Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873 (Proposition 1873:1)

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

KONGL. MAJYTS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

R i k s d a g e n

angående Statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms Slott den 14 Januari 1873.

Jemlikt Grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed Nådig Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af Statsverkets inkomster, såväl de ordinarie som de extraordinarie.

För nu innevarande statsregleringsperiod äro dessa inkomster beräknade
på följande sätt:

Ordinarie inkomster:

Ränta................................................................................................ Rall- 4,505,000: —

Tionde ............................................................................................. » 1,582,800: —

Transport R:dr 6,087,800: —

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami., i Afd.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 6,087,800: —

Arrendemedel: Penningar ............................... 69,700: —

Spanmål 177,000 kub.fot a 2

R:dr 10 öre kub.foten ..... 371,700:— » 441,400: —

Bergverkstionde............................................................................. » 93,000: —

Mantalspenningar.......................................................................... » 575,000: —

Bötesmedel.................................................................................... » 160,000: —

Kavalleri-regementenas hästvakans-spanmål, 140,175 kubikfot,
ä 2 R:dr 10 öre ................................................... » 294,367: so.

Tillfälliga rotevakansafgifter...................................................... » 7,500: —

Vakansafgifter af nyroterad jord ......................................... » 98,000: —

Rotevakansafgift af utsockne frälsehemman i Halland ... » 24,000: —

Vakansafgifter af bergslag........................................................ » 18,000: —

Trosspassevolansafgift................................................................ ” 26,500: —

Båtsmansvakansafgift ............................................................. » 70,000: —

Kontrollstämpelmedel.................................................................. » 12,000: —

Fyr- och båkmedel ................................................................... » 750,000: —

Telegrafmedel............................................................................... » 783,000: —

Jernvägstrafikmedel ................................................................. » 8,000,000: —

Skogsmedel .................................................................................. » 500,000: —

Extra uppbörd ............................................................................. » 62,832: so.

S:gr 18,003,400 R:dr.

Extraordinarie inkomster:

Tullmedel ...................................................................................... » 14,600,000: —

Postmedel ...................................................................................... » 2,500,000: —

Stämpelpappersmedel............................................................... » 1,350,000: —

Bränvinstillverkningsafgift........................................................ » 11,200,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift ............................................. » 16,000: —

S:gr 29,666,000 R:dr. __

Summa R:dr 47,669,400: —

Enligt beslut, hvarom härvid b ilagda Protokoll öfver Finansärenden
närmare upplyser, anser Kongl. Maj:t endast följande förändringar nu böra
i denna beräkning vidtagas:

l:o. Då enligt Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869 och Nådiga
Kungörelsen den 5 Oktober 1871 indelta och anordnade räntor samt tiondeanslag
i allmänhet blifvit till statsverket indragna, med undantag likväl för
militie-, civil- och ecclesiastikboställens räntor samt för sådana, som äro
påförda hemman och lägenheter, af hvilka något besvär i stället utgöres,
både följaktligen ränta och tionde af sistnämnda beskaffenhet bort i Riks -

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

staten från och med 1871 eller det år, på utgörande af hvars ränta och
tionde de i nyssberörda författningar meddelade förändrade föreskrifter första
gången tillämpades, skiljas från de dylika inkomster, som äro Kronan
behållna; men i saknad af nödiga upplysningar har ett sådant särskiljande
hittills icke kunnat ega rum. Sedan emellertid landsböckerna för år 1871
från samtliga länen inkommit samt de uti 9 § af Kongl. Kungörelsen den
5 Oktober 1871 föreskrifna förteckningar öfver indragna rånte- och tiondeanslag
från länsstyrelserna till Statskontoret ingått, har bemälda embetsverk
varit i tillfälle att såväl verkställa ifrågavarande åtgärd som inhemta
kännedom om de belopp, hvartill ränta och tionde efter den verkställda
omsättningen i penningar enligt nyssberörda landsböcker uppgått; Och har
dervid befunnits

att af Räntan utgjorde för år 1871

den Kronan behållna andelen.................................................... R:dr 3,149,987: 62

och den indelta an par t en ........................................................ » 1,336,517: 58

eller tillhopa R:dr 4,486,505: ro

samt att af Tionden utgjorde för samma år

den Kronan behållna andelen ................................................. R:dr 1,360,846: ir>

och den indelta anparten ................................ ” 257,586: sr

eller tillsammans R:dr 1,618,433: /.

Vidare och då 1871 års Riksdag medgifvit, att skyldigheten inom privilegierad
bergslagsort att utgöra tackjernstionde äfvensom skattejern och
liyttegälsjern, der någondera af dessa afgifter blifvit åsatt och qvarstode,
finge för framtiden upphöra emot det, bland annat, att hvarje hemman och
lägenhet i privilegierad bergslagsort, som i sin egenskap att tillhöra sådan
ort åtnjöte någon frihet i afseende å ränta, skulle till hälften åsättas de
skyldigheter härutinnan, som med författningarne öfverensstämde, samt att
de nya rättsförhållanden, som af berörda förändring kunde varda en följd,
komme att inträda från och med år 1872, så bör i följd af omförmälda af
Kongl. Maj:t gillade beslut den Kronan behållna anparten af räntan ökas
med hälften af det belopp, hvartill bergslagens friheter i afseende å denna
skatt kunna antagas uppgå eller enligt Riksdagens beräkning med en summa
af 15,000 R:dr.

Deremot bör den indelta delen af Räntan minskas med 524 R:dr, utgörande
räntor af åtskilliga landstatsboställen, från hvilka innehafvarne afstått
emot åtnjutande af dem för sådant fall tillerkänd boställs- och hyresersättning.

Med iakttagande häraf anser Kongl. Maj:t räntan och tionden höra i
jemna tal på följande sätt beräknas, nemligen:

Ränta, Kronan behållen ........................................... R:dr 3,165,500.

indelt................................................................. » 1,336,000. 4,501,500.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Tionde, Kronan behållen............................................ R;dr 1,360,800.

in,lelt................................................................ - 267,500. 1,618,300.

2:o. Enär inkomsten af Arrendemedel, hvilken Kub fot spanna

för 1871 utgjort.............................................................. R:dr 60,421. 177,008

sedermera ökats dels med den förhöjning,
som vid hemmans och lägenheters förnyade utarrendering
från midfasta!! 1872 uppkommit, och
dels med arrendena för åtskilliga från samma tid
för första gången utarrenderade indragna boställen,
utgörande tillsammans.................................... » 19,759.

men deremot minskats med den nedsättning
i spanmålsarrenden, som uppkommit derigenom,
att vid hemmans och lägenheters förnyade utarrendering
arrendeafgiften blifvit endast i pen -

ningar bestämd, utgörande donna nedsättning...... 7,668

så kan donna inkomst nu i runda tal beräknas till:

Penningar ....................................................................................... R:dr 80,100

Spanmål, 169,000 kub.fot ä 2: 10 ......................................... » 354,900

tillhopa R:dr 435,000.

3:o. Rotevakansafgiften af insockne frälsehemman i Halland, som åren
1869 1871 i medeltal för ar utgjort endast 19,112 R:dr 33 öre, anser
Kongl. Maj:t vid sådant förhållande nu höra uppföras med ett till 20,000
R:dr nedsatt belopp.

4:o. Likaledes finner Kongl. Maj:t beräkningen af Bätsmansvakansafgiften,
som åren 1869—1871 i medeltal för år lemna! endast 58,330 R:dr
33 öre, nu böra nedsättas till 60,000 R:dr.

5:o. Som Kontrollstämpelmedlen åren 1869—1871 i medeltal för år utgjort
15,278 R:dr 33 öre, så upptagas de bär till förhöj dt belopp af 15,000 R:dr.

6:o. Fyr- och Båkmedlen hafva val år 1872 uppgått till icke mindre
än 942,922 R:dr 11 öre, och alltså under åren 1870—1872 i medeltal för
år utgjort 843,278 R:dr, men som lotsförfattningarne för närvarande undergå
en omarbetning, hvars resultat ännu ej kunna bestämmas, anser Kongl. Maj:t
dessa medel nu böra beräknas endast till 800,000 R:dr.

7:o. Telegraf medlen, hvilka år 1872 enligt uppgift af Telegrafstyrelsen
utgjort omkring 960,000 R:dr, synas derföre och då den årliga tillökningen
i denna inkomst kan antagas till 5 procent, nu böra uppföras med

1,060,000 R:dr. ''

8:o. Då Jernvägstrafikmedlen för 1872, enligt hvad Trafikstyrelsen meddelat,
med säkerhet kunna anses hafva uppgått till 9,170,000 R:dr, så fin -

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1873.

ner Kong!. Maj:t, med afseende jemväl derå, att under innevarande och
nästkommande år nya jern vägssträckor höra blifva för trafiken öppnade,
dessa medel nu kunna beräknas till 9,500,000 R:dr.

9:o. Enligt Skogsstyrelsen tillhandakomna uppgifter hafva år 1872
influtna Skogsmedel utgjort icke mindre än 825,139 R:dr. En så betydlig
tillväxt i dessa medel, hvilka 1871 utgjorde endast omkring 590,000 R:dr,
om än väsendtligen beroende på stadigvarande orsaker, lärer dock böra till
icke ringa del tillskrifvas årets särdeles gynnsamma konjunkturer, hvarföre,
då dessas fortvara icke kan såsom säker påräknas, Kong!. Maj:t anser denna
inkomsttitel för 1874 höra upptagas till 700,000 R:dr.

10:o.'' Beträffande Tullmedlen har upplysts, att enligt ett hos GeneralTullstyrelsen
upprättadt generalsammandrag den för år 1872 debiterade
tulluppbörden utgjort ungefär 19,302,770 R:dr. Ehuru denna betydliga inkomst
otvifvelaktigt till icke ringa del berott på tillfälliga orsaker, hvilka
icke kunna påräknas fortfara, så bör likväl erinras dels att senaste Riksdags
beslut om nedsättning af tullsatserna på kaffe och socker samt om
tullfri införsel af fisk, h vilket beslut med ingången af innevarande år träd t
i gällande kraft, måste antagas under sista månaderna af det nästföregående
året hafva verkat till minskning i förtullningen af dessa vigtiga artiklar,
samt dels att, då tullinkomsten utgjort:

1870 ....................................... R:dr 15,805,033

1871 ................................................................... » 19,119,239

och 1872 ................................................................... » 19,302,770

densamma alltså under de tre sistförflutna åren i medeltal för år lemna!
18,075,680 R:dr; och som, äfven om från detta medeltal afdrages hvad som
kan anses motsvara den inkomstminskning, hvilken i följd af oinförmälda
tullindringar måste uppstå, återstoden likväl uppgår till så stort belopp,
att på grund deraf inkomsten för 1874 kan antagas komma att icke understiga
16,500,000 R:dr, så anser Kongl. Maj:t densamma nu böra till nämnda
belopp beräknas.

ll:o. I afseende å Postmedlen har General-Poststyrelsen upplyst, att,
efter afdrag af hvad till postkassan influtit för försålda posthus och ångfartyg
äfvensom i räntor, Postverkets inkomster under året från och med
den 1 Juli 1871 till och med den 30 Juni 1872 utgjort omkring 2,522,000
R:dr, hvilket belopp, jemfördt med nästföregående årets inkomst, utvisar
eu tillökning i postuppbörd af något mer än 9 procent; Och som, äfven
om för den påföljande tiden den årliga tillökningen, i likhet med hvad här
ofvan i afseende å Telegrafmedlen skott, beräknas till endast 5 procent,
postinkomsten för 1874 skulle uppgå till 2,714,000 R:dr, samt dertill bör
läggas inkomsten af afgiften för tidningars och tidskrifters postbefordran,
hvilken enligt Nådiga Kungörelsen den 18 Oktober 1872 skall från och med

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

1873 ingå till postkassan och vid senaste Riksdag af General-?oststyrelsen
uppskattades till 130,000 R:dr, så finner Kongl. Maj:t, att, fastän någon
minskning i bruttouppbörden bör till en början blifva en följd af de den
12 nästlidna November meddelade bestämmelserna om utvidgande af brefvigtssatserna
och billigare taxeringsgrunder för paketer, postmedlen likväl
skäligen kunna för 1874 enligt General-Poststyrelsens förslag beräknas till

2,800,000 R:dr.

12:o. Då Bränvinstillverkningsafgiften, hvilken under år 1870, då den
utgjorde endast 70 öre per kanna, inbringat 11,002,737 R:dr, och under
1871, då från och med Oktober afgiften utgått med det ännu gällande för -höjda beloppet af 80 öre per kanna, 11,177,238 R:dr, derjemte under år
1872 kan antagas hafva uppgått till icke mindre än 12,940,000 R:dr, så
anser Kongl. Maj:t denna inkomst med fullt skäl kunna för 1874 beräknas
till 12,000,000 R:dr.

13:o. Beträffande slutligen Hvitbetssockertillverknmgsaf''giften, så bär den
inhemska hvitbetssockertillverkningen år 1871 utgjort tillsammans 3,823,175
It raffinad-, baster- och lump- samt kaksocker, hvilket belopp enligt antagna
grunder -kan anses motsvara åtminstone 4,500,000 A råsocker, och skulle
således, äfven om det antages, att tillverkningen år 1874 icke vunnit någon
ytterligare förökning, afgiften derför efter 1,6 öre per tt likväl inbringa
omkring 72,000 R:dr, hvadan ifrågavarande inkomsttitel synes bär kunna
med säkerhet beräknas till 60,000 R:dr.

Med iakttagande af dessa ändringar i den vid senaste statsreglering
uppgjorda inkomstberäkning skulle en tablå öfver Statsverkets för år 1874
beräknade inkomster erhålla följande utseende:

Ordinarie inkomster:

Ränta .......................................................................	R:dr	4,501,500	—
Tionde ...................................................................	))	1,618,300	—
Arrendemedel .......................................................	))	435,000	—
Bergverkstionde.....................................................	))	93,000	—
Mantalspenningar................................................	))	575,000	—
Bötesmedel..............................................................	))	160,000	—
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ...	))	294,367	so.
Tillfälliga rotevakansafgifter.............................	))	7,500	—
Vakansafgifter af nyroterad jord..................... Rotevakansafgifter af insockne frälsehemman	»	98,000
i Halland .........................................................	»	20,000	—
Vakansafgifter af bergslag.................................	))	18,000	—
Transport R:dr	7,820,667	50.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport

Trosspassevolansafgift .........................................

Båtsmansvakansafgift...........................................

Kontrollstämpelmedel ..........................................

Fyr- och båkmedel............................................

Telegrafmedel........................................................

Jernvägs trafikmedel ...........................................

Skogsmedel..............................................................

Extra uppbörd ...................................................

R:dr 7,820,667	50.
))	26,500	—
))	60,000	—
»	15,000	—
))	800,000	—
»	1,060,000	—
»	9,500,000	—
»	700,000	—
))	62,832	50.

20,045,000.

Extraordinarie inkomster:

Tullmedel........................................................... R:dr 16,500,000: —

Postmedel.................................................... » 2,800,000: —

Stämpelpappersmedel.......................................... » 1,350,000: —

Bränvinstillverkningsafgift ............................. » 12,000,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift.................. » 60,000:— 32,710,000.

Summa R:dr 52,755,000:

Och som Riksstaten för innevarande år upptager:

i Ordinarie inkomster............................. R:dr 18,003,400: —

och i Extraordinarie.......................................... » 29,666,000: —

eller tillsammans R:dr 47,669,400,
så utvisa alltså de nu för 1874 beräknade summorna

en tillökning af.................................................................................... R:dr 5,085,600,

deraf 2,041,600 R:dr belöpa på de Ordinarie inkomsterna och 3,044,000
R:dr på de Extraordinarie.

Sedan i anledning af Riksdagens skrifvelse den 15 Maj 1868 angående
den s. k. administrativa domsrättens upphörande och förvaltningens förenkling
i vissa hänseenden Statskontoret uti underdånigt utlåtande den 31
December 1869 på anförda skäl föreslagit, bland annat, den förändring i
hufvudförvaltningen af statens inkomster och utgifter, att den nu till Riksgäldskontor^
ingående allmänna bevillning och öfriga uppbörd i stället
skulle levereras till Statskontoret att af detta embetsverk i likhet med statsmedlen
i allmänhet förvaltas, äfvensom att den Riksgäldskontoret ännu tillhörande
befattning med en del af de till extra statsregleringen hörande utgifter
likaledes blefve af Statskontoret öfvertagen, så och då Kongl. Maj:t,
lika med Statskontoret öfvertygad om olämpligheten deraf, att de allmänna
skattebidragen ingå till tvänne särskilda hufvudkontor, hvarigenom en dubbel

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

redovisning ålägges landtränterierna, anser, att det skulle vara ett vigtigt
steg till befrämjande af den förenkling i statens drätsel, som Riksdagen
åsyftat, om det bestämdes, att jemväl den del af statsintraderna, som nu
ingår till Riksgäldskontoret, skulle till Statskontoret levereras och all skatteuppbörd
för detta kontor redovisas, hvaremot det bestyr med lån för jernvägar,
kanaler och andra allmänna arbeten jemte derå inflytande återbetalningar,
hvilket nu tillhör Riksgäldskontoret, synes Kongl. Maj:t kunna vid
nämnda verk bibehållas, vill Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad bilagda
utdrag af Protokollet för Finansärenden i ämnet vidare innehåller,
härmed till Riksdagens pröfning öfverlemna, huruvida det icke skulle vara
lämpligt, att de till Riksgäldskontoret nu ingående statsmedel'', nemligen
allmänna bevillningen, kortstämplingsafgiften, skatterätts- och ekskogsmedel
samt dertill hörande observationsmedel hädanefter inginge till Statskontoret;
Och har Kongl. Maj:t för sådant fall föreställt sig:

att kortstämplingsafgiften samt skatterätts- och ekskogsmedlen herde
ingå, den förra bland de extraordinarie inkomsterna och de senare bland
extra uppbördsmedel!;

att kortstämplingsomkostnaderna likasom vissa inrättningars andelar af
donna inkomst borde upptagas bland utgifterna under 7:de Hufvudtiteln
samt sjelfva stämpling^! besörjas af Statskontoret;

och att allmänna bevillningen borde i mån af ingång och oberoende
af andra liqvider mellan Stats- och Riksgäldsverken af Statskontoret öfverlemnas
till Riksgäldskontoret, bland hvars inkomster den således skulle fortfarande
upptagas och beräknas.

Då Kongl. Maj:t nu öfvergår till en framställning af de utgifter, som
under de särskilda hufvudtitlarne funnits nödiga, dervid under hvarje hufvudtitel
såsom vanligt komma att upptagas först sådana anslag, hvilka äro
af en stadigvarande natur, och derefter de utgifter af mera tillfällig och
öfvergående beskaffenhet, som under hufvudtiteln föreslås, så vill Kongl.
Maj:t till en början meddela, att, ehuru, sedan beloppet af de å Riksstatens
särskilda utgiftsstater förekommande rånte- och tiondeanslag numera blifvit
utredt, så att deraf approximativt visar sig, huru mycket blifvit till statsverket
indraget och hvad af omförmälde anslag ännu qvarstår såsom indelt,
val ett särskiljande emellan dessa båda delar af anslagen numera kunnat
ega ruin, på sätt eu vid bilagda utdrag af Protokollet öfver Finans-S.renden
fogad tabell utvisar, men att, då denna utredning grundar sig ensamt
på länsstyrelsernas uppgifter, hvilka ännu icke undergått granskning i
Kammar-Kollegium, och anledning icke saknas, att i följd af berörda gransk -

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

ning rättelser kunna ifrågakomma, som i större eller mindre mån inverka
på de uppgifna beloppen, det funnits lämpligt, att med Riksstatens förändring
i omförinälda hänseende får tills vidare anstå, i följd hvaraf ränteoch
tiondeanslagen torde fortfarande höra bibehållas under samma form
och egenskap, som 1873 års Riksstat upptager.

Första IT i liv 1*< It i tel 11,

innefattande Kongl. Hof- och Slotts-staterna, upptager för

närvarande de förra till ............................................................... R:dr 1,293,900,

samt de senare till .............................................................................. » 123,100,

tillsammans R:dr 1,417,000.

Och anser Kongl. Maj:t någon annan förändring häruti icke erfordras
än att det för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland uppförda
anslag 126,000 R:dr med derunder inbegripna handpenningar för Hans
Kongl. Höghets gemål ur Riksstaten uteslutes, hvarigenom Hufvudtitelns
slutsumma kommer att nedgå till 1,291,000 R:dr.

Deremot och då den upplåtelse till Kongl. Maj:ts disposition af Rosersbergs
slott med hvad dertill hörer, hvilken för Hans Magt Konung Carl XV:s
lifstid egt rum genom Rikets Ständers skrifvelse den 11 April 1863 numera
tilländagått, vill Kongl Maj:t, som har för afsigt att framdeles hos Riksdagen
föreslå, hvilket af de Kongl. Slotten skall bestämmas till enkesäte för
Hennes Maj:t Drottningen, härmed i Nåder af Riksdagen äska, att Rosersbergs
slott må med samma anslag som hittills, och under enahanda vilkor
i öfrig! som de, hvarmed slottet af Hans Maj:t Konung Carl XV i lifstiden
innehafts, äfven framgent af Kongl. Maj:t disponeras.

Andra Hiifviidtiteln,

innefattande anslagen till Justitie-Departementet.

Nu gällande Riksstat upptager för detta Departement:

Penningar ....................................................................... Rall* 2,528,896: it.

Indelt ränta och ersättning för indragna räntor,
förslagsanslag................................................................. »_5,903: 89.

Summa R:dr 2,534,800: —

Bih. till Biksd- Prof. 1873. 1 Sami., 1 Afd.

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1873.

I öfverensstämmelse med de beslut, som uti bilagda utdrag af det
inför Kongl. Maj:t i Statsrådet den 10 innevarande månad förda protokoll
öfver Justitie-Departementsärenden omförmäla^, föreslår Kongl. Maj:t i afseende
å regleringen af denna hufvudtitel endast följande förändringar,
nemligen beträffande

l:o. Justitie-Stats-Expeditionen:

att löneförhöjning måtte beviljas de vid Expeditionen anstälde två
vaktmästare med 150 R:dr till hvardera;

2:o. Högsta Domstolen:

att lönerna för högsta Domstolens tre vaktmästare likaledes ökas med
150 R:dr för dem hvar;

3:o. Justitie-Kanslers-Expeditionen:

att vaktmästarens vid donna Expedition aflöning jemväl måtte höjas
med 150 R:dr;

4:o. Justitie-Revisions-Expeditionen:

att förhöjning i de löneförmåner, som tillkomma donna Expeditions
fem vaktmästare, äfven måtte anvisas att utgå med 150 R:dr till hvardera;

5:o. Svea Hofrätt:

att förbättring i 10 Hofrättsposters aflöning beviljas med 100 R:dr till
en hvar af dem;

6:o. Anslaget till fångars vård och underhåll:

a) den del deraf, hvilken, såsom "bestämdt anslag”, omfattar aflöningen
till vissa fångvårdens embets- och tjensteman samt betjente;

att aflöningsbeloppen till befälet vid Disciplinkompaniet af Kronoarbetscorpsen,
utgörande tillhopa 3,037 R:dr 50 öre, må ur ifrågavarande anslag
uteslutas;

att det å ordinarie aflöningsstaten för tjenstemarmapersonalen vid Kronoarbetsbataljonen
på Carlsborg upptagna anslag, tillhopa 12,162 R:dr 50 öre
indrages, men i staten i stället uppföres för

Kronoarbetskarlsstationen å Tjurkö:

1 Direktör, föreståndare, lön......................................... R:dr 2,000: —

arfvode ................................. » 500:— 2,500: —

1 Bevakningsbefälhafvare, lön .................................................................... 1,500: —

Provision å behållna nettoinkomsten af manskapets arbeten
kan, efter Fångvårds-Styrelsens bestämmande, utgå med högst
4 procent till Direktören och 2 procent till Bevakningsbefäl -

halvaren.

1 Kamererare, lön............................................................................................. 1,200: —

1 Predikant, arfvode ...................................................................................... 1,000: —

Summa R:dr 6,200

samt för

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Kronoarbetskarlsstationen å Borghamn:

1 Bevakningsbefälhafvare, föreståndare, lön....................................... R:dr 1,500,

arfvode såsom ersättning
för arbetsprovision » 300.

Summa R:dr 1,800.

att aflöningen för Predikantsbefattningen vid straff-fängelset i Norrköping,
som i gällande stat är upptagen till 600 R:dr, måtte höjas till 1,000
R:dr under vilkor att innehafvare!! af donna befattning icke får dermed
förena annan tjenst än predikantsbeställningen vid Kronocellfängelset i samma
stad;

att Bevakningsbefälhafvarens vid Carlshamns Kronohäkte aflöning jemväl
förhöjes från 1,000 R:dr till 1,300 R:dr; samt

att till vinnande af likhet med förhållandet vid öfrige fängelserna aflöningen
för Bevakningsbefälhafvarne vid Kronohäktena i°Carlshamn, Norrtelje,
Eskilstuna och Kungsbacka, som i den af Rikets Ständer år 1863 fastställda
stat upptagits såsom arfvode, nu måtte varda uppförd såsom lön;

kommande, i händelse af bifall till omförmälda framställningar, det ”bestämda
anslaget” för fångvården, som i nu gällande Riksstat är upptaget
till 194,657 R:dr 50 öre, att minskas med 6,500 R:dr och således uppgå
till 188,157 R:dr 50 öre.

b) förslagsanslaget:

att förhöjning deri måtte beviljas med 100,000 R:dr eller från 1,300,000
Rall’ till 1,400,000 R:dr;

7:o. Anslaget till vård och underhåll af läns- och kronohäkten:

att detta anslag, i gällande Riksstat upptaget till 13,500 R:dr, ökas till

20,000 R:dr;

8:o. Anslaget till ersättning åt personer, menigheter eller allmänna inrättningar
för dem genom nya Strafflagens införande frångångna bötesandelar:

att,, under förutsättning att den af Kongl. Maj:t bär nedan vid Sjette
Hufvudtiteln gjorda framställning om beviljande af löneförbättring åt vissa
länsmän varder af Riksdagen bifallen, ifrågavarande förslagsanslag, som för
närvarande är i Riksstaten upptaget till 117,000 R:dr, må för nästa statsregleringsperiod
anvisas att utgå med nedsatt belopp af 95,000 R:dr, under
enahanda vilkor som tillförene vid detta anslag blifvit fästande; samt

9:o. Förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. inmatt
för jemnande af Hufvudtitelns slutsumma detta anslag varder förhöj
dt med 50 R:dr till 29,998 R:dr 52 öre.

Kongl. Maj:ts Nåd, Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

De på Andra Hufvudtiteln äskade förhöjningar i anslag

utgöra således ..................................................................................... R:dr 109,200,

hvilka med tillägg af Hufvudtitelns nuvarande slutsumma » 2,534,800,

uppgå till ................................................................................................ R:dr 2,644,000.

Men då derifrån dragas de föreslagna nedsättningarna
dels i det bestämda anslaget för fångvården... R:dr 6,500,
och dels i förslagsanslaget till ersättning för

mistade bötesandelar............................................. » 22,000,

eller tillhopa ............................................................... R:dr 28,500,

kommer Hufvudtitelns slutsumma för nästa statsreglering

att utgöra .......................................................................................... » 2,615,500.

Dessutom äskar Kongl. Maj:t, under åberopande af förenämnde Protokoll
öfver Justitie-Departementsärenden:

a) att till bestridande af kostnader för utarbetande af lagförslag måtte
för år 1874, i likhet med hvad för innevarande år egt ruin, å extra stat
uppföras ett anslag af 20,000 R:dr; samt

b) att för byggnadsarbeten vid straff- och arbetsfängelserna å Långholmen
och i Malmö samt dervid särskildt dessas förseende med celler måtte
till en början för år 1874 beviljas för det förra 150,000 R:dr och för det
senare 100,000 R:dr.

Hufvudsummorna å donna Hufvudtitel skulle i följd häraf blifva:

för ständiga utgifter ........................................................................... R:dr 2,615,500,

deraf, med inberäknande af de i nu gällande Riksstat
upptagna belopp för indelt ränta och ersättning för indragna
räntor, 1,600,902 R:dr 41 öre utgöra förslagsanslag;
och

för tillfälliga utgifter.......................................................................... » 270,000.

Tredj e 111 ii V iixlti t eli i,

innefattande anslagen till Utrikes-Departementet.

Uppå de i Statsråds-Protokollet af den 10 Januari anförda grunder föreslår
Kongl. Maj:t dessa anslags anvisande att, emot nu gällande redovisningsskyldighet
äfvensom med samma rätt till deras användande och under

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

enahanda vilkor som hittills, utgå oförändradt med de belopp, som af nästförflutna
års Riksdag blefvo beviljade, nemligen :

I. Diplomatiska utgifter:

1. Statsministern för Utrikes Ärendena..................... R:dr 24,000.

2. Utrikes-Departementets Expedition....................... » 24,000.

3. Ministerstaten ............................................................... » 300,000.

4. Tillfälligt anslag till öfvergående utgifter......... » 40,800.

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ... » 48,000. 436,800.

II. Konsulsstaten.

1. Utrikes-Departementets Expedition....................... » 4,400.

2. Konsulernas aflöning, expektanslöner och pen sioner.

.......................................................................... » 147,600.

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ... » 8,000. 160,000.

samt till underhåll af Svenska Kronans egendom i Konstantinopel

och Svenska kyrkan i London ............................................................... 6,880,

eller tillsammans en slutsumma af R:dr 603,680.

Fjerde övii vild ti teln,

innefattande anslagen för Landtförsvars-Departementet.

Under donna hufvudtitel finnes, enligt nu gällande Riksstat, till årliga

eller ständiga utgifter anvisadt:

i penningar .................................................................................... R:dr 7,966,850: os.

indelt ränta och ersättning för indragna räntor............... » 2,097,006: si.

indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag » 264,507: 39.

oindelt spanmål 135,683 kubikfot 8 kannor ä 2 R:dr

10 öre kubikfoten..................................................................... » 284,935: 98.

Tillhopa R:dr 10,613,300: —

I afseende dels å föreslagen förändrad organisation af arméens Generalstab,
dels ock å de under 4:de hufvudtiteln uti nu gällande Riksstat upptagna
anslag för årliga eller ständiga utgifter, vill Kongl. Maj:t, i öfverensensstämmelse
med de beslut, som finnas antecknade i bär bilagda utdrag
af det inför Kongl. Maj:t i Stats-Rådet den 10 innevarande månad förda

Kongl. Mcij:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Protokoll öfver Landtförsvars-ärenden, beträffande ej mindre Generalstabsorganisationen
och deraf föranledda kostnader, än äfven regleringen i öfrigt
af utgifterna under denna hufvudtitel för år 1874, till Riksdagen afgifva
följande förslag:

Hvad först beträffar Generalstaben, föreslår Kongl. Maj:t i Nåder
att Generalstaben må utgöra en corps med egen lönestat;

att Generalstabens Officerspersonal må bestå af 1 Chef med lön på Generali
tetets stat; 14 (Ifver-Adjutanter, af hvilka 1 Öfverste, 3 Öfverste-Löjtn
an ter och 10 Majorer; samt 24 Stabs-Adjutanter, deraf 16 Kaptener och
8 Löjtnanter;

att Generalstabens civilpersonal må utgöras af 1 Professor och 1 KrigsArkivarie
med lön på Generalstabens stat, samt, såsom biträde åt IvrigsArkivarien,
1 Amanuens med arfvode; äfvensom att vid Generalstabens
Expedition må anställas tre vaktbetjente;

att den i bilagan N:o II. A. vid organisationsmemorialet upptagna stat
för Generalstaben måtte i mån af organisationens fullständiga genomförande,
hvilket i öfverensstämmelse med bilagan N:o III. vid samma memorial bör
ega rum under åren 1874—1878, lända till efterrättelse, samt att de i bilagan
N:o II. B. uppgifna 67,160 R:dr må från sina nuvarande anslags -

rubriker afforas, nemligen:

från anslaget för Landtförsvars-Departementets Kommando-Expedition
............. R:dr 13,560.

» Generalitetsanslaget .................................................... » 6,350.

» anslaget: Generalstabs-Officerares bildande, hela

beloppet.......................................................................... » 10,000.

» anslaget: Topografiska corpsen, likaledes hela beloppet.
............................................................................. » 36,250.

» anslaget: Gotlands Nationalbeväring...................... » , 1,000. 67,160,

att jemte ett nytt anslagsbelopp af........................................................... 90,610,

med sammanlagdt ................................................................................... R:dr 157,770,

såsom särskild! riksstatsanslag under rubrik: Generalstaben, näst efter Landtförsvars-Departementets
Kommando-Expediton uppföras;

att Topografiska corpsen måtte helt och hållet uppgå uti och förenas
med Generalstaben, med förbehåll likväl att icke någon af nämnda corps’
personal må mot sin vilja från innehafvande grad och löneförmåner förflyttas
; och att nuvarande Kaptener med lista klassens lön vid Topografiska
corpsen, så länge de i nämnda befattningar qvarstå, må ega från uppkommande
besparingar å Generalstabens stat uppbära skilnaden emellan innehafvande
lön och den för Kaptener i Generalstaben föreslagna;

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

att under anslaget till Generalitetsstaten må uppföras:

för Chefen för Generalstaben:

till lön .......................................................................................... R:dr 6,000.

» taffelpenningar och fourage-ersättning .......................... » 2,250. 8,250.

samt till 5 arfvoden å 500 R:dr för Adjutanter hos Generalbefäl hafvarne,

tillhopa............................................................................................. 2,500.

Summa R:dr 10,750.

att ersättning för inqvartering och servis må tillerkännas alla Generalstabens
Officerare samt de i Generalstaben tjenstgörande aspiranterne, äfvensom
Professoren, Krigs-Arkivarien och vaktmästarne, Professoren lika med
professoren vid Topografiska corpsen och Krigs-Arkivarien lika med Kapten,
samt att, i följd häraf, anslaget till inqvarteringskostnader i hufvudstaden
må höjas med 5,235 R:dr och anslaget till inqvarteringskostnader i landsorten
med i rundt tal 1,300 R:dr;

att Chefen för Generalstaben må tillerkännas pensionsrätt lika med
Generalfälttygm ästaren;

att för Generalstabens öfrige Officerare samma pensionsrätt må bestämmas,
som hittills varit fastställd för Topografiska corpsens Officerare; dock
att Generalstabens Kaptener endast erhålla pension lika med Topografiska
corpsens Kaptener med 2:dra klassens lön; samt

att Professoren och Krigs-Arkivarien må tillerkännas pensionsrätt i förhållande
till den lön, de vid uppnådd pensionsålder kunna beräknas innehafva,
nemligen: Professoren lika med Öfverste-Löjtnant vid Topografiska
corpsen och Krigs-Arkivarien lika med Major vid samma corps, med iakttagande
härvid, att fyllnadspensionerna af statsmedel komma att utgå med
de för nämnda militär gr ad er fastställda belopp af 1,350 R:dr för Professoren
och 1,250 R:dr för Krigs-Arkivarien; viljande Kongl. Maj:t till näst
sammanträdande Krigsbefäl eller Arméens Fullmäktige aflåta Nådig framställning
rörande dessa två tjenstemäns pensionsrätt i Arméens Pensionskassa.

Vidkommande derefter regleringen af de särskilda ordinarie anslagen,
förekommer följande:

Landtförsvars-Departementets Kansli-Expedition. Till förhöjning i aflöningen
för de vid Expeditionen anställde två vaktmästare, hvilka för närvarande
i årlig lön åtnjuta den ene 600 R:dr och den andre 500 R:dr, föreslår
Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte bevilja ett belopp af 150 Rdr för

dem hvardera, eller tillhopa................................................................. R:dr 300: —

med hvilket belopp alltså Expeditionens nuvarande anslag

39,000 R:dr skulle komma att ökas till 39,300 R:dr.

Transport R:dr 300: —

Kong!» Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 300: —

Departementets Kommando-Expedition. I afseende härå
föreslår Kong!. att, utaf anslagets nuvarande
summa....................................................... R:dr 16,450,

ett belopp af ............................................................ » 13,560,

må öfverföras till det blifvande nya anslaget
för Generalstaben, och att derefter återstående
.................................................... R:dr 2,890,

må, till förbättring i den nuvarande vaktmästareaflöningen,

förhöjas med ett nytt anslagsbelopp af .................................... » 150: —

hvarigenom anslaget till Kommando-Expeditionen för framtiden
skulle komma att utgöra 3,040 R:dr.

Generalstaben. Med åberopande af ofvanstående förslag
rörande Generalstabens organisation föreslår Kongl.

Maj:t beviljandet af ett nytt anslag af....................................... » 90,610: —

att jemte de belopp af tillhopa 67,160 R:dr, som höra från
andra anslag hit öfverföras, såsom särskildt riksstatsanslag
näst efter anslaget för Kommando-Expeditionen upptagas
med sammanlagdt 157,770 R:dr.

Arméförv ältning en. Till förhöjning med 100 R:dr i
allöningen för hvar och en af de hos Arméförvaltningen
anställde sex ordinarie vaktbetjente samt till aflöning åt
den personal, som, i följd af Arméförvaltningens öfvertagande
af bestyret med kronomagasinet och kronobageriet
i hufvudstaden, bör till Arméförvaltningens stat öfverflyttas,
föreslår Kongl. Maj:t att under anslaget till detta
embetsverk må uppföras:

penningar................................................................. R:dr 6,375: —

oindelt spannmål, 94 kubikfot 5 kannor, i

värde å 2 R:drl0öre kubikfoten,motsvarande » 198 : 45. » 6,573: 45.

hvarigenom ifrågavarande anslag, som nu utgör 123,700
R:dr skulle komma att uppgå till 130,273 R:dr 45 öre.

Generalitetsstaten. För att tilläggas detta anslag föreslår
Kongl. Maj:t, på sätt i det föregående anmärkts, beviljandet
af följande belopp:
till lön åt Chefen för Generalstaben .. R:dr 6,000.

» taffelpenningar och fourage-ersätt ning

åt d:o d:o............................. » 2,250. 8,250.

Transport R:dr 8,250. » 97,633: 45.

Kongl, Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:clr 8,250. R:dr
till 5 arfvoden ä 500 R:dr åt Adjutanter hos Ge neralbefälhafvarne.

..................................................2,500. »

Deremot bör från anslagets nuvarande summa R:dr 72,350.

till anslaget för Generalstaben öfverföras » 6,350.

och när till derefter återstående........................ » 66,000.

lägges det föreslagna förhöjningsbeloppet .......»_ 10,750.

kommer anslaget för framtiden att utgöra ... R:dr 76,750.

Kommendantsstaten. I afseende å detta anslag föreslår
Kongl. Maj:t följande förhöjningar:

till förbättring '' i aflöningen för Kommendanten å Carls l,

o,-g ................................................................. Rall'' 1,200.

» lön för en Garnisons-Pastor derstädes........ » 1,800.

» d:o för en Garnisons-Läkare derstädes » 2,000. »

Indelta Arméen.

Kavalleri- och infanteri-regementena. Kongl. Maj: t
föreslår:

att anslagets nuvarande penningebelopp R:dr 410,402: 12.

må ökas med tillhopa ...................................A_____93: 22.

till R:dr 410,495: 34.
att deremot den under anslaget upptagna oindelta
spanmålsquantitet, 17,006 kubikfot 8 kannor, må med 26
kubikfot 2 kannor, i värde motsvarande 55 R:dr 2 öre,
minskas till 16,980 kubikfot 6 kannor med värde, å 2 R:di ll)

öre kubikfoten, af 35,659 R:dr 26 öre;

genom hvilka förändringar anslagets slutsumma kommer
att förhöjas med....................................................................•••• . »

Löneförbättringar vid indelta arméen. Kongl. Maj:t
föreslår, att det för nämnda ändamål under flera föregående
år och äfven för innevarande år 1873 anvisade anslag af

100,000 R:dr må jemväl för år 1874 få med oförändradt
belopp utgå och enligt förut meddelade föreskrifter användas.

Värfvade Arméen.

I anledning af väckta förslag om förbättring i underbefälets
vid värfvade arméen aflöning vill Kongl. Maj:t begära

Transport R:dr

97,633: 45.
10,750: —

5,000: —

38: so.

113,421: 65.
3

Bih. till Jtiksd. Prof. 1813. 1 Sami., 1 Afd.

Kongl. May.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 113,421:65.

Riksdagens medgifvande dertill, att hvar och en af Underofficerare
med vederlikar af Musikpersonalen vid Lifgardesregementena,
Hussar-regementet Konung Carl XV, Artilleriregementena,
Artilleri-batteriet i Hernösand, Artilleri-stamtruppen
på Gotland, Fyrverkare-corpsen samt Fortifikationen
må, för tiden från innevarande års början och tills
vidare, intilldess förbättring i nämnda personals ställning
kan genom ny lönereglering för värfvade arméen varda
för framtiden beredd, få på sätt och under vilkor, som
i ofvan åberopade Stats-Rådsprotokoll angifvits, tillgodonjuta
en portion med bröd dagligen eller, under löntagaren
förbehållen valrätt, värdet deraf efter det å hans tjenstgöringsstation
för regementet, corpsen eller den truppstyrka,
hvartill han hörer, fastställda pris, eller ock, derest
tillämpning af värfvade arméens portionsstat icke å hans
tjenstgöringsstation skulle förekomma, i hvilket fall endast
kontant portionsersättning kan honom bestås, efter portionspriset
vid närmast belägna värfvade garnisonstrupp,
samt att de utgifter, som häraf föranledas, må bestridas
från förslagsanslaget till mathållning för manskapet vid
garnisonsregementena.

Wermlands Fältjägare-regemente. Beträffande det under
donna rubrik uppförda anslag föreslår Kongl. Maj:t, att detsamma
må för år 1874 vid sitt nuvarande belopp, 69,490
R:dr 50 öre, bibehållas.

Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen. Utaf det
vid 1872 års Riksdag för innevarande år, till fullföljande
af artilleriets organisation, såsom extra anslag anvisade
belopp af 145,526 R:dr 8 öre, hvilket anslag är afsedt att
äfven framgent utgå, bör, enligt uppgjordt fördelningsförslag,
under anslaget: Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen,
uppföras ett belopp af .................... R:dr 69,518: 16

Uti detta anslag påkallas dessutom tillökning
med följande belopp, nemligen:
till förhöjning i rekryteringspenningarne
för det äldre manskapet vid Göta och
Wendes Artilleri-regementen.................. » 1,725:_

Transport R:dr 71,243: te. R:dr 113,421: 65.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 71,243: ik. R:dr 113,421: 65.
till löneförhöjning åt besigtningsrustmä starne

på Artilleriets Tygstat............... » 3,200: —

Summa tillökning R:dr 74,443: 16.
men, enär från donna summa bör afgå ett
belopp, motsvarande aflöningen för de beställningar,
hvilka i följd af Artilleriets
fortgående organisation äro till indragning
afsedda, eller ...................................................... » 8,440: —

kommer verkliga förhöjningen att utgöra................................. » 66,003: i6.

hvithet sistnämnda belopp Kongl. Maj:t föreslår att tilläggas
ifrågavarande anslag på följande sätt, nemligen:
att anslagets nuvarande pen ningebelopp

....................................... 851,622: 72

ökas med .............................................. 59,596: 48

till ................................................................................. 911,219: 20

att den under anslaget uppförda oindelta
spån mål 46,514 k.f. 2 k:r, motsv. R:dr 97,679: 82
må ökas

med .. 3,050 » 8 » » » 6,406: 68

till......... 49,565 kubikfot, motsvarande.............. 104,086: so

hvarigenom anslagets slutsumma blifver R:dr 1,015,305: 70.

Marinregementet. I afseende å det under denna rubrik
upptagna anslag, 248,228 R:dr 42 öre, vill Kongl. Näjd i
Nåder föreslå, att, på sätt för innevarande år redan finnes
medgifvet, samma anslag, i den man det genom regementets
indragning blifver disponibelt, må jemväl för år 1874
ställas till Kongl. Maj:ts förfogande, att till erforderligt
belopp användas för upprätthållande af garnison i Carlskrona.

Fortifikationen. Enligt uppgjordt förslag till fördelning
af det vid 1872 års Riksdag, till påbörjande af en
Sappörbataljons uppsättning, för innevarande år anvisade
extra anslag af 44,709 R:dr 40 öre, bör, utaf nämnda
summa, tillkomma anslaget för Fortifikationen ett belopp

af.............................................................................. li:dv 21,301: 71.

I detta anslag erfordras dessutom tillökning
med följande belopp, nemligen:
för komplettering af befälet vid första sappör-kompaniet.
..................................................... » 4,792: so.

Transport R:dr 26,094: 21. R:dr 179,424: 81.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 26,094: 21. R:dr 179,424: 81.
till arfvoden åt hornblåsarne vid Pontonier bataljonen

...................................................... » 216: —

» förhöjning i rekryteringspenningarne

för manskapet vid Pontonier-bataljonen » 360: —

» löneförhöjning åt vaktmästaren vid Fortifikationens
Chefs-Expedition..................__»____100: —

så att förhöjningen i anslaget kommer att. utgöra tillhopa
hvilket sistnämnda belopp Kongl. Maj:t föreslår att komma
anslaget till godo på följande sätt, nemligen:
att anslagets nuvarande pen ningebelopp.

............................................ 221,510: 37

ökas med ................................................ 23,580: 94

till .................................................................................... 245,091: 31

att den under anslaget upptagna oindelta
spannmål 4,701 kub.f. 4 k:r, motsv. R:dr 9,872: 94
må ökas

med... 1,518 » 7 » » » 3,189: 27

till ......... 6,220 kub.f. 1 k:a, motsvarande ............ 13,062: 21

hvarigenom anslagets slutsumma blifver... R:dr 258,153: 52.

Kavalleri- och Artillerihästars remontering och skoning.
Utaf det för fullföljande af Artilleriets organisation till
uppförande å ordinarie stat afsedda anslag tillkommer anslaget
för kavalleri- och artillerihästars remontering och skoning
ett belopp af ............................................. R:dr 4,981: so,

hvarförutan erfordras: till förhöjning i remonteringspenningarne
vid Lifgardet till
häst och hussarregementet Konung Carl XV
samt i anslaget för hästar nes skoning vid
sistnämnda regemente .......................................

» 14,962: »o.

Och föreslår Kongl. Maj:t alltså, att ifrågavarande riksstats anslag,

nu utgörande ...................................... R:dr 67,261: 25,

må med tillhopa .............................................. » 19,944: —

förhöjas till............................................................ R:dr 87,2 05 : 25.

Fourragering af Artilleriets och Pontonier bataljonens samt
värfvade Kavalleriets hästar. Till detta anslag bör, utaf
extra anslaget för fullföljande af Artilleriets organisation,
läggas ett belopp af ......................................................................

26,770: 21,

19,944:

28,700:

Transport R:dr 254,839: U2„

Kong!» Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 254,839: os.

och föreslår Kong!. Maj:t alltså, att berörda riksstatsanslag,

som för närvarande utgör.............................. R:dr 439,700: —

må med .............................................................: » 28,700: —

förhöjas till......................................................... R:dr 468,400: —

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.

Äfven till detta anslag bör läggas eu del utaf de för Artilleriets
och Fortifikationstruppernas organisation afsmida
medel; hvilken del, beräknad till 28,157 R:dr 55 öre, bär

utföres med .......................................................................................... » 28,000: —

och föreslår Kong!. Maj:t alltså, att anslaget till mathållning
för manskapet vid garnisonstrupperna må med nyssnämnda
belopp........................................................ R:dr 28,000,

från sin nuvarande summa.......................... »__358,000,

förhöjas till............................................................... R:dr 386,000.

Beväringen.

Gotlands Nationalbeväring. I detta anslag föreslår
Kongl. Maj:t förhöjning med följande belopp, nemligen:
till ökade remonteringspenningar för manskapet vid År tilleristamtruppen

å Gotland....................... R:dr 75.

» bekostande af sjukvård å Länslasarettet i
Wisby för manskap tillhörande nämnda

stamtrupp ......................................................... »_ 150. » 225: —

hvarigenom, sedan anslagets nuvarande summa 141,878 R:dr
90 öre minskats med 1,000 R:dr, som, till följd af förslaget
rörande Generalstabens organisation, bör till det nya
anslaget för Generalstaben öfverföras, Gotlands Nationalbevärings
anslag kommer att uppgå till 141,103 R:dr 90 öre.

Haterielen.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
Departement. Enligt den uppgjorda fördelningen
af de för Artilleriets och Fortifikationstruppernas organisation
till uppförande å ordinarie stat afsedda medel tillkommer
anslaget för försvarsverket ett belopp af tillhopa
...................................................................... R:dr 35,908: so.

men då, till följd af hvad rörande be- ___________

Transport R:dr 35,908: r,i\ R:dr 283,064: os.

Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 35,908: 56. R:dr 283,064: 02.
klädnadsund erhållet vid Wermlands Fältjägareregemente
förekommit, samma anslag
bör minskas med....................................... » 18,000: —

kommer verkliga anslagstillökningen att

utgöra .................................................................... R:dr 17,908: 56,

hvilken tillökning dock, till jemnande af de ordinarie an slagsförhöjningarnes

slutsumma, här utföres med................. » 17,935: 98.

Och föreslår Kongl. Maj:t således, att anslaget för försvarsverket
i allmänhet, nu utgörande ......... R:dr 1,427,791: 83,

må med ............................................................ » 17,935: 98

förhöjas till...................................................... R:dr 1,445,727: 81.

Lif- och släpmunderingar vid rothällsregementena. Kongl.

Maj:t föreslår, att detta anslag, som för närvarande utgör

262,520 Rall'', må med ..................................................................... » 10,000: —

förhöjas till 272,520 R:dr samt att anslagets rubrik måtte
förändras genom tillägg af orden: och Wermlands lältjägareregemente.

Inqvartering skostnader i Stockholm. I detta anslag föreslår
Kongl. Maj:t förhöjning:

för Generalstabens organisation med ............ R:dr 5,235: —

och för Fortifikationstruppernas d:o ............ » 1,668: —

hvilka belopp bär utföras i rundt tal med.............................. » 6,900: —

och kommer härigenom anslagets slutsumma att utgöra
24,900 R:dr.

Inqvartering skostnader i landsorten. Till utgifter i följd
af Generalstabens organisation föreslår Kongl. Maj:t, att

detta anslag, nu utgörande............................. R:dr 36,000: —

må med ............................................................................................... » 1,300: —

förhöjas till 37,300 R:dr.

Diverse anslag.

Disciplinkompaniet. Kongl. Maj:t föreslår, att under
denna rubrik måtte å 4:de hufvudtiteln och näst efter anslaget
till extra utgifter uppföras ett nytt anslag af förslagsanslags
natur, till belopp af .............................................. ''> 36,000: —

Summa tillökning i ordinarie anslag R:dr 355,200: —
När härtill lägges hufvudtitelns nuvarande slutsumma » 10,613,300: —

kommer donna att uppgå till................................................. R:dr 10,968,500: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o l, om Statsverket 1873.

Uti nyssnämnda tillökningssumma 355,200 R:dr ingår dock dels ett
belopp af 190,235 R:dr 48 öre, som redan för innevarande år i form af extra
anslag linnés anvisadt för Artilleriets och Fortifikationstruppernas organisation,
dels ock ett belopp af 36,000 R:dr, som förut varit å 2:dra hufvudtiteln
uppfördt.

Beträffande härefter de Landtförsvarets behof, för hvilka tillfälliga eller
extra anslag erfordras, finner Kongl. Maj:t, på grund af hvad i förut åberopade
Stats-Rådsprotokoll öfver Landtförsvars-ärenden för den 10 innevarande
månad blifvit utredt och upplyst om hvart och ett af nedannämnda
föremål, hvartill medel behöfva för år 1874 anvisas, Sig föranlåten af Riksdagen
i Nåder åska följande extra anslag.

l:o.

Till kostnaders bestridande för fullföljandet af Artilleriets organisation
enligt uppgjord plan, i rundt tal.................................................. R:dr 119,600

2:o.

Till inlösen af persedlar vid Göta Artilleri-regemente
och Gotlands Nationalbevärings Artillericorps’ stamtrupp, i
följd af passevolansens upphörande derstädes, äfvensom till
arfvoden åt Batteri- och Kompani-Cheferne, i afvaktan af
ny lönereglering vid värfvade armé en, ett förslagsanslag af » 90,000.

3:o. Artilleribehof.

Till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel ... 185,000.

» fästnings- och positionskanoner........................ 200,000.

» skjutförsök ............................................................... 30,000.

» infanterigevär ....................................................... 1,084,000.

» ridhus- och stallbyggnader i Christianstad 50,800.

» ridhusbyggnad å Carlsborg.............»................... 28,000.

» gevärsförrådsbyggnader ....................................... 53,600. » 1,631,400.

4:o. Fortifikationsbehof.

Till Carlsborgs fästningsbyggnad................................ 245,700.

» befästningsarbetena i Stockholms skärgård:
för skansanläggningen å Rindön vid

Oxdjupet ......................................... 75,000.

» bepansringar.................................... 680,000. 755,000.

» befästningsarbetena omkring Carlskrona............ 950,000. » 1,950,700.

Transport R:dr 3,791,700.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 3,791,700.

5:o. Beklädnadsbehof.

Till underhåll af beväringsmanskapets beklädnad .................. » 189,000.

6:o. Generalstabens Topografiska afdelnings arbeten.

Till fortsättande af dessa arbeten ................................................. » 60,000.

7:o. Officerares anställning i utländsk krigstjenst.

Till understöd för sådan anställning........................................... » 9,000.

8:o. Skarpskytteväsendet.

Till befrämjande deraf...................................................................... » 100,000.

9:o. Kasernetablissement för Svea Artilleri-regemente.

Till kostnaders bestridande derför, under förutsättning att
de nya kostnadsförslag rörande ifrågavarande etablissement,
om hvilkas utarbetande föreskrift blifvit med -

delad, hinna under Riksdagens lopp fullbordas............... » 200,000.

10:o Exercishus för Lifgardet till häst.

Till uppförande af en sådan byggnad....................L...........______”_________45,500.

Summa extra anslag R:dr 4,395,200.

Hufvudsuminorna af de till 4:de hufvudtiteln eller Landtförsvaret hörande
anslag skulle, i följd af hvad nu föreslagits, komma att utgöra:

Till utgifter å ordinarie stat................................................ R:dr 10,968,500.

» extraordinarie behof........................................................ .» 4,395,200.

Summa R:dr 15,363,700.

Femte UnfvridLtiteln,

innefattande anslaget till Sjöförsvars-Oepar temeritet.

Nu gällande Riksstat upptager för denna hufvu dtitel:

Penningar ................................................................................................... 4,084,786: 02.

Indelt ränta och ersättning för indragna räntor, beräknade till 81,513: 98.

4,166,300: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Med hänvisning till bilagda öfver Sjöförsvars-ärendeu den 10 December
1872 i Stats-Rådet börda protokoll och dervid fogade underdåniga memorial,
vill Kongl. Maj:t, i afseende å organisationen af sjöförsvarets militärpersonal,
föreslå, beträffande:

A. Befäls- och underbefäls-personalen,

1) att sjöförsvarets nuvarande båda aktiva kårer, Kongl. Flottan och
Kongl. Skärgårds-Artilleriet, skola sammanslås till en för Sveriges kustförsvar
afsedd kår, med benämning »Kongl. Flottan», hvars befälspersonal skall
utgöras af:

Officerare:

2 Flaggman (Konter-Amiraler),

6 Kommendörer,

20 Kommendörkaptener,

43 Kaptener,

43 Löjtnanter och
_ 26 Underlöjtnanter,

Summa 140 Officerare;

Underofficerare:

20 Flaggunderofficerare (l:sta klassen),

75 Underofficerare af 2:a klassen och
____95___dbo af 3:e klassen,

Summa 190 Underofficerare;

2) att den minskning i nuvarande antal regementsofficerare och underofficerare
vid sjövapnet, som sålunda kommer att ega rum, må ske allenast
i mån af inträffande afgång;

3) att aflöningarne för officerare och underofficerare vid den nya
Kongl. Flottan höra utgå i enlighet med den vid det underdåniga memorialet
fogade stat (bil. N:o 6) och fördelas på sätt derstädes är föreslaget
uti tre fjerdedelar fast lön och en fjerdedel tjenstgöringspenningar, deruti
inbegripne såväl ersättning för inqvartering, som, hvad underofficerarne
angår, vederlag för indragen aflöningsspanmål; dock att den lönetillökning
för en de] officerare och för underofficerarne, som genom tillämpning af
donna stat blefve en följd, må dem tillgodokomraa först i den mån erforderliga
medel blifva för ändamålet tillgängliga i den ordning bär nedan
under D. säges;

Bih. till Biksd. Frat. 1873. l:a Samt. Islå Afd.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1873.

4) att tjenstgöringspenningar uppbäras under all slags militärt^ eu st
äfvensom under semester af såväl officerare som underofficerare, men deremot
innehållas och för statsverket besparas, då officer eller underofficer
är på grund af erhållen permission, till följd af sjukdom eller annan särskild
anledning, förhindrad att gorå tjenst; med iakttagande härvid, att
dylik innehållning af tjenstgöringspenningarne skall ega rum för hvarje
månad, hvarunder löntagaren varit mera än 15 dygn ur tjenstgöring;

5) att, i den man medel, hvilka redan finnas på 5:e hufvudtitelns
aflöningsanslag uppförda, dertill lemna tillgång, en ny reservstat må, i den
ordning här nedan under D. närmare bestämmes, upprättas, under benämning
»Kongl. Flottans Permanenta Reservstat», dit officerare af kaptens och
högre grad vid Kongl. Flottan må kunna förflyttas, då Kongl. Maj:t, med
afseende å tjenstens fördel, pröfva!'' så höra ega rum;

6) att öfverflyttning till permanenta reservstaten icke må vara förenad
med förlust af någon del utaf innehafvande löneförmåner, samt att aflöning^
n jemväl vid denna reservstat blifver fördelad uti fast lön och tjenstgöringspenningar
enligt samma grunder, som ofvan blifvit för Kongl. Flottan
föreslagna;

7) att befordran å permanenta reservstaten må kunna ega rum, då
Kongl. Maj:t på grund af framstående förtjenst dertill finner anledning;

8) att hvar och en officer eller underofficer, som efter utfärdandet af
nu föreslagna bestämmelser utnämnes, äfvensom enhvar redan i tjenst varande
officer, som derefter erhåller befordran till regementsofficer, eller
från lägre till högre regements-officersgrad uppflyttas, skall vara förpligta
att ur tjenstfri afgå, då han uppnått den lefnads- och tjensteålder, som
berättiga!'' honom till full pension jemte fyllnadspension; Kongl. Maj:t dock
obetaget att med hans begifvande låta med afskedet anstå, derest och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjenstfri gagna det allmänna;

B. Matros- och kanonierlcompanierna,

9) att de två kompanierna kanonierer vid Skärgårdsartilleriets station,
hvardera om 100 man, må ombildas till två i Stockholm förlagda kompanier
matroser och jungman, i likhet med de vid Carlskrona station varande
matroskompanierna, samt rekryteras från skeppsgossekåren;

10) att för de sålunda upprättade två nya matroskompanierna endast
en chef må anställas, liksom två och två af de i Carlskrona förlagda fyra
kompanierna skola förenas under en chef i enlighet med hvad bil. N:o 9
utvisar;

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

C. Bätsmansliållet,

11) att, genom förening af mindre vidsträckta båtsmanskompanier
under en chef, antalet kompanichefer vid båtsmanshållet minskas från 29
till 19, hvaremot de nu till dem utgående arvodena å 300 R:dr ökas till
500 R:dr för dem hvardera;

12) att till biträde åt kompanichef må anställas en underofficer å
hvarje båtsmanskompani och lönerna för dessa underofficerare bestämmas
att utgå med 900 R:dr för en hvar af de 9 äldre och 800 R:dr för hvardera
af de 10 yngre;

13) att den till arvoden åt båtsmanskorporaler nu anslagna summa
8,626 R:dr måtte ökas till 23,250 R:dr, för beredande af arvoden åt distinktionskorporaler,
korporaler och vice korporaler;

14) att de till arvoden åt artilleribåtsmän ä 10 R:dr nu anvisade
12,160 R:dr måtte få användas till arvoden åt dem af manskapet vid båtsmanshållet,
som utmärka sig genom skicklighet i tjenstens olika delar;

15) att båtsman må inedgifvas rättighet att, under fredstid, afgå från
tjensten efter fyllda 27 lefnads- och 7 tjensteår, med skyldighet likväl, om
han vill af donna rättighet före uppnådda 15 tjensteår sig begagna, att i
sitt ställe sätta annan krigsduglig karl mot enahanda löneförmåner, som
han sjelf af roten åtnjutit, och med nylegd båtsmans förpligtelse!’;

16) att, såvida donna framställning om båtsmäns rätt till afgång vinner
Riksdagens bifall, hela kostnaden för båtsmännens beklädnad må från och
med år 1874 af kronan öfvertagas och i följd deraf det å Riksstaten under
5:e hufvudtiteln uppförda anslag till båtsmäns beklädnad, nu utgörande
»förslagsanslag högst» 138,200 R:dr, ökas med beloppet af det från de
rotering^ och rustningsskyldige nu utgående beklädnadsbidrag, omkring

69,800 R:dr, eller till 208,000 R:dr, med bibehållande i öfrigt af samma
natur som hittills;

17) att den vakansafgift, som enligt 1872 års Riksdagsbeslut är bestämd
att utgå af de rusthåll, hvilkas sättande på vakans till ett begränsadt
antal inom Blekinge län och Södra Möre härad under loppet af tio år
blifvit vid samma Riksdag medgifven, minskas med ett belopp, motsvarande
den deruti inberäknade beklädnadsafgiften;

18) att, ifråga om legoaftal^ emellan rust- eller rotehållare och båtsmän,
den dem genom Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835 redan lemnade frihet,
att med hvarandra öfverenskomma om sina inbördes rättigheter och
skyldigheter i allmänhet, må vinna den utsträckning, som med behörigt
afseende å båtsmannens tjenstbarhet kan förenas, och i sådant hänseende
stadgas:

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

dels att vid rekrytering af ledigt båtsmansnummer skall emellan rusteller
rotehållaren och rekryten till framtida efterrättelse upprättas skriftligt
kontrakt, fullständigt upptagande alla de löneförmåner, båtsmannen eger
under sin tjenstetid af rust- eller rotehållaren åtnjuta, samt sättet huru de
skola komma båtsmannen tillhanda;

dels oek att, med iakttagande deraf att bestämmelser, skadliga för
båtsmannens tjenstbarhet, icke må i kontraktet inflyta och att gällande
föreskrifter angående fortskaffning af tross fortfarande lända till efterrättelse,
båtsmannens alla öfriga löneförmåner må bero på fritt aftal emellan rusteller
rotehållaren och båtsmannen; dock att värdet af de aftalade förmånerna
icke väsendtligen understiger hvad båtsman i orten enligt författningarne
tillkommer; och må följaktligen, der båtsmannen är berättigad till
torp eller bostad, det stå honom fritt, att för sin tjenstetid med rust- eller
rotehållaren öfverenskomma om ersättning för donna förmån, men i händelse
torp eller bostad för båtsmannen blifvit i kontraktet betingad, bör
detsamma jemväl innehålla bestämmelser i afseende å underhållsskyldigheten;
hörande .det uppgjorda kontraktet granskas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som, derest icke något är att deremot erinra, stadfäster detsamma
till efterrättelse;

D. Medlen och ordningen för organisationens genomförande,

19) att de för organisationen erforderliga tillökningar i anslagen till

aflöningsstaterna, beräknade:

för Kongl. Flottans officerskår enligt bil. N:ris 6 och 7 till R:dr 12,385: —

» Underofficerskåren, bil. N:ris 6 och 8 ...................................... 5,330: —

» Permanenta Reservstaten, bil. N:o 6 ......................................... 114,000: —

» Kanonierkårens ombildning till matroskår, bil. N:o 9 ......... 14,597: so

» Båtsmanshållet (med undantag af beklädnaden) bil. N:o 11 31,424: —

Summa R:dr 177,736: so

måtte få utgå af de aflöningsmedel, som för närvarande äro anvisade till
Kongl. Flottans nya och gamla reservstater samt indragnings- och expektansstaten
jemte ersättning för inqvartering åt officerare och underofficerare,
äfvensom af det kontanta vederlaget för indragen aflöningsspanmål för
de senare, i enlighet med hvad i bil. N:o 13 är angifvet, allt i den mån
medel genom afgång i nämnda stater redan till någon mindre del äro eller
framdeles blifva för detta ändamål tillgängliga;

20) att vid organisationens genomförande bör till efterrättelse lända,
att sammanslagning af Kongl. Flottan och Kongl. Skärgårdsartilleriet sker
omedelbart, men tillgängliga medel användas i följande ordning, nemligen till:

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

a) förändringarna i båtsmanshållets befäl- och underbefäl, samt kanonierkårens
omdaning;

b) förbättring i underofficerarnes aflöning, hvarvid iakttages, att en
högre grad går före en lägre och, inom graden, den i tennsten äldre framför
den yngre;

c) fyllnad i de officerslöner, hvilka enligt det framställda förslaget höra
ökas, dervid en högre grad går framför en lägre och, inom graden, den i
tennsten äldre framför den yngre;

d) Permanenta Reservstatens upprättande;

E. Anslaget till exercis med flottarns bemanning.

21) att det nu utgående reservationsanslaget till exercis med flottans
bemanning och sjöexpeditioner för handelns skyddande måtte, hädanefter
såsom hitintills, blifva stäldt till Kongl. Maj:ts förfogande för det med detsamma
afsedda ändamål, dock att högst eu tredjedel må användas till öfningsexpeditioner
i aflägsna farvatten.

Enligt ofvanstående beräkningar skulle för förändringens genomförande
ej erfordras annan tillökning i nuvarande anslag å hufvudtiteln, än att, i
händelse af bifall till framställningen om kronans öfvertagande af hela beklädnadskostnaden
för båtsmännen, anslaget till »båtsmännens beklädnad»
förhöjes med....................................................................................R:dr 69,800: —

Vidkommande regleringen i öfrig! af femte hufvudtiteln,
hemställer Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med de beslut,
som finnas antecknade uti närlagde protokoll öfver Sjöförsvarsärenden
den 10 innevarande Januari, i afseende å

Departementets Kansli-expedition,

att, för beredande af löneförhöjning med 150 R:dr åt den
å expeditionens stat uppförda vaktmästare, anslaget till expeditionen
måtte höjas med .......................................................................

Departementets Kommando-expedition,

att, för beviljande af enahanda löneförhöjning åt vaktmästaren
vid donna expedition, anslaget till samma expedition
höjes med.................................................................................................

Transport R:dr

150: —

150^ —
70,100: -

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr
Förvaltningen af sjöärendena,

att, till förhöjning i aflöningen åt vaktmästaren och de två
kammardrängarne vid Förvaltningen af Sjöärendena med 100
R:dr till dem hvar, anslaget till nämnda Embetsverk måtte
höjas med................................................................................................

Aflöning sstaterna vid Sjöförsvarets stationer,

att till aflöning för garnisoner å Kungsholms fästning och
Drottningskärs kastell, hvilken garnison, i följd af marinregementets
indragning, kommer att utgöras af manskap utaf båtsmanshållet,
måtte å anslaget till aflöningsstaterna vid Sjöförsvarets
stationer uppföras ett belopp ...............................................

samt att till löneförhöjning med 100 R:dr till hvardera
af vaktmästaren och kammardrängen vid Stations-Befälhafvarens
i Stockholm kansli å samma anslag uppföres................................

Flottans nybyggnad och underhåll,

att — till bestridande af förbättrad aflöning för ordinarie
handtverkspersonalen vid stationerna, till aflöning åt extra
arbetare å varfven, till förhöjning i ordinarie maskinisternes aflöningsvilkor
samt till polispersonalens vid Carlskrona station
aflöning — anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
måtte höjas med härför beräknadt belopp, eller från 871,827
R:dr 32 öre till 967,827 R:dr 32 öre, med ....................................

Lots- och Fyr-inrättningen med dertill hörande personal,

att ifrågavarande reservationsanslag, uti hvithet ingår ett
anslag af samma natur å 10,000 R:dr till lifräddningsanstalterna
ä Rikets kuster, måtte förhöjas från 750,460 R:clr, hvartill
det uti Kiksstaten för innevarande år är uppfördt, till
800,460 R:dr eller med........................................................................

motsvarande den beräknade tillökningen i statsverkets inkomster
af fyr- och båkmedlen; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter,
att de på nyssnämnde statsinkomst, utöfver beräknade
beloppet deraf, uppkommande öfverskott fortfarande må få,
såsom hitintills, användas för de med ifrågavarande anslag
afsedda behof.

70,100: -

300: —

1,900: —

200: —

96,000: —

50,000: —

Transport R:dr 218,500:

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 218,500: —

Då beloppet af öfriga å femte hufvudtiteln uppförda anslag
bibehålies oförändradt, och den förhöjning i anslagen,

som Kongl. Maj:t begärt, utgör .............................. 218,500: —

skulle hufvudtitelns slutsumma nu utgörande ............................ 4,166,300: —

höjas till ................................................................................................. 4,384,800: —

Härjemte vill Kongl. Maj:t begära af Riksdagen, att följande särskilta
eller extra anslag måtte beviljas, nemligen:

l:o för planering och strandskoning utanför verkstäderna
vid Stockholms station jemte utfyllning och kajbyggnad derstädes 79,700: —
2:o till påbörjandet af dockbyggnad vid samma station ... 115,000: —

3:o till anskaffning af machiner och machininventarier

vid båda stationerna............................................................................... 90,000: —

4:o till anskaffning af en pumpmachin till nya dockorna

i Carlskrona ....................................... 36,000:

5:o till inköp af en ångspruta med tillbehör för samma

station........................................................................................................... 14,000: —

6:o till kanoner jemte lavettage och projektiler.................. 200,000: —

7:o till handvapen med ammunition.......................................... 100,000: —

8:o till anskaffning af minmateriel............................................ 335,000: —

9:o till byggande af krigsfartyg ................................................ 1,300,000: —

Summa extra anslag R:dr 2,269,700: —

Sjette I liifvuxltiteln,

innefattande anslagen till Civil-Departeinentet.

Nu gällande Riksstat upptager för donna Hufvudtitel:

Penningar ................................................................................................. 8,378,459: as.

Indelt ränta och ersättning för indragna räntor........................... 197,011: 74.

Indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag............ 12,407: 64.

Oindelt spanmål, 9,438,4 kubikfot h 2 R:dr 10 öre kubikfoten 19,8 2 0: 64.

Summa Runt R:dr 8,607,700: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Enligt nårlagda den 10 innevarande månad öfver Civil-Departementsärenden
förda protokoll föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen, beträffande:

l:o Departementets Expedition,

att, för beviljande af löneförhöjning med 150 R:dr till hvarje af de fyra
vaktmästare, hvilka äro å Expeditionens lönestat uppförde, ordinarie anslaget
till Expeditionen höjes från 45,600 R:dr till 46,200 R:dr eller med 600: —

samt att på extra stat anvisas dels till arfvode
åt ett biträde inom Expeditionen för de kommunala
ärendenas beredning och expedierande ett
anslag af 1,800 R:dr dels ock, utöfver hvad som
för närvarande är för befrämjande af ärendenas
gång stäldt till Departements-Chefens förfogande,
ett ytterligare anslag till belopp af 3,000 R:dr
eller tillsammans ........................................................... 4,800: —

2:o Commerce-Collegium,

att från Commerce-Collegii stat afföres det
derå uppförda belopp 300 R:dr till arvode för
vårdande af de mineralogiska samlingarna, men
deremot beviljas tillökning i Commerce-Collegii
aflöningsanslag med 400 R:dr, på det Kongl. Maj:t
må blifva i tillfälle höja Commerce-Collegii vaktmästares
och tre vaktbetjentes löner med 100 R:dr
för hvardera; kommande, i händelse donna framställning
bifalles, det för närvarande till 84,400
R:dr uppgående ordinarie anslaget till Commerce Collegium

att höjas till 84,500 R:dr eller med... 100: —

3:o Statistiska Tabell-Kommissionen,

att dels bevilja, att de vid Statistiska Centralbyrån
anställde två Aktuariers löner må, efter
innehafvares val vitsordade tjenstgöring under en
tid af fem år, räknad från och med året näst
efter det, då Aktuarie blifvit utnämnd eller framdeles
utnämnes, höjas med 500 R:dr och således
årligen utgå med 3,000 R:dr, vidare efter fem
års sådan tjenstgöring höjas till 3,500 R:dr samt
slutligen efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring
höjas till 4,000 R:dr; _______ ______

Transport R:dr 4,800: —

700: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 4,800: —
dels från Statistiska Tabellkommissionens anslag
»till aflöningsmedel åt Statistiska Centralbyrån»
afföra det hittills utgående årliga arfvode
750 R:dr till en tjensteman vid f. d. Kommissionen
öfver tabellverket, samt i följd deraf och
enär förstberörda framställning icke föranleder
någon utgift under nästa statsregleringsperiod,
minska berörda anslag från 15,750 R:dr till

15,000 Rdr eller med 750 R:dr;

dels ock höja det å Statistiska Tabell-Kommissionens
stat uppförda reservations-anslag »till
arfvoden åt tillfälliga biträden» från 7,250 R:dr
till 10,000 R:dr eller med ..........................................

4:o Landtmäteri-Staten,
att, på det Kongl. Näjd må komma i tillfälle
att

dels öka de vid Rikets General-LandtmäteriKontor
anställde tre Ingeniörers och två Amanuensers
löner med 600 R:dr för hvardera samt
hvarje af de vid samma kontor anställde två
vaktmästares löner med 150 R:dr, hvartill erfordras
sammanräknadt 3,300 R:dr,

dels ock bevilja de i Riket anställde 24
Förste Landtmätare lönetillökning till belopp af
700 Rdr för hvardera med skyldighet för dem
att, på sätt Kongl. Näjd kan finna godt föreskrifva,
biträda Hushållnings-Sällskapen i de län,
der de äro anställde, med insamlande af jordbruksstatistiska
uppgifter, för hvilken lönetillökning
erfordras tillsammans 16,800 R:dr,

höja det för närvarande med 96,100 R:dr
uppförda ordinarie anslaget till LandtmäteriStaten
till 116,200 R:dr eller med...........................

5:o Rikets Ekonomiska Karteverk,
att, utöfver det å Sjette Hufvudtiteln för
närvarande för Rikets ekonomiska karteverk uppförda
ordinarie anslag 6,000 R:dr, under samma

Transport R:dr 4,800: —

Bih. till Riksd. PrOt. 1873. 1 Sami., 1 Afd.

700: —

2,750: -

20,100: —

23,550: —
5

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. År:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr

hufvudtitel på extra stat för år 1874 anvisa till
fortsättande af de ekonomiskt geografiska kartearbetena,
i Norrbottens län 20,000 R:dr och af
ekonomiska stomkartearbetena i öfriga delar af
riket 32,000 Rdr eller tillsammans ........................

6:o Landtstaterna i länen,
dels att, för provisoriskt höjande af den
hvarje Länsbokhållare tillkommande aflöning från

1,000 till 2,000 Rdr eller med 1,000 Rdr samt
af hvarje Landskontorist^ löneförmåner från 500
Rdr till 1,000 Rdr eller med 500 Rdr, bevilja
på ordinarie stat för år 1874 ett sammanräkna^
belopp af 36,000 Rdr;

dels att, på det Kongl. Maj:t måtte komma
i tillfälle att ej mindre öka de vid Länsstyrelserna
anställde ordinarie vaktmästares aflöning
till 600 Rdr för hvarje emot skyldighet för dem
att kostnadsfritt ombesörja eldning, städning och
uppassning å Provinslandtmäterikontoren, än äfven
med 150 Rdr förhöja ett till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes i Stockholms län disposition
för godtgörande af extra vaktbetjening stäldt
belopp af 200 Rdr, anslå och på ordinarie stat
uppföra det för nämnda ändamål erforderliga
belopp 10,050 Rdr;

dels att, — för beredande åt Kongl. Maj:t
af medel att för den betydliga tillökning i arbete,
som Häradsskrifvarne i riket till följd af
Nådiga Förordningen den 23 Juli 1869 angående
förändring af grundräntor och kronotionde samt
Nådiga Kungörelsen den 5 Oktober 1871 angående
verkställighet af åberopade förordning fått
vidkännas, tilldela 117 Häradsskrifvare eller deras
rättsinnehafvare godtgörelse med 300 Rdr åt

hvarje — å extra stat för år 1874 anvisa............ 35,100: —

del* att, enär nödigt finnes, att Junsele, Stöde
och Tåssjö socknar i Vester-Norrlands län komma
att hvar för sig utgöra ett särskilt läns Transport

Rdr 91,900: —

4,800: —

52,000: —

23,550

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:r 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 91,900: —
mansdistrikt samt för utförande af en sådan anordning
erfordras, utöfver en odisponerad länsmanslön,
två nya sådana —, såsom löneförmåner
åt blifvande länsmän i två af de nya distrikten
anvisa för hvardera 850 R:dr eller tillsammans
1,700 R:dr;

dels att, — på det ej mindre aflöningen åt
516 länsmän, för hvilka löner redan äro i stat
anvisade, äfvensom nyssbemälde två nye länsmäns
aflöning må varda höjda till 1,000 R:dr
för hvardera, än äfven den 305 å stat redan
uppförde äfvensom nämnde tvenne nye länsmän
tillkommande hyresersättning ökas med 50 R:dr
för hvardera, allt under vilkor, såväl att de hittills
till åtskillige länsmän utgående bötesersättningar,
hvilka icke öfverstiga 200 R:dr, skola
från och med 1874 upphöra att utgå samt det
för sådant ändamål afsedda sammanräknade belopp
21,549 R:dr afföras från andra hufvudtitelns
anslag till »ersättning åt personer, menigheter
eller allmänna inrättningar för dem genom nya
strafflagens införande frångångna bötesandelar»,
som ock att de å allmänna Indragningsstaten anvisade,
till 650 R:dr 48 öre uppgående utgifter
för gäldande af ersättning åt åtskillige länsmän
för den dem genom ny uppskattning af boställen
tillskyndade minskning i förut innehafda kontanta
löneinkomster komma att vid förutnämnda
tid upphöra —, å ordinarie stat provisoriskt
anvisa derför erforderliga belopp, utgörande
170,045 R:dr;

dels ock att, för beredande af tillgång till
den ersättning, som efter stadgade grunder tillkommer
åtskillige landtstatstjenstemän för boställen,
hvilkas indragning i nåder beslutats, höja
det kontanta anslaget med det sammanräknade
belopp, hvartill berörda ersättning uppgår eller
3,830 R:dr;

23,550:

Transport R:dr 91,900:

23,550: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:r 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 91,900: —
men deremot minska indelta räntorna med
det sammanlagda belopp, hvartill de berörda boställen
åsätta räntor varit i stat beräknade eller
524 R:dr;

kommande, i händelse af bifall till dessa
framställningar, ordinarie anslaget i penningar
till Landtstaterna i länen, hvilket för innevarande
år 1873 utgör 1,083,279 R:dr 15 öre att för
år 1874 förhöjas till 1,304,904 R:dr 15 öre eller
med sammanräknad! ......................................................

hvaremot värdet af »indelt ränta och ersättning
för indragna räntor» 152,783 R:dr 37 öre
minskas med 524 R:dr och således nedgår till
152,259 R:dr 37 öre.

7:o Statens jernväg strafik,

att dels för tiden från och med år 1874
medgifva

a) att Öfverdirektörerneä och Sekreterarens
i Styrelsen årsarfvoden må förhöjas med ett belopp
af 500 R:dr för hvardera,

b) att två särskilda arfvodesklasser, afsedda
endast för afdelningsföreståndare vid ban-, maskin-
och traiikafdelningarna, må få tillämpas,
den ena å 4,800 R:dr och den andra å 4,500
R:dr, allt efter år räknadt,

c) att högsta arfvodesklassen för trafikdirektörernes
assistenter må bestämmas till 3,600 R:dr
årligen, och

d) att för hvarje af de i gällande aflöningsreglemente
upptagna befattningar, hvilka icke
redan blifvit nämnda, må såsom högsta arfvodesklass
bestämmas den, som, enligt samma reglemente,
är närmast högre än befattningens nuvarande
högsta;

dels förslagsvis beräkna det för drift och
underhåll, nya byggnader och anläggningar samt
nya inventarier vid statens järnvägstrafik erfor- _______

Transport R:dr 91,900: —

23,550: —

221,625: —

245,175: -

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:r 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 91,900:
derliga, från trafikmedlen utgående anslag till

6,275,000 R:dr; kommande, i händelse af bifall
härtill, det till utgående från trafikmedlen förslagsvis
beräknade anslaget till statens jervägstrafik
att för år 1874 höjas från 5,184,000 R:dr
till 6,275,000 eller med................................................

dels ock för anskaffande af rörlig materiel
vid statens jern vägar bevilja 4,000,000 R:dr samt
deraf för år 1874 å extra stat anvisa..................... 2,400,000: —

8:o Skiften och Afvittringar,

att för skiften och afvittringar måtte anvisas,
utöfver det ordinarie anslaget 63,000 R:dr,
på extra stat i jernnt tusental.................................... 108,000: —

9:o Landtbruks-Ingeniörer och deras biträden,

att detta anslag höjes från 45,950 R:dr till
47,450 R:<lr eller med ................................................

10:o Befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar,

dels att följande vid föregående Riksdagar
beviljade anslag måtte jemväl för år 1874 anvisas,
nemligen

a) till prisbelöningar vid allmänna landt bruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner samt
ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
........................................................................ 6,000:

b) till prisbelöningar vid täflingsmöten för
gödboskap, smör, ost, fläsk och kött å de orter
inom landet, der det kan finnas tjenligt anställa
sådana möten och der Hushållningssällskapen
vilja förena sig om sammanskott af medel till

dessa utställningar ......................................................... 3,000: —

c) till Svenska Trädgårdsföreningen mot enahanda
vilkor som vid föregående riksdagar varit
bestämda, nemligen att Föreningen, så vidt ske
kan, verkställer utdelning af fruktträd och plan -

245,175: —

1,091,000:

1,500:

Transport R:dr 2,608,900: — 1,337,675:

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop, N:r 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 2,608,900:
tor företrädesvis till de folkskolestyrelser, som
derom göra framställning, och, jemte behörig
redovisning för det erhållna statsbidraget, till
Landtbruks-Akademien afgifver berättelse om antalet
af de elever, hvilka under året vid inrättningen
njutit undervisning, äfvensom rörande
verkställda utdelningar af fruktträd samt om
öfriga föremål för Föreningens verksamhet ......... 4,500:

dels ock att för fortsättande under år 1874
af de geologiska undersökningarna beviljas ett
extra anslag af ............................................................... 58,000:

ll:o Hästafvelns förbittrande,

a) att medgifva, att från och med år 1874
och framgent må af c|e till hästafvelns förbättrande
anslagna medel och tillgångar årligen utgå,
såsom lön åt Chefen för Stuteri-Öfverstyrelsen

2,000 R:dr utöfver den nuvarande hyres- och
expensersättningen och såsom förhöjning i det
Sekreteraren vid nämnda Styrelse för närvarande
med 1,000 R:dr tillkommande arfvode 500 R:dr
eller tillsammans 2,500 R:dr,

b) att å extra stat för år 1874 anvisa, för
att användas till inköp af afvelsdjur vid stuterierna
och landtbeskällaredepoterna, ett belopp af

c) att för införande af prisbelöningar för
hästar höja det nuvarande ordinarie anslaget till

hästafvelns förbättrande med ....................................

att såsom reservationsanslag användas uteslutande
till bestridande af dylika belöningar och deraf
härflytande kostnader.

12:o Undervisningsanstalter för bergsbruk och
slöjder,

d) att, under vilkor, att de af Brukssocieteten
för närvarande underhållna bergsskolor i
Filipstad och Falun med dertill hörande skolor
för bergsarbetare komma att jemväl under år

1,337,675

50,000:

35,000

Transport R:dr 2,721,400:— 1,372,675

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:r 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 2,721,400:— 1,372,675:
1874 fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång
och utsträckning som hittills, hvarom Kong!.

Maj:t vill genom inspektion af sakkunnig person
sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa,
att till Brukssocietetens fullmäktige i Jernkontoret
utbetalas, ett belopp af.................................... 14,000: —

b) att för Tekniska elementar-skolans i Norrköping
behof bevilja, utöfver ordinarie anslaget

12,000 R:dr, på extra stat ytterligare, att enligt

Kong!. Maj:ts bestämmelse användas........................ 4,500: —

c) att till Slöjdskolan i Stockholm för år
1874 anvisa, utöfver det på stat definitivt uppförda
beloppet 15,000 R:dr, ytterligare 56,950
R:dr, så att det uti 1873 års Riksstat under
ifrågavarande anslagstitel upptagna belopp minskas
med 1,325 R:dr; samt

cl) att, såsom bidrag till upprätthållande af

väfskolan i Borås, anvisa ett extra anslag af...... 3,800: —-

med vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller
eljest inom orten tillskjutes ett belopp, motsvarande
minst hälften af statsanslaget.

13:o Undervisningsanstalter för handel och sjöfart,

att för beredande af aflöning under år 1874
och följande år åt en tredje underlärare vid Navigationsskolan
i Göteborg bevilja ett ärligt an
slag till belopp, motsvarande det enligt nu
laude stat till hvardera underläraren vid skolan
utgående arfvode, eller 1,200 R:dr, och för sådan!
ändamål höja det vid sednaste Riksdag bestämda
anslaget till undervisningsanstalter för
handel och sjöfart å 50,550 R:dr till 51,750 R:dr

eller med......................................................................... 1,200:

gäl -

14:o Befrämjande i allmänhet af bergsbruket,

att — på det Kong], Maj:t måtte komma i
tillfälle årligen anvisa 6,000 R:dr till reseunderstöd
åt lämpliga personer, som önska att i främ -

Transport R:dr 2,743,700:— 1,373,875: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:r 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 2,743,700:
mande länder förvärfva sig ökad insigt och skicklighet
i hvad till bergshandteringen hörer — bevilja
hvad utöfver odisponerade tillgångar å ordinarie
penningeanslagct 3,700 R:dr 40 öre under
denna titel erfordras eller ..........................................

15:o Kontrollen å bränning affattning arnas tilllämpning
och restitution af tillverkning safgift
för utfördt bränvin,

att från Sjette hufvudtiteln afföra Förslagsanslaget
till »kontrollen å bränvinsförfattningarnas
tillämpning och restitution af tillverkningsafgift
för utfördt bränvin», hvithet anslag i nu
gällande stat är beräknadt till 400,000 R:dr.

16:o Diverse anslag,

att på extra stat anvisas:
till aflöning åt styrelsen för allmänna vägoch
vattenbyggnader samt hennes tjenstebiträden 33,400:

till undersökningar och expenser för allmänna
arbeten.................................................................. 30,000:

till stipendier åt medlemmar af väg- och
vattenbyggnadskorpsen för utrikes resor i ändamål
att studera andra länders allmänna arbeten 2,000:

17:o Statens jervägsbyggnader,

a) att för år 1874 bevilja ett extra anslag
af tillsammans................................................................. 4,000,000:

för fortsättande under samma år af arbetena
å norra och östra stambanorna i den utsträckning,
som Kongl. Maj:t, med afseende derå, att
nämnda baner böra vara år 1875 fullbordade,
kan finna lämpligt bestämma; äfvensom att medgifva,
att vid jernvägsarbetenas utförande Kongl.

Näjd må närmare bestämma de orter, som ifrågavarande
stambanor eller delar deraf vidare skola
genomgå, och de ställen, desamma höra anlöpa,

Transport R:dr 6,809,100:

1,373,875

5,000

1,378,875

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 6,809,100: — 1,378,875: —

b) att jemväl för år 1874 ställa till Kongl.

Maj:ts disposition hvad af samfälda kostnaden
för anskaffande af den å norra och östra stambanorna
erforderliga rörliga materiel enligt den
af Riksdagen godkäjida fördelning å nämnda år
belöper, eller .................................................................. 600,000: —

c) att besluta byggande dels af en bredspårig

jernväg med lätt öfverbyggnad till fortsättning
af norra stambanan från Storvik till Hybo i Helsingland
och vidare derifrån antingen till Torpshammar
i Medelpad eller annan öster derom belägen
punkt å Sundsvall-Torpshammar-banan;
dels ock af en smalspårig tvärbana med lika
öfverbyggnad, som, utgående från Torpshammar
eller annan öster derom belägen punkt å berörda
enskilda bana, sträcker sig, vare sig i sydligare
eller nordligare läge, med direkt eller indirekt
beröring af Östersund, till Aspåsnäset eller
Krokom samt fortsättes derifrån till riksgränsen,
en norsk statsbana från Trondhjem till mötes;
att antaga det af Jemtlands läns landsting gjorda
erbjudande att, såsom bidrag till nämnda tvärbanas
byggande, utan anspråk på aktier eller
återbetalning lemna staten 900,000 R:dr, under
vilkor, att byggnadsarbetet å jern va gen från Storvik
norrut och å tvärbanan ordnas så, att sistnämnda
banas delar öster och vester om Storsjön
dit framhinna ungefärligen samtidigt och
icke väsentligen senare, än den der uppåtgående
jernvägen från Storvik hinner tvärbanan mellan
Sundsvall och Trondhjem; samt att till fullständiga
undersökningar af lämpligaste sträckningarna
för vissa delar af ifrågavarande jern vägar
och förberedande arbeten å ostridiga delar deraf
för år 1874 å extra stat anvisa ............................ 200,000: —

d) att en stambana af 4,83 lots spårvidd och
i öfrigt samma trafikförmåga som de andra stam Transport

R:dr 7,609,100: —

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami., / Afd.

1,378,875:

Kowjl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 7,609,100: — 1,378,875: —
banorna skall i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjord plan med tillhörande omarbetade
kostnadsförslag anläggas från Sköfde
station å vestra stambanan till Carlsborgs fästning,
samt att för ändamålet å extra stat för år
1874 skall uppföras ett anslag af ........................... 50,000: —

7,659,100: —

Beträffande alla de anslag, som uti riksstaten för innevarande
år finnas under Sjette hufvudtiteln uppförde och icke
här ofvan blifvit särskild! omnämnde, har Kongl. Maj:t icke
anledning föreslå annan förändring, än att, för jemnande af
hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. höjes från 60,044 R:dr40 öre till
60,068 R:dr 40 öre eller med............................................................... 24:_

De belopp, som Kongl. Maj:t här ofvan begärt på ordinarie
stat utgöra....................................................................................... 1,378,899: —

Om härtill lägges nu gällande riksstat^ slutsumma för
Sjette hufvudtiteln .................................................................................... 8,607,700: —-

men från den genom berörda sammanläggning erhållna summa 9,986,599:

afdragas:

dels här ofvan föreslagna nedsättning^''

å anslaget till afföringsmedel åt Statistiska

Centralbyrån..........................................

» till Landsstaterna i länen ..............

» Undervisnings-anstalter för bergsbruk
och slöjder .................................

dels ock det belopp, hvartill förslagsanslaget till
kontrollen å bränvinsförfattningarnas tillämpning
och restitution af tillverkningsafgift för utfördt
bränvin är i gällande riksstat beräknadt...............

750:

524:

1,325:

400,000:— 402,599:

så erhålles det belopp..................................................................... 9,584 000:_

hvartill Sjette hufvudtiteln enligt Kongl. Maj:ts förlag skulle för år 1874
uppgå.

Här ofvan begärda extra anslag utgöra sammanlagd!......... 7,659,100:_

I fråga om understöd för sådana allmänna arbeten, hvilkas
utförande kontrolleras af styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader, föreslår Kongl. Makt:

Transport R:dr 7,659,100:

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No /, om Statsverket 1873.

Transport R:dr

att i ytterligare afräkning å det redan vid 1870 års Riksdag
beviljade anslag till väganläggning emellan Lycksele och
Wilhelmina kyrkobyar i Westerbottens län för år 1874 anvisas
..............................................................................................................

att utaf de vid 1872 års Riksdag beviljade anslag för år
1874 anvisas

till anläggning af väg från Rangis eller Gyljens bruk i
Öfver-Kalix socken af Norrbottens län nordvest upp till den
punkt, der vägen från Skröfven till Gellivara kyrkoplats vidtager
..............................................................................................................

till väganläggning emellan Norsjö och Malå kyrkobyar i
Westerbottens län.......................................................................................

och till anläggning af väg från Asele till Dorothea kyrkoby
i Westerbottens län ...............................................................................

att, för upprensning och reglering af farleden på Umeå
eif emellan staden Umeå och hafvel, beviljas ett statsbidrag
af 34,000 R:dr att utgå med ena hälften, eller 17,000 R:dr,
såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och med den andra
hälften, eller 17,000 R:dr, såsom försträckning, under de vilkor
för donna senare, som Riksdagen kan finna godt bestämma;
och att försträckningsbeloppet måtte anvisas till utgående
under år 1874 med ..................................................................

att följande belopp anslås och ställas till Kongl. Maj:ts
disposition, nemligen:

l:o för understödjande af mindre hamn- och brobyggnader
samt upprensningar af åar och farleder.......................>.......

2:o till bidrag för anläggning af nya samt omläggning
eller förbättring af backiga eller eljest mindre göda vägar......

3:o för understödjande af sådana utvikningar och vattenaftappningar
i Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands,
Jemtlands, Gefleborgs och Kopparbergs län samt Elf dals, Fryksdals,
Jösse och Nordmarks härad i Wermlands län, som hufvudsakligen
afse att förminska frostländigheten ..........................

och 4:o till låneunderstöd för befrämjande af utdikning^''
och aftappning^ af sänka traktör och sjöar för beredande af
odlingsbar mark inom Rikets mellersta och södra län...............

Transport R:dr

7,659,100: —

20,000: —

20,000: —
15,000: —
10,600: —

17,000: —

20,000: —
150,000: —

60,000: —

100,000: —
8,071,700: —

Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 8,071,700: —

samt att, beträffande såväl välboren för erhållande och
åtnjutande af statsbidrag till allmänna arbeten som kontrollen
å arbetenas utförande enligt fastställda planer, de härom nu
gällande föreskrifter må bibehållas. _______

Summa R:dr 8,071,700: —

Sjunde Fliil viidtitolii,

innefattande anslagen för Finansdepartementet, hvilka i nu gällande Riksstat
utgöra:

Penningar................................................................................. R:dr 7,623,651: 77.

Indelt ränta och ersättning för indragna räntor » 22,2 5 8 : 52.

Indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag » 821: 10.

Oindelt spanmål, 604 kubikfot 1 kanna k 2 R:dr
10 öre kubikfoten...................................................................... » 1,268: ci.

Tillsammans R:dr 7,648,000: —

Enligt beslut, som innefattas i härvid bilagda Utdrag af det inför
Kongl. Maj:t den 10 innevarande månad förda Protokoll öfver Finansärenden,
föreslår Kongl. Maj:t härmed:

l:o

att, till förökande med 1,000 R:dr af de till befrämjande af göromålens
gång inom Finansdepartementets Expedition anvisade medel och till beredande
för de vid Expeditionen anställda tvänne vaktmästare af löneförbättring
med 150 R:dr till dem hvardera, det för nämnda Expedition uppförda
anslag förhöjes med 1,300 Rdr;

2:o

att, till beredande af löneförbättring för de hos Kammar-Kollegium anställda
vaktmästare med 125 R:dr till hvardera af de 2 Archiv-vaktmästarne
och med 50 R:dr till hvardera af de öfriga 6 vaktmästarne, anslaget till KammarKollegium
förhöjes med 550 Rdr;

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 45

3:o

att, till beredande af löneförbättring för Statskontorets 9 vaktmästare
med 100 R:dr till dem hvardera, anslaget till Statskontoret förhöjes med 900
R:dr, men att samma anslag deremot minskas dels med 5,973 R:dr 45 öre,
hvilket belopp, utgörande aflöning för Stockholms Slotts- och Förrådsmagasin
jemte bageri, bör i följd af Kongl. Maj:ts beslut om berörda magasins och
bageris ställande under Arméförvaltningen till Fjerde Hufvudtiteln öfverflyttas,
dels ock med 525 R:dr, åtgörande aflöning för en Vågkontrollör
och fyra vågdrängar vid krono vågen i Falun, h vilkas befattningar enligt
nådigt beslut skola i sammanhang med vågens upphörande indragas; kommande
ifrågavarande anslag genom dessa förändringar att på det hela minskas
med 5,598 R:dr 45 öre;

4:o

att, till beredande af löneförbättring för de vid Mynt- och Kontrollverken
anställda tre aktbetjente med 100 R:dr till dem hvardera, det för
nämnda verk uppförda anslag förhöjes med 300 R:dr;

5:o

att, till beredande af löneförbättring för Kammar-Rättens fem vaktmästare
med 75 R:dr till dem hvardera, det för Kammar-Rätten uppförda
anslag förhöjes med 375 R:dr;

6:o

att, till beredande af löneförbättring för öfver-lntendents-Emhetets tvänne
vaktmästare med 50 R:dr till dem hvardera, det för Embetet, uppförda anslag
förhöjes med 100 R:dr;

7:o

att det å Hufvudtiteln uppförda kontanta anslag, förslagsvis beräknadt
att af postmedlen direkte utgå till Postverket, bestämmes till samma belopp,

2,800,000 R:dr, hvartill postmedlen blifvit härofvan beräknade;

8:o

att det å Hufvudtiteln uppförda reservationsanslag att af telegrafmedlen
direkte utgå till Telegrafverket bestämmes till det belopp, hvartill nämnda
medel härofvan beräknats, eller 1,060,000 R:dr, äfvensom att de öfverskott,

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

som å samma medel möjligen kunna uppstå, må af Kongl. Maj:t för Telegrafverkets
behof anvåndas;

Viljande Kongl. Maj:t härvid tillkännagifva, att, sedan ett förvänta^
förslag till Normalstat för Postverket inkommit och jemte ett redan till
Kongl. Maj:t ingifvet förslag till stat för Telegrafverket hunnit att i sammanhang
med ett af de nämnda båda verkens styrelser afgifvet förslag rörande
vilkoren för post- och telegraftjensters förening undergå nådig pröfning,
Kongl. Maj:t kommer att medelst särskild Proposition till Riksdagens
granskning framlägga af Kongl. Maj:t godkända förslag såväl till utgiftsstater
för Post- och Telegrafverken som de bestämmelser angående förening
af post- och telegraftjenster, h vil ka kunna anses erfordra medverkan af
i riksdagen;

9:o

att Riksdagen, med godkännande af de förändringar i Tullverkets norna
alaflöningsst, åt och ökriga utgiftsstater, som General-Tullstyrelsen, enligt
hvad ofvan berörda protokollsutdrag närmare utvisar, föreslagit, må bestämma
anslaget för nämnda verk till 1,989,000 R:dr att, i likhet med hvad
hittills egt ruin, såsom förslagsanslag direkte utgå af tullmedlen;

10:o

att, dels till förökande af de å Skogsstyrelsens stat för extra kanslibiträden
och expenser samt för ved anvisade medel till sammanlagdt 6,000
R:dr, dels till beredande af löneförbättring för styrelsens vaktmästare med
150 R:dr och dels till inrättande i Skaraborgs län af en ny krön oj ägarebefattning
med 250 R:dr i lön och 50 R:dr i tjenstgöringspenningar, det
för Skogsväsendet uppförda anslag, till den del deraf, som icke är af reservationsanslags
natur, förhöjes med 2,650 R:dr;

ll:o

att, i händelse Riksdagen bifaller den särskilda framställning, som af
Kongl. Maj:t kommer att göras derom, att Christianstads stad emot afstående
af sin rätt öfver Skillinge till staden donerade fiskeläge skall såsom
ersättning derför tilläggas ett ärligt belopp af 244 R:dr, anslaget till Städers
friheter med nämnda belopp förökas, men att samma anslag deremot
minskas med 102 R:dr 56 öre, utgörande de belopp, som i ersättning för
förlorade tullfriheter hittills utgått till städerna Falkenberg och Linköping,
men nämnda städer numera afstått emot erhållande af kronans rätt till
tvänne derstädes fallna danaarf, samt att, derest det nådiga förslag, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 47

Kong!. Maj:t beslutat till Riksdagen aflåta om afträdande till staden Halmstad
af kronans rätt till ett derstädes fallet danaarf emot afstående å stadens
sida från den till staden utgående ersättning för förlorade tullfriheter,
varder bifallet, en emot donna ersättnings belopp, 125 R:dr 65 öre, svarande
nedsättning uti ifrågavarande anslag jemväl må ega rum; kommande genom
dessa förändringar anslaget på det hela att förhöjas med 15 R:dr 79 öre;

12:o

att det å Sjette Hufvudtiteln uppförda anslag för kontrollen å bränvinsförfattningarnes
tillämpning i stället nu upptages å Sjunde Hufvudtiteln
och dervid med det å donna Hufvudtitel redan varande anslag å 5,000 R:dr
för kontrollen öfver tillämpningen af författningarne rörande hvitbetssockertillverkningsafgiften
sammanföres till ett anslag för kontroll å tillverkningsafgifter
af förslagsanslags natur och till belopp af 400,000 R:dr;

13:o

att af det å Sjunde Hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till Eestitutioner
må bestridas jemväl de restitutioner af tillverkningsafgift för utfördt bränvin,
som hittills skolat utbetalas af anslaget för kontrollen å bränvinsförfattningarnes
tillämpning, och att för sådant ändamål förstnämnda anslag
höjes med 10,000 R:dr;

14:o

att, i fall Riksdagen bifaller den särskilda nådiga framställning, som
kommer att göras om det ordinarie kronobrefbäringsbestyrets öfvertagande
af Postverket emot det att till bestridande af dermed förenade kostnader
den s. k. Fribrefsrätten afskaffas och Postverket af allmänna medel erhåller
godtgörelse för befordran af tjenstebref och dylika försändelser, ett förslagsanslag
till belopp af 250,000 R:dr å Sjunde Hufvudtiteln ställes till
Kongl. Maj:ts disposition till bestridande af postafgifter för tjenstebref och
dylika försändelser; samt

15:o

att till vinnande af jemnt tal å hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. ökas med 7 R:dr 66 öre.

Sammanställes nu hufvudtitelns nuvarande ordinarie anslagssumma med
de af Kongl. Maj:t härofvan gjorda till dess ökande eller minskande för -

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

anledande förslag, så visar sig, att nämnda summa...... R:dr 7,648,000:

komme att ökas

dels genom uppförande å hufvudtiteln
af ett nytt anslag till Posta/gifter för tjenstebref
och dylika försändelser med..................... R:dr 250,000: —

dels genom förändring af det nuvarande
anslaget för kontrollen å tillämpningen af
författningarne rörande hvitbetssockertillverkningsafgiften
till ett anslag för kontroll

å tillverkning saf gifter med.....		))	395,000	—
dels genom förhöjning af anslagen: till Departementets Expedition med..................	))	1,300	—
» Kammar-Kollegium	)) ..................	))	550	—
» Mynt- och Kontrollverken	)) ..................	))	300	—
» Kammar-Rätten	))	))	375	—
» Öfver-Intendents-Embetet	)) ..................	»	100	—
» Telegrafverket	»	»	277,000	—
» Postverket	» ..................	))	300,000	—
» Tullverket	»	))	29,000	—
» Skogsväsendet	))	))	2,650	—
» Städers friheter	)) ..................	»	15	79
» Restitutioner	))	))	10,000	—
och Skrifmaterialier m. in.	))	))	7	66
Tillsammans R:dr	1,266,298	45
men deremot att minskas
genom nedsättning af	anslaget till
Statskontoret med......................		»	5,598: 45

och således på det hela att ökas

med .................................................................................................

så att hufvudtitelns nya slutsumma skulle blifva ............

hvaraf förslagsanslagen utgöra .................. 6,805,583: 54.

1,260,700: —
8,908,700: —

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att såsom extra anslag måtte under donna
hufvudtitel beviljas:

1. För granskning i Kammar-Kollegium af nya Jordeböcker.
........................................................................................................ R:dr 10,500: —

Transport » 10,500: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 10,500: —

2. Till Skogsinstitutet ............................................................... » 13,100: —

och 3. Till bestridande af förvaltningskostnader för
kolonien S:t Barthelemy, förslagsanslag.......................................... » 25,000: —

Summa extra anslag R:dr 48,600: —

Åttonde Hufvud titeln,

innefattande anslagen för Ecklesiastik-Departementet.

Nu gällande Riksstat upptager under donna hufva dtitel:

Penningar............................................................................................. 4,3 5 6,2 2 5 : 66.

Indelt ränta och ersättning för indragna räntor................. 258,710: 61.

Indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag...... 1,091,112: 12.

Oindelt spannmål, 4,834 kubikfot 1 kanna, efter värde af
2 R:dr 10 öre för kubikfoten motsvarande .................................... 10,151: 61.

Summa R:dr 5,716,200: —

I öfverensstämmelse med bilagda utdrag af det inför Kongl. Maj:t i
Stats-Rådet den 10 innevarande Januari förda protokoll öfver ecklesiastikärenden
föreslår Kongl. Maj:t beträffande anslagen till

l:o Departementets Expedition:

att till tjenstebiträde inom Departementets byrå för folkskole-ärenden

beviljas ytterligare ....................................................................... R:dr 1,000: —

att till löneförbättring åt två vaktbetjente anvisas

150 R:dr till hvardera med tillhopa....................................... » 300: —

samt att ny lön anslås för en vaktbetjent med........ » 650: —

2:o Kleresistaten:

att det anslag, som utgått till lönebidrag åt kyrkoherden
och klockaren i Loos pastorat med 450 R:dr till
den förre och 60 R:dr till den senare, eller tillhopa 510
R:dr, ur Riksstaten utesluta;

Bih. till Itiksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

Transport R:dr

1,950: —
7

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr

att till prostetunnor åt kontraktsprosten i Gestriklands
kontrakt för Järbo och Högbo församlingar anvisas »
att prostetunnor för de 44 pastoraten i Wisby stift

anslås åt kontraktsprostarne derstädes med ........................ »

hvaremot kontraktsprostarnes rättighet till visitationspenningar
och frihet från silfverskatten skall upphöra.

3:o Universiteten:

att för inrättande af en profession i mekanik vid
universitetet i Upsala beviljas anslag till en professors lön

............................................................................... 4,500: —

att i stället för det förslagsanslag, 30,000
R:dr, som är beviljadt för upprätthållande till
visst belopp af sådana löner vid samma universitet,
i hvilka spanmål ingår, anvisas ett
bestämdt anslag af 43,323 R:dr 79 öre, hvarför
skilnaden här utföres med.............................. 13,323: 79. »

att för inrättande af en ny adjunktur
inom den medicinska fakulteten vid universitetet
i Lund anslås en adjunktion..................... 2,500: —

samt att till arvode åt en amanuens vid
den medicinska fakulteten vid sistnämnda universitet
beviljas ......................................................... 500: — »

4:o Elementarläroverken:

att ersättning för en i staten för elementarläroverket
i Christianstad beräknad aflöningstillgång, som nu

mera icke utgår, anvisas med ................................................... »

samt att reservationsanslaget för elementarläroverken,
1,691,047 R:dr 56 öre, förökadt med nyssnämnda 1,200
R:dr, och således tillhopa 1,692,247 R:dr 56 öre, må af
Kongl. Maj:t disponeras enligt den särskilda framställning,
Kongl. Maj:t vill till Riksdagen aflåta rörande förändrad
anordning i vissa delar af rikets elementarläroverk.

5:o Elementarskolor för qvinlig ungdom:
att för inrättande af sådana läroanstalter, enligt
hvad Kongl. Maj:t likaledes kommer att i särskild proposition
föreslå, beviljas............................................................... »

Transport R:dr

1,950: —
28: 22.
540: 54.

17,823: 79.

3,000: —

1,200: —

20,000: —
44,542: 55.

Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 44,542: 55.

6:o Folkundervisningen:

att till aflöning, enligt gällande grunder, åt lärare vid
seminarierna för folkskolelärares bildande anslås 2,500: —
att för undervisning i trädgårdsskötsel
och trädplantering vid nämnda seminarier på

ordinarie stat uppföres ............................................ 9,000: —

och således anslaget till folskolelärare-seminarierna för höjes

med tillhopa........................................................................... » 11,500:

samt att stadgandet om skyldighet för lärare eller
lärarinna vid folkskola, som åtnjuter statsbidrag af 250
R:dr, att, der skoldistriktet sådant önskar, utan särskild
godtgörelse meddela undervisning i skolan under tio månader
af året, må upphöra att vidare gälla.

7:o Sundhets-Collegium med Medicinalstaten:

att för ordnande af Sundhets-Collegii lönestat, i öfverensstämmelse
med hvad ofvan omförmälda protokoll öfver
ecklesiastik-ärenden derom innehåller, anslaget till Sundhets-Collegium
ökas med ........................................................... » 12,473: —

och att för höjande af länsveterinärernes löner till
1,000 R:dr för hvarje beviljas................................................... » 14,000: —

8:o Veterinärundervisningen:
att ny utgiftsstat för Veterinär-Inrättningen i Skara
fastställes i enlighet med det i nyssberörda protokoll
framställda förslag och för sådant ändamål anslaget till

nämnda läroanstalt ökas med ................................................... » 9,000: —

samt att blifvande innehafvare af de två professorstjenster
derstädes, hvilka icke komma att med föreståndarebefattningen
förenas, må ega att, efter fem års för
nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring i nämnda egenskap,
åtnjuta förhöjning i lönen med 500 R:dr och efter
ytterligare fem års lika vitsordad tjenstetid enahanda
lönetillskott intill 3,500 R:dr.

9:o Svenska Akademien:

att det Akademien beviljade anslag, 3,750 rdr, som
är afsedt för fortsättande af Akademiens ordboksarbete,
utur riksstaten afföres.

Transport R:dr 91,515: 55.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 91,515: 55.

10:o Naturhistoriska Riksmuseum:

att för denna institution beviljas:
anslag dels till honorarier åt yngre naturforskare för
vetenskaplig bearbetning af museets samlingar och
dels till bekostande af sådana arbetens offentliggörande.
....................................................... K:dr 4,000: —

tillökning i anslaget för materiel, inköp
af sällsynta föremål samt vetenskapligt
biträde vid samlingarnes ordnande ... » 2,450: —

och tillökning i anslaget till ritningars

utförande ................................................ » 1,450: —

ll:o Undervisningsanstalter för döfstumma
och blinda:

7,900: —

att anslaget till understöd och uppmuntran åt mindre
uppfostringsanstalter för medellösa döfstumma barn
ökas med............................................................................................ » 10,000; —

Om från de bär ofvan föreslagna tillökningar i anslag,
tillhopa uppgående till ...................................................... » 109,415: 55.

afdragas de två anslag, som, på sätt förut är nämndt,

höra utur riksstaten uteslutas, eller ....................................... » 4,260:_

och till återstoden......o.................................................................. R:dr 105,155 : 55,

läggas öfriga under Åttonde Hufvudtiteln uppförda anslag
........................................................................... 5,716,200: —

hvilka Kongl. Maj:t föreslår att bibehållas
utan vidare förändring, än att, för jemnande
af slutsumman, anslaget till ”skrifmaterialier
och expenser, ved m. in.” ökas

från 45,136: 17 till 45,180: 62, eller med .____44: 45. >, 5 71g 244: 45

komme denna hufvudtitels anslag för ständiga behof att

utgöra............................................................................................... Rall- 5,821,400: —

För. nedannämnda behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga till Åttonde
Hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som i ofvanberörda
protokoll öfver ecklesiastik-ärenden omförmälas, af Riksdagen äska
följande anslag, att utgå under år 1874, nemligen:

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

l:o till Kongl. Bibliotekets nya byggnad ......................... R:dr

2:o till understöd för sådana församlingar, som icke
förmå till erforderligt belopp bekosta aflöning åt
sina folkskolelärare............................................................... »

3:o till understöd åt folkhögskolor ....................................... »

4:o till uppförande af nya byggnader för VeterinärInstitutet
på tomterna N:ris 11, 12 och delar af N:ris
3 och 4 i qvarteret Vedbäraren samt der bakom
liggande delar af lägenheten Djursborg och Ladugårdsgärdet
634,000 R:dr, hvaraf skulle nu anvisas »
i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår,
att Veterinär-Institutets nuvarande tomter i qvarteron
E delm an mindre och Krabaten med der befintliga
byggnader må, när de för Institutet icke
vidare behöfvas, på offentlig auktion försäljas och
behållna köpeskillingen derför till Riksgäldskontoret
aflemnas;

5:o för bekostande af byggnader samt inköp af inventarier
och undervisnings-materiel vid Veterinär-Inrättningen
i Skara........................................................................ »

6:o för anskaffande af originalmålningar af växter ur
Sveriges flora och utgifvande af teckningar utaf

zoologiska föremål .......................................................... »

7:o till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. in...................... R:dr 5,000: —

till arfvode!! åt vetenskapligt bildade
biträden vid ordnandet och vården
af statens under Vittert: etsHistorie-
och Antiqvit-ets-Akade
miens inseende ställda samlingar
och till aflöning åt vaktbetjening » 4,000: —

samt till utgifvande af plancheverk
öfver fornsaker och märkvärdiga
föremål i statens historiska museum
och öfver svenska sigill från

medeltiden.......................................... » 2,000: —

8:o till uppförande af byggnad för Musikaliska Akademien
och hennes läroverk å kronans tomt N:o 8 i

Transport R:dr

200,000: —

20,000: —
10,000: —

150,000: —

10,000: —
1,200: —

11,000: —
402,200: —

Katig!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 402,200: —

q varter et Blasieholmen 190,000 R:dr, hvaraf att

under år 1874 utgå ............................................................ » 100,000: —

9:o för allmänna hospitals-fondens understödjande......... » 130,000: —

10:o till understöd för den i Sköfde inrättade vårdanstalt

för sirmesslöa barn ........................................................... » 2,500: —

ll:o till understöd för eu dylik i Stockholm af Föreningen
för sirmesslöa barns vård inrättad anstalt ......... » 2,000: —

12:o till underhåll af det i Jerfsö socken i Helsingland

befintliga sjukhem för spetälska .................................... » 4,000: —

13:o för tillsyn och vård af Lifrustkammarens samlingar » 600: —

14:o till inlösen af 300 exemplar af Svenska Fornskrifts Sällskapets

handlingar......................................................... » 1,050: —

15:o till understöd för fortsatt utgifvande af arbetet ”Svenska
språkets lagar”.............................................................. « 1,500: —

16:o till e. o. Professoren C. G. Malmström för ett historiskt
arbete............................................................................. » 2,500: —

eller tillhopa R:dr 646,350: —

Nionde Hufyudtiteln,

innefattande Pensions- och Indragningsstaterna, upptager i nuvarande Riksstat
för den förra eller

Pensionsstaten

Penningar............................................................................................ R:dr 532,298: n.

Oindelt spanmål, 50,028 kubikfot 5 k:r efter 2 R:dr 10
öre kubikfoten ............................................................................ » 105,059: 85.

Tillsammans R:dr 637,357: 99.

I afseende härå föreslår Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagda utdrag
ur protokollet öfver Fihans-hrenden dels för den 24 Augusti nästlidna år och
dels för den 10 innevarande månad, att, emot det samtliga de pensioner, hvilka
efter ingången af nästa statsregleringsperiod enligt stadgade grunder skulle
för civila embets- och tjensteman, som tillika äro delegare i Civilstatens
Pensionsinrättning, vid afsked ur statens tjenst uppföras å Allmänna Indragningsstaten,
i stället utbetalas af nämnda Pensionsinrättning, ett anslag till

Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

samma inrättning af 300,000 R:dr må å ordinarie stat upptagas att utgå,
tilldesslPensionsinrättningen antagligen kan utan detta bidrag fullgöra
pensioneringen till civila embets- och tjensteman, då anslaget skall utbytas
mot ett kreditiv, hvarigenom Pensionsinrättningen försäkras att, i händelse af
brist, erhålla af statsmedel hvad som erfordras för att den må kunna bestrida
de densamma enligt gällande föreskrifter åliggande utbetalningar
utan att tillgripa samlade fonder.

Beträffande dernäst

Allmänna Indragning sstaten,

hvarunder finnes i nu gällande Riksstat anvisadt:

Penningar.................................................................................... R:dr 890,992: so.

Indelt ränta och ersättning för indragna räntor......... » 1,594: 65.

Indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag » 151: 75.

Oindelt spån mål, 11 kubikfot 1 kanna, efter 2 R:dr

10 öre kubikfoten ............................................................... 23: 31.

Tillsammans R:dr 892,762: oi.

vill Kong!. Maj:t föreslå:

att för personer, som varit anställda i tjenst hos framlidna Deras
Majestäter Konung Carl XV och Drottning Bevisa, pensioner till sammanlagdt
belopp af 39,750 R:dr måtte, i likhet med hvad tillförene egt rum,
då medlemmar af det Kongl. huset afiidit, varda, på sätt bilagda protokollsutdrag
öfver Finans-ärenden närmare utvisar, uppförda å Allmänna
Indragningsstaten att årligen från och med innevarande år utgå;

Enligt bilagda Protokollsutdrag öfver Justitie-ärenclen:

att Direktören vid länsfängelset i Umeå Thure Lorentz Svenonius,

Underofficeren vid straff- och arbetsfängelsets i Malmö inre bevakning
Anders Fredrik Christian Ravn,

Vaktkonstaplarne vid länsfängelset i Malmö Christoffer Granstrand, Martin
Nord och Jöns Landgren samt

Vaktkonstapeln vid länsfängelset i Christianstad Jöns Månsson Widercrantz må

hvar för sig berättigas att från och med månaden näst efter den, då
de undfå afsked från sina vid fångvården nu innehafvande befattningar, å
Allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående
lifstid till följande belopp, nemligen Svenonius 1,300 R:dr, Ravn 600 R:dr
samt Granstrand, Nord, Landgren och Widercrantz hvardera 400 R:dr.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Enligt bilagda Protokollsutdrag öfver Landtför svar s-är enden:
att Revisorn och Bokhållaren i Arméförvaltningens Fortifikations-Departement
Anders Gustaf Englund må från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhåller afsked från sin befattning i nämnda Departement,
på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension till belopp af 2,200 R:dr, motsvarande den
aflöning, han för närvarande uppbär;

att Andre Kaptenen vid Westerbottens Fältjägarecorps Frans Hugo
Grafström må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked ur krigstjensten, på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 750
R:dr, motsvarande hans nu innehafvande lön enligt normalstat, dock med
vilkor att han från tjensten afgår, innan lian blir till pension från arméens
pensionskassa berättigad;

att Vaktmästaren och väbeln vid krigshögskolan, f. d. Sergeanten Johan
August Göhle må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från vaktmästare- och väbelsbefattningen vid krigshögskolan blifver honom
beviljadt, på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin
återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 800 R:dr, motsvarande
den kontanta aflöning, flan för närvarande uppbär;

att f. d. sjuksköterskan vid krigsskolan å Carlberg Anna Catharina
Kjellman må på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 75 R:dr;

att Öfverste-löjtnanten Georg Leonard Dreyer må på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid, med beräkning
från den 1 Januari 1873, af en årlig pension till belopp af 1,500
R:dr, med vilkor att de arvoden, som Öfverste-löjtnanten Dreyer för närvarande
uppbär, dels med 225 R:dr från fjerde hufvudtitelns anslag till
extra utgifter, dels med ett lika belopp från förenade mötespassevolansmedelsfonden,
eller tillhopa 450 R:dr, komma att från samma tid indragas;

att litografen vid Generalstabens litografiska inrättning C. A. Wessberg
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han uppnår 62 års
ålder, uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension till belopp af 1,000 R:dr; samt

att till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärnsman
må för år 1874 på allmänna indragningsstaten anvisas samma belopp, som
för innevarande år beviljats, eller 20,000 R:dr;

Enligt bilagda Protokollsutdrag öfver Civilärenden,
att länsbokhållare!! i Christianstads län Fredrik Wredman, hvilken är
berättigad att, efter afskedstagande, från Civilstatens pensionsinrättning
undfå årlig pension till belopp af 400 R:dr, må från och med månaden

Kongl. Majds Nåd. Prof. No 7, om Statsverket 1873.

näst efter den, i hvilken afsked blifver honom beviljadt, under sin återstående
lifstid såsom årligt understöd uppbära det belopp, hvarmed hans
nuvarande lön öfverstiger nämnda pension, eller 600 It:dr, samt att detta
understödsbelopp må anvisas att utgå från Allmänna Indragningsstaten;
Enligt bilagda Protokollsutdrag öfver Finansärenden,
att f. d. Öfversten och Sekund-chefen vid Kongl. Marin-Regementet
Grefve Pehr Georg Sparres enka, Grefvinnan Eva Carolina Sparre, född
Pihlgard, må uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension å 400 R:dr; och

att kronojägaren Johan Rödström må från och med 1873 efter erhållet
afsked från kronoj ägarebefattningen uppföras å Allmänna indragningsstaten
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension å 150 R:dr;
Enligt bilagda Protokollsutdrag öfver Ecklesiastikärenden,
att Vaktmästaren vid Ecklesiastik-Departementets expedition Änders
Magnusson må uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande från
och med månaden näst efter den, då han från vaktmästaresysslan varder
entledigad, af en mot tre fjerdedelar af hans lön svarande årlig pension af
450 R:dr;

att å Allmänna Indragningsstaten uppföras för hvardera universitetet
ytterligare två nya emeritilöner å hvar för sig 4,500 R:dr, att i mån af
behof disponeras för beredande af pensioner åt de vid universitets staten
nu anställda ordinarie professorer, hvilka för närvarande enligt gällande
stadgande!! äro berättigade till åtnjutande af emeritilön;

att Adjunkten vid elementarläroverket i Skara Frans Wilhelm Michael
Sjöberg må från och med månaden näst efter den, då afsked från adjunktsbefattningen
honom meddelas, å Allmänna Indragningsstaten under sin återstående
lifstid åtnjuta pension, motsvarande tre fjerdedelar af hans adjunktion,
med 1,125 R:dr; samt

att f. d. läraren vid Allmänna institutet för döfstumma och blinda, nuvarande
föreståndaren för den i Hjorteds församling inrättade uppfostringsanstalt
för medellösa döfstumma barn Carl August Klingspor må, sedan han
från föreståndarebefattningen entledigats, på Allmänna Indragningsstaten
uppbära under sin återstående lifstid årlig pension af 1,500 R:dr.

Då riksmarkegångspriset å spanmål 1870, 1871 och 1872 utgjort i
medeltal 2 R:dr 5 öre för kubikfoten, motsvarande 12 R:dr 93 öre för
tunnan eller 2 R:dr 43 öre utöfver det värde, 10 R:dr 50 öre för tunnan,
hvartill spanmålen vid 1840—41 års statsreglering beräknades, lärer den

Bih. till Iiiksd. Prof. 1813. 1 Sand., 1 Afd.

58 Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

lönefyllnacl, hvarom, jemlik* då stadgade grunder, de embets- och tjensteman
in. fl., som före vidtagande af berörda statsreglering till träd* och ännu
bibehålla löner med derunder beräknad spannmål, äro försäkrade, höra af
Riksdagen efter nämnda pråskilnad, 2 R:dr 43 öre för tunnan, bestämmas
till utgående från Allmänna Indragningsstaten.

Vid det af Statskontoret upplysta förhållande, att beloppet af den
spannmål, som inbegripes under lönerna för sådana äldre löntagare, för närvarande
utgör 302 tunnor, erfordras således, till bestridande af ifrågavarande
utgift i jemnadt tal en summa af 700 R:dr.

Då de ytterligare anvisningar å /örs/agsanslaget för Allmänna Indragningsstaten,
som Kongl. Maj:t bär ofvan äskat, kunna anses blifva till en
del uppvägda af de besparingar å samma anslag, som genom äldre pensionstagares
afgång uppstå och dertill kommer, att, i händelse af bifall till Kongl.
Maj:ts förslag, att efter ingången af år 1874 pensioner, som enligt nu gällande
bestämmelser borde för afskedade civila Embets- och tjensteman,
hvilka tillika äro delägare i Civilstatens pensionsinrältning, uppföras å Allmänna
Indragningsstaten, i stället skola utbetalas af nämnda pensionsinrättning,
än vidare besparingar derigenom måste redan under första året efter
förändringens genomförande för indragningsstaten uppstå, så anser Kongl.
Maj:t- någon förändring uti beloppet af det för berörda stat nu uppförda
anslag icke vara erforderlig; och som de å nionde hufvudtiteln anvisade
pensionsstatsanslagen nu utgöra........................ R:dr 637,357: 99

men genom tillägg af det för Civilstatens
pensionsinrättning härofvan äskade nya anslaget
............................................y......................... » 300,000: —

komma att uppgå till..................................................................... 937,357: 99

samt Allmänna Indragningsstatens nuvarande anslag utgör 892,762: Öl

så skulle alltså summan af de ordinarie anslagen under
Nionde hufvudtiteln blifva........................................................ R:dr 1,830,120: —

I fråga nu om extra anslag under donna hufvudtitel, så föreslår Kongl.
Maj:t, enligt beslut, som innefattas i bilagda utdrag af protokoller öfver
Landt- och Sjöförsvar särenden:

Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

att det årliga bidrag från Statsverket, som erfordras för upprätthållande
af Arméens Pensionskassas egen pensionering må för år 1874 få utgå till
samma belopp, som för innevarande år linnés anvisadt eller R:dr 85,500: —
med skyldighet för Pensionskassan att till Riksgäldskontoret
afstå det för året Pensionskassan tillkommande
förhöjda vederlag för de till Statsverket indragna rusthållsafgifterna
och under enahanda vilkor i öfrigt, som
hittills egt rum, eller att årsanslaget qvartalsvis utbetalas,
med förbindelse för Pensionskassans direktion att, så snart
årets räkenskaper hunnit afslutas, hos Fullmäktige i Riksgäldskontoret
behörigen ådagalägga, om hela anslaget eller
huru stor del deraf behöft, för ändamålet användas, samt
att, i händelse det lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottet
återlemna;

att deremot det årliga kreditiv, som erfordras för fortfarande
tillämpning af nu gällande Pensionsstater den 9
Februari 1858 och den 6 November 1860 må på grund
af Direktionens gjorda beräkning för år 1874 bestämmas

till........................................................................................................... » 275,000: —

att användas till betäckande af den skilnad, som för
arméens pensionskassa under samma år kan uppstå genom
deri ifrågavarande pensioneringens tillämpning, och att utbetalas
sålunda, att hälften deraf utgifves den 1 April och
andra hälften den 1 Oktober, med förbindelse för Direktionen
att, vid reqvirerande af första halfårets belopp, med
afslutade räkenskaper redovisa föregående årets utgift, samt
att såsom extra anslag för 1874 må anvisas följande
två kreditiver, nemligen,

för att fortfarande ej mindre sätta Amiralitet s-krig smanskassan
i tillfälle att till de sjöförsvarets embets- och
tjensteman samt betjente, som söka afsked, genast utgifva
pensioner enligt de för kassan nu gällande pensioneringsgrunder,
än äfven utgöra tillgång för dem tillförsäkrade

fyllnadspensioners utbetalande..................................................... » 73,000: —

samt för upprätthållande af den sjöförsvarets afske dade

gemenskap förunnade, förbättrade pensionering......... » 40,000: —

med rättighet för Direktionen öfver nämnda kassa
att å dessa kreditiv under loppet af år 1874 lyfta hvad
som för omförmälda behof blifver erforderligt.

Summa extra anslag för 1874 R:dr 473,500: —

Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Då Statsverkets utgifter för år 1874, enligt hvad under de särskilda
hufvudtitlarne blifvit af Kongl. Maj:t föreslaget, omfattar följande anslagssummor
nemligen:

Ordinarie utgifter:

Första hufvudtiteln .............................. R:dr	1,291,000	—
Andra	d:o	.............................. ))	2,615,500	—
Tredje	d:o	.............................. ))	603,680	—
Fjerde	d:o	............................. ))	10,968,500	—
Femte	d:o	.............................. ))	4,384,800	—
Sjette	d:o	.............''................. »	9,584,000	—
Sjunde	d:o	.............................. ))	8,908,700	—
Åttonde	d:o	.............................. »	5,821,400	—
Nionde	d:o	.............................. ))	1,830,120	—
		och Extraordinarie utgifter:
Andra hufvudtiteln	.................................... R:dr 270,000	—
Fjerde	d:o	.................................... ))	4,395,200	—
Femte	d:o	................................... »	2,269,700	—
Sjette	d:o	(förutom 412,600
		R:dr att från Riks-
		gäldskontoret utgå
		till allmänna arbe-
		ten m. m.).............. »	7,659,100	—
Sjunde	d:o	.................................... ))	48.600	—
Åttonde	d:o	.................................... ))	646,350	—
Nionde	d:o	.................................... »	473,500	—

R:dr 46,007,700: —

» 15,762,450: —

eller sammanlagdt R:dr 61,770,150: —
och Statsverkets inkomster, enligt här ofvan gjorda beräkning
uppgå till........................................................................ » 52,755,000: —

så blir den statsfyllnadssumma, som under år 1874 bör

Statskontoret från Riksgäldskontor tillhandahållas...... R:dr 9,015,150: —

I afseende på Riksgäldskontorets utgifter, inkomster och behof under åren
1873 och 1874, så hafva, beträffande först år 1873, Fullmäktige uti en beräkning,
för hvilken i bilagda utdrag af protokollet öfver Amarcsärenden
närmare redogöra, upptagit

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Utgifterna till.......................................................................R:dr 20,566,189: 45.

Dertill skulle i främsta rummet komma kostnaden
för framlidne Hans Maj:t Konung Carl XV:s begrafning,
men, då beloppet af donna kostnad ännu ej är kandi,
så måste frågan om anslag dertill blifva föremål för en
särskild Nådig Proposition.

Deremot utföres bär den Statskontoret tillkommande
ersättning för oersatta förskotter, hvilka i bilagda utdrag
af protokollet öfver jFmcmsärenden närmare omförmälas
....................................................................................... » 28,017: 08.

Summa bända utgifter för 1873 R:dr 20,594,206: 53.

Inkomsterna och tillgångarne för samma år, deribland inberäknad försäljning
af statsobligationer å 7,500,000 R:dr enligt redan af Riksdagen
fattade beslut, uppskattas af Fullmäktige till..................... R:dr 22,974,573: 63.

I stället för den brist å 2,600,000 R:dr, som vid
senaste Riksdags slut antogs skola efter upplåning af
nyssnämnda 7,500,000 R:dr uppkomma i tillgångarna
för år 1873, utvisar ofvanstående summa, 22,974,573 R:dr
63 öre, ett öfverskott öfver de af Fullmäktige bända utgifterna
af 2,400,000 R:dr. Hufvudsakliga anledningen
till detta resultat, som således med 5,000,000 R:dr öfverskjuter
det beräknade, ligger i de störa öfverskott å
Statsverkets inkomster, som under den efter Riksdagen
förflutna tiden kunnat till Riksgäld skontoret lefverera^,
nemligen å 1870 års statsinkomster 557,872 R:dr 45
öre och å 1872 års, förutom redan derförut lefvererade
1,000,000 R:dr, ytterligare 4,500,000.

Till dessa tillgångar komma emellertid än vidare
öfverskott å statsverkets inkomster nemligen för år 1871,

utöfvertill Riksgäldskontoret redan lefvererade 7,000,000

R:dr,............................................................... R:dr 881,5 8 3 : 97.

och för år 1872 redan bända öfverskott,
9,000,000 R:dr eller utöfver
redan lefvererade 5,500,000 R:dr ...... » 3,500,000: —

Summa tillgångar för år 1873 R:dr 27,3 5 6,157 : 59.
i följd hvaraf och då utgifterna för samma år härofvan
beräknats till ................................................................................. » 20,594,206: 53.

uppstår en behållning till år 1874 af R:dr 6,761,951: 6.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

För är 1874 åter beräknas af Fullmäktige Riksgäldskontorets Utgifter
till..................................................................................................... R:dr 11,435,778: ro

Dertill bör likväl läggas:

Den af Kongl. Maj:t härofvan föreslagna statsfyllnadssumman.
................................................................................... » 9,015,150: —

samt de af Kongl. Maj:t för allmänna arbeten
äskade statsbidrag att direkte utgå från Riksgäldskontor.
.............................................................................................. » 412,600: —

''Summa utgifter för 1874 20,863,528: ro

Beträffande åter Inkomsterna för år 1874, så hafva de af Fullmäktige
upptagits till ................................................................................... R:dr 3,990,200: —

När nu härtill läggas:

dels behållningen från år 1873......................................... » 6,761,951:06

och dels ytterligare förfallna undsättningsmedel......... » 161,411:95

så finnes summa tillgångar för år 1874 utgöra......... » 10,913,563: oi

och, om detta belopp afdrages från de härofvan för samma år beräknade
utgifterna, Riksgäldskontorets ytterligare behof uppgå
till...................................................................................................... R:dr 9,949,965: es

Ehuru således, om upplåningen för året bestämmes till beloppet af anslagen
till statens jernvägsbyggnåder och materiel, 7,250,000 R:dr, och
Riksdagen för 1874 åtager sig allmän bevillning till vanligt belopp, bankovinsten
för år 1872, som antagligen uppgår till fullt 1,500,000 R:dr, icke
behöfves för statsverkets omedelbara behof, likasom icke heller någon upplåning
behöfves för anskaffande af de 2,000,000 R:dr, som till låneunderstöd
under år 1874 för enskilda jernvägsanläggningar beviljades vid 1871 års
Riksdag, vill Kongl. Maj:t likväl på de af Chefen för Finansdepartementet,
enligt bifogade utdrag af Protokollet för Finansä.renden, anförda skäl föreslå
Riksdagen, att nämnda bankovinst må till Riksgäldskontoret öfverlemnas
för att till minskning i upplåningen användas.

Slutligen vill Kongl. Maj:t af Riksdagen begära en allmän bevillning
till vanligt belopp för år 1874 och föreslå, det Riksdagen må bemyndiga
Fullmäktige i Riksgäldskontoret, att genom försäljning af obligationer upplåna
de belopp, som för utförande af statens jernvägsbyggnader och anskaffande
af rörlig jernvägsmateriel erfordras utöfver förenämnda tillgångar.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

Samtliga de i denna Proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens Statsutskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

C. Fr. Wcern.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1, om Statsverket 1873. 1

Utdrag af Protokollet öfver Jiistitie-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms Slott
Lördagen den 28 December 1872,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Adlercreutz ;

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna
;

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

W/BRN,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern anmälde i underdånighet Fångvårdsstyrelsens
underdåniga skrifvelse den 16 sistlidne December, hvarmedelst till Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnats af Direktören vid länsfängelset i Umeå Thure
Lorentz Svenonius, Underofficeren vid straff- och arbetsfängelsets i Malmö inre bevakning
Anders Fredrik Christian Lava, Vaktkonstaplarne vid länsfängelset i Malmö
Christoffer Granstrand, Martin Nord och Jons Landgren samt Vaktkonstapeln vid länsfängelset
i Christianstad Jons Månsson Widercrantz hos Styrelsen gjorda ansökningar,
att, enär de i anseende till uppnådd hög ålder och försvagad helsa saknade förmåga
att så, som sig vederborde, skota sina befattningar, årliga pensioner vid afgång från
tjensten måtte dem beredas; varande af Styrelsen, i enlighet med de vid ansökningarne
fogade betyg och hos Styrelsen tillgängliga handlingar, i underdånighet upplyst:

angående Direktören Svenonius, att han, född den 14 Mars 1807, blifvit anställd
den 1 April 1860 med aflöning på stat såsom skrifbiträde åt arbetsföreståndaren vid
straff- och arbetsfängelset på Långholmen och den 26 Augusti 1861 såsom direktör
vid länsfängelset i Umeå; att han, som lider af minneslöshet, dålig hörsel och allmän
svaghet, saknade förmåga att numera, vid sin långt framskridna ålder, skota sin tjenst,
till följd hvaraf han ock sedan början af Juli månad sistförfluten år åtnjutit och ännu
åtnjöte tjenstledighet; samt att Svenonius med hustru och flera barn, deribland en
o försörjd dotter, befunne sig i torftiga omständigheter;

angående Underofficeren Bann, att han, som vore född den 18 Augusti 1805,
blifvit vid straff- och arbetsfängelset i Malmö anställd den 1 Juni 1850 såsom vakt Bih.

till Rilcsd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Bil. N:o t till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

knekt och den 16 Juni 1854 såsom underofficer, hvilken sednare befattning Ravn derefter,
med undantag af ungefärligen två månaders afbrott under år 1862, till belåtenhet
bestrida att han, som vore behäftad med andtäppa samt ”utsliten af lång och ansträngande
tjenstgöring", fått sig beviljad tjenstledighet, hvaraf han fortfarande vore i åtnjutande;
samt att Ravn med hustru och en o försörjd dotter saknade annan utväg till
försörjning, än den tjorsten åtföljande lön;

angående VaMkonstapeln Granstrand, att lian, som vore född den 29 September
1803, varit såsom vaktkonstapel vid särskilda fängelser anställd sedan den 1 Mars
1850 och i tjenstår utmärkt val sig förhållit; att han numera saknade förmåga att så,

som sig herde, skota sin tjenst; samt att Granstrand med hustru och en oförsörjd

dotter befunne sig i behöfvande omständigheter;

angående VaMkonstapeln Nord, att harr, född den 25 November 1812, blifvit,
efter mer än tjugo års anställning i krigstjenst, den 1 September 1857 till vaktkonstapel
antagen, i tjorsten sig val förhållit, men numera saknade förmåga att behörigen
skota sin befattning; samt att Nord med hustru och en oförsörjd dotter vore stadd i
behöfvande omständigheter;

angående Vaktkon stapeln Landgren, att harr, född den 10 October 1806, den 1

November 1860 antagits till vaktkonstapel, i sådan egenskap tjenstgjort val, men nu mera

icke kunde behörigen skota sin tjenst och med ett oförsörj dt barn befunnes i
behöfvande omständigheter; samt

angående VaMkonstapeln Widercrants, att han, född den 3 Juni 1811 och den
1 Augusti 1851 till vaktkonstapel antagen, i tj ensten förhållit sig väl, men på grund
af såväl hög ålder, som långvarig sjuklighet ej egde kraft att fortfarande tjenstgöra,
samt att han med hustru och tre o försörj da barn vore stadd i torftiga vilkor.

Styrelsen har derjemte meddelat, att lönen vid direktörstjensten i Umeå utgjorde
1,300 Rall-, hvartill kornrne fri bostad med ved och ljus samt inkomst af arbetena vid
fängelset;

att Underofficeren Ravns lön uppginge till 600 Rall-, hvarjemte han under tjenstgöringen
åtnjutit beklädnads-, servis- och gratifikationsmedel; samt

att vaktkonstapelslönen vid ofvannämnda länsfängelser utgjorde 400 R:dr, jemte
beklädnadsbidrag och gratifikation, allt för år räknadt;

och har Styrelsen, på grund af hvad sålunda anfördt och upplyst blifvit, hemställt,
det Kongl. Maj:t täcktes hos nästa Riksdag föreslå sökanderne till erhållande
af pensioner att, från och med månaden näst efter den då afsked erhölles, utgå till
belopp, motsvarande deras ofvannämnda löner.

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern yttrade, att anmärkningsvärd! vore,
hurusom af de förenämnde personerna en och annan först vid så framskriden ålder
blifvit i fångvårdens tjenst anställd, att han till följd deraf efter en jemförelsevis kortare
tids förlopp blifvit oförmögen att sin tjenst behörigen skota, men att olämpligheten
af ett sådant tillvägagående redan blifvit insedd af Fångvårds-styrelsen, som
uti ett den 13 Augusti 1869 utfärdadt cirkulär till Kongl. Maj:ts samtlige Befallnings -

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 3

hafvande samt Direktörerne vid straff- och arbetsfängelserna fäst uppmärksamheten derå,
att såsom vaktbetjente vid fångvården icke böra anställas personer, som uppnått högre
ålder än 30 år, såvida personer med nyssnämnda eller lägre ålder med sådana egenskaper,
som gorå dem för tjensten lämpliga, må vara att tillgå; vid hvilket förhållande
för framtiden ej är att befara, det anställningar af anmärkta beskaffenhet vidare skola
ega rum; och hemställde i underdånighet Hans Excellens, under erinran att numera
aflöningen blifvit fastställd för underofficerare vid straff- och arbetsfängelserna i tre
grader med resp. 650, 700 och 800 E:dr samt för vakt,konstaplar likaledes i tre grader
med resp. 450, 500 och 600 R:dr, hvadan alltså de nu för Underofficeren Ravn jemte
ofvanbemälde vaktkonstaplar föreslagna pensioner utgöra endast en del af de löner,
som vid en fortsatt tjenstgöring skulle dem tillkomma, att, med afseende å hvad an
gående ifrågavarande personel'', såsom ofvan förmäles, blifvit upplyst, Kongl. Maj:t behagade
förordna att till instundande Riksdag skall afiåtas nådig proposition derom,
att Direktören Svenonius, Underofficeren Ravn samt Vaktkonstaplarne Granstrand,
Nord, Landgren och Widercrantz må hvar för sig berättigas att från och med månaden
näst efter den, då de undfå afsked från sina vid fångvården nu innehafvande befattningar,
å Allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående
lifstid till följande belopp, nemligen Svenonius 1,300 R:dr, Ravn 600 R:dr samt Granstrand,
Nord, Landgren och Widercrantz hvardera 400 R:dr.

