Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886

Proposition 1886:1

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

1

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

11 iksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1886.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 11 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning,
föreslår Kongl. Maj:t, att statsverkets inkomster för år 1887 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bih. till Riksd. Prot. 1886. l:a Sami. l:a Afd.

1

2

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1886.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt...................................................................................

Kyrkotionde...............................................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål........................

Trosspassevolansafgift..............................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter..................................................

Soldatvakansafgift .....................................................................

Båtsmansvakansafgift ............................................................

Arrendemedel.............................................................................

Bergverkstionde...........................................................................

Mantalspenningar.....................................................................

Bötesmedel....................................................................................

Kontrollstämpelmedel .............................................................

Fyr- och båkmedel...................................................................

Telegrafmedel..............................................................................

Jemvägstrafikmedel ..................................................................

Skogsmedel ................................................................................

Extra uppbörd............................................................................

säger 19,342,000: —

Bevillningar:

Tullmedel ...................................................................................

Postmedel ............................................ .......................•_............

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel..............................................................................

Bränvin stillverkningsskatt .....................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift.............................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ..................

säger 55,535,000: — _

summa

kronor 4,097,000

» 250,000

■» 320,000

» 26,000

» 63,000

» 106,000

» 183,000

» 3,150,000

» 12,000

» 650,000

» 270,000

» 25,000

» 1,200,000

■» 1,300,000

» 6,000,000

» 1,600,000

» 90,000

kronor 29,000,000

» 6,235,000

» 300,000

» 3,300,000

« 13,000,000

» 200,000

« 3,500,000

kronor 74,877,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver tinansärenden för den 11 innevarande
månad:

att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å statsregleringarne
för år 1884 och föregående år................................. kronor 8,153,000:

Transport kronor 83,030,000:

3

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor 83,030,000: —
att såsom tillgång vid statsregleringen jemväl må

upptagas och beräknas öfverskott från postverket........ » 1,800 000: —

samt att af riksbankens vinst för år 1885 må anvisas
för statsverkets behof, att utbetalas vid den tid

under år 1887, som af Riksdagen bestämmes,.............. » 1,300,000: •

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till......... kronor 86,130,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. Imf- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga och ständiga utgifter:

för Kongl. hofstaten..................................................................... kronor 1,214,900: —

» » slottsstaten ............................................................... » 123,100-

tillsammans kronor 1,338,000: —

Häruti föreslår Kongl. Magt» icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under
hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller

ständiga utgifter anvisadt........................................................ kronor 3,814,599- _

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver justitiedepartementsärenden den 11 innevarande månad*),
föreslå, beträffande

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

4

Konijl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Ersättning åt domare, vittnen och parter:

[1.] att från detta anslag må utgå de ersättningar, som, under förutsättning
att Riksdagen antager Kongl. Maj:ts förslag till lag angående ersättning
af allmänna medel åt oskyldigt häktade eller dömde, kunna komma att på
grund af denna lag beviljas.

Öfriga ordinarie anslag:

[2.] I dessa föreslås ej annan förändring, än att, för
jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved in. m., för närvarande
uppgående till 64,011 kronor, höjes med............ kronor 68:

eller till 64,079 kronor.

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie anslag

enligt nu gällande riksstat ...................................................... ” 3,814,599:

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............................................................ kTOnor 3,814,667: —

Extra anslag.

Under åberopande af de beslut, som innefattas i omförmälda statsrådsprotokoll,
vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag
för år 1887:

[3.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och tre

militäre ledamöter..............................................................................

[4.] för nya lagberedningen..................................................

[5.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall......

[6.] till ersättning för vissa af Statskontoret förskottsvis
utbetalda belopp .........................................................................

kronor 5,000:
» 40,000:

» 15,000:

» 24,333:

tillsammans kronor 84,333:

En jemförelse emellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1886 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

5

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

1886. 1887.

ordinarie anslag 3,814,599: — 3,814,667: — således ökning.....kronor 68: —

extra_» 178,401:— 84,333:— » minskning » 94,068: —

summa kronor 3,993,000: — 3,899,000: — således minskning kronor 94,000: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 613,800 kronor,
vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda
statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 11 innevarande månad*),
föreslå,

att, med uteslutande ur riksstaten af anslaget till underhåll af svenska kronans
egendom i Konstantinopel, nedannärnnda ordinarie anslag måtte af Riksdagen
anvisas att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma
rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassaus utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för utrikes
ärendena............................................................

[2.] utrikesdepartementet ............................

[3.] ministerstaten ..........................................

[4.] militärattachéer .......................................

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter
.........................................................................

kronor 24,000: —

» 27,495: —

» 345,000: —

» 8,400: —

» 45,955: — 450,850: —

Transport kronor 450,850: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

6

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor 450,850: —
Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet............................. kronor 10,000:

[7.] konsulsstaten............................................. » 132,770:

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter.................................i...................................... )} 17,230: 160,000: —

summa kronor 610,850: —

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris ................................................ kronor 3,500:

tillsammans kronor 614,350: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 11 innevarande
Januari månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja: [10.

] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» kronor 4,500: —

[11.] för anställande af kommersiella attachéer............... » 20,000: —

tillsammans kronor 24,500: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1886 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på

följande sätt: 1886. ordinarie anslag 613,800 extra » 4,500	1887. — 614,350 — 24,500	— således ökning kronor 550 — » » » 20,000	—
summa kronor 618,300	— 638,850	— således ökning kronor 20,550	—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

7

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afse.e1nd‘e å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1880 ars riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter.......................................

ersättningar ........................................

kronor 17,505,900:

» 817,000:

» 693,400:

tillsammans kronor 19,016,300: —

Vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 11 innevarande Januari*), föreslå
beträffande anslagen till ’

Departementschefen:

[!•] efter det nuvarande innehafvaren af befattningen
såsom chef för landtförsvarsdepartementet
flan samma befattning afgatt, må till remontering och
underhåll af två tjenstehästar för chefen för landtförsvarsdepartementet
användas af de å allmänna ordinaiie
anslag under fjerde hufvudtiteln uppkommande
besparingar 1,530 kronor årligen, intill dess medel för
ändamålet kunna varda uppförda på ordinarie stat;

Indelta anne''ns befälsaflöning:

[2.] att efter 1886 års utgång de fyrtiosju sqvadronshästläkaretjensterna
vid kavalleriet, i mån af inträffande
ledigheter, må indragas samt, i stället och allt efter
det medel genom dessa tjensters indragning blifva för
ändamålet tillgängliga, _ vid kavalleriet inrättas tolf
bataljonsveterinärbefattningar med den i förutnämnda

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde lmfvudtiteln”.

8

>. n:o 1, om statsverket 1886.

Kongl. Maj:ts nåd. prop

statsrådsprotokoll angifva fördelning å kavalleriets regementen
och corpser, jemte det fem extra hästläkare anställas;
. e

att, i sammanhang härmed, aflönxngsförmanerna tör
hästläkarne vid kavalleriet och artilleriet bestämmas att
från och med år 1887 utgå på sätt i samma protokoll
anoifvits, dock, hvad häst- och fourageersättning till
kavalleriets hästläkare angår, först i den man Kong .
Maj:t finner de genom ofvanberörda indragningar tillgängliga
medel å vederbörande anslag lemna tillgång

till dylik ersättning; samt

att, vid bifall härtill, de efter år 1886 lfragakommande
ålderstillägg för regementsveterinärer må
utgå från anslaget under fjerde hufvudtiteln till ålderstillägg,
äfvensom för öfrig! de medel, hvilka under anslagen
till indelta arméns befälsaflöning, lifgardet till
häst och kronprinsens husarregemente finnas uppförda
till hästläkares aflönande, måtte ställas till Kongl. Maj:ts
förfogande, att, från och med år 1887 och intill dess
slutlig reglering af vederbörande anslag kan ega ruin,
i man af behof användas till. genomförande af de föreslagna
förändringarne i veterinärstaten;

Svea lifgarde:

[3. | att under detta anslag, med anledning, af lifbeväringsregementets
indragning, uppföres aflöning föi
en kapten af andra klassen med 2,895 kronor, men att
deremot från anslaget afföres en mönsterskrifvarelön med
450 kronor, samt att i följd häraf anslaget, som nu

utgör 162,629 kronor, höjes med..........................................

till 165,074 kronor;

Andra lifgardet:

[4.] att detta anslag, nu 161,594 kronor, för beredande
af aflöning till en kapten af andra klassen,

höjes med...................................................................................

till 164,489 kronor; ____

2,445:

2,895

Transport kronor

5,340

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

Artilleriet:

[5.] att detta anslag, under vilkor af bifall till
det förslag, som här nedan framställes om uppförande
i riksstaten af särskilt anslag till artilleristutskolor,

från dess nuvarande belopp........... kronor 1,091,966: -—

nedsättes med................................... » 2,400: —

till........................................................ kronor 1,089,566: —

samt att nu förevarande anslag, under förutsättning
att under fjerde hufvudtiteln uppföres anslag till
fästnings- och positionsartilleri, måtte erhålla benämningen
»fältartilleriet»;

Fästningsartilleribataljon å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg:

[6.] att Riksdagen — med godkännande af de i
statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886 omförmälda
grunder för organisation af en fästningsartilleribataljon
å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg jemte hvad som dervid
föreslagits beträffande personalens aflöning — måtte till
genomförande af den del af bataljonens organisation,
som enligt samma protokoll skulle ega rum under år
1887, anvisa, utöfver de för Svea artilleriregementes tre
fästningskompanier och ett fästningskompani vid Göta
artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden åt
kommendant och placemajor å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg
nu anslagna medel, jemväl 10,400 kronor af reservartilleriets
anslag, i den mån detta belopp är eller

blifver tillgängligt, samt såsom nytt anslag.................... »

att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»fästningsartilleribataljonen å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg»,
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fältartilleriet;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad
förut vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet,
af Kongl. Maj:t ^disponeras för bestridande af uppsätt Transport

kronor

Bill. till Riksd. Prot. 1886. l:a Sami. l:a Afd.

5,340

86,400

91,740

10

Kongl. Mgj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

ningskostnader och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter;

Fästnings- och positionsartilleriregemente å Karlsborg:

[7.] att Riksdagen — med godkännande åt de i
nämnda statsrådsprotokoll angifna grunder för organisation
af ett fästnings- och positionsartilleriregemente å
Karlsborg jemte hvad som dervid föreslagits beträffande
personalens aflöning — måtte till genomförande af den
organisation af fästnings- och positionsartilleri a Karlsborg,
som enligt samma protokoll skulle ega rum
under är 1887, anvisa, utöfver de för två fästningskompanier
vid Göta artilleriregemente med befäl och
detta artilleriregementes a Karlsborg förlagda tygstat
nu anslagna medel, jemväl 20,875 kronor af reservartilleriets
anslag, i den man detta belopp är eller
blifver tillgängligt, samt såsom nytt anslag.....................

att sistnämnda anslagsbelopp under benämning
»fästnings- och positionsartilleriregementet å Karlsborg»
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fästningsartilleribataljonen
å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästnings- och positionsartilleriet
på Karlsborg sålunda afsedda medel beredas, må af
Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter;

Marinregemente!:

[8-] att, vid bifall till bär nedan omförmälda förslag,
att till genomförande af stater för Blekinge, Hallands
och Vesternorrlands bataljoner får användas i
mån af behof, bland annat, marinregementets anslag,

allt efter det medel derå blifva tillgängliga, detta________

Transport kronor

91,740:

45,100

136,840

11

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

anslag, hvilket nu är af förslagsanslags natur, måtte
i riksstaten upptagas såsom reservationsanslag;

Lifbeväringen:

[9.] att — under vilkor att Kongl. Maj:ts förslag,
dels om den vid lifbeväringsregementet ännu qvarstående
personalens öfverflyttande på allmänna indragningsstaten
och dels om uppförande under hvartdera
af anslagen för Svea lifgarde och Andra lifgarde!
af aflöningsmedel för en kapten af andra klassen, vinna
Riksdagens bifall — från riksstaten för år 1887 måtte
afföras det nuvarande anslaget för lifbeväringen, 11,432
kronor;

Gotlands nationalbeväring samt Hallands, Vesternorrlands
och Blekinge beväring:

[10.] att Riksdagen måtte, med godkännande af
de vid statsrådsprotokollet den 11 Januari 1886 fogade
förslag till stat för Blekinge bataljon och till nya stater
för Gotlands nationalbeväring samt Hallands och
Vesternorrlands bataljoner, medgifva, att ej mindre Gotlands
nationalbevärings nuvarande anslag till den del,
som för nationalbeväringens nya stat icke behöfver tagas
i anspråk, än äfven marinregementets anslag, allt
efter det medel å dessa begge anslag blifva tillgängliga,
må, från och med år 1887 och intill dess slutlig reglering
af vederbörande anslag kan ega rum, användas i män
af behof till genomförandet af dt; föreslagna staterna
för Blekinge, Hallands och Vesternorrlands bataljoner;

samt att, i sammanhang med tillämpning vid
Gotlands nationalbevärings artilleri kar af förändrade
grunder för stammanskapets anställning, tjenstgöring
och aflöning, denna artillerikårs nummerstyrka må efter
hand ökas från 75 till 100 man; _ _

136,840: —

Transport kronor 136,840: —

12

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

Beväringsmanskapets vapenöfningar:

[11.] att detta anslag, för den nya värnpligtslagens
tillämpning och till förbättring af beväringsmanskapets
aflöning under öfningarne samt vid marscher till och
från mötena, måtte från sitt nuvarande belopp, 652,500

kronor, höjas med................................................................ »

till 922,500 kronor;

Ersättning åt värnpligtsområdenas befäl in. fl.:

[12.] att — jemte det Kongl. Maj:t medgifves att
i vederbörande aflöningsstater vidtaga de ändringar,
hvilka påkallas af den i statsrådsprotokollet den 11
Januari 1886 framlagda plan för handhafvande! af inskrifningen
och redovisningen af de värnpligtige samt
för anordnande af befälet i inskrifnings-, bataljons-,
kompani- och afdelningsområdena, — Riksdagen, i afvaktan
att de härtill nödiga medlen, efter fulla genomförandet
af det i nämnda plan ingående nya aflöningssätt
för en del af arméns befäl, kunna på sina
tillbörliga anslag fördelas, nu måtte under fjerde hufvudtiteln,
näst efter anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar, uppföra under benämning »ersättning
åt värnpligtsområdenas befäl m. fl.» ett särskild! ordinarie
anslag å.............................................................................. »

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
departement:

[18.] att detta anslag, i anledning af den år 1887
inträdande förlängning i öfningstiden för beväringen
samt till beredande åt Gotlands nationalbeväring af likställighet
med det öfriga beväringsmanskapet i afseende
å förmånen af beklädnad på kronans bekostnad,

måtte ökas med ................................................................... »

eller från sitt nuvarande belopp, 2,150,916 kronor, till
2,329,500 kronor;

136,840: —

270,000: —

218,000: —

178,584: —

Transport kronor 803,424: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1886.

13

Transport kronor 803,424: —
samt att såsom extra anslag för år 1887 beviljas
dels till anskaffning för beväringen af målskjutningsutredning
20,200 kronor och dels till nyuppsättning af
munderings- in. fl. persedlar för en klass af Gotlands
nationalbeväring 70,000 kronor;

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna in. m.:

[14.] att detta anslag, som nu utgör 100,000 kronor,
liöjes med ......................................................................... » 65,000: —

till 165,000 kronor;

Artillerisfe jutskolor:

[15.] att under fjerde hufvudtiteln måtte, näst efter
anslaget till skjutskolor, uppföras under benämning

»artilleriskjutskolor» ett ordinarie reservationsanslag å » 18,100: —

samt att, vid bifall härtill, det nuvarande anslaget »till
skjutskolor» må i riksstaten benämnas »skjutskolor för
infanteriet och kavalleriet»;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[16.] att detta förslagsanslag, till jemnande af de
ordinarie anslagens slutsumma, från 4,329 kronor hö jes

med......................................................................................... » 8: —

till 4,337 kronor.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.

Härifrån afgår

dels den föreslagna minskningen
i anslaget till artilleriet......... kronor

och dels hela det till afförande
från riksstaten föreslagna an -

summa kronor

2,400: —

886,532: —

slaget till lifbeväringen, ..................... » 11,432: — >, 13,832: —

hvadan förhöjningen utgör...................................................... kronor 872,700: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat ....................................... » 19,016,300: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ....................................................... kronor 19,889,000: —

14

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Extra anslag.

Förutom de extra anslag, som här ofvan under
punkten 13 blifvit begärda, nemligen:

till anskaffning för beväringen af målskjutnings utredning

................................................................................... kronor 20,200:

till nyuppsättning af munderings- m. fl. persedlar

för en klass af Gotlands nationalbeväring ........................ » 70,000: —

föreslår Kongl. Magt, vidare, med åberopande af statsrådsprotokollet
för den 11 innevarande Januari, att Riksdagen
må under denna hufvudtitel på, extra stat bevilja
till

[17.] fältartilleri materiel............................................... » 600,000: —

[18.] positionsartilleri materiel .................................. » 50,000: —

[19.] fästningsartillerimateriel ................................... » 100,000: —

[20.] infanteriammunitionsvagnar............................. » 30,000: —

[21.] skjutförsök............................................................. » 15,000: —

[22.] Karlsborgs fästningsbyggnad ........................... » 200,000: —

[23.] försvarsarbeten vid V axholm—Oscar-F redriks borg.

.................................................................... » 28,000: —

[24.] krigsbryggemateriel............................................. » 29,200: —

[25.] fälttelegrafmateriel............................................... » 16,000: —

[26.] en stallbyggnad å Karlsborg för positions artilleriet.

......................................................... » 15,000: —

samt att af det utaf Riksdagen redan beviljade anslag
anvisas för år 1887 till

[27.] byggnader för trängbataljonen ........................ » 100,000: —

Derjemte föreslår Kongl. Magt Riksdagen att på extra
stat bevilja till

[28.] reseunderstöd för officerare och intendentur tjenstemän.

....................................................... » 9,000: —

[29.] fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten ............... » 60,000: —

[30.] skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande

dels för 1887 års behof kronor 105,000: —
och dels såsom fyllnad i

1886 års anslag......... >» 25,000: —

eller sammanlagd! ............................................ »_ 130,000: —

tillsammans kronor 1,472,400: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

15

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1886 års riksstat
upptagen och sådan den af Kong]. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1886. ordinarie) 19,016,300 anslag | extfa 1,223,000 anslag )	1887. - 19,889,000 - 1,472,400	— således ökning kronor 872,700: — — » » » 249,400: —
summa kronor 20,239,300	- 21,361,400	— således ökning kronor 1,122,100: —

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant .........................................................................................kronor 5,684,702: 75

indelning och dermed jemförlig anvisning:

friheter ................................................................................. » 75,905: —

ersättningar........................................................................... »_26,404: —

_ tillsammans kronor 5,787,011: 75

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 11 innevarande månad*), föreslå,
beträffande

Officerskårens tillökning:

[1.] att, på det Kongl. Majrt må komma i. tillfälle
att i den ordning, som kan finnas lämplig, .öka an -

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte Hufvudtiteln”.

16 Kongl. Mnj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

talet officerare vid flottan med en flaggman, två kommendörkaptener
af första grad, två kommendörkaptener af andra
grad, nitton kaptener och elfva löjtnanter, den permanenta
reservstaten skall i mån af afgång upphöra samt de genom
uppkommande ledigheter på denna reservstat samt öfriga
reserv- och indragningsstater disponibla löneförmåner,
intill det för permanenta reservstatens aflönande nu anvisade
belopp 114,000 kronor, få användas till aflöning
åt nämnda antal officerare samt

[2.] att detta medgifvande äfven må få afse innevarande
år;

Aflöning för flottans kårer och stater:

[3.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad åt
Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens
riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till aflöning
för flottans kårer och stater må för genomförande af
den år 1876 beslutade löneregleringen under år 1887 användas
;

[4.] att i öfrig! för denna lönereglerings genomförande
under år 1887 ett anslag af 50,000 kronor måtte
å extra stat för samma år anvisas och gemensamt med
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[5.] att ifrågavarande anslag måtte förhöjas med
361,200 kronor eller från nuvarande belopp, 1,078,800
kronor, till 1,440,000 kronor ..................................................kronor

Sjöbeväringens vapenöfningar:

[6.] att för sjöbeväringens vapenöfningar måtte under
femte hufvudtiteln å ordinarie stat uppföras ett förslagsanslag
å................................................................................... ”

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[7.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må upptagas
till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och
båkmedel beräknats, eller till 1,200,000 kronor, och tölj -

361,200

67,000

Transport kronor 428,200:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

17

Transport kronor 428,200:—

aktligen anslaget, med ^beräkning af deri ingående friheter
och ersättningar, utföras med 1,200,409 kronor;
hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln
fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande
må såsom hittills få användas för de med anslaget
afsedda ändamål;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.

[8.] att det härtill i nuvarande riksstat anvisade anslag,
47,223 kronor 75 öre, må till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma nedsättas med 2il kronor 75 öre till
47,012 kronor.

I afseende å öfriga under femte hufvudtiteln i riksstaten
uppförda anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå

någon förändring.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör

således................................................................................................kronor 428,200: —

hvarifrån bör afräknas nedsättningen af expensmedelsan slaget.

..................................................................................................»____211: 75

då anslagsförhöjningen utgör.....................................................kronor 427,988: 25

Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt

gällande riksstat............................................................................ » 5,787,011: 75

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till............................................°...........°... kronor 6,215,000: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1887 af
löneregleringen för flottan...........................................................kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[9.] en l:a klassens pansarbåt 2,868,000 kronor, deraf

för år 1887 .............................................................. »___838,000: —

Transport kronor 888,000: —

3

Bih. till Riksd. Prof. 1886. l:a Sami. l:a Afd.

18

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor 888,000: —

[10.] anskaffning af två 2:a klassens minbåtar........... » 210,000: —

[11.] » » sju ångslupar för sju 3:e klassens

pansarbåtar................................ » 33,600: —

[12.] » » stångminattiralj till tio st. privata

ångslupar ................................... » 18,400: —

[13.] artillerimateriel och utredning ............................. » 190,000: —

äfvensom medgifva:

[14.] att af det öfverskott af 127,200 kronor, som
uppkommit å det för byggandet af två l:a klassens
minbåtar af Riksdagen beviljade anslagsbelopp, tillhopa
381,200 kronor, 127,000 kronor måtte få användas
till anskaffande af ytterligare en l:a klassens minbåt,
hvarom kontrakt, under förbehåll af Riksdagens medgifvande,
redan är med enskild verkstad afslutadt, och

[15.] att det öfverskott, som tilläfventyrs kan uppkomma
i anslaget till ett eller flera fartyg, måtte få användas
till betäckande af möjligen uppkommande brist
i anslaget till ett eller flera andra fartyg;

samt anvisa till:

[16.] byggande af minskjul vid Stockholms station... » 107,600:

[17.] anskaffande af elektriska kablar .......................,... » 50,000:

[18.] mintillverkningspersonalens aflöning..................... » 23,885:

[19.] anskaffning af minmateriel samt till minväsendets
utveckling............................................................................... » 28,514:

[20.] tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carls krona

177,300 kronor, deraf för år 1887 .............................. » 125,000:

[21.] anskaffning af beklädnad och sängservis för

sjöbeväringen.......................................................... » 71,000:

[22.] anskaffningar m. in. för försvaret af Fårösund »_354,000:

_summa kronor 2,100,000:

75

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1886 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1886. 1887.

ordinarie anslag 5,787,011 extra » 2,078,688	75 6,2 1 5,000 25 2,100,000	— således ökning kronor 427,988: 25 — » » » 21,311: 75
summa kronor 7,865,700	— 8,315,000	— således ökning kronor 449,300: -—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

19

Sjette hufvndtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant......................................................................................... kronor 4,603,379: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter ................................................................................. » 9,290: —

ersättningar........................................................................ » 24,445: —

_tillsammans kronor 4,637,114: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 11 innevarande månad*), föreslå, beträffande -

Kommerskollegium:

[L] att Riksdagen må dels, på det Kong]. Maj:t må
komma i tillfälle tilldela Kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman, med
undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under
år 1887 till samma belopp, som för innevarande år beviljats,
på extra stat för år 1887 anvisa 8,540 kronor,
dels medgifva, att intill slutet af år 1887, i den
mån sådant är erforderligt för bestridande af göromålen
inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde embetsoch
tjensteman af samma aflöningsförmåner, som andre
med dem likstälde tjensteman åtnjuta, af Kongl. Maj:t
må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som
äro i Kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för
en advokatfiskalstjenst, än äfven för andra ledigblifna
eller ledigblifvande befattningar inom Kollegiet, i afseende
å hvilka indragning kan ega rum eller förändring
eljest vidtagas;

[2.] dels på extra stat för år 1887 anvisa såsom
tillfälligt lönetillägg för tre tjensteman vid Sala silfververk
tjugo procent å. de till dem utgående löner, eller
tillsammans 500 kronor;

'') Se bil. till statsverkspropositionen ”Sjette hufvmltiteln”.

20

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

[3.] dels ock ytterligare medgifva, att de under år
1887 inflytande avgifter för patent och för registrering
af varumärken må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingas af tillämpning under samma
år af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken;

Statistiska tabellkoinmissionen:

[4.] att, för utarbetande och offentliggörande årligen
af uppgifter om rikets folkmängd till ledning vid val af
landstingsmän och af valmän för utseende af landstingsmän,
de under anslaget till »statistiska tabellkommissionen»
uppförda två reservationsanslagen »till arfvoden åt
tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar» å 12,000
kronor och »till ofticiela statistiska trycket» å 15,000
kronor höjas, det förra med 200 kronor till 12,200 kronor
och det senare med 800 kronor till 15,800 kronor;

kommande, i händelse detta bifalles, ordinarie anslaget
till »statistiska tabellkommissionen» att ökas från
58,900 kronor till 59,900 kronor, eller med....................... kronor 1,000:

Rikets ekonomiska kartverk:

[5.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma hufvudtitel
på extra stat för år 1887 anvisa till fortsättande
af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens
län 31,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena
i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller tillsammans

76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen må användas äfven
för bestridande af utgifter för det topografiska kartverket; -

Landsstaterna i länen:

[6.] att, på det Sköns länsmansdistrikt i Vesternorrlands
län må kunna delas i två distrikt, aflönings-_

Transport kronor 1,000:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

belopp, som blifver tillgängligt i följd af anbefalla regleringar
af länsmansdistrikten inom Gotlands och Vestmanlands
län, må användas för inrättande af en ny länsmanstjenst
inom Ve sfer norr] an d s län;

[7.] samt att penningeanslaget under »landsstaterna
i länen» må höjas med det belopp, hvartill två indragna

landsstatsboställens afkastning är i stat beräknad, eller...... »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,636,179 kronor till 2,637,309
ki’onor;

Väg- och Vattenbyggnadsstaten:

[8.] att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten»
uppförda reservationsanslag »till undersökningar
och expenser för allmänna arbeten» må från
och med år 1887 höjas från 50,000 kronor till 60,000
kronor och således med............................................................... »

kommande, i händelse detta bifalles, anslaget till
»väg- och vattenbyggnadsstaten» att ökas från 116,400
kronor till 126,400 kronor;

Gästgifvares friheter:

[9.] att, med bifall till dels de i statsrådsprotokollet
föreslagna utbyten af ränteersättningar mot bestämda
årliga belopp och dels öfriga i protokollet omnämnda förenklingar,
penningeanslaget under »gästgifvares friheter»,
utgörande 1,040 kronor, höjes med i jemnt tal 5,840
kronor, eller sålunda till 6,880 kronor;

Och deremot det å anslaget till »gästgifvares friheter»
under rubriken »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppförda belopp, 11,900
kronor, minskas med 5,840 kronor till 6,060 kronor;

Färjor och färjekarlar:

[10.] att, med bifall till det i statsrådsprotokollet
omnämnda utbyte af indelningsersättning mot bestämdt

Transport kronor

1,000

1,130

10,000

12,130

22

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

belopp, penningeanslaget under anslaget »färjor och färjekarlar»
höjes med ett jemnadt belopp af 2 kronor från
150 kronor till 152 kronor; och deremot det i kolumnen
»indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag,
ersättningar» uppförda belopp af 210 kronor minskas med
motsvarande belopp till 208 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar: [11.

] att såsom bidrag till underhåll af sju kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnes behof — inom
de orter, der hushållningssällskapen förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte
bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt
bekosta aflöningen till desse och laboratorietjenaren äfvensom
årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till
inköp af böcker och inventarier för stationens behof —
må på ordinarie stat från och med år 1887 uppföras ett
anslag af 3,000 kronor för hvarje station, eller tillsammans
.............................................................................................. »

motsvarande det nu på extra stat för samma ändamål
anvisade belopp; kommande, i händelse af bifall
härtill, ordinarie anslaget till »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» att höjas från 45,450
kronor till 66,450 kronor;

Befrämjande i allmänhet af slöjderna;

[12.] att Riksdagen må ej mindre höja det under
denna anslagstitel på ordinarie stat särskildt till befrämjande
af husslöjden uppförda belopp, 10,000 kronor, till

20,000 kronor, eller med......................................................... »

motsvarande det nu på extra stat för ändamålet anvisade
belopp;

[13.] än äfven medgifva, att under denna anslagstitel
må på ordinarie stat från och med år 1887 uppföras till
väfskolan i Borås det nu på extra stat till upprätthål Transport

kronor

12,130

21,000

10,000

43,130

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

23

Transport kronor

lande af skolan och till aflönande af en andre lärare derstädes
anvisade belopp................................................................ »

att användas

dels med 3,800 kronor såsom bidrag till upprätthållande
af skolan, med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande
minst hälften af dessa 3,800 kronor;

dels ock med 1,000 kronor såsom bidrag till aflönande
af en andre lärare vid samma skola, under vilkor
att enahanda belopp varder för ändamålet från Elfsborgs
läns landsting eller eljest tillskjutet;

kommande det ordinarie anslaget till »befrämjande i
allmänhet af slöjderna» att, i händelse Riksdagen bifaller
hvad sålunda föreslagits, höjas från dess nuvarande belopp,
40,500 kronor, till 55,300 kronor;

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

[14.] att, med bifall till det i statsrådsprotokollet
omförmälda utbyte af ränteersättning mot visst årligt
belopp, det under anslaget till »befrämjande i allmänhet
af bergsbruket» i kolumnen »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppförda belopp,
15 kronor, må från riksstaten uteslutas och samma
anslag till följd deraf nedsättas från 8,715 kronor till
8,700 kronor;

Skiften och afvittringar:

[15.] att Riksdagen må dels för år 1887 bevilja förhöjning
i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, som icke kommer
att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens för
storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400 kronor;
dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af
tjensten under år 1887 för afvittringslandtmätare i
Vesterbottens och Norrbottens län och de storskiftes -

43,130: —
4,800: —

Transport kronor 47,930: —

24

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

landtmätare i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode
efter taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; dels
för år 1887 åt föredragandena af afvittringsärendena i
Vesterbottens och Norrbottens län samt till sk rif biträde
åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt
hvarje af dem anslagna belopp, dels ock bevilja tillfällig
förhöjning i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens
län årsarfvode för år 1887 med 200 kronor;

[16.] att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes-
och afvittringsverken under år 1887, för samma
år, utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på extra
stat anvisas 187,000 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.

[17.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag minskas från 119,038 kronor till 118,663
kronor, eller med 375 kronor. _________

47,9 30:

summa ökning kronor

Beträffande de öfriga under sjette hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon förändring.

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma .. . kronor 4,637,114: —
efter afdrag af de föreslagna
minskningarne å anslagen
till befrämjande i allmänhet
af bergsbruket samt
skrifmaterialier och expenser,
ved in. in., tillsammans »

således ..................................................................

47,930:

390:

4,636,724:

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,68 4,654:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

25

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:

under punkten 1, till tillfällig löneförbättring

åt Kommerskollegium.................................... kronor

under punkten 2, till tillfälligt lönetillägg
för de tre tjenstemännen vid Sala silfververk
........................................................ »

under punkten 5, till fortsatt bearbetande

af rikets ekonomiska kartverk .................. »

under punkten 16, till fullföljande af storskiftes-
och afvittringsarbetena ............ »

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:

[18.] anordnande af kontroll å försäkringsår)-

stalterna ............................................................ »

[19.] ett skyndsammare bearbetande af aflönings och

pensionsstatistiken ................................. »

[20.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» »

[21.] anslag till två fögderitjenster inom Jemt lands

län............................................................ »

[22.] aflöning m. in. åt särskild polisstyrka på

landet.............................................................1 ,,

[23.] anordnande af tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader

...................................... »

[24.] arfvode åt en extra byråingeniör hos Väg och

Vattenbyggnadsstyrelsen ..................... »

[25.] uppförande af ny byggnad för laboratoriet

vid Ultuna landtbruksinstitut ..................... »

[26.] anordnande af högre undervisning i mejeri hushållning

vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut
......... »

[27.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten ........................... »

[28.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner in. m....... »

[29.] de geologiska undersökningarne ..................... »

[30.] anställande af en andre undervisare i husslöjd
och en elev............................................. »

Transport kronor

Bill. till Riksd. Prot. 1886. l:a Sami. l:a Afd.

8,540: —

500: —
76,000: —
187,000: —

4,500: —

5,000: —
15,000: —

6,800: —

50,000: —

20,000: —

3,000: —

32,000: —

10,000: —

5,000: —

10,000: —
86,000: —

3,500: —
522,840: —

26

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

[31.] bergsskolorna i Filipstad och Falun ............ »

[32.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter..................... »

[33.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar ........................... »

[34.] understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder...................................................... »

[35.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att
kunna med fördel odlas sprida frostskador

öfver omgifvande nejd ................................. »

[36.] iståndsättande och förstärkande af Skanörs

hamn .................................................................. »

Vidare anmärkes här:

[37.] att till odlingslånefonden skola under år
1887 af Riksgäldskontoret, i mån af behof,
öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående annuiteter
å äldre odlingslån kan erfordras till
fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kong! Maj:t Riksdagen
att

[38.] dels å riksstatens sjette hufvudtitel för
år 1887 anvisa: till utförande af nya
byggnader och anläggningar vid statens

jernvägstrafik ................................................... »

dels å riksstaten utom hufvudtitlarne bevilja
till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade jern vägar

1.500.000 kronor, att utgå med en tredjedel
under hvardera af åren 1887, 1888
och 1889, och således under år 1887 med

500.000 kronor; ______

522,840: —
14,000: —

8,506: —
500,000: —
100,000: —

100,000: —
20,000: —

400,000: —

Transport kronor 1,665,346: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop.. n:o 1, om statsverket 1886.

27

Transport kronor 1,665,346: —

[39.] dels ock till arbetena å stambanan mellan
Bräcke och Sollefteå för år 1887 anvisa
ett anslag af 750,000 kronor*).

Slutligen erinras,

[40.] att Riksdagen år 1885 till inköp och ombyggnad
af jernvägen mellan Hudiksvall
och Näsviken samt densammas utsträckande
till norra stambanan vid Ljusdal
och förseende med rörlig materiel för år
1887 anvisat ett belopp af 2,350,300 kronor.

tillsammans kronor 1,665,346: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1886 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1886- 1887-

ordinarie anslag: 4,637,114 extra » 1,610,886	— 4,684,654 — 1,665,346	— således ökning kronor 47,540 — » » » 54,460	—
summa kronor 6,248,000	— 6,350,000	— således ökning kronor 102,000	—

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.......................................................................................... kronor 13,857,760: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde................................................ » 2,520: —

ersättningar............... » 2,720: —

tillsammans kronor 13,863,000: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 11 innevarande månad **) föreslå,
beträffande

*) Se vidare här nedan »statsverkspropositionen)): pag. 54.

**) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Postverket:

[1.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga
pensioner för vaktbetjenten Carl Josef Snells enka Charlotta
Öster och vaktbetjenten Anders Johan Luthboms
enka Christina Catarina Sundberg å 150 kronor till
hvardera, att utgå så länge de lefva ogifta, samt af
årliga understöd för vaktbetjenten Snells söner Carl
Hjalmar och Oscar Emil å 50 kronor till hvardera,
att uppbäras till fylda femton år, dels ock, med godkännande
af öfriga enligt statsrådsprotokollet för den
11 Januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater,
äfvensom af de bestämmelser, hvilka i sammanhang
med ifrågasatta förbättrade aflöningsförmåner för en
del posttjenstemän enligt samma protokoll föreslagits,
måtte för år 1887 bestämma postverkets anslag, förslagsvis
beräknadt, till 6,235,000 kronor, att utgå direkte
af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater, som
nu utgöra 5,694,500 kronor, skulle ökas med ............... kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, med godkännande af de i ofvannämnda
protokoll öfver finansärenden närmare omförmälda
ändringar i telegrafverkets stater, under Kongl.

Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra
de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
må såsom reservationsanslag, att utgå direkte af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1887 anvisa enahanda
belopp, 1,300,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna
för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att
det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring; blifvande härigenom
anslagets slutsumma i staten minskad med 30,000 kronor;

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget___

Transport kronor

540,500

540,500

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

29

Transport kronor

för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,464,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkte af tullmedlen; hvarvid uppstår eu minskning
i anslagets nuvarande belopp af 4,000 kronor;

Skogsväsendet:

[4.] att, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet
för den 11 Januari tillstyrkta ändringar i
staten för skogspersonalen och i sammanhang dermed
af de för åtnjutande af löneförmånerna vid de nya
öfverjägmästarebefattningarne föreslagna vilkor, det bestämda
anslaget för skogsstaten höjes med 9,020 kronor
till 413,420 kronor;

att anslaget för statens skogsskolor ökas med 850
kronor till 24,500 kronor;

samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet ökas med
130 kronor till 214,180 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ... kronor 413,420: —

» statens skogsskolor.
............. » 24,500: - kronor 437,920: -

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kronor 21,300: —

» enskilda skogs undervisningen

» , 8,600: —

» kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet......... » 214,180: — » 244,080: —

summa kronor 682,000: —
hvarigenom det nu utgående anslaget till skogsväsendet
skulle ökas med........................................................................ »

Transport kronor

540,500: —

10,000: —
550,500: —

30

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o t, om statsverket 1886.

Transport kronor

550,500: —

Kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:

[5.] att det härtill anvisade förslagsanslag, högst

16,000 kronor, måtte bestämmas till högst 20,000 kronor
och således ökas med................................................... » 4,000: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring.__

summa kronor 554,500: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslagen:

till telegrafverket.................................... kronor 30,000: —

» tullverket.......................................... » 4,000: — » 34,000: —

hvadan förhöjningen utgör...................................................... kronor 520,500: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat....................................... » 13,863,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ........................................................ kronor 14,383,500: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden den 11 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel

må å extra stat beviljas till:

[6.] genomförande af Statskontorets nya organisation
............................................................................................. kronor 5,400: —

[7.] beredande af förstärkning af arbetskrafterna å

Statskontorets riksbokslutsbyrå.............................................. » 4,500: —

[8.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskotter » 44,961: —

[9.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya
organisation................................................................................ » 1,000: —

Transport kronor 55,861: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886. 31

Transport kronor 55,861: —
[10.] iståndsättande af taket å Kalmar slott och
verkställande i sammanhang dermed af vissa förändringar
i afseende å slottstornen, en femtedel af det

beviljade anslaget, 80,000 kronor, med.............................. » 16,000: —

[11] aflöning åt domänintendenter och uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna.............................. » 45,000: _

[12.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
.................. » 21,639: —

[13.] äfvensom för de Kongl. teatrarne anvisas ett
kreditiv af högst....................................................................... » 15,000: —

att under spelåret 1886—1887 användas endast i den
män anslaget å ordinarie stat, Kongl. Maj:ts bidrag till
teatrarne tillika med Stockholms stads tillskott och
teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande
af teatrarnes utgifter, samt med vilkor jemväl att statsmedel,
utöfver sålunda bestämda anslag, icke få för de
Kongl. teatrarne användas.

tillsammans kronor 153,500: —

Kn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
ar 1886 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1886. 1887.

ordinarie anslag 13,863,000: — 14,383,500: — således ökning kronor 520,500: —

extra » 274,500:— 153,500:— » minskning » 121,000: —

summa kronor 14,137,500: — 14,537,000: — således ökning kronor 399,500: —

hvilken sistnämnda siffra, i betraktande af att postverkets stater höjas med
540,500 kronor, utmärker, att å hufvudtiteln i öfrigt kunnat mot föregående
år göras nedsättning i anslagen med 141,000 kronor.

O

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant.......................................................................................... kronor 9,605,678: —•

Transport kronor 9,605,678: —

32

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor 9,605,678: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde................................................ » 253,190: —

ersättningar..................................................................... »__618,891: —

tillsammans kronor 10,477,759: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 11 innevarande månad *), föreslå,
beträffande:

Kleresistaten:

[1.] att de till Lyrestads och Fägreds prestgårdar i
Skaraborgs län, såsom ersättning för jordförluster genom
Göta kanals anläggning beviljade, med lösen efter årligt
medelmarkegångspris jemte forsellön utgående anslag af 315
kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn, till den
förra och 31,5 kubikfot enahanda sädesslag till den senare
må från och med år 1887 utbytas mot bestämda årliga
penninganslag till belopp af 825 kronor för Lyrestads och
82 kronor för Fägreds prestgård;

att för sådant ändamål den under kleresistaten uppförda
anvisning i kontant höjes med 907 kronor;

och att det under samma stat förekommande förslagsanslag
till »indelning och dermed jemförlig anvisning, på
förslag: ersättningar» nedsättes med ett jemnadt belopp af
900 kronor, till följd hvaraf anslaget till kleresistaten ökas

med ..................................................................................................... kronor 7: —

Lappmarks ecklesiastik verk:

[2.] att detta förslagsanslag må höjas med ..................... » 37,300: —

Universiteten:

[3.] att till aflöning åt en extra ordinarie professor i
anatomi vid universitetet i Upsala må på ordinarie stat

uppföras................................................................................................ » 4,500: —

deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar;__

Transport kronor 41,807: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

33

Transport

[4] att Riksdagen må medgifva, det 1876 års Riksdags
beslut angående lönereglering för professorer med flere
tjensteman vid Lunds universitet må så förstås, att den
rätt till ängslott eller ersättning derför, som enligt hittills
gällande ordning tillkommer innehafvare af vissa spanmålslöner,
må af dem åtnjutas utan minskning i de faststälda
aflöningsbeloppen;

[5.] att förhöjning i årsanslaget till den patologisktanatomiska
institutionen vid universitetet i Lund må beviljas
med............................................................................................

deraf 1,000 kronor såsom anslag till materielen och
600 kronor såsom arfvode åt eu vaktmästare;

[6.] att till materielen vid den fysiologiska institutionen
vid universitetet i Lund må beviljas ett årligt anslag af ...

[7.] att till förhöjning af årsanslaget till materielen för
botaniska institutionen vid universitetet i Lund må beviljas
[8.] att förhöjning i årsanslaget till materielen vid den
fysiska institutionen vid universitetet i Lund må beviljas
med ..................................................................

kronor 41,807:

» 1,600:

» 2,500:

» 1,000:

» 1,400:

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[9.] att till aflöning åt en eldare och maskinist vid

institutet må uppföras ett ärligt anslag af............................. »

[10.] att till inköp af nödiga förbrukningsföremål åt
den hygieniska institutionen vid institutet må beviljas ett
årligt anslag af ................................................................................ »

1,000:

500: —

Allmänna läroverken:

[11.] att, på det den bibliotekarien vid allmänna läroverket
i Skara nu efter ärligt medelmarkegångspris jemte
forsellön tillkommande ersättning för 34 kubikfot 7,15 kannor
råg och lika mycket korn må kunna vid 1886 års utgång
till statsverket indragas, det för allmänna läroverken uppförda
fasta penninganslag höjes med de till fyllnad i bibliotekariens
arfvode intill faststäldt belopp erforderliga medel » 145: 7i

samt att till nuvarande innehafvaren af nämnda bibliotekariebefattning
må, såsom godtgörelse för den genom

Transport kronor 49,952: n

5

Bill. till Riksd. Prot. 1886. ha Sami. l:a Afd.

u

Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor 49,952: n
indelningsersättningens indragande föranledda minskning i
de honom hittills tillkommande löneförmåner, årligen från
och med år 1887, så länge han vid befattningen qvarstår,
af reservationerna å anslagen till allmänna läroverken utgå
ett belopp af 45 kronor 19 öre:

[12.] att, på det den till Visingsborgs skolestat utgående
ersättning från Jönköpings och Kronobergs län för
indragna indelningar må kunna med år 1886 upphöra,

Visingsöfonden befrias från utgifvande efter samma tid af
till statsverket ingående andel, 497 kronor 1 1 öre, åt skolegodsets
räntor och tillerkännes från och med år 1887 ett
årligt belopp af 488 kronor 36 öre utöfver den fonden
redan nu tillkommande ersättning för minskning i salpeterhjelpen,
samt

att i anledning häraf kontanta anslaget till allmänna
läroverken må ökas med sistnämnda belopp ........................... » 488: 36

[13.] att, på det de till allmänna läroverken i Malmö,

Lund, Helsingborg, Ystad, Kristianstad och Halmstad från
förslagsanslaget till indelningsersättningar utgående belopp
må kunna vid 1886 års utgång till statsverket indragas,
anvisningen i kontant för de allmänna läroverken höjes
med ett belopp, som för anslagets beräkning i jemnt krontal
bör utföras med.......................................................................... ” 737: 90

hvaraf såsom lönefyllnad till rektorn vid allmänna läroverket
i Malmö 6 kronor 32 öre samt såsom ersättning
för indragna landtgillen och klockarepensioner: till Lunds
allmänna läroverks bibliotekskassa 80 kronor 57 öre, till
Helsingborgs allmänna läroverks ljus- och vedkassa 394
kronor 15 öre, till Ystads allmänna läroverks premie- och
fattigkassa 16 kronor 44 öre, till Kristianstads allmänna
läroverks äldre byggnadskassa 235 kronor 47 öre, till sistnämnda
läroverks stipendiefonder 1 krona 50 öre samt till
Halmstads allmänna läroverks premie- och fattigkassa 3
kronor;

[14.] att, derest hvad i punkterna 11, 12 och 13 föreslagits
varder bifallet, det under allmänna läroverken med

rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning, på för- __

Transport kronor 51,179: —

Kongl. MajUs nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

35

Transport kronor

slag: ersättningar» uppförda förslagsanslag å 1,080 kronor
må ur riksstaten uteslutas;

Högre lärarinneseminariet:

[15.] att för en lektors och eu lärarinnas uppflyttning
i högre lönegrad anslaget till detta läroverk må
höjas med.................................................................................. »

Pedagogier och folkskolor:

[16.] att de från detta anslag hittills utgående indelningsersättningar
till Sigtuna och Munktorps skolor
samt Östhammars och Torshälla pedagogier äfvensom
de från nämnda anslag i kontant anvisade belopp: 4
kronor 62 öre till Sigtuna skola, 24 kronor till Vaxholms
pedagogi, 11 kronor 75 öre till Torshälla pedagogi
och 15 kronor 62 öre till Eskilstuna pedagogi må
ur riksstaten uteslutas; samt

att i följd häraf anslaget »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» minskas
med ett jemnadt belopp af 1,100 kronor och anvisningen
i kontant nedsättes med jernnt 55 kronor;

Folkundervisningen:

[17.] att för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad, enligt
gällande bestämmelser, anslaget till samma seminarier
må ökas med.............................................................................. »

Farsoters och smittosamma sjukdomars botande:

[18.] att detta förslagsanslag må höjas med........... »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[19.] att följande, för akademien på ordinarie stat
uppförda anslag må höjas, nemligen: ____

51,179: —

1,000: —

6,200: —

55,000: —

T rån sport kronor 113,379:

36

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

anslaget till rese- och transportkostnader, fornlemningars
vård, lyshållning in. in. till 2,300 kronor,

eller med.................................................................................... »

och den ene vaktmästarens lön till 900 kronor,
eller med....................................................................................... »

samt att följande, hittills på extra stat uppförda
anslag må beviljas på akademiens ordinarie stat,
nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid
ordnandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vakt betjening.

...................................................................................... »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. in................................................................... »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. m.............................................................................................. »

Naturhistoriska riksmuseum:

[20.] att, med hänsyn till behof af vetenskapligt
biträde åt intendenten vid riksmuseets mineralogiska
afdelning, förhöjning i anslaget till materiel, till inköp
af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid

samlingarnes ordnande må beviljas med......................... »

[21.] att, för inköp och insamling af naturalier
vid riksmuseets afdelning för arkegoniater och fossila
växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter,
förhöjning i nyssberörda anslag må beviljas med »

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[22.] att Riksdagen må medgifva, att af det till
understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter
för medellösa döfstumma och blinda barn uppförda
anslag må från och med år 1886 till understöd

Transport kronor

113,379: —

1,000: —
300: —

4,000: —
3,200: —

2,000: —

1,000: —

2,000: —

126,879: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

för beredande af vård och undervisning för sådana
personer, som åro både döfstumma och blinda, användas,
enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
lämpligt meddela, ett årligt belopp af högst 2,000 kronor;

Fattigvården i Stockholm och landsorten:

[23.] att det till Södertelge stads församlings fattigvård
såsom ersättning för jordförlust genom Södertelge
kanals ledning nu med lösen efter årligt medelmarkegångspris
jemte forsellön utgående ränteanslag af 1
centner 74,82 skålpund smör må från och med år 1887
utbytas mot ett Södertelge stad tillkommande årligt
belopp af 127 kronor 71 öre; samt

att i anledning häraf anvisningen i kontant till
fattigvården i Stockholm och landsorten höjes med ett
jemnadt belopp af 128 kronor samt anslaget till »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättningar» nedsättes med jemnt 120 kronor; i följd
hvaraf anslaget till fattigvården i Stockholm och lands -

orten ökas med.......................................................................... »

Fattigvården i allmänhet:

[24.] att detta förslagsanslag må höjas med........... »

Hospitals underhåll:

[25.] att detta förslagsanslag må höjas med............ »

[26.] att Riksdagen må godkänna den i statsrådsprotokollet
omförmälda aflöningsstat för öfverläkare, biträdande
läkare och syssloman vid Kristinehamns
hospital;

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen
jemväl må godkänna, att enahanda föreskrifter, som af
Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut,
redan beträffande stat för tjensteman vid Stockholms
med flera hospital meddelats om den kontanta

Transport kronor

37

126,879: —

8: —

40,000: —

150,000: —

316,887: —

38

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
om förändring i biträdande läkares aflöning under vissa
förhållanden samt om förbud för öfverläkare att utom
hospitalet utöfva annan än viss praktik, äfven skola
tillämpas för bemälde tjensteman vid Kristinehamns
hospital; samt

att Riksdagen må medgifva, dels att till arfvoden åt
öfrige vid Kristinehamns hospital erforderlige tjensteman
Kongl. Maj: t må ega använda högst 1,300 kronor
årligen, dels ock att de sålunda för samtlige tjensteman
vid sistnämnda hospital afsedda aflöningar skola utgå
af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

Stora barnhuset i Stockholm:

[27.] att, med uteslutande af det under rubrik
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättningar» uppförda belopp, 51,100 kronor, anvisningen
i kontant höjes med 49,250 kronor, eller till
78,000 kronor, till följd hvaraf anslaget till nämnda
barnhus minskas med 1,850 kronor.

Barnhusen i landsorterna:

[28.] att, med uteslutande af det under rubrik
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättningar» upptagna belopp, 29,350 kronor, i stället
må såsom anvisning i kontant uppföras 28,380 kronor,
deraf såsom indelningsersättning till Malmö barnhusfond
26,750 kronor och till barnhuset i Lidköping 1,630
kronor, i följd hvaraf anslaget till barnhusen i landsorterna
minskas med 970 kronor.

Ålderstillftgg:

[29.] att detta förslagsanslag må höjas med............ »

Transport kronor

316,887:

29,000

345,887

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

39

Transport kronor 345,887: —

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[30.] att detta förslagsanslag må minskas med 2
kronor.

summa kronor 345,887: —

Beträffande Övriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon förändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarne afdragas
de minskningar, som föreslagits å en del anslag,

med tillhopa .............................................................................. » 5,057: —

skulle förhöjningen utgöra.................... kronor 340,830: —

hvaraf den allra största delen, eller 311,300 kronor,
afser att till med verkligheten öfverensstämmande
siffror höja åtskilliga förslagsanslag, hvilkas nuvarande
belopp visat sig otillräckliga.

Lägges till nämnda 340,830 kronor summan af
hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat
............................................ » 10,477,759: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till .......................................... kronor 10,818,589: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hånförliga under
åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt ofvan
omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i
afseende å

Riksarkivet:

[31.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter
och handlingar, som åro af vigt för fåderneslandets historia,
............................................................................................ kronor 3,000: —

Transport kronor

3,000:

40

Rongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

[32.] till uppförande af en tillbyggnad åt riksarkivet »

Kongl. biblioteket:

[33.] till påskyndande af katalogiseringsarbeten ...... »

Nationalmuseum:

[34.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar............................. »

Lifrustkammaren:

[35.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarne
in. m........................................................................ »

Domkapitlens expeditioner:

Cfc

[36.] för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen
vid dessa expeditioner ............................................................... »

Domkyrkorna i Upsala och Skara:

[37.] till restauration af Upsala domkyrka ............... »

[38.] » » » Skara » ............... »

Universiteten:

[39.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala... »

» » » » »Lund...... »

» » matematiska » » Upsala... »

» » » » »Lund...... »

[40.] till ändringar och reparationer af konsistoriehuset,
kemiska byggnaden och f. d. länslasarettshuset i
Upsala ................................................................... »

[41.] till förändrad inredning m. in. af den gustavianska
byggnaden i Upsala 59,000 kronor, deraf att utgå
under år 1887 .........................................................................„.»

T transport'' kronor

3,000: —
250,000: —

1,500: —

4,000: —

5,800: —

3,716: —

70,000: —
35,000: —

3,000: —
2,950: —
1,500: —
1,000: —

18,000: —

30,000: —
429.466: —

Rongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1886.

41

Transport kronor

[42.] till inredning af den nya byggnaden för patologiskt-anatomiska
institutionen i Lund samt anskaffande

af vetenskaplig materiel för institutionen ........................... »

[43.] till uppsättning af undervisningsmateriel för

den fysiologiska institutionen i Lund................................... »

[44.] till offentliggörande i tryck af vissa på astronomiska
observatoriet i Lund utförda zon-observationer »
[45.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund..................................................................... »

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[46.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska klinik...........................................................*......... »

[47.] till instrument, apparater och åskådningsma teriel

för den hygieniska institutionen ................................. »

[48.] till en medicinskt-pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn .................. »

Allmänna läroverken:

[49.] till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk,
efter samma grunder som för innevarande år, ... »

[50.] till resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk................................................................................... »

[51.] till arfvoden åt extra lärare ............................... »

Högre lärarinneseminariet:

[52.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
detta läroverk, efter samma grunder som för innevarande
år,................................................................................................... »

Pedagogierna:

[53.] till löneförbättring åt lärare vid de en- och
tvåklassiga pedagogierna........................................................... »

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1886. l:a Sami. ha Afd.

429,466: —

5,000: —
10,000: —
3,000: —
1,500: —

900: —
1,500: —
1,800: —

336,975: —

6,000: —■
40,000: —

4,000: —

8,750: —

848,891:

6

42

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor

Folkundervisningen:

[54.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt
musiklärare vid dessa seminarier, efter samma grunder

som för innevarande år, .......................................................... »

[55.] till byggnad för folkskolelärarinneseminariet i

Umeå............................................................................................. »

[56.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
............................................................................................. »

De tekniska läroverken:

[57.] till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion ............ »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[58.] för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare... »

[59.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper
..................................................................................... »

[60.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar....................................................................... »

Yeterinärundervisningen:

[61.] till uppehållande af undervisningen vid veterinärinrättningen
i Skara............................................................ »

Vetenskapsakademien:

[62.] till aflönande af räknebiträden för numerisk
tillämpning af en utaf Professoren J. A. H. Gyldén utarbetad
teori för himlakropparnes rörelser........................... »

848,891: —

33,300: —
35,000: —

15,000: —

35,000: —

20,000: —
1,200: —
4,000: —

12,900: —

3,000: —

Transport kronor 1,008,291:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

43

Transport kronor

Undervisningsanstalter för döfstumina och blinda:

[63.] till uppförande af byggnader åt institutet för

blinda ........................................................................................... »

[64.] till uppehållande af nämnda instituts verksamhet »
Derjemte vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att
medgifva, att institutets föreståndare, lärare för den intellektuela
undervisningen samt arbetslärare och lärarinnor
må efter fem års för nit och skicklighet vitsordad
tjenstgöring, räknad från början af kalenderåret näst
efter det, under hvilket de tillträdde de i nu gällande
stat upptagna aflöningar, ega att under hvardera af
åren 1886 och 1887, i den mån institutets medel lemna
tillgång, åtnjuta ålder stillägg, föreståndaren och lärarne
för den intellektuela undervisningen med 500 kronor
hvar samt arbetsläraren och lärarinnorna med 250 kronor

hvar.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med omförmäkla
protokoll öfver ecklesiastikärenden, att å extra
stat må anvisas:

[65.] till tryckning af blindskrifter .............................. »

[66.] till understöd åt blindlärareelever........................ »

[67.] till en blindskola i Vexiö.................................... »

[68.] till en handtverksskola i Kristinehamn för blinda »
[69.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma ................................. »

samt i afseende å

Hospitalsvården:

[70.] till hospitalsanläggningen vid Kristinehamn..... »

[71.] till uppförande af en byggnad vid Nyköpings

hospital............................................................................................ »

[72.] till understöd åt det i Jerfsö socken inrättade
sjukhem för spetelske under de i statsrådsprotokollet omförmälda
vilkor............................................................................ »

Transport kronor

1,008,291: —

200,000: —
21,000: —

2,500: —
1,200: —
11,000: —
7,000: —

49,200: —

148,570: —
52,300: —

7,500: —
1,508,561: —

44

Kongl. Maj:is nåd. grop. 11:0 1, om statsverket 1886.

Transport kronor 1,508,561: —

Diverse anslag:

[73.] till svenska fornskriftsällskapet............................. » 2,000: —

[74.] till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar................................................ » 10,000: —

[75.] till nordiska museet ............................................... » 16,000: —

[76.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»............................................... » 3,150: —

[77.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»...................................................... » 4,000: —

[78.] till understöd för utgifvande af »Nordisk familjebok»
25,000 kronor, deraf för år 1887, under de i

statsrådsprotokollet omförmälda vilkor, ................................ » 5,000: —

[79.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna
vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, ..................... » 15,000: —-

[80.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten
i södra och mellersta Sverige, inköp af instrument med
tillbehör samt underhåll af vattenhöjdmätningsstationer
m. m.............................................................................................. » 11,700: —

summa kronor 1,575,411: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1886 års stat
upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1887 föreslagen,
utfaller sålunda:

1886. 1887.

ordinarie anslag 10,477,759 extra » 1,486,241	— 10,818,589 — 1,575,411	— således ökning kronor 340,830: — — » » » 89,170: —
summa kronor 11,964,000	— 12,394,000	— således ökning kronor 430,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

45

Monde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

Nu gällande riksstat upptager för denna stat kontant 1,313,030 kronor;
och föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*) beträffande

Bidrag till folkskolelärares pensionering:

[1.] att, för beredande i öfverensstämmelse med de
i statsrådsprotokollet för den 18 December 1885 angifna
grunder af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning
för de vid denna pensionsinrättning samt
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes
vid elementarläroverken enke- och pupillkassa anstälde
tjensteman och vaktmästare, det såsom bidrag till folkskolelärares
pensionering utgående belopp må höjas till

357,336 kronor, eller med................................................... kronor 836: —

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in.

[2.] att, för beredande i öfverensstämmelse med
de i statsrådsprotokollet för den 18 December 1885
angifna grunder af pension åt de vid folkskolelärarnes
pensionsinrättning samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa
äfvensom lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa anstälde tjenstemäns och vaktmästares
enkor och barn, det såsom bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m. utgående belopp

må höjas till 68,816 kronor, eller med.............................. » 345: —-

summa kronor 1,181: —

Transport kronor 1,181: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

46

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

Transport kronor 1,181: —
Lägges härtill summan af ordinarie anslaget till

pensionsstaten enligt nu gällande riksstat ....................... » 1,313,030: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kongl. Maj:ts

förslag sluta å ett belopp af ........................................... kronor 1,314,211: —

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat anvisadt:

kontant........................................................................................	kronor	1,309,770: —
ersättning för indragen indelning in. in., på förslag......	»	6,400: —
tillsammans	kronor	1,316,170: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Majt enligt bilagda statsrådsprotokoll*)
:

[3] att för Justitiekansler!! Friherre Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud må
å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 3,600 kronor, att,
jemte den honom från civilstatens pensionsinrättning tillkommande pension,
2,400 kronor, utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked
från justitiekanslersembetet honom beviljas;

[4.] att vaktkonstaplarne vid Varbergs f. d. straffängelse Anders Carlsson
Hnltin, Johan August ^Vinberg, Johannes Persson Lind, Olaus Carlsson och
Anders Johansson må å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 300 kronor fölen
hvar af dem;

[5.] att nedannämnde tjensteman vid lifbeväringsregementet må få öfverflyttas
å allmänna indragningsstaten med rätt att derå från början af år 1887
uppbära hvad som motsvarar deras nuvarande afföningsförmåner vid regementet,
nemligen:

Kaptenen Nils Gustaf Stråle ....................................................... kronor 1,275: —

Kaptenen Olof Magnus Norman ............................................. » 1,275: —

Regementsskrifvaren Anders Ludvig Ström ............................. » 600: —

Bataljonsadjutanten, Fanjunkaren Samuel Petter Westin......... » 315: —

med vilkor dock att, derest de framdeles komma i åtnjutande af pension
från arméns pensionskassa, pensionen å allmänna indragningsstaten då skall
med motsvarande belopp minskas;

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvndtiteln”.

47

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1886.

[6.] att för Mönsterskrifvaren vid Vestgöta-Dals regemente Lars Arvid
Reinhold Sandels må å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension
af 500 kronor, att utgå från ingången af månaden näst efter den, i hvilken
han erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen, äfvensom att Riksdagen
inå medgifva, att innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för
Sandels att uppbära den fyllnadspension, hvartill han på grund af nådiga brefvet
den 9 Februari 1858 kan blifva berättigad;

[7.] att för Förråds vaktmästaren vid Jemtlands hästjägarecorps Jonas Edfastson
må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 200 kronor,
att af honom under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning
från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från vaktmästarebefattningen
;

[8.] att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
landtvärnsman, som sig derom anmäla, må för år 1887 anvisas å
allmänna indragningsstaten ett belopp af 3,000 kronor;

[9.] att Gravören vid generalstabens topografiska afdelning Carl Severin
Wennersten må från och med månaden näst efter den, då han varder från
nämnda anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 1,500 kronor;

[10.] att Lektorn vid sjökrigsskolan, Filosofie Doktorn Fredrik Lagerberg
må från _ och med månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked frånträder
sin befattning vid sjökrigsskolan, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,500 kronor;

[11.] att Materialförvaltaren vid flottans station i Carlskrona Johan Hugo
Aspegren må från och med månaden näst efter den, hvari han med pension
ur amiralitetskrigsmanskassan från tjensten afgår, under sin återstående lifstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp,
att detta tillsammans med pensionen från nämnda kassa utgör 3,200 kronor,
eller 1,425 kronor årligen;

[12.] att Länsmannen Adolf Engström må från och med månaden näst
efter den, i hvilken han med pension från civilstatens pensionsinrättning afgår
från tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
pension till så stort belopp, att detta, tillhopa med pensionen 600
kronor från nämnda inrättning, uppgår till hans nuvarande lön med ålderstillägg,
1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;

[13.] att föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar
Otto Nathorst må från och med månaden näst efter den, då han efter fylda
65 år afgår från sin befattning vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna
indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en mot åttio procent
af hans innehafvande fasta lön, 6,000 kronor, svarande årlig pension till belopp
af 4,800 kronor;

48

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

[14.] att, sedan Rikets Ständer med afseende å den ekonomiska ställning,
hvari Statsrådet Samuel Grubbes enka, Margareta Johanna Grubbe, född Grave,
med tre oförsörjda döttrar sig befunne, beviljat henne en pension å 1,200
kronor, men hon under September månad 1885 aflidit, en hvar af hennes tre
döttrar Emma Margareta Ulrica Grubbe, Anna Johanna Carolina Grubbe och
Ida Wilhelmina Grubbe må af Riksdagen förklaras berättigad att från och med
nästlidne Oktober månad uppbära eu fjerdedel af den sålunda beviljade pensionen,
eller 300 kronor hvardera;

[15.] att åt Geologen och Paleontologen vid Sveriges Geologiska Undersökning,
Filosofie Doktorn Sven Axel Theodor Tullberg må för hans återstående
lifstid beviljas en årlig pension till belopp af 1,500 kronor, att från
allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, da
afsked honom beviljas;

[16.] att Amanuensen hos Domkapitlet i Linköping Erik Hjalmar Segersteen
må från och med månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked
frånträder nämnda befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 675 kronor;

[17.] att Kollegan vid allmänna läroverket i Söderhamn Filosofie Kandidaten
Jonas Teodor Pagander må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked varder honom beviljadt-, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 1,500 kronor;

[18.] att Adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Carl Daniel
Adalbert Wingstedt må från och med månaden näst efter den, hvari han, efter
fylda 65 år, erhåller afsked från sin tjenst, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor;

[19.] att Musikläraren vid'' allmänna läroverket i Linköping och vid folkskolelärareseminarium
derstädes, Musikdirektören Jonas Fredrik Törnvall må
från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande från
sina nämnda befattningar, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor;

[20.] att årliga pensioner å allmänna indragningsstaten må beviljas åt
Professoren vid tekniska högskolan Hjalmar Josef Holmgrens enka Lovisa Augusta
Wilhelmina Holmgren, född Nordgren, samt deras fem omyndiga barn
August Hjalmar, Erik Albert, Anders Harald, Nils Frithiof och Anna Helena,
att utgå från och med början af år 1886 med 400 kronor till enkan Holmgren,
så länge hon enka förblifver, och med 200 kronor till hvart och ett af
bemälda barn, till dess det uppnår 18 år eller, hvad dottern Anna Helena beträffar,
om hon dessförinnan träder i äktenskap, till dess sådant sker;

[21.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1887 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
godt att meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre,

49

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst-, men derifrån
erhållit afsked före år 1867;

[22.] att Provinsialläkaren Gottfrid Comstedts enka Anna Göthilda Cecilia
Comstedt, född Lindell, må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension
till belopp af 500 kronor från och med den 1 sist-lidne December, så länge
hon förblifver enka;

[23.] att Notarien hos Kammarkollegium Axel Theodor Lundberg må från
och med månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt, under
sin återstående lifstid ä allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 1,800 kronor;

[24.] att Öfverjägmästarne Carl Johan Gylienereutz och Sven Christoffer

Liden må från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked dem
beviljas, å allmänna indragningsstaten för deras återstående lifstid erhålla, utöfver
den pension å 2,250 kronor, hvartill de äro berättigade, en årlig tilläggspension
för dem hvardera af 750 kronor, med förbindelse för dem att i fråga
om afträdandet af innehafvande boställe vara underkastade föreskriften i § 62
af nådiga instruktionen för skogsstaten den 19 November 1869;

[25.]^ att den förhöjning i det utaf 1840—1841 års Riksdag antagna pris
ä spanmål, som bör utgå till sterbhusen efter dem, som före vidtagande af
nämnda statsreglering beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, må efter
en prisskilnad af 2 kronor 44 öre för tunnan bestämmas till utgående från
allmänna indragningsstaten; samt

[26.] att, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsummor, det kontanta
anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 369 kronor eller
från 1,309,770 kronor till 1,310,139 kronor, då, med inberäkning af under
anslaget utgående ersättning för indragen indelning in. in., 6,400 kronor, anslagets
slutsumma blir............................................................. kronor 1,316,539: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstat-en................ » 1,314,211: _

blifver slutsumman af hufvudt-itelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag .................................................

kronor 2,630,750:

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:
[27.] att- å extra stat för år 1887 må anvisas ett kreditiv af 900,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensions Bih.

till Riksd. Prof. 1886. l:a Sami. l:a A/d. 7

50

Kont/l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

kassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de
till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i
enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående; äfvensom

att hvad af de till pensioneringen under år 1886 anslagna medel
kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1886 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
föll''ande sätt:

1886. 1887.

ordinarie anslag 2,629,200 extra » 900,000	— 2,630,750 — 900,000	— således ökning kronor 1,550: —
summa kronor 3,529,200	— 3,530,750	— således ökning kronor 1,550: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1887 utgöra alltså:

I hufvudtiteln:

II

III

IV »

V

VI

VII

VIII

IX

summa krön

Ordinarie:

1,338,000: —
3,814,667: -614,350: —
19,889,000: —
6,215,000: —
4,684,654: —
14,383,500: —
10,818,589: —
2,630,750: —

64,388,510: —

Extra:

84,333: —
24,500: —
1,472,400: —
2,100,000: —
1,665,346: —
153,500: —
1,575,411: —
900,000: —

7,975,490: —

Summa:

1,338,000: —
3,899,000: —
638,850: —
21,361,400: -8,315,000: —
6,350,000: —
14,537,000: —
12,394,000: —
3,530,750: —

72,364,000: —

Härjemte föreslår Kongl. Maj:t, med åberopande af bilagda
protokoll öfver finansärenden för den 11 innevarande Januari*),
att till ersättande af vissa under sistlidet års vår förskottsvis_

Transport kronor 72,364,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

51

Transport kronor 72,364,000: —
bestridda kostnader för rustningar af flottans fartyg och andra
åtgärder, med syfte att i händelse af fredsbrott mellan främmande
makter upprätthålla Sveriges neutralitet, i 1887 års
stat må uppföras utom hufvudtitlarne kronor 376,000: —

Vidare kommer härtill det extra anslag
till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade jernvägar,
Kong]. Maj:t i sammanhang med
regleringen af utgifterna under sjette
hufvudtiteln föreslagit att till utgående
under år 1887 anvisas utom hufvudtitlarne
.............................................................. » 500,000: —

eller tillsammans utom hufvudtitlarne ..................... kronor 876,000: _

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t,
med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden
den 11 innevarande Januari*), anser böra i riksstaten
uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. in., förslagsvis, ................................ kronor 614,875: —

annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor
å öfrig statsskuld ... kronor 12,673,105: —
efter afdrag af de till
Riksgäldskontoret ingående
ränte- och ka pitalafbetalningar.

..... » 2,528,980: —

förslagsvis, ................................................... kronor 10,144,125: — 10,759,000: _

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyss nämnda protokoll, att

dels afsätta till fonden för nytt riksdagshus... kronor 900,000: —
dels afsätta för inlösen af skattefrälseräntor m. m. » 800,000: —

och dels anvisa till förstärkande af statsverkets

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år
1887 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

kassaförlagsfond................

Summan af dessa belopp

kronor 86,130,000: —

431,000: —

52

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1886.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott ä statsreglering ar ne för år 1884 och föregående år
Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster ....................................................... 19,342,000

bevillningar ........................................................................ 55,535,000

Öfverskott från postverket...........................................................................

Af riksbankens behållna vinst för år 1883 ..............................................

8,153,000

74,877,000

1,800,000

1,300,000

Summa kronor | 86,130,000

Kongl. Maj\ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

53

för år 188 7.

Utgifter:

att utgå från Statskontoret:

I hufvudtiteln.................

II » ............

III » ..........

IV >■ .......

V » ...........

VI ,, .....

VII ») ......

VIII ») ..............

IX » ...............

Utom hufvucltitlarne

Ordinarie anslag.

Kronor.

1.338.000
3,814,667

614,350

19,889,000

6.215.000
4,684,654

14,383,500

10,818,589

2,630,750

Extra anslag.

Kronor.

84,333

24,500

1,472,400

2,100,000

1,665,346

153,500

1,575,411

900.000

876.000

Säger | 64,388,510 j 8,851,490

att utgå från Riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. in.,

förslagsvis.............................................................................

annuiteter å de fonderade statslånen samt

räntor å öfrig statsskuld........................... 12,673,105

efter afdrag af de till Riksgäldskontoret
ingående rånte- och kapitalafbe talningar

......................................................... 2,528,980

förslagsvis, .............................................;..........

Afsättning till fonden för nytt riksdagshus.................

Afsättning till inlösen af skattefrälseräntor m. m. ...

Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond .....

614,875

10,144,125

Summa.

Kronor.

1.338.000

3.899.000
638,850

21,361,400

8.315.000

6.350.000

14.537.000

12.394.000
3,530,750

876,000

73,240,000

10,759,000

900.000

800.000
431,000

Summa kronor 86,130,000

54

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1886.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen här ofvan under sjette hufvudtiteln omförmälda,
till utgående under år 1887 äskade anslag för fortsättande af arbetena å
stambanan mellan Bräcke och Sollefteå, 750,000 kronor, föreslår Kongl.
Maj:t, under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
den 11 innevarande Januari*), att nämnda belopp, som bör bestridas af upplånta
medel, må anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.

Samteliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens Statsutskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse väl bevågen.

O S C A R.

O. It. Thempt änder.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1886. Kongl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kong!. Majits
nådiga proposition

om statsverket år 1886.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11 Januari

1886.

N ärvarand e:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Hans Excellens Herr Statsministern, Chefen för Finansdepartementet
Themptander anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande
de delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som
rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid
ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid Herr Statsministern,
efter att hafva anmält Statskontorets den 8 December nästlidet år afgifna
berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken finnes
detta protokoll bilagd under Litt. A., vidare yttrade:

1884 års

statsreglering
och de öfverskott
från
föregående
år, som höra
upptagas uti
inkomstberäkningen.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Då Statskontoret afgaf sin omförmälda berättelse, var rikshufvudboken
för år 1884 visserligen ej fullbordad, ehuru arbetet dermed så
långt framskridit, att resultatet af nämnda års statsreglering var fullständigt
kändt. Sedermera har emellertid, såsom Statskontoret i underdånig
skrifvelse den 21 sistlidne December anmält, rikshufvudboken
blifvit afslutad. Af den redogörelse, Statskontoret i dess förrberörda
berättelse lemnat för resultatet af 1884 års bokslut och till hvilken
redogörelse jag hänvisar, framgår, att vid uppgörande af 1887 års statsreglering
förefinnes från 1884 års statsreglering en odisponerad behållning
af 7,829,062 kronor 70 öre; viljande jag i sammanhang härmed
framhålla, huru såsom en följd af det utaf Eders Kong]. Maj:t anbefalda
tidigare afslutandet af statsverkets räkenskaper den fördel, enligt
hvad Statskontoret ock erinrar, nu första gången framträder, att man
vid budgetens uppgörande kan angifva de såsom tillgång deri beräknade
behållningarne från föregående år med en på bokslut grundad och
följaktligen alldeles exakt siffra.

Sedan Statskontoret afgaf sin ofvanberörda berättelse, har Arméförvaltningen
i underdånig skrifvelse den 15 sistlidne December anmält,
att besparingar, hvilka ej längre för dermed afsedda behof erfordrades,
till nedannämnda belopp uppkommit å följande extra anslag, nemligen
å det vid 1883 års riksdag beviljade anslag
till ersättande af bestridda kostnader för landt -

försvarskomitén .................................................................. kronor 8,646: 78

å det vid 1875 års riksdag beviljade förslagsanslag
för inlösen af indelta armébefälets rätt till

fardagsår ........................................................................... „ 310,105: 41

å det under åren 1876 — 1883 beviljade anslaget
till fullgörande af ackordsamorteringsfondens

förbindelser........................................................................... ,, 730: 78

samt å det under en följd af år anvisade anslaget
till fyllnad i disciplinkompaniets aflöning ... „ 4,746: 64

eller tillsammans kronor 324,229, e 1;

Och har Eders Kongl. Maj:t den 30 i sistlidne månad förordnat,
att hvad hos Arméförvaltningen innestode af ifrågavarande behållningar
skulle återlevereras till Statskontoret. En del af dessa anslagsrester
har nemligen aldrig varit af Arméförvaltningen hos Statskontoret fyftad
och har således alltjemt varit qvarstående hos sistnämnda verk. Då,
såsom redan nämnts, dessa anslagsrester ej vidare behöfva användas
för det ändamål, hvartill anslagen varit anvisade, utgöra de följaktligen
en behållning från föregående statsregleringar, som bör upptagas såsom
tillgång i den budget, hvilken nu skall uppgöras.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5

Om till den i Statskontorets berättelse upptagna
tillgång från år 1884 och föregående år,... kronor 7,829,062: ro
lägges den sålunda uppkomna ytterligare

tillgång .......................................................................... „ 324,229: r,i

uppkommer alltså en tillgång af..............................“kronor 8,153,292: 31,

i afseende hvarå jag hemställer, att densamma må få, enligt den vid
de senare riksdagarne antagna grundsats, tagas i beräkning för 1887
års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 8,153,000 kronor.

Beträffande statsregleringen för år 1885 hafva, så vidt hittills
kan vara kändt eller beräknelig!, följande öfverskott och brister uppstått:

Skogsmedel, hvilka för år 1885 beräknats till 1,400,000 kronor,
hafva lemnat en inkomst af 1,787,629 kronor 2 öre, hvadan öfverskot tet

utgjort i jemn! tal................................................ kronor 387,000: —

Tullmedel, beräknade till 29,000,000 kronor,
hafva influtit med 33,118,885 kronor 50

öre. Öfverskottet uppgår alltså i jemnt tal till „ 4,118,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, beräknade till 225,000 kronor,
torde, med ledning af förhållandena under åren
1882—1884, kunna antagas för år 1885 lemna
en inkomst af omkring 320,000 kronor, då öfverskottet
skulle blifva................................................... ,, 95,000: —

Stämpelmedel, i 1885 års riksstat beräknade
till 3,125,000 kronor, kunna, med ledning af uppbörden
under år 1884, för år 1885 antagas
uppgå till omkring 3,500,000 kronor, och ett öfverskott
å denna titel synes alltså vara att påräkna
till belopp af................................................. „ 375,000: —

Bränvinstillverkningsskatt, i riksstaten upptagen
till 11,000,000 kronor, har uppgått till
15,358,752 kronor 36 öre och således lemnat ett

öfverskott i jemnt tal af .......................................... 5) 4,360,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift har influtit
med öfver 333,500 kronor, men i 1885 års riksstat
beräknats till endastl00,000 kronor, hvadan
uppstått ett öfverskott af i rundt tal ........ „ 233,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst
är beräknad till 3,250,000 kronor. Med ledning
af förhållandena under åren 1882—1884 torde

Transport kronor 9,568,000: —

1885 års
statsreglering.

Ordinarie

inkomster.

6 Inkomstberäkningen:-statsrådsprotokollet.

Transport kronor 9,568,000: —
denna bevillning kunna antagas för år 1885
lemna en inkomst af mera än 3,600,000^kronor,
hvadan äfven å denna titel är att påräkna ett

öfverskott af................................................................. „ 350,000: —

och då i öfrigt de å en del inkomsttitlar uppkommande
öfverskott kunna antagas ungefärligen
motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar
kunna uppstå, torde alltså öfverskottet af

inkomster kunna beräknas till .............................. kronor 9,918,000: —

Vidkommande bristerna å förslagsanslagen,
så torde desamma, utöfver de på en del
anslag möjligen uppkommande öfverskott, kunna

beräknas till................................................................ „ 2,500,000: —

och efter detta afdrag skulle alltså öfverskottet
å 1885 års statsreglering kunna beräknas till kronor 7,418,000: —

Denna siffra är naturligtvis endast approximativ, och då fråga
icke är att uti inkomstberäkningen upptaga dessa öfverskott, meddelas
förestående kalkyl, såsom under de senare åren varit vanligt, endast
för att dermed tydligen gifva vid handen, att de öfverskott från
tidigare år, som inräknas bland tillgångarne i den budget, hvilken nu
framlägges, icke behöft genom några sedermera inträffade förhållanden
minskas, utan i deras helhet finnas tillgängliga.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1887
och dervid först de ordinarie inkomsterna, får jag, med hänvisning till
Statskontorets berättelse, hemställa, att med undantag af jernvägstrafikmedlen
de ordinarie inkomsterna må upptagas till de af Statskontoret
föreslagna belopp. Den beräknade minskningen i telegraf medlen är,
såsom Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 10 sistlidne November
meddelat, föranledd dels af konkurrensen med enskilda telefonledningar
och dels af de vid sistlidet års i Berlin hållna telegrafkonferens beslutade
förändringar i tarifferna för den europeiska telegrafkorrespondensen.
I fråga om skogsmedlen är jag i tillfälle upplysa, att, enligt
en från Domänstyrelsen inkommen uppgift, desamma under år 1885
uppgått till 1,787,629 kronor 2 öre eller en icke obetydligt högre siffra,
än Statskontoret vid afgifvande af sin berättelse synes hafva antagit;
och torde den högre siffra, hvartill inkomsten nu visat sig uppgå för nästlidna
år, gifva ytterligare stöd för Statskontorets förslag att upptaga
dessa medel i staten för 1887 lika med hvartill de beräknats för innevarande
år, eller 1,600,000 kronor.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

Då, sedan frakttaxa för statens jernvägar senast bestämdes, landtmannaprodukter
och framför allt spanmål högst betydligt sjunkit i
pris och en . nedsättning i de nu gällande fraktsatserna för berörda
artiklar möjligen borde deraf föranledas samt med hänsyn till den
tryckta ställning, hvarunder flera andra industrigrenar inom landet för
närvarande arbeta, det borde tagas i öfvervägande, huruvida icke äfven
för andra artiklar lindring i fraktafgifter skulle kunna åstadkommas,
hai Eders Kongl. Maj:t, på föredragning af Chefen för Civildepartementet,
den 18 sistlidne December anbefalt Styrelsen för Statens Jernvägstrafik
att skyndsamt verkställa utredning härom samt derefter inkomma
med. underdånigt utlåtande. Under antagande således att, till
lättnad för jordbruket och öfrig inhemsk industri, en nedsättning för
vissa artiklar kommer att ega rum i frakttaxorna å statens jernvägar,
torde, äfven om en dylik nedsättning med säkerhet kan antagas framkalla
en ökad trafik och således näppeligen bör kunna föranleda, i stort
sedt, någon minskad afkastning af jernvägarne, försigtigheten fordra,
att man för första tiden af en nedsatt frakttaxas tillämpning beräknar
nettobehållningen. af jern vägs trafiken lägre än eljest; och är det af
denna anledning jag anser den i Statskontorets berättelse, enligt uppgift
från Styrelsen för Statens Jernvägstrafik, upptagna siffran för
jernvägstrafikmedel böra sänkas med 1,000,000 kronor och denna inkomsttitel
således upptagas endast till 6,000,000 kronor.

Uppbörden vid postanstalterna har under de tre första qvartalen

åt år 1885 utgjort omkring....................................... kronor 4,451,000: —

och beräknas af Generalpoststyrelsen komma att

under årets sista qvartal belöpa sig till............... ,, 1,484,000: _

så att hela uppbörden för år 1885 beräknas till kronor 5,935 000: —
hvilken summa med ^25,000 kronor öfverstiger det belopp, hvartill postmedlen
för samma år äro beräknade.

Ehuru sedan aderton ar tillbaka postverkets inkomster hvart särskilt
år — med undantag för två år — öfverstigit det belopp, hvartill
desamma uppgått under näst förutgångna år, hvilken ökning under de
fem åren 1880 1884. i medeltal utgjort 5,6 procent, har Generalpost styrelsen

likväl, för att iakttaga nödig försigtighet, påkallad af den tryckta
ställning, hvaraf handel och rörelse lida, ansett tillökningen i inkomst
såvä från år 1885 till år 1886 som från år 1886 till år 1887 icke böra
beraknas till mer än 2,b procent. Sålunda beräknade, skulle postverkets
inkomster för år 1887 komma att uppgå i rundt tal till 6,235,000
kronor, till hvilket belopp jag derför, lika med Generalpoststyrelsen och
statskontoret, hemställer, att postmedlen måtte upptagas.

Postmedel.

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Öfriga
bevillning ar.

Öfverskott

från

postverket.

Öfriga bevillningar torde få upptagas till de af Statskontoret föreslagna
belopp. Jag åberopar härom den af Statskontoret förebragta
utredning och anhåller endast att få tillägga, att, enligt från vederbörande
efter årets utgång mig meddelade uppgifter, följande inkomsttitlar
under år 1885 uppgått till nedan nämnda belopp:

tullmedel .................................................. kronor 33,118,885: no

bränvinstillverkningsskatt..................... „ 15,358,752: 36

hvitbetssockertillverkningsafgift......... ,, 333,507: 30.

Dessa af mig nu angifna siffror, hvartill tull medlen och bränvinstillverkningsskatten
under det senaste året uppgått, torde, jemförda
med de belopp, hvartill Statskontoret beräknat dessa inkomsttitlar uti
sin berättelse, eller respektive 29,000,000 kronor och 13,000,000 kronor,
tillräckligt vittna om den varsamhet, hvarmed Statskontoret vid beräkningens
uppgörande gått till väga; och då jag instämt i Statskontorets
förslag, beror detta derpå, att jag anser en dylik varsamhet i hög grad
påkallad af den bekymmersamma ställning, hvari jordbruk och flera
andra vigtiga näringsgrenar för närvarande befinna sig. Att ställningen
sedan länge är sådan i vårt land, likasom i nästan hela den öfriga
verlden, är eu smärtsamt gjord erfarenhet, hvarom den närvarande tidens
företeelser på många håll gifva kraftiga påminnelser; att denna sakernas
ställning delvis sammanhänger med den förlamning, hvaraf hela verldshandel
lider och hvari föga utsigt till ljusning för den närmaste framtiden
synes te sig, och delvis beror af förhållanden, mer eller mindre
egendomliga för hvarje land, men i allmänhet icke heller af beskaffenhet
att kunna alltför hastigt omgestaltas, lärer ock allmänt erkännas,
huru delade tankarne sedermera kunna blifva om dessa förhållandens
verkliga natur och medlen att i desamma söka en rättelse. Då man
således icke kan med någon som helst visshet antaga, att de närvarande
tryckta konjunkturerna äro af en snart öfvergående art, lärer deras
fortvaro icke kunna undgå att taga sig uttryck i en minskad förbrukningsförmåga
hos den stora allmänheten och i följd deraf i minskade
inkomster för statskassan, särskildt på förbrukningsskatternas område.
Det är ur denna synpunkt, jag trott det vara rådligast att låta beräkningen
af tull- och bränvinsmedlen stanna vid de siffror, Statskontoret
föreslagit.

I skrifvelse den 18 Maj 1885 angående regleringen af utgifterna
under sjunde hufvudtiteln anförde Riksdagen, att, då efter 1884 års utgång
postverkets i Statskontoret iunestående, för verkets egna ändamål
afsätta öfverskottsmedel uppnått ett belopp af 2,272,199 kronor
19 öre, det syntes Riksdagen böra tagas i öfvervägande, huruvida anledning
kunde förefinnas att vidare öka den sålunda samlade fonden,

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

hvarjemte Riksdagen uttalade den åsigt, att med hänsyn, å ena sidan,
till de ansenliga behållningar, hvilka under några år uppstått å postverkets
rörelse, och, å andra sidan, till de icke obetydliga belopp,
hvarmed statsverket genom postafgifter bidroge till postverkets inkomster,
talande skäl måste anses förefinnas att af postverkets behållningar
bereda statsverket någon inkomst.

Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning af Riksdagens berörda
skrifvelse anbefalt Generalpoststyrelsen att vid afgifvande af
statsförslag för år 1887, efter föregången utredning, utlåta sig om de
belopp, hvarvid postverkets reserverade medel, för fyllande af dermed
afsedda ändamål, kunde anses böra bibehållas, har bemälda Styrelse i
sin beträffande beräkningen af postverkets inkomster och utgifter för
år 1887 den 30 sistlidne November aflåtna underdåniga skrifvelse0)
anfört, att, ehuru det icke kunde påräknas, att svenska postverket
skulle lemna jemförliga finansiella resultat med en del andra länders,
der en betydligare transitobefordran egde rum och postföringen hufvudsakligen
besörjdes å jernväg, anledning icke saknades antaga, att
postinrättningen härstädes skulle framgent kunna lemna ett årligt
öfverskott, som icke behöfde tagas i anspråk för postverkets egna
ändamål och följaktligen kunde blifva för statsverket att tillgå. Då
likväl såsom olämpligt måste anses att, på sätt i äldre tider egt rum,
på förhand tillförbinda postverket att till statskassan inleverera visst
belopp af dess årsinkomst, har Generalpoststyrelsen funnit uppkommande
behållningar å postverkets rörelse böra på det sätt komma
statsverket till godo, att efter hvarje års slut, sedan bokslut verkstälts,
till statsverket öfverlemnas så stor del af postverkets behållning, som
enligt bokslutet befinnes öfverstiga hvad Eders Kongl. Maj:t funnit
verket böra innehafva såsom kassaförlag.

Beloppet af postverkets kassaförlag har genom nådigt bref
den 17 December 1875 blifvit bestämdt till 400,000 kronor. I betraktande
af den stora utveckling, postverkets rörelse sedan den
tiden vunnit, och särskildt med hänsyn till den växande postanvisningsoch
postförskottsrörelsen anser Styrelsen nödigt, att kassaförlaget
höjes till 1,000,000 kronor.

Under förutsättning af en sådan ökning i det belopp, hvilket bör
såsom kassaförlag vara för postverket att tillgå, har Generalpoststyrelsen
funnit hinder icke möta för, att under innevarande år, sedan bokslut
för år 1885 blifvit behörigen verkstäldt, till statsverket öfverlemnas såväl
postverkets nu i Statskontoret innestående öfverskottsmedel som *)

*) Denna skrifvelse finnes vidfogad bil. till statsverkspropositionen, »Sjunde hufvudtiteln
Bill. till JliJcsd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 2

Riksbankens

vinstmedel.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

den behållning i öfrig!, bokslutet utvisar, sedan derifrån afräknats
1,000,000 kronor i kassaförlag äfvensom det belopp af 224,500 kronor,
som enligt den för år 1886 faststälda stat ansetts böra, utöfver de
beräknade inkomsterna, vara för postverkets utgifter under samma år
att tillgå och hvilket senare belopp, i den mån det möjligen blefve
för detta ändamål öfverflödigt, borde först efter 1886 års utgång till
statsverket ingå.

Derest hvad Generalpoststyrelsen sålunda anfört, emot hvilket
jag ej har något att erinra, vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande,
torde bland tillgångarne för 1887 års statsreglering äfven få upptagas
öfverskott å postmedlen.

För beräknande af det belopp, som i sådant hänseende kan blifva
att tillgå, har jag begärt och från Statskontoret erhållit uppgift, utvisande,
att postverkets derstädes vid 1885 års utgång innestående

medel utgjorde med upplupna räntor ..................... kronor 2,451,549: 32.

Lägges härtill hvad Generalpoststyrelsen
beräknat såsom samtidigt innestående i postverkets
hufvudkassa, å dess räkning i riksbanken

samt hos postanstalterna, eller.................................... „ 580,100: —

och härifrån afdrages:
dels till kassaförlag för postverket.
................................ kronor 1,000,000: —

dels det af postverkets öfverskottsmedel
såsom tillgång
i innevarande års
stat beräknade beloppet ,, 224,500: —

kronor 3,031,649: 32

1,224,500: —

skulle sålunda såsom tillgång för 1887 års statsreglering
kunna af postverkets behållning beräknas
ett belopp af ................................................ kronor 1,807,149: 32

hvilket torde i staten få upptagas till afjemnad summa af 1,800,000
kronor och benämnas öfverskott från postverket.

Såsom tillgång för statsutgifternas bestridande torde fortfarande
såsom hittills böra påräknas ungefär hälften af riksbankens vinst för
nästlidet år. Vinsten i sin helhet har, enligt eu från bankofullmägtige
mig meddelad uppgift, belöpt sig i rundt tal till 2,750,000 kronor.
Jag hemställer följaktligen, att Eders Kongl. Majt må hos Riksdagen
göra framställning derom, att af riksbankens vinstmedel för år 1885
må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under
år 1887, Riksdagen bestämmer, ett belopp, som i rundt tal torde sättas
till 1,300,000 kronor.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1887 må
med de belopp, jag här föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas
i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det
tillåtas mig att, likasom föregående år, låta i detta mitt yttrande inflyta
en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur
finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel ..........

skogsmedel................

jernvägstrafik medel

postmedel ...............

telegrafmedel ..........

bötesmedel .............

extra uppbörd .......

B. Skatter:

kronor	3,150,000	—
	1,600,000	—
''T)	6,000,000	—
tf!	6,235,000	—
•tf	1,300,000	—
tf	270,000	—
tf	90,000	—

18,645,000:

a) allmänna:

tullmedel ............kronor 29,000,000

bränvinstillverk ningsskatt.

.....

hvitbetssockertillverkningsafgift stämpelmedel

......

mantalspenningar
bevillning af fast
egendom samt
af inkomst ......

ii

ii

ii

13,000,000: —

200,000

3,300,000

650,000

3,500,000: — 49,650,000:

b) af viss fastighet:
grundskatt ......

ii

4,097,000:

Transport kronor 4,097,000:

49,650,000:

18,645,000: —

Inkomsternas

uppställning.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 4,097,000: — 49,650,000: — 18,645,000: —

kyrkotionde ......... ,, 250,000: —

kavalleriregementenas
hästva kansspanmål

... „ 320,000: —

trosspassevolans afgift.

................. „ 26,000: —

tillfälliga roteva kansafgifter.

..... ,, 63,000: —

soldatvakansafgift „ 106,000: —

båtsmansvakans afgift

............... „ 183,000: — 5,045,000: — *

c) särskilda afgifter:

fyr- och båkmedel „ 1,200,000: —

kontrollstämpel medel

.............. „ 25,000: —

bergverkstionde... ,, 12,000: —

bevillningsafgifter
för särskildaförmåner
och rättigheter
............ » 300,000: — 1,537,000: — 56,232,000: -

Summa kronor 74,877,000: -—

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit,
till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade

inkomster .................................................................. kronor 74,877,000: —

läggas:

det af mig såsom tillgång förut omförmälda

öfverskott å statsregleringarne för år 1884

och föregående år................................................ „ 8,153,000: —

det af mig såsom öfverskott från postverket

beräknade belopp ................................................ „ 1,800,000: —

af riksbankens vinstmedel .................................... ,, 1,300,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1887 en tillgång
af .................................................................. kronor 86,130,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

De af Herr Statsministern sålunda i afseende å beräkningen af
statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande
ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka Statsrådets öfrige
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:
Axel Adelgren.

Bill. till Biksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd.

3

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlik^ gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med livad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får Stats -

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.

Riksdagens senast församlade revisorer hafva verkstält granskning
af 1883 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets
och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och Statskontoret
får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens
början blifvit af detta embetsverk afgifven och .sedermera
till revisorerna öfverlemnats. Jemlikt föreskrift i 39 § af Riksdagsordningen
skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar
för Riksdagens Statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande
att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild underdånig
berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
Statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1887, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a. utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b. ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter för åren 1882 och 1883 äro hemtade från de för
samma år afslutade rikshufvudböckerna. För år 1884 är rikshufvudboken
visserligen ännu ej fullbordad, men arbetet dermed har så fortskridit,
att resultatet af samma års statsreglering numera är fullständigt
kändt, hvadan äfven de för sistnämnda år i tabellen upptagna
inkomstbelopp äro med räkenskaperna öfverensstämmande. Vid upprättandet
af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende
blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande
eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden,
för hvilka Statskontoret får här nedan i underdånighet närmare
redogöra; börande Statskontoret tillika anmärka, att de uti åberopade
tabell upptagna inkomstbelopp, enligt räkenskaperna för de
närmast förflutna tvenne åren, med undantag af jernvägstrafikmedlen,
som afse de till Statskontoret levererade summor, utgöra hvad som
före uppbördsårets slut, den 30 April påföljande år, varit af inkomsterna
disponibelt till statsutgifters bestridande och att således, i enlighet
med den för redovisningen i rikshufvudboken gällande grundsats,
afdrag skett för de vid sistnämnda tidpunkt utestående restantier
och uppbördspropriebalanser.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

3

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Jemlikt innevarande års Riksdags beslut samt nådiga
kungörelsen den 5 sistlidne Juni angående nedsättning i de på viss
jord hvilande grundskatter skola ränta och kronotionde å hemman
eller lägenhet i kronans jordeböcker och räkenskaper sammanföras till
en summa under benämning grundskatt; och är denna inkomsttitel i
1886 års riksstat, med iakttagande af den beslutade nedsättningen med
tretio procent, beräknad till 4,097,000 kronor, deruti inbegripet värdet
å den i nu gällande riksstat under titel »vakansafgift af nyroterad jord»
upptagna drängespanmålen i Färentuna härad af Stockholms län, minskadt
med tretio procent.

Efter afdrag af de i Statskontorets underdåniga berättelse den
8 December sistlidet år omförmälda, åren 1882 och 1883 inom Örebro
och Kopparbergs län efterräkningsvis debiterade belopp af tillsammans
omkring 65,000 kronor har räntan i medeltal utgjort 4,305,233 kronor.
Om vidare från uppbörden för hvart och ett af åren 1882 och
1883 frånräknas de frinjutna boställsräntor till belopp af 10,000 kronor,
hvilka enligt 1883 års riksdagsbeslut uteslutits från såväl inkomstsidan
som utgiftssidan i riksstaten för år 1884, samt från uppbörden
för de förstnämnda båda åren och för år 1884 de friheter i ränta å 6:te,
7:de och 8:de hufvudtitlarne, som af innevarande års Riksdag likaledes
uteslutits från 1886 års riksstat med i rundt tal 204,400 kronor, blifver
medeltalet 4,094,166 kronor.

Kronotionden har utgjort

år 1882 ....
„ 1883 ....
„ 1884 ....
eller i medeltal

eller efter afdrag af de friheter i kronotionde å
7:de och 8:de hufvudtitlarne, som vid sistlidne riksdag
blefvo uteslutna med i rundt tal.....................

kronor 1,391,093
„ 1,389,980

„ 1,388,898

„ 1,389,990

15,400:

sedermera återstående kronor 1,374,590: —

Sammanlagda beloppet af nyssnämnda medeltal å ränta och kronotionde
jemte ofvan berörda drängespanmål utgör kronor 5,472,525: —
Efter afräkning af de rånte- och kronotiondebelopp,
hvilka äro från lindring undantagna,
uppgående, enligt det vid den till nästlidne Riks Transport

kronor 5,472,525: —

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Transport kronor 5,472,525: —
dag aflåtna nådiga proposition angående statsverket
fogade protokoll öfver finansärenden, till kronor 938,125: —
qvarstår såsom grundskatt, hvarå nedsättning skall

eg a rum, ................................................................... kronor 4,534,400: —

och då detta belopp minskas med tretio procent

eller .............................................................................. ,, 1,360,320: —

återstår........................................................................... kronor 3,174,080: —

som med tillägg af ofvanstående, från nedsätt ningen

undantagna belopp .................................... ,, 938,125: —

skulle utgöra beloppet af inkomsttiteln grundskatt eller 4,112,205 kronor,
hvilken summa med omkring 15,000 kronor öfverstiger den i 1886
års riksstat beräknade.

Denna tillökning, som har sin hufvudsakligaste orsak deri, att af
de den 1 Maj 1884 såsom odisponibla af räntan och kronotionden balanserade
belopp, tillsammans utgörande 60,200 kronor 19 öre, under det
derpåföljde uppbördsåret influtit så mycket, att vid detta uppbördsårs
slut, den 1 Maj 1885, såsom odisponibla balanseras endast 46,567 kronor
55 öre, bör emellertid icke föranleda till någon förändring i den
uti 1886 års riksstat antagna beräkningen, utan torde inkomsttiteln
grundskatt äfven i 1887 års riksstat få upptagas med 4,097,000 kronor.

Kyrkofonden, i 1886 års riksstat upptagen till 258,000 kronor,
har utgjort

år 1882 ...................................................................... kronor 262,076: —

„ 1883 ....................................................................... „ 258,507: —

„ 1884 ....................................................................... „ 251,393: —

Undantagandes den mindre del deraf, som debiteras i Blekinge
samt Göteborgs och Bohus län och derstädes löses efter bestämda lägre
pris, utgår denna tionde efter markegång. Med hänsyn till den fortgående
minskningen i markegångsvärdena lärer kyrkotionden icke böra
i riksstaten för år 1887 upptagas till högre belopp än 250,000 kronor.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål. Denna inkomst, som
på grund af nådiga beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari
1874 årligen, intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen
vid det afsutna kavalleriet erlägges med 139,658 kubikfot 4 kannor spanmål,
hälften råg och hälften korn, och hvilken i riksstaten från och med
år 1882 beräknats till 340,000 kronor, har i penningevärde uppgått
för år 1882 till........................................................ kronor 337,916: —

1883 „ ........................................................ „ 332,783: —

1884 „ ....................................................... „ 321,651: —

ii ii

ii ii

eller i medeltal för dessa tre åren till

330,783

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

Då denna inkomst är beroende af vexlande markegångspris och
under hvart och ett af de trenne nästförflutna åren understigit den i
riksstaten antagna beräkningen, år 1884 med ej mindre än 18,349 kronor,
anser Statskontoret densamma icke böra för år 1887 beräknas till
högre belopp än 320,000 kronor.

Trosspassevolansafgift har för år 1884, likasom för hvart och ett
af åren 1882 och 1883, något öfverskjutit det belopp, som blifvit för
år 1886 beräknadt; men då öfverskottet varit ringa, torde någon förändring
i den sist gjorda beräkningen icke ifrågakomma.

Tillfälliga rotevakansafgifter. Denna inkomsttitel, som innefattar,
utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de
vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifter af åtskilliga
till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och
rotar vid infanteriet, härför år 1884 uppgått till 80,277 kronor och i medeltal
för åren 1882—1884 till 80,108 kronor. Jemlikt sistlidne Riksdags
beslut skola sistomförmälda rusthåll och rotar erhålla lindring, beräknad
till tretio procent, medelst afkortning å vakansafgifterna; och om denna,
i det vid den till Riksdagen aflåtna proposition angående statsverkets
tillstånd och behof bifogade statsrådsprotokoll för finansärenden den 12
Januari 1885, till 16,372 kronor 53 öre beräknade lindring fråndrages
nyssnämnda medeltal, 80,108 kronor, återstå 63,735 kronor 47 öre eller
735 kronor 47 öre utöfver det i 1886 års riksstat beräknade beloppet,

63,000 kronor; lärande denna beräkning äfven för år 1887 få bibehållas.

Soldatvakansafgift, hvilken inkomsttitel innefattar dels de afgifter
af den nya ordinarie soldatroteringen, som för närvarande redovisas
under titeln »vakansafgifter af nyroterad jord)), dels de hittills under
särskild titel i riksstaten upptagna »vakansafgifter af bergslag)) samt
dels de afgifter af trenne rotar i Sårna, Idre och Hede byar i
Kopparbergs län, som för närvarande utgå till Elfdals socknemän, är
med tillämpning af de värden å rustning och rotering, som i och för
beräknande af den vid sistlidne riksdag medgifna lindring i dessa besvär
blifvit bestämda, samt med ledning af 1882 års räkenskaper i fråga
om rusthållens och rotarnes antal i riksstaten för år 1886 upptagen
till 106,000 kronor. Sistlidet års räkenskaper utvisa väl någon tillökning
i antalet af sådana rotar, som tillkommit i följd af ny rotering;
men denna tillökning, endast utgörande omkring 17 rotar, synes för
det närvarande icke föranleda till någon ändring i den antagna beräkningen,
utan torde inkomsttiteln soldatvakansafgift i 1887 års riksstat
få upptagas med oförändradt belopp af 106,000 kronor.

Båtsmansvakansafgift är i 1886 års riksstat beräknad till 183,000
kronor och innefattar, utom de afgifter af städernas båtsmanshåll och

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

af sex båtsmansrotar på Visingsö samt af nio båtsmansrotar i Södra
Möre härad, som ingå under titeln »båtsmansvakansafgift» i 1885 års
riksstat, dels de för närvarande i riksstaten under titel »vakan safgifter
af nyroterad jord» upptagna afgifterna af den nya båtsmansindelningen
i Blekinge, dels i nu gällande riksstat särskilt för sig upptagna rotevakansafgifterna
af utsockne frälsehemman i Halland, dels afgifterna af
de hittills till aflöning för flottans korpser och stater anvisade vakanta
rusthåll i Blekinge och Södra Möre härad. Vid beräkningen af denna
inkomsttitel äro följda samma grunder som de, hvilka, enligt hvad ofvan
nämnts, tillämpats vid beräknandet af soldatvakansafgiften; och Statskontoret
har icke funnit anledning att i denna beräkning föreslå någon
ändring.

Arrendemedel hafva enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1882 ............................................................ kronor 3,159,387: —

„ ., 1883 ......................................................... „ 3,155,771: —

„ 1884........................................................... „ 3,036,486: —

eller i medeltal för dessa tre år .............................. „ 3,117,215: —

Om till detta medeltal lägges inkomsten af de från och med innevarande
år till statsverket indragna, dittills till landshöfdingelöneregleringsfonden
ingångna arrenden och afgäldsbelopp, tillhopa omkring

150,000 kronor, uppkommer eu summa af 3,267,215 kronor, som idet
närmaste öfverensstämmer med det i 1886 års riksstat beräknade
beloppet, 3,270,000 kronor. Inkomsten af arrendemedlen har emellertid,
enligt hvad ofvan visats, under de sist förflutna Henne åren varit
i fallande och för det sista af dessa år med omkring 120,000 kronor
understigit föregående årets inkomst. I någon mån är detta förhållande
förorsakadt af minskning i markegångsvärdena, hvarå en del
af arrendeinkomsten ännu är beroende, men hufvudsakligaste anledningen
dertill är dock att söka i tillväxten af de vid slutet af hvart
och ett af de sistförflutna uppbördsåren utestående restantierna, för
hvilka, såsom ofvan förmälts, afdrag från den debiterade uppbörden
skett. Då dessa den 1 Maj 1883 belöpte sig till 191,961 kronor 15
öre, uppgingo de den 1 Maj 1884 till 235,280 kronor 26 öre och den
1 Maj 1885 till 338,273 kronor 56 öre, utgörande skilnaden af de vid
hvar och en af sistnämnda tidpunkter utestående och således odisponibla
beloppen ej mindre än 102,993 kronor 30 öre. Med afseende
härå och då anledning är att antaga, det uppbörden af afgifterna för
de på arrende upplåtna kronans egendomar icke skall under den närmaste
framtiden utfalla gynsammare än under nästförflutna åren, samt,
enligt hvad från Domänstyrelsen hit öfverlemnade uppgifter å förän -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

dringar i arrendena för statens egendomar utvisa, vid förnyad utarrendering
af dessa egendomar understundom lägre arrendeafgifter än de
uti de. äldre kontrakten bestämda måst antagas, anser Statskontoret
denna inkomsttitel för år 1887 icke böra beräknas till högre belopp än
3,150,000 kronor.

Bergverkstionde. I följd af det vid 1877 års riksdag fattade beslutet
om denna skatts upphörande har denna inkomsttitel i statsregleringarne
från och med år 1878 endast varit beräknad till ett belopp,
motsvarande antagliga inkomsten af tionden från Sala silfververk,
samt i riksstaterna från och med år 1881 uppförts med 10,000
kronor.. Inberäknad tionden från några andra bergverk, hvilka ännu
icke blifvit frikallade från skattens utgörande, har hela uppbörden utgjort: -

15,340

för år 1882 kronor 12,308
„ „ 1883 „

ii ii. 1884 „

eller i medeltal
för dessa tre år ,,

16,792
14,813: —

— deraf från Sala bergslag kronor 11,088

13,714
15,403

77

77

77

77

77

77

77

77

77

77

) 11 ii ii ii 13,402: —•

För år 1881 uppgick denna inkomst till 9,074 kronor, deraf från
Sala bergslag 8,044 kronor 13 öre, och har alltså under de sist förflutna
åren visat sig vara i oafbrutet stigande, och torde derföre någon
förhöjning i beräkningen deraf nu böra ega rum; hemställande
Statskontoret, att inkomsttiteln bergverkstionde måtte få i 1887 års riksstat
upptagas med 12,000 kronor.

Mantalspenningarne, beräknade
till 640,000 kronor, hafva utgjort:

för år 1882 ................................

i, ii 1883 .................................

.» u 1884.................................

eller i medeltal för dessa tre år .....

i riksstaterna för åren 1880—1886

kronor 644,757
647,980
657,752
650,163

n

77

77

Då denna inkomst visat sig vara i jemnt stigande, torde densamma
för blifvande statsreglering kunna antagas till 650,000 kronor.

Bötesmedel äro i 1886 års riksstat beräknade till 270,000 kronor
och hafva belöpt sig:

för år 1882 till

1883

1884

ii

ii

11

ii

ii

ii

kronor 275,655
287,061
257,753

Skilnaden emellan 1883 och 1884 årens inkomster är hufvudsak -

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

ligast föranledd af öfvergången till den uti Kongl. kungörelsen den 5
Juli 1884 föreskrifna förändrade ordning för redovisning för verkställigheten
af meddelade bötesbeslut, hvarvid redogörelse öfver de åtgärder,
som vidtagits i anledning af de saköreslängder, bvilka efter den 1
Januari innevarande år, men före uppbördsårets utgång den 30 derpåföljde
April kommit vederbörande redogörare till hända, afgifvits icke,
såsom med tillämpning af förutvarande bestämmelser skolat ske, uti
specialräkningarne för år 1884, utan först i den bötesredogörelse, som
jemlikt bögstberörda Kongl. kungörelse för första gången under innevarande
år upprättats. 1 anledning häraf och då medelinkomsten för
de sistförfluten trenne åren i allt fall öfverstigit den senast antagna
beräkningen, torde någon förändring i samma beräkning icke böra förekomma,
utan bötesmedlen äfven i 1887 års riksstat upptagas till 270,000
kronor.

Kontrollstämpelmedel, vid innevarande års riksdag för år 1886 beräknade
till 25,000 kronor, hafva för år 1884 uppgått till 27,410 kronor
och i medeltal för de tre åren 1882—1884 till 27,324 kronor. Det
uppkomna öfverskottet synes dock ej vara af den betydenhet, att någon
ändring i beräkningen af denna inkomst bör ifrågakomma.

Fyr- och båkmedel, för år 1886 beräknade till 1,200,000 kronor,
hafva uppgått:

för år 1882 till.........................................................

„ „ 1883 „ ........................................................

och „ „ 1884, från och med hvilket år en ned sättning

af fyr- och båkafgiften egt rum med
10 procent enligt Kongl. kungörelsen den 9
November 1883, till................................................

kronor 1,504,014:
„ 1,510,854:

„ 1,298,444:

Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst, efter
hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,308,458 kronor och skulle, i
händelse samma uppbörd kom me att för December månad debiteras som
under motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande år
uppgå till 1,351,611 kronor.

Uppbörden för innevarande år skulle alltså komma att öfverstiga
föregående årets, men då tillökningen icke är af någon betydenhet,
torde densamma icke böra föranleda till någon förändrad beräkning af
denna inkomsttitel, utan fyr- och båkmedel äfven i riksstaten för år
1887 upptagas med 1,200,000 kronor.

Telegrafmedel, bvilka i riksstaterna för åren 1881—1886 varit beräknade
till 1,330,000 kronor, äro, enligt hvad Statskontoret inhemtat,

9

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

af Telegrafstyrelsen för år 1887 kalkylerade till endast 1,300,000 kronor,
hvilken summa alltså blifvit i bilagda tabell uppförd.

Jernvägstrajikmedel. Jemlikt en från Styrelsen för statens jernvägstrafik
erhållen uppgift kan nettobehållningen å trafikmedlen för år
1887 antagas till 7,000,000 kronor, hvadan denna summa vid nästa
statsreglering torde böra beräknas.

Skog smedlen, som i riksstaten för åren 1875—1883 varit beräknade
till 1,000,000 kronor, upptogos för år 1884 till 1,200,000 kronor
och för år 1885 till 1,400,000 kronor. I riksstaten för år 1886 beräknad
till 1,600,000 kronor, har denna inkomst utgjort:

för år 1882 .......................................................... kronor 1,646,241: —

„ „ 1883 ............................................................ „ 1,943,893: —

„ „ 1884 ........................................................... „ 2,077,813: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedel, som under sistlidet års trenne första qvartal inflöto med
1,679,356 kronor, under motsvarande tid af innnevarande år uppgått
till endast 1,412,093 kronor. Enligt hvad tillika uppgifvits, lärer inkomsten
för detta års fjerde qvartal icke kunna antagas uppgå ens till
hälften af den summa, 443,149 kronor, hvartill inkomsten uppgick under
sistlidet års fjerde qvartal. Ifrågavarande statsinkomst, hvilken för
öfrigt beror af förhållanden, som icke på förhand med någon säkerhet
kunna förutses, synes alltså komma att för innevarande år i betydlig
mån understiga inkomsten för år 1884 och äfven knappast uppgå till
det för år 1886 beräknade beloppet; men då detta förhållande kan vara
föranledt af tillfällig vexling i konjunkturerna för trävarumarknaden,
anser sig Statskontoret nu icke böra ifrågasätta någon nedsättning i
det för år 1886 beräknade beloppet, utan hemställer, att skogsmedlen
äfven i 1887 års riksstat få upptagas med 1,600,000 kronor.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,
är denna inkomsttitel uti riksstaten för år 1886 upptagen
med 128,000 kronor. Inkomsten har enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1882

it

11

11

ii

1883

1884

eller i medeltal för dessa tre år

kronor 370,520: —

„ 381,343: —

„ 147,814: —

„ 299,892: —

Efter afdrag från uppbörden för åren 1882 och 1883 af annuiteterna
å odlingslån, hvilka enligt 1883 års riksdagsbeslut från och med
år 1884 till och med år 1888 ingå till en särskild fond med ändamål

2

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

att understödja odling af sankta trakter m. m., samt dessutom, hvad
1884 års uppbörd angår, af 55,978 kronor 6 öre, som influtit till följd
af 1883 års riksdagsbeslut om indragning till statsverket af vid läroverken
i Eskilstuna och Sölvesborg befintliga fonder, utgör medeltalet
af inkomsten för åren 1882—1884 123,537 kronor. Som denna inkomst
emellertid till en ej obetydlig del är af tillfällig beskaffenhet, torde
densamma, vid det förhållande äfven att 1884 års uppbörd efter omförmälda
afdrag utgjort endast 91,836 kronor, icke böra beräknas för
år 1887 till högre belopp än 90,000 kronor; börande Statskontoret i
sammanhang härmed meddela, att den enligt ofvannämnda riksdagsbeslut
till statsverket indragna fonden vid allmänna läroverket i Askersund,
som beräknats skola ingå bland extra uppbörd år 1884, i Januari
månad innevarande år blifvit till Statskontoret levererad med ett belopp
af 5,355 kronor.

Bevillningar.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1882 ............................ kronor 31,108,483: —

„ „ 1883 ........................................................ „ 33,509,452: —

„ „ 1884 ........................................................ „ 33,837,744: —

eller i medeltal för dessa år ................................. ,, 32,818,560: —

Statskontorets, i dess den 12 December sistlidet år afgifna underdåniga
berättelse, föreslagna beräkning af tullmedlen för år 1886 till

29,500,000 kronor blef af Eders Kongl. Maj:t godkänd, men då Riksdagen
inhemtat, att tullinkomsten under innevarande års fyra första
månader uppgått till allenast 8,959,711 kronor 46 öre mot 9,260,231
kronor 50 öre under motsvarande tid nästlidet år och en fortfarande
minskning deraf i anseende till den tryckta ekonomiska ställningen
kunde vara att befara, samt å andra sidan de af Riksdagen beslutade
nya eller förhöjda tullafgifter icke komme att väsendtligen inverka på
uppbördens storlek, ansåg Riksdagen det af Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Statskontorets förslag, beräknade beloppet böra nedsättas
med 500,000 kronor och tullmedlen följaktligen beräknas för år
1886 till enahanda belopp som för innevarande år eller 29,000,000
kronor.

För Januari—November månader 1884 utgjorde den debiterade tulluppbörden
31,565,531 kronor, och har, enligt meddelande från General -

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

tullstyrelsen, uppbörden för tiden från innevarande års början intill

den 1 December uppgått till ................................. kronor 31,000,765: —

och skulle, under antagande att enahanda
uppbörd komme att för December månad
debiteras som under samma månad af det

näst förflutna året, eller ................................ „ 2,271,621: —

tulluppbörden för innevarande år sålunda

utgöra .................................................................... kronor 33,272,386: —

Den minskning, som, enligt hvad Riksdagen anfört, inträdt redan
under detta års fyra första månader, har således visat sig vara fortgående
och uppgår i förhållande till förra årets uppbörd, så vidt nu
är käudt, till omkring 600,000 kronor. I anledning häraf och med
afseende ej mindre å hvad sistlidne Riksdag anfört till stöd för sitt
beslut om tullmedlens beräknande, än äfven å den, om ock i förhållande
till tulluppbördens storlek ej synnerligt betydliga, till omkring

170,000 kronor beräkneliga minskning i statsinkomst, som kan blifva
en följd af Riksdagens beslut om nedsättning af lastpenningarne från
14 öre till 10 öre per ton, anser Statskontoret tullmedlen icke böra
i riksstaten för år 1887 upptagas till högre belopp än det för år 1886
beräknade eller 29,000,000 kronor.

Postmedlen äro, på sätt Statskontoret inhemtat, för år 1887 af
Generalpoststyrelsen beräknade till 6,235,000 kronor, hvadan denna
summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter hafva till
och med år 1884 ingått bland allmänna bevillningen, men äro från och
med innevarande år i riksstaten särskildt för sig upptagna och för år
1886 beräknade till 300,000 kronor. Med afdrag dels af afgift erna för
gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd samt för karaktersfullmakter,
hvilka afgifter numera upphört, och dels af stämpelafgiften för
spelkort, som från och med år 1884 blifvit sammanförd med stämpelmedlen,
hafva ifrågavarande särskilda bevillningsafgifter utgjort:

för år 1882 ............................................................... kronor 309,722: —

„ „ 1883 .............................................................. „ 319,811: —

„ „ 1884 ............................................................... „ 324,580: —

eller i medeltal för dessa tre år ................................ „ 318,037: —

Denna inkomst har således under dessa år varit i stigande och un der

hvart och ett af åren, under det sista af dem med mera än 24,000
kronor, öfverskjutit den för år 1886 antagna beräkningen. Denna årliga
ökning är föranledd af den under inkomsttiteln upptagna bevillningen
af utländske handlande och handelsexpediter, hvilken bevillning upp -

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

gått för år 1882 till 113,077 kronor 50 öre, för år 1883 till 119,784
kronor och för år 1884 till 126,829 kronor. I)å tvifvelaktigt torde vara,
om de förhållanden, som föranledt denna tillökning, komma att fortfara,
anser Statskontoret någon förändrad beräkning af ifrågavarande inkomsttitel
icke böra eg a rum, utan att densamma bör äfven i riksstaten för
år 1887 upptagas till 300,000 kronor.

Stämpelmedlen äro, med afseende å den af 1884 års Riksdag, i
sammanhang med afskaffande! af de särskilda bevillningsafgifterna för
gåfva, testamente, fideikommiss och arf, beslutade förhöjning af stämpelafgifterna
för bouppteckningar med flera enskilda handlingar, i innevarande
års riksstat upptagna till 3,125,000 kronor. I 1886 års riksstat
är denna inkomsttitel beräknad till 3,225,000 kronor samt har
enligt räkenskaperna belöpt sig

för år 1882 till ...................................................	kronor	3,018,783: —
v „ 1883 „ ................................................... „ „ 1884, från och med hvilket år stäm-pelafgiften för spelkort, på sätt ofvan nämnts,		3,164,958: —
sammanförts med stämpelmedlen, till ............ deraf 116,216 kronor kortstämplingsafgift,	ii	3,482,309: —
i medeltal för dessa tre år..............................	ii	3,222,016: —

Om till uppbörden för åren 1882 och 1883 lägges den för samma
år influtna stämpelafgiften för spelkort, utgörande för år 1882 113,840
kronor och för år 1883 114,857 kronor, blifver medeltalet af stämpelmedlen
och kortstämplingsafgiften tillsammans för dessa tre år 3,298,249
kronor. Med afseende såväl å den tillökning i inkomst, som egt rum
under år 1884, från och med hvilket år Kongl. kungörelsen den 6 September
1883 angående stämpelafgiften trädt i tillämpning, som den
ytterligare tillökning, som blifver en följd af omförmälda förhöjning af
stämpelafgiften för bouppteckningar med flera enskilda handlingar och
hvilken förhöjning af Riksdagen beräknats till 25,000 kronor, anser
Statskontoret stämpelmedlen kunna i riksstaten för år 1887 upptagas
med 3,300,000 kronor.

Bränvinstillverkningsskatten. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort i jemnt tal:

år 1880 ............................. kannor 15,170,000 eller liter 39,699,890

1881 .............................. „ 16,447,000 „ „ 43,041,799

1882 .............................. „ 13,168,000 „ „ 34,460,656

1883 ............................................................................ „ 33,081,939

1884 ............................................................................ „ 35,310,799

utgörande i medeltal för femårsperioden ....................... „ 37,119,016.

11

11

11

11

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

13

Innevarande års tillverkning har, enligt erhållen uppgift från
Finansdepartementets byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter, intill

den 1 i denna månad uppgått till ...................................liter 31,854,908,4

och om dertill lägges tillverkningen under December

månad nästlidet år................................................................. „ 5,905,496,2

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme
att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande
år, detta års tillverkning blifva ..............liter 37,760,404,6.

Ehuru innevarande års Riksdag funnit tillverkningssifforna utvisa
en stegring, ansåg Riksdagen, särskildt med hänsyn till den rörelse,
som inom landet påginge i och för minskning af bränvinsförbrukningen,
ifrågavarande statsinkomst icke böra för år 1886 upptagas till högre
belopp än 12,000,000 kronor.

Denna sålunda beräknade tillverkningsskatt motsvarar efter 40
öre per liter en tillverkning af endast 30,000,000 liter, hvarför och då
tillverkningen under hvart och ett af åren 1882—1884 ej obetydligt
öfverstigit och för innevarande år synes komma att än vidare öfverstiga
nyssnämnda litertal, en förhöjning i den senast antagna beräkningen
lärer böra ega rum; hemställande Statskontoret i detta afseende,
att bränvinstillverkningsskatten för år 1887 måtte få upptagas med
13,000,000 kronor, motsvarande en tillverkning af 32,500,000 liter.

Hvitbetssockertillverkningsafgift, i riksstaten för innevarande år beräknad
till 100,000 kronor, blef för år 1886 upptagen till 150,000 kronor.

Uppbörden har utgjort:

för år 1882 .......................................... kronor 114,945

„ „ 1883 ............................................................. „ 129,888

,, „ 1884 ............................................................... „ 258,005

eller i medeltal för dessa åren ................................... „ 167,613

Enligt uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under innevarande
år intill den 1 dennes utgjort..................... kronor 283,985: 76

och under antagande att berörda inkomst under
December månad detta år kommer att uppgå till
enahanda belopp som för nämnda månad sistlidet

eller .............................................................................. „ 50,755

ar

30

skulle uppbörden för innevarande år belöpa sig till kronor 334,741: os.

Med afseende å den betydliga tillökningen i denna inkomst anser
Statskontoret densamma böra för år 1887 beräknas till 200,000
kronor.

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst är i 1886 års riksstat
beräknad till 3,250,000 kronor.

Denna skatt jemte ofvannämnda bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter motsvarar den i riksstaten för tiden till och
med år 1884 förekommande inkomsttiteln »allmänna bevillningen».

Efter afdrag dels för åren 1882 och 1883 af den derefter upphörda
personliga skyddsafgiften och af den från och med 1884 med stämpelmedlen
sammanförda kortstämplingsafgiften, samt dels för alla tre
åren af de delvis upphörda och till återstående delen under särskild
rubrik i riksstaten från och med år 1885 upptagna bevillningsafgifterna
för särskilda förmåner och rättigheter hade den allmänna bevillningen
utgjort:

för år 1882 .......................................................... kronor 3,579,288: —

„ „ 1883 ............................................................ „ 3,715,926: —

„ „ 1884 ............................................................ „ 3,747,028: —

eller i medeltal.............................................................. „ 3,680,747: —

Oaktadt den uti gällande bevillningsstadga från och med år 1884
vidtagna förhöjningen dels af existensminimum, dels ock af det bevillningsfria
afdraget för inkomst, understigande 1,200 kronor, har ifrågavarande
statsinkomst, som under åren 1882 och 1883 varit i stigande,
äfven för år 1884 öfverstigit föregående årets uppbörd; och med afseende
å det belopp, hvartill inkomsten i medeltal för nämnda tre år
uppgått, anser Statskontoret densamma böra i 1887 års riksstat beräknas
till 3,500,000 kronor.

Angående resultatet af 1884 års statsreglering, hvilket, enligt
hvad Statskontoret här ofvan förmält, redan nu kan uppgifvas, får Statskontoret
underdånigst anföra, att statsverkets inkomster samt ordinarie
och extra förslagsanslag hafva lemnat ett nettoöfverskott
af................................................................... kronor 7,878,339: 21

Härtill kommer:

af myntverkets behållning för år 1884, enligt Kongl.

brefvet den 5 Maj 1882 ................................ „ 138,000: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,
enligt Kongl. brefven den 30 November
1883, 18 Januari, 10 Oktober, 7 och 28

November 1884 ...................................................... „ 10,387: —

dito å dito till följd af anslagens upptagande i

riksstaten till jemnt krontal ........................... „ 2: 27

så att öfverskottet på det hela uppgår till............ kronor 8,026,728: 4 8

Transport kronor 8,026,728: 48

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

Transport kronor 8,026,728: 48

Då till detta öfverskott lägges
behållningen vid 1884 års början
å den i rikshufvudboken under
benämning af »fonden för reserverade
medel» upplagda särskilda
räkning öfver öfverskott och brister
å statsregleringarne med ...... kronor 16,166,664: is

efter afdrag af hvad uti 1884 års
riksstat blifvit anvisadt att från

fonden utgå eller .......................... __4,100,000: _ 12,066,664: is

så uppkommer den summa af................................ kronor 20,093,392: es

hvartill behållningen å omförmälda särskilda räkning vid 1884 års slut
uppgår.

Vid jemförelse emellan denna behållning och de anvisningar, som
derå blifvit gjorda uti 1885 och 1886 årens riksstater, nemligen:

i 1885 års med .................................................... kronor 5,317,000: —

utgörande dels beräknad behållning å 1882
års statsreglering och dels, utöfver förut beräknade
och disponerade tillgångar, befintlig
behållning af 62,889 kronor 48 öre å
föregående statsregleringar,

samt i 1886 års med ............... kronor 6,989,000: —

efter afdrag af den såsom tillgång
för 1886 års statsreglering
beräknade behållning å 1879
års reservationsanslag till lättnad
i skjutsningstungan, der
den genom entreprenad bestriddes
och vore särdeles tryckande,
och hvilken behållning i nästkommande
års rikshufvudbok
skall omföras från statsregleringsfonden
till omförmälda särskilda
räkning ............................. kronor 41,670: or 6,947,329: 93

Säger kronor 12,264,329: 93
med tillägg af ofvannämnda, ännu odisponerade

behållning å 1884 års statsreglering.................... „ 8,026,728: 48

tillsammans kronor 20,291,058: 41

Transport kronor 20,291,058: 41

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Transport kronor 20,291,058: 41
visar sig, att å »fonden för reserverade medel»

förefinnes en brist till belopp af .......................... 11_197,665: 78

kronor 20,093,392: 63.

Denna brist bar uppkommit derigenom, att behållningarne af 1882
och 1883 årens statsregleringar blifvit enligt de approximativa beräkningar,
som legat till grund för ofvanberörda anvisningar, i 1885 och
1886 års riksstater beräknade för år 1882 med 230,077 kronor 74 öre
högre och för år 1883 med 32,411 kronor 96 öre lägre belopp, än hvartill
dessa behållningar, enligt de derefter för nämnda år upprättade rikshufvudböckerna,
i verkligheten uppgått.

Då resultatet af 1884 års statsreglering nu kunnat uppgifvas sådant,
som det kommer att framgå af samma års rikshufvudbok, samt
Statskontoret äfven framdeles vid afgifvande utaf underdånig berättelse
angående statsverket, till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut
den 18 April 1884 angående, bland annat, förändrad tid för riksliufvudbokens
afsilande, blifver i tillfälle att meddela upplysning om då
sistförflutna statsreglering verkliga resultat, kan skiljaktighet af beskaffenhet
som ofvanomförmälda icke vidare förekomma; lärande vid
uppgörande af 1887 års statsreglering såsom behållning från 1884 ars
statsreglering endast böra beräknas hvad af öfverskottet å denna statsreglering
.............................. kronor 8,026,728: 48

efter afdrag af ofvannämnda brist .................. v_197,665: 78

återstår eller................................................................kronor 7,829,062. 70-

Stockholm den 8 December 1885.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

AUG. HÄGGBLADH.

L. W. RIBEN.

Föredragande.

PER SAMZELIUS.
C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

17

Bil. kitt. a.

Statsverkets inkomster.

Ordinarie inkomster:

Kronor.

| Grundskatt..........................................................

! Kyrkotionde .......................................................

| Kavalleriregementenas bästvakansspanmål

! Trosspassevolansafgift......................................

Tillfälliga rotevakansafgifter..........................

Soldatvakansafgift............................................

Båtsmansvakansafgift ......................................

Arrendemedel....................................................

Bergverkstionde..................................................

Mantalspenningar.............................................

Bötesmedel..........................................................

Kontrollstämpelmedel ......................................

Fyr- och båkmedel............................................

Telegrafmedel...................................................

Jernvägstrafik medel .........................................

Skogsmedel ........................................................

Extra uppbörd ..................................................

Säger

4.097.000

250.000

320.000
26,000

63.000

106.000

183.000

3.150.000
12,000''

650.000

270.000

25.000
1,200,000.

1.300.000
7,000,000i

1.600.000

90.000
20,342,7)00!

Bevillningar:

Tullmedel .............................................................................

Postmedel ................................................................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
.................................................................................

Stämpelmedel ...........................................................................

Bränvinstillverkningsskatt ...................................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift .....................................

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ...............

Säger

Summa

29,000,000'' —
6,235,000 —

300.000

3.300.000
13,000,000

200.000

3.500.000

55,535,000)

75,877,000!

3

18

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsve rkets

.......-.................	Beräknade i
Ordinarie inkomster:	riksstaten för år 1886.
Ränta .........................................................................................................	- -
Tionde.......................................................................................................	---
Grundskatt............................................................................................	4,097,000
Kyrkotionde ...........................................................................................	258.000 340.000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ...................................
Trosspassevolansafgift ...........................................................................	26,000
Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................................	63,000
Vakansafgifter af nyroterad jord ......................................................	— —
Rotevakansafgifter af insockne frälsehemman i Halland...........	- -
Vakansafgifter af bergslag .................................................................	106,000
Soldatvakansafgift.................................................................................
Båtsmansvakansafgift.............................................................................	183,000
Båtsmansbeklädnadsmedel....................................................................	— —
Arrendemedel ..........................................................................................	3,270,000
Bergverkstionde.......................................................................................	10,000
Mantalspenningar....................................................................................	640,000
Bötesmedel...............................................................................................	270,000
Kontrollstämpelmedel.............................................................................	25,000
Fyr- och båkmedel................................................................................	1,200,000
Telegrafmedel ..........................................................................................	1,330,000
Jernvägstrafikmedel .............................................................................	7,000,000
Skogsmedel..............................................................................................	1,600,000
Extra uppbörd.........................................................................................	128,000
Säger	20,546,000
Bevillningar:
Tullmedel.................................................................................................	29,000,000
Postmedel................................................................................................	5,470,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter........	300,000
Stämpelmedel .......................................................................................	3,225,000
Bränvinstillverkningsskatt.....................................................................	12,000,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift.........................................................	150,000 j
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................................	3,250,000
Allmän bevillning (tilläggsbevillningen ej inberäknad) ............	— —
Säger	53,395,000
Summa	73,941,000

Inkomstberäkningen: - Statskontorets skrifvelse.

19

inkomster åren 1882—1884.

Bil. Litt. b.

Enligt räkenskaperna	Statskontorets beräkning för år 1887.
för år 1882.	för år 1883.	för år 1884.	Medium.
4,368,027	4,300,523	4,312,149	4,326,900
1,653,169	1,648,487	1,640,291	1,647,316	- -
—. —	— —	— —	— —	4,097.000
— —	— —	— —	— —	250,000
337,916	332,783	321,651	330,783	320,000
26,479	26,474	26,470	26,478	26,000
80,580	79,467	80,277	80,108	63,000
133,303	127,601	134,911	131,938	- -
18,634	19,193	18,695	18,841	- -
20,834	21,493	21,488	21,272	- -
— —	— —	— —	- -	106,000
69,309	60,419	58,978	62,902	183,000
57,989	62,034	73,306	64,443
3,159,387	3,155,771	3,036,486	3,117,215	3,150,000
12,308	15,340	16,792	14,813	12,000
644,757	647,980	657,752	650,163	650,000
275,655	287,061	257,753	273,490	270,000
26,623	27,940	27,410	27,324	25,000
1,504,014	1,510,854	1,298,444	1,437,771	1,200,000
1,338,688	1.350,442	1,329,927	1,339,686	1,300,000
7,800,000	7,300,000	7,000,000	7,366,667	7,000,000
1,646,241	1,943,893	2,077,813	1,889,316	1,600,000
370,520	381,343	147,814	299,892	90,000
23,544,433	23,299,098	22,538,407	23,127,318	20,342,000
31,108,483	33,509,452	33,837,744	32,818,560	29,000,000
5,672,544	5,899,505	6,095,575	5,889,208	6,235,000
— —	— .—	— —	- -	300,000
3,018,783	3,164,958	3,482,309	3,222,016	3,300,000
13,196,570	13,253,557	14,141,292	13,530,473	13,000,000
114,945	129,888	258,005	167,613	200,000
— —	— —	— —	— —	3,500,000
4,663,800	4,808,848	4,097,170	4,523,273	—
57,775,125	60,766,208	61,912,095	60,151,143	55,535,000
81,319,558	84,065,306	84,459,502	83,278,461	75,877,000

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af ''protokollet öfver jinansärenden, hållet infÖr Hans Majd
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott clen 11 Januari
1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet, Hans Excellens Herr Statsministern
Themptander anförde vidare:

Beträffande regderingen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,338,000 kronor.

Hvad Herr Statsministern sålunda ^föreslagit
täcktes, enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande,
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla.

Ex protocollo:
Axel Ädelgren.

1

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Måndagen den 11 Januari 1886,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Riohert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog de frågor,
som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, hvarvid Departementschefen
yttrade beträffande:

Ordinarie anslag.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Sedan Eders Kongl. Maj:t beslutat till Riksdagen aflåta nådig
proposition om antagande af en lag angående ersättning af allmänna
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd.

[t-3

Rätt till
användande
af detta
anslag.

2

Andra hufvudtiteln.

[2.]

Höjning af
anslag.

[3.]

Krigs hofrätten.

[4-]

Nya Lagberedningen.

medel åt oskyldigt häktade eller dömde, böra, under förutsättning af
Riksdagens bifall till nämnda proposition, medel ställas till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande till gäldande af de ersättningar, som kunna komma
att på grund af berörda lag utgå. Någon tillförlitlig beräkning å det
för ändamålet erforderliga anslag kan visserligen ej nu åstadkommas,
men beloppet torde ej blifva synnerligen högt. Då på hufvudtiteln
redan finnes uppfördt ett förslagsanslag till ersättning i vissa fall åt
domare, vittnen och parter, torde jag derföre för närvarande kunna
inskränka mig till att hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att af detta förslagsanslag måtte få utgå de ersättningar,
som, under förutsättning att nämnda lag af Riksdagen antages, kunna
komma att på grund af densamma beviljas.

Öfriga ordinarie anslag.

I öfriga ordinarie anslag under andra hufvudtiteln har jag icke
att föreslå någon annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser,
ved m. m., för närvarande uppgående till 64,011 kronor, höjes med
68 kronor eller till 64,079 kronor.

Extra anslag.

I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit anvisadt,
hemställer jag, att på extra stat för år 1887 måtte begäras

5,000 kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre
ledamöter.

På innevarande års extra stat är till bestridande af kostnaderna
för Nya Lagberedningen anvisadt ett anslag af 40,000 kronor; jag
hemställer, att samma belopp till enahanda ändamål begäres för år
1887. Visserligen hafva under de fem senaste åren besparingar å de
för ifrågavarande ändamål beviljade anslag samlats till ett belopp, som
vid nästlidna års slut uppgick till nära 17,000 kronor. Men från dessa
besparingar böra utgå dels ersättning till två tillfälliga medarbetare,
som under större delen af nästlidet år gått Nya Lagberedningen till
hända, men hvilkas arfvoden för nämnda biträde ännu ej blifvit bestämdt,
dels utgifterna för Förstärkta Lagberedningens sammanträden,

Andra bufvudtiteln.

3

hvilka begynt den 4 innevarande Januari. För begge dessa ändamål
komma med visshet de nu befintliga besparingarna och sannolikt äfven
något af innevarande års anslag att medtagas.

Angående sin verksamhet under år 18S5 har Beredningen den
31 sistlidne December afgifvit redogörelse, hvilken, för att komma till
Riksdagens kännedom, torde få detta protokoll biläggas.

Hos Eders Kongl. Maj:t har Styrelsen för Föreningen till minne
af Konung Oscar I och Drottning Josephina, enligt Föreningens uppdrag,
anhållit, att, till förräntande och amortering af den skuld, Föreningen
måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egendomen
Hall inrättade uppfostringsanstalt för i brott eller gröfre vanart
hemfallen ungdom, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka
ett anslag för år 1887 till enahanda belopp, som för hvartdera af åren
1884, 1885 och 1886 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt, eller

15,000 kronor.

Till ådagaläggande huru de under de två sista förvaltningsåren
eller tiden från den 1 Juli 1883 till den 1 Juli 1885 utbetalta anslagen
blifvit använda, har Styrelsen åberopat en på Föreningens räkenskaper
grundad redogörelse, som utvisar, att skulden enligt Föreningens
hufvudbok den 1 Juli 1883 utgjorde 129,680 kronor 29 öre, men den
30 Juni 1885 endast 106,914 kronor 45 öre, att således skuldens kapital
under dessa två år minskats med 22,765 kronor 84 öre och att i räntor
under samma tid utbetalts 10,406 kronor 93 öre. Dessa utbetalningar,
uppgående till sammanlagdt 33,172 kronor 77 öre, öfversköto de af
Riksdagen för samma år Föreningen beviljade anslag med 3,172 kronor
77 öre, med hvilket, belopp Föreningen alltså kunnat af egna medel
bidraga till amorteringen af sin skuld.

För det senast förflutna räkenskapsåret har, likasom för det näst
föregående, en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor, Bruksegaren
E. G. Boström, deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper och
förvaltning. Af den afgifna revisionsberättelsen inhemtas, bland annat,
att årskostnaden för hvarje elev minskats från 327 kronor 62 öre, som
den utgjorde under året 1883—1884, till 310 kronor 32 öre, samt att
jordegendomen under revisionsåret lemnat en behållen afkastning af
7,027 kronor 92 öre, hvilket resultat visar sig ganska gynsamt, särskilt
vid jemförelse med afkastningen under de tre senaste åren.

I anledning af Riksdagens särskilda gånger uttalade åsigt om
lämpligheten af att någon del af koloniens egovidd blefve försåld eller
utarrenderad, har det lyckats Föreningens styrelse att utarrendera
lägenheter, omfattande tillsammans 132 tunnland, deraf 24 tunnland åker

[5.]

Understöd åt
kolonien vid
Hall.

4

Andra hnfvudtiteln.

och 7 tunnland äng, på en tid af 10 år, räknadt från den 14 Mars
1885, mot ett årligt arrende af 470 kronor.

Den 30 Juni 1885 uppgick elevantalet till 149, hvaraf 55 elever
från Stockholms stad och 94 från 18 särskilda län. Ehuru antalet
sedermera nått den gräns eller 150, som icke utan Eders Kongl. Maj:ts
särskilda samtycke må öfverskridas, finnas flera ynglingar anmälda till
inträde vid anstalten, hvilka först i mån af äldre elevers afgång kunna
der intagas.

Då koloniens bestånd och bibehållande vid det goda skick, hvari
den för närvarande sig befinner, är beroende deraf, huruvida anslag för
amortering och förräntande af koloniens skuld varder fortfarande beviljadt,
och då detta behof jemväl blifvit af så väl Fångvårdsstyrelsen
som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län vitsordadt,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1887 anvisa ett belopp af 15,000 kronor till understöd
åt kolonien vid Hall.

[6.] Slutligen har jag att anmäla de, för ändamål, som röra andra

Erisättmnci hufvudtiteln, utanordnade förskott, hvilka böra hos Riksdagen till er101
tors-o . gg^an(je atimälas. Dessa äro dels på grund af Eders Kongl. Maj:ts
nådiga bref den 6 Augusti 1881 till arfvoden åt två ledamöter i komitén
för utarbetande af förslag till författningar angående handelsfirma och
procura samt angående varumärken 60 kronor, dels på grund af nådiga
trefven den 24 November 1882, den 4 April och 19 December 1884
till komitén för revision af gällande sjölag 10,126 kronor 56 öre och
dels på grund af nådiga brefven den 3 Oktober och 19 December 1884
samt den 13 Februari och 16 Oktober 1885 till komitén för lagstiftning
angående stadsplaners genomförande 9,145 kronor 68 öre. Derjemte
har på grund af nådiga brefvet den 6 Februari 1885 till betäckande
af kostnaderna för utarbetande af eu statistisk utredning i afseende
å utvidgad politisk rösträtt utbetalts 5,000 kronor; och hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af dessa
förskott, sammanlagdt uppgående till 24,332 kronor 24 öre, äska ett
extra anslag för år 1887, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten,
torde böra bestämmas till 24,333 kronor.

I sammanhang härmed får jag erinra, att komitén för lagstiftning
angående stadsplaners genomförande numera aflemnat betänkande och
förslag till lag angående stadsplan och tomtindelning m. m., öfver
hvilket förslag Öfverståthållareembetets och samtlige Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes utlåtanden blifvit infordrade.

Andra hufvudtiteln.

5

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Magt Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid
uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo

Th. Willi. Malm,

6

Andra hufvudtiteln,

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med föreskriften i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet afgifva
redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

På sätt i Beredningens arbetsredogörelse för år 1884 meddelades,
var Beredningen — som genom nådiga brefvet den 30 Augusti samma
år erhållit uppdrag, bland annat, att utarbeta förslag till lagbestämmelser,
angående skiljemän och särskild skadeståndsnämnd — vid nämnda
års slut sysselsatt med förberedande arbeten till fullgörande af berörda
uppdrag. Efter att under innevarande års början hafva fullföljt dessa
arbeten samt vid gemensamma öfverläggningar genomgått och granskat
det i ämnet uppgjorda utkast, har Beredningen den 19 Februari 1885
till Eders Kong!. Maj:t afgifvit förslag till Lag om skiljemän äfvensom
till Förordning angående förändrad lydelse af 46 § Utsökningslagen
den 10 Augusti 1877; hvilket förslag med tillhörande motiv blifvit
genom Beredningens försorg befordradt till tryck.

Jemlikt föreskrift i ofvanberörda nådiga bref har Beredningen
vidare fått sig ålagdt att utarbeta förslag till de förändrade bestämmelser
angående äkta makars inbördes egendomsförhållanden, som
kunde föranledas af Riksdagens den 7 Maj 1884 till Eders Kougl. Maj:t
aflåtna skrifvelse beträffande detta ämne.

Med anledning häraf hafva till en början Beredningens medlemmar
dels hvar för sig och dels gemensamt förehaft erforderlig utredning
af de till ämnet hörande frågor äfvensom sammanfattning af
grunderna för de nya bestämmelser, som i sådant hänseende syntes
böra ifrågakomma; och har derefter ifrågavarande arbete sålunda fortskridit
att, sedan före sommarferiernas början ett preliminärt förslag
till ändringar i 9, 10 och 11 kapitlen af Giftermålsbalken äfvensom i
Utsökningslagen och i förordningen om boskilnad och undanskiftande
af egendom i makars bo blifvit inom Beredningen uppgjordt, har samma
förslag, efter granskning under höstsammanträdena, blifvit delvis om -

Andra hufrudtiteln.

7

arbetadt; hvarefter öfverläggningarne i ämnet fortgått, i den mån Beredningens
öfriga arbeten det medgifvit.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, med anledning af Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 20 Maj 1885 om ändrade bestämmelser beträffande
ersättning åt vittne, som i brottmål blifvit af allmän åklagare
inkalladt och sig instält, genom nådigt bref den 11 påföljande September
. anbefalt Beredningen att, hufvudsakligen på de grunder, hvilka
angifvits i principbetänkandet angående rättegångsväsendets ombildning,
utarbeta förslag till författning i det uti Riksdagens skrifvelse
afsedda ämne samt dermed så tidigt inkomma, att proposition i ämnet
kunde till nästa Riksdag aflätas j sa har i enlighet härmed Beredningen
utarbetat och med underdånig skrifvelse den 2 sistlidne November^afgifvit
förslag till Lag angående ersättning af allmänna medel till vittnen
i brottmål.

Vidare och med anledning af nådiga brefvet den 30 December
1884, hvarigenom Beredningen undfått befallning att inkomma med
yttrande öfver Riksdagens den 9 Maj samma år aflåtna underdåniga
skrifvelse om ifrågasatt tillägg till il § af gällande förordning angående
förlagsinteckning, har_ Beredningen förehaft detta ämne samt
angående detsamma den 22 innevarande månad afgifvit underdånigt
yttrande.

I öfrigt får Beredningen anmäla att, sedan Eders Kongl. Maj:t
enligt nådigt bref den 15 November 1884 uppdragit åt Beredningen
att till behandling företaga frågan om en revision af strafflagens straffbestämmelser,
har Beredningen vid sammanträden under innevarande
år angående detta ämne hållit gemensamma rådplägningar, dervid preliminära
beslut fattats ej mindre angående de bestämmelser i strafflagen,
till hvilka revisionen syntes böra utsträckas, än äfven om de
allmänna. grunder, som dervid borde följas. Beredningen, åt hvilken
genom sistberörda nådiga bref medgifvits att under detta arbetes utförande
anlita erforderligt biträde, har åt vice Häradshöfdingen H. Billing
lemnat i uppdrag att med ledning af de under Beredningens öfverläggningar
i ämnet sålunda faststälda grunder uppgöra ett första utkast
till de ändringar i strafflagen, som funnits böra ifrågakomma. Ett
sådant utkast har derefter till Beredningen öfverlemnats; och har sedermeia
Piofessoren i kriminalrätt vid universitetet i TJpsala J. Hagströmer,
uppå anmodan, till Beredningen afgifvit yttrande öfver det uppsätta
utkastet, hvilket, i den ordning nämnda nådiga bref föreskrifver, skall
blifva föremål för Beredningens fortsatta öfverläggningar i frågan.

I Beredningens sammansättning har under året ingen förändring
egt rum.

8

Andra hufvudtiteln.

Presidenten K. J. Berg har, på grund af Eders. Kongl. .Maj:ts
förordnande den 26 Februari 1883, fortfarande deltagit i Beredningens
förhandlingar; och undertecknad Herslow, som af andra embetsgöromål
varit hindrad att taga del i behandlingen af frågorna rörande vittnesersättning
i brottmål samt tillägg till förordningen om förlagsinteckning,
har beträffande öfriga frågor, om hvilka ofvan förmäles, i öfverläggningar
och beslut deltagit.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

ERNST HERSLOW. A. NORBERG. C. WÅHLIN.

Stockholm den 31 December 1885.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maf.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1887 och yttrade:

Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders
Kongl. Maj:ts beslut den 9 innevarande månad, beräknadt till 638,700 kronor
för de förenade rikena tillsammans, hvaraf 12/i7 böra, enligt vedertagen proportion,
bestridas af svenska statsmedel med 450,850 kronor.

Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i
nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd.

Kabinetts kassan.

[1.]

[2.]

i

2 Tredje hufvudtiteln.

Äfven för ministerstaten, uppförd till 345,000 kronor, samt militärattachéer,
för hvilka uppförts 8,400 kronor, äro beloppen lika med de i
gällande riksstat upptagna.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter äro deremot upptagna till
45,955 kronor, hvarigenom Sveriges andel i den gemensamma kostnaden
för kabinettskassan i dess helhet kommer att uppgå till fullt 12/i7 af hela
utgiften. I riksstat^)! för 1886 finnas emellertid härtill anslagna endast
42,905 kronor, och får jag i afseende å denna skiljaktighet åberopa den
utredning, som af min företrädare i embetet lemnades vid föredragning
den 12 januari nästlidna år af förslaget till tredje hufvudtiteln för innevarande
år (se bil. till statsverkspropositionen 1885: Tredje hufvudtiteln, sid.
5; jfr anmärkningen vid 5, sid. 11). Hufvudtitelns slutsumma behöfver
likväl icke ökas med hela denna skilnad, som utgör 3,050 kronor, enär
större delen deraf motsvaras af en minskning å annat håll, hvarom jag
längre fram skall närmare yttra mig.

Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett anslagsbehof af

280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans, deraf Sverige skulle,
såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet uppfördt med oförminskadt belopp af 10,000 kronor;

Konsulsstaten, för hvilken upptages 132,770 kronor eller 4/7 &f det belopp
(232,350 kronor), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften
för båda rikena, 467,850 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten
af konsulatafgifter utaf svenska och norska fartyg, 235,500 kronor; samt

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 17,230 kronor.

Till utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, finnas i
gällande riksstat uppförda dels 4,200 kronor till underhåll af svenska kronans
egendom i Konstantinopel, dels 1,800 kronor till svenska kyrkan i Paris.

Då numera den skuld, som hvilat på kronans fastighet i Konstantinopel
till följd deraf, att sjelfva beskickningshotellet måste under åren 1869
och 1870 från grunden nybyggas, blifvit fullständigt amorterad, samt efter det
att en del högst nödiga reparationer af öfriga byggnader å densamma under
innevarande år blifvit utförda, kan anslaget till egendomens underhåll, af
hvilket jemväl bestrides årlig brandförsäkringspremie, från och med nästkommande
år undvaras. Underhålls- och brandförsäkringskostnaderna komma
nämligen att för framtiden betäckas af den hyresinkomst, en del af fastigheten
lemnar och som hittills blifvit använd till amortering af byggnadskostnaden.

Hvad deremot svenska kyrkan i Paris beträffar, vill jag tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att på nedan anförda skäl af Riksdagen begära en nödig för -

Tredje hufyudtiteln. 3

höjning af det nu utgående anslaget af 1,800 kronor. I detta afseende får
jag hufvudsakligen åberopa, att sedan den svenska kolonien i Paris under
åren 1877 och 1878 med stora ansträngningar lyckats insamla nödiga medel
för uppförande af eu kyrko- och skolbyggnad på den tomt, som för ett
af enskild gifvare frikostigt letnnadt belopp blifvit inköpt och till staten
såsom gåfva öfverlemnad, samt sjelfva kyrkobyggnaden derefter den 16
april 1882 blifvit i fullbordadt skick till ett af Eders Kongl. Maj:t utsändt
ombud öfverlemnad, hvarefter kyrkoordning för svenska församlingen i
Paris blef den 23 juni samma år i nåder faststäld, hafva genom särskilda
nådiga beslut kollektör från hela riket år efter annat beviljats att utgå såsom
bidrag till o församlingen. Att härmed än vidare fortfara torde icke
vara lämpligt. A andra sidan är det icke att undra på, att församlingens
ekonomiska tillgångar äro små, då den till största delen består af obemedlade
handtverkare och arbetare, medan de till Paris ständigt anländande
resande landsmännen icke tillföra församlingen några inkomster. 1 dessa
omständigheter synes mig ligga fullgiltig anledning för förhöjning af det
obetydliga anslag, som från moderlandet utgår till underhåll af en kyrka,
hvars välsignelserika inflytande för många obemedlade landsmän af kompetente
personer icke kunnat nog varmt framhållas. Härtill kommer ock, att
då jemförelsevis icke obetydliga belopp, som för välgörande ändamål blifvit
donerade, stå under kyrkorådets och pastors förvaltning, det måste vara i
hög grad önskligt att kunna undgå att afbryta den svenska presterliga
verksamheten i Paris, ett afbrott, som utan åtminstone någon ökning af
statens bidrag till församlingen synes vara att befara.

Enligt en af ministern i Paris lem nåd utredning, uppgå församlingens
årliga utgifter till 3,500 francs (2,500 kronor), pastorns lön oberäknad.
Om denna för framtiden bestämmes till 8,400 francs (6,000 kronor), det
lägsta belopp, som med hänsyn till lefnadskostnaderna i Paris synes mig
kunna ifrågasättas, skulle utgifterna i sin helhet belöpa sig till 11,900 francs
(8,500 kronor). Församlingens bidrag samt påräkneliga inkomster från andra
håll beräknar ministern till omkring 7,000 francs (5,000 kronor). Från
tredje hufvudtiteln utgå redan 1,800 kronor. Om detta belopp höjdes med
1,700 kronor, vore jemvigt uppnådd.

Jag får derför tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att under tillkännagifvande,
det anslaget till underhåll af svenska kronans egendom i Konstantinopel,
4,200 kronor, icke för framtiden är behöflig!, af Riksdagen äska förhöjning
af anslaget till svenska församlingen i Paris med 1,700 kronor.

Om den minskning af 2,500 kronor, som härigenom uppstår i tredje
hufvudtit-elns ordinarie utgifter, tagcs i anspråk till fyllande af den brist å
3,050 kronor i Sveriges andel i den gemensamma kabinettskassans utgifter,
hvilken jag förut omnämnt, återstår i sjelfva verket endast ett belopp af
550 kronor att fylla medelst nytt anslag.

4 Tredje kufvudtiteln.

o

A tredje hufvudtiteln finnes för närvarande uppfördt endast ett extra
anslag, nämligen för utgifvande af »Sveriges Traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:

»Första afdelningen af verkets fjerde del, omfattande åren 1521—1534
utkom af trycket under april månad. Dessförinnan och sedermera har dels
nytt material samlats för arbetets fortsättning, dels kritik och kommentering
af det närmast till tryckning ämnade egt rum. Frågor af kritisk
natur, för hvilkas besvarande jag utan önskad framgång genom veder-''
börandes bemedling skriftligen vände mig till chefen för danska Geheimearkivet,
gjorde det för mig nödvändigt att under hösten afresa till nämnde
hufvudstad, för att personligen verkställa de undersökningar, som erfordrades,
och visade det sig, att dessa utan särdeles lång tidsutdrägt
ledde till åsyftadt resultat. Sjelfva resan verkstäldes af mig på egen bekostnad.
Utarbetningen och den definitiva redaktionen af arbetet har derefter
hunnit så långt, att manuskriptet för hela den återstående delen af
konung Gustaf I:s regering, åren 1535—1560, nu är till tryckeriet aflemnadt,
och är min plan att under innevarande år utarbeta och färdigredigera
traktatverket för det återstående af det sextonde århundradet eller
åren 1561—1600. Den ytterligt försvårande omständigheten, som legat
deri, att materialet för den äldre tiden måst sökas i främmande land, har
varit nästan oförminskadt verkande äfven ännu hvad beträffar konung
Gustaf I:s regeringstid. Från och med konung Erik XIV:s tid börjar eu
och annan originaltraktat att i vårt Riksarkiv anträffas, och förhållandet i
detta afseende blifver derefter gynsammare ju längre undersökningen går
framåt. Dock upptäckas defekter i serien af dessa akter äfven under det
sjuttonde århundradet, mot hvars slut den år 1697 inträffade slottsbranden
förstöi’de en så betydlig del af det svenska riksarkivet. Det är alltså först
efter denna tid ett fullständigt material för traktatverket är att finna här
hemma. Men oaktadt vårt arkivs ofullständighet således kan komma att
verka något hämmande äfven för tiden 1561- 1697, så är likväl detta att
räkna för en obetydlighet i jemförelse med de svårigheter, som varit förenade
med materialets uppdagande, hopbringande och kritiska behandling
för den bortomliggande tiden. Förteckningar öfver till traktatverket
hörande akter äro af mig uppgjorda för tiden intill början af det adertonde
århundradet, och omfatta dessa förteckningar äfven sådana akter, som numera
icke finnas i Riksarkivet, men hvilka derstädes bevarade gamla registrator
angifva en gång hafva varit der befintlige. Ett vigtigt och vidlyftigt
förarbete är dermed undangjordt.»

Tredje hufvudtiteln. 0

Jag får hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade jemväl för 1887
begära ett extra anslag till belopp af 4,500 kronor, för traktatverkets
fortsatta utgifvande.

Nationernas högt uppdrifva täflan på det ekonomiska fältet gör det [11.]
till en oafvislig nödvändighet att med synnerlig noggrannhet följa de ekonomiska
företeelserna och särskild! vexlingarne i såväl produktions- som
konsumtionsvilkoren i främmande länder. Öfverallt der industrien intager
en högre ståndpunkt, framträder ock en sträfvan att vinna nya marknader
eller nya afsättningstillfällen genom att lämpa den industriella produktionen
efter vexlande behof och smakriktningar hos köparne. Eå flerehanda sätt
lemna främmande stater sin medverkan till dessa sträfvandens förverkligande
och i den s. k. kolonialpolitiken, som af flera makter bedrifves med aktningsbjudande
kraft, torde man i främsta rummet böra se ett storslaget försök
att vinna den lättnad, den inhemska industrien begär och behöfver.

