uppehållande i hufvudstaden från och med år 1888 af en poli -

[35.J

Löneförbätt ring.

[36.]

JResestipen''

dier.

[37.] .

Arfvoden åt
entra lärare.

64 Åttonde hufvudtiteln.

klinik för barnsjukdomar, hvilken skulle förestås af karolinska institutets
lärare i pediatrik, måtte från och med samma år beviljas ett årligt anslag
af 2,800 kronor.

Enligt hvad jag inhemtat hafva stadsfullmägtige redan beviljat
bidrag för innevarande år till polikliniken med 2,800 kronor, under vilkor
att staten till polikliniken tillskjuter samma belopp som kommunen.

Under åberopande af hvad jag förut anfört angående den pediatriska
kliniken vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, och
med afseende å hvad lärarekollegiet nu anfört beträffande polikliniken,
får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1888 anvisa:

till eu medicinskt-pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vård -

anstalt för sjuka barn................................................... kronor 1,800: —

till en poliklinik för barnsjukdomar.................................... » 2,800: —

Allmänna läroverken.

På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar har Riksdagen under
åtskilliga år beviljat för tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de
allmänna läroverken årligen 336,975 kronor.

De förslag angående dessa läroverk, jag inom kort torde få för
Eders Kongl.. Maj:t framlägga, afse äfven lärarnes aflöning. Men då de
beräkningar, jag i detta hänseende låtit utarbeta, icke ännu kunnat fullständigt
afslutas, är jag icke i tillfälle att nu till siffran uppgifva det
belopp af statsmedel, som till förbättring af lärarnes aflöning kan blifva
erforderligt. Då emellertid hvad sålunda erfordras sannolikt ej kommer
att i väsentlig mån skilja sig från ofvannämnda, jemväl för innevarande
år beviljade summa, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken
anvisa för år 1888 på extra stat 336,975 kronor.

I fråga om de allmänna läroverken tillstyrker jag vidare, att Eders
Kongl. Maj:t måtte, i likhet med hvad under en följd af år skett, föreslå
Riksdagen att för år 1888 bevilja ett extra anslag af 6,000 kronor, att
af Eders Kongl. Maj:t disponeras till stipendier åt lärare i främmande
lefvande språk vid nämnda läroverk för att i utlandet studera tyska,
franska eller engelska språken.

Till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken har vid
de senaste Riksdagarne, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts

Åttonde liufvudtiteln. E5

derom aflåtna framställningar, å extra stat anvisats anslag af 40,000
kronor; och då detta belopp äfven under tilläfventyrs ändrade förhållanden
helt säkert fortfarande kommer att för nämnda ändamål erfordras,
får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken
bevilja äfven för år 1888 ett extra anslag å 40,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af tillfällig löneförbättring jemväl för ar 1888, att utgå efter samma
grunder som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1888 på extra stat anvisa
enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

Pedagogierna.

Under åberopande af hvad jag i fråga om löneförbättring åt lärarne
vid de allmänna läroverken anfört hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte till Riksdagen göra nådig framställning derom, att för
beredande af löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga pedagogierna
må för år 1888 på extra stat anvisas ett belopp af 8,750 kronoi.

Folkundervisningen.

På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar har Riksdagen
under flera år beviljat årliga anslag för tillfällig löneförbättring åt lärare
och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid
dessa seminarier. I likhet med hvad sålunda egt rum. hemställei jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till beredande af
nämnda löneförbättring och arfvoden jemväl för år 1888, enligt samma
grunder som för år 1887 blifvit bestämda, pa extra stat anvisa ett belopp
af 33,300 kronor.

Under åberopande af hvad jag i punkten 11 här ofvan anfört hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminarier anvisa
på extra stat för år 1888 ett belopp af 5,000 kronor.

Bih. till Riksd. prof. 1887. 1 smil, 1 afd. 9

[38.]

Tillfällig

löneförbätt ring.

[39.]

Torn förbättring.

[40.]

Löneförbättring
vi. vi,
åt lärare vid
folkskolelärareseviinarierna.

[41.]

Undervisning
i slöjd vid
folkskolelär
are seminarier.

Åttonde liufvudtiteln.

[42.] till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller qvin i^ungar

rid ^ lärjungar vid. sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsfoikhögskolor,
medel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1888 på extra stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

t [4^J . Sedan under åtskilliga år till understöd åt lägre tekniska yrkes lägretelniitn.

anv’sats årligen 25,000 kronor, men detta belopp befunnits otill yrkesskolor

i äckligt, äskade Eders Kongl. Maj:t af 1886 års Riksdag” till understöd
åt sådana skolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion
ett. exti a. anslag för år 1887 af 35,000 kronor. I anledning häraf beviljade
Riksdagen för berörda ändamål omförmälda belopp, dock med
vilkor att det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till understöd
åt lägre teknisk yrkesskola, icke finge öfverstiga hvad vederböi
ande kommun i kontant tillsköte för skolan. Detta vilkor godkändes
af Eders Kongl. Maj:t, som den 4 juni 1886 lät'' utfärda nådig kungörelse
angående understöd åt dessa skolor för år 1887.

Då det senast anvisade, beloppet fortfarande är för berörda ändamål
erforderligt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1888 härtill under nämnda vilkor på extra
stat anvisa 35,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[44J Med anledning af medicinalstyrelsens uti skrifvelse den 27 sep luneförbätt-

4886 gjorda framställning tillstyrker jag i underdånighet, det

ring åt pro- Eders Kong]. Maj:t behagade. föreslå Riksdagen att för beredande af
wK.m amf. tillfällig löneförbättring såsom tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare
jemväl för år 1888 anvisa på extra stat enahanda belopp som för innevarande
år, eller 20,000 kronor.

, 1 sin förenämnda skrifvelse den 27 september 1886 angående

gr önskning0af ! no<ai ciiialverkets behof har medicinalstyrelsen förnyat sin förut gjorda
hospitalen underdåniga framställning, att till arfvode för granskning af hospitalens
iattenskaper. räkenskaper måtte beredas ett ordinarie anslag af 1,200 kronor i stället
föi det sedan flera ar utgående extra anslaget å samma belopp.

YjMer åberopande af de skäl, som till närmast föregående Riksdagar
blifvit i ämnet anförda, finner jag mig dock äfven nu föranlåten -allenast i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1888 bevilja ett anslag af 1,200
kronor till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

Åttonde hufVudtiteln. ,l7

Enär, på sätt medicinalstyrelsen i sin förberörda skrifvelse den 27 [46.]

september 1886 anmält, vid den i hufvudstaden inrättade poliklinik föi tan^u\.
tandsjukdomar såväl patienternas som de studerandes antal ökats under domar.
år 1886, eller det andra året af poliklinikens verksamhet, och anstalten
under den tid densamma fortgått tillvunnit sig ökadt förtroende samt
visat sig motsvara det afsedda ändamålet, tillstyrker jag, i öfveiensstämmelse
med bemälda styrelses derom gjorda underdåniga hemställan,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven
för år 1888 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande under
samma år af ifrågavarande poliklinik.

Veterinärundervisningen.

Sedan Eders Kongl. Maj it den 4 juni 1886 godkänt samma års [47.]
Riksdags beslut i afseende å veterinärinrättningen i Skara, har direk- rättningen
tionen öfver denna inrättning uti skrifvelse den 23 oktober 1886 under- i skara.
dånigst anhållit, att, som till följd af nämnda beslut inrättningen komme
att upphöra såsom undervisningsanstalt för utbildande af veterinärer,
efter det redan antagne elever afslutat sin kurs, och då med anledning
häraf nya elever hädanefter icke finge antagas, samt eu klass redan
afgått under år 1886, och en klass komme att afgå under innevarande
år '' hvarigenom en lärare kunde undvaras från den 1 instundande juli,
och motsvarande lön, 2,000 kronor, inbesparas, jemte det att de till
eleverna utgående premiemedel borde, i likhet med hvad för ar 1887
blifvit besluta dt, för år 1888 minskas med 500 kronor, såsom extra anslao-
till inrättningen för sistnämnda år måtte anvisas ett belopp af 9,900
kronor; till hvilken framställning medicinalstyrelsen uti deröfver mfordradt,
den 22 sistlidne november afgifvet utlåtande tillstyrkt bifall.

Med anledning häraf och under erinran att det till veterinännrättnino-en
för år 1887 anvisade extra anslag utgör 12,400 kronor, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för
uppehåilande af undervisningen vid veterinärinrättningen i Skara bevilja
för år 1888 ett extra anslag af 9,900 kronor.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens [48.]
i underdånig skrifvelse den 29 september 1886 gjorda anhållan, hem- vårda/akadeställer
iasr, att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som miens tornur
ändamål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande

[49.]

Museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

68 Åttonde hufvudtiteln.

liksom för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål jemväl
framgent behöfliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för år 1888 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till aifvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vakt betjening

.............................................................................. kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar, m. in....................................................... » 3,200: _

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum, in. in................................................................... » 2,000: —

tillhopa kronor 9,200: —
Naturhistoriska riksmuseum.

Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 11 januari
1886 åt ärenden rörande regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, erinrade jag i underdånighet, hurusom, sedan i
anledning af Riksdagens år 1884 fattade beslut professorn A. G. Natliorst.
blifvit anstäld såsom intendent vid en ny afdelning af naturhistoriska
riksmuseum, omfattande arkegoniater och fossila växter, samt
medel anvisats för inredning af lokal åt denna nya afdelning, Eders
Kongl. Maj:t, efter särskilda framställningar af vetenskapsakademien,
dels. den 30 januari 1885 beviljat ett belopp af 2,000 kronor för de
till ifrågavarande afdelning hörande samlingarnas första ordnande samt
inköp af mikroskop m. m., dels ock den 30 december samma år anvisat

2,000 laonor till bestridande af de med arbetena vid afdelningen under
år 1886 förenade utgifter. I nådig proposition till sistnämnda års Riksdag
täcktes Eders Kongl. Maj:t äfven föreslå, att för inköp och insamling
af naturalier vid berörda afdelning, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förbundna
kostnader måtte beviljas en förhöjning med 2,000 kronor i det till riksmuseum
utgående ordinarie anslag till materiel, till inköp af sällsynta
föremål och till vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande.

Vid behandlingen af denna nådiga framställning anmärkte Riksdagen,
att, då den afdelning af riksmuseet, om hvilken här vore fråga,
vore af en mera tillfällig beskaffenhet, enär aflöning åt intendenten vid
densamma endast beviljats åt honom personligen, alla anslag till afdel -

Åttonde hufrudtiteln. 69

ningen endast borde beviljas på extra stat. Beträffande det äskade
beloppet ansåg Riksdagen eu nedsättning i detsamma utan olägenhet
kunna ske med 1,000 kronor, och således endast 1,000 kronor behöfva
beviljas. Om utöfver detta belopp medel för den nya afdelningen erfordrades,
syntes det Riksdagen, att dessa borde beredas från riksmuseets
botaniska institutions andel i det till materielen m. in. vid
museet anvisade anslag, enligt 1885 års statsliggare, å 19,450 kronor,
af hvilken institution den nu ifrågavarande nya afdelningen närmast
vore att anse såsom eu för tillfället utbruten del. I enlighet med denna
uppfattning anvisade Riksdagen på extra stat för år 1887 ett belopp af

1,000 kronor såsom tillfällig förhöjning i naturhistoriska riksmuseets
ofvanberörda anslag.

Med anledning af den utgång fragan sålunda fick atfato nkbmuseets
samtliga intendenter till vetenskapsakademien en skiifvelse med
hemställan om åtgärders vidtagande, på det att .museets afdelning för
arkegoniater och fossila växter måtte erhålla ytterligare medel i öfverensstämmelse
med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
ifrågavarande anslagets belopp hänvisade intendenterna till den ar 1884
af professorerna G. Lindström, V. B. Wittrock och A. G. Nathoist,
efter akademiens uppdrag, verkstälda utredning, enligt hvilken för
arbetena vid afdelningen förslagsvis beräknats årligen åtgå 1,000 kronor
till inköp och insamling af naturalier (nu lefvande och fossila växter),
600 kronor till arbetsbiträden in. m. samt 400 kronor till diverse utgifter
(glasburkar, sprit, pappaskar, växtpapper, kataloger, preparatglas,
kemikalier o. s. v.) Erfarenheten från afdelningen hade också ådagalagt
att det ifrågavarande anslaget icke kunde sättas lägre än 2,000
kronor Bokslutet för år 1885 visade, att afdelningens utgifter under
det året belöpt sig till 2,039 kronor 20 öre, hvarjemte vetenskapsakademien
förskotterat 300 kronor för inköpta samlingar. Såsom af
meddelande från akademiens kamrerare framginge, visade afdelningens
konto den 1 september 1886, att då endast 189 kronor 96 öre af årets
anslag å 2,000 kronor återstode, hvadan äfven 1886 års bokslut antaglio-en^komme
att uppvisa någon brist, vid sidan af hvilken dessutom
funnes en skuld på 200 kronor för en inköpt mossamling. Under dessa
begge år hade på grund af anslagens knapphet ej ett enda utländskt
växtfossil kunnat inköpas, ehuru sådana. vid flera tillfällen vant till
jemförelse behöfliga. Af allt detta ansago intendenterna vala tull äckligt
ådagalagdt, att, om anslagsbeloppet sattes lägre än 2,000 kronor det
med afdelningen åsyftade ändamålet icke kunde uppnås. I samband
härmed erinrades i berörda skrifvelse derom, att, enligt gällande instruk -

70 Åttonde hufvudtiteln.

tion, det åligger intendenten ej blott att underhålla och värda utan äfven
att genom köp och byte föröka de under hans inseende stälda samlingarna.
Det vore i öfrigt tydligt, att intendentens verksamhet måste i
hög grad inskränkas genom ett allt för knapphändigt tilltaget anslag,
hvarför afsigten med hans anställande under sådana förhållanden endast
delvis kunde realiseras.

Angående den af Riksdagen uttalade förmodan, att nödiga medel
för deri nybildade afdelningen skulle kunna erhållas från den botaniska
institutionen, anförde intendenterna, att den summa af 4,000 kronor,
som utgjorde denna institutions andel i naturhistoriska riksmuseets statsanslag,
blifvit faststäld på en tid, då botaniska afdelningens samlingar
så godt so in uteslutande utgjordes af pressade växter eller så kallade
hei baner. .Till dessas underhåll och förökande hade nämnda summa
äfven visat sig fullt tillräcklig. Men då det på senare tid, för att åtminstone
i någon mån söka följa vetenskapens allmänna utveckling,
befunnits nödvändigt att anlägga eu särskild morfologisk-anatomisk
samling, der värdefullare växtföremål förvarades på ett ändamålsenligare,
om också dyrare sätt, nemligen uti glaskärl, innehållande sprit eller
andra förvaringsvätskor, hade berörda summa endast med svårighet och
med iakttagande af största sparsamhet kunnat räcka till. Under de
sista åren hade den botaniska afdelningens räkenskaper stundom till
och med visat en brist af ett eller annat hundratal kronor. Vid detta
förhållande funne intendenterna det påtagligt, att denna institution alldeles
icke kunde lemna något bidrag till underhåll af museets afdelning
för arkegoniater och fossila växter.

Största delen af ifrågavarande afdelnings samlingar utgjordes af
växtföi steningar, hvilka dels varit förenade med den palseontologiska
afdelningen, dels, och hufvudsakligen, varit magasinerade eller förvarade
hos enskilda personer, hvarför de sålunda först genom den nya afdelningens
upprättande kommit till användning. Endast arkegoniaterna
hade förut förvarats inom den botaniska institutionen, der de likväl på
grund af så väl bristande utrymme som bristande medel måst till ej
oväsentlig del hållas magasinerade. Riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter kunde således icke anses såsom endast utbruten
ur någon af de öfriga afdelningarna, enär de samlingar, af hvilka den
föieträdesvis utgjordes, förut till stor del varit otillgängliga och derför
hvarken föranledt särskildt arbete eller särskilda utgifter.