Donna af Stats-Rådets öfrige ledamöter biträdda hemställan
täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag
af detta protokoll till Finans-departementet öfverlemnas, på det
att berörde framställning må vid förslaget till reglering af Nionde
Hufvudtiteln iakttages.

Bx protocollo
N. Beder.

4 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Utdrag af Protokollet öfver Justitie-Departements-Ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet ä Stockholms Slott
Fredagen den 10 Januari 1873,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

W^ern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

Efter erhållet tillstånd att få inför Kongl. Maj:t anmäla hvad, vid aflåtande af
nådig Proposition till nu instundande Riksdag angående Statsverkets tillstånd och behof,
i afseende å regleringen af utgifterna under Riksstatens Andra Hufvudtitel vore
att iakttaga, hemställde Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern, att de å densamma
nu uppförda belopp måtte fortfarande komma att utgå, endast med de förändringar,
hvarom här nedan förmäles, och yttrade Hans Excellens dervid angående:

Ro) Justitie-Stats-Expeditionen.

Under åberopande af hvad Eders Kongl. Näjd, på föredragning af Chefen för
Finans departementet, förut i dag besluta i fråga om löneförhöjning åt de vid Statsrådet
och Statsdepartementens expeditioner anställde Vaktmästare, torde Eders Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja löneförhöjning med 150 R:dr till hvardera af de
två vaktmästare, hvilka äro vid Justitie-Stats-Expeditionen anställda, hvarigenom anslaget
till Expeditionen skulle ökas med 300 R:dr eller från 23,200 R:dr till 23,500 R:dr.

2:o) Högsta Domstolen.

A Högsta Domstolens stat är aflöning upptagen för tre Vaktmästare, nemligen för
en med 600 R:dr och för två med 500 R:dr hvardera. Enär de skäl, som ligga till
grund för Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut att hos Riksdagen föreslå förhöjning i
V aktmästarnes vid Statsrådet och Statsdepartementen löneförmåner, jemväl tala för en
motsvarande löneförhöjning åt Vaktmästarne vid Högsta Domstolen, anser jag mig

Bil. N:o 1 till Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o l, om Statsverket 1873. 5

böra i underdånighet tillstyrka Eders Kong!. Maj:t att hos Riksdagen begära tillökning
i bemälde tre Vaktmästares löner med 150 R:dr hvardera.

3:o) Justitie-Kanslers-Expeditionen.

Al enahanda anledning, som anförts i fråga om åskande af löneförbättring åt
Vaktmästare vid Högsta Domstolen och i öfverensstämmelse med hvad JustitieKansleren
uti en till mig aflemnad promemoria föreslagit, hemställer jag underdånigst
att Eders lvongl. Maj:t behagade hos Riksdagen gorå framställning derom, att Vaktmästarens
vid itrågavarande Expedition lön, hvilken i gällande stat är upptagen till
600 Rall-, måtte ökas med 150 R:dr eller till 750 R:dr.

4:o) Justitie-RevisionsExpeditionen.

Vid detta embetsverk äro anställde fem Vaktmästare, för hvilka i gällande stat
äro uppförda eu lön å 600 R:dr, tre löner hvardera å 500 R:dr och ett arfvode likaledes
å 500 R:dr, och åtnjuta de derjemte sportelinkomst af kallelsepenningar, hvilka för en
hvar af dem lära uppgå till högst 50 Rall- årligen. På de skäl, som bär ofvan af mig
blifvit åberopade, och dä nyssnämnda sportelinkomst, som i och för sig är till beloppet
ringa, dessutom härflyter från ett ganska tidsödande arbete, från hvilket Vaktmästare
vid Statsrådet och Statsdepartementens Expeditioner äro befriade, anser jag billigheten
fordra att enahanda löneförhöjning som för de sistnämnde blifvit ifrågasatt,
äfven må tillkomma Vaktmästare i Justitie-Revisions-Expcditionen, och vågar således
tillstyrka Eders Kong!. Maj:t att hos Riksdagen begära att i den aflöning Vaktmästarne
i Justitie-Revisions-Expeditionen nu uppbära måtte anvisas en förhöjning med
150 R:dr till dem hvar eller tillhopa 750 R:dr.

5:o) Svea Hofrätt.

Uti en till Hofrätten ingifven ansökning hafva de derstädes anställde vaktbetjente
gjort hemställan om utverkande af någon förbättring i deras lönevilkor, hvilken ansökning
Hofrätten med underdånig skrifvelse den 26 sistlidne November till Eders
Kong!. Maj:t öfverlemnat.

Uti den vid 1856—1858 årens riksdag för Hofrätten uppgjorda stat äro lönerna

för vaktbetjeningen bestämda:

för Vaktmästaren till............................................ 600 R:dr.

» hvar af de 5 äldste Hofrättsposterne till...... 400 »

» hvar af de 5 öfrige till.................................. 300 »

Enligt Kong!. Brefvet den 9 Februari 1858 skulle Vaktmästaren derjemte åtnjuta %2
och hvar Hofrättspost ''/12 åt de donna betjening tillkommande sigillpenningar. 1 anseende
dertill att sigillpenningarne förut fördelades uteslutande emellan Vaktmästaren
och de 6 äldste Hofrättsposterne med 1 7 till hvardera, har dock en särskild interimsstat
i fråga om vaktbetj eningens löneförmåner måst uppgöras, uti hvilken tid efter
annan ändringar egt rum; och är i enlighet dermed aflöningen för närvarande sålunda

6 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

bestämd: för Vaktmästaren 600 R:dr och 212 af sigillpenningarne, för två Hofrättsposter
hvar 375 R:dr jemte V7 af sigillpenningarne, för sju Hofrättsposter hvar från
300 till 400 Bär jemte 1/l2 af sigillpenningarne eller något derunder samt för en Hofrättspost
endast 325 R:dr. Härtill kommer för de sex äldste Hofrätt,sposterne, Indika
enligt vedertaget bruk allena ombesörja fortställande af Hofrättens kallelser å bär i
staden boende personer, ersättning för detta bestyr, hvilken ersättning i medeltal kan
beräknas till högst 60 R:dr årligen för dem hvar.

Hofrätten, som funnit eu förhöjning i vaktbetjeningens löneförmåner vara af hell
ofvet påkallad, har förty i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
i nåder vidtaga åtgärder för en sådan förhöjning med åtminstone 100 R:dr för hvardera
med rättighet derjemte för Vaktmästaren att såsom hittills erhålla två tolftedelar
af sigillpenningarne och för Hofrättsposterne att hvar och en uppbära dels en
tolftedel af sigillpenningarne och dels betalningen för de kallelser han efter Hofrättens
föreskrifter om tjenstgöringens fördelning verkställde.

För min del anser jag mig för närvarande och då sigillpenningarne i Svea Hoträtt
höra antagas utgöra i medeltal minst 2,200 R:dr årligen icke kunna förorda någon
förhöjning i Hofrättsvaktmästarens löneförmåner, livilka öfverstiga 900 R:dr. Hofrättsposterne
synas mig deremot vara i behof af någon förbättring i deras nuvarande, jemförelsevis
svaga lönevilkor; och jag hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen att bevilja en aflöningsförhöjning af 100 R:dr för
hvarje af de 10 Hofrättsposterne eller tillhopa 1,000 Rall''. I händelse detta förslag åt
Riksdagen bifalles, torde Eders Kongl. Maj:t derefter i fråga om fördelning af sigilloch
kallelsepenningarne meddela erforderliga föreskrifter.

Vidare har Hofrätten med underdånig skrifvelse den 13 sistlidne December öfverlemnat
eu till Eders Kongl. Maj:t ställd skrift, deri Hofrättens ordinarie Notarier, Fiskaler
och Arkivarie, under åberopande af den tilltagande dyrheten å alla oundgängliga lifsförnödenheter
såväl som bostäder samt deraf följande otillräcklighet i den till bemälde
tjensteman i stat bestämda aflöning, hvilken utgår för Notarierne i tre särskilda grader med

1,000 R:dr, 1,400 R,:dr och 1,800 R:dr, för Arkivarie!! med 2,000 R:dr samt för Fiskalerne
med 1,500 R:dr, förutom sportler beräknade för Notarierne till 650 R:dr, för Arkivarie!!
till 300 R:dr och för Fiskalerne till 200 R:dr hvardera, i underdånighet begärt nådig
framställning till nästa Riksdag om förhöjning i aflöningen, antingen för all framtid
eller åtminstone såsom dyrtidstillägg för viss tid, till belopp, som sökanderne föreslagit,
af 500 R:dr för en hvar af dem.

Donna ansökning har Hofrätten för sin del funnit behjertansvärd, helst en genom
allmän prisstegring ökad lefn reskostnad måste känbarast drabba de svagast aflönade;
i följd hvaraf Hofrätten ansett sig höra i underdånighet tillstyrka, att ansökningen
hos Eders Kongl. Maj:t måtte vinna nådigt afseende; och hav Hofrätten i sammanhang
härmed utbedt sig fä fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå,
att af redan anfördt skal behof äfven vore för handen af någon emot de förändrade
tidsförhållandena svarande tillökning i de löner, som tillkomma Hofrättens ledamöter

Bil. N:o 1 till Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

samt dess Sekreterare, Advokatfiskal och Aktuarie; hvarförutom af enahanda anledning
förhöjning jemväl i de å Hofrättens stat uppförda anslag till arfvoden åt extra
ordinarie tjensteman, de der innehade ganska trägna befattningar, fullt jemförliga med
ordinarie fenster, syntes af omständigheterna påkallad.

Genom den under sednare åren inträdda betydliga stegring å lefnadskostnaden
hafva de lönebelopp, som förut kunde anses motsvara Hofrättens ledamöters och tjensteman
billiga anspråk på en efter deras samhällsställning och vigten af hvar och ens
innehafvande befattning afpassad utkomst, numera utan tvifvel blifvit för ändamålet
otillräckliga; och då det ligger i Statens eget välförstådda intresse att aflöna dem,
som egna sig åt dess tjenst, på ett sådant sätt, att de af tjensten kunna påräkna en
tarflig bergning, torde behofvet af en förhöjning i Hofrättens ledamöters och tjenstemäns
aflöning icke kunna förnekas. Eu sådan förändring i aflöningsstaten synes dock
icke lämpligen höra ifrågakomma förr än efter någon längre tids erfarenhet eller annorledes
än i sammanhang med en af förhanden varande ekonomiska förhållanden påkallad
mera omfattande lönereglering för Statens embets- och tjensteman; och finner
jag mig vid sådant förhållande höra i underdånighet tillstyrka, att den nu anmälda
underdåniga ansökningen och Hofrättens skrifvelse icke för närvarande måtte till någon
Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

6:o) Göta Hofrätt.

Äfven donna Hofrätt^ tjensteman hafva uti en af Hofrätten insänd underdånig
skrift anhållit om löneförhöjning, till stöd hvarför hufvudsakligen anförts, att då befordran
till ordinarie tjenstebefattning af de flesta vunnes först efter uppnådda fyratio
lefnadsår och efter sjutton eller aderton års mestadels lönlöst arbete såsom extra ordinarie,
de i gällande aflöningsstat bestämda lönebelopp syntes, redan vid den tid
staten i slutet af 1850-talet fastställdes, icke hafva, med hänsyn till då rådande priser
å lifsförnödenheter, motsvarat tjenstemännens billiga anspråk på en tarflig utkomst;
samt att sökänderna likväl skulle hafva fortfarande med tålamod fördragit sin mindre
lyckliga ekonomiska ställning och hädanefter som hitintills sökt genom sparsamhet
och umbäranden utjemna missförhållandet emellan sina små inkomster och kostnaden
för sitt och sina familjers nödtorftiga uppehälle, derest icke den under de sista åren
inträffade stegring i prisen å allt hvad till lifvets uppehälle erfordras numera nått en
sådan höjd, att sökandernes bemödanden att med den nuvarande aflöningen försörja
sig måste blifva fåfänga, under det ingen utsigt funnes, att priserna å lifsmedel, hyror
och ved m. m. någonsin skulle till sina förra belopp nedgå.

Med vitsordande af de i ansökningen åberopade förhållanden har Hofrätten för
egen del förklara! sig finna förhöjning i tjenstemännens och vaktbetjeningens löner
vara ganska behöflig och -således hemställt, om icke Eders Kongl. Näjd täcktes aflåta
nådig proposition derom till instundande Riksdag; hvarjemte Hofrätten ansett sig höra
i underdånighet fästa Eders Kongl. Maj ds nådiga uppmärksamhet derpå, att, sedan
priset på alla lefnadsförnödenheter stigit högst betydligt, ungefär tjugofem å trettio

8 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

procent och deröfver, de löner Hofrättens ledamöter för närvarande åtnjuta äfven
voro otillräckliga för deras och deras familjers tarfliga bergning, så att någon förhöjning
af ledamöternas löner jemväl vore af behofvet påkallad.

På enahanda grunder, som bär ofvan i fråga om Svea Hofrätt åberopats, torde
Eders Kongl. Maj:t besluta att ifrågavarande framställning om lönetillökning åt Göta
Hofrätts ledamöter och tjensteman icke för närvarande skall till vidare åtgärd föranleda.

Hvad derefter angår sistbemälde Hofrätts vaktbetjening, utbeder jag mig att få
underdånigst upplysa, att för densamma, som består af en Vaktmästare och fem Hofrättsposter,
gällande stat upptager följande löner, nemligen för Vaktmästaren 600 R:dr
och för hvar Hofrättspost 400 R:dr. Dessa sex vaktbetjenter åtnjuta dessutom, med
lika andel sins emellan, sportelinkomst af sigillpenningar, hvilka, enligt mig meddelad
uppgift, utgjort för år 1867 2,442 R:dr, för år 1870, då Hofrätten arbetade å sex divisioner,
3,126 R:dr och för sistförfluten år 2,286 R:dr. Vaktmästarens sammanräknade årliga
löneförmåner kunna således i medeltal beräknas ungefärligen till samma belopp, som
tillfaller innehafvare:! af motsvarande befattning i Svea Hofrätt, och hvad Hofrättsposterne
i Göta Hofrätt angår, uppgå hvart!eras inkomster af tjensten till omkring 800
R:dr eller icke obetydligt mera än den aflöning, som, enligt hvad ofvan blifvit föreslaget,
skulle tillkomma deras bäst aflönade vederlikar i Svea Hofrätt. Vid sådant
förhållande finner jag mig sakna anledning att till bifall förorda Göta Hofrätts framställning
om förbättring af den der anställda vaktbetjeningens lönevilkor.

7:o) Anslaget till fångars vård och underhåll.

Den del deraf, hvilken utgår såsom bestämdt anslag, omfattar aflöningen till
Fångvårds-styrelsen samt vissa andra fångvårdens embets- och tjensteman samt
betjente.

Uti underdånig skrifvelse den 2 December sistlidne år, som jag härmed har nåden
för Eders Kongl. Näjd anmäla, har Fångvårds-styrelsen gjort framställning om vissa
förändringar i afseende å nämnda anslag och i sådant hänseende anfört följande:

a) Uti detta anslag inginge aflöning till befälet vid Disciplinkompaniet af kronoarbetskorpsen,
nemligen:

till 1 kompanichef.......................................................................................... R:dr 1,350: —

» 1 subalternofficer........................................................................................ » 900: —

« 1 dito ....................................................................................... >■ 787: so,

eller tillsammans R:dr 3,037: so,
men då, enligt Kongl. Maj ds nådiga Bref den 17 sistlidne Maj, detta kompani upphört
att utgöra en afdelning af kronoarbetskorpsen och befattningen med detsamma
blifvit från fångvården till krigsadministrationen Överflyttad, och Kongl. Näjd i
nåder förordna! att de vid kompaniet anställde officerare fortfarande skola från fångvårdens
ordinarie aflöningsförslag åtnjuta de för dem bestämda arfvoden, intilldess erforderligt
anslag för kompaniet varder å Riksstatens fjerde hufvudtitel uppfördt, bolde,

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 9

för den händelse en sådan öfverflyttning till annan hufvudtitel för förberörde aflöningsanslag
vid instundande riksmöte komme att ega ruin, samma anslag å fångvårdens
aflöningsstat indragas.

b) Likaledes inginge i ofvan omförmälda anslag aflöning till tjenstemannapersonaleu
vid den numera upplösta Krono-arbetsbataljonen på Carlsborg, nemligen:

till 1 Bataljonschef.......................................... R:dr 2,000: —

» 3 Kompanichefer ä 1,350 R:dr.............................................................. » 4,050: _

» 3 Subalternofficerare å 900 R:dr........................................................... » 2 700: _

» 3 Dito å 787 R:dr 50 öre.............................................. » 2,362: so.

» 1 Bataljonspredikant .............................................................................. „ 1,050: _

eller tillsammans R:dr 12,162: so.
I sammanhang med nådigt beslut om en förändrad organisation af donna del af
Krono-arbetskorpsen både Kongl. Maj:t genom särskildt nådigt bref den 17 sistlidne
Maj, beträffande den af Styrelsen underdånigst föreslagna aflöningsstat vid korpsens nya
organisation, förordnat att löner och arfvoden till en direktör och två bevakningsbefälhafvare
skulle, intilldess desamma varda å ordinarie aflöningsstaten uppförde,
utgå af förslagsanslaget för fångars vård och underhåll, samt att, från den tid den nya
organisationen trädde i verksamhet, af anslagen å nyssnämnde aflöningsstat till militärbefälet
och predikanten å Carlsborg allenast lönen till predikanten vid den nya arbetsstationen
å Tjurkö med 1,000 R:dr finge utbetalas, men återstoden af berörda anslag,
utgörande ett belopp af 11,162 R:dr 50 öre, tills vidare Statsverket besparas.

Enligt den af Kongl. Maj:t genom samma nådiga bref fastställda aflöningsstat för
korpsens nya organisation med station dels å Tjurkö vid Carlskrona, dels å Borghamns
kalkstensbrott i Östergötland utginge aflöningen till de tjensteman, som ansetts
tillhöra den ordinarie staten, sålunda:

Vid stationen å Tjurkö:

till 1 Direktör, föreståndare, lön..................................................... R:dr 2,000: —

arfvode.............................................. » 500: — 2.500: —

Fyra procents provision å arbetsinkomsten.

» 1 Bevakningsbefälhafvare, lön.......................................................................... 1 500-_.

jemte två procents provision å arbetsinkomsten.

» 1 Kamererare, lön.......................................................................................... j 200:_

« 1 Predikant, lön................................................................................................. 1,000:_

Läger R:dr 6,200: —

Vid stationen å Borghamn:

till 1 Bevakningsbefälhafvare, föreståndare, lön............................................ R:dr i 50O: •_

Arfvode såsom ersättning för arbetsprovisionen................................ » 30O:

Läger R:dr 1,800: —
eller tillsammans R:dr 8,000: —

Bih. till Riksd. Prot. 1873. l:a Sami. l:a Afd.

10 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, finge Styrelsen underdånigst hemställa,
att, med indragning af hela det för Krono-arbetsbataljonen å Carlsborg i staten
upptagna lönebelopp 12,162 R:dr 50 öre, förenämnda för korpsens nya organisation
nådigst bestämda löner och arfvoden måtte i staten uppföras med tillsammans 8,000 R:dr.

c) Aflöningen för de vid det jemlik! Kongl. Maj:ts nådiga bref den 14 December
1869 provisionel! inrättade straffängelset å Nya Varfvet vid Göteborg både hittills utgått
af förslagsanslaget för fångars vård och underhåll i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de grunder, som vid andra fångvårdsanstalter af enahanda beskaffenhet varit
fastställda.

Jemte underdånig skrifvelse den 3 Juni 1870 både Styrelsen, enligt Kongl. Majrts
i ofvannämnda nådiga bref meddelade föreskrift, afgifvit plan och kostnadsförslag till
Nya Varfvets fullständiga anordnande till ett straffängelse samt beräkning af kostnaderna
för dess förvaltning och bevakning, hvarefter Styrelsen, vid afgifvande af underdånigt förslag
till stat för fångvården under nästkommande år den 8 sistlidneNovember, jemväl underställt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning uppgjord! förslag till stat för detta fängelse, hvithet
sednare förslag, med hänsyn dertill att fängelse! ännu icke vore fullständigt ordnad!,
för en del af tjenstepersonalen upptoge något lägre aflöningsbelopp än hvad med afseende
å fängelsets definitiva ordnande blifvit i det förut afgifna förslaget beräknad!.

Genom nådigt bref den 19 Maj 1871 både Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande
att Riksdagen bevilja! anslag till ordnande inom Nya Varfvet af ett straffängelse, tillika i
nåder förklara!, att Eders Kongl. Maj:t framdeles, innan byggnads- och inredningsarbetena
afslutats, uppå förnyad anmälan af Styrelsen, ville meddela nådigt beslut i fråga om den
bevaknings- och förvaltningspersonal, som borde vid fängelse! anställas, samt om personalens
löneförmåner; men, då efter all anledning dessa arbeten icke kunde hinna
fullbordas förrän vid slutet af år 1874, ansåg Styrelsen att med pröfning af denna
fråga ännu bolde få anstå; vid hvithet förhållande och enär anslag för tjenstepersonalens
aflöning vid fängelse! icke syntes lämpligen höra i den ordinarie staten intagas,
innan en sådan pröfning föregå!!, Styrelsen underdånigst hemställde, att den under
tiden erforderliga aflöningen finge af förslagsanslaget för fångvården fortfarande utgå.

d) För predikanten vid straffängelset för Kvinnor i Norrköping, beräknad! för
200 fångar, utginge lönen å ordinarie staten med 600 R:dr, hvarjemte denne tjensteman
åtnjöte hyresersättning med 300 R:dr från förslagsanslaget; och bestrede innehafvare!!
af donna befattning jemväl predikantstjensten vid kronocellfängelset derstädes, för
hvilken tjenst å ordinarie aflöningsstaten ett anslag af 450 R:dr vore uppförd!. Ett behörigt
handhafvande af religionsvården vid båda dessa fängelser fordrade utan tvifvel
en persons hela arbetskraft och tid, om han skulle kunna utöfva något väsendtligt inflytande
till fångarnes moraliska förbättring; men då förenämnda löneförmåner, jemförda
med de numera i flera hänseenden stegrade lefnadskostnaderna, dock icke billigtvis
torde berättiga till anspråk på en sådan uteslutande verksamhet för fångvården,
funne Styrelsen, under åberopande i öfrig! af de skal, som läge till grund för 1869
års Riksdags beslut, hvarigenom löneförbättring beviljats för en del andra fångpredi -

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 11

kanter, sig böra underdånigst hemställa att aflöningen för predikantsbefattningen vid
straffängelset i Norrköping måtte i ordinarie aflöningsstaten uppföras med ett förhöj dt
belopp af 1,000 K:dr, under vilkor att innehafvare:! af donna befattning och predikantstjensten
vid kronocellfängelset i Norrköping icke dermed Unge förena annan tjenstebefattning.

e) Bevakningsbefälhafvaren vid kronocellfängelset i Carlshamn, för hvilken befattning
i ordinarie aflöningsstaten ett arfvode af 1,000 R:dr vore uppfördt, hade, med
åberopande, bland annat, af den högre aflöning, som tillkomme föreståndare vid andra
fängelser med ungefärligen enahanda eller mindre antal celler, än de vid Carlshamns
fängelse, hvilka utgöra 32, anhållit om någon löneförbättring, hvartill såväl Tillsyningsmannen
som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län tillstyrkt bifall. Vid
jemförelse af förhållandet mellan fängelseföreståndarnes aflöning och fängelsernas storlek
å andra orter visade sig, att vid fängelser med 34 celler, nemligen i Visby, Halmstad,
Uddevalla och Östersund, aflöningen till fängelseföreståndarne utginge med 1,300 R:dr
och vid sistnämnde fängelse dessutom med ett skrifvarearfvode å 150 Rall-, samt att
enahanda aflöningsbelopp, 1,300 R:dr, utginge vid fängelserna i Hudiksvall och Umeå
med endast 24 celler, äfvensom vid fängelset i Luleå med 17 och i Haparanda med
16 celler. Om än icke fängelsernas olika storlek uteslutande legat till grund för bestämmande
af de särskilda fängelseföreståndarnes aflöning, utgjorde dock donna en
ganska väsendtlig omständighet; i följd hvaraf Styrelsen ansåg sig höra i underdånighet
föreslå, att aflöningen för Bevakningsbefälhafvaren vid Carlshamns kronohäkte
mätte förhöjas till 1,300 R:dr, till hvilken förbättring i löneförmåner anledning förefunnes
äfven uti det särskilda förhållande vid detta fängelse, att, till följd af brist på antagliga anbud
å proviantleverans för fängelset, denne tjensteman sedan lång tid tillbaka hatt sig
uppdraget att anskaffa de för fängelset erforderliga proviantförnödenheter, hvarmed
mycken omtanka och besvär varit förenade, och hvithet förhållande antagligen åtminstone
för den närmaste framtiden komme att fortfara.

Med iakttagande af dessa jemte de af Riksdagen tid efter annan beslutade partiella
ändringar i den år 1863 af Rikets Ständer fastställda aflöningsstat, både Styrelsen
upprättat den underdåniga skrivelser! bifogadt förslag till ny stat, deri, i öfverensstämmelse
med hvad Styrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 8 sistlidne November i fråga
om stat för fångvården under innevarande år yttrat, upptagits förändrade benämningar för
bevakningsbefälhafvare-befattning vid särskilda slags fångvårdsanstalter, nemligen för sådan
befattning vid kronoarbetsstationen å Borghamn, kronohäktena i Carlshamn, Eskilstuna,
Norrtelje och Kungsbacka: »Direktör», i likhet med förhållandet vid de under sednare
tider tillkomna kronohäkten, samt för dylik tjenst vid straff- och arbetsfängelserna
samt kronoarbetsstationen å Tjurkö, äfvensom kronohäktena å Långholmen och i Malmberg,
hvilka sednare lydde under dervarande straffängelsers direktörer: »Direktörsassistent»;
hvarförutom jemväl den ändring i det underdåniga förslaget vidtagits, att
aflöningen för bevakningsbefälhafvarae vid kronohäktena i Carlshamn, Norrtelje, Eskilstuna
och Kungsbacka, som i 1863 års stat upptagits såsom arfvode!!, uppförts i

12 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

kolumnen för löner, hvarigenom likhet vunnits med förhållandet i detta hänseende vid
öfriga fängelserna.

Jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 12 sistlidne April utgjorde beloppet af det
för år 1873 af Riksdagen bestämda aflöningsanslag för fångvården ... R:dr 194,657: so.

Enligt hvad Styrelsen här ofvan underdånigst föreslagit skulle derifrån
afgå:

Aflöning för befälet vid Disciplinkompaniet...................... R:dr 3,037: so.

Dito för tjenstemännen vid f. d. krono-arbetsbataljonen

å Carlsborg......................................................._..» 12,162: so. 15,200: —

R:dr 179,457:

men deremot tillkomma:

Aflöning för tjenstemännen vid kronoarbetskorpsens stationer å Tjurkö

och Borghamn.................................................................. Rall- 8,000: —

Förhöjning i aflöningen för predikanten vid straffängelset i

Norrköping......................................................................... „ 400: —

D:o för bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Carlshamn » 300: — 8 700-

då alltså den å förslagsstaten upptagna summa.................................... R:dr 188,157:

uppkomme; Varande förslaget till aflöningsstat af följande lydelse:

so.

Underdånigt förslag till aflöningsstat för en del af fångvårdens embets- och tjensteman

samt betjente för år 1874.

Fångvårdsstyrelsen.		Löner.
1 generaldirektör......................................		. R.dr	8,000: -
1 ledamot....................................................		))	5,000: -
1 d:o ..................................................		»	4,500: -
1 sekreterare..............................................		))	3,500: -
1 registrator och protokollsförande ........		))	2,500: -
1 notarie och ombudsman..........................		))	1,500: -
1 kamererare...............................................		))	3,500: -
1 kammarförvandt.......................................		»	2,500: -
1 revisor ......................................................		))	2,200: -
1 d:o ......................................................		»	2,200: -
1 kassör.......................................................		»	2,200: -
1 kammarskrifvare.....................................		))	1,000: -
1 d:o ......................................		»	1,000: -
1 intendent.......................................		»
1 läkare...................................................		»
2 vaktmästare, lön å 600 R:dr..................		»	1,200: -
	Transport R:dr 40,800: —

Arfvoden.

3,000: —
600: —

3,600: —

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 13

Löner. Arfvoden.

Transport R:dr 40,800: — 3,600: —

För renskrifning och annat biträde i Styrelsens kansli......... » —— — 1,800: _

d:o d:o i d:o kammarkontor » ---— 1,000: _

Till gratifikationer åt extra vaktbetj eningen...................... »__, _ 600: _

Dessutom utgår enligt Kongl. Brefvet den 19 Maj 1871
följande belopp i man af behof, intilldess, genom inträffade
förändringar inom Styrelsens tjenstemannapersonal,
denna reglering kan varda genomförd, nemligen
:

sldlnaden emellan de för tjenstemännen i
kansliet i förut gällande stat uppförda

löner å tillhopa ...................... 10,200: —

och ofvan för kansliets tjensteman
upptagna aflöningsbelopp 7,500: — g 700: —
hvarifrån dock, enär af de för renskrifning
och annat biträde i Styrelsens kansli uppförda
1,800 R:dr ett belopp af 100 B:dr
icke må utgå förr än motsvarande nedsättning
skett i aflöningen till den i Styrelsens
kansli anställda ordinarie tjenste mannapersonal,

borde afräknas............... 100: — 2 600- —

samt sldlnaden emellan de i förut gällande
stat för kassörstjenstens bestridande upptagna
belopp.............................................. 2,670: —

och här ofvan för kassören uppförda lön 2,200: — 470:

eller tillhopa R:dr--— 3,070: _

Observationsarfvode utgår af förslagsanslaget för fångars
vård och underhåll med 15 procent å anmärkningsmedel.

Rese- och traktan)entskostnader utgå af samma förslagsanslag
enligt gällande resereglemente.

1 kommendant..........

I direktör.................

Skrifvarearfvode

Straff- och arletsfängelset å Långholmen.

........................................................... Kali" - — 500: —

.......................................................... > 2,000: —

................................................... ..... »-- 300: —

Transport R:dr 42,800: — 10,870: —

14 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Löner.

Transport R:dr 42,800: —

1 kamererare.......................................................................... » 1,200: —

Skrifvarearfvode............................................................ »--—

1 pastor................................................................................... » —— —

1 direktörs-assistent............................................................... » 1,500: —

Provision å behållna nettovinsten af fängelsets arbeten
kan, efter Fångvårds-styrelsens bestämmande, utgå
med högst 4 procent till fängelsedirektören och 2
procent till direktörs-assistenten.

Straff- och arhetsfängélset i Malmö.

1 kommendant........................................................................ Kali 1

direktör................................ »

Skrifvarearfvode ............................................................ »

1 kamererare........................................................................... »

Arfvode att utgå så länge afskrifningsprocent å proviantuppbörden
icke, såsom vid de andra straff fängelserna,

tillgodokommer kamereraren............... »

Skrifvarearfvode ............................................................. »

1 pastor.................................................................................. »

1 direktörs-assistent............................................................... »

Provision å behållna nettoinkomsten af fängelsets arbeten
kan, efter Fångvårds-styrelsens bestämmande, utgå
med högst 4 procent till fängelsedirektören och 2
procent till direktörs-assistenten.

2,000: —

1,200: —

1,500: —

Arfvoden.
10,870: —

450: —
1,400: —

500: —
300: —

750: —
450: —
1,400: —

Straff- och arbetsfängelset å Norrmalm.

1	direktör..................................................	.............................. Kali-	2,000: —
	Skrifvarearfvode...............................	.............................. »	- —■	300: —
1	kamererare............................................	.............................. ))	1,200: —
	Skrifvarearfvode..............................	.............................. ))	---—	300: —
l	predikant.............................................	.............................. ))	- —	975: —
1	direktörs-assistent.................................	.............................. »	1,000: —

Provision å behållna nettoinkomsen af fängelsets arbeten
kan, efter Fångvårds-styrelsens bestämmande, utgå
med högst 4 procent till fängelsedirektören.

Straffängelset i Norrköping.

.............................................. Hall- 2,000: —

.................... » — 300: —

Transport R:dr 56,400: — 17,995: —

1 direktör..................

Skrifvarearfvode

Bil. N:o 1 till Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 15

Löner. Arfvoden.

Transport R:dr 56,400: — 17,995: —

1 kamererare........................................................................... » 1,200: —

För arbetenas bokföring, att utgå så länge ej särskild

arbetsbokhållare är antagen...................................... » -- — 225: —

1 predikant............................................................................. » —— — 1,000: —

1 direktörs-assistent.............................................................. » 1,000: —

Provision å behållna nettoinkomsten af fängelsets arbeten
kan, efter Fångvårds-styrelsens bestämmande, utgå
med högst 4 procent till fängelsedirektören.

Straffängelset i Göteborg.

1 direktör............................................................................... R:dr

Arfvode såsom redogörare............................................. »

d:o för arbetenas bokföring.................................. »

I predikant ....................................................................... »

Provision å behållna nettoinkomsten af fängelsets arbeten
kan, efter Fångvårds-styrelsens bestämmande, utgå
med högst 4 procent till fängelsedirektören.

Straffängelset i Garlskrona.

I	direktör.................................................	.............................. Rall-	2,000: -	500: —
	Skrifvarearfvode...............................	.............................. »	- -	300: —
1	kamererare.............................................	............................... »	1,200: —
	Skrifvarearfvode...............................	............................... »	- -	450: —
1	predikant...............................................	........................ ..... »	—— —	1,000: —
1	direktörs-assistent.................................	.............................. »	1,500: —

Provision å behållna nettoinkomsten af fängelsets arbeten
att utgå efter Fångvårds-styrelsens bestämmande med
högst 4 procent till fängelsedirektören och 2 procent
till direktörs-assistenten.

1,500: —

300: —
200: —
500: —

Straffängelset i Landskrona.

1 direktör.............................................................................. R:dr 2,000: —

Skrifvarearfvode.............................................................. »--—

1 kamererare ...................................................................... » 1,200: —

Skrifvarearfvode.............................................................. » - —

1 predikant........................................................................... » - —

Om predikanten tillika innehar annan presterlig befattning
utgår arfvodet med endast 800 R:dr.

Transport R:dr 68,000: —

500: —
300: —

300: —
1,200: —

24,770:

16 Bil. N:o 1 till Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Löner. Arfvoden.

Transport R:dr 68,000: — 24,770: —

1 direktörs-assistent ..................................:......................... » 1,500: —

Straffängelset i Varberg.

1 kommendant.....................................	................................ R:dr - -	300: —
1 direktör.........................................	.............................. » 2,000: —
Skrifvarearfvode...........................		300: —
1 kamererare........................................	................................ » 1,200: —
Skrifvarearfvode............................	.............................. » - -	300: —
1 predikant ......................................... 1 direktörs-assistent.............................	1 1 O o lO	1,200: —

Kronoarbetskarlsstationen å Tjurkö.

1 direktör, föreståndare........................................................ R:dr 2,000: — 500: —

Fyra procents provision å arbetsinkomsten.

1 direktörs-assistent.............................................................. » 1,500: —

jemte 2 procents provision å arbetsinkomsten.

1 kamererare.......................................................................... » 1,200: —

1 predikant............................................................................... » - — 1,000: —

Kronoarbetslcarlsstationen å Borghamn.

1 direktör, föreståndare..............................''.......................... R:dr 1,500: —

Arfvode såsom ersättning för arbetsprovision............. » - — 300: —

Femte Tcronoarbetskompaniet.

1 kompanichef...................................................................... R:dr - — 1,350: —

2 subalternofficerare å 900 R:dr........................................ » - — 1,800: —

1 d:o » - — 787: so.

Stockholms stads kronohäkte å Långholmen.

Direktören vid straff- och arbetsfängelset.......................... R:dr —— — 300: —

Kamereraren vid dito .......................... » - — 150: —

Transport R:dr 80,400: — 33,057: so.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 17

		Löner.	Arfvoden.
	Transport R:dr 80,400: —	33,057: so.
Predikanten vid straff- och arbetsfånge^!....	.................... ))	- —	600: —
1 direktörs-assistent..........................................	.................... »	- —	1,000: —
Stockholms stads kronohäkte å Norrmalm.
Direktören vid straff- och arbetsfängelset.....	................... R:dr	-- -	150: —
Kamereraren vid dito ......	................... »	- -	100: —
Predikanten vid dito ......	................ ... »	- -	75: —
Direktörs-assistenten vid dito	.................... ))	--—	100: —
Länsfängelset i	Carlskrona.
1 direktör......................................................	.................... H:dr	1,500: —
Skrifvarearfvode..........................................	.................... ))	- -	300: —
I predikant....................................................	.................... )-	- —	600: —
Kronohälitet i	Carlshamn.
1 direktör......................................................	.................... Kali-	1,300: -
1 predikant........................................................	.................... »	- —	400: -
Länsfängelset	i Calmar.
1 direktör...........................................................	.................... Rall-	1,800: —
Skrifvarearfvode........................................	.................... ))	---	300: —
I predikant..................................................	.................... »	- —	750: —
Kronohäktet i	Vestervik.
1 direktör..........................................................	.................... Hall*	1,300: —
Skrifvarearfvode.......................................	.................... ))	- -	150: —
1 predikant......................................................	.................... »	- —	450: —
Länsfängelset i	Christianstad.
1 direktör..........................................................	................... Rall-	1,500: —
Skrifvarearfvode.........................................	.................... ))	--—	300: —
1 predikant......................................................	.................... »	-- —	675: —
Kronohäktet i	Engelholm.
1 predikant...........................r............................	.................... Rall-	-- —	250: —
Länsfängelset i	Venersborg.
1 direktör.........................................................	.................... Rall-	1,500: —
Skrifvarearfvode........................................	.................... ))	---	300: —
1 predikant........................................................	.................... ))	--—	675: —
	Transport R:dr 89,300: —	40,232: so.
Bih, till Riksd. Prot. 1873. l:a Sami. l:a Afd.			3

18 Bil. N:o 1 till Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket

Löner.

	Transport R:dr 89,300: —
1 direktör.............................	Länsfängelset i Gefle.	R:dr	1,500: —
Skrifvarearfvode...........		»	- -
1 predikant..........................		»	—_
1 direktör.............................	Kronohäktet i Hudiksvall.	R:dr	1,300: —
1 predikant..........................		))	—— —
1 direktör.............................	Länsfängelset i Visby.	R:dr	1,300: -
1 predikant.........................		»	- —
1 direktör............................	Länsfängelset i Göteborg.	R:dr	2,000: —
Skrifvarearfvode...........		))
1 bevakningsbefälhafvare...		»
1 predikant...........................		))	- —
1 direktör..............................	Kronohäktet i Uddevalla.	R:dr	1,300: -
1 predikant.........................		))	- —
1 direktör..............................	Länsfängelset i Halmstad.	R:dr	1,300: —
1 predikant ..........................		»	- —
1 direktörs-assistent.............	Kronohäktet i Varberg.	R:dr
1 predikant..........................		»	—— —
1 direktör.............................	Kronohäktet i Kungsbacka.	R:dr	1,000: —
1 predikant...........................		»	- —
1 direktör............................	Länsfängelset i Östersund.	R:dr	1,300: —
Skrifvarearfvode...........		))
1 predikant..........................		))	- —

Transport R:dr 100,300: —

1873.

Arfvoden.
40,232: so.

150: -600: -

450: —

750: —
800: —
900: —

450: —

1,000: —

400: —

250: —

150: —
450: —
47,482: 5o!

Bil. N:o 1 till Kongl.	Maj:ts Nåd. Proposition N:o	1, om	Statsverket Löner.
	Transport ] Länsfängelset i Jönköping.	R:dr 100,300: —
1 direktör...............................		Rdr	1,500: —
Skrifvarearfvode.............		»	--—
1 predikant...........................	Länsfängelset i Falun.	»
1 direktör..............................		Rdr	1,500: —
Skrifvarearfvode.............		))	- —
1 predikant...........................	Länsfängelset i Vexiö.	))
1 direktör...............................		Rdr	1,500: —
Skrifvarearfvode.............		))	- —
1 predikant............................	Länsfängelset i Malmö.	))
1 direktör..............................		Rdr	1,800: —
Skrifvarearfvode..............		))	- —
I predikant ..........................	Länsfängelset i Luleå.	»
1 direktör................................		Rdr	I ö ce
1 predikant.............................	Kronohäktet i Haparanda.	))
1 direktör...............................		Rdr	1,300: -
1 predikant.............................	Länsfängelset i Mariestad.	»
1 direktör ..............................		Rdr	1,800: —
Skrifvarearfvode..............		))	- -
1 predikant............................	Länsfängelset i Stockholm.	))
1 direktör................................		Rdr	1,500: —
Skrifvarearfvode..............		))
1 predikant.............................		»	-- —

1873. 19

Arfvoden.

47,482: so.

300: -675: —

150: —
600: —

300: —
600: —

450: —

300: —
750: —

300: —
450: —

Transport R:dr 112,500: —

53,707: so.

20 Bil. N:o 1 till Kongl.	Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om	Statsverket 1873.
		Löner.	Arfvoden.
	Transport R:dr 112,500: —	53,707: so.
	KronohäMet i Norrtelje.
1 direktör...............................	.................................................. R:dr	1,000: -
1 predikant............................	................................................. »	- —	250: -
	Länsfängelset i Nyköping.
1 direktör..............................	................................................. Rall-	1,300: —
1 predikant............................	................................................. »	- —	450: —
	Kronohäktet i Eskilstuna.
1 direktör...............................	................................................. Rall-	1,000: —
1 predikant ...........................	................................................ »	- —	400: —
	Länsfängelset i TJpsala.
1 direktör..............................	................................................ Rall-	1,500: —
Skrifvarearfvode.............	................................................ »		150: —
1 predikant............................	................................................. »	--—	600: —
	Länsfängelset i Carlstad.
1 direktör.............................	................................................ Rall-	1,500: —
Skrifvarearfvode.............	................................................. »		150: —
1 predikant............................	................................................ W	- —	600: —
	Länsfängelset i Umeå.
1 direktör.............................	............................................... Rall-	1,300: —
1 predikant...........................	................................................. »	- —	450: —
	Länsfängelset i Hernösand.
1 direktör...............................	............................................... Rall-	1,300: —
Skrifvarearfvode.............	............. »		150: -
1 predikant............................	................................................. »	- —	450: —
	Länsfängelset i Vesterås.
1 direktör..............................	................................................. Rall-	1,500: —
Skrifvarearfvode.............			150: —
1 predikant.............................			600: —
	Länsfängelset i Örebro.
1 direktör...............................	................................................. Rall-	1,500: —
Skrifvarearfvode.............			300: —
1 predikant...........................			600: —

Transport R:dr 124,400: — 59,007: so.

Bil. No 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 21

1 direktör................

Skrifvarearfvode
1 predikant...............

1 direktör..................

Skrifvarearfvode
1 predikant..............

Löner. Arfvoden.
Transport R:dr 124,400: — 59,007: so.

Länsfängelset i Linköping.

............................................... Rall- 1,800: -

.............................................. »--- 300: —

............................................ » ---------- 750: —

Kronohäktet i Norrköping.

.............................................. Rall- 1,300: —

.............................................. »--150: —

.................................... ........ » —— —_ 450: —

Summa R:mt R:dr 127,500: — 60,657: so.

Summa summarum R:mt R:dr 188,157: so.

Enär, på sätt Fångvårds-styrelsen anmärkt, befattningen med Disciplinkompaniet
af Kronoarbetskorpsen numera blifvit från fångvården Överflyttad till krigsförvaltningen,
samt vid sådant förhållande aflöningen till befälet vid nämnda kompani icke vidare
torde höra från det å andra hufvudtiteln uppförda bestämda anslaget till fångars vård
underhåll utgå, utan till fjerde hufvudtiteln öfverföras, tillstyrker jag, att ur berörde anslag
aflöningsbeloppen till förenämnda befäl, tillsammans 3,037 R:dr 50 öre, må uteslutas.

Vidare och på de af Fångvårds-styrelsen anförda skäl hemställer jag, att Eders
Kongl. Näjd, med förklarande att frågan Om uppförande å ordinarie staten af anslag
till aflöning åt tjenstepersonalen vid straffängelset å Nya Varfvet vid Göteborg ej för
närvarande skall komma under pröfning, täcktes, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Styrelsens framställning, föreslå Riksdagen:

att det å ordinarie afiöniugsstaten för tjenstemannapersonalen vid kronoarbetsbataljonen
på Carlsborg upptagna anslag, tillhopa 12,162 R.dr 50 öre, indrages, men i
staten i stället uppföres för

Kronoarbetskarlsstationen å Tjurkö.

R:dr 2,000: —
» 500: —

1 direktör, föreståndare, lön.............................................

arfvode.........................................

1 bevakningsbefälhafvare, lön..............................................................................

Provision å behållna nettoinkomsten af manskapets arbeten kan, efter Fångvårdsstyrelsens
bestämmande, utgå med högst 4 procent till direktören
och 2 procent till bevakningsbefälhafvaren.

1 kamererare, lön...................................................................................................

1 predikant, arfvode.............................................................................................

2,500:

1,500:

1,200

1,000

Summa R:dr 6,200

22 Bil. N:o 1 till Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Kr onoarbet skarls stationen å Borghamn.

1 bevakningsbefälhafvare, föreståndare, lön............................................... R:dr 1,500

Arfvode såsom ersättning för arbetsprovision......................................... » 300

Summa R:dr 1,800

att aflöningen för predikantsbefattningen vid straffängelset i Norrköping, som i
gällande stat är upptagen till 600 Rall-, måtte höjas till 1,000 R:dr, under vilkor att
innehafvare!! af donna befattning icke får dermed förena annan tjenst än predikantsbeställningen
vid kronocellfängelset i Norrköping;

att bevakningsbefälhafvarens vid Carlshamns kronohäkte aflöning jemväl förhöjes
från 1,000 R:dr till 1,300 R:dr; samt

att, till vinnande af likhet med förhållandet vid öfriga fängelserna, aflöningen för
bevakningsbefälhafvarne vid kronohäktena i Carlshamn, Norrtelje, Eskilstuna och
Kungsbacka, som i den af Rikets Ständer år 1863 fastställda stat upptagits såsom
arfvode, nu måtte varda uppförd såsom lön.

Deremot och då Eders Kongl. Maj:t redan den 20 sistlidne December vid underdånig
föredragning af Fångvårds-styrelseus för innevarande år uppgjorda förslag till
sådana stater, som utgå af fångvårdens förslagsanslag, förklara! den af Styrelsen ifrågasatta
förändring i benämningen för bevakningsbefälhafvaretjensten vid vissa fångvårdsanstalter
icke böra ega ruin, torde Styrelsens förslag om införande i den ordinarie
aflöningsstaten af en dylik förändring, hvilken icke är af behofvet påkallad, ej tillvinna
sig Eders Kongl. Majrts nådiga godkännande.

I händelse af bifall till hvad jag ofvan i underdånighet hemställt, kommer det
bestämda anslaget till fångvården, som i nu gällande Riksstat är upptaget till 194,657
R:dr 50 öre, att minskas med 6,500 R:dr och således uppgå till 188,157 Rall- 50 öre.

Förslagsanslaget till fångars vård och underhåll blef till dess nuvarande belopp
1,300,000 R:dr bestämdt vid 1869 års riksdag. Med förmälan hurusom, enligt
Kongl. Maj ds nådiga bref den 21 Maj samma år, en nedsättning i detta anslag till
belopp, motsvarande det, som derifrån utgått för Disciplinkompaniet, utgörande i medeltal
för sednast förflutna fem år 31,397 R:dr 56 öre, skulle ega rum, för den händelse
kostnaden för detta kompani komme att å fjerde hufvudtiteln uppföras, har
Fångvårds-styrelsen uti ofvananmärkta underdåniga skrifvelse anfört, att utgifterna å
ifrågavarande anslag under år 1871 uppgått till 1,466,205 R:dr 79 öre och i medeltal
under sednaste fem år till 1,485,954 R:dr 42 öre; samt att om än dessa höga kostnader
hufvudsakligen härledde sig från ett särdeles högt fångantal, som numera nedgått,
äfvensom från större byggnadsarbeten, det dock med afseende å gängse prisförhållanden
syntes föga antagligt att utgifterna å detta anslag under närmaste framtiden
komme att understiga 1,400,000 R:dr årligen; hemställande Styrelsen vid sådant
förhållande, huruvida icke denna summa borde vid beräkning af Statsverkets utgifter
såsom förslagsanslag för fångvården upptagas.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o t, om Statsverket 1873. 23

Med afseende å hvad Fångvårds-styrelsen sålunda anfört tillstyrker jag i underdånighet
en förhöjning af ifrågavarande förslagsanslag till 1,400,000 R:dr.

8:o) Reservationsanslaget till vård och underhåll af läns- och kronohäkten.

Detta anslag, som enligt Kongl. Maj ds nådiga bref den 9 Februari 1858 af
Rikets Ständer blifvit bestämdt till 13,500 R:dr, har alltsedan utgått med oförändradt
belopp. Med erinran härom har Fångvårds-styrelsen i dess förrberörde underdåniga
skrifvelse yttrat, att vid nämnda tidpunkt cellfängelsernas antal utgjorde 22 och erfordrade
såsom nya en jemförelsevis obetydligare underhållskostnad; hvaremot antalet
länscellfängelser nu utgjorde 24 och kronohäkten 14, af hvilka sednare dock det
i Kungsbacka skall, jemlik! Kongl. Maj ds nådiga bref den 22 Maj 1850, underhållas
af Kungsbacka stad och Fjäre härad och det i Carlshamn, enligt nådigt bref
den 17 Juli 1850, af Bräkne härad med ett visst efter hemmantal utgående belopp,
som hittills funnits för ändamålet fullt tillräckligt, äfvensom för en del andra kronohäkten
jemväl inginge underhållsbidrag från åtskilliga kommuner till ett sammanräknad! belopp
af 1,971 R:dr 57 öre årligen. Endast derigenom att besparingar å anslaget uppstått
på den tid cellfängelsernas antal var mindre och, med hänsyn till den kortare
liden från deras uppförande, erfordrande mindre underhållskostnader, hade det hittills,
ehuru med allt större svårigheter, låtit sig gorå att med förenämnda anslag och öfriga
nyss omförmälda tillgångar underhålla dessa fängelser i behörigt skick; men redan
sistförflutne år och ännu mera i det för innevarande år uppgjorda underdåniga förslag
till underhålls- och reparations-arbeten å dessa fängelser hade flera inskränkningar i
brist af tillgängliga medel måst göras. En omständighet, som härtill i väsendtlig mån
bidragit, vore den anmärkningsvärd! höga stegring i prisen på byggnadsmaterialier
äfvensom arbetslöner, som på den sednaste liden uppstå!!; men äfven om återgång
häri kunde vara att förvänta, vore i allt fall en tillökning i anslaget nödvändig, såvida
icke dessa med stor kostnad för landet uppförda byggnader skulle genom bristande
vård och underhåll taga skada.

Enligt i Styrelsens Byggnadskonst- gjord beräkning skulle den erforderliga tillökningen
i anslaget uppgå till omkring 7,600 R:dr; men under antagande att de nu
gångbara ovanligt höga pris å byggnadsmaterialier och arbetslöner åter komme att
nedgå, hade Styrelsen trött detta belopp kunna inskränkas till 6,500 R:dr, och finge
fördenskull underdånigst föreslå, att ifrågavarande anslag för år 1874 måtte bestämmas
till 20,000 R:dr.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag i underdånighet, att förenämnde
anslag måtte från nuvarande beloppet 13,500 R:dr höjas till 20,000 R:dr.

9:o) Anslaget till ersättning åt personer, menigheter eller allmänna inrättningar
för dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar.

Detta förslagsanslag är i gällande Riksstat upptaget till 117,000 R:dr, till hvilket
belopp detsamma fastställdes af 1870 års Riksdag. Vid de derefter inträffade tillsätt -

24 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

ningar af lediga häradshöfdingeembeten, till hvilka ersättning för mistade bötesandelar
utgick, bär Eders Kongl. Maj:t, med föranledande af Riksdagens derom framställda
begäran, förklarat samma ersättning böra indragas; och utgifterna å ifrågavarande
anslag hafva sålunda minskats med 288 R:dr 33 öre. På Civil-departementets föredragning
har Eders Kongl. Maj:t nu beslutat föreslå Riksdagen att bevilja länsmännen,
med vissa undantag, förbättring i löneförmåner; och skulle, derest detta förslag varder
bifallet, äfven åstadkommas indragningar å förenämnde anslag till belopp, som, efter
hvad Statskontoret visat, uppgå till 21,549 R:dr.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes,
under förutsättning att omförmälda löneförbättring varder af Riksdagen beviljad, föreslå
Riksdagen att för nästa statsregleringsperiod anvisa ett förslagsanslag till nedsatt
belopp af 95,000 R:dr under enahanda vilkor, som vid det nu för ifrågavarande ändamål
beviljade anslag blifvit fästade.

10;o) Anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

För jemnande af kufvudtitelns slutsumma torde detta förslagsanslag, i gällande
Riksstat upptaget till 29,948 R:dr 52 öre, ökas med 50 R:dr och således bestämmas
till 29,998 R:dr 52 öre.

ll:o) Extra Statsanslag.

A) Till bestridande af kostnader för utarbetande af lagförslag.

För detta ändamål är i nu gällande Riksstat uppfördt ett anslag af 20,000 R:dr;
och, då detsamma fortfarande blifver behöfligt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen äska, att samma anslag äfven för år 1874 å extra stat uppföres
till oförändradt belopp. *

B) Till byggnadsarbeten vid straff- och arbetsfångelserna å Långholmen och i
Malmö samt dessas förseende med celler.

I underdånig skrifvelse den 17 sistlidne Maj har Fångvårds-styrelsen gjort framställning,
dels om företagande af åtskilliga betydande byggnadsarbeten vid nyssnämnde
fängelser, dels ock om förändring af den för nytt straffängelses inrättande å Nya
Varfvet vid Göteborg fastställda plan. Hvad sistberörde fängelse angår har dock Styrelsen
sedermera i underdånig skrifvelse den 2 sistlidne månad anmält, att hos
Styrelsen vore under utarbetning ett nytt förslag till sådan anordning af detta fängelse,
att det för ändamålet af Styrelsen ifrågaställa nya anslaget icke skulle blifva
erforderligt; och torde jag derföre vid den redogörelse, jag underdånigst anhåller att
nu få afgifva rörande innehållet af Styrelsens förstanmärkta skrifvelse, få inskränka
mig till de delar deraf, som ega sammanhang med den underdåniga framställningen
rörande fängelserna å Långholmen och i Malmö. Styrelsen har i detta afseende anfört
följande:

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 25

Både deri reform, hvilken sedan år 1840 pågått i afseende å läns- och andra
orts-fängelser, och de i sednare tid vidtagna förändringar i brottmålslagstiftningen hade
hatt för ändamål att åt straffen inrymma en förbättrande verkan, eller att åtminstone
undanrödja eller förmildra de för den straffades framtid menliga följder, hvilka sättet
för den ålagda bestraffningens verkställande ditintills medförde. Att detta vigtiga
mål endast till någon del kunde vinnas så länge de större straffängelserna, i hvilka
alla personer, dömda till straffarbete under mer än två år, upptogos, voro inredda med
stora logement, afsedda att samtidigt begagnas hvardera af 40 till 130 fångar, vore
uppenbart. Uti underdånig skrifvelse den 3 Juni 1870, angående nytt straffängelses anläggande
inom Nya Varfvet vid Göteborg, både Styrelsen omständligen framställt de störa
olägenhetei, nuvarande gemensamhetsfängelsers beskaffenhet i antydda hänseendet
medförde samt med afseende derå föreslagit att det nya fängelset måtte inredas efter
det system, som i flera andra länder vunnit tillämpning, och enligt hvithet fångarne
om dagen sysselsattes inom särskilda rum i mindre fördelningar och under nätterna
samt å fristunder, då de ej höllos till undervisning eller läsning, förvarades hvar för
sig i särskilda eller så kallade nattceller.

I öfverensstämmelse med Styrelsens sålunda afgifva underdåniga förslag både
Kongl. Maj:t, efter det frågan i anslagsväg varit under Riksdagens pröfning, enligt
nådigt bref den 19 Maj 1871 bifallit att, med begagnande af de vid Nya Varfvet befintliga
byggnader, ett nytt straffängelse Unge inrättas med 392 nattceller af träd.
Kongl. Maj:t både jemväl, sedan eu stor del af straff- och arbetsfängelset å Malmö
citadell blifvit i September månad år 1870 genom brand förstörd, under den 7 Oktober
samma år i nåder medgifvit att den skadade delen af nämnde fängelses södra långa
finge iståndsätta^ och inredas med 112 nattceller af sten, hvithet arbete påföljande år
fullbordats.

De vid fängelset i Malmö inredda nattceller, hvilka sedan slutet af år 1871 varit
begagnade, hade, enligt hvad fängelsets direktör upplyst, visat sig fullt ändamålsenliga;
och da asigterna numera syntes vara eniga derom att, vid tillämpning af fängelsestraff
för längre tid, företräde måste lemnas åt systemet med nattceller och mindre
aibetssalar jemte ett antal större celler för fångars förvarande jemväl under dagen
någon kortare del af första fängelsetiden, ansåge Styrelsen sig hafva fullt skål att i
underdånighet föreslå detta systems användande så väl vid återställande af den genom
branden å Malmö citadell förstörda vestra längan, som och, i den mån nödiga medel
kunde erhållas, i afseende å straff- och arbetsfängelset på Långholmen. Det nya
gemensamhetsfångelset i Carlskrona för manliga straffångar på viss tid lämpade sig
ej väl för ifrågavarande förändring och torde dessutom i sin nuvarande form blifva
behöflig! till förvarande åt sådana fångar af ifrågavarande slag, å hvilka nattcellsystemets
tillämpning med afseende å deras ålder ej vore erforderlig. Att utsträcka
denna reform till gemensamhetsfängelserna för qvinno!'' både icke visat sig vara i så
stor grad, som vid mansfangelserna, af behofvet påkalladt.

Bill. till Rihsd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

26 Bil N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Innan arbetet för inredande af fängelset å Nya Varfvet vid Göteborg sattes i verkställighet,
hade Generaldirektören i Styrelsen trott sig höra taga närmare kännedom
om något efter meranämnda system inrättadt fängelse i annat land och för sådant
ändamål, åtföljd af byggnadskunnig person samt två vid fångvården i Sverige under
längre tid anställde tjensteman, 1871 års sommar på enskild bekostnad besökt det vid
Horsens på dutland befintliga tukthus, hvilket, uppfördt under ledning och inseende af
Geheimeråd^ David, kunde anses såsom ett mönsterfängelse af ifrågavarande slag.
Bland det utmärkande vid donna fängelsebyggnad förekomme den anordning, dels att
icke derå fångar behöfde träffa tillsammans, än de, som både celler å en linea i samma
étage, och att de derifrån genom en korridor både omedelbar ingång till arbetsrummen,
dels äfven att bevakningen af hvarje hel våning verkställdes af en enda man.

Med ledning af ritningarne öfver Horsens fängelse och der inhemtade upplysningar
hade Styrelsen låtit uppgöra och finge till Kongl. Maj:t öfverlemna särskilda
ritningar till ej mindre återuppförande af vestra längan a Malmö citadell och
densammas inredande med celler, jemte en för fängelsets försättande i ändamålsenligt
skick nödig ansedd förändrad inredning och iståndsättande af andra delar utaf detta
fängelse, än äfven de för ifrågavarande systems tillämpning vid straff- och arbetsfängelset
på Långholmen erforderliga nybyggnader och förändringar.

Beträffande nu först nödiga ansedda nybyggnads- och inrednings arbeten vid
straff- och arbetsfängdset i Malmö, finge Styrelsen i underdånighet hänvisa till ritningarne,
af hvilka Kongl. Näjd behagade i nåder inhemta, att detta fängelse, etter
uppförande af ny cellbyggnad å fängelsets vestra sida samt verkställd förändrad inredning
af dels norra och östra längorna och dels den efter branden Kvarstående del
af södra längan, koinme att, med inberäknande af redan färdiga nattceller i södra
längan, innehålla: uti denna och i vestra längan: omkring 500 nattceller, jemte en
del större celler sä väl för fångars förvarande natt och dag under någon kort del af
första fängelsetiden, som för verkställande af disciplinärbestraffningar; uti norra längan:
arbetssalar, undervisningsrum, kyrka och kamererarekontor samt i östra längan:
boningsrum, vaktrum och sjukrum samt expeditions- och förrådslägenheter; hvarjemte
Styrelsen finge i underdånighet fästa Kongl. Majds nådiga uppmärksamhet derpå, dels
att särskilda större arbetslokaler efter branden blifvit, jemlikt Kongl. Maj ds nådiga
beslut den 7 Oktober 1870, utom citadellet uppförda, hvarigenom behofvet af arbetsrum
inom detta fängelse i väsendtlig mån förminskats, och dels att särskilt anslag för utförande
af de å ritningarne upptagna nya arbeten i norra längan under den 17 sistone
Maj redan blifvit af Kongl. Majd i nåder beviljadt.

Kostnaden för hela byggnadsarbetet vid detta fängelse både beräknats till 255,000
B:dr, men som donna beräkning blifvit uppgjord år 1871 och prisen å byggnadsmaterialier
in. in. sedan dess betydligen stigit, torde utgiften, äfven efter afdrag af arbetena vid
norra längan, för hvilka medel redan blifvit anvisade, kunna antagas komma att fullt
uppgå till ofvan uppgillra summa. Då emellertid prisen för det då närvarande syntes
vara vexling underkastade och verkställighet under år 1872 af arbetena, hvad vestra,

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:<> 1, om Statsverket 1873.

östra och södra längorna anginge, icke kunde ifrågakomma, finge Styrelsen i underdånighet
anhålla att, under den då instundande hösten, då prisen torde hafva vunnit
mera stadga, få med kostnadsförslag för byggnadsarbetena vid vestra, östra och södra
längorna till Kongl. Maj:t inkomma.

Vidkommande frågan om straff- och arbetsfängelsets på Långholmen anordnande
efter nattcellsystemet, så utvisade val kostnadsförslaget, att utgiften härför blefve betydligen
större, än hvad Malmö-fängelset beträffade, men genom den ifrågasätta ombyggnaden
blefve Långholms-fangelset otvifvelaktigt det bäst anordnade straffängelset.
På sätt ritningarne närmare utvisade skulle derstädes erhållas 476 nattceller med särskilda
arbctssalar, så förlagda, att gemenskap emellan fångar, tillhörande olika eellafdelningar,
kunde äfven om dagen och under arbetet undvikas; hvarjemte erhölles
100 större celler att begagnas natt och dag under någon kortare del af första fängelsetiden
och för disciplinärbestraffning, förutom alla andra behöfliga lägenheter.

I fråga om detta fängelse funne Styrelsen sig höra i underdånighet erinra derom,
att Styrelsen, i ändamål att kunna derstädes bereda ett större antal fångar sysselsättning
inom hus, helst konjunkturerna för den vid fängelset bedrifva bearbetning af
sten då voro särdeles ofördelaktiga, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 23 September
1871 erhållit tillåtelse att låta, enligt uppgjord ritning, vid fängelset uppföra en särskild
verkstadsbyggnad för en beräknad kostnad af 50,000 K:dr att af fängelsets arbetsinkomst
utgå; hvarvid Styrelsen medgifvits att förordna om sådana mindre afvikelser
från ritningen, som kunde finnas lämpliga och ändamålsenliga, dock under vilkor
att den beräknade summan icke öfverskredes. — I anseende till den ovanliga stegring
af prisen å arbetsmaterialier och arbetslöner, som, enligt hvad Styrelsen förut om förmält,
under tiden egt rum, både emellertid inträffat att en verkstadsbyggnad af den
storlek, ritningen afsåg, befunnits nu icke kunna uppföras utan en högst betydlig tillökning
i förslagssumma:!, med afseende hvarå och då gynnsammare konjunkturer för
stenhuggningsarbetena under tiden uppstått, så att behofvet af en ny verkstadsbyggnad
vid fängelset å Långholmen för närvarande icke vore lika kännbart, som när Styrelsens
underdåniga framställning derom gjordes, samt då dessutom, för den händelse
den ifrågaställda ombyggnaden af fängelset skulle i nåder bifallas, i hvilket fall likväl
en särskild byggnad utom fängelset torde blifva för vissa slags arbeten, såsom smide
och annat behöflig, fråga kunde uppstå om större förändring i den för verkstadsbyggnaden
fastställda ritning, Styrelsen ansett sig böra med verkställigheten af detta byggnadsföretag
låta tillsvidare anstå.

Af enahanda skäl, som i fråga om Malmö-fängelset blifvit uppgillra, anhöll Styrelsen
att sednare under året få till Kongl. Maj:t i underdånighet insända definitivt
förslag öfver kostnaden för ombyggnad af straff- och arbetsfängelset på Långholmen;
och finge Styrelsen nu endast i underdånighet anmäla att kostnadssumman, enligt ett
på grund af de vid början af året gällande pris uppgjord! förslag, beräknats till

480,000 R:dr.

28 Bil. N:o 1 till Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslog Fångvårds-styrelsen i underdånighet
att jemlikt, de kostnadsförslag, Styrelsen vore sinnad att framdeles i underdånighet
öfverlemna, måtte af Riksdagen äskas nödiga anslag dels för uppförande af ny cellbyggnad
å vestra sidan af Malmö citadell, förändrad inredning af citadellets östra
långa och ombyggnad af östra hälften utaf södra längan, dels ock för ombyggnad af
straff- och arbetsfängelset på Långholmen, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de insända ritningarne, dock med rättighet för Fångvårds-styrelsen att förordna om
afvikelser från ritningarne i den man sådana i mindre väsendtliga delar kunde vid arbetenas
utförande befinnas nödiga eller fördelaktiga.

Den sålunda framlagda planen att förse gemensamketsfängelserna med nattceller
och ett större antal arbetsrum utgjorde endast en fortsättning af den år 1840 beslutade
reform i landets fängelseväsen. De fördelar, som dermed afsågos, kunde icke vinnas så
länge verkställigheten af straffarbete på längre tid än två år måste ega rum under tvungen
gemenskap med en mängd andra brottslingar, hvilken i de flesta fall både betoge straffet
dess intensitet och blottställde den mindre förderfvade för moralisk försämring. Vid betraktande
af de störa kostnader, som anskaffandet af cellfängelser inom länen medfört,
kunde den, som erfordrades för tidsenlig förändring af gemensamketsfängelserna, ehuru
betydlig, icke anses utgöra hinder för reformens genomförande. Fn del af den erforderliga
kostnaden måste i allt fall utgå för återuppbyggande af den nedbrända flygeln
af Malmö citadell och för reparation af andra delar af byggnaderna derstädes, äfvensom
för betydligare iståndsättande af vissa delar af byggnaderna vid straffängelset å
Långholmen, der uti ena logementsbyggnaden nytt bjelklag och nytt tak i allt fall inom
kort måste anskaffas. Kostnaden korume ock att med tiden i viss mån ersättas derigenom
att, då hela det antal fångar, för hvilka nattceller voro afsedda, icke Lomme
att användas i arbete utom fängelset, och derinom endast i mindre fördelningar, den
dyrare militärbevakningen vid Långholmen och Malmö kunde utbytas mot förstärkning
af den civila, hvilket slags utbyte både vid Nya Varfvet och vid Carlskrona visat sig
fullt ändamålsenligt och bekofvet motsvarande. — Den åsigt hade på grund af allmän
erfarenhet gjort sig gällande, att hvarje särskild! fängelse icke borde afses för allt för
stor personal. I motsatt fall blefve för administrationen icke tillfälle att egna individerna
den uppmärksamhet, som utgjorde ett bland vilkoren för att fängelset skulle
motsvara anspråket att verka till fångarnes förbättring, och icke heller kunde åt fångarm:
beredas lämplig sysselsättning utan mångas samvistelse inom större fabriker
eller vid arbeten under bär himmel. Af sådan anledning ansåg Styrelsen att icke
någotdera af de större straffängelserna herde afses för mera än omkring 500 fångar,
utom vid undantagsfall, då fångpersonalen uppnått utomordentlig tillväxt.

Med underdånig skrifvelse den 2 sistförflutne December har Styrelsen derefter
öfverlemnat särskilda i Styrelsens Byggnadskontor uppgjorda förslag öfver kostnaderna
för de ifrågaställda byggnadsarbetenas utförande vid fängelserna å Långholmen och i
Malmö, uppgående för det förra fängelset till 635,000 R:dr och för det sednare till

320,000 R:dr.

Bil. N:o 1 till Kougl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 187.7. 29

Ehuru dessa kostnadssummor, i anseende till högt uppdrifva pris å byggnadsmaterialier
och dagsverken, betydligen öfverstege hvad förut blifvit beräknadt, hade
Styrelsen likväl, då gynnsammare förhållanden i berörde hänseende icke under närmaste
tid vore att förvänta, samt med afseende dels å angelägenheten deraf att fängelset
i Malmö försattes i fullständigt skick, och dels å den störa fördel för fångvården,
som genom Långholms-fängelsets tillbyggnad kunde vinnas, funnit sig höra i underdånighet
hemställa, att anslag för dessa kostnader måtte i nåder beviljas samt anhöll
att, i sådant fall, anslagsbeloppen måtte varda sålunda fördelade, att för byggnadsarbetena
i Malmö måtte utgå: 100,000 k:dr första året, 110,000 B:dr andra året och
återstående 110,000 B:dr tredje året; samt för byggnadsarbetena vid Långholmen

150,000 K:dr första året, 240,000 R:dr andra året, 175,000 B:dr tredje året samt återstående
70,000 R:dr det fjerde året, då dessa arbeten skulle fullbordas.

Vid Styrelsens ofvananmärkta underdåniga skrifvelse af den 2 sistlidne December
finnes fogadt, förutom deri åberopade kostnadsförslag, jemväl utdrag af Styrelsens
nyssnämnde dag vid behandling af förevarande ärende hållna protokoll, utvisande att
Generaldirektören i Styrelsen till protokollet afgifvit ett yttrande af följande innehåll:

Generaldirektören ansag sig i detta ärende, som afsåg en mera genomgripande
förändring af Rikets straffängelser, höra anmäla, att inom flera andra länder, der
straffångar om dagen hölles till gemensamt arbete och under nätterna förvarades
hvar för sig i cell, iakttoges, att fångarne under de första månaderna af strafftiden
källos fullkomligt isolerade äfven under dagarne, af det skäl att den intimidation,
straffet bolde i sig innefatta, eljest för de flesta ginge förlorad, och den sinnets förbättring,
som med straffet afsåges, i de flesta fall icke kunde försiggå med mindre än
att fången komme till full insigt och erkännande af sina felsteg och faran för framtiden
af den belägenhet, hvari lian försatt sig. För detta ändamål ansågs det af nöden
ej blott att fången genom ensligheten bragtes till allvarligare besinning, utan ock att
fånganstaltens själasörjare, läkare och administration, af hvilka allas tillgöranden så
väsendtligen berodde, om fängelset kunde utöfva någon förbättrande inverkan, såmedelst
lemnades tillfälle att lära närmare känna hvarje individ, hans lynne och förhållanden,
innan denne genom arbete tillsammans med andra fångar blefvc förströdd och af dem
lcde inverkan. Enligt Generaldirektörens uppfattning kunde det icke dräja, innan
jemväl i vårt land behofvet af en sådan anordning blefve mera allmänt insedt och enhändt,
helst det o egentliga deri, att för brott af lindrigare beskaffenhet, för Indika
straffarbete icke öfverstege två år, detta skall verkställas i cell eller på ett hårdare
och för flertalet mera eftertryckligt sätt, än straff för gröfre brott, icke längre kunde
förbises. Äfven under närvarande förhållanden erfordrades vid hvarje straffängelse
ett visst antal dagceller, att användas för dem, som öfverträdt ordningen inom fängelset
eller ock eljest, för säkerhetens skull eller till undvikande af skadlig inverkan
på andra, herde hållas afskeda; och enligt ritningen till byggnaden vid Malmö strafffängelse
skulle der inrättas 24 sadana celler. Om nu hela vestra längan, i hvilken
enligt förslaget skulle, jemte nyssnämnda antal dagceller, inrymmas omkring 200 natt -

30 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

celler, i stället finge inredas uteslutande med dagceller till antal af 110 ä 130, skulle,
enär straffängelset å Långholmen redan vore försedt med något mera än 100 sådana
celler, efter fullbordande af de föreslagna byggnaderna vid dessa båda fängelser, blifva
tillfälle att å manliga, till mogen ålder komne fångar tillämpa en mera verksam och
systematisk straffbehandling. En sådan förändring i den ursprungliga byggnadsplan^
skulle sannolikt icke medföra någon ökning i den beräknade byggnadskostnad^, och
General direktören ansåg, i betraktande häraf, att hemställan herde göras om en så
beskaffad förändring i nämnde byggnadsplan.”

Under åberopande af detta yttrande bär Styrelsen i den underdåniga skrifvelse!! af
den 2 sistlidne December anhållit, att då genom den antydda förändringen i byggnadsplan^
för fängelset i Malmö den fördel skulle kunna ernås, att flera större, för fångarnes
förvarande jemväl under dagen afsmida celler erhölles, Styrelse!! måtte i nåder
bemyndigas att en sådan förändring vidtaga, äfvensom Styrelsen hemställt, att det
måtte tillåtas densamma förordna om sådana mindre afvikelse!1 från ritningarne,
som under byggnadsarbetets verkställande kunde befinnas behöflig^ och fördelaktiga.

Efter det Öfverintendents-embetet erhållit nådig befallning att inkomma med underdånigt
utlåtande öfver de framställda förslagen till ombyggnad af fängelserna å
Långholmen och i Malmö, bär bemälde embete i underdånigt memorial den 7 innevarande
Januari yttrat, att embete! vid granskning af förevarande förslag funnit det
derå använda system för fängelsers inredning, hvilket blifvit begagnadt vid det nyligen
uppförda tukthuset vid Horsens på .lutland och der befunnits särdeles ändamålsenligt,
vara med afseende å ifrågaställda ombyggnader af straffängelserna å Långholmen
och i Malmö lyckligt tillämpad!, samt att embete! beträffande kostnadsförslagen ej
funnit skäl till anmärkning emot de deri efter nu gängse förhållanden beräknade priser
å byggnadsmaterialier och arbetsbiträde!!, i h vil ka någon nedsättning inom kortare tid
ej torde vara att förvänta.

Redan vid underdånig föredragning den 9 Januari 1871 af Fångvårds-styrelsens
underdåniga skrifvelse angående inrättande af ett straffarbetsfängelse inom Nya Narfve!
vid Göteborg bär jag haft nåden uttala min öfvertygelse om fördelarne deraf, att
fängelset, på sätt Styrelsen föreslagit, anordnades på det sätt att fångarne skulle under
hvilotimmar och fristunder förvaras afskiljda från hvarandra i så kallade nattceller.
På sätt Fångvårds styrelsen upplyst bär vid straff- och arbetsfängelset i Malmö, der,
efter eu fängelset öfvergången brand, jemlik! Kongl. Maj ds nådiga beslut den 7 Oktober
1870, 112 nattceller blifvit inredda, dessa visat sig fullt motsvara ändamålet.
Men ej allenast i våld land, utan äfven i våld grannrike Danmark, hvarest åtminstone
två större fängelser äro inrättade efter nattcellsystemet, hafva de göda verkningarne
deraf bekräftats af erfarenheten. Vid sådan! förhållande torde någon tvekan icke

Bil. No 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 31

finnas om'' önskvärdheten af att gifva detta system en vidsträcktare tillämpning vid de
svenska straffängelserna, än hittills skett, och Fångvårds-styrelsens åtgärd att för
Eders Kongl. Maj:t framlägga ett förslag i sådan syftning måste derföre anses välbetänkt.
Val kan det ej förnekas, att de kostnader, som för ändamålet erfordras, äro
ganska betydliga; men då en reform i afseende på gemensamhetsfängelserna efter mitt
omdöme är af trängande behof påkalladt, samt Statsverket för närvarande befinner sig
i en synnerligen god ställning, anser jag klokheten bjuda att nu söka bringa denna
vigtiga fråga till lösning. Styrelsens förslag till ombyggnad af straffängelset å Långholmen
synes mig vara fullt ändamålsenligt och lämpligt; och hvad angår strafffängelset
i Malmö, så har Styrelsen, som i dess sednare underdåniga skrifvelse anhållit
att få vidtaga en sådan förändring i den för detta fängelse insända byggnadsplan, att
flera större för fångars förvarande jemväl under dagen utsudda celler erhölles, väl
ännu icke till Eders Kongl. Maj:t inkommit med uppgift om och i hvad mån omförmälda
förändring, hvilken synes mig dessutom höra göras beroende deraf huruvida
stadgandena. angående verkställighet af ådömdt straffarbete kunna varda i sådan syftning
förändrade, skulle medföra rubbning i det uppgjorda kostnadsförslaget för ombyggnad
af ifrågavarande fängelse; men donna omständighet lärer icke höra utgöra
hinder för en nådig framställning i ämnet till instundande Riksdag, derest Eders Kongl.
Maj:t eljest pröfva!" densamma höra ske.

På grund af det nu anförda och under åberopande i öfrig! af innehållet uti
Fångvårds-styrelsens skrivelser hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t
behagade hos Riksdagen åska att för byggnadsarbeten vid straff- och arbetsfängelserna å
Långholmen och i Malmö samt dervid särskild! dessas förseende med celler måtte beviljas
till en början för år 1874 för det förra 150,000 R:dr och för det sednare

100,000 Rall".

Hvad Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern sålunda
hemställt och tillstyrkt och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde
täcktes Hans Maj:t Konungen till alla delar bifalla, och
skulle utdrag af protokollet härom expedieras till Finans-Departementet.

Ex protocollo

G. W. Westberg.

Bil. N:o 2 till Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873. 1

Utdrag af Protokollet öfver Utrikes Departements-ärende, hållet
inför Hans Maj:t Lönnligen i sammansatt Svenskt och Norskt
Stats-Råd å Stockholms Slott den 10 Januari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-Stats-Ministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena Björnstjerna,

Hans Excellens Norske Herr Stats-Ministern ICierulf,

Stats-Råden Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

WjERN,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Helliesen,

Vogt.

Hans Excellens Herr Stats-Ministern för Utrikes Ärendena anförde i underdånighet:

»Sedan i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut af den 20 sistlidne December
»Norska Regeringen blifvit hord öfver det förslag till de Förenade Rikenas utrikes»budget
för år 1874 jag hatt äran framlägga, får jag detsamma underdånigst till Eders
»Maj ds bepröfvande föredraga.»

»I underdånig skrifvelse af den 10 sistlidne April har Riksdagen, med bifall i öf»rigt
till hvad Kongl. Majd föreslagit rörande utgifterna under Svenska Riksstatens
»Tredje Hufvudtitel, såsom anslag till Ministerstaten uppfört endast ett belopp af 300,000
»riksdaler riksmynt, medan återstoden af det till nämnda stat äskade belopp för år
»1873, utgörande 40,800 riksdaler, upptagits såsom ”tillfälligt anslag till öfvergående
»”utgifter”.,,

»Riksdagen har sålunda vidhållit sin redan förut uttalade åsigt om fördelen af
»denna åtgärd, hvarigenom, enligt dess tanke, en framtida inskränkning i utgifterna
»för den diplomatiska representationen skulle underlättas.»

»Utan att för närvarande kunna uttala något på tillräcklig sakkunskap grundad!
»omdöme rörande möjligheten af eller sättet för en nedsättning i de diplomatiska utgift.
till Riksd. Prof. 187it. Pa Sami. l:a Afd. 1

2 Bil. N:o 2 till Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873.

»gifterna till ofvan nämnda belopp, ytterligare ökadt med eu motsvarande andel af det
»norska anslaget, har jag likväl ej ansett mig höra föreslå någon ändring i ett af Riks»dagen
tvenne gånger fattadt beslut, hvarföre i öfverensstämmelse dermed en summa
»af 40,800 riksdaler blifvit å Ministerstaten uppförd såsom ”tillfälligt anslag till öfver»”gående
utgifter”». Till följd häraf har äfven å det norska anslaget, under iakttagande
»af den vanliga proportionen af 12 till 5 mellan hufvudsummorna i de båda Rikenas
»bidrag, ett belopp af 17,000 riksdaler blifvit under samma benämning uppfördt.»

»I den budgetförslaget åtföljande beräkning öfver Sveriges och Norges diplomatiska
utgifter äfvensom öfver Konsulsstatens inkomster och utgifter hafva hitintills benloppen
upptagits dels i riksdaler riksmynt eller norska speciedaler dels i riksdaler
»Hamburger banko, men då denna sistnämnda myntenhet hädanefter kommer att försvinna,
får jag föreslå, intill dess en fullt öfverensstämmande myntfot blifver för de
»Förenade Rikena antagen, att benämningen riksdaler Hamb. banko öfverallt utbytes
»mot riksdaler specie, såsom i det närmaste öfverensstämmande, icke blott med riks»dalern
Hamb. banko, utan äfven med norska speciedalern. En sådan förändrad benämning
torde så mycket heldre kunna förordas, som derigenom ingen rubbning sker
»i anslagens belopp.»

»Sedan Kong!. Maj:ts nådiga framställning till sednare Riksdag om tvenne Mili»tärattachéers
uppförande på Landtförsvars-Departementets stat icke blifvit bifallen,
»måste jag anse angeläget att medel för tvenne i militärväsendet kunnige mäns an»ställande
vid Beskickningarne, den ene i Berlin och den andre i Paris, beredes på
»utrikes-budgeten, hvardera med åtminstone den aflöning af 1,200 riksdaler specie,
»som för Attachén i Paris ännu utgår och som af Attachéerna i Fonden, AYien och
»S:t Petersburg tillförene åtnjutits.»

»Till fyllande af detta enligt mitt omdöme vigtiga behof och till en likaledes af
»förhållandena påkallad förhöjning från 1,000 till 1,250 riksdaler specie i traktamentet
»för Legations-Sekreteraren i Berlin, kunna medel beredas genom befintliga besparin»gar
intill dess utvägar dertill på annat sätt blifva tillgängliga.»

»Utan att vilja bestrida möjligheten af ett lämpligare ordnande i vissa fall af ut»gifterna
å den diplomatiska budgeten, äro dessa förändringar, kvilka hufvudsakligen
»öfverensstämma med det förslag min företrädare Herr Grefve von Plåten inför Eders
»Maj:t framlagt, de enda jag tilltrott mig kunna tillstyrka intill dess någon längre tids
»utöfning af det ansvarsfulla embete Eders Maj:t så nyligen mig anförtrott, satt mig i
»tillfälle att med större sakkännedom taga förhållandet i öfvervägande. De nya ut»gifter
som sålunda föreslagits skulle, såsom betäckta af befintliga besparingar, icke
»inverka på budgetens belopp, hvarföre detta för år 1874 komme att blifva till alla
»delar lika med det för år 1873 antagna.»

»Ordnandet af konsulatförhållandena i Italien, hvilka af Norska Regeringen blifvit
»särskildt framhållna, skall utgöra föremål för min fortfarande uppmärksamhet.»

»De här bilagda beräkningar öfver Sveriges och Norges diplomatiska utgifter äf»vensom
öfver Konsulsstatens inkomster och utgifter skilja sig äfven från nästföregående
års endast genom följande mindre förändringar, nemligen:

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 om Statsverket 1873. 3

»Den personliga ersättning'' af 150 riksdaler Hämd. banko som utgått till förre
»General-Konsuln i Helsingfors, har med hans afskedstagande upphört, hvaremot en
»pension af 400 riksdaler specie blifvit honom beviljad.»

»Sedan General-Konsulatet i Alger blifvit, genom förre innehafvarens förflyttning,
»ledigt, har det honom tillförene anvisade belopp af 2,750 riksdaler Hamb. banko i
»traktamente och kontorshyra upphört.»

»Under General-Konsulatet i Konstantinopel är uppfördt ett anslag af 1,150 riksdaler
specie till aflönande af en hamnkapten.»

»Pension åt färre Konsuln i Archangel har tillkommit med 900 riksdaler specie.»

»Äfvenledes hafva såsom lönemedel, reserverade till framtida behof, blifvit å Kon»sulsstaten
uppförda 450 riksdaler specie.»

»En pension å 25 riksdaler Hamb. banko har med innehafvarinnans död upphört.»

»För den händelse Eders Kongl. Maj:t skulle af Riksdagen aska en löneförhöjning
»åt vaktmästare i de öfriga Departementens Expeditioner och medel dertill af Riksdagen
beviljas, torde en lika förmån bära tillkomma vaktmästare i Utrikes-Departe.
»mentet. Alldenstund Norska Regeringens utlåtande öfver föreliggande förslag till
»utrikes-budget redan blifvit afgifvet, kunna emellertid förändringar deruti ej utan
»olägenhet vidtagas, men utväg förefinnes att tilldela Utrikes-Departementets vaktmästare
en mot förhöjningen svarande gratifikation under år 1874 att utgå af tillgäng»liga
besparingar.»

»Slutligen får jag föreslå att anslagen såväl till de diplomatiska utgifterna som till
»Konsulsstaten ställas till Eders Maj:ts disposition med samma rätt till deras använ»dande
och under enahanda vilkor som hittills.»

Och behagade Hans Näjd Konungen, jemlik! Stats-Rådets
tillstyrkan, i nåder gilla såväl det af Herr Stats-Ministern för Utrikes
Ärendena framlagda, härhos bifogade förslag till de Förenade
Rikenas utrikes-budget för år 1874, som äfven hvad Herr StatsMinistern
i öfrig! här ofvan föreslagit, samt förordna att detsamma
lägges till grund för de Propositioner som i följd deraf skola för
instundande statsreglerings-period till Svenska Riksdagen och
Norska Storthinget aflåtas.

Ex protocollo
R. Kleen.

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873.

Sveriges och Norges gemensamma Utrikes-budget för år 1874.

I. Diplomatiska utgifter:

Sverige. Norge. Tillsammans.

1. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena ............ 24,000. - - 24,000.

2. Utrikes-Departementets Expedition.................. 24,000. 10,000. 34,000.

3. Ministerstaten .................................................... 300,000. 133,000. 433,000.

4. Tillfälligt anslag till öfvergående utgifter......... 40,800. 17,000. 57,800.

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 48,000. 22,000. 70,000.

Summa R:dr R:mt 436,800. 182,000. 618,800.

II. Konsuls staten:

1. Utrikes-Departementets Expedition ................ 4,400. 3,300. 7,700.

2. Konsulernas aflöning, expektanslöner och pen sioner

............................................................ 147,600. 110,700. 258,300.

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter .. 8,000. 6,000. 14,000.

Summa R:dr R:mt 160,000. 120,000. 280,000.

Sveriges Utrikes-budget (Svenska Riksstatens Tredje Hufvudtitel) för ar 1874.

I. Diplomatiska utgifter:

R:dr R:mt.

1. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena ................................................ 24,000.

2. Utrikes-Departementets Expedition...................................................... 24,000.

3. Ministerstaten............................................................. 300,000.

4. Tillfälligt anslag till öfvergående utgifter.......................................... 40,800.

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.................................... 48,000.

Summa R:dr R:mt 436,800.

II. Konsulsstaten :

1. Utrikes-Departementets Expedition .................................................. 4,400.

2. Konsulernas aflöning, expektanslöner och pensioner........................ 147,600.

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.................................... 8,000.

Summa R:dr R:mt 160,000;

Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873. 5

Hvartill ytterligare komma utgifter som bestridas af svenska statsverket allena:
Till underhåll af Svenska Kronans egendom i Konstantinopel:

Årlig brandförsäkringsafgift å alla byggnader å tomten L. St. R:dr R:mt.

Öl; 10; 0 eller å R:dr R:mt 18 .................................................. 1,647.

Öfriga underhållsutgifter i allmänhet ............................................. 3,433. 5 080.

Till underhåll af svenska kyrkan i London L. St. 100 eller å Rdr
K:mt 18 ...................................................................................................... 1,800.

Summa R:dr R:mt 6,880.

Norges Utrikes-budget för år 1874.

I. Diplomatiska utgifter: E;dr R;mt Spdlr

1. Utrikes-Departementets Expedition ........................... 10,000 eller 2,500.

2. Ministerstaten ............................................................... 133,000 » 33,250.

3. Tillfälligt anslag till öfvergående utgifter.................. 17,000 » 4,250.

4. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............ 22,000 » 5,500.

Summa 182,000 eller 45,500.

II. Konsuls staten:

1. Utrikes-Departementets Expedition........................... 3,300 eller 825.

2. Konsulernas aflöning, expektanslöner och pensioner 110,700 » 27,675.

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............ 6,000 » 1,500.

Summa 120,000 eller 30,000.

Beräkning öfver Sveriges och Norges diplomatiska utgifter för ar 1874.

R:dr Specie. R.dr R:mt.

1. Stats-Ministern för Utrikes Ärendena............................... . . 24,000.

2. Utrikes-Departementets Expedition.................................... . .. 34,000.

3. Minister staten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Athen:

Chargé d’A£faires....................................................................... 500.

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plenipotentiaire........ 9,000. -

Legations-Sekreterare............................................................ 1,000. 10,000.

Transporteras

10,500. 58,000.

6 Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873.

	U:dr	Specie.
Transport		10,500.
Beskickningen i Bryssel och Haag: Minister-Resident.....................................................................	—	4,500.
Beskickningen i Konstantinopel: Minister-Resident...................................................................	2,500.
Drogman...............................................................................	1,000.
Legations-Predikant...............................................................	500.	4,000.
Beskickningen i Köpenhamn: Envoyé Extraordinär och Ministre Plenipotentiaire........	9,000.
Legations-Sekreterare...........................................................	1,000.	10,000.
Beskickningen i Lissabon: Minister-Resident...................................................................		1,000.
Beskickningen i London: Envoyé Extraordinär och Ministre PlenipuLcnBaire.........	16,000.
Legations-Sekreterare............................................................	2,000.
Legations-Predikant...............................................................	1,000.	19,000.
Beskickningen i Madrid: Minister-Resident...................................................................		4,500.
Beskickningen i Paris: Envoyé Extraordinär och Ministre Plenipotentiaire........	16,000.
Legations-Sekreterare............................................................	2,000.	18,000.
Beskickningen i S:t Petersburg: Envoyé Extraordinär och Ministre Plenipotentiaire.......	15,000.
Legations-Sekreterare...........................................................	2,000.	17,000.
Beskickningen i Bom: Envoyé Extraordinär och Ministre Plenipotentiaire ......	4,700.
Legationssekreterare............................................................	1,200.	5,900.
Beskickningen i Washington: Envoyé Extraordinär och Ministre Plenipotentiaire.......	4,000.
Legations-Sekreterare...........................................................	1,500.	5,500.
Beskickningen i Wien: Envoyé Extraordinär och Ministre Plenipotentiaire.........		8,000.
b. Expektanslöner................................................................		4,800.
c. Pensioner.........................................................................		10,000.

122,700 eller 490,800.

Transporteras

548,800.

Bil. No 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 om Statsverket 1873. 7

R:dr R:mt.

Transport 548,800.

4. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter: a:dr R:mt.

a. Skrifmaterialier, tryckningskostnader, ved och lyshållning 2,500.

b. Möblers anskaffande och underhåll, inköp af böcker och

kartor, frakt m. m.............................................................. 1,500.

c. Prenumeration å tidningar och journaler............................ 1,500.

d. Telegrafporto........................................................................... 8,000.

e. Postporto.................................................................................. 6,000.

f. Ekiperingspenningar............................................................... 10,000.

g. Vexelkostnader................................... .................................. 500.

h. Beskickningarnes extra utgifter............................................ 5,000.

i. Rese- och kurirkostnader........................................................ 5,000.

k. Utomordentliga Beskickningar och tillfälliga uppdrag....... 5,000.

l. Hemliga utgifter...................................................................... 17,000.

m. Diverse utgifter....................................................................... 8,000. 70,000.

Summa B:dr Pant 618,800.

Beräkning öfver Konsulsstatens inkomster och utgifter under år 1874.

Inkomster:

Sveriges kontanta bidrag.........................

Norges kontanta bidrag............................

Lästafgifter i Storbritannien och Irland,

hvilka utgjort

år 1870 af Svenska fartyg.............................

af Norska fartyg.........................

år 1871 af Svenska fartyg

af Norska fartyg .................................. »

beräknas approximativt

af Svenska fartyg.....

af Norska fartyg........

Rdr Specie. R:dr Rrmt.

. 40,000 eller 160,000.
. 30,000 » 120,000.

£ 812; 17; 1.

" 3,349; 0; 1. 4,161; 17; 2.

879; 9; 6.

3,605; 16; 0. 4,485; 5. g,

.................................... 4,000 » 16,000.

.................................... 16,000 » 64,000.

Summa 90,000 eller 360,000.

Utgifter:

1. Departementets Expedition: E;dr specie. R;dr R:mt.

Bidrag till Utrikes-Departementets aflöning........... .... 7,700.

2. Konsulernas aflöning, expektanslöner och pensioner:
a. Traktamenten, anslag till kontorshyra och skrif varehjelp

samt personliga ersättningsbelopp:

Konsuln i Archangel, traktamente ........................... 2,000.

anslag till kontorshyra m. m................................ 500. 2,500.

Transporteras 2,500.

7,700.

8 Bil. No 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873.

R:dr Specie.

Transport 2,500.

General-Konsuln i Helsingfors, traktamente.................. 2,000.

anslag till kontorshyra m. m........................................ 500. 2,500.

General-Konsuln i Köpenhamn, traktamente................. 1,000.

personliga ersättningsbelopp ........................................ 2,200. 3,200.

Yice-Konsuln i Helsingör, traktamente..................................... 500.

General-Konsuln i Hamburg, traktamente...................... 1,000.

anslag till kontorshyra m. m......................................''_1,000. 2,000.

Konsuln i Kiel, anslag till kontorshyra m. m......................... 1,000.

Konsuln i Lybeck, personligt arvode.............................. 250.

anslag till kontorshyra m. m...................................... 750.

personlig ersättning m. m............................................. 75. 1,075.

Konsuln i Bostock, personligt anslag.............................. 100.

anslag till kontorshyra m. m................................... 750. 850.

Vice-Konsuln i Niemvediep, anslag till kontorskostnader 225.

General-Konsuln i London, traktamente........................ 6,000.

Vice-Konsuln............... 2,500.

öfriga kontorspersonalen.............................................. 3,450.

anslag till kontorshyra och expenser m. m............... 3,000. 14,95g.

Vice-Konsuln i Neivcastle, traktamente.......................... 2,000.

anslag till kontorshyra och skrifvarehjelp.................. 1,000- 3,000.

Kontoristen vid Vice-Konsulatet i Liverpool, arvode............... 1,000.

Kontoristen vid Vice-Konsulatet i Cardiff, arvode.................. 1,000.

General-Konsuln i Gibraltar, anslag till kontorshyra m. m. 750.

Konsuln å Malta, traktamente....................................... 1,000.

personlig ersättning....................................................... 1,000- 2,000.

General-Konsuln i Havre, anslag till kontorshyra m. m........ 500.

General-Konsuln i Alger, vakant.

General-Konsuln i Alicante, anslag till kontorshyra m. in..... 750. ,

Konsuln i Bilbao, anslag till kontorshyra in. in. ................... 500.

Konsuln i Barcelona, traktamente............................... 1,500.

anslag till kontorshyra m. m....................................... 500. 2,000.

General-Konsuln i Lissabon, traktamente..................... 2,000.

anslag till kontorshyra m. m....................................... 500. 2,500.

R:dr Rmt.

7,700.

Transporteras

42,800.

7,700

Bil. N:o 2 till Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873. 9

E-.dr

Transport	42,800.
General-Konsuln i Italien, traktamente ........................		2,500.
Konsuln i Rom, anslag till kontorshyra m. m.............		500.
General-Konsuln i Athen, traktamente........................... Minister-Residenten i Konstantinopel (för konsulat-		2,500.
ärendenas handhafvande), traktamente.................	2,500.
Drogman, traktamente...............................................	500.
Konsulat-Sekreteraren, traktamente...........................	1,500.
Legations-Predikanten, traktamente...... ................ Orgelnisten vid svensk-norska kapellet derstädes,	500.
arvode ...................................................................	100.
Hamnmästaren, aflöning.............................................	1,150.	6,250.
Vice-Konsuln i Dardanellerna, personligt arvode ......		125.
Konsuln i Smyrna, personligt arvode........................ General-Konsuln i Älexandria, traktamente................	3,000.	250.
anslag till kontorshyra m. m....................................	1,000.	4,000.
Konsuln i Tunis, traktamente........................................		1,500.
General-Konsuln i Tanger, anslag till kontorshyra och extra
utgifter .........................................................................		500.
General-Konsuln i Washington, traktamente............		4,000.
Konsuln i New-York, anslag till kontorshyra m. m. .. General-Konsuln i Rio de Janeiro, traktamente.........	2,500.	1,500.
anslag till kontorshyra in. m.....................................	1,000.	3,500.
Konsuln i Bahia, anslag till kontorshyra m. m.......... General-Konsuln i Buenos-Ayres, traktamente............	2,500.	500.
anslag till kontorshyra m. m. ................................... General-Konsuln i Shanghai, anslag till kontorshyra	500.	3,000.
och expenser.................................................................	1,000.
Vice-Konsuln, traktamente..........................................	2,000.
ersättning för bostad, resor (förslagsvis)..................	1,000.	4,000.

General-Konsulatet i Japan, anslag till kontorshyra och expenser
........................................................................................ 1,000.

Till framtida behof reserverade aflöningsmedel ..................... 450.

b. Expektanslöner.............................................................................

c. Pensioner.......................................................................................

Läger

Specie.

78,875.

900.

4,650.

84,425

eller i R:dr R:mt

Bih. till Riksd. Prof. 1873. l:a Samt. l:a Afd.

Transporteras

R:dr knut.

7,700.

337,700.

345,400.

10 Bil. N:o 2 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873.

R:dr R:mt.

Transport 345,400.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter: R:dr R:mt.

a. Skrifmaterialier och tryckning af Konsulernas rapportör m. in. 1,500.

b. Konsulernas embetsntgifter ............................................................ 8,000.

c. Vexelkostnader............................................................................... 500.

d. Extra utgifter...................................... 4,600. 14,600.

Summa R:dr kant 360,000.

Uppgift öfver de från ffiinisterstaten och Konsulsstaten för närvarande utgående expektans Iöner

och pensioner.

Från Ministerstaten:

Jemlik! Nådigt Beslut
af den

19	Febr.	1864.	Färre
1	Dec.	1868.	Färre
»	))	»	Färre
15	April	1869.	Färre
23	Sept.	1864.	Färre

Paspekt a union er:

R:dr Specie.

Envoyén i Köpenhamn Herr Grefve Hamilton ........ ....... 1,200.

Envoyén i Konstantinopel Friherre Palmstierna ............... 1,200.

Minister-Residenten i Bryssel von Mansbach.................... 1,000.

Minister-Residenten i Haag Friherre Wrede..................... 1,000.

Chargé d’Affaires i Rio de Janeiro Hvltén-Cavallius...... 400.

Summa R:dr Specie 4,800.

Pensioner:

3
27

4
30

April

Sept.

Okt.

Sept.

Febr.

Okt.

Maj

Juni

1848. Färre Stats-Ministern för Utrikes Ärendena H. Exc. Herr Fri -

herre Ihre...................................................................................... 1,500.

1870. Färre Envoyén Friherre af Wetterstedt......................................... 1,500.

1858. Färre Envoyén Lövenskiold............................................................ 1,000.

1871. Färre Envoyén H. Exc. Herr Due................................................. 1,000.

1855. Färre Minister-Residenten Grefve Wrangel .................................. 800.

1852. Färre Envoyén Friherre d’Ohssons enka ...................................... 700.

1858 ^ ®nv°yén Friherre Hochschilds enka.................................... 700.

1863. Färre Envoyén Herr Friherre Palmstiernas enka....................... 500.

Transporteras 7,700.

Bil. N:o 2 till Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1873. 11

Jern likt Nådigt Beslut n , 0

af den S:dr SPecle Transport

7,700.

23 April 1869. Förre Stats-Ministern för Utrikes Ärendena H. Exc. Herr Fri herre

Stiernelds enka.................................................................. 500.

3 Dec. 1869. Envoyén Sandströmers enka........................................................... 300.

4 » 1838. Förre Envoyén Friherre Taubes enka ......................................... 250.

2 Juni 1837. Färre Chargé d’Affaires Begärdts enka........................................ 150.

30 Nov. 1855. Färre Registratorn i Kong!. Kabinettet för Utrikes Brefvex lingen

Friherre Rudbeck ............................................................ 150.

22 Nov. 1864. Färre Kabinetts Kuriren Öhmans enka......................................... 561.

17 Febr. 1858. Kabinetts-Vaktmästaren Englunds enka ..................................... 25.

2 Jan. 1863. Afiidne färre Kabinetts-Kuriren Grönlands dotter Erika........... 18j.

» » » Afiidne Kabinetts-Kuriren Lilljedahls döttrar Emilia och Klara 181.

Summa R:dr Specie 9,1681.

Från Konsulsstaten:

jExpektans löner :

24 Nov. 1854. Färre t. f. Konsuln i Buenos Ayres Grefve Frölich.................. 500.

23 Sept. 1864. Färre General-Konsuln i Rio de Janeiro Hyltén-Cavallius......... 400.

Summa R:dr Specie 900.

Pensioner;

10 Juni 1859. Färre General-Konsuln i Åbo af Forselles.................................. 1,000.

12 Sept. 1868. Färre General-Konsuln i Alexandrin Testa.................................... 1,000.

21 Juni 1872. Färre Konsuln i Archangel Fleischer........................................ 900.

13 Dec. 1864. Färre Konsuln i Tunis G. A. Tulin de la Tunisie.................... 750.

21 Juni 1872. Färre General-Konsuln i Helsingfors Dahlfelt.............................. 400.

13 « 1862. Färre General-Konsuln i Tripod Hahrs enka.............................. 200.

8 April 1854. Konsuln i Archangel Bruenechs enka .......................................... 100.

16 » 1869. Afiidne färre General-Konsuln i Alger Lagerheims dotter Fatima 100.

13 Mars 1860. Färre t. f. General-Konsuln i Rio de Janeiro von Sekant?'' enka 75.

Afiidne Konsulat-Sekreteraren i Tanger Frumeries döttrar:

6 Juli 1825. (Anna Carolina................................................................................ 56*.

4 Febr. 1832. fSofia Helena................................................................................... 56*.

Summa R:dr Specie 4,637-2.

Bil. N:n 3 a. till Katigt. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873

Utdrag aj Protokollet öfver Landtjörsvars-ärenden hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 10 Januari 1873,

Närvarande:

Hans Excellens, Herr dust!!,i statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena Björnstjerna
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Ätströmer och
Weidenhjelm.

Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Weidenhielm anhöll
i underdånighet att få i ett sammanhang föredraga alla de ärenden, hvilka
borde tagas i öfvervägande vid uppgörandet af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens 4:de hufvudtitel för år 1874, och anmälde
Depai tements-Chefen i sådant afseende dels ett af honom uppgjord t förslag
till förändrad organisation af arméens Generalstab, dels ock följande
till Kongl. Maj t inkomna framställningar, nemligen:

Armé-Förvaltningens underdåniga skrifvelse af den 9 sistlidne November,
angående löneförhöjning åt dess ordinarie vaktbetjente;

Sundhets-Collegii underdåniga skrifvelse af den 14 i‘ nyssnämnda
månad, angående uppförande å ordinarie stat af Sj ukhu slak aret j en sten å
Öarlsborgs fästning;

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Samt. 1 Afd.

2 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Stats-kontorets underdåniga berättelse af den 11 nästlidne December,
angående statsverkets tillstånd och förvaltning, i hvad 4:de hufvudtiteln
rörer;

Chefens för lista Lif-Grenadier-regementet underdåniga memorial af
den 21 Februari 1872, angående ersättning till regementets löningsfond
för minskad ränta af Wedemö utjord, samt Armé-Förvaltningens underdåniga
utlåtande i ämnet;

af General-Fält-Tygmästaren och Chefen för Artilleriet, i hans egenskap
af jemväl Chef för År iné-Förvål till agens Artilleri-Departement, afgifvet
underdånigt memorial af den 11 sistlidne November rörande nämnda
Departements behof af ordinarie och extra anslag;

t. f. Chefens för Armé-Förvaltningens Fortifik ations-Departement
underdåniga memorial af den 26 November 1872, dervid öfverlemnats
dels förslag öfver de för Fortifikations-Departementet år 1874 erforderliga
ordinarie anslag, dels ock Befälhafvarens för Fortikationen underdåniga
framställning rörande för fästningsbyggnaderna erforderliga extra
anslagsmedel;

Armé-Förvaltningens In ten dents-Departements underdåniga skrifvelse
•tf den 15 November 1872, angående Departementets medelsbehof för
år 1874;

Armé-Förvaltningens Civila Departements underdåniga skrifvelse af den
30 sistlidne Oktober, med förslag rörande 1874 års medelsbehof under
de till 4:de hufvudtiteln hörande anslag, som af berörda Departement
förvaltas;

General-Fält-Tygmästarens underdåniga framställning af den 2 sistlidne
Oktober, angående förhöjning i besigtningsrustmästarnes vid Artilleriet
löner;

Befälhafvarens för Fortikationen underdåniga memorial af den 27
November 1872, angående aflöningsförhöjning för den vid Fortifikationens
Chefs-Expedition anställde vaktmästare;

af Chefen för Svea Artilleri-regemente och Sekund-Cheferne för Lifgardes-regementena
hvar för sig gjorda och af vederbörande Generalbefäl
insända och förordade underdåniga framställningar om tillfällig löneförhöjning
för Under-Oficerspersonalen vid berörda regementen samt af
Armé-Förvaltningen öfver nämnda framställningar afgifvet utlåtande;

Af Sekund-Chefen för Lifgardet till häst och Chefen för hussarregementet
Konung Carl XV hvar för sig gjorda och af vederbörande
Militärbefäl förordade underdåniga framställningar om förhöjning i remonteringsanslagen
vid nämnda regementen och vid det senare äfven i

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

anslaget till hästarnes skoning, samt Armé-Förvaltningens öfver berörda
framställningar afgifna underdåniga utlåtande.

Militär-Befälhafvarens på Gotland underdåniga memorial af den 7
sistlidne December, angående anslag till uppförande af nytt, kasernetablissement
i Wisby;

underdånig framställning i fråga om uppförande af ett exercishus för
Lifgardet till häst; samt

Direktionens öfver arméens pensionskassa underdåniga skrifvelse af
den 10 sistlidne December, rörande de för upprätthållande af den berörda
kassa åliggande pensionering, äfvensom för fyllnadspensioner erforderliga
anslag.

Och anförde Departements-Chefen härvid följande:

Ordnandet af fosterlandets försvarsväsende på ett för vår sjelfständighet
betryggande sätt har sedan derå år utgjort en af dagens vigtigaste
frågor, och donna frågas lösning har äfven under tiden från senaste
Riksdag varit ett hufvudföremål för verksamheten inom Generalstaben.
De värdefulla arbeten, som såväl af Landtförsvars-Komitén som
af föregående Chef för Landtförsvars-Departementet, på detta fält blifvit
nedlagda, hafva visserligen frambringat rika skördar af upplysande materialier,
men med beaktande af det skaplynne, som krigsväsendet under
sin hastiga utveckling antagit inom de flesta Europeiska länder, och med
fästadt afseende på de åsigter, som rörande donna fråga inom Riksdagens
kamrar blifvit uttalade, har jag icke ansett mig höra fullt vidblifva de
grunder, på hvilka föregående förslag äro byggda, utan derifrån afvikit
äfven i syfte att underlätta en möjligen framdeles i frågakommande öfvergång
till ett annat sätt, än det närvarande, för anskaffning och underhåll
af stamtrupp.

De många förändringar och nya beräkningar, som med anledning
häraf måst företagas, hafva föranledt ett arbete, alltför omfattande att
under den jemförelsevis korta tiden emellan tvenne Riksdagar hinna till
alla sina detaljer fullbordas, än mindre undergå den granskning af sakkunnige
män, som jag, med afseende på frågans djupa betydelse och för
att åt ett, förslag i detta ämne bereda största möjliga fulländning, anser
förslaget böra underkastas innan Eders Kongl. Maj:t pröfva!’ detsamma.

Jag får derföre beträffande frågan om försvarsorganisationen i dess
helhet här inskränka mig till den underdåniga hemställan att framdeles,
när ifrågavarande arbete hunnit fullständigt afslutas, hos Eders Kongl.

4 Bil. N:a 3 a. till Kongl. Ma:jts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Maj:t göra anmälan såväl om de personer, hvilka för ofvannämnda ändamål
böra sammankallas, som ock om tiden för deras sammanträdande.

Då jag alltså, på grund af hvad jag ofvan anfört, icke nu bör inför
Eders Maj:t delvis framlägga förslag till sådana förändringar och förbättringar
i vårt försvarsväsende, hvilka, om än af behofvet påkallade,
likväl stå i det beroende af organisationen i dess helhet, att de endast i
sammanhang med densamma höra behandlas, anser jag deremot af högsta
vigt att icke uppskjuta ordnandet af de krigsväsendets delar, som äro
mera fristående.

Bland dessa intager utan tvifvel Generalstaben främsta rummet, och
har jag så mycket mindre tvekat att härjemte bifoga ett underdånigt
förslag till dess organisation, som jag är öfvertyga,!, att en skicklig och
kunnig Generalstab är ett af de verksammaste medlen till ett hastigt utvecklande
af de för våra förhållanden lämpligaste organisationsformerna,
på samma gång som en sådan generalstab såväl under fred som krig är
oundgängligen nödvändig för armén, på hvilket sätt den än må vara
organiserad.

Departements-Chefen redogjorde nu närmare för innehållet af berörda
organisationsförslag och anförde derefter vidare:

Jemte det jag således får i underdånighet anhålla, att ifrågavarande
förslag till Generalstabens organisation, sådant det i härvid fogade underdåniga
memorial med dertill hörande bilagor innefattas, måtte af Eders
Kongl. Maj:t i nåder godkännas, får jag tillika i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen:

att Generalstaben må utgöra eu corps med egen lönestat;

att Generalstabens Officerspersonal må bestå af: 1 Chef med lön på
Generalitet^ts stat; 14 Öfver-Adjutanför, af hvilka 1 öfverste, 3 ÖfversteLöjtnanter
och 10 Majorer; samt 24 Stabs-Adjutanter, deraf 16 Kapitener
och 8 Löjtnanter;

att Generalstabens civilpersonal må utgöras af: 1 Professor och 1
Krigsarkivarie, med löner på Generalstabens stat, samt, till biträde åt
Krigsarkivarie!!, 1 Amanuens, med arfvode; äfvensom att vid Generalstabens
Expedition må anställas tre vaktbetjente;

att den i bilagan N:o II A vid organisationsmemorialet upptagna
stat må i män af organisationens fullständiga genomförande, hvithet i
öfverensstämmelse med bilagan N:o III vid samma memorial, bör ega
rum under åren 1874—1878, lända till efterrättelse, samt att de i bilagan
N:o II B med tillhopa 67,160 R:dr upptagna särskilda medelsbelopp
må tran sina nuvarande anslagsrubriker afföras, nemligen:

Bil. N:o 3 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om

Statsverket 1873.

från anslaget för Landtförsvars-Departementets Komiriando Expedition.

.................................................................................... R:dr 13,560,

» Generalitetsanslaget................................................................... » 6,350,

» anslaget: Generalstabs-Officerares bildande, hela beloppet » 10,000,

v anslaget: Topografiska corpsen, likaledes hela beloppet... » 36,250,

» anslaget: Gotlands Nationalbeväring.................................... » 1,000,

tillhopa R:dr 67,160,

för att, jemte ett nytt anslagsbelopp af 90,610 R:dr såsom särskildt Riksstatsanslag
under rubrik: Generalstaben, näst efter Landtförsvars-Departementets
Kommando-Expedition uppföras med sammanlagdt 157,770 Riksdaler;
kommande de kostnader för inventarier m. in., hvilka i följd
af donna organisation nödvändigt måste uppstå, icke att påkalla anvisandet
af särskildt anslag, enär berörda kostnader böra kunna bestridas
af de besparingar, som å anslaget för år 1874 under uppsättningen
torde uppkomma;

att Topografiska corpsen måtte helt och hållet uppgå uti och förenas
med Generalstaben, med förbehåll likväl, att ingen af nämnda corps’ personal
må mot sin vilja från innehafvande grad och löneförmåner förflyttas,
och att nuvarande Kapiten»'' med lista klassens lön vid Topografiska
corpsen, så länge de i sina befattningar qvarstå, må ega från uppkommande
besparingar å Generalstabens anslag uppbära skilnad»! emellan sin innehafvande
lön och den för Generalstabens Kapiten» föreslagna;
att under anslaget till Generalitetsstaten må uppföras:

för Chefen för Generalstab»!, lön ................................. R:dr 6,000

taffelpenningar och fourrage-ersättning......................... » 2,250 g ,>50

samt, för Adjutanter hos General-Befälhafvarne, 5

arfvoden ä 500 R:dr, tillhopa.......................................................... 2,500,

Summa R:dr 10,750;

att, ersättning för inqvartering och servis må tillerkännas alla Generalstabens
Officerare, samt de i Generalstaben tjenstgörande aspiranterne,
äfvensom Professoren, Krigsarkivarie!! och vaktmästare; — Professor»!
lika med Professoren vid Topografiska corpsen och Krigsarkivarie!! lika
med Kapiten —, samt att, i följd häraf, anslaget till inqvarteringskostnader
i hufvudstad»! må höjas med 5,235 R:dr och anslaget ttll inqvarteringskostnader
i landsorterna med i rundt tal 1,300 R:dr;

att Chefen 1 för Generalstaben må tillerkännas pensionsrätt, lika med
General-Fält-Tygmåstaren;

6 Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

att för Generalstabens öfrige Officerare samma pensionsrätt må bestämmas,
som hittills varit fastställd för Topografiska corpsens Officerare; dock att Generalstabens
Kapitener endast erhålla pension lika med Topografiska corpsens Kapitener
med 2:dra klassens lön; samt

att Professoren och Krigsarkivarie!! må. tillerkännas pensionsrätt i förhållande
till den lön de vid uppnådd pensionsålder kunna beräknas innehafva,
nemligen: Professoren lika med Öfverste-Löjtnant vid Topografiska corpsen och
Krigsarkivarie!! lika med Major vid samma corps, med iakttagande härvid, att
fyllnadspensioner af statsmedel komma att utgå med de för nämnda militärgrader
fastställda belopp af 1,350 R:dr för Professoren och 1,250 R:dr för
Krigsarkivarie^; lärande Eders Kongl. Maj:t till näst sammanträdande Krigsbefäl
eller arméens fullmäktige täckas aflåta den framställning rörande desse
två tjenstemäns pensionsrätt i arméens pensionskassa, som af förevarande förslag
påkallas.

På jag nu öfvergår till den speciel redogörelsen för de särskilda anslagen
för landtförsvarets behof, hvarvid någon förändring i de ordinarie anslagen icke
åsyftas för så vidt icke framställning derom här nedan göres, torde jag härvid
få iakttaga den ordning vid frågornas behandling, hvartill nu gällande riksstat
föranleder och alltså gorå början med det under rubriken:

Landtförsvars-Departemeutet

förekommande anslaget för

Departementets Kansli-Expedition. I öfverensstämmelse med Eders Kongl.
Maj:ts, uppå Chefens för Finans-Departementet underdåniga föredragning, donna
dag fattade nådiga beslut om förslag till aflöningsförhöjning för vid StatsDepartementen
anställde vaktbetjente, torde jag för Landtförsvars-Departementets
Kansli-Expeditions två vaktmästare, Indika för närvarande i årlig lön åtnjuta,
den ene 600 R:dr och den andre 500 R:dr, här få upptaga en aflöningsför -

höjning af 150 R:dr för dem hvardera eller tillhopa.................... R:dr 300,

med hvilket belopp alltså Expeditionens nuvarande anslag............ » 39,000,

skulle komma att ökas till R:dr 39,300.

Departementets Kommando-Expedition. 1 likhet med hvad här ofvan i afseende
å Kansli-Expeditionens vaktbetjening blifvit anmärkt, torde äfven till
förhöjning i den för närvarande med 600 Riksdaler utgående aflöningen
för vaktmästaren vid Kommando-Expeditionen få upptagas ett belopp af 150

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 7

B:dr, men enär, enligt förslaget till Generalstabens organisation, från Kommando Expeditionens

nuvarande anslag ........................................................ B:dr 16,450,

bör till det föreslagna nya anslaget för Generalstaben öfverföras

ett belopp af................................................................................ » 13,560,

återstår af förstnämnda anslag B:dr 2,890,

motsvarande de å Kommando-Expeditionens stat uppförda belopp
till en stentryckare med 500 B:dr, till en vaktmästare
med 600 Bxlr och till expenser med 1,790 B:dr; och skulle
alltså, med tillägg af det till förhöjning i vaktmästare-aflöningen
föreslagna belopp.............................................................................. „ ISO,

Kommando-Expeditionens anslag komma att utgöra B:dr 3,040.

Generalstaben. I afseende å det under donna rubrik ifrågas tällda anslag.
15,770 B:dr, får jag endast i underdånighet hänvisa till hvad derom i förslaget
rörande Generalstabens organisation blifvit här ofvan anfördt; i anledning hvaraf
ett nytt anslagsbelopp af 90,610 B:dr torde för Generalstaben få hos Biksdagen
begäras.

Armé-Förvaltningen. Sedan Eders Kongl. Näjd under den 28 sistlidne December
i nåder besluta, att det bestyr med Kronans spanmåls- och brödbakningsrörelse
för Stockholms garnison, som hittills tillhört Stats-kontoret, skulle, så
snart efter ingången af innevarande år som genom öfverenskommelse emellan
Stats-kontoret och Armé-Förvaltningen kunde bestämmas, öfverflyttas på sistnämnde
embetsverk, och de för donna rörelse använda bageri- och magasinsbyggnader
i befintligt skick öfverlemnas till Armé-Förvaltningen, äfvensom att
hos Riksdagen skulle göras nådig framställning derom, att, af det å 7:de hufvudtiteln
uppförda anslag för Stats-kontoret, den del, som afsåge aflönande af personal,
anställd vid härvarande bageri och magasin, finge till 4:de hufvudtiteln
öfverflyttas, torde ett mot berörda aflöning svarande belopp, utgörande, enligt
mig meddelad uppgift, för närvarande:

penningar............................................................................................. R:dr 5,775: —

oindelt spanmål 94 kubikfot 5 kannor, i värde, it 2 B:dr 10

öre kubikfoten, motsvarande......................................................... „ 198: 45,

eller tillhopa R:dr 5,973: 45,

höra anslaget till Armé-Förvaltningen tilläggas.

I detta anslag har dessutom förhöjning blifvit ifrågaställa för tillvägabringande
af förbättrade aflöning?''vilkor för Armé-Förvaltningens vaktbetjening; i
h vilket afseende förekommer, att, sedan de hos Armé-Förvaltningen anställde
vakt betjente, uti till Förvaltningen ingifven skrift, anhållit, att —, då kostnaden
för bostad, beklädnad och öfriga förnödenheter blifvit här i hufvudstaden under

Bil. No 3 a. till Kong],. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

senare tiden i betydlig män ökad, till följd hvaraf sökanderne, för hvilkas utkomst
den i stat dem bestådda lön vore otillräcklig, skulle tvingas, för fyllande
af sina lefnadsbehof, till skuldsättning och att således »åt efterlefvande lemna
ett utarmadt bo med utsigt för dem att falla fattigvården till last» —, Förvaltningen
villo, genom underdånig framställning af dessa förhållanden till Eders
Kong!. Maj:ts kännedom, bereda sökanderne någon förbättring i deras nu innehafvande
lönevilkor;

så har —, med förmälan härom och att den årliga lönen, enligt gällande
stat, utgjorde för förste vaktmästaren 600 k:dr, utom bostad i Armé-Förvaltningens
embetshus, och för hvardera af de öfrige ordinarie vaktbetjente 500
R:dr, samt med vitsordande, att dem tillfallande extra inkomster, bestående i
så kallade sigillpenningar och godtgörelse för embetsrummens eldning, städning
och renhållning, uppginge, efter afdrag af dermed förenad kostnad, till ringa
belopp —, Armé-Förvaltningen, med hänsigt till hvad sålunda i afseende å
desse betj entes ställning sig företedde och hvaraf utan tvifvel frainginge, att
deras nu gjorda framställning härrörde af redan varande eller snart förestående
ekonomiskt betryck, helst för blott få af dem tillfälle kunde vara för handen
till enskild! förvärf, i underdånighet hemställt, att Eders Kong!. Näjd täcktes
i nåder anvisa såsom löneförbättring för år 1873 ett belopp af 100 R:dr åt
hvardera af de hos Armé-Förvaltningen tjenstgörande sex ordinarie vaktbetjente,
att utgå af fjerde hufvudtitelns anslag till extra utgifter samt uti nådig proposition
till näst sammanträdande Riksdag äska förhöjning uti nuvarande löner
med enahanda belopp, eller 100 R:dr, för en hvar af dem, att uppföras från
och med år 1874 å Förvaltningens stat.

Till hvad Armé-Förvaltningen sålunda i afseende å nådig framställning
till Riksdagen hemställt, får jag i underdånighet tillstyrka nådigt bifall; och
torde, i enlighet härmed och i anledning tillika af hvad här olvon beträffande
kronomagasinets och kronobageriets öfverflyttande till Armé-Förvaltningen anförts,
förslag få till Riksdagen framställas derom, att till anslaget för ArméFörvaltningen
måtte få läggas:

penningar, tillhopa................................................. R:dr 6,375: —

oindelt spanmål, motsvarande i värde.................. » 198: 45 6 573- 45

hvarigenom detta anslag, som för närvarande utgör............................. 123,700: —

kommer att uppgå till R:dr 130,273: 45.

Beträffande åter Armé-Förvaltningens hemställan om medels anvisande till
förhöjning äfven för innevarande år 1873 af den för Armé-Förvaltningens
vaktbetjaning bestämda aflöning, anhåller jag i underdånighet, att frågan derom
icke för närvarande må till åtgärd föranleda.

Irene -

Bil. No 3 a. till Kongl. Majds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Generalitetsstaten. Enär, enligt förslaget till Generalstabens organisation,
ej allenast Chefen för nämnda stab bör uppbära lön samt taffel- och fourragemedel
å Generalitetets stat, utan äfven fem arfvoden, hvalidera å 500 R:dr, till
Adjutanter vid Militärdistriktens staber höra från samma stat utgå, får jag i
underdånighet hemställa, det Eders Kong!. Maji täcktes i nåder föreslå Riksdagen
att under anslaget Generalitetsstaten uppföra:

lön.......................................................... R:dr 6,000: —

taffelpenningar och fourrage-ersätt ning.

.................................................. " 2,250: — 8,250: —

samt till nyssberörda Adjutants-arfvoden, tillhopa....... 2,500: — 10,750:__

men då, enligt ofvannämnda organisationsförslag, från nuvarande

Generalitetsanslaget...................................................... 72,350: —-

bör till anslaget för Generalstaben öfver,föras ett belopp.
motsvarande nu utgående arfvoden till 5 Stabschefer
vid Militärdistrikten, ä 1,000 R:dr, till 1
d:o hos Kavalleri-Inspektören ä 750 R:dr och till
1 d:o hos Chefen för Lifgardes-brigaden ä 600
R:dr, eller tillhopa.............................. 6,350: —

hvarefter af anslaget återstår R:dr 66,000: —
kommer, om härtill lägges förenämnda tillökningsbelopp 10,750: —
anslaget till Generalitetsstaten att utgöra R:dr 76.750: —

Generalstabs-Officerares bildande och Topografiska corpsen. Alldenstund de
under dessa rubriker i riksstaten uppförda anslag är o, enligt förslaget till Generalstabens
organisation, afsedda att med oförminskade belopp till anslaget för
Generalstaben öfverföras, torde förslag till Riksdagen få framställas derom att
förstnämnda två anslagsrubriker må ur riksstaten utgå.

Kommendants-staten. I betraktande af den allt större betydelse, Carlsborgs
fästning såsom försvars- och garnisons-ort måste komma att ega, i den
män fästningsarbete! derstädes framskrider och de till garnison under fredstid
der afsedda trupper hinna uppsättas, blir det ock nödvändigt, ej allenast att.
Kommendanten å fästningen förses med en aflöning, som bättre än den nu utgående
motsvarar hans ställning och behof, utan äfven att de prestviga och
läkare-befattningarne å fästningen varda bestämdare än för närvarande är förhållandet
reglerade, hvithet senare ock ytterligare påkallas deraf, att den under
föregående liden å fästningen förlagda kronoarbetsbataljon numera, enligt Eders
Kong!. Maj:ts derom fattade beslut, blifvit från fästningen förflyttad, och det

Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 A/d. 2

10 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

s. k. disciplinkompaniet i stället blifvit dit förlagdt och stridt under krigsadministrationens
ledning.

Hvad Fästnings-kommendantens aflöning angår, anser jag det för honom
nu till 1,800 B:dr bestämda årliga arfvode böra med 1,200 K:dr förhöjas till

3,000 Hull''.

Sedan, uppå anmälan, att garnisonspredikantsbefattningen å Carlsborgs
fästning och den dermed förenade predikantsbefattningen vid der förlagda kronoarbetsbataljon
med Maj månads ingång år 1872 blefve lediga, Eders Kongl. Maj:t
under den 15 för utgång^ -Mars i nåder förordna!, att någon åtgärd för gemensamt
återbesättande af berörda två predikantsbefattningar tills vidare icke skulle
vidtagas, och att Fångvårds-Styrelsen och Befälhafvare!! för Fortifikationen skulle
ega att för den tid, kronoarbetsbataljonen komme att efter den 1 Maj 1872
å Carl sborg qvarblifva, föranstalta om predikantsgöromålens besörjande och för
sådant ändamål under liden disponera derför anslagen aflöning, utgörande, utom
boställe, 1,050 R:dr från fångvårdens ordinarie löneanslag och 300 B:dr från
tastningsbyggnadsmedlen.

Efter det kronoarbetsbataljonen i sistlidne September månad från Oarlsborg
förflyttats och disciplinkompaniet, som då upphörde att utgöra en afdelning af
kronoarbetscorpsen, blifvit dit förlagdt, behagade Eders Kongl. Maj:t under den
11 påföljande Oktober, i afseende å de presterliga göromålens bestridande å
nämnda fästning intilldess en definitiv reglering deraf kunde komma att ega
rum, i nåder förordna, det Domkapitlet i Skara skulle ega förordna lämplig
person att de presterliga göromålen å fästningen under ifrågavarande öfvergångstid
bestrida, emot åtnjutande, jemte fri bostad, af eu kontant aflöning af 150
R:dr i månaden eller 1,800 R:dr för år, att utgå på följande sätt, nemligen:

från fästningsbyggnads-anslaget, på sätt förut egt rum.............. R:dr 300: —

» fångvårdens ordinarie aflöningsanslag, för disciplinkompaniet » 750: —

samt från 4:de hufvudtitelns anslag till extra utgifter............... » 750: —

eller tillhopa R:dr 1,800: —

Enär likväl en sådan anordning icke lärer i längden kunna anses lämplig,
får jag, efter öfverläggning i detta ämne med Chefen för Ecklesiastik-Departementet,
underdånigst hemställa:

att Carlsborgs fästiiingsområde måtte få utgöra eu särskild församling, med
egen af staten aflönad prest;

att innehafvare!! af den presterliga befattningen derstädes måtte benämnas
Garnisonspastor, med värdighet samt tur och befordringsrätt lika med Regementspastorer,
och med skyldighet att fullgöra alla en Pastors åligganden för hela
den personal, som nu är eller framdeles varder ä fästningen förlagd;

Bil. N:o 3 a. till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 3, om Statsverket 1873. 11

att aflöningsförmånerna för denna befattning, med hvilken annan presterlig
tjenst icke lärer kunna förenas, måtte bestämmas till kontant årlig lön af 1,800
B:dr jemte den boställslägenhet, som tillförene varit åt Garnisonspredikanten
upplåten; samt

att med tillsättningen af ifrågavarande befattning måtte få tillgå på lika
sätt som med Regeraentspastorstj enst eget rum, så att, sedan befattningen blifvit
i vederbörlig ordning af Kommendanten, såsom Garnisonspastorns närmaste Chef,
till ansökning kungjord, Kommendanten må ega att samtliga inom fatalietiden
inkomna ansökningshandlingar till Kong!. Näjd genom vederbörande Generalbefäl
insända samt dervid i underdånighet föreslå den bland de sökande som
han anser lämpligast att till tjenstår i nåder utnämnas.

Hvad angår Läkarebefattningen å Carlsborg , har innehafvare!! deraf hittills
varit benämnd Sjukhusläkare, och för denna befattning åtnjutit, jemte fri
bostad, ett ärligt arfvode af 1,500 R:dr, som utgått med 900 R:dr från fångvårdens
anslag och med 600 R:dr från fästningsbyggnads-anslaget, hvarförutan
under senare åren, uppå för hvarje år gjord framställning, ett särskild! ärligt
arfvode af 500 R:dr varit Sjukhusläkaren tillagd! för läkarevårdens besörjande
vid det å fästningen förlagda artilleri-detaehement, och hvilket arfvode utgått
från anslaget till extra utgifter.

Häraf synes, att aflöningen för Sjukhusläkaren å Carlsborg visserligen
under senare åren utgått med tillhopa 2,000 R:dr. eller samma belopp som
arméens Regementsläkare för närvarande uppbära; men donna aflöning har dock
icke utgått såsom lön efter fastställd stat, utan endast i form af arfvode från
olika anslag; hvartill kommer att, sedan kronoarbetsbataljonen numera blifvit
från Carlsborg förflyttad, något bidrag till Läkarens aflöning för framtiden icke
lärer vara att från fångvårdsanglagét påräkna.

1 likhet med hvad jag här ofvan i afseende å den presterliga befattningen
yttrat, anser jag således äfven de nuvarande anordningarna för Läkarens aflöning
och hela ställning vara för framtiden olämpliga och höra förändras.
Härom har och fråga redan tillförene flera gången varit vackt, ehuru sådant
hittills icke medfört något resultat. Senast har Sundhets-Collegium uti dess
ofvan åberopade skrifvelse af den 14 sistlidne November, med insändande af
nuvarande Sjukhusläkaren Doktor L. Th. Hultings underdåniga ansökning i
ämnet, underdånigst föreslagit, att Sjukhusläkaretjensten å Carlsborgs fästning
måtte på ordinarie stat uppföras samt innehafvare!! deraf erhålla lika aflöningsförmåner
som tillkomma arméens Regementsläkare.

I anledning af hvad sålunda förekommit och blifvit anfördt, och i betraktande
af de med ifrågavarande läkarebefattning förenade vidsträckta och
trägna tjensteåligganden, Indika för öfrig! komma att betydligen ökas i den mån

12 Bil. N:o 3 a. till Kongt. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

ytterligare Artilleri- och Fortifikationstrupper komma att å fästningen förläggas,
får jag i underdånighet hemställa:

att Sjukhusläkarebefattningen å Carlsborgs fästning måtte tilläggas Regementsläkares
grad och, under förändrad benämning af Garnisonsläkaretjenst, å
ordinarie stat uppföras med en årlig kontant lön af 2,000 R:dr och med
rättighet för befattningens innehafvare att å fästningen erhålla fri bostad;
hörande deremot honom åligga att bestrida läkarevård en för hela den personal
som nu är eller framdeles, utan att af särskild Läkare åtföljas, varder å fästningen
förlagd.

I händelse af nådigt bifall till hvad jag sålunda beträffande Kommendantssamt
Prest- och Läkarebefattningarne å Carlsborgs fästning nu i underdånighet
föreslagit, skulle derigenom alltså följande nya anslagsbelopp blifva behöfliga,

nemligen:

till förhöjning i Kommendants-arfvodet ........................... 1,200: —

» lön åt en Garnisonspastor............................................. 1,800: —

» » åt en Garnisonsläkare ......................................... 2,000: — ^ qqq. _

Och hemställer jag alltså i underdånighet, det Eders Iiongl. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen att anvisa nämnda summa, för
att tilläggas anslaget till Kommendantsstaten, hvarigenom detta

anslag, som nu utgör........................................................................... 11,417: —

skulle komma att uppgå till......................................................... R:dr 16,417: —

i. hvilket fall åter de nu för predikants- och läkarebefattningarne utgående
arfvoden höra indragas.

Indelta Arméen.

Kavalleri- och infanteri-regementena. I afseende å anslaget härtill har,
enligt hvad Stats-kontoret uti sin ofvanberörda underdåniga berättelse angående
statsverkets tillstånd och förvaltning anmält, följande förekommit, nemligen:

a; Sedan, till följd af en den 27 Maj 1861 träffad och af Kongl. Maj:t
den 11 Oktober samma år gillad öfverenskommelse, den arbetsskyldighet af
ett dagsverke i veckan, som, jemlik!: arbetskontrakt af den 12 December 1872
ålegat gatuhusen N:o 2 Svinaberga och N:o 5 Mellby i Mellby socken och
Albo härad af Christianstads län att till Andre Majorsbostället vid Skånska
dragonregementet Kungsgården Svabesholm utgöra, numera, enligt hvad KanimarCollegium
uti skrifvelse till Stats-kontoret af den 27 Maj 1872 meddelat,
från och med midfasta!! år 1870 upphört, mot det att lösen efter markegångspris
för hvarje dagsverke till Kronan erlades, så borde, på sätt Kongl. Grefve!
den 11 Oktober 1861 innehölle och Kammar-Collegium genom ofvanberörda
skrifvelse jemväl gifvit Stats-kontoret tillkänna, ersättning till innehafvare!! af

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 13

nämnda militieboställe för de förlorade dagsverkena i stat uppföras; och då,
enligt Kongl. Brefvet den 8 September 1854, dylik ersättning i det fall, hvarom
här vore fråga, skulle utgå i penningar, och såsom grund för ersättningens
beräknande kunde läggas markegångspriset å dagsverken inom länet för de
senaste fem åren 1867—1871, åtgörande för 104 mansdagsverken om året
för nämnda fem år 455 B:dr 52 öre, eller i medeltal 91 R:dr 10 öre årligen,
ansåge Stat,s-kontoret penningebeloppet i ofvannämnda anslag, hvithet i 1873
års riksstat vore uppfördt med 410,402 K:dr 12 öre böra ökas med 91 R:dr
10 öre.

b) Under den i samma anslag ingående oindelta spanmål hade, vid 1867
års riksdag, 26 kubikfot 2,5 kannor spanmål för mycket bl hvit uppförda såsom
ersättning för de till Andra Lifgrenadier-regementet anslagna, men, jemlikt
Kongl. Brefvet den 30 December 1863, afskrida räntorna af Tannefors qvarnar
N:is 8 och 9 i S;t Bars socken af Östergötlands län. Den spanmål, som vid
nämnda riksdag såsom ersättning för ifrågavarande qvarnräntor uppförts, hade
nemligen utgjort 201 kubikfot 6 kannor, hvaremot, enligt hvad Kammar-Collegium
uti skrifvelse till Stats-kontoret af den 30 Mars 1871 sedermera upplyst,
den genom räntornas afskrifning uppkomna indeluingsbrist uppgått till endast
175 kubikfot 3,5 kannor spanmål, hälften råg och hälften korn, och skilnaden
emellan dessa belopp, utgörande med jemnadt kannetal, 26 kubikfot 2 kannor,
borde alltså frånräknas den i 1873 års riksstat upptagna o indelta spanmålsqvantitet
under detta anslag, eller 17,006 kubikfot 8 kannor, och uti 1874
års riksstat följaktligen uppföras 16,980 kubikfot 6 kannor dylik spanmål med
värde, å 2 lkdr 10 öre kubikfoten, af 35,659 R:dr 26 öre.

Jemte det jag tillstyrker nådigt bifall till hvad Stats-kontoret sålunda i
afseende å ifrågavarande anslag i ena och andra hänseendet föreslagit, lär jag
vidare i underdånighet erinra, att, sedan Eders Kongl. Magt genom nådigt
Bref den 9 November 1869 förordnat, dels att räntan af Wedemö utjord
N:o 8 i M innerstads socken, Aska härad och Östergötlands län, hvilken ränta,
som enligt gällande stat vore indelad till aflöning åt Chefen för Motala kompani
af lista 1,ifgrenadier-regementet, förut utgjorts med 22 kubikfot korn och
2 R:dr 20 öre, skulle, efter afskrifning af 2 R:dr 12 öre i penningar, räknadt
från och med år 1868 samt framgent, utgå med endast 22 kubikfot korn och
8 öre kontant, på sätt Kammar-Collegii utslag den 12 November 1868 innehölle
dels ock att den till följd af berörda rån ten edsättning för vederbörande indelningshafvare
uppkomna indeluingsbrist skulle för åren 1868, 1869 och 1870
ersättas från 4:de hufvudtitelns anslag till extra utgifter; — så har, uti ett
till Eders Kongl. Maj it ingifvet memorial, Chefen för nämnda regemente i
underdånighet anhållit, att, enär godtgörelse för omförmälda indeluingsbrist
syntes fortfarande böra komma regementets löningsfond till godo, Eders Kongl.

Bil. No 3 a. till Kong!: Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om. Statsverket 1873.

Maj:t täcktes i nåder tillerkänna regementet sådan ersättning jemväl för år
1871 och allt framgent.

Vid pröfning af detta ärende den 19 April 1872 täcktes Kong!. Maj:t i
nåder förordna, att det till betäckande af omförmälda indelningsbrist erforderlig
ersättningsbelopp 2 R:dr 12 öre finge, för år 1871 och intilldess detsamma
kunde blifva på ordinarie stat nppfördt, utgå af 4:de hufvudtitelns
anslag till extra utgifter samt att frågan om berörda belopps uppförande på
stat borde framdeles anmälas i sammanhang med regleringen af utgifterna
under 4:de hufvudtiteln för år 1874.

I anledning häraf och då ifrågavarande utgift icke är af beskaffenhet att
böka allt framgent från anslaget till extra utgifter bestridas, utan synes mig
böra på ordinarie stat uppföras under anslaget till indelta kavalleri- och infanteri-regementena,
får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att det i sistnämnda anslag ingående penningebelopp
måtte ytterligare få förhöjas med det för fyllande af meranämnda
indelningsbrist erforderliga belopp åt 2 R:dr 12 öre.

Genom bifall till hvad sålunda i afseende å anslaget till indelta kavallerioch
infanteri-regementena föreslagits, skulle alltså anslagets nuvarande penninge beloPP

.............................................................-..................................... 410,402: 12,

komma att ökas med .......................................................... 91: io

°Ch.....................................................................................:...... 2: 12 93: 22,

och således komma att uppgå till... ................................................. 410,495: 34

men då, från nyssnämnda tillökningsbelopp.................................... 93: 22,

afräknas värdet af den spanmålsqvantitet 26 kubikfot 2 kannor,
hvarmed den under anslaget upptagna oindelta spanmål här
ofvan föreslagits att minskas, eller..;..,......................................... 55: 02,

kommer anslagets slutsumma att förhöjas blott med............ R:dr

38: 20.

Löneförbättringar eu! indelftt arméen. Under donna rubrik har under
loppet af flera år varit anvisadt ett anslag af 100,000 R:dr, afsedt till förhöjning
i allöningen för visso åt indelta arméens tjensteman: men enär de
indelta lönerna under senare åren uppgått till jemförelsevis höga belopp, och
förhöjning af lönerna icke fått ega rum i vidsträcktare män, än att lönerna,
inberäkna^ förhöjningen, uppgått till de belopp, som i det vid 1856—1858
års riksdag framlagda förslag till aflöningsstater finnas upptagna, har derigenom
inträffat, att anslaget under några år'' lemna! öfverskott, som enligt den sist
afgifna redogörelsen uppgått till 59.593 R:dr 86 öre.

Då likväl, under en föregående tid, anslaget visat sig för det utsudda
ändamålet otillräckligt och sådan! äfven framdeles kan genom förändrade för -

Bil. N:o 3 a. till Kongl. May.ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

hållanden inträffa, för hvilkét fall ock ofvannämnda öfverskott blifvit reserveradt,
anser jag nödigt att anslaget får med oförminskadt belopp fortfarande
utgå; och får jag alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kong!. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen att äfven för år 1874 anvisa ett anslag af

100,000 R:dr, att, enligt förut meddelade föreskrifter, för ifrågavarande ändamål
användas.

C >‘ ■ ht Tlrii.l i! I'': i

Värfvade Arméen,

Innan jag till nådig pröfning i underdånighet anmäler hvad i afseende å
de särskilda anslagen under donna hufvudrubrik förekommit, tillåter jag mig
framställa en för samtliga värfvade garnisonsregementen med undantag af Marinregemente!,
gemensam angelägenhet, nemligen om förbättring i underbefälets
vid berörda regementen aflöningsförmåner.