Hos oss söker staten underlätta industriens arbete för den utländska
marknaden genom afslutande af traktater, som betrygga en täflan under
åtminstone lika gynsamma vilkor som dem, hvilka gälla för andra främmande
nationer; genom beskickningarnes och konsulatens ständiga, snart
sagdt dagliga ingripande för att skydda och underlätta enskildes handelsoch
sjöfartsoperationer bidrager staten att skänka en yttre trygghet deråt;
genom offentliggörande af de berättelser, hvaruti beskickningarne och konsulaten
redogöra för de ekonomiska företeelserna och den dithörande lagstiftningens
utveckling in. m. i främmande länder, erbjuder staten ock åt
våre industriidkare anvisningar och i vissa fall råd, som måhända icke
alltid uppmärksammas så som de förtjena.

Man kan emellertid icke vänta eller fordra, att ministrar och konsuler,
som dels hafva sin dagliga temligen mångskiftande embetsverksamhet att
sköta, dels äro af denna bundne att hufvudsakligen vistas på en och samma
ort, skola kunna under längre tid utan afbrott eller uteslutande egna sig åt
undersökningar om möjligheten att afsätta hemlandets industriella alster
samt vilkoren och sättet derför, äfven om de ega den erfarenhet och de
insigter, som för sådana undersökningar äro särskild! af nöden. Det synes
mig derför vai’a nödvändigt att, om staten vill, mer än hittills hos oss
skett, ingripa i syfte att skaffa den inhemska industrien afsättningstillfällen
eller åtminstone i syfte att dertill bidraga, välja samma medel som man i
andra länder med fördel anlitat bland annat genom att utsända för ändamålet
särskildt lämpliga personer, hvilka för vinnande af en mera ansedd
ställning och lättare beröring med embetsmyndigheter borde anställas vid
någon beskickning eller något konsulat.

(> Tredje hufvndtiteln.

Vid några af våra beskickningar hafva redan sedan ett par årtionden
officerare varit anstälde såsom militärattachéer, för att på stället uteslutande
studera militära inrättningar och taga noggran kännedom af nya
uppfinningar, organisationer och arbetssätt på det militära området. Hvad
sålunda blifvit åtgjordt i syfte att medverka till en förbättring af vårt försvarsväsen,
bör lämpligen kunna finna en motsvarighet på det område, jag
vill tillåta mig att kalla den fredliga eröfringens.

1 åtskilliga främmande länder har denna tanke redan vunnit tillämpning
eller synes på väg att vinna sådan. England har sålunda haft och
har kommersiella attachéer. I Italien har ministern för åkerbruket, handeln
och näringarne nyligen framlagt begäran om anvisande af ett anslag
till belopp af 40,000 lire för anställande af dylika attachéer. Vid konferensen
i Budapest nästlidna år framstäldes förslag i liknande syfte, ehuru
mera särskildt afseende landtbrukets intressen.

I detta sammanhang vill jag ock erinra derom, att Norges Storthing
1874 anvisade ett anslag af 12,000 kronor, sedermera höjdt till 15,000
kronor, att användas såsom arfvodcn åt två personer, hvilka, efter förslag
af departementet för det inre, på föredragning af ministern för utrikes
ärendena anställas såsom attachéer vid Eders Kong!. Maj:ts beskickningar,
med tjenstgöring undantagsvis jemväl vid konsulat och med särskildt
uppdrag att under vistelsen i det främmande land, der de fått anställning,
egna sig åt utredning af vissa dem förelagda frågor. Ehuru åtskilligt kan
vara att anmärka mot denna anordning, som icke saknar olägenheter, torde
den obestridligen kunna i vissa fall bereda lämplig utbildning åt dem, som
sedermera vilja egna sig åt diplomatisk, eller ändå lämpligare åt konsulstjenst.
Jag har ock tänkt mig, att den anordning, jag för Sveriges del
ifrågasätter, skulle, om tillräckliga medel kunna erhållas, jemväl bereda tillfälle
till anvisande af stipendier åt konsulsaspiranter, på samma gång antagligen
bland dem, hvilka blefve utsända såsom kommersiella attachéer,
lämpliga kandidater till mer framstående konsulsbefattningar understundom
skulle kunna erhållas.

Den åtgärd, jag vågar föreslå, är ett försök, och det är derför också
naturligt, att endast ett föga betydligt belopp nu bör för ändamålet ifrågasättas.
Jag anser likväl, att mindre belopp än 20,000 kronor icke bör
ifrågakomma, helst om dermed skall kunna ernås möjlighet att jemväl till
länder utom Europa utsända personer för det uppgifna ändamålet.

Jag får alltså hemställa, det Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska
anvisande å extra stat för 1887 af 20,000 kirnnor att användas såsom arfvoden
eller stipendier åt personer, hvilka af ministern för utrikes ärendena
efter samråd med chefen för civildepartementet anställas vid beskickning

Tredje hnfvudtiteln. 7

eller konsulat för utredning af frågor om beredande af afsättning åt den
inhemska industrien eller för utbildning till konsulstjenst.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får
jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1887 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egde rum utarbetade tablå, som torde böra fogas
vid denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd
den 18 nästlidne december och den 9 innevarande månad rörande den för
de förenade rikena gemensamma utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B.
och C. åtfölja protokollet öfver denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för
år 1887 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af detta
protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för
att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

in fidem

C. E. von Geijer.

8 Tredje hufvudtiteln.

jBil. A.

Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, Ministern för ut-rikes ärendena.................................... Utrikesdepartementet................................ Ministerstaten............................-.....-.......... Militärattachéer..............................-.......... Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter....................................................	Riksstaten 1886.	Förslag till Riksstat 1887.	Norges andel i utrikes-budgeten 1887.	Sveriges och Norges ge-mensamma utrikes bud-get 1887.
a kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 42,905	b kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955	C kronor. 11,455 143,750 3,600 29,045	d (6 + c) kronor. 24.000 38,950 488,750 12.000 75,000
Säger Konsulskassans utgifter. B Utrikesdepartementet................................ Konsulsstaten..........................................--- s Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter....................................................	447,800	450,850	187,850	638,700
10,000 132,650 17,350	10,000 132,770 17,230	7,500 99,580 12,920	17,500 232,350 30,150
Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa		610,850	307,850	918,700
Utgifter som bestridas af svenska statsverket
allena.
Underhåll af svenska kronans egendom i Konstantinopel	4,200
9 Svenska kyrkan i Paris............................	1,800	3,500
Säger	6,000	3,500
Summa	613,800	614,350
Extra anslag.
o För fortsatt utgifvande af »Sveriges
Traktater» ........................................	4,500	4,500
i För anställande af kommersiella åtta-
chéer...............................................-.....-	—	20,000
Säger	4,500	24,500
Summa) 618,3001638,850

Tredje hufvudtiteln.

9

A n in ärkningar.

(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/,7 och Norge med 5/n. Anslagen till ministerstaten
och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

ISverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna j
proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Förhöjningen i svenska riksstaten från 1886 till 1887 betingas deraf, att ehuru slutsumman af
Sveriges andel i kabinettskassans utgifter bör förhålla sig till slutsumman af Norges bidrag
som 12 : 5, Sveriges bidrag under några år utgått med 3,050 kr. mindre än proportionen.
rj (Jfr härom: K. M. Prop. N:o 1 om statsverket 1883, bilagan: Tredje Hufvudtiteln, sid. 21 och
22, K. M. Prop. N:o 1 om statsverket 1884, bilagan: Tredje Hufvudtiteln, sid. 23 samt K. M.
Prop. N:o 1 om statsverket 1885, bilagan: Tredje Hufvudtiteln, sid. 5; äfvensom sid. 2 här
ofvan. Hvad angår behofvet af hela det gemensamma anslagsbeloppet, 75,000 kr., för expenser,
se K. M. Prop. N:o 1 om statsverket 1881, bilagan: Tredje Hufvudtiteln, sid. 3—5.)

Till en del af konsulskassans utgifter paräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska oeh norska fartyg (ang. beräkningen af dessa, se sid. 13 o. 16 här
nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige bidrager med i/7
och Norge med 3 7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas, allenast med den
l inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

[Hela utgiften för konsulsstaten 1887 utgör 467,850 kr. (se sid. 17, rad 12 uppifrån), men då
7j inkomsten af konsulatafgiten 1887 beräknas till 235,500, utföres här i kolumnen d endast
( skilnaden 232,350 kr.

[Beräkningen för 1886 af det gemensamma anslaget (d) var 30,350 kr. Minskningen för 1887
8< har tillkommit för vinnande af samma med 7 jemnt delbara slutsumma — 280,000 kr. —

[ för statsanslagen till konsulskassan, hvilken under en följd af år varit beviljad.

9 I afseende å ökningen af detta anslag, se sid. 2 och 3 här ofvan.

11 Om detta anslag, se sid. 5—7 här ofvan.

Hih. till lliksd. Prof. 1886. ha Sami. ha Afd.

2

10

Tredje hufvndtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 18 december 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,

Statsråden Lovén,

von Steyern,

Friherre von (Utter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Blix,

Arctander.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anhöll i underdånighet att
nu få föredraga det förslag till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för
1887, som borde för näst sammanträdande Riksdag och Storthing framläggas, och
yttrade:

Under den korta tid, jag förestått utrikesdepartementet, har jag väl funnit, att
under de 27 år, jag icke tillhört departementet, ärendenas såväl antal som omfång i
högst betydlig mån tillvuxit, men anser mig icke derför berättigad att ännu yttra mig
hvarken i fråga om möjligen behöflig tillökning i arbetskrafter eller förändring i organisationen
eller arbetssättet — frågor, hvilka alltid kräfva försigtighet och framförallt
en sakkännedom, äfven beträffande detaljer, som det icke rimligtvis kan begäras af mig.

11

Tredje liufvudtiteln.

Det förslag, som jag nu framlägger inför Eders Kongl. Magt, är derför, hvad
Jcabinettslcassans utgifter angår, lika med det som af min företrädare framlades nästlidne

år, och omfattar alltså:

ministern för utrikes ärendena.............................. 24,000 kronor,

utrikesdepartementet.............................................. 38,950 »

ministerstaten.''........ 488,750 »

militärattachéer..................................... 12,000 »

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.......... 75,000 »

eller tillsammans 638,700 kronor.

Deraf skulle, enligt vedertagen proportion, 12 j7 utgå af svenska statsverket med
450,850 kronor och ä/17 af norska statsverket med 187,850 kronor.

Hvad åter beträffar de utgifter, som bestridas af konsulskassan, lära de — med
undantag af bidraget derifrån till utrikesdepartementet 17,500 kronor, deruti ingen ändring
ifrågasattes — desto mindre kunna förblifva oförändrade, som beslut af Eders Kongl.
Maj:t under innevarande år redan blifvit meddelade, hvilka föranleda ändringar i beräkningarne
för 1887, hvartill kommer att utredning föreligger om lönebehof, hvilka torde
böra tillgodoses i den mån tillgångar till deras bestridande kunna beredas utan förhöjning
i hittills utgående statsanslag till konsulskassan.

Konsulsstaten för år 1886 beräknades, enligt hvad framgår af statsrådsprotokollen
den 19 december 1884 och 12 januari innevarande år, till 450,650 kronor, fördelade i

a) löner och arfvoden............................................ 319,200 kronor,

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning..... 49,500 »

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning 60,000 »

d) pensioner......................................................... 21,950 »

tillsammans 450,650 kronor.

De förändringar, som föranledas häruti genom under året fattade beslut, äro följande:

Genom nådigt beslut den 12 januari blef det olönade konsulatet i Bordeaux indraget
och dess distrikt, med undantag af en hamn, som tilldelades konsulatet i Nantes, förlagdt
under generalkonsulatet i Håvre, i sammanhang hvarmed i Bordeaux upprättades ett
lönadt vicekonsulat. Lönen för innehafvaren bestämdes till 6,000 och anslaget till kontorskostnader,
hvilket skall utgå utan redovisning, till 2,000 kronor.

Den 31 juli indrogs den med 5,000 kronor lönade kontoristbefattningen i Cardiff,
men beslöts i dess ställe upprättande derstädes af, ett lönadt vicekonsulat, hvars innehafvare
skall ega att uppbära i lön 8,000 kronor samt i anslag till kontorskostnader
utan redovisning 4,000 kronor. Den härigenom tillkomna ökade utgift för konsulskassan
motväges emellertid till allra största delen af en ökning i inkomst utaf konsulatafgifter,
enär den hälft af dessa, som förut uppburits af den olönade vicekonsuln, numera tillfaller
konsulskassan och ingår i den uppbörd, som redovisas af generalkonsulatet i London.

Enligt min företrädares yttrande vid underdånig föredragning den 30 sistl. december
borde med framställning om upprättandet af en lönad vicekonsulsbefattning i Newyork

12

Tredje hufyudtiteln.

anstå, till dess härför nödiga medel kunde beredas inom beloppet af konsulskassans nuvarande
tillgångar. Detta är nu möjligt, hvarför jag i beräkningen för 1887 upptagit ett
belopp af 6,000 kronor för sådant ändamål.

Ökning tillkommer dessutom för att bereda nuvarande vicekonsulerne i Havre och
Liverpool ålderstillägg, som under stadgade vilkor tillkomma dem från och med ingången
af 1887. Minskning inträder åter derigenom, att dels det ålderstillägg förre vicekonsuln
i London uppburit, nu bortfallit, sedan han under året befordrats till konsul i Bilbao, och
dels den ersättning för bostad, som nu utgår för hamnmästaren i Konstantinopel, kan
bortfalla, då till följd af förändrade anordningar bostadslägenhet torde kunna inom kort
beredas honom inom svenska kronans egendom i Pera.

En öfverflyttning slutligen af anslaget till kontorskostnader i Shanghai från rubriken
b. till rubriken c., hvilken jag föreslår i sammanhang med en ny organisation af dervarande
konsulat, om hvilken Eders Kongl. Maj:t framdeles lärer vilja fatta beslut,
har icke något inflytande på konsulsstatens slutsumma.

I afseende å pensioner har i beräkningen tagits hänsyn dels till redan inträdda ändringar
till följd af timade dödsfall samt en beviljad ny pension, dels till behofvet af pension
för generalkonsuln i Arehangel, som ingifvit underdånig ansökan om afsked. Pensioner
hafva sålunda upphört att utgå för f. generalkonsulerne Willerding (4,000 kr.) och Rouget
de S:t Hermine (4,000 kr.) samt f. konsuln Fleischer (3,600 kr.), äfvensom f. generalkonsuln
Hahrs enka (800 kr.), men tillkommit för generalkonsul Hegardts enka (800 kr.)
och beräknats för generalkonsul Bodom (4,000 kr.) Minskningen utgör sålunda 12,400
och ökningen 4,800 kronor — i det hela sålunda minskning i pensionsstaten 7,600
kronor.

Till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter finnes i beräkningarne för 1886 under
konsulskassan upptaget ett belopp af 30,350 kronor, fördelade i tre rubriker. Med bibehållande
af slutsumman för denna utgiftstitel, minskad med 200 kronor allenast för
vinnande af rund slutsumma för konsulskassans samtliga utgifter, har jag i fördelningen
ansett mig böra taga hänsyn dertill, att senaste årens erfarenhet visat ökadt behof af bokförings-
och skrifbiträde, som naturligen betingas af den alltjemt stigande uppbörden af
konsulatafgifter, medan för diverse utgifter, frånsedt den af mera tillfälliga omständigheter
betingade ökningen under de senaste åren, torde kunna beräknas något lägre belopp än
förut. Dessa förhållanden utjemna sålunda hvarandra.

Konsulskassans utgifter år 1887 skulle alltså omfatta:

Utrikesdepartementet.................................................... 17,500

Konsulsstaten............................................................... 463,850

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.................. 30,150

eller tillsammans 511,500

Konsulskassans inkomst af konsulatafgifter har för 1886 beräknats till 218,500 kronor,
enligt följande uppställning:

13

Tredje Imfvudtiteln.

Afgifter från Antwerpens distrikt ................. kronor

» » Barcelonas

» » Bilbaos

» » Havres

» » Helsingfors

» » Köpenhamns

» » Leiths

» » Lissabons

» » Londons

» » Lybecks

» » Hågas

» » Rio de Janeiros

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

11,500

7,000

2.500
18,000

7.000

25.000

15.000

6.000
107,000

8.500
8,000
3,000

Summa kronor 218,500

Med hänsyn dertill att Havres distrikt blifvit utvidgadt att omfatta Bordeaux jemte
derunder förr lydande vicekonsulat utom ett, borde inkomsten från det sålunda utvidgade
distriktet hafva kunnat anslås till omkring 7,000 kronor högre än i beräkningen för 1886.
Föreliggande uppgifter för den äldre delen af Håvres distrikt visa emellertid, att konsulatafgifterna
der varit i jemnt sjunkande under några år. Jag har derför ansett ökningen
för hela distriktet icke kunna beräknas till mer än 4,000 kronor. För Londons distrikt
kan ökning beräknas till följd af det tillskott i konsulatafgiften, som bör inflyta från
Cardiff, äfvensom i öfrigt, hvadan jag anser en stegring af minst 8,000 kronor kunna
ställas i utsigt. Äfven för Antwerpens, Leiths och Rio de Janeiros distrikt kunna, jemlikt
vederbörande generalkonsulers uppgifter, ökning vara att emotse, beräknad till 500 kronor
för det förstnämnda och 1,000 kronor för hvardera af de senare. För Helsingfors och Riga
måste deremot af samma skäl beräknas en minskning af respektive 1,000 och 500
kronor.

Med tillämpning häraf har följande beräkning kunnat uppställas för 1887:

Konsulatafgifter från Antwerpens distrikt.................................... kronor 12,000: —

» » Barcelonas » » 7,000: —

» » Bilbaos » » 2,500: —

» » Håvres » » 22,000: —

» » Helsingfors » » 6,000: —

» » Köpenhamns » » 25,000: —

» » Leiths » » 16,000: —

» » Lissabons » » 6,000: —

» » Londons » » 115,000: •—

» » Lybecks » » 8,500: —

» » Rigas » » 7,500: —

» » Rio de Janeiros » » 4,000: —

Summa kronor 231,500: —•

14 Tredje hufvudtiteln.

hvaraf med ledning af 1884 års siffror i runda tal 81,500 kronor eller
35,3 % antagas belöpa på svenska och 149,500 kronor eller 64,7 % på
norska fartyg.

Om härtill läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa
under en följd af år utgått och jemväl för 1886 blifvit beviljade, nämligen
160,000 från Sverige och 120,000 från Norge eller tillsammans kronor 280,000: —
skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .... kronor 511,500: —
Härmed skulle de beräknade utgifterna vara betäckta, och vågar jag tro, att den ovissa
delen af inkomsterna — konsulatafgifterna — blifvit med all nödig försigtighet beräknade.
Eu sammanställning af beräkningarne för 1886 och 1887 skulle hafva följande utseende:

Inkomster: Statsverkens bidrag Konsulatafgifter, förslagsvis	1886. 280,000: — 218,500: —	1887. 280,000: 231,500:	Ökning. — 13,000: —	Minskning.
Summa kronor 498,500: — Utgifter:	511,500:	— 13,000: —	—
1. Utrikesdepartementet 2. Konsulsstaten:	17,500: —	17,500:	- —--	—
a) löner och arfvoden b) anslag till kontorskostnader mot	319,200: —	334,000:	— 21,000: —	6,200: —
redovisning c) anslag till kontorskostnader utan	49,500: —	45,500:	---	4,000: —
redovisning	60,000: —	70,000:	_ 10,000: —	—
d) pensioner 3. Skrifmaterialier, expenser och extra	21,950: —	14,350:	---	7,600: —
utgifter	30,350: —	30,150:	—--	200: —
Summa kronor	498,500: —	511,500:	— 31,000: — alltså ökning	18,000: — 13,000: —

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen
bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet med
föregående år beräknas till 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för
konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall.

ex protocollo

C. E. von Geijer.

Tredje hufvudtiteln.

15

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 9 Januari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themi>tander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,

Statsråden Lovén,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Blix,

Arctander.

3:o.

Derefter föredrog Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena förslaget till
de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1887, samt Kongl. Norska Regeringens
den 31 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

Hvad Kongl. Norska Regeringen erinrat föranleder icke någon annan ändring än
den, som blifver en omedelbar följd af Eders Kongl. Maj:ts nyss fattade beslut rörande
framtida reglering af generalkonsulatet i Archangel. Enligt detta beslut kommer generalkonsulns
lön att utgöra 12,000, i stället för hittills anvisade 8,000 kronor, samt anslaget
till kontorskostnader, 2,000 kronor, att utgå mot redovisning i stället för att oafkortad!
ställas till generalkonsulns förfogande, hvaremot de af honörn hittils uppburna

16 Tredje hufvudtitelu.

konsulatafgifter af svenska och norska fartyg skola tillfalla konsulskassan. Kassans inkomster
af sådana afgifter böra till följd häraf höjas med 2,500 kronor från Archangels
distrikt. För vinnande af jemvigt mellan inkomster och utgifter erfordras då ytterligare
1,500 kronor. Något ökadt anslag torde icke härför vara erforderligt, utan anser jag
att med stöd af föreliggande uppgifter beräkningen af inkomster från Londons distrikt
kan höjas med detta belopp.

Derest Eders Kongl. Maj:t gillar en sådan anordning, får jag nu i underdånighet
föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte med gillande af de sålunda ändrade beräkningarne,
hvilka böra denna dags protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen och Storthinget
begära de för utgifternas bestridande nödiga anslag att utgå efter den för de förenade
rikenas bidrag till sådana utgifter hittils tillämpade proportion såväl för kabinettskassan
som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1887 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittils,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1886—30 juni 1887 äskas
187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg kan komma att under samma period inflyta, äfvensom
derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af 36,000 kronor, hvaraf

12.000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit, förenade
sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Magt Konungen detsamma i nåder gilla
och bifalla.

ex protocollo

C. E. von Geijer.

Tredje hufvudtiteln.

17

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för	år 1887.
	Sverige.	Norge.	Tillsammans.
I. Kabinettskassan:	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1. Ministern för utrikes ärendena ...	24,000		24,000
2. Utrikesdepartementet.........	27,495	11,455	38,950
3. Ministers.taten............	345,000	143,750	488,750
4. Militärattachéer...................	8,400	3,600	12,000
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ...	45,955	29,045	75,000
Summa kronor	450,850	187,850	638,700
IT. Konsulskassan:
6. Utrikesdepartementet.................	10,000	7,500	17,500
7. Konsulsstaten..................... 467 850
afgår hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulatafgifter 235,500	132,770	99,580''	232,350
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter____	17,230	12,920	30,150
Summa kronor	160,000	120,000	280,000
Beräkning öfver kabinettskassans utgifter	för år	1887.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena............................................ 24,000

2. Utrikesdepartementet......................................................... 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinarie och Ministre

Plénipotentiaire........................... 48,000

Legationssekreterare........................ 6,000 54,000

Transport 54,000 62,950

Bill. till Rihsd. Prof. 1880. l:a Sami. l:a Afd,

3

18

Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

Åtnjuter fri bostad, samt uppbäri Ministre Plénipotentiaire.................. 10,000

från konsulskassan 10,000 kr. J r

Uppbär från konsulskassan 2,0001 Drömman...............„....................... 4,000 14 000

kronor. J ö ........ ....... . 5

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extroardinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare........................ 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire..........................- 60,000

Legationssekreterare.............-.......... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................- 20,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire ----- 60,000

Legationssekreterare........................ 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire....................«...... 60,000

Legationssekreterare...................... 8,000 68,000

Beskicknigen i Rio de Janiero:

xjppbär såsom generalkonsul! Chargé d’Affaires_______________________________________ 2,000

17.000 kr. / ö

Beskickningen i Rom-.

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire.
............ — 29,000

Beskickningen i Washington:

uppbär såsom generalkonsul i Envové Extraordinär och Ministre

16.000 kr. samt konsulatafgifter. J J #

Plénipotentiaire.......... 16,000

Legationssekreterare........................ 6,000 22,000

62,950

Transport 406,000

62,950

Tredje hufvu dtiteln. 19

Transport 406,000 62,950

Beskickningen i TFiVn:

Envoyé Extraordinarie och Ministre Plé nipotentiaire.

................................. 40,000

Legationssekreterare ........................ 6,000 46,000 452,000

b. Expektanslön -------------------------------------------4,800

c. Pensioner .................................................... 31,950 488,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché...............—.......—.................. 6,000

1 d:o ................................................ 6,000 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser------------------------- 24,500

b. Ekiperingspenningar------------------------------------- 10,000

c. Hemliga utgifter__________________________________________ 14,000

d. Öfriga extra utgifter ............ ....................... 26,500 75,000

Summa kronor 638,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1887.

Inkomster:

Kronor.

Svenska statsverkets bidrag.................................................... 160,000

Norska statsverkets bidrag......—.......................................— 120,000

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt................................. 12,000

» Archangels » -......-......................... 2,500

» Barcelonas » 7,000

» Bilbaos » 2,500

» Havres » 22,000

» Helsingfors » -.............................-- 6,000

» Köpenhamns » .................-............... 25,000

» Leiths » ...................-............. 16,000

» Lissabons » 6,000

» Londons » .........-....................... 116,500

» Lybecks » ..........................-.....- 8,500

» Rigas » 7,500

» Bio de Janeiros » 4,000 235,500

Summa kronor 515,500

20

Tredje hufvudtiteln

Uppbär konsulatafgifter.

I lönen ingå 2:ne ålderstillägg)
af 500 kronor hvardera. /

D:o

d:o.

Jemför ministerstaten.

D:o d:o.

Uppbär konsulatafgifter samt)
åtnjuter fri bostad. J

Åtnjuter fri bostad.

Uppbär konsulatafgifter. I lönen |
ingå 2:ne ålderstillägg af 500 kr. >
hvardera.

I lönen ingår ålderstillägg afl
500 kronor.

I lönen ingår ålderstillägg afl
500 kronor.

Jemför ministerstaten.

Uppbär konsulatafgifter; jern-)
för ministerstaten. J

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet.....................................................

7. Ivonsulsstaten:

a. Löner och arvoden:

Alexandrin, Generalkonsuln, lön _________ 12,000

Antwerpen, » » ......... 13,000

Archangel, » » ......... 12,000

Barcelona, » >> ......... 12,000

Bilbao, Konsuln, » 9,000

Hamburg, Generalkonsuln, » 8,000

Håvre, » » 14,500

Vicekonsuln, » 5,500 20,000

Bordeaux, » » ......... 7,000

Helsingfors, Generalkonsuln, » 14,000

Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000

Drogman, » 2,000

Konsulatsekreteraren » 6,000

Hamnmästaren, aflöning 4,600 22 600
Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Vicekonsuln, » 4,500 19,500

Helsingör, » » ......... 4,900

Leith, Konsuln, » 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000

London, » » 24,000

Vicekonsuln » 10,000

Kanslisten, » 6,000

En kontorist, » 5,000

» » » 4,000 49,000

Cardiff, Vicekonsuln, » ......... 8,000

Liverpool, » » ........ 9,500

Newcastle, » » ...... 9,500

West Hartlepool, Kontoristen, » .... 5,000

Lybeck, Generalkonsuln, » 12,000

Newyork, Vicekonsuln, » ......... 6,000

Riga, Konsuln, » 9,000

Rio de Janeiro, Generalkonsuln, » ......... 17,000

Shanghai, » » ......... 12,000

Washington, » » ......... 16,000 338,000

Transport 338,000

17,500

17,500

Tredje hufvudtiteln

21

Transport

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen................. 4,500

Archangel_________________________ 2,000

Barcelona............ 2,000

Bilbao.......... 2,000

Havre................................ 4,000

Helsingfors_______________ 2,500

Köpenhamn______________ 4,500

Leith_______________ 6,000

Lissabon.......... 4,000

London_________________ 11,000

Lybeck.................... 2,000

Kiga ........................... 3,000

338,000

47,500

17,500

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandrin_______________________________________________________. 6,000

Alger____________________ 3,000

Bordeaux......................................................... 2,000

Buenos Ayres.................. 4,000

Cardiff.......................................... 4,000

Dardanellerna_______________ 500

Gibraltar__________________ 2,000

Hamburg__________________ 2,000

Havana..____________ 3,000

Japan..________________________ 4,000

Kiel.......................... 1,500

Liverpool........... 5,000

Marseille_______________ 1,500

Montevideo............................... 2,000

Neapel...__________________ 3,000

Newcastle................................................ 4,000

Newyork............. 6,000

Pineus............. 1,000

Rio de Janeiro................... 4,000

Rom ....... 3,000

Shanghai....................... ...................................... 4,000

Smyrna............ 1,000

Tanger.............. 1,500

Transport

68,000

453,500

17,500

4

Bih. till Riksd. Prof. 1886. l:a Sami. l:a Afd.

22

Tredje hufvudtiteln.

Transport 453,500 17,500

d. Pensioner:.............................................................. 14,350 467,850

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser.................................. 6,000

b. Konsulernes embetsutgifter........................................ 16,000

c. Diverse utgifter.......... 8,150 30,150

Summa Kronor 515,500

Stockholm 1886. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 11 januari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Grefve Ehren,svärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding anhöll i underdånighet, att
få underställa Kong!. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1887 och att i
sammanhang dermed få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna
framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t
anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 9 november 1885 angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsanslag under år 1887;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 18 november 1885 angående uppsättning af fästningsoch
positionsartilleri;

Bih. ti/1 Bibel. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 1 Håft.

1

2

[1-]

Angående medel
tilltjenstehästar
åt chefen
för landtförsvarsdepartementet

efter nuvarande
departementschefens

afgång.

Fjerde liufvudtiteln.

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse af samma dag angående beredande af medel för svea artilleriregementes
skjutöfningar å Marma skjutfält;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den 4 december 1885 angående inrättande af skjutskolor
vid artilleriet;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 14 november 1885 angående departementets medelsbehof
för år 1887;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 14 november
1885 angående extra anslag under år 1887 för fortifikationsbehof;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 10 november 1885 i fråga om departementets anslag för
år 1887;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 4 december 1885 angående behofven under år 1887 å de under
departementets förvaltning stälda anslag;

arméförvaltningens å artilleri-, intendents- och civila departementen
särskilda underdåniga skrifvelser den 5, 9 och 11 december 1885 rörande
anslagsbehofven i följd af den nya värnpligtslagens tillämpning
under år 1887, jemte arméförvaltningens å intendentsdepartementet
utlåtande den 19 februari 1884 i fråga om beväringsmanskapets marschaflöning;
samt

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse
den 27 november 1885 angående behofvet af medel för de topografiska
arbetena under år 1887.

Föredraganden anförde härefter beträffande de

Ordinarie anslagen:

Departementschefen.

Med denna benämning finnes under fjerde liufvudtiteln uppfördt
för chefen för landtförsvarsdepartementet, liksom under vederbörande
hufvudtitlar för cheferne för de öfriga statsdepartementen, ett aflöningsanslag
å 17,000 kronor.

För den tid, hvarunder jag må komma att qvarstå såsom chef för
landtförsvarsdepartementet, ifrågasätter jag af lätt insedda skäl icke
någon förändring i det hänseende, jag nu går att omförmäla, men för

Fjerde hufvudtitelu. 3

att göra eu rättelse möjlig i framtiden liar jag ansett mig böra anmäla
att,- då chefen för landtförsvarsdepartementet skall, närmast Konungen,
vara befälhafvare för armén, det måste anses såsom en brist, att medel
till underhåll af tjenstehästar icke finnas för honom, såsom för underlydande
befälhafvare, anvisade. I allmänhet lärer väl den, som bekläder
befattningen såsom chef för landtförsvarsdepartementet, innehafva på
slät sådan tjenst vid armén, för hvilken finnas uppförda medel till
remontering och underhåll af tjenstehästar, men dessa medel måste
naturligtvis för ändamålet uppbäras och användas af den, som kommenderats
att uppehålla tjensten, och tillfalla således icke den ordinarie
tjensteinnehafvaren under den tid han är chef för landtförsvarsdepartementet.

Jag hemställer derföre, huruvida icke Eders Kongl. Maj :t må finna
skäligt föreslå Riksdagen,

att, efter det nuvarande innehafvaren af befattningen
såsom chef för landtförsvarsdepartementet från
samma befattning afgått, må till remontering och
underhåll af två tjenstehästar för chefen för landtförsvarsdepartementet
användas af de å allmänna
ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln uppkommande
besparingar 1,530 kronor årligen, intilldess
medel för ändamålet kunna varda uppförda på ordinarie
stat.

Indelta arméns befäls aflöning.

Veterinärstaten. Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 9
januari 1884 af frågan om reglerandet af utgifterna under fjerde hufvudtiteln
för det följande året anförde jag, beträffande det sätt, hvarpå
hästsjukvården vid kavalleriet är ordnad, hurusom en förändrad och
till förbättring ledande anordning härutinnan är af förhållandena högeligen
påkallad och att dess utförande skulle på samma gång lända till
någon besparing i statsverkets nuvarande kostnader för denna sjukvård.

Under det nemligen sjukvården för de artilleriet tilldelade hästar
besörjes vid hvarje af de tre artilleriregementena af 1 regemente- och
1 bataljonsveterinär, upptaga gällande stater för kavalleriet, förutom 1
regementsveterinär vid hvarje regemente eller corps, tillsammans icke
mindre än 47 sqvadronshästläkare, eller 1 för hvarje sqvadron. Ett

[2.]

Förändringar
i veterinärstaten.
Anslagssumman

oförändrad.

4

Fjerde lmfvudtiteln.

större antal af dessa 47 sqvadronshästläkarebefattningar är dock alltjemt
i brist på kompetente sökande till befattningarne obesatt, och de
göromål, som tillhöra de vakanta beställningarne, hafva vid hvarje
trupp måst uppehållas af dess öfrige hästläkare mot ersättning från
de genom vakanserna disponibla löner. Antalet vakanta sqvadronshästläkarebefattningar
uppgick, då jag ofvan angifne dag anmälde detta
ärende inför Eders Kongl. Maj:t, till 15, eller således nära en tredjedel
af hela antalet, och uttalade jag då den förmodan, att vakansernas
antal skulle komma att ökas i mån af de äldre sqvadronshästläkarnes
afgång. Hittills hafva vakanserna ökats till 22 stycken.

Beträffande orsakerna till nu berörda förhållanden, det sätt, hvarpå
en omorganisation af hästläkarekåren syntes lämpligast kunna ske,
samt kostnaderna för veterinärstaten, å ena sidan efter nu gällande
bestämmelser och å andra sidan efter de ifrågasatta förändringarna,
lemnades af mig tillika fullständig utredning, hvilken jag tillåter mig
att nu upprepa.

Enligt de numera och alltsedan år 1849 gällande bestämmelser
antagas till sqvadronshästläkare endast examinerade veterinärer. För
desse, hvilka icke allenast aflagt maturitetsexamen, utan derefter vid
veterinärinstitutet genomgått en kurs under 3 till 4 år, och således
måste antagas besitta en ganska god bildning både i allmänhet och i
sitt fack, erbjuda dock sqvadronshästläkarebefattningarne med underofficers
grad och föga betydliga afiöningsförmåner, enligt hvad vakansernas
antal nogsamt utvisar, alltför ringa lockelse. D* nu förhoppning
icke finnes att erhålla kompetente personer till besättande af
ifrågavarande befattningar, synes redan denna omständighet kräfva förändring
i veterinärstatens vid kavalleriet nuvarande sammansättning.

Men härtill kommer äfven att, då ursprungligen vid hvarje sqvadron
fanns anstäld endast en hofsmed eller hofslagare, af hvilken icke
fordrades andra veterinärkunskaper än som meddelades honom af regementshästläkaren,
och sqvadronshästläkarne sedermera trädde i hofslagarnes
ställe, häraf blifvit en följd, att antalet hästläkare på stat
vid svenska armén blifvit, i förhållande till hästarnes antal, större än
vid andra arméer. Med afseende härå har också i såväl 1875 som
1878 och 1883 års härordningsförslag iakttagits, att hästläkarnes antal
minskats, i det att sqvadronshästläkaretjensterna indragits och för
hvarje enhet om 5 sqvadroner beräknats endast 2 hästläkare, nemligen
1 regements- och 1 bataljonshästläkare. För hvarje af de två regementen,
skånska husar- och dragonregementena, hvilka innehålla icke min -

Fjerde Imfvudtiteln. 5

dre ån 10 sqvadroner, skulle följaktligen beräknas 4 hästläkare, hvaraf
1 regements- och 3 bataljonshästläkare.

Sådan indragning af hästläkare vid kavalleriet kan under nuvarande
förhållanden desto lättare ske, som ett visst antal af manskapet
vid kavalleriregementena årligen kommenderas till genomgående af hofbeslagsskola
och derunder, enligt föreskrift i Eders Kong]. Maj:ts nådiga
bref den 16 november 1883, erhålla undervisning jemväl i skötsel
af hästens vanligare åkommor, hvarigenom, vid nedsättning af hästläkarnes
antal, åt de återstående beredes lämpliga biträden vid hästsjukvården.

Aflöningen till artilleriets bataljonsveterinärer utgår med 900 kronor
i fast lön och dertill dagaflöning å 2 kronor, eller 730 kronor för
hela året. Vid värfvade kavalleriet borde hästläkarne af motsvarande
grad således aflönas på samma sätt. För bataljonsveterinärerne vid
det indelta kavalleriet skulle aflöningsförmånerna utgöra 900 kronor i
lön samt dagaflöning vid vapenöfningarne jemte ådermöten och remonteringar,
eller förslagsvis i 60 dagar med 120 kronor. För regementsveterinärerne
utgör aflöningen vid artilleriet och värfvade kavalleriet
1,800 kronor i lön tillika med dagaflöning efter 3 kronor, eller 1,095
kronor för året, samt vid indelta kavalleriet 1,800 kronor lön jemte
dagaflöning, beräknad för 60 dagars vapenöfningar till 180 kronor.

Dessa aflöningsbelopp för arméns hästläkare måste emellertid anses
i och för sig ganska ringa, och det är vid bibehållande af samma
belopp oundgängligt, att hästläkarne vid armén beredes utsigt att åtminstone
såsom regementsveterinärer, hvilken befattning för desse
läkare utgör slutpunkten för befordran, kunna vinna en mera tryggad
ekonomisk ställning, så vida det för staten skall blifva möjligt att åt
sig förvärfva och bibehålla fullt lämplige och erfarne män till vårdande
af den dyrbara materiel, som utgöres af arméns hästar. För sådant
ändamål synes lämpligast att, på sätt härordningsförslagen af åren
1875, 1878 och 1883 innehöllo, regementsveterinären tillägges förmånen
af ålderstillägg med 1,000 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring
i graden, hvilken anordning ock torde blifva för statsverket
den billigaste.

Vid förevarande omorganisation af hästläkarekåren anser jag vidare
på grund af hästvårdens synnerliga vigt för kavalleriets tjenstbarhet
böra iakttagas, att hästläkarne vid detta vapen blifva beridne,
för hvilket ändamål nämnde tjenstemän, såsom officerares vederlikar,
böra tilldelas vanlig ersättning för 1 tjenstehäst hvardera.

Genomförandet af de sålunda ifrågasatta förbättringar i afseende

6

Fjerde hufvudtiteln.

å veterinärstaten skulle, på sätt förut blifvit nämndt, ingalunda medföra
förhöjning i de nu utgående kostnaderna för hästsjukvården vid
armén, utan skulle fastmera, och ehuru härvid medel jemväl borde beräknas
till extra hästläkares aflönande, för statsverket uppkomma en i
förhållande till hela kostnadssumman icke oväsentlig årlig besparing.

Den nuvarande kostnaden för veterinär staten är följande:

1 regementsveterinär vid artilleriet, lön ...... kr. 1,800: —

dagaflöning » 1,095: — kr> 2,895: —

2 » » :» )) 5,790: —

2 » » värfvade kavalleriet, eller lifgardet

till häst och Kronprinsens husarregemente.
................................ » 5,790: —

Vid indelta kavalleriet, bestående af 6 regementen och
corpser:

1 regementsveterinär, lön .............................. kr. 1,800: —

dagaflöning för 60 dagar » 180: — „ ^ ggq. __

5 » .................................................................. s> 9,900: —

1 bataljonsveterinär vid artilleriet, lön............ kr. 900: —

dagaflöning y> 730: —'' » 1 630: _

2 » » » » 3,260: —

1 sqvadronshästlähare vid värfvade kavalleriet, lön............ » 800: —

9 » )) )> » ............ » 7,200: —

beklädnad och portion åt desse 10 sqvadronshästlähare

i 365 dagar å 1 krona .................................................... » 3,650: —

1 sqvadronshästlähare vid indelta kavalleriet, lön kr. 700: —

dagaflöning för 60 dagar )> 60: — ^ 70Q. _

36 » vid d:o................................................. » 27,360: —

jemte nummerlön och portion.

portion under 60 dagars vapenöfningar för sistnämnde

37 hästläkare å 60 öre om dagen................................ )> 1,332: —

~S":a”kr. 72,347: —

förutom 37 nummerlöner.

Fjerde lmfVudtiteln.

Kostnaden för veterinär staten blefve efter de ifrågasatta
ändringarna följande:

1 regementsveterinär vid artilleriet, lön......... kr. 1,800:

dagaflöning » 1,095:

2 » » )> ...........................

kr.

»

vid värfvade kavalleriet:

lön .............................,\......kr. 1,800: —

dagaflöning..................... » 1,095: —

lönetillägg och fourageersättning
för 1 tjenstehäst.
................................... » 765: —

vid indelta kavalleriet:

lön.................................... kr. 1,800: —

dagaflöning, förslagsvis

i 60 dagar.................. :» 180: —

lönetillägg och fourageersättning
för 1 tjensteliäst.
................................... » 765: —

ålderstillägg med 1,000 kr. efter 10 års tjenstgöring i
graden beräknas förslagsvis för omkring halfva antalet
regementsveterinärer, eller för 5 st..................

1 b atalj onsv eter inär vid artilleriet, lön............ kr. 900: —

dagaflöning » 730: —

2

1

)'' » ......................................

vid lifgardet till häst, lön kr. 900:

, dagaflöning » 730:

lönetillägg och fourageersättning
för 1 tjenstehäst
................................. » 765:

vid Kronprinsens husarregemente......

vid lifregementets dragoncorps,
lön ...................................kr. 900: —-

transport kr. 900: — kr.

för -

2,895: —
5,790: —

3,660: —
3,660: —

2,745: —
13,725: —

5,000: —

1,630: —
3,260: —

2,395: —
2,395: —

47,155: —

8

Fjerde hufvudtiteln.

transport kr. 900: — kr. 47,155: —
dagaflöning, förslagsvis i

60 dagar ........................ » 120: —

lönetillägg och fourageersättning
för 1 tjenste häst.

................................ » 765: - , 1?785: _

1 bataljonsveterinär vid lifregementets husarcorps ............ » 1,785: —

1 » » Smålands husarregemente ............ » 1,785: —

3 » » skånska husarregementet (10

sqvadroner) .................................. » 5,355: —

3 » » skånska dragonregementet (10

sqvadroner)................................... » 5,355: —

1 » » Jemtlands hästjägarecorps ............ » 1,785: —

5 extra hästläkare, arfvoden å 400 kr.................................. » 2,000: —

kostnader för beordrande af extra hästläkare, för hvilka

beräknas dagtraktamente efter 4 kr. 50 öre, förslagsvis » 1,500: —

Summa kronor 68,505: —

Bataljonsveterinärbefattningarna vid kavalleriet borde, enligt den
af mig uttalade mening, tillsättas först i den mån aflöningsmedel för
dem efter hand genom afgång bland sqvadronshästläkarne och indragning
af sistnämnda fenster blifva tillgängliga. De lönemedel, som
under de särskilda anslagen för indelta arméns befäls aflöning, lifgarde!
till häst och Kronprinsens husarregemente nu finnas uppförda för
kavalleriets hästläkare, syntes mig vid sådant förhållande under öfvergångstiden
böra för förändringarnes genomförande ställas till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande till dess den af samma förändringar betingade
slutliga reglering af vederbörande anslag kunde ega rum.

1884 års Riksdag, till hvilken Eders Kongl. Maj:t framstälde förslag
till omorganisation af arméns veterinärstat i enlighet med de af
mig sålunda anförda grunder, förmälde i detta ämne i sin underdåniga
skrifvelse den 10 Maj 1884 angående regleringen af utgifterna under
fjerde hufvudtiteln, att, ehuru genom den föreslagna omorganisationen
några ökade utgifter icke skulle komma att åsamkas statsverket, syntes
det likväl, som om de olägenheter, hvilka härrörde af den nuvarande
organisationen, icke oundgängligen betingade den föreslagna
förändringen, samt att, derest någon sådan borde vidtagas, den snarare
kunde gå i den rigtning, att de nu gällande och efter Riksdagens
förmenande allt för höga kompetensvilkoren för sqvadronshästläkare -

9

Fjerde hiifvudtiteln.

befattningames erhållande nedsätta, hvarföre framställningen då icke
blef af Riksdagen bifallen.

I anledning häraf behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla medicinalstyrelsen
och veterinärinstitutets lärarekollegium att afgifva utlåtande,
om och i hvad män förändring kunde anses böra göras i de
för kompetens till sqvadronshästläkarebefattningarne föreskrifna vilkor,
men hafva begge dessa embetsmyndigheter i sina underdåniga utlåtanden
i ämnet af den 1 Augusti och den 17 Oktober 1884 bestämdt
afstyrkt nedsättning i nämnda kompetensvilkor.

Såsom skäl för afstyrkande! har anförts, bland annat, att enligt
gällande bestämmelser och då regementsveterinären vid ett regemente
med 600—1,000 hästar ej medhinner all hästsjukvården, sqvadronshästläkarne
hafva att vid kommenderingar dagligen besigtiga hästarne
samt jemväl måste sköta dem vid påkommande sjukdomar och skador,
hvarjemte sqvadronshästläkarne vid vissa tillfällen skola i underbefälsskolorna
kostnadsfritt meddela undervisning i hästkännedom och hofbeslagslära;
att fullgörandet af dessa skyldigheter erfordrar kunskaper,
som kunna påräknas endast hos veterinärer med fullständig utbildning
i sitt yrke, hvarföre åt veterinärer med lägre kunskaper, hvilka ej
kunde antagas ega nödig skicklighet och säkerhet i yrkets utöfning,
ej heller borde anförtros ett så dyrbart materiel som kavalleriets hästar;
samt att det för öfrigt tillkommer sqvadronshästläkarne, då ej deras
tjenstgöring vid regementet tages i anspråk, att vid utbrott af smittosamma
sjukdomar bland husdjuren utföra sådana vigtiga tjensteförrättningar,
som endast af de fullt utbildade och legitimerade veterinärerne få
verkställas. Att veterinärer med lägre kunskapsmått, än hvad som för
närvarande erfordras, kunde antagas till tjensteverksamhet af den beskaffenhet,
som här ofvan blifvit omförmäld, skulle enligt embetsmyndigheternas
åsigt med all säkerhet medföra olägenheter af många slag
och innebära ett otidsenligt tillbakagående från nuvarande förhållanden
till skada såväl för hästsjukvården och undervisningen deri som för
husdjurssjukvården i allmänhet. Med afseende å hvad medicinalstyrelsen
samt veterinärinstitutets lärarekollegium anfört, aktade Eders Kongl.
Maj:t ock den 31 Oktober 1884 skäligt besluta att icke för närvarande
förordna om nedsättning i de för kompetens till sqvadronshästläkarebefattningarne
stadgade vilkor.

Särskildt har medicinalstyrelsen erinrat, hurusom, vid jemförelse
af antalet läkare för personalen och för hästarne, det visar sig att,
under det för personalen vid ett stort kavalleriregemente finnas anstälde
1 regemente- och 2 bataljonsläkare, så skulle för hästsjukvården

2

10

Fjerde liufVudtiteln.

vid hvardera af de större skånska kavalleriregementena enligt stat
finnas icke mindre än 11 läkare, nemligen 1 regementsveterinär och
10 sqvadronshästläkare, ett förhållande som utan tvifvel borde ändras
sedan numera skoningen kunde verkställas af det vid hofbeslagsskolorna
i Stockholm och vid Alnarp särskilt utbildade manskap.

Att så många sqvadron shästläkarebefattningar sedan många år äro
vakanta, hafva embetsmyndigheterna ansett bero, icke på någon brist
på veterinärläkare med kompetens till dessa tjänster, utan på de ringa
aflöningsförmånerna i förening med den omständighet att sqvadronshästläkarne
innehafva endast underofficerares tjenstegrad, hvilket gjorde
att befattningarne ej i något afseende kunde vara lockande för personer,
som efter aflagd maturitetsexamen och genomgången fullständig
lärokurs i specialfacket, med skäl syntes kunna påräkna eu bättre
ställning.

Hvad sålunda ytterligare förekommit, i detta ärende manar mig vid
den alltjemt fortgående tillväxten i vakansernas redan förut stora antal
att åter upptaga det förut framstälda och af Eders Kong!. Maj:t,
gillade förslaget till åstadkommande af en förbättrad organisation af
veterinärstaten vid armén; och jag hemställer derföre, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att efter 1886 års utgång de 47 sqvadronshästläkaretjensterna
vid kavalleriet, i mån af inträffande
ledigheter, må indragas samt i stället, och allt efter
det medel genom dessa tjensters indragning blifva
för ändamålet tillgängliga, vid kavalleriet inrättas 12
bataljonsveterinärbefattningar med den här förut angifna
fördelning å kavalleriets regementen och corpser,
jemte det 5 extra hästläkare anställas;

att i sammanhang härmed aflöningsförmånerna för
hästläkarne vid kavalleriet och artilleriet bestämmas
att från och med år 1887 utgå på sätt jag i det föregående
likaledes angifvit, dock, hvad häst- och fourageersättning
till kavalleriets hästläkare angår, först
i den mån Eders Kongl. Maj:t finner de genom ofvanberörda
indragningar tillgängliga medel å vederbörande
anslag lemna tillgång till dylik ersättning;

samt att, vid bifall härtill, de efter år 1886 ifrågakommande
ålderstillägg för regementsveterinärer må
utgå från anslaget under fjerde hufvudtiteln till ålderstillägg,
äfvensom för öfrigt de medel, hvilka under

11

Fjerde hufvudtiteln.

anslagen till indelta arméns befäls aflöning, lifgardet
till häst och Kronprinsens husarregemente finnas uppförda
till hästläkares aflönande, måtte ställas till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande att, från och med år 1887
och intill dess slutlig reglering af vederbörande anslag
kan ega rum, i mån af behof användas till genomförande
af de föreslagna förändringarne i veterinärstaten.

Svea lifgarde och Andra lifgardet.

Beträffande lifbeväringsregementet gjorde Rikets Ständer vid 1856
•—1858 årens riksdag hos Kong]. Magt underdånig framställning att
officerskåren måtte, i mån af inträffande afgång, indragas eller åtminstone
på ett för statsverket mindre kostsamt sätt organiseras. Såsom
skäl härför anfördes, hurusom det syntes mindre lämpligt att, för den
ringa tjenstgöringen under årliga exercisen med Stockholms stads och läns
beväringsmanskap, staten skulle vidkännas kostnader för aflönande af
en särskild officerskår, då denna exercis, enligt rikets ständers tanke,
borde kunna verkställas af dertill kommenderadt befäl antingen från
Uplands och Södermanlands regementen eller från garnisonsregementena
i hufvudstaden.

Med afseende å denna Rikets Ständers framställning, blef af Kong],
Maj:t till en början förordnadt att tills vidare hvarken den lediga chefsplatsen
vid regementet skulle tillsättas eller nya officerare der antagas;
hvarjemte och då hvarken Uplands och Södermanlands regementen
eller öfriga indelta regementen kunde aflåta befäl för ifrågakomna beväringsexercis,
Kongl. Maj:t beslöt, att det beväringsområde, som förut
varit anslaget till lifbeväringsregementet, skulle fördelas på lifgardesregementena
till fot.

Under dessa förhållanden och då sistnämnda regementens befälspersonal,
som icke kunde befrias från sin tjenstgöring i öfrigt, var
otillräcklig för att kunna äfven besörja vapenöfningen med det regementena
sålunda tillslagua beväringsmanskap, fann Kongl. Maj:t dock
nödigt, att hvardera af lifgardesregementena till fot, efter hand och i
mån af tillgångar på lifbeväringsregementets stat, erhölle tillökning i
sitt befäl med 1 tredje major och 4 andre kaptener, för hvilken personal
kostnaderna beräknades, efter dåvarande aflöningsförhållanden,
uppgå till ett sammanlagdt belopp af 24,480 kronor; och föreslog

[3-4.]

Afhjelpande
vid fotgardena
af befälsbrist
i
följd af lifbeväringsregementets

indragning.

12

Fjerde liufy nät! teln.

Kongl. Maj:t fördenskull vid 1859—1860 årens riksdag, att fotgardesregementenas
anslag måtte erhålla en motsvarande tillökning, att utgå
i mån af blifvande tillgångar på lifbeväringsregementets stat, hvilken
då uppgick till 31,911 kronor 50 öre.

Rikets Ständer vid samma riksdag förklarade med anledning häraf
och under förmälan, att de ej tilltrodde sig bedöma lämpligaste sättet
att afhjelpa omförmälda behof, att Rikets Ständer, utan att då ingå i
pröfning af det i nåder framstälda förslaget för anskaffande och underhållande
af erforderligt befäl vid vapenöfningarne med Stockholms
stads och läns beväringsmanskap, ansåge sig böra till Kongl. Maj:t
öfverlemna, att i sådant hänseende vidtaga lämpliga åtgärder, med
vilkor att kostnaderna för en förändrad organisation icke måtte öfverstiga
det äskade beloppet 24,480 kronor årligen samt att förändringen
verkstäldes endast i den mån tillgång för utgifterna genom inträffande
afgång på lifbeväringsregementets stat kunde beredas.

I följd häraf förordnade Kongl. Maj:t dels den 18 Mars 1862, att
af då befintliga tillgångar på lifbeväringsregementets stat skulle bildas
fyra andre kaptensbeställningar eller två sådana vid hvartdera af fotgardesregementena,
och dels den 28 December 1866, sedan ytterligare
medel å nämnda stat blifvit disponibla, att likaledes fyra andre kaptensbeställningar
eller två vid hvartdera regementet skulle inrättas; och
blef, enligt beslut vid riksdagarne åren 1862 —1863 samt 1867, ett belopp
af tillsammans 16,000 kronor, motsvarande aflöningsmedlen för
de fyra kaptensbeställningarne vid hvartdera gardet, öfverflyttadt från
lifbeväringsregementets anslag till aflöningsanslagen för svea lifgarde
och andra lifgardct.

Sedan vidare genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 11 December
1874 blifvit förordnadt, att en tredje majorsbeställning vid
hvartdera fotgardet skulle bildas, samt att till bestridande af den för
hvarje af dessa beställningar då bestämda aflöning af 4,240 kronor,
skulle tills vidare dels anslås två af de å regementenas stater uppförda
andre kaptenslöner, för hvilket ändamål en andre kaptensbeställning
vid hvartdera regementet borde under tiden hållas obesatt, dels ock
det derutöfver erforderliga belopp, 4,480 kronor, anvisas att utgå från
besparingarna å lifbeväringsregementets anslag, så har 1875 års Riksdag
uppfört på svea lifgardes och andra lifgardets stater lön för en
tredje major vid hvartdera regementet, i sammanhang hvarmed anslaget
till lifbeväringsregementet, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts
förslag, nedsattes med nämnda 4,480 kronor till 11,431 kronor 50 öre,
hvaremot Riksdagen, under åberopande att förslag till ny härordning

13

Fjerde hufvud ti teln.

då förelåg, ansåg sig i de för Riksdagen framlagda förslagsstater för
fotgardena, Indika stater upptogo aflöning för fyra andre kaptener vid
livar t der a fotgardet, böra göra den ändring, att aflöning uppfördes för
endast tre sådane officerare vid hvarje af dessa regementen.

Sålunda bär den vid 1859—1860 årens riksdag framlagda plan att
afhjelpa den vid lifbeväringsregementets indragning uppkommande brist
på befäl genom inrättande af 1 tredje majors- och 4 andre kaptensbeställningar
vid hvartdera gardet hittills blifvit genomförd endast i
den män, att vid hvartdera gardet tillkommit 1 majors- och 3 kaptensbeställningar,
för hvilket ändamål tillsammans 20,480 kronor efter hand
öfverförts från lifbeväringens stat.

Enligt det ofvan anförda beslutet vid riksdagen 1859 —1860, skulle
Eders Kongl. Maj:t, till afhjelpande af den befälsbrist, som efter
nämnda åtgärder ännu qvarstår, ega i mån af tillgångar på lifbeväringsregementets
stat disponera ytterligare 4,000 kronor, motsvarande
hvad som då erfordrades till beredande af aflöning åt 1 andre kapten
vid hvartdera gardet.

Då likväl numera, efter 1875 års lönereglering, aflöningen till
kapten af andra klassen vid värfvadt regemente utgår med 2,895
kronor, hvaraf 1,800 kronor fast lön och 1,095 kronor dagaflöning,
erfordras för de två kaptensbeställningarne tillsammans 5,790 kronor
eller 1,790 kronor mera än som beräknades vid 1859—1860 årens
riksdag på grund af dåvarande aflöningsförhållanden.

Deremot kan från svea lifgardes stat afföras den i samma stat
upptagna lön till eu mönsterskrifvare 450 kronor, hvilken lön bör indragas
sedan tjenstens innehafvare numera afgått.

I följd häraf komme behofvet af medel att inskränka sig till
5,340 kronor från lifbeväringens anslag.

Af lifbeväringens i gällande riksstat uppförda anslag, 11,432 kronor,
tages för närvarande i anspråk för detta regemente endast 3,571 kronor,
och har Eders Kongl. Maj:t den 18 sistlidne December beslutat att,
för beredande af tillfälle till lifbeväringsregementets slutliga indragning,
föreslå Riksdagen att på allmänna indragningsstaten öfverflytta
den fåtaliga vid regementet ännu qvarstående personalen, med anledning
hvaraf jag ock har för afsigt att här nedan ifrågasätta att lifbeväringsregementets
anslag ur riksstaten för år 1887 fullständigt uteslutes.

Såsom vilkor derför lärer dock vara nödvändigt, att åtgärd nu
vidtages för fjällande af ifrågakomna vid fotgardena befintliga befälsbrist,
hvilken man redan år 1859 förutsåg skola uppstå och hvilken

[5.]

Nedsättning
i anslaget till
fältartilleriet.

14 Fjerde hufyudtiteln.

under de senare åren blifvit synnerligen känbar i mån af den hastigt
fortgående tillväxten af beväringsmanskapets antal vid gardesregementena.

Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att under anslaget till svea lifgarde, med anledning
af lifbeväringsregementets indragning, uppföres
aflöning för 1 kapten af andra klassen med 2,895 kronor,
men att deremot från anslaget afföres en mönsterskrifvarelön
med 450 kronor, samt att i följd häraf

anslaget, som nu utgör................. kronor 162,629: —

höjes med ....................................... » 2,445: —

till ....................................................... kronor 165,074: —

samt att anslaget till andra

lifgardet, .......................................... kronor 161,594: —

för beredande af aflöning till 1 kapten
af andra klassen höjes med » 2,895: —

till .................................................... kronor 164,489: —

Artilleriet.

Af generalfälttygmästare!) och chefen för artilleriet har framställts
förslag, för hvilket jag här nedan torde få närmare redogöra, till inrättande
af artilleriskjutskolor för befälets och underbefälets vid artilleriet
utbildning i skjutkonsten.

Vid bifall till berörda förslag och då kostnaderna för artilleriskjutskolorna
skulle bestridas från ett särskildt anslag till detta ändamål,
komme följande två, under anslaget till artilleriet nu uppförda
poster att ej vidare blifva behöfliga, nemligen: till artilleribefälets
skjutöfningar 5,000 kronor och till artilleriunderofAcerares gemensamma
skjutöfningar 2,500 kronor, eller tillsammans 7,500 kronor.

Sedan svea artilleriregementes skjutöfningar och åtskilliga andra
i samband dermed stående öfningar numera måst förläggas till Manna
skjutfält, beläget på ett afstånd från hufvudstaden af 147 km., hafva
deremot, på sätt generalfälttygnlästaren och chefen för artilleriet i sin
underdåniga skrifvelse den 18 november 1885 andraga t, medel blifvit
af nöden till bestridande af transportkostnader, traktamentsersättningar
med flera utgifter för dessa öfningar, på samma sätt som för göta

15

Fjerde liufvu dtiteln.

artilleriregementes till Tånga hed förlagda öfningar är i detta regementes
stat uppfördt ett årligt anslag af 3,500 kronor, utöfver hvilket
belopp de senare åren ett anvisadt särskildt tillskott, belöpande sig i
medeltal till 2,700 kronor, måst tagas i anspråk, så att sammanlagda
kostnaden vid göta artilleriregemente uppgått till 6,200 kronor.

För svea artilleriregemente har chefen för artilleriet ansett anslagsbehofvet
för ifrågavarande ändamål, tills vidare och innan öfningarne
erhållit större utsträckning, kunna begränsas till 5,100 kronor.

Afräknas dessa 5,100 kronor från det belopp af 7,500 kronor, som
vid uppförande af anslag till artilleriskjutskolor blifver obehöflig!, skulle
derefter återstå 2,400 kronor, att afföras från anslaget till artilleriet.

Jag hemställer fördenskull, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,

att anslaget till artilleriet, under vilkor af bifall
till förslaget om uppförande i riksstaten af särskildt
anslag till artilleriskjutskolor, nedsättes från dess nuvarande
belopp,.............................. kronor 1,091,966: —

med ................................................. » 2,400: —

till ..................................................... kronor 1,089,566: —

och torde det nu förevarande anslaget, derest, på sätt jag ernar föreslå,
anslag uppföras till fästnings- och positionsartilleri, böra benämnas
»fältartilleriet».

Fästnmgsariilleribataljon å Vaxholm Oskar Fredriksborg.

Såväl till 1884 års, som till 1885 års Riksdag har Eders Kongl.
Maj:t framställt förslag till organiserande af ett särskildt fästningsoch
positionsartilleri i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den plan,
som i sådant afseende blifvit af generalfälttygma,staren och chefen för
artilleriet framlagd; och har generalfälttygmästaren och chefen för
artilleriet i sin underdåniga skrifvelse den 18 november 1885 erinrat,
att denna fråga är för landets försvar af den stora vigt och betydelse,
att på grund deraf nämnda förslag, Indika ännu icke ens till någon del
blifvit af Riksdagen bifallna, borde ånyo underställas Riksdagens ompröfning.

Hänvisande till de skäl, som förut vid flera tillfällen blifvit anförda
till ådagaläggande af nödvändigheten att i Sverige, såsom i de flesta

[G-]

Organisation
af en fästningsartilleribataljon
å
Vaxholm
Oskar Fredriksborg.

16

Fjerde lmfvudtiteln.

andra länder redan skett, gifva åt fästnings- och positionsartilleriet en
efter landets behof afpassad, från fältartilleriet skild organisation, har
generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet ytterligare velat fästa
uppmärksamheten derå, att bristen i den nuvarande organisationen uti
ifrågavarande hänseende är så stor, att genom den obetydliga kommendering
af omkring 100 man från de å Karlsborg förlagda fästningskompanierna
till befästningarna å Gotland, hvilken kommendering under
de politiska förvecklingarna sistlidne vår egde rum, Karlsborg
faktiskt blef helt och hållet blottadt på fästningsartilleritrupper, enär
vid fästningskompanierna derstädes, utom ett par personer af befälet,
återstodo endast några få, dels oexercerade rekryter och dels sjuke, af
manskapet. Men härtill komme vidare att, derest vid samma tillfälle
fästningarne vid Vaxholm Oskar Fredriksborg med tillhörande förskansningar,
hvarpå hela försvaret af hufvudstaden från sjösidan hvila!’,
skolat sättas i försvarbart skick, hade dervarande fästningskompanier
på långt när ej varit tillräckliga för ändamålet, och den hjelp,
som trupper från annat vapenslag kunnat lemna i och för fästningsartilleriets
betjenande, kunde näppeligen tillmätas någon betydelse, då
sådana trupper naturligtvis vore helt och hållet främmande för dylika
göromål.

För planen till fästnings- och positionsartilleriets organisation redogjorde
jag senast vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 12
januari 1885 af frågan om regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln
för år 1886, likasom jag dervid äfven anförde de hufvudsakligaste
skälen för uppsättning af ett från fältartilleriet skildt fästnings- och
positionsartilleri, nemligen:

att rätta liandhafvandet af eu dyrbar fästningsartillerimateriel,
med ammunition och utredning, kräfver studier och erfarenhet af
annan art än som kunna förväntas hos ett från fältartilleriet beordradt,
tillfälligt befäl; samt

att vid en mobilisering af armén — hvad ock i sin mån bekräftas
af de ofvan anförda erfarenhetsrönen från våren 1885 —
hvarken befäl eller manskap finnes att tillgå för att sköta den
positionsartillerimateriel, hvartill Riksdagen ända sedan 1877 årligen
beviljat större eller mindre anslag.

Planen till fästnings- och positionsartilleriets uppsättning var hufvudsakligen
följande:

Med öfverförande till nämnda artilleri af svea och göta artilleriregementens
6 fästningskompanier skulle bildas

Fjerde hnfrudtiteln. 17

1 fästningsartilleribataljon, bestående af 4 kompanier om 100 man
och förlagd å Vaxholm Oscar Fredriksborg, samt

1 fästnings- och positionsartilleriregemente med 2 fästnings- och
6 positionskompanier om 100 man samt med förläggning å Karlsborg,
hvilket regemente likväl först efter hand skulle uppsättas.

Manskapsstyrkan borde upprätthållas hufvudsakligen enligt de grunder
för anskaffningen, som i nådiga propositionen till 1883 års Riksdag
angåfvos beträffande härens stamtrupp, samt aflöningsförmånerna
för manskapet utgå sålunda: lega, högst 80 kronor sammanlagdt för
de begge första åren och högst 80 kronor för hvarje följande år, samt
månadslön 10 kronor för hvarje i tjenstgöring tillbragt månad; beställningsmän
skulle erhålla i arfvoden per månad, l:ste konstaplar 15 kronor,
2:dre konstaplar 10 kronor, trumpetare 3 kronor och kompanihandtverkare
10 kronor, allt under tjenstgöring, hvaremot arfvodena
eljest utgå med hälften af nämnda belopp; kommendering stillägg för
tjenstgöring i högre grad skulle utgå enligt nu gällande bestämmelser,
men icke ålders- och examenstillägg, likasom ej särskilda medel till
arfvoden åt värfvare beräknas.

Sedan stammanskapet utbildats först i en rekrytskola om ett år
och derefter i konstapelsskola, skulle den del af manskapet, med hvilken
aftal gjordes om fortsatt tjenst, inkallas endast till 30 dagars repetitionsöfningar
årligen.

Aflöningsförmånerna för befälet hafva beräknats efter de vanliga
grunderna, d. v. s. fast lön samt dagaflöning för tjenstgöringsdagarna.

Då likväl icke allt befäl och underbefäl vid fästnings- och positionsartilleriet
beräknats vara i tjenstgöring hela året, utan en del endast
under rekryt- och konstapelsskolorna eller ock blott under de
årliga repetitionsöfningarna, samt dagaflöning komme att utgå allenast
för tjenstgöringsdagar, skulle till följd häraf vid detta artilleri dagaflöningen
och, hvad beträffar underbefälet, äfven portionsersättningen
statsverket besparas för den tid af året, hvarunder vederbörandes tjenstgöring
icke behöfver tagas i anspråk.

Vid fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg, om
hvilken nu är fråga, skulle, enligt organisationsplanen, finnas:

1 öfverstelöjtnant och corpschef, tillika kommendant å Vaxholm
Oscar Fredriksborg,

1 major,

4 kaptener af 1. klassen,

4 kaptener af 2. »

8 löjtnanter af 1. n

3

18

Fjerde hufrudtiteln.

5 underlöjtnanter,

8 styckjunkare,

16 sergeanter af 1. klassen,

1 stabstrumpetare,

16 förste konstaplar,

24 andre konstaplar,

4 trumpetare,

4 kompanihandtverkare och
352 artillerister

samt följande civilpersonal, nemligen:

1 förste bataljonsläkare,

1 regementsintendent,

1 förrådsförvaltare,

1 tygskrifvare,

2 handtverksmästare och
2 rustkammarsmeder,

hvaremot ecklesiastikvården och auditörsgöromålen skulle upprätthållas
af lämpliga personer mot arfvoden.

På hvarje kompani borde 2 nummer kunna besättas med volontärer.

Samtliga de för aflöningar, beklädnad och underhåll af personalen
vid fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg erforderliga
årliga kostnader beräknades till en sammanlagd summa af 265,954
kronor 85 öre på sätt närmare utvisas af den härefter fogade bilagan
Lit. A I

fästningsartilleribataljonen skulle likväl ingå de å Vaxholm Oscar
Fredriksborg nu förlagda 3 kompanier af svea artilleriregemente och
1 kompani af göta artilleriregemente, för hvilka kompanier sammanlagda
kostnaderna för närvarande utgöra 150,218 kronor 23 öre, och
när detta belopp jemte 2,200 kronor, motsvarande nu utgående men
sedermera obehöfliga arfvoden till kommendanten samt placemajoren å
Vaxholm Oscar Fredriksborg, afräknas från hela den anförda kostnadssumman
af 265,954 kronor 85 öre, visar sig, att förhöjningen i nu utgående
belopp komme att utgöra 113,536 kronor 62 öre.

På min hemställan har Eders Kongl. Maj:t emellertid gillat, att
såsom bidrag till kostnaden för ett fästnings- och positionsartilleri beräknas
de till reservartilleriet anvisade medel 31,275 kronor, hvaraf
större delen genast kan blifva härtill tillgänglig, och derest, på sätt
generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet nu ifrågasatt, denna
tillgång fördelas på den föreslagna bataljonen å Vaxholm och det före -

19

Fjerde ImfVudtiteln.

slagna regementet å Karlsborg i ungefärligt förhållande till dessa truppafdelningars
styrka eller såsom 1 : 2, skulle deraf i rundt tal belöpa
sig på bataljonen 10,400 kronor och på regementet återstoden 20,875
kronor. Häraf skulle ett mindre belopp, såsom nyss antyddes, icke
genast blifva tillgängligt, utan först i mån af den vid reservartilleriet
qvarstående fåtaliga personalens afgång, hvarföre intilldess måste anstå
med antagande af den nya personal, för hvilken motsvarande medel
behöfde tagas i anspråk.

Efter afdrag af nämnda 10,400 kronor skulle tillökningen i statsverkets
kostnad efter organisationens fullständiga genomförande komma
att för fästningsar tiller ibataljonen å Vaxholm utgöra endast 103,136
kronor 62 öre.

Då i här ofvan angifna summa af 150,218 kronor 23 öre, hvartill
nuvarande kostnaderna för de 4 kompanierna af svea och göta artilleriregementen
beräknats, är inbegripet det af Eders Kongl. Maj:t
genom nådiga brefvet den 17 mars 1882 på grund af minskning i permittering
vid trupperna å Vaxholm och Oscar Fredriksborg medgifna
årliga kostnadstillägg af approximativt 14,164 kronor 27 öre, för hvilket
särskilda medel icke blifvit i riksstaten anvisade, komme vid kompaniernas
öfverförande till fästningsartilleribataljonen minskningen i de
för svea och göta artilleriregementen uppförda anslag att uppgå till
endast 136,053 kronor 96 öre.

Då bataljonens uppsättning först efter hand kunde verkställas, inskränker
sig dock chefens för artilleriet förslag för närvarande dertill,
att å Vaxholm Oscar Fredriksborg bildas 1 fästningsartilleribataljon
och att början dertill sker under år 1887 på det sätt, att, jemte det de
4 der nu förlagda fästningskompanierna öfverflyttas till bataljonen, den
nya personal uppsättes, som i sådant afseende finnes upptagen å bilagan
Lit. B.

Med jemnande af första organisationsårets i bilagan specificerade
kostnadssumma, 96,809 kronor 55 öre, skulle således för fästningsartilleribataljonen
å Vaxholm tillökningen i kostnad för statsverket

blifva .......................... kr. 113,536: 62; hvaraf för år 1887 kr. 96,800: —;

dock att denna kostnad,
genom användande af
förutnämnda andel utaf
reservartilleriets anslag,
minskas med.... » 10,400:—; 10,400: —

återstår att fylla ........kr. 103,136: 62; hvaraf för år 1887 kr. 86,400: —.

20

Fjerde Iiufrndtiteln.

På det vid bataljonens organisation måtte undvikas de olägenheter
af flera slag, hvilka, på sätt jag tillförene vid fråga om trängen påpekat,
äro med ett mera provisoriskt tillstånd förbundna, borde de
nya anslagsmedel, som nu för fästningsbataljönen erfordras, uppföras
på ordinarie stat, dervid de lämpligast kunde upptagas såsom ett enda
särskilt anslag, för att, då sådant tjenligen kan verkställas, tillsammans
med öfriga för bataljonen påräknade tillgångar och i sammanhang med
en reglering af de redan befintliga ordinarie anslag, hvarifrån en del
skulle tagas i anspråk för bataljonen, framdeles fördelas å de flera
anslag i riksstaten, hvarå medlen med afseende å utgifternas olika
beskaffenhet böra slutligen uppdelas.

Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,

att, med godkännande af omförmälda grunder
för organisation af en fästningsartilleribataljon å
Vaxholm Oscar Fredriksborg jemte hvad som föreslagits
beträffande personalens aflöning, till genomförande
af den del af bataljonens organisation, som
enligt hvad förut blifvit nämndt skulle ega rum under
år 1887, anvisa, utöfver de för svea artilleriregementes
3 fästningskompanier och 1 fästningskompani
vid göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Vaxholm
Oscar Fredriksborg nu anslagna medel, jemväl 10,400
kronor af reservartilleriets anslag, i den mån detta
belopp är eller blifver tillgängligt, samt såsom nytt
anslag 86,400 kronor;

att, sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg»
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom
reservationsanslag näst efter anslaget till fältartilleriet;

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad
förut vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet,
af Eders Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af
uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.

Fjerde h ufvudtiteln.

21

Fästnings- och positionsartilleriregemente å Karlsborg.

Enligt den af generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet
framlagda plan, för hvilken jag nyss vid fråga om fästningsartilleribataljonen
å Vaxholm Oscar Fredriksborg utförligt redogjort, skulle
å Karlsborg organiseras 1 fästnings- och positionsartilleriregemente
med 2 fästnings- och 6 positionskompanier, hvartdera om 100 man,
hvilket regementes uppsättning likväl skulle ske först efter hand och
delvis genom öfverförande af personal från göta artilleriregemente.

Då fästnings- och positionsartilleriregementet framdeles blifvit
fullständigt organiseradt, skulle vid detsamma enligt planen finnas följande
personal:

1 öfverste och regementschef, tillika kommendant å Karlsborgs
fästning,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

8 kaptener af 1. klassen,

8 » » 2. )>

16 löjtnanter» 1. »

10 underlöjtnanter,

16 styckjunkare,

32 sergeanter af 1. klassen,

1 stabstrumpetare,

32 förste konstaplar,

48 andre konstaplar,

8 trumpetare,

8 kompanihandtverkare och
704 artillerister;

samt följande civilpersonal, nemligen:

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 förste bataljonsläkare,

1 regementsintendent,

1 batalj onsveterinär,

1 verkmästare,

2 förrådsförvaltare,

3 tygskrifvare,

2 besigtningsrustmästare,

[7-]

Organisation
af fästningsoch
positionsartilleri
&
Karlsborg.

2 2

Fjerde hufvudtiteln.

6 handtverksmästare,

8 rustkammarsmeder och

4 stockmakare, hvaremot ecklesiastikvården komma att upprätthållas
af lämplig person mot arfvode.

På hvarje kompani borde 2 nummer kunna besättas med volontärer.

Vidare borde, utom 1 tjenstehäst till hvardera af öfversten, öfverstelöjtnanten
och majorerne, beräknas
60 stamhästar och

120 legda hästar.

Hela kostnaden för fästnings- och positiousartilleriregementet å
Karlsborg har beräknats till 507,805 kronor 40 öre på sätt närmare
utvisas af bilagan Lit. C.

Då likväl vid organisationen af fästnings- och positionsartilleriregementet
å Karlsborg de derstädes nu förlagda 2 fästningskompanier
af göta artilleriregemente böra uppgå i det nya regementet, äfvensom
den nu för Karlsborg afsedda tygstatspersonal vid artilleriet skulle till
sagda nya regemente öfverföras, kan såsom tillgång vid detta regementes
uppsättande beräknas af de nu för göta artilleriregemente utgående
anslagsmedel ett belopp af 79,513 kronor 71 öre. Vidare
kunna de till kommendant och placemajor å Karlsborg nu utgående
arfvodesbelopp, tillsammans 3,400 kronor, indragas, då tillsättning af
öfverste för positions- och fästningsartilleriregementet, tillika kommendant
å Karlsborg, framdeles ifrågakommer, hvarjemte vid antagande
af läkare för regementet synes kunna besparas aflöningen för 1 andre
bataljonsläkare vid göta artilleriregemente med 1,630 kronor.

Efter dessa afdrag visar sig tillökningen i statsverkets kostnad
komma att för fästnings- och positionsartilleriregementet efter dess
fullständiga uppsättning blifva 423,261 kronor 69 öre, men under förutsättning
att såsom bidrag till kostnaden för fästnings- och positionsartilleriregementets
uppsättning beräknas, på sätt förut vid behandlingen
af frågan om fästningsartilleribataljonen på Vaxholm nämndes,
20,875 kronor utaf de till reservartilleriet anvisade medel, skulle i följd
deraf den för hela det nya fästnings- och positionsartilleriregementet
erforderliga tillökning i nuvarande anslag nedgå till 402,386 kronor
69 öre.

Emellertid och då uppsättning af fästnings- och positionsartilleriregementet
först efter hand kan ske, har chefen lör artilleriet nu föreslagit
endast, att till organisation af ett fästnings- och positionsartilleriregemente
å Karlsborg göres en början genom uppsättning af
2 nya positionskompanier och öfverförande till regementet af de 2 å

23

Fjerde hufvudtiteln.

Karlsborg förlagda fästningskompanierna af göta artilleriregemente
jemte samma artilleriregementes der förlagda tygstat, allt i enlighet
med planen i bilagan Lit. JO, dock att under första året eller år 1887
uppsättning skulle ske endast af den nya personal och de hästar, som
i sådant afseende finnas angifna i bilagan Lit. E.

Årliga kostnadstillökningen för den organisation, om hvilken sålunda
nu närmast är fråga, skulle alltså, med jemnande af första orgauisationsårets,
i den sist åberopade bilagan specificerade kostnadssumma, blifva
för fästnings- och positionsartilleriet
å Karlsborg
............................ kr. 127,462: 50; hvaraf för år 1887 kr. 66,000:—,

dock att denna kostnad,
genom användande af
förutnämnda dertill
föreslagna andel af
reservartilleriets anslag,
minskas med » 20,875:—; 20,875:—.

Återstå att fylla........... kr. 106,587: 50; hvaraf för år 1887 kr. 45,125: — .

I anledning häraf hemställer jag, att Eders Kong], Maj:t behagade
föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af ofvan angifna grunder
för organisation af ett fästnings- och positionsartilleriregemepte
å Karlsborg jemte hvad som föreslagits
beträffande personalens aflöning, till genomförande af
den organisation af fästnings- och positionsartilleri å
Karlsborg, som enligt hvad förut blifvit nämndt skulle
ega rum under år 1887, anvisa, utöfver de för 2 fästningskompanier
vid göta artilleriregemente med befäl
och samma regementes å Karlsborg förlagda tygstat
nu anslagna medel, jemväl 20,875 kronor af reservartilleriets
anslag, i den mån detta belopp är
eller blifver tillgängligt, samt såsom nytt anslag
45,100 kronor;

att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»fästnings- och positionsartilleriregemeutet å Karlsborg»,
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fästningsartilleribataljonen
å Vaxholm Oscar Fredriksborg;

24

Fjerde hufVudtitelii.

samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästnings- och positionsartilleriet
på Karlsborg sålunda afsedda medel beredas,
må af Eders Kongl. Maj:t disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med
organisationens genomförande förenade utgifter.

[8.]

Anslagets
förändrande
till reservationsanslag.

Marinregementet.

I riksstaten för år 1886 upptages för marinregementet ett ordinarie
anslag af 66,000 kronor, afsedt till bestridande af aflöningar för detta
r-egementes ännu i tjenst varande personal; och har detta anslag tilldelats
naturen af förslagsanslag. Med nämnda personals afgång kommer
emellertid att saknas befäl för beväringsmanskapets inom Blekinge
län redovisning och vapenöfning. Detta förhållande jemte ofullständigheten
af beväringskårernas organisation i såväl Hallands som Vesternorrlands
län samt behofvet af en ombildning utaf nationalbeväringen
på Gotland föranleda mig att längre fram vid behandlingen af frågan
om anslagen för nationalbeväringen samt fastlandets beväringskårer
inför Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag till omorganisation af de
nuvarande beväringstrupperna samt till uppsättande inom Blekinge län
af en ny beväringsbataljon. Till bestridande af de härmed förenade
årliga kostnader skulle, såsom jag sedermera torde få närmare utveckla,
enligt förslaget tagas i anspråk jemväl marinregementets anslag, dock
först i mån af den nuvarande personalens afgång från detta regemente.

Derest förslaget härom bifalles, borde derföre, och då först framdeles,
sedan den nya organisationen hunnit mera fullständigt genomföras,
en slutlig reglering kan ega rum af de anslag, som beröras af
förändringarna, anslaget till marinregementet under öfvergångstiden
icke upptagas såsom förslags- utan såsom reservationsanslag.

På grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,

att, vid bifall till det här nedan omförmälda förslag
att till genomförande af stater för Blekinge,
Hallands och Vesternorrlands bataljoner får användas i
mån af behof, bland annat, marinregementets anslag,
allt efter det medel derå blifva tillgängliga, detta anslag
måtte upptagas i riksstaten såsom reservationsanslag.

Fjerde liufvudtiteln.

25

Lifbeväringen.

[9-]

Med godkännande af den åsigt, jag uttalade om lämpligheten af Afförande från
lif beväringsregementets slutliga indragning, beslöt Eders Kongl. Maj:t ^“^gen.
vid föredragningen den 18 sistlidne december af nämnda fråga, att till anslag.
Riksdagen framställa förslag om den vid regementet ännu kvarstående
fåtaliga personalens öfverflyttande på allmänna indragningsstaten.

Derjemte och då Eders Kongl. Maj:t på grund af Rikets Ständers
beslut vid 1856—1858 årens riksdag har att af lediga medel å lifbeväringens
nuvarande anslag disponera ett belopp af 4,000 kronor, motsvarande
hvad som vid nämnda tid erfordrades till aflöning af 1 andre
kapten vid hvartdera af fotgardesregementena, har jag här ofvan hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att å hvartdera af
anslagen för svea lifgarde och andra lifgardet uppföra aflöning till
1 kapten af andra klassen.

I anledning häraf får jag nu tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen,

att — under vilkor att Kongl. Maj:ts förslag dels
om den vid lifbeväringsregementet ännu kvarstående
personalens öfverflyttande på allmänna indragningsstaten,
och dels om uppförande under hvartdera af
anslagen för svea lifgarde och andra lifgardet af
aflöningsmedel för 1 kapten af andra klassen, vinner
Riksdagens bifall — från riksstaten för år 1887
måtte afföras det nuvarande anslaget för lifbeväringen,
11,432 kronor.

Gotlands nationalbeväring samt Hallands, Vesternorrlands och

Blekinge beväring.

[io.]

Gotlands nationalbeväring. Sedan Eders Kongl. Maj:t den 30 de- Omorganisacember
1885 beslutat för Riksdagen framlägga förslag till värnpligts- tl0ringaaftrup.Ta"
lagens tillämpning å Gotland med de olikheter, som af förhållandena pema. Ansiapå
Gotland påkallas, går jag nu att redogöra för grunddragen af den gendjjdJ™n"
förändrade organisation af öns nationalbeväring, som synes mig häraf
böra blifva en följd.

Bih. till Rihd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Haft.

4

26

Fjerde liufvudtiteln.

För vinnande af bättre sammanhang torde dock vara tjenlig!'', att
förutskicka en kort öfversigt af den nuvarande organisationen.

Gotlands nationalbeväring, som står under befäl af en särskild
militärbefälhafvare, utgöres af både infanteri och artilleri. Infanteriet
är fördeladt på 4 bataljoner med tillsammans SO kompanier. Manskapet
vid infanteriet består af jägare, beväringsskyldig^ från och med 19 till
och med 29 års ålder, Indika utgöra den under fredstid tjenstgörande
styrkan, infanterister, beväringsskyldige från och med 30 till och med
44 år, samt reservmanskap, beväringsskyldige från och med 45 till och
med 49 år. Artilleriet består af 3 fotbatterier om 8 kanoner; dess
manskap utgöres af 75 värfvade nummer och 200 man beväring, de
senare uttagna bland fotfolkskompaniernas jägare. Befälet utgöres såväl
vid infanteriet, som vid artilleriet, af fäst aflönade officerare samt
i öfrigt af underofficerare och korpraler, valde af och bland beväringen,
dock att vid artilleriet derjemte finnas några få fast aflönade underofficerare.
Spelet är beväringsmanskap, som tilldelas arfvoden. Civilpersonalen
är till största delen fast anstäld. Kaderns sammansättning
i öfrigt inhemtas af bilagan Lit. F.

Denna organisation lider af flera påtagliga brister. Den taktiska
indelningen är otidsenlig. Det värnpligtiga underbefälet är i saknad
af utbildning, motsvarande äfven de måttligaste anspråk, då det ej
kunnat beordras till underbefälsskolor, hvarförutom omsättningen bland
detsamma varit mycket liflig såsom en följd af de högst ringa arfvodena,
Indika icke ens utgjort tillräcklig godtgörelse för skyldigheten att
deltaga i de korta årliga befälsmötena under 6 dagar utöfver de för
alla gemensamma bataljons- eller kompanimötena under lika lång tid.

Vid tillämpning af de ifrågasatta förändrade bestämmelserna om
värnpligtens fullgörande på Gotland skulle de värnpligtiga årsklasserna
minskas i antal från 31 till 20, det är från omkring 8,000 till 5,000
man, af Indika klasser 12 komme att tillhöra beväringen och 8 landstormen.
Antalet af de under fredstid vapenöfning underkastade årsklasserna
skulle samtidigt nedgå från 11 till 3.

Det synes väl lämpligt, att försvarsväsendet å Gotland fortfarande
ställes under en särskild militärbefälhafvare och att dervarande stridskrafter
utgöras af både infanteri och artilleri, men en ny indelning af
de båda vapenslagen blir af förhållandena påkallad.

Minskningen af den värnpligtiga styrkan betingar nemligen densammas
indelning i ett mindre antal taktiska afdelningar, vid hvilken
indelning bör tagas hänsyn till årsklassernas fördelning i beväring och
landstorm. Att sålunda den mobiliserade styrkan på Gotland till an -

27

Fjerde hufyudtiteln.

talet nedgår under hvad den nuvarande organisationen medgifver, hvithet
förhållande måste uppstå då värnpligtsbördan derstädes bringas i
närmare öfverensstämmelse med förhållandena på fastlandet, bör enligt
min åsigt kunna till fullo uppvägas dels af en fastare organisation af
befälskadrerna och dels derigenom, att utbildningstiden kommer att
bättre tillgodogöras då densamma, i stället för att såsom nu splittras
å ett stort antal alltför korta öfningsmöten med 1 års mellantid, blifver
sammanförd till färre möten med längre öfningstid under hvardera.

Nationalbeväringens infanteri torde böra indelas i 2 liniebataljoner
samt 1 reserv- och depotbataljon jemte 8 landstormskompanier; artilleriet
åter borde fördelas i fältartilleri, med 1 liniefotbatteri samt 1 reservoch
depotfotbatteri, och fästningsartilleri med 1 kompani -— hvarje bataljon
om 4 kompanier, hvarje batteri om 6 kanoner. Fältartilleriets
förminskning föranledes af behofvet att genom uppsättning af fästningsartilleri
på Gotland i första hand från ön erhålla besättning till batterierna
vid Enholmen och Fårösund, och denna förminskning af fältartilleriet
kan ske, utan att förhållandet mellan den mobiliserade styrkan
af infanteriet och antalet fältkanoner derigenom blifver ogynsamt.
Ett enda kompani fästningsartilleri tillfredsställer visserligen icke hela
behofvet vid mobilisering, men då uppsättandet på Gotland af fäst-''
ningsartilleri derutöfver skulle kräfva särskilda kostnader, som icke
kunna betäckas med de för Gotlands artilleri nu utgående anslag, torde
med frågan derom få tills vidare anstå.

De taktiska af delningarnas förminskning till antalet föranleder en
motsvarande inskränkning i befälspersonalen, hvarjemte då vid mobilisering
är att påräkna ett visst antal afskedadt befäl och underbefäl i
disponibilitet (pensioneradt), den fast aflönado kadern i följd häraf kan
än ytterligare begränsas.

Med iakttagande häraf har jag låtit uppgöra det förslag till ny
stat för Gotlands nationalbeväring, som innehålles i bilagan Lit. I.

Fn jemförelse mellan den nuvarande och den föreslagna befälskadern
(se bil. Lit. F.) visar också, att vid infanteriet och artilleriet
sammanlagdt en indragning gjorts af 39 officerare, 148 underofficerare
och 52 spel samt af 186 underbefäl utaf de menige korpralsgraderna.
Vid jemförelsen hafva de nu till uppsättning föreslagne volontärerne
inräknats i sistnämnda befälsklass, hvaremot artilleriets i nummer stående
konstaplar och volontärer, såsom tillhörande artillerikårens stamstyrka,
hvilken ej är upptagen i nationalbeväringens stat, nu icke medräknats.

Denna stora indragning medgifver icke allenast en öfverflyttning

28

Fjerde hufrudtiteln.

af befälsbeställningar från Gotlands nationalbeväring till de hittills alltför
svagt organiserade beväringskårerna på fastlandet, utan äfven en
behöflig förbättring i sammansättningen af och aflöningen för den fasta
personalen vid nationalbeväringen, hufvudsakligast hvad beträffar underbefälet
och spelet,

Vid bestämmandet af aflöningen för officerare och underofficerare
vid nationalbeväringen hafva gällande förhållanden vid beväringskårerna
å fastlandet blifvit följda.

Officerarnes aflöning blir härigenom i allmänhet densamma som
för närvarande. Tjenstgöringspenningar, som nu medfölja en del
tjenster, hafva visserligen uteslutits, men skulle ersättas genom en
hufvudsakligen för beväringens redovisning utgående dagaflöning i öfverensstämmelse
med hvad längre fram kommer att af mig föreslås beträffande
ersättningen till värnpligtsområdenas befäl på fastlandet. Af
de 3 bataljonscheferne har den äldste, som bör liksom vid den öfriga
armén vara af öfverstelöjtnants grad, tilldelats en lön, som med 500
kronor öfverstiger de öfrige bataljonschefernes. Kaptenerne hafva
blifvit indelade i två löneklasser, af hvilka den ena bibehållits vid den
nuvarande kaptenslönen och den andra erhållit en lön, 200 kronor
mindre än den förra, eller lika med kaptener af 2. klassen vid indelta
armén, med hvilka de efter den nya organisationens genomförande
blifva i afseende å tjenstgöringsförhållandena i det närmaste likstälda.
Regementsofficerare och adjutanter hafva gjorts beridne, såsom deras
tjenstgöring kräfver.

Underofficerarnes aflöning enligt den föreslagna staten gör det
möjligt att af dem fordra den utbildning, som numera är nödvändig,
för att de skola vara i stånd att såväl under fred som i krig fullgöra
sina skyldigheter.

För beredande af en god underofficersrekrytering inom Gotland
har för infanteriet upptagits i staten ett antal volontärer, hvilka kunna
erhålla nödig rekryt- och underbefälsutbildning vid volontärskolan å
Karlsborg. Volontärernes antal har blifvit så afpassadt, att de tillsammans
med de i staten uppförda sergeanter och det afskedade underbefäl,
som kan antagas qvarstå i beväringen, skulle kunna fylla behofvet
af tropp- och halftroppchefer vid beväringens tre bataljoner. Till
uppmuntran för volontärerne att efter genomgången underbefälskurs
förblifva i tjenst under afvaktan på underofficersbefordran, skulle ett
visst antal, liksom vid armén i öfrigt, kunna befordras till de olika
korpralsgraderna. Genom denna anordning har antalet underofficerare
äfven kunnat begränsas under hvad i annat fall varit möjligt. Aflö -

29

Fjerde hufvudtiteln.

/

ningen till desse volöntärer torde lämpligen böra utgå enligt de grunder,
som, i öfverensstämmelse med 1885 års Riksdags uttalade önskan, från
och med år 1886 tillämpas vid eu del af de garnisonerade trupperna, dock
så att de befordrade volontärerne, då de äro hemförlofvade, icke må
komma i åtnjutande af någon del af det under tjenstgöring utgående
befälsarfvodet, hvilken olikhet betingas deraf, att vid beväringstrupperna
detta underbefäl icke, såsom vid de garnisonerade trupperna är händelsen,
måste mellan de årliga repetitionsöfningarna vara i en viss disponibilitet
för ersättande af befälsafgång vid stamskolorna.

Under den förutsättning att vid mobilisering värnpligtige spel, som
under beväringsöfningarna utbildats, kunna vara att påräkna till ett
icke så ringa antal, har antalet aflönade spel kunnat inskränkas. Aflöningen
för detta spel är uppförd i öfverensstämmelse med hvad för
motsvarande underbefäls- och manskapsgrader blifvit föreslaget.

All den aflöning, som till här afhandlade personal utgår för år
eller för tjenstgöring mellan de årliga vapenöfningarna, har blifvit upptagen
i förslagsstaten, hvaremot den aflöning, som tillkommer vid de
årliga vapenöfningarna med beväringen, skulle, såsom hittills egt rum,
utgå från anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Hvad beträffar artilleriets stamtrupp kräfver den förändrade organisationen
af nationalbeväringens artillerikår någon utveckling af stamtruppen.
Dess styrka utgör för närvarande 75 man, deribland endast
1 förste- och 4 andre konstaplar. Om bristen på fullt utbildadt underbefäl
gjort sig känbar vid infanteriet, måste denna brist vid artilleriet
vara än mer betänklig. Det är nödvändigt att nuvarande beväringskonstaplarne
ersättas med stamkonstaplar. Vidare bör bland de menige
i ledet såväl vid fältbatterierna som äfven vid fästningskompaniet vara
att påräkna en stamstyrka, tillräcklig att bestrida den mera ansvarsfulla
tjenstgöringen vid dessa trupper, för hvilken tjenstgöring beväringens
utbildning ej kan vara tillfredsställande. Af dessa orsaker föranlåtes
jag slutligen föreslå stamstyrkans förhöjande från 75 till 100
man, hvaribland 25 konstaplar, och gör jag detta så mycket hellre,
som de förökade kostnader för manskapets aflöning, hvilka betingas
af denna förändring, till fullo betäckas af den besparing i kostnaderna
för nuvarande stamstyrkans beklädnad och underhåll, som skulle vinnas
då vid denna stamtrupp tillämpas de nya grunder för garnisoneradt
manskaps anställning, tjenstgöring och aflöning, hvarom ofvan blifvit
taladt och hvilkas tillämpning Eders Kongl. Magt torde vilja anbefalla,
då stamtruppens här förordade utveckling skall genomföras. Med denna
stam truppens tillväxt blir möjligt att vid tider, då yttre förhållanden

30 Fjerde hufrudtitelii.

sådant påkalla, provisoriskt beordra någon mindre styrka till batteriet
å Enholmen, utan att nödgas, såsom under förlidet år skedde, härtill
med stora kostnader använda stammanskap från fastlandet.

Af de i nuvarande stat upptagna löner för civilpersonal är en del,
såsom för auditör och regementspastor, uppförd utan förändring i den
föreslagna staten. Vid ordnandet af militärbefälhafvarens militära stab
på sätt, som föreslås, hafva andra lönebelopp, såsom för kanslist och
kontorsskrifvare, kunnat ur staten uteslutas. Beväringsmanskapets underhåll
och beklädnad in natura kräfva en förvaltning, ordnad i öfverensstämmelse
med förhållandena vid ett indelt regemente. En regementsintendent
är derföre uppförd i den föreslagna staten; hvaremot befattningen
såsom fältkamrer och kassör indrages. Med öfningarnas anordnande
bataljons- i stället för kompanivis minskas det behöfliga antalet
läkare och är derföre, i stället för de i nuvarande stat upptagna
3 arfvoden för extra läkare, aflöning uppförd för 1 andre bataljonsläkare.

Då nu anförda grunder för befäls- och stampersonalens sammansättning,
aflöning m. in. tillämpas, komma såsom ofvan blifvit framhållet.
, att i de för närvarande utgående kostnader uppstå icke obetydliga
besparingar, på sätt närmare framgår af bilagorna Lit. G. och H.

Dessa besparingar uppgå, hvad beträffar de i staten för Gotlands
nationalbeväring upptagna kostnader till 16,742 kronor 75 öre samt
komma, hvad beträffar kostnaderna för stamtruppen, att, oaktadt truppens
förökande från 75 till 100 man, utgöra 1,526 kronor 30 öre.

Blekinge, Hallands och Vesternorrlands läns beväring. Dessa 3 län
äro i saknad af stamtrupp. För vapenöfvande af länens beväring har
stått till förfogande, hvad beträffar Blekinge, marinregementets ännu
tjenande personal samt, hvad beträffar Hallands och Vesternorrlands
län, en ofullständigt organiserad beväringskår inom hvartdera länet,
nemligen Hallands infanteribataljon och Vesternorrlands beväringsbataljon.
Numera qvarstå vid marinregementet 19 officerare, 19 underofficerare,
1 korpral och 8 spel, hvilken personal dock efter hand minskas.
Hallands infanteribataljons nuvarande stat upptager endast officerare
och underofficerare, och dessa till otillräckligt antal, för 2 kompanier.
Vesternorrlands beväringsbataljons stat upptager officerare och
underofficerare för 4 kompanier. Visserligen finnas i sistnämnda bataljons
stat äfven korpraler och trumslagare för dessa kompanier upptagne,
men då de för ändamålet uppförda aflöningsförmåner äro synnerligen
lågt satta, har för dem ej en enda man kunnat erhållas. Endast
genom att anslå flera korprals- eller trumslagarearfvoden för af -

Fjerde liufvudtitelii. 31

lönandet af en korpral eller trumslagare, liar man lyckats uppsätta 5
korpraler och 2 spel.

I de tre här ifrågavarande länen har under berörda förhållanden
beväringsmanskapets öfvande icke kunnat fullgöras utan att befäl, spel
och såsom instruktörer lämplige soldater från andra trupper beordrats
till förstärkande af de otillräckliga kadrerna inom länen. Dervid har
Gotlands nationalbeväring, som äfven för den nuvarande organisationen
haft god tillgång på officerare, kunnat aflemna några sådane, men i
det stora hela har bristen måst fyllas från de indelta regementena.
Ganska betydliga rese- och transportkostnader hafva härigenom tillskyndats
statsverket, på samma gång olämpliga rubbningar i sistnämnda
regementens egna vapenöfningar uppkommit och det indelta manskapet
fått vidkännas olägenheten att för kommenderingar till främmande ort
skiljas under längre tid från hemmet och torpets skötande.

Då bristfälligheterna i det nuvarande sättet för beväringsöfningarnas
anordnande inom de 3 här ifrågavarande länen framträda allt
'' skarpare och olägenheterna blifva allt känbarare i den mån beväringens
antal med hvarje år tillväxer, är det angeläget att dessa brister
snart afhjelpas, i hvilket hänseende jag föreställt mig såsom tjenligt,
att inom Blekinge län marinregementet ersättes med en beväringskår
samt att inom Hallands och Vesternorrlands län de redan befintliga
beväringskårerna erhålla nödig utveckling.

Dessa åtgärder blifva vid tillämpning af den nya värnpligtslagen
så mycket mera nödvändiga för att beväringens redovisning inom
dessa län skall kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt, som
särskildt inom Blekinge saknas befäl, som kan åläggas handhafva bestyren
• med. beväringens redovisning, och inom Halland sådant befäl
icke finnes i tillräckligt antal.

På grund häraf får jag föreslå ordnandet inom hvart och ett af
Blekinge, Hallands och Vesternorrlands län af en beväringskår med
fulltalig befälskader för en bataljon.

Beväringsstyrkans storlek inom Vesternorrlands län gör det visserligen
önskvärdt, att befälskader för ytterligare en bataljon kunde
der uppsättas, men för att vid den nu ifrågasatta organisationen af de
s. k. beväringstrupperna kostnaderna må kunna begränsas inom nuvarande
tillgångar, torde blifva nödvändigt att låta anstå med en så beskaffad
utveckling af denna beväringsbataljon.

Vid sådant förhållande skulle de nya staterna för Hallands, Vesternorrlands
och Blekinge bataljoner blifva sig emellan fullkomligt lika,
och har gemensam förslagsstat, utvisande bataljonernas sammansätt -

32 Fjerde hnfmdtiteln.

ning och aflöningsförhållanden, blifvit upprättad på sätt, som inhemtas
af bilagan Lit. K.

Officerarnes och underofficerarnes antal kommer enligt detta förslag
att blifva detsamma som för närvarande förefinnes vid Vesternorrlands
beväringsbataljon, blott med den skilnad att en bataljonsadjutant
tillkommer. För fyllande af behofvet af tropp- och halftroppchefer
samt för att göra underbefälets rekrytering inom dessa bataljoner möjlig,
bör vid dem, liksom vid Gotlands nationalbeväring, och efter samma
grunder som derstädes, anställas volontärer. Vid hvarje bataljon skulle
derföre finnas 60 sådane, nemligen 8 distinktionskorpraler, 12 korpraler,
24 vice korpraler samt 16 obefordrade volontärer. Härigenom vunnes
ock, utan uppsättande af en egentlig stamtrupp, den fördel att i bär
ifrågavarande landsdelar, der dylik saknas, uppfostrades korprals- och
underofficersämnen, hvilka, då de äfven efter afskedstagandet i de flesta
fall torde qvarstanna i orten, kunna vara att påräkna såsom lämpligt
befäl för landstormen.

Efter samma grunder, som föreslagits i afseende på Gotland,
skulle äfven uppsättandet af spel vid dessa bataljoner ega rum.

Af brist på medel kan civilpersonalens organisation för närvarande
endast ofullständigt tillgodoses. Förvaltningsbestyren måste fortfarande
såsom hittills upprätthållas af regementskommissarier och förrådsvaktmästare,
aflönade från boväringsanslaget, samt auditörs- och de presterliga
göromålen bestridas af tillfällig personal med aflöning från samma
anslag.

Behofvet af en fast aflönad läkare vid hvarje beväringskår är,
äfven under nuvarande förhållanden, synnerligen stort, enär det ej kan
anses lämpligt att hela sjukvården under vapenöfningarna vid dessa
kårer med deras talrika beväringsmanskap anförtros uteslutande åt
extra läkare, hvilka i de flesta fall ännu icke afslutat sina studier och
varit i tillfälle samla tillräcklig erfarenhet för läkareyrkets utöfvande
utan kontroll af äldre läkare. Med den nya värnpligtslagens tillämpning
och öfningstidens utsträckning framträder detta behof ännu oafvisligare,
och tillgångarne tillåta äfven detsammas afhjelpande.

Såsom redan blifvit antydt, har jag vid utarbetandet af dessa förslag
till beväringstruppernas organisation sökt tillse, att statsverket ej
måtte tillskyndas förökade utgifter. Den besparing, som vid införandet
af den nya organisationen af Gotlands nationalbeväring uppkommer i
dess stat, jemte det nu till marinregementet utgående anslag, hvilket
blifver tillgängligt i den mån, den vid regementet ännu qvarvarande
personalen derifrån afgår, blifva tillräckliga att betacka de kostnader,

33

Fjerde hufvadtiteln.

Bom tillkomma för den nya organisationens genomförande vid de tre
beväringskårerna på fastlandet, på sätt inhemta^ vid jemförelse mellan
de för beväringstrupperna nu föreslagna stater, å ena, samt dessa
truppers och marinregementets nuvarande stater, å andra sidan (se bilagan
Lit. G).

Emellertid lärer tillämpningen af de föreslagna nya staterna för
beväringskårerna i allmänhet kunna genomföras endast i den mån förflyttning
af personal från marinregementet och Gotlands nationalbeväring
till beväringskårerna på fastlandet kan, med vederbörandes eget
samtycke, komma att eg a rum, eller afgång bland personalen på annat
sätt inträffar, och lärer derföre först framdeles, sedan den nya organisationen
af beväringstrupperna hunnit mera fullständigt genomföras,
den nödiga öfverflyttningen af medel från marinregementets och Gotlands
nationalbevärings anslag till anslagen för beväringskårerna på
fastlandet kunna verkställas.

På grund af hvad jag här i underdånighet anfört, hemställer jag,
det Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, med godkännande af ofvan omförmälda förslag
till stat för Blekinge bataljon och till nya stater
för Gotlands nationalbeväring samt Hallands ochVesternorrlands
bataljoner, medgifva att ej mindre Gotlands
nationalbevärings nuvarande anslag till den del, som
för nationalbeväringens nya stat icke behöfver tagas
i anspråk, än äfven marinregementets anslag, allt
efter det medel å dessa begge anslag blifva tillgängliga,
må från och med år 1887 och intilldess slutlig
reglering af vederbörande anslag kan ega rum, användas
i mån af behof till genomförandet af de föreslagna
staterna för Blekinge, Hallands och Vesternorrlands
bataljoner;

samt att, i sammanhang med tillämpning vid Gotlands
nationalbevärings artillerikår af förändrade grunder
för stammanskapets anställning, tjenstgöring och
aflöning, denna artillerikårs nummerstyrka må efter
hand ökas från 75 till 100 man.

Bik till Bibel. Brot. 1886. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häft.

5

34

Fjerde hufvudtitelu.

[11.]

Förhöjning
för den nya
värnpligtslagens
till*
tampning.

Beväringsmanskapets vapenöfningar.

För den nya värnpligtslagens tillämpning under år 1887 komma
ytterligare anslagmedel att erfordras dels för sådana mötesutgifter, som
plägat hänföras under anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar,
dels för manskapets beklädnad och utredning jemte ammunition m. m.,
eller sådana behof, för hvilka kostnaderna bestridas från det bland anslagen
för materielen upptagna anslaget »försvarsverket till lands i allmänhet»,
dels ock till ersättning åt värnpligtsområdenas befäl och för
handhafvandet af inskrifningsväsendet.

Hvad nu vidkommer medelsbehofvet under förslagsanslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar, livilket anslag i gällande riksstat är
uppfördt med 652,500 kronor, har arméförvaltningen å intendentsdepartementet
i sin underdåniga skrifvelse den 9 December 1885 anfört,
hurusom under tioårsperioden 1875—1884 utgifterna från nämnda anslag
i medeltal årligen utgjort ................................. kronor 1,036,000: —.

Afdrages härifrån mönstrings-, färd- och förvaltningskostnader
m. fl. utgifter, som kunna anses
oberoende af öfningstidens förlängning,
och hvilka utgifter beräknats, efter medeltalet

för åren 1882—1884, till .................................... » 329,000: —,

återstå årsutgifter till belopp i medeltal af......... kronor 707,000: —.

Den vapenöfvade beväringsstyrkan har, enligt hvad arméförvaltningen
vidare anför, under åren 1875—1884 utgjort i medeltal: första
klassen 25,676 man och andra klassen 23,068 man, hvarföre och då
årskostnaderna i medeltal uppgått för första klassen till 381,100 kronor
och för den andra till 326,500 kronor, det, vid samma kostnaders fördelning
per man och dag inom hvardera klassen, visade sig att dagkostnaden
för hvarje man utgjort för första klassen i det närmaste 99
öre, och för den andra något öfver 94 öre. Som likväl kostnaderna
för den år 1887 inträdande förlängning i öfningstiden falla helt och
hållet inom första beväringsmötet, har arméförvaltningen ansett sig
böra såsom beräkningsgrund använda det högre kostnadsbeloppet eller
99 öre per man om dagen, dock utjemnadt- till 1 krona.

Beträffande den styrka, för hvilken anslagsförhöjningen bör beräknas,
har arméförvaltningen, med afseende dels på det årligen växande
antalet beväringsskyldige, som vapenöfvas, dels på den nya värnpligts -

35

Fjerde hufvud titeln.

lagens skärpta bestämmelser angående värnpligtig^ inställelse till öfningarne,
och dels å stadgandena om hela beväringsöfningens fullgörande
från och med år 1887 på ett och samma år af det beväringsmanskap,
som tilldelas rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna, —
hvilket hade till följd att dubbelt större beväringsstyrka än den vanliga
komme att vid dessa vapenslag öfvas under 15 dagar af berörda år,
— ansett styrkan icke skäligen kunna beräknas lägre än till 30,000 man.

Med tillämpning af dessa grunder beräknar arméförvaltningen den
förhöjda kostnad, som betingas af första beväringsmötets förlängande
år 1887 med 6 dagar, komma att utgöra för 30,000 man å 1 krona

per dag ................................................................................ kronor 180,000: —,

hvartill enligt arméförvaltningens åsigt borde läggas,
dels stegrade mönstringskostnader samt nytillkomna
inskrifningskostnader m. m., förslagsvis

beräknade till......................................................................

dels tryckningskostnader för stamrullor och
för de listor, Indika skola läggas till grund för
dessa rullor, jemte skrifmaterialier, expenser m. m.,

förslagsvis beräknade till ................................................

dels legnings- och fourageringskostnader för
hästar vid öfningar med artilleriets beväringsmanskap,
förslagsvis..................................................................

dels ock, för den händelse värnpligtslagen
kommer att partielt tillämpas å Gotlands nationalbeväring,
ökade kostnader för detta ändamål under
förevarande anslag, hvilken tillökning, under förutsättning
att en styrka af ungefär 500 man kommer
att år 1887 öfvas i 30 dagar, beräknats förslagsvis
till ...................................................................................

då hela tillökningen blefve sammanlagd!.................. kronor 264,000: —.

Som emellertid öfningsanslaget, i riksstaten uppfördt till endast
652,500 kronor, under det utgifterna i verkligheten, såsom nyss blifvit
nämndt, de sista tio åren uppgått i medeltal till 1,036,000 kronor
hvarje år, således redan förut är otillräckligt och denna äldre årliga
brist utgör 383,500 kronor, har arméförvaltningen hemställt att förhöjning
i anslaget måtte äskas med tillsammans 647,500 kronor, så
att anslagets slutsumma komme att uppgå till 1,300,000 kronor.

Af förestående beräkningar framgår, att af arméförvaltningen icke
ifrågasatts någon förhöjning vare sig af den till beväringsmanskapet

» 36,000: —,

» 24,000: —,

» 9,000: —,

)> 15,000: —,

36

Fjerde hufnidtiteln.

för närvarande med 6 öre utgående dagaflöning, den s. k. portionsskillingen,
eller af den ersättning, som under marsch till och från mötena
jemte nämnda dagaflöning tillkommer beväringsmanskapet under
benämning portionsersättning.

Rörande de förmåner, som i dessa hänseenden må af de värnpligtig®
tillgodonjutas, skola jemlikt 35 § värnpligtslagen särskilda bestämmelser
meddelas.

Då för den beväringsstyrka, som kan antagas blifva vapenöfvad
år 1887, hvarje öres förhöjning i dagaflöningen skulle motsvara en
ökad kostnad för samtliga vapenöfningsdagarne af 10,500 kronor,
komme dagaflöningens förhöjning med 9 öre eller till 15 öre att mediöra
tillökning af 94,500 kronor och en förhöjning med 4 öre eller
till 10 öre skulle betinga en tillökning af 42,000 kronor i anslagsbehofvet,
för mötesdagarne. Enahanda förhöjning i dagaflöningen under
beväringsmanskapets marscher till och från mötena kan, allt efter det
dagaflöningen sättes till 15 eller 10 öre, beräknas uppgå i förra fallet
till omkring 14,000 kronor och i det senare till omkring 6,000 kronor.

Då för stammens lägsta underbefälsgrad, eller vice korpraler, dagaflöningen
är bestämd till 10 öre, synes högre dagaflöning för beväringsmanskapet
tills vidare lämpligen icke böra ifrågasättas. Visserligen
har af senaste landtförsvarskomitén beräknats 20 öre i sådan aflöning^
under öfningsdagarne, men komitén utgick dervid, såsom bekant,
från den förutsättning att öfningstiden för beväringen utsträcktes
till 90 dagar.

Under marscherna till och från mötena torde beväringen således
jemte den s. k. portionsersättningen böra i allmänhet bekomma dagaflöning
till lika belopp, som under sjelfva öfningsdagarne, men jag
anser synnerligen angeläget att i sammanhang härmed måtte tillses
att den tunga, som befolkningen i vissa delar af riket vid beväringspligtens
fullgörande måste framför den öfriga befolkningen vidkännas
genom långa och tidsödande marscher till och från mötesplatserna,
kunde blifva i någon mån utjemnad och lindrad medelst förhöjning för
dylika fall af den under marscherna utgående ersättning. Jag har
föreställt mig att detta lämpligen kunde ske sålunda att de beväringsskyldige,
under marscherna till och från mötesplatserna, för hvarje
marschdag utöfver de två Jörsta finge å alla de orter i riket, der sådana
längre marscher för beväringsmanskapet förekomma, uppbära från och
med år 1887, i stället för portionsersättning och portionsskilling, en
marschaflöning af 1 krona 50 öre. Sedan Eders Kongl. Maj:t på min
framställning infordrat utredning från arméförvaltningen å intendents -

37

Fjerde hufvudtiteln.

departementet rörande den tillökning i den nuvarande kostnaden, som
härigenom skulle för statsverket uppstå, har arméförvaltningen inkommit
med uträkning i sådant afseende, hvaraf framgår att den ökade
kostnaden i följd af den ifrågasatta förändringen skulle uppgå till omkring
25,000 kronor årligen.

Då emellertid, hvad angår kostnadstillökningen i dess helhet på
nu förevarande anslag, den blifvande dagkostnaden under beväringens
vapenöfningar, hvilken intendentsdepartementet i sin kostnadsberäkning
antagit till 1 krona för hvarje man, ej ännu torde kunna med
säkerhet bestämmas och jag håller sannolikt att denna dagkostnad,
hvars storlek har ett högst väsentligt inflytande på anslagsbehofvet,
hädanefter och vid längre öfningstid skall ställa sig lägre än hvad
som beräknats, hvartill ett ordnande af beväringskårerna på sätt jag
här ofvan föreslagit äfven bör kunna medverka, och då vidare härtill
kommer, att i det anslagstillägg af 264,000 kronor, arméförvaltningen
beräknat för år 1887, ingå åtskilliga utgiftsposter, såsom för mönstrings-,
inskrifnings- och tryckningskostnader, expenser m. m., hvilka i
anseende till deras beskaffenhet icke på förhand kunna noggrant beräknas,
men hvilka jemväl torde komma att stanna vid lägre siffror
än de derför förslagsvis upptagna, har jag trott anslagstillägget för år
1887, oaktadt den enligt mitt förslag tillkommande förbättring i aflöningen
under mötena samt under marscherna till och från desamma,
kunna inskränkas till 270,000 kronor i rundt tal.

Beträffande den omständighet, att förslagsanslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar är sedan lång tid tillbaka, på sätt arméförvaltningen
erinrat, uppfördt i riksstaten till ett belopp, som betydligt
understiger den summa, hvartill årsutgifterna i medeltal uppgått, så
har detta förhållande blifvit senast i 1879 års statsverksproposition
anmäldt till Riksdagen och förslag dervid framställts till rättelse genom
höjande af anslagets slutsiffra, utan att dock framställningen härom
vunnit Riksdagens bifall. Vid sådant förhållande synes mig frågan om
den förhöjning i detta förslagsanslag, som är beroende af den äldre
årliga bristen å anslaget, nu så mycket mindre böra af Eders Kong].
Maj:t ånyo till Riksdagen framställas, som i allt fall, i anseende till
den endast efter hand inträdande utsträckningen af öfningstiden för
beväringsmanskapet, en mera definitiv reglering af anslaget först framdeles
låter sig verkställas, och till ledning vid en sådan reglering bör
föreligga någon tids erfarenhet om verkningarne af den nya värnpligtslagens
bestämmelser i afseende på noggrannare kontroll öfver de värnpligtige,
i afseende på befrielse från vapenöfningarne m. m.

38

[12.]
Anslag till
beredande af
ersättning åt
värnpligtsområdenas

befäl m. fl.

Fjerde hufVudtiteln.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för den nya värnpligtslagens tillämpning och
till förbättring af beväringsmanskapets aflöning under
öfningarne samt vid marscher till och från mötena,
höja anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar,

nu..............................	........................... kronor	652,500: —
med .........................	.......................... »	270,000: —
till .............................	........................ kronor	922,500: —

Ersättning åt värnpligtsområdenas befäl m. fl.

Enligt den nya värnpligtslagen skall riket för de värnpligtiges
inskrifning indelas uti visst antal inskrifningsområden; dessa åter i
bataljons-, kompani- och afdelningsområden; och skall för hvarje här
nämndt område förordnas en befälhafvare.

Det förekommer nu att tillse, hvilken ersättning, som åt desse
områdesbefälhafvare bör anslås.

1882 års landtförsvarskomité utgick från den förutsättning, att
inskrifningsområdena skulle i hufvudsak sammanfalla med fotfolkets
regementsområden, och att regementschefen komme att vara befälhafvare
jemväl för inskrifningsområdet, men, enär åt regementschef,
liksom åt hans biträde, regementsqvartermästaren, var med den då
föreslagna organisation beräknad dagaflöning för hela året, kunde någon
särskild ersättning åt honom i hans egenskap af befälhafvare för
inskrifningsområde icke erfordras eller ifrågakomma. Deremot fann
komitén, som ansåg öfrige områdesbefälhafvare böra tagas ur det icke
i aktiv tjenst inkallade befälet och underbefälet, nödigt att för desse
med erforderligt biträde beräkna arfvoden eller tjenstgöringspenningar
sålunda:

för bataljonsområdesbefälhafvare ....................................... kronor 960: —

» hans adjutant....................................................................... » 480: —

» » biträde.......................................................................... » 360: —

summa för bataljonsområde kronor 1,800: —

för kompaniområdesbefälhafvare............................................ kronor 720: —

» hans biträde....................................................................... » 360: —

summa för kompaniområde kronor 1,080: —
samt för afdelningsbefälhafvare.......................................... kronor 180: —

39

Fjerde lmfvudtiteln.

Hela arfvodeskostnaden för bataljons-, kompani- och afdelningsområdena
var af komitén beräknad till 536,400 kronor.

Då väl förslag till den i värnpligtslagen omnämnda indelning af
riket blifvit af generalstaben utarbetadt, men indelningen, innan ortmyndigheterna
blifvit hörda öfver förslaget, ej ännu kunnat af Eders
Kongl. Maj:t definitivt fastställas, har jag anmodat arméförvaltningen
att vid beräknande af ersättningen åt den med inskrifningsväsendet
sysselsatta personal utgå från antagandet, att bataljons-, kompani- och
afdelningsområdena ordnades sålunda:

Stockholms stad......................................

indelta infanteriregementena...........

beväringscorpser (Vesternorrlands,
lands och Blekinge)...........................

bataljons- kompani- afdelningsområden:
områden: områden:

......... 2 8 —

......... 44 176 352

Hal .

.......__3__12__ 24

summa 49 196 376

Äfven med den af landtförsvarskomitén antagna grundsats, att
befälet för inskrifnings(-regements)områdena icke skulle hafva särskild
ersättning, hvilket kunde stadgas endast under den af komitén gjorda
förutsättning, att tillgång bereddes till dagaflöning under hela året för
regementschef, regementsqvartermästare och i tjenstgöring inkalladt
underbefäl, så skulle man, med tillämpning af komiténs siffror, ändock
komma till följande kostnadsbelopp:

för 49 bataljonsområden.................. å 1,800 kr. == kronor 88,200: —

» 196 kompaniområden ................. å 1,080 » = » 211,680: —

» 376 afdelningsområden .............. å 180 » — » 67,680: —

summa kostnad kronor 367,560: —

En arfvodeskostnad af inemot 400,000 kronor, för hvilken dock
vunnes. endast rullföringen öfver värnpligtige, har jag dock funnit
synnerligen hög. Med den inskränkning, rullföringen genom den nu
antagna värnpligtslagen erhållit, lärer en så stor utgift för ändamålet
icke vara oundgängligen nödvändig.

Ett ordnande af inskrifningsväsendet medelst områdesbefälsplatsernas
tilldelande åt det aktiva armébefälet mot dagaflöning har jag
redan under debatten om värnpligtslagen i Riksdagens andra kammare
vid sist församlade riksdag framhållit såsom det under nuvarande organisation
naturliga, på samma gång kostnaderna i detta fall komme
att lindras, så snart ersättningen utginge i form af dagaflöning och
icke såsom arfvode. Med anledning häraf anmodades arméförvaltningen

40

Fjerde lmfvudtiteln.

jemväl att vid upprättande af kostnadsförslaget. taga i betraktande,
huruvida icke, vid det indelta infanteriet, på samma gång aflöningssystemet
kunde förenklas och besparing skulle vinnas i kostnaden för
upprätthållande af tjenstgöringen under tiden mellan mötena derigenom,
att dels tjenstgöringen vid nämnda infanteri ordnades på det sätt, att
af befälet och underbefälet hufvudsakligen endast den del, som
nödvändigt erfordras för rullföringen af de värnpligtige, hölles i ständig
tjenstgöring under hela året, och dels i följd häraf detta befäl såsom
ersättning för sin ökade tjenstgöring tillädes dagaflöning, under
det att det öfriga befälet och underbefälet, med undantag af afdelningsunderofficerarne,
å ena sidan befriades från tjenstgöring i allmänhet
under tiden mellan de vanliga öfningsmötena, men å andra sidan jemväl
förlorade rätt till uppbärande af tjenstgöringspenningar.

Arméförvaltningen å civila departementet har i sin underdåniga
skrifvelse den 11 december 1885, med tillkännagifvande att embetsverket
ansett sig böra dela den af mig sålunda uttalade uppfattning,
på ofvan angifna grunder uppställt beräkning af det för områdesbefälet
och rullföringen uppkommande anslagsbehof samt redogör på följande
sätt för denna beräkning:

Af det befäl och underbefäl, som vid indelta infanteriet skulle för
inskrifnings- och rullföringsväsendet tagas i anspråk, komma först regements-
och corpschefer såsom inskrifningsområdesbefälhafvare. Ett utbyte
af desses nu utgående tjenstgöringspenningar jemte dagaflöning
under mötestiden mot dagaflöning under hela året förorsakar så godt
som ingen ökning i budgeten, enär skilnaden å stat komme att utgöra
för regementschef 25 kronor och för corpschef 20 kronor årligen.

Såsom chefernes biträde vid denna liksom vid annan tjenstgöring
måste deras adjutanter, regementsqvartermästarne, tagas i anspråk, och
då de, liksom cheferne, äro för ändamålet i ständig tjenstgöring hela
året, måste ock för dem beräknas dagaflöning året om. Emedan i 1883
års härordningsförslag regementsqvartermästarne varit till dylik aflöningsförmån
upptagne, hade då ej behof förefunnits att uppföra särskilt
arfvode åt dylikt biträde hos cheferne för inskrifningsområdena.

För att fungera såsom bataljonsområdesbefälhafvare borde vid indelta
infanteriet användas regementsofficerare på stat. Det erforderliga
antalet är 44 och kunde i första rummet tagas i anspråk två regementsofficerare
vid hvarje regemente och den ene vid hvarje corps,
tillsammans 43, hvilket tal motsvarar bataljonernas antal vid det indelta
infanteriet. Nämnde befälhafvare hafva sina adjutanter i regementsadjutanterne
och vidare bataljonsadjutanterne till biträden. Till

41

Fjerde hufnultiteln.

den Överskjutande eller 44:de bataljonsområdesbefälhafvaren kunde,
enligt arméförvaltningens mening, kommenderas särskild adjutant och
underofficersbiträde. Åt alla desse skulle följaktligen full dagaflöning,
mot indragande af tjenstgöringspenningarne, anslås.

Härvid erinrar arméförvaltningen att, som vid hvarje regemente
finnas tre regementsofficerare, men, med förut angifna enstaka undantag,
endast två erfordras i ständig tjenstgöring ej blott såsom befälhafvare
för de värnpligtiges bataljonsområden utan ock för bataljonsbefälet
vid stammen, så skulle mot fyllnad i två dagaflöningsbelopp
komma att indragas tre regementsofficerares tjenstgöringspenningar.
Vidare anmärkes ock, att, derest någon förhöjning åt underofficer, som
hålles i ständig tjenstgöring, skall efter förlust af tjenstgöringspenningarne
blifva beredd, det är nödvändigt att, i likhet med hvad hittills
varit vanligt, underofficer vid dylik tjenstgöring äfven erhåller
förmånen af portion eller portionsersättning.

För en fanjunkare äro nemligen nu i stat upptagna tjenstgöringspenningar
................................................................................... kronor 300: —

mötesdagaflöning, förslagsvis................................................ » 60: —

tillsammans ................................................................................. kronor 360: —-

men då hans dagaflöning för helt år skulle belöpa sig till 365 kronor,
komme förhöjningen att utgöra endast 5 kronor.

En sergeant af första klassen kan nu, enligt staten, åtnjuta:

tjenstgöringspenningar............................................................... kronor 200: —

dagaflöning, förslagsvis ............................................................ » 24: —

således....................................................................................... kronor 224: —

hvaremot hans dagaflöning, 40 öre, skulle för hela året utgöra blott 146 kr.

Arméförvaltningen har ansett denna portionsersättning kunna för
det vid regementena mellan mötena ständigt tjenstgörande underbefälet
upptagas till 50 öre om dagen, på sätt Eders Kongl. Maj:t behagat i
dylikt hänseende genom nådiga brefvet den 18 juni 1884 bestämma
med afseende å de vid indelta arméns förvaltning tjenstgörande batalj
onskommissarier.

Kompaniområdena. Till befälhafvare för dessa syntes arméförvaltningen
kompanicheferne, enligt det system för rullföringens ordnande,
som nu angifvits, vara sjelfskrifna. De hafva sina biträden i fanjunkarne.
Åt de förre böra således anslås årsdagaflöning, åt de senare
dylik förmån jemte portionsersättning. Då emellertid på detta sätt
skulle finnas medel icke blott för rullföringen inom kompaniområdet
utan äfven för kompanibefälets förande under hela året, kunde de nu
Bill. Ull Rihd. Prat. 1880. I Sami. I Afä. 1 Raft. 0

42

Fjerde liufvudtiteln.

för expeditionsföringen inom kompanierna anslagna tjenstgöringspenningar
indragas. Derigenom skulle uppnås det framhållna önskningsmålet,
att åstadkomma besparing i kostnaden för tjenstgöringens upprätthållande
under tiden mellan vapenöfningarne.

Arméförvaltningen fäster i sammanhang härmed uppmärksamhet
på en mindre organisationsbrist vid indelta infanteriet, på hvilken härvid
borde rådas bot, åtminstone i så stor utsträckning, som utan större
kostnad eller personalökning låter sig göra. Vid indelta infanteriet
saknades nemligen underofficersbiträde för regemente- och corpschefernes
samt för regementsintendenternes expeditioner, en brist, som
för de senares räkning med särskild kostnad blifvit tills vidare afhulpen
medelst det för utbildning till bataljonskommissarier kommenderade
underbefäl. Att emellertid för båda dessa expeditioner erfordras biträde
af ifrågavarande art och att detta för regementscheferne, när de
blifva chcler för inskrifningsområden, är ännu nödvändigare finner
arméförvaltningen obestridligt. Vid de indelta infanteriregementena,
der till följd af inskrifningsområdenas vidsträcktare omfång, såsom
omfattande två bataljonsområden, behofvet af skrifbiträde för chefsexpeditionerna
är mest oafvisligt, finnas ock medel till detsammas afhjelpande
utan betydligare kostnad. Vid 18 af dessa 19 regementen
blefvo nemligen af 1877 års Riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts förslag,
anslagna två nya sergeantsaflöningar för hvarje regemente. Vid det
19:de regementet, Bohusläns, hade ingen ny dylik aflöning föreslagits,
emedan i då föreliggande, på den år 1874 föreslagna härordning grundade,
organisationsplanen, hvari ingick en omfördelning af stamstyrkan,
regementet var afsedt att indragas. Nämnda sergeantsplatser äro tills
vidare tilldelade två bland kompanierna vid hvarje regemente, hvarigenom
dessa kompaniers underofficersstat blifvit olik öfriga kompaniers
inom regementena. Arméförvaltningen har derföre föreslagit, att dessa
båda sergeanter flyttas till staben och i egenskap af stabssergeanter
tilldelas lika aflöning som bataljonsadjutanterne, följaktligen få sina
nuvarande tjenstgöringspenningar, 200 kronor, förvandlade till arfvoden
å enahanda belopp. Donna öfverflyttning till staben skulle medföra
ökad kostnad endast för 305 dagars dagaflöning samt 365 dagars
portionsersättning åt hvardera. Dertill borde, för likformighetens skull,
komma aflöning till 2 nya dylika platser vid Bohusläns regemente.
Genom att ställa båda dessa stabssergeanter till regementschefens förfogande
skulle inskrifningschefernes behof af biträde vara sedt till godo,
hvarförutom, såsom en ytterligare vinst, erhölles möjlighet att tidtals
lemna regementets ekonomiska förvaltning en alldeles nödvändig hjelp.

43

Fjerde lmfvudtiteln.

Hvad angår beväringstrupperna skulle till områdesbefäl samt för inskrifning
och rullföring tagas i anspråk personal från marinregementet, Hallands
infanteribataljon och Vesternorrlands beväringsbataljon för 3 bataljonsoch
12 kompaniområden. För dessa erfordras billigtvis något högre
ersättning än för indelta infanteriets personal, enär icke allenast den
nuvarande aflöningen för de förre är lägre än de öfriges, utan äfven
Hallands och Vesternorrlands beväringsbefäl för närvarande njuta förmånen
att mellan vapenöfningarne få bo utom truppförbandens stånd,
och marinregementets befäl, som nu mellan vapenöfningarne är garnisoneradt
i Karlskrona, ej heller kan utan ersättning skäligen tvingas
att utflytta till kompaniområdena. Afstående! af tjenstgöringspenningar,
som nu tillkomma endast bataljonscheferne vid de båda bataljonerna
och regementsqvartermästaren vid Vesternorrlands beväringsbataljon,
borde dock, i betraktande af bataljonschefernes små löner, ej vid dessa
truppförband förekomma för någon annan än nämnde regementsqvartermästare.
Till följd af de säregna aflöningsförhållandena vid marinregementet,
der personalens tjenstgöringspenningar äro af helt annan
natur än den liknämnda förmånen vid indelta armén och egentligen
utgöra endast ett lönetillägg, kunde icke heller ifrågasättas, att marinregementets
personal skulle beröfvas denna löneförmån vid dagaflönings
erhållande. Om således dagaflöning efter grad, och för underbefälet
derjemte portionsersättning, tilldelas beväringstruppernas af rullföringen
upptagna personal, anser arméförvaltningen att denna personal i allmänhet
finge för rullföringen den ersättning, att det för personalen
tillkommande bostadstvånget derigenom kunde anses ersatt.

Arméförvaltningen har derföre vid sagda beväringstrupper beräknat
årsdagaflöning åt 3 majorer, 12 kompanichefer, 3 adjutanter samt
15 underofficerare. För de senare har upptagits fanjunkares dagaflöning
jemte portionsersättning.

Aflöning till bataljons- och kompaniområdesbefälet i Stockholm,
hvilken stad skulle delas i 2 bataljons- och 8 kompaniområden, antages,
då vid de båda fotgardesregementena finnes aktivt befäl med
dagaflöning, och då der ej erfordras särskilda afdelningsområdesbefälhafvare,
icke förorsaka någon särskild kostnad.

Afdelning sområdena. Uti 1882 års komitéförslag voro dessa upptagna
till ett betydligt antal, icke mindre än 1,280, och arfvodet åt
hvarje befälhafvare var, på sätt förut omnämnts, föreslaget till 180 kr.
I stället är antalet sådane befälhafvare nu antaget till endast 376.

Arméförvaltningen finner det vara i öfverensstämmelse med grundtanken
i den nya värnpligtsinrättningen att dessa platser besättas ej

44

Fjerde hufvud titeln.

med aktive militärer, utan med afgången i reserven eller i armén qvarstående
eller under krigstid tjenstgöringsskyldige afskedade militärpersoner.
Under sådan förutsättning borde befälhafvarne aflönas ej
med dagaflöning utan med arfvode. Den betydliga tillökning i områdenas
vidd, hvilken följer af antalets minskning, måste emellertid,
om den än blifvit gjord möjlig medelst lättnader i anmälningssättet,
dock, derest kompetente personer skola för platserna erhållas, betinga
en höjning i arfvodena utöfver hvad komitén föreslagit. Då arfvodet
borde utgöra ett belopp, som kan förmå en lämplig person att åtaga
sig sysslan, — och eventuel! att från annan ort inflytta till det område,
inom hvilket han måste vara boende, — men å andra sidan det
är nödvändigt tillse att totalkostnaden, i följd af arfvodenas mängd,
ej blifver alltför stor, har arméförvaltningen trott sig vid öfvervägande
af båda dessa faktorer kunna föreslå arfvodena till 250 eller 300 kronor.
För 376 arfvoden skulle då erfordrats 94,000 eller 112,800 kronor,
men då det syntes möjligt att åtnöjas med en afdelningsbefälhafvare
inom hvarje kompaniområde, med undantag kanske inom de vidsträcktare
kompaniområdena i några nordliga och vestliga län, skulle
kostnaden, beräknad efter arfvodesbelopp af 250 kronor, kunna stanna
vid 50,000 kronor.

Kostnadsbeloppen för ofvan angifna organisation af inskrifnings-,
bataljons-, kompani- och afdelningsområdesbefälet med adjutanter och
biträden, skulle, enligt arméförvaltningens förslag, ställa sig sålunda:

Vid indelta armén skulle erfordras för uppförande af dagaflöning
för 305 dagar (60 redan förut i stat upptagna), jemte portionsersättning
åt underbefäl, beräknad för 365 dagar, nedanstående belopp,
nemligen:

åt

»

»

»

19 regementschefer ......................... å 1,525: —

5 corpschefer ................................ å 1,220: —

44 regementsofficerare ................... å 1,220: —

24 regementsqvartermästare............ å 915: —

44 regementsadjutanter (nemligen
43 nu å stat uppförda samt en,
för fyllnad i behöfliga antalet,
till biträde åt bataljonsområdesbefälhafvare
kommenderad subalternofficer).
................................ å 610: —

kr. 28,975: —

» 6,100: —

» 53,680: —

» 21,960: —

» 26,840: —

Transport kr. 137,555: —

Fjerde liufvudtitelii.

Transport kr.

åt 176 kompaniområdesbefälliafvare

(nemligen de 172 kompanicheferne
vid indelta infanteriet
samt de, för delning af de alltför
stora kompaniområdena,
ytterligare behöflige 4 kaptener) å 915: — .
» 44 bataljonsadjutanter (om hvilket

antal arméförvaltningen gjort
liknande anmärkning, som ofvan
i fråga om regementsadjutan terne)

.............................................. å 304: 50,

nemligen dagaflöning 122: —

och portionsersättning 182: 50 .........................

36 stabssergeanter............................. å 304: 50 .

2 nya stabssergeanter vid Bohusläns
regemente med lön ......... kr. 360

kr.

»

för

dagaflöning för 365 dagar	å 0,40	»	146:	—
portionsersättning för d:o	å 0,50	»	182:	50
arfvode ...................................		»	200:	—
beklädnad..............................		B	120:	—
	summa	kr.	1,008:	50

för 176 fanjunkare (om hvilket antal blifva
gjord liknande anmärkning,
som ofvan i fråga om kompani områdesbefälhafvarne)

...............

nemligen dagaflöning ... 305: —
och portionsersättning 182: 50.

tillsammans.......................................................

487: 50

kr.

Häremot komme att från staterna afföras tjenstgöringspenningar
med följande belopp:

för 19 regementschefer......... å 1,500: — kr. 28,500: —

b 5 corpschefer ............. å 1,200: — » 6,000: —

» 19 öfverstelöjtnanter ..... å 600: — » 11,400: —

» 43 majorer ............ å 500: — )) 21,500: —

Transport kr. 67,400: —

45

137,555: —

161,040: —

13,398: —
10,962: —

2,017: —

85,800: —
410,772: —

410,772: —

46

Fjerde hufvudtitcln.

		Transport kr.	67,400:	—
lö	t* 24 regementsqvartermä-
	stare ........................	å	400	—	kr.	9,600	—
))	43 regementsadjutanter	å	200	—	»	8,600	—
»	172 kaptener af 1 klass...	å	400	—	»	68,800	—
»	84 dito af 2 klass ..	\ a	200	—	»	16,800	_
»	172 löjtnanter af 1 klass	\ a	120	—	»	20,640	_
)>	144 dito af 2 klass	å	120	—	)>	17,280	_
))	172 underlöjtnanter ........	å	120	—	»	20,640	_
))	43 bataljonsadjutanter ...	å	200	—	»	8,600	_
»	172 fanjunkare ...............	\ a	300	—	»	51,600	--
))	5 sergeanter af 1 klas-
	sen (nemligen 1 såsom
	kommenderad batal-
	jonsadjutant och 4 så-
	som kommenderade
	biträden bos kom-
	paniområdesbefälbaf-
	varne)..........................	\ a	200:	—		1,000:	~ kr

Alltså skulle erfordras såsom tillökning vid indelta
infanteriet för inskrifningen och rullföringen af värnP%%e
.........................................................................................

410,772: —

290,960: —

119,812: —

Vid beväringstrujoperna erfordras såsom ersättning för inskrifning
och rullföring dagaflöning

åt 3 regementsofficerare å 1,460: — .............................. kr.

» 12 kaptener å 1,095: —................................. »

» 3 adjutanter å 730: —................................. »

samt

åt 15 underofficerare med dagaflöning.
.............................. kr. 365: —

portionsersättning .......... x> 182: 50 pr 547. 5Q

tillsammans kr.

4,380: —
13,140: —
2,190: —

8,212: 50
27,922: 50

hvaremot skulle indragas tjenstgöringspenningarne för
regementscjvartermästaren vid Vesternorrlands beväringsbataljon.
............................................................................ » 4Q0:__

då behofvet af tillökning åt beväringstrupperna blifver kr. 27,522: 50

47

Fjerde hufvudtiteln.

Hela kostnaden för områdesbefälet samt inskrifning-
och redovisning af de värnpligtige skulle således,
när det nu angifna system för denna kostnads utgående

kunnat fullt genomföras, utgöra vid indelta armén ..... kr.

vid beväringstrupperna .................................................. »

arfvoden åt afdelningsområdesbefälhafvare............... »

119,812

27,522

50,000

tillsammans kr. 197,334

SO

50

Arméförvaltningen har slutligen erinrat, att någon tid torde åtgå,
innan en reglering af aflöningsförhållandena vid indelta infanteriet, sådan
den nu föreslagits, kan till fullo genomföras, enär det icke skäligen
kunde ifrågasättas att ålägga löntagare skyldighet att underkasta
sig de förändrade aflönings- och tjenstgöringsförhållandena förrän
lian uppflyttas i högre lönegrad. I fråga om dem, livilka få sina
aflönings vilkor förbättrade, måste naturligen antagas, att de genast frivilligt
ingå på de nya vilkoren. Eu del af subalternofficerarne komme
val ock sannolikt att frivilligt afsåga sig rätten till tjenstgöringspenningar
mot friheten att mellan vapenöfningarne välja bostad inom eller
utom regementets stånd. Då deremot andra af denna befälsklass ej
torde finna sådant med sin fördel öfverensstämmande, skulle följaktligen
under tiden medel kunna komma att fattas till fullständigt genomförande
af nu ifrågasatta reglering. Arméförvaltningen hade derför
skolat föreslå, att till bestridande af de under öfvergångstiden till Äfventyr^
utgående, enligt denna reglering till indragning afsedda tjenstgöringspenningar
ett särskildt förslagsanslag af lämpligt belopp anvisades,
om ej arméförvaltningen föreställt sig att vid en skärpt tillämpning.
af nådiga cirkuläret den 26 november 1875, som för åtnjutande
af tjenstgöringspenningar i allmänhet fordrar tjenstgöring under ett
qvartal mellan vapenöfningarne, dylik förmån, — då framdeles kompanichefen
eller den ställföreträdare för honom, som mot den platsen
anslagna dagaflöning gör hans tjenst, komme att hela året ombesörja
expeditionsföringen vid kompaniet, — skulle mera sällan komma att
af subalternofficerare intjenas. Enligt arméförvaltningens åsigt borde
derföre ingen oöfvervinnelig svårighet uppkomma att, om den ofvan
angifna kostnadssumman, i jemnadt tal 198,000 kronor, ställes till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande, anordna, utom den öfriga tjenstgöringen,
jemväl befälet öfver inskrifnings- och öfriga områden med dertill
hörande inskrifning och redovisning.

48

Fjerde hufrudtiteln.

I sammanhang med den sålunda lemnade redogörelse för arméförvaltningens
förslag förmälde departementschefen att, derest vid det
definitiva bestämmandet af inskrifningsområdena denna angelägenhet
befinnes lämpligen kunna så ordnas, att särskildt område äfven tilldelas
Vermlands fältjägareorps i likhet med indelta infanteriets corpser, borde,
på samma sätt som vid dessa corpser, vederbörande befäl och underbefäl
vid Vermlands fältjägarecorps också erhålla dagaflöning, men tjensto-öringspenmngar
vid corpsen i stället indragas, utan att dock sadant
lomme att verka till förhöjning af den för samtliga värnpligtsområdena
beräknade kostnadssumman af 198,040 kronor.

Vidare och sedan departementschefen anmält, att han, med angilvande
af hufvudgrunderna i det ifrågasatta förändrade aflöningssystemet,
infordrat yttranden deröfver från generalbefälhafvarne och samtlio-e
cheferna för regementen och corpser vid indelta infanteriet samt
från chefen för Vermlands fältjägarecorps, hvilka yttranden nu föredrogos,
fortsatte departementschefen sitt anförande sålunda:

Genom den nya värnpligtslagen är i afseende å kontrollen a de
värnpligtige föreskrifvet, bland annat, att de i hären inskrifne värnpligtige,
som tillhöra beväringen, skola hos vederbörande kompanibefäl
gorå anmälan om aflyttningar till annat kompaniområde, om tillfälligt
vistande utom kompaniområdet i vissa fall m. m. För fullgörandet af
de åligganden, nämnda och öfriga skyldigheter i afseende å konti ollen
och redovisningen af de värnpligtige medföra för kompanibefälet,
äfvensom till befrämjande af befälets personalkännedom, läicr det vara
ändamålsenligt, att åt kompaniexpeditionen vid det indelta infanteriet
gifves en mera stadig anordning än den, som förefinnes så länge skyldigheten
att föra nämnda expedition, såsom nu är fallet, vexlar mellan
befälspersonalen hvar tredje månad. En anordning i nämnda syfte synes
vara önskvärd jemväl af det skäl, att sedan i följd af indragningen
utaf kompanichefernes boställen bandet mellan desse chefer och kompaniets
manskap måhända i någon man lossats, anordningen skulle bidraga
att åter åstadkomma en ständigare beröring mellan kompanichefen
och hans underlydande.

Då kompanichefen ålägges att föra befälet och expeditionen vid
kompaniet under hela året, måste, såsom af det föregående framgår,
för denna befattning, med indragning af tjenstgöringspenningarne, beräknas
dagaflöning, och först genom införande mera allmänt af sist
nämnda aflöningsform i utbyte mot tjenstgöringspenningarne — på sätt
det nu föredragna förslaget afser — blifver det möjligt komma der -

49

Fjerde liufvndtitoln.

hän, hvilket jag anser vara det enda riktiga, att ersättning utöfver
den fasta lönen utgår endast under verklig tjenstgöring.

Af de hörda militärmyndigheterna hafva också de aldra fleste gillat
förslagets grunder. Bland de erinringar, som i detaljfrågor blifvit
gjorda, möter från flera håll den, att underbefälet, hvars aflöningsförmåner
för närvarande äro ganska knappt tillmätta, syntes vid förslagets
genomförande ej skola komma i åtnjutande af tillbörlig ersättning
för den tjenstgöring, som kräfdes af detta befäl. Den farhåga, som
sålunda uttalats, beror emellertid uppenbarligen derpå, att vederbörande
icke tagit i beräkning, att underbefälet, enligt det nya systemet,
skulle jemte dagaflöningen undfå förmånen af portionsersättning, hvartill
medel här ofvan blifvit beräknade, och lärer vid sådant förhållande
denna betänklighet förfalla. Deremot finner jag beaktansvärd den anmärkning,
som blifvit gjord att, för tillgodoseende af subalternofficerarnes
utbildning och för att göra dem lämpliga att framdeles i sin ordning
öfvertaga kompanibefäl, dessa yngre officerare borde beredas tillfälle
att mellan mötestiderna göra tjenst vid kompanierna i något större
utsträckning, än som kunde ifrågakomma, derest sådan tjenstgöring
finge af dem skötas endast vid förfall för kompanicheferne. Detta är
obestridligen af icke ringa vigt, men billigheten fordrar då ock, att
subalternofficerarne, vid mistning af tjenstgöringspenningarne, komma
i åtnjutande af dagaflöning vid nämnda tjenstgöring likasom äfven vid
vissa andr^ tillfällen, då de mellan mötena göra effektiv tjenst, såsom
under kommendering till krigshögskola in. fl. kommenderingar, vid
hvilka hvarken arfvode, traktamente eller dagaflöning eljest komme
dem till del.

Till bestridande af utgifterna för dagaflöning vid nu omförmälda
och dermed jemförliga tjenstgöringstillfällen har jag beräknat erfordras
ett ungefärligt belopp af 20,000 kronor. Under öfvergångstiden, innan
ännu de för regleringens genomförande påräknade tjenstgöringspenningar
mera allmänt blifvit i följd af befordringar till högre lönegrad
lediga för ändamålet, kan och bör nämnda belopp hufvudsakligen tagas
i anspråk för tillämpningen af det nya aflöningssättet, på det öfvergången
från de gamla förhållandena må med bibehållen nödig hänsyn
till billighetens fordringar kunna verkställas utan äskande af extra anslag
för öfvergångstiden.

Ersättningen till värnpligtsområdenas befäl skulle, vid tillämpning
af det här föreslagna sättet för dessa angelägenheters ordnande, komma
att, efter nämnda oundgängliga tillägg af 20,000 kronor, uppgå till ett
belopp af inalles endast 218,000 kronor; och då 1882 års landtörn
till Itihd. Prof: 1880. 1 Samt. 1 Afl. 1 Haft. 7

50

Fjerde hufvudtiteln.

svarskomités förslag, såsom förut blifvit nämndt, skulle för dess tillämpning,
äfven med det mindre antal värnpligtsområden, som nu
blifvit förutsatt, kraft en kostnad uppgående till icke särdeles långt
ifrån 400,000 kronor, torde häraf få anses framgå, att vid frågans lösning
med största omsorg tagits hänsyn dertill, att anordningen måtte
blifva för statsverket så litet betungande som möjligt.

'' Jag hemställer således, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,

att — jemte det Kongl. Maj:t medgifves att i
vederbörande aflöningsstater vidtaga de ändringar,
hvilka påkallas af ofvan framlagda plan för handhafvandet
af inskrifningen och redovisningen af de värnpligtige
samt för anordnande af befälet i inskrifnings-,
bataljons-, kompani- och afdelningsområdena — Riksdagen,
i afvaktan att de härtill nödiga medlen, efter
fulla genomförandet af det i nämnda plan ingående
nya aflöningssätt för en del af arméns befäl, kunna
på sina tillbörliga anslag fördelas, nu måtte under
fjerde hufvudtiteln näst efter anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar uppföra under benämning
»ersättning åt värnpligtsområdenas befäl m. {1.» ett
särskildt ordinarie anslag å 218,000 kronor.

[13.]

Anslagstillägg
för beväringens
behof.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement.

Artilleridepartementet. De förhöjda kostnader, som drabba artilleridepartementets
andel i detta anslag i följd af nya värnpligtslagens tillämpning
år 1887 och med afseende derå, att beväringsmanskapet vid
den blifvande förlängningen i öfningstiden kommer att i större utsträckning
än hittills öfvas i målskjutning, hafva af artilleridepartementet i dess
underdåniga skrifvelse den 5 december 1885 blifvit sålunda beräknade:

underhåll af gevär med tillbehör................................. kronor 3,500: —

tillverkning af kopparpatroner ....................................... )> 51,400: —

tändhattar till kammargevärsskott................................. » 6,600: —

krut till skarpa och lösa patroner samt kammargevärsskott
....................................... » 4,000: —

tillverkningskostnader för desamma.............................. » 6,600: —

transportkostnader........................................................... » 6,500: —

Summa kronor 78,600: —

	Fjerde liufvudtiteln.	51
Till detta årliga behof komme vidare utgifterna för
anskaffning af ytterligare	erforderlig målskjutnings-
utredning .............................	........................................ kronor	17,175: —
uppförande af skottvallar	med blinderingar ............ »	3,000: —
	Summa kronor	20,175: —
eller i jemnadt tal............	................................................ »	20,200: —

hvilken utgift dock, såsom varande endast af tillfällig beskaffenhet,
borde bestridas från medel på extra stat.

Intendentsdep ar temeritet. I detta departements andel i anslaget skulle,
enligt hvad intendentsdepartementet i sin underdåniga skrifvelse den
9 december 1885 anmält, erfordras förhöjning för år 1887 i anledning
af dels förlängningen i beväringens vapenöfningar med 6 dagar och
dels Gotlands nationalbevärings ifrågasatta likställighet med den öfriga
beväringen i afseende å beklädnaden.

För 6 dagars förlängd exercistid, beräknad för en m an s k ap s styr ka
af 30,000 man, efter 53,37 öre om dagen för hvarje man, skulle, till
bestridande af kostnaderna för beklädnads-, remtygs- och utredningsm.
fl. persedlar, deribland inberäknadt äfven kapotter, erfordras en anslagsförhöjning
i jemnadt. tal af.................................... kronor 96,000: —

För Gotlands nationalbeväring, der Kronan för
närvarande, jemte slitningsersättning för de s. k.
småpersedlarne, består endast remtygs- och personela
utredningspersedlar utom renslar, har arméförvaltningen
för en styrka af omkring 500 man under
30 dagar beräknat erfordras i jemnadt tal 8,000
kronor, hvarifrån dock borde afdragas nu utgående
kostnader med omkring 4,000 kronor, i följd hvaraf
det behöfliga tillägget blefve....................................... » 4,000: —

Summa kronor 100,000: —

Härförutom har intendentsdepartementet ansett nödigt, att till nyuppsättning
af lifmunderings- och exercismunderingspersedlar samt
kapotter och renslar vid Gotlands nationalbeväring, derest denna beväring
i fråga om beklädnad och utredning likställes med det öfriga
beväringsmanskapet, anvisas såsom extra anslag för en gång 70,000
kronor.

På grund af den sålunda förebragta utredning hemställer jag, med
iakttagande af den för jemnande af anslagets slutsumma nödiga jemk -

An slagstil lag
för beväringens
behof.

[14.]

Förhöjning
af anslaget
till byggnader.

52 Fjerde hufvudtitelii.

ning i anslagstillägget, clet Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, i anledning af den år 1887 inträdande förlängning
i öfningstiden för beväringen samt till beredande
åt Gotlands nationalbeväring af likställighet
med det öfriga beväringsmanskapet i afseende å
förmånen af beklädnad på Kronans bekostnad,
höja anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet»,
nu........................................... kronor 2,150,916: —,

med .................................................. » 178,584: —

till ................................................ kronor 2,329,500: —;

samt att såsom extra anslag för år 1887 bevilja
dels till anskaffning för beväringen af målskjutnings utredning.

...................................... kronor 20,200: -—.

och dels till nyuppsättning af
munderings- in. fl. persedlar fölen
klass af Gotlands nationalbeväring
......................................... » 70,000: —.

Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.

Enligt den utförliga utredning, som lemnades af arméförvaltningen
å intendentsdepartementet i dess underdåniga skrifvelse den 12 november
1883 angående behofvet af anslag för år 1885, hade de utgifter
för byggnader å mötesplatserna, som under de föregående åren blifvit
genom intendentsdepartem entet bestridda från de begge vapenöfningsanslagen,
uppgått i medeltal för hvarje år till omkring 100,000 kronor.

Derjemte hade för sådana byggnader å mötesplatserna, nemligen
gevärsförråd, ammunitionsbodar och smedjor, som hörde under artilleridepartementets
förvaltning, enligt en inom detta departement gjord
medelberäkning för tio år, erfordrats i medeltal ett årligt belopp af

13.257 kronor, så att totalsumman för samtliga byggnaderna utgjorde

113.257 kronor årligen eller, i jemnadt tal, 115,000 kronor.

Med bifall till den af mig uttalade åsigt, att kostnaderna för byggnader
å mötesplatserna icke lämpligen borde vidare bestridas från de
begge vapenöfningsanslagen, utan att medlen derför borde i stället
uppföras såsom ett- särskilt anslag till byggnader å mötesplatserna,
med hvilket borde sammanföras anslaget under fjerde hufvudtiteln å

50,000 kronor till underhåll af sängkläder in. m. på mötesplatserna, på

53

Fjerde hufvudtiteln.

det de för inqvarteringen derstädes afsedda medel måtte blifva förenade
under ett enda anslag, föreslog Eders Kongl. Maj:t vid 1885 års
riksdag, att till bestridande af kostnaderna ej mindre för underhållet
af samtliga byggnader jemte förekommande nybyggnader å mötesplatserna
för indelta arméns, Yermlands fältjägarecorps’ och beväringsmanskapets
behof samt för kompanitrossbodarnes underhåll, än äfven
för underhållet af sängkläder m. m. å mötesplatserna, omförmälda anslag
till underhåll af sängkläder in. m. å 50,000 kronor måtte under
benämning: »byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.» uppföras
såsom reservationsanslag med ett till 165,000 kronor förhöjdt belopp.

Denna framställning bifölls af Riksdagen endast på det sätt, att
anslaget å 50,000 kronor till sängkläder m. in. förhöjdes med 50,000
kronor samt i riksstaten för år 1886 uppfördes under benämning:
»byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. m.» med sammanlagdt
100,000 kronor, hvarmed skulle bestridas samtliga de utgifter
förslaget afsåg.

Såväl arméförvaltningens intendentsdepartement, som chefen för
artilleridepartementet hafva emellertid nu hvar för sig i sina underdåniga
skrifvelse!- rörande anslagsbehofven för år 1887 erinrat, att de
af Riksdagen sålunda anvisade medel äro alldeles otillräckliga till bestridande
af de utgifter, för Indika nu ifrågavarande anslag är afsedt,
samt derföre begärt anslagets höjande till det belopp af 165,000 kronor,
som enligt myndigheternas åsigt nödvändigt erfordras och som vid
1885 års riksdag äskades.

På sätt ofvan blifvit nämndt, hafva i verkligheten utgifterna från
artilleri- och intendentsdepartementen för byggnaderna å mötesplatserna
efter medelberäkning uppgått till 113,257 kronor årligen, men under
senare åren hafva efter hand tillkommit allt flera byggnader å mötesplatserna,
hvilka byggnader till största delen uppförts med anvisade
extra medel. Att dessa nya byggnader icke utgöra något obetydligt
antal inses deraf, att vid statsregleringen år 1877 nybyggnadskostnaden
ensamt för barackerna antogs till icke mindre än 1,215,500 kronor,
hvaraf 1,099,300 kronor för beväringsmanskapets baracker, och
för dessa med flera tillkomna nya byggnader måste underhållskostnader
naturligtvis också uppstå till höjande af den på grund af förhållandena
under föregående år beräknade årliga medelkostnaden, hvarjemte från
nu förevarande anslag böra bestridas utgifterna för nödvändiga nybyggnader,
hvartill jag räknar matskjul för beväringsmanskapet och utvidgande
efter hand af förrådslokalerna för vidtagande af den ur militärisk
synpunkt önskvärda anordning att den indelta stamtruppens lifmunde -

54

Fjerde hufvudtiteln.

ringar, som nu vid de flesta regementen förvaras i s. k. rotekistor eller,
vid rusthållsregementena, uti rustkamrar, hvilka af rote- och rusthållare
tillhandahållas, måtte blifva öfverflyttade till förråden å mötesplatserna.

Vid dessa förhållanden synes mig det belopp af 115,000 kronor,
som på grund af vunnen erfarenhet om byggnadsutgifterna har beräknats
att vid sammanslagning af de för inqvarteringen å mötesplatserna
afsedda medel böra tilläggas det gamla anslaget å 50,000 kronor till
sängkläder in. in., uppenbarligen icke tåla nedsättning utan att på samma
gång uppstår fara, att byggnaderna i brist på underhållsmedel komma
att i förtid förfalla, hvarigenom skulle för statsverket uppstå betydligt
drygare kostnader än om tillräckliga medel användts till underhållet.

Jag instämmer derföre i arméförvaltningens åsigt om nödvändigheten
af anslagets bestämmande till samman lagd t 165,000 kronor.