Vetenskapsakademien, som till fullo vitsordat de af intendenterna
sålunda lemnade upplysningars öfverensstämmelse med de verkliga förhållandena,
har nu i underdånig skrifvelse den 15 sistlidne september

Åttonde hnfvudtiteln. 71

anfört, att akademien icke kunde föreställa sig, att Riksdagen skulle
vägra att anvisa nödiga medel för vidmagthallande al verksamheten
vid en institution, som Riksdagen sjelf stiftat genom beviljande^ af lön
åt professorn Nathorst och som under denne utmärkte föreståndares
nitiska vård och verksamhet lofvade att på ett framstående sätt gagna
vetenskapen och hedra fosterlandet. Vetenskapsakademien har derför
på det varmaste förordat, att Eders Kongl. Maj:t måtte till innevarande
års Riksdag aflåta nådig proposition om förhöjande med 2,000 kronor
af det omförmälda ordinarie anslaget till naturhistoriska riksmuseet,
hvilken anslagsförhöjning uteslutande borde komma afdelningen för
arkegoniater och fossila växter till godo.

Efter hvad sålunda blifvit upplyst, lärer det svårligen kunna bestridas,
att, derest den nybildade afdelningen af museet skall kunna
medföra åsyftadt gagn, densamma, så länge den hålles i verksamhet,
måste förfoga öfver ett särskildt anslag af minst 2,000 kronor om året.
Med afseende på hvad Riksdagen anfört beträffande ifrågavarande anslags
natur, finner jag mig emellertid för närvarande endast böra i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af 2,000 kronor för
inköp och insamling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade
utgifter.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

I anledning af en utaf direktionen öfver institutet för blinda gjord
underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att af det år 1885 till nya byggnader åt institutet för
blinda beviljade anslag, 415,600 kronor, hvaraf lör åren 1886 och 1887
anvisats tillsammans 300,000 kronor, anvisa återstoden, 115,600 kronor,
att utgå under år 1888.

Då den nya byggnad, som är afsedd att användas för blindinstitutet,
under år 1888 komme att tagas i besittning för sitt ändamål,
och dermed institutet från de mera provisoriska förhållanden, hvarunder
det hittills verkat, borde gifvas en mera fast ställning och organisation,
anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 4 nästlidne juni direktionen öfver
institutet för blinda att, bland annat, afgifva förslag dels till definitiv
lönestat för institutets personal att tillämpas från och med år 1888, dels

[50.]

Byggnader
för blindinstitutet.

[51.]

Uppehållande
af blindinstitutets

verksamhet
m. m.

Åttonde hnfvudtiteln.

ock angående de öfriga anordningar, som kunde finnas nödiga, då institutet
inflyttar i ny lokal.

Med anledning häraf har direktionen i afgifvet yttrande af den 29
sistlidne september till en början meddelat, att för närvarande utginge
följande aflöningsbelopp:

till direktor................................................................................. kronor 4,000: —-

» 3 ämneslärare, hvar och en 1,500 kronor, ............ » 4,500: —

» 5 arbetsgivare och lärarinnor, hvar och en 1,000

kronor, ........................................................................ » 5,000: —

» gymnastikläraren............................................................... » 900: —■

» musikläraren........................................................................ » 500: —

}) räkenskapsföraren och sekreteraren........................... » 500: —

» läkare och sjukvård......................................................... » 900: —

i) vaktmästare och portvakt jemte vårdare- och tjen stepersonalen

tillsammans.................................... » 2,025: —

summa kronor 18,325: —

Direktionen har vidare i sitt nämnda yttrande erinrat, dels att
Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad senast församlade
Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts förslag medgifvit, förklarat, att ålderstil
lägg skulle för år 1887 tillkomma

direktor och två ämneslärare, hvardera med 500

kronor, ........................................................................... kronor 1,500: -

samt tre arbetslärare och lärarinnor, hvardera med

250 kronor, .................................................................. » 750: —

summa kronor 2,250: —

dels ock att de af. Eders Kongl. Maj:t utsedde komiterade för afgifvande
af förslag till blindundervisningens ordnande i det af dem den 17
december 1880 afgifna betänkande föreslagit följande aflöningsstat för
institutet:

till direktor................................................................................. kr

» 4 lärare, 1,500 kronor för hvardera, ........................

5) 6 arbetslärare och lärarinnor, lönen öfver hufvud

beräknad till 1,200 kronor för hvardera, ......

en gymnastiklärare ........................................................

onor

för

till

musikundervisning.

en räkenskapsförare och sekreterare.

5,000:

6,000:

7.200

1.200
1,200

750

transport kronor 21,350:

Åttonde hnfvudtiteln.

transport kronor 21,350: —

till en vaktmästare................................................................. » 800: —

en portvakt ....................................................................... 800: —

» läkare och för sjukvård ................................................ » 1,500: —

y> vårdare- och tjenstepersonalen tillsammans............ »_2,500: —

summa kronor 26,950: —

hvarjemte komiterade föreslagit, att ålderstillägg måtte tillerkännas
direktor och en hvar af ämneslärarne med 500 kronor efter 5 års och
ytterligare 500 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring samt
hvar och en af arbetslärare och lärarinnor med 300 kronor efter 5 års
och ytterligare 300 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring.

Direktionen har derefter i omförmälda yttrande anfört, att, då
blindinstitutet hitintills varit afsedt för emottagande af allenast 60 lärjungar,
men det nya institutet vore beräknadt inrymma minst 100 lärjungar,
lärarnes antal och lönevilkor måste i någon mån höjas, och då komiterade
syntes direktionen hafva visat fullgiltiga skäl för det af dem afgifna
förslag till aflöningsstat, och detta förslag just afsåge ett institut med
100 lärjungar, liemstälde direktionen, att institutets aflöningsstat måtte
bestämmas i enlighet med komiterades förslag, samt att så väl direktor
som lärare och lärarinnor måtte komma i åtnjutande af ålderstillägg
enligt samma förslag, dock med den ändring, att, då för år 1887 ålderstilläggen
för arbetslärare och lärarinnor blifvit bestämda till 250 kronor
i stället för af komiterade föreslagna 300 kronor, ålderstilläggen för
sistnämnda lärare och lärarinnor torde ftmtfarande böra utgå med det
redan bestämda beloppet.

Enligt det nu afgifna förslaget till ny aflöningsstat ''skulle således

aflöningarna utgöra tillhopa ................................................ kronor 26,950: —

För närvarande uppgå de till ............................................ » 18,325: —

hvadan alltså tillämpningen af den nya staten skulle

påkalla en ökad utgift af.......................................... » 8,625: —

Då emellertid institutets flyttning ej komme att ega rum förr än
under sommaren år 1888, och den utvidgade verksamhet, institutet i
följd deraf komme att utöfva, således ej skulle taga sin början förr än under
senare hälften af nämnda år, ansåg direktionen, att med tillämpningen
af den nya staten kunde anstå till den 1 juli 1888, hvarigenom hälften
af tillökningen i staten, eller 4,312 kronor 50 öre, för samma år skulle
i nbe sparas.

Beträffande öfriga anordningar, som kunde blifva erforderliga vid
det nya institutet, stode de i nära sammanhang med åtskilliga andra

Bih. till Riksd. prof. 1887. 1 sand. 1 afd. 10

Åttonde hufvudtiteln.

ännu oafgjorda och synnerligen vigtiga frågor, såsom om obligatorisk
undervisning för alla inom skolåldern i landet varande blinda barn, om
beloppet af årsafgifter för hvarje uti institutet intagen lärjunge samt
den säkerhet, som borde ställas för afgifters erläggande, och de bidrag
dertill, som borde lemnas af landsting och vederbörande kommuner,
m. m. Direktionen hemstälde derför, att med afgifvande af öfriga förslag
måtte få anstå, helst något ökadt anslag för institutets ekonomi
icke torde, blifva erforderligt för år 1888, då antagligen ej alla platser
i det nya institutet komme att genast upptagas.

Då blindinstitutet för närvarande åtnjöte:

på ordinarie stat...................................................................... kronor 21,000: —

på extra stat ............................................................................. » 21,000: —

och för år 1888, utöfver hittills utgående utgifter, erfordrades:

för tillämpning af den föreslagna nya aflöningsstaten kronor 4,312: 50
samt för ålderstillägg............................................................ » 2,250: _

eller tillsammans kronor 6,562: 50

hemstälde direktionen, att jemte ofvan omförmälda å ordinarie stat uppförda
belopp, 21,000 kronor, måtte på extra stat för år 1888 för blindinstitutet
anvisas ett jemnadt belopp af 27,600 kronor.

Den af komiterade föreslagna och af direktionen nu i hufvudsak
tillstyrkta staten skiljer sig från den hittills tillämpade genom högre
aflöning för direktorn, något större antal lärare, ökad personal och
kostnad för elevernas vård och institutets ekonomiska bestyr samt bestämmelser
om ålderstillägg för direktor och lärare, hvilka bestämmelser
. dock redan blifvit godkända att tillämpas för innevarande år,
och hvilkas billighet derför torde få anses redan vara erkänd. Att en
lägre aflöningsstat än den komiterade föreslagit hittills varit gällande, har
naturligtvis haft sin orsak deruti, att institutet icke kunnat emottaga
mera än omkring 60 elever, i stället för 100, såsom komiterade tänkt
sig, och hvilket senare antal skall i institutets nya byggnad emottagas.
Den förökning i arbetskrafter och kostnad för undervisning, ekonomiska
bestyr m. m., som tillämpning af den nya staten skulle medföra, synes mig
derför hafva goda skäl för sig. Väl är det icke osannolikt, att, såsom
direktionen äfven antydt, lärjungeantalet icke genast kommer att uppgå
till 100. Men äfven om det till en början skulle stanna derunder, är
det uppenbart, att de ekonomiska bestyren i den utom staden belägna
stora lokalen fordra icke så litet mera arbete än i den gamla.
Hvad undervisningen beträffar, blir den till en början utan tvifvel mera

Åttonde hufyudtiteln. 75

besvärlig än hvad komiterade tänkt. sig. Enligt deras förslag skulle ett
blindinstitut emottaga elever, som redan genomgått en blindskola och
således erhållit den första undervisningen. Innan denna anordning kan
fullt genomföras, måste det vara institutets pligt att, i den mån behof
göres och utrymmet medgifver, emottaga äfven sådana elever, som
egentligen hafva sin plats i en blindskola. Men derigenom fordrar
undervisningen mera tid, än om den endast skulle afse mera försigkomna
elever. _ _

Hvad slutligen angår aflöningen åt direktorn, torde den åt komiterade
föreslagna svårligen kunna anses för hög, om man betänker,
hvilken omfattande och mångartad verksamhet han har att utöfva, och
de stora fordringar, densamma ställer på hans duglighet och arbetsförmåga
Direktor, som väsentligen har att bära omsorgen för den utbildning
af blindlärareelever, som äfven framdeles bör institutet ombetros,
skall nemligen icke blott ordna och leda undervisningen, den
intellektuela så väl som den praktiska, vid institutet och sjelf verksamt
deltaga åtminstone i den förra, utan honom åligger dei''jemte att. handhafva
en vidlyftig ekonomisk förvaltning. Dit hör, såsom komiterade
erinra, att draga försorg om lärjungarnes beklädnad och föda äfvensom
att anskaffa och vårda ej mindre den för ämnesundervisningen nödiga
materielen än äfven redskap och råämnen för arbetsundervisningen, att
tillhandahålla nödig arbetsmateriel jemväl åt dem, som utträdt ur blindinstitutet,
att ombesörja tryckning af särskilt för blinda afsedda böcker,
att tillse, det sådana göras tillgängliga äfven för de inom landets olika
delar spridda blinda, att öfvervaka försäljningen af inom institutet
förfärdigade arbeten samt att med omsorg följa lärjungarnes uppfostran,
äfven på de tider, som ej äro anslagna åt den egentliga undervisningen.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af ofvan intagna aflöningsstat å tillhopa
26,950 kronor, att tillämpas från och med den 1 juli 1888, samt under
medgifvande att ålderstillägg till direktor, lärare och lärarinnor må utgå
efter af direktionen tillstyrkta bestämmelser, bevilja för uppehållande af
institutets verksamhet ett extra anslag för år 1888 af 27,600 kronor.

1 öfverensstämmelse med direktionens öfver institutet för blinda un- [52.]
derdåniga framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå
Riksdagen att äfven för år 1888, i likhet med föregående år, å extra m. m.
stat anvisa: till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor, samt till understöd
åt blindlärareelever 1,200 kronor.

Åttonde hnfvudtiteln.

Yexiö och
handtverk^
skola i Krist
ine hamn
för Minda.

b,indBS?6ir h!“'' R''Rd?,g!m P4 “t™ stat anvisat till en

Vexa och bbndskola i Vexio 11,000 kronor och till en handtverksskrå i Kristine ha.

m1n for bImda 7,°°° kronor. På det att dessa skolors verksamhet
må kunna fortsättas äfven under år 1888, och då icke någon anledning
linnés att för namnda år göra ändring i de hittills beviljade anslagsbeioppen,
lår jag, i öfverensstämmelse med inkomna framställningar från
skolornas styrelser, tillstyrka, det Eders Kongl. Makt täcktes föreslå
.Riksdagen att for år 1888 på extra stat anvisa enahanda belopp, nem 111°°?

fro.noi tdl en blindskola i Vexiö och 7,000 kronor till en
handtverksskrå i Kristinehamn för blinda.

JäLL i. .."PPehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara

ter för öfver- 0G„ B°Puas mrattade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma
ånga döf- erfordras för år 1888, i enlighet med förut uppgjord och framlagd berakmng
för hvarje af de tre anstalterna 16,400 kronor, eller tillsammans
49,200 kronor; och får jag alltså i underdånighet hemställa, det
Edeis Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande under
ar 1888 af undervisningen vid nämnda tre läroanstalter anvisa ett
extra anslag för samma år af 49,200 kronor.

stumma.

Hospitalsvården.

j ^ skrifvelse den 17 maj 1886 angående regleringen af utgifterna

vid hospitalet under riksstatens åttonde hufvudtitel anmälde Riksdagen, att densamma
i Nyköping, i enlighet med Eders Kong], Maj:ts proposition anvisat på extra stat
åt belopp af 52,300 kronor till uppförande af en byggnad

vid Nyköpings hospital; och anförde Riksdagen tillika, att, efter granskog
al uPP§''Jorda ntnmgar och kostnadsförslag för nämnda byggnad
Riksdagens uppmärksamhet fästs derå, att, då behofvet af ökadt antal
sjukpfatser vid hospitalen ingalunda kunde anses blifva tillfredsstäldt
ens efter fullbordandet af de hospitalsbyggnader, som dels redan vore
under utförande och dels blifvit hos Riksdagen ifrågasatta, skäl syntes
vara för handen att taga i öfvervägande, huruvida icke den nu ifrågastalda
byggnaden, som vore afsedd att bereda plats för 24 sjuke, lämpligen
borde i stället för endast en våning med frontespis uppföras i
fulla tva våningar, hvarigenom 42 patienter skulle kunna mottagas, geS
i förändring hela byggnadssumman komme att höjas blott
till ''1,564 kronor 34 öre samt kostnaden för hvarje sjukplats nedbringas
från 2,179 kronor 33 öre till 1,703 kronor 90 öre.

Åttonde hufvudtiteln. 77

Medicinalstyrelsen, som erhållit nådig befallning att inkomma med
den utredning och det förslag, hvartill Riksdagens framställning i detta
ämne kunde föranleda, har uti skrifvelse den 27 september 1886 anfört,
bland annat, att det ursprungliga förslaget, såsom ock närmare framginge
af styrelsens skrifvelse den 20 maj 1885, hufvudsakligen afsåge
att inom Nyköpings hospital för lugna patienter och konvalescenter bereda
plats, hvaraf hospitalet till stort men för sjukvården hittills varit i saknad,
samt att medicinalstyrelsen med afseende på de dryga kostnaderna, som
fordrades för uppförande af de redan beslutade och föreslagna angelägnare
hospitalsbyggnaderna å andra orter i riket, icke ansett sig då
böra i vidsträcktare mån, än som skedde, taga statens medel i anspråk
för utvidgning af Nyköpings hospital; men att, då obestridligt vore,
att tillgången på sjukplatser vid hospitalen, äfven sedan de redan beslutade
hospitalsbyggnaderna blifvit fullbordade och för sjukvården öppnade,
ändock icke fullt tillgodosåge det kraf, som ett allt mer och mer
stegradt tillopp af inträdesökande på hospital stälde på sinnessjukvården
inom landet, hvarje åtgärd, som äfven i ringare män bidroge att
afhjelpa bristen, vore för denna sjukvård önskvärd och välsignelsebringande,
hvadan ock medicinalstyrelsen för sin del ansett sig böra förorda
ofvanberörda, af Riksdagen framstälda förslag och på grund deraf låtit
sin biträdande arkitekt uppgöra ritningar och kostnadsförslag till eu
sådan utvidgning af Nyköpings hospital, som i Riksdagens förenämnda
skrifvelse afsåges.