Uti särskilta memorial, som genom vederbörande Generalbefäl blifvit till
Eders Kongl. Magt i underdånighet insända, hafva nemligen Sekund-Cheferne
för Eders Kongl. Maj:ts 3:ne Lif-Gardes-regementen, Chefen för Hussar-regementet
Konung Carl XY och Chefen för Svea Artilleri-regemente, under anförande
hurusom, under alltmera ökade hushyror samt växande priser å alla
lefnadsförnödenheter, Regementenas Underofficerare, i anseende till svag aflöning,
saknade nödige medel för sin egen och sina familjers utkomst, i underdånighet
anhållit:

Sekund-Chefen för Svea Lif-Garde: att Eders Kongl. Maj:t täcktes under
eu eller annan form bereda desse tjensteman den förbättring i aflöningsvilkor,
Eders Kongl. Maj:t kunde pröfva vara af omständigheterna påkallad;

Sekund-Chefen för Lif-Gardet till häst: att, såsom förbättring i Underofficers-corpsens
lönevilkor, eu matportion in natura, eller motsvarande kontant,
måtte tilläggas hvar och eu af nämnda corps, ordinarie Trumpetarne, Hofslagarne
och Mönsterskrifvarne;

Sekund-Chefen för Andra Lif-Gardet: att Regementets Under-officerare
må undfå den förbättring i sina vilkor, som Eders Kongl. Näjd af omständigheternas
kraf nådigst kan pröfva nödig;

Chefen för Hussar-regementet Konung Carl XV: att Regementshästläkaren
måtte få sitt arfvode ökadt med 186 R:dr 52 öre, och hela Underofficerscorpsen
erhålla portion och bröd i likhet med truppen, samt inqvarteringsoch
servis-medlen förhöjda med 164 R:dr; och

Chefen för Svea Artilleri-regemente: att lönetillägg må för samtliga Underofficerare
vid regementet med vederlikar utgå, för dag räknadt, med eu och en
half gång värdet å den dagportion med tillhörande bröd, som bestås manskapet.

16 Bil. N:o 3 a. till Kong!. Mai ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Dessa framställningar hafva af Chefen för Lif-Gardes-brigadcn, af GeneralBefälhafvare]!
i 1 :sta Militär-Distriktet och af Chefen för Artilleriet, i hvad do
under deras befäl stående trupper angår, uti afgulna underdåniga memorial
Dl i fv it understödda, med tillägg åt Chefen för Artilleriet, att, för den händelse
att lönetillägg i nåder beviljades Svea Artilleri-regementes underofficerare och
deras vederlikar af musikpersonalen, eu dylik efter samma grunder utgående
löneförbättring äfven måtte komma samma corpser vid Götha och Wendes Artilleri-regementen
till del.

Uti häröfver, till följd af erhållen nådig remiss, afgifvet underdånigt
utlåtande har Armt''''-Förvaltningen yttrat, det Förvaltningen ansåge billigt och
rättvist att, derest någon förbättring i aflöningsvilkoren för underofficers-corpserna
vid L if-Gardes-r egen i entcna, Hussar-regementet Konung Carl XY och Svea
Artilleri-regemente med anledning af förevarande underdåniga ansökningar
kunde varda beviljad, samma förmån äfven måtte tillgodokomma enahanda
personal vid öfrig» landtarméen tillhörande vårsäde garnisonstrupper, som ej
vore afsedda att efterhand indragas; i hvilket afseende Armé-Förvaltningen
anmält äfven Underofficerarne vid Fortifikationen, vid År ti 11 er i-s tam trop p en å
Gotland samt vid Fyrverkare-corpsen.

Enligt hvad Armé-Förvaltningen vidare uppgift, rörande de aflönmgsm.
fl. förmåner, som f. n. finnas för ifrågavarande personal bestämda, uppgå

dessa förmåner till följande belopp:

Vid Lif -Gardet till häst.

Fanjunkare, lön och arfvode.................................................. SOO.

inqvartering och servis......................................................... 100:

anslag till beklädnad och sadelmundering.......................- 240: — 1,140: —

lista Sergeant, lön ......................................................... 500:

inqvartering och servis ...................................................... 100:

anslag till beklädnad och sadelmundering.......................• 240: — 840: —

2:dra Sergeant, lön.................................................................. 450:

inqvartering och servis......................................................... 100. —

anslag till beklädnad och sadelmundering.......................■ 240: — 790. —

Vid de 2:ne Lif-Gardesregementena till fot.

Fanjunkare, lön och arfvode................................................... 800: -

beklädnadspenningar............................................................ 150:

inqvarterings- och servismedel ......................................... 100: — 1,050: —

Sergeant, lön.............................................................................. 500:

beklädnadspenningar........................................................... 150:

inqvarterings- och servismedel .........................................• 100- 750: —

F curir,

Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 17

Förnär, lön............................................................................	.... 400: —
beklädnadspenningar.......................................................	.... 150: —
inqvarterings- och servismedel ....................................	.... 100: — 650: -
(För dem af de 3:ne Lif-Gardesregementena, som	äro inqvarterade i kaser-

nerna bestås icke inqvarterings- utan blott 60 Rdr servismedel.)

Vid Husar-regementet Konung Carl	XV.
Fanjunkare, lön .....................................................................	.. 800	—
inqvartering och servis ....................................................	.. 36	—
beklädnadsmedel ................................................................	.. 173	04.	1,009:	04
Förste Sergeant, lön ...........................................................	.. 500	—
inqvartering och servis......................................................	.. 36
beklädnadsmedel ................................................................	.. 173	04.	709:	04
Andre Sergeant, lön.............................................................	.. 450	—
inqvartering och servis ....................................................	.. 36
beklädnadsmedel ...............................................................	.. 173	04.	659:	04
Vid. de 3:ne Artilleri-regementena
Styckjunkare, lön ................................................................	.. 800	-

inqvarteringspenningar........................ 100: —

beldädnadshjelp..................................................................... 150: — j 959.

Sergeanter, lön.......................................................................... 500

inqvarteringspenningar......................................................... 100: —

beklädnadshjelp..................................................................... 150: — 759.

Vid Artilleri-batteriet i Norrland.

Styckjunkare, lön .........................................................	............. 800: —
inqvarteringspenningar och servis..........................	............ 36: —
beklädnadshjelp........................................................	............. 150: - 986:
Sergeant, lön................................................................	............ 500: —
inqvarteringspenningar och servis..........................	............. 36: —
beklädnadshjelp......................................................	............. 150: — 686:
Vid Artilleri-stamtruppen å	Gotland.
Styckjunkare, lön .................................................	............ 800: —
inqvarteringspenningar och servis..........................	............. 36: —
beklädnadshjelp.......................................................	............. 150: — 986:
Sergeant, lön...........................................................	............. 500: —
inqvarteringspenningar och servis .....................	............. 36: —
beklädnadshjelp..............	............. 150: — 686:
Bill. till Rikad. Prof. 1873. 1 Sand. 1 Afd.	ö

18 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Vid Fortifilcationen.

Konduktör, kommenderad vid trupp, lön ........................... 800: —

arfvode.................................................................................... 273: 75.

servisersättning .................................................................... 60: — 1,133: 75.

Konduktör, kommenderad utom sin station å fästningsort
eller vid byggnads- och andra arbetsföretag:

lön.......................................................................................... 800: —

traktamente ........................................................................... 365: —

servisersättning ................................................................... 12: — 1,177: —

Konduktör, ej kommenderad utom sin station, lön ............ 800: —

servisersättning ..................................................................... 12: — 812: —

Underkonduktör af l:sta klassen:
kommenderad vid trupp,

lön .......................................................................................... 500: .—

arfvode................................................................................. 273: 75.

servisersättning.................................................................... 60: — 833: 75.

kommenderad utom sin station å fästningsort eller vid
byggnads- och andra arbetsföretag:

lön.......................................................................................... 500: —

traktamente ............................................................... 365: —

servisersättning ..........................i.......................................... 12: j— 877: —-

ej kommenderad utom sin station:

'' lön ........................................................................................ 500:

servisersättning ....... 12: — 512: —

lTnder-konduktör af 2: dra klassen:
kommenderad vid trupp,

lön ......................................................................................... 450: -

arfvode................................................................................... 273: 75.

servisersättning ....................................................................: jiO: — 783: 75.

kommenderad utom sin station å fästningsort eller vid
byggnads- och andra arbetsföretag:

traktamente ........................................................................... 365: —

servisersättning ................................................................... _ 12: — 827: —

ej kommenderad utom sin station:

lön.......................................................................................... 450:

servisersättning ..................................................................... 12:_— 462: —

I afseende å de sålunda bestämda olika aflöningsförmånerna lör de särskilda
regementenas och corpsernas underofficerare med vederlikar, har Armé -

Bil. N:o 3 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prof. N:n /, om Statsverket 1813. 19

Förvaltningen i underdånighet anmärkt, hurusom Fortifikationens förmåner väl
syntes vara i vissa fall högre än de ofri gas; men att en sådan ojemnhet kunde
anses fullt utjemnad af det förhållande att Fortifikations-underoffieerarne icke
hade ständiga och stundom ej för längre tid fortfarande kommenderingar, utan
måste, i mån af behof, förflyttas till olika stationer, hvithet betydligt ökade
deras lefnadskostnader, jemforde med deras vederlikars.

De aflöningsförmåner, hvilka sålunda tillkomme de värfvade garnisonsregementenas
underbefäl, om än vid de tider, då samma förmåner fastställdes,
någorlunda afpassade efter personalens samhällsställning och derefter uppskattade
behof, måste likväl, enligt Armé-Förvaltningens mening, nu mera, sedan priserna
å bostäder och nästan alla lifsförnödenheter, såsom allmänt kändt vore,
betydligt stigit, anses vara alltför otillräckliga för att bereda löntagarne, särdeles
de gifta, en tarflig utkomst; och då härtill korume, att värfvade arméens tjenstbarhet
kunde äfventyras, om långvariga vakanser inom Underofficersgraderna
skulle uppstå, och sådant otvifvelaktigt vore att befara, derest icke sådana aflöningsvilkor,
som kunde föranlåta lämplige individer att välja det militära ståndet,
hellre än att ingå på andra lefnadsbanor med under nuvarande förhållanden
god utsigt att vinna utkomst, vore att påräkna, funne Armé-Förvaltningen
för sin del både Kronans och vederbörande underbefäls fördel påkalla någon
förbättring i det sednares aflöningsförmåner.

Beträffande arten af eu sådan förbättring, förmäler sig Armé-Förvaltningen
med skyldigt hänseende till Eders Kong!. Maj:ts och Kronans rätt och bästa,
hafva ansett densamma lämpligast kunna åstadkommas derigenom att, i närmaste
öfverensstämmelse med hvad äfven sednaste Landtförsvarskomité i dess underdåniga
betänkande den 12 Maj 1865 föreslagit, en hvar af underofficerare med
vederlikar af musikpersonalen vid förutnämnda värfvade regementen och corpser
samt Fortifikationen tillerkändes en dagportion med bröd eller, under löntagaren
förbehållen valrätt, värdet deraf efter det å hans tjenstgöringsstation för regementet,
corpsen eller den truppstyrka, hvartill han hörer, fastställda pris, eller
ock, derest tillämpning af värfvade arméens portionsstat icke å hans tjenstgöringsstation
skulle förekomma —, i hvilket fall endast kontant portionsersättning
kunde honom bestås, — efter portionspriset vid närmast belägna värfvade
garnisonstrupp, hvilken portion eller portions ersättning borde löntagaren tillgodokomma
för hvarje dag af året, då lian vore verkligen tjenstgörande och
icke för denna tjenstgöring åtnjöte vare sig dagtraktamente eller något för tillfället
serskild! bestämdt arfvode; dock att ej mindre de årliga arfvoden, som
för vissa underofficerssysslors skötande vid åtskilliga regementen och corpser
samt vid Fortifikationen vore eller kunde varda i stat eller genom Kongl. Majzts
särskilda nådiga Bref anvisade, än äfven den vid Fortifikationen, enligt nådiga
Brefvet den 12 Januari 1856, underofficerare tillerkända traktamentsersättning
vid kommenderingar, utom deras stationer, å fästningsorter eller vid byggnads -

20 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majits Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1873.

och andra arbetsföre tåg, finge oafkortade jemväl i förening med naturaportion
eller portions-eisättning fortfarande af vederbörande uppbäras.

Kostnaden om året för den sålunda nu föreslagna aflöningsiörbättringen
åt underbefälet har, pa grund af de för nästkommande år bestämda
portionspris, blifvit hos Armé-Förvaltningen beräknad till omkring

80,000 K:dr, hvilket belopp utom de omvexling^'' deri, som kunde härröra
från högre eller lägre portionspris ett mot annat år, samt förändringar
i personalens storlek enligt stat, dock i allmänhet kunde betraktas
såsom maximum, enär minskning deri årligen kunde påräknas i följd af
tillfälligt uppstående vakanser eller beviljad tjenstledighet.

I fråga om den fond eller det statsanslag, hvarifrån berörda utgifter,
sa framt förevarande förslag vunne bifall, borde anvisas, har Armé-Förvaltningen
ansett desamma, för undvikande af ändringar i de fastälda aflöningsstaterna,
lämpligast höra från fjerde hufvudtitelns förslagsanslag till
mathållning för manskapet vid garnisonsregementena utgå; och hemställer
Förvaltningen, att den eller de förmåner, som i förevarande hänseende
korume att vederbörande tillerkännas, måtte från och med innevarande
år 1873 få beräknas oah åtnjutas.

Hvad slutligen anginge Chefens för Husar-regementet Konung Carl
XV underdåniga framställning om löneförbättring åt Regementshästläkaren,
så enär det icke syntes lämpligt att undantagsvis för denne civiltjensteman
bevilja en förmån som för andra regementshästläkare icke blifvit
ifrågasatt, har Armé-Förvaltningen underdånigst hemställt att berörda
framställning icke må till särskild åtgärd föranleda.

Jemte det jag för min del i allo instämmer i Armé-Förvaltningens
sålunda framställda förslag till förbättring i aflöningsvilkoren för den i
förslaget uppgifna underofficerspersonal af värfvade arméen, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder begära
Riksdagens medgifvande dertill, att de ifrågaställda ökade förmånerna må,
från och med innevarande år och tills vidare, intilldess en af behofvet
högt påkallad förbättring i nämnda personals ställning kan genom ny lönereglering
för värfvade arméen varda för framtiden beredd, få samma
personal tillgodokomma på sätt och under de vilkor Armé-Förvaltningens
förslag innehåller, samt att de utgifter som häraf föranledas, må bestridas
från förslagsanslaget till mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.

Vidkommande härefter Chefens för Hussar-regementet Konung Carl
XV gjorda underdåniga framställning om löneförhöjning för Regementshästläkaren
vid berörda regemente, så, ehuru visserligen behofvet af förbättring
i denna tjensteman® aflöning icke torde kunna förnekas, anser

Bil. N:o ,3 a. till Kont/l. Maj:ts Nåd: Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

jag likväl frågan härom höra till pröfning förekomma först i sammanhang
med en blifvande reglering af samt!ige hästläkare.? vid arméen aflöningsförmaner;
och hemställer jag alltså i underdånighet, att den nu gjorda
framställningen icke måtte till särskild åtgärd föranleda.

Då jag nu återgår till behandlingen af de olika anslagen, torde jag
få göra början med:

Wermlands Fältjägare-regemente. I öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts till förra Riksdagen gjorda nådiga framställning, har Riksdagen
medgifvit, att de för Wermlands Fältjägare-regementes olika behof afsedda
medel må med oförändrade belopp äfven under år 1873 utgå och
af Eders Kongl. Maj:t, utan afseende å hvarje belopps särskilda ändamål,
gemensamt få disponeras till bestridande af hithörande utgifter i enlighet
med de förändrade förhållanden, som af passevolansens upphörande föranledas.

Sedan nyssberörda förhållanden, så vidt de varit af passevolansens
upphörande beroende och på truppens beklädnadsangelägenheter ega inverkan,
numera blifvit definitivt ordnade, och nådiga föreskrifter rörande
persedelunderhållet vid regementet meddelats, anser jag hinder ej vidare
möta för nedsättning i det belopp, som hittills för truppens beklädnadsunderhåll
utgått från anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet;
och torde det. tillåtas mig att frågan härom längre fram, i sammanhang
med yttrande om sistnämnda anslag, få till pröfning i underdånighet anmäla.

Vidkommande åter det i riksstateh under rubrik: Wermlands Fältjägare-regemente,
upptagna anslag, 69,490 R:dr 50 öre, till regementets aflöning,
anser jag desto angelägnare att detta anslag äfven för år 1874
till oförminskadt. belopp bibehålies, som Kompani-cheferne vid regementet,
hvilkas lön på stat utgör endast 1,200 R:dr för dem hvardera, torda,
i likhet med hvad under de två sistförfluten a åren egt rum, fortfarande,
intilldess en ny lönereglering för värfva de arméen kan komma till stånd,
höra tilldelas lämpliga arfvode!) för Kompani-chefsbefattningarnes uppehållande,
och de å anslaget till följd af nummerstyrkans förminskning uppkommande
besparingar behöfva för dessa arfvodens bestridande tagas i
anspråk.

Jag får således i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes af Riksdagen begära, att anslaget för Wermlands Fältjägare-regemente
måtte för år 1874 vid sitt nuvarande belopp 69,490 R:dr 50 öre
bibehållas.

Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen. Sedan den år 1872 församlade
Riksdag, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts nådiga framställ -

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o t, om Statsverket 1873.

ning, till fullföljande af Artilleriets organisation anvisat ett extra anslag,
att för år 1873 utgå med 145,526 R:dr 8 öro, täcktes Kongl. Maj:t under
den 26 Juni samma år, enär berörda anslag äfven framgent borde
utgå och på ordinarie stat uppföras, i nåder anbefalla Armé-Förvaltningen
att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till medlens fördelning på
de särskilda anslag, hvarunder de borde upptagas; och har, i anledning
af denna föreskrift, Armé-Förvaltningen nu i underdånighet föreslagit, att
ifrågavarande extra anslag, 145,526 R:dr 8 öre, måtte, enligt nedanstående

fördelning, tilläggas följande anslag, nemligen:
anslaget till Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen
med....................................................................... Hall- 69,518: 16

anslaget till kavalleri- och artillerihästars remontering

och skoning med............................................................... » 4,981: 50

anslaget till fourragering af artilleriets och pontonier bataljonens

samt värfvade kavalleriets hästar med » 28,700: —

anslaget till mathållning för manskapet vid garnisonsregementena
med..................................... » 17,383: 03

anslaget för försvarsverket med............................................ » 24,943: 39

tillhopa R:dr 145,526: 08,
hvilka anslagstillökningar torde här nedan, vid de särskilda anslagens vidare
behandling, få iakttagas.

Då det synes mig angeläget, att den påbörjade organisationen af artillerivapnet
må komma att utan afbrott fortgå enligt den vid 1871 års
lagtima riksdag antagna plan, får jag i underdånighet anmäla, att till
fullföljande af berörda organisation kommer för år 1874, då organisationen
af Svea Artilleri-regemente vidtager, att, utöfver redan anvisade medel,
erfordras för befäl, manskap och hästar nedanstående belopp, hvilka, hvad
angår löner och arfvoden, bl Hvit, i afvaktan af ny lönereglering för värfvade
arméen, beräknade efter nu gällande aflöningsstat, nemligen för:

...................... R:dr 5,240: —

1 Öfverste-Löjtnant.....

1 Kapten med äldre lön ..............................

7 Kaptener med yngre lön......... ä 2,000

4 Löjtnanter, löner........................ å 1,200

9 Styckjunkare, löner å 950 R:dr, deraf

beklädnadspenningar 150 R:dr............

14 Sergeanter, löner å 650 R:dr deraf

beklädnadspenningar 150 R:dr .........

4 Batteri trumpetare, löner ä 550 R:dr
deraf beklädnadspenningar 150 R:dr

2:400

14:000

4,800

8,550:

9,100: —

2,200: —

Transport R:dr 46,290:

Bil. N:o 3 a. till Kong},. Ma.j:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Transport

2 Afdelningstrumpetare............ ä 401: 26

10 Förstekonstaplar..................... ä 494: 25

20 Anclrekonstaplar..................... ä 411: 19

141 Artillerister............................. a 238: 26

50 hästar ...................................... ä 410: 75

Reserv-artilleriet, |:del af 31,275 R:dr

R:dr 46,290: —

» 802: 52

» 4,942: 50

'') 8,223: 80

» 33,594: 66

» 20,537: 50

114,390: 98
5,212: 50

Summa R:dr 119,603: 48,

Och dä derifrån afräknas för följande till indragning
af sed da befattningar, nemligen:

1 Majors .................................................................. R:dr 4,740: —

3 Under-Löjtnants................................... ä 800 » 2,400: —

2 Stabstrumpetares ............................. ä 650 » 1,300: — 8 440- _

kommer den ökade kostnaden för år 1874 att utgöra... R:dr 111,163: 48.

Af samma skal, som föranledde, att de vid så val 1871 som 1872
års riksdag för artilleriets organisation anvisade medel blifvit under första
året uppförda såsom extra anslag, torde äfven ofvannämnda till fullföljande
af artilleriets organisation under ar 1874 erforderliga summa,
119,603 R:dr 48 öre, i nåder föreslås, att såsom extra anslag för samma
år anvisas och först vid eu kommande riksdag på ordinarie stat uppföras;
lärande beloppet alltså få bär nedan bland öfriga extra anslag antecknas.

Deremot och under förutsättning att nyssnämnda extra anslag varder
af Riksdagen anvisad t, bör anslaget till Svea, Göta och VVendes Artilleri-regementen
minskas med 8,440 R:dr, utgörande sammanlagda beloppet
af lönerna för de enligt organisationsplanen till indragning år 1874,
jemlik! hvad nyss omförmälts, afsedda beställningar.

Enligt hvad här ofvan blifvit anförd t, och i öfverensstämmelse med
hvad Armé-Förvaltningen å Civila Departementet föreslagit, bör, utaf det
för innevarande år till fortsättande af artilleriets organisation anvisade

extra anslag, ett sammanlagd! belopp af........................... R:dr 69,518: 16

å ordinarie stat under anslaget: Svea, Göta och Wendes
Artilleri-regementen uppföras; och om derifrån afräknas
det belopp, hvarmed samma anslag enligt
det föregående bör minskas, eller................................. » 8,440: —

kommer verkliga anslagstillökningen för ifrågavarande

ändamål att utgöra ...................................................... R:dr 61,078: 16.

24 Bil. N:o .? a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Härvid bör jag dock fästa uppmärksamhet på ett med artilleriets
organisation sammanhängande förhållande, som till en ytterligare förhöjning
uti ifrågavarande anslag föranleder, och hvarom Armé-Förvaltningen
å Intendents-Departementet ock gjort framställning. Enligt
kostnadsberäkningarna för artilleriets organisation hafva nemligen de
årliga rekryteringspenningarne för det nya manskapet upptagits till
8 k:dr 50 öre per man, under det att sådana medel för det äldre
manskapet finnas anvisade med endast 7 R:dr 50 öre per man.
Då likväl hvarje skål saknas dertill, att rekryteringspenningarne, som
äfven efter berörda förhöjning knappast torde svara mot behofvet,
skola vara ännu lägre och otillräckligare för en del af styrkan, hvilken
dock anskaffas och tjenstgör under enahanda vilkor, som den öfriga,
anser jag medel höra beredas till rekryteringspenningarnes förhöjning
med 1 R:dr per man för den äldre nummerstyrkan vid artilleriet, dock
endast i den mån passevolans^ rörande manskapets rekrytering derstädes
kommer att upphöra; och då donna passevolans vid Wendes Artilleriregemente
redan med början af innevarande år upphört och vid Göta
Artilleri-regemente kommer att med ingången af år 1874 upphöra, så
framt den hemställan rörande passevolansens uppsägning vid sistnämnda
regemente, som jag här nedan kommer att afgifva, vinner nådigt bifall,
får jag i underdånighet anhålla, det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för ifrågavarande ändamål anvisa:
för Göta Artilleri-regementes äldre nummerstyrka, 975

man, ................................................................................. R:dr 975: — och

» Vendes Artilleri-regementes äldre nummerstyrka,

750 man........................................................................... » 750: —

eller tillhopa R:dr 1,725: —

att anslaget för Svea, Göta och Vendes Artilleri-regementen tilläggas.

General-Fält-Tygmästaren har, uti sitt ofvannämnda memorial af den
2 sistlidne Oktober, med öfverlemnande af fyra särskilda underdåniga
ansökningar om löneförhöjning för de vid Artilleriets Tygstat anställde
Besigtningsrustmästare, i underdånighet anfört, hurusom bemälde rustmästare
uppbure i årlig lön 800 R:dr, men för öfrig! icke åtnjöte andra
förmåner af Kronan, än inqvarteringspenningar med 36—130 R:dr. Dessa
aflöningsvilkor både intill den senare liden någorlunda motsvarat behofvet
och den ställning Besigtningsrustmästarne intoge med hänseende till de
vid artilleriets verkstäder anställde arbetare, men detta förhållande hade
under de sista åren väsendtligen förändrats. Lefnadskostnaderna hade i

hög

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 25

hög grad stigit, och de inkomster Besigtningsrustmästarne, hvilka i allmänhet
både familj att försörja, af Kronan uppbure, vore numera otillräckliga
äfven för den tarfligaste bergning. Den duglige enskilde arbetaren i de
yrken, som å Artilleriets verkstäder utöfvades, kunde för närvarande påräkna
eu årlig arbetsförtjenst af 900 å 1,200 k:dr, till och med deröfver,
och hade General-Fält-Tygmästaren, på det Artilleriet icke måtte förlora
sina skicklige och erfarne handtverkare, varit nödsakad att låta på sådant
sätt ordna betalningen för de arbeten, som icke mot lönen utfördes, att
nämnde handtverkare» aflöning»vilkor i deras helhet komme i någorlunda
Öfverensstämmelse med de enskilde arbetarnes, hvaraf åter blifvit eu
följd, att så väl tyg- som gcvärshandtverkarncs, i synnerhet de senare»,
inkomster i allmänhet icke obetydligt öfverstege Besigtningsrustmäslarnes,
— ett förhållande, så mycket olämpligare som rustmästare!!, för att
kunna rätt, sköta sin befattning, måste ega, förutom fullgod arbetsskicklighet,
åtskilliga kunskaper, som icke af arbeta,rne fordrades, samt förmåga
att ordna arbetet och förskaffa sig aktning och lydnad af dem, som stode
under hans tillsyn. Donna sistnämnda fordran blefve i längden svår att
få uppfylld, derest icke rustmästare!! bereddes en sådan ekonomisk ställning,
att ej arbetarne derigenom och i medvetandet om sina förmånligare
vilkor förleddes till ringaktning och ohörsamhet. Någon egentlig svårighet
att återbesätta under den senare tiden ledigblifna rustmästareplatser både
väl icke visat sig, men detta kunde tillskrifva» den omständigheten, att
långvarigare kommenderingar till gevärsfaktorierna, med åtföljande högre
aflöning, genast efter tjenstens tillträdande varit att påräkna. Att åter
ett motsatt förhållande skulle inträffat, i händelse fråga, uppstått om
ersättande af någon af de vid tygstationerna tjenstgörande Besigtningsrustmästarne,
samt att det hädanefter sannolikt blefve omöjligt att till
dessa platser erhålla fullt dugliga personel-, derest icke eu lämplig löneförhöjning
blefve beviljad, derom kunde General-Fält-Tygmästaren desto
mindre hysa tvifvel, som utsigterna att vid enskilda verkstäder eller
fabriker erhålla förmånliga anställningar alltmer vidgades. De ökade
göromålen vid så väl gevärsverkstäder som gevärsförråd, de stegrade
fordringariie i afseende å förmågan att vid arbetenas ordnande tillgodogöra
tillgängliga mekaniska hjelpmedel och det nu oftare än förr behöflig!!
biträdet af Besigtningsrustmästarne vid behandling af frågor rörande
handgevären talade äfven för en förbättring af de nuvarande lönevilkoren.

I betraktande således af den inträffade betydliga stegringen i lefnadskostnader,
den årliga arbetsförtjenst arbeta ren numera kunde påräkna
samt de aflöning!!!-, som vid enskilda verkstäder utginge till med Besigtningsrustmästarne
likställig!! | icrsoner, an sago G eneral-Fält-Tygmästaren
Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sam!. 1 Afd. 4

26 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

deri af ifrågavarande rustmästare innehafvande lön 800 R:dr höra med
400 R:dr förhöjas till 1,200 R:dr, men tillfälle derjemte höra beredas att
efter viss längre tjenstetid med något ytterligare belopp förhöja lönen
för dem, som under sin tjenstgöring ådagalagt mera framstående duglighet
i förening med ett godt uppförande; genom hvilken anordning nit
och drift i tjensten otvifvelaktigt skulle befordras;

anhållande General-Fält-Tygmästaren i underdånighet, ej allenast att
nådig framställning till Riksdagen måtte aflåtas dels om förhöjning till
1,200 R:dr af den till Besigtningsrustmästarne å Artilleriets Tygstat nu
utgående lön, dels om berättigande för nämnde Rustmästare att efter 15
ars berömlig tjenstgöring uppbära eu ytterligare tillökning i lönen af
300 R:dr, dock med dervid fästadt vilkor att, om någon Besigtningsrustmästare
efter sålunda erhållen förmån visade mindre nit, pålitlighet eller
duglighet i sin tjenst än tillförene, han skulle gå förlustig den honom
förunnade ökade aflöningen, utan äfven att, till bestridande af nämnda
lön edil ökning, ett förslagsanslag af 600 R:dr måtte hos Riksdagen begäras.

Enär de af General-Fält-Tygmästaren sålunda, till stöd för framställningen
om förhöjd aflöning åt Besigtningsrustmästarne vid Artilleriets
Tygstat anförda förhållanden, enligt min uppfattning måste tillerkännas
full giltighet, anser jag mig i anledning deraf höra i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att, till
beredande af förhöjning i lönen från 800 till 1,200 R:dr för hvar och
eu af de å Artilleriets Tygstat uppförda inalles åtta Besigtningsrustmästarebefattiungar,
anvisa ett belopp af tillhopa 3,200 R:dr, att tilläggas
anslaget för Svea, Göta och Wendes Artilleri-regementen.

Vidkommande åter General-Fält-Tygmästarens förslag att Besigtningsrustmästare
efter 15 års berömlig tjenstgöring i nämnda egenskap
måtte komma i åtnjutande af ytterligare lönetillökning af 300 R:dr, så,
ehuru jag delar General-Fält-Tygmästarens åsigt om lämpligheten af en
sådan anordning, under dervid föreslagna vilkor, anser jag mig dock icke
höra i underdånighet påyrka, att, såsom General-Fält-Tygmästaren ifrågaställa
särskild! anslag för nämnda ändamål redan nu må hos Riksdagen
begäras.

I afseende å de sålunda för anslaget till Artilleri-regementena ifrågaställda
särskilda förhöjningsbelopp, utgörande:

för organisationens fullföljande ..............................

» förhöjning i rekryteringspenningar..................

» löneförhöjning åt Besigtningsrustmästare......

eller

.............. Hult- 61,078: 16.

............. » 1,725: —

............ » 3,200: —

tillhopa R:dr 66,003: 16.

Bil. N:o 3 a. till. Kongl. Maj As Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 27

får jag i underdånighet föreslå att de måtte komma anslaget till godo
på följande sätt nemligen:

att anslagets nuvarande pennin gebelopp R:dr 851,622: 72

ökas med.......................................................... » 59,596: 48 pn 219- 20

att den under anslaget upptagna oindelta

spanmål 46,514 kb:ft 2 k:r, motsvarande R:dr 97,679: 82
må ökas med 3,050 » 8 » » » 6,406:68

till ..............49,565 kb:ft, motsvarande...............................R:dr 104,086: 50,

hvarigenom anslagets slutsumma blifver R:dr 1,015,305: 70.

Enär, på sätt jag redan i mitt underdåniga yttrande till Statsrådsprotokollet
för den 9 Januari 1872 i underdånighet erinrat, förslaget till
Artilleriets organisation blifvit uppgjord t under förutsättning, att passevolans
emellan Kronan och Batteri-Cheferne vid ifrågavarande vapen skulle
komma att för framtiden upphöra, får jag i anledning häraf i underdånighet
föreslå, det Armé-Förvaltningen måtte erhålla nådig föreskrift
att i behörig ordning å Kronans vägnar uppsäga det med Batteri- och
Kompani-Cheferne vid Röta Artilleri-regemente
passevolanskontrakt, så att detsamma kommer att med innevarande års
utgång upphöra.

1 händelse af nådigt bifall härtill blifver särskild! anslag för år 1874
erforderligt dels till ersättning åt nuvarande passevolantörer vid Rota
Artilleri-regemente för utöfver stat befintliga men nödvändiga persedlar,
äfvensom för det bättre skick, än hvad kontraktet stadgar, hvaruti de
reglementerande persedlarne kunna vid blifvande afmönstring befinnas,
dels ock till arfvoden åt Batteri- och Kompani-Cheferne, utöfver lönerna
på stat, hvilka senares belopp blifvit bestämdt med afseende å detta befäls
inkomst af passevolans^. Ehuru ifrågavarande anslag icke för närvarande
kan till beloppet med full säkerhet bestämmas, enär detta är beroende,
hvad ersättningen till passevolantörerne angår, på framdeles skeende
uppskattning af ofvan omforma!da persedlars värde, samt, beträffande
Batteri- och Kompani-Chefernes arfvoden, på framtida pröfning deraf,
anser jag likväl, på grund af Armé-Förvaltningens Intendents-Departeinents
i förstnämnda hänseende meddelade uppgift samt i betraktande
af beloppet af de nuvarande lönerna på stat, anslaget kunna förslagsvis
beräknas till 90,000 Riksdaler, under förutsättning härvid, att kostnaderna
för inlösen af persedlar vid stamtruppen å Rofland, hvilka kostnader
af Armé-Förvaltningen beräknats till 2,500 R:dr, äfven må af

2 K Bil. N:o 3 a. till Kong!.. Maj:ts Nät!. Prof. N:o /, om Statsverket 1873. x

samma anslag bestridas; och torde detta anslag få här nedan bland öfriga
extra anslag antecknas.

Till arfvoden åt Batteri-Cheferne vid Wendes Artilleri-regemente
linnés för innevarande år särskildt anslag anvisadt, och ehuru, i afvaktan
å ny lönereglering för värfvade arméen, dessa arfvoden äfven under nästkommande
år 1874 måste utgå, anser jag mig dock icke nu höra för
detta ändamål ifrågasätta någon särskild anslagsbegäran till Riksdagen,
enär jag hyser den förmodan att för arfvodena erforderliga medel skola
kunna för nämnda år beredas inom uppkommande besparingar antingen
å artilleri-regementenas anslag eller å hufvudtiteln i allmänhet.

Marin-regementet. Enär frågan om ordnande! af garnison i Earlskrona
såsom omedelbart sammanhängande med den om organisation al
landtförsvaret i allmänhet, icke kan vid instundande riksdag till slutlig
pröfning förekomma, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong!.
Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att, på sätt för innevarande av
redan linnés niedgifvet, det under 4:de hufvudtiteln uppförda anslag till
Marin-regementet af 248,228 R:dr 42 öre, — i den män det genom regementets
indragning blifver disponibelt —, må jemväl lör år 1874 ställas
till Eders Kong!. Maj:ts förfogande, att till erforderligt belopp användas
för upprätthållande af garnison i Earlskrona.

Fortifikationen. Beträffande det vid 1872 års riksdag för innevarande
år ''anvisade extra anslag af 44,709 Ruff 40 öre till påbörjande af
eu Sappörbataljons uppsättning, hvilket anslag äfven framgent bör utgå
och på ordinarie stat uppföras, har Armé-Förvaltningen å Civila Departementet,
till följd af erhållen nådig föreskrift, i underdånighet föreslagit,
att nämnda belopp måtte enligt nedanstående fördelning tilläggas följande
riksstats-anslag, nemligen:

anslaget till Fortifikationen med....................... Ruff 21,301: 71,

» till mathållning för manskapet vid

garnisonsregementena........................ » 10,774: 52,

» till inqvarteringskostnader i hufvud staden.

.................................................... » 1,668: ,

» till försvarsverket i allmänhet........... » 10,965: 17, 44^799. 49.

Och torde donna sålunda föreslagna fördelning få här nedan vid de särskilda
anslagens behandling behörigen iakttagas.

Enligt den för Sappörtbataljonens organisation uppgjorda plan borde anslag
för påbörjande af 2:dra kompaniets uppsättning redan under år 1874 vara
att tillgå; men enär under deri senare tiden visat sig allt större svång -

Bil. N:o 3 a. Ull Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 29

heter att erhålla manskap för uppsättning af värfvade trupper, samt vid
Carlsborgs fästning, hvarest Sappör-bataljonens organisation är afsedd att
genomföras, för närvarande förestår uppsättning ej allenast af lista Sappörkompaniet
utan äfven af två artilleri-batterier, anser jag mig, oaktadt
olägenheterna af en rubbning i den uppgjorda organisationsplanen, likväl icke
böra påyrka, att till den nu snart sammanträdande Riksdagen framställning
om anslag för Fortifikationstruppers uppsättning göres, i vidsträcktare
mån, än hvad angår följande för komplettering af befälet vid första
Sappör-kompaniet erforderliga löner jemte arfvoden, nemligen för:

1 Löjtnant af lista klassen......................................................... Ridr 1,747: 50,

1	d:o af 2: dra	clio .......................	.................................. » 1,547: 50,
1	Sergeant af lista	d:o .......................	.................................. » 773: 75,
1	clio af 2:dra	clio .......................	................................. » 723: 75,

eller tillhopa Ridr 4,792: 50,

hvilket belopp bör anslaget för Fortifikationen tilläggas.

I anledning af de nyss antydda svårigheter, som under senare tiden
i allt högre grad mott att hålla värfvade arméens nummerstyrka fulltalig,
anser jag mig höra fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
derpå, att nämnda förhållande, derest det kommer att än vidare fortfara,
påkallar särskilda åtgärder till svårigheternas afhjelpande; och ehuru jag
varit betänkt att redan nu ifrågasätta framställning till Riksdagen om
särskild! anslags anvisande för ifrågavarande ändamål, har jag dock ansett
frågan härom, för närvarande och intilldess ytterligare erfarenhet i
ämnet hunnit inhemta^, höra inskränkas till det förslag om förhöjning i
rekryteringspenningar vid en del värfvade trupper, som dels i det föregående
framställts dels här nedan kommer att afgifvas.

Enär, enligt det senast uppgjorda och godkända förslaget till uppsättning
af ökadt antal Fortifikationstrupper, arfvoden, hvardera å 36
R:dr, blifvit för hornblåsarne så väl vid Fältsignal-kompaniet som vid
Sappör-bataljonen beräknade, men hornblåsarne vid de äldre Fortifikationstrupperna
eller Pontonier-bataljonen voro i saknad af arfvoden, har Kongl.
Maj:t, uppå Befälhafvarens för Fortifikationen underdåniga framställning,
för innevarande år från anslaget till extra utgifter beviljat hornblåsarne
vid Pontonier-bataljonen gratifikationer, till belopp motsvarande berörda
arfvoden. Då likväl sådana gratifikationer icke lämpligen lära kunna allt
framgent komma att utgå, men sistnämnde hornblåsare icke heller torde,
i afseende å aflöningsförmåner, höra befinna sig i sämre ställning än deras
vederlikar vid Fältsignal-kompaniet och Sappör-batalj onen, får jag i underdånighet
hemställa, att till arfvoden ä 36 R:dr åt de vid Pontonierbatal -

30 Bil. No 3 a. till Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverlet 1873.

jonen anställde sex hornblåsare måtte hos Riksdagen begäras ett anslagsbelopp
af 216 R:dr.

Vidare och enär rekryteringspenningarne för de nyuppsatta Fortifikationstrupperna,
i likhet med hvad vid Artilleriet egt ruin, blifvit beräknade till 8
R:dr 50 öre per man, under det att vid Pontonier-bataljonen sådana medel
fortfarande utgå med endast 7 R:dr 50 öre per man, torde, i enlighet med
hvad Armé-Förvaltningen å Intendents-Departementet ock föreslagit, till beredande
af förhöjning i rekryteringspenningarne för Pontonier-bataljonens nummerstyrka,
360 man, med 1 R:dr per man årligen, ett belopp af 360 R:dr få
hos Riksdagen begäras.

I öfrig! och i anledning af Befålhafvarens för Fortifikationen uti memorial
af den 27 sistlidne November gjorda underdåniga framställning derom, att, —
då aflöningen för den vid Fortifikationens Chefs-expedition anställde vaktmästare,
hvilken aflöning, utom ersättning med ett ringa belopp för embetsrummens
eldning och städning, utgjorde 500 R:dr för år, numera vore för fyllande
af vaktmästarens lefnadsbehof otillräcklig, och denne vaktbetjents tid toges
för tjenstgöringen synnerligen mycket i anspråk —, Eders Kongl. Maj:t
täcktes dels för innevarande år i Nåder anvisa ett belopp af 100 R:dr till
löneförbättring åt bemälde vaktmästare, dels ock till Riksdagen aflåta Nådig
proposition om förhöjning i nuvarande vaktmästarelönen med enahanda belopp,
att från och med år 1874 å Fortifikationens stat uppföras, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t, med bifall till senare delen af Befälhafvarens
för Fortifikationen förevarande framställning, täcktes, till förhöjning
i vaktmästarens vid Fortifikationen lön, af Riksdagen begära ett belopp
af 100 R:dr, att från och med år 1874 utgå.

Beträdande åter den jemväl för innevarande är föreslagna löneförbättring
för ifrågavarande vakt betjent, anhåller jag i underdånighet, att frågan
härom, på sätt ofvan i afseende å eu dylik fråga rörande Armé-Förvaltningens
vaktbetjemng föreslagits, icke för närvarande måtte till särskild åtgärd
föranleda.

1 afseende å de till förhöjning i anslaget för Fortifikationen nu föreslagna

belopp, utgörande:

för Sappör-bataljonen, inberäkna»!! de för komplettering af första kompaniets

befäl erforderliga löner och arfvoden................................. R:dr 26,094: 21.

till arfvoden åt hornblåsarne vid Pontonier-bataljonen » 216: —

» förhöjning i rekryteringspenningarne vid nämnda bataljon
....................................................................................... » 360: —

d förhöjning i vaktmästarens vid Chefs-expeditionen lön...... » 100:

eller tillhopa R:dr 26,770: 21,

Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 31

får jag i underdånighet föreslå, att nämnda summa må anslaget tilläggas med

penningar ............................................................... B: dr 23,580: 94.

vindel! spanmål 1,518 kubikfot 7 kannor ä 2

B:dr It) öre per kubikfot........................... » 3,189: 27. 779. 21

hvarigenom, när härtill lägges anslagets nuvarande slutsumma ... 231,383: 31.

ifrågavarande anslag kommer att utgöra R:dr 258,153: sr

Koraller/- och Artilleri-hästars remontering och skoning. Utom hvad rörande
detta anslag här otvan i sammanhang med frågan om Artilleriets organisation
förekommit, i enlighet hvarmed eu förhöjning i detta anslag erfordras
med 4,981 B:dr 50 öre, får jag i underdånighet anmäla, att Sekund-Chefen
för Lifgardet till häst och Chefen för Hussar-regementet Konung Carl XV, uti
hvar för sig, uppå vederbörande Sqvadrons-Chefers föranledande, afgifna memorial
hos Eders Kongl. Näjd i underdånighet anhållit, den förre, att regementets
nuvarande remonteringsanslag, utgörande 37 R:dr 50 öre årligen för
hvarje häst, måtte förhöjas till lika belopp, som vid Svea Artilleri-regemente
bestås, dier 45 B:dr årligen för hvarje häst, och den senare, att förhöjning
måtte i Nåder beviljas dels i regementets remonteringsanslag från dess nuvarande
belopp af 27 R:dr 50 öre till 45 B:dr för hvarje häst om året, dels
ock, i det för hästarnes skoning bestämda anslag, från 2 R:dr 50 öre till 7
B:dr 50 öre för hvarje häst årligen, — hvilka underdåniga framställningar
blifvit af vederbörande Brigad-Chef och General-Befälhafvare, så vidt hvardera
rört, i underdånighet förordade.

Uti häröfver afgifvet utlåtande har Armé-Förvaltningen å InteudentsDepartementet
i underdånighet erinra!: att, enligt det för Lifgardet till häst
den 17 September 1856 och det för Hussar-regementet Konung Carl XV den
15 Augusti 1865 Nådigst fastställda passevolanskontrakt, Indika beggedera,
sedan vederbörande Sqvadrons-Chefer blifvit hörde, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut den 17 Maj 1872 förklarats skola fortfarande under tre år från
och med det innevarande lända till efterrättelse, det ålåge Sqvadrons-Cheferne,
bland annat, att »för dertill i stat bestådda medel» anskaffa de för underbefälet
och manskapet erforderliga remonter, Indika, af i öfrig! föreskrifven beskaffenhet,
finge antagas vid en ålder af i allmänhet emellan 4 och 7 år; —
att, såsom i de underdåniga memorialen uppgå Lits, remonteringsersättningen
till Sqvadrons-Cheferne utgjorde, enligt Nådigst fastställd stat af den 18 December
1866, vid Lifgarde! till häst 37 B:dr 50 öre och vid Hussar-regementet
Konung Carl XV 27 R:dr 50 öre för hvarje häst om året, under det
att vid alla Artilleri-regementena, der remonteringen besörjes omedelbart för
Kronans räkning, remonteringsanslaget vore i nyssnämnda stat bestämdt till
45 R.dr för hvarje häst årligen, alla dessa belopp beräknade efter en antagen

32 Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1813.

tjenstetid hos hästen af i medeltal 10 år; — att skoningsanslaget vid Hussarregementet
Konung Carl XV ntginge, jemväl enligt merberörda stat, med 2
R:dr 50 öre per häst om året, men vid Lifgardet till häst med 8 R:dr 25
öre och vid Artilleri-regementena med 9 R:dr, likaledes för hvarje häst årligen;
— och har Armé-Förvaltningen, med hänseende till de allmänt kända
förhållanden, hvarpå förevarande underdåniga framställningar grundats, och
då derigenom de här omförmälda passevolansbestyren icke kunde för nu bestådda
ersättningsanslag handhafvas på ett för regementenas tjenstbarhet tillfyllestgörande
sätt, så framt ej Sqvadrons-Cheferne skulle deraf tillskyndas enskilda
betydande förluster, — något som väl icke kunde å Kronans sida rimligen
ifrågaställas —. underdånigst tillstyrkt de begärda anslagsförhöjningarne,
med hemställan tillika, det Eders Kongl. Näjd måtte täckas, genom Nådig
Proposition till Riksdagen, föreslå följande tillökningar i ofvanberörda statsanslag,
att utgå redan från och med år 1873, nemligen
remonteringspenningar för 384 hästar vid Lifgardet till häst ä 7

R:dr 50 öre................................................ 2,880: —

d:o ior 537 hästar vid Hussar-regementet Konung
Carl XV ä 17 R:dr 50 öre......... 9,397: so.

och skoningspenningar för 537 hästar \ id d:o eko ä 5 R:dr......... 2,685: —

tillhopa R:dr 14,962: so.

Ehuru jag i allo instämmer i de af Armé-Förvaltningen till stöd för den
sökta anslagsförhöjningen anförda skäl, anser jag mig dock till Förvaltningens
hemställan om Proposition i ämnet till Riksdagen böra tillstyrka Nådigt bifall
endast i så måtto, att anslagsförhöjningen beräknas först från och med år 1874.

1 öfverensstämmelse härmed, och på grund af hvad vid behandlingen af
frågan om artilleriets organisation här ofvan anförts, får jag alltså i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Näjd täcktes i Nåder föreslå Riksdagen,
att anslaget till Kavalleri- och Artilleri-hästars remontering och skoning, hvithet
anslag för närvarande utgör................................................... K:dr 67,261: 25.

må ‘ med tillhopa.............................................................................. » 19,944: j—

förhöjas till R:dr 87,205: 25.

Fourragering af Artilleriets och Poutomer-bataljonrns samt värfvade Kavalleriets
hästar. I anledning af hvad rörande detta anslag här ofvan i sammanhang
med frågan om Artilleriets organisation anförts, hemställer jag i underdånighet
om förslag till Riksdagen, att samma anslag, hvithet, enligt nu

gällande riksstat utgör................................................................. K:dr 439,700: —

må med ............................................................................... 0 28,700: —

förhöjas till ll:dr 468,400: —
Mathållning

Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

Mathållning för manskapet vid garnisons-regementena. I detta anslag påkallas,
till följd af den fortgående organisationen så val af Artilleriet som af
J ortifikationsti upptorna, en förhöjning, som, enligt hvad derom i det föregående
anmärkts, blifvit af Armé-Förvaltningen beräknad till sammanlagdt 28,157 B:dr
•J5 öre, men enär anslaget är af förslagsanslags natur, torde förhöjningen

höra upptagas i rundt tal med................................................... R:dr 28,000:

hvilket belopp jag alltså i underdånighet anhåller, att Eders
Kongl. Mäj:t måtte af Riksdagen begära, för att tillläggas
den nuvarande anslagssumman.............................. » 358,000:

hvarigenom anslaget kommer att utgöra R:dr 386,000: .....

Beväringen.

Gotlands Nationalbeväring. Af samma skäl, som här ofvan anförts till
grund för förhöjning i rekryteringspenningarne vid Artilleri-regementena, i den
män rekryteringspassevolansen derstädes upphör, har Armé-Förvaltningen å
Intendents-Departementet i underdånighet anmält behofvet deraf, att rekryteringspenningarne
vid Gotlands Nationalbevärings Artilleri-corps'' stamtrupp, hvarest
passevolansen redan med innevarande års början upphört, varda från samma
tid förhöjda från 7 R:dr 50 öre till 8 R:dr 50 öre årligen per man af stamtruppens
nummerstyrka 75 man.

Likaledes har Armé-Förvaltningen å nämnda Departement anmält, att. — i
anseende till beskaffenheten af den för Artilleri-stamtruppens å Gotland kasernering
i staden Visby upplåtna byggnad, och ännu mer, derest truppen, såsom
afsedt lärer vara, skulle komma att i spridda qvarter inom staden förläggas
—, det vore för manskapets behöriga vårdande vid inträffande sjukdomsfall
åt allvarligare beskaffenhet oundgängligen nödvändigt att kunna å
Länslazarettet i Visby bereda inträde för sådane sjuke. Och enär för detta
ändamål särskilda medel måste vara att tillgå, har Armé-Förvaltningen i underdånighet
föreslagit att hos Riksdagen måtte äskas anvisande härtill af ett
ärligt belopp åt 150 R:dr, att å Gotlands IN ationalbevärings stat uppföras samt
redan från och med innevarande år 1873 utgå.

I anledning af hvad Armé-Förvaltningen sålunda i ena och andra hänseendet
anfört och föreslagit, far jag i underdånighet hemställa, det Eders
Kongl. Näjd måtte täckas af Riksdagen begära anvisandet af följande belopp,
att från och med år 1874 utgå nemligen:

Bill. till Pilcsd. Prof. 1873. 1 Sand. 1 A/d.

34 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

till förhöjning i rekryteringspenningarne för manskapet vid Gotlands National bevärings

Artilleri-corps’ stamtrupp................................. R:dr 75: —

samt till bekostande af sjukvård å Länslazarettet i Visby

för manskap, tillhörande nämnda stamtrupp.................. » 150: —

eller tillhopa R:dr 225: —

att tilläggas det i anslaget till Gotlands Nationalbeväring
ingående penningebelopp, hvarigenom anslagets slutsumma,
nu utgörande ................................. » 141,878: so.

skulle komma att uppgå till R:dr 142,108: so:

men enär, enligt förslaget till Generalstabens organisation, från ifrågavarande
anslag bör till det nya anslaget för Generalstaben öfverföras ett belopp af

1,000 R:dr, kommer alltså anslaget till Gotlands Nationalbeväring att för framtiden
utgöra endast 141,103 R:dr 90 öre.

Vidkommande åter utgifterna under innevarande år 1873 för nyssnämnda
två särskilda ändamål, nemligen rekrytering och sjukvård vid Artilleristamtruppen
å Gotland, får jag i underdånighet hemställa, att desamma, inom de
af Armé-Förvaltningen nu uppgifva belopp, måtte fa bestridas från Fjerde
hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

Materielen.

Försvarsverket till lands i allmänhet, eller Armé-Förvaltningens Departement.
I afseende å detta emellan Armé-Förvaltningens tre militära Departement
fördelade anslag har Förvaltningen å Intendents-Departementet, beträffande
det för Wermlands Fältjägare-regementes beklädnad hittills och äfven
för innevarande år från anslaget utgående belopp, i underdånighet anmält, att,
— sedan i anledning af de öfvergångsforhållanden, som vid regementet inträdt
till följd af passevolansens upphörande och en förberedd ny organisation
af detta regemente, Riksdagen, uppå Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, medgifva,
att de för regementets olika behof utsudda medel Unge under åren 1871—
1873 utgå och af Kongl. Näjd, utan afseende å hvarje belopps särskilda ändamål,
gemensamt disponeras till hithörande utgifters bestridande, men dessa förhållanden
numera, så vidt de af passevolansens upphörande varit beroende och
på truppens beklädnadsangelägenheter inverkande, blifvit genom Kongl. Maj ds
derom meddelade Nådiga beslut definitivt ordnade —, något hinder icke vidare
uti nyssnämnda omständighet förefunnes emot en efter det nya beklädnadssättet
vid regementet förändrad reglering af det statsanslag, hvarifrån regementets
beklädnadsmed el bonde utgå; och då, i följd deraf att regementets

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prof. JV:p 1, om Statsverket 1873. 35

tjänstgöringsförhållanden vore lika med indelt trupps, Kongl. Näjd genom Nådigt
Bref den 19 April 1872 medgifvit nummerstyrkans beklädande hufvudsakligen
efter samma grunder, som vid indelta roterade arméen voro gällande,
samt ett härefter bestämdt anslag för nämnda ändamål kunde beräknas till
omkring 10,000 R:dr, emot i jemnt tal 18,000 R:dr under den tid passevolans
egde rum, har Armé-Förvaltningen i underdånighet hemställt, huruvida icke,
— såsom redan skott med regementets möteskostnadsmedel, hvilka af eu dylik
orsak blifvit lagda under statsanslaget för indelta arméens vapenöfningar —,
det förstnämnda beloppet, 10,000 R:dr, för nummerstyrkans vid regementet
beklädnad, borde från och med år 1874 få utgå från anslaget för lif- och
släpmunderingar vid roihällsregementena, i hvithet fall detta sistnämnda anslag
påkallade eu motsvarande förhöjning, på samma gång dess benämning lämpligen
borde förändras genom tillägg af orden: »och Wermlands Fält]ägareregemente));
kunnande deremot statsanslaget till försvarsverket i allmänhet minskas
med beloppet 18,000 ll:dr.

Jemte det jag till alla delar instämmer i hvad sålunda beträffande anslaget
till försvarsverket i allmänhet samt det till lif- och släpmunderingar vid
rothål! sregementen a blifvit af Armé-Förvaltningen ifrågastäldt, får jag, enär
förstnämnda anslag i och för organisationen af Artilleriet och Fortilikationstruppema,
enligt hvad i det föregående redan blifvit anmärkt, påkallar en förhöjning
af tillhopa ................................................................. B:dr 35.908: 56

j underdånighet hemställa, att, sedan härifrån afräknats
det belopp, hvarmed anslaget enligt Armé-Förvaltningens
ofvanstäende förslag bör minskas, eller......... » 18,000: —

återstående R:dr 17,908: 56.

måtte hos Riksdagen begäras, att tilläggas anslagets nuvarande
summa.................................................................. » 1,427,791: 83.

hvarigenom anslaget kommer att uppgå till R:dr 1,445,700: 39.

Lif- och släpmunderingar vid rothållsregementena. På grund af hvad
här ofvan anförts, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Näjd
täcktes i Nåder föreslå Riksdagen att, på det kostnaderna för Wermlands
Fältjägare-regementes beklädnad må kunna för framtiden från ifrågavarande

anslag bestridas, detsamma, nu utgörande ....................... R:dr 262,520: —

måtte med .................................................................................. » 10,000: —

förhöjas till R:dr 272,520

samt att anslagets benämning må förändras genom tillägg af orden: och Wermlands
Fältjägare-regemente,

36 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prof. N:o 1. om, Statsverket 1873.

Inqvartering skostnader i Stockholm. Detta anslag erfordrar förhöjning dels,
till följd af förslaget rörande Generalstabens organisation, med R:dr 5,235: —
dels ock i anledning af Fortifikationstruppernas organisation,
med............................................................................................ » 1,668: —

eller tillhopa med R:dr 6,903: —

men enär anslaget är af förslagsanslags natur, torde förhöjningen fä föreslås
i rundt tal med............................................................ Rall* 6,900: —

hvarigenom detta anslag, som för närvarande utgör......... » 18,000: —

skulle komma att uppgå till R:dr 24,900: —

Inqvarteringskostnader i landsorterna. Till följd af Generalstabens organisation
påkallar äfven detta anslag en förhöjning, hvilken beräknats i rundt tal
till 1,300; och hemställer jag alltså i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att nyssnämnda belopp måtte tilläggas anslagets
nuvarande summa 36,000 R:dr, som derigenom kommer att förhöjas till
37,300 Rall*.

Diverse anslag.

Under den 17 Maj 1872 täcktes Kongl. Maj:t i nåder förordna, bland
annat:

att det s. k. disciplin-kompaniet skulle, så snart detsamma blifvit, jemlik
nådiga Rrelvet den 2 Augusti 1871, förlagdt till Carl sborg, upphöra att utgöra
eu afdelning af Kronoarbets-corpsen och afl befattning med detsamma öfver flyttas
från fångvården till krigsadministrationen, samt kompaniet derefter å nämnda
fästning användas i arbete för Fortifikationens rökning och i militäriskt afseende,
i likhet med andra å fästningen förlagda trupper, stå under fästningskommendantens
myndighet och inseende; samt

att, intilldess erforderligt anslag för kompaniet blefve å riksstatens fåle
hufvudtitel uppfördt, ej mindre de vid kompaniet anställde officerare fortfarande
skulle från fångvårdens ordinarie aflöningsanslag åtnjuta de för dem bestämda
arfvoden, än ock alla öfriga utgifter för kompaniet såsom dittills utgå af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, med iakttagande i senare afseende!, att
Armé-Förvaltningen, efter förslag af kompani-chefen, hvilken med biträde af en
redogörare omhänderhade kompaniets ekonomi, skulle bestämma stat för berörda
utgifter och från Fångvårdsstyrelsen reqvirera medel till deras bestridande.

I anledning häraf och sedan disciplinkompaniets förläggning till Carlsborg
under sistlidne September månad egt ruin, och Eders Kongl. Maj:t, uppå .lustitieDeparternentets
föredragning, ansett medel för disciplinkompaniets behof icke vidare
höra under 2alra hufvudtiteln uppföras, torde i stället nödiga mede! för nämnda

Bil. No 3 ce. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

ändamål höra för framtiden blifva under riksstatens fåle hufvud titel att tillgå.
Men enär förslag till de för kompaniets framtida förvaltning erforderliga reglementariska
föreskrifter eller tillförlitlig uträkning rörande de till kostnadernas
bestridande för kompaniet nödiga medel ännu icke, under den korta tid kompaniet
varit å Carlsborg förlagd t, hunnit utarbetas, samt jag alltså icke heller nu
är i tillfälle att till siffran uppgifva det belopp som för nämndå ändamål blifver
behöflig!, lärer det anslag, som för kompaniet kommer att anvisas, höra, åtminstone
tills vidare, erhålla förslagsanslags natur; och då, enligt af Fångvårdsstyrelsen
meddelad uppgift, kostnaderna för disciplinkompaniet under senare åren
i medeltal uppgått till omkring 36,000 R:dr årligen, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att under fåle hufvudtiteln
anvisa till utgifter för ifrågavarande kompani ett förslagsanslag äf 36,000
R:dr, samt att anslaget, med rubrik: DisciplinJcmipaniet, må uppföras näst efter
anslaget till extra utgifter.

1 sammanhang med frågorna rörande Artilleriets organisation och passevolansens
upphörande vid artilleri-vapnet har Armé-Förvaltningen ä IntendentsDepartementet,
— i anledning deraf, att manskapet vid värfvade arméen under
senare, åren icke i den utsträckning, som enligt gällande stater och kontrakt alsetts,
funnits villigt att emellan exercistiderna söka permission —, i underdånighet
föreslagit, att särskild! anslag till permitteringens befrämjande vid värfvade arméen
måtte å stat uppföras, till en början dock endast för Göta och Wcndes Artilleriregementen
samt Artilleristamtruppen å Gotland;

men ehuru jag finner Armé-Förvaltningen icke hafva sakna! skål för sin
framställning i detta hänseende, anser jag mig dock icke nu och innan ytterligare
erfarenhet härutinnan vunnits höra dertill tillstyrka nådigt bifall, utan hemställer
i underdånighet, att med begäran om anslag för ifrågavarande ändamål måtte få
till en kommande riksdag anstå.

Sedan jag sålunda i underdånighet redogjort för de förändringar jag anser
höra vid nu förestående statsreglering vidtagas i afseende å ordinarie anslagen
under 4-.de hufvudtiteln, torde jag få öfvergå till framställningen rörande de anslag
af mera tillfällig beskaffenhet, Indika synas mig höra under år 1874 blifva
för landtförsvaret att tillgå.

1 sådan! afseende får jag med anledning af hvad i det föregående vid behandlingen
af ordinarie anslagen blifvit rörande Artilleriets organisation anförd!,
i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen:

att till fullföljande af nyssherörda organisation, enligt uppgjord plan, måtte
anvisas ett extra anslag af 119,603 Ruff 48 öre; samt

38 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

att till ersättning åt passevolantörerne vid Göta Artilleri-regemente för ölvertaliga
persedlar och för det bättre skick, än passevolanskontraktet stadgar, hvari
regementets på passevolans underhållna materiel kan vid blifvande afmönstring
till Kronan befinnas, äfvensom till arfvoden åt Battericheferne vid detta regemente
måtte beviljas ett till 90,000 R:dr beräknad! extra anslag af förslagsanslags natur,
med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att af detta anslag jemväl låta bestrida
kostnaderna för inlösen af persedlar vid den nyligen till Kronan afmönstrade
artilleri-stamtruppen på Gotland, hvilka kostnader blifvit af Armé-Förvaltningen
till 2,500 R:dr beräknade.

Vidare förekomma följande frågor.

Artilleribehof.

1 afseende härå bär General-Fält-Tygmästaren uti ofvanberörda underdåniga
memorial af den 14 sistlidne November gjort följande framställningar:

Fältartitterimateriel. Härtill både vid 1871 års riksdag beviljats ett anslag
af 1,102,743 R:dr, deraf blifvit anvisade: vid nyssnämnda riksdag 180,000 R:dr,
att utgå under år 1872, och vid 1872 års riksdag 185,000 Rdr, att under
innevarande år 1873 utgå, hvadan alltså af det beviljade anslaget återstode
737,743 R:dr.

Då, enligt General-Fält-Tygmästarens åsigt, materielens komplettering, så vidt
löjligt vore, herde verkställas samtidig! med personalens organisation, för hvars
fullständiga genomförande, enligt den uppgjorda planen, vore afsedd en tidrymd
af sex år, från och med år 1872, så bär General-Fält-Tygmästaren underdånigst
hemställt, att Eders Kongl. Maj:t behagade bos Riksdagen föreslå, att det återstående
anslagsbeloppet 737,743 R:dr måtte fördelas på fyra år, och att således
omkring en fjerdedel deraf måtte anvisas att under år 1874 utgå, eller, till

Fältar tiller i-materiel......................................................................... 185,000: —

Fästnings- och positions-Jcanoner. General-Fält-Tygmästaren bär i underdånighet
erinra!, hurusom för fyllande åt detta behof följande belopp blifvit
anvisade:

af 1866 och 1867 årens Riksdagar till positions- och be lägrings-artilleriet

.......................................................... 73,500: —

af 1868 års Riksdag till 4 st. grufva kanoner ...................... 100,000: —

af 1871 och 1872 årens Riksdagar till fästnings- och positions-kanoner
........................................................................... 300,000: —

eller tillsammans 473,500: —

1 afseende å denna anslagssumma bär General-Fält-Tygmästaren anmält, att,

då de 6 st. 8 os refflade bakladdningskanoner, åt hvilka tvenne redan vore leve -

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 39

rörande och de återstående innan kort fullbordade, blefve till fullo liqviderade,
behållningen å anslaget komme att uppgå till omkring 260,000 Rall-, hvithet
belopp således vore för ifrågavarande ändamål disponibelt.

Af den materiel, som enligt nådigt fäststäld plan herde utgöra bestyckningen
å de under arbete varande befästningarne vid Fredriksborgss undet, vore de lättare
kanonerna med lavetter och projektiler redan anskaffade och ditförda, men utaf
de så kallade pansarbrytande kanonerna återstode att framställa:

4 st. 9"24 refflade kanoner,

3 st. 8"os d:o d:o samt

omkring 900 projektiler och 13 st. vall- och kasematt-lavetter.

Om först gällande pris lades till grund, kunde kostnaden för donna materiel
beräknas till ungefärligen 350,000 R:dr, men under nuvarande prisförhållanden
herde donna summa ökas med omkring 33 procent, eller till omkring 460,000 R:dr.

Då nämnda befästningar ansåges kunna fullbordas under år -1874 och best
yckningen herde, så vidt förhållandena sådant medgåfve, vara till donna tidpunkt
anskaffad, så bär Generai-Fält-Tygmästaren i underdånighet anhållit, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska att utaf del af 1871 års Riksdag
beviljade anslag 551,000 R:dr, hvaraf 300,000 R:dr redan blifvit anvisade, måtte
för ar 1874 få utgå till fästnings- och positions-kanoner 200,000 R:dr.

Skjutförsök. Härom yttrar General-Fält-Tyginästaren, hurusom teknikens
framsteg och de alltjemt stegrade fordringarne på stor eldverkan hos artilleriet
måste hafva ständiga förändringar åt detta vapens materiel till följd.

Sadana förändringar herde dock ej vidtagas förr än man genom försök
gjort sig förvissad om deras ändamålsenlighet. Om än mindre stater icke gerna
kunde, i likhet med de större, för sådant ändamål använda millioner riksdaler.
utan hufvudsakligen måste lägga den erfarenhet till grund, som andra dyrt köpt,
sa återstod»'' dock alltid tillräckligt många förhållanden att pröfva, för att taga i
anspråk medel till icke obetydliga belopp, och då å de anslag, som för sådant
ändamål åt 1866 och 1867 årens Riksdagar beviljats, icke någon behållning
förefunnes, samt åtskilliga ganska kostsamma försök, såsom med styckekrut af
ny tillverkning, profskjutning dels af kanoner, dels af fästningslavetter af nykonstruktion,
som icke kunnat uppskjutas, redan tagit sin början och komme att
tillsvidare fortsättas, har General-Fält-Tygmästaren underdånigst anhållit, att Eders
Kongl. Maja täcktes af Riksdagen åska nödiga medel till betäckande af de kostnader
härför, hvilka dels blifvit al under hand varande medel förskjutne, dels
kunde komma att ytterligare för samma ändamål utgå eller, under 1874,

till skjut för sök ......................................................................... 30,000 Rall-.

Infanteri-gevär. För anskaffning häraf hade af 1871 års Riksdag beviljats

4,500,000 R:dr, hvaraf redan under samma år utgått 198,000 R:dr, under år
1872 ett belopp al 1,050,000 R dr, och vore dessutom anvisadf att under inne -

40 Bil. No 3 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

varande år 1873 utgå 1,084,000 R:dr. Af förstnämnda belopp återstode
alltså 2,168,000 R:dr. Vid 1872 års slut borde tillgången af infanterigevär
enligt senaste modeller uppgå till omkring 130,000 st. För att
det, uti underdåniga memorialet den 29 December 1870 af dåvarande
Chefen för Landtförsvars-Departementet, såsom erforderligt ansedda antalet
af 246,000 gevär måtte blifva fyldt, återstode att anskaffa omkring

120.000 st. Sedan Carl Gustafs städs faktori nu blifvit betydligt utvidgadt,
och under antagande att Husqvarna Vapenfabriks Aktiebolag
åtoge sig en årlig tillverkning af 15,000—18,000 gevär, kunde minst

40.000 gevär tillverkas om året, och behofvet skulle sålunda kunna
blifva fyldt efter trenne års förlopp.

Vid bestämmandet af det utaf 1871 års Riksdag beviljade belopp
både lagts till grund ett till 30 R:dr beräknadt medelpris för hvarje
gevär. Hittills hade ock donna beräkning visat sig riktig, men då de
numera betydligt stegrade prisen å alla materialier måste hafva en ökad
tillverkningskostnad till följd, så vore att befara att, såvida icke en förändring
af nämnda förhållande snart inträffade, den beviljade summan
icke blefve för ändamålet tillräcklig.

General-Fält-Tygmästaren har dock ansett sig ej nu höra ifrågaställa
någon förhöjning af årsanslagct, utan anhåller i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen nådigst hemställa, att återstoden af
meranämnda af 1871 års Riksdag beviljade anslag må fördelas på tvenne
år, och att således måtte anvisas att under år 1874 utgå:

till infanteri-gevär........................................................................ 1,084,000 R:dr.

Byggnader. Sedan Kongl. Maj:t i nåder gillat att, på sätt Riksdagen
ifrågaställa sex utaf Vendes Artilleri-regementes batterier borde organiseras
såsom ridande artilleri, samt beslutat, att dessa sex batterier skulle
förläggas i Christianstad, måste ökadt stallutrymme derstädes beredas,
enär för närvarande endast 146 spiltrum jemte ett mindre sjukstall funnes
att tillgå, och häst-antalet, då hvarje ridande batteri fatt sig tilldeladt
26 hästar, komme att uppgå till 156. I sammanhang med frågan om
ökadt stall utrymme borde likväl äfven tagas i öfvervägande behofvet af
nytt ridhus i donna garnisonsort. Det nuvarande ridhuset befunne sig
nemligen i så bristfälligt skick, att detsamma vid derå år 1870 anställd
besigtning ansetts icke kunna utan våda begagnas mer än några få år.
Det hade dessutom visat sig otillräckligt redan för regementets dåvarande
styrka, och detta blefve i ännu högre grad förhållandet, när batteriernas
antal komme att ökas. Ett underdånigt förslag till ett fullständigt

etablis -

Bil. N:o 3 a. till Kong1. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 41

etablissement för Ven des Artilleri-regemente i Christianstad både år 1855
blifvit öfverlemnadt till Kong! Maj:t, som då täckts taga i öfvervägande
den del deraf, som rörde en gemensam förrådsbyggnad för de i staden
förlagda batteriers materiel, hvilken byggnad numera äfven blifvit uppförd,
men beträffande förslaget i öfrig!, både Kongl. Maj:t förständiga!
Chefen för Ingeniör-Corpsen att, när andra honom åliggande göromål af
mera brådskande beskaffenhet det medgåfve, uppgöra och i underdånighet
inkomma med ritningar och förslag till öfrig a i förslaget uppgifva byggnader.
Enligt detta förslag, som sålunda icke kunde anses hafva blifvit
i sin helhet faststäldt, herde två särskilda ridhus anläggas, men då uppförandet
af tvä mindre i ställe! för ett större ridhus skulle medföra icke
allenast en ökad kostnad utan äfven, derest nyssnämnda förslag skulle
följas, åtskilliga andra olägenheter, så både General-Fält-Tygmästaren
trött sig höra i nämnda afseende frångå samma förslag, hvilket numera
icke heller i öfrig! syntes kunna komma till utförande. För inrymmande
af regementets rusthållarehästar under exercistiden vore tvenne öppna
stallskjul uppförda, ett på hvardera sidan om ett framför det nya förrådshuset
beläget fält, hvithet, väl b ohöfligt vid förefallande uttagning af
materiel från förrådet, exercis in. in., nyligen blifvit för sådan! ändamål
utjemnadt, och således icke utgjorde någon lämplig plats för uppförande
af ett ridhus. Eu sådan kunde deremot erhållas, om det vestra af de
nyssnämnda båda stallskjulen förflyttades intill det östra, då ridhuset
kunde anläggas på det ställe, som nu af det förstnämnda skjulet intoges.
I fråga om eu dylik flyttning framställde sig två alternativ, nemligen att
bibehålla såsom nu tvenne öppna skjul, eller att sammanbygga dessa
under ett tak. Då det sednare alternativet medförde den störa fördel,
att stallskjulen kunde begagnas äfven under en källare årstid, om så
skulle påfordran, äfvensom att ett nu saknad! utrymme för uppläggande
af foder erhölles, tvekade General-Fält-Tygmästaren ej att, ehuru skilnad
eu i kostnad uppginge till omkring 6,700 B:dr, förorda detta sednare
alternativ. Det gamla ridhuset, som genom dessa anordningar blefve
disponibel!, kunde med fördel förändras till stall för 30 hästar och uppförandet
af någon särskild stallbyggnad skulle således icke da ifrågakomma.
Enligt uppgjorda beräkningar skulle kostnaderna för de bär

ifrågasätta arbetena uppgå till:

Nya ridhuset.................................................................................. B:dr 38,369: —

Flyttning af Vestra rusthållsstallet och dess sammanbyggande
med det östra...................................................... » 9,743: —

Nuvarande ridhusets inredning till stall.............................. » 4,693: —

eller tillsammans B:dr 52,805: —,
Bill. till Riksd. Prut. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 6

42 Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om, Statsverket 1873.

hvarifrån borde af dr agas värdet af grunden till det vestra stallskjulet,
hvilken grund kunde begagnas för en del af ridhuset, för hvithet kostnaden
härigenom minskades med 2,088 R:dr och slutsumman blefve
50,717'' R:dr. General-Fält-Tygmästaren har alltså i underdånighet hemställt,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition
om uppförande af ett extra anslag under år 1874:

till ridhus och stallbyggnader i Christianstad af............... R:dr 50,800: —

Uppå Kongl. Maj:ts nådiga proposition hade 1871 års Riksdag anvisat
till stall vid Carlsborg för batterier af Göta Artilleri-regemente ett belopp
åt 28,000 R:dr. Något särskild! anslag till ridhusbyggnad för Artilleriet
hade då ej blifvit ifrågasatt, emedan det ridhus, som måste uppföras för
kavalleri-underbefälsskolans behof, i händelse af denna‘skolas förflyttning
till tiar Isberg, både kunnat upplåtas till begagnande äfven af Artilleriet
på de tider, då skolan ej vore sammandragen, eller underåstörre delen
åt året, men då Riksdagen ej ansett sig böra bevilja de för nämnda
skolas förläggande å Carlsborg erforderliga och af Kongl. Maj:t äskade
medel, kunde uppförandet af en ridhusbyggnad för Artilleriet ej undvikas,
såvida de fältbatterier, som enligt nådigt beslut komme att å stället
förläggas, skulle blifva i tillfälle att under den källare årstiden öfva enskild
ridning.

Ritning och kostnadsförslag hade för kort tid sedan blifvit uppgjorda
för en dylik byggnad i Landskrona, och med stöd af dessa handlingar,
hvilka kunde tjena till ledning äfven uti ifrågavarande fall, har GeneralFält-Tygmästaren
underdånigst hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
af Riksdagen åska anvisandet af ett extra anslag för år 1874:

till en ridhusbyggnad ci Carlsborg af................................... R:dr 28,000: —

Med anmälan om förhållandena med de i Wisby för militära ändamål
upplåtna förrådslägenheter har General-Fält-Tygmästaren vidare på anförda
skål i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t behagade till
Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljandet af ett extra anslag
under år 1874, till Artilleriförråd å Gotland, af 15,000 R:dr.

Uti memorial af den 11 November 1871 angående Artilleri-Departementets
medelsbehof för år 1873 hade General-Fält-Tygmästaren i
underdånighet yttrat, att, -— ehuru, med afseende å vissa anförda omständigheter,
det möjligen vore att befara, att den till uppförande af
nya och förbättrande af befintliga gevärsförrådshus å indelta Arméens
mötesplatser, på grund af vederbörande Chefs-Embetens afgifna förslag,
ar 1865 beräknade summa af 74,262 R:dr 52 öre icke skulle blifva för

Bil. N:o 3 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873

ändamålet fullt tillräcklig, — han likväl, då det visat sig, att kostnaderna
för de redan uppförda byggnaderna icke obetydligt understigit nämnda förslag,
icke ansåge sig då böra ifrågasätta någon förhöjning af nämnda belopp,
hvaraf 50,000 R:dr redan blifvit af föregående Riksdagar beviljade, utan
både han då endast i underdånighet anhållit, att återstoden af den beräknade
summan, eller 25,000 R:dr, måtte i Nåder af Riksdagen äskas.

Sedan detta General-Fält-Tygmästarens underdåniga memorial afgafs,
hade emellertid förhållandena så betydligt förändrats, att Artilleri-Departementet,
för att kunna bedömma huru många och hvilka af ifrågavarande
förrådsbyggnader skulle kunna för de tillgängliga medlen uppföras, ansett
sig föranlåtet att infordra nya kostnadsförslag, utaf hvilka framginge, att
de år 1865 beräknade belopp, i stället för att, såsom förut varit fallet,
lemna icke obetydliga öfverskott, numera blefve alldeles otillräckliga till
kostnadernas bestridande.

För de af 1865—1866 årens Riksdagar beviljade medel, 25,000 R:dr,
både gevärslorråd blifvit uppförda å Södermanlands, Wermlands, Wermlands
Fältjägare- och Norra Skånska Infanteri-regementenas samt Norrbottens
Fältjägare-corps’ mötesplatser. Lifregementets-Grenadier-corps, Uplands
och Westmanlands regementen, Westerbottens-Fältjägare-corps och Hallands
Infanteri-bataljon hade af vederbörande Chefs-Embeten ansetts icke
vara i behof af förrådsbyggnader.

För de återstående indelta regementena och corpserna vore kostnaderna
för förråds uppförande beräknade till följande belopp, nemligen:

för Första Lif-Grenadier-regementet............	j 13,446:
))	Andra d:o d:o
))	Westgöta regemente............................	''} 8,035
»	Skaraborgs d:o
»	Smålands-Grenadier-bataljon	3,899
))	Kronobergs regemente	5,695
))	Jönköping d:o ......................	4,700
»	Dal-regementet	7,951
))	Helsinge regemente ...........................	5,150
))	Elfsborgs d:o	6,034
))	W estgötadals d:o ................................	6,100
))	Bohusläns d:o	7,450
))	Kalmar d:o	6,127
»	Nerikes d:o	4,761
»	Jemtlands-Fältjägare-corps	1,967
))	Södra Skånska Infanteri -regementet	10,615
))	Wester-Norrlands Bevärings-bataljon	4,241
	Summa R:dr 96,171

Bil. N:o 3 a. till Koncjl. Maj ds Nåd. Prof). N:o /, om •Statsverket 1873.

Samtliga dessa förråd vore afsedda att kunna inrymma gevär till minst
två årsklasser af beväringsmanskapet.

Härförutan både Chefs-Embetena vid nedanstående regemente och
corpser framhållit behofvet af smedjors uppförande, och vore kostnaderna
härför upptagna till:

vid	W ermlands-Fältjägare-regernente	547: —
»	Norrbottens-Fältjägare-corps.....................	389: —
	Westerbottens d:o	740: —
»	Hallands-Infanteri-bataljon, smedja jemte
	besigtningslokal.......................	1,863: —
	Summa R:dr	3,539: —

Då härtill lades utgifterna för ritningarnes och förslagens uppgörande,
874 R:dr, samt arfvoden för tillsyn vid arbetenas utförande, beräknade
till omkring 3 procent å byggnadskostnad^, uppginge således det för
ifrågavarande ändamål erforderliga belopp till 103,575 R:dr.

Då härifrån droges de för nästlidna och innevarande år beviljade
anslag, hvardera å 25,000 R:dr, för hvilka nio af ofvanupptagna förrådsbyggnader
samt tvenne af smedjorna komme att uppföras, återstode en
brist af 53,575 R:dr.

Då behofvet af lämpliga förrådsbyggnader å mötesplatserna till förvarande
af de för beväringsmanskapet afsedda gevär, äfvensom af reservgevären.
redan nu vore oafvisligt och skulle gorå sig ännu mer gällande, i
händelse Eders Kong!. Maj:t funne för godt anbefalla utdelandet af gevär
för ännu en årsklass af beväringsmanskapet, samt då kostnaden för detta
behofs afhjelpande kunde anses ringa i jemförelse med den förlust, som
uppstode derigenom, att ifrågavarande materiel icke kunde vårdas, som sig
borde, utan blefve i förtid obrukbar, så ansåge General-Fält-Tygmästaren
sig skyldig att framställa den underdåniga anhållan, att Eders Kongl. Maj:t
måtte af Riksdagen i Nåder åska att extra anslag under år 1874

till uppförande af gevärsförråd och smedjor å indelta arméens mötesplatser
af 53,600 R:dr.

Hvad härvid först angår General-Fält-Tygmästarens anhållan rörande anslag
af 15,000 R:dr för en Artilleriförrådsbyggnad i Wisby, så, ehuru behofvet
af eu sådan byggnad visserligen icke kan förnekas, anser jag mig dock icke
vid detta tillfälle, eller innan frågan om ordnande af Gotlands försvar kan
i sammanhang med organisationen af vårt landtförsvar i allmänhet komma
till slutlig pröfning, höra ifrågasätta beviljandet af anslag för en dylik
byggnad.

Bil. N:o 3 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket. 1873.

Vidkommande åter General-Fält-Tygmästarens i öfrigt här gjorda sär
skilda framställningar, får jag, med instämmande deri underdånigst tillstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes i Nåder föreslå Riksdagen att för
år 1874 till Artilleribehof anvisa följande extra anslag, nemligen:

till faltartillerimateriel.................R:dr 185,000

» fästnings- och positionskanoner » 200,000

» skjutförsök...................................... » 30,000

» infanterigevär................................. » 1,084,000

» ridhus- och stallbyggnader i Chri stianstad

................................. » 50,800:

» en ridhusbyggnad å Carlsborg » 28,000:

« uppförande af gevärsförrådshus och
smedjor å indelta arméens mötesplatser.
.................................. v 53,600:

tillhopa R:dr 1,631,400:

Fortifikationsbehof.

Beträftande de för fästningsbyggnadernas bedrifvande erforderliga extra
anslag har Befälhafvaren för Fortifikationen uti förut åberopande memorial
af den 26 sistlidne November i underdånighet anfört följande.

Carlsborg.

Af de vid 1871 års Riksdag beviljade 600,000 R:dr till hufvudvallen
och 920,000 R:dr till förrådsbyggnader, eller tillhopa 1,520,000 R:dr, både
vid samma och af 1872 års Riksdag anvisats tillhopa 824,300 R:dr nemligen
200,000 R:dr till hufvudvallen och 624,300 R:dr till förrådsbyggnaderna,
hvadan af förstnämnda anslag ännu återstode att invisa 695,700
R:dr, deraf 400,000 R:dr till hufvudvallen och 295,700 R dr till förrådsbyggnaderna.

Af dessa medel har Befälhafvaren för Fortifikationen ansett en summa
af 150,000 R:dr höra för år 1874 anslås till fortsättning af arbetet å den
ofullbordade delen af hufvudvallen.

Sedan förslag, till ett bombfritt förråd, afsedt att inrymma 3 månaders
proviant för en styrka åt 15,000 man och beräknadt att kosta 380,000
R dr. blifvit af Eders Kongl. Maj:t i Nåder godkändt, både uppförandet
af denna byggnad påbörjats. Hvad åter anginge de bombfrie
förrådsbyggnader för Artillleriets behof, som vore afsedda att under

46 Bd. N:o 3 a. till Kongl. Maj:fs Nåd. Prof. N:o 1. om Statsverket 1873.

fästningens beskjutning skydda artilleriets dyrbarare reservmateriel, såsom krigsgevärsreserven,
reservammunitionen, fältartilleriets reservmateriel m. in. så
måste, med anledning af erfaren beten från sednaste krig, dessa byggnader
förläggas under sjelfva vallarne å de fästningslinier, hvilkas ryggsida vore oåtkomlig
för fiendtliga elden. Ritning till eif bombfritt förråd under eu af de
gamla fästningsvallarne, beräknadt att kosta omkring 75,500 R:dr och inrymmande
6 millioner köp par patroner, vore ock af Eders Kongl. Näjd redan godkänd.
De öfriga af ifrågavarande Artilleriförråder borde af, bland annat, ekonomiska
skäl förläggas under den del af hufvudvaflen, till hvars fullbordande de
af 1871 års Riksdag beviljade 600,000 R:dr vore afsedda och hvars reveteringsmur
ännu vore under uppförande. Innan donna mur blefve färdig, vore dock
icke skäl att påbörja dessa byggnader, för undvikande af störa jordmassors dubbla
omkastning samt trängsel å byggnad splatsen. Till uppförande åt bombfria förrådsbyggnader
erfordrades af nyss antydda orsak för år -1874 blott ett anslag
af 95,700 R:dr.

På grund af det nu införda, bär Befälhafvare!! för Fortifikationen således i
underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå nästsammanträdande
Riksdag att till Earlsborgs fästningsbyggnad för år 1 874 anvisa eu summa af
245,700 R:dr. I händelse af bifall härtill, komme att utaf det af 1871 års
Riksdag beviljade anslag till ytterligare anvisande återstå 450,000 Rall'', nemligen
250,000 Rall'' till hufvudvallen och 200,000 R:dr till förrådsbyggnader.

Befästningsarbetena i Stockholms skärgård

Uti underdånigt memorial af den 20 November 1871 både Befälhafvare!!
för Fortifikationen anfört, rörande skansanläggningen på Rindön vid Oxdjupet,
bland annat, att till densammas fullbordande, utom hvad anginge bepansringarne
samt glacisernas slutliga ordnande, skulle erfordras utöfver de då anvisade medlen
eu summa af omkring 275,000 R:dr, hvaraf 200,000 R:dr bolde få disponeras
år 1873 och 75,000 Rall- år 1874.

Till följd af den stärka stegringen uti såväl dagsverkskostnad som priserna
på alla slag af byggnadsmaterialier komme vissei ligen något anslag utöfver hvad,
som fordrades till glacisernas ordnande, att blifva behöflig! äfven för år 1875,
då donna skansbyggnad antoges blifva fullbordad; men ehuru Befälhafvare!! för
Fortifikationen ansett sig höra i underdånighet anmäla detta förhållande, gåfve
detsamma dock ingen anledning till förändring i det förut uppgifna härofvan
omförmälda anslagsbehofvet för år 1874; hvarföre bemälte Befälhafvare i underdånighet
hemställt, att Eders Kongl. Näjd täcktes i nåder föreslå Riksdagen
att för sistnämnda år till skansanläggningen å Rindön vid Oxdjupet anvisa de
af förra Riksdagen redan beviljade 75,000 Rall1.

Bil. N:o 3 a. till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Beträffande åter bepansringarne — som voro 2:ne, eu för de 3:ne österut
vända, tillbakadragna och en af dyrbarare beskaffenhet för de 6 norrut vända
kassematterna — bär Befälhafvaren för Fortifikationen, med underdånig hänvisning
till hvad, rörande de utaf honom då lemnade kostnadsuppgifter, förekom me
uti hans förut åberopade memorial af den 20 November -1871, i underdånighet
anfört, hurusom, efter det Eders Kongl. Maj:t jemlik! nådiga Generalorder den
28 sistlidne Maj, N:o 360, i nåder fastställt ritningarne till ifrågavarande bepansringar,
2:ne officerare både på sommaren blifvit till England afskickade för att
afsluta kontrakt om leverans af den mindre bepansringen, hvarom underhandlingar
redan förut voro öppnade med firman J. Brown et Comp. i Sbeffield. På vilkor, som
i förhållande till omständigheterna och den utomordentliga prisstegringen å jern och
stenkol måste anses särdeles förmånliga, både ock med nämnda firma kontrakt
blifvit afslutadt om leverans och uppsättning på vederbörligt ställe, hvad jernarbetet
beträffade, af sistnämnda bepansring för ett pris af, i ett för allt, 45
pund st. per ton. Emellertid komme härigenom att för donna bepansring ta^as
i anspråk i det närmaste hela den för bepansringarne nu disponibla summan

240,000 B:dr, nemligen 170,000 B:dr anvisade af 1870 års och 70.000 B:dr
af 1872 års Riksdag. Större delen af donna bepansring funnes ock redan upplagd
vid skansen och återstoden vore utlefvad vid första Öppet vatten, nästkommande
vår, så att hela bepansringen herde vara färdig och uppsatt till nästa höst.

Hvad anginge den återstående större bepansringen, som herde uppsättas år

1874, både de officerare, indika voro utskickade till England för beställning

och kontroll under tillverkningen af den mindre, fatt sig uppdraget att söka förskaffa
anbud jemväl å den förstnämnda, på det Befälhafvaren för Fortifikationen
måtte blifva satt i tillfälle afl före 1873 års Riksdag lemna Eders Kongl. Maja

bestämd uppgift å kostnaden för densamma. Men från begge de firmor, hos

hvilka beställningen kunde ifrågakomma, erhölls det svar. att, om meningen vore
att genast afstöta kontrakt, de visserligen vore hågade att gorå anbud, men att
de i motsatt fall hvarken ville gorå något dylikt, som skulle vara bindande för
ens någon kortare tid, ej heller afgifva något kostnadsförslag, helst sådant skulle
vara utan ändamål, enär af fruktan för fluctuationen uti jern- och kolprisen samt
för arbetareoroligheter kostnaderna måste så högt tilltagas, att de hvarken b lofve
antagliga eller kunde läggas till grund för någon säker beräkning; och för den,
som egde någon kännedom om förhållandet för närvarande inom de engelska
fabriksdistrikten, herde ett sådant svar ej förefalla oväntadt. Emellertid följde
häraf att, derest icke Riksdagen skulle, med afseende å det ofvan anförda, vilja
för år 1874 såsom förslagsanslag anvisa de åt förra Riksdagen till bepansringarne
beviljade 480,000 R:dr, utan ånyo fordra en kostnadsuppgift, någon annan
utväg icke funnes för att lemna en sådan, än att till grund derför lägga det

48 Bil. N:o 3 a. till Kong!.. Majds Nåd Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

pris, förenämnde till England utskickade officerare för Befälhafvaren för
Fortifikationen uppgifva, såsom enligt deras åsigt tillräckligt högt för
kontrakterandet om donna bepansring innevarande år, eller 55 Pund St.
per ton; skolande i sådan händelse, med ^beräkning af öfriga kostnader,
hvilka icke in gin ge uti beställningen, donna bepansring, som herde väga
ungefär 632 tons, komma att kosta omkring 680,000 R:dr.

På grund af det ofvan anförda har Befälhafvaren för Fortifikationen
således i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för år 1874, till fullbordande af bepansringarne å nedre
verket å Rindö vid Oxdjupet, antingen såsom förslagsanslag anvisa de af
förra Riksdagen för nämnda ändamål beviljade 480,000 R:dr, eller ock,
jemte anvisandet af detta anslag, anslå ytterligare 200,000 R:dr.

Beträffande försänknings- och upprensningsarbetena i Stockholms
skärgård, yttrar Befälhafvaren för Fortifikationen, att, ehuru något ytterligare
anslag till berörda arbeten nu icke ifrågaställdes, han likväl ansett
sig höra vid detta tillfälle i underdånighet redogöra för förhållandet med
de af 1870 och 1871 årens Riksdagar för nämnda ändamål beviljade anslag,
hvilken redogörelse, till följd deraf att de största försänkningsarbetena
först år 1872 bl Hvit utförda, icke förr kunnat lemnas.

Bemälde Befälhafvare erinrar härvid, hurusom till utförande af de
försänknings- och upprensningsarbeten uti Stockholms skärgård, hvilka ingingo
uti det af 1867 års komité framlagda, sedermera nådigst gillade
förslag till försvarsanordningar uti samma skärgård, hela kostnadsbeloppet
— i enlighet med en vid nyssnämnda förslag fogad beräkning uppgående
till 282,600 R:dr — blifvit i följande ordning anvisadt, nemligen: för år
1871, dels en tredjedel eller 94,200 R:dr af 1870 års Riksdag, dels en
tredjedel af 1871 års Riksdag, samt för år 1872 en tredjedel likaledes af
1871 års Riksdag.

Ehuru, såsom erfarenheten ock sedermera visat, det vore omöjligt att
på förhand tillförlitligt beräkna de till försänkningar, som icke ligga på
berg, erforderliga fyllnadsmassor och följaktligen äfven deras kostnad, hade
dock snart af de undersökningar, hvilka för arbetsplans uppgörande verkställdes,
framgått, att de fyllnadsmassor, som ingingo uti den af 1867 års
komité framlagda kostnadsberäkning, ingalunda skulle blifva tillräckliga.
Under sådant förhållande hade ock Befälhafvaren för Fortifikationen den

12 April

Bil. N:o 3 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 49

12 April 1871 till Eders Kongl. Maj:t ingått med ;tt på nyssberörda undersökningar
grundad! särskilt förslag för användandet af hela anslagssumman,
282,600 Rall'', hvilket förslag afsåg att mindre vigtiga försänkningar
tillsvidare icke skulle komma till utförande, enär eljest medel
skulle komma att saknas för de vigtigare, i fall Riksdagen framdeles icke
skulle bevilja vidare anslag. Sålunda blefvo i nämnda förslag uteslutna:
yttre liniens försänkning mellan Kopparnageln och Hästholmen samt inre
hmens mellan Hästholmen och Skarpö och mellan Skarpö och Rindö.

Af de öfriga arbetena både följande hittills blifvit utförda: försänkningarne
mellan Bullerholmen och Resarön, Kullön och Edholmen, Edholmen
och Askholmen, Skarpö och Pukholmen, Pukholmen och Rindön,
hvarförutom den gamla försänkningen i Oxdjupet blifvit afkammad till 5
fot under medelvattenytan. Kostnaden för dessa arbeten både särdeles
val öfverensstämt med den uti sistberörda förslag beräknade, så att till
och med större eller mindre besparingar öfverallt uppkommit, utom hvad
beträffade försänkningarne mellan Skarpö och Pukholmen samt mellan
Pukholmen och Rindö, hvilka försänkningar, — af 1867 års Komité beräknade
till en kostnad af 60,711 R:dr för 4,529 kubikfamnar grus- och
2,072 kubikfamnar stenfyllning samt uti Befälhafvarens för Fortifikationen
underdåniga förslag af den 12 April 1871 till 78,300 R:dr för 2,700 kubikstänger
grusfyllning och 1,080 stycken pålars nedslagning, — i verkligheten
kosta! icke mindre än omkring 140,000 R:dr och erfordra! omkring
5,442 kubikstänger grusfyllning. Orsaken till donna ofantliga tillökning
uti fyllnadsmassa vore den, att jordlager påträffats, som, ehuru de
varit för härda att med de begagnade borren genomträngas, likväl icke
haft nog styrka att uppbära den störa fyllningen, utan brustit under densamma;
hvarigenom naturligtvis en betydlig rubbning uti sistnämnda
förslag förorsakats. Efter samma förslag återstode nemligen ännu följande
arbeten: försänkningarne mellan Bullerholmen och Wäderön, mellan
Bullerholmen, Gåsviksskär och Kulle, mellan Hästholmen och Skarpö,
mellan Askholmen och Rågholmen, Rågholmen och Hästholmen, beräknade
till en kostnad af 84,900 R:dr samt upptagning af segelleden genom Oxdjupsförsänkningen,
beräknad att kosta 54,746 R:dr, eller arbeten, som
med pålagda faux frais enligt beräkning erfordrade tillsammans omkring
144,500 R:dr, men för hvilkas utförande af de anvisade medlen endast
funnes eu tillgång af 87,500 R:dr, hvarmed dock äfven måste betäckas de
ersättningar till strandegarne för förloradt fiske, som möjligen kunde kronan
ådömas och hvarom rättegång blifvit vackt. Då emellertid, med afseende
på segelfarten, Kodjupssunden icke kunde tillstängas förr än se Bih.

till Riksd. Prut. 1873 / Band 1 Afd. 7

50 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts .Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

gelrännan uti Oxdjupsförsänkningen blifvit upptagen och detta åter icke
finge göras förr än befästningen på Rindön blifvit färdig och bestyckad,
hvilket icke torde komma att ske förr än år 1876, så har Befälhafvare!!
föi1 Fortifikationen ansett sig nu blott böra gorå förestående underdåniga
anmälan rörande dessa arbeten och de för desamtnas utförande beviljade
anslag.

Befästningsarbetena omkring Carlskrona.

För bedrifvande af dessa arbeten både af 1871 och 1872 årens Riksdagar
blifvit anvisade tillsammans 800,000 R:dr, så att 2,950,000 R:dr
återstode af det vid 1871 års riksdag beviljade anslag af 3,750,000 R:dr.
De hittills anvisade medlen hade endast varit afsedda till försänkningsarbeten,
med undantag af 100,000 R:dr utaf anslaget för år 1873, hvilka
voro bestämda till förberedande anordningar för att år 1874 kunna påbörja
ombyggnaden af Kungsholms fästning.

Befälhafvare!) för Fortifikationen har nu i underdånighet anhållit, att,
innan han yttrar sig om beloppet af de anslag, som till befästningsarbetena
omkring Carlskrona torde böra af 1873 års Riksdag äskas, få, beträffande
störa försänkningen derstädes, fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet på följande särskilda omständigheter. ,

Då denna försänkning vore afsedd att tillstänga ett inlopp af 4,000
fots bredd och ända till 85 lots djup — med ytterligare lös botten af
ända till 30 fots motighet — och som läge alldeles Öppet för vissa hafsvindar,
såväl med afseende å sjösättning som drifis, samt uti hvilket ganska
stark ström gin ge fram äfven på djupet, vore det tydligt, att största
omtanka och försigtighet toges i anspråk vid bestämmandet af ej mindre
försänkningens beskaffenhet än äfven byggnadsmetoden, och att, hvad den
sednare beträffade, det icke varit, möjligt att på förhand så noga bestämma
densamma, att ju icke, såsom förhållandet ock varit, den praktiska
erfarenheten skulle visa nödvändigheten af betydliga modifikationer
deri.

Enligt 1867 års Komités förslag vore denna försänkning afsedd att
utföras medelst eu grusbank från botten till 20 fot under vattenyta)) med
en öfre bredd af 70 fot och sluttningarnes anlag 1,75 gånger höjden, samt
derofvanpå en bank af kullersten till 6 fot nära vattenyta)), med 18 fots
öfre bredd och sluttningarnes anlag 1,5 gånger höjden. Kostnaden vore
beräknad efter 7 R:dr 50 öre per kubikfamn, eller 34 R:dr 72 öre per
kubikstång, för grusfyllningen samt efter 15 R:dr per kubikfamn, eller 69

Bil. N:o 3 a. till KongI. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket, 1873. 51

R:dr 44 öre per kubikstång, för stenfyllningen; hvartill ytterligare kom me
15 procent för bankens nedsänkning i botten och för faux frais. Dä
Befälhafvare!! för Fortifikationen under den 16 Mars 1871 afgaf sitt .underdåniga
förslag till försvarsanstalter omkring Carlskrona, hade lian ansett
sig ännu icke ega anledning att rörande försänkningens beskaffenhet
frångå ofvanbeskrifna förslag, eller att uti grunderna för kostnadsberäkningen
gorå någon annan förändring, än att han antog kostnaden per kubikstång
för grusfyllningen till 35 R:dr och för stenfyllningen till 80
Ridt; de 15 procenten för sjunkning i botten och faux frans hade han
nödgats bibehålla, helst, såsom lian uti sitt underdåniga betänkande anmälde,
de svåra undersökningarne af bottnens beskaffenhet ännu icke voro
afslutade

Sedan 1871 års Riksdag bevilja! ofvan omnämnda anslag, hade, med
Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, åt en officer vid Väg- och Vattenbyggnads-corpsen
uppdragits att, sedan nyssberörda undersökningar blifva
afslutade, uppgöra speciel förslag med kostnadsberäkning till och plan
för utförande af meranämnde försänkning. Uti det sålunda uppgjorda, af
Befälhafvare!! för Fortifikationen förordade och sedermera nådigst gillade
förslaget hade antagits, att försänkningen skulle uteslutande byggas af
sten och att åt dess sidodoseringar skulle, det oaktadt, gifvas ett anlag
lika med dubbla höjden. Under förutsättning att endast inidten af banken
skulle nedsjunka till den vid borrningarne tunna fasta botten och
att undre sidan skulle för öfrigt sätta sig i bågform, både hela den erforderliga
fyllnadsmassan blifvit beräknad till något öfver 19,000 kubikstänger,
af" hvilka genom kontrakter med skärgårdsboarne 4,000 kubikstänger
skulle erhållas af de å öarne i störa qvantiteter förekommande
jordstenarne, som skulle uttransporteras i båtar, och de återstående 15,000
kubikstänger erhållas genom bergsprängningar å Aspö och Tjurkö samt
från stenbrotten uttransporteras på jernvägar, som efter hand skulle förlängas
ut på sjelfva bankerna, så att stenen skulle kunna direkt från
jernvägsvagnarne nedstörtas i vattnet. Orsaken till den sålunda föreslagna
förändringen uti försänkningens beskaffenhet hade varit, dels farhågan i
afseende å dennas framtida bestånd, derest grus och sand användes, dels
ock den omständigheten, att gjorda undersökningar i trakten kring Carlskrona
ådagalagt, att, om än grus i tillräcklig qvantitet kunnat anskaffas,
transportkostnaderna likväl skulle alltför mycket hafva stegra! priset på
detsamma.

Sedan emellertid förutnämnde officer af Väg- och Vattenby ggnadscorpsen,
hvilken jemväl blifvit anställd som arbetsbefälhafvare, under
vistelse på stället förra vintern blifvit närmare bekant med sjöns våld -

52 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. /''rop. N:o 1, om Statsverket 1873.

samhet samt kraften af den under vintern sig hopande drifven, hade han kommit
till den öfvertyg elsen, att, enär det skulle blifva alltför vådligt att försöka
från land nttransportera stenen på sjelfva försänkningsarmarne, det blefve nödvändigt
att, oafsedt de kostnader, som dermed skulle blifva förknippade, verkställa
donna transport uti störa, enkom derför byggda, med bottenluckor försedda
lastpråmar, Indika måste utbogseras med ångfartyg. På Befälhafvare^
för Fortifikationen i anledning häraf gjorda underdåniga framställning om omöjligheten
att, hvad beträffade sättet för den sprängda stenens utförande, på
förhand så i detalj uppgifva den t jordigaste arbetsmetoden, att ju icke betydliga
modifikationer skulle, på grund af efter hand vunnen praktisk erfarenhet,
blifva af behofvet påkallade, hade bemälte Befälhafvare ock under den 14
Juni 1872 erhållit Eders Kongl. Maj ds nådiga bemyndigande att, i samråd
med Arbetsbefälhafvaren och utan hinder af hvad uti ifrågavarande hänseende
förekomme uti det nådigst gillade kostnadsförslaget och årets arbetsplan,
bestämma sättet för utfyliningens verkställande samt gå i författning
om de derför nödiga upphandlingarne. Bland de kostsamma och tidsödande
förarbeten för störa försänkningens utförande, Indika sålunda befunnits nödiga,
har Befälhafvaren för Fortifikationen nu anmärkt: byggandet af omkring
12,000 lots jernväg, hvaraf 1,100 fot på en pålbrygga öfver sundet
Finskan; anskaffning af nödig materiel, hvaribland 1 lokomotiv och 50 vägnar,
6 störa pråmar och 2 ångbåtar. Häraf vore allt färdigt, med undantag af
ångbåtarne och ett par pråmar; dock borde, enligt utsluta de kontrakt, de sednare
levereras inom årets utgång och de förra till Maj månad nästa år. Enär
det pris, hvartill den störa bergssprängningen skulle kunna utföras, och hvithet
hade så betydligt inflytande på försänkningens hela kostnad, icke kunde med
säkerhet bedömas förr än på grund af nästa års erfarenhet, har Befälhafvaren
för Fortifikationen icke heller ansett sig för närvarande kunna framlägga någon
tillförlitlig beräkning öfver den utaf ofvan omförmälda förändringar uti försänkningens
beskaffenhet och arbetsmetoden förorsakade kostnadsförhöjning.

De hittills i försänkningarne utfyllda stenmassorna hade utgjort: uti störa
inloppet omkring 1,100 och uti de mindre sunden omkring 1,000 kubikstänger,
hvarförutom kontrakt, till pris icke obetydligt understigande de i kostnadsförslaget
upptagna, blifvit med skärgårdsboar afslutade om försänkningarne uti
alla de mindre sunden med undantag endast af de östra.

Då det af såväl militära som ekonomiska skål vore af stor vigt att, så
mycket sig lämpligen gorå läte, påskynda befästningsarbetena omkring Carlskrona,
har Befälhafvaren för Fortifikationen ansett sig höra i underdånighet
föreslå så störa årsanslag för desamma, som utan misshushållning skulle kunna
användas, och hvarvid jemväl afsetts att få störa försänkningen färdig år 1876.

Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 53

På grund af uppgjordt ungefärligt förslåg och under förutsättning, att
Eders Kongl. Maj:t skall täckas nädigst tillåta, att en del af medlen redan år
1873 Unge förskottsvis utbetalas, har Befälhafvare!! för Fortifikationen nu
såsom lämpliga anslagsbelopp för år 1874 ansett 500,000 R:dr till försänkningsarbetena
och 450,000 R:dr till Kungsholms ombyggnad; hvadan han ock
i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå 1873 års
Riksdag att till befästningsarbetena omkring Carlskrona för år 1874 anvisa en
summa af 950,000 R:dr.

1 händelse af bifall härtill äterstode 2,000,000 R:dr af det utaf 1871 års
Riksdag beviljade anslag.

Hvad först beträffar Befälhafvarens för Fortifikationen gjorda framställning
derom, att extra anslaget för anskaffning af återstående pansarplåtar för skansen
vid Oxdjupet måtte bestämmas antingen till 480,000 R:dr såsom förslagsanslag
eller ock till ett bestämdt anslag af 680,000 R:dr, får jag, enär
ett anslag af ifrågavarande beskaffenhet synes mig icke lämpligen höra
erhålla naturen af förslagsanslag, i underdånighet tillstyrka, att det erforderliga
anslaget må begäras såsom bestämdt anslag med det för sådant
fall uppgifna belopp 680,000 R:dr; och då jag i ofriga delar instämmer i
Befälhafvarens för Fortifikationen nu framställda förslag, får jag alltså i underdånighet.
hemställa, det Eders Kongl. Magt behagade föreslå Riksdagen att för
år 1874 till Fortifikations!ichof anvisa:

Till Carls borgs fästningsbyggnad............................................. R:dr 245,700: —

» befästningsarbetena i Stockholms skärgård:

för skansanläggningen å Rindön vid Oxdjupet 75,000: —

för bepansringar................................................. 680,000: — 755 000-__

» befästningsarbetena omkring Carlskrona ................................. 950,000: —

tillhopa således Rdr 1,950,700: —

Beklädnadsbehof.

Enligt hvad Armé-Förvaltningen å Intendents-Departementet anmält kommer
det extra anslag af 189,000 R:dr, som under loppet af flera år varit till
underhåll af beväringsmanskapets beklädnad anvisadt, fortfarande att blifva
dertill behöflig!, och får jag alltså i underdånighet hemställa, att nämnda belopp
måtte hos Riksdagen begäras, att äfven under år 1874 vara för enahanda
ändamål att tillgå.

54 Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

Generalstabens Topografiska afdelnings arbeten,

De karteverksarbeten, hvilka Topografiska corpsen för närvarande har sig
till utförande anförtrodda, är o, enligt förslaget till Generalstabens organisation,
afsedda att för framtiden verkställas genom Generalstabens Topografiska afdelning,
och då det är af vigt att dessa arbeten utan afbrott fortsättas, får jag i
underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Näjd täcktes af Riksdagen begära,
att till Generalstabens Topografiska afdelnings arbeten måtte för år 1874 anvisas
ett extra anslag till enahanda belopp, som för innevarande år finnes anvisadt,
eller 60,000 R:dr.

Officerares anställning i utländsk krigstjenst.

Då jag anser af vigt, att tillfälle till tjenstgöring inom framilande länders
arméer fortfarande varder svenska officerare beredd, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Näjd täcktes af Riksdagen begära, att ett extra
anslag till samma belopp som under flera år varit för ifrågavarande ändamål
beviljadt, eller 9,000 R:dr, måtte äfven för år 1874 få utgå och enligt Eders
Kongl. Maj ds disposition användas till understöd åt officerare af annéens särskilda
hufvudvapen, som kunna vara hugade att ingå i aktiv krigstjenst hos
någon i vänskapligt förhållande till Sverige stående makt, och med rättighet
såsom hittills för Eders Kongl. Näjd att hvad af anslaget kan inom året
komma att besparas, fil under följande år disponera.

Skarpskytteväsendets befrämjande.

Af det för år 1872 till skarpskytteväsendets befrämjande anvisade anslag
af 100,000 R:dr har understöd enligt vanliga grunder tilldelats de frivilliga,
skarpskytteföreningarne, dels till instruktörers aflönande och dels till anskaffning
af skarp ammunition och af målskjutningspremier, hvarjemte från anslaget
utgått medel till anordnande i hufvudstaden af en skjuttäflingsfest för samtliga
skarpskytteföreningar i riket. Återstoden af anslaget har varit afsedd till kostnaders
bestridande för de skjutbanor, om hvilkas anläggande inom åtskilliga
län blifvit under den 9 November 1871 i nåder förordna»!!. Ehuru dessa
kostnader ännu icke med full visshet kunna till beloppet uppgifvas, anser jag
mig likväl, — enär desamma, i anseende till stegrade arbets- och materielpris,
otvifvelaktigt komma att uppgå till vida högre belopp, än i de ursprung -

Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873. 55

liga förslagen varit beräkna*!! -— kunna såsom sannolikt antaga, att den ännu
återstående delen af 1872 års anslag icke skall blifva för ifrågavarande kostnaders
bestridande tillräcklig, och att således någon del af innevarande års
anslag skall behöfva derför tagas i anspråk.

I anledning häraf, och då åtskilliga län ännu äro i saknad af lämpliga
skjutbanor, samt, på sätt jag redan i anförandet till Statsråds-protokollet den 9
Januari 1872 anmärkt, erfarenheten visat behofvet af ökadt antal baner inom
flera af de traktör, der sådana redan blifvit anlagda; får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kong!. Näjd täcktes föreslå Riksdagen att till skarpskytteväsendets
befrämjande för år 1874 anvisa ett extra anslag af samma belopp
som för innevarande år finnes bevilja*!!, eller 100,000 11:dr.

Kasern etablissement för Svea Artilleri-regemente.

Den af Kong!. Näjd till 1872 års Riksdag gjorda nådiga framställning
derom, att, till anläggande af ett fullständigt kasern-etablissement för Svea
Artilleri-regemente å den dertill redan förut föreslagna platsen utanför (jarl
XV:s port, måtte beviljas ett extra anslag af 1,000,000 R:dr, blef af Riksdagen
endast på det sätt bifallen, att, till påbörjande af kasern, stall ar och ridhus
vid ett kasern-etablissement för Svea Artilleri-regemente, anvisats till Kongl.
Maj ds disposition för innevarande år ett extra anslag af 450,000 R:dr; med
anmälan hvarom Riksdagen i underdånighet anhöll, det Kongl. Näjd täcktes
taga under ytterligare ompröfning, huruvida icke Artilleriets förråder och verkstäder
skulle kunna inrymmas i de byggnader, som tillhörde den s. k. Artillerigården,
och derigenom kostnaderna för det nya etablissementet nedsättas under
det belopp, som blifvit derför beräknad!.

Sedan, i anledning af Riksdagens berörda anhållan, Kongl. Näjd under
den 26 April 1872 i nåder anbefallt General-Fält-Tygmästaren att, efter noggrann
undersökning rörande den af Riksdagen väckta fråga om eu sådan inskränkning
i arbetsplanen för ifrågavarande etablissement, att, genom förrådens
och verkstädernas bibehållande vid Artillerigården, någon nedsättning i den
för etablissementet beräknade kostnad måtte kunna beredas, till Kongl. Näjd
inkomma med yttrande, huruvida och på hvad sätt eu sådan förändrad anordning
af berörda etablissement måtte utan åsidosättande af det med etablissementet
afsedda ändamål kunna åstadkommas; samt General-Fält-Tygmästaren derefter
uti memorial den 16 påföljande Juli, med öfverlemnande af Regementschefens
utlåtande i ämnet, för egen del, på grund af hvad vid de verkställda
undersökningarne förekommit, i underdånighet hemställt, att frågan om förrådens
skiljande från det öfriga etablissementet måtte få förfalla, äfvensom General -

56 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Fälttygmästare!! erinrat derom, att uti det förslag till kasern-etablissement, som
senast varit föremål för Riksdagens pröfning, någon förflyttning af de vid
Artillerigården befintliga verkstäder icke varit ifrågasatt;

liar Eders Kongl. Maj:t under den 19 sistlidne Juli, i betraktande af de
flerfaldig!! olägenheter, som, på sätt så väl af Regements-Chefen som af GeneralFält-Tygmästaren
anfördt blifvit, skulle uppstå genom förrådens bibehållande vid
nuvarande Artillerigården, funnit en så beskaffad förändrad anordning af det
för Svea Artill eri -regemente afsedda nya kasern-etablissement icke kunna åstadkommas
utan åsidosättande af det med etablissement!;! afsedda ändamål; med
anledning hvaraf och då dessutom, såsom General-Fält-Tygina staren jemväl antyda
den minskning i kostnad, som genom förändringen skulle uppkomma, antagligen
blefve så obetydlig i jemförelse med kostnaden för hela etablissementet, att
något afseende derå ej borde fästas, Kongl. Maj:t ock förklarat frågan om förrådens
skiljande från det öfriga etablissementet böra förfalla; hvarjemte Kongl.
Maj:t anbefallt General-Fält-Tygmästaren, att låta uppgöra förnyade fullständiga
ritnings- och kostnadsförslag, dervid meranämnda förråd borde tagas i beräkning,
men för öfrig! all den sparsamhet, som med ändamålets vinnande kunde
ega ruin, iakttagas.

Enär, enligt de till följd häraf utarbetade detaljerade kostnadsförslag,
Indika tillika med fullständiga ritningar nyligen till Eders Kongl. Maj:t inkommit,
kostnaderna för hela etablissementet skulle komma att uppgå till den betydliga
summan af 1,615,000 R:dr, men donna summa, äfven med fästadt behörigt
afseende å den stegring i dagsverks- och materialpris, som under senare
tiden egt rum, synes mig alltför hög att läggas till grund för framställning
till Riksdagen om ytterligare medels anvisande för ifrågavarande ändamål, har
jag ansett nödigt, att en omarbetning af de uppgjorda ritningarne och kostnadsförslagen
verkställes, i syfte att genom förändrade anordningar i afseende ä
byggnadernas förläggning in. in. söka bereda någon betydligare nedsättning i
berörda kostnadssumma.

Emellertid, och då det är af högsta vigt att, när antagliga ritningar och
kostnadsförslag blifva färdiga, byggnadsarbetet må kunna med behörig kraft
och utan afbrott fortgå, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes, under förutsättning att de nya ritningarne och kostnadsförslag?.!!
skola under Riksdagens lopp hinna fullbordas, i nåder föreslå Riksdagen att,
till kostnader för Svea Artilleri-regementes kasern-etablissement, för år 1874
anvisa ett extra anslagsbelopp af 200,000 Rdr.

Exercishus för Lifgarde! till häst.

Uppå min underdåniga hemställan täcktes Kongl. Maj :t af den år 1872
församlade Riksdagen fiska ett extra anslag af 32,944 R:dr 52 öre till upp -

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Majas Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 57

förande af ett exercislms af trä för Lifgardet till häst, men Riksdagen ansåg
sig icke höra Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning bifalla.

Då likväl behöfligheten af en sådan byggnad icke blifvit af Riksdagen
bestridd, och jag för min del anser för regementets tjenstbarhet af stor vigt,
att byggnaden så snart möjligt kommer till stånd, tvekar jag icke att i underdånighet
anhålla om förnyad Nådig framställning i ämnet till Riksdagen. Då
likväl kostnaderna för en dylik byggnad betydligt förändrat sig sedan frågan
förra gången var under pröfning, har jag infordrat förnyadt kostnadsförslag,
hvilket, alternativt uppgjordt med beräkning af byggnadens uppförande antingen
af sten eller af trä, blifvit vid Fortifikationen behörigen granskadt. Enligt
detta förslag uppgår kostnaden för eu byggnad af sten till 45.500 R:dr och
för en af trä till 37,500 R:dr; och då jag anser olägenheten af den sålunda
obetydligt högre byggnadskostnaden för ett exercishus af sten mer än uppväges
af den större varaktigheten hos eu sådan byggnad samt den lägre underhållskostnad,
densamma krafvel'', får jag, med hänseende derjemte till föreskrifterna
i gällande Byggnads-Ordning för Stockholms stad, i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Näjd täcktes af Riksdagen begära anvisande för år 1874 af
ett extra anslag af 45,500 R:dr till uppförande af ett exercishus af sten för
Lifgardet till häst.

Kasern-etablissement i 71 isby.

Med afseende å den bristfälliga beskaffenheten af den åt Artilieristamtruppen
i Wisby upplåtna kasern, och på i öfrigt anförda skäl, har MilitärBefälhafvaren
på Gotland uti memorial den 7 sistlidne December i underdånighet
anhållit om förnyad framställning till Riksdagen rörande anslag till kasernetablissement
i Wisby för Artilleri-corpsens stamtrupp; varande kostnaden för
ett sådant etablissement enligt insända af ritningar åtföljda förslag beräknad
till 57,500 R:dr med antagande af sjelfva kasernhusets uppförande af trä.

Ehuru jag anser ett etablissement af ifrågavarande beskaffenhet vara för
Artilleristamtruppen af högt behof påkallad, finner jag mig likväl icke för närvarande
kunna understödja Militär-Befälhafvarens förevarande underdåniga anhållan,
utan håller jag före att denna fråga bör, i likhet med det af GeneralFält-Tygmästaren
väckta, här ofvan omförmälda förslag om uppförande af eu
Artilleriförrådsbyggnad i Wisby, komma till afgörande först i sammanhang
med frågan om en förändrad organisation af försvarsväsendet i dess helhet på
Gotland.

Bill. till llilcsd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

58 Bil. N:o 3 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Årmeeiss pensionering.

Uti underdånig skrifvelse af den 10 sistlidne December har Direktionen
öfver Arméens pensionskassa redogjort för förhållandet under senare tiden med
de af Riksdagen beviljade anslag dels för upprätthållande af pensionskassans
egen pensionering och dels till fyllnadspensioner i öfverensstämmelse med Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 9 Februari 1858.

Hvad först beträffade det för pensioneringens upprätthållande beviljade
anslag, hvilket, inberäknadt det pensionskassan med 8,820 R:dr tillkommande
förhöjda anslag för de till Wadstena Krigsmanhuskassas äldre inkomster ingående
men till statsverket indragna rusthållsafgifterna, från och med år 1856 utgått
med 85,500 R:dr, så hade detta anslag för år 1871 lemna! ett öfverskott af
24,839 R:dr 76 öre, hvilka komme att till statsverket återlemnas.

Sedan, af den anledning att detta anslag de föregående åren lemna! ett
årlig!, till statsverket återlevereradt öfverskott af omkring 20,000 R:dr, Riksdagen
för åren 1872 och 1873 nedsatt anslaget till 70,000 R:dr, hade numera
det förhållande inträ ut. att, till följd af den närvarande penningeställningen,
Direktionen, för bibehållande af de äldre fastighetslånen och för att kunna
fruktbargöra de efter uppsägningar inbetalda kapitalen, blifvit nödsakad medgifva
nedsättning af räntan från 6 till 5 procent för största delen af kassans
utfärda kapital.

Den härigenom redan uppkomna minskning i kassans inkomster utgjorde för
år 1873 omkring 22,000 R:dr och komme till följd af undsättningar under
året 1873, ränteinkomsten för år 1874 att ytterligare minskas med 5,000 R:dr,
så att vid 1874 års början sannolikt en minskning af 27,000 R:dr uppstått.

Med antagande att kassans ö fråga inkomst-ti tiar, äfvensom utgifterna under
år 1874 blefve lika med förhållandet år 1871, skulle, om sistnämnda års
öfverskott 24,839 R:dr 76 öre fråndroges den minskade ränteinkomsten 27,000
R:dr, en brist af omkring 2,000 R:dr uppstå, äfven om någon nedsättning af
ifrågavarande anslag icke egt rum; hvadan alltså, om dessa 2,000 R:dr lades till
de 15,500 R:dr, hvarmed anslaget för åren 1872 och 1873 blifvit minskad!,
en brist af 17,500 R:dr skulle uppstå; hvithet förhållande gjorde anslagets
höjande åtminstone till det belopp 85,500 R:dr, hvarmed detsamma till och
med år 1871 utgått, nödvändigt.

Hvad derefter anginge det för fyllnadspensioner beviljade anslag, så komme
utgiften under år 1872 att uppgå till omkring 247,000 R:dr, och ehuru således
brist för nämnda år uppstode, har Direktionen likväl, enär antagas kunde, att
afgången bland pensionärerne med hvarje år ökades och att till följd deraf
förhöjningen i utgiften för år 1874 icke borde i någon betydligare mån blifva

Bil. N:o 3 till Kongl. Majits Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

större än hvartill den under de senare fyra åren visat sig årligen hafva uppgått,
underdånigst hemställt, att ifrågavarande anslag, hvithet för år 1873 vore bestämdt
till 260,000 E:dr, måtte, med iakttagande af den vid de fyra föregående
Riksdagarnc följda beräkning af 15,000 R:dr tillökning, höjas till 275,000
R:dr för år 1874.

I anledning af hvad Direktionen öfver arméens pensionskassa sålunda
anfört, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Näjd, i öfverensstämmelse
med Direktionens tillika beträffande anslagens belopp gjorda underdåniga
anhållan, täcktes i Nåder föreslå Riksdagen:

att, hvad angår det årliga bidrag från statsverket, som erfordras för upprätthållande
af arméens pensionskassas egen pensionering, detta, bidrag måtte för
år 1874 få utgå 85,500 R:dr, mot skyldighet för pensionskassan att till Riksgälds-kontoret
afstå det för året pensionskassan tillkommande förhöjda vederlag
för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och under enahanda vilkor
i öfrig!, som hittills egt ruin, eller att årsanslaget qvartaliter utbetalas, med
förbindelse för pensionskassans Direktion att, så snart årets räkenskaper hunnit
afslutas, hos Fullmäktige i Riksgälds-kontoret behörigen ådagalägga, om hela
anslaget eller huru stor del deraf behof! för ändamålet användas, samt att, i
händelse det lyftade beloppet icke åtgått, öfverskottet återlemna;

att, vidkommande beloppet af det årliga kreditiv, som erfordras för fortfarande
tillämpning af nu gällande pensionsstater af den 9 Februari 1858 och
den 6 November 1860, detta kreditiv måtte, på grund af Direktionens gjorda
beräkning, bestämmas för år 1874 till 275,000 R:dr, att användas till betäckande
af den skilnad, som för arméens pensionskassa under samma år kan
uppstå genom den ifrågavarande pensioneringens tillämpning, och att utbetalas
sålunda, att hälften deraf utgifves den 1 April och andra, hälften den 1 Oktober,
med förbindelse för Direktionen att, vid reqvirerande af första halfårets
belopp, med afslutade räkenskaper redovisa föregående årets utgift; samt

att de sålunda för arméens pensionering ifrågaställda beloppen måtte, i
likhet med hvad vid de senare riksdagarne iakttagits, få under riksstatens 9:de
hufvudtitel upptagas, samt underrättelse derom Finans-Departementet meddelas.

Understöd åt 1. d. landtvärnsman.

Af det till understöd åt från 1808 och 1809 årens krig ännu qvarlefvande,
i behof stadde landtvärnsman för år 1872 anvisade anslag af 20,000
R:dr har till hvarje sådan till understöd anmäld person kunna! utdelas ett till
34 R:dr förhöjd! belopp, och ehuru under innevarande år med lika anslagssumma,
understödsbeloppen torde, i anseende till afgång bland understödstagarne,

60 Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

kunna ytterligare förhöjas, synes dock anslaget äfven för nästkommande år
1874 blifva till oförminskad! belopp behöflig!, hvadan jag alltså får i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Näjd måtte täckas i Nåder föreslå Riksdagen
att anvisa ett anslag af 20,000 R:dr, att under år 1874 för ofvannämnda
ändamål användas; lärande äfven detta anslag få under 9:de liufvudtiteln
upptagas, samt underrättelse derom Finans-Departementet i vanlig ordning
meddelas.

Uppå Stats-Rådets öfrige Ledamöters underdåniga tillstyrkande
täcktes Hans Näjd Konungen till alla delar gilla och
bifalla hvad nu i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstadens 4:de hufvudtitel samt de för landtförsvarets behof
ifrågasätta nya så väl ordinarie som extra anslag, äfvensom i
öfrig!, blifvit af Departements-Chefen föreslaget och hemstäldt;
och skulle, angående hvad Kongl. Näjd sålunda beträffande ståtsregleringen
i Nåder beslut!!, utdrag af protokollet Finans-Departementet
meddelas, för att läggas till grund vid författandet af
Kongl. Maj ds Proposition om Statsverkets tillstånd och behof, i
hvad den komme att röra landtförsvaret; hvarjemte de till detta
statsregleringsärende hörande handlingar skulle vederbörligt Utskott
tillhandahållas.

Ex protocollo

N. C. Arfvidsson.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1873-

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, ant Statsverket 1873. 1

Underdånigt Memorial!

Då jag går att inför Eders Kongl. Näjd framlägga förslag till generalstabens inledning,
organisation, med underdånig anhållan, att Eders Kongl. Näjd täcktes till nästkommande
Riksdag låta afgifva Nådig Proposition så val om Riksdagens godkännande af
de delar utaf nämnda förslag, som Eders Majd kan finna lämpligt framställa till dess
pröfning, som ock om beviljande af medel till påbörjande och genomförande af organisationen
från och med 1874 års början, torde det måhända vara öfverflödigt att ingå
uti en omständlig motivering rörande generalstabens nödvändighet för armén, då donna
nödvändighet just genom de senaste krigens erfarenhet blifvit så fullständigt ådagalagd,
att någon tvekan i detta hänseende icke gerna kan ifrågasättas.

Af donna erfarenhet framgår ock, att det icke allenast är under sjelfva kriget,
som generalstabens verksamhet är nödvändig i och för arméns ledning, för ordnandet
af dess förbindelser in. m. dylikt, utan att den äfven är lika behöflig under freden,
för så vidt armén uti militäriskt vetande och militärisk duglighet skall kunna mäta
sig med de härar, mot hvilka den en dag kan komma att strida. Svenska armén är
icke mindre än någon annan i behof af en talrik och kunnig generalstab, helst vi
med våld aflägsna läge och jemförelsevis ringa officersantal utan en sådan stab svårligen
kunna bringa en god och det militära vetandets olika grönår omfattande litteratur
till stånd, och alldenstund det sätt, på hvilket största delen af vår armé upsättes
och underhålles, hindrar flertalet af det på landsbygden förlagda med små löner försedda
befälet, äfven af rent ekonomiska skäl, att uteslutande egna sig åt sådana
sysselsättningar, som äro af direkt nytta för deras militära utbildning. Vår armé kan
derföre icke undvara en korps, som har till särskild! åliggande att uppehålla den krigsvetenskapliga
bildningen, på samma gång som stödet af en sådan korps är oundgängligen
nödvändigt för krigsstyrelsen, så framt donna med fullständig sakkännedom och
insigt skall kunna pröfva alla till krigsväsendet hörande eller detsamma berörande
frågor, och tvekar jag derföre icke att underdånigt tillstyrka Eders Maj:t att af Riksdagen
begära de medel, som härtill erfordras.

Dessa yttranden innebära icke något klander öfver de generalstabsofficerare, vi
för närvarande ega, hvilkas både nit och skicklighet fastmera möjliggöra uprättandet
af en generalstab på de grunder och inom den tid, jag här nedan har Nåden föreslå,
men då detta förhållande torde höra anses såsom tillfälligt och hufvudsakligen
frammanad! af det militära intresse, som blifvit ballad! till Rf såväl af det krigstillstånd,
uti hvilket Europa under flere år befunnit sig, som af den ifver, med hvilken frågan
om försvarsväsendets organisation under samma tid varit omfattad, så synes det vara

Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. ~ 1

Officers antalet.

2 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

desto större skal att nu, användande den personel tillgång, som finnes, bilda en generalstab,
hvars organisation genom utsträckta fordringar för inträdet i densamma, ordnade
föreskrifter i afseende på befordran och arbetsfördelning samt egen Innestå! betryggar
dess tillvaro och utveckling till en sådan arméns högskola, som den är afsedd att vara.

Af dessa skal och med hänvisande äfvenledes till dem, som såväl af Laftdtförsvarskomitén
som af föregående Departements-Chef blifvit anförda för en generalstab med
egen Innestå!, får jag framställa förslag till dess organisation på sätt jag anser lämpligast.

Härvid har jag ansett mig först höra behandla frågan om generalstabens officersantal.
För bestämmandet häraf hafva dess upgift och sysselsättning under fredstid
blifvit lagda till grund. Denna generalstabens upgift kan i korthet sammanfattas i
följande punktör:

att, hvad på honom ankommer, bidraga att vidmakthålla och utveckla den krigsvetenskapliga
bildningen inom hären;

att utbilda sina officerare för deras speciella sysselsättning i fält och derjemte
äfven till blifvande högre befälhafvare;

att aflemna nödig personal till krigsstyrelsen för beredande! och handläggningen
af under donna styrelse hörande kommandomål;

att likaledes aflemna nödig personal såsom biträde åt arméns högre befälhafvare,
generalbefälhafvare, inspektör för kavaleriet m. fl.;

att utarbeta i detalj planerna för arméns mobilisering, hans koncentrering på olika
krigsskådeplatser med alla dermed sammanhängande arbeten;

att inhemta, granska och sammanställa alla underrättelser rörande militärväsendet
i främmande land, särdeles grannlanden, samt derigenom bereda krigsstyrelsen tillfälle
att i hvarje ögonblick ega tillförlitliga och fullständiga material för bedömande! af blifvande
fienders eller bundsförvandters militära styrka m. m.;

att skrifva fäderneslandets krigshistoria och vårda dess krigshistoriska arkiv;
att handhafva och ombesörja landets militära kartläggning, dess undersökning och
beskrifning i militärt hänseende; samt slutligen

att utbilda lärare i en del af de rent militära ämnena vid arméns högre undervisningsanstalter,
krigshögskolan och krigsskolan.

Af donna korta öfversigt rörande generalstabens omfattande verksamhet under
fredstid framgår, att hans personal bör vara tillräcklig ej blott för att med lämpliga
personer besätta de mångfaldiga tjenstebefättningar, hvilka bär ofvan blifvit antydda
såsom under fredstid oundgängligen behöfliga och hvilka derjemte äro af den art, att
deras bestridande kan anses bidraga till generalstabsofficerns utbildning för hans verksamhet
i fält, utan äfven för att åt en del af personalen, ej uptagen af direkta tjenstebefattning^,
under kortare tid bereda tillfälle att genom studier på egen hand, resor i
utlandet m. m. underhålla förvärfvade kunskaper och vidare utbilda sig i krigareyrket.

Af dessa skål har hufvudsyftet vid bestämmandet af generalstabens officersantal
varit, att åt alle stabens officerare under fredstid bereda en verksamhet, som tager
deras hela arbetskraft i anspråk och detta uteslutande för sysselsättningar, som hafva

Bil. N:o 3 a till Kongl. M.ay.ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 3

ett omedelbart samband med militäryrket i dess helhet och särskildt med deras egen
speciela upgift i fält.

En, en gång för alla faststäld, ovilkorlig norm för officerarnes fördelning till de
ofvan angifna fredssysselsättningarna är under ingå vilkor behöflig för en sådan korps,
som generalstaben, hvilken, i motsats mot underafdelningarna af härens olika vapen,
hvarken i fält eller fred kan komma att upträda i egenskap af taktisk enhet. Det
ofvan angifna dubbla målet — officerarnes utbildning och de olika tjenstebefattningarnas
bestridande — måste dock lika omsorgsfullt tillgodoses, och dertill erfordras en
förut upgjord plan för arbetets och studiernas fördelning. Planen, Bilaga I a och b,
visar sålunda endast officerarnes ungefärliga fördelning till tjenstgöring under fredstid,
beroende det på chefen för generalstaben, att inom de under honom direkt stående
afdelningarna gorå de förändringar, hvilka kunna vara af behofvet påkallade.

Denna fördelning uptager visserligen endast 2 officerare disponible till särskilda
updrag, hvilket antal kan synas ringa, men dervid torde erinras, att aspiranterne under sin
proftjenstgöring böra tjenstgöra dels i Kommando-Expeditionen, dels vid någon af generalstabens
hufvudstationsafdelningar, och att derigenom, om så erfordras, ett ytterligare
antal generalstabsofficerare kan blifva till dylika särskilda updrag disponibelt.

Den föreslagna personalen måste, för att ej rubba mobiliseringens jemna gång
och för att ej redan vid början af ett krig beröfva armén mer än nödigt af det befäl,
som för truppen erfordras, jemväl så beräknas, att den motsvarar det första behofvet
af stabsofficerare så väl vid fältarmén, som uti Landtförsvars-Departementet, Generalbefälen
och Generalstabens topografiska afdelning.

Efter frågan om generalstabens officersantal, kommer den om desse officerares
fördelning efter den militära gradskalan. Följande åsigter hafva härvid varit de bestämmande
:

För att upmuntra duglige unge officerare till krigshögskolans genomgående i
afsigt att sedan söka inträde i generalstaben, måste generalstabsvägen i någon mån
bereda större fördelar än den vanliga trupptjenstgöringen. Två sätt kunna väljas för att
upnå detta mål, nemligen antingen erbjudandet af större löneförmåner eller af hastigare
befordran än för officerare af den öfriga armén. I förra fallet ökas statens utgifter
mera än nödigt är, och generalstabsofficer!! bindes af ekonomiska intressen vid staben,
då deremot det senare sättet, på samma gång det är eu upmuntran, äfven bidrager
till bättre utkomst vid relativt yngre år utan någon egentlig löneförhöjning. Någon
orättvisa mot arméns öfriga befäl kan ej ligga deri, att den, som odeladt egnar hela
sin arbetstid åt tjensten, för dessa större ansträngningar äfvenhålles skadeslös. Antalet
platser inom de olika graderna i generalstaben måste derför vara så afvägdt, att helst
i de lägre graderna befordran kommer att blifva något snabbare än inom den öfriga
armén. Beräknas afgången inom generalstaben till minst 2 personer om året — en
beräkning, som ej torde kunna anses vara för hög, då afgången inom den öfriga armén

Officerarnes
fördelning
efter grad.

4 Bil. N:o 3 a till Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverkets 1873.

på en officerskorps af 40 medlemmar för närvarande upgår till 1,5 — och anses befordran
till generalstabsofficer, enligt detta förslag, kunna vinnas efter ungefär 8 års
officerstjenstgöring, så höra löjtnantsplatserna inom generalstaben fastställas till 8 och
kaptensplatserna till 16, på det befordran till kapten i generalstaben i allmänhet må
ske efter 12 års officerstjenstgöring och vid 33 till 34 års lefnadsålder, samt befordran
till major senast inom 20 års officerstjenstgöring eller före upnådda 42 till 43 år. Af
de återstående 14 platserna, förutom chefsplatsen, föreslås 10 att vara majors-, 3 öfverstelöjtnants-
och 1 öfverstebefättningar, för att bereda i generalstaben qvarblifvande officerare
tillfälle att under tjenstetiden vinna befordran till högre grad och dermed följande
högre pensionsrätt vid afgången ur krigstj ensten. Genom K. Brefvet d. 19 Febr.
1806 bestämde K. M., att generalstaben endast skulle bestå af generaladjutanter, öfveradjutanter
och stabsadjutanter, och på grund häraf uptogos 1809 uti 35 § regeringsformen
så väl generaladjutanter som äfven öfveradjutanter och stabsadjutanter, d. v. s.
allé generalstabens officerare, bland dem som ”hafva förtroendesysslor, hvarifrån konungen
må dem entlediga, när han pröfva!1 Rikets tjenst det fordra”. Det är sålunda i
full öfverensstämmelse med den i 35 § regeringsformen uttryckta åsigten hos 1809 års
lagstiftare, som äfven jag anser nödigt, att generalstabens regementsofficerare utnämnas
till öfveradjutanter samt dess kaptener och löjtnanter till stabsadjutanter.

Chefen för generalstaben anser jag, i likhet med hvad föregående förslag i detta
hänseende uptagit, höra tillhöra generalitetet. I det föregående har jag inför Eders
Kongl. Maj:t underdånigst framlagt en kortfattad redogörelse för generalstabens verksamhet.
Chefskapet för eu dylik korps är att anse som en af de vigtigaste platserna
inom hela armén, och med fullt skål torde kunna sägas, att chefskapet för generalstaben
är af den betydelse, chefens ställning under fredstid till såväl krigsstyrelsen,
som till arméns högre befälhafvare, hans sjelfskrifna befattning, såsom generalstabschef,
då armén är mobiliserad, och hans befogenhet öfver stabens personal af den
beskaffenhet, att detta chefskap bör utövas af en generalsperson.

På dessa grunder får jag i underdånighet föreslå att:

Generalstaben består af:

1 Generalmajor, Chef för staben,

14 Öfveradjutanter och
24 Stabsadjutanter;

Öfveradjutanterne utgöras af:

1 Öfverste,

3 Öfverstelöjtnanter och
10 Majorer; samt

Stabsadjutanterne af:

16 Kaptener och

8 Löjtnanter.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 5

På grund af, så väl de af Landtförsvarkomitén 1865, som af dåvarande Chefen Generalstaben
för Landtförsvars-Departementet i underdåniga anförandet till Statsrådsprotokollet den utgör eu korps

1 e v 1 medeffenlöne 31

December 1868, anförda skål anser jag, att generalstaben bör utgöra en korps med stat m. m.
egen lönestat; och kunna de med en sådan organisation förbundna olägenheterna
genom lämpliga föreskrifter för de yngre generalstabsofficerarnes Kvarstående vid regementena
samt för tjenstgöringen vid trupp för generalstabens officerare, betagas hvarje
tillfälle att gorå sig gällande. Återstår frågan, om det s. k. passage-systemet bör tillämpas
eller ej. Till detta system hörer, att befordran från en grad till närmast högre
inom staben åtminstone i regeln ej eger rum, utan att stabsofficerarne dess förinnan
blifvit utsände på armén med bibehållande af sin grad eller med befordran till närmast
högre. De tjenstgöra vid trupp en viss mer eller mindre lång tid och återgå sedan till
staben genom transport med bibehållande af grad eller genom befordran. På detta sätt
komma generalstabens officerare att under en viss tid hafva fort befäl öfver en truppafdelning,
som motsvarar den grad, de i staben innehafva, eller åtminstone den närmast
lägre.

Att detta system under vissa förhållanden medför i ögonen fallande fördelar är
oneklig!. — Att åter vår svenska armés organisation icke för närvarande lämpar sig
för ett passage-systems fullständiga införande, torde vara påtagligt. Redan i det föregående
har jag sökt framhålla vigten deraf, att generalstabsofficerarnes tjenstgöring
vore af deri art, att deras hela verksamhet ständigt toges i anspråk för militära sysselsättningar.
För de generalstabens officerare, som ursprungligen tillhört kava-leriet,
artilleriet eller fortifikationen, lemna dessa vapens
ningar visserligen tillfälle till fullt verksam tjenstgöring vid trupp, men för det störa
flertalet af generalstabsofficerare, som under alla omständigheter komma att tillhöra
infanteriet, är förhållande! ej detsamma. Vårt värfvade, i ständig garnison förlagda
infanteri är för fåtaligt, för att detsamma skulle kunna i sig uptaga allé desse officerare
af generalstaben under tiden för deras fleråriga passagetjenstgöring på armén. Generalstabsofficerarne
skulle derför under sin passage äfven och till större delen öfverflyttas
på indelta infanteriet, hvithet under större delen af året är förlagdt på roten. En ung
officer, som under några års tjenstgöring såsom löjtnant i generalstaben hunnit vänja
sig att betrakta militäryrket såsom sitt lits mål och såsom tagande all hans verksamhet
i anspråk, skulle, om passage-systemet strängt tillämpades, — hvithet man dock aldrig
i någon armé kunnat gorå, — under några derpå följande år öfverflyttas på ett indelt
regemente med endast några fä månaders effektiv tjenstgöring under mötestiden. Hela
den indelta arméns öfriga tjenstgöringsförhållanden innebära icke någon verksam maning
för honom att med ett krigsvetenskapligt studium fortfara och sålunda ständigt förkofra
sig. Tvärtom, tillåta tjenstgörings- och tvinga aflönings-förhållandena honom att
genom annan sysselsättning, än den som tillhör militärtjensten, skaffa sig nödtorftig
bergning. Ett dylikt långvarigt afbrott i hans verksamhet och de faror för hans oafbrutna
förkofran, som kunna deraf upstå, torde ensamma rättfärdiga det ovilkorliga passagesystemets
utdömande såsom mindre lämpligt för nuvarande svenska förhållanden.