Det var också endast under förutsättning att så komme att ske,
som jag vid senaste statsregleringen fann mig på grund af de synnerligen
stora praktiska svårigheter, som möta vid kompanitrossbodarnes
underhåll genom rotehållarne, böra ifrågasätta, att kronan finge med de
begärda byggnadsmedlen bestrida utgifterna äfven för nämnda trossbodar,
hvartill det nuvarande anslagsbeloppet deremot icke lemnar tillgång.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att höja anslaget till byggnader och sängkläder
på mötesplatserna m. m.,

nu......................................................... kronor 100,000: —

med....................................................... » 65,000: —-

till

kronor 165,000

Artilleriskjutskolor.

[15.]

Anslag till Uti skrifvelse den 4 december 1885 har generalfälttygmästaren
artslo"or.iUt" 0°k c^iefen för artilleriet gjort framställning om anordnandet af särskilda
skjutskolor för fält- samt fästningsartilleriet.

Med afseende härå förmäler generalfälttygmästaren och chefen för
artilleriet, hurusom behofvet af särskilda skjutskolor för artilleriet inom
de flesta europeiska länder redan länge varit tillgodosedt samt att äfven
hos oss frågan om inrättandet af dylika skolor sedan många år stått
på dagordningen. Förslag härom hade väckts redan år 1874 af de
komiterade, hvilka hade att yttra sig angående grunder för en ny här -

55

Fjerde hufvudtitehi.

ordning, och uttalade komiterade den mening att skjutfärdighet är vid
artilleriet ännu nödvändigare än vid andra vapen. Komiterade yttrade
nemligen i detta ämne: »Ett infanteri, som skjuter illa, och ett rytteri,
som icke skjuter alls, kunna dock användas, men ett artilleri, som icke
besitter skicklighet i skjutning är oanvändbart, vore dess manöverfärdighet
aldrig så högt uppdrifven, ty elden är artilleriets enda stridssätt)-).
Komiterades förslag, upptaget i den nådiga proposition till härväsendets
ordnande, som förelädes 1875 års Riksdag, ledde emellertid icke till
någon påföljd, enär berörda proposition icke vann Riksdagens bifall.
Sedermera hade så väl särskilda utskottet vid 1878 års riksdag som
den senaste landtförsvarskomitén framstält förslag i ämnet, och i det
vid 1883 års riksdag framlagda förslag till lag om ny härordning förekom
bland härens skolor äfven artilleriskjutskolor, för hvilka i sammanhang
härmed jemväl äskades ett anslag för år 1884 af 20,000 kronor.

Då efter försvarsfrågans fall vid nämnda riksdag det icke vore att
vänta, att denna för artillerivapnet så vigtiga fråga skulle i sammanhang
med ett fullständigt ordnande af härväsendet kunna vinna sin
lösning, och då artilleriets skjutfält vid Marma numera vore så ordnadt
att skjutskola för fältartilleriet kunde dit förläggas, hade generalfälttygmästare]!
och chefen för artilleriet ansett sig höra låta, med
tillämpning å våra förhållanden af den erfarenhet man under sista tiden
i utlandet vunnit rörande dylika skolor, utarbeta fullständiga förslag i
ämnet, hvilka förslag blifvit Eders Kongl. Maj:t understälda.

De skjut- och kastöfningar för artilleribefälet, som hittills plägat
ega rum på Tånga hed, hvilken plats dock icke längre är duglig för
skarpskjutning med de nyare kanonerna, hade, enligt hvad generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet erinrat, lika litet som de på senare
tider företagna gemensamma underbefälsöfningarna kunnat anses
motsvara de utländska skjutskolorna. Vid infanteriet hade särskilda
skjutskolor blifvit inrättade och inom detta vapen hade skjutskickligheten
erkänts vara af sådan betydelse, att hvarje infanteriofficer numera
måste vid skjutskolan genomgå en fullständig lärokurs innan befordran
till löjtnantsgraden kan vinnas. Skjutfärdigheten inom infanterivapnet
har härpå vunnit betydligt. Med hänsyn till den än större vigten af
skjutfärdighet vid artilleriet vore det derföre hög tid att åtgärd vidtoges
för att höja sagda färdighet vid detta vapen.

Härför fordrades, att skjutmetoderna förenklades och förbättrades
samt att befälet erhölle tillräcklig öfning, hvilket allt endast genom
skjutskolor kunde ernås. Till de särskilda artilleriregementenas årliga
skjutöfningar måste visserligen såsom tillförene förläggas den hufvud -

56

Fjerde liufrudtiteln.

sakliga utbildningen i skjutning, men vid artilleriskjutskolorna skulle
årligen åt ett antal officerare -bibringas sådan högre utbildning deri,
att genom deras ledning skjutöfningarne komme att rätt bedrifvas vid
regementena, hvarjemte i artilleriskjutskolorna borde meddelas årets
underbefälselever i högsta klassen praktisk skicklighet såväl i skjutning
som i de i fält förekommande arbeten.

I betraktande af de olikheter, som förefinnas emellan fält- och
fästningsartilleriet med afseende å så väl vapnens natur, som pjeser
och skjutmetoder, upptager förslaget

dels en skjutskola för fältartilleriet, förlagd till Marma skjutfält, och
dels eu skjutskola för fästningsartilleriet, förlagd till Vaxholm.
Fältartilleriets skjutskola skulle lämpas efter behofvet vid 30 fältbatterier,
fästningsartilleriets efter behofvet vid de nuvarande 6 fästningskompanierna.

Personalen skulle utgöras, vid den förra skolan af 17 officerare
med vederlikar samt 90 underbefäl och menige, hvartill komme erforderlig
handräckningspersonal från svea artilleriregemente; vid den senare
skolan af 4 officerare och 12 underbefäl med handräckningspersonal,
tagen från de å Waxholm Oscar Fredriksborg förlagda fästningskompanierna.

Kostnaderna för dessa skolor, Indika skulle vara sammandragna
under en tid af sex veckor, hafva blifvit på följande sätt beräknade:
fältartilleriets skjutskola: arfvoden för lärare, traktamentsersättningar,
rese- och transportkostnader,

utgifter för materiel m. m................................... kronor 13,450: —

fästningsartilleriets skjutskola: dylika utgifter, af
Indika en del stälde sig billigare vid denna
skola enär 4 af fästningskompanierna äro förlagda
på platsen och således icke taga i anspråk
rese- och transportkostnader .................... » 2,150: —

diverse utgifter vid Manna skjutfält för tillsyn och
vård af byggnader och inventarier, af der qvarlemnad
artillerimateriel och ammunition, af skjutfältet
och stängslet kring detsamma m. m., äfvensom
för transporter å fältet samt vägars

underhåll in. m.......................... ................................ )-. __ 2,500: —

Summa kronor 18,100: —,

hvilket belopp chefen för artilleriet anhåller måtte för ändamålet varda
hos Riksdagen äskadt.

57

Fjerde hufvudtiteln.

Beträffande de i denna kostnadssumma ingående utgifter vid Manna
skjutfält förmäler chefen för artilleriet sig hafva ansett att, änskönt
dessa utgifter äfven tillgodokomme alla andra som begagnade skjutfältet,
såsom svea artilleriregemente, artilleri- och ingeniörhögskolan,
krigshögskolan, krigsskolan, skjutkommissionen för artilleriet och infanteriet
m. fl., nämnda kostnader likväl, då de svårligen kunde uppdelas,
lämpligast kunde upptagas bland kostnaderna för skjutskolorna, enär
skjutfältet årligen längsta tiden komme att af fältartilleriets skjutskola
begagnas.

Under förutsättning, att omförmälda belopp 18,100 kronor anvisas
till artilleriskjutskolor, skulle deremot följande under anslaget till artilleriet
nu uppförda medel, såsom förut vid behandlingen af samma anslag
blifvit nämndt, icke vidare blifva erforderliga, nemligen

till artilleribefälets skjutöfningar...................................... kronor 5,000: —,

till artilleriunderofficerares gemensamma skjutöfningar » 2,500: -—

tillsammans kronor 7,500: - .

Afräknas sist nämnda belopp, visar sig tillökningen i utgifter
komma att för artilleriskjutskolorna i verkligheten uppgå till endast
10,600 kronor.

Då jag i allo delar den af generalfälttygmästaren och chefen för
artilleriet uttalade åsigt om vigten deraf, att särskilda artilleriskjutskolor
för fältartilleriet och fästningsartilleriet snarast möjligt komma
till stånd, och då detta angelägna behof kan afhjelpas med jemförelsevis
ringa kostnad, får jag tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen,

att under fjerde hufvudtiteln, näst efter anslaget
»till skjutskolor», uppföra under benämning »artilleriskjutskolor))
ett ordinarie reservationsanslag å 18,100
kronor;

samt att vid bifall härtill det nuvarande anslaget
»till skjutskolor» må i riksstaten benämnas »skjutskolor
för infanteriet och kavalleriet».

Beträffande öfriga ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln, har öfrig* ordi ,

narie anslag.

Bill. till Riksd. Frat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 8

[16.]
Jemkning af
anslaget.

58 Fjerde hufvudtiteln.

jag icke att föreslå annan förändring för år 1887, än att förslagsanslaget -

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli,

hvilket anslag nu är upptaget till 4,329 kronor, torde böra för jemnande
af de ordinarie anslagens slutsumma ökas med 8 kronor till
4,337 kronor.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kronor 19,016,300: —.
De af mig ifrågasatta nya och tillökningar i
förut befintliga ordinarie anslag, efter afdrag
af den föreslagna nedsättningen i anslaget
till fältartilleriet och afförande från
riksstaten af hela anslaget till lifbeväringen,
uppgå tillsammans till 872,700 kronor; och
skulle således de ordinarie anslagen genom

tillägg af detta belopp, ................................. » 872,700: —,

komma att höjas till ................................................... kronor 19,889,000: —.

I nämnda förhöjning af 872,700 kronor ingå emellertid sådana
anslagsbelopp, som blifva af nöden i anledning af den nya värnpligtslagens
tillämpning under år 1887 och för beredande åt Gotlands nationalbeväring
af större likställighet i afseende å förmåner med beväringsmanskapet
å fastlandet, med icke mindre än sammanlagdt 666,584 kronor,
hvarförutom af enahanda orsaker äro föranledda de under anslaget
»försvarsverket till lands i allmänhet)) omförmälda två extra anslag å
dels 20,200 kronor och dels 70,000 kronor eller tillsammans 90,200
kronor.

Extra anslag.

Departementschefen öfvergick härefter till frågan om de anslag
på extra stat, som för år 1887 skulle blifva erforderliga utöfver de två
extra anslag å 20,200 kronor till anskaffning för beväringen af målskjutningsutredning
och å 70,000 kronor till nyuppsättning af munderingsm.
fl. persedlar för en klass af Gotlands nationalbeväring,1 hvarom förmälts
vid behandlingen af anslaget »försvarsverket till lands i allmänhet»;
och anförde Departementschefen i denna fråga följande:

Fjerde hufvudtiteln.

59

Artilleribehof.

Fältartillerimateriel.

Af det belopp 4,600,000 kronor, som enligt generalfälttygmästarens
och chefens för artilleriet underdåniga memorial den 15 november
1878 ansågs erforderligt för anskaffning af ny och ändring af gammal,
men brukbar fältartillerimateriel, bär Riksdagen hittills anvisat 3,200,000
kronor.

Den anskaffning och ändring af fältartillerimateriel, som under år
1887 borde ega rum, skulle, enligt hvad generalfälttygmästaren i sin
underdåniga skrifvelse den 9 november 1885 anför, blifva följande:

30 kanoner med lavetter, föreställare och tillbehör å 6,750

kronor .......................................................................................... 202,500: —

.förändring af 40 äldre ammunitionsvagnar å 110 kronor... 4,400: —
nya tillbehör till 40 ändrade ammunitionsvagnar å 186

kronor ........................................................................................... 7,440: —

förändring af 30 äldre packvagnar med tillbehör å 300

kronor ............................................................................................ 9,000: —

rid- och anspannspersedlar för 4 batterier å 30,000 kronor 120,000: —
ammunition för 5 batterier å 37,700 kronor per batteri... 188,500: —
6 reservlavetter med tillbehör till 2 artilleriammunitions kolonner

å 3,590 kronor........................................................... 21,540: —

för 4 artilleriammunitionskolonner: ändring af vagnar, rid och

anspannspersedlar med tillbehör å 8,500 kronor...... 34,000: —

för 7 fältartilleridivisionsstaber: ändring af fordon, rid och

anspannspersedlar med mera å 1,800 kronor............ 12,600: —

summa kronor 599,980: —

eller i rundt tal 600,000 kronor.

Derefter skulle finnas kanoner, lavetter och föreställare, med allt
tillbehör, äfvensom ammunition för 30 af de till anskaffning föreslagna
34 batterier samt nya rid- och anspannspersedlar för 18 af de 261
batterier, som föreslagits att förses med dylika persedlar; och har
generalfälttygmästaren derföre nu hemställt, att Eders Kong]. Maj:t
måtte hos Riksdagen såsom extra anslag för år 1887 till fältartillerimateriel
äska lika belopp, som anvisats för år 1886, eller 600,000
kronor.

Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall.

[17.]

Anslag till
fältartillerimateriel.

.

60

Fjerde hufvudtiteln.

[18.]

Anslag till
positionsartillerimateriel.

[10.]
Anslag till
fästningsartilleiimateriel.

Positionsartillerimateriel.

I underdånigt memorial den 2 november 1876 har generalfälttygmästaren
beräknat kostnaden för anskaffning af ett positionsartilleri
till 696,150 kronor, deraf Riksdagen hittills beviljat 550,000 kronor;
och får jag, med erinran att anslagen för detta ändamål från och med
år 1880 utgjort 50,000 kronor årligen, nu hemställa att, i enlighet med
hvad generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den 9 november
1885 begärt, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
äfven för år 1887 till fortsatt anskaffning af ‘positionsartillerimateriel bevilja
ett extra anslag af 50,000 kronor.

Fästningsartillerimateriel.

*

Kostnaden för den artillerimateriel, som erfordras för bestyckning
af den färdiga delen af Karlsborgs fästning, beräknades år 1878 uppgå
till ett belopp af 3,618,000 kronor. Af denna summa har intill
år 1882 anvisats 475,000 kronor, hvarjemte Riksdagen sedermera under
åren 1882—1885 till fästningsartillerimateriel i allmänhet beviljat tillsammans
350,000 kronor.

Den materiel af kanoner, haubitzer och kulsprutor med tillbehör,
som för de sålunda anslagna medel, 825,000 kronor, dels anskaffats
och dels kommer att under innevarande år blifva färdig, skulle, på
sätt generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den 9 november
1885 erinrat, icke fullt motsvara ens en fjerdedel af hvad som erfordras
till bestyckning af den redan färdiga delen af Karlsborgs fästning,
derest all den nämnda materielen användes derstädes, hvilket
enligt generalfälttygmästarens mening borde ske.

Vid sådant förhållande har generalfälttygmästaren hemställt, att till
fästningsartillerimateriel, att användas på Karlsborg, måtte begäras för
år 1887 ytterligare 100,000 kronor, men på samma gång har generalfälttygmästaren,
i betraktande af de brister å tidsenlig artillerimateriel,
som förefinnas å Vaxholm Oscar Fredriksborg och dess försvarsområde
och hvilka brister blifvit af 1878 års befästningskomité uppskattade
i värde till 2,070,031 kronor, ansett alldeles nödvändigt att medel
erhölles jemväl till ny förbättrad bestyckning derstädes, företrädesvis
för de två nya batterier å Rindö och Vermdö, till hvilkas utförande

61

Fjerde hufvudtiteln.

medel vid 1885 års riksdag anslagits, samt har derföre tillstyrkt, att
till fästningsartillerimateriel för Vaxholm Oscar Fredriksborg och dess
försvarsområde måtte för år 1887 begäras ett lika stort belopp eller

100,000 kronor.

Slutligen har generalfälttygmästaren, för den händelse Eders Kongl.
Maj:t, såsom numera skett, komme att bestämma att bestyckning af
befästningarne vid Hvita Krog utanför Karlskrona skall ske genom landtförsvars-
och icke, på sätt äfven ifrågasatts, genom sjöförsvarsdepartementet,
hemställt om anvisande för år 1887 af 50,000 kronor för denna
bestyckning, hvilken beräknats i dess helhet uppgå till 261,000 kronor.

Vid jemförelse af de sålunda anmälda behofven af fästningsartillerimateriel,
anser jag det vara för närvarande mest angeläget att åtminstone
den största bristen på bestyckning för Vaxholm Oscar Fredriksborgs
försvarsområde afhjelpes och att dervid främst tillgodoses behofvet
af bestyckning för de ofvan nämnda två vigtiga batterierna å
Rindö och Vermdö; och till detta ändamåls vinnande får jag, som med
afseende å det betydliga anslag, hvilket ännu måste tagas i anspråk
för den nya fältartillerimaterielen, finner anslagsfordran för fästningsartillerimateriel
böra jemväl för år 1887 inskränkas till samma belopp,
som förut årligen äskats, derföre tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för år 1887 bevilja till fästningsartillerimateriel
ett extra anslag af 100,000 kronor.

infanteriammiinitionsvagnar.

Redan vid föregående tillfällen har inför Eders Kongl. Maj:t blifvit
anmäldt, hurusom kostnaden för dels nyanskaffning af ammunitionsvagnar
för infanteritrupperna och dels förändring af gamla dylika med
dertill hörande rid- och anspannspersedlar för ammunitionskolonnernas
behof uppginge till ett belopp af 239,112 kronor.

I enlighet med generalfälttygmästarens hemställan äskades vid
1885 års riksdag till infanteriammunitionsvagnar med tillhörande ridoch
anspannspersedlar ett extra anslag för år 1886 af 60,000 kronor,
hvaraf dock endast 30,000 kronor beviljades.

Ehuru en tid af icke mindre än åtta år, i stället för beräknade
fyra år, skulle, under antagande af samma årliga anslag, erfordras för
anskaffningen af den nya eller förändrade materiel, som för möjligen
erforderlig mobilisering af infanteriammunitionskolonnerna måste hållas
i beredskap, har generalfälttygmästaren ansett sig, i betraktande af

[20.]

Anslag till
infanteriammunitionsvagnar.

62

Fjerde hufvudtiteln.

öfriga anslagsbehof, nu icke böra ifrågasätta högre anslagsbelopp för
år 1887 än 30,000 kronor; och får jag hemställa, att till anskaffande
af nya och ändring af äldre ammunitionsvagnar med tillhörande rid- och
anspamisp er sedlar måtte för år 1887 äskas ett extra anslag af 30,000
kronor.

Skjutförsök.

[21.].

skjntffrsök ^ underdånig skrifvelse den 14 november 1883 anmälde generalfälttygmästaren,
att under den närmaste tiden erfordrades följande skjutförsök: fortsatta

försök för pröfning af osmidt martinstål såsom materiel
till 12 cm. kanoner;

profning af en 16 cm. stålhaubitz med dertill hörande lavett;

jemförelse mellan svenskt 5 mm. krut och tyskt 6—10 mm. medelst
skjutning ur en 16 cm. haubitz;

fortsatta försök med åtskilliga brandrörssorter äfvensom med tändskrufvar; dels

fortsatta och dels nya försök med granatkartescher och kartescher
till flera slag af kanoner, tillhörande positions- och fästningsartilleriet; profning

af en 16 cm. stålkanon med dertill hörande lavett; samt

skjutförsök för undersökning af 5 mm. kruts lämplighet för 20 cm.
framladdningskanon af 1867 års modell och för 17 cm. framladdningskanon
af 1864 års modell.

Vid 1884 års riksdag begärdes till dessa skjutförsök ett extra
anslag af 30,000 kronor, hvaraf dock anvisades för år 1885 endast

15,000 kronor.

Generalfälttygmästare!! anmäler nu, att det anvisade beloppet så
mycket mindre kunnat vara tillräckligt för de uppgifna skjutförsöken,
som beräkningen af kostnaderna derför till 30,000 kronor varit grundad
på den vid föregående skjutförsök vunna erfarenhet, och då vid sådant
förhållande en del af skjutförsöken ännu ej kunnat utföras samt derjemte
inom kort förestå försök med två nya certer af artilleripjeser
äfvensom med nya krutsorter, har generalfälttygmästaren i underdånighet
hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
om beviljande för år 1887 till skjutförsök af ett extra anslag
å 15,000 kronor; och får jag till denna hemställan tillstyrka nådigt
bifall.

Fjerde hufvudtiteln.

63

Fortifikationsbehof.

Karlslborg.

För utförande af återstående arbeten å Karlsborgs fästnings landtfront,
enligt 1876 års förenklade plan, hvilken slutade å en kostnadssumma
åt 2,483,000 kronor, har beräknats skola vid 1885 års slut ännu
kräfvas en kostnad af 1,601,650 kronor, och skulle således vid slutet
af 1886, för hvilket år Riksdagen beviljat 100,000 kronor, erfordras
ett belopp af 1,501,650 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 november 1885 anför chefen
för fortifikationen att, för att fästningen skall vara hvad man kallar
»sluten» och försvarbar åtminstone mot ett tillfälligt anfall, det dock
äfven vore nödvändigt, att det stora krutförrådet å fästningens norra
ända vore färdigt. Detta vore beräknadt. med tillhörande skyddsvallar
till en summa af 322,200 kronor. Med ett årligt anslag af 200,000
kronor borde fästningen således efter 9 år kunna ernå det första stadium
af försvarbarhet. Med så ringa summor som de, hvilka under
senaste åren anvisats, eller endast 100,000 kronor årligen, vore det
deremot ej möjligt att på dubbelt så lång tid kunna uppnå ens detta
närmaste mål, enär det alltid blefve betydligt dyrare att arbeta med
små årsanslag. I detta afseende erinrar chefen för fortifikationen, hurusom
han i underdånigt memorial den 16 november 1881, åberopadt i
det statsrådsprotokoll af den 9 januari 1882, som åtföljde Eders Kongl.
Maj:ts proposition till sistnämnda års Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof, inför Eders Kongl. Maj:t framlagt en utförlig utredning,
utvisande att med en årlig arbetssumma af 100,000 kronor
skulle på 9 år medhinnas mindre än som skulle kunnat utföras på 4 år
med 200,000 kronor hvarje år. I det förra fallet skulle nemligen administration
och extra arbetsomkostnader uppgå till cirka 225,000 kronor, i
det senare fallet till endast 120,000 kronor, hvaraf framginge att i det
ena fallet uppstode en ren förlust af cirka 100,000 kronor. Doge man
i betraktande dessa förhållanden och besinnade man derjemte, att rikets
öfriga fästningsbyggnader redan för flera år sedan upphört att
ställa några nämnvärda anspråk på statskassan, så borde enligt chefens
för fortifikationen åsigt till Karlsborgs fästning anslås långt betydligare
belopp än de, hvilka under senaste åren blifvit ifrågasatta, och vida
mera än de relativt små summor, som i verkligheten beviljats, helst
alla de undersökningar, hvilka Eders Kongl. Maj:t låtit anställa i fråga

[22.]
Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

64

Fjerde hutVudtiteln.

om denna fästning, borde hafva undanröjt all tvekan angående fästningens
fortfarande vigt och betydelse för landets försvar. Om också
för närvarande sådana mera betydliga anslagsbelopp icke torde kunna
erhållas, så kunde å andra sidan årliga anslagsbehofvet för Karlsborgs
hufvudfästning af chefen för fortifikationen ej beräknas lägre än det
minimum af 200,000 kronor, som vid senaste riksdagarne blifvit begärdt.

Redan förut, i underdånigt memorial af den 16 november 1883,
har chefen för fortifikationen hos Eders Kongl. Maj:t anmält, att ungefärliga
förslag och beräkningar blifvit uppgjorda till de framskjutna
verk, hvilka af 1876 års komité blifvit föreslagna att anläggas kring
Karlsborg, dervid do uppgjorda utkasten till dessa fästen på samma
gång företeddes; och har Eders Kongl. Maj:t sedermera uppå arméförvaltningens
anmälan, att ett gynsamt tillfälle erbjudit sig till förvärfvande,
för billigt pris, af den för de tillämnade Vabergsfästena
erforderliga mark, genom nådigt bref den 10 april 1885 medgifvit, att
denna del af Vaberget skulle för kronans räkning inköpas, hvilket
också skett.

Med anledning häraf anser chefen för fortifikationen tidpunkten
nu vara inne till vidtagande af förberedande åtgärder för dessa fästens
uppförande. Till sådana förberedande arbeten skulle höra: anläggandet
af vägar å berget och lastbryggor vid stränderna, platsens afrödjning,
planering och afvägning, inrättande af arbetsförråd på berget m. m.
dylikt. Att hafva dessa arbeten utförda vore af vigt för den händelse
att fästningen skulle komma att förklaras i krigstillstånd innan de
yttre fästena hunnit byggas. Det vore nemligen alldeles gifvet, att
Vaberget då måste af fästningens försvarare besättas med trupper;
men första vilkoret för att dessa skulle kunna hålla sig å denna isolerade,
långt framskjutna punkt vore goda förbindelser med hufvudfästningen,
och sådana kunde icke i behofvets stund hastigt nog åstadkommas.
De på förhand verkstälda arbetena på sjelfva bergplatån
i;tgjorde också ett vilkor för möjligheten att utföra de tillfälliga befästningar,
med hvilka trupperna då måste, så godt sig göra låter,
stärka sin ställning, i brist på permanenta verk.

För utförande af dessa förberedande arbeten, och yttre verk borde
emellertid, enligt chefens för fortifikationen åsigt, den redan i och för
sig ringa byggnadssumman för sjelfva hufvudfästningen icke undergå
någon minskning, hvarföre han begärt, att hos Riksdagen måtte göras
framställning om beviljande för år 1887 af ett anslag å tillsammans

250,000 kronor till Karlsborgs fästningsbyggnad.

65

Fjerde hufvudtiteln.

Redan vid ett föregående tillfälle har jag tillåtit mig framhålla,
att, då det blifvit genom verkstälda undersökningar till fullo bekräftadt,
att fullbordandet af Karlsborgs hufvudfästning är af den allra största
vigt för landets försvar, jag anser krigsstyrelsen icke kunna åtaga sig
någon del af ansvaret för denna angelägenhets försummande genom
uraktlåtenhet att söka utverka beviljandet af tillräckliga medel för fästningsbyggnad
ens ändamålsenliga bedrifvande.

I likhet med chefen för fortifikationen anser äfven jag af stor vigt
att de arbeten snarast påbörjas, som blifva nödiga för Vabergets inordnande
i befästningssystemet på det sätt, chefen för fortifikationen
här ofvan angifvit, och då det är ådagalagdt att fästningsarbetena ansenligt
fördyras, när de måste bedrifvas med så ringa anslag, som för
ändamålet utgått under de sista åren, eller 100,000 kronor årligen,
lärer det, så framt man vill söka förekomma onödigt stora kostnader,
blifva i ännu högre grad än förut angeläget att höja anslagssumman,
då arbetet sålunda skulle komma att med samma anslag drifvas på två
ställen.

Endast den nödvändiga hänsynen till de andra vigtiga försvarsbehof,
som vid statsregleringen måste tillgodoses, föranleder mig ifrågasätta
någon inskränkning i den af chefen för fortifikationen angifna
anslagssiffra, då jag nu tillstyrker, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att till Karlsborgs fästningsbyggnad anvisa såsom extra
anslag för år 1887 ett belopp af 200,000 kronor.

Vaxholm Oscar Fredriksborg.

På grund af den utredning, som förebragtes i chefens för fortifikationen
underdåniga skrifvelse den 12 november 1884 har Eders Kongl.
Maj:t af Riksdagen äskat för år 1886 ett anslag af 28,000 kronor, utgörande
halfva det beräknade beloppet för anläggning af två batterier
m. m. i försvarslinien Vaxholm Oscar Fredriksborg, hvilken summa
ock blef af Riksdagen anvisad.

Arbetet å det ena batteriet, som utföres hufvudsakligen af kronoarbetskarlar,
har ock på Eders Kong!. Maj:ts befallning redan under
år 1885 påbörjats.

Med åberopande af den förut lemnade utredningen i ämnet har
chefen för fortifikationen nu i underdånighet hemställt, att hos Riksdagen
måtte begäras anvisande af återstående 28,000 kronor för ifrågavarande
batterianläggningar; och får jag i öfverensstämmelse härmed
Bih. till JRiksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 9

[23.]

Anslag till
försvarsarbeten
vid Yaxholra
Oscar
Fredriksborg.

[24.]

Anslag till
krigsbryggemateriel.

[25.]

Anslag till
fälttelegrafmateriel.

66 Fjerde hufvudtiteln.

tillstyrka, det Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen, att till
för sv ar sarbeten vid Vaxholm Oscar Fredriksborg anvisa för år 1887 ett
extra anslag af 28,000 kronor.

Krigsbryggemateriel.

Sedan chefen för fortifikationen i underdånig skrifvelse den 15
november 1884 begärt att till anskaffande af ett krigsbryggeekipage
af 1875 års modell måtte beviljas ett extra anslag af 59,200 kronor,
att utgå med 30,000 kronor under år 1886 och resten under år 1887,
har 1885 års Riksdag, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, för år 1886 beviljat 30,000 kronor till
krigsbryggemateriel.

I enlighet med chefens för fortifikationen underdåniga hemställan
i hans skrifvelse af den 14 november 1885, torde Eders Kongl. Maj:t
vilja föreslå Riksdagen att till fortsatt anskaffning af krigsbryggemateriel
anvisa på extra stat för år 1887 återstående 29,200 kronor.

Fälttelegrafmateriel.

Vid 1885 års riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t på grund af
chefens för fortifikationen i underdånig skrifvelse den 15 november
1884 gjorda anmälan om behofvet af komplettering utaf fälttelegrafmaterielen
till 4 fälttelegrafafdelningar, hvardera med 30 km. linieledning
och 7 stationer, hvarför anslagsbehofvet beräknades till 49,526
kronor 82 öre, att häraf måtte beviljas 24,700 kronor för år 1886.

Af de sålunda äskade medlen har Riksdagen anvisat 16,000 kronor
för år 1886, enär anskaffningen af den behöfliga materielen ansågs
kunna fördelas på tre i stället för beräknade två år.

I öfverensstämmelse härmed och i enlighet med hvad chefen för
fortifikationen i sin underdåniga skrifvelse den 14 november 1885 begärt,
får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt anskaffning af fälttelegrafmateriel bevilja för år
1887 ett extra anslag af 16,000 kronor.

Fjerde lnifyiultiteln.

67

Byggnadsbehof.

Stall å Karlsborg för positionsartilleriet.

För de två kompanier positionsartilleri, hvilka korame att tillhöra
det föreslagna fästnings- och positionsartilleriregementet å Karlsborg
från början af samma regementes organisation, skulle, enligt förut
gjord anmälan, af nya byggnader erfordras ett stall för 21 stamhästar
och ett sommarstall för 40 legda hästar.

Enligt verkstad! beräkning uppgå kostnaderna härför till 15,000
kronor för vinterstallet och 6,000 kronor för sommarstallet. Af dessa
belopp skulle dock endast det förra 15,000 kronor blifva behöflig^ under
år 1887; och torde Eders Kong]. Maj: t vilja äska denna summa på
extra stat för nämnda år.

Byggnader för trängbataljonen.

I enlighet med Eders Kong!. Maj:ts förslag har 1885 års Riksdag
beviljat till byggnader för trängbataljonen ett extra anslag af

273,000 kronor samt deraf till utgående under år 1886 anvisat ett belopp
af 100,000 kronor.

De återstående byggnadsmedlen behöfva visserligen, på sätt vid
senaste statsregleringen framhölls, användas redan år 1886, men skulle
förskjutas från andra för landtförsvarets behof anslagna tillgångar, för
att sedermera ersättas, och då denna ersättning synes lämpligen kunna
till utgående fördelas på två år, torde Eders Kongl. Magt vilja föreslå
Riksdagen att af de till byggnader för trängbataljonen beviljade medel
anvisa på extra stat för år 1887 lika belopp som för innevarande år
anvisats, eller 100,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och mtendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnader för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas

[26.]

Anslag till
en stallbyggnad
för positionsartilleriet.

[27.]

Anvisande af
förut beviljade
medel
till byggnader
för trängbataljonen.

[28.]

Reseunderstöd
åt officerare
och
intendenturtjenstemän.

68

Fjerde hufrodtiteln.

under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till
främmande länder för utbildning i sitt yrke, tiar under en lång följd
af år anslagits på extra stat ett belopp af 9,000 kronor. På det tillfälle
jemväl måtte beredas att genom utsändande af tjensteman vid
intendenturen till främmande stater tillgodogöra intendenturen den der
vunna erfarenhet, i hvad till en armés hushållning hörer, höjdes anslaget
vid 1883 års riksdag till 12,000 kronor, men utgår från och
med år 1885 åter med sitt förra belopp 9,000 kronor.

Jag hemställer, att för år 1887 måtte till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda belopp

9,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under ett
följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

[29.]

Generalstabens topografiska arbeten.

^topografisk^6 Anslagen till generalstabens topografiska arbeten, hvilka anslag till
arbetena, och med år 1878 utgiugo med 90,000 kronor årligen, hafva derefter
utgjort endast 60,000 kronor för hvarje år. Att detta sistnämnda årsanslag
är otillräckligt för ett ändamålsenligt bedrifvande af kartverksarbetet
har vid föregående tillfällen blifvit till fullo ådagalagdt. De
olägenheter, som med hänsyn till en nödig samverkan mellan de ekonomiska
och topografiska kartverken måste blifva en följd af det
ringa arbetsanslaget för det topografiska kartverket, hafva dock hittills
kunnat i någon mån utjemnas derigenom, att den behållning, som uppstått
å det ekonomiska kartverkets anslag, fått under de senare åren
användas för de topografiska arbetena, och har chefen för generalstabens
topografiska afdelning i sin underdåniga skrifvelse den 27 november
1885 föreslagit att, såvida icke någon ändring i sistnämnda hänseende
skedde, anslaget till de topografiska arbetena måtte äfven för 1887
bibehållas vid oförändradt belopp 60,000 kronor.

Jag har af chefen för civildepartementet inhemtat, att han har
för afsigt framlägga förslag derom, att extra anslagen för de ekonomiska
kartarbetena anvisas för år 1887 till enahanda belopp som utgå
för år 1886 samt att möjligen uppstående behållningar å dessa anslag
må, likasom förut, äfven under år 1887 användas till bestridande af
utgifter för det topografiska kartverket, och under förutsättning af bifall
till nämnda förslag får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till fortsättande af de topografiska arbetena be -

69

Fjerde hufyudtiteln.

vilja för år 1887 ett extra anslag till samma belopp, som nu för ändamålet
utgår, eller 60,000 kronor.

Skarpskytieväsenciets och skjutskicklighetesis befrämjande.

Vid den senaste statsregleringen fastade jag uppmärksamheten
derå, att den uppmuntran, som genom de af Riksdagen för ofvan nämnda
ändamål beviljade anslag kommit sky tte väsendet inom landet till del,
medfört icke allenast ökad lifaktighet inom de skytteföreningar, hvilka
förut voro i verksamhet, utan äfven bildande af nya skyttegillen i flera
delar af landet, samt att med anledning af skyttarnes sålunda stigande
antal förhöjning i anslaget i en ej aflägsen framtid blefve erforderlig.

Denna tidpunkt har genom skytterörelsens betydande tillväxt under
år 1885 redan inträffat. Till följd af denna tillväxt hafva nemligen,
enligt hvad arméförvaltningen å civila departementet i sin underdåniga
skrifvelse den 4 december 1885 andragit, såväl anslaget för samma år
som äfven den från föregående år återstående behållningen tagits i anspråk,
utan att dock dermed kunnat tillfredställas alla på anslaget
stälda tillbörliga anspråk på understöd för anläggning eller förändring
af skjutbanor. För tillhandahållande af skyttemärken jemlik! föreskrift
i gällande instruktion hafva medel till och med måst, enligt Eders
Kongl. Maj:ts beslut, af arméförvaltningen förskjutas mot framtida ersättning.

Samtliga utbetalningarna å anslaget hafva det oaktadt, enligt en af
arméförvaltningen gjord beräkning-, för år 1885 uppgått till omkring

100,000 kronor — eller det belopp, hvarmed anslaget var uppfördt i
riksstaten för åren 1872—1876.

Då nu för år 1886 icke finnes tillgängligt mer än anslaget för
samma år å 80,000 kronor, samt arméförvaltningen ansett sig vidare
böra taga i betraktande, att åtskilliga skyttegillen redan gjort framställningar,
som svårligen kunde afvisas, om understöd till banors
anläggning och att många flera dylika ansökningar utan tvifvel inkomma
under loppet af år 1886; att åt Stockholms skarpskytteförening, som
i följd af hufvudstadens utvidgning kommer att förlora sin skjutbana å
Södermalm, måste beredas ny bana, för hvars anordnande begärts ej
mindre än omkring 15,000 kr.; samt att med hvarje nytt slyyttegilles tillkomst
de stående årliga utgifterna å anslaget stegrades, äfven utan att
någon tillökning eger rum i det år 1882 för hvarje skytt beräknade
årsunderstödet, så har arméförvaltningen funnit det vara nödvändigt,

[30.]

Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.

70 Fjerde liufvndtiteln.

såvida skytterörelsen skall kunna ses till godo i samma mån som hittills
afsetts, att för hvartdera af åren 1886 och 1887 kan för ändamålet
disponeras minst 105,000 kronor.

Emellertid och då af de sålunda för år 1886 behöfliga 105,000
kronor tinnes anvisadt endast 80,000 kronor, hemställer arméförvaltningen
att det bristande beloppet 25,000 kronor måtte jemte de för år
1887 beräknade 105,000 kronor nu hos Riksdagen äskas.

Vid skarpskytteanslagets bestämmande år 1882 till dess nuvarande
belopp af 80,000 kronor beräknades skyttarnes antal till omkring 12,000.
Derefter och särskildt under år 1885 har antalet hastigt tillväxt, så att
under sist nämnda år understöd till skytteföreningarne utgått för nära

16,000 man, och det är att hoppas att denna tillväxt skall äfven under
de närmaste åren komma att fortgå. Under sådana förhållanden anser
jag, i likhet med arméförvaltningen, de behöfliga medlen såväl för innevarande
år som för år 1887 icke kunna antagas lägre, än till omkring
105,000 kronor hvartdera året, hvarföre och då det i 1886 års
riksstat uppförda anslaget utgör endast 80,000 kronor, jag tillstyrker,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att i riksstaten för
år 1887 såsom extra anslag till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande uppföra

dels för 1887 års behof................................................ kronor 105,000: —

och dels såsom fyllnad i 1886 års anslag................. » 25,000: —

eller tillsammans ..................................................... kronor 130,000: —.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel yttrat, tillstyrkt och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande
af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och
gilla, med befallning tillika att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas till
ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

Ex protocollo
Eugene Peyron.

Fjerde hufvudtiteln

7 i

Bil. Lit. A.

Förslag

öfver den årliga totalkostnaden för 1 fästningsartilleribataljon
å Vaxholm Oscar Fredriksborg.

•---------- ■'' ■■ ■ --------------------=		Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Lön in. m. åt officerare, cirilpersonal och underofficerare.
1 öfverstelöjtnant (bataljonschef, tillika kommendant, lön		5,000	—
1 major, lön .......................................................		3,500	—
1 kapten af 1. klassen, lön ........................................		2,800	—
3 dito, dito ..................................................................		8,400	—
1 kapten af 2. klassen, lön ..................................		1,800	_
3 dito, dito ............................................................		5,400	—
4 arfvoden till kompanichefer å 600 kr............................		2,400	_
1 löjtnant af 1. klassen, lön ................................		1,200	_
7 dito, dito ......................................................		8,400	_
1 underlöjtnant, lön.........................................		600	_
4 dito, dito ..........................................................		2,400	_
1 förste bataljonsläkare, lön ............................		1,800	_
1 regementsintendent, lön .................................		2,800	_
I 1 styckjunkare, lön ...............................................	...... 720: —
beklädnad ..............................................	...... 200: —	920	_
7 dito, dito............................................................		6,440	_
4 arfvoden till förrådsunderofficerare å 300 kr....................		1,200	__
1 sergeant af 1. klassen, lön...........................................	...... 360: -
lönetillägg....................................	.... 12: -
beklädnad....................................	...... 200: -	572
15 dito, dito ....................................................		8,580	_
1 stabstrumpetare, lön ..........................................	...... 360: -
lönetillägg ..........................................	...... 12: —
beklädnad ..........................................	...... 200: —	572	—	64,784	J
transport	—	-1	64,784	— |

72

Fjerde liufvudtiteln.

	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
transport	--	-	64,784	—
Dagaflöning.
Dagaflöning. som till vederbörande utgår enligt särskilda bestämmelser, utgör: för öfverstelöjtnant och major 4 kr., kapten 3 kr., löjtnant och underlöjtnant
2 kr., förste bataljonsläkare och regementsintendent 3 kr., styckjunkare 1 kr., sergeant och stabstrumpetare 40 öre, varande dagaflöningen för-slagsvis beräknad för öfverstelöjtnanten och majoren under 365 dagar, för 7 kaptener under 365 och 1 kapten under 30 dagar, för 7 löjtnanter under 365 och 1 löjtnant under 30 dagar, för 5 underlöjtnanter under 365 dagar, för förste bataljonsläkaren och regementsintendenten under 365 dagar, för 8 styckjunkare under 365 dagar, för 10 sergeanter under 365 och 6 sergeanter under 30 dagar, samt för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans .................................................................			26,283	_i
Portion till underbefäl in. 11.
| Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för åtta styckjunkare under 365 dagar,
för tio sergeanter under 365 och sex sergeanter under 30 dagar samt för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans ...........................	—	—	4,411	30
Arfroden.
åt 1 informationsofficer.......................................................................	400	—
» tygmästaren å Vaxholms fästning......................................................	300	—
för undervisningen i gymnastik............................................................	200	—
» ecklesiastik värden ........................................................................	300	—
till auditörsbiträde...........................................................................	750	—
åt 1 informationsunderofficer ...............................................................	100	—	2,050
Särskilda anslag.
medikamentspenningar för 400 man å 2,25 kr. årligen.............................	900	—
kommunionspenningar för 450 personer å 5 öre årligen ..........................	22	50
transport	922	50	| 97,528	30

Fjerde IrafYudtlteln

n

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
transport	922	50	97,528	30
till bataljonens bibliotek ....................................................................	100	—
» informationsverkets behof...............................................................	100	—
» skrifmaterialier för bataljonen.........................................................	500	—
för anskaffning af undervisningsmateriel, såsom böcker, skrifmaterialier m. m.
i öfverensstämmelse med hvad genom kong! brefvet den 3 December
1875 för artilleriregementena anvisats................................................	150	—
till gymnastikapparaters och persedlars anskaffning och underhåll ............	200	—	1,972	50
Tygstaten.
1 förrådsförraltare *), lön.....................................................................	1,800	—
1 tygskrifvare, lön.......................................................................	1,000	—
1 handtverksmästare, lön....................................................................	700	—
1 d:o d:o..................................................................	700	—
1 rustkammarsmed, lön.....................................................................	600	—
1 d:o d:o........................................................................	600	—
kommunionspenningar för 6 personer å 5 öre..........................................	—	30	5,400	30
Servisersättning.
åt regementsofficerare, kaptener, förste bataljonsläkare och regementsinten-
dent: 12 personer å SO kr................................................................	360	—
» subalternofficerare och förrådsförvaltare: 14 personer å 24 kr................	336	—
» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, handtverksmästare och rust-
kammarsmeder: SO personer å 12 kr.................................................	360	—	1,056
Aflöning och arfvoden in. in. för manskap.
aflöning: 400 man i 1 månad å 10 kr. i månaden .................................	4,000	-
255 » i 11 månader å 10 kr. i månaden.................../..........	28,050	—
arfvoden: 16 förste konstaplar i 1 månad å 15 kr. i månaden..................	240	—
12 » i 11 månader å 15 kr. i månaden...............	1,980	—
transport	34,270	—	105,957 |l0

*) Anm. Artilleriets förrådsförraltare åtnjuta ett ålderstillägg om 300 kr. att såsom arfvode efter 5:to
tjensteåret utgå.

Bih. till RiM. Prot. 1880. 1 Sami 1 A/d. 1 Iläft.

10

74 Fjerde liufvudtitelil.

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
transport	34,270	—	105,957	10
arfvoden: 4 förste konstaplar i 11 månader å. 7,50 kr. i månaden............	330	—
24 andre konstaplar i 1 månad å 10 kr. i » ............	240	—	-
20 » i 11 månader å 10 kr. i » ............	2,200	—
4 » i 11 » å 5 i» i » ............	220	—
4 trumpetare i 12 månader å 3 kr. i månaden .....................	144	—
4 kompanihandtverkare i 12 månader å 10 kr. i månaden.........	480	—
lega: 176 man å 40 kr......................................................................	7,040	—
224 » å 80 » .....................................................................	17,920	—	62,844
Beklädnad och underhåll in. in.
beklädnad: 400 man i SO dagar å 33 öre per dag.................................	3,960	—
255 » i 335 .. å 33 » » » .................................	28,190	25
underhåll: 400 man i 30 dagar å 62 öre per dag ............. ...................	7,440	—
255 » i 335 » ä 62 » » » .................................	52,963	50
servis och sängkläder: 400 man å 9 kr.................................................	3,600	—
kaserninventariers underhåll: 400 man å 2,50 kr..................................	1,000		97,153	75
Summa	—	—	265,954	85

Bil. Lit. B.

Fjerde hufvudtlteln,

75

Förslag och ko.stnadsberäkning

för organiserandet af -fästningsartilleribataljonen å Waxholm Oscar FredriksForg
med afseende å den under lista året förekommande uppsättning.

& •-< o5	CD t=h ö	Brist.		Erforderligt nytt anslag.
CD ''~t	C?q''	U1	_ t» ^ ct-
aq <rt- ?0 tf	aT	i B	H S.		Summa.	Att utgå lista året.
p	tf aq		St SO
					Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
1	—	i	i	öfverstelöjtnant (dref)....................................	6,460	—	6,460	—
1	—	i	i	major......................................................	4,960	—	4,960	—
4	3	i	i	kaptener af 1. klassen .....................................	3,895	—	3,895	—
4	1	3	i	kaptener af 2. klassen ..................................	7,680	—	2,895	—
8	4	4	2	löjtnanter af 1. klassen............ ....................	7,050	—	3.860	—
5	4	1	1	underlöjtnanter................................................	1.330	—	1,330	—
1	—	1	1	förste bataljonsläkare.......................................	2,895	—	2,895	—
1	—	1	1	regementsintendent..........................................	3,895	—	3,895	—
8	4	4	2	styckjunkare................................................	6,045	20	3,022	60
16	8	8	4	sergeanter af 1. klassen..................................	5,504	20	3,777	20
1	—	1	1	stabstrumpetare ........................................	944	30	944	30
4	4	—	—	arfvoden till kompanichefer ..............................	—	—	—	—
4	4	—	—	d:o » förrådsunderofficerare ..................... öfriga arfvoden 1 .............................................	—	—	—-	—
				särskilda anslag .........................................	1.156	25	990	215
				tvgstaten ......................................................	4,115	30	4,115	30
				servisersättning .......................................	588	—	408	—
				aflöning och arfvoden m. m. för manskap........... beklädnad och underhåll in. nr.:	35,674	62	18,304	3_
				för 104 man nyanvärfdo, utöfver nuvarande styrka för hela bataljonen, sedan det efter hittills gäl-lande grunder anvärfda manskapet hunnit afgå4	—	—	37,258	—
				24,543	75
					116,736	62	99,009	55
				Härifrån dragas nu utgående arfvoden till kommen-
				danten och placomajoren.......... kronor 2.200 1 De enligt nuvarande stater utgående			2,200	—
				arfvoden vid artilleriet öfverstiga de föreslagna med..........,.......... » 1,000	3,200
				Summa erforderligt nytt anslag	113,536	62	96,809	55

2 Medikaments- och kommunionspenningar för endast resp. 328 och 368 personer.

3 Aflöning: 4 l:ste konstaplar, 4 2:dre konstaplar, 4 trumpetare och 92 artillorister i 12

månader ä 10 kr. i månaden .................................... kr. J2,480: —

Arfvoden: 4 l:ste konstaplar å 180 kr. per år ..................................................... » 720: —

4 2:dre konstaplar å 120 » » » ...................................................... » 480: —

4 trumpetare å 36 » » » .................................................... » 144: —

Lega: 96 man ä 40 kr.......................... » 3,840: —

8 » å 80 » ................................................................................. » 640: —

Summa kronor 18,304: —

4 Efter organisationens fullständiga genomförande uppgår det erforderliga nya anslaget för beklädnad och un derhåll

in. in. till en lägre summa än motsvarande kostnad under lusta organisationsåret, hvilket beror
derpå, att under lista året ingen minskning beräknats i omkostnaderna för det enligt nuvarande organisation
befintliga manskapets beklädnad och underhåll.

76

Fjerde hufrudtiteln.

Bil. Lit. C.

Förslag

öfver den arliga totalkostnaden för 1 fästnings- och positionsartilleri regemente

å Karlshorg.

			Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Lön in. in. åt officerare, civilpersonal och underofficerare.
1 öfverste (regementschef), tillika kommendant, lön........	............ 6,000	—
lönetillägg för en tjenstehäst...............................	........... 400	—
fourageersättning å 1 kr. per dag....................	........... 365	—	6,765	—
1 öfverstelöjtnant, lön....................... ..................	.......... 4,000	—
lönetillägg för en tjenstehäst............................	......... 400	-
fourageersättning å 1 kr. per dag.........................	........... 365	—	4.765	_
1 major, lön........................................................	........... 3,500	—
lönetillägg för en tjenstehäst.........................	........... 400	—
fourageersättning å 1 kr. por dag......................	......... 365	—	4,265	—
1 dito, dito ............................................................			4,265	—
1 kapten af 1. klassen, lön.........................			2,800	—
7 dito, dito....................................................			19,600	—
1 kapten af 2. klassen, lön...................................			1,800	—
7 dito, dito............................... ''..........................			12,600	—
8 arfvoden till kompanichefer a 600 kr.......................			4,800	—
1 löjtnant af 1. klassen, lön....................................			1,200	-
15 dito, dito........................................................			18,000	—
1 underlöjtnant, lön ...........................................			600	—
9 dito, dito..........................,.............................			5,400	—
1 auditör, lön....................................................			900	—
1 regementsläkare, lön.............................................			2,800	-
1 förste bataljonsläkare, lön........................................			1,800	—
1 regementsintendent, lön..........................................			2,800	—
1 bataljonsveterinär, lön..........................................			900	—
	transport	96,060	—

Fjerde hiifrudtiteln,

77

1 styckjunkare, lön,.....................................

beklädnad.. .........................

15 dito, dito.............................................

8 arfvoden till förrådsunderofficerare å 800 kr.

1 sergeant af 1. klassen, lön.........................

lönetillägg...............

beklädnad................

81 dito, dito...............................................

1 stabstrumpetare, lön.................................

lönetillägg.......................

beklädnad........................

Kronor.

transport | 96,060
720: —I
200: —''

860

12

200

920
j 13,800
2,400

572

17,732

860

12

200

572

Kronor.

132,056

Dagaflöning.

Dagaflöning, som till vederbörande utgår enligt särskilda bestämmelser,
utgör:

för öfverste 5 kr., öfverstelöjtnant och major 4 kr., kapten 3 kr., löjtnant
och underlöjtnant 2 ler., auditör 2 kr., regementsläkare 4 kr., förste
bataljonsläkare och regementsintendent 3 kr., bataljonsveterinär 2 kr.,
styckjunkare 1 kr., sergeant och stabstrumpetare 40 öre; varande dagaflöningen
förslagsvis beräknad för öfversten, öfverstelöjtnanten och
majorerne under 365 dagar, för åtta kaptener under 365, två kaptener
under 242 och sex kaptener under 30 dagar, för åtta löjtnanter under
365, sex löjtnanter under 242 och två löjtnanter uuder 30 dagar, för
tio underlöjtnanter, auditören, regementsläkaren, förste bataljonsläkaren,
regementsintendenten och bataljons veterinären under 365 dagar, för tolf
styckjunkare under 365 och fyra styckjunkare under 242 dagar, för åtta
sergeanter under 365, sex sergeanter under 242 och aderton sergeanter
under BO dagar, samt för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans.
.....................................................................................

45,689

80

Portion för underbefäl in. fl.

Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för tolf styckjunkare under 365 och
fyra styckjunkare under 242 dagar, för åtta sergeanter under 365, sex

transport

177,745

80

78

Fjerde liufviidtiteln

	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
transport	—	—	177,745	80
sergeanter under 242 och aderton sergeanter under 80 dagar, samt för	•
stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans.................................	—	—	6,587	50
Arfvoden.
åt 1 informationskapten......................................................................	800	—
» 1 informationsofficer........................................................................	400	—
» tygmästaren å Karlsborg..................................................................	450	—
för remontdressyr................................................................................	250	—
» undervisningen i gymnastik.............................................................	400	—
åt 2 iuformationsunderoffieerare å 100 kr................................................	200	—	2,500
Särskilda anslag.
medikamentspenningar för 800 man å 2,25 kr. årligen..............................	1,800	_
kommunionspenningar för 900 personer å 5 öre årligen............................	45	—
till regementets bibliotek.....................................................................	200	—
» informationsverkets behof................................................................	200	_
» skrifmaterialier för regementet..................................................... för anskaffning af undervisningsmateriel, såsom böcker, skrifmaterialier m. m.	800	—
i öfverensstämmelse med hvad enligt kongl. brefvet den 3 december 1875 för artilleriregementena anvisats...............................................	300
till gymnastikapparaters och persedlars anskaffning och underhåll...............	400	—	3,745
Tygstaten.
1 verkmästare, lön............................................................................	3,000	—
1 förrådsforvaltare, lön *)..................................................................	1,800	—
O O ■-Ö	1,800	—
1 tygskrifvare, lön...........................................................................	1,000	—
O O CQ	2,000	—
1 besigtningsrustmästare, lön..........................................................	1,500	—
1 d:o d:0.............................................................	1,500	—
transport	12,600	-1	190,578	30

*) Anm. Artilleriets förrådsforvaltare åtnjuta ett åldorstillägg om 300 kr. att såsom arfvode efter 5:to
tjensteårot utgå.

Fjerde hufvudtiteln

79

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
transport	12,600	_	190,578	30
1 handtverksmästare, lön....................................................................	700	—
C-T ö ©	3,500	—
1 rustkammarsmed, lön....................................................................	600	—
7 d:o d:o......................................................................	4,200	—
1 stockmakare, lön.............................................................	600	—
3 eko eko ...........................................................................	1,800	—
kommunionspenningar för 26 personer å 5 öre årligen.............................	1	30	24,001	30
Servis ersättning.
åt regementsofficerare, kaptener, läkare och regementsintendent: 23 personer
å 30 kr...........................................................................	690	—
» subalternofficerare, auditör, bataljonsveterinär, verkmästare och förråds-
förvaltare: 31 personer å 24 kr...................................................	744	—
» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, besigtningsrustmästare,
handtverksmästare, rustkammarsmeder och stockmakare: 72 personer				*
å 12 kr.................	864
			2,298
Aflöning och arfvoden in. in. för manskap.
aflöning: 800 man i 1 månad å 10 kr. i månaden.........................	8,000	_
420 » i 7 månader å 10 kr. i » ...................	29,400	—
228 » i 4 » å 10 kr. i » ...........................	9,120	—
arfvoden: 32 förste konstaplar i 1 månad å 15 kr. i månaden...............	480	—
20 » o i 7 månader å 15 kr. i » ...............	2,100	—
12 » » i 4 » å 15 kr. i » ..............	720	—
12 » » i 11 » ä. 7,50 kr. i » ...............	990	—
8 » " i 4 „ å 7.50 kr. i - ...............	240	—		1
48 andre konstaplar i 1 månad å 10 kr. i »	480	—
32 » » i 7 månader å 10 kr. i »	2,240	—
20 » » i 4 » å 10 kr. i ..............	800	—
16 » » i 11 o å 5 kr. i » ...............	880	—
12 » » i 4 » å 5 kr. i » ...............	240
8 trumpetare i 12 » å 3 kr. i » ...............|	288	—
transport	55,978	-1	216,877	60,

80

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
transport	55,978	—	216,877	60
arfvoden: 8 kompanihandtverkare i 1 månad å 10 kr. i månaden.........	80	—
4 » i 7 månader å 10 kr. i » .........	280	—
2 » i 4 » å 10 kr. i » .........	80	—
4 » i 11 » å 5 kr. i » .........	220	—
2 » i 4 » å 5 kr. i » ......	40	—
lega: 852 man å 40 kr...................................... ...... ................	14,080	—
448 » å 80 kr............................................................	35,840	—	106,598
Beklädnad och underhåll in. in.
beklädnad: 800 man i 80 dagar å 83 öre por dag................................	7,920	-
420 » i 212 » å 33 öre » » ..............................	29,383	20
228 » i 123 » å 33 öre » » ..............................	9,254	52
underhåll: 800 » i 30 >• å 62 öre » » ...... ..........................	14,880	—
420 » i 212 » å 62 öro » » ...............................	55,204	80
228 » i 123 » å 62 öre » » .................................	17,387	28
j senis och sängkläder: 800 man å 9 kr.................................................	7,200	—
kaserninventariers underhåll: 800 man å 2,50 kr.........................	2,000	—	143,229	80
Hästar.
60 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å 80 kr.........	4,800	—
fonragering 365 dagar å 1 kr. per dag...........................	21,900	—
120 leg da hästar: lega, skoning och medikamenter å 90 kr....................	10,800	—
fonragering 80 dagar å 1 kr. per dag ...................	3,600	—	41,100	—
Snm m a	—		507,805	40

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami 1 Afl. 1 Käft.

Bil■ Lit. D.

Förslag

öfver personal och hästar vid fästnings- och positionsartilleriregementet under första

organisationsperioden.

Stab ......................

2 fästningskompanier.
2 positionskompanier .
Tygstat...................

									P	e r	S 0	n a 1.									Hästar.
Officerare.	Under- officerare.	Manskap.	Civilpersonal.	Egna rid-	Stam-	Legda
Major.	Kaptener af 1. klassen.	w SO <r+- © O © p to £ 00 EG © Ö	Löjtnanter af 1. klassen.	Underlöjtnanter.	Summa.	Styckjunkare.	Sergeanter af 1. klassen.	Summa.	1. konstaplar.	2. konstaplar.	Trumpetare.	Kompanihandtverkare.	Artillerister.	Summa.	rrj ©: n pso ro ST P % ©	Tygskrifvare.	Besigtningsrustmästare.	Bustkammarsmeder.	Stockmakare.	Summa.
	i	—	—	—	i	2																i
	—	i	1	2	2	0	2	4	6	2	8	2	—	100	112
	—	2	2	4	2	10	4	8	12	8	12	2	2	176	200								20	40
																2	2	2	8	4	18	—	—	—
Summa	i	3	3	6	5	18	6	12	18	10	20	4	2	27g]312	2	2	2	8	4	18	i	20	40

in

Zmmdm

O

0

=?

P*

Anm. i.
Anm. 2.
Anm. 3.

Anm. 4.

Fästningskompanierna hafva samma personal som göta artilleriregementes nuvarande I och II kompanier.

2 nummer på hvarje positionskompani kunna besättas mod volontärer.

Bättsväsendet, sjukvården, intendenturtjensten samt hästsjukvården skötas till en böljan dels af civilpersonalen vid göta artilleriregementes
å Karlsborg förlagda fältbatterier dels af enskilda personer mot arfvoden.

Tygstatspersonalen är densamma som göta artilleriregementes för närvarande å Karlsborg förlagda tygstat.

OO''

Fjerde Imfvudtitcln

82

Bil. Lit. E.

Förslag och kostnadsberäkning
för organiserandet af fästnings- och positionsartilleriregementet med afseende
å den under lista året förekommande uppsättning. (Styrkan till en början
afsedd att utgöras af göta artilleriregementes å Karlsborg förlagda 2 fästningskompanier
om 56 nummer, 2 nyuppsatta positionskompanier om 100
nummer samt göta artilleriregementes å Karlsborg förlagda tygstat).

tel o1	td CD ö	Brist.		Erforderligt	nytt anslag.
Q*	££
	crq	<72	C~T~
crq (T+- P P	rf oT po	P 3 3	»•§ p°^		S u m m a.	Att utgå lista året.
P	oq		p
					Kronor.	öre.	Kronor.	öre.
1	—	i	1	major 1 .........................................................	5,725	—	5,725	—
3	1	2	1	kaptener af 1. klassen.....	7.790	—	3,895	—
3	1	2	1	kaptener af 2. klassen..................	5,790	—	2,895	—
0	2	4	2	löjtnanter af 1. klassen..................................	7,720	—	3,860	—
5	2	3	3	underlöjtnanter................................................	3,990	—	3,990	—
6	2	4	2	styckjunkare....................................................	6,045	20	3,022	60
12	4	8	4	sergeanter af 1. klassen....................................	6,186	40	3,777	20
4	2	2	2	arfvoden till kompanichefer .............................. eko » förradsunderofficerare......................	1,200	—	1,200	—
4	2	2	2	600	—	600	—
				arfvode till majoren, så länge denne är corpsbefäl-
				häfvare ......................................................	500	—	500	—
				öfriga arfvoden2..............................................	1,950	—	1.950	—
				särskilda anslag...............................................	1,411	320	1,070	430
				tygstaten........................................................	—	—	—	—
				servisersättning...............................................	462	—	382	—
				aflöning och arfvoden m. m. för manskap............	26,649	B50	9,152	6_
				beklädnad och underhåll...................................	37,743	620	19,639	—
				hästar............................................................	13,700	7_	4,450	8_
				Summa	127,462	50	66,108	10

1 Alla officerare och styckjunkare samt 8 sergeanter beräknas vara

ter ondast under repetitionsöfningarna, 30 dagar.

2 Till en informationsofficer 400 kr., till 1 informationsunderoffieer 100 kr., för undervisningen

200 kr., till auditörsbiträde 750 kr., till regementskommissarien 500 kronor.

8 Medikaments- och kommunionspenningar för 200 resp. 224 personer 461,20 kr., till biblioteket 100 kr
skrifmaterialier 500 kr., till undervisningsmateriel 150 kr., till gymnastikporsedlar 200 kronor.
Medikaments- och kommunionspenningar för endast 52, resp. 66 personer.

tjenstgöring 365 dagar årligen; 4 sergean gymnastik

till

5 */4 af den i bil. lit. C för dessa ändamål beräknade kostnaden.

6 Aflöning: 2 l:e konstaplar, 2 2:dre konstaplar, 2 trumpetare och 46 artillerister

månaden .............................................................................

Arfvoden: 2 l:e konstaplar å 180 kr. per år ...............................................

2 2:e konstaplar å 120 kr. » » ...............................................

2 trumpetare ä 36 kr. » » ...............................................

48 man å 40 kr........................................................................

4 » å 80 » .......................................................................

Lega:

12 månader å 10 kr. i

............ kr. 6,240: —

............ » 360: —

............ » 240: —

............ » 72: —

............ » 1,920: —

............ » 320: —

Summa kronor 9,152: —

7 1/s af den i bil. lit. C beräknade kostnaden.

8 10 stamhästar uppsättas lista året.

84

Fjerde liufvudtiteln

T a

utvisande personalen vid bevUringstrupperna

	Officerare.	Underofficerare.	Spel.
	g <*“y hi'' b er* d 2L a 5>	td p r+- » O* tf	Kapten	CD <n <-+- CD ►5 p b	W o CD 3 cd b fT+- CD P	tH t2:. b" p	Cj b p- o b^ <2?	m p a	S* JO b £p’ £ ö	td p p" o'' b CO p p-	Sergeanter |	hJ P 5. b b	P 3	# o crq CD 3 CD CD b	hJ KE § B SS	er1 _ po 8 g b g So p" ^crq 3 1	ce P 3 3
	p % ^+5 So P	CD - O c? b	1. klass.	to £ P* •r- CD	b 3 p: CD S CD	p’ «-+- P b CD b	CD b	p b CD b	p	K- g- P b O CD •	p‘ P b CD b	1. klass.	| 2. klass.	1. klass.	2. klass.	p	3 CD 3“ ''j; s P	i* IT r** b	3 ° •a -p s. o 1 3 CD l	p
Enligt nuvarande stat:
Gotlands nationalbeväring:
Militärbefälhafvare med stab och infanteriet..........................	1	4	30	—	—	—	30	34	99	—	—	—	30	60	96	186	i	10	60	71
Artilleriet............................	—	*)	3	—	—	—	3	4	10	4	—	i	C	—	—	11	—	—	4	4
Summa	1	4	33	—	—	—	33	38	109	4	—	i	36	60	96	197	i	10	64	75
Hallands infanteribataljon........	—	1	2	—	—	—	2	2	7	2	—	2	—	—	—	4	—	—	—	—
V estemorrlands b e väringsbatalj on	—	1	4	—	1	—	8	4	18	4	—	4	8	—	—	16	—	—	8	8
Marinregementet (nuvarande per-sonal) ................................	1	1	8	_	__	_	9	_	19	8	_	—	—	8	3	19	i	7	—	8
Totalsumma	2	7	47		1	—	52	44	153	18		7	44	68	99	236	2	17	72	91
Enligt föreslagen stat:
Gotlands nationalbeväring:
Militärbefälhafvare med stab och infanteriet..........................	1	3	8	8	1	3	24	12	60	8	2	12	16	—	—	38	1	8	12	21
Artilleriet..............................	—	‘)	2	1	—	—	3	4	10	3	—	5	3	—	—	11	—	—	2	2
Summa	1	3	10	9	1	3	27	16	70	11	2	17	19	—	—	49	1	8	14	23
Hallands bataljon...................	—	1	4	—	1	—	8	4	18	4	1	4	8	—	—	17	1	4	8	13
Vestemorrlands bataljon..........	—	1	4	—	1	—	8	4	18	4	1	4	8	—	—	17	1	4	8	13
Blekinge bataljon...................	—	1	4	—	1	—	8	4	18	4	1	4	8	—	—	17	1	4	8	13
Totalsumma	1	6	22	9	4	3	51	28	124	23	5	29	43	—	—	100	4	20	38	62

Anm. Gotlands nationalbevärings artillorikårs stamtrupp, såsom icke upptagen i nationalbe -

Fjerde hufvudtiteln

85

Bil. Lit. F.

b 1 å

enligt nuvarande och föreslagna stater.

Korpraler och Volontärer.	Civilpersonal.
DiBtinktionskorpraler. 1. konstaplar.	Korpraler. 2. konstaplar.	Vice korpraler. » konstaplar.	Yolontärer.	Summa.	53 0 crq 1 © tf K »tf P DD O	Auditör.	W c y=. © B © tf ft- ce p: K P >-t ©	2. Bataljonsläkare.	53 O Cfc* © B © 3 CO tf cb- © tf P- © tf <rt-	Fältkamererare och kassör.	Kanslist.	Kontorsskrifvare.	Magasin sförvaltare.	H ep 3? < P ST ©	Q © < p: CD tf* P tf < © ►■i ** P ©	Vaktmästare.	Summa.	Ofiicershästar.	Anteckningar. |
46	92	192		330	1	i	1	o		i	i	i	i			1	n	2
12	24	—	—	36	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	.2	—	3	—	Artilleribefälhafvare från något af
58	116	192	—	366	1	i	1	3	—	i	i	i	i	i	2	i	14	2	artilleriregementena.
—	24			24
1	—	—	—	1	1	—	—	1	1	—	—	—	—	—	—	—	3	—
59	140	192	—	391	2	i	1	4	1	i	i	i	i	i	2	i	17	2
16	48	76	40	180	1	i	1	1	1							i	6	9
														1	9		3		1
16	48	76	40	180	1	i	1	1	1	—		—	—	i	2	i	9	9
8	12	24	16	60	—	—	1	—		—		_	—	—			1	2
8	12	24	16	60	—	—	1	—	—	—			—	—			1	2
8	12	24	16	60	—	—	1	-	—	—			—				1	2
40	84	148	88	360	1	i	4	1	1					i	2	i	12	|l5

väringens stat, förekommer ej i denna tablå.

86

Fjerde hufvud titeln.

Bil. Lit. G.

Jemförelse

mellan de för beväringstrupperna föreslagna stater, å ena, samt dessa
truppers och marinregementets nuvarande stater, å andra sidan.

Föreslagna stater.			Nuvarande stater.
Gotlands nationalbeväring...............	185,254	25	Gotlands nationalbeväring..............	201,997	—
Hallands bataljon.........................	40,902	50	Hallands inf.-batalj......... 12,660: —
Vesternorrlands bataljon.................	40,902	50	Afgår tjenstgör.-pengar 500: —	12,160
Blekinge bataljon..........................	40,902	50	Vesternorrl. bev.-bat........ 31,420: —
Summa	307,961	75	Afgår tjenstgör.-pengar 900: —■	30,520	—
			Marinregemente!..........................	66,000	—
			Summa	310,677	—

Fjerde hufvudtiteln,

87

Bil. Ut. It.

Tablå,

utvisande kostnaderna för stammanskapets vid Gotlands national
bevärings artilleri anställning, aflöning, underhåll och
beklädnad enligt

nuvarande stat.			föreslagen stat.
1 förste konstapel, 4 andre konstaplar, 1 trumpetare och 69 man = 75 man.	5 förste konstaplar, 8 andre konstaplar, 12 vice 8 volontärer, 3 batterihandtverkare och 64 man	konstaplar, = 100 man.
Aflöning''.			Aflöning.
Rekryterings- och aflöningsan-slag för 75 man stamtrupp enligt stat........................ /			Lega-. till 83 man å 40 kr.............. » 67 .. »80 ».............	1,320 5,360	—	6,680
		Måmadslön:
/			under stamrekryt- och konsta-pelskolorna till 42 man i 12 mån. å 10 kr.................... under de årliga vapenöfnin-garna i öfrigt till 19 man i 2 mån. å 10 kr.^................ till 39 man i 1 mån. å 10 kr.	5,040 380 390	—	5,810
/
/			Arfvoden:
/			under stamrekryt- och konsta-pelskolorna: till 2 1. konst, i 12 mån. å 15 kr. » 2 2. » » 10 » » 2 vice » » 5 » » 3 batterihandt-verkare i 12 » 10 »	360 240 120 360	—	1,080 310 300
/ /			under de örliga vapenöfnin-garna i öfrigt: till 3 1. konst, i 2 mån. å 15 kr. » 6 2. » » 10 » » 10 vice » » 5 »	90 120 100	—
	8,169		Kommenderingstillägg.......,...	—	—	—	14,180 16,653
Beklädnad och underhåll för 75 man i 365 dagar å 0,95 kr. = 26,006: 25, minskadt med 1,911 permitteringsdagar å 0,95 = 1,815: 45 ............	24,190	80	Beklädnads- och underhålls-kostnad under 17,530 tjenst-göringsdagar å 0,95 kr. om dagen..............................					50
Summa	32,359	80				Summa	30,833 50

Besparing kr. 1,526:30.

88

Fjerde hufvudtiteln.

Bil. Lit. 1.

Förslag

till stat för Gotlands nationalbeväring.

		Kronor.
Militärbefälhafvare med stab
och civilpersonal.
löner in. in.
1 öfverste ocli militärbefälhafvare, lön....................................	G,000: —
lönetillägg för 2 tjenstehästar å 400 kr............................	800: -
fourageersättning å 1 kr. om dagen för hvarje häst............	730: -	7,530
1 regementsqvartermästare, lön .............................................	1,800: -
lönetillägg för 1 tjenstehäst.............................................	400: -
fourageersättning............................................................	365: —	2,565	—
1 andre regementsadjutant, lön .............................................	600: -
lönetillägg för 1 tjenstehäst ..........................................	400: —
fourageersättning............................................................	365: -	1,365	_
1 regementsauditör, lön ........................................................		540	—
1 regementspastor, lön...........................................................		360	—
1 regementsläkare, med skyldighet att jemväl besörja sjukvården	vid sjuk-
huset i Wisby, lön ........................................................		1,800	—
1 andre bataljonsläkare, lön ..................................................		900	—
1 regementsintendent, lön......................................................	1,800: —
lönefyllnad ..................................................................	1,000: —	2,800	—
1 vaktmästare, lön .............................................................		135	—	17,995
Dagaflöning.
Dagaflöning, som utgör för militärbefälhafvaren 5 kronor, regementsqvarter-
mästare och regementsläkare 8 kronor samt regementsadjutant och
andre bataljonsläkare 2 kronor, utgår till desse för tjenstgöring under
de årliga vapenöfningarna från anslaget till beväringens vapenöfningar
	transport	—	_	17,995	—

Fjerde hufvudtiteln,

89

		| Kronor. i
	transport		—	17,995	—
samt beräknas för tjenstgöring under den öfriga tiden af året jemte
beväriugens redovisning förslagsvis för 3B5 dagar till följande tjenste-
män sålunda:
för 1 militärbefälhafvare.....................................................		1,675	-
1 regementsqvartermästare ............................................		1,005	—
1 regementsadjutant .....................................................		670	~
1 regementsläkare ........................................................		1,005	—	4,355	_
Infanteri.					i I
Officerare, underofficerare och spel.
Löner in. in.
Staben:
1 öfverstelöjtnant, lön ......................................................	.. 3,500: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........................................	.. 400: -
fourageersättning ......................................................	.. 365: —	4,265
J 1 major, lön.....................................................................	.. 3,000: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........................................	.. 400: -
fourageersättning.........................................................	.. 365: —	3,765	—
1 dito dito......................................................................		3,765	—
1 förste regementsadjutant, lön ..........................................	.. 900: -
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........................................	.. 400: -
fourageersättning ......................................................	.. 365: —	1 665
1 andre regementsadjutant, lön ..........................................	.. 600: —
lönetillägg för 1 tjenstehäst..........................................	.. 400: —
fourageersättning..............v..........................................	... 365: —	1,365	—
1 bataljonsadjutant, lön ....................................................		360	—
1 dito, dito ...................................................................		360	—
1 regementstrumslagare, lön ..............................................		360	—
Kompanistaten:
1 kapten af 1. klassen, lön.................................................		2,000	—
7 dito, dito .............................................. ....................		14,000	—
transport	31,905	—	j 22,350	—

12

Bih. till JRiksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

90

Fjerde hufvudtiteln

	Kronor.
transport	31,905	—	22,350	—
1 kapten af 2. klassen, lön..................................................................	1,800	—
7 dito, dito ....................................................................................	12,600	—
1 löjtnant, lön .................................................................................	900	—
23 dito, dito ....................................................................................	20,700	—
1 underlöjtnant, lön...........................................................................	600	—
11 dito, dito ....................................................................................	6,600	—
	720	_
7 dito, dito ...................................................................................	5,040	—
1 sergeant af 1. klassen, lön...............................................................	360	—
11 dito, dito ....................................................................................	3,960	—
1 sergeant af 2. klassen, lön................................................... 240: —
lönetillägg..................................................................... 60: —	300	—
15 dito, dito ....................................................................................	4,500	—
1 fältmusikant, lön ...........................................................................	240	—
7 dito, dito ....................................................................................	1,680	—
1 trumslagare (hornblåsare), lön .........................................................	80	_
j 5 dito, dito ....................................................................................	400	—
1 trumslagare (hornblåsare), lön .........................................................	40	—
5 dito, dito ...................................................................................	200	—	92.625
DagalHining.
Dagaflöning, som utgör för öfverstelöjtnant och major 4 kronor, kapten 3
kronor, regenrentsadjutant, löjtnant och underlöjtnant 2 kronor, fan-			"
jimkare och regementstrumslagare 1 krona, bataljonsadjutant, sergeant
och spel 40 öre, utgår för tjenstgöring under de årliga vapenöfningarna
från anslaget till beväringens vapenöfningar samt beräknas för tjenst-
göring under den öfriga tiden af årot jemte beväringens redovisning
förslagsvis för 335 dagar sålunda:
för 1 regementsofficer........................................................................	1,340	—
1 dito .......................................................................................	1,340	—
	1,005	_
	7,035	_
1 regementsadjutant.....................................................................	670	—		:
1 dito .......................................................................................	670	—
transport	12,060 ’		114,975	—j

Fjerde hufvudtiteln.

91

	Kronor.
transport	12,060	—	114,975
1 fanjunkare ..............................................................................	335	—
7 dito .......................................................................................	2,345	—
1 bataljonsadjutant ......................................................................	134	—
1 dito .......................................................................................	134	—	15,008
Arfvode.
1 afdelningsområdes befälhafvare.........................................................	250	—
7 dito .............................................................................................	1,750	—	2,000
Portion.
Portion åtlijutes af underofficerare och spel under vapenöfningar i likhet
med beväringsmanskapet samt beräknas för tjenstgöring under den
öfriga tiden af året jemte beväringens redovisning förslagsvis för 335
dagar efter 50 öre för hvarje dag sålunda:
för 1 fanjunkare ..............................................................................	167	50
7 dito .......................................................................................	1,172	50
1 bataljonsadjutant .....................................................................	167	50
1 dito .......................................................................................	167	50	1,675
Beklädnad.
Beklädnad åtnjutes af trumslagare (hornblåsare) i likhet med bevärings-
manskapet.
. Volontär er.
16 distinktionskorpraler, 48 korpraler, 76 vice korpraler och 40 menige,
tillsammans 180 man.
Aflöning
utgöres af:
Lega.
som utgår med 40 kronor för hvartdera af de två första tjensteåren och				i
med 80 kronor för hvartdera af de öfriga, beräknas förslagsvis:
för 29 man ä 40 kronor...................................................... 1,160: —
151 man å 80 » ...................................................... 12,080: —	13,240	—
transport	13,240	—	133,658	-1

92

Fjerde hufvudtiteln.

	Kronor.
transport	13,240	—	133,658	—
Lön,
som utgår under tjenstgöring med 10 kronor för månad, beräknas förslagsvis: under kommendering till volontärskolan för 22 man i 10''/2 månader......... samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid nationalbeväringen af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.	2,310	—
Arfvode,
som under tjenstgöring utgår för månad med 15 kronor till distinktions-korpral, med 10 kronor till korpral och med 5 kronor till vice korpral, beräknas förslagsvis: under kommendering till volontärskolan för 3 vice korpraler i lO1/» månader	157	50	15,707	50
samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid nationalbeväringen af anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.
Beklädnad och underhåll.
Dessa förmåner åtnjutas af volontärerne i likhet med beväringsmanskapet.
Artilleri.				''
[ Artilleribefälhafvare med stab.
Arfvode.
1 artilleribefälhafvare och chef för nationalbeväringens artilleri med skyl-dighet att tillika förestå tygmästarebefattningen på Gotland Anm. Härtill kommenderas eu regementsofficer från något af artilleriregementena.	—	—	750	—
Da gängning.
1 subalternofficer, som kommenderas att förrätta adjutants- och regements-qvartermästaretjenst vid artilleriet, å 2 kronor.................................			730
transport		150,845	50

Fjerde hufvudtiteln.

93

	'' Kronor.
transport	—	—	150,845	50
Batteristaten.
Löner.
1 kapten af 1. klassen........................................................................	2,000	—
1 dito dito.......................................................................................	2,000	—
1 dito af 2. klassen ...........................................................................	1,800	—
1 löjtnant ..................,.....................................................................	900	—
2 dito .............................................................................................	1,800	—
1 underlöjtnant.................................................................................	600	—
3 dito.............................................................................................	1,800	—
1 styckjunkare .................................................................................	720	—
2 dito.............................................................................................	1,440	-
1 sergeant af 1. klassen.....................................................................	360	—
4 dito dito.......................................................................................	1,440	—
1 sergeant af 2. klassen, lön................................................... 240: —
lönetillägg..................................................................... 60: —	300	—
2 dito, dito ....................................................................................	600	—		j
1 trumpetare....................................................................................	80	—		i
1 dito.............................................................................................	40	—	15,880
Arfvode.
1 kapten..........................................................................................	400	—
2 dito .............................................................................................	800	—
1 subalternofficer .............................................................................	300	—
3 dito .............................................................................................	900	—	2,400
Anm. Sistnämnda 4 arfvoden utgå till de subalternofficerare, som ej tjenstgöra
vid stamtruppen eller såsom adjutant hos artilleribefälhafvaren och på
sådan grund åtnjuta dagaflöning för ständig tjenstgöring.
Dagafl dunig.
Dagaflöning, som utgör för kapten 3 kronor, subalternofficer 2 kronor, styck-				[
junkare 1 krona samt sergeant och spel 40 öre, beräknas för följande
personal under tjenstgöring vid stamtruppen hela året sålunda:
för 1 kapten ....................................................................................	1,095
1 subalternofficer ......................................................................	730	—		[
transport! 1,825	—| 169,125 i50

94

Fjerde hiifyiidtitelu

	] Kronor.
transport	1,825	—	169,125	50
1 dito .......................................................................................	730	—
1 styckjunkare ...........................................................................	365	—		|
1 dito .......................................................................................	365	—
1 sergeant .................................................................................	146	—
2 dito .......................................................................................	292	—
1 trumpetare ..............................................................................	146	—	3,869
Dagaflöning till den öfriga personalen utgår för tjenstgöring under de årliga
vapenöfningarna från anslaget till beväringens vapenöfning^.
Portion.
Portion åtnjutos af underofficerare och trumpetare under tjenstgöring i
likhet med manskapet.
Beklädnad.
Beklädnad åtnjutes af 2 styckjunkare och 3 sergeanter, tjenstgörande vid
stamtruppen. Trumpetare erhålla beklädnad i likhet med manskapet.
Diverse anslag.
Till lega för exercishästar vid artilleriet .............................................	* 2,520	—
Medikamentspenningar för 100 man å 2 kronor 25 öre ...........................	225	—
Kommunionspenningar för 111 personer å 5 öre ....................................	5	55
Till sjukvård åt manskapet vid stamtruppen å länslasarettet i Wisby.........	150	—	2,900	55
Informationsverket.
1 informationsofficer, arfvode...............................................................	450	—
1 informationsunderofficer, dito............................................................	112	50
1 dito, dito.......................................................................................	50	—
Till skrifmaterialier samt ved och ljus ................................................	150	—	762	50
transport	—	—	176,657	55

Fjerde hufvndtiteln,

95

	Kronor.
transport	—	—	176,657	55
Tygstaten.
1 tygofficerslön att fördelas emellan 2 förrådsofficerare, med 400 kronor åt den ene och 800 kronor åt den andre............................................. 1 tygförvaltare, lön ........................................................................... 1 gevärshandtverkare, lön ........................... ...................................... 1 dito, dito ....................................................................................	700 1,200 600 G00	—	3.100
Särskilda anslag.
Edtpensmedel. Till befälsmötesutgifter, sjukvård, resor i tjensten och mönstringsresor, hyra för militärdetaljens embetsrum, utgifter för militärbiblioteket, skrifmaterialier, ved och ljus in. m................................................. Diverse kostnader för musiken ......................... ..................................	4,496 1,000	70	5,496	; 7o|
Summa		—	185,254	25 [

96

Fjerde liufradtiteln

Bil. Ut. K,

Förslag

till stat för Hallands bataljon (Yesternorrlands bataljon)
(Blekinge bataljon).

		K r	O	n o r.
Officerare, underofficerare, spel och civilpersonal.
Löner in. in.
Staben.
1 major och bataljonschef, lön.............................................	3,500: —
lönetillägg för 1 tjenstekäst............	400: —
fourageersättning å 1 krona per (lag	365: —	4,265	__
1 regementsqvartermästare, lön............................................	1,800: —
lönetillägg för 1 tjenstekäst............	400: —
fourageersättning...........................	365: —	2,565	—
1 regementsläkare, lön ......................................................		1,800	—
1 bataljonsadjutant, lön......................................................		360	—
1 regementstrumslagare, lön..................................................		360	—
Kompanistaten.
1 kapten af l:sta klassen, lön...............................................		2,000	—
3 dito, lön ......................................................................		6,000	—
1 löjtnant, lön..................................................................		900	—
7 dito, lön ......................................................................		6,300	—
1 underlöjtnant, lön ..........................................................		600	—
8 dito, lön .....................................................................		1,800	—
1 fanjunkare, lön.................................................................		720	—
8 dito, lön ......................................................................		2,160	—
1 sergeant af l:sta klassen, lön ............................................		360	—
3 dito, lön ......................................................................		1.080	—
1 sergeant af 2:dra klassen, lön..........................................	240: —			1
lönetillägg...................................	60: —	300	—
transport	31,570	—	I

Fjerde hufvud ti teln.

97

transport

7 sergeanter af 2:dra klassen, lön och lönetillägg

1 fältmusikant, lön..........................................

3 dito, lön ...................................................

1 trumslagare, (hornblåsare), lön........................

3 dito, lön ............................j......................

1 trumslagare (hornblåsare), lön.............,.........

3 dito, lön ...................................................

Dagaflöning.

Dagaflöning utgår för tjenstgöring mellan de årliga vaponöfningarne jemte
beröringens redovisning från anslaget till ersättning åt värnpligtsområdenas
befäl och under de årliga vapenöfningame af anslaget till
beväringens vapenöfningar samt utgör:
för bataljonschef 4 kronor; regementsläkare, kapten och regementsqvartermästaro
3 kronor; löjtnant och underlöjtnant 2 kronor; fanjunkare och
regementstrumslagare 1 krona; bataljonsadjutant, sergeant och spel 40 öre.

Portion.

Portion åtnjutes af underofficerare och spel under vapenöfningar i likhet
med beväringsmanskapet samt utgår för tjenstgöring under den öfriga
tiden af året jemte beväringens redovisning från anslaget till ersättning
åt värnpligtsområdenas befäl.

Beklädnad.

Beklädnad åtnjutes af trumslagare (hornblåsare) i likhet med bataljonens
b eväringsmanskap.

Volontärer.

8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vice korpraler och 16 menige,
tillsammans 60 man.

Kronor.

transport

Bih. till Bibel. Prat. 1888. 1 Sami 1 Afd. 1 Haft.

31,570

2,100

240

720

80

240

40

120

35,110

35,110

13

98

Fjerde hufvud titeln

transport

Aflöning’.

utgöres af:

Lega,

som utgår med 40 kronor för hvartdera af de två första tjensteåren och
med 80 kronor för hvartdera af de öfriga, beräknas förslagsvis:

för 10 man ä 40 kronor...................................................... 400:

för 50 man å 80 kronor...................................................... 4,000: —

Lön,

som utgår under tjenstgöring med 10 kronor för månad, beräknas förslagsvis:

under kommendering till volontärskolan för 8 man i 10 Va månader......

samt bestrides under de årliga vapenöfningame vid bataljonen af anslaget
till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Arfvode,

som under tjenstgöring utgår för månad med 15 kronor till distinktionskorpral,
med 10 kronor till korpral och med 5 kronor till vice korpral
beräknas förslagsvis:

under kommendering till volontärskolan för 1 vice korpral i 10 1/i månader
samt bestrides under de årliga vapenöfningarna vid bataljonen af anslaget
till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Beklädnad och underhåll.

Dessa förmåner åtnjutas af volontärerne i likhet med bataljonens beväringsmanskap.

Särskilda anslag.

Diverse kostnader för musiken............................................................

Summa

Kronor.

4,400 :—

840

52 150

35,110

5.292

500

40,902

50

50

Stockholm, K. L. Beckman, 1886.

1

Femte hufvudtiteln.

Utdrag af Protokollet, öfver Sjöförsvarsärenden, hållet
‘inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms
Slott den 11 Januari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet Friherre von Otter anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1887 och föredrog härvid tillika:

Marinförvaltningens särskilda skrivelser:

den 30 September 1885 i fråga om de ordinarie anslagen samt
behofvet af extra anslag för flottan under år 1887;

den 31 Oktober 1885 angående anslagsbehofven under samma
hufvudtitel i följd af värnpligtslagens tillämpning;

den 13 Oktober 1885 med uppgift å erforderliga arbeten och anskaffningar
för sjöförsvaret i och för upprätthållande af Sveriges neutralitet
samt

Bih. till Ilifad. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afl.

1

2

Femte hufuidtiteln.

[1, 2.]
Officerskårens
tillökning.

den 18 December 1885 angående utgifter för anbefalda större
rustningar af flottans fartyg m. m.

Departementschefen yttrade derefter:

I likhet med hvad under sistförfluten och flere föregående år egt
rum och med åberopande af då anförda skäl kan jag icke underlåta
att ånyo anmäla det oeftergifliga behofvet af officerskårens vid flottan
ökande.

Då förslaget härom vid nästlidet års riksdag förekom, blef detsamma
tillstyrkt af statsutskottet, som dervid anförde, att behofvet af
officerskårens tillökning kunde anses redan hafva blifvit af Riksdagen
erkändt, samt att denna tillökning icke påkallade någon förhöjning af
de till flottans aflöning nu utgående anslag. Mot detta utskottets tillstyrkande
utlåtande hade andra kammarens utskottsledamöter reserverat
sig under yrkande af afslag å framställningen, anförande såsom skäl
derför, att den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna tillökningen af den effektiva
officerskåren vore hufvudsakligen lika med den, som i Eders Kongl.
May.ts till 1883 års riksdag rörande sjöförsvarets organisation aflåtna förslag
förekommit, men att sistnämnda ökning föreslagits i sammanhang med
en fullständig organisation af flottans personal, särskildt hvad bätsmanshållet
beträffade och att ett sådant förslag sistlidne år icke förelåg. Då frågan
hos kamrarne förekom till afgörande, blef Eders Kongl. Maj:ts förslag
af första kammaren bifallet, men af andra kammaren, i enlighet med
reservanternas hemställan, afslaget.

Hvad nu först beträffar det af reservanterna uppgifna skälet,
hvarpå den föreliggande frågan synes hufvudsakligen hafva fallit, hade
jag hoppats att detsamma redan vid denna riksdag skulle blifva undanröjdt.
En komité tillsattes nemligen redan den 25 Februari sistlidet
år med uppdrag bland annat att afgifva förslag såväl till matros- och
handtverkskompaniernas ökande som bildandet dels af en särskild
minörkår, dels ock, under förutsättning af båtsmanshållets sättande på
vakans, af särskilda sjömans- och sjöfästningsartillerikompanier af erforderlig
styrka, dels äfven angående sjöbeväringen, dess fördelning,
årliga öfningar samt användande under krigstid i öfverensstämmelse
med gällande värnpligtslag, och borde detta förslag till Eders Kongl.
Maj:t hafva afgifvits redan den 1 derpåföljande September, men till
följd af förra sommarens opåräknade större rustningar och derigenom
uppkommande officersbrist, som nödvändiggjorde komiténs ajournering
för nära 3 månader, har komitén ännu icke hunnit inkomma med
sina utlåtanden och förslag i ofvannämnda ämnen. Men liksom

Femte hufvud titeln.

3

under förra årets diskussion i andra kammaren bestrider jag fortfarande
på det bestämdaste giltigheten af det sålunda anförda skälet
mot officerskårens tillökning; ty huru än det må blifva ordnadt
med flottans personal i öfrigt och särskildt med båtsmansinstitutionen
och äfven oafsedt huruvida en särskild minörkår, vare sig att dess
offieerspersonal fortfarande skulle qvarstå och avancera inom flottan
eller utgöra en under sjöförsvaret lydande fristående kår, skulle komma
att bildas, är behofvet af den aktiva officerskårens tillökning lika oafvislig!
och måste afhjelpas så fort ske kan.

Förutom förberörda skäl emot officerskårens tillökning anfördes
under frågans behandling inom kamrarne bland annat:

att officerarnes antal vore beroende af materielens storlek och att
för den materiel, som nu finnes, officerarnes antal vore fullt tillräckligt;

att den af sjöförsvarskomitén ifrågasatta ökningen af officerskåren
vore afsedd att ega rum först då den af komitén föreslagna anskaffningen
af 3 pansarbåtar af certen A, 9 minbåtar af l:a och 30 af 2:a
klass vore verkstäld;

att den föreslagna tillökningen på den aktiva staten och minskning
på permanenta reservstaten skulle öka antalet officerare på pensionsstaten;
samt

att den danska flottan, ehuru den ansågs vara den svenska öfverlägsen,
hade ett mindre antal officerare än den sistnämnda.

Att officersantalet skulle vara tillräckligt för den materiel, som
finnes, vederlägges bäst af det förhållandet, att vid förra årets rustningar
befälsbrist uppstod oaktadt såväl vid öfverstyrelsen och vid
stationerna som å fartygen och sjöfästningarne användes det minsta
antal officerare, som med tjenstens fordringar kunde anses förenligt,
med undantag för öfningsfartygen »Vanadis» och »Balder», der 7 öfvertaliga
lönlösa underlöjtnanter voro kommenderade till exercis. Till
minförsvaret i Stockholms skärgård, om sådant hade erfordrats, hade
icke heller en enda officer varit att tillgå. En väsentligen bidragande
orsak till då befintlig brist kan sökas deruti att officerarne på permanenta
reservstaten, hvilka äfven borde vara att påräkna vid större rustningar,
till största delen utgöras af regementsofficerare, som icke
kunde ersätta bristen på subalternofficerare, hvilken var den öfvervägande,
ett förhållande, som skulle varit helt annorlunda, derest de
till aflönande af 16 regementsofficerare och 8 kaptener på permanenta
reservstaten nu anvisade medel utgått till aflönande af 35 officerare
på aktiva staten, alla utom 5 af de lägre graderna.

I ett från chefen för flottans stab infordradt förslag angående

4

Femte Iiufvudtiteln.

flottans mobilisering yttrar också denne: »vid uppgörande af bemannings-
och mobiliserings-tabeller för flottan framträder den gamla erfarenheten
från mobiliseringar i allmänhet att den största bristen och
den svåraste att fylla vanligen förefinnes inom officers- och underofficersgraderna».
I detta förslag beräknar nämnde chef behofvet af officerare
till 328;

samt tillgången sålunda:

aktiva staten.........................................

öfvertalige officerare å dito ............

från sjökrigsskolans högre klasser
från reservstaten .................................

och brist............................................

140.

6.

10.

53~ 209
........ 119.

Reservstaterna upptaga visserligen 83 officerare, men af dessa —
bland hvilka flertalet äro dels regementsofficerare och dels i den ålder
att de icke lämpligen kunna under krig användas och följaktligen icke
kunna fylla den befintliga bristen, som hufvudsakligen förefinnes i kaptens-^
och löjtnantsgraderna — anses högst 53 kunna i händelse af
behof påräknas; och då såväl nya reservstaten som indragningsstaten,
i mån af de på dessa stater befintliga officerares afgång, komma att
försvinna, är det klart, att det här ofvan från reservstaterna påräknade
antal af 53 officerare kommer att efter hand förminskas för att slutlig011^
oberäknad! de på pensionsstaten öfverflyttade vilkorligen tjenstskyldig^,
reduceras till den numerär den permanenta reservstaten då
kan komma att upptaga eller, med andra ord, att flottans behof af fullt
tjenstdugliga officerare kommer att år efter år allt mindre kunna tillgodoses,
så framt icke någon åtgärd vidtages för att förekomma detta.
Genom att använda ett så stort anslagsbelopp, som nu utgår till permanenta
reservstatens aflönande att dermed aflöna ett större antal officerare
företrädesvis i lägre grad på den aktiva staten skulle ej blott
nyssberörda olägenhet motverkas utan äfven den brist på subalternofficerare,
som äfven med nuvarande rikligare tillgång på officerare å
reservstaterna gjort sig gällande, blifva delvis afhulpen; och anser jag
att genom den af mig vid förra riksdagen föreslagna tillökning af 35
officerare, på den aktiva staten och med inberäknande af högsta klassernas
sjökadetter, äfvensom genom indragning under krigstid af en
del officerare från sjökrigsskolan, sjökarteverket och stationerna m. m.
det eiforderliga antalet af officerare från Kongl. flottan för närvarande
kan nöjaktigt tillgodoses och det återstående behöfliga antalet kunna
fyllas åt reservbefäl. Det torde kunna invändas, att om officersantalet

Femte hnfrudtiteln.

5

im är otillräckligt, det skulle blifva det ännu mera i den mån materielen
ökas, men så är icke förhållandet; de moderna stridsfartygen,
hvilka i allmänhet sakna tackling samt hafva en mindre ehuru vida
kraftigare och mera lättskött bestyckning än de äldre, erfordra nemligen
ett mindre antal officerare än flertalet af dessa, hvilka, ehuru de icke
kunna anses såsom särdeles lämpliga för strid, likväl för närvarande
och i brist på bättre dertill måste användas, hvaremot i den mån tidsenlig
materiel erhålles, de äldre fartygen, derest de icke såsom föråldrade
eller till tjenst obrukbara redan blifvit eller ansetts böra blifva
utrangerade, företrädesvis torde komma att tjenstgöra såsom transport-,
logements- samt förråds-fartyg och dylikt, hvartill erforderligt, dugligt
befäl såväl som underbefäl och manskap, åtminstone delvis, lärer kunna
påräknas från handelsflottan.

Att, på sätt ifrågasatt blifvit, låta anstå med den behöfliga tillökningen
af officerspersonalen intill dess den af sjöförsvarskomitén
föreslagna ökningen af materielen med 3 pansarbåtar af Sveas cert, 9
minbåtar af l:a och 30 af 2:a klass hunnit genomföras, skulle, såsom
af det ofvan anförda tydligen framgår, endast föranleda dertill att vid
dessförinnan möjligen ifrågakommande mobilisering af flottan flera af
dess. fartyg komme att sakna nödigt befäl. Skickliga, ja äfven nödtorftigt
utbildade sjöofficerare kunna dessutom icke när som helst anskaffas,
utan endast successivt i den mån sådana kunna utbildas i sjökrigsskolan,
hvartill i allmänhet erfordras minst 6 år och då afgången
bland officerarne på den aktiva staten under de senaste 6 åren varit
omkring 31 årligen i medeltal och enahanda ungefärligen varit förhållandet
inom reservstaterna och indragningsstaten, således en årlig afgång
i medeltal af tillhopa 7, men sjökrigsskolan under samma tid
lemnat i medeltal 9 officerare om året, skulle, om dessa förhållanden
kunde anses normala, en tid af omkring 17 år erfordras för den begärda
officerstillökningens genomförande, men då reservstaterna nu
upptaga 37 officerare, hvilka, ehuru de icke äro skyldiga att vid viss
tid ur tjensten afgå, dock med fästadt afseende å deras i allmänhet
höga ålder (85 till 47 år med en medelålder af omkring 66 år) torde
inom en icke alltför aflägsen framtid kunna antagas komma att lemna
plats för yngre krafter samt, då 13 officerare å permanenta reservstaten
äro skyldiga att afgå under de nästkommande 7 åren, borde
med någorlunda sannolikhet kunna antagas, att under sistnämnda tidsperiod
hela den begärda tillökningen af 35 officerare skall kunna
ega rum.

Den successiva tillökningen af officerskåren måste för den skull

6

Femte hufvndtiteln.

taga sin början så snart som möjligt och gå så att säga hand i hand
med materielens ökning.

Att antalet officerare på pensionsstaten skulle ökas derföre ätt ett
visst antal officerare uppföras på den aktiva staten i stället för att
upptagas på den permanenta reservstaten är eu missuppfattning, som
endast synes kunna bero af den oriktiga föreställningen att officerare
på permanenta reservstaten icke vore skyldiga att i likhet med dem
på den aktiva staten afgå vid viss lefnads- och tjensteålder.

De som ännu qvarstå på gamla lönestaten äro visserligen icke
underkastade obligatoriskt afskedstagande, men alla som ingått på den
nya lönestaten äro, och de, som hädanefter öfverflyttas på permanenta
reservstaten, blifva underkastade enahanda åliggande i berörda hänseende,
som officerare på den aktiva staten och erhålla lika pensioner
som dessa, hvar efter sin grad.

Uppgiften att danska flottans officerskår skulle vara mindre
än den svenska är icke öfverensstämmande med verkliga förhållandet.

Enligt 1880 års lag för danska sjöförsvaret skall officerskåren
bestå af 114 officerare, förutom dels ett obestämdt antal sekundlöjtnanter,
af hvilka 20 kunna vara fäst anstälda under fredstid, dels af
ett likaledes obestämdt antal af staten lönade reservlöjtnanter, af hvilka
20 årligen utbildas i en särskild statens skola. Alla öfvas å flottans
fartyg. Reservlöjtnanternas antal uppgick enligt 1885 års rulla till
137, som tillhopa med öfriga 134 officerare visar en totalsumma af
271 officerare under det att hos oss antalet effektiva officerare, enligt
hvad ofvan är visadt, icke på långt när uppgår till detta antal, äfven
om deruti skulle inbegripas samtliga officerare i flottans reserv.

Det torde af det anförda framgå, att en skyndsam tillökning af
flottans officerskår på den aktiva staten är af yttersta vigt. Äfven
med en sådan tillökning af officerskåren är emellertid, såsom af förenämnda
af chefen för flottans stab i fråga om mobilisering af flottan
afgifna utlåtande framgår, flottans behof af officerare icke afhjelpt.
Det visar sig nemligen deraf att, utöfver det antal officerare flottan
kan lemna, ett antal reservofficerare, af chefen för flottans stab efter
de nuvarande förhållandena beräknadt till 119, blifver erforderligt.
Detta behof kommer naturligtvis att ökas i samma mån de äldre reservstaterna
och indragningsstaterna försvinna och härtill kommer ytterligare
behofvet af reservbefäl till ersättning för afgången under krig.

Detta reservbefäl kan likväl icke erhållas utan särskilda åtgärder
till dess utbildande; ty väl torde till fyllande af sådana befälsposter,
hvilka hufvudsakligen betinga endast sjömanskap och mod, flottan utan

Femte hufvudtitelu.

7

tvifvel, då så påfordras, kunna erhålla värdefullt biträde af skickliga
och pålitliga befälhafvare från handelsflottan, som derpå eger god tillgång,
men med handhafvandet af artilleri- och minvapnen, hvarpå försvaret
företrädesvis torde komma att bero, kan man icke af dessa,
utan att de dertill särskildt utbildas, förvänta någon synnerlig detaljkännedom.

En af motståndarne till officerskårens ökande yttrade bland annat under
diskussionen i andra kammaren sistlidne riksdag: »Flottans krigsfartyg
äro nu, såsom vi veta, ett invecJcladt, maskineri, som måste skötas med noggrannhet
och Juliständig kännedom om dess olika delar, den minsta okunnighet
kan föranleda att fartyget g öres odugligt». Detta fullt riktiga uttalande
måste äfven innebära ett erkännande att ett tillräckligt antal
kunniga, öfvade och erfarna officerare erfordras för att med fördel
kunna tillgodogöra sig detta invecklade och tillika dyrbara maskineri
och till detta ändamåls vinnande finnes ingen annan utväg än att, så
framt icke den aktiva kårens officerare än ytterligare än nu föreslagits
och högst betydligt ökas, hvilket skulle medföra stor kostnad, söka
på ett tillfredsställande sätt bibringa värnpligtiga sjökaptener sådan
öfning att de vid behof må kunna åtminstone på vissa poster nöjaktigt
ersätta bristen på officerare.

För anskaffande af nödigt reservbefäl har också i sammanhang
med de särskilda förslag till organisation af flottan, som blifvit uppgjorda,
olika utvägar föreslagits.

1871 års komité ifrågasatte att bilda reservbefäl af dem bland
sjökrigsskolans elever, som efter genomgången kurs vid skolan inginge
på handelsflottan och skulle desse åtnjuta en årlig lön af 300
kronor.

1874 års komité föreslog att stationernas undervisningsanstalter
skulle så anordnas, att reservbefäl och reservunderbefäl af värnpligtige
der kunde erhålla sin utbildning.

Vid 1877 års riksdag framstälde Eders Kongl. Maj:t det förslag
att de kaptener och subalternofficerare, underofficerare samt l:a klassens
sjömän, som före fylda 40 år afgingo ur tjenst, men förbundo sig dels
till vissa repetitionsöfningar intill denna ålder dels att intill 65 år stå
till förfogande vid inträffande krig eller större rustningar, skulle från
och med 55 års ålder ega att uppbära en viss mindre pension.

1882 års sjöförsvarskomité föreslog att bilda reservbefäl och reservunderbefäl
bland värnpligtiga, hvilka för sådant ändamål skulle vid flottans
underbefälsskolor erhålla undervisning och aflägga styrmans-, maskinisteller
sjökaptensexamen, i enlighet med fordringarna vid navigations -

8

Femte kufYud titeln.

skolorna samt derjemte en särskild militärkurs och skulle 50 sådana
värnpligtig^, deraf 30 styrmanselever och 20 sjökaptenselever, erhålla
aflöning, beklädnad och underhåll under lärokursen samt de skickligaste
till ett antal af 10 sjökaptenselever och 20 styrmanselever efter aflagd
examen bekomma premier, nemligen 200 kronor för sjökapten och 100
kronor för styrman.

Chefen för flottans stab har i sitt förut omförmälda utlåtande föreslagit
att reservbefäl skulle bildas af värnpligtige sjökaptener och styrmän,
hvilka frivilligt anmälde sig till genomgående af en 70 dagars
militärkurs emot det att de under denna tid erhölle aflöning, kaptener
af 3 kronor och styrmän af 2 kronor om dagen, om de äro boende
å ort der kursen genomgås, men i annat fall rese- och traktamenlsersättning,
kaptener enligt 4:de och styrmän enligt 5:te klassen i gällande
resereglemente såväl för resan som under kursens genomgående,
med rättighet för de kaptener och styrmän, som med approbation
genomgått sådan öfningskurs, att genomgå en andra årets högre militärkurs
likaledes under 70 dagar, mot rättighet i så fall att, utom förenämnda
aflöning under kursen, sedermera så länge de qvarstå i flottans
reserv åtnjuta ett årligt arvode, kaptener af 150 och styrmän af 100
kronor.

Intet af förenämnda förslag för sig synes mig fullt tillfredsställande,
då i en del den föreslagna utbildningen blifver otillräcklig och i andra
säkerhet ej finnes hvarken att en tillräcklig reserv derigenom bildas
eller att den, som möjligen erhålles, kan i behofvets stund påräknas.

Med hänsyn dertill att en del befälsplatser kräfva företrädesvis
militärisk insigt och uppfostran, under det att andra kräfva dylika insigter
i vida mindre mån samt en del till och med, såsom å transportförråds-
och logementsfartyg m. in., väl torde kunna fyllas af handelsflottans
befäl utan särskild militärutbildning, anser jag behofvet af
reservbefäl böra fyllas dels från handelsflottan genom att under fredstid
utbilda sjökaptener samt söka tillförsäkra sig deras tjenst vid inträffande
krig eller större rustningar, dels från underofficerskåren,
genom att vid behof uttaga de skickligaste och lämpligaste att tillsvidare
förrätta underlöjtnantstjenst. Behofvet af reservunderbefäl skulle
på samma sätt afhjelpas genom utbildande af värnpligtige styrmän
från handelsflottan samt genom förordnande för underofficerskorporaler
att göra underofficerstjenst och l:a klassens sjömän underofficerskorporaltjenst
o. s. v.

Hvad särskildt angår bibringandet af en någorlunda tillfredsställande
utbildning åt kaptener och styrmän från handelsflottan, torde dessa

Femte liufvudtitelii.

9

eller åtminstone flera af dem under det första året efter det de
aflagt respektive kaptens- och styrman sexamina i allmänhet icke kunna
påräkna att erhålla lämplig anställning i sitt yrke och derföre utan
afsaknad kunna mot skäligt underhåll befinnas villiga att under ett års
tid genomgå en lämplig utbildningskurs vid flottans stationer, hvarigenom
de, om de derjemte omkring hvart 5:te år underkastades ett
par månaders repetitionskurs, kunde blifva ganska tillfredsställande såsom
reservbefäl och reservunderbefäl. De skulle vara skyldiga att på kallelse
och mot enahanda ersättning, som tillkommer motsvarande tjenstegrader
inom flottan, inställa sig under krig eller större rustningar, årligen
anmäla sin vistelseort och sysselsättning m. m. enligt faststälda
bestämmelser, hvaremot de, derest de fullgjorde sina åligganden intill
55 års ålder, från nämnda tid skulle tillförsäkras pension i likhet med
flottans officerare af samma grad.

Då likväl en fullständigare utredning än hittills kunnat åstadkommas
angående såväl omfånget af och lämpligaste sättet för anordnandet af
en dylik kurs som beloppet af dermed förenade kostnader m. m. är
af nöden och då frågan om reservbefäl och reservundérbefäl för flottan
lämpligast torde erhålla sin lösning i sammanhang med förenämnda
komités förslag i fråga om såväl flottans bemanning som sjöbeväringen,
torde dermed för närvarande böra anstå.

Då jag såväl år 1883 som nästlidet år framstälde förslaget om
officerskårens tillökning, var den permanenta reservstaten, som endast
kunnat ökas i den mån medel genom afgång från öfriga reserv- och
indragningsstaterna blifvit tillgängliga, ännu icke fulltalig och då jag
derföre föreslog att för den aktiva officerskårens ökande använda de
för permanenta reservstatens aflöning anvisade 114,000 kronor i mån
de blefve tillgängliga, blef deraf en följd att denna tillökning kunde
ega rum i mån af afgång å vare sig permanenta reservstaten eller
öfriga reservstaterna och indragningsstaten åtminstone intill dess aflöningen
för qvarvarande officerare å permanenta reservstaten och för
den nytillökade personalen tillhopa uppgick till 114,000 kronor. Genom
frågans undanskjutande har nu inträffat att permanenta reservstaten
är fulltalig och skulle nu oflicerstillökningen ske endast i mån som de
för permanenta reservstatens aflöning använda 114,000 kronor blefve
tillgängliga, så skulle denna tillökning endast kunna ega rum i mån
af afgång på denna reservstat. Men då, enligt hvad förhållandena de
sista 6 åren utvisat, genom afgången på nämnda reservstat endast omkring
8 å 9,000 kronor i medeltal årligen blifvit disponibla, skulle 12
å 14 år åtgå innan hela det ifrågavarande anslaget blefve tillgängligt

Bill. till Miksd. Prat. J88U. 1 Sami. 1 Afd. 2

10

Femte liufvudtiteln.

och den föreslagna officerstillökningen således icke kunna vidtagas så
skyndsamt som önskligt och nödigt vore, och jag anser det derför vara af
vigt att densamma får ske i mån af afgång äfven på de öfriga reservoch
indragningsstaterna dock inom det för permanenta reservstatens aflöning
anvisade anslag af 114,000 kronor. Härigenom kommer visserligen
att inträffa, att den minskning i det för närvarande med ''50,000
kronor anvisade extra anslag för genomförande af senaste lönereglering,
som eljest, sedan permanenta reservstaten blifvit fulltalig, skulle ega
rum i mån af afgången på nya reserv- och indragningsstaterna, komme
att fördröjas någon tid; men då denna minskning efter beräkning af
förhållandena de senaste sex åren icke skulle uppgå till mer än omkring
6,000 kronor årligen, bör nämnda omständighet i förhållande
till fördelen att inom 6 å 7 år kunna hafva genomfört tillökningen af
officerskåren icke utgöra något hinder för bifall.

På grund af hvad jag sålunda anfört och under åberopande i öfrigt
af statsrådsprotokollet den 12 Januari 1885 får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå nu sammanträdande Riksdag:

att, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att i den ordning,
som kan finnas lämplig, öka antalet officerare vid flottan med
1 flaggman, 2 kommendörkaptener af l:a grad, 2 kommendörkaptener
af 2:a grad, 19 kaptener och 11 löjtnanter, den permanenta reservstaten
skall i mån af afgång upphöra samt de genom uppkommande
ledigheter på denna reservstat samt öfriga reserv- och indragningsstater
disponibla löneförmåner intill det för permanenta reservstatens
aflönande nu anvisade belopp 114,000 kronor få användas till aflöning
åt nämnda antal officerare; samt

att detta medgifvande äfven måtte få afse innevarande år.

I afseende å anslagen under femte hufvudtiteln har jag att göra
följande framställningar:

[3, 4.J

Aflöning för
flottans kårer
och stater.

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater utgå för närvarande:

Femte hufnultit eln.

11

det i riksstaten härför anvisade anslag........................... kr. 1,211,184: —

af det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län anvisade anslag å 114,000 kronor, enligt
1872 och 1876 årens riksdagsbeslut..................... » 75,000: —

tillhopa kr. 1,286,184: —

hvarjemte, till genomförande af senaste löneregleringen,
nästlidet års riksdag, i likhet med flere
föregående, anvisat för år 1886:

dels återstoden af sistnämnda anslag å 114,000 kr. » 39,000: —

dels ett anslag å extra stat af ...................................... » 50,000: —

Summa kr. L,3 7 5,184: —

Enligt eu af marinförvaltningen på grund af gällande stater uppgjord
beräkning skulle alla till titeln aflöning för flottans kårer och
stater hänförliga utgifter uppgå till 1,394,117 kronor, hvilket belopp
jag dock anser kunna nedsättas till 1,392,184 kronor eller samma belopp,
som beräknats för nästlidet år med tillägg af då beviljad förhöjning
i inqvarteringsbidraget af 900 kronor. Nämnda summa 1,392,184
kronor öfverstiger visserligen, i likhet med hvad föregående år egde rum,
de till aflöningen anvisade belopp; men då erfarenheten under en följd
af år visat, att utgifterna för aflöningen i allmänhet i följd af uppkomna
besparingar icke uppgått till det berähiade beloppet och att de för
dessa år till ungefär enahanda belopp som nu anvisade anslag, med
undantag för år 1883 då en brist af 6,769 kronor 20 öre uppstod,
visat sig tillräckliga, har marinförvaltningen ansett att, om enahanda
anslag som nu få för år 1887 påräknas, dessa skola blifva för ändamålet
tillfyllestgörande och alltså något högre extra fyllnadsanslag än

50,000 kronor icke erfordras; och då jag delar denna marinförvaltningens
uppfattning, får jag alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen:

att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på
grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater, må för genomförande
af den år 1876 beslutade löneregleringen, under år 1887 användas
;

att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande under år 1887
ett anslag af 50,000 kronor måtte å extra stat för samma år anvisas

12 Femte hufvudtiteln.

att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
redovisas.

[5.]

Flottans nybyggnad
och
underhåll.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll är enligt gällande
föreskrifter afsedt till årligen återkommande utgifter för underhållet af
flottans fartyg och båtar samt hus och byggnader, för aflöning af
personalen å varfvens stater, för varfsförrådens förstärkande och för
åtskilliga andra behof icke blott vid varfven utan äfven vid stationerna
i öfrigt.

Detta anslag, som år 1876 faststäldes till 1,078,800 kronor och
sedan dess förblifvit oförändradt, har under senare åren visat sig så
otillräckligt att, enligt uppgift från marinförvaltningen, under åren
1880—1885 de af vederbörande stationsmyndigheter reqvirerade belopp
måst nedsättas: för underhåll af fartyg och båtar vid Carlskrona station
med 86,794 kronor 67 öre och vid Stockholms station med 40,647
kronor 37 öre samt för underhåll af hus och byggnader vid Carlskrona
station med 49,757 kronor 33 öre och vid Stockholms station med
37,550 kronor 17 öre, således tillhopa med 214,749 kronor 54 öre,
allt i medeltal för år räknadt, eller för alla 6 åren med 1,288,497 kronor
24 öre.

För att i någon mån afhjelpa de oafvisligaste behof, som med
detta anslag bort men icke kunnat tillgodoses, har Eders Kongl. Maj:t
dessutom under åren 1883 och 1884 af befintliga besparingsfonder för
krigsfartygs byggande och materialförrådens förstärkande anvisat tillhopa
180,051 kronor 44 öre.

Då vid fördelningen af nu ifrågavarande anslag för år 1885 det
visade sig, att de för underhållet af fartyg och båtar samt hus och
byggnader begärda belopp till följd af anslagets otillräcklighet måste
nedsättas med tillhopa omkring 45 procent och medel saknades till de
nödvändigaste reparationsarbeten, anbefalde Eders Kongl. Maj:t marinförvaltningen
att låta verkställa noggrann utredning huruvida det nuvarande
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll vore i och för
sitt ändamål tillräckligt. Med anledning deraf har marinförvaltningen
infordrat upplysningar i frågan från vederbörande varfsehefer samt i
sin skrifvelse den 30 sistlidne September angående utgifterna under
riksstatens femte hufvudtitel för år 1887 anmält, att varfsehefen i
Carlskrona hemstält om förhöjning i underhållsanslaget:

Femte liufvwltiteln.

13

320,160

75,920

19,000

200

för fartyg och båtar med....................................................... kr.

» lins och byggnader med................................................. »

» varfsförrådens förstärkande med................................... d

och för åtskilliga andra behof med ................................. . »

eller tillhopa med kr. 415,280: —
och varfschefen i Stockholm om ett förhöjdt anslag af 15,500 kronor
för underhåll af verkstadsbyggnader och maskiner; uppgående således
de för båda stationerna ifrågasatta förhöjningarne af anslaget till
430,780 kronor.

Marinförvaltningen har ansett den sålunda beräknade tillökningen
i underhållsanslaget kunna hvad angår fartyg och båtar nedsättas till
270,100 kronor och för hus och byggnader bestämmas till 91,400
kronor eller tillsammans till 361,500 kronor samt i enlighet dermed
tillstyrkt, att anslaget till flottans nybyggnad och underhåll måtte förhöjas
från 1,078,800 kronor till 1,440,300 kronor.

Såsom förut är anfördt, har det nu ifrågavarande anslaget under
senaste sex åren måst högst ansenligt nedsättas, hvaraf naturligtvis
följden blifvit, såsom ej mindre vederbörande myndigheter år efter år
anmält, än äfven jag sjelf vid besök å flottans stationer varit i tillfälle
inhemta, att endast eu del af de nödvändigaste underhållsarbeten å fartyg
och båtar kunnat verkställas, men andra deremot måst uppskjutas i
brist på medel eller anbefallas till utförande mot anvisning på de kommande
årens anslag, att med underhållet af hus och byggnader
det varit ännu sämre bestäldt, då åtskilliga sekelgamla hus, i hvilka
likväl dyrbara förråder inrymmas, i brist på erforderliga medel till
deras reparation måst lemnas i så bristfälligt skick att de icke erbjuda
erforderligt skydd mot regn och snö, samt att dockportar icke kunnat
iståndsättas eller ersättas med nya, i följd hvaraf den docka, för hvilken
de varit afsedda, länge varit obrukbar. De för hus och byggnaders
underhåll år 1886 erforderliga, af stationsmyndigheterna reqvirerade
belopp hafva måst nedsättas med 68 procent och det torde
vara uppenbart, att så väl fartyg och båtar som hus och byggnader
komma att förfalla, derest icke underhållsanslaget ökas. Att marinförvaltningen
funnit sig föranledd, att anbefalla vederbörande varfschefer
att inskränka utgifterna för underhåll af fartyg och båtar till
hvad som befinnes nödvändigt för att icke materielen måtte till förlust för
kronan förfaras lärer ock få anses innebära, att materielen icke kan med nu
tillgängliga anslag underhållas på ett sätt som för kronan är det fördelaktigaste,
hvilket ytterligare bestyrkes af varfschefernas uppgift angående
storleken af den behöfliga tillökningen i anslaget.

14

Femte hnfnidtiteln.

[6.]

Sjöbeväringens
vapenöfningar.

I fråga om denna tillöknings belopp må anföras att, efter hvad
här ofvan synes, nedsättningarne af hvad varfscheferna för underhållet
reqvirerat uppgå för de senaste sex åren tillsammans till
1,288,497 kronor 24 öre och att, då dertill läggas de 180,051 kronor
44 öre, hvilka från andra tillgångar blifvit anvisade till de med
underhållsanslaget afsedda ändamål, den synbara brist, som under
de senaste sex åren visat sig i anslaget, utgjort 1,468,548 kronor
68 öre eller i medeltal för år 244,758 kronor. Men det är härvid att
märka, att hvad varfscheferna sålunda begärt icke kan anses vara allt
hvad för ett nöjaktigt underhåll af flottans materiel och byggnader
fordrats, utan allenast hvad de, med erfarenheten om anslagets otillräcklighet,
ansett för tillgodoseende af de oeftergifligaste behofven
nödigt, hvilket äfven uppenbarligen framgår af de af varfschefen i Carlskrona
nu anmälda behof, som för underhåll af fartyg och båtar med
icke mindre än 233,366 kronor öfverstiga hvad i medeltal för de senaste
sex åren blifvit reqvireradt.

Med afseende härå och då det synes mig vara af yttersta vigt att
flottans materiel och byggnader varda ordentligt vidmakthållna, anser
jag en tillökning i anslagen för flottans nybyggnad och underhåll vara
oundgänglig och finner donna, tillökning, så framt icke kronans egendom
skall vanvårdas, icke kunna upptagas till lägre än det af marinförvaltningen
beräknade belopp, hvilket dock till jemnande af anslagssumman
torde jemkas till 361,200 kronor; och jag hemställer i öfverensstämmelse
härmed, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att förhöja ifrågavarande anslag från nuvarande belopp 1,078,800 kronor
till 1,440,000 kronor.

Sjöbeväringens vapenöfningar.

I sammanhang med fastställande af ny värnpligtslag anbefalde
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 5 sistlidne Juni marinförvaltningen
att afgifva underdånigt utlåtande, angående de ytterligare
anslagsbehof under femte hufvudtiteln, som af lagens tillämpning under
år 1887 komme att föranledas.

Till åtlydnad häraf har marinförvaltningen, efter att i ärendet hafva
hört vederbörande stationsmyndigheter, i underdånig skrifvelse den 31
påföljde Oktober meddelat:

att under antagande att hela styrkan af värnpligtige, som år 1887
blefve inkallade till öfning vid flottan. — deri ej inberäknade de under

Femte Imfvudtlteln.

15

år 1887 värnpligtige tillhörande 2:a årsklassen, hvilka jemlik! 52 §
värnpligtslagen skola öfvas i 15 dagar och hvilka äfven sistnämnde år
borde vapenöfvas vid hären, — komrne att uppgå till omkring 1,500
man, hvaraf 1,000 man skulle komma att öfvas vid Carlskrona station
och 500 man vid Stockholms station, aflöningen för ofvannämnda styrka,
beräknad, på sätt senast församlade komité för sjöförsvarets ordnande
gjort, till 20 öre per dag för hvarje inkallad värnpligtig, skulle för
sagda år utgöra 10,800 kronor;

att då bristen i kasernutrymme vid stationerna medförde svårighet
att inkalla de värnpligtige till öfning annan tid, än då ordinarie styrkan
vore sjökommenderad, lämpligast vore att, hvad år 1887 beträffade,
manskapet öfvades under sommaren eller emellan den 15 Maj och den
15 September i två afdelningar med halfva styrkan i hvardera avdelningen
;

att, enligt stationsmyndigheternas beräkningar, kostnaderna för
öfningarne, om de egde rum under sistnämnda tid, skulle, med undantag
af aflöningen till värnpligtige, utgöra:

för Carlskrona station:

expeditionskostnad för skeppet Stockholm........................ kr. 43,618: —

portionskostnad för 1,000 man värnpligtige.................. » 19,440: —

beklädnad » d:o d:o .................... » 64,350: —

transport till och från stationen af d:o d:o .................. » 16,059: 20

Summa kr. 143,467: 20

och för Stockholms station:

dagaflöning till befäl och underbefäl ................................ kr. 1,490: —

natura underhåll................................... » 9,900: —

sjukvård........................................................................................ » 500: —-

uppfordring och hemlof........................................................... y> 8,000: —•

inkasernering................................................................................ j> 740: —

Summa kr. 20,630: —

utom kostnaden för beklädnad;

att i afseende å de värnpligtiges beklädnad under öfningstiden
fördelaktigast i ekonomiskt hänseende vore, att föreskrifter meddelades
att, dä värnpligtig är till öfning inkallad, beklädnaden skall bestå af
de persedlar, som i flottans reglemente bil. 13 finnas intagna såsom
tillhörande första stället, endast med tillägg af ytterligare en skjorta
af lärft med blå krage, samt att härtill användas brukade persedlar

16

Femte hufvudtiteln.

eller sådana af billigare material; i hvilket fall nödigt vore att för öfningarne
år 1887 tillverka sådan beklädnad för 1,500 man värnpligtige,
då kostnaden visserligen blefve för första året jemförelsevis betydlig,
men sedermera under eu längre följd af år komrae att inskränkas till
erforderligt belopp för reparationer och komplettering af persedlarne;

att, enligt förenämnda grunder för beräkningen och under förutsättning
derjemte att värnpligtiges öfningar komme att ega rum vid
flottans stationer och hufvudsakligen i land, det ytterligare anslagsbehofvet
under femte hufvudtiteln, som af lagens tillämpning under år
1887 komme att föranledas, utgjorde 207,072 kronor 20 öre, hvaremot,
om öfningarne skulle ske till sjös, anslagsbehofvet blefve sannolikt
icke oväsentligt ökadt;

på grund af hvilket allt marinförvaltningen hemstält, att af Riksdagen
för ändamålet måtte äskas ett anslag å femte hufvudtitelns ordinarie
stat af 207,000 kronor, hvilket anslag med afseende å de olika
pris, som födoämnen och beklädnadsmaterialier in. m. kunna betinga,
borde gifvas förslagsanslags natur.

Härjemte har marinförvaltningen med afseende derpå att skolskeppet
Stockholm, som föreslagits att användas vid Carlskrona station
såsom kasernfartyg under öfningarne år 1887, icke kunde dertill
framgent begagnas utan olägenhet för den ordinarie styrkans öfningar,
fäst uppmärksamheten på nödvändigheten att anslag för byggande af
kasern vid Carlskrona station framdeles erhålles, varande kostnaden
härför beräknad till 1,000 kronor för hvarje man eller 500,000 kronor
för 500 man.

Någon säker ledning för bedömande af det antal värnpligtige, tillhörande
flottan, som kunna komma att efter den nya värnpligtlagens
tillämpning i medeltal årligen öfvas, finnes icke, och följaktligen kunna
beräkningarne öfver kostnaderna för desse värnpligtiges vapenöfningar
icke blifva fullt tillförlitliga. Såsom ofvan är nämd! har marinförvaltningen,
i likhet med stationsmyndigheterna, antagit den styrka, som
skulle årligen öfvas, till 1,500 man, deraf 1,000 man skulle tillhöra
Carlskrona och 500 man Stockholms station, samt ansett öfningarne
böra eg a rum under tiden mellan den 15 Maj och 15 September uti
två särskilda afdelningar med ungefär halfva antalet värnpligtige i hvardera
afdelningen.

Emot dessa förutsättningar har jag icke något att erinra likasom
icke heller emot den för Stockholms station gjorda beräkning öfver
kostnaden för öfningarne af dithörande 500 värnpligtige. Hvad deremot
angår kostnaden för öfningarne vid Carlskrona station, får jag

Femte hufrudtiteln.

17

anmärka, att dessa blifvit beräknade under förutsättning att kasernutrymme
derstädes icke kunde beredas för de värnpligtige, utan att desse
skulle inrymmas å skolskeppet Stockholm, hvilket uppgifnts skola medföra
en kostnad af 43,618 kronor. Då-emellertid genom den tillbyggnad
af underbefälsskolans hus i Carlskrona, jag här nedan föreslår, kasernutrymme
kan beredas för omkring 250 man och jag anser ett lika antal värnpligtige
kunna inrymmas i de kasernlokaler, som genom den ordinariemanskapsstyrkans
sjökommendering under sommarmånaderna stå lediga, skulle
inkasernering af hela den beräknade styrkan 500 man i hvarje afdelning
kunna låta sig verkställa; och kostnaderna för de värnpligtiges öfningar
vid denna station förutom beklädnadskostnaden samt nedannämnda kostnad
för sängservis skulle då, med ledning af stationsmyndigheternas
uppgifter jemförda med hvarandra, kunna beräknas sålunda:

Aflöning till befäl och underbefäl .......	................. kr. 2,980: —
Natura-underhåll .................................................	........................ » 18''598: —
Sjukvård ..........................................................	........................ » 1,600: —
Uppfordring och hemlof..................................	........................ * 16,059: 20.
Inkasernering........................................................	........................ » 1,480: —
	Summa 40,717: 20.

Mot hvad marinförvaltningen föreslagit i fråga om föreskrifter rörande
de värnpligtiges beklädnad har jag icke något att anmärka, men
då meningen är att öfva endast halfva styrkan på en gång, lärer det
icke blifva nödigt att för öfningarne under år 1887 tillverka beklädnad
för hela den beräknade styrkan 1500 man. Då likväl de värnpligtiges
antal, såsom ofvan är antydt, icke kan med någon säkerhet beräknas,
och omständigheter kunna göra att icke precis halfva styrkan kan öfvas
i hvardera afdelningen samt någon beklädnad i reserv äfven bör finnas,
anser jag beklädnad för 1000 man värnpligtige för år 1887 böra anskaffas.
Kostnaden härför uppgår till 64,350 kronor, men då såsom
marinförvaltningen erinrat utgiften för beklädnaden, sedan denna en
gång blifvit anskaffad, under en längre följd af år derefter kommer
att inskränkas till erforderligt belopp för reparationer och komplettering
af persedlarne, anser jag, att denna anskaffningskostnad icke bör sammanföras
med de öfriga årligen med ungefär lika belopp återkommande
kostnaderna för de värnpligtiges öfningar och upptagas på ordinarie
stat, utan begäras såsom extra ordinarie anslag för år 1887.

För det kasernutrymme, som genom skolhusets tillbyggnad kan
beredas 250 man värnpligtige, erfordras sängservis, som enligt vederBih.
till Riksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afd. b

18

Femte hufvudtlteln.

[7-]

Lotsrerket.

hörande stationsmyndigheters beräkningar skulle kosta 7,255 kronor,
hvilket belopp jemväl synes böra på extra ordinarie stat uppföras.

Slutligen vill jag i afseende på den af marinförvaltningen efter 20
öre per dag för hvarje man beräknade aflöning till de värnpligtige
10,800 kronor hafva anmärkt att, då motsvarande aflöning vid hären
blifvit föreslagen till 10 öre per dag för hvarje man och aflöningen
lärer böra sättas lika för värnpligtig vid flottan och vid hären, nyssberörda
belopp bör nedsättas till 5,400 kronor.

På grund af hvad jag nu anfört anser jag de ytterligare anslag,
hvilka å femte hufvudtiteln erfordras i följd af värnpligt,slagens tillämpning,
böra bestämmas till följande belopp:

på ordinarie stat:

för dito vid
för värnplig

Carlskrona

och på extra stat:

till beklädnad åt värnpligtige...............................

till sängservis åt 250 man....................................

station 20,630 ............. 40,717 .............. 5,400	20.
S:a 66,747	20
............. 64,350	_
.............. 7,255	—
S:a 71,605	—

eller tillhopa 138,352 kronor 20 öre, detta likväl under förutsättning att
den föreslagna tillbyggnaden af skolhuset kommer att ske; ty skola
de värnpligtige på sätt föreslaget blifvit inrymmas på skolskeppet Stockholm,
blifver kostnaden för deras vapenöfningar icke obetydligt högre.
Då emellertid det anslag, som härför anvisas, med afseende bland annat
derå att de värnpligtiges antal icke ens närmelsevis kan beräknas, i allt
fall bör gifvas förslagsanslags natur, synas mig anslagsbeloppen kunna bestämmas
till de af mig beräknade siffror; och får jag, som i afseende å nämnda
på extra stat erforderliga belopp här nedan vid frågan om de extra anslagen
skall göra vidare framställning, alltså nu i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för sjöbeväringens vapenöfningar måtte under femte hufvudtiteln
å ordinarie stat uppföras ett förslagsanslag å 67,000 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000 kronor,

Femte hufvudtiteln.

19

lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och följaktligen
anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar,
409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning
derjemte att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda
ändamål.

I afseende å öfriga ordinarie anslag under femte hufvudtiteln har
jag ingen annan framställning att göra än att, till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
må minskas med 211 kronor 75 öre eller från 47,223: 75 till 47,012
kronor.

I händelse af nådigt bifall till hvad jag ofvan anfört skulle, såsom
af bilagda förslag till stat synes, den ordinarie staten för år 1887,
med inberäknande af de för handelns behof under femte hufvudtiteln
anvisade anslag, komma att sluta på 6,215,000 kronor.

Extra ordinarie anslag.

Fartygsmateriel.

Frågan angående hvilken sjökrigsmateriel som för olika ändamål
under olika förhållanden kan anses lämpligast, en fråga hvars lösning till
följd af artilleriets utveckling samt genom införandet af pansaret och
rammen samt framförallt minan väsendtligen försvårats, har under senaste
tiotalen af år varit föremål för sjöofficerares och konstruktörers
begrundande, utan att meningarne derutinnan kunnat i alla afseenden
enas, och torde först efter utkämpande af alvarsammare sjöstrider
blifva nöjaktigt besvarad.

Många, säger en engelsk författare, hysa den mening, att kanonen
fortfarande kommer att afgöra hvarje sjöstrid, andra att rammen inom
några få minuters drabbning skall sänka hälften af motståndarens fartyg,
andra åter att minan skall blifva det fruktansvärdaste vapnet, och,
tillägger han, alla hafva utan tvifvel i viss grad rätt, beroende af dels
de olika omständigheter, under hvilka striden kan komma att föras,
dels väderleksförhållandena och dels hvilka slags fartyg som sammandrabba.
Ett sjöförsvar bör derföre, säger han vidare, för att vara be -

[8.]

Skrifmaterialier
och expenser,
ved m. m.

[9-15.]

Fartygs materiel.

20

Femte hnfvn dtiteln.

tryggande kunna påräkna såväl kraftigt artilleri och pansarskydd som minor,
och torde denna regel i viss mån, och så långt våra begränsade
tillgångar sådant medgifva, äfven gälla vårt sjöförsvar.

Om fackmännen emellertid icke äro till alla delar ense angående
den materiel, som för hvarje särskilt fall är den effektivaste, synas de
likväl, förutom angående förenämnda allmänna regel, hafva stadgat sin
öfvertygelse i vissa afseende!!, såsom

att vid krigsfartygs byggande trä bör så mycket som möjligt
undvikas, dels med anledning af den lätthet hvarmed detsamma medelst
nutidens krigsredskap antändes, dels på grund af träfartygs ovaraktighet
och dryga underhållskostnad i förhållande till jernfartygen;

att till skyddande af fartygens ångpannor och de maskiner af
mångfaldiga slag, som numera erfordras ej blott för fartygens framdrifvande
och styrande utan äfven för artilleriets och minornas skötande
och af hvilka fartygets stridsduglighet ytterst är beroende, dess vitala
delar böra vara pansarklädda;

att minbåtar, för att man skall kunna tillgodogöra sig deras rätta
stridsvärde, måste kunna påräkna stöd och skydd af pansarbåtar eller
befästningar, äfvensom att, i de fall då dessa icke lämpligen kunna
förse minbåtarne med deras behof af bränsle, minor och öfrig erforderlig
stridsattiralj m. in. samt logera och bespisa deras besättningar,
flyttbara logements- och förrådsfartyg för dem böra finnas att tillgå.

_ Högste befälhafvaren för den svenska öfningseskader, som under
förliden sommar var sammandragen i Östersjön, hvilken befälhafvare
i enlighet med gifven instruktion hade att pröfva i hvad mån minbåtar
oantastade kunde närma sig och öfverraska fartyg på sådant
afstånd, att de ansågos mot dem hafva kunnat med fördel utslunga
sina minor, samt att inkomma med yttrande derom äfvensom
angående andra dermed sammanhängande frågor, rapporterar bland
annat:

»Resultaten af alla öfningarne kunna sålunda sammanfattas: minbåtar
med sjelfgående minor äfvensom stångminbåtar synas under
närvarande tid vara ett af de stridsvapen, som har största användning
och ett högt stridsvärde, samt erbjuda ofantliga resurser för försvaret
vid kust och skärgård, förutsatt att de stödjas af kraftiga med artilleri
beväpnade fartyg och äfven begagna det stöd terrängen i skärgård
kan erbjuda samt uppträda flera i samband.

Största utsigten att lyckas har minbåten under mörker; men krutröken
från egen och fiendens kanoneld erbjuder för minanfall äfven

Femte hnfvudtiteln.

21

under dagen stora fördelar och den anfallande bör alltid häraf söka
betjena sig.

Under öfningarne och företrädesvis vid den simulacre, hvarmed
de afslutades, gjorda iakttagelser hafva än mera stärkt den åsigt, som
af flertalet fackmän hyses, att sjögående pansarbåtar af måttliga dimensioner
och beväpnade med kraftigt artilleri samt med ett stort antal
snabbskjutande pjeser äro jemte minbåtar med sjelfgående minor de
vapen, hvaraf vårt kustförsvar för närvarande har det aldra största behof,
och att hvartdera vapnets utveckling till sitt rätta stridsvärde är
beroende af att det uppträder i samband med det andra.

Minbåtar äro för små att sjelfständigt agera. De måste hafva stöd.
De kunna icke heller medföra förråder för någon längre tid, och de
måste framför allt hafva ett effektivt skydd intill dess det gynsamma
ögonblicket för deras anfall yppar sig. Det är hufvudsakligen pansarbåten,
som skall lemna minbåten detta stöd och skydd. Under det att
elden från dess grofva artilleri oroar fienden och stridsplatsen insvepes
i krutrök, hålla sig minbåtarne färdiga men skyddade vid pansarbåtens
sida, för att derifrån i ett passande ögonblick göra sitt mördande
anfall. Det är också pansarbåten som skall ånyo erbjuda minbåtarne
skydd efter anfallet, vare sig detta lyckats eller icke. Slutligen
framstod klart under öfningarne att för vidmakthållande af minbåtarnes
effektivitet under krigsförhållanden tillfälle måste gifvas att
på närmaste håll reparera mindre skador å båtar och minmateriel, som
kunna uppkomma under striden.

Härtill ega naturligtvis de små båtarne icke resurser inom sig,
men i pansarbåten torde sådana kunna anordnas.

För bedömande af det relativa förhållande mellan pansarbåtar och
minbåtar, som med fästadt afseende å landets tillgångar är för vårt
försvar det lämpligaste, torde eskaderöfningarne äfven hafva lemnat
någon ledning genom de studier dels af terrängförhållanden dels af
de olika vapnens användning, hvartill tillfällen gåfvos.

Här afses endast minbåtar med sjelfgående minor, ty stångminbåtar,
hvilka äfven kunna få fördelaktig användning vid försvaret, torde
för närvarande vid ett eventuel krigsförhållande vara att tillgå i jemförelsevis
tillfredsställande antal bland den enskilda trafikens ångslupar.

Det är att bemärka, att. minbåtar kunna få sin stridsverksamhet
dels i och utanför hafsbandet, dels ock inom skärgården.

Det har äfven blifvit framstäldt, att, hvarhelst deras tjenst fordras,
böra de uppträda flera i samband eller i grupper, och erfarenheten
från andra mariner lemnar stöd för det antagande, att hvarje grupp

22

Femte hufvudtiteln.

bör bestå af minst 3 båtar. Vid uppträdande utom skären för våra
kusters försvar torde minbåtarne böra hafva stöd af pansarbåtar af
»Sveas» klass; inomskärs torde våra minbåtar tillsvidare oftast få uppträda
i samband med monitorerna och de mindre pansarbåtarne och i
dessa jemte i terrängen hafva sitt stöd.

Största antalet minbåtar för vårt försvar torde icke erfordra stora
dimensioner, men de som afses att såsom ett nödvändigt supplement
till de större pansarbåtarne medfölja dessa böra ega större dimensioner
och större sjelfständighet. För att erhålla en grund att derpå
bilda ett system för vårt sjövapen, uti hvilket den pansarklädda materielen
och minbåtar ingå, hvar till lämpligaste myckenhet, och då af
eskaderöfningarne icke kunnat hemtas sådan i vidsträcktare mån än
som nu befintlig och vid öfningarne använd materiel lemnar, så anser
jag mig, begagnande denna, hafva skäl att föreslå, att för hvarje af
flottans nu befintliga och för närmaste framtid föreslagna pansarbåtar
afses en grupp af tre minbåtar med sjelfgående minor.

Till de större pansarbåtarne (Sveas klass) böra såsom redan nämnts
större minbåtar, egande förmågan af ett mera sjelfständigt uppträdande,
afses dels för utförande af recognoscering, hvartill sådana båtar synas
förträffligt passande, dels för den nödvändiga bevakning och det försvar
mot anfall af fiendtliga minbåtar som krigsfartyg enligt nutidens
stridssätt äfven böra ega i öppet vatten.

Af dessa skäl anser jag mig böra föreslå att för hvarje pansarbåt
af Sveas cert anskaffas en grupp af tre lista klassens minbåtar,
af hvilka minst en inom hvarje hufvudgrupp bör vara af nutidens större
cert. Sjövapnets öfriga minbåtar torde icke behöfva vara större än
2:a klass minbåtar.

Då flottans bepansrade materiel, den nu befintliga och den för
närmaste framtiden föreslagna, omfattar tre pansarbåtar af Sveas cert,
fyra monitorer och sju pansarbåtar af Sölves cert, skulle efter ofvan
föreslagna grunder deremot svara nio minbåtar af lista klass och trettiotre
minbåtar af 2:a klass, alla med sjelfgående minor, och om i den
mån vår bepansrade materiel vinner tillökning, minmaterielen äfven
ökas i den antydda proportionen, synes mig att förhållandet mellan
dessa båda hvarandra suppleerande sjökrigsvapen skall blifva öfverensstämmande
med den användning och det stridsvärde för kustförsvaret,
som erfarenheten för närvarande tillmäter hvartdera.

Jag bör här icke underlåta att bemärka att, enär våra små pansarbåtar
af Sölves cert icke hafva utrymme för att hvardera hysa förråder

Femte liufvudtiteln.

23

och så att säga vara depot för tre minbåtar, särskilda förråds- och
logementsfartyg synas erfordras inom skären.

En utveckling af vårt sjövapen i ofvan antydda riktning och proportioner
torde icke ställa större anspråk på landets tillgångar än som
fullt berättigas af sjövapnets vigt och värde vid det gemensamma försvaret.
Då man betraktar de öfvervägande stora fördelar, som ett väl
ordnadt och tillräckligt sjö vapen eger till betryggande af vårt vattenomgifna
land och dess folks fredliga värf, och betänker hvilka resurser
för försvarets flyttande från en punkt till en annan, som den bepansrade
sjögående krigsmaterielen jemte de snabbgående minbåtarne
erbjuda, bör väl medgifvas, att ett tillgodogörande för landet af dessa
fördelar och resurser är väl värdt de penningeuppoffringar, som härför
kunna ifrågakomma.))

Den af nämnde högste befälhafvare sålunda vunna erfarenhet hvad
beträffar pansarbåtar och minbåtar öfverensstämmer i allt väsentligt med
de resultat, som erhållits vid de öfningar och försök, hvilka i detta hänseende
egt rum hos de flesta europeiska sjömakter, och torde åsigterna
derutinnan kunna sålunda sammanfattas:

att minbåtar äro synnerligen lämpliga för försvaret såväl af hamnar
som i öfrigt vid kust- och skärgårdsförsvar, förutsatt att de kunna stödja sig
på befästningar eller pansar skyddade fartyg, bestyckade med kraftigt artilleri,
samt jemväl begagna det stöd terrängförhållandena medgifva; äfvensom
att desamma, för att med hopp om framgång kunna anfalla och förstöra
eller skada fiendtlig a fartyg, höra i större antal, från olika håll, med största
möjliga hastighet och samtidigt göra sina angrepp; men att de i öppen sjö
och i brist af ofvannämnda stöd äro så godt som värdelösa, derest de icke
äro af sådan storlek att de kunna anses fullt sjödugliga och sjelfständig a.
De skola nemligen utan sådant stöd, enligt en tysk fackmans förmenande,
i och för försvaret spela ungefär samma rol som en armé, bestående
af ensamt kavalleri eller ensamt infanteri, mot en fiende, som
förfogar öfver såväl artilleri och kavalleri som fotfolk. I en amerikansk
tidskrift yttras till och med: att förlita sig på ensamt minbåtar i och
för kustförsvaret skulle lindrigast sagdt vara ett slags vanvett (a species
of mild chinese insanity).

Den simulacre, som förliden sommar egde rum vid Hyeriska öarne
mellan franska pansarfartyg å ena sidan och minbåtar å den andra,
och hvarvid minbåtarne ingen enda gång lyckades i sina anfall, synes
äfven styrka ofvannämnda åsigters riktighet. Minbåtarne voro nemligen
endast tre samt hänvisade till öppen sjö och saknade stöd, un -

24

Femte liufvudtiteln.

der det att pansarfartygen lågo förtöjda i sluten hamn med tre från
hafvet ledande relativt smala inlopp, hvardera inloppet bevakadt af
ett särskildt fartyg, hvarjemte eskadern endast kunde angripas från en
sida. Hade pansarbåtarne varit förankrade i skärgård, minbåtarnes
antal varit större och desamma haft lämpligt stöd samt skydd af
grund, klippor och skär, hvarifrån de i passande ögonblick kunnat göra
sina anfall från olika håll och samtidigt, i stället för att såsom nu
skedde, eu och eu, hade utgången otvifvelaktigt blifvit en annan.

Rammfartyg och kryssare, hvilka hos de större sjömakterna med allt
skäl utgöra vigtiga delar i sjökrigsmaterielen, skulle naturligtvis äfven
hos oss med fördel kunna användas för försvaret, men dessa fartyg
äro dyrbara, derest de skola vara till verkligt gagn såsom stridsfartyg,
samt hafva dessutom, kryssaren åtminstone, icke samma betydelse hos
oss som hos de större sjömakterna.

För ramning och sänkning af obepansrade fartyg torde pansarbåt
af »Sveas» konstruktion och storlek vara tillfyllestgörande, och för att
med fördel kunna ramma stora pansarfartyg utan alltför mycken fara
för den rammande anses vida större och starkare fartyg än »Svea»
erfordras och följaktligen äfven mycket dyrare, hvarjemte den nödvändiga
förstärkning af förskeppet, som anbringandet af en effektiv ramm
oeftergifligen betingar, skulle å ett fartyg af sådan storlek menligt inverka
på dess sjöduglighet och öfriga egenskaper såsom krigsfartyg.
Dessutom torde omfattande och kostsamma anordningar då böra vidtagas
till förekommande af att maskineri och mintuber, der sådana
finnas anbragta i stäfven, genom den vid ramning uppkommande häftiga
stöten göras obrukbara eller att fartygets krigsduglighet på annat
sätt lider, såframt man icke såsom en sista utväg afser att offra eget
fartyg för möjligheten att dervid äfven tillintetgöra sin fiendes.

Rammens värde synes icke heller i alvarligare sjöstrider emellan
tunga och snabbgående pansarfartyg hafva blifvit ådagalagdt, hvaremot
vid de tillfälliga ofrivilliga sammanstötningar, som egt rum mellan dylika
fartyg, det visat sig att den rammande i allmänhet lidit nästan lika mycket
som det rammade. Rammens fördelaktiga användande beror i öfrigt
visserligen i främsta rummet af fartygets egenskaper och manöverfärdighet
samt befälhafvarens skicklighet, sinnesnärvaro samt noggranna
kännedom om såväl eget som fiendens skepp, men derjemte af en mängd
andra på förhand oberäkneliga förhållanden och tillfälliga omständigheter,
så att utgången af en ramning oftast torde blifva beroende af
slumpen.

Femte hufvudtiteln.

25

Anbringandet af ramm bär icke heller blifvit hvarken af 1879—80
års s. k. certkomité eller 1880—82 års sjöförsvarskomité tillstyrkt
å den af dem föreslagna pansarbåtstyp; men skulle en dylik ramm
af tillräcklig styrka befinnas kunna derå anbringas utan att derigenom
fartygets egenskaper i öfrigt skulle förringas och dess kostnad
alltför mycket höjas, skulle sådant naturligtvis ytterligare öka dess
stridsduglighet.

Kryssarens hufvudsakliga uppgift torde återigen vara att skydda
egna samt förstöra eller uppbringa fiendtliga fartyg, företrädesvis på
aflägsna lurf, blockera främmande hamnar och dylikt, uppgifter som likväl
hos oss lära böra få stå tillbaka för den vida vigtigare, skyddet
af egna kuster, åtminstone så länge vi äro i saknad af den för detta
senare ändamål behöfliga materiel.

Såsom öfningsfartyg äro de moderna kryssarne både olämpliga och
alltför kostsamma och hafva derföre af ofvannämnda komitier äfvenledes
blifvit afstyrkta att ingå i vår fartygsmateriel.

Hvad vi behöfva och måste ega, såframt vi vilja hafva ett efter
våra förhållanden tillfredsställande sjöförsvar, är, på sätt upprepade
gånger blifvit anfördt och som icke med fog lärer kunna af någon bestridas,
pansarbåtar och minbåtar af lämpliga dimensioner och till erforderligt
antal.

Högste befälhafvarens för förra årets öfningseskader åsigt, att till
hvarje pansarbåt bör höra en grupp af minst tre minbåtar med sjelfgående
minor, samt att de till sjögående pansarbåtar hörande minbåtar
böra åtminstone delvis vara af den större certen för att under vanliga
förhållanden kunna navigera i öppen sjö, äfvensom att detta icke är behöflig!
för de minbåtar, Indika företrädesvis äro afsedda för skärgården, och
derföre kunna vara mindre — delar jag fullkomligt, förutsatt att minbåtarne
äro tillräckligt sjödugliga att utan fara kunna passera de större
öppna fjärdarne samt förflyttas till olika delar af kusten; deremot anser
jag antalet tre i hvarje grupp i allmänhet otillräckligt, dels med fästadt
afseende å våra för minförsvar så särdeles gynsamma kuster och skärgårdar,
dels och hufvudsakligast med stöd af ofvan anförda på erfarenhet
grundade åsigt att minbåtar, för att med hopp om framgång
kunna göra sina anfall, bland annat böra finnas i stort antal.

De försök, som i detta hänseende egt rum i så väl eget som främmande
land, hafva äfven, såsom förut är antydt, ådagalagt, att, då tre
eller färre minbåtar anfallit ett eller flera försvarskraftiga fartyg, de
vanligen alla misslyckats; men att deremot, då ett större antal samtidigt
angripit, oftast flera af dem vunnit sitt ändamål.

Bill. till Rihd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 A/d.

4

26

Femte hufvndttteln.

Förhållandet mellan pansarbåtar och dem åtföljande minbåtar med
afseende å antalet torde dessutom under krigs förhåll and eu otvifvelaktigt
komma att ganska väsentligt vexla, beroende af de olika förhållanden
hvarunder striden kan komma att eg a rum, af vattenterrängens
beskaffenhet, af det stöd från fartyg eller befästningar, som vid
olika tillfällen må kunna erbjudas, samt af de ändamål, som dervid afses,
och synes det mig vanskligt att i detta hänseende på förhand
fastställa någon bestämd taktisk enhet för minbåtarne eller någon
viss proportion mellan dessas och pansarbåtarnes antal inom hvarje
grupp, ritan låta erforderliga detalj bestämmelser i detta hänseende bero
af omständigheterna och tillgången samt af det utrymme, de respektive
pansarbåtarne samt logements- och förrådsfartygen i olika fall medgifva.
Såsom allmän bestämmelse i och för anskaffandet af ett proportionerligt
antal pansarbåtar och minbåtar torde dock böra iakttagas,
att de sistnämnda skola vara minst 4 å 5 gånger så talrika som de
förra, samt att åtminstone hälften af det antal minbåtar, som äro afsedda
att åtfölja l:a kl. pansarbåtar, böra vara af l:a klassen och de
öfriga af 2:a och möjligen delvis af 3:e klassen, för den händelse att
denna mindre cert efter vunnen ökad erfarenhet befinnes fullt lämplig
samt med afseende å dess kostnad i förhållande till dess ändamålsenlighet
vid jemförelse med den större certens minbåtar anses vara att
för viss tjenst föredraga.

Hittills har likväl denna mindre cert ansetts otillfredsställande i
flera afseenden, hvarföre man numera börjat upphöra att bygga dylika
icke allenast af det slag, som ursprungligen afsåga att transporteras
å särskilda dertill inrättade större ångfartyg, utan äfven sådana, afsedda
att fortskaffas med egen maskinkraft.

De små minbåtarne äro nemligen alltför trånga såväl för maskinernas
och min attiraljens ordentliga betjenande, som ock för inrymmandet
af den erforderliga besättningen, hvilken endast vid de tillfällen, då
båtarne skola aktivt användas, kan ombord lämpligen uppehålla sig
och i öfrigt måste vistas på land eller ombord å dertill afsedda
logementsfartyg. Dessa båtar äro äfven obetydligt billigare än 2:a
klassens.

Att särskilda förråds- och logementsfartyg erfordras för de mindre
klassernas minbåtar, som äro uteslutande afsedda att operera i skärgården,
är obestridligt; men detta behof torde såväl under krig som fred
kunna tillgodoses genom användande af flottans för krigsbruk i öfrigt
otj enliga fartyg eller genom förhyrning af handelsfartyg, samt sålunda
utan att särskilda medel till deras anskaffande äro af nöden.

Femte hufvudtiteln.

27

Af krigshändelserna i China på Minfloden år 1884 emellan fransmän
och chineser torde åtskilliga lärdomar vara att hemta, om än chineserna
icke voro sina motståndare på långt när vuxne i afseende å utrustning,
öfning och erfarenhet i sjökrigsföring. Förutom vigten af
fartygs bepansring, såsom enda verksamma skyddsmedlet för ett fartygs
vitala delar mot det moderna artilleriets fruktansvärda verkningar,
framhålles i franska eskaderchefens rapport angående ofvannämnda
krigshändelser det stora gagnet af stängminbätav och bevarade ängslupar,
hvilka i dessa strider togo en verksam del och ansågos hafva i höggrad
bidragit till fransmännens framgångar. Af de två stångminbåtar,
fransmännen hade till sitt förfogande, lyckades nemligen den ena att
spränga en mina under det största bland chinesernas fartyg, kryssaren
»Yang-Woo» om 1,400 tons, och tvang denne att sätta på land för att
icke sjunka. Den andra minbåten lyckades visserligen icke att direkt
förstöra sitt utsedda offer, transportavison »Foo-Poo» om 1,258 tons,
men satte densamma genom sprängandet af en mina under dess akterskepp
i så försvarslöst tillstånd, att hon straxt derefter lätt eröfrades
af de bevärade båtande, hvilka förde henne nedanför sin ankarplats,
der hon fyldes med vatten.

Härvid är dock att märka, att äfven om de båda omförmälda chinesiska
fartygen voro försedda med maskinkanoner, mitraljöser och antitorpedobåtar,
de likväl uppenbarligen icke begagnade sig deraf, liksom
icke heller af nät eller annat skydd för fartygsskrofven.

I fråga om stångminbåtars användande vid försvaret anförde högste
befälhafvaren å 1885 års svenska öfningseskader i sin förutnämnda
rapport:

»öfningar med anfall af fartygens med stångminor utrustade ångslupar
emot bogseradt mål, hvarvid ångsluparne fördes af officerare,
syntes mig hafva haft goda resultat och då vid strid inom skärgården
stångminor otvifvelaktigt böra få god användning, anser jag att det är
af mycken vigt, att det yngre befälet förvärfvar sig god vana vid
dessas handterande.»

Stångminbåtar till erforderligt antal torde, såsom nämnde högste
befälhafvare jemväl anför, kunna vid behof erhållas bland den enskilda
trafikens ångslupar och det skulle alltså, för att erhålla gagnet af ett
sådant vapen vid försvaret, endast erfordras att anskaffa nödig stångminattiralj.
För närvarande finnes sådan till 20 ångslupar, men detta
antal synes mig dock alltför ringa, helst den i de större sjöstäderna
befintliga mängd ångslupar, derest äfven de erhålla dylik attiralj, öfvad
besättning samt lämpligt understöd åt flottans fartyg, kunna verksamt

28

Femte hufvudtiteln.

bidraga till försvaret af sina respektive hemorter, och anser jag derföre
att anskaffning af nödig attiralj i förråd till ett ökadt antal ångslupar
småningom bör ega rum, samt hemställer derföre att Eders Kongl.
Maj:t måtte af Riksdagen för år 1887 begära anslag till dylik attiralj
för ytterligare 10 ångslupar.

Hela kostnaden för hvarje privat ångslups apterande för stångminor
har, enligt år 1879 dermed anstäldt försök, af varfscliefen vid
flottans station i Stockholm uppgifvits till 3,225 kronor, hvaraf likväl
den anskaffning, som anses böra på förhand ega rum, inskränkts till sådana
effekter, för hvilkas förfärdigande erfordras relativt längre tid,
och hvilkas kostnad för en ångslup beräknats till 1,840 kronor, — och
således för 10 ångslupar till 18,400 kronor.

Det är dock icke nog att hafva stångminbåtar, hvilka först vid
krigets utbrott kunna vara att påräkna; personalen, som skall föra båtarne
i striden, måste äfven öfvas, hvilket också af oftanämnde högste
befälhafvare framhålles såsom af mycken vigt. Och att sådan öfning
bör ega rum redan i fredstid är uppenbart; men dertill är nu befintlig
materiel alltför otillräcklig.

Samtliga 3:dje klassens pansarbåtar äro i saknad af ångslupar,
och då dessa, på samma gång de under krig äro af högsta behof för
bevakningstjenst och till skydd mot anfall af fiendtliga minbåtar, äfven
ypperligt lämpa sig för ifrågavarande öfning, borde dylika så fort ske
kan anskaffas.

Marinförvaltningen, som redan vid förra årets rustningar anmälde
behofvet af 7 dylika ångslupar till motsvarande antal 3:dje kl. pansarbåtar
med anhållan om deras anskaffande, men hvilken anhållan på
grund af bristande medelstillgång då icke kunde bifallas, har nu inkommit
med förnyad anhållan, att framställning i enahanda syfte måtte
till nu sammanträdande Riksdag aflåtas, hvilken hemställan jag äfven
på det lifligaste tillstyrker.

Vi ega för närvarande färdiga eller under byggnad:

En lista klassens pansarbåt (Svea).

Fyra 2: dra
Sju 3:dje
Tre lista
Fem 2: dra
Fn 3: d j e

Till komplettering

)>

»

:»

i)

minbåtar

»

af det antal dels

(Monitorerna).

(Sölves cert).