Af dessa ritningar och kostnadsförslag, som öfverlemnats till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, inhemtas, att genom den nu
ifrågavarande förändringen vinnes utrymme för ytterligare sex isoleringsrum
(celler), två sjukrum, hvartdera för sju platser, samt korridor,
hvarförutom ofvanpå öfre våningen inredes en vind. På sådant sätt
beredes plats för 20 sjuke utöfver det ursprungliga förslaget, och sjukplatsantalet
i nya byggnaden uppbringas derigenom till 44; hvadan
alltså, om dessa platser sammanräknas med de i öfriga, hospitalet tillhörande
byggnader befintliga 70 platser, sjukplatsernas antal vid Nyköpings
hospital derefter kommer att uppgå till 114. Kostnadsförslaget
åter ställer sig sålunda, att, då kostnaden för byggnad i en våning
med frontespis uppgår till 52,304 kronor 34 öre, tillkomma för byggnadens
fidlbordande efter det nya förslaget 13,000 kronor samt vidare,
i stället för de i ursprungliga förslaget till uppvärmning och ventilation
beräknade 4,240 kronor, för central värmeledning och ventilation 8,000
kronor och för tillökning af vattenledning jemte eu vattenreservoai

[57.]

Lunds asyl.

. [58.]

Sjukhemmet i
Jerf so för
spetelsk*.

78 Åttonde hufvndtiteln.

2,500 kronor; och framgår häraf, att den föreslagna utvidgningen kan
verkställas till den af Riksdagen angifna summan, 71,564 kronor 34
ore. Då det nu föreliggande förslaget upptager ytterligare två sjukplatser,
nedbringas härigenom kostnaden för hvarje sjukplats till 1626
kronor 46 öre.

I enlighet härmed har medicinalstyrelsen i underdånighet hemstält
om anvisande, utöfver det för innevarande år beviljade anslag
52,300 kronor, af 19,264 kronor 34 öre för anordnande enligt de nya
ritningarna och. kostnadsförslaget af den beslutade nybyggnaden vid
Nyköpings hospital i två våningar i stället för en våning med frontespis.

Mot nyssnämnda ritningar och kostnadsförslag har öfverintendentsembetet,
efter företagen granskning, enligt förmälan i skrifvelse
den 12 oktober nästlidna år icke funnit skäl till någon anmärkning.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrker jag, det Eders
Kongl. Majrt behagade föreslå Riksdagen att utöfver det för innevarande
år för ändamålet anvisade extra anslag, 52,300 kronor, bevilja på
extra stat för år 1888 ett belopp af 19,265 kronor för uppförande af
omförmälda nybyggnad vid Nyköpings hospital.

Till anordnande af en asyl för sinnessjuke invid och i samband
med Lunds hospital beviljade den under nästlidna år församlade Riksdagen
på Eders Kongl. Maj:ts proposition ett anslag af 1,181,750 kronor
och anvisade deraf på extra stat för år 1887 ett belopp af 200,000
kronor. Medicinalstyrelsen, som erhållit uppdrag att gå i författning
om byggnadsarbetets verkställande jemlikt derför faststälda ritningar
och i öfrigt meddelade bestämmelser, har uti skrifvelse den 27 september
1886 underdånigst anhållit, att dels för fortsättningen af de
grundläggnings- och jordschaktningsarbeten, hvilka äro afsedda att utföras
under innevarande år, dels för murning, inläggning af bjelklag,
verkställande af åtskilliga timmermans- och snickeriarbeten, såsom förfäidigandet
af dörrar, fönsterkarmar o. s. v., af Riksdagen måtte för
år 1888 äskas ett anslag af 360,000 kronor.

... 1 enlighet härmed hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att till fortsättande af byggnadsarbetena å Lunds
asyl anvisa på extra stat för år 1888 ett. anslag till belopp af 360 000
kronor.

■r ^ers Kcmgl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län har i
skrifvelse den 1 oktober 1886 på begäran af länets landsting under -

Åttonde hufvudtiteln. 79

dånigst anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
äfven för år 1888 bevilja ett anslag af 7,500 kronor såsom statsbidrag
åt det inom Jerfsö socken befintliga sjukhem för spetelske under enahanda
vilkor, som Riksdagen tillförne fäst vid beviljandet af dylikt

1)ldia6Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1888 bevilja ett extra anslag
af 7,500 kronor till understöd åt sjukhemmet i Jerf so socken,
under vilkor att 4,000 kronor dertill af landstinget anvisas för samma år
och att spetelske sjuke äfven från andra län än Gefleborgs varda till vård
å anstalten mottagne, så långt utrymmet derstädes sådant medgifvei.

Diverse anslag.

1 likhet med hvad under de sist förflutna åren skett och af samma [59, 60.J
skäl, som då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska skriftsällfornskriftsällskapet
dels och till beredande af religions vård åt svenske skap et och
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes_ sig uppehållande
landsmän, torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jernvill
för ar 1888 pa oxtra stat anvisa. hamnar.

till svenska fornskriftsällskapet ..............................•••■• 2,000 kronor,

och till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar................................................... 10,000 »

Styrelsen för det nordiska museet har i skrifvelse den 25 sep- [61.]
tember 1886, med åberopande af senaste Riksdags beslut om anvisande
af extra årsanslag å 16,000 kronor till museet, anhållit, att till Riksdagen
måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl för år 1888 af
enahanda anslag för ifrågavarande museum. _ .

Derefter har vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i underdånig
skrifvelse den 23 november 1886, med förmälan, bland annat,
att det inträffat, att, utan akademiens vetskap, kyrkliga föremål blifvit.
förenade med nordiska museets samlingar, och att det jemväl händt, att
offentliga myndigheter till nyssnämnda museum öfverlemnat grupper af
föremål, hvilka varit statens tillhörigheter och derför bort åtminstone i
främsta rummet erbjudas åt staten, hemstält, att, i händelse för nordiska
museet fortfarande äskades statsanslag, dervid måtte fästas sådana vilkor,
som kunde finnas nödiga för iakttagande af de med statens historiska
museum förbundna intressen.

[62.]

Tidskrift för
landsmål
■in . m.

[63.]

Tidskriften
)) A cta matliematicai).

s,) Åttonde hufvudtiteln.

Styrelsen för nordiska museet, hvilken anbefalts att häröfver afgifva
. utlåtande, har i anledning häraf, med öfverlemnande af en förteckning’
å de föremål, nordiska museet såsom gåfva eller deposition
emottaga från församlingar i riket, anfört, att en mängd af de i museets
samlingar befintliga kyrkliga föremål hade museet förvärfvat af
enskilda personer, samt att museet visserligen inköpt åtskilliga kyrkornas
tillhörigheter af församlingarna sjelfva, men först sedan församlingarna
erhållit vederbörligt tillstånd att afhända sig dem; och har
styrelsen tillika förklarat, att, så länge den nuvarande lagstiftningen i
ämnet vore oförändrad, styrelsen skulle underställa Eders Kong!. Maj:ts
nådiga pröfning hvarje anbud om gåfva eller deposition af kyrkliga
föremål, hvilket styrelsen kunde komma att emottaga från församlingar

1 1 lK6t.

Efter hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet,
i°k t)* erS Maj:t täcktes, i likhet med hvad förut egt rum, före slå

Riksdagen att på extra stat för år 1888 anvisa ett belopp af 16,000
kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

Med anledning af eu utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning
om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare bidrag
till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» ansei
jag mig höra hemställa, att Eders Kongl Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl.
Maj.ts föifogande ett extra anslag till samma belopp, som vid flera
föregående Riksdagar anvisats, eller 3,150 kronor, att, på de vilkor Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande
äfven under år 1888 af nämnda tidskrift.

Hos Eders Kongl. Maj:t har redaktören af tidskriften »Acta mathematica»,
professorn G. Mittag-Leffler, underdånigst. anhållit, att enahanda
belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år beviljats
såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift, måtte för fortsatt
utgifvande af tidskriften jemväl under år 1888 sökanden beredas;
och har sökanden, särskild! med afseende på den af senaste Riksdag
uttalade önskvärdheten deraf, att en utredning måtte eg a rum, huruvida
och i hvilken mån, med hänsyn äfven till från andra håll påräkneliga
bidrag, ett ytterligare fortsatt understöd af statsmedel för tidskriften
kunde vara erforderligt, anfört bland annat:

Åttonde hufvudtitelu. sl

att omkostnaderna för de fullständigt utkomna 8 första banden
it.., +-n .................... kronor 64,458: —

men inkomsterna, deribland inberäknade statsbidrag
från Sverige, Norge och Danmark äfvensom pre numerationsmedel,

endast till....................................... *__L —:-

hvadan alltså utgifterna öfverstigit inkomsterna med kronor 25,460: -hvilken brist blifvit betäckt genom enskild teckning vid företagets

att, bland prenumerationsmedlen inginge statsbidrag äfven från
Tyskland och Frankrike, enär dessa länder understödde tidskriftens uto-ifvaude
o-en om att prenumerera på ett betydligt antal exemplar;

0 att, derest det nu ifrågavarande anslaget äfven framgent bletve

bevändt’ inkomsterna för framtiden kunde årligen

, -ii ..................................... kronor l->.ODO

beräknas till......................................... -ir* nnn

, •£, „ ,;i] » 16,000

men utgifterna till ............................................

så att hvarje år sannolikt skulle uppstå en brist af kronor 8,000: —
för hvilken''brist sökanden vore beredd att sjelf ansvara;
men att, om svenska statens bidrag upphörde eller minskades, lian
sago sig nödsakad att nedlägga tidskriften.

Derjemte har sökanden erinrat, att eu granskning af de kostnader,
som'' åtgått för offentliggörande af svenska författares arbeten i
tidskriften, gåfve vid handen, att dessa kostnader bestigit sig till 9,668
kronor, eller ungefärligen samma belopp, 10,000 kronor, som till 1886
års slut erhållits i bidrag af svenska statsmedel. Da härtill lades, att
n^taii hela utgiftssumman, 64,453 kronor, blifvit i Sverige utbetald
till svenska tryckerier, svenska redaktionsbiträden, postpol to m. in.,
vore tydligt att en stundom förspord uppfattning, att svenska statens
bidrag kunde anses såsom trvckningshjelp åt utländske författare, al -deles saknade grund.

Vetenskapsakademien, som erhållit nådig befallning att inkomma
med utlåtande häröfver, har med skrifvelse den 8 nästlidne december
till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna
åsigter åberopat ett i''ämnet inhemtadt yttrande af sina ledamöter professorn
D. Cr. Lindhagen och lektorn Matths 4 alk, hvilka, i betraktande
af de utaf sökanden andragna förhållanden, ochfdå ostridigt vore ej
mindre att denna tidskrift, hvars utgifvande blifvit framkal adt af ett stort
vetenskapligt behof, hittills på ett synnerligen förtjenstfull!, satt upplyft
sin bestämmelse att, vara ett internationelt organ för den matematiska
vetenskapens utveckling, och att den jemväl i sådan egenskap tillvun Bih.

till Riksd. prof. 1887. 1 sand. 1 afå. 1 1

[64.]

Nordisk

familj e1> vit.

8 2

Åttonde hufvudtiteln.

mt sig allmänt erkännande och förtroende af samtidens förnämsta mathematici,
än äfven att densamma i väsentlig mån verkat upplifvande
pa det matematiska studiet inom Sverige, på det lifligaste förordat
ren gjoida ansökningen; tilläggande bemälde sakkunnige att, om det
svenska bidraget komme att förvägras, och till följd deraf tidskriften,
etter, att hafva blifvit under en följd af år på ett förtjenstfull sätt i
verige redigerad och utgifven, helt plötsligt upphörde, sådant säkerligen
skulle i utlandet framkalla eu egendomlig föreställning om våra
svenska förhållanden.

. Härjemte anser jag mig böra omnämna, att genom utrikesdepartementet
blifvit till mig öfverlemnade skrifvelse!- från två af utlandets
yppersta mathematici professorerna Weierstrass i Berlin och Schering i
TÖttmgen, hvilka båda uttala synnerligen lofordande omdömen om
»Acta mathematica» och varma välönskningar för dess fortsatta utgifvande.

• ®f5er de®sa upplysningar och under åberopande af hvad jag förut
inför Eders Kong! Maj:t i ämnet anfört, tillstyrker jag, det Eders
Kong! Maj:t tacktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1888 anvisa
ett belopp af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för utgifvande under samma år af tidskriften »Acta mathematica»
till professorn Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

Till

att såsom
viljas ett

1886 års
understöd för

Riksdag

utgå under

„ gjorde Eders Kongl. Magt framställning,
utgifvande af »Nordisk familjebok» måtte be„
;d 25,000 kronor och deraf anvisas 5,000 kronor att
åi 1881, med vilkor, dels att förläggaren af nämnda arbete,

extra anslag

Gfernandts boktryckeriaktiebolag, utfäste sig att så fort ske kunde och
om möjligt före 1890 års slut hafva, enligt den hittills följda planen
för arbetet, försatt detsamma i fullbordadt skick, dels ock att, enligt
de närmare bestämmelser Eders Kongl. Majrt kunde komma att
meddela, 300 exemplar af arbetet skulle aflemnas till ecklesiastikdepartementet.

Riksdagen bifoll denna framställning men förklarade tillika, att
leders Kongl. Maj:t härigenom icke vore förhindrad att med afseende
pa den föreslagna skyldigheten för utgifvaren att till ecklesiastikdepartementet
aflemna visst antal exemplar af arbetet besluta de förandrmgar,
som för arbetets spridning till så vidsträckta kretsar som
mojJigt kunde finnas lämpliga.

Sedan förläggaren, enligt utfärdad skriftlig handling, såsom vilkor
for statsunderstödets erhållande åtagit sig att om möjligt inom

Åttonde hnfviultiteln.

nämnda tid hafva, enligt den hittills följda planen, försatt verket i lullbordadt
skick samt att emot eu i anledning af statsanslaget nedsatt ersättning
af 15 kronor för hvarje exemplar, omfattande de redan färdiga
första nio delarne af verket, och 5 kronor för hvarje följande del, innehållande
femtio tryckark, förutom betalning för frakt och efterkrafsafgift,
i den mån de hunne blifva färdiga inpacka och på billigaste sätt
försända till vederbörande reqvirenter de exemplar af »Nordisk familjebok,
» som kunde blifva för dem bestämda, till ett antal af högst 500
exemplar, med skyldighet för förläggaren att, om nämnda antal exemplar
ej blefve reqvirenter tillerkända, aflemna till ecklesiastikdepartementet
afgiftsfritt. så många exemplar, som motsvarade hälften af det
antal, hvarmed reqvirenternas exemplar understege 500, har Eders
Kom»!. Maj:t den 29 sistlidne oktober godkänt berörda vilkor och bemyndigat
chefen för ecklesiastikdepartementet dels att på lämpligt sätt
offentliggöra, att bibliotek vid universiteten, stiftsbibliotek, sockenbibliotek
och andra bokförråd, högre och lägre skolor, vare sig för manlig
eller qvinlig ungdom, arbetareinstitut äfvensom andra undervisningseller
bildningsanstalter, hvilka önska att emot ofvan omförmälda nedsatta
pris förvärfva sig exemplar af »Nordisk familjebok», skola före den
1 april innevarande år härom hos ecklesiastikdepartementet göra anmälan,
dels ock att efter nämnda tidpunkt bestämma, hvilka bland
de sålunda anmälda anstalterna må af prisnedsättningen komma i åtnjutande.

Till åtlydnad häraf har jag i ämnet utfärdat cirkulär till universitetskanslern]
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, domkapitlen
m. fl. myndigheter. Åtskilliga framställningar om erhållande mot det
nedsatta priset af exemplar af »Nordisk familjebok» hafva redan till departementet
inkommit.

Jag får nu i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af ofvanberörda
extra anslag må anvisas ytterligare 5,000 kronor att utgå under år 1888.

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1886
ett extra anslag för år 1887 af 15,000 kronor, att användas till understöd
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att det understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten,

[65.]

Föreläsningskursev

för arbetsklassen.

84 Åttonde hufvudtiteln.

att anstaltens angelägenheter vårdas af eu styrelse, som antager
föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel
;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kong!. Magt. pröfvas
nödiga eller lämpliga.

Med anledning af Eders Kong!. Maj:ts den 4 juni 1886 i ämnet
utfärdade kungörelse inkommo från skilda delar af riket ansökningar om
bidrag från detta anslag. Enligt dessa ansökningar äskades af statsmedel
sammanlagdt 18,400 kronor.