6 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Generalstabsofficerarnes beordrande till de årliga vapenökningarna vid de regementen
de tillhöra, till garnisonskommenderingar, till underbefälsskolor m. in. torde
ock i någon man kunna ersätta den vana vid handledande! och kommenderandet af
trupp, som utgör en af passage-systemets fördelar.

En annan fördel af passage-systemet är, att skicklige generalstabsofficerare, öfverflyttade
till regementena, inom dessa kunna utöfva ett välgörande inflytande så val på
den krigsvetenskapliga bildningen inom officerskorpserna som ock på anordnandet och
ledandet af regementets ökningar. För att så mycket som möjligt tillförsäkra armén
donna passage-systemets fördel bär jag uti detta förslag, utom den redan framhållna
nödvändigheten af generalstabsofficerarnes beordrande till de årliga vapenöfningarna
m. m. dylikt, äfven bär nedan föreslagit sådana belopp för generalstabsofficerarnes aflöning
uti kaptens- och majors-graderna, att öfverflyttningen af en generalstabsofficer
till motsvarande grader vid något regemente icke kommer att vara förbunden med
ekonomisk upoffring utan ofta med ekonomisk fördel.

Passage-systemet erbjuder slutligen äfven den fördelen, att staben genom detsamma
kan från sig aflägsna en individ, som ej är fullt lämplig för stabens göromål. Denna
fördel är af så stor betydelse, att, om passage-systemet ej antages, man måste söka
på annat sätt bereda sig samma möjlighet. Svårigheterna härvid äro icke ringa. Jagbar
derföre ansett, att man först och främst bör sätta antalet aspiranter till generalstaben
temligen högt, på det att eu verklig gallring bland desse må komma att ega
rum. Sättes aspirantantalet för lågt, ökas svårigheten vid utgallringen, hvarjemte de
till regementet återvändande officerarne torde komma att betraktas såsom mindre
skicklige, oaktadt de i flere hänseenden kunna vara utmärkte truppofficerare, hvaremot
ett högre antal aspiranter, genom att endast medgifva anställning i generalstaben
för ett fatal, underlättar chefens för generalstaben val och tillräckligt motiverar de
öfriges återgång till tjenstgöring vid sina regementen. — Men detta rör endast urvalet
af officerare vid deras första utnämning i generalstaben, och utvägar måste derföre
äfven finnas att från generalstaben förflytta dem, som antingen sjelfve önska en sådan
förflyttning eller som af en eller annan orsak anses höra transporteras från generalstaben
på arméns regementen eller korpser.

Den i vårt land häfdvunna befordran efter tur till kaptens- och subalternsofficersgraderna
•— ett uttryck som väl må tillåtas, då äfven på de korpser, topografiska
korpsen och fortifikationen, der befordran utom tur är stadgad såsom regel eller tillåten,
den samma snart sagdt aldrig ifrågakomma; — och oafsättligheten hos innehafvarne
af dessa och närmast högre grader kunna visserligen anses medföra större fördelar än
olägenheter så väl för staten som armén i dess helhet. Så är dock ingalunda förhållandet
med en generalstab, om lian skall motsvara sin upgift. Det är icke nog att
generalstaben är sammansatt af officerare, som en gång visat sig duglige eller ådagalagt
göda prof på arbetsamhet och skicklighet i yrket. Stabens officerare måste oafbrutet
visa sig sträfva framåt; de få aldrig öfverlemna sig åt den åsigten, att med de
undangjorda arbetena för inträdet i staben allt är val bestäldt, och att de sedermera

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 7

endast hafva att nödtorftigt sköta de göromål, som föreläggas dem. En dylik åsigt,
alltid skadlig, har likväl på truppoffieerarne, hvilkas upgift är mera strängt begränsad
och hvilkas görande och låtande i tjensten, till följd af sjelfva tjenstgöringens natur,
kunna bättre öfvervakas och rättas, en vida mindre förderflig inverkan, än på generalstabsofficer!!
med hans omfattande och vexlande sysselsättning. Men det är ej blott
med afseende på arbetsamheten, som generalstabstjensten ställer större fordringar på
en officer, än tjenstgöring^ vid trupp. Generalstaben krafvel1 äfven åtskilliga andra
egenskap!;!, en omfattande blick, skarpsinnighet o. s. v., livilka ej i samma grad äro erforderliga
för truppofficern. Eu officer kan derföre mer än val vara på sin plats som
trupp officer, äfven om han förlorat håg och lust för stabstjenstgöringen eller af en eller
annan orsak dertill befunnits mindre lämplig, och såsom truppofficer kommer han dock
alltid att hafva betydliga fördelar af den kännedom om arméns alla förhållanden, om
de olika vapnens stridssätt o. s. v., som han i generalstaben förvärfvat. Dessutom
kunna rent ekonomiska skål eller behof af helsans vårdande föranleda eu generalstabsofficer
att önska utbyta stabstjensten mot tj ensten vid trupp.

För att underlätta en dylik öfvergång från generalstaben till armén — öfvergangen
ma vara helt och hållet frivillig eller tvungen — och i någon mån motverka
den obenägenhet arméns befäl hyser mot sadana transporter, hvarigenom avancementet
inom officerskorpsen hämmas, har jag ansett lämpligaste utvägen vara, att generalstabens
kaptener och löjtnanter skulle qvarstå såsom lönlöse med tur- och befordringsrätt
vid något eller någon af arméns regementen eller korpser.

För att dock förebygga de ofördelaktiga anciennetetsförhållanden, som inom generalstaben
skulle kunna upkomma af ett så hastigt avancement på regementet, att en
officer redan efter t. ex. 8 till 9 års tjenstgöring blefve i sin tur befordrad till kapten,
anser jag nödigt härvid stadga, att, om en generalstabsofficer af löjtnants grad är i
tur till befordran såsom kapten vid regementet förr, än befordran för honom till kapten
i generalstaben kan ifrågakomma, han äfvenledes må till nämnda kaptensbeställning
med lön på stat vid regementet upföras, men att han i och med utnämnandet till
denna beställning äfven uphör att tillhöra generalstaben. För generalstaben kan
någon annan olägenhet af ett sådant stadgande icke upstå, än att den understundom
torde förlora en duglig stabsofficer; men, utom det att en sådan officer blifver till nytta
föi det regemente han tillhör, kan han, om lian fortfarande förkofran sig i militäriskt
hänseende, framdeles åter uti eu högre grad ånyo anställas i staben.

Om det för sambandet med armén är fördelaktigt, att generalstabens kaptener
och löjtnanter qvarstå vid regementena med tur och befordringsrätt, så är dock detta
icke lika behöflig! för generalstabens regementsofficerare, då befordran till och inom
regeraentsofficersgraden icke vid armén är bunden vid tur och anciennetet; och torde
derföre en till regementsofficer utnämnd generalstabsofficers qvarstående vid regemente
eller korps blifva beroende pa ansökan och Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning för hvarje
gång.

8 Bil. N:o 3 a till Korigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Officerarnes
turberäkning
inom generalstaben.

Med stöd af hvad jag nu i underdånighet anfört, anser jag mig höra föreslå att:

Generalstaben utgör eu korps med egen chef och egen lönestat.
Officer, som befordras eller transporteras från arméns regemente
eller korps till generalstaben, uphör att innehafva lön på
detta regemente eller denna korps, och generalstabsofficer, som
utnämnes till lön på stat vid regemente eller korps, uphör att
tillhöra generalstaben.

Generalstabens kaptener och löjtnanter qvarstå dock såsom
lönlöse med tur och befordringsrätt vid något eller någon af
arméns regementen och korpser.

Vid befordran till regementsofficersgrad blir deras (Kvarstående
beroende af ansökan och Kong]. Majrts Nådiga pröfning för
hvarje gång.

Generalstabsofficer må icke föreslås till erhållande åt högre
grad i regemente eller korps, än den han innehar i generalstaben,
utan att på samma gång blifva föreslagen till erhållande af den
mot denna högre grad svarande lön på stat vid regementet eller
korpsen.

Hvad turen inom generalstaben beträffar, bör den, med fästadt afseende pa bär
nedan föreslagna föreskrifter för befordran inom staben och för att ej rubba anciennetetsförhållandena,
beräknas efter fullmaktsdatum i graden och ej efter datum för anställningen
i staben. Ingå olägenheter torde härför mota i någon annan grad ån löjtnantsgraden.
Då de öfriga graderna rekryteras hufvudsakligen ur stabens närmast
lägsta grad men derjemte äfven från den ofri ga armén, rekryteras den ifrågavarande
uteslutande ur armén. De inom donna grad ledigblifvande platserna besättas af aspiranterne.
Samtlige till anställning i generalstaben kompetente aspiranter hafva tullgjort
samma fordringar, men som de under proftjenstgöringen i staben fortfarande tillhöra,
den ene ett, den andre ett annat af arméns regementen, kan, till följd åt avancementets
olika hastighet på olika regementen, det ofta inträffa, att den ene aspiration
redan vunnit sin löjtnantsbefordran före afgången från Krigshögskolan, under det att en
annan möjligen först vid utnämningen till generalstabsofficer når donna grad. Det
skulle sålunda, om turen inom generalstabens löjtnantsgrad alltid bestämdes efter
aspirations löjtnantsfullmaktsdatum, lätteligen kunna inträffa, att en assurant, som anstäldes
i generalstaben, i och med detsamma förbigick flere åt stabens löjtnanter.
Utnämningen till generalstabsofficer innebär under alla omständigheter för aspiration
om ej en befordran till högre grad, dock alltid en förbättring i inkomster. Att förena
en dylik fördel med förbigående af måhända sedan flere år såsom löjtnanter i generalstaben
tjenstgörande officerare, kan ej vara rättvist, då den icke är beroende på förtjenst
utan endast på slumpen vid avancementet på ett regemente.

Turen inom generalstabens löjtnantsgrad anser jag derför i allmänhet höra bestämmas
efter fullmaktsdatum, men med rätt för generalstabens chef att hos Kong!.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 9

Maj:t, äfven föreslå aspirant till erhållande af annan tur i staben, då giltiga grunder
för ett dylikt undantag förefinnas — exempelvis: om kavaleriofficer af ridskolans genomgående
blifvit förhindrad att samtidigt med sine jemnårige af de andra vapnen söka
inträde vid krigshögskolan och derigenom blifvit tillbakasatt efter desse såsom aspirant
i staben, m. m. dylikt, som för hvarje gång bör underställas Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning.

Innan jag går vidare, anser jag mig böra på följande sätt sammanföra, hvad jag
nu i underdånighet anfört:

Samtlige generalstabens officerare taga tur och befalsrätt
inom staben efter innehafvande fullmaktsdatum i graden, med
undantag för de löjtnanter, Indika vid utnämningen i staben särskildt
blifvit tilldelade eu annan tur och anciennetet.

Chefen för generalstaben anser jag, utom donna chefsbefattning, äfven lämpligen Chefens för
kunna bestrida den, enligt nu gällande stadgan den, eu generalsperson tillkommande anmänna^Hgbefattningen
såsom ”ordförande i krigsundervisnings-kommissionen” och ”inspektör för gången; han
militärläroverken”. — Härigenom skulle åt chefen för generalstaben beredas tillfälle “Lek™™ för""
att redan vid krigshögskolan förvärfva sig personlig kännedom om de unge officerare, miiitärlärosom
i framtiden komma att tillhöra generalstaben. vcrken''

De förändringar, som blifva nödvändiga uti krigsundervisnings-kommissionens sammansättning,
för den händelse Eders Kongl. Näjd Nådigst bifaller bär gjorda förslag,
skall jag framdeles i underdånighet föreslå.

Då särskild instruktion för chefen för generalstaben torde komma att utfärdas,
anser jag mig bär endast höra i korthet redogöra för några allmänna bestämmelser
angående hans ställning och åligganden:

Chefen för generalstaben är Kongl. Näjd ansvarig för stabens
tjenstbarhet, eger regementschefs makt och myndighet öfver
generalstabens personal, föreslår, då någon befattning på stabens
stat blifver ledig, efter bär nedan gittra närmare bestämmelser,
hos Kongl. Näjd platsens återbesättande, fördelar, med iakttagande
af i fiffigt lemnade föreskrifter, efter eget bepröfvaude stabens
officerare till tjenstgöring på hufvudstationens olika afdelningar,
aflemnar till Kongl. Näjd vid början af hvarje år en redogörelse
för stabens verksamhet under det föregående, föreslår i underdånighet
de arbeten, som skola af den topografiska afdelningen under
året utföras o. s. v.

Chefen för generalstaben är derjemte ”ordförande i krigsundervisningskommissionen”
och ”inspektör för militärläroverken”.
Skicklighet och förtjenst, de enda befordringsgrunder, som regeringsformen er- Befordran inkänner,
hafva knappast någorstädes en mera obestridlig giltighet än inom general- °mStoben™1
staben. Den sträfvan framåt, hvilken förut antydts såsom en af generalstabsofficerns
Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Samt. i Afd. 2

Hufvudstationens
afdelningar
och officerarnes
tjenstgöring
derstädes.

10 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS’:o 1, om Statsverket 1873.

vigtigaste egenskaper, skulle af ett stadgande om befordran efter tjensteålder uppenbarligen
motverkas, hvadan chefen vid sina förslag icke må vara ovilkorligen bunden
af anciennetetsförhållandena.

Chefen för generalstaben må äfven ega rättighet att föreslå till inom staben
lediga platser officer af armén, som sig dertill anmält, vare sig förflyttningen kommer
att innebära en vanlig transport eller en befordran, under vilkor dock, att den sålunda
föreslagne officern skall förut hafva tillhört generalstaben, eller åtminstone fullgjort
de för aspiraut föreskrifna kunskapsprof.

Endast vid befordran till löjtnant i generalstaben har jag ej ansett någon af
arméns löjtnanter utan föregående aspirant-tid höra ifrågakomma.

Då såväl öfverste- som öfverstelöjtnants-befattningarna och lönerna inom generalstaben
icke äro förenade med något regements- eller korps-befäl, bär jag, för att bibehålla
enhet i befordringssystemet, ansett lämpligt att äfven dessa platser tillsättas på
förslag af chefen för generalstaben.

Med stöd af hvad jag nu i underdånighet anfört, får jag för generalstaben föreslå
följande befordringsgrunder:

Till öfverste i generalstaben föreslår chefen för generalstaben
hos Kongl. Maj:t någon af stabens öfverstelöjtnanter, eller en öfverste
eller öfverstelöjtnant af armén, hvilken förut tillhört staben;

till öfverstelöjtnant: någon af stabens majorer eller en öfverstelöjtnant
eller major af armén, hvilken förut tillhört staben eller
fullgjort de för anställning som aspirant föreskrifna kunskapsprof
och derjemte visat sig särdeles lämplig för inträde i staben;

till major: någon af stabens kaptener eller ock en major
eller kapten af armén, hvilken förut tillhört staben eller fullgjort
de för anställning som aspirant föreskrifna kunskapsprof och derjemte
visat sig särdeles lämplig för inträde i staben;

till kapten: någon af stabens löjtnanter eller ock en kapten
eller löjtnant af armén, hvilken förut tillhört staben eller fullgjort
de för anställning som aspirant föreskrifna kunskapsprof och derjemte
visat sig särdeles lämplig för inträde i staben;

till löjtnant: någon af de till dylik befordran kompetente
bland aspiranterne, hörande chefen i sammanhang härmed, om
giltiga skäl till afsteg från regeln om turberäkningen inom generalstabens
löjtnantsgrad förefinnas, derom till Kongl. Maj:t gorå
underdånig hemställan.

I anledning af hvad jag ofvan yttrat rörande generalstabens verksamhet under
fredstid, torde de grönår af densamma, kvilka tillhöra chefens direkta öfverinseende,
lämpligen kunna delas på fyra afdelningar, nemligen:

Kommunikationsafdelningen,

Militärstatistiska »

Bil. N:o 3 a till Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 11

Krigshistoriskaafdelningen samt
Topografiska '' »

Alla dessa bilda tillsamman generalstabens hufvudstation, och de der tjenstgörande
offieerarne stå omedelbart under chefen för generalstaben. Förbehållande mig att
underdånigst få i det följande återkomma till tjenstgöringens ordnande inom hvar och
eu af de nu nämnda afdelningarna, vill jag, hvad beträffar den allmänna fördelningen
af arbetena på hufvudstationen, föreslå följande bestämmelser:

Chefen för generalstaben fördelar, med bär nedan stadgade
undantag och med iakttagande af i öfrig! gittra bestämmelser,
sine officerare efter eget hopropande på hufvudstatiönens fyra afdelningar:
Kommunikations-, Militärstatistiska, Krigshistoriska och
Topografiska afdelningen, samt öfverlåter åt afdelningscheferne,
hvar och en inom sin afdelning, det ordnande och ledande af
arbete! inom afdelningen, livilka han ej sjelf öfvertager.

Den omvexling i tjenstgöring, som är behöflig för bevarandet af generalstabsofficerns
mångsidiga användbarhet och som gifvit anledning till här nedan bestämda
tider för vissa kommenderingar utom hufvudstationen, har jag ansett höra inom densamma
öfverlemnas åt chefens för generalstaben ordnande och får i öfverensstämmelse
dermed föreslå:

Såsom allmän regel med afseende på tjenstgöring^! gäller,
att generalstabens officerare efter viss tid ombyta befattning.
Chefen för generalstaben åligger att rörande dessa ombyten gorå
underdånig hemställan, utom hvad tjenstgöring^! inom hufvudstationen
beträffar, der den af honom sjelf ordnas med fästad!
afseende så val på göromålens behöriga skötande, som på undvikandet
af generalstabsofficerarnes ensidiga utbildning. I den rapport,
som årligen till Kong!. Näjd aflemnas, bör chefen för generalstaben
noggrant angifva sedan hvilken tid hvar och en af stabens
officerare bestrider den befattning, han vid rapportens afgifvande
innehar.

Under en lång följd af år hafva göromålen uti Landtförsvars-departementets
kommando-expedition till större delen och på sista tiden uteslutande blifvit bestridda
af generalstabsofficerare och af sådane officerare, som sökt att gorå sig kompetente
till inträde i generalstaben. Äfven för framtiden anser jag detta böra blifva förhållandet,
och tror att derigenom skall allt framgent beredas generalstaben ett det bästa
tillfälle att underhålla och utveckla dess kännedom om och bekantskap med arméns
alla förhållanden.

Då chefen för Landtförsvars-departementet sjelf utser så väl expeditionschef som
souschef vid kommando-expeditionen, har jag trött, att ingå hinder skulle mota för
ett bestämmande af viss, kortare tid för de öfrige, i samma expedition tjenstgörande
officerarnes qvarstannande derstädes. Som jag i öfrig! ej anser några förändringar,

Ombyte af
tjenstgöringsart
efter viss
tid.

Tjenstgöringen
i Landtförsvars-departementets

Kommandoexpedition.

12 Bil. N:o 3 a till Kong].. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1373.

hvad i fråga varande expedition beträffar, vara af behofvet påkallade, får jag, med
stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, i underdånighet framställa följande grunder för denna
generalstabsofficerarnes tjenstgöring:

I Landtförsvars-departementets kommando-expedition tjenstgöra
fem af generalstabens officerare, nemligen: 2 regementsofficerare,
af hvilka en är expeditionschef och en souschef, samt
3 kaptener eller löjtnanter, förutom ett obestämdt antal aspiranter.
Expeditionschefen och souschefen äro af Kong!. Maj:t dertill beordrade
på obestämd tid samt de öfrige generalstabsofficerarne
för en tid af 3 till 4 år; de senare på hemställan af chefen för
generalstaben, hvilken jemväl eger, att hos chefen för Landtförsvars-departementet
anmäla aspirant till tjenstgöring derstädes.
Tjenstgörin- Generalstabens officerare, hvilkas uppgift under krig är att vara biträden åt högste
fördistriSens befälhafvare)!, fördelnings- och brigad chefer m. fl., böra, för att, i möjligaste man förin.
fl, staber, beredde och vane vid blifvande åligganden, kunna tillträda sina befattningar, redan
under fredstid hafva haft tillfälle att gorå sig fullt förtrogne med de sammas fordringar.
Jag anser derföre, att officerare af generalstaben höra fortfarande såsom hittills vara
tjenstgörande såväl vid militärdistriktens och lifgardesbrigadens staber som hos inspektören
för kavaleriet och militärbefälhafvaren på Gotland. Vid lifgardesbrigadens,
inspektörens för kavaleriet och militärb efälhafvarens på Gotland staber torde anställandet
af en generalstabsofficer vara nog med afseende på der förekommande göromål,
hvaremot vid militärdistrikten, synnerligast under vapenöfningstiderna, flere synas mig
vara behöflige.

De utsträckta befälsöfningarna vid så väl kavaleriet som infanteriet, fältöfningarna
inom distrikten, fälttjenstöfningarna distriktvis under regementsmötena o. s. v. kräfva
en större personal i generalbefålhafvarnes stabel-, och då derjemte samtliga ofvan
upräknade öfningar bereda välkomna tillfällen till verklig generalstabstjenstgöring,
hvilka ej torde böra försummas, har jag ansett mig höra föreslå, att till generalbefälhafvaraes
staber skulle under vapenöfningarna beordras ytterligare en yngre generalstabsofficer,
förutom stabschefen, som derstädes ständigt är tjenstgörande. Under den
öfriga delen af året torde en generalstabsofficer, såsom statschef, med biträde af en
adjutant, dertill beordrad från något af distriktets regementen — med särskild! arfvode
på generalitetets stat, hvarom jag ansett mig höra hos Eders Kongl. Maj:t gorå särskild
underdånig framställning — kunna om händer hafva generalbefålhafvarens expeditionsgöromål.
Desse med arfvode försedde adjutanter, hvilka under en flerårig tjenstgöring
höra hinna förvärfva sig kännedom om och vana vid stabsgöromål, blefve äfven
att påräkna såsom en behöflig förstärkning åt generalstaben vid arméns försättande på
krigsfot.

På grund häraf får jag underdånigst föreslå:

Såsom stabschefer vid militärdistrikten och lifgardesbrigaden
samt hos inspektören för kavaleriet och militärbefälhafvaren på

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 13

Gotland tjenstgöra 8 af generalstabens officerare, företrädesvis af
majors men äfven af kaptens grad, till donna tjenstgöring för obestämd
tid af Kong!. Näjd beordrade, uppå förslag ingifvet af chefen
för generalstaben, hvilken dessförinnan bör hafva angående
officerarnes beordrande meddelat sig med vederbörande befälhafvare.
Under vapenöfningarna beordras ytterligare en generalstabsofficer
till tjenstgöring i hvardera militärdistriktets stab, uppå förslag
af chefen för generalstaben.

Generalstabstjensten i fält sammanhänger med snart sagd! hvarje gren af militär- Tjenstgöring

• « • vid Arméför*"

väsendet; med ingen är måhända detta samband så innerligt som med förvaltnings- valtningens

myndigheterna, med intendenturen. För att bereda generalstabens officerare tillfälle intendents att

äfven inom detta militärväsendets vigtiga område förskaffa sig kunskap och erfa- dePaitemuiL

renhet, torde under nuvarande organisation af arméns förvaltning bästa medlet vara,

att turvis beordra dem till tjenstgöring inom Arméförvaltningens intendentsdepartement.

På det att så månge af stabens officerare som möjligt må blifva satte i tillfälle att

tillgodogöra sig den åsyftade bekantskapen med intendenturens göromål, tror jag mig

jemväl höra föreslå tjenstgöringstiden på nämnda departement för hvar och en till

endast 2 år.

Med anledning häraf får jag underdånigst föreslå:

I Arméförvaltningens intendentsdepartement tjenstgör eu officer
af generalstaben, kapten eller löjtnant, såsom adjutant vid departementet,
dertill beordrad för en tid af 2 år af Kongl. Näjd, uppå
förslag, som ingifves af chefen för generalstaben, efter generalindententens
hörande.

Chefen för Landtförsvars-departementet, synnerligen sedan lian upphört att på Adjutanten
samma gång vara chef för generalstaben och sålunda mist det omedelbara biträde hanLa°sdCtförsvarsför
närvarande ständigt kunnat påräkna af de under honom stälde generalstabsoffice-departemcntet.
rånte, bar behof af en adjutant, för ordnandet af de upplysningar och utredningar i
olika ämnen, som till chefen för Landtförsvars-departementet inlemnas, för biträdandet
vid hans brefvexling, m. fl. göromål, som tillhöra adjutanten hos en högre militär.

Chefens för Landtförsvars-departementet adjutant anser jag höra innehafva kaptens grad.

Något bestämmande af den maximi tid, officer får med dylik tjenstgöring fortfara,
bär jag ej trött höra ifrågakomma, utan föreslår underdånigst att:

Fn af generalstabens officerare, i regeln kapten, tjenstgör
såsom adjutant hos chefen för Landtförsvars-departementet, dertill
beordrad af Kongl. Maj:t för obestämd tid.

I betraktande af den omfattande och vidt utgrenade verksamhet, som tillkommer Adjutanten
chefen för generalstaben och inspektören för militärläroverken, samt med afseende på generai»taben,
den ej obetydliga skriftvexling han måste fora, anser jag att äfven chefen för generalstaben
bör hafva biträde af en särskild adjutant, i regeln kapten. Tjenstgöringens

Komimmika tionsafdelnin gen.

14 Bil. No 3 a till Kongl. M.aj:ts Nåd. Proposition No 1, om Statsverket 1873.

ordnande och bestämmandet af liden för adjutantens qvarblifvande vid sin befattning
öfverlåta» åt chefen för generalstaben, och får jag i underdånighet föreslå att:

En af generalstabens officerare, i regeln kapten, tjenstgör
såsom chefens för generalstaben adjutant, dertill af honom utsedd.
Adjutanten är tjenstgörande i chefens för generalstaben expedition,
hvilken är förenad med krigshistoriska afdelningen.

I våra dagar, då krigens utgång i så väsentlig män är beroende ej blott af arméns
snabba mibilisering, utan lika mycket af möjligheten att hastigt och säkert kunna koncentrera
honom på den blifvande krigsskådeplatsen, måste allt hvad som för detta
senare ändamål erfordras redan under fredstid vara ordnadt och förutsedt.

Alla arbeten i donna riktning tillhöra i alla land generalstaben och utgöra ett
mäktigt utbildningsmedel för stabens officerare. Äfven hos oss anser jag derför, att
inom generalstaben en särskild afdelning i detta syfte bör inrättas under benämning:
Komrnunikationsafdelningen.

De i komrnunikationsafdelningen tjenstgörande officerarne, hvit kas antal jag lämpligen
trott mig kunna bestämma till 2, bearbeta de insamlade materialen vid generalstabens
hufvudstation i Stockholm och företaga dessutom, i mån af behof och efter chefens
för generalstaben bepröfvande, resor för att på ort och ställe undersöka förhållandena,
kartlägga bangårdar, militäriskt vigtiga jern vägsknutar och andra punkter af
betydenhet på bansträckningarna, kanal-linierna o. s. v.

I sammanhang härmed anser jag mig höra framhålla nödvändigheten deraf, att *
styrelserna för så väl Statens J ernvägsbyggnader som dess Jern vägstrafik tillhandahålla
generalstabens kommunikationsafdelning alla erforderliga uplysningar, upgifter och ritningar,
samt önskvärdheten deraf, att i koncessionerna för enskilda jern vägsbolag
hädanefter stadgande!! intagas, som berättiga chefen för generalstaben att af dessa
bolags blifvande trafikchefer erhålla likartade upgifter och uplysningar, som af statsbanornas
styrelse.

Jemväl af styrelsen för Elektriska Telegrafverket torde komrnunikationsafdelningen
höra berättigas att erhålla sådana uplysningar och upgifter, som med afseende på
kommunikationsväsendet finnas erforderliga.

Bestämmelserna för generalstabens kommunikationsafdelning anser jag mig höra
underdånigst sammanfatta som följer:

I komrnunikationsafdelningen, som står omedelbart under
chefen för generalstaben, tjenstgöra enligt regeln 2 officerare, en
regementsofficer och en kapten, af chefen dertill beordrade. Afdelningen
åligger, att med noggranhet följa utvecklingen af landets
kommunikationsväsende, att ständigt eg a kännedom om jernvägarnes,
kanal-liniernas och öfriga förbindelsemedels beskaffenhet
och trafikförmåga; att följa utvecklingen af landets telegrafväsende;
att ur militärisk synpunkt undersöka alla kommunikationslinie!-;
att, med stöd häraf och med afseende på de möjliga krigsskåde -

Bil. N:o 3 a till Kong!» Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 15

platserna, i detalj upgöra planer för arméns koncentrering i olika
delar af landet m. m.

Att med upmärksamhet följa och undersöka alla förbättringar och förändringar i
utlandets krigsförfattningar och hela härväsende samt förvärfva kännedom om de särskilda
ländernas krigsinrättningar och det olika skaplynne! hos deras arméer och
folk är hufvudupgiften för den andra afdelningen af generalstabens hufvudstation: Militärstatistiska
afdelningen. De material, derstädes samlas, höra vara, så fullständiga
som möjligt, hvarje ögonblick tillgängliga för krigsstyrelsen; med tillhjelp af desamma
utarbetas och utsändas, i man af behof, till arméns samtliga befäl kortfattade uplysningar
om grannstaternas härförfattning, taktik och hela stridssätt m. m. d., som kan
vara af vigt att känna.

Arbetet inom den militärstatistiska afdelningen anser jag kunna bestridas af 5
generalstabsofficerare jemte de aspiranter, Indika till tjenstgöring i donna afdelning
torde vara att påräkna. Af de 5 generalstabsofficerarne hör den äldste, under chefens
för generalstaben öfverinseende, leda och fördela arbetena inom afdelningen, en sysselsätter
sig företrädesvis med de skandinaviska landens militärstatistik, en med östra,
en med mellersta och en med vestra Europas och de utom-europeiska landens.

Militärstatistiska afdelningens officerare äro dess utom chefens för generalstaben
biträden vid utarbetandet af förslag in. m., som han anser tillhöra donna afdelnings
göromål, på samma gång tjenstgöring^ derstädes är afsedd att förskaffa afdelningens
officerare tillfälle att genom studier underhålla och utveckla sina militära kunskaper.

Bestämmelserna för militärstatistiska afdelningens verksamhet tror jag mig kunna
underdånigst sammanfatta som följer:

Militärstatistiska afdelningen står omedelbart under chefen
för generalstaben. I afdelningen tjenstgöra i regeln 5 officerare
af generalstaben, nemligen 2 regementsofficerare och 3 kaptener
eller löjtnanter, samt ett obestämdt antal aspiranter, samtlige till
tjenstgöring derstädes beordrade af chefen för generalstaben. Förutom
åliggandet att inhemta, granska och sammanställa alla underrättelser
rörande militärväsendet i främmande land, tillkommer
militärstatistiska afdelningen äfven att bearbeta den del af svenska
militärstatistiken, som ej lämpligen later förena sig med göromålen
i Landtförsvars-departementets kommando-expedition, samt att,
efter chefens för generalstaben beprisande, i detalj utarbeta de
planer för arméns mobilisering eller för större fredsöfningar, för
förbättringar och förändringar i landets försvarsväsende, jemte
andra landtförsvaret rörande frågor, som af krigsstyrelsen hänskjutas
till chefens för generalstaben utlåtande m. m.

Enligt § 1 af nu gällande instruktion för topografiska korpsen har bland nämnda
korps’ åligganden under fredstid äfven varit uptagen befattningen att skrifva fäderneslandets
krigshistoria. Korpsens ringa officersantal och den genom omständigheternas

Militär statistiska afdelningen.

Krigs historiska afdelningen.

16 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

makt honom påtvungna karaktären af en kartograf-korps hafva hittills hindrat honom
att fullgöra nämnda updrag.

Då topografiska korpsen enligt detta förslag kommer att fullständigt upgå i generalstaben,
kommer sålunda äfven denna korps’ befattning med författandet af fäderneslandets
krigshistoria att blifva en generalstaben åliggande skyldighet, och anser
jag, till befordrande af framgång åt detta vigtiga arbete, att inom generalstabens hufvudstation
må för detsammas utförande inrättas en särskild afdelning. Författandet af
Sveriges krigshistoria, ännu så ofullständigt bearbetad, måste, utom den allmänna nytta,
som hvarje forskning i fäderneslandets häfder bör medföra, äfven blifva ett af de verksammaste
och bästa militära bildningsmedeln för generalstabens officerare.

På denna, den krigshistoriska afdelningen, anser jag lämplig och ihållande verksamhet
kunna beredas för trenne officerare, en regementsofficer och två kaptener.

Med krigshistoriska afdelningen höra naturligen vara förenade så väl det, för
närvarande under topografiska korpsen, hörande krigsarkivet som ock nu varande
Landtförsvars-departementets kommando-expeditions statistiska utdelnings bibliothek.
För vården af dessa båda rärderika samlingar anser jag en särskild arkivarie vara af
nöden, och skall i det följande utförligare för Eders Kongl. Näjd underdånigst framlägga
de grunder, hvarpå jag stöder denna min åsigt.

Krigshistoriska afdelningens ändamål och verksamhet torde sålunda höra sammanfattas: Krigshistoriska

afdelningen, med hvilken krigsarkivet och
generalstabens bibliothek äro förenade, står omedelbart under chefen
för generalstaben. I afdelningen tjenstgöra, dertill af chefen beordrade,
i regeln 3 officerare, af hvilka en bör vara regementsofficer.
Krigshistoriska afdelningens npgift är, att samla material
till och bearbeta företrädesvis fäderneslandets men derjemte äfven
utlandets krigshistoria.

Topografiska Att de topografiska göromålen höra tillhöra generalstaben, derom hafva tankarne
afdelningen. sag(jt aldrig vant delade. Dels förvärfvas genom dylika göromål kännedom om

eget lands geografiska och topografiska skaplynne, dess förbindelsemedel, dess befolkningsförhållanden
m. m., dels underhållas och utbildas genom dem ortsinne, orienteringsförmåga
i obekant trakt, färdighet att låsa och upfatta militärkartor, hvilka samtliga
egenskaper äro oundgängliga för en duglig generalstabsofficer i fält. Topografiska
fältmätningar och andra kartverks-arbeten under fredstid kunna sålunda på fullgoda
skål sägas vara ett ytterst vigtig! utbildningsmedel för en generalstab, hvarför jag
också trött mig höra föreslå, att den nu varande topografiska korpsen, hvilken hitintills
haft berörda göromål sig updragna, skall förvandlas till en, under chefen för
generalstaben stäld topografisk afdelning, som i likhet med de föregående bör komma
att tillhöra generalstabens hufvudstation. Samtliga topografiska korpsen för närvarande
anförtrodda kartverk öfverlemnas åt nämnda afdelning, hvilkens npgift och sysselsättning
derigenom äro tillräckligt noggrant angifna.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:U Nåd. Proposition No 1, om Statsverket 1873. IT

Enär med den organisation af generalstaben, jag bär underdånigst för Eders Kongl.
Maj:t framlagt, de på den blifvande topografiska afdelningen tjenstgörande generalstabsofficerarnes
militära ställning kommer att varda helt olika med officerarnes vid
den nuvarande topografiska korpsen, anser jag mig böra något beröra, huru detta afse!''
att uphäfva de olägenheter, som nuvarande organisation medfört, utan att dess
fördela!'' gå förlorade. — Topografiska korpsens officerare, som redan vid unga år inträdt
på en bana med så utpräglad speciel sysselsättning, hafva blifvit utmärkt skicklige
i sitt fack, men denna facksysselsättning har icke innehållit någon maning till
arbete i andra grönår af krigsväsendet. Göromålen för kartverken hafva varit trägna
och derigenom i sin mån bidragit att ytterligare försvåra hvarje arbete vid sidan åt
det, som omedelbart tillhör korpsens befattning, hvarjemte intet tillfälle till tjenstgöring
vid trupp och ytterst få till praktisk tjenstgöring i staber kommit korpsens
officerare till del. Sammansmältningen med generalstaben uphäfver korpsens afskrida
ställning, gör ej de topografiska göromålen till officerarnes enda sysselsättning och ej
heller skickligheten i dessa göromål till den enda befordringsgrunden, bereder officerarne
tillfällen till tjenstgöring vid trupp och stabel- o. s. v., hvarför ock de här ofvan
antydda olägenheterna höra med den nya organisationen försvinna.

Samtlige generalstabens löjtnanter komma — i den händelse Eders Kongl. Maj:t
Kådigst. godkänner de grunder för befordran till nämnda grad inom generalstaben,
hvilka jag har för afsigt att bär nedan i underdånighet föreslå — att hafva fullgjort i
det närmaste samma kunskapsprof och förberedande tjenstgöring vid de topografiska
arbetena, som löjtnanterne vid nuvarande topografiska korpsen. Ombytena af tjenstgöringsart,
enligt detta förslag, förekomma oftare för generalstabens yngre officerare
än för de äldre, hvadan den blifvande topografiska afdelningens chef och hans närmaste
man, hvilka båda jag anser höra vara regementsofficerare af generalstaben, utan
någon olägenhet kunna för längre tid bibehållas vid sina befattningar. Som jag dessutom
bär nedan ytterligare föreslå!'', att den nuvarande ”professorsbefattningen vid topografiska
korpsen” för framtiden öfverflyttas till generalstabens stat, så att detta
vetenskapliga biträde allt framgent kan vara att påräkna för kartearbetena, tror jag
mig med tillförsigt kunna uttala de öfvertygelse!!, att generalstaben, genom bevarandet
af den vetenskapliga noggranhet samt den fullständighet och prydlighet, som hittills
utmärkt det svenska militärkartverket, skall veta att vårda det arf, lian mottager af
sin föregångare, topografiska korpsen, och fortfarande häfda det anseende, som städse
kommit detta kartverk till del.

Liksom inom hufvudstationens öfriga afdelningar, torde arbetena inom den topografiska
afdelningen böra öfvervakas och ledas af en under chefen för generalstaben
stöld regementsofficer. Af flere skäl anser jag mig dock böra underdånigst föreslå för
afdelningschefen på den topografiska afdelningen — öfversten eller en öfverstelöjtnant —
en ställning, som i viss man afviker från de öfrige a fd el nin gs ch ef er n es, eller att denne
skall till ifrågavarande befattning förordnas af Kongl. Näjd, uppå förslag af chefen

Bil. till Riksd. Prof. 1873. I Sami. 1 Afd. 8

18 Bil. N:o 3 a till Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

för generalstaben. Min afsigt med detta föreslagna stadgande bär varit, att åt nämnde
afdelningschef bereda en mera omfattande befogenhet och samtidigt att befria chefen
för generalstaben från en vidlyftig skriftvexling med åtskilliga civila myndigheter i
och för den topografiska afdelningens fältmätningar och öfriga s. k. sommararbeten,
från befattningen med det ekonomiska kartverket och redovisningen för anslagen till
så val ekonomiska som topografiska kartverken o. s. v., hvilka samtliga åligganden
sålunda kunde öfverlåtas åt chefen för den topografiska afdelningen, under det att
chefen för generalstaben, efter afdelningschefens hörande, ordnade afdelningens göromål
i stort.

Förutom afdelningschefen, anser jag 9 officerare af generalstaben, i regeln 1
major, 5 kaptener och 3 löjtnanter, höra vara tjenstgörande på den topografiska afdelningen.
Topografiska korpsen har för närvarande It officerare på stat; den minskning
i officersantalet, härigenom skulle komma att ega rum, torde ej kunna utöfva
något nämnvärdt menligt inflytande på arbetenas gång, då med säkerhet flere aspiranter
ständigt blifva att påräkna till tjenstgöring vid ifrågavarande afdelning, så val
under hennes vinter- som sommar-arbeten.

Angående afdelningens arbetsordning anser jag mig för närvarande — då min
afsigt är att framdeles för Eders Kongl. Maj:t underdånigst framlägga förslag till ”instruktion
för arbetena inom generalstabens topografiska afdelning”, grundad, i tillämpliga
delar, på nu gällande ”instruktion för topografiska korpsen” — kunna tätta mig
i största korthet. Planen för afdelningens sommararbeten underställer chefen för generalstaben
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning; vinterarbetena, de nödvändiga bihangen till
den Nådigst faststälda planen, ordnas af chefen, som, så väl hvad beträffar de senare
som de förra, dess förinnan inhemtar afdelningschefens betänkande angående medelstillgångarne
o. s. v. Chefen för generalstaben föreslår vidare, enligt nu gällande grunder,
officerare af armén till tjenstgöring på topografiska afdelningen m. m.

Antalet renritare, gravörer eller litografier, uteslutande beroende på dels medelstillgången
för fortsättande af kartearbetenas storlek, dels på den metod för kartbladens
tryckning m. m., som, allt efter de på detta område skeende upfinningarna och förbättringarna,
vid olika lider kan anses såsom den fördelaktigaste, kan ej vara i stat
uptaget, utan tror jag mig i detta afseende höra underdånigst föreslå, att chefen för
generalstaben, i likhet med hvad Eders Kongl. Maj:t hittills medgifvit chefen för topografiska
korpsen, berättigas att, efter afdelningschefens hörande, vid topografiska
afdelningen anställa dylik nödig personal. Jemväl hvad beträffar topografiska korpsens
instrumentförråd, hvilket till topografiska afdelningen öfverlemnas, torde nu gällande
föreskrifter höra bibehållas.

Hvad jag bär ofvan i underdånighet anfört tror jag mig höra sammanfatta på
följande sätt:

Topografiska afdelningen står omedelbart under chefen för
generalstaben. Afdelningens upgift är att besörja de topografiska
korpsen hittills åliggande kartverks-arbetena med hvad dertill

Bil. No 3 ce till Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No I, om Statsverket 1813. 19

hörer. Vården af nämnda korps’ instrumentförråd tillkommer
jemväl topografiska avdelningen. I avdelningen tjenstgöra 10 af
generalstabens officerare, i regeln öfversten eller en öfverstelöjtnant,

1 major, 5 kaptener och 3 löjtnanter samt ett obestämdt antal
aspiranter. Afdelningschefen är af Kong!. Näjd, uppå förslag af
chefen för generalstaben, till denna befattning förordnad; öfrige
officerare äro till tjenstgöring på den topografiska afdelningen
beordrade af chefen för generalstaben.

Efter afdelningschefens hörande upgör chefen för generalstaben
årligen planen för topografiska afdelningens sommararbeten
och underställer samma plan Kongl. Maj ds Nådiga godkännande
samt anhåller derjemte underdånigst om officerares af armén beordrande
till nämnda arbeten. Vinterarbetena ordnar chefen för
generalstaben, med biträde af afdelningschefen, efter eget bepröfvande;
officerare från armén kommenderas till de samma efter
hittills gällande grunder.

Chefen för generalstaben eger, uppå hemställan af afdelningschefen
vid den topografiska afdelningen, anställa för kartearbetena
beliöfligt antal renritare, gravörer och fotografer eller biografer.

Afdelningschefen redovisa!- anslaget till fortsättande af ”generalstabens
topografiska afdeluings arbeten”, bestrider befattningen
såsom ”styresman och ledare af det ekonomiska kartverket” och
besörjer alla densamma åtföljande göromål, enligt Kongl. Blefven
den 15 December 1871 och den 1 November 1872.

De bestämmelse!-, hvilka jag ofvan i underdånighet föreslagit för tjenstgöringens offlceramea
ordnande inom hufvudstationens afdclningar, afse endast den tid af året, som icke de]*a|“^ea 1
sammanfaller med arméns allmänna vapenöfning!!!-. Under nämnda öfningar höra de vapcnöfningeneralstabens
byrå-arbeten, om jag så får uttrycka mig, hvilka utan olägenhet kunna garna- m- munder
loppet af några månader afbrytas, hvila eller inskränkas till det minsta möjliga,
och hufvudstationens officerare utsändas till praktisk tjenstgöring vid trupp och i stabel-.

Om kommunikations- och krigshistoriska afdelningarnas arbeten alldeles inställas, samt
i militärstatistiska afdelningen endast qvarlemnas eu officer, hvilket under vanliga förhållanden
torde kunna låta sig gorå, blifva 9 officerare disponible. Svårigheter mota
i viss mån, hvad topografiska afdelningen beträffar. Donna afdelnings arbeten böra
utan afbrott af vapenöfningarna fortgå under hela sommaren. Dock torde 2 till 3
officerare af topografiska afdelningen årligen kunna vara att påräkna till deltagande
i de allmänna vapenöfningarna, nemligen befälhafvare!! för den ena rekognosceringsafdelningen,
hvilken, såsom hittills varit brukligt, äfven framgent torde kunna bildas
af de ”efter vapenöfningarna kommenderade officerarne af armén”, samt förslagsvis
hvart annat år en och hvart annat år två af löjtnanterne på topografiska afdelningen,
hvilka jemväl först efter bevistade vapenöfning!!!- borde beordras till afdelningens

20 Bil. N:o 3 a till Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

sommararbeten. Under vanliga omständigheter torde äfvenledes 2 af de i Kommandoexpeditionen
tjenstgörande officerarne kunna under mötestiden derstädes undvaras.
Sammanlagdt 13—14 officerare af generalstaben skulle sålunda, förutom samtlige stabschefer,
i regeln vara att påräkna till tjenstgöring vid trupp och i staber under vapenöfningarna.
Desse äro emellertid icke de ende af generalstabens officerare, åt hvilka
dylik praktisk öfning årligen kan beredas. Antagligen mota ingå hinder för att beordra
ytterligare 2 till 3 generalstabsofficerare om året till deltagande i öfningar, hvilka icke
till liden sammanfälla med de allmänna vapcnöfningarna, såsom exercissqvadroner,
rekryt- och underbefäls-skolor vid artilleriet, kavaleriet, fortifikationen och värfvade
infanteriet, garnisonskommenderingar m. m. Efter denna beräkning, och med afdrag
af de 5 till militärdistriktens staber under vapcnöfningarna beordrade generalstabsofficerarne,
skulle tjenstgöring såsom truppofficerare ifrågakomma hvart tredje år för
generalstabens yngre officerare, samt för de äldre minst hvart fjerde år; och med en
sådan utsträckning af donna tjenstgöring tror jag mig, synnerligen med fästadt afseende
på de ökade tillfällen till tjenst i staber och öfrig praktisk tjenstgöring, hvilka
i detta förslag dessutom beredas generalstabens officerare, i möjligaste man hafva bevarat
det så vigtiga praktiska elementet vid generalstabens utbildning.

Om en oftare ifrågakommande tjenstgöring vid trupp för generalstabens officerare
anses behöflig, kan donna endast vinnas genom ökande af officersantalet uti generalstaben,
hvithet jag dock, såsom i samma mån förenad! med ökade kostnader, icke
ansett mig höra föreslå.

Såsom under senare år varit brukligt, anser jag lämpligt att äfven framgent
adjutantsbefattningarna vid så val ”underbefälsskolan å Carlsborg” som vid "skjutskolorna
för infanteriofficerare” bestridas af officerare af generalstaben.

Likaledes torde en generalstabsofficer böra årligen beordras till ”artilleribefälets
gemensamma skjutöfningar”. Artilleriets stridssätt är det af de olika vapenslagens,
som under vanliga fredsöfningar med alla vapen svårast låter fältmessigt framställa
sig, och artilleriets verkan i fält låter sig icke på öfningsplatsen med samma mått af
tillförlitlighet bedömas, som de öfriga vapnens. För att kunna till dess råtta värde
skatta donna verkan och för att derefter veta att anordna egne truppers rörelser och
formeringssätt, fordras en grundlig kännedom om artillerieldens natur och beskaffenhet.
De utförliga öfningar med olika eldslag, som företagas vid artilleriets ifrågavarande
skjutöfningar, erbjuda för generalstabens officerare ett godt tillfälle att förvärfva och
underhålla den nyss antydda bekantskapen med detta, under våra dagars krigföring
allt vigtigare blifvande vapenslags egenskaper.

I syfte att äfven bereda generalstabens officerare tillfälle att praktiskt följa fältförskansningskonstens
utveckling, bör också åtminstone hvartannat år en officer ur
stabel! beordras till deltagande i ”fortifikationens taltidningar”.

Det säkraste praktiska utbildningsmedlet för en generalstab är, näst efter sjelfva
kriget, utan tvifvel de öfningar, hvilka företagas under de större truppsamman draglim -

Bil. N:o 3 a till Kongl. Mcijäs Nåd. Proposition N:o I, om Statsverket 1873. 21

garna i fredstid. Till samtliga dylika truppsammandragningar, fälttjenstöfningar, böra
derför så månge officerare af generalstaben, som de derunder organiserade högre taktiska
enheternas, brigaders och fördelningars, staber erfordra, årligen beordras. Den
tid åt året, hvilken för framtiden val torde komma att för dessa öfningar tagas i anspråk,
eller sensommaren, lämpar sig särdeles fördelaktigt för ett utsträckt deltagande
från generalstabens sida i de samma, och intet hinder derför torde mota af stabens
öfriga göromål.

Chefen för generalstaben bör hos Kongl. Maj:t gorå nderdåning hemställan rörande
generalorders utfärdande för officerares förflyttning .11 eller från ort utom hufvudstationen
med fåstadt afseende derpå, att den praktisk;, tjenstgöringen blir i möjligaste
mån jernnt fördelad på stabens samtlige officerare.

Ofvan nämnda åsigter torde kunna sammanfattas i följande bestämmelser:

Före hvarje års vapenöfningar skall chefen för generalstaben
hos Kongl. Näjd i underdånighet anmäla, Indika af stabens officerare
böra i de samma deltaga, och tillika föreslå, i hvilken egenskap
de höra tjenstgöra, vare sig som truppofficerare eller vid
militärdistriktens staber. Om icke särskilda omständigheter annorlunda
fordra, inställas under mötestiden kommunikations- och krigshistoriska
utdelningarnas arbeten, och i militärstatistiska utdelningen
qvarstanna!’ endast en officer. Ofrige officerare af dessa utdelningar,
liksom minst två af topografiska utdelningens och jemväl
två af Kommando-expeditionens, om chefen för Landtförsvarsdepartementet
dertill lemnar sitt samtycke, höra årligen under
nämnda tid vid trupp eller i staber vara tjenstgörande.

Förutom till ofvan nämnda vapenöfningar skola äfven generalstabsofficerare,
uppå förslag af chefen för generalstaben, beordras
till rekryt- och underbefälsskolor o. s. v., till ”artilleribefälets gemensamma
skjutöfningar”, ”fortifikationens fältöfningar” och, såsom adjutanter,
till ”underbefälsskolan på Carlsborg” och ”skjutskolan för
infanteriofficerare”.

Till de större fälttj enstöfningar na beordras det nödiga antalet
generalstabsofficerare för högqvarteret, fördelningarnas och brigadernas
stabel-, uppå förslag af chefen för generalstaben.

Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till sistlidna - års Riksdag och RiksdagensGeneralstaben
bifall till den i berörda proposition gjorda framställningen om ökade anslag till de faltofmilgar
sedan tio år, vanligen under hvartannat år företagna ”generalstabens fältöfningar”, på
det ifrågavarande öfningar måtte för framtiden kunna årligen hållas, visa nogsamt
den störa vigt de samma bör tillmätas.

Eders Kongl. Näjd har jemväl Nådigst befallt, att, liknande fältöfningar för arméns
regementsofficerare in. fl. skola under innevarande år distriktsvis hållas. Äfven

22 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Aspiranterne;
vilkoren för
deras anställning,
m. in.

till dylika fältöfningar, då de framdeles anställas, anser jag officerare af generalstaben
böra beordras i mån af behof, såsom biträden åt de högre officerare, åt Indika ledningen
af sist nämnda öfningar anförtros, och åt dem, hvilka under desse fora befälet
öfver de mot hvarandra opererande afdelningarna.

I anledning häraf får jag underdånigt föreslå att:

Generalstaben skall hvarje år hafva särskilda fältöfningar,
i regeln under ledning af chefen för generalstaben, hörande åt
dessa öfningar, så väl med afseende på liden som på antalet
dervid tjenstgörande officerare, gifvas den utsträckning, hvilken
medels-tillgångarne tillåta. Chefen för generalstaben anmäler hos
Kongl. Maj:t, om och för huru månge af arméns officerare tillfälle
kan beredas att deltaga i dessa öfningar, hvilka utföras efter särskild
för dem faststäld instruktion.

Till ”distrikts-fältöfningarna” beordras nödigt antal generalstabsofficerare,
uppå förslag af chefen för generalstaben.

Redan flere gånger har jag i detta anförande omnämnt generalstabens aspiranter
eller de unge officerare af arméns regementen och korpser, hvilka, för bestämd tid
dertill beordrade, uti generalstaben tjenstgöra, för att vinna kompetens till befordran
såsom löjtnanter derstädes.

De fordringar, som för donna kompetens, tid efter annan, uti särskilda förslag till
organisation af en generalstab, blifvit framställa, hafva sins emellan föga vexla!. Äfven
i dem, der skiljaktigheterna i öfrig! varit ganska betydande, har man i allmänhet förena!
sig om att af den i generalstaben inträdande fordra följande:

Viss bestämd tids tjenstgöring vid eget vapen,

Krigshögskolans genomgående,

Tjenstgöring vid hvardera af de vapen, officern icke sjelf tillhör,
Proftjenstgöring i staben, och
Betyg öfver färdighet i ridning.

Dessa fordringar torde höra uprätthållas.

Beträffande tjenstgöringen vid eget vapen, hafva de af Eders Kongl Näjd Nådigst
faststälda ändringarna i föreskrifterna för krigshögskolan åstadkommit, att en från
nämnda läroverk utexaminerad officer med officers grad bevista! åtminstone tre till
fyra års vapenöfningar vid eget regemente, och kan han sålunda anses, om han i
öfrig! är duglig, ega den kännedom om detta vapens taktik och den vana vid att
handleda trupp, som rimligtvis kunna fordras af en ung officer.

Beträffande tjenstgöringen vid de båda (Kriga hufvudvapnen, anser jag deltagande
i ett års vapenöfningar med hvardera tillräckligt, under vilkor, att donna tjenstgöring
likväl ej för aspirant må ifrågakomma förr, än under sista året af kursen vid krigshögskolan.
Jag anser nemligen, att, om alla åsyftade fördelar skola kunna vinnas af
en så kort tjenstgöring vid olika vapen, en ung officer, innan dylik tjenstgöring får

Bil. N:o 3 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 23

ifrågakomma, bör hafva hunnit gorå sig fullt hemmastadd med eget vapens stridssätt
och alla förhållanden, samt att han dessutom teoretiskt känner de båda öfrigas taktik.
Lämpligast synes mig, att tjenstgöring»;!) vid de olika vapnen så ordnas för aspiranten,
att han under sista året af kursen vid krigshögskolan bevistar vapenöfningarna vid ett
af dem, och att tjenstgöring^ vid det återstående upskjutes till sista tiden af hans
prof tjenstgöring i generalstaben.

Proftjenstgöringen anser jag i allmänhet höra börja den 1 Oktober uti generalstabens
militärstatistiska afdelning, hvarest aspiranten, dels utaf afdelningschefen och
dels af chefen för generalstaben, erhåller i updrag bearbetandet af militärstatistiska
och taktiska upgifter, hvilkas läsning, med tillhjelp af alla de rika hjelpmedel, som i
donna afdelning finnas, lemnar tillfälle till bedömande af hans omdömes- och arbetsförmåga
samt af halten utaf de kunskaper, han på krigshögskolan förvärfva! Vidare
bör proftj enstgöringen bestå af tvänne somrars anställning vid topografiska afdelningens
fältmätningar, första året såsom elev vid den s. k. instruktions-afdelningen och
andra året såsom rekognosör (dock endast under tiden ”efter vapenöfningarna”, på det
aspirant må under samma år kunna fullgöra den honom, för vinnande af kompetens
åliggande tjenstgöring vid det vapenslag, der han förut ej tjenstgjort), samt en vinters
tjenstgöring vid topografiska afdelningens vinterarbeten. Jag anser donna tjenstgöringstid
vid de topografiska arbetena desto nödvändigare, som endast derigenom kan förvärfvas
den vana vid markens bedömande, hvilken för en generalstabsofficer är behöflig,
om han skall kunna draga full nytta af fältöfningar och stabstjenstgöring under
större truppsammandragningar. Vintertjenstgöringen på den topografiska afdelning»;!!
torde vara nödvändig, dels för att aspirant må kunna förskaffa sig erforderlig bekantskap
med militär-kartverket, dels för att han, om han visat sig särskild! lämplig för
de topografiska göromålen, må blifva i tillfälle att under professorns ledning vinna den
kännedom i astronomien och matematiska geografien, som sist nämnda göromål erförda
utöfver den, vid krigshögskolan i dessa ämnen meddelade undervisningen.

Slutligen anser jag proftj enstgöringen äfven höra omfatta tjenstgöring uti Landtförsvars-departementets
kommando-expedition. I donna expedition vinner aspiranten
behöflig kännedom om krigsstyrelsens mekanism och arméns alla förhållanden, på samma
gång som han der bibringas vana vid expeditionsföring.

Härtill kommer ytterligare, att aspiranten under en af de båda somrar, han vid
den topografiska afdelningen är tjenstgörande, bör deltaga uti generalstabens fältöfningar.
Detta 14 dagars afbrott uti de topografiska fältmätningarna är af ingen
betydenhet, jernjord! med vigten af deltagande uti nämnda fältöfningar och fördelen
af, att chefen för generalstaben under desamma kan ytterligare pröfva aspirantens
lämplighet för inträde i generalstaben.

Sammanlagd! skulle hela proftj enstgöringen sålunda komma att omfatta 21 år.

Billigt torde dock vara, att donna proftj enstgöringstid må kunna förkortas, om
aspirant, före anställningen i donna egenskap, redan genomgått något af de föreskrifva

24 Bil. N:o Sa till Körtel. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

profVen. Sådant torde ofta nog blifva fallet, hvad tjänstgöringen vid topografiska
fältmätningarna beträffar, då unge officerare, hvilka ej genast efter vunnen officersbefordran
kunna erhålla inträde vid de förberedande kurserna för krigshögskolan,
sannolikt skola söka att nyttigt för sin framtida anställning i generalstaben använda
det eller de år, öfver hvilka de hafva att förfoga, innan nämnda inträde kan försiggå;
och anställning vid topografiska afdelningens fältmätningar erbjuder härtill ett det
bästa tillfälle.

Af hvad jag här ofvan i underdånighet anfört framgår, att assurant före anställningen
i donna egenskap, bör af de föreskrifna kompetensvilkoren för befordran till
löjtnant i generalstaben, hafva fullgjort följande, nemligen:

Tjenstgöringen på eget vapen,

Krigshögskolans genomgående, och

Tjenstgöringen på ett af de båda öfriga hufvudvapnen; med rättighet för chefen
för generalstaben, att undantagsvis till anställning som aspirant anmäla officer, hvilken
ännu ej tjenstgjort på annat vapen än det han ursprungligen tillhört. I detta senare
fall bör dock den ofvan bestämda proftjenstgöringstiden med motsvarande tid förlängas.

Enligt nyss angifna bestämmelser skulle sålunda samtlige aspiranterne vara från
krigshögskolan utgångne elever. Men då den vid nämnda högskola aflagda examen,
äfven med en hög betygsqvot, ingalunda ensam utgör en borgen för den utexaminerades
lämplighet till stabstjenst, måste äfven hans öfriga militära egenskaper tagas
med i räkningen, och åt chefen för generalstaben, som i sin egenskap åt inspektör
för militärläroverken är i tillfälle att under tre ars tid med upmärksamhet följa cleverne
vid krigshögskolan, lemnas rättighet, att efter hörande af skolans chef och lärare
på generalstabslinien, bestämma den ordning, i hvilken de från krigshögskolan utexaminerade
eleverne höra inkallas till tjenstgöring såsom aspiranter.

Med iakttagande af nämnda ordning anmäler chefen för generalstaben hos Kongl.
Maj:t i underdånighet dem af desse officerare, hvilka önska komma i åtanke, till proftjenstgöringen
i generalstaben.

Vid bestämmandet af det antal aspiranter, som på en gång må till proftjenstgöring
vid generalstaben emottagas, torde behörigt afseende fästas derpå, att detta
antal blir tillräckligt stort, för att tillåta ett noggrant urval, men ej större, än att
generalstaben på ett tillfredsställande sätt förmår öfva detsamma. Då generalstabens
behof af aspiranter, enligt den i det föregående antydda afgången, är 4 till 6 af hvarje
kurs på krigshögskolan, och jag anser att i allmänhet högst hälften af aspiranterne
bör vinna inträde i generalstaben, får jag föreslå deras antal till högst 12 på en gång
tjenstgörande.

Oaktadt detta antal icke är för generalstaben nödvändigt, och jag är öfvertygad,
att det ofta både bör och kan förminskas till 10, 8, 6 eller till och med ännu färre,
anser jag mig dock, vid det förhållandet att krigshögskolan endast hvart annat ar
lemnar en rekryteringstillgång för generalstabens aspirantantal, icke höra sätta det

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 25

högsta tillåtna aspirantantalet för lågt, emedan lång väntan på anställning såsom
aspirant efter afslutad kurs vid krigshögskolan deraf kunde blifva en följd. Proftjenstgöringstiden
bör vidare delas i tvänne delar, så att aspiranterne första gången kommenderas
blott för ett år och derefter, om de fortfarande visa sig duglige, för ytterligare
ett och ett hälft år. Härigenom blir det möjligt att aflägsna de icke lämplige
befunne aspiranterne utan att, genom. en order om tjenstgöring»;^ uphörande, trycka
på desse officerare prägeln af att hafva illa motsvarat de från krigshögskolan om dem
hysta förhoppningarna.

Alle aspiranter, som fullgjort kompetensvilkoren för befordran till löjtnant i generalstaben,
höra återgå till tjenstgöring på sina regementen, för att sedan, om de till
inträde uti generalstaben anses lämplige, äfven blifva dertill föreslagne, dock icke förr
än minst 6 månader efter sedan deras proftjenstgöring uphört. Om en officer inkallas
till tjenstgöring i generalstaben såsom aspirant den 1 Oktober, hvilken tid jag
anser lämpligast, så slutar för honom 2? års tjenstgöring den 31 Mars, hvarefter 3
excercismånader och 3 månader sommarferier — tillsammans 6 månader — förflyta
för den, som efter denna tid blir utnämnd till generalstabsofficer. Ett sådant uphörande
med tjenstgöringen i generalstaben efter aspirant-tiden anser jag i väsentlig
mån underlätta gallringen bland aspiranterne.

Skulle det förhållande inträffa, att efter äspirant-tidens slut och ytterligare 6 månader
ingå vakanser förefinnas uti generalstaben för aspiranter, hvilka verkligen ega
en sådan förtjenst, att deras inkallande till tjenstgöring derstädes vore en fördel, så
anser jag, att chefen för generalstaben bör kunna föreslå sådane aspiranter till fortsatt
tjenstgöring för viss bestämd tid, på det intet längre afbrott må upstå i deras utbildande
till generalstabsofficerare.

Här ofvan angifna bestämmelser angående generalstabens aspiranter samman
fattar jag underdånigst på följande sätt:

Fordringarna för inträde uti generalstaben såsom löjtnant äro:

1) . Tre års vapenöfningar vid eget vapen samt minst ett
qvartals expeditionsföring derstädes, eller motsvarande öfningsoch
tjenstgöringstid vid värfvadt regemente eller korps;

2) . Genomgående af krigshögskolan på generalstabslinien;

3) . Ett års vapenöfningar vid hvartdera af de tvänne hufvudvapen
aspirant ej tillhör;

4) . 24 års proftjenstgöring i generalstaben i egenskap af
aspirant, omfattande:

a) Två somrars (första gången vid instruktionsafdelnin gen,

andra gången vid fältmätningarna efter vapenöfningarna)

samt en vinters tjenstgöring vid topografiska afdelningen; samt

Bil. till Riksd. Prat. 1873. / Sami. i Afd. 4

ivilstaten.

26 Bil. N:o 3 a till Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

b) Deltagande i generalstabens fältöfningar samt tjenstgöring
på hufvudstationen och uti Landtförsvars-departementets
kommando-expedition.

5). Betyg öfver nöjaktig färdighet i ridning.

Har officer redan före sin anställning såsom assurant genomgått
några af de till proftjenstgöringen i generalstaben hörande
öfningar med topografiska utdelningen e. d., må proftjenstgöringstiden
med motsvarande antal månader törkortas.

Bevistandet af en vapenöfning får inräknas i den för proftjenstgöringen
fastställda liden. Före anställningen som aspirant
skola de bär ofvan under N:o 1 och N:o 2 uptagna prof vara
genomgångna.

Aspiranterne, hvilkas antal ej får öfverstiga 12 på en gång
tjenstgörande, beordras till donna tjenstgöring, första gången för
ett år och sedan för 11 år, af Kongl. Näjd, uppå förslag af chefen
för generalstaben.

Sedan jag nu inför Eders Kongl. Näjd i underdånighet framställt de grunder,
hvilka jag anser höra vara de bestämmande hvad beträffar generalstabens militära
personal, öfvergå!- jag till generalstabens civilstat.

Uti Nådig Proposition till 1872 års Riksdag har Eders Kongl. Majd framhållit
nyttan och behöfligheten af det vetenskapliga biträde för de militära kartverksarbetena,
hvilket nuvarande topografiska korpsen eget- uti den på nämnda korps’ stat upförde
professorn. Med den organisation af generalstaben, jag bär underdånigst föreslagit,
kan denne vetenskapsmans biträde mindre än för närvarande undvaras; personalombytena
på topografiska afdelningen gorå hans ständiga, och oafbrutna arbete för kartverket
om möjligt ännu mera behöfligt, Jag anser derför, att nuvarande professorsbefattningen
vid topografiska korpsen bör öfverflyttas på generalstabens stat. Professorns
tjänsteåligganden, sättet för professorsbefattningens tillsättande m. m. förblifva
oförändrade; enda skilnaden blir, att nuvarande chefens för topografiska korpsen befogenhet
med afseende på förords afgifvande öfverlåtes åt chefen för generalstaben.

I sammanhang med bestämmelserna för krigshistoriska afdelningen af generalstabens
hufvudstation har jag i det föregående underdånigst antydt min åsigt vara, att
en särskild tjensteman borde antagas för att besörja vården och underhållet af krigsarkivet
med topografiska instrumentförrådet och det bibliotek, som tillhör statistiska
afdelningen vid Landtförsvars-departementets kommando-expedition. Dessa båda värderika
samlingar kräfva ovilkorligen att vårdas af en person, som för längre tid kan påräknas
att qvarstanna vid sin befattning. Af detta skål och med afseende derpå, att
äfven redovisningen för de på generalstabens stat uptagna anslag, lönernas utbetalning
m. m., redovisningen för topografiska utdelningens arbetsanslag o. s. v., fordra
en redogörare, har jag ansett lämpligast, att dessa båda befattningar förenas uti eu

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o l, om Statsverket 1873. 27

krigsarkivaries hand. Underdånigst föreslår jag derför, att på generalstabens stat
upföres lön för en krigsarkivarie och redogörare.

Krigsarkivariens åligganden blifva emellertid, såsom synes af det ofvan anförda,
ganska omfattande. Jag anser derför, synnerligast som krigsarkivarie!! äfven bör
vara närvarande i chefens för generalstaben expedition och dessutom beredas tillfälle
att uti det rikhaltiga arkiv, som är uti hans vård, anställa värderika forskningar, ett
ytterligare biträde vara honom behöflig!. Korn likvisst detta biträde efter omständigheterna
kan under vissa förhållande!! mera uteslutande blifva användt såsom räkenskapsförare,
under andra såsom bibliotheksamanuens, föreslår jag underdånigst, att
endast ett särskild! arfvode ställes till chefens för generalstaben förfogande för aflönande
af en amanuens eller annat biträde åt krigsarkivarie^ utom generalstabens på
stat uptag-na personal.

Krigsarkivarie!! tillsättes af Kongl. Maj:t efter underdånig ansökning och af chefen
för generalstaben ingifvet förslag å en af de sökande.

Slutligen anser jag de för närvarande vid topografiska korpsen anstälde båda
vaktmästarne höra bibehållas och ytterligare eu antagas, samtlig^ under benämning
”Vaktmästare vid generalstabens hufvudstation”.

Underdånigst föreslår jag derför att:

Generalstabens civilstat skall bestå af:

1 Professor,

1 Krigsarkivarie och redogörare,

1 Bibliotheksamanuens, samt
3 Vaktmästare.

Uti Bilaga II a har jag uptagit såväl hela den blifvande kostnader! för generalstaben,
ordnad efter bär framställda förslag, som ock de särskilda lönegradernas olika
förmåner. Vid lönernas bestämmande har jag så mycket som möjligt sökt tillämpa de
för de värfvade garnisonerade regementenas officerare bestämda stater, utan att dock
i alla delar kunna följa dem i anseende till de olika förhållandena vid generalstaben.

En af dessa olikheter hårrör deraf, att det för generalstabens tjenstbarhet är nödvändigt,
det alle dess officerare äro beridne på egna tjenstehästar. En generalstabsofficers
tjenstgöring i fält, likasom i fred under fälttjenst- och fält-öfningar, klöfver ovilkorligen
icke allenast att denne officer skall vara beriden, utan att han skall vara väl
beriden, samt att han aldrig af tjenstgöring till häst — denna må räcka huru länge
som helst — skall blifva så uttröttad, att lian icke omedelbart derefter är färdig att under
flere timmar kunna egna sig åt de expeditions- och generalstabsgöromål, som vänta
honom och som vanligen icke tåla något upskof. Om så behöfdes, skulle en mängd
exempel från senaste krig kunna framställas på nyttan utaf att hafva väl beridne
generalstabsofficerare, då desse annars hvarken inom de vidt skilda truppafdelnin-»
gärna, som de tillhöra, ej heller vid de rekognoseringar, som de beordras att utföra,
kunna lemna sine befälhafvare det verksamma biträde, som desse hafva rätt att fordra.
För att gorå sig försäkrad härom och äfvenledes derom att generalstabsofficerarne vid

Lönerna och
öfvergången
till den nya
staten.

28 Bil. N:o 3 a till Kong!» Maj:ts Nåd. Proposition No 1, om Statsverket 1873.

fälttjenst- och fält-öfningar samt framför allt vid mobilisering kunna gorå sig ordentligt
beridne, är det nödvändigt, att de ständigt hafva egna tjenstehästar under fredstid,
samt att för detta ändamål bestås dem tillräckliga häst- och furage-medel. I stat nu bestämda
häst- och furage-medel för underhåll af en häst, eller 370 Rdr, äro för ändamålet
alldeles otillräckliga, alldenstund stallhyra, skötsel och foder för en häst i allmänhet
upgå till omkring 600 Rdr för de officerare, som hafva egna hästar, hvartill ytterligare
komma skoning samt underhåll af sadel och betseltyg m. m., tillsamman utgående
till omkring 50 Rdr om året. Under alla fälttjenstöfningar måste dessutom en
generalstabsofficer alltid hafva 2:ne hästar, hvarför han vid dessa tillfällen är underkastad
särskild utgift för den andra hästens anskaffande. På grund af hvad jag sålunda
anfört får jag föreslå: att hvarje generalstabsofficer på stat må erhålla rationsersättning
och stallhyra för 2:ne hästar, med ovilkorlig skyldighet för honom att ständigt
hafva en ridhäst samt vid alla fälttjenstöfningar och mobilisering 2:ne ridhästar.

I afseende på sjelfva lönerna anser jag, att en löjtnant, sedan han genomgått
krigshögskolan och efter fulländad proftjenstgöring blifvit utnämnd på generalstabens
ordinarie stat, äfven bör erhålla så stor lön, att han med god hushållning kan lefva på
densamma, och har jag, med afseende derå att generalstabens officerare icke kunna
tilldelas semester, ansett denna lön icke kunna sättas lägre än 1,600 Rdr, hvilken lön
visserligen öfverstiger den för en löjtnant vid garnisonsregemente bestämda lönen,
men är föreslagen såsom en rättvis ersättning derför, att generalstabsofficerarne under
hela året äro i ständig tjenstgöring. Fastän jag icke anser, att generalstabsofficerarne
höra hafva störa löner utan snarare tvärtom, emedan platserna uti generalstaben icke
böra eftersträfvas för vinnandet af en god inkomst, utan för att genom träget och
godt arbete tjena till trappsteg för en något hastigare befordran än i den öfriga armén,
vidhåller jag dock nödvändigheten att uti denna, den första lönegraden inom generalstaben
sätta aflöningen så hög, att generalstabsofficer!! genom densamma kommer
till en nödtorftig bergning.

Kaptenernes i generalstaben löner har jag icke ansett kunna rimligtvis sättas lägre
än ryttmästarnes vid de värfvade kavaleriregementena eller 2,400 Rdr. Jag har härvid
icke ifrågasatt någon särskild semester-ersättning och ej heller någon ersättning åt
generalstabens kaptener för de ökade inkomster, som ryttmästarne vid de värfvade
kavaleriregementena hafva i egenskap af sqvadronschefer och passevolantörer, alldenstund
jag anser generalstabens kaptener, genom vunnen befordran vid relativt yngre
år'' redan hafva erhållit afl den ersättning, som bör tillkomma dem. Kaptensplatserna
uti generalstaben skoja ej heller vara af den beskaffenhet, att deras innehafvare kunna
på dem qvarstanna till pensionsåldern. Samma förhållande bör det äfven vara med
majorsplatserna i generalstaben, och anser jag derför, att lönerna derstädes icke höra
sättas så högt, att icke generalstabens majorer i allmänhet finna det med sin fördel
öfverensstämmande att blifva förflyttade till arméns regementen, vare sig värfvade eller
indelta. Jag har derför för generalstabens majorer föreslagit 2:ne löneklasser, af

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o i, om Statsverket 1873. 29

hvilka 2:a klassens lön, 3,000 kär, är lägre, och l:a klassens, 4,000 Rdr, lika med den
lägsta majorslönen vid ett garnisonsregemente.

Ett annat förhållande intrader deremot vid bestämmandet af öfverste-löjtnanternes
och öfverstens löner. Dessa ansvarsfulla befattningar, till hvilka deras innehafvare
törst efter mångårigt och träget arbete kunna hinna, från hvilka de endast kunna
transporteras till regementschefer eller vid hvilka de äfven kunna bibehållas ända till
pensionsåldern, om detta t. ex. för den topografiska eller den krigshistoriska afdelningen
befinnes lämpligt, höra tillförsäkra sine innehafvare en ekonomiskt oberoende
ställning äfven med familj, och tvekar jag derför ej, att för öfverste-löjtnanterne föreslå
en lön af 5,000 och för öfversten af 6,000 Rdr.

Chefen för generalstaben anser jag höra upföras till samma aflöningsförmåner
som general-fälttygmästaren och chefen för artilleriet, eller lön, taffelpengar, furageersättning
m. m. 8,250 Rdr. Jemte inqvarteringsersättning 750 Rdr komma hans aflöningsförmåner
att upgå till 9,000 Rdr, eller till samma belopp, som bestås såväl generalfälttygmästaren
som generalbefälhafvarne.

Till slut vill jag vid detta förslag till löner för generalstabens officerare hafva
uttalat den mening, att större delen af de föreslagna lönerna äro alltför låga, samt
att jag endast på grund af nuvarande afiöningsförhållanden vid armén icke ansett mig
höra uptaga dem till högre belopp, kommande dock eu blifvande lönereglering för
armén att äfven medföra en derefter lämpad förändring i den bär föreslagna lönestaten.

Vidare har jag trott mig höra bereda jemväl generalstabens aspiranter någon
ersättning för den dem åliggande trägnare tjenstgöring^. Som de dock fortfarande
under hela proftjenstgöringstiden tillhöra hvar och en sitt regemente och från detta
regemente åtnjuta lön efter innehafvande grad, har jag ansett, att den dem tillerkända
ersättningen bör utbetalas i form af arfvode, bestämdt till det belopp, att deras samtliga
behållna aflöningsförmåner, oberäknad! inqvarteringsersättning, icke understiga
1,200 Rdr Rmt årligen.

De för civilstaten underdånigst föreslagna löner äro jemväl uptagna å Bilaga II a.

Hvad professorn beträffar, torde lönen bära bestämmas till 4,000 Rdr, som sedermera
hvart femte år, uppå förslag af chefen för generalstaben, kan ökas med 500
Rdr, till dess att lönen upgår till 5,000 Rdr. Jag anser, att detta lönens successiva
höjande skall bereda generalstaben den väsentliga fördel, att på denna vigtiga plats
bibehålla en skicklig vetenskapsman. För den nuvarande professorn bör lönen —
4,500 Rdr — efter 10 års tjenstgöring äfven kunna höjas till 5,000 Rdr.

Af samma skäl har jag för krigsarkivarie!! föreslagit en lön, som vid tjenstens
tillträde upgår till 3,000 Rdr och som sedermera hvart femte år, uppå förslag af chefen
för generalstaben, kan ökas med 500 Rdr, tills densamma upnår ett belopp af 4,000 Rdr.

Jag har äfven förordat, att chefen för generalstaben må antaga ett biträde åt
krigsarkivarie!! mot ett i stat bestämdt arfvode, och får jag bär föreslå att detta arf -

30 Bil. N:o 3 a till R oval. Maj tfa Nod. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

vode bestämmes till 1,500 Rdr, samt att det, då innehafvare deraf tjenstgjort 5 år uti
krigsarkivet, må på förslag af chefen för generalstaben kunna ökas med ytterligare
500 Rdr.

För de tre vaktmästarne vid generalstabens hufvudstation har jag ansett mig
höra föreslå eu aflöning af 750 Rdr för den äldste och 650 för de två yngre.

I afseende på ersättning för inqvartering och servis får jag föreslå: att chefen
för generalstaben matte erhålla samma ersättning som generalfälttygmästare!! och
chefen för artilleriet, öfrige officerare, äfvensom vaktmästarne, enligt gällande inqvarteringsordning,
professorn i generalstaben lika med professorn vid topografiska
korpsen samt krigsarkivarie!! lika med en kapten i generalstaben.

Härvid anser jag mig dock böra anmärka, att icke allenast de vid generalstabens
hufvudstation och uti Landtförsvars-departementets kommando-expedition tjenstgörande
utan allé generalstabsofficerare höra komma i åtnjutande af ersättning för inqvartering och
servis, emedan lönebeloppen för majorer och kaptener, hvilka kunna komma att beordras
såsom stabschefer, blifvit safta så lågt, att detta tillägg till deras löneinkomster är
väl behöflig!; och torde inqvarteringen höra för allé, som icke blifva stationerade i
Stockholm eller Göteborg, beräknas enligt den för rikets öfriga städer gällande iuqvarteringstariffen,
oberoende derutaf, om deras tjenstgöringsort är i stad eller på
landet. Aspiranterne, som beordras till tjenstgöring vid generalstaben, anser jag äfven
höra erhålla ersättning för inqvartering och servis efter den grad, de innehafva.

Då de lönebelopp för generalstaben, som jag bär föreslagit, utan tvifvel äro låga
i förhållande till de fordringar, som äro upställda för inträde uti staben, och det ansträngda
arbete, som i nämnde stab fordras, anser jag mig bära bereda löntagarne
flen fördel att månadtligen utbekomma en del af sina löneförmåner och får derföre
föreslå: att löner och rationsersättningar utbetalas i förskott på första dagen i hvarje
månad, hvaremot ersättning för inqvartering och servis bör utbetalas qvartalsvis.

Vid topografiska korpsens fullständiga ingående uti generalstaben, hvaraf den
redan utgör eu del, måste dock tagas i betraktande, att de 2:ne förste kaptenerne vid
topografiska korpsen hvardera hafva 3,(XX) Rdr i lön, under det att enligt den af mig
föreslagna lönestaten generalstabens kaptener endast skulle hafva 2,400 Rdr. Jag får
med anledning deraf föreslå: att de tvänne förste kaptenerne vid topografiska korpsen
vid deras öfverflyttande på generalstabens stat, fortfarande och så länge de som
kaptener på densamma qvarstå, måtte erhålla sina löneinkomster oförminskade, och
att det dertill behöflig!! beloppet, 600 Rdr för hvardera, måtte få tagas af de för aspiranters
aflönande förslagsvis upförda 6,000 Rdr, eller af de besparingar, som för detta
ändamål kunna göras på anslaget till generalstaben.

I afseende på den nuvarande topografiska korpsens officerares inträde i den
nya generalstaben, får jag dessutom anmärka, att desse visserligen med bibehållande
åt innehafvande fenster och löneförmåner kunna till den här föreslagna generalstaben
öfverflyttas, men att de icke förr än i män af befordran till högre, än de nu af dem
innehafvande, tjenstegrader eller löneförmåner kunna utnämnas till öfveradjutanter eller

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 31

stabsadjutanter, alldenstund de enligt regeringsformen icke utan ransakning och dom
kunna tran sina nu innehafvande tjenstebefattningar afskedas.

Till slut anser jag mig höra besvara den frågan, huruvida öfvergången till den
sålunda föreslagna generalstaben redan under år 1874 bör verkställas.

Häi vid torde först höra beaktas det behof af arbetskrafter, som erfordras om
generalstaben skall kunna motsvara sin bestämmelse och fullgöra de många och omfattande
värf, hvilka i detta memorial blifvit omnämnda. Ett fördröjande af organisationens
genomförande skulle icke allenast fortfarande gorå det omöjligt att medhinna
hvad inom generalstaben bör uträttas, utan antagligen äfven hafva till följd, att arbetskraften
inom densamma snart nedginge till det på nuvarande ordinarie stat fastställda
antal officerare. Förlusten af de arbetskrafter, hvaröfver generalstaben förfogat genom
de å densamma utan arfvode för närvarande tjenstgörande officerare, skulle framtvinga
ett afbrott i det framåtskridande, som under de senaste åren visat sig, och med det
i ingå antal officer ai e, som aterstode, skulle den statistiska utdelningen icke kunna
uprätthållas och utvecklingen af den påbörjade kommunikationsafdelningen afstanna.
För att undgå dessa befarade olägenheter och kunna oafbrutet fortgå på den väg till
målet, hvilken nu under fördelaktiga omständigheter är beträdd, anser jag att generalstaben
redan under ar 1874 bör upsättas till hela det föreslagna antalet officerare,
dock med den modifikation inom de särskilda graderna, som jag bär nedan skall
hafva Nåden föreslå.

Jag har redan i detta förslag omnämnt de nuvarande generalstabsofficerarnes
både nit och skicklighet äfvensom dessa egenskaper hos topografiska korpsens officerare
uti alla de arbeten, som i den föreslagna organisationen komme att tillhöra
den topografiska afdelningen, hvarjemte jag icke anser mig höra lemna oanmärkt,
att redan 2:ne af korpsens officerare varit anställde såsom stabschefer uti militärdistrikten,
likasom att en officer af nämnda korps för närvarande är anstäld uti stabstjenst
vid Franska armén.

Generalstabens officerare med i stat bestämda arfvoden äro 22 och topografiska
korpsens för närvarande 9, hvarförutom 5 officerare, af hvilka 3 generalstabsofficerare,
äro utan arfvode tjenstgörande uti Kommando-expeditionen samt den statistiska afdelningen
eller litografiska inrättningen.

Om än icke allé desse 36 officerare komma att ingå i den nya generalstaben,
kan dock det behöfliga antalet fyllas med dertill lämplige officerare ur armén, och såsom
aspiranter kunde elever från senaste kurs vid krigshögskolan antagas. Någon
svårighet att redan 1874 upsätta den nya generalstabens hela officersantal torde alltså
icke förefinnas, om än desse officerare, af lätt begripliga skäl, icke kunnat upfylla alla
de fordringar, som bär ofvan blifvit bestämda för antagandet till generalstabsofficer.

Vid nybildandet af en generalstab må man icke fordra att till utförandet af det
inom densamma förekommande mångsidiga arbetet, utan undantag, kunna anställa
personel med den fullständiga sakkännedom och vana, som endast vinnes genom upfostran
inom en ordnad generalstab, och att inskjuta organisationens genomförande i

32 Bil. N:o 3 a till Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

afvaktan på ett yngre slägte, som i allo upfyllt de fordringar, hvilka bär ofvan stadgas
för vinnande af löjtnants grad i generalstaben, vore desto mindre välbetänkt, som man
derigenom utan tvifvel skulle stäfja det framatgaende, hvars kontinuitet endast genom
organisationens skyndsamma genomförande torde kunna bevaras. Och desse officer are
af ett yngre slägte blifva alltid, efter fullgjorda prof — äfven om organisationen icke
fördröjes — en generalstabens vinning; men deras förmåga att utföra sitt värf blir
dock i väsentlig man beroende åt det arbete, som nuvarande generalstabsofficeraie
förut kunna hafva utfört och de nya banor i krigsvetenskapens tjenst de fortfarande
komma att bryta.

Om jag sålunda anser, att den af mig föreslagna generalstabsorganisationen redan
under loppet af 1874 bör till hela sin utsträckning sättas i verket, så är detta, såsom
jag förut nämnt, blott i afseende på antalet officerare, hvilka böra i generalstaben anställas.
Beträffande åter de grader, desse officerare skola vid organisationens tillämpning
1874 erhålla, torde det deremot icke vara skal att låta dem allé uprycka uti de
grader, som bär blifvit för generalstabens officerare föreslagna, emedan detta för en
del af ''stabens officerare skulle medföra en alltför hastig befordran, ännu oförtjent och
derföre äfven betagande de olika graderna i generalstaben det anseende, de böla ega.

En chef för generalstaben är emellertid alltid nödvändig att genast tillsätta, äfven
om Eders Kongl. Näjd skulle finna lämpligt, att till eu början och till dess hela generalstabsorganisationen
blifvit fullständigt genomförd, endast utnämna honom till öfverste
och chef för generalstaben, ett förhållande, som jag dock anser icke höra medföra
någon nedsättning uti de bär ofvan för nämnde chef föreslagna aflöningsförmåner,
hvilka på grund af för handen varande aflöningsförhållanden ändock blifvit föreslagna
till lägre belopp, än jag rätteligen anser höra tillkomma innehafvare!! af denna vigtiga
och ansvarsfulla befattning.

Öfverste- och öfverstelöjtnants-befättningarna anser jag äfven höra genast pa
ordinarie stat tillsättas, i anseende till dessa befattningars vigt och nödvändighet för

generalstaben.

Generalstabens ölrige 34 officerare anser jag deremot höra under loppet af 1874,
1875, 1876, 1877 och 1878 vara fördelade efter grad, på sätt nedanstående tabell utvisar.

Lönegrader.	1874.	1875.	1876.	1877.	1878.
Majorer af lista klassen..................	4	4	4	4	4
Majorer af 2:dra klassen.................	3	4	5	5	6
Kaptener.......................................	13	14	15	16	16
	14	12	10	9	8
Summa	34	34	34	34	34

Om detta förslag till generalstabsorganisationens successiva genomförande antages,
komma de officerare, som 1878 befordras till kaptener i generalstaben, att nå

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 33

denna grad efter 12 till 14 års tjenstgöring såsom officerare eller efter något längre
tid, än jag här ofvan beräknat såsom den inom den nya generalstaben vanliga. År
1878 kunna äfven aspiranter af de nu vid krigshögskolan studerande officerarne hafva
slutat sin proftjenstgöring.

Enligt förestående förslag till generalstabens organisation samt till organisationens
genomförande under tidrymden 1874—1878, skulle, såsom Bilaga II a utvisar,
hela kostnaden för organisationen, fullständigt genomförd, upgå till ett belopp af
163,870 Rdr utan, samt 166,370 Rdr med den föreslagna högsta lönetillökningen uti
civilstatens löner, hvarvid jag dock må fästa upmärksamheten derpå, att det förslagsvis
upförda anslaget till arfvoden åt aspiranter under vanliga förhållanden icke kommer
att till hela beloppet utgå. Enligt Bilaga II b synes ock, att till bestridande
af dessa utgifter finnas för närvarande tillgängliga medel 67,160 Bär, hvarför hela
tillökningen skulle komma att upgå till 96,710 Rdr och allra högst 99,210 Rdr. Bilaga
III utvisar kostnaden för generalstaben under de olika åren 1874, 1875, 1876, 1877
och 1878, hvaraf framgår att för år 1874 denna kostnad upgår till 157,770 Rdr, och
sålunda med 90,610 Rdr öfverstiger för närvarande tillgängliga medel.

Underdånigst får jag derför föreslå:

att Eders Kongl. Näjd täcktes framställa Nådig Proposition
till Riksdagen så väl om godkännande af den i Bilaga II a uptagna
stat för generalstaben att, i man af generalstabsorganisationens
fullständiga genomförande, hvilket i öfverensstämmelse
med Bilaga III bör ega rum under åren 1874, 1875, 1876, 1877
och 1878, lända till efterrättelse, som äfven att de i Bilaga II b
upgifna 67,160 Rdr måtte från och med år 1874 afföras från de
stater, på hvilka de för närvarande äro upförda, och jemte ett
nytt anslag af 90,610 Rdr på generalstabens ordinarie stat upföras,
börande särskilda kostnader för inventarier m. m., Indika i
och för donna organisation kunna blifva beköfliga, utaf besparingar
på 1874 års ordinarie anslag bestridas; samt

att topografiska korpsen måtte helt och hållet upgå uti och
förenas med generalstaben, med förbehåll likväl att ingen af donna
korps mot sin vilja må från innehafvande grad och löneförmåner
förflyttas, hörande skilnaden mellan den högre lön, som topografiska
korpsens nuvarande kaptener af l:a klassen upbära, och den
som för generalstabens kaptener blifvit föreslagen, utgå af besparingar
på anslaget för generalstaben.

Derjemte får jag äfven underdånigst föreslå:

att Eders Kongl. Maj:t täcktes framställa Nådig Proposition
till Riksdagen, dels om upförande på generalitetets stat af lön åt
chefen för generalstaben, ingående tillsammans med taffel pengar

Bil. till Biksd. Prof. 1873 1 Sami. 1 Afd. 5

34 Bil. No 3 a titt Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1, om Statsverket 1873.

och furage-ersättning till 8,250 Rdr, samt 5 arfvoden om 500 Rdr
hvartdera, till 5 adjutanter hos generalbefälhafvarne, dels äfven
om den förhöjning utaf 6,555 Rdr uti inqvarteringsanslagen, som
genom förestående organisation blifver nödvändig.

I sammanhang härmed får jag äfvenledes föreslå:

att chefen för generalstaben må tillerkännas samma pensionsrätt
som generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet;

att för generalstabens öfrige officerare samma pensionsrätt
må bestämmas, som hittills varit gällande för topografiska korpsens
officerare, med det undantag likväl, att generalstabens kaptener
endast erhålla pension lika med topografiska korpsens kaptener
af 2:a klassen;

att professorn och krigsarkivarie!! må tillerkännas pensionsrätt
i förhållande till den lön de vid afskedstagande! kunna beräknas
innehafva, nemligen professorn lika med öfverstelöjtnant
vid topografiska korpsen och krigsarkivarie!! lika med major vid
samma korps.

Stockholm den 8 Januari 1873.

O. WEIDENHIELM.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 35

Bil. I a.

Offlcerarnes fördelning till tjenstgöring under fredstid.

Chef för generalstaben ..................................................................................................... 1.

Adjutant hos chefen för landtförsvarsdepartementet..................................................... 1.

» » » » generalstaben ........................................................................... 1.

Tjenstgörande i kommando-expeditionen ...................................................................... 5.

» såsom stabschefer vid militärdistrikten.................................................. 5.

» » » hos inspektören för kavaleriet.............................. 1.

» » » vid lifgardesbrigaden................................................ 1.

« » » hos militärbefålet på Gotland ............................... 1.

» « adjutant i arméförvaltningens intendentsdepartement............... 1.

A d kommunikationsafdelningen......................................................... 2.

-L 8 militärstatistiska afdelningen..................................................... 5.

^ krigshistoriska afdelningen......................................................... 3.

’> " topografiska afdelningen ............................................................ 10.

Disponible till särskilda uppdrag...................................................................................... 2.

Summa 39.

36 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N: 1, om Statsverket 1873.

Bil. 16.

Offlcerarnes fördelning efter grad.

Generalmajor Chefen för staben.............................................................................. 1.

Öfveradjutanter: Kommandoexpeditionen......... Expeditionschefen och souschefen 2.

Kommunikationsafdelningen Afdelningschefen........................... 1.

Militärstatistiska afdelningen Dito och hans närmste man 2.

Krigshistoriska afdelningen Dito .................................... 1.

Topografiska afdelningen Dito och hans närmste man 2.

Stabschefer ....................................................................................... 6. 14,

Stabs adjutanter

Kaptener: Kommando-expeditionen................................................................. 2.

Kommunikationsafdelningen........................................................... 1.

Militärstatistiska afdelningen ......................................................... 1.

Krigshistoriska afdelningen ............................................................ 2.

Topografiska afdelningen .............................................................. 5.

Adjutant hos chefen för landtförsvarsdepartementet..................... 1.

Dito » » » generalstaben.......................................... 1.

Stabschefer ..................................................................................... 2.

Disponibel till särskilda updrag..................................................... 1. ig.

Löjtnanter: Kommando-expeditionen................................................................. 1.

Militärstatistiska afdelningen............................................................ 2.

Topografiska afdelningen ............................................................... 3.

Arméförvaltningens intendentsdepartement.................................... 1.

Disponibel till särskilda updrag...................................................... 1. g.

Summa 39.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873. 37

Stat för Generalstaben.

Bilaga II a.

Militär-Staten.	Löner.	Häst- och furage-ra edel.	Diverse utgifter.	Summa.

1 Generalmajor................................................ Öfver adjutanter:	Upförd på Gf	neralitete	s stat.
1 Öfverste ......................................................	6,000	740
1 Öfverstelöjtnant...........................................	5,000	740
2 D:o .............................................	10,000	1,480
1 Major .........................................................	4,000	740
3 D:0 .......................................................	12,000	2,220
1 Major .......................................................	3,000	740
5 D:o .........................................................	15,000	3,700
Stabsadjutanter:
1 Kapten.........................................................	2,400	740
15 D:o .........................................................	36,000	11,100
1 Löjtnant......................................................	1,600	740
7 D:o ......................................................	11,200	5,180
Summa	106,200	>) 28,120		134,320
Civil-Staten.
1 Professor...........................................................	2) 4,000—5,000
1 Krigsarkivarie....................................................	3) 3,000-4,000
1 Amanuens (arfvode).............................................	4) 1,500-2,000
1 Vaktmästare (arfvode).........................................	750
1 D:o (arfvode)..........................................	650
1 D:o (arfvode)..........................................	650
Summa Diverse utgifter. Arfvoden åt aspiranter (förslagsvis) ........................	10,550-13,050	—	6,000	10,550 -13,050

Arkivet och bibliotheket, inköp af böcker, kartor, o. s. v. Generalstabens fältöfningar, kommunikations-afdelnin-	2,000

gens resor, resestipendier, m. m........................	9,000

Expenser, renskrifning, tryckningskostnader.............	2,000

Summa			19,000	19,000

Summa Summarum		—	—	163,870-166,370''

Anmärkningar:

'') Häst- och furage-medlen åtnjutas med skyldighet för generalstabsofficer att ständigt hafva en ridhäst, samt
vid fälttjenstöfningar och mobilisering 2:ne ridhästar.

2) Professorns lön kan höjas efter 5 år till 4,500 och efter 10 år till 5,000 Roll-.

3) Krigsarkivariens » » » 5 » » 3,500 » » 10 » » 4,000 »

4) Amanuensens arfvode » » 5 - » 2,000 R:dr.

38 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1, om Statsverket 1873.

Bilaga II b.

Öfversigt

öfver den förökade kostnad för statsverket, hvilken upkommer genom antagandet af detta förslag:

.................................... 163,870-166,370.

.......................... 36,250

................ 16,450

........ 600

........ 500

......... 1,790

Sammangör 2,890

Återstår 13,560

Anslaget till generalstabsofficerares bildande....................................... 10,000

Arfvoden åt 5 stabschefer vid militärdistrikten.................................... 5,000

» » 1 >, på Gotland............................................... 1,000

» » 1 » hos inspektören för kavaleriet..................... 750

» ii 1 ii vid lifgardesbrigaden ......................... 600

Summa 67,160

Hela organisationen, genomförd, kostar ...
För närvarande disponible medel:

Anslaget till Topografiska Korpsen ...
» » Kommando-expeditionen

Afgår: Lön åt en Vaktmästare ..
ii ii ii Stentryckare .
Expenser ......................

Återstår att fylla genom nytt anslag 96,710 - 99,210.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Majtts Nåd. Proposition Ar:o 1, om Statsverket 1873. 39

Öfvergångs-Stat

Bilaga III.

för Generalstaben under åren 1874—1878.

Löner för Militär-Stateu.	1874.	1875.	1870.	1877.	1878.
Antal löner.	Löne- belopp.	Antal löner.	Löne- belopp.	Antal löner.	Löne- belopp.	Antal löner.	belopp, i	Antal ; löner.	Löne- belopp.
Öfver adjutanter:
Öfverste..............................	i	6,000	i	6,000	i	6,000	i	6,000	i	6,000
Öfverstelöjtnant .................	i	5,000	i	5,000	i	5,000	i	5,000	i	5,000
l):o ..................	2	10,000	2	10,000	2	10,000	2	10,000	2	10,000
Major af l:a klassen............	1	4,000	1	4,000	1	4,000	1	4,000	1	4,000
D:o .........	3	12,000	3	12,000	3	12,000	3	12,000	3	12,000
Major af 2:a klassen............	1	3,000	1	3,000	1	3,000	1	3,000	1	3,000
D:o ......	2	6,000	3	9,000	4	12,000	4	12,000	5	15,000
Stabsadjutanter:
Kapten ..............................	1	2,400	1	2,400	1	2,400	1	2,400	1	2,400
»:<> ..............................	12	28,800	13	31,200	14	33,600	15	36,000	15	36,000
Löjtnant ...........................	1	1,600	1	1,600	1	1,600	1	1,600	1	1,600
D:o ...........................	13	20,800	11	17,600	9	14,400	8	12,800	7	11,200
Summa	38	99,600	38	101,800	38	104,000	38	104,800	38	106,200
Häst- och furage-medel åt 38 offi-
cerare å 740 R:dr ...............	—	28,120	—	28,120	—	28,120	—	28,120	—	28,120
Löner åt civil-staten..................	—	*) 11,050	—	11,050	—	11,050	—	11,050	—	11,050
Diverse utgifter ........................	—	19,000	—	19,000	—	19,000	—	19,000	—	19,000
Summa Summarum	—	157,770	—	159,970	—	162,170		162,970	—	164,370
För närvarande disponibla medel	—	67,160	—	67,160	--	67,160	—	67,160		67,160
Återstår att fylla genom nytt anslag	—	90,610	—	92,810	—	95,010	—	95,810		97,210

*) Nuvarande innehafvaren af professorsbefattningen åtnjuter redan från och med innev. år en lön af 4,500 Rdr.

INNEHALL.

Sid.

Inledning ................................................................................................................................ 1-

Officersantalet........................................................................................................................... 2.

Officerarnes fördelning efter grad................................................................................-.............. 3.

Generalstaben utgör en korps med egen lönestat......................................................................... 5.

Officerarnes turberäkning inom generalstaben.............................................................................. 8.

Chefens för generalstaben allmänna åligganden; han är jemväl inspektör för militärläroverken....... 9.

Befordran inom generalstaben ...............................................................-.............-..................... 9.

Hufvudstationens afdelningar och officerarnes tjenstgöring derstädes.............................-................ 10.

Ombyte af tjenstgöringsart efter viss tid..................................................................................... 11.

Tjenstgöringen i Landtförsvars-departementets kommando-expedition............................................. 11.

Tjenstgöringen vid militär-distriktens m. fl. staber..................................................................— 12.

Tjenstgöring vid Arméförvaltningens intendentsdepartement.................... 13.

Adjutanten hos chefen för Landtförsvars-departementet................................................................ 13.

Adjutanten hos chefen för generalstaben..................................................................................... 13.

Kommunikations-afdelningen .... 14.

Militärstatistiska afdelningen................................................................................-..................... 15.

Krigshistoriska afdelningen..................... 15.

Topografiska afdelningen............................................................................................................ 16.

Officerarnes deltagande i de årliga vapenöfningarna, m. m. .......................................................... 19.

Generalstabens fältöfningar.................................................................... 21.

Generalstabens aspiranter.......................................................................................:.................. 22.

Civilstaten _ _.............................................................................................................................. 26.

Lönerna och öfvergången till den nya staten............ 28.

Bilaga I a................................................................................................................................. 35.

Bilaga I b................................................................................................................................ 36.

Bilaga II a............................................................................................................................... 37.

Bilaga II b............................................................................................................................... 38.

Bilaga III................................................................................................................................. 39.

Stockholm, 1873 P, A. Norstedt & Söner, Kong!. Boktryckare.

Bil. N:o 3 b. till Kong],. Majds Nåd. Prnp. N:o 1, om Statsverket 1873.

Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvars-Ärenden, hållet
inför Hans Magt Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 20 December 1872.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Jnstitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Weidenhielm.

Chefen för Landtförsvars-Departementet, Stats-Rådet Weidenhielm
föredrog i underdånighet

Armé-Förvaltningens underdåniga skrifvelse den 25 sistlidne Oktober,
med. öfverlemnande af Revisorn och Bokhållaren i Armé-Förvaltningens
Fortifikations-Departement Anders Gustaf Englunds af läkarebetyg och
tjensteförteckning åtföljda underdåniga ansökning att, då han, som för
Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 9

2 Bil. N:o 3 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

eu svår öroninflammation år 1867 blifvit opererad på båda ögonen, hvarigenom
visserligen fullkomlig blindhet förekommits, likväl aldrig blifvit
så återställd, att han kunnat återinträda i tjenstgöring, Ivongl. Maj:t
täcktes, med fästadt afseende dels på hans trettiotreåriga anställning i statens
tjenst dels ock på den bekymmersamma ställning, hvari han, enligt
ansökningen jemväl bifogadt intyg, med en sjuklig hustru och tio oförsörjda
barn sig befunne, till Riksdagen aflåta proposition om hans uppförande
på allmänna indragningsstaten med bibehållande af hela den
ordinarie lön, hvaraf han på Armé-Förvaltningens stat vore i åtnjutande;
till hvilken underdåniga ansökning Armé-Förvaltningen tillstyrkt Nådigt
bifall.

Då genom det ansökningen bifogade läkarebetyg blifvit styrkt, att
Revisorn och Bokhållaren Anders Gustaf Englund sedan flera år tillbaka
Genom synsvaghet varit och fortfarande vore urståndsätta att skota sina
tj e n s t e åli gg an de n och att ingen utsigt funnes, att han någonsin kunde
blifva i stånd dertill, ansåg Stats-Rådet, med anledning af Rikets Ständers
vid 1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd
lam, blind eller sinnesvag tjensteman^ skiljande från ordinarie beställning
i rikets tjenst, sig höra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj.t
täcktes i Nåder föreslå Riksdagen, att Englund måtte från och med
månaden näst efter den, i hvilken lian erhölle afsked från sin i ArméFörvaltningens
Fortifikations-Departement innehafvande befattning, på
allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension till belopp af Tvåtusentvåhundra Emir, motsvarande
den aflöning, han för närvarande uppbure; och hemställde, i
händelse af Nådigt bifall härtill, Stats-Rådet i underdånighet, att protokollsutdrag
härom måtte Finans-Departementet meddelas för iakttagande
vid regleringen af Riksstatens nionde hufvudtitel.

Andre Kapitenen vid Westerbottens Fältjägare-Corps Frans Hugo
Grafströms af Chefen för nämnda corps uti memorial den 16 sistlidne
November öfverlemnade och af läkarebetyg åtföljda underdåniga ansökning
att, enär han lede af döfhet, hvilken åkomma hindrade honom att
uppfylla sina tjensteåligganden, men hans tillgångar icke medgåfve honom
att lemna krigstjensten, Kongl. Maj:t täcktes, ehuru han ej uppnått för
pensionsrätt föreskrifna lefnads- och tjenstår, tillägga honom pension
enligt grunderna i Kongl. Blefven den 21 November 1865 och den 9
Februari 1858.

Bil. N:o 3 b. till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 3

Med anledning häraf hade Corps-Chefen, med vitsordande att Kapitenen
Grafströms berörda åkomma vore af den beskaffenhet, att han å
fältet vore alldeles o tjenstbar, anfört, att det, med det ringa antal befäl,
hvaröfver corpsen disponerade, vore för dess tjenstbarhet af högsta vigt,
att samma befäl kunde fullgöra sina åligganden, hvadan Corps-Chefen'' i
underdånighet hemställt, det Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande
Riksdag aflåta Proposition om Kapitenen Grafströms uppförande å
allmänna indragningsstaten till åtnjutande af den pension, Kongl. Maj:t
kunde finna skäligt bestämma, till hvilken underdåniga hemställan General-Befälhafvaren
i femte Militär-Distriktet tillstyrkt nådigt bifall.

Då af det ansökningen bilagda läkarebetyg blifvit styrkt, att Kapitenen
Grafström allt sedan år 1854 lidit af fel i hörseln, hvaraf vållats
eu temeligen betydlig döfhet, och att denna åkomma, hvilken på de
sednare åren tilltagit, med största sannolikhet icke lemnade hopp om förbättring,
samt, enligt hvad Corps-Chefen vitsordat, Kapitenen Grafström
till följd af berörda åkomma vore å fältet fullkomligt o tjenstbar, ansåg
Stats-Rådet, med anledning af Rikets Ständers vid 1854 års riksdag meddelade
förklarande i fråga om obotlig ansedd lam, blind eller sinnesvag
tjensteman skiljande från ordinarie beställning i rikets tjenst, sig böra i
underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen,
att Kapitenen Grafström måtte från och med månaden näst efter
den, i hvilken han erhölle afsked ur Krigstjensten, på allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en
årlig pension till belopp af Sjuhundra femtio R:dr, motsvarande hans nu
innehafvande lön enligt normalstat; dock med vilkor att han från tjensten
aflinge, innan han blefve till pension från Arméens Pensionskassa
berättigad; och hemställde, i händelse af nådigt bifall härtill, Stats-Rådet
i underdånighet, att protokollsutdrag härom måtte Finans-Departementet
meddelas för iakttagande vid regleringen af Riksstatens nionde hufvudtitel.

T. f. Chefens för Krigshögskolan af t. f. Inspektören för MilitärLäroverken
förordade underdåniga memorial den 5 sistlidne Oktober, med
underdånig hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande
Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande af pension åt vaktmästaren
och väbeln vid Krigshögskolan, f. d. Sergeanten Johan August Göhle,
hvilken, född år 1804, tjena! dels vid Vendes Artilleri-regemente, Raketcorpsen
och Lif-regementets Dragon-corps sammanlagd! 11 år, och dels
derefter vid Krigshögskolan 37 år, allt med vitsord om synnerlig! nit,

Bil. N:o 3 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

skicklighet och välförhållande, men numera, till följd af försvagad helsa,
ej vore i stånd att med samma kraft som förut skota den ganska maktpåliggande
och ständig påpasslighet fordrande tjenst, han vid läroverket
innehade; och hade t. f. Chefen, under uppgift att den aflöning, Göhle
för närvarande uppbure, utgjorde, förutom fri bostad, ved och ljus, 800
K:dr, och således kunde, med dessa förmåner inberäknande, uppskattas
till 1,000 K:dr, i underdånighet hemställt, huruvida icke enahanda summa
eller 1,000 K:dr, kunde honom, i betraktande af hans höga ålder, långvariga
och väl vitsordade tjenstgöring samt hända medellöshet, i pension
beviljas.

Då f. d. Sergeanten Göhle, enligt hvad sålunda hlifvit anmäldt, tje—
nät Staten i sammanlagdt 48 år med vitsord om synnerligt nit, skicklighet
och välförhållande och numera vid uppnådda 68 lefnadsår vore af
försvagad helsa urståndsatt att med samma kraft som förut skota sin
tjenst, samt saknade egna medel till sitt uppehälle, ansåg Stats-Rådet sig
höra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå
Riksdagen, att Göhle måtte från och med månaden näst efter den, i
hvilken afsked från vaktmästare- och väbels-befattningen vid Krigshögskolan
blefve honom beviljadt, på allmänna indragningsstaten uppföras
till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp
af Åtta hundra R:dr, motsvarande den kontanta aflöning, han för
närvarande uppbure; och hemställde Stats-Rådet, i händelse af nådigt bifall
härtill, att protokollsutdrag i ämnet måtte Finans-Departementet meddelas,
för iakttagande vid regleringen af Riksstatens nionde hufvudtitel.

F. d. Sjuksköterskan vid Krigsskolan å Carlberg Anna Catharina
Kjellmans, af betyg om hennes förhållande i tjensten m. in. åtföljda underdåniga
ansökning att hon, som i anseende till chronisk! bröstlidande
och försvagad syn numera vore oförmögen att med arbete sig försörja,
måtte komma i åtnjutande af något årligt understöd.

Då Kjellman, enligt hvad upplyst hlifvit, i sammanlagdt 32 år med
synnerligen godt vitsord tjenstgjort såsom sjuksköterska dels vid Serafimer-lazarettet
dels vid Krigsskolan å Carlberg och nu vid uppnådda 61
lefnadsår vore genom sjuklighet oförmögen att sig försörja, ansåg sig
Stats-Rådet höra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder
föreslå Riksdagen, att bemälda Anna Catharina Kjellman, som, enligt
hvad handlingarne utvisade, för närvarande vore intagen till vård å
Stockholms Sjukhem för obotligt sjuka, men saknade medel till ound -

Bil. N:o 3 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873 5

gängliga utgifter för kläder, skodon m. in., måtte på allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid af en
årlig pension till belopp af Sjuttiofem R:dr; och hemställde Stats-Rådet, i
händelse af nödigt bifall härtill, att protokollsutdrag i ämnet måtte FinansDepartementet
meddelas för iakttagande vid regleringen af Riksstatens
nionde hufvudtitel.

Hvad Stats-Rådet vid här ofvan under N:ris 1—20
upptagna tjugu mål i underdånighet hemställt, tillstyrkt
och yttrat behagade Hans Maj:t Konungen till
alla delar i nåder bifalla och gilla.

Ex protocollo

N. C. Arfvidsson.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1873.

Bil. No 3 c. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

Utdrag af Protokollet öfver LandtfÖrsvars-Ärenden, hållet inför
Hans Maft Konungen uti Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 28 December 1872.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Jnstitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerbery,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Weidenhielm.

Efter förutgången beredning gemensamt med Chefen för Civil-Departementet
föredrog Departements-Chefen, Statsrådet Weidenhielm härpå:

En af Ofverste-Löjtnanten i arméen in. m. Georg Leonard Dreijer
till Kongl. Maj:t ingifven skrift, hvaruti bemälde Öfverste-Löjtnant, jemte
erinran att han uti nära 40 års tid varit Inspektör för Generalstabens
litografiska inrättning och sedan år 1837 sjelf bekostat lokal för densamma,
tillkännagifvit, att han, såsom en gård af tacksamhet emot sitt
andra fädernesland, ville till svenska staten såsom gåfva öfverlemna hela
den vid berörda inrättning hittills begagnade materiel, hvilken, med undantag
af 2:ne obrukbara tryckpressar, vore hans enskilda egendom; varande

Bil. N:o 3 c. till Kongl. Mcij-.ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 7

härvid såsom enda vilkoret å gifvarens sida fästadt, att Litografen C. A.
Wessberg, som i 36 år varit vid Generalstabens litografiska inrättning
anställd och redan uppnått 56 års ålder, måtte tillförsäkras att efter fyllda
62 år få uppbära en lifstidsränta, eller pension af 1,000 R:dr om året.

Departements-Chefen anförde härvid i underdånighet:

»Vid meddelandet den 1 sistlidne November af nådiga föreskrifter
rörande det ekonomiska karteverkets ställande under Chefens för Topografiska
corpsen ledning, täcktes Eders Iiongl. Maj:t, uppå min underdåniga
anhållan, i nåder tillåta, att den redan då väckta frågan om inrättande
i hufvudstaden af en litografisk anstalt i förening med Generalstabens
litografiska inrättning, men af större omfattning än donna, finge
framdeles till nådig pröfning i underdånighet anmälas.»

»Enär upprättandet af eu sådan större litografisk anstalt kommer att
i väsendtlig man underlättas genom det af Öfverste-Löjtnanten Er oljor
nu gjorda erbjudandet att såsom gåfva till staten öfverlåta hela den honom
tillhöriga, vid Generalstabens litografiska inrättning hittills begagnade materiel,
och detta utan annat vilkor å gifvarens sida, än att Litografen C.
Ä. Wessberg, som nu är 56 år gammal och i 36 år varit i bemälde
Öfverste-Löjtnants tjenst vid litografiska inrättningen anställd, måtte tillförsäkras
att, då han uppnår 62 års ålder, komma i åtnjutande af lifstidsränta
eller pension af 1,000 R:dr årligen.»

»får jag i underdånighet tillstyrka, att ifrågavarande af ÖfversteLöjtnanten
Dreijer gjorda erbjudande, såsom för staten fördelaktigt, måtte
af Eders Kongl. Maj:t i nåder antagas, samt att Eders Kong!. Maj:t, till
beredande af uppfyllelse af ofvanberörda vid erbjudandet fastade vilkor,
täcktes i nåder föreslå Riksdagen att Litografen C. A. Wessberg måtte
från och med månaden näst efter den, hvarunder han uppnår 62 års
ålder, få uppföras å allmänna in dr agningsstaten till åtnjutande under sin
återstående lifstid af eu årlig pension af 1,000 R:dr; äfvensom att Kongl.
Maj:t måtte täckas i kommandoväg meddela föreskrifter rörande den af
Öfverste-Löjtnanten Dreijer erbjudna materielens mottagande för Kronans
räkning.»

»Derjemte och då, enligt hvad kändt är, Öfverste-Löjtnanten Dreijer
icke eger någon enskild förmögenhet och lian icke heller af statsmedel
uppbär annan inkomst än ett arfvode å 225 R:dr från 4:de hufvudtitelns
anslag till extra utgifter samt ett lika arfvodesbelopp från förenade mötespassevolansmedels-fonden,
eller tillhopa 450 R:dr, men dessa arfvodesmedel
blifvit beviljade endast för den tid bemälde Öfverste-Löjtnant
komma att med litografiska inrättningen ega befattning, anser jag mig,
vid sådant förhållande och i betraktande af Öfverste-Löjtnant Dreijers

Bil. N:o 3 c. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

långvariga och för det allmänna gagnande verksamhet, höra i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
Öfverste-Löjtnanten Georg Leonard Dreijer, som numera ingått i sitt
80:de lefnadsår samt allt ifrån år 1833 varit i statens tjenst, måtte på
allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin återstående
lifstid, med beräkning från den 1 Januari 1873, af en årlig pension af
1,500 R:dr, med vilkor att ofvan berörda arfvoden koinrae att från samma
tid indragas.»

Till hvad Departements-Chefen sålunda i ena och andra
hänseendet föreslagit täcktes Hans Maj:t Konungen, uppå
Stats-Rådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkande,
lemna nådigt bifall; och skulle beslutet i detta mål genom
utdrag af protokollet Civil-Departementet meddelas.

Ex protocollo

Edv. Kolmodin.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1873.

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Protokoll öfver Sjöförsvar sär ende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen, uti Statsrådet, å Stockholms Slott den
10 December 1872.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve von Platan,

Statsråden: B) •edberg,

Berg,

Friherre Leijonhufmid,
Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Älströmer och
Weidenhielm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre Leijonhufvud, anmälde i underdånighet
ett af honom utarbetadt förslag till förändrad organisation af sjöförsvarets
militärpersonal, för hvithet han härvid närmare redogjorde i enlighet med
innehållet i det underdåniga memorial, som finnes detta protokoll bifogad!
Härefter yttrade Departementschefen:

»På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t behagade i afseende å berörde organisation i Nåder föreslå näst sammanträdande
Riksdag,^ beträffande:

A) Sjöförsvarets befäls- och underbefalspersonal,

1) att sjöförsvarets nuvarande båda aktiva kårer, Kongl. flottan och Kong!
skärgård sartill eri et, skola sammanslås till en för Sveriges kustförsvar afsedd
kår, med benämning »Kong! flottan», hvars Målspersonal skall illgöras af:
Officer av v:

2 Flaggmän (konter-amiraler),

6 Kommendörer,

20 Kommendörkaptener,

43 Kaptener,

43 Löjtnanter och
26 Underlöjtnanter,

Summa 140 Officerare;

Underofficerare:

20 Flaggunderofficerare (.af lista klassen), ,

75 Underofficerare af 2:dra klassen och
95 » af 3:dje klassen,

Summa 190 Underofficerare;

Bih. till Biksd. Prof. 1873, 1 Sami 1 Afd.

2 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

2) att den minskning i nuvarande antal regementsofficerare och underofficerare
vid sjövapnet, som sålunda kommer att ega ruin, må ske allenast
i mån af inträffande afgång;

3) att aflöningarna för officerare och underofficerare vid den nya Kongl.
flottan höra utgå i enlighet med den vid det underdåniga memorialet fogade
stat (bil. Nio 6) och fördelas på sätt derstädes är föreslaget uti tre fjerdedelar
fast lön och en fjerdedel tj enstgöri ngspeni i in gar, deruti inbegripne såväl ersättning
för inqvartering, som, hvad underofficerarne angår, vederlag för indragen
aflöningsspanmål; dock att den lönetillökning för en del officerare och för
underofficerarne, som genom tillämpning af donna stat blefve en följd, må dem
tillgodokonnna först i den mån erforderliga medel blifva för ändamålet tillgängliga
i den ordning här nedan under D säges;

4) att tjenstgöringspenningar uppbäras under all slags militärtjenst, äfvensom
under semester, af såväl officerare som underofficerare, men deremot
innehållas och för statsverket besparas, då officer eller underofficer är, på grund
af erhållen permission, till följd af sjukdom eller annan särskild anledning,
förhindrad att gorå tjenst; med iakttagande härvid, att dylik innehållning af
tjenstgöringspenningarna skall ega rum för hvarje månad, hvarunder löntagaren
varit mera än 15 dygn ur tjenstgöring;

5) att i den mån medel, hvilka redan finnas på 5:te hufvudtitelns
aflöningsanslag uppförda, dertill lemna tillgång, en ny reservstat må, i den
ordning här nedan under D närmare bestämmes, upprättas, under benämning
»Kongl. Flottans Permanenta Reservstat,» dit officerare af kaptens och högre
grad vid Kongl. flottan må kunna förflyttas, då Kongl. Näjd med afseende å
tjenstens fördel, pröfvar sä höra äga rum;

6) att öfverflyttning till permanenta reservstaten icke må vara förenad
med förlust af någon del utaf innehafvande löneförmåner, samt att aflöningen
jemväl vid denna reservstat blifver fördelad uti fast lön och tjenstgöringspenningar
enligt samma grunder, som ofvan blifvit för Kongl. flottan föreslagna;

7) att befordran å permanenta reservstaten må kunna ega ruin, då Kongl.
Näjd på grund af framstående förtjenst dertill finner anledning;

8) att hvar och en officer eller underofficer, som, efter utfärdandet af nu
föreslagna bestämmelser utnämnes, äfvensom enhvar redan i tjenst varande
officer, som derefter erhåller befordran till regementsofficer, eller från lägre till
högre regementsofficers grad uppflyttas, skall vara förpligtad att ur tjensten
afgå, då han uppnått den lefnads- och tjensteålder, som berättigar honom till
tull pension jemte fyllnadspension; Kongl. Näjd dock obetaget att med hans
begifvande låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten gagna det allmänna;

B) Matros- och kaiionier-kompanierna,

9) att de två kompanierna kanoni erer vid skärgårdsartilleriets station,
hvardera om 100 man, må ombildas till två i Stockholm förlagda kompanier

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 3

matroser och jungman, i likhet med de vid Karlskrona station varande matroskompanierna,
samt rekryteras från skeppsgossekåren;

10) att för de sålunda upprättade två nya matroskompanierna endast en
chef må anställas, liksom två och två af de i Karlskrona förlagda fyra kompanierna
skola förenas under en chef i enlighet med hvad "bil. N:o 9 utvisar:

C) Båtsmanshållet,

11) att genom förening af mindre vidsträckta båtsmanskompanier under eu
chef antalet kompanichefer vid båtsmanshållet minskas från 29 till 19, hvaremot
de nu till dem utgående arvodena 300 Rdr ökas till 500 Rdr för dem
hvardera;

12) att till biträde åt kompanichef må anställas en underofficer å hvarje
båtsmanskompani och lönerna för dessa underofficerare bestämmas att utgå med
900 Rdr för en hvar af de 9 äldre och 800 Rdr för hvardera af de 10 yngre;

13) att den till arvoden åt båtsmanskorporaler nu anslagna summa, 8,626
Rdr, måtte ökas till 23,250 Rdr, för beredande af arvoden åt distinktionskorporaler,
korporaler och vice korporaler;

14) att de till arvoden åt artilleribåtsmän å 10 Rdr nu anvisade 12,160
Rdr måtte fä användas till arvoden åt dem af manskapet vid båtsmanshållet,
som utmärka sig genom skicklighet i tj enstens olika delar;

15) att båtsman må medgifvas rättighet att, under fredstid, afgå från
tjenstfri efter fyllda 27 lefnads- och 7 tjenstår, med skyldighet likväl, om
han vill af donna rättighet före uppnådda 15 tjenstår sig begagna, att i sitt
ställe sätta annan krigsduglig karl mot enahanda löneförmåner, som han sjelf
af roten åtnjutit, och med nylegd båtsmans förpligtelse^-;

16) att, såvida donna framställning om båtsmans rätt till afgång vinner
Riksdagens bifall, hela kostnaden för båtsmännens beklädnad må från och med
år 1874 af kronan öfvertagas och i följd deraf det å Riksstaten under 5:te
hufvndtiteln uppförda anslag till båtsmäns beklädnad, nu utgörande »förslagsanslag
högst» 138,200 Rdr, ökas med beloppet af det från de roterings- och
rustningsskyldige nu utgående beklädnadsbidrag, omkring 69,800 Rdr. eller
till 208,000 Rdr, med bibehållande i öfrig! af samma natur som hittills;

17) att den vakansafgift, som enligt 1872 års Riksdags beslut är bestämd
att utgå af de rusthåll, hvilkas sättande på vakans till ett begränsad! antal
inom Blekinge län och Södra Möre härad under loppet af tio år blifvit vid
samma Riksdag medgifven, minskas med ett belopp, motsvarande den deruti
inberäknade beklädnadsafgiften;

18) att, i fråga om legoaftal emellan rust- eller rotehållare och båtsmän,
den dem genom Kongl. brefvet den 14 Juli 1835 redan lemnade frihet att

4 Bil. No 4 till Kong}. Maj.i.s Nåd. Prof. No /, om Statsverket 1873.

med hvarandra öfverenskomma om sina inbördes rättigheter och skyldigheter i
allmänhet, må vinna den utsträckning, som med behörigt afseende å båtsmannens
tjenstbarhet kan förenas, och i sådant hänseende stadgas:

dels att vid rekrytering af ledigt båtsmansnummer skall emellan rust- eller
rotehållare!! och rekryten till framtida efterrättelse upprättas skriftligt kontrakt,
fullständigt upptagande alla de löneförmåner, båtsmannen eger under sin
tjenstetid af rust- eller rotehållare!! åtnjuta, samt sättet huru de skola komma
båtsmannen tillhanda;

dels ock att, med iakttagande deraf att bestämmelser, skadliga för båtsmannens
tjenstbarhet icke må i kontraktet inflyta och att gällande föreskrifter
angående fortskaffning af tross fortfarande lända till efterrättelse, båtsmannens
alla öfriga löneförmåner må bero på fritt aftal emellan rust- eller rotehållare!!
och båtsmannen; dock att värdet af de aftalade förmånerna icke väsendtligen
understiger hvad båtsman i orten enligt författningarna tillkommer; och må
följaktligen, der båtsmannen är berättigad till torp eller bostad, det stå honom
fritt, att för sin tjenstetid med rust- eller rotehållare!! öfverenskomma om
ersättning för donna förmån, men i händelse torp eller bostad för båtsmannen
blifvit i kontraktet betingad, bör detsamma jemväl innehålla bestämmelse i afseende
å underhållsskyldigheten; hörande det uppgjorda kontraktet granskas af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, derest icke något är att deremot erinra,
stadfäster detsamma till efterrättelse;

D) Medlen och ordningen för organisationens genomförande,

19) att de för organisationen erforderliga tillökningar i anslagen till aflö -

ningsstaterna, beräknade:

för Kongl. flottans officerskår enligt bil. N:ris 6 och 7 till ......... 12,385: —

» Underofficerskåren, bil. N:ris 6 och S ....................................... 5,330: —

» Permanenta reservstaten, bil. N:o 6............................................. 114,000: —

» Kanonierkårens ombildning till matroskår, bil. N:o 9 ............ 14,597: 50

» Båtsmanshållet (med undantag af beklädnaden) bil. N:o 11... 31,424: —

Summa 177,736: 50,

måtte få utgå af de aflöningsmedel, som för närvarande äro anvisade till Kongl.
flottans nya och gamla reservstater samt indragnings- och expektansstaten
jemte ersättning för inqvartering åt officerare och underofficerare, äfvensom af
det kontanta vederlaget för indragen aflöningsspanmål för de senare, i enlighet
med hvad i bil. N:o 13 är angifvet, allt i den mån medel genom afgång
å nämnda stater redan till någon mindre del äro eller framdeles blifva för
detta ändamål tillgängliga;

20) att vid organisationens genomförande bör till efterrättelse lända, att
sammanslagning af Kongl. flottan och Kongl. skärgårdsartilleriet sker omedelbart.
men tillgängliga medel användas i följande ordning, nemligen till:

Bil. No 4 till Kongl. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

a) förändringarna i båtsmanshållets befäl och underbefäl, samt kanonierkårens
omdaning,

b) förbättring i underofficerarnes aflöning, hvarvid iakttages att en högre
grad går före en lägre och, inom graden, den i tjensten äldre framför den
yngre,

c) fyllnad i de oificerslöner, hvilka enligt det framställda förslaget höra
ökas, dervid en högre grad går framför en lägre och, inom graden, den i
tj ensten äldre framför den yngre,

dl permanenta reservstatens upprättande;

E) Anslaget till exercis med flottans bemanning,

21) att det nu utgående reservationsanslaget till exercis med flottans bemanning
och sjöexpeditioner för handelns skyddande måtte, hädanefter såsom
hittills, blifva stäldt till Kongl. Maj:ts förfogande för det med detsamma afsedda
ändamål; dock att högst en tredjedel må användas till öfningsexpeditioner
i aflägsna farvatten.»

Hvad Departementschefen härvid i ena och andra hänseendet hemställt och
föreslagit, bitfäddes af Statsrådets öfrige ledamöter, med undantag af Hans

Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena, Grefve von Pläter!, som

uppläste ett skriftligt anförande af följande lydelse:

»Då det | måste antagas såsom riktigt, att beskaffenheten åt den vid
sjöförsvaret använda materiel är den grund, hvarpå ordnandet af den personal,
som skall handhafva densamma, bör byggas, har en sammanföring af
sjöförsvarets personal till eu enda kår förefallit mig sannolik i en framtid;
men då den synes mig ovilkorligen förutsätta indragning af alla de fartyg,
hvilka icke äro afsedda för skärgårds- eller kustförsvaret, har jag icke ansett
tiden för förändringen ännu vara inne, ej heller har jag funnit saken af den

vigt, man velat deråt skänka eller vård att behandlas med den ifver, hvarmed

den blifvit omfattad.

Det förslag till en dylik åtgärd, med derpå grundad Kongl. proposition,
som af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet nu blifvit framlagdt, har jag deremot
— ehuru det innehåller åtskilligt nyttigt och oberoende af den ifrågasatta
sammanslagningen lika verkställbar! — ansett mig böra på det allvarligaste
afstyrka Eders Maj:t att i dess helhet gilla. .Tåg har funnit mig uppmanad
dertill icke allenast derföre att hvarje försök saknas till sådan utredning, vare
sig om olägenheterna af det närvarande förhållandet, hvithet tvärtom uppgifves
hafva gagnat eller om nyttan och nödvändigheten af det föreslagna, som i
urin tanke erfordras för att rättfärdiga ett steg, hvars undvikande i och för
sig jag antager vara för begge statsmakterna lika önskvärd!, nemligen upprifvandet
af ett utaf Konung och Riksdag gemensamt fattad! beslut, utan äfven

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

derföre att detta förslag, som antyder meningen vara ett tillmötesgående af
Riksdagens i ganska litet bestämda ordalag uttalade hemställan, huruvida icke,
»då det vapen, som bestrider försvaret af landets kuster och skärgårdar i alla
händelser måste anses såsom det hufvudsakliga», Kongl. Maj:t täcktes taga
under ompröfning huruvida icke eu förening af sjövapnets begge kårer lämpligen
må kunna ega rum, det oaktadt förordar förändringar, hvilka, såsom bland
andra det föreslagna utbytet af kånonierer mot matroser, måste, särdeles när
de betraktas i sammanhang med de åtgärder, som inom sjöförsvaret under
senare tider redan blifvit vidtagne, och bland hvilka må nämnas förläggande
till Stockholm af ett för kustförsvaret fullkomligen olämpligt fartyg, för att
derå öfva den personal, som för detta försvar skall användas, anses stå i fullkomlig
strid med den uppgifna riktningen.

Äfven den, som icke djupare egnat sig åt dessa frågor, måste känna sig
frestad att befara, att verkan häraf, den må vara åsyftad eller ej, skall blifva
den att, i strid med den uppfattning af hvad rikets försvar kräfver, som,
under ett sekel, hos Sveriges senaste sex konungar utan afbrott gjort sig gällande
och af nationen blifvit biträdd, allt det egendomliga i våra kusters, det
vill såga vårt fosterlands, försvar undanröjes, och detta försvar införes ånyo på
en bana, åt hvilken man visserligen tidtals sträfva! alldeles nog för att finna,
att den leder åt ett mål, som må vara frestande för nationalfåfängan, men som
enligt min öfvertygelse aldrig kan uppnås, och som icke är egnadt att befordra
landets sanna intresse.

Jag fruktår att det framlagda förslaget öppnar allt för lockande utsigter
mot ett Sådant mål, och att detsamma, om icke representationen, så som jaghoppas,
har nog insigt och kraft att motverka det, skall föranleda dertill, att
penningar användas på fartyg, som icke stärka vårt försvar, och på kostbara
öfningar på fjerran aflägsna Imf, visserligen angenäma för dem, som deraf
komma i åtnjutande, men för landets försvar långt mindre ändamålsenliga, än
dem, som kunna vinnas genom tjenstgöring på de ångfartyg, som befara de
skandinaviska farvattnen, och hvilka öfningar följaktligen skulle, utan motsvarande
ändamål, taga i anspråk tillgångar, Indika höra användas till en väl
behöflig ökning af kustförsvarets materiel.»

Hans Näjd Konungen behagade i Nåder gilla och
bifalla hvad 8 tafs rådets fleste ledamöter i detta ärende
underdånigst tillstyrkt och hemställt.

In fidem Protocolli
L. Th. Neijber.

Bil. N:o 4 till Kong],. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Underdånigt; Memorial

angående organisationen af sjöförsvarets
militär »personal.

Frågan om den rätta organisation c.n af sjö försvarets personal liar under
snart eu mansålder föranledt lifligt strider och meningsutbyten, såväl inom
facket som vid våra riksdagar. Ifrån början lian frågan gällt: skall Sverige
försöka uppträda såsom en verklig sjömakt, eller skall det inskränka anspråken
på sitt sjö vapen till begäran om kraftigt biträde vid försvar af egna klister?
Det må ej dervid förbises att, teoretiskt taladt, enklaste sättet att skydda
egna klister otvifvelaktigt är att uppsöka och förstöra fiendens anfallsmedel,
d. v. s. att mota och slä hans flotta på öppna sjön, hvaremot å andra sidan
ett kustförsvar, i ordets inskränktare mening, svårligen kan blifva annat än
ett parti eif försvar, ett försvar för vissa v stigare delar och ställen a egen
kust, Indika man vill antingen alldeles förhindra fienden att bemäktiga sig,
eller mot Indika man åtminstone vill i möjligaste motto försvåra hans angrepp.
Under den långa striden emellan anhängare af den sjögående eller s. k. störa flottan
och skärgårds- eller s. k. bila flottan, hafva alla de skal. som kunna anföras
för hvardera meningen, likasom ock för eller mot sjöförsvarets delande i tv änne
kårer, representerande hvardera sill princip, eller dess förening till eu kår,
innefattande båda vapnen, blifvit så många gånger och så fullständigt framstälde.
att det ej nu torde vara af nöden att åter upprepa dem. Att meningsstriden
varat länge och knappast ännu kan anses slutad bör icke förvåna, då man
ihågkomma- att den Skandinaviska hallon är nära. nog helt och hållet omfluten
af imf, och att det af dessa Imf, hvaröfver eu anfallande fiende närmast måste
väntas att taga sin väg. för att nä vårt land. eu gång varit beherrskadt af
Svenska flaggan. Det har derföre ej kunnat undvikas att en genomgående förändring
i å sigte* erfordrat eu lång tid, för att gorå sig gällande, och vi må
skatta oss lyckliga att ej ett mellankommande krig, genom eu dyrköpt erfarenhet.
alltför hastigt påskyndat mognande! af vår öfvertygelse derutinnan.

Bill. till Bil d,. Prat. 1313. 1 Samt. 1 A/d. 1

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1813.

Under de första årtiondena efter 1814 års fred följde kanske ej någon
egentlig lyftning för det sjögående vapnet, men otvifvelaktigt ett nedåtgående
af skärgårds vapnet. Skälet härtill torde dock icke så mycket höra sökas i
den sammanslagning af örlogsflotta!! och arméns flotta, som år 1824 egde
rum, om ock den i någon män dertil bidrog, som fastmera uti den ofullkomliga
och mot nyare tidens fordringar allt mindre svarande materiel, hvarmed
skärgårdsvapnet fortfarande rörde sig. Med införande af ångfartyg och bombkanoner
blefvo redan de roende kanonbåtarne ur stånd att motsvara sjökrigets
förr din gar, och endast fredens lugn har möjliggjort deras bibehållande till våra
dagar. Följden blek att skärgårdsförsvaret försummades och att den för kustförsvaret
nödvändiga kännedomen om våra inomskärsloder och inlopp, samt sättet
för deras försvarande, allt mera aftog. — Grundtanke,n i den organisation, som
1866 genomfördes, var väl derför i första hand att åter upplifva intresset för
kustförsvaret och kännedomen om sättet för dess utförande, men derjemte ock
att bibehålla ett sjögående vapen, fastän af ringare omfång och mera begränsad!
ändamål än fordom, och att gifva detta den möjligast fullständiga utbildning.
Det medel härvid valdes var att. då ej rikets tillgångar medgåfvo att bibringa
hela personalen all önskvärd öfning uti alla, sjötjenstens grönår, dela
den i tvänne skilda kårer, hvardera med sitt uppdrag, det ena att skota det
sjögående vapnet, det andra att öfvertaga det egentlig!! kustförsvaret. Att
det förstnämnda syftet, upplifvande! af intresset för kustförsvaret, genom 1866
års organisation i väsendtlig män vanns, torde ej kunna förnekas. Deremot
hafva tankarne om nödvändigheten af sjö vapnets fördelning i tvänne kårer
alltjemt förblifvit splittrade.

Åtta år hafva nu snart förflutit sedan grunderna för nämnda organisation
framlades, och under donna tid hafva förhållandena ej obetydligen förändrats.
Den gamla åsigten att Sverige herde söka att vara en verklig sjömakt
har förlora! allt flera af sina anhängare, och kännedomen om de oupphörligen
stegrade kostnaderna för de större sjögående stridsfartygen jemte öfvertygelse!!
att anskaffandet och underhållet af ett antal sådana fartyg öfverstiger
våra ekonomiska krafter, har deremot så inom vapnet som inom representationen
alstra! den åsigt, att det för oss vore klokast att inskränka vårt sjöförsvar
till ett kustförsvar i ordets egentliga mening. Det är äfven donna
uppfattning, som återfinnes uti den underdånig-! skrifvelse, riksdagen aflat den
17 Maj 1871, hvaruti riksdagen såsom sin åsigt yttrar: att det icke är trolig!
att antalet af fartyg, tillhörande det yttre sjögående försvaret och »afsedda för
»de enda ändamål, hvilka nu med dem skulle ernås, nemligen under fred upprätthållande
af flaggans anseende äfven på aflägsna Imf, och under krig skallande!
af fiendens lmndelssjöfart, skall någonsin blifva så ansenligt, att det
mista och vigtigaste ändamålet i någon betydande män lian vinnas;» men att deremot

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

»det vapen, som bestrider försvaret af landets Jolster och skärgårdar, i alla
»händelser måste anses såsom det Jmfvudsdkliga». Riksdagen antager derföre
att den uppgift, våra fåtaliga sjögående fartyg äro a (sedda att omedelbart
lösa, iir hufvudsakligen af mera fredlig natur eller visandet af vår flagga på
aflägsnare Imf, hvarjemte de borde medelbart, såsom öfningsfartyg, bidraga till
utvecklingen af de egenskaper, insigter och färdigheter, Indika erfordras af befäl
och manskap äfven å de för kustförsvaret afsedda fartyg. I öfverensstämmelse,
härmed hemställer äfven riksdagen, att vid företagandet af frågan om
organisation af sjöförsvarets militärpersonal Kong!. Maj:t täcktes i sammanhang
dermed taga under ompröfning »huruvida icke en förening af sjövapnets
begge kårer lämpligen må kunna ega ram.»

Genom nådigt bref af den 18 Augusti 1871 beslöt Kongl. Maj:t tillsättandet
af en Kommité för behandling af frågan om lämpligaste organisationen
af sjöförsvarets militärpersonal, och i sammanhang dermed uppgörandet åt plan
till fortgående öfningar för samma personal. Denna Kommité öfverlemnade den
17 Februari 1872 sitt den 27 derförutgångne .Januari daterade underdåniga
betänkande, som derefter på Kongl. Maj ds befallning blifvit till trycket befordrad!,
och kommer att utdelas bland kamrarnes ledamöter vid nästkommande
riksdag. Någon fullständigare redogörelse för dess innehåll torde således ej här
vara af nöden, utan utbeder jag mig att här nedan få återkomma till endast
de punktör deruti, som beröra sådana ämnen, Indika torde blifva föremål för
Kongl. Majds framställning till nu förestående riksdag.

Bland de frågor, som till nämnda Kommité framstäldes, var den första
pa grund af 1871 års riksdags ofvan citerade framställning: »huru bör enligt
»Kommiterades tanke sjövapnets militärpersonal organiseras, för att, med hänsyn
till landets tillgångar och omgå förhållanden, bäst motsvara sitt ändamål;
»hvarvid bör tagas under ompröfning, huruvida nämnda mål icke bäst må
»kunna vinnas genom eu förening af sjö vapnets båda kårer, Kongl. Flottan
»och Skärgårdsartilleriet))? Uti sitt svar på donna fråga yttrar Kommitén:
»Öfvertygelsen om omöjligheten för Sverige, att under nu rådande förhållanden
»kunna åstadkomma ett för öppna sjön passande örlogsvapen, synes hafva blifvit
»allmän, och tankarne äro nu mindre än tillförene delade om nödvändigheten
»att vid sjöförsvarets omdanande uppställa såsom hufvud ändamål: egna Jolster s
»försvar. Men, om fanken på att i öppna sjön bjuda drabbning åt en samnad
fiendtlig stridsstyrka sålunda icke kan, och derföre icke eller bör, af oss
»näras, får detta dock icke hindra, alt vi, i betraktande åt de af naturen åt
»de förenade rikena förlänade gränserna, upprätta och vidmakthålla en sjö»krigsmakt,
förmedelst hvilken vi må kunna, i förening med landets öfriga
»stridskrafter, försvara de vigtigaste delarne af kusten och inloppen till de vig»tigaste
hamnar ne, om än icke förhindra en fiendtlig armés landstigning på

10 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

»Sveriges kust, i ändamål att der fatta fast fot, dock i möjligaste mätto försvåra
eu dylik landstigning, samt, om den skott, oroa och försvåra fiendens
»kommunikationer med eget land, och ä våra insjöar och inlands farvatten un»derstödja
egen och motverka en fiendtlig armés framträngande.» Kommitön
yttrar vidare: »Eufvudegenskaperna lins de fartyg, hvilka för kust lurs varet er»fordras,
måste vara, att ega ett tillräckligt kraftfullt och, sä vidt möjligt är,
»val skyddadt artilleri, jemte förmåga att med lätthet kunna röra sig i våra
»skärgårdar, samt, för eu del af dem, att jemväl med skyndsamhet kunna för»flyttas
från ena delen af kusten till den andra, och då en dylik rörelseförmåga
»enligt hvad erfarenheten g hvit vid handen, icke kan vinnas utan medelst ång»kraftens
användande såsom framdrifningsmedel, så anser Kommitén att, vare
»sig fartygen blifva pansarklädda eller icke. och sålunda af något större eller
»något mindre dimensioner, och vare sig att Hägra komma att ega eu större
»och några eu mindre hastighet, skötandet af deras artilleri och handhafvande!
»af sjelf va fartygen dock erfordra väsendtligen samma egenskaper hos befäl och
»besättningar på såväl ena som andra slaget, samt att sjöinannainsigter och
»vana äro .lika nödvändiga för befarandet, af de våra egna kuster o ingifvande
»hal. som för beseglandet af andra farvatten». Kommitén, som i ("ifrigt framhåller
nödvändigheten af att utbilda, speciel t hus befäl och underbefäl, eu vidsträckt
kännedom om våra kuster och de vigtigaste positionerna inom skärgårdarna
samt inloppen till de vigtigaste hamnarnc. anser dock att det sjömanskap
och omdöme samt den rådighet, hvilka äro nödvändiga för Svenska
sjö vapnets befäl och manskap, förnämligast höra förvärtVas genom eu längre tids
tjenstgöring ä sjögående fartyg, hvarå jemte ångkraften äfven hufvudsakligast
sege (kraf ten kan tillgodogöras. Dessa fartyg, h vid kas litifVudänclaniål sålunda
skulle blifva att tjena till öfningsfartyg för flottans personal, skulle derjemte
användas att, såsom olvon av omnämndt, på aflägsna re farvatten upprätthålla
Svenska flaggans anseende och hos främmande nationer bevaka våra handelsintressen.
Endast i andra rummet och i den män det blcfve möjligt att åt denna
cert fartyg gifva öfverlägsen hastighet och kraftigt artilleri, skulle de afses att
under krig skada en fiende genom oroandet af dess transporter och uppbringandet
af dess handelsfartyg, men Kommitén anser dock att hvarken deras
antal kan blifva så stort, ej eller de egenskaper, hvilka erfordras hos befäl
och besättningar å dem, sä skiljaktige från egenskaperna hos den personal,
sura är afsedd för de egentliga stridsfartygen, att de kunna betraktas såsom
ett särskild* vapen, hvilket erfordrar sin särskilda personal. Kommiténs pluralitet
anser derföre att Sveriges sjövapen måste betraktas såsom dt vapen och dess
officerspersonal organiseras på en kår.