(Iiugins cert).

(Rolfs cert).

(Spring).

lista kl. pansarbåtar, som

1880—82 års sjöförsvarskomité ansett böra så fort ske kan anskaffas,

Femte Iiufvudtiteln.

29

dels ett lämpligt antal minbåtar till dessa samt 2:dra och 3:dje klassens
pansarbåtar i ungefärlig öfverensstämmelse med ofvan af mig föreslagna
proportion mellan antalet pansarbåtar och minbåtar erfordras:

Tvä l:a kl. pansarbåtar .................... å kr. 2,868,000 = 5,736,000.

Sex l:a » minbåtar........................... å » 135,000 = 810,000.

Fyrtiofem 2:a » d:o ........................ å » 105,000 = 4,725,000.

Summa kronor 11,271,000
eller i rundt tal................................................................ » 11,200,000,

hvilken summa fördelad på 8 år skulle i medeltal betinga 1,400,000
kronor årligen eller mindre belopp än riksdagen under de sist förflutna
3 åren i medeltal årligen beviljat till fartygsmateriel. Lägges dertill
för artilleri- och minutredningar för fartyg, tidsenliga gevär m. m.

200,000 kronor samt till det fasta minförsvaret, till ersättande af utrangerade
öfningsfartyg, kanonbåtar m. m. och för tillgodoseende af
flottans behof i öfrigt på extra stat, 400,000 kronor, allt årligen och i
medeltal, så öfverskrides ändock icke det belopp af 2 millioner kronor,
som sjöförsvarskomitén föreslagit att utöfver de ordinarie anslagen årligen
utgå till sjöförsvaret och som jemväl under de senaste 3 åren i
medeltal ungefärligen af riksdagen anvisats (nemligen 2,046,000 kr.).

De ofvan gjorda kostnadsberäkningarna äro hvad beträffar l:a kl.
pansarbåtar desamma som för »Svea», alldenstund någon anledningtill
förändring härutinnan lika litet som i dess konstruktion förekommit,
om än kostnaden för såväl sjelfva skrofvet som för pansarplåtarne
kunnat till följd af gynsamma omständigheter betingas billigare än under
normala förhållanden torde kunna med visshet påräknas, och hvarigenom
ökad fart, starkare pansar och gröfre artilleri kunnat åstadkommas
än hvad ursprungligen var beräknadt att för anslagssumman
kunna erhållas. För minbåtärne deremot äro prisen i enlighet med
marinförvaltningens förslag upptagna betydligt lägre än för de båtar,
Indika såsom modeller blifvit inköpta från England, men något högre
än för de senast bestrida, af Indika tre l:a klassens minbåtar, till följd
af rådande ytterst fördelaktiga konjunkturer samt genom täflan mellan
inhemska verkstäder, kunnat kontraheras för det sammanlagda beloppet
af 381,000 kronor, eller 200 kronor mindre än hvad Riksdagen beviljat
för byggandet af två dylika båtar, den tredje båten likväl beroende af
Riksdagens bifall.

Då framdeles liksom för närvarande kostnaden för olika fartyg,
äfven af samma konstruktion och storlek, lärer blifva beroende af
konjunkturer och andra på förhand oberäkneliga förhållanden, inträffar

30

Femte hufvudtiteln.

naturligtvis lätt, att kostnaden för ett fartyg öfverstiger och för ett
annat understiger den beräknade, och hemställer jag derföre att Eders
Kongl. Maj:t ville begära Riksdagens medgifvande att det å ett eller
flere fartyg möjligen uppkommande öfverskott i anslag måtte få användas
till betäckande af den för annat eller andra fartyg uppkommande
brist.

Marinförvaltningen anmäler under rubriken »Fartygsmateriel» följande
behof:

till en pansarbåt, l:a kl., 2,868,-00 kr., deraf för år 1887 1,150,000: —

» tre l:a kl. minbåtar å 135,000 » ................................. 405,000: •—-

» sju ångslupar till sju 3:e kl. pansarbåtar..................... 33,600: —

» 1,650 repetergevär å 50 kr............................................... 82,500: —

J> 900 revolvrar å 35 kr......................................................... 30,500: —

» 12 tubkanoner .................................................................. 4,000: —

» Brunt krut jemte kärl ........................................................... 60,000: —

» 9 st. 25 mm. kulsprutor med sjölavetter.................. 46,800: —

» 2-st. sjölavetter till dylika kulsprutor........................ 950: —

»10,000 25 mm. patroner å 2 kr......................................... 20,000: —

» 4 st. 2-pipiga kulsprutor med sjölavetter................. 19,800: —

Summa kr. 1,853,150: —

äfvensom att af det öfverskott 127,200 kronor, som uppkommit å de för
byggandet, af 2 st. l:a klassens minbåtar af Riksdagen beviljade anslagsbelopp
381,200 kronor, 127,000 kronor måtte få användas till anskaffande
af ytterligare en l:a klassens minbåt, hvarom kontrakt under
förbehåll af Riksdagens medgifvande redan är med enskild verkstad
afslutadt.

Marinförvaltningen anser, att för att kunna påräkna en ny l:a
klassens pansarbåts byggande till samma kostirad som för »Svea», hela
anslaget bör på en gång beviljas, och att så stor del deraf som möjligt
anvisas för år 1887.

Instämmande med marinförvaltningen såväl angående fördelen och
vigten af att hela det erforderliga anslaget på en gång beviljas, hvarigenom
kontrakt för hela båtens byggande i den mån medel dertill af
Riksdagen anvisas kunde uppgöras under nu rådande särdeles gynsamma
konjunkturer, som ock angående önskvärdheten af att för år
1887 så stor del af anslaget som möjligt måtte anvisas, tvingas jag
likväl, med fäst.adt afseende å det begränsade belopp som ansetts kunna
afses för tillgodoseendet af sjöförsvarets behof af extra anslag och

Femte huiVudtiteln.

31

hvaraf mer än 20 procent måst tagas i anspråk för anbefalda försvarsåtgärder
vid Fårösund samt anskaffande af nödig beklädnad åt sjöbeväringen,
att från kr. 1,150,000 till 838,000 kr. nedsätta det anslag,
som för år 1887 bör äskas till en l:a klassens pansarbåt.

Med afseende å det begärda anslaget af 405,000 kronor till 3 st.
l:a klassens minbåtar finner jag, på grund af hvad här ofvan af mig
blifvit anfördt beträffande antalet af olika klassers minbåtar, att behofvet
af 2:dra klassens minbåtar för närvarande är större än af l:a
klassens, och hemställer fördenskull, att af Riksdagen för år 1887
måtte begäras medel till anskaffande af 2:a klassens minbåtar i stället
för l:a klassens, och att deras antal, af ofvan anförda nödvändighet
att så mycket som möjligt begränsa de extra anslagen, nedsättes
från tre till två, samt anslaget sålunda från föreslagna 405,000 till

210,000 kronor.

Det anmälda behofvet af artilleri- och utredningsmateriel för flottans
fartyg bör såsom af synnerlig vigt så fort ske kan afhjelpas.

Det å flottans fartyg använda remingtongevärets träffsäkerhet är
ringa och dess eldhastighet otillräcklig för nutidens sjötaktik, som
kräfver snabbskjutande gevär, med hvilka häftig eld kan åstadkommas
under den korta stund då gevär i vanliga fall behöfva användas ombord.
Befintliga äldre revolvrar hafva till följd af deras ringa autal
varit mycket i bruk och äro icke vidare fullt användbara. I flottans
förråd finnes icke s. k. brunt krut, hvilket numera är allmänt i andra
länder. Sådant krut erfordras för skjutning med 15 cm. och 25 cm.
kanoner på det projektilen må kunna vid skjutningen uppnå erforderlig
utgångshastighet och kanonen utveckla hela den kraft, som dess
konstruktion medgifver. Öfrig artilleriattiralj är behöflig för komplettering
af befintliga fartygs utredningar. Det hade derföre varit önskvärdt
att framställning kunnat göras om hela det begärda anslagets
beviljande, men af enahanda tvingande skäl, som nödvändiggjort nedsättning
i anslagen till pansarbåt och minbåtar, nödgas jag äfven tillstyrka
nedsättning i detta anslag från begärda 264,550 till 190,000
kronor.

På grund af hvad sålunda är anfördt får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Magt täcktes göra framställning till Riksdagen

att till fartygsmateriel för år 1887 anvisa å extra stat:
till en Pa kl. pansarbåt 2,868,000 kr., deraf för år 1887 838,000: —

)) två minbåtar å 105,000 kr................................................... 210,000: —

» sju ångslupar för sju 3:e kl. pansarbåtar....................... 33,600: —

transport 1,081,600: —

32

Femte hufvudtlteln.

[16—19.]

Minväsendet.

transport 1,081,600: —

till stångmin-attiralj till 10 st. privata ångslupar ............... 18,400: —

» artillerimateriel och utredning.................. ........................ 190,000: —

Summa kr. 1,290,000: —

äfvensom, dels

att af det öfverskott af 127,200 kronor, som uppkommit å det för
byggandet af två l:sta klassens minbåtar af Riksdagen beviljade anslagsbelopp
tillhopa 381,200 kronor, 127,000 kronor måtte få användas
till anskaffande af ytterligare en l:a klassens minbåt, hvarom kontrakt,
under förbehåll af Riksdagens medgifvande, redan är med enskild verkstad
afslutadt, dels:

att det öfverskott, som tilläfventyrs kan uppkomma i anslaget till
ett eller flera fartyg, måtte få användas till betäckande af möjligen
uppkommande brist i anslaget till ett eller flera andra fartyg.

Minväsendet.

Marinförvaltningen hemställer, i enlighet med varfschefens i Stockholm
upprepade gånger gjorda anmälan om behofvet af ett större
skjul för förvaring vintertiden af stationens minbåtar, att anslag dertill
måtte af Riksdagen utverkas.

Minbåtarne äro nemligen utsatta för sönderfrysning och oberäknelig
skada om de vintertiden lemnas flytande, och äfven på land utan
tillräckligt skydd mot väderlekens vexlingar lida de icke obetydligt,
deras underhållskostnad ökas och tiden för deras bibehållande i tjenstbar!
skick förkortas, hvarjemte för deras klargörande vid förefallande
behof erfordras vida större kostnad och tidsutdrägt än eljest.

Sålunda må anföras att den äldste minbåten, hvilken levererades
år 1875, redan till större delen måst förses med ny botten och nytt
däck, att för den första minbåt, som derefter bygdes, en upphalningsbädd
i ett af kanonslupsskjulen iordningstäldes för en kostnad af 1,300
kronor, men att det befanns både tidsödande och kostsamt att begagna
denna bädd, och att i den mån flera båtar tillkommit, det blifvit omöjligt
att bereda dem plats i dessa skjul, Indika äro för andra ändamål
afsedda och begagnade, samt i öfrigt hvardera inrymma endast en
minbåt.

På den nya upphalningsbädden på G-alervarfvet har för närvarande
visserligen plats blifvit beredd för de 5 minbåtar som nu finnas; men
flera rymmas der icke. Dessa äro äfven skyddade, hvar och eu genom

Femte hufvudtiteln.

33

sitt särskilda kapell, men detta skydd är både dyrbart och mindre tillfredsställande.
Marinförvaltningen föreslår derföre, i likhet med varfschefen,
uppförandet för ändamålet af en resvirkesbyggnad, hvars tak
och väg gar beslås med förzinkad corrugerad jernplåt i likhet med
godsmagasinen vid jernvägsstationerna, hvilket byggnadssätt torde vara
det billigaste hittills kända, som på samma gång kan anses för ändamålet
fullt tillfredsställande.

I det sålunda föreslagna skjulet rymmas ondast 9 minbåtar, men
täckt utrymme för ytterligare 9 minbåtar kan, i den mån så befinnes
erforderligt, utan svårighet och för en kostnad af omkring hälften mot
den nu föreslagna, beredas genom tillbyggnad af ett annat skjul ofvanför
det nu föreslagna och på så sätt 18 båtar erhålla fullständigt skydd,
hvarjemte på sjöbädden dessutom, ehuru utan annat skydd än af kapell
i likhet med de nu begagnade, blefve plats för 14 minbåtar intill dess
äfven för dem fullständigt skydd kunde beredas.

Sjösättning af hvarje båt från eu sålunda anordnad sjöbädd beräknas
till 2 timmar, och kunna följaktligen vid behof 12 båtar frigöras
på dygnet.

Kostnaden för den nu föreslagna anläggningen är beräknad till
107,600 kr. hvaruti äro inberäknade 25,200 kronor för flyttning af ett
för nödigt utrymmes beredande hinderlig^ virkesskjul.

Chefen för ingeniörsdepartementet beräknar att genom uppförande
af eu dylik byggnad minbåtarnes varaktighet skulle betydligt utsträckas
samt att kostnaden för densamma skulle motsvara endast omkring 0,4
proc. om året af hvarje båts nybyggnads värde. Derjemte anser lian
att till en minbåts klargöring för strid med denna anordning skulle
erfordras högst 24 timmar i stället för nu eu å två veckor, hvilket
vid mobilisering är af synnerlig vigt.

Till alla delar instämmande i de sålunda uttalade åsigterna om
fördelen, ja nödvändigheten af ett dylikt minskjuls uppförande, och då
hela kostnaden för detsamma icke obetydligt understiger den för anskaffning
af en enda l:a kl. minbåt, hemställer jag, i likhet med marinförvaltningen,
att Eders Kongl. Magt behagade af Riksdagen begära
ett extra anslag af 107,600 kronor för uppförande af ett minskjul.

Af inkomna handlingar framgår, att äldre flottan tillhöriga elektriska
minkablar för det fasta minförsvaret vid minering innevarande sommar
i Fårösund, hvarvid flera kablar blifvit använda, visat sig under den
långa tid de förvarats, hafva förlorat sitt isolationsmotstånd och derigenom
blifvit till krigsbruk oanvändbara. Kostnaden för anskaffning
af nya kablar i de föråldrades ställe har af varfschefen i Stockholm
Bih. till Bibel. Prof.. 1886. 1 Sami. 1 Af cl. 5

34 Femte hufvudtiteln.

beräknats till 50,000 kronor, emot hvilket belopp marinförvaltningen
icke har något att erinra.

Vidare framhålles behofvet af reservmateriel för det fasta minförsvaret
i inloppen till Carlskrona. Kostnaden beräknas till 57,000 kr.,
hvaraf likväl marinförvaltningen föreslår att endast 15,000 kr. måtte
för 1887 anvisas.

Till mintillverkningspersonalens aflöning, som hittils i gällande stat
upptagits till 19,885 kr. 75 öre, hemställes om en förhöjning af 4,000
kr. för aflöning till eu extra ingeniör öfver stat vid flottans station i
Carlskrona. Då vid denna station linnes en mängd dyrbara mininstrument
och apparater, för hvilkas rätta vårdande, sammansättning och
bruk samt fördelaktiga användande erfordras en tekniskt kunnig och
skicklig ingeniör med åliggande att inlära, öfva och underhålla kunskap
i dithörande ämnen, men stationen hittills varit i saknad af eu sådan
fackman, samt då pansarbåten »Svea» som skall hafva utskjutningstuber
för Whiteheads minor, torde komma att tillhöra Carlskrona station,
och det för tillsyn och vård af dess lysapparater m. in. likaledes
erfordras en dylik fullt kompetent person, tillstyrker marinförvaltningen,
att den gjorda framställningen måtte beviljas, äfvensom att derjemte
till minväsendets utveckling måtte anvisas 15,000 kronor.

Då de af marinförvaltningen förordade anslagen till elektriska
kablar, minmateriel i reserv och minväsendets utveckling samt mintillverkningspersonalens
tillökning med en miningeniör, uppenbarligen
äro af behofvet påkallade, tvekar jag icke att tillstyrka Eders Kongl.
Maj:t att derom hos Riksdagen göra nådig hemställan, likväl med den
ändring att till totalsummans jemnande anslaget till minmateriel i reserv
och minväsendets utveckling nedsättes från föreslagna 30,000 kr.
till 28,514 kr. 25 öre.

Under åberopande af hvad sålunda är anfördt, får jag underdånigst
hemställa, att under rubriken minväsendet nedanstående anslag måtte
för år 1887 af Riksdagen begäras:

uppförande af ett minskjul.................................................. kr. 107,600: —

anskaffning af elektriska kablar........................................... » 50,000: .—

mintillverkningspersonalens aflöning................................... » 23,885: 75

anskaffning af minmateriel samt till minväsendets utveckling.
............................................................................. » 28,514: 25

Summa kr. 210,000; —

Femte hnfvudtiteln.

35

Tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona.

m

Sedan Eders Kongl. Maja i nådigt bref den 30 Maj 1879 föroskrifvit,
bland annat, att i underbefälsskolan vid hvardera af flottans
stationer skulle, förutom redan befintliga klasser, inrättas särskilda
sjökaptens-, ångfartygsbefälhafvare- samt maskinist- och handtverksklasser,
hvaremot den för maskinist- och handtverksunderofficerares utbildning
vid ingeniördepartementet å flottans station i Carlskrona befintliga
underbefälsskolan skulle upphöra, erhöll, beträffande Carlskrona
station, byggmästaren derstädes uppdrag att inkomma med förslag till
lokaler för de sålunda beslutade nya skolklasserna och afgaf han i
sådant afseende tre, af ritningar åtföljda alternativa kostnadsförslag för
tillbyggnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona, uti hvilken jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 18 Maj 1877 redan funnos inrymda
stationens underbefäls- och förberedande skolor.

Vid uppgörandet af dessa förslag hade tagits i betraktande, hurusom
det både ur ekonomisk och militärisk synpunkt skulle vara särdeles
gagneligt att, när tillbyggnad af nämnda hus ifrågakomme, uppföra
densamma till sådan utsträckning att deri skulle kunna inrymmas
icke blott ifrågavarande nya klasser utan äfven en del militära expeditioner
samt tjenste- och boställsrum för kasernbefäl och underbefäl m. fl.,
hvilka nu vore förlagda dels i äldre, otidsenliga byggnader, dels ock
i de bredvid byggnaden belägna kasernerna,. hvarigenom det redan
förut knappa utrymmet i dessa kaserner ännu mer vore inskränkt; och
hade i öfverensstämmelse med denna åsigt de ingifna ritningarne och
kostnadsförslagen blifvit uppgjorda. Enligt första alternativet skulle
tillbyggnaden innehålla 30 rum samt kosta, fullt inredd, 125,000 kronor.
Enligt andra alternativet skulle byggnaden till sitt yttre utföras
till samma storlek som enligt första alternativet, men inredning af rum
endast ske i mån af för handen varande behof, och beräknades kostnaden
för sjelfva byggnadsstommen till 108,000 kronor med tillägg af
700 kronor för hvarje rum, som blefve i densamma inrede Slutligen
enligt det tredje alternativet skulle byggnaden till sitt yttre utföras i
en något förminskad storlek samt betinga en kostnad af 85,000 kronor,
hvartill komme förenämnda utgift af 700 kronor för inredningen af
hvarje särskildt rum.

Med öfverlemnande af dessa ritningar och kostnadsförslag, öfver
hvilka så väl d. v. militärchefen vid stationen och chefen för skolorna som

. PO.]

Tillbyggnad
af underbefälsskolans

hus i Carlskrona.

36

Femte hufVudtiteln.

reglementskomitén sig utlåtit, har stationens varfschef uti ett flen 29
Juni 1881 afgifvet memorial yttrat, att han ansåge det andra alternativet
ega afgjordt företräde framför de begge öfrige och anför till
stöd för denna sin åsigf att, genom utförandet af detta förslag, ett
länge kändt och erkändt behof af ökadt kasernutrymme för stationens
sjötrupper skulle åtminstone till någon del blifva afhjelpt. Om nemligen
de uti den så kallade nya båtsmanskasernen nu befintliga expeditionslokaler
för befälhafvaren för uppfordrade båtsmän och för kompanichefen
vid eldare- och hand!verkskompa-niet, samt tjensteman för
kasernunderbefälet i stället blefve inrymda i den föreslagna tillbyggnaden
till underbefälsskolans hus, skulle, derest jemväl de i kasernen
befintliga korridorer sammanslogos med ifrågavarande närliggande rum,
ett ökadt utrymme kunna erhållas för minst 100 man och om uppbördsmannen
i kasernerna, som för närvarande har åt, sig upplåtna rum i den
s. k. matroskasernen, i stället finge bostad i tillbyggnaden, skulle äfven i
sistnämnda kasern kunna beredas utrymme för ytterligare minst 30
man, eller således tillhopa 130 man kunna inkaserneras utan särskild
nybyggnad.

Vidare anför varfschefen i åberopade memorial att, redan vid inrymmandet
för omkring 9 år sedan af militärchefens, numera stationsbefälhafvarens
expedition samt hela räkenskapsverket i dess nuvarande
lokal, denna åtgärd måste på grund af byggnadens mindre tillfredsställande
beskaffenhet, uppförd som den är af korsvirke och tegel, anses
såsom provisorisk. I stället för att, när behofvet det kräfde, uppföra
en ny byggnad för att deri inrymma nämnda expedition syntes
det varfschefen lämpligare att densamma förlädes i den nu ifrågavarande
tillbyggnaden, i hvars närhet så väl sjötruppernas kaserner som
exercis- och underbefälsskolor äfvensom krigsrättens lokal redan voro
sammanförda. Slutligen anser varfschefen bostad kunna beredas åt
befälhafvaren för uppfordrade båtsmän i frontespisen af den föreslagna
tillbyggnaden.

De anbefallda nya undervisningsklasserna hafva till följd af brist
på lämpliga lokaler ännu icke kommit till stånd med undantag af maskinist-
och handtverksklasserna, hvilka blifvit provisoriskt inrymda i
den äldre, för länge sedan utdömda och till rifning anbefallda skeppsgossekasernen.
Att anordna denna gamla byggnad till lokal för samtliga
de nya undervisningsklasserna skulle medföra så betydliga förändrings-
och reparationskostnader, att jag anser mig icke kunna tillstyrka
vidtagandet af en sådan åtgärd, och någon annan byggnad, som
skulle föi1 ändamålet kunna användas, finnes icke vid stationen att tillgå.

Femte hufvudtiteln.

37

Men icke blott behofvet af fast lokal för dessa klasser utgör ett
bland skälen för tillbyggnad af underbefälsskolans hus. Ett ännu
mera talande och jag vågar säga oafvisligt skäl för denna tillbyggnad
är behofvet af bättre och sundare bostäder för en del af flottans
inkasernerade manskap. Den för flottans rekryter upplåtna f. d.
kronoarbetskarlskasernen är nemligen, enligt hvad erfarenheten visat,
icke blott otillräcklig för sitt ändamål utan såsom bostad rent af ohelsosam
till följd af de genom golfvens trossbottnar uppstigande skadliga
ångor från närliggande latrininrättningar. Enligt en från förste
läkaren vid stationen till stationsbefälhafvaren afgifven rapport inträffade
under 1884 års höst flera fall af tyfoidfeber i denna kasern under
det att inom staden i öfrig! sjukdomen icke förekom, och det är högst
antagligt att orsaken till sjukdomens uppkomst varit beroende af de
osunda lokala förhållandena inom kasernområdet. Dessutom saknas i
kasernen tvättinrättningar, hvillca till följd af det ringa utrymmet ej
kunnat anordnas derstädes. Genom att tillbygga underbefälsskolans
hus och deri inrymma en del tjenste- och boställsrum, som nu finnas
förlagda i bredvidliggande kaserner, skulle, enligt hvad här ofvan blifva
visadt, utrymme kunna beredas i dessa kaserner för minst 130 man
och en sundare bostad således erhållas lör just den del af flottans
trupper, som torde vara mest i behof af en sådan, nemligen dess unga
manskap.

Ett ytterligare skäl för tillbyggnad af oftanämnda hus är behofvet
af utrymme för sjöbeväringen, som efter den nya värnpligtslagens tillämpning
skall öfvas vid flottans stationer. Eldigt förslagsvis uppgjord
beräkning anses antalet värnpligtige, som årligen skola vapenöfvas vid
flottans Carlskrona station, komma att uppgå till omkring 1,000 man
och, under antagande att denna styrka blot ve inkallad på särskilda tider
med 500 man hvarje gång, har marinförvaltningen uti dess skrifvelse
den 31 sistlidne Oktober angående anslagsbehofven med anledning af
värnpligtslagens tillämpning framhållit behofvet af en kasern för sistnämnda
antal, hvilken kasern beräknats komma att kosta 500,000 kronor.
Denna kasernbyggnad torde dock kunna undvaras, om, såsom jag
föreslår, följande anordningar vidtoges. Enligt det uppgjorda första
alternativet för tillbyggnaden skulle densamma komma att innehålla
30 rum och varfschefen har, såsom här ofvan anförts, föreslagit att i
densamma skulle inrymmas så väl stationsbefälliafvarens expedition som
bostad åt befälhafvaren för uppfordrade båtsmän. Att förflytta nämnda
expedition till underbefälsskolans hus under det att räkenskapskoutoret
fortfarande skulle qvarblifva i dess nuvarande från berörda hus på

38

Femte hufyndtiteln.

betydligt alstånd befintliga lokal kan jag sfi mycket mindre tillstyrka
som, oafsedt att byggnaden, i hvilken begge dessa expeditioner nu äro
inrymda, ännu någon tid torde kunna för sitt ändamål användas, stor
tidsutdrägt och öfriga olägenheter för göromålens behöriga gång skulle
uppstå genom att hafva tvenne i så nära beröring med hvarandra stående
inrättningar som stationsbefälhafvarens expedition och räkenskapskontoret
förlagda i skilda lokaler. Hvad åter beträffar den föreslagna
bostadslägenheten till befälhafvaren för uppfordrade båtsmän, så är
härvid att anmärka, att han för närvarande har sig anvisadt ett expeditionsrum
samt att han i stället för bostad åtnjuter inqvarteringsbidrag
med 400 kronor årligen och jag finner ingen anledning att häri föreslå
någon förändring. Genom att utesluta såväl lokal för stationsbefälhafvarens
expedition som ifrågavarande bostadslägenhet samt genom eu
lämplig förändring i öfrigt af tillbyggnaden till underbefälsskolans hus,
hvartill ritning nu blifvit uppgjord, torde i samma tillbyggnad, förutom
erforderliga skollokaler och expeditionsrum, plats kunna beredas för
inkasernering af vid pass 120 man. Under förutsättning derjemte att
sjöbeväringens öfning kommer att ega rum under den tid, då stationens
ordinarie styrka vore till större delen sjökommenderad, skulle, utöfver
de 130 man, för hvilka, såsom ofvan är visadt, utrymme kan genom
föreslagna åtgärder beredas i närliggande kaserner, ytterligare 250
man kunna i samma kaserner inlogeras samt således hela den styrka
af 500 man sjöbeväring, som antagits komma att på eu gång öfvas,
erhålla bostad i kronans hus utan att någon särskild kasern för ändamålet
behöfde uppföras; hvarjemte under den tid af året, då sjöbeväringen
icke vore inkallad, bättre utrymme för det ordinarie manskapet
kunde beredas i den för samma beväring afsedda del utaf ofta nämnda
tillbyggnad. Kostnaden för densamma, beräknad till 125,000 kronor,
skulle visserligen genom ofvan nämnda förändring ökas med 52,300
kronor eller till 177,300 kronor, men då derigenom beredes erforderligt utrymme
så väl för skollokaler och expeditionsrum som för sjöbeväringen
och en mångdubbelt dyrare kasernbyggnad sålunda undvikes, anser jag
mig böra föreslå en sådan förändring. Tillbyggnaden lärer i allt fall
icke blifva fullt färdig till att användas förr än år 1888, men för år
1887 betvifla!- jag icke att sjöbeväringen skall kunna provisoriskt inqvarteras
i befintliga kaserner eller, om antalet värnpligtige skulle
öfverstiga det beräknade, öfvas i 3 i stället för 2 afdelningar.

På grund åt hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet anhålla,
att Eders Kong!. Maj:t täcktes för tillbyggnad af underbefäls -

Femte liufvudtitelii.

39

skolans hus i Carlskrona, af Riksdagen begära ett extra anslag af
177,300 kronor, deraf för år 1887 125,000 kronor.

Beklädnad och sängservis för sjöbeväringen.

[21.]

Med åberopande af hvad jag här ofvan vid de ordinarie anslagens Beklädnad
behandling anfört i fråga om de för sjöbeväringens vapenöfningar un- vlsVr^sfabe"
der år 1887 erforderliga kostnader hemställer jag, att Eders Kon g] # väringen.
Maja till anskaffande af beklädnad och sängservis för sjöbeväringen
täcktes af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1887 å 7i,000 kronor.

Ersättningar och anskaffningar för försvaret af Fårösund.

[22.]

Sedan, med anledning af befarade krigsoroligheter i Östersjön, Ersättningar
cheferna för landt- och sjöförsvars-departementen anbefalts att skymf- °°fn
samt inkomma med förslag till de militära åtgärder, hvilka för beva- försvaret af
rande af de förenade rikenas neutralitet kunde anses påkallade, med- Få,osnnddelades
i enlighet med nämnda chefers framställning nådiga beslut
derom, att bland annat Fårösunds hamn på Gotland skulle mineras och
befästas, äfvensom att ett lämpligt antal af flottans fartyg derstädes
skulle stationeras samt åtskilliga andra för ändamålet erforderliga åtgärder
vidtagas, hvarjemte, då de på femte hufvudtiteln anvisade anslag
icke voro afsedda för eller kunde lemna tillgång till bestridande af de
med dessa rustningar och öfriga åtgärder förenade kostnader, marinförvaltningen
genom nådiga bref den 10 och 24 April, 7 Maj och 12
Juni, 3 September, 30 Oktober samt 13 och 20 November sistlidna år,
anbefaldes att af omhänderhafvande medel bekosta och framdeles till
ersättning anmäla de för ofvannämnda åtgärder erforderliga utgifter.
Marinförvaltningen, som den 18 sistlidne December inkommit med dylik
anmälan, har dervid tillika upptagit de för samma rustningar in. in.
dels beräknade, dels af Eders Kongl. Maj it beviljade kostnadsbelopp,
nämligen:

l:o för anbefalda större rustningar samt för förhyrandet af maskinister.
Kostnaden, omfattande rustningarne från den 9 April till den
17 Juli, beräknas af marinförvaltningen till 500,411 kr. 98 öre.

2:o för det manskap af båtsmanskållet som, efter fullgjord ordinarie
tur, till följd af de anbefalda större rustningarne tjenstgjort under extra
uppfordring. Kostnaden upptages till 42,436 kr. 75 öre.

40

Femte hufvudtiteln.

3:o förändring af styrhusen å monitorerna i och för anbringande
å desamma af 25 mm. kulsprutor. Kostnaden 34,000 kronor.

4:o förändring af två mörsarfartyg till transportfartyg för minmateriel.
Kostnaden 7,200 kronor.

5:o för uppförande af ett förrådshus för minor och annan materiel
vid Fårösund samt för inköp af en äldre och anläggning af en ny
brygga vid samma plats; uppgående kostnaden för förrådshuset till

14,000 kr., för den äldre bryggan till 600 och för den nya till 12,100
kronor.

6:o för undersökning af norra farleden till Fårösund. Kostnad
856 kr. 66 öre.

7:o för diverse artillerimateriel till de vid Fårösund uppförda batteriernas
bestyckande. Kostnaden jemte transport beräknas till 128,394
kr. 61 öre.

Summan af de af marinförvaltningen upptagna ersättningsbelopp
uppgår sålunda till 740,000 kronor.

Det i punkten 1 för rustning af fartyg samt förhyrning af maskinister
till ersättning anmälda belopp 500,41 i: 98 afser hela expeditionskostnaden
för samtliga de fartyg, hvilka voro beordrade dels till bevakning
af hamnarne vid Fårösund och Slite, dels till eskaderöfningar; men då
kostnaden för öfningsfartygen, — äfven om densamma blifvit högst
betydligt förhöjd (nämligen med omkring 67,000 kr.) derigenom att
ångfregatten Vanadis och ångkorvetten Balder användes såsom rekrytöfningsfartyg
i stället för segelkonstterna Eugenie och Norrköping, —
uteslutande lärer böra utgå af öfningsanslaget, liksom äfven kostnaden
för de i och för ofvannämnda bevakningstjenst. särskild! rustade fartygen,
nemligen 1 chefs fartyg, 3 andra klassens pansarbåtar (monitorerna),
4 kanonbåtar af första och 2 af andra klassen, för den tid, dessa
fartyg användes till eskaderöfningar, således efter den 3 Juni, från hvilken
dag fartygen efter slutad bevakningstjenst eljest kunnat vara afmönstrade,
bör det af marinförvaltningen till ersättning anmälda belopp
500,411 kr. 98 öre nedsättas med ett för sålunda omförmälda öfningar
motsvarande belopp 352,974 kronor 28 öre, eller till 147,437 kronor 70
öre, deruti jemväl ingår kostnaden såväl för den från den 23 April till
den 3 Augusti rustade och vid Fårösund förlagda minafdelningen (34,559
kr. 24 öre) som ock för utrustningen af 2 tredje klassens pansarbåtar
(2,935 kr. 28 öre).

Mot de i punkterna 2—6 upptagna ersättningsbeloppen har jag
intet att erinra, hvaremot den i punkten 7 till ersättning anmälda kostnaden
128,394 kr. 61 öre för artillerimateriel, afsedd att från flottans

Femte lmfVudtitehi.

41

eller från 740,000

fartyg, exercisskolor och förråd utlemna» och till Fårösund öfverföras,
icke torde böra i ersättningssumman ingå, alldenstund denna materiel
först instundande vår kommer att utlemnas och hittills icke medfört
någon nämnvärd utgift. Beloppet upptages derföre bland de för försvaret
af Fårösund erforderliga ytterligare anskaffningar, hvartill jag
här nedan skall återkomma.

De af marinförvaltningen till ersättning anmälda kostnaderna kunna
sålunda nedsättas med tillhopa 481,368 kr. 89 öre
kr. till 258,631 kr. 11 öre.

Eders Kongl, Maj:t har vidare genom Kongl. brefven den 24 April
och 12 Juni 1885 uppdragit åt chefen för fortifikationen åtskilliga försvarsanläggningar
vid Fårösund, nämligen uppförande af batterier, tändstationer
med skyddsvallar samt kruthus m. m. och äro en del af dessa
arbeten redan afslutade, hvaremot andra först instundande vår blifva
fullbordade. Kostnaden för de utförda arbetena uppgår enligt från
chefen för fortifikationen lemnad uppgift till 30,354 kr. 99 öre och
beräknas för de återstående ännu oafslutade till 15,500 kr. eller tillhopa
45,854 kr. 99 öre, hvaruti likväl icke ingår kostnaden för expropriation,
kanonbäddningar, kruthus in. m., hvilka kostnader ännu icke
äro kända och derföre framdeles torde få till ersättning anmälas.

Förutom förenämnda kostnader lärer jemväl till ersättning böra
anmälas de vid Fårösund förliden sommar använda, numera förbrukade
och för krigsbehof otjenstbara elektriska kablarna, hvilkas kostnad beräknas
till 72,152 kr. 50 öre.

De utgifter och anskaffningar, som böra ersättas, utgöra sålunda:
de genom marinförvaltningens försorg vidtagna ............ kr. 258,631: 11

» chefen för fortifikationen utförda .................. » 45,854: 99

för förbrukade elektriska kablar ....................................... » 72,152: 50

Summa kr. 376,638: 60

eller i jemnt tal 376,000 kronor; och som denna betydande, af oförutsedda
behof föranledda utgift icke skäligen torde böra belasta femte
hufvudtiteln, hemställer jag att till dess ersättande erforderliga anslag
måtte utom hufvudtiteln af Eders Kongl. Maj:t äskas.

Då emellertid behofvet af Fårösunds försättande i försvarstillstånd
äfven för framtiden qvarstår, så måste de för nämnda ändamål vidtagna
åtgärder, på det att afsedt gagn må deraf kunna påräknas, ytterligare
fullständigas, och erfordras i sådant afseende först och främst
anskaffande af den för minering af inloppen till Fårösund behöfliga
minmateriel, derför kostnaden beräknats till 283,436 kronor, hvilken
summa likväl utan olägenhet torde kunna nedsättas med 72,830 kronor
Bill. till Riksd. Prat. 188G. 1 Sami. 1 Afl. C

42

Femte hufvudtiteln.

61 öre (utgörande ungefärliga kostnaden för eu bland utläggningsmaterielen
upptagen ångkranpråm) eller till 210,605 kronor 39 öre.
Vidare erfordras, för att ersätta de till utlemning från flottans förråd
anbefallda bär ofvan omförmälda kanoner m. m., 128,394 kronor 61 öre.

I skrifvelse den 4 Maj sistlidna år infordrades från marinförvaltningen
uppgift på de arbeten och anskaffningar in. m., hvilka för sjöförsvarets
behof kunde anses påkallade för att under ett möjligen uppkommande
fredsbrott mellan europeiska sjömakter så verksamt som
förhållandena medgåfve upprätthålla Sveriges neutralitet, och hvilka behof
vore af beskaffenhet att icke kunna tillgodoses med befintliga tillgångar.

Med anledning deraf inkom marinförvaltningen, efter vederbörande
stationsbefälhafvares hörande, den 7 December förlidet år med den under
ofvannämnda förutsättningar infordrade uppgiften, hufvudsakligen
omfattande krigsfartygens och sjöfästningarnes försättande i stridbart
skick samt anskaffning af erforderlig artilleri- och minmateriel m. m.

Huru angeläget det än är, att omförmälda behof med det snaraste
afhjelpas, anser jag mig likväl af enahanda skäl, som blifvit anförda
beträffande anskaffning af fartygsmateriel, nemligen den begränsade
medelstillgången, utan att för närvarande ingå i granskning af de
uppgifna behofven och kostnaderna, deraf nu endast för ifrågavarande
ändamål böra begära ett belopp af 15,000 kronor till ersättande af sex
kanoner med tillhörande lavettage, hvilka blifvit från flottans förråd
utlemnade och till Fårösund öfverförda, för att dermed bestycka ett vid
dervarande södra hamninlopp uppfördt batteri för minliniernas försvar,
hvarigenom det till ersättande för artillerimateriel äskade anslag höjes
från ofvan upptagna 128,394 kronor 61 öre till 143,394 kronor 61 öre.

De medel, hvilka i och för Fårösunds försvar, utöfver förenämnda
till ersättning anmälda 376,000 kr., nu ytterligare erfordras och med
hvilkas anskaffande icke torde böra anstå, så framt de redan vidtagna
åtgärderna skola blifva af något gagn, äro sålunda:

till anskaffning af minmateriel......................................... kr. 210,605: 39

» diverse artillerimateriel ............................................. » 143,394: 61

Summa kr. 354,000: —
livilket belopp jag derföre hemställer att Eders Kongl. Maj:t behagade
af Riksdagen på extra stat för år 1887 begära.

Sammanlagda summan af de för år 1887 erforderliga extra ordinarie
anslag under femte hufvudtiteln skulle alltså, såsom af ofvannämnda
bilaga synes, utgöra 2,100,000 kronor.

Femte lmfrudtitelii.

43

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat
och hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af Statsrådets öfriga ledamöter, i nåder gilla,
med befallning tillika att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning
vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo
F. Wrangel.

44

Femte hufvudtiteln

Förslag

till

Riksstat för Femte Hufvudtiteln år 1887.

Sjöförsvarsdepartementet.	Anvisning kontant.	i	Indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.		Summa Summarum.
Ordinarie anslag.			Friheter.	Ersättningar.
Departementet och öfverstyrelsen.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö..	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.
Departementschefen ................................. Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kan-	17,000	"				"	17,000
sli samt kommandoexpeditionen..................	26,800	—	—	—	—	—	26,800	—
Marinförvaltningen ....................................	38,600	—	—	—	—	—	38,600	—
S:gr Flottans personal.	82,400	—	—	—	—	—	82,400	—	82,400	—
Aflöning för flottans kårer och stater............	1,211,184	—	—	—	—	—	1,211,184	—
O Alderstillägg, förslagsanslag .......................	32,000	—	—	—	—	—	32.000	—
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
reservationsans lag....................................	287,500	—	—	-	—	—	287,500	—
Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................	452,450	—	——	—	—	—	452,450	—
Båtsmansindelningen ................................. Ersättning för vakanta rnsthållsnummer i Ble-	—	—	75,500	—	26,400	—	101,900	—
kinge län och Södra Möre härad af Kalmar	114,000						114,000
Lindring i rustnings- och roteringshesvären,
förslagsanslag .......................................	162,000	—	—	—	—	—	162,000	—
S:gr Flottans materiel.	2,259,134	—	75,500	—	26,400	—	2,361,034	—	2,361,034	—
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-
anslag................................................	1,440,000	—		—	—	—	1,440,000	—	1,440,000	_
Diverse anslag.
Flottans öfningar, reservationsanslag ............	670,000	—	-—	—	■ -	—	670,000	—
Sjöbeväringens vapenöfningar, förslagsanslag... Undervisningsverken: Sjökrigsskolan .......................... 31,040: — Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: —-	67.000 39,820 60.000						67.000 39,820 60.000
Sj ökarte verket, reservationsans lag..................	—	—	—	—	—	_
Transport	836,820		_		—	—	836,820	—	8,883,434	—

Femte hufvudtitehi

45

	Anvisning kontant.	i	Indelning och. dermed jemförlig anvisning på förslag.	Summa.		Summa Summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Transport	836,820	—	—	—	—	—	836,820	—	3,883,434	—
Stipendier åt sjöofficerare under anställning i
utländsk tjenst eller kommendering utrikes	15.000	—	—	—	—	—	15,000	—
Durehmarschkostnader, reservationsanslag ......	30,000	—	—	—	—	—	30,000	—
Sjukvård...................................................	39,000	—	—•	—	—	—	39,000	—
Diverse behof............................................	19,175	—	—	—	—	-	19,175	—
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för-	15,000	—	—	—	—	—	15,000	—
slagsanslag.............................................	47,012	—	—	-	—	—	47,012	—
Extra utgifter ........................................	12,500	—	—	—	—	—	12,500	—
S:gr	1,014,507	—	—	—	—	—	1,014,507	-	1,014,507	“1
Summa för sjöförsvaret	4,796,041	—	75,500	—	26,400	—	--	—	4,897,941	—
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsan-
stalterna, reservationsanslag .....................	1,200,000	—	405	—	4	—	1,200,409	—
Undervisningsanstalter för sjöfart..................	94,650	—	—	—	—	-	94,650	—
Kautisk-meteorologiska byrån........................ Alderstillägg för personalen vid undervisnings-	9,000		.	“		"	9,000	“
anstalterna för sjöfart och föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000						13,000
Summa för handeln	1,316,650	—	405	—	4	—	1,317,059	—	1,317,059	—
Summa för 5:te hufvudtiteln	6,112,691 |—	75,905		26,404	—	--	—	6,215,000	—

Extra ordinarie anslag.

Till genomförande under år 1887 af löneregleringen för flottan.........

» påbörjande af en pansarbåt.................................................

» anskaffning af två 2:a klassens minbåtar...............................

» » af sju ångslupar för sju 3:e klassens pansarbåtar ...

» » af stångminattiralj till tio st. privata ångslupar

» artillerimateriel och. utredning ...........................................

» byggande af minskjul vid Stockholms station .......................

Bih. till Rihd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd.

Transport

Kronor.	Ö.
50,000	—
838,000	—
210,000	—
33,600	—
18,400	—
190,000	—
107,600	—
1,447,600	—

7

46

Femte Imf vild titeln

	Kronor.	Ö.
Transport	1,447,600	_
Till anskaffande af elektriska kablar................................,......................................................	50,000	—
» mintillverkningspersonalens aflöning................................................................................	23,885	75
» anskaffning af minmateriel samt till minväsendets utveckling ..........................................	28,514	25
" tillbygnad af underbefälsskolans hus i Carlskrona.........................;....................................	125,000	—
» anskaffning af beklädnad och sängservis åt sjöbeväringen ................................................	71,000	—
» anskaffningar m. m. för försvaret af Fårösund...............................................................	354,000	—
Summa	2,100,000	—

Stockholm, K. L. Beckman, 1886.

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans May.t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 11 Januari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade
härvid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. / Haft.

1

2

Sjette hufnidtiteln.

Kommerskollegium.

Sistförfluten Riksdag beviljade på framställning af Eders Kongl.
Maj:t, i likhet med hvad flera föregående år egt rum, anslag för år
1886 till beredande under samma år af tillfällig löneförbättring åt
kommerskollegiets i stat uppförde embets- och tjenstemän med undantag
af fyra kanslister. Likaledes biföll Riksdagen Eders Kongl. Majrts
framställning derom att å kommerskollegiets stat anvisade lönebelopp
för lediga eller ledigblifvande befattningar inom kollegiet, i afseende
å hvilka indragning kunde ega rum eller förändring eljest vidtagas,
finge användas i den mån sådant erfordrades för bestridande af göromålen
inom kollegiet eller för att bereda bemälde embets- och tjenstemän
samma aflöningsförmåner, som andre med dem likstälde tjenstemän
åtnjöte. Det antagande jag till statsrådsprotokollet den 12 Januari
1885 i fråga om reglerandet af utgifterna under sjette hufvudtiteln
för 1886 tillät mig uttala derom, att det genom kommersrådet
J. U. Grönlunds frånfälle lediga embete! skulle kunna indragas, så
snart de ärenden, hvilka tillhörde Grönlunds rotel, kunde på de tre
återstående kommersrådsbefattningarna öfverfiyttas, har hittills icke kunnat
förverkligas, emedan någon dylik öfverflyttning ännu icke kunnat ske.
Jag har dock grundad anledning antaga, att en förändring i sådant afseende,
åtminstone med nästkommande års ingång, bör kunna genomföras;
och med anledning deraf har också Eders Kongl. Maj:t, på min
underdåniga framställning, behagat medgifva att förordnandet å det
lediga embetets uppehållande gäller endast för år 1886.

Förhållandena i afseende å de anslagsbelopp, som erfordras för
uppehållande af göromålen inom kollegiet och för förbättrande af dess
embets- och tjenstemäns lönevilkor, äro emellertid för år 1887 väsentligen
lika med dem, som lågo till grund för Riksdagens i fråga derom
för innevarande år gjorda medgifvanden; och jag hemställer derför
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

3

Sjette hufvudtiteln.

dels, pa det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle tilldela kommerskollegiets
ledamöter samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman,
med undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under
år 1887 till samma belopp som för innevarande år beviljats, på extra
stat för år 1887 anvisa 8,540 kronor,

dels medgifva att intill slutet af år 1887, i den mån sådant är
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande
åt bemälde embets- och tjensteman af samma aflöningsförmåner,
som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af Eders
Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som äro
i kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom
kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan ega rum eller förändring
eljest vidtagas.

Då frågan om upphörande af arrendet af Sala silfververk ännu
icke vunnit den utredning, som erfordras för att underställas Eders
Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning, och till följd deraf tjenstemännen
vid silfververket fortfarande böra bibehållas vid sina nu innehafvande
aflöningar, lärer det blifva nödigt att jemväl för nästkommande
år äska tillfällig löneförbättring åt desse tre tjenstemän till
enahanda belopp, som under de senare åren varit vanligt; och torde
Eders Kongl. Maj:t med anledning deraf täckas föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1887 anvisa såsom tillfälligt lönetillägg för
tre tjenstemän vid Sala silfververk tjugo procent å de till dem utgående
löner eller tillsammans 500 kronor.

Beträffande Patentbyrån, hvars verksamhet synes vara stadd i en
hastig utveckling, har jag endast att i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad för innevarande
år är bestämdt, medgifva

att de under år 1887 inflytande avgifter för patent och för registrering
af varumärken må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingas af en tillämpning under samma år af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken.

[1.]

Rätt för kommerskollegium

att disponera
lediga löner.
Tillfällig löneförbättring
för
kommerskollegium.

[2.]

Tillfällig löneförbättring
för
tjenstemännen
vid Sala silfververk.

[3-]

Angående disposition
af
patent och
varumärkesafgifter.

4

[4-]

Anslag för utarbetande
af
årliga folkmängdsuppgifter
till ledning
vid
landstingsmannaval.

Sjette hufvudtiteln.

Statistiska tabellkommissionen.

På sätt jag den 29 sistlidne Maj inför Eders Kongl. Maja anmält,
tiar Riksdagen uti underdånig skrifvelse af den 12 i samma månad med
anledning af eu inom Riksdagen gjord framställning anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke, till ledning
vid utseende af landstingsmän, sådana uppgifter å folkmängden,
hvilka för närvarande hvart tredje år offentliggöras af statistiska centralbyrån
till ledning vid riksdagsmannavalen till Andra Kammaren,
hädanefter kunde årligen offentliggöras.

1 sådant afseende har Riksdagen i dess berörda skrifvelse anfört,
bland annat, att det vore af synnerlig vigt, om till grund ej mindre för
utseende af valmän till landstingsmans väljande än för valet af landstingsmän,
vare sig det sker omedelbart eller medelbart, kunde läggas
samma officiela uppgifter å folkmängden inom valdistrikten och dessa
af så färskt datum som möjligt; att dessa uppgifter enligt Riksdagens
mening borde utgå från den officiela centralmyndigheten i detta hänseende,
eller från statistiska centralbyrån; att enligt Eders Kongl.
Maj:ts nådiga instruktion för centralbyrån den 7 November 1879 byrån
hade till åliggande att hvart tredje år, då allmänna val till Riksdagens
Andra Kammare skulle verkställas, före Juni månads utgång till ledning
vid dessa val offentliggöra uppgift å folkmängden vid det nästförflutna
årets slut inom hvarje kommun, härad, tingslag, domsaga, stad
och län, hvilka uppgifter de år, de utkomme, antagligen allmänt användes
. vid. närmast följande utseende af valmän för landstingsmän
samt vid sjelfva landstingsmannavalen; att Riksdagen hade tänkt sig,
att det, enligt hvad Riksdagen på grund af förefintliga förhållanden
måste erkänna, berättigade syftet af mera bestämdhet i fråga om de
folkmängdsuppgifter, hvilka borde ligga till grund vid åtgärderna
lör utseende af landstingsmän, lättast och lämpligast skulle kunna
vinnas derigenom, att uppgifter, lika beskaffade med dem, som nu af
statistiska centralbyrån hvart tredje år lemnades till ledning vid riksdagsmannavalen
till Andra Kammaren, blefve af byrån årligen meddelade
sa tidigt, att de kunde vara tillgängliga för allmänheten samt
utdelade till kommunerna och andra vederbörande i god tid före decemberstämmorna
å landet, t. ex. före utgången af Oktober månad;
samt att, enligt hvad Riksdagen inhemtat, dylika uppgifter årligen kunde
lemnas af statistiska centralbyrån, derest byrån, hufvudsakligen i och
för bestridande af tryckningskostnaden, erhölle ett mindre anslag af
ungefärligen 1,000 kronor, hvilken ringa kostnad fullt uppvägdes af den
fördel, som med dylika uppgifter skulle vinnas.

Sjette hufvudtiteln. 5

Sedan Eders Kongl. Maj:t i anledning af Riksdagens skrifvelse
infordrat underdånigt utlåtande från statistiska centralbyrån, har byrån
den 18 nästlidne September dermed inkommit. Byrån erinrar deri, att
materialierna för den till ledning vid riksdagsmannaval afsedda redogörelsen
hemtas ur de till byrån från rikets presterskap och församlingsföreståndare
ingående summariska uppgifter om folkmängden i
hvarje församling, hvilka uppgifter, uppgående till ett antal af vid
pass 2,500, rätteligen skola inkomma inom Februari månads utgång
näst efter det år de afse. Då dessa uppgifter emellertid aldrig ingått
fullständigt inom den fasts tälda tiden, utan det hän dt att åtskilliga inkommit
först flere månader senare, och arbetet med deras reviderande
och bearbetande dessutom är ganska vidlyftigt, skulle det, enligt hvad
byrån uppgifver, vara förenadt med de yttersta ansträngningar och omöjligt,
utan att verka rubbning i byråns öfriga verksamhet, att inom den
faststälda tiden eller före Juni månads utgång samma år, som uppgifterna
skola inkomma, fullborda den omförmälda redogörelsen. Men
hvad angår den af Riksdagen ifrågasatta tiden för redogörelsernas
fullbordande eller Oktober månads utgång, anser byrån att denna
tid utan synnerlig olägenhet kunde inskränkas så, att folkmängdsredogörelsen
blefve färdig redan före Augusti månads slut, hvarigenom
den stora fördel vunnes, att redogörelsen kunde läggas till
grund äfven vid förekommande val till Riksdagens Första Kammare.
Beträffande kostnaderna för den ifrågavarande publikationens åstadkommande,
anför byrån att de kostnader, som belöpte på sjelfva
arbetets utförande, förslagsvis kunde uppskattas till 400 kronor, hvarmed
erforderliga extra skrif- och räknebiträden måste aflönas, utan att
embetsverket sjelf erhölle någon ersättning för det ökade arbete, som
skulle falla på några af de ordinarie tjenstemännens lott. Nämnda
belopp vore beräknadt under förutsättning, att den nya publikationen
finge samma uppställning som den nuvarande, endast för riksdagsmannaval
afsedda; men med någon förändring i uppställningen kunde
arbetskostnaden antagligen något minskas, förslagsvis till 300 kronor.
Tryckningskostnaden kunde, om den nya redogörelsen gjordes
lika med den nuvarande, antagas utgöra 605 kronor, eller samma
belopp, hvartill kostnaden för senast utgifna redogörelsen till ledning
vid riksdagsmannaval, med en upplaga af 5,500 exemplar, enligt inkomna
räkningar uppgått.

I afseende å redogörelsens uppställning vore det emellertid, enligt
byråns åsigt, önskvärdt att kunna vidtaga en förändring, som endast
bristande medel hittills förhindrat, bestående deri att, i stället för att

6

Sjette hufvudtiteln.

kommunerna med sina folkmängdssiffror nu upptoges i fortlöpande
rader inom häradet eller tingslaget, hvarje kommun upptoges på en
rad för sig, hvarigenom publikationen skulle betydligt vinna i redighet
vid begagnandet samt äfven en lättnad erhållas vid utarbetandet inom
embetsverket. Om man trespaltade, i stället för att nu tvåspalta, den
tryckta redogörelsen, skulle nämnda fördelar vinnas med tillägg af vid
pass 410 kronor i tryckningskostnad, hvilken derigenom komme att
ökas från 605 kronor till 1,015 kronor; hvaremot i stället sjelfva
arbetskostnaden kunde antagas nedgå, såsom förut antydts, med omkring
100 kronor.

Beträffande det erforderliga årsanslaget, fortsätter byrån, borde
uppmärksammas, att för det år, då enligt nu gällande bestämmelser
den i och för riksdagsmannavalen afsedda redogörelsen om folkmängden
skulle utgifvas, någon särskild redogörelse icke erfordrades för landstingsmannavalens
skull, emedan den för det året utgifna redogörelsen
kunde för båda slagen af val användas, och erfordrades derföre icke
heller något särskild! anslag för det året, eller hvart tredje år, utom
förenämnda förhöjning i kostnaderna, derest en förändrad uppställning
antoges, nemligen för tryckningskostnaden 410 kronor, minskad med
100 kronor för den billigare kostnaden för sjelfva utarbetandet af redogörelsen.

Med ledning af de nu angifna grunderna beräknar byrån, att de
särskilda kostnader, som af ifrågavarande årliga folkmängdsredogörelser
föranleddes, skulle uppgå i medeltal för år:

derest nuvarande uppställningen bibehölles, till 670 kronor, deraf
267 kronor för arbetskostnaden och 403 kronor för tryckningskostnaden;
samt,

derest den föreslagna förändrade uppställningen antoges, till 1,013
kronor, deraf 200 kronor för arbetskostnaden och 813 kronor för
tryckningskostnaden.

Byrån, som förordar den omnämnda förändrade uppställningen af
årsredogörelsen, hemställer att, om medel dertill beviljas, desamma
måtte anvisas sålunda, att de under »statistiska tabellkommissionen»
uppförda två reservationsanslagen »till arfvoden åt tillfälliga biträden
samt till vikariat sersättningar» och »till officiela statistiska trycket»
måtte höjas i rundt tal, det förra med 200 kronor och det senare med
800 kronor.

Slutligen har byrån dels i förenämnda utlåtande och dels i särskild
skrifvelse gjort framställning om meddelande af några enligt
byråns åsigt erforderliga föreskrifter, huru i följd af rådande oregel -

7

Sjette hufvudtiteln.

bundenhet mellan härads- och tingslagsområden folkmängden borde
i vissa fall rätteligen räknas.

Då, enligt förordningen om landsting den 21 mars 1862, folkmängdsförhållandena
inom de särskilde valkretsarne lagts till grund
för bestämmande af det antal landstingsman och valmän för deras utseende,
som årligen bör väljas, kan det ej vara annat än i sin ordning
att till ledning härvid finnas att tillgå tillförlitliga statistiska redogörelser
i detta hänseende; och då statistiska centralbyråns förslag
om dylika redogörelsers upprättande i fråga om den tid, hvarinom det
årligen skall ske, nemligen Augusti månads utgång, torde vara synnerligen
lämpligt, emedan de såmedelst jemväl kunna begagnas vid val
till Riksdagens Första Kammare, samt den föreslagna förändrade uppställningen
torde komma att- för allmänheten medföra lättnad vid redogörelsernas
begagnande, anser jag mig böra i dessa delar biträda
byråns förslag, i fråga hvarom jag framdeles, jemväl med hänsyn till
byråns framställning rörande meddelande af vissa föreskrifter, huru
folkmängden för härad eller tingslag i vissa fall bör beräknas, lärer
få anledning än vidare taga Eders Kongl. Maj:t-s uppmärksamhet i anspråk.
Beträffande kostnaderna har byrån i likhet med Riksdagen antagit,
att de särskilda kostnaderna för dessa redogörelsers utarbetande och
offentliggörande i medeltal för år belöpa sig till omkring 1,000 kronor.
Och ehuru Eders Kongl. Maj:t- den 11 sistlidne December meddelat
föreskrifter om vissa inskränkningar i afseende å gratisutdelningen af
byråns likasom af andra embetsverks statistiska publikationer äfvensom
förordnat om andra åtgärder, syftande till förminskande af utgifterna
för det statistiska trycket, anser jag det dock vara nödigt att
hos Riksdagen äska de till bestridande af utgifterna för nu ifrågavarande
statistiska redogörelser erforderliga medel, dels emedan det visat
sig att anslaget till det ofhciela statistiska trycket, som för närvarande
utgör 15,000 kronor, icke sällan varit för det dermed afsedda ändamålet
otillräckligt, så att t. ex. kostnaderna för bearbetandet och utgifvandet
af landshöfdingarnes senaste femårsberättelser måst under
nästlidna år från hufvudtitelns besparade extra utgiftsmedel betäckas
genom ett särskildt anslag till ej ringa belopp, dels ock enär den
besparing i kostnader, som efter all anledning bör af de utaf Eders
Kongl. Maj:t den 11 December beslutade åtgärder vinnas, icke uteslu -

[5.]

Anslag till
rikets ekonomiska
kartverk.

8 Sjette liufyudtiteln.

tände faller på statistiska byråns del utan äfven tillgodokommer andra embetsverk,
som hafva till åliggande att meddela statistiska publikationer.

Jag tillstyrker derför i underdånighet, att. Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva

att, för utarbetande och offentliggörande årligen af uppgifter om
rikets folkmängd till ledning vid val af landstingsman och af valmän
för utseende af landstingsmän, de under anslaget till »statistiska tabellkommissionen»
uppförda två reservationsanslagen »till arfvoden åt tillfälliga
biträden samt till vikäriatsersättningar» å 12,000 kronor och »till
officiela statistiska trycket» å 15,000 kronor höjas, det förra med 200
kronor till 12,200 kronor och det senare med 800 kronor till 15,800
kronor.

I händelse detta bifalles, kommer anslaget till »statistiska tabellkommissionen»
att ökas från 58,900 kronor till 59,900 kronor.

Rikets ekonomiska kartverk.

I särskilda underdåniga memorial den 28 November 1885 har afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang
med afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de
ekonomiska kartverken för år 1886, tillika gjort framställning om de
anslag, som för kartarbetenas bedrifvande under år 1887 syntes erfordras.

Enligt afdelningschefens förslag till stater för 1886, hvilka blifvit
af Eders Kongl. Maj:t den 4 nästlidne December gillade, skulle kostnaderna
under samma år belöpa sig:

för det allmänna ekonomiska kartverket eller det, som har att
kartlägga södra och mellersta delarne af riket, till 68,900 kronor, och
för Norrbottens läns kartverk till 21,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:

anslag på ordinarie stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000
kronor, under attslaget till landtmäteristaten besparade 23 andre landtmätarelöner
20,700 kronor samt förslagsvis beräknad inkomst för under
1885 försålda kartor 200 kronor, eller tillhopa 71,900 kronor; och
för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor samt beräknad inkomst för
försäljning af kartor 200 kronor, eller sammanräknadt 31,200 kronor.
Det beräknade öfverskottet å tillgångarna har Eders Kongl. Maj:t,

9

Sjette hufvudtiteln.

i likhet med hvad förut skett, tillåtit att enligt Riksdagens medgifvande
använda till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Beträffande storleken af det anslag, som för det ekonomiska kartverkets
fortsättande under år 1887 kan erfordras, erinrar afdelningschefen
i förenämndä memorial till en början, hurusom han vid åtskilliga
tillfällen fäst uppmärksamheten på de olägenheter, som måste blifva
en följd deraf, att de till de allmänna kartarbetena utgående anslag äro
af Riksdagen till på förhand bestämda belopp anvisade till tre särskilda
kartverk, och hurusom den samverkan, som bör ega rum inom
dessa kartverksarbeten, skulle befordras derigenom, att ett gemensamt
anslag af Riksdagen anvisades till de ekonomiska och topografiska
kartarbetena, hvilket anslag kunde af Eders Kongl. Maj:t efter de förhanden
varande förhållanden på lämpligaste sätt fördelas. Vidare framhåller
afdelningschefen att det förslag till förändrade bestämmelser för
kartverkens fortsatta bearbetande, hvilket förelädes den senast församlade
Riksdagen, var bygdt på grundvalen af den största möjliga
förening af och samverkan mellan de ekonomiska och topografiska
kartarbetena samt ett enda för dessa gemensamt anslag. Då emellertid
detta förslag icke vann Riksdagens bifall, och då Riksdagen år 1880
likaledes afslagit då afgifvet förslag, enligt hvilket de ekonomiska
kartarbetena ansåges icke böra fullbordas utan så småningom upphöra,
anser afdelningschefen sig sakna hvarje annan hållpunkt för bedömande
af de grunder, hvarpå en beräkning af storleken af särskildt det för
det allmänna ekonomiska kartverket för år 1887 behöfliga anslagsbeloppet
bör stödjas, än det antagandet att såväl de ekonomiska som de
topografiska kartarbetena böra under år 1887 och tills vidare efter
oförändrad plan fortgå.

Under detta antagande och då berörda olägenheter i icke oväsentlig
grad kunnat under de senare åren utjemnas derigenom, att större eller
mindre del af den behållning, som uppstått å det till det allmänna ekonomiska
kartverket anvisade extra anslag, fått i mån af behof användas till
bestridande af utgifter för de topografiska kartarbetena, samt än ytterligare
kunnat minskas, sedan enahanda medgifvande för 1885 och 1886
utsträckts äfven till den behållning, som uppstått eller komme att uppstå
å det till de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län anvisade
anslag, har afdelningschefen hemstält, att de till de ekonomiska kartarbetena
i södra och mellersta delarne af riket för år 1886 anvisade
anslag äfven måtte för år 1887 till oförändrad storlek anvisas, och att
den behållning, som härå kunde komma att uppstå, finge i mån af beBih.
till liihd, Prut. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 2

10 Sjette lmfrudtiteln.

hot användas till bestridande af utgifterna för generalstabens topografiska
arbeten.

Rörande det fortsatta bearbetandet af Norrbottens läns kartverk
anhåller jag att först få i Eders Kongl. Maj:ts minne återkalla, att afdelningschefen,
beträffande förslaget till utgifts staten för Norrbottens
läns kartverk under innevarande år, anfört att detta förslag uppgjorts
med hänsyn till att kunna bereda ett öfverskott, hufvudsakligen beräknadt
att användas för fortsättningen af den af generalstabens topografiska
afdelning år 1885 påbörjade triangulering af Yesterbottens län,
ett arbete, hvars betydelse jag hade tillfälle påpeka i mitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 9 Januari 1884 angående anslag till
ekonomiska kartverken för 1885; att detta öfyerskott kunnat beredas
derigenom, att endast det jemförelsevis ringa beloppet af 3,000kronor beräknats
för gravering och utgifning i tryck af kartor samt för tryckning
af beskrifningar; att några kartor öfver lappmarken hittills icke kunnat
utgifvas, enär afvittringen af lappmarkssocknarna icke ännu blifvit så
fullständigt afslutad, att det för rågångsliniernas uppdragande nödiga
materiel funnits att tillgå, samt enär dertill kommit en viss tvekan om
ändamålsenligheten af de bestämmelser, som år 1874 faststäldes i fråga
om utgifningen i tryck af kartorna öfver Norrbottens län; samt att afdelningschefen,
som emellertid nu mera för ådagaläggande af de fördelar
och de kostnader, som olika utgifningssätt medförde, under loppet
af 1885 påbörjat redaktions- och ritningsarbeten för framställning
medelst heliogravyr af ett kartblad, omfattande ett område af Torne
lappmark, hyste förhoppning att under 1886 kunna inför Eders Kongl.
Maj:t framlägga resultaten af dessa försöksarbeten jemte ett fullständigt
förslag till förändrade bestämmelser rörande skalor och indelning
m. m. för utgifning af kartorna öfver Norrbottens län.

I fråga om storleken af anslaget till Norrbottens läns kartverk för
1887 har afdelningschefen i sitt underdåniga memorial af den 28 November
1885 angående detta kartverk andragit att, om afseende uteslutande
fästades vid do för de ekonomisk-geografiska kartarbetena i
Norrbottens län erforderliga medel och vid det belopp, som enligt 1886
års utgiftsstat icke skulle för detta kartverk af anslaget åtgå, det syntes
som om enahanda belopp 31,000 kronor, som för 1886 anvisats, icke skulle
blifva för 1887 erforderligt. Då emellertid, såsom förut antydts, ett
större belopp än hittills komme att tagas i anspråk för utgifning af
kartor, och då de äfven för de ekonomiska kartverken erforderliga
geodetiska arbetena, hvilka det ålåge generalstabens topografiska afdelning
att utföra, och åt hvilka arbeten måste gifvas ett flerårigt för -

11

Sjette hufyudtiteln.

språng, icke kunde medhinnas, med mindre än att de till nämnda afdelnings
arbeten anvisade anslag ökades, men eu sådan anslagsökning
kunde undvikas derigenom, att den besparing, som med hänsyn till
kartarbetenas bästa möjliga inbördes samverkan kunde beredas å det
ekonomiska kartverkets tillgångar, finge användas äfven för sådana arbeten,
som utfördes af topografiska afdelningens personal, har afdelningschefen
ansett sig böra föreslå, att anslaget för 1887 måtte bestämmas
till enahanda belopp som för 1886 och att den behållning,
som härå kunde komma att uppstå, finge användas till bestridande af
utgifter för generalstabens topografiska arbeten.

Hvad afdelningschefen sålunda anfört och föreslagit har kartverkskommissionen
till alla delar biträdt.

På sätt afdelningschefen erinrat, hafva de af Eders Kongl. Maj:t
för Riksdagen förra året framlagda grunder till ett definitivt ordnande
af arbetena för de ekonomiska och topografiska kartverken, hufvudsakligen
åsyftande att medelst gemensam organisation och gemensamt
anslag bedrifva arbetena efter eu för dessa kartverk sammanhängande
plan, icke vunnit Riksdagens bifall. Eders Kongl. Maj:ts proposition i
ämnet godkändes med endast en obetydlig afvikelse af Första Kammaren,
men förkastades af Andra Kammaren, och vid den gemensamma voteringen
blef Andra Kammarens beslut Riksdagens. Vid sådant förhållande torde
tills vidare och intilldess en bestämdare uppfattning om lämpligaste anordningen
af kartverkens bearbetande ernått en allmännare utbredning,
anledning icke förefinnas att frångå det under senare åren följda sättet
för arbetenas utförande, enligt hvilket den enhet i ledningen och samverkan
mellan kartverken, som de förhanden varande förhållandena
kunna medgifva, synes bäst tillgodoses. Sådant befordrar ock möjligheten
att genom förenklade metoder och tillgodogörande af nyare
tiders uppfinningar i afseende på kartors reproduktion och dylikt sträfva
till att för de anslagna medlen erhålla en på samma gång qvantitativt
större och qvalitativt bättre arbetsprodukt.

På grund häraf och då de besparade 23 andre landtmätarelönerna
fortfarande äro att för de ekonomiska kartverken påräkna, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1887 anvisa till fortsättande af de eko -

[6.]

Användande
af en indragen
länsmanslön
till inrättande
af en ny länsmanstjenst.

12 Sjette hufvudtiteln.

nomisk- geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och
för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor,
eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen må användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

Från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands
län inkom år 1882 framställning om delning af Sköns länsmansdistrikt
i två distrikt; och som denna delning på grund af numera vunna upplysningar
synes vara af behofvet påkallad, torde tiden vara inne att
underställa denna fråga Eders Kongl. Maj:ts pröfning, helst utsigt finnes
för att aflöningsmedel till en ny länsmanstjenst kunna inom en
ej alltför aflägsen framtid beredas medelst användande af lönebelopp,
som blifva lediga vid genomförande af föreskrifna regleringar af länsmansdistrikt
i andra län inom riket.

Folkmängden i Sköns länsmansdistrikt, som omfattar Sköns, Alnö
och Timrå socknar i Medelpad och är beläget invid Sundsvalls stad
vid Alnösundet samt intill Ljungan och Indalselfven, utgjorde enligt
mantalslängderna år 1861 endast 4,077, hvaraf inom Sköns socken
1,846, inom Alnö socken 1,129 och inom Timrå socken 1,102, men
hade vid 1883 års slut mera än tredubblats och har numera, såsom ett
af landssekreteraren i länet under år 1885 i ärendet afgifvet yttrande
innehåller, enligt mantalslängderna för sistnämnda år vuxit till 15,496
invånare, deraf i Sköns socken 8,588, i Alnö 3,804 och i Timrå 3,104.

Denna utomordentliga tillökning i folkmängden har sin orsak deri
att distriktets belägenhet möjliggör anläggning af en mängd ångsågar,
lastningsplatser och industriel inrättningar och såmedelst lockar till
distriktet en myckenhet folk från skilda håll. Enligt upplysning af
landssekreteraren utgör antalet af ångsågar med tillhörande lastageplatser
derstädes icke mindre än 30, och dessutom finnas inom distriktet
ytterligare 8 lastageplatser. Den lösa befolkning, som vid sågverken
har tillfällig sysselsättning, vållar att länsmannen icke ensam förmår
uppehålla ordningen inom distriktet; särskild! har under vissa tider extra
länsman måst förordnas att bestrida göromålen inom den del af Sköns
socken, som är belägen söder om Sundsvall, eller den så kallade Skönsmon,
der befolkningen för närvarande uppgår till omkring 2,500 personer.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förslag om delningen af -

13

Sjette liufvudtitclii.

ser, att Sköns socken skulle komma att utgöra ett distrikt samt de båda
öfriga socknarna det andra distriktet.

Kammarkollegium och statskontoret, som den 16 Juni 1882 afgifvit
underdånigt utlåtande i ärendet, hafva förordat distriktets delning,
men beträffande den omfattning, som borde gifvas åt de särskilda distrikten,
varit af annan mening än Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
i det embetsverken dels ifrågasatt, huruvida icke Sköns socken
kunde sammanslås med Selångers och Sättna socknars länsmansdistrikt,
hvars areal utgjorde 2,92 qvadratmil och folkmängd, vid tiden för utlåtandets
afgifvande, 3,819 invånare, dels ock ansett det vara i hvarje
fall lämpligare, än Eders Kongl. Maj ds befallningshafvandes förslag,
att Skönsmon förenades med Njurunda länsmansdistrikt, och att Alnön
komme att bilda ett samt Timrå och Sköns socknar, med undantag af
Skönsmon, det andra distriktet.

Till stöd för sin mening om lämpligaste fördelningen hafva embetsverken
anfört, att nämnda söder om Sundsvall belägna del af
Sköns socken i geografiskt hänseende sammanhänger med Njurunda
socken, då den deremot genom en hafsvik och Sundsvalls stads vidsträckta
område är skild från öfriga delen af Sköns socken; att derest
sistnämnda socken, med en areal af endast 0,40 qvadratmil samt en befolkning,
enligt då föreliggande uppgifter, af 6,715 eller, om nyssberörda
del derifrån afsöndrades, endast 4,528 personer, komme att utgöra
ett distrikt för sig, samt af Timrå och Alnö socknar, med tillsammans
5,460 personer och ett område af 1,38 qvadratmil, bildades
ett annat distrikt, detta senare för eu blifvande länsman skulle i vida
högre grad än det förra medföra svårigheter, enär detsamma, om än
mindre befolkadt, dock omfattade lika stort antal sågverk och andra
industriela inrättningar som det förstnämnda och derjemte vore ojemförligt
mera vidsträckt än detta, hvartill komme att Timrå och Alnö
socknar vore från hvarandra åtskilda å ena sidan genom Sköns socken
och å den andra genom eu större hafsfjärd, i följd hvaraf länsmannen
vid förrättningar inom den del af de båda socknarna, hvarest han icke
hade sin bostad, vore nödsakad antingen att färdas öfver den angränsande
fjärden eller, när detta till följd af naturhinder ej läte sig göra,
taga vägen genom Sköns socken för att uppnå bestämmelseorten.

Sedan Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande lemnats tillfälle
att taga del af embetsverkens berörda utlåtande, har Eders Kongl.
Majds befallningshafvande med underdånig skrifvelse den 11 Oktober
1882 insändt yttranden af länsmännen i Njurunda och Sköns distrikt
samt kronofogden i orten, hvilken sistnämnde dervid anmärkt, att det

14

Sjette Imfvudtiteln.

måste blifva i hög- grad olämpligt att förlägga Skönsmon till Njurunda,
ett annat tingslag tillhörande, länsmansdistrikt, enär länsmannen i sistberörda
distrikt, som måste hafva sin bostad i närheten af Njurunda
kyrka, icke skulle kunna på den två mil derifrån belägna Skönsmon,
der snart sagdt ständig polis erfordrades, hafva den jemna polistillsyn,
som i synnerhet på senare tiden visat sig vara nödvändig, hvaremot,
om Sköns socken komme att utgöra ett särskildt distrikt, det blefve
för länsmannen möjligt att, utan särskild tillförordnad polisman å Skönsmon,
uppehålla ordningen och tillsynen derstädes; samt att, ehuru Alnön
vore skild från fasta landet genom Alnösundet, Alnö och Timrå socknar
dock kunde utgöra ett distrikt, emedan öfver sundet funnes ständig
väg vintertiden äfvensom sundet sommartiden befores af många
ångbåtar, som flera gånger på dagen uppehölle samfärdseln emellan ön
och fasta landet, så att endast i högst få fall svårighet kunde uppstå
för länsmannen att besöka båda socknarna. Äfven länsmännen instämde
i kronofogdens åsigt, att den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna delningen vore den lämpligaste.

För egen del har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, vid insändande
af nyssberörda yttranden, vidhållit sitt förslag, under förmälan
att genom bifall dertill göromålen i de särskilda distrikten skulle
varda jemnast och »för den allmänna ordningens upprätthållande fördelaktigast
fördelade, utan att några olägenheter blefve dermed förknippade.

Vesternorrlands län är deladt i 29 länsmansdistrikt med eu areal
för dessa, vexlande mellan 22,63 och 1,71 qvadratmil, samt en befolkning
i medeltal på hvarje distrikt i December 1884, enligt i landskontoret
gjord uträkning, af 5,734 personer.

Ehuru Sköns länsmansdistrikt, som har en areal af allenast 1,78
qvadratmil, följaktligen till sin ytvidd är ett bland de minsta distrikten
inom länet, måste jag dock med hänsyn till antalet af dess befolkning,
som utgör omkring tre gånger mera än medeltalet för öfriga distriktena,
och de särskilda förhållanden, som inom ett distrikt, sådant som Sköns,
torde påkalla en kraftigare polisuppsigt, anse mig böra framhålla vigten
af distriktets delning. Att härvid förlägga Sköns socken till Selångers
och Sättna socknars länsmansdistrikt, såsom embetsverken ifrågasatt,
kan ingalunda vara lämpligt. Sköns folkmängd utgör 8,588, och Selångers
samt Sättna distrikts invånare uppgingo enligt statistiska byråns
uppgift för den 31 December 1883 till 3,937, hvadan det ifrågasatta distriktet
alltså skulle få en folkmängd af omkring 13,000 personer, och sålunda
invånareantalet närma sig det till delning föreslagna distriktets folkmängd.
Med afseende å hvad kronofogden och länsmannen i ärendet

15

Sjette Imfrudtiteln.

anfört, synes icke heller lämpligt att förlägga Skönsmon till Njurunda
distrikt. Och då såväl kronofogden som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vitsordat, att några olägenheter icke äro att befara, derest
delningen sker i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag, anser jag mig böra så mycket hellre biträda detsamma,
som folkmängdsförhållandena och till följd deraf antagligen äfven
göromålen derigenom torde blifva på jemnaste sätt fördelade.

Beträffande de för delningens genomförande nödiga medlen tillåter
jag mig i underdånighet erinra, att någon anslagsföflöjning derför icke
blifver erforderlig. Sedan nemligen Eders Kongl. Maj:t genom nådiga
bref den 14 December 1877 och den 8 Februari 1878 anbefalt förändrad
reglering af länsmansdistrikten i Gotlands och Vestmanlands
län, hvarigenom distriktens antal minskats med fyra i det förra och
sju i det senare länet, har i anledning af nådiga propositioner till
1883 och 1885 årens riksdagar medgifvits, att genom regleringarna
disponibla aflöningsbelopp finge användas för inrättande- af åtta nya
länsmanstjenster inom Vermlands, Elfsborgs, Norrbottens, Vesterbottens,
Malmöhus och Stockholms län; hvadan ännu finnes att, då ledighet inträffar,
disponera aflöningsbelopp, som erfordras för nu ifrågavarande
reglering.

Jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att, på det Sköns länsmansdistrikt må kunna delas i två distrikt,
aflöningsbelopp, som blifver tillgängligt till följd af anbefalda regleringar
af länsmansdistrikten inom Gotlands och Vestmanlands län,
måtte få användas för inrättande af en ny länsmanstjenst inom Vesternorrlands
län.

f7 1

Vidare får jag i underdånighet anmäla att, enligt hvad statskon- Höjning i antoret
uti sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof med- alaget till följd
delat, följande landsstatsboställen till statsverket indrägt, utan att er- af landtstat5
sättning till vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till »lands- bostänenstaterna
i länen» uppförd:

landskamrerarebostället i Södermanlands län, lägenheten Spelhagen
Ostra kungsladugård, j mantal; och

lräradsskrifvarebostället i Lysings, Dals och Aska härads fögderi,

Skogsby n:r 1, 1 mantal.

16

[8.]

Höjning af anslaget
till undersökningar

och expenser
för allmänna
arbeten.

Sjette kufvudtitelii.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen,

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas med
det belopp, hvartill nämnda indragna boställens afkastning är i stat
beräknad, eller 1,130 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,636,179
kronor till 2,637,309 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, behagade Eders Kongl.
Maj:t, i nådiga propositionen till 1885 års riksdag angående statsregleringen
för innevarande år föreslå Riksdagen, att det under »väg- och
vattenbyggnadsstaten» uppförda reservationsanslaget till undersökningar
och expenser för allmänna arbeten skulle höjas från dess dåvarande
belopp 40,000 kronor till 50,000 kronor. Vid samma riksdag gjordes
i en inom Andra Kammaren väckt motion framställning om anslagets
ökande till 60,000 kronor. Riksdagen ansåg visserligen den i motionen
gjorda framställningen ej kunna lemnas utan allt afseende, men fann
sig böra i afseende å beloppet af anslagets förhöjning inskränka sig
till att bifalla Eders Kongl. Maj:ts framställning, i sammanhang hvarmed
Riksdagen dock yttrade, att Riksdagen icke lemnade obeaktadt det
förhållande att anslaget, med hänsyn till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
behof af ökade medel för vägundersökningar, utan tvifvel
snart måste ökas.

Höjning af anslaget synes också redan nu vara af behofvet påkallad.
I underdånig skrifvelse den 23 November 1885 har nemligen
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemstält om anslagets ökande med

10,000 kronor till 60,000 kronor, hufvudsakligast emedan behofvet af
medel till vägundersökningar icke torde kunna med det nu beviljade
anslaget på ett tillfredsställande sätt fyllas.

Enligt hvad jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 12
Januari 1885, då Eders Kongl. Maj:t förordnade om förenämnda propositions
aflåtande till Riksdagen, hade tillfälle nämna på grund af Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens då föreliggande utredning, kunde af de
utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för bekostande af vägundersökningar
under år 1883 begärda medel å tillhopa 24,933 kronor
vid fördelningen af samma års anslag endast beviljas 15,533 kronor.

17

Sjette hufvudtiteln.

Och då styrelsen den 13 Mars 1884 afgaf sitt underdåniga förslag till
fördelning af 1884 års anslag, ansåg styrelsen sig i anseende till de
knappa tillgångarna icke kunna i deras helhet förorda de framställningar,
som då inkommit om att erhålla andel af ifrågavarande medel, ehuruväl
styrelsen insåge att de fleste af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
behöfde hvad de begärt. Sålunda uppförde styrelsen i förslaget för
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i åtta län, hvilka begärt tillhopa
omkring 23,000 kronor, endast 7,800 kronor; och Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län, hvilken anhållit om så stort
belopp omständigheterna medgåfve, samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län, som begärt 1,500 kronor, fann styrelsen
af nyssnämnda anledning ej kunna uppföras i förslaget till någon andel
af anslaget. Styrelsens fördelningsförslag blef af Eders Kongl. Maj:t
godkändt, och tilldelades i följd deraf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
för vägundersökningar under 1884 tillhopa 10,800 kronor,
under det att sammanlagda beloppet af hvad som för samma år begärts
uppgick till 27,300 kronor, deri ej inberäknade hvad Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län äskat.

Beträffande förhållandena efter år 1884 upplyser styrelsen i sin ofvanberörda
skrifvelse af den 23 November 1885, att för år 1886 från endast
sju län redan ingått reqvisitioner å ett sammanlagdt belopp af 15,775
kronor 44 öre, och att från de öfriga länen blifvit för år 1885 anmälda
summor, som vida öfverstiga de understöd som kunnat lemnas. De
för 1885 framstälda fordringarna på understöd af detta slag utgjorde
nemligen, enligt hvad styrelsen vidare uppgifver, 55,822 kronor 36 öre,
medan hvad som för 1885 kunnat beviljas uppgått till endast 13,967
kronor 11 öre.

De anspråk på vägundersökningsmedel för 1885, som icke kunnat
tillgodoses, belöpa sig sålunda sammanlagdt till omkring 40,000 kronor,
och då någon utsigt icke finnes att anspråken på delaktighet af sådana
medel för framtiden komma att undergå någon minskning, torde nödvändigheten
att höja anslaget till det af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna beloppet af 60,000 kronor så mycket hellre af de
anförda siffrorna framgå, som icke heller någon anledning förekommer
till antagande att öfriga utgifter, hvilka af anslaget bestridas, kunna
inskränkas. Till allmänna arbeten kommer jag att på extra stat föreslå
anslag till belopp, som icke understiga de för innevarande år beviljade,
och för de betydande kostnader, som till kontroll öfver dessa arbeten
erfordras, måste tillgångar lemnas af nu ifrågavarande anslag. DerBili.
till Rihd. Prof. 1880. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Käft. 3

18 Sjette hufvudtiteln.

jemte skola af anslaget bestridas Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
expenser.

Vid sistlidne Riksdag ifrågasattes, om icke en delning af anslaget
lämpligen borde ske, så att af hela anslaget en bestämd del årligen
afsåges för vägundersökningar i orterna; men i sin underdåniga skrifvelse
den 18 Maj 1885 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel inskränkte sig Riksdagen till att i sammanhang
med anslagets höjande till 50,000 kronor uttrycka den åsigt, att för år
1886 ett belopp af 22,000 kronor måtte, om Eders Kongl. Maj:t funne
sådant möjligt, afses för sådana vägundersökningar, som af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltades. Då vid fördelningen
af anslaget för 1886, likasom äfven framdeles, Eders Kongl. Maj:t icke
lärer underlåta att taga tillbörlig hänsyn till hvad af anslaget må för
vägundersökningar kunna anvisas, utan åsidosättande af de öfriga behof,
som skola af anslaget tillgodoses, hvilket också Eders lvongl.
Maj:t förständigat Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att vid fördelningsförslagets
uppgörande taga i öfyervägande, synes en uttrycklig föreskrift
om hvad af anslaget må för ena eller andra ändamålet disponeras
icke vara af nöden.

På grund af hvad jag sålunda anfört och under åberopande för
öfrigt af hvad till statsrådsprotokollet den 12 Januari 1885 angående
detta anslag af mig andragits, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten» uppförda
reservationsanslag till »undersökningar och expenser för allmänna arbeten»
må från och med år 1887 höjas från 50,000 kronor till 60,000
kronor;

kommande, i händelse detta bifalles, anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten»
att ökas från 116,400 kronor till 126,400 kronor.

Gästgifvares friheter.

[9.J

utbyte af Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj 1876 till

ersättningar vinnande af enkelhet och reda i rikets räkenskaper anhållit om utredmot
bestämdt ning i syfte att vissa af statsverket såsom ersättning för indragna
anslag. ränte- och tiondeanslag utgående belopp, som för närvarande vore beroende
af hvarje års markegång, måtte bestämmas till oföränderliga
penningeanslag, har statskontoret i häröfver den 31 December 1883
afgifvet underdånigt utlåtande, hvad angår de under sjette hufvudtiteln

19

Sjette hn fru dtiteln.

såsom ersättningar för indragna och afskrifva räntor och tionden uppförda
belopp, erinrat att sådana i kolumnen för »indelning och dermed
jemförlig anvisning på förslag, ersättningar» då förekommo under anslagen
till: landsstaterna i länen, gästgifvares friheter, färjor och färjekarlar,
befrämjande i allmänhet af bergsbruket, Sala bergslag och jordförluster
genom kanal- och v äg anläggning ar.

Det under anslaget till landsstaterna i länen vid tiden för statskontorets
utlåtande i nämnda kolumn upptagna belopp har numera
från riks,staten uteslutits, sedan jemlikt nådiga brefvet den 30 Maj 1884
landshöfdingelöneregleringsfonden, till hvilken de ersättningar, som af
berörda belopp skulle bestridas, förut ingingo, blifvit till statsverket
indragen, till följd hvaraf beträffande dessa ersättningar ingen vidare
åtgärd erfordras uti det af Riksdagen angifna syfte; och hvad angår
det under Sala bergslag uppförda beloppet, så lärer, då på Eders
Kongl. Maj:ts nådiga afgörande är beroende väckt fråga om förändradt
ordnande af förhållandet mellan staten och Sala bergslag, Eders Kongl.
Magt, i sammanhang med pröfning af denna fråga, taga under öfvervägande
hvad med detta anslagsbelopp har samband.

Beträffande de ersättningar af ifrågavarande slag, som utgå ifrån
öfriga å sjette hufvudtiteln upptagna, här ofvan omförmälda anslag,
hafva, jemlikt statskontorets för hvart och ett af dessa anslag gjorda
hemställanden, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, enligt nådigt
beslut den 23 Oktober 1884, blifvit anbefalde att infordra yttranden
från vederbörande ersättningstagare, huruvida de vore villige att utbyta
de på markegång beroende ersättningarna mot bestämda årliga
belopp. Yttranden hafva ännu icke inkommit från samtlige desse, och
öfver en del af de inkomna yttrandena, deribland alla dem, som angå
ersättningarna under anslaget för jordförluster genom kanal- och väganläggningar,
har det befunnits nödigt inhemta statskontorets underdåniga
utlåtanden, hvilka ännu icke till Eders Kongl. Maj;t afgifvits;
men då detta oansedt redan nu föreligga yttranden till ett icke ringa
antal från ersättningstagare, hvilka förklarat sig bifalla det föreslagna
utbytet, lärer hinder icke möta att uti dessa delar framlägga förslag
till den af Riksdagen äskade förenkling. Återkommande till
denna fråga vid behandlingen af anslagen till färjor och färjekarlar
och till befrämjande i allmänhet af bergsbruket, åligger det mig nu att
redogöra för hvad som i förevarande hänseende rörer anslaget till
gästgifvares friheter. Under detta anslag upptages i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar» ett belopp
af 11,900 kronor; och utgå häraf till åtskilliga gästgifverier inom riket

20

Sjette hufvudtiteln.

ersättningar dels för till statsverket indragna räntor och tionde enligt
förordningen den 23 Juli 1869, och dels för afskrifna qvarnräntor
enligt nådiga kungörelsen den 30 December 1863. Den del af dessa
ersättningar, som är på markegång beroende, utgår efter tioårigt medelmarkegångspris
med tillagd forsellön, der sådan ifrågakommer. Ersättningar
för afskrifna qvarnräntor tillkomma endast gästgifveriet Vinteråsa
Sanna i Örebro län för dels penningeränta och dels persedelränta samt
gästgifveriet i Falkenberg för persedelränta. Ersättningar åter för
indragna räntor och tionde utgå till en mängd gästgifverier inom de
län, Indika upptagas i den vid statskontorets utlåtande fogade bil.
Lätt. F. En del af de till dessa gästgifverier anslagna räntor har
bestått endast af penningeräntor, men öfriga till understöd för gästgifvare
anvisade ränteanslag hafva utgjorts både af penninge- och persedelräntor.
Äfven ersättningarna för indragna eller afskrifna penningeräntor
utgå från ifrågavarande anslag; och då det ej synes vara lämpligt
att, derest förenklingen kan för gästgifveri, som åtnjuter ersättning
för såväl persedel- som penningeränta, genomföras i afseende å den
förra, och till följd deraf ett mot persedelräntan svarande kontant belopp
uppföres under anslaget »gästgifvarcs friheter» i kolumnen »anvisning
i kontant», den samma gästgifveri tillkommande ersättningen
för penningeräntan bibehålies i nuvarande kolumnen, torde jemväl ersättningen
för penningeräntan böra öfverföras till kolumnen »anvisning
i kontant». I sammanhang härmed lärer äfven till vinnande af förenkling
i räkenskaperna ersättningarna till de gästgifverier, hvilkas
räntor bestått endast af penningeräntor, böra öfverföras till kolumnen
»anvisning i kontant». De län, beträffande hvilka jag nu är i tillfälle
att ifrågasätta förenklingar, äro Stockholms, Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Vermlands, Kopparbergs, Gefleborgs, Vesterbottens och
Norrbottens län, äfvensom Örebro och Hallands län, det sistnämnda
endast i fråga om ersättningen för afskrifna qvarnräntan till Falkenbergs
gästgifveri, och Örebro län, hvad angår ersättning så väl för afskrifna
qvarnräntan till gästgifveriet Vinteråsa Sanna som ock för indragna penninge-
och persedelräntor. Antalet gästgifverier, som inom dessa län
uppbära ersättningar för indragna räntor och tiondeanslag, äfvensom
räntornas beskaffenhet af penningeräntor eller persedelräntor inhemtas
af ofvannämnda bil. Litt. F, hvarvid dock bör uppmärksammas, att
enligt från statskontoret lemnade upplysningar det i bilagan upptagna
antalet af gästgifverier inom Stockholms län numera utgör 10, hvaraf
ett åtnjuter ersättning för endast penningeränta, att likaledes antalet

21

Sjette hufvudtiteln.

gästgifverier i Kristianstads län utgör endast 7, af hvilka 6 uppbära
ersättning för endast penningeräntor, att af de 14 gästgifverierna i
Östergötlands län 5 haft sig anslagna endast penningeräntor samt att
af det i nämnda bilaga för Örebro län upptagna antalet 13 gästgifverier
4 numera lära upphört, till följd hvaraf någon åtgärd i afseende å de
till dessa sistnämnda förut utgående ersättningarna för närvarande icke
erfordras. Då den ifrågasatta öfverföringen i riksstaten af ersättningarna
för penningeräntorna ej inverkar på ersättningstagarnes rätt, har
deras yttrande derom ej behöft infordras. Från innehafvarne af de
gästgifverier åter, hvilka haft sig anvisade persedelräntor, hafva enligt
Eders Kongl. Maj:ts förenämnda nådiga beslut af den 23 Oktober 1884
infordrats yttranden, huruvida de vore villige att i utbyte mot de efter
medelmarkegång utgående ersättningarna mottaga bestämda årliga belopp,
beräknade efter medeltalet af de tio sista årens medelmarkegångspris
med tillagd forsellön; och hafva sådana yttranden inkommit
från alla, utom från två i Stockholms län, nemligen innehafvarne af
Bloka och Sättra gästgifverier, hvarför om dem nu icke är fråga, likasom
ej heller om Grisslehamns gästgifveri i samma län samt Gagnbro,
Buskåkers och Rusgårdens gästgifverier i Kopparbergs län, i afseende å
hvilka ansetts nödigt inhemta statskontorets vidare yttrande. Innehafvarne
af Gränsta, Rimbo och Rumla gästgifverier i Stockholms län hafva
afslagit den ifrågasatta förenklingen, hvaremot alla öfrige såväl i Stockholms
län som i de andra ifrågavarande länen förklarat sig villige
ingå på omsättningen ej mindre för indragna räntor än äfven för afskrida
qvarnräntor; och utgöra, jemlikt i statskontoret verkstäld uträkning,
ersättningarnes värden för de gästgifverier, hvilka åtnjutit
både persedel- och penningeräntor och hvilkas innehafvare bifallit förändringen,
följande:

22

Sjette liufvudtiteln

I	Penningar.	Forsollön.	Persedlar-nes värde.	Summa: ersättnin-gens värde.
Stockholms lön.	Kr.	L oro.	Kr.	öre.	Kr.	öro.	Kr.	öre.
Kragsta gästgifveri .................................	9	56	—	58	21	22	31	36
Eilanda » .................................	3	07	—	10	6	62	9	79
Larma » .................................	13	57	—	43	13	51	27	51
Säger	26	20	1	11	41	35	68	66
Upsala län.
Dalkaiisbo gästgifveri ...........................	14	44	1	83	52	70	68	97
Södermanlands län.
Stensjö gästgifveri..................................	42	64	3	12	130	60	176	36
Hvittarps » ...................................	36	33	4	75	198	03	239	11
Svärdsbro » ....................................	7	37	—	98	35	43	43	78
Säger	86	34	8	85	364	06	459	25
Östergötlands län.
1 Orsätters gästgifveri.................................	32	Öl	2	51	81	60	116	12
1 -Tjellmo » .................................	38	76	2	02	87	34	128	12
| Brinks » .................................	24	73	4	Öl	118	71	147	45
j Bjorsätters » .................................	14	48	2	70	80	49	97	67
J Dala » .................................	5	19	—	25	7	28	12	72
j Hesters » .................................	13	50	—	55	30	35	44	40
Östads » .................................	16	30	1	32	46	29	63	91
Mjölby » .................................	7	20	—	94	28	21	36	35
Nykvrke » .................................	8	35	—	68	27	26	36	29
Sägor	160	52	14	98	507	53	683	03
Jönköpings län.
Byarums gästgifveri ................................	10	07	—	22	20	06	30	35
Barnarps » .................................	7	43	—	69	42	84	50	96
Jära » .................................	8	99	—	21	19	53	28	73
Unnaryds » ................................	15	39	—	64	47	05	63	08 |
Säger	41	88	1	76 |	129	48	173	12

Sjette luifyiulttteln

23

	Penningar.	Forsellön.	Persedlar-nes värde.	Summa: ersättnin-gens värde.
Kristianstads län.	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
Nöbbelöfs gästgifveri.................................	7	50	—	34	11	34	19	18
Hallands län.
Falkenbergs gästgifyeri............ (qvarnränta)	—	—	—	—	107	84	107	84
Yermlands län.
0 Atorps gästgifveri ....................................	7	85	—	40	26	—	34	25
Båda ....................................	9	28	—	35	18	44	28	07
Säger	17	13	—	75	44	44	62	32
Örebro län.
Lennäs gästgifveri........................	12	34	—	42	27	59	40	35
Fumla—Blacksta » ........................	10	88	—	21	29	58	40	67
Eåå	27	83	—	67	56	83	85	33
Guldsmedshyttan » .......................	1	10	—	—	22	39	23	49
Vinteråsa Sanna » ...... (qvarnränta)	—	9	—	—	96	14	96	23
Säger	52	24	1	30	232	53	286	07
Kopparbergs län.
Borgärdets gästgifveri...............	5	91	—	—	54	60	60	Öl
Strands » ..............	20	22	—	—	234	—	254	22
Smedsbo »	7	47	—	—	54	60	62	07
Fäggeby » (förut Uppbo)	7	47	__	—	54	60	62	07
Smedby »	7	47	__	—	54	60	62	07
Börsbyttans »	7	47	—	—	54	60	62	07
Bykyrkeby » ...............	7	41	—	—	55	20	62	61
Avesta » ...............	7	41	—	—	55	20	62	61
Finnhyttans » ...............	7	41	—	—	55	20	62	61
Säters » ...............	7	—	—	—	33	60	40	60
Komtillmåtta » ...............	2	37	__	—	54	60	56	97
Helghö » ...............	2	37	—	—	55	12	57	49
j Norets (= Leksands Norets) » ...............	1	97	—	—	55	12	57	09
Karlsviks » (förut Utby)	1	97	—	—	55	12	57	09

24

Sjette liufrudtiteln

				Penningar.	Forsellön.	Persedlar-nes värde.	Summa: ersättnin-gens värde.
				Kr.	öro.	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
Ofvanmyra gästgifveri ...			—	86	_	—	11	92	12	78
Arfvets	»			—	87	—	—	11	92	12	79
Böle	»			5	91	—	—	54	60	60	Öl
Smedjebackens »			11	89	—	57	17	10	29	56
Bommarsbo	)>			13	74	—	57	17	10	31	41
Viks	»			5	81	—	28	8	40	14	49
j Björbo	»			1	81	—	—	21	84	23	65
Svedens	»			1	81	.....	—	21	84	23	65
Nordanåkers	»	... (förut Skamheds)	1	81	—	—	21	84	23	65
			Säger	138	43	1	42	1,112	72	1,252	57
	Gefleborgs län.
Of vansjö gästgifveri ......			20	09	—	34	34	29	54	72
Kille				34	24	—	64	66	06	100	94
Hamrånge	» ......			28	56	—	Öl	48	80	77	87
Högbo	»			16	72	—	41	39	94	57	07
Torsåker	» .......			23	95	—	40	38	50	62	85
Hedesunda	„			16	68	—	32	32	19	49	19
Norrala	..			19	47	1	—	70	98	91	45
Mo	»			38	94	2	—	141	96	182	90
Begnsjö	)) .....		.............	17	64	—	91	64	32	82	87
Skog	)) ......			19	47	1	—	70	98	91	45
Segersta	»			10	95	—	56	39	93	51	44
Hanebo	» ......			10	95	—	56	39	93	51	44
Bollnäs	»			10	95	—	56	39	93	51	44
Alfta	»			10	95	—	56	39	93	51	44
Ofvanåkers	») .....			2	43	—	04	6	36	8	83
Enångers	)) .....			19	19	1	Öl	71	24	91	44
Njutångers	<>			19	19	1	Öl	71	24	91	44
Forsa	»			10	79	—	57	40	08	51	44
Tunn	» .....			19	19	1	Öl	71	24	91	44
Bogsta	)) ......			19	19	1	Öl	71	24	Öl	44
Harmångers	)) .....			19	19	1	Öl	71	24	91	44
Gnarps	)) .....			19	19	1	Öl	71	24	91	44

Sjette hufvudtiteln

25

		Penningar.	Forsellön.	Persedlar-nes värde.	Summa: ersättnin-gens värde.
		Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kr.	öre.
Bergsjö gästgifveri .....................		10	79	—	57	40	08	51	44
Norrbo » ....................		10	79	—	57	40	08	51	44
Bj uråkers » ....................		10	79	—	57	40	08	51	44
Delsbo » ....................		10	79	—	57	40	08	51	44
Ilsbo » ....................		5	68	—	30	21	14	27	12
Ljusdals » ....................	............	10	79	—	57	40	08	51	44
Arbrå » ....................		10	79	__	57	40	08	Öl	44
Undersviks » ....................		10	79	—	57	40	08	Öl	44
Jerfsö » ....................		10	79	—	57	40	08	Öl	44
Färila » ....................		20	39	1	07	75	70	97	16
Kårböle » ...................		G	—	—	31	22	26	28	57
Krögaren på Heden ....................		4	75	—	25	17	81	22	81
	Säger	531	06	22	93	1,699	17	2,253	16
Vester bottens 15n.
Åtra gästgifveri..........................		23	39	—	54	24	49	48	42
Lefvar » ..........................		35	07	—	82	36	70	72	59
Stoeksjö » ..........................		1	10	—	28	17	80	19	18
Iimertatie » ..........................		1	10	—	28	17	80	19	18
Säfvar » ..........................		—	56	—	14	8	88	9	58
Rickleå » ..........................		—	56	—	14	8	88	9	58
1 Grimsmark » ..........................		1	10	—	28	17	80	19	18
Gumboda » ..........................		1	10	—	28	17	SO	19	18
	Säger	63	98	2	76	150	15	216	89
Norrbottens Län. 1
! Luleå gamla stads gästgifveri........		—	29	—	—	4	74	5	03
| Ersnäs gästgifveri.......................		—	27	—	—	4	46	4	73
i Töre » .......................		—	55	—	-	8	92	9	47
j Månsby » .......................		—	55	—	—	8	92	9	47
j Rånbyn » .......................		—	02	—	—	—	37	—	39
j Jemtö » .......................		—	52	—	—	8	36	8	88
	Säger	i 2 t	20	—	—	35	77	37	97

Summa Kronor

Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft.

5,689: 03
4

26

Sjette huftnidtitcln.

För de inom ifrågavarande län indelta, men till statsverket indragna
räntor, som bestått uteslutande af penningar, utgå, enligt jemväl
från statskontoret lemnad utredning, ersättningar till följande gästgifverier
med de vid hvart och ett af dem angifna belopp, nemligen

i Stockholms	län till	Diurö gästgifveri.....		— 75.
i Östergötlands	))	))	Hälielöth	»	....... 1: 50.
»	»	))	Åby	» ......	...... 1: 50.
»	»	))	Backarebo	» ......	....... — 75.
	»	»	Nyby	» ......	....... 1: 12.
		»	Motala	»	...... — 37:	5: 24.
i Kalmar	»	»	Rockneby	» ......	...... 2: —
	»	))	Ålern	).» ......	....... 2: —
»	»	»	Mönsterås	» ......	...... 2: —
»	»		Emmekalf	» ......	...... 2: —
»	»	)>	Norrby	» ......	....... 2: —	10: --
i Kristianstads		))	Fagerhult	)> ......	...... 8: 66.
		)>	Örkelljunga	i) .....	...... 7: —
»		))	Östra Ljungby	)> ......	...... 10: —
»	»	))	Åstorp	)) .....	...... 9: 62.
	»	))	Tyringe	» ......	....... 5: —
»	»	»	Fjelkinge	)> .....	...... 6: —	46: 28.
i Malmöhus	»	))	Dahlby	)i ......	...... 5: 25.
»	»	»	Efverlöf	» ......	..... 2: 25.
	»		Åkarp	» ......	...... 4: 50.
	»	»	Röstånga	». ......	...... 8: 02.
»	»	))	östraby	» ......	..... 7: 53.
»	»	))	Sjöbo	» ......	...... 8: 23.
»	»	»	Hörby	» ......	...... 7: 23.
);	»	)j	Anderslöf	......	...... 5: 67.
»		))	Tranås	» ......	...... 11: 94.
»		»	Herrestad		...... 5: 79.	66: 41.
i Göteborgs	»	))	Hede	)> ......	..... 2: 24.
»	»	»	Kyrkeby	» ......	..... 4: 27.
)>	»	))	Qvistrum	3) .....	...... 6: 16.	12: 67.
i Örebro	»	»	Vinteråsa Sanna	)) ......	...... 2: 75.
	»	))	Dylta	)) ......	..... 1: 50.
		3)	Edsbergs Sanna	3)	...... 1: 50.
»	))	))	Lekhytta	)3 ......	...... 1: 50.
)>	3>	»	Blixterbo	)) ......	...... 1: 50.	8: 75.

Summa kronor 150: 10.

27

Sjette Imfvudtiteln.

Sammanlagda beloppet af samtliga, här ofvan uppräknade indelningsersättningar,
hvilka således kunna utbytas mot bestämda årliga
belopp eller eljest till vinnande af en förenklad uppställning af riksstaten
torde böra å penningeanslaget öfverflyttas, utgör 5,839 kronor
13 öre; och hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att, med bifall till dels ifrågavarande utbyten af ränteersättningar
mot bestämda årliga belopp och dels öfriga af mig omnämnda förenklingar,
penningeanslaget under »gästgifvares friheter», utgörande
1,040 kronor, höjes med i jemnt tal 5,840 kronor, eller sålunda till
6,880 kronor;

och deremot det å anslaget till »gästgifvares friheter» under rubriken
»indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
uppförda belopp 11,900 kronor minskas med 5,840 kronor till 6,060
kronor.

Färjor och färjekarlar.

Från det under detta anslag i kolumnen »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppförda belopp 210 kronor utgår,
enligt hvad statskontoret i sitt under förra punkten omnämnda
utlåtande af den 31 December 1883 anmält, godtgörelse till innehafvaren
af en färja inom Gefleborgs län och till 13 färjekarlar inom Kopparbergs
län för räntor, som indragits enligt förordningen den 23 Juli
1869. Då infordrade yttranden, huruvida desse ersättningstagare äro
villige att i utbyte mot de delar af ersättningarna, som äro på markegång
beroende, mottaga visst årligt belopp, beräknadt efter medeltalet
af 1873—1882 års medelmarkegångspris med tillagd forsellön, ännu icke
inkommit utom från Gefleborgs län, der ende ersättningstagaren, innehafvaren
af Söderala färja, förklarat sig villig ingå på ett dylikt utbyte,
kan jag för närvarande, och då beloppet af denna ersättning,
som afser indragen penninge- och persedelränta, efter nämnda beräkningsgrund
utgör 1 krona 19 öre, samt enär hela det under ifrågavarande
anslag i kontant anvisade belopp, 150 kronor, enligt hvad i
statskontoret uppgifvits, tages i anspråk till bestridande af dermed
afsedda utgifter, endast hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att, med bifall till ifrågavarande utbyte, penningeanslaget under

[10.]

Utbyte af
indelningsersättning
mot
bestämdt
belopp.

28

Sjette hufmdtiteln.

anslaget »färjor och färjekarlar» höjes med ett jemnadt belopp af 2
kronor från 150 kronor till 152 kronor;

och deremot det i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar» uppförda belopp af 210 kronor minskas
med motsvarande belopp till 208 kronor.

[11-J

Agrikulturkemiska
stationer.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

Bland utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel finnas sedan
flera år några på extra stat årligen uppförda anslag, som afse att fylla
behof, hvilkas stadigvarande beskaffenhet erfarenheten till fullo ådagalagt.
Då emellertid så väl vid den årligen återkommande utredningen
inom departementet om statsverkets tillstånd och behof, som ock vid
den pröfning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition derom, hvilken
inom Riksdagen årligen verkställes, det skulle leda till förenkling i
arbetet, derest berörda proposition icke onödigtvis belastades med framställningar
om anslag för ändamål, hvilkas berättigade kraf att tillgodoses
ingen med fog ifrågasatt eller lärer ifrågasätta, har jag trott det
vara lämpligt , att anslag af antydda beskaffenheten blefve å ordinarie
stat öfverflyttade.

De extra anslag, som härvid företrädesvis synas mig böra ifrågakomma,
äro under anslagstiteln: »befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtm annan äril! gar» anslaget för bidrag till underhåll af kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof samt under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af slöjderna» anslaget till befrämjande af
husslöjden och anslaget för bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma skola.

Hvad angår de två sistnämnda anslagen, anhåller jag att få återkomma
till frågan om dem vid behandlingen af den anslagstitel, hvarunder
de äro uppförda. Beträffande åter anslaget till kemiska stationer
torde jag, med åberopande af den utredning, som lemnats i mitt
anförande till statsrådsprotokollet den 12 Januari 1885 i fråga om
anslag till två nya sådana stationer, nu endast behöfva erinra, att 1876
års Riksdag på extra stat för år 1877 beviljade tillsammans 12,000
kronor för att sätta Eders Kongl. Maj:t i tillfälle att anvisa bidrag till
underhåll med 3,000 kronor för hvarje af fyra kemiska stationer för
jordbrukets och näringarnas behof inom de orter, der hushållningssäll -

29

Sjette hiifvudtiteln.

skapen förbunde sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta
jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna
till laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof; att anslaget vid 1881 års rikdag höjdes till 15,000
kronor för att bereda tillgång till bidrag för inrättande af ytterligare
en dylik station; och att slutligen sistlidne Riksdag än vidare ökade
de för bidrag till kemiska stationerna dittills utgående anslag till

21,000 kronor, så att för närvarande medel äro anvisade till underhåll
af sju dylika anstalter med 3,000 kronor för hvarje. De anslagna
medlen utgå för närvarande till kemiska stationerna i Kalmar, Skara,
Halmstad, Vesterås, Örebro, Hernösand och Jönköping.

I samma mån, som befolkningens förtroende till dessa anstalter
vuxit, har ock nyttan af desamma varit i stigande; och numera torde
deras tillvaro för jordbruksnäringens främjande ej vidare kunna undvaras.
Landtbruksakademien har ock i underdånig skrifvelse den 21
September 1885 gjort framställning om fortfarande anvisande af 21,000
kronor för ifrågavarande ändamål.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,

att såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der hushållningssällskapen
förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för
detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — på ordinarie stat från och med 1887
uppföres ett anslag af 3,000 kronor för hvarje station eller tillsammans
21,000 kronor.

I händelse af bifall härtill skulle ordinarie anslaget till »befrämjande
i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» komma att höjas
från 45,450 kronor till 66,450 kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Såsom jag i nästföregående punkt under behandlingen af anslagen
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» haft
anledning nämna, böra enligt min åsigt de anslag till befrämjande af
husslöjden och för bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och

30

Sjette hufvudtitehi.

till aflönande af en andre lärare vid samma skola, som Riksdagen under
flera år på extra stat uppfört, numera öfverflyttas på ordinarie stat.

[12.] I underdånig skrifvelse den 11 Maj 1872 uttalade Riksdagen sin

afewiö-d€''n önskan, att åtgärder vidtoges för att i enlighet med tidens framsteg
o] en. Qck angpråk höja den på flere orter inom landet sedan gammalt bestående
husslöjden, och vid samma och påföljande års riksmöten blefvo
för befrämjande af nämnda slöjd å ordinarie stat anvisade medel till
belopp af tillhopa 10,000 kronor, hvilket belopp fortfarande finnes i
riksstaten uppfördt under anslaget till »befrämjande i allmänhet af slöjderna».
Anslaget till husslöjden, hvaraf 2,000 kronor användes till arfvode
åt en af landtbruksakademiens förvaltningskomité antagen kringresande
undervisare i husslöjd, medan återstoden fördelades mellan de
län, hvilka företrädesvis syntes sakna andra utvägar att anskaffa erforderliga
medel för anordnande af undervisning i slöjd antingen genom
kringresande undervisare eller vid folkskolorna, äfvensom för anskaffande
af tidsenliga modeller, visade sig emellertid snart otillräckligt.
Den 9 Januari 1875 anmälde dåvarande chefen för civildepartementet
inför Eders Kongl. Maj:t, hurusom från hushållningssällskapen och föreningen
»Handarbetets vänner» ingått framställningar om statsbidrag för
ifrågavarande ändamål till ett sammanräknadt belopp af 26,500 kronor.
De härför tillgängliga medlen, deri inberäknadt det belopp, som kunde
för ändamålet utanordna® från de till manufakturernas befrämjande anslagna
medel, uppgingo icke ens till hälften af de sålunda ifrågasatta
bidragens belopp; och då hushållningssällskapen uti infordrade utlåtanden
i ämnet ganska allmänt uttalat den åsigt, att husslöjdens och hemflitens
ständiga utveckling och förkofran icke kunde betryggas, såvida
icke det uppväxande slägtet bibragtes undervisning särskildt med afseende
å vinnande af slöjdskicklighet vare sig i särskilda slöjdskolor
eller i folkskolorna, i enlighet med hvilken åsigt ock anordningar
blifvit inom flera län vidtagna för meddelande af sådan undervisning,
ansåg departementschefen de gjorda framställningarna om bidrag åt
statsmedel för ändamålet väl förtjenta af uppmärksamhet, samt att,
såvida från statens sida ett i någon mån verksamt understöd åt hushållningssällskapens,
slöjdföreningarnas och enskildes inom de särskilde
orterne sträfvanden i omförmälda hänseende skulle kunna lemnas, det
till husslöjdens befordrande anvisade anslag borde åtminstone fördubblas.
Uppå tillstyrkan af departementschefen föreslog derpå Eders
Kongl. Maj:t Riksdagen att till befrämjande af husslöjden för år 1876
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande, utöfver det ordinarie anslaget
för samma ändamål, ett extra anslag å enahanda belopp som detta

31

Sjette hufvudtiteln.

eller 10,000 kronor. Det äskade extra anslaget beviljades, och anvisades
vid 1876 års riksmöte samma belopp för det påföljande året.
I 1877 års statsverksproposition föreslog härefter Eders Kongl. Maj:t
Riksdagen förevarande anslags uppförande å ordinarie stat, och hade,
enligt det propositionen bilagda protokoll, departementschefen till
stöd för sin i ämnet gjorda hemställan anfört, att vunnen erfarenhet
till fullo ådagalagt, det ifrågavarande extra anslag vore och allt
framgent komme att blifva för ändamålet erforderligt. Riksdagen fann
väl de behof,, som vore afsedda att genom anslaget tillgodoses, vara
af den betydelse, att staten icke borde undandraga sig att derför ikläda
sig uppoffringar, men ansåg tillräcklig erfarenhet icke vara vunnen beträffande
lämpligaste sättet för fyllandet af ifrågavarande behof, hvadan
Riksdagen fortfarande anvisade det begärda anslaget å extra stat. Vid
påföljande riksmöten har enahanda belopp blifvit å sådan stat beviljadt.

Under senare tider hafva förslag försports om, att anslagets belopp
borde höjas, och ehuru dessa icke vunnit bifall, torde sådant ingalunda
berott derpå att anslagets nuvarande belopp antagits vara för
högt eller att det dermed afsedda ändamålet ansetts icke böra vidare
understödjas.

Då erfarenheten numera torde hafva till fullo ådagalagt, att det
sätt, hvarpå de af statsmedel anvisade bidrag till höjande af den i
synnerhet för landtbefolkningen å vissa orter inom landet så vigtiga
hemslöjden blifvit använda, varit Renligt och medfört afsevärdt gagn,
samt det icke kan antagas, att statens hjelp skall hädanefter i ringare
mån än hittills behöfva tagas i anspråk för tillgodoseende af de behof,
anslaget är afsedt att fylla, hvadan de betänkligheter, som mot anslagets
öfverförande å ordinarie stat blifvit af Riksdagen, på sätt nyss
anmärkts, uttalade, torde hafva förfallit, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att höja det under
denna anslagstitel på ordinarie stat särskildt till befrämjande af husslöjden
uppförda belopp 10,000 kronor till 20,000 kronor eller med

10,000 kronor, motsvarande det nu på extra stat för ändamålet anvisade
belopp.

Förhållandet synes mig vara väsentligen enahanda i fråga om behofvet
af nyss behandlade anslag och de anslag, som anvisats i syfte
att höja den särskilda art af hemslöjd, hvilken redan af ålder idkats
inom en betydlig del af Elfsborgs län, nemligen vcifnadskonsten. Den
4 januari 1868 blef inför Kongl. Maj:t anmäld en af direktionen för
tekniska elementarskolan i Borås väckt fråga om understöd af statsmedel
för anordnande vid nämnda läroanstalt af en särskild väfskola,

[13.]

Väfskolan i
Borås.

32

Sjette liufvudtiteln.

och hade till stöd härför andragits, bland annat, att en undervisning i
den del af väfnadskonsten, som kallades jaquardväfveri, ansåges böra
blifva till oberäkneligt gagn för den vidt utbredda handväfnaden, hvilken
såsom husslöjd idkades af allmogen i Marks, Kinds in. fl. härad, samt
att, då öfvertygelsen vore allmän derom, att väfnadsslöjdens fortfarande
bestånd ovilkorligen betingade en stor och hastig förbättring i varornas
beskaffenhet till sammansättning, mönster, färger och appretur,
en väfskola, såsom stödjepunkt för de enskilda ansträngningarna i denna
rigtning, åtminstone för husslöjden vore en verklig lifsfråga. Efter det
framställningen i fråga blifvit på det kraftigaste understödd såväl af länsstyrelsen
som af kommerskollegium, tillstyrkte dåvarande departementschefen,
med afseende å vigten af denna industris utveckling, Kongl. Maj:t
att hos Riksdagen äska, förutom ett anslag för en gång af 4,500 riksdaler
för väfskolans ordnande, tills vidare årligen på extra stat för skolans
underhåll ett lika belopp eller 4,500 riksdaler. I anledning af derpå gjord
framställning till 1868 års riksdag, förklarade Riksdagen sig väl finna
nyttan och behofvet af den ifrågastälda skolan samt svårigheten att utan
understöd af allmänna medel åvägabringa densamma ådagalagda, men
ansåg billigt att länet och orten redan från början deltoge i kostnaderna
för skolans årliga underhåll med belopp, motsvarande hälften af statsanslaget,
hvarför Riksdagen beviljade, jemte anslag för en gång till
skolans ordnande, på extra stat för år 1869 3,000 riksdaler för skolans
underhåll under vilkor, att från länets landsting eller eljest inom orten
tillskötes det belopp af ytterligare 1,500 riksdaler, som jemte statsbidraget
dertill beräknats erforderligt. Enahanda belopp blef härefter vid riksdagarne
1869—1871 anvisadt, och då Elfsborgs läns landsting under
dessa år beviljade det från landstinget ifrågasatta tillskottet, hade skolans
direktion till sitt förfogande 4,500 riksdaler årligen. Men detta anslag
blef snart så otillräckligt, att betänkliga svårigheter uppkommo för skolans
upprätthållande. För erhållande af en fullt skicklig och sakkunnig
lärare vid skolan vore nödigt, att lärarens aflöning, som utginge med
det högsta belopp, skolans tillgångar medgåfve, blefve förhöjd, hvarjemte
det ansåges önskvärdt erhålla någon tillgång dels till inköp efter
hand af nyare maskiner och redskap, dels ock till anskaffande af materialier
till de s. k. profstolarne. Kommerskollegium, till hvilket direktionen,
under framhållande hurusom skolans verksamhet redan i flera
hänseenden visat sig fruktbringande, vändt sig med sin framställning
om beredande af ytterligare anslag af statsmedel för nyssberörda ändamål,
ansåg de anslagssummor, som för skolans upprätthållande årligen
erfordrades utöfver redan beviljade medel, sammanräknade utgöra 1,200

Sjette hufvudtiteln. 33

kronor, hvaraf, jemlik^ förut tillämpad beräkningsgrund, två tredjedelar
borde utgå af statsmedel. I anledning af hvad sålunda förekommit beviljade,
på framställning af Kongl. Maj:t, 1872 års Riksdag ett från
förut utgående. 3,000 kronor till 3,800 kronor höjdt extra anslag
såsom, bidrag till. väfskolans upprätthållande, med vilkor att från länets
landsting eller eljest inom orten ett belopp, motsvarande minst hälften
af detta anslag, blefve tillskjutet. Enahanda belopp har ock sedermera
af Riksdagen för nämnda ändamål anvisats.

Men redan 1880 blef fråga ånyo väckt om beredande af ytterligare
medel för skolan. I en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift anmälde
styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås, hvilken handhade skolans
angelägenheter, att väfskolan, hvars lärjungeantal, från att hafva
under de två första åren efter densammas öppnande utgjort allenast
tolf, under hvartdera af åren 1878 och 1879 ökats till fyratio, egde blott
en lärare, hvilken icke utan öfveransträngning förmådde, så som önskligt
vore, .handhafva undervisningen, samt att landstinget för år 1881
anslagit till aflöning åt en andre lärare vid skolan 1,000 kronor, ett
belopp, som emellertid icke vore för ändamålet tillräckligt. Vid underdånig
föredragning häraf anförde departementschefen, hurusom behofvet
af anställande utaf ytterligare en lärare vid skolan genom hvad i ärendet
uPPlysts vore till fullo ådagalagdt, hvadan och då denna läroanstalt
otvifvelaktigt verkade till gagn för landet i dess helhet, det syntes
departementschefen endast af billighet påkalladt, att statsverket med
halfva beloppet bidroge till åstadkommande af den för ändamålet erforderliga
aflöning, hvilken skäligen icke kunde sättas lägre än 2,000
kronor. Uppå derom af Eders Kongl. Maj:t vid 1881 års riksmöte
gjord framställning anvisade Riksdagen, som likaledes fann anställandet
af en ytterligare lärare vid skolan af verkligt behof påkalladt, på extra
stat för .år 1882 1,000 kronor såsom bidrag till aflönande af en andre
lärare vid väfskolan, under vilkor att enahanda belopp blefve för ändamålet
tillskjutet från länets landsting eller eljest inom orten; och har
äfven detta anslag vid påföljande riksdagar förnyats. I afseende särskilt
å sistberörda anslag har jag att anmäla en till Eders Kongl.
Maj:t stäld, af kommerskollegium med underdånig skrifvelse den 23
sistlidne Oktober öfverlemnad skrift af styrelsen för tekniska elementarskolan
i Borås, deri styrelsen andragit att vid skolan, som fortfarande
af allmänheten omfattades med förtroende och hvilken årligen
besöktes af 30 å 40 elever, behofvet af en andre lärare numera.
blifvit oafvisligt, emedan skolan med en undervisningstid af
tio timmar dagligen under tio månader af året i ganska afsevärd grad
Bill. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. I Afd. 1 Haft. 5

34

Sjette Imf vild titeln.

utvidgat området för sin verksamhet, i det att å för ändamålet inköpta
s. k. virkningsmaskiner särskild undervisning meddelades i
förfärdigandet af hvarjehanda slags fantasi-, mode- och monteringsartiklar,
hvarigenom en jemförelsevis ny gren af väfnadsindustrien inom
landet torde vinna allt större utbredning, på samma gång som personer,
kunniga i skötseln af dessa synnerligen komplicerade maskiner,
vid skolan utbildades utan att, såsom förut varit nödvändigt, utländingar
behöfde inkallas af fabriksidkare; i anledning af Indika förhållanden
styrelsen, — under åberopande derjemte af skolans för hela landet gagnande
verksamhet och af svårigheten att vid skolan fortfarande fästa
en skicklig andre lärare, då med afseende å dennes aflöning visshet
förefunnes endast för ett är i sänder, — i underdånighet anhållit, att
Eders Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om ett årligt
anslag å 1,000 kronor såsom bidrag till aflöning åt en andre lärare
vid ifrågavarande väfskola; och har kommerskollegium tillstyrkt bifall
till denna framställning.

Då af det anförda torde till fyllest framgå, att väfskolan i Borås
verkar till gagn för icke allenast den ort, hvarinom den är belägen,
utan jemväl landet i dess helhet, och då den känsla af otrygghet i
afseende å skolans bestånd, som måste vara en följd deraf att de till
dess upprätthållande erforderliga medel anvisas endast år för år, otvifvelaktigt
måste i mer eller mindre mån inverka hämmande på skolans
utveckling, tillstyrker jag Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva,
att under anslaget till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» på
ordinarie stat från och med år 1887 uppföres till väfskolan i Borås ett
belopp af 4,800 kronor att användas

dels med 3,800 kronor såsom bidrag till upprätthållande af skolan,
med vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskjutes
ett belopp, motsvarande minst hälften af dessa 3,800 kronor;

dels och med-1,000 kronor såsom bidrag till aflönande afen andre
lärare vid samma skola, under vilkor att enahanda belopp varder för
ändamålet från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskjutet.

Derest Eders Kongl. Maj:t täckes godkänna hvad jag sålunda
under denna anslagstitel föreslagit och Riksdagen dertill lemnar sitt
bifall, skulle ordinarie anslaget till »befrämjande i allmänhet af slöjderna»
komma att höjas från dess nuvarande belopp, 40,500 kronor
till 55,300 kronor.

Sjette hufVudtiteln.

35

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Å detta anslag förekommer i kolumnen för indelningsersättningar
ett belopp af 15 kronor, som, enligt livad statskontoret i sitt förenämnda
utlåtande af den 31 December 1883 upplyst, är afsedt till bestridande
af godtgörelse, jemlikt nådiga kungörelsen den 30 December
1863, till Borgviks bruksegare i Vermlands län för en afskrifven qvarnränta,
som utgått i penningar och spanmål, hvilken spanmål skulle
godtgöras räntetagaren efter tioårigt medelmarkegångspris.

Enligt hvad statskontoret vidare upplyst, hade enligt nådigt bref
den 27 April 1854 medgifvits att ett till dåvarande bostället för häradshöfdingen
i öfre Fryksdals m. 11. tingslag, Arnäs i Borgviks socken,
hörande qvarnställe i Borgviks ström finge till Kungsborgs bruks bolag
utbytas mot erbjudet vederlag, bestående af, bland annat, rätt för boställsinnehafvaren
till fri förmalning å de bolaget tillhöriga qvarnar i
Borgviks ström af 15 tunnor (= 94,5 kubikfot) råg och 20 tunnor
(= 126 kubikfot) hafre, samt under iakttagande i öfrig! att räntan å
qvarnen, som inginge i Arnäs boställsränta och således äfven i boställshafvarens
löneindelning, skulle derifrån i jordeboken utbrytas och
särskild! påföras qvarnen, med anteckning att boställsinnehafvaren i
stället för att uppbära räntan egde åtnjuta fri förmalning af nyssnämnda
spanmålsbelopp. När qvarnräntorna derefter enligt nådiga
kungörelsen den 30 December 1863 afskrefvos, hade Borgviks bruksegare
blifvit berättigade att för räntan undfå godtgörelse i den ordning
i samma kungörelse vore föreskrifven. Till följd af den senaste
löneregleringen för häradshöfdingarne hade bostället Arnäs blifvit till
statsverket indraget och utarrenderadt för en tid af 20 år till midfastan
1896, och enligt kontraktet vore arrendatorn tillförsäkrad rättigheten
att årligen å Kungsborgs i Borgviks ström belägna qvarnar fritt
förmala nämnda spanmålsqvantiteter.

Vid nu anförda förhållanden har statskontoret ansett annan ändring
i afseende å detta ränteersättningsanslag för närvarande icke
kunna ske, än att detsamma blefve utbytt mot ett bestämdt årligt belopp,
efter beräkning af medium af 1873—1882 årens medelmarkegång,
eller 10 kronor 57 öre, hvarjemte statskontoret ifrågasatt, huruvida
icke vid en blifvande utarrendering af Arnäs den arrendatorn nu tillkommande
förmån af fri förmalning kunde upphöra, då något hinder
enligt statskontorets åsigt ej vidare borde förefinnas för ersättningsanslagets
indragning.

[14.]

Utbyte af
indelningsersättning
mot
bestämdt
belopp.

36

Sjette hufvudtiteln.

I sistberörda afseende hafva, efter domänintendentens hörande,
såväl Eders Kongd. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands län som
domänstyi elsen i afgifna utlåtanden ansett i fråga varande förmån af
fri förmalning kunna utan olägenhet upphöra; och har beträffande det
föreslagna. utbytet af ersättningen mot visst årligt belopp disponenten
för Borgviks aktiebolag förklarat, att bolaget för sin del härtill samtyckte.

Vid sådant förhållande möter ej något hinder att ur kolumnen för
indelningsersättningar utesluta ifrågavarande ersättningsbelopp, 15 kronor,
hvaremot ersättningen till räntetagaren med 10 kronor 57 öre i
stället kan utgå af det kontanta penningeanslaget under anslagstiteln
»befrämjande i allmänhet af bergsbruket», utan att detta derför behöfver
förhöjas; och lärer Eders Kongl. Maj:t vilja framdeles anbefalla
domänstyrelsen att, då förnyadt utarrenderande af förra bostället Arnäs
ifrågakommer, efter vederbörandes hörande underställa Eders Kongl.
Maj:ts afgörande, huruvida förmånen af fri förmalning å Borgviks
qvarnar bör upphöra, mot det att indelningsersättningen till Borgviks
bruksegare jemväl upphör.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Makt täcktes föreslå Riksdagen att,

med bifall till ifrågasätta utbytet af ränteersättningen mot visst
årligt belopp, det under anslaget till »befrämjande i allmänhet af bergsbruket»
i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag,
ersättningar» uppförda belopp 15 kronor från riksstaten uteslutes
och samma anslag till följd deraf nedsättes från 8,715 kronor till
8,700 kronor.

Skiften och afvittringar.

På sätt den 4 December 1885 blifvit af mig i underdånighet anmäldt,
hade, sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs-,
Vesterbottens- och Norrbottens län till landtmäteristyrelsen
inkommit med uppgifter och beräkningar rörande de belopp, som under
innevarande och nästkommande ar ansåges erforderliga för storskiftesoclp
afvittringsverken, landtmäteristyrelsen uppgjort och uti underdånigt
memorial den 18 November 1885, med öfverlemnande af omförmälda
uppgifter och beräkningar, understält Eders Kongl. Maj:ts
pröfning förslag till stat för storskiftes- och afvittringsverken under

Sjette hufvudtiteln. 37

innevarande år och i sammanhang dermed gjort anmälan om det anslag,
som för år 1887 erfordrades för samma verk.

De stater för storskiftes- och afvittringsverken, som på grund af
förenämnda handlingar af Eders Kongl. Maj:t blifvit för innevarande
år faststälda, sluta å ett sammanlagdt belopp af 280,200 kronor, hvaraf
belöpa på

Kopparbergs län............................................................. kronor 80,700: —

Vesterbottens » ............................................................... }) 37 70Q.

Norrbottens » ............................................................ » 1 1 | '',S00: —

Staterna för år 1885 slutade å eu sammanlagd summa af 289,600
kronor, hvaraf för

Kopparbergs län............................................................. kronor 80,200: —

Vesterbottens » ............................................................. » 95 7QQ. _

Norrbottens > ............................................................. >, 1 \ 3 700- _

Staternas slutsumma för storskiftes- och afvittringsverken under
år 1886 understiger således med 9,400 kronor staterna för år 1885,
men öfverskjuter likväl de för år 1886 till dessa ändamål anslagna
medel 250,000 kronor med 30,200 kronor, till betäckande af hvilket
sistnämnda belopp dock förefinnes behållning å anslagen till ifrågavarande
arbeten vid 1885 års utgång. Enligt en i statskontorets
riksb ok slutsbyrå den 11 November 1885 uppgjord och vid landtmäteristyrelsens
förenämnda memorial fogad kalkyl uppgår denna behållning
till 89,103 kronor 77 öre, detta under beräkning att de i de
faststälda staterna för år 1885 upptagna belopp till fullo tagits i anspråk
för arbeten under samma år. Behållningen till 1886 bör dock, enligt hvad
landtmäteristyrelsen uplyser, minskas med 24,795 kronor 41 öre, utgifva
för under år 1884 verkstälda arbeten, ehuru de afförts i räkenskapen
först år 1885, eller till 64,308 kronor 36 öre. Utöfver denna behållning
förefinnes dock, såsom landtmäteristyrelsen i sitt memorial anmärker
och jag numera ytterligare inhemta!, en icke obetydlig besparing
å de i staterna för 1885 faststälda utgiftsbelopp.

I fråga om anslagsbehofven för år 1887 har landtmäteristyrelsen i
dess förenämnda underdåniga memorial anfört, hurusom Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län föreslagit, att anslaget
för storskiftesverket för nämnda år skulle, för att medgifva användandet
af ytterligare tre extra landtmätare till biträde inom Elfdals socken, höjas
med 16,000 kronor och för verkställande af karterenovationer till generallandtmäterikontoret
med ytterligare 4,000 kronor, eller tillsammans
med 20,000 kronor utöfver det belopp 80,700 kronor, hvarå staten för
1886 slutar; att landtmäteristyrelsen ansåge sig böra på det kraftigaste

38

Sjette hufvud titeln.

förorda nådigt bifall till dessa förslag, emedan dels betydande ekonomiska
intressen för såväl staten som enskilde berodde derpå, att storskiftena
inom Kopparbergs län och isynnerhet inom Elfdals socken
blefve så snart som möjligt afskräde, och dels renovation af kartor
torde erfordras ej mindre för generallandtmäterikontoret än äfven för
domänstyrelsen samt utfördes både fort och billigt på ackord af de
extra biträdena; och att i fråga om utgifterna för Vesterbottens och
Norrbottens län landtmäteristyrelsen funne dessa böra förslagsvis beräknas
till ungefärligen samma belopp som för år 1886, eller till 199,100
kronor. På grund af hvad sålunda anförts har landtmäteristyrelsen
funnit, att hela anslagsbehofvet till storskiftes- och afvittringsverken
för år 1887 skulle belöpa sig till 299,800 kronor, eller i rundt tal

300,000 kronor.

Till fyllande af detta behof har landtmäteristyrelsen beräknat dels
hvad af förenämnda behållning från föregående år 64,308 kronor 36
öre återstår, sedan derifrån afgått det belopp 30,200 kronor, som, på
sätt redan är nämndt, för 1886 års arbeten erfordras utöfver för samma
år anslagna medel, eller i jemnt tal 34,000 kronor, dels ordinarie anslaget
63,000 kronor och dels extra anslag 203,000 kronor;

Varande af styrelsen anmärkt att den besparing, som, efter hvad
jag förut nämnt, uppkommit å de för år 1885 faststälda staternas slutsumma,
hvilken ''besparing icke är inbegripen i den behållning af 34,000
kronor, styrelsen påräknat för 1887 års utgifter, hufvudsakligen syntes
hafva föranledts deraf, att den regniga väderleken under tiden för
fältarbetena försvårat desamma och förminskat landtmätarnes inkomster
af arbeten efter taxa.

Slutligen har landtmäteristyrelsen hemstält, att åt styresmännen,
föredragandena samt landtmätarne vid storskiftes- och afvittringsverken
måtte beredas enahanda löneförmåner för år 1887, som för flera föregående
år dem medgifvits.

Enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle de för bestridande af
utgifterna, 300,000 kronor, för storskiftes- och afvittringsverken under
1887 erforderliga medel, sedan ordinarie anslaget 63,000 kronor och
den af styrelsen för dessa arbeten påräknade besparingen från 1885
tagits i anspråk, uppgå till 203,000 kronor, hvilket sistnämnda belopp
— som med 16,000 kronor öfverskjuter hvad Riksdagen för innevarande
år på extra stat anslagit, eller 187,000 kronor — styrelsen

39

Sjette lnifvudtiteln.

ansett vara hvad som borde på extra stat för 1887 af Riksdagen
äskas. Styrelsen har dock härvid beräknat den för 1887 års arbeten
disponibla besparingen från 1885 till allenast 34,000 kronor; men, såsom
jag förut nämnt, lärer derutöfver på de faststälda staterna för
1885 vara att tillgå en ytterligare, ingalunda obetydlig behållning. Ehuru
denna nu icke kan till siffrorna bestämdt angifvas, kan jag likväl på
grund af uppgifter, som, efter det styrelsen afgaf sitt förslag, till
departementet inkommit, med säkerhet antaga att dess belopp öfverskjuter
den af styrelsen föreslagna anslagsförhöjningen af 16,000
kronor. Vid sådant förhållande synes extra anslagssumman för 1887
kunna bibehållas vid enahanda belopp 187,000 kronor, som Riksdagen
för detta år anvisat, och deremot till betäckande af de utgifter för
1887, hvartill öfriga derför tillgängliga medel ej lemna tillgång, böra
anlitas de af landtmäteristyrelsen i dess förslag ej beräknade besparingarna
å staterna för 1885, äfven om deraf skulle blifva en följd
att för ett kommande år eu större anslagsförhöjning måste på en gång
hos Riksdagen äskas.

På grund häraf och med hänsyn till hvad landtmäteristyrelsen i
öfrigt hemstält, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Magt
täcktes föreslå Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande år egt rum,
dels att för år 1887 bevilja förhöjning i årsarfvodet med 400
kronor till hvarje storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, som icke
kommer att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens för storskiftesverket
årsarfvode likaledes med 400 kronor; att medgifva, att
de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1887 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län och de storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta arfvode efter
taxa, kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra
första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder
i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; att för år 1887 åt
föredragandena af afvittringsärendena i Vesterbottens och Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i
det åt hvarje af dem anslagna belopp, samt att bevilja tillfällig förhöjning
i styresmannens för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode
för år 1887 med 200 kronor,

dels ock att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och afvittringsverken
under år 1887, för samma år, utöfver ordinarie anslaget
63,000 kronor, på extra stat anvisa 187,000 kronor.

[15-]

Höjning i åraarfvodet
för
storskiftealandtmätare

ro. fl.

[16]-Anslag till
storskiftesoch
afvittringsverken.

40

Sjette hufVudtiteln.

[17-]

Skrifmaterialier
m. m.

Öfriga ordinarie anslag*.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufVudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
annan ändring för år 1887 än i afseende å förslagsanslaget

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

hvilken anslag för jemnande af hufvudtitelns slutsumma torde böra
minskas med 375 kronor eller från 119,038 kronor till 118,663 kronor.

Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå till ......... 4,637,114: —.

Vid bifall till de af mig framstälda förslag
om höjning i anslagen:

till statistiska tabellkommissionen med kronor 1,000: —

» landsstaterna i länen.................. » » 1,130: —

» väg- och vattenbyggnadsstaten » » 10,000: —

)) befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar, » » 21,000: —

motsvarande det nu på extra
stat för samma ändamål anvisade
belopp;

» befrämjande i allmänhet af

slöjderna..................................... » » 14,800: —

motsvarande do nu på extra
stat för samma ändamål anvisade
belopp.

Summa ökning kronor 47,930: —

äfvensom om minskning i anslagen
till befrämjande i allmänhet af bergsbruket
............................................... med kronor 15: —

» skrifmaterialier och expenser,

ved m. m....................................... » » 375: —

Summa minskning kronor 390: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med.................. kronor 47,540: —

eller till................................................................................ kronor 4,684,654: —.

Sjette lmfvudtiteln.

41

Extra ordinarie anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de ofvan omförmälda 8,540 kronor till tillfällig löneförbättring för
kommerskollegium, 500 kronor till samma ändamål för de tre tjenstemänncn
vid Sala silfververk, 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk
och 187,000 kronor till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena,
anförde departementschefen beträffande

Civildepartementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli.

I underdånig skrifvelse den 16 Maj 1876 har Riksdagen fäst uppmärksamheten
derpå, hurusom rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna
utöfvade stort inflytande till befrämjande af sparsamhet hos landets
befolkning, men att, enär dessa anstalter tillhörde antalet af inrättningar,
hvilkas framgång väsentligen berodde af förtroendet till det sätt,
hvarpå de sköttes, och till den säkerhet de erbjöde, samt insättarne i
allmänhet icke vore i tillfälle att sjelfve granska och pröfva förhållandet,
det borde åligga statsmagterna tillse, huru dessa anstalter kunde
utan hinder i sin gagnande verksamhet blifva underkastade erforderlig
kontroll till betryggande af insättarnes säkerhet och af det förtroende,
hvarpå anstalternas bestånd och framgång hvilade. Bland medel för
ordnande af denna angelägenhet ansåg Riksdagen det ändamålsenligaste
vara att, på sätt det för rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i
Stockholm gällande nådiga reglementet föreskrefve, vid hvarje ränteanstalt
af Eders Kong!. Maj:t förordnades någon person, som utöfvade
tillsynen öfver anstaltens verksamhet och när som helst egde tillgång
till densammas räkenskaper och handlingar; att anstaltens förvaltning
och räkenskaper årligen granskades af tre utaf hennes deputerade utsedde
revisorer; att desses öfver granskningen afgifna berättelse befordrades
till trycket och utdelades bland anstaltens delegare och till
hvilken annan person eller myndighet, som deraf önskade erhålla del;
att ett exemplar af revisionsberättelsen insändes till vederbörande statsdepartement;
och att dessutom, utöfver hvad nyss åberopade reglemente
stadgade, i allmänna tidningarna minst en gång i hvarje qvartal

Bill. till Eiksd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Å/d. 1 Halt 6

[18.]
Anordnande
af kontroll å
försäkringaanatalterna.

42

Sjette hufvudtiteln.

infördes uppgift om anstaltens ställning och särskild! om den säkerhet,
mot hvilken medlen vore utlånade. På grund häraf anhöll i omförmälda
skrifvelse Riksdagen, som ansåge enahanda bestämmelser och
åtgärder, hvilka iakttoges af ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i
Stockholm beträffande förvaltningen och kontrollen öfver der insatta
medel, böra lända till efterrättelse för alla i riket varande och blifvande
ränte- och kapitalförsäkringsanstalter, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes i berörda afseende meddela de föreskrifter, som för antydda
ändamålets uppnående kunde finnas lämpliga.

Vidare har den i Stockholm år 1875 bildade försäkringsföreningon,
hvilken har till ändamål att söka utreda frågor rörande försäkringsväsendet
och i öfrigt verka för detsammas sunda och ändamålsenliga
utveckling inom landet, i en till civildepartementet ingifven underdånig
skrift anfört, att föreningen med nämnda mål för ögonen måst i
främsta rummet egna uppmärksamhet åt besvarande af den frågan,
huruvida särskilda lagbestämmelser kunde finnas vara af behofvet påkallade
för att på lämpligt sätt ordna försäkringsväsendet och göra
detsamma mägtigt af en i god rigtuing alt jemt fortgående utveckling.
I sådant afseende hade föreningen af flera skäl trott sig kunna antaga
såsom allmänt erkändt, att försäkringsrörelse i allmänhet, och synnerligast
då dermed afsåges meddelande af försäkring å menniskors lif
och deraf beroende förhållanden såsom lifränte- och kapitalförsäkring,
vore af beskaffenhet att för sådan rörelse måste gälla andra bestämmelser
än de, som kunde anses tillfyllestgörande för de flesta
andra grenar af den menskliga verksamheten. Om derför än de inländska
försäkringsanstalternas ställning, likasom den af utländska dylika
anstalter här i riket utöfvade verksamhet, lyckligtvis icke gåfve
grundad anledning till farhågor, så bjödo enligt föreningens åsigt
likväl klokheten att vara betänkt på åstadkommandet af sådan lagstiftning,
hvarigenom staten, så vidt på honom kunde och borde ankomma,
medverkade till ett ändamålsenligt ordnande af försäkringsväsendet
samt derigenom bidroge till detsammas för höjande af det allmänna
välståndet synnerligen önskvärda utveckling.

Vid föreningens skrift voro fogade utkast till författningar i ämnet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 30 September 1879 anbefallt Eders
Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande att öfver försäkringsföreningens
omförmälda skrifvelse afgifva utlåtande och dessa utlåtanden
inkommit, uppdrog Eders Kongl. Maj:t den It Februari 1881 åt landshöfdingen
i Skaraborgs län, C. A. Sjöcrona att, efter granskning af
försäkringsföreningens utkast till författningar, afgifva utlåtande och

43

Sjette hufvudtiteln.

utarbeta fullständiga författningsförslag i ämnet, hvarjemte till honom
äfven öfverlemnades Riksdagens skrifvelse af år 1876 för att i sammanhang
dermed tagas i öfvervägande; och har landshöfdingen Sjöcrona
den 7 Juli 1883 afslutat det honom sålunda lemnade uppdraget.

Öfver det af landshöfdingen Sjöcrona afgifna betänkandet med
dertill hörande författningsförslag, som finnes i tryck tillgängligt, hafva
sedermera Eders Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande och de
flesta mera betydande försäkringsinrättningar sig yttrat; och torde
dessa i allmänhet få anses hafva dervid instämt i de åsigter, som ligga
till grund för författningsförslagen.

Ett af dessa författningsförslag afser inländska försäkringsanstalter,
ett annat behandlar frågan om vilkoren för utländska försäkringsanstalters
rättighet att här i riket drifva rörelse, och ett tredje förslag angår
sättet för debitering och redovisning af de afgifter, som delegare i
vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter hafva att erlägga.
I fråga om sistnämnda förslag har ansetts nödigt inhemta statskontorets
utlåtande, och som detta ännu icke inkommit, lärer med pröfningen
häraf böra tills vidare anstå.

De hufvudgrunder, hvarpå det första af nämnda förslag eller det,
som handlar om inländska försäkringsanstalter, hvilar, kunna sammanfattas
i följande bestämmelser:

Såsom försäkringsanstalt anses hvarje bolag eller annan genom
kommun eller enskilde bildad inrättning eller förening, som har till
uppgift att genom styrelse drifva försäkringsrörelse af hvad slag som
helst. För försäkringsanstalts inrättande erfordras tillstånd, som i de
flesta fall måste sökas hos Kongl. Maj:t, men i afseende å vissa på
ömsesidighet grundade anstalter af mindre omfång kan af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelas. Vid ansökningen om tillstånd skall
fogas förslag till stadgar för anstalten. Pröfningen af detta förslag
till stadgar skall omfatta icke blott dess öfverensstämmande med författningen
och i öfrigt gällande bestämmelser, utan äfven huruvida
derutöfver, med afseende å vidden och beskaffenheten af den tillämnade
rörelsen, särskilda föreskrifter erfordras angående säkerhet för
fullgörande af anstaltens förbindelser eller i annat syftemål. Särskild!
skall, då ansökningen afser lifförsäkringsanstalt, hvars försäkringsaftal
måste bestämmas af matematiska, på sannolikhet grundade beräkningar,
vid ansökningen biläggas uppgift om den dödlighetstabell och räntefot
samt de matematiska grunder i öfrigt, hvarefter beräkningen af försäkringsfonden
kommer att verkställas; och må sålunda antagna bestämmelser
i afseende å försäkringsfondens beräknande icke ändras,

44

S, j ette liu fvudtitel n.

så vida icke sådant medgifves af den myndighet, som faststält stadgarna.
Särskilda föreskrifter äro meddelade i fråga om försäkringsfondens
beräknande och i andra afseenden för de tre olika slag af
försäkringsanstalter, som förslaget upptager, nemligen försäkringsaktiebolag,
försäkringsanstalter, grundade på ömsesidighet, samt sådana
anstalter, hvilka icke äro aktiebolag och icke heller grundas å ömsesidighet,
bland hvithet tredje slag af inrättningar särskild! nämnas lifränte-
och kapitaltörsäkringsanstalter samt sådana pensionsinrättningar,
hvilkas verksamhet är att hänföra till försäkringsrörelse.

Vidare innehåller förslaget noggranna bestämmelser i syfte att
sätta anstaltens verksamhet under kontroll af offentligheten och möjliggöra
för myndigheterna att ingripa, derest verksamheten befinnes
sådan, att dess fortgående i en eller annan rigtning tarfvar reglering.
Sålunda skulle det åligga försäkringsanstalt att när som helst hålla
räkenskaper och handlingar tillgängliga för vederbörande myndighet;
att i afseende å sättet för boksluts upprättande ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som chefen för civildepartementet finner nödigt
meddela för underlättande af undersökning rörande anstaltens verksamhet;
att enligt formulär, som jemväl fastställes af bemälde departementschef,
låta upprätta sammandrag af hvarje bokslut, hvithet sammandrag
i do flesta fall skall i tidning offentliggöras; samt att jemväl
i öfrig! lemna departementschefen de upplysningar om anstalten, som
äskas. Revisionsberättelse skall insändas till civildepartementet. Om
så äskas, skall försäkringsaktiebolag och hvarje annan försäkringsanstalt,
som bör afsätta försäkrings- och reservfond, enligt formulär,
som chefen för civildepartementet utfärdar, för hvar tredje "månad till
departementet insända uppgift om rörelsens utveckling, huru försäkringsfond
och andra medel gjorts fruktbärande, samt efter hvilken
dödlighetstabell och räntefot lifförsäkringsafgifter äro beräknade, med
mera dylikt, som kan vara af vigt för allmänheten att känna. Vidare
stadgas, under hvilka vilkor försäkringsanstalt måste upphöra med sill
rörelse; och finnes försäkringsanstalt hafva underlåtit iakttaga de i lag
eller gällande stadgar i afseende å dess grundläggning och verksamhet
meddelade föreskrifter samt rättelse inom förelagd tid ej sker, ankommer
det på Kong!. Maj:t att förbjuda rörelsens fortsättande.

Förslaget till författning i fråga om rättighet för utländsk försäkringsanstalt
att här i riket drifva rörelse stadgar, att sådan rörelse endast
får utöfvas genom syssloman, angående hvilkens qvalifikationer
vissa bestämmelser i förslaget äro meddelade. Derjemte skall, innan
rörelsen börjas, företes, bland annat, det för anstalten gällande regie -

45

Sjette liufviidtiteln.

mentet i svensk öfversättning samt bevis, att anstalten är inrättad i
enlighet med sitt hemlands lagar, jemte förklarande af anstalten att
den i allt, hvad rörelsen inom riket angår, är underkastad tillämpning
af här gällande lagar. Vidare äro jemväl i detta förslag föreskrifter
lemnade i syfte att kunna bereda så väl allmänheten som myndigheterna
nödig inblick i det sätt, hvarpå rörelsen bedrifves.

Såsom jag förut nämnt, hafva dessa förslag af de myndigheter
och försäkringsanstalter, som öfver dem afgifvit yttrande, i allmänhet
rönt ett välvilligt erkännande af de grundsatser, som i dem fått sitt
uttryck. Hvad nu först beträffar spörjsmålet, huruvida en lagstiftning
uti ifrågavarande hänseende är af behofvet påkallad, så torde väl,
till heder för vårt land, icke böra bestridas, att försäkringsrörelsen af
våra inhemska anstalter synes bedrifvas med den omsorg och försigtighet,
att någon anledning i inträffadt åsidosättande deraf icke kan
hemtas för särskilda lagbestämmelsers meddelande. Men med exemplen
för ögonen, huru i utlandet ett försäkringsföretag, som fortgått under
längre tider, plötsligen visat sig fotadt på grunder, hvilka vid närmare
undersökning befunnits ohållbara, torde det vara lämpligt att i
tid bereda en möjlighet för det allmänna att kunna, om så skulle befinnas
nödigt, reglerande ingripa. Försäkringsrörelse och särskild! den
gren deraf, som afser lifförsäkring, är af den beskaffenhet att, äfven
om den största möjliga publicitet eger rum, allmänheten ändock icke
kan bilda sig någon på egen sakkunskap grundad öfvertygelse, huruvida
rörelsen öfverensstämmer med de regler, som med hänsyn till
en jemn och sund utveckling af en sådan verksamhet böra vara för
densamma bestämmande; och då så är förhållandet, torde det vara eu
skyldighet för staten att tillse såväl, att anstaltens grundläggning sker efter
allmängiltiga regler, som ock att anstalten under sitt fortfarande bestånd
icke afviker från deras tillämpning. Ett ytterligare skäl för en
lagstiftning uti ifrågavarande hänseende torde ligga i det betydande
omfång försäkringsväsendet i vårt land på senare åren erhållit. Enligt
hvad i ofvan omförmälda betänkande upplyses, voro under år 1880 af
inländska försäkringsanstalter i verksamhet ej mindre än 453 rena
försäkringsinrättningar, 161 pensionsinrättningar, enke- och pupillkassor
samt 229 sjuk- och begrafningskassor. Bland de förstnämnda 453
försäkringsinrättningarna utöfvade:

4 aktiebolag lifförsäkringsrörelse med ett försäkringsbelopp clen
31 December 1880 af 89,670,064 kronor; 3 aktiebolag, 361 ömsesidighetsbolag
samt Stockholms stads brandförsäkringskontor brandförsäkringsrörelse
med ett försäkringsbelopp af 3,778,816,063 kronor;

46

Sjette Imfvudtiteln.

6 aktiebolag och 15 ömsesidighetsbolag sjöförsäkringsrörelse med ett försäkringsbelopp
af 400,957,238 kronor; 1 aktiebolag och 35 ömsesidighetsbolag
kreatursförsäkringsrörelse med ett försäkringsbelopp af 27,736,006
kronor; 6 ömsesidighetsbolag hagelskadeförsäkring med ett försäkringsbelopp
af 18,231,877 kronor; 15 anstalter rånte- och kapitalförsäkringsrörelse
med fonder förenämnda dag å 18,341,829 kronor, samt öfriga
anstalter andra grenar af försäkringsrörelse.

Af dessa siffror, hvartill kan läggas att vid 1884 års utgång lifförsäkringsbolagens
försäkringssumma stigit till 149 millioner kronor,
framgår, hurusom angelägenheten, att försäkringsväsendet i vårt land är
ordnadt efter riktiga principer, måste vara för den stora allmänheten af
största intresse. En lagstiftning rörande denna gren af näringslifvet
får dock icke och behöfver ej heller lägga några hämmande band på
denna verksamhet, utan skall det stå eu hvar fritt att, derest han iakttager
de föreskrifter, som till allmänhetens betryggande finnas nödiga,
utöfva denna likasom annan näringsverksamhet; och hvad förslagen
i detta afseende innehålla synes mig uppfylla alla nödiga
förutsättningar härför. Allenast det tillåter jag mig anmärka, att en
inskränkning torde böra göras i förslaget så till vida, som detsamma
på grund af dess ordalydelse torde få antagas omfatta jemväl sjuk- och
begrafningskassor och andra dylika mindre inrättningar, hvilket enligt
min åsigt icke betingas af sådana anstalters beskaffenhet. Dylika kassor
hafva visserligen onekligen till ändamål att bedrifva försäkringsrörelse,
men äro i allmänhet anordnade efter beräkningsgrunder och verka i
former så enkla, att någon så pass fullständig kontroll öfver deras tillkomst
och verksamhet, som förslaget afser, ej torde böra för dem
ifrågakomma. Lösningen af frågan om den lämpligaste organisationen
af dessa kassor sammanhänger ock med den äfven hos oss på dagordningen
stående frågan om arbetareförsäkring.

Att i öfrigt ingå i eu närmare utveckling af förslagens detaljer,
torde nu icke erfordras, då det blifver anledning att till frågan derom
framdeles återkomma, i händelse Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
godkänna hvad jag ämnar föreslå för anordnande af den kontroll, som
öfver försäkringsanstalterna med nyssnämnda undantag synes böra inrättas.
För min del anser jag mig böra i hufvudsakliga delar biträda
de åsigter, som i förslagen uttalats.

Enligt hvad jag förut nämnt, innehålla förslagen noggranna bestämmelser
i syfte att bereda det allmänna eu klar öfversigt öfver försäkringsanstalternas
verksamhet. För sådant ändamål skola redogörelser
öfver ställningen å vissa tider offentliggöras och till civildepartementet

47

Sjette hufvudtitein.

inlemnas; och vederbörande myndigheter tillägges derjemte befogenhet
att, när så finnes nödigt, genom undersökning af räkenskaperna förskaffa
sig ytterligare upplysningar. Hvad sålunda föreslagits att gälla
för alla försäkringanstalter af någon betydenhet öfverensstämmer i det
väsentliga med de åsigter, som Riksdagen i 1876 års skrifvelse yttrat
i fråga om kontroll å rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna. Skall
emellertid en kontroll af förevarande beskaffenhet blifva af verklignytta,
och helst om Eders Kongl. Maj:t, såsom föreslaget blifvit, förbehåller
Sig rätt att, derest försäkringsrörelsen ej utöfvas i enlighet
med de vid dess grundläggning faststälde regler, förbjuda dess fortsättande,
hvilken rätt allmänheten har befogenhet antaga Eders Kongl.
Maj:t vilja med allvar begagna, lärer det vara nödigt tillse, att till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande finnas krafter, som, förfarna i försäkringsväsendet,
kunna till dess utveckling och allmänhetens betryggande bearbeta
det material, försäkringsanstalternas redogörelser lemna, och
hvilka kunna gifva akt, på förhållandena samt varsko om särskilda åtgärder
synas af dem påkallas. Lämpligast vore väl, om för sådant
ändamål en person kunde i civildepartementet anställas med åliggande
att uteslutande handlägga dylika ärenden. Om det emellertid möter
svårighet att anträffa någon dertill lämplig, som vore i tillfälle att åt
dessa arbeten uteslutande egna sin tid, kunde denna angelägenhet möjligen
åtminstone till en början ordnas så, att, detaljarbetet utfördes af
en dertill särskild! förordnad amanuens, men öfvervakandet och handläggningen
af arbetena i öfrigt anförtroddes åt någon, som vore med
försäkringsväsendet fullt förtrogen, men icke af denna tjenstgöring
hindrades att äfven på annat håll tillgodogöra en del af sin arbetskraft.

Kostnaderna härför så i ena som i andra fallet synas tills vidare
kunna beräknas till 4,500 kronor för år, motsvarande det, belopp, som
intill år 1885 utgått såsom arfvode för bankinspektören. Denne senare
är jemväl berättigad till rese- och trakt,amentsersättning enligt gällande
resereglemente, och enahanda förmån synes äfven böra beredas inspektören
öfver försäkringsväsendet under resor, som af honom företagas
på särskild! uppdrag af Eders Kongl. Maj: t eller chefen för
civildepartementet.