Då Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1886 förehade ansökningarna
till pröfning, beviljades för år 1887 understöd till sammanräknad!
belopp af 15,000 kronor. I anseende till anslagets otillräcklighet
kunde flera anstalter, såsom t. ex. Lxrnds arbetareinstitut och Ystads
töreläsningsanstalt, ej erhålla något understöd.

Då jemväl vid föregående tillfällen ansökningar om bidrag äskats
till större belopp än det beviljade årsanslaget, 15,000 kronor, och således
behof af anslagets förhöjning numera synes bestämdt ådagalagdt, hemställer
jag, det Eders Ivougl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år
1888 bevilja ett extra anslag af 20,000 kronor, att under enahanda
vilkor, som nyss nämnts, användas för ifrågavarande ändamål.

I.60.J

J^reis infaminellerinfl
s arbeten
m. v/.

Till fortsättande af påbörjade precisionsnivelleringsarbeten i södra
och mellersta Sverige enligt uppgjord plan erfordras för nästkommande
år ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte för underhåll och tillsyn af
de fyra der inrättade vattenhöjdmätningsstationerna m. in. under samma
år beräknats åtgå tillhopa 1,700 kronor, eller enahanda belopp, som af
Riksdagen anslagits till detta ändamål för innevarande år. Med anledning
häraf hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj: t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1888 bevilja 10,700
kronor, deraf 9,000 kronor till fortsättande af berörda precisionsnivelleringsarbeten
samt 1,700 kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
m. m.

Åttonde hufrudtiteln.

Hvad föredragande departementschefen i ofvanberörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika
att utdrag åt detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas, till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Wilh. Beskow.

Bill. till Riksd. prof. 1887. 1 samt. 1 afd.

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet a Stockholms slott den 12 Januari

1887.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thémpt ander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve

EHRENSVÅRD,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef prötvade, anhöll departementschefen,
Statsrådet friherre Tamm, att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bih. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtiteln.

Pension för
Magasinsförvaltaren

och Sjukhusinspektoren

G. Lindström.

Pension för
Vaktmästaren
C. F.
Gedervall.

[30

Gratifikationer
ät f. d.
landtvärnsman.

Hvad först angick

pensionsstaten,

anmälde departementschefen, att anledning icke förekommit att ifrågasätta
någon förändring i afseende å de anslag, som funnos uppförda å
denna stat, för hvilken gällande riksstat upptoge 1,313,030 kronor.

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. | vid detta prof. pag. 7)

att Magasinsförvaltaren och Sjukhusinspektoren vid Gotlands
nationalbeväring Gustaf Lindström inå från och med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller afsked, under sin återstående lifstid
åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till ett belopp, motsvarande
hans nuvarande lön vid nationalbeväringen, eller 540 kronor
årligen;

(se bil. 2 vid detta prat. pag. 9)

jitt för Vaktmästaren vid Generalstaben Öar! Fredrik Gedervall
må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 600 kronor
att af Cedervall under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från
och med månaden näst efter den, då han erhåller afsked från nämnda
vaktmästarebefattning;

(se bil 3 vid detta prot. pag. 11 )

att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
landtvärnsman, som sig derom anmäla, må för år 1888 å
allmänna indragningsstaten anvisas ett belopp af 1,550 kronor;

Nionde hufvudtiteln.

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
se bil. 4 vid detta prot. pag. 13)

att Materialförvaltaren vid flottans station i Carlskrona Johan Hugo [4.]
Äspegren må från och med månaden näst efter den, hvari han med
pension ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår, under sin förvaltaren
återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnads- J. agrJs^
pension till så stort belopp, att detta, tillsammans med pensionen från
nämnda kassa, utgör 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 17)

att öfverståthållare i Stockholm må förklaras berättigad att [o.]

från och med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår och för öfverståtminst
35 tjensteår, deraf minst 10 år såsom landshöfding eller öfverstat- hållare i
hållare, från embetet afgått, under sin återstående lifstid å allmänna oe om.
indragningsstaten uppbära årlig pension af 6,000 kronor;

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 20)

att Landskanslisten i Vermlands län Carl Rutger Stiegler ma [6-]

från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked^ från iands- Lejjjld°stamkanslisttjensten
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid listen C. B.
åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp, ‘beger.
motsvarande hans lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000 kronor,

(se bil. 7 vid detta prot. pag. 23)

att Landskanslisten i Norrbottens län Frans Gustaf Bucht må [(•]
från och med månaden näst efter den, i hvilken han med pension rån
civilstatens pensionsinrättning afgår från tjensten, under sin ateis a- usten F. G.
ende lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till sa bucM.
stort belopp, att detta, tillhopa med pensionen 450 kronor från namnda
inrättning, uppgår till hans nuvarande lön med ålderstillägg, 1,000
kronor, eller 550 kronor årligen;

(se bil. 8 vid detta prot. pag. 26)

att Stationsingeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders [8.]
Erik Daniel Eudelius’ enka Jubla Rudelius, född Behm, må berättigas
från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till be opp a ingeniör en A.
400 kronor, att utgå från och med Augusti månad år 1886, så länge F^D. Bude hon

förblifver enka;

Nionde hufvudtiteln.

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 29)

C9-] Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik Brand!

Lektorn K. må ,från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
ii. Brandt. beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 3,000 kronor;

[10.]

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 30)

att Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Frans Oskär Biroer

------Å ih ° „__. _ 1 O 1 ... />. ..... „ _ Ö

llktoTnF''. Svahtl rnå från. och meå månaden näst efter den, i hvilken Iftked"varO.
B. Svahn, der honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,625 kronor;

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 32)

[11.] att Kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor

K^ZiL- Gn0sspelius rnå från och med månaden näst efter den, i hvilken han
ren w. T. erhåller afsked från kapellmästarebefattningen, under sin återstående
Gnosspehus. lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1 600
kronor;

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 33)

[f2.] att läraren i musik vid allmänna läroverket i Kalmar Anders

PMnsiMärZ J°hatl ,Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken
ren A. J. han erhåller afsked från nämnda lärarebefattning, under sin återstående
Johansson, lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp
af 1,000 kronor;

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 34)

[13.] __ att Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Visby Johan Gustaf

Tectnmfl Löfvenören må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
läraren J.G. varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsLöfvengren.
staten åtnjuta en årlig pension af 900 kronor;

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 35)

[14.] _ att öfverläraren vid gymnastiska centralinstitutet, Professoren

FeprlofessiÖ-r Hj’almar Fredrik Lings^ enka Josefina Ling, född Rolf, må, så länge
ren H. F. aon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
Lings enka. pension af 600 kronor, att utgå från och "med- år 1887;

(se bil. 9 vid detta prot. pag. 36)

att Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria Elisabeth

[15.]

Pension för
Provinsialläkaren
C. D.
Lindskogs
enka.

Nionde hufvndtiteln.

Lindskog, född Lund, må, så länge Lön enka förblifver, från allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 600 kronor, att
utgå från och med år 1887; samt

(se bil. 9 vid detta prof. pag. 37)

att å allmänna indragningsstaten må för år 1888 anvisas ett an- [16.]
slag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.

Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 vande foliekronor
åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skollärare.
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm, anförde härefter:

I öfverensstämmelse med de vilkor, under hvilka Eders Kongl. [17.]
Maj:t i nådig proposition till Riksdagen den 17 sistlidne December
föreslagit, att det nu bestående rättsförhållandet mellan kronan och Sala Grufveingebergslag
må upplösas, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att Grufveingeniören Älbert lortimer Gllllbratldsson son.
må, under förutsättning att sådan öfverenskommelse mellan kronan och
Sala bergslag kommer till stånd, som omförmälda proposition afser,
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, under
hvilken han erhåller afsked från nämnda befattning, utöfver den pension,
som kan tillkomma honom från civilstatens pensionsinrättning,
från allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till belopp af
900 kronor årligen.

Då, enligt hvad Statskontoret upplyst, riksmarkegångspriset å [18.]
spanmål åren 1884—1886 utgjort i medeltal 1 krona 95 öre kubik- FörMjmng^
foten, motsvarande 12 kronor 28 öre för tunnan, eller 1 krona 78 öre häldre lön
utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spanmålen vid ingående
1840—1841 års statsreglering beräknades, lärer den förhöjning i berörda sPanma ■
spanmålspris, som från allmänna indragningsstaten bör utgå till sterbhusen
efter dem, hvilka före vidtagande af nämnda statsreglering, beredt
siua sterbhus rätt till begrafningshjelp, böra bestämmas till 1
krona 78 öre för tunnan.

Beträffande beloppet af förslagsanslaget till allmänna indragnings- [19.]
staten har jag ej annan ändring att föreslå, än att, för vinnande af
jemn slutsumma å de ordinarie anslagen under hufvndtiteln, det kon- anslagen å
''tanta anslaget till nämnda stat må höjas med 400 kronor eller från huf2dtLln
1,310,170 kronor till 1,310,570 kronor, då, med inberäkning af under

b Nionde hufvudtiteln.

anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. m., 6,400 kronor,
anslagets slutsumma blir ................................... kronor 1,316 970:_

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ... „ 1,313,030:_

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie

anslag för år 1888 blifva..............................................kronor 2,630,000: —

Extra anslag.

L^O.] Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid stats pensionerm-

verkspropositionens affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 22
gen vid ar- sistlidne December på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se
mm. bil. 10 vid detta prof. pag. 39) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1888 anvisa ett kreditiv af 1,125,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
188/. anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas.

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde hufvudtiteln
hemstält biträddes af Statsrådets öfrige ledamöter och blef af Hans
Maj.t Konungen i nåder gilladt och godkändt; och behagade Hans
Maj.t Konungen, på Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna, att nu
anmälda för statsregleringen erforderliga handlingar skulle tillställas
Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms slott den 10
December 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen anförde härefter i underdånighet:

Militärbefälhafvaren på Gotland har insändt och förordat en under- [1.]
dånig ansökning af Magasinsförvaltaren och Sjukhusinspektoren vid
Gotlands nationalbeväring Gustaf Lindström, att han, som enligt an- dragningssökningen
bilagda bevis är född den 5 September 1800 och således st^JH
numera uppnått en ålder af attatiosex ar samt under 60 år varit an- förvaltaren
stäld vid Gotlands nationalbeväring dels såsom kanslist och dels såsom
rnagasinsförvaltare och sjukhusinspektor, måtte, efter erhållet afsked, q. jJinåuppföras
å rikets allmänna indragningsstat med. åtnjutande af sin nu ström.
innehafvande lön 540 kronor årligen såsom pension.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Uti häröfver infordradt utlåtande har Statskontoret andragit:

att Lindström, såsom f. d. kronofogde i södra fögderiet af Gotlands
län, enligt nådiga brefvet den 20 Februari 1856 åtnjuter pension
från civilstatens pensionsinrättning till årligt belopp af 450 kronor;

_ att, enligt hvad en bilagd skrifvelse från direktionen öfver arméns
pensionskassa utvisar, Lindström, hvilken, med stöd af 2:dra punkten
i 79 § af reglementet för nämnda kassa den 24 Augusti 1833, afsagd
sig delaktighet i pensionskassan för innehafvande befattning vid nationalbeväringen,
icke är berättigad att, efter erhållet afsked, från pensionskassan
undfå pension; samt

att pensionsrätt å allmänna indragningsstaten icke tillkommer
Lindström för ifrågavarande befattning.

Då vid sådant förhållande icke lärer kunna antagas, att Lindström,
derest pension icke beredes honom, afgår från sin befattning, men de
dertill anslagna medel äro afsedda att vid Lindströms afgång, då befattningen
skall indragas, användas för genomförande af Gotlands
nationalbevärings förändrade organisation, får jag, med hänsigt jemväl
till Lindströms höga ålder och långa tjenstetid, i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Lindström
må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked,
under sin återstående lifstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till ett belopp, motsvarande hans nuvarande lön vid nationalbeväringen,
eller femhundra fyratio kronor årligen.

Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt och hvari
Statsrådets öfrige ledamöter instämde behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder bifalla; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslaget till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Eugéne Peyron.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv av särenden, hållet
inför Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
19 November 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusen stjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Ryding föredrog
i underdånighet:

Chefens för Generalstaben underdåniga skrifvelse den 29 sistlidne
September, deri han anhållit, att Vaktmästaren vid Generalstaben
Carl Fredrik Cedervall, hvilken till följd af ålder och sjukdom numera
vore urståndsatt att förrätta sin tjenst, måtte beredas en årlig pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 750 kronor; varande dervid
af Chefen för Generalstaben upplyst och vitsordadt, att Cedervall,
hvilken enligt bifogade behöriga bevis vore född den 24 November
1818 och lede af kronisk njursjukdom och hjerthypertrofi, hvarigenom
han vore urståndsatt att förrätta sin tjenst, den 1 nästkommande Januari
komme att hafva varit i statens tjenst under 30 år och 1 månad, nemligen
såsom underkanonier 4 år och 1 månad, såsom lyrverkare 3 år
samt slutligen såsom vaktmästare vid topografiska corpsen och derefter
Bill till Rilosd. Prot. 1887. 1 Samt. 1 Afd. 2

[2-]

Pension &
allmänna indragningsstaten
för
Vaktmästaren
vid Generalstaben
C.
F. Cedervall.

10 Nionde hufvudtiteln; bil. 2.

vid Generalstaben under sammanlagdt nära 23 år, samt att Cedervall
under denna sin tjenstetid städse med trohet och nit fullgjort sina
åligganden.

Departementschefen yttrade härvid:

Uti infordradt utlåtande har Arméförvaltningen å civila departementet
anfört, att, då Ceder valls aflöningsförmåner utgöras af ett kontant
arfvode å 750 kronor samt fri bostad och vedbrand, hvilka naturaförmåner
numera plägade å staterna uppskattas till 150 kronor, Cedervall
i sådant hänseende syntes Arméförvaltningen vara jemförlig med
de lägre vaktmästarne i Landtförsvarsdepartementets afdelning af Kongl.
Maj:ts kansli och i Arméförvaltningen, hvilkas aflöning utgår med 500
kronor i lön, 100 kronor såsom ålderstillägg derå och 300 kronor tjenstgöringspenningar;
samt att pensionen för Cedervall vid sådant förhållande,
enligt Arméförvaltningens åsigt, så mycket hellre borde bestämmas
till det belopp, som vore förbemälde vaktmästare i andra verk
medgifvet, . eller 600 kronor årligen, som, derest Cedervalls kontanta
aflöning blifvit bestämd att, i likhet med hvad för dylika betjente annorstädes
eger rum, utgå såsom lön i stället för såsom arfvode, Cedervall
varit berättigad att enligt 1877 års pensionsreglenng för armén erhålla
pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension af statsverket
till lönens hela belopp.

Då Cedervall under sin långa tjenstetid blifvit väl vitsordad och
den af Cedervalls åtgöranden oberoende omständigheten, att Cedervalls
aflöning blifvit bestämd att utgå icke såsom lön utan såsom arfvode,
icke rimligen bör föranleda dertill, att Cedervall, som af ålder och
sjukdom är urståndsatt att sig sjelf försörja, skall, efter det han egnat
större delen af sin kraftfulla ålder åt statens tjenst, på ålderdomen
lemnas utan allt understöd från det allmännas sida, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen
att för Cedervall å allmänna indragningsstaten uppföra en pension af
600 kronor, att af Cedervall under hans lifstid årligen åtnjutas med
beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhållit afsked
från vaktmästarebefattningen vid Generalstaben.

Uppå underdånig tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af
detta protokoll till Finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugene Peyron.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31
December 1886.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde härefter i underdånighet: Till

understöd åt de från 1808 och 1809 årens krig ännu qvarlefvande
landtvärnsmän har sist församlade Riksdag, uppå Eders Kongl.
Maj:ts framställning, för år 1887 anvisat ett belopp af 3,000 kronor.^

Antalet understödstagare, som år 1885 utgjorde 11, har för år
1886 nedgått till 5, Indika tilldelats gratifikationer med tillhopa 1,550
kronor, till hvilket belopp anslaget för år 1888 således torde kunna
nedsättas.

Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig

'' [3-] .

Gratifikationer
åt f. d.
landtvärnsmän.

12 Nionde hufyudtiteln: bil. 3.

qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom anmäla, för år 1888 anvisa
å allmänna indragningsstaten ett belopp af 1,550 kronor.

Häri instämde Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet
sålunda hemstält; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till ledning vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Eugene Pcyron.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Utdrag af ''protokollet öfver
Maj:t Konungen i
Oktober 1886.

sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Statsrådet a Stockholms slott den 22

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter föredrog i
underdånighet

Departementschefen yttrade derefter:

5:o.