För min del instämmer jag till fullo i Kommiténs åsigt, att hufvudmälet
för vårt sjöförsvar ej bör under nuvarande förhållanden anses vara att å öppna

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

sjön bjuda drabbning åt en samlad fiendtlig stridsstyrka, utan att vår sjökrigsmakts
hufvudsakliga uppgift bör blifva att, i förening med landets öfrig»
stridskrafter, försvara de vigtigaste delarne af vår kust och inloppen till de
vigtigaste hamnarna och sålunda, om än icke alldeles förhindra, dock i möjligaste
måtto försvåra en fiendtlig krigshärs landstigning å vår kust, eller, om
en sådan landstigning skott, utgöra eu ständig hotelse mot fiendens förbindelser
med eget land, samt att å egna insjöar och inlands farvatten understödja vår
egen armés operationer och motverka fiendens framträngande. Vi må dock ej
förglömma att ännu ett uppdrag kan blifva flottan anförtrodd, ett uppdrag, som
visserligen är af mera preventiv natur, men som, väl utfördt, under vissa förhållanden
kan medföra de lyckligaste följder för vårt land, och som derjemte
måste utöfva ett ej oväsende! igt inflytande på både personalens utbildning och
sj ökrl gsm åter idel is beskaffenhet, — jag menar upprätthållandet af de nordiska
rikenas neutralitet under tider, då kriget hotar att utbryta i våra grannländer
eller redan härjar i andra delar af Europa.

I afseende på frågan om lämpligaste organisationen af sjöförsvarets personal,
är jag af deri tanke, att dess formerande på eu eller två kårer ingalunda
är af den utomordentliga betydelse, som man under stridens värma velat
tillägga donna fråga. De svårigheter, som mota vid såväl organisationen som
administrationen af vårt sjöförsvar, bero mycket mindre på personalens fördelning
på en eller två kårer, än på dess och materielens förläggande på tv änne stationer,
— eu olägenhet, som dock i anseende till vårt lands utsträckning svårligen
lärer kunna afhjelpas. Den fördelning af personalen och stationerna under
t värme åt" hvarandra oberoende chefer, som 1866 genomfördes, medför flera ej
oväsendtlig» fördelar och skulle, efter min åsigt, isynnerhet om den uti 1865
års grunder för sjöförsvarets organisation nog skarpt uppdragna gränsen emellan
de båda kårernas verkningslå It ej strängt vidhållas, hvithet ej eller hitintills
skett, utan någon egentlig fara kunna ännu eu tid fortfara. Men om man å
andra sidan obetingadt måste erkänna rigtigheten af de utaf Kommiterade anförda,
här ofvan citerade, skäl för att Sveriges sjöförsvar hädanefter måste inskränka
sig till ett verkligt kustförsvar, med uppdrag att i förening med landets
öfrig» stridskrafter försvara de vigtigaste delarne af vår kust, och att de få för
öppna hafvet egentligen afsedda krigsfartyg, som vi hädanefter komma att ega,
sålunda blifva föga annat än öfningsfartyg för befäl och manskap, så är det
ock ovedersägligen rationel! att hela personalen tillhör detta kust förs var och
.sålunda sammanföres till en kår. Det är ock denna åsigt, som numera är
den allmännaste inom sjövapnet, likasom den ock är af riksdagen uttalad i dess
ofvannämnda skrifvelse. .Tåg har derföre äfven vid uppgörandet af de förslag,
jag nu går att i underdånighet framlägga, utgått från denna grund. Då det
äfven är högst behöflig! att de praktiska militäröfningarna, så snart ske kan,

Bil. N:o 4 till Kong},. Maj ds Nåd. Pr ap. N:o 1, om Statsverket 1873.

ordnas på ett mera systematiskt och fruktbärande sätt, än förhållande hitintills
varit, och detta svårligen låter sig gorå förr än personalens organisation erhållit
en bestämd form, så har jag ej eller trött att frågan härom bär längre
uppskjutas.

Det möter under nuvarande förhållanden en ej ringa svårighet att finna
eu fast grund för beräkning af sjöförsvarets personal-behof. Skälet är förnämligast
att till sjös krigsmaskinen har en vida större vigt och betydenhet, än
hvad fallet är till lands. Under det att vid landtarméns hufvudvapen det är
soldaten, som behöfver ett gevär för att kunna upptaga striden, så är det vid
flottan krigsmaskinen, fartyget med dess bestyckning eller sjöminan med dess
tillbehör, som behöfver manskap för sin betjening. Närmaste frågan blir derför
alltid den: huru är den materiel beskaffad, som skall betjena^? huru talrika
äro dess fartyg, dess kanoner in. m.''? och kunde på donna fråga lemnas ett
svar, som vore fullt tillfredsställande ej blott för det närvarande, utan äfven
för någon längre framtid, så vore ock beräkningen af den personal, som erfordras
för materielens såväl bemanning som underhåll och vård, jemförelsevis
Lätt. Då emellertid någon fast och för en längre framtid afse dd plan för sjökrigsmaterielen
under nu skeende hastiga vexlingar svårligen för närvarande kan
framläggas, lemnades det Kommitén för uppgörandet af förslag till organisation
af sjöförsvarets militärpersonal fritt, att i afseende på den blifvande materielen
gorå de förutsättningar, som kunde anses sannolika och derjemte behöfiiga för
de framställda frågornas besvarande. I sitt yttrande angående personalbehofvet
anmärker Kommitén såsom gifvet, att detsamma dag efter dag undergår förändring
allt efter som sjökrigsmaterielen ökas eller sj(»krigsväsendet i allmänhet
antagen en olika natur och anser derför som den enda utvägen till besvarandet
af den framställda frågan, att dels uti en tablå (Tab, 1) upptaga antalet af den
personal, som erfordras till den materiel sjövapnet egde då Kommitén var samlad,
eller som då redan var under utförande, jemte hvad som behöfves till öfverstyrelsen,
stationstj ensten, minafdelningen m. in., dels uppställa andra tablåer, utvisande
(Tab. 2) antalet af den personal, som kunde från befintliga stater
för sjöförsvarets behof påräknas, dels (Tab. 3, 4 och 5) den personal, som
skulle erfordras till bemanning af en framtida materiel af ett eller annat slag,
utöfver det såsom fixt ansedda behofvet till öfverstyrelse, stationstj enst, minafdelningar
m. in. Sammanställas de resultater, hvartill Kommitén uti nämnda tablåer
kommit, visar det sig att af den egentliga militärpersonalen skulle er- <

fordras:

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 13

Offic. Und.-Offic. Matroser .Skeppsgossar Båtsmän.

enligt Tal). 1 (och 2)............... 210 271 479 73 2,982,

» Tab. 3............................. 249 320 577 56 3.244,’

» Tab. 4............................ 329 518 792 192 4,491,

» Tab. 5.............................. 287 452 730 152 4,063.

hvarjemte den tillgång på effektiv styrka, Kommitén anser nu vara att påräkna,
skulle, efter afdrag af 10 % för sjuke in. in. af de i rullorna uppförde, utgöra:
199 Officerare, 232 Under-Officerare, 540 Matroser och 5,109 Båtsmän, "utom
i krig tjenstskyldig^ 266 sjökaptener, 522 styrman, 5,294 manskap, allt enligt
uppgift för 1870 samt 5 klasser sjöbeväring, utgörande enligt Kommiténs beräkning
13,500 man.

Itc siffror Kommitén sålunda uppställt synas mig dock högre, än hvad som
oundgängligen torde behöfva påräknas såsom stam, och i all synnerhet högre
än att hela denna personal, äfven om man endast håller sig till" den i Tab. 1
upptagna minst talrika, kan bibringas tillräcklig utbildning och genom årlig
öfning underhålla sin tulla tjenstbarhet, så vida icke det nuvarande anslaget
till öfning för flottans bemanning erhåller en ganska betydlig tillökning. En
ny tablå, hilagan N:o 7, har derföre blifvit uppgjord inom SjuförsvarsDepartementet,
hvaruti upptagits full stridslbemanning för alla sjöförsvarets nu
elände eller under utförande varande verkliga stridsfartyg jemte staber och
minafdelning. Dertill hafva sedermera tillagts: till bemanning af framdeles tillkommande,
ej ännu beslutade fartyg, till förökande af minafdelningen, samt ersättning
för tillfälligt sjuka, 50 % af Officerare och Under-officerare samt 33$
% af gemenskapen. Ytterligare är der införd den för öfverstyrelse» och stationstj
ens ten erforderliga personal, hvilken dock enligt specifikation, bil. N:o 2 och 3,
blifvit beräknad ej obetydligt lägre än i Kommiténs betänkande. Det sålunda
uppgjorda förslaget upptager ett behof af 200 Officerare, 277 Under-officerare
och såsom Under-officerare tjenstgörande lista klass matroser samt 2.800 man
matroser, jungman och båtsmän. Detta personalbehof är påräknadt att fyllas på
sätt bil. N:o 4 utvisar, till hvars detaljer jag återkommer vid redogörelsen för
de särskilda klasserna af militärpersonalen.

Huru åter denna personal skall kunna erhålla nöjaktig öfning synes af
beräkningar, som innehållas uti bil. N:o 5 med åtföljande tabeller. Det torde
ej ens vara af nöden att anmärka, det öfningarne kunna fördelas på flerahanda
sätt och att planen för deras utförande, hädanefter som hitintills, för
hvarje år måste blifva beroende på Kongl. Maj:ts särskilda föreskrifter, hvarpå
möjligen såväl politiska som rent militära förhållanden kunna komma att utöfva
inflytande. De här gjorda beräkningarne äro endast utsudda att visa, det den
ofvan upptagna personalen kan erhålla en tillräcklig öfning med det nu varande

Bil. N:o 4 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

exercisanslaget och med beräkning af nu utgående expedition skostnader. Dock
torde kora bestämmas att af det i riksstat,-n uppförda anslag till sjövapnets
öfningar högst en tredjedel må användas till öfningsexpeditioner utom hemlandsfarvatten
(hvithet uttryck jag anser böra omfatta Nordsjön och Östersjön). Da
den tid kommer att Svenska sjökrigsmaterielen uppnått en större styrka än som
kan bemannas af den i bil. N:o 1 upptagna personal, är och eu tillökning åt samma
personal af nöden och dermed äfven eu tillökning af exercisanslaget. Likaså blir
ett sådant tillägg oundgängligt om prisen ä alla förnödenheter under sjöexpeditionerna
skulle än ytterligare stegras.

Den i bilagan N:o 4 uppförda personal, med undantag af de påräknade
Officerarne från handelsflottan, bör utgöra flottans stamtrupp. Hvad derutöfver
erfordras i krigstid till ersättning för lidna förluster, samt till bemanning af
förhyrda fartyg eller skötandet af möjligen i hast anskaffad ny materiel, påräknas
kunna fyllas med de till krigstjenst pligtig,! sjökaptener, styrmän och matroser
af handelsflottan samt manskap från allmänna beväringen till erforderligt antal.

Enligt uppgift för 1870 utgjorde de dä i sjömanshusen inskrifne, till
krigstjenst skyldige:

Sjökaptener......................................................................... 295,

Styrmän.............................................................................. o80, och

Manskap.............................................................................. 5,882 man.

Hvad allmänna beväringen angår, är den med sin nuvarande bristfälliga
organisation af ringa omedelbart gagn för sjöförsvaret, och torde egentligen kunna
anses som eu tillgång på oöfvad,- rekryter. Som deras utbildning för sjökrigs
tjenst ej kan ske under fred, är det otvifvelaktigt lämpligast att de fortfarande
exerceras af arméns befäl, för att på land erhålla åtminstone sill första
allmänna militära uppfostran. Den åt sjöförsvaret för närvarande anvisade andel
af allmänna beväringen är äfven vida större, än som kan antagas motsvara dess
behof. Vid eu •blifvande ny organisation af densamma torde höra stadgas, att
det öfverlemnas åt Kong!. Näjd, på sätt ock föreslogs al 1871 års särskilda
Utskott, att, der sä erfordras, tilldela sjöförsvaret ett visst antal al beväringsmanskapet
från de kusttrakter, der befolkningen mest sysselsätter sig med sjöfart.

Officers-personalen.

Om man sålunda, på de grunder jag ofvan anfört, antager afl Sveriges sjöförsvar
bör utgöra endast dt vapen, så följer äfven deraf vid den nya organisationen
en sammanslagning al Officerspersonalen vid sjöförsvarets u. v. båda
effektiva kårer, Kong!. Flottan och skärgårds-Artilleriet.

Bill. No 4 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. No 1. om Statsverket 1873.

Lämpligaste sättet att utföra denna sammanslagning synes mig vara det af
Kommiterade för organisationen af militärpersonalen föreslagna, att nemligen lemna
åt hvar och en individ den tur i förhållande till hans kamrater, som han på
grund af innehafvande fullmakt egen vid den tid, då sammanslagningen sker:
men, om två Officerare inom lika grad ega fullmakt af samma datum, efter näst
föregående fullmakter af olika data inom lika grad. Detta sätt att gå till våga
är otvifvelaktigt det, som medför minsta orättvisa emot en del individer, Indika
genom den dubbla organisationen förlorat den tur de före 1866 innehaft. Att
vid en sammanslagning af båda kårerna förekomma, att ej någon individ i
detta hänseende blir lidande torde näppeligen låta sig gorå, men Kong!. Maj:t
egen dock tillfälle att vid blifvande befordringar till eller inom regementsofficersgraderna
taga äfven donna omständighet i betraktande.

I afseende å offieerspersonalen föreslår Kommitén i öfrig! åtskilliga bestämmelser,
i det närmaste öfverensstämmande med nu gällande förhållanden,
men hvaruti jag anser några jemkningar höra ske.

Hvad först gradernas antal beträffar, synes mig att många skål tala för
regements-officersgradernas minskning från tre till två, genom borttagandet af
Öfverstelöjtnantsgraden, eller den deremot svarande graden af Kommendörkapten
af första klass. Vid granskning af kommenderings-rullorna finner man att alla de
fartyg, som varit kommenderade af Kommendörkaptener af första klass, lika
ofta och på lika vigtiga expeditioner haft till chefer Kommendörkaptener af
andra klass. I hufvudsaken gäller detsamma om stationstjenster och kommenderingar
å land, der det alltid mera varit de personliga egenskap»urna, än graden
af första eller andra klass Kommendörkapten, som bestämt Kong!. Maj ds val.
Icke eller har Kommitén uti sina förslag uppställt någon fördelning af olika
befäl emellan dessa båda grader. För borttagandet af Öfverstelöjtnantsgraden
talar dessutom, att så redan för flere år sedan skeft i Norge, med hvars sjöförsvar
vårt eget antagligen ofta kommer att, samverka, så under krig som fredsöfningar.
De skal, som vanligen anföras för bibehållandet af ifrågavarande grad
äro: att Kong!. Maj:t derigenom egen tillfälle dels till eu ytterligare gallring
bland regements-officerarne vid befordran från andra till första klass Kommendörkapten,
dels att vid krigstid genom att befordra eu yngre Kommendörkapten
af andra klass till Kommendörkapten af första klass kunna gifva honom befälet
öfver äldre kamrater inom förstnämnde grad. Men mot det första af dessa
skål får jag anmärka, att med nu varande fullkomligt lika tjenstgöring för båda
graderna linnés knappast något skäl att neka den befordran till första klass
Kommendörkapten, som redan erhållit sådan till andra klass, såvida han i öfrig!
bibehållit sin tjenstbarhet, och ännu mindre skulle detta blifva fallet efter
införande! af den äfven af Kommiterade förordade permanenta reservstaten.

Bill. till Riksd. Prut. 1813. 1 Sami. 1 Afd.

Bih. N:o 4 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Hvad åter det sednare skälet angår, så eger Kong!. Maj:t alltid en möjlighet
att lemna befälet öfver några samlade fartyg åt eu framstående yngre
officer, genom hans befordran till Kommendör. Då af dessa skål uti det
nya förslaget endast en Kommendörkaptensgrad, motsvarande arméns majorsgrad,
finnes upptagen, är i stället för de 8 Kommendörkaptener af första klass och
Öfverstelöjtnanter, som för närvarande finnas å stat uppförde, kommendörsgraden
ökad med 1 plats, eller till 6, Kommendörkaptens med 4 eller till 20, hvaremot
de öfrig» 3.me regements-officers-beställningarne torde kunna vid afgång
indragas, utan att tj ensten derpå lider, så vida nemligen den permanenta reservstaten
och de öfrig» bestämmelser jag i sammanhang dermed här nedan
kommer att föreslå, vinna Kong!. Majrts och Riksdagens godkännande.

Det är klart att nuvarande Kommendörkaptener af första klass och Ofverstelöjtnanter
bibehålla den rang de en gång erhållit, till dess de antingen befordras
eller afgå ur tjensten.

Aflöningsförmånerna utgå för närvarande uti lön, tjenstgöringspenningar
och inqvarteringsersättning, hvarvid tjenstgöringspenningarne äro upptagne till
50 % af den fasta lönen, och inqvarteringspenningarne utgå efter särskilda bestämmelser.
Tjenstgöringspenningarne, Indika i sin nuvarande form infördes vid
1824 års organisation, synas väl egentligen böra utgå endast till dem, som
gorå verklig tjenst. Men den betydliga andel de utgöra af hela aflöningen
gjorde förlusten af dem särdeles känbar för den, som af en eller annan anledning
behöfde begära tjenstledighet, och detta föranledde tid efter annan åtskilliga
Kong!. Bref, innehållande dels medgifvande af deras bibehållande i vissa
fall, dels flera detaljföreskrifter angående deras utgående eller innehållande och
de besparade medlens användande. Den vigtigaste eftergift, som i detta hänseende
beviljades, var genom Kong!. Brefvet af 10 September 1866, som för
Kong!. Flottan och Skärgårdsartilleriet medgaf att tjenstgöringspenningar finge
bibehållas under semester och vid tjenstledighet för lifsfarlig sjukdoms botande,
då intyg om behofvet deraf meddelades af vederbörande Kärläkare, hvithet
medgifvande äfven är bibehållet uti 1872 års Reglemente för styrelsen och förvaltningen
å stationerna. I afseende på de innehållna tjenstgöringspenningarne
är för närvarande bestämdt, att hälften deraf skall utdelas emellan de i de
permitterades ställe tjenstgörande. Rigtigare synes mig dock vara, att tjenstgöringspenningarne
''utgöra ett tillägg, som åtnjutes endast vid verklig tjenstgöring
och i regeln innehållas så snart denna afbrytes genom sjukdom eller tjenstledighet
för ett eller annat ändamål, med undantag endast af den officerarne tillförsäkrade
semester, hvarunder hela aflöningen bör få bibehållas. Men för att detta
skall kunna utan obillighet tillämpas, bör fördelningen i last lön och tjenstgöringspenningar
förändras på sådant sätt, att de sednare ej utgöra mera än
en fjerdedel af det hela, hvithet äfven är iakttaget uti den stat, som finnes i

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Bil. N:o 6. Härigenom inträder äfven mera likhet med hvad genom Kongl.
Maj:ts nådiga cirkulär af den 9 November 1860 finnes stadgadt för civila
embets- och tjensteman. De närmare bestämmelserna om de tillfällen då tjenstgöringspenhingar
få utgå eller skola innehållas, höra dock hädanefter, som hitintills,
bero på Kongl. Maj:ts särskilda pröfning. De besparingar, som uppstå
genom innehållna tjenstgöringspenningar, höra deremot reserveras för Kronans
räkning, i stället för att, så som nu sker, hälften deraf utdelas till dem som
göra tjenstår. Detta är så mycket billigare, som det endast undantagsvis kan
sägas, att de vid stationen qvarvarande i någon känbar grad betungas i sin
tjenstgöring genom den tillfälliga ledighet, någon af deras kamrater åtnjuter,
samt dessutom dels alla officerare hvar i sin ordning ega rätt till semester, dels
äfven dessemellan tjenstledighet kan erhållas, då tjenstgöringen sådant medgifver,
af hvar och en, som på giltiga skål derom anhåller.

Inqvarteringsersättningen är numera i sj elfva verket endast ett lönetillägg,
som utgår efter särskilda grunder, hvilka åter tid efter annan undergått flera
förändringar och hvilkas tillämpning ej obetydligt ökar besväret vid aflöningens
uträknande.

Då Statens civila embetsmål! ej åtnjuta något särskilt anslag till bostads
hyrande — och dessutom de nuvarande inqvarterings-ersättningarne vid sjöförsvaret
äro alldeles otillräckliga, — så synes ifrågavarande ersättningar ej
eller vara af nöden, utan anser jag desamma böra inberäknas uti lönen och
utgå enligt samma grunder som denna. Detta är också iakttaga uti ofvannämnda
förslag till Innestå! {Bil. N:o 6). Donna sammanslagning af lön och inqvarteringspenningar
är ock förordad af Kommitén för ordnandet af sjöförsvarets ekonomiska
förvaltning.

I afseende på inqvarteringspenningarne må vidare anmärkas, att för de
officerare, som i följd af sina befattningar vid varfven eller stationernas mera
fästa platser erhålla bostäder i kronans hus, innehålles för närvarande inqvarteringsersättningen.
Men enär de i allmänhet derjemte åtnjuta arvoden för
dessa sina befattningar, bör en proportionerlig minskning ske uti de belopp,
hvartill dessa arvoden vid arvodess tätens blifvande reglering kunna bestämmas,
då ej bostad bestås. Frågan härom torde dock ej böra närmare
upptagas förr än i sammanhang med granskningen af hela arvodesstaten,
hvilken jag åter ej anser böra företagas förr än löi losta terna blifvit af riksdagen
pröfvade.

Hvad slutligen ofdcerslönerna angår, hafva Kommiterade föreslagit att de
skulle bestämmas till samma belopp, som i nu gällande stat äro uppförda för
de motsvarande graderna vid Kongl. Skärgårdsartilleriet.

Det vore utan tvifvel ensidigt att alla officerare inom samma grad
vid den sammanslagna kåren så fort ske kan erhölle lika löneförmåner,

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Att minska lönerna för de grader vid Skärgårdsartilleriet, hvilka nu åtnjuta
högre löner än deras jemlikar vid Flottan (Öfverste, Major och till
en del äfven Kapten-, Löjtnant- och Underlöjtnantsgraderna, hvilka sednare vid
Flottan äro delade uti 2:ne löneklasser, men vid Skärgårdsartilleriet endast
hafva en sådan motsvarande den högre löneklassen vid Flottan), later dock ej
gorå sig annorlunda, än i den män nu varande innehafvare afgå, emedan
dessa ej kunna fråntagas de dem en gång tillagda löner. Det är äfven mera
med billigheten öfverensstämmande att öka lönerna för Flottans, än att minska
dem för Skärgårdsartilleriets nuvarande officerare. Efter sammanslagningen
komma ombyten af fjenstgöringsort, i anseende till officerspersonalens betydligen
minskade antal, att ega rum vida oftare, än under tiden före 1866 års delning,
och de fleste antagligen att blifva stationerade än i Karlskrona, än i Stockholm.
Utom de kostnader, som vid dessa förflyttningar ej lära kunna undvikas för
löntagarne, komma dessa ock att allmännare drabbas af den högre lefnadskostnaden
i hufvudstaden. Det skal, som år 1866 föranledde att lönerna vid Skärgårdsartilleriet
sattes högre i en del grader än vid flottan, var att Skärgårdsartilleriets
officerare ej komma i åtnjutande af den högre sjöaflöning, som deras kamrater
vid flottan kunde påräkna vid långvarigare kommenderingar å afläggare
farvatten. Sådane längre kommenderingar komma dock hädanefter endast i ringare
män i fråga för officerare af Kaptens- och högre grad, och sjöaflöningen
skulle följaktligen endast vid bestämmandet af subalternernes löneförmåner ega
någon betydelse, men måste äfven dervid anses underordnad.

Jag anser derföre rigtigt att, såsom Kommiterade gjort, lägga Skärgårdsartilleriets
nuvarande löner till grund för den nya kårens, hvarvid dock
några modifikationer torde vara lämpliga, föranledda dels utaf indragningen af
Ofverstelöjtnantsgraden (Kommendörkapten af första klass), dels utaf upphörandet
af inqvarteringspenningars utgående såsom sär skil dt lönetillägg.

Vid jemförelse af bilagan N:o 6, hvilken upptager de nu föreslagna lönerna,
med bilagan Nio 7, som utvisar de nu utgående lönerna vid Kongl. Flottan
och Skärgårdsartilleriet, synes, att endast majorslönen är ökad med 300 B:dr,
såsom en ersättning för den indragna Ofverstelöjtnantsgraden. Kaptensgraden,
som vid Skärgårdsartilleriet endast har eu löneklass, är deremot delad uti 2:ne,
emedan alltid eu del officerare måste antagas stanna i donna grad och då vid
äldre, år hafva behof af något förhöjd aflöning. Likaså är Underlöjtnantsgraden
delad uti 2:ne löneklasser, den ena motsvarande Skärgårdsartilleriets nuvarande,
den andra Flottans nuvarande lägsta löneklass. Skälet härtill är att de nyss
utnämnde officerarne vanligen erhålla längre sj ökommenderingar, och om äfven
dessa ej gifva någon behållning, bör dock kunna antagas att den unge officern
derunder har ersättning för föda och dagliga utgifter.

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 19

[ afseende på befordringslagarna delar jag deri af Kommiterade uttalade
åsigt att såsom regel bör gälla, att all befordran till och med kaptensgraden
bör ske i tur, derest ej Kongl. Maj:t på särskilda af Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
anförda skäl i enstaka fall finner, att annorlunda bör förfaras.
All befordran till högre grad bör deremot, hädanefter som hittills, ske ensamt
på grund af personens duglighet och lämplighet för tjensten.

Kommitén föreslår, att den nya Kongl. Flottans hela officerspersonal bör
tillhöra Stockholms station och att det antal officerare, som enligt vederbörande
stationsbefälhafvares förslag är till tjenstgöring å Karlskrona station bedröfligt,
bör på sistnämnda ort placeras. Sända Kommiterade härvid tänkt sig stationen
organiserad på samma sätt som hittills, synes mig det framstälda förslaget ej
lämpligt eller praktiskt. Sedan officerspersonalen blifvit sammanslagen till en
kår, utgöra Stockholm och Karlskrona ett för alla gemensamt tjenstgöringsområde,
inom hvithet Kongl. Magt fördelar officerarna till tjenstgöring, allt
efter som behofvet krafvel- och under den chef Kongl. Maj:t bestämmer, och
är då hvar och en officer skyldig att utan annan särskild godtgörelse än reseoch
traktamentsersättning vid förflyttning, bestrida all vanlig militärt] enst, vare
sig å den ena eller andra orten. Någon särskild bestämmelse derom, att officerspersonalen,
eller någon del deraf, skall tillhöra vare sig den ena eller
andra stationen, synes mig således ej böra ingå uti organisationen.

Af tabellerna i Bil. N:s 1 och 4 visar sig att vid större rustningar behofvet
af officerare betydligen öfverstiger antalet af de på aktiv stat upptagne,
och äfven för tjenstgöring under fred är nämnde antal otillräckligt till skötandet
af manskapets öfningar, tjänstgöringen å stationerna, vid båtsmanshåll,
öfverstyrelsen m. m. Redan nu, då likväl på Flottans nya reservstat qvarstå
57 disponibla officerare (af Indika dock åtskilliga genom ålder och andra anledningar
ej äro att anse såsom fullt tjenstbar^ visar sig stundom svårighet
att fylla alla behof af officerare. Kommitén föreslår derföre att i den mån
som de medel, Indika redan finnas uppförda på 5 de hufvudtitelns aflöningsanslag,
dertill komma att lemna tillgång, en ny reservstat, under benämning
Kongl. Flottans permanenta reservstat, skall uppsättas, och att officerare vid
den nya Kongl. Flottan dit må kunna förflyttas, då Kongl. Maj:t pröfvar sådant
för tjensten nyttigt. Kommiterade yttra härom bland annat:

»Ett af de första vilkoren för att ett efter landets tillgångar och öfriga
»förhållanden afpassadt sjöförsvar skall kunna uppfylla sin bestämmelse, är,
»att den del af personalen, som i första hand är afsedd till materielens handhafvande,
kan hållas fullt tjenstbar. För att underlätta detta vilkors upphyfsande
bör sagde personal vara anpassad efter vapnets verkliga behof, och
»hvarje individ, som, till följd af hvilka omständigheter som helst, icke längre
»är fullt lämplig för den aktiva sjötjensten, bör, på det att det dyrbara öfnings -

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket, 1873.

»anslaget icke må, mot sitt ändamål, förspillas, lemna sin plats i kåren, för
»att, ersatt med tjenligare krafter, kåren skall kunna hållas fullt effektiv.» —-»En sådan öfverflyttning står äfven i full öfverensstämmelse med principen för
»arbetets fördelning, ty så länge sjöförsvaret för stationstj ensten samt till mindre
»vigtiga befälsplatser å en del fartyg i händelse af krig m. m. erfordrar befäl
»och underbefäl, hos hvilket en del af den kraft och specialinsigt i vapnets
»olika skickligheter, som äro nödvändiga för den aktiva tjensten, kan und»varas,
är det såväl till det allmännas som vapnets fördel att öfverflyttning till
»en särskild kår kan ske».

Kommiterade anse derföre, att äfven om någon sammanslagning af Kongl.
Flottan och Kongl. Skärgårdsartilleriet ej skulle komma att ega rum, en permanent
reservstat icke desto mindre bör upprättas.

Kommiterade föreslå vidare, att öfverflyttning till permanenta reservstatens
officerskår bör kunna ega rum endast från kaptens eller högre grad; att donna
öfverflyttning'' icke bör blifva förenad med förlust af några löneförmåner; att
löneförmånerna vid berörde reservstat fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
enligt samma grunder, som vid aktiva staten; att befordringar vid. den permanenta
reservstaten höra kunna ega rum då Kongl. Maj:t på grund af framstående
förtjenst dertill finner anledning; samt att permanenta reservstatens officerare,
i likhet med den nya Kongl. Flottans officerare, höra tillhöra Stockholms
station och det antal reservstatsofficerare, som pröfvas behöflig! för tjenstgöringen
å Karlskrona station, för detta ändamål dit placeras. Motiverna för
hvar och en af dessa punkter äro anförda uti Kommiterades utlåtande och torde
ej här behöfva upprepas.

I likhet med Kommiterade har jag kommit till den öfvertygelse, att införandet
af eu permanent reservstat vid sjöförsvarets officerskår är högst behöflig!,
och derjemte innebär rättaste sättet att fylla flottans behof af befäl, äfven under
fred, utöfver det antal, som med påräkneligt öfningsanslag kan bibehållas
fullt effektivt till verklig sjötjenst, men jag har likväl ansett nödigt att skilja
emellan de båda hufvudsyften, som Kommiterade sökt vinna genom en sådan
reservstats inrättande, Tåg utbeder mig att dervid först tå återkalla i minne!
de reservstater, som redan förut tid efter annan blifvit upprättade.

Vid flottornas sammanslagning är 1824 förekom för första gången eu
reservstat, då benämnd: »Extra och Expektans-stat». — På donna stat uppfördes
l:o alla de officerare, som, i anseende till ålderdom, sjuklighet eller hvilken
annan orsak som helst, icke kunde anses till aktiv sjötjenst användbara, dervid
de fingo ersättning för de löneinkomster de egde, mot skyldighet att i krigstid
bestrida den tjenstgöring, som dem vid någon af flottans stationer kunde blifva
ålagd och vore svarande mot deras innehafvande grader; 2:o de embets- och
tjenstemän, hvilka genom den nya regleringen förlorade någon del af deras å

Bil. No 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1 om Statsverket, 1873.

stat innehafvande löneförmåner, och Indika på extra stat derföre skulle njuta
ersättning, intill dess de antingen genom befordran på interims- eller ordinarie
staterna eller på annat sätt från embete! och tjenstår afgingo; 3:o de personer,
hvilkas beställningar voro föreslagna till indragning vid skeende afgång och
på de nya staterna ej voro upptagna. (På donna stat uppfördes äfven åtskilliga
penningebelopp, såsom fyllnaden i Underofficersstaten eller den summa,
hvarmed gamla staten för underofficerare öfversköt den nya interimsstaten,
medel till årliga sjömätningar, ersättningar för säng, sängkläder, ved och ljus
till dem, som bebodde kronans hus, ersättning till cheferne för förutvarande
volontärkompanierna, ersättning för båtsmanskompanichefs inkomster, ersättning
för kofferdikarls- och skärgårdsstyrmans- kompanichefs arvoden m. m.) Anslaget
till donna stat utgick af anslaget till materielen, dock ej öfver 30,000
R:dr årligen, och hvad som derutöfver erfordrades skulle utgå af anslaget till
oförutsedda utgifter.

Näst påföljande reservstat beslöts på Kongl. Maj:ts framställning vid
1850—51 årens riksdag. Det belopp, som härtill beviljades, utgjorde 25,000
R:dr Runt, men anslaget fördubblades riksdagen 1857—58, då äfven förbättrade
vilkor medgåfvos dem, som till reservstat öfvergingo. På donna stat
uppfördes de officerare, Indika icke vidare egde den fulla verksamhetsförmåga,
som aktiv tjenstgöring påkallade, och dit sökte öfverflyttning. Såsom vilkor
för en sådan öfverflyttning erfordrades att hafva fyllt 55 år och i minst 30
är varit i verklig tjenst vid flottan, såvida icke andra synnerliga skål och omständigheter
dertill föranledde, då öfverflyttning kunde medgifvas officer, som
endast uppnått 50 år, dock blott så vida han vid flottan tjenstgjort den ofvan
omnämnda tiden. Reservstatens officerare voro förbundne, att vid inträffande krig
eller eljest förekommande större rustningar, tjenstgöra vid flottans stationer,
men egde bestämma sin vistelseort för (ifrigt hvar som helst inom de förenade,
rikena. Om officer å reservstat till tjenstgöring inkallades, egde lian derunder
att inträda i fullt åtnjutande af alla de förmåner och rättigheter, som, enligt
stat och författningar, dess grad tillkomma.

Veu senaste reservstaten, Kongl. Maj:ts Flottas nya reservstat kallad, upprättades
vid den 1866 anbefalla reorganisationen af sjöförsvarets officers- och
underofficerspersonal. Enligt Kongl. Brefvet af den 10 Juli 1866 skulle alla
de officerare, Indika icke blifvit upptagne å någon af de båda nya kårernas,
Kongl. Flottans och Kongl. Skärgårdsartilleriets rullor, öfverflyttas på en särskild
stat. De Ange å donna stat, emot skyldighet att fortfarande gorå tjenst
så länge de å staten qval stodo, oafkortad! behålla vid öfverfly tf ningen till
densamma innehafvande lön, tjenstgöringspenningar och inqvartering, i afseende
på Indika förmåners åtnjutande under semester, tjenstledighet eller komihendering
dittills gällande föreskrifter skulle iakttagas, hvarjemte dem blot''

Bil. N:o 4 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket, 1873

tillförsäkradt att i mån af inträffande afgång inom staten blifva uppflyttade i
tur till högsta lön med tjenstgöringspenningar inom graden, och subalternofficeren
derjemte, likaledes i tur, till Kapten-Löjtnantsgraden. Befordran till
högre grad än den nyssnämnda kunde äfven undantagsvis komma att ega rum,
då Kong!. Näjd pröfvade ådagalagd synnerlig förtjenst dertill föranleda, och
hvarje Premier- och Sekundlöjtnant undfick intill vunnen Kapten-Löjtnantsbefordran,
såsom godtgörelse för förlorad inkomst af sjökommenderingar, 25
procents förhöjning å den lön med tjenstgöringspenningar lian under liden på
nya reservstaten innehade. Nya reservstatens officerare förpligtades att vistas
& den sjövapnets station de vid öfverflyttningstiden tillhörde, äfvensom att, med
undantag af ^tjenstgöring, fullgöra de deras embeten eller fenster motsvarande
uppdrag, till Indika de kunde blifva utsedde eller befordrade.

Af Kong!. Maj:ts Flottas Underofficerare öfverfördes äfven till samma stat
så stort antal, som icke var för de nybildade kårerna behöflig!, med bibehållande
af de vid öfverflyttningen innehafvande löner, tjenstgöringspenningar och
inqvartering, under fortfarande skyldighet till samma tjenstgöring som dittills,
utom till sjös, samt med rättighet att, i mån af afgång inom staten, blifva till
högsta lön i graden uppflyttade,

Vid upprättandet af 1824 års »Extra och Expektans-stat» samt 1866 års
»Nya Reservstat», afsåg således förnämligast en, vid då skeende förminskning
af sjöförsvarets befälskadrer, hastigare och för vapnets tjenstbarhet fördelaktigare
afgång från den effektiva staten af ett antal individer, som genom framskriden
ålder eller af andra anledningar ej längre ansågs kunna påräknas till full
aktiv tjenst, — således egentligen endast fyllandet af ett tillfälligt behof —,
hvarföre och dessa stater redan vid sitt upprättande antogos böra försvinna med
afgången af den personal som genast dit förflyttades. Med 1852 års reservstat
var visserligen meningen att bereda tillfälle för sådana flottans »officerare,
»hvilka icke vidare ägde den fulla verksamhetsförmåga, som aktiv tjenst påkallade.
att från flottans ordinarie stat afgå, och dymedelst åt donna stat gifva
»den tjenstbarhet, hvilken utgjorde hufvudvilkoret för uppfyllandet af dess bestäm»ruelse».
(Kongl. Maj:ts Reglemente för Dess flottas reservstat den 22 Februari
1852). Den skulle således blifva af mera permanent natur, men oaktadt
den göda afsigt, som låg till grund för dess bildande, måste den dock
anses såsom förfelad. Ett väsentligt fel var redan, att förflyttningen dit ej
kunde anbefallas af Kongl. Näjd, utan berodde på ansökning af officerarne
sjelfva, äfvensom att desssa ej voro tjenstskyldiga under fred. Men ett annat
ej mindre vigtig! fel, som dertill alltid i mer eller mindre mån kommen att
vidlåda hvarje begränsad reservstat, och således äfven den af
föreslagna, om ej särskilda bestämmelser tillkomma, ligger deruti, att då, hvilket
antagligen snart nog inträffar, en sådan reservstat blir fylld så långt de

Bil. No 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

disponibla lönerna medgifva, måste den snarare motverka än befrämja afgången
vid den aktiva delen af kåren. Skälet härtill är, att tjänstgöringen vid
en reservstat, äfven då förflyttningen dit ej medför någon rätt till befrielse
från full tjenstgöring, dock alltid blifver mindre ansträngande och att alltså
mången, som tröttnat vid sjötjensten och ej dertill längre anses passande, kan
qvarstå a reservstaten under många år, helst, då den, som fördelar tjenstgöringen
emellan befälspersonalen, nödgas gorå afseende på hvars och ens användbarhet,
det vanligen inträffar att den gamle och mindre tjenstbar!; slutligen
får- föga eller så godt som ingenting att gorå. Beror det ensamt af honom sjelf
att bedöma när hans krafter ej längre räcka till för tjensten, så visar erfarenheten
att mången individ qvarstår utan verkligt gagn för sitt vapen, men under
tiden ej endast uppbär sin lön, utan ock genom sitt qvarstående hindrar öfverflyttande!
till reservstaten af sådana individer, som lämpligen bort dit öf verföras.

Jag är derföre af den öfvertygelse, att eu permanent reservstat bör upprättas,
men ock att donna först då kan fullt uppfylla sitt ändamål, när dermed
förenas en föreskrift, som ålägger hvarje vid flottan anstäld militär att

eif gå vid en viss ålder, — såvida ej Kongl. Näjd finner skäligt att, med hans
eget medgifvande, ännu någon tid bibehålla honom i tjenst. Införandet af
ett sådant obligatoriskt afsked synes mig så oundgängligt för vidmakthållandet
af personalens tjenstbarhet, att jag anser hvarje organisation åt sjöförsvaret,
vare sig på ena eller andra sättet, i mer eller mindre grad förfelad, om ej en
sådan föreskrift deruti ingår.

Äfven i andra länder är nödvändigheten af att kunna från flottan i tid
afskeda öfverårig! befäl till fullo erkänd, på sätt af nedanstående uppgifter
inhemtas.

Danmark. Obligatoriskt afskedstagande mot erhållande af pensioner är
enligt lagen af den 24 April 1868 bestämdt:

för Amiral vid uppnådda 70 lefnadsår.

Kommendör »	»	65	))
Kapten »	»	55	))
Löjtnant »	))	45	))

hvarjemte, för att än vidare hålla officerskåren fullt effektiv, är stadgadt, att
befordran inom graderna icke får ega rum

till Kommendör efter fyllda 52 lefnadsår.

» Kapten » » 42 »

» Löjtnant » » 32 »

England. Pensioner tilldelas icke åt officerare och vederlikar annat än
såsom gratifikationer för lång och förtjenstfull tjenst (good service), samt
Bill. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. Z

Bil. No 1 till Kongl. Maj:ts Nåd op. No 1, om Statsverket 1873.

blessyrer. Den egentliga pensioneringen (hvad vi dermed förstå) sker genom
öfverflyttning på reservstat (retired list), hvilken öfverflyttning, då den befriar
officern från all vidare tjenstgöring, motsvarar afgång med pension hos oss.
Författningen härom är daterad den 2 Mars 1870 och trädde i gällande kraft
den 1 derpå följande April. Afskedstagande (retirement) är obligatoriskt:
för Amiral af Flottan vid fyllda 70 lefnadsår;

för Amiral och Vice-Amiral vid 65 års ålder, och äfven dessförinnan, om
10 år förflutit å råd utan att befäl innehafts;

för Konter-Amiral vid 60 års ålder, och äfven dessförinnan, om icke befäl
innehafts under loppet af 10 år;

för Captain vid 55 års ålder och äfven dessförinnan, om 7 år förflutit å
råd utan att befäl innehafts;

för Commander vid 50 års ålder och äfven dessförinnan, om 5 år förflutit
å råd, utan att han gjort tjenst;

för Löjtnant vid 45 års ålder och äfven dessförinnan, om han icke under
5 år gjort tjenst.

Amiralitetet är derjemte berättigad!: att, oberoende af ålder, till reservstat
öfverflytta officer af hvilken utaf ofvanstående tjenstegrader som helst, om sådan
officer befinnes vara fysiskt olämplig till aktiv tjenstgöring.

Frankrike. Ett beslut af den 29 Juni 1863 föreskrifver de åldersgränser,
vid livilka officer inom armén, med rätt till pension, på grund af tjenstetid,
skall lemna den aktiva tjenstfri, nemligen:

Öfverste vid 60 års ålder,

Öfverstelöjtnant »58 >> »

Major »56 » »

Kapten » 53 » »

Löjtnant »52 » »

Motsvarande lag för franska flottan bär datum af den 6 Maj 1863 och
lära bestämmelserna deri vara i hufvudsak desamma som för armén.

Belgien. Obligatoriskt afskedstagande inom detta lands armé föreskrifves
uti lag af den 18 April 1855. som bestämmer, att Konungen eger att med
pension afskeda bland andra: militärer, som räkna 30 års effektiv tjenst och
åro urståndsätta att gorå tjenst, äfvensom militärer, hvilka hafva uppnått 55
års ålder.

Frågan om skyldighet för Svenska flottans officerare att afgå vid en viss
ålder är ej heller i Sverige ny. 1862 års Sjoförevarskomité yttrade i sådant
afseende: »Då emellertid, i samma mån flottans officerspersonal blefve till antalet
»inskränkt, det måste vara så mycket angelägnare, att den är så tjenstbar som
»möjligt, tro Kommiterade, med afseende härpå, den grundsats, som redan

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

»inom flera andra länder vunnit tillämpning, att det ej må helt och hållet bero
»på individens eget godtfinnande att stanna i tjenst, äfven sedan han uppnått
»en ålder då lian ej längre kan anses i allmänhet lämplig derför, jemväl höra
»tillämpas på Svenska flottans officerspersonal, så att hvarje densamma tillhö»rande
officer vore pligtig att begära afsked, när han hunnit den ålder, då
»lian, enligt gällande författningar, är till full pensions erhållande berättigad,
»Kongl. Maj:t dock förbehållet att, derest den afskedssökande finnes ännu längre
»kunna vara för flottan gagnelig, med sökandens begifvande uppskjuta beviljandet
af det begärda afskedet.»

Uti det statsrådsprotokoll öfver Sjöförsvarsärenden, hvithet åtföljde Kongl.
Maj:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof till 1862 års riksdag,
yttrar Departements-chefen: »För personalens fortfarande tjenstbarhet fordras
»slutligen, såsom äfven af Sjöförsvars-kommitén blifvit föreslaget, ovilkorlig
»afgång vid uppnådd pensionsålder för dem, som då finnas sakna nödig förmåga
till fjenstens utöfvande, nemligen sålunda, att den enskildes rättighet
»att under redan stadgade vilkor för fyllnadspensions erhållande, kunna taga
»afsked med sådan pension när han anser det öfverensstämmande med egen
»fördel, må för den, som hädanefter inträder i tjenst eller befordras, åtföljas
»af skyldigheten att från tjenstår afgå, så snart styrelsen finner sådant af det
»allmännas fördel påkallas och under iakttagande tillika af att omförmälda
»vilkor kunna ega rum.» Förslag i donna syftning framställdes af Kongl. Näjd
till Rikets Ständer, men ansågs af dem »för närvarande» icke höra bifallas.

Den samvetsgrannhet, hvarmed vi äro vana att vid all lagstiftning tillse,
det ingen medborgares verkliga rätt på något sätt trädes för nära, fordrar vid
införandet af nu ifrågavarande förändring all varsamhet, äfven om derigenom
målet skulle uppnås långsammare, än önskvärd! vore från synpunkten af tjenstens
fordringar.

Fn sådan varsamhet synes mig ock iakttagen om det bestämdes att skyldighet
att åtgå vid uppnådd full rätt till pension från Amiralitets-krigsmanskassan,
jemte fyllnadspension enligt gällande föreskrifter, endast skulle åligga
för det första dem, som hädanefter inträda i tjenst, samt för dkt andra
dem, som hädanefter mottaga befordran till regementsofficer, eller från lägre
till högre regementsofficersgrad, hvarigenom således ingen nu i tjenst varande
officer skulle mot sin vilja blifva nödgad till afskedstagande, med
mindre lian sjelf mottager befordran till en högre grad än den han, ensamt
på grund af sin ålder i tjensten, kan ernå. Hvar och en, som vet med sig
att han eger grundade anspråk på högre befordran, bör finna sig nöjd med
en bestämmelse, som lemnar utsigt till hastigare avancement, och den åter
med hvilken detta ej är förhållandet, har icke anledning att beklaga sig öfver
eu åtgärd, som antingen alls icke drabbar honom, eller ock endast gör det för

26 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

den händelse han erhåller en ej påräknad högre grad med åtföljande högre
pension.

Då jag sålunda anser, att den ena af de fördelar Kommiterade velat vinna
medelst en permanent reservstat, — nemligen en ändamålsenlig fördelning af
tjenstgöringen mellan dem, som äro till aktiv sjötjenst i allo lämplige och dem,
hvilka, utan de egenskaper härtill fordras, dock äro fullt användbara till tjenstgöring
vid stationerna och i allmänhet å land, äfvensom bildandet af en för vissa
krigsbehof nödig krigsreserv, — skulle ernås genom inrättandet af en sådan stat,
tror jag deremot, att det andra syftemålet, — att ständigt hålla den i sig
sjelf fåtaliga del af personalen, som i första hand är afsedd till materielens
handhafvande, fullt tjenstbar, — ej fullständigt vinnes med mindre än att, i
sammanhang med upprättandet af en sådan stat, tillika stadgas skyldighet till
o vilkorligt afskedstagande vid uppnådd pensionsålder, på de grunder jag här
ofvan anfört.

En följd af inqvarteringspenningarnes sammanslagning med lönen är, att
medellönen för de på reservstat upptagne officerarne måst räknas något högre
än Kommitén gjort, enär den ej i lönen inbegripit inqvarteringsersättningen.
Medelaflöningen är derföre höjd från 3,500 till 3,800 Edr eller för påräknade
30 officerare till 114,000 Rdr.

I öfrig! bör, på sätt jemväl Kommiterade föreslagit, å permanenta reservstaten
ej uppföras ett visst antal löner till bestämda belopp, utan nämnde
summa ställas till Kongl. Maj:ts disposition för reservstatens aflöning och i
öfrig! hvar och en, som dit öfverflyttas, få behålla samma lönebelopp, som han
förut uppburit å flottans stat.

I afseende å semester föreslå Kommiterade, att de nu, enligt Kongl. brefvet
den 25 September 1866, för Kongl. flottan och skärgårdsartilleriet i sådan!
afseende stadgade grunder, fortfarande må blifva gällande för såväl den nya
Kongl. flottan, som den permanenta reservstaten. Efter dessa grunder skulle
hvar och en officer, som ej innehar sådan befattning, för hvilken han åtnjuter
särskild! arvode, ega att under 18 månader åtnjuta 3 månaders semester, med
iakttagande dervid, att semester endast får tilldelas under månaderna Oktober—
Mars; dock vederbörande chef förbehållet att, då tjenstens gång sådan! fordrar,
antingen i tjenstgöring inhålla officer, som åtnjuter semester eller alldeles
vägra honom sådan. Äfven jag anser att dessa grunder för semester höra fortfarande
bibehållas.

För erhållande af en vid krigstillfällen väl behöflig tillgång till förstärkande
af officerspersonalen, hafva Kommiterade föreslagit bildande! af en
Officerslcrigsreserv utaf dem bland Kongl. sjökrigsskolans elever, Indika, efter

Bil. Nio 4 till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

genomgången kurs vid skolan, ingå till handel silottan, och enligt författningarna
i krigstid åro tjenstskyldige vid flottan, samt att hvar och eu af dessa
utexaminerade elever må, så länge han i händelse af krig är tjenstskyldig, åtnjuta
ett ärligt arvode af 300 Edr, emot åliggande att dessförinnan tjenstgöra
ett år vid flottan, under hvilken tid honom skulle vid sjökommendering tillkomma
sjöaflöning och öfriga vid sådan tjenstgöring officer af underlöjtnantsgrad
tillförsäkrade förmåner.

Kommiterade angifva såsom skål till detta förslag, att de anse såsom ett i
allo eftersträfvansvärdt mål att söka på allt sätt befrämja sambandet emellan
krigs- och handelsflottans personal och att ett verksammare medel dertill svårligen
kan finnas, än att inom handelsflottan erhålla ett reservbefäl, som, genom
en med aspiranterna till flottans officersgrader gemensam uppfostran, har lärt
sig både disciplin och örlogstjensten. Kommiterade anse derföre, att alla de
elever vid sjökrigsskolan, som befinnas duglige till sjömän, böra få genomgå
hela kursen ’ och de, för hvilka plats vid fullgjord afgångsexamen icke finnes
vid sjövapnet, höra qvarstanna i gemensam tjenstgöring med sina till sjövapnet
utexaminerade kamrater under ett års tid, samt derefter införas i rullorna
såsom reservbefäl, med åtnjutande af ofvannämnda förmåner samt åliggande i
öfrig! af periodisk anmälan så länge de enligt gällande lag äro till krigstjenst
vid flottan skyldige i händelse af krig.

Det närmare samband emellan Kongl. flottans och handelsflottans personal,
som af Kommiterade framhålles, är otvifvelaktigt af största vigt, och de medel,
som leda till dess befrämjande, äro förtjenta af mycket afseende. Att en
gemensam uppfostran i yrket för de båda marinernas befäl dertill bör i hög
grad bidraga är klart, och den af Kommiterade föreslagna förändringen af
Sjökrigsskolans reglemente är också redan genomförd genom de åt Kongl. Maj:t
under den 27 Maj 1872 stadfästade nya stadgar för nämnda skola. Deremot
synas flora betänkligheter mota mot bildande! af en aflönad krigsreserv. Samtlig»
dessa unga sjömän äro redan, efter beväringslagen, skyldige till krigstjenst på
flottan, till dess de uppnått fy Ida 35 års ålder. Den ifrågasätta aflöningen skulle
således endast utgöra en ersättning för utgifter i och för officersekipering m. m.
under första årets tjenstgöring å kronans fartyg, samt derjemte hos sjömannen
bibehålla känslan af det närmare samband med örlogsflotta^ hvaruti lian i egenskap
af krigsreservofficcr skulle befinna sig. Men dessa fördelar synas ej tillräckligt vigtiga
för att leda till antagande af Kommiterades förslag. Mot detsamma
talar den omständigheten, att det synes mycket oviss! om den, som bestämt
sig för handelsflottan, finner för sig fördelaktigt att ett år tjenstgöra å
Kronans fartyg. Flertalet torde föredraga att genast helt och hållet egna
sig åt handelsmannen och från början der söka anställning, om ock första
året på en mera underordnad plats, för att så mycket tidigare nå befäl -

28 Bil. N:o 4 till Kongl. Majsts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

hafvaregraden och detta kommer antagligen vanligen att ega rum just med de
dugligaste, hvilka varit fördelaktigast att få behålla i krigsreserven. Vidare
synes mig inrättandet åt eu kår med aflöning, om ock låg, men utan några
andra skyldigheter än den, att på vissa tider uppgifva sin vistelseort — én
uppgift, som förlorar mycket af sitt värde genom det rörliga lif dessa unga
sjömän oftast komme att föra — vara nog stridande mot de grundsatser, som
i vårt land tillämpas på statens tjensteman. Jag har derföre icke ansett detta
Kommiterades förslag höra ingå uti den nya organisationen af personalen.
Med den utveckling vår privata ångbåtsflotta på sednare tid ernått, torde det
ej eller blifva svårt att vid krigstillfällen derifrån erhålla det bristande antalet
subalternofficerare, äfven utan att under freden för detta ändamål erbjuda dem
särskild aflöning.

Underofficers-kåren.

Enligt nu gällande stat utgöres sjöförsvarets underofficerspersonal af följande
antal:

vid Kongl. Flottan ............................................................ 167,

» » Skärgårdsartilleriet.......................................... 53,

Summa 220 man

(deri ej inberäknade 7 tills vidare vakanta platser), hvartill komma på nya
reservstaten uppförde tjenstgöringsskyldige 38 underofficerare.

Denna personal är vid Kongl. flottan och nya reservstaten fördelad på
tre stater, nemligen styrmans-, konstapel- och skepparestaterna, hvardera staten
delad i tre grader. Vid Kongl. skärgårdsartilleriet finnas efter 1866 års
organisation endast en underofficersstat, delad i tre grader, flaggjunkare, styckjunkare
och sergeanter.

I följd af Kongl. flottans och skärgårdsartilleriets sammanslagning och i
sammanhang med genomförandet af donna förändring, torde sjöförsvarets underofficerspersonal,
såsom jemväl Kommitén för organisation af militärpersonalen
föreslagit, höra förenas till en kår, med benämning Kongl. flottans underofficerskår.

Hvad angår hela det antal underofficerare, som bör uppföras å den nya
Kongl. flottans stat, så anser jag, att någon minskning uti det af Kommitén
beräknade kan ega rum.

Bil. No 4 till Kongl. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 29

Första klass matroser hafva nemligen samtlige aflagt de teoretiska och
praktiska prof, som erfordras för befordran till underofficer. Det är bland
dem, som flottans underofficerare i fredstid uttagas och i krigstid äro de påräknade
att till väsendtlig del fylla den brist på underbefäl, som då kan
uppstå. Vid inträffande behof kommenderas redan nu ofta ett större antal
lista klass matroser att gorå underofficerstjenst, både under sjöexpeditioner
och vid tjenstgöring å land. Genom att utsträcka dessa kommenderingar något
längre, så att en del af de fasta underofficerarne af lägsta graderna, såväl vid
bemanning af fartyg, som till vissa besättningar å land, ersattes af lista klass
matroser, vinnes inom matroskåren en mera utbredd vana att skota dylika befattningar,
hvarjemte befälet får tillfälle att praktiskt utröna hvilka individer af
nämnda kår äro bäst passande att befordras till underofficerare på stat. Uti
bilagorna Niris 1 och 4 äro äfven 87 första klass matroser upptagna att tjcastigera
såsom underofficerare i händelse af större rustning.

Uti det nya reglementet för styrelsen och förvaltningen vid stationerna
den 24 Maj 1872 har för öfrig! blifvit bestämdt, att underofficerare, hvilka i
egenskap af uppbördsman äro anställda vid ständiga arbetsposter å varfven,
skola afföras från militärpersonalens stat och uppföras å varfsstaten.

Eu minskning af underofficerarnes antal synes sålunda kunna ske; och
har jag under antagande att de underofficerare, hvilka, på sätt här nedan förmärs,
äro behöflig"! vid båtsmanshållet, komma att uppföras å båtsmanshållets
stat, uti bifogade stater och tabeller upptagit
190 i stället för 220, som de nu tillsammans utgöra. Bilagan Nio 6 utvisar
de föreslagna lönerna och antalet underofficerare af hvardera lönegraden,
hvaremot fördelningen uti skilda stater torde, såsom till väsendtlig del beroende
på vexlingarne uti sjökrigsmaterielen och sjömineväsendets utveckling, efter omständigheterna
bestämmas.

Underofficerarnes löneförmåner hafva hitintills varit fördelade uti § lön
och l tjenstgöringspenningar, hvarjemte de uppburit 50 Rdr i ersättning för
indragen aflöningsspanmål äfvensom inqvarteringsersättning enligt de i sådant
afseende gällande stadgande!!; och äro beloppen af deras nuvarande aflöningsförmåner
sammanförda uti bilaga N:o 8. Af enahanda skäl, som i afseende ä
regleringen af o fficerarnes löner här ofvan blifvit anförda, anser jag, att äfven
underofficerarnes löneförmåner böra utgå endast i form af fast lön och tjenstgöringspennmgar,
fördelade så, att tjenstgöringspenningarne utgöra j af det hela.

Beträffande lönernas storlek har Kommitén föreslagit att de måtte bestämmas
till samma belopp, hvartill de för närvarande uppgå vid Kongl.
skärgårdsartilleriet.

Då likväl under den sednaste tiden en högst betydlig stegring egt ram
uti priset på alla de väsentligaste lifsförnödenheterna, och ifrågavarande lön -

Bil. N:o 4 till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

tagare redan nu endast med största svårighet kunnat med sina små löner
förskaffa sig sitt och sina familjers nödtorftiga uppehälle, så är tvifvelsutan
någon tillökning för dem högst behöflig, på grund hvaraf jag ock föreslagit
deras löner till belopp, som bil. 6 utvisar.

Kommitén har vidare föreslagit, att en ''permanent reservstat skulle inrättas
äfven för Kongl. flottans underofficerare, och till stöd derför åberopat
samma skäl, som anförts för den för officerskåren föreslagna. Dessa skäl,
hvilka, såsom jag redan haft tillfälle uttala, synas mig fullt afgörande i afseende
på officerspersonalen, hafva ej samma vigt i fråga om underofficerarne.
Den rikliga tillgång på underofficersämnen, matroskåren kommer att
erbjuda, tillsammans med det ej ringa antal, som vid krigstillfällen blir att
påräkna från handelsflottan, bör försäkra oss mot all befarad brist på underbefäl;
och den gallring, som äfven inom underofficerspersonalen vid flottan
tvifvelsutan kommer att erfordras, torde till sin väsendtligaste del kunna åstadkommas
derigenom, att för sjötjensten mindre lämplige, men i öfrig! tjenstbare
underofficerare dels användas till varfstjenst, och, i den mån de dervid förordnas
till uppbördsman å ständiga arbetsposter, blifva afförde från flottans
stat till varfvets, dels ock transporteras till båtsmanshållet och upptagas å
dess stat.

I likhet med officerarne och af enahanda skäl, böra äfven underofficerarne
vara skyldiga att afgå från tjensten då de uppnått full pensionsålder.
Denna bestämmelse är i afseende på dem så mycket angelägnare, som kroppslig
rörlighet och förmåga att uthärda fysiska ansträngningar är af ännu högre
vigt för underofficerare än för officerare, åtminstone i de högre graderna, och
enligt förevarande organisationsplan hela underofficerskåren bör vara fullt
duglig och disponibel för den aktiva tjensten, helst denna kår hädanefter
hufvudsakligen är afsedd till fyllande af de vigtigaste nnderofficersbefattningarne
ombord å krigsfartygen samt andra dermed jemförliga kommenderingar. Deremot
anser jag billigt, att donna nya föreskrift ej må drabba någon af de
redan nu med fullmakt försedde underofficerarne, utan endast tillämpas på dem
som hädanefter utnämnas.

I afseende på semester för underofficerare höra tillämpas samma bestämmelser,
som äro gällande vid den nuvarande Kongl. flottan.

Det ökade antal underofficerare, som i krigstid erfordras för sjöförsvaret,
bör fyllas först från matroskåren och sedermera genom urval bland de sjökaptener
och styrmän af handelsflottan, som enligt Nådiga förordningen den 13
November 1860 äro tjenstskyldig!! vid sjöförsvaret i händelse af krig, och
hvilka skola såsom befäl och underbefäl användas.

Bil. N-.o 4 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket, 1873.

Uti mitt anförande till statsrådsprotokollet den 9 Januari 1871 i fråga
om Kongl. Maj:ts proposition till samma års riksdag angående statsverkets tillstånd
och behof, yttrade jag bland annat: »Emellertid har blifvit ifrågasatt
»huruvida ej befälet vid de båda sjö vapnen är, sammanräknad!, talrikare än
»som dels motsvarar storleken åt den flytande materiel landet nu egen jemte
»den tillökning deri, hvilken man kan hoppas ernå inom den närmaste framliden,
dels kan erhålla den ständiga praktiska öfning, som för sjömannen är
»ännu vigtigare än kanske inom något annat yrke. Efter noggrann pröfning
»af dessa förhållanden har jag kommit till den öfver ty gelsen, att någon minsk»ning
af befälspersonalen, åtminstone hvad regements-officerarne och underofficerarne
angår, bör kunna ega rum, om förvaltningen å stationerna kan så
»ordnas, att ett mindre antal officerare än nu är förhållandet derstädes blifver
»sysselsatt, om de nu till öfverflyttning till landtförsvaret föreslagna båtsmän
»komma att dit öfvergå, och om, såsom jag hoppas, tjenstgöringen å roten vid
»de återstående båtsmanskompanierna kan ordnas på ett sätt, som ej der hinder
»å sjön användbare officerare.» Derjemte framhöll jag, att en minskning i
befälspersonalen på det närmaste sammanhänger med rättighet för Kongl. Näjd
att afskeda de officerare och underofficerare, hvilka uppnått den ålder, som
berättigar dem till erhållande af pension.

Någon fullständigare organisationsplan var ej ännu utarbetad, då detta
yttrande afgafs, men vid de beräkningar, på Indika det grundades, hade jag
utgått från det antagande, att det militärbefäl, som hade ständiga befattningar
å vartven, skulle afföras från flottans stat och i stället jemte sina löner
uppföras å varfsstaterna, äfvensom att befälet vid båtsmanskompanierna skulle,
hvad officerarne angår, utgöras af dels från flottans effektiva stat afskedade
officerare, dels f. d. officerare af indelta armén, med praktisk erfarenhet af
indelningsverket, och hvilkas aflöning då skulle i staten upptagas under titel
bålsmanshållet.

Vid uppgörandet af nu ifrågavarande organisationsförslag har jag dock,
såsom ofvan synes, hvad officerarne angår, funnit mig höra gifva företräde åt
det af Kommitén för organisation af sjöförsvarets militärpersonal framställda
förslaget om införandet af en permanent reservstat, hvarigenom yppas möjlighet
till afgång från den egentliga aktiva sjötjenst^ för sådana officerare,
som redan innan de uppnått pensionsåldern ej längre äro fullt användbare
för denna tjenstgöring, hvilken lika mycket erfordrar friska fysiska som
intellektuela krafter. Vinsten häraf skattar jag mycket högt, och enär
reservstater redan förr, då officerskåren var talrikare, vid särskilda tillfällen
visat sig oundgängliga, måste detta än mera blifva förhållandet om den till sjötjenst
afsedda personalen ytterligare förminskas. En annan fördel af den
Bih. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sand: 1 Afd. 4

32 Éit. N:o 4 till Kong1. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1813.

permanenta reservstaten är att de officerare, som på den öfverflyttas, oftast
med fördel kunna, jemte officerare på effektiv stat, användas till varfsbefattningar
och befäl vid båtsmanskompanierna; och i följd af donna gemensamma
och likartade tjenstgöring för officerare å flottans effektiva stat och å den permanenta
reservstaten skulle otvifvelaktigt en lifligare beröring och ett närmare
samband dem emellan underhållas.

I afseende å under officer ar ne åter, för h vilka, såsom jag ofvan anfört,
någon permanent reservstat ej synes mig höra upprättas, har jag, vidhållande
min förut uttalade åsigt, ansett att någon minskning i deras antal kan ega rum,
hvilken minskning jag beräknat till 30 personer.

Matros-, kanonier- och skeppsgossekårerna.

Matroskåren i Karlskrona, utgörande enligt stat 100 l:sta klass matroser,
100 matroser och 200 jungman, eller tillsammans 400 man, är afsedd att
lemna förhandsmän å fartygen äfvensom att utföra angelägna sjömansarbeten
å varfvet. Matroserna utgöra derjemte den stam, hvarifrån i fredstid flottans
underofficerare utväljas och från hvilken i krigstid den då uppstående betydliga
bristen på underbefäl till större delen bör fyllas. De erhålla derföre,
jemte praktisk utbildning, all den teoretiska undervisning, som erfordras för
uppfyllandet af donna deras bestämmelse. Kåren motsvarar med sin nuvarande
organisation val sitt ändamål, och någon annan förändring deruti är således
ej af nöden, än att antalet kompanichefer, hvilkas befattningar uteslutande äro
af ekonomisk natur, torde kunna minskas från fyra till två derigenom, att af
de fyra kompanierna två och två skötas af en officer, såsom ock redan nu ej
sällan sker.

För närvarande finnas vid matroskåren 63 öfvertalige jungman, hvithet
förhållande har sin grund deruti, att afgången från kåren de sednare åren
varit mindre än förr, i följd dels af den förbättrade aflöning, den erhållit,
dels af underofficerskårens förminskning och deraf förorsakad långsammare
uppflyttning från matros till underofficer. Det må dock i sammanhang härmed
anmärkas, att ett visst antal matroser och jungman gemenligen varit permitterade
till idkande af handelssjöfart och att tilloppet af nyskrifne jungman
från skeppsgossekåren blifvit i möjligaste måtto begränsad!.

Kanonierkåren utgör enligt stat 100 man kanonierer och 100 underkanonierer,
eller tillhopa 200 man.

Kommitén för organisation af sjöförsvarets militärpersonal yttrar i afseende
å denna kår: »Skillnaden emellan de nuvarande kanonier- och matroskårerna

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 33

»ligger dels i rekryteringssättet, dels uti den betydligt mera utsträckta öfning
»till sjös, som matroskåren erhåller. Kanonierkårens uppsättande år 1832 afsåg
»att inom flottans egen arbetspersonal kunna bilda skickliga underofficersämnen
»för skärgårdsfartygens behof vid infallande krig eller större rustningar, då i
»brist på underofficerare kanonierer kunde dertill konstitueras, samt att förse
»skärgårdsvapnet med pålitliga uppbördsman och besättningarne med skickliga
»instruktörer. Kårens bestämmelse har genom det förra roende skärgårds vapnets
»utbytande emot ett för våra skärgårdar och inlandsfarvatten lämpadt flytande
»artilleri icke eller sedan dess blifvit väsendtligen förändrad.» Kommitén anser
derföre att, då »numera en icke obetydlig grad af sjömanskap måste bibringas
»den kår, som på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla behofvet af såv ä
»skickliga underofficersämnen som förhandsmän ombord, kan en så rekryterad
»och uppfostrad kår, som kanonierkåren, icke längre fylla donna så ytterst
»vigtiga del af personalbehofvet vid sjöförsvaret;» och föreslår kommitén på
dessa skäl, att de nuvarande båda kanonierkompanierna måtte ändras till
matroskompanier, hvardera af samma styrka som kanonierkompanierna enligt
stat höra ega, eller 100 man, förlagda i Stockholm, men rekryterade från skeppsgossekåren
i Karlskrona, samt med lika avlöningsförmåner, som bestås manskapet
vid matroskompanierna derstädes.

Det kan ej nekas, att de anmärkningar Kommitén framställt mot den
nuvarande kanonierkåren äro grundade. Kåren har visserligen till någon mindre
del rekryterats med skeppsgossar från Karlskrona, men hufvudsakligen med
andra ynglingar, som icke haft tillfälle att förvärfva sig samma sjövana eller
erhållit samma förberedande undervisning som dessa. För att kunna bibringa
rekryterna erforderlig sjömannauppfostran, har man sökt antaga sådana vid
yngre år, men deraf har åter blifvit eu följd, att eu del kanonierer saknat
den fysiska utbildning, som erfordras för verklig militär tjenst och arbeten
om bord på fartyg eller å varfvet. Kongl. Maj:t befallde derföre genom nådig
generalorder den 18 Augusti 1870, att ingå rekryter finge antagas yngre än
18 år. Men då rekryteringen härigenom under sednare åren försvårats,
och fråga uppstått om kårens omdaning, blef af Kongl. Maj:t till underlättande
af förändringen medgifvet, att tillsvidare ett antal af 26 nummer finge lemnas
vakan te.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt anser jag, i likhet med Kommiterade,
att den nuvarande kanonierkåren bör ombildas till två matroskompanier,
af 100 man hvardera, förlagda i Stockholm under en gemensam kompanichef,
och i öfrig! med samma organisation och aflöning, som de nuvarande matroskompanierna
i Karlskrona, samt rekryteras från dervarande skeppsgossekår.
Den tillökning uti kårens aflöning sanslag, som skulle blifva eu följd af denna
förändring utgör (se Bil. N:o 9) 14,597 rdr 50 öre. Uti reservationsanslaget

Bil, N:o 4 till Kongl. Maj:U Nåd. Prof. N:o 1 om Statsverket, 1873.

till Beklädnad ål kanonier er, matroser och skeppsgossar medför denna organisation
ingen annan förändring, än att ordet »kanonierer» kommer att utgå ur
anslagets rubrik. Ej eller erfordras härigenom någon förhöjning uti förslagsanslaget
till gemenskapens vid sjöförsvaret natura-underhåll.

Skeppsgossekärens ändamål är hufvudsakligen att utbilda lämpliga ämnen
till matroskårens rekrytering. Antalet skeppsgossar har tid efter annan vexlat
och bestämdes i stat af den 3 Februari 1858 till 300, men minskades enligt
nådiga brefvet af den 22 Augusti 1865 till 200. Sedan det under sednaste åren
visat sig, att afgången inom matroskåren, af skäl som ofvan äro antydda, varit
ej obetydligt ringare än förut, blef genom Nådigt bref den 28 September
1869 bestämdt, att i män af afgång från skeppsgossekåren ett antal af 25
nummer vid hvartdera af de båda kompanierna tills vidare skulle hållas vakanta.
Om kanonierkårens omdaning till matroser, på sätt här ofvan är föreslaget,
kommer till stånd, så bör skeppsgossekåren åter ökas till sin normala styrka.

Vid den årliga rekryteringen af skeppsgossar utfärdas visserligen kungörelse
derom öfver hela Sverige. Men då deras besigtning och mottagning sker endast
i Karlskrona, dit ynglingar från aflägsnare landsorter alltså måste med ofta
dryga kostnader inställas, följer deraf, att sällan andra blifva antagna än sådana,
som äro hemma i landets sydligare traktör. Kommitén, som anmärker detta
förhållande, anser att det vore nyttigt att uti matroskåren få upptaget folk från
äfven andra delar af Sverige och ifrågasätter derföre att, om 200 skeppsgossar
skulle befinnas otillräckliga för rekryteringen af 600 man matroser och
jungman, det derutöfver erforderliga antalet skeppsgossar borde förläggas i
Stockholm. För den närmare framtiden synes emellertid antagligt, att de i
Karlskrona förlagda 200 skeppsgossarne skola räcka till att fylla behörigt, och
om vid den årliga rekryteringen en viss del, t. ex. I, finge besigtigas och antagas
i Stockholm och derefter på kronans bekostnad transporteras till Karlskrona,
så torde den af Kommitén anmärkta olägenhet kunna afhjelpas och
matroskårens rekrytering med personer äfven från mellersta Sverige väsendtligen
underlättas, h vilket tvifvelsutan vore ganska önskvärd!.

Skeppsgossekåren, för hvilken förändrad! reglemente nyligen bli ridt stadgadt
och för hvars skola nya stadgar för kort tid sedan utfärdats, synes
mig i öfrig! icke erfordra någon förändring.

Båtsmanshållet.

Det nuvarande båtsmanshållets nummerstyrka finnes upptagen uti Bil. N:o
10. Det synes deraf, att antalet effektiva nummer utgör 5,676, att de nummer,
som vid krigstid höra uppsättas af nya ordinarie roteringen och extra noteringen

Bil. No 4 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prof, No 1, om. Statsverket 1873.

uppgå till 321 stycken, samt att ständigt vakanta nummer, nya ordinarie
roteringen i Halland samt städernas vakante båtsmän utgöra ett sammanräknad!
antal af 1.278 nummer, hvilka alldeles icke kunna uppsättas.

Genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut innevarande år har det bl i fv it
rusthållarne i Blekinge och Södra Möre härad åt Kalmar län erbjudet att tills
vidare, på vissa vilkor, sätta högst halfva antalet nummer af indelningsbåtsmän
i hvarje socken på vakans. Derest alla de, som dertill sålunda ega rätt. begagna
sig af det gjorda anbudet, kommer ett antal af högst 1.141 nummer
att afgå från flottans ofvan uppgifna effektiva manskap.

Uti det svar Riksdagen den 24 April 1872 afgaf på Kongl. Maj:ts proposition
rörande donna fråga säger sig Riksdagen dela de åsigter, som legat
till grund för åtskilliga af enskilde motionärer gjorda framställningar, att, enär.
med hänseende till den förändrade beskaffenheten af sjöförsvarets materiel,
båtsmansinstitutionen numera icke skulle kunna anses tidsenlig, det vore ensidigt
om båtsmanshåll i sin helhet, eller åtminstone till betydligare del, kunde försättas
på vakans. Riksdagen, som likväl icke ansett sig kunna bifalla desse
motionärers framställningar, tillägger, att den, med anledning af sin underdåniga
skrifvelse den 11 Maj 1869, med anhållan att de då till öfverflyttning
till landtförsvaret ifrågasatte nummer af båtsmansroteringen i stället måtte i
mån af inträffande afgång tills vidare ställas på vakans, ansett sig kunna antaga.
att frågan om båtsmanshållets allmänna ställande på vakans icke skulle
lemnas ur sigte vid pröfning af de då under utarbetande varande förslag till
ordnandet af sjöförsvarets personal.

Detta ämne har i öfrig! under de sednare årens Riksdagar ofta varit
föremål för enskilda motionärers framställningar och diskussioner i Riksdagens
kamrar, hvarförutan Kangl. Maj:t vid tre särskilda Riksdagar gjort proposition
om vissa delars af båtsmanshåll et öfverflyttande till landtförsvaret, ehuru dessa
framställningar icke blifvit af Riksdagen bifallne; jag torde derföre bär till en något
närmare utredning få upptaga frågan om båtsmannens lämplighet för sjöförsvarets
tjenst.

T fråga om en trupps användbarhet och duglighet såsom fartygsbesättning,
torde obetingadt medgifvas att några mer kompetenta domare icke gifvas, än
de officerare, som under någon längre tid kommenderat örlogsfartyg, bemannade
med besättningar, Indika till största antalet blifvit tågna just inom ifrågavarande
trupp. Man har allt skal att antaga, det dessa officerare, då de blifvit
satte i tillfälle att uttala sitt omdöme i en så vigtig fråga, gorå det först efter
mogen öfverläggning och af fullaste öfvertygelse, helst ej mindre de fartygs
välfärd, hvilka de kommendera, än deras egen heder såsom fartygschefer ofta
kan blifva beroende af beskaffenheten hos den besättning, som blifvit dem tilldelad.
Då uti* instruktionen för ofta åberopade Kommité för organisation af

36 Bil. N:o 4 till Kong! Ma.j:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

sjöförsvarets militärpersonal äfven ingick att besvara följande frågor, nemligen:
»i hvilken mån bör krigsfartygens bemanning utgöras af båtsmän?» och »huru
stort antal båtsmän anses fortfarande erforderligt för sjö vapnet?» så ansåg jag
äfven lämpligt att för ämnets fullständiga utredning, innan Kommitén sammanträdde,
infordra yttranden af de sjöofficerare, Indika under de sednast förflutna
5 åren haft befäl på sjökommenderade fartyg under expeditioner af
3 månaders utsträckning och derutöfver, angående båtsmännens duglighet
och användbarhet dels i allmänhet ombord, dels ock för de särskilda befattningar,
som der kunna åt dem uppdragas. Till svar å de framstälda
frågorna inkomma 19 särskilda yttranden af fartygs- och eskaderchefer, hvilkas
vitsord, på sätt jag ofvan anmärkt, ej torde kunna jäfvas. ,Af dessa yttranden
framgår, att båtsmännen nästan enhälligt ansetts utgöra ett godt materiel,
hvaraf, genom lämpliga öfningar, förträffliga fartygsbesättningar kunna vinnas.
Men lika enhälliga äro uttalandena om nödvändigheten af rekrytens förberedande
utbildning med större omsorg än hittills egnats honom; på det att han
sedermera må under sjöexpeditioner uppnå den lulla användbarhet man egen
rätt att af eu sjötrupp vänta. Alla de egenskaper, hvilka utgöra vilkor för
bildandet af eu god trupp, såsom lätthet att disciplineras, sedlighet, ihärdighet,
oömhet, arhetsvana, iMhållighet och villighet, finnas i hög grad hos båtsmannen.
De brister åter, som ur sjömannasynpunkt mot honom anmärkts, stå genom
öfning att öfvervinna, och enligt de flest-es åsigt kan båtsmannen, utan någon
som helst på förhand förvärfvad sjövana, derest han antages under yngre år
och erhåller rekrytbildning å land och till sjös å icke sjögående fartyg under
omkring 1 år, utan svårighet utbildas under påföljande expeditioner till alla
de grönår af örlogstjensten, för hvilka båtsmän behöfva påräknas. Det är
i flera af dessa yttranden nttaladt, att ingen inrättning synes kunna gifva
bättre manskap till fartygsbesättningar utöfver det mindre antal matroser,
som kan å hvarje fartyg kommenderas, än just båtsmanshåll, och att man
med större vård om rekrytbildningen kan vänta att hos båtsmannen se uppfyllda
alla de anspråk eu marin kan hafva å den störa massan af det till
densamma anslagna manskap.

Dessa åsigter hafva i hufvudsaken jemväl delats af andra, som, under
offentlighetens ansvar, haft tillfälle att i ämnet yttra en åsigt. Så har den för
uppgörandet af förslag till ett tidsenligt ordnande af vårt sjöförsvar tillsätta
Kommité, i sitt den 23 Maj 1863 afgifna utlåtande, afstyrkt det ifrågaställda
förslaget att båtsmanshållet skulle ersättas med värfvad trupp eller bland kustbefolkningen
enrollerad! manskap. På samma gång Kommitén uttalade sig för
vigten deraf, att båtsmanshållet bibehölles för flottan, ansåg den dock angeläget,
att båtsmännen bibragtes den krigsmannabildning och speciella öfning, hvilken
hvarje annan till krigstjenst afsedd kår erhåller i långt vidsträcktare mån, än

Bil. N:o 4 till Kongl. M.aj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

dittills varit fallet med båtsmansstyrkan. Derjemte lägges vigt uppå, att stationernas
underofficersskolor blifva tillgängliga för båtsmän och möjlighet till
befordran för dem beredd, äfvensom att antagning sker så billigt som möjligt.

Den Kommité för organisation af sjöförsvarets militärpersonal, som den 27
Januari 1872 afgifvit utlåtande, har jemväl yttrat, att »då icke någon velat
»påstå, att icke en båtsmansstyrka, som genomgått en ordentlig rekrytkurs,
»hvarunder fått inhemtas så val något om vapnens bruk som disciplin, vore att
»föredraga framför hvilken annan styrka som helst, vare sig sjöbeväring eller
»förhyrde, som vid ett krigstillfalle skulle ersätta denna fasta trupp, så vore
»skäl att val betänka sig, innan man afliände sig hvad som kunde göras godt
»och vid hvithet tillfälle som helst stode att få, mot hvad man i farans stund
»måste taga sådant det är.»

Jag kan ej annat än anse dessa yttranden såsom tillfyllest bevisande i
fråga om möjligheten att af våra båtsmän bilda en stam af andra klassens
sjömän, eller just af den klass, som i hvarje örlogsman!! fortfarande måste
utgöra det största antalet af fartygsbesättningarne. Till den första klassens
sjömän kunna båtsmän visserligen endast undantagsvis komma att räknas, men
donna klass, som öfverallt är jemförelsevis fåtalig, representeras hos oss genom
matroser och jungman, Indika, genom hela sin uppfostran och den både teoretiska
och praktiska undervisning de erhålla, utbildas till förhandskarlar och i
allmänhet till bestridande af sådana poster, der en högre intellektuel förmåga
är af nöden. Ej eller kan jag inse att de förändringar, som under de sednare
årtiondena inträffat i sjökrigsmaterielen, hafva minskat båtsmännens användbarhet
i jemförelse med förr. Under de gamla segelskeppens tid representerade
de det såkallade däcksfolket, eller deri för manövern erforderliga
»halande kraften». Men på ett sådant fartyg behöfdes derjemte, i viss proposition,
ett antal sjömän, som till väders utförde svårare arbeten. På de nyare
stridsfartygen är tacklingen betydligt förminskad och ofta förefinnes alldeles
icke någon sådan. Likasom hela besättningens styrka är reducerad, så är detta
och fallet med märsgastarnas antal, och på fartyg utan tackling är hela besättningen
»däcksbalk». Till kanonbetjening äro båtsmän obestridligen fullt
användbara och såsom eldare uppgifvas de af de fleste fartygschefer vara särdeles
lämpliga.

Det af 1870 års Riksdag tillsätta särskilda utskott för behandling af väckt
motion om reorganisation af rikets sjöförsvar kom ock till det resultat, att
båtsmanshållet ingalunda visat sig otjenligt, utan att, enligt hvad »allmänt er»kännes,
båtsmännen med göda kroppskrafter förena en synnerlig härdighet och
»stundom äfven framstående anlag för sjöyrket, hvarföre större delen bland dem
»sannolikt genom tillräcklig öfning skulle kunna göras skicklig till tjenstgöring
»vid sjöförsvaret,» hvartill komma, »att båtsmanshållet försäkrar om en viss

Bil. N:o 4 till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om /Statsverket 1873.

»manskapsstyrka, oberoende af de omständigheter, som vid utbrottet af ett krig
»försvåra legning eller förhyrande af nödigt antal sjöfolk» — en fördel, som
Utskottet anser val förtjena att vid frågans afgörande tagas i beräkning.

Det är ock tydligt att om båtsmansinstitutionen skulle försvinna, måste det
manskap den lemnar ersättas genom annat till fartygs bemanning Renligt folk.
Endast tre vägar voro dervid tänkbara. Den första vore att öka den värfvade matroskåren,
så att den ensam förslogs till fartygens besättningar. Den nuvarande
matroskåren är i utmärkt skick, och jag har äfven här ofvan ifrågasatt dess
förökande genom att förändra kanoniererna till matroser, men att öka desses
antal öfver en viss gräns vore knappast möjligt. Vårt lands klimatiska förhållanden
tvinga oss olyckligtvis att inskränka våra egentliga sjööfningar till
några få månader om året. Det skulle derföre mota störa svårigheter att under
en stor del af året på ett ändamålsenligt och för vinnande af sjömannabildning
Renligt sätt sysselsätta en flerdubbelt talrikare matroskår, än den vi redan ega;
de betydliga kostnaderna för en sådan organisation och flera andra svårigheter
att förtiga. En dylik utväg att ersätta båtsmännen torde ej heller på allvar
kunna ifrågasättas.

Ett annat förslag är att, i stället för båtsmännen, uppsätta en i landets
kusttrakter värfvad trupp med årlig lön, hvilken skulle qvarblifva i sin hemort
och endast ställa sig till statens förfogande då hans tjenst vid sjöförsvaret påkallas.
Det finnes dock ingen anledning'' antaga, att till donna trupp skulle
erhållas folk ur annan eller till sjötjensten mera lämplig folkklass, än just den,
hvarifrån båtsmännen nu rekryteras. Oberäknad! ovissheten att på detta sätt
alltid kunna anskaffa den för tjensten behöfliga styrkan samt den betydligt
ökade kostnad, som deraf utan tvifvel blefve eu följd, så är den ytterliga lösligheten
af en sådan organisation i ögonen fallande. Det är nemligen alldeles
omöjligt att på förhand eller vid antagningen bestämma till huru lång tjenstetid
en hvar af manskapet ens under fred kan behöfva uppkallas, och det
skulle dessutom sannolikt blifva ytterst svårt för vederbörande befäl och myndigheter
att hålla så pass reda på detta i privat sjöfart och andra egna angelägenheter
obundet kringströfvande manskap, att det ens med någon säkerhet
kunde påräknas vid de tillfällen då det behöfde användas. Med fullt skäl barock
sednast omförmälda kommité kunnat yttra: att en båtsmansstyrka, som genomgått
en ordentlig rekrytkurs, år att föredraga framför hvilken annan styrka
som helst, som vid ett krig stillfälle skulle ersätta denna fasta trupp, vare sig
sjöbeväring eller förhyrda — och det nu ifrågavarande sjöfolket skulle blifva
ett slags mellanting mellan dessa, båda slag.

Det tredje sätt, hvarpå sjöförsvaret skulle kunna tänkas få ersättning för
båtsmännen, vore om en allmän värnepligt lades till grund för hela vårt försvarsväsende,
med förbehållen rätt för sjöförsvaret att af de beväringsskyldige

Bil. N:o 4 till Kong!. Majds Nåd. Prof. N:o 1. om Statsverket 1873.

årligen utvälja ett visst antal, helst redan, sjövana, unga män, samt derefter
qvarhålla dem i aktiv militär- och sjötjenst under vissa år. Men det är uppenbart,
att eu sådan organisation ej låter sig tillämpas på sjöförsvaret, med mindre
den samtidigt införes vid landtförsvaret. De uppoffringar af tid och penningar,
som ett sådant, uteslutande på beväring bygdt krigssystem medför
äro, så framt det skall blifva någorlunda betryggande, så utomordentligt störa,
att jag ej anser tänkbart, att landet för närvarande skulle vara benäget underkasta
sig dem.

lag har följaktligen ej tvekat att, hvad manskapet angår, uti den organisationsplan
för sjöförvarets militärpersonal, som här framställes, utgå från det
antagandet att båtsmännen, Indika äro fullt användbara för sjöförsvarets tjenst
och derjemte, åtminstone för närvarande, icke lämpligen kunna ersättas med
någon annan trupp, höra bibehållas. Skulle emellertid framdeles eu så beskaffad
värnepligtslag blifva antagen, att den erbjuder sjöförsvaret eu fullgod
ersättning för båtsmännen, så lägger den nu ifrågavarande organisationsplanen
i öfrig! intet hinder i vägen för en dylik förändring.

Redan från början af båtsmanshållets införande voro båtsmännen beräknade
att fylla det dubbla åliggande! att vara besättning å kronans fartyg och
arbetare å kronans varf. I öfverensstämmelse härmed lemna äldre Kong!, bref
och resolutioner föreskrifter om »båtsmäns uppfordring till kronans arbete»; »deras
kommendering till släparbete på varfven»; derom att »kronan och riket kan icke
betagas rättighet att uppfordra båtsmän för sådan! arbete, som enskilde åtagit
sig för kronans räkning» o. s. v., på samma gång de tala om båtsmäns användande
till sjötåg och krigsöfningar. Det är val antaglig!, att under våra
forna krig större delen af båtsmännen använda till besättningar å fartygen,
men under fredstid har största antalet säkerligen alltid begagnats till utförande
åt arbeten a, flottans stationer, så inom som utom varfven, och i hufvudsaken
fortfar detta förhållande ännu. Otvifvelaktigt är att å våra krono varf båtsmännens
arbetskraft svårligen kan alldeles undvaras, äfven med afseende på
andra arbeten än fartygens direkta utrustning till sjöexpeditioner.

Man liar hört den satsen framställas, att båtsmannens användande till
arbetsmanskap skulle vara helt och hållet oförenlig! med deras militära utbildning;
ja till och med att det skulle vara nedsättande för dem och deras sjelfaktning
förringas genom det släparbete de härvid underkastas, .lag kan dock
ej dela donna uppfattning. Arbete är i sig sjelf! aldrig nedsättande, och kronans
arbete kan allra minst vara det för män, som samtlige tillhöra den egentliga
arbetsklassen, och Indika, såväl före som efter inträde! i kronans tjenst,
i sina liera förnämligast lefva af kroppsarbete. Alla tiders erfarenhet har äfven
visat att arbete, strängt och ordnad! arbete, långt ifrån att försämra eller skada
Bih. till Riksd. Prut. 1813. 1 Sami. 1 Afd. 5

Bil. N:o 4 till Kong!. May.ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1873.

en. krigstrupp, ofta varit ett medel i kraftfulla befälhatvares händer att öka
dess moraliska värde, på samma gång det härdat de kroppsliga krafterna.
Det mindre göda inflytande på båtsmännen, som deras användande såsom varfsarbetare
stundom visat, bör derföre ej föranleda till ett obetingadt förkastande
af detta bruk; helst den egentliga orsaken till det anmärkta missförhållandet
är, att flertalet af båtsmännen hitintills aldrig erhållit någon fullständigare militärisk
rekrytbildning, samt för öfrig!, under de lider de varit kommenderade
till arbetens utförande, saknat den militära omvårdnad och den disciplinära
tillsyn, hvarförutan äfven den bästa trupp snart skall visa eu märkbar försämring.
Donna närmare tillsyn bär mycket försvårats derigenom, att ett så stort antal
båtsmän uppfordrats för arbete ä varfven. De jemförelsevis ringa belopp, hvartill
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll varit i riksstaten uppfördt,
hafva nemligen föranleda att man till alla sådana arbeten, för hvilka båtsmän
äro användbare, måst anlita donna arbetskraft, hvars kostnad visserligen äfven
drabba! staten, men dock utgått under andra titlar och på annat sätt. Den
äldre teorien om det sätt, hvarpå sjöförsvaret borde draga mesta nyttan af båtsmanshållet
var, att af eu tillgänglig myckenhet individer utvälja ett mindre
antal sådana, som ansågos mest passande till örlogstjensten samt utbilda dem
till donna tjenst, hvaremot hela den öfriga delen endast påräknades såsom en
arbetsstyrka för var tv ens behof. Äfven på donna väg, om den blifvit på allvar
beträdd och ihärdigt fortsatt, hade möjligen flottans behof af disciplinerad! och
öfvad! manskap kunna! tillgodoses. Men visst är, att teorien ej så tillämpats,
att detta behof hitintills blifvit ens approximativt fyldt. Ännu innevarande år
utgjordes besättningarna å de flesta sjökommenderade fartyg till eu stor del af
rekryter och alldeles oöfvad! manskap.

Ehuru det, såsom jag ofvan sökt visa, ej kan i princip antagas
såsom under alla förhållanden förkastligt att använda militärtrupp till arbete
för militärbehof, så bör dock visserligen hufvudändamålet för densamma aldrig
vara att utgöra eu arbetstrupp, hvarför ej eller större antal båtsmän bör ingå
uti flottans stamtrupp, än som kan bibringas eu nöjaktig sjömannautbildning
och som i krigstid erfordras till bemanning af våra fartyg, skötande! af sjöminematerielen
samt sådan tjenst å sjö försvarets stationer, hvartill disciplinera, It
sjöfolk är behöflig!.

Af bil. N:o 1 synes, att till bemanning af de krigsfartyg vi nu ega,
jemte dem som äro under byggnad samt den mindre minafdeiningen, erfordras
1,599 man matroser, jungman och båtsmän; vid hvilken beräkning dock bland
stridsfartyg''^ upptagits hvarken långskeppet »Stockholm», ångfartyget »Valkyrkm».
segelkorvetterna »Norrköping», »Josephine» och »Lcigerbjelke», och de öfriga

Bil. No 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vroy. No 1, om Statsverket 1873.

äldre segelfartygen *), ej eller de ännu vid Stockholms station qvarvarande roddkanonhåtarne.
Nämnda manskapsstyrka, ökad med en tredjedel, liar ansetts
erforderlig till bemanning af den ökade sjökrigsmateriel vi kunna hoppas erhålla,
till eu större mina (delning samt till ersättning för tillfälligt sjuke, vakande
in. fl. För stationernas militärbehof äro ytterligare beräknade 668 man, så att
flottans ständigt tillgängliga och öfvade stamtrupp skulle upptaga eu styrka af

2,800 man gemenskap.

Bil. N:o 4 utvisar att detta antal är beräknadt att fyllas medelst:

a) de matroser, som ej gorå underofficerstjenst......... 513,

b) till karlskrifning färdige skeppsgossar..................... 74.

c) af båtsmanshållet ................................................... 2,213.

Summa 2,800 man.

För att nu kunna bedöma i hvad mån det låter sig gorå att bibringa
dessa 2,800 man den för deras yrke behöfliga utbildningen, hafva beräkningar
blifvit gjorda, hvilka återfinnas uti bil. N:o 5 med åtföljande promemoria, till
Indika jag i detta hänseende torde tå hänvisa. Det har dervid antagits, att eu
matros bör erhålla i medeltal 120 dagars och en båtsman 80 dagars öfning
till sjös, utom den förberedande rekrytbildningen å land vid stationernas exercisskolor.
Det visar sig då att. med det nuvarande exercisanslaget och de
hitintills vanliga kostnaderna för sjöexpeditionerna, matroskåren, beräknad
till 600 man, samt 1,489 båtsmän kunna hållas fullt öfvade. På sätt jag
ofvan anfört är äfven vid dessa beräkningar antaget, att öfningarne förnämligast
skola ske inom Östersjön och Nordsjön, och högst eu tredjedel af öfningsanslaget
användas till sjöexpeditioner å afläggare farvatten. Båtsmännens uppfordring
till tjenstgöring bör dock, hädanefter som hitintills, i allmänhet omfatta
f af deras tjenstetid eller i medeltal 120 dagar om året, hvarvid 40
dagar höra användas till exercis och militäröfningar å land, till biträde vid
upptackling och utrustning åt de fartyg, å hvilka de sjelfve äro ämnade att
utgöra besättningar, m. fl. sjömansarbeten.

Det är allmänt erkändt, att till besättningar å krigsfartyg ungt folk är
att, föredraga framför äldre och att vid eu viss ålder matrosen vanligen förlorar
eu del af den rörlighet, som vissa delar af hans yrke kräfva. Detta
galler i ännu högre grad för båtsmännen, hvilka, jemte det att den tid, som
kan anslås till deras yrkesutbildning, är betydligt kortare än för matroserna,
äfven efter inträdet i tjensten gemenligen använda en större del af sin tid
till vanligt landtmannaarbete. Med afseende härpå och då det begränsade

*) Linieskeppen Försigtigheten och Skandinavien, fregatten Eugenic, korvetterna af
Chapman, Najaden och Svalan, briggarne Nordenskjöld och Gladan, galeasen Kamelen,
skonertarne Amiral af Puke och Falk samt tre skeppsgossebriggar.

42 Bil. N:o 4 till Koncjl. Maj:ts Nåd. Prof). N:o 1. om Statsverket 1873.

öfningsanslaget mindre bör användas på sådana individer, hvilkas tjenstetid nalkas
sitt slut, och som derföre i allmänhet höra lemna rum å öfningsfartygen för

yngre kamrater, har jag ansett, att båtsmän i allmänhet icke höra utsändas på
de årliga öfningsexpeditionerna efter uppnådda 40 lefnadsår.

Af infordrade uppgifter om i tjenst varande båtsmäns ålder visar sig, att
år 1871 något öfver en tredjedel af hela antalet uppnått 40 år och derutöfver.
De föreskrifter angående nedsättning i den högsta tillåtna åldern för båtsmansrekryter,
som genom Kongl. kungörelsen den 19 Januari ! 872 blifvit meddelade,
och de förändringar uti vilkoren för båtsmäns antagande, som jag bär nedan
kommer att föreslå, torde väl verka någon nedsättning uti deras medelålder och
minska antalet af dem, som öfverskridit 40:de lefnadsåret, men antagligen kommer
äfven derefter omkring j- af båtsmännen att vara 40 år och deröfver.
Äfven efter nämnde ålder äro dock båtsmännen fullt tjenst hare till flera militärgöremål
å stationerna, och många individer hafva ännu tillräcklig rörlighet för
att användas såsom reserv vid större rustningar eller till besättning å fartyg,

som utsändas i stationernas ekonomiska uppdrag.

Vid uppfordring af de båtsmanskompanier, som komma att fortfarande användas
till flottans sjötjenst, böra således i allmänhet endast de två tredjedelarna
till lefnadsåren yngste af manskapet kommenderas å öfningsfartygen och den
äldre tredjedelen, som genomgått fullständig militäruppfostran, qvarstanna å stationen
såsom reserv samt der användas till bevakning, sjömansarbetens utförande
å varfvet, bemanning af stationens mindre, för ekonomiska och andra tillfälliga
behof, utsända fartyg, till besättning å strandbatterier och annan militärtjenst.

Det har ofvan blifvit antaget, att 1,489 man båtsmän komma att erhålla
fullständig öfning till sjös. Om nu härtill, på sätt föreslagit blifvit, uttagas de
till åren yngste båtsmännen inom de till sjötjenst afse dd a båtsmanskompanierna

till ett antal af | utaf hvardera kompaniets hela nummerstyrka, så skulle hela

summan af de för militärtjenstens skötande till sjös och lands vid sjöförsvaret
(Kvarstående båtsmän utgöra omkring 2,233 man — eller, såsom de i bil. N:o 4
äro utförde, 2,213 man. Denna sistnämnda siffra öfverensstämmer ock med den

som eib ål lss, då från hela nuvarande effektiva båtsmansstyrkan......... 5,676

afdragas dels de tillåtna vakanserna i Blekinge och S. Möre 1,141,
dels de kompaniers styrka, som enligt förut väckt förslag

ansetts höra öfverföras till armén .......................................... 2,322 g j yg

eller 2,213 man.

Hvad beträffar de 2,322 båtsmansnuminer, hviska föreslagits skola till armén
öfverflyttas, så torde frågan derom, såsom rörande försvarsverket i sin helhet, böra
behandlas i sammanhang med nytt förslag till landtförsvarets organisation och
följaktligen anstå, till dess ett sådant förslag kan komma under pröfning, då

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj ds Nåd Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 43

tillfälle äfven kunde yppas att tillse, om en del andra båtsmansnummer än de
förut ifrågasatta möjligen skulle kunna lämpligare afses för landtförsvaret. Någon
ytterligare vakanssättning af större eller mindre delar af båtsmanshållet, än den
som redan medgifvits, kan jag således ej nu tillstyrka, De för Kong!, flottans
effektiva stamtrupp, enligt ofvanstående beräkningar, ej påräknade båtsmän böra
tillsvidare qvarstå vid sjöförsvaret och genomgå fullständig rekrytbildning å land,
samt derefter användas dels till besättningar å sjufästningarne vid Karlskrona — hvartill
jag vid annat tillfälle återkommer — dels till arbetare å flottans varf och stationer.

Jag hav ofvan framhållit att båtsmännen från gammalt vant påräknade ej
endast till ren militärtjenst, utan ock till arbetsmanskap för sjöförsvarets behof,
samt att de ännu dertill användas i betydlig utsträckning, så att de i sjelfva
verket äro att anse so in hufvudstyrkan af varfvens arbetare i alla de fall, då
ej särskild bandtverksskicklighet erfordras. Det följer häraf att, om dessa båtsmän
en gång komma att afgå från sjöförsvaret, en ersättning måste beredas,
genom en sådan tillökning i anslagen till flottans nybyggnad och underhåll, att
private arbetare till ett erforderligt antal kunna antagas till fyllande af den genom
förlusten af båtsmännens arbetskraft uppkomna bristen. På sätt statsrådsprotokollet
den 9 Januari ''1871 innehåller hav jag redan, vid frågan om öfverflyttning
af j?,32£ man båtsmän till armén, uttalat nödvändigheten af en sådan
ersättning, derom jag ej eller nu velat underlåta att erinra, ehuru frågan icke
föreligger till omedelbart afgörande.

Sedan jag nu redogjort för de skäl, som tala för båtsmäns bibehållande vid
sjöförsvaret, äfvensom angifvit det antal båtsmän, som enligt gjorda beräkningar
fortfarande bör ingå uti Kong!, flottans stamtrupp och den öfningstid, som kan
beredas till deras militära uppfostran och bildning, återstår att tillse dels hvilka
åtgärder, soro höra vidtagas i afseende på båtsmansstyrkan på roten, i ändamål att
förbättra disciplinen och i allmänhet höja båtsmannens tjenstbarhet, dels ock sättet,
för afhjelpande af de olägenheter, som vidlåda de nu vanligast förekommande
båtsmanskontrakten.

I förra afseende! yttrar Kommitén för organisation af sjöförsvarets militärpersonal
: »Det torde vara eu genom erfarenheten erkänd sanning, vitsordad
»sednast af den, af Eders Kong!. Maj:t under den 4 December -1868 tillsätta
»Kommité till utredning af frågan om lindring i båtsmanshållet, att båtsmans»institutionen
i allmänhet icke erhållit den omvårdnad, som varit oneklig för att
»kunna gorå båtsmannen till såväl duglig sjökrigsman, som eu inom sin hemort
»nyttig och aktad medborgare. Skälen härtill hafva varit flerahanda. Dels hafva
»kompanierna på roten saknat tillräckligt befäl, dels har detta befäl, på grund af
»de ringa respenningar som bestås kompanicheferna, icke billigtvis kunnat tillhållas
»att, genom ofta förnyade besök inom hvarje del af sitt kompani, så noggrant

Bil. N:o 4 till Kongl. Maijts Nåd. Prof). N:u 1, om Statsverket 1873.

»som ensidigt varit fullgöra sina skyldigheter i detta afseende, dels att då till
»kompanichefer ofta måst användas officerare, hvilka blifvit förflyttade från aktiv
»stat, kompanierna icke alltid hafva kunnat skötas med samma för tjensten lefvande
»intresse, livilket herde kunna förväntas hos deri, som ännu stode qvar å aktiv
»stat.» Brist på tillräckligt befäl å roten samt otillräcklig tillsyn öfver det
sätt, hvarpå kompanierna våndas, äro olägenheter, som i första hand behöfva af™
hjelpas. Derjemte bör för båtsmannen öppnas möjlighet af befordran till underbefälsbeställningar,
hvilka, jemte det de medföra någon ekonomisk fördel, äfven
äro egnade att egga hans hederskänsla och höja hans ställning inom det samhälle
lian tillhör. Enligt Kommiténs förslag skulle vid hvarje kompani utöfver
de vanliga korporal erna tillsättas en eller två distinktionskorporaler, hvilka ej borde
tillhöra något visst korporalskap, utan hvilkas verksamhet borde utsträckas till
hela kompaniet; och skulle de erhålla ett ärligt arvode af 90 B:dr hvardera. En
närmare granskning af kompaniernas förläggning och den utsträckning de ega
visar dock att donna åtgärd ej kan anses såsom tillfyllestgörande. Det år nemligen
denna kompaniets utsträckning och dess förläggning i en mängd olika socknar
eller på ett stort antal Öar i skärgårdarne, som vida mera än kompaniets

nummerstyrka förorsakar svårigheten af dess skötsel på roten. Af de statistiska
uppgifter jag i detta hänseende låtit sammanföra, och som återfinnas uti bilagan
N:o 15 visar sig, att en stor olikhet eger rum emellan såväl kompaniernas

manskapsstyrka som vidden af de områden, hvarinom de äro förlagda. Under
det att t. ex. ''Ireta Blekinge kompani har en nummerstyrka af 263 man, fördelade
på endast omkring 2,9 qv.-mil, har Tjust kompani 118 man på eu

mer än tio gånger sä stor yta, och är i följd häraf vidare svårare att skota

än det förstnämnda. Af dessa uppgifter framgår ock att båtsmanskompanierna i
allmänhet hafva en ojemförligt större utsträckning än förhållandet är med landtarméns
indelta kompanier. Äfven den mest nitiske kompanichef skulle svårligen
vara i stånd att ensam tillbörligen skota ISO ä 250 man, fördelade på en yta
af ända till 20 a 30 qv.-mil. Ej nog att han, då kompaniet eller någon del
deraf uppkallas till tjenstgöring, skall aflemna manskapet å rendez-vousplatsen
eller, om så erfordras, följa det till stationen samt vid manskapets återkomst
från tjänstgöringsorten åter mottaga det; han måste ock närvara vid generalmönstringar,
rekryteringar, utläggning eller laga syner å torp in. fl. ekonomiska
förrättningar och dessemellan genom kyrkoparader eller under särskildt sammankallade
möten med manskapet lära personligen känna båtsmännen, tillse huru de
vårda de beklädnads- och kronopersedlar, som de hafva under egen vård, bilägga
uppkomna tvister emellan dem och rothållarne, samt göra sig kunnig om deras
uppförande in. m. Det biträde kompanichefen härvid kan af en eller två ibland
båtsmännen sjelfva uttagne distinktionskorporaler erhålla blir ej tillfyllestgörande,
utan det behöfves ett underbefäl, soro kompanichefen vid en de! af nämnda för -

Bil. N:o 4 till Kongl. Majtts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

rättningar kan sända i sitt ställe dit, der lian ej sjelf medhinner att infinna sig,
och som dervid kan uppträda med erforderlig sakkännedom och personligt anseende,
det vill säga en underofficer, närmast motsvarande indelta arméns fanjunkare.
Att låta båtsmanskorporalen uppträda som kronoomhud vid en del ekonomiska
förrättningar lärer visserligen hafva förekommit, men följden har visat sig
mindre god och försöket alls icke efterföljansvärdt.

Vid de kompanier, som äro förlagda inom mindre vidsträckta områden,
torde väl en officer inom hvarje kompani vara tillräcklig för dess skötande,
under antagande, att han någon längre tid får qvarstanna såsom chef för samma
kompani. Men det har störa svårigheter att ständigt förse de nuvarande 31
båtsmanskompanierna med hvar sin chef, och ännu svårare har det visat sig att
undvika täta ombyten af dessa chefer. Man har derföre ofta måst nöja sig med
att tidtals låta en officer skota två kompanier, och exempel finnas att samma
kompani fatt nya befälhafvare flera gånger inom ett år. Dertill kommer att, då
chefen följer kompaniet eller någon del deraf till stationen, allt befäl i landsorten
för lång tid saknas för skötande af den qvarvarande delen och de fyrfaldiga
ekonomiska bestyr, som äfven under manskapets bortovaro förekomma. Det har
derföre synts mig fördelaktigare att förena 2 och på en del ställen 3 kompanier,
hvilkas förläggning gör sådant möjligt, under en kompanichef biträdd af en
underofficer. Kompanicheferna skulle derigenom minskas från 29, som de nu
äro, till endast 19, och det oaktadt med tillhjelp af kompaniernas underofficerare
och distinktionskorporaler kunna skota tjensten vida bättre än hitintills varit
möjligt.

Dessa underofficerare höra i allmänhet under fredstid ständigt qvarstanna å
roten, eller åtminstone aldrig lemna kompaniets stånd, då kompanichefen åtföljer
en större eller mindre del af kompaniet till tjenstgöring å station, eller eljest är
frånvarande. De skulle då vara ansvarige för kompaniexpeditionens förande och
skuta, efter korrespondens med kompanichefen, alla löpande ekonomiska ärenden.
Vid de tillfälliga ombyten af kompanichefer, hvilka ej alltid kunna undvikas, i
synnerhet då de tillhöra deri aktiva staten, blir äfven vida lättare för den nykomne
att inhemta full kännedom om kompaniet, när der ständigt finnes en underofficer
anställd.

Men jemte underofficerarne anser jag de af Kommitén föreslagna distinktionskorporalerna
såsom en särdeles nyttig och väl behöflig militärgrad vid båtsmansinstitutionen.
Dock torde ej sådana, jemte underofficerare, behöfva anställas
utöfver det vanliga antalet korporaler, utan utväljas bland desse med iakttagande
deraf att, så vidt ske kan, hvarje distinktionskorporal komme att tillhöra hvar
sin hälft eller tredjedel af kompaniet. Deras åliggande skulle blifva att inom
större områden af kompaniet öfvervaka ordningen och till kompanichefen eller
underofficeren anmäla de förändringar eller i ifrigt inträffande tilldragelser, som

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

böra komma till befälets kännedom, samt meddela underlydande från befälet
kommande order och föreskrifter. Vid kompaniets uppfordring bör alltid dess
distinktionskorporaler vara truppen följaktige, eller, om endast någon del af kompaniet
är uppkallad, så vidt möjligt åtminstone en distinktionskorporal deruti inbegripas.
A stationen blir distinktionskorporalens befattning att biträda kompanichefen
eller kompanibefälhafvaren, om ej chefen är uppkallad, med vården af
kompanirustkammaren och öfriga ekonomiska göromål, då, den underofficer, som
enligt gällande föreskrift i nämnda ändamål nu tilldelas hvarje uppfordra^, båtsmanskompani,
sålunda blir obehöflig.

Införandet af distinktionskorporaler skulle otvifvelaktigt i sin mån bidraga
till att höja båtsmansinstitutionen genom den sporre utsigten till befordran alltid
utgör. Sedan exercisskolorna blifvit fullständigt ordnade, bör ingen till korporal
befordras, utan att. dessförinnan hafva genomgått de för kompetens till sådan befordran
föreskrifna teoretiska och praktiska prof. De distinktionskorporaler, som
aflägga de ytterligare kunskapsprof, hvilka erfordras för att blifva båtsmansunderofficerare,
böra ock kunna till sådana befordras, derest de i öfrigt besitta dertill
passande egenskaper. Hufvudsakligen skulle dock, såsom jag ofvan nämnt,
båtsmans-underofficerare erhållas dels från flottans aktiva underofficersstat, dels
från matroskåren, hvarjemte sådana äfven torde kunna påräknas från volontär^
och underofficerare vid indelta armén, bland hvilka dertill passande individer
säkerligen ofta skola kunna träffas.

Uti bil. N:o ''15 är behofvet af befäl och underbefäl för hela båtsmanshållet
närmare angifvet. För hvart och ett af de vidsträcktaste bland nuvarande kompanierna
äro beräknade en officer och en underofficer, hvaremot af de mindre
och nära hvarandra belägna kompanierna två och på en de! ställen tre blifvit
förenade under en chef med biträde nf en underofficer. Hela antalet befäl utgöres
af i 9 officerare och ''19 underofficerare. Af distinktionskorporaler äro beräknade
L på hvarje nuvarande kompani, med undantag af de mycket störa och
utsträckta I:sta och 2:dra Bohus, Norra Hallands samt de 4 Norrlandskompanierna,
som hafva ansetts behöfva 3 hvartdera, och Vestgöte kompani, som endast
behöfver 1. Hela antalet distinktionskorporaler uppgår derigenom till 68 stycken.

Om än kompanicheferne till sitt biträde vid kompaniernas skötande erhålla
dels ett ständigt underbefäl, dels distinktionskorporaler, så fordras likväl ytterligare,
om all den omsorg som den nya organisation åsyftar, skall kunna lemnas
åt båtsmanskompanierna på roten, att kompanichefernes arvoden något ökas.
Kompanichefsbefattningarne äro redan nu i allmänhet ej eftersökta och anses,
särdeles af officerare på den aktiva staten, såsom i ekonomiskt hänseende synnerligen
betungande. De äro nemligen ej, såsom vid landtarmé^ beställningar på
fast stat, medförande inkomster, som vanligen ej obetydligt öfverstiga hvad
öfriga kamrater inom graden uppbära, utan endast kommenderingar på obestämd

Bil. No 4 till Kanyl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

tid. Kompanicheferna äro skyldige att åtfölja sina kompanier vid dessas upp -fordring, hvilket vanligen eget- ruin vid ruter!ngen 12 månader hvart tredje år,
och vid indelningen i månader hvarje år, och de af dem, som tillhöra aktiva
staten, blifva ofta äfven dessemellan uppkallade till sjökorn mundering eller annan
militärtjenst på stationen. Dessa ständiga flyttningar och svårigheterna, både på
landet och vid stationerna, att anskaffa bostad, hvarigenom de ej sällan nödgas
att hålla sådan på båda ställena, medföra för de fleste vida större utgifter, än
som betäckas af det arvode af 300 R:dr, som för närvarande bestås dem. Då
nu kotnpanichefsområdena i de flesta fall, genom förening af två eller tre kompanier
under samme chef, blifva mycket vidsträcktare och det dithörande manskapet
vida talrikare, kommer äfven tjenstgöring^,, oaktadt det biträde kompanichefen^
erhåller, att blifva betydligt strängare än hittills. Kompanichefen,e måste
ock på egen bekostnad utföra en del af de tjensteresor inom kompaniernas stånd,
som åligger dem, och genom områdenas större utsträckning blir äfven denna skyldighet
förenad med ökade kostnader. Jag anser derföre billigheten fordra att
deras arvoden ökas från 300 Rdr till 500 R:dr.

Föi unde, officerarne vid båt smans häl let höra lönerna delas uti två klasser
och uppfö, as till samma belopp, sou, för de båda lägre underofficersgraderna vid
flottan, eller till 900 R:dr för de 9 äldste och 800 för de 10 yngste. Man kan
numera ej påräkna att erhålla duglige män, beredde att verkligen egna sin tid
åt tjenstår,, så som bär kommer att fordras, för lägre löner än de föreslag,,e.
EJ e^er kora de underofficerare, som antagligen komma att förflyttas till båtsmanshållet
från flottan, utsättas för ekonomiska förluster. Otillräckligt lönade
underofficerare blefve nödsakade att utom tjensten söka förskaffa sig bidrag till
sitt uppehälle och skulle derigenom icke kunna lemna kompanicheferna det biträde,
som i annat fall kunde påräknas.

Korporalerna vid båtsmanshållet hafva för närvarande endast 38 Ridt- i
arvode. Att detta numera är en otillräcklig ersättning för den ej ringa tidspillan
de måste vidkännas, har tillfyllest gifvit sig tillkänna derigenom, att, enligt hvad
kompanicheferna anmäla, det med hvarje år blir svårare att förmå duglige och
arbetsamme karlar att åtaga sig korporalsbefattningar. Detta arvode bör derföre
höjas till 60 R:dr och de nya distinktionskorporalernas bestämmas till 100 R:dr.
Äfven vicekorporalerna, som nu ej hafva någon ersättning för sin befattning och
den korporalstjenst de ofta få gorå, höra af enahanda skål erhålla en godt “rörelse
af 30 R:dr om året.

På det att de åtgärder, sou, vidtagas till förbättrad vård om båtsmanskompamerna
på roten skola bära frukt, erfordras jemväl att kompanibefälets verksamhet
noggrannare än hittills kunna! ske, öfvervakas och kontrolleras. Kommitén för
organisation af militärpersonalen föreslå,- att detta skall ske genom särskilda för
Bih. till Rilcsd. Prof. 1873. 1 Sand.. 1 A/d. ti

Bil. No 4 till Kongl. Mai ds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

ändamålet utsedde inspektörer, en åsigt, den äfven jag fullkomligt gillar. Till
dylika inspektörer, hvilka jag anser vara alldeles nödvändiga, böra användas
passande regementsofficerare, som från stationerna utsändas på de lider och med
de åligganden Kong!. Maj:t genom för dem utfärdad instruktion närmare bestämmer,
dock utan att de för donna befattning erhålla särskild! arvode utöfver
den reseersättning, hvartill de enligt gällande författningar kunna vara berättigade.

Enligt instruktionen för kompanicheferna af båtsmanshåll! den 6 April
1838, tillkommer approbation af båt.smansrekryt ensamt kompanichefen eller den
i hans ställe beordrade officer, hvilken det åligger att dervid noga följa författ—
ningarnes föreskrift, så att det manskap, som antages, är välfräjdad!, friskt och
felfritt samt inom föreskrifven ålder. Är ej kompanichefen eller någon i hans
ställe beordrad officer i landsorten närvarande vid de tillfällen, då rust- eller
rothållare har rekryt att insätta, uppvisas karlen till inskrifning hos Kong!. Majrts
befallningshafvande, kronofogden eller länsmannen, men är icke antagen förr än
kompanichefen, eller den i hans ställe varande officern, honom godkänt, och om
den sålunda uppvisade rekryten af dessa sedermera” ogillas, anses rekryteringen
såsom icke verkstäld. Denna rust- och rothålfares skyldighet att uppvisa hvarje
rekryt för kompanichefen, innan rekryten blir approbera^!, medför ej obetydliga kostnader
och svårigheter uti kompanier af stor utsträckning, der en resa af många
mil härför etfordras. Å andra sidan har det ock visat sig att olika kompanichefer
haft en ganska skiljaktig uppfattning om hvad som bör förstås med att,
karlen skall vara »välfräjdad, frisk och felfri», så att då somliga varit alltför
efterlåtna vid besigtningen, hvarigenom alldeles olämpliga rekryter stundom blifvit
approberade, hafva åter andra af för långt gånge! nit varit alltför svåra att
tillfredsställa.

Uti instruktionen för generalmönstringars förrättande med Kongl. flottans
kårer den 11 September 1841 föreskrifves att generalmönsterherren skall tillse
att duglig! och välfräjdad! manskap blifvit antaget, och att alla efter sista generalmönstringen
inskrifna rekryter skola, derest de befinnas till tjensten duglige,
approbera», men de oduglige ogillas. Rothållaren är således ej säker om hans
rekryt blir fullt godkänd, äfven då denne blifvit af kompanichefen approbera^
förr än rekryten undergått nästföljande generalmönstring. Ett lämpligare sätt för
verkställandet af rekrytering vid båtsmanshållet synes vara af behofvet, påkalladt,
och torde i sådan! afseende höra stadgas, att rekryter få till approbation uppvisas
vid särskilda rekryteringsmöten. som utlysas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i samråd med båtsmansinspektören och h vil ka skola bevistas af såväl
denne som landshöfdingen eller hans ombud. Dessa möten höra utsätta» att
hällas på två eller flera ställen inom kompaniets stånd, så belägne att de rekry -

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Proy. N:o 1, om Statsverket 1873.

teringsskyldige rust- eller rothållarne i trakten utan större tidspillan der kunna
infinna sig. Vid rekryteringsmötet skall båtsrnansinspektören vara åtföljd af en

läkare från stationen och då ega att med generalmönsterherres makt och myndighet
antaga eller kassera uppvisade rekryter. Rust- eller rothållare höra dock
ega att äfven mellan rekryteringsmöt na uppvisa och inskrifva rekryt hos kompanibefälet,
och, om karlen sedermera blir godkänd vid nästa rekryteringsmöte, vara

befriad från erläggande af vakansafgift längre, än till den dag då sagde upp visning

egt rum.

Det skulle för (ifrigt otvifvelaktigt bidraga till underlättandet af en god
rekrytering, om båtsmannen ej vore nödsakad att ovilkorligen binda sig vid

tjensten för hela sin kraftfulla ålder. Visserligen medgifva gällande författningar
stationsbefälhafvaren att bevilja båtsman afsked, då hans ansökan understödjes af
rust- eller rothållaren, men karlen har icke någon rättighet till afskeda erhållande,
så vida han i (ifrigt är fullt tjenstbar, annat än i den händelse han förvärfva!
hemmansbruk eller besutenhet å egande torplägenhet. Tvifvelsutan skulle
mången duglig karl med mera beredvillighet söka anställning som båtsman, om
han redan vid antagande! visste att han ej ovilkorligen bonde sig för mera än
eu begränsad tjenstetid, efter hvars förlopp han på vissa vilkor kunde fordra att
åter blifva fri. Båtsman, som fyllt 27 lefnadsår och i sin tjenst varit 7 år

anstäld, borde under fredstid vara berättigad att, efter derom gjord anmälan,
erhålla afsked, dock med skyldighet, att, om han af sådan rätt före uppnådda
15 tjenstår vill sig begagna, sätta krigsduglig karl i sitt ställe, mot enahanda
löneförmåner, som han sjelf af roten åtnjutit. En dylik föreskrift vidrör likväl
i någon mån rust- och rothållarnes rätt, hvadan jag torde här nedan få återkomma
dertill, och behandla frågan i sammanhang med framställningen om kronans
öfvertagande af hela kostnaden för båtsmansbeklädnaden.

De förändringar jag här ofvan föreslagit uti båtsmännens fördelning och
användande medföra ock en ombildning af den nuvarande artilleribålsmans-institutionen.
Donna bildades först år 184 5 i ändamål att fylla behofvet af öfvade
och skicklige kanonkommendörer utöfver den tillgång matros- och kanonierkårerna
dertill lemnade och Rikets år 1850—1851 församlade Ständer anvisade, på
grund af nådig proposition, 18,160 R:dr till arvoden åt 1,216 artilleribåtsmän
och korporaler. Sedermera har institutionen undergå!! åtskilliga modifikationer,
sednast genom reglemente för skärgårdsartilleriets skolor af den 19 November 1867.

Kommitén för organisation af militärpersonalen har föreslagit artilleribåtsmansinstitutionens
upphörande, samt manskapets indelande uti tre manskapsklasser,
utom rekrytklassen, på grund af uppnådd olika skicklighet i yrket. I öfrig! har
Kommitén framställt förslag till manskapets ytterligare fördelning uti flera yrkes -

50 Bil. N:o 4 till Kanyl. MujUs Nåd Prup. N:u /, om Stut., verlwt 1873.

klasser och utarbetat omfattande program för öfningarne uti exercisskolan och
in format ionsskolorna samt föreslagit, att de medel, hvilka hitintills varit utsudda
till arvoden åt kanonkommendörer (artilleribåtsmän), i stället skola användas till
arvoden åt det manskap inom lista och 2:dra manskapsklasserna, som vid målskjutning
aflagt prof på högre skjutskicklighet.

Tiden har ännu ej medgifvit att närmare granska och fullständiga de af
Kommitén fastställda programmen och den af densamma ifrågaställa indelningen
af manskapet uti flera olika yrkesklasser, men deremot har jag funnit mig höra
biträda Kommitens förslag att indela exercisskolan uti 3 manskap sklasser, obe -räknadt rekryterna, samt att det hitintills till artilleribitsmännen använda anslag af
12,160 Rdr hädanefter må begagnas till arvoden åt de skickligaste inom lista och
2:dra manskapsklassen af de till sjötjenst afsedde båtsmän, hvarvid dock ej ensamt
skjutfärdigheten utan ock öfrig duglighet i tjensten bör tillerkännas vitsord.

Vid uppfordringen af båtsmän har i allmänhet den regel följts, att roteringsbåtsmännen
uppfordrats till ett helt års tjenstgöring hvarje gång, gemenligen
hvart tredje år, och inledningsbåtsmännen till 4 månaders tjenstgöring hvarje år.
Extra uppfordringar hafva dock allt emellanåt skott, ehuru på sednare åren vida
sparsammare än förr, då flottans bemannande erfordrade talrikare besättningar.
Väl är Kong!. Maj:ts rätt obestridlig att, såväl under fred som krig, inkalla
större eller mindre delar af de» indelta båtsmansstyrkan, liksom hvarje annan del
af krigsmakten, hvarför ock de underdåniga framställningar, som från eu annan
ort skott, om försäkran att båtsmännen ej skulle blifva uppfordrade mera än en viss
bestämd tid lemnats utan afseende; men enligt hvad beräkningarna öfver manskapets
öfningar utvisa, skulle äfven under den nya organisationen någon utsträckning i den
ofvan uppgillra uppfordringst iden för båtsmännen under vanliga förhållanden icke
erfordras, vare sig för den del af den uppfordrade styrka», som komma att användas
för de årligen pågående öfningarne till sjös, eller för den del. som allt
framgent eller endast tills vidare skulle an vändas till stationernas militärtjenst på
land eller till arbeten å varfven. Likaledes bör sådan ordning emellan kompanierna
kunna bibehållas, att ej det ena blir i medeltal längre tid uppfordrad!
än det andra. I afseende åter på tidslängden för hvarje uppfordring kan det ej
undvikas, att förändringar ega rum. De för sjötjenst afsedde båtsmännen böra
nemligen ej förspilla sin tid genom att qvargå på stationen längre, än till dess
de sjöexpeditioner eller de exercis- och instruktions-skolor, till hvilka de blifvit
kommenderade, hunnit fullt afslutas, utan höra derefter hemsändas, för att åter
uppkallas då deras tur nästa gång inträffar. Hvarje höst höra jemväl till rekrytskolan
inkallas alla under året antagne rekryter, oberoende af huruvida resten af
kompaniet uppfordras eller ej. Om uppfordring»™» sålunda skulle för hvarje

Bil. N:o 4 till Kanyl. Maj ds Nåd. Prup. N:u /, om Statsverket 1873.

karl återkomma oftare, blir dock den tid han är uppkallad till tjenstgöring i det.
hela icke lånyre än hitintills varit vanligt.

Men nu innehåller Kong!, förordningen den 22 December 184-8, angående
indelnings- och roteringsbåtsmännens beklädnad att: »de rust- och rot »hållare,

som ingå kontrakt med kronan om båtsmansbeklädnadens anskaffande
»och underhållande, enligt de i donna nådiga författning föreskrift!!» grunder
»erlägga: indelningen årligen och roteringen vid hvarje uppfordring till års- eller
»som in aftjena! eller sjukommendering i fredstid en kontant ersättning, svarande
»mot fyra femtedelar af kostnaden efter medium af nästföregående tio års markegång
i hvarje län, för den del af ditintills bestådda beklädnadspersedlar från
»hvars utgörande roten nu befrias;--in en i krigstid full ersättning efter marke gång,

på samma sätt beräknad»; och enahanda bestämmelse innehålles jemväl
uti Kong], förordningen den 28 Maj 1867, angående öfverflyttning på kronan
af bestyret med anskaffning och underhåll af båtsmannens kappsäckar och s. k. småpersedlar.
Den ersättning, som i berörda afseende,» drabbar rust- eller rotehållarne,
utgår således för hvarje uppfordring, oberoende af den längre eller kortare tid karlen
är på stationer! tjenstgörande. Vid tätare uppfordringar, äfven om de sammanlagde
upptaga endast en tredjedel af tiden, får sålunda roten vidkännas en ej
obetydligt högre utgift för beklädnaden, hvilket är så mycket mindre rättvis!,
som kronan i sin med karlen direkt förda beklädnads!åkning endast tillgodoför
honom hans verkliga tjänstgöringstid. Det kan ej eller bestridas att, åtminstone
i vissa orter, uppfordringar till sommartjenst, och sådana torde hädanefter oftare
än hitintills komma att ske, äro för orten mera betungande än hvart tredje år
förekommande äretjenst. Jag anser derföre billigt att kronan öfvertager hela
kostnaden för båtsmansbeklädnadens anskaffning och underhåll utan ersättning af
rust- och rothålbirne. Dock bör dervid fästas det vilkor, att rust- och rothållarne
ingå på den af mig här ofvan föreslagna rättighet för båtsman att efter
fylda 27 lefnads- och 7 tjensteår få afgå ur tjänster, under fredstid, med skyldighet
likväl för honom att, om han af denne rätt vill sig begagna före uppnådda
15 tjensteår, sätta annan krigsduglig karl i sitt ställe, mot enahanda löneförmåner,
som han sjelf åtnjutit af roten.

Enligt de sednaste 10 årens medelmarkegång skulle rust- och rotehållares kontanta
bidrag till beklädnaden i sin helhet uppgå till 69,685 Rdr 31 öre och då
nuvarande anslaget till båtsmäns beklädnad utgör 138,200 rdr, skulle, i händelse
nyssnämnda bidrag komme att upphöra, detta anslag följaktligen höjas till omkring
208,000 Rdr. I öfverensstämmelse med bil n:o 12 utgör kontanta beklädnadskostnaden,
beräknad enligt föregående årens prisförhållanden och under
antagande att omkring en tredjedel af båtsmanshåll^ årligen uppfordras,
endast omkring 198,000 Rdr om året. Som emellertid medel måste beräknas
äfven för de småpersedlars uppsättning och underhåll, Indika ännu anskaffas åt

Bil. N:o 4 till Kong!,. Maj:ts Nåd Prop. N:o /, om Statsverket 1873.

rotarne sjelfva, och priset på kläde de sednaste åren betydligen stegrats, bör ej
anslagssumman beräknas lägre än till ofvan upptagna belopp af 208,000 Rdr,
med bibehållande i öfrigt af naturen af »förslagsanslag, högst», och följaktligen
kunna minskas i samma mån, som båtsmännens antal inskränkes genom den medgifna
vakanssättningen inom Blekinge och Södra Möre, eller en del af båtsmanshållet
kan varda öfverflyttadt till Landtförsvaret.

Angående behandlingen af frågan om båtsipännens beklädnad under föregående
tid innehåller den uti bilagan n:o 16 intagna P. M, närmare uppgifter.

Under rubriken »om förhållanden, gemensamma för båtsmansrustningen och båtsmansroteringen»,
yttrar den år 1 868 tillförordnade Kommité för utredning af frågan
om lindring i båtsmanshållet bland annat följande: »En fråga af synnerlig vigt
»är vidare den om båtsmannens aflöning. I detta afseende innehålla roteböckerna
»att emellan rust- eller rothållare och båtsmän må ingå kontrakt afslutas, hvilka
»ej instämma med det i länet faststälda hufvudkontrakt, men 1838 års instruktion
för kompanicheferna har i detta afseende tillagt, att öfråga om båtsmännens
»rättigheter utfärdade författningar äfven skulle följas. Om än man ej vill fästa sig
»vid benämningen af hufvudkontrakt å de förordningar om båtsmännens rättigheter,
som Kong!. Maj:t för alla orter med undantag af Norrländska landskapen,
»Bohuslän och Halland, der verkliga kontrakt finnas, af egen myndighet ut färjbåt,
och som af åldern vunnit häfd, så förekommer dock, att, enär ingen numera
kan tvingas till krigstjenst emot de i författningar utsätta vilkor, dessa
»vilkor icke kunna betraktas annorlunda än såsom det för båtsmannens bergning
»erforderliga minimibelopp, som rust- eller rothållare bör utgifva. Vid sådant
»förhållande vore angeläget tillse, huru med båtsmannens aflöning rätteligen herde
»ställas.»

»Af de från orterna kommiterade tillhandakomna uppgifter om båtsmännens
»lönevilkor finner man, att, i detta hänseende, ständiga afvikelser ega rum från
»hvad de allmänna kontrakten och författningarne innehålla. Då skyldigheten
»för rusthållet eller roten att uppställa båtsman är ovilkorlig och bindande, men
»båtsmannens anskaffande beror uteslutande på legoaftal, sedan de förra i tjenste»hjonsstadgar
och värfningsförfattningar gjorda inskränkningar i friheten både att
»hafva tjenare och att taga eller icke taga tjenst upphört att gälla, kunna föresskrifterna
om en viss och oföränderlig aflöning för båtsmannen icke blifva be»ståndande,
utan rust- eller rothållaren måste erbjuda honom sådana fördelar, att

Bil. No 4 till Kong!,. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 53

»han vill emottaga tjensten. Det är alltså nog oegentligt, att stadganden ännu
»finnas, innehållande att legokontrakten ovilkorligen skola instämma med de gamla
»allmänna kontrakten och författningarne. Derigenom förorsakas ock rust- eller
»rothållaren olägenheter, som han fördrager med otålighet och^hvilka stundom
»hos honom verka missbelåtenhet med indelningsverket i dess helhet. Man har
»sett, huru redan 1776 nödvändigheten af större frihet i legoaftalet erkändes, och
»genom Kongl. b refvel den 14 Juli 1835 förklarades uttryckligen, att på rot»hållare
och båtsmän sjelfva skulle ankomma att med hvarandra afgöra om sina
»inbördes rättigheter och skyldigheter i allmänhet, men att, beträffande de vilkor,
»som antingen härledde sig från indelningsverkets natur eller afsågo båtsmannens
»tjenstbarhet samt anginge torpet, beklädnaden och utredningen, de i dessa ämnen
»redan utkomna författningar skulle äfven framgent lända vederbörande till efter»rättelse.
Slutligen har Kongl. Maj:t medelst nådigt bref af den 1 Maj 1868,
»såsom kommiterade förut omförmäla för båtsmansrustningen i Blekinge stadgadt,
»att de en båtsman tillkommande belopp spanmål, hö och halm skulle af rust»hållaren
aflemnas in natura, der ej missväxt för honom inträffade, i hvilket fall
»lian vore pligtig att dem med penningar betala efter det för kronans räkning
»faststälda markegångspris under Lit. A. i taxan, så framt icke annorlunda vid
»båtsmannens legande i det dervid upprättade kontrakt vore öfverenskommet.
»Tidens kraf af större frihet vid legoaftalets uppgörande har sålunda redan länge
»gjort sig gällande, och kommiterade tro det vore med allmänt bästa öfverens»stämmandef
att äfven i författningarne i allt görligt erkänna detsamma. Det i
»1 835 års Kongl. bref influtna stadgandet, att, beträffande vilkor som härledde
»sig från indelningsverkets natur, författningarna skulle lända till efterrättelse,
»förmå kommiterade icke att rätt fatta, emedan denna bestämmelse skulle kunna
»utsträckas till hela innehållet af legoaftalet, och anse kommiterade densamma
»kunna utan våda lemnas å sido, men hvad beträffar båtsmannens tjenstbarhet
»samt hans beklädnad och utredning, så faller af sig sjelf, att derom måste för»fattningarne
gälla. Hvad deremot angår torpet ville kommiterade tillstyrka, att.,
»i likhet med hvad om hemkall blifvit sagdt i förenämnde. 1868 års Kong!,
»bref, på legoaftalet finge bero, om och till hvad storlek samt beskaffenhet sådan
»förmån skulle af rust- och rothållaren bestås. De hinder och omak, som rust»och
rothållaren numera vid jordbrukets allt större utveckling på många orter
»erfar af skyldigheten att lemna torp, skulle derigenom försvinna. Till och med
»den indelningsverkets natur egentligen tillhörande fördelen af bostad hos roten

»skulle kommiterade tro icke herde påstås, der den ej godvilligt lemnades.--— —

»Af de till kommiterade inkomna uppgifter finner man ock, att i flera orter, hvarest
»rättighet till torp är båtsmannen i författningarna lemnad, sådant icke plägar
»bestås honom, under det att motsatt förhållande inträffar på orter, der rättig -

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:f.s Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

»heten till torp icke är båtsmannen medgifven. Dock måste vid uppgörandet af
»friare legoaftal tillses, att båtsmannens vilkor icke sättas alltför lågt.»

»I öfverensstämmelse härmed tillstyrka alltså kommiterade, att, med iakttagande
deraf, att vilkor, skadliga för båtsmannens tjenstbarhet, icke må ega rum,
»samt att hvad författningarna stadga om rust- och rothållares skyldighet i afseende
på båtsmannens beklädnad och utredning förblifver gällande, alla öfrig-,
»honom tillkommande löneförmåner må få bero på fritt aftal, hvarvid likväl sam»manlagda
värdet af desamma icke får understiga hvad de för orterna uppgjorda
»allmänna båtsmanskontrakt och utfärdade författningar i donna del bestämma,
»hvilka kontrakt och författningar således skola tjena till ledning för Konungens
»befallningshafvande vid den pröfning af legokontrnktens antaglighet, som kom»miterade
hemställt herde åt donna embetsmyndighet öfverlemnas.»

Efter det jag emottag,''! mitt embete såsom Chef för Sjöförsvarsdepartementet,
fästa des genast min uppmärksamhet å de olikheter, som i anseende till särskilda,
ofta med hvarandra ej fullt öfverensstämmande föreskrifter, på grund af gammal
häfd eller af annan orsak egde rum inom särskilda orter i afseende å förhållandet
emellan båtsmännen samt deras rust- eller rotehållare och de svårigheter,
hvilka i följd deraf mötte att i förekommande fall bestämma deras ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter. I skrifvelse åt den 2 Juni 1870 erhöll derföre

Kong!. Förvaltningen af sjöärenderna uppdrag att fästa vederbörande båtsmanskompanichefers
uppmärksamhet på de i särskilda Kongl. bref meddelade föreskrifter
om upprättande af kontrakt emellan båtsman samt rust- eller rothållare.
I sammanhang med fullgörandet af denna föreskrift och med anledning af stadgandet
uti 1835 års Kongl. bref, att författningarne skulle lända till efterrättelse
i afseende å de »vilkor som härleda sig från indelningsverkets natur», ansåg sig
Förvaltningen höra från station sbefäl h afv arne, efter samtlige kompanichefernes hörande,
infordra förslag till nya båtsmanskontrakt; och yttrade Förvaltningen i
skrifvelse den 23 December 1870 med öfverlemnande af de inkomna förslagen
och utlåtandena, att af desamma framginge »huru olika de ifrågava rande

författningarna varit förstådda och tillämpade samt huru svårt det följaktligen
måste blifva att uppdraga någon bestämd och allmängiltig skilnad
»mellan de vilkor, som skola anses leda sin grund från indelningsverkets natur
»och således höra i alla antagningskontrakter inflyta, samt de öfriga som kunna
»göras till föremål för frivillig öfverenskommelse mellan rust- eller rotehållarne
»och båtsmannen. Det synes derföre vara att befara, det hvarje försök att
»bestämma de förra och med detsamma inskränka omfattningen af de sed nare

skulle snarare öka än minska anledningarna till tvister mellan rust- eller
»rotehållarne och deras båtsmän samt till missbelåtenhet hos de förre, emedan
»under en längre tidsföljd helt olika uppfattningar gjord sig gällande inom olika
»landsorter, om hvilka rättigheter hafva sin grund i indelningsverket» natur och

Bil. No 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

»således ovilkorligen böra tillkomma båtsmannen eller icke, hvilken skiljaktiga
»uppfattning äfven kan vara föranledd af vissa för orten egna förhållanden, i
»följd hvaraf en annan tillämpning, än den i orten häfdvunna, skulle kunna vara
»förenad med väsentliga svårigheter, hvilka det för ett centralt embetsverk i saknad
af närmare kännedom om dessa egendomliga förhållanden måste vara omöjligt
att med någon säkerhet bedöma.»

»Kongl. Förvaltningen anser för sin del, att det uppgifna syftet att minska
»anledningarne till tvister emellan rust- eller rotehållarne och deras båtsmän,
»skulle säkrare vinnas, samt deras ömsesidiga belåtenhet och äfven tjenstens bästa
»befordras, om, med undantag af den beklädnadsskyldighet som åligger rust - och
»rotehållarne, i alla öfriga hänseenden fritt aftal finge ega rum vid kontrakters
»upprättande emellan dem och båtsmännen, hvilket fria aftal dock så till vida
»borde underkastas kontroll, att kontraktet, för att blifva gällande, måste stad»fästas
af Konungens vederbörande befallningshafvande, som egde tillse, att båts»männen
ej Loge sig tilldelade lägre löneförmåner, än som, enligt länets marke»gångspris,
i penningevärde motsvara hvad båtsmännen, jemlik! nu gällande för»fattningar
och häfd, erhålla.»

Vid granskning af de under sednare åren uppgjorda båtsmanskontrakten,
Indika i afskrift åtföljde kompanichefernes yttranden, äfvensom af de förslag
till sådana kontrakt, Indika af kompanicheferne insända, visade sig, på sätt
Förvaltningen anmärkt, att uppfattningen af bestämmelserna om båtsmännens rättigheter
vore i hög grad skiljaktig samt att behofvet af friare legoaftal redan gjort
sig gällande oberoende eller stundom i trots af författningarne; hvarför det ock
numera torde vara omöjligt att genom nya noggranna bestämmelser binda båtsmännen
och deras rust- eller rotehållare vid vissa fasta vilkor.