Utgifterna för ifrågavarande ändamål återkomma årligen; men som
nu icke kan med visshet bestämmas, huruvida det af mig beräknade
beloppet, 4,500 kronor, motsvarar utgifterna, torde anslag dertill tills
vidare endast böra å extra stat upptagas. Jag tillstyrker derför, att

[19.]

Anslag till aflönings-
och
pensionsstatistiken.

48 Sjette hufvudtiteln.

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anordnande inom
civildepartementet af kontroll ci försäkringsanstalterna på extra stat för
år 1887 anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande, på sätt Eders
Kongl. Maj:t finner lämpligt, ett belopp af 4,500 kronor.

Statistiska tabellkommissionen.

Under antagande, att det af Riksdagen enligt dess skrifvelse den
13 Maj 1879 begärda utarbetandet af en fullständig aflönings- och pensionsstatistik
för hela den offentliga förvaltningen skulle kunna bringas
till slut under loppet af åren 188G— 1888, om dertill, förutom det ordinarie
anslaget 1,000 kronor, på extra stat för hvarje af dessa tre ålan
visades 5,000 kronor, äskade Eders Kongl. Maj:t för påskyndande
af arbetena med nämnda statistik på extra stat för år 1886 ett belopp
af 5,000 kronor. Riksdagen beviljade beloppet, på sätt dess underdåniga
skrifvelse den 18 sistlidne Maj angående reglering af utgifterna under riksstatens
sjette hufvudtitel utvisar, men anförde i sammanhang dermed —
förmodligen med hänsyn till den af chefen för statistiska centralbyrån i den
underdåniga framställning af den 22 September 1884, som föranledde Eders
Kongl. Maj:ts proposition i ämnet, angifna plan för ifrågavarande arbetes
bedrifvande, för hvilken plan jag fick redogöra inför Eders
Kongl. Maj:t den 12 Januari 1885, då fråga förevar om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel för år 1886 — att Riksdagen
under behandling af Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning
icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten derpå att, förutom särskilda
anslag för anställande af särskilda personer i och för löne- och
pensionsstatistikens fullbordande, äfven andra utvägar till arbetets genomförande
syntes kunna utfinnas, och att det i hvarje fall skulle vara
önskligt, om en utredning derutinnan komme till stånd; att inom Riksdagen
den mening understundom blifvit antydd, att det kunde dragas
i tvifvelsmål, huruvida icke en inskränkning i det hopande af statistiskt
material af alla slag, som nu egde rum, och i dess omständliga bearbetande
skulle vara möjlig att genomföra; att, om en sådan inskränkning
kunde göras, de arbetskrafter, som derigenom blefve för andra

40

Sjette Iiufvudtiteln.

avbeten tillgängliga, skulle kunna användas för löne- och pensionsstatistikens
utarbetande och den fördel derjemte beredas, att särskilda
anslag icke erfordrades för denna af Riksdagen önskade statistiks åstadkommande;
samt att Riksdagen, som då icke voro i tillfälle att uttala
sig om möjligheten och lämpligheten af en dylik åtgärd, trott sig böra
påpeka vigten af att frågan snarligen blefve föremål för sakkunnig
pröfning; och uttalade Riksdagen slutligen vid anslagets beviljande den
förhoppning, att åtminstone, om medel utöfver hvad då af Riksdagen
begärts, framdeles skulle befinnas erforderliga, sådana då måtte kunna
beredas genom motsvarande minskning i utgifterna för andra nu bearbetade
grenar af statistiken.

Då Eders Kongl. Maj:t derefter vid underdånig anmälan af Riksdagens
sistnämnda skrifvelse stälde de af Riksdagen sålunda anvisade
medel till chefens för statistiska centralbyrån förfogande, att i mån af
behof och mot redovisningsskyldighet användas till påskyndande af
arbetena å aflöning^- och pensionsstatistiken under år 1886, behagade
Eders Kongl. Maj:t tillika anbefalla chefen att afgifva underdånigt utlåtande
i anledning af hvad Riksdagen i sammanhang med beviljande
af nämnda medel anfört.

Till åtlydnad af denna nådiga befallning har chefen för statistiska
centralbyrån under den 10 sistlidne September afgifvit underdånigt
yttrande i ärendet och dervid anfört bland annat följande:

»Bland de åligganden, som tillkomma statistiska centralbyrån, intager
här såsom i motsvarande utländska embetsverk befolkning sstatistiken
onekligen främsta rummet, omfattande denna tvenne skilda områden
eller afdelningar, nemligen dels de hvart tionde år återkommande allmänna
folkräkningarna, dels de årligen förekommande utredningarna
om befolkningens förändringar genom födelse- och dödsfall in. in.

Folkräkningarna, hvilka författningsenligt böra hos oss hållas hvart
femte år, hafva dock på grund af särskilda för hvarje gång af statistiska
centralbyrån gjorda underdåniga framställningar och dertill lemnade
nådiga tillstånd utförts endast hvart tionde år, och omfatta de i första
rummet ett noggrant bestämmande af folkmängdens storlek i hvarje
socken jemte dennas mångfaldiga fördelning på härad, fögderier och
län, tingslag och domsagor, pastorat, kontrakt och stift, i sammanhang
hvarmed detaljerade redogörelser lemnats om rikets mångskiftande
oregelbundenheter i administrativt, judicielt och ecklesiastikt samt
kommunalt hänseende. Den sista redogörelsen, eller den för 1880 års
folkräkning, innehåller derjemte uppgifter om socknars och läns folkmängd
så långt tillbaka som siffror härom föreligga, hvarjemte tillagts
Bill. till nitid. Prof. 1886. 1 Kand. 1 Af A. 1 Raft. '' 7

50 Sjette hufvudtiteln.

arealuppgifter för nuvarande socknar och större områden, genom, hvithet
allt en dylik publikation vinner betydligt i brukbarhet. Vid eu
folkräkning utredes vidare folkmängdens fördelning efter ålder och
civilstånd, efter nationalitet, efter födelseorter och efter yrken, samt
vidare huru många äro behäftade med vissa lyten, såsom sinnessjukdom,
döfstumhet och blindhet, samt utarbetas ändtligen såsom afsilning
af det hela en dödlighets- och lifslängdstabell. Allt detta är frågor,
som ständigt förekomma i offentliga lifvet samt eljest och äro
derför af den största betydelse, hvadan alla folk sträfva efter .dylik
kännedom om sig samt underkasta sig också derför stora uppoffringar,
livilka såsom i Nordamerika räknas i millioner dollars. Hos oss deremot
hafva folkräkningar verkstälts, utan att landets .representation behöft
anvisa särskilda medel härför, ej ens det obetydligaste belopp, enär
dessa vidlyftiga operationer kunnat utföras medelst det statistiska embetsverkets
egna krafter jemte det tillskott häri, som erhållits genom
de af Eders Kongl. Maj:t utaf tillgängliga medel beviljade anslag.
Möjligheten af ett sådant arbetes åstadkommande förverkligas endast
genom dess fördelning på flera år, och har sålunda 1880 års folkräkning
först i dessa dagar kunnat afslutas. Någon inskränkning i detta
arbete, när det åter skall upptagas, är, såvidt jag kan förstå, icke
tänkbart.

Den ärliga befolkning sstatistiken redogör för folkmängden länsvis
och i hvarje stad samt dessutom hvart tredje år för folkmängden inom
hvarje kommun, härad, tingslag och domsaga, vidare årligen för ingångna
och genom död eller skiljobref upplösta äktenskap, för barnaföderskor
och födda barn, för aflidne och för dödsorsaker, såvida de
äro farsoter, olyckshändelser och sjelfmord, samt för emigration och
immigration samt beviljad svensk medborgarrätt, det mesta länsvis med
skilnad mellan land och stad samt med fördelning efter ålder och civilstånd
m. m. Primäruppgifterna till dessa redogörelser lemnas nästan
uteslutande af rikets kyrkoherdar, hvar och en för sina församlingar,
och utgöra för folkmängden: summariska redogörelser, Indika. dock
innehålla dessutom nominativa uppgifter om emigranter och immigranter;
samt för vigde, födde och döde: afskrifter ur ministerialböckerna,
uppgående folkmängdsredogörelserna för hvarje år till ett antal af mera
än 3,000 och ministerialboksutdragen till 17,000 å 18,000 blad, innehållande
dessa senare hvardera 20 särskilda inskrifningar, då bladen
äro fullskrifna.

Oafsedt att dessa afskrifter tjena till primäruppgifter till befolkningsstatistiken,
hafva de att fylla ett måhända ännu vigtigare ändamål,

51

Sjette liufvadtiteln.

nemligen att tillika utgöra dupletter af kyrkoböckerna, I statistiska
centralbyråns arkiv förvaras sålunda nu alltifrån år 1860, då denna
anordning vidtogs, de vigtigaste data, som i kyrkoböckerna pläga inskrifvas,
om hvarje särskild till rikets befolkning hörande persons födelse,
giftermål och död, samt har centralbyrån redan flere gånger
varit i tillfälle att genom lemnade afskrifter bidraga till eller möjliggöra
upprättandet af nya kyrkoböcker, der genom eldsolycka sådana i
någon församling gått förlorade. Dessa dyrbara primäruppgifter och
arkivhandlingar påkalla derför också särskild noggrannhet vid den revision,
som alla till centralbyrån inkommande uppgifter måste undergå,
och har äfven i följd häraf årligen och på mångfaldiga ställen en mängd
vigtiga rättelser i församlingarnas kyrkoböcker kunnat införas, då genom
de härifrån utgående revisionsskrifvelserna vederbörande presterskap
erhållit underrättelse exempelvis, att å lysning följt äktenskap
genom vigsel i annan församling eller inför civil myndighet, att qvinnor
födt barn utom församlingen, eller att personer afiidit utom församlingens
område, hvarjemte felaktiga åldersuppgifter i presterskapets
egna böcker icke så sällan uppdagas.

Denna och all annan revision ingår såsom en högst väsentlig del
i statistiska centralbyråns verksamhet, och ville man kasta allt sådant
ifrån sig, skulle nog arbetskrafter härigenom vinnas för åtskilligt annat
arbete, men härigenom skulle också resultatet så mycket förlora i värde,
att min ställning såsom embetsverkets chef ovilkorligen förbjuder mig
att tillstyrka en sådan åtgärd. Icke heller kan jag inse, hvar lämpligen
några inskränkningar i sjelfva bearbetningen skola kunna verkställas,
om man nemligen vill åstadkomma en befolkningsstatistik, som
ej alltför mycket blefve underlägsen hvad andra länder numera i den
vägen åstadkomma, ty den alla öfverlägsna ställning, solk Sverige just
i detta hänseende fordom intagit, finnes ej mer. Våra utmärkta primäruppgifter
skulle lemna möjlighet till flera slag af undersökningar,
som nu i brist af medel icke kunna företagas, och hvad således i detta
fall måhända borde i underdånighet föreslås vore icke en inskränkning
utan hellre en utvidgning. Några särskilda åtgärder i sistnämnda retning
torde väl dock icke nu kunna ifrågasättas, men deremot må man
ej förbise, att arbetet i detta hänseende af sig sjelf år från år ökas i
följd af folkmängdens tillväxt.

Här torde ock böra erinras, att Riksdagen sjelf i underdånig skrifvelse
den 12 Maj 1885 begärt en utvidgning af statistiska centralbyråns
verksamhet i fråga om befolkningsstatistiken på det sätt, att de

52

Sjette lmfvudtiteln.

hittills hvart tredje år utkommande redogörelserna för folkmängden
inom hvarje kommun in. m. hädanefter skulle blifva årliga.

Att ombesörja offentliggörandet af Eders Hongla Maj:ts befallningshafvande.
? femårsberättelser samt deröfver upprätta och utgifva sammandrag
är ett annat åliggande för statistiska centralbyrån. Dessa berättelser
öfverlemnas till centralbyrån i färdigt manuskript och tyckas
derför icke böra vålla synnerligen mycket besvär för offentliggörandet,
men i sj elfva verket är detta förenadt med drygt arbete, beroende detta
dels deraf, att mången tabell måste i statistiska centralbyrån i typografiskt
hänseende eller för minskande af tryckningskostnaderna omarbetas,
dels att en mängd sifferuppgifter blir så vidt möjligt verificerad med
andra tillgängliga officiela källor, hvarom då i händelse af uppdagad
origtig sifferuppgift eller af någon annan påträffad origtighet eller ofullständighet
i femårsberättelsen skriftvexling företages med vederbörande
författare. Härtill kommer kontrollsummering i korrekturet af samtliga
tabeller eller tabellariska uppställningar samt i öfrigt vanlig korrekturläsning
af de voluminösa berättelserna.

Handläggningen af eu del af nyssnämnda arbeten kan öfverlåtas
åt yngre och billigare krafter inom embetsverket, men deremot är detta
icke lämpligt i fråga om utarbetandet af sammandraget öfver femårsberättelserna,
sedan de samtligen hunnit färdigtryckas. Detta utarbetande
tillgår på det sätt, att före nedskrifvandet af hvarje liten afdelning,
stnndom om endast ett par rader, måste motsvarande stycke i
hvarje särskild berättelse uppsökas och genomläsas samt ofta 110g till
sitt hufvudsakliga innehåll antecknas, men der uppgifter brista kompletteras.
Tydligt är, att ett dylikt genomgående och jemförande, snart
sagdt bit för bit och rad för rad i 25 volymer, kan icke annat än vara
mycket tidsödande, hvadan också arbetet måste fördelas på flere tjenstemän,
som då öfvertaga hvar sin större afdelning af sammandraget.

Bland alla de afdelningar, som tillsammans utgöra serien Bidrag
till Sveriges officiela statistik, äro länsstyrelsernas femårsberättelser de
omfångsrikaste, och har derför också den frågan flere gånger varit
före i statistiska beredningen, om och i hvad mån några inskränkningar
i dessa volymer kunde företagas. Ofverläggningarna härom hafva dock
mera gått ut på att söka åstadkomma minskning i statsverkets kostnader
för tryckningen, men egentligen icke direkt att söka minska arbetet
med publikationens utarbetande, en sak som så mycket mindre vidkommit
statistiska beredningen, som onekligen den största parten af arbetet
faller på berättelsernas författare eller vederbörande länsstyrelser.
Det är visserligen sant, att med den utveckling, som den officiela

53

Sjette hufrudtiteln.

statistiken allt mera vunnit, åtskilligt kan synas numera icke böra upptagas
i de särskilda femårsberättelserna om länen, sedan upplysningar
härom kunna hemtas ur de hela riket omfattande statistiska publikationerna
af, olika slag; men härvid torde i betraktande tagas, dels att
dessa senare icke alltid redogöra äfven länsvis, dels att femårsberättelserna
skulle knappast längre kunna anses vara länsbeskrifningar, om
deri saknades så vigtiga upplysningar som om folkmängd, åkerbruk
och boskapsskötsel, bergsbruk, handel och sjöfart in. in., för hvilket
allt andra statistiska publikationer visserligen redogöra. Mellan femårsberättelserna
och dessa senare finnes dock eu väsentlig skilnad, bestående
deri, att de förra äro mera beskrifvande, under det de senare
framlägga sina detaljer mest i siffror, hvadan de olika slagen af berättelser
ofta nog komplettera hvarandra. Då altså tabellformen endast
i mindre mån kan och bör tillämpas på femårsberättelserna, saknar man
också den ram, inom hvilken hvarje berättelse skulle kunna begränsas, utan
har man fått nöja sig med att uppställa utom några vissa tabeller endast
en förteckning å de ämnen, Indika böra i berättelserna behandlas,
samt sedan öfverlåta åt hvarje länsstyrelse att för sig bestämma den
fullständighet, som efter för handen varande omständigheter anses böra
gifvas åt hvarje ämne. I följd häraf och af samfundslifvets utveckling
samt källornas allt rikare flöde äfvensom utan tvifvel i följd af en berömvärd
täflan mellan de olika berättelseförfattarne hafva i sjelfva
verket, trots försöken till inskränkningar, berättelserna allt mera velat
svälla ut, och borde derför också statistiska centralbyrån icke stanna
efter utan gifva större fullständighet åt sitt sammandrag. Detta har
också skett i de delar, der så ansetts nödvändigt, hvaremot åtskilliga
inskränkningar i andra hänseenden vidtagits, så att sammandragen för
olika perioder bibehållits vid ungefär samma omfång.

I afseende på femårsberättelsernas innehåll torde särskildt böra
uppmärksammas, att dessa dels i text och dels i tabeller redogöra för
en mängd ämnen, hvarom endast här upplysningar äro tillgängliga,
såsom om allmänna vägar och skjutsning, hemmans och lägenheters
natur, taxeringsvärden m. m., fideikommissegendomar, egendomar tillhörande
inhemska aktiebolag, egendomar tillhörande främmande magters
undersåtar, brandförsäkringsinrättningar och andra försäkringsanstalter,
fromma stiftelser, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjukkassor
och andra dermed jemförliga inrättningar. Onekligen äro väl alla dessa
ämnen af den betydelse, att synnerlig uppmärksamhet bör deråt egnas,
och pläga derför också, exempelvis vid förhandlingar inom Riksdagen

54

Sjette hufvudtiteln.

och dess utskott, femårsberättelserna jemte deröfver upprättade sammandrag
i detta hänseende ofta nog åberopas.

Det tillkommer statistiska centralbyrån vidare att offentliggöra
hushållningssällskapens årsberättelser rörande jordbruk och boskapsskötsel
och att deröfver upprätta och utgifva sammandrag. Embetsverkets
åtgöranden för dessa redogörelser äro sålunda desamma som för länsstyrelsernas
femårsberättelser, men vålla de icke så mycket besvär som
dessa, åtminstone vid sammandragets utarbetande, hufvudsakligast derför
att tabellformen är här i jordbruksberättelsen öfvervägande. Deremot
bör man ej förbise att, då ett sammandrag af länstyrelsernas
femårsberättelser gäller för fem år, erfordras under samma tid fem
sammandrag af hushållningssällskapens redogörelser. Drygaste arbetet
med dessa sistnämnda vållas af granskning, kontrollsummering och
korrekturläsning af de insända årsberättelserna, ehuru statistiska centralbjnrån
nödgas medgifva att, om också genom dessa operationer med
deraf föranledd skriftvexling en mängd gröfre fel undanrödjas, ett utan
tvifvel långt större antal sådana återstår utan rättelse. Försök att än
ytterligare afhjelpa dessa fel hafva gjorts genom utarbetande af ett
nytt formulär för primäruppgifternas insamlande, men bär detta formulär,
såsom helt nyligen eller den 20 sistlidne Febimari af Eders
Kongl. Maj:t fastställa, ännu ej hunnit tillämpas, hvadan erfarenhet
saknas, huruvida derigenom någon lindring i gransknings- och öfriga
hithörande arbeten inom centralbyrån vinnes.

För vid pass 15 år sedan gjordes här i centralbyrån ett försök
att minska ifrågavarande volymer genom att ersätta sockenuppgifterna
i de insända berättelserna med endast sammanfattning i häradssammandrag,
men från denna åtgärd, hvars egentliga vinst i öfrigt icke föll
på arbetet inom embetsverket utan på tryckningskostnaderna, nödgades
statistiska centralbyrån snart afstå, när vederbörande hushållningssällskap
förklarade att, om detta skulle fortgå, det vore att befara, att
det ringa intresse, som i allmänhet visade sig i orterne för primäruppgifternas
insamlande, skulle än ytterligare minskas, om vederbörande
insamlare icke funne resultatet af sin verksamhet återgifvet i hans
sockenuppgifter utan doldt i en häradssumma. Dels härför, dels för den
kontroll, som bäst utöfvas och vinnes genom att offentliggöra uppgifterna
i största möjliga detalj, torde några inskränkningar i det numera
följda förfaringssättet icke vara att tillråda.

Utom nyssnämnda jordbruksberättelser har statistiska centralbyrån
att årligen utarbeta och offentliggöra sammandrag af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes årsväxtberättelser, innehållande dessa sam -

55

Sjette liufvudtitcln.

mandrag dels en sammanfattning af länsstyrelsernas omdömen om årets
skörd, dels åtskilliga tabellariskt öfversigter, upprättade på grund af
rapporter, som rikets samtlige 523 kronolänsmän i ämnet afgifva.
Sistnämnda öfversigter fordra en mängd beräkningar och kräfva derför
ganska mycket arbete, hvilket försvåras deraf, att sammandraget bör
utkomma synnerligen skyndsamt, vanligen i November månad samma
år, under hvilket skörden inbergats. Då berättelsen kunnat inskränkas
till två tryckark, torde någon ytterligare begränsning icke böra sättas i
fråga. Härvid må ock erinras, att denna berättelse tillkommit i stället
för de förut af statskontoret afgifna sammandragen öfver årsväxten,
och att den går i tiden ett par år före hushållningssällskapens årsberättelser
men ändock förutsätter för beräkningarna de genom dessa
senare vunna talen för utsädet, hvadan det ena slaget af berättelser
icke gör det andra umbärlig^.

Under den gemensamma rubriken valstatistik förefinnas tvenne
slag af redogörelser, behandlande den ena riksdagsmannavalen och den
andra den kommunala rösträtten, men då den sistnämnda, tillkommen
för år 1871 på Riksdagens särskilda begäran, icke förnyats, kan den
här lemnas ur räkningen.

Statistiska centralbyråns berättelse rörande riksdagsmannavalen
utkommer deremot hvart tredje år efter afslutade allmänna val till
Riksdagens Andra Kammare och grundar sig på primäruppgifter från kommunalstämmoordförande,
domhafvande, magistrater och landsting, utgörande
för hvarje redogörelse dessa uppgifter med inberäkning af sådana,
som afgifvits för fyllnadsval och omval, ett antal af bortåt 3,000. Dessa
granskas och föranleda en mängd anmärkningsskrifvelser, innan de
kunna sammanföras i tabeller. Såsom vanligt innehåller den färdiga
redogörelsen utom dessa tabeller äfven i texten intagna tabellariska
öfversigter och procentiska sammanställningar, gående ut på att lemna
jemförelser mellan särskilde landsdelar, föregående val m. m., och tager
utarbetandet af allt detta rätt mycken arbetskraft i anspråk. Veterligen
hafva icke några anmärkningar gjorts mot för långt gånget fördjupande
i detaljer vid dessa utredningar, och då jag sjelf icke heller
kan inse, hvilka anmärkningar kunde med fog härvid göras, saknar jag
anledning att föreslå några inskränkningar, såvida man med ifrågavarande
redogörelse önskar erhålla en ej altför knapphändig framställning
af det politiska lifvets yttringar i detta fall inom vårt land.

I sammanhang härmed torde det tillåtas mig erinra, att i följd af
Riksdagens särskilda begäran för närvarande pågår i statistiska centralbyrån
eu vidlyftig utredning om den politiska rösträtten, hvilken enligt

56

Sjette hufvudtiteln.

beräkning icke hinner afslutas förr än om ett och ett hälft år, och
till hvars utförande Eders Kongl. Maj:t visserligen anvisat särskilda
medel för anställande af nödiga arbetskrafter och tryckningskostnadernas
bestridande, men hvilken ändock gör icke så litet intrång uti den
arbetstid, som i synnerhet chefen och äfven registratorn skulle eljest
kunna egna åt de sedvanliga göromålen inom embetsverket.

Statistiska centralbyråns årliga redogörelser för kommunernas
fattigvård och finanser hafva tillkommit på Riksdagens särskilda begäran
och taga en mycket dryg del af embetsverkets arbetskrafter i anspråk.
Dessa redogörelser grunda sig på uppgifter från ordförandena för rikets
samtliga fattigvårdsstyrelser, kommunalstämmor, kyrkostämmor, stadsfullmägtige
samt landsting, utgörande samtliga dessa uppgifter årligen
ett antal af vid pass 7,50->. Granskningen af dessa kräfver mycken
möda, och såsom bevis på hvad sådant arbete betyder kan nämnas,
att för den senast färdiga redogörelsen hafva från statistiska centralbyrån
måst utfärdas icke mindre än 1,188 anmärkningsskrifvelser och
detta oaktadt felen och i följd deraf skrifvelserna under senare åren
något minskats. Sammanställningen af de färdiga uppgifterna försiggår
på vanligt sätt, utgörande tabellbilagorna den relatift största delen
af den utgifna berättelsen. För att minska tryckningskostnaderna,
har i den nu senast utkomna redogörelsen en betydlig inskränkning
vidtagits i tabellernas omfång, hvarigenom visserligen korrekturläsningen
icke oväsentligen minskats, men deremot har arbetet för sammandragandet
af tabellerna i denna form ingalunda minskats utan snarare
ökats. Äfven om man skulle än ytterligare fortsätta på den inslagna
vägen att minska tabellernas omfång, torde besparing vinnas
endast för tryckningskostnaderna men icke för det för berättelsernas
åstadkommande nödiga arbetet inom statistiska embetsverket, så länge
nemligen man önskar att för åtminstone länen och hela riket meddela
detaljer, hvilka nu för de särskilda socknarna sammanförts i blott
större grupper.

I afseende på statistiska centralbyråns åtgöranden för aflöningsoch
pensionsstatistiken har eu temligen fullständig redogörelse lemnats
i embetsverkets ofvan åberopade underdåniga framställning den 22
September 1884 angående åtgärders vidtagande för fortsatt bearbetning
af denna statistik, och torde derför någon ytterligare utredning i detta
ämne ej här erfordras. Då Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse
den 18 sistlidne Maj icke begagnat tillfället att antyda, om någon inskränkning
i omfånget och planen för aflönings- och pensionsstatistiken

57

Sjette hufrudtiteln.

ansåges nödvändig eller önskvärd, hemtar jag deraf stöd för antagandet,
att den uppgjorda planen för arbetet icke af Riksdagen ogillas.

Statistiska centralbyrån -har vidare att utgifva eu statistisk tidskrift,
utkommande denna numera årligen i tre häften, stundom ökade med
supplementhäften. Första häftet i årgången plägar innehålla Sveriges
ofjiciela statistik i sammandrag för senaste åren och motsvarar sålunda
utlandets »årsböcker», »annuaires», »abstracts» o. s. v. De förändringar,
som med detta häfte kunde ifrågasättas, äro ingalunda några inskränkningar
utan snarare utvidgningar, gående ända derhän, såsom äfven
föreslagits, att särskild! offentliggörande af en eller annan gren af
statistiken skulle kunna härigenom inställas.

Ett annat häfte af tidskriften är egnadt åt redogörelser för sparbanksväsendet,
grundande sig dessa på inkomna rapporter från samtlige
(år 1883: 358) sparbanker samt flertalet (11) folkbanker. Det synnerligen
vigtiga ämne, som i detta häfte afhandlas, synes förtjena all den
utförlighet i detaljer, som deri kan meddelas, hvadan ej heller här
någon inskränkning är att förorda.

Åt tidskriftens återstående häfte kan vanligen icke egnas mera
än två tryckark, och då härmed skall spridas kunskap om den statistiska
forskningens resultat så i vetenskapligt som i praktiskt hänseende,
der det ej direkte framgår af öfriga statistiska publikationer, torde
man ej här kunna tala om någon öfverdrifvet stor vidlyftighet.

I öfrigt bör i afseende å statistisk tidskrift i underdånighet upplysas,
att med denna äro sådana anordningar vidtagna, att dess utarbetande
icke får inkräkta på tjenstemännens ordinarie arbetstid inom
embetsverket.

Af Statistiska centralbyråns öfriga åligganden torde böra nämnas:

förande af anteckningar öfver skeende förändringar i rikets administrativa
m. fl. indelningar, hvilka förändringar under senaste åren
försiggått och antagligen under flera följande år komma att ske i vidsträckt
skala;

vårdande af ett allt mera sig ökande statistiskt arkiv, hvaribland
ingå de ofvan berörda dupletterna af presterskapets ministerialböcker;

katalogisering och vård samt tillhandahållande åt allmänheten af
ett ständigt växande statistiskt, topografiskt och statsekonomiskt
bibliotek;

tillhandagående i öfrigt med begärda statistiska upplysningar såväl
åt den svenska allmänheten som åt utlandet, hvarigenom en ständig
korrespondens måste underhållas med utlandets statistiska embets Bih.

M Rihd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 A/d. 1 Haft. 8

58

Sjette liufviidtiteln.

verk, ministerier och andra institutioner äfvensom framstående vetenskapsmän
eller härvarande utländska sändebud;

spridande inom riket af egna publikationer och utom riket af dessa
jemte sådana af dylikt innehåll, som af öfriga embetsverk här i landet
utgifvas, hvarigenom ett vidsträckt internationelt utbyte underhålles,
väsentligen bidragande till bibliotekets dagliga tillväxt; samt

verkställande i öfrig! af flera sådana åtgärder, som måste tillhöra
ett ordnadt embetsverk, såsom förande af dunder, — upptagande sista årets
diarium öfver inkomna ärenden 4,625 nummer, — förvaltande och bokförande
af anslagna penningemedel, afgifvande af underdåniga utlåtanden
eller framställningar m. m.»

Sedan chefen för statistiska centralbyrån derefter lemnat uppgifter
angående kostnaderna inom andra länder för särskilda statistiska undersökningar
och i sådant afseende meddelat, bland annat, att för 1882
års yrkesräkning i Preussen af riksmedel anvisats 1,036,606 mark;
att den år 1881 den 4 April hållna folkräkningen i Storbritannien med
Irland redan år 1884 kostat vid pass 3 '' 2 millioner kronor, och att för
bearbetande af 1880 års folkräkning i Nordamerikas förenta stater
redan för två år sedan voro utbetalde 3,860,068 dollars, motsvarande
ungefär 14,475,000 kronor, fortsätter chefen:

»Genom de här från utlandet hemtade exemplen torde tydligen
framgå, att eu enda statistisk undersökning, då den skall utföras i stor
skala och enligt våra dagars fordringar, kan och får kräfva användandet
af så betydliga arbetskrafter och penningemedel, att man i allmänhet
derom har knappast en aning. Dessa exempel kunde ökas med
flora andra och gällande för utredningar af mindre omfattning samt
sålunda mera tillämpliga på den fråga, som egentligen här föreligger,
hvarvid jag dock tillåter mig erinra, att mig veterligen har man icke
i något annat land än i Sverige tagit sig före att åstadkomma en aflöning^-
och pensionsstatistik; men det anförda torde redan vara tillräckligt
upplysande. Då man rätt skärskådar saken, framträder det
som en gifven nödvändighet, att statistiska undersökningar enligt regel
taga stora krafter i anspråk, hvadan man väl icke kan undvika detta
sakförhållande, om man vill hafva sådana undersökningar verkstälda.

För åstadkommande inom rimlig tid af den utaf Riksdagen önskade
aflönings- och pensionsstatistiken erfordras en tjensteman jemte högst
tvenne räknebiträden, såsom närmare är utveckladt i statistiska centralbyråns
underdåniga framställning den 22 September 1884. Af den
till åtlydnad af nådig befallning här ofvan gjorda utredningen täcktes
Eders Kongl. Maj:t nu hafva inhemtat, huruvida statistiska central -

59

Sjette hnfvndtiteln.

byråns åligganden kunna tåla inskränkning, så att af en ordinarie personal
om sex tjensteman, chefen inräknad, en skulle kunna helt och hållet
frigöras för andra ändamål.

Det arbete, som aflönings- och pensionsstatistiken kräfver, är nemligen
af den beskaffenhet, att det upptager en tjenstemans hela arbetstid
och förmåga under åratal, och man kan icke tänka sig såsom möjligt
att än den ene, än den andre tjenstemannen skulle kunna, så att
säga, på lediga stunder åstadkomma något för ändamålet dugligt utan
att hufvudarbetet ändock ej återfaller på eu enda, hvilken då väl skulle
såsom hittills blifva chefen, något som likväl icke kan vara lämpligt,
då han härigenom otillbörligen förryckes från öfriga åligganden. Det
kunde visserligen synas som om, då nu 1880 års allmänna folkräkning
är afslutad och förberedelser för en ny sådan icke erfordras förr än
år 1889, åtskilliga arbetskrafter inom embetsverket skulle blifva lediga;
men härvid torde böra erinras dels, att nu under flera år förestår ett
annat periodiskt återkommande stort arbete, nemligen offentliggörandet
af länsstyrelsernas femårsberättelser samt upprättande och publicerande
af sammandrag öfver dessa, dels att under den gångna folkräkningstiden
åtskilliga arbeten måst tillbakasättas, hvilka nu böra, om tid och
arbetskrafter dertill erbjuda sig, bringas i tillbörligt skick, och dels
att, om verkligen dessutom någon arbetstid skulle blifva öfrig, det då
först kan blifva lämpligt att aflönings- och pensionsstatistiken än ytterligare
påskyndas.»

Slutligen hemställer chefen för statistiska centralbyrån om beredande
af särskilda medel för år 1887, i likhet med hvad som skett för
år 1886, till påskyndande af arbetena med aflönings- och pensionsstatistiken.

Genom den redogörelse, som sålunda lemnats för statistiska centralbyråns
verksamhet, synes mig vara på ett tillfyllestgörande sätt visadt,
att de för ett skyndsammare bearbetande af aflönings- och pensionsstatistiken
erforderliga arbetskrafter icke kunna beredas allenast med
de till byråns förfogande nu stälda, utan att, om så skedde, andra vigtiga
grenar af den statistik, byrån har till uppgift att bearbeta, måste
eftersättas. De medel, som äro till byrån anslagna, torde icke heller
vara så tillräckliga, att vid bestridande af jemväl de kostnader, som
betingas af ett påskyndande af arbetena för nu ifrågavarande statistik,
byrån skulle för år 1887 kunna undvara det belopp, som Eders Kongl.
Maj:t, då hos senaste Riksdag äskades anslag till ett skyndsammare

60

Sjette hufvud titeln.

bearbetande af aflöning^- och pensionsstatistiken, antog erfordras för
att arbetet skulle kunna utföras under loppet af de tre följande åren,
eller 5,000 kronor för år, helst af skäl, jag förut anfört vid behandlingen
af frågan om utarbetande af folkmängdsredogörelser till ledning
vid val till landstingsman, ännu icke med någon grad af visshet kan
beräknas beloppet af den besparing, som för byrån kan uppkomma till
följd af de åtgärder Eders Kong! Maj:t anbefalt till förminskande af
kostnaden för det statistiska trycket.

Jag tillåter mig derföre i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Magt täcktes föreslå Riksdagen

att, till bestridande af utgifterna för ett skyndsammare bearbetande
af aflönings- och pensionsstatistiken, för år 1887 på extra stat anvisa

5,000 kronor.

[20.]

Öfverståthållareembetet.

utgifvande af I underdånig skrifvelse den 11 December 1885 har Öfverståthållare”rätteiser».
1" embetet hemstält om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition om
beviljande å ordinarie stat af ett årligt anslag af 15,000 kronor för
fortsatt utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser».

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 12 Juni 1885, i sammanhang med
utfärdande af lag angående lösdrifvares behandling, förordnat att vissa
deri stadgade meddelanden skulle intagas i förenämnda tidning, lärer
det väl vara otvifvelaktigt, att tidningens utgifvande fortfarande måste
med statsmedel understödjas; men då det nästan lika litet nu, som när
Öfverståthållareembetet förlidet år gjorde enahanda hemställan med den
ofvan nämnda, låter sig göra att med bestämdhet beräkna omfånget
af de meddelanden, som komma att inflyta i polisunderrättelserna till
följd af den nya lagen, hvilken ej längre än sedan den 1 Oktober 1885
varit under tillämpning, kan jag icke heller denna gång biträda Öfverståthållareembetets
framställning om anslagets uppförande på ordinarie stat.

Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, i likhet med hvad år 1885 skedde, till utgifvande under år
1887 af »Polisunderrättelser» på extra stat för sistnämnda år anvisa

15,000 kronor.

[21.]

Anslag till två
fögderitjen -

K andsstaterna i länen.

Som ännu ingen ledighet inträffat bland fögderitjenstemännen inom
jemkandeuin. an(^ra och tredje fögderierna af Upsala län, sedan Eders Kongl. Maj:t

61

Sjette hufvudtiteln.

beslutade dessa fögderiers sammanslagning till ett fögderi, äro fortfarande
inga aflöningsbelopp tillgängliga att, i enlighet med 1883 års
Riksdags medgifvande, användas till aflöningar åt kronofogden och
häradsskrifvaren i det enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22
Juni 1883 nyinrättade fögderiet inom Jemtlands län; hvarföre jag hemställer,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för uppehållande af de omförmälda häda fögderi^ensterna inom
Jemtlands län under år 1887, må på extra stat för samma år anvisas
ett anslag af 6,800 kronor, att utgå i den mån sådant kan vara erforderligt.

Sedan Riksdagen jemväl för innevarande år beviljat ett anslag å

50,000 kronor att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka
på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande, hafva från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen inkommit framställningar om delaktighet i detta anslag
med belopp, som sammanlagdt öfverstiga den anvisade summan; Och
då således detta anslag fortfarande visat sig vara af behofvet påkalladt,
hemställer jag, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att
äfven för år 1887 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett extra
anslag af 50,000 kronor, att användas till aflöning och underhåll af
särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas,
äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande.

Om denna framställning bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, i likhet
med hvad förut egt rum, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser
att, hvad beträffar anslaget till särskild polisstyrka på landet, bidrag
företrädesvis tilldelas kommuner, hvilka sjelfva vilja lemna motsvarande
tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet
bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda
fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag
till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

I sin underdåniga skrifvelse den 23 November 1885 har Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen hemstält dels att, för tillsynen öfver statens
jernvägsbyggnader måtte för år 1887 äskas enahanda belopp, 20,000

[22.]
Särskild
polisstyrka
på landet.

[23.]

Tillsynen
öfver statens
jernvägsbyggnader.

[24.]

Arfvode åt
eu extra byråingeniör.

[25.]

Anslag till
ny laboratoriebyggnad.

62 Sjette liufvudtiteln.

kronor, som hittills varit af Riksdagen dertill anvisade, dels ock att,
i likhet med hvad för innevarande år blifvit af Riksdagen bestämdt,
ett arfvode af 3,000 kronor måtte för år 1887 begäras åt en extra
byråingeniör hos bemälda styrelse för granskning af odlingsplaner.

Med biträdande af hvad sålunda hemstälts och under erinran,
hvad angår det för innevarande år anslagna belopp af 20,000 kronor för
tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader, att detta blifvit af Eders
Kongl. Maj:t fördeladt på samma sätt som enahanda anslag under
föregående år, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att äfven för år 1887 anvisa på extra stat och ställa till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 20,000 kronor, att användas
för anordnande under samma år af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader; samt

att likaledes på extra stat för år 1887 bevilja till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande 3,000 kronor till bestridande af arfvode åt
den för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner hos Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen anstälde extra byråingeniör en.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

År 1876 inkom läraren i kemi vid Ultuna landtbruksinstitut, professoren
H. von Post, med anmälan till institutets styrelse att, då antalet
elever derstädes så tillvuxit, att det vanligen uppginge till 50,
institutets laboratorium, ursprungligen beräknadt för ett antal af endast
24 elever, vore så trångt och dessutom med afseende å inredning
olämpligt, att det varit förbundet med stor svårighet att ordna elevernes
arbeten.

Vid öfvervägande af denna fråga ansåg institutets styrelse, att det
ej skulle leda till ändamålet att utvidga den gamla laboratoriebyggnaden,
som, ursprungligen uppförd och begagnad till bostad för institutets
lärare, då mera vore både bristfällig och, såsom varande af trä,
eldfarlig samt förty i hög grad otjenlig till laboratorium. På grund
häraf, och då styrelsen fann enda utvägen att tillgodose institutets
behof i detta hänseende vara att uppföra en alldeles ny laboratorie -

Sjette liufvudtiteln. 63

Ijjg-gnad af tegel, lät styrelsen upprätta ritningar och kostnadsförslag
till eu dylik byggnad, hvilket kostnadsförslag slutade å 34,965 kronor.
Då . derjemte medel erfordrades till inredning, bord och bänkar samt
tillökning af det äldre laboratoriets olikartade inventarier, anhöll styrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition
om ett anslag för berörda ändamål af 38,000 kronor.

L an dtbruk s ak a de mien s förvaltningskomité, som hördes öfver styrelsens
framställning, vitsordade behofvet af ett förbättradt eller nytt
laboratorium vid Ultima, men ansåg att med hänsyn till det omfång,
hvari den kemiska undervisningen vid institutet finge enligt stadgarna
för institutet meddelas, den föreslagna byggnaden vore vidlyftigare än
som för ändamålet kräfdes; och ehuru elevantalet uppginge, såsom
förut nämnts, till “omkring 50, behöfde laboratoriet dock enligt komitens
åsigt .icke anordnas för att samtidigt inrymma samtlige eleverne,
då undervisningen icke torde vid samma tid meddelas åt dem alla.
Dessutom fann förvaltningskomitén det för inredningen och tillökningen
af inventarier afsedda belopp vara allt för knappt och icke böra beräknas
lägre än 6,000 kronor.

Med afseende å hvad förvaltningskomitén sålunda anfört, fann äfven
Eders Kongl. Magt vid ärendets föredragning den 15 December
1876 framställningen icke föranleda någon åtgärd.

Sedan styrelsen för institutet derefter, med ledning af de gjorda
anmärkningarna, låtit .genom stadsbyggmästaren C. A. Ekholm utarbeta
nya ritningar med tillhörande beskrifning och kostnadsförslag, inkom
styrelsen i September 1879 med en ny framställning i ämnet till Eders
Kongl. Maj:t; och uppgafs redan då, att laboratoriebyggnaden vore så
förfallen, att den icke någon längre tid kunde begagnas utan reparationer,
som åter måste förorsaka betydliga kostnader, hvilka blefve
alldeles bortkastade, då byggnaden i fråga i alla händelser blefve för
det afsedda ändamålet oduglig.

Det då åberopade förslaget var uppgjord t med hänsyn till att utrymme
bereddes lör 30 laboranter samt bostad åt assistent och vaktmästare
och slutade å eu kostnadssumma af 32,000 kronor. Deri voro
dock ej inberäknade utgifterna för åtskilliga inredningsarbeten och ej
heller kostnaden för gas- och vattenledning, hvilket sistnämnda kostnadsbelopp
ej kunde bestämmas förr än visshet erhållits om hvad som
kunde begagnas af de uti det gamla laboratoriet befintliga rörledningar.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité yttrade i underdånigt
utlåtande häröfver al den 21 Oktober 1879, att den då aflemnade planen
för den nya laboratoriebyggnaden vore, hvad anordningarna i det

64

Sjette hufvudtiteln.

hela beträffade, ändamålsenlig så väl för elevernes undervisning som
till fyllande af behofvet för''den vid Ultima då föreslagna agrikulturkemiska
station. Som vid granskningen af det för byggnaden uppgjorda
kostnadsförslag några anmärkningsvärda anledningar till erinringar
icke förekommit, tillstyrkte derför förvaltningskomitén, att anslag
måtte begäras bos Riksdagen till ifrågavarande för institutet högeligen
behöfliga byggnad, att uppföras i enlighet med de uppgjorda
ritningarna och med iakttagande af vissa utaf komiténs ledamot, majoren
A. W. Edelsvärd, gjorda erinringar, hvilka väsentligast anginge
sättet för anordnande af ventilationen utaf lokalerna. _ Äfven
öfverintendentsembetet bar numera afgifvit yttrande öfver de till sistnämnda
förslag börande ritningar och kostnadsförslag och dervid i
hufvudsakliga delar biträdt majoren Edelsvärds åsigter om desannna.

Sistberörda framställning ansåg emellertid Eders Kongl. Maj:t då
icke böra vinna afseende; och äfven under de följande åren i enahanda
syfte gjorda framställningar hafva icke föranledt till någon Eders
Kongl. Maj:ts åtgärd.

Nu bar styrelsen för Ultima landtbruksinstitut i skrifvelse den
17 Oktober 1885 åter förnyat sin framställning om anslag till uppförande
af laboratoriebyggnad vid institutet i enlighet med förenämnda,
af stadsbyggmästaren Ekholm uppgjorda ritningar med tillhörande beskrifning
och kostnadsförslag. Deruti erinrar styrelsen om det till
följd af det ökade antalet af elever vid institutet alldeles otillräckliga
utrymmet inom laboratoriet samt framhåller tillika dels, att de bristfälliga
anordningarna med afseende å luftvexlingen gjort laboratoriet
till en för lärare och elever i sanitärt hänseende synnerligt skadlig
vistelseort, dels ock att de bostadslägenheter, som äro inrymda uti
den nuvarande laboratoriebyggnaden, äro så osunda, att de nästan kunna
sägas vara obeboeliga, hvarjemte dessa lägenheter, då byggnaden är
uppförd af trä, äro särdeles farliga att bebo.

I samma skrifvelse förnyar styrelsen jemväl sin förut under flera
år gjorda framställning om anslag till fyllande af åtskilliga andra behof
vid institutet och begär i sådant afseende till inlösen af den s. k.
Fjällstugan 3,000 kronor, till reparation af samma byggnad 1,000
kronor, till byggnad för mjölkhushållningen vid Kungsängen 2,800
kronor, till stall å Kungsängen 4,950 kronor och till vedbodar åt de
enskilda hushållen 965 kronor. Den känbaraste bristen i anordningarna
vid institutet uppgifver styrelsen dock vara saknaden af en lämplig
laboratoriebyggnad.

65

Sjette lmfvudtiteln.

De af styrelsen för Ultima landtbruksinstitut allt sedan år 1876
gjorda framställningar om beredande af medel till uppförande af
en ny laboratoriebyggnad för den kemiska undervisningen hafva hittills
icke lyckats göra sig gällande, emedan än vigtigare behof ansetts
böra först tillgodoses. Emellertid torde nu ej längre kunna anstå
med förevarande fråga. Den gamla byggnaden förfaller allt mer och
mer och blifver, snart sagdt hvarje dag, mindre tjenlig att motsvara
tidens fordringar på en för den kemiska undervisningens rätta bedrifvande
erforderlig lokal.

Det otillfredsställande skick, hvari laboratoriet befinner sig, har
jemväl ådragit sig Riksdagens senast församlade revisorers uppmärksamhet,
på sätt deras derom afgifna inför Eders Kongl. Maj:t den 16
Oktober nästlidna år föredragna berättelse gifver vid handen.

Att byggnaden icke genom reparationer kan bringas i ett tidsenligt
skick, torde äfven vara utredt. Icke heller behöfver denna
fråga vara beroende på frågan om landtbruksläroverkens omorganisation,
hvilken jag hoppas snart få underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, enär, huru sistnämnda angelägenhet än ordnas, en laboratoriebyggnad
vid Ultima dock kommer att erfordras. Enligt planen
för densamma, mot hvilken några väsentliga anmärkningar numera icke
förekommit, skulle kostnaden belöpa sig till 32,000 kronor, men derutöfver
erfordras medel till åtskilliga inredningsarbeten och anskaffande af inventarier
utöfver de i det gamla laboratoriet användbara. För dessa
utgifter, som synas komma att uppgå till ett belopp af omkring 6,000
kronor, har jag trott att tillgång skulle kunna beredas af tillgängliga
besparingar.

Hvad öfriga af styrelsen för institutet ifrågasatta anslag beträffar,
torde möjligen ett eller annat af dem vid en slutlig organisation af
institutet befinnas ej böra ifrågakomma, och åtminstone synes med
frågan om dessa anslags beviljande böra anstå till dess en sådan organisation
blifvit definitivt bestämd.

Jag inskränker mig alltså till att hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för uppförande
af ny byggnad för laboratoriet vid Ultima landtbruksinstitut, på
extra stat för år 1887 anvisa 32,000 kronor.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1886. 1 Sami. 1 Afä. 1 Iläft.

9

66

[26.]
Anslag till
anordnande a
högre under
visning i
mejerihushållning.

[27.]

Allmänna

landtbruks möten.

[28.]
Prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmöten.

[29.]

Geologiska
Undersökningarn
a.

Sjette ImfVudtiteln.

Som, efter det yttranden inkommit från hushållningssällskapen
m. fl. öfver det angående organisationen af rikets landtbruksläroverk
afgifna betänkande, utlåtande i frågan infordrats från landtbruksakademiens
förvaltningskomité, men detta utlåtande först inom någon tid lärer vara
att införvänta, har jag beträffande mejeriundervisningen i riket för
närvarande endast att i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för anordnande af högre undervisning
i mejerihushållning vid Ultima och Alnarps landtbruksinstitut, jemväl för
år 1887 anvisa å extra stat ett anslag till enahanda belopp, som för
innevarande år beviljats, eller 10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

I öfverensstämmelse med hvad af landtbruksakademien blifvit i
underdånig skrifvelse den 21 September 1885 föreslaget, tillstyrker jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen jemväl för 1887 å extra
stat äska

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
5,000 kronor; och

till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster,

10,000 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 21 November 1885 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de
under år 1887 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 93,600 kronor. Häraf
skulle erfordras för

Sjette hufrudtiteln.

67

Aflöning en:

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 51,450.

Fältarbetena:

Rese- och traktamentsersättning, inköp af verktyg, reparationer
in. m....................................................... 19,000

Undersökningar och redogörelser, bekostade genom
särskilda anslag ............................................. 5,000 04 000

Byråafdelning en:

Inventarier, arbetsmateriel m. in. ......................................... » 2,000.

Biblioteket och samlingarna:

Inköp och underhåll af böcker, kartor och samlingar,

fraktkostnad m. m.................................................................. » 2,000.

Kart- och boktrycket:

Tryckning af geologiska kartblad och öfriga kartor,
beskrifningar och uppsatser, ritning af diverse originalkartor
m. m................. » 12,400.

Värme och diverse utgifter:

Omkostnad ........................................................... » 1,750.

Summa kronor 93,600.

Till bestridande af dessa utgifter har chefen ansett kunna påräknas
behållning genom försäljning af kartor 600 kronor, ersättning
af statsmedel för postbefordran 500 kronor samt anslag från hushållningssällskapen
i Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län

5,000 kronor, eller sålunda tillsammans 6,100 kronor.

Skilnaden mellan utgiftssumman 93,600 kronor och det påräknade
inkomstbeloppet 6,100 kronor eller 87,500 kronor utgör det belopp,
som chefen för undersökningen antager böra för 1887 hos Riksdagen
äskas; och öfverskjuter sistnämnda summa med 1,500 kronor hvad
som för innevarande år af Riksdagen anvisats.

68

Sjette lmfvudtiteln.

Uti deri för detta år faststälda staten för geologiska undersökningen
uppgå aflöningarna till 50,150 kronor, hvaremot i förslagsberäkningen
motsvarande post uppförts till 51,450 kronor. Enligt hvad chefen
upplyser beror skilnaden derpå, att ett ålderstillägg ansetts böra från
och med år 1887 tilläggas eu geolog, att en biträdande geolog från
samma tid borde åtnjuta förhöjning i arfvodet med 300 kronor, och
att såsom ersättning till tillfälliga biträden beräknats 500 kronor mera
än för detta år. I afseende å sistnämnda belopp tillåter jag mig dock
anmärka, att någon utredning till stöd för detsamma icke förebragts.
Dessutom förekommer i afseende å förslagsberäkningen att någon nedsättning
torde kunna ske ej mindre i det till rese- och traktamentsersättning
samt inköp af verktyg, reparationer m. m. upptagna beloppet,
19,000 kronor, än äfven i posten 12,400 kronor för kart- och boktrycket,
hvilken utan uppgifven anledning höjts utöfver det för 1886
till samma ändamål i staten uppförda belopp.

Det belopp, som utöfver de af chefen påräknade tillgångarna synes
vara tillräckligt till betäckande af utgifterna för år 1887, torde
efter iakttagande af de angifna nedsättningarna skäligen kunna beräknas
till 86,000 kronor, eller enahanda belopp, som för detta år af
Riksdagen anvisats; och jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1887 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och
uppsatser, bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 86,000
kronor.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

[30.]

En andre
undervisare i
husslöjd och
en elev.

På grund af derom utaf landtbruksakademien gjord framställning
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i likhet
med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1887 anvisa:

till anställande af en andre undervisare i husslöjd och en elev, hvilken
bör åtfölja endera af undervisande i husslöjd, för att af denne
handledas och utbildas, så att han må kunna såsom lärare i husslöjd
användas, 3,500 kronor.

Sjette kufvudtiteln.

69

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

[31.]

Jag tillstyrker i underdånighet nådig framställning till Riksdagen Berpkoiorna i
att, i likhet med hvad under nästlidna och flera föregående år varit FlhFåiun.°Ch
förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1887 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnigperson
sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor, att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

[32.]

I särskilda underdåniga skrivelser af den 1 nästlidne December r^attningjor
har statskontoret till ersättande anmält följande af statskontoret för- a reVgjorda”
skotterade belopp, nemligen: förskott.

till arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning
åt ledamöterne och sekreteraren i den af Eders Kongl.

Maj:t den 9 Maj 1884 för afgifvande af förslag till
lagstadganden rörande vilkoren för stenkolsfyndigheters
eftersökande och bearbetande tillsatta komité,
äfvensom till åtskilliga komiténs utgifter och till tryckning
af dess betänkande, tillhopa ........................ kronor 7,078: 73

och

» arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning
åt ledamöterne och sekreteraren i den af Eders Kongl.

Maj:t den 23 Maj 1884 för utredning af frågan om
åvägabringande af ångfärjeförbindelse mellan Sverige
och Seland förordnade komité samt för bestridande af
komiténs utgifter, tillhopa................................................... 1,426: 31.

Summa kronor 8,505: 04.

70

Sjette lmfvudtiteln.

Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t, med
tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af
kronor, täcktes föreslå Riksdagen att, till betäckande af omförmälda af
statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af
8,506 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som i underdånig skrifvelse
den 23 November 1885 öfverlemnat generalförslag beträffande beloppet
af de statsbidrag, som styrelsen ansåge böra begäras till understödjande
af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten, har deruti anfört:

att, i fråga om fonden till understöd för anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar,
styrelsen, enär behofvet af denna fond fortfarande vore större, än att
alla sådana vägföretag, som af kommuner beslutits eller dem af vederbörande
myndigheter blifvit ålagdt att utföra, kunde med bidrag hugnas
omedelbarligen efter det ansökningar derom inkommit, utan i följd
häraf flera angelägna arbeten måste i afbidan på tillgångar till deras
understödjande uppskjutas, ansåge sig hafva grundade skäl hemställa,
att samma belopp, som för innevarande år anvisats, måtte af Riksdagen
härtill äskas äfven för år 1887, eller 500,000 kronor; att, vidkommande
anslaget till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder, styrelsen, ehuru, att döma
af inkomna planer för arbeten af dessa slag, behofvet af understöd till
mindre hamnbyggnader för tillfället syntes minskadt, likväl funne sig,
enär anspråken på anslag till nya brobyggnader i stället ökats, icke
kunna föreslå någon minskning för år 1887 i det för detta år bestämda
beloppet af denna fond, utgörande 100,000 kronor; och att,
oaktadt den för 1885 anvisade fond till understödjande, medelst anslag
utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador öfver
omgifvande nejd, icke blifvit till hela sitt belopp, 100,000 kronor, tagen
i anspråk, styrelsen dock trodde det icke vara skäl att föreslå någon
minskning för år 1887 af det jemväl för innevarande år till förut
nämnda belopp af 100,000 kronor bestämda ifrågavarande anslag.

Då jag, lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser någon
ändring i de anslagssummor, hvarom nu är fråga, icke böra ifråga -

71

Sjette hufvudtiteln.

komma, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att för år 1887 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande följande
belopp, nemligen:

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre göda vägar, 500,000 kronor;

[33.]

Anläggning
m. m. af vägar.

[34.]

till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt Brobyggnader
upprensning af åar och farleder, 100,000 kronor, samt håmnbyggna der

m. m.

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel
odlas sprida frostskador öfver orngifvande nejd, 100,000 kronor;

och hemställer jag tillika, att Eders Kongl. Maja i afseende å
vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af nu nämnda statsbidrag
samt angående kontrollen derå, att faststälde planer varda vid arbetenas
utförande följda, måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna
vilkor och bestämmelser, hvilka nu äro gällande och finnas intagna i
Riksdagens skrivelser den 27 April 1881 (N:o 69) och den 11 Juni
1883 (N:o 67).

I enlighet med den af Eders Kongl. Maj:t den 11 December 1885
beslutade proposition till Riksdagen i fråga om beviljande af anslagför
iståndsättande och förstärkande af Skanörs hamn bör för ändamålet
under sjette hufvudtiteln på extra stat för år 1887 upptagas ett anslag
af 20,000 kronor.

Slutligen torde jag här böra erinra, att enligt 1883 års Riksdags
af Eders Kongl. Maj:t gillade beslut en särskild fond bildats med
ändamål att genom lån understödja odling af sänka trakter, till
hvilken fond från och med år 1884 till och med år 1888 ej mindre
ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än
äfven af Riksgäldskontoret i mån af behof öfverlemnas medel till så
stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter kan erfordras
till fyllande af högst 1,000,000 kronor årligen; och har från
denna fond under år 1885 beviljats lån till belopp af ej mindre än
967,500 kronor.

[35.]

Frostminsk ningsföretag.

[36.]

Skanörs hamn.

[37.]

Odlingslåne fonden.

72

Sjette liufvndtiteln.

[38.]

Anslag till
nya byggnader
och an*
läggningar
samt ny materiel
vid statens
jernvägar.

Statens jernvägstrafik.

Styrelsen för statens jernvägstrafik har i underdånig skrifvelse den
22 December 1885 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till innevarande
års Riksdag göra framställning, att för tillgodoseende af trafikens
fordringar och statsbanornas vederbörliga utrustning följande
belopp måtte beviljas, nemligen:

till nya byggnader och anläggningar........................ kronor 400,000: —

» anskaffning af ny materiel, bestående af 10
lokomotiv, 50 personvagnar och 200 godsvagnar,
1,500,000 kronor,

med en tredjedel för hvartdera af åren 1887,

1888 och 1889 och sålunda för år 1887 med » 500,000: —

samt

)) ''anbringande af kontinuerliga bromsar, gaslysning
och förbättrad värmeledning å den äldre

materielen samt till inköp af nya inventarier » 100,000: —-

tillsammans kronor 1,000,000: —

att utgå under år 1887.

Till närmare upplysning om de anläggningar och nybyggnader,
hvartill anslaget å 400,000 kronor skulle användas, innehåller styrelsens
ofvanberörda skrifvelse följande:

»De nya anläggningar, som under sagda år böra komma till utförande,
äro följande, för hvilka vid hvarje post den beräknade kostnaden
är utsatt, nemligen vid

Östersund:

Ange:

tillbyggnad af vagnreparationsverkstaden
öfver trenne spår, enär i
mån som materielen blifver äldre flere
vagnar på en gång behöfva intagas till

reparation..................................................kronor 16,000: —

fullbordande af lokomotivstallet
jemte anbringandet derstädes af en
ny vattencistern med tillhörande rörledningar
................................................... » 13,000: —

tillbyggnad af lokomotivstallet
med tvenne stallrum............................. » 16,000: —

transport kronor 45,000: —

73

Bollnäs:

Horndal:

Stockholms Norra

Värtan:

Simonstorp:
Norrköping:
Norsholm :

Bih. till Bifall.

Sjette hufvudtiteln.

transport kronor

fullbordande af lokomotivstallet
medelst tillbyggnad af tvenne stallrum »

utvidgning af spårsystemet, för
underlättande af vagnflyttningar och
erhållande af ett nytt afställningsspår
för vagnar.................................................. »

utvidgning af spårsystemet, hvilket
arbete är till följd af den tilltagande
rörelsen å denna station högst
behöfligt och, under förutsättning att
Stockholms stad kostnadsfritt upplåter
den nödiga marken, betingar eu
kostnad af............................................... »

tillbyggnad af 5 de distriktets
förrådshus, som saknar nödigt utrymme
för förvarande af det efter
hand ökade förrådet af inventarier
och reservdelar till rörliga materielen »
uppsättning å kolupplagsplatsen
af bockställningar samt utläggning på
dessa af lätta spår med vexlar och
vändskifvor, för underlättande af kolens
lossning från fartyg .................... »

uppförande af en källare till förvaring
af de oljor, som i större partier
inköpas för jernvägens behof,
samt utläggning af ett ditledande stickspår
...............1............................................. »

utvidgning af spårsystemet för
den allt mera tilltagande träkoltrafi kens

behof................................................... »

utläggning af tvenne föreningsspår
vid hamnen för underlättande af

vagnflyttningar......................................... »

utläggning af ett spår vid hamnen
för placering af vagnar, som föra

transport kronor
Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afl. 1 Saft.

45,000: —

12,000: —

6,000:

23,000: —

18,000:

22,000:

12,000:

4,000:

3,200:

145,200: —

10

74

Mjölby:

Tranas:
Nässjö:
Alf vesta:

Sösdala :

Habo:

Falköping:

Stenstorp:

Carlsby:
Hallsberg:

Sjette hufrudtlteln.

transport kronor 145,200: —
gods till eller från fartyg å Göta

kanal .......................................................... » 3,100: —

tillbyggnad af godsmagasinet,
som numera saknar nödigt utrymme » 4,000: —

d:o d:o » 2,400: —

d:o d:o » 4,000: —

tillbyggnad af lokomotivstallet

med tvenne stallrum................................. » 10,000: —

utläggning af ett ytterligare sidospår
för underlättande af tågmöten,
enär för närvarande endast ett genomgående
sidospår finnes......................... y> 10,500: —

nedläggning af en rörledning till
vattentornet från några högre belägna
källor, för att medelst naturligt tryck

erhålla vatten för lokomotivens behof
och sålunda bespara pumpningskost naderna.

...................................................... » 7,500: —

omläggning af landsvägen vid
östra ändan af stationen samt byggande
af en vägport under spåren,
allt till beredande af en obehindrad
samfärdsel emellan den å ömse sidor
om banan boende befolkningen, hvilken
samfärdsel är särdeles liflig och
nu eger rum å en vägöfvergång i banans
plan, der den ofta måste af brytas,
då bantåg ankomma eller afgå

samt då vagnflyttningar pågå............... » 13,000: —

förlängning af stickspåret vid
lastkajen till vinnande af nödigt utrymme
för vagnars placerande............ » 3,000: —

utläggning af ett för vagnplacering
behöflig! stickspår........................... » 2,000: —

uppförande af ett nytt stationshus
af tegel, enär det nuvarande hvarken
hvad utrymme eller inredning an transport

kronor 204,700: —

Sjette lrafrudtiteln.

75

Porla:

Kristinehamn:

transport kronor 204,700: —

går motsvarar den allt mera tilltagande
rörelsens fordringar; skolande,
om detta anslag beviljas, det gamla
af trä byggda stationshuset flyttas till
en närbelägen plats och inredas till
boställslägenheter för en del station s betjening,

som nu saknar sådana ......

uppförande af eu byggnad, innehållande
vänt- och expeditionsrum
in. m. samt afsedd att användas under
den tid af året, då allmänheten

begagnar sig af Porla helsobrunn......

uppförande af en expeditionsbyggnad
för maskinafdelningens behof
i närheten af förrådshuset och

reparationsverkstaden..............................

tillbyggnad af stationshuset för
beredande af expeditionslokaler för
ban- och trafikafdelningarna, hvarigenom
dessa expeditioner, såsom önskligt
vore, komme i jernvägens omedelbara
närhet och hyresbeloppet för
dylika lokaler inne i staden inbesparades
........................................................

» 75.000: —

).'' 5,000: —

d21,000: —

» 5,000: —

För diverse nya byggnader och anläggningar, som
nu icke kunna uppgifvas, men som erfarenheten visat
behöfva företagas mellan riksdagarne, upptages ett belopp
af......................................................................................... » 89,300: —

uppgående således det för år 1887 behöfliga beloppet
för nybyggnader till ....................................... kronor 400,000: —.»

Beträffande de erforderliga anslagen till ny materiel och inventarier
har styrelsen anfört:

»Ehuru den rörliga materiel, till hvars anskaffande såväl det för
år 1886 beviljade extra anslag som äfven de för Bräcke—Sollefteåbanan
och Hudiksvall—Ljusdals jernväg särskild! beräknade och be -

76

Sjette hufvud titeln.

viljade medel afsetts, till följd af derom upprättade kontrakt kommer
att under ofvannämnda år från inhemska verkstäder levereras, så nödgas
styrelsen ändock hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla
behofvet af en ytterligare förstärkning af nämnda materiel. Erfarenheten
har nemligen till fullo visat, att kostnaderna för materielens
underhåll i betydlig grad stiga, om ej till afställande i revision och
reparation ett tillbörligt öfverskott af lokomotiv och vagnar finnes utöfver
den mängd deraf, som behöfves i den dagliga trafiken, så att de
smärre reparationer, ommålningar och dylikt, som erfordras, kunna företagas
i rätt tid; och då nu antalet af till sådana reparationer anmälde
vagnar, hvilka ej för ändamålet kunnat tagas ur trafik, på senare tiden
flere gånger uppgått ända till 140 personvagnar och inemot 3,000 godsvagnar,
samt vidare ett liknande förhållande, om ock i mindre grad,
gör sig gällande äfven angående lokomotiven, måste styrelsen befara
omöjligheten att upprätthålla den tillbörliga ekonomien i afseende
på materielens underhåll, om ej en lämplig ökning af densammas styrka
kan ernås. Så önskvärd! det än vore, att denna tillökning kunde med
snaraste vinnas, måste den dock rättas efter det tillgängliga verkstadsutrymmet,
och på grund af bristen i detta hänseende — angående
hvilken styrelsen i underdånighet anhåller att få afgifva särskild!
betänkande — anser hon det lämpligast, att den anförda förstärkningen
af materielen sker successivt under tre års tid sålunda, att årligen anskaffas
3 å 4 lokomotiv samt ungefär 15 personvagnar och 70 godsvagnar
till en sammanlagd kostnad af 500,000 kronor.

De åtgärder för de resandes säkerhet och beqvämlighet, som genom
införandet af kontinuerliga bromsinrättningar samt gaslysning och förbättrad
uppvärmning i vagnarne under de sista åren vidtagits å statens
jernvägar, hafva varit af sådant gagn, att styrelsen anser fullföljandet
af dessa inrättningars anbringande äfven på den äldre materielen vara
synnerligen önskvärd!, och uppskattar styrelsen den för sådant ändamål
erforderliga summan under år 1887 till 50,000 kronor.

För anskaffandet af nya inventarier är under år 1887 en summa
af äfvenledes 50,000 kronor af behofvet påkallad, hvarvid dock afses
från all inköpskostnad för inventarier af mindre styckevärde för de
olika afdelningarnas behof, hvilka styrelsen i underdånighet anhåller
få af trafikmedel inköpa och sålunda i detta afseende likställa med förbrukningsvar
or».

Trafikstyrelsens hemställan om ett särskilt anslag å 100,000 kronor
för anbringande af kontinuerliga bromsar samt gas- och värmeledning
i vagnarne och till inköp af en del nya inventarier anser

77

Sjette lmfYiidtitelii.

jag mig icke kunna understödja. Dessa utgifter äro nemligen, enligt
min tanke, närmast att förlikna med de omkostnader, som erfordras
för ett tillbörligt tillgodoseende af den befintliga materielens underhåll
och förbättrande samt torde derför likasom öfriga löpande utgifter böra
bestridas af årets trafikinkomster. I afseende å det begärda anslaget
å 400,000 kronor till nya byggnader och anläggningar har jag
deremot intet att erinra. Och hvad beträffar det till anskaffande af
ny rörlig materiel ifrågasatta anslaget å 1,500,000 kronor, att utgå med
en tredjedel under hvartdera af åren 1887, 1888 och 1889, torde
hvad trafikstyrelsen till stöd derför anfört innefatta fullgiltiga skäl för
ådagaläggande af detta anslagsbehof. Att, såsom styrelsen gjort, taga
hänsyn till behofven under någon längre tid, och att medel i förhållande
dertill anvisas torde medföra fördelar som icke böra lemnas ur
sigte. För fabrikanterne, hvilka kunna göra sina dispositioner med
hänsyn till en flerårig verksamhet, torde tillverkningskostnaderna kunna
ej obetydligt nedbringas. Särskildt bör under nuvarande tryckta förhållanden
inom ifrågavarande fabrikation icke lemnas obeaktadt det
tillfälle till verksamhet, som beredes våra verkstäder, derest anslag nu
på en gång beviljas. I likhet med hvad förut skeft, lärer anslaget till
anskaffandet af ny materiel böra uppföras i riksstaten utom hufvudtitlarne.

Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att bevilja

dels å riksstatens sjette hufvudtitel på extra stat för år 1887 till
utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstraffk
400,000 kronor; och

dels å riksstaten utom hufvudtitlarne till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar ett extra anslag å 1,500,000
kronor, att utgå med en tredjedel under hvartdera af åren 1887, 1888
och 1889, och således under år 1887 med 500,000 kronor.

Statens jernvägsbyggnader.

Uti sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 23 November 1885
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — i fråga om fortsättningen af
arbetena å stambanan Bräcke-Sollefteå, för hvilken anläggningskostnaden
beräknats till 11,250,000 kronor, hvaraf under åren 1882—1885
utgått tillsammans 8,500,000 kronor och för innevarande år anvisats
Bill. till Rilcsd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft. 11

[39.]

Anslag till
fortsättning af
arbetena å
stambanan
Bräcke—Sollefteå.

[40.]

Jernvägsanläggningen

Hudiksvall —
Ljusdal.

78 Sjette liufvudtiteln.

2,000,000 kronor — liemstält, att återstående 750,000 kronor af den
beräknade kostnadssumman måtte lins Riksdagen föreslås till utgående
under år 1887.

Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till fortsättning af arbetena a stambanan Bräcke—Sollefteå äska af Riksdagen
ett anslag af 750,000 kronor; lärande Eders Kongl. Maj:t, på
föredragning af chefen för finansdepartementet, vilja om sättet för
anskaffande af medel härtill besluta °).

Inom kort torde jag få inför Eders Kongl. Maj:t anmäla frågan
om stambanans fortsättning från Sollefteå vidare norrut.

Slutligen anser jag mig böra erinra, hurusom Riksdagen år 1885,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition om inköp
för statens räkning af Hudiksvalls jernvägsaktiebolags jernväg emellan
Hudiksvall och Näsviken, beviljat och stält till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande för jernvägens inköpande och dess ombyggande till bredspårig
samt utsträckande till norra stambanan vid Ljusdal och förseende
med rörlig materiel 4,623,300 kronor och deraf anvisat till utgående
under år 1887 ett belopp af 2,350,300 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In ficlem:
Aug. Alströmer. *)

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

Stockholm, K. L. Beckman, 1886.

1

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 11
Januari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptandeh,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Röding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
att få anmäla de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde
hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

1

2

Sjunde hufvudtiteln.

Ordinarie anslag.

Postverket.

[1-]

Postverket.

»De för innevarande år af Eders Kong]. Maj:t faetstälda utgifts -

aflöningsstaten .....

öfvergångsstaten ..
indragningsstaten

pensionsstaten .....

omkostnadsstaten
oförutsedda utgiftei

................... kronor 2,272,800	—
	9,400	—
................... 11	8,540	—
................... 11	73,490	—
.................. ti	3,223,500	—
	68,000
m............. n	38,770	—
Summa kronor 5,694,500	—

I den underdåniga skrifvelse af den SO November 1885, som
innefattar Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år
1887 och hvilken, med afseende å de omfattande utredningar och framställningar,
densamma upptager, torde böra biläggas detta protokoll *
för att i sin helhet komma till Riksdagens kännedom, har Generalpoststyrelsen
till eu början beträffande

Aflöningsstaten

anfört, att de lönestater för postverket, hvilka år 1873 faststäldes, i
väsentliga delar ännu voro oförändradt gällande, oaktadt den utomordentliga
tillväxt, posttrafiken sedan dess erhållit, och att, sedan numera
de ekonomiska svårigheter, hvarmed postverket under en följd
af år haft att kämpa, blifvit öfvervunna och den länge eftersträfvare
nedsättningen i det allmänna brefportot från 12 till 10 öre genomförts,
tiden syntes vara inne att tillgodose det behof, som förefunnes, af en
allmännare löneförbättring för de vid postanstalterna anstälde tjenstemännen.

Efter de partiella förändringar, som vid några tillfällen vidtagits
i de år 1873 faststälda staterna och hvilka hufvudsakligen afsett att
bereda ökade förmåner i ålderstillägg åt de svagast aflönade bland de

* Se bil. 1 vid detta protokoll.

Sjunde hufvudtiteln. 3

ifrågavarande tjenstemännen, upptaga postverkets stater för de tjensteman,
som beröras af Generalpoststyrelsens föreliggande förslag, följande
löneförmåner, nemligen för

af

11

	postförvaltare:	Lön.	Tjenstgörings- penningar.	Summa.
lista	aflöuingsklassen .....................	3,000	— 1,000	—	4,000	—
2: dra	dito .....................	2,700	— 900	—	3,600	—
3: dj e	dito .....................	2,250	— 750	—	3,000	—
4:de	dito .....................	1,800	— 600	—	2,400	--
5:te 6: te	dito .................... dito, till hvilken sist-	1,350	— 450	—	1,800	--

nämnda klass från
och med 1885 års
början uppflyttats
de förutvarande
postförvaltarne af

kontrollörer
dito
dito

postexpeditörer

dito

hvartill komma
postexpeditörer
efter 5 års och

biträdande posttjenstemän :

af lista lönegraden
2:dra dito

3:dje dito

lista dito

2:dra dito

ii

1,200: —	400: —	1,600:
2,700: —	900: —	3,600:
2,250: —	750: —	3,000:
1,800: —	600: —	2,400:
1,200: —	400: —	1,600:
900: —	300: —	1,200:

af båda lönegraderna ålderstillägg med 300 kronor
600 kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring.
Härjemte åtnjuta de postexpeditörer, som äro anstälde ijernvägspostkupé,
traktamente, hvilket dock är afsedt att endast utgöra ersättning
för de ökade utgifter, som föranledas af vistelsen på resande fot,
samt öfrige ofvan uppräknade tjenstemän uppbördsprovision och inkomst
af sportler, hvilken inkomst emellertid, såsom af Generalpoststyrelsens
skrifvelse framgår, är stadd i starkt nedgående.

Generalpoststyrelsen, som icke ifrågasätter någon ändring i aflöuingsvilkoren
för de till lista klassens postförvaltare hörande postdirektörerna
i Stockholm och Göteborg, hemställer, att för öfrige omförmälde
tjenstemän löneförbättring måtte beredas sålunda,

att den återstående postförvaltaren inom lista löneklassen, postdirektören
i Malmö, samt föreståndarne för 2:dra, 3:dje och 4:de klassernas
postkontor äfvensom kontrollörerna af olika lönegrader berättigas
att undfå ålderstillägg med 500 kronor efter fem och 1,000 kronor
efter tio års väl vitsordad tjenstgöring;

4 Sjunde hufvudtiteln.

samt att föreståndarne för 5:te och 6:te klassernas postkontor
och postexpeditörerna dels erhålla tillskott i aflöningen å stat till belopp
af 400 kronor för postexpeditörerna af 2:dra lönegraden och 200
kronor för de öfrige, att lika med den öfriga aflöningen fördelas så,
att tre fjerdedelar deraf beräknas såsom lön och en fjerdedel såsom
tjenstgöringspenningar, dels tillerkännas förhöjda ålderstillägg, att utgå
med 400 kronor efter fem och 800 kronor efter tio års likaledes väl
vitsordad tjenstgöring;

med iakttagande att de här nämnde tjenstemännen, i hvad angår de
föreslagna ålderstilläggen, hänföras till två särskilda grupper, omfattande,
den ena postdirektören i Malmö, föreståndarne för 2:dra, 3:dje och 4:de
klassernas postkontor samt kontrollörerna och den andra föreståndarne
för 5:te och 6:te klassernas postkontor jemte postexpeditörerna, med
rätt för tjensteman inom hvardera gruppen att för åtnjutande af ålderstillägg
räkna sig till godo hela den tid, han innehaft tjenstebefattning
inom samma grupp, oberoende af huruvida han derunder förflyttats
från en till annan tjenst.

Behofvet af en allmännare löneförbättring för tjenstemännen vid
postanstalterna har länge gjort sig gällande, och då hvad nu i detta
hänseende föreslagits ingalunda kan anses öfverskrida billiga anspråk,
samt genom den utredning, Generalpoststyrelsen lemnat, synes vara
stäldt utom tvifvel, att postverket, utan rubbning i jemvigten mellan
inkomster och utgifter, förmår att bära de ökade omkostnader, som
eu dylik löneförbättring kommer att medföra, (inner jag den föreslagna
löneregleringen vara af förhållandena i hög grad påkallad, hvarföre jag
tillåter mig att på det lifligaste förorda Styrelsens ifrågavarande förslag.

Under förutsättning att detta vinner godkännande, torde, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad Generalpoststyrelsen hemstält, böra
såsom vilkor för de förbättrade löneförmånerna stadgas:

att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas annan tjenst
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat — befattning i telegrafverket
likväl undantagen — ej heller annan tjenstebefattning, som tinnes vara
hinderlig för tjenstgöringen vid postverket;

att tjensteman skall vara skyldig underkasta sig icke allenast
den utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af möjligen uppkommande
förening mellan post- och telegraftjenst kan föranledas, utan ock
den förflyttning till annan tjenstgöringsort, som kan varda honom ålagd;

att tidpunkten för de ifrågavarande tjenstemännen att komma i
åtnjutande af det dem tillerkända första ålderstillägg skall inträda, för
postdirektören i Malmö, för postförvaltare af 2:dra, 3:dje eller 4:de
löneklasserna samt för kontrollör fem år efter det han tillträdt endera

Sjunde liufvudtiteln. 5

af nu nämnda befattningar i postverkets tjenst och för postförvaltare,
tillhörande öde eller 6:te löneklasserna, samt postexpeditör fem år
efter det han tillträdt vare sig föreståndarebefattning vid fullständig
postanstalt af 5:te, 6:te eller den förutvarande 7:de klassen eller vid
dylik postanstalt å öfvergångsstat eller ock postexpeditörsbefattning;

att andra åldersti 11 ägget får tillträdas efter ytterligare fem år, allt
under enahanda vilkor, som gälla i afseende å första ålderstillägget;

att för öfrigt, hvad hvart och ett af de särskilda ålderstilläggen
angår, skall iakttagas: att tjensteman under mera än fyra femtedelar
af den femårig^ tjenstetid, som erfordras för att vinna rätt till ålderstillägget,
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan tjenst
inom postverket, dock att härvid ej må föras honom till last den tid,
han må hafva åtnjutit semester; att hans tjenstgöring under denna tid
skall hafva varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt att den
högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd^
dervid emellertid tjensteman inom den tjenstegrupp, som utgöres af
postdirektören i Maimö, föreståndarne för 2:dra, 3:dje och 4:de klassernas
postkontor samt kontrollörerna, bör tillgodoräknas den tid, som
före de nu föreslagna bestämmelsernas meddelande förflutit från hans
tillträde till befattning inom gruppen, samt tjensteman inom den tjenstegrupp,
till hvilken föreståndarne för 5:te och 6:te klassernas postkontor
samt postexpeditörerna höra, bör tillgodoräknas den tid, som före de
nya bestämmelsernas meddelande förflutit från hans tillträde till befattning
såsom postförvaltare af Öde eller lägre klass eller till befattning
såsom postexpeditör eller till förutvarande kontorsskrifvare- eller
resepostexpeditörsbefättning i postverkets tjenst, i ena som i ambra fallet
vare sig tillträdet till tjensten skett på grund af fullmagt, konstitutorial
eller förordnande i de fall då, med anledning af väckt fråga om indragning
eller omorganisation, endast förordnande skolat å befattningen meddelas;

att likväl tjensteman, som, då han intjenat. stadgad tid för erhållande
af ålderstillägg, redan uppnått den lefnads- och tjensteålder,
som berättigar honom till pension å postverkets stat, icke må samma
ålderstillägg tillträda;

att af ålderstilläggen tre fjerdedelar skola anses tillhöra tjenstemans
lön och en fjerdedel hans tjenstgöringspenningar;

samt att tjensteman skall, då lian uppnått 65 lefnadsår och minst
35 år varit i statens tjenst, vara förpligtad att, med oafkortad lön
såsom pension, från tjensten afgå, Eders Kong]. Maj:t eller Generalpoststyrelsen,
der det tillkommer denna att atskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensions -

6 Sjunde hufrudtiteln.

berättigade pröfvas kunna i tjensteu på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

skolande dylik pension utgå af samma^medel, hvarifrån pensioner
till postverkets tjenstemän hittills utbetalats.

I sammanhang härmed lärer äfven böra förklaras,
dels att en hvar, som med eller efter 1887 års ingång tillträder
befattning inom postverket af nu ifrågavarande slag, skall vara pligtig
att underkasta sig de föreskrifter, hvilka såsom vilkor för åtnjutande
af de iiu föreslagna löneförbättringarne stadgas, äfvensom att samma
föreskrifter i afseende å förening af tjenster, utvidgning eller förändring
af tjenstgöring samt afgång från tjensten och pensionsrätt skola ega
tillämpning äfven å de postdirektörer i Stockholm eller Göteborg, som
hädanefter utnämnas;

dels ock att till de tjenstemän vid postanstalterna, hvilka icke,
med tillämpning af ofvan föreslagna bestämmelser, kunna varda berättigade
till ifrågavarande ålderstillägg eller hvilka, om äfven dertill
berättigade, icke vilja underkasta sig derför stadgade vilkor samt icke
lagligen kunna dertill förbindas, ålderstillägg, såvidt sådana enligt
hittills meddelade bestämmelser kunnat vederbörande tjenstemän tillkomma,
skola utgå efter hittills stadgade grunder.

h ör genomförande af den nu af mig förordade löneförbättringen
skulle, enligt hvad Generalpoststyrelsen anför, erfordras tillökning i
anslagen till aflöning af postanstalternas personal med 84,600 kronor
och i anslaget till ålderstillägg med 94,200 kronor.

Mot de öfriga ändringar, Generalpoststyrelsen föreslagit under
aflöningsstaten, eller att anslaget till aflönande af poststationsfärestånd are,
med afseende å förefintligt behof af nya poststationers inrättande och
höjning i stationsföreståndares arfvoden, måtte ökas från sitt nuvarande
belopp, 400,000 kronor, till 450,000 kronor samt att, i följd af inträffad
åtgång bland de vid postanstalterna anstälde vaktmästare, hvilka enligt
redan fattadt beslut böra efter hand ersättas med vaktbetjente
med lägre fast aflöning, anslaget till vaktbetjente måtte minskas med

1,000 kronor, har jag ej något att erinra.

I anslagen under

öfver gång sstaten

förekommer, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, icke anledningtill
annan ändring, än att, sedan afsked beviljats den å nämnda stat
uppförde föreståndaren för postkontoret i Boxholm, det för honom anvisade
aflöningsbelopp, 1,000 kronor, bör afföras.

Sjunde hufvudtiteln.

7

Indragnings staten.

Med förordande af en hos Eders Kongj. Maj:t gjord underdånig
ansökning, att, sedan numera jern vägsförbindelse kommit till stånd
mellan Börringe och Anderslöf, postkontoret å sistnämnda ort, hvilket
vore beläget på. något afstånd från jernvägsstationen, måtte indragas
och poststation i stället anordnas vid jernvägsstationen, har Generalpoststyrelsen
hemstält, att nuvarande föreståndaren för det till G:te
klassen hörande postkontoret i Anderslöf, Carl Theodor Öhrström, hvilken
uppnått 74 års ålder, måtte förflyttas på indragningsstat, med rätt
att derifrån uppbära ett hans nuvarande aflöning på stat med ålderstillägg
.motsvarande belopp af 2,000 kronor. Denna hemställan biträder
jag så mycket hellre, som genom postanstaltens förflyttning postverket
komme att besparas årliga utgifter för transporter m. m. till
belopp af omkring 1,000 kronor och arfvodet till en poststationsföres.
tåndare i Anderslöf af Generalpoststyrelsen antagits kunna begränsas
till mindre än hälften af sistnämnda summa.

Beträffande

Pensionsstaten

anmäler Generalpoststyrelsen,

. att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de
pensioner, som utgått

till f. d. postmästaren J. J. Montell .............................. kronor 2,250: —

n ii ii H. A. Nauckhoff....................... „ 1,800: —

n ii ii H. Hjärne .................. „ 2,250: —

eller tillhopa kronor 6,300: —

. men att deremot å staten böra upptagas följande under år 1885
beviljade pensioner, nemligen:

för f. d. byråchefen i Generalpoststyrelsen L. A. O. Hiibner kronor 2,600: —

„ „ postmästaren i Grenna J. A. Barck ............... „ 1,350:_

i Landskrona A. F. Mannerskantz „ 2,250: —

ii ii

Summa kronor 6,200: —

Generalpoststyrelsen hemställer vidare,

att, sedan vaktbetjenten Carl Josef Snell under forsling af post
mellan Hudiksvall och Sundsvall ådragit sig kylskada å ena foten, som
föranledt amputation, och Snell under efterbehandlingen deraf den 11
Maj 1885 aflidit, hans i behöfvande omständigheter efterlemnade enka
Charlotta Snell, född Öster, samt två minderåriga söner Carl Hjalmar
född den 20 Januari 1882, och Oscar Emil, född den 27 September 1884’
måtte tilläggas, den förra en årlig pension af 150 kronor, att utgå så
länge hon lefver ogift, och hvar och en af de senare ett årligt understöd
af 50 kronor, att utgå till fy Ida femton år;

8 Sjunde liufvudtlteln.

äfvensom att enkan efter vaktbetjenten Anders Johan Luthbom,
hvilken efter 45 års anställning'' i postverket den 13 December 1884
aflidit i följd af skador, dem han under tjenstgöring ådragit sig vid
vagnvexling å Gefle södra jernvägsstation, Christina Catarina Luthbom,
född Sundberg, måtte få sig tillagd en årlig pension af postmedlen
å 150 kronor utöfver den pension, som kan varda henne från civilstatens
pensionsinrättning tillerkänd.

Då Generalpoststyrelsens berörda framställningar öfverensstämma
med hvad i liknande fall förut medgifvits, anser jag mig böra till desamma
tillstyrka bifall; lärande äfven i fråga om den föreslagna pensionen
för enkan Luthbom böra bestämmas, att densamma får af henneåtnjutas,
så länge hon lefver ogift.

Hvad angår

Om kostnadsstalen,
föreslår Generalpoststyrelsen,

dels att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbörds-
och frimärkesprovision med 30,000 kronor från 240,000 till

270.000 kronor, anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga
lägenheter samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll
m. m. med 5,000 kronor från 85,000 till 90,000 kronor, anslaget till
traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé med 20,000 kronor från

180.000 till 200,000 kronor, anslaget till traktamenten för vaktbetjente
med 40,000 kronor från 300,000 till 340,000 kronor, anslaget till postföringskostnad
vid befordring å jernväg med 100,000 kronor från

900.000 till 1,000,000 kronor, anslaget till postföring sjöledes mellan
fasta landet och Gotland med 9,000 kronor från 45,000 till 54,000 kronor,
anslaget till sjöpostföring mellan öfriga inrikes orter med 30,000
kronor från 55,000 till 85,000 kronor, anslaget till postföring mellan
Sverige och Danmark med 8,000 kronor från 12,000 till 20,000 kronor
samt anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert och brefkort
med 20,000 kronor från 45,000 till 65,000 kronor;

dels ock att, då det syntes mindre lämpligt att, såsom hittills egt
rum, bestrida omkostnader för inventarier från olika anslag, i det att
till anskaffande och underhåll af poståkdon vore uppfördt ett särskild!
anslag å 15,000 kronor, men öfriga utgifter för inventarier utginge dels
från anslaget till expensutgifter, nu å 350,000 kronor, och dels från
det i innevarande års stat till 40,000 kronor upptagna anslaget till diverse
utgifter, den förändring måtte vidtagas i fråga om sistberörda
Henne anslag, i hvilkas nuvarande belopp i öfrigt erfordrades tillökning
med 50,000 kronor, att, med uteslutande af titeln »anslag för poståkdons
anskaffande och underhåll», måtte i staten uppföras ett anslag

Sjunde hufvudtiteln. 9

»till inköp och underhåll af inventarier» å 100,000 kronor, afsedt att
betacka alla utgifter af dylikt slag-, samt anslagen till expensutgifter
och diverse utgifter utföras till belopp, det förra af 325,000 kronor och
det senare af 30,000 kronor.

Emot de af Generalpoststyrelsen sålunda föreslagna förändringar
i anslagen under omkostnadsstaten, hvilka, hvad angår tillökningen i
anslagsbeloppen, äro föranledda af den alltjemt växande posttrafiken
och af åtgärder till postförbindelsernas utvidgning och underlättande,
har jag ej något att erinra.

I anslagen till oförutsedda utgifter och till afkortningar och restitutioner
m. m. lärer, på sätt Generalpoststyrelsen hemstält, nu icke böra
ifrågakomma annan förändring, än att till vinnande af jemn slutsumma
å utgiftsstaterna det sistnämnda anslaget från sitt nuvarande
belopp, 38,770 kronor, afjemnas till 38,170 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,
visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme ökning. Minskning.

att ega rum med följande belopp:
i aflöningsanslagen till postförvaltare och biträdande
tjenstemän vid postanstalterna, till
beredande af ökade löneförmåner åt 5:te
och 6:te klassernas postförvaltare samt
postexpeditöi-erna, med kronor 84,600: —
i anslaget till aflönande af

poststationsförestån dare

med.................... „ 50,000: —

och i dito till ålderstillägg,
för beredande af större
förmåner i detta hänseende
för kontorspersonalen
i allmänhet,
med....................... j,_94,200: ■—

kronor 228,800: —

hvaremot minskning
skulle genom förut varande
postvaktmästares ersättande
med vaktbetjente uppkomma
till belopp af......... _j,_1,000: —

så att alltså aflöningsstaten på det hela

skulle växa med ......................................... kronor 227,800: —___

Transport kronor 227,800: —

2

10 Sjunde hufyudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 227,800: —
att å öfvergång sstaten genom afförande af
der upptaget belopp för postkontorsföreståndaren
i Boxholm minskning komme att uppstå

med kronor..................................................................

att indragning sstaten genom upptagande
å denna stat af ett belopp, motsvarande nuvarande
aflöningen för föreståndaren för det till
indragning afsedda postkontoret i Anderslöf,

komme att ökas med kronor................................. 2,000: —

att å pensionsstaten i följd af pensionärers
afgång komme att besparas kronor 6,300: —
hvaremot skulle tillkomma:
af Eders Kongl.

Maj:t beviljade
nya pensioner

kronor ............ 6,200: —

föreslagna u nderstöd
för enkan
Snell med två
barn och enkan
Luthbom, tillsammans
kronor
................. 400: kronor 6,600: —

så att alltså ökning i denna stat komme

att eg a rum med kronor ...................................... 300: —

att under omkostnads staten ökning komme
att eg a rum

i anslaget till uppbördsoch
frimärkesprovision

med................................. kronor 30,000: —

,, dito till förhyrande af de
för postverket erforderliga
lägenheter m.

m. med ........................ „ 5,000: —

,, dito till traktamenten för
tjensteman i jernvägs postkupé

med............... „ 20,000: —

Transport kronor 55,000: — 230,100: —

Minskning.

1,000: —

1,000: —

Sjunde hufvudtiteln.

11

Ökning.

Transport
i anslaget till traktamenten
för vaktbetjente

med..............................

„ dito till poståkdons anskaffande
och underhåll,
hvilket anslag,
i sammanhang med
anvisande derå af utgifterna
för andra inventarier,
skulle erhålla
förändrad benämning
af »anslagtill
inköp och underhåll
af inventarier»,

med................................

„ dito till postföringskostnad
vid befordran å

jernväg med ...............

„ dito till postföringskostnad
vid befordran sjöledes mellan

fasta landet och
Gotland med...
„ öfriga inrikes

orter med.........

„ Sverige och

Danmark med
,, dito för tillverkning af
frimärken, frankokuvert
och brefkort med

kronor 55,000: —
„ 40,000: —

„ 85,000: —

„ 100,000: —

„ 9,000: —

„ 30,000: —

„ 8,000: —

„ 20,000: —

kronor 347,000: —

230,100:

hvaremot följande anslag skulle
minskas, nemligen:

anslaget till expensutgifter med

............ kronor 25,000: —

Transport kronor 25,000: — 347,000: — 230,100:

Minskning.

1,000: —

1,000: —

12

Sjunde liufvudtiteln.

Ökning.

Transport kronor 25,000: — 347,000: — 230,100:
och anslaget för
diverse utgifter
med „ 10,000: — 35,000: —

så att alltså under omkostnadsstaten skulle

uppstå en ökning på det hela af kronor 312,000: —
samt att slutligen anslaget till afkortningar
och restitutioner m. rn. komme att nedsättas

med kronor................................................................... 600: -

tillhopa kronor 542,100: — 1,600: —

En ökning på det hela komme således att ega rum med kronor
540,500;

Och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten........................................................... kronor 2,500,600: —

öfvergångsstaten......................................................... ,, 8,400: —

indragningsstaten ..................................................... „ 10,540: —

pensionsstaten ............................................................ ,, 73,790: —-

omkostnadsstaten .................................................... ,, 3,535,500: —

oförutsedda utgifter................................................. „ 68,000: —

afkortningar och restitutioner m. m................... „ 38,170: —

tillsammans kronor 6,235,000: —

eller samma belopp, hvartill postverkets inkomster för år 1887 blifvit
beräknade.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t i propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof täcktes föreslå,

att Riksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner för vaktbetjenten
Carl Josef Snells enka Charlotta Öster och vaktbetjenten
Anders Johan Luthboms enka Christina Catarina Sundberg å 150
kronor till hvardera, att utgå så länge de lefva ogifta, samt af årliga
understöd för vaktbetjenten Snells söner Carl Hjalmar och Oscar
Emil å 50 kronor till hvardera, att uppbäras till fylda femton år, dels
• ock med godkännande af öfriga nu tillstyrkta ändringar i postverkets
stater äfvensom af de bestämmelser, hvilka, i sammanhang med ifrågasatta
förbättrade aflöningsförmåner för en del posttjenstemän, föresla -

j|Minskning.

— 1,000: —

Sjunde hufvudtiteln. 13

gits, måtte för år 1887 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 6,235,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
att gälla under år 1886, med rätt för Eders Kong!. Maj:t att i nämnda
stater göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade,
har Eders Kongl. Maj:t den 14 Augusti 1885 faststält telegrafverkets
stater för år 1886 och dervid rörande stationspersonalen och dess. aflöningsförhållanden
beslutat följande ändringar, hvilka nu böra för Riksdagen
anmälas, nemligen:

a) indragning af telegrafistbefattningarne i Båstad och Vaxholm,

b) uppförande af en ny telegrafistbefattnmg vid den till inrättande
beslutade telegrafstationen vid Sikeå i Vesterbottens län, samt

c) uppflyttning af kommissariebefattuingarne vid Eskilstuna och
Varbergs stationer från tredje klassen med 2,400 kronor i aflöning till
andra klassen med 2,700 kronor i aflöning.

Slutsumman af telegrafverkets af Eders Kongl. Maj:t faststälda
utgiftsstater för år 1886 utgör 1,289,850 kronor, hvilken summa med
1,925 kronor understiger det för 1885 års Riksdag framlagda och af
denna godkända förslag till stater för år 1886.

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne November angående beräkning
af telegrafverkets utgifter för år 1887 har Telegrafstyrelsen
till en början beträffande aflöningsstaten föreslagit vissa förändringar,
utan att dock genom bifall till desamma någon tillökning i utgiftssumman
skulle föranledas.

Dervid har Telegrafstyrelsen först erinrat, att den normala aflöningen
för lägsta tjenstegraden inom stationspersonalen, nemligen
telegrafisterna, utgjorde endast 800 kronor, ett belopp, som i och för sig
vore så ringa, att detsamma hos innehafvande af dessa tjenster, hvilka
nästan uteslutande bestriddes af qvinnor, förutsatte en synnerlig förmåga
att inskränka sina lefnadskostnader till det minsta möjliga. Väl
hade Styrelsen år 1876 i då afgifvet underdånigt förslag till lönereglering
för telegrafverkets stationspersonal upptagit den normala aflöningen
för telegrafisterna till 900 kronor, men detta förslag vann då ej
något afseende. Först några år derefter blef en behöflig förbättring i
form af särskildt lönetillägg af 100 kronor beviljad dem bland telegrafisterna,
hvilka icke i egenskap af stationsföreståndare åtnjöto för -

[2-j

Teltgraf verket.

14

Sjunde hu vudtiteln.

månen af fri bostad m. m. De telegrafister, livilka sålunda erhöllo
löneförbättring, utgjorde dock knappt en tredjedel af personalen inom
ifrågavarande tjenstegrad.

En särskild anledning att påkalla en ändring i telegrafisternas
aflöningsförhållanden förelåge emellertid nu, då ökadt anspråk på arbete
och påpassning i tjensten måste ställas å de telegrafister, som
ensamme bestrede tjenstgöringen vid tredje klassens stationer. Å dessa
stationer vore tjenstgöringen bestämd till 7 timmar på söckendagar
(9 f. m. — 2 e. m. och 4 e. m. — 6 e. m.) samt till 2 timmar på
sön- och helgedagar (8—10 f. in.). Emellertid hade å flera orter
från allmänhetens sida försports en önskan, att tiden för dessa stationers
öppenhållande måtte blifva utsträckt, hvilket synnerligast visat sig behöfligt
vid de stationer af nämnda klass, som hade att förmedla korrespondensen
med jernvägarnes telegrafinrättningar. Telegrafstyrelsen
hade derföre för afsigt att, i sammanhang med afgifvande af underdånigt
förslag till de förändringar i det nådiga reglementet för telegrambefordringen
i riket, Indika kunde föranledas af de utaf telegrafkonferensen
i Berlin vidtagna förändringar i det internationella telegrafreglementet,
göra underdånig framställning om förlängning med en
timme dagligen af tjenstgöringstiden vid tredje klassens stationer, så
att föreståndarne för dessa skulle få sin dagliga arbetstid ökad till
åtta timmar på söckendagar och tre timmar på sön- och helgedagar.

Under förutsättning att en sådan framställning skulle komma att
vinna Eders Kongl. Maj ds bifall samt med beaktande af billighetens
fordran, att en tillökning i arbetstid bör åtföljas af någon förbättring
i aflöningsvilkor, hemställer Telegrafstyrelsen, att den normala aflöningen
för telegrafister måtte höjas med 100 kronor eller från 800 kronor
till 900 kronor, hvaraf eu fjerdedel skulle räknas såsom tjenstgöringspenningar.

Då emellertid förändring af tjenstgöringslid endast blifvit ifrågasatt
för dem bland telegrafisterna, hvilka äro föreståndare för tredje
klassens stationer, har Telegrafstyrelsen, under förutsättning af bifall
till den föreslagna löneförhöjningen för hela telegrafistklassen, vidare
hemstält, att de på aflöningsstaten under rubrik »särskilda anslag»
upptagna lönetillägg åt de telegrafister, som icke i egenskap af stationsföreståndare
åtnjuta förmånen af fri bostad in. m., måtte upphöra och
således ur staten utgå.

Vidare har Styrelsen förmält, hurusom, sedan genom enskildt
bolag telefonförbindelse blifvit åvägabragt mellan Södertelge och Stockholm,
tjenstgöringen vid Södertelge telegrafstation enligt Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bref den 30 Januari 1885 blifvit inskränkt till den för

Sjunde liufrudtiteln.

15

tredje klassens stationer bestämda tid och sålunda kunde uppehållas
af eu enda person. Enligt hittills gällande stat utgöres personalen af
en kommissarie af tredje klassen och en telegrafist, hvilken senare
emellertid är beordrad att tjenstgöra vid annan station. Då emellertid
innehafvare!! af kommissarietjensten under förra hälften af år 1887
uppnår pensionsåldern med skyldighet att då afgå ur verkets tjenst,
har Telegrafstyrelsen hemstält, att ifrågavarande kommissarietjenst,
för hvilken den normala aflöningen utgör 2,400 kronor, måtte från och
med år 1887 indragas och att för tjenstgöringens uppehållande vid
Södertelge station bibehålies en telegrafist såsom stationsföreståndare.
Bifall härtill förutsätter emellertid, att på öfvergångsaflöningsstaten
för år 1887 för kommissarietjenstens nuvarande innehafvare upptages
ett så stort belopp, eller 1,000 kronor, som erfordras till hans aflöning
för den tid af året, hvarunder han före pensionsålderns uppnående
kan komma att qvarstå i tjensten.

Under förutsättning af nådigt bifall till den ofvan föreslagna
förhöjningen i den normala telegrafistaflöningen har Telegrafstyrelsenvidare
föreslagit ett fullföljande af planen att, der sådant lämpligen
kan ske, utbyta manlig personal vid telegrafstationerna mot lägre aflönad
qvinlig personal och i sådant afseende, med anledning af redan
befintliga eller till följd af innehafvarnes inträdande pensionsålder snart
blifvande ledigheter af befattningar inom assistentgraden, hemstält, att
tolf assistenttjenster med 1,600 kronor i aflöning förändras till telegrafistbefattningar
med 900 kronor i aflöning. För genomförande af denna
förändring, som skulle komma att bereda telegrafverket en årlig besparing
af sammanlagdt 8,400 kronor, förutsattes dock, enligt Telegrafstyrelsens
anmälan, att på öfvergångsaflöningsstaten för år 1887 ytterligare
uppföres ett belopp af tillhopa 759 kronor.

Då de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta förändringar i aflöningsstaten
synas mig hafva blifvit af Styrelsen på goda skäl föreslagna,
får jag hemställa om bifall till desamma.

Under

förutsättning af sådant bifall skulle aflöningsstaten å ena

sidan ökas med den förhöjda aflöningen för 172 telegrafister eller med
17,200 kronor, men å andra sidan minskas med följande belopp:

1 indragen kommissarieaflöning .......................... kronor 2 400:

besparing genom utbyte af 12 assistenttjenster

mot telegrafistbefattningar.............................. „ 8,400:

indragning af särskilt lönetillägg till 64 tele- .

grafister .............................................................. „ 6,400:

eller med ...............................-......................................... kronor 17,200:

och således erhålla en oförändrad slutsumma af 936,800 kronor.

16 Sjunde hufvudtiteln.

Beträffande öfvergångsaflätning sstaten har jag redan haft tillfälle
att i sammanhang med redogörelse för förslaget om indragning af
kommissariebefattningen i Södertelge och 12 assistentbefattningar omnämna
Telegrafstyrelsens förslag om ökning af denna stat för år 1887
med 1,759 kronor.

A denna stat finnes för närvarande upptaget ett belopp af. 4,000
kronor för Kamereraren D. Kiellander, hvilkens innehafvande tjenst i
Telegrafstyrelsen indrogs vid löneregleringen 1878. Under förmälan
att bemälde tjensteman redan under innevarande år uppnår pensionsåldern
med rätt att från telegrafverkets pension sinrättning undfå en
årlig pension af 2,400 kronor, har Telegrafstyrelsen erinrat, att endast
skilnaden mellan pensionsbeloppet och Kiellanders förut innehafvande
aflöning, eller 1,600 kronor, bör upptagas såsom utgiftspost å öfvergångsaflöningsstat
för år 1887.

Då således en minskning kommer att ega rum af 2,400 kronor
mot en ökning af 1,759 kronor, skulle denna stat på det hela minskas
med 641 kronor till 9,859 kronor.

Telegrafstyrelsen har slutligen erinrat, att såsom en följd af den
beräknade minskningen i telegrafverkets inkomster från 1,330,000 kronor
till 1,300,000 kronor det på pensions- och wulerstödsstaten nu upptagna
anslagsbeloppet till bidrag åt telegrafverkets pensionsinrättning torde
böra minskas med 1,500 kronor eller från 66,500 kronor till 65,000
kronor, så att denna stat skulle sluta å 82,922 kronor; varande någon
förändring i underkållsstaten ej ifragasatt.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle de särskilda
staterna för år 1887 utvisa följande summor:

aflöningsstat..............................

öfvergångsaflöningsstat .........

pensions- och understödsstat
underhållsstat ............................

kronor 936,800: •—

„ 9,859: —

„ 82,922: —

„ 258,128: —

kronor 1,287,709: —

hvilken summa med 2,141 kronor understiger slutsumman å utgiftsstaterna
för år 1886.

De af Telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i aflöningsstaten
har jag redan förordat; och då de ifrågasatta ändringarne i öfriga
stater icke gifva anledning till någon erinran, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne
i telegrafverkets stater, under Eders Kongl. Maj:t förbehållen

Sjunde lmfvndtiteln. 17

rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas
af behofvet påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkte
af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1887 anvisa enahanda
belopp, 1,300,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit
beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna
uppstå, må af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets
tidsenliga utveckling och förbättring.

Tullverket.

I den underdåniga skrifvelse af den 10 sistlidne November, deri
Generaltullstyrelsen afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1887,
har Styrelsen till en början redogjort för de förändringar, hvilka erfordrades
inom

Aflöning sstaten.

Härvid har Styrelsen först omnämnt en af tullkammaren i Skellefteå
gjord framställning derom, att dervarande tullförvaltares aflöning, som,
efter det tullkammaren år 1882 öppnats, vid 1883 års riksdag bestämdes
att utgå med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 700 kronor
och ålderstillägg 800 kronor, måtte höjas sålunda, att lönen komme att
utgöra 2,500 kronor, tjenstgöringspenningarne 1,000 kronor och ålderstillägget
1,000 kronor.

Uppbörden af tullmedel i de stapelstäder, der tullförvaltarne
åtnjuta den nu ifrågasatta högre aflöningen, uppgifves af Generaltullstyrelsen
hafva under åren 1883 och 1884 i medeltal utgjort:

i Yesterås........................

„ Hudiksvall ................

,, Linköping ..................

,, Oskarshamn ...............

„ Uddevalla ....................

„ Piteå.............................

,, Cimbrishamn ..............

,, Luleå...........................

,, Trelleborg....................

,, Strömstad....................

kronor 146,000: —

„ 138,000: —

„ 130,000: —

„ 63,000: —

„ 61,000: —

„ 37,000: —

„ 33,000: —

„ 31,000: —

„ 22,000: —

„ 17,000: —

Då tulluppbörden samma år i medeltal utgjort i Skellefteå 37,000
kronor, visar det sig, att, om än denna uppbörd understigit den i

3

[3-]

Tullverket.

18

Sjunde hufvudtiteln.

städerna Yesterås, Hudiksvall, Linköping, Oskarshamn och Uddevalla,
den uppgått till samma belopp som i Piteå samt i större eller mindre
mån öfverstigit samma uppbörd i de öfriga städerna. Hvad åter uppbörden
af fyr- och båkmedel angår, bar denna i Skellefteå med betydande
belopp öfverstigit samma uppbörd i alla de nyss nämnda städerna
med undantag af Hudiksvall, livilket förhållande häntyder på eu väsentligen
större sjöfart inom Skellefteå distrikt.

Dessutom böra enligt Styrelsens åsigt äfven andra förhållanden
beaktas. I likhet med tullförvaltningarne i Piteå och Luleå åligger
nemligen tullförvaltningen i Skellefteå ett bestyr, från hvithet tullpersonalen
i de öfriga nyssberörda städerna är fri, nemligen att i viss
mån utöfva tillsyn å elterlefnaden af den till förekommande af öfverdrifven
utverkning af ungskog utfärdade så kallade Norrbotten slagen,
hvilken enligt nådiga förordningen den 23 Juni 1882 skall tillämpas
jemväl inom Vesterbottens län. Härtill kommer, att i Skellefteå icke,
såsom i Piteå och Luleå samt de flesta öfriga ofvan uppräknade städer,
uppsyningsman finnes anstäld, utan tullpersonalen endast utgöres af
tullförvaltare jemte vaktmästare och roddare. Slutligen äro lefnadskostnaderna
i Skellefteå jemförelsevis höga.

På dessa skäl har Generaltullstyrelsen ansett den ifrågasatta löneförhöjningen
vara af rättvisa och billighet påkallad samt fördenskull
hemstält, att aflöningen för ifrågavarande tjensteman måtte i 1887 års
stat upptagas med ofvan angifna, förhöjda belopp.

Denna framställning synes mig i hög grad förtjent att vinna
framgång, för att tullförvaltaren i Skellefteå må beredas löneförmåner,
afpassade efter det trägna arbete, som eger rum vid en tullkammare,
inom hvars distrikt sjöfarten är så liflig som inom Skellefteå. Jag
förordar derföre bifall till den gjorda framställningen.

Vidare bär Generaltullstyrelsen gjort hemställan angående de förändringar
i staten, som föranledas af Eders Kong! Maj:ts den 11 sistlidne
September fattade beslut angående omreglering af tullförvaltningen
i Jernband.

I afseende härå får jag först erinra derom, att 1885 års stat för
tullförvaltningen i nämnda landskap upptager följande tjenster, hvilkas
aflöning, ålderstillägg oberäknade, utgör

i Du fed:

1 tullförvaltare ...
1 uppsyningsman
4 vaktmästare......

kronor 3,000: —

„ 1,200: —

„ 3,200: —

Sjunde hufvudtiteln.

19

i Melen:
1 kontrollör............................................	................................. kronor	2,400: —
1 vaktmästare..........................................	•............................... n	800: —
i Östersund:
1 tullinspektor ....................................	.............................. ii	1,900: —
1 vaktmästare..........................................	................................. v	900: —

Sedan emellertid den så kallade tvärbanan genom Jemtland blifvit
för trafik öppnad, har det befunnits nödigt att vid densamma i
Storlien anställa en tillförordnad tullstationsföreståndare, för hvilken
aflöning årligen utgått med 1,460 kronor af anslaget till vikariatsersättning,
extra biträden m. m., hvarjemte två af vaktmästarne i
Dufed beordrats till tjenstgöring vid Storlien; och efter det den nämnda
kommunikationsledens inverkan på tullförvaltningarne i Jernband kunnat
tillförlitligen bedömas och dervid visat sig, att tullkamrarne i
Dufed och Melen kunde undvaras, men att i Storlien erfordrades tullkammare
samt att, med afseende å den betydande tulluppbörden i
Östersund, tullförvaltningen derstädes borde förses med en tjensteman
af tullförvaltares grad samt utöfva chefskapet öfver hela tullpersonalen
i Jemtland, har Eders Kong! Magt den 11 sistlidne September på
framställning af Generaltullstyrelsen förordnat,

att tullkamrarne i Dufed och Melen skulle med utgången af år
1885 indragas,

att tullförvaltningen i Östersund skulle från början af innevarande
år förestås af en tullförvaltare i stället för eu inspektor och

att samtliga öfriga tullförvaltningar i Jemtland äfvensom gränsbevakningen
derstädes skulle från samma tid lyda under nyssnämnda
förvaltning.

I stället för de indragna tullkamrarne i Dufed och Melen bemyndigade
Eders Kongl. Maj:t Generaltullstyrelsen att vid hvardera af de
båda vägar, som från Norge föra till Jemtland, eller Carl Johansvägen
och vägen från Surd till Melen, postera en gränsridare med uppdrag
att jemväl verkställa tullbehandling af varor, som å dessa vägar ankomma
från Norge. Af de vid Dufed och Melen i stat upptagna
befattningar var tullförvaltarebefattningen i Dufed ledig. Af öfriga befattningar
har Styrelsen flyttat kontrollörstjensten och vaktmästaretjensten
i Melen jemte en vaktmästaretjenst i Dufed till Storlien samt uppsyningsmannatj
ensten i Dufed till Östersund. Två af vaktmästaretjensterna
i Dufed äfo nu lediga och kunna indragas, hvaremot innehafvaren
af den återstående vaktmästaretjensten derstädes icke för närvarande
lämpligen kan flyttas till annan ort. I följd af regleringen

20 Sjunde hufvudtiteln.

hafva vidare inspektorstjeusten i Östersund och den tillförordnade
tullstationsföreståndaren i Storlien blifvit öfverflödiga. Samtidigt med
beslutet om indragning af tullkamrarne i Dufed och Melen förordnade
Eders Kongl. Maj:t, att Generaltullstyrelsen egde att till de två vaktmästare,
som blefve vid Storlien anstälde, årligen, till dess åt dem kunde å
stat beredas lön och tjenstgöringspenningar till sammanlagdt belopp af
900 kronor för hvardera, af anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. in. utbetala ett belopp, motsvarande skilnaden mellan 900 kronor
och den lön och tjenstgöringspenningar, de å stat åtnjöte.

I den underdåniga skrifvelsen angående regleringen af tullverkets
stater för år 1887 har nu Generaltullstyrelsen upptagit de förändringar
i aflöningsstaten, som erfordras för definitiva genomförandet
af regleringen af tullförvaltningen i Jemtland, och i sådant afseende
hemstält,

att aflöningen åt en tullförvaltare i Dufed måtte ur staten uteslutas
samt i stället uppföras aflöning åt en tullförvaltare i Östersund
med samma belopp, som nyssnämnde tullförvaltare åtnjutit, eller lön.

2.000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor och ålderstillägg

1.000 kronor,

att åt två gränsridare måtte uppföras lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor och ålderstillägg 150 kronor för hvardera och
antalet gränsridare i staten sålunda ökas från 18 till 20,

att för beredande åt två vaktmästare vid Storlien af ofvan antydda
förhöjda aflöning antalet vaktmästare med 600 kronors lön måtte
ökas från 117 till 119,

att, i följd häraf och då derjemte två vaktmästare!]enster med
500 kronors lön kunna indragas, antalet vaktmästare med lön till sistnämnda
belopp måtte minskas med fyra eller från 49 till 45, samt

att antalet inspektorstjenster måtte minskas med en från 12 till 11.
De nya anslag, som för regleringens genomförande erfordras, utgöra
således, ålderstillägg oberäknade,

för en tullförvaltare i Östersund .................................... kronor 3,000: —

för två gränsridare ..... „ 1,600: —

förhöjd aflöning åt två vaktmästare .............................. „ 200: —

eller tillhopa kronor 4,800: —

Från aflöningsstaten skulle åter afgå:

aflöning åt tullförvaltaren i Dufed.....	........................... kronor 3,000: —
„ ,, två vaktmästare .............	.............................. - „ 1,600: —
„ „ en inspektor.......................	........................... „ 1,900: —
	eller tillhopa kronor 6,500: —

Sjunde hnfvudtiteln. 21

oberäknade ålderstillägg. Aflöningsstatens slutsumma skulle således
genom regleringen minskas med 1,700 kronor. Besparingen för tullverket
är dock större, ty dels inbesparas den ofvan omförmälda aflöningen
till en tillförordnad tullstationsföreståndare i Storlien, 1,46(4 kronor,
dels kommer ytterligare, enligt hvad Generaltullstyrelsen förmält, ett
belopp af 800 kronor att besparas derigenom, att en öfvertalig vaktmästare,
hvilkens tjenst ej nu kan föreslås till indragning, emedan
innehafvaren för närvarande ej kan flyttas till vaktmästare tjenst å
annan ort, kan förordnas att tills vidare förrätta en af de omnämnda
gränsridaresysslorna. Om till ofvannämnda summa, 1,700 kronor, läggas
sistberörda båda belopp, 1,460 kronor och 800 kronor, samt å andra
sidan afdrag göres för arfvoden, som böra tillkomma de båda gränsridarne
för bestyret med tullbehandling af varor, eller tillhopa 800
kronor, blifver tullverkets verkliga besparing i aflöningskostnad 3,160
kronor.

Då den här föreslagna regleringen påkallas af förändrade trafikförhållanden,
leder till besparing för statsverket och redan på grund
af Eders Kongl. Maj:ts beslut vunnit provisorisk tillämpning, har jag
naturligtvis ej något att mot förslaget erinra.

I händelse af bifall till Styrelsens förslag i afseende å aflöningsstaten
skulle dess slutsumma minskas med skilnaden emellan den besparing,
som uppkommer genom omregleringen af tullförvaltningen i

Jemtland, .............................................................................. kronor 1,700: —

och den förhöjning, som föreslagits i aflöningen för

tullförvaltaren i Skellefteå......................................... „ 800: —

eller med kronor 900: —

och statens slutsumma således bestämmas till 1,694,800 kronor.

öfvergcbigsaflöningsstaten

har genom afgång af derå uppförda personer minskats med 1,600
kronor eller till 31,660 kronor.

Indragningsstaten

har under året minskats med 2,990 kronor.

Såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, ingick i omregleringen
af ti;llförvaltningen i Jemtland, att tullinspektorsbefattningen i
Östersund skulle indragas. Innehafvaren af denna tjenst, Erik Lindberg,
har under de senare åren åtnjutit ständig tjenstledighet, hvarföre ock,
då han år 1887 blefve till pension berättigad samt han antagligen ej

22

Sjunde hufvudtiteln.

vidare blefve till tjenstgöring användbar, Generaltullstyrelsen i den
skrifvelse, som låg till grund för Eders Kongl. Maj:ts beslut den 11
sistlidne September, framhöll, att han borde öfverflyttas å denna stat.
Genom Nådigt bref sistnämnde dag medgaf ock Eders Kongl. Maj:t,
att, intill dess sådant kunde ske, till honom finge årligen af anslaget
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. utbetalas ett belopp, motsvarande
hans lön enligt 1885 års stat.

Med anmälan att Lindberg sedermera hos Styrelsen dels företett
läkarebetyg, utvisande att han, som för närvarande vore oförmögen
att sin tjenst bestrida, antagligen ej heller för framtiden kunde blifva
i stånd till nöjaktig tjenstgöring, dels ock förklarat sig villig att på
indragningsstat öfvergå, har Generaltullstyrelsen nu hemstält, att han
måtte uppföras å indragningsstat med bibehållande af sin nuvarande
lön, 1,600 kronor.

Indragningsstaten komme således på det hela att minskas med
1,390 kronor eller till 46,745 kronor.

Med anmälan att inrättandet af ofvannämnda två nya gränsridaretjenster
icke nödvändiggör någon förhöjning af det å omkostnadsstaten
uppförda anslaget till jakt- och båtlega samt hästlega och reseomkostnader
har Styrelsen i staterna i öfrigt icke föreslagit annan förändring,
än att för jemnande af staternas slutsumma anslaget till diverse utgifter
måtte minskas med 110 kronor, hvarigenom omkostnadsstatens
slutsumma komme att blifva 211,995 kronor.

Tullverkets stater för år 1887 komme således att utvisa följande
slutsummor:

aflöningsstaten................................................................. kronor 1,694,800: —

öfvergångsaflöningsstaten

ålderstilläggsstaten .......................................................

indragningsstaten ...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente.
........................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes

i fattigdom efterlemnade enkor och barn .....

omkostnadsstaten.........................................................

31,660

250,000

46,745

197,000:

31,800

211,995

Summa kronor 2,464,000: —
eller 4,000 kronor mindre än det belopp, hvarå 1886 års stat för tullverket
slutar.

Icke heller mot Styrelsens förslag i fråga om indragnings- och
omkostnadsstaterna har jag något att erinra.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen -

Sjunde hufvudtitelu. 23

att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till ett
mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,464,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkte af tullmedlen.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1886 uppfördt:
dels bestämdt anslag

för skogsstaten ................... kronor 404,400:

statens skogsskolor
dels reservationsanslag

till skogsinstitutet ...............

,, enskilda skogsundervis ningen

..............................

,, kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet
..................................

23,650: — 428,050:
21,300: —

8,600: —

214,050: — 243,950:

Summa kronor 672,000: —

I underdånigt memorial den 22 sistlidne September har Domänstyrelsen
gjort framställning angående anslagsbehofvet för skogsväsendet
år 1887 och dervid hemstält, att, för genomförande af det utaf Styrelsen
den 30 Oktober 1884 afgifna förslag till lönereglering för skogsstaten,
det bestämda anslaget för skogsstaten måtte höjas till 447,005
kronor och derjemte till ålderstillägg åt samma stat anvisas förslagsvis
84,400 kronor. Då det nyssberörda löneregleringsförslaget den 11
nästlidne December inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, behagade Eders
Kongl. Maj:t på min hemställan besluta, att en omarbetning af detsamma,
i hvad det rörde revirförvaltarne och skogsbetjeningen, skulle
med iakttagande af vissa angifna grunder af Domänstyrelsen företagas,
men att deremot den delen af förslaget, som angick skogsinspektörerna,
skulle till vidare pröfning inför Eders Kongl. Maj:t anmälas i sammanhang
med öfriga, 1887 års statsreglering rörande frågor.»

Efter att hafva hemstält, att utdrag af statsrådsprotokollet för
sistnämnda dag *), i hvad detsamma rörde behandlingen af omförmälda
ärende, måtte få biläggas dagens protokoll, yttrade Herr Statsministern
vidare:

»Genom den för Skogsstyrelsen och skogsstaten den 19 November

[4-]

Skogsväsen det.

*) Se bil. 2 vid detta prot.

24

Sjunde huffudtiteln.

1869 utfärdade instruktion blef skogsinspektörernas uppgift i det väsentliga
begränsad till utöfvande af kontroll öfver det sätt, hvarpå underlydande
skogstjenstemän och skogsbetjente fullgjorde sina åligganden,
hvaremot den egentliga skogsförvaltningen uppdrogs åt jägmästarne,
utan tillfälle för skogsinspektörerna att deri ingripa under andra förhållanden,
än då fel eller försummelser af underlydande gåfve dertill
anledning. Redan den så kallade Norrländska skogskomitén i sitt den 21
December 1870 afgifna betänkande anmärkte, att den ställning, som
sålunda blifvit skogsinspektörerna anvisad, icke satte dem i stånd att
utöfva något verksammare inflytande på skogshushållningen och att,
derest den större erfarenhet, det mognare omdöme och de mera odlade
insigter, skogsinspektörerna måste förutsättas ega, skulle kunna tillgodogöras
på ett för det allmänna fullt tillfredsställande sätt, en vidsträcktare
befogenhet borde skogsinspektörerna tilläggas så, att desse
erhölle ett effektivt chefskap öfver skogspersonalen i orterna och i alla
afseenden blefve eu mellanlänk emellan denna och den centrala styrelsen.
Väl har sedermera en och annan åtgärd vidtagits i den af
Norrländska skogskomitén anvisade rigtning, i det att exempelvis föreskrifter
meddelats, att jägmästares årliga förslag rörande såväl försäljning
af skogsalster som skogsodlingsarbeten skola i första hand
tillställas vederbörande skogsinspektör, för att sedermera af honom med
eget utlåtande i ämnet befordras vidare till centralstyrelsen, äfvensom
att skogsinspektör i vissa fall må på jägmästares framställning besluta
om virkesförsäljning; men i hufvudsak är skogsinspektörernas ställning
ännu densamma, som tillädes dem genom 1869 års instruktion.

I motiverna till det ofvan omförmälda löneregleringsförslaget
erinrar Domänstyrelsen, huru den alltför stora centralisation, som för
närvarande egde rum inom skogsförvaltningen, då den stora mängden
af ärenden droges under Styrelsens omedelbara pröfning, vållade betydande
olägenheter, och uttalar sig, lika med den Norrländska skogskomitén,
för en utvidgning af skogsinspektörernas befogenhet i syfte
såväl att lätta ärendenas tryck på centralstyrelsen som att göra skogsinspektörernas
erfarenhet och insigter mer fruktbärande för statens
skogshushållning. Domänstyrelsen framhåller härvid,

att förutom de frågor angående virkesförsäljning, deri skogsinspektörerna
redan fått sig anförtrodt att besluta, åtskilliga andra ärenden
förefunnes af beskaffenhet, att beslutanderätten deri med fördel
kunde från Domänstyrelsen öfverflyttas på skogsinspektörerna;

att de årliga förslag rörande såväl virkesförsäljningar och vilkoren
derför som äfven skogsodlingsarbeten och andra förvaltningsåtgärder,
hvilka hittills afgifvits af jägmästarne, i stället borde upprättas af

25

Sjunde hufvudtiteln.

skogsinspektörerna med ledning af de uppgifter och framställningar,
som jägmästarne skulle hafva att för detta ändamål till dem afgifva;

att vidare granskningen af upprättade förslag till skogsindelningar,
hvilken hittills utförts inom centralstyrelsen af extra biträden, borde
öfverlemnas åt skogsinspektörerna, med skyldighet härvid för dem att,
der så erfordrades, på stället undersöka förslagens lämplighet, genom
hvilken anordning granskningsarbetet skulle erhålla en större betydelse
än nu, då detsamma i allmänhet måste inskränkas till en siffergranskning;

samt att åt skogsinspektörerna äfven borde uppdragas att hafva
inseende öfver skogsstatsboställen och för skogsväsendet utarrenderade
fastigheter äfvensom att årligen till Styrelsen afgifva berättelse öfver
skogs- och jagtväsende!.

Att en så beskaffad förändring i skogsinspektörernas ställning,
som nu blifvit ifrågasatt, skulle för skogsväsendet medföra väsentligt
gagn, synes mig uppenbart. Domänstyrelsen skulle derigenom befrias
från en mängd detaljfrågor, hvilka nu onödigtvis upptaga dess tid, och
vid behandlingen af eu del andra ärenden genom den föregående utredning,
dessa undergått af skogsinspektörerna, erhålla ett kraftigare
stöd för sina åtgöranden. Skogsinspektörerna åter skulle i följd af
den mer praktiska rigtning, som komme att gifvas åt deras verksamhet,
vinna ökadt inflytande på skogsförvaltningen i orterna och äfven
blifva i tillfälle att, till gagn för det allmänna, i större grad vidga sin
egen erfarenhet, på samma gång den lifligare förbindelse, hvilken komme
att ega rum mellan dem och den underlydande skogsstaten, utan
tvifvel skulle verksamt bidraga till den senares utbildning i yrket. Jagkan
derföre icke annat än finna det önskvärd!, att Domänstyrelsens
regleringsförslag, i hvad det angår skogsinspektörerna, må snarast möjligt
komma till utförande.

Men äfven en annan anledning att redan nu och oberoende af
det uppskof, som ansetts erforderligt med löneregleringen för den Övriga
skogsstaten, företaga nyssberörda del af regleringsförslaget till
behandling föreligger deri, att, då skogsinspektörerna, såsom nu är
fallet, tillsättas endast medelst förordnande på viss tid, det icke alltid
kan påräknas att till innehafvare af dessa vigtiga befattningar, med
hvilka icke få förenas skogsförrättningar åt enskilde, erhålla de skickligaste
och dertill mest lämplige skogstjenstemännen. Domänstyrelsen
bär ur denna synpunkt ansett det nödvändigt att gifva skogsinspektörerna
den tryggade ställning, som innehafvande! af ordinarie tjenst
medför, och jag förenar mig desto hellre i denna Styrelsens åsigt, som
det nuvarande förhållandet,hvilket icke längre synes ega sitt berättigande,
ifall skogsinspektörernas verksamhet, från att uteslutande eller hufvud -

26

Sjunde hufvudtiteln.

sakligen hafva varit kontrollerande, utvidgas på nu förslaget sätt, äfven
i det hänseendet är förenadt med olägenhet, att jemväl de ordinarie
befattningar vid skogsstaten, hvilka innehafvas af skogsinsjoektörerna,
måste uppehållas genom vikarier.

Skogsinspektörerna äro för närvarande nio till antalet; och är genom
särskilda nådiga bref rikets fördelning i inspektionsdistrikt bestämd
sålunda, att

1 distrikt, Norrbottens, skall omfatta Norrbottens län;

,, „ Yesterbottens län;

„ „ Jemtlands län;

,, ,, Vesternorrlands och Gefle borgs

län;

„ „ Kopparbergs, Vermlands,

Vestmanlands och Örebro
län;

,, ,, Stockholms, Upsala, Söder manlands,

Östergötlands
och Gotlands län;

„ ,, Skaraborgs, Elfsborgs samt

Göteborgs och Bohus län;
„ ,, Kalmar, Jönköpings och

Kronobergs län; samt
„ „ Blekinge, Christianstads,

Malmöhus och Hallands län.

Denna fördelning är dock ännu icke fullständigt genomförd, i det
att, så länge de till skogsinspektörsbefattniugarne hörande åligganden
inom Södermanlands och Östergötlands län bestridas af från äldre tider
(kvarstående öfverjägmästare, från hvilka likväl nu föreligga ansökningar
om pension, dem jag torde få föredraga i sammanhang med öfriga
frågor under nionde hufvudtiteln, Vestmanlands län är provisoriskt från
Bergslagsdistriktet förlagdt till Östra distriktet.

I antalet af de ifrågavarande befattningarne ifrågasätter Domänstyrelsen
ej någon förändring, hvaremot en jemkning föreslås i den nu
bestämda distriktsfördelningen så, att Jemtlands distrikt skulle utvidgas
med Vesternorrlands län och erhålla benämningen Mellersta Norrlands
distrikt; att till det distrikt, som nu benämnes Södra Norrlands,
skulle i stället för Vesternorrlands län läggas Kopparbergs län och
distriktet derefter kallas Gefle-Dala distrikt; samt att med Bergslagsdistriktet
skulle i stället för Kopparbergs län förenas Upsala län och
det östra distriktet sålunda komma att inskränkas till Stockholms, Södermanlands,
Östergötlands och Gotlands län.

1	dito,	Vesterbottens,
1	dito,	Jemtlands,
1	dito,	Södra Norrlands,
1	dito,	Bergslagsdistriktet,
1	dito,	östra distriktet,
1	dito,	V estra dito,
1	dito,	Smålands distrikt,
1	dito,	Södra distriktet,

Sjunde hufvudtiteln. 27

Den nuvarande aflöningen utgör för skogsinspektörerna i Norrbottens
och Södra Norrlands distrikt 4,800 kronor samt för de öfrige
skogsinspektörerna 3,800 kronor, af hvilka belopp tre fjerdedelar beräknas
såsom lön och en fjerdedel såsom tjenstgöringspenningar. Ett
undantag i afseende å denna aflöningens fördelning eger likväl rum
för skogsinspektören i Södra Norrlands distrikt, hvilken innehar sin
befattning på grund af konstitutorial sedan år 1866 och som enligt
nådigt bref den 5 Juni 1874 uppbär 4,000 kronor i lön och 800 kronor
i tjenstgöringspenningar.

Härjemte åtnjuta skogsinspektörerna resepenningar, uppgående för
skogsinspektörerna i Norrbottens och Södra Norrlands distrikt till 1,000
kronor, för skogsinspektörerna i Yesterbottens, Jemtlands och Bergslagsdistrikten
till 750 kronor samt för de öfrige fyra inspektörerna till
600 kronor, allt för år räknadt.

Domänstyrelsen, som, i betraktande deraf att skogsinspektörernas
befattning enligt det föreliggande förslaget skulle upphöra att vara endast
inspekterande och att skogsinspektörstiteln, som icke kunnat vinna
burskap, gifvit, anledning till förvexling, anser skogsinspektörerna för
framtiden böra benämnas öfverjägmästare, hemställer — under åberopande
af de ansvarsfulla och magtpåliggande värf, som komine att tillhöra innehafvarne
af de ifrågavarande befattningar ne, och då desse genom redan
stadgadt förbud att åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde vore förhindrade
att på sådan väg bereda sig någon tillökning i inkomst — att eu
hvar af skogsinspektörerna eller öfverjägmästarne måtte erhålla aflöning
af 4,800 kronor, deraf 3,200 kronor såsom lön och 1,600 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, samt berättigas att derutöfver, efter intjenta fem
år, undfå ålderstillägg med 600 kronor.

Tillika föreslår Domänstyrelsen eu sådan jemkning i de nuvarande
resepenningebeloppen, att dessa, afsedda att motsvara de kontanta
utgifterna för fortskaffandet och logis under resan, måtte bestämmas
för Norrbottens distrikt till 1,000 kronor, för hvartdera af
Vesterbottens, Mellersta Norrlands, G-efle—Dala och Bergslagsdistrikten
till 800 kronor samt för hvartdera af Östra, Vestra, Smålands och
Södra distrikten till 700 kronor, allt för år räknadt;

hvarjemte Styrelsen med fästadt afseende å den omfattande skriftvexling,
som efter den föreslagna förändringen komme att blifva förenad
med de nuvarande skogsinspektörsbefattningarne, och den granskning
af skogsindelningsplaner, som enligt förslaget borde tillhöra befattningarnes
innehafvare, anser erforderligt, att till dessas disposition
af reservationsanslaget till skogsväsendet anvisas ett årligt expensbelopp
af högst 1,000 kronor för hvardera, att emot redovisning användas
till skrifbiträde och skrifmaterialier m. m.

28

Sjunde hufvudtiteln.

Mot livad Domänstyrelsen sålunda föreslagit rörande lönevilkor
och resepenningar för de ifrågavarande tjenstemännen, hvilka jag, lika
med Styrelsen, finner lämpligen böra för framtiden benämnas öfverjägmästare,
bär jag ej annat att erinra, än att af det föreslagna ålderstillägget,
på samma sätt som föreslagits rörande den öfriga afiöningen,
två tredjedelar torde böra tilläggas karakteren af lön och en tredjedel
utgöra tjenstgöringspenningar. Till hvilka belopp expensanslag för det
af Domänstyrelsen angifna ändamål kunna blifva för öfver]ägmästarne
behöfliga, torde få närmare pröfvas vid fastställande af generalförslag
för skogsväsendet för år 1887; men jag anser mig dock böra här anmärka,
att behofvet af dylikt expensanslag antagligen bör komma att
betydligt vexla inom olika distrikt och att, om 1,000 kronor anses böra
utgöra det högsta belopp, som för ändamålet bör ifrågakomma, anslaget
i en del distrikt bör kunna sättas icke obetydligt lägre.

I sammanhang med den ifrågastälda löneregleringen har Domänstyrelsen
äfven upptagit till behandling frågan om pensioneringen af
de till skogsstaten hörande tjenstemän, bland hvilka skogsinspektörerna
icke i denna sin egenskap, utan endast såsom innehafvare af de lägre
skogsstatsbefattningar, hvartill de blifvit på ordinarie stat utnämnde,
ega pensionsrätt. Styrelsen anför härvid, att för skogspersonalens bibehållande
i tjenstedugligt skick vore nödvändigt, att så tillräckliga
pensioner bereddes de till denna personal hörande tjenstemännen, att
staten kunde hafva rätt att fordra deras afgång vid den ålder, då deras
tjenstbarhet kunde antagas vara i väsentlig grad förminskad. För närvarande
vore likväl skogstjenstemännen berättigade till pension, att utgå
från allmänna indragningsstaten, först vid uppnådda 70 lefnadsoch
30 tjensteår eller, i händelse af sjuklighet eller försvagadt helsotillstånd,
vid 65 lefnads- och vid pass 40 tjensteår. Att vid så högålder
nöjaktigt kunna sköta de ansträngande åligganden, som tillhörde
skogsstatens tjenstemän, vore påtagligen i de flesta fall icke möjligt; och
Styrelsen har derföre, med erinran att afvittringslandtmätare, provinsialläkare
och statens landtbruksingeniörer, med hvilka skogstjenstemännen
vore i afseende på tjeustgöringens ansträngande beskaffenhet likstälde,
förklarats pensionsberättigade vid 60 lefnadsår, föreslagit, att äfven
skogstjenstemännen måtte berättigas att vid uppnådda 60 lefnads- och
30 tjensteår å allmänna indragningsstaten undfå pension till lönens
fulla belopp, med motsvarande skyldighet att vid sålunda hunnen pensionsålder
från tjensten afgå.

Denna framställning, hvilken för närvarande torde böra till pröfning
upptagas endast för så vidt den rör de föreslagna öfverjägmästare -

Sjunde hufvndtiteln. 29

befattningarne, anser jag mig jemväl böra, sålunda begränsad, biträda,
då det under vanliga förhållanden icke torde kunna påräknas, att en
innehafvare af dylik befattning skulle efter uppnådd 60 års ålder vara
i besittning af tillräcklig vigör, för att på ett för det allmänna gagnande
sätt kunna uppfylla sina tjensteåligganden, och det högsta pensionsbelopp,
som, med den af mig förordade fördelningen af aflöningen i
lön och tjenstgöringspenningar, skulle tillkomma öfverjägmästare, eller
3,600 kronor, synes mig stå i ett lämpligt förhållande till befattningens
betydenhet och den aflöning, som skulle blifva med befattningen
förenad.

Under förutsättning att hvad jag sålunda tillstyrkt vinner godkännande
torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Domänstyrelsen
i sådant hänseende hemstält, böra såsom vilkor för åtnjutande
af de för öfverjägmästare föreslagna löneförmåner stadgas:

att öfverjägmästare skall vara underkastad såväl den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden som ock den
reglering af tjenstgöringsområde, som kan varda föreskrifven;

att med öfver]''ägmästarebefattning icke må förenas annan tjenst
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, med undantag af befattning
såsom domänintendent, och ej heller annan tjenstebefattning, med mindre
den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen
inom öfverjägmästaredistriktet;

att det jemväl skall vara öfverjägmästare förbjudet att åtaga sig
skogsförrättningar åt enskilde;

att de med befattningen förenade tjenstgörings- och resepenningar
få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen
tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från tjenstgöring befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten, utöfver sina tjenstgörings- och resepenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkten för det öfverjägmästare medgifna ålderstilläggs
åtnjutande skall inträda fem år efter befattningens tillträdande, under
vilkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af denna tid
sjelf bestridt sin eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst,
under iakttagande att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas den

SO Sjunde hufvudtiteln.

tid, han före den nya statens tillämpning innehaft skogsinspektörsbefattning; att

af ålderstillägget, likasom af den öfriga aflöningen, två tredjedelar
skola anses tillhöra lönen och eu tredjedel tjenstgöringspenningarne;
samt

_ att öfverjägmästare skall, då han uppnått 60 lefnads- och minst
30 tjensteår, vara förpligtad att, med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten, från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t
dock. obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå.

Under det att för närvarande till aflöning och resepenningar åt
skogsinspektörerna utgår ett belopp af tillsammans 42,850 kronor,
skulle för de föreslagna nio öfverjägmästarebefattningarne erfordras i
löner och tjenstgöringspenningar 43,200 kronor samt i resepenningar

7,000 kronor eller tillsammans 50,200 kronor, utvisande en tillökning
i utgift af 7,350 kronor.

Härtill skulle, under förutsättning att, såsom antagligt är, de nuvarande
skogsinspektörerna öfverflyttas till öfverjägmästarebefattningarne,
hvilkas innehafvare i dylikt fall redan vid 1887 års ingång samtlig6
skulle blifva berättigade till ålderstillägg, komma ett belopp i
ålderstillägg af 5,400 kronor, hvartill likväl full tillgång finnes i de
lönetillägg till skogsinspektörerna i desses egenskap af jägmästare,
hvilka äro inberäknade under det nuvarande bestämda anslaget till
skogsstaten. Dessa lönetillägg, hvilka för närvarande inbesparas, under
det jägmästaretjensterna uppehållas al vikarier med aflöning i lägsta
lönegraden, men måste finnas att tillgå, i händelse de ordinarie tjensteinnehafvarne
från skogsinspektörsförordnandena återgå till sina egna
befattningar, blelve nemligen öfverflödiga, om de till skogsinspektörer
lörordnade jägmästarne erhölle annan ordinarie tjenst, enär enligt
gällande bestämmelser deras efterträdare i jägmästarebefattningarne
icke komme att för lönetillägg få räkna sig till godo den tid, de bestridt,
befattningarne på förordnande, och följaktligen först framdeles
skulle blifva berättigade till dylikt tillägg.

Den af mig nu tillstyrkta regleringen föranleder således för närvarande
icke större ökning i anslaget till skogsstaten än med det
ofvan angifna beloppet 7,350 kronor.

Enligt . från Domänstyrelsen inhemtade upplysningar äro redan
och blifva vid 1887 års ingång lönetillägg, utöfver de nu i staten
beräknade, intjenta af elfva jägmästare med 500 kronor för hvardera,
hvaremot två jägmästare, som hvardera innehaft lönetillägg å 1,500

Sjunde hufvudtiteln. 31

kronor, afgått och en jägmästare med lönetillägg å 1,000 kronor befordrats
till annan befattning. Till betäckande af skilnaden mellan sålunda
tillkommande och ledigblifna lönetillägg torde anslaget till
skogsstaten få höjas med 1,500 kronor.

Tillökning i detta anslag erfordras ytterligare, i anledning deraf
att ett jägmästareboställe och ett krono]ägareboställe indragits från
vederbörande boställshafvare, med de belopp, hvartill dessa boställens
•afkastning ingått i vederbörandes aflöning, eller tillsammans 170 kronor;

Och skulle således hela den nu erforderliga förhöjningen i det
bestämda anslaget till skogsstaten komma att utgöra 9,020 kronor.

I enlighet med sistlidne Riksdags beslut har ny stat den 5 Juni
1885 blifvit faststäld för Ombergs skogsskola, innefattande en tillökning
i det förut för denna skola anvisade årliga anslag med 1,700
kronor, hvaraf likväl, då den nya staten är afsedd att tillämpas först
den 1 Juli 1886, endast hälften eller 850 kronor tagits i beräkningvid
bestämmandet af innevarande års anslag till statens skogsskolor.
För fortsatt tillämpning af berörda, af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
redan fattade beslut lärer, på sätt Domänstyrelsen hemstält,
sistnämnda anslag få från 1887 års början höjas med 850 kronor eller
från sitt nuvarande belopp, 23,650 kronor, till 24,500 kronor.

I anslagen för skogsinstitutet och för den enskilda skogsundervisningen
ifrågasätter icke Domänstyrelsen och har jag icke heller anledning
att föreslå någon ändring.

Beträffande reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet anför Domänstyrelsen, att, förutom
de ökade utgifter från detta anslag, som komme att föranledas,
i händelse Styrelsens förslag till reglering af skogsstaten blefve godkändt,
icke obetydliga belopp af samma anslag tilläfventyrs komme
att tagas i anspråk på grund af den föreskrift, Eders Kongl. Maj riden
10 April 1885 meddelat, att, derest för utmärkande af tydligrågång
mellan enskildes egor och kronopark i Norrbottens och Vesterbottens
län skulle befinnas nödigt upphugga rågången till större bredd
än lag stadgade, erforderliga åtgärder härför finge bekostas af ifrågavarande
anslag. Då emellertid den del af Styrelsens regleringsförslag,
som nu blifvit af mig tillstyrkt, icke förutsätter andra utgifter från
reservationsanslaget till skogsväsendet, än till expensanslag för öfverjägmästarne,
och hvad som härför erfordras torde åtminstone i det
närmaste komma att uppvägas af besparingar å medel, som nu varit
anvisade för granskning i Domänstyrelsen af indelningsplaner, samtal
(ifrigt behållningar å reservationsanslaget finnas att tillgå, anser jag,
lika med Domänstyrelsen, annan förändring i detta anslag icke höra

32 Sjunde hufvudtiteln.

nu ega rum, än att detsamma, för vinnande af jemn slutsumma i anslagen
till skogsväsendet, lämpligen afrundas; och torde för detta syfte
anslaget få utföras till belopp af 214,180 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj: t behagade föreslå
Riksdagen,

att, med godkännande af nu tillstyrkta ändringar i| staten för
skogspersonalen och i sammanhang dermed af de för åtnjutande åt
löneförmånerna vid de nya öfverjägmästarebefattningarne föreslagna
vilkor, det bestämda anslaget för skogsstaten höjes med 9,020 kronor
till 413,420 kronor,

att anslaget för statens skogsskolor ökas med 850 kronor till

24,500 kronor,

samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet ökas med 130 kronor till 214,180 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:
bestämdt anslag:

för skogsstaten .......................... kronor 413,420: —

„ statens skogsskolor...........L..__„ 24,500: — kronor 437,920: —

reservationsanslag :

till skogsinstitutet ..................... kronor 21,300: —-

„ enskilda skogsundervisnin gen

....................................... „ 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogs -

väsendet i allmänhet......	•n	214,180: —	kronor	244,080: —
		Summa	kronor	682,000: —

hvarigenom det nu utgående anslaget till skogsväsendet skulle ökas
med 10,000 kronor.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

[5.] För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter finnes i

För, hontrol- stat uppfördt. ett förslagsanslag till belopp af högst 16,000 kronor,
hiUalmn- hvaraf ett belopp af 6,000 kronor är stäldt till Eders Kongl. Maj:ts
ker och kre- förfogande att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att
ihtanstaitei. -nom Finansdepartementet biträda med nämnda kontroll och med handläggning
af ärenden rörande banker och kreditanstalter. Återstoden
+ af anslaget, 10,000 kronor, afsedd till arfvoden åt de af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förordnade ombuden vid de olika bankinrättningarne,
är för närvarande fördelad i fyrtiotvå särskilda arfvoden

Sjunde hufvudtiteln. 33

till sammanlagdt belopp af 9,800 kronor, hvadan till Eders Kongl.
Maj:ts disposition deraf återstå endast 200 kronor.

Vid bestämmande af beloppen af dessa arfvoden har så vidt möjligt
hänsyn tagits till den tid och det arbete, som uppdragets fullgörande
ansetts kräfva, och hafva med afseende härå arfvodena faststälts
att utgå med följande belopp, nemligen ett med 600, två med
500, ett med 400, tre med 350, nio med 300, tre med 250, sju med
200, sju med 150, sju med 100 och två med 75 kronor.

Den kontroll vid de enskilda bankinrättningarne, som de allmänna
ombuden hafva att utöfva, afser hufvudsakligen månatlig inventering
af kassan och verificering af den rapport öfver ställningen, som bankerna
hafva att till Finansdepartementet och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända, äfvensom, hvad angår de sedelutgifvande
bankerna, granskning och vård af grundfondssäkerheterna samt kontrollering
af sedelutgifningsrätten. Dertill kommer beträffande Stockholms
inteckningsgarantiaktiebolag den skyldighet, som åligger det
hos bolaget anställa ombud, att kontrollera och i sin vård förvara den
pant, bolaget har att ställa för sina utelöpande obligationer.

Anslagets otillräcklighet har emellertid nödgat till att bestämma arfvodet
för ombuden vid några af de senast inrättade aktiebankerna alltför
lågt, för att skälig ersättning kan anses beredd för ombudens besvär och
tidsspillan; och då det oaktadt anslaget nu i det närmaste blifvit till hela
sitt belopp anlitadt, föranlåtes jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
»för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter»,
högst 16,000 kronor, måtte upptagas till högst 20,000 kronor.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till postverket med............ kronor 540,500: -—

„ skogsväsendet med ... „ 10,000: —

,, kontrollen vid enskilda
banker och kreditanstalter
med ......... „ 4,000: — kronor 554,500: —

Deremot har jag föreslagit minskning i anslagen:

till telegrafverket med kronor 30,000: —

,, tullverket med............... „ 4,000: — v 34,000: —

hvadan den verkliga förhöjningen å de ordinarie

anslagen skulle blifva ............................................... kronor 520,500: —

Härvid bör dock iakttagas, att kostnaderna________

Transport kronor 520,500: —

5

[6.]
Anslag
för genomförande
af
Statskontorets
nya organisation.

[7-]

Anslag för
beredande af
förstärkning
af arbetskrafterna
å
Statskontorets
riksbokslutsbyrå.

34 Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 520,500: —
för post- och telegrafverken bestridas af dessa
verks egna medel, så att, om ökningen i postverkets
stater och minskningen i anslaget till
telegrafverket frånräknas, den föreslagna ökningen
i de ordinarie anslagen å denna hufvudtitel
endast utgör 10,000 kronor.

Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

nu gällande riksstat ................................................... „ 13,863,000: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1887 blifva............ kronor 14,383,500: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, yttrade
Herr Statsministern beträffande

Genomförande af Statskontorets nya organisation.

För detta ändamål äro å extra stat för år 1886 anvisade 7,820
kronor. Af de personer, hvilka egt att af dessa medel uppbära aflöningsbelopp,
hafva Kongl. Räntmästaren C. Selin och Kammarskrifvaren
A. Stridsberg under sistlidet år erhållit afsked, hvadan i fråga varande
anslag kan minskas med det belopp, 2,420 kronor, som varit
för dem afsedt. Enligt hvad Statskontoret anmält erfordras fortfarande
återstående beloppet, 5,400 kronor. Lika med Statskontoret hemställer
jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande af Statskontorets nya organisation å extra
stat för år 1887 anvisa 5,400 kronor.

Beredande af förstärkning af arbetskrafterna å Statskontorets riksbokslutsbyrå.

I den till sistlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen
att å Statskontorets stat för eu tjensteman i andra lönegraden,

35

Sjunde hufvudtiteln.

hvilken med hänsyn till åligganden och tjensteställning inom riksbokslutsbyrån
borde benämnas förste revisor, uppföra lön 3,000 kronor
och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor samt tilldela denne tjensteman
rätt till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman
i samma lönegrad.

Af den redogörelse, som för detta anslagsbehof då lemnades,
anhåller jag att få i minnet återkalla, hurusom behof af förstärkning
i riksbokslutsbyråns personal redan länge erfarits och i väsentlig mån
ökats genom den enligt nådiga brefvet den 18 April 1884 beslutade
förändring i afseende å tiden för rikshufvudbokens afsilande. Då enligt
äldre bestämmelser rikshufvudboken, för att vara för statsrevisorerna
tillgänglig, icke behöft afslutas förr än inom en tid af omkring
ett år sju månader efter utgången af det år, revisionen omfattade,
skulle arbetet med densamma nu vara afslutadt inom nio månader
efter räkenskapsårets utgång eller inom sex månader efter det länens
räkenskaper kommit Statskontoret tillhanda. Statskontoret hade och
framhållit, att den korta tid, som blifvit anslagen till riksbokslutsarbetets
fullbordande, påkallade, att åt detta arbete egnades en vida mera
omfattande och oafbruten tillsyn, än som med nuvarande arbetskrafter
kunde ega rum utan åsidosättande af andra, byrån åliggande göromål;
och då af oansvarige amanuenser ej kunde påräknas ett så verksamt
biträde, som förhållandena påkallade, hade Statskontoret ansett åtminstone
en ny fast beställning i andra lönegraden erforderlig. En stadigvarande
förstärkning af riksbokslutsbyråns arbetskrafter var ock af
Statskontor och Kammarrätt förutsatt såsom ett nödvändigt vilkor för
tidigare afslutning af räkenskaperna. Vid underdånig anmälan af ärendet
uttalade jag ock den öfvertygelse, att de arbetskrafter, som tillmättes
Statskontoret vid detta verks senaste ombildning, ingalunda
kunde uppbära det ökade arbete, som blefve en följd af riksbokslutets
påskyndande.

Med erkännande att öfvergången till de nya anordningarne för
räkenskapernas afsittande medförde nödvändigheten att på ett år, nemligen
år 1886, afsluta två års räkenskaper, eller för åren 1884 och 1885,
och derefter ett så påskyndadt arbete, att på nio månader måste uträttas
detsamma som förut på nitton månader, samt att en verklig ökning af
bokslutsbyråns arbete således uppstode, ansåg emellertid Riksdagen det
icke följa deraf, att denna ökning blefve stadigvarande, utan att det
tvärtom vore möjligt, att, sedan de nya föreskrifterna trädt i verkställighet,
bokslutsbyråns arbete, hvad myckenheten anginge, skulle i det
hela taget komma att blifva detsamma som förut. I följd häraf fann

36 Sjunde hufvndtiteln.

Riksdagen upprättandet af en ny ordinarie tjenst kunna undvikas, åtminstone
till dess att erfarenhet vunnits, huruvida icke efter år 1886
bokslutsarbetet kunde verkställas med redan tillgängliga krafter; hvaremot
Riksdagen på extra stat för år 1886 anvisat ett belopp af 4,500
kronor till beredande af den tillfälliga förstärkning i arbetskrafterna å
Statskontorets bokslutsbyrå, som kunde finnas erforderlig på grund af
tillämpningen under samma år af föreskrifterna om ett tidigare afslutande
af statsverkets räkenskaper.

I underdånig skrifvelse den 24 sistlidne November har nu Statskontoret
förnyat sin framställning om ökandet af em betsverkets ordinarie
anslag med lön och tjenstgöringspenningar för en tjensteman i
andra lönegraden. Statskontoret har dervid erinrat, att tillsättandet af
en sådan tjensteman dess mindre kunnat hufvudsakligen afse riksbokslutet
för åren 1884 och 1885, som den nya tjenstebefattningen varit
att påräkna först från och med innevarande år, under det att det väsentligaste
arbetet med den ena af de båda rikshufvudböckerna, eller
den för år 1884, måste verkställas redan under år 1885, och hade för
möjliggörande af ett sådant tidigare afslutande af 1884 års räkenskaper
andra åtgärder — dels anvisande af medel och dels meddelande af särskilda
föreskrifter — af Eders Kongl. Maj:t vidtagits. Till stöd för
behofvet af den ifrågasatta nya befattningen har embetsverket hufvudsakligen
åberopat hvad föregående år anförts.

Åberopande hvad sålunda förekommit och under hänvisning till
den i protokollet till föregående års statsverksproposition lemnade utredning
om fördelningen af arbetskrafterna inom riksbokslutsbyrån,
tvekar jag ej att såsom min åsigt fortfarande uttala, att den af Statskontoret
ifrågasatta ordinarie befattningen är af ett verkligt behof påkallad.

Då emellertid Riksdagen ansett, att med inrättande af den ifrågavarande
ordinarie tjensten borde anstå, till dess erfarenhet vunnits, huruvida
icke efter år 1886 riksbokslutsarbetet kunde verkställas med redan
tillgängliga krafter, och då annan olägenhet af befattningens bibehållande
å extra stat under ännu ett eller annat år icke uppstår, än
att innehafvaren af befattningen kan löpa fara att icke sedermera få
räkna samma tid sig till godo i och för ålderst-illägg i graden, men denna
olägenhet lätteligen kan undanrödjas derigenom, att ett särskildt förklarande
om sådan förmån för den tillförordnade tjensteinnehafvaren göres
samtidigt med att befattningen framdeles uppföres på ordinarie stat,
anser jag icke lämpligt att för närvarande förnya framställningen om
befattningens upptagande å ordinarie stat. Jag tillstyrker derföre, att
Eders Kongl. Maj:t endast måtte föreslå Riksdagen

, Sjunde hufvudtiteln. 37

att på extra stat för år 1887 anvisa ett belopp af 4,500 kronor
till beredande af förstärkning af arbetskrafterna å Statskontorets riksbokslutsbyrå.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskotter.

De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra [8.]
sjunde hufvudtiteln och böra till ersättning hos Riksdagen anmälas,
äro enligt uppgifter från Statskontoret: kontoret

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning m. m.

51

af åtskilliga kronans domäner
ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indragna boställen ....................................

ersättning åt en kronoarrendator för saknad afkomst
af exproprierad jord ...................................

godtgörande af den på vissa kronoegendomar
belöpande kostnad för deltagande under år 1884

i Hjelmarens och Qvismarens sänkning ............

godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings företag

..........................................................................

godtgörande af utskylder m. ro. för ett indraget

boställe...........................................................................

reparationer under år 1884 å Tranebergs,

Nockeby och Drottningholms broar ....................

kostnader för statsverkets bergseffekter ...........

kostnader för komitén för utarbetande af förslag

till ny instruktion för Riksdagens revisorer......

ersättning, jemlikt 9:de punkten i nådiga förordningen
den 15 Juni 1883 angående reglering
af arbets- eller hofveriskyldigheten till vissa
kronans egendomar i Skåne, för år 1884 till
den då ännu befintliga landshöfdingelöneregleringsfonden
för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet
af vissa hemman till Alnarps kungsgård
.................................................................................

kronor 3,177: 23
8,604: 40

it

79:

so

5,198: 8?

9,952: 24

684:

10,355:

4:

2,256:

67

06

20

90

4,647: 36

eller tillhopa kronor 44,960: 14;

Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,

[9.]

Anslag för
genomförande
af
Öfverintendentsembetets
nya
organisation.

[10.]
Anslag till
iståndsättande
af taket &
Kalmar slott.

38 Sjunde hufradtiteln.

att till gäldande af nämnda förskotter må å extra stat lör år 1887
anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten
torde få utföras med 44,961 kronor.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

För detta ändamål är å extra stat för år 1886 anvisadt ett anslag
af 1,000 kronoi-, och då, enligt hvad öfverintendentsembetet i underdånig
skrifvelse den 29 sistlidne September meddelat, enahanda förhållanden,
som föranledt anvisandet af detta anslag för år 1886, fortfarande
ega rum, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

, att för genomförande af öfverintendentsembetets nya organisation
å extra stat för år 1887 anvisa nämnda belopp, 1,000 kronor.

Iståndsättande af taket å Kalmar slott.

För iståndsättande af taket å Kalmar slott och verkställande i
sammanhang dermed af vissa förändringar i afseende å tornen beviljades
vid 1884 års riksdag ett extra anslag af 80,000 kronor, deraf en
femtedel eller 16,000 kronor anvisades å extra stat för år 1885, hvarefter
sistlidet års Riksdag å extra stat för år 1886 anvisat ytterligare
en femtedel med 16,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 17 sistlidne November har öfverintendentsembetet
hemstält, att för år 1887 måtte anvisas 23,000 kronor,
på det påbyggnad af och anbringande af nya tornhufvar å det så kallade
vattentornet samt å norra, östra, södra och vestra tornen måtte
kunna verkställas i ett sammanhang under detta och nästkommande
år. Då emellertid Riksdagens beslut likasom den nådiga propositionen
i ämnet förutsätta anslagets fördelning på fem år, synes det mig
obehöflig! att frångå denna ordning för anslagets utgående enligt staten.
Skulle för arbetets ändamålsenliga anordnande finnas nödigt, att större
belopp för detta eller nästkommande år användes, är Eders Kongl.
Magt oförhindrad att låta Statskontoret i mån af behof förskjuta erforderliga
medel. Jag tillstyrker derföre, att Eders Kongl. Maj: t måtte
föreslå Riksdagen

att af det beviljade anslaget för iståndsättande af taket å Kalmar
slott på extra stat för år 1887 anvisa en femtedel med 16,000 kronor.

Sjunde liufvudtiteln.