Redan uti underdånig skrifvelse den 23 Maj 1885 har varfschefen
vid flottans station i Carlskrona — med förmälan att Materialförvaltaren
derstädes m. m. Johan Hugo Aspegren sedan den 28 Januari
1882 varit af sjukdom hindrad att sin tjenst förrätta och att, enligt

[4-]

Pension för
Materiaiförvaltaren
J.
H. Aspegren.

Nionde Hufvudtiteln: bil. 4.

bifogadt läkarebetyg, anledning icke förefnnnes, att lian kunde återvinna
tjenstbarhet, äfvensom under åberopande af de med tjenstens
uppehållande genom vikarie förenade olägenheter — hemstält om Aspegrens
öfverflyttande på allmänna indragningsstaten med en årlig pension
af 3,200 kronor eller det belopp han nu uppbure i lön och ålders tiHägg,

men — sedan Statskontoret uti häröfver afgifvet utlåtande anmält,
att, enligt från direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan
lemnad upplysning, Aspegren icke inom den i nådiga brefvet den 22
Juni 1877 bestämda tid inkommit med anmälan om sin önskan att
komma i åtnjutande af pension srätt enligt de år 1876 faststälda grunder
för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, hvilka
grunder genom nyssnämnda nådiga bref förklarats skola från och med
1878 tillämpas jemväl vid pensionering af personalen vid flottans civilstat,
, och att lian således icke heller för sin del på desamma ingått,
i följd hvaraf Aspegren icke kunde med tillämpning af 8:de punkten
i Kong!. kungörelsen den 24 November 1876 från tjensten skiljas och
dervid tilläggas pension från allmänna indragningsstaten—farin Eders
Kongl. Magt, vid ärendets föredragning den 16 Oktober 1885, vid sålunda
upplyst förhållande och i enlighet med Statskontorets jemväl
gjorda hemställan, varfschefens ifrågavarande framställning icke böra
vinna nådigt bifall.

Enär det likväl enligt varfschefens åsigt icke kunde vara med
kronans fördel öfverensstämmande, att dess i materialförrådet befintliga,
till nära 6 millioner kronor uppskattade egendom redovisades och
handhades af oansvariga personer, anhöll varfschefen uti embetsskrifvelse
den 17 derpåföljde November, med öfverlemnande af amiralitetskrigsmanskontorets
uppgift å den pension och fyllnadspension, som
Aspegren vore berättigad att efter afskedet uppbära från amiralitetskrigsmanskassan,
att Aspegren måtte från och med månaden näst efter
deri, hvarunder han erhölle sökt afsked, under sin återstående lifstid
bekomma, utöfver de pensionsmedel, han vore berättigad att utfå från
nämnda kassa, ett så stort belopp, att det, tillsammans med nyssberörda
pensionsmedel, uppginge för år till 3,200 kronor.

Äfven öfver denna förnyade framställning blef yttrande infordradt
från Statskontoret, som uti skrifvelse den 14 December 1885, efter
redogörelse för de grunder, enligt hvilka pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten tillkomme civile embete- och tjenstemän i allmänhet,
anfört, att, ehuru Aspegren icke uppfylt de för åtnjutande af sådan
pension föreskrift^ vilkor, Statskontoret likväl — med afseende å det

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

öfver Aspegrens helsotillstånd afgifna intyg, som innehölle, att Aspegren
under en tid af mer än tre år varit behäftad med ett konstitutionel!
lidande (diabetes mellitus) i förening med rubbningar i själsverksamheten
(melancholia) och att anledning icke förefunnes, att han
kunde återvinna tjenstbarhet — ansåge sig, med afseende derjemte
fästadt å Rikets Ständers vid 1853—1854 årens riksdag meddelade förklarande
i fråga om obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans
skiljande från ordinarie beställning, böra hemställa om aflåtande
till Riksdagen af nådig framställning om pension för Aspegren å allmänna
indragningsstaten till belopp, motsvarande skilnaden mellan
hela den honom tillkommande pension, 3,200 kronor, och det belopp,
1,775 kronor, som han egde att ur amiralitetskrigsmanskassan uppbära,
eller 1,425 kronor;

Och behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall härtill, uti nådiga
propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof
den 14 Januari 1886 föreslå Riksdagen, att Materialförvaltaren Aspegren
måtte från och med månaden näst efter den, hvari han med
pension ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afginge, under
sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension
till så stort belopp, att detta, tillsammans med pensionen från
nämnda kassa, utgjorde 3,200 kronor, eller 1,425 kronor årligen;

men denna framställning blef endast på det sätt bifallen, att, såsom
af Riksdagens skrifvelse angående regleringen af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel den 16 Maj 1886 inhemtas, Aspegren
tillerkändes rätt att, efter erhållet afsked, åtnjuta från allmänna indragningsstaten
fyllnadspension till så stort belopp, att detta, tillsammans
med pensionen från amiralitetskrigsmanskassan, utgjorde åttio procent
af hans nu innehafvande lön jemte ålderstillägg 3,200 kronor, eller
785 kronor.

Nu har varfschefen uti embetsskrifvelse den 15 innevarande Oktober,
under anförande att Aspegren, på förfrågan huruvida han ämnade
begagna sig af den sålunda medgifna rättigheten, lemnat det svar,
att han ansåge sig icke kunna från tjensten afgå, med mindre han i
pension erhölle fulla 3,200 kronor, vid sådant förhållande samt då det
utaf varfschefen år 1885 åsyftade målet med Aspegrens förflyttning på
pensionsstat icke vunnits, men de skäl, som föranledt den då gjorda
framställningen, oförminskade qvarstode, upprepat sin förut gjorda anhållan
angående pension för bemälde materialförvaltare; och har fältläkaren
vid stationen, Öfverfältläkaren m. in. M. Först uti ett den 4 i
samma månad afgifvet intyg förmält, att Aspegren under nära fyra års
tid varit af här förut omförmälda sjukdom hindrad att sin tjenst för -

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

rätta samt att anledning icke förefunnes, att lian kunde återvinna
tjenstbarhet.

Enligt hvad ofvan anmälts, har Materialförvaltaren Aspegren funnit
sig icke kunna afgå från tjensten mot åtnjutande af årlig pension till
belopp af endast åttio procent utaf innehafvande lön jemte ålderstillägg,
men då, såsom af läkarebetyget inhemtas, Aspegren icke vidare är
tjenstbar och det icke kan vara med kronans fördel förenligt, att ett
så dyrbart förråd som materialtörrådet vid Carlskrona station år efter
år skötes af oansvarige vikarier, får jag, på dessa skäl och i betraktande
af hvad för öfrigt i detta ärende omförmäldt blifvit, underdånigst
hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva, att
Materialförvaltaren Aspegren må från och med månaden näst efter den,
hvari han med pension ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår,
under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta
fyllnadspension till så stort belopp, att detta, tillsammans med
pensionen från nämnda kassa, utgör 3,200 kronor, eller ett tusen fyrahundratjugufem
kronor årligen.

Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt och hvari
Statsrådets öfrige ledamöter instämde behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder gilla; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslaget till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Erik von Otter.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 3 December
1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

2:o.

Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:

Då år 1884 beslut fattades om landshöfdingelöneregleringsfondens
indragning till statsverket, foreskrefs i sammanhang dermed, att
landshöfding skulle ega att å allmänna indragningsstaten uppbära pension
af 6,000 kronor från och med månaden näst efter den, då han
efter 65 lefnadsår och minst 35 tjeusteår, deraf minst 10 såsom landshöfding,
från embetet afgått.

öfverståthållare!!, hvilken med hänsyn till de med embetet förenade
åligganden är fullt jemförlig med landshöfding, eget- likväl, jem Bih.

till Riksd. Vrot. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 3

[o.]

Pensionsrätt
för öfverståthållare
i
Stockholm.

Nionde lmfvudtiteln: bil. 5.

likt nu gällande bestämmelser, icke åtnjuta pension till samma belopp
som landshöfding. Då rättelse synts mig böra beredas i detta missförhållande,
har jag i ärendet inhemtat yttrande från Statskontoret.

Enligt hvad Statskontoret upplyst, uppgår öfverståthållarens årliga
kontanta aflöning, bestämd genom nådiga brefven den 2 Maj 1862 och
den 13 November 1863, till 18,000 kronor, hvaraf ena hälften, 9,000
kronor, utgår från statsverket under sjette hufvudtitelns anslag till
Ofverståthållareembetet och andra hälften från Stockholms stad med
dels 7,000 kronor såsom taffelpenningar och dels 2,000 kronor såsom
anslag till ved. Vidare har öfverståthållaren sig till boställe anvisadt
den Stockholms stad tillhöriga fastigheten med adressnummer 4 vid
Slottsbacken. Det af statsmedel utgående belopp är fördeladt

i lön...................................................................................... kronor 4,681: 4 5

„ taffelpenningar ............................................................. „ 2,001: —

„ lönetillökning................................................................ „ 2,317: 55

Summa kronor 9,000: —

Då i afseende å öfverståthållares pensionsrätt ingenting finnes
särskildt stadgadt, lärer härom böra tillämpas hvad äldre pensionsförfattningar
innehålla rörande civile embets- och tjenstemäns rätt till
pension från allmänna indragningsstaten. Enligt dessa bestämmelserskulle
öfverståthållare, vid fylda 70 år och minst 30 års oafbruten
tjenstetid eller vid 65 års ålder efter vid pass 40 års tjenstgöring och
med intyg om försvagad helsa, ega att i årlig pension uppbära 80
procent af den från statsverket utgående lön jemte lönetillökning, 6,999
kronor, eller sålunda 5,599 kronor 20 öre.

Med åberopande af de utaf mig nu angifna förhållanden och då
de öfverståthållare tillkommande sammanlagda aflöningsförmånerna
öfverstiga för landshöfding bestämd aflöning, har Statskontoret i sitt
yttrande ansett skäl icke förekomma, att öfverståthållare skulle åtnjuta
lägre pension än landshöfding; och har Statskontoret tillika funnit det
icke kunna ifrågasättas, att någon pension skulle från Stockholms stad
tillkomma denne embetsman.

Landshöfdingarnes löner utgöra för närvarande, i Göteborgs och
Bohus län 17,000 kronor, i Malmöhus län 15,500 och i öfriga 22 län

13,000 kronor. Derjemte åtnjuta de rätt till bostad i länsresidensen
samt rätt att begagna de dertill hörande trädgårdar och park -

Nionde hufvudtiteln: bil. 5. 19

anläggningar. Som, oaktadt olikheten i aflöningarnes storlek, pensionen
för samtlige landshöfdingarne är bestämd till enahanda belopp,
och då skilnaden emellan landshöfdingens i Göteborgs och Bohus_ län
samt öfverståthållarens aflöning icke är betydlig, anser jag mig icke
böra ifrågasätta, att pensionen för denne bestämmes högre än för landshöfding.
Lika med Statskontoret anser jag ock, att hela pensionsbeloppet
bör från statsverket utgå, emedan öfverståthållarens embetsåligganden
i väsentliga afseenden äro desamma som en landshöfdings. Af
sistnämnda skäl torde ock följa, att vilkoren för pensionens åtnjutande
skola vara desamma, dock att öfverståthållare, hvilken innehaft landshöfdingebeställning,
bör ega tillgodoräkna sig den tid, han såsom landshöfding
tjenstgjort.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj:t tacktes
föreslå Riksdagen, att öfverståthållare i Stockholm förklaras berättigad
att från och med månaden näst efter den, då han efter 65 lefnadsår
och minst 35 tjensteår, deraf minst 10 år såsom landshöfding eller öfverståthållare,
från embetet afgått, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten upphålla årlig pension af 6,000 kronor.

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda anfört och
hemstält instämde Statsrådets öfrige ledamöter; och behagade Hans
Mai:t Konungen dertill lemna bifall samt förordnade,

att utdrag af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Pehr Tliyselius.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

[6.]

Pension för
Landskanslisten
C. B.
Stiegler.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, lidllet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet a Stockholms slott den 3 December
1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern lör utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna
i underdånighet:

3:o.

Fn af Landskanslisten i Vermlands län Carl Rutger Stiegler gjord,
af Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län med underdånig
skrifvelse af den 10 nästlidne November öfverlemnad samt af läkareoch
prestbetyg jemte tjensteförteckning åtföljd underdånig ansökning
om beredande af pension åt Stiegler på allmänna indragningsstaten.

Af handlingarne inhemtades, att Stiegler, som vore född den 28
November 1843 samt antogs till extra ordinarie landskanslist i Januari
månad 1865 och konstituerades till landskanslist i Vermlands län den
28 Oktober 1872, i slutet af November månad 1882 träffats af ett slaganfall
(hsemorrhagia cerebri), till följd hvaraf han sedermera varit oför -

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

mogen att förrätta sin tjenst, samt att enligt den 27 sistlidne Oktober
utfärdadt läkarebetyg ingen utsigt funnes, att Stiegler åter kunde blifva
tjenstbar.

Till denna ansökning både Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillstyrkt bifall och dervid — jemte upplysning att Stiegler, som vore
gift, befunne sig i mycket svaga ekonomiska omständigheter — tillika
anfört, att det för tjenstens behöriga skötande vore af stor vigt, att
densamma innehades på ordinarie stat af en dertill fullt skicklig och
lämplig person, samt att det visat sig, att för tjenstens uppehållande
genom vikarie det hittills varit nödigt att bereda särskildt anslag till
arfvode åt denne.

Efter härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 22 nästlidne November och deruti
med erinran att Stiegler, i egenskap af landskanslist, enligt gällande
stat åtnjöte lön, 700 kronor, samt ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt.
genom nådiga brefvet den 19 Januari 1883, äfvensom tjenstgöringspenningar,
500 kronor, eller tillsammans 1,500 kronor — anfört, att,
ehuruväl Stiegler vore endast 43 år gammal och icke längre tid än
inemot 22 år varit anstäld i statens tjenst samt således icke hunnit
den lefnads- och tjensteålder, som enligt nådiga brefvet den 1 Juni
1877 erfordrades för hans öfverflyttande å indragningsstat till åtnjutande
af pension, Statskontoret likväl, med afseende å sökandens genom
läkarebetyget styrkta ©tjenstbarhet för framtiden och öfriga af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande anförda omständigheter, funne sig, jemväl
med hemtadt, stöd af Rikets Ständers vid 1853 — 1854 års riksdag
meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd lam,, blind eller
sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets
tjenst, böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
Landskanslisten Stiegler måtte tillerkännas rättighet att från och med
månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten
blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension till belopp, motsvarande hans
lön, ålderstillägget inberäkna^!, eller 1,000 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Stiegler finge
från och med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från landskanslisttjensten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid

Nionde hnfyudtiteln: bil. 6.

åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp,
motsvarande hans lön, ålderstillägget inberäknadt, eller 1,000 kronor.

Till hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder lemna sitt bifall samt förordnade, att utdrag af
protokollet härom skulle öfverlemnas till Finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande åt förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Pehr Thyselius.

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Ma.j:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22
December 1886.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Boven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Civildepartementet, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog
i underdånighet:

l:o.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Norrbottens län i skrifvelse [7.]
den 23 sistlidne Oktober gjorda underdåniga framställning, att Kongl.

Maj:t måtte aflåta nådig proposition till Riksdagen för beredande af kanslisten
rätt för Landskanslisten i länet Frans Gustaf Bucht att, efter erhållet F. G. Budd.
afsked, å allmänna indragningsstaten uppbära årligen under sin återstående
lifstid det belopp, hvarmed honom från civilstatens pensionsinrättning
tillkommande pension, 450 kronor, understege den pension
af 1,000 kronor, han efter uppnådda 65 år skulle ega att från statsverket
uppbära, eller 550 kronor.

Af skrifvelsen vidfogade handlingar inliemtades, att Bucht, som
vore född den 12 Mars 1831, antogs den 8 Maj 1851 till e. o. lands -

Nionde hufvudtiteln: bil. 7

kanslist och konstituerades den 19 Mars 1856 till landskanslist i Norrbottens
län, samt att, enligt den 12 Oktober 1886 utfärdadt läkarebetyg,
Bucht, hvars hörselförmåga sedan många år tillbaka varit och
fortfarande vore i hög grad nedsatt, derjemte numera lede af skrifvarekramp
(graphospasmus) af sådan beskaffenhet, att han vore oförmögen
att sköta de till hans tjenst hörande göromål, samt att någon förbättring
från sjukdomen ej vore att förvänta.

Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande anfört, att i följd af Buchts helsotillstånd han numera
alltjemt åtnjöte tjenstledighet, men det oaktadt, enär sjukdom
utgjorde anledningen dertill, vore berättigad att under ledigheten bibehålla
sin lön, hvarföre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande icke kunde
påräkna, att duglig vikarie skulle under någon längre tid åtaga sig
tjenstens bestridande emot den ringa ersättning, som derför kunde beredas;
att, då detta förhållande ovilkorligen måste lända till skada för
arbetet å landskansli, det för göromålens behöriga gång vore nödvändigt,
att landskanslisttjensten blefve med annan ordinarie innehafvare
försedd; att Bucht, derest han nu toge afsked, väl, enär han uppnått
en ålder af öfver 55 år och innehaft sin tjenst under en tid af mer
än 30 år, vore berättigad till pension från civilstatens pensionsinrättning,
men att beloppet af denna pension, som utgjorde 450 kronor,
icke kunde fylla de nödvändigaste lefnadsbehofven för honom, som
vore gift och hade tvenne döttrar, hvilka njöte underhåll i föräldrahemmet;
samt att Bucht icke egde annan inkomst, än den han uppbud
från statsverket; hvarjemte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
vitsordat, att Bucht under den tid, hans krafter voro oförsvagade, med
synnerligt nit skött sin befattning samt ådagalagt, förutom en mindre
vanlig begåfning och skicklighet, stor arbetsförmåga.

Efter härå erhållen nådig remiss hade dels Statskontoret uti
underdånigt utlåtande den 15 sistlidne November, jemte tillkännagifvande
att Bucht i egenskap af landskanslist enligt gällande stat åtnjöte
lön, 700 kronor, jemte ålderstillägg derå, 300 kronor, beviljadt
genom nådiga brefvet den 17 Januari 1879, samt tjenstgöringspenningar,
500 kronor, eller tillsammans 1,500 kronor, förordat bifall till den
gjorda framställningen, dels ock direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
uti underdånigt utlåtande den 10 innevarande December meddelat,
att Bucht, enär han fullgjort vilkoren för erhållande af pension
från nämnda inrättning, vore från och med månaden näst efter den,
då afsked från landskanslisttjensten blefve honom beviljadt, berättigad
att under sin återstående lifstid åtnjuta pension från inrättningens
tjenstemannafond i sjunde klassen till belopp af 450 kronor årligen.

Monde hufvudtiteln: bil. 7.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Bucht finge
från och med månaden näst efter den, i hvilken han med pension från
civilstatens pensionsinrättning afginge från tjensten, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort
belopp, att detta, tillhopa med pensionen, 450 kronor, från nämnda inrättning,
uppginge till hans nuvarande lön med ålderstillägg 1,000
kronor, eller sålunda femhundrafemtio kronor årligen.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet
sålunda hemstält och befalde, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Åfd.

Nionde hufvudtiteln: bil. 8.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 31 December
1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog härefter: -

54:o.

[K] En af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, på anhållan af Stations FStaZni-r

inSeniören vid statens jernvägsbyggnader Anders Erik Daniel Rudelius’
ingeniören enka Julia Rudelius, född Behm, uti underdånig skrifvelse den 28 De''
Rudelius’ cem^er 1886 gjord framställning, att, enär Rudelius aflidit i följd af
enkaT öfveransträngning i tjensten, Kongl. Maj:t täcktes till instundande Riksdag
aflåta nådig proposition om en årlig pension åt hans enka till belopp
af 400 kronor; till stöd för hvilken framställning Styrelsen anfört,

Nionde hufYudtiteln: bil. 8.

att Rudelius allt sedan år 1872 varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader
och under de senare tio åren tjenstgjort såsom stationsingemor,
hvilken befattning han ock vid sitt frånfälle beklädde; att han under
dessa 14 år med nit och skicklighet samt till sina formans tulla belåtenhet
fullgjort sina tjensteåligganden; att hans krafter särskilt
tagits i anspråk vid tillsynen öfver den under 1886 års sommar verkstälda
spårförändringen å statsbanan Sundsvall- Torpshammar som
bedrefs med en sådan skyndsamhet, att den lemnade honom foga tid till
hvila hvadan ock hans död, som inträffade den 15 Juli nämnda ar,
förorsakats af denna ytterst ansträngande tjenstgöring; samt att hans
efterlemnade enka, som uppnått eu ålder af 29 år, i anseende till sjuklighet
egde ringa utsigt att sjelf kunna bidraga till sitt uppehälle

Af särskilda vid skrifvelsen fogade läkarebetyg mhemtades, dels
att Stationsingeniören Rudelius under sin tjenstgöring vid statens ]ernvägsbyggnader
ådragit sig ett hjernlidande (blödning eller bulnad),
som lång tid förlupit nästan utan symptomer, men omedelbart efteren
både till kropp och själ ytterst ansträngande tjenstgöring plötsligt förvärrats
och orsakat hans död, dels ock att enkan Rudelius vore sedan
flera år tillbaka behäftad med blodbrist i hög grad och allmän nervsvaghet
samt i öfrigt egde en svag kroppskonstitution; och hade tre personer
i en likaledes vid framställningen fogad skriftlig handling intygat,
att, enligt bouppteckningen efter Stationsingeniören Rudelius,
enkan Rudelius, efter afdrag af boets vid bouppteckningen befintliga
och sedermera tillkomna skulder, icke egde någon kontant tillgång,
utan endast ett mindre för sitt behof erforderligt bohag, som icke

gafvenag olif inkomst, underdånigt &f den 30 December 1886

hade Statskontoret tillstyrkt bifall till förberörda underdåniga framställning,
dock att pensionen, som borde beräknas från och med nastlidne
Augusti eller månaden näst efter mannens död, endast skutte
utgå, så länge pensionären förblefve i enkestånd.

Med afseende derå att, på grund af hvad i ärendet förekommit,
det måste anses upplyst, att Stationsingeniören Rudelius’ död foranledts
af öfveransträngning i tjensten, och med hänsyn jemväl till »ingå
ömmande omständigheter hemstälde Statsrådet, det Kong). Maj:t tacktes
föreslå Riksdagen, att enkan Rudelius måtte berättigas tran allmänna
indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 400 kro -

28 Nionde hufvudtitein: bil. 8.

nor, att utgå från och med Augusti månad år 1886, så länge hon förblefve
enka.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet
sålunda hemstält samt befalde, att utdrag af detta protokoll skulle
meddelas Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Aug. Alströmer.

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 17
December 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Röding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Härefter föredrog Departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld:

En af domkapitlet i Idernösand med förord öfverlemnad, af förmyndaren
för Lektorn vid allmänna läroverket i Östersund Karl Henrik
Brandt gjord underdånig ansökning om en årlig pension af minst tre
tusen kronor för Brandt.

Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Brandt,
som vore född den 16 Februari 1829, år 1860 promoverats till filosofie
doktor; att han, efter att hafva under ett läsår tjenstgjort. såsom vikarierande
lärare vid allmänna läroverket i Umeå, den 12 Juli 1861 utnämnts
till lektor i grekiska språket och teologi vid allmänna läroverket
i Östersund och bestridt denna befattning till och med vårterminen

[9-]

Pension för
Lektorn K.
H. Brandt.

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

[10.]

Pension för
Lektorn 1<. O.
B. Svalin.

1880, hvarefter han på grund af sjukdom åtnjutit och fortfarande åtnjöte
tjenstledighet; att Brandt under sin lektorstjenstgöring ådagalagt
stort nit och berömlig skicklighet; samt att, enligt ett den 12 Juni
1886 utfärdadt läkarebetyg, Brandt lede af kronisk sinnessjukdom jemte
betydligt nedsatt synförmåga och på grund häraf för all framtid vore
urståndsatt att fullgöra sin tjenst.

I infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att Brandt visserligen
uppnått allenast 57 års ålder och varit i statens tjenst blott 26
år samt således ännu icke hunnit den lefnads- och ej heller den tjensteålder,
som enligt författningarne vore stadgad såsom vilkor för den civile
embets- och tjensteman i allmänhet tillkommande pensionsrätt, men att,
då Brandt emellertid på sjunde året åtnjöte tjenstledighet för sjukdom
samt genom läkarebetyg styrkt blifvit, att Brandt vore urståndsatt att
sköta sin tjenst, Statskontoret ansåge sig, lika med domkapitlet, böra
till nådigt afseende förorda den gjorda framställningen om beredande
åt pension åt Brandt; i hvilket afseende Statskontoret, med tillkännagifvande
att Brandts lön enligt gällande stat utgjordes af 2,500 kronor
jemte personella lönetillägg af 1,500 kronor, eller tillhopa 4,000 kronor,
i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition derom, att Brandt måtte tillerkännas rättighet att, efter det
afsked blefve honom beviljadt, åtnjuta en årlig pension, hvars belopp,
i öfverensstämmelse med hvad i flera likartade fall tillförene egt rum,
syntes icke böra bestämmas högre än tre fjerdedelar af hans nuvarande
lön, eller tre tusen kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning derom, att Brandt
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af tre tusen kronor.

En af Lektorn vid allmänna läroverket i Kalmar Filosofie Doktorn
Frans Oskar Birger Svahn i underdånighet gjord ansökning, deruti Svahn,
med åberopande af bifogadt läkarebetyg om obotlig ögonsjukdom, anhållit,
att, på det han, som under de senaste sex åren åtnjutit tjenstledighet,
måtte sättas i stånd att begära afsked från sin befattning såsom
lektor i filosofisk propedevtik och modersmålet vid nämnda läroverk,
Kongl. Maj:t täcktes bereda honom rättighet att under sin återstående
lifstid såsom pension uppbära ett hans lön motsvarande belopp,

3,500 kronor.

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

Af de till ärendet hörande handlingar^ inhemtadee: att Svahn,
som vore född den 29 December 1833, utnämnts till docent i teoretisk
filosofi vid universitetet i Lund år 1863 och år 1867 befordrats till sin
nu innehafvande lektorsbefattning, samt att han, förutom uppdrag att
deltaga i komitéer och öfverläggning rörande läroverksfrågor, under
åren 1875—1879 innehaft förordnande såsom föreståndare för den teoretiska
profårskursen vid allmänna läroverket i Kalmar, hvarjemte Svahn
dels med understöd af allmänna medel företagit flera utländska resor i
pedagogiskt ändamål, dels ock idkat en ej obetydlig skriftställareverksamhet;
samt att i afseende å Svahns sjukdomstillstånd han, enligt ett
den 27 nästlidne Augusti utfärdadt läkarebetyg, vore blind på venstra
ögat och lede af betydligt nedsatt samt aftagande synförmåga på det
högra ögat, hvarigenom Svahn vore urståndsatt att läsa och att på
vederbörligt sätt såsom till exempel i afseende å kontroll utöfva lärarekallet.

Domkapitlet i Kalmar, som till Kongl. Maj:t öfverlemnat Svahns
ansökning med dertill hörande handlingar, hade i tillika afgifvet yttrande,
då af läkarebetyget nogsamt framginge, att Svahn vore och hädanefter
blefve för läroverket otjenstbar, samt med erinran om Svahns
allmänt kända nitiska och gagnande verksamhet i vetenskapens och
undervisningens tjenst, på grund hvaraf han måste anses hafva gjort
sig väl förtjent af den sökta förmånen, hvilken ock för honom vore
såsom vilkor för afskedstagandet oundgängligen nödvändig, enär han
förutom sin lön saknade egna medel till sitt och sin stora familjs underhåll,
tillstyrkt bifall till ansökningen.

I infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att, ehuru Svahn
endast vore nära 53 år gammal och ej mera än 23 år varit anstäld i statens
tjenst samt han således ännu icke på långt när uppfylt de för
lärares pensionsrätt i afseende å lefnads- och tjensteålder föreskrift^
vilkor, Statskontoret likväl, då, enligt hvad af läkarebetyget framginge,
någon förhoppning ej förefunnes, att Svahn, som under flera år på grund
af ögonsjukdom åtnjutit tjenstledighet, någonsin skulle kunna i sin
tjenst åter inträda, samt i betraktande deraf att hans qvarstående vid
tjensten skulle menligt inverka på undervisningen vid läroverket, ansett
sig böra hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen,
att Svahn, hvilkens aflöning i egenskap af lektor utgöres af
lön 2,500 kronor och ålderstillägg 1,000 kronor, eller tillhopa 3,500
kronor, måtte tillerkännas rättighet att, efter afskedstagandet, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, hvars belopp, i
öfverensstämmelse med hvad i likartade fall tillförene egt rum, torde
bestämmas till tre fjerdedelar af sagda aflöning, eller 2,625 kronor.

Clio

Pension för
Kapellmästaren
W. T.
Gnosspelius.

32 Nionde liufvudtiteln: bil 9.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning derom, att
Svahn må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragmngsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,625 kronor.

^ En af Kapellmästaren vid universitetet i Lund Wilhelm Theodor
Gnosspelius i underdånighet gjord ansökning, att Kongl. Maj:t måtte
aflåta framställning till Riksdagen om beviljande af pension för Gnosspelius,
^ att efter afskedstagandet åtnjutas med ett belopp af 1,600 kronor
årligen, motsvarande 80 procent åt den till 2,000 kronor uppgående
kapellmästarelönen.

Till stöd för berörda ansökning hade Gnosspelius åberopat, att
han, som uppnått 76 år och i 43 år varit i statens tjenst, numera i
följd af hög ålder och sjuklighet vore urståndsatt att''uppfylla de anspråk,
som skäligen kunde ställas på kapellmästaren vid universitetet,
samt att någon pension icke funnes för nämnda befattning anslagen.

Af ansökningen bifogad styrkt meritförteckning inhemtades bland
annat: att Gnosspelius, som vore född den 28 December 1809, år 1841
undergått musikdirektörsexamen; att han tjenstgjort såsom lärare i sång
och musik vid Linköpings lärdomsskola 1843—1846 samt vid Linköpings
gymnasium fått anställning 1844 såsom vikarierande och 1854
såsom ordinarie director musices, hvarjemte han sistnämnda år antagits
till organist vid domkyrkan i Linköping; samt att han den 28 Juni
1858 anstälts såsom kapellmästare vid universitetet i Lund, äfvensom
under tiden från den 2 Mars 1859 till den 7 Augusti 1878 varit lärare
i sång och musik vid allmänna läroverket i Lund; och utvisade ett
ansökningen bilagdt, den 13 Februari 1886 utfärdadt läkarebetyg, att
Gnosspelius, som en längre tid lidit af rheumatisk värk, sömnlöshet och
allmän svaghet, i anseende härtill och i följd af sin höga ålder vore
oförmögen att sin tjenst bestrida.

I eR af det mindre akademiska konsistoriet i Lund afgifvet underdånigt
yttrande hade konsistoriet tillstyrkt ansökningen och dervid,
med vitsordande af det nit och den skicklighet, Gnosspelius ådagalagt
i. fullgörandet af sina åligganden, meddelat, att denne under en längre
tid endast delvis förmått sköta sin befattning.

Jemväl kanslern för universitetet hade förordat ansökningen.

Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende genom nådig remiss
infordrats, hade från vederbörande begärt och erhållit uppgift om uni -

Monde hufvudtiteln: bil. 9. 3B

versitetets reservfonds ställning; samt yttrande, huruvida med afseende
å öfriga från fonden utgående utgifter tillgång kunde å fonden
förefinnas för bestridande af den ifrågasatta pensionen; . och hade
Statskontoret härefter, jemte erinran att i den genom nådiga brefvet
den 13 November 1885 faststälda stat för universitetet i Lund lönen
för en kapellmästare upptagits med 2,000 kronor,_ underdånigst anfört,
att, med hänsyn till hvad vitsordadt och styrkt blifvit angående Gnosspelius’
långvariga och nitiska tjenstgöring äfvensom hans oförmåga
att vidare bestrida sin tjenst samt vid det förhållande att, på sätt kanslern
meddelat, universitetets reservfond till följd af derå redan anvisade
utgifter saknade tillgång till den föreslagna pensionen, Statskontoret
ansåge sig böra tillstyrka bifall till ansökningen.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Gnosspelius må från och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked fiån kapellmästarebefattningen,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor.

En af domkapitlet i Kalmar till Kongd. Maj: t insänd och dervid [12.]
till nådigt bifall förordad, af läraren i musik vid allmänna läroverket^mJren
derstädes Anders Johan Johansson i underdånighet gjord ansökning Ä. /. johcmsom
aflåtande af nådig proposition till Riksdagen, att Johansson, hvilken son.
i anseende till ålder och sjuklighet vore oförmögen att sköta musiklärarebefattningen,
måtte vid afskedstagande! erhålla pension å allmänna
indragningsstaten till ett belopp af 1,000 kronor årligen.