Indelningsverket för båtsmanshållet, sådant det i början inrättades och sedan
i hufvuddragen bibehållit sig, företer ingalunda en öfverallt likartad inrättning,
utan hafva vid dess införande med stor praktisk klokhet på olika orter tillämpats
i flera delar skilda bestämmelser, hvilket ock otvifvelaktigt i sin mån bidragit
till den fasthet donna byggnad under två århundraden visat. Söker man
gorå sig redo för de utmärkande drag, som äro för de olika orternas kontrakt
gemensamma och hvilka således närmast skulle kunna sägas utvisa indelningsverkets
natur eller »hufvudgrunder». så linnés dessa bestå deruti:

att egarne af vissa hemman eller innehafvarne af vissa kronoräntor — hemmanen
och räntorna olika till antal och belopp i snart sagdt hvarje särskildt fall.
men för hvarje rote- eller rusthåll en gång för alla bestämda — skulle anskaffa,
aflöna och utrusta en duglig krigsman;

att denne skulle såsom tillhörande roten eller rusthållet der hafva sitt hem
och sitt underhåll, då han ej vore i rikets tjenst uppbådad, — dervid ett visst
Bih. till Riksd. Prat. 1873. I Samt. 1 Afd. 7

Sfi Bil. N:o 4 till Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873

patriarkaliskt förhållande emellan rotehållare!! och båtsmannen förutsattes, i följd
hvaraf en del närmare bestämmelser i afseende på dennes lön och öfriga
förmåner ansågos mindre behöflig!! och endast i allmänna ordalag upptogos i
kontrakten;

att med undantag för vissa trakter i allmänhet, ehuru icke såsom ovilkorlig
skyldighet, bestämdes det karlen skulle hafva egen bostad med odlingsbar jord,
hvarvid åter i flera hänseenden den patriarkaliskt uppfattningen medförde många
obestämda uttryck.

Under det att de ursprungliga s. k. kontrakten sålunda å ena sidan saknade
närmare bestämmelser i afseende på flera af de båtsmannen utaf roten tillkommande
förmånerna, stadgade de i sådant afseende å andra sidan flera vilkor
och inskränkningar, hvilka möjligen voro lämpliga vid den tid bestämmelserna
derom utfärdades, men som redan längesedan upphört att så kunna anses. Då
nemligen, såsom i ofvan citerade kommitébetänkande är erinradt, skyldigheten för
roten eller rusthåll^ att uppställa båtsman är ovilkorlig och bindande, men ingen
numera kan tvingas till krigstjenst emot de i författningarne utsätta vilkor, och
följaktligen båtsmannens anskaffande berm på aftal, så kunna föreskrifterna om
en viss oföränderlig aflöning för båtsmannen icke tillämpas, utan rust- eller rotehållaren
måste erbjuda honom sådana fördelar att han vill mottaga tjänster!. Man
finner också att ständiga afvikelser egt rum från hvad de s. k. allmänna kontrakten
och författningarne innehålla rörande båtsmännens lönevilkor, och huru
en sådan frihet vid legoaftalets uppgörande vunnit afseende framgår, såsom
ofvan blifvit antydt, redan af Kongl. brefvet den 22 Januari ''17 76, som

Stadgar att de emellan rusthållarne och deras båtsmän öfverenskoinna vilkoren
bolde i Landskansliets diarium antecknas och vid förefallande tvister blifva ett
rättesnöre för de förres skyldigheter, genom hvithet stadgande rusthållarne och
båtsmännen Ange anvisning att ingå särskilda legokontrakt, samt utaf Kongl. brefvet
den 10 Februari 1824, som bestämmer, att, i anseende till tidernas förändrade
skick, legan herde bero på frivillig öfverenskommelse.

Uti nådig proposition den 18 Januari 1834 till Rikets Ständer an gående

lättnader i afseende å liqvidation af reserv- och öfverskottsräntor i
Blekinge yttras bland annat: »För öfrig! har Kongl. Maj:t vidkommande de
»rastandes och båtsmännens ömsesidiga rättigheter och skyldigheter funnit, att,
»enär legning af båtsmän, liksom af soldater, beror på frivillig öfverenskom »melse

rotar och manskap emellan och bestämd föreskrift om de förmåner,

»hvarom vederbörande Ange kontrahera, vore mot naturen af frivilliga kontrakt
»stridande och skulle för rusthållarne försvåra den dem vid ansvar åliggande
»rekryteringsskyldigheten, helst båtsmannens rättigheter måste lämpas, hvad legan
»och lönen angår, efter ett omvexlande myntvärde och hans öfriga förmåner efter
»mångfaldigt olika både lokala och individuel förhållanden och behof, som icke

Bil. N:o 4 till Kongl. Majits Nåd Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 57

»kunna ens förutses än mindre till de i oändlighet skiftande detaljerna bestämmas,
»det alltså på rusthållare och båtsmän sjelfve ankomma borde, att med hvarandra
»kontrahera om sina inbördes rättigheter och skyldigheter i allmänhet, men att,
»beträffande vilkor, som antingen leda sin grund från indelningsverkets natur eller
»afse båtsmannens tjenstbarhet eller angå torpet samt beklädnaden och utredningen,
»de i dessa ämnen redan utfärdade författningar borde äfven framgent lända ve»derbörande
till efterrättelse.» Detta yttrande återfinnes uti det af Riksdagen på
Kongl. Maj:ts proposition aflåtna svar och i öfverensstämmelse härmed afläts
också Kongl. brefvet den 14 Juli 1835 till Förvaltningen af sjörendena, Kammarkollegium
och Statskontoret. — Det må härvid för öfrig t anmärkas, att icke
långt derefter, den 6 April 1838, utfärdades en instruktion för båtsmanskompanicheferna,
hvaruti dem ålades att noga tillse det de kontrakt, som ingingos, voro
öfverensstämmande med ortens hufvudkontrakt och öfriga om båtsmäns rättigheter
utfärdade författningar, och så har häraf blifvit en följd att kompanicheferne, som
sannolikt tvekat om hvad i 1835 års bref borde förstås med »indelningsverkets
natur» föredragit att hålla sig till de andra äldre stadgandena.

Slutligen bär Kongl. Maj:t, i sammanhang med afgörandet af en enskild
tvistefråga, genom nådigt bref den 1 Maj 1868 ytterligare meddelat det redan
anförda stadgandet för båtsmanrustningen i Blekinge, att de båtsmannen tillkommande
belopp spannmål, hö och halm skola af rusthållarne in natura aflemnas,
om ej missväxt för honom inträffade, i hvilket fall lian vore pligtig att dem med
penningar betala efter markegångspris, »så framt icke annorlunda vid båtsmans
fogande i det dervid upprättade kontrakt blifvit öfverenskommet.»

Den rust- och rotehållare i allmänhet genom 1835 års Kongl. bref medgift]
a frihet omfattar egentligen de s. k. hemkallspersedlarne jemte mulbete, vedoch
gärdselfång, skjuts in. ro. d. samt lönen. Jag anser dock i öfverensstämmelse
med Kommitén för lindring i båtsmanshåilet, att en större frihet i afseende
på legoaftal» i allmänhet herde medgifvas och att ej ens fördelen af bostad
hos roten numera bör ovilkorligen påstås, der deri ej godvilligt lemnas. I
afseende å denna förmån får jag i (ifrigt erinra: att uti de för Norrlandskompanierna
gällande kontrakten ej ingår någon rätt till torp för båtsmannen och att
ej ens bostad bos roten finnes honom deri tillförsäkrad; att uti stadfästelse], å
kontrakt för båtsmanshåilet i Göteborgs och Bohus län af den 16 Januari 1739
Kongl. Maj:t bifallit rotehållarnes inlaga, hvaruti det heter: »Och på thet lega
»karlen må vara oss så mycket trognare och icke rymma; så villjom Vi Roten,
»honom på utmarken upsättia en stuga och Fähus med en kåltäppa, om lägen»heten
finnes på utmarken, för honom upbryta Ett hälft tunneland och äng till två
»stackar hö och Mulbete för thess ko eller Creatur»; och är således bär torpet
endast vilkorligt lofvadt; att kontraktet med Halland innehåller: »På thet Rotan
måtte hafva så myket lättare att få båtsmän och vara försäkrat om thess qvar -

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

blifvande tillätes allmogen åt upsättia ther beqvämligaste lägenheter gifva» på utmarken
til båtzmannen en stuga--såsom ock therjernte upbryta en half tunna lands

åker och äng till två stackar hö samt mulbete för thess ko och creatur —--

men i fall vid en och annan Rote ingå lägenheter skulle finnas till hus, kohltäppa,
åker och äng i Socbnen, så kommer Roten antingen att hysa båtzmannen hos sig,
eller i hushyra utbetala» ersättning till visst belopp; att i de allmännabåtsmanskontrakten
stadgas att båtsman skall hafva hus, loge, lada och fähus men, hvad torpjord
angår, »vid sådana torp der lägenhet finnes», — således ej ovilkorligen; att Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 7 Februari 1860 medgifvit. att, son* å Oland för
de flesta rotar svårighet mott att finna tjenligen lägenheter till torp, det äldre
Kongl. brefvet af den 20 Juni 1844, som föreskrifver att torp skola der anskaffas,
ej bör i vidsträcktare mån vinna tillämpning än att, der kompanichefen
anser den ersättning båtsmannen erhåller otillräcklig, saken må underkastas särskild
pröfning; hvarförutan enligt instruktionen för båtsmanskompanicheferne båtsman
kan med kompanichefs samt rust- eller rotehållare» bifall till annan person
öfverlåta sitt torp.

Den frihet i afseende på legoaftal emellan båtsmannen och rote- eller rusthållaren,
som af Kommitén för lindring i båtsmanshållet är föreslagen och af
Förvaltningen af Sjöärendena uti två särskilda yttranden blifvit tillstyrkt, är i
sjelfva verket endast en tillämpning af hvad som redan blifvit af Kongl. Maj:t
dels i grundsats uttaladt, dels för flera särskilda orter medgifvet; och jag tvekar
sålunda ej att tillstyrka en sådan utsträckning af den genom Kongl. brefvet den
14 Juli 1835 rote- eller rusthållarne och båtsmännen lemnade frihet att med
hvarandra afgöra om sina inbördes rättigheter och skyldigheter i allmänhet, som
med behörigt afsernde på båtsmannens tjenstbarhet kan förenas, i hvilket afseende
jag anser höra föreskrifva»:

a) att vid rekrytering af ledigt båtsmansnummer skall mellan rust- eller
rotehållare!, och rekryten till framtida efterrättelse upprätta» skriftligt kontrakt,
fullständigt upptagande alla de löneförmåner, båtsmannen eger under sin tjenstetid
af rust- eller rotehållare åtnjuta samt sättet huru de skola komma båtsmannen
tillhanda;

b) att, med iakttagande deraf att bestämmelser skadliga för båtsmannens
tjenstbarhet, icke må i kontraktet inflyta och att gällande föreskrifter angående
fortskaffning af tross fortfarande lända till efterrättelse, båtsmannens alla öfriga
löneförmåner må bero på fritt aftal emellan rust- eller rotehållare och båtsmannen,
dock att värdet af de aftalade förmånerna icke väsendtligen understiger
hvad båtsman i orten enligt författningarne tillkommer; och må följaktligen, der
båtsmannen är berättigad till torp eller bostad, det stå honom fritt att för sin
tjenstetid med rust- eller rotehållare öfverenskomma om ersättning för denna

Bil. N:o 4 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N.o 1, om Statsverket. 1873.

förmån, men i händelse torp eller bostad för båtsmannen blifvit i kontraktet
betingad, bör detsamma jemväl innehålla bestämmelse i afseende å underhållsskyldigheten;
hörande det uppgjorda kontraktet granskas af Kong!. Maj:ts
befallningshafvande, som, derest icke något är att deremot erinra, stadfäster detsamma
till efterrättelse.

I händelse förslaget om kronans öfvertagande af kostnaden för båtsmansbeklädnaden
ej vinner bifall, bör dock härjemte bestämmelse meddelas derom, att
i afseende å rust- och rotehållares skyldigheter gällande stadgande!! fortfarande
höra lända till efterrättelse.

Det återstår nu endast att redogöra för de medel, som äro att tillgå
för genomförandet af den nya organisationen äfvensom ordningen för dess
utförande.

Af bil. N:o 14 framgår att hela det erforderliga årliga anslaget till Kong!,
flottans officers- och underofficerskårer samt permanenta reservstaten, jemte den
anslagstillökning, som erfordras för kanonierkårens ombildning till matroskår och
för båtsmanshållet, utgör eu summa af 646,696 It:dr 50 öre och bil. N:o 13
åter utvisar, att det nu till flottans och skärgårdsartilleriets officerare och underofficerare
samt till nya reservstaten och indragningsstaten utgående afluningsanslag
utgör 694,956 R:dr 55 öre, samt följaktligen icke endast är tillräckligt, utan
äfven kommer att, efter det organisationen blifvit slutligen genomförd, lemna ett
öfverskott af 48,260 R:dr 5 öre. De förökade utgifter densamma medför kunna
sålunda bestridas genom de medel, som i män af afgång inom nya reserv- och
indragningsstaterna blifva tillgängliga. Att förändringen sålunda ej kan fullständigt
genomföras på en gång, utan kommer att fördelas på flera år, är obestridligen
en olägenhet, men som ej utan nya anslags anvisande kan undvikas. Att döma
efter den afgång, som under de sednare åren egt rum inom nya reservstaten, är
dock antagligt, att medel till utförande af de förändringar, hvilka först höra
genomföras, snart nog skola blifva att tillgå.

Beträffande ordningen för planens verkställande, så anser jag sammanslagning
af Kongl. flottan och skärgårdsartilleriet genast höra ega ruin, hvarefter
öfningarne uti exercis- och instruktionsskolorna samt under sommarexpeditionerna
ordnas på samma grunder vid båda stationerna. I den mån penningemedel blifva
att tillgå höra desamma användas i följande ordning:

a) förändringarna i båtsmanshållets befäl och underbefäl samt kanonierkårens
omdaning;

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

60 Bil. Nto 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 7, om Statsverket 1873.

b) förbättring i underofficerarnes aflöning, hvarvid iakttages att en högre
grad går före en lägre och, inom graden, den i tjensten äldre framför den yngre;

c) fyllnad i de officerslöner, hvilka enligt det framställda förslaget höra ökas,
dervid en högre grad går framför en lägre och, inom graden, den i tjensten
äldre framför den yngre;

d) permanenta reservstatens upprättande.

Stockholm i	November 1872.
	Br. A. Leijonhufvud.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1873.

Bil. N:o 1.

Tablå

utvisande Personalbehofvst i krigstid för Sjöförsvarets nu egande och under utförande
varande fartyg, afsedda för strid, samt staber och minpersonal; tillökning deri för
framdeles tillkommande materiel och i reserv, äfvensom till öfverstyrelsen
och Stationstj ensten erforderlig personal.

Antal Fartyg.		Officerare1)-	Underofficerare.	Gemen- skap.
1	o i? B™ o kV 2 ö g 2	Kaptener.	Subalterner.	Summa.	Af Under-Officers-staten.	Af Matros-kåren.	Summa.	Matroser. Jungman. Båtsmän.
	Nu befintlig och under utförande varande materiel:					!
1.	Monitorn John Ericsson...............................................		l	i	2	4	5	4	9	55
3.	I):o Thordön, Tirfing och Loke..........................	—	3	3	6	12	15	12	27	165
i.	Pansarbåten Hildur ....................................................	—	—	1	1	2	2	_	1 2	34
6.	D:o Gerda och fem under byggnad ............	—	—	6	6	12	12	—	12	204
1.	D:o Sköld........................................................	—	—	1	i	2	2	—	2	34
1.	D:o Fenris ....................................................	—	—	1	i	2	2	—	2	21
1.	0 D:o Garmer...................................................	—	—	1	i	2	2	—	2	16
1.	Ängfregatten Vanadis ..................................................	—	i	1	4	6	10	9	19	258
1.	Ångkorvetten Balder.....................................................	—	i	1	4	6	9	5	14	170
1.	D:o Gefle.........................................................	—	i	1	3	5	7	6	13	128
1.	D:o Thor .....................................................	—	i	1	3	5	7	4	11	94
1.	Kanonångbåten Svensksund.........................................	—	—	1	1	2	3	—	3	30
9.	D:o Högland, Ingegerd, Astrid, Aslög, Sigrid,
	Alfhild in. fi......................................	—	—	9	7	16	27	—	27	270
	Minafdelningen.............................................................	—	2	8	8	18	16	—	16	120
	Eskaderchefer och staber..........................................	1	6	5	4	16	_	—	—
28.	Summa	lj	16	41	52	110	119 1	40	159	1,599
	Tillökning2) för framdeles tillkommande materiel,
	reserv etc.
	Officerare och Underofficerare.................. 50 %	—	8	21	26	55	42!	38	80	—
	Gemenskap.................................................. 33 % %	—	—	—	—	—	— ’	—	—	533
	Öfverstyrelsen enl. Bil. 2 A.......................................	—	5	1	2	8	—	—	—	—
	Stationsstjensten3) i Garlskrona enl. Bil. 2 A. och 3 A.	1	6	4	5	16	20	5	25	)
	D:o i Stockholm enl. Bil. 2 A. och 3 A.	1	5	2	3	11	9	4	13	668
	Summa Summarum	3	40 1	69	88	200	190	87	277	2,800

1) Officersantalet i denna tabell är beräknad t efter krigshehofvet.

2) Uti denua tillökning är inbegripet det antal officerare, som erfordras vid exercisskolorna och till kompani-tjensten vid
stationerne (se Bil. 2) samt till båtsmanshållet (se Bil. 11).

3) Häruti ej inberäknade de underofficerare som uppföras å varfvets stat (se Bil. 3) ej eller underbefäl till kompanitjensten
vid båtsmanshåll.

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Samt. 1 Afd.

Bil. N:o 2.

Tablå

utvisande Officersbehofvet för Öfverstyrelsen in. m. och

svarets stationer.

Förordnade på obestämd tid af Aktiva Kart
Reservstaten.

(särskild! upptagna i Bil. N:o 1.)

Öfverstyrelsen m. m.

Förvaltningen af Sjöärendena............................

Sjöförsvars-departementets kommando-expedition.
Sjölcarteverket .......................................................

Stationstjensten i Karlskrona.

Stationsbefålhafvare..............................................

Varfschef.............................................................

Kommendant......................................................

Kommendant å sjöfästningarne............................

V arfs-departements-chefer.....................................

Adjutanter hos Stationsbefälhafvaren, Varfschefen

mendanten..........................................................

Officerare vid Varfs-departementen......................

Sjöfästningarna.....................................................

Skeppsgossekåren..................................................

Stationstjensten i Stockholm.

Stationsbefålhafvare...............................................

Varfschef...............................................................

Kommendant.........................................................

Varfs-departements-chefer.....................................

Officerare vid Varfs-departementen.....................

Adjutanter hos Stationsbefålhafvare, Varfschef
mondänt............................................................

				CO
	hrj	o s?	*
			i ■	EL	1
		3	ro	3	P
eller		• 7

		3		1	4
	—	1	1	1	3
	—	1	—	—	1
	—	5	i	2	8
	1				1
	—	1	—	—	1
	—	1	—	—	1
	_	1	—	—	1
	—	3	—	_	3
h Korn-				3	3
			3		3
		—	—	2	2
	—	—	1	—	1
	1	ti	4	5	16
	1				1
	—	1	—	—	I
	—	1	—	—	1
	_	3	—	—	3
	—	—	2	—•	2
Korn-
	—		—	3	3
	1	5	2	3	11
	2	16	7	10	35

Transport	2	16	7	10	35
B.
Kommenderade för viss tid af Aktiva kåren.				\|
(inberäknade i Tillökning Bil. N:o 1.)
Öfverstyrelsen m. m.
Sjöförsvars-departementets Militäriskt Teknisk^ byrå..........	—	2	1	—	3
Stationsljensten i Karlskrona.
Exercisskolan och Kompanitjensten vid Stationen...............	—	1	3	6	10
Stationsljensten i Stockholm.
Exercisskolan och Kompanitjensten vid Stationen...............	—	1	2	4	7
	_	4	6	10	20
C.
Behof, som vid krigstid upphörer, eller fylles af Officerare
från Båtsmanshållet af Aktiva kåren eller Reservstaten.
(ej inberäknade i Bil. N:o 1.)
Öfverstyrelsen m. m.
Krigshofrätten.......................................................................	—	1	—	—	1
Stationsljensten i Karlskrona.
Skeppsgosse-kåren.................................................................	—	1	—	2	3
			2		2

Undervisningsverket................................................................	—	—	2		2
Stationsljensten i Stockholm.
Besigtningar...........................................................................	—	—	2	—	2
Undervisningsverket................................................................	—	—	1		1
	—	2	7	2	11
Summa Summarum	2	22 !	20 \|	22	66

Anm.

Krigsrätter och kaserntjenst äro afsedda att skötas af Officerare vid Exercisskolorna.

Bil. N:o 3.

Tablå

utvisande Underofficers-behofvet för tjensten i land vid Sjöförsvarets

Stationer.

Befattninga r.		1 Stockholm.
A. Underofficerare, som kommenderas till Stationstjenst för viss tid. (intagne i Bil. N:o 1). Uppbördsman i Exercisskolan.............................................	1	l
Biträdande Underofficerare i Exercisskolan..................................	9	6	Anm. 1.
D:o Underofficer i Korporalskolan ...................................	1	—
D:o Underofficerare i Sjöreserven och Varfsåreboden......	3	2	Anm. 2.
Underofficer vid telegrafen ............................................................	1	—
Tillsyningsman vid kruthuset å Loudden......................................	—	1
Uppbördsman i Högvakten .......................................................	1	—
D:o i Båtsman skasern ...............................................	1	1
D:o i Kanonierkasern..................................................		1
D:o i Skeppsgossekasern .............................................	1	—
D:o å Kungsholmen.......................................................	1	—
D:o å Drottningskär.........................................................	1	—
Underofficer i Sjukhuset.................................................................	1	1
D:o i Styrmansförrådet och Observatorium .....................	1	—
Biträdande å Artillerigården............................................................	1	—
D:o vid Ekipage-departementet .........................................	2	—
Obs. Det ökade antal, som i krigstid härutöfver behöfves för vakter m. in. å Stationerna, fylles af Underofficerare från Båtsmanshållet.	25	13

Anm. 1. Tjenstgöra äfven vid bevakningen.

» 2. Att tjenstgöra å små-årigbåtar, brandväsen, etc.

Befattningar	I Karlskrona.	I Stockholm.
B.
Underofficerare, som, erforderliga under fred, vid Tcrigstillfälle
Ulfva disponibla för tjensten i allmänhet.
(ej intagne i Bil. N:o 1).
Informations-skolorna..................................................................	3	3
Befälhafvare å Varfvets lastdragare................................................	3	1
C.	6	4
Underofficerare, som, jemnlikt Reglementet för Styrelsen och För-
valtningen, anses böra tillhöra Varfsstaten.
(ej intagne i Bil. N:o 1).
Adjutanter hos Artilleri-Ekipage- och Mindepartementschefer......	3	3	Anm. 1.
Uppbördsman i Artilleri-tillverknings-kammaren.........................	1	1
D:o i Laboratorium........................................................	1	1
D:o i Takelkammaren..................................................	1	1
D:o i Varfsåreboden och Sjöreserven ..........................	1	1
D:o i Varfsboden......................>....................................	1	1
Stufnings-Underofficer vid Inventarie-kammaren............................	1	1 1
Uppbördsman i Min-verkstaden..................................................	1	1
	10	10

Anm. 1. Styrmans- i st. f. Mindepartementets chef i Karlskrona.

Bilaga N:o 4

Förslag

utvisande huru den enligt Bil. 1 för sjöförsvaret erforderliga personal bör fyllas.

			B	e f ä	l.		Under*) ef äl.	Gemenskap.
		Flaggman.	Reg.-officerare.	Kaptener.	Subalterner.	Summa.	A under-officersstat.	Af matros-kåren.	Summa.	Af matros-kåren.	Af båtsmans-hållet.	Af skepps-gossekåren.	Summa.
På ordinarie aktiv stat.		2	26	43	69	140	190	—	190		—	—	—
På reservstat................		1	14	15	—	30	—	—	—	—	—	—	—
Från Matroskåren ......		—	—	—	—	—	—	87	87	513	-	—	513
Från båtsmanhållet....... Från skeppsgossekåren	(färdige till										2213		2213
karlskrifning) ..........		—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	74	74
Från handelsflottan.......		—	—	11	19	30	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	3	40	69	88	200	190	87	277	513 M3	74	fC CO O O

Anm. Härutaf äro afsedde att under fredstid öfvas till sjötjenst (se Bil. 5.)

a) Befäl: hela aktira staten.

b) Underbefäl: hela undevofficersstaten samt 87 l:sta kl. matroser.

c) Gemenskap: återstoden af matroskåren 513 man.

af skeppsgossekåren 74 »

af båtsmanshållet 1,545 »

2,132 man.

I krigstid påräknas dessutom, till ersättande af lidna förluster, samt till
bemanning af förhyrda fartyg eller skötande af möjligen i hast anskaffad ny materiel,
ett erforderligt antal af de vid sådant tillfälle till krigstjenst pligtige sjökaptener,
styrmän och matroser (hvilkas antal 1870 utgjorde 295 kaptener, 580
styrmän och 5,882 matroser, inskrifne i sjömanshusen) samt af allmänna beväringen
sjöbeväringsmanskap till erforderligt antal.

Bil. 1Nt:o 5 a.

Beräkning

af ungefärliga öfningstiden, som med nuvarande exercisanslaget i medeltal kan åstadkommas per år
för den enligt Bil. 4 påräkneliga, å ordinarie stat uppförda befäls- och underbefäls-personal, samt

för matroskåren och båtsmanshållet.

	Expo-	Utgör för expe-ditionen :	Besättningslista	n upptager antal:		Produkt af dagar och antal enligt föreseende kolumn:
Expeditioner	ditions-

och	kostnad	beräk-
			° V				3 3			?, o-r		%
Fartyg.	pr dag beräk-nad till	nåd till dagar.	R:mt R:dr		§ 1	1	1	3 c	P cd "	Gemen- skap.	1	\|f		E cd"	B d " cL	i\|	Gemenskap.
Exercisexpeditioner			1					'')	1
(På fremm. och i hemlands farvatten): Vanadis (ena året) .....................	600 —	"i 330	198,000			1	i	8	10	9	258		330	330	2,640	3,300	2,970	85,140
Balder 1	500 —	*j 270	135,000	—	—	1	i	7	9	5	170	—	270	270	1,890	2,430	1,350	45,900
och [ andra året....................<
Gefle i I	383 33	-)270	103,500	_	—	1	i	5	7	6	128	—	270	270	1,350	1,890	1,620	34,560
Summa		—	436,500	—	—	3	3	20	26	20	556	_	870	870 5,880	7,620	5,940	165,600
^ Summa	— —	—	",-218,250	_	_	1,5	1,5	10	13	10	278	—	435	435	2,940	3,810	2,970	82,800
Kadett- och Rekryt-fartyg:
Norrköping ***)...........................	400 —	140	56,0! 0	—	—	i	i	7	12	5	215	—	140	140	980	1,680	700	30,100
af Chapman.............................	333 33	120	40,000	—	—	i	i	5	9	5	SO2)	—	120	120	600	1,080	600	9,600
Lagerbjelke ...............................	233 33	120	28,000	—	—	i	i	3	7	4	422)	—	120	120	360	840	4 0	5,040
! 3 Skeppsgossefartyg.....................	120 —	120	14,100	—	—	i	3	—	3	—	6	—	120	360	—	360	—	720
Eskader-ofri in gar:
j Thor (chefs-fartyg) .....................	400 —	75	30,000		1	2	2	4	7	4	98	75	ISO	150	300	525	300	7,350
	900 —	60	5 i,000 25,000			3	3 5	9	15	12	165		180	180	540	900	720	9,900 10,200
5 Pansarbåtar............................	416 67	60				5	10	170	—	—	300	300	600	—
JO Kanonbåtar .........................	1,266 67	75	95,000	—	—	3	10	7	30	—	303	—	225	750	525	2,250	—	22,725
Vinter-expedition er:
	286 .67	150	43,000				2	2	6		46			300	300	900		6,900

Summa	— —	—	603,650	—	1	13,5	29,5	52	112	40	1,403	75	1,490	2,855	6,845	12,945	5,770	185,335
Tillfälliga expeditioner.................	— !—	—	26,200	—	Till aktiv sjötjenst afsedda enl. Bil. 4	2	26	43	69	190	87	2,* ) *) 323
Exercisskolor och Minafdelning......j	- -		—	—	(erhålla sålunda i (följande årliga	medeltal pr sjötjenst i	individ / dagar)	37	57	66	99	68	66	80 å 120
Summa Summarum R:mt R:dr	-1-	—	629,850	—

Ån in. 1. Subaltern-officerarnes antal är bär utfördt med större siffror än krigsbehofvet enl. bil, N:o 1 utvisar.

Anm. 2. Gemenskapen, upptagen för rekrytfartygen Chapman och Lagerbjelke, inbegriper icke derstädes kommenderade rekryter.

Anm. 3. Om matroskorpsen tillhörande personal (513), beredes 120 dagars öfning årligen, återstår för båtsmanshållets personal (1,545) 79 dagars öfning
per man årligen.

*) Deraf 2 å 4 månader i hemlands farvatten (Östersjön och Nordsjön).

**) Af donna summa komma således endast tre fjerdedelar eller omkring 155,000 R:dr att användas på öfningar å aflägsnare farvatten.

***) Kadettfartyget Norrköping beräknas utgå hvartannat ar endast å hemlands- och hvart annat på så väl hemlands- som aflagsnare farvatten.

Bil. N:o 5 b.

P. M.

Ordnandet af gemenskapens öfningar.

Om kostnaden för:

A. a. Kadettfartygets expedition (Norrköping i 140 dagar å 12,000 Rdr pr månad).. 56,000: —

b. 3 Skeppsgossebriggar (i 120 dagar å 1,200 pr fartyg i månaden).................... 14,400: —-

c. Exercisskolan i Carlskrona (Chapman i 4 månader å 10,000 pr månad)........... 40,000: —

(dagspenning åt 50 rekryter i 240 dagar å 6$ öre

pr dag)............................................................. 750: —

(dagspenning åt 70 man i 365 dagar å 6| öre pr dag) 1,600: —

i Stockholm (Lagerbjelke i 4 månader, å 7,000 pr månad)........ 28,000: —

(dagspenning åt 35 rekryter i 240 dagar å 6)- öre) 525: —

(dagspenning åt 40 man i 365 dagar å 6} öre)...... 912: —

Minafdelningen i 2 månader.................................... 8,000: —

d. Tillfälliga expeditioner, exercisutredning vid exercisskolorna m. m................... 19,663: —

169,850: —

fråndraga anslaget till exercis med Flottans bemanning .......................... 629,850: —

så återstå till de regalera årliga öfningarne ............................................ 460,000: —

B. Hvarmed kunna utrustas:

a. Expeditioner på hemlands och aflägsna™ farvatten

det ena året: (Freg. Vanadis på 11 månader å 18,000) .. 198,000: —

» andra året: (Korv. Balder på 9 månader å 15,000)... 135,000: —

(och Korv. Gefle på 9 månader k 11,000)... 103,500: -

436,500: —; hälften 218,250: —

b. Expeditioner i hemlands farvatten

i Thor i 21 månader å 10,000 pr månad....................... 25,000: —

13 Monitorer i 2 månader å 9,000 pr Monitör pr månad 54,000: —
es acei ^ Pansarbåtar i 2 månader å 2,500 pr båt pr månad 25,000: —

|10 Kanonångbåtar i 21 månader å 3,800 pr båt pr månad 95,000: —

expedit j“ Kanonångbåtar i 5 månader å 4,300 pr båt pr månad 43,000: — 242 000- _

Summa 460,250: —

C. a. En matros anses böra årligen erhålla i medeltal 120 dagars öfning till sjös, hvilken, då
han karlskrifves vid 18 års ålder, gifver honom intill fyllda 45 lefnadsår en sammanlagd
tjenstetid till sjös af 108 månader = 9 år.

b. En båtsman anses böra årligen, för att vara lämplig att betraktas såsom duglig sjökrigsman,
erhålla i medeltal 80 dagars öfning till sjös. Då en båtsman bör anses vara upp -

fordrad 4 månader i medeltal per år, skulle lian således tillbringa | af sin uppfordringstid
till spis och återstående hdelen vid exercisskola i land, eller, om eu båtsmans medelålder
vid antagningen är 23 år och han bör upphöra att tillhöra sjöbemanningen vid
fyllda 40 år, skulle han under tjenstetiden vara uppfordrad i 68 månader, hvarutaf 46
månader skulle uttjenas till sjös och 22 vid exercisskolan i land.

Enligt tall. 3 härnedan lemnar det för öfningarne under B. tillgängliga
anslag för manskapet....................................................................... 139,875 öfningsdagar.

Afdrages härifrån hvad som åtgår till öfning af 550 matroser och jungman
i 120 dagar (se C. a.) 550x120................................................................ "0

så återstå för båtsmäns öfning........................................................................ 73,875

73 875

Beräknande BO dagar (se C. b.) för hvarje båtsmans öfning kunna - — 923 båtsmän

på detta anslag öfvas; men om härtill lägges den från expeditionerna

i tab. 2 härnedan härflytande öfningstid................................. 45,460 öfningsdagar

45,460

och denna summa äfvenledes divideras med BO ..................... -

så ökas äfven öfvade båtsmäns antal med ............................................t>66 man

och visar det sig således, med antagande att den öfningstid är tillräcklig, som i C. a. och b. linnés
upptagen, att de årliga öfningarne på aflägsnare farvatten och i sommareskader lemna

åt 550 matroser och jungman 120 dagars

och åt 923 båtsmän....................... 80 dagars

öfning; och om härtill läggas expeditionerna i tab. 2

så erliålles ytterligare öfning för....................................... 566 båtsmän i 80 dagar;

hvadan 550 matroser och jungman samt 1,489 båtsmän torde vara det största antal, som med
nuvarande exercisanslag kan hållas dugligt.

Obs. 3 af båtsmännen — de till åren äldste —, utsändes ej på öfning sexpeditioner, utan
bestrida stationstjenst och utgöra reserv.

Hela båtsmansstyrkan således 1,489 + 749 — 2,238 (i bil. N:o 4 utfärd! med 2,21o man).
Tab. 1 till Bil. 5 b.

Kostnaden per månad under sjötåg med nedanstående fartyg ar beräknad till.

ingfregatten Vanadis på Hemlands och aflägsnare farvatten.....

Augkovvetten Balder » » 0 .....

» Gefle » » n —

» Thor pa hemlands farvatten (sommartid) .......

Monitorer » » ................

Pansarbåtar » » ...............

Kanonångbåtar » » ................

Korvetten Norrköping på aflägsnare farvatten ................

» Josephine » » ............—

» Chapman ...................................................

Briggen Nordenskiöld .................................................

Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

	af personal-organisations-komitén.	enligt Uppgift från Statio-nerna.	! nu afgifna P. M.
R:dr	18,300	20,400	18,000
„	14,600	—	15,000
„	11,500	11,610	11,500
„	4,800	—	10,000
„	12,000	7,350	9,000
)>	3,000	2,169	2,500
»	4,000	3,811	3,800
	11,500	—	12,000 ■
»	11,750	—	—
))	11,111	—	10,000
»	5,500	—	--

Tab. 2 till Bil. 5 b.

A lemnar följande

öfnings-resultat (rekryterna och skeppsgossar

oräknade).

Fartyg.	Besättningslistan upptager:	Expe- ditions- dagar.	Produkt af antal och dagar.
Rege- ments- officerare.	Kaptener och Subal- terner.	Underbefäl.	Manskap.	Rege- ments- officerare.	Kaptener och Subal-terner. j	Underbefäl.	1 1 Manskap.
Norrköping.....................	i	8	17	215	140	140	1,120	2,380	30,100
Chapman.......................	i	6	14	80	120	120	720	1,680	9,600
Lagerbjelke.....................	i	4	9	42	120	120	480	1,080	5,040
3 Skeppsgosse-briggar........	i	3	6	6	120	120	360	720	720
Summa	4	21	46	343	—	500	2,680	5,860	45,460

Tab. 3 till Bil. 5 b.

B lemnar följande Öfnings-resultat.

Fartyg.	Besättningslistan upptager:	Expe- ditions- dagar.	Produkt af antal och dagar.
Rege- ments- officerare.	Kaptener och Subal-terner.	Underbefäl.	Manskap.	Rege- ments- officerare.	Kaptener och Subal-terner.	Underbefäl.	Manskap.
a Vanadis.........................	i	9	18	258	330	330	2,970	5,940	85,140
Raider...........................	i	8	13	170	270	270	2,160	3,510	45,900
Gefle ............................	i	6	12	128	270	270	1,620	3,240	34,560
Summa	3	23	43	556		870	6,750	12,690	165,600
b i	1.5	11,5	21,5	278		435	3,375	6,345	82,800
Thor (med stab)...............	3	6	10	98	75	225	450	750	7,350
3 Monitorer..................	3	12	24	165	60	180	720	1,440	9,900
5 Pansarbåtar................	—	10	10	170	60	—	600	600	10,200
10 Kanonångbåtar............	3	17	30	303	75	225	1,275	2,250	22,725
2 Kauonångbåtar............	—	4	6	46	150	—	600	900	6.900
Samma	10,5	60,5	101,5	1,060		1,065	7,020	12,285	139,875

Bil. No 6,

Afl önmgs-stat

för Officerare och Under-officerare vid Kong!. Flottan.

		Lön.	Tjenst-
	A. Aktiva kåren.	göringspen- ningar.	dumma.	pr grad.	pr kår
	Officerare.								1
1	Amiral .............................	5,062	50	1,687	5C	6,751	) —
1	D:o ..............................	—	—		6,751	) —	13,501	-
1	Kommendör..........................	4,162	50	1,387	5C	5,551	) —
5	D:o .........................	—		27,751	) —	33,300	_
1	Kommendörkapten...............	3,150		1,050	—	4,201	—
19	Ilo ..............	—	—	—		79,800	—-	84,000
1	Kapten................................	2,100	—	700	—	2,800	—
24	D:o ................................	—	—	—		67,200	—	70,000
1	Kapten...............................	1,800	—	600		2,400	I_
17	I):o ................................	—	—	—	—	40,800	_	43,200
1	Löjtnant...............................	1,012	50	337	50	1,3501—
42	l):o ...............................	—	—	—	—	56,700		58,050
1	Under-Löjtnant...................	712	50	237	50	950
12	Ilo ...................	—	—	—	—	11,400		12,350
1	Under-Löjtnant....................	506	25	168	75	675
12	i ko ....................	-----	—	—	—	8,100		8,775	—	323,175		n.v. stat 310,790 tillökning 12,385

	Under-Officerare.											Summa 323,175
1	Flagg-Under-officer.............	750	—	250	—	1,000
19	D:o ................	—	—	—	—	19,000		20,000	—
1	Under-officer af 2:a klassen	675	—	225	—	900	—
74	D:o d:o	—	—	—	—	66,600	—	67,500	—
1 94	Under-officer af 3:e klassen D:o d:o	600		200	—	800 75,200	_	76,000	—	163,500		n.v. stat 158,170 tillökning 5,330
											Summa 163,500
	B. Reservstaten.
30	Officerare af Amirals, Korn-
	mendörs, Kommendör-kap-tens och Kaptens grad en-ligt den fördelning mellan
	graderna, som af Kong!. Maj:t kan pröfvas erfor-derlig; lönerna lika med den aktiva kårens, men be-
	gränsade inom en summa
	af högst (3,800 R:dr i medeltal).									114,000
	1 1	l

Officerarnes nuvarande löner vid

Bil. N.-o 7.

Flottan.	Skärgårds-artilleriet.
Grad.	g	^5 1J*	►5 5* qq	Öl C B B	C/2 Ö B B	Grad.	th O: d	g\| 1 \|''	<	B \|	c/o s B B
''M 1 Konter-Amiral................... 3 Kommendörer.................- J 5 Komm.-Kaptener 1 :a kl....... \| 10 Komm.-Kaptener 2:a kl....... \| 7 Kaptener (l:a kl. lön)......... 18 Kaptener (2:a kl. lön)......... j 8 Löjtnanter (l:a kl. lön)...... 1 18 Löjtnanter (2:a kl. lön) .... ! 8 Under-löjtn. (ha kl. lön)...... \| 10 Under-löjtn. (2:a kl. lön)...... Härförutan upptager 1866 års stat tills vidare vakante: ! 2 Kommendör-Kaptener, i 4 Kaptener, j 2 Löjtnanter.	4.000 3.000 2.666,6 7 2.000 1,666,0 7 1,333,88 800 666,67 533,88 400	2,000 1,500 1,333,8 8 1,000 833,38 666,0 7 400 333,88 266,67 200	540 400 400 250 150 150 75 75 75 75	6,540 4,900 4,400 3,250 2,650 2,150 1,275 1,075 875 675	6,540 14.700 22,000 32,500 18,550 38.700 10,200 19,350 7,000 6,750	1 Generalmajor......... 2 Öfvcrstar.............. 3 Öfverste-löjtnanter.. 6 Majorer............... 18 Kaptener.............. 17 Löjtnanter............ 8 Under-löjtnanter..... Härförutan upp-tager 1866 års stat tills vidare vakante: 2 Ofverste-Löjtnanter. 3 Majorer. 4 Kaptener. 5 Löjtnanter. 7 Under-Löjtnanter.	4.000 3,200 2,666,67 2,333,88 1.666.0 7 800 533,3 8	2,000 1,600 1,333,8 8 1,166,6 7 833,88 400 266,67	750 750 550 400 225 150 150	6,750 5.550 4.550 3,900 2,725 1,350 950	6,750 11,100 13,650 23,400 49,050 22,950 7,600
j 90 Summa Summarum	\|--1 - 1 —	—	176,290	76 Summa Summarum	\| -	\| -	\| -	\| -	234,500

Underofficerarnes nuvarande löner vid Bil. 8.

F 1	O t	t a	11.				S k ä r g å r	d s - a	r t i	I 1	6 r i	6 t.
Grad.	tr>	IT eg	Inqvartering.	Spanmålser- sättning.	Summa.	Summa.	Grad.	£	Tjenstgörings- peuningar.	Inqvartering.	Spanmålser- sättning.	Summa.	Summa.
! 5 Flaggstyrmän..............	533,88	266,87	50	50	900	4,500	4 Flaggjunkare .. .........	533,88	266,6 7	100	50	950	3,800
i 6 Flaggkonstaplar...........	533,88	266,67	50	50	900	5,400	23 Styckjunkare............	466,67	233,83	80	50	830	19,090
i 6 Flaggskeppare.............	533,88	266,6 7	50	50	900	5,400	26 Sergeanter ...............	400	200	80	50	730	18,980
i 16 Öfverstyrman.............	433,33	216,67	36	50	736	11,776
1 20 Öfverkonstaplar...........	433,88	216,6 7	36	50	736	14,720	Härförutan uppta-
i 20 Öfverskeppa^.............	433,88	216,6 7	36	50	736	14,720	ger 1866 års stat tills
\| 24 Understyrmän.............	366,67	183,33	36	50	636	15,264	vidare vakante:
j 3a Underkonstaplar..........	366,67	188,33	36	50	636	22,260
i 35 Underskeppare.............	366,6 7	183,33	36	50	636	22,260	1 Flaggjunkare.
							2 Styckjunkare.
1167 Summa Summarum	—		—	—	—	116,300	4 Sergeanter.
							60 Summa Summarum	—	—	—	—		41,870

Bil. N:o 9.

Kostnaden för omdaning af Kanonier-kåren till 200 man Matroser
och Jungman, förlagde i Stockholm.

Kostnaden för 200 Matroser och Jungman	enligt för
Matros-kåren fastställd stat:
Arvode åt 1 Kompani-chef...................................			300	—
D:o » 4 Korporaler......................................	.... å	45 rdr	180	—
Aflöning till 50 Osta klass Matroser...................	.... å	182: 50	9,125	—
D:o » 50 Matroser.....................................	.... å	146 rdr	7,300	—
D:o » 100 Jungman...................................	.å	51: 10	5,110	—
Aflöningstillökning åt 50 Osta klass Matroser ...	..... å	91: 25	4,562	50
D:o » 50 Matroser.....................	.... å	36: 50	1,825	—
D:o » 100 Jungmän......................	..... å	40: 50	4,015	—	32,417	50
Den enligt stat för 200 man Kanonierer	utgående
kostnad utgör:
Arvoden till 2 Kompani-chefer............................	..... å	300 rdr	600	—
D:o 2 Under-Officerare.........................	..... k	100 »	200	—
D:o 8 Korporaler...................................	..... å	45 »	360	—
Gage till 100 Kanonierer .....................................	.... å	91: 25	9,125	—
D:o 100 Under-Kanonierer...........................	..... å	51: 10	5,110	—
Gage-tillökning till 20 Öfver-Korporaler...........	..... å	91: 25	1,825	—	17,220
Tillökningen i kostnaden för Kanonier-kårens förändring till en Matros-kår skall således blifva......................................... Afgår 2 Kompani-chefs arvoden vid Karlskrona Matros-kår ......................................................... å 300 rdr Blifvande således tillökningen.....................................................
15,197 600	50 —
		14,597 50

Beklädnaden utgår från reservationsanslaget till »Kanonierers, Matrosers och Skeppsgossars
beklädnad», och Natura-portion från förslagsanslaget till »Gemenskapens vid
sjöförsvaret natura-underhåll», i hvilka båda anslag ingen förändring erfordras genom
Kanonier-kårens öfvergång till en Matros-kår.

Bil. N:o 10.

Sammandrag

öfver Båtsmanshållets nummerstyrka.

Komp.		Antalet effektiva M	Antal JF so in kunna uppsättas i krig:	Antal M som alls icke kunna uppsättas:
Indelta rusthåll.	Frälse rotar.	Rotering.	Summa.	Nya ord. rote- ringen.	Extra rotering.	Summa.	Ständiga vakanser.	Nya ord. rote- ringen i Halland.	! Städernas va-kanta rusthåll.	Summa.
1.	1 Första Blekings kompani ...	262	i		263	n		11
2.	Andra d:o d:o	228	—	—	228	3	—	3	—	—	—	—
3.	Tredje d:o d:o	251	6	—	257	—	—	—	—	—	—	—
4.	Fjerde d:o d:o	249	8	—	257	—	—	—	—	—	—	—
5.	Femte d:o d:o	239	5	—	244	6	__	6	—	—	—	—
6.	Sjette d:o d:o	270	7	—	277	—	—	—	i	—	—	1
7.	Första Södra Möre kompani	266	6	—	272	—	—	—	2	—	—	2
8.	Andra d:o d:o	277	7	—	284	_	—	—	3	—	—	3
9.	Tredje d:o d:o	249	2	—	251	—	—	—	4	—	—	4
10.	Tjusts kompani.........	—	—	118	118	—	—	—	—	—	—	—
11.	Smålands d:o .........	—	_	121	121		—	—	—	—	—	—
12.	Östergöthlands d:o .........	—	—	194	194	4	—	4	—	—	—	—
13.	Första Södermanlands komp.	—	—	134	134	4	—	4	—	—	—	—
14.	Andra d:o d:o	—	—	142	142	3	—	3	—	—	—	—
15.	Södra Boslags l:a kompani	—	—	125	125	—	—	—	—	—	—	—
16.	D:o d:o 2:a d:o	—	—	137	137	3	—	3	—	—	—	—
17.	Ölands l:a kompani............	—	—	125	125	3	—	3	—	—	—	—
18.	D:o 2:a d:o ...........	—	—	138	138	2	—	2	—	—	—	—
19.	Gottlands l:a kompani.........	—	—	122	122	2	—	2	—	—	—	—
20.	D:o 2:a d:o .........	—	—	138	138	4	—	4	—	—	—	—
21.	Första Bohus kompani......	—	—	281	281	28	—	28	15	—	—	15
22.	Andra d:o d:o ......	—	—	188	188	5	—	5	4	—	—	4
23.	Norra Hallands (l:a) komp.	—	—	229	229	—	—	—	—	—	—	—
24.	Norra d:o 2:a komp.	—	—	—	—	—	—	—	—	133	—	133
25.	Södra d:o l:a d:o	—	—	135	135	—	—	—	—	—	—	—
26.	D:o d:o 2:a d:o	—	--	—	—	—	—	—	—	162	—	162
27.	Westergöthlands kompani...	—	—	87	87	—	—	—	—	—	—	—
28.	N. Boslags l:a kompani......	—	—	125	125	3	—	3	13	—	—	13
29.	D:o 2:a d:o ......	—	—	142	142	—	—	—	—	—	.—	—
30.	Första Norrlands l:a komp.	—	—	141	141	11	—	11	43	—	—	43
31.	D:o d:o 2:a d:o	—	—	173	173	8	—	8	5	—	—	5
32.	Andra d:o l:a d:o	—	—	173	173	26	—	26	8	—	—	8
33.	D:o d:o 2:a d:o	—	—	175	175	20	—	20	—	—	—	—
	Städernas båtsmanshåll......	—	—	—	—	—	—	—	-r-	—	885	885
	Extra rotering.....................	—	—	—	—	—	175	175 j	—	—	— \|	—
	Summa 2,291	42 \|	3,3431	5,676	146	175	321 j,	98	295	885	1,2781

Båtsmanshåll^!

Bil. N:o 11.

		R:dr	Ö.	R.dr	Ö.
Ny Stat för Båtsmanshållet.
1 kompani-chef, kommenderad från Aktiva kåren eller
Permanenta Reservstaten ................	...... arvode	500
9 D:o d:o d:o	...... »	4,500
1 kompani-chef''), kommenderad från Nya	Reservstaten
eller Permanenta Reservstaten ...........	...... arvode	500
8 D:ol) d:o d:o ........	»	4,000
1 Under-Officerare ...................................	............ lön	900
8 D:o ...................................	............ »	7,200
1 l):o ..................................	............ ))	800
9 l):o ...................................	............ »	7,200
1 Distinktions-Korporal.............................	...... arvode	100
67 I ):o .............................	...... ))	6,700
1 Korporal..................................................	....... »	60
158 D:o ................................................	....... »	9,480
1 vice Korporal........................................	...... »	30
226 D:o .........................................	...... ))	6,780
1,216 arvoden för skicklighet i tj ensten .....	... . »	12,160		60,910
Tillgängliga medel enligt gällande Stat.
29 arvoden till Kompani-chefer ...............	...... å 300	8,700
227 » till Korporal^1...........................	..... å 38	8,626
1,216 » till Artilleri-båtsmän ...............	...... å 10	12,160		29,486
Att fylla med andra tillgångar		—	31,424	—

*) Om någon del af båtsmanshåll kommer att öfvergå till Landtarméen, så kan ett deremot svarande
antal af ICompani-chefsarvoden och Under-Officerslöner indragas.

Bil. N:o 12.

Uträkning å årliga kostnaden för Båtsmännens beklädnad.

Båts man s-Komp anier.

Antal

Nso.

Beklädnads-

kostnad.

Botehålllarnes

beklädnads-

bidrag.

Blekinge l:a....................................................

D:o 2:a ..................................................

D:o 3:e ...................................................

D:o 4:e ..................................................

D:o 5:e ...................................................

l):o 6:e ................................................

Södra Möre l:a ..............................................

D:o 2:a ................................................

D:o 3:e ..............................................

Frälseroteringen i Blekinge ...........................

D:o i Södra Möre .......................

Tjusts .......................................................

Smålands...................................... ...................

Westergötlands.................................................

Östergötlands.................................................

l:a Södermanlands ..........................................

2:a D:o ..........................................

Södra Roslags l:a.............................................

D:o 2:.a.............................................

Norra Roslags l:a............................................

D:o 2:a .............................................

Ölands l:a.....................................................

I ko 2:a .....................................................

Gotlands ha......................................................

D:o 2:a.....................................................

Bohus l:a...................................................

D:o 2:a......................................................

Norra Hallands ..............................................

Södra D:o .............................................

l:a Norrlands l:a .............................................

l):o 2:a ............................................

2:a Norrlands l:a ..........................................

D:o 2:a ..........................................

262

228

251

249

239

270

266

277

249

118

121

194

134
142
125

137
125
142
125

138
122
138
281
188
229

135
141
173
173
175

9,969

8,675

9,550

9,474

9,093

10,273

10,121

10,539

9,474

816

453

3,568

3,659

3,053

5,866

4,703

4,984

4,387

4,808

4,387

4,984

3,780

4,173

3,689

4,173

8,497

6,598

6,924

4,082

4,949

6,072

6,142

55
45

95
50
30
85
45
48
60
32
04
70

56
40
20
50
70
50
20

96
40
10
30
30
50

4,346

3,782

4,164

4,130

3,965

4,479

2,401

2,501

2,248

321

124

853

874

900

2,232

1,553

1,777

1,448

1,587

1,385

1,645

1,037

1,145

1,823

2,063

3,183

2,126

2,706

1,595

1,699

1,912

1,811

1,853

09
91
Öl

30
98

31
47
57
50
14

83
45
94
06

84
75
83
31
78
50
40
90

10
73
28
78
70
44
43
31
57

Summa | 5,676

198,001 07

| 69,685

Stockholm och Kong!. Förvaltningens af Sjö-Ärendena Kammar-Kontor den 28
Oktober 1872.

G. F. Löwenhielm

Bil. N:o 13.

Uppgift å tillgängliga medel till befäls aflöning vid Sjö vapnet,
enligt 1872 års Stat.

				För lönere-
l:o) Officerares laner och tjenstgörings-	anvisadt.	Fast Stat.	gleringens	ge-
				nomförande.
penningar
vid Kong!. Flottan ........................	163,000: —
» Skärgårds-Artilleriet ...............	120,400: —
» Nya Reserv-Staten ..................	163:600: -
» Gamla d:o ................	3,247: 50
å Indragnings-Stat .......................	20,799: 98
Besparing.......................................	5.000: 07	476,047	55	405,649	50	70,398	5
2:o) Under-Officerares löner	och tjenst-
göringspenningar
vid Kong!. Flottan .......................	101,700: —
» Skärgårds-Artilleriet ...............	34,900: —
>> Reservstaterna ........................	23,150: —
Aflöningspanmål
för Flottan ..................................	8,350: —
» Skärgårds-Artilleriet ...............	2,650: —
» Reservstaten ...........................	1,900: —
Besparing.......................................	1,400: —	174,050	—	166,348	_	7,702
B ro) 1 n qvarter i n gs-er sättii ig
vid Flottan: för Officerare...........	12,250: —
» , » Under-Officerare..	6,208: -
» Skärgårds-Artilleriet:
för Officerare	10,400: —
» Under-Officerare	2,660: —
» Nya Reservstaten:
för Officerare	11,616: —
« Under-Officerare	1,251: —
Expektans-Staten...........................	474: —	44,859	—	33,541	—	11,318	—
Summa	694,956	55	605,538	50	89,418	5

Stockholm och Kong!. Förvaltningens af Sjö-Ärendena Kammar-Kontor den 31
Oktober 1872.

Bih. till Biksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 A/d.

G. F. Löwenhielm.

Bil. N:o 14.

För militärpersonalens organisation erforderliga och tillgängliga medel.

	R:dr	öre.	R:dr	öre.
Erforderliga medel.
Till Kongl. Flottans Officerskår enligt Bil. 6...........	323,175	—
D:o d:o Under-Officerskår enl. Bil. 6......	163,500	—
För kanonier-kårens omdaning till matroskår, utöfver
för närvarande på kanonier-kårens stat upp-förda anslag enl. Bil. 9 ...................................	14,597	50
För båtsmans-hållet, utöfver å dess stat för närva-
rande uppförde enl. Bil. 11 ..............................	31,424	—
För permanenta reservstaten enl. Bil. 6 ........''...........	114,000	—	646,696	50
Til [gänglig» medel.
Till befälsaflöuing enligt 1873 års stat enl. Bil. 13 Öfverskott att bespara för statsverket, sedan nya or-	—	—	694,956	55
ganisationeu blifvit genomförd, samt nuvarande reservstater, indragnings- och expektans-stater hunnit afgå ......................................................			48,260	05

Bilaga N:o 15,

Förslag

till omreglering af Ruöthålls- och Roterings-båtsmanshållet.

		Nuvarande kompani-chefs områden:	Föreslagna nya kompani-chefs områden:
Kompa-

niets	Kompaniets	t> !	< O:	\| O:	B OS	-		P i		>	CD «-*■ < O:	< Q:	B ris''	-	-	L.		Ct	ti
M	namn.	E		o % X- 95	p»	JO:	o	E	i\|	E	3 % x- 90	S % 95		pi	1	B	B- °	0	F
		i		y C- eg.	ås 3 5-	2	pp B			i		53 Sf 3 ro E. P- “ eu	gs	ro1	w	p1		E	1
i.	Första Blekings.........	263	n	i1	2,9	1	4	4	i
2.		228	3f	1 • 1j	3,8	2	6	4	i	246*	S\|	21	6,7	2	10	8	1	1	4

3.		257	4	n	3,7	i	6	1	i

4.	Fjerde Blekings.........	257			5,3	2	6	—	i	265*	4	3 i	9,0	2	12	1	1	1	4
5.	Femte Blekings.........	244	n		4,4	2	5	—	i
6.	Sjette Blekings .........	277		u	6,3	1	5	—	i	267*	il	H	10,7	2	10	—	1	1	4
7.	Första Södra Möre.....	272		s;	4,8	I	4	—	i
8.	Andra Södra Möre......	284	4	i\|	4,6	1	8	—	i
9.	Tredje Södra Möre......	251	4	01	6,0	1	4	—	i	412*	6	H	15,3	i	15	—	1	1	6
10.		118	10	4-1	35,1	3	21		i	118	10		35,1	3	21		1	1	2

11.	Smålands.................	121	n	3i	17,5	3	12	—	i
; 17.	Ölands l:a...............	125	6\|	u	4,9	1	15	—	1 1
18.		138		11	5,5	1	19		384	i 4	41	27,4	5	46	1	1	1	6

19.		122	8	4	14.0 11.0	j	47	1	!>
20.	Gottlands 2:a............	138		V dT	1	47		260	121 6	4\|	21,2	2	92	1	I	1	4
! 12.	Östergöthlands...........	194	6	il	15,0	4	19	9	l	194	4	15,0	4	19	9	1	1	2
13.	Första Södermanlands...	134	6		16,0	3	23	6	i
14.	Andra Södermanlands...	142		Q 1	10,3	i	23	1	l	276	JO*	4	26,3	7	16	7	I	1	4
15.	Södra Roslags l:a ......	124	6	2	6,o	4	10	—5	1
16.	Södra Roslags 2:a......	137	h-g	4	9,o	6	25	19	l	261	8f		15,o	10	35	24	1	1	4
28.	Norra Roslags t:a.....	125	7-\|	3^	12,o	3	12	2	1
29.	Norra Roslags 2:a.....	142	«1	Öl	6,4	7	15	2	i	267	10	61	18,4	10	27	i	I	1	i
30.	Första Norrlands l:a...	141	13	3	26,0	3	11	—	l	141	13	3	26,o	3	11	—	1	1	3
31.	Första Norrlands 2:a...	173	13	121	48,5	2	22	1	i	173	13	121	48,s 63,o 58	2	22	1	1	''	3
32.	Andra Norrlands I-a...	174	18	51	63,0	1	28	1	l	174	18	1	28	1	I	1	3
33.	Andra Norrlands 2:a...	175	12	10	58,o	3	16	-	\| l	175	12	10	3	16		1	1	3
23.	Norra Hallands ... ...	229	6\|	3\|	13,o	4	38	—	l	229	6f 91	^ i-4 4	13.0 24.0 28,7	4	38		I	1	3
25.	Södra Hallands .........	135	91	4§\| 24,0	5	41	—	1 l	135	5	41		1	.	2
21.	Första Bohus...........	281	12	. 4	I 28,71 11	38	11	l l	281	12	11	38	11	1	1	3
22.	Andra Bohus..........	188	8	24	1 12,9	7	32	2	\| l
27.	Vestergöthlands .........	87	5	21	1 7,5	I 3	18		1 l	275	8	i1	20,4	10	50	2	1	1 1	4

		5,676	I -	1 -	—	I -		-	\| 29	4,433			-	—	—	19	1 19	\| 68

* Deii medgifva vakanssättningen i Blekinge och Södra Möre är här beräknad.

Bil. N:o 16.

P. M.

Efter _ år 1809 förekommo icke sällan inom representationen klagomål öfver den
med roteringen och rustningen förenade bördan för j or degaren, dervid äfven uppmärksamheten
fastades a beklädnadsskyldigheten; och då jemväl Kongl. Maj:t funnit vissa
förändringar åt behofvet påkallade i båtsmansbeklädnaden, åsyftande dess större brukbarhet
och nytta för manskapet samt eu närmare öfverensstämmelse med andra nationers
bruk, anbefalldes år 1816 generalmönsterherrarne att höra rotehållare, huruvida
de villo från den 1 Januari 1817 utgöra båtsmansbeklädnaden efter deri förändrade
färg och form, hvartill modeller i sammanhang dermed förevisades dem. Detta
förslag antogs af de bestå rotehållare, hvarpå Kongl. kungörelsen den It) September
1816 utfärdades angående båtsmäns beklädnad och utredning.

Denna förordning gällde dock endast för det roterade båtsmanshåll^, och deraf
blott för de rotehållare, som frivilligt ingått på densamma. I afseende å de öfriga
skulle äldre författningar lända till efterrättelse.

Vid 1840—41 årens riksdag kom frågan om beklädnaden ånyo ä bane. I skrifvelse
den 13 Februari 1841 anmälde Rikets Ständer, att de, med fästadt afseende å
de med båtsmansroteringen i landet följande prestationer och deribland särskild! utredningen,
bevilja! ett anslag af 9,000 Rclr, emot det att de, som Rölle båtsmän, blefve
helt och hållet befriade från skyldighet att förse båtsmännen med kojer och täcken,
hvilken skyldighet staten sig iklädde.

I samma skrifvelse förmälde Rikets Ständer derjemte, att det för roteintressenter,
boende på hemman, klufne i många och små delar, ofta förekomme svårighet
att utreda och i förhållande till hemmansdelarnes storlek fördela de till båtsmansbeklädnaden
hörande särskilda persedlar, och att beklädnaclsbestyrets öfvertagande af
kronan emot en viss afgift ai rotehållarne skulle undanrödja berörda olägenheter,på samma
gång derigenom bereddes en närmare öfverensstämmelse och likhet i båtsmännens drägt.
Då emellertid den penningeafgift, hvilken i ersättning för beklädnaden komme att
utgå, icke skäligen kunde rotehållarne mot deras begifvande åläggas, hemställde Ständerna
att Kong!. Näjd måtte höra rotehållarne huruvida de vore villige att emot viss
årlig afgift för hvarje persedel ingå kontrakt om båtsmansbeklädnadens öfvertagande
af kronan; och anhöllo Ständerna derjemte, — under uttalande att de egele grundade
skal för den öfvertygelsen, att båtsmansbeklädnaden skulle på ett för både roten och
båtsmannen fördelaktigare sätt kunna ordnas så, att deri närmare öfverensstämde med
det allmännas fordringar — att Kongl. Näjd måtte anbefalla undersökning för att
utröna, huruvida icke utan rotarnes ytterligare betungande, en ändamålsenligare beklädnad
för båtsmannen skulle kunna införas och låta ett härpå grundad! förslag
Rikets näst sammanträdande Ständer förelägga.

Då rust- och rotehållarne med anledning häraf hördes, förklarade de fleste ibland
dem, att de önskade beklädnadsbestyrets öfvertagande af kronan mot årliga utgifter.

men en del yttrade sig vilja vidblifva då varande beklädnadssätt och andra afvakta
framläggandet af förslag till'' den åsyftade förändringen. En Kommité tillsattes derpå
för uppgörandet af förslag till båtsmansbeklädnadens ordnande på ett mera ändamålsenligt
sätt och afgaf sitt utlåtande den 16 September 1844.

I skrifvelse till Rikets Ständer den 9 November 1847 öfverlemnade Kong! Maj:t
kommiterades förslag, som af Kong!. Magt i hufvud: aken gillades, med tillkännagifvande
att Kong! Magt ville bifalla Ständernas förslag om båtsmansbeklädnadens
öfvertagande af kronan, i fall de rust- och roteringsskyldige framgent erlade | af
kostnaderne för de persedlar, från hvilkas utgörande in natura rotarne befriades, samt
Ständerna å femte hufvudtiteln anvisade för ändamålet ett ärligt anslag af 28,000
Rdr banko.

Riksdagen medgaf i skrifvelse den 21 Juni 1848 att kronan öfvertoge beklädnaden,
utom kappsäcken och småpersedlar ne, mot vissa från Kommiténs förslag något
afvikande vilkor, samt anvisade ett förslagsanslag af högst 28,000 Rdr banko årligen
att i mån af behof användas, allt efter som rust- och rothållare ingingo på de uppställda
vilkoren.

Med anledning häraf utfärdades Kong!, förordningen den 22 December 1848 angående
indelnings- och roteringshåtsmännens beklädnad.

Vid 1850—1851 årens Riksdag höjdes båtsmansbeklädnadsanslaget från 28,000
till 42,000 Rdr banko.

I anledning af åtskilliga motionärers yrkande att rust- och rotehållare skulle alldeles
befrias från skyldigheten att bidraga till båtsmansbeklädnaden, anmälde sedermera
Rikets Ständer'' i skrifvelse den 20 Februari 1858, att de vid pröfning häraf
ansett en lindring i båtsmänshållet i allmänhet och företrädesvis i Blekinge och Södra
Möre vara önskvärd och af billighet påkallad, helst sedan vid då pågående Riksdag
eu icke obetydlig lättnad i roteringsbesväret blifvit rotehållarne vid indelta infanteriet
beviljad genom upphörande af det från dem utgående bidrag till soldatbeklädnadens
anskaffande och underhåll; och anhöllo Ständerna att Kong!. Magt täcktes, efter det
utredning i ämnet försiggått, till näst sammanträdande Ständer aflåta proposition
derom, att rust- och rotehållare vid båtsmänshållet måtte komma i åtnjutande af en
sådan lindring, som vid riksdagen blifvit beviljad rotehållarne af indelta infanteriet.

Enligt Kong!. Maj-.ts i anledning häraf till Rikets åren 1859—1860 församlade
Ständer aiiåtna skrifvelse faun Kong! Magt det vara utredt, att rotehållarne vid infanteriet,
oansedt den vid senaste Riksdag dem beviljade befrielse från allt bidrag till
soldatbeklädnaden, ändock vore jemförelsevis vida mera betungade än rotehållarne vid
båtsmänshållet, hvadan icke någon eftergift i beklädnadsskyldigheten för båtsmansroteringen
och fr (User oteringen kunde föreslås. Deremot ansågos de hemman, som
voro anslagne till båtsmansindelmngm i Blekinge och Södra Möre, hårdare betungade
än hemmanen vid båtsmansroteringen; i anledning hvaraf Kong!. Maj:t föreslog och
Ständerna biföllo att det årliga beklädnadsbidraget för hvarje rusthållsnummer, som
redan ingått eller framdeles inginge på båtsmansbeklädnadens öfvertagande af kronan,
skulle minskas med 5 Rdr. Dessutom beviljade Ständerna i sammanhang härmed ett
anslag å 11,505 Rdr att tilläggas det förutvarande båtsmansbeklädnadsanslaget. Deri
beviljade lindringen skulle tillkomma rusthållarne så länge det deremot svarande
vederlaget anvisades.

Vid 1862—1863 årens Riksdag, då ifrågavarande anslag bestämdes till 88,200
Rall-, anhöllo Ständerna, på grund af förnyade motioner om kronans öfvertagande
af beklädnaden, att Kong!. Maj:t täcktes vidtaga nödiga åtgärder, hvarigenom rustoch
rotehållare vid båtsmänshållet kunde på enahanda grunder, som 1848 års

förordning innehölle, befrias från skyldigheten att anskaffa och underhålla kappsäck
ock småpersedlar. I följd häraf tillsattes en Kommité, som afgaf utlåtande i
ämnet den 12 Juli 1865. I detta betänkande anmärkes, bland annat, att kappsäcken
tillhandahålles båtsmannen inom hela båtsmanshållet för viss brukningstid efter en till
storleken lika, men till öfriga beskaffenheten inom olika orter mycket vexlande modell,
med undantag för Blekinge, hvarest, enligt särskild! medgifvande, båtsmannen erhåller
efter rusthållare^ skön antingen klädsäck eller dubbel koj och täcke; att orsaken,
hvarför kappsäck och småpersedlar undantogos i 1848 års förordning var den, att
flere rust- och rotehållare ansågo det blifva en förmån för roten att sjelf få bestyra
om dessa persedlars tillhandahållande, emedan de kunde, såsom det anfördes, af deras
eget husfolk, med besparing i kostnaderna, tillverkas af materialier, som erhöllos af
hemmanets afkastning. Kommitén tillstyrkte i öfrig! Rikets Ständers förslag, hvilket
sedermera äfven förordades af Förvaltningen af Sjöärendena. Sedan Ständerna bevilja!
de för förändringens genomförande erforderliga medlen, i det att anslaget till båtsmännens
beklädnad höjdes med 50,000 R:dr till högst 138,200 R:dr, utfärdades Kong!
kungörelsen den 28 Maj 1867 angående öfverflyttning på kronan af bestyret med anskaffning
och underhåll af båtsmännens kappsäckar och småpersedlar. — Endast de,
som gått in på vilkoren i 1848 års kungörelse, komma i åtnjutande af de fördelar
1867 års förordning erbjöd.

Slutligen väcktes vid 1868 års riksdag motioner om lindring i rustnings- och
roteringsbesväret i allmänhet; i anledning hvaraf Riksdagen ingick med skrifvelse till
Kong! Magt med begäran att tillse huru båtsmanshållet måtte kunna lindras eller
aflösas eller på andra samhällsklasser fördelas, hvilket föranledde tillsättandet af en
Kommité för utredande af härmed sammanhängande frågor, hvilken den 10 December
1870 afgaf utlåtande i ämnet.

På 1848 års förordning hafva alla både rust- och rotehållare ingått med undantag
af roten N:o 21 af 2:dra Norrlands lista kompani (samt ständigt vakanta nummer).

På 1867 års förordning hafva intill 1872 års slut 1,021 nummer ännu ej ingått.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beclcman, 1873

Bil. N:o 4 till Kong! Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Protokoll öfver Sjöförsvars-äremlen, hållet
inför Hans Ma,j:t Konungen, uti StatsRådet,
å Stockholms Slott, (ten 10 Januari
1873.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Justitie-stats-ministern Adlercreutz;

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Björnstjerna;

Statsråden Bredberg;

Berg;

Friherre Leijonhufvud;
Wcern;

Wennerberg;

Bergström;

Friherre Alströmer; och
Weidenhielm.

Chefen för Sjöförsvars-departementet, Statsrådet Friherre Leijonhufvud,
anhöll i underdånighet att nu få i ett sammanhang föredraga de
frågor, som vid uppgörandet af förslag till reglering af utgifterna under
Riks-statens Femte hufvudtitel för år 1874, eller den tid nästa statsreglering
komme att omfatta, borde tagas i öfvervägande; i livilket afseende
Departements-chefen, efter anmälan af Förvaltningens af Sjöärendena
underdåniga skrifvelse den 22 sistlidne November, med förslag och uppgifter
rörande behofvet af ökade eller nya anslag för Sjöförsvaret, yttrade,
beträffande:

Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. N:o 4 till Kong!- Majits Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Departementets Kansli-Expedition.

Under åberopande af hvad Eders Kong!. Magt på föredragning
af Chefen för Finans-departementet förut denna dag besluta i fråga om
löneförhöjning åt de vid Stats-Rådet och Stats-departementen anställde
vaktmästare, hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att, för beviljandet af löneförhöjning med 150 Rdr till den å expeditionens
stat uppförde vaktmästare, höja anslaget till expeditionen
med berörda belopp.

Departementets Kommando-Expedition.

För beredande af enahanda löneförhöjning åt den vid denna expedition
anställde vaktmästare torde framställning till Riksdagen ske om
förhöjning i expeditionens anslag med 150 R:dr.

Förvaltningen af Sjöärendena.

Då enahanda skäl, som föränledt Eders Kongl. Maj:t att föreslå
löneförhöjning för de vid Stats-Rådet och Stats-departementen anställde
vakta! ästarne tala för eu efter behofvet afpassad lönetillökning åt vaktmästare!!
och de båda vaktdrängarne vid Förvaltningen af Sjö-Ärendena,
anser jag mig, i öfverensstämmelse med hvad nämnde embetsverk i underdånigt
memorial den 5 November 1872 hemställt, höra tillstyrka, att
af Riksdagen äskas en tillökning i Förvaltningens anslag med 300
R:dr, för att sätta Eders Kongl. Maj:t i tillfälle att förhöja hvardera af
ifrågavarande vaktmästares och kammardrängars löner med 100 R:dr.

Aflöningsstaten vid Sjöförsvarets stationer.

Aflöning för 1. I öfverensstämmelse med den för garnisonerna å Kungsholms

garnisonen, å fästning och Drottningsskärs kastell den SO Mars 1855 utfärdade stat,
fästning1™,, har garnisonstjenstgöringeii bl Hvit bestridd, förutom af nödigt befäl och
brottning- visst "antal båtsmän, jemväl utaf 78 marinsoldater, hvilken kommendering,
ilars kastell.general-ordres den 30 April 1872, fortfarande skall af marinregementet
utgöras så länge det Kvarstående antalet af gemenskapen dertill
lemna!’ tillgång. Uppgjorda beräkningar öfver den sannolika afgången
från regementet, vid hvithet i början af innevarande år qvarstodo allenast
110 man, utvisa, att redan under samma år raarinsoldaterne måste till
eu del ersättas af gemenskap utaf båtsmanshållet. för hvars aflöning och
underhåll följaktligen anslag för 1874, då besättningsmanskapet antagligen
kommer att utgöras af allenast eller åtminstone till hufvudsaklig del
af båtsmän, bör å Femte lmfyndtitelu uppföras.'' Den för, ifrågavarande

Bil. N:o 4 till Kongl. Mqj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

kommendering nu utgående kostnad, som bestrides af de till Eders Kongl.
Maj:ts disposition å Fjerde Hufvudtiteln för regementet uppförda anslag,
utgör 22,977: 45, samt beräknas, i händelse kommenderingen helt och
hållet öfvertages af båtsmän, till 22,781: Öl, nemligen:

aflöning .......................................................................................... 1,899: 60

samt af anslagen till:

gemenskapens vid sjöförsvaret natura-underhåll ............ » 14,518: 37

båtsmäns beklädnad................................................................... ” 5,433: 48

båtsmäns förseende med kojer och täcken........................ » 422: 56

durchmarchekostnader ............................................................... ” 5.07:

S:a 22,781: Öl,

hvilken utgift följaktligen skulle komma att drabba Femte hufvudtiteln.

Då emellertid ökad uppfordring af båtsmän utöfver den hittills
vanliga antagligen icke till följd af förändringen med garnisonen kommer
att ega rum, behöfva hvarken anslagen till gemenskapens naturaunderhåll,
som i öfrig! är förslagsanslag, ej eller anslaget till båtsmännens
beklädnad, beräknadt efter nu varande uppfordring, af nu ifrågavarande
anledning uppföras till högre belopp än de för närvarande utgöra.

Anslaget till båtsmännens förseende med kojer och täcken har
årligen lemna! någon behållning och å anslaget till durchmarchekostnader
finnes ännu en reservation från föregående år, hvadan den mindre betydliga
tillökning i utgifter å dessa anslag, hvartill förändringen skulle
föranleda, icke för närvarande synes påkalla någon förhöjning i desamma.

På grund häraf kommer tillökningen i nu å hufvudtiteln utgående
anslag att inskränka sig till det för aflöningen erforderliga, belopp, om
hvars uppförande med jemt 1,900 R:dr å aflöningsanslaget, till Sjöförsvarets
stationer Eders Kongl. Näjd behagade till Riksdagen gorå framställning.

2. De vid Stationsbefälhafvarens i Stockholm kansli anställde Une/örhöjvaktbetjente
uppbära i lön, vaktmästaren 400 R:dr och kammardrängenZJtjenL^vid
300 R:dr; och torde, i enlighet med hvad Stationsbefälhafvaren föreslå- Stockholms
git och Förvaltningen af Sjöärendena tillstyrkt, Eders Kongl. Näjd, för statwn''
beredande af erforderlig löneförhöjning med 100 R:dr till en hvar af
ifrågavarande vaktbetjente, hos Riksdagen föreslå, att 200 R:dr varda
för sådan! ändamål å nyssnämnda aflöningsanslag anvisad!.

Bil. No 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Förbättrad
aflöning för
ordinarie
handtverlts -

vid stationerna.

1- Redan komité!! för organisation af sjöförsvarets ekonomiska
förvaltning framhöll behof vet af eu förhöjning i afiöniugen åt de private
arbetande å Kronans varf, och sedan donna tid hafva alla lifsförnödenheter.
högst, betydligen stigit i pris och dermed jemväl behofvet af ökade
lönevilkor för alla Kronans arbetare. Inseende svårigheten för kronan att,
mot de redan förut låga daglönerna, kunna bibehålla varfvens handtverk^
och machinistpersonal i tjenstdugligt skick, förordade Förvaltningen
åt Sjöärendena vid framställningen af de sjöförsvarets behof, som
vid 1872 års riksdag borde komma under pröfning, att, för beredande af
erforderliga tillgångar i berörda afseende och till aflönande af extra arbetare,
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll måtte höjas med
30,000° R:dr. _ För min ° del ansåg jag ock detta behof vara oafvisligt,
men då jag tillika motsåg att den begärda summan ej skulle för framtiden
blifva tillräcklig, hemställde jag att berörda belopp skulle för 1873
å extra stat anvisas. Eders Kongl. Maj:t behagade ock till 1872
års Riksdag derom gorå framställning, hvilken likväl vid gemensam votering
emellan Kamrar ne blef afslagen med 150 röster mot 149.

( Emellertid hade ett antal ordinarie handtverkare vid varfvet i
Carlskrona å egna och kamraters vägnar ingått med underdånig framställning
angående den bekymmersamma belägenhet, hvari de jemte familjer
till följd af de sedan senaste lönereglering år 1858 så betydligt
stegrade . lefnadskostnaderna befunno sig, samt bönfallit om någon förhöjning
i den i och för sig otillräckliga, samt, i jemförelse med arbetslönerna
hos enskilde arbetsgivare, synnerligen ringa aflöning de åtnjöto.
Denna framställning förordades såväl af Departements-cheferna vid varfvet
som af Stationsbefälhafvaren och Förvaltningen af Sjöärendena, hvilka
ansågo en förbättring i varfsarbetarens ställning icke allenast af billighetsskäl
påfordrad, utan jemväl böra ur synpunkten af Kronans intresse
skyndsamt eg a rum för att varfvet icke måtte gå i mistning af de
bästa arbetskrafterna; och det framhölls i sådant afseende, att en del af
de skickligaste ar betar ne redan åtgått samt flere andra visat benägenhet
att följa dessas exempel för att å andra orter inom eller utom riket erhålla
den högre dagspenning, som den enskilda industrien i anseende
till de särdeles gynsamma ekonomiska förhållandena kunde utan svårighet
erbjuda. Vid pröfning af detta ärende visade sig ock, att de framställde
anspråken voro fullt billiga samt att en förhöjning i handtverksstatens
vilkor var oafvislig. Någon väsentlig nedsättning i antalet
handtverkare, för att derigenom vinna tillgånger till löneförbättring åt

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

de öfrige, så som Riksdagen i sitt svar å ofvanberörde framställning synes
hafva antagit kunna ske, lät dock ej verkställa sig, lika litet som att ersätta
dem med båtsmän, hvilka, af stort värde såsom handräckningsmanskap, endast
ytterst sällan hafva flen för varfshandtverkare erforderliga skicklighet.

Vid sådant förhållande ansågs den i allt fall oundvikliga löneförhöjningen
ej längre höra uppskjutas och Eders Kongl. Näjd behagade
jemväl att under vissa vilkor, afseende tillämpning å de ordinarie liandtverkarne
af de genom det nya reglementet för stationerna den 24 Maj
1872 införda förenklingar i aflöningens beräknande och utgående, medgifva
en förhöjning i aflöningsvil koren för samma handtverkare vid Carlskrona
station genom nådigt bref den 13 September 1872 och för dem vid
Stockholms station genom bref den 8 derpåföljande November, allt i
öfverensstämmelse med de af Förvaltningen af Sjöärendena derför föreslagna
grunder. Denna förhöjning utgör enligt uppgjorda beräkningar
för den förra stationen 35,994: 97 och för den senare eller Stockholms
station 7,600 R:dr, tillsammans 43,594: 97, eller i rund summa 43,600
R:dr, hvilket belopp endast derigenom kan för 1873 bestridas af nybyggnads
- och underhållsanslaget, att inskränkningar göras uti anvisningarne
till åtskilliga af de öfriga ändamål, för hvilka samma anslag
tages i anspråk, men hvilka ej fortfarande kunna sättas åsido.

2. Enahanda skäl, som ofvan äro anförda för förhöjning uti de
ordinarie varfsarbetarnes aflöning gäller äfven för de extra varfsarbetarne,
hvilka numera endast i afseende på antagningstid och rätt till pension
skilja sig från de ordinarie. Då den dags- eller månadspenning en hvar
af dem uppbär helt och hållet beror på de vilkor, som blifvit betingade
med varfsbefälet, och således i allmänhet uppgår till det belopp, enskilde
arbetsgivare måste betala, har en betydlig stegring af dagspenningen
icke kunnat undvikas; varande den tillökning, som på sådan grund erfordras
uti nybyggnads- och underhållsanslaget af Förvaltningen af Sjöärendena
beräknad till 18,000 R:dr.

3. Hvad machinistpersonalens aflöning angår, har Förvaltningen af
Sjö-ärendena med anledning af tre särskilda till dess utlåtande remitterade
underdåniga ansökningar från machinister och machinistelever vid
stationerna om förhöjning i deras aflöningsvilkor, i underdånig skrifvelse
den 5 November 1872, anfört, att, med hänseende till dels den stegring
i lefnadskostnaderna, som egt rum sedan nu gällande stat för sjöförsvarets
machinistpersonal den 22 Januari 1861 fastställdes, dels ock det i följd
af machinkraftens användande i allt större omfattning, för hvarje år ökade
behofvet af machinister såväl för sjöfarten som för industriella företag i
allmänhet, hvithet förhållande måste vålla svårigheter att vid sjöförsvaret

Aflöning till
extra
arbetare.

Löneförhöjning
åt ordinarie
machinisterna.

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

erhålla machinister, mot de vilkor nu gällande aflöningsstater bestämde,
Förvaltningen ansett sig höra tillstyrka eu löneförhöjning för machiniststaten
i allmänhet; att Förvaltningen i öfverensstämmelse härmed och utan
att ifrågasätta någon tillökning i den nu varande fasta machinistpersonalens
antal, föreslagit sådan förhöjning i den till donna personal
nu utgående aflöning, som påkallades så väl af stegrade lefnadskostnader
som ock hufvudsakligen af nödvändigheten att under nuvarande
stärka efterfrågan efter pålitliga ångfartygsmachinister kunna för sjöförsvaret
erhålla och vid vapnet bibehålla en fullt duglig och pålitlig personal,
åt hvilken med trygghet kunde anförtros vården om de talrika och
dyrbara ångmachinerna å Kronans fartyg och verkstäder; och upptog den
sålunda föreslagna nya aflöningsstaten en förhöjning utöfver den nu varande
staten af något öfver 17,200 K:dr.

I den sålunda föreslagna aflöningen är ersättning för indragen spannmål
inbegripen; och skulle för (ifrigt enligt Förvaltningens förslag, vid
denna löneförhöjning, som endast borde tillgodokomma dem, hvilka deraf
gjort sig förtjente, tillika fästas sådana vilkor, hvarigenom aflöningssättet
för machiniststaten bragtes i Öfverensstämmelse med hvad i sådant afseende
är för den öfriga varfspersonalen i det nya reglementet för styrelsen och
förvaltningen vid stationerna föreskrifvet.

Det är klart att Kronan icke kan undandraga sig det inflytande,
som ett ökadt användande af machinister i den enskilda industriens tjenst,
skall utöfva på vilkoren för deras antagande, och då de upplysningar,
som Förvaltningen i ytterligare infordradt utlåtande i denna fråga meddelat,
gifva vid handen att de beräknade nya löneförmånerna icke öfverstiga
dem, som vid enskilda industriella inrättningar erhållas, och sålunda enahanda
skäl, som föranledt löneförhöjning för ordinarie handtverkare, tala
för beviljandet af högre lönevilkor för machinisterna, så skulle jag ej
tvekat att omedelbart tillstyrka medgifvande af en dylik tillökning, derest
medel dertill funnits tillgängliga. Nu torde emellertid framställning till
Riksdagen böra i sådant afseende ske för att från och med 1874 kunna
åt dessa löntagare bereda erforderlig tillökning i deras vilkor.

Aflöning för 4. Komitén för organisation af Sjöförsvarets ekonomiska förvalt poiishåren

ning föreslog att all bevakning på varfven, såvidt den ej besörjes af egent ClLCZlton.

liga militärposter, skulle Öfvertagas af eu poliskår vid hvardera stationen,
hvarigenom ej allenast ett vidsträcktare tillfälle till öfning i militärtjensten
och en minskning i båtsmansuppfordringen kunde tillvägabringas,
utan äfven bättre bevakning erhållas. Såväl Förvaltningen af Sjöärendena
som Stationscheferna, öfver komiténs förslag hörde, tillstyrkte detsamma,
men då det af flere skål syntes vara fördelaktigare om på lämpliga vilkor

Bil. N:o 4 till Kongl. Majits Nåd. Prof. Nio 1, om Statsverket 1873: 7

Stockholms stads polis kunde öfvertaga äfven bevakningen å Skeppsholmen,
samt Carlskrona stadspolis utsträcka sin verksamhet äfven till Kong!,
blottans varf och öfriga område, än att på hvardera stället uppsätta eu
från städernas polisbevakning fristående kår, anbefalldes Stations-befälhafvarne
att söka med vederbörande åvägabringa öfverenskommelse i sådan
syftning. Emellertid både reglementet för styrelsen och förvaltningen vid
stationerna den 24 Maj 1872 stadgat, att bevakningen vid stationerna skulle
förrättas af polis, och då af Stations-befälhafvaren i Carlskrona derefter
anmäldes, att stadens fullmäktige vägrat ingå på en sådan öfverenskommelse,
anbefalldes i Nådigt Bref den 12 November 1872 uppsättandet
af ep särskild poliskår för Carlskrona station, hvarjemte den för dess
aflöning erforderliga summa, beräknad till 17,200 Rall-, bl ef för 1873 anvisad
att utgå af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

Genom införandet af en varfspolis kan en minskning ega rum uti
antalet af de på varfvet tjenstgörande båtsmän af 26 och under vissa
antaganden 38 man. Den nu utgående kostnaden för dessa 38 man utgör
10,839: 88 (oberäknad! rotarnes bidrag till beklädnaden samt öfriga omkost -

nader) och bestrides af

Reservationsanslaget till båtsmäns beklädnad med..................... 2,647: 08.

» till durchmarcliekostnader........................... 247: —

» till kojer och täcken .................................... 456: —

Förslagsanslaget till gemenskapens naturaunderhåll ............... 7,489: 80.

Summa 10,839: 88.

Med afseende å dessa anslags natur blir likväl den besparing, som
härigenom kan vinnas ej tillgänglig för poliscorpsens aflöning. — För
(ifrigt hafva under de båda sednast åren alla de förr af stationernas båtsman
sstyrka uttagna boställsvaktare, ordonnanser, stuguvaktare och eldare
i kanslier och kontor, vedsågare utom varfvet och sjukhuset m. fl. blifvit
dels ersatte af särskild! antagen betjening, dels indragne i följd af uppgjorda
ackorder med enskilde personer, för h vil ka förändringar kostnaden till
större delen drabba! anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.
Detta anslag, som sålunda är på mångahanda sätt hår dt anlitad!, förslår
ej att fortfarande aflöna äfven den nya poliskåren i Carlskrona, med
mindre det erhåller ett mot dennas kostnad svarande tillägg af 17,200 R:dr.

Hvad bevakningen vid Stockholms station angår, äro underhandlingarne
med Stockholms stad om dess öfvertagande af stationens polis
ej ännu afslutade, hvarföre jag ej nu anser mig höra tillstyrka, framställning
om något anslag för densamma.

8 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 7, om Statsverket 1873.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer jagat!
Eders Kongl. Maj:t, för bestridande af löneförhöjningen åt ordinarie
handtverkarne vid stationera, hvilken förhöjning beräknats till 43,600: —

till aflöning åt extra arbetare............................................................... 18,000: —

» löneförhöjning åt ordinarie machinister .................................... 17,200: —

» aflöning åt polisbevakningen vid Carlskrona station ............ 17,200: —

eller tillhopa till 96,000: —
behagade hemställa till Riksdagen, att anslaget till Flottans nybyggnad
och underhåll måtte förhöjas med sistnämnda belopp och sålunda från
871,827: 32, som det nu utgör, ökas till 967,827: 32.

Lots- och Fyr-inrättningen med dertill hörande personal.

Hvad angår reservationsanslaget till lots- och fyr-inrättningen, uti
hvithet ingår ett anslag af samma natur å 10,000 R:dr till lifräddningsväsendet
å rikets kuster, torde Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen gorå
framställning derom, att förstnämnde anslag måtte förhöjas från 750,460
till 800,460 eller med 50,000 R:dr, motsvarande den beräknade tillökningen
i Statsverkets inkomst af titeln »fyr- och båkmedel», hvarvid det
torde höra förutsättas att öfverskotten å denna titel må fortfarande såsom
hitintills få användas för det med anslaget till lots- och fyr-inrättningen
afsedda ändamål.

Förutom nu tillstyrkta anslagsförhöjningar har jag icke ansett
andra förändringar i hufvudtitelns anslag erfordras, än de, som blifva en
följd af Eders Kongl. Maj:ts redan den 10 December sistl. år i sammanhang
med förslaget om förändrad organisation af sjöförsvarets militärpersonal
beslutade framställningar, dels om tillökning i anslaget till båtsmäns
beklädnad med 69,800 R:dr, dels derom, att anslaget till exercis
med flottans bemanning måtte fortfarande såsom hitintills blifva stäldt
till Eders Kongl. Maj.ts förfogande för det med detsamma afsedda ändamål,
med bestämmelse att högst en tredjedel finge användas till öfningsexpeditioner
i aflägsna farvatten.

Derest samtlig^ dessa framställningar varda bifallna skulle förhöjningen
å hufvudtitelns ordinarie stat utgöra 218,500, och om härtill lägges
slutsumman för hufvudtiteln under 1873, 4,166,300, skulle hufvudtitelns
slutsumma för 1874 uppgå till 4,384,800.

Extra

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 9

Extra anslag.

Jag torde härefter få öfvergå till de behof, för hvilka jag anser
särskilda eller extra anslag höra till nedanstående belopp begäras.

l:o

Med afseende å den såväl af komité!! för ordnande af sjöför- Planering
svarets ekonomiska förvaltning gjorda soin i deröfver meddelade vttranden °fl1 strandtillstyrkta
framställning om angelagenheten af centralisering utaf verk-utanförverhstäder
och förrådshus jemväl vid Stockholms station och enär det syntes stide7T,vid
angelaget att de anläggningar a vartvet, som kunde komma att utföras, station.
verkställdes efter en fastställd till berörda mål syftande plan, anmodade
jag i enlighet dermed S tati o n s-b e f äl h af va ren att låta uppgöra och inkomma
med plan och kostnadsförslag till sammanförande på stationens varf af
de för fartygs byggande och reparation afsedda verkstäder jemte förrådshus
och ofri ge inrättningar. På grund af anmälan utaf Stations-liefälhafvaren
att då i denna plan syntes höra ingå anläggning af eu dockbyggnad,
lämplig person måtte förordnas att dertill uppgöra förslag, uppdrogs
sedermera åt Majoren m. m. C. Adelsköld att i sådant afseende
tillhandagå Stations-befälhafvaren.

Ehuru vid föredragning den 9 Januari 1872 af statsregleringen för
1873 ifrågavarande plan för varfvets ordnande ännu icke var till fullo
uppgjord, bl ef dock på min framställning af Riksdagen begärdt ett extra
anslag af 100,000 R:dr för påbörjandet af nytt verkstadshus å Skeppsholmen
och ordnandet af stränderna derstädes. Under behandlingen af
denna fråga inom Riksdagen inkom emellertid fullständigt förslag jemte
ritningar till de ifrågavarande förändringarne; och, efter det Förvaltningen
af Sjö-ärendena afgifvit utlåtande och tillstyrkt fastställandet af planen,
bl ef frågan underställd Eders Kongl. Maj: t, som dock i beslut den 1 Maj 1872
förklarade den icke då böra i vidsträcktare mån komma under pröfning, än
så vidt den innefattade förändring af 9 stycken utaf de på Djurgårdsvarthet
belägna, för sitt ursprungliga ändamål ej längre erforderliga galér-skjulen
till verkstäder samt uppförandet af ett hus för gröfre jernarbeten tillika
med anläggningen af slip och kran, i hvilka afseenden planen gillades
och skulle bringas till utförande i den mån medel kunde för ändamålet
varda anvisade; varande kostnaden för ifrågavarande arbeten beräknad
sålunda:

Bill. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

10 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

för förändring af galér-skjulen ............... 76,500 R:dr

» nytt hus för gröfre jernarbeten.............. 73,500 »

» anläggning af slip ..................................... 30,000 »

» kranen ........................................................... 1.8,000 »

Vid kort derefter företagen behandling af anslagen under femte
hufvudtiteln beslöt väl Riksdagen att anvisa medel för anläggningen af
eu slip, hvaremot det begärda anslaget till påbörjandet af öfriga anläggningar
vid stationen icke beviljades.

Behofvet af verkstädernas ordnande var likväl särdeles angeläget,
i hvilket afseende jag torde få ur det omförmälda plan bifogade, af chefen
för mekaniska departementet och den vid samma departement anställde
mariningeniör gemensamt afgifna utlåtande erinra,

att vid ifrågavarande varf finnas följande från hvarandra skilda
verkstäder och arbetslokaler, nemligen: Jern-verkstäder: Artilleri-depar tementets

smedja i artilleri-verkstadshuset å Skeppsholmen ; Mariningeniördepartementets
smedja å Galérvarfvet; Artilleri-departementets filare- och
machin verkstad i ar ti 11 e r i v er k s tad s h u s e t å Skeppsholmen; Slagkruts-laboratoriets
verkstad på Galérvarfvet; — Träarbets-verkstäder å Skeppsholmen:
Artilleri-departementets snickareverkstad i artilleri-verkstadshuset; Artilleri-departementets
lavettverkstad i artilleri-verkstadshuset; Mariningeniördepartementets
verkstad för båtbyggare, timmermän och snickare i diverse
lokaler; mekaniska departementets verkstad för snickare och husbyggnadstimmermän
i ett kanonslupsskjul; Ekipage-departementets tunnbindare-
och blockmakareverkstad i s. k. södra fundamentshuset; Öfriga
verkstäder å Skeppsholmen: Mariningeniörs-departementets målareverkstad;
Artilleri-departementets tillverkningskammare för karduser, kanontaljor,
brokar m. in. i artilleriverkstadshuset; Ekipage-departementets tackelkammare
i s. k. södra fundamentshuset; och i samma hus Ekipage-departementets
segelmakare- och tapetserareverkstad;

att vid eu hvar af dessa verkstäder, hvilka, med undantag af de
under artilleri-departementet lydande, ligga spridda långt från hvarandra,
finnas minst en mästare, förman eller underofficer, med särskild journalföring
och särskilda materialreqvisitionsbestyr för hvarje verkstad, hvarföre
ock icke mindre än 24 mästare, förmän och underofficerare voro
anställde vid varfvet; varande verkstäderna, i administrativt hänseende, så
skilde, att chefen för ett departement lika lätt kunde beställa ett arbete
vid eu privat verkstad som vid ett annat departement inom varfvet;

att för (ifrigt vid hela varfvet icke finnas flera brukbara verkstadsmachiner
än två svarfvar, eu borr- och en snickare-machin samt eu plåt -

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 11

sax och press, vid hvithet förhållande för hand måste utföras en mängd
arbeten, som egentligen blott med machin kunna fördelaktigt verkställas;

att då härtill komme, att alla verkstadslokalerna, med undantag
af galérvarfssmedjan, icke äro inrättade för belysning,_ när dagsljus
saknas, och följaktligen arbetstiden under den mörka årstiden måste inskränkas
till 5 å 6 timmar dagligen, det läge i sakens natur, att a varfvet
icke kunde åstadkommas en arbetsprodukt, som motsvarade utgifterna för
dagsverkena, dertill framför allt erfordrades att de mango, små splittrade
verkstäderna sammandrogos, så vidt ske kunde, till en tidsenlig verkstad,
8om ställdes under en verkstadsbefälhäfvare; dock att, förutom donna
egentliga verkstad, borde på grund åt särskilda förhallanden finnas en
tackel kamm are jemte segelmakare verkstad samt ett slagkruts-Iaborato rinna;

att med afseende härå och öfrige i utlåtandet anförda förhållanden,
ordnandet af varfvet borde ske på följande grunder nemligen: a)
att slagkruts-laboratorium bibehölles; b) att tackelkammare-, segelmakare-,
artilleritackel- samt tapetserarearbeten sammanfördes under eki page mästarens
befäl; c) att alla andra arbeten vid varfvet af hvad slag och beskaffenhet
som helst, med undantag af de ut- och afrustningsarbeten, som
verkställas af fartygens eget befäl, sammanfördes under ett gemensamt befäl;

att för slagkruts-laboratoriet och tackelkammare- m. fl. arbeten
funnes tillräckliga lokaler hvaremot sådana saknades för inrymmande af
de under c) härofvan anförda arbeten, i hvilket afseende ej eller tillbyggnad
af nu varande verkstadshus läte sig med fördel verkställas, enär, vid
besigtning, huset befunnits så svagt att man nödgats understödja golfbjelkarne
med trästöttor, hvarigenom det redan förut ringa utrymmet blifvit
ännu otillräckligare, så att, förutom de gevärs- och artilleri handtverkare,
för hvilka det vore afsedt, huset icke kunde rymma mer än en liten del
af den machinistpersonal, som under vinter» vore användbar för arbete i
verkstaden, utan måste den öfriga delen af samma personal användas å
galérvarfssmedjan på andra sidan Ladugårdslandsviken;

att jemväl donna galérvarfssmedja vore för trång, så att endast
en kanonbåts pannor kunde på en gång deri inrymmas, hvarföre machinundersökningar
ofta måste, ehuru med stor olägenhet, ske under öppen
himmel;

att följaktligen icke i någon af de nu varande verkstäderna kunde
sammanföras flera arbeten än de fåtaliga, som för närvarande der inrymdes,
så vida icke störa tillbyggnader utfördes, hvilket åter icke vore lämpligt
då eu del af de å galérvarfvet nu befintliga äldre s. k. galérskjulen
kunde med stor fördel användas till verkstadslokaler och inredas för eu
kostnad af endast 76,500 R:dr R:mt.

12 Bil. N:o 4 till Konc/l. Maj:ts Nåd. Pfop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Till dessa skal för inrättandet af ett nytt verkstadshus, hvarförutan
ett tidsenligt ordnande af v a rfs tj e n s tgö ringen icke kan ega rum,
kom derjemte, att det var i hög grad angeläget att erhålla eu verkstad
för minarbetena, dertill det äldre verkstadshuset visade sig kunna med
några reparationer blifva användbart. Och då medel för galérskjulens
förändring, såsom den jemförelsevis vigtigaste delen af ifrågavarande
plan, kunde . beredas af tillgångar, som stodo till Eders Kong!. Maj:ts
förfogande, till en del tillkomna genom försäljning af äldre kasserade
effekter från vartven, blot i enlighet med min derom gjorda hemställan,
genom nådigt bref den 28 Juni 1872 Stationsbefälhafvaren anbefaldt, att,
så fort utan andra angelägna arbetens eftersättande kunde ske, gå i författning
om skjulens förändring, h vil k et arbete ock genast påbörjades.

För uppsättande af kranen, till hvars inköp anslag redan vid
1865—1866 årens Riksdag beviljades, äro medel anvisade, och till anläggning
af en slip, bär, såsom ofvan är anmärkt, sistlidne års Riksdaganslagit
medel. Hvad beträffar den återstående delen af den gillade planen
eller uppförandet af ett hus för gröfre jernarbeten, anser jag densamma först
efter fullbordandet åt nedan o in förmälde arbeten bära utföras och följaktligen
anslag derför nu ej begäras.

Deremot är det af vigt, att då, enligt hvad från stationen anmälts,
ej mindre förändringen af galérskjulen, än ock grundläggningsarbetet
för den i England beställda kranen, blifva afsilande under loppet af innevarande
års sommar, planering och strandskoning utanför det nya verkstadshuset,
beräknade b kostnadsfrirslaget till 29,700 R:dr, äfvensom kajbyggnad
jemte utfyllningar vid kranen och slipen utföres så fort ske kan.
Kostnaden för kajbvggnaden är uppskattad till 50,000 R:dr; och torde
följaktligen Eders Kong!. Näjd behaga för ofvannämnda ändamål af Riksdagen
begära ett extra anslag af 79,700 R:dr. — Hvad angår anskaffning
af de till verkstaden erforderliga machinerna och af arbetsredskap, skall
framställning derom ske i sammanhang med förslag till inköp af machininventarier
för Carlskrona station.

2:o.

Skeppsdocka I sammanhang med den plan till ordnande af varfvet vid Stock hoimsStation

holms Nation, för hvilken jag ofvan i korthet redogjort, inlemnades
jemväl förslag till eu docka å Djurgårds varfvet i närheten af de öfrig*1
anläggningar derstädes. Oaktadt de med denna dockbyggnad
förenade icke obetydliga kostnader, enligt Majoren Adelskölds förslag,
beräknade till 500,000 R:dr, torde eu dylik anläggning, hvaraf behofvet

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 13

blifvit för hvarje år allt mera kännbart, icke längre böra uppskjutas.
Fartyg af jern måste årligen dockas endast för att rengöras, skrapas
och målas i botten till förekommande af allt för hastig förrostning och
äfven de af trä på jernsparf byggda kanonångsluparne, Indika ej äro
kopparförhydda, måste, om än ej för hvarje år, dock jemförelsevis ofta
befrias från gräs och orenlighet, som fästa sig vid bordläggningen.

På grund af det bidrag af allmänna medel, som lem nate till anläggningen
af Beckholmsdockorna, har väl Kronan förbehållits rättighet,
att under sammanlagdt tre månader hvarje år begagna dem, utan
annan ersättning än för portöppning och slutning m. m. äfvensom rätt
under öfriga delen af året att framför enskilda låta intaga fartyg deri,
mot enahanda afgift som för enskildes farkoster erlägges; men begagnandet
af dessa dockor medför dock flera olägenheter. För arbetena å
fartygen erforderliga måleri al i er äfvensom arbetsfolk och verktyg måste
från varfvet transporteras den långa vägen till dockan, hvarigenom tidsförlust
och ökade svårigheter att kontrollera materialåtgången uppstå,
hvarjemte uppbördsmän och daglönare måste mot särskild godtgörelse
bestrida vaktgöring å de i docka intagna fartygen; vid hvilka förhållanden
och då under reparationsarbeten, som fordra dockans begagnande
utöfver den afgiftsfria tiden, betalningen utgör ensamt för indockningen
och qvarståendet i dockan åt'' ett fartyg t. ex. af Hildurs cert 576 B:dr,
om fartyget qvarstår en månads tid, dockningskostnaden blir ganska
dyr samt tiden för arbetets utförande betydligt längre, än om docka funnes
att tillgå på varfvet i närheten af verkstäderna. Under senare tider har
svårigheter jemväl uppstått att på lämpligt sätt ordna dockningen af
Kronans fartyg så, att de om möjligt icke hindra slockning af privata
fartyg och haverister. Såväl Stationsbefälhafvaren som Förvaltningen af
Sjöärendena hafva ock, med afseende härå, tillstyrkt att anslag måtte
utverkas för påbörjandet af den dockanläggning, hvartill förslag sålunda
blifvit framstäldt.

I sammanhang med denna fråga om anläggningen af en docka för
Kronans räkning torde jag få anmäla en af deputerade för Stockholms
grosshandelssocietet och skeppsrederier genom stationsbefälhafvaren härstädes
den 16 November 1872 ingifven, på Eders*Kongl. Maj:ts pröfning
beroende underdånig ansökning att få aflösa de rättigheter och förmåner,
som äro Kronan i afseende å Beckholmsdockorna förbehållne. Uti donna
framställning anföres hufvudsakligen, att då dockornas anlitande tilltagit
i ungefär samma mån som ångbåtsfarten utvecklats, dessa dockor, äfven
med de utvidgningar desamma efter deras anläggning för 25 år sedan

14 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

undergått, icke kunde fylla det dubbla ändamålet att användas för Kronans
räkning och, förnämligast, att erbjuda liandelssjöfarten en för densamma
i Sveriges förnämsta hamn oumbärlig reparationsplats; att de
särskilda privilegier, som i afseende å dockornas begagnande tillkomme
Kronans fartyg, väl icke medförde väsendtligare olägenheter vid den
tid de meddelades, men under nu varande förhållanden verkade till allt
för känbar! förfång för uppfyllandet af dockornas hufvudändamål; att
med den tillökning i antalet af Kronans fartyg, som vore att motse, den
tidpunkt icke kunde vara aflägsen då endast en jemförelsevis obetydlig
tid skulle återstå för dockornas begagnande af enskildes fartyg, men att
det syntes från det allmännas synpunkt vara högligen att beklaga, om
kandelssjöfarten på en så vigtig ort, som lmfvudstaden äfven i merkantilt
hänseende vore, skulle komma att lida genom brist på tillfälle att begagna
sig af dessa dockor; att vid den tidpunkt då dockorna anlades ett dylikt
arbete väl ej kunde komma till utförande utan statens kraftiga mellankomst,
men att de förpligtelse^, som i följd deraf ålagts egarne af
desamma, emellertid, såsom af det ofvan anförda framgånge, blifvit
för dem allt känbarare, i samma förhållande som den för ett par tiotal
af år sedan obetydliga sjökrigsmaterialen för ånga vunnit tillökning; att
det dock var med fästadt afseende på dockornas hufvudändamål, att vara
handelssjöfarten till nytta, som grosshandelssocieteten och skeppsrederierna
blefvo egare af desamma, och att desse egare i samma syftemål, förutom
de betydliga kostnader, som dockornas ursprungliga anläggning
kräfde, tid efter annan på reparationer och förbättringar nedlagt icke obetydliga
medel; och hemställde deputerade, på grund häraf att det måtte
tillåtas Stockholms grosshandelssocietet och skeppsrederier att genom
erläggande till Kronan af ett lämpligt penningebelopp, hvars storlek med
afseende på det bidrag staten lemnade vid dockornas anläggning samt
det gagn Kronan sedermera hatt af deras afgiftsfria begagnande deputerade
ansåg kunna bestämmas till 75,000 R:dr R:mt, från dockorna å Beckholmen
aflösa alla de rättigheter och förmåner, som till följd af Statens
bidrag hittills varit Eders Kongl, Maj:t och Kronan förbehållne.

I anledning af denna framställning har Förvaltningen af Sjöärendena
i underdånigt utlåtande den 26 November 1872 yttrat, att Förvaltningen,
under förutsättning att eu skeppsdocka för Kronans fartyg komme
att i Stockholm anläggas, ansåge sig så till vida kunna tillstyrka
nådigt bifall till samma framställning, att för Kronans fartyg bibehölles
rätten till afgiftsfritt begagnande af dockorna vid Beckholmen intilldess
Kronans docka vore fullt färdig samt äfven derefter Kronan finge förmånsrätt
till »lockning mot erläggande af enahanda afgift, som enligt fastställd
taxa för enskildes fartyg egde rum.

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsvwket 1873. 15

Frågan om eftergifvande af den Kronan förbehållna rätt till begagnande
af Beckholmsdockorna lärer vara hufvudsakligen beroende derpå,
huruvida eu dockanläggning för Kronans rakning kommer till stånd,
och ehuru jag i sådant fall ej skulle tveka att tillstyrka bifall till deputerades
framställning, endast med reservation af Kronans förmånsrätt under krigstid,
lärer ansökningen vid berörda förhållande ej för närvarande höra komma
under slutlig pröfning. Men de till stöd för framställningen anförda grunder
innefatta ytterligare skäl för behöfligheten af en dylik anläggning. Och jag
anser mig också på grund af hvad sålunda blifvit andraget höra i underdånighet
hemställa att Eders Kongl. Maj:t behagade, med gillande af ifrågavarande
plan och ritning till eu skeppsdocka till Riksdagen gorå framställning
om anvisande för 1874 af ett extra anslag å 115,000 R:dr
för påbörjande af eu sådan anläggning.

För anskaffande vid Carlskrona station af arbetsmachiner, huf-MacHner och
vudsakligen afsmida för den nya verkstadsbyggnaden derstädes, erfordrasmae^-^''en''
enligt från chefen för Mariningeniör-departementet uppgjord specifikation
ett belopp af 39,000 R:dr. Derjemte bär chefen för Mariningeniör-departementet
vid Stockholms station, under åberopande deraf att inredningen
af gal érs hjul eu till verkstadshus under loppet af innevarande år blefve
fullbordad, hemställt, att då för tillgodogörandet af de fördelar, som med
denna anläggning åsyftats, det vore nödigt att verkstadsmachiner anskaffades
i god tid, sådana måtte få under året beställas samt att i sammanhang
med deras uppsättande axel-och trådledningar m. m. herde anbringas.
Kostnaden härför har beräknats till 69,400 R.-dr. Då ifrån dessa belopp,
sammanlagdt utgörande 108,400, bör afdragas de af 1872 års Riksdag,
såsom extra anslag för en gång anvisade 18,400 till machininventarier m.
m., återstå 90,000 R:dr, hvilka såsom erforderliga till arbetsmachiner
och machininventarier samt andra dylika anskaffningar till stationerna
jag hemställer måtte såsom extra anslag för 1874 af Riksdagen äskas.

4:o.

Pumpmachinen för nya dockorna i Carlskrona, den äldsta ma- PumpmacHn
chinen å stationens skeppsvarf, är i följd af sin konstruktion och ålderm Carlsk™-samt opålitlighet nu mera olämplig för sitt ändamål. Dumpningen, som !''tatl0"''
på grund af machinens ringa kraft, i allmänhet endast helt långsamt kan
utföras, måste derjemte esomoftast afbrytas för verkställande af reparationer
å machinens särskilda delar, hvarigenom ej mindre tidsförlust, af
desto större betydelse som antalet dockningar väsendtligen ökats, än ock

16 Bil. N:o 4 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 4873.

större kostnader med flera olägenheter uppstå. Då nu, enligt hvad upprättadt
besigtningsinstrument gifver vid handen, ifrågavarande pumpverk
icke är förtjent af den fullständiga reparation dess bristfällighet skulle
kräfva, erfordras anskaffning af ny pumpmachin med ångpannor, hvarför
kostnaden beräknas till 36,000 k:dr.

5:o.

Inspruta Genom de flera nya ångmachiner, som tillkommit å Carlskro ^Cariskrona.

‘ ii a varf samt de vigtigaste verkstädernas sammanförande inom en byggnad
har möjligheten af eu eldsvådas utbrott ökats, på samma gång
den skada derigenom kunde anställas vore så mycket känbarare,
som byggnaderne å varfvet i likhet med andra Kronans fastigheter
icke äro assurerade. Den å stationen befintliga sprutmaterialen är af
äldre, ej längre tillfredsställande konstruktion samt långt ifrån fullkraftig
och fordrar dessutom ett talrikt och inöfvadt manskap. Förvaltningen
af Sjöärendena har derföre föreslagit, att en engelsk ångspruta
med sprut- och sugslang måtte inköpas för stationens behof. Kostnaden
derför beräknas till 14,000 R:dr, och då underhåll sanslaget är häråt anlitadt
samt redan otillräckligt till andra nödiga anskaffningar, torde särskild!
anslag till berörda belopp för eu ångspruta med tillbehör af Riksdagen
begäras.

6:o.

Kanoner me Af det vid 1872 års Riksdag beviljade anslag af 330,000 R:dr

‘projektiler, till anskaffande af kanoner jemte ammunition, har beställning anbefallts af
8 st. 8,08-tums och 12 st. 5,63-tums kanoner samt 10 st. 4,i-tums kanoner,
hvarjemte af samma anslag beräknats skola utgå kostnaden för eu pjes
utaf ännu gröfre kaliber, som emellertid ej ansetts böra beställas förr än
de pågående försöken med landartilleriets 27 centimeters kanon och det
nya grofkorniga krutet hunnit afslutas.

Det antal refflade kanoner sjöförsvaret nu egen, de under tillverkning
varande inberäknade, utgör således 24 st. 8,08-tums samt 16 st.
5,60-tums och 10 st. 4,1-tums. Detta antal är dock allt för otillräckligt
till bestyckning af fartyg och strandbatterier, hvarjemte endast ett ringa
förråd af projektiler linnés för de redan färdige kanonerne. Jag får derföre
hemställa att Eders Kong]. Maj:t täckes äska af Riksdagen för kanoner,
med lavettage och projektiler, ett extra anslag af 200,000 R:dr.

7:o.

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 17

7:0.

Vid uppgörandet af statsreglering^! för innevarande år beräk- Handvapen.
nades kostnaden för komplettering af sjöförsvarets förråd af handvapen,
remingtongevär och revolvers, samt ammunition till 200,000 k:dr. Sedan
Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljat såsom extra
anslag för 1873 hälften af berörda belopp med 100,000 R:dr—på grund
hvaraf enligt nådigt bref den 10 December 1872 medel anvisats för inköp
af 2,000 st. remingtongevär, hvarigenom antalet af dylika gevär afsedda
för sjöförsvaret uppgår till 4,000 st., — så torde framställning nu höra
ske om anvisande af 100,000 R:dr till handvapen och ammunition, på
det att ytterligare 1,000 st. remingtongevär äfvensom 500 revolvers jemte
erforderlig ammunition må under 1874 kunna anskaffas.

8:o.

Under sistlidna år hafva öfningar fortgått för att inlära såväl be- Minmatenei.
fäl som manskap att skota den nya minmaterielen, hvarjemte försök blifva
verkställda för att bestämma vissa detaljer i afseende på materielens
konstruktion och användande; och ehuru ännu åtskilliga uppgifter återstå
att lösa för vinnande af noggrann kännedom om det afstånd, hvarpå undervattensminor
utsträcka sin verkan och den deraf beroende storleken af de
krutladdningar som lämpligen höra användas m. fl. detaljer, synas vi
dock, hvad de fasta minorna angår, vara på en väg, som tillåter oss att
framgå med säkerhet. Under sommaren hafva rekognosceringar och
upplodningar egt rum för att bestämma de positioner uti Stockholms
skärgård samt inloppen till Södertelje, Norrtelge, Norrköping, Söderköping,
Carlskrona, Göteborg och i Kalmar sund, som bäst egna sig för
tillämpningen af minförsvar, hvarjemte nödiga uppmätningar å dessa
ställen och kostnadsberäkningar för försvaret derstädes blifvit uppgjorda.

Den för samtliga dessa inlopp och positioner erforderliga minmateriel
beräknas kosta omkring V|8 million R:dr, hvaraf skulle komma på försvaret
af Waxholm och Södertelje inlopp 262,234,94 samt i Stockholms
skärgård utanför Waxholm 338,622,08 R:dr, hvilka siffror emellertid,
ehuru hithörande beräkningar blifvit gjorda med största noggrannhet, ej
kunna anses så tillförlitligen angifva kostnaden, att ju icke densamma
kan komma att undergå någon förändring, helst de behöfliga materielierna,
h vil k a till stor del måste anskaffas från utlandet, äro underkastade
prisvexlingar.

Bil. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

18 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Af den för försvaret af Waxholm och Södertelge beräknade minmateriel
är en del redan anskaffad under de föregående åren till ett
värde af 83,306 R:dr 90 öre och medel till ett belopp af 178,928 R:dr
4 öre för uppköp af återstoden under år 1873 äro anvisade af det vid
1872 års riksdag till minmateriel och minattiralj beviljade anslag. Den
anskaffning, som under år 1874 kommer att ske, bör i första hand omfatta
komplettering af den för Stockholms skärgård utanför Waxholm afsedda
materiel, för hvilken inköp redan egt rum till ett värde af 3,207
R:dr 43 öre och till hvilken komplettering enligt ofvanstående beräkning
således skulle erfordras 335,414 R:dr 65 öre. Denna materiel kan dock
användas på hvilken annan del af vår kust, som behofvet kräfver, under
det att den för Waxholm och Södertelge afsedda ej torde böra under
något vilkor bortsändas från lmfvudstadens granskap.

Af det år 1872 beviljade anslag äro, utom ofvannämda disposition
å 178,928 R:dr 4 öre, anvisade till minförsök och inredning af minverkstäder
och förrådsrum 31,071 R:dr 96 öre samt till minbåtar afsätta

140,000 R:dr.

I afseende på den rörliga minmateriel en hafva vi ej ännu kommit
till samma grad af säkerhet som i fråga om den fasta. Förliden vinter inköptes
från England 10 st. Harveyska bogsertorpedos och efter dem tillverkades
sedan bär ett lika antal. En del af de under sommaren utevarande
fartygen förseddes med dessa minor, med hvilkas användande
försök anställdes. Befäl och manskap lärde sig snart deras handterande
och uppnådde eu icke ringa skicklighet att med bogserminor träffa
ett annat fartyg. Men åtskilliga betänkligheter i afseende på deras användande
å vanliga fartyg såsom anfallsvapen qvarstå ännu, vid hvithet
förhållande och då omdömet om torpedons lämplighet sålunda icke hunnit
stadgas jag icke anser mig för det närvarande höra tillstyrka ytterligare
anskaffning af dylik materiel.

Sedan i början af sistlidna år program blifvit uppgjordt för konstruktion
af minfai tyg och minbåtar, till hvilka sjöförsvarets mariningeniör
antoges icke medhinna att utarbeta ritningar, helst i afseende å de
förra, eller minfartygen, programmet innehöll flera svårlösta uppgifter, så
beslöt Kongl. Maj:t att tillfälle skulle beredas för allmän täflan om förslag
till konstruktion af två certer minfartyg, i sammanhang hvarmed
utfästes två pris för de förslag, som komme att företrädesvis befinnas
förtjena af uppmärksamhet. Men ehuru det af gjorda förfrågningar framgått
att donna inbjudning blifvit uppmärksammad, har likväl icke något
förslag inkommit, antagligen i följd af den stränga verksamhet som under
året rådt i såväl in- som utländska mekaniska verkstäder. Ej heller

Bil. No i till Kongl. Maj:1m Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873 19

hafva några upplysningar af väsendtlig vigt kunnat erhållas från andra
länder angående derstädes enligt uppgift pågående försök, livilka i allmänhet
noga hemlighållas; men med temlig visshet kan dock antagas
att någon viss cert minfartyg ännu ingenstädes blifvit godkänd. —
Emellertid, då konstruktionen af de mindre, endast för den inre skärgården
och stillare vatten afsedda minbåtarne ej anses mota några större
svårigheter, bär jag uppdragit åt Öfverdirektören för mariningeniörstaten
att gå i författning om uppgörande af ritningar till dylika båtar,
af livilka antagligen under loppet af 1873 beställning kan komma att
ega rum, i händelse de införväntade förslagen vinna Eders Kongl. Maj ts
godkännande. För minbåtar äro, som ofvan är nämndt, 140,000 R.dr
afsätta af 1873 års anslag; och jag har derföre ej uti beräkningen öfver
nu erforderliga anslag för minförsvaret upptagit något särskild!: belopp
för anskaffning af dessa båtar.

I öfverensstämmelse med hvad jag ofvan anfört i afseende å de delar
af minförsvaret, livilka höra i första hand tillgodoses, tillstyrker jag
att Eders Kongl. Näjd behagade af Riksdagen för anskaffande af minmateriel
begära ett extra anslag af 335,000 R:dr.

9:o.

Det är eu ofta upprepad sanning, att icke uti en och samma
fartygscert kunna förenas alla de olika egenskaper man skulle önska
finna hos ett krigsfartyg, en sanning lika giltig nu under ångans
och jernets tidehvarf, som fordom då segel och trä bestämde fartygets
karakter och gällande ej mindre för de fartyg, som af det störa kriget
på öppna hafvel betingas, än för den materiel vårt kustförsvar
kräfver. Vi nödgas följaktligen använda flera olika fartygscerter, utrustade
med egenskaper, som sätta dem i stånd att gemensamt i sa hög
grad som möjligt fylla vårt sjöförsvars behof och härtill äro både bepansrade
och obepansrade fartyg oundgängliga. De förra kunna icke
undvaras vid de särdeles vigtiga strider, för livilka vi böra vara beredde
vid försvaret af våra inlopp och hamnar eller vid anfallet på de positioner
fienden till skydd för en landstigning intagit. Kättare och röfligare
fartyg åter behöfvas för att öfvertaga den rörliga striden i flen
yttre skärgården, för att vid positionsstrider uppträda i andra limen såsom
artilleriförstärkning åt pansarfartygen och för att vid alla företag å
de öppna delarna af våra skärgårdar eller mot eu fiendes transporter
blifva vårt hufvudsakliga anfallsmedel.

Fartygsmateriel.

20 Bil. N:o i till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Under öfverläggningar om beskaffenheten af den för oss lämpligaste
^krigsmateriel har mer än en gång den tanken blifvit framställd,
att vi borde helt och hållet bortlägga allt pansar, emedan i striden emellan
pansaret och artilleriet det sednare sannolikt skulle slutligen afgå
med segern. Det är visserligen ingalunda oantagligt, att artilleriet förr
eller senare skall segra uti striden mot pansaret och det är derjemte ej
eller alldeles otänkbart, att pansar såsom skydd å fartyg kommer att
försvinna, ehuru det sednare ingalunda är någon gifven följd af det förra,
allra minst i fråga om fartyg, som byggas för att användas till anfall
och försvar af kuster och hamnar. Om pansaret fullständigt komme ur
bruk blefve detta antagligen äfven förhållandet med de mycket grufva
kanonerna, emedan det är pansaret ensamt som framkallat dem och guldörn
behöfliga, och vinsten häraf skulle otvifvelaktigt blifva störst för de
mindre makterna, b vilka hafva största svårighet att i den pågående täflan
hålla jemna steg med de större och rikare länderna. Det är följaktligen
icke antagligt att de sednare afstå från den fördel, som deras
större tillgångar skänka dem. I alla händelser är afgjordt, att någon
verklig benägenhet att bortlägga pansaret ej ännu framträdt hos dessa
makter, och att alla våra grannar, Ryssland, Tyskland, Danmark och
England fortfarande låta bygga pansarfartyg.

Utgången af eu strid emellan å ena sidan fartyg, som ega skydd
af grof jernplåt för sina vigtigaste delar och å den andra fartyg, som
öfverallt äro sårbara, torde ej, under antagande att de äro försedde med
lika godt artilleri, vara tvifvel underkastad, minst vid strider uti skärgård,
som ej medgifver någon större rörlighet uti manövern under sjelfva striden.
Men en anfallande fiende vinner ännu större fördel, om han vet att vi
ej hafva några bepansrade fartyg att sända emot honom, och derföre bestycka!''
sina egna pansarfartyg, ej med några få mycket grofva pjeser,
utan med ett flerdubbelt antal medelstora kanoner, som hafva lika stor
pörte och träffsäkerhet som de förra och tillräcklig genomträngningskraft
mot alla slags obepansrade fartyg. Då nu en 500-5":g kanon väger
lika mycket som 5 stycken 100-&:ga, och en 1,000-^ :g kanon
lika mycket som 7 å 8 lOO-Sfga, så kan ett fartyg bära 4 å 5 gånger
så många kanoner af denna relativt mindre kaliber, hvilka derjemte
kunna serveras eu god del hastigare än de mycket grufva pansarbrytarne.
Den öfverlägsenhet i artilleristriden, som fienden sålunda skulle vinna,
ökas än mera om han begagnar sig af ihåliga projektiler med stor sprängladdning,
hvilka, kraftlösa mot pansar, äro utomordentligen förstörande
mot opansrade fartyg.

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 21

Men, invänder man, det är dock kanonerna, som afgöra segern i
synnerhet uti positionsstrider och genom att anskaffa små och billiga
fartyg utan pansar, förande hvar sin pansarbrytande kanon, blir man i
stånd att sända flera kanoner i elden och derigenom vinna öfverlägsenhet
mot fiendens större bepansrade fartyg. Låt vara, tillägger man, att
eu stor del af våra små fartyg blifva skjutna i sank; hafva vi tillräckligt
många så kunna vi ersätta förlusterna och tilltvinga oss segern. —
Det torde ej vara behöflig! att uppehålla sig med vederläggningen af den
åsigten, att man bör skaffa sig en stor myckenhet af eu i sig sjelf
svag materiel, med beräkning att kunna uppoffra en betydlig del deraf
för att vinna något resultat. Det kan väl stundom inträffa att man på
stridsfältet måste gifva till spillo en del af sina fartyg eller sina trupper
för att rädda återstoden, eller bibringa fienden ett afgörande nederlag,
men detta är en nödfallsåtgärd, som faller helt och hållet inom taktikens
område. Såsom princip i afseende på anskaffningen af vår sjökrigsmateriel
är åter en sådan tanke, som den ofvannämnda, grundfalsk och
så mycket farligare, som det vore omöjligt att på förhand ens approximativt
beräkna förlusterna, hvilka kunde blifva så störa att man ej förmådde
ersätta dem. Utan biträde af starkare fartyg skulle dessa små
kanonbåtar ej länge kunna uppehålla striden mot pansarfartyg i en position.
Det är ej det antal kanoner man sänder i elden, som afgör
segern utan de, som kunna bibehålla sig i striden så länge denna fortgår
och derunder gorå fienden mesta skadan. Jag anser derföre icke
rådlig! för oss att på sjökrigskonstens nuvarande ståndpunkt undvara
bepansrade fartyg till försvar af hamnar, inlopp och andra vigtiga positioner
å våra kuster liksom till anfall af de stridsställningar en fiende
kan intaga inom skärgårdarna.

De pansarfartyg vi för närvarande ega utgöras af 4 monitorer
och 10 pansarbåtar, då deruti inberäknas de 5 af senare slaget, som
äro beställde, ehuru ej ännu färdiga, eller tillsammans 18 st. pansarskyddade
gröfre kanoner. Detta antal är dock alltför ringa för
vår vidsträckta kust och i sjelfva verke! ej mera än som sannolikt påkallas
ensamt för Stockholms skärgård, Det är derför enligt min åsigt
angeläget att fortsätta med byggande! af pansarfartyg på samma gång
vi höra på allvar börja anskaffningen af äfven lättare kanonångbåtar af
passande konstruktion.

Med antagande af riktigheten af donna åsigt blir närmaste frågan
den, hvilka certer under nästkommande statsregleringsperiod höra byggas.
Hvad de bepansrade fartygen angår, så hafva visserligen åtskilliga
nya konstruktioner blifvit i främmande länder under de sednare åren

22 Bil. No 4 till Kongl. Maj:ts Nåd, Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

föreslagna, men endast få af dessa förslag hafva blifvit praktiskt tillämpade
och de afse alla sådana mycket störa och kostsamma fartyg, som
ej kunna tjena oss till föresyn. Deremot synas de certer, som hitintills
blifvit hos oss använda, eller monitorer och pansarbåtar, i det hela ganska
val motsvara våra nuvarande behof, och om de äfven hvar för sig
lika litet som någon annan fartygsmodell hafva alla de egenskaper man
skulle önska finna hos ett krigsfartyg, så komplettera de dock hvarandra
på ett tillfredsställande sätt. Pansarbåtarne äro mera grundgående
och lätthandterliga samt så mycket billigare än monitorerna, att man
för samma summa som eu monitör kostar kan på de förra fora dubbelt
så många kanoner i elden; deremot är dessa båtars fasta torn och
nödvändigheten att rikta med sjelfva fartyget, deras deraf följande oförmåga
att begagna sin kanon vid andra tillfällen än då fartyget är vänd!
med stäfven rätt mot fienden samt tornets svagare bepansring å bakre
delen verkliga olägenheter, Indika ock uti rapporterna öfver förliden sommars
eskaderöfningar blifvit framhållna. Då de i följd af sin konstruktion
ej kunna passera öppen sjö, dåden är något upprörd, är äfven området för
deras verksamhet mycket begränsadt och egentligen inskränkt till den inre
skärgården och^lokalförsvaret. — Mot monitorerna åter talar främst deras,
efter våra förhållanden, betydliga kostnad, i afseende hvarå jag böi* nämna
att enligt af Öfverdirektören för mariningeniörstaten meddelad uppgift kostnaden
för en monitör af samma storlek som de sednast färdiga »Loke», skulle
efter nu gällande priser uppgå till 1,121,000 R:dr. För en något större monitör,
N:o 5, hvartill ritning är utarbetad har kostnaden beräknats till

1,646,000 R:dr. Den betydliga skillnad i kostnad emellan dessa båda
modeller af öfver 500,000 R:dr föranledes nästan helt och hållet af önskan
att gifva N:o 5 en ökad fart af omkring eu eller en och en half
knop, eller 9 i stället för 7^ å 8 knop som »Loke» gör. Det torde dock
med skäl kunna sättas i fråga om donna icke särdeles betydliga tillökning
i farten och hvilken i allt fall ej kan väsendtligen inverka på fartygets
användbarhet bör köpas för ^ million. För min del tror jag det
ej utan anser att man vid byggandet af nästa monitör bör åtnöja sig med
den mindre fart, som uppnåtts med »Loke». — Men om kostnaden för monitorerna
är relativt större än för pansarbåtarne, så hafva de ock väsendtliga
fördelar genom sitt rörliga torn, som medgifver att oberoende
af fartygets manöver rikta dess artilleri, och än mera derigenom att de
utan fara kunna mota snart sagdt hvad väder som helst på våra kuster
och således förflytta sig inom- eller utomskärs från en punkt af kusten
till en annan när så påfordras.

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj''.t* Nåd. Btop. Nio 1, om Statsverket 1873. 23

Vid frågan om Sveriges försvarsanstalter vänder sig tanken alltid
först kring hufvudstaden och den framskjutna del af landet närmast norr
och söder om densamma. Vid de sednaste riksdagarne, då vi redan
egde 4 monitorer, har jag företrädesvis förordat byggandet af pansarbåtar,
såsom varande både lämpliga och behöfliga för kompletterande af
försvarsanstalterna å nämnde vigtiga de] af vår kust. Sedan nu detta
angelägna mål kan, hvad bepansrade fartyg angår, anses vara i väsentlig
män uppnådt, så bör försvaret af de öfriga delarne och de flera mycket
vigtiga hamnar och inlopp, som finnas å både östra och vestra kusten
af vårt land tillgodoses. Otvifvelaktigt skola pansarbåtar äfven dervid
på många ställen kunna användas med stor framgång, men nödvändigheten
att kunna förflytta fartygen från ett ställe som ej för tillfället
är utsatt föl anfall till ett annat som är hotadt är i ögonen fallande, och
med afseende härå måste monitorerna anses ega ett afgjordt företräde.
Då Riksdagen uti sin skrifvelse af den 10 April 1872 uttalade såsom
sin åsigt, att det voro »önskvärd! om något anstånd med påbörjande af
den femte monitorn kunde finnas lämpligt», så stöddes denna uppfattning
på det antagande att kostnaden för en monitör nu mera skulle uppgå
till öfver 2 millioner. I enlighet med hvad jag ofvan anfört, är detta
dock icke fallet, utan kan kostnaden för nästa monitör, äfven med iakttagande
af behöfliga förändringar och förbättringar, men utan anspråk på
ökad fart, åstadkommas för emellan elfva och tolf hundratusen R:dr.
Grunden för den anförda betänkligheten måste sålunda anses vara häfd,
och då byggandet af pansarfartyg erfordrar lång tid och till en del är
beroende på materialier, som ännu ej kunna anskaffas inom landet, utan
måste hemtas från utlandet, vågar jag ej tillstyrka att påbörjandet af
den 5:te monitorn uppskjuta längre än till år 1874.

Hvad de lättare kanonbåtarne beträffar, tror jag att behofvet af sådana
är vida mindre omtvistad! än det af pansarfartyg. Den ritning
till en dylik kanonbåt som jag låtit uppgöra får jag efter vederbörlig
granskning nu underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning och anhålla om
godkännande deraf. Denna kanonbåt, som är alldeles obepansrad, har
en längd af 172 fot och är beräknad att kunna fora en 9,24 dec tums
(500-/7:g) kanon å vändskifva samt en lättare kanon akter ut. Den
antages komma att gorå 12 knop och skall tacklas som skonert. Kostnaden
uppgifves af konstruktören till 289,000 Rdr, utom artilleri, men då
åtskilliga ritningar öfver inredning och maskindelar ej ännu äro i detalj
uppgjorde och således kostnaden ej med full säkerhet kan beräknas,
torde den förslagsvis böra upptagas till jemt 300,000 Rdr. Till ett fartyg af
denna cert äro medel tillgängliga utaf det extra anslag till fartygsbyggnader,

24 Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1873.

som blifvit af sistlidna års Riksdag beviljadt. Men då certen otvifvel
aktigt blir särdeles lämplig för vårt kustförsvar, så anser jag önskvärd
att under 1874 tre stycken dylika fartyg anskaffas.

De medel som under nästkommande statsregleringsperiod skulle
erfordras till anskaffande af fartygsmateriel äro sålunda:

för påbörjande af en monitör ............................................................ 400,000 —

till 3 obepansrade kanonbåtar ............................................ 900,000 —

S:ma 1,300,000 —

Då emellertid, för den händelse förhållandena skulle gorå någon
förändring i den nu föreslagna byggnadsplanen önskvärd, vissa belopp
ej höra för de särskilda fartygscerterna vara bestämda, torde framställning
till Riksdagen ske om anvisande af ofvan upptagna summa 1,300,000
R:dr till byggande af krigsfartyg.

Förutom de förökade och extra anslag, om hvilka jag ofvan gjort
framställning, bär Förvaltningen af Sjöärendena ansett särskilda tillgångar
höra beredas för åtskilliga andra ändamål, såsom för:

aflönande af ritare vid stationerna........................................;................ 1,500

fullbordande af sjukhusbyggnaden vid Carl skrona station............ 100,000

ombyggnad af uthuslängorna å Skeppsholmen ................................ 25,500

anskaffande af ett mudderverk vid Stockholms station.................. 40,000

hvarjemte Förvaltningen anmält att i de från Stationsbefälhafvarne inkornne
uppgifter öfver erforderliga anslag jemväl upptagits för

Carl skrona station,

utvidgning af artilleriverkstaden...........................................................

Stockholms station,

förhöjning i ersättningen för representationskostnaderne till Sta tionsbefälhafvaren.

..........................................................................

aflöning åt uppbördsman vid ingeniördepartementet........................

utsträckning af vattenledningen å Skeppsholmen ...........................

tillbyggnad af båtsmanskasernen derstädes .......................................

förändring af informationsverket ............................................................

förflyttning af arrestlokalerna.................................................................

påbyggnad af exercishuset.......................................................................

15,300

2,000

225

23,345

130,000

8,000

15,000

12,500

För eu del af dessa ändamål kunna emellertid medel af befintliga
tillgångar beredas och i afseende å åtskilliga andra af de anmälda behofven,
synes mig fullständigare utredningar än nu föreligga, höra ega

rum;

Bil. N:o 4 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 25

runa; vid hvilket förhållande och då, hvad särskild! angår sjukhusbyggnaden
i Carlskrona och uthuslängorna å Skeppsholmen, sistlidne års Riksdag
ansett sig icke kunna bifalla då gjord framställning om anslag till
fullbordandet af den förra och de senares ombyggnad, samt förnyad begäran
i sådant afseende icke nu torde böra ega rum, jag ej anser mig för
närvarande i anledning af hvad sålunda förekommit kunna tillstyrka någon
hemställan till Riksdagen.

Hvad pensioneringen af tjensteman samt betjente äfvensom af gemenskapen
vid Sjöförsvaret angår behagade Eders Kongl. Näjd gorå framställning
till Riksdagen om anvisande af nedannämnde kreditiv nemligen:

för att fortfarande ej mindre sätta Amiralitets-Krigsmanskassan i
tillfälle att till de Sjöförsvarets embets- och tjensteman samt betjente,
som söka afsked, genast utgifva pensioner enligt de för kassan nu gällande
pensioneringsgrunder, än äfven utgöra tillgång för dem tillförsäkrade
fyllnadspensioners utbetalande, ............................................. R:dr 73,000,

samt för upprätthållande af den sjöförsvarets afskedade gemenskap
förunnade, förbättrade pensionering .............................. 40,000,

med rättighet för Direktionen öfver nämnda kassa att å dessa kreditiv
under loppet af år 1874 lyfta hvad som för omförmälda behof blifver erforderligt.

Uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Kongl. Näjd till alla delar i nåder bifalla hvad nu, i afseende
å regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
och i öfrig! för sjöförsvarets behof blifvit af Departements-Chefen
i underdånighet hemstäldt; och skulle utdrag af
protokollet öfver hvad Kongl. Näjd sålunda beslutad! FinansDepartementet
meddelas, för att läggas till grund vid författandet
af Kongl. Majds nådiga proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, i hvad den komme att afse nämnda hufvudtitel och
sjöförsvaret.

In fidem Protocolli
L. Th. Neijber.

Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami 1 Afd.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

Utdrag af Protokollet öfver Civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den
10 Januari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Weidenhjelm.

Departements-Chefen, Statsrådet Bergström föredrog frågan om reglerandet
af utgifterna under Riksstatens Sjette lmfvudtitel för år 1874 samt yttrade
härvid, beträffande

i:o. Departementets Expedition.

Under åberopande af hvad Eders Kongl. Näjd, på föredragning af Chefen
för Finans-Departementet, förut i dag besluta i fråga om löneförhöjning åt de
vid Statsrådet och Stats-Departementen anställde Vaktmästare, torde Eders
Kongl. Näjd föreslå Riksdagen att, för beviljande af löneförhöjning med 150
Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 1

Bil. N:o 5 a. till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

R:dr till hvarje af de fyra Vaktmästare, Indika äro å Expeditionens lönestat
uppförde, höja ordinarie anslaget till Expeditionen från 45,600 It:dr till 46,200
R.dr eller med 600 R:dr.

Vidare får jag i underdånighet anmäla, att ett biträde inom Expeditionen
för de kommunala ärendenas beredning och expedierande fortfarande är beliöfligt;
hvarjemte jag anhåller få fästa Eders Kong!. Maj ds Nådiga uppmärksamhet
å följande förhållande.

Med bifall till hvad Kongl. Majd i Nåder föreslagit, hafva Rikets Ständer
dels enligt skrifvelse den 24 Oktober 1860 medgifvit, att ett belopp af

1.000 R:dr, motsvarande lönen för tredje ICopist-tjensten, som borde indragas,
ställdes till Departements-Chefens förfogande »för befrämjande af ärendenas
gång», dels ock enligt skrifvelse den 3 November 1863 beviljat, att det å Expeditionens
stat uppförda anslag »till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman
och vaktbctjelite» finge från dess dåvarande belopp 1,000 R:dr höjas till

2.000 R:dr årligen. Dessutom utgår, jemlik! Kongl. Maj ds, af Rikets Ständers
Revisorers framställning föranledda Nådiga bref till Stats-IContoret af den 13
Mars 1852, årligen från Sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter ett belopp
af 450 R:dr för »att användas till gratifikationer åt tjensteman vid Expeditionen».

De medel, som äro ställda till Departements-Chefens förfogande för att
användas till gratifikationer, uppgå således sammanräknade till 3,450 R:dr årligen.
Härifrån afgår likväl det belopp, som erfordras till bestridande af kostnaden
för renskrifning af de expeditioner, Indika äro af beskaffenhet att kunna
och lämpligen höra för sådant ändamål utlemnas till personer utom Expeditionen.
Donna kostnad har under de sednare åren i följd af det störa antal
bolagsordningar, som blifvit fastställda, ganska betydligt ökats, så att renskrifningskostnaden
tillsamman med hvad som utbetalas såsom gratifikation åt extra
ordinarie vaktbetjening årligen uppgår till omkring 1,050 It: dr. För utdelning
bland Expeditionens extra ordinarie tjensteman återstå således endast omkring
2,400 R:dr; och då de extra ordinarie tjensteman, som icke uppbära lön, för
närvarande äro till antalet 14, kan således åt eu hvar af dem icke i medeltal
beredas högre ersättning än omkring 170 R:dr.