39

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af bit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat [11, 12.]
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och
uppehållande afl dornängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels förvaltningen
ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 21,382 kronor, fl statens
I underdånig skrifvelse den 31 Oktober sistlidet år har Domän- J°domäner''
styrelsen anfört, att anslag för berörda ändamål fortfarande äro behöfliga
samt att anledning saknades att föreslå vare sig förhöjning eller
nedsättning i beloppen. Enligt Domänstyrelsens hemställan tillstyrker
jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål täcktes
för år 1887 å extra stat äska samma belopp, som äro beviljade för år
1886, dock att, för erhållande af jemn slutsumma å anslagen under
denna hufvudtitel, förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen
må höjas med 257 kronor och således upptagas till 21,639
kronor.

Kongl. Teatrarne.

1884 års Riksdag har — under förutsättning af visst bidrag från [13.]
Stockholms stad till de Kongl. teatrarne, hvilket vilkor äfven blifvit Kongl.
uppfyldt, — dels medgifvit, att teatrarnes verksamhet å såväl den stora leatrarnesom
den dramatiska teatern finge fortgå i tre spelår, räknadt från den
1 Juli 1884, dels för sådant ändamål uppfört till oförändradt belopp
det till Kongl. teatern i då gällande stat anvisade ordinarie anslaget
å 60,000 kronor, dels ock på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts vid
nämnde riksdag gjorda begäran om anslag å extra stat för år 1885
till de Kongl. teatrarne, att till Eders Kongl. Majrts förfogande stälts
ett kreditiv af högst 15,000 kronor, att användas endast i den mån
anslaget å ordinarie stat, Eders Kongl. Maj:ts bidrag till teatrarne
tillika med Stockholms stads tillskott och teatrarnes öfriga inkomster
icke försloge till bestridande af teatrarnes utgifter, dock med vilkor
jemväl att statsmedel utöfver sålunda bestämda anslag icke finge för
de Kongl. teatrarne användas. I öfverensstämmelse med berörda beslut
har 1885 års Riksdag å extra stat för innevarande år anvisat ett
kreditiv af högst 15,000 kronor, att under spelåret 1885—1886 användas
för uppehållande af de Kongl. teatrarnes verksamhet under de vid 1884
års riksdag bestämda, här ofvan omförmälda vilkor för disposition af
det då anvisade kreditivet; och får jag, då det af 1884 års Riksdag

40 Sjunde hufvudtiteln.

fattade beslutet afser jemväl spelåret 1886—1887, hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1887 anvisa ett kreditiv af högst 15,000
kronor, att under spelåret 1886—1887 användas under de vid 1884
och 1885 årens riksdagar bestämda, här ofvan omförmälda vilkor för
dispositionen af det då anvisade kreditivet.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1887 utgör alltså 153,500 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad
Herr Statsministern sålunda hemstält och föreslagit
beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln; och
behagade Hans Maj:t Konungen dertill lemna nådigt
bifall.

Ex protocollo:
Axel Adelgren.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1886.

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

1

Till Konungen.

Då af Generalpoststyrelsen den 28 januari 1873 afgafs underdånigt
förslag till den Postverkets s. k. normalstat, hvilken hittills
hufvudsakligen tillämpats, blefvo i allmänhet till grund för de före 1 -

2

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

slagna bestämmelserna rörande kontorspersonalens aflöningsvilkor lagda
de förhållanden, som, i afseende å postlägenheter och posttrafik, gjort
sig gällande år 1871.

Redan under den tid, som närmast föregick sistnämnda år, hade
blifvit vidtagna flerahanda åtgärder, som voro egnade att verka till
ett allmännare anlitande af postinrättningen. Ännu mer måste sådant
blifva förhållandet till följd af den betydliga utvidgning af postförbindelserna,
som föranleddes af beslutet om upphörande med 1873 års
utgång af den skyldighet till fortskaffande af allmänna kungörelser,
bref och kallelser i tjensteärenden, som under benämning af kronobrefbäring
ålegat krono-, skatte- och allmänna frälsehemman; en förändring
som under loppet af fem år medförde en ökning i postanstalternas
antal från 576 till 1,838.

Men äfven andra sedan början af nästlidna årtionde vidtagna
anordningar hafva bidragit till posttrafikens tillväxt.

Som sådana måste anses: det tillfälle som beredts att äfven genom
poststation utvexla försändelser med angifvet värde; införandet af
medelporto för paketer och af brefkort; utsträckningen till alla slags
värdepapper af rättigheten till assurans vid försändning genom Postverket;
införandet af postanvisningar och i viss mån äfven af postförskott
för den penningeförsändning, som förmedlas genom poststation; den, i
sammanhang med indragningen af stämpelafgiften för tidningar, vidtagna
förändrade ordning för tidningars och tidskrifters tillhandahållande
genom Postverket; de vid de allmänna postkongresserna genomförda
väsentliga lättnader i postutvexlingen med utlandet; anordnande
inom riket af landtbrefbäring samt slutligen den vid 1884 års Riksdag
genomförda nedsättningen i befordringsafgiften för bref och brefkort,
hvilka mellan inrikes orter fortskaffas.

Under det att den senast omförmälda portoreformen icke kunnat
förr än efter utgången af nästlidet år på posttrafiken utöfva något
inflytande, visar — hvad öfriga till postutvexlingens underlättande
vidtagna åtgärder angår — en jemförelse mellan förhållandena åren
1871 och 1884, att dessa åtgärder i högst betydlig mån ökat den rörelse,
för hvilken postinrättningen anlitas.

Sålunda utgjorde:

som innefattar
år 1871. år 1884. en tillökning

af omkring

antalet vanliga bref ............ omkring 12,074,000

,, korsbandsförsändelser ,, 2,090,000

,, paketer ......... ,, 80,000

,, nummer exemplar af

tidningar.................. ,, 7,802,000

41,291,000 4,805,000 417,000	242 •>/„, 130 «/0, 421 »/o.
33,064,000	324 V»,

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

8

11

	som innefattar
år 1871.	år 1884. en tillökning
	af omkring
2,401,000	11,267,000 369,3 °/0,
42,000	1,479,000 3,421,4 °/0,

ii

255,000,000 734,000,000 187,8

0 /

O 1

v
'' 0 ''

beloppet af de medel som
blifvit afsända med

postanvisning..............omkring kr.

beloppet af de medel som
lyftats på gr lindpost för

skott ...........................

angifna värdet af assurerade
försändelser...

Sedan tillfälle blifvit år 1872
beredt till försändning med post
af äfven brefkort, har antalet till
postbefordran aflemnade dylika kort år 1873.

utgjort ................................................. 11,000 3,380,000 30,627» _

Under det att denna posttrafikens tillväxt medfört en mycket
ansenlig ökning i postuppbörd, hvilken uppbörd utgjorde år 1871
2,463,461 kronor och år 1884 uppgick till 6,095,198 kronor, innefattande
en tillökning af 147,4 °/0,

har, hvad knappt lärer behöfva anmärkas, omförmälda omständigheter
i de flesta fall mångdubblat det arbete, som förut ålegat den ordinarie
kontorspersonalen.

Men det är icke ensamt den med hvart år ökade posttrafiken,
som i en senare tid gjort posttjensten vida mer ansträngande än tillförene.
Dertill har äfven medverkat dels den år 1883 inrättade Postsparbanken,
dels — hvad ett icke ringa antal postkontorsförest.åndare
angår — bestyret med åvägabringande af aftal rörande postföringens
besörjande.

Sedan nemligen icke allenast samtliga posthemman blifvit indragna,
utan äfven af Eders Kongl. Maj:t den 5 juni 1874. meddelats
det nådiga förklarande, att efter samma års utgång icke vidare gästgifveri-,
håll- eller reservskjuts må för posternas fortskaffande anlitas
annat än i de undantagsfall, då användande af sådan skjuts nödvändigt
erfordras till förekommande af tillfälliga afbrott i postutvexlingen,

har, för beredande af utväg att få de s. k. landsvägsposterna
fortskaffade, Generalpoststyrelsen varit hänvisad ensamt till de öfverenskommelser,
som med enskilde kunna träffas rörande postföringens
öfvertagande på beting. Och då erfarenheten till fullo ådagalagt, att
i allmänhet icke för Postverket förmånliga anbud kunna erhållas vid
auktioner, som för sådant ändamål utlysas, har Styrelsen funnit sig
böra, med stöd af 3 § i den för Styrelsen gällande instruktion, i gan -

4

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

ska stor omfattning, för införskaffande af anbud å postskjutsens öfvertagande,
anlita biträde af posttjenstemän i orterna; ett sätt att tillvägagå
som med högst betydliga belopp minskat kostnaden för posternas
fortskaffande.

Enahanda är förhållandet med landtbrefbäringen och en del af
den postföring, för hvilken enskildes ångfartyg anlitas.

De mångdubbelt ökade göromål, som sålunda, år efter år, blifvit
posttjenstemännen ålagda, hafva af dessa blifvit bestridda med en
pligttrohet, som förtjenar så mycket större erkännande, som i allmänmänhet
det arbete, hvilket blifvit af dem nedlagdt i Postverkets tjenst,
icke kan anses vara ersatt med de löningsförmåner, som nu tillkomma
postkontorens tjenstemän.

Att, sådant oaktadt, Postverkets Styrelse icke förut gjort framställning
om beredande åt desse tjenstemän af någon allmännare löneförhöjning,
har haft sin grund dels deri att, under några år — innan
ännu de under en kort tidrymd vidtagna genomgripande förändringarna
i sättet och vilkoren för postutvexlingens besörjande hunnit
bära den frukt, som var att af dem förvänta, — Postverkets utgifter
med betydliga belopp öfverstego dess inkomster; dels ock deruti att
en allmännare lönereglering icke ansetts böra ifrågasättas, förr än
fullgiltig . grund förefunnits för det antagande att, till utbetalande af
de förhöjda löningsbeloppen, Postverkets inkomster skola lemna tillgång,
äfven sedan den länge påyrkade portoreformen — det enkla
brefportots nedsättande från 12 till 10 öre — blifvit genomförd.

Enligt den utredning, som här nedan skall i underdånighet meddelas,
finnes icke vidare skäl befara att några, på förhållandet mellan
Postverkets inkomster och utgifter beroende hinder skulle möta fölen
på billiga grunder fotad reglering af postkontorspersonalens aflöningsvilkor.

Den lämpligaste formen för en af omständigheterna med nödvändighet
påkallad lönereglering synes Generalpoststyrelsen vara meddelande
af förändrade bestämmelser rörande det tjenstemännen tillkommande
ålderstillägg, i sammanhang med en och annan deraf beroende
jemkning i en del andra anslag å aflöningsstat.

Under det att för ett stort antal af de Statens tjenstemän, som
åtnjuta ålderstillägg, dessa utgå efter fem år med 500 kronor och
etter tio år med 1,000 kronor, är till 300 kronor efter fem års och 600
kronor efter tio års tjenstgöring inskränkt det ålderstillägg, hvilket
tillkommer föreståndare för fjerde, femte och sjette klassens postkontor
samt . postexpeditörer, hvaremot hittills alldeles icke något ålderstillägg
blifvit tillerkändt vare sig föreståndarne för första, andra och

5

Sjunde hufvudtiteln: bil. I.

tredje klassens postkontor eller kontrollörerna, kvilka samtlige tjensteman
utgöra sextiosex personer.

Utgående från det antagandet att det löningstillskott, som, i sammanhang
med ålderstilläggets omreglering, kunde komma att — med
endast två undantag, för kvilka här nedan skall i underdånighet redogöras,
— postkontorspersonalen tilldelas, borde utgå med sådant belopp,
att i allmänhet hvar och en bland dessa tjensteman efter fem års
tjenstgöring komme i åtnjutande af en tillökning i inkomst, belöpande
sig till 500 kronor, hvilket tillskott efter tio års tjenstgöring kunde
höjas till 1,000 kronor, anser dock Generalpoststyrelsen, hvad angår
de tjenstemän, hvilkas nuvarande aflöning å stat icke uppgår till mer
än 1,200, 1,600 eller 1,800 kronor, skilnaden emellan ålderstillägg och
annan aflöning å stat blifva allt för ringa för att icke någon jemkning
af beloppen borde ifrågakomma; hvarvid dessutom, för att afhjelpa
de mest trängande behofven hos Postverkets svagast aflönade tjenstemän,
tillskottet i aflöning för postexpeditörer af andra lönegraden
synes böra, med 200 kronor för hvardera, ökas utöfver de i sådant
afseende i allmänhet föreslagna belopp, i vissa fall 500 och i andra
fall 1,000 kronor.

Generalpoststyrelsen föreställer sig sådant lämpligast kunna ske
på det sätt att

för de tjenstemän, postmästare af femte klassen, kvilka nu å
stat åtnjuta 1,800 kronor, likasom för de tjenstemän, postmästare af
sjette klassen och postexpeditörer af första lönegraden, som för närvarande
uppbära 1,600 kronor, aflöningen å stat förhöjes med 200 kronor;
men att för postexpeditörer af andra graden, med aflöning å stat
af 1,200 kronor, denna aflöning förhöjes med 400 kronor, samt att för
postmästarne af femte och sjette klasserna äfvensom för postexpeditörerna
den såsom ålderstillägg utgående aflöningsförhöjningen fastställes
till 400 kronor efter fem och 800 kronor efter tio års tjenstgöring;
hvarigenom den högsta aflöning å stat, som, efter längre tids arbete
i Postverkets tjenst, kunde dessa tjenstemän tillgodokomma, skulle

uppgå:

för femte klassens postmästare till................................. kronor 2,800,

för sjette klassens postmästare och postexpeditörer

af första lönegraden till............................................... ,, 2,600,

och för postexpeditörer af andra lönegraden till ,, 2,400,

samt att — med undantag för hvad angår postdirektörerna i
Stockholm och Göteborg, hvilkas inkomster af innehafvande tjenster
äro större än att något ålderstillägg bör för dem ifrågasättas, — öfrige
ordinarie tjenstemän vid postkontoren komme i åtnjutande af ålders -

6

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

tillägg, utgående efter fem års tjenstgöring med 500 och efter tio års
tjenstgöring med 1,000 kronor; hvarigenom, efter det rätt till det högre
ålder stilläggets åtnjutande vunnits, aflöningen å stat komme att uppgå

för postdirektören i Malmö till .................................... kronor 5,000,

för föreståndare för andra klassens postkontor och
för kontrollörer af första lönegraden, tillsamman

18 tjensteman, till....................................................... „ 4,600,

för föreståndare för tredje klassens postkontor och
för kontrollörer af andra lönegraden, tillsammans

27 tjensteman, till....................................................... ,, 4,000,

och för föreståndare för fjerde klassens postkontor
och för kontrollörer af tredje lönegraden, tillsammans
56 tjensteman, till ............................................ „ 3,400.

Derest postkontorens tjensteman komma i åtnjutande af de ålderstillägg,
som här ofvan blifvit underdånigst föreslagna och som i allmänhet
icke äro lägre än de som blifvit andre tjenstemän beviljade, lärer
postkontorens tjenstemannapersonal äfven böra underkastas enahanda
skyldighet att, vid viss ålder, med pension afgå ur tjensten, som, vid de
i senare tider genomförda löneregleringar, gjorts till vilkor för andra
tjenstemäns rättighet till åtnjutande af förbättrade aflöningsförmåner.

På det att emellertid Postverket icke måtte beröfvas den förmån,
som ligger deri att en tjensteman i lägre grad, hvilken utmärkt sig
genom skicklighet och pålitlighet, kan utan förlust förflyttas till annan
och vigtigare befattning, anser Generalpoststyrelsen det nödigt att, i
nära öfverensstämmelse med hvad förut blifvit rörande samma ämne
föreskrifvet genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 6 maj 1881,
skilda grupper må bildas,

å ena sidan af föreståndare för femte och sjette klassens postkontor
samt postexpeditörer, och

å andra sidan af föreståndare för öfriga postkontor, utom Stockholms
och Göteborgs, och af kontrollörer;

samt att förflyttning från eu till annan tjenst i samma grupp
icke må utöfva något inflytande på rätten till ålderstillägg, hvilken
borde inträda fem resp. tio år, efter det tjensteman tillträdt en eller
annan befattning, hörande till samma grupp som den, hvilken han innehar,
då framställning göres att komma i åtnjutande af ålderstillägg.

Vid förestående redogörelse för postkontorspersonalens lönevilkor
kan och skall utan tvifvel anmärkas att, utöfver den här ofvan omförmälda
aflöning, postanstalternas tjenstemän — med undantag för de
expeditörer som användas till tjenstgöring i postkupé och hvilka uppbära
dagtraktamente — åtnjuta uppbördsprovision och några få återstående

7

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

sportler af den beskaffenhet att desamma funnits icke lämpligen kunna
indragas. Till inkomster af sistnämnda slag höra, sedan numera äfven
portot för de förut s. k. lösbrefven ingår till postkassan, afgiften
för postutvexling genom lösväska och för postafgifters bokförande
samt den till mycket ringa belopp uppgående inkomsten af två öre för
hvar insättning af postsparbanksmedel.

Det med hvart år ökade antalet poststationer kan icke annat än
verka till en fortgående minskning i antalet lösväskor, som utvexlas
med fullständiga postanstalter; såsom exempel hvarå må anföras att,
medan antalet dylika lösväskor år 1871 utgjorde 4,338, det nästliden
år nedgått till 1,224.

Hvad åter angår den sportel, som uppbäres för postafgifters bokförande,
så är det egentligen endast i de större handelsstäderna som
inkomsten deraf uppgår till något anmärkningsvärdt belopp. I samma
mån allt vanligare blir att, före brefs afsändande till postanstalt, desamma
förses med frimärken, hvarigenom äfven möjligt blir att till
postbefordran aflemna brefven i närmaste breflåda, i samma mån minskas
emellertid också postpersonalens inkomst af ifrågavarande sportel,
hvilken i öfrigt skall lemna tillgång äfven till betäckande af de förluster,
som för postkontorsföreståndare uppstå då, vid qvartals utgång,
korrespondent saknar tillgång till gäldande af bokförda afgifter för
afsända och mottagna bref m. m.

Inkomsten af sportler har nästlidet år utgjort:

för postdirektören i Malmö............................................. kronor 1,169

samt i medeltal:

,, postmästare af andra klassen .................................. ,, 1,130,

„ n n tredJe » » 770>

» „ » fjerde » v 310>

„ „ „ femte „ „ 280 och

v v ii sjette ,, ,, 130.

Så föga kan emellertid det för en löneklass uppkommande medeltalet
af sporteluppbörd anses vittna om den inkomst af detta slag, som
är att vid det ena eller andra till klassen hörande postkontor påräkna,
att exempelvis bland de till

andra klassen hörande postkontor äro sådana, vid hvilka sporteluppbörden

	ej belöper	sig till mer	än .....		.... 450, 520 å 700	kronor,
tredje	11	11	11	11	285, 420 å 475	11
fjerde	11	11	11	11	20, 25 å 55	11
femte	yi	yi		11	60, 105 å 115	11
sjette	11	V	11	11	40 öre, 3 å 10	11

8

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

under det att vid tvenne, till sistnämnda klass hörande postkontor —
Billingsfors och Grislehamn — näst-lidet år alldeles icke någon sporteluppbörd
egt rum.

I afseende å sportelinkomsten bör i öfrigt anmärkas
dels att, då en så betydlig uppbörd af allmänna medel som den,
hvilken i allmänhet vid postkontoren förekommer, skall, för det mesta
i många och små belopp samt vanligen under stor brådska med handläggning
af andra göromål, verkställas af olika personer, vid olika
tider på dagen, icke kunna undvikas förluster, till hvilkas betäckande
förut, å flera postkontor, i mån af tillgång, anlitats inkomsten af lösbrefven,
men som numera, efter indragning till postkassan af portot
för nämnda bref, måste — då postpersonalen icke eger uppbära några
missräkningspenningar — betäckas af återstående sportler och provision;

dels ock att, der sport-eluppbörden uppgår till något anmärkningsvärdt
belopp och, till följd deraf, kontorsföreståndaren är i behof af
biträde för handläggning af de göromål, som med sportler betalas,
postkontorsföreståndaren anses skyldig af sportelinkomsten bestrida utgifterna
för dylikt biträdes aflönande.

Tages dertill i betraktande, att sportelinkomsten är underkastad
stora omvexlingar, synnerligen i sammanhang med jernvägsanläggningar
i orterna, synes, vid bedömande af frågan om postpersonalens
behof af ökad aflöning å stat, icke mycket afseende böra fästas vid
en inkomst, så osäker som den nuvarande sporteluppbörden, hvilken
dertill i allmänhet är stadd i aftagande.

För att åstadkomma en jemförelse mellan den aflöning, som nu i
underdånighet föreslås för postpersonalen, och de löneförmåner, som
tillkomma tjenstemännen vid några af de andra, större, allmännna
Verkens lokalförvaltningar, har Generalpoststyrelsen af Styrelserna för
Tullverket, Statens jernvägstrafik och Telegrafverket begärt och erhållit
upplysningar rörande hithörande ämnen.

Hvad dervid blifvit anfördt rörande de i Stockholm och Göteborg
anstälde tullförvaltare och telegrafdirektörer, påkallar icke någon vidare
behandling, då i afseende å lönevilkoren för postdirektörerna i nämnda
två städer nu icke föreslås någon förändring. I förbigående må endast
anmärkas att, då en tullförvaltare finnes anstäld vid hvar och en af
nedannämnda särskilda afdelningar utaf Tullverkets lokalförvaltning i
Stockholm och Göteborg, tullkammaren, uppbördskontoret, konfiskationsoch
kassörskontoret, packhusinspektionen och nederlagskontoret, men
åt kontrollörer eller postexpeditörer anförtros befattningarna såsom
föreståndare för postkontorens särskilda afdelningar i Stockholm och
Göteborg, kontoren för afgående poster, kontoren för ankommande

9

Sjunde Imf vudti teln: bil. 1

poster, paketpostkontoren, brefbärareexpeditionerna och filialkontoren,
hvartill, hvad särskild! Stockholm angår, kommer den af talrika bestyr
upptagna tidningsexpeditionen, äfven i detta afseende arbetet inom
Postverket är mindre betaladt än tjenstgöringen inom Tullverket.

I den sammanställning af en del af postpersonalens och en del
af Tullverkets tjenstemäns aflöningsvilkor, som här nedan i underdånighet
framlägges, hafva för posttjenstemännen upptagits lön, tjenstgöringspenningar,
medelbeloppen af uppbördsprovision samt högsta beloppet
af nu stadgade ålderstillägg, hvad angår de befattningar, med hvilka
en dylik förmån är förenad, samt för Tullverkets personal lön, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg till högsta belopp, hvartill detsamma
kan uppgå.

Den ende innehafvare af första klassens postkontor, postdirektören
i Malmö, för hvilken ålderstillägg bör ifrågakomma, uppbär

för närvarande i aflöning........................................................... kronor 6,160,

under det att tullförvaltaren å samma ort åtnjuter............ „ 7,000.

Bland de fjorton städer, i hvilka finnes postkontor af andra klassen,
äro nio, i hvilka äro anstälde tullförvaltare. Under det att aflöningen
till postförvaltarne, på förenämnda sätt beräknad, utgör kronor 5,100,
kan densamma uppgå:

för en tullförvaltare till.............................................................. „ 7,000,

n fyra „ » ............................................................. ''« 6>000i

,, tre „ „ .................................................... kronor 5,000, och

» en n u ...................................................... » 4,500.

För innehafvarne af de tretton postkontoren af tredje klassen

utgör inkomsten ........................................................................... kronor 4,160,

medan å nio af de orter, der ifrågavarande postmästare
äro anstälde, finnas tullkamrar, af hvilkas föreståndare
fem uppbära i aflöning............................................. ,, 5,000,

tre andra tullförvaltare ............................................................... „ 4,500,

och en............................................................................................. ,, 4,000.

Å tretton af de trettioåtta orter, som äro försedda med postkontor
af fjerde klassen, finnas anstälde tullförvaltare. Under det att de å
samma orter tjenstgörande postförvaltare uppbära........... kronor 3,860,

till en bland tuliförvaltarne aflöningen
,, fem ,, ,, ,,

« 5,000;

„ 4,500,

„ 4,000,

„ 3,500.

6,000,

och till fyra

2

n

ii

ii

10

Sjunde liufvudfciteln: bil. 1.

Å sex af de sexton orter, hvilkas postanstalter tillhöra femte

klassen, med aflöning af ........................................................ kronor 3,140,

äro anstälde tullförvaltare med en aflöning, som uppgår

för fyra af dem till ................................................................... „ 4,500,

n en v n n .................................................................... » ^000>

V n 11 11 .............................................................;....... 11 3,500.

Slutligen äro bland de etthundra sex orter, hvilka för närvarande
äro försedda med postanstalt af sjette klassen, fyra å hvilka finnes
anstäld tullförvaltare. Under det att aflöningen till postförvaltarne

utgör .............................................................................................. kronor 2,700,

uppbäres af förenämnde tullförvaltare:

i tre fäll.................................................................................. ,, 4,000

och i ett fall................................................................................. ,, 3,500.

Hvad kontrollörerna vidkommer, utgår deras aflöning

inom Postverket: i fyra fall med.............................. kronor 4,260,

i fjorton „ „ ............................. „ 3,710,

i aderton „ „ .............................. „ 3,000;

inom Tullverket:

till två kontrollörer i Stockholm samt eu i hvardera
af städerna Göteborg, Malmö och Norrköping med „ 6,000

samt till öfrige kontrollörer å en del förenämnda och andra
orter med belopp, vexlande mellan 5,000, 4,500, 4,000 och 3,000
kronor,

till hvilket sistnämnda belopp aflöningen är inskränkt för kontrollörerna
i Höganäs, Mon, Charlottenberg och Melen samt bevakningskontrollören
i Karlstads tullkammaredistrikt.

Under det att för hälften af postexpeditörerna aflöningen, med

tillägg af andra ålderstillägget, utgör i medeltal............... kronor 2,530,

och för den andra hälften ......................................................... ,, 1,930,

uppbära Tullverkets kammarskrifvare, hvilka kunna antagas
närmast motsvara postexpeditörerna, en aflöning
som, med iakttagande af förut angifven beräkningsgrund,

utgör i vissa fall.......................................................................... „ 3,000

och i andra fall.......................................................................... ,, 2,400.

I afseende å de Tullverkets personal tillkommande sportler har
af Generaltullstyrelsen blifvit upplyst, bland annat, att de vid Tullverkets
lokalförvaltningar anstälde tjenstemän åtnjuta vissa sportler,
såsom lösen för mätbref, produktiousbevis m. in., ersättning för försegling
af bränvinskärl, beslagareandel, auktionsprovision i vissa fall,
godtgörelse för tjenstgöring å annan än den stadgade tjenstgörings -

11

Sjunde liufrudtiteln: bil. 1.

liden eller utom det bestämda tjenstgöringsområdet; hvarjemte vissa
af tjenstemännen åtnjuta förmånen af fri bostad. Dessutom tillkommer
vissa tjensteman, hvilka, enligt särskildt åtagande, hafva bestyr med
uppbörd af hamn- eller andra dylika afgifter, provision å dessa uppbördsmedel.
*

Beträffande sportelinkomsternas belopp — oberäknad sistnämnda
provision samt värdet af fri bostad, der sådan åtnjutes, men inberäknad
godtgörelse för utom tjensten lemnadt biträde åt skeppare vid
klareringar och dylikt — hafva, för hvad angår förhållandena under
sistlidet år, blifvit meddelade följande, på infordrade uppgifter grundade
upplysningar,

att af öfverinspektorer — livilka emellertid lika litet som tullinspektörer
och öfveruppsyningsmän blifvit upptagne i här ofvan meddelade
redogörelse för aflöningarnas belopp —- och af tullförvaltare åtta
i sportler åtnjuta öfver 300 kronor och att maximibeloppet inom denna
grad utgjort 1,950 kronor;

att af kontrollörerna tre åtnjutit öfver 300 kronor och att det
högsta beloppet någon af dessa tjensteman uppburit utgjort 649 kronor;

samt att inom kammarskrifvaregraden allenast två åtnjutit öfver
200 kronor och att maximibeloppet inom denna grad uppgått till 400
kronor.

Slutligen har af Generaltullstyrelsen uppmärksamheten blifvit
fästad derå att, vid eu jemförelse mellan aflöningsförmånerna vid Tullverket
och vid andra dermed jemförliga förvaltningar, icke bör lemnas
ur sigte att vederbörande tullförvaltningsföreståndare, med få undantag,
äro skyldige att sjelfva bekosta icke blott de för kontorsgöromålens
bestridande erforderliga skrifmaterialier, utom journalblanketter
och dylikt, utan ock uppvärmning, belysning, renhållning m. m. af
tullförvaltningens expeditionsrum, samt att utom stapelstäderna nämnda
tjensteman i allmänhet äro skyldige att utan ersättning hålla expeditionslokal.

Bland de till Statens jernvägars trafikafdelning hörande tjensteman
lära trafikdirektörerna få anses närmast motsvara postdirektörerna
i Stockholm, Göteborg och Malmö, af hvilka, såsom förut blifvit i
underdånighet anmärkt, endast den sistnämnde anses böra komma i
åtnjutande af ålderstillägg.

Under det att postdirektörens i Malmö aflöning jemte provision
uppgår till 6,160 kronor, lärer den i samma stad anstälde jernvägs -

12 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

trafikdirektör kunna påräkna i lön eller arfvode jemte ålders tillägg.

............................................................................................ kronor 4,800,

hvartill kommer värdet af bostad och vedbrand, det förra

upptaget till ........................................................................ „ 1,500,

* tillsammans kronor 6,300.

Hvad angår de jernvägens stationsinspektorer tillkommande löningsförmåner,
blifva stationerna hänförda till vissa grupper med för
hvarje grupp faststäldt ett lägsta och ett högsta arfvodesbelopp, hvarvid
iakttages, att den stationsinspektor, som med godt vitsord tjenat
minst fem år, uppflyttas i närmast högre löneklass, till dess att det
för stationen faststälda högsta arfvodesbeloppet uppnåtts.

De å stat uppförda arfvodesbeloppen kunna vexla mellan 3,600.
3,300, 3,000, 2,700, 2,400, 2,100, 1,800, 1,500 och 1,200 kronor, under
det att, på sätt här ofvan blifvit anmärkt, den aflöning, som tillkommer
de postkontorens föreståndare, för hvilka nu förhöjdt eller nytt ålderstillägg
begäres, i allmänhet uppgår till belopp, vexlande mellan 5,100,
4,160, 3,860, 3,140 och 2,700 kronor.

På sätt här ofvan blifvit i underdånighet anmärkt, utgör i allmänhet
efter tio års tjenstgöring postexpeditörs aflöning i vissa fall
2,530, men i andra fall 1,930 kronor.

Bland de tjenstemän, hvilka å jernvägstraiikens stat upptagas
under benämningen stationsskrifvare, torde någon del kunna anses
i viss mån motsvara postexpeditörerna, under det en annan och
större del lärer få anses närmast jemförlig med Postverkets extra
biträden, eller, hvad de svagast aflönade angår, med vissa af Verkets
betjente.

Den stationsskrifvare tillkommande aflöning utgör, med inbegrepp
af hyresersättningen, beräknad till 15 11 ;,0 af arfvode!, i de flesta fall
1,380, uppgår i några få fall till 2,415 eller 2,070 kronor, men vexlar
i öfrig! mellan 1,725, 1,242, 1,104 och 1,035 kronor samt kan i vissa
fall nedgå till 966, 897 eller 828 kronor.

Bland de särskilda förmåner, som tillkomma de vid Statens jernvägars
trafikafdelning anstälde stationsföreståndare, böra i främsta rummet
nämnas fri bostad och fritt bränsle. En stor del af personalen
tillkommer derjemte ersättning för handläggning af de å stationerna
förekommande postgöromål.

Af Statens 235 jern vägsstationer äro nemligen icke mindre än
187, vid hvilka med befattningen såsom jernvägstjensteman är förenad!
uppdraget att vara poststationsföreståndare. För fullgörande af dertill
hörande göromål utgår af postmedlen särskild ersättning, som i medeltal
belöper sig till 334 kronor om året.

13

Sjunde hufrudtiteln: bil. 1.

De förmåner, hvilka i öfrig!, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
aflöningsreglemente den 23 oktober 1874, jernvägsstationspersonalen
tillkomma, äro hufvudsakligen:

den till trafik- och telegrafstationernas uppbördspersonal med
0,3 procent af redovisade trafik- eller telegraminkomster utgående
provision;

kostnadsfri läkarevård, samt

rättighet att af trafikmedlen få bestridda utgifterna för medikament
och bad, som, till botande af sjuklighet, utaf vederbörande läkare
föreskrifvas;

hvarförutan såsom begrafningshjelp kan tilldelas sterbhuset efter
afliden tjensteman ett belopp, motsvarande en månads aflöning.

Dessutom tillkommer, enligt hvad Styrelsen för Statens jernvägstrafik
upplyst, ifrågavarande personal en likväl föga afsevärd provision
vid försäljning af notiser och dylika tryckalster.

Slutligen kunna stationstjenStemännen bereda sig någon inkomst
genom att, med Trafikstyrelsens begifvande, tillhandagå trafikanter
såsom kommissionärer för spedition af gods. Enligt hvad af Styrelsen
för Statens jernvägstrafik blifvit, med anledning af gjord förfrågan,
meddeladt, äro emellertid — med undantag för hvad angår stationer
med större trafik af brukseffekter och vissa stationer i Norrland —
de inkomster*, som genom dylikt kommissionärskap tillfalla stationstjenstemännen,
icke i allmänhet af synnerlig betydenhet.

En jemförelse mellan lönevilkoren för Postverkets och för Telegrafverkets
till lokalförvaltningen hörande personal försvåras i viss män
derigenom att aflöningsstaten för Telegrafverket — utom för hvad angår
direktörsbefattningarne i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall —
icke fastställer beloppet af den aflöning, som bör utgå till föreståndarne
för telegrafstationer i allmänhet eller vissa grupper deraf, utan ^endast
bestämmer lönevilkoren för de särskilda klasserna af tjenstemän, kommissarier,
hörande till tre olika klasser, assistenter och telegrafister,
utan afseende derå om kommissarier och telegrafister äro föreståndare
för station eller biträdande tjenstemän vid densamma.

Af uppgifterna i officiela handlingar framgår emellertid att —
om ur räkningen uteslutas gränsstationerna i Kristiania, Köpenhamn
och Nystad samt filialkontoren i hufvudstaden — förutom de förenämnda
stationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, äro
tjugufem stationer, hvilka förestås af kommissarier utaf första klassen,
tolf ,, „ „ andra ,,

tjugu „ „ „ _ tredje ,, och

etthundra åtta „ „ telegrafister.

14

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

11
11

Den aflöning, af hvilken, efter tio års väl vitsordad tjenstgöring,
telegrafstationsföreståndare kan komma i åtnjutande, uppgår,

om han innehar direktörsgrad, till.......................................... kronor 5,000,

om han såsom kommissarie tillhör första klassen, till...... „ 4,000,

,, ,, andra ,, ,, ,, 3,500,

,, ,, tredje ,, ,, ,, 3,000,

under det att, på sätt förut blifvit anfördt, postkontorsföreståndare i
allmänhet eger uppbära belopp, som, med ett enda undantag, vexlar
mellan 5,100, 4,160, 3,860, 3,140 och 2,700 kronor.

De kommissarier, hvilka icke äro stationsföreståndare och livilka
följaktligen kunna anses innehafva samma tjenstegrad som Postverkets
kontrollörer, uppbära, också efter tio års väl vitsordad tjenstgöring,

om de tillhöra första klassen,........................................ kronor 4,000,

„ „ andra „ „ 3,500,

v tredie 15 .............. ........................

under det att, enligt förut underdånigst meddelad
utredning, postkontrollörs aflöning kan
beräknas uppgå:

i första klassen till ............................................................

i andra ,, „ ............................................................

i tredje „ ,, ...........................................................

Telegrafverkets assistenter, närmast jemförliga med postexpeditörerna,
uppbära, efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, en aflöning

af ................................................................................................... kronor 2,000,

hvilken, efter ytterligare fem års tjenstgöring, kan

höjas till ................................................................................ kronor 2,200,

hvaremot för postexpeditör med tio tjensteår aflöningen kan uppgå,
om tjenstemannen tillhör första lönegraden, till......... kronor 2,530,

ii

ii

ii

ii

3,000,

4,260,

3,710,

3,000.

men om han tillhör andra e-raden

1,930.

Hvad telegrafisterna angår, lära de 108 bland dem, hvilka äro
föreståndare för telegrafstation, vara att närmast jemföra med poststationsföreståndare,
under det att öfriga 64 telegrafister motsvara de
vid postkontoren anstälda extra biträden. Hvarken i afseende å aflönandet
af poststationsföreståndare eller af extra biträden anses emellertid
för närvarande böra föreslås meddelande af några förändrade bestämmelser.

I afseende å sportelväsendet upplyser Telegrafstyrelsen, att den
enda inkomst af sådan beskaffenhet, som tillgodokommer telegraftjensteman,
är afgiften för telegramafgifters uppförande i räkning.
Denna inkomst, nära motsvarande den som uppbäres för postafgifters

15

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

bokförande, har dock, vid de allra flesta stationer, uppgått till så obetydligt
belopp, att, vid afgifvande af underdåniga förslag till lönereglering,
Telegrafstyrelsen ansett någon särskild hänsyn till denna sportel
icke böra tagas.

Då vid de bär ofvan framlagda beräkningar öfver de löneförmåner,
som tillkomma tjenstemän vid Postverkets, Tullverkets, Statens
jernväg^trafiks och Telegrafverkets lokalförvaltningar, aflöningen upptagits
till de belopp, hvartill densamma kan, efter tio års tjenstgöring,
uppgå, har sådant haft sin grund deri att, derest ålderstillägget lemnades
ur räkningen, icke, så som sig borde, komme att framträda verkliga
förhållandet mellan de olika tjenstemännens inkomst af innehafvande
befattning, sedan denna inkomst uppgått till belopp som, under
gifna förhållanden, densamma är afsedd att uppnå, vare sig att med
befattningen är eller icke är förenadt ålderstillägg- och att, der sådant
lönetillskott förekommer, detsamma utgår med större eller mindre
belopp.

En sådan jemförelse mellan lönevilkoren för de Post- och Tullverkens
tjenstemän, om hvilka här är fråga, visar, bland annat,

att maximiaflöningen för 33 bland tullförvaltarne öfverstiger hvad
de å samma orter anstälde postmästare åtnjuta och det med belopp,
uppgående:

i ett fall till mer än ........................................................ 2,100 kronor,

,, ett fall till belopp mellan ........................ 1,500 och 2,000 ,,

tolf fall „ „ „ 1,000 och 1,500 ,,

„ 500 och 1,000 „

,, 200 och 500 ,,

„ ett fall „ „ „ 100 och 200 „

att å nio orter postförvaltarnes aflöning öfverstiger tullförvaltarnes
och det:

i ett fall med omkring........................................................... 600 kronor,

i fyra fall med „ ........................................................... 400 ,,

och i fyra fall med mindre än.................................................. 200 „

att bland kontrollörerna i Tullverkets tjenst
fem åtnjuta en aflöning, som med kronor 1,740 öfverstiger den aflöning, som

tillkommer postkontrollörer
af första graden,

„ „ 1,290 „ andra „

790

n n ''ii ii it

„ „ 1,000 „ tredje

11

,, fjorton fall
,, fyra fall till

sju

fem

elfva

ii

ii

16

Sjunde lxufvudtiteln: bil. 1.

samt att bland kammarskrifvarne i Tullverket
trettiofyra åtnjuta 470 kronor högre aflöning än första gradens post expeditörer och

sex åtnjuta också 470 „ ,, ,, „ andra „ „

Af jemförelsen mellan lönevilkoren för nu ifrågavarande postocli
jernvägstjenstemän framgår,

att, om också aflöningen för lägsta gradernas jernvägsstationsföreståndare
i betydlig mån understiger den aflöning, som, med inbegrepp
af ålderstillägg, kommer lägsta klassens postförvaltare till del,
detta förhållande i allmänhet väsentligen förändras, då stationsföreståndare
varit i tjenstgöring så lång tid, som erfordras för att postförvaltare
skall komma i åtnjutande af andra ålderstillägget, samt att
i öfrigt förmånerna af fri bostad och vedbrand, jemte den i de flesta
fall jernvägsstationsföreståndare tillkommande ersättning för postbehandling,
göra stationsföreståndarnes lönevilkor betydligt förmånligare
än de, som i allmänhet tillkomma postkontorens föreståndare;

att den aflöning, som tillkommer stationsskrifvare, i några få fall
öfverstiger den som, med inbegrepp af ålderstillägg, tillgodokommer
postexpeditörer af andra lönegraden, men i andra och flera fall understiger
densamma; hvilket förhållande emellertid lärer kunna i viss mån
förändras genom stationsskrifvares uppflyttande, efter någon tid, i
högre lönegrupp,

samt att oftast och stundom med ansenliga belopp stationsskrifvares
aflöning öfverstiger den som utgår till extra biträden vid Postverket,
och hvilken i medeltal utgör omkring 1,000 kronor.

Hvad förhållandet mellan lönevilkoren för Postverkets och för
Telegrafverkets personal angår, visar sig af förestående utredning,

att aflöningen för stationsföreståndare, livilka innehafva kommissariegrad,
i vissa fall understiger de postkontorsföreståndare tillkommande
löneförmåner; hvaremellertid lägsta aflöning, hvaraf telegrafkommissarie
kan komma i åtnjutande, med 300 kronor öfverstiger den
löneinkomst, som tillkommer postmästare, tillhörande sjette löneklassen,
hvilken klass innefattar mer än hälften af samtliga postkontor i riket,
samt att — under det att för hälften af postexpeditörerna aflöningen
med 330 kronor öfverstiger det belopp, hvartill löneförmånerna
för telegrafassistent kunna uppgå, — i afseende å andra hälften af postexpeditörerna
ett motsatt förhållande eger rum, i det att den sistnämnde
tjenstemän tillkommande aflöning med 270 kronor understiger
den löneinkomst, hvaraf telegrafassistent kan komma i åtnjutande.

Om i flera fall telegraf^''enstemännens aflöning understiger den,
som tillkommer postkontorens personal, lärer väl sådant böra hufvud -

17

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

sakligen tillskrifvas den omständigheten, att hittills icke Telegrafverkets
inkomster medgifvit en förhöjning af lönerna; hvarjemte möjligen
äfven något afseende ansetts böra fästas derå att i allmänhet telegrafpersonalens
tid icke i samma mån som exempelvis fallet är med posttjenstemännens,
tages i anspråk för handläggning af de till tjensten
hörande göromål.

Enligt hvad af Telegrafstyrelsen blifvit upplyst, utgör för stationspersonalen
i allmänhet tjenstgöringstiden under månaderna april—
september 7 timmar, men under öfriga delen af året 6 £ timmar om dagen.

Hvad särskildt de mindre telegrafstationerna med blott en tjensteman
angår, är under hela året tjenstgöringstiden bestämd för söckendagar
till 7, men för sön- och helgdagar till 2 timmar.

Der slutligen tjenstgöringstiden fortgår dygnet om, eg a de tjenstemän,
som bestridt natt-tjenst, att under nästföljande dag vara frie från
tjenstgöring.

Om nu vid lönevilkorens bestämmande någon hänsyn tages till
den längre eller kortare tid, som tjensteman skall vara tillstädes å arbetsrummet,
så lärer icke heller böra lemnas utan allt afseende den större
eller mindre omfattningen af de göromål, som skola å arbetsrummet
handläggas.

Under det att för postkontorspersonalen tjenstgöringstiden i allmänhet
vida öfverstiger den som fordras af telegraftjenstemännen, upplyser
Telegrafstyrelsens senast afgifna årsberättelse derom att bland
Telegrafverkets 169 stationer äro

9 vid hvilka i medeltal hvar dag icke handläggas mer än 2
telegram, afgående eller ankommande,

22 andra stationer, vid hvilka dagl. telegramantalet ej uppgår till mer än 3,

16 „ „ „ „ „ „ ,, v n ii ii

17 ,, ,, ,, „ ,, 1, _ ii ii ii ii ii ^

och, tillsamman med förenämnda telegrafstationer, 104 stationer, hvilkas
telegramautal för dagen i medeltal uppgår till högst 10.

Och om äfven å förenämnda stationer någon del af dagen tages
i anspråk för redovisningen och dermed likartade bestyr, så lär det
dock knappt lida något tvifvel, att äfven under den del af dagen, då
närvaro å tjensterummet är föreskrifven, der förekommande göromål
vanligen lemna öfrig någon tid, som möjligen kan af den, hvilken tjensten
bestrider, på annat sätt med fördel användas.

I afseende å den tjenstgöring, som åligger den till Statens jernvägars
trafikafdelning hörande personal, har af Trafikstyrelsen blifvit an 3 -

18

Sjunde hufvudtiteln: bil. I.

fördt, att någon viss tjenstetid per dygn icke kunnat för stationspersonalen
i allmänhet fastställas, men att Styrelsen, genom anställande af
tillräcklig personal, söker så ordna, att tjenstetiden icke må för tjenstemän
öfverstiga 8 å 10 timmar af dygnet.

Utom det att i allmänhet, der natt-tjenstgöring eger rum, tjenstemannapersonalen
lärer varda förstärkt, torde, enligt hvad Generalpoststyrelsen
vågar antaga, åtminstone vid jern vägsstationer, hvilka
icke höra till de mera betydande, under andra tider af dagen än de, då
inom kort bantåg skall affärdas eller tåg ankomma, eller då expedition
af bantåg pågår, rörelsen icke vara af beskaffenhet att så uteslutande
taga i anspråk tjenstemännens tid, som gemenligen fallet är med den
personal, hvilken tjenstgör å postkontoren.

I afseende å tullpersonalens tjenstgöringstid har af Generaltullstyrelsen
blifvit upplyst,

att tullförvaltningens expeditionstid i och för kontorsärenden och
packhusgöromål är å olika ställen olika;

att emellertid öfver hufvud taget denna expeditionstid under månaderna
april—oktober utgör 7 eller 8 timmar, samt under de öfriga
månaderna af året vexlar mellan 4 och 8 timmar hvarje söckendag,
och att vid inloppsstationerna tjenstgöringen i och för visitationsoch
klareringsåtgärder varar från solens uppgång till dess nedgång.

Utom det att, en väsentlig del af året, tullpersonalens tid synes
vara inskränkt till mindre än den som telegraftjenstemännen åligger, och
hela året om understiger den som fordras af Postverkets och statsbanornas
tjensteman, framgår af Generaltullstyrelsens skrifvelse i ämnet att, i vissa
fall, äfven under den angifna tjenstgöringstiden personalen kan tillåtas att,
för måltids intagande, någon stund aflägsna sig från tjensterummet.

Derjemte åtnjuter Tullverkets personal, i afseende å ledighet sönoch
helgdagar, en förmån, som hvarken kommer Postverkets, Jernvägstrafikens
eller Telegrafverkets tjensteman till del.

Likasom till någon del fallet lär vara med tjenstgöringen å jernvägsstation,
möter i . allmänhet någon svårighet att bestämma, huru lång
tid vid olika tillfällen arbetet på ett postkontor behöfver fortgå för
att inlemnade försändelser skola varda med första lägenhet befordrade,
och från andra orter ankomna försändelser skola utan onödig tidsutdrägt
blifva adressaterna tillstälda.

Vare sig att posten afgår eller ankommer dag eller natt, skall
postmästaren — eller, å större kontor, den som för tillfället förrättar
hans tjenst — draga försorg om postens behöriga expedierande, så snart
ske kan; dertill, hvad afgående post angår, hör bland annat att, sedan
de försändelser, som böra med lägenheten i fråga affärdas, blifvit sor -

19

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

terade, de bland försändelserna, hvilka äro rekommenderade eller assurerade,
varda, jemte postanvisningar och postförskottsförsändelser, å
karta och i protokoll uppförda, hvarefter de paketeras och adresseras
antingen till bestämmelseorten eller till annan postanstalt, öfver hvilken
de kunna med fördel transitobefordras; dervid hvar särskild colly
å postpass eller deremot svarande förteckning uppföres. Hvad åter behandlingen
af ankommen post angår, tillhör det kontorsföreståndaren,
bland annat, noggrant tillse, att alla de å postpass eller förteckning
och å karta uppförda försändelser verkligen posten åtfölja samt,
då anledning till anmärkning i sådant afseende förekommer, derom göra
anmälan och emellertid vidtaga sådana åtgärder, som kunna till snar
rättelses åstadkommande föranleda. Derefter har vederbörande tjensteman
att i vederbörande journal uppföra alla värdeförsändelser. Slutligen
drager kontorsföreståndaren försorg derom att de försändelser,
hvilka utan qvitto kunna utlemnas, varda adressaterna eller dessas ombud
antingen å kontoret tillhandahållna, genom Postverkets betjente eller
landtbrefbärare tillstälda eller i lösväska eller annorledes till adressaterna
utsända; hvaremot rörande ankomsten af försändelser, som endast
mot qvitto utlemnas och hvilka icke af adressaterna eller dessas
bud efterfrågas, i allmänhet adressat underrättas genom skriftligt meddelande
eller s. k. avis.

Då mottagandet af försändelser fortgår ända till dess att kontoret
tilhslutes, men med första lägenhet böra befordras alla försändelser,
som i den för särskilda fall stadgade tid inkommit, är det ofta endast
den minsta delen af iulemnade försändelser, som före kontorstidens slut
kan varda behörigen postbehandlad; hvarför också tjenstgöringen å
postkontoret mången gång fortgår hela timmar efter den egentliga kontorstidens
utgång, likasom äfven för postbehandlingen af försändelser,
som med post ankommit under den tid postkontoret är tillslutet, ofta
är nödigt begynna arbetet å kontoret långt innan detsamma blir tillgängligt
för allmänheten.

Ehvad den tid, hvarunder postkontor skall hållas öppet, utgör
sju, nio, tio eller tolf timmar, inträffar för den skull mycket ofta, att
den verkliga arbetstiden utsträckes till ett vida större antal timmar.
Och särdeles ansträngande blir denna tjenstgöring vid de tillfällen då
post skall på natten ankomma och vidarebefordras, men, till följd af
dåligt väglag eller af annan anledning, postens ankomst flera timmar
fördröjes, hvaremellertid postpersonalen får hålla sig redo till ett skyndsamt
expedierande af den väntade posten. Det är eu olägenhet vid
natt-tjenstgöringen, som sannolikt endast mycket sällan drabbar jernvägens
tjenstemän, men som ofta gör sig känbar i orter med många

20

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

mil långa landsvägspostlinier, såsom företrädesvis förhållandet är i de
nordliga delarne af riket.

Om äfven från mängden af poster undantagas de, för hvilka
endast breflåda användes, visar sig att antalet poster, hvilka, såsom
afgående eller ankommande, skola hvar vecka å postkontor handläggas,
utgör:

	under vintermånaderna.	under sommarmånaderna.
högst 10..............	vid	18 postkontor	vid	11 postkontor
11—20....................	11	27	11	11	22	11
21—30.....................	11	25	11	11	17	J1
31—40....................	11	24	11	11	21	11
41—50....................	11	16	11	11	22	11
51—100 ..................	11	53	11	11	58
101—150 .................	11	17	11	11	22	11
151—200 ..................	11	10	11	11	11
201—250 .................	11	2	11	11	6	11
367 ..............................		—	— —	11	1	,, det i Göteborg
1,004...........................		—	- -	11	1	„ det i Stockholm.

Till arbetet med posternas afsändande och behandlingen af ankomna
poster komma de göromål i öfrigt, hvilka äro oskiljaktiga från
allmänhetens betjenande å postkontoren på sätt som vederbör.

Om redan den mycket enkla befattningen med försäljning af frimärken
och taxering af vanliga bref i icke så ringa mån tager postpersonalens
. tid i anspråk, så är i mångdubbelt mått detta fallet med
postbehandlingen af alla de försändelser, för hvilka, i händelse af skada
eller förlust, Postverket står i ansvar. Hit höra alla paketer, rekommenderade
och assurerade försändelser och sådana försändelser, å hvilka
hvilar postförskott. Alla dessa försändelser af olika slag, å hvilka
qvitto skall vid mottagandet å postanstalt meddelas, varda, till förekommande
af förskingring, å ^afgångs- som å ankomstorten underkastade
särskild behandling. År försändelse adresserad till utrikes
ort — utom Norge och Danmark — medför dess taxerande och postbehandling
i öfrigt icke ringa omsorg och besvär, företrädesvis hvad
angår paketer, för hvilka, äfven i de fall då icke taxering efter zoner
ifrågakommer, befordringsafgiften utgår med olika belopp, allt efter

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1. 21

som försändelserna skola transitera flera eller färre länder med eller
utan tilläggsporto.

Af hvad förut blifvit i underdånighet anfördt framgår i hvilken
betydlig mån, under en senare tid, de år 1866 införda postanvisningar
blifvit använda för penningeförsändning mellan olika orter. Den bankrörelse,
som sålunda åt postanstalterna uppdragits, har efter hand begynt
allt mera anlitas äfven för liqvider med utlandet, såsom exempel

27 december 1884 .

hvarå må anföras att, sedan den —februari 1885 mellan

Sverige och Nordamerikas Förenta Stater afslutad en konvention rörande
direkt utvexling af postanvisningar, har redan under de två
qvartal, som tillfälle till dylik penningeförsändning förefunnits, detsamma
anlitats i så betydlig utsträckning, att med postanvisningar
blifvit från Amerika till Sverige öfversända:

under årets andra qvartal .................................... kronor 69,800 och

n it tredje „ ,, 85,700,

under det att de medel, som blifvit på samma sätt befordrade
från Sverige till Nordamerika, också angifna i svensk myntsort, utgjort:

under andra qvartalet............................................. kronor 54,600 och

„ tredje „ ............................................ „ 30,600.

Det kommissionärskap för tidningars tillhandahållande åt allmänheten,
som af Postverket öfvertagits, innefattar icke allenast att, då
någon å postanstalt anmäler sig till bekommande genom Postverket af
tidning, som å annan ort utgifves, vederbörande tjensteman å den
postanstalt, der sådan anmälan göres, har att — sedan han uppburit
belöpande afgifter — hos postanstalten å utgifningsorten skriftligen
beställa den begärda tidningen, utan det nämnda kommissionärskapet
ålägger äfven postanstalten å den ort, der tidningen utkommer, att
med utgifvaren uppgöra liqviden för de förskrifna exemplaren af tidningen;
en uppgörelse som stundom är förenad med icke ringa svårighet,
då af olika personeyfframställas anspråk på prenumerationsmedlens
utbekommande.

Äfvenså kan icke alltid utan olägenhet af postförvaltare besörjas
liqviden med skjutsentreprenörerna, af hvilka icke alla äro i tillfälle
inställa sig å den ort, der medlen skola utbetalas, men för hvilka
uppbärandet af skjutsersättningen anses böra så mycket som möjligt
underlättas, då derigenom, bland annat, ökas sannolikheten för att, då
en annan gång nödigt blir söka anskaffa nya anbud å postföringens
öfvertagande, sådana lättare och på billigare vilkor än eljest skola
erhållas.

I öfrigt har postkontorens arbete med räkenskapsväsendet i högst

22

Sjunde hnfvudtiteln: bil. 1.

betydlig mån ökats derigenom att till postkontoren skola redovisas
icke allenast alla de medel, som vid underlydande poststationer influtit,
utan äfven landtbrefbärarnes uppbörd, öfver bvilka senares sätt att
besörja den dem anförtrodda postutvexling det tillhör vederbörande
postkontorsföreståndare att med all möjlig omsorg vaka.

Af alla Statens inrättningar är utan tvifvel Postverket den, som
mest anlitas af allmänheten, äfven den del deraf, som företrädesvis är
i behof af upplysningar och vägledning i afseende å sättet att tillvägagå,
vare sig för att bereda befordran åt olika slag af försändelser, af hvilka
en del skall åtföljas af adressbref eller adresskort och bland dessa de,
som äro adresserade till utländsk ort, äfven förses med tulldeklaration;
för penningeliqviders uppgörande genom postanvisning eller postförskott;
för erhållande af intyg rörande innehållet af rekommenderad
eller assurerad försändelse; för bekommande af mottagningsbevis å afskildt
bref eller paket, eller för reklamation af försändelse, som antages
hafva gått förlorad, och för utfärdande, i sådant fall, af s. k. löpsedel
m. m.

För att Postinrättningen skall rätt uppfylla sitt ändamål, är det
nödigt att biträde af förenämnda slag villigt lemnas af posttjenstemännen,
och de vitsord, som i sådant afseende tidt och ofta lemnats
af korrespondenter i olika delar af riket, innefatta fullgiltig anledning
antaga att, måhända på några undantag när, posttjenstemännen villigt
och utan allt anspråk på ersättning tillhandagå allmänheten med det
biträde och de upplysningar, som i omförmälda och liknande fall finnas
erforderliga. Och om klagan öfver ett motsatt förhållande understundom
förnimmes, har icke sällan sådan sin grund i de svårigheter,
som för den, hvilken är okänd för postpersonalen och icke kan förete
antaglig fullmakt eller af vittne åtföljes, möta för utbekommande af
rekommenderad eller assurerad försändelse eller för lyftande af postanvisningsmedel.
Så önskligt det än är att i all möjlig mån för allmänheten
underlättas tillfället att från postanstalt utbekomma värdeförsändelser,
kan det emellertid icke anses annat än vara i sin ordning, att försigtighet
iakttages i afseende å utlemnande af försändelser, för hvilka
Postverket iklädt sig ansvarighet; försändelser, hvilkas sammanlagda
angifna värde nästlidet år uppgick till mer än 746 millioner kronor.

Det biträde af omförmälda slag, som lemnas och bör lemnas allmänheten,
kan emellertid icke annat än ytterligare öka postpersonalens
göromål i en grad, som i allmänhet gör det för personalen omöjligt
att genom något annat arbete förskaffa sig något bidrag till bestridande
af nödiga utgifter, till hvilka möjligen icke aflöningen å Postverkets
stat lemnar tillgång. Det lär då icke kunna anses annat än som med

Sjunde hufvudtiteln: bil. I.

23

billighet öfverensstämmande, likasom det af trängande behof påkallas
att i postkontorspersonalens aflöningsvilkor vidtages eu förändring, sådan
som här ofvan blifvit ifrågastäld.

Genom en sådan förändring skulle de å AflÖilingsstat uppförda
anslag till postkontorens personal komma att ökas med kronor 84 600,
likasom äfven i sammanhang dermed anslaget till

ålderstillägg borde höjas med ............................................ 94 200

A anslaget till poststationsföreståndares aflönande,
, _ senast faststäldt till 400,000 kronor, håfva
under innevarande års andra qvartal utgifterna uppgått
till 99,892 kronor.

Då, särskildt i samband med jernvägsförbindelsernas.
utvidgande, lärer före utgången af år 1887
påkallas inrättande af flera nya poststationer,

och då icke sällan inträffar, att kontrakt om poststationsföreståndarebefattnings
handhafvande varda
uppsagda, och endast mot förhöjdt arfvode kan
åvägabringas nytt aftal om postgöromålens bestridande
af dertill lämplig person,

anser Generalpoststyrelsen ifrågavarande anslag
höra med ...................................................................... „ 50,000

eller till 450,000 kronor förhöjas.

Sedan, vid fastställandet af Postverkets stater
för innevarande år, blifvit bland annat stadgadt att,
i den mån de vid postanstalterna anstälde 38 vaktmästare,
livilka åtnjöte fast aflöning af dels 800, dels
700 kronor, afginge, de ledigblifna vaktmästarebefattningarna
icke borde åter tillsättas, utan i stället antalet
vaktbetjente med 500 kronors lön i motsvarande *

mån ökas, hafva af vaktmästarebefattningarna 2 med
800 kronors aflöning och 2 med aflöning af 700 kronor
hvardera blifvit mot vaktbetjentbefattningar utbytta,
hvarigenom utgifterna för vaktbetjentes aflönande
minskas med.......................................................... ^ 1,000

och följaktligen tillökningen i anslag å aflöningsstaten

i dess helhet blir.................................................................... kronor 227,800.

Läggas till förestående belopp senast faststälda
anslag å aflöningsstat ........................................................ „ 2,272,800,

komme nämnda stat att sluta sig på en summa af ... kronor 2,500,600.

24

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Sedan af Generalpoststyrelsen afsked blifvit den 1 nästlidne juni
beviljadt föreståndaren för det å Öfvergångsstat uppförda postkontoret
i Boxholm, kan hithörande anslag, senast faststäldt till kronor 9,400,

med .................................................................................................. » 1,000

eller till............................................................................................. kronor 8,400

nedsättas.

Generalpoststyrelsen öfvergår nu till frågan om anslagen å ln dragningsstat.

Uti en till Eders Kongl. Magt ingifven skrift hafva Kabinettskammarherren
m. m. Grefve C. Beck-Friis, Provincialläkaren O. B.
Sjövall m. fl. i underdånighet anfört, hurusom, sedan numera jernvägsförbindelse
kommit till stånd mellan Börringe och Anderslöf, och
jernvägsstation öppnats å sistnämnda plats, postkontorets i Anderslöf
läge vore för trafikanter olämpligt, i det att kontoret vore 1,386 fot
aflägset från jernvägsstationen; till följd hvaraf posten, som vid både
afgång och ankomst passerade nämnda station, måste tidigare afsändas,
likasom äfven utdelningen af ankommen post egde rum senare än om
postens expedierande, såsom vid öfriga mindre jernvägsstationer, omedelbarligen
besörjdes af jernvägspersonalen. Och har fördenskull blifvit
gjord underdånig framställning derom att postkontoret i Anderslöf
måtte indragas och poststation öppnas vid Anderslöfs jernvägsstation;
öfver hvilken framställning Eders Kongl. Maj:t låtit den 24 nästlidne
oktober infordra Generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande.

Om också icke afståndet mellan postkontoret och jernvägsstationen
är synnerligen stort, kan dock icke annat än olägenhet för allmänheten
uppstå genom nödvändigheten att å olika platser infinna sig för
anlitande af Postverket och af jernvägstrafiken. Genom den föreslagna
anordningen skulle också — derest nuvarande postmästaren i Anderslöf
Carl Theodor Öhrström, hvilken uppnått 74 års ålder, förflyttades på
indragningsstat, med rättighet att uppbära ett mot lön, tjenstgörmgspenningar
och ålderstillägg svarande belopp af 2,000 kronor årligen
— Postverket besparas utgifterna för:

transport emellan jernvägsstationen och postkontoret, kronor 360,
anslaget till förhyrande af kontorslokal ........................... „ 150,

„ „ expenser _.......................................................... »

och „ ,, skrifvarebiträde ................................................ » 3UU,

tillsammans................................................................................ kronor 985,

eller mer än dubbla beloppet af hvad som kunde antagas komma
att utgå till en poststationsföreståndare i Anderslöf.

25

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Generalpoststyrelsen, som anser hvad i infordradt yttrande postmästaren
Öhrström anfört derom att anledningen till den gjorda framställningen
skulle vara någon annan än önskan att underlätta ortens
postutvexling, icke vara af beskaffenhet att förtjena något afseende,
finner sig böra, med remissaktens återställande, i underdånighet tillstyrka
nådigt bifall till den gjorda ansökningen.

I händelse, till följd häraf, postkontoret i Anderslöf komme att
indragas och postmästaren C. Th. Öhrström att å indragningsstat upp -

föras till åtnjutande af ett årligt anslag af ............... kronor 2,000,

skulle, med tillägg af de å staten för år 1886 uppförda
............................................................................. „ 8,540,

anslagen å indragningsstat komma att uppgå till ... kronor 10,540.

Då posttrafikens tillväxt och jernvägsförbindelsernas utvidgande,
tid efter annan, påkalla poststations utbytande mot postkontor, anser
Generalpoststyrelsen den i afseende å Anderslöf föreslagna åtgärden
icke för närvarande böra föranleda till någon förändring i antalet fullständiga
postanstalter, för hvilka anslag finnas uppförda å aflöningsstat.

Anslagen å senast faststälda PeilSiOfiSStat uppgå
till ...................................................................................

Till följd af dödsfall höra af dessa anslag afföras
de som utgått till

förre postmästaren J. J. Montell, kronor 2,250,
förre postmästaren H. A. Nauckhoff ,, 1,800,

och förre postmästaren H. Hjärne „ 2,250,

Om till återstoden af förutvarande anslag ......

läggas nedan omförmälda pensioner, som, efter det
senast förslag till Postverkets stater i underdånighet
afgafs, blifvit i nåder beviljade, nemligen:

den 27 nästlidne mars byråchefen L. A. O.

Hiibner ............................................ kronor 2,600,

den 19 sistförflutne maj postmästaren
i Grenna P. J. A. Barck ,, 1,350,

och den 28 augusti innevarande
år postmästaren i Landskrona
A. F. Mannerskantz............ ,, 2,250

så visar sig att för närvarande de årliga utgifterna
å pensionsstat belöpa sig till ........................

kronor 73,490.

„__6,300.

kronor 67,190,

6,200,

kronor 73,390.

4

26

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

På sätt af Generalpoststyrelsen blifvit i underdånig skrifvelse den
3 nästlidne juli anmäldt, hade vaktbetjenten Carl Josef Snell, under
resa med post från Hudiksvall till Sundsvall den 22 förutgångne februari,
ådragit sig kylskada å ena foten samt, under efterbehandling af en
häraf nödvändiggjord amputation, den 11 derpåföljde maj aflidit och
efterlemnat i behöfvande omständigheter, enligt hvad genom företedd
bouppteckning blifvit styrkt, enka Charlotta Snell samt två i äktenskap
med henne födde minderåriga söner; med afseende hvarå och enär
Snell, hvilken under sjuårig anställning i Postverkets tjenst utmärkt
sig för duglighet och pålitlighet, under utöfvandet af sin tjenst ådragit
sig den kroppsskada, som blifvit den medelbara orsaken till hans död,
Eders Kongl. Maj:t behagat den 14 sistlidne augusti tilldela Snells
enka, Charlotta Snell, en nådegåfva af 200 kronor, att af postmedlen
utbetalas.

Behofvet af något understöd utöfver den pension, som kan komma
att från Civilstatens pensionsinrättning erhållas, lärer för enkan Snell
och hennes barn icke i en nära framtid blifva mindre, än hvad det är
för närvarande.

Generalpoststyrelsen har derför ansett sig böra, i nära öfverensstämmelse
med hvad förut i liknande fall egt rum, å det förslag till
Postverkets stater för år 1887, som härlios i underdånighet öfverlemnas,
uppföra enkan Charlotta Snell, född öster, till en pension af 150 kronor,
att uppbäras så länge hon lefver ogift, och sönerna Karl Hjalmar,
född den 20 januari 1882, och Oscar Emil, född den 27 september 1884,
till åtnjutande af ett årsunderstöd af 50 kronor för hvardera, intill dess de
uppnått eu ålder af femton år.

Äfven för enkan efter en annan bland Postverkets vaktbetjente,
hvilken också, likasom Snell, under tjensteutöfning ådragit sig den
skada, som varit vållande till hans död, har blifvit begärdt understöd
af postmedel.

Ordinarie vaktbetjenten Anders Johan Luthbom, hvilken den 12
december nästlidet år instält sig å Gefle södra jernvägsstation för att
elda och iordninggöra den postkupé, som samma dag skulle af honom
användas i tåget från Gefle till Tierp, har under pågående vagnvexling
kommit i vägen för några på bangården i rörelse satta jernvägsvagnar
och dervid erhållit eu svår stöt, som krossat fyra refben jemte
det hufvudet blifvit såradt; hvarefter Luthbom, till följd af do skador,
som sålunda honom tillfogats, följande dag aflidit.

Luthbom, hvilken fyratiofem år tjenat Postverket och derunder
ådagalagt en trohet och en pålitlighet, som vunnit erkännande genom
den honom för flera år sedan i nåder tilldelade medaljen »för nit och

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1. 27

redlighet i rikets tjenst», efterlemnar en ålderstigen hustru, Kristina
Katarina, född Sundberg, en till myndiga år kommen son och tre
döttrar, b vilka dock alla äro gifta. Då sålunda enkan Luthbom icke
har barn att försörja, och bouppteckningen utvisar någon, om ock ej
betydlig tillgång i boet, anser Generalpoststyrelsen det årsunderstöd,
som — utöfver den pension hvilken kan varda enkan Luthbom från
Civilstatens pensionsinrättning tillerkänd — lärer böra nämnda enka
af postmedel tilldelas, kunna inskränkas till 150 kronor.

I händelse förenämnda enkor och barn komme att tilldelas de

för dem här ofvan föreslagna pensioner, tillsamman...... kronor 400,

skulle, med tillägg af det belopp..................................... n 73,390,

som för närvarande utgår å pensionsstat, anslagen å

denna stat komna att uppgå till ......................................... kronor 73,790.

De förhöjningar i anslagen å Omkostnadsstat hvilka af rörelsens
fortgående tillväxt i allmänhet påkallas, äro upptagna i nedanstående
tabell, som äfven angifver:

beloppen af senast faststälda anslag;

summan af de utgifter som blifvit med desamma bestridda under
tiden från och med den 1 juli 1884 till och med den 30 juni 1885;

de belopp hvartill utgifterna å dessa anslag anses böra beräknas
för år 1887, samt

skilnaden mellan anslagen för år 1886 och de som för år 1887 föreslås.

	Anslag för år 1886.	Utgifter under de två senaste halfåren.	För år 1887 föreslagna anslag.	Skilnaden mellan 1886 års anslag och de för 1887 före-slagna.
Anslag till uppbörds- och fri-märkespr ovision	240,000	262,700	270,000	30,000
„ ,, traktamenten för tjenstemän ijern-vägspostkupé...	180,000	182,900	200,000	20,000
vaktbetjente.........	300,000	334,900	340,000	40,000
,, „ postföring å jern-väg .......................	900,000	907,300	1,000,000	100,000
,, för tillverkning af fri-märken, frankokuvert och brefkort ..................	45,000	62,900	65,000	20,000

Transport kronor 210,000

28

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.

Af förenämnda förhöjningar i anslag påkallar den, som
rör traktamente till vaktbetjente, en särskild utredning.

I den skrifvelse, hvarmed Riksdagen den 18 nästlidne
maj hos Eders Kongl. Maj:t anmält de beslut, som angående
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel
blifvit af Riksdagen fattade, har uppmärksamheten blifvit fästad
derå, att den största af de vidtagna förhöjningarna i Postverkets
omkostnadsstat för år 1886 folie på anslaget till traktamente
för vaktbetjente och, enligt upplysning i det statsverkspropositionen
bifogade statsrådsprotokoll, vore närmast föranledd
af behofvet att anordna brefbäring å nya platser eller
utveckla denna gren af Postverkets verksamhet å platser, der
den redan är anordnad; med anledning hvaraf anmärkt blifvit,
att kostnaderna för denna detalj af postverksamheten synts
Riksdagen märkbart tillväxa samt att derför Riksdagen antoge,
att all omsorg komme att användas för att kostnaderna
för lokalbrefbäringen måtte kunna så begränsas, att inkomsterna
försloge för betäckande af utgifterna för ändamålet.

Ehuru, då sedan lång tid tillbaka lokalbrefvens kringbärande
besörjes af samma personer som till adressaterna
hembära andra försändelser, svårighet möter med säkerhet afgöra,
om och i hvad mån lokalbrefvens fortskaffande klöfver
ökadt antal vaktbetjente, förefinnes föga anledning till
tvifvel derom att — med undantag för hvad Stockholm och
Göteborg angår — i allmänhet mycket sällan af sådan anledning
påkallas ett förstärkande af vaktbetjentpersonalen.

För en dylik uppfattning af hithörande förhållanden
talar äfven den omständigheten, att lokalbrefvens antal utgör
endast 3,05 procent af försändelser, som skola genom Postverket
adressaterna, med brefbärare eller å postanstalt, tillställas;
häri dock icke inberäknade värdeförsändelser, hvilka
endast undantagsvis genom brefbärare fortskaffas.

Och der undantagsvis lokalbrefvens kringbärande påkallar
en förstärkning af vaktbetjentpersonalen, kunna de
härmed förenade utgifter väl anses vara mer än ersatta genom
portot för lokalbrefven; hvilken uppbörd — med antagande
att, i enlighet med gjord profräkning, lokalbrefvens antal för
år. utgör 2,134,000 — icke kan beräknas till mindre än omkring
106,000 kronor.

Transport kronor 210,000.

29

Sjunde hufyudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.

Der å någon ort brefbäring anordnas, sker emellertid
sådant aldrig med uteslutande eller ens hufvudsakligt afseende
å lokalbrefvexlingen, utan företrädesvis med hänsyn till
fördelen deraf att med post ankomna försändelser så snart
som möjligt adressaterna tillställas.

Naturligtvis kan häremot invändas, det någon nödvändighet
ej ligger deri att, med uppoffring af allmänna medel,
träffas anstalt om kringbärande af ankomna försändelser, hvilka
kunde af adressaterna sjelfva eller dessas bud å postkontoret
afhemtas.

Härvid förekommer emellertid den omständigheten, att
all erfarenhet, i vårt land som annorstädes, vittnar derom att,
ju förr bref varda adressaterna tillstälda, desto lifligare blir
också brefvexlingen och desto betydligare Postverkets inkomst
af brefbefordringen.

Men om också ej afseende skulle fästas härå, så påkallas
af andra omständigheter brefbäringens besörjande genom
Postverket.

Utan en sådan anordning skulle ankomna försändelsers
utdelande till adressaterna svårligen kunna försiggå, utan att
en stor del postkontor bereddes rymligare lokaler än som
under nuvarande förhållanden erfordras.

Naturligtvis komme behofvet häraf att företrädesvis göra
sig gällande i de större städerna.

Generalpoststyrelsen tillåter sig i sådant afseende åberopa
nedanstående tabell, som för några de betydligare postkontoren
angifver:

antalet under en vecka ankomna försändelser;

huru många af dessa försändelser som genom adressaternas
försorg afhemtats;

huru många som genom brefbärare tillstälts adressaterna,

samt

antalet olika personer till hvilka de under samma vecka
ankomna försändelserna varit adresserade.

Transport kronor 210,000.

30

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.

	försändelser.	Ankomna	I Af bref- bärare hem-burna för-sändelser.	Afhemtade försändelser.	Antalet adressater.
Stockholm ..............................	151	800	107,900	43,900	99,700
Göteborg.................................	54	600	39,000	15,600	29,100
Malmö.....................................	24	100	20,500	3,600	13,900
Norrköping..............................	18	000	13,400	4,600	8,000
Jönköping ..............................	13	000	10,200	2,800	8,300

Och om å största delen andra orter antalet ankomna
försändelser är jemförelsevis litet, så är också, i de flesta fall,
i förhållande dertill inskränkt den lokal, öfver hvilken postkontoret
förfogar.

I öfrigt bör anmärkas, att följden af brefbäringens indragande
icke blefve ensamt den, att å en stor del orter postlokalerna
behöfde utvidgas, utan att säkerligen också mångenstädes
blefve nödigt förstärka kontorspersonalen vid de timmar
af dagen, då större ankomna poster skola utdelas.

Eu ganska beaktansvärd fördel för Postverket innefattar
det också att — då genom tillkännagifvanden, som med brefbärarne
utsändas, adressaterna underrättas om ankomsten af
rekommenderade eller assurerade försändelser — dessa i allmänhet
utan dröjsmål afhemtas, och sålunda minskas det belopp,
hvarmed, i händelse af eldsvåda, inbrott eller dylikt,
Postverket åligger ersätta förlorade eller skadade försändelser.

Om sålunda omsorgen om försändelsernas snara befordran
till adressaterna innefattar anledning att å en del orter
med större korrespondens anställa personer, som, mot ersättning
af postmedel, besörja brefbäringen å platsen, så är det
dock ingalunda ensamt behofvet af en dylik anordning, som
å en del orter påkallar postkontorspersonalens förstärkande
med en eller flere vaktbetjente.

I eu tid, då ännu nästan afl postföring besörjdes med
häst och åkdon, samt postföraren å kontoret aflemnade den
post, han medfört, och afhemtade den post, som skulle af honom
fortskaffas, gjorde sig endast i ringa mån å postkontor
känbart behofvet af vaktbetjentbiträde.

Transport kronor 210,000.

31

Sjunde liufvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.

Men väsentligen annorlunda beskaffad! har förhållandet
blifvit, sedan största delen af posten befordras å jernväg eller
med ångbåt.

Postverket tillhör det i allmänhet att i dylika fall besörja
postens fortskaffande mellan postkontor och jernvägsstation
eller ångbåtshamn. Också förekommer dylik transport
vid samtliga de 86 postkontor, vid hvilka finnas anstälde vaktbetjente
med brefbäringsskyldighet i det att
till och från 20 af dessa postkontor posten befordras å jernväg
„ „ „ 19 „ „ „ ^ „ „ med ångbåt och

„ „ „ 47 af postkontoren både jernvägs- och ångbåts postbefordran

eger rum.

Dessutom har Postverket att å tjugufem orter i riket
besörja transporten mellan postanstalt och tullkammare af
paketpostförsändelser, som skola tullbehandlas.

Slutligen tillhör det också Postverket draga försorg om
tömmande, flera gånger om dagen, af breflådor, hvilka i städer
med någon större utsträckning anbringas å lämpliga, offentliga
platser; eu åtgärd som visat sig vara synnerligen egnad
att främja brefvexlingens tillväxt.

Men om sålunda dels för att posterna — vanligen flera
gånger om dagen och icke sällan äfven under natten — må
varda mellan postkontor och annan kommunikationsanstalt
eller tullkammare på platsen med säkra och pålitliga personer
fortskaffade, dels ock för breflådtömningens besörjande,
Postverket har nödigt ega tillgång på vaktbetjente, så förefinnes
väl knappt något skäl hvarför icke å orter, der sådant
lämpligen kan ske, den del af vaktbetjents tid, hvilken
icke tages i anspråk för posttransport till och från postkontoret
eller för breflådtömning, skulle — äfven om brefvexlingen
å platsen är jemförelsevis ringa — till fördel för så väl Postverket
som korrespondenterna, användas till ankomna postförsändelsers
kringbärande.

Af nuvarande 679 ordinarie vaktbetjente äro emellertid
för närvarande icke flere än 362 hvilka användas såsom brefbärare,
46 tjenstgöra såsom posttransportörer å orter, der
detta bestyr upptager vaktbetjentens tid i en mån, som gör
det omöjligt att påkalla hans biträde äfven för brefbäringen.

Transport kronor 210,000.

32

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.

Återstående 271 vaktbetjente ega anställning som postiljon
er.

Bland dessa användas 134 till tjenstgöring i jernvägspostkupé
och detta ingalunda ensamt för att lemna handräckning
åt de postexpeditörer, som i kupé besörja postutvexlingen
med andra postanstalter. Å flera kortare linier blifva nemligen,
sedan många år tillbaka, expeditionsgöromålen anförtrodda
åt erfarne och pålitlige vaktbetjente, hvilka befunnits kunna
med fördel bestrida de i dylik postkupé förekommande göromål.
Den tillökning i utgifterna till traktamente åt vaktbetjente,
som uppkommer derigenom att sålunda vaktbetjente
användas till förrättande af göromål, som enligt de grunder,
hvilka i allmänhet göra sig gällande, skulle besörjas af tjenstemän,
varder naturligtvis mer än ersatt derigenom att, då i
sammanhang med öppnande af en del nya eller utvidgande
af förutvarande jernvägsförbindelser, ökas den väglängd, hvarå
postkupébefordran bör eg a rum, icke i samma mån ökas
utgifterna till traktamente för postexpeditörer.

Den väglängd, som årligen tillryggalägges af postkupéer, i
hvilka på förenämnda sätt all tjenstgöring besörjes af vaktbetjente,
uppgår för närvarande till något mer än 162,000 mil.

Antalet vaktbetjente, hvilka såsom postiljoner beledsaga
landsvägsposterna, utgör för närvarande 137.

Utan tvifvel kunde — utan mycket stor olägenhet för
postutvexlingen — en betydlig minskning i utgifterna till
traktamente för vaktbetjente, likasom äfven en nedsättning i
utgifterna å aflöningsstat, beredas derigenom att en inskränkning
vidtoges i antalet poster, hvilka af postiljon åtföljas.

Visserligen har, på sätt Generalpostyrelsen i underdånig
skrifvelse den 2 maj 1877 haft tillfälle anmärka, icke sällan
erfarenheten ådagalagt, att å linier, särdeles med större utsträckning,
för hvilka icke postiljonsbeskickning användes,
postbefordringen blir mindre regelbundet besörjd, så att postens
ankomst till bestämmelseorten inträffar senare än som vederbör,
likasom också icke saknats klagomål deröfver att, der ej
posten åtföljes af postiljon, oordningar vid utvexlingen af lösväskor
förekommit, synnerligen i de fall då ofta ombyte af
körsven egt rum.

Huru känbara dessa olägenheter än kunna vara, anser
dock, nu som tillförene, Generalpoststyrelsen icke att de Transport

kronor 210,000.

33

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1

Transport kronor 210,000.

samma borde utgöra något oöfverstigligt binder för eu inskränkning
i postiljonsbeskickningarna, genom hvilken kunde i väsentlig
mån minskas Postverkets trafikutgifter. Generalpoststyrelsen
skulle följaktligen också icke hafva tvekat att, med
stöd af § 8 mom. 3 af den för Styrelsen gällande nådiga instruktion,
vidtaga dylika åtgärder, derest icke härvid förekommit
äfven en annan omständighet, hvilken, enligt Generalpoststyrelsens
åsigt, innebär att en anordning af ifrågavarande
slag svårligen kan antagas vara med Postverkets verkliga
fördel öfverensstämmande.

Denna omständighet är den ökade fara för tillgrepp af
de åt posten anförtrodda försändelser, som måste härflyta
deraf, att ett större antal poster lemnas utan bevakning af
postiljon.

I allmänhet gäller inom andra länder som regel, att hvar
post skall af postiljon eller konduktör åtföljas.

Särskilda och lyckliga omständigheter hafva verkat derhän
att, utan synnerliga förluster, kunnat inom Sverge å ett
stort antal linier försändas post äfven utan att vara åtföljd af
postiljon.

Företrädesvis har sådant ansetts kunna ske å kortare
linier och der icke postföring skolat verkställas under någon
del af natten.

I flera af dessa fall har derjemte postföraren blifvit med
något försvarsvapen försedd, hvarjemte i entreprenadkontrakten
intagits föreskrift derom, att postföringen skall af pålitlig
karl besörjas.

Öfvervakandet deraf att denna föreskrift alltid iakttages,
kan emellertid icke annat än möta svårigheter, särdeles
hvad angår linie, derå flera ombyten af häst och skjutskarl
ega rum.

Också hafva icke saknats fall då, enligt de upplysningar
som kunnat vinnas, å linie, der ej postiljonsbeskickning egt
rum, till postföriogens besörjande blifvit använda dels minderåriga
personer, dels äfven qvinnor, hvarigenom posten icke
beredts det skydd och försvar, som påräknats.

Med särskild! afseende å det stora, hvart år växande
värdet af de försändelser, för hvilka Postverket iklädes ansva Transport

kronor 210,000.

5

34

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.

righet, måste derför, på sätt också förut blifvit i underdånighet
anmärkt, det anses öuskligt, att postiljonsbeskickningarna
kunde, i stället för att inskränkas, varda i väsentlig mån utvidgade.

Om af hvad i underdånighet blifvit anfördt visar sig,

att å alla de orter, der brefbäring anordnats, förefunnits
behof af vaktbetjentbiträde för besörjande af transport till
och från postkontoret;

att i allmänhet lika mycket Postverkets som korrespondenternas
intresse tillgodoses derigenom att ankomna postförsändelser
varda, så snart ske kan, adressaterna tillstälda;

att, der särskilt för lokalbrefvexlingen påkallas användande
af flere vaktbetjente än som eljest skulle erfordras, utgifterna
härför kunna anses till fullo ersatta af portot för
lokalbrefven,

samt att ej utan fara för förlust kan vidtagas någon in- x

skränkning i postiljonsbeskickningarna;

så kunde väl en sådan minskning i utgifterna å anslaget
till traktamente för vaktbetjente, som af Riksdagen ansetts
önsklig, svårligen åstadkommas på annat sätt, än att en nedsättning
vidtoges i den särskilda, vaktbetjente tillerkända dagaflöning.

I afseende å denna dagaflöning eller traktamente har af
Eders Kongl. Maj:t blifvit den 19 september 1884 i nåder
förordnadt, att densamma i allmänhet icke må öfverstiga 2
kronor om dagen. För närvarande utgår traktamentet med
belopp, som i medeltal motsvara 1 krona 25 öre om dagen.

Och långt ifrån att en nedsättning i nuvarande belopp
kunde med skäl påyrkas, förekomma mångenstädes omständigheter,
som göra någon förhöjning i nu utgående traktamente
af verkligt behof påkallad.

Oaktadt hvad gjordt blifvit för att så mycket som möjligt
minska traktamentskostnaden, och ehuru de i en senare
tid från flera orter inkomna framställningar om anordnande i
orterna af brefbäring eller om utvidgande af de i sådant afseende
redan träffade anordningar, befunnits icke kunna till
någon åtgärd föranleda,

hafva, under tiden från och med den 1 januari till och__

Transport kronor 210,000.

35

Sjunde lmfvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.

med den 30 juni innevarande år, utgifterna å nu ifrågavarande
anslag uppgått till belopp, som för helt år motsvara 334,854
kronor; hvartill i icke ringa mån bidragit att, då den ordinarie
personalen icke befunnits tillräcklig för den ökade tjenstgöring,
som blifvit en följd, till någon del, af ökadt antal försändelser,
som skolat till adressaterna fortskaffas, och, till en
annan del, af utvidgade jernvägsförbindelser och landsvägspoeter,
nödigt befunnits begagna sig af extra vaktbetjente,
hvilka — såsom åtnjutande endast ringare månadsarfvode —
måst med större traktamenten förses.

Ehuru önskligt varit, att vid denna statsreglering kunnat
i någon mån ökas antalet ordinarie vaktbetjente, har, med
afseende å hvad i ämnet förekommit, Generalpoststyrelsen
ansett sig böra inskränka sin hemställan derhän att, hufvudsakligen
för beredande af traktamente åt de extra vaktbetjente,
hvilkas anställande blir en följd af utvidgade jernvägs- och
landsvägspostförbindelser, anslaget till traktamente för vaktbetjente
måtte förhöjas med belopp som, vid jemförelse med
senast faststälda stat, innefattar en förhöjning af 40,000 kronor,
men som icke med mer än 5,146 kronor öfverstiger de
hittills per år belöpande utgifterna å detta anslag.

I afseende å anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert
och brefkort bör anmärkas att, om också tillökningen i
utgift å detta anslag är att i väsentlig mån tillskrifva rörelsens
tillväxt, en särskild! medverkande orsak till det angifna förhållandet
är att, efter portoreformens genomförande, nödvändigt
varit att på kort tid låta tillverka ett så stort antal frimärken
och frankokuvert å 10 öre samt brefkort dels af 5
och dels af 10 öres valör, att samtlige postantalter kunnat förses
med det antal af dylika frimärken, frankokuvert och brefkort,
som var erforderligt för att allmänheten skulle sättas
i tillfälle att, antingen i utbyte mot förut inköpta frimärken
och frankokuvert af 12 öres och brefkort af 6 eller 12 öres
valör eller mot kontant betalning, före årsskiftet förskaffa sig
frimärken, frankokuvert och brefkort af de slag som, efter
portoreformen, måste komma att mest användas.

Och då afsedt är att inom kort anskaffa frimärken, å
hvilka poststämpeln skall framträda bättre än hvad nu stundom

Transport kronor 210,000.

36

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 210,000.
är förhållandet, har anslaget ansetts böra något höjas äfven
utöfver hvad som under senaste två halfår utbetalats.

Å anslaget till förhyrande af de för Postverket erforderliga
lägenheter samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll
m. to., senast faststäldt till 85,000 kronor, hafva under
tiden 1 juli 1884 — 30 juni 1885 utgifterna uppgått till
104,300 kronor.

Hufvudsakliga anledningen till ökningen i utgift hafva
varit större reparationer å en del posthus, och då antagligt
är att dylika, om äfven af mindre omfång, skola äfven år
1887 i en eller annan ort befinnas behöfliga, har Generalpoststyrelsen
ansett skäl förefinnas att med ........................... kronor 5,000

höja anslaget till 90,000 kronor.

Anslaget till sjöpoetföring mellan fasta landet och Gotland
är i staten för år 1886 upptaget till 45,000 kronor.

Utgifterna å detsamma hafva under senast förflutna två
halfår uppgått till 49,500 kronor.

Bestridandet vintertiden likasom, under viss förutsättning,
äfven den öfriga delen af året, af postföring å linien Vestervik—Visby
är, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den
18 sistlidne september, för några år öfverlåtet åt ett enskildt
bolag, mot ersättning af postmedel, uppgående för år till

45,000 kronor, och mot vilkor, bland annat, att i hyra för det
till förbindelsens underhållande använda postångfartyget »Sofia»
af bolaget erläggas 5,000 kronor, hvilka ingå bland Postverkets
inkomster.

Då nu utgifterna för postförsändning med de enskilda
ångfartyg, som under den vanliga seglationstiden underhålla
förbindelse med Gotland, uppgå till omkring 9,000 kronor,

synes nu ifrågavarande anslag böra med ........................ kronor 9,000

eller till 54,000 kronor förhöjas.

Äfven i anslaget till postföring sjöledes mellan andra inrikes
orter, senast faststäldt till 55,000 kronor, påkallas en förhöjning
af................................................................................... kronor 30,000,

sedan dels postförsändning med enskildes ångfartyg vunnit
ytterligare utsträckning, dels å detta anslag skall utgå äfven
kostnaden för den öländska sjöpostföringen, hvilka omständigheter
tillsamman verkat derhän att under sistförflutna två
halfår utgifterna å anslaget uppgått till omkring 84,900 kronor.

Transport kronor 254,000

r

37

Sjunde hufvndtiteln: bil. 1.

Transport kronor 254,000.

Anslaget till postföring mellan Sverige och Danmark har
i staten för år 1886 upptagits till 12,000 kronor, under det
att utgifterna å anslaget icke under tiden från och med den
1 juli 1884 till och med den 30 juni 1885 belöpt sig till mer
än omkring 8,500 kronor.

Då emellertid för närvarande är under behandling fråga
om anordnande af daglig ångbåtsförbindelse, så väl sommar
som vinter, mellan Göteborg och Fredrikshamn på Jutland,
samt till grund för de i sådant afseende vidtagna, förberedande
åtgärder lagts antagandet, att den årliga kostnaden, beräknad
till 75,000 kronor, skulle så fördelas, att 12,000 kronor komme
att utgå af svenska postmedel, under det att bidraget från
Norge skulle utgöra 38,000 och från Danmark 25,000 kronor,

synes nu ifrågavarande anslag böra med ....................... kronor 8,000

eller till 20,000 kronor förhöjas.

För nedanstående tre anslag angifvas i särskilda kolumner,
dels de belopp, hvartill anslagen senast blifvit faststälda,
dels ock utgifterna å desamma under senast förflutna två
halfår, nemligen:

Anslagens Verkställa
belopp. utbetalningar.

Anslaget till expensutgifter .................. 350,000 414,300,

„ till poståkdons anskaffande

och underhåll..................... 15,000 10,700,

,, till diverse utgifter............... 40,000 49,100,

Summa 405,000 474,100.

I öfverensstämmelse med ett af Eders Kongl. Maj:t
den 6 juni 1873 i nåder godkändt förslag, hafva hittills af
anslaget till expenser jemväl bestridts utgifterna för inköp
af postväskor, breflådor, vigter och vågskålar, likasom äfven
af samma anslag utgått betalningen för kassaskåp och kassakistor,
under det att anslaget till diverse utgifter anlitats
för inköp af de för postanstalterna erforderliga möbler m. m.

Då emellertid i flera hänseenden mest lämpligt synes,
att utgifterna för inköp af inventarier och af förbrukningsartiklar
särskiljas, har Generalpostyrelsen ansett sig böra i
nu afgifvande statsregleringsförslag — med uteslutande af
förutvarande anslagstiteln »anslag för poståkdons anskaffande

Transport kronor 262,000.

38

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Transport kronor 262,000.
och underhåll» — uppföra ett »anslag till inköp och underhåll
af inventarier», af hvithet icke allenast borde utgå godtgörelsen
för inköp och underhåll af poståkdon, utan äfven bestridas
alla de öfriga utgifter för inventariers anskaffande
och underhåll som, på sätt anfördt blifvit, hittills bestridts
af anslagen till expenser och till diverse utgifter.

Oaktadt under senaste två halfår sammanlagda utgifterna
å de förenämnda anslagen till expenser, till åkdon och
till diverse, såsom af förestående tabell visar sig, uppgått
till icke mindre än 474,100 kronor, antager Generalpoststyrelsen
hithörande anslag kunna i staten för år 1887 inskränkas
derhän,

att anslaget till expenser upptages till kronor 325,000,

„ „ „ inköp afinventarier „ „ „ 100,000,

och „ ,, diverse utgifter...... ,, „ ,, 30,000,

tillsammans kronor 455,000,

hvilket innefattar en förhöjning i senast faststälda anslag
af............................................................................................... kronor 50,000.

Om till summan af förestående förhöjningar... kronor 312,000,
läggas anslagen å senast fastälda omkostnadsstat ... kronor 3,223,500,
visar sig att, derest hvad här ofvan blifvit föreslaget vinner
godkännande, omkostnadsstaten för år 1887 komme att
sluta sig på en summa af............................................... kronor 3,535,500.

Hvad angår anslaget till Oförutsedda Utgifter, senast faststäldt
till 68,000 kronor, förekommer likaså litet i afseende å detta anslag,
som hvad angår här ofvan ej särskildt omförmälda anslag å omkostnadsstat,
någon anledning att föreslå en förändring i de senast för anslagen
faststälda belopp.

I Åfkortningar och Restitutioner, hvilka i senast faststälda stat
beräknats till 38,770 kronor, hafva under de två senaste halfåren ut -

39

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

betalats 31.822 kronor, och torde, till vinnande af jemn slutsumma,
hithörande utgifter år 1887 kunna beräknas komma att uppgå till
38,170 kronor.

I händelse hvad	här ofvan	blifvit, så i ett som annat afseende,
föreslaget, vunne slutligt godkännande, skulle
Aflöningsstaten komma att sluta
pa en	summa
af..........	.....kronor 2,500,600, som, vid jemförelse
		med 1886 års stat, innefattar en till-
		ökning af kronor	227,800.
Indragningsstaten „ ,,	11 11	10,540 ,, ,, ,, „	2,000.
Pensionsstaten ,, ,,	11 11	73,790 „ „ „ „	300.
Omkostnadsstaten „ „	11 11	3,535,500 „ „ „ „	312,000.
		Summa tillökning i anslag kronor	542,100.
Ofvergångsstaten „ ,,	n n	8,400, som innefattar en
		minskning i anslag af ............ kronor	1,000.
Anslaget till af-
kortningar och resti tu tioner ,, „	11 11	38,170 „ ,, ,, „	600.
		Summa minskning i anslag kronor	1,600.

under det att anslaget till oförutsedda
utgifter komme att bibehållas
vid oförändradt belopp, kronor 68,000.

Summa anslag kronor 6,235,000, som, efter afdrag

af de 1,600 kronorh
varmed tvenne
förestående anslag
minskats, innefattar
en tillökning
i anslag
af ............ kronor 540,500.

40

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Uppbörden vid postanstalterna har under innevarande års tre
första qvartal belöpt sig till omkring ........................ kronor 4,451,000.

Om, för åstadkommande af eu sannolikhetsberäkning
rörande inkomsterna under nu pågående qvartal, i uppbörden
för fjerde qvartalet år 1884 — 1,513,900 kronor —
vidtages en nedsättning, motsvarande den, som portoreformen
visat sig hafva framkallat under de tre första qvartalen
af innevarande år,

så skulle, med tillägg af hvad sålunda antages komma

att inflyta under detta qvartal ....................................... kronor 1,484,000,

uppbörden för innevarande år i dess helhet kunna antagas

komma att belöpa sig till omkring .............................. kronor 5,935,000,

som med 725,000 kronor öfverstiger det belopp, 5,210,000 kronor hvartill,
vid fastställandet af Postverkets stater för innevarande år, samma
uppbörd beräknats komma att uppgå.

Sedan 18 år tillbaka hafva, med undantag för endast tvenne år,
— året 1878, då uppbörden nedgick med omkring 20,000 kronor, och
året 1879, då''minskningen utgjorde omkring 55,000 kronor — Postverkets
inkomster hvart särskildt år öfverstigit det belopp, hvartill
desamma uppgått under nästförutgångna år.

Penna tillökning har, hvad angår de senast förflutna fem åren
-— 1880, 1881, 1882, 1883 och 1884 — i medeltal för hvart år utgjort

5’6 °/o\

Sistlidet år uppgick emellertid icke tillökningen till mer än 3°/0,
hvilket torde vara att i väsentlig mån ..''tillskrifva den tryckta ställning,
hvaraf under denna tid handel och annan rörelse lidit; likasom icke
omöjligt är, att den stora utsträckning telefonväsendet å en del orter
vunnit, kan hafva i någon mån medverkat till framkallande af det anmärkta
förhållandet.

Om också icke anledning saknas till det antagande, att möjligen
under kommande år portoreformen, i förening med öfriga till korrespondensens
underlättande träffade anordningar, skall verka en större
tillökning i postuppbörd än den, hvarom 1884 års räkenskaper bära
vittne, anser dock, med hänsyn till ofvan omförmälda omständigheter,
Generalpoststyrelsen försigtigheten bjuda att icke nu till mer än 2,5
procent beräkna tillökningen i inkomst såväl från år 1885 till 1886,
som från 1886 till 1887.

Sålunda beräknade skulle Postverkets inkomster för år 1887
komma att uppgå, i rundt tal, till 6,235,000 kronor; motsvarande det
belopp hvartill utgifterna för samma år blifvit här ofvan upptagna.

41

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

Under åberopande af livad här ofvan blifvit anfördt, hemställer
Generalpoststyrelsen i underdånighet,

det behagade Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen göra framställning
derom,

att Riksdagen måtte för sin del godkänna det
förslag till Postverkets stater för år 1887, som nu af
Generalpoststyrelsen i underdånighet afgifves,

och att i afseende å rättigheten att komma i
åtnjutande af det ålderstillägg, om hvars beviljande
nu göres framställning, måtte stadgas:

att postdirektören i Malmö samt föreståndare för
2:dra, 3:dje och 4:de klassernas postkontor äfvensom
kontrollörer må kunna tillerkännas ett ålderstillägg
af 500 kronor fem år och ett ytterligare ålderstillägg
af 500 kronor tio år efter det de tillträdt den ena
eller andra af dessa befattningar i Postverkets tjenst,
utan hinder deraf att de under tiden blifvit förflyttade
från en till annan af dessa befattningar;

att ålderstillägg må kunna tilldelas föreståndare
för öde och öde klassernas postkontor samt postexpeditörer
med 400 kronor fem år och med ytterligare
400 kronor tio år efter det de tillträdt vare
sig föreståndarebefattning vid fullständig postanstalt
af Öde, öde eller förutvarande 7:de klassen eller vid
dylik postanstalt å öfvergångsstat, eller postexpeditörsbefattning,
och utan hinder deraf att de under tiden
förflyttats från att vara postexpeditörer till att vara
föreståndare för fullständig postanstalt af 5:te, 6:te
eller 7:de klassen eller från dylik föreståndareplats
till befattning såsom postexpeditör, eller slutligen
från föreståndarebefattning vid postanstalt å öfvergångsstat
till befattning såsom postförvaltare af öde,
öde eller 7:de klass;

att af dessa ålderstillägg tre fjerdedelar skola
anses tillhöra tjenstemans lön och en fjerdedel hans
tj en s tgöri n gs p enningar;

att, hvad såväl den ena som den andra af ofvanberörda
två särskilda tjenstegrupper angår, skall såsom
vilkor för erhållande af ålderstillägg gälla,

6

42

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

dels att tjensteman icke uppnått den lefnadsoch
tjensteålder, som berättigar honom till pension å
Postverkets stat;

dels att under de särskilda tidrymder — hvardera
omfattande fem år — efter hvilkas förlopp ålderstillägg
till ofvannämnda belopp må kunna tjensteman
tillerkännas, dennes tjenstgöring skall hafva varit af
beskaffenhet att kunna väl vitsordas;

dels att tjensteman skall hafva under mera än
fyra femtedelar af de särskilda tidrymderna bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan tjenst
inom Postverket, dock att härvid ej må föras honom
till last den tid, han möjligen åtnjutit semester;

dels ock att aflöningsförhöjning genom ålderstilllägg
ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade åldern inom
tjenstegrupp blifvit uppnådd; dervid emellertid tjensteman
inom den högre tjenstegruppen bör tillgodoräknas
den tid, som före de nu föreslagna bestämmelsernas
meddelande förflutit från hans tillträde till befattning
inom gruppen, samt tjensteman inom den lägre tjenstegruppen
bör tillgodoräknas den tid, som före de nya
bestämmelsernas meddelande förflutit från hans tillträde
till befattning såsom postförvaltare af 5:te eller
lägre klass eller till befattning såsom postexpeditör
eller till förutvarande kontorsskrifvare- eller resepostexpeditörsbefattning
i Postverkets tjenst,

i ena som i andra fallet vare sig tillträdet skett
på grund af fullmagt, konstitutorial, eller förordnande
i de fall då, med anledning af väckt fråga om indragning
eller omorganisation, endast förordnande skolat å
befattningen meddelas;

att såsom vilkor för erhållande och tillgodonjutande
af nu föreslagna ålderstillägg äfven skall gälla,
dels att med tjenst af ifrågavarande slag ej må förenas
annan tjenst å Rikets, Riksdagens eller kommuns
stat — befattning i Telegrafverket likväl undantagen
— ej heller annan tjenstebefattning, som linnes vara
hinderlig för tjenstgöringen vid Postverket,

dels att tjensteman, som tillträder dylikt ålderstillägg,
skall vara skyldig underkasta sig icke allenast

Sjunde liufvudtiteln: bil. 1. 48

den utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af
möjligen uppkommande förening mellan post- och
telegraftjenst kan föranledas, utan ock den förflyttning
till annan tjenstgöringsort, som kan varda honom
ålagd,

dels ock att tjensteman skall, då han uppnått
65 lefnadsår och minst 35 år varit i Statens tjenst,
vara förpligtad att, med oafkortad lön såsom pension,
från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller Generalpoststyrelsen,
der det tillkommer Styrelsen att afskedet
utfärda, dock obetaget att lata med detsamma
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
prof vas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt
gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå;

skolande dylik pension utgå af samma medel,
hvarifrån pensioner till Postverkets tjensteman hittills
utbetalats.

Och torde i sammanhang härmed äfven böra stadgas

dels att en hvar, som med eller efter 1887 års
ingång tillträder befattning inom Postverket af nu
ifrågavarande slag, skall vara pligtig att underkasta
sig de föreskrifter, hvilka varda stadgade såsom vilkor
för rättighet att erhålla och tillgodonjuta nu föreslagna
ålderstillägg;

dels ock att till de tjenstemän vid postanstalterna,
hvilka icke, med tillämpning af ofvan föreslagna bestämmelser,
kunna varda berättigade till ifrågavarande
ålderstillägg, eller hvilka, om äfven dertill berättigade,
icke vilja underkasta sig de derför stadgade vilkor
samt icke lagligen kunna dertill förbindas, ålderstillägg,
såvida sådana enligt hittills meddelade bestämmelser
kunnat vederbörande tjenstemän tillkomma,
skola utgå efter hittills stadgade grunder.

44 Sjunde hufvmltiteln: bil. 1.

Under åberopande af de beslut Riksdagen, vid särskilda tillfällen,
fattat derom att under vissa år uppkommande öfverskott å postmedlen
finge, i den män desamma ej erfordrades till kassaförlag för Postverket,
förvaltas af Statskontoret i öfverensstämmelse med de grunder,
Eders Kong!. Maj:t funne skäligt föreskrifva, för att tills vidare, enligt
Eders Kongl. Maj:ts bestämmande, användas ensamt för Postverkets
egna ändamål,

har slutligen, i åberopade skrifvelsen den 18 nästlidne maj, Riksdagen
meddelat, det Riksdagen ansett sig böra taga i öfvervägande,
om icke tiden kunde anses vara inne, att icke vidare fortgå på den
beträdda vägen genom att fortfarande öka den samlade fondens belopp.

Med erinran hurusom i de flesta europeiska länder statskassan
erhåller icke ringa tillskott af postmedlen, bär härvid Riksdagen uttalat
den åsigt att — med hänsyn till de stora behållningar, som på
endast några få år kunnat samlas af det svenska Postverket, änskönt
utgifter för dess tidsenliga utveckling icke sparats, — det icke vore
med god hushållning öfverensstämmande att låta de nu varande förhållandena
i afseende på Postverkets öfverskottsmedel fortfara.

Under åberopande af de betydliga belopp, hvarmed Staten för
sin korrespondens bidrager till Postverkets inkomster, har Riksdagen
förklarat sig anse talande skäl förefinnas för att af Postverkets behållningar
bereda Statsverket någon inkomst; och har, genom nådigt
bref den 5 sistförflutne juni, Eders Kongl. Maj:t behagat anbefalla
Generalpoststyrelsen att, vid afgifvande af statsförslag för år 1887,
efter föregången utredning, utlåta sig om det belopp, hvarvid Postverkets
reserverade medel, för fyllande af dermed afsedda ändamål,
kunna anses böra bibehållas.

Hvad jemförelsen med det financiela resultatet af andra länders
postförvaltning angår, bör i främsta rummet anmärkas, att om också
inom åtskilliga europeiska länder statskassan af posttrafiken hemtar betydliga
årliga inkomster, de länder, inom hvilka ett sådant förhållande
eger rum, i allmänhet icke äro andra än sådana som, med en central
belägenhet, hemta ansenlig inkomst af den post, som, för andra länders
räkning, genom deras område transitobefordras, såsom företrädesvis
fallet är med Tyskland, Belgien och Frankrike, eller hvilka, såsom
händelsen är med Storbritannien och Italien, kunna för den postångbåtsfart,
som de underhålla till och från andra, aflägsna länder, påräkna
en icke ringa posttrafik.

Der icke någon betydligare transitobefordran, af ena eller andra
slaget, eger rum, blir vanligtvis förhållandet mellan Postverkets inkomster
och utgifter mindre förmånligt; såsom exempel hvarpå kan

45

Sjunde hufyudtiteln: bil. 1.

anföras, att i Portugal år 1883 — det senaste för hvilket fullständig
internationel poststatistik finnes att tillgå — utgifterna för postinrättningen
med belopp, motsvarande omkring 200,000 kronor, öfverstiga
inkomsterna deraf, under det att i Ryssland årliga förlusten å postinrättningens
verksamhet, angifven i svenskt mynt, uppgick till mer
än 4 millioner kronor.

Inom de skandinaviska rikena har samma år å poströrelsen uppkommit
en nettobehållning, som i Sverige belöpt sig till något mer
än 700,000 kronor; i Danmark, som dock har att påräkna eu vida
större transit än Sverige, utgjort omkring 440,000 kronor, och i Norge,
der knappt någon transit kan ifrågakomma, inskränkt sig till mindre
än 50,000 kronor.

Vid behandling af frågan om det financiela resultat, som kan vara
att påräkna af olika länders Postförvaltning, bör slutligen också synnerlig
hänsyn tagas dels till det sätt hvarpå postföringen inom särskilda
länder besörjes, dels ock till den ersättning som derför utgår.

Inom de länder, der poströrelsen lemnar något större öfverskott,
besörjes nästan all postföring å jernväg; och enligt den utredning, som
blifvit af Generalpoststyrelsen meddelad i underdånig skrifvelse den
21 maj 1872, verkställes i ett stort antal af dessa länder postföringen
afgiftsfritt, under det att, der en godtgörelse för postbefordringen å
jernväg utgår af postmedel, denna ersättning utgör endast en ringa
del af hvad i sådant afseende erlägges af svenska Postverket. .

Om också under sådana förhållanden icke hos oss kan för Statsverket
påräknas något betydligare årligt bidrag af postmedel, saknas
visserligen icke anledning antaga, att äfven framgent postinrättningen
skall, år efter år allt mera utvecklad, lemna ett årligt öfverskott, som
icke behöfver tagas i anspråk för Postverkets egna ändamål; ett öfverskott,
som emellertid icke skäligen kan antagas komma att, under de
närmast följande åren, uppgå till belopp,, jemförliga med dem som
under den senast förflutna tiden erhållits.

Och lika så olämpligt Generalpoststyrelsen anser att — såsom i
en äldre tid egt rum — utan afseende å poströrelsens till- eller aftagande
samt å den med postföringens besörjande förenade större eller
mindre kostnad, Postverket skulle tillförbindas att af postmedel till
statskassan leverera något visst, i förväg bestämdt, belopp, äfven så
olämpligt torde väl också kunna anses att i postkassan hopas, år efter
år växande kontanta tillgångar, af hvilka Postverket icke skäligen kan
antagas komma att hafva behof.

Med den utvidgning postanvisnings- och postförskottsrörelsen i
en senare tid vunnit, är det tydligt att, der Postverket ej eger andra

46 Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

tillgångar att anlita, ett kassaförlag af endast 400,000 kronor, hvartill
detta förlag blifvit i nåder faststäldt den 17 december 1875, måste
blifva helt och hållet otillräckligt. Om nemligen också icke allmänheten
kan tillförsäkras att, i hvart förekommande fall, genast å adressortens
postkontor lyfta de medel, hvarå en ankommen postanvisning
lyder, så böra dock hithörande förhållanden så ordnas, att dröjsmål
härvid icke ofta förekommer och att, der sådant inträffar, dröjsmålet
må blifva så kort som möjligt.

Och om ett bland de mest afgörande skälen för postanvisningsrörelsens
införande måste anses hafva varit önskan att, så mycket som
möjligt, minska beloppet af de kontanta medel, som från en till annan
ort försändas, så skulle ändamålet med ifrågavarande inrättning
väsentligen förfelas, derest, för hvar gång eu postanvisning skall å
ankomstorten inlösas, nödigt blefve att för sådant ändamål från afgångsorten
öfversända större eller mindre penningebelopp.

För att undvika en sådan olägenhet i de fall der icke, på grund
af nådiga brefvet den 18 maj 1866, tillfälle att begagna sig af kreditiv
blifvit beredt genom aftal med enskild bankinrättning, är nödigt att å
en stor del orter, för postanvisnings- och postförskottsmedels utbetalande,
hålla vida större kassa, än hvad eljest kunde erfordras.

Med afseende å omförmälda omständigheter, och
då antalet postanstalter, genom hvilka utbetalning al postanvisningsmedel
numera kan ega rum, uppgår till 1,825, och

då icke omöjligt är att någon gång Postverkets tillgångar kunna
komma att i vidsträcktare mån tagas i anspråk för ersättande af förlorade
värdeförsändelser,

anser Generalpoststyrelsen Postverkets kassaförlag icke böra bestämmas
till mindre än 1,000,000 kronor.

Generalpoststyrelsen synes det derför riktigt och ändamålsenligt,
att årligen till Statsverket öfverlemnas hvad af Postverkets medel —
så väl de i hufvudkassan och hos postanstalterna som i Statskontoret
och för Postverkets räkning i Riksbanken innestående — vid verkstäldt
bokslut befinnes öfverstiga faststäldt kassaförlag, hvilket Eders
Kongl. Maj:t torde i nåder finna böra utgöra 1,000,000 kronor.

Då emellertid, jemlikt åberopade skrifvelsen den 18 nästlidne
maj, Riksdagen beslutat att af de utaf Statskontoret förvaltade medel
ett belopp af 224,500 kronor skall vara att tillgå för de utgifter under
nästinstundande år, till hvilkas bestridande möjligen icke årets inkomster
lemna tillgång, lärer — oaktadt visserligen icke någon anledning
förefinnes antaga, att Postverket skall komma att hafva behof af

47

Sjunde hufvudtiteln: bil. 1.

denna tillgång, — med öfverlemnandet till Statsverket af omförmälda

224,500 kronor böra anstå till utgången af år 1886.

Postverkets hos Statskontoret innestående medel utgjorde den 1
innevarande månad, med inbegrepp af fordringar i

räntor, omkring .................................................................... kronor 2,354,900.

Sedermera hafva under loppet af denna månad

till Statskontoret levererats ytterligare ........................ „__80,000.

Om då till summan af de innevarande månad

hos Statskontoret innestående postmedel ..................... kronor 2,434,900,

lägges hvad som förslagsvis beräknas innestå i Postverkets
hufvudkassa, hos postanstalterna och i Riksbanken,
tillsamman omkring............................................. „_580,100,

uppgå Postverkets samtliga tillgångar till .................. kronor 3,015,000.

Om nu till kassaförlag för

Postverket afsättas ........................... kronor 1,000,000

samt, på anförda skäl, med

levereringen af förenämnda........... .„__224,500 v 1,224,500

anses böra anstå till utgången af år 1886, skulle,
efter verkstäldt bokslut för innevarande år, antagligen
kunna till Statsverket öfverlemnas omkring ... kronor 1,790,500,
oberäknade ytterligare inflytande räntor samt den behållning som på
poströrelsen kan uppkomma under återstoden af innevarande år.

Stockholm den 30 november 1885.

Underdånigst

WILHELM ROOS.

C. H. WESTMAN. F. H. SCHLYTERN. OTTO PRINTZSKÖLD.
H. A. KOLMODIN.

e. f.

G. E. Sundberg.

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

1

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Makt
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11 December
1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Efter gemensam beredning med Chefen för Ecklesiastikdepartementet
föredrog Hans Excellens Herr Statsministern vidare:

15:o.

Domänstyrelsens underdåniga skrifvelse den 30 Oktober 1884
med förslag till lönereglering för skogsstaten; och

bemälda Styrelses underdåniga skrifvelse af samma dag i fråga
om bidrag till skogsstatens aflöning af de ecklesiastika boställsskogarnes
afkastning; i anledning af hvilken senare framställning dels samtliga
Domkapitlen i riket inkommit med infordrade underdåniga yttranden,

1

2 Sjunde hufvudtiteln: bil. 2.

dels äfven Kammarkollegium och. Statskontoret, efter nådig remiss,
afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande;

Och yttrade Herr Statsministern härefter:

»Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes finna, har Domänstyrelsen i
samband med den föreslagna löneregleringen för skogsstaten stält en
icke oväsentlig utvidgning i området för den lokala skogsförvaltningens
verksamhet. Styrelsen har i sådant hänseende framhållit, hurusom för
bibehållande och förökande af de allmänna skogarnes afkastningsförmåga
vore af största vigt, att den skogsodling, som erfordrades å dessa skogar,
blefve på ett fullt ändamålsenligt sätt verkstäld, men att, oaktadt
de föreskrifter i fråga om beredande af skogsåterväxt, hvilka meddelades
vid upprättandet och fastställandet af indelningsplaner för skogarne
å statens till boställen upplåtna eller utarrenderade egendomar,
det icke kunde påräknas, att derstädes erforderliga skogsodlingsarbeten,
hvilka i allmänhet påkallade fackmannens omdöme och erfarenhet,
skulle leda till åsyftadt resultat, så länge dessa arbetens utförande vore
öfverlemnadt åt indelningshafvare och arrendatorer. Ett ingripande
härutinnan från skogsförvaltningens sida vore således af högsta behof
påkalladt, och ungefärligen enahanda vore äfven förhållandet i afseende
på afverkningen å dylika skogar, hvilken, särdeles då densamma borde
ske genom blädning eller när berednings- och rensningshuggning samt
hjelpgallringar erfordrades, i regeln icke kunde af boställshafvare och
arrendatorer verkställas med nödig omsigt, hvarigenom mången gång
stor skada tillskyndades skogarne. Domänstyrelsen har derföre ansett,
att äfven å sådana till civila eller ecklesiastika boställen eller till kronans
utarrenderade egendomar hörande skogar, hvilka icke blifvit stälda
under skogsstatens omedelbara förvaltning, all skogsodling borde besörjas
af denna stat och att jemväl under vissa förhållanden afverkningen
å sådana skogar borde göras beroende af föregången, genom
skogsstaten verkstäld utsyning.

För att bereda tillgång till den förbättrade aflöning åt skogsstaten,
som, i förbindelse med en del förändringar i denna stats organisation,
skulle genom det nu framlagda regleringsförslaget åstadkommas,
har Domänstyrelsen, bland annat, under erinran att den hittills af statsverket
ensamt aflönade skogsstaten redan nu vore starkt anlitad för
tillsyn och kontroll å samt i vissa fall förvaltning af de ecklesiastika
boställenas skogar och, i händelse hvad Styrelsen anfört i fråga om
odling och afverkning å samma skogar vunne godkännande, komme
att för dessas vård ytterligare tagas i anspråk, hemstält, att af den
andel i de ecklesiastika skogarnes behållna afkastning, hvilken nu till -

Sjunde hufvudtiteln: bil. 2. 3

folie presterskapets löneregleringsfond, hälften, beräknad att för år
uppgå till lägst 40,000 kronor, måtte indragas till statsverket.

Billigheten af att staten erhåller någon ersättning för sina åtgärder
till de ecklesiastika skogarnes vård har väl i allmänhet erkänts af
de i ärendet hörda myndigheterna; men då den andel af de berörda
skogarnes afkastning, som, i enlighet med 1863 års Riksdags beslut,
genom nådiga förordningen den 29 Juni 1866 angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket anslagits till presterskapets löneregleringsfond
i syfte att åstadkomma en tillfredsställande reglering af
presterskapets aflöning, fortfarande och för en längre framtid vore för
detta ändamål behöflig, hafva såväl flertalet Domkapitel som Kammarkollegium
och Statskontoret afstyrkt bifall till Domänstyrelsens sistberörda
framställning, hvarförutom Kammarkollegium och Statskontoret,
i likhet med en del Domkapitel, anmärkt, att de ifrågavarande medlens
disponerande på det sätt, Domänstyrelsen ifrågasatt, erfordrade medgifvande
af allmänt kyrkomöte.

För min del är jag med Domänstyrelsen fullt ense om befogenheten
deraf, att det arbete, som skogsstaten nedlägger på de ecklesiastika
skogarne, icke bör lemnas utan godtgörelse från samma skogars afkastning;
men, i betraktande af hvad öfriga vederbörande myndigheter
anfört, anser jag mig dock icke kunna förorda, att en dylik godtgörelse
skulle utgå under den form, Domänstyrelsen föreslagit, eller så, att
viss andel af de ifrågavarande, skogarnes afkastning skulle tillfalla
statsverket, för att af detta användas såsom bidrag till skogsstatens
aflöning. Deremot synes det mig med allt skäl kunna ifrågasättas,
att, när å ecklesiastikt boställes skog genom skogsstaten utföres arbete,
hänförligt till skogsskötseln, detta arbete må ersättas i enahanda ordning
som öfriga omkostnader för skogens skötsel och således, lika
med dessa, gäldas af inflytande skogsförsäljningsmedel, innan någon
del deraf må tillfalla vare sig boställshafvaren eller presterskapets
löneregleringsfond. En sådan anordning bör på intet sätt kunna anses
stridande mot de för dispositionen af de ecklesiastika boställsskogarnes
afkastning nu gällande grunder, hvilka uttryckligen innehålla, att af
denna afkastning i främsta rummet skall gäldas kostnaden för skogens
skötsel. Der åter å boställe af ifrågavarande slag afkastningen icke
öfverst.iger husbehofvet och således icke lemnar tillgång till ersättande
af skogsstatens åtgärder för skogsskötseln, torde någon betänklighet
icke böra möta att för detta ändamål anlita de ecklesiastika boställenas
skogsfond, med hvars bildande just varit åsyftadt att utveckla skogsvården
å sådana ecklesiastika boställsskogar, hvilka icke sjelfva förmå
att derför bestrida omkostnaderna.

4 Sjunde liufvudtiteln: bil. 2.

I händelse hvad jag nu anfört skulle vinna Eders Kongl. Maj:ts
godkännande, blir deraf en följd, att Domänstyrelsens förslag till lönereglering
för skogsstaten icke torde kunna nu till hufvudsaklig pröfning
upptagas. Det är nemligen gifvet, att, derest eu del af den inkomst
för skogspersonalen, som Domänstyrelsen beräknat såsom fast aflöning,
skulle komma att ersättas med godtgörelse i eu eller annan form för
särskilda förrättningar, livilkas andel och omfattning komme att vexla
betydligt för olika orter, en väsentlig omarbetning af regleringsförslaget
måste ega rum. Från en dylik omarbetning — vid hvilken jemväl
torde böra tagas i öfvervägande, om och i hvad mån skogsstatens
förvaltningsåtgärder å en del andra allmänna skogar, från hvilka afkastning
icke ingår till statsverket, kunna böra åt skogsafkastningen
godtgöras, — synes likväl vara skäl att undantaga den del af förslaget,
som angår skogsinspektörerna, hvilka icke hafva någon omedelbar befattning
med skogsvården samt följaktligen icke beröras af frågan,
huruvida förrättningar af sådan art böra särskildt ersättas; och då det
synes mig af vigt, att åt de sistnämnde tjenstemännen snarast möjligt
beredes en mer tryggad ställning, än som nu af dem innehafves, anhåller
jag att i sammanhang med de till 1887 års statsreglering hörande
frågor få ånyo föredraga det nu anmälda regleringsförslaget i den del,
som rör skogsinspektörerna.

Under förutsättning att deremot öfriga delar af detta förslag i
det syfte, jag nyss antydt, göras till föremål för förnyad behandling
inom Domänstyrelsen, torde det äfven tillhöra mig att uttala min åsigt
i fråga om lämpligheten att, på sätt Domänstyrelsen ifrågasatt, utvidga
området för skogsstatens verksamhet. Att såväl å de ecklesiastika
och civila boställsskogarne som å de till kronans utarrenderade egendomar
hörande skogar all skogsodling öfvertages af skogsstaten, finner
jag ej mindre i de särskilda egendomarnes än i den allmänna skogsvårdens
intresse vara väl påkalladt. Och erkännas måste äfven, att
för samtliga de nämnda skogarne skulle vara till afsevärdt gagn, om,
i de fall Domänstyrelsen angifvit, afverkningen komme att ske först
efter utsyning genom skogsstaten; men jag hyser likväl betänklighet
vid att utsträcka skogsstatens ingripande i det senare hänseendet äfven
till bkogar, hvilka brukas af indelningshafvare, enär härigenom utan
tvifvel skulle för desse vållas mycken omgång och understundom verkliga
olägenheter, som icke kunde undgå att menligt inverka på förhållandet
mellan skogsstaten och indelningshafvarne.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Domänstyrelsens nu gjorda framställning i fråga om bidrag från
de ecklesiastika skogarnes afkastning till skogsstatens aflönande icke

Sjunde hufrudtiteln: bil. 2. 5

måtte föranleda vidare åtgärd samt att Domänstyrelsen måtte anbefallas
att, i öfverensstämmelse med nu af mig angifna grunder, utarbeta nytt
förslag till lönereglering för revirförvaltarne och skogsbetjeningen.»

Hvad föredragande departementscbefen sålunda
yttrat och hemstält, deri Statsrådets öfrige ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla; och täcktes, på Statsrådets hemställan, Hans
Maj:t Konungen tillika förklara, att afskrift af departementschefens
anförande i ämnet skulle meddelas
Domänstyrelsen, att tjena till ledning vid det nya
regleringsförslagets uppgörande.

Ex protocollo:
Hans Wachtmeister.

2

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Magi
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

- von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Depai’tementschefen, statsrådet Hammarskjöld föredrog följande
ärenden rörande regleringen af åttonde hnfvndtitelns ordinarie stat och
de till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof;
hvarvid och efter erinran derom, att vid föredragning den 30 sistlidne
december af universitetskanslerns, vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens
samt medicinalstyrelsens underdåniga framställningar om
anslag för åtskilliga ändamål, Kongl. Maj:t befalt, att samma framställningar
skulle i vissa, nedan nämnda delar å nyo anmälas i sammanhang
med förslag till reglering af utgifterna under denna hufvudtitel,
departementschefen yttrade, beträffande

Bill. till Bilcsd. prof. 1886. 1 sand. 1 afl.

1

2

Åttonde hufvudtiteln.

[1.]

Oindelta spanmålsanslag

till Lyrestads
och Fägreds
prestgärdar.

Ordinarie anslag:

Kleresistaten.

I sammanhang med omsättning af grundräntor och kronotionde
i penningar blefvo genom § 2 i nådiga förordningen angående detta
ämne den 23 juli 1869 indelta rånte- och tiondeanslag i allmänhet,
med undantag blott af boställsräntor och dem, som påförts hemman
och lägenheter, af hvilka något besvär i stället utgöres, till statsverket
indragna mot ersättning till indelningshafvarne medelst statsanslag i
penningar, hvilken ersättning, tills vidare och intill dess annorlunda
förordnades, skulle utgå till belopp motsvarande räntornas och tiondeanslagens
värden efter årligt medelmai’kegångspris. Men det förutsågs
redan vid nämnda tidpunkt, att inom en icke aflägsen framtid ett utbyte
af dessa, efter årliga medelmarkegången vexlande ersättningar
emot fasta anslag skulle blifva nödvändigt. De invecklade liqvider,
som årligen måste uppgöras med hvarje indelningshafvare för att utröna
den honom tillkommande ersättning, antogos nemligen i längden
varda alltför besvärliga och i sin mån motverka ett af ändamålen med
grundskatternas förvandling i penningar, administrationens förenkling.
Ersättningarna för sådana indelningar af ränta och tionde, som på
grund af nämnda förordning till statsverket indragits, utgå från de i
riksstaten förekommande särskilda förslagsanslag under rubrik »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar».

I underdånig skrifvelse den 11 maj 1876, föranledd af den år
1875 verkstälda granskning af statsverkets med flera allmänna fonders
förvaltning under år 1873, anförde Riksdagen, hurusom statsrevisorerne
anmärkt, bland annat, att, sedan den från 15 särskilda län till stora
barnhuset i Stockholm utgående s. k. fyrationdespanmålen jemte halmstädja
från Malmöhus och Kristianstads län på grund af förordningen
den 23 juli 1869 till statsverket indragits, barnhuset af kronan undfinge
ersättning derför, beräknad efter årligt medelmarkegångspris, för hvilket
ändamål i hvarje af dessa 15 län årligen gjordes uträkning å det
barnhuset tillkommande ersättningsbelopp, men att dessa årliga uträkningar
kunde undvikas på det sätt, att barnhuset i stället för ersättningarna
tillförsäkrades ett till siffran bestämdt penningbelopp att
årligen från statskontoret utgå. Då Riksdagen, i likhet med revisorer^,
var af den mening, att den af dem föreslagna förändring skulle
leda till enkelhet och reda i räkenskaperna, samt förhållandena vore
enahanda vid flera allmänna inrättningar, och det syntes önskvärdt, att

Åttonde liufvudtiteln. 3

nämnda förändring, så vidt möjligt vore, komme att med alla sådana
verk och inrättningar vidtagas, anhöll Riksdagen i underdånighet, det
Eders Kong! Maj:t täcktes låta utreda, om och i afseende å hvilka
verk och inrättningar m. m. en sådan förändring, som revisorerne i afseende
å barnhuset föreslagit, kunde ega rum, och derefter till Riksdagen
aflåta nådigt förslag i ämnet.

Efter nådig remiss inkom statskontoret i ämnet med underdånigt
utlåtande af den 31 december 1883 och erinrade deruti, att det ändamål,
som med eu dylik förändring åsyftades, eller enkelhet och reda i
räkenskaperna, emellertid icke kunde till fullo vinnas, endast genom
utbyte af de allmänna inrättningar tillkommande ersättningar mot kontanta
penninganslag, utan att denna åtgärd borde, der särskilda hinder
derför icke mötte, utsträckas till alla å riksstaten förekommande
anslag till ersättningar för indragna indelningar, bland hvilka derå,,
utom de af Riksdagen antydda, påkallade liqvider och uträkningar af
ej ringa omfattning.

Vidare erinrade statskontoret, att vid tiden för afgifvande af
Riksdagens nyssnämnda skrifvelse förekomme å. riksstaten flera anslag,
dels i penningar och dels i oindelt spanmål, hvilka hufvudsakligen utginge
till ersättande af indelningar, som före år 1869 indragits,. eller
eljest afsåge sådana behof, hvartill indelning af viss ränta eller tionde
i äldre tider plägat anvisas. I afseende särskild! å anslagen .af oindelt
spanmål hade Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 15 maj 1874 anhållit,
att desamma, der de ej kunde, utan förnärmande af enskild rätt,
emot bestämdt penninganslag utbytas, måtte sammanföras med de ersättningar,
som utginge till indelningshafvare för dem frångångna indelningar,
med hvilka ersättningar ifrågavarande anslag af oindelt
spanmål, enligt Riksdagens åsigt, vore af fullt jemförlig beskaffenhet.
Uti det öfver denna Riksdagens skrifvelse af statskontoret den . 10 december
1874 afgifna underdåniga utlåtande hade statskontoret instämt
i den meningen, att ifrågavarande anslag borde, med undantag af åtskilliga
anvisningar, sammanföras med indelningsersättningarna. Förslag
i detta syfte hade af statskontoret sedermera afgifvit.s, enligt hvilket
ej allenast anslagen af oindelt spanmål skulle från riksstaten uteslutas
och sammanföras med anslagen till ersättningarna för indragna
indelningar, utan äfven till sistnämnda anslag hänföras åtskilliga i riksstatens
kolumn för penningar upptagna belopp, som anvisats för ändamål,
jemförliga med dem, hvartill berörda ersättningsanslag vore afsedda''.
Den till 1880 års Riksdag, i nära öfverensstämmelse med detta
förslag, aflåta a nådiga framställning blef ock af Riksdagen bifallen.

4 Åttonde hufvudtitelu.

Äfven i afseende å dessa, med de indelningsersättningar, som
utgå på grund af 1869 års förordning, sålunda sammanförda anvisningar
ansåg statskontoret sig böra i nämnda den 31 december 1883 afgifna
utlåtande meddela yttrande. Och har statskontoret i berörda utlåtande
framstält förslag angående ifrågavarande indelningsersättningars
och anvisningars indragning eller utbyte mot bestämda anslag.

Hvad angår Meresistaten har statskontoret sålunda omförmäla
utom annat, hurusom bland de oindelta spanmålsanslagen förekomme
ersättning för jordförluster genom Göta kanals anläggning, enligt nådiga
brefven den 18 februari och 14 september 1813 samt den 9 och
16 november 1854,

till Lyrestads prestgård i Skaraborgs län........................ 315 kubikfot

och » Fägreds » » » » ........................ Bly, »

allt hälften råg och hälften korn jemte forsellön.

Härom har statskontoret vidare förmält, att detta ersättningsanslag
förut varit uppfördt under sjette hufvudtitelns anslag till jordförluster
genom kanal- och väganläggningar, men enligt 1853—1854
årens _ riksdagsbeslut öfverförts till åttonde hufvudtitelns anslag till
kleresistaten. — I medeltal för åren 1873—1882 hade ersättningen utgjort
för Lyrestads prestgård 807 kronor 50 öre och för Fägreds 80
kronor 75 öre. Och statskontoret föreslog, att vederbörande boställsinnehafvare
måtte höras, om och på hvilka vilkor de vore villige att
ingå på ett utbyte af ersättningarna mot årliga bestämda belopp.

Efter nådig remiss har domkapitlet i Skara infordrat och med
underdånigt utlåtande den 18 februari 1885 öfverlemnat yttranden af
kyrkoherden i Lyrestads församling L. Nyberg samt af kyrkoherden i
i ägreds församling J. Ternstedt, hvilka båda förklarat sig villige att
ingå på det föreslagna utbytet, Nyberg under vilkor, att åt honom, i
stället för den förut uppburna lösen för kronotionde!!, som enligt
nämnda medeltal uppgått till 807 kronor 50 öre, beviljades ett årligt
belopp af 825 kronor, att uppbäras å Skaraborgs läns ränteri, samt
Ternstedt med vilkor, att honom tillerkändes ett årligt belopp af 82
kronor, att likaledes uppbäras å nämnda läns ränteri. Och har domkapitlet
för egen del tillstyrkt bifall till hvad de sålunda föreslagit.

I ett af statskontoret på nådig befallning i ärendet afgifvet ytterligare
utlåtande har statskontoret upplyst, att dessa anslag för åren
1875 1884 i medeltal belöpt sig till 807 kronor 66 öre för Lyrestads

prestgård och till 80 kronor 77 öre för Fägreds prestgård. Tillika har
statskontoret anfört, att de af prestgårdarnes innehafvare föreslagna

Åttoude kufvudtiteln.

o

ersättningsbelopp visserligen öfverstege dessa medeltal, men att, då
sådant endast i ringare mån vore förhållandet med den af innehafvaren
af Fägreds prestgård äskade summa, samt såväl denna som den af
Lyrestads prestgårds innehafvare föreslagna understege de belopp,
hvartill ifrågavarande ersättningar under tre år af sistnämnda tioårsperiod,
nemligen åren 1875, 1876 och 1877, årligen uppgått, statskontoret
ansåge sig, jemväl med afseende å önskvärdheten af att, till vinnande
af någon minskning i det årligen återkommande arbetet med
uträknande af indelningsersättningarnas markegångsvärde, dessa ersättningsanslag
blefve mot bestämda penninganslag utbytta, böra, i
likhet med domkapitlet, till bifall förorda ett sådant utbyte på de af
prestgårdsinnehafvarne föreslagna vilkor.

Med anledning af hvad i detta ärende förekommit får jag, i
öfverensstämmelse med hvad statskontoret hemstält, tillstyrka, att Eders
Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att de till Lyrestads och Fägreds prestgårdar i Skaraborgs län,
såsom ersättning för jordförluster genom Göta kanals anläggning beviljade,
med lösen efter årligt medelmarkegångspris jemte forsellön utgående
anslag af 315 kubikfot spanmål, hälften råg och hälften korn,
till den förre och 31,5 kubikfot enahanda sädesslag till den senare må
från och med år 1887 utbytas mot bestämda årliga penninganslag till
belopp af 825 kronor för Lyrestads och 82 kronor för Fägreds prestgård,

att för sådant ändamål den under kleresistaten uppförda anvisning
i kontant höjes med 907 kronor,

och att det under samma stat förekommande förslagsanslag till
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
nedsättes med ett jemnadt belopp af 900 kronor,

till följd hvaraf anslaget till kleresistaten ökas med 7 kronor.

Lappmarks ecklesiastikverk.

Det under denna titel anvisade förslagsanslag utgör för närva- [2.]
rande 22,700 kronor. — I den af statskontoret den 8 december 1885 Höjning «/
afgifna underdåniga berättelse om statsverkets inkomster jemte förslag Omslag ''.
till deras beräknande för år 1887 har statskontoret anmält, att utgifterna
å berörda förslagsanslag utgjort:

för år 1882

kronor 35,960: 41,

6

Åttonde liufvudtiteln.

[3.]

En e o. professur
i anatomi
vid universitetet
i
Upsala.

Den betydliga stegring i utgifter från detta anslag, som egt
rum år 1883 i jemförelse med hvad nästföregående år från anslaget
utgått, är egnad att väcka uppmärksamhet. Enligt hvad jag
från statskontoret inhemtat uppgingo emellertid 1882 års utgifter i
sjelfva verket till 52,316 kronor 61 öre. Anledningen dertill att från
anslaget utbetalade medel i nämnda berättelse upptagits till allenast
35,960 kronor 41 öre är beroende derpå, att anslaget tillhöriga uppbördsmedel,
för hvilka afdrag egt rum, bestego sig för år 1882 till
ej mindre än 16,356 kronor 20 öre. Denna höga uppbörd var hufvudsakligast
föranledd deraf, att i 1880 och 1881 års stater för Vesternorrlands
län till disposition af domkapitlet i Iiernösand uppförda medel
till frielevers underhåll m. in. icke blifvit, utbetalade utan i länets
landsböcker balanserats såsom återstående utgifter till dess desamma i
1882 års landsböcker återdebiterats.

Då anledning icke finnes att antaga, att utgifterna å detta anslag
kunna minskas, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att detta förslagsanslag må höjas med 37,300 kronor, hvarigenom
det kommer att utgöra 60,000 kronor.

Universiteten.

Med underdånigt memorial den 29 september 1885 har kanslern
för universitetet i Upsala öfverlemnat och till bifall förordat eu af det
akademiska konsistoriet derstädes, på anhållan af medicinska fakulteten,
gjord framställning om ett årligt anslag af 4,500 kronor till inrättande
af en ny extra ordinarie professur i anatomi.

Såsom skäl för sin nämnda anhållan har medicinska fakulteten
anfört, att undervisningen vid den anatomiska institutionen i Upsala
sedan lång tid tillbaka vore öfverlemnad åt endast två med fast aflöning
anstälde lärare, eu ordinarie professor och en prosektor, hvilken
senare förut varit adjunkt men numera egde extra ordinarie professors
aflöning och titel. Vid, så vidt bekant, alla utländska medicinska läroverk
med ett lika stort lärjungeantal, som den medicinska fakulteten i
Upsala egde, och äfven vid flera, der antalet vore betydligt mindre,
vore ifrågavarande undervisning anförtrodd åt minst tre, ej sällan flere
lärare. Äfven vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm
vore densamma fördelad på tre lärareplatser, nemligen en ordinarie
och en extra ordinarie professur i anatomi samt eu personlig professur
i histologi. Mängden och beskaffenheten af de åligganden, som vore
förenade med denna undervisning, förklarade ock lätt detta förhållande.
Dessa åligganden utgjordes nemligen utaf: ledning af dissektionsöfnin -

Åttonde hufvudtitein.

7

gärna och anställande af dermed förenade examinatorier, ledning af de
praktiska öfningarna uti histologi (mikroskopisk anatomi), föreläsningar
öfver menniskokroppens systematiska och topografiska anatomi, öfver
den komparativa anatomien, histologien och utvecklingsläran samt förrättande
af tentamina och examina i dessa ämnen. — Till följd af den
ledning af dissektionsöfningarna och af de praktiska öfningarna uti
histologien, som utgjorde eu för de studerandes utveckling särdeles
vigtig del af dessa åligganden, vore den tid och möda, som de lcräfde
af lärarne, i hög grad beroende af lärjungarnes antal. Detta hade under
de sistförflutna tjugu åren, eller efter senaste tillsättandet af prosektorsplatsen,
stigit från 25 — 30 till 90—145 under hvarje läsetermin
och sålunda nära fyrdubblats. Endast detta förhållande skulle kunna
anses tillräckligt styrka behofvet af flere lärare. — Men det vore ej
blott lärjungeantalet, som tillväxt. Två af de anatomiska läroämnena,
histologien och utvecklingsläran, hade vid tiden för tillsättandet af prosektorsplatsen
varit relativt så föga odlade och egt en så ringa omfattning,
att undervisningen i dem utan synnerlig svårighet kunnat förenas
med den uti systematisk anatomi. Sedan dess hade de emellertid utvecklat
sig i sådant omfång, att de hvar för sig kunde anses taga en
särskild lärare i fullt anspråk — hvarför de ock vid flera utländska
universitet samt, hvad histologien beträffade, äfven vid karolinska institutet
egde sådan — samt blifvit. af så stor betydelse för de medicinska
kunskaperna i allmänhet, att särskild undervisning i dem ej mera kunde
undvaras. För den skull vore ock vårt lands medicine studerande enligt
nu gällande examensstadga obligatoriskt förbundne till deltagande
uti praktiska öfningar i det förra af dessa ämnen. Till ledningen af
dissektionsöfningarna hade således numera såsom ett nytt lärareåliggande
äfven kommit ledningen af öfningarna uti normal histologi. Närmast
vore denna ledning jemförlig med och kräfde minst lika mycken
tid som ledningen af öfningarna uti patologisk histologi, för hvilken en
särskild lärare vid fakulteten ansetts nödig och vore anstäld. Åt prosektorn
kunde den ej uppdragas. Såsom öfverallt annorstädes hade
denne i uppdrag att leda dissektionsöfningarna och anställa dissektionsexaminatorierna.
Skötandet af detta uppdrag vore icke blott i och
för sig af särdeles stor vigt, utan vid nuvarande stora lärjungeantal
otvifvelaktigt eu af de mest ansträngande befattningarna vid universitetet.
Både undervisningen och ledningen af de praktiska öfningarna
uti histologi hade derför ända till läsåret 1881—1882 måst öfvertagas
af den person, som skött den ordinarie professuren. Men detta hade
endast kunnat ske på bekostnad af den ej mindre nödvändiga under -

8 Åttonde hufvudtiteln.

visningen i anatomiens öfriga förut omnämnda specialdiscipliner, som
egentligen tillhörde honom. För att dock ej fullkomligt åsidosätta eller
nedlägga denna undervisning hade den histologiska kursen med tillhörande
öfningar endast hvart annat år kunnat genomgås. Detta förhållande
hade åter, då en del af lärjungarne sålunda tvungits att för
tidigt vända sig till studiet af andra medicinska läroämnen, hvilka förutsatte
kunskaper i histologi, ej blott ländt grundligheten af deras
studier i dessa ämnen till skada, utan äfven för dem medfört förlust
af tid, samt derigenom otvifvelaktigt bidragit att förlänga den medicinska
studietiden, hvars med skäl öfverklagade stora längd i ej ringa män
kunde anses bero på de färre undervisningstillfällen, som just i följd
af det lägre lärareantalet erbjödes vårt lands medicine studerande vid
jemförelse med - utlandets. — Det tvingande behofvet att förstärka lärarekrafterna
vid den anatomiska institutionen framginge slutligen äfven
deraf, att universitetets kansler på medicinska fakultetens af konsistorium
tillstyrkta hemställan ansett nödigt att för de fyra sistförflutna
läsåren af universitetets medel anslå ett belopp till anställandet af eu
tillfällig lärare i histologi och att detta anslag äfven beviljats för läsåret,
. 1885 —1886. Härmed vore visserligen provisoriskt sörjdt för undervisningen
i detta ämne, och lyckligtvis hade såsom lärare deruti kunnat
anställas en medicine kandidat, hvilken både genom aflagdt examensprof
och egen såväl forskning som författareverksamhet ådagalagt sig
vara utmärkt skicklig'' i ämnet. Men att denne icke för framtiden kunde
binda sig vid en så osäker befattning, för hvars aflönande universitetets
medel när som helst kunde blifva eller anses otillräckliga, vore lätt att
inse. Kunde en ny fast lärareplats icke snart åstadkommas, skulle han
derför nödgas vända sig till den praktiske läkarens bana samt vårt
land göra den svårersättliga förlusten af en lärarekraft, som det ej
borde anse sig hafva råd att förlora, och i sammanhang dermed undervisningen
i både histologi och anatomi ånyo endast kunna meddelas
på ofvan skildrade i hög grad otillfredsställande och studierna förlängande
sätt.

Det akademiska konsistoriet har, under erinran att konsistoriet
upprepade gånger angående ifrågavarande angelägenhet aflåtit framställningar,
nu förmält, att vid universitetet för närvarande väl funnes
en ordinarie professur i anatomi och en extra ordinarie professur i
anatomi och histologi, hvilken senare lärareplats dock icke ännu
kunnat besättas, sedan den sist blifvit ledig; att de till den extraordinarie
professuren hörande åligganden uppehölles genom en för år tillförordnad
prosektor, hvilken i lön uppbure af de till nämnda extra ordi -

Åttonde liufvudtiteln.

9

narie professur anslagna medel 4,000 kronor årligen; att dessutom i
följd af ett oafvisligt behof måst förordnas en extra lärare i histologi,
till hvilken från reservfonden årligen utgått arfvode; samt att det således
visat sig, på sätt jemväl medicinska fakulteten framhållit, att,
äfven om såväl ordinarie professuren i anatomi som extra ordinarie
professuren i anatomi och histologi vore tillsatta, ett behof af förstärkta
lärarekrafter ändå qvarstode, för hvars tillfredsställande det icke vore
lämpligt eller ens med säkerhet möjligt att för en. längre följd af år
anlita reservfonden, då fråga vore om ett ständigt behof för undervisningen.
Och har konsistoriet desslikes framhållit, att, då tillbyggnaderna
till den anatomiska institutionens hus vore så nära färdiga,
att de under höstterminen 1885 komme att fullständigt tagas i bruk,
undervisningen i anatomi och histologi kunde, i hvad den berodde af
lokalernas lämplighet, på ett fullt ändamålsenligt sätt ordnas, men att
tillgodogörandet af den stora fördel, som härigenom vunnits, kräfde ett
tillräckligt antal ordinarie lärare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då det synes vara
uppenbart, att undervisningen i anatomi och histologi vid universitetet
i Upsala för att rätt uppfylla sitt ändamål erfordrar en tillökning i
lärarekrafter, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att till aflöning åt en
extra ordinarie professor i anatomi vid universitetet i Upsala må på
ordinarie stat uppföras 4,500 kronor, deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Sedan längre tid tillbaka hafva professorer vid rikets universitet
och vissa tjenstemän derstädes utom den egentliga lönen, som i de flesta
fall varit till större eller mindre del bestämd i spanmål, åtnjutit en
eller flera särskilda smärre förmåner, hvilka icke utgått från statsverket
utan, likasom en del af deras egentliga aflöning, af universitetens egna
tillgångar.

Sådana förmåner hafva vid Upsala universitet sedan lång tid tillbaka
utgjorts af rätt till vissa famnar ved in natura, rätt till vissa
åkerlotter samt ersättning för mistade humlegårdslotter.

Vid universitetet i Lund har, enligt hvad upplyst blifvit, förmån
af ängslott förekommit åtminstone sedan år 1770. Enligt bestämmelserna
för den utgiftsstat, som den 11 november 1870 i nåder faststäldes
för universitetet i Lund, skulle inom juridiska, medicinska och
filosofiska fakulteterna de professorer, i hvilkas aflöning spanmål inginge,
samt räntmästaren, sekreteraren och kamreraren, hvilka jemväl åtnjöte

Bih. till Riksd. prof. 1886. 1 samt. 1 afä. 2

M

Förmån af
ängslott eller
dess vederlag
för vissa löntagare
vid
universitetet
i Lund.

10

Åttonde hufvud titeln.

spanmålslön, i allmänhet ega att åtnjuta ängslott eller vederlag derför.
Sådana ängslotter finnas till ett antal af 17 och vederlagen äro 4, hvartdera
å 200 kronor. Genom en annan af dessa bestämmelser berättigades
äfven bibliotekarien, som likaledes har spanmålslön, att i tur med
de förutnämnda efter fullmagtens dag tillträda en af dessa ängslotter
eller vederlag derför.

I nådig proposition till 1876 års Riksdag föreslog Eders Kong!.
Maj:t, att aflöningen för ordinarie professor vid universitet skulle bestämmas
till 6,000 kronor, hvarutaf 4,500 kronor lön och 1,500 kronor
tjenstgöringspenningar, samt att det härför erforderliga belopp skulle
såsom fast anslag uppföras å ordinarie stat, och föreslogs på samma
gång reglering af andra akademiska tjenstemäns löner. Af det yttrande
till statsrådsprotokollet, som ligger till grund för den nådiga propositionen
och i denna åberopas, finner man, att de till professorer vid
Lunds universitet utgående så kallade spanmålslöner beräknats till ett
värde af 5,069 kronor, hvarvid den i lönerna ingående spanmål upptagits
till ett pris af 2 kronor 10 öre kubikfoten samt afkastningen af
en ängslott till 200 kronor, och skulle till följd deraf det tillskott af
statsmedel, som behöfdes för att fylla hvarje sådan lön till det föreslagna
beloppet, 6,000 kronor, utgöra 931 kronor. I afseende å de till
ordinarie professorer och andra tjenstemän vid Upsala universitet utgående
löner omtalas icke alls de särskilda förmåner, som, enligt hvad
jag förut nämnt, af ålder jemte de egentliga lönerna tillkommit eller
kunnat tillkomma dem. Skälet till denna olikhet i förslagen angående
Upsala och Lunds universitet är antagligen att söka deruti, att, då den
i lönerna ingående spanmål enligt propositionen skulle beräknas till ett
fixt pris, hvilket, enligt hvad erfarenheten visat, särdeles i Lund ganska
ofta var lägre än det verkliga priset, professorer och tjenstemän i
Lund, i hvilkas löner dessutom ingingo större qvantiteter spanmål än
hvad fallet är i Upsala, häruti hade att i de flesta fall påräkna eu förmån,
som icke eller åtminstone i ganska ringa mån kunde komma deras
kolleger i Upsala till godo, och att det derför ansågs rättvist, att
för de akademiska tjenstemännen i Lund men ej i Upsala de särskilda
förmånerna medtoges vid beräkning af den redan utgående lönen till
minskning i det belopp, som behöfde af statsmedel fyllas.

Riksdagen, som godkände de föreslagna aflöningsbeloppen, utgörande,
så vidt nu är i fråga, för hvar professor, bibliotekarie och
räntmästare 6,000 kronor, för sekreterare 4,500 kronor och för kamreraren
vid universitetet i Lund 3,000 kronor, anmärkte dervid tillika, att
enär i en del löner inginge spanmål, hvars pris årligen vexlade, skulle,

Åttonde hufvudtitelii.

11

derest sp anm ålen beräknades efter ett en gång för alla faststäldt pris,
inträffa att lönebeloppen blefve högre de år, då spanmålen betingade
ett högre värde, och lägre de år, då ett motsatt förhållande egde ruin.
Detta vore oegentligt. Den enklaste utvägen att häruti vinna rättelse
vore att gifva anslagsförhöjningarna för universiteten karakteren af förslagsanslag.
Riksdagen beviljade fördenskull för beredande af tillgångar
till höjande af lärares, tjensteman och vaktbetjentes löneförmåner
till stadgade belopp, med iakttagande dervid att den i en de! löner
ingående spanmål beräknades till det värde, efter hvilket löntagaren
för densamma undfinge lösen eller betalning, ett förslagsanslag af
98,700 kronor, deraf 37,092 kronor beräknades för universitetet i Lund.

Om de ängslotter eller ersättning derför, som tillkomma de professorer
och andra tjenstemän vid Lunds universitet, som innehafva
spanmålslöner, förekommer i Riksdagens underdåniga skrifvelse om
löneregleringen icke ett ord. Derom talas icke heller i det nådiga bref,
som, i öfverensstämmelse med ordalagen i Riksdagens beslut, den 12
maj 1876 afläts till universitetens kansler angående lönereglering för
ordinarie professorer samt vissa andra tjenstemän vid universiteten.

Redan under loppet af år 1877 visade sig tvekan, huru de gifna
bestämmelserna borde förstås. Sedan sekreteraren vid Lunds universitet
tillkännagifvit sin önskan att erhålla sin lön i öfverensstämmelse
med de i nådiga brefvet den 12 maj 1876 gifna föreskrifter, hemstälde
drätselnämnden vid universitetet hos kanslern, huruvida vid beräkning
af det lönefyllnadsbidrag, som skulle åt sekreterare]! rekvireras, inkomsten
af eu ängslott, som sekreteraren innehade, borde inberäknas eller
icke. Genom bref af den 3 december 1877 svarade kanslern, att då
nämnda nådiga bref af den 12 maj 1876 endast bjöde, att den i en del
löner ingående spanmål skulle beräknas till det värde, efter hvilket löntagaren
för densamma undfinge lösen eller betalning, men icke innehölle
något om ängslotterna, behöfde afkastningen af ängslott icke inberäknas
i den sekreteraren tillkommande lönesumma, hvilken skulle läggas till
grund för bestämmande af det lönefyllnadsbidrag, som borde åt honom
reqvireras. Såsom det akademiska konsistoriet i Lund upplyst, har
sedermera alltid förfarits i enlighet med den af kanslern sålunda meddelade
tolkning.

I öfverensstämmelse dermed hade äfven det akademiska konsistoriet
i det förslag till ny stat för Lunds universitet, som af konsistoriet
afgifvits år 1883, upptagit ordinarie professorers med flere tjenstemäns
rätt att, utöfver den kontanta lönen, i tur och ordning komma i åtnjutande
af ängslott eller ersättning derför. I det underdåniga yttrande

12

Åttonde hufvudtiteln.

öfver detta förslag, som af statskontoret afgifvits, har statskontoret
emellertid uttalat deri mening, att för ordinarie professorer med flere
löntagare vid Lunds universitet ängslott, då den af dem innehades,
skulle beräknas till ett värde af 200 kronor och den kontanta aflöningen
minskas med motsvarande belopp; och har statskontoret såsom skäl för
denna åsigt åberopat hvad ofvan anförts om innehållet af det yttrande
till statsrådsprotokollet, som ligger till grund för den nådiga propositionen
om löneregleringen, samt att Riksdagens beslut i ämnet i den
kong!, propositionen endast gjort den ändring, att den i vissa löner
ingående spannmål skulle beräknas till sitt verkliga värde.

Den af statskontoret sålunda uttalade uppfattning af bestämmelserna
om lönereglering för ordinarie professorer med flere tjensteman
vid Lunds universitet torde visserligen hafva stöd i en sträng tolkning
af hvad statskontoret anfört angående sättet för bestämmelse!*]las tillkomst.
Denna uppfattning leder likväl till eu så obillig olikhet i förhållandena
vid båda universiteten, att det icke torde saknas skäl till
tvekan, om afsigten med bestämmelserna kunnat vara den af statskontoret
antagna. Hvad i ärendet förekommit gifver ingen anledning till
att icke de, professorer med flere tjenstemän vid Upsala universitet
tillerkända, särskilda förmåner tillkomma dem utöfver den kontanta
lönen. Något annat har icke heller blifvit af statskontoret ifrågasatt.
Den förmån i möjlig vinst på spanmålens beräknade pris, som, om Eders
Kongl. Maj:ts proposition till 1876 års Riksdag i denna del oförändrad
antagits, kunnat tillfalla de professorer och tjenstemän vid Lunds universitet,
som innehafva spanmålslöner, och som kunde ansetts motsvara
professorernas i Upsala särskilda förmåner, har blifvit till intet, då den
i lönerna ingående spanmål skall beräknas till det pris, hvarmed lösen
derför verkligen utgår. Få nu icke professorer och andra tjenstemän
vid Lunds universitet, som innehafva spanmålslön, utöfver lönen såsom
hittills åtnjuta ängslott eller ersättning derför, så uppstår eu verklig
olikhet mellan professorerna vid Upsala och Lunds universitet, som saknar
billighetsgrund och som sannolikt icke varit Riksdagens afsigt att
åstadkomma genom den af Riksdagen beslutade ändring i det genom
den nådiga propositionen till 1876 års Riksdag framstälda förslaget till
reglering af uriiversitetstjenstemännens löner. På det nu åt de i ämnet
gittra bestämmelser må fortfarande kunna utan tvekan gifvas den tillämpning,
som af rättvisa och billighet fordras, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t — som vid fastställande den 13 november 1885 af ny
utgiftsstat för Lunds universitet förklarade Sig vilja framdeles meddela
yttrande, huruvida den vissa professorer och andra löntagare vid uni -

Åttonde hufvudtiteln.

13

versitetet tillkommande förmån att få tillträda ängslott eller erhålla
vederlag derför må af dem dädanefter tillgodonjutas utan afdrag å deras
kontanta aflöningsförmåner — täcktes föreslå Riksdagen

att medgifva, det 1876 års Riksdags beslut angående lönereglering
för professorer med flere tjensteman vid Lunds universitet må så förstås,
att den rätt till ängslott eller ersättning derför, som enligt hittills
gällande ordning tillkommer innehafvare af vissa spanmålslöner, må af
dem åtnjutas utan minskning i de faststälda aflöningsbeloppen.

Akademiska konsistoriet i Lund har gjort framställning derom,
att, sedan den patologiskt-anatomiska institutionens behof af ändamålsenligare
lokal numera blifvit tillgodosedt, dess årliga anslag måtte
varda förhöjdt med 1,600 kronor.

Till ådagaläggande af nödvändigheten af en sådan förhöjning har
institutionens föreståndare anfört följande: Det nuvarande årsanslaget

utgjorde 1,200 kronor. Att detta belopp hittills varit tillräckligt berodde
derpå, dels att den gamla af endast två rum bestående arbetslokalen
kräft jemförelsevis ringa kostnad för uppvärmning m. m., dels
att det bristande utrymmet nödtvunget medfört betydlig inskränkning
i området för institutionens verksamhet, hvarvid i främsta rummet de
mera elementära sidorna af undervisningen måst ses till godo, under
det att alla experimentella, deribland bakteriologiska, undersökningar
varit uteslutna och följaktligen dermed förbundna utgifter bortfallit,
dels ock hufvudsakligen att institutionens föreståndare och tjensteman
måst och på grund af särskilda, endast under nuvarande förhållanden
möjliga omständigheter äfven kunnat, om också med ganska känbar
personlig försakelse, nöja sig med mera tillfälligt biträde och undvara
egen vaktmästare, hvilkens aflöning skulle medtagit halfva årsanslaget.
Härigenom hade det blifvit möjligt att behålla större delen af anslaget
åt löpande utgifter för undervisningen samt åt det ständigt växande
behofvet af ståndkärl och sprit. — Men i och med det att den nya,
jemförelsevis stora anstalten komme till stånd, förändrades också väsentligen
de nämnda förhållandena. Många och stora lokaler skulle
uppvärmas, deribland äfven obduktionssalen, hvars nödtorftiga eldning
hittills besörjts af lasarettet. Just med hänsyn till kostnaden hade för
patologiska anstalten icke föreslagits central uppvärmning såsom der
icke afgjordt nödvändig. Men ehuru derigenom kostnaden för särskild
eldare besparats, qvarstode dock behof af sjelfva bränslet, ved och
cokes. Bränslet kunde icke upptagas till mindre än 500 kronor.
Vattenförbrukningen kostade enligt nu gällande pris årligen 50 kronor,

Patologiska
institutionen
i Lund.