Af de till ärendet hörande handlingar inbemtades: att Johansson
vore född den 7 Oktober 1817 och således 69 år gammal, samt att lian,
som år 1859 antagits till syssloman vid domkyrkan i Kalmar, vant
anstäld i statens tjenst alltsedan den 16 Januari 1843, eller mer än 43
år, under hvilken tid han tjenstgjort såsom sånglärare vid folkskolelärareseminarium
i Kalmar under 22-^ år, eller till den 15 Juni 1865,
och från den 26 Februari samma år innehaft anställning^ vid allmänna
läroverket i Kalmar dels såsom tillförordnad dels sedan år 1872 såsom
ordinarie musiklärare, hvilken sistnämnda befattning Johansson oafbrutet
skött med undantag af de tre senaste åren, då han för sjuklighet åtnjutit
tjenstledighet; att, enligt ett den 2o sistlidne Septembei utfärdadt.
läkarebetyg, Johansson sedan flera år lede af strupkatarr och rheumatism
samt af den förminskning i krafter, som vore vanlig vid hans
Bill. till Jiiksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd. 5

Nionde liufvudtiteln: bil. 9.

ålder, i följd hvaraf Johansson vore olämplig och vissa tider oförmögen
att sköta sin tjenst; och hade domkapitlet vitsordat, att sökanden nitiskt
och pligttroget verkat i sina lärarebefattningar.

I infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, hurusom Johansson
visserligen uppfylt de genom nådiga brefvet den 12 November 1823
för civile tjenstemän vid uppnådd 65 års ålder stadgade vilkor för
pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, att efter vid pass 40 års
tjenstgöring deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd genom laglig
läkareattest bestyrktes, men att, då stadgandet i nådiga brefvet den
16 Mars 1858 angående lärarnes vid elementarläroverken pensionerande
enligt de. för civile tjenstemän gällande grunder hittills icke
tillämpats å öfningslärare vid dessa läroverk, nådig framställning till
Riksdagen torde ske i fråga om rätt för Johansson att vid afskedstagandet
undfå pension å allmänna indragningsstaten; i hvilket hänseende
Statskontoret, med tillkännagifvande att Johansson såsom musiklärare
vid Kalmar läroverk enligt gällande stat åtnjöte lön 750 kronor
och två ålderstillägg med 500 kronor, eller tillsammans 1,250 kronor,
hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes uti nådig proposition till Riksdagen
föreslå, att sökanden må tillerkännas rättighet att, efter afskedstagandet,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till det af
honom begärda belopp, 1,000 kronor.

På grund af hvad sålunda i ärendet förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning
derom, att Johansson må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhaller afsked från sin befattning såsom lärare i musik vid allmänna
läroverket i Kalmar, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 1,000 kronor.

[13.] En af domkapitlet i Visby till Kongl. Maj:t insänd, af Tecknings ^Teckninql

^raren^ vid allmänna läroverket derstädes Johan Gustaf Löfvengren i
läraren j.G. underdånighet gjord ansökning, deri Löfvengren anhållit, att, som han vid
Löfvengren. nu uppnådda 67 lefnads- och 23 tjensteår vore, på sätt ansökningen
bifogad t läkarebetyg utvisade, till helsa och krafter försvagad samt
lede af ögonsjukdom, till följd hvaraf han under de senaste sju åren
varit förhindrad att tjenstgöra, Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning om beviljande åt honom för hans återstående lifstid
af en årlig pension af 900 kronor.

Domkapitlet hade i afgifvet yttrande förordat ansökningen och
dervid andragit, att, då Löfvengren antagligen icke någonsin kornme

Nionde hufva dtiteln: bil. 9.

att återinträda i tjenst, det vore en synnerlig fördel för läroverket, om
tjensten blefve med ny innehafvare försedd, samt att, i anseende dertill
att Löfvengren åtnjöte lön i högsta lönegraden och arfvodet till
hans vikarie till större delen utginge af statsmedel, skulle, enligt en
utaf läroverkets rektor uppgjord, handlingarne bifogad uträkning, genom
beviljande af den sökta pensionen en årlig besparing af 281 kronor
73 öre statsverket beredas under de närmast följande åren.

Uti infordradt utlåtande hade jemväl Statskontoret anfört: att,
enligt hvad handlingarne utvisade, Löfvengren vore född den 2 April
1819 och således öfver 67 år gammal; att han, som under många, år
från början af 1840-talet innehaft anställning såsom lärare i teckning
vid enskilda läroverk i hufvudstaden, den 12 Augusti 1863 utnämnts
till teckningslärare vid allmänna läroverket i Visby och i denna egenskap
tjenstgjort till slutet af vårterminen 1879, hvarefter han för sjukdom
åtnjutit tjenstledighet; att i afseende å Löfvengrens helsotillstånd
vore genom läkarebetyg, utfärdadt den 6 sistlidne September, styrkt,
att han lede af ögonsjukdom (conjunctivus chronica) och allmän svaghet
samt till följd deraf vore oförmögen att fullgöra sina åligganden;
att stadgandet i nådiga skrifvelsen den 16 Mars 1858, att lärarne vid
allmänna läroverken skulle komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt
å allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar
tillkomme civile tjensteman, icke hittills tillämpats i afseende å öfnings1
är are vid nämnda läroverk, och att i allt fall Löfvengren icke uppnått
den tjensteålder, som för berättigande till sådan pension erfordrades;
men att Statskontoret dock ansåge sig, med hänsyn till Löfvengrens
höga lefnadsålder och vitsordade oförmåga att sin befattning utöfva
böra, jemte tillkännagifvande att lönen för lärare i teckning vid
högre allmänt läroverk utgör 1,000 kronor, hvartill för Löfvengren
komme ålderstillägg med 500 kronor, tillstyrka, att nådig framställning
måtte till Riksdagen aflåtas derom, att Löfvengren må öfverflyttas å
allmänna indragningsstaten med åtnjutande under sin återstående_ lifstid
af pension till det af honom begärda belopp af 900 kronor årligen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, det Löfvengren
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder
honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 900 kronor.

En af öfverläraren vid gymnastika centralinstitutet, Professoren
Hjalmar Fredrik Lings enka Josefina Ling, född Rolf, i underdånighet

[14.]

Pension för
Professoren
11. F. Lings
enka.

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

gjord ansökning om erhållande af pension till belopp af 600 kronor
årligen.

Till stöd för ansökningen hade sökanden åberopat dels sin aflidne
mans nära fyratioåriga anställning i rikets tjenst såsom under- och
öfverlärare vid nämnda institut, dels att hon vore i saknad af tillräckliga
medel till sin försörjning, dels ock sin sjuklighet.

Af de till ärendet hörande handlingarne inhemtades: att Professoren
Ling vid sin den 9 Mars 1886 timade död efterlemnat såsom sterbhusdelegare
bemälda enka, född den 22 Februari 1828, och tvenne döttrar;
att vid den 1 Juli 1886 hållet arfskifte efter den aflidne boets tillgångar,
som utgjort 9,620 kronor 33 öre, inberäknadt en osäker fordran å 886
kronor, fördelats emellan enkan och barnen, hvarvid den förra erhållit
5,050 kronor 67 öre, deraf dock 465 kronor 16 öre utgjorde andel i
berörda osäkra fordran; samt att, enligt ett af öfverläkaren vid Stockholms
hospital för sinnessjuke, e. o. Professoren F. J. Björnström den
31 Mars 1886 utfärdadt intyg, sökanden, som vårdats å hospitalet från
den 24 September 1884 _ till den 12 Februari 1885, sedan dess icke
fullt återvunnit sina psykiska krafter och såväl härigenom som till följd
af angifna kroppsliga lidanden antagligen för all framtid vore urståndsätta
att sig med arbete försörja.

_ Öfver ansökningen hörd, hade direktionen för gymnastiska centralinstitutet
i afgifvet yttrande förklarat sig, vid betraktande af såväl
Professoren Lings långvariga och nitiska tjenstgöring som den stora
förtjenst, han genom det systematiska utarbetandet af den del af hans
verldsberömde faders snillrika verk, som innefattades under den pedagogiska
gymnastiken, i det menskliga och fosterländska kulturarbetet
inlagt, samt vid besinnande af hans enkas med läkarebetyg fullt styrkta
både fysiska och psykiska oförmåga att sig sjelf försörja samt af hennes
ringa tillgångar, på det lifligaste tillstyrka bifall till ansökningen.

I infordradt utlåtande hade vidare Statskontoret anfört, att, då
Ling under en långvarig och nitisk tjenstgöring gjort sig väl förtjent
om fäderneslandet, samt hans enka, som vore urståndsatt att sig med
arbete försörja, icke egde tillgångar, tillräckliga för hennes försörjning,
samt icke innehade pension från någon af civilstatens pensionsinrättnings
fonder, Statskontoret i underdånighet hemstälde, att nådig proposition
måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande åt sökanden af en
årlig pension af 600 kronor, att från och med nästkommande års början
utgå.

På grund af de i ärendet förekomna omständigheter tillstyrkte
Statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning
derom, att enkan Ling må, så länge hon förblifver enka, från allmänna

Nionde hufvudtiteln: bil 9. 97

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor, att utgå från
och med år 1887.

En af Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Jönköpings län insänd
ansökning, deri Provinsialläkaren Carl Daniel Lindskogs enka Maria provinsialläElisabeth
Lindskog, född Lund, i underdånighet anhållit, det Kong!, B.

Majd måtte täckas till Riksdagen aflåta nådig proposition om bevil- nJ-k°9S
jande för sökanden och hennes sju omyndiga barn afen årlig pension till
''belopp af sex hundra kronor; utvisande de vid denna ansökning bilagda
handlingarna bland annat'': att Lindskog, som var född den 7
Augusti 1828, aflidit den 11 Oktober 1885 under en tjensteresa; att
han efter aflagda medicinska examina blifvit den. 18 Mars 1863 anstäld
såsom extra provinsialläkare i Arigstads distrikt samt, sedan distriktet
förändrats till ordinarie provinsialläkaredistrikt, den 7 December
1866 erhållit nådig fullmagt såsom provinsialläkare derstädes; att han
efterlemnat jemte sökanden, som vore född den 24 Juni 1835, tio barn,
nemligen fem söner och fem döttrar, af hvilka endast fyra numera
uppnått myndig ålder; samt att den efter Lindskog förrättade bouppteckning
angåfve en brist i boet af 12,040 kronor 23 öre, hvilken
brist, enligt hvad sedermera blifvit upplyst, i verkligheten vore ännu
större; och hade kronofogden i fögderiet äfvensom ortens representant
i Riksdagens andra kammare med flera personer inom provinsialläkaredistriktet
uti afgifvet intyg vitsordat, att Lindskog under, sin mångåriga
verksamhet derstädes med oförtröttadt nit och skicklighet skött
sin befattning och städse med beredvillighet infunnit sig, då hans
läkarehjelp påkallats.

Efter erhållen remiss hade Medicinalstyrelsen, som inhemta!, att
beloppet af den enknn och barnen efter Provinsialläkaren Lindskog
från civilstatens enke- och pupillkassa tillkommande pension utgjorde
nio hundra kronor årligen, uti afgifvet utlåtande, på grund deraf att
Lindskog aflidit under en för utöfningen af sin tjenst företagen embetsresa
samt med afseende å det uppoffrande nit och den pligttrohet,
han städse ådagalagt i sin ansträngande och ansvarsfulla befattning,
och med hänsyn till den svara ekonomiska belägenhet, hvari hans
enka och oförsörjda barn befunne sig, förordat bifall till den. gjorda
ansökningen; och hade Statskontoret, som jemväl i äiendet. afgifvit infordradt
utlåtande, lika med Medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och under erinran att

Nionde hufvudtiteln: bil 9.

i likartad!, fall Kongl. Maj:t till 1886 års Riksdag gjort framställning,
som blifvit af Riksdagen bifallen, hemstälde Statsrådet, att Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att enkan Lindskog må, så länge
bon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig
pension till belopp af 600 kronor, att utgå från och med år 1887.

[16.] __ Vidare hemstälde departementschefen, att'' Kong]. Maj:t täcktes

*äldreSt°bthöf- föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under flera föregående år
vande folk- egt rum, å allmänna indragningsstaten måtte äfven för år 1888 anviskolelarare.
gag ett anB}ag af 10,000 kröner, att enligt de närmare bestämmelser,
Kongl. Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af
högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka
oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under punkterna — — — upptagna
ärenden i underdånighet tillstyrkt och hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom till Finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo :

C. E. Blom.

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott
den 22 December 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

, Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Ryding anförde ^[20-]^
i underdånighet: . , „ , pensionerin Allt

sedan år 1877, då Riksdagen, med godkännande i hutvua- gen vid orsak
af de utaf Eders Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelser för pensio- mennering
af arméns befäl och underbefäl med vederlikar samt om afgång
ur tjenst å extra stat för år 1878 anvisade ett kreditiv af 900,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med då faststälda pensionsbelopp, dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de faststälda grunderna för sådana pensioners
utgående har den beslutade pensioneringen kunnat upprätthållas utan
förhöjning i kreditivsumman. Uti nämnda förhållande, som haft sm
o-rund väsentligen deri, att Riksdagen redan år 1878 uppå Eders
Kongl. Maj:ts framställning medgaf och sedan fortfarande medgimt,
att hvad af det för hvarje år anvisade kreditiv kunde blifva oanvändt

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

finge för det kommande året användas, har numera, i mån som de
nya stadgandena i allt vidsträcktare omfång vunnit tillämpning, en
länge motsedd förändring inträdt. Uti underdånigt utlåtande den 15
sistlidne September upplyser direktionen för arméns pensionskassa, att
utgiftsbeloppet för år 1888, under beräkning af ökning i fyllnadspensionsstaten
enligt vedertagna grunder, kommer att uppgå till 1,262,000
kronor, under det att behållningen från år 1887 å de af Riksdagen
beviljade kreditiv då torde hafva nedgått till 112,000 kronor från 414,000
kronor, som den utgjorde vid innevarande års ingång; hemställande
direktionen med anledning deraf, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att bevilja omförmälda kreditiv för år i888 till ett belopp
af 1,150,000 kronor, att utgå på enahanda vilkor, som hitintills
varit fallet.

Då den ifrågasatta ökningen, långt ifrån att öfverskrida de för
Riksdagen framlagda beräkningar, som lågo till grund för den nya
pensionsstatens fastställande, snarare stannar något efter hvad som
föi pensioneringens genomförande efter de nya grunderna ansågs erforderligt
och i allt fall är en nödvändig följd af det beslut, som af
Riksdagen år 1877 fattades, lärer någon erinran i sak mot direktionens
förslag icke kunna göras. Enär emellertid utgifterna för pensioneringen,
enligt hvad de senare årens erfarenhet gifver vid handen, merendels
understigit beräkningarne, torde dock någon minskning i det belopp,
direktionen uppgifvit såsom för ändamålet erforderligt, utan olägenhet
kunna ega rum.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder
föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1888 anvisa ett kreditiv af 1,125,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1887 anslagna medel kan blifva oanvändt, må för det kommande årets
pensionering användas.

Nionde liufvudtiteln: bil. 10.

I denna departementschefens hemställan instämde Statsrådets
öfrige ledamöter.

Ex protocollo:
O. E, Pauli. ''

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 1 Samt. 1 Afd.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Janu -

ari 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm:
De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1888, utgöra
sålunda:

Bill. till Riksd. Prot. 18S7. 1 Sami. 1 Afd. 1

Sammanfattning
af utgifterna
under
hufvudtitlarne.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Anslag utom
liufvudtitlarne.

Riksgälds kontorets ställning.

I	hufvudtiteln:	ordinarie:
II	11	ordinarie:	kronor
		extra:	11
III	11	ordinarie:	11
		extra:	11
IV	11	ordinarie:	11
		extra:	11
V	11	ordinarie:	11
		extra:	11
VI	11	ordinarie:	11
		extra:	11
VII	11	ordinarie:	V
		extra:	11
VIII	11	ordinarie:	11
		extra:	11
IX	11	ordinarie:	11
		extra:

kronor 1,338,000:

3,814,700 65,000	—	11	3,879,700:
613,800 4,500	_	11	618,300:
19,772,500 1,429,500	_	11	21,202,000:
6,060,000 1,400,000	—	11	7,460,000:
4,676,011 1,702,989	_	11	6,379,000:
14,612,000 276,000	_	11	14,888,000:
11,134,994 1,537,006	—	11	12,672,000:
2.630.000 1.125.000	—	11	3,755,000:

kronor 72,192,000:

Härtill kommer det belopp till anskaffande
af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jernvägar,
Eders Kong]. Maj:t i sammanhang med
regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln
beslutit föreslå Riksdagen att af det år 1886 för
ändamålet beviljade anslag å 1,500,000 kronor anvisa
till utgående under år 1888 utom hufvud titlarne.