Redan då Kongl. Näjd af Rikets åren 1862 och 1863 församlade Ständer
äskade förhöjning i anslaget »till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman
och vaktbetjente», åberopades såsom skål derför, att de bestå af de extra
ordinarie tjenstemännen, till följd af göromålens mängd, måste anlitas jemväl
för bestridande af åligganden, som af ordinarie tjenstemannapersonalen icke
medhunnes. Sedan dess hafva göromålen i högst väsendtlig män tilltagit, till

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd, Prop. No 1, om Statsverket 1873.

bevis hvarom jag anhåller få upplysa, att antalet af de till Oivil-Departementets
Expedition inkomna mål och ärenden utgjort i medeltal årligen under fem -

årsperioden 1860—1864..................................................................... 1,344 och

under femårsperioden 1865—1869................................................... 1,447, samt

under år 1870 ............................................. 1,410,

» » 1871 .................................................................................... 1,625 och

» » 1872 ..................................................................................... 1,842.

Följden af donna betydliga tillvexla är, att göromålen inom Expeditionen
numera icke skulle kunna vederbörligen upprätthållas, om ej de extra ordinarie
tjenstemännen lemnade verksamt biträde icke allenast vid bestridandet åt de
mera underordnade göromålen utan äfven vid protokollsföring och målens beredande
till föredragning inför Eders Kongl. Näjd. Då härtill kommer, att
flera af de extra ordinarie tjenstemännen under 10 år och derutöfver tjenstgjort
i Expeditionen, så synes det vara uppenbart, att den vedergällning, som
medelst användande af dertill nu beviljade medel, kän beredas bemälde tjensteman,
icke står i rimligt förhållande till det gagn, de genom sin verksamhet
inom Expeditionen gorå Staten, helst utsigterna till befordran inom Expeditionen
äro ganska ringa.

Det missförhållande, som sålunda egen rum, skulle kunna i icke ringa mån
afhjelpas om till Dcpartements-Chefens förfogande ställdes ytterligare ett belopp
åt 3,000 B:dr för befrämjande af ärendenas gång.

Med afseende å hvad jag sålunda haft Nåden anföra hemställer jag, att
Eders Kongl. Näjd måtte föreslå Riksdagen att på extra stat anvisa dels till
arvode åt ett biträde inom Expeditionen för de kommunala ärendenas beredning
och expedierande ett anslag af 1,800 R:dr, dels ock, utöfver hvad som
för närvarande är för befrämjande af ärendenas gång stäldt till Departementschefens
förfogande, ett ytterligare belopp af 3,000 B:dr, eller tillsammans
4,800 R:dr.

2:o. Commerce-Collegium.

I Commerce-Collegium anställde Vaktmästaren A. Fredrikson samt Vaktbetjenterne
.1. Sjögren, J. Fristedt och A. A. G. Lind hafva uti en till Collegium
ingifven skrift, under åberopande af den betryckta ställning, hvari de sig
befunne i följd af otillräckligheten af deras aflöning under nu rådande höga
pris å alla lifsförnödenheter, anhållit om (''ollegii medverkan, på det åt hvarje
af sökandena måtte beredas eu tillökning af 100 Riksdaler årligen i den dem
tillagda lön. Collegium, som insändt denna ansökning, har dervid i underdånighet
anfört att den aflöning, sökandena för närvarande åtnjöte, utgjorde 600
R:dr för vaktmästaren, som tillika hade sig anvisad kostnadsfri bostad, samt

4 Bil. No 5 a. till Kongl. Ma:jts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

500 B:dr åt hvarje af de tre vaktbetjenterne; att samtlige sökandena derjemte
hade att påräkna en årlig inkomst af s. k. sigillpenningar, hvilka, efter medelberäkning
för de sistförflutna fem åren 1867—1871 uppgått till 242 R:dr
årligen eller efter lika fördelning på alla sökandena, till ungefär 60 B:dr för
hvardera; samt att Collegium funne sökandenas ställning vara synnerligen förtjent
af behjertande, sa- mycket hellre som, derest den begärda löneförhöjningen
komme att beviljas, Collegii vaktbetjening i fråga om lönförmåner ändock
skulle fortfarande vara mindre val lottad än vaktbetjeningen i åtskilliga både
allmänna och enskilda verk och inrättningar. Vid sådant förhållande och enär
de sökandena åliggande göromål vore så trägna och af den beskaffenhet, att
de icke kunde af en till antalet inskränktare personal bestridas, utan deremot
för deras besörjande extra biträden i allmänhet måste anlitas, samt alltså den,
enligt Collegii åsigt, oundgängligen erforderliga löneförbättringen icke kunde
beredas genom sådan anordning, att någon af ifrågavarande vaktbetjentes befattningar
vid inträffande ledighet indroges för att medelst dertill anvisad lön
öka den öfråga betjeningens aflöning, har Collegium ansett sig böra i underdånighet
hemställa, att ett anslag af 400 R:dr måtte i Nåder utverkas att redan
från och med innevarande år årligen utgå såsom lönetillökning åt eu vaktmästare
och tre vaktbetj elite hos Collegium.

Enär samma skal, som föranledt Eders Kongl. Näjd att föreslå löneförhöjning
för de vid Statsrådet och Stats-Departementens expeditioner anställde
vaktmästare, tala för en efter behofvet afpassad lönetillökning jemväl för vaktbetjeningen
i Commerce-! kollegium, anser jag mig böra biträda Collegii hemställan,
i hvad den afser sådan lönetillökning från och med nästkommande år;
hvaremot jag icke finner skål att i anledning af berörda hemställan föreslå
någon rubbning uti den för innevarande år gällande Statsreglering.

Vidare och som, enligt hvad Riksdagens sednast församlade Revisorer anmärkt
och Commerce-Collegium i afgifven förklaring vitsordat, uti den vid
1856—1858 årens Riksdag, jemlik! Rikets Ständers skrifvelse den 6 Februari
1858, upprättade stat för Commerce-Collegium blifvit uppfördt, bland annat,
till arfvode åt den, som efter Collega uppdrag vårdade de förut under BergsCollegii
vård varande mineralogiska samlingarna, ett belopp af Trehundra R:dr,
att utgå sa länge samlingarna förblefve under Commerce-Collegii vård, samt
detta belopp, ehuru nämnda samlingar blifvit jemlik! Nådiga brefvet den 26
Februari 1858 till Vetenskaps-Akademien öfverlemnade och arvode! således
derefter icke vidare utgått, likväl kommit att fortfarande qvarstå på CommerceCollegii
stat, der detsamma årligen besparats; torde samma belopp nu böra
från nämnda stat uteslutas.

På grund häraf hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Näjd måtte
föreslå s; Riksdagen, att från Commerce-Collegii stat afföra det derå uppförda

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 5

belopp, 300 R:dr, till arfvode för vårdande af de förut under Bergs-Collegii
vård varande mineralogiska samlingarna; men deremot bevilja tillökning i Commerce-!
bllegii aflöningsanslag med 400 R:dr, på det Eders Kongl. Maj:t må
blifva i tillfälle höja Commerce-! bllegii vaktmästares och tre vaktbetjentes löner
med 100 R:dr för hvardera; kommande, i händelse denna framställning varder
bifallen, det för närvarande till 84,400 R:dr uppgående ordinarie anslaget till
(!ommerco-( kollegium att höjas till 84,500 R:dr eller med 100 R:dr.

3:o. Statistiska Tabell-kommissionen.

Uti memorial den 24 sist,bane Oktober har Chefen för Statistiska Centralbyrån
i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå nästinstundande
Riksdag dels att berättiga en hvar, af de två vid nämnda byrå
anställde Aktuarier, för hvilka lönen nu vore bestämd till 2,500 Exil’ åt hvardera,
att efter val vitsordad tjenstgöring i oafbruten följd under fem år tillgodonjuta
löneförhöjning till belopp af 500 R:dr samt vidare vid hvart femte
års slut en ytterligare förhöjning i lönen med enahanda belopp, intill dess
densamma med det sextonde tjensteårets ingång komme att uppgå till 4,000
R:clr, dels ock att från och med nästa statsregleringsperiod förhöja det till
arfvoden åt tillfälliga biträden vid nämnda byrå nu anvisade årliga reservationsanslag
å 7,250 E:dr till 10,000 R:dr.

Till stöd för den förra af dessa framställningar har bemälde Chef anfört:
att, då Statistiska Central-byrån icke, i likhet med hvad i en mängd andra
länder egde ruin, finge mottaga de till densamma inkommande uppgifter så
fullständigt och tillförlitligt granskade, att byråns åtgärd kunde inskränkas till
blott sammanräkning och bearbetning för offentliggörande af ifrågavarande uppgifter,
utan byrån vore nödsakad att, efter inhämtande af upplysningar och
rättelser, söka minska felen i uppgifterna, innan desamma kunde bearbetas och
offentliggöras, deraf förorsakades särdeles vidlyftig skriftvexling och en uppoffring
af tid, om hvars omfång man af de offentliggjorda berättelserna ej
kunde bilda sig någon föreställning; att byråns verksamhet måste så anordnas,
att något uppehåll under de särskilda stadierna af arbetet från och med emottagande!:
och granskningen af de inkomna uppgifterna till och med de statistiska
berättelsernas slutliga offentliggörande icke inträffade, hvaraf åter blefve en
följd, att de ordinarie tjenstemännens åligganden ej kunde inskränkas endast
till de göromål, som vore för eu hvar af dem genom Nådig föreskrift anvisade;
att, enär derjemte under eu tjenstemans ledighet dennes särskilda åligganden
måste af någon bland de öfrige uppehållas samt tjenstemännen enligt arbetsordningen
bonde dagligen å embetsrummen tjenstgöra från klockan nio förmiddagen
till klockan tre eftermiddagen, tj enstebefattningarna i byrån vore särdeles

6 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

ansträngande och tröttande, uti hvithet förhållande antagligen finge sökas anledningen
dertill, att, till föga fromma för embetsverket, ombyte af tjensteman
ofta inom byrån förekommit; att vid tillsättandet af Aktuarie!]ensterne inom
byrån måste sökas personer, Indika genom aflagda lärdomsprof visat sig ega
den bildning, som erfordrades för att kunna uppfatta och bedöma statistikens
både teoretiska och praktiska kraf, samt besitta de egenskaper i öfrig!, som
vore nödiga för att kunna utöfva förmanskap för byråns många tillfälliga biträden,
och för att vara lämplig till vidare befordran inom byrån; att den lön
af 2500 R:dr som nu utginge till hvarje af byråns två Aktuarie!'' väl vore
sådan, att dertill lämpliga personer kunde vara hugade att mot densammas
åtnjutande genast vid tjenstens tillträdande åtaga sig de dermed förenade åligganden,
men att, sedan dessa tjensteman, Indika icke finge tillika innehafva
annan allmän befattning, under eu följd af år hunnit utveckla hela sin för
byrån gagnande verksamhet, nämnda lön ingalunda kunde anses motsvara de
anspråk, som ställdes på samma tjensteman, helst utsigterna för befordran inom
byrån vore ganska inskränkta; att, om till följd häraf aktuarie sökte och vunne
inträde på annan bana, hans skicklighet ginge för byrån förlorad; samt att
fördenskull vore nödigt att genom beredande af förbättrade löneförmåner söka
betrygga byrån mot alltför ofta inträffande förluster af duglige tjensteman.

I sammanhang härmed upplyser Chefen för Statistiska Central-byrån, att
de nuvarande Aktuarierne blindt utnämnde till sina innehafvande fenster, den
äldste den 18 November 1870 och den yngste den 10 Mars 1871. I händelse
nu ifrågasätta löneförhöjning konuue att beviljas, skulle således någon
förhöjning i det till aflöningsmedel för Statistiska Central-byrån uti Eiksstatcn
uppförda belopp 15,750 Emir icke under nästa statsregleringsperiod erfordras.
Beviljandet redan nu af donna löneförhöjning vore dock af vigt icke blott såsom
ett för embetsverket uppmuntrande uttryck af välvilja, utan äfven för att tillförsäkra
detsamma att få bibehålla de nuvarande skicklige innehafvarne af
ifrågavarande tjenstår äfvensom för att kunna, i händelse någon af dem aflinge,
med lätthet erhålla lika dugliga.

Såsom skål för den gjorda framställningen om förhöjning i reservationsanslaget
till arvoden åt tillfälliga biträden har bemälde Chef andraga!: att omfånget
och beskaffenhet!''!! af Statistiska Gentral-byråns göromål fordrade en ständig
tillgång på biträde!!, hvilka, till antalet lämpade efter det förhandenvarande
behofvet, erhöllc godtgörelse för verkstäldt arbete antingen med visst belopp
för hvarje timme eller efter beting för visst fullgjord t arbete; att det i Eiksstatcn
för ifrågavarande ändamål nu uppförda anslag ä 7,250 B:dr vore, äfven om
dertill lädes det tillförne till eu tjensteman i f. d. kommissionen öfver tabellverket,
Kammarherren E. G. Leijonmarck utgående, men för sista qvartalet
nästlidna och för hela innevarande år till aflöning åt tillfälliga biträden vid

Bil. N:o 5 a. till Kong!.. Maj.i.s Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

byrån anvisade arfvode af 750 R:dr, otillräckligt, hvithet ådagalades deraf, att,
till undvikande af angelägna arbetens fördröjande eller afbrytande, icke obetydligt
belopp måst för tillfälliga biträdens aflönande flere gånger, särdeles på
sednare liden, af Eders Kong!. Maj:t i Nåder anvisas från tillgängliga besparingar;
att billig arbetskostnad svårligen kunde åstadkommas på lämpligare sätt,
än det förutnämnda hittills använda eller att för verkstäldt arbete ersätta de
tillfälliga biträdena, af Indika några få efter lång öfning kunde genom särdeles
anstränga arbete bereda sig en årsinkomst af omkring 1,000 R:dr men flertalet
stannade mer eller mindre lågt under eu ringa daglönares vilkor, och
Indika alla vore underkastade äfventyr,;t, att ej erhålla någon arbetsförtjenst,
om göromålen i byrån ej kräfde deras närvaro eller medel till godtgöreise åt
dem saknades; att, ehuru man visserligen a ena sidan herde draga fördel af
detta aflöningssätt, der det vore användbart, å andra sidan likväl ej herde förbises,
att en på dessa vilkor anställd person, som genom ådagalagd flit och
skicklighet gagnade byrån, hade ett sådant värde för densamma, att byrån ej
utan mer eller mindre kännbar afsaknad kunde skilja sig vid honom, äfvensom
att den större skickligheten och oumbärligheten för verket berättigade till erkännande
och uppmuntran genom högre godtgöreise för det bättre och svårare
arbetet; samt att, sedan byrån under innevarande år hunnit anordnas i den
nya lokal, som åt densamma blifvit upplåten, byrån, hvad utrymmet anginge,
bleke i tillfälle att utvidga sill verksamhet i eu eller annan af de riktningar,
på Indika Statistiska beredningen redan fästat uppmärksamhet, och förty hade
behof af förökade arbetskrafter.

Härvid torde jag få erinra, att, — sedan Riksdagen uti underdånig skrifvelse
den 8 Maj 1872 på anförda skål anhållit, att det enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse den 24 Oktober 1860, å Statistiska Tabellkommissionens aflöningsstat
uppförda arfvode af 750 Rock årligen, som Kammarherren E. G.
Leijonmarck, såsom revisor i f. d. Kommissionen öfver tabellverket, enligt Kong!
Maj ds beslut egde under vissa vilkor uppbära, icke vidare måtte till honom
utbetalas, samt Chefen för Statistiska Central-byrån, med öfverlemnande af
Leijonmarcks yttrande, uti underdånigt utlåtande den 5 påföljande Oktober
hemställt, att de i Statistiska Central-byråns stat af den 13 November 1863
under två särskilda titlar, nemligen dels arfvode åt en tjensteman vid f. d.
Tabellkommissionen 750 R:dr och dels arfvode åt tillfälliga biträden 7.250 R:dr
uppförda anslag, båda utsudda att bereda tillgång till oundgängligt nödiga
arbetsbiträden, måtte till hela sitt sammanlagda belopp få för sitt ändamål eller
tillfälliga biträdens aflönande användas utan något afdrag till förmån för Kammarherren
Leijonmarck, — Eders Kong!. Näjd, på sätt Sats-Rådsprotokollet för

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

den 18 Oktober nästlidne år gifver vid handen, täckts i nåder förordna, dels
att ifrågavarande arfvode skulle indragas och förty icke vidare finge till Kammarherren
Leyonmarck utbetalas, dels ock att de besparingar, som genom innehållande
så val af den del af arfvodet, hvilken på 1872 års fjerde qvartal
belöpte, som ock af hela arfvode! för innevarande år uppfcomme, finge af bemälde
Chef oafkortade användas till aflönande af tillfälliga biträden.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer jag underdånigst, att
Eders Kongl. Näjd måtte i Nåder föreslå Riksdagen att:

dels bevilja, att de vid Statistiska Centralbyrån anställde två Aktuariers
löner må, efter innehafvares val vitsordade tjenstgöring under eu tid af fem
år, räknad från och med året näst efter det, då Auktuarie blifvit utnämnd eller
framdeles utnämnes, höjas med 500 R:dr och således årligen utgå med

3,000 R:dr, vidare efter fem års sådan tjenstgöring höjas till 3,500 R:dr samt
slutligen efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring höjas till 4,000 R:dr;

dels från Statistiska Tabell-Kommissionens anslag »till aflöningsmedel åt
Statistiska Centralbyrån» afföra det hittills utgående årliga arfvode af 750 R:dr
till en tjensteman vid f. d. Kommissionen öfver tabellverket, samt i följd häraf
och enär förstberörda framställning icke föranleder någon utgift under nästa
statsregleringsperiod, minska berörda anslag från 15,750 R.dr till 15,000 R:dr
eller med 750 R:dr;

dels oclc höja det å Statistiska Tabell-Kommissionens stat uppförda reservationsanslag
»till arfvoden åt tillfälliga biträden» från 7,250 R:dr till 10,000
R:dr eller med 2,750 R:dr.

4:o. Landtmäteri-Staten,

I särskilda till Landtmäteri-Styrelsen ingifna ansökningar hafva Ingeniörerne,
Amanuenserne och Vaktmästarne vid General-Landtmäteri-Kontoret begärt,
att Styrelsen måtte bereda dem tillökning i deras nuvarande å stat uppförda
löner. Till stöd härför hafva samtlige desse tjensteman och betjente
åberopat den betydliga stegring i lefnadskostnaderna, som egt rum, sedan sökandenas
nuvarande löner bestämdes, samt sökandenas deraf förorsakade bekymmersamma
ställning i ekonomiskt hänseende. Derjemte hafva Ingeniörerne
och Amanuenserne fästat uppmärksamheten derå, att de, till följd af göromålens
mängd och beskaffenhet, icke kunde, i likhet med andra tjensteman i de
lägre lönegraderne inom embets verken i hufvudstaden, med utöfningen af sina
tjenstår förena annan tjenstgöring, äfven om sökandena dertill vore kompetente,
och icke heller i allmänhet vore i tillfälle att förskaffa sig enskilda inkomstbringande
uppdrag. Med upplysning att de obetydliga sportler, som åtfölja
Ingeniörstjensterna, i medeltal under de sednaste fem åren icke uppgått till

mera

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

mera än 185 R:dr för hvarje Ingeniör, hafva i öfrigt de båda Ingeniörerne
i högre lönegraden, M. Andersson och Friherre H. M. Krusa anfört, att utsigten
för dem att vinna befordran till någon af de få bättre atlönade tjensterne
i General-Landtmäteri-Kontoret vore ringa, enär innehafvarne af sistnämnde
tjenstår vore i det närmaste jemnåriga med sökandena, hvartill lcomme, att
dessa tjenstår kunde sökas af, utom andra, alla Kommissions-Landtmätare i riket.
Genom indragning af två Ingeniörstjenster hade göromålen betydligt ökats,
men lönen vore densamma som tillförene, utgörande för en hvar af sökandena
1,800 It:dr, eller tillsammans med sport!erna i tjensten 1,985 R:dr. Med
hänsyn till göromålens mängd och beskaffenhet vore sökandenas befattningar
närmast jemförliga med tjensterna af andra graden inom andra embetsverk i
hufvudstaden. För dessa fenster hade emellertid lönen länge utgått med 2,500
R:dr till 2,800 II:dr, oaktadt med desse tjenstår kunde förenas annan tjenst
med lön, hvithet tagits i betraktande vid bestämmandet af sistberörda lönebelopp.
På grund häraf anhålla bemälde båda sökandena, att deras löner
måtte bestämmas till 2,800 R:dr, och att den sålunda begärda lönetillökningen
måtte få utgå från och med innevarande år.

Ingeniör en i lägre lönegraden P. E. Bergstrand har andragit, att hans
lön, 1,200 R:dr. alltid varit otillräcklig för hans anständiga bergning. För
erhållande af tj ensten och densammas skötande hade lian offrat 23 år af sin
lefnad, deraf 19 år i statens tjenst, under ansträngande tjenstgöring, som gjort
honom främmande för andra sätt att förtjena sitt uppehälle. Genom indragning
af en Ingeniörstjenst i högre lönegraden hade den befordran, som
sökanden vid emottagande! af sin befattning påräknade, blifvit fördröjd. Då
härtill kommc att sökandens göromål vore alldeles desamma som de båda Ingeniörernes
i högre lönegraden, anhölle sökanden att äfven i afseende å löneförmåner
blifva med dem likställd.

Amanuenserne B. E. EcTcerström och G. Lindmark hafva anhållit, att den
åt en hvar af dem nu anvisade lön 1,200 R:dr, med hvilken ingen sportelinkomst
vore förenad, måtte höjas till 1,800 R:dr. Genom eu sådan löneförhöjning
skulle väl sökandenas ställning blifva väsendtligen förbättrad, men sökandena
likväl, på grund af omförmälda förhållanden, icke komma i full likställighet
med sina vederlikar inom andra embetsverk,

VaMmästarne Carl Linnander och August Linnander, hvilkas löneförmåner
utgöras af 600 R:dr jemte boställsrum för den förre och 500 R:dr för den
sednare, hafva med erinran, att flere af Vaktmästarne i Stockholms städs verk
till följd af de stegrade lefnadskostnaderna fått sig beviljad löneförhöjning, an-
hållit att sökandenas löner måtte förhöjas med minst 200 R:dr för hvardera.
Landtmäteri-Styrelsen, som öfverlemnat förenämnda ansökningar till Eders
Kong!. Maj:ts nådiga pröfning, har ansett dem synnerligen belijertans värda,
Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket, 1873.

emedan sökandena, i händelse deras inkomster icke förbättrades, sannolikt skulle
småningom till men för tjensternas behöriga upprätthållande bringas till ekonomiskt
obestånd; och har Styrelsen, jemte vitsordande af riktigheten af de utaf
sökandena åberopade förhållanden, i (ifrigt andragit, att, enär enligt § 21 inom.
3 i nådiga Landtmäteri-Instruktionen åt den 6 Augusti 1864 ingen''finge uppföras
på underdånigt förslag till återbesättande af Förste Landtmätarotjenst utan
att under eu längre tid hafva handlagt laga skiften och andra landtmäteriförrättningar,
hvithet icke vore händelsen med nuvarande Ingeniörerne och Amanuenserne,
bemälde sökande icke heller kunde hafva förhoppning att blifva befordrade
till Förste Landtmätare. Då ingeniörernes arbeten vore så beskaffade,
att knappt något enda af dem kunde verkställas utan begagnande af GeneralLandtmäteri-Ivontorets
kartor och beskrifningar, af hvilka kartorna i allmänhet
vore alltför dyrbara och ömtåliga för att kunna begagnas annorstädes än inom
Kontoret, hade Landtmäteri-Styrelsen måst strängt hålla på iakttagande af den
Ofver-Ingeniören och Ingeniörerne för längre tid sedan gifna föreskrift om deras
sysselsättning å embetsrummet visso bestämda timmar hvarje dag, hvaraf
åter följde att Ingeniörerne, äfven om deras tid sådant medgåfve, icke kunde
med sin befattning förena annan tjenst. Den ene hos Styrelsen anställde Amanuensen,
som numera, utom andra göromål, hade åliggandet att fora Kontorets
diarium, måste med anledning deraf vara å embetsrummet tillstädes hvarje
söcknedag mellan klockan 10 och 2, äfvensom vanligen hvarje söcknedags afton
för att kunna medhinna sina (Kriga åligganden. Förhållandet syntes vara
enahanda för sökandena, som för Stockholms städs tjensteman och betjente,
enär samtlige desse löntagare hade sin verksamhet i hufvudstaden och sålunda
finge lika mycket vidkännas följderna af den under de sednare åren högst betydliga
stegringen i lefnadskostnaderne; och, då Stockholms städs tjensteman
och betjente redan för år 1872 erhållit löneförhöjning, syntes det icke vara
obilligt, att sökandena från och med år 1873 komme i åtnjutande af de löneförhöjningar,
som kunde varda dem beviljade.

Med stöd af det anförda har Styrelsen föreslagit att lönerna för Förste
och Andre Ingeniörerne måtte förhöjas med en tredjedel samt för de öfrige
sökandena med hälften af nu utgående lönebelopp, med undantag likväl för
Förste Vaktmästaren, för hvilken, såsom försedd med boställsrum och således
oberoende af hushyrornas stegring, Styrelsen föreslagit en löneförhöjning af
200 K:dr. I händelse detta Styrelsens förslag bifölles, komme lönerna att
utgöra:

för Förste och Andre Ingeniören hvardera 2,400 R:dr, eller till -

sammans ....................................................................................... K:dr 4,800.

» Tredje Ingeniören............................................................................. ,> 1,800.

» Amanuensen hos Landtmäteri-Styrelsen........................ » 1,800.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 11

för Amanuensen i Landtmäteri-Fiskals-Kontoret................................. R:dr 1,800.

» Förste Vaktmästaren........................................................................ » 800.

» Andre Vaktmästaren........................................................................ » 750.

samt General-Landtmäteri-Kontorets stat följaktligen att ökas med 3,450 R:dr.

Vidare hafva Förste Landtmätarne i Stockholms län P. Sundeqvist, i Gefleborgs
lan Carl Björkmanson och i Blekinge län Carl Slöör, å egna och enligt
uppgift å de fleste öfrige Förste Landtmätares i riket vägnar, uti en till Eders
Kongl. Näjd ställd, af Landtmäteri-Styrelsen insänd skrift i underdånighet anhållit,
att lönerna för Förste Landtmätarne i riket måtte förhöjas från nu bestämda
belopp 1,800 Ruin till 2,500 R:dr. Till stöd för donna anhållan hafva
de andragit, att den till Förste Landtmätarne nu utgående lön vore, med afseende
å de stegrade lefnadskostnaderne, alldeles otillräcklig för en tjensteman^
och hans familjs bergning, särdeles då denne, i likhet med Förste Landtmätarne,
nödgades bo i residensstäderna, der alla lefnadsförnödenheter vanligen
vore dyrare och kommunalutskylderne högre än på landsbygden. De med
Förste Landtmätaretj ensterne förenade sportler, utgörande lösen för karterenovationer
åt enskilde, hade alltid varit obetydliga. Sedan dessutom genom sednaste
landtmäteri-taxa nämnda lösen blifvit nedsatt med icke mindre än 25
procent, vore densamma i många fall en otillräcklig godtgörelse för renovationsarbetet,
hvilket medförde betydligt större möda, då det skulle verkställas efter
gamla och illa medfarna samt mindre tydliga kartor, än då sådant skedde medan
kartorna ännu vore i godt skick, såsom fallet vore, då de af förrättningsmännen
åt jordegarne renoverades. Någon nämnvärd tillökning i Förste Landtmätarnes
inkomster vore således icke att påräkna af renovationsarbete. Då
likväl lönen för dem blifvit så lågt tilltagen, hade detta berott derpå, att de
ansetts kunna förskaffa sig den fyllnad i inkomster, som erfordrades för deras
utkomst, genom enskilda landtmäteriförrättningar. I afseende härå herde dock
anmärkas, att allmänna skiftesverket alltmer närmade sig sin fullbordan och
att derigenom tillfällena till arbetsförtjenst minskades särdeles för Förste Landtmätarne,
emedan trakterna närmast residensstäderna, der de nödgades bo, blifvit,
såsom gemenligen bäst odlade, tidigast föremål för laga skiften, och svårighet
mötte för Förste Landtmätarne att i aflägsnare landsdelar med der boende
landtmätare täfla om dervarande landtmäteri-förrättningar. Till följd häraf
vore Förste Landtmätarne nästan uteslutande beroende af sin ordinarie lön.
Då dessutom Andre Landtmätare-tj ensterna blifvit indragna och Andre Landtmätarnes
skyldighet att verkställa landtmäteri-förrättningar för det allmännas
räkning mot nedsatt arvode öfverflyttats på Förste Landtmätarne, hade desse
sistnämndes göromål blifvit ökade under det i sjelfva verket Förste Landtmätarnes
inkomster minskats så att deras ekonomiska existens allvarligen hotades.
Under sådana förhållanden ansåge sökandena icke vara obilligt att Förste

12 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. N:o 1, om Statsverket 1813.

LancLtmätarnes lön ökades till enahanda belopp, som Kronofogdarne nu uppburk
helst desse sistnämnde tjensteman Unge bo hvar som helst, äfven å landsbygden,
samt kunde bereda sig betydliga biförtjenster.

För egen del har Landtmäteri-Styrelsen förklara!, att, ehuru de göromål,
som nu ålåge Förste Landtmätarne, och hvarå Styrelsen meddelat uppgift, kunde
anses motsvara dem, som tillhörde desse tjensteman vid den tidpunkt, då deras
nuvarande lön bestämdes, eller år 1858, deras ställning likväl efter nämnda
år blifvit försämrad, på sätt sökandena jemväl uppgifvit, dels genom nedsättning
i arfvode! för renovation af Landtmäteri-Kontorens kartor, dels genom skyldigheten
för Förste Landtmätarne att, efter Andre Landtmätaretjensternas indragning,
ensamme verkställa landtmäteriförrättningar för kronans räkning, dels
ock framför allt genom bristande tillräcklig sysselsättning med landtmäteriförrättningar
åt enskilde, hvartill kommc den utaf sökandene jemväl omförmälda
stegringen i lefnadskostnader och kommunal-utskylder, särdeles i residensstäderna.
Med afseende å alla dessa omständigheter har äfven Landtmäteri-Styrelsen
ansett det vara uppenbart, att behofvot, billigheten och det allmännas
fördel påkallade eu skälig förhöjning af Förste Landtmätarnes lön å stat, och
då den löneförhöjning, sökandena begär!, icke syntes för högt tilltagen, har.
Styrelsen äfven ansett sig höra samma lönt‘förhöjning till bifall förorda.

Hvad först angår ansökningarna om löneförhöjning till vissa af GeneralLandtmäteri-Kontorets
tjensteman äfvensom till detta embetsverk^ vaktmästare,
anser jag på de skäl, som blifvit anförda, berörda ansökningar böra bifallas i
hvad de afse åtnjutande af löneförhöjning från och med nästkommande år,
hvaremot jag icke finner skål att i anledning af samma ansökningar föreslå någon
rubbning i den för innevarande år gällande statsreglering. I fråga om
beloppet af ifrågasätta löneförhöjningarna biträder jag Landtmäteri-Styrelsens
förslag beträffande Ingeniörerne och Amanuenserne; men i afseende å de båda
vaktmästarne i Kontoret, anser jag med hänsyn till hvad jag föreslagit rörande
löneförhöjning för de vid Stats-Rådet och Stats-Departementens expeditioner
samt Commerce-Collegium anställde vaktbetjcnte, att ifrågasätta löneförhöjningen
bör föreslås till belopp af endast 150 R:dr för hvardera.

Vidkommande åter framställningen om förhöjning i aflöningen för Förste
Landtmätarne, torde det vara obestridligt att de under sednare åren betydlig!
stegrade lefnadskostnaderna och minskningen i tillfällen för desse embetsman
att genom enskilda landtmäteriförrättningar bereda sig tillskott i inkomster, gorå
eu förbättring i löneförmåner nödig för att bereda dem en tarflig utkomst. Å
andra sidan måste deremot medgifvas, att Förste Landtmätarnes tjenstebefattningar
icke taga hela deras tid och alla deras krafter i anspråk. Deras verksamhet
är likväl af den vigt och beskaffenhet, att densamma icke kan för staten
undvaras eller anförtros åt andra statens tjenare. Vid sådan! förhållande

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 13

och då det måste vara af vigt för staten att icke hans tjenare till skada för
tjensfbarheten sakna anständig bergning, anser jag höra tagas i öfvervägande,
om icke tillökning i löneförmåner må kunna beredas Förste Landtmätarne emot
skyldighet för dem att, utöfver nu vanligen förekommande göromål, åtaga sig
något för det allmänna nyttigt arbete, som eger samband med deras förutvarande
verksamhet. Redan tillförene har framställning i detta syfte gjorts. Enligt
hvad Statsråds-protokollet för den 7 Januari 1870 gifver vid handen, föredrogs
då i underdånighet ett af den i riket bildade förening, som benämner
sig Landtmäteriföreningen, utarbetadt förslag till förändrad organisation af Landtmäteri-corpsen,
hvithet förslag innehåller, bland annat, bestämmelse, att landtmätarne
i orterne skulle sysselsättas med insamlande af uppgifter för jordbruksstatistiken.
Då vigten af donna del af statistiken alltmer börjat inses, har äfven
försök med dess bearbetande inom Statistiska Centralbyrån bl hvit gjordt,
men arbetet i donna riktning har likväl icke kunnat blifva annat än högst
ofullständigt, till följd deraf att i vårt land ej, såsom i flera andra länder,
verkställts en allmän geometrisk affattning af den odlade jorden och uppskattning
af hennes beskaffenhet. För insamlande och kontrollerande af de jordbruksstatistiska
uppgifterna har Hushållnings-Sällskapens verksamhet tagits i
anspråk; men dervid har för vinnande af upplysningar om åkerjordens areal,
ej kunnat anvisas andra källor än de i enskild ego befintliga landtmäterikartor
och de genom ekonomiska karteverkets försorg utgifna kartor. De förra kartornas
otillräcklighet är lätt insedd. De sednare, hvilka ännu icke omfatta mer
än två län, åtföljas af beskrifningar, de der visserligen innehålla noggranna
uppgifter om den odlade jordens areal vid den tid, ds hvarje karta upprättades,
men icke lemna fullt tillförlitlig upplysning om den odlade jordens nuvarande
areal, enär naturligtvis arealen redan genom odlingens fortgång blifvit
förändrad. Uti mitt yttrande till Statsråds-protokollet den 15 December 1871
i fråga om Riksdagens framställning angående åstadkommande af ett närmare
samband emellan de särskilda karteverken, fäste jag i underdånighet uppmärksamhet
å vigten och betydelsen af en tillförlitlig jordbruksstatistik för vårt
lands materiella utveckling och förkofran samt på nödvändigheten att för en
fortsatt bearbetning af donna del af den officiella Statistiken, så fort ske kunde,
i afseende å den produktiva jorden åstadkomma så säkra och tillförlitliga uppgifter,
som utan allt för störa kostnader och landets betungande möjligen kunde
ernås. De i Provins-Landtmäteri-Kontoren befintliga egokartor böra utan tvifvel
kunna lemna ett värdefullt materiel för dessa uppgifters insamlande, synnerligast
om de upplysningar, som af dessa kartor stå att vinna, fullkomnas
medelst år från år af sakkunnig person företagna undersökningar; och då Förste
Landtmätarne hafva vården om och ständig tillgång till dessa kartor samt
de höra antagas hafva en omfattande kännedom ej mindre om arealförhållan -

14 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

(lena än äfven rörande landtmannanäringen en hvar i det län, der han är anställd,
föreställer jag mig att deras biträde bör kunna blifva af särdeles stort
gagn för hushållningssällskapen vid meranämnde uppgifters insamlande.

Enligt hvad jag redan anmärkt, äro förste Landtmätarne icke af sina nuvarande
göromål mera upptagne, än att de hafva tid öfrig för att lemna hushållningssällskapen
berörda biträde. Emot åtnjutande af nu ifrågasätta löneförhöjningen
höra de således skäligen kunna åtaga sig det med biträdets lemnande
förenade arbete, hvithet dessutom ingalunda är främmande för deras
åligganden enligt gällande instruktion.

Jag har icke ansett lämpligt att nu för Eders Kongl. Näjd framlägga förslag
till de närmare bestämmelserna rörande sättet, huru ifrågasätta biträdet
skulle lemnas. Det synes mig emellertid vara uppenbart, att, med afseende
å beskaffenheten af det dermed förenade arbete och de af sökandena till stöd
för deras framställning åberopade förhållanden, den af sökandena begärda löneförhöjning,
om med erhållandet af densamma förenas skyldigheten att verkställa
oftanämnda arbete, icke kan anses obillig.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Näjd
måtte föreslå Riksdagen: att, på det Eders Kongl. Näjd må komma i tillfälle att
dels öka de vid Rikets General-Landtmäteri-Kontor anställde tre Ingeniörers
och två Amanuensers löner med 600 R:dr för hvardera samt hvarje af
de vid samma kontor anställde två vaktmästares löner med 150 R:dr, hvartill
erfordras sammanräknad! 3,300 R:dr,

dels ock bevilja de i Riket anställde 24 förste Landtmätare lönetillökning
till belopp af 700 R:dr för hvardera med skyldighet för dem att, på sätt
Eders Kongl. Näjd kan finna godt föreskrifva, biträda hushållningssällskapen i
de län, der de äro anställde, med insamlande af jordbruksstatistiska uppgifter,
för hvilken lönetillökning erfordras tillsammans 16,800 R:dr,

höja det för närvarande med 96,100 R:dr uppförda ordinarie anslaget till
Landtmäteristaten till 116,200 R:dr eller med 20,100 R:dr.

o:o. Rikets ekonomiska karteverk.

Detta karteverk är enligt nådiga brefven den 15 December 1871 och den
1 November sistlidna år med ingången af det innevarande stål dt under styrelse
och ledning af Chefen för Topografiska Corpsen. Emellertid har, hvad angår
karte verkets fortsätta bearbetande i Norrbottens län under år 1874, Landshöfdingen
8. P. Bergman, uti underd. skrifvelse den 24 nästlidne November,
i sammanhang med afgifven redogörelse för de hittills inom länet utförda eko- ,
nomiska kartearbeten, hemställt, att för dessa arbetens bedrifvande under år
1874 måtte af Riksdagen utverkas anslag till samma belopp, som för inne -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 15

varande år beviljats, eller 20,000 R:dr; Och uti memorial den 30 i nyssnämnde
månad liar Landtmäteri-Styrelsen, som under åberopande af den enligt
nådiga brefven den 14 December 1869 och den 7 Juni 1872 bemälda Styrelse
ålagda skyldighet att föreslå utgiftsstat för ekonomiska karteverket i öfriga delar
af Riket afgifvit förslag till sådan utgiftssat för år 1873, tillika i underdånighet
hemställt, att Eders Kongl. Näjd måtte täckas af snart sammanträdande
Riksdag i nåder åska för år 1874 till Rikets ekonomiska kartverk, i hvad
det afser mellersta och södra delarne af Riket, utöfver det på Riksstatens sjette
Hufvudtitel uppförda ordinarie anslaget, 6,000 R:dr, ett extra anslag till lika
belopp med det för år 1873 beviljade eller 32,000 R:dr.

Utöfver sålunda ifrågasätta anslag äro att tillgå: dels särskild! för de kartearbeten,
som afse mellersta och södra delarne af Riket, såväl uppkomna besparingar
genom indragning af andre Landtmätaretjenster, som ock inflytande
medel för arbeten, hvilka af karteverkets personal åt enskilde förrättas, dels
för ekonomiska karteverket i allmänhet de belopp, som kunna inbringas genom
försäljning af utgrina kartor och beskrifningar.

Under den 13 sistlidne December har Eders Kongl. Näjd för de af 1873
års ekonomiska kartearbeten, hvilka afse mellersta och södra delarne af Riket,
fastställt utgiftsstat, slutande sig å en summa af 48,976 R:dr. Härtill äro att
påräkna: det ordinarie anslaget 6,000 R:dr; det extra anslaget 32,000 R:dr;
besparingar å anslaget till Landtmäteri-Staten genom indragning af tio andre
Landtmätaretjenster 9,000 R:dr, karteverkets fordringar för verkställd! arbete
åt enskilde och för försålda men ej redovisade kartor 1,500 R:dr samt kontant
behållning 476 R:dr. 0införmälda stat upptager:
till arfvode åt den officer vid Topografiska Corpsen, som skall inför

Corpsens Chef föredraga karteverket rörande ärenden in. fin... 666: 67.
» särskild! arfvode till ett biträde vid kartearbetenas öfvervägande

och kontroll....................................................................................... 1,800: —

)) arfvode åt en kartograf..................................................................... 2,000: —

» » » tre kartografer ä 1,600 .............................................. 4,800: —

» » )) fyra » ä 1,400 ................................................ 5,600: —

)) » )) en kartograf..................................................................... 1,000: —

)) » » fem extra kartografer ä 1,200....... 6,000: -—

» arfvoden åt elfva rit- och koloreringsbiträden att dem emellan

fördelas enligt afgifvit förslag......................................................... 6,700: —

» flitpenningar, förslagsvis.................................................................... 1,100: —

D dagtraktamenten under fåltmätningstiden, förslagsvis .................. 6,600: —

)) resekostnadsersättningar, förslagsvis ................................................ 4,700: —

)) hyra för arbetslokaler........................................................................ 1,800: —

Transport 42,766

67.

16 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

))

Transport

dess städning och arfvode åt en vaktmästare..............................

ved, olja och ljus, förslagsvis .........................................................

rit- och skrifmaterialier, förslagsvis...............................................

underhåll och inköp af instrumenter och effekter, förslagsvis ...

dagsverkskostnader, förslagsvis........................................................

diverse utgifter, förslagsvis..............................................................

42,766

780

400

500

800

2,400

1,329

Summa R:dr Runt 48,976

67.

33.

Med afseende härå och då jag anser ifrågavarande för riket vigtiga Kartearbete
icke höra under år 1874 inskränkas, för jag i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att utöfver det å Sjette Hufvudtiteln
för närvarande för Rikets ekonomiska karteverk uppförda ordinarie
anslag 6,000 R:dr under samma Hufvudtitel på extra stat för år 1874 anvisa
till fortsättande af de ekonomiskt-geografiska kartearbetena i Norrbottens län

20.000 R:dr och af de ekonomiska stomkarte-arbetena i öfriga delar af Riket

32.000 R:dr eller tillsammans............R:dr 52,000.

6:o Landstaterna i länen.

Under denna anslagstitel har jag att i underdånighet anmäla följande
framställningar, nemligen:

A) af Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Stockholms län om förhöjning
i anslaget för den hos Länsstyrelsen anställda vaktbetjening; i livilket
afseende Eders Kongl. Majds Befallningshafvande anfört, att till uppassning vid
Landskansliet, Landskontoret och Landtränteriet i länet vore anställda två ordinarie
och en extra vaktmästare, af hvilka de båda förre hvardera uppbure
en årlig lön af 375 R:dr och 75 R:dr såsom tjenstgöringspenningar, eller tillsammans
450 R:dr, och extra vaktmästaren ett arvode af 120 B:dr och 80
R:dr såsom tjenstgöringspenningar, eller tillsammans 200 R:dr, hvarförutan eu
af de ordinarie vakta) ästarne åtnjuta bostad af ett rum och kök samt fri ved,
emot skyldighet att elda och städa embetslokalerne, bestående af 13 rum jemte
korridor och förstuga; att för eldning och städning i provins-landtmäterikontorets
tre rum samt uppassning åt Förste Landtmätaren, på grund af nådiga cirkulärbrefvet
den 13 Juli 1866, dessutom utginge till eu af vaktmästarne godtgörelse,
som af Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande tillsvidare vore bestämd
till 60 R:dr för år; att de ordinarie vaktmästarnes och i viss mån äfven
den extra ordinarie vaktmästarens tjenstgöring vore särdeles trägen, enär
deras närvaro å embetsrummen erfordrades både för- och eftermiddagar, samt,
i anseende till de många, understundom å ganska stort afstånd befintlige em bets -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 17

betsmyndigheter i hufvudstaden, med Indika Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
brefvexlade, flere timmar dagligen åtginge till brefvens kringbärande,
hvarförutan kallelser och budskickningar esomoftast förekomme, utan att kallelsepenningar
eller annan särskild ersättning derför utginge; samt att, då biträde
af oaflönade extra ordinarie vaktbetjente numera i allmänhet icke vore för Länsstyrelsen
att tillgå, behofvet af ökad vaktbetjening i ganska hög grad gjort sig
gällande. På grund häraf, och då med visshet kunde antagas, att större personal
af betjening erfordrades hos Länsstyrelsen i Stockholms län än hos de öfrige
Länsstyrelserne i riket, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet
hemställt, att särskild reglering i afseende ä aflöningen till vaktbetjente
hos Länsstyrelsen i Stockholms län måtte ega ruin; samt enär aflöningsförmånerna
för de hos Länsstyrelsen anställde ordinarie vaktmästarne, hvilka, med
eu trägnare tjenstgöring, i allmänhet åtnjöte en lägre aflöning än den. som bestodes
vaktmästare vid öfrige embetsverk inom hufvudstaden, numera måste anses
otillräckliga, och Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande aiisåge det vara
icke allenast för tjenstgöringen fördelaktigt, utan äfven ledande till någon besparing,
om Länsstyrelsen hade två ordinarie och en extra vaktmästare med
aflöning på stat och bestämd tjenstgöringsskyldighet, samt derjemte tillgång att
emot särskild gratifikation anställa en eller flere extra ordinarie vaktbetjente,
— i enlighet med dessa åsigter i underdånighet föreslagit, att anslagen till
vaktbetjente hos Länsstyrelsen måtte bestämmas sålunda:

för en vaktmästare 400 R:dr i årlig lön och 200 R:dr såsom tjenstgörilöspenningar
jemte fri bostad och ved, emot skyldighet att för dessa förmåner
städa och elda i Länsstyrelsens embetslokaler;

för en vaktmästare 400 R:dr i årlig lön och 200 R:dr såsom tjenstgöringspenningar; för

en extra vaktmästare 200 R:dr såsom arfvode, samt derjemte 300 R:dr
ställas till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes disposition, för att användas
dels för eldning och städning i Provins-Landtmäteri-Kontorets lokal, dels
till gratifikationer åt extra ordinarie vaktbetjening.

Uti häröfver infordradt lind. utlåtande har Eders Kongl. Maj:ts och Rikets
Statskontor anfört att, på sätt Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande erinrat,
vid Länsstyrelsen i Stockholm otvifvelaktigt erfordrades större personal
af vaktbetjening än'' hos öfrige Länsstyrelser, enär brefvexlingen med embetsverk
och myndigheter inom hufvudstaden måste -ombesörjas medelst budskickning
åt olika håll och i allmänhet på ganska långa afstånd; samt att den aflöning,
som för ifrågavarande vaktbetjening funnes bestämd, under nuvarande förhållanden
vore alldeles otillräcklig äfven för det mest torftiga lefnadssätt, helst
de ordinarie vaktnlästarnes trägna tjenstgöring svårligen torde lemna ledighet
Bill. till Riksd. Prut. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 3

18 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

till beredande af någon nämnvärd ^förtjenst; hvadan Statskontoret, som icke
funne anledning understödja Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förberörda
förslag så vidt det afsåge aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med samma förslag i öfrig!, underdånigst
hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Riksdagen, att
anslaget för vaktbetjeningen hos Länsstyrelsen i Stockholms län sålunda bestämdes
:

för en vaktmästare............... 600 R:dr,

för en d:o ............... 600 »

för extra vaktbetjening, till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
disposition............. 350 »

och sålunda beviljades en tillökning med 450 R:dr; Och har Statskontoret derjemte
i underdånighet föreslagit att, derest aflöningsstaten blefve sålunda bestämd,
Eders Kongl. Maj:t behagade dels i nåder förordna att, såsom vilkor för löneförhöjningen,
vaktbetjeningen borde tillförbindas jemväl ombesörja uppassning, eldning
och städning i Provins-Landtmäteri-Kontorets embetslokal, dels och bemyndiga
Länsstyrelsen att, så länge tillfälle dertill i dess embetslokal förefunnes, åt
den ene vaktmästaren upplåta bostad emot de vilkor, Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
kunde finna skäligt bestämma; blifvande dymedelst för framtiden
besparadt det belopp af 60 R:dr årligen, som på grund af nådiga cirkulärbrefvet
den 13 Juli 1866 hittills från Sjette lmfvudtitelns expensmedelsanslag
utgått för eldning och städning i Provins-Landtmäteri-Kontorets embetslokal.

B) af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län, att, oberoende
af frågan om en allmän lönereglering för Landsstaten i dess helhet,
förhöjning i aflöningen måtte beredas dervarande Lans-Bokhållare och LandsKontorist,
äfvensom de två hos. Länsstyrelsen anställda vaktmästare; varande i
sådant afseende af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande andraget: att LänsBokhållaren
och Lands-Kontoristen, hvilkas hela löneinkomst efter stat utgjorde
den förres 1,000 R:dr och den sednare''S 500 R:dr, vore båda i ett Län med
den störa folkmängd, som Malmöhus, så öfverhopade af tjenstegöromål, att de
icke hade någon tid öfrig till skötande af någon bibefattning, och icke heller
kunde bereda sig förtjenst på kommissioner; att, då de icke hade någon utsigt
till befordran, synnerligen om, såsom ofta blifvit föreslaget, Häradsskrifvaretjensterna
skulle komma att- i framtiden indragas, deras ställning vore i hög
grad beklagansvärd, särdeles på en ort sådan, som Malmö, der prisen på lefnadsförnödenheter
och hushyror stegrats jemförlig! med hvad förhållandet vore
i hufvudstaden; att Läns-Bokhållare och Lands-Kontorist åtminstone i Malmöhus
län hade en vida trägnare, för- och eftermiddagen omfattande tjenstgöring, än
deras vederlikar i de centrala förvaltnings verken, Bokhållare och med dem lik -

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 19

ställda samt Kammarskrifvare, och finge icke heller i tjenstemannainsigter stå
efter dessa, hvilka dock åtnjöte i lön 2,200 R:dr, 1,600 R:dr och 1,000 R:dr;
att, enär för kompetens till Läns-Bokhållaretjenst erfordrades att hafva aflagt
juridisk eller kansli-examen, svårligen till Lands-Kontorist kunde antagas någon,
som ej vore till Läns-Bokhållare kompetent, helst förhållanden kunde inträffa,
då så val den ene som den andre af desse tjensteman ifrågakomme att på
kortare tid bestrida Lands-Kamrerarebefattningen; att emellertid fara vore, det
behörigen qvalificerade personer icke skulle kunna förmås att, med nuvarande
ringa lönevilkor, söka inträde på Landskontoret, och att nuvarande skickliga
biträden, derest icke snar löneförbättring mellankomme. skulle annorstädes söka
sig en utkomst, mera lämpad efter deras duglighet och arbetsförmåga; att, om
än löneförbättring för Läns-Bokhållare och Lands-IContorister i allmänhet icke
funnes erforderlig, behofvet deraf dock vore oafvisligt i de större länen och
företrädesvis i Malmöhus Län, det folkrikaste bland dem alla; samt att, hvad
angick de båda vaktmästarne, hvilka, med tjenstgöring för- och eftermiddag,
endast hade en årsinkomst af 400 R:dr, samt föga eller intet tillfälle till biförtjenst,
enär den inkomst, uppgående under sednare åren till icke mindre än
600 R:dr, hvilken varit deri ene af dem, Kansli-Vaktmästaren J. Bränn, beredd,
för det han verkställt eller låtit verkställa hela den betydliga tidningsstämplingen
i Malmö, Lomme att med 1873 års ingång upphöra, Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande funne sig höra anhålla, att dem måtte beredas löneförhöjning
till åtminstone 600 R:dr, och att derjemte, i afvaktan på beslutet
härom, en lämplig gratifikation måtte bemälde Bränn af tillgängliga medel tilldelas
i ersättning för den förlust, lian Lomme att lida genom tidningsstämplingens
upphörande.

Stats-Kontoret har uti sitt häröfver på nådig befallning afgifna utlåtande i
underdånighet anfört, att lönebeloppen i nu gällande stat för Läns-Bokhållaren
och Lands-Kontoristen obestridligen icke stode i något billigt förhållande till
de anspråk, som på dessa tjensteman ställdes, helst i de större länen deras tid
och arbetskraft ganska Lärdt anlitades och tjenstgöring^ icke medgåfve beredandet
af annan inkomst, äfven om tillfälle dertill skulle erbjudas; att Kammar-Kollegium
och Stats-Kontoret ock, uti sitt den 10 November 1865 afgifna
underdåniga utlåtande om definitiv lönereglering för landstatens tjensteman föreslagit,
att för samtliga Läns-Bokhållare lönen måtte bestämmas till 1,500 R:dr
samt derutöfver i de tio Län, bland hvilka äfven Malmöhus, der sådant af
göromålens större omfattning och en dyrare lefnadskostnad påkallades, anvisas
ett arfvode af 300 R:dr, och att Lands-Kontoristerne måtte tilläggas 800 R:dr,
men dessutom för de större länen särskilda belopp af 600 ä 300 R:dr utgå
till extra biträden vid Landskontoret; att äfven de sålunda föreslagna beloppen
syntes Statskontoret under nuvarande förhållanden nog knappa, och att, om

20 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

förhöjning af dessa löner nu skulle ega ruin, deras bestämmande till 2,000
R:dr för Länsbokhållaren och 1,000 R:dr för Landskontoristen icke kunde
anses öfverskrida gränserna för den strängaste billighet; att likaledes,
enligt Stats-kontorcts åsigt, den af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
för vaktbetjeningen ifrågasätta löneförhöjning till 600 R:dr för
hvardera icke kunde betraktas såsom för högt tilltagen; att, detta oaktadt,
Stats-kontoret dock tvekade att tillstyrka proposition till den nu sammanträdande
Riksdagen om anvisande af de för ändamålet erforderliga medel,
emedan, om äfven, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antyda
göromålen hos den ifrågavarande Länsstyrelsen vore mera betungande
än inom öfriga län, och derjemte lefnadskostnaden i Malmö högre
än i de fleste andra residensstäder, förhållandena så i ena som andra hänseendet
tvifvelsutan inom åtskilliga andra län vore temligen nära dermed
jemförliga och likaledes förtjent!! att behjerta^.

Beträffande särskild! Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes framställning
om ersättning till vaktmästaren Bränn för den förlust i inkomst,
som han koinrne att lida genom upphörande af tidningsstämplingen, har
Stats-kontoret, då hans berörde inkomst måste betraktas såsom helt och
hållet tillfällig och utom tjensten förvärfvad, ansett skål icke förefinnas
hvarföre Statsverket skulle hålla vederbörande stämplingsförrättare skadeslös
för dess upphörande.

C) af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Elfsborgs län, som,
under åberopande dels deraf, att de i sednare tider vidtagna förändringar
i finansförvaltningen till den grad ökat det redan förut ansträngande arbete!
å Landskontoret, särskild! i Elfsborgs län, att detta arbetes utförande
genom den dervid nu anställda, otillräckligt aflönade tjenstepersonal
vore alldeles omöjligt, dels ock deraf, att för erhållande af Länsbokhållaretjerist
numera fordrades eu långvarig akademisk kurs och sedermera flera
års erfarenhet genom handläggning af dertill hörande göromål, i underdånighet
hemställt, att anslag för ytterligare en ordinarie Landskontorist
måtte beviljas; att Länsbokhållares lön, vid jemförelse med de Kollegiernas
tjensteman i 2:dra graden, postkontrollörer, telegrafkommissarier,
jernvägstjenstemän in. fl. anslagne löner icke måtte, åtminstone i Elsborgs
län, sättas lägre än 2,000 R:dr samt att för Landskontoristerne, hvilkas
göromål vore närmast jemförlig!! med dem, hvilka ålåge tjenstemännen i
lägsta lönegraden i Kollegierna, telegrafverket och postverket, lönerna
måtte bestämmas till minst 1,000 R:dr.

Häröfver hafva Kammar-Kollegium och Stats-Kontoret afgifvit underdånigt
utlåtande, och, hvad beträffar frågan om förhöjning af de nu för

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o"J, om Statsverket 1873. 21

Länsbokhållare och Ländskontorister bestämda löner, erinrat att, med afseende
å det efter Kollegiernas åsigt obestridliga behofvet af lönetillökning
för desse tjensteman, redan i 1865 års ofvanberörda löneregleringsförslag
ifrågasatts lönetillökning till belopp, som bär ofvan vid frågan om enahanda
framställning från Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus
län blifvit angifna, dervid Elfsborgs län af Kollegierna upptagits bland
de 10 län, der ytterligare tillägg utöfver de föreslagna fasta lönerna ansåges
påkallade af göromål ens större omfattning och en dyrare lefnadskostnad.
Kollegierna hafva derjemte förklarat sig anse, att lefnadskostnaderna
sedermera i den mån stegrats, att de af Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Elfsborgs län föreslagna belopp icke kunde anses
för högt beräknade, särdeles som, på sätt Eders Kongl. Maj.ts Befallningshafvande
jemväl framhållit, göfomålen vid Landskontoren på sednare åren
betydligt ökats, så att ifrågavarande tjensteman^ tid och arbetskraft otvifvelaktigt
vore af tjenstegöromål fullt upptagen; men att, ehuru behofvet af
de ifrågasätta löneförhöjningarne måste medgifvas vara ganska trängande,
Kollegierna dock funne sig icke kunna tillstyrka nådig framställning till
Riksdagen om anvisande af sådan förhöjning för ett eller annat län, utan
hemställde att frågan derom måtte anstå, tilldess allmän lönereglering
för landsstaten kunde varda framlagd.

Vinkommande framställningen om anställande af ytterligare en Landskontorist
i Elfsborgs län, hafva Kollegierna jemväl åberopat sitt omforma!
da utlåtande af den 10 November 1865, deruti Kollegierna afstyrkt i
enahanda syften väckta förslag; förklarande nu Kollegierna, att de funne
sig icke ega anledning frånträda sin då yttrade mening, att det behof af
ökad personal vid Landskontoren, som kunde i de större länen förefinnas,
lämpligast herde genom anställande fat extra biträden fyllas; och hafva,
i öfverensstämmelse härmed, Kollegierna i underdånighet hemställt, att
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte hänvisas att, intilldess eu
allmän reglering kunde varda åvägabragt, årligen hos Eders Kongl. Maj:t
göra underdånig framställning i afseende å det gratifikationsbeiopp, som
kunde för godtgörande af extra biträden vid Landskontoret vara af
oundgängligt behof påkalladt, då, efter pröfning af förhållandena, för
ändamålet kunde af sjette hufvudtitelns besparingar anvisas det erforderliga
anslaget; dock icke öfverstigande beloppet af nuvarande Landskoristlönen
500 R:dr.

D) af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län, hvilken,
under åberopande af den tillökning i göromålen vid Landskontoren, som
under sednare åren tillkommit, och på hufvudsakligen samma skål i öfrig!,

22 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

som blifvit af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus och
Elfsborgs län uti deras nu anmälda framställningar samt af KammarKollegium
och Statskontoret uti det år 1865 afgifna löneregleringsförslaget
an dragna, i underdånighet hemställt, att, om än hinder skulle mota för
anslag nu genast till en väl behöflig definitiv reglering af landsstatens
löner, Eders Kongl. Maj:t måtte genom nådig proposition till nu sammanträdande
Riksdag föreslå löneförhöjning för Länsbokhållaren i Örebro län
af 1,000 R:dr och för Landskontoristen af 500 R:dr, samt såsom lön åt
ytterligare en Landskontorist 1,000 R:dr, att, så vidt ske kunde, utgå
från 1873 års början; hvarjemte och med afseende å otillräckligheten af
den lön till endast 400 R:dr, som för närvarande är bestämd för en hvar
af Länsstyrelsens två vaktmästare, af hvilka den ene dessutom haft inkomst
af tidningsstämplingen, men hvilken inkomst från och med 1873
upphör, Eders Kong]. Majrts Befallningshafvande i underdånighet anhållit,
att en löneförhöjning af 200 R:dr måtte tilldelas hvardera af bemälde
vaktmästare.

E) af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län,
som likaledes fästat uppmärksamheten dels på den betydliga tillökningen
i göromålen vid Lanskontoren, hvilken skulle gorå det nära omöjligt för
Landskamreraren att med biträde af endast de två ordinarie tjenstemännen
derstädes behörigen fullgöra förekommande arbeten, dels å svårighet, vid
nuvarande jemna stegring i bostads- och varuvärden, för Landskamreraren
att med redan minskade inkomster aflöna nödiga extra biträden, hvarpå
brist äfven mer och mer sig yppade å Landskontoren, sedan kameralexamen
upphört, men deremot telegraf- och jernvägsinrättningarne äfvensom
enskilda penningeinrättningar öppnat nya vägar till hastigare uppnående
af bättre aflönade befattningar, dels ock å otillräckligheten under
nuvarande förhållanden af aflöningen för Landskontorens tjensteman; på
grund hvaraf Eders Kong]. Maj:ts bemälde Befallningshafvande i underdånighet
hemställt, att anslag måtte beredas för ytterligare en ordinarie
Landskontorist i länet, samt att, intilldess landsstatens löner varda definitivt
reglerade, Länsbokhållaren måtte i årlig lön få uppbära 2,000 R:dr
och Landskontoristerne 1,000 R:dr hvardera.

F) af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvade i Jönköpings län om
höjande af lönen för Länsbokhållaren till minst 1,800 R:dr, för Landskontoristen
till 1,000 R:dr och för hvarje af de tre vaktmästarne till 500
R:dr äfvensom om uppförande af lön på stat, 800 R:dr, åt ytterligare eu
Landskontorist.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

G) af Häradsskrifvarne P. E. Ljungberg, F. Ekelund jemte sextio
andre innehafvare af sådana tjenst,er inom flertalet af rikets län, hvilka
väckt fråga om förändrad reglering af löneförmånerna för nämnde tjenstemannaklass
och i detta afseende — under antagande, att en sådan förändring,
oberoende af frågan om en definitiv lönereglering för landsstatens tjensteman
i allmänhet, lätteligen kunde åvägabringas samt med erinran, att af
Häradsskrifvarne, hvilka alla hade lika lön 2,000 k:dr, extra inkomsterne
inbegripne, de, som vore anställde i de större och folkrikare fögderierna,
finge vidkännas vida större utgifter i och för tjensten, än Häradskrifvarne
i de mindre fögderierna — uttalat den önskan, att de så kallade extra
inkomsterna måtte hädanefter, såsom tillförene egt rum, utur lönestaterna
uteslutas, helst de väsendtligen bestämdes af göromålens mängd och 1cmnade
en ökad vedergällning, der större arbete erfordrades, äfvensom att
den fasta lönen skulle bestämmas utan någon minskning för extra inkomsterna.
I öfverensstämmelse härmed och under åberopande derjemte,
att göromålen vid tjensterna ökats och utgifterna stigit, bland annat för
resekostnaden i följd af högre skjutslega^ under det inkomsterna nedgått
genom minskade provisioner, hafva vederbörande i underdånighet anhållit,
att reglering af Häradsskrifvarnes löneförmåner måtte ega rum i den syftning,
att de fasta lönerna bestämdes till ett tjenstemannens och hans
familjs behof motsvarande belopp, utan minskning deri för extra inkomster,
som borde anses såsom godtgörclse af kostnaderne för skrifvarebiträden
m. m., samt med rättighet för tjenstemannen till ersättning dels
för de oundgängligaste resekostnaderna, och dels för mistning af arfvoden,
så framt ej arbetet, hvarför arfvedel utgått, på samma gång upphört.

I anledning häraf hafva uti afgifvet underdånigt utlåtande KammarKollegium
och Stats-kontoret åberopat, hurusom i ofvanberörda den 10
November 1865 uppgjorda löneregleringsförslag, Kollegierna, erkännande
billigheten af löneförhöjning för Häradsskrifvarne, i underdånighet hemställt,
att, med indragning af extra inkomsterna, undantagandes den betydligaste
af dem, eller debetsedelslösen, det i iönestaten uppförda lönetillskott
med tillägg af forsellönsersättningen skulle ökas så att, oansedt
nämnda indragning, beloppet af aflöningen komme att i staten upptagas
till enahanda summa, hvartill löneinkomsterna på det hela vore beräknade,
samt derutöfver beviljas ett anslag af 300 K:dr till skrifvarehjelp,
hvarigenom aflöningen blefve, utom nyssnämnda anslag och inkomsten af
debetsedelslösen, för Häradsskrifvare med boställe 2,000 K:dr och för
Häradsskrifvare utan boställe 2,300 K:dr, vanlig hyresersättning uti det
sednare beloppet inbegripen; och hafva Kollegierna förmält sig sakna skål
att frångå berörda, i motsats till sökandenas framställning, på indragning

24 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Ma,j:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

till statsverket af extra inkomsterna i allmänhet grundade förslag, och
alltså funnit sig icke höra å sökandemes förevarande underdåniga anhållan
tillstyrka bifall.

H) om förhöjning i Länsmännens löner, af

a) Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län;

b) Länsmannen i Allbo härad af Kronobergs län, J. W. Eksandh,
såsom ombud för Länsmännen i nämnda län;

c) Länsmannen i Oxie härad af Malmöhus län H. C. Helst och i
Skytts härad af samma län Otto Helst, å Länsmännens i Malmöhus och
Christianstads län vägnar;

d) Länsmännen inom Östergötlands län; och

e) de vid landsstatens åttonde allmänna möte i Örebro innevarande
år församlade representanter för Länsmännen inom femton särskilda län;

varande till stöd för de gjorda framställningarne hufvudsakligen anfördt,
hurusom anspråken på bildning och duglighet hos Länsmanstjensternas
innehafvare alltmera stegrats, under det deras ekonomiska ställning
deremot på sednare tiden städse försämrats, dels genom skjutslega!^
förhöjning och tillökningen i prisen å alla lifsförnödenheter, dels genom
mistningen af de betydliga bötesandelarnc utan fullt motsvarande ersättning,
samt dels och förnämligast derigenom, att i följd af en stigande
upplysning landtbefolkningen alltmera blifvit satt i tillfälle att sjelf eller
genom personer ur dess klass ombesörja sådana sina angelägenheter, af
hvilkas handhafvande Länsmännen förut haft sin förnämsta inkomst; och
hafva nu vederbörande antingen i allmänna ordalag sökt löneförhöjning
eller begärt lönens höjande till 1,500 K:dr, med den af Eders Kongl.
Maj:ts bemäld» Befallningshafvande föreslagna närmare bestämmelse, att
uti nämnda belopp skulle vara inbegripne respenningar samt ersättningför
de med tjensteutöfningen förbundna kostnader, dock så att boställens
afkastning, beräknad till tre procent af taxeringsvärdet, skulle å kontanta
lönebeloppet afdragas.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande häröfver har Statskontoret yttrat
följande:

»Enligt nu gällande stat är aflöning»!! för Länsmän bestämd till 700
Rdr, hvarförutom de, som icke äro försedda med boställen, åtnjuta 150
Rdr årligen i hyresersättning. Redan uti underdånigt utlåtande af den
10 November 1865, med förslag till definitiv lönereglering för landsstatens
tjensteman, uttalad» Kammar-Collegium och Statskontoret den åsigt,
att förhöjning af Länsmännens löner vore af behof påkallad, och Kollegierna -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 25

gierna föréslogo i sådant afseende, att en lönetillökning af 150 Rdr måtte
Länsmännen beviljas, så att aflöningen komme att utgöra för dem, som
voro med boställen försedde, 850 R:dr och för dem, hvilka saknade donna
förmån, 1,000 R:dr. Sedan den tid, då omförmälda underdåniga utlåtande
afgafs, hafva lefnadskostnaderna i väsentlig mån ökats och äfven
de förhållanden, hvilka sökanderne i öfrig! såsom stöd för sin framställning
åberopat, hafva, i den mån de undergått förändring, ställt sig för
Länsmanstjensternas innehafvare ännu mera ogynsamt. Statskontoret anser
sig derföre nu höra tillstyrka för bemälde tjensteman löneförhöjning
utöfver det belopp, som i förrberörda utlåtande blifvit föreslaget, ehuruväl
länsmanstjensternas störa antal och betydenheten af de summor, som
i följd deraf för hvarje förbättring af lönerna erfordras, nödvändigtvis
mana till inskränkning i anspråken.»

»Då Statskontoret alltså går att framlägga förslag till förhöjning af
länsmanslönerna, anser sig Statskontoret å andra sidan icke höra lemna
tillfället obegagnad! att föreslå indragning af de nu till eu del länsmän
utgående bötesersä,tidningar. Sedan nemligen genom 1864 års strafflag
blifvit stadgadt, att alla böter, som enligt samma lag ådömas, skola tillfalla
Kronan och således den åklagare dittills tillagda rätt till andel i
sådane böter upphört, hafva genom särskilda nådiga Bref ersättning för
de dem sålunda frångångne bötesandelar blifvit ett stort antal Länsmän
tillagd. Donna ersättning grundades på infordrade uppgifter å beloppet
af de andelar i dylika böter, som under åren 1860—1864 tillfallit ifrågavarande
tjensteman. Ett sådan! förfaringssätt kunde visserligen vara
billigt med '' hänseende till tjensternas dåvarande innehafvare, men det,
måste oundgängligen medföra, att ersättningsbeloppen såsom till stor del
beroende af tillfälliga omständigheter utfallit särdeles ojemn! och icke
kunna! afpassas efter tjensternas vigt och beskaffenhet. Utaf härhos bilagda
förteckning öfver ifrågavarande ersättningar inhemta^, att ersättningstagarnes
antal utgör 324 samt summan af ersättningarne 23,062 R:dr,
hvadan dessa i medeltal utgöra endast 71 R: dr 18 öre. Eu del ersättningar
uppgå emellertid till vida högre belopp och öfverstiga den summa,
Statskontoret anser sig kunna såsom löneförhöjning ifrågasätta. Statskontoret
föreställer sig dock, att en reglering uti förevarande hänseende
skulle kunna utan olägenhet eller obillighet genomföras på det sätt, att
vid de länsmanstjenster, der bötesersättningen öfverskjuter ett visst belopp,
de nuvarande innehafvarne blefve för sin tjenstetid bibehållne vid någon
del af denna ersättning, hvilken då först vid deras afgång från tjänster)
skulle helt och hållet upphöra.»

Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

26 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

»En stor del af de åt tjensteman och korporationer tillförne beviljade
ersättningar af förevarande beskaffenhet hafva redan på grund af
särskilda nådiga föreskrifter unphört att utgå, till exempel de tjensteman
och betjente vid Skogsstaten tillagda ersättningsbelopp, hvilka vid den
definitiva regleringen af nämnda stats löner blifvit indragna; och uti underdånig
skrifvelse den 13 Maj 1869 har Riksdagen anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke åtskilliga andra dylika
ersättningar skulle kunna indragas».

»Antalet af de på stat upptagne länsmanslöner utgör 518, utaf hvilka
305 äro med hyresersättningar förenade. För åtskillige länsmansboställen
uppgår emellertid den beräknade afkastning^ jemte räntan till högre belopp,
än 700 R: dr, hvadan dessa boställens innehafvare äro uppförde till
högre aflöning, än normalstaten förutsätter.»

»Desse Länsmän och de för dem uppförde löner äro:

i Södermanlands län:

Länsmannen i Hölebo härad...............................................	..... R:dr	1,500:
D:o i Wester-Rekarne eko ..................................	...... ))	835:
i Östergötlands län:
Länsmannen i Hanekinds härad........................................	...... R:dr	859:
D:o i Lysings d:o ........................................	...... ))	829:
i Calrnar län:
Länsmannen i Tunaläns härad.........................	...... R:dr	1,491:
i Christianstads län:
Länsmannen i Ingelstads härad .....................	...... R:dr	746:
i Göteborgs och Bohus län:
Länsmannen i Stångenäs härad .........................................	...... R:dr	749:
D:o i Sörbygdens d:o ..............................	...... »	763:
D:o i Orousts östra distrikt ................................	...... ))	750:
D:o i Ej örn s härad ..................................-..........	...... ))	750:

Bil. N:o »5 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 27

i Wermlands län:

Länsmannen i Wisnums härad .............................................. It:dr 719: —

D:o i Carlstads tingslag............................................. » 705: —»

»Derjemte har, jemlikt Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 3
November 1863 och Kong!. Brefvet den 13 i samma månad, Länsmannen
i Sårna socken och Idre kapellag af Kopparbergs län tillagts en årlig
löneförhöjning af 200 R:dr. Då emellertid denna förhöjning beviljats af
den anledning, att ifrågavarande länsmansdistrikt vore beläget inom en af
de fattigaste orter i riket, der priset på lifsförnödenheter vore ovanligt
högt; hvarförutan den der anställde Länsman, i anseende till distriktets
vidsträckta område af omkring 40 qvadratmil, i och för sin tjenstgöring
tillskyndades betydligt drygare resekostnader, än inom de fleste andre
distrikt, torde det vara med Eders Kong!. Maj:ts och Rikets Ständers sålunda
uttalade mening mest öfverensstämmande, att ifrågavarande Länsman
fortfarande bibehålies vid berörda löneförhöjning utöfver den förbättrade
normallön, som kan varda för Länsmän faststäld.»

»På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Statskontoret underdånigst
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att, för höjande af länsmanslönerna till 1,000 R:dr och af
hyresersättningarne åt sådane Länsmän, som icke äro med boställen försedde,
till 200 R:dr, bevilja i anslaget till »Landsstaterna i länen» tillökning
med det för en sådan förhöjning erforderliga belopp 169,345 R:dr,
samt att Eders Kongl. Maj:t, derest lönerna skulle blifva sålunda bestämde,
måtte i nåder förordna, att de hittills till Länsmän utgående bötesersättningar,
hvilka icke öfverstiga 200 R:dr, skola från och med tiden
för löneförhöjningens tillämpning upphöra att utgå, men att de ersättningar
af dylik beskaffenhet, som öfverstiga 200 R:dr, skola, med
detta belopp minskade, utgå för de nuvarande innehafvarnes tjenstetid.»

»Då, på sätt ofvan är omförmäldt, Länsmännen i Hölebo häraf af
Södermanlands län och i Tunaläns härad af Calmar län innehafva boställen,
hvilkas afkastning uppskattats till högre belopp, än 1,000 R:dr, kan
den föreslagna regleringen icke i afseende å dem vinna tillämpning i vidare
mån, än att den Länsmannen i sistnämnda härad tillagda bötesersättning,
135 R:dr, torde böra i nåder förklaras skola vid nuvarande inhafvarens
afgång upphöra att utgå.»

»I enlighet härmed skulle endast följande Länsmän för sin tjenstetid
qvarstå med personel ersättningar till följande belopp, nemligen:

28 , Bil. No 5 a. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

Inom Calmar län:

Länsmannen i Tunaläns härad.......................................................... R:dr 135:

D:o i Ryssby m. fl. socknar af Norra Möre d:o......... » 79: —

D:o i Dalhems m. fl. socknar af Tjusts d:o .................. » 20: —

D:o i Ilögsby in. fl. socknar af Handbörds d:o............ « 283: —

inom Malmöhus län:

Länsmannen i Allerums in. fl. socknar af Luggude härad......... R:dr 7: —

D:o i Vikens m.fl. socknar samt Höganäs Bruksförsamling » 79: —

inom Göteborgs och Bohus län:

Länsmannen i Askims härad............................................................R:dr 12: —

inom Elfsborgs län: >

Länsmannen i Marks härads vestra distrikt C. J. Rylander......R:dr 138: —

inom Vesterbottens län:

Länsmannen i Bygdeå socken .........................................................R:dr 196:

D:o i Umeå sockens norra distrikt ................................. » 328: —

D:o i Burträsks socken..........„.......................................... » 85: —

och inom Nor bo Item län:

Länsmannen i Neder-Kalix tingslag................................................R;dr 151: •

eller tillhopa » 1,513: —

hvadan alltså utgifterna under andra hufvudtitelns anslag till »Ersättning åt
personer, menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens
införande frångångne bötesandelar» Lomme att genast minskas med skilnaden
mellan nu till Länsmän utgående 23,062 R:dr'' och nyssberörda belopp 1,513
B:dr eller med 21,549 R:dr.»

»Vidare bör iakttagas, att, jemlikt Kongl. Brefven den 19 November 1858,
den 23 September 1859 och den 23 November 1860, tretton särskilde Länsmän
förklarats berättigade att, så länge de utan förhöjning i nuvarande lön på
stat, 700 B:dr, vid sina tjenster qvarstodo, åtnjuta från Allmänna Indragningsstaten
ersättning för den minskning i de af dem förut innehafde kontanta löneinkomster,
hvilken uppstått i följd af den i och för 1855 års lönereglering
verkställda nya uppskattning af länsmansboställena. Utaf desse Länsmän qvarstå
i tjenst endast åtta med följande belopp, nemligen:

inom Göteborgs och. Bohus län:

Länsmannen i Björns härad A. Nordström ....................................R:dr 44: 11.

I):o i Sotenäs härad A. Olsén............................................. » 24: —

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 29

Länsmannen i Sörbygdens härad J. H. Lundmarker.....................R:dr 123: —

D:o i Lahne härads vestra distrikt G. W. Länge ......... » 99: 58.

inom Jönköpings län:

Länsmannen i Vista härad 3. F. Härd af Segerstad..................... R:dr 41: 79.

inom Elfsborgs län:

Länsmannen i Vane härad, Tunhems gäll C. E. Berggren ......... R:dr 80: —

inom Skaraborgs län:

Länsmannen i Valla tingslags vestra distrikt 3. Carlborg............ R:dr 31: —-

och inom Christianstads län:

Länsmannen i Ingeltorps m. fl. socknars distrikt 3. R, Palm...... R:dr 207: —

Rörande således, i händelse den föreslagna löneförhöjningen varder Länsmännen
beviljad, nyssnämnde ersättningar icke vidare utgå och deras sammanleta
belopp 650 R:dr 48 öre alltså från Allmänna Indragningsstaten aflöras».

I) af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vester-Norrlands Län, om
anslag för inrättande af tre nya Länsmanstjenster inom nämnda Län; i afseende
hvarå förekommer, att, sedan Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
under den 30 Oktober 1871 i underdånighet hemställt, att dels Resele, Lidens
och .Tunsele socknars Länsmansdistrikt inom Södra Ångermanlands Öfra Fögderi
och dels Tima, Attmars och Stöde socknars Länsmansdistrikt inom Medelpads
fögderi måtte, med hänsigt till vidsträcktheten af samma distrikt, innefattande
det förra 19§ och det sednare 93 qvadratmil i areal, och svårigheten i
följd deraf för derstädes anställde Länsmän att i distriktens afläggare delar
behörigen upprätthålla ordningen, som dessutom numera ofta stördes af den
mängd lösa arbetare, Indika uppehälle sig i orten i anledning af den på sednare
tiderna tilltagande trävarurörelsen, hvardera delas i två distrikt så, att åt
det förstnämnda Junsele socken af 11 qvadratmils rymd och med en folkmängd
af 1,624 personer Lomme att utgöra ett distrikt för sig, och af det sistnämnda
Stöde socken, hvilken, omfattande 5 qvadratmil med 3,167 invånare, intill är
1841 hatt särskild Länsman, finge ånyo bilda ett distrikt, samt att anslag af
statsmedel till de nya Länsmännens aflöning måtte af Riksdagen begäras; sä
har Eders Kongl. Maj:t under den 26 sistlidne .Talman endast på det sätt
behagat bifalla berörde framställning, att nödiga medel till aflönande under
tio månader af år 1872 af en extra Länsman uti hvardera socknen anvisades,
med befallning derjemte till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, derest
anställande af särskilda Länsman i nämnde socknar fortfarande funnes behötiigt,
till Eders Kongl. Näjd inkomma med ny underdånig framställning i

30 Bil. N:o 5 a till Kongl. Majds Nåd. Pr ap. N:o 1, om Statsverket 1873

ämnet och dervid tillika meddela upplysning, huruvida icke genom förändrad
indelning af Länsmansdistrikten i Länet ändamålet med särskilde
Länsmäns anställande i dunsele och Stöde socknar kunde ernås utan
ökadt statsbidrag.

Eders Kongl. Maj:ts Bfh:de har nu, i anledning häraf, i underdånighet
anmält, att, efter det extra Länsmän i de föreslagna nya distrikten varit
förordnade och derstädes alltjemt tjenstgjort, dels Kronofogdar ne i Länets
fyra fögderier afgifvit yttranden i ämnet, dels dunsele och Stöde socknemän,
hvar för sig, inkommit med förnyade ansökningar om särskilde Länsmäns
anställande derstädes, dels ock Tåsjö socknemän uti en till Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ingifven skrift, — under anförande, aftodenna
socken, hvilken, jemte Bodurns och Fjellsjö socknar inom Södra Ångermanlands
öfra fögderi innefattade ett länsmansdistrikt med en areal af
2H qvadratmil och 3,809 innevånare, ensam utgjorde 9f qvadratmil med
en befolkning af 1818 personel'', som vore i oafbruten tillväxt genom
inflyttningar till följd af nybyggesanläggningar och tilltagande skogsavverkning,
— att distriktets Länsman vore boende i Fjellsjö socken på
ett afstånd från Tåsjö kyrka af 51 mil och från åtskilliga byar af nära
91 mil, hvadan ersättningen för dennes tjensteresor i utmätnings- eller
andra förrättningar måste för allmogen blifva särdeles tryckande och i
vissa fall ekonomiskt förstörande, — samt att vid dessa förhållanden icke
skäligen kunde fordras, att polisen i Tåsjö blefve af Länsmannen behörigen
upprätthållen, hvilket dock vore synnerligen nödigt i dessa trakter,
hvarest, i följd af den vid skogsafverkningen anställda mängd af lösa
arbetare, lönkrögeri med deraf härledda brott och oordningar icke vore
sällsynt, gjort framställning om donna sockens afskiljande!!!! ett särskild!
Länsmansdistrikt.

För egen del har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, enär, med
undantag af Njurunda, Sköns, Nordingrå och Grundsunda distrikt, icke något
af de öfriga innehölle mindre vidd än tre qvadratmil, samt dessa fyra distrikts
läge, folkmängd och öfriga förhållanden äfvensom de derintill angränsande
distriktens storlek och folkrikhet icke medgåfve, på sätt kronofogdarne
ock förklara!, någon förändring eller sammanslagning af den art, att
ändamålet med särskilda Länsmäns anställande i dunsele, Stöde, och Tåsjö
socknar kunde utan anslag ernås, samt enär förut anförda skäl beträffande
dunsele och Stöde socknar qvarstode oförändrade, och de grunder, Tåsjö
socknemän an dragit, syntes förtjent», af nådig uppmärksamhet, — i underdånighet
hemställt, att deri föreslagna distrikt-fördelningen måtte i
nåder bifallas och proposition till Riksdagen aflåtas om ärligt anslag till
tre nya länsmanslöner i dunsele, Stöde och Tåsjö särskilda distrikt.

Bil. N:o -5 a till Kong!,. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket, 1873. 31

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande hafva Kammar-kollegium
och Stats-kontoret anfört, att så väl i afseende på folkmängden och vidsträcktheten
af Bodums länsmans-distrikt, som ock i öfriga afseenden,
enahanda omständigheter företedde sig beträffande Tåsjö socken, som i
fråga om dunsele och Stöde socknars afskiljande till särskilda länsmansdistrikt;
att vid jemförelse, å ena sidan, af folkmängden och landets utsträckning
samt, å andra sidan, af länsmans-distriktens antal, det visade
sig, att inom Vester-Norrlands län folkmängden den 31 December 1871
var i medeltal på hvarje distrikt större än i något af de öfrige Norrländska
länen, och att, om än, vid inberäkning af de inom Jemtlands,
Westerbottens och Norrbottens län befintliga vidsträckta fjellbygderna,
länsmans-distriktens utsträckning i medeltal inom dessa län vore vida
större än inom Vester-Norrland, sistnämnda län i berörda hänseende,
äfven om de föreslagna nya länsmans-distrikten intoges i beräkningen,
öfverginge Gefleborgs län, med hvilket Vester-Norrlands vore närmast
jemförligt; samt att, då således, i betraktande tillika af den ständigt
fortgående tillväxten i folkmängd och rörelse, behöfligheten af ett ökadt
antal länsmän icke syntes tvifvelaktigt, och då, efter hvad upplyst vore,
någon utväg nu icke funnes att genom förändrad indelning eller sammanjemkning
af länsmans-distrikten i länet vinna det afsedda ändamålet,
Collegierna ansåge sig höra i underdånighet tillstyrka bifall till Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förevarande underdåniga framställning,
, med hemställan dock att, enär en del af de förhållanden, ■ som nu påkallade
särskilde länsmäns anställande uti förberörde tre socknar, kunde
vara af öfvergående natur, vid de nya länsmännens antagande måtte
fästas det vilkor, att de skola vara skyldige underkasta sig den reglering
af länsmans-distrikten, som framdeles kan finnas lämplig.

Innan jag afgifver det yttrande och tillstyrkande, hvartill nu omförmälda
framställningar synas mig föranleda, torde det tillåtas mig att
redogöra för den ställning, hvari frågan om reglering af landsstatstjenstemännens
löner för närvarande sig befinner. Med erinran, hurusom denna
fråga af Rikets ständer väcktes redan vid 1823 års riksdag, anser jag
mig hvad angår frågans äldre utvecklingsgång och historia intill 1853
och 1854 årens riksdag endast behöfva hänvisa till hvad derom finnes
omförmäldt uti ett den 9 November 1853 af dåvarande Chefen för Civildepartementet
till statsrådsprotokollet afgifvet yttrande angående regie -

32 Bil. N:o 5 a till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

ringen af utgifterne under Riksstatens 6:te hufvudtitel, i öfverensstämmelse
med hvilket yttrande Kong]. Maj:t till nämnda Riksdag aflat nådigt
förslag till allmän lönereglering för Landsstaten. Enligt hvad Rikets
städers skrifvelse i ämnet af den 21 Oktober 1854 utvisar, förklarade
sig Rikets ständer icke vara i tillfälle att bedöma ändamålsenligheten af
berörda förslag, hvilket dessutom, enligt hvad uti den nådiga Propositionen
jemväl funnes antydt, blott vore provisionel! och i behof af ytterligare
jemkningar; men ställde, utan att ingå, i bedömandet af den gjorda
löneregleringen, till Kong!. Maj:ts disposition det äskade reservationsanslaget
77,000 R:dr B:ko, med förbehåll, att de indelta lönerna, boställsräntorna
likväl deruti icke inbegripna, utbyttes emot en gång för alla,
efter de 10 sistförfluten årens medelmarkegångspris, bestämda penningeanslag,
i den mån ett sådant utbyte kunde författningsenligt ega rum.
Sedan derefter Kong!. Maj:t, under den 22 November 1855 i nåder
bifallit, att, på sätt Rikets ständer för sin del beslut!!, Landsstatstjenstemännens
indelta aflöning finge utbytas mot kontanta löneanslag samt
dervid funnit godt dels i nåder förklara, att, sedan de fullständiga förslag
till aflöningsstater för landsstatstjenstemännen i hvarje län, hvilka det
till följd af Kong!. Maj:ts den 3 Februari 1855 gifna nådiga befallning
ålåge Kammar-kollegium och Stats-kontoret att så fort som möjligt
upprätta och i underdånighet föreslå, blifvit af Kong!. Maj:t pröfvade,
samma stater, med angifvet undantag, skulle från och med 1855 tillämpas,
dels ock, såsom följd häraf, i nåder föreskrifva, att de Landsstatens tjensteman
och betjente, utom Landshöfdingarne, på lön indelta hemmansräntor
och tiondeanslag skulle från samma tid till Kronan indragas och följaktligen
för Kronans rakning uppbäras och i dess räkenskaper behörigen
redovisas; dock att från tillämpningen af berörda nådiga förklarande och
föreskrift blefve personel! undantagane de tjensteman, hvilka, på grund
af fullmakt eller konstitutorial berättigade att vid indelta lönerna för
sin tjenstetid bibehållas, tillkännagifvit sig icke vilja på den nya löneregleringen
ingå; så och efter det Collegiernas förslag till aflöningsstater
den 21 januari 1856 inkommit, blefvo dessa stater den 31 i samma månad
och år af Kong!. Maj:t fastställde; dock med förklarande, att, enär det
borde leda till önskvärd förenkling i uppbörd och redovisning, om boställsräntorna,
hvilka i de allra flesta fall redan tillgodokomme boställshafvarne
sjelfva, jemväl vid sådana landsstatsboställen, för hvilka de vore
Kronan behållne, blefve, derest de icke särskild! annorlunda disponerats,
tillerkända boställshafvarne i utbyte af motsvarande kontant löneanslag,
den meddelade fastställ elsen skulle blifva gällande endast ad interim

intill

Bil. N:o 5 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 33

intill 1857 års utgång. Efter det Kongl. Maj:t den 28 Maj 1856 beslut!!
att hos Riksdagen föreslå den ifrågasätta förändringen i afseende å boställsräntorna
samt, med iakttagande deraf, Statskontoret enligt nådig
befallning upprättat och till Kongl. Maj:t öfverlemna! nya löningsstater
för tjensteman och betjente vid Landsstaten; aflat Kongl. Maj:t medelst
nådig proposition till Rikets ständer vid 1856—1858 årens Riksdag, nytt
förslag till förbättrad lönereglering för Landsstaten. Jemlikt underdånig
skrifvelse den 6 Februari 1858 beviljade Rikets ständer, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag löneförhöjningar för de
flesta af Landsstatens tjensteman; dock med förklarande, att, enär, enligt
Rikets ständers tanke, åtskilliga svårigheter mötte att för det dåvarande
så uppgöra en definitiv aflöningsstat för Landsstatens embetsman och
betjente, att densamma icke kunde vara i behof af flera ytterligare jemkningar,
Rikets ständer, på det att möjligen nödiga rättelser i staten måtte
kunna ske, innan densamma för framtiden fastställdes, ansåge den lönereglering
för Landsstaten, som då vid Riksdagen verkställdes, böra, i
likhet med den för andra stater, blifva blott provisorisk och gällande för
den tid, flen pågående statsregleringen omfattade. Derjemte och då i
afseende å sättet för bestämmande af Kronofogdarnes och Häradsskrifvarnes
löner det syntes lämpligare, att de extra inkomsterna, hvilka,
bestående af provisioner m. in. uppginge, enligt deröfver lemnade uppgifter,
till i allmänhet ringa belopp, icke, på sätt skott, intoges i beräkningen
af löneförmånerna, enär dessa sportler vore beroende af ökade
göromål och såsom uppmuntran och vedergällning för dem tillkommit,
utan lönerna fast hellre borde bestämmas oberoende af sportierne; samt,
enligt Rikets ständers öfvertygelse, eu förnyad, efter samma metod och
samma grunder verkställd noggrann värdering af Kronofogdarnes, Häradsskrifvarnes
och Länsmännens boställen borde ega ruin; anhöllo Rikets
ständer, med bifall till den föreslagna förändringen i disposition af boställsräntorna
dels att vid den slutliga regleringen af Landsstatens löner Kronofogdarnes
och Häradsskrifvarnes extra inkomster icke måtte i lönerna
inberäkna.^ utan desse sednare bestämmas oberoende af extra inkomsterna,
dels ock att, innan lönerna definitivt reglerades, en förnyad noggrann
uppskattning af Kronofogdars, Häradsskrifvares och Länsmäns boställen
måtte ega rum. Med anledning af sistberörde anhållan undfingo den 23
Februari 1858 Kammar-Collegium och Statskontoret nådig föreskrift, att
inkomma med förslag till de gemensamma grunder, som vid nämnda
uppskattning borde följas och sättet för verkställighet deraf. Då emellertid
sådan! förslag vid aflåtande af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
Bih. till Riksd. Prat. 1873. 1 Samt. 1 Afd. 5

34 Bil. N:o 5 a till Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket. 1873.

till 1859 och 1860 årens Riksdag ännu icke inkommit, föreslog Kong!.
Maj:t, att den för Kronofogdar, Häradsskrifvare och Länsmän vid 1856—
1858 årens Riksdag upprättade stat måtte äfven under då instundande
statsregleringsperiod få förblifva provisoriskt gällande; hvaremot Rikets
Ständer, jemlik! underdånig skrifvelse den 24 Oktober 1860, enär den
nådiga framställningen jemväl afsåge, att lönerna för öfriga vid landsstaten
anställda tjensteman skulle på stat definitivt uppföras och en fördelning
af de till denna stat hörande anslag på det sätt, att några af
dem skulle endast provisionel beviljas, men andra åter definitivt fastställas,
enligt Rikets Ständers åsigt hvarken vore lämplig eller öfverensstämmande
med de vid löneregleringen i allmänhet iakttagna grunder,
beslöto, att anslaget för landsstaterna i länen vid då skeende statsreglering
icke finge definitivt å stat uppföras.

Efter det ofvanomförmälda, från Kammar-Collegium och Statskontoret
infordrade förslag emellertid den 1 December 1860 blifvit afgifvet, fann
Kong!. Maj:t, vid pröfning af detta ärende den 21 Mars 1862, att, enär
den af Rikets Ständer vid 1859—1860 årens Riksdag antagna, den 17
Maj 1861 utfärdade Bevillningsstadga innehölle nya och mera bestämda
grunder för uppskattning af fast egendom, det med en förnyad uppskattning
af Landsstatens boställen afsedda ändamål kunde på enklare
och mindre kostsamt sätt, än det af Collegierna föreslagna, vinnas genom
antagande af det värde, som år 1862 af Pröfnings-komitéerna blefve
ifrågavarande boställen åsatt, och beräkning af deras afkastning efter den
i Bevillnings-förordningen i allmänhet för jordbruksfastighet antagna grund
till tre procent af värdet, samt förordnade derföre, att upplysningar till
detta förhållandes utredande skulle infordras. Efter det sådana upplysningar
inkommit, befanns vid desammas granskning, att betydligen olika
grunder blifvit vid hosta,llsuppskattningen följda. Då emellertid all anledning
var för handen, att de ojemn heter, som vid första tillämpningen
af en Bevillningsförordning med nya grunder för uppskattningen lätteligen
kunnat uppkomma, skulle rättas, då förändring i fastighetstaxeringen
påföljande gång eller år 1865 skulle ske, ansåg Kong]. Maj:t olägenheten
att ytterligare under en statsregleringsperiod bibehålla det provisoriska
tillståndet i landsstatens lönereglering vara mindre, än att redan då
antaga de värden, som vid 1862 års uppskattning blifvit åsatte. Uti en
till Rikets Ständer vid 1862 och 1863 årens Riksdag aflåten särskild nådig
proposition af den 13 Februari 1863 föreslog derföre Kong]. Maj:t, att
Rikets Ständer, med antagande af den grund, att ifrågavarande landsstatsstjenstemäns
boställen dädanefter skulle i stat upptagas till en afkastning
af tre procent af det värde, som vid bevillningstaxering af Pröfning^-

Bil. N:o .5 a. till Kongl. Maj:In Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 35

komité dem åsattes, ville för då instundande statsreglering,speriod medgifva,
att den för dessa landsstatstjenstemän gällande stat finge, likasom
den för landsstaten i öfrig!, blifva provisoriskt gällande. Detta Kougl.
Maj:ts förslag diet'' af Rikets Ständer, jemlikt skrifvelse den 3|November
1863, bifallet.

När Rikets Ständer åter den 16 Oktober 1865 sammankom in o, hade
fullständiga upplysningar om det taxeringsvärde, ifrågavarande boställen
vid nämnda års taxerings- och pröfnings-komitéer fått sig åsatt, ännu
icke hunnit ingå, hvadan Kong!. Maj:t, uti nådiga propositionen angående
Statsverkets tillstånd och behof af den 27 Oktober 1865, förklarad o sig vara
sinnad att framdeles aflåta proposition i ämnet; i sammanhang hvarmed
Kongl. Maj:t föreslog afsättande af de för ändamålet nödiga medel till
belopp af 190,000 R:dr. Till åtlydnad af nådig befallning den 13 November
1863 afgåfvo Kammar-!kollegium och Statskontoret sedermera
deri 10 November 1865 underdånigt utlåtande och förslag till definitiva
aflöningsstater för landsstatspersonalen. Enär emellertid berörda förslag
innefattade jemväl framställning om sådan förändring i gällande gr un derför
landsstatstjenstemännens aflöning, att alla de tillben de! af dem,
såsom Landskamererare, Landträntmästare, Kronofogdar och Häradsskrifvare
utgående provisioner af stämpelpappers-, bränvinsti 1 lverknings-, minuthandels-
och utskänknings-, möteskostnads-, salpeter-, båtsmansrote- och
hästvakans-, tidningsstämplings- och testarnentsbevillningsmedel samt arfvoden
utaf fångvårdsmedel och af allmänna bevillningen, äfvensom remisslage
vid leverering af stats- och andra allmänna medel, skulle^ upphöra,
och deremot för Landskamererare och Landträntmästare till siffran bestämda
arfvoden, efter föreslagen klassifikation, i tre klasser samt för
Kronofogdar och Häradsskrifvare löneförhöjningar till belopp, motsvarande
dem, hvartill extra inkomsterna i gällande lönestat vore jberäknade,
i förening med särskild! anslag till skrifvarebiträde fastställas; men frågan
om en sådan, i desse tjensteman» aflöning djupt ingripande och för flere
bland dem till minskning i inkomster ledande förändring icke ansåges
höra afgöra», innan Länsstyrelserna, som vore närmast i tillfälle att bedöma
de olika aflöningssättens företräde, fått deröfver afgifva yttrande,
behagade Kongl. Maj:t den 2 Februari 1866 i nåder besluta, att någon
framställning till Rikets då församlade Ständer i förevarande ämne icke
komma att aflåta», utan skulle Kammar-Collegii och Statskontorets|utlåtande
tryckas och till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande!i länen öfversändas
med befallning att i anledning af deri framställda förslag med
underdåniga yttranden till Kongl. Maj:t inkomma.;" Vid sådan! förhållande
funno, jemlik! skrifvelse den 15 Juni 1866, Rikets Ständer den nådiga

36 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

framställningen om afsättande af 190,000 R:dr för reglering af landsstatens
löneförmåner till någon Rikets Ständers åtgärd icke föranleda.

De sålunda infordrade yttrandena från Länsstyrelserna hade ännu
icke fullständigt inkommit, när nådig proposition till den år 1867 sammanträdande
Riksdagen skulle uppgöras. Vid sådant förhållande och ehuru
vissa delar af löneregleringen såsom angående ifrågasatt förhöjning i Länsmännens
och tjenstemännens vid Landskanslien och Landskontoren löneförmåner
skulle, oberoende af förslaget om indragning af provisioner och
extra inkomster för andra 1 and statstj eu sten) än, kunna behandlas, ansåg
sig likväl dåvarande Departements-Chefen, uti underdånigt yttrande till
Statsrådsprotokollet deri 4 Januari 1867, höra inskränka sin framställning
uti förevarande afseende till allenast väckta frågor om ökad fögderibetjening
inom vissa län jemte några dels af Stats-kontoret anmälda, dels
eljest förekomna anslagsbehof. I öfverensstämmelse med berörda yttrande
blot ock nådiga propositionen till 1867 års Riksdag, angående statsverkets
tillstånd och behof i donna del affatta»!.

Uti det den 4 Januari 1868 af Chefen för Civildepartementet till
Statsrådsprotokollet afgifna yttrande, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens 6:te hufvudtitel linnés, beträffande frågan om reglerande
af 1 and sstatstj eu ste män nen s löneförmåner, omförmäldt, att de från Länsstyrelserna
infordrade yttranden öfver Kammar-Collegii och Statskontorets
förslag i ämnet val då mera afgifvits, men a*t tidpunkten för ordnande af
donna angelägenhet syntes icke vara fullt lämplig, då eu dylik reglering
svårligen läte sig verkställas utan en betydlig an slagstillökning. Enligt
Collogiernas förslag skulle donna tillökning blifva något öfver 346,000
R:dr, från hvilken belopp dock bord o afräknas åtkomsten af indragna boställen
och en del extra inkomster, så att den verkligen ökade utgiften
icke komma att blifva mera än i det närmaste 158,000 R:dr. Ehuruväl
äfven i detta sednare belopp möjligen skulle kunnat göras någon ytterligare
nedsättning, ansåg Departements-chefen dock att, om definitiv lönereglering
då skulle genomföras, en tillökad aflöning klafve nödig för vissa
af de underordnade tjänstemännen vid Länsstyrelserna äfvensom för Länsmännen,
Indika sistnämndes antal uppgänga till öfver femhundra, hvadan
äfven en till beloppet för eu hvar af dem obetydlig lönetillökning föranledde,
vid sammanräknandet, en icke ringa statsutgift. Med afseende
å angelägenheten deraf att under dåvarande förhållanden söka undvika
statsutgifternas stegring utöfver påräkneliga inkomster, ansåge Departementschefen
frågan om donna lönereglerings genomförande då icke, med någon
utsigt till framgång, kunna till Riksdagen framställas, utan inskränkte sig

Bil. No 0 a. till Kongl. May.ts Nåd. Prof. No 1, om, Statsverket 1873. 37

att i underdånighet föreslå de smärre rättelser och tillägg till denna de!
af Riksstaten, som af omständigheterna föranleddes.

Efter nämnda tid har frågan om en allmän reglering af landsstatens
löner icke för Kongl. Maj:t förevarit.

Den vid 1856—1858 årens riksdag uppgjorda provisoriska Innestå!
är således ännu gällande. Enligt donna är förhållandet med landsstatstjenstemännens
löner sådant, som härefter förmäles.

a) Landssed eter ar nes löneförmåner bestå dels af lön till olika belopp
inom de särskilda länen, dels ock hufvudsakligen af sportler genom expeditionslösen,
hvartill kommer i de dosta länen forsellönsersättning och
i förn, nemligen Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Hallands och Örebro
län afkastning^ af anslagna lönings- och hosta!Isjordar.

b) Beloppet af Landskamererarnes aflöning utgör, i Gotlands, Jeintlands,
Westerbottcns och Norrbottens län 3,500 R:dr, i Östergötlands län
4,483 R:dr, i Göteborgs och Bohus län 4,733 R:dr samt i hvarje af öfriga
länen 4,000 R:dr, hvilken adöning utgår under derå särskilda titlar samt
består af lön, forsellönsersättning och extra inkomster samt dessutom i
sex län — Upsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Hallands och
Örebro — utaf afkastningen af lönings- och bestå! lsj ord ar; varande Landskamererarne
derjemte berättigade till expeditionslösen efter författningarne;

c) Landträntmästarnes adöning är fastställd, i Gotlands, Jemtlands,
Westerbottens och Norrbottens län till 2,500 R:dr, i Östergötlands län
till 3,619 R:dr, i Malmöhus län till 3,256 R:dr, i Göteborgs och Bohuslän
till 3,449 R:dr, i Elfsborgs län till 3,014 R:dr och i hvarje af öfriga
länen till 3,000 R:dr; hvilken adöning består af lön, forsellönsersättning
och extra inkomster samt dessutom i fyra län — Upsala, Södermanlands,
Östergötlands och Örebro — utaf afkastningen af lönings- och boställsjordar; d)

Atiöningen för Länsnotarierne utgör 750 R:dr och är i staten
utförd med 550 R:dr såsom lön och 200 R:dr såsom tjenstgöringspenningar;
hvarjemte dessa tjensteman, jemlik! nådiga brefvet den 31 Januari
1856, äro berättigade att utöfver lönen undfå någon andel i Landssekreterarnes
expeditionslösen, hvilken andel, derest öfverenskommelse
dem emellan ej kan träffas, skall af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
bestämmas;

e) L(msbokhdllarnesnAöiimg utgör 1,000 R:dr samt är fördelad i lön
750 R:dr och tjenstgöringspenningar 250 R:dr;

f) Landskanslist er ne åtnjuta i lön 500 R:dr;

g) Landskontoristernas aflöning utgör likaledes 500 R:dr, fördelade
i lön 350 R:dr och tjenstgöringspenningar 150 R:dr;

38 Bil. N:o 5 a. till Katigt.''Maj :ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

h) Nuvarande löneförmåner för Kronofogdarne äro i allmänhet i stat beräknade,
för dem, som hafva boställen till 2,500 R:dr och för dem, hvilka
sakna sådane, till 2,800 Erdr, samt bestå af lön, forsellönsersättning, extra
inkomster samt, för de med boställen försedde Kronofogdarne, värdet å boställets
ränta och afkastning, men för de öfråga hyresersättning till belopp af
300 R:dr;

i) Häradsskrifvarnes löneförmåner äro i allmänhet i stat beräknade, för
dem, som innehafva boställen till 2,000 R:dr och för dem, som dermed icke
äro försedde till 2,300 R:dr, hyresersättning 300 R:dr deri inbegripen, samt
bestå af enahanda titlar, som uti Kronofogdarnes aflöning ingå; och

k) Lånsmännena aflöning utgör för dem, som äro försedde med boställen,
700 R:dr och för dem, livilka sakna sådane, 850 R:dr, deri inbegripen hyresersättning
till belopp af 150 R:dr. Med undantag af extra inkomster ingå i
Länsmännens aflöning enahanda titlar, som i Kronofogdarnas och Häradsskrifvarnes
löneförmåner.

Sedan Kammar-Collegium och Statskontoret den 10 November 1865 afgåfvo
ofvanomförmälda förslag till definitiv lönereglering för landsstaten, hafva
inträdt i flera afseende!! förändrade förhållande!!, hvilka, enligt mitt förmenande,
vålla, att samma förslag icke vidare kan läggas till grund för en dylik
reglering. Uti underdånig skrifvelse den 12 Maj 1868 anhöll nämligen Riksdagen,
att Eders Kong!. Magt täcktes låta tillse, huruvida de åt civile embetsed!
tjensteman upplåtna boställe!! måtte, i den män sådant författningsenligt
kunde ega ruin, till statsverket indragas samt att Eders Kong!. Majrt, efter vederbörandes
hörande, behagade föreslå Riksdagen de vilkor och bestämmelser,
som i sammanhang med indragningen lämpligen borde iakttagas. Öfver donna
Riksdagens framställning hafva Kammar-Collegium och Statskontoret blifvit herde
och afgifvit underdånigt utlåtande; och då af samma utlåtande inhemtades, att
åtskillig!; Bergsstatstjenstemän äfven voro med boställe!! försedde, blef CommerceCollegii
yttrande, rörande ifrågasatt indragning jemväl af dessa boställe!! den 3
Februari 1871 infordradt. Detta yttrande har dock ännu icke inkommit.

Vidare anhöll 1868 års Riksdag i skrifvelse den 13 Maj samma år, det
mätte Eders Kongl. Majrt låta undersöka och utreda, om och på hvad sätt det
nu med vissa tjenstebefattning-!!- förenade aflöningssättet medelst expeditionslösen
eller andra sportler skulle, till båtnad för det allmänna, kunna helt och
hållet eller till någon del afskaflas.

I nu omförmälde afseende!! har således Riksdagen ifrågasatt giltigheten af
de båda grunder, på hvilka, bland andra, Kollegiernas förslag till definitiva
lönestater för landsstaten var byggd! eller bibelnkning i lönerna af boställenas

Bil. N:o <5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 39

uppskattade behållna afkastning samt tjenstemännens bibehållande vid det slag
af sportler, som är att hänföra till expedionslösen.

Slutligen synes hos Landstatstjenstemännen sjelfva hafva på sednare liden
utvecklat sig den åsigt, att Häradsskrifvarebefattningarne lämpligen kunde och
bonde indragas samt dertill anslagna lönetillgångar användas till löneförbättring
åt öfrige landstatstjenstemän. Redan den af Kongl. Maj:t under den 6 Februari
1846 förordnade Komité, som både att föreslå åtgärder, ledande till förenklande
af beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelseverket, faun
uti sitt den 30 April 1847 i ämnet afgifna betänkande, hinder icke höra
möta att förflytta Häradsskrifvaregöromålen till Landskontoren. Under loppet
af sistlidet år, sedan någon tid förunnats mig att förberedelsevis sysselsätta
mig med frågan om en allmän definitiv lönereglering för landsstaten, har jagför
inhemtande af erforderliga upplysningar vänd! mig till liera landsstatstj
enstemän. Desse hafva så väl samtalsvis som i särskilde till mig aflemnade
promemorior föreslagit indragning af Häradsskrifvarebefattningarne och förläggande
af debiteringen och dermed sammanhängande göromål till Landskontoren
att der ombesörjas af särskild! tillsatte tjenstemän. En och annan af nyssbemälde
landsstatstj enstemän har till och med antydt, att indragning af Kronofogdebeställningarne
icke bonde mota oöfvervinneliga svårigheter. Då jag rörande
dessa ämnen icke stadgat min egen mening, vågar jag ej heller ingå i
bedömande af hvad sålunda blifvit af en och annan landsstatstj enstemän föreslaget;
men det förefaller mig vara uppenbart, att dessa förslag böra vara sorgfälligt
granskade och pröfvade, innan man skrider till slutlig reglering af landsstatens
löneförmåner. .Tåg är derföre sinnad att inom icke lång tid härefter i
underdånighet inför Eders Kongl. Näjd framställa förslag om tillsättande af en
utaf skicklige och sakkunnige personer bestående komité, som kunde erhålla
nådigt uppdrag att rörande nu omförmälda förslag oah öfriga med slutlig lönereglering
för landsstaten sammanhängande frågor afgifva underdånigt betänkande.

Vid de af mig förmälda förhållanden har jag icke, äfven om tid dertill
eljest stått mig till buds, hvilket dock icke varit fallet, sett mig i stånd att
för Eders Kongl. Näjd nu framlägga förslag till eu definitiv lönereglering för
landsstatens embets- och tjensteman samt betjente. Tåg skulle mycket beklaga.
om derigenom utvägen att partiel! och provisoriskt förbättra de mest betrycktas
ställning ansåges vara utskuren. För min del finner jag mig af min pligt
manad att med ledning af de i ämnet inkomna, här ofvan åberopade framställningar,
till Eders Kongl. Maj ds behjertande framställa förslag, åsyftande att i
någon män åstadkomma en sådan partiel och provisorisk löneförbättring.

40 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Hvad således först angår begärd löneförbättring åt Länsbokhållare och
Landskontorist^, så enär, efter det framställningar derom från Eders Kong!.
Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus och Elfsborgs län inkommit samt Statskontoret
dels ensamt och dels gemensamt med Kammar-Collegium deröfver afgifvit
underdånigt utlåtande, ytterligare ansökningar i enahanda syftning inkommit
jemväl från Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Örebro, Westmanlands
och Jönköpings län; enär denna omständighet synes ådagalägga ett
allmännare behof af löneförbättring åt ifrågavarande tjensteman; enär, på sätt
Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande i Elfsborgs och Örebro län ådagalagt
och Oollegierna vitsordat, göromålen å Landskontoren under de nästförflutna åren
högst betydligt ökats, särdeles till följd af bestämmelserna i Nådiga Förordningen
den 23 Juli 1869 angående förändring af grundräntor och kronotionde
och Nådiga Kungörelsen den 5 Oktober 1871 med föreskrifter för verkställighet
af åberopade Nådiga Förordning; enär vidare särskilde medel icke, på sätt
skedde vid verkställande af skatteförenklingen och upprättande af det nya
jordeboksverket, anvisats för godtgörande af det högst betydligt ökade arbete,
som till följd af nyssåberopade Nådiga Författningars första tillämpning för
Landskontoren i Riket uppkommit; enär indragning af förevarande tjänster icke
synes kunna ifrågakomma, samt enär slutligen Statskontoret vitsordat, att om
förhöjning af bemäld? tjenstemäns löner nu skulle ega ruin, deras bestämmande
till 2,000 R:dr för Länsbokhållare och 1,000 R:dr för Landskontoristor icke
kunde anses öfverskrida gränserna för den strängaste billighet; finner jag mig
af dessa förhållanden uppfordrad tillstyrka åvägabringande af provisorisk tillökning
från och med år 1874 i hvarje Länsbokhållares lön med 1,000 E:dr
och i hvarje Landskontorist^ med 500 R:dr; för hvilket ändamål erfordras en
förhöjning i nuvarande anslag med 36,000 R:dr.

Beträffande deremot det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Elfsborgs, Örebro, Westmanlands och Jönköpings län särskild! väckta förslag
om anställande i hvardera länet af ytterligare eu Landskontorist finner jag,
med afseende å dels de, hvad angår förstberörda län, af Oollegierna mot bifall
till förslaget anförda skål dels ock den omständighet, att det uppgifna behofvet
icke synes kunna vara större och mera trängande än i Malmöhus län,
hvarifrån dylikt förslag icke utgått, mig icke höra för närvarande i någon mån
understödja omförmälda förslag.

Ehuru endast Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms,
Malmöhus, Örebro och Jönköpings län väckt fråga om förbättring i de vid
Länsstyrelserna i samma län anställde Yaktmästares löner, anser jag likväl be hofvet -

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 41

hofvet i allmänhet af förhöjning uti lönevilkoren för samtlige vid Länsstyrelserna
i riket antagne Vaktmästare vara så kändt och bestyrkt, att jag, som
hvad särskilda angår Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Stockholms
län framställning biträder Statskontorets hemställan, icke tvekar förorda en sådan
förhöjning till 600 R:dr icke allenast för ifrågavarande betjente i de fyra
förstnämnda länen, utan äfven för deras vederlikar i rikets öfriga län; dock
mot skyldighet för de Vaktmästare vid Länsstyrelserna, Indika icke redan äro
pligtige att kostnadsfritt bestrida eldning, städning och uppassning å Landtmäterikontoret
i länet, att från och med 1874 nämnda göromål kostnadsfritt
uträtta, till följd hvaraf alla jemlik! nådiga Cirkulärbrefvet den 13 Juli 1866
hittills från 6:te lmfvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser in. m.
skeende utanordningar till godtgörande af bestyret med eldning och städning
å Landtmäterikontoren höra komma att från och med år 1874 upphöra.

Då antalet af de vid Länsstyrelserna anställda Vaktmästare utgör i Upsala
län 3, i Jönköpings län 3 samt i hvarje af de tjugotvå öfriga länen två eller
tillsammans 50, erfordras således för åstadkommande af den utaf mig förordade
löneförbättringen, uppgående till sammanräknad! belopp af 9,900 R:dr, äfvensom
för beredande af ytterligare arfvode. 150 R:dr, åt extra vaktbetjening i
Stockholms län en anslagsförhöjning af 10,050 R:dr.

Vidkommande derefter den af Häradsskrifvarne gjorda framställning om
förändrad reglering, i föreslagen syftning, af de nämnda tjensteman tillkommande
löneförmåner, finner jag mig på de af Kammar-Collegium och Statskontoret
andragna grunder icke höra samma framställning till bifall förorda. Enär
derjemte bär ofvan omförmälda förhållanden skäligen lemna rum för tvifvelsmål,
huruvida Häradsskrifvarebefattningarne äro fortfarande behöfliga och förty
höra bibehållas, anser jag mig, ehuru deras lönevilkor förefalla särdeles små
efter nu varande lefnadskostnader, likväl icke heller kunna i ärendets skick
tillstyrka någon förhöjning i deras aflöning. Då de emellertid till följd af
förut åberopade nådiga Förordningen den 23 Juli 1869 och nådiga Kungörelsen
den 5 Oktober 1871 fått under år 1871 vidkännas eu högst betydlig
tillökning i arbete, hvarför särskild godtgörelse icke, i likhet med hvad som
skedde vid skatteförenklingen, blifvit dem beredd, anser jag billigt, att vedergällning
för berörda tillökning varder dem eller deras rättsinnehafvare tillerkänd
med 300 R:dr till hvarje. Då nu enligt en från Riksboksluts-Kontoret
erhållen uppgift Häradsskrifvarebefattningarne i Riket äro till antalet 117, deri
icke inbegripen en i Westmanlands län, hvars lön till följd af den jemlik!
nådiga brefvet den 3 Juni 1870 i samma län verkställda fögderireglering är
Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 6

42 Bil. N:o 5 a t,ill Kongl. Maj te Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1873.

(^disponerad, erfordras för bestridande af ifrågasatta godtgörelse ett sammanräknadt
belopp af 35,100 11:dr, hvilket lämpligen kunde anvisas å
extra stat för år 1874.

Hvad vederbörande anfört rörande angelägen beten och behofvet deraf,
att dunsele, Stöde och Tåssjö socknar i Vester-Norrlands län kom me att
hvarje för sig utgöra ett särskilt länsmansdistrikt innebär för mig fullt
giltiga skal att förorda Eders Kongl. Maj:ts bifall till derom väckta
förslag. Enär emellertid af de 518 å Riksstaten uppförda länsmanslöner
en jemlik! nådiga brefvet den 22 Juli 1859 till följd af verkställd reglering
af länsraansdistrikten i Gefleborgs län är odisponerad och tills vidare
besparas statsverket, samt donna lön, i händelse Eders Kongl. Maj:t lika
med mig anser nödigt upprätta tre nya länsmansdistrikt i Vester-Norrlands
län, lämpligen kunde anvisas åt en af de tre nye länsmännen,
erfordras icke att för ändamålets vinnande af Riksdagen åska beviljande
af flera än två nya länsmanslöner hvarje å 700 Emir jemte hyresersättning
150 Emir eller tillsammans 1,700 Emir; och lärer Eders Kongl.
Maj:t, derest de föreslagna tre nya länsmansbefattningarna komma att
tillsättas, finna godt förständiga Sin Befallningshafvande i Vester-Norrlands
län att dervid fästa det vilkor, hvarom Kollegierna hemställt, eller att
de nye länsmännen skola vara skyldige underkasta sig den reglering af
tjenstgöringsdistrikt, som framdeles kan anses lämplig.

Beträffande slutligen den ifrågasätta förbättringen af länsmännens
löner, anser jag samma förbättring, hvilken synes mig vara af billighet
och rättfärdighet högligen påkallad, lämpligen höra verkställas med belopp,
på sätt och under vilkor, Statskontoret föreslagit samt, i händelse Riksdagen
beviljar två nya länsmanslöner till sammanräknad! belopp af
1,700 Riksdaler, utsträckas jemväl till dessa. I förutsatta händelse komma
länsmännens antal i riket att uppgå till 520. Då emellertid, på sätt
Statskontoret upplyst, för två länsmän, nemligen den i Hölebo härad af
Södermanlands län och den i Tunaläns härad af Kalmar län, den beräknade
afkastningen af boställe! jemte räntan uppgår till belopp, som öfverst!
ger icke allenast den aflöning, nu gällande provisoriska normalstat
förutsätter eller 700 R:dr, utan äfven den föreslagna förbättrade aflöningen
af 1000 K:dr, så utgör antalet af de löner, som tarfva förbättring,
allenast 518. Förhöjningen i aflöning från 700 R:dr till 1000 R:dr för
de 518 länsmän, för Indika sådan förhöjning af 300 R:dr åt hvardera
skulle ifrågakomma, utgör 155,400 R:dr. Derifrån höra dock afdragas

Bil. N:o 5 a till Kongl. Maj:ls Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1873. 43

de sammanräknade särskilda belopp, som, utom ofvanbemälde tvenne
länsmän i Södermanlands och Kalmar län, ytterligare tio jemväl med
boställen försedde länsmän redan åtnjuta i aflöning utöfver 700 K:dr
eller eu summa af 705 Emir; då återstoden utgör 154,695 R:dr. Dertill
kommer förhöjning i hyresersättningen från 150 R:dr till 200 R:dr
eller med 50 It:dr åt hvarje af de 305 redan å stat uppförde och
de två nye länsmän, hvilka icke äro och blifva med boställen försedde
eller tillsammans 15,350 R:dr. Hvad förhöjningen i aflöning och i hyresersättning
krafvel’ utgör således 170,045 It:dr. Läggas dertill de föreslagne
tvenne nya länsmanslönerne till nuvarande normalbelopp eller
ofvan omförmälde 1,700 R:dr, så utgör summan 171,745 R: dr det belopp,
hvarmed, i händelse af bifall till mina i fråga om reglering af länsmanslönerna
gjorda framställningar, förutvarande anslag behöfele ökas. Men
då, på sätt Statskontoret visat, indragningar skulle åstadkommas till
belopp af 21,549 Ruin under 2:dra hufvudtitelns anslag till »Ersättning åt
personer, menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom nya
strafflagens införande frångångne bötesandelar» och till belopp af 650 R:dr
48 öre å allmänna Indragningsstaten eller tillsammans 22,199 R:dr 48
öre, utgör den verkliga anslagstillökningen endast 149,545 R:dr 52 öre.

Enligt hvad af Statskontorets den 11 sistlidne December afgifna
underdåniga berättelse om statsverkets tillstånd och behof äfvensom deri
åberopade förteckning inhemtas hafva, jemlik!, Eders Kong]. Maj:ts tid
efter annan fattade nådiga beslut, nedannämnda landsstatsboställen blifvit
mot årlig ersättning till vederbörande tjensteman till statsverket indragne,
nemligen:

inom Stockholms län:

det Kronofogden i Sollentuna fögderi på lön anslagna bostället | mantal
N:o 1 Neder-Jerfva mot ersättning af 901 R:dr;

inom Upsala lön:

Kronofogdens i femte fögderiet boställe £ mantal N:o 3 Spånga mot ersättning
af 568 Rdr;

inom Hallands Vin:

a) det Kronofogden i Laholms fögderi på lön anslagna boställe 1 mantal
N:o 1 Bonnarp mot ersättning af 675 R:dr;

b) länsmansbostället i Tönnersjö härad 1 mantal N:o 1 Ullasjö mot
ersättning af 353 R:dr;

44 Bil. N:o 5 a till Kongl. Maj:ls Nåd. Pr vp. N:o 1, om Statsverket 1873.

c) länsmansbostället i Höks härad i mantal N:o 1 Uddared emot ersättning
af 275 R:dr;

inom Örebro län:

det Länsmannen i Örebro härads vestra distrikt på lön anslagna bostället
1 mantal N:o 4 Norrby mot ersättning af 551 R:dr; och

inom Vestmanlands län:

det Häradsskrifvaren i andra fögderiet på lön anslagna boställe £ mantal
N:o 4 Gräsnäs emot ersättning af 507 R:dr.

Omförmälda ersättningsbelopp, beräknade enligt stadgade grunder
och tillsammans utgörande 3,830 R:dr hafva, enligt hvad Statskontoret
upplyst, ännu icke blifvit å penningeanslaget till Landsstaterna i länen
uppförda; likasom det sammanlagda belopp, 524 R:dr, hvartill de indelta
tillsammans med boställena indragna räntorna för samma boställen varit
i stat upptagna, ej heller blifvit afräknadt från de indelta räntorna under
samma anslag.

På grund af hvad sålunda förekommit och anfördt blifvit hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels att, för provisoriskt höjande af den hvarje Länsbokhållare tillkommande
aflöning från 1000 R:dr till 2000 R:dr eller med 1000 R:dr
samt af hvarje Landskontorists löneförmåner från 500 R:dr till 1000 R:dr
eller med 500 R:dr, bevilja på ordinarie stat för 1874 ett sammanräknad t
belopp af 36,000 R:dr;

dels att, på det Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att ej mindre
öka de vid Länsstyrelserna anställde femtio ordinarie Vaktmästares aflöning
till 600 R:dr för hvarje emot skyldighet för dem att kostnadsfritt
ombesörja eldning, städning och uppassning å Provins-landtmäterikontoren
än äfven med 150 R:dr förhöja ett till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Stockholms län disposition för godtgörande af extra vaktbetjening
stäldt belopp af 200 R:dr, anslå och på ordinarie stat uppföra
det för nämnda ändamål erforderliga belopp 10,050 R:dr;

dels att — för beredande åt Eders Kongl. Maj:t af medel att för
den betydliga tillökning i arbete, som Häradsskrifvarne i riket till följd
af nådiga Förordningen den 23 Juli 1869 angående förändring af grundräntor
och kronotionde samt nådiga Kungörelsen den 5 Oktober 1871
angående verkställighet af åberopade förordning fått vidkännas, tilldela
117 Häradsskrifvare eller deras rättsinnehafvare godtgörelse med 300
R:dr åt hvarje — å extra stat för år 1874 anvisa 35,100 Rdr;

Bil. N:o 5 a till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om, Statsverket 1873. 45

dels att — enär nödigt finnes, att Junsele, Stöde och Tåssjö socknar
i Vester-Norrlands län komma att hvar för sig utgöra ett särskilda länsmansdistrikt,
samt för utförande af en sådan anordning erfordras, utöfver
eu odisponerad länsinanslön, två nya sådana — såsom löneförmåner åt
blifvande länsmännen i två af de nya distrikten anvisa för hvardera
850 It:dr eller tillsammans 1,700 R:dr;

dels att — på det ej mindre aflöningen åt 516 länsmän, för hvilka
löner redan äro i stat anvisade, äfvensom nyssbemälde två nye länsmäns
aflöning måtte varda höjd till 1000 R:dr för hvardera, än äfven den 305
å stat redan uppförde äfvensom nämnde tvenne nye länsmän tillkommande
hyresersättning ökas med 50 R:dr för hvardera, allt under vilkor,
så väl att de hittills till åtskillige länsmän utgående bötesersättningar,
hvilka icke öfverstiga 200 R:dr, skola från och med 1874 upphöra att
utgå samt det för sådant ändamål afsmida sammanräknade belopp 21,549
R:dr afföras från andra hufvudtitelns anslag till »Ersättning åt personer,
menigheter eller allmänna inrättningar för dem genom nya strafflagens
införande frångångne bötesandelar» som ock att de å Allmänna Indragningsstaten
anvisade, till 650 R:dr 48 öre uppgående utgifter för gäldande
af ersättning åt åtskillige länsmän för den dem genom ny uppskattning
af boställen tillskyndade minskning i förut innehafda kontanta
löneinkomster komma att vid förutnämnda tid upphöra å
ordinarie stat provisoriskt anvisa derför erforderliga belopp, utgörande
170,045 R:dr;

dels och att, för beredande af tillgång till den ersättning, som efter
stadgade grunder tillkommer åtskillige landsstatstjenstemän för boställen,
hvilkas indragning i nåder beslutats, höja det kontanta anslaget med
det sammanräknade belopp, hvartill berörda ersättning uppgår eller
3,830 E:dr, men deremot minska indelta räntorna med det sammanlagda
belopp, hvartill de berörda boställen åsätta räntor varit i stat
beräknade eller 524 R:dr;

kommande, i händelse af bifall till dessa mina framställningar, ordinarie
anslaget i penningar till Landsstaterna i länen, hvilket för innevarande
år 1873 utgör 1,083,279 R:dr 15 öre, att för år 1874 med
tillsammans 221,625 R:dr förhöjas till 1,304,904 R:dr 15 öre; hvaremot
värdet af »indelt ränta, och ersättning för indragna räntor» 152,78o R:di
37 öre minskas med 524 R:dr och således nedgår till 152,259 R:dr
37 öre.

-16 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts A ad. Prop. l\T:o 1, om Statsverket 1873.

7:o. Statens Jernväg sträck.

Styrelse]! för Statens järnvägstrafik har uti underdånigt memorial
den 12 sistlidne December afgå hvit förslag till specifik kostnadsstat för
innevarande år. Enligt detta förslag skulle innevarande års omkostnader
komma att uppgå:

för byråafdelningen .......................... till 175,000 R:dr,

» banafdelningen............................ » 1,523,000 »

» maskin afd e 1 n ingen.................... » 2,404,000 »

" trafikafdelningen........................... » 1,410,000 >> 5,512,000 R:dr.

» nya byggnader och anläggningar, deribland påbörjandet
af Malmö stations utvidgning åt sjösidan,
hvarför uppförts 100,000 R:dr, samt utvidgning in.
in. vid åtskilliga stationer, der under byggnad varande
bibanor komma att tillstöta stambanorna, för
hvilken utvidgning kostnaden beräknats till 231,000

R:dr...................................................................................... 506,000 »

» nya inventarier..................................................................... 408,000 »

Summa R:mt 6,516,000 R:dr.

Vid underdånig föredragning af detta förslag den 28 sistlidne December
täcktes Eders Kong!. Maj:t förklara, att arbetena för utvidgning
af Malmö station icke finge företagas, förr än Eders Kong!. Maj:t, efter
pröfning af frågan, huruvida det af Riksdagen stadgade vilkor för användandet
af dertill beviljade 100,000 R:dr blifvit uppfyldt, om verkställigheten
af samma arbeten förordnade, samt att, enär, hvad an ginge det för
utvidgning af stationer, der bibanor tillstötte, uppförda belopp 231,000 Rall-,
Kong!. Maj:t ville i afseende å kostnaden höra Riksdagen om de vilkor,
hvarunder ifrågavarande bibanors anslutning till statsbanorna finge ega
ruin, sist omförmälda belopp skulle tills vidare ur staten uteslutas och
slutsumman af kostnaderna »för nya byggnader och anläggningar» i följd
häraf minskas med 231,000 R:dr. Men i öfrig! föranledde de af Eders
Kongl. Maj:t i anledning af berörda förslag meddelade beslut icke till
någon ändring af bär ofvan upptagna slutsummor.

Vidare har Styrelsen uti underdånig skrifvelse den 14 sistlidne December
afgifvit approximativ beräkning rörande inkomsterna af och utgifterna
för statens jernvägstrafik under år 1874.

Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

T fråga om beräkning af inkomsterna yttrar Styrelsen följande:

»Till eu början får Styrelsen underdånigst anmärka, dels att, då ännu
icke med fullkomlig visshet kan förutses, till hvilken utsträckning nya
stambanor kunna komma att under tiden intill 1874 års slut öppnas för
allmän trafik, det vore ganska vanskligt att uppställa ifrågavarande beräkningar
af inkomster och utgifter för andra banor än de, som i närvarande
stund äro för trafik tillgängliga, dels att, då rörelsen å nyöppnade
banor i allmänhet är ganska svag, man vid dylika beräkningar begär
minsta felet, om man antager att inkomster och utgifter ungefärligen
komma att motväga hvarandra å de banor, som öppnas under den tid
beräkningarna afse. Styrelsen bär derföre, vid förhanden varande utredning,
endast fästat afseende å de banor, som vid 1872 års slut trafikeras.

De ymniga skördarna under åren 1870 och 1871 hafva tillfört jernv
ägarn a eu betydande mängd af transportföremål, hvaremot förhållandena
under 1872 icke ingifva löften om någon starkare rörelse i förenämnda
hänseende, men ehuru det i alla händelser icke kali vara lämpligt att
grunda en uppskattning af blifvande inkomster på förhållandena under
eu tidrymd, som, i likhet med den senast förflutna, har att uppvisa gynsammare
resultat, än man rimligen kunnat förutsätta, vågar Styrelsen
dock, på grund af den ökade rörelse, som flera under år 1873 färdigblifvande
bibanor måste tillskynda statens jernväg»?, antaga, att bruttoinkomsterna
under 1874 icke höra komma att understiga:

genom persontrafik ................................................................... R:dr 3,900,000.

-> godstrafik ...................................... » 5,500,000.

» extra och diverse inkomster .................................... » 100,000.

Summa R:dr 9,500,000.»

Innan Styrelsen härefter öivergår till beräkning af utgifterna, gör
Styrelse» framställning om åtskilliga förändringar uti fastställda grunderna,
för aflöning sstaten. Styrelsen, som tillika insändt särskilda till Styrelsen
stålblå ansökningar af 227 tjensteman och 321 betjente vid statens
järnvägstrafik om vidtagande af åtgärder för förbättrande af deras löneförmåner,
yttrar i detta ämne följande:

Så väl i underdånigt memorial af den 9 Februari 1872, angående
inrättandet af pensionsanstalter vid Statens järnvägstrafik, som i det underdåniga
memorialet af den 12 derpå följande April, rörande vissa atiöningsförhållanden,
liar Styrelsen betonat nödvändigheten deraf, att sådana
åtgärder vidtoges, hvarigenom tjenstepersonalen med starkare band än
tillförene fastades vid Statens jern vägstrafiks tjenst. Styrelsen vågar ånyo

48 Bil. N-.o 5 a. till Kong}. Maj:t.s Nåd. Prof. N-.o 1, om Statsverket 1873.

underdånigst framhålla hvad hon i sistnämnda memorial vidare anförde
såsom stöd för sina då afgifna underdåniga förslag, nemligen att den
stegring af landets industriel lif, som de gynsamma penningeförhållandena
alstrat, öfverallt framkallat nya företag, hvilka kräfde nya armar;
att tillfällena till arbetsförtjenst växte med hvarje nytt företag; att, på
samma gång detta skedde, en benägenhet till stegring af prisen på lifsförnödenhet^
och hyror framträdde, hvilken måste förefalla så mycket
mera oroande för tjenstepersonalen vid statens järnvägstrafik, som donna
personals aflöningsförrnåner till sina grunddrag bestämdes under påtryckningen
af de störa fordringar å sparsamhet, hvilka gjorde sig gällande
under en tid, dä utsigterna för det industriel lifvets höjande voro mindre
göda; samt att, till följd af allt detta, olägenheter för tjensten kunde
uppkomma genom personalens ganska förklarliga benägenhet att öfvergå
till andra förvärfskällor, der utsigterna för framtiden voro ljusare och
der äfven bättre lönevilkor för ögonblicket erbjödos.

De pensionsanstalter, som under år 1872 blifvit vid Statens järnvägstrafik
inrättade, hafva utan tvifvel mäktigt bidragit att fästa personalen
vid nämnda trafiks tjenst — och Styrelsen får med tillfredsställelse
erkänna, att genom dessa inrättningars bringande till stånd många olägenheter
blifvit förebygda med afseende å personalens benägenhet att
öfvergå till andra näringsgrenar —; men på samma gång måste Styrelsen
underdånigst erinra derom, dels att, emedan dessa inrättningar äro alldeles
nya, hvarje tjenstepersons insatser deri ännu äro för obetydliga, för
att förpligtelse!! att afstå dessa skulle på minsta sätt afhålla honom från
att lemna tjensten, i fall bättre aflöningsvilkor på annat håll^ erbjödes
honom, dels att, under den tid dessa inrättningar bragts till stånd, Statens
jern vägstrafiks konkurrens med andra arbetsgivare försvarats.

Men om det är påfallande, att omständigheterna sålunda i väsentlig
mån förändrats under den korta tidrymden af ett eller två år, så framstår
dock förändringen mycket hjelpare, om man går tillbaka till den tid,
då aflöningsförhållandena vid Statens jernvägstrafik af statsmakterna reglerades.
Då var konkurrensen med andra arbetsgivare nästan ingen,
nu är den ganska bekymmersam. Då voro prisen på arbeten och lifsförnödenheter
samt hushyror jemförelsevis måttliga, nu hafva de stigit i
eu högst ovanlig grad. Erfarenheten visar, att en dylik stegring, fastän
under vissa perioder nästan omärklig, likväl är jemt fortgående och, hvad
särskilt prisen på arbeten beträffar, äro många anledningar för handen,
att stegringen härutinnan under den närmaste framtiden kommer att
fortgå i en starkare progression, än någonsin tillförene.

Vid

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 49

Vid sådana förhållanden och då det är Styrelsens pligt att i tid söka
förebygga de olägenheter för tjensten, hvilka af ofvan antydda orsaker
kunna uppkomma, samt da Styrelsen dagligen får erfara, huru andra
jernvägar och äfven andra industriinrättningar söka att inom Statens jernvägstrafiks
inöfvade och i maskiners handterande skickliga personal draga
till sig de framstående förmågorna, nödgas Styrelsen att inför Eders
Kongl. Maj:t framlägga underdånigt förslag till förbättrade lönevilkor för
tjenstepersonalen vid Statens jernvägstrafik såsom det enda medel, hvilket
med verksamhet kan användas till häfvande eller förminskande af berörda
olägenheter.

Styrelsen får då till en början ånyo förorda sitt redan år 1867 den
23 December afgifna underdåniga förslag till arvodesbestämmelser. I detta
förslag både Styrelsen upptagit årliga fasta arvodet för Öfverdirektör i
Styrelsen till sammanräknadt 6,500 k:dr och för Sekreteraren 4,500 R:dr.
Med afseende å föränderliga arvoden, eller den efter klass, hade Styrelsen
såsom maximum, gällande för afdelningsföreståndare, upptagit samma arvodesbelopp,
som Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 6 Februari
1863 bemyndigat Styrelsen att såsom arvodesmaximum tilldela
föreståndare för Maskinafdelningen, eller 4,800 R:dr efter år räknad t; va -rande arvodesklassen dernäst föreslagen till 4,500 R:dr, allt efter år räknadt.
Hvad förslaget sålunda innehöll täcktes Eders Kongl. Maj:t, genom
nådig proposition af den 28 Februari 1868, underställa Riksdagens pröfning,
hvarefter Eders Kongl. Maj:t, vid frågans slutliga afgörande, i enlighet
med de inskränkningar, hvartill Riksdagens pröfning föranledde,
bestämde fasta arvodet för Öfverdirektör till 6,000 R:dr och för Sekreteraren
till 4,000 R:dr, samt med uteslutande af såväl förut stad »ad
rnaximi-klass 4,800 R:dr, som dernäst följande 4,500 R:dr, faststälde högsta
arvodesklassen till 4,200 R:dr årligen.

De ånyo ifrågasätta högsta arvodesklasserna af 4,800 och 4,500 R:dr skulle
gälla endast afdelningsföreståndarne vid ban-, maskin- och trafikafdelningarna.
Afdelningsföreståndarnes vid trafikafdelningen assistenter borde
enligt Styrelsens åsigt kunna erhålla ett högsta arvode af 3,600 R:dr årligen,
i likhet med samma slags assistenter vid maskinafdelningen, d. v. s.
maskiningeniörerna, och sålunda efterhand kunna uppflyttas från flen för
dem nu gällande maximiklassen 3,000 R:dr till en dernäst högre 3,300
R:dr och slutligen till en ny maximiklass 3,600 R:dr. Skälet härtill är,
att assistenterna, hvilka uttagas bland de skickligaste af de under trafikdirektörerna
lydande tjensteman, i allmänhet äro de, som företrädesvis
eftersökas af andra jernvägar och industri-inrättningar, hvilket också är

Bih till Rilcsd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 7

50 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

helt naturligt, då dessa tjensteman utgöra eliten af den yngre personalen
och hafva en alltför knapp aflöning för att icke med framgång kunna erbjudas
beställningar på andra håll. Det skulle för trafiktjenstens framtid
vara högst menligt, om de unga män, som utväljas bland en stor mängd
andra för att ställas på ansvarsfullare platser, der tillika deras förmåga af
ett högre befäl skall utbildas, den ena efter den andra öfvergåfve denna
tjenst; och då en så svår olägenhet skulle kunna, om icke afhjelpas, åtminstone
förminskas, genom en, i förhållande till det mål man vill hinna,
obetydlig utgift, vågar Styrelsen föreställa sig, att Eders Kongl. Maj:t
med bifall upptager Styrelsens underdåniga förslag om nu i fråga varande
arvodesförhöjning.

Slutligen får Styrelsen med afseende å förevarande ämne underdånigst
uttala den mening, att, såväl för konkurrensens skull med andra
arbetsgivare som med anledning af stegrade lefnadskostnader, ändamålsenligt
skulle vara, att äfven vid öfriga i gällande aflöningsreglemente
upptagna befattningar, hvilka icke redan blifvit omnämda, något högre
aflöningsförmåner blefve fästande, nemligen i så måtto, att hvarje befattning
kunde komma att slutligen betalas efter närmast högre klass än den,
hvilken för närvarande är såsom den högsta faststäld. Vid de befattningskategorier,
för hvilka någon af 2:dra till och med 1 l:te klasserna
äro de högsta, skulle förhöjningen kunna blifva 300 R:dr om året; vid
de kategorier, för hvilka 12:te och 13:de klasserna äro de högsta, kunde
förhöjningen uppgå till 120 R:dr årligen, men vid alla öfriga kategorier
till endast 60 R:dr om året. Styrelsen torde här höra underdånigst fästa
Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att de utgifter, som af
dessa förhöjningar betingades, icke kunde blifva särdeles kännbara, eftersom
för närvarande endast en ringa del af personalen åtnjuter de för de
särskilda kategorierna bestämda högsta arvodesklasser och af donna del
endast några få i sender kunde komma att i de nya klasserna uppflyttas,
men att den i fråga stälda förändringen vore ett för tjenstepersonalen
betydelsefullt och tillfredsställande löfte, änskönt detta löfte först i framtiden
och i mån af personens duglighet och ålder i tj en sten kunde komma
att infrias.»

Under förutsättning, att Styrelsens sålunda gjorda framställningar
vunne bifall, har Styrelsen rörande de under år 1874 förestående utgifterna
uppgjort följande två öfverslag:

Bil. N:o .5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 51

Approximativt beräknadt förslag till Arvodesstat vid Statens
jernvägstrafik för år 1874.

	\|	A r	v o d e	n.
A) Byrå-afclelningen. \|	Intal, j	1
		Fasta.	Föränderliga.	Summa.
•a) vid Styrelsen.		i
General-Direktör ............................................ j	i	9,000
Byrå-Chef ......................................................	i	5,500
Inspektör......................................................... i	i	6,000		I
Sekreterare......................................................	i	4,500
Registrator och Aktuarie .............................. :	i	3,500		.
Notarier............................................. a 2,500	2	5,000
i Kamererare......................................................	1	4,000
Kammarförvandt.............................................	1	—	2,400
! Revisor............................................................	1	3,000		i
\| Hufvudkassör...................................................	1	3,000
j Uppbördskassör .........................................	1	3,500
1 Föreståndare för Statistiska Kontoret............	1	4,000
Milkontrollör.................................................	1		3,600
Bokhållare ..................................................	2	—	3,900
j Kammarskrifvare..........................................	2	—	2,160
Kontorsskrifvare .............................................	15	—	22,120
vaktmästare.................................................	4	\| -	3,000
Summa vid Styrelsen	37	51,000	37,180	88,180
I b) vid Distrikten.			1
Byrå-assistenter ......................................	4	__	8,400
Kassörer ............................................	4	—	8,400
Bokhållare ...............................................	—		\| ---
Vaktmästare ...............................................	4	j	3.020
Summa vid Distrikten	12	—	19,820	19,820
Summa för Byrå-afdelningen	1 \| 49	51,000	\| 57,000	108,000

52 Bil N:o ,5 a. till Kong],. Maj ds Nåd, Fred. N:o /, om Statsverket 1873.

	\|	1 A	r v o d	6 n.
B) Ban-afdelningen.	‘Äntå
		j Fasta.	Föränderliga	Summa.
a) vid Styrelsen.
Öfverdirektör..................................................	1	I
Af denna embetsmans-arvode afföres hälften
å denna afdelning med...........................		3,250	\| ____
j Telegraf-Direktör............................................	! i		3,900
! Baningeniör .................................................	i		3,000
Kontorsvakt ................................................	i	—	600
Summa vid Styrelsen	4		—	10,750 j
b) vid Distrikten.
Bandirektörer ..............................................	3	—	j 12,600
J Baningeniörer ................................................	14	—	1 36,300
Bokhållare ...................................................	1	----	1,200
Banbetjening...................................................	617	—	281,580
Summa vid Distrikten	635	—	—	331,680
Summa för Ban-afdelningen	639	—		342,430
C) Maskin-afdelningen.
a) vid Styrelsen.
Öfverdirektör (Se Banafdelningen).................	1 \|	3,250
Maskiningeniör............................................... 1	1	—	3,300
Summa vid Styrelsen	2	— 1	—	6,550
b) vid Distrikten.
Maskindirektörer och Ingeniörer.....................	6!		22,200
Verkmästare ..........................................._ _	el	—	15,900
V erkstads-kamrerare.......................................	3\|		9,000
F örrådsförvaltare............................................	4	___ \|	10,800
Ritare, bokhållare och skrifvare ..................	27	—	39,720
Förråds- och kontors-betjening .....................	10		6,600
Lokomotiv- och vagn-betjening .................... \|	370	—_	333.360
Summa vid Distrikten \|	426		—	437,580
Summa för Maskin-avdelningen j	428	— !	—	444,130

Bil. N:o .5 a. till Kongl. Maja* Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 53

		A	v o d e	n.
D) Trafik-afdelningen.	Antal.			----
		Fasta.	Föränderliga.	Summa.
a) vid Styrelsen.
Öfverdirektör...................................................	i	6,500	—
Assistent .........................................................	i	—	3.000
Öfverkontrollör ...................... ........................	i	4,000
Kontrollörer och biljettförvaltare ..................	4	—_	9,900
Kontorsskrifvare .............................................	19	—	26,940
Summa vid Styrelsen	26	10,500	39,840	50,340
b) vid Distrikten.
Trafikdirektörer och Assistenter.....................	8		28,500
Stationsföreståndare .......................................	115	—	167,640
Stationskassörer, bokhållare och skrifvare......	158	—	162,000
Telegrafinspektorer och telegrafister...............	58	---	57,300
Stationsbetjening.............................................	567	—	281,220
Tågbetiening...................................................	135	—	110,100
Summa vid Distrikten	1,041		806,760	806,760
Summa för Trafik-afdelningen	—		—	857,100

54 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof N:o l, om Stat.vurket 1873.

Sannolikt förestående utgifter vid Statens jernvägstraflk

under år 1874.

A. Drift och underhåll.

I. Byrå-afdelningen:

Ordinarie arvoden till embets- och tjensteman

samt betjente, enligt särskild arvodestat.........

Betings- och timarbeten vid Statistiska och Milkontoren
............................................................

Aflöningar till extra tjensteman och betjente samt

tillfälliga biträden.............................................

Missräkningspenningar..........................................

Inqvarterings-ersättningar ....................................

Reseersättningar och traktamenten.....................

Anslag till utländska resor.................................

Expeditions-kostnader...........................................

Trycknings- d:o ...........................................

Hyra för tjenstelokaler samt dessas eldning, belysning
och städning.......................................

Biblioteket............................................................

Inventariers underhåll och förbrukning..............

Sjukvård och begrafningshjelp..............................

Pensioner till under byggnadstiden eller vid trafiken
skadade personer, samt till enkor och

barn efter till följd af skada aflidna...............

Rättegångs-kostnader, inberäknadt arvoden till

juridiska biträden vid distrikten.......................

Diverse utgifter......................................................

Knut R:dr.

Summa för Byrå-afdelningen

II Ban-afdelningen:

Ordinarie arvoden till embets- och tjensteman
samt betjening, enligt särskilda arvodestaten...
Extra tjensteman och betjente samt tillfälliga biträden,
lönefyllnad in. m.................................

Inqvartering..........................................................

Beklädnad..............................................................

Bränsle till boställslägenheter..............................

Transport

i 108,000
18,000
6,000 4,000 3,100	139,100
5,000 5,000 5.000 9.000	\| i
2,700 1,500 700 400		I I
9,000
2,500 100	40,900
	—	180,000 ! 1
342,430
59,200 i 9,845 ! 48,126 ! 14,000	473,601	1
\|	— 1	180,000

Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj ds Nåd: Prof. No 1, om Stat,märket 1873.

R:xnt R:dr.

Transport'' --I 473,601

Expeditions-kostnader............................................j 3,500 |

Trycknings- d:o ............................................; 1,400 |

| Tjenstelokaler........................................................! 1,300 ]

; Underhåll af banvallen................................... 6,200

» broar och kulvertar.................... 11,000

» afloppstrummor.............................. 1,600

» vägar, vägöfvergångar, in. m.......... 31,000

» öfverbyggnaden: riktning.. . .........j 22,000

« » utbyte af sliprar...! 229,000

" n » räler..... 322,500

» » spårvexlar........... 52,500

" » ballastning............j 19,000 |

" » stängsel.............. 68,000 j

>i stationer: husbyggnader .................j 71,000 i

» » bangårdsmaskinerier.......( 14,500 :

» » planteringar och stations-1 |

plan in. m............... 39,000 \

" vaktstugor och kurar...................j 33,000 i

" telegrafledningar ............................ 11,000 j

u _ signalerings-inrättningar................. 4,000 j

j Materialförbrukning för signalering.................... 7,900 i

Inventariers underhåll och förbrukning...............j 3,700 j

Expropriationsräntor och kontributioner . ............I 2,000 !

Snöskottning......................................................j 20,000

Reseersättningar och traktamenten.......................! 6,500

j Sjukvård och begrafningshjelp.............................I 9.900

j Diverse utgifter......................................................j 3,899 995,399

Summa för Ban-afdelningen

III. Maskin-afdeliiingeu:

180.000

1,469,000

Gemensamma omkostnader:

Ordinarie arvoden till embets- och tjenstemän
samt betjening, enligt särskilda arvodes staten

..............................................................

Extra tjensteman och betjente samt tillfälliga

biträden, lönefyllnad m. m.......... ....................

Inqvartering.........................................................

Kontorskostnader, resor, sjukvård och begrafningshjelp
samt diverse utgifter........................

Transport

110,770

11,050

20,154

141,974

27,250

169,224

1,649,000

56 Bil. N:o 5 d. till Kongl. Maj:t,s Nåd Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

	1 R: m t R: d r.
Transport	—	j 169,224	1 1,649,000 !
Lokomotiv^ enst.			''
Ordinarie arvoden till lokomotivförare, Ödare
i putsare, pumpare och kolvakter, enligt arvodes-		i
staten................................................................	290,220
Extra betjening samt tillfälliga biträden m. in. ..	110,640
Inqvartering...........................................................	55,419
Kol- och oljepremier samt milpenningar...........	94,000	550,279
Inventariers underhåll och förbrukning............	7,700
Förbrukning af stenkol.....................................	830,000
» olja och talg............................	31,000
» diverse materialier ....................	50,100
Eldning, belysning och materialförbrukning för
vattenstationer och lokomotivstall.....................	50,000
Resor, sjukvård och begrafningshjelp..............	11,300	980,100
Vagntjenst.
Ordinarie aflöning till vagnmästare, förman, put-			j
sare och vagnsmörjare, enligt arvodes-staten...	43,140		1
Extra betjening samt tillfälliga biträden m. m.	24,400
\| Inqvartering........................................................	8,325
I Beklädnad och premier samt milpenningar till
vagnsmörjare...................................................	16,846	92,711
! Materialförbrukning för vagnars smörjning och
renhållning........................................................	23,600
Inventariers underhåll och förbrukning..............	36,400
j Resor, sjukvård och begrafningshjelp	6,554	66,554	1
Transportmedlens underhåll:
Underhåll af verkstads- och förrådsbyggnader...	16,000
» verkstädernas ångmaskiner..........	37,000
Belysning, eldning och renhållning in. m.............	14,050
Transporter, lastningar och lossningar...............	5,800
Inventariers underhåll och förbrukning samt af-
skrifning af förlust å försålda materialier......j	18,650
Resor, sjukvård och begrafningshjelp..................	3,132 i
Underhåll af lokomotiv och tendrar....................\|	321,000 \|
Transport \|	415,632 \|	1,858,868	1,649,000

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 57

	R: in t It: dr.
Transport	415,632	1,858,868	1,649,000
Underhåll af person-, post-, fång- och pack-vagnar ............................................. » godsvagnar .................................... » vagnsaxlar och hjul........................	91,000 142,000 68.500	717,132
Summa för Maskin-afdelningen	—	—	2,576,000
IV. Traflk-afdelningen:
Ordinarie arvoden till embets- och tjensteman samt betjening, enligt arvodes-staten.............. Tillfälliga biträden, missräkningspenningar, an-märkningsprocent, lönefyllnad m. in................ Inqvartering......................................................... Beklädnad............................................................ Bränsle till boställslägenheter.............................. Milpenningar till tågbetj eningen...........................	857,100 191,258 102,817 64,695 26.500 20.500
Kontorskostnader................................................. Signalering och belysning inom stationerna......... Eldning inom stationerna...................................... Signalering, belysning och uppvärmning å ban-tågen .................................................................. Diverse materialförbrukning för trafiken och te- legraferingen.................................................... Inventariers underhåll och förbrukning............... Renhållning vid stationerna................................. Reseersättningar och traktamenten..................... Sjukvård och begrafningshjelp............................. Ersättning för bortkommet och slcadadt gods...... Diverse utgifter..................................................	66,160 36,550 28,000 13,075 27,100 27.100 14,500 18.100 11,500: 3,800 1,245	247,130
Summa för Trafik-afdelningen	—	—	1,510,000
Summa utgifter för drift och underhåll	—		5,735,000

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Samt. 1 Afd.

58 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Pi''op. No 1, om Statsverket 1873.

B. Nya byggnader och anläggningar.	R:mt R:dr.
Wäsby station: ett sidospår och ett mindre godsmagasin...... Stockholm: godsspår och utvidgningar vid dåra sjö och Stads-gården .............................................................. Katrineholm: utvidgningar och sidospår................................. Vingåker: förlängningar af spår och lastkaj........................... Vä/ring: ett tredje spår jemte jordlösen m. m......................... Lerum: ett d:o samt en ny godsbod in. m................ Partilled: ett d:o m. m................................................ Alf vesta: 3 lokomotivstall samt spårförlängningar................. Hessleholm: 2:ne sidospår samt utvidgningar.......................... Stehag: ett tredje spår, stationshus och godsmagasin m. m. Eslöf: förlängning af godsspår, flyttning af godsbod m. m. ... Malmö: fortsättning af stationens utvidgning....................... Degerfors: ett hus med betj eningsbostäder............................. Till boställshus för betjening vid åtskilliga stationer............ Nordvestra stambanan: 2:ne lokomotivstall.............................. Diverse nya byggnader och anläggningar.................................	8,000 50.000 15.000 8,000 10.000 15.000 9,000 40.000 30.000 30.000 11.000 150,000 10,000 34.000 10.000 50,000
Summa för nya byggnader och anläggningar	—	480,000
C. Nya inventarier.
Vagnvågar 6 st. vid stationer, der nya bibanor inkomma...... Pressenningar 200 st................................................................ Vagnslämmar för koltransport 100 st....................................... Diverse inventarier...................................................................	15.000 18.000 6,000 21,000
Summa för nya inventarier		60,000
Härtill kommer för ny rörlig materiel, enligt särskild! underdånigt memorial.
Sammandrag.
Utgifter för Drift och underhåll: Byrå-afdelningen........................................ Ban-afdelningen........................................ Maskin-afdelningen..................................... Trafik-afdelningen.....................................	180,000 1.469.000 2.576.000 1.510.000	5,735,000 1
» » Nya byggnader och anläggningar........................ » » Nya inventarier......................................................	—	480,000 60,000
Summa Summarum R:dr R:mt	—	6,275,000

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 59

Hvad angår de sålunda för drift och underhäll beräknade kostnader
bär Styrelsen anfört följande:

»För byrä-afdelning ens utgifter är upptagen en slutsumma af 180,000
k: dr, hvilken med 5,000 Emir öfver stiger den för samma afdelning i det
specifika förslaget till utgifter under 1873 beräknade. Anledningarne
härtill äro dels nödvändigheten af någon löneförbättring för en del yngre
tjcnstepersonal, dels ökade betings- och tim-arbetcn vid statistiska och
mil-kontoren, dels ock att det försök, Styrelsen anmält sig ämna verkställa
under 1873 med afseende å sammanslåendet af förvaltningarna af
hufvudkassan och l:sta trafikdistriktets kassa, möjligen visar, att denna
sammanslagning icke är lämplig, i hvilket fall eu särskild distriktkassör
komme att under 1874, liksom hittills, fungera.

Utgifterna vid bana/delning en sluta på en summa af Emir 1,469,000,
hvilken summa är 54,000 Emir mindre än den som beräknats för 1873.
De minskade utgifterna förekomma hufvudsakligen vid de för underhållet
af bangårdsmaskinerier, spårvexlar och underbyggnaden beräknade utgiftsposter.

Vid maskinafdelning en deremot förestå ganska betydligt ökade utgifter.
Då det kan antagas att 12 nya lokomotiv äro i gång under 1874
utöfver det antal, som under 1873 varit i bruk, så uppkommer ensamt
på utgiftsposten »aflöningar till lokomotiv-personalen» eu tillökning af

36,000 E:dr. Tillökningen i bränsle-kostnad vid den nya materielens
användande uppgår till 35,000 B:dr och underhållet af deri rörliga materielen
under 1874 anses, till följd af dels den större mängden lokomotiv
och vägnar, dels högre ålder af förut befintlig materiel, kräfva en tillökning
i kostnad af omkring 58,000 B:dr. Med afseende å löneförbättringar
för lokomotivpersonalen föreslår Styrelsen, att s. k. milpenningar
måtte åt denna personal, liksom åt den öfriga tågpersonalen, få utbetalas,
hvarigenom eu allmän löneförbättring, i viss mån beroende af hvars och
ens intresse att tjenstgöra, kunde åt lokomotivpersonalen förunnas, utan
att man i någon större skala behöfde anlita utvägen af uppflyttning i
högre arvodesklasser. För i fråga varande milpenningar är ett belopp
af B:dr 26,000 för år 1874 beräknadt, hvilket alltså äfven är ett sådant
som utgör eu tillökning i kostnad för nämnda år utöfver det föregående
årets. Hela kostnaden under 1874 för maskinafdelningen är approximativt
beräknad till B:dr 2,576,000, hvilket betingar en tillökning utöfver
den specifikt beräknade kostnaden för 1873 af B:dr 172,000.

Äfven vid trajikafdelning en äro högre utgifter att förutse under 1874,
hufvudsakligen med anledning af de förväntade nya bibanornas anslutning
till statens jernvägar, hvarigenom, enligt beräkning, torde tillkomma

60 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Ma.j:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

10 nya tjensteman och 35 betjente, förutom ett större antal extra arbetare,
en tillökning som i betydlig män särskilda föranledes deraf, att
omlastning af gods måste ske vid de stationer, der de smalspåriga banorna
skola tillstöta. Såsom Styrelsen redan nämnt i sitt underdåniga
memorial af den 12 December 1872, kommer emellertid särskild framställning
att till Eders Kongl. Maj:t ingifva^ med afseende å anordningarne
af i fråga varande anslutningsstationer. Den tillökning i personalkostnad
som häraf föranledes — med tillägg af dels kostnaden för ökad
personal i förhållande till ökad trafik, dels åtskilliga arvodesförhöjningar —
är beräknad till omkring 83,300 K,:dr, hvartill kommer en tillökning af
expeditionskostnader vid anslutningsstationerna med omkring 8,000 K:dr.
Hela tillökningen i utgifter vid denna afdelning är förutsatt till omkring

100,000 Emir, hvadan utgifterna sluta på en summa af 1,510,000 R:dr.

Summan af förestående utgifter under 1874 för drift och underhåll
af de baner, som vid 1872 års slut äro för trafik tillgängliga, är sålunda
uppskattad till Kull* 5,735,000.

De nu beräknade inkomster och utgifter vid statens järnvägstrafik
under 1874 stå ej till hvarandra i det gynsamma förhållande, som resultaten
för sistförflutna åren hafva att uppvisa. Orsakerna härtill äro naturligtvis
att söka i de förhöjda prisen på personel arbete och på materialier
af alla slag; och Styrelsen torde i sistnämnda hänseende endast
behöfva erinra om den utredning af anledningarna till högre kostnader,
som hon i fråga om utgifterna för 1873 redan ingifvit, hvaraf bland annat
framgår, att ensamt prisförhöjningen för bränn- och smörjnings-materialier
torde komma att föranleda till eu högre utgift under 1873 af icke mindre
än 373,000 K:dr, emot hvad som kunde förutses vid den tid, då de förestående
utgifterna för samma år första gången uppskattades. Tillika får
Styrelsen framhålla den omständigheten, att, under det allt hvad jernvägen
har att betala för personel!: arbete och förbrukning af materialier
stiger i pris, jernvägens eget produktiva arbete fortfarande betalas efter
samma låga taxor, som tillförene varit gällande.»

Med afseende å de för nya byggnader och anläggningar upptagna
belopp har Styrelsen anfört:

att anläggningen af ett sidospår och uppförande af ett godsmagasin
vid Wäsby station varit upptagna redan uti approximativa förslaget för
innevarande år, men att dessa arbetens utförande synts böra uppskjutas
i afvaktan å utvecklingen af den väckta frågan om anläggning af en bibana
från Wäsby till Lindberga gästgifvaregård med riktning mot Norrtelge;

att med anledning af Upsala—Krylbo-liniens öppnande för trafik och
den mängd gröfre gods, som derefter kunde väntas till Stockholm, ytter -

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873. 61

ligare utrymme borde beredas dels vid Gara sjö midtför centralbangården,
dels vid norra stationen, dels ock i stadsgården;

att östra stambanans utsträckning och deraf följande tillväxt i godstrafiken
påkallade utvidgning och anläggning af flera spår vid Katrineholms
station;

att den ökade rörelsen vid Wmgäkers station föranledde förlängning
af sidospår och lastkaj in. m.;

att vid hvarje af stationerna Wäring, Lerum och Partilled behöfdes
spårförlängningar och anläggning af ett tredje spår, enär utrymmet nu
vore alltför otillräckligt för att tre tåg samtidigt skulle kunna stå på
stationen, hvartill möjlighet dock måste finnas, om på den enkelspåriga
banan det betydliga och årligen tillväxande antalet af bantåg skulle, utan
allt för stor tidsspillan och svårighet, kunna befordras;

att Carlskrona— Wexiö-banans öppnande för rörelsen påkallade utvidgningar
och spårförlängningar vid Älfvesta samt uppförande derstädes
af tre lokomotiv-stall;

att förestående inledning vid Hessleliohns station af den under byggnad
varande jernvägen från Helsingborg gjorde utvidgningar, spårförlängningar
och två nya sidospår nödiga;

att Stehags station borde utvidgas med ett tredje sidospår, godsmagasinet
derstädes flyttas samt nytt stationshus uppföras i stället för
det gamla, som vore otillräckligt, hade olämpligt läge och, enär stationsinspektc
trs-bostad saknades, kunde till sådan med fördel förändras;

att vid Eslöf erfordrades flyttning af en provisorisk godsbod samt
utvidgning af de för godsvagnarna numera otillräckliga sidospåren;

att såvida sådana, nödiga bestämmelser angående platsen för utvidgning
af Malmö station blefve träffade, att Eders Kongl. Maj:t kunde finna
skål låta under innevarande år de af Riksdagen vilkorligt beviljade 100,000
R:dr utgå till utvidgningsarbetenas påbörjande enligt plan, som Styrelsen,
så fort ske kunde, villo i underdånighet framlägga, utvidgningsarbetena
borde under år 1874 fortsättas;

att, enär vid Degel fors den smalspåriga bibanan Vicker!!—Möckeln
tillstötte och större antal stationsbetjening således derstädes erfordrades,
men bostäder för donna betjening icke funnes och ej kunde beredas i
det närmaste granskapet, uppförandet af ett boställshus för samma betjening
vore oundgängligen nödigt;

att i följd af lokomotivens växande antal på nordvestra stambanan,
behöfdes ytterligare två lokomotivstall antagligen i Earlstad;

samt, att åtskilliga andra nya byggnader och anläggningar blefve bebo
fliga, utan att likväl så lång tid förut kunde om desamma lemnas när -

62 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

mare uppgift; och har Styrelsen i fråga Särskilt om det för uppförande
af boställshus vid åtskilliga stationer beräknade belopp yttrat följande:

»I mån som trafikrörelsen växel* och jernvägsstationerna vinna i betydelsen
af samlingsplatser för handel och näringar, vinna äfven enskildas
byggnader och byggnadsplats^* derstädes i värden, och den naturliga
följden häraf måste blifva stegring af hushyrorna. Det är tydligt att ett
sådant förhållande efterhand blir allt mera tryckande för eu personal, som,
i likhet med stationsbctjeningen, måste skaffa sig bostäder i stationernas
närhet och hvilkens aflöning icke är större, än att densamma nätt och
jemt förslår till det tarfligaste uppehälle. Aktgifvande på dessa förhållanden,
har Styrelsen till en början varit betänkt på att föreslå en
förhöjning af den för donna betjening gällande inqvarterings-ersättning;
men detta medel kan icke i längden blifva tillfyllestgörande, emedan det,
som vållar stegringen i hushyror i stationernas närhet, småningom antagen
allt större proportioner. Enligt Styrelsens öfvertygelse tinnes ingenting,
hvarigenom de hotande olägenheterna för stationsbctjeningen kunna afhjelpas,
annat än att jern vägen sjelf dragen försorg om donna betjening^
inqvartering in natura förmedelst uppförande af passande byggnader för
ändamålet. Erfarenheten vid de utländska jern vägarna visar på samma
mål, och detta vittnesbörd stänkes för öfrigt af den allmänna erfarenheten,
äfven inom Sverige, med afseende å det välgörande inflytandet af ändamålsenligt
inrättade arbetarebostäder. Då Styrelsen bär ofvan, i fråga
om förbättrade vilkor för tjenstepersonalen, icke framställt något särskildt
förslag om höjning af inqvarterings-ersättningen för stationsbetjening, var
således skälet det, att Styrelsen i stället ville förorda uppförandet af boställen
invid stationerna åt samma betjening. Utförandet af denna plan
kan och bör endast efterhand verkställas, men början dermed torde, på
grund af hvad nyss blifvit anfördt, icke höra fördröjas, och Styrelsen har
derföre bland förestående utgifter för nya byggnader och anläggningar
under 1874 förslagsvis upptagit ett belopp af 34,000 R:dr för i fråga
varande ändamål.»

Slutligen har Styrelsen uti underdånig skrifvelse den 18 sistlidne
December anfört följande:

»Annalkandet af den tidpunkt, då ej mindre återstående delar af
Östra och Norra stambanorna — nemligen dels till Nässjö på Södra
stambanan och dels till Storvik på Gefle—Dala jernväg — än ock de flesta
nu under anläggning varande enskilda jern vägar, hvilka ansluta sig till
stambanorna och derigenom i väsendtlig mån komma att öka rörelsen
på de sistnämnda, blifva fullbordade, har föranledt Styrelsen för Statens
järnvägstrafik att, med ledning af vunnen erfarenhet, uppgöra en beräk -

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 63

ning öfver hela det behof af transportmedel, som före donna tidpunkt
bör fyllas, så vida stambanorna skola behörigen kunna motsvara de
fordringar, som nästan hela landets näringslif och handel då komma att
ställa på deras transportförmåga.

För att gorå ämnet åskådligt medelst jemförelse emellan nuvarande
förhållanden och dem, som antagligen komma att äga rum vid slutet
af 1875, får Styrelsen i underdånighet hänvisa till nedanstående öfversigt
af

Förhållandena vid slutet af år 1872: vid slutet af 1875:

Tillökning:

Stambanornas sammanhängande

Främmande jern vägar, som an -

Föreningsstationer till d:o.

De främmande jernvägarnes

längd..........................................

Hela det sammanhängande jernvägsnätets
längd.....................

mil	115.	140.	25	mil = 21,7 %.
ital	11.	31.	20	st.
))	7.	23.	16	))
mil	68.	230.	162	mil.
»	183.	370.	187	»

Bland tillstötande främmande jern vägar äro äfven de Norska Hovedoch
Kongsvingerbanorna af 17 mils längd inbegripna, och af de svenska
redan trafikerade banorna hafva 6 stycken, med tillsammans 34 mils
längd, normal spårvidd, samt 4 st. smalare spår. Af dem, som äro
under byggnad, anläggas 12 baner, om tillsammans 129 mils längd,
med normal och 8 baner, om tillsammans 33 mils längd, med smalare
spårvidd.

Men utom den högst betydliga tillökning i rörelsen, som en sådan
de egna liniernas utsträckning och förening med så vidtutgrenade enskilda
jernvägar måste tillskynda statens jern vägstrafik, gifva de sistförflutna
3:ne årens trafikförhållanden på de fullbordade stambanorna anledning
att antaga en fortgående tillväxt af rörelsen äfven utan öppnande af nya
tilloppskanaler af sådan omfattning, bär ofvan blifvit antydd. I nedanstående
tabell intagne siffer-förhållanden ådagalägga nemligen en under
åren 1870, 1871 och 1872 så starkt tilltagande och banornas under tiden
ökade utsträckning proportionsvis öfverskridande intensitet i jernvägstrafiken,
att densamma icke kan tillskrifvas endast tillfälligheter, utan
otvifvelaktigt hvilar på orsaker, hvilkas verkningar icke äro öfvergående.

64 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

angifver jernvägsstatis tiken följande 1 Medeltal af trafike-	För åren 1870: Fakta:	1871	1872:	Tillväxt i procent från 1870 till 1872:
rad våglängd........	mil	104,5.	108.	112.	7,18	procent.
Inkomster ...............	Rall-	6,791,192.	7,784,860.	9,100,000.	35,3	»
Resande ..................	antal	1,593,141.	1,659,204.	1,900,000.	19,3	»
Transporteradt gods centner	.14,420,049.	15,801,541.	19,300,000.	33,8	»
Personmil ...............	antal	7,480,400.	8,372,856.	9,500,000.	27,o	»
Centnermil -...........	))	173,030,454. :	195,642,752.	225,000,000.	30,o	»
Tågmil.................	1)	260,800.	283,052.	316,000.	21,2	>,
Vagnmil..................	»	3,976,016.	4,322,505.	5,000,000.	25,8	«
Personmil pr hanmil	»	71,583.	77,526.	84,820.	18,5	))
Centnermil» »	»	1,655,793.	1,811,507.	2,008,928.	21,3	»
Tågmil......» »	»	2,496.	2,621.	2,820,	13,0	))
Vagnmil » »	»	38,048.	40,023.	44,643.	17,3	»
Tågmil pr dag	»	714,5.	775,5	863,4.	20,8	«
Vagnmil» »	»	10,893.	11,842.	13,661.	25,4	»

Uti denna tabell kunna naturligtvis summorna för år 1872 endast
vara approximativa, då året ännu icke är tilländai upet, men det verkliga
förhållandet torde snarare komma att öfverskrida än understiga hvad
som blifvit uppgifvet.

Sist anförda förhållanden gifva vid handen, att personrörelsen stigit
omkring 20 procent och godsrörelsen med mera än 30 procent på 2:ne år,
hvarunder banlängden blott ökats med 7 procent och intet annat mera
betydande nytt tillflöde tillkommit, än det som fullbordandet af Nordvestra
stambanan vid medlet af år 1871 tillvägabragt genom den sålunda
åstadkomna oafbrutna förbindelsen med de 17 mil långa Norska jernvägarne.

Om, efter donna öfversigt af jern vägstrafikens tillväxt under de sista
2:ne åren, tillika tages i betraktande hvad i början af donna underdåniga
framställning blifvit anfördt om jern vägsnätets successiva utsträckning
under nästföljande 3:ne år, ej allenast genom stambanornas med nära
211 procent förökade längd, som redan i och för sig måste betydligt öka
rörelsen äfven på de äldre linierim, utan ock genom tillkomsten af 16
nya föreningsstationer med främmande jern vägar, som sätta stambanorna
i omedelbar förbindelse dels med rikets förnämsta bergverksdistrikt, dels
med andra folkrika orter och på flera ställen med Östersjökusten, så
lärer intet tvifvel kunna uppstå derom, att statens jern vågar efter utgången -

Bil. N:o 5 a till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 65

gången af år 1875 hafva att emotse en rörelse, som vida öfverstiger
hvad man förut haft anledning att förvänta.

Men för att kunna ombesörja donna rörelse på ett sätt, som på en
gång gör densamma lönande för staten, såsom stambanornas ägare, och
uppfyller näringarnes och handelns anspråk att blifva billigt, skyndsamt
och ordentligt betjenande, är det oundgängligen nödvändigt,, att stambanorna
utrustas med transportmedel till den mängd, som någorlunda
motsvarar rörelsens kraf; och det är af donna anledning, som Trafikstyrelsen
ser sig föranlåten att på detta maktpåliggande ärende i underdånighet
fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet.

Till rörlig materiel vid nu för trafik upplåtna 115 mil stambanor
hafva följande anslagsbelopp blifvit anvisade och disponerade, ehuru en
del leveranser ännu icke blifvit fullgjorda och betalda, nemligen:

af anslagen till statens jernvägsbyggnader.................. K:dr 8,075,815: 84.

» särskild! af Riksdagen beviljade medel.................. » 3,600,000: —

» öfverskott på trafikinkomster .......... » 4,897,968: 37.

Summa R:dr 16,573,784: 21.

För denna summa, hvaruti hitintills beviljade medelfför år 1873
äfven äro inbegripna, komma statsbanorna att disponera dels redan i
bruk varande dels efter fullbordande inom de närmaste månaderna af
några återstående leveranser, inalles följande transportmedel, nemligen:

136 lokomotiv motsvarande 1,18 lokomotiv per mil,

412 personvagnar, stats-, post- och fångvagnar inberäknande,^ utgörande
nära 3,6 vägnar per mil;

3,336 godsvagnar eller 29 vägnar per mil.

Häraf äro efter år 1870 kontraherade och till största delen bekomna:

34 lokomotiv,

65 person-, post- och fångvagnar samt
928 godsvagnar.

Denna betydliga tillökning under de sista 2:ne åren motsvarar dock
icke den nuvarande trafikens behof, och Styrelsen emotser ej utan bekymmer
instundande vårmånader isynnerhet för den brist på lokomotiv,
som är att befara till följd af arbetsinställelser vid verkstäderna i England
och omöjlighet att inom landet erhålla liera maskiner än som redan
äro kontraherade att levereras under år 1873.

Bih. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

66 Bil. No 5 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Enligt Styrelsens på erfarenhet grundade öfvertygelse och med hänsyn
till här ofvan intagna redogörelse för de sista årens trafikförhållanden
jemte de glida anledningarne till en under den närmaste framtiden högst
betydligt ökad rörelse, är det nödvändigt att inom 1875 års utgång
hafva uppbringat den disponibla dragkraftens styrka till minst 5 lokomotiv
för hvar fjerde mil af stambanornas hela längd samt vagnarnes
antal till omkring 3i personvagnar och 32 godsvagnar per mil utom det
af särskilda förhållanden beroende antalet post- och fångvagnar. Med
tillämpning af en sådan beräkningsgrund och tillbörligt afseende på antagligen
blifvande anordningar af bantågen, anser Styrelsen oundgängligt,
att följande antal lokomotiv och vägnar efter hand blifva disponibla under
tiden från och med 1873 till och med år 1875, nemligen:

176 lokomotiv, hvaraf, efter afdrag af befintliga eller kontraherade
136 stycken, återstår att anskaffa ett antal af 40 lokomotiv;

466 personvagnar, hvaraf förefinnas 386, och således höra ytterligare
anskaffas 80 stycken;

40 post- och fångvagnar, hvaraf förrådet är 26, och nya derföre
behöfva anskaffas till ett antal af 14.

4,356 godsvagnar, derifrån nuvarande behållningen 3,336 vägnar afgå,
och återstående 1,020 vägnar behöfva anskaffas.

Enligt senast gällande medelpris kan anskaffningskostnaden för det
sålunda angifna behofvet af nya transportmedel sannolikt antagas uppgå
till följande belopp:

40 lokomotiv........................

80 personvagnar inalles.........

14 post- och fångvagnar.......

1,020 godsvagnar af olika slag.

.............. R:dr 2,000,000: —

.............. » 560,000: —

.............. » 80,000: —

.............. » 2,660,000: —

Summa It:dr 5,300,000: —

Om derifrån dragés återstoden af anslaget till
rörlig materiel på, Norra och Östra stambanorna med
i kostaadsförslagen upptagna.............................................

1,300,000: —

så uppkommer en brist af

R:dr 4,000,000: —

till betäckande hvaraf gifves antingen den utvägen att använda uppkommande
öfverskott af trafikmedel utöfver utgifter för drift och underhåll
samt omkostnader för under tiden nödige nybyggnader och utvidgningar,
eller den att Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen, der så finnes lämpligare,

Bil. N:o 5 a till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1873. 67

och på sätt tillförene vid tvenne särskilda tillfällen ägt runa, dertill anvisa
särskilda anslag af allmänna medel.

För sin del vill Styrelsen i underdånighet förorda, att Eders Kongl.
Maj:t uti aflåtande nådig proposition täcktes föreslå instundande Riksdag
att anvisa det erforderliga beloppet att utgå af jernvägstrafikens blifvande
behållningar i den ordning, som längre fram i detta underdåniga
memorial angifves.

Då en så betydlig förstärkning af den rörliga materielen erfordras,
som bär blifvit föreslagen, är det för Styrelsen alldeles nödvändigt att
på förhand känna de penningebelopp, som på vissa tider få dertill
disponeras, på det att beställningar vid verkstäderna må kunna i god tid
förut göras och nödig leveranstid lemnas, isynnerhet om man önskar
att erhålla materielen från inhemska verkstäder, hvilka ännu äro ganska
inskränkta till sin produktionsförmåga, företrädesvis hvad lokomotiv samt
axlar och hjul beträffar, och helst dessa verkstäder under de närmast
följande åren otvifvelaktigt komma att tagas i starkt anspråk för de
många under anläggning varande enskilda jernvägarnes behof.

Både med afseende på penningetillgången och på möjligheten att
inom landet fylla de flesta behofven har derföre Styrelsen uppgjort
följande fördelning af den ifrågavarande materielen på åren 1873, 1874
och 1875, nemligen att levereras

år 1873:	4 lokomotiv för	omkring R:dr	200,000: —
))	14 personvagnar »	»	))	98,000: —
»	6 post- och fång-
	vägnar............ »	))	»	36,000: —
))	102 godsvagnar ... »	))	»	266,000: — fioO.000:
år 1874:	20 lokomotiv...... »	))	))	1,000,000: —
))	40 personvagnar »	))	»	280,000: —
))	8 post- och fång-
	vägnar............»	))	»	44,000: —
»	414 godsvagnar ... »	»	))	1,076,000: — 2.400.000:
år 1875:	16 lokomotiv ...... »	))	))	800,000: —
))	26 personvagnar »	))	))	182,000: —
))	504 godsvagnar ... »	»	))	1,318,000: — 2.300.000:

Summa R:dr 5,300,000: —

Enligt hvad af Chefen i Styrelsen öfver Statens jern vägsbyggnader
blifvit Trafikstyrelsen meddeladt, kommer återstoden af anslaget till

68 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

rörlig materiel för Norra och Östra stambanorna att blifva för Trafikstyrelsen
disponibel med 600,000 R:dr år 1874 och 700,000 R:dr år
1875, hvaraf följer att de särskilda anslag, som erfordras för att fylla
bristen, 4 millioner, behöfva utgå

år 1873 med 600,000 R:dr

» 1874 » 1,800,000 »

* 1875 » 1,600,000 » 4,000,000 R:dr.»

Rå grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Styrelsen hemställt,
att af 1874 års behållning å trafikmedlen 2,4000,000 R:dr och af 1875
års behållning 1,600,000 R:dr måtte för uppgillra ändamål anvisas; äfvensom
Styrelsen bemyndigas att, såvidt sådant pröfvas kunna ske utan
förminskning af den uti 1873 års Riksstat förutsatta behållning å trafikmedel,
under året 1873 för ifrågavarande ändamål disponera högst

600,000 R:dr att utgå såsom förskott å det för 1874 ifrågasätta anslag
af 2,400,000 Riksdaler.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då jag saknar anledning
att föreslå nedsättning i de af Styrelsen beräknade anslagsbelopp,
tillstyrker jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

dels för tiden från och med år 1874 medgifva:

a) att Öfverdirektörernes och Sekreterarens i Styrelsen årsarfvoden
må förhöjas med ett belopp af 500 R:dr för hvardera;

b) att två särskilda arfvodesklasser, afsedda endast för afdelningsföreståndare
vid ban-, maskin- och trafikafdelningarna, må få tillämpas, den
ena å 4,800 R:dr och den andra å 4,500 R:dr, allt efter år räknadt;

c) att högsta arfvodesklassen för trafikdirektörernas assissenter må
bestämmas till 3,600 R:dr årligen, och

d) att för hvarje af de i gällande aflöningsreglemente upptagna befattningar,
hvilka icke redan blifvit nämnda, må såsom högsta arfvodesklass
bestämmas den, som, enligt samma reglemente, är närmast högre
än befattningens nuvarande högsta,

dels förslagsvis beräkna det för drift och underhåll, nya byggnader
och anläggningar samt nya inventarier vid statens järnvägstrafik erforderliga,
från trafikmedlen utgående anslag till 6,275,000 R:dr;

Bil. N:o 5 a. till Eongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 69

dels ock för anskaffande af rörlig materiel vid statens jernvägar bevilja
4,000,000 R:dr samt deraf för år 1874 anvisa 2,400,000 R:dr att jemväl af
trafikmedlen utgå;

Kommande, i händelse af bifall härtill, det till utgående från trafikmedlen
förslagsvis beräknade anslaget till statens järnvägstrafik att för år 1874 höjas
från 5,184,000 R:dr till 8,675,000 R:dr eller med 3,491,000 R:dr.

8:o. Skiften och Afvittringar.

Den för innevarande år af Eders Iiongl. Maj:t under den 13 sistlidne
December fastställda stat för storskiftes och afvittringsverken i de tre län, der
dessa förrättningar ännu icke afslutats, upptager samtliga utgifterna till 171,270
R:dr. Häraf belöpa sig:

a) På Stora Kopparbergs län:
till arfvoden till Styresmannen, fem Landtmätare i första och

tretton Landtmätare i andra lönegraden:,

respenningar åt nämnde nitton tjenstemän..............

öfverarbetesersättning åt Landtmätarne, förslagsvis
papper och beskrifningsblanketter, förslagsvis ........

R:dr

36,000

4.200

7.200
150

b) På Vesterbottens län:

dels arfvode]! åt Föredraganden af Afvittringsärenden, Styresmannen,
nio Landtmätare i första och nio Landtmätare i andra
lönegraden samt åt en vikarie för eu Landtmätare i första
lönegraden, som till följd af sinnessjukdom åtnjuter tjenstledighet,
dels ock ersättning för skrifbiträde åt Föredraganden
................................................................ R:dr 37,700: —

» respenningar åt Styresmannen och de 18

landtmätarne .................................... » 4,200: —

» öfverarbetesersättning åt landtmätarne, förslagsvis
............................................................ » 7,200: —

» godtgörelse åt gode män och ersättning för

handtlangning, förslagsvis..............................

» inköp af papper och inbindning af handlingar
..........................................,....................

» ersättning af kostnader för tilldelning åt
sågverk af vederlag för priviligierad stockfångst,
förslagsvis .......................................... » 1,700:

47,550

» 20,000: —

400:

Transport R:dr 71,200: — 47,550:

70 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Transport R:dr 71,200: — 47,550: —
dels inlösen af nio stycken större s. k. Officers skyddstält

med tillbehör .............................. » 720: — 71,920: —

c) På Norrbottens län:

till arfvoden åt Föredraganden åt Afvittringsärenden,
Styresmannen, fem landtmätatre i
första och tio landtmätare i andra lönegraden
jemte ersättning för skrifbiträde åt

Föredraganden................................................

» respenningar åt Styresmannen och femton

landtmätare, förslagsvis .................................

» öfverarbetesersättning åt landtmätarne, förslagsvis
............................................................

» godtgörelse åt godo män och handtlangare,

förslagsvis ......................................................

» inköp af papper och arvoden åt tolkar, förslagsvis
............................................................

» 30,400: —

» 4,800: —

» 6,000: —

» 10,000: —

» 600- 51,800: —

Summa R:dr 171,270: —

Vid atgifvandet af underdånigt förslag till förberörde utgiftsstat har Landtmäteri-Styrelsen
beräknat att för år 1874 skulle erfordras:
till Storskiftesverket i Störa Kopparbergs län lika mycket

som år 1873 eller............................................................... R:dr 47,5o0: —

» afvittringsverket i Vesterbottens län lika mycket som år
1873, eller 71,920 R:dr; dock med afdrag af kostnaden
för inlösen af nio officerstält, eller 720 R:dr, således... » 71,200: —

» afvittringsverket i Norrbottens län lika mycket som år

1873, eller ........................................................................... » 51,800: —

såvida icke afvittringsarbetena år 1874 förlädes till länets
lappmarker, samt utgifterna till godo män och handtlangare
derstädes komme att bestridas af kronan allena,
i hvilken händelse dessa utgifter troligen klafve 6,000

R:dr högre än eljest. _.__

Summa R:dr 170,550: —

Till betäckande af detta utgiftsbelopp funnes allenast ett å Riksstatens
sjette Hufvudtitel uppfördt ordinarie anslag »till skiften och afvittringar» å

63,000 R:dr och således skulle ett fyllnadsanslag erfordras å 107,550 R:dr;
men med ledning af en i Statskontoret uppgjord kalkyl och inhemtade upplysningar
från vederbörande Länsstyrelser beräknade Landtmäteri-Styrelsen, att

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 71

vid 1874 års början skulle finnas eu behållning af 6,512 R:dr, hvadan extra
anslaget för ändamålet skulle kunna begränsas till 101,038 R:dr. Då emellertid
nu icke kunde med säkerhet bestämmas, huruvida afvittringsarbetena år
1874 komme att förläggas till länets lappmarker eller icke, och i förra händelsen
utgifterna till gode män och hantlangare derstädes, i händelse samma
utgifter skulle bestridas af kronan allena, komme att öka hennes kostnader med
omkring 6,000 R:dr, hemställde Landtmäteri-Styrelsen att hos 1873 års Riksdag
måtte äskas till storskiftes- och afvittringsarbetenas fortsättande under år
1874, utöfver ofvanberörda ordinarie anslag, ett extra anslag i jemn! tusental
å R:dr 108,000.

På grund af hvad Landtmäteri-Styrelsen sålunda anfört och då det torde
finnas med statens fördel förenligt, att någon inskränkning af storskiftes- och
afvittringsarbetena inom Kopparbergs, Yesterbottens och Norrbottens län icke
under den närmaste framtiden eger ruin, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Näjd
täcktes för skiften och afvittringar hos Riksdagen äska, utöfver det ordinarie
anslaget 63,000 R:dr, på extra stat i jemn! tusental 108,000 R:dr.

9:o. Landtbruks-Ingeniörer och deras biträden.

hinder åberopande af den Landtbruks-Ingeniörerne vid 1865—1866 års
riksdag medgifna och genom nådigt bref den 13 Juli 1866 bekräftade rätt till
gradvis skeende förbättring i löneförmåner, har Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomité,
uti skrifvelse af den 15 sistlidne November, hemställt dels att
Landtbruks-Ingeniören Gustaf Westin, som den 12 Februari 1863 antagits
till Landtbruks-Ingeniör samt från och med år 1869 åtnjutit aflöning i andra
lönegraden med 2,000 R:dr och sedermera med nit och skicklighet såsom
Landtbruks-Ingeniör tjenstgjort, måtte från och med år 1874 komma i åtnjutande
af aflöning i tredje lönegraden till belopp af 2,500 R:dr årligen; dels
ock att Landtbruks-Ingeniörerne Axel Carlqvist och Herman Steinmetz, Indika
båda den 31 Januari 1868 antagits till Landtbruks-Ingeniörer samt derefter
städse ådagalagt nit och skicklighet vid utförandet af dem anförtrodde agronomiska
förrättningar, måtte uppflyttas att från och med år 1874 ånjuta aflöning
i andra lönegraden eller till belopp af 2,000 R:dr hvardera.

Enär Landtbruks-Akademiens Förvaltnings-Komité vitsordat, att förbemälde
tre Landtbruks-Ingeniörer allt hittills med nit och skicklighet fullgjort sina
tjensteåligganden, och således omförmälda uppflyttningar i högre lönegrad synas
kunna ifrågakomma för tiden från och med år 1874, tillstyrker jag Eders
Kongl. Näjd att hos Riksdagen begära, att anslaget till »Landtbruks-Ingeniörer
och deras biträden» höjes från nuvarande beloppet 45,950 R:dr till 47,450
R:dr, eller med 1,500 R:dr.

72 Bil. N:o 5 a. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

10:o. Befrämjande i allmänhet eif jordbruks- och landtmannanäringar.

Landtbruks-Akademien har uti underdånigt memorial den 15 sistlidne
November anhållit, att följande vid senaste och flere föregående riksdagar beviljade
samt i Akademiens tanke fortfarande, behöfliga extra anslag måtte hos
Riksdagen äskas, nämligen:

a) till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för

husdjur, redskap, maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag
och andra jordbrnksalster ...................................................

b) till prisbelöningar vid täflingsmöten för gödboskap,

smör, ost, fläsk och kött å de orter inom landet, der det kan
finnas tjenligast anställa sådana möten och der Hushållningssällskapen
vilja förena sig om sammanskott af medel till dessa
utställningar ....................................................................................

och c) till Svenska Trädgårdsföreningen, mot enahanda
vilkor som vid föregående riksdagar varit bestämde, nämligen
att Föreningen, så vidt ske kan, verkställer utdelning af fruktträd
och plantor företrädesvis till de folkskolestyrelser, som
derom gorå framställning, och, jemte behörig redovisning för
det erhållna statsbidraget, till Landtbruks-Akademien afgifver
berättelse om antalet af de elever, Indika under året vid inrättningen
njutit undervisning, äfvensom rörande verkställda
utdelningen af fruktträd samt om ökriga föremål för Föreningens
verksamhet.............................................................................

6,000: —

3,000: —

4,500: —

Summa E:dr 13,500: —

Då Landtbruks-Akademien ansett ofvanberörda anslagsbelopp fortfarande
behöfliga och desamma antagligen komma att främja jordbrukets, boskapsskötselns,
mejerihushållningens och trädgårdsodlingens utveckling, hemställer jag,
att Eders Kongl. Näjd täcktes hos Riksdagen begära, att dessa belopp måtte
å extra stat under donna anslagstitel för år 1874 anvisas.

Under donna anslagstitel har jag vidare att anmäla frågan om anskaffande
af medel för fortsättande af de geologiska tender sökningarna.

Dervid anhåller jag, få erinra, att Kongl. Näjd genom Nådigt bref den 12
Maj 1871 medgifvit, att, när i jordbrukets, bergshandtering»-^ eller andra
näringars intresse utförande af speciel geologiska undersökningar, som icke
direkt inginge i den allmänna undersökningens plan, af enskilde, bolag eller
kommuner påkallades, Chefen för Sveriges geologiska undersökning, efter att

hafva

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 73

hafva i hvarje särskild fall erhållit Chefens för Civil-Departementet samtycke,
finge, så vidt med den ostörda gången af undersökningens arheten vore förenligt,
låta sådana speciela undersökningar genom Geologiska Byråns tjensteman
eller tillfälliga biträden verkställa, med vilkor att de deraf förorsakade
kostnaderna af dem, som undersökningarna påkallat, ersattes och ersättningarna
i Byråns räkenskaper redovisades. I anledning häraf har jag tillåtit bemälde
Chef att mottaga och använda ett anslag, som Fullmäktige i Jernkontoret anvisat
att med 3,000 B:dr årligen under tre år räknade från och med den 1
Juli 1871 utgå för anställande af geologiska undersökningar inom Vermlands,
Yestmanlands och Kopparbergs bergslag.

För utgifterna vid det geologiska undersökningsverket under innevarande
år har Eders Kongl. Näjd den 13 sistlidne December fastställt följande stat:

Aflöningar:

Chefen för Sveriges Geologiska undersökning, årslön... 5,500: —

En Geolog, hvilken, jemlik! Kongl. brefvet den 6 nästlidne
December, från och med den 1 instundande
April eger åtnjuta ett års tjenstledighet, hvarunder
han enligt egen begäran ej kommer att uppbära
någon aflöning, eger åt årslönen 2,500 R:dr upp -

bära endast första qvartalet med ........................... 625: —

4 Geologer: årslöner å 2,500 B:dr................................. 10,000: —

1 biträdande Geolog, årslön ............................................. 2,500: —

1 biträdande Geolog och Palseontolog, hvilken, jemlik!

Kongl. brefvet den 9 sistlidne Augusti under den
tid af innevarande år, han förestår ett Professorsembete
vid hopsala Universitet, eller Januari—Maj
månader, blott åtnjuter half lön, eger sålunda att

af hela årslönen 1,500 B:dr uppbära endast ...... 1,187: so.

1 biträdande Geolog, hvilken ej kommer att inträda i
tjenstgöring förr än vid nästkommande April månads
ingång, eger sålunda af årslönen 1,000 Rall-,

uppbära endast............................................................ 750: —

Aktuarie» och Nivellören, årslön .................................... 2,500: —

Kemisten » .................................... 1,200: —

Fäktmästare n » .................................... 600: —

Särskild! arfvode till biträde åt Chefen vid utöfvande!
af kontrollen öfver arbetena: under årets första

Transport 24,862: so.

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Samt. 1 Afd.

74 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

Transport 24,862: so.

qvartal efter 1,000 R:dr för år räknadt och under
de tre senare qvartalen, jemlikt Kongl. brefvet
den 6 nästlidne December, efter 500 R:dr för år

räknadt........................................................................

forpenningar och extra ersättningar för öfverarbeten,
jemlikt Kongl. brefvet den 11 November 1870,

förslagsvis.....................................................................

Godtgörelse till tillfälliga biträden under vintern, jemlikt
Kongl. brefvet den 16 April 1870, förslagsvis
Arfvoden, utöfver rese- och traktamentsersättningar, till
de mera öfvade och skicklige bland de tillfälliga
biträdena vid sommararbetena, jemlikt Kongl.
brefvet den 12 Maj 1871, förslagsvis ..................

625: —

1,000: —
2,000: —

2M0: — 30,487:

so.

Utgifter för arbetena på fältet:

Rese- och traktamentsersättningar: till Chefen efter femte klassen i
gällande resereglemente, Chefens biträde efter sjette klassen,
tre geologer, en biträdande geolog och en nivellör efter sjunde
klassen, tre biträdande geologer, en mineralog och tio tillfälliga
biträden vid sommararbetena efter åttonde klassen, förslagsvis
........................................................................ 18,000: —

Inköp och reparationer af undersökningsinventarier, inköp,
kopiering och uppfodring af rekognoscerings kartor

in. m., förslagsvis .......................................... 500: — 18,500: —

Byrå-Afdélningen:

Inköp och reparationer af inventarier, rit- och skrifmaterialier,
(Kriga förbrukningsartiklar in. in., förslagsvis.............................

1,000: —

Laboratorium:

Inköp och reparationer af inventarier, kemiska reagentier, gasförbrukning
in. m., förslagsvis...........................................................

1,200: —

Museum:

Inköp och reparationer af inventarier, frakter för samlingar, m. in.,
förslagsvis ... .....................................................................................

700: —

Transport 51,887: so.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj tis Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 75

Biblioteket:

Transport 51,887: 50.

Inköp och inbindning af böcker, omkostnader för utbytet med utlandet
in. m., förslagsvis ............................................................... 700: —

Kart- och Boktrycket:

Tryckning af geologiska kartbladen »Segersjö,» »Arsta,» »Nynäs,
» »Trosa» och »Björksund» med beskrifningar, förslagsvis
................................................................................. 8,200: —

Tryckning af geologiska och geologisk-agronomiska
kartor öfver Skottorp och Dömestorp i Halland

samt Tosterup i Skåne, förslagsvis ........................ 1,800: —

Tryckning af monografier och diverse smärre uppsatser,
förslagsvis............................................................ 1,500: — f,qq.

Värmeledningen, Ved och Vatten:
Omkostnader, förslagsvis.....................................................

1,400: —

'' Diverse utgifter:

Lokalernas rengöring m. in., förslagsvis............................................... 200: —-

Oförutsedda utgifter:

Förslagsvis ............................................................................................. 1,812: so.

Runt R:dr 67,500: —

För bestridande af dessa utgifter äro att tillgå:

l:o. det för innevarande år anvisade extra ordinäre anslag 58,000 R:dr;
2:o. inflytande medel för försålda kartor, uppgående enligt gjord beräkning till

1,000 R:dr; 3:o. behållning från år 1872 beräknad att ej understiga 5,500
R:dr; samt 4:o förenänmda anslag från Jernkontoret för år 1873 3,000 R:dr,
eller tillhopa 67,500 R:dr, motsvarande utgifterna för det geologiska undersökningsverket
under samma år enligt förenämnda stat.

Uti underdånig skrifvelse den 30 November nästlidna år har Chefen för
Sveriges geologiska undersökning, med bifogande af en öfversigtskarta, utvisande
undersökningens och karttryckets nuvarande ståndpunkt, dels lemna! redogörelse
för hvad under nästlidna år åtgjorts äfvensom för den vid de geologiska arbetena
anställda personal, dels ock, med ledning af den under de senare åren
vunna erfarenhet, afgifvit, ett summariskt förslag till utgiftsstat för Sveriges
geologiska undersökning under år 1874.

76 Bd. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Uti förenämnda redogörelse öfver arbetenas fortgång under år 1872
anföres: att undersökningar i den vanliga skalan 1: 50,000 fortgått i Stockholms,
Södermanlands, Örebro, Malmöhus och Christianstads län, inom
hvilka trakter tillsammans 17,37 qvadratmil blifvit kartlagde, så att det
från undersökningens början i nämnda skala bearbetade området nu utgjorde
334 qvadratmil; — att, sedan under den 12 April 1872 nådig
tillåtelse lemnats att på försök upprätta en geologisk konceptkarta i skalan
1 :100,000, afsedcl att för utgifning reduceras till 1:200,000, de för detta
ändamål erforderliga undersökningar företagits i södra delen af Kronobergs
län samt angränsande delar af Blekinge och Christianstads län, hvarunder
blifvit geologiskt kartlagdt det område, som tinnes upptaget å bladet
»Huseby» af Topografiska kårens karta i skalan 1:100,000, och hvilket
område utgjorde omkring 23 qvadratmil; att, då en karta i donna mindre
skala sannolikt skulle blifva tillfyllestgörande för de delar af landet, hvilka
i geologiskt afseende vore af samma enformiga beskaffenhet, som sistnämnde
trakt, kunde, genom användande af donna skala, för framtiden
emotses en betydlig besparing af tid och kostnader; att för ofvannämnda
från Jernkontoret anvisade anslag under år 1872 blifvit utförda geognostiska
undersökningar inom Kora och Filipstads bergslag; att, utom omförmälda
i detalj gående undersökningar, åtskilliga öfversigtsresor i likhet
med hvad som skott föregående år företagits dels för utredande af vissa
särskilda geologiska frågor och dels för vinnande af nödig förkunskap om
traktör, som ännu ej varit föremål för en utförlig geologisk kartläggning;
att sedan tre kartor i skalan 1:50,000 under år 1872 lemna! pressen,
fyratioåtta kartor i donna skala vore från geologiska byrån utgifna; samt
att, utom några smärre uppsatser, offentliggjorts dels en större monografi:
»Beskrifning öfver Skånes stenkolsförande formation» med tillhörande
öfversigtskarta och plancher, dels ock en beskrifning öfver en ny,
för geologiska kartor synnerligen passande metod för färgtryck.

Uti förenämnda förslag till stat hafva utgifterna för de geologiska
undersökningarnas fortsättande under nästkommande år 1874 blifvit be -

räknade till 63,000 Riksdaler,

deraf för aflöningar........................................................................ R:dr 32,200,

» arbeten å fältet...................................................... » 17,300,

» byrå-afdelningen............................................................. » 600,

» laboratorium..................................................................... » 700,

» museum........................................................................... » 700,

» biblioteket.......................................................................... » 800,

» kart- och boktrycket...................................................... » 9,000,

Transport 61,300.

Bil. N:o 5 ce. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prof. N:o 1, t.m Statsverket 1873. 77

Transport 61,300,

för värmeledning, ved och vatten................................................ R:dr 1,500,

» diverse utgifter............................................................................. >> 200,

R,:mt R:dr 63,000.

Då emellertid i detta förslag äfven inginge utgifter för de undersökningar
af bergslagerna, som bekostades af Jernkontoret, med ett belopp
af 3,000 Riksdaler, och då vid pass 2,000 Riksdaler antagligen komme
att genom försäljning af kartor och beskrifningar under år 1874 till undersökningsverket
inflyta, har Chefen ansett, att endast 58,000 Riksdaler nu
behöfde hos Riksdagen äskas.

Vid sådant förhållande får jag i underdånighet hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för fortsättande under år 1874
af de geologiska undersökningarna bevilja ett extra anslag till enahanda
belopp som för innevarande år eller 58,000 Riksdaler.

11. Hästcifvelns förbättrande.

Sedan de af Kongl. Maj:t under den 12 September 1868 i nåder förordnade
Komiterade, till fullgörande af dem lemnadt uppdrag att utarbeta
förslag till stuteriväsendets ändamålsenliga ordnande, den 17 December
1869 i ämnet afgifvit betänkande, samt vederbörande blifvit deröfver
hörde, har Eders Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 1 sistlidne November
till Chefen för Stuteri-Öfverstyrelsen, jemte stadgande af tillägg
och ändringar i den af Kongl. Maj:t den 18 Maj 1837 för Stuteri-Öfverstyrelsen
utfärdade instruktion, fastställt »plan för anordnande af statens
stuterier och dermed sammanhängande inrättningar för inhemska hästafvelns
befrämjande». Donna plan innehåller, bland annat, följande grundbestämmelser,
nemligen:

att af de tre nu befintliga, staten tillhöriga stuterier vid Ottenby,
Flyinge och Strömsholm skall

a) det vid Ottenby fortfarande bibehållas såsom stamstuteri (pépiniére)
med hufvudsaklig uppgift att uppdraga och vidmakthålla en i möjligaste
måtto ädel afvel; men derjemte innefatta eu mindre depot af hingstar
eller landtbeskällare till antal, som erfordras för fyllande af behofvet inom
det landtbeskällare-område, hvithet kommer att förläggas under nämnda
depot;

b) det vid Flyinge hufvudsakligen verka såsom hingst- eller landtbeskällare-depot
med så fulltalig uppsättning, som stuteriets tillgångar
medgifva, men tillsvidare jemväl såsom stuteri, innefattande ett mindre
antal stam- och afvelsdjur af ädelt slag; samt

78 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

c) det vid Strömsholm i utstakad ordning öfvergå till uteslutande liingsteller
landtbeskällaredepot med beskällare för alla gagnsbruk;

att för tillämpning af landtbeskällare-systemet samt nödig tillsyn deröfver
och noggrant iakttagande af de resultat, som deraf härflyta, hela riket skall
indelas i tre landtbeskällare-områden, hvardera stäldt under uppsigt af Chefen
för den depot, hvarifrån området förses med hingstar, nemligen,

Första området, omfattande Öland och Kalmar län, med beskällare från
Ottenby;

Andra området, bestående af landskapen Skåne, Halland och Blekinge
samt Kronobergs och Jönköpings län, med beskällare från Flyinge; samt

Tredje, området, omfattande hela det ufriga Sverige, med beskällare från
Strömsholm; dock att det är Chefen för Stuteriöfverstyrelsen obetaget att utan
hinder af sålunda gjord indelning låta, derest omständigheterna i särskilda fall
dertill föranleda, hingstar utföras till tjenstgöring jemväl utom området för den
depot, hvartill de höra;

att de medel, hvilka vid stuteri eller hingstdepot erhållas genom försäljning
af öfvertaliga eller till afvel otjenligt hästar och af öfverflödigt foder
äfvensom genom besparade aflöningar till följd af hästantalets minskande, böra,
i den mån sådant kali ske, användas till inköp af de afvelsdjur och landthushållare,
som skola för stuteriets eller depotens räkning anskaffas, för hvilket
ändamål Chefen för Stuteriöfverstyrelsen eger låta dessa medel särskild! förvaltas
och bokföras;

att såsom hufvudsaklig stam vid stuterierna bör, i den mån tillgångarne
sådant medgifva, den Engelska fullblodsracen insättas och sedermera, till undvikande
af för nära slägtskapsafvel, i full friskhet bibehållas genom inköp af
hingstar från utlandet i den mån sådant kräfves af behofvet och tillstädjes af
uppkommande besparingar och det särskilda remonteringsanslag, som kan varda
af Riksdagen beviljadt, hvaremellertid vid stuterierna icke skola underhållas
andra afvelsdjur än sådana, som äro af ren rac-e eller i allmänhet af ädelt
slag eller af utmärkta så väl individuella som afvelsegenskaper;

att tillsvidare skola underhållas: vid Ottenby stuteri dels omkring 40
moderston och 6 stam- eller stuteribeskällare jemte der uppväxande föl och
unghästar dels och 6 hingstar att tjenstgöra såsom landtbeskällare inom det
under stuteriet lagda område; vid Flyinge stuteri omkring 20 moderston och
40 hingstar, af hvilka senare skola till stuteriafvel och betäckning på stället
af enskildas sten användas så många, som kunna anses dertill erforderliga, och
de öfriga utföras till tjenstgöring såsom landtbeskällare inom det till stuteriet
hörande område; samt vid Strömsholms stuteri, sedan detsamma öfvergått till
uteslutande hingstdepot, ungefärligen 80 fullgoda hingstar, afsedda till land!-

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket, 1873. 79

heskällare och tillhörande de särskilda slag, som för sådant ändamål äro behöfliga
och lämpliga.

Genom ofvan åberopade nådiga bref den 1 sistlidne November har Eders
Kongl. Maj:t vidare förklarat den enskilda hingsthållningen, hästafvel!! och
hästuppfödningen kraftigast uppmuntras och befordras genom prisbelöningar
samt förty besluta, att ett i möjligaste måtto omfattande system för utdelande
af dylika belöningar skall, så snart ske kan, införas med syftemål att dels för
den enskilde underlätta anskaffandet och underhållandet af göda afvelsdjur dels
för allmänheten utmärka de prisbelönade hästarne såsom framstående och lämplige
att till afvel användas, dels ock slutligen antyda, att de hästar, för hvilka
någon belöning icke utdelas, äro till afvel mindre tjenlig!; än de prisbelönade;
att utdelande af prisbelöningar skall taga sin början, när särskild! anslag för
sådant ändamål af Riksdagen beviljats eller ock i den mån tillgångar dertill
må kunna beredas genom de till följd af stuteriernas förändrade organisation
och minskning i derför erforderliga utgifter uppkommande besparingar å de
för närvarande till hästafvelns förbättrande anslag!!e, under Stuteriöfverstyrelsens
förvaltning ställda medel och inkomster; samt att det skall åligga Stuteriöfverstyrelsen
att, när dessa besparingar finnas uppgå till så stort ärligt belopp,
att dermed kan i någon väsendtlig mån befrämjas det med dylika belöningar
åsyftade ändamål, derom hos Eders Kongl. Maj.t gorå underdånig anmälan;
i sammanhang med hvithet beslut Eders Kongl. Maj:t, jemte befallning
till Stuteriöfverstyrelsen att uppgöra och Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
underställa förslag till de reglementarisk^ föreskrifter, som vid en blifvande
tillämpning af det beslutade systemet af prisbelöningar kunna erfordras, tillika
fastställt de hufvudsakliga grunder, Indika vid anordnandet af detta system
skola lända till efterrättelse.

Under åberopande af bestämmelserna i omförmälda nådiga bref har Stuteriöfverstyrelsen,
uti underdånigt memorial af den 30 sistlidne November,
anfört, att gällande riksstat väl upptog!;, såsom anslag till hästafvelns förbättrande,
eu penningesumma af 49,545 R:dr, men att deruti inginge dels 1,050
R:dr, Indika utanordnades till hingstpremier i Christianstads och Malmöhus län,
dels 5,340 R:dr, utgörande ersättning såväl för lösen af de till Kronan indragna
räntedagsverken, som ock för de tillförene uti Riksstaden icke upptagna
s. k. Hofveridagsverken till Flyinge kungsgård; dels ock 16,000 R:dr, utgörande
ersättning för lösen af de till Strömsholms stuteri tillförene anslagna,
men sedermera indragna dagsverken; hvadan, om man undantoge de till stuterierna
anslagne jordegendomar, från Indika dock Kungsurs kungsladugård blifva
skiljd och för statens räkning utarrenderad, det kontanta belopp, hvarmed
staten bidroge till befrämjande af stuteriväsendet i riket, egentligen utgjorde
endast 27,155 R:dr. Oaktadt detta statsbidrag vore obetydligt i jemförelse

80 Bil. No o a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

med de uppoffringar, andra länder finge vidkännas för vidmakthållande och
förbättrande af hästafvel, lika vigtig för näringarna som för försvarsväsendet,
hade likväl, enligt hvad Stuteriöfverstyrelsen ansåge obestridligt, landets hästafvel
gått betydligt framåt, hvithet bestyrktes af den störa hästutförsel, som
under senare åren egt rum. Att emellertid de besparingar, som å förenämnda
statsanslag möjligen kunde göras, icke försloge till anskaffande af dugliga afvelsam’
utaf Engelskt fullblod, insåges lätteligen af en hvar, som kände de
höga pris, sådana djur betingade. Också hade tid efter annan särskilda anslag
beviljats till inköp af adla afvelsdjur, hvithet sednast egde rum år 1860.
Då anvisades 50.000 R:dr och inköptes Engelska fullblodshingsten Winton,
hvilken hingst ännu utgjorde stuteriernas ende stambeskällare af Engelskt fullblod.
enär, i saknad af utmärktare fullblods-moderston, någon konstant race
med mera framstående egenskaper icke kunnat frambringas. Efter sistnämnda
tid hade Stuteriöfverstyrelsen vid inköp af erforderliga afvelsdjur varit inskränkt
till sina tillfälliga besparingar, hvilka likväl icke tätt uteslutande härtill
användas, utan äfven måst anlitas till bestridande åt kostnaderna för uppförande
af nödiga stallbyggnader vid Strömsholm, sedan 1867 års riksdag,
under hänvisning till förenämnda besparingar, vägrat att anvisa de af Kongl.
Näjd för uppförande af berörda byggnader äskade medel. Derigenom, äfvensom
till följd af hora år inträffad missväxt vid Ottenby, hade också vid 1869
års slut uppstått en brist af 17.810 tvär 67 öre. Emellertid hade, oaktadt
detta förhållande och de ökade utgifter, som till följd af den vid Ottenby hösten
år 1870 inträffade eldsvåda förorsakats genom stuterihästarnes förflyttning
från Ottenby och deras utfodring på främmande ställen, det gynnsamma resultat
vunnits, att, sedan samtliga nedbrända byggnader vid Ottenby blifvit af
nya materialier åter uppförda och dessutom eu behöflig smedja derstädes uppbyggd,
allt utan att särskild! anslag dertill behof! begäras, den skuld, hvari
stuteriväsendet häftat, blifvit till fullo betald, så vidt af de för år 1872 icke
afslutade räkenskaperna kunde synas.

Genom stuteriets vid Strömsholm förändring till uteslutande hingstdepot
med ökadt antal landtbeskällare komme naturligtvis inkomsterna derstädes att
minskas med det belopp, försäljningen af unghästar dittills årligen inbragt och
som år 1872 i anseende till de höga prisen å hästar uppgått till 15,580 R:dr
för 24 äldre och yngre hästar, men hvithet belopp i medeltal kunde beräknas
till åtminstone 12,500 B:dr om året. Lika naturligt vore det ock, att utgifterna
måste ökas genom uppköp af framstående, inom landet befintliga afvelsdjur
dels för att komplettera det till 80 ökade antalet hingstar, dels och
för dessa 80 hingstars omsättning med minst 10 årligen, hvilket sannolikt
föranledde till en ökad utgift af 10,000 R:dr om året. Dertill komme ytterligare -

Bil. N:o 5 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 81

ligare den betydligt ökade kostnad, som måste uppstå genom kringförandet af
dubbelt så mänga landtbeskällare som förut, enär, med bibehållande af nuvarande
låga betäckningsafgifter, kostnaderna för liingstkringföringen icke på
långt när kunde med dessa utgifter godtgöras.

Samtliga dessa utgifter kunde endast ofullständigt betackas dels med det
arrende-belopp, som kunde betingas för de beteshagar vid Strömsholm, Indika
nu brukades för stuteriets rakning, men efter genomförd reorganisation blefve
för detsamma obehöflig;), och dels medelst försäljning af det öfverloppsfoder,
som framdeles uppkomme genom hästantalets förminskande och genom indragning
af åtskilliga öfverflödiga ansedda tjänstebefattningar. En sådan indragning
kunde likväl endast ske småningom i män af tjensteinnehafvarnes afgång,
hvaremot eu förändrad lönereglering redan vore af behof v et högt påkallad,
sedan alla varuvärden och arbetslöner efter den tid, då nu gällande aflöningsstater
fastställdes, undergått sådana förändringar, att Stutericheferna endast med
stor svårighet kunde erhålla erforderlig tjenstepersonal.

Efter att hafva med anförda exempel sökt ådagalägga, att den af förrbemälde
IComiterade gjorda beräkning åt stuteriernas inkomst- och utgiftsstater
företedde åtskilliga felaktigheter och oegentlighet^-, samt att derföre de åt dem
uppställda kalkyler icke kunde tjena till ledning för beräknandet af stuteriernas
afkastning och underhållskostnader, har Stuteriöfverstyrelsen vidare anfört, att.
sedan Eders Kongl. Maj:t i nåder föreskrifvit, att vid stuterierna hästförädlingsämnet
hufvudsakligast borde bedrifvas med Engelskt fullblod, det endast återstode
att bestämma det slag af hingstar, hvarmed depoterna borde besättas
för jordbrukets och näringarnas behof. 1 sådant afseende och ehuru uppdragandet
af dylika afvelsdjur hufvudsakligast herde tillkomma den enskilda omtanka^
ansåge Stuteriöfverstyrelsen den inhemska Svenska hästen med sin uthållighet,
oömhet och lättfoddhet vara den. som företrädesvis egde de för klimatet
och jordbrukets behof erforderliga egenskaper, blott den erhölle den
ytterligare styrka, utbildning och storlek, hvartill lian af naturen vore danad,
men som han till följd af svält och arbete i yngre åren samt för tidig parning
vanligen icke ernådde. Eör att erhålla den kraft och uthållighet, som i

främsta rummet hos arbetshästen erfordrades, borde man således framför alla
andra hästslag skänka företräde åt landets inhemska hästafvel, fortplantad med
Norska hingstar, som, ehuru de genom fjvilla:tet blifvit större och kraftigare,
likväl ursprungligen vore af samma racc och Indika genom starkare begär och
senigare basar vore mera tjenlig^ till draghästar.

På grund af hvad sålunda blifvit anför dt och med afseende dels a den

nytta, ett utvidgadt landtbeskälleri jemte utdelande af pris belöningar Lomme
att tillskynda hästafvel)!., dels derå, att hästkulturen i hög grad inverkade på
allmänt och enskild! välstånd och att det statsanslag, som kunde varda till

Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sand. 1 A/d 11

82 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

dess förkofran anvisadt, otvifvelaktigt klofve det mest produktiva kapital, som
kunde sättas i omlopp, dels ock slutligen derå, att för befrämjande af förenämnda
syftemål några besparingar å det till hästafvel^ förbättrande utgående
inskränkta statsanslag ännu mindre än förr kunde vara att för den närmaste
framtiden emotse, bär Stuteriöfverstyrelsen föreslagit ej mindre, att ett anslag
för eu gång af minst 50,000 R:dr måtte beviljas till uppköpande så val af
hingstar och ston utaf Engelskt fullblod för att tjena till stam vid Ottenby
och Flyinge stuterier, som ock af ett antal Norska hingstar för att användas
såsom landtbeskällare och sålunda bereda jord- och bergsbruket ett starkt och
uthålligt hästslag, än äfven att ett ärligt statsanslag af 35.000 R:dr måtte anvisas
för att användas till prisbelöningar i ändamål att dymedelst främja utvecklingen
af den enskilda hästafvel!!.

Beträffande den af förrbemälde Komiterade väckta fråga om den enskilda
adla hästafvelns uppmuntran genom ett ärligt anslag af 3,000 R:dr att användas
till två eller tre kapplöpningspris vid täflan emellan sådana hästar, som
kunde inverka på landets hästafvel, har Stuteriöfverstyrelsen, till följd af Eders
Kongl. Maj:ts i nådiga bref vet den 1 sistlidne November gifna befallning, jemväl
meddelat utlåtande och dervid uttalat den åsigt, att kapplöpningar, rätt
ordnade, vore såsom profvande hästens kraft, snabbhet och uthållighet af stor
vigt för hästafvel!!, i ty att de lemnade en säker anvisning på de ämnen, som
borde till afvelns fortplantande begagnas, dock endast under förutsättning att
löpningen utgjorde ett verkligt prof på hästens förenade kraftuthållighet och
snabbhet vid fullt utvecklad ålder. Blefve deremot donna löpning endast en
ensidig pröfning af hästens snabbhet på kortare afstånd, inöfvad vid en ålder,
då hvarken benbyggnad eller muskulatur ännu vunnit konsistens, kunde af
dylika löpningar någon nytta för hästafvel!! icke vara att förvänta. De nyligen
i Sverige åter införda kapplöpningarna lemnade i förutnämnda afseende
mycket öfrigt att önska, enär man, så länge dessa täflingar endast hade prisvinnandet
till syftemål, föga bekymrade sig derom, att de i täflingarna deltagande
hästarne vore passande afvelsdjur. Stuteriöfverstyrelsen hölle således
för sin del före, att innan landets hästafvel uppnått den grad af förädling,
som erfordrades för att kapplöpningarna skulle på något väsendtligt sätt inverka
på hästkulturen och innan nyttan och behofvet af dessa löpningar blifvit
mera allmänt insedda och erkända, desamma icke bonde af staten understödjas.

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts, jemväl i nådiga brefvet den 1
sistlidne November, Stuteriöfverstyrelsen gifna befallning att taga i öfvervägande
och till Eders Kongl. Näjd, så fort sig gorå läte, inkomma med underdånigt
utlåtande, om och i hvilken utsträckning den till Ottenby stuteri, anslagna jordegendom
lämpligen kunde och borde för stuteriets räkning utarrenderas, har
slutligen Stuteriöfverstyrelsen, uti omförmälda memorial, afgifvit infordradt utlåtande
samt med afseende dels derå, att eu Stuterichef icke alltid kunde ega

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873. 83

erforderliga insigter i jordbrukets skötande efter rationella grunder, dels på
ovissheten om stuteriets ekonomiska ställning, enär inkomsterna såsom beroende
af årsväxt, vexlande arbetslöner in. m. icke kunde på förhand beräknas, dels
derå, att, enär det ansetts med statens fördel bäst öfverensstämma att utarrendera
jorden vid Strömsholm och Flyinge, samma skäl jemväl torde förefinnas
för utarrendering af den till Ottenby stuteri anslagna jordegendom, dels ock
derå, att Riksdagens Revisorer vid granskning af Ottenby räkenskaper anmärkt
olämpligheten deraf, att räkenskaperna för stuteriet och jordegendomen
inginge i hvarandra, hvarigenom kostnadsberäkning för hvarje af dem särskilt
omöjliggjordes i underdånighet tillstyrkt utarrendering för stuteriets räkning af
den mark vid Ottenby, som icke för stuteriets eget behof erfordrades, och förmält
sig skola så snart förslag till utarrendering af nämnda mark hunnit uppgöras,
underställa detsamma Eders Kongl. Maj ds nådiga pröfning.

I sammanhang med Stuteriöfverstyrelsens ofvan om förmälda memorial får
jag i underdånighet anmäla ett af Komiterade för stuteriväsendets ordnande
väckt förslag, att Chefen för Stuteriöfverstyrelsen, hvilken för närvarande icke
uppbär någon lön, utan endast, jemlik! nådiga brefven den 17 Juli 1843, den
16 November 1847 och den 23 Februari 1858, ersättning för hyra af embetslokal
och för expenser med tillsammans 600 R:dr, måtte erhålla eu årlig
lön af 2,000 R:dr, äfvensom att Sekreteraren vid nämnda Styrelse, hvars arfvode
uti den genom nådiga brefvet den 23 Februari 1858 fastställda stat är
upptaget till 1,000 R:dr, måtte få detta arfvode förhöjdt till 1,500 R:dr.

Efter att hafva sålunda redogjort för de framställningar, hvdka kunna
föranleda till begäran af förhöjda eller nya anslag under förevarande anslagstitel
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong]. Näjd, som, sedan
Stuteriöfverstyrelsens förslag till utarrendering af Ottenby kungsgård inkommit,
lärer låta frågan derom sig till slutligt afgörande föredragas, måtte, med afseende
å hvad Stuteriöfverstyrelsen rörande de föreslagna kapplöpningsprisen
anfört, icke för närvarande finna skål att för samma ändamål af Riksdagen
äska medel.

Deremot anser jag det af förrbemälde Komiterade väckta förslag om tilldelande
af lön åt Chefen för Stuteriöfverstyrelsen och höjande af det Sekreteraren
vid nämnda Styrelse tillkommande arfvode förtjena det största behjertande.
Hvad särskild! angår Chefen, synes det nu vara tid att öfvergifva den
hittills rådande uppfattningen, att hans embete endast är en hederspost, hvarför
innehafvare!! endast bör åtnjuta godtgörelse för resekostnader och andra
expenser. De vigtiga och mångfaldiga göromål, hvilka enligt gällande Instruktion
för Stuteriöfverstyrelsen redan nu åligga Chefen och Sekreteraren,
komma att, till följd af den utaf Eders Kongl. Näjd beslutade reorganisa -

84 Bil. No 5 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prop. No /, om Statsverket 1873.

tionen af stuteriväsendet och dermed sammanhängande inrättningar, erhålla en
högst betydlig tillökning. Med afseende så väl derå som å det ansvar, bemälde
Embetsman enligt bestämmelserna i 15 § af åberopade Instruktion äro
underkastade, finner jag den föreslagna lönen af 2,000 B:dr åt Chefen och
förhöjningen med 500 R:dr i Sekreterarens arfvode ingalunda vara för högt
tilltagna och tvekar derföre så mycket mindre att förorda ett sådant löneanslag
utöfver den nu varande hyres- och expensersättningen samt eu sådan
arfvodestörhöjning, som de till hästafvelns förbättrande anslagna medel och
tillgångar med visshet kunna antagas medgifva, att till utgående derifrån för
ifrågavarande ändamål från och med 1874 ntanordnas sammanräknade erforderliga
beloppet 2,500 R:dr.

Vidkommande derefter frågan om anslag dels till inköp af afvelsdjur och
dels till åvägabringande af prisbelöningar, så håller jag, lika med Stuteriöfverstyrelsen,
före, att derför erforderliga medel icke kunna förväntas blifva
under den närmaste framtiden åvägabragta genom besparingar i stuteriernas
utgifter. Behofvet att tidtals för stuterierna anskaffa nya afvelsdjur är af sakkunnige
er kärr dt och later icke afvisa srg. Om nemligen parning emellan nära
befryndade djur alltjemt förtsättes, skall, bland andra skadliga verkningar, äfven
inträda den, atl, der anledning till samma fel hos de parade förefinnes,
liv riket hos närbeslägtade ofta är fallet, dessa fel hos afkomma!! ytterligare utvecklas
och slutligen sa rotfastas, att felen antaga konstant natur och gorå
ideell otjenlig att till afvel användas. Omtanka!! att förebygga en sådan skadlig
följd af länge fortsätta slägtparniugar bjuder att uppfriska stuteriafveln genom
främmande blod. Sker icke detta, skola de framsteg, stuterierna och hästaiveln
onekligen gjort, förr eller senare tillintetgöras. Afseende å jordbrukets
och näringarnas bästa påkallan äfven ett skyndsamt anskaffande af hingstar
lämplige och tjenlig att användas såsom landtbeskällare.

Om det måste antagas, att uppkommande besparingar å stuteriernas utgi
testator icke inom deri närmaste framtiden lemna full tillgång att förse stuterier
och landtbeskällaredepoter med göda afvelsdjur, kärr än mindre förväntas,
att de medel, som erfordras för införande af det s. k. premieringssystemet,
skola erhållas genom förenämnda besparingar. Komiterade, hvilkas
åsigter och förslag vid deri beslutade reorganisationen af stuteri väsendet i väsendtlig
mån vunnit tillämpning, uppgifva sjelfve såsom sannolikt, att flera år
komma att förflyta, innan nämnda reorganisation kan genomföras. Att em ellertid
till en obestämd framtid uppskjuta införandet af ifrågavarande system, om
hvars välgörande inflytande på befrämjandet och utvecklingen af ett lands enskilda
hästafvel utrikes vunnen erfarenhet bär ojäfviga vittnesbörd och alla,
som i frågan sig yttrat, äro fullkomligt ense, synes mig icke nyttigt och lämpligt.
1 vårtöra förefaller det mig, som borde man samtidigt med påbörjandet
af deri beslutade reorganisationen af stuteriväsendet skrida till införande af

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o om Statsverket 1813. 85

prisbelöningar, på det att det stöd, som landets hästafvel från stamstuterierna
hittills hemta!, men nu småningom, i den män stuteriernas verksamhet inställes
eller förminskas, kommer att sakna, måtte varda ersatt genom verkningarna af
dylika belöningar. De, som med afseende å dessa vilja egna sig åt uppfödande
af hästar, måste, så vida de med någon trygghet skola skota sådan
näring, vara förvissade, att de afsedda belöningarna, så länge de för vinnande
deraf stadgade vilkor uppfyllas, också komma dem till del. Eu sådan visshet
beredes icke, om systemets hela tillvaro grundas på mer eller mindre tillfälliga
besparingar i eu bestående institutions utgifter. .Deri kan endast åstadkommas
genom ett en gång för alla anvisadt fast anslag, om hvars nedsättning
fråga först dä kan uppstå, när motsvarande besparingar af stadigvarande art
äro vunna. I fråga om beloppet af ett dylikt särskild! anslag, hvars åskande
hos Riksdagen sä val eu Ledamot i förrbemälda komité, som ock Eders Kong!.
Maj:ts Landtbruksakademi varmt förordat, torde de af Komiterade gjorda beräkningar,
Indika och lagts till grund för Eders Kong!. Maj:ts beslut den 1
sistlidne November, förtjena fullt vitsord. Enligt dessa beräkningar erfordras
såsom bidrag från Statens sida till prisbelöningar och deraf härflytande kostnader
ett belopp af 35,000 Rulr eller hvad Stuteriöfverstyrelsen för ifrågavarande
ändamål föreslagit.

På grund af hvad jag sålunda anfört råder jag i underdånighet, att Eders
Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

a) att medgifva, att från och med år 1874 och framgent må af de till
hästafvelns förbättrande anslagna medel och tillgångar årligen utgå, såsom lön
åt Chefen för Stuteriöfverstyrelsen 2,000 R:dr utöfver den nuvarande hyresoeh
expensersättningen och såsom förhöjning i det Sekreteraren vid nämnda
Styrelse för närvarande med 1,000 R:dr tillkommande arfvode 500 R:dr eller
tillsammans 2,500 R:ar;

b) att å extra stat för år 1874 anvisa ett belopp af 50,000 B:dr att
användas till inköp af afvclsdjur vid stuterierna och landtbeskällaredepoterne;

c) att för införande af prisbelöningar för hästar höja det nu varande ordinarie
anslaget till hästafvelns förbättrande med 35,000 Rulr, att såsom reservationsanslag
användas uteslutande till bestridande af dylika belöningar och
deraf härflytande kostnader.

12:o. Undervisningsanstalter jäv bergsbruk och slöjder.

Ä. Lägra bergsskolorna i FUipstad och Falun med dertill hörande afdelmngsskolor
för arbetsförmän inom bergshandteringen.

Uti underdånig skrift den 22 November 1871 hafva, å Bruks-Societetens
vägnar, Fullmäktig'', i Jernkis:.bref dels förmält, bland annat, att det vid 1818

86 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om, Statsverket 1873.

års Riksdag åt Jernkontoret till belopp af 600,000 R:dr B:ko, eller 900,000
B:dr Kant, och mot ränta af tre procent beviljade kreditiv, vid hvars åtnjutande
vant fästädt det v ilkoret, att den vinst, som uppkommit genom skilnaden emellan
nämnda ränta och den högre utlåningsränta, som konmie Kontoret till godo,
skulle, sedan uppgifna förvaltningskostnader bestridts, användas till bergshandteringens
framgång och förkofran genom anställande af rön och försök in. in.,
som med detta ändamål egde gemenskap, — bli!vit, efter det år 1866 kredit!
v rantar förhöjts från tre till fyra procent, samt vid 1869 års Riksdag kreditivets
belopp nedsatts till 750,000 R:dr, med 1870 års utgång helt och hållet
indraget, i följd hvaraf och dä härigenom en betydlig inkomst, uppgående
för åren 1856—1865 i ärligt medeltal till ett bruttobelopp af 17,613 R:dr
56 öre, för Kontoret upphört, Bruks-Soeieteten, som det oaktadt icke ifrågasatte
att erhålla något understöd af Statsmedel för bekostande af berörda, alltjemt
och fortfarande bchödiga rön och försök, likväl ansåge påkalla^ att gorå
underdånig framställning om Jernkontorets befriande från åtskilliga utgifter, som
Kontoret för narrande finge vidkännas, ehuru de syntes vara af beskaffenhet
att höra af Statsverket bestridas; dels ock med afseende härå hos Eders Kong!.
Maj:t i underdånighet anhållit, att de på Bruks-Societetens bekostnad inrättade
och underhållna lägre Bergsskolor i Filipstad och Falun måtte, under förbehåll
att tjenlig^ lokaler för dem af vederbörande bruks- och grufveegare kostnadsfritt
upplätes, varda af Statsverket i det skick, hvari skolorna nu befunnes,
öfver tågna, med Bruks-Soeieteten lcmnad tillåtelse att genom Jernkontor ets Fullmäktige
tillsätta ledamöter i Styrelserna öfver dessa skolor, samt att af Statsmedel
måtte anvisas såsom årliga anslag dels 14,000 R:dr för underhållet af
omförmälda lägre Bergsskolor, dels 6,000 R:dr att användas till reseunderstöd
åt lämpliga personer för att i främmande länder inhemta kännedom om bergshandteringens
ståndpunkt och i särskilda riktningar vunna utveckling; varande
i sammanhang med donna underdåniga framställning i öiligt anfördt, hufvudsakligen
:

att dun enda anstalt för bergsundervisningen inom landet, till hvars underhåll
Statsverket bidroge, vore den förut i Falun förlagda, numera med Teknologiska
Institutet förenade Bergsskola, till hvilken, jemlik! Nådigt Bref den
22 Mars 1867, från Statsverket årligen utginge 19,500 R:dr, men att, då
donna summa icke finge tagas i anspråk för lärjungarnes praktiska undervisning,
Bruks-Soeieteten derjemte för sistnämnda ändamål lemnade ett ärligt anslag
af 15,000 R:dr;

att emellertid, enär donna läroanstalt vore afsedd egentligen för den högre.
för meddelandet af vetenskaplig bildning lämpade bergsundervisningen, men
äfven för don lägre bergsundervisningen särskilda läroanstalter erfordrades, det
icke kunde anses val och fullständigt sörjdt för bergsmaiinabildningen, med

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:U Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 87

mindre sådana anstalter funnes anordnade icke blott för de personer, som
ämnade söka anställning på platser, der högre vetenskapliga insigter ej
påkallades, och derför antingen icke behöfde eller, i anseende till de högre
kunskapsfordringarna, som vore bestämda för vinnandet af inträde vid
bergsskolan i Stockholm, eller af andra orsaker saknade utväg att genomgå
lärokursen derstädes, utan jemväl för sj elfva arbetar ne, på det att äfven
desse måtte beredas tillfälle att erhålla undervisning i sådana ämnen, som
för deras utbildning till skicklige arbetsför män vore af nöden att känna;
äfvensom att en dylik anordning af så väl högre som lägre läroanstalter
för bergsmannayrket vore påkallad af samma skäl, som föranledt inrättandet
inom landet af landtbruksinstitut och lägre landtbruksskolor för
jordbruksnäringens samt af ett högre tekniskt läroverk och tekniska elementarskolor
för slöjdernas utveckling;

att, i syfte att befordra den lägre bergsundervisningen, år 1830 i
Filipstad inrättades en »undervisningsanstalt för unge bruksidkare och
bruksbetjente», hvilken anstalt, åvägabragt af enskild man och allra först
underhållen endast genom lärjungarnes tillskott och ett ärligt understöd
af Wermlands och Dals bruksegare samt derefter genom Bruks-societetens
medverkan, utan något bidrag af allmänna medel, utbildad till eu fullständig
bergselementarskola, nu mera, endast med undantag för hvad som
tillflöte skolan genom lärjungarnes inträdesafgifter, helt och hållet bekostades
af bemälde Societet, hvars årliga anslag till skolan för närvarande
vore att beräkna till 5,466 R:dr 67 öre, deraf såsom aflöning åt
de vid skolan anställde lärare med flera utginge tillsammans 4,150 It:dr;

att, efter det den först inköpta skolbyggnaden för sistberörda läroanstalt
år 1868 blifvit genom vådeld förstörd, ortens bruks- och grufveegare
föranstaltat om uppförandet af ett nytt skolhus af sten, i hvilken
byggnad, som blifvit uppförd med eu kostnad af 15,266 R:dr 45 öre
och sedan September 1870 varit för undervisningen begagnad, äfven
blifvit anbringad eu särskild lokal för eu så kallad skjutare-skola, med
ändamål att utbilda arbetsförmän vid grufvebrytningen, hvilken skola år
1871 träd! i verksamhet;

att då emellertid Bergs-elementarskolan i Filipstad, med de stegrade
fordringar på tillfällen till vinnande af upplysning och skicklighet inom
handteringens olika grönår, som städse gjorde sig gällande, befunnits icke
vara för sitt ändamål inom landet ensam tillräcklig, Bruks-societeten år
1867 anvisat medel för inrättandet af ytterligare en lägre bergsskola, den
Societeten ansett böra förläggas i Falun, hufvudsakligen af det skäl. att
Dalarne egde en ganska betydlig jerntillverkning, men äfven med hänsigt
dertill, att de tillfällen till erhållande af bergsundervisning, som sedan

88 Bil. N:o 5 a. till Kong1. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

lång tid tillbaka varit för orten beredda, blifvit, genom förra bergsskolans
upphörande, i väsendtlig mån försvårade, till men äfven för kringliggande
provinser; äfvensom att ett hufvud syfte med den nya skolans tillvägabringa
n de varit att med densamma förena en bergsarbetareskola och såmedelst
afhjelpa ett behof af undervisningstillfällen för arbetsklassen, som
länge gifvit sig tillkänna och icke vidare läte sig tillbakavisas;

att nyssnämnda bergsskola i Falun, med ändamål att bibringa teoretiska
och praktiska elementarkunskaper åt dem, som ämnade egna sig åt
jernhandteringen, i egenskap af vare sig bruksförvaltare eller bruksbetjening
eller ock såsom förmån eller arbetare, vore fördelad på två afdelningar,
eu öfre för utbildandet af tjenliga ämnen till bruksförvaltare och
bruksbetjening samt en lägre eller bergsarbetareskola, i hvilken senare
undervisningen i de särskilda läroämnena borde lämpas efter som lärjungen
ville egna sig åt jerntillverkning, åt bruksbyggnader eller åt
grufvehandtering; äfvensom att Bruks-societeten till denna läroanstalt, för
hvilken bruksegarne inom fjerde Bergmästare-Distriktet låtit anskaffa och
vid slutet af år 1870 aflemna lokal att för ändamålet allt framgent begagnas,
så länge Bruks-societeten lemnade skolan understöd till undervisningens
vidmakthållande, anvisat ett ärligt anslag af tillsammans 8,000
B: dr, deri dock icke inberäknadt hvad som från Jern kontoret kontant
anordnats till skolans första uppsättning och förseende med nödig materiel
utöfver deri, som af förra bergsskolans på Bruks-societetens bekostnad
anskaffade fösa egendom kunnat, vid nämnda skolas upplösning och förflyttning
till Stockholm, afsättas, och som sedermera blifvit till den nya
läroanstalten öfverlemnad;

att den omständigheten, att den årliga kostnaden således vore högre
för bergsskolan i Falun än för motsvarande skola i Filipstad förnämligast
både sin grund deri, dels att aflöningen för föreståndare- och förste lärarebefattningen
vid skolan i Falun vore bestämd till 3,000 B:dr, men vid
skolan i Filipstad kunnat inskränkas till 1,550 B:dr af, bland annat, den
tillfälligheten, att nuvarande innehafvare!! af sistberörda befattning derjemte
i egenskap af stipendiat på Jernkontorets stat åtnjöte ett arvode af

1,000 B:clr, och dels att den i Falun anordnade bergsarbetareskola, till
följd af omfattning^! af undervisningen derstädes, måste föranleda vissa
särskilda kostnader, som vid bergselementarskolan i Filipstad, äfven efter
inrättandet af den så kallade skjutareskolan derstädes, ej ifrågakomma;

att vid jemförelse med hvad staten lemnade i bidrag för undervisningen
inom andra inhemska näringsgrenar, hvilka bidrag, enligt nådigt
bref den 10 Mars 1871, uppgillra för jordbruk och landtmannanäringar

samt

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1873. 89

samt för slöjderna till ett sammanräknadt belopp, för jordbruksnäringen,
utom afkastning^ af tvenne större egendomar, af 198,550 K:dr, och för
slöjderna af 214,600 It:dr, eller tillsammans till 413,150 R:dr, det visade
sig, att bergsbruket, som likväl utgjorde landets andra modern äring, vore
med afseende å undervisningsanstalter från det allmännas sida i jemförelsevis
ytterst ringa mån tillgodosedt; vid hvilket förhållande Brukssocieteten,
som hittills af Jernkontorets tillgångar beredvilligt fyllt de
behof, som inom handteringen gjort sig gällande, samt endast under
år 1870 låtit från Jernkontoret dels såsom aflöning åt kontorets tjensteman
i landsorten, närmast jemförlig^ med de landtbruksingeniörer, staten
för jordbruket aflönade, dels såsom arfvoden åt unge män, hvilka, efter
genomgången bergsskolekurs eller inhemtande på annat sätt af nödiga
kunskaper i de till bergshandteringen hörande ämnen, egnade sig åt metallurgi,
jernförädling, bergsmekanik eller grufvebrytning, dels såsom reseanslag
samt för befordrande af vetenskapliga och tekniska ändamål inom
handteringen m. m., utbetala en summa af mer än 48,000 B:dr utöfver
anslagen till bergsundervisningen, nu i det förenämnda kreditivets
indragning funnit en särskild anledning för sig att påkalla statens mellankomst
samt föreställt sig det utgöra endast en gård af rättvisa mot ifrågavarande
näringsgren, att staten hädanefter utsträckte sin omvårdnad äfven
till den lägre bergsundervisningen, i hvilken händelse Bruks-societeten
dock, enligt sitt en gång gjorda åtagande, skulle fortfarande inom en
summa af 15,000 B:dr om året bestrida utgifterna för lärjungarnes vid
bergsskolan i Stockholm praktiska undervisning;

att då, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, tjenlig^ lokaler för de af
Jernkontoret underhållna bergsskolorna i Filipstad och Falun redan funnes
beredda, det icke vore meningen, att, statsverket, derest skolorna af staten
öfvertoges, i någon händelse skulle betungas med kostnad för skollokalers
anskaffande, utan borde sådana äfven framgent af vederbörande bruksoch
grufve-egare hållas kostnadsfritt tillhanda, men att deremot kostnader
för lokalernas underhåll skulle, i öfverensstämmelse med hvad hittills
varit fallet, bestridas af det för skolorna utsudda årliga anslaget;

att de vid skolorna befintliga för Jernkontorets medel anskaffade
inventarier, hvilka vid slutet af läseåret 1870 i Filipstad egde ett bokfördt
värde af 2,901 B:dr 17 öre och vid den i November 1871 i verksamhet
sutta skolan i Falun torde kunna upptagas till ungefärligen enahanda
värde, skulle komma att vid skolorna bibehållas och således utan
lösen eller ersättning till statsverket öfverlemnas; äfvensom

Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd

tiO Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

att, sedan i öfverensstämmelse med det ändamål, hvartill Järnkontorets
s. k. rön- och försöks-fond skulle få användas, understöd från denna
fond jemväl lemnats för att sätta kunnige och för bergshandteringen
intresserade män i tillfälle att genom resor i utlandet förvärfva kännedom
om handteringens ståndpunkt och utveckling derstädes, men den tillgång
till meddelande af dylika understöd, som kontorets kreditiv på Riksbanken
erbjudit, genom kreditivets indragning äfven försvunnit, ersättning härför
syntes höra under annan form erhållas från statsverket, hvarifrån utginge
såsom reseunderstöd, bland annat, dels åt personer, som egnade
sig åt landtbrukets studium, 6,000 R:dr, dels åt sådane arbetare i de
enskilda näringsyrkena, Indika önskade att i främmande länder förvärfva
sig ökade insigter och konstfärdighet, 8,000 R:dr;

och hafva Fullmäktige derjemte förmält, dels att Bruks-societeten,
ej mindre under förutsättning att bergsskolorna i Filipstad och Falun
blefve af statsverket öfvertagna, föreställt sig, att styrelsen och förvaltningen
af dessa skolor komme att ordnas efter hufvudsakligen enahanda
grunder, som gällde för andra tekniska skolor i riket, än ock — i ändamål
att vid eu i donna riktning verkställd organisation af de nyssberörda
bergsskolornas styrelse och förvaltning icke förlora allt det inflytande å
undervisningens anordnande och omfattning, som Societeten för närvarande
vore i tillfälle att utöfva, och som under vissa förhållanden kunde vara
af värde för Societeten att åtminstone i någon mån bibehålla, ansett sig
kunna hemställa om nådig tillåtelse för Bruks-societeten, som jemlik!
§ 41 i de af Kongl. Maj:t den 22 Mars 1867 för Teknologiska Institutet
utfärdade stadgar, blifvit berättigad att genom två af Bruks-societeten
utsedde ledamöter deltaga i Institutets styrelse, att genom Jernkontorets
fullmäktige få välja något visst antal ledamöter i styrelserna öfver de
lägre bergsskolorna, för hvilken hemställan Bruks-societeten trött sig kunna
hemta särskild! stöd af icke blott de anslag, Societeten hittills lemna! för
bergsundervisningen i allmänhet, utan äfven den närmare kännedom, bemälde
fullmäktige måste förutsättas eg a om personer med lämplighet för
omförmälda uppdrag, dels att, i fall det skulle finnas lämplig! att lemna
Jernkontorets fullmäktige tillfälle att yttra sig öfver ansökningar om erhållande
af här ofvan ifrågaställda reseunderstöd, fullmäktige sannolikt
skulle i de flesta fall kunna lemna erforderliga upplysningar om så väl
de sökandes personer, som det större eller mindre gagn, hvilket genom
de sökta understödens beviljande borde vara att förvänta.

Eders Kongl. Maj:ts och rikets Commerce-Collegiuin, som genom
nådig remiss den 4 December 1871 fått sig anbefaldt att öfver donna
framställning afgifva underdånigt utlåtande, har i sådan! afseende dels

Bil; Nio 5 « till Kongl. Maj;ts < Nåd. Prop. N:o 1, om, Statsverket 1873. 91

anmodat Föreståndaren för Teknologiska Institutet att, efter det vederbörande
lärare vid den med Institutet förenade bergsskolan leinnats tillfälle
att sig utlåta, med yttande i ämnet till Collegium inkomma, dels
från Bergmästarne i fjerde och sjunde bergmästare-distrikten infordrat
sådant yttrande, med anledning hvaraf är vordet hufvudsakligen anfördt:

af Föreståndaren för den med Teknologiska Institutet
förenade Bergsskolan

att, vid betraktande af statens uppoffringar för landtbrukets och
slöjdernas förkofran, den gjorda underdåniga framställningen derom, att
den lägre bergsundervisningen äfvensom reseanslagen för bergsmän, hvilka
önskade att i främmande länder förskaffa sig kännedom om bergshandteringens
utveckling, måtte bekostas af staten, syntes befogad och billig;

att det begärda anslaget af 14,000 It:dr för den lägre bergsundervisningen
syntes icke vara för högt tilltaget, enär utan tvifvel mera
behöfde göras för bergsarbetares undervisning, än som hittills blifvit i
denna väg åstadkommet, nemligen en s. k. skjutareskola i Filipstad år
1870 och en bergsarbetareskola i Falun år 1871;

att mera än en skola för bruksbetjenter och bokhållare likväl icke
torda blifva behöflig; äfvensom att Staten icke torde böra för all framtid
förbinda sig att underhålla lägre bergsskolor på några bestämda platser;

varande i sammanhang härmed och under antagande, att de besparingar,
som å Jernkontorets årliga anslag af 15,000 R:dr till Bergsskolan
‘i Stockholm kunde göras, finge vid framtida behof disponeras så väl
för Bergsskole-elevernas i Stockholm praktiska undervisning, som, med
Fullmäktiges i Jernkontoret samtycke, för andra för bergshandteringen
nyttiga ändamål, förordadt;

att Statsverket må åtaga sig kostnaden för den lägre bergsundervisningen
i landet, dock utan förbindelse att för framtiden underhålla
sådana skolor på bestämda platser, samt mot vilkor att alla inventarier
vid nu befintliga lägre bergsskolor utan lösen tillfalla staten;

att från Statsverket må anslås 6,000 R:dr årligen till resestipendier
för bergsmän; samt

att Bruks-societeten måtte få utse vissa ledamöter i Styrelserna för
de lägre bergsskolorna och i afseende å resestipendierna anmäla till
dessas undfående lämplige personer;

af Föreståndaren för Teknologiska Institutet:

att, då bergshandteringen inom landet nu mera icke åtnjöte några
företrädesrättigheter, utan blifvit ställd i fullkomlig likhet med andra

92 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj tis Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873

fabriksgrenar, det syntes äfven vara med rättvisa öfverensstämmande, att
Staten, som åtminstone till hufvudsaklig del underhölle de för andra
industriela yrken befintliga läroverk, jemväl åtoge sig dem, som för
bergsmannaundervisningen kunde finnas erforderliga;

att landet, jemte det högre bergsläroverk, som nu mera utgjorde
en afdelning af Teknologiska Institutet, utan tvifvel behöfde äfven lägre
skolor, dels för bildning af grufve- och bruksförvaltare samt andra bruksbetjente,
dels ock för bildning af arbetsförmän inom bergshandteringens
särskilda grönår, till följd af hvilket behof den i Filipstad inrättade
Bergs,elementarskola äfven blifvit under en längre tid underhållen af
Bruks-societeten, som nu jemväl lemnande anslag till en i Falun helt
nyligen anordnad lägre Bergsskola ^

att emellertid den erfarenhet, man hittills vunnit om tilloppet af
lärjungar vid Bergselementarskolan i Filipstad, hvilka lärjungars antal
för närvarande vore endast 7 och under de sistförflutna tio åren aldrig
öfverstigit 17, samt i medeltal varit 11, syntes — då det icke vore
sannolikt, att lärjungeantalet under den närmaste framtiden skulle i
någon betydligare mån ökas, helst om man toge i betraktande den utveckling,
de öfriga tekniska läroverken de senare åren vunnit, och att
från dessa utgångna lärjungar ej sällan blefve såsom bruksbetjente anställde,
— ådagalägga, att landet, åtminstone för närvarande, icke både
behof af mer än en lägre skola för bildning af bruksbetjente, liksom ock
jemte det att det för öfrig! i allmänhet vore vida bättre att underhålla
blott en skola och förse donna med fullt tillräckliga lärarekrafter och
materiel hjelpmedel, än att splittra tillgångarne på flera, härvid förekomme,
att med de förbättrade kommunikationsmedel, landet nu mera
erhållit, afståndet emellan de särskilda bruksdistrikten icke heller kunde
utgöra giltig! skål att underhålla mer än en skola af ifrågavarande slag;

att, beträffande lämpligaste läget af en sådan skola, det både varit
ifrågastäldt, att bergselementarskolan i Filipstad borde förflyttas till Örebro,
för att förenas med dervarande Tekniska elementarskola och af denna
bilda en afdelning, men att, då eu dylik anordning, hvarom förslaget
sedermera blifvit återtaget, skulle, jemte vissa fördelar af ej mindre en
fullständigare teoretisk grundläggning för bergseleverne, än ock minskade
kostnader, tillika, — och i följd deraf att med en så beskaffad anordning
undervisningen, som i flera läroämnen måste, derest sagda fördelar skulle
vinnas, åtminstone till hufvudsaklig del vara gemensam för de elever,
som ville egna sig åt bergshanclteringen, och skolans öfriga lärjungar, således
icke kunde uteslutande lämpas efter de förres behof, -— medföra en

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket, 1873. 93

sådan lärokursens förlängning, att deraf i många fall skulle uppkomma
en icke ringa olägenhet; samt att, enär dels af de tvenne städer, Filipstad
och Falun, hvilka nu egde bergselementarskolor, den förra, såsom
belägen i landets vigtigaste jernbergslag, vore en lämpligare plats för en
skola, som borde vara afsedd uteslutande för jernhandteringens kikare,
dels Filipstads bergsskola nyligen erhållit en nybyggd, ganska ändamålsenlig
lokal, och man icke för närvarande hade anledning till det antagandet,
att undervisningen vid skolan skulle vinna genom dennas förflyttning
till annan ort, det syntes lämpligast, att ifrågavarande skola åtminstone
tills vidare finge i Filipstad bibehållas;

att, i fråga åter om storleken af det årsanslag, som för bergselementarskolan
i Filipstad vore erforderligt, för att den skulle kunna
motsvara nutidens anspråk på ett dylikt läroverk, detta anslag, hvilket
sådant det nu vore bestämdt icke syntes tillräckligt för skolans ändamålsenliga
vidmakthållande utan beroende af, bland annat, vissa för närvarande
till kostnadernas minskande gynnsamt medverkande tillfälligheter,
torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, Indika vid bestämmandet
af aflöningsförmånerna vid de Tekniska elementarskolorna
synas hafva blifvit följda, och med hänsigt till, bland annat, att bergselementarskolan
i Filipstad jemväl hade en afdelning för bildande af
arbetsförmän, hvilken fortfarande skulle bibehållas, böra, enligt särskild!
upprättad! omkostnadsförslag, utgå med 10,000 It:dr, dock utan att statsverket
skulle vidkännas någon kostnad för elevernas praktiska lärokurser
i masmästeri och smide eller för underhållet af skolans lokal, hvilket, i
ungefärlig likhet med hvad i fråga om de Tekniska elementarskolorna
vore fallet, skulle ombesörjas af den kommun, der skolan vore belägen,
eller af ortens bergsbruksidkare;

att utom Bergselementarskolan i Filipstad, med dess afdelning för
arbetare, åtminstone en annan skola, anordnad uteslutande för bildande
af arbetsförmän inom bergshandteringen, syntes vara af behofvet påkallad,
samt att, då tillfälle till undervisning för bruks- och bergverksarhetare,
om möjligt, borde beredas på de orter, hvarest eller i hvilkas
närhet en större grufve- eller bruksrörelse funnes, så att skolan kunde
begagnas jemväl af arbetare, som der hade sin sysselsättning, Falun för
en sådan skola vore att anse såsom en lämplig plats; äfvensom att till
denna skola för bildande af arbetsförmän Staten, under förutsättning att
skolan finge behålla sin nuvarande lokal och att donna antingen af Fall! stad
eller af bergsbruksidkare i orten behörigen underhölles, syntes höra anvisa
ett årlig! bidrag af 4,000 R:dr eller hälften af det belopp, som Jernkontoret
nu till skolan lemnande;

94 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. ''Prap. N:o t, om Statsverket 1873.

att, då frågan om sammansättningen af de lägre bergsskolornas Styrelser
syntes kunna utan olägenhet uppskjutas, till dess sig visat, huruvida
eller i hvad mån Staten kom me att åtaga sig skolornas underhåll,
något yttrande angående Fullmäktiges hemställan om tillåtelse att få utse
ledamöter i dessa styrelser nu icke torde vara erforderligt;,

att vid Fullmäktiges underdåniga anhållan om statsanslag till reseunderstöd
åt lämpliga personer, som egnade sig åt bergshandteringen, icke
funnits något att erinra; samt

att, hufvudsakligen på grund af hvad sålunda blifvit omförmäld t,
Föreståndaren funne sig höra tillstyrka, dels att Staten måtte åtaga sig
att åtminstone till hufvudsaklig del bestrida kostnaderna för undervisningen
vid de lägre bergsskolor, som Statsmakterna kunde finna för landet
erforderliga, med vilkor att de orter, i hvilka skolorna förlädes, eller
deromkring boende bergsbruksidkare åt skolorna anskaffade och underhölle
lämpliga lokaler, och att all nuvarande Bergsskolan i Filipstad och
Falun tillhörig undervisningsmateriel och annan lösegendom till Staten
öfverlemnades, dels att af Statsmedel måtte såsom årliga anslag tills vidare
anvisas 10,000 R:dr till Bergselementarskolan i Filipstad och 4,000
riksdaler till den afdelning af den nyligen inrättade Bergsskolan i Falun,
som hade till ändamål att bilda arbetsförmän inom bergshandteringen,
dels och att ett ärligt statsanslag af 6,000 R:dr jemväl måtte anvisas till
reseunderstöd åt lämplige personer, för att i främmande länder inhemta
kännedom om bergshandteringens framsteg;

af Bergmästaren i Fjerde Bergmästare-Distriktet:

att, i fråga om bergsnäringens rätt att för den för densamma erforderliga
offentliga undervisningen erhålla understöd och medverkan ifrån Statsmakterna,
billigheten häraf och statsintresset härvid vore för ögonskenliga
för att ett ledande i bevis deraf kunde anses behöfligt;

att, enligt Bergmästarens uppfattning och på angifna grunder, undervisningen
å ena sidan för brukselever eller bruksförvaltareämnen samt å
andra siden för dem, som skulle bilda sig till arbetsförmän, icke herde
förläggas till skilda läroanstalter, utan meddelas af samma lärare på tvenne
afdelningar, en öfre och eu nedre, så att lärjunge i den öfre afdelningen
deltoge i undervisningen i alla ämnen, men lärjunge i den nedre afdelningen
begagnade undervisningen blott i de ämnen, som hade tillämpning
på det yrke, han ämnade utöfva såsom masmästare, såsom smed, såsom
grufvestigare eller såsom bruksbyggmästare;

att genom en sådan anordning äfven lärjungarne i de olika afdelningarna
torde komma att inbördes utöfva en nyttig inflytelse på hvar -

Bil. N:o 5 a. till Kong!.. Maj As Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 95

andra och ömsesidigt bibringas insigt om det i så mycket gemensamma i
deras intressen och lefnadsmål;

att liksom skal icke torde vara för handen att införa två slag af
bergselementarskolor genom att skilja skolan för brukselev och bergsarbetare
åt, det villo synas, som om landet ej heller vore betjenadt med en
enda sådan skola;

att med en dylik åsigt, af saken det vore utan gagn att ingå i bedömande
af det relativa värdet af Falun eller Filipstad såsom ort för en
föreslagen enda bergselementarskola, enär båda platserna vore göda och
användbara, men att likväl Falun icke vore den ort, som behöfde vika,
om täflan i det afseende ifrågakomma och afgörandet. berodde af de öfvertygande
skäl, som kunde framläggas;

att skolorna för den lägre bergsundervisningen syntes böra förblifva,
såsom de lägre landtbruksskolorna voro det, under af or tern es yrkesidkare
utsedde styresmän, som ställdes under vederbörande offentliga myndighets
kontroll och inspektion;

o att Bergmästaren förenade sig med Fullmäktige om den underdåniga
anhållan, att de undervisningsanstalter, som funnes, och för h vil k a enskilde
af lofvärd sarnfundsanda gjort uppoffringar, måtte få ega bestånd,
och att åt dessa skolor måtte anslås det begärda beloppet, 14,000 R:dr,
och äfven mindre, om till eu början för en ej fullt pröfvad sak icke skulle
kunna erhållas allt hvad som begärdes; äfvensom att det anslag till reseunderstöd,
hvarom framställning gjorts, enligt Bergmästarens uppfattning,
icke vore för högt, snarare motsatsen; hvarjemte Bergmästaren ifrågaställa att,

da nu denna angelägenhet blifvit af dem, som derom sig yttrat,
så olika bedömd, densamma måtte öfverlemnas till närmare utredning af
derför i nåder utsedde komiterade, men att Eders Kong]. Maj:t likväl
måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af det för nuvarande
bergs-elementarundervisningsanstalter erforderliga anslag; samt

af Bergmästaren i Sjunde Bergmästare-Distriktet:

att, då det inom alla öfriga industriens grönår vore att anse såsom
en grundsats, hvilken länge gjort sig gällande, att Staten hade att tillse,
att sadana läroanstalter förefunnes, dur yrkesidkaren kunde få inhemta
antingen den högre vetenskapliga eller den mera elementära bildning,
hvilken kunde vara nödig för hans utveckling, Staten syntes höra åtaga
sig kostnaden för undervisningen äfven vid de lägre bergsskolor, som
kunde anses för landet behöfliga;

96 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj-.ts Nåd. Prof). Nx> 1, om Statsverket 1873.

att det vore både nödigt, nyttigt och önskvärd t, att så inånga sådana
undervisningsverk som möjligt inrättades i ett land, der så många
traktör ännu funnes oundersökta, ouppodlade eller helt och hållet okända;

att, i hvad anginge frågan om nyttan och nödvändigheten af en skola
för bildande af arbetsförmän för bergshundteringen, sådana läroanstalter
hörde till nutidens fordringar, samt att det icke torde vara möjligt att
hädanefter vid en sig utvecklande industri använda andra förmän än sådana,
som kände de enklaste elementerna af teorien för sitt yrke; hvadan
och då på sådana män och på deras uppfattning, omdöme och kunskaper
ofta berodde hela den vinst, som bergshandtering^! lemnade, det måste
ligga i så väl Statens som den enskildes intresse, att en undervisning för
sådana personer blefve inrättad och förenad med bergselementarskolan,
hvilken förening Bergmästare!! funne fullt lämplig och lätt att a vägabringa,
äfven om han för sin del icke kunde medgifva möjligheten af en
helt och hållet gemensam undervisning för begge slagen elever, såsom
Bergmästaren i Fjerde Distriktet tycktes åsyfta;

att, beträffande det belopp, som, derest Staten öfvertoge bekostandet
af undervisningen för de lägre bergsskolorna, bonde för detta ändamål
anslås, Bergmästaren föreställde sig, det lian både att yttra sig allenast
om den skola, hvarom han närmast egde kännedom, nemligen om Bergsskolan
i Filipstad, samt att Bergmästaren, med hänsyn ej mindre dertill
att det för denna skola nu utgående belopp endast genom en särskild
tillfällighet kunde vara tillräckligt, än ock till lämpligheten deraf, att
båda skolorna i Filipstad och Falun i detta hänseende koinine att erhålla
ett lika anslagsbelopp, eller att åtminstone skolan i Filipstad ej kom me i
åtnjutande af ett mindre belopp än den i Falun, efter som den förra
skulle hafva åliggandet att undervisa så väl bruksbetjente som arbetsförmän,
ansåge ett” anslag af minst 8,000 R:dr böra anvisas till Bergsskolan
i Filipstad, dock med vilkor att nuvarande lokal derför kostnadsfritt
upplätes tillika med all vid skolan befintlig materiel och till densamma
hörande inventarier samt under förutsättning åt nyssnämnda åliggande för
skolan att lemna undervisning så val för blifvande bruksbetjenter som
förarbetsförmän; äfvensom

att, då det begärda anslaget af 6,000 R:dr till reseunderstöd vore
att anse såsom för hand teringens utveckling välgörande och nyttigt, Bergmästaren
hemställde, att ett sådant anslag matte anvisas att af Statsmedlen
årligen utgå.

För egen del har Commerce-Collegium i underdånigt utlåtande den
6 sistlidne December anfört följande:

»Af

Bil. N:o 5 a. till Kong].. Maj ds Nåd. Pro}). N:o 1, om Statsverket 1873.

»Af hvad sålunda förekommit visar sig, att val den gjorda framställningen
ej mindre i fråga om Statens åliggande att draga försorg äfven
om den lägre undervisnitigen för bergshandteringen, än ock beträffande
beviljandet af de begärda anslagen, så för sagde undervisning som till
reseunderstöd, blifvit af dem, hvilka äro i ämnet börda, förordad, men
att för öfrig! rörande både sjelfva anordnandet af de ifrågavarande skolorna
och fördelningen af anslaget dertill väsendtligen skiljaktiga åsigter
gjort sig gällande.

Då nu, i afseende å nyssberörda skolor, det, enligt hvad (kollegium
i underdånig skrifvelse angående verkställandet, genom i nåder förordnade
komiterade, af utredning rörande de Tekniska Elementarskolorna
m. m., donna dag anfört, torde få antagas, att med ett beslut om, huruvida
Staten skall, på sätt är vordet hemstäldt, öfvertaga de redan befintliga
lägre bergsskolorna och dermed förenade bergsarbetareskolor, eller
icke, bör anstå, intill dess blifvit ådagalagdt, till hvilket antal dylika skolor
må vara erforderliga äfvensom ej mindre i hvad mån skolornas organisation
är att anse såsom ändamålsenlig, än ock till hvilken ort, eller
hvilka orter undervisningen lämpligast må förläggas, finner (kollegium sig
icke höra den gjorda framställningen i donna del för närvarande understödja.
Men enär, enligt hvad i Collegii nyssnämnda underdåniga skrifvelse
jemväl blifvit antydt, bergshandteringen måste förutsättas ega samma
fog som andra näringar att taga i anspråk Statens biträde för bildandet
af dem, som hafva för afsigt att egna sig åt den till näringen hörande
verksamhet, och billigheten i följd häraf lärer fordra, att, sedan ett under
annan form åt bergshandteringen lemnadt, för handteringens främjande
i hit hänförlig riktning ämnadt bidrag genom förändring i bestämmelserna
rörande det ofvan omförmälda kreditivets begagnande upphört,
ersättning derför ju förr dess hellre beredes, anser sig Collegium, i
betraktande tillika af det jemförelsevis mindre betydliga statsanslag, som
nu finnes undervisningen i öfrig t för bergshandteringen tilldeladt, och då,
enligt hvad så val Föreståndaren för Teknologiska Institutet som Föreståndaren
för den med detta Institut förenade Bergsskola andragit, det
begärda anslaget icke synes vara för det med samma anslag åsyftade ändamål
för högt beräknadt, samt skolornas verksamhet för alla händelser
icke torde kunna frånkänna^ ett gagneligt inflytande för näringen, böra,
vid sådant förhållande. och under förutsättning af nådigt bifall till hvad
(kollegium rörande åvägabringandet af utredning angående den Tekniska
undervisningen inom landet hemställt, i underdånighet förorda, att meranämnda
anslag må, intill dess sagda utredning kan hinna verkställas och

Bih. till Riksd. Prat. 1873. 1 Samt. 1 Afd. 13

98 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1873.

nådigt beslut i anledning deraf varder meddeladt, komma att, för så vidt
skolorna under tiden nöjaktigt vidmakthållas, af statmedlen utgå.

Beträffande derefter det begärda anslaget till reseunderstöd, så och
då ändamålet med anslaget är af den beskaffenhet, att ett tillgodoseende
deraf icke kan utan men för handteringen lemnas å sido, samt mot det
ifrågaställa beloppet af berörda anslag, hvilket torde oförminskadt vara
för näringens behof erforderligt, icke heller något synes vara att erinra,
finner (kollegium sig höra anvisandet äfven af detta anslag förorda.

Vidkommande slutligen hvad Fullmäktige dels hemställt om tillåtelse
för Bruks-societeten att utse vissa ledamöter i Styrelserna för de meranämnda
skolorna, sedan dessa blifvit af Staten öfvertagna, dels antydt om
lämpligheten deraf, att Fullmäktige finge sig utlåta öfver ansökningarna.
om erhållande af nyssberörda reseunderstöd, så föreställer sig (kollegium,
i hvad angår den förra af dessa punkter, att något Oollegii yttrande i
donna del nu icke är påkalladt, hvaremot Collegium tillåter sig erinra,
att derest Statsanslag varder för skolorna i deras nuvarande ställning
beviljadt, desamma synas höra af någon för ändamålet i nåder förordnad
sakkunnig person inspekteras för tillseende af i hvad mån undervisningen
behörigen . upprätthålles, samt, beträffande den senare frågan, att, derest
medel för de omförmäla reseunderstöden komma att anvisas, vid handläggningen
af dithörande ärenden torde med hänsigt till Collegii egenskap
af Bergsöfverstyrelse, höra förfaras på enahanda sätt som sker vid
tilldelandet af sådana för öfriga näringar afsegla reseunderstöd, med
hvilka kollegium har befattning; ett förfaringssätt, som emellertid icke
lärer hindra, att (kollegium, der omständigheterna det föranleda, lemna)’
Fullmäktige tillfälle att öfver de inkomna ansökningarna till Collegium
afgifva yttrande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker Collegium i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästsammanträdande
Riksdag aflåta nådig proposition derom, att Riksdagen måtte

dels, med afseende å den tid, inom hvilken, enligt hvad det torde
kunna antagas, förenämnda. utredning rörande den Tekniska undervisningen
inom landet blifvit fullbordad och nådigt beslut i anledning deraf
meddelats, för hvardera af åren 1874 och 1875 åt de af Bruks-Societeten
nu underhållna Bergsskolor i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare anvisa ett belopp af 14,000 R:dr att, för
så vidt undervisningen vid skolorna behörigen upprätthålles, till Fullmäktige
i Jernkontoret utbetalas,

Bil. N:o ,5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 99

dels att till reseunderstöd åt lämpliga personer, som önska att i andra
länder förvärfva sig ökad insigt och skicklighet i hvad till bergshandteringen
hörer, bevilja ett ärligt anslag af 6,000 R:dr.»

Med anledning af hvad Commerce-Collegium anfört rörande ifrågasattgranskning
af undervisningsväsendet, i hvad det afser teknisk verksamhet,
bergsbruk och slöjd, torde det tillåtas mig att, innan jag hufvudsakligen yttrar
mig öfver Fullmägtiges i Jernkontoret förevarande framställning, i underdånighet-
erinra om följande förhållanden.

Jemlik! nådiga bref till Commerce-Collegium den 2 Maj 1872 har Kongl.
Maj:t, -— enär för erhållande af en fullständig öfversigt af den tekniska elementarundervisningens
tillstånd och behof det vore af vigt, att någon sakkunnig
person tid efter annan besökte de tekniska elementarläroverken och de
dermed förenade söndags- och aftonskolor, under det de vore i verksamhet,
samt genom åhörande af undervisningen och samtal med vederbörande direktionsledamöter,
föreståndare och lärare förskaffade sig den närmare kännedom
om hithörande förhållanden, som endast genom en dylik inspektion stode att
vinna — i nåder uppdragit åt Expeditionssekreteraren m. in. Friherre A. H.
E. Fock att ej mindre under nämnde månad inspektera de tekniska elementarskolorna
och dermed förenade söndags- och aftonskolorna i Norrköping, Malmö,
Örebro och Borås äfvensom tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna, än
äfven, efter slutad inspektion, deröfver till Commerce-Collegium afgifva berättelse,
hvilken Collegium hade att, jemte eget utlåtande, der berättelsen sådant
påkallade, till Kongl. Maj:t insända.

Vidare har i anledning af underdånig framställning af Riksdagen, Kongl.
Maj:t den 7 Juni 1872 i nåder förordna! en Komité för utredning af frågan,
om, i hvad mån och under Indika vilkor eu ombildning af Teknologiska institutet,
Krigshögskolan, Skogsinstitutet, Farmaeeutiska institutet och undervisningen
för Landtmätare till en teknisk högskola vore gagnelig och af behofvetpåkallad.

Commerce-Collegium, som med underdånigt memorial den 6 December
1872 öfverlemna! Friherre Focks inspektionsberättelse och dervid allenast beträffande
två omständigheter, som syntes vara oberoende af frågan om de tekniska
skolornas organisation, sig utlåtit, har derjemte uti särskild!, underdånigt
memorial jemväl af den 6 December 1872 andragit, alt giltigheten af grundsatsen,
att Staten borde till undervisningen för industriens behof, lika väl som
till öfriga undervisningsgrenar, sträcka sin omvårdnad, allt mer och mer vunnit
erkännande; att förändrade tids- och näringsförhållanden, genom Indika dels
krafvel! på insigt och konstfärdighet hos näringsidkaren i allmänhet i hög grad

.100 Bil. N:o 5 a. till Kont/l. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

stegrats och dels näringslifvet inom landet försatts i eu nästan obunden eller
åtminstone vida mindre än förr bunden täflan med företagsamheten och den
industriella skickligheten i andra länder, i ökadt matt påkallade en vidgad
tillämpning af ofvannämnda grundsats: att om, såsom eu gifven följd deraf,
den fordran gjorde sig gällande, att ifrågavarande bildningsanstalter måtte genom
Statens försorg, i hvad på honom berodde, varda ej mindre så anordnade,
att de i möjligaste största man motsvarade sitt ändamål, än ock försedde
med tillgångar, som vore för deras påräknade verksamhet fullt tillräckliga, sä
torde emellertid härvid å andra sidan, för behörigt tillgodoseende af hvad eu
välförstådd hushållning med Statens medel kräfde, jemväl höra iakttagas, att
hvad af dessa medel skulle i sådant hänseende utgå, måtte allenast såsom betingadt
af sagda ändamål anvisas och på ett för detsamma verkligen fruktbärande
sätt användas; att för ernåendet af dessa ömsesidigt berättigade syftemål
syntes vara nödigt i främsta rummet, att de här ifrågakommande läroanstalternas
eller skolornas uppgift med deraf beroende omfång för undervisningen
blefve behörigen bestämd, och vidare, att, sedan de enligt denna uppgift blifva
anordnade, de ock, så vidt uppgiften vore gemensam, komma att arbeta
med den enhet, hvartill gemensamheten i bestämmelse föranledde; att, ehuru
uppå underdåniga framställningar vissa förändringar i stadgarna för de Tekniska
elementarskolorna efter hand blifvit i nåder beslutade, likväl i dessa
stadgar, liksom ock i uppfattningen af desamma, förekomma skiljaktigheter, som
tilläfventyrs häntydde derpå, att ofvanberörda enhet icke i alla delar vore
hvad den kunde och herde vara; att, på sätt af Friherre Fuchs berättelse inkemtades,
äfven deri, efter redogörelsen för sjelfva inspektionen, vore i afseende
a skolornas organisation framställda vissa erinringar de der berörde
förhållanden, som, jemte skolornas angelägenheter i (ifrigt, syntes förtjent-! att
tagas i närmare öfvervägande; att den i hufvudstaden inrättade slöjdskola., till
hvilken, sedan af statsmedel vid 1862 —1863 årens Riksdag för uppförande
af lokal åt skolan anslagits 300,000 R:dr, blifvit för tiden från och med år
1867 till och med år 1873 af Riksdagen anvisadt ett sammanlagd! belopp af
478,950 Pvdr, likaledes utgjorde en institution af den omfattning och med den
betydelse, att ett, i samband med eu granskning rörande det tekniska undervisningsväsendet
i allmänhet verkstäldt, skärskådande af inrättningens hela organisation
i hvad anginge så val grunderna derför, som dessas tillämpning vid
organisationens genomförande, syntes, med hänsigt till vigten af inrättningens
åsyftade verksamhet och de kostnader, Statsverket för densamma tätt och finge
vidkännas, vara både önskvärd! och påkallad!; att redan de svårigheter, Indika,
äfven om skolans verkningskrets funnes nöjaktigt begränsad och i öfrig! bestämd,
dock måste vara förenade med ett ändamålsenligt anordnande af en
läroanstalt af den art som meranämnda skola, i och för sig innebure fullt

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o Z, om Statsverket 1873. 101

skal att i den riktning, som blifvit förut antydd, underkasta skolans angelägenheter
en genomgående pröfning af särskildt sakkunnige män; att dervid ock
torde höra tagas i öfvervägande, bland annat, huruvida någon förenkling och
deraf följande besparing kunde vinnas i afseende å skolans förvaltning, till
hvilken för tiden från och med år 18(17 till och med år 1871, enligt Staterna
för skolan, varit såsom aflöning åt personer för annan befattning vid
skolan än såsom lärare anvisade tillsammans 68,500 R:dr, ett belopp som
motsvarade mera än 38 procent af de i staterna för samma tid till lärareaflöning
upptagna poster och hvithet syntes kunna uppskattas till mera än 45
procent af det belopp, som, af skolans använda medel, till sistnämnda aflöning
verkligen utgått; att om, hvad anginge de lägre bergsskolorna i Filipstad och
Falun med ''dertill hör,ende afdelningsskolor för arbetsförmän inom bergshandteringen,
det än torde tå såsom gifvet förutsättas, att bergshandtering^ egxle
samma rätt som öfrige näringar att komma i åtnjutande åt statens biträde för
bildande af dem, som hade för afsigt att egna sig åt den tall näringen hörande
verksamhet; deraf likväl icke följde, att staten borde obetingadt öfvertaga
nyssberörda läroanstalter, innan, till ledning för ett beslut om hvad i
donna fråga kunde pröfvas Renligt och lämpligt, förut blifvit ådagalagdt, huruvida
de båda, inrättade vars sig på det sätt, hvarpå de nu vore ordnade, eller
annorledes, funnes för näringens behof erforderliga eller om allenast en bergselementarskola
för det närvarande kunde anses tillfyllest; att den skiljaktighet
i äsigter härutinnan, hvilken gjort sig gällande hos dem, som i ärendet blifvit
hörde, och hvilken skiljaktighet sträckte sig äfven till spörj smälek hvilkendera
af nämnde städer, i händelse blott en bergselementarskola skulle finnas behöflig,
för eu sådan vore företrädesvis lämplig, redan gåfve anledning till eu
vidsträcktare undersökning rörande donna fråga; hvartill komme, att förslag
varit väckt att förlägga en sådan ensam bergsskola till Örebro för att ställas
i samband med den derstädes befintliga Tekniska elementarskolan; (dt af synnerlig
uppmärksamhet förtjent syntes ock frågan, ej mindre om anordnandet
på statens bekostnad af bergsarbetareskolor, än äfven i hvilken omfattning ett
sådant anordnande vore påkalladt; att enär så väl de s. k. lägre bergsskolorna,
som sistnämnda arbetareskolor afsåge meddelande af rent teknisk undervisning,
bedömandet inom åsyftade område af hvad dem rörde lämpligen kunde"och
borde ega rum i förening med en utredning af frågan om öfriga läroanstalter
för teknisk verksamhet och slöjd; att då beskaffenheten af det åt ofvanbemälda
Komité grina uppdrag redan i och för sig måste förutsätta ett undersökningarnas
utsträckande i flera än en riktning äfven till ämnen och föremål, som
läge inom eller berörde området för de tekniska elementarskolornas verksamhet
äfvensom slöjdskoleundervisningen, kollegium föreställde sig, att en utredning
jemväl af hvad till dessa senare grönår af undervisningsväsendet herde

102 Bil. No 5 a. till Kongl. Majas Nåd. Prop. No 1, om Statsverkn 1873.

skulle med fördel kunna ske i samband, under eu eller annan form, med utledningen
af frågan om eu teknisk högskola, så att dymedelst eu jemförelsevis
fullständig öfversigt öfver landets undervisningsväsende för näringarna i dettas
helhet med dess behof och sättet att dem fylla äfvensom dess ställning till,
»land annat, de allmänna läroverken inom landet måtte kunna vinnas; samt
alt det icke läte sig betvifla®, att ju genom eu dylik öfversigt klarhet, stadga
och följdriktighet skulle främjas vid bedömandet af hithörande ämnen, hvithet
åter skulle vara af vigt för afgörande, bland annat, i hvad mån berättigade
ichof af ökade anslag för hit hänförliga skolor verkligen förefunnes, dä framställningar
derom inkomme, hvithet efter hand vore att emotse och för närvarande
redan ^ skeft i fråga om de tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Örebro; på, grund af hvithet allt Collegium hemställde, huruvida det icke
skulle täckas hclers Kongl. Näjd att åt förrbemälda Komité, förstärkt, der sä
funnes erforderligt, med andre sakkunnige och inom de olika områdena för
undervisningen erfarne personer, i Nåder lemna uppdrag att beträffande dels
e Tekniska elementarskolorna samt dermed förenade söndags- och aftonskolor
äfvensom den Tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna, dels Slöjdskolan
i Stockholm och dels det eller de för bergshandteringen afsmida lägre läroverk,
som kunde erfordras för fyllandet af de behof, Indika de nuvarande
Bergsskolorna i $ ilipstad och Falun både till uppgift att tillgodose, äfvensom
rot för bergsarbetare afsmida slag af undervisningsanstalter, som med sistnämnda
. skolor vore förenade, verkställa eu utredning i den syftning, som ofvan
blifvit antydd, samt i ämnet afgifva det underdåniga utlåtande, hvartill
omständigheterna kunde föranleda och dervid jemväl upprätta förslag till stadgar
för de läroanstalter, ä Indika (Jollegii gjorda underdåniga framställning
hade afseende; och har vid underdånig föredragning af detta ärende den 28

bifalla DemnlX,r EdCrS Kon§L MaJ;t funnit godt Collegii framställning att

I sammanhang härmed torde jag fä omnämna, att, sedan oftabemälde Komité
ansett sig böra taga kännedom om de inom länen befintliga lägre tekniska
undervisningsanstalter och slöjdskolor samt för sådant ändamål hos mig
begärt upplysningar angående dessa skolors ursprung jemte tiden för deras
uppkomst, organisation, undervisningsplaner, lärarekrafter, årliga tillgångar jemte
uppgift på källorna, hvarifrån de härleda sig, och afital lärjungar under de
senast förflutna fem åren, jag, genom embetsskrifvelse till Eders Kongl. Maj:ts
samtlige Befallningshafvande den 17 sistlidne Oktober, anmodat dem att anskaffa
och så fort sig gorå läte till Civildepartementets expedition insända de
i nyssberörda hänseenden begärda upplysningar angående befintliga undervisningsanstalter
a,f ifrågavarande beskaffenhet, utom hvad anginge de Tekniska
elementarskolorna och dermed förenade söndags- och aftonskolor, Chal -

Bil. N:o 5 a till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 103

merska Slöjdskolan i Göteborg samt Tekniska Söndags- och Aftonskolan,
i Eskilstuna.

Hvad nu först angår framställningen, att till förmån för bergshandteringen
måtte beviljas ett ärligt anslag af 6,000 R:dr att utdelas såsom
reseunderstöd åt lämplige personer, anhåller ,jag i underdånighet att få
för närvarande förbigå denna fråga för att dertill återkomma vid behandlingen
af anslagstiteln: «Befrämjande i allmänhet af bergsbruket».

Vidkommande Fullmägtiges i Jernkontoret framställning i öfrig!,
finner jag, lika med alla dem, hvilka deröfver sig yttrat, rättvisa och
billighet bjuda att, sedan det understöd, hvithet bergs- och brukshandteringen
tillförene i form af kreditiv å Riksbanken fatt åtnjuta, blifvit,
samma handtering fråntaget, Staten, som redan sörjer för den högre
undervisningen i hvad till berörda näring hörer, jemväl ikläder sig förpligtelsen
att bekosta och underhålla de lägre undervisningsanstalter,
hvaraf för näringens blifvande kikare kan göras behof. En sådan förpligtelse
innebär dock ingalunda skyldighet för Staten att öfvertaga de
af näringens målsmän och kikare redan upprättade undervisningsanstalter
i det skick, hvari de för närvarande sig befinna. Tvärtom måste Staten
tillerkännas den friaste befogenhet att inrätta och ordna sådana anstalter
hvar helst och på hvithet som helst sätt, han finner för ändamålet lämpligast
och tjenligast. Då en utredning derom blifvit af Eders Kongl.
Maj:t anbefalld, lärer för fullgörande af Statens erkända skyldighet uti
förevarande afseende under år 1874 och de följande år, som komma att
förflyta, innan utredningen åstadkommits och med ledning deraf beslut
om de lägre bergsskolornas organisation och den eller de orter, hvartill
de lämpligast höra förläggas, blifvit fattadt, annan utväg icke finnas, än
att för ändamålet tills vidare anvisa visst ärligt belopp. Till grund för
bestämmande af detta belopp måste för närvarande läggas de årliga utgifter,
Brukssocieteten för upprätthållande af de tvenne lägre bergsskolorna
i Filipstad och Falun jemte dermed förenade afdelningsskolor för
arbetsförmän inom bergshandteringen få vidkännas eller i jemn! tal

14,000 R:dr Under ofvan omförmälda förhållanden torde det dock icke
höra ifrågakomma att uppföra detta belopp å ordinarie stat, utan kan
detsamma lämpligen tills vidare år efter år anvisas på extra stat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördi hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t villo föreslå Riksdagen, att, under vilkor
att de af Bruks-societeten för närvarande underhållna bergsskolor i Filipstad
och Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare komma att
jemväl under år 1874 fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och
utsträckning som hittills, hvarom Eders Kongl. Maj:t lärer vilja genom

104 Bil. N:o 5 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

inspektion af sakkunnig person sig förvissa, å extra stat för samma år
anvisa ett belopp af 14,000 R:dr att till Bruks-societetens fullmägtige i
Jernkontoret utbetalas.

B. Tekniska Elementarskolan i Norrköping.

Med skrifvelse den 18 December 1871 till Eders Kongl. Maj tis och
Rikets Commerce-Collegium har Direktionen för den Tekniska Elementarskolan
i Norrköping till Collegium ingifvit en till Eders Kongl. Maj ti
ställd underdånig skrift, i hvilken Direktionen, — med åberopande af
hvad i ett af Skolans föreståndare till Direktionen aflemnadt, den underdåniga
skriften bifogadt memorial funnes andraget, och enär till följd af
lärarekrafternas otillräcklighet och en deraf nödig befunnen inskränkning
af elevantalet i skolan, hvilken med afseende å omfattningen och beskaffenheten
af den undervisning, som der meddelades, vore synnerligen
eftersökt, inträde i skolan måst förvägras åt ett icke obetydligt antal
sökande i underdånighet anhållit om beredande af förhöjning i det för
skolan anvisade Statsanslag med ett ärligt belopp af 4,500 R:dr; varande
med afseende å donna framställning dels af bemälde Föreståndare, dels
ock af Direktionen anfördt, bland an nät, och hufvudsakligen:

att skolan de första åren af sin tillvaro haft att undervisa 20 ä 40
lärjungar, men att lärjungeantalet under de senare åren stigit, så att det
under läseåret 1870—1871 uppgått till 74;

att, då Direktionen nödgats tillse, att skolans utgifter icke öfyerstigit
det för skolan anvisade statsanslaget, hvilket, utom den till 5 R:dr bestämda
terminsafgiften af bemedlade lärjungar, vore skolans enda tillgång,
de flesta lärareplatserna måst besättas med personer, som af annan tjenst
eller anställning haft sin hufvudsakliga lefnadsinkomst, men hvilka förvissa
timmar om dagen eller i veckan kunnat tillbjuda skolan sin tjenstbarhet,
samt att derigenom flera olägenheter ej sällan uppkommit, såsom
då läraren i fysik, hvilken vore telegraf^ ensteman, beordrats att i egenskap
af linie-ingeniör tjenstgöra vid telegrafverket och sålunda icke kunnat
sina läraregöromål vid skolan sjelf