14

Åttonde hufvudtiteln.

och gasen, dels till belysning dels för laboratoriets behof, kunde icke
sättas lägre än till 150 kronor Oundgängligt blefve vidare behofvet
af egen vaktmästare vid den nya anstalten, så väl till biträde vid de
många olikartade arbetena derstädes som för eldningen, renhållningen
och den ständiga tillsynen. Aflöningen vore beräknad till den vid universitetet
vanliga eller 600 kronor. — Härtill komme nu de direkta utgifterna
för undervisningen och det vetenskapliga arbetet. Oafsedt de
ytterligare kostnader, som det betydligt ökade lärjungeantalat medförde,
vore det med hänseende till undervisningen mycket önskvärd!.,
att lärjungarne, framför allt praktikanterne, mera än nu komme i tillfälle
att öfva sig i de moderna undersökningsmetoderna, icke minst
med afseende på bakterier, för hvilket ändamål institutionen borde
lemna tillgång till erforderliga instrument och reagentier. Beträffande
åter det vetenskapliga arbetet eller tillfälle till hittills genom omständigheterna
förbjudna experimentella och bakteriologiska undersökningar,
så hade i detta hänseende lärarne vid alla liknande anstalter erkänd
rätt att fordra, det institutionen tillhand aliölle ej mindre material än
apparater och sålunda bure dermed förbundna kostnader. Utan sådant
tillfälle till sjelfständigt arbete för lärare och mera försigkomna elever
skulle hela institutionen och derpå redan nedlagda medel i väsentlig
mån förfela sitt ändamål. Äfven de alltjemt växande samlingarna —
för närvarande uppgående till omkring 1,700 nummer — kräfde helt
naturligt, såsom till största delen bestående af spritpreparat, en i
samma mån stigande underhållskostnad. Då dessa särskilda behof
sammanlades, kunde man med måttligaste beräkning icke komma under
ett belopp af 1,500 kronor eller tre femtedelar af hvad den patologiska
institutionen vid karolinska mediko-kirurgiska institutet årligen uppbure
för samma ändamål.

Då behofvet af den begärda och af kanslern förordade anslagsförhöjningen
synes, mig vara tillräckligt styrkt, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att förhöjning
i årsanslaget till den patologiskt-anatomiska institutionen vid
universitetet i Lund må beviljas med 1,600 kronor, deraf 1,000 kronor
såsom anslag till materielen och 600 kronor såsom arfvode åt en vaktmästare.

[6.] Sedan vid 1884 års Riksdag beviljats aflöning åt en ordinarie pro Fynoiogiska

fessor [ fysiologi och embryologi vid universitetet i Lund och den nya
i Lund. lärostolen numera blifvit med innehafvare besatt, har det akademiska
konsistoriet gjort framställning om anslag till anskaffande af de ound -

Åttonde hiifvudtitelu.

15

gängligaste materiela hjelpmedel, utan hvilka eu tidsenlig undervisning
i fysiologi ej vore möjlig. Konsistorium har härvid åberopat en af den
nye professorn lemnad utredning af hufvudsakligen följande innehåll:

Till de materiela hjelpmedlen hörde, förutom särskild lokal, eu
ej alltför obetydlig uppsättning af till en del dyrbara instrument och
andra utensilier äfvensom ett visst årligt penningbelopp för bestridande
af löpande utgifter för undervisningen. Att redan från början begära
ett fullfärdig! laboratorium kunde så mycket mindre sättas i fråga,
som inrättandet af ett sådant, äfven om medel dertill genast funnes att
tillgå, alltid måste fordra en längre tid. Derför kunde och måste man
tills vidare använda någon annan lokal, som för ändamålet erbjöde
nödigt utrymme. Men så mycket nödvändigare vore en del instrumenters
och apparaters anskaffande så fort sig göre läte, emedan dem förutan
ingen tidsenlig undervisning i ämnet äfven med bästa krafter och
vilja vore möjlig att meddela. Dessa apparater, som vore stående nödvändighetsartiklar
för de fysiologiska laboratorierna, funnes ock mestadels
färdiga eller kunde efter beställning snart erhållas. — Det kunde
dock ej vara nödigt att strax från början anskaffa alla de hjelpmedel
af ifrågavarande art, som borde finnas i ett fullständigt och väl försedt
laboratorium, utan torde man tills vidare få åtnöja sig med det,
som tillfredsstälde de mest trängande behofven för den första tiden.
Till ledning för bedömandet af det nu föreliggande behofvet kunde man,
med förbigående af all jemförelse med utlandets rikare utrustade och för
våra förhållanden alltför kostsamma institutioner, hålla sig endast till
erfarenheten vid de anstalter af samma slag, som i vårt eget land redan
funnes inrättade. Den ungefärliga kostnaden för dessa anstalters stående
undervisningsmateriel samt deras årsanslag till löpande utgifter för materielen
borde derför kunna tjena till mätare på motsvarande behof i
Lund. Enligt meddelade uppgifter kostade ensamt uppsättningen af
stående instrumenter och apparater, således oberäknadt åtskilligt annat
till materielen hörande, vid den fysiologiska institutionen i Upsala omkring
16,000 kronor och det motsvarande vid den yngre i Stockholm

13,000 kronor. — Beträffande de årliga anslagen, utginge det i Upsala
numera med 2,500 kronor och det i Stockholm med 1,500 kronor.
På det senare stället bestredes dock icke alla institutionens löpande
utgifter af detta anslag. Härvid vore att märka, att ingendera af dessa
institutioner kunde sägas vara fullständigt utrustad. Vidare hade
under senare tider fordringarna på instrumentens beskaffenhet skärpts
och dermed äfven deras pris i allmänhet ökats. Slutligen kunde tilläggas,
att, om också den fysiologiska undervisningen i Lund under

16

Åttonde hufvudtiteln.

den närmaste tiden komme att bedrifvas i provisorisk lokal, denna dock
måste i vissa hänseenden särskild! anordnas för att blifva användbar
till detta ändamål. Härtill fordrades äfven eu om ock mindre summa.
— Om man under sådana omständigheter och med ledning af nyss anförda
förhållanden till omkring 10,000 kronor i rundt tal uppskattade
den summa, som oundgängligen behöfdes till första uppsättningen af
undervisningsmateriel, så vore säkerligen denna summa icke för högt
tilltagen. Hvad åter beträffa le det erforderliga årliga anslaget, så torde
det enligt sakens natur och så vidt man, såsom skäligt vore, fordrade,
att undervisningen vid fysiologiska anstalten i Lund skulle bedrifvas i
samma omfattning som vid de andra anstalterna af samma slag i vårt
land, icke böra ställas lägre än vid dessa.

På grund af hvad sålunda anförts och enär universitetet saknade
medel att bestrida ifrågavarande kostnader, har konsistorium, jemte
tillkännagifvande att konsistorium hoppades att kunna tills vidare för
den fysiologiska institutionen bereda en någorlunda lämplig provisorisk
lokal, anhållit, att statsanslag måtte utverkas, dels med 10,000 kronor
föi- en gång till den första uppsättningen af undervisningsmateriel, dels
med 2,500 kronor årligen till de löpande utgifterna för materielen.

Denna framställning har kanslern till bifall förordat.

Det torde vara uppenbart, att den nya institution, som tillkommit
genom inrättandet af professuren i fysiologi och embryologi, måste förses
med nödig undervisningsmateriel; och då mot de ifrågasatta anslagsböloppen
anmärkning icke synes kunna göras, anser jag mig böra,
under anhållan att få längre fram, vid redogörelse för de å extra stat
erforderliga anslagsbehofven, återkomma till det för en gång behöfliga
anslaget, nu i underdånighet hemställa, att Eders Kongl Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om beviljande af ett årligt anslag af

2,500 kronor till bestridande af utgifter för materielen vid den fysiologiska
institutionen i Lund.

[7.1 Akademiska konsistoriet i Lund har vidare förnyat sin förut

Botaniska framstälda anhållan om ökande af anslaget till den botaniska institu"TlumI.
611 tionen derstädes, hvilken framställning kanslern med sitt förord understödt.

I fråga om detta behof har af institutionens föreståndare anförts
följande: De senare årens erfarenhet hade allt mera bekräftat nödvän digheten

af den begärda, till 2,000 kronor upptagna anslagsförhöjningen,
så vida institutionen fortfarande skulle kunna bereda det gagn för
undervisningen och det vetenskapliga studiet, som med en dylik anstalt

Åttonde hnfvudtiteiu.

17

åsyftades. Om man besinnade, att för ett belopp af 3,100 kronor, som
utgjorde det hittills varande årsanslaget till materielen, skulle ej blott
bekostas allt det yttre arbetet i en trädgård af 11 till 12 tunnlands
areal samt en del af arbetet i växthusen, såsom eldning m. m., utan
äfven bestridas alla utgifter för uppvärmning af de jemförelsevis talrika
växthusen och öfriga lokaler uti institutionens byggnader samt
underhållet af samlingarna och den öfriga undervisningsmaterielen, så
torde det lätt kunna inses, att nyssnämnda summa vore i hög grad
otillräcklig och icke kunde tillfredsställa de anspråk, som man af botanikens
nuvarande ståndpunkt vid universitetet vore berättigad att
ställa på den botaniska institutionen. Det måste för denna institutions
föreståndare vara desto mera nedslående att nödgas öppet tillstå, att
den botaniska trädgården, oaktadt all möjlig omtanke och trots personalens
duglighet och flit, på grund af otillräckligt anslag befunne sig
i stillastående, att- icke säga tillbakagående, som densamma med sitt
fördelaktiga läge och lyckliga klimatiska förhållanden borde med en
jemförelsevis ringa anslagsförhöjning kunna blifva den förnämsta botaniska
trädgård på den skandinaviska halfön. Af de nordiska universitetens
botaniska institutioner vore med afseende på årsanslag den i
Kristiania närmast jemförlig med den i Lund. Likväl utgjorde den
förras anslag omkring dubbla beloppet mot den senares. Man torde
utan öfverdrift kunna påstå, att ingen vetenskaplig institution vid något
af de nordiska universiteten vore i fråga om årsanslagets storlek sämre
lottad än Lunds botaniska, när man nemligen toge i betraktande den
omständigheten, att en botanisk institution i följd af sin natur kräfde
stora utgifter, som ej förekomme vid andra vetenskapliga institutioner,
på samma gång den hade att bära de flesta öfriga utgifter, som vore
förenade med underhållet och vården af sådana inrättningar.

På grund af hvad sålunda anförts finner jag förhöjning af ifrågavarande
anslag vara af behofvet påkallad. Den tillökning, som ansetts
nödig, är upptagen till 2,000 kronor. Då emellertid uti den af Eders
Kong!. Maj:t den 13 November 1885 faststälda nya stat för universitetet
detta anslag redan blifvit af universitetets egna tillgångar ökadt
med 1,000 kronor, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att till förhöjning af årsanslaget
till materielen för botaniska institutionen i Lund må beviljas

1,000 kronor.

Jemväl för den fysiska institutionen vid universitetet i Lund hafva [8.]
anslag begärts af konsistorium och tillstyrkts af kanslern. De behof, Fysiska

° ° J 7 institutionen

Bill. till Bilesd. prot. 1886. 1 sand. 1 afä. 3 i Lund -

18

Åttonde hufvudtiteln.

som här framhållits, äro dels ett anslag för en gång af 15,000 kronor
till förbättring och tillökning af institutionens instrumentsamling, dels
förhöjning af årsanslaget med 1,400 kronor. Då kanslerns framställning
om de för universitetet erforderliga anslag den 30 december 1885 föredrogs
inför Eders Kongl. Maj:t, förklarade Eders Kongl. Maj:t Sig icke
vilja till nu instundande Riksdag, enär anslag måste begäras för så
många andra för universitetet angelägna behof, föreslå beviljandet af
de äskade medlen till förbättring och tillökning af instrumentsamlingen.
Deremot befalde Eders Kongl. Maj:t, att frågan om förhöjning af årsanslaget
till fysiska institutionen skulle å nyo anmälas i sammanhang
med förslag till reglering af utgifterna under åttonde hufvudtiteln.

Till stöd för berörda framställning har institutionens föreståndare
meddelat följande utredning: Universitetets fysikaliska instrumentsam ling

utgjordes till hufvudsaklig del af den första uppsättningen vid
professurens inrättande och en något senare, likasom den förra med
särskildt anslag, anskaffad tillökning deraf. Då nu kändt vore, icke
allenast hvilken hastig utveckling fysiken erhållit under de sista decennierna,
utan ock huru nära det fysikaliska arbetet vore bundet vid
de instrumentala hjelpmedlen, torde ej behöfva sägas, att instrumentsamlingen,
ehuru för sin tids behof mycket god, numera under betydligt
förändrade förhållanden icke kunde vara tillfredsställande, då det
årliga anslaget till institutionen varit allt för knappt för att medgifva
instrumentuppköp, som stått i rimligt förhållande till vetenskapens
framsteg och den instrumentala teknikens starka utveckling. Det funnes
t. ex. många företeelser af stor betydelse icke allenast för vetenskapen
sjelf utan äfven för belysningen af dess tillämpning i det praktiska
lifvet, hvilka man för ett par decennier sedan ej var i stånd att
framkalla. Härtill komme, att praktiska öfningar med de studerande
först på senaste tiden kommit i bruk vid de högre undervisningsanstalterna,
Denna synnerligen värderika tillökning i undervisningen
stälde likväl helt nya fordringar på materielen. Instrumenten underkastades
större slitning, och mer än ett exemplar fordrades af flera
allmänt behöfliga apparater, såsom afläsningstuber, ur, vågar, galvanometrar
o. s. v. Det hade hittills varit möjligt att hjelpa sig fram med
hvad institutionen egde, men tyvärr af det beklagliga skälet, att undervisningen
för bristande utrymmes skull måst inskränkas. Detta hinder
hade nu lyckligtvis upphört, Det vore ock naturligt, att, då det fysikaliska
studiet vid universitetet, efter att hafva erhållit en mot ändamålet
svarande byggnad, inträdde i nya och gynsammare förhållanden,
äfven de löpande utgifterna komme att blifva större än hittills. För -

Åttonde hufvudtiteln.

19

brukningen af bränsle, gas och arbetsmaterial, slitningen af apparater,
verktyg in. in. måste blifva betydligare än förut. Visserligen vore det
en tunga för detta läroämne, att kostsamma apparater årligen behöfde
anskaffas. Men ingen kunde förneka, att detta behof vore så väsentligt,
att, om det icke fyldes, arbetet afstannade.

Med afseende på det anförda hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att förhöjning i årsanslaget till materieien
vid den fysiska institutionen i Lund må beviljas med 1,400
kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

1 eu till universitetskanslern stöld skrifvelse har lärarekollegiet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet framstäf behofvet af en
eldare och maskinist för skötande af den apparat, som kommer att
anordnas till uppvärmning och ventilering af samtliga lokaler i den
nya byggnad för den anatomiska med flera, institutioner vid institutet,
hvilken nu nalkas sin fullbordan. Och har kollegiet härvid framhållit,
att för eldning och skötsel af nämnda apparat, som måste hållas i gång
icke blott under hela den tid, undervisningen pågår, utan äfven vissa
timmar före dess början, erfordrades anställande af en särskild eldare
och maskinist, hvilkens aflöning — med hänsyn ej mindre till de anspråk
på förmåga och vana att sköta en maskin, hvilka måste på honom
ställas, än äfven dertill, att hans tid torde deraf blifva fullt upptagen
— icke kunde sättas lägre än 1,000 kronor för år räknadt.

Denna lärarekollegiets framställning, hvilken jemväl af kanslern
till bifall förordats, afser ett behof, som nödvändigt måste fyllas. Jag
tillstyrker derför i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till aflöning åt eu eldare och maskinist vid institutet
må uppföras ett årligt anslag af 1,000 kronor.

Till Eders Kongl. Maj:t har universitetskanslern öfverlemnat och
till nådigt bifall förordat eu af lärarekollegiet vid karolinska medikokirurgiska
institutet gjord framställning derom, att, sedan numera uti
institutets nybyggnad utrymme blifvit beredt. för en hygienisk institution
och erforderliga lokaler för den samma vore under inredning,
anslag af allmänna medel måtte beviljas dels till denna institutions utrustning
med erforderliga instrument och apparater, dels årligen för
inköp af nödigt förbrukningsmaterial.

[9.]

Aflöning åt
en eldare och
maskinist.

[io.]

Hygieniska

institutionen.

20

Åttonde hufvudtitelu.

Till stöd för denna anhållan har lärarekollegiet anfört, att
helsovårdslärans studium såsom bekant på senare tid inslagit eu ny
retning. Under det detta läroämne för ett par decennier sedan intog
ett underordnadt rum bland de medicinska vetenskaperna och hufvudsakligen
endast utgjorde en tillämpning af fysiologiska och patologiska
rön och erfarenheter, hade det numera utvecklat sig till en vetenskap,
som sjelfständigt och med egna forskningsarbeten fullföljde sitt mål.
För dettas vinnande måste helsoläran i första rummet lära'' känna inflytandet
på helsan af menniskans lefnadsförhållanden, såväl de naturliga
som de konstlade, såväl de materiella vilkoren för hennes tillvaro som
ock de inrättningar, som betingades af samhällslifvet. A^äl kunde kännedomen
om detta inflytande i åtskilligt vinnas på den alldagliga erfarenhetens
väg och af iakttagelser, sådana som lifvet erbjöde, men flertalet
af de frågor, som här förelåge till besvarande, vore af den invecklade
art, att full insigt uti sambandet mellan orsak och verkan först kunde
vinnas på den experimentella forskningens väg. Fysiologiska, kemiska
och fysikaliska undersökningar inginge således med nödvändighet i det
hygieniska studiet, vare sig det gälde menniskans mångartade lefnadsbehof,
_ såsom luft, vatten, föda, kläder o. s. v. eller afsåge de sociala
inrättningar, som den allmänna helsovårdeu hade att öfvervaka. — För
att med några exempel framhålla den olika beskaffenheten af här
ifrågavarande undersökningar erfordrades endast att nämna: pröfning
af hygieniskt-tekniska anordningar, som rörde luftvexling och uppvärmning,
markens renhållning och dränering, för helsan skadliga yrken och
industriella anläggningar, kemiska, fysikaliska och mikroskopiska undersökningar,
som afsåge luftens, vattnets och lifsmedlens föroreningar,
försök i ändamål att finna lämpliga medel till smittämnens förstöring
o. s. v. Lösandet af alla dessa uppgifter förutsatte ovilkorligen för
ändamålet inrättade arbetslokaler och att dessa vore utrustade med för
dylika undersökningar erforderlig materiel af apparater och instrument.

För undervisningen gjordes derjemte behof af åskådningsmateriel,
bestående af modeller och teckningar, som belyste hygieniskt-tekniska
frågor eller framhölle sådana sanitära inrättningar, om hvilka lärjungen
ej på annat sätt kunde inhemta kännedom. Såväl hygieniska laboratorier
som samlingar af nyss nämnda slag funnes numera vid flera af
utlandets, förnämligast Tysklands och Englands, medicinska högskolor;
och att dessa institutioner ansåges vara af stor betydelse för läkarebildningen,
derom vitnade de frikostiga anslag, som i allmänhet åt
dem beviljats. Under senare år hade till och med på ett och annat
ställe för de hygieniska instituten uppförts särskilda storartade bygg -

Åttonde hufvudtitelu.

21

nader, i Indika för olika slag af undersökningar lokalerna vore särskildt
anordnade och utrustade. — För det tillfälliga anslag af allmänna medel,
som år 1878 beviljades den hygieniska institutionen vid karolinska
institutet, hade visserligen en del materiel såväl för kemiska arbetens
utförande som för undervisningen anskaffats. Men i anseende till beloppets
ringhet hade denna materiel ej på långt när motsvarat behofvet
ens af det nödvändigaste. Till laboratoriets utrustning, utöfver hvad
som redan förefunnes, med behöfliga instrument och apparater, bland
Indika särskildt vore att nämna väg, platinakärl, luftpump, förbränningsugn
och mikroskop, erfordrades enligt uppgjordt kostnadsförslag minst
1,200 kronor och till åskådningsmateriel enligt samma kostnadsförslag
300 kronor. Derjemte behöfdes ett årligt anslag för kemikalier och
andra förbrukningsföremål. Svårt vore visserligen att på förhand
säkert afgöra, huru stort belopp för detta ändamål kunde vara af
nöden. Men då dels för anställande af försök vid föreläsningarna,
dels för utförande af egna arbeten dylika förbrukningsartiklar vore behöfliga
och då derjemte den hygieniska undervisningen under senaste
åren syntes hafva tillvunnit sig ett stigande intresse från de studerandes
sida, så att man hade skäl att antaga, det en och annan bland
dem skulle finna sig manad att sysselsätta sig med laboratoriearbeten,
kunde ett belopp af 500 kronor icke anses vara för högt tilltaget för
dessa ändamål.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då det måste
anses vara af synnerlig vigt, att den hygieniska institutionen vid karolinska
institutet, sedan den nu erhållit erforderliga lokaler, äfven förses
med erforderliga instrument, apparater och åskådningsmateriel äfvensom
med anslag till behöflig! förbrukningsmaterial, får jag — jemte det jag
anhåller att framdeles vid redogörelsen för de å extra stat erforderliga
anslag få återkomma till frågan om anskaffande af instrument, apparater
och åskådningsmateriel för nämnda institution — nu tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till inköp af nödiga
förbrukningsföremål åt hygieniska institutionen må beviljas ett årligt
anslag af 500 kronor.

Allmänna läroverken.

1 ofvan omförmälda utlåtande af den 31

. eu-]

Bibliotekarien

december 1883 anförde vid allmänna

statskontoret, att af inom Jönköpings län utgående indelningsersätt- Oskära
ningar tillkomme bibliotekarien vid allmänna läroverket i Skara lösen tillkommande
efter medelmarkegångspris för 34 kubikfot 7,15 kannor råg och lika ^fattning.

22

Åttonde hufvudtitelu.

mycket korn med tillagd forsellön. Arfvodet för denne bibliotekarie
vore genom nådiga brefvet den 31 juli 1867 bestämdt till 350 kronor
och utginge med 204 kronor 26 öre utaf det såsom anvisning i kontant
för allmänna läroverken i riksstaten uppförda anslag. Återstoden af
arfvodet utgjordes af ornförmälda spanmålsanslag, som i stat varit beräknadt
efter ett pris af 2 kronor 10 öre kubikfoten och för år 1882,
inberäknadt forsellönen, belöpt sig till 194 kronor 40 öre. Arfvodena
för bibliotekarierne vid rikets öfriga allmänna läroverk utginge endast
med i penningar bestämda belopp, och ansåg statskontoret något skäl
icke förefinnas för bibehållande af det för bibliotekarien i Skara derifrån
afvikande aflöningssätt, utan borde den för innehafvaren af detta
arfvode nu utgående indelningsersättning till statsverket indragas och
riksstatens anvisning i kontant för allmänna läroverken förhöjas med
hvad till fyllnad i det för ifrågavarande bibliotekarie bestämda arfvode
erfordrades utöfver hvad från läroverkens kontanta anslag dertill utginge,
eller med 145 kronor 74 öre.

Statskontoret hemstälde följaktligen, att den bibliotekarien i Skara
nu tillkommande indelningsersättning måtte till statsverket indragas
och arfvodet för denna befattning till faststäldt belopp utgå endast i
penningar.

Sedan domkapitlet i Skara erhållit befallning att häröfver efter
vederbörandes hörande inkomma med underdånigt utlåtande, har domkapitlet
meddelat, att nuvarande bibliotekarien i sitt till domkapitlet
afgifna yttrande anfört, hurusom hans arfvode, inberäknadt lösen för
berörda spanmål jemte forsellön, under senare år i medeltal uppgått
till 395 kronor 7 öre, hvadan enligt statskontorets förslag en minskning
i arfvodet af omkring 45 kronor skulle för honom uppstå. Med
afseende derå och då läroverksbiblioteket, som innehölle omkring 30,000
volymer, årligen ökades och derigenom äfven bibliotekariens göromål
och ansvar, har domkapitlet afstyrkt nådigt bifall till statskontorets
framställning.

I ett derefter afgifvet underdånigt utlåtande har statskontoret
förklarat sig anse de af domkapitlet ornförmälda förhållanden icke utgöra
hinder för genomförande af den ifrågasatta åtgärden. På sätt
statskontoret uti 1883 års utlåtande angifvit, vore arfvodet för bibliotekarien
i Skara bestämdt till 350 kronor. Arfvodena till hvar och en
af bibliotekarierne vid de öfriga allmänna läroverken, undantagandes
Linköpings — der arfvodet för bibliotekarien, inberäknadt ränta å donerade
medel, utginge med 527 kronor 6 öre — understege det för
bibliotekarien i Skara beviljade, och syntes samtliga dessa arfvoden

Åttonde hufvudtiteln.

23

hafva blifvit faststälda med hänsyn till storleken af de vid läroverken
befintliga boksamlingar. De från vederbörande domkapitel till Eders
Kongl. Maj:t insända uppgifter utvisade, att, vid tiden för regleringen
af aflöningen för läroverkens bibliotekarier, biblioteket vid Linköpings
läroverk omfattade mera än 35,000 band förutom 1,500 handskrifter
in. in., under det att läroverksbiblioteket i Skara bestode af endast
omkring 21,800 band. Enligt hvad ofvan förmälts skulle sistnämnda
bibliotek sedan dess blifvit ej obetydligt tillökadt, hvilken omständighet,
som otvifvelaktigt egde motsvarighet vid andra läroverk, dock icke
borde föranleda till bibehållande af det undantag från de för läroverksbibliotekariernes
aflönande i allmänhet gällande grunder, som i fråga
om bibliotekarien vid nyssnämnda läroverk egde rum. Statskontoret
ansåg alltså den till bibliotekarien vid Skara läroverk från Jönköpings
län utgående indelningsersättning böra indragas, och arfvodet till denne
tjensteman härefter i penningar utgå med det, på sätt berördt vore,
till 350 kronor bestämda beloppet. Men tillika anmärkte statskontoret,
att billigheten fordrade, att nuvarande innehafvaren af befattningen icke
skulle genom förändringen vidkännas någon minskning i de honom
hitintills tillkommande förmåner. Då ifrågavarande indelningsersättning
i medeltal för åren 1875—1884 uppgått till 190 kronor 93 öre och
arfvodet i sin helhet alltså under samma tid årligen belöpt sig till 395
kronor 19 öre, eller 45 kronor 19 öre mera än som enligt stat beräknats,
syntes ett skilnaden motsvarande belopp böra anvisas att af statsmedel
utgå till nuvarande bibliotekarien så länge han vid befattningen
qvarstode.

Med åberopande af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, på det den bibliotekarien vid allmänna läroverket i Skara
nu efter årligt medelmarkegångspris jemte forsellön tillkommande ersättning''
för 34 kubikfot 7,15 kannor råg och lika mycket korn må kunna
vid 1886 års utgång till statsverket indragas, det för allmänna läroverken
uppförda fasta penninganslag liöjes med de till fyllnad i bibliotekariens
arfvode intill faststäldt belopp erforderliga 145 kronor 74 öre,
samt att till nuvarande innehafvaren af nämnda bibliotekariebefattning
må, såsom godtgörelse för den genom indelningsersättningens indragande
föranledda minskning i de honom hittills tillkommande löneförmåner,
årligen från och med år 1887, så länge han vid befattningen
qvarstår, af reservationerna å anslagen till allmänna läroverken utgå
ett belopp af 45 kronor 19 öre.

24

Åttonde hufvudtiteln.

[12]
Visingsborgs
skolstat tillkommande
inådningser
sättning.

I omförmälda utlåtande af den 31 december 1883 har statskontoret
anfört, att större delen af den under rubriken allmänna läroverken inom
Jönköpings län utgående ersättning för indragna indelningar äfvensom
hela den från Kronobergs län utgående ersättningen, nämligen:

penningar:

i Jönköpings län ................................................ kronor 283: 13,

i Kronobergs )> .............................................. »_9: 26. 292: 39 och

lösen efter medelmarkegångspris för vissa räntepersedlar, bestående
af

spanmål, hälften råg och hälften korn:

i Jönköpings län ................................. 96 kubikfot 4,40 kannor,

i Kronobergs » ................................. 2 » 8 »

smör:

i Jönköpings » ................................. 3,448 centner,

i Kronobergs » ................................. 0,21 »

fläsk:

i Jönköpings » ................................. 1,054 »

i Kronobergs » ................................ 0,05 »

kött:

i Jönköpings » ................................. 5,9920 »

i Kronobergs )> ................................. 0, ig »

jemte forsellön å spanmålen, 7 kronor 92 öre, inginge till Visingsborgs
skolestat såsom godtgörelse för denna stat anslagna, men enligt nådiga
förordningen den 23 Juli 1869 indragna ränteanslag. Beloppet af denna
ersättning utgjorde för år 1882 1,009 kronor 62 öre och för åren 1873
—1882 i medeltal 963 kronor 37 öre. Statskontoret erinrade äfven, att
Visingsborgs skolestats inkomster af arrenden m. in., efter afdrag af
löner till kapellanen och orgelnisten å Visingsö jemte åtskilliga med
skolegodsets förvaltning förenade utgifter, inginge till Visingsöfonden,
af hvilkens afkastning bestredes lönebidrag till lärarne vid Jönköpings
allmänna läroverk äfvensom till bibliotekarien, läkaren, vaktmästaren
derstädes m. m.

Med afseende derå att under en följd af år fondens inkomster vanligen
betydligt öfverstigit dess utgifter ansåg statskontoret, att någon
olägenhet för fonden icke borde uppstå derigenom, att omförmälda indelningsersättningar
utbyttes mot bestämdt anslag, beräknadt efter
medium af tio års medelmarkegångspris.

Åttonde hufvudtiteln.

25

Statskontoret förmälde vidare, att enligt äldre föreskrifter vore
en del af Yisingsö skolegodsräntor kronan behållen, och skulle denna
andel från och med år 1882 enligt nådiga brefvet den 19 Januari 1883
årligen från fonden utgå till statsverket med ett bestämdt belopp af 497
kronor 11 öre och bland statsverkets inkomster undertitel »ränta» uppdebiteras.
För vinnande af enkelhet i redovisningen syntes det anslag,
som efter förenämnda grund skulle med 963 kronor 37 öre beviljas i
stället för ofvannämnda indelningsersättning, lämpligen böra minskas
med hvad af skolegodsets räntor sålunda till statsverket inginge, eller
till 466 kronor 26 öre. Emellertid borde enligt statskontorets åsigt
detta belopp för slutsummans bringande till jemnt krontal upptagas till
466 kronor 36 öre, hvarigenom Visingsöfondens anslag af statsverket,
inberäknadt den i penningar utan förvandling till fonden från kontanta
anklaget till allmänna läroverken enligt kongl. blefven den 18 April och
16 November 1854 utgående ersättning för minskning uti salpeterhjelpen,
216 kronor 64 öre, skulle komma att utgöra 683 kronor.

På grund af det sålunda anförda hemstälde statskontoret, att berörda
till Visingsborgs skolstat utgående ersättning för indragna indelningar
måtte upphöra samt Visingsöfonden, i stället och mot det att
densamma befriades från utgifvande af den nu till statsverket ingående
andelen af skolegodsets räntor, tilläggas ett årligt belopp, motsvarande
skilnaden mellan dessa ersättningars värde efter medeltalet af tio års
medelmarkegångspris med forsellön och nyssnämnda kronan behållna
andel af skolegodsets räntor.

Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande har domkapitlet i
Vexiö anfört, att med fäst afseende å den omständigheten, att penningvärdet
i allmänhet folie, under det att värdet å de särskilda räntepersedlarna
stege, domkapitlet funne sig, lika med hvad Visingsöfondens
förvaltare, rektorn vid allmänna läroverket i Jönköping, i afgifvet yttrande
andragit, endast så till vida böra biträda statskontorets hemställan,
att domkapitlet ville förorda bifall till densamma för en tid af
högst 50 år.

Efter det statskontoret lemnats tillfälle att yttra sig öfver domkapitlets
utlåtande, har statskontoret anfört, att till grund för beräkningen
af ofvanberörda, af statskontoret föreslagna ersättning till Visingsöfonden
läge medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1873 — 1882.
Beräknadt efter medium af 1875—1884 års medelmarkegångspris skulle
ersättningsbeloppet komma att utgöra:

Bih. till Rissel, prat. 1886. 1 sand. 1 afd.

4

26

Åttonde hufvudtiteln.

från Jönköpings län................................................... kronor 942: 20,

» Kronobergs » ................................................... » 35; 36,

forsellön........................................................................... » 7: 92^ 985; 48,

efter afdrag af den till kronan ingående andelen af

fondens räntor........................................................................ kronor 497: 11,

eller sedermera återstående ...................................................... kronor 488: 37.

Om, för slutsummans bringande till jemnt krontal, till

nämnda belopp, minskadt med 1 öre, eller............... » 488: 36,

lades den till fonden utgående ersättningen för minskning
uti salpeterhjelpen ................................................... » 216: 64,

skulle fondens anslag af statsverket komma att utgöra kronor 705: —•
eller 22 kronor mer än det af statskontoret i dess förra utlåtande beräknade.

Då Visingsölonden åt Eders Kongl. Maj:t disponerades för allmänt
ändamål, och ifrågavarande indelningsersättning, i förhållande till fondens
öfriga i arrenden och räntor m. in. bestående inkomster, uppginge
till jemförelsevis ringa belopp, ansåge statskontoret fortfarande den
ifrågasatta förändringen kunna utan något framtida men för fonden vidtagas,
dock att ersättningsbeloppet beräknades, efter medium af medelmarkegångsprisen
för åren 1875—1884, till 488 kronor 36 öre.

Under åberopande häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen,

att, på det den till Visingsborgs skolstat utgående ersättning
från Jönköpings och Kronobergs län för indragna indelningar må kunna
med år 1886 upphöra, Visingsöfonden befrias från utgifvande efter
samma tid af till statsverket ingående andel 497 kronor 11 öre af skolegodsets
räntor och tillerkännes från och med år 1887 ett årligt belopp
af 488 kronor 36 öre utöfver den fonden redan nu tillkommande ersättning
för minskning i salpeterhjelpen, samt

att i anledning häraf kontanta anslaget till allmänna läroverken
må ökas med sistnämnda belopp 488 kronor 36 öre.

[13.]

Till åtskilliga
läroverk utgående
indelningsersättning
ar eller
dermed likartade
anslag.

Vidare har statskontoret i sitt ofvan omförmälda, den 31 december
1883 afgifna utlåtande anfört, att under rubriken allmänna läroverken
tillkomme indelningsersättning inom Malmöhus län rektorn i
Malmö, hvilkens lön icke varit underkastad den vid 1874 års Riksdag
beslutade reglering beträffande elementarlärarnes löner, samt att enligt
räkenskaperna ersättningen utgått efter 1869 års medelpris med 6 kronor
32 öre årligen. Af anvisning i kontant, enligt riksstaten, för all -

Åttonde hufvudtitelu.

27

manna läroverken inginge i denna rektorslön ett belopp af 503 kronor
31 öre; och har statskontoret ansett detta belopp, till enkelhet och reda
i räkenskaper och stater, böra förhöjas med nyssnämnda inclelningsersättning,
6 kronor 32 öre.

Mot hvad statskontoret sålunda föreslagit hafva hvarken rektorn
vid allmänna läroverket i Malmö eller domkapitlet i Lund haft något
att erinra.

Angående den del af anvisningen till indelningsersättningar, som
vore afsedd till bestridande enligt nådiga brefvet den 11 december 1863
af godtgörelse till åtskilliga läroverk för indragna landtgillen och klockarepensioner,
har statskontoret i nämnda utlåtande upplyst, att i detta
hänseende årligen utgå

till Lunds allmänna läroverks bibliotekskassa: penningar 3 kronor
5 öre och lösen efter medelmarkegångspris för 5 kubikfot 2 kannor
råg och 27 kubikfot 3 kannor korn;

till Helsingborgs allmänna läroverks ljus- och vedkassa: lösen efter
medelmarkegångspris för 47 kubikfot 8 kannor korn från Malmöhus
och 122 kubikfot 3 kannor enahanda sädesslag från Kristianstads län;

till Ystads läroverks premie- och fattigkassa: 16 kronor 44 öre i
penningar;

till Kristianstads allmänna läroverks byggnadskassa: penningar 1
krona 62 öre och lösen efter medelmarkegångspris för 100 kubikfot 8
kannor korn;

till samma läroverks stipendiefonder: penningar 1 krona 50 öre; samt
till Halmstads allmänna läroverks premie- och fattigkassa: 3
kronor.

Härefter har statskontoret anfört, att, i likhet med hvad förut egt
rum i afseende å den enligt nådiga brefvet den 17 september 1856 utgående
ersättning till åtskilliga läroverk i Lunds stift för mistad helgonskyld,
ofvannämnda ersättning för klockarepensioner, till den del den
vore på markegång beroende, syntes lämpligen böra utbytas mot ett
efter medeltalet af medelmarkegångsprisen under åren 1873—1882 svarande
kontant anslag att, jemte de nu redan i penningar bestämda ersättningarna,
i likhet med helgonskyldsersättningen utgå från riksstatens
anvisning i kontant för allmänna läroverken. Sålunda beräknadt
skulle anslaget till ersättning för klockarepensionerna komma att
utgöra för Lunds läroverk 79 kronor 80 öre, för Helsingborgs läroverk
388 kronor 36 öre, för Ystads läroverk (oförändradt) 16 kronor 44 öre,
för Kristianstads läroverk 233 kronor 35 öre samt för Halmstads läroverk
(oförändradt) 3 kronor, eller tillhopa 720 kronor 95 öre.

28

Åttonde hufvudtiteln.

Efter erhållna nådiga befallningar hafva domkapitlen i Lund och
Göteborg öfver statskontorets förslag hört vederbörande samt afgifvit
egna underdåniga utlåtanden.

Beträffande ersättningarna till Lunds och Kristianstads allmänna
läroverk hafva dessa läroverks kollegier till bifall förordat statskontorets
förslag.

Deremot har läroverkskollegiet i Helsingborg afstyrkt bifall till
samma förslag, hufvudsakligen på den grund att omsättningen i penningar
skulle föranleda en minskning i läroverkets ljus- och vedkassas
inkomster, hvilket åter lätt kunde föranleda, att lärjungarnes terminsafgifter
till denna kassa måste höjas.

Domkapitlet i Lund har afstyrkt statskontorets förslag i fråga om
de läroverkskassor, till hvilka uti spanmål faststälda godtgörelser utgå,
under anförande att dessa kassor otvifvelaktigt skulle i någon mån redan
nu och för framtiden, i anseende till fallande penningvärde, ännu mera
på förändringen lida förlust.

Förslaget om öfverflyttning till den i riksstaten uppförda anvisning
i kontant af de till allmänna läroverken i Ystad och Halmstad med i penningar
bestämda belopp utgående ersättningar för indragna indelningar
in. in. har deremot af vederbörande myndigheter lemnats utan erinran.

I förnyadt underdånigt utlåtande har statskontoret, som erhållit
del af de mot dess förslag framstälda anmärkningarna, upplyst, att vid
Kristianstads allmänna läroverk funnes två byggnadskassor, den äldre
och den nyare. Till den förra inginge läroverkets andel i ersättningen
för klockarepensionerna och till den senare, utgörande vid 1883 års utgång
1,025 kronor 30 öre, de i gällande läroverksstadga föreskrifna
terminsafgifter. — Enligt räkenskaperna för år 1883 egde Lunds läroverks
bibliotekskassa vid samma års slut en behållning af 4,728 kronor
76 öre, deraf 1,750 kronor utlånta medel, samt Helsingborgs läroverks
ljus- och vedkassa eu behållning af 1,523 kronor 59 öre, deraf 1,450
kronor utlånta medel.

Statskontoret har vidare erinrat, att uti läroverksstadgan vore föreskrifvet,
att hvarje allmänt läroverk skulle ega en ljus- och vedkassa,
en biblioteks- och materielkassa, en premie- och fattigkassa samt en
byggnadsfond. Dessas inkomster skulle, enligt stadgan, vara dels till
visst belopp bestämda afgifter af hvarje lärjunge, som vid läroverket inskrefves,
och dels terminsafgifter, hvilka, hvad ljus- och vedkassan anginge,
finge påläggas lärjungarne i mån af behof, men beträffande de andra
kassorna vore till beloppet bestämda. Då de läroverkskassor inom Lunds
stift, hvarom nu vore fråga, visat sig vara för ändamålet fullt tillräckliga

Åttonde hufvudtiteln. 29

och äfven lemna! öfverskott, har statskontoret ansett något hinder icke
böra möta för ifrågavarande indelningsersättningars utbytande mot bestämda
anslag, på sätt redan förut egt rum med den läroverken anslagna
helgonskylden, helst det så mycket mindre kunde med någon visshet
antagas, att läroverken derigenom skulle komma att för framtiden tillskyndas
någon förlust, som de årliga markegångspris, hvarefter ersättningarna
beräknades, numera visat sig vara i fallande.

Statskontoret har fördenskull förnyat sin ofvan berörda framställning,
dock med förslag att de bestämda belopp, hvaremot ersättningarna
komme att utbytas, borde beräknas efter medium af medelmarkegångsprisen
för åren 1875 — 1884 i stället för det af statskontoret i förstberörda
utlåtande använda medeltalet för åren 1873—-1882. I händelse
af bifall härtill skulle ersättningen till Lunds läroverks bibliotekskassa
utgöra 80 kronor 57 öre, till Helsingborgs läroverks ljus- och vedkassa
394 kronor 15 öre samt till Kristianstads läroverks äldre byggnadskassa
235 kronor 47 öre.

Under åberopande af hvad statskontoret sålunda anfört hemställer
jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, på det
de till allmänna läroverken i Malmö, Lund, Helsingborg, Ystad, Kristianstad
och Halmstad från förslagsanslaget till indelningsersättningar
utgående belopp må kunna vid 1886 års utgång till statsverket indragas,
anvisningen i kontant för de allmänna läroverken höies med
ett belopp, som för anslagets beräkning i jemnt krontal bör utföras med
737 kronor 90 öre, hvaraf såsom lönefyllnad till rektorn vid allmänna
läroverket i Malmö 6 kronor 32 öre samt såsom ersättning för indragna
landtgillen och klockarepensioner: till Lunds allmänna läroverks bibliotekskassa
80 kronor 57 öre, till Helsingborgs allmänna läroverks ljusoch
vedkassa 394 kronor 15 öre, till Ystads allmänna läroverks premieoch
fattigkassa 16 kronor 44 öre, till Kristianstads allmänna läroverks
äldre byggnadskassa 235 kronor 47 öre, till sistnämnda läroverks stipendie -fonder 1 krona 50 öre samt till Halmstads allmänna läroverks premieoch
fattigkassa 3 kronor.

De i nästföregående 3 punkter omförmälda poster innefatta, enligt
hvad statskontoret i sitt utlåtande af den 31 december 1883 upplyst,
samtliga de anslag, livilka för närvarande utgå från det under allmänna
läroverken med rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning, på
förslag: ersättningar» uppförda förslagsanslag å 1,080 kronor. Godkännes
hvad jag i dessa tre punkter hemstält, är således detta förslagsanslag
icke vidare af nöden. Jag tillstyrker fördenskull Eders Kongl.

[14.]

Uteslutande
ur riksstaden
af ett förslagsanslag.

[15.]

Uppflyttning
i högre
lönegrad.

[16.]
Indelningsersättningar

till åtskilliga
skolor in. m.

30 Åttonde liufvudtiteln.

Maj:t att föreslå Riksdagen, att, derest hvad i punkterna 11, 12 och 13
föreslagits varder bifallet, berörda förslagsanslag må från riksstaten
uteslutas.

Högre lärarinneseminariet.

Enär vid detta läroverk en lektor och en lärarinna äro enligt
gällande grunder berättigade att från och med nästkommande år uppflyttas
i högre lönegrad, hemställer jag, att hos Riksdagen måtte för
detta ändamål äskas förhöjning i anslaget till seminariet med 1,000
kronor.

Pedagogier och folkskolor.

Uti ofvanberorda, den 31 december 1883 afgifna utlåtande har
statskontoret erinrat, hurusom från anslaget till pedagogier och folkskolor
utginge^ godtgörelse för indragna rånte- och tiondeanslag till,
bland annat, åtskilliga äldre stadsskolor och pedagogier inom Stockholms,
Södermanlands och Kalmar län äfvensom till Munktorps skola
inom Vestmanlands län, på sätt följande vid statskontorets utlåtande
fogade specifikation närmare utvisade:

	Ersättning i pennin-gar utan förvandling				P ers	e	d 1 a	r				Ersätt- ningen
	Pen- ning- räntor	For- sellön	Summa	Ilåg	Korn	Smör	Fläsk	Kött	Värde enligt 1869 års onisätt-ningspris	har ut-gjort är 1882 en-ligt räken-skaperna
Upsala län: Sigtuna skola.........			5	31	5	31	33	1,74	33	1,7 4							134	02	139
Stockholms län: Trosa pedagogi...	_	_	—	60		6 0	3	7,80	3	7,80							16	06	18	52
Torshälla j>	—	—	—	60	—	60	3	7,80	3	7,80						_	16	06	18
Östhammars »	—	—	4	54	4	54	28	3,1)25	28	3,9 25							120	67	] 39
Sigtuna skola.........	—	—	3	0 2	3	02	18	9.oo	18	9,00	_,						80		92
Södermanlands län: Trosa pedagogi...	____	_	12	66	12	6 6	79	2,20	79	2,2 0							323	2 2	397
Torshälla »	—	—	12	68	12	68	79	1,7 0	79	1,70	_	_	_	_	_	_	328	01	397
Kalmar län: Pedagogien i Ålem	34	38	O	63	38	01	22	7,25	22	7,25		87		23		49	154	56	192
Vestmanlands län: Munktorps skola......		-	10	08	10	08	63	—	63	—	—	_		_		258	93	808	7 o|

Åttonde hufvudtiteln. 31

Enligt statskontorets uppgift utginge de Sigtuna skola från Upsala
län samt de Ålems pedagogi tillkommande ersättningar efter 1869 års
omsättningspris och således med årliga oförändrade belopp, hvaremot
de öfriga ersättningarna beräknades efter årligen för de särskilda länen
bestämda medelmarkegångspris.

Statskontoret anförde vidare, att indelningsersättningarna till Trosa
och Torshälla pedagogier utbetalades från Södermanlands läns ränteri
till disposition af domkapitlet i Strengnäs stift, och utvisade domkapitlets
räkenskaper, att beloppen utginge till pedagogerne i dessa
städer. Desse lärare vore, enligt hvad verifikationerna till länets ränterispecialräkning
gåfve vid handen, folkskolelärare i dessa städer. — Ersättningarna
till Sigtuna skola och Östhammars pedagogi likasom den
till Munktorps skola i Vestmanlands län uppbures af vederbörande
kommuners skolråd. — Den till pedagogien i Ålem, Kalmar län, utgående
ersättningen uppbures af en derstädes anstäld pedagog.

Förenämnda pedagogier i städerna Trosa, Torshälla och Östhammar
äfvensom Sigtuna skola och pedagogien i Ålem syntes statskontoret
ej kunna anses annorlunda än såsom folkskolor, och då såväl
dessa kommuner som Munktorps församling i Vestmanlands län, i likhet
med öfriga skoldistrikt i riket, numera till folkskoleväsendet åtnjöte
statsbidrag af för sådant ändamål å åttonde hufvudtiteln särskild! anvisade
medel till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor,
samt, der tilläfventyrs någon af dessa läroanstalter vore att hänföra till
högre folkskola, dertill erforderligt understöd af statsmedel borde i
enlighet med grunderna i nådiga kungörelsen den 16 juni 1875 beräknas
och utgå från det för dylika skolor särskild! anvisade anslag, ansåge
statskontoret, med hemtad anledning jemväl, hvad anslagen till nyssnämnda
städer anginge, af nådiga brefvet den 29 september 1882 om
indragning af löneanslag till Eskilstuna stad, att skäl ej vidare förefunnes
för bibehållande af bidrag, som i äldre tider under andra förhållanden
blifvit i detta hänseende ifrågavarande kommuner beviljade
genom anslag af ränta eller tionde.

Statskontoret hemstälde alltså, att de till Sigtuna skola, pedagogierna
i Trosa, Torshälla, östhammar och Ålem samt Munktorps
skola utgående indelningsersättningar måtte förklaras böra upphöra
att utgå.

Vidare anförde statskontoret, att utom ifrågavarande indelningsersättningar
vore af anslaget till pedagogier och folkskolor anvisade i
kontant:

32

Åttonde hufvudtiteln.

till Sigtuna skola.......................................... kronor 4: 62,

» Vaxholms pedagogi........................... » 24: —

» Trosa » » 11: 12,

» Torshälla » ''» H: 75,

)> Eskilstuna » )} 15: 62,

» Ålems » » 14: 44.

De till Sigtuna skola samt Trosa och Ålems pedagogier anvisade
belopp utbetalades och disponerades på enahanda sätt som, enligt hvad
nyss nämnts, egde rum i fråga om indelningsersättningarna. Deremot
hade de till Torshälla och Eskilstuna pedagogier anvisade belopp alltsedan
år 1874 icke utgått utan blifvit statsverket besparade. Och ansåg
statskontoret att samtliga dessa belopp borde till statsverket indragas.

Öfver dessa statskontorets förslag hafva vederbörande lärare och
andra myndigheter blifvit hörda.

Emot hvad statskontoret sålunda föreslagit angående Vaxholms,
Torshälla och Eskilstuna pedagogier hafva vederbörande icke haft något
att erinra.

Skolråden i Sigtuna och Östhammar hafva visserligen anhållit,
att någon förändring i nu bestående förhållanden icke måtte ske. Men
deras framställningar hafva icke biträdts af domkapitlet i Upsala i vidare
mån, än att domkapitlet, under vitsordande att Sigtuna skola och Östhammars
pedagogi ej kunde anses annorlunda än, såsom folkskolor,
hemstält, att i betraktande deraf att Sigtuna och Osthammar för sitt
skolväsen gjort betydande uppoffringar någon förändring i de föreslagna
hänseendena icke måtte ega rum förr än två lån, hvilka dessa kommuner
för nybyggnader af skollokaler nyligen med nådigt tillstånd upptagit
att amorteras på 30 år, blifvit till fullo betalade.

Munktorps församling har för sin del anhållit att fortfarande
komma i åtnjutande af förut nämnda indelningsersättning. Men såväl
fögderiförvaltningen i orten och vederbörande folkskoleinspektör som
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län hafva tillstyrkt
bifall till statskontorets förslag.

Hvad angår pedagogik! i Trosa hafva nuvarande pedagogen derstädes
samt Trosa stadsförsamling förklarat sig icke vilja ingå på statskontorets
hemställan, hvilken deremot tillstyrkts af domkapitlet i_ Strengnäs,
dock under förbehåll att nuvarande pedagogen under sin tjenstetid
bibehölles vid det aflöningssätt, som för honom hitintills varit bestämdt.

I fråga om pedagogien i Ålem, för hvilken skoldistriktet, enligt
hvad upplyst är, icke åtnjuter något lönetillskott af de under åttonde
hufvudtiteln i sådant hänseende anvisade medel, har nuvarande peda -

Åttonde hufvudtiteln.

33

gogen derstädes erinrat, att derest statskontorets förslag vunne bifall,
blefve han, som redan hade ringa aflöning, beröfvad löneförmåner,
hvilka han genom fullmagt fatt sig tillförsäkrade. Och har domkapitlet
i Kalmar, med åberopande, bland annat, att den nuvarande pedagogen
icke kunde under sin tjenstetid beröfvas nämnda förmåner utan ersättning,
hemstält, att statskontorets förslag icke måtte för närvarande
bifallas.

Efter det statskontoret lemnats tillfälle att med anledning af de
i ärendet inkomna utlåtanden vidare sig yttra, har statskontoret anfört,
bland annat, att, enligt hvad statskontoret dåmera inhemtat, icke från
åttonde hufvudtitelns anslag till lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor utginge något understöd för den vid Torshälla stads
folkskola för gossar anstälde lärare. Detta vore'' föranledt af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 9 februari 1877 till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län. Genom nämnda bref
förklarade Eders Kongl. Maj:t, att vid det upplysta förhållande, att i
den till omkring 700 kronor uppgående lönen för bemälde lärare inginge
omkring 400 kronor såsom ersättning för till pedagogen anslagen, men
till statsverket indragen kronotionde, borde ytterligare bidrag af statsmedel
till lärarens aflönande icke utgå. Ej heller åtnjöte, enligt hvad
statskontoret jemväl inhemtat, Trosa stad från åttonde hufvudtitelns
anslag till lönetillskott något understöd för aflöning åt den lärare, som
uppbure den till Trosa pedagogi utgående indelningsersättning. Någon
begäran derom hade icke heller, statskontoret veterligen, blifvit framstäld
och skulle, i händelse den komme att göras, med tillämpning af
nyss nämnda nådiga beslut icke kunna bifallas.

Af i ecklesiastikdepartementet förvarade handlingar inhemtas, att
den kontanta aflöningen för nuvarande pedagogen i Trosa utgör blott
600 kronor. Bemälde pedagog har, såsom nyss nämndes, vägrat att
ingå på den ifrågasatta indragningen, och han är antagen under sådana
förhållanden, att indragningen icke torde kunna ega rum, utan att han
erhåller full godtgörelse. Enligt hvad upplyst blifvit är jemväl pedagogen
i Ålem försedd med fullmagt å sin tjenst. Statskontorets förslag
angående dessa två skolor synes mig derför icke böra för närvarande
bifallas.

Beträffande åter de öfriga skolorna, anser jag statskontorets förslagvara
af beskaffenhet att kunna när som helst genomföras. De deremot
gjorda erinringar äro icke af väsentlig betydelse. Dessa skolor kunna
ej betraktas annorlunda än såsom folkskolor. Vederbörande skoldistrikt
torde således vara berättigade att, i den mån indelningsersättningarna

Bih. till Ililisd. prof. 1886. 1 saml. 1 afd. 5

[17.J

Seminarielärares
uppflyttning
i
högre lönegrad.

[18.]
Höjning afl
först ags -anslag.

34 Åttonde hufvudtiteln.

och de kontanta anslagen upphöra att utgå, erhålla lönetillskott af allmänna
medel under de i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 bestämda
vilkor. Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,

att de från anslaget till pedagogier och folkskolor hittills utgående
indelningsersättningar till Sigtuna och Munktorps skolor samt Östhammars
och Torshälla pedagogier äfvensom de från nämnda anslag i
kontant anvisade belopp: 4 kronor 62 öre till Sigtuna skola, 24 kronor
till Vaxholms pedagogi, 11 kronor 75 öre till Torshälla pedagogi och
15 kronor 62 öre till Eskilstuna pedagogi må ur riksstaten uteslutas; samt

att i följd häraf anslaget »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: ersättningar» minskas med ett jemnadt belopp af
1,100 kronor och anvisningen i kontant nedsättes med jemnt 55 kronor.

Folkundervisningen.

För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter
gällande bestämmelser tillkommer vid folkskolelärareseminarierna anstälde
lärare och lärarinnor, erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet
uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1887 ett
belopp af 6,200 kronor utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget.
I anledning häraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att för berörda ändamål
anslaget till folkskolelärareseminarierna måtte ökas med 6,200 kronor.

Farsoters och smittosamma sjukdomars botande.

Under denna titel är för närvarande anvisadt ett förslagsanslag
å 45,000 kronor. Detta belopp är emellertid numera för lågt, ty, enligt
hvad statskontoret i sin förutnämnda, den 8 december 1885 afgifna
underdåniga berättelse anmält, hafva utgifterna å detta anslag utgjort:

för år 1882 ............................................. kronor 86,083: 81,

» » 1883 » 94,239: 89,

» » 1884 » 94,760: 42.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att detta förslagsanslag må höjas med 55,000 kronor, hvarigenom
anslaget kommer att uppgå till 100,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

35

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

I underdånig skrifvelse den 16 september nästlidna år har vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien erinrat, hurusom hon, för att
fullgöra sin uppgift att taga vård om statens samlingar af fornsaker
och om minnesmärkena i landet samt för att om dem sprida kännedom,
under de senare åren uppburit följande extra anslag, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar och till aflöning åt vakt betjening.

............................................................................... kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar in. m......................................................... » 3,200: —

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum m. in............................... ....................................... » 2,000: —

Sedan emellertid erfarenheten visat, att dessa anslag vore oumbärliga
för upprätthållandet af de statsuppgifter, som blifvit akademien
lemnade, har hon i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes af Riksdagen begära förenämnda trenne anslags uppförande på
ordinarie stat, och till stöd härför hufvudsakligen anfört följande:

Af det först omförmälda anslaget användes fortfarande 2,200
kronor till arfvoden åt tvenne vetenskapligt bildade biträden. Den
ständiga utvecklingen af de under akademiens inseende stälda statssamlingarna
samt af arbetet för vinnande af kännedom om och skydd
för de fasta fornlemningarna gjorde det omöjligt att minska antalet af
arbetskrafter, hvilka snarare behöfde ökas. Hvad anginge återstoden
af detta anslag, så användes den till aflönande af den vaktbetjening,
hvilken erfordrades vid samlingarnas afgiftsfria förevisande två dagar
i veckan för allmänheten och vid rengöringar; ty utan detta bidrag
kunde samlingarna icke någon enda dag hållas för allmänheten afgiftsfritt
tillgängliga. Att anslaget i denna del icke vore för stort framginge
deraf, att under de senaste åren brist derå uppkommit. Men
genom att hålla samlingarna mot betalning öppna en dag i veckan
under sommarmånaderna hade akademien för detta anslag förvärfvat
någon extra inkomst, hvilken så småningom kunde komma att betäcka
bristen.

[19.]

Arfvoden för
vård af samlingar
7)i. m.

36 Åttonde hufvudtitelu.

Det andra anslaget, 3,200 kronor, hade tillkommit i anledning af
1857 års Riksdags begäran, att åtgärder måtte vidtagas för att landets
fornlemningar skulle blifva fortare kända och bättre bevarade. Enligt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift af den 17 maj 1876 skulle af
detta anslag en summa af 1,200 kronor användas till bestridande af
kostnaderna för de två ordinarie amanuensernas tjensteresor. Som företagande
af årliga tjensteresor vore desse amanuenser genom gällande
instruktion af den 1 december 1871 ålagdt, måste medel till bestridande
af kostnaderna för deras verkställande anses höra till de ordinarie behofven.
De återstående 2,000 kronorna användes för anställande af frivilliga
medarbetare, hvilka, bland annat, beskrefve samt stundom, när
de funnes dertill duglige, undersökte fornlemningarna i vissa delar af
landet. Härigenom hade hittills samtliga fornlemningarna inom sju
landskap blifvit förtecknade, och inom tio landskap vore förberedelser,
som delvis mycket långt fortskridit, gjorda för upprättande af dylika
fullständiga förteckningar. Äfven, när efter en följd af år fornlemningarna
inom rikets samtliga landskap blifvit förtecknade, erfordrades
i den antiqvariska forskningens intresse medel till hvarjehanda resor
och undersökningar, hvilka borde af staten bekostas.

Hvad beträffade det tredje anslaget, 2,000 kronor, vore det af
synnerlig vigt, att statens samlingar gjordes allmänt tillgängliga äfven
för dem, som icke vore i tillfälle att i dessa personligen göra besök.
Sådant kunde dock ej ske annat än genom utgifvande af beskrifningar
och afbildningar. Då i öfrigt afbildningar vore lika nödvändiga för den
arkeologiska och numismatiska litteraturen, som för den naturvetenskapliga,
och således aldrig kunde undvaras, läge häruti ett giltigt skäl
för detta anslags uppförande på ordinarie stat. Som det i allt fall icke
vore för behofvet tillräckligt, hade akademien, angelägen om vidgande
äfven i detta afseende af eu inledd verksamhet, af egna tillgångar till
utförande af vissa grupper af illustrationer anslagit medel, såsom för
år 1884 ett belopp af 2,300 kronor och under nästlidna år 2,500 kronor.

Med afseende å andra behof, som jemväl borde tillgodoses, har
akademien erinrat, bland annat, att hon sedan år 1861 uppburit ett ordinarie
anslag af 1,300 kronor, afsedt till bekostande af riksantiqvariens
embetsresor, för afbildande af fornlemningar, i synnerhet kyrkliga, hvilka
endast i bild kunde åt efterverlden förvaras, för transport till museet
af fornsaker samt för fornlemningars vård m. in. Men då i våra dagar
enskildas intresse för egen vinning i stegrad grad hotade de fasta fornlemningarna,
och församlingarnas växande behof af ökadt utrymme

Åttonde hufvudtitelu. 37

kräfde kyrkors nedrifvande och förändrande, borde riksantiqvariens inspektionsresor,
likasom den honom ålagda kontrollen öfver iakttagandet
åt Eders Kongl. Maj:ts föreskrifter rörande fornlemningars vård, utsträckas.
Årligen erfordrades ökade utgifter för afbildande af kyrkor,
som måste rifvas; och under försöken att systematiskt rikta de senare
tidsafdelningarna, som vore i statens historiska museum representerade,
ökades fraktkostnaderna. Tidens förödande inverkan gjorde dessutom
behofvet att vidtaga åtgärder för fornlemningars vård allt mera känbar!.

Akademien hade redan förut hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig
framställning derom, att riksantiqvarien äfvensom akademiens
amanuenser och tecknare måtte få för resor i embets- och tjensteärenden
åtnjuta rätt till fri färd å statens jernvägar samt att föremål, afsedda för
statens historiska museum, finge å dessa banor afgiftsfritt transporteras.
Men om denna framställning icke vunne nådigt bifall, ville akademien
nu i underdånighet anhålla om ifrågavarande ordinarie anslags höjande
från 1,300 till 2,300 kronor.

Vidare har akademien anfört, att den årligen stegrade verksamheten
inom museet ökade de fordringar, som stäldes på de tvenne
ordinarie vaktmästarne, hvilka åtnjöte hvardera en lön af blott 600
kronor. Dessa vaktmästare måste vara synnerligen pålitliga personer
och på grund af sina ansvarsfulla poster borde de icke vara lägre
aflönade än de ordinarie vaktmästarne vid de nyligen reglerade embetsverken.
Akademien ansåge dock för närvarande tillräckligt, derest lönen
höjdes för den ene af dessa vaktmästare till 900 kronor, så att han
kunde erhålla nödig godtgörelse för det ökade arbete, som han framdeles
finge att utföra och redan underkastat sig och som till den grad
toge hans tid och krafter i anspråk, att han fördenskull måste afstå
från tillfällen till extra förtjenst.

Då anslaget för riksantiqvariens tjensteresor, för transport till
museet af fornsaker m. in. sålunda visat sig otillräckligt, men det torde
vara principielt rigtigare, att anslaget höjes till erforderligt belopp, än
att genom medgifvande för akademien att å statens jernvägar åtnjuta
fraktfrihet för vissa transporter och fri färd för vissa tjenstemän i
tjensteresor gifva eu ovigtig föreställning om de kostnader, som verkligen
åtgå för de statsändamål, som af akademien vårdas, får jag, med
åberopande i öfrigt af hvad akademien anfört, i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att följande för vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien på
ordinarie stat uppförda anslag må höjas, nemligen:

38

Åttonde hufvudtiteln.

[20.]

Förhöj åt arfvode
till vetenskapligt
Inträde
åt inten
denten vid
museets mineralogiska
afdelning.

anslaget till rese- och transportkostnader, fornlemningars
vård, lyshållning m. in. till 2,300 kronor,

eller med .............................................................................. kronor 1,000: —

och den ene vaktmästarens lön till 900 kronor, eller

med.......................................................................................... » 300: —

samt att följande, hittills på extra stat uppförda anslag må beviljas
på akademiens ordinarie stat, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vakt betjening

.............................................................................. kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m.......................................................... » 3,200: —

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum in. m...................................................................... » 2,000: —

Naturhistoriska riksmuseum.

Hos vetenskapsakademien har intendenten för det under akademiens
inseende stälda naturhistoriska riksmuseets mineralogiska afdelning,
professorn friherre A. E. Nordenskiöld gjort framställning om
beredande af förhöjning med 1,000 kronor i det arfvode, som för närvarande
utgår med 1,500 kronor om året åt amanuensen vid nämnda
afdelning G. Lindström. Såsom skäl för denna framställning har intendenten
åberopat dels i allmänhet otillräckligheten af det hittills
lemnade arfvodet, dels ock särskildt den nuvarande amanuensens långvariga
och synnerligen väl vitsordade tjenstgöring.

De af vetenskapsakademien förordnade inspectores öfver ifrågavarande
afdelning, f. d. generaldirektören N. J. Berlin och öfverdirektören
K. Styffe, hafva, under instämmande i det af intendenten uttalade
fördelaktiga omdöme om den insigt och oförtrutna flit amanuensen
Lindström under sin tjugufyraåriga tjenstgöring ådagalagt såsom vetenskapligt
biträde vid afdelningen, ansett, att ett sådant biträde åt intendenten
vore af behofvet högeligen påkalladt, äfvensom att någon
dertill fullt (kvalificerad person svårligen skulle kunna påräknas mot det
jemförelsevis låga arfvode, som kunde för ändamålet anvisas af det nu
i riksmuseets stat uppförda anslaget till materielen, till inköp af sällsynta
föremål samt till vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande, utåt

Åttonde liufvudtiteln. 89

hvilket anslag arfvodet till amanuensen vid den mineralogiska, så väl
som vid öfriga afdelningar af museum, för närvarande utginge.

Akademien, som till fullo gillat det af intendenten afsedda syftemål,
har, på tillstyrkan af inspectores, i underdånighet hemstält, det
Eders Kongl. Magt täcktes till Riksdagen aflåta nådig framställning
derom, att, särskildt med hänsyn till behofvet vid riksmuseets mineralogiska
afdelning af vetenskapligt biträde åt intendenten, ofvannämnda
statsanslag måtte förhöjas med 1,000 kronor.

I anledning häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att för behörigt tillgodoseende af detta behof bevilja
en förhöjning af 1,000 kronor i det till naturhistoriska riksmuseum
nu utgående ordinarie anslag till materiel, till inköp af sällsynta föremål
samt till vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande.

Sedan i anledning af Riksdagens år 1884 fattade beslut professorn
A. C4. Nathorst blifvit anstäld såsom intendent vid en ny afdelning af
naturhistoriska riksmuseum, omfattande arkegoniater och fossila växter,
samt medel anvisats för inredning af lokal åt denna nya afdelning,
täcktes Eders Kongl. Maj:t, efter framställning af vetenskapsakademien
om anslag till bestridande af de med arbetena vid afdelningen under
nästlidna år förbundna utgifter, den 30 januari 1885 bevilja ett belopp
af 2,000 kronor för de till afdelningen hörande samlingarnas första ordnande
samt inköp af mikroskop m. m. Till stöd för berörda framställning
hade åberopats en af bemälde intendent samt professorerne
G. Lindström och V. B. Wittrock, efter uppdrag af vetenskapsakademien,
verkstäld utredning, enligt hvilken för arbetena vid afdelningen förslagsvis
beräknats årligen åtgå 1,000 kronor till inköp och insamling af
naturalier (nu lefvande och fossila växter), 600 kronor till arbetsbiträden
in. in. samt 400 kronor till diverse utgifter (glasburkar, sprit, pappaskar,
växtpapper, kataloger, preparatglas, kemikalier o. s. v.).

Under hänvisning till nämnda utredning och med förmälan att,
enligt hvad erfarenheten från afdelningen under sistlidna år ådagalagt,
årsanslaget för arbetena derstädes omöjligt kunde sättas lägre än till

2,000 kronor, om det dermed afsedda ändamålet skulle kunna uppnås,
har intendenten Nathorst nu hos vetenskapsakademien anhållit, att framställning
måtte göras om beredande för samma ändamål dels af ett lika
stort anslag för år 1886, dels ock af ett årligt anslag till enahanda
belopp för framtiden. Vetenskapsakademien, som funnit det begärda
anslagsbeloppet så lågt beräknadt som möjligt, har i underdånig skrifvelse
den 16 september 1885 på det varmaste till nådigt bifall förordat

[21.]
Museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.

40

Åttonde hufyudtiteln.

[22.]

Vård och undervisning
för
sådana, som
äro både döfstumma
och
blinda.

intendentens, utaf afdelningens inspector, professor Chr. Loven, tillstyrkta
hemställan, och har akademien dervid erinrat, att dylika årliga
anslag utginge till öfriga afdelningar af riksmuseum under den gemensamma
titeln: till materiel, till inköp af sällsynta föremål och till vetenskapligt
biträde vid samlingarnas ordnande, samt att dessa anslag
vore fullt tagna i anspråk för nämnda afdelningar och således icke i
ringaste mån lemnade tillgång för nu ifrågavarande ändamål.

Efter det Eders Kongl. Maj:t den 30 december 1885 beviljat 2,000
kronor till bestridande af de med arbetena vid ifrågavarande nya afdelning
under år 1886 förenade utgifter, får jag, som lika med vetenskapsakademien
anser behöfligt, att för afdelningens framtida verksamhet
lemnas ett årligt anslag till det af akademien förordade belopp, enär
några särskilda medel, som härför skulle kunna användas, ej stå till
akademiens förfogande, i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, för inköp och insamling af naturalier
vid riksmuseets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till
arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid
afdelningen förenade utgifter, bevilja en förhöjning med 2,000 kronor
i det till riksmuseum för närvarande utgående ordinarie anslag till
materiel, till inköp af sällsynta föremål och till vetenskapligt biträde
vid samlingarnas ordnande.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

I anledning af en vid 1885 års Riksdag väckt motion i fråga om
inrättande af en provisorisk läroanstalt i Skara för blinda döfstumma
har Riksdagen, som väl funnit denna fråga synnerligen behjertansvärd
men likväl icke velat, i frågans dåvarande skick och innan densamma
blifvit af Eders Kongl. Maj:t pröfvad, besluta vidtagandet af bestämda
åtgärder för att i eu eller annan rigtning främja det framstälda förslaget,
i skrifvelse den 20 sistlidne maj anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes efter ärendets utredning taga under öfvervägande, om
och på hvad sätt staten för framtiden lämpligen borde vidtaga åtgärder
till beredande af vård och undervisning för sådana blinda, som tillika
vore döfstumma.

Efter erhållen nådig remiss har direktionen öfver allmänna institutet
å Manilla för döfstumma i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande
och dervid hufvudsakligen anfört:

Åttonde hnfvudtiteln.

41

att antalet i hela riket af dem, som vore både blinda och döfstumma
eller så kallade tresinnade, beräknades till omkring 40, af
b vilka 8 till 10 befunne sig i den lämpligaste undervisningsåldern;

att det vid detta förhållande ej syntes direktionen vara att tillråda,
att redan nu eu särskild undervisningsanstalt för dem upprättades,
helst tillgång ej funnes på lärarekrafter, som vore för en sådan läroanstalt
lämpliga, och kostnaden för hvarje sådant barns upplostran
derstädes skulle blifva synnerligen stor, samt det i saknad af föreskrift
om skyldighet för dem att begagna sig af undervisningen icke heller
kunde '' med någon visshet beräknas, för huru många af dem inträde i
anstalten skulle sökas;

att eu anslutning till någon lämplig läroanstalt för döfstumma vore
åtminstone till en början enklast och naturligast för dessa tresinnade,
hvilkas kombinerade döfstumme- och blindundervisning ansåges stå
närmare döfstummeskolan än blindskolan;

att en sådan anslutning till institutet å Mani!la vore lämpligare än
till den tillfälliga läroanstalten för öfveråriga döfstumma i Skara; samt
att, då nödig erfarenhet och kännedom saknades i afseende på
lämpligaste sättet för de tresinnades undervisning, direktionen icke
vore i tillfälle att afgifva förslag till frågans fullständiga lösning, men
likväl vore villig att, om Eders Kongl. Maj:t funne lämpligt, på försök
vid institutet, fastän utrymmet derstädes vore strängt taget i anspråk,
till vård # och undervisning på en gång mottaga tre, högst fyra
tresinnade barn/ under förutsättning att för ändamålet komme att anvisas
ett tillräckligt årligt anslag af statsmedel, hvilket direktionen, med
fäst afseende å den ständiga vård och tillsyn samt den för läraren
ansträngande undervisning sådana barn kräfde i jemförelse med dem,
som vore endast döfstumma eller blinda, ansåge sig icke kunna beräkna
till lägre belopp än 800 kronor om året för hvarje eller tillsammans
högst 3,200 kronor.

Derefter har en vid läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma
anstäld lärarinna Elisabeth Nordin, född Anrep, i det i fråga varande
ärendet gjort eu underdånig framställning och dervid dels förmält, att
hon sedan år 1882 haft under sin vård en på samma gång blind och
döfstum flicka, som genom den handledning hon fått åtnjuta visat sig
allt mera mottaglig för undervisning och börjat göra goda framsteg,
dels ock erbjudit sig att från och med år 1886 ytterligare mottaga 3
å 4 blinda och döfstumma barn för att göra försök i något större skala
angående sättet att undervisa sådana olyckliga.

Bih. till Riksd. prof. 1886. 1 sand. 1 afd.

6

42 Åttonde hutVudtiteln.

Den. för detta ändamål behöfliga kostnaden har af henne beräknats
så, att.årligen skulle erfordras dels 400 kronor till arfvode för barnens
undervisning dels 250 kronor såsom understöd för hvarje barns bostad
och vård.

Efter dessa upplysningar och då säker erfarenhet om lämpligaste
sättet för tresinnade barns undervisning ännu ej vunnits, anser jag det
ej vara skäl att. för närvarande söka upprätta någon särskild läroanstalt
för dem eller vidtaga några mera omfattande åtgärder för deras undervisning.
Deremot är det af vigt, att försök anställes för att utröna
huru och i hvad mån det är möjligt att genom sorgfällig handledning
söka utveckla deras förstandsförmögenheter och meddela dem någon
handfärdighet.

Då ett sådant försök under de senare åren gjorts i Skara och der
linnes en för en sådan verksamhet intresserad lärarinna, anser jag ej
olämpligt att, åtminstone till dess större erfarenhet vunnits om det lämpligaste
sättet att ordna denna angelägenhet, tillfälle beredes henne att
fortfara med denna verksamhet och att utvidga densamma i den omfattning
hon sjelf föreslagit. Det mycket måttliga belopp, hon för ändamålet
begärt, synes mig till och med nog knappt tilltaget. Enligt hvad
en af lärarinnan Nordin uppgjord beräkning utvisar, har hon ansett detta
belopp tillräckligt endast under förutsättning att smärre enskilda bidrag
skulle för ändamålet sammanskjutas. Så vidt af hennes beräkningar
kan bedömas, skulle ett anslagsbelopp af högst 2,000 kronor vara
behöfligt.

Något särskildt anslag anser jag icke behöfva af Riksdagen
äskas. Det under åttonde hufvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslag af

50,000 kronor till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsa.
nstaltei för medellösa döfstumma och blinda barn lemnar åtminstone
tills vidare .tillgång till bestridande af de beräknade kostnaderna, hvilka
äfven lätteligen torde tillhöra detta anslag. Men de angående anslaget
meddelade bestämmelser innehålla, att högre belopp ej må någon anstalt
tilläggas än som motsvarar 100 kronor för hvarje å anstalten
intaget barn.. För anslagets användande på nu föreslagna sätt erfordras
alltså Riksdagens samtycke.

Jag hemställer fördenskull, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att medgifva, att af nämnda anslag må från och med år
1886 till understöd för beredande af vård och undervisning för sådana
personer, som äro både döfstumma och blinda, användas, enligt de
närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt meddela,
ett årligt belopp af högst 2,000 kronor.

Åttonde hufvudtileln.

43

Fattigvården i Stockholm och landsorten,

1 nämnda utlåtande af den 31 december 1883 har statskontoret
upplyst, att bland de under anslaget till fattigvården i Stockholm och
landsorten förekommande indelningsersättningar funnes ett ränteanslag,
å 1 centner 74,82 skålpund smör, för hvilket Södertelge stads församlings
fattigvård uppbure ersättning eller medelmarkegångspris med forsellön.
Statskontoret hade af anteckning i 1825 års jordeböcker inhemtat,
att detta ränteanslag kommit fattigvården till del såsom godtgörelse
lör den s. k. skolmästareängen, hvilken genom Södertelge kanals ledning
berörda fattigvårdsinrättnmg frångått. Denna ersättning ansåg
statskontoret böra efter öfverenskommelse med vederbörande antingen
inlösas med ett kapital för en gång eller utbytas mot bestämdt årligt
belopp, beräknadt efter medeltalet af de sista tio årens medelmarkegångspris.

Efter nådig befallning infordrade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län yttrande från stadsfullmägtige i Södertelge.
I detta yttrande, som af dem afgafs den 15 juni 1885, anförde de, att
ersättningsbeloppet under tiden 1874 —1883 årligen ökats och att sannolikt
så äfven komme att fortgå, hvarför det skulle vara för staden fördelaktigast,
om ersättningen fortfarande komme att utgå efter nu stadgade
grunder, men att stadsfullmägtige likväl vore villige att i stället
lör nämnda ersättning emottaga ett af Eders Kongl. Maj:t staden för
all framtid tillförsäkradt årligt belopp, beräknadt efter hvad ersättningen
i medeltal under de sistförflutna tio åren utgjprt.

Enligt hvad jag inhemtat har ifrågavarande ersättning i medeltal
lör åren 1875—1884 utgjort 127 kronor 71 öre, och hemställer jag i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att det till Södertelge stads församlings fattigvård såsom ersättning
för jordförlust genom Södertelge kanals ledning nu med lösen efter
årligt medelmarkegångspris jemte forsellön utgående ränteanslag af
1 centner 74,82 skålpund smör må från och med år 1887 utbytas
mot ett Södertelge stad tillkommande årligt belopp af 127 kronor 71
öre; och

att i anledning häraf anvisningen i kontant till fattigvården i Stockholm
och landsorten höjes med ett jemnadt belopp af 128 kronor samt
anslaget till »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
nedsättes med jemnt 12Ö kronor; i följd hvaraf anslaget till
fattigvården i Stockholm och landsorten ökas med 8 kronor.

[23.]

jRänteanslag
till Södertelge
städs församlings
fattigvård.

44

Åttonde hufvudtitelii.

Fattigvården i allmänhet.

[24.] Det under denna titel anvisade förslagsanslag utgör för närva Hojning

af rande 35,000 kronor. I statskontorets förut nämnda, den 8 december

TOTSldflS anslag.

1885 afgifna berättelse har statskontoret anmält, att utgifterna å berörda
anslag utgjort:

för år 1882 ................................. kronor 74,578: 29,

» » 1883 ................................. >: 83,429: 95,

» » 1884 ............... » 76,894: 35.

På grund häraf och då anledning icke är att antaga, att utgifterna
å detta anslag komma att minskas, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att detta förslagsanslag må höjas med

40,000 kronor, hvarigenom det kommer att utgöra 75,000 kronor.

Hospitals underhåll.

[25.] Det under denna titel anvisade förslagsanslag utgör för närvarande

Höjning af 450 000 kronor. Men, enligt hvad statskontoret i sin förutnämnda

anslag, berättelse af den 8 december 1885 anmält, hafva utgifterna å detta
anslag belöpt sig till:

för år 1882 .............................. kronor 592,329: 41,

» » 1883 .............................. » 591,443: 37,

» » 1884 .............................. » 602,576: 70.

På grund häraf och då anledning icke finnes att antaga, att ut gifterna

å detta anslag komma att minskas, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning derom, att
detta förslagsanslag må höjas med 150,000 kronor, hvarigenom det
kommer att uppgå till 600,000 kronor.

[26.] I skrifvelse den 28 September nästlidna år angående medicinal Aflöningsstat

verkets behof har medicinalstyrelsen anfört, att, enär arbetena å hospihamns
hospi- talsbyggnaden vid Kristinehamn fortgått med större hastighet, än man

tal m. m. vågat förut beräkna, och redan framskridit så långt, att man kunde
emotse nämnda byggnads afsilande och öfverlemnande till afsyning
senast den 1 juli 1887, medicinalstyrelsen i betraktande af den stora
efterfrågan af plats på hospitalen, som för närvarande vore rådande,
ansett det vara af allra största vigt, att ifrågavarande hospital redan

Åttonde liufvudtiteln.

45

under 1887 efter föregången afsyning kunde upplåtas för emottagning
af sjuke. Men, för att detta måtte kunna ske, fordrades emellertid, att
aflöningsstaten för hospitalets läkare och andra tjensteman redan under
innevarande år vore af Eders Kongl. Maj:t bestämd.

Beträffande vilkoren för nämnda aflöningsstat har medicinalstyrelsen
ansett samma grunder böra följas som de, livilka enligt nådiga brefvet
den 5 juni 1885 blifvit af Eders Kongl. Maj:t bestämda för andra
hospital, likasom ock att beloppen borde beräknas efter hvad samma
nådiga bref bestämde för läkare och andra tjenstemän vid öfriga
hospital af motsvarande omfång som Kristinehamns hospital.

Då vigten af de skäl, som medicinalstyrelsen sålunda andragit,
icke lärer kunna bestridas, tillstyrker jag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad bemälda styrelse föreslagit, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes göra framställning derom,

att Riksdagen må godkänna följande aflöningsstat för öfverläkare,
biträdande läkare och syssloman vid Kristinehamns hospital:

öfverläkaren................................................................................... kronor 6,000: —

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren....................................................................... » 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,
ved, tvätt och kost lika med allmänna afdelningen
samt såsom kostförbättringspenningar 200 kronor;

sysslomannen ................................................................................. » 2,800: —

jemte boställsvåning och ved;

att i fråga om denna stats tillämpning Riksdagen jemväl må godkänna,
att enahanda föreskrifter, som af Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Riksdagens beslut, redan beträffande stat för tjenstemän
vid Stockholms med flera hospital meddelats om den kontanta aflöningens
fördelning i lön och tjenstgöringspenningar, om förändring i
biträdande läkares aflöning under vissa förhållanden samt om förbud
för öfverläkare att utom hospitalet utöfva annan än viss praktik, äfven
skola tillämpas för bemälde tjenstemän vid Kristinehamns hospital; samt

att Riksdagen må medgifva, dels att till arfvoden åt öfriga vid
Kristinehamns hospital erforderliga tjenstemän Eders Kongl. Maj:t må
ega använda högst 1,300 kronor årligen, dels ock att de sålunda för
samtliga tjenstemän vid sistnämnda hospital afsedda aflöningar skola
utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

46

Åttonde hufvudtitelu.

[27.]

Indelning sersättningar.

Störa barnhuset i Stockholm.

I sitt ofvan omförmälda utlåtande den 31 December 1883 bär
statskontoret erinrat, hurusom stora barnhuset i Stockholm uppbure enligt
riksstaten dels anvisning i kontant 28,750 kronor och dels ersättningar
för indragna ränteanslag i Kristianstads och Malmöhus län samt fyrationde-spanmål
i dessa båda och 13 andra af rikets län.

Enligt hvad förut blifvit nämndt, föranleddes Riksdagens framställning
om indelningsersättningarnas förenkling af statsrevisorernes,
utaf Riksdagen gillade hemställan, att dessa indelningsersättningar till
stora barnhuset måtte utbytas mot ett till siffran bestämdt penningbelopp,
att årligen från statskontoret utgå, hvarigenom de inom 15
olika län årligen återkommaude uträkningar för ersättningens bestämmande
kunde undvikas.

Statskontoret har upplyst, att barnhusets inkomst af ifrågavarande,
efter årligt medelmarkegångspris i de särkilda länen beräknade indelningsersättningar
under de tio åren 1873—1882 uppgått till lägst 46,157
kronor 8 öre år 1873 och högst 51,110 kronor 61 öre år 1877 samt
att medeltalet af ersättningarna utgjort under nämnda tidrymd 49,207
kronor 75 öre.

Vidare har statskontoret visat, hurusom barnhusets tillgångar
under nyssnämnda tioårsperiod vunnit betydlig tillväxt. Visserligen
vore denna tillökning i någon mån föranledd af uppkommen vinst vid
försäljning af fast egendom, men då en del af barnhusets inkomster,
såsom intressemedel, hyresmedel och arrenden, andel i tolagsersättningen
till . Stockholms stad m. in., varit i stigande och ytterligare
ökning deri kunde vara att emotse, borde enligt statskontorets åsigt
ett utbyte af ifrågavarande indelningsersättningar mot bestämdt penninganslag
kunna ega rum, utan att någon på barnhusets ställning
menligt inverkande förändring deraf förorsakades, helst förmånen för
barnhuset att under löpande året från statskontoret utfå ersättningsanslag,
i stället för att såsom nu utbekomma ersättningarna först någon
tid efter årets utgång, i allmänhet borde kunna antagas fullt motsvara
den ökade inkomst, som genom stegrade markegångspris eller en ringa
förhöjning i qvantiteten af fyrationdespanmålen tilläfventyrs något år
kunde ifrågakomma; hvarför och då ett sådant utbyte skulle medföra
en högst väsentlig förenkling såväl i statsverkets räkenskaper och stater

Åttonde liufvudtitein. 47

som i den direktionen för barnhuset åliggande redovisning statskontoret
funne sig böra ett sådant utbyte i underdånighet förorda.

Då ifrågavarande ersättningar i medeltal för åren 1873—1882
uppgått till 49,207 kronor 75 öre, ansåg statskontoret, att det penninganslag,
som i stället för dessa ersättningar borde barnhuset tilldelas,
lämpligen kunde bestämmas till ett detta medeltal motsvarande belopp;
dock att detsamma för jemnande af summan borde upptagas till 49,250
kronor, hvarigenom anslaget till stora barnhuset i Stockholm, med’ inberäkning
af förut omförmälda, såsom anvisning i kontant utgående
28,750 kronor, skulle komma att utgöra 78,000 kronor.

Efter nådig remiss har direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen
i Stockholm den 1(1 april 1885 häröfver afgifvit underdånigt
utlåtande, deruti direktionen anfört, att, da den nu utgående mdelnmgsersättningens
utbytande mot ett bestämdt årligt anslag ostridigt skulle
leda till förenkling i räkenskaperna, direktionen icke hade något att
anmärka mot sådan förändring; men att, då emellertid medelmarkegångspriset,
efter hvilket barnhuset för närvarande uppbure sin indelningsersättningy
antagligen komme att framgent, såsom hittills, stiga,
direktionen ville i underdånighet hemställa, att, derest förslaget om
ifrågavarande ersättningsbelopps fixerande för framtiden såsom årligt
anslag skulle vinna bifall, _ beloppet måtte varda bestämdt till 50,000
kronor om året, och i följd häraf det kontanta anslaget i sin helhet
ökas till 78,750 kronor.

Öfver detta direktionens utlåtande har statskontoret den 8 augusti
1885 sig yttrat och dervid anfört, att direktionens antagande, att
medelmarkegångspriset å spanmål fortfarande likasom hittills skulle
stiga, icke egde stöd i erfarenheten från åren 1883 och 1884, under
hvilka detta pris deremot i allmänhet visat sig vara i fallande, så att
de barnhuset tillkommande indelningsersättningar, som för år 1882
uppgått till 49,890 kronor 4 öre, belöpt sig för år 1883, enligt, samma
års_ rikshufvudbok, till endast 49,307 kronor 29 öre och för år 1884,
enligt i statskontoret verkstäld uträkning, till ännu lägre belopp, eller
till 47,988 kronor 21 öre, samt att dessa ersättningar i medeltal för
åren 1875 1884 uppgått till 48,988 kronor 3 öre och således under stigit

det af statskontoret, efter medeltalet för åren 1873—1882, föreslagna
ersättningsbeloppet; med anledning hvaraf statskontoret hemstält,
att hvad barnhusdirektionen i detta hänseende anfört icke måtte
föranleda till någon ändring i det af statskontoret i ämnet framstälda
förslag.

[28.]
Indelning sersättningar.

48 Åttonde hufvudtiteln.

Efter hvad i detta ärende förekommit får jag underdånigst
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, med
uteslutande af det under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: ersättningar» uppförda belopp, 51,100 kronor, anvisningen
i kontant höjes med 49,250 kronor, eller till 78,000 kronor;
till följd hvaraf anslaget till stora barnhuset i Stockholm minskas med
1,850 kronor.

Barnhusen i landsorterna.

Statskontoret har i sitt utlåtande af den 31 december 1883 vidare
anfört, att till barnhusen i landsorterna utginge ersättningar för indragna
indelningar från Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs län enligt
följande specifikation :

Kristianstads län:

Malmö f. d. barnhus:

från Åsbo fögderi.....................

» Ingelstads fögderi..............

Malmöhus län:

Malmö f. d. barnhus....................

Skaraborgs län :

Lidköpings barnhus......................

Summa

Ersättning i penningar
utan förvandling.

Persedlar.

Penning- räntor.	Forsellön.	Summa.	Råg.	Korn.	Hafre.
6	18	161	08	167	26	582 | 9,30	1,149	2,12	441	6,4 3
12	21	263	93	276	14	679 j 4,70	2,259	7,28	479	9,64
17	34	450	9ö	468	2 9	1,155 6,92	3,179	9,98	1,734	8,34
_	-	52	20	52	so	217 j 4,9 6	434	9,92	—	—
35	73	928	16	963	89	2,585 5,88	7,023	9,3 0	2,656	4,41

Ersättningarna från Kristianstads och Malmöhus län ingå till den
s. k. Malmö barnhusfond.

Genom nådiga brefvet den 12 maj 1876 förordnades, att förvaltningen
af denna fond skulle från och med år 1877 från serafimerordensgillet
öfverflyttas till direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen
i Stockholm. Med anledning af väckt förslag om förändrade
bestämmelser angående användandet af de andelar af fondens medel,
som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom länen plägade
utdelas såsom bidrag till underhåll och uppfostran af fattiga barn, förordnade
Eders Kongl. Maj:t den 22 februari 1878, att barnhusdirektionen
årligen skulle till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de

Åttonde liufvudtiteln.

49

särskilda länen öfversända vissa belopp, att enligt meddelade föreskrifter
användas till berörda ändamål.

Statskontoret bär i sitt nämnda utlåtande förmält, att fondens
inkomster, bestående af ofvan omförmälda ersättningar för indragna
rånte- (halmstädja) och tiondeanslag, i medeltal för åren 1873—1882
uppgått till 26,749 kronor 69 öre. Då fondens inkomster lemnade full
tillgång till bestridande af de kostnader, som med fondens ändamål
ansetts vara förenliga, syntes det statskontoret icke vara af behofvet
påkalladt, att fondens inkomster fortfarande beräknades efter årligen
bestämdt medelmarkegångspris, utan borde dessa inkomster, med afseende
jemväl å den härigenom uppkommande förenkling i redovisningen,
utbytas mot bestämdt penninganslag, hvilket enligt statskontorets
åsigt syntes böra bestämmas till nyss nämnda medeltal, utjemnadt
till 26,700 kronor.

Emot denna statskontorets hemställan har direktionen öfver allmänna
barnhusinrättningen i Stockholm uti afgifvet underdånigt yttrande
förklarat sig icke hafva något att erinra.

Barnhuset i Lidköping upprättades år 1675 af rikskanslern grefve
Magnus Gabriel De la Gardie. Sedan barnhuset enligt nådigt bref den
21 juli 1825 blifvit indraget, hafva dess tillgångar användts till understöd
för fattiga barns uppfostran. Barnhuset är stäldt under förvaltning
af pastor och borgmästare i Lidköping, och enligt nådiga brefvet
den 22 december 1876 utöfvas öfverinseendet af domkapitlet i Skara.
Inrättningens inkomster utgöras dels af ersättning från statsverket för
ofvan omförmälda, indragna kronotiondeanslag, dels af kollektör från
församlingarna i Lidköpings och en del af Barne fögderi af Skaraborgs
lan, dels äfven af räntor å utlånta medel.

I förut nämnda utlåtande af den 31 december 1883 har statskontoret
anfört, att den Lidköpings barnhus tillkommande ersättningför
indraget tiondeanslag i medeltal för åren 1873—1882 uppgått till
1,625 kronor 13 öre; och har statskontoret föreslagit ett utbyte af
denna ersättning mot ett årligt belopp af 1,630 kronor.

Domkapitlet i Skara, som undfått nådig befallning att efter vederbörandes
hörande sig i ärendet yttra, har i afgifvet underdånigt utlåtande
förmält, att hvarken barnhusets direktion eller domkapitlet hade något
att emot berörda förslag anmärka.

Under hänvisning till hvad sålunda förekommit hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, med uteslutande
af det under rubrik »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättningar» upptagna belopp 29,350 kronor, i stället må såsom

Bill. till Bilsd. prof. 1886. 1 sand. 1 afd. 7

50

Åttonde liufvudtiteln.

[29],

Höjning af
förslagsanslag.

[30.]

Skrifmaterialier,
expenser,
ved m. m.

[31.]

Utgifvande af
historiska
handlingar.

anvisning i kontant uppföras 28,380 kronor, deraf såsom indelningsersättning
till Malmö barnhusfond 26,750 kronor och till barnhuset i
Lidköping 1,630 kronor; blifvande i följd häraf anslaget till barnhusen
i landsorterna minskadt med 970 kronor.

Ålderstillägg.

Under denna titel är för närvarande anvisadt ett förslagsanslag
af 51,000 kronor. I statskontorets förut nämnda, den 8 december 1885
afgifna berättelse har statskontoret anmält, att utgifterna å berörda
anslag utgjort:

för år 1882 ............................................. kronor 72,765: 72,

» » 1883 » 77,225: 34,

» » 1884 » 80,175: 32.

På grund häraf och då anledning icke är att antaga, att utgifterna
å detta anslag, hvilka grunda sig på af Riksdagen pröfvade stater,
komma att väsentligt minskas, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att detta förslagsanslag må höjas med 29,000
kronor, hvarigenom det kommer att uppgå till 80,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke
att föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. m.,
för närvarande upptaget till 22,148 kronor, måtte minskas med 2 kronor.

Extra anslag:

Riksarkivet.

I skrifvelse af den 30 september 1885 har riksarkivarien underdånigst
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och
handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1887
års stat 3,000 kronor, eller enahanda belopp, som för hvarje af de fem
senaste åren varit för ändamålet beviljadt.

Åttonde hufvudtiteln.

51

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat
jemväl för år 1887 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Sedan den nästlidna år församlade Riksdagen, med bifall till
Eders Kongl. Maj:ts framställning om uppförande af eu tillbyggnad för
riksarkivet å dess nuvarande tomt och en del af riksgäldskontorets,
beviljat för ändamålet ett anslag af 575,000 kronor och deraf för år

1886 anvisat ett belopp af 100,000 kronor, samt Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 5 juni 1885 anbefalt öfverintendentsembetet att,
efter samråd med riksarkivarien, låta utarbeta fullständiga ritningar till
omförmälda tillbyggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af
embetet förut förordade byggnadsplanen samt under iakttagande,, att
det uppgjorda kostnadsförslaget icke öfverskredes och det för arkivalierna
afsedda utrymmet icke minskades, har öfverintendentsembetet,
efter fullgjordt uppdrag, med skrifvelse den 8 nästlidne december inkommit
med de anbefalda nya ritningarna och dervid anfört, bland
annat, att de i förenämnda nådiga bref meddelade föreskrifter blifvit
vid de nya ritningarnas utarbetande iakttagna, samt att, till följd
af i nyssberörda bref omförmälda anmärkningar af fullmägtige i riksgäldskontor,
utbyggnaden mot söder erhållit en mera regelbunden
form än som förut varit afsedd; hvarjemte öfverintendentsembetet
hemstält, att för ifrågavarande byggnadsarbetes fortsättande under år

1887 måtte af Riksdagen äskas för samma år ett extra anslag af

250,000 kronor.

Efter det riksarkivarien, som lemnats tillfälle att öfver de nya
ritningarna yttra sig, dervid framställ några detaljanmärkningar hufvudsakligen
i syfte att söka åt byggnadeu bereda största möjliga trygghet
mot eldfara, hafva ritningarna af sådan anledning blifvit till öfverintendentsembetet
återremitterade.

Då emellertid med visshet kan förutses, att något öfverskridande
af det ursprungliga kostnadsförslaget icke är erforderligt, samt förhållandena
vid riksarkivet göra det mycket angeläget, att det beslutade
byggnadsföretaget så fort ske kan fullbordas, tillstyrker jag, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till fortsättande af arbetet
å tillbyggnaden till riksarkivet anvisa på extra stat för år 1887 ett
belopp af 250,000 kronor.

[32.]

Tillbyggnad

för

riksarkivet.

52

Åttonde hiifvudtiteln.

[33.]

Katalogise ringsarbeten kongl.

biblioteket.

Kongl. biblioteket.

I den af Riksdagens revisorer afgifna berättelse om den år 1884
. af dem verkstälda granskning af statsverkets räkenskaper anmärkte
1 revisorerne, att, under det de i det för kongl. biblioteket gällande
reglemente föreskrifna nominal- och accessionskataloger blifvit noggrant
förda äfvensom några specialkataloger upprättade, arbetet med den för
forskare vigtiga realkatalogen deremot föga framskridit, och ansåge
revisorerne, att detta arbete borde kunna påskyndas med de i biblioteket
anstäida arbetskrafter.

I afgifven förklaring öfver denna anmärkning upplyste öfverbibliotekarien
vid kongl. biblioteket först, att ett missförstånd läge till
grund för revisorernes yttrande. Såsom öfverbibliotekarien uppvisade
kunde icke arbetet med realkatalogen fortskrida oberoende af nominalkatalogen.
Men öfverbibliotekarien förklarade derjemte, att det läge
utom möjlighetens gräns, att nuvarande tjenstemannapersonal, för så
vidt dess arbete kunde för katalogskrifning tagas i anspråk, skulle medhinna
att icke blott katalogisera den ständiga tillväxten, hvilket (med
undantag för de svenska tryckleveranserna) verkligen egde rum, utan
ock för nuvarande, sedan 1864 fortgående nominal- och realkatalog
utskrifva de i äldre kataloger upptagna och de alldeles okatalogiserade
böckerna, hvilkas antal vore ganska betydligt. Öfverbibliotekarien begagnade
derför tillfället att fästa uppmärksamheten på behofvet af
särskilt anslag under en följd af år för att kunna komplettera så väl
nominal- som realkatalogerna.

I skrifvelse den 21 februari 1885 framhöll öfverbibliotekarien
ytterligare _ behofvet af extra anslag för påskyndande af bibliotekets
katalogisering, och Eders Kongl. Maj:t fann godt den 6 påföljande maj
för detta ändamål bevilja af disponibla medel ett belopp af 1,000 kronor.
Med denna tillgång har, enligt hvad öfverbibliotekarien i skrifvelse
den 31 augusti nästlidna år anmält, blifvit börjad en lapp-katalog
öfver den svenska afdelningens vidlyftiga biografiska samling, derå
5,009 blad vore utskrida; hvarjemte genom särskild välvilja af en
tjensteman vid biblioteket för en af nämnda anslagsbelopp utbetald
ringa summa en nominal- och realkatalog öfver svenska afdelningens
samling af musikalier, tillsammans 7,964 katalogslappar, tillfallit kongl.
biblioteket.

Åttonde hufvudtiteln.

53

Behofvet af sådana extra anslag, derest katalogiseringsarbetet
nämnvärdt skulle kunna utsträckas utöfver den dagliga tillväxten för
den utländska afdelningen, qvarstode emellertid oförändradt. Endast
ytterst långsamt växte eljest nominal- och realkatalogerna öfver denna
afdelning, då de äfven måste upptaga det stora förrådet af illa eller
alldeles icke katalogiserade böcker. Hvad åter beträffade den svenska
afdelningen, kunde bokhandelns tryckta årskataloger och några få fackkataloger
icke på långt när göra tillfyllest för den dagliga läsekretsens
och utlåningens behof, långt mindre för den svenska bibliografiens. Ett
fortsatt utsträckt katalogiseringsarbete, medan öfvade arbetskrafter stode
till buds, vore derför af största vigt så väl för trygghet mot duplettköp
som mot olofligt afhändande och jemväl i andra afseenden; anhållande
fördenskull öfverbibliotekarien, det Eders Kongl. Maj:t behagade
af näst sammanträdande Riksdag äska för främjandet af katalogiseringsarbetet
vid kongl. biblioteket ett anslag af 3,000 kronor, att
utgå redan under innevarande år.

Då det behof, bemälde öfverbibliotekarie sålunda framhållit, svårligen
kan underkännas, äfven om det belopp, som årligen för ändamålet
användes, torde kunna något begränsas, hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för påskyndande
af katalogiseringsarbetena i kongl. biblioteket anvisa på
extra stat för år 1887 ett belopp af 1,500 kronor.

Nationalmuseum.

Med stöd af den utredning, som af nationalmusei nämnd blifvit [34.]
lemnad i underdånig skrifvelse den 15 september 1884 angående statens
öfvertagande af svenska slöjdföreningens museum samt om anslag samlingar.
till den nyupprättade konstslöjdafdelningen inom nationalmuseum, har
intendenten vid nyssnämnda museum i skrifvelse den 22 september
nästlidna år i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t behagade
för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar
äska af Riksdagen ett extra anslag jemväl för år 1887 till samma belopp,
som det för innevarande år beviljade, eller 4,000 kronor, äfvensom
bestämma, att denna summa, jemte 1,000 kronor af inflytande
förevisningsmedel, skall användas enligt samma fördelning, som jemlikt
nådiga brefvet den 5 juni 1885 blifvit för innevarande år faststäld,
nemligen:

54

Åttonde hufvudtitelu.

[35.]

Lifrust kammaren.

till två bevakningsbiträden med daglig tjenstgöring,

arfvoden efter 750 kronor,.......................................... kronor 1,500: —

» ett bevakningsbiträde med tre dagars tjenstgöring

i veckan, arfvode............................................................ » 375: —

» beklädnad........................................................... » 75: —

» samlingarnas vård och underhåll................................. » 750: —

» samlingarnas ökande......................................................... » 2,000: —-

» konstindustriella boksamlingen............... » 300: —

summa kronor 5,000: •—

Med åberopande af hvad i detta ämne till nästlidna års Riksdag anfördes
och hvarvid redogjordes för innehållet af nationalmusei nämnds
ofvan omförmälda skrifvelse, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1887 anvisa ett extra anslag
af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella
samlingar.

Lifrustkammaren.

I skrifvelse den 22 september nästlidna år har intendenten vid
nationalmuseum, under åberopande af sin den 25 september 1884
afgifna underdåniga skrifvelse angående anslag till lifrustkammaren
för år 1886 och på de i sistberörda skrifvelse anförda grunder, underdånigst
hemstält, det Eders Kong]. Maj:t täcktes för tillsyn, underhåll
och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen äska på extra
stat äfven för år 1887 enahanda anslag, som för innevarande år beviljats,
eller 5,800 kronor, att utgå efter samma fördelning, som jemlikt nådiga
brefvet den 5 Juni 1885 blifvit för år 1886 faststäld sålunda:

föreståndaren, arfvode.............................................................. kronor 2,000: —

till bestridande af rustmästare-, eldare- och bevak -

ningsgöromål..........................................................		2,100: —
» renhållning..................................................................		400: —
» brännmaterial................................................................		1,000: —
» samlingarnas vård och underhåll in. m..........	...... »	300: -
	kronor	5,800: -

Med hänvisande till hvad i detta ärende blifvit till nästlidna års
Riksdag anfördt hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj;t
täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af lifrust -

Åttonde hufvudtiteln. 55

kammarenis samlingar m. m. anvisa på extra stat jemväl för år 1887
ett anslag af 5,800 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner, i afseende [36.]
å hvilka något löneregleringsförslag, grundadt på fullständig utredning,
armu ej kunnat iramlaggas, bereda tilliällig löneförbättring under år ring åt tjen1887
i likhet med föregående år erfordras anslag till oförändradt be- J^ämikapitlopp;
och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka framställning lera expeditill
Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra stat för tionerår
1887 anvisas 3,716 kronor.

Domkyrkorna i Upsala och Skara.

Vid senaste Riksdag beviljades till restauration af Upsala dom- [37.]
kyrka ett anslag af 500,000 kronor, hvaraf till utgående under inne- Restauration
varande år anvisades 70,000 kronor. Angående detta restaurerings- dmnkyTka.
arbete har blifvit anmäldt, att för detsammas utförande, hvilket vore
afsedt att taga sin början under detta år, så snart årstid och förhållanden
för öfrigt det medgåfve, en byggnadskomité blifvit tillsatt och
öfverarkitekt antagen äfvensom verkställande byggmästare anstäld, samt
att detaljritningar vore under utarbetning och öfriga förberedelser, hvilka
kunde utföras under denna tid af året, vidtagna. I enlighet med af
vederbörande framstäldt förslag får jag i underdånighet tillstyrka, att
Eders Kong!. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att
af det för ändamålet beviljade anslaget jemväl måtte för år 1887 anvisas
70,000 kronor.

Likaledes beviljades vid senaste Riksdag till restauration af Skara [38.]
domkyrka ett anslag af 250,000 kronor, deraf 35,000 kronor anvisades Restauration
att utgå under innevarande år, dock med vilkor att restaureringsarbetet domkyrka.
utan vidare anslag af statsmedel blefve fullbordadt. Sedan Eders Ivongl.

Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län och domkapitlet i Skara, efter
erhållen nådig befallning att inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida
hinder mötte att under berörda, af Riksdagen bestämda vilkor utföra
restaureringsarbetet, öfverlemnat en af sysslomannen vid domkyrkan
i ämnet gjord utredning och tillika förmält, att arbetet syntes
kunna utföras utan vidare tillskott af statsmedel, än förenämnda af
Riksdagen beviljade belopp, 250,000 kronor, har Eders Kongl. Maj:t stält

56

Åttonde hufvudtiteln.

[39.]

Seminarier
för språkvetenskap
och
matematik.

[40.]

Konsistoriehuset,
kemiska
byggnaden och
f. d. länslasarettshuset
i
TJpsala.

[41.]

Förundrad
inredning af
gustavianska
byggnaden i
Upsala.

det för innevarande år anvisade belopp, 35,000 kronor, till vederbörandes
disposition att för restaureringsai-betets påbörjande användas;
och får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kong]. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att af det för ändamålet beviljade anslag äfven för
år 1887 anvisa ett belopp af 35,000 kronor.

Universiteten.

Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande
understöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarier
för språkvetenskap och matematik får jag, under åberopande af hvad
vid föregående Riksdagar anförts i detta afseende, i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande
anstalter äfven för år 1887 bevilja extra anslag till samma
belopp som för innevarande år, nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala...... kronor 3,000: —

» » » » i Lund ...... » 2,950: —

» » matematiska » i Upsala ... » 1,500: —

» » » » i Lund ...... » 1,000: —

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1885 års Riksdag
ett anslag af 36,000 kronor till ändringar och reparationer af konsistoriehuset,
kemiska byggnaden och f. d. länslasarettshuset i Upsala samt
anvisade af nämnda anslag på extra stat för innevarande år 18,000
kronor; och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1887 anvisa återstoden af nämnda
anslag med likaledes 18,000 kronor.

Den komité, som af det större akademiska konsistoriet i Upsala
tillsattes för att undersöka de behof af ökadt utrymme, som för universitetets
särskilda institutioner kunde förefinnas, samt uppgöra förslag
till användning äf de lokaler, som vid inflyttningen i det nya universitetshuset
blefve lediga, föreslog bland annat, att den zoologiska institutionen
och det till denna hörande zootomiska laboratoriet skulle erhålla
alla icke förut åt dem upplåtna lokaler i den gustavianska byggnaden
så väl i bottenvåningen som i de båda hufvudvåningarna och å vinden.
Det trängande behofvet af större utrymme för den zoologiska institutionen
hade för komitén blifvit. framhållet af institutionens föreståndare
i särskildt yttrande, hvari han erinrade derom, att akademiska konsistoriet

Åttonde hufvudtiteln.

r>7

i sin skrifvelse den 28 juli 1876 om behofvet af en ny universitetsbyggnad
såsom ett vigtig! skäl härför framhållit nödvändigheten af
ökad t utrymme för de zoologiska samlingarna, och dervid yttrade: »Den
gustavianska byggnaden innefattar, utom de båda föreläsningssalarne,
en större sal med tambur, hvari universitetets målningssamling för närvarande
är uppsatt. För öfrigt är byggnaden i alla sina våningar redan
upplåten åt den zoologiska institutionen; och det trängande behof af
utvidgning, som denna institution med sina skrymmande och hastigt
växande samlingar nu erfar, kan icke gerna tillfredsställas på ett lämpligare
sätt, än att åt henne upplåtas äfven de återstående rummen i
detta hus, der zoologiska museet med sina efter väggarnes storlek afpassade
skåp och öfriga inredning redan länge fått utveckla sig.
Såsom bevis på zoologiska institutionens behof af utvidgad lokal kan anföras,
att, ehuru hennes insektsamling måst öfverflyttas till f. d. länslasarettets
hus, redan för länge sedan rengjorda skelett af tandhvalar
och andra däggdjur ännu icke kunnat uppsättas; att en torkad korallsamling
och en i sprit förvarad samling af lägre hafsdjur icke kunnat
af brist på utrymme behörigen ordnas eller till studiernas tjenst användas;
att det låga och mörka samt endast 13 fot breda rum, som nu
måste användas såsom auditorium, påtagligen är alldeles olämpligt till
lärosal för ett ämne, hvars studium ständigt fordrar förevisning och
förklaring af naturföremål; att lämpliga arbetsrum saknas för både
studerande och dem, som biträda vid museets ordnande; samt slutligen
att de marklinska samlingarna, som måst inrymmas i byggnadens kupol,
der löpa fara att förstöras».

Derefter fortsätter bemälde föreståndare:

»Detta den zoologiska institutionens behof af utvidgad! utrymme,
livilket sålunda redan år 1876 till fullo erkändes af det akademiska
konsistoriet, har sedan den tiden i betydlig grad tillväxt, dels derigenom,
att det zoologiska museets samling nu betydligt ökats, dels
och förnämligast derigenom, att det zootomiska laboratoriet, som. först
under sommaren 1876 inreddes och således, då konsistoriets ofvannämnda
skrifvelse affattades, ännu ej varit i verksamhet, visat sig för
att på ett tillfredsställande sätt kunna skötas kräfva ett betydligt större
utrymme, än som vid dess inrättande ansågs nödigt. Sålunda har den
vid detsamma grundade preparatsamlingen, hvilken är af den största
vigt vid undervisningen, numera så tillväxt, att den för sitt ändamålsenliga
förvarande fordrar en särskild sal. Vidare har antalet af dem,
som årligen begagnat sig af öfningarna å laboratoriet, visat sig så
stort, att de ej med fördel för studierna kunna inrymmas i de tvenne

Bih. till Rihsd. prat. 1886. 1 sand. 1 afd. 8

58

Åttonde hufvudtitcln.

salar, som ursprungligen voro afsedda för laboratoriet, långt mindre
kan i dessa salar beredas lämplig plats^ för prosektorn, den tillförordnade
amanuensen och vaktmästaren. Äfven behöfvas för laboratoriets
räkning magasinsrum och ett mindre rum för torkning af anatomiska
preparat samt rum till förvaring af djur, inköpta för laboratoriets
räkning. Någon del af dessa behof har visserligen redan blifvit
undanröjd, i det att ett magasinsrum blifvit inrättadt, prosektorn och
amanuensen tillsammans erhållit ett rum och under sommaren 1884 ett
rum blifvit upplåtet åt dem, som å laboratoriet verkställa mera omfattande
vetenskapliga undersökningar, men dessa rum, hvilka ingalunda
fylla laboratoriets behof af utrymme, hafva tagits från museet,
hvilket, såsom af konsistoriets ofvan anförda skrifvelse synes, sjelft är
i största behof af större lokal. Härtill kan läggas, att professorns arbetsrum,
hvilket han för närvarande delar med amanuensen vid museet,
är mycket litet och försedt med blott ett fönster, .beläget så nära
kakelugnen, att arbetsbordet ej kan stå vid detsamma utan måste stå
vid motsatta väggen. Under sådana förhållanden är det klart, att professorn
der ej gerna kan företaga några omfattande anatomiska och
histologiska undersökningar, utan får han vid anställande af sådana för
närvarande dela det rum, som blifvit upplåtet åt prosektorn och amanuensen
vid det zootomiska laboratoriet.»

Komiténs förslag godkändes af vederbörande fakulteter och institutionsföreståndare
samt antogs af konsistoriet, som ock i sammanhang
med sin år 1884 gjorda framställning om anslag till ändringar och
reparationer af flere utaf universitetets gamla lokaler begärde anslag
till förändrad inredning af den gustavianska byggnaden. Då emellertid
öfverintendentsembetet, hvars utlåtande i ärendet infordrades, frarnstälde
vissa anmärkningar mot den föreslagna inredningen af byggnaden,
hvilka anmärkningar företrädesvis åsyftade dess bättre tryggande
mot eldfara, fann Eders Kongl. Maj:t icke skäl att angående detta anslag
göra framställning till nästlidet års Riksdag.

Nya ritningar och kostnadsförslag till förändrad inredning af den
ifrågavarande byggnaden hafva sedermera blifvit af arkitekten C. A.
Kihlberg uppgjorda, dervid de anmärkningar, som af öfverintendentsembetet
framstälts, blifvit iakttagna. Dessa inneburo hufvudsakligen,
att väggarne mellan byggnadens tre hufvudafdelningar borde uppdragas
till yttertaket, alla öppningar i dessa väggar förses med jerndörrar,
brandbotten inläggas och lämpliga stöd för denna anbringas
samt eldstäderna ersättas genom central värmeledning äfvensom en

Åttonde liufvudtiteln. f>!>

föreslagen inpanelad gång mellan de båda öfre vindarne, såsom varande
särdeles eldfarlig, undvikas. Med iakttagande af sålunda föreslagna
förbättringar uppgår det nya kostnadsförslaget till 59,000 kronor. Och
har kanslern för universitetet i Upsala med förord öfverlemnat en anhållan
af akademiska konsistoriet derstädes om framställning till instundande
Riksdag angående beviljande af nämnda belopp för sagda
ändamål. Med hänvisande till hvad redan blifvit anfördt beträffande
behofvet af ökadt utrymme för zoologiska institutionen, har konsistoriet
härvid upplyst, att samtliga för berörda institution afsedda lokaler
redan blifvit disponibla för sitt nya ändamål, hvarigenom dock, enligt
hvad föreståndaren för institutionen anmärkt, föga vunnits, så länge
medel till inredning af salarne och till tidsenlig förändring af den öfriga
delen af byggnaden saknades.

Ofverintendentsembetet, som afgifvit utlåtande äfven öfver de
nya ritningarna med dertill hörande kostnadsförslag, har vitsordat,
att de erinringar, hvilka embetet framstäf med afseende på de förra
ritningarna, vore å de nya till alla delar iakttagna, och att således
försigtighetsmått vidtagits såväl för byggnadens soliditet som ock för
erforderligt skydd mot eld, äfvensom att intet vore att erinra mot
kostnadsförslaget.

Då af det anförda framgår, att den zoologiska institutionen vid
Upsala universitet är i stort behof af vidsträcktare och bättre anordnadt
utrymme, och då det nya förslaget till förändrad inredning af
den gustavianska byggnaden synes väl egnadt att tillgodose detta behof,
på samma gång nödiga försigtighetsmått blifvit föreslagna till
skyddande af de dyrbara samlingarna för eldfara, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till förändrad inredning m. m. af den gustavianska byggnaden vid
Upsala universitet bevilja ett extra anslag af 59,000 kronor samt deraf
anvisa 30,000 kronor att utgå under år 1887.

Till senaste Riksdag gjordes nådig framställning derom, att till
inredning af den nya byggnaden för patologiskt-anatomiska institutionen
i Lund samt anskaffande af vetenskaplig materiel för samma institution
måtte beviljas ett anslag af 10,000 kronor. Riksdagen, som
erinrade, att nämnda byggnad, hvars inredning m. m. skulle af det
äskade anslaget bekostas, blefve fullbordad först under år 1886, beviljade
endast 5,000 kronor för att lemna vederbörande tillfälle att,
derest ytterligare anslag funnes nödigt, framlägga detaljerad kostnads -

[42.]

Inredning
in. m. för
patologiska
institutionens
i Lund
nya byggnad.

60

Åttonde hufvudtiteln.

beräkning, som för arbetets fullbordande kunde finnas tillämplig, utan
att förändringar deruti behöfde ske.

Under åberopande af det förut afgifna kostnadsförslaget, hvilket
i afseende å prisen vore beräknadt enligt uppgifter från framstående
yrkesmän och för öfrigt uppgjordt med all den omsorg och noggranhet,
som för dylika förslag torde vara möjlig, har det akademiska konsistoriet
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes utverka ett anslag af
ytterligare 5,000 kronor för samma ändamål. Det jemförelsevis ganska
måttliga belopp, som begärts för denna betydande och praktiskt så
vigtiga institution, räckte endast till de för anstaltens verksamhet oundgängliga
behofven, och då institutionens byggnader med temlig säkerhet
blefve färdiga under instundande sommar och följaktligen arbetena med
anstaltens försättande i färdigt skick kunde vidtagas redan innevarande
år, skulle ett uppskof med beviljandet af de härtill utöfver de redan
anslagna ytterligare nödvändiga medlen med minst ett år fördröja
tiden för institutionens fullbordande och för motsvarande tidrymd
omöjliggöra dess användande för sitt ändamål, hvarigenom institutionens
nuvarande tillstånd, som af alla myndigheter erkänts vara i
yttersta grad bristfälligt och otillfredsställande, skulle oaktadt de redan
beviljade anslagen än längre fortfara.

På grund af hvad sålunda anförts tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra
stat för år 1887 anvisa ytterligare 5,000 kronor.

[43.] Under åberopande af hvad i punkten 6 här ofvan anförts om be Fysioiogiska

hofvet af undervisningsmateriel för den nya fysiologiska institutionen
mshtutwnev, vp| universitetet i Lund, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om beviljande på extra stat för år
1887 af ett belopp af 10,000 kronor till uppsättning af undervisningsmateriel
för nämnda institution.

[44. | Utaf det vid 1884 års Riksdag beviljade anslag af 9,000 kronor

zon-observa- till offentliggörande i tryck af de zon-observationer, som med understöd
af statsmedel blifvit under åren 1878—1883 utförda på astronomiska
observatoriet i Lund, hafva för hvardera af åren 1885 och 1886
anvisats 3,000 kronor. Jag får nu i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kong], Maj:t måtte, i öfverensstämmelse med vederbörandes anhållan,
till Riksdagen göra framställning derom, att för afsittande af tryckningen
af ifrågavarande vetenskapliga arbete må anvisas det återstående
beloppet, 3,000 kronor, att. utgå under år 1887.

Åttonde hufvudtitelu. 61

I anledning af en till senaste Riksdag aflåten nådig framställning
anvisades på extra stat för innevarande år ett anslag af 1,500 kronor,
att användas till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund. Det akademiska konsistoriet har nu i fråga om detta anslagsbehof
anfört, hurusom de skäl, hvarpå konsistoriets förut framstälda
anhållan grundat sig, fortfarande vore lika gällande, samt att, sedan
numera bibliotekets lokal blifvit utvidgad och tiden, hvarunder det
hölles tillgängligt för allmänheten, utsträckts, biträde af extra ordinarie
personal kräfdes i ännu högre grad än förut. Då hvarken universitetet
eller biblioteket egde tillgångar att i någon mån ersätta dessa extra
ordinarie tjenstemäns arbeten, har konsistorium anhållit om utverkande
deraf, att omförmälda anslag blefve öfverfördt på ordinarie stat.

Ehuru det torde kunna förutses, att ifrågavarande anslag kommer
att fortfarande blifva behöflig!, anser jag mig likväl icke nu böra ifrågasätta
dess uppförande på ordinarie stat. Jag hemställer derför, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för. år 1887 på
extra stat anvisa'' ett belopp af 1,500 kronor, att användas till arfvoden
åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till beredande af arfvode åt eu amanuens vid karolinska medikokirurgiska
institutets gynekologiska klinik hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte, i likhet med hvad vid de senaste. Riksdagarne egt
rum, föreslå, att jemväl för år 1887 på extra stat anvisas ett belopp af
900 kronor.

Under åberopande af den utredning, som i punkten 10 här ofvan
meddelats angående behofvet af laboratorie- och undervisningsmateriel
för den hygieniska institutionen vid karolinska institutet, hemställer jag,
att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande
på extra stat för år 1887 af 1,500 kronor, att användas till anskaffande
af behöfliga instrument, apparater och åskådningsmateriel för
nämnda institution.

I skrifvelse till universitetskanslern har lärarekollegiet vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet anfört, att genom tillmötesgående af
styrelsen öfver kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn kollegiet
blifvit satt i tillfälle att anordna eu medicinskt-pediatrisk klinik
vid nämnda anstalt under ett års tid, från den 1 december 1885 till

[45.]

Universitetsbibliotekd

i Lund.

[46.]

Arfvode åt en
amanuens.

[47.]

Instrument
m. m. för den
hygieniska
institutionen.

[48.]

Medicinsktpediatrisk

klinik vid
kronprinsessan
Lovisas
vårdanstalt
för sjuka barn.

62 Åttonde hnfvudtiteln.

och med den 30 november 1886. De vilkor, anstaltens styrelse härför
uppstad, innefattade bland annat,

att genom institutets försorg skulle anställas, aflönas och förses
med bostad en klinisk amanuens med åliggande att vara underläkare
vid anstaltens medicinska afdelning, tillhandagå de tjenstgörande med
råd och upplysningar angående de sjuka samt tre dagar i veckan under
vissa timmar förestå anstaltens medicinska poliklinik; äfvensom

att såsom ersättning för de kostnader, hvilka den pediatriska kliniken
komme att medföra dels genom slitning och rengöring af anstaltens
lokaler och inventarier, dels genom nödvändigheten att vid
barnsjukhuset anställa en extra sköterska, hvilken, jemte det att hon
tjänstgjorde å den medicinskt-pediatriska polikliniken, skulle hafva till
åliggande att närvara vid kliniken och der hafva tillsyn öfver de studerade
sjukdomsfallen, institutet skulle betala till vårdanstalten årligen
en summa af 900 kronor.

Härvid hade dock styrelsen, som till lärarekollegiet hemstält,
att detsamma ville söka att å Kungsholmen, helst i vårdanstaltens närhet,
upprätta en särskild medicinskt-pediatrisk poliklinik, förklarat, att,
i händelse en sådan genom kollegiets försorg komme till stånd, nyssnämnda
belopp skulle minskas med 700 kronor, enär det i detta fall
syntes styrelsen lämpligast, att den omförmälda sköterskan antoges och
aflönades af institutet. — Då emellertid lärarekollegiet, som ansåge, att
upprättandet af en särskild medicinskt-pediatrisk poliklinik vore af ett
oafvisligt behof påkalladt, och derför äfven hade för afsigt att inom
kort göra framställning i sådant syfte, funne det vara ringa sannolikhet
för, att densamma, på sätt vårdanstaltens styrelse ifrågasatt, skulle
komma att upprättas å Kungsholmen i barnsjukhusets närhet, så kunde
det af styrelsen, för sådant fall uppstälda alternativa förslaget, som afsåge
en minskning i styrelsens anspråk på anslag från institutets sida,
icke tagas i betraktande. För åstadkommande af den omförmälda kliniska
årskursen å barnsjukhuset erfordrades således fullgörandet af de
af styrelsen bestämda vilkoren om sjuksköterskans och amanuensens
anställande. För år 1886 hade denna sak ordnats derigenom, att enligt
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 14 augusti 1885 ett tillfälligt anslag af
900 kronor anvisats till sjuksköterskans aflöning och att godtgörelse åt
amanuensen, som erhållit bostad i en af karolinska institutets lägenheter,
kunnat åstadkommas genom beredvillighet af vederbörande lärare
vid institutet. — Skulle det emellertid lyckas lärarekollegiet att, såsom
dess förhoppning vore, utverka tillåtelse af vårdanstaltens styrelse att
fortfarande få barnsjukhuset upplåtet för klinisk undervisning, måste

Åttonde hufyudtiteln. 63

åtgärder vidtagas för dessa förhållandens definitiva ordnande. Att sjukhusets
styrelse icke vore villig att, om en dylik tillåtelse lemnades, i
någon mån nedsätta sina ofvannämnda fordringar, derom hade lärarekollegiet
haft tillfälle att fullt förvissa sig. Vigten deraf, att det rikhaltiga
material, den ifrågavarande sjusvårdsanstalten erbjöde, särskildt
af sjuka inom den mera framskridna barnaåldern, hvilka nästan alls
icke vore representerade vid allmänna barnhusets klinik, tillgodogjordes
den kliniska undervisningen, ansåge kollegiet ligga i öppen dag.

Med anledning häraf har lärarekollegiet hos universitetskanslern
anhållit om utverkande för år 1887 af ett extra anslag af 900 kronor
till en amanuens vid den omförmälda kliniken och af 900 kronor till
den erforderliga sjuksköterskan samt till sjukhuslokalernas rengöring
in. in., på det att ifrågavarande klinik, i händelse medgifvande till dess
fortvaro kunde af vårdanstaltens styrelse utverkas, ej måtte gå om intet
i följd af bristande tillgångar; och har kanslern med förord öfverlemnat
denna framställning.

Då det utan tvifvel är synnerligen fördelaktigt för läkarebildningen,
om klinisk undervisning, på sätt lärarekollegiet föreslagit, kan
fortfarande anordnas å kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka
barn, så får jag, som icke betvifla!-, att den erfarenhet, som under detta
år vinnes, kommer att gifva vårdanstaltens styrelse anledning att medgifva
den kliniska undervisningens fortsättande, tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till en medicinskt-pediatrisk
klinik vid nämnda anstalt på extra stat för år 1887 anvisa ett belopp
af 1,800 kronor, deraf 900 kronor äro afsedda till arfvode åt en amanuens
och 900 kronor till aflöning åt en sjuksköterska samt till sjuklokalernas
rengöring in. in.

Allmänna läroverken.

De skäl, som föranledt nådiga framställningar till de tre senaste p49 j
Riksdagarne om tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna Tillfällig
läroverken, äro fortfarande lika gällande. Under åberopande af dessa löneförbättskäl
hemställer jag derför i underdånighet, att för beredande åt lärarne
vid de allmänna läroverken af löneförbättring för år 1887, att utgå
efter samma grunder som den för innevarande år beviljade, anslag må
af Riksdagen äskas med enahanda belopp, som det för ändamålet i detta
års riksstat uppförda, eller 336,975 kronor.

64

Åttonde hufvudtiteln.

[50.] Vidare får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t

Räsestipm- måtte, i likhet med hvad under en följd af år skett, föreslå Riksdagen
att för år 1887 bevilja ett extra anslag af 6,000 kronor, att af Eders
Kongl. Maj:t disponeras till stipendier för lärare i främmande lefvande
språk vid de allmänna läroverken för att i utlandet studera tyska,
franska eller engelska språken.

[51.] Till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken har vid

Aflöning åt de senaste Riksdagarne, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majrts
r 1'' derom aflåtna framställningar, å extra stat anvisats anslag af 40,000
kronor; och, då detta belopp fortfarande är för nämnda ändamål erforderligt,
får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken
bevilja äfven för år 1887 ett extra anslag å 40,000 krono]-.

Högre lärarinneseminariet.

[52.] Af samma skäl, som åberopats angående fortfarande behof af

Tillfällig inne- löneförbättring åt lärare vid de allmänna läroverken, får jag i underrätt™»^.
fånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att för beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af löneförbättring för år 1887, att utgå efter samma grunder som den
för innevarande år beviljade, på extra stat anvisa ett belopp af 4,000
kronor.

Pedagogierna.

[53 ] På förut anförda skäl hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte

Tillfällig inne.- till Riksdagen göra nådig framställning derom, att för beredande af
förbättring, löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga pedagogierna må
jemväl för år 1887 på extra stat anvisas ett belopp af 8,750 kronor.

Folkundervisningen.

[54 ] De skäl, som föranledt nådiga framställningar till senast försam Löneförbätt-

lade Riksdagar om beviljande af anslag till löneförbättring åt lärare och
luttrare vid lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckfoikskoie-
ningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare
semiZirimm. v''(l dessa seminarier, ega fortfarande giltighet. Under åberopande af

Åttonde hufvudtiteln.

65

dessa skäl hemställer jag derför i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af berörda löneförbättring
och arfvoden för år 1887, enligt samma grunder som för
år 1886 blifvit bestämda, på extra stat anvisa ett belopp af 33,300
kronor.

Med anledning af Eders Kong!. Maj:ts framställning beviljade [55.]

1885 års Riksdag ett anslag af 75,000 kronor till byggnad för folkskole- Byggnad för
lärarinneseminariet i Umeå och anvisade deraf på extra stat för år folrin™llmi

1886 ett belopp af 40,000 kronor. Sedan ritningar till byggnaden narie< i Umed
blifvit den 5 juni 1885 af Eders Kongl. Maj:t faststälda och sistberörda
belopp stälts till domkapitlets i Hernösand förfogande för arbetets utförande,
hafva förberedande åtgärder derför af domkapitlet vidtagits.

För att arbetet må kunna utan afbrott bedrifvas, hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det för byggnaden
beviljade anslaget anvisa för år 1887 återstående beloppet, eller 35,000
kronor.

Till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller qvin- [56. j
liga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af stats- Understöd åt
medel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen folkhögskolor.
att jemväl för år 1887 på extra stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Såsom understöd åt lägre tekniska yrkesskolor har allt sedan år [57.]
1877 anvisats ett extra anslag, hvilket de första åren eller till och med Lägre tekniska
år 1881 utgick med 20,000 kronor men sistnämnda år höjdes till 25,000 yrkessk00''
kronor. Komiterade för den tekniska undervisningen, hvilka, sedan detta
statsunderstöd började utdelas, haft i uppdrag att afgifva utlåtande
öfver de inkomna ansökningarna om understöd från detta anslag, hafva
vid flera tillfällen gjort framställning om anslagets förhöjning. Uti
skrifvelse den 18 augusti 1880 redogjorde komiterade för dessa skolors
utveckling till nämnda tid. Af denna redogörelse framgick hufvudsakligen,
att skolorna, som år 1880 voro till antalet 16, för sina utgifters
bestridande nämnda år hade till sitt förfogande omkring 57,400 kronor,
hvartill staten bidrog med 18,800 kronor och kommunerna eller enskilde
med 38,600 kronor, under det att lärjungeantalet vid denna tid något
öfversteg 2,000. Sedermera hafva, såsom redan blifvit nämndt, komiterade

Bih. till Biksd. prof. 1886. 1 samt. 1 afd. 9

66

Åttonde hufrudtiteln.

flera gånger och senast i underdånig skrifvelse den 6 sistlidne december
påpekat behofvet af ytterligare förhöjning af ifrågavarande anslag.

I sistberörda skrifvelse erinrade komiterade, hurusom det under
de senare åren, oaktadt den sålunda beviljade förhöjningen i anslaget,
visat sig förenadt med allt större svårigheter att med detsamma tillgodose
de stegrade behofven, hvarför komiterade varit nödsakade att
föreslå ej ringa nedsättningar i de understödsbelopp, som blifvit begärda,
äfven då dessa varit betingade af ej mindre skolornas utveckling än
de bidrag, som af vederbörande kommuner anvisats. Komiterade hade
emellertid nu till granskning och för utlåtandes afgifvande emottagit
de inkomna ansökningarna om statsunderstöd för innevarande år
och dervid funnit, att de äskade understöden uppginge till ett sammanlagd!
belopp af 33,700 kronor och således till 8,700 kronor mer än det
för ändamålet anvisade statsanslaget. Att summan stigit så betydligt
härrörde förnämligast deraf, att flera skolor, som förut icke tagit statsunderstöd
i anspråk eller nyligen upprättats, derom gjort framställning,
samt af den utvidgning, hvilken ifrågasatts för, bland andra, den tekniska
aftonskolan i Upsala. Då komiterade vid uppgörande af underdånigt
förslag till fördelning af statsunderstödet för innevarande årmåste
hålla detta förslag inom det anvisade beloppet af 25,000 kronor,
kunde komiterade ej undgå att föreslå, det väsentliga andelar af de
begärda nya eller förhöjda understöden ej måtte beviljas. Men det
vore denna omständighet och det allt mer växande behofvet af ökadt
understöd för detta slags skolor, som manat komiterade att, utan afvaktan
åt det slutliga förslagets uppgörande för innevarande år, hemställa
om ytterligare höjning af nu ifrågavarande statsanslag, hvilket
icke utgjorde mer än hälften af hvad den tekniska undervisnings -komitén i sitt utlåtande den 21 november 1874 rörande de tekniska
afton- och söndagsskolorna beräknat såsom statens bidrag för dessa
skolor.

Såsom komiterades den 9 februari 1885 afgifna underdåniga yttrande
utvisade, uppgick antalet af lägre tekniska yrkesskolor, som då åtnjötc.
statsunderstöd, till 20, till hvilkas uppehållande vederbörande kommuner
bidrogo med 29,384 kronor 40 öre, landsting, hushållningssällskap och
föreningar med 9,053 kronor 84 öre, hvarjemte räntemedel och lärjungeafgifter
uppgingo till 14,884 kronor 87 öre, således tillhopa 53,323
kronor 11 öre, under det statens bidrag utgjorde ofvan omförmälda

25,000 kronor. Antalet lärjungar var samtidigt öfver 2,600.

Att intresset för dessa undervisningsanstalter inom de olika samhällena
vore ganska betydligt framginge häraf omisskänneligen, och att

Åttonde hufvudtiteln.

67

detsamma vore i stigande visade sig så väl deraf, att ansökningar om
understöd för år 1886 inkommit från styrelserna Öfver ej mindre än 24
särskilda skolor, som deraf att åtskilliga kommuner, såsom Upsala,
Jönköping och Malmö, för dessa skolor uppfört eller anvisat särskilda
ansenliga byggnader.

I nu ifrågavarande skolor meddelades undervisning åt 2,000—

3,000 lärjungar, hvilka nästan uteslutande vore anstälde i industriens tjenst
eller hade för afsigt att deruti vinna inträde. Under en tid, då ej utan
skäl klagades öfver de svårigheter, med hvilka landets industri hade att
kämpa, syntes det vara en angelägenhet af ej ringa vigt, att staten å
sin sida äfven genom uppmuntran af den tekniska undervisningen lemnade
industrien stöd i den pågående kampen.

Slutligen hafva komiterade, med förnyande af sin i utlåtande af
den 18 augusti 1880 gjorda erinran om önskvärdheten deraf, att de
lägre tekniska yrkesskolorna tid efter annan underkastades en sakkunnig
inspektion, föreslagit, att, till åstadkommande af ytterligare understöd
åt ifrågavarande skolor och för bestridande af kostnaderna för
deras inspektion, anslaget måtte förhöjas med åtminstone 10,000 kronor,
eller från 25,000 = till 35,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till understöd
åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för
deras inspektion å extra stat för år 1887 bevilja ett anslag af 35,000
kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

I likhet med hvad under de sistförflutna åren egt rum, har me- [58.j

dicinalstyrelsen, med åberopande af de uti dess underdåniga utlåtande Tillfällig
den 10 Oktober 1881 anförda skäl, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t Hnf^promåtte
till näst sammanträdande Riksdag göra framställning derom, att vintiaUäkare.
provinsialläkarnes löner, som för närvarande utgå med 2,000 kronor
jemte ett ålderstillägg å 500 kronor efter tio års tjenst, måtte förbättras
genom den ursprungliga lönens höjande till 3,000 kronor samt ännu ett
ålderstillägg efter femton års tjenst af 500 kronor, så att dessa löner
slutligen komme att utgöra 4,000 kronor, samt att ålderstilläggen i
hvarje fall bekommes med kalenderåret näst efter det, hvarunder den
föreskrifna tjensteåldern blifvit uppnådd, och med vilkor af väl vitsordad
tjenstgöring såsom ordinarie eller efter legitimationen tillförordnad
provinsialläkare. Men för den händelse att denna framställning icke

68

Åttonde hufvudtiteln,

skulle vinna nådigt afseende, har medicinalstyrelsen hemstält, att det
nu till provinsialläkarne för tillfällig löneförbättring utgående anslag af

20,000 kronor måtte höjas till 25,000 kronor, enär, såsom styrelsen vid
flera tillfällen redan förut anmält, ännu minst tio distrikt utöfver dem, som
hittills kommit i åtnjutande af denna löneförbättring, deraf vore i behof.

Då Eders Kongl. Maj:t den 6 november nästlidna år förordnat eu
komité med uppdrag att granska ett uppgjordt förslag till instruktion
för bestämmande, bland annat, af provinsialläkarnes åligganden samt att
utreda åtskilliga i samband dermed stående frågor, deribland äfven
frågan om provinsialläkarnes aflöning, samt för senaste Riksdag framlagd
proposition om det tillfälliga anslagets förhöjande till 25,000
kronor icke blifvit af Riksdagen godkänd, finner jag mig under för
handen varande omständigheter nu endast böra tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för beredande af tillfällig löneförbättring
såsom tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare för år 1887
å extra stat anvisa enahanda belopp som för innevarande år, eller

20,000 kronor.

[59.] Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper har Riks Arfvode

för dagen på extra stat för innevarande år anvisat 1,200 kronor. Som
arh7spitau™f nämnda granskning fortfarande måste ske inom medicinalstyrelsen,
räkenskaper, hvilken likväl saknar erforderliga arbetskrafter och medel till ersättning
för detta ganska maktpåliggande och för hvarje år mera omfattande
arbete, har styrelsen i sin skrifvelse den 28 september 1885 angående
medicinalverkets behof ånyo hemstält, det nödiga medel för ändamålet
måtte beredas och ställas till styrelsens förfogande samt från och med
nästkommande år uppföras i dess ordinarie stat.

Emellertid, och med åberopande af hvad till den under nästlidna
år församlade Riksdagen i ämnet anfördes, finner jag mig äfven nu
endast höra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1887 bevilja ett anslag af

1,200 kronor till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

[60.] I sin förenämnda skrifvelse af den 28 september 1885 har medi an*"*/3’’

^ndstyrelsen anmält, att den i hufvudstaden anordnade poliklinik för
dömatandsjukdomar, till hvilken medel blifvit af Riksdagen beviljade, trädt
i verksamhet vid 1885 års början. Under tiden intill slutet af september
1885 hade 830 personer vid mottagningstimmarna derstädes erhållit
vård, hvarjemte ett stort antal tandfyllningar och åtskilliga andra till
yrket hörande arbeten blifvit utförda. Vidare hade under vårterminen

Åttonde hufvudtiteln.

69

polikliniken varit besökt af åtta studerande, som aflagt första examen
och tjenstgjort så väl å mottagningen som vid de praktiska kurserna
samt bevistat föreläsningarna.

Då polikliniken sålunda under den tid, den redan fortgått, tillvunnit
sig förtroende och visat sig motsvara det med densamma afsedda
ändamål, anser jag mig böra, på sätt medicinalstyrelsen hemstält,
i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att på extra stat äfven för år 1887 anvisa ett belopp af

4,000 kronor för uppehållande under samma år af nämnda poliklinik.

V eterinärundervisningen.

Sedan Riksdagen för uppehållande af undervisningen vid veterinärinrättningen
i Skara å extra stat för år 1886 anvisat ett anslag af
12,900 kronor, har direktionen för nämnda inrättning anhållit om beviljande
af enahanda anslag för år 1887. Med anledning häraf hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
uppehållande af undervisningen vid veterinärinrättningen i Skara bevilja
jemväl för år 1887 ett extra anslag af 12,900 kronor.

V etenskapsakademien.

Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning,
beviljat ett anslag af 12,000 kronor och deraf på extra stat för hvart
och ett af åren 1884, 1885 och 1886 anvisat en fjerdedel, eller 3,000
kronor, att efter vetenskapsakademiens förfogande tillhandahållas professorn
J. A. H. Gyldén till aflönande af räknebiträden för numerisk
tillämpning af eu utaf bemälde professor utarbetad teori för himlakropparnas
rörelser; så och i enlighet med hvad vetenskapsakademien i
skrifvelse den 14 sistlidne oktober hemstält tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra
stat för år 1887 anvisa återstående 3,000 kronor, att efter akademiens
förfogande för ifrågavarande ändamål tillhandahållas professorn Gyldén.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning medgaf 1885
års Riksdag, att kronolägenheten Tomteboda finge från den 14 Mars
1886 till institutet för blinda upplåtas och beviljade till uppförande
derstädes af nya byggnader för institutet 415,600 kronor, deraf till ut -

[61-]
Veterinär
inrättningen
i Skarn.

[62.]

Astronomiska

beräkningar

[63]

Byggnader för
blindinsti*
hitet.

70

Åttonde hnfvudtiteln.

gående under år 1886 anvisades 100,000 kronor. Sedan ritningar till
dessa byggnader blifvit den 5 Juni 1885 af Eders Kongl. Maj:t, faststälda
och sistberörda belopp stälts till direktionens öfver institutet förfogande
för arbetets utförande, hafva förberedande åtgärder derför af
direktionen vidtagits. För att arbetet må kunna utan afbrott bedrifvas,
hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
af det för byggnaderna beviljade anslaget anvisa för år 1887 ett belopp
af 200,000 kronor.

[64.j Då det extra anslag af 15,000 kronor, som af 1878 års Riksdag

dUärlutid törst beviljades till bestridande af de ökade kostnader, som skulle uppblindinstitutet
komma genom den dåvarande blindafdelningens vid institutet å Manilla

m- w skiljande derifrån och inrättande af ett särskildt institut för blinda,
sedan blindinstitutet med år 1879 blifvit öppnadt, redan under detta
första år af institutets verksamhet visade sig otillräckligt, väckte institutets
direktion i skrifvelse den 29 oktober 1879 förslag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte till då instundande Riksdag göra framställning derom,
att ofvan omförmälda extra anslag måtte för år 1881 höjas med 6,000
kronor, eller således till 21,000 kronor. I det förslag till utgiftsstat för år
1881, som var i direktionens berörda skrifvelse intaget, hemstälde direktionen,
beträffande aflöningen åt institutets lärarepersonal, dels att — förutom
vissa uppgifna arfvoden åt lärarne i musik och gymnastik — följande
aflöningsbelopp måtte anvisas, nemligen: till en föreståndare, tillika
förste lärare, 4,000 kronor, till tre lärare för den intellektuela undervisningen
1,500 kronor för hvarje, till eu arbetslärare 1,000 kronor och
till tre arbetslärarinnor 1,000 kronor för hvarje, allt för år räknadt,
dels ock att dessutom ålderstillägg måtte bestämmas för föreståndaren
och lärarne för den intellektuela undervisningen med 500 kronor årligen
efter fem års tjenst och ytterligare med ett lika stort årligt belopp
efter tio år samt för arbetsläraren och lärarinnorna med 250 kronor
årligen efter fem och med samma belopp efter tio års tjenst.

I den nådiga framställning, som med anledning af hvad direktionen
sålunda föreslagit aflåta till 1880 års Riksdag, äskades det af
direktionen för år 1881 begärda anslagsbeloppet. af 21,000 kronor, på
det att, bland annat, institutets lärare och lärarinnor måtte beredas de
aflöningsförmåner, som i det ofvan omförmälda, af direktionen uppgjorda
förslaget till stat för sistnämnda år voro upptagna. Då den
ifrågavarande framställningen från direktionen afsåg institutets verksamhet
allenast för år 1881, och tidpunkten för institutets lärare att
komma i åtnjutande af ålderstillägg först flera år derefter skulle kunna

Åttonde hnfvTidtiteln.

71

inträda, föranledde deremot direktionens hemställan beträffande de
ifrågasatta ålderstilläggen för det dåvarande icke någon Eders Kongl.
Maj:ts åtgärd.

Det anslag, Eders Kongl. Magt äskat, blef af Riksdagen beviljadt,
och har detsamma med oförändradt belopp sedermera, på grund
al förnyade nådiga framställningar, af Riksdagen årligen anvisats, hvarjemte
Eders Kongl. Maj:t, som den 28 maj 1880 för år 1881 för institutet
faststälde utgiftsstat, upptagande de ofvan omförmälda aflöningsbeloppen
för institutets lärarepersonal, år efter år förordnat om fortsatt
tillämpning af samma stat.

Direktionen har nu hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga
i förnyadt öfvervägande dess år 1879 gjorda framställning om ålderstillägg
åt institutets lärarepersonal. Till stöd härför har direktionen
hufvudsakligen anfört, att i det för Eders Kongl. Magt då framlagda
förslaget till stat för institutet lärarepersonalens aflöning var beräknad
till sådana belopp, att de, endast med ålderstillägg, kunde anses utgöra
billig och skälig ersättning för denna personals ansvarsfulla,
trägna och ansträngande arbete; att snart sju år förflutit, sedan institutets
verksamhet, på sätt ofvan är nämndt, med år 1879 först börja-''
des; samt att under förenämnda tidrymd hela institutets lärarepersonal,
förutom en af lärarne, som befordrats till annan befattning, oafbrutet
tjenstgjort vid institutet och dervid med framstående skicklighet och
pligttrohet fullgjort sina ansvarsfulla och trägna åligganden.

På de af direktionen sålunda anförda skäl synes det vara med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, att institutets lärarepersonai
kommer i åtnjutande af ålderstillägg, i likhet med hvad som medgifvits
andre tjenstemän. De fleste af nuvarande lärarepersonalen hafva med
innevarande års början tjenstgjort vid institutet i fem års tid från det
nu gällande stat började att tillämpas, eller så länge att de med fogkunna
göra anspråk på att nu erhålla dylikt tillägg. Någon definitiv
lönereglering synes mig dock ej nu böra ega rum. Först under år
1888 torde institutets nya byggnad blifva för sitt ändamål tillgänglig,
och till denna tidpunkt torde lämpligen ett läst ordnande af institutets
förhållanden böra uppskjutas. Emellertid möter ej hinder att redan nu
söka provisoriskt anordna ålderstillägg. De åt institutet för närvarande
afsedda medel utgöras af dels ett å ordinarie stat uppför dt anslag af

21,000 kronor, dels ofvan omförmälda under flera år och jemväl för år 1886
anvisade extra anslag af likaledes 21,000 kronor, dels ock elevafgifter,
beräknade till 5,500 kronor. Enligt de upplysningar jag erhållit kunna
de ifrågasatta ålderstilläggen för innevarande år bestridas af nämnda

72

Åttonde hufvndtiteln.

[65, 66.]

Tryckning af
blindskrifter

m. m.

[67, 68.]

Mlindskolan i
Vexiö och
handtverksskolan
i Kristinehamn

för blinda.

[69.]

Läroanstalter
för öfveråriga
döfstumma.

medel. Det lär ock vara antagligt, att, derest äfven för år 1887 anvisas
extra anslag till samma belopp som förut, ålderstilläggen för sistnämnda
år kunna af institutets medel, utan väsentlig rubbning af dess
öfriga utgifter, bestridas.

Jag tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att dels bevilja till uppehållande af institutets för blinda
verksamhet ett extra anslag för år 1887 till samma belopp som förut,
eller 21,000 kronor, dels ock medgifva, att institutets föreståndare, lärare
för den intellektuela undervisningen samt arbetslärare och lärarinnor
må, efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring, räknad
från början af kalenderåret näst efter det, under hvilket de tillträdde
de i nu gällande stat upptagna aflöningar, ega att under hvardera af
åren 1886 och 1887, i den mån institutets medel lemna tillgång, åtnjuta
ålderstillägg, föreståndaren och lärarne för den intellektuela
undervisningen med 500 kronor hvar samt arbetsläraren och lärarinnorna
med 250 kronor hvar.

1 öfverensstämmelse med direktionens öfver institutet för blinda
underdåniga framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att
föreslå Riksdagen att äfven för år 1887, i likhet med föregående år,
å extra stat anvisa:

till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; samt
till understöd åt blindlärareelever 1,200 kronor.

För åren 1885 och 1886 har Riksdagen på extra stat anvisat
till en blindskola i Vexiö 11,000 kronor och till en handtverksskola i
Kristinehamn för blinda 7,000 kronor. På det att dessa skolors verksamhet
må kunna fortsättas äfven under år 1887, och då icke någon
anledning finnes att för nämnda år göra ändring i de för 1886 beviljade
anslagsbeloppen, får jag, i öfverensstämmelse med inkomna framställningar
från skolornas styrelser, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för år 1887 på extra stat anvisa enahanda
belopp, nemligen 11,000 kronor till en blindskola i Vexiö och

7,000 kronor till en handtverksskola i Kristinehamn för blinda.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara
och Bollnäs inrättade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma
erfordras för år 1887, i enlighet med förut uppgjord och framlagd beräkning,
för hvarje af de tre anstalterna 16,400 kronor, eller tillsammans

49,200 kronor; och får jag derför i underdånighet hemställa, det Eders

Åttonde liufvudtiteln.

73

Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande under år
1887 af undervisningen vid nämnda tre läroanstalter anvisa ett extra
anslag för samma år af 49,200 kronor.

Hospitalsvården.

I skrifvelse den 28 september 1885 har medicinalstyrelsen anmält, [70.]
att vid 1887 års början komme att för fullbordandet af hospitalsbygg- So^pitaid vid
naden vid Kristinehamn återstå hufvudsakligen följande arbeten: inre hamn6
vattenledningens inredning, uppsättning af apparater för matkokning
och tvätt m. m., byggandet af vedgård, planeringsarbeten, uppsättning
af staket och anordning af promenadgårdar samt arbeten till komplettering
af samtliga byggnaderna.

Enär för utförandet af dessa arbeten erfordras återstoden af den
till 848,570 kronor beräknade kostnadssumman för hela den ifrågavarande
hospitalsbyggnaden, hvaraf under de närmast föregående åren redan
anvisats tillhopa 700,000 kronor, får jag, i enlighet med medicinalstyrelsens
derom gjorda hemställan, i underdånighet tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fullbordande af hospitalsbyggiKulen
vid Kristinehamn anvisa på extra stat för år 1887 det för
ändamålet afsedda återstående beloppet 148,570 kronor.

I skrifvelse den 20 maj 1885 har medicinalstyrelsen erinrat, att [71.]
Nyköpings hospital, som för närvarande hade utrymme för 70 patienter, Nf byggnad
bestode, förutom nödiga ekonominus, åt tva byggnader åt sten tor de ; Nyköping.
sjukes vård, nemligen dels ett tvåvåningshus, innehållande sjukrum för
sinnessjuke i allmänhet, rum för betjening och kökslokal, dels ock en i
rät vinkel mot den förra uppförd envåningsbyggnad, innehållande celler
och dagrum för våldsamma och osnygga sjuke jemte rum för betjening.

Vidare anförde medicinalstyrelsen, att för nämnda hospital, der sålunda
för närvarande ej mindre oroliga än äfven lugna sjuke samt konvalescenter
vårdades i samma byggnad, behofvet af en särskild afdelning
för lugna sjuke och konvalescenter länge varit insedt. Medicinalstyrelsen
hade af inkomna berättelser öfver de å nämnda hospital verkstälda inspektioner
städse erfarit det hinder för sjukvårdens ändamålsenliga
handhafvande, som vore en följd af denna brist, enär nemligen icke
allenast de mera lugna sjuke komme att lida ett för deras lämpliga
behandling störande och pinsamt inflytande af vistelsen tillsammans
med oroliga sjuke, utan äfven konvalescenterna måste känna sig obehag Bih.

till Riksd. prat. 1886. 1 samt. 1 afd. 10

74 Åttonde hufvudtiteln.

ligt berörde af detta menliga förhållande, som otvifvelaktigt inverkade
störande och fördröjande på tillfrisknandet.

En särskild afdelning för lugna sjuke och konvalescenter ansåges
vara oafvisligen nödvändig vid hvarje ändamålsenligt anordnadt
hospital samt funnes äfven vid rikets öfriga hospital. Det syntes derför,
att något uppskof icke längre borde göras lör att försättande sjuke
i samma ställning vid Nyköpings som vid rikets öfriga hospital samt
främja en ändamålsenlig sjukvård derstädes.

Då emellertid en dylik anordning icke kunde genomföras inom
de nu befintliga byggnaderna till följd af deras dertill olämpligan konstruktion
och bristande utrymme, så återstode för den anmärkta bristens
undanrödjande icke någon annan åtgärd, än att till de förut befintliga
uppföra eu ny byggnad. För sådant ändamål funnes ock inom hospitalsgården
en så väl till läge som till grund lämplig plats, nemligen parallelt
med cellbyggnaden å andra sidan af gården, och i vinkel med
ofvannämnda tvåvåningshus på denna sida. Medicinalstyrelsen hade
fördenskull låtit sin biträdande arkitekt A. Kumlien uppgöra, förslagsritning
till en afdelning för lugna sjuke och konvalescenter vid ifrågavarande
hospital, beräknad att tillsammans inrymma 24 sjuke..

Jemte öfverlemnande af de upprättade ritningarna med tillhörande
kostnadsförslag, utvisande att kostnaden för sjelfva byggnaden med
vattenledning belöpte sig till 48,064 kronor 34 öre samt för uppvärmning
och ventilation till 4,240 kronor, eller tillsammans till 52,304 kronor
34 öre, har medicinalstyrelsen vidare erinrat, att med uppförande af
denna byggnad skulle i öfrigt vinnas den fördelen, att ifrågavarande
hospital kunde mottaga ett större antal sjuke än hittills och. derigenom
i någon mån afhjelpa den stora bristen på platser för sinnessjuke, hvilka
nu i stort antal nödgades vänta på inträde å hospital; att omförmälda
tillbyggnad så mycket hellre borde komma till stånd, som Nyköpings
hospital, äfven sedan de nu under byggnad varande hospitalsbyggnaderna
i andra delar af landet blifvit fullbordade, likväl icke kunde
undvaras; samt att tillökningen af platser för sinnessjuke å rikets
offentliga sjukvårdsanstalter genom nu ifrågasatta förslag kunde genomföras
för det synnerligen billiga priset af 2,179 kronor 33 öre för hvarje
sjukplats; och har medicinalstyrelsen på grund häraf hemstält om anvisande
af ofvan omförmälda belopp 52,304 kronor 34 öre för utförande
af ifrågavarande byggnad.

Efter erhållen nådig remiss har öfverintendentsembetet den 16
juni 1885 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och dervid icke

Åttonde hufVndtiteln. 75

funnit skäl till anmärkning mot de uppgjorda ritnings- och kostnadsförslagen.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till uppförande. af
en byggnad vid Nyköpings hospital på extra stat för år 1887 anvisa
ett belopp af 52,300 kronor.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gefleborgs län har i [72.]
skrifvelse den 7 oktober 1885 på begäran af länets landsting under- 1

dåmgst anhållit, det Eders Kongl. Maj it täcktes föreslå Riksdagen att speteiske.
äfven för år 1887 bevilja ett anslag af 7,500 kronor såsom statsbidrag
åt det inom Jerfsö socken befintliga sjukhem för speteiske under enahanda
vilkor, som Riksdagen tillförne fäst vid beviljandet af djdikt
bidrag.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1887 bevilja ett extra anslag
af 7,500 .kronor till understöd åt sjukhemmet i_ Jerfsö socken,
under vilkor att 4,000 kronor dertill af landstinget anvisas föi samma
år och att speteiske sjuke äfven från andra län än Gefleborgs varda
till vård å anstalten mottagne, så långt utrymmet derstädes sådant
medgifver.

Diverse anslag.

I likhet med hvad under de sist förflutna åren skett och af samma [73, 74.]
skäl, som då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska S]cri^Sjnia]cafornskriftsällskapet
och dels till beredande af religionsvård åt svenske Vet och reiisiömän
i utländska hamnar samt åt andra derstädes _ sig uppehållande
landsmän, torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jernväl
för ar 1887 pa extra stat anvisa. hamnar.

till svenska fornskriftsällskapet..................................•••■• 2,000 kronor

och till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
in. fl. i utländska hamnar................................................... 10,000 » .

Styrelsen för det nordiska museet har i skrifvelse den 30 sep- [75.]
tember 1885, med åberopande af föregående Riksdagars beslut om an- “f
visande af extra årsanslag å 16,000 kronor till museet, anhållit, att till
Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl för år 1887 af
enahanda anslag för ifrågavarande museum; och får jag med anledning
häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

76 Åttonde hufvudtiteln.

Riksdagen att på extra stat för år 1887 anvisa ett belopp af 16,000
kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för
att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

[76.] Med anledning af en utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning

Tltandfnir °F1 fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare
m. m. bidrag. till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»
anser jag mig höra tillstyrka, det Eders Kong!. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som vid de tre
senaste Riksdagarne anvisats, eller 3,150 kronor, att på de vilkor, Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd för utgifvande
äfven under år 1887 af nämnda tidskrift.

[77-] Hos Eders Kongl. Maj:t har redaktören af tidskriften »Acta ma thematica»,

professorn G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enamatica».
hända belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år beviljats
såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift och som vore behöfligt
för fortsatt utgifvande af tidskriften jemväl under år 1887, måtte
sökanden för sådant ändamål beredas; och har, på grund af nådig remiss,
vetenskapsakademien, efter inhemtande af sina sakkunniga ledamöter,
professorerna. E. Edlunds och D. G. Lindhagens yttrande i
ämnet, häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och dervid, med öfverlemnande
och åberopande af samma yttrande, förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf och med stöd af hvad angående denna angelägenhet
blifvit till. föregående Riksdagar anfördt hemställer jag,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat
äfven för år 1887 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att såsom bidrag
till. bestridande af kostnaderna för utgifvande under samma år af tidskriften
»Acta mat-hematica» till professorn Mittag-Lefflers förfogande
utbetalas.

[7^,-j . 1 en Kongl. Maj:t ingifven skrift har Gernandts boktryckeri jFamiljebok.

aktiebolag genom C. E. Gernandt såsom förläggare af »Nordisk Familjebok»
underdånigst anhållit om beviljande af ett anslag af 25,000
kronor att utgå med 5,000 kronor under hvart och ett af de fem
åren 1885—1889 för. fortsatt utgifvande af nyss nämnda arbete och
mot vilkor att ett visst antal exemplar deraf antingen öfverlemnades

Åttonde hufvudtiteln. 77

till vederbörande departement eller aflätes till nedsatt pris enligt af
vederbörande gifna bestämmelser.

Till stöd för denna anhållan har sökanden anfört, bland annat,
att »Nordisk Familjebok», som vore konversationslexikon och realencyklopedi,
måste anses såsom ett fosterländskt företag och ett verk
af stor betydelse för landet. Särskilt vore detta arbete, hvari vetande
från de mest skilda kunskapsområden meddelades, synnerligen värderikt
för sockenbibliotek och lärare på landet, som ej vore i tillfälle att
förskaffa sig utförligare skrifter i de särskilda vetenskapsgrenarne.
Också hade detta verk så väl af den litterära kritiken som af den
läsande allmänheten mottagits med mycken välvilja, något, som dock
icke kunnat hindra, att det förorsakat och årligen förorsakade förläggaren
en betydlig förlust och att dess fullbordande enligt den hittills
följda planen endast kunde åstadkommas genom ytterligare och ganska
känbara uppoffringar å hans sida. Anledningarna härtill vore företrädesvis
att söka dels deri, att arbetets omfång måst för vinnande af
nödig fullständighet betydligt ökas, så att, då det vid utgifningens
början år 1875 beräknats till 6 band, det numera måste anslås till
14 band, hvaraf 8 redan vore färdiga och de återstående antoges
kunna vara fullbordade inom fem år, dels deri, att den noggranhet
och tydlighet, som måste fordras af ett arbete af detta slag, stegrat
redaktionskostnaderna allt för mycket i förhållande till försäljningspriset.
Under sådana omständigheter hade sökanden trott sig kunna
påräkna något statsunderstöd till fortsatt utgifvande af det betydelsefulla
verket och vore å sin sida villig att för det erhållna understödet
lemna valuta i exemplar af ifrågavarande verk. Efter nu gällande
boklådspris betingade de åtta redan färdiga banden 60 kronor, och de
sex outgifna beräknades komma att kosta 56 kronor 25 öre, eller hela
verket tillsammans 116 kronor 25 öre. För de 25,000 kronor, som begärts,
erbjöde sig nu sökanden att öfverlemna 300 kompletta exemplar,
hvilkas pris efter nyss angifna grund skulle stiga till 34,875 kronor.
Priset för komplett exemplar hade således blifvit nedsatt till omkring
83 kronor, eller 10 kronor under bokhandlarnes nettopris. Skulle åter
ifrågavarande anslag utgå för att bereda t. ex. skolor och bibliotek tillfälle
att för nedsatt pris erhålla arbetet, vore sökanden villig att lemna
det i sådant fall nödiga antalet exemplar, hvars storlek tydligen vore
beroende af det belopp, emottagaren för hvarje exemplar borde erlägga.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som erhållit befallning
att öfver denna ansökan afgifva utlåtande, har deri anfört hufvudsakligen
följande: Bland de åtgärder, som i senare tid vidtagits för att

78 Åttonde hufvudtiteln.

inom vidsträckta kretsar göra vetandets skatter tillgängliga, intoge
»Nordisk Familjebok» onekligen ett framstående ruin. De, som ledt
företaget, hade förstått att förvärfva medarbetare, hvilkas kompetens
att behandla de dem anförtrodda ämnena vore allmänt erkänd. Också
hade akademien fullt skäl att vitsorda de goda egenskaper,_ som i allmänhet
utmärkte bokens artiklar. Dessa egenskaper hos artiklarne och
rikedomen af uppslagsord hade gjort de hittills utkomna åtta banden af
»Nordisk Familjebok» till en för allmänheten välkommen hjelpreda,
utan att dock afsättningen kunnat bereda någon vinst. Tvärtom hade
företaget vållat en förlust, som efter sökandens beräkning uppgått till
mera än 200,000 kronor, och det vore mycket ovisst, huruvida denna
förlust kunde betäckas genom framtida afsättning af arbetet, då det en
gång blifvit afslutadt. Under sådana förhållanden kunde man befara,
att förläggaren, misströstande om att få sina omkostnader återgäldade,
upphörde med ett företag, hvars ekonomiska framgång vore så tvifvelaktig.
Skulle ett afbrott i utgifningen ske, voro det emellertid synnerligen
beklagligt; och akademien ansåg sig derför böra i underdånighet
tillstyrka, att ett statsunderstöd beviljades till lättnad för arbetets fortsättande
och afslutande.

Då obestridligt torde vara, att »Nordisk Familjebok» fyller en
lucka i vår litteratur och kan blifva af stort gagn så väl för enskilda
personer som för lärare vid högre och lägre undervisningsanstalter, men
att den förlorar eu stor del af sitt värde, om den lemnas ofullbordad
eller fortsättes efter eu inskränktare plan än den, sorg blifvit lagd till
grund för de hittills utkomna banden, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom understöd
för utgifvande af »Nordisk Familjebok» bevilja ett anslag af 25,000
kronor och deraf anvisa 5,000 kronor att utgå under år 1887, med
vilkor dels att förläggaren af nämnda arbete, Gornandts boktryckeriaktiebolag,
förbinder sig att så fort ske kan och om möjligt före 1890
års slut hafva, enligt den hittills följda planen för arbetet, försatt detsamma
i fullbordadt skick, dels ock att, enligt de närmare bestämmelser
Eders Kongl. Maj:t kan komma att meddela, 300 exemplar af arbetet
aflemnas till ecklesiastik-departementet.

[79.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1885

Föreläsningd- ett extra anslag för år 1886 af 15,000 kronor, att användas till underJrbetshiassen.
stöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

4

Åttonde hufvudtiteln.

79

att det understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller
förening, icke finge öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel
;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta
sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvades
nödiga eller lämpliga.

Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att äfven för år 1887 bevilja ett extra anslag af 15,000 kronor att under
enahanda vilkor användas för samma ändamål.

I nådig framställning till sistlidna års Riksdag behagade Eders [80.]
Kongl. Maj:t äska ett anslag för år 1886 af 40,500 kronor till anordnande
och underhåll af vattenhöjdmätningsstationer, inköp af nivel- arbeten m.»».
leringsinstrument m. m. samt utförande af precisionsnivelleringsarbeten.

Denna framställning blef af Riksdagen, som ansåg kostnaderna för de
uppgifna anordningarna och arbetena väl höga, endast i den mån bifallen,
att för ifrågavarande ändamål stäldes till Eders Kongl. Maj ds
förfogande ett extra anslag för år 1886 af 28,000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Majd derefter anbefalt styrelsen för nautiskmeteorologiska
byrån att gemensamt med afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning och professorn vid generalstaben
P. G. Rosén afgifva underdånigt förslag dels beträffande användandet
af förenämnda utaf Riksdagen beviljade anslag, dels ock till de bestämmelser
i öfrigt, som kunde erfordras med afseende på de ifrågasatta
vattenhöjdmätningarna och nivelleringsarbetena, blef till åtlydnad häraf
det infordrade förslaget i underdånig skrifvelse af den 15 oktober 1885
till Eders Kong]. Maj:t aflemnadt. 1 denna skrifvelse anfördes, bland
annat, hurusom af Riksdagens anmälan i ämnet framginge att Riksdagen
ansett ifrågavarande extra anslag böra fördelas på följande sätt,
nemligen:

80

Åttonde hufvudtiteln.

till inrättande af vattenhöjdmätningsstationer.............. kronor 16,700: —

» underhåll och tillsyn af desamma............................. » 1,700: —

» inköp af nivelleringsinstrument in. m...................... » 3,000: —

» utförande a£ precisionsnivellement............................. » 6,750: —

Då emellertid vid hopläggande af dessa siffror uppstode en summa
af 28,150 kronor i stället för den i rundt tal beviljade af 28,000 kronor,
och således en ytterligare nedsättning utöfver den redan af Riksdagen
på hvarje särskild post gjorda måste ifrågakomma, syntes densamma
kunna med jemförelsevis mindre olägenhet göras på de för
precisionsnivellementets utförande afsedda medlen.

Vid ärendets föredragning den 24 oktober 1885 beslöt Eders
Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med berörda förslag att
af det beviljade anslaget anvisa 6,600 kronor till begynnande af ett
precisionsnivellement, 3,000 kronor till inköp af derför erforderliga instrument
m. m. och 18,400 kronor till inrättande af fyra särskilda vattenhöjdmätningsstationer
samt deras underhåll och tillsyn; hvarjemte
närmare föreskrifter meddelades angående dessa stationers ordnande
och nivelleringsarbetenas utförande in. m.

I sammanhang med det afgifna förslaget beträffande användandet
af de utaf Riksdagen för nämnda ändamål beviljade medlen påpekades
äfven olägenheterna deraf, att genom den af Riksdagen beslutna nedsättning
af det utaf Eders Kongl. Maj:t för precisionsnivellementet i
mellersta och södra Sverige, efter en beräknad årlig kostnad af 9,000
kronor under fem år, begärda belopp de ifrågavarande arbetena måste
uttänjas under längre tid, än nödigt vore. Riksdagen hade ansett, att
berörda nedsättning icke skulle komma att medföra annan verkan, än
att arbetena för nivellementet måste bedrifvas något långsammare, än
som varit åsyftadt, och således må hända medföra nödvändigheten att
på flera år utsträcka nivelleringsarbetena. Detta vore ett misstag. Ett
precisionsnivellement, afsedt att fullbordas på fem år med en medelkostnad
af 9,000 kronor om året och en uppsättningskostnad för eu
gång af 4,000 kronor, kunde icke med den af Riksdagen beviljade första
anskaffningskostnaden af 3,000 kronor och en årlig medelkostnad af
6,750 kronor fullbordas på 6 2U år. Under åberopande af den vid
senaste Riksdag lemnade utredning i ämnet och enär det icke kunde
vara förenligt vare sig med Sveriges vetenskapliga anseende inför utlandet
eller med vårt eget lands fördel ur praktisk synpunkt eller ens
med god hushållning att bedrifva precisionsnivellementet långsammai-e,
än som ursprungligen varit afsedt, ansågo derför styrelsen för nautiskmeteorologiska
byrån samt afdelningschefen vid generalstabens topo -

Åttonde hufvudtiteln.

81

grafiska afdelning och professorn Rosén sig böra i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade till nästinstundande Riksdag aflåta
nådig proposition om beviljande för år 1887 af 10,000 kronor till fortsättande
af precisionsnivelleringsarbetena i södra och mellersta Sverige
samt inköp af dertill erforderliga instrument med tillbehör.

Hvad sålunda blifvit anfördt synes mig innefatta tillräckliga skäl
att lemna Riksdagen tillfälle att taga denna del af frågan i förnyad
ompröfning; och då för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
m. in. under år 1887 erfordras enahanda belopp, som af
Riksdagen beräknats för innevarande år, eller 1,700 kronor, tillstyrker
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1887 bevilja dels 10,000 kronor till fortsättande
af precisionsnivelleringsarbetena i södra och mellersta Sverige samt
inköp af dertill erforderliga instrument med tillbehör, dels ock 1,700
kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna in. in.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas, till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:

Wilh. Beskow.

Bill, till Rilcsd. prof,. 1886. 1 sam''. 1 afd.

11

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott clen 11 Januari 1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehbensvärd,

Statsråden:	Loven,
	von Steyern, Friherre von Otter, Hammarskjöld, Richert. Ryding, von Krusenstjerna, Friherre Tamm.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning af
vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen, Herr Statsministern
Themptander att få anmäla de frågor, som rörde regleringen af

nionde hufyudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

1

2

Hvad först angick

Nionde hufvudtiteln.

pensionsstaten,

erinrade Herr Statsministern om lvongl. Maj:ts, enligt finansdepartementet tillhandakommet
protokollsutdrag, på ecklesiastikdepartementets föredragning den 18 sistlidne
December fattade beslut (se bil. I vid detta prot. pag. 11) att till Riksdagen aflåta
följande framställningar:

[1 ■ j att, för beredande i öfverensstämmelse med de i omförmälda statsrådsprotokoll

Bfolkskole-1 anoifna gruncler af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning för de vid denna
lärares pensionsinrättning samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid
pensionering, elementarläroverken enke- och pupillkassa anstälde tjensteman och vaktmästare, det
såsom bidrag till folkskolelärares pensionering utgående belopp må höjas med 836
kronor eller till 357,336 kronor; samt

[2.] att, för beredande likaledes i öfverensstämmelse med de i omförmälda proto jpensionering

kolisutdrag angifna grunder af pension åt de vid folkskolelärarnes pensionsinrättning
af enkor och samt folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläroverken
rare vid afl- en^e'' oc^ pupillkassa anstälde tjenstemäus och vaktmästares enkor och barn, det
manna läro- såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroår,
’verk’ Peda9°9ie,h seminarier m. m. utgående belopp må höjas med 345 kronor eller
rier m. m. till 68,816 kronor.

Härigenom skulle anslaget till pensionsstaten, som för

närvarande utgjorde ................................................................ kronor 1,313,030: —

komma att ökas med ................................................................. „ 1,181: _

och således sluta på ett belopp af....................................Hkronor 1,314,211: —

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade Herr Statsministern om Kong!. Maj:ts på nedannämnda departements föredragning
förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af följande framställningar,
nemligen:

[3-]

Pension för
Justitiekanslern
Friherre
C. G. C:son
Leijonhufvud.

på justitiedepartementets föredragning (se bil. 2 vid detta prot. pag. 17):
att för Justitiekansler:! Friherre Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud må å allmänna
indragningsstaten uppföras en årlig pension af 3,600 kronor, att, jemte den
honom från civilstatens pensionsinrättning tillkommande pension, 2,400 kronor, utgå
från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från justitiekanslersembetet
honom beviljas;

Nionde hufvudtiteln.

3

att vaktkonstaplarne vid Varbergs f. d. straffängelse Änders Carlsson Huliin, [4.]
Johan August Winberg, Johannes Persson Lind, Olaus Carlsson och Anders Johans son

må. å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående honstaplar.
lifstid af en årlig pension till belopp af 300 kronor för en hvar af dem;

på landtför svar sdepartementets föredragning:

(se bil. 3. vid detta prat. pag. 22)

att nedannämnde tjensteman vid lifbeväringsregementet må få öfverflyttas å [5.]
allmänna indragningsstaten med rätt att derå från början af år 1887 uppbära hvad

som motsvarar deras nuvarande afiöningsförmåner vid regementet, nemligen: indragnmgs stat

af lif Kaptenen

Nils Gustaf Stråle ............................................. kronor 1,275: — bevärings Kaptenen

Olof Magnus Nerman....................................... „ 1,275: — ^^erståmde

Regementsskrifvaren Anders Ludvig Ström........................... „ 600: — personal.

Bataljonsadjutanten, Fanjunkaren Samuel Petter Westin ... „ 315: —

med vilkor dock att, derest de framdeles komma i åtnjutande af pension från arméns
pensionskassa, pensionen å allmänna indragningsstaten då skall med motsvarande belopp
minskas;

(se bil. 4. vid detta prot. pag. 26)

att för Mönsterskrifvaren vid Vestgöta-Dals regemente Lars Arvid Reinhold [6.]

Sandels må å allmänna indragningsstaten uppföras eif årlig pension af 500 kronor,
att utgå från ingången af månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från 4 ji
mönsterskrifvarebefattningen, äfvensom att Riksdagen må medgifva, att innehafvandet
af denna pension ej må utgöra hinder för Sandels att uppbära den fyllnadspension, indragningshvartill
han på grund af nådiga brefvet den 9 Februari 1858 kan blifva berättigad; stat (se

bil. 5. vid detta prot pag. 29)

att för Förrådsvaktmästaren vid Jemtlands hästjägarecorps Jonas Edfastson [7.]
må å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af 200 kronor, att af honom
under hans återstående lifstid årligen åtnjutas, med beräkning från och med månaden mästaren
näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från vaktmästarebefattningen; Edfastson.

(se bil. 6. vid detta prot. pag. 31)

att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årensjkrig qvarlefvande landt- [8.]
Värnsmän, som sig derom anmäla, må för år 1887 anvisas å allmänna indragnings- Gratifkatio .

... “ 00 ner rf.

staten ett belopp al 3,000 kronor; landtvärns man.

(se bil. 7. vid detta prot. pag. 33)

att Gravören vid generalstabens topografiska afdelning Carl Severin Wenner- [9.]
sten må från och med månaden näst efter den, då han varder från nämnda anställ- Q^vören^id

ning entledigad, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,500 kronor; generalstabens
topografiska
afdelning
G. S
Wennersten.

4

Nionde hufvudtiteln.

på sjöförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 8 vid detta prat pag. 36)

att Lektorn vid sjökrigsskolan, Filosofie Doktorn Fredrik Lagerberg må från och
med månaden näst efter den, då kan efter erhållet afsked frånträder sin befattning
vid sjökrigsskolan, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 2,500 kronor'';

(se bil. 9 vid detta prat. pag. 38)

[11-] att Materialförvaltaren vid flottans station i Carlskrona Johan Hugo Aspegren

Material- ffli^ ocb me(l månaden näst efter den, hvari han med pension ur amiralitets förvaltaren

krigsmanskassa!! från tjensten afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från all^
*gren^C manna indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp, att detta, tillsammans
med pensionen från nämnda kassa, utgör 3,200 kronor, eller 1,425 kronor” årligen;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. 10 vid detta prof. pag. 41)

[12.] att Länsmannen Adolf Engström må från och med månaden näst efter den, i

Länsmannen kvilken lian metl Pension från civilstatens pensionsinrättning afgår från tjensten, unA.
Engström, der sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort
belopp, att detta, tillhopa med pensionen 600 kronor från nämnda inrättning, uppgår
till hans nuvarande lön med ålderstillägg, 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;

[13.1 att föreståndaren för Alnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjälmar Otto

Jptvfe°sZrm Nålborst må från och med månaden näst efter den, då han efter fylda 65 år afgår

H. O. från sin befattning vid Alnarps landtbruksinstitut, å allmänna indragningsstaten uuNathorst.
c]er sj„ återstående lifstid uppbära en mot åttio procent af hans innehafvande fasta
lön, 6,000 kronor, svarande årlig pension till belopp af 4,800 kronor;

[14.] att, sedan Rikets Ständer med afseende å den ekonomiska ställning, hvari Stats 1Statsrådet

rädet Samuel Grubbes enka, Margareta Johanna Grubbe, född Grave, med tre oförS.
Grubbes sörjda döttrar sig beiunne, beviljat henne en pension å 1,200 kronor, men hon under
döttrar. September månad 1885 allidit, en hvar af hennes tre döttrar Emma Margareta lllrica
Grubbe, Anna Johanna Carolina Grubbe och Ida Wilhelmina Grubbe må af Riksdagen
förklaras berättigad att från och med nästlidne Oktober månad uppbära en
fjerdedel af den sålunda beviljade pensionen eller 300 kronor hvardera;

(se bil. It vid detta prot. pag. 47)

[15.] att åt Geologen och Paleontologen vid Sveriges Geologiska Undersökning, Filosofie

^Geologm'' ^oklorn Sven Axel Theodor Tullberg må för hans återstående lifstid beviljas en årS.
A. Th. lig pension till belopp af 1,500 kronor, att från allmänna indragningsstaten utgå från
Tullberg. ocjj mocj månaden näst efter den, då afsked honom beviljas;

[10.]

Pension för
Lektorn F.
Lagerberg.

Nionde hufvudtiteln.

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 12 vid detta prot. pag. 49 )

att Amanuensen hos Domkapitlet i Linköping Erik Hjalmar Segersteen må från 16.
och med månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked frånträder nämnda
befattning, under sin återstående’ lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en amanuensen
årlig pension af 675 kronor; E''

att Kollegan vid allmänna läroverket i Söderhamn, Filosofie Kandidaten Jonas [17.i
Teodor Pagander må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom ^^verks''
beviljas, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta; en årlig j.0uegan j. p.
pension af 1,500 kronor; Pagander.

att Adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Car! Daniel Adalbert
Wingstedt må från och med månaden näst efter den, hvari han, efter fylda 65 år,
erhåller afsked från sin tjenst, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor;

[IB-]

Pension för
Adjunkten
vid högre
lärarinneseminariet

G. D. A.
Wingstedt.

att Musikläraren vid allmänna läroverket i Linköping och vid folkskolelärareseminarium
derstädes, Musikdirektören Jonas Fredrik Törnvall må från och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller entledigande från sina nämnda befattningar,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 1,250 kronor;

[19.1

Pension för
Musikläraren
J. F. Törnvall.

att årliga pensioner å allmänna indragningsstaten må beviljas åt Professoren [20.1
vid tekniska högskolan Hjalmar Josef Holmgrens enka Lovisa Augusta Wilhelmina Pension för
Holmgren, född Nordgren, samt deras fem omyndiga barn August Hjälmar, Erik Albert, u^j^ijolmAnders
Harald, Nils Frithiof och Anna Helena, att utgå från och med början af år grönsjuka
1886 med 400 kronor till enkan Holmgren, så länge hon enka förblifver, och med mn^l(uga
200 kronor till hvart och ett af bemälda barn, till dess det uppnår 18 år eller, hvad tjärn.
dottern Anna Helena beträffar, om hon dessförinnan träder i äktenskap, till dess
sådant sker;

att å allmänna indragningsstaten må för år 1887 anvisas ett anslag af 10,000 ^ 21.

kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt att meddela, ^^887 01
användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre, behöfvande folkskole- äldre hehöflarare,
hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år
1867; samt

(se bil. 13 vid detta prot. pag. 58)

att Provinsialläkaren Gottfrid Oomstedts enka Anna Göthilda Cecilia Comstedt, [22.]
född Lindell, må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af /^"

500 kronor från och med den 1 sistlidne December, så länge hon förblifver enka. läkaren

G. Comstedts

___ enka.

6 Nionde hufvudtiteln.

Departementschefen, Herr Statsministern Themptander yttrade härefter:

Pemkrn för “Notarien hos Kammarkollegium Axel Theodor Lundberg, som är född den

Notarien ^ April 1841, antogs till extra ordinarie kammarskrifvare hos Kollegium den 23
A. Th. Lund- December 1864. Sedan han på förordnande bestridt åtskilliga tjenstehefattningar i
W9’ Kollegium, förordnades han den 16 Februari 1877 att tills vidare med full aflöning
uppehålla en ledig, till indragning ifrågasatt kamereraretjenst. Då denna vid Kollega
omorganisation indrogs, erhöll Lundberg den 22 December 1879 fullmagt i första
lönegraden å Kollega nya stat. Lundberg har emellertid allt sedan början af år
1880 åtnjutit tjenstledighet för sinnessjukdom, angående hvilken Öfverläkaren vid
Lunds hospital, Medicine Licentiaten Svante Ödman i ett den 10 sistlidne November
utgifvet embetsintyg förklarat, att den "''med fullt skäl kan anses obotlig1*. Med
åberopande häraf har Lundbergs förmyndare i underdånighet anhållit, att Lundberg
måtte varda å indragningsstat uppförd med bibehållande af den lön, han åtnjuter
såsom notarie i Kammarkollegium.

Enäi det åberopade läkareiutyget angåfve, att sjukdomen vore obotlig, samt
vid sådant förhållande Lundbergs aflönande från Kammarkollegii för verkligt tjenstgörande
afsedda löneanslag icke syntes förenligt med anslagets ändamål, har Kollegium,
med upplysning att Lundbergs lön å stat utgjorde 1,800 kronor, förordat bifall till
framställningen; hvilken hemställan Statskontoret i infordradt utlåtande biträdt.

Då hvad sålunda anförts synes mig innefatta talande skäl för Lundbergs förflyttning
å indragningsstat, tillstyrker jag Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen,

att Notarien Lundberg må från och med månaden näst efter den, då afsked
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indraguingsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,800 kronor.

[2LJ ^ör närvarande qvarstå i tjenst två Öfverjägmästare* nemligen Carl Johan

öfver T Jul Gyllencreutz och Sven Chistoffer Liden.

GiliencreJ- Af dessa liar Gyllencreufz, som är född den 31 Januari 1803 och den 19 Ok u

amen... t0jjer 1820 utnämnts till fänrik vid Vestgöta regemente, den 25 Februari 1823 i nåder
.5. C. Liden, förordnats att tillsvidare vara öfverjägmästare i Skaraborgs län och den 22 Oktober
1837 erhållit nådigt konstitutorial å samma befattning, hvarefter han den 2 November
1850 transporterats till öfverjägmästare i Östergötlands län. Vid den reglering af
skogsstaten, som egde rum 1869, har Eders Kongl. Maj:t förklarat, att Gyllencreutz
skall ega att, utan öfvertagande af revirförvaltning, fortfarande, så länge han qvarstår,
utöfva sin nuvarande befattning såsom öfverjägmästare i sistnämnda län med samma
chefskap öfver dervarande skogsstatspersonal och åligganden i öfrigt, som inom ett
skogsinspektörsdistrikt tillkomma dess skogsinspektör.

Lidell, som är född den 9 April 1814, förordnades den 3 Augusti 1839 till
öfverjägare utan lön i Östergötlands län och har sedan den 4 Maj 1840 bestridt öfver -

Nionde hufvudtiteln.

7

jägmästaretjensten i Södermanlands län; och erhöll han den 10 December 1869 förordnande
att, jemte det >han egde fortfarande utöfva den då åt honom tillsvidare uppdragna
befattningen såsom öfverjägmästare i sistnämnda län, med samma chefskap
öfver dervarande skogsstatspersonal och åligganden i öfrigt, hvilka inom ett sbogsinspektörsdistrikt
tillkomma dess skogsinspektör, tillika i egenskap af jägmästare förvalta
Daga revir af samma län.

Gyllencreutz och Lidell ega för närvarande att, förutom resepenuingar, uppbära
lön 2,250 kronor och tjenstgöringspenningar 750 kronor eller tillhopa 3,000 kronor
hvardera, dock att från hvarderas lön afgår uppskattade afkastningen af innehafvande
boställe, utgörande för Gyllencreutz, som innehar £ mantal Skackebo i Nykils socken
och Valkebo härad af Östergötlands län, 150 kronor och för Lidell, som besitter -1
mantal Annerbäck i Luna socken och Södermanlands län, 250 kronor.

Hvar för sig hafva de nu anhållit att vid afskedstagande från innehafvande
tjenst berättigas uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp
af 3,000 kronor, hvarjemte Gyllencreutz påyrkat, att, då han mottagit bostället först
efter det företrädarens sterbhus åtnjutit fardagsår, han måtte få tillgodonjuta samma
förmån, hvilken för honom vore dess nödvändigare, som hemmanet vore utarrenderadt.

Till stöd för framställningen har Gyllencreutz vidare anfört, att han genom nedlagda
betydliga kostnader å uppodling och bebyggande af nämnda boställe bidragit
till dess förbättrande, så att detsamma, som vore uppskattadt till 150 kronors årlig
afkastning, under senare åren kunnat utarrenderas för ett belopp af 900 kronor; att
han derjemte för skötseln af boställets skog uppburit en årlig godtgörelse af omkring
150 kronor, hvarigenom hans löneinkomster uppgått till 3,900 kronor; samt att statsverket
vid ny uppskattning af bostället och genom erhållande af odelade afkastningen
utaf boställets skog komme att göra en vinst, betydligt större än det belopp, hvarmed
lönen öfverstege den begärda pensionen.

Äfven Lidell har åberopat, att han ej mindre genom nyodlingar och förbättrad
skötsel af sitt boställe än äfven genom ombyggnad af nästan alla husen derå uppbringat
bostället till ett vida högre värde, så att dess afkastning och öfriga löneförmåner
varit honom nog för en tarflig bergning.

Domänstyrelsen, som insändt de underdåniga ansökningarne, har dervid anfört,
att öfverjägmästaretjensterna i Östergötlands och Södermanlands län icke skola vid sökandenas
afgång återbesättas samt att desse icke äro skyldige att vid viss ålder från tjensten
afgå, äfvensom att de boställen, hvilka af sökandena iunehafvas, komma att vid deras
afgång till statsverket indragas; och har Styrelsen med afseende å fördelen för statsverket
af berörda indragning och i betraktande af sökandenas ålder samt med vitsordande
af det ovanliga nit och den utmärkta skicklighet, Gyllencreutz ådagalagt
under sin 62-åriga tjenstetid, och af Lidells likaledes nitiska 4G-åriga tjensteverksauahet
inom skogsstaten hemstält, det måtte sökandena hvardera medgifvas rätt att
uppbära en pension af 3,000 kronor årligen, att utgå från och med månaden näst
efter den, då afskedet blefve beviljadt, dervid i fråga om boställets afträdande borde

8

Nionde hnfvudtiteln.

förfaras, på sätt § 62 af nådiga instruktionen för skogsstaten den 19 November 1869
föreskrifver; varande i nämnda lagrum stadgadt, att, om ledighet af skogsstatsbefattning
uppstår efter den 14 Mars och före Tomsedag, bostället afträdes påföljande 14 Mars, men
att om ledighet yppas efter Tomsedag, sker alträdet den 14 Mars, som först inträffar,
sedan ett år från Tomsedag förflutit.

Till följd af nådiga remisser bar Statskontoret afgifvit yttranden i pensionsfrågan
och dervid upplyst, att sökandena, hvilka uppfylt de vilkor för rätt till pension
å allmänna indragningsstaten, som genom äldre pensionsförfattningar, hvilka å
skogsstaten fortfarande tillämpas, äro stadgade för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten,
äro berättigade till en årlig pension från nämnda stat af endast 2,250 kronor,
motsvarande hvarderas aflöning efter afdrag af tjenstgörings- och löspenningar;
men med afseende å sökandenas höga ålder och långvariga, väl vitsordade tjenstgöring
samt i öfrigt förekommande omständigheter har Statskontoret hemstält, att pensionsförmån
af 3,000 kronor måtte sökandena beredas.

Genom hvad sålunda förekommit är tydligt, att i anseende till den afkomst,
sökandenas boställen numera lemna, sökandenas afskedstagande utan förhöjd pension
skulle för dem medföra en så stor minskning i årsinkomst, att de, hvilka ej äro pligtige
att vid viss ålder från tjensten afgå, komma att af omständigheterna tvingas att
till det yttersta qvarstå i tjensten. Då emellertid båda dessa öfverjägmästarebefattningar
med sökandenas afgång skola upphöra och då de boställen, de nu innehafva,
äro afsedda att indragas till statsverket, har jag, med afseende såväl härå som å de
af embetsverken i öfrigt åberopade omständigheter, funnit mig böra tillstyrka, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att Öfverjägmästarne Gyllencreutz och Lidell må från och med månaden näst
efter den, under hvilken afsked dem beviljas, å allmänna indragningsstaten för
deras återstående lifstid erhålla, utöfver den pension å 2,250 kronor, hvartill de
äro berättigade, en årlig tilläggspension för dem hvardera af 750 kronor, med förbindelse
för dem att i fråga om afträdandet af innehafvande boställe vara underkastade
föreskriften i § 62 af nådiga instruktionen för skogsstaten den 19 November
1869.

[25.] För år 1886 är, i likhet med hvad för föregående år egt rum, af Riksdagen med i^risetäden

S^ve^> att den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagande af 1840—1841
i äldre lön in- års statsreglering tillträdt och fortfarande bibehölle lön med derunder beräknad span.
äende^an- mål> jemlikt stadgade grunder blifvit försäkrad, finge utgå från allmänna indragningsstaten.
Denna förhöjning har årligen bestämts till belopp, motsvarande skilnaden
emellan det vid 1840—1841 års riksdag faststälda priset af 7 riksdaler banko eller
10 kronor 50 öre tunnan och medium af de tre sistförfiutna årens riksmarkegångspris.
Enligt hvad Statskontoret anmält har den ende återstående löntagaren, som
egt åtnjuta berörda förhöjning, aflidit, hvaremot åtskilliga personer, som från allmänna
indragningsstaten åtnjuta större eller mindre del af förut innehafvande lön såsom

Nionde hufvudtitelu. 9

pension, före tillämpningen af nådiga kungörelsen den 17 September 1851 angående
upphörande af de under benämning af vakans- och förslagsliggetids- samt begrafningshjelps-
eller nådårsbesparing föreskrifna löneinnehållningar, grundlagt rätt försina
sterbhus till erhållande af begrafningshjelp. Vid frågor om utbetalning af begrafningshjelp
skola, jemlikt nyssberörda nådiga kungörelse, då gällande föreskrifter
tjena till efterrättelse och således, der spanmål ingått i lön, å hvilken innehållning
egt rum, äfven de grunder följas, hvarefter löntagaren egt att uppbära ersättning för
den i lönen inbegripna spanmålen. För detta ändamål är, såsom Statskontoret erinrat,
behöflig!, att riksmarkegångspris tillsvidare årligen fastställes samt att med ledning
deraf den förhöjning i det utaf 1840—1841 års Riksdag antagna pris å spanmål,
som i ofvanberörda hänseende bör utgå, varder likasom hittills bestämd. Då
riksmarkegångspriset å spanmål åren 1883—1885 i medeltal utgjort 12 kronor 94 öre,
kommer denna förhöjning således att utgöra 2 kronor 44 öre tunnan. Jag hemställer
således, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att den förhöjning i det utaf 1840—1841 års Riksdag antagna pris å spanmål,
som bör utgå till sterbhusen efter dem, som före vidtagande af nämnda statsreglering
beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, må efter en prisskilnad af 2 kronor
44 öre för tunnan bestämmas till utgående från allmänna indragningsstaten.

Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten har
jag ej annan ändring att föreslå, än att för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes
slutsummor det kontanta anslaget må höjas med 369 kronor eller från 1,309,770 kronor
till 1,310,139 kronor, då, med inberäkning af under anslaget utgående ersättning för

indragen indelning m. m., 6,400 kronor, anslagets slutsumma blir kronor 1,316,539: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ..................... „ 1,314,211: —

skulle slutsumman af nionde hufvudtiteins ordinarie anslag

för år 1887 blifva .............................................................. kronor 2,630,750: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 18 sistlidne December på föredragning
af landtförsvarsdepartementet (se bil. !4 vid detta prot. pag. 60) fattade beslut
att föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1887 anvisa ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu
faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året
densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthålls 2 -

[26-]
Beloppet af
de ordinarie
anslagen å
nionde hufvudtiteln.

[27.]

Kreditiv för
pensioneringen
från
arméns pensionskassa.

10

Nionde hufvudtiteln.

afgifterna, och dels till fyllnadspension i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1886 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.“

Hvad Herr Statsministern sålunda rörande nionde hufvudtiteln hemstält biträddes
af Statsrådets öfrige ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen, på Statsrådets tillstyrkande, härjemte
förordna, att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar skulle
tillställas Riksdagens Statsutskott.

Ex protocoilo:
Axel Ädelgren.

Nionde hufyudtiteln: bil. 1.

11

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 18 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve EhrensvIrd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von (Utter,

Hammarskjöld,

Riohekt,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

32:o.

Departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld anförde:

»Sedan Kongl. Maj:t den 30 November 1866 utfärdat förordning och reglemente
angående folkskolelärarnes pensionsinrättniug, till hvars bildande Riksdagen anvisat män och vaktmedel,
faststälde Kongl.|Maj:t den 15 Mars 1867 stat för pensionsinrättuingen. ^folkskole-^

På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning anslog Riksdagen år 1875 jemväl lärarnes penrnedel
för bildande “af en pensionsinrättning för folkskolelärares enkor och barn. I sionsinrättf
det för denna anstalt den 15 Oktober 1875 utfärdade reglemente stadgades, att an- nin^ m• mstalten,
benämnd folkskolelärarnes enke- och pupillkassa, skulle förvaltas af direktionen
för folkskolelärarnes pensionsinrättning. Samtidigt faststälde Eders Kongl. Maj:t
för folkskolelärarnes pensionsinrättning ny stat, att i stället för den under den 15
Mars 1867 utfärdade lända till efterrättelse. Denna nya stat, som ännu är gällande,
upptager följande årliga arfvodeu för tjenstemännen och betjeningen, nemligen:

12

Nionde hufvud titeln: bil, 1

kamrerare!!..............................

sekreteraren och ombudsmannen

kassören och bokhållaren .........

vaktmästaren..............................

1,200

2,500

700

4,000 krouor

Efter det likaledes i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning
Riksdagen anvisat medel för pensionering af elementarlärares enkor och barn, förordnades
i det den 11 Oktober 1878 faststälda reglementet för lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa, att denna kassa skulle förvaltas af samma direktion som den,
hvilken vore förordnad för folkskolelärarnes pensionsinrättning. Genom nådigt bref
den 20 December 1878 meddelades föreskrifter i fråga om användande af det till
bestridande af kostnaderna för förvaltningen af lärarnes vid elementarläroverken enkeoch
pupillkassa beviljade anslag. Dervid bestämdes följande årliga arfvoden

till kamreraren........................................................................................ 1,500 kronor

„ sekreteraren och ombudsmannen..................................................... 600 „

„ kassören och bokhållare ...... 500 „

„ vaktmästaren.............. 100 ,,

De för biträde vid förvaltningen af dessa tre pensionskassor anstälde tjensteman
och betjening åtnjuta således i aflöningsförmåner sammanlagdt:

kamreraren ............................................................................................. 5,500 kronor

sekreteraren och ombudsmannen........................................................... 1,800 „

kassören och bokhållaren.............................................. 3,000 ,,

vaktmästaren ................................ 800 ,,

Derjemte har vaktmästaren fri bostad och vedbrand.

I en till Eders Kongl. Maj:t stöld skrift hafva nuvarande tjenstemännen och
vaktmästaren i underdånighet anfört, hurusom, då folkskolelärarnes pensionsinrättning
år 1867 började sin verksamhet och ännu under flera följande år, göromålen voro
jemförelsevis föga betydande, hvadan tjenstemännen behöfde åt dem egna endast en
mindre del af sin tid och hade sin hufvudsakliga både verksamhet och utkomst vid
andra befattningar. I den män dels genom folkskolelärarnes pensionsinrättnings egen
utveckling dels genom tillkomsten af folkskolelärarnes enke- och pupillkassa och
eiementarlärarnes enke- och pupillkassa göromålen både till omfång och vigt högst
betydligt tillväxt — en tillväxt, hvilken, allt efter som pensionstagarnes antal ökades
och kassornas fonder stego, ännu allt jemt fortfore hade emellertid tjenstemännens
ställning undergått eu högst väsentlig förändring. Ifrån att vara endast mera tillfälliga
uppdrag vid sidan af andra hade dessa tjenster, särskildt kamrerarebefattningen
samt kassörs- och bokhållaretjensten, så utvecklats, att de toge den hufvudsakligaste
delen af innehafvarens tid och krafter i anspråk. Enahanda vore ock förhållandet
med vaktmästaren. Oaktadt såväl tjenstemännens som vaktmästarens aflöning
utginge af statsmedel, vore emellertid förmånen af pension icke beredd vare sig för
dem sjelfva eller för deras enkor och barn. Billigheten syntes likväl fördra, att de
icke genom saknad af sådan förmån komme i sämre ställning än andra statens tjenare,

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

13

helst enahanda förmån redan vore medgifven för tjensteman och betjente vid civilstatens
pensionsinrättning samt arméns pensionskassa.

Under åberopande häraf och på det icke ifrågavarande kassors tjensteman af
skyldig omtanka om egen framtid och sina efterlefvandes utkomst måtte tvingas att
betrakta befattningarne endast såsom öfvergångsplatser till andra sådana, med hvilka
rätt till pension för dem sjelfva och deras efterlefvande vore förenad, hafva de vid
förutnämnda tre pensionskassor anstälde tjensteman och vaktmästare i underdånighet
anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj:t åt dem bereda förmånen af en efter deras
aflöning afpassad pension såväl för dem sjelfva, i enlighet med de för statens tjensteman
i allmänhet föreskrifna grunder, som äfven för deras enkor och barn.

De år 1884 församlade revisorerna för granskning af lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassas förvaltning, hvilka lemnats tillfälle att öfver ansökningen
sig yttra, hafva, under förklarande att densamma vore i högsta grad billig
och behjertansvärd, anfört, att pensioneringen af tjenstemännens enkor och omyndiga
barn syntes böra af nyss nämnda kassa öfvertagas mot vilkor enahanda med dem,
som vore gällande för elementarlärarne sjelfva.

Efter nådiga remisser har direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning
i ärendet afgifvit särskilda underdåniga utlåtanden, det sista af den 16 September
1885. Direktionen har i ämnet anfört, att för den vigtiga och ansvarsfulla förvaltningen
af i fråga varande tre. kassor vore det af synnerlig vigt att genom beredande
åt såväl nuvarande som blifvande tjensteman och deras efterlefvande af en tryggad
framtid söka vid pensionsinrättningen nu och framdeles bibehålla personer, som under
en längre tid ådagalagt omdöme och pålitlighet samt erhållit vana att handlägga dithörande
göromål, helst med afseende på den mycket betydande utsträckning, som
dessa kassor under senare åren erhållit och allt vidare syntes gå till möte. Direktionen
funne till följd häraf ansökningen förtjena allt afseende.

Hvad först anginge sökandenas egen pensionering, syntes det direktionen svårligen
kunna i fråga sättas, att densamma skulle besörjas annorledes än genom folkskolelärarnes
pensionsinrättning, då de andra två under direktionens förvaltning stälda
fonderna vore endast enke- och pupillkassor. — För pensionering af statens tjensteman
vore i allmänhet stadgadt, att tjensteman egde att med oafkortad lön såsom
pension från tjensten afgå, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjenstår, och
enligt bestämmelserna för civilstatens pensionsinrättning inträdde pensionsrätt för dess
löntagare, då han uppnått 65 lefnadsår samt under 35 år varit i pensionsinrättningens
tjenst. Direktionen ansåg, att för tjenstemännen och vaktmästaren derstädes borde
gälla väsentligen enahanda bestämmelser som för deras vederlikar i civilstatens pensionsinrättning.
Emellertid erinrade direktionen, att med afseende å bestämmelsen om
35 års tjenst hos pensionsinrättningen fall framdeles lätt kunde inträffa, då direktionen
vid återbesättandet af en ledig tjenst funne sig förhindrad att antaga en i öfrigt
synnerligen lämplig person, enär han redan hunnit den lefnadsålder, att det behöriga
antalet tjenstår ej kunde af honom uppnås förr än vid exempelvis 70 å 75 års ålder,

14

Nionde hufvudtitcln: bil. 1

hvadan direktionen föreslog den jemkning i ofvan angifna bestämmelser, att pensionsrätt
för tjenstinnehafvare måtte inträda, då han vid uppnådda 65 lefnadsår varit 35
år i allmän tjenst och af dem tillbragt minst 25 år i pensionsinrättningens tjenst. —
Då, i fråga om storleken af pensionsbeloppen, sökandenas aflöning, enligt hvad ofvan
blifvit nämndt, utginge såsom arfvoden och icke, på sätt i de för rikets embetsverk
och äfven för civilstatens pensionsinrättning gällande stater numera egde rum, vore
fördelad i lön, ålderstillägg och tjenstgöringspenningar, ansåg direktionen, att, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad för löntagare vid statens embetsverk förr varit i
allmänhet stadgadt och äfven fortfarande i åtskilliga fall tillämpades, 80 procent af
aflöningen måtte bestämmas såsom den pension, som borde tjenstinnehafvare vid folkskolelärarnes
pensionsinrättning tillerkännas. I öfverensstämmelse härmed skulle pensionerna
blifva:

för kamreraren.................................................................................... 4,400 kronor

„ sekreteraren och ombudsmannen...................................................... 1,440 ,,

„ kassören och bokhållaren................................................................... 2,400

„ vaktmästaren, då fördelarna af bostad och vedbrand, beräknade till

150 kronor, tilläggas årsarfvodet, .......... 760 ,,

Enligt eu på direktionens föranstaltande gjord utredning skulle, under förutsättning
att statsbidrag för pensioneringen komme att utgå från och med år 1887, sådant
bidrag årligen erfordras med 835 kronor 65 öre eller i jemnadt tal 836 kronor.

Beträffande åter pensioneringen af bemälde tjenstinnehafvares enkor och barn
ansåg direktionen, med särskilt afseende å de till tjenstinnehafvarne utgående arfvoden,
hvilka närmast öfverensstämde med elementarlärares löner, att denna pensionering
borde tillhöra dessa lärares enke- och pupillkassa, såsom äfven denna kassas revisorer
föreslagit, och verkställas i öfverensstämmelse med det för kassan den 11
Oktober 1878 utfärdade reglemente. Härvid skulle kamreraren likställas med lektor,
kassören med annan ämneslärare samt sekreteraren och vaktmästaren med öfningslärare
och i öfverensstämmelse härmed pensionen jemnlikt § 24 i reglementet blifva
för enka

efter kamreraren 15 procent af 5,500 kronor eller ............................... 825 kronor

„ kassören 16f „ „ 3,000 .............................. 500 ,,

„ sekreteraren 20 ,, ,, 1,800 ,, ............................ 360 „

„ vaktmästaren 20 ,, „ 800 ,. „ .............................. 160 „

med förhöjning enligt § 25 i reglementet för ett pensionsberättigadt barn med 30
procent och för två eller tre med 50 procent af den för enka bestämda pensionen.
— För åvägabringande af denna pensionering skulle det naturligtvis i främsta rummet
åligga tjenstinnehafvarne sjelfva att erlägga de i § 6 för delegare i denna kassa
stadgade årsafgifter, 2 procent af lönen, eller kamreraren 110 kronor, kassören 60
kronor, sekreteraren 36 kronor och vaktmästaren 16 kronor. Men hvad utöfver dessa
årliga'' bidrag erfordrades borde utgå af statsmedel, i likhet med hvad som sker med
elementarlärarnes enkors och barns pensionering. Rörande beloppet af det för berörda

15

Monde hufvudtiteln: bil. 1.

ändamål erforderliga statsbidrag har direktionen, med åberopande af en härom gjord
utredning, upplyst, att från och med år 1887 skulle dertill erfordras ett årligt statsbidrag
af 344 kronor 84 öre eller utjemnadt 345 kronor.

Med hänvisning till hvad direktionen sålunda yttrat har direktionen såsom en
sammanfattning af sitt förslag hemstält om bestämmande för pensioneringen af följande
grunder:

att pensionsrätt för de vid folkskolelärarnes pensionsinrättning samt folkskolelärarnes
och lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassor anstälde tjensteman
och vaktmästare inträder, då tjenstinnehafvaren uppnått 65 lefnadsår samt under
35 år varit i allmän tjenst, deraf minst 25 år i dessa anstalters tjenst;

att pension utgår med 80 procent af den tjenstinnehafvaren enligt stat tillkommande
aflöning, hvarvid vaktmästarens kontanta aflöning beräknas ökad med 150
kronor, motsvarande värdet af fördelarna af fri bostad och vedbrand;

att för pensionering af afliden tjenstinnehafvares'' eller pensionärs enka och
barn skola tillämpas föreskrifterna i gällande reglemente för lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa, dervid kamreraren anses lika med lektor, kassören
lika med annan ämneslärare samt sekreteraren och vaktmästaren lika med öfningslärare,
att rättighet att vara delegare i sistnämnda kassa tillkommer hvar och en af
de nuvarande tjenstinnehafvarne, derest behörig anmälan om delaktighet göres hos
direktionen inom tid, som af Eders Kongl. Maj:t torde bestämmas; och

att skyldighet att vara delegare i sistnämnda kassa åligger hvar och en, som
Iramdeles blifver till innehafvare af någon af omförmälda befattningar vid i fråga
varande kassor antagen.

Det arbete, som förvaltningen af de tre pensionskassorna krafvel-, är både betydande
och ansvarsfullt. De senast afgifna berättelserna om kassornas förvaltning
utvisa förhållandena vid 1884 års slut. Då voro i folkskolelärarnes pensionsinrättning
delaktige ej mindre än 4,743 läraretjenster och pensionstagarnes antal 814. Vid samma
tid funnos i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa 3,100 i tjenst varande delegare
och utgjorde antalet af då gällande pensionsbref 205. Delegarne i lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa voro vid nämnda tid 952 och gällande pensionsbref
till antalet 60. Kassornas tillgångar uppgingo vid 1884 års utgång sammanlagdt
till vid pass 6,800,000 kronor.

Dessa siffror vittna tillräckligt om det stora omfång, i hvilket kassorna verka.
För de mångahanda jförvaltningsbestyren erfordras med nödvändighet, att den vid kassorna
anstälda tjenstepersonal icke ofta ombytes. Ett synnerligen verksamt sätt att
förekomma sådan vexling är att bereda tjensteman och betjening förmånen af pension
på äldre dagar och betrygga deras efterlefvande från nöd.

Direktionens förslag angående pensionernas belopp, vilkoren för deras åtnjutande
samt öfriga grunder för pensioneringen synas mig vara billiga och välbetänkta. Jag
hemställer alltså, att Eders Kong], Maj:t täcktes förslå Riksdagen

16

Nionde lmfvudtiteln: bil. 1.

att för beredande, i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder, af pension
från folkskolelärarnes pensionsinrättning för de vid denna pensionsinrättning samt
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa anstälde tjensteman och vaktmästare höja det såsom bidrag till
folkskolelärares pensionering utgående belopp med 836 kronor eller till 357,336
kronor; samt

att för beredande, likaledes i öfverensstämmelse med nämnda grunder, af pension
åt bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn höja det såsom bidrag
till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogi)'',
seminarier m. m. utgående belopp med 345 kronor eller till 68,816 kronor.»

I departementschefens hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under punkterna 32—38 upptagna ärenden
underdånighet tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

A. von Kru-senstjerna.

Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.

17

Utdrag af ''protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Onsdagen den
30 December 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

YON StEYEBN,

Friherre von Utter.

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding.

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

12:o.

Departementschefen, Statsrådet von Steyern, anmälde i underdånighet:

En af Justitiekansler!! Friherre Carl Gustaf Carlsson Leijonhufvud i underdånighet
gjord ansökning, hvaruti anförts, att, sedan han redan för flera år tillbaka angripits
af en svårare ögonsjukdom, denna alltjemt förvärrats och nu stigit till den höjd, att
han ej allenast för det närvarande, utan äfven för framtiden vore fullkomligt oförmögen
att sköta sina tjensteåligganden. I följd deraf och då det ej kunnat undfalla honom,
att justitiekanslersembetet icke skulle kunna ända till den tid, eller den 30 Juni 1889,
då han komme att uppnå stadgad pensionsålder, utan stora olägenheter af vikarie
förvaltas, hade sökanden ansett lämpligast att söka bereda sig tillfälle att redan nu
kunna taga afsked från nämnda embete; och då det belopp, han från och med nästa
års början torde vara berättigad att efter afskedstagande! erhålla från civilstatens
pensionsinrättning, icke kunde vara tillräckligt för hans underhåll under hans återstående
dagar, helst ögonsjukdomen gjorde honom oförmögen till allt arbete samt redan med -

Pension för
Justitiekansler»

Friherre
C. G. G:son
Leijonhufvud.

18

Nionde hnfvudtiteln: bil. 2.

fört och för framtiden utan tvifvel komme att för honom medföra många utgifter,
som eljest kunnat besparas, hemstälde sökanden, om icke Kongl. Maj:t, till undanrödjande
af detta hinder för honom att begära afsked, täcktes föreslå Riksdagen att
månaden efter den, då nådigt afsked från justitiekanslersembetet blefve honom beviljad!,
skilnaden emellan å ena sidan 6,000 kronor om året, hvilket utgjorde den för
justitiekanslern anvisade pension, och å andra sidan det årligen från civilstatens pensionsinrättning
till sökanden utgående pensionsbelopp finge öfverliyttas på indragningsstat,
att under hans återstående lifstid derifrån uppbäras.

Vid denna ansökning hade fogats af behörig läkare utfärdadt intyg af innehåll,
att sökanden lede af kronisk inflammation i ögonens kärlhinnor jemte börjande
grå starr på båda ögonen, hvarigenom han ej allenast för det närvarande, utan äfven
för framtiden vore fullkomligt oförmögen att sköta sina tjensteåligganden; och var genom
i öfrigt bifogade handlingar ådagalagdt, att sökanden vore född den 30 Juni
1824 och anstäld i statens tjenst sedan den 9 Juni 1847.

I afgifvet yttrande i anledning af berörda ansökning hade direktionen öfver
civilstatens pensionsinrättning meddelat, att sökanden behörigen fullgjort stadgade
vilkor för erhållande af pension från bemälda pensionsinrättning och således vore berättigad
att från och med månaden näst efter den, hvari nådigt afsked från justitiekanslersembetet
kunde varda honom meddeladt, för sin öfriga lifstid åtnjuta pension
i första klassen af inrättningens tjenstemannapensionsfond till årligt belopp af 2,400
kronor.

Statskontoret, hvars yttrande jemväl infordrats, har erinrat, att sökanden, som
år 1869 utnämnts till justitiekansler, enligt gällande föreskrifter egde åtnjuta en aflöning
af 8,000 kronor, deraf 6,000 kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar,
och vore berättigad att, när han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till lönens hela belopp; och då sökanden,
hvilken redan varit längre tid i statens tjenst, än som erfordrades för rätt till pension
å allmänna indragningsstaten, inom mindre än fyra år, vid uppnådd ålder af 65
år egde att tillträda en pension af 6,000 kronor, ansåg sig Statskontoret, med afseende
å innehållet af det åberopade läkarebetyget och då det icke kunde vara lämpligt, att
justitiekanslersembetet fortfarande uppehölles endast på förordnande under de tre och
ett hälft år, som ännu återstode, intill dess sökanden uppnått stadgad pensionsålder,
böra i underdånighet tillstyrka bifall till ansökningen.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde departementschefen, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för Justitiekanslern Friherre Carl Gustaf
Carlsson Leijonhufvud måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension
af 3,600 kronor, att, jemte den honom från civilstatens pensionsinrättning tillkommande
pension, 2,400 kronor, utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken
afsked från justitiekanslersembetet varder honom beviljadt.

Denna hemställan biträddes af Statsrådets öfrige ledamöter.

Nionde hufvndtiteln: bil. 2.

19

13:o.

Departementschefen, Statsrådet von Steyern, anförde:

Då straffängelset i Varberg år 1881 indrogs, voro der anstälde åtta vaktkonstaplar,
lrvilka, i följd af sjuklighet mer eller mindre otjenstbara, ej ansågos böra
anställas vid någon annan fångvårdsanstalt, utan fingo qvarstanna i Varberg med
skyldighet att i mån af krafter och arbetsförmåga användas till att dels tillse och
vårda kronans vid fängelset befintliga inventarier och dels biträda vid de reparationer
å byggnaderna, som kunde förekomma, mot åtnjutande årligen, de tre äldste af 400
kronor och de fem öfrige af 300 kronor hvardera. Sedan Varbergs f. d. fästning
den 17 September 1884 öfverlemnats till Arméförvaltningen, för att användas till
station för arméns disciplinkompani, saknade Fångvårdsstyrelsen tillfälle att bereda
ifrågavarande betjening lämplig sysselsättning och anmälde detta genom skrifvelse den
7 Oktober 1884, med öfverlemnande derjemte af en af bemälde konstaplar till Eders
Kongl. Maj:t stöld ansökning att af allmänna medel få sig tilldeladt ett lämpligt årligt
belopp, för att ej komma att lida nöd under sina återstående dagar.

De tre förstnämnde erköllo, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, genom sistliden
Riksdags beslut pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 320 kronor
hvardera. Angående de öfrige fem, Anders Carlsson Hultin, Johan August Winberg,
Johannes Persson Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson, inhemtas af de af
Fångvårdsstyrelsen åberopade handlingar, att de numera innehade en lefnadsålder af
från 49 till 55 år och en tjensteålder från 21 till 28 år, äfvensom att de, enligt läkares
intyg, till följd af ålder samt kroniska sjukdomar och krämpor endast förmådde
att med lättare arbete i någon ringa mån bidraga till sitt uppehälle, men vore oanvändbara
till det slags tjenstgöring, som tillkomme vaktkonstapel för fångar.

Ifrågavarande konstaplar hade visserligen, likasom den öfriga fångbetjeningen,
ända till år 1883, då flertalet af denna personal uppfördes å ordinarie stat, endast
innehaft förordnande å sina fenster och sålunda saknat pensionsrätt såväl i civilstatens
pensionsinrättniug som på allmänna indragningsstaten, men i andra hänseenden
hade de alltid ansetts likstälde med statens tjenare i allmänhet, och Riksdagen
hade, uppå Eders Kongl. Maj:ts i särskilda fall gjorda nådiga framställningar, åt personer
bland denna betjening beviljat pensioner å allmänna indragningsstaten. Vid
sådant förhållande och då sökandenas förflyttning till annat[ fängelse — eu åtgärd,
som vore nödvändig för deras bibehållande vid några löneförmåner å fångvårdsstaten,
— skulle hafva till följd, att de måste för sjukdom permitteras samt vikarier för dem
anställas, hvarigenom staten skulle ådragas en årlig kostnad, motsvarande tre fjerdedelar af
det belopp, 650 kronor, som vid omförmälda straffängelses indragning i lön och ålderstillägg
tillkom ifrågavarande konstaplar, eller 487 kronor 50 öre till dem hvardera,
hemstälde Fångvårdsstyrelsen, huruvida icke någon årlig pension å rikets allmänna
indragningsstat kunde beredas sökandena, hvilka under en lång och trogen tjenst af

Pension
för fem
vaUt honstaplar.

20

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

synnerligen ansträngande och svår beskaffenhet gått förlustige helsa och krafter och
utan någon sin förskyllan nu jemväl skulle förlora sina tjenstebefattningar å den ort,
der de varit anstälde. Beloppet af denna pension hade Styrelsen — under erinran
hurusom enligt 1882 års löne- och pensionsreglering vaktkonstapels pension uppgår till
450 kronor —■ ansett sig böra föreslå till 800 kronor för dem hvardera.

Då det emellertid ej saknades anledning att antaga, att för ifrågavarande fem
vaktkonstaplar lämplig sysselsättning skulle kunna beredas, sedan disciplinkompaniet blifvit
till Varberg förflyttadt, hvilket skulle komma att ske under innevarande år, medgaf
Eders Kong!. Maj:t, att desse konstaplar fortfarande finge behålla hvar sitt då
innehafvande arfvode från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, och ålades
Fångvårdsstyrelsen att under loppet af innevarande år i afseende å dem göra den
förnyade framställning, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

I skrifvelse den 1 sistlidne Maj har nu Styrelsen i underdånighet tillkännagifvit,
att, i anledning af en utaf chefen för disciplinkompaniet framstäld begäran
att få för kompaniets räkning använda ifrågavarande fem konstaplar i sådan tjenstgöring,
som deras ålder och krafter medgåfve, Fångvårdsstyrelsen förordnat, att de,
i afvaktan på närmare föreskrifter, hade att vid kompaniet fullgöra de sysslor, som
af kompaniets chef lämpligen kunde dem beredas, hvarjemte och under förutsättning
att denna föreskrift blefve af Eders Kongl. Maj:t gillad Fångvårdsstyrelsen hemstält,
att de till desse konstaplar utgående arfvoden måtte öfverffyttas från fångvårdens till
Arméförvaltningens stat. Hörd i anledning'' häraf, har emellertid Arméförvaltningen,
efter inhemtande af befälhafvare^ för disciplinkompaniet yttrande, anfört, att, enligt de
af honom lemnade upplysningar, ifrågavarande vaktkonstaplar icke lämpligen kunde
användas för den inom kompaniet förekommande tjenstgöring, i följd hvaraf Arméförvaltningen
funnit sig ej kunna biträda Fångvårdsstyrelsens ofvanberörda hemställan.

Då således något lämpligt sätt att i statens tjenst använda ifrågavarande vaktkonstaplar
icke torde företinnas, karl jag ej annat än förorda Fångvårdsstyrelsens
hemställan, att de för sin återstående lifstid må hugnas med- pension på allmänna
indragningsstaten. De befinna sig, såsom Fångvårdsstyrelsen erinrat, i samma ställning
som alla de vaktkonstaplar, hvillca före år 1882 af Riksdagen erhållit pensioner till
ännu större belopp än de nu föreslagna. Att Fångvårdsstyrelsen icke, genom att
nämnda år förse dem med konstitutorial å deras fenster, beredt dem den rätt till
pension, som enligt den nämnda år faststälda lönereglering tillkommer vaktkonstaplar
vid straffängelse, har, såsom Fångvårdsstyrelsen jemväl erinrat, ländt statsverket till
ej ringa besparing och bör ej betaga dem den utsigt till pension, de i likhet med
sina kamrater förut haft. Det belopp, som nu begäres, tillhopa 1,500 kronor, torde
ej befinnas högt, vid jemförelse med den besparing, statsverket vunnit genom den
åtgärd, som gjort deras tjenster vid fängelset öfvertiödiga, indragningen af Varbergs
straffängelse, en åtgärd, hvarigenom enligt Fångvårdsstyrelsens uträkning staten endast
i aflöningar besparat en årlig utgift af nära 50,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att vakt -

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

21

konstaplarne Anders Carlsson Hultin, Johan August Winberg, Johaunes Persson Lind,
Olaus Carlsson och Anders Johansson måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 300
kronor för dem hvardera.

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hemstält instämde
Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet i ofvanberörda under Nås 12:o och 13:o upptagna mål hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af detta protokoll
meddelas Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande af förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protooollo:
C. P. Hagbergh.

22

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 18 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otteb,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

■ Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde i underdånighet:
öfverflyttning Sedan Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag, på anförda skäl, hos Kongl.

mngsstat% 8j°rt framställning, att officerskåren vid lifbeväringsregementet måtte, i mån af

Ufbevärings- inträffande afgång, indragas eller åtminstone på ett för statsverket mindre kostsamt
kferetåeride organiseras, förordnade Kongl. Maj:t den 25 Maj 1858, att tillsvidare hvarken
personal, den då lediga chefsplatsen vid regementet skulle tillsättas eller nya officerare der antagas,
äfvensom Kongl. Maj:t förklarade sig vilja, då tjenstevakanser vid regementet
yppades, för hvarje särskildt fall bestämma, huruvida den lediga tjensten borde återbesättas
medelst fullmakt eller endast genom förordnande tills vidare.

Till följd af sedermera vid regementet skedd afgång har antalet der anstälde
officerare efter hand minskats, så att detsamma för närvarande utgöres af endast två
kaptener, af hvilka den ene är något öfver 64 år gammal och den andre i följd af
sjukdom är oförmögen till tjenstgöring. Beställningar på stat vid regementet innehafvas
dessutom af en regementsskrifvare och en bataljonsadjutant.

Då de å gammal stat kvarstående tjenstemännen icke äro skyldige att vid upp -

Nionde hufvudtiteln: bil.

23

nådd pensionsålder ur tjensten afgå samt å andra sidan deras qvarblifvande i tjenst
vid lifbeväringsregementet numera icke vidare lärer kunna komma kronan till någon
verklig nytta, synes mig tiden vara inne att, medelst personalens öfverflyttning å indragningsstat,
med bibehållande af nu innehafvande löneförmåner såsom pension, möjliggöra
en slutlig indragning af lifbeväringsregementet, hvarigenom skulle i flera afseenden
vinnas förenkling i förvaltningen och räkenskapen, äfvensom det för lifbeväringen
nu uppförda ordinarie anslag å 11,432 kronor kunde från och med år 1887
ur riksstaten afföras.

De aflöningsförmåner, som, enligt faststäld stat af den 22 December 1837 och
gällande inqvarteringsordning, till regementets qvarvarande personal nu utgå, äro:

till kaptenen Nils Gustaf Stråle:

lön...................................................................	kronor 600	—
arfvode.........................................................	„ 450	—
inqvartering ...................................................	,, 225	— kronor	1,275: —
till kaptenen Olof Magnus Nerinan:
lön...............................................................	kronor 600	—
arfvode.............................................................	„ 450	--
inqvartering ...................................................	„ 225		1,275: —
till regementsskrifvaren Anders Ludvig Ström:
lön ..................................................................	kronor 375	—
arfvode...............................................................	„ 75	--
inqvartering......................................................	„ 150		600: —
till bataljonsadjutanten, fanjunkaren Samuel Petter
Westin:
lön ..................................................................	kronor 225	—
arfvode...............................................................	30	—
inqvartering......................................................	„ 60		315: -

hvarjemte tillförordnade auditören vid regementet
in. m. Wilhelm Daniel Salomon Jacob Königsfeldt,
hvilken af Kongl. Maj:t den 7 September
1858 förordnats att auditörstjensten tillsvidare
bestrida, i sådan egenskap uppbär såsom arfvode
auditörens aflöningsförmåner, eller

lön.................................................................... kronor 150: —

arfvode........................................................... ,, 75: —

inqvartering ................................................ „ 150: — v 375: —

Enligt särskilda Kongl. bref af den 18 Juni 1836 och den 26 Januari 1872
utgå vidare årligen från det för lifbeväringen uppförda anslag dels 241 kronor såsom
aflöning och beklädnadshjelp åt eu ordonnauskorporal och dels 300 kronor såsom ett

24

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

till regementsbefälhafvarens disposition stäldt arfvode för regementsqvartermästare- och
regementsadjutantsgöromålens bestridande.

Kostnadssumnian för lif beväringsregementets hela personal blifver sålunda sammanräknadt
4,381 kronor, hvaraf från anslaget till lif beväringen utgår 3,571 kronor
och återstoden utgör inqvarteringsbidrag.

1 fråga om den rätt till pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension,
som enligt gällande bestämmelser skulle vid afsked tillkomma lif beväringsregementets
ordinarie personal, har af vederbörande tjensteman vid nämnda pensionskassa blifvit
upplyst:

att kaptenen Stråle, hvilken räknar G4 lefnadsår och 44 tjensteår från 20:de
åldersåret, är, derest han tager afsked, berättigad tillj 600 kronor pension i 5:te klassen
af arméns pensionskassa och, jemlikt Kongl. brefvet den 9 Februari 1858, till en fyllnadspension
af 400 kronor från statsmedlen, eller tillsammans 1,000 kronor;

att kaptenen Nerman, hvilken räknar 53 lefnadsår och 31 tjensteår, skulle vid
afsked vara berättigad till enahanda pensionsförmåner, eller 1,000 kronor;

att regementsskrifvaren Ström, hvilken räknar 59| lefnadsår och 36 tjensteår,
vore, i händelse han nu toge afsked, berättigad till 450 kronor pension i Ode klassen
af arméns pensionskassa samt vid uppnådda 60 lefnadsår blifver berättigad till en
fyllnadspension af 250 kronor från statsmedlen;

samt att bataljonsadjutanten Westin, hvilken räknar 60 lefnadsår, men hvars
tjenstetid icke uppgår till mer än något öfver 14 år, först vid uppnådda 30 tjensteår
skulle blifva berättigad till 180 kronor pension i 9:de klassen af arméns pensionskassa
samt till en fyllnadspension af 120 kronor från statsmedlen.

Hvad beträffar tillförordnade auditören Königsfeldt, så innehar han, såsom redan
blifvit an tyd t, icke någon till pension berättigande fullmakt, och anser jag icke heller
förhållandena i öfrigt föranleda dertill, att Königsfeldt må anses i och för den tjenst
han på förordnande bestridt vid lifbeväringsregementet, böra komma i åtnjutande af
pension å allmänna indragningsstaten. De för en ordonnanskorporal samt till regementsqvartermästare-
och regementsadjutantsgöromålens bestridande särskildt anslagna medel
blifva vid regementets indragning icke vidare behöfliga.

Under åberopande af hvad jag här ofvan anfört rörande lämpligheten af lifbeväriugsregementet8
slutliga indragning, får jag, med erinran att i de fall, då förut
omförmälda Kongl. bref af den 9 Februari 1858 skall tillämpas, rätt till fyllnadspension
icke tillkommer den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna mede^
nu i underdånighet hemställa, det F,ders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att
nedaunämnde tjensteman vid lifbeväringsregementet måtte få öfverflyttas å allmänna

Monde hufvudtiteln: bil. 3.

25

indragningsstaten med rätt att derå från början af år 1887 uppbära hvad som motsvarar
deras nuvarande aflöningsförmåner vid regementet, nemligen:

kaptenen Stråle........................................................................... kronor 1,275: —

kaptenen Nerman....................................................................... 1,275: _

regementsskrifvaren Ström .........................................................5 600: _

och bataljonsadjutanten, fanjunkaren Westin ................................. „ 315: _

med vilkor dock att, derest de framdeles komma i åtnjutande af pension från arméns
pensionskassa, pensionen å allmänna indragningsstaten då skall med motsvarande belopp
minskas.

Uppå underdånig tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes Hans Maj:t
Konungen bifalla och gilla hvad departementschefen sålunda hemstält och yttrat; och
skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

4

26

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Mönsterslcrifvaren
L
A. B. Sandels
öfverflyttande
på indragningsstat.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvar sär enden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 18 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Ottbr,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krtjsenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde vidare:

Sedan genom Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 förändrade föreskrifter
meddelats om sättet för uppbörden af indelta arméns aflöningsräntor och tiondeanslag,
förklarade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 3 Juni 1870, att i följd häraf mönsterskrifvarne
vid indelta armén, ursprungligen afsedde till biträden åt regementsskrifvarne
vid uppbörd, utbetalning och redovisning af afiönings- m. fi. medel, blefve för framtiden
obehöflig^, hvarjemte för undanrödjande af det hinder, som för indragning af mönsterskrifvarebefattningarne
förefans i dåvarande innebafvares fullmakter, förordnades, att
mönsterskrifvaretjensterna vid indelta armén, i mån af ledighet, skulle tillsättas endast
medelst förordnanden tills vidare.

Då sedermera genom 1875 års lönereglering för armén sjelfva grunden för
indelta arméns aflöningsväsende undergick en så väsentlig förändring, att regements -

Nionde hufyudtiteln: bil. 4.

27

skrifvarebefattningarne kunde indragas, blef äfven stadgadt, att mönsterskrifvaretjensterna
skulle indragas, så snart sådant utan hinder af erhållna fullmakter kunde ske.

Af de med fullmakt försedde och på gammal stat qvarstående mönsterskrifvarne
har i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift Mönsterskrifvaren vid Vestgöta-Dals
regemente Lars Arvid Reinhold Sandels, med bifogande af vederbörliga intyg derom,
att hans inkomster af mönsterskrifvarebefattningen för år 1882 utgjort kontant lön
211 kronor 97 öre samt arrende af bostället | mantal Sjögar 1,070 kronor, tillsammans
1,281 kronor 97 öre, i underdånighet anhållit att blifva Överflyttad på allmänna indragningsstaten,
mot erhållande såsom pension af antingen två tredjedelar af sina
sammanlagda löneinkomster eller ock behållna afkastningen af bostället; till hvilken
framställning generalbefälhafvaren i tredje militärdistriktet tillstyrkt bifall, hvaremot
chefen för regementet ansett sig ej böra förorda ansökningen, hufvudsakligen af orsak
att för regementsintendenten samt för chefs- och majorsexpeditionerna det vore af
behofvet påkalladt att i mönsterskrifvaren hafva skrifbiträde att tillgå.

Uti infordradt utlåtande har Armé förvaltningen å intendents- och civila departementen,
med erinran att mönsterskrifvaretjensterna redan förklarats vara numera
öfverflödiga, ansett ansökningen så mycket hellre kunna bifallas, som derigenom uppenbarligen
skulle beredas kronan ekonomisk fördel genom besparande af en del utaf
aflöningen.

Då lönen för mönsterskrifvare i de nya afiöningsstaterna i allmänhet blifvit
satt till 800 kronor och vid den nya pensionsregleringen för armén, enligt lista punkten
i Kongl. cirkuläret den 22 Juni 1877, stadgats, att den till armén hörande embetsed!
tjensteman af militär-, läkare- och civilstaterna, hvilken innehar fast lön på stat
till belopp ej öfverstigande ett tusen kronor, är berättigad att i pension och fyllnadspension
erhålla lönens hela belopp, kunde häraf enligt Arméförvaltningens åsigt hemtas
en icke olämplig vägledning vid bedömande af sökandens anspråk oqh pensionens
skäliga belopp vid frivillig afgång, hvarföre Arméförvaltningen föreslagit, att Mönsterskrifvaren
Sandels skulle från ingången af månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller afsked från mönsterskrifvaretjensten, å allmänna indragningsstaten erhålla, en
årlig pension af 800 kronor.

I fråga om den rätt till pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension,
som enligt gällande bestämmelser skulle tillkomma Sandels, har direktionen öfver
nämnda pensionskassa upplyst, att Sandels, hvilken numera räknar 51 lefnadsår och
eu tjenstetid af nära 29 år, redan nu kunde, enligt reglementet för pensionskassan,
afgå från sin tjenst samt genom exspektansafgifters erläggande lösa den bristande
tjenstetiden och derigenom bereda sig rätt till åtnjutande från och med den 1 April
1887 af 180 kronor pension i nionde klassen af arméns pensionskassa, hvaremot, om
han vid tjensten qvarstode intill den 2 Mars 1887, han då blefve, jemlikt Kongl.
brefvet den 9 Februari 1858, emot deri föreskrifna vilkor berättigad att vid afskedet,
jemte förutnämnda kassapension, tillträda 120 kronor såsom fyllnadspension af statsmedlen;
och har Arméförvaltningen ansett, att vid Sandels’ öfverflyttande på indrag -

28

Nionde hufvndtiteln: bil. 4.

ningsstat något förbehåll icke skäligen borde göras i afseende å den rätt till utbekommande
af 180 kronor pension från arméns pensionskassa, som Sandels genom
exspektansafgifters erläggande och således endast medelst särskild penningeuppoffring
skulle kunna förskaffa sig.

Då af Eders Kong!. Maj:t redan blifvit förklaradt, att mönsterskrifvaretjensterna
äro öfverflödiga, samt följaktligen de medel, som utgå till aflönande af de qvarstående
mönsterskrif varne, utgifvas icke för att tillgodose något statens behof, utan endast för
att uppfylla en af staten genom fullmakts meddelande åtagen förpligtelse, finner jag,
lika med Arméförvaltningen, det vara med kronans fördel öfverensstämmande, om
Mönsterskrifvaren Sandels beredes tillfälle att från tjensten afgå, med bibehållande
såsom pension af ungefär två tredjedelar af sina sammanlagda löneinkomster, eller i
afrundadt tal 800 kronor. Enär likväl Sandels, på sätt här ofvan visats, redan år
1887 blifver berättigad till 180 kronor pension från arméns pensionskassa samt 120
kronor fyllnadspension af statsmedlen, synas mig dessa pensioner böra afräknas vid
bestämmandet af det belopp, som skäligen kan Sandels tillerkännas såsom pension
från allmänna indragningsstaten.

På grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att uppföra för Mönsterskrifvaren Sandels å allmänna indragningsstaten en
årlig pension af 500 kronor, att utgå från ingången af månaden näst efter den, i
hvilken han erhåller afsked från mönsterskrifvarebefattningen, äfvensom medgifva, att
innehafvandet af denna pension ej må utgöra hinder för Sandels att uppbära den
fyllnadspension, hvartill han på grund af Kongl. brefvet den 9 Februari 1858 kan
blifva berättigad.

Uppå underdånig tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält; och skulle
protokolltdrag i ärendet till Finansdepartementet expedieras till ledning vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

Nionde hnfrudtitelu: bil. 5.

29

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarscirenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 18 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thempt andre,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyebn,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding föredrog vidare:

En af generalbefälhafvare!! i femte militärdistriktet med förord öfverlemnad
ansökning af Förrådsvaktmästaren vid Jemtlands hästjägarecorps Jonas Edfastson, hvaruti
Edfastson, som är född år 1813 och således omkring 73 år gammal samt under
mer än 40 år gjort tjenst såsom förrådsvaktmästare dels vid Jemtlands regemente
och dels vid Jemtlands häst- och fältjägarecorpser, i underdånighet anhållit, att som
han numera till följd af ålderdomsbräcklighet samt aftagande syn- och hörselförmåga
vore oförmögen att nöjaktigt bestrida sin tjenst och derföre önskade afgå från densamma,
det måtte medgifvas honom att vid afskedstagande! få behålla sin aflöning såsom
pension.

Corpschefen, som jemväl tillstyrkt ansökningen, hade vitsordat, att Edfastsoni
hvilkens arfvode utgjorde 200 kronor om året, under den långa tjenstehjon skött sin
befattning med nit och pålitlighet, men numera i anseende till framskriden ålder och

Pension till
Förrådsvaktmåstaren
vid
Jemtlands
hästjägarecorps
./. Edfastson.

30

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

deraf förminskade kroppskrafter ej är till densammas bestridande lämplig, samt att
Edfastson saknar medel till sitt framtida uppehälle.

Uti infordradt utlåtande hade Arméförvaltningen å intendentsdepartementet med
afseende å sökandens väl vitsordade långvariga tjenstgöring och då intygadt blifvit, att
han vid framskriden ålder saknade medel till sitt uppehälle, i underdånighet hemstält,
att, i likhet med hvad vid jemförliga fall tillförene egt rum, Kong!. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta proposition om uppförande för Edfastson på allmänna indragningsstaten
af ett årligt belopp, motsvarande hans vaktmästarearfvode, eller 200 kronor.

Departementschefen anförde härefter:

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst rörande Edfastsons tjenstgöring och
ekonomiska ställning och då Edfastson vid afsked från vaktmästarebefattningen icke
är berättigad till pension från arméns pensionskassa, får jag, med erinran att senast
vid 1883 års riksdag pension å allmänna indragningsstaten blifvit beviljad åt två förrådsvaktmästare
med 250 kronor till hvardera, i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för Edfastson å allmänna indragningsstaten
uppföra eu pension af 200 kronor, att af honom under hans återstående lifstid årligen
åtnjutas, med beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhållit afsked
från vaktmästarebefattningen.

Uppå underdånig tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes Hans Maj:t
Konungen härtill lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

31

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 18 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde härefter i underdånighet:

Till understöd åt de från 1808 — 1809 årens krig ännu qvarlefvande landtvärnsman
har sist församlade Riksdag, uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning, för år 1886
anvisat ett belopp af 3,000 kronor, hvarjemte Riksdagen — som ansett de få qvarvarande
understödstagarne böra, i den mån anslaget dertill lemnar tillgång, beredas
någon förhöjning i gratifikationsbeloppen, — öfverlemnat till Eders Kongl. Maj:ts afgörande
att, i den mån anslaget lemnar tillgång, bestämma storleken af dessa gratifikationsbelopp.

Antalet understödstagare, som år 1884 utgjorde 17, har för år 1885 nedgått
till 11, hvadan, med anslagets bibehållande vid sitt nuvarande belopp, tillgång
komme att finnas till att jemförelsevis rikligt tillgodose de ännu qvarlefvande landtvärnsmännen.

Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att

Gratifikationer
åt f. d.
landtvärnsman.

32

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande landtvärnsman,
som sig derom anmäla, för år 1887 anvisa å allmänna indragningsstaten ett belopp
af 3,000 kronor.

Häri instämde Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält;
och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till ledning
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

33

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 30 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrbnsvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krtjsenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen anförde slutligen:

Uti underdånig skrifvelse den 26 nästlidne November har befälhafvaren för
generalstaben hemstält, att hos Riksdagen måtte göras framställning om pension å
allmänna indragningsstaten för Gravören vid generalstabens topografiska afdelning
Carl Severin Wennersten, hvilken, född den 18 November 1819, blifvit anstäld redan
år 1838 såsom gravör och år 1841 i egenskap af namngravör vid den dåvarande
topografiska corpsen samt från och med sistnämnda år eller under en tid af 45 år
oafbrutet arbetat såsom kopparstickare dels vid nämnda corps och dels, efter det den
uppgått i generalstaben, vid generalstabens topografiska afdelning.

Såsom stöd för denna hemställan har befälhafvaren för generalstaben anfört,
att, då genom användandet af den på senare tiden uppfunna heliogravyrmetoden
vunnes en högst betydlig besparing i kostnaden för kartors mångfaldigande samt grafstickel
för den skull torde för framtiden endast undantagsvis komma att användas,
det icke kunde anses förenligt med god hushållning att vid den topografiska afdel 5 -

Pension
för Gravören
vid generalstabens
topografisk
afdelning
G. S.
Wennersten.

34

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

ningen bibehålla en fullt aflönad bokstafsgravör eller att använda honom för andra
vid kartverket förekommande arbeten, vid hvilka han saknade vana;

att här i landet icke heller eljest funnes någon användning för Wennersten
såsom namngravör i koppar, likasom han vid eu redan uppnådd ålder af 66 år svårligen
skulle kunna erhålla sådan anställning i utlandet, om han nödgades utvandra;

att det under sådana förhållanden icke vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande
att utan ersättning afskeda en man, som i nära nog ett hälft sekel egnat
sin verksamhet åt kartverket och derunder fullgjort sitt åliggande med utmärkt skicklighet,
hvarom ock de för allmänheten tillgängliga kartorna bure ojäfaktigt vittnesbörd;
samt

att såsom ytterligare bevekande omständighet tillkomme, att Wennersten, hvilken
aldrig egt någon enskild förmögenhet samt haft att försörja eu talrik familj — af
hans 12 barn voro 8 ännu lefvande, bland hvilka det yngsta icke ännu uppnått 12
års ålder, — i följd häraf icke förmått bereda sig och de sina besparingar till skydd
mot brist under kommande dagar, hvadan han, då han erhölle entledigande från sin
nuvarande anställning, vore för sin och sin familjs uppehälle uteslutande hänvisad till
den ringa inkomst, han tills vidare kunde bereda sig såsom biträde vid sjukgymnastiken
å gymnastiska centralinstitutet, men hvilken '' inkomst vid Wennerstens tilltagande ålder
komme att minskas eller alldeles upphöra.

Pensionens belopp har af befälhafvaren för generalstaben föreslagits till 2,700
kronor, motsvarande i jemnadt tal åttio procent af Wennerstens nuvarande aflöning,
3,480 kronor.

Beträffande Wennerstens" ifrågavarande anställning är upplyst,
att, i öfverensstämmelse med de för topografiska corpsen och sedermera för
generalstaben utfärdade instruktioner, Wennersten såsom gravör icke egt fast anställning
eller lön på stat, utan hafva rörande hans tjenstgöringsskyldighet eller det honom
åliggande arbete kontrakt tid efter annan uppgjorts dels med chefen för berörda corps
och dels efter dess upphörande med chefen för generalstabens topografiska afdelning;

att dessa kontrakt mestadels förbundit Wennersten att, emot betingad månadsaflöning,
utföra sitt arbete å tjensterummet på stadgad arbetstid, men äfven en kortare
tid, då plats derstädes icke kunnat Wennersten beredas, omfattat skyldighet för
denne att i sitt hem verkställa vissa bestämda arbeten mot derför stadgad ersättning;
samt

att under de senare åren eller efter år 1877 Wennerstens tjenstgöring städse
varit bestämd på det sätt, att det ålegat honom att å tjenstelokalen under den vanliga
dagliga arbetstiden kl. 9 f. m.—5 e. m. utföra det gravyrarbete, som åt honom
uppdrogs.

Statskontoret, som den 17 innevarande månad afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet, har dervid, med afseende å Gravören Wennerstens särdeles långvariga och
synnerligen väl vitsordade verksamhet i statens tjenst samt med hänsyn till hvad för

Nionde liufvudtiteln: bil. 1.

35

öfrigt framhållits af befälhafvare]! för generalstaben, funnit sig böra till förevarande
underdåniga framställning tillstyrka bifall.

Äfven jag anser, på de af befälhafvaren för generalstaben framhållna skäl, det
vara af rättvisa och billighet påkalladt, att Wennersten vid sitt förestående entledigande
från anställningen vid generalstaben beredes något årligt understöd för sitt lifsuppehälle.
I fråga om beloppet af detta understöd anser jag likväl, då Wennersten icke
haft tjenst på stat, att den af befälhafvaren för generalstaben föreslagna och i afseende
å tjenster inom armén, samt förut jemväl i fråga om civila tjeuster, i allmänhet
gällande beräkningsgrund för pensioner vara för hög, utan synes mig pensionen i
detta fall skäligen kunna bestämmas till ett belopp af 1,500 kronor.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att Gravören vid generalstabens topografiska afdelning Carl Severin Wennersten må
från och med månaden näst efter den, då han varder från nämnda anställning entledigad,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af ett tusen femhundra
kronor.

Till denna hemställan, i hvilken Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet i detta
ärende meddelas Finansdepartementet till ledning vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
0. E. Pauli

36

Nionde hufvudtiteln: bil. 8.

Pension
för Lektor F.
Lagerberg.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans Raft
Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 23 December
1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve EhrENSVÄRD,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otteb,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter föredrog vidare:

5:o.

Chefens för sjökrigsskolan embetsskrifvelse den 21 sistlidne November, hvarmed
öfverlemnats en af Lektorn vid samma skola, Filosofie Doktorn m. m. Fredrik
Lagerberg gjord ansökan, att bemälde chef måtte anmäla och förorda honom till erhållande
af pension vid hans tillämnade afgång från ifrågavarande lärarebefattning.

Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades: att sökanden vore född
den 14 September 1808; att han tjenstgjort såsom lärare vid sjökrigsskolan från
dess början år 1867 och sedan 1879 varit förordnad såsom lektor derstädes; att,
förutom deima anställning, sökanden under en lång följd af år egnat sig åt lärareverksamhet
och derunder, bland annat, dels förestått en förberedande kadettskola
under åren 1847—1853 samt 1863—1867 och dels haft anställning vid Hiliska skolan
å Barnängen från hösten 1843 till skolans upphörande år 1846 samt vid Stockholms
lyceum under åren 1854—1862, hvilka båda befattningar han jemlikt bifogade intyg
skött med utmärkt nit och skicklighet; att sökanden, jemte omförmälda i såväl statens
som enskild tjenst utöfvade lärareverksamhet, hvilken omfattade 42 tjenstgöringsår,
äfven tjenstgjort såsom kateket i Adolf Fredriks församling i Stockholm under tiden

Nionde hnfvudtiteln: bil 8.

37

från den 1 Maj 1847 till den 1 Oktober 1871, för hvilken tjenstgöring jemväl lemnats
honom särskildt, hedrande intyg.

I ofvan berörda skrifvelse hade chefen för sjökrigsskolan, med vitsordande af
sökandens pligttrohet, nit och intresse för sitt lärarekall vid skolan, på det varmaste
förordat sökandens ifrågavarande anhållan dels för hans egen skull, såsom belöning
för långvarigt, troget och väl vitsordadt arbete i den maktpåliggande lärareverksamheten,
och dels för sjökrigsskolans skull, emedan sökanden vid sin långt framskridna
ålder numera icke egde den arbetskraft, som skolan fordrade af lärarne, på det att
de under den korta tid, som vore dem tillmätt, skulle kunna bibringa eleverna de
faststälda kurserna; hvarföre bemälde chef på dessa och i öfrigt anförda skäl hemstält,
att en årlig pension af 2,500 kronor, kvilket belopp med 650 kronor understege
den Lagerberg tillkommande aflöning vid skolan, måtte honom beredas från allmänna
indragningsstaten till utgående från och med den 1 Oktober 1886, dock att, med
afseende derå att aflöningen vid läroverket utginge med en sjundedel för hvarje undervisningsmånad,
denna pension i nära öfverensstämmelse dermed skulle för sista qvartalet
år 1886 utgå med 1,000 kronor.

Efter erhållen nådig remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig i ärendet;
och då sökanden, som uppnått en ålder af mer än 77 år och utöfvat lärareverksamhet
under en tid af 42 år, deraf dock endast 18 år i statens tjenst, icke syntes
kunna än vidare fortfara med sin lärareanställning vid sjökrigsskolan samt hans verksamhet
vid denna skola blifvit synnerligen väl vitsordad, hade Statskontoret, jemte
meddelande att sökanden vid sjökrigsskolan åtnjöte i aflöning såsom lärare i modersmålet
1,440 kronor, såsom lärare i kristendom 960 kronor och i ålderstillägg 750 kronor,
eller tillsammans 3,150 kronor, i underdånighet tillstyrkt, att Kongl. Maj:t, med
hufvudsakligt bifall till den gjorda framställningen, måtte uti nådig proposition föreslå
Riksdagen, att för Lektor Lagerberg å allmänna indragningsstaten finge uppföras en
årlig pension af 2,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvaruti
Lagerberg erhölle afsked från sin anställning vid sjökrigsskolan.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet i underdånighet,
det Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning derom, att Lektor
Lagerberg må från och med månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked
frånträder sin befattning vid sjökrigsskolan, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,500 kronor.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält
och förordnade, att protokollsutdrag i ämnet skulle till Finansdepartementet expedieras
för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

F. Wrangel.

38

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

Pension
för Materialförvaltaren

J. H. Aspegren.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar sårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den 23 December

1885.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter anförde derefter:

6:o.

Sedan varfschefen vid flottans station i Carlskrona uti underdånig skrifvelse
den 23 sistlidne Maj, med förmälan att Materialförvaltaren derstädes Johan Hugo
Aspegren sedan den 28 Januari 1882 varit af sjukdom hindrad att sin tjenst förrätta
och att enligt bifogadt läkarebetyg anledning icke förefunnes, att han kunde återvinna
tjenstbarhet, äfvensom under åberopande af de med tjenstens uppehållande
genom vikarie förenade olägenheter, hemstält, huruvida icke Aspegren, som vore född
den 14 Mars 1826, år 1850 blifvit antagen till ordinarie kammarskrifvare vid flottans
civilstat och den 4 Maj 1866 befordrats till sin innehafvande tjenst, kunde varda
Överflyttad å allmänna indragningsstaten med en årlig pension af 3,200 kronor eller
det belopp, han nu uppbure i lön och ålderstillägg,

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

39

samt ej mindre Medicinalstyrelsen sig i frågan yttrat, än äfven Statskontoret
med underdånigt utlåtande inkommit, deruti Statskontoret anmält, att enligt från
direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan lemnad upplysning Aspegren icke inom
den i nådiga brefvet den 22 Juni 1877 bestämda tid inkommit med anmälan om sin
önskan att komma i åtnjutande åt'' pensionsrätt enligt de år 1876 faststälda grunder
för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, hvilka grunder genom
nyssnämnda nådiga bref förklarats skola från och med år 1878 tillämpas jemväl vid
pensionering af personalen vid flottans civilstat, och att han således icke heller för
sin del på desamma ingått, i följd hvaraf Aspegren icke kunde med tillämpning af
8:de punkten i Kong!, kungörelsen den 24 November 1876 från tjensten skiljas och
dervid tilläggas pension från allmänna indragningsstaten,

så täcktes Eders Kongl. Maj:t under den 16 nästlidne Oktober vid sålunda
upplyst förhållande och i enlighet med Statskontorets jemväl gjorda hemställan finna
varfschefens ifrågavarande framställning icke böra vinna nådigt bifall.

Uti embetsskrifvelse den 17 sistförfluten November har bemälde varfschef,
enär det ej kunde vara med kronans fördel öfverensstämmande, att kronans i materialförrådet
befintliga, dyrbara egendom redovisades och handhades af oansvariga personer,
samt med åbei''opande i öfrigt af förberörda underdåniga skrifvelse och med
öfverlemnande af amiralitetskrigsmanskontorets uppgift å den pension och fyllnadspension,
som Aspegren vore berättigad att efter afskedet uppbära från amiralitetskrigsmanskassan,
anhållit, att Materialförvaltaren Aspegren måtte från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhölle sökt afsked, under sin återstående lifstid
bekomma, utöfver de pensionsmedel, han vore berättigad utfå från nämnda kassa, ett
så stort belopp, att det tillsammans med nyssberörda pensionsmedel uppginge för år
till 3,200 kronor.

Statskontoret har i afgifvet underdånigt utlåtande af den 14 innevarande December
anfört: att jemlikt Kongl. brefvet den 5 Juni 1874 civile tjenstemän vid flottans
stationer egde enahanda rättighet till pension å allmänna indragningsstaten, som
enligt gällande författningar i allmänhet tillkomme civile embets- och tjenstemän, dock
att från pensioner å denna stat skulle afräknas det pensionsbelopp, som de från
amiralitetskrigsmanskassan egde uppbära^; att då Aspegren icke anmält sig till pensionsrätt
enligt de genom nådiga brefvet den 22 Juni 1877 stadgade förändrade grunder,
skulle förstnämnda nådiga bref fortfarande ega tillämplighet i afseende å hans
pensionsrätt; att beträffande civile embets- och tjenstemäns pensionsrätt vore stadgadt
dels genom nådiga brefvet den 12 November 1823, att civile embets- och tjenstemän,
hvilka hunnit 65 års ålder, tillbragt vid pass 40 år i statens tjenst samt styrkt
sig vara till helsan försvagade, vore berättigade att efter afskedstagandet å förenämnda
stat undfå pension, dels ock genom nådiga brefven den 16 Mars 1858 och
den 23 November 1860, att i fall som förevarande pensionen skall utgå med 80 procent
af aflöningen; att uti nådiga brefvet den 24 November 1876 vore föreskrifvet,
att den i då faststälda nya stater för bland annat flottans civilstat bestämda fördel -

40

Nionde hufvudtiteln: bil. 9.

ning i fast lön eller fast arfvode och tjenstgöringspenningar icke skulle verka rubbning
i afseende å beloppet af den pension, hvartill dåvarande löntagare vore för innehafvande
tjänster, enligt gällande föreskrifter, berättigade; att Aspegrens aflöning utgjorde:
lön 2,200 kronor, tjenstgöringspenningar 800 kronor och ålderstillägg 1,000
kronor, eller tillsammans 4,000 kronor, samt att enligt ofvanberörda stadganden Aspegren,
som den 4 Maj 1866 blifvit befordrad till sin innehafvande tjenst, således skulle
vid uppnådd pensionsålder vara berättigad till pension af 3,200 kronor, att utgå dels
från amiralitetskrigsmanskassan och dels af allmänna indragningsstaten. Med förmälan
derjemte att Aspegren, som endast uppnått en ålder af nära 60 år och varit
35 år i statens tjenst, icke uppfylt de för pensions åtnjutande från allmänna indragningsstaten
stadgade vilkor, har Statskontoret vidare anfört, att — då i afseende å
Aspegrens helsotillstånd blifvit intygadt, att Aspegren, som öfver trenne år af sjukdom
hindrats att sin tjenst förrätta, under denna tid varit behäftad med ett konstitutionelt
lidande (diabetes mellitus) i förening med rubbningar i själsverksamheten (melancholia),
och att anledning icke förefunnes, att han kunde återvinna tjenstbarhet —
Statskontoret, med hänsyn till hvad af varfschefen blifvit i frågan anfördt och under
åberopande af Rikets Ständers vid 1853—1854 års riksdag meddelade förklarande
i fråga om obotlig ansedd lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie
beställning, ansåge sig böra i underdånighet hemställa, att till Riksdagen måtte
afiåtas nådig framställning derom, att Aspegren blefve förklarad berättigad att efter
erhållet afsked med månaden näst derefter tillträda pension å allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande skilnaden mellan hela''den honom tillkommande pension,

3,200 kronor, och det belopp, 1,775 kronor, som han enligt från amiralitetskrigsmanskassan
lemnad uppgift egde att från och med den 14 Mars 1886 ur denna kassa
uppbära, eller 1,425 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva, att Materialförvaltaren Aspegren
må från och med månaden näst efter den, hvari han med pension ur amiralitetskrigsmanskassan
från tjensten afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna
indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med
pensionen från nämnda kassa utgör 3,200 kronor, eller ett tusen fyra hundra tjugufem
kronor årligen.

Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt och hvari Statsrådets
öfrige ledamöter instämde behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla; och skulle
utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande
af förslaget till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

F. Wrangel.

Nionde imfvudtiteln: bil. 10.

41

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 11 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre VON Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Härefter föredrog Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna i underdånighet: -

10:o.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Södermanlands län, på anhållan af Länsmannen
i Daga härad af nämnda län Adolf Engström, i skrifvelse den 27 December
1884 gjorda underdåniga framställning, att Kongl. Maj:t måtte bereda Engström årlig
pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande skilnaden emellan hans
innehafvande länsmanslön jemte ålderstillägg och den pension från civilstatens pensionsinrättning,
hvartill Engström vore berättigad.

Af handlingarne inhemtades, att Engström, som vore född den 12 April 1826,
samt konstituerades till länsman i Oppunda härads mellersta länsmansdistrikt den 21
December 1849 och transporterades till sin nu innehafvande länsmanstjenst den 26 Ja 6 -

Pension för
Länsmannen
A. Engström.

42

Nionde hufrudtiteln: bil. 10.

nuari 1856, varit oförmögen att bestrida sin tjenst allt sedan den 25 Maj 1882, då
lian träffades af ett slaganfall och, enligt företedt läkarebetyg, blef lam i hela venstra
sidan, hvilken förlamning, jemte väsentligt försvagade kropps- och själskrafter, föga
förbättrats, så att ingen förhoppning funnes, att Eng ström skulle kunna vidare utöfva
länsmanstjensten.

Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
anfört, att Engström, som numera vore ständigt sängliggande, uppenbarligen ej vidare
blefve i stånd att återtaga utöfningen af sin befattning eller på annat sätt bidraga till eget
och sin familjs uppehälle; att Engström, hvilken år 1883 måst till borgenärers förnöjande
afträda sina tillgångar, vore i den ekonomiska belägenhet, att pension allenast från
civilstatens pensionsinrättning icke försloge till hans och familjens nödtorftiga bergning,
samt att synnerliga svårigheter hittills mött och säkerligen i ökadt mått framgent
skulle möta för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att under oviss, måhända till
flera år utsträckt tid kunna medelst vikarie uppehålla Engströms tjenst mot den för
lefnads- och tjenstgöringskostnadernas betäckande otillräckliga årliga aflöning af tillhopa
700 kronor, som enligt Kongl. kungörelsen den 31 Maj 1878 länsmans vikarie
egde uppbära.

Efter härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret inkommit med underdånigt
utlåtande af den 15 Januari 1885 och deruti dels meddelat, att aflöningsförmånerna
vid länsmanstjensten uti ifrågavarande distrikt utgjordes af lön, kontant 90 kronor,
och boställsförmån 810 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor och expensmedel
100 kronor, tillsammans 1,600 kronor, hvartill för Engström komme ålderstillägg med
300 kronor, samt att, enligt från civilstatens pensionsinrättning lemnad upplysning,
Engström uppfylt vilkoren för erhållande vid afskedstagandet af pension i sjette klassen
af nämnda pensionsinrättnings tjenstemannafond, dels ock erinrat, att Engström,
hvilken längre än 35 år varit i statens tjenst, sålunda- uppfylt det i afseende å viss
tjenstetid stadgade vilkor för rättighet att vid afskedstagandet undfå pension till
lönens hela belopp, utgörande, ålderstillägget inberäknadt, 1,200 kronor, men att Engström
deremot ännu icke uppnått den lefnadsålder af 65 år, som jemväl vore föreskrifven
såsom vilkor för sådan pensions erhållande; och hade Statskontoret, med afseende
å hvad rörande Engströms sjukdomstillstånd blifvit genom det insända läkarebetyget
styrkt och hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemväl i öfrigt anfört till
stöd för sin framställning samt under åberopande af det vid 1853—1854 års riksdag
meddelade förklarande i afseende å obotlig ansedd lam, blind eller sinnessjuk tjenstemans
skiljande från ordinarie befattning i rikets tjenst, hemstält, att Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att för Länsmannen Engström måtte å allmänna indragningsstaten
uppföras en pension af 600 kronor årligen, att, jemte den honom från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension till enahanda belopp, utgå från och
med månaden näst efter den, under hvilken afsked från länsmanstjensten blefve honom
beviljadt.

Nionde hnfvudtiteln: bil. 10.

43

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då enligt erhållna upplysningar
ofvan anförda förhållanden i afseende å Länsmannen Engströms oförmåga att utöfva
tjensten fortfore oförändrade, oaktadt numera öfver 3 år förflutit, sedan han till följd
af ett slaganfall blef urståndsatt att tjenstgöra, samt enär någon utsigt till förbättring
i Engströms helsotillstånd icke funnes, hemstälde Statsrådet, att Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Engström finge från och med månaden näst
efter den, i hvilken han med pension från civilstatens pensionsinrättning afginge från
tjensten, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension
till så stort belopp, att detta, tillhopa med pensionen 600 kronor från nämnda inrättning,
uppginge till hans nuvarande lön med ålderstillägg, 1,200 kronor, eller sexhundra
kronor årligen.

ll:o.

En till Kongl. Maj:t den 15 September 1884 ingifven skrift, deri föreståndaren
för Ålnarps landtbruksinstitut, Professoren Hjalmar Otto Nathorst i underdånighet
anhållit, att honom måtte beredas rätt att, efter uppnådd ålder af 65 år, erhålla
vid af skedstagandet pension från allmänna indragningsstaten; till stöd för hvilken
ansökan Nathorst åberopat: att han, som. vore född den 10 September 1821, allt
sedan den 1 November 1861 innehaft föreståndarebefattningen vid Alnarps landtbruksinstitut
och derunder från den 14 Mars 1862 bestridt undervisningen i de
tre ämnena landthushållning, boskapsskötsel och kameralistik; att han älven före
tillträdet af nämnda föreståndarebefattning verkat sedan den 1 November 1842, först
såsom lärare och sedan såsom föreståndare vid Väderbrunns och derefter vid Dagsholms
landtbruksskola; samt att han under hela den långa tid af 42 år, som han
sålunda bestridt lärarebefattning vid landtbruksläroverk, äfven genom eu större
verksamhet såsom författare sökt befrämja vårt lands modernäring; och hade vid
denna ansökning, som åtföljdes af behörigt åldersbetyg, äfven lögats ett af styrelsen
för Alnarps landtbruksinstitut utfärdadt intyg af innehåll, att Nathorst med utmärkt
nit och öfverlägsen skicklighet fullgjort sina åligganden såsom föreståndare och lärare
vid institutet.

I utlåtande öfver denna ansökning hade Landtbruksakademiens förvaltningskomité,
i betraktande af Nathorsts långa och alltid väl vitsordade lärarearbete äfvensom af
hans omfångsrika och förtjenstfulla författareverksamhet i det svenska landtbrukets
tjenst, ansett sig böra tillstyrka bifall till ansökningen; hvarjemte lörvaltningskomitén
hemstält, att pensionens belopp måtte bestämmas till 4,800 kronor, såsom
motsvarande 80 procent af Nathorsts nu innehafvande fasta lön.

Äfven Statskontoret, som den 3 November 1884 afgifvit infordradt yttrande i
ämnet, har på de af Landtbruksakademiens förvaltningskomité anförda skäl tillstyrkt
aflåtande till Riksdagen af proposition om berättigande för Nathorst att, sedan han,
efter uppnådd ålder af 65 år, afgått från föreståndarebefattningen, uppbära pension

Pension för
Professoren
H. O.
Nathorst.

Ténsion för
Statsrådet
S. Grubbel
döttrar.

44 Nionde hufvudtitlen: bil. 10.

från allmänna indragningsstaten, men hemstält, huruvida icke pensionen borde bestämmas
till 4,500 kronor årligen.

Nathorsts löneförmåner utgöras af fast lön 6,000 kronor, gästningspenuingar
500 kronor, fri bostad, fri vedbrand, fri skjuts samt 75 procent rabatt å trädgårdsprodukter.

Då, enligt hvad sålunda blifvit upplyst, Nathorst under de 24 år, han innehaft
föreståndarebefattningen vid Alnarp, på ett särdeles förtjenstfullt sätt fullgjort hvad
honom i sådan egenskap och såsom lärare ålegat samt han dessutom under sin föregående
nittonåriga tjenstgöring såsom lärare vid och föreståndare för landtbruksskolor
gagnat landtbruket, till hvars befrämjande han derjemte öfvat en betydande
författareverksamhet, och förhållandena i öfrigt syntes vara till beskaffenheten
närmast jemförliga med dem, som föranledde 1878 års Riksdag att bevilja åt Landtbruksakademiens
dåvarande sekreterare, Professoren m. m. Johan Peter Arrhenius eu
pension af 4,800 kronor, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att Professoren Nathorst finge från och med månaden näst efter
den, då han efter fylda sextiofem år afginge från sin befattning vid Alnarps landtbruksinstitut,
å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en
mot åttatio procent af hans innehafvande fasta lön, sex tusen kronor, svarande årlig
pension till belopp af fyratusen åttahundra kronor.

Föredragande departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna anförde härefter:

12:o.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning har Justitierådet m. m. K.
Ghvecrona, i egenskap af förmyndare för framlidne Statsrådet Samuel Grubbes
och hans hustru Margaretha Johanna Grubbes, född Grave, tre ogifta döttrar Emma
Margaretha Ulrica, Anna Johanna Carolina och Ida Wilhelmina, i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte till 1886 års Riksdag aflåta nådig proposition
om beviljande af pension åt dem till belopp af 400 kronor för hvardera, tillsammans
motsvarande den pension, deras moder i lifstiden uppburit från allmänna indragningsstaten.

Statsrådet Grubbe afled den 6 November 1853, och sedan, med anledning af
en utaf hans enka gjord framställning om årligt understöd af allmänna medel åt
henne och de tre omyndiga döttrarne, Kongl. Maj:t till Rikets Ständer aflåtit nådig

Nionde hufvudtiteln: bil. 10.

45

proposition, förklarade Rikets Ständer enligt underdånig skrifvelse den 25 Oktober 1854,
att, enär Statsrådet Grubbe i lifstiden genom sin långvariga, utmärkta och gagneliga
verksamhet i statens tjenst förvärfvat sig grundade anspråk på nationens deltagande
för den mindre lyckliga ekonomiska ställning, hvaruti hans maka och oförsörjda barn
sig befunno, Rikets Ständer bifallit Kongl. Maj:ts framställning om årlig pension af
800 riksdaler för hans efterlefvande enka. Den pension, som medgafs, utgjorde sålunda
efter nu gällande myntslag 1,200 kronor.

Enkan Grubbes död inträffade den 26 sistlidne September. Hennes tre döttrar,
hvilka jemte en son öfverlefva henne, äro födda, Emma Margaretha Ulrica 1822,
Anna Johanna Carolina 1824 och Ida Wilhelmina 1828. Bouppteckningen efter
enkan utvisar en behållning, förnämligast bestående af lösören, af allenast 855 kronor
18 öre. Enligt företedda läkarebetyg är den äldsta af döttrarne i följd af framskriden
ålder och klen helsa oförmögen att med arbete försörja'' sig, den andra i ordningen
har genom ögonsjukdom förlorat synen å ena ögat och den tredje lider sedan
många år af sinnessjukdom.

Till stöd för bifall till framställningen har i ansökningen åberopats de nu af
mig angifna omständigheter, hvarjemte Justitierådet Olivecrona i ansökningen vidare
anfört, att myndlingarnes ställning skulle varit ytterst bekymmersam, derest de icke
genom testamente erhållit hvardera ett kapital af 5,000 kronor, hvars ränta jemte
förenämnda pension utgjort den tillgång, hvarmed enkan Grubbe och hennes tre
döttrar haft att bestrida utgifterna för sin existens; med åberopande slutligen af
Statsrådet Grubbes stora förtjenster om sitt fosterland anhåller Justitierådet Olivecrona
om godkännande af pensionens föreslagna belopp och erinrar, att detsamma
kommer att förminskas i män af de ålderstigna pensionärernas afgång.

Statskontoret, hvars utlåtande öfver ansökningen infordrats, har tillstyrkt
framställning till Riksdagen om beviljande af pension med 400 kronor till en hvar
af döttrarna och ansett, att pensionen borde utgå från och med sistlidne Oktober
månad, då den pension, som innehades af Statsrådet Grubbes enka, upphörde.

Då, på sätt föredraganden erinrat, Rikets Ständer, med hänsyn dertill att
Statsrådet Grubbe i lifstiden genom sin långvariga, utmärkta och gagneliga verksamhet
i statens tjenst förvärfvat sig grundade anspråk på nationens deltagande för den
mindre lyckliga ekonomiska ställning, hvaruti hans efterlefvande maka och tre oförsörjda
döttrar sig befunne, beviljat den af Kongl. Maj:t äskade pensionen af 800
riksdaler, motsvarande 1,200 kronor, hemstälde Statsrådet, att, sedan Statsrådet
Grubbes enka under September månad innevarande år aflidit, Kongl. Maj:t måtte
hos Riksdagen föreslå, det Riksdagen ville förklara, att en hvar af hennes döttrar

46

Nionde hufvndtiteln: bil. 10.

egde att från och med nästlidne Oktober uppbära on fjerdedel eller trehundra kronor
hvar af den utaf Rikets Ständer beviljade pensionen.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet i näst föregående
tre mål tillstyrkt samt befalde, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
E. K. Almqvist.

Nionde hufvudtiteln: bil. 11.

47

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 30 December 1885.

Närva rån de:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensväbd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

53:o.

«

Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog härefter i underdånighet: En

af chefen för Sveriges Geologiska Undersökning uti underdånig skrifvelse den
21 November 1885 gjord framställning om beredande af pension å allmänna indragningsstaten
åt Geologen och Paleontologen vid nämnda Undersökning, Filosofie Doktorn Sven
Axel Theodor Tullberg, hvilken lede af sinnessjukdom, som enligt bifogadt läkarebetyg
måste anses vara obotlig; varande af bemälde chef dervid upplyst, att Tullberg, som
är född den 27 Februari 1852 samt år 1879 blifvit anstäld såsom biträdande geolog
och den 15 November samma år förordnats att tills vidare jemväl vara paleontolog
vid Undersökningen samt den 24 December 1881 af Chefen för Civildepartementet förordnats
till geolog derstädes, sedan början af år 1883 åtnjutit tjenstledighet i följd
af sinnessjukdom; att Tullberg under sin tjenstgöring med synnerligt nit och stor

Pension
or Geologen
S. A. Th.
Tullberg.

48

Nionde hufvudtiteln: bil. II.

pligttrohet icke blott deltagit i den allmänna undersökningen, utan äfven egnat sig
med afgjord framgång åt utredandet af rent vetenskapliga specialfrågor; att frukten
af dessa forskningar meddelats i tätt på hvarandra följande afhandlingar och monografier,
vittnande om skarp iakttagelseförmåga, lefvande intresse och oförtruten flit,
samt att denna erkännansvärda verksamhet blifvit, sannolikt i följd af öfveransträngning,
plötsligt för alltid afbruten.

På grund häraf har chefen, under anförande dels att den minskning i Geologiska
Undersökningens arbetskrafter, som sålunda uppstått, i hög grad inverkade på görornålens
ostörda gång, dels ock att Tullberg i saknad af enskild förmögenhet vore för
sitt och sin familjs uppehälle uteslutande hänvisad till den fasta aflöning af 2,500
kronor årligen, som han vid Geologiska Undersökningen innehade, i underdånighet hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition
om Tullbergs uppförande på allmänna indragningsstaten med ett belopp af 2,000
kronor årligen, utgörande 80 procent af hans lön såsom geolog.

Öfver ifrågavarande framställning hade Statskontoret den 17 i denna månad
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid, med hänsyn till läkarebetygets
innehåll samt hvad af chefen för Undersökningen blifvit anfördt, i underdånighet tillstyrkt
nådigt bifall till framställningen, med hemställan att den föreslagna pensionen
skulle utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken Tullberg erhölle afsked
från sin anställning vid Geologiska Undersökningen.

På grund af hvad sålunda förekommit och under erinran att Riksdagen år 1880
beviljat pension åt enkan efter en person, hvilken jemväl varit såsom geolog vid Undersökningen
anstäld och aflidit till följd af sjukdom, hvilken, i likhet med hvad chefen för
Undersökningen antoge i afseende å Tullbergs, sannolikt framkallats af öfveransträngning,
hemstälde departementschefen, som dock ansåge, att med hänsyn till den tid,
Tullberg tjenstgjort vid Undersökningen, pensionens belopp borde bestämmas till endast

1,500 kronor, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja Geologen Tullberg för
hans återstående lifstid en årlig pension till belopp af 1,500 kronor, att från allmänna
indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, då afsked blefve Tullberg
beviljadt.

Sedan Statsrådets öfrige ledamöter instämt i hvad departementschefen sålunda
hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder härtill lemna sitt bifall samt förordnade,
att protokollsutdrag härom skulle öfverlemnas till Finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Axel Hegardt.

Monde hufvudtiteln: bil 12.

49

Utdrag af ''protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 18 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Vidare föredrog departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld:

33:o.

Domkapitlets i Linköping underdåniga skrifvelse, hvarmed Domkapitlet öfverlemnat
en af Amanuensen hos Domkapitlet, Erik Hjalmar Segersteen gjord ansökning,
deri han, under åberopande att han, enligt hvad läkarebetyg utvisade, vore i anseende
till försvagad helsa oförmögen att sköta amanuenstjensten, anhållit om beredande
åt honom af pension till belopp, motsvarande amanuensaflöningen, 1,000 kronor,
eller åtminstone två tredjedelar deraf; och hade Domkapitlet i underdånighet hemstält,
att då Segersteen, hvilken uppnått eu ålder af öfver 66 år, under sin mer
än tjugufyraåriga, berömligt nitiska och samvetsgranna tjenstgöring genom dennas
trägna beskaffenhet ådragit sig sjukdom, som numera sedan slutet af 1883 gjorde
honom otjenstbar, samt det för Domkapitlet vore ett oafvisligt behof att för erhållande

Pension för
Konsistorieamanuensen

F. H. Segersteen.

50

Nionde hufvudtiteln: bil. 12.

Pension för
Läroverkskollegan
J. T.
Pagander.

af nödiga krafter till expeditionens nöjaktiga uppehållande ega oafkortad tillgångtill
amanuenslönen, som, då dertill utgående statsmedel och kollekt sammanräknades,
kunde anses uppgå till 1,000 kronor årligen, Kong], Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning om beviljande af eu lämplig pension å allmänna indragningsstaten åt
Segersteen under hans återstående lifstid.

Af de vid Segersteens ansökning fogade handlingar inhemtades, att han vore
född den 16 Maj 1819; att han, som adagt studentexamen, år 1859 tjenstgjort såsom
vikarierande adjunkt vid elementarläroverket i Linköping under årets begge terminer
och tillika såsom vice konsistorieamanuens från den 6 September till den 16 December
samma år, då han utnämnts till ordinarie amanuens, hvilken befattning han sedermera
städse, undantagandes ett af sjukdom föranledt afbrott under åtta veckor, bestridt
till den 19 December 1883, hvarefter han på grund af läkarebetyg åtnjutit tjenstledighet;
samt att han derjemte under särskilda tider, sammanlagdt 1 år 28 veckor,
innehaft förordnanden att förestå konsistorienotariebefattning; och innehöll det om
Segersteen den 30 September 1885 utfärdade läkarebetyg, att han, hvilken led dels
af betydlig svaghet och darrning i högra armén (skrifvaresjukaj, beroende på öfveransträngning
vid skrifning, dels af annan sjukdom och dermed förenade krämpor, icke
kunde sköta amanuensbefattningen.

I ärendet hade Statskontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och
deri anfört, att någon rättighet till pension å allmänna indragningsstaten icke vore
genom författningarne medgifven konsistorieamanuens samt att i allt fall Segersteen
i statens tjenst tillbragt en vida kortare tid, än den pensionsförfattningarne föreskrifva
såsom vilkor för erhållande af dylik pension; men då Segersteen vid en ålder af mer
än 66 år vore till helsan så försvagad, att han icke kunde sköta sin amanuensbefattning,
samt med afseende å hvad Domkapitlet i öfrigt anfört, ansåge Statskontoret sig
böra biträda Domkapitlets hemställan; hvarjemte Statskontoret beträffande beloppet
af pensionssumman ifrågasatt, huruvida icke, på sätt i likartade fall merendels blifvit
bestämdt, pensionen borde utgå med ett belopp, motsvarande tre fjerdedelar af Segersteens
fasta aflöning, 900 kronor, eller 675 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, att Kongl.
Maj: t måtte föreslå Riksdagen, att Segersteen må från och med månaden näst efter
den, då han efter erhållet afsked frånträder sin befattning såsom amanuens hos Domkapitlet
i Linköping, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 675 kronor.

34:o.

Domkapitlets i Upsala underdåniga skrifvelse den 21 Oktober detta år, deri
Domkapitlet, med anledning af en utaf Rektorn vid Söderhamns allmänna läroverk
J. Centerwall och Lasaretlssysslomannen S. Åström, den senare i egenskap af förmyndare
för sinnessjuke kollegan vid nämnda läroverk. Filosofie Kandidaten Jonas

Nionde hufrudtiteln: bil. 12.

51

Teodor Pagander, gjord framställning, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes, på det att
afsked från lärarebefattningen måtte kunna Pagander meddelas, vidtaga författningsenlig
anordning, för att pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,000
kronor för år, eller samma belopp, hvartill Paganders lön å ordinarie stat uppginge,
måtte varda honom för hans återstående lifstid tillförsäkrad.

Till stöd för denna framställning hade^ Domkapitlet åberopat, att Pagander
varit till följd af sjuklighet hindrad att tjenstgöra allt sedan höstterminen 1877, blott
med undantag för eu del af höstterminen 1882, och att han, som sedan den 21
Februari 1884 vårdats och fortfarande vårdades å Lunds hospital, lede af obotlig
sinnessjukdom.

Af handliugarne i ärendet inliemtades vidare: att Pagander vore född den 8
Maj 1845; att han efter år 1871 aflagd filosofie kandidatexamen blifvit den 23
November 1872 befullmägtigad såsom kollega vid Söderhamns allmänna läroverk samt
att, enligt rektors intyg, Pagander under sin tjenstgöring vid läroverket ådagalagt
utmärkt nit, ordentlighet och pligttrohet samt berömlig skicklighet, hvarjemte hans
enskilda lif varit klanderfritt och anspråkslöst; och innehöll ett af öfverläkaren vid
Lunds hospital den 10 Oktober 1885 utfärdadt bevis, att Pagander lede af sinnessjukdom
under form af förryckthet och med fullt skäl kunde anses alldeles obotlig.

Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört: att, då Pagander uppnått
eu ålder af endast 40 år och ej varit i statens tjenst anstäld längre tid än 13 år,
han således ännu icke hunnit vare sig den lefnads- eller tjensteålder, som enligt författningarne
vore stadgad för lärares vid de allmänna läroverken pensionsrätt å indragningsstat,
men att, i betraktande af att Pagander redan under många år varit
urståndsatt att tjenstgöra till följd af sinnessjukdom samt att denna af behörig läkare
intygats vara alldeles obotlig, hvadan Pagander vore till all vidare tjenstgöring oförmögen,
Statskontoret ansåge den gjorda framställningen om hans öfverflyttande å allmänna
indragningsstaten förtjena allt afseende; i anledning hvaraf Statskontoret, med
tillkännagifvande att Paganders lön å stat utgjorde 1,500 kronor jemte personelt ålderstiliägg
af 500 kronor eller tillsammans 2,000 kronor, i underdånighet hemstält, att
till Riksdagen måtte afiåtas nådig proposition om dess medgifvande dertill, att Pagander
finge för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension,
hvars belopp likväl, i öfverensstämmelse med hvad i flera likartade fåll tillförene egt
ruin, syntes icke böra bestämmas högre än till tre fjerdedelar af hans nuvarande lön,
eller 1,500 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte Statsrådet, att Kongl
Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning derom, att Pagander må från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 1,500 kronor.

52

Nionde hnfvudtlteln: bil. 12.

Pension för
Adjunkten
vidhögrelärarinneseminariet
G. D. A.
Wingstedt.

35:o.

En af Adjunkten vid högre lärarinneseminariet i Stockholm Carl Daniel Adalbert
Wingstedt gjord, af direktionen öfver seminariet med skrifvelse den 8 sistlidne
September öfverlemuad underdånig ansökning, att Kongl. Maj:t täcktes bereda Wingstedt
pension efter afskedstagandet till skäligt belopp.

Till stöd för ansökningen hade Wingstedt åberopat, att han, efter mer än
tjuguårig verksamhet såsom lärare i enskilda goss- och flickskolor, i början af April
1864 blifvit anstäld såsom vikarierande lärare vid ofvannämnda seminarium och den 12
September samma år utnämnts till adjunkt i främmande lefvande språk derstädes samt
att han, som till början af läsåret 1877—1878 skött de med tjensten förenade åligganden
— dock med partiel tjenstledighet under läsåret 1876—1877 på grund af sjuklighet
— sedermera af sjukdom varit förhindrad att bestrida sin tjenst samt förty åtnjutit
tjenstledighet; och utvisade vid ansökningen fogade handlingar, att Wingstedt
vore född den 3 Februari 1821 samt att han, enligt ett den 2 September 1885 utfärdadt
läkarebetyg, under många år lidit af kronisk magkatarr och stor svaghet i
nervsystemet med darrning i armar och händer, hvartill på senare tid kommit gikt i
en del fingerleder, hvadan han på grund af dessa lidanden numera och för sin återstående
lifstid vore alldeles urståndsatt att förrätta sin tjenst.

Uti ofvannämnda skrifvelse hade direktionen öfver seminariet, med vitsordande
af de i ansökningen meddelade uppgifters vigtighet och med förklaring att Wingstedt
med nit och skicklighet fullgjort sina tjenståligganden, så länge hans helsotillstånd
tillåtit honom att utöfva desamma, tillstyrkt, att ansökningen måtte vinna bifall och
pensionen bestämmas till 2,000 kronor; hvarjemte direktionen fäst uppmärksamhet vid
det för läroverket ogynsamma förhållande, som skulle uppstå, om vikarierande lärare
ännu för en längre tid skulle uppehålla eu befattning, hvars innehafvare borde ega
ej blott för undervisningens skötande på ett högre stadium erforderliga qvalifikationer,
utan äfven tillräcklig pedagogisk erfarenhet och skicklighet för att leda och bedöma de
blifvande lärarinnornas öfningslektioner.

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade deri anfört, att rättighet
till pension å allmänna indragningsstaten icke enligt författningarne torde tillkomma
lärare vid ifrågavarande läroanstalt samt att Wingstedt, som vore närmast
jemförlig med lärarne vid de allmänna läroverken, för öfrigt icke i allo fullgjort de
föreskrifna vilkoren för sådan förmåns åtnjutande, enär han väl i det närmaste hunnit
den stadgade lefnadsåldern af 65 år, men icke varit i statens tjenst anstäld under
längre tid än omkring 21 j år. Då emellertid genom läkarebetyg blifvit styrkt, att
Wingstedt vore för sin återstående lifstid alldeles urståndsatt att föi’rätta sin
tjenst, ansåge sig Statskontoret, med hänsyn jemväl till hvad direktionen öfver
seminariet anfört, böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes göra
framställning hos Riksdagen, att Wingstedt måtte, när han, efter uppnådd ålder af

53

Nionde hufmdtitelu: bil. 12.

(Jo år, från tjensten erhållit afsked, få öfverflyttas å allmänna indragningsstaten till
åtnjutande af pension för sin återstående lifstid med ett belopp, som, på sätt direktionen
föreslagit, lämpligen kunde bestämmas till 2,000 kronor, eller 91 kronorfc34
öre mindre, än hvad Wingstedt af sin aflöning enligt stat, utgörande lön l,t>00 kronor
jemte personliga ålderstillägg 1,000 kronor, tillhopa 2,500 kronor, under tjenstledigheten
fått uppbära.

I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde Statsrådet, att Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att Wingstedt må från och med månaden näst efter den,
hvari han, efter fylda 65 år, erhåller afsked från sin tjenst, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor.

36:o.

En af Domkapitlet i Linköping med skrifvelse den 23 September 1885 öfver- ^en?^ f°r
lemnad underdånig ansökning af läraren i musik och sång vid allmänna läroverket i j y TörnLinköping
och vid folkskolelärareseminarium derstädes, Musikdirektören Jonas Fredrik vall.
Törnvall, att honom måtte beredas rättighet att efter afskedstagandet undfå pension,
i någon måtto svarande mot hans löneförmåner; till stöd för hvilken ansökning Törnvall
anfört, att han, som numera på grund af hög ålder och sjuklighet åtnjöte tjenstledighet,
icke hade någon utsigt att kunna åter inträda i utöfning af sina befattningar
samt att han under en lång följd af år tjenat det allmänna i såväl nämnda som andra
befattningar.

Af de till ärendet hörande handlingarne inhemtades: att Törnvall vore född
den 5 Maj 1819; att han år 1837 befullmägtigats till organist och klockare i Vestra
Eneby församling och år 1842 antagits till folkskolelärare derstädes, hvarefter han
den 20 Juli 1859 valts till domkyrkoorganist i Linköping; att han den 19 Augusti
1859 förordnats att vara lärare i musik och sång vid högre elementarläroverket i
Linköping och år 1860 förordnats till enahanda befattning vid folkskolelärareseminarium
derstädes; samt att, enligt ett den 8 September 1885 utfärdadt läkarebetyg, Törnvall
lede af njursten och kronisk reumatism och i följd deraf samt i anseende till hög
ålder vore oförmögen att sköta sina omförmälta båda befattningar. Domkapitlet hade
i sin ofvannämnda skrifvelse vitsordat, att Törnvall med utmärkt skicklighet och samvetsgrann
pligttrohet städse skött sina tjenståligganden, samt anhållit, att Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder, för att Törnvalls ansökning måtte till det åsyftade ändamålet
föranleda; utvisande eu Domkapitlets skrifvelse bilagd specifikation, att Törnvalls aflöningsförmåner
för nämnda befattningar utgjorde, inberäknadt ålderstillägg med mera,

2,325 kronor.

Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret anfört, att, äfven om
stadgandet i nådiga brefvet den 16 Mars 1858 om pensionsrätt för lärare vid elementarläroverken
skulle ega tillämplighet å öfningslärare vid de allmänna läroverken, Törnvall
på långt när icke i statens tjenst tillbragt den tid af vid pass 40 år, som efter

Pension för
Professoren
H. J. Holmgrens
enka
och omyndiga
barn.

54 Nionde hnfvudtiteln: bil. 12.

uppnådda 65 lefnadsår och vid intygad sjuklighet berättigade till pension å allmänna
indragningsstaten; men att, då han uppnått en ålder af öfver 66 år och enligt förent
läkarebetyg vore till tjenstgöring oförmögen, Statskontoret ansåge sig, med hänsyn
jemväl till Domkapitlets ofvannämnda vitsord, böra tillstyrka, att framställning till Riksdagen
måtte ega rum om rättighet för Törnvall att från och med månaden näst efter
den, hvari afsked honom beviljades, från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 1,250 kronor, motsvarande den fasta aflöning, han såsom musiklärare vid
allmänna läroverket enligt stat åtnjöte.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde Statsrådet, det Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att Törnvall må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han erhåller entledigande från sina nämnda befattningar vid allmänna läroverket
i Linköping och vid folkskolelärareseminarium derstädes, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor.

37:o.

Eu åt styrelsen för tekniska högskolan, på anhållan af Professoren Hjalmar
Josef Holmgrens enka Lovisa Augusta Wilhelmina Holmgren, född Nordgren, i underdånighet
gjord framställning, att, med hänsyn till den långvariga, omfattande och i
hög grad gagnande verksamhet, Professoren Holmgren i statens tjenst utöfvat, och den
nödstälda belägenhet, hvari hans efterlemnade talrika familj befunne sig, måtte beviljas
årlig pension från 1886 års början för Holmgrens enka till belopp af 500 kronor,
så länge hon lefver enka, samt för makarne Holmgrens 5 yngsta barn årliga understöd
med 250 kronor till hvart och ett af barnen, tills detsamma uppnådde 21 år
eller, hvad makarnes dotter beträffade, ifall hon före 21 års ålder trädde i äktenskap,
till dess detta skedde.

Enligt prestbetyg hade Professoren Holmgren, som, född år 1822, afiidit den 29
Augusti 1885, efterlemna! jemte enkan, född år 1839, två söner, födde 1860 och
1863, samt följande omyndiga barn, nemligen: sönerna August Hjalmar, född den 21
Februari 1869, Erik Albert, född den 7 Juli 1872, Anders Harald, född den 5 Augusti
1874, och Nils Frithiof, född den 28 September 1877, äfvensom dottern Anna Helena,
född den 31 Januari 1881. Behållningen i dödsboet efter Holmgren utgjorde, såsom
styrkt transsumt af bouppteckuingsinstrumentet utvisade, 711 kronor 8 öre.

Af en utaf styrelsen för tekniska högskolan upprättad meritförteckning och
i öfrigt meddelade upplysningar inhemtade3: att Holmgren 1845 promoverats till
filosofie doktor och 1847 förordnats till docent i matematik vid universitetet i
Upsala; att lian såsom vikarie uppehållit professuren i matematik och mekanik vid
teknologiska institutet från och med höstterminen 1855 till den 30 Januari 1857, då
han förordnats att tills vidare bestrida nämnda professur, och efter densammas ridning
förordnats att från och med ingången af år 1864 tills vidare förestå professuren i
matematik och teoretisk mekanik, på hvilken befattning lian år 1869 erhållit nådig

Nionde hufvudtiteln: bil. 12.

55

fullmagt; att Holmgren från våren 1S70 till våren 1879 varit eu af Riksdagens fullmägtige
i Riksgäldskontoret, som äfven före och efter denna tid anlitat honom vid
beräkningar för statens lånetransaktioner; att Holmgren allt sedan 1871 varit ledamot
i styrelsen för teknologiska institutet och tekniska högskolan äfvensom alltsedan 1879
ledamot i direktionen för nya elementarskolan i Stockholm samt direktionen för presterskapets
enke- och pupillkassa; att han från och med våren 1866 till slutet afår 1884
tjenstgjort såsom censor i afgångsexamina vid rikets allmänna läroverk; samt att
Holmgren, som 1866 blifvit ledamot af Vetenskapsakademien och 1871 af Vetenskapssocieteten
i Upsala, offentliggjort åtskilliga vetenskapliga arbeten.

Styrelsen för tekniska högskolan hade vidare anfört, att enkan och barnen
utöfver den obetydliga behållningen i boet icke kunde med säkerhet påräkna annan
inkomst än den pension, hvartill de vore berättigade från civilstatens pensionsinrättning.
Men då Holmgren först med ingången af år 1879 blifvit delaktig i pensionsinrättningen
och följaktligen icke till densamma erlagt afgifter i 15 år, såsom erfordrades
för att enka och barn genast skulle få uppbära full pension, komme pensionen
att utgå under de två första åren med endast 450 kronor, under det tredje
året med 750 kronor och först derefter med fulla beloppet, 900 kronor. Af de efterlemnade
sju barnen kunde endast äldste sonen anses vara i tillfälle att försörja sig
sjelf, men hvarken han eller den näst äldste sonen, hvilken vore sysselsatt med studier,
kunde, åtminstone för närvarande, förväntas verksamt bidraga till modrens och
de yngre syskonens underhåll. Och erinrade styrelsen, att Holmgren under den tid
af 30 år, han varit anstäld vid teknologiska institutet och tekniska högskolan, med
lika sällspordt nit som ovanlig skicklighet bestridt undervisningen i de vigtiga läroämnen,
som varit honom anförtrodda, att få lärare i lika hög grad som han lyckats
förvärfva sig sina talrika lärjungars aktning, tillgifvenhet och tacksamhet samt att
hans djupa kunskaper och stora arbetsförmåga jemväl på flera andra områden än
lärarekallets tagits i anspråk och gagnat.

Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret förmält, att, då Professoren
Holmgrens långvariga verksamhet i statens tjenst varit af den särdeles gagnande
och hedrande beskaffenhet, att, vid den ogynsamma ställningen i boet, staten borde taga
omvårdnad om hans efterlemnade enka och minderåriga barn, Statskontoret ansåge, att
genom framställning till Riksdagen särskild pensionsförmån borde enkan och barnen beredas;
dock att Statskontoret, med afseende å de pensionsbelopp, som vid dylika tillfällen
tillförene beviljats, samt den icke obetydliga, om ock för de efterlefvande alldeles
otillräckliga pensionen från civilstatens pensionsinrättning, funne sig icke kunna föreslå
fullt så höga pensioner, som^styrelsen för tekniska högskolan förordat. Och hade Statskontoret
i följd häraf tillstyrkt, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition
om beviljande från den tid och under de vilkor i öfrig!, som af styrelsen blifvit föreslagna
af pensionen från allmänna indragningsstaten till Professoren Holmgrens enka med ett
belopp af 400 kronor och till de fem omyndiga barnen efter 200 kronor för hvart
och ett med 1,000 kronor, eller tillsammans 1,400 kronor.

56

Nionde hufvudtiteln: bil. 12.

Understöd
för år 1887
åt äldre, behöfvande

folkskolelärare.

Med afseende å Professoren Holmgrens synnerligen utmärkta verksamhet samt då
hans enka och omyndiga barn vore i ekonomiskt betryck, hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja å allmänna indragningsstaten årliga
pensioner åt Professoren Holmgrens enka Lovisa Augusta Wilhelmina Holmgren samt
deras fem omyndiga barn August Hjalmar, Erik Albert, Anders Harald, Nils Frithiof
och Anna Helena, att utgå från och med början af år 1886 med 400 kronor till
enkan Holmgren, så länge hon enka förblifver, och med 200 kronor till hvart och
ett af bemälda barn, till dess det uppnår 18 år eller, hvad dottern Anna Helena beträffar,
om hon dessförinnan träder i äktenskap, till dess sådant sker.

38:o.

Slutligen yttrade departementschefen:

»För hvardera af åren 1885 och 1886 har Riksdagen å allmänna indragningsstaten
anvisat och stält till Eders Kongl. Maj:ts disposition ett anslag af 10,000 kronor,
att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kong], Maj:t kunde finna godt meddela,
användas till understöd af högst 250 kronor åt sådaue äldre, behöfvande folkskolelärare,
livilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig kungörelse den 12 December 1884 meddelat
närmare föreskrifter rörande vilkoren för erhållande af understöd af de för år 1885
anvisade medlen, inkommo ansökningar om sådant understöd från 73 personer. Bland
dessa erhöllo, enligt nådigt beslut den 12 Juni 1885, 44 understöd med tillhopa
8,650 kronor. Dervid blefvo, med ledning af upplysningar om de sökandes olika
tjenstetid, ålder och öfriga omständigheter, understöden sålunda fördelade, att 11 erhöllo
250 kronor hvar, 19 eu hvar 200 kronor och 14 en hvar 150 kronor.

Rörande vilkoren för utdelande af understöd för år 1886 har Eders Kongl.
Maj:t låtit den 5 Juni 1885 utfärda nådig kungörelse. Tiden för ansökningar om
understöd af 1886 års anslag går först till ända under samma år, hvadan någon utdelning
för år 1886 först längre fram kan ega rum.

Då sålunda utdelning af ifrågavarande understöd endast en gång skett, lärer
deraf ej någon säker ledning kunna hemtas rörande det belopp, som framdeles må
varda för ändamålet behöfligt. Det torde dock kunna antagas, dels att åtskillige lärare,
hvilka förut ej egt kännedom om saken, framdeles inkomma med ansökningar,
dels ock att en del af de sökande, hvilka erhållit afslag å sina framställningar, en
annan gång förete bevis, på grund hvaraf de må anses behörige att erhålla understöd.
Härtill kommer äfven, att åtskillige, som i öfrigt uppfylla vilkoren för understöds
erhållande, först längre fram uppnå den af Eders Kongl. Maj:t föreskrifna lägsta ålder
af 60 år, äfvensom att bland dem, hvilka hugnats med understöd till lägre belopp än
250 kronor, några vid tilltagande ålder eller sjuklighet kunna anses förtjente af förhöjdt
understöd.

Nionde lurfrudtiteln: bil. 12.

57

På grund häraf anser jag det icke vara osannolikt, att ett högre belopp än det
för år 1885 utdelade kommer att framdeles erfordras; och då samma skäl, som föranledt
ifrågavarande anslags beviljande för åren 1885 och 1886, fortfarande ega giltighet,
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att å allmänna indragningsstaten må äfven för år 1887 anvisas ett anslag af
10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna godt
att meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre, behöfvande
folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före
år 1867.»

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under punkterna 32—38 upptagna ärenden i
underdånighet tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla
och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

A. von Krusenstjerna.

8

58

Nionde hufvudtiteln: bil. 13.

Pension för
Provinsialläkaren

O. Comstedts
enka.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den SO December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre VON OTTER,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krtjsenstjerna,

Friherre Tamm.

Slutligen föredrog departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld:

56:o.

En af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län insänd och till nådigt
bifall förordad ansökning, deruti Provinsialläkaren Gottfrid Comstedts enka Anna
Göthilda Cecilia Comstedt, född Lindell, under åberopande af ansökningen åtföljande bouppteckning
efter hennes man samt prestbevis och läkarebetyg, i underdånighet anhållit,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos nästa Riksdag göra nådig framställning
om något årligt understöd såsom tillskott till den pension, sökanden hade att motse
från civilstatens pensionsinrättning; varande infordrade underdåniga utlåtanden i ämnet
sedermera afgifna af Medicinalstyrelsen och Statskontoret.

Af handlingarne inhemtades: att Provinsialläkaren Comstedt, som var född
den 21 April 1838, aflagt medicine licentiatexamen den 31 Maj 1869 och, efter att

Nionde liufvudtiteln: bil. 13.

59

hafva innehaft åtskilliga tillfälliga läkareförordnanden, den 12 April 18/3 utnämnts
till provinsialläkare i Nordmalings distrikt samt den 26 September 1879 erhållit
transport till provinsialläkaretjensten i Marks distrikt, uti hvilken befattning han
qvarstod, då han under en tjensteresa den 13 November 1885 vådligen omkom, efterlemnande
enkan, född den 22 Oktober 1842, samt barnen Bertha Carolina Elisabeth,
född den 27 Mars 1873, Carl Sven Enoch, född den 30 September 1874, och Gerda
Maria Katharina, född den 26 December 1875; att enligt de insända läkarebetygen
enkan Comstedt vore lidande af kronisk njurinflammation, hjertförstoring och allmän
svaghet, hvadan hennes förmåga att försörja sig sjelf vore betydligt inskränkt, samt
den äldsta dottern vore behäftad med en medfödd luxation i högra höftleden, hvilken
åkomma i väsentlig mån minskade hennes förmåga att med kroppsligt arbete förskaffa
sig sin framtida bergning; att tillgångarne i boet uppgått till 5,680 kronor 12 öre
och skulderna till 1,881 kronor 78 öre, hvadan behållningen i boet utgjorde 3,798
kronor 34 öre; att derutöfver,för enkans och barnens framtida bergning icke funnes
annan tillgång än den pension, de egde att från och med den 1 innevarande månad
undfå ur civilstatens pensionsinrättning med 900 kronor om året, å hvilket pensionsbelopp
likväl skulle innehållas oguldna afgifter, utgörande 304 kronor 50 öre, hvarförutom,
då pensionsrätter för barnen upphörde, pensionsbeloppet komme att nedsättas
till 600 kronor; samt att såväl Medicinalstyrelsen som Statskontoret tillstyrkt, att en
pension till belopp af 500 kronor måtte sökanden beredas, att utgå från allmänna
indragningsstaten.

Med afseende derå att Comstedt under tjensteresa genom olyckshändelse omkommit
och med hänsyn jemväl till öfriga i ärendet förekomna omständigheter
hemstälde Statsrådet, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enkan Comstedt
må från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 500 kronor
från och med innevarande månad, så länge hon förblifver enka.

Hvad Statsrådet beträffande det i denna punkt upptagna ärende i underdånighet
hemstält behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle
protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas för behörigt iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:
Carl Tornérhielm.

60

Nionde hufvudtiteln: bil. 14.

Kreditiv för
\pensioneringen
vid
armén.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 18 December 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve EhrensväRD,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Ryding vidare:

I afseende å beloppet af det kreditiv, som för år 1887 kan blifva erforderligt
dels till upprätthållande^ arméns pensionskassas egen pensionering och dels till fyllnadspensioner
för arméns befäl och underbefäl med vederlikar, har direktionen öfver nämnda
kassa uti underdånig skrifvelse den 23 sistlidne September meddelat, att, under förutsättning
att, i öfverensstämmelse med hvad hittills skett, härtill jemväl finge användas den
behållning, som efter all sannolikhet komine att uppstå å det för år 1886 beviljade kreditivet
å 900,000 kronor, någon förhöjning i kreditivets belopp icke blefve för år 1887
erforderlig.

Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1887 anvisa ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda
pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året den -

Monde liufvudtiteln: bil. 14.

61

samma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1886 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

I denna hemställan af departementschefen instämde Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält;
och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till ledning
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Eugéne Peyron.

9

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver Jinansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 11 Januari

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptanper,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehren svärd,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Härefter yttrade departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern
Themptander:

»De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutat äska af Riksdagen för år 1887, utgöra
sålunda:

Sammanfattning
af utgifterna
under
hufvudtitlarne.

1

Anslag
utom hufvudtitlarne.

2 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1	hufvud 1 i teln:	ordinarie:			....... kronor	1,338,000: —
II	11	ordinarie:	kronor	3,814,667	—
	extra:	11	84,333	11	3,899,000: —
III	11	ordinarie:	11	614,350
		extra:	11	24,500	11	638,850: —
IV	11	ordinarie:	11	19,889,000
		extra:	11	1,472,400	11	21,361,400: —
V	11	ordinarie:	11	6,215,000
		extra:	V	2,100,000	11	8,315,000: —
VI	11	ordinarie:	11	4,684,654
		extra:	11	1,665,346	11	6,350,000: —
VII	11	ordinarie:	11	14,383,500
	extra:	11	153,500	.... - 11	14,537,000: —
VIII	11	ordinarie:	11	10,818,589
	extra:	11	1,575,411	11	12,394,000: —
IX	11	ordinarie:	11	2,630,750 900,000
	extra:	11	11	3,530,750: —
	Härtill komma:			kronor	72,364,000: —

dels det extra anslag å 376,000 kronor,
som, enligt hvad Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
i sammanhang med regleringen af utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel anmält,
bör äskas till ersättande af vissa under
sistlidet års vår förskottsvis bestridda kostnader
för rustningar af flottans fartyg och andra åtgärder,
med syfte att i händelse af fredsbrott
mellan främmande magter upprätthålla Sveriges
neutralitet, och hvilket anslag jag hemställer, att
Eders Kong]. Maj:t måtte äska blifva uppfördt
i 1887 års stat utom hufvudtitlarne

med ........................................... kronor 376,000: —

dels ock: det extra anslag
till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar, Eders
Kongl. Maj:t i sammanhang
med regleringen af utgifterna

Transport kronor 376,000: — kronor 72,364,000: —

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 376,000:— kronor 72,364,000: —
under sjette hufvudtiteln föreslagit
att till utgående under
år 1887 anvisas utom hufvudtitlarne
...................................... „ 500,000: —

eller tillsammans utom hufvudtitlarne .................. „ 876,000: —

Fullmägtige i Riksgäldskontoret hafva i
skrifvelse den 12 December 1885, som under
Lätt. B torde få biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de Riksgäldskontorets utgifter för år
1887, hvilka böra i riksstaten uppföras. Enligt
denna Fullmägtiges beräkning utgöra dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ..................kronor 614,875: —

annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld
... kronor 12,673,105: —
efter afdrag af
de till Riksgäldskontoret
ingående
rånte- och
kapitalafbe talningar.

..... „ 2,528,980: —

förslagsvis .............................. kronor 10,144,125: — ?? 10,759,000: —

Summan af statsverkets utgifter för år 1887 uppgår
således till ............................................................... kronor 83,999,000: —

Statsverkets tillgångar för den förevarande statsregleringen äro

beräknade till................................................................ kronor 86,130,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „ 83,999,000: -—

återstår ett belopp af................................................ kronor 2,131,000: —

Sedan med föranledande af Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning 1884 års Riksdag beslutat att bilda en fond för nytt
riksdagshus, hvilken fonds tillgångar af Riksgäldskontoret förvaltas och
förräntas, hafva till denna fond hittills blifvit anvisade 1,484,500 kronor,
deraf 900,000 kronor anvisats af de vid statsregleringen för år
1885 tillgängliga model och 584,500 kronor finnas upptagna i innevarande
års stat. Då denna fond naturligtvis behöfver vinna en högst
betydlig ytterligare tillväxt för att motsvara sitt ändamål, tillstyrker
jag, att af det befintliga öfverskottet 900,000 kronor må afsättas till
fonden för nytt riksdagshus.

Biksgälds Icontorets glättning.

Afsättning
till fond för
nytt riksdagshus.

Inlösen eif
skatte frälseräntor
m. m,

Statsverkets

Jcassaförlags fond.

Utgifter utom
riksstaten.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Under den 11 September sistlidet år har Eders Kong-1. Maj:t, i
öfverensstämmelse med den vid sistlidne riksdag bifallna nådiga propositionen
i ämnet, utfärdat bestämmelser derom, att skattefrälseräntor,
kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- och
hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom må, i mån som vederbörande
egare derom framställa anbud, för statsverkets räkning efter
bestämda grunder inlösas, hvarjemte Statskontoret erhållit befallning
att af under händer varande medel förskjuta de belopp, som för utskyldernas
eller besvärens inlösande kunna ifrågakomma att af statsmedel
gäldas, samt för hvarje år anmäla förskotten till ersättande af
Riksdagen. Vid det tillfälle, då jag inför Eders Kongl. Maj:t förordade
aflåtande till Riksdagen af den nådiga framställningen i ämnet, yttrade
jag, att statens utgift för utskyldernas inlösen, hvilken beräknades
närma sig fyra millioner kronor, borde fördelas på flera års budgeter,
och är det af denna anledning jag nu, ehuru hittills ingen anmälan
om verkstäld dylik inlösen från Statskontoret skett, anser det vara
synnerligen lämpligt att börja afsätta medel för detta ändamål, hvartill
tillfälle nu erjuder sig i de befintliga öfverskotten. Jag föreslår
derföre, att för inlösen af skattefrälseräntor m. m. må afsättas ett belopp
af 800,000 kronor.

Sedan de till fonden för nytt riksdagshus och till inlösen af
frälseräntor afsätta belopp frånräknats, återstår ännu af det beräknade
öfverskottet ett belopp af 431,000 kronor, hvilket jag hemställer, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa till förstärkande
af statsverkets kassaförlagsfond. Med inberäkning af det vid 1885 års
riksdag anvisade belopp kommer denna fond att vid slutet af innevarande
år uppgå till 11,139,207 kronor 27 öre, hvadan densamma,
under förutsättning af bifall till mitt nu gjorda förslag, skulle vid 1887
års slut bestiga sig till 11,570,207 kronor 27 öre. Vid flera föregående
tillfällen har jag inför Eders Kongl. Maj:t närmare utvecklat vigten
af att låta, i den mån statsverkets tillgångar dertill bereda tillfälle, afsättningarne
till kassaförlagsfonden fortgå, intill dess denna fond når ett
belopp af åtminstone 15 millioner kronor. Jag kan derföre inskränka
mig att till stöd för den nu föreslagna ytterligare afsättningen åberopa
de skål, som legat till grund för de framställningar i detta afseende,
hvilka under de senare åren blifvit. af Eders Kongl. Maj:t gjorda
och af Riksdagen bifallna.

Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontor anvisade
utgifter, att utgå under år 1887, hvilka finnas upptagna i Fullmägtiges
vidfogade förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas
med upplånta medel, nemligen för bidrag till fonden för under -

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

stödjande af odling af sänka trakter samt för inköp af jernvägen mellan
Hudiksvall och Näsviken, dess ombyggnad till bredspårig och utsträckande
till norra stambanan vid Ljusdal, anhåller jag slutligen att
få erinra om Eders Kongl. Mapts förut i dag, på föredragning af Chefen
för Civildepartementet, fattade beslut att till arbetena å stambanan
mellan Bräcke och Sollefteå för år 1887 äska ett anslag af 750,000
kronor, hvilka såsom hittills torde böra bestridas af upplånta medel
och anvisas att utgå från Riksgäldskontor.»

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t Konungen
bifalla hvad departementschefen sålunda hemstält och åt honom uppdraga
att, sedan han erhållit protokollsutdrag om hvad som efter de
öfriga departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende å
statsregleringen, uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla
förslag till nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof
i enlighet med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo:

Axel Ädelgren.

2

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till Hans Excellens Herr Statsministern och Chefen för Kongl.

Finansdepartementet.

Med anledning af Eders Excellens’ skrifvelse den 17 nästlidne
November hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få
härmed till Eders Excellens öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar
öfver Riksgäldskontorets sannolika ställning vid slutet af hvartdera
året 1885 och 1886 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter
år 1887.

I dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskild! förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade statslånens liqvidations- och
amortissementsfonder samt fonden för nytt riksdagshus; och enär de
utgifter, som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts,
böra med de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas,
finnes i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel
af annuiteterna för 1875 och 1878 års statslån, som belöper å de
obligationer af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till utlåningen
från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta
ännu för fondens räkning användes.

Såsom förslagsberäkningen för återstående tiden af innevarande
år utvisar, äro bland Riksgäldskontorets kapitalfordringar för tills
vidare förräntade medel upptagna uppköpta räntebärande obligationer
till ett belopp af 8,571,100 kronor. Häri ingå de obligationer af 1870
års 5% lån, hvilka uppköpts i och för den i början af April månad
nästa år förestående konverteringen af nämnda lån, med ett belopp af

6,806,200 kronor. Dessa obligationer bokföras visserligen för det närvarande
bland förräntade medel, men då de inom kort vid konverteringens
verkställande måste annulleras, äro samma obligationer ej att
betrakta såsom någon egentlig tillgång för Riksgäldskontoret.

Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd.

1

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Den betydliga beräknade behållningen vid innevarande års slut
härrör dels af nyligen skedd upplåning och dels deraf att, såsom
Eders Excellens har sig väl bekant, stora summor blifvit från Kongl.
Statskontoret till Riksgäldskontoret för förvaltning öfverlemnade.
Stockholm den 12 December 1885.

G. S. ÅKERHIELM.

C. v. STOCKENSTRÖM. PER SAMZELIUS. ALB. ANDERSON.

J. NORDENFALK. A. Y. ÅBERGSSON. J. JOPIANSSON.

Herman Wikblad.

Förslagsberäkning

öfver

Riksgäldskontorets Inkomster och Utgifter

från och med den 12 December 1885 till årets slut.

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskoi) törel yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och

00

[Riksgäldskontorets kassabehållning den 12 De |

^ /-omber...................................................................... 3,499,221: o

| Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:
emot reverser eller depositionsbevis
........................ 7,935,000: —

„ uppköpta räntebärande

obligationer..................... 8,571,100: — 16,506,100: —

i Hos utländska bankirhus innestående medel ......... 2,363,371: 96

L)C)

•J U ^

368,693j 86

Inkomster:

Kapital-. och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål

anvisade låneunderstöd ..................................... 1,418,100: _ I

Räntor å tills vidare förräntade medel.................... 30,000:

Medgifven upplåning för odlingsfonden för år 1885

1,448,100 —
725,000:—I

Summa kronor [24,541,793 86

Ii lian sill allen: Fullmäktiges i Kiksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning, o

Utgifter från och med den 12 December 1885 till samma års slut.

Utgifter*.

Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret............ 4,500

Riksdagskostnader.......................................................... 5,000

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek ............ 3,000

Ränta å gamla 5-procentlånet, å Konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond.
..............................................................................

Vid 1876 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
anvisade lån å 10,000,000 kronor för

125,000: —

730:

31

98

9,153: 83 21,653

83

enskilda jernvägar, återstod (å lånet till Södra

Dalarnes jernvägsaktiebolag) ...............................

„ 1879 års riksdag till utgående från Riksgälds kontoret

anvisadt anslag å högst 4,000,000
kronor för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg, dito ...............................................................

,, 1881 års riksdag till utgående från Riksgälds kontoret

under åren 1882—1886 anvisade låneunderstöd
å 5,000,000 kronor för enskilda jernvägar,
återstoden af det för år 1885 anvisade

belopp, 1,000,000 kronor,....................................... 276,527:

„ 1883 års riksdag till utgående från Riksgälds kontoret

under år 1885 anvisade medel till understödjande
af odling af sänka trakter............ 725,000:

Beräknad behållning vid 1885 års slut................................................ ;23,392,881

Summa kronor |24,541,793

1,127,258

G Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver ltiksgiildskontorcts

Beräknad behållning vid 1886 års början samt fordringar för tills
vidare förräntade medel.................................................................

Inkomster:

| Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd............................................. 2,381,400: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Krono -

23,392,881

bergs och Kalmar län i anledning af 1868
års missväxt...........................................................

1,120:

73

Genom förräntande af innestående behållningar... 100,000: —

2,482,5201

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1886 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar in. in. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld............... 13,498,420: —

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret under
samma tid beräknade inkomst af ränte och

kapitalinbetalningar....................................... 2,482,520: — 111,015,900

Upplåning till betäckande af motstående för år 1886 beräknade
utgift från odlingsfonden .................................................................

725,300

Transport j37,616,601

73

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7

Inkomster och Utgifter år 1886.

Utgifter;

Riksdags- och revisionsko stigläder samt aflöningar m. in.:
riksdags- och revisionskostna -

der

kostnader för Riksdagens hus ...
n n 11 bibliotek
......

löner, arfvoden och expenser

vid Riksgäldskontoret ............

löner å indragnings- och pen sionsstat

vid dito .....................

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition ...............

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen .........

anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:
1860 års lån, emot premie -

obligationer,	293,000	—
1870 års	lån	325,974	—
1872 „	11	1,204,118	—
1875 „	11	1,700,000	—
1876 „	11	1,816,000	—
1878 „	11	1,191,696	30
1880 „	11	5,612,706	—

500,000: —

12,000: —

2,000: —

62,907: eo

15,167: so

22,800: —

300,000: —

ränta å medgifven och beräknad,
men ännu icke verkstäld
upplåning för odlingsfonden
samt för konvertering af 1870
års lån ............ 425,000: —

12,143,494:

so

614,875:

Transport 425,000: — 12,443,494: so

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Transport 425,000:
ränta å gamla 5-procentlånet, å
konung Carl XIII:s
hemgiftskapital
samt å Göta kanals
reparationsfond
........................ 15,050:

12,443,494: so 614,875:

70

440,050:

70

12,883,545:

247,000:

Återleverering till Kongl. Statskontoret af derifrån till Riksgäldskontorets
förvaltning öfverlemnad kassabehållning..................

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter ........................

Vid 1881 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret anvisadt
låneunderstöd för enskilda jernvägar, att utgå under

åren 1882—1886 .................................................................................

Vid 1883 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret anvisade
medel:

anslag för jernvägen Kihlafors—
till understödjande af odling af

sänka trakter..............................

efter afdrag af för år 1886 beräknade,
till Kongl. Statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån
....................................... 274,700:

Vid 1884 års riksdag till utgående under år 1886 anvisade medel:
för inköp och ombyggnad af jernvägen Sundsvall—
Torpshammar ............................................ 2,154,000: —

låneunderstöd för Skåne—Hallands och Mellersta
Hallands jernvägsaktiebolag, tillsammans
....................................................................... 781,836: —

-Stugsundet.

1,000,000: -

725,300:

>•>

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1886
anvisade medel:

för fortsättning af arbetena å stambanan mellan
Bräcke och Sollefteå .................................. 2,000,000:

„ jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken
inköp, ombyggnad till bredspårig och utsträckande
till norra stambanan vid Ljusdal 2,000,000:

Beräknad behållning vid 1886 års slut ........................................

13,498,420

10,000,000

167,715

5 6

1,000,0001-

972,300

2,935,836

4,000,000-5,042,330 i7

Summa kronor |37,616,60117 3

Bih. till Rilcsd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd.

2

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1887 års början samt fordringar för tills vidare förräntade medel ..............	5,042,330	1
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade låneunderstöd .......... 2,477,860- — Afbetalningar å lån till undsättningar inom Krono-bergs _ och Kalmar län i anledning af 1868 års missväxt ..................... 1 190- Genom förräntande af iunestående behållningar 50,000: —	2,528,980
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1887 upptagna riksdags- och revisionskost-nader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen samt räntor å öfrig statsskuld.............. 13,287,980: — efter afdrag af den för Riksgäldskontoret un-der samma år beräknade inkomst af ränte-och kapitalinbetalningar ...................... 2,528 980- —	10,759,000
Upplåning till betäckande af motstående för år 1887 beräknade utgift från odlingsfonden ...	824,500
Transport 1	19,154,810	17

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Inkomster och Utgifter år 1887.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:
riksdags- och revisionskostnader
..........................................

kostnader för Riksdagens hus ...

11 ii ii bibliotek.
.....

löner, arfvoden och expenser

vid Riksgäldskontoret............

löner å indragnings- och pen sionsstat

vid dito ..................

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition

500,000: —

12,000: —

2,000: —

62,907: so

15,167: eo

22,800: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen.........

anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:

300,000:

1860 års	lån,	emot premie-
obligationer,	293,000	—
1872 års	lån	1,203,860	—
1875 „	11	1,700,000	—
1876 „	V	1,816,000	—
1878 „	11	1,191,692	30
1880 „	V	5,573,502	—

ränta å medgifven och beräknad,
men ännu icke verkstäld
upplåning för konvertering
af 1870 års lån samt
för odlingsfonden 580,000: —

11,778,054: so

614,875:

Transport 580,000:— 12,078,054: 30 614,875:

i

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport.

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgåldskontorets ställning. 13

30

614,875:

Transport 580,000: — 12,078,054:
ränta å gamla 5-procentlånet, å
korning Carl XIII:s
hem giftskapital
samt å Göta kanals
reparationsfond
....................... 15,050: to

Vid 1883 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret år
1887 anvisade medel till understödjande af odling af sänka

trakter.......................................................................... 1,000,000: —

efter afdrag af för år 1887 beräknade, till Kongl.

Statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån 175,500: —

595,050: ro 12,673,105:

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887 anvisade medel
för jernvägens mellan Hudiksvall och Näsviken inköp,
ombyggnad till bredspårig och utsträckande till norra stambanan
vid Ljusdal................................................................................

Beräknad behållning vid 1887 års slut .........

13,287,980

824,500

2,350,300-2,692,030j 17

Summa kronor 19,154,810 17

Bill. till Rilcscl. Prof. 1886. 1 Sarnl. 1 Afd.

3

Statsverkspropositionens justering.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari
1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
förut fattade, af Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag
till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll
bilagdt; och skulle i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition
till Riksdagen aflåtas.

Bih. till Riksd. Vrot. 1886. 1 Samt. 1 Afd.

Ex protocollo:
Axel Adelgren.