............................................................................ „ 500,000: —

Fullmägtige i Riksgäldskontor! hafva i
skrifvelse den 11 December 1886, som under
Ditt. B. torde få biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de Riksgäldskontorets utgifter för
år 1888, Indika böra i riksstaten uppföras. Enligt
denna Fullmägtiges beräkning utgöra dessa
siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. in., förslagsvis .............. kronor 613,625: —

Transport kronor 613,625: — kronor 72,692,000 —

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 613,625: — kronor 72,692,000: —
annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld.
.. kronor 12,559,295: —
efter afdrag af
de till Riksgäldskontoret
ingående
rånte- och
kapitalafbe talningar

... ,, 2,439,920: —

förslagsvis .......................... kronor 10,119,375: — „ 10,733,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år 1888 uppgår
således till ........................................................... kronor 83,425,000:

Statsverkets tillgångar för den förevarande statsregleringen äro
beräknade till .............................................................. kronor 84,565,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma ,, 83,425,000: —

återstår ett belopp af ............................................... kronor 1,140,000: —

Till den fond för nytt riksdagshus, om hvars bildande beslut, på
Eders Kongl. Maj:ts framställning, fattades vid 1884 års riksdag, hafva
sedermera årliga afsättningar egt rum. Fonden, som förvaltas och förräntas
af Riksgäldskontoret, utgör nu, oberäknadt räntor för sistlidet år,
2,488,973 kronor 29 öre. Till ytterligare förstärkning af denna fond
hemställer jag, att af det till disposition nu befintliga öfverskott å 1888
års statsreglering må afsättas 200,000 kronor.

I enlighet med Riksdagens derom fattade beslut förordnade Eders
Kongl. Maj:t genom kungörelse den 11 September 1885, att skattefrälseräntor,
kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, samt arbetsoch
hofveriskyldighet till skatt.esåld kronoegendom skulle, derest anbud
derom af vederbörande egare framstäldes inom ett år från kungörelsens
utfärdande, för statsverkets räkning på vissa vilkor inlösas. Pröfningen af
inkommande anbud uppdrogs åt Kammarkollegium, som tillika skulle
ega att efter i författningen stadgade grunder bestämma beloppet af den
lösesumma, som i hvarje fall borde utgå. Samtidigt meddelades åt
Statskontoret föreskrift att af under händer varande medel förskjuta
och sedermera till ersättande anmäla de belopp, som för utskyldernas
eller besvärens inlösande kunde ifrågakomma att af statsverket gäldas;
och har sedermera sistlidet års Riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts frarn -

Afsättning
till fond för
nytt riksdagshus -

Inlösen af
slcattefrälseräntor
rn. m.

Statsverkets

hassaförlaqs fond.

Disposition
af besparingar
å hujvudtitlarne.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

ställning, för inlösen af skattefrälseräntor m. m. afsatt 800,000 kronor,
af hvilket belopp Statskontoret bemyndigats att, så långt detsamma
dertill lemnade tillgång, bestrida de för inlösen af berörda utskylder
förekommande utbetalningar. Enligt erhållen uppgift från Kammarkollegium
hafva inom den i ofvanberörda kungörelse föreskrifna tid
inkommit saluanbud till en beräknad sammanlagd lösesumma af 2,884,232
kronor 75 öre, och har granskning egt rum af anbud, hvilkas slutsumma
dervid exakt uträknats till ett belopp af 1,082,310 kronor 75
öre. I den nådiga framställning, som låg till grund för 1885 års Riksdags
beslut i detta ämne, förutsattes, att statens utgift för de ifrågavarande
utskyldernas inlösen skulle komma att uppgå till närmare

4,000,000 kronor och att denna utgift borde fördelas på flera års budgeter.
Den nyss meddelade uppgiften från Kammarkollegium synes
gifva vid handen, att vederbörande egare icke i den utsträckning,
man förväntat, begagnat sig af tillfället att till staten emot lösen öfverlåta
utskylderna, och att följaktligen statens utgift för ifrågavarande
ändamål torde blifva något mindre, än som beräknats. Äfven om den
afsättning, som nu torde böra ske till berörda utgifts bestridande,
göres något mindre än den, som egde rum vid sistlidet års riksdag,
torde det derföre kunna påräknas, att tillgång till utgiftens fulla betäckande
kan erhållas, utan att afsättningarne utsträckas öfver flera
års budgeter, än som vid den första afsättningen varit afsedt. Jag
tillstyrker alltså, att af öfverskotten å 1888 års statsreglering må till
inlösen af skattefrälseräntor m. m. afsättas 700,000 kronor.

Med inberäkning af det vid 1886 års riksdag till statsverkets
kassaförlagsfond anvisade belopp af 237,000 kronor kommer denna
fond att vid slutet af innevarande år uppgå till 11,376,207 kronor 27
öre. Det har förut ansetts, att afsättningarne till kassaförlagsfonden
borde fortgå, till dess densamma uppnått ett belopp af minst 15,000,000
kronor. I enlighet härmed hemställer jag, att den del af det ofvan
beräknade öfverskottet, för år 1888, som återstår efter frånräknaude af
de föreslagna afsättningarne för nytt riksdagshus och till inlösen
af frälseräntor m. in., eller 240,000 kronor, må afsättas till statsverkets
kassaförlagsfond, hvilken, i händelse af bifall härtill, skulle vid 1888
års slut bestiga sig till 11,616,207 kronor 27 öre.

I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid ståtsregleringen
för år 1888 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1841 angifva grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å
hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontoret anvisade
utgifter, att utgå under år 1888, hvilka finnas upptagna i Fullmägtiges
vidfogade förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas
af upplånta medel, nemligen för bidrag till fonden för understödjande
af odling af sänka trakter, för inköp af jernvägen Hudiksvall—Näsviken
samt dess ombyggnad till bredspårig och utsträckande till norra
stambanan vid Ljusdal, för enskilda jernvägsanläggningars understödjande
genom lån och för särskilt låneunderstöd till Göteborgs—
Hallands jernvägsaktiebolag, lära genom upplåning äfven böra betäckas
de anslag, Eders Kongl. Maj:t denna dag, på föredragning af Chefen
för Civildepartementet, beslutit att af Riksdagen äska dels till anskaffande
af ny rörlig materiel uteslutande för de norrländska statsbanelinierna
med 250,000 kronor, dels till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå med 3,000,000 kronor; och hemställer jag följaktligen,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa
sistberörda två anslagsbelopp till utgående från Riksgäldskontoret.

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t Konungen
bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält och åt honom uppdraga
att, sedan han erhållit protokollsutdrag om hvad som efter de
öfriga departementens föredragning blifvit. beslutadt med afseende å statsregleringen,
uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla förslag
till nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet
med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

Fredrik Zethelius.

Utgifter utom
riks staten.

Bill. till Riksd. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Med anledning af Eder skrifvelse den 2 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till
Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvartdera året 1886 och 1887
samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1888.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade statslånens liqvidations- och
amortissementsfonder samt fonden för nytt riksdagshus; och enär de
utgifter, som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts,
höra med de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas,
tinnes i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel af annuiteterna
för 1875 och 1878 års statslån, som belöper å de återstående
obligationer af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till utlåningen
från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta
ännu för fondens räkning användes.

Stockholm den 11 December 1886.

G. S. ÅKERHIELM.

C. v. STOCKENSTRÖM. PER SAMZELIUS. ALB. ANDERSON.

J. NORDENFALK. A. Y. ÅBERGSSON. J. JOHANSSON.

Herrn an Wikbla d.

Bill. till Hind. Prof. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och

Riksgäldskontorets kassabehållning den 9 December 3,713,975: 78 Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel: emot reverser eller depositions-bevis ................................ 7,960,000: - - „ uppköpta räntebärande obligationer..................... 1,425,550: — 9,385.550: Fordran af Riksgäldskontorets fonder......... 57,860'' 31	13,157,386	09
Inkomster:
j Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade låneunderstöd......................... 1,535,600: —- Räntor å tills vidare förräntade medel ....... 35 000- —	1,570,600

Summa kronor	14,727,986(09

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3

Utgifter från och med den 9 December 1886 till årets slut.

Utgifter:

Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret .........

Riksdags- och revisionskostnader...............................

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek .........

Ränta å gamla 5-procentlånet, å konung Carl XIILs
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond
.............................................................................

4,500: —
6,000: —
3,000: —

9,153: 8 3

22,653

Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
anvisadt anslag å högst 4,000,000
kronor för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg, återstoden................................................. 730: 31

Låneunderstöd för enskilda jernvägar:

vid 1881 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
för år 1886 anvisade 1,000,000

kronor, återstoden........................... 920,469: 06

vid 1884 års riksdag till Skåne—

Hallands och Mellersta Hallands
jernvägsaktiebolag för år 1886

anvisade, tillhopa ........................... 781,836: — 1,702,305: 06

Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af odling
af sänka trakter:

1885 års anslag....................................................................................

Beräknad behållning vid 1886 års slut ................................................

Summa kronor

1,703,035 37

503,839

12,498,457

3 4

14,727,986|oo

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsfoeräkning

öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1887 års början samt fordringar för tills
vidare förräntade medel ....................................................................

12,498,457

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an -

visade låneunderstöd ............................................. 2,477,860: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt ........................................................... 1,120: —

Genom förräntande af innestående behållningar... 150,000: —

2,628,980

| Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1887 upptagna riksdags- och
revisionskostnader, aflöningar m. in. äfvensom
annuiteter å de fonderade lånen samt räntor

å öfrig statsskuld................................................... 13,075,980: —

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af
rånte- och kapitalinbetalningar..................... 2,628,980: —

10,447,000

Upplåning:

Obegagnad lånerätt för konvertering af 1876

års lån .......................................... 1,369,180: 4.o

efter afdrag af 1886 års amortering
enligt den för detta
lån faststälda ainorteringsplan,
£ 14,900, efter 18

kronor 16 öre för 1 £ ........ 270,584: ■— 1,098,596: 45 j

" Transport .....1,098,596: 4 5 25.571,437 5 5

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

Inkomster och Utgifter år 1887.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. in.:

riksdags- och revisionskostnader
kostnader för Riksdagens hus...
„ „ „ biblio tek löner,

arfvoden och expenser

vid Riksgäldskontoret ............

löner å indragnings- och pen sionsstat

vid dito.....................

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition ......

500,000: —

12,000: —

2,000: —

62,907: so

14,917: 5 0

21,800: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen.........

anslag till ränta och amortissement
å nedannämnda fonderade
lån:

1860 års lån, emot premie -

obligationer,	293,000	—
1872	års	lån...	1,203,860	—
1875		77 •••	1,720,000	—
1878	11	11	1,191,924	97
1880	71	71 •••	5,573,502	—
1886	n	11 •••	1,815,017	3 3

ränta å motstående medgifna och
beräknade,men ännuickeverkstälda
upplåning 350,000: —
Transport 350,000: —

300,000: -

1 1,797,304: 30

12,097,304: so

613,625:

613,625: —

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 1,098,596: 4 5

Vid 1886 års riksdag medgifven upplåning år
1887 för statens jernvägsanläggningar och låneunderstöd
för enskilda jernvägar........................

För betäckande af utgifter från odlingsfonden:

1885 års anslag .............................. 503,839: 3 4

1886 års dito ............................. 725,300: —

1887 års dito ............................ 824.500: —

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

Transport 350,000:— 12,097,304:30 613,625:

ränta å gamla 5-procentlånet,
å konung
Carl XIII-.s hemgiftskapital
samt å
Göta kanals reparationsfond
............... 15,050: 7o 365,050: 7o 12,462,355:

Återleverering till Kongl. Statskontoret af derifrån till Riksgäldskontorets
förvaltning öfverlemnade kassabehållningar ..........

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter .......................

Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af odling
af sänka trakter:

1886 års anslag ............................... 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år

beräknade, till Kongl. Statskontoret
inflytande annuiteter
å odlingslån ................................ 274,700

1887 års anslag.................................... 1,000,000

13,075,980

9,900,000

47,966

efter enahanda afdrag ................. 175,500

725,300:

824,500:

2 3

1,549,800

2,350,300

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887 anvisade medel
för jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken inköp, ombyggnad
och utsträckning till norra stambanan vid Ljusdal

j Vid 1886 års riksdag för statens jernväg sbyggnad er anvisade medel
för år 1887:

till arbetena å stambanan mellan Bräcke och Sollefteå 750,000:
till påbörjandet af stambanan Sollefteå—Skorped

—Vännäs....................................................................... 500,000:

Låneunderstöd för enskilda jernvägar:

vid 1886 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret för

år 1887 anvisade ..................................................... 1,000,000: —

vid samma års riksdag såsom låneunderstöd för
år 1887 åt Göteborg—Hallands jernvägsaktiebolag
anvisade......................................................— 1,034,000: 2,034,000

Beräknad behållning vid 1887 års slut ................................................| 4,152,927

1,250,000

Summa kronor j34,360,973

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgåldskontorets ställning.

FSrslagsberiikning öfver liiksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1888 års början samt fordringar för
tills vidare förräntade medel ........................................................

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda

föremål anvisade låneunderstöd ....................... 2,388,800: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt ....................................................... 1,120: —

Genom förräntande af innestående behållningar 50,000; —

4,152,927

2,439,920

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1888 upptagna riksdags- och revisionskost-1
nader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade i

lånen samt räntor å öfrig statsskuld............... 13,172,920: — j

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret under
samma tid beräknade inkomst af ränte och

kapitalinbetalningar .................................... 2,439,920: —

Upplåning till betäckande af motstående för år 1888 beräknade
utgift för odlingsfonden ..................................................................

Transport

10,733,000

828,500

18,154,34711 lj

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Inkomster och Utgifter år 1888.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:
riksdags- och revisionskostnader
............................................

kostnader för Riksdagens hus...

,, ,, biblio tek löner,

arfvoden och expenser

vid Riksgäldskontoret .........

löner å indragnings- och pen sionsstat

vid dito ..................

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition......

Annuiteter och räntor :

till Hans Maj:t Konungen ...... 300,000: —

anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:

1860 års lån, emot premieobligationer,
293,000: —

.1872 års lån 1,203,514: —

1875 „ „ 1,720,000: —

1878 „ 1,1.91,692: 97

1880 „ „ 5,641,020: —

1886 „ .. 1,815,017: 33 11,864,244: 3o

ränta å medgifven och beräknad,
men ännu icke verkstäld
upplåning 380,000: —

Transport 380,000: — 12,164,244: 3 0 613,625: —

Bih. till Jliksd. Prof. 1887. 1 Sand. 1 Afd.

500,000: —

12,000: —

2,000: —

62,907: so

14,917: 50

21,800: — 613,625: —

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande

ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor^ yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Transport 380,000: — 12,164,244:30 613,625:

Ränta å gamla 5-procentlånet,
å konung
Carl XIII:s hemgiftskapital
samt å
Göta kanals reparationsfond
............... 15,050: 7 Q

Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af odling
af sänka trakter:

_395,050: 7o 12,559,295: — 13,172,920

1888 års anslag.

1,000,000:

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade, till
Rond. Statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån
.............................................................................171,500.

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1888 anvisade me-i
del för jernvägen Hudiksvall—Näsviken, återstoden ..................

828,500

273,000

Låneunderstöd, för enskilda jemn äg ar:

till Göteborg-Hallands jernvägsaktiebolag vid 1886 års riksdag
för år 1888 anvisade .................................... 1,034,000:

lån ur 1886 års fond, 5,000,000 kronor, för år

1888 anvisade ......................................................... 1,000,000. 2,034,000

Beräknad behållning till 1888 års slut ...............................................! 1,845,927.11

Summa kronor 118,154,347] 11

Statsverkspropositionens j lutering.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maf.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Janu -

ari 1887.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvåkd,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm uppläste till justering
ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af Statsrådet
enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt; och skulle i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition
till Riksdagen aflåtas.

Bill. till Riksd. Rrot. 1887. 1 Sami. 1 Afd.

Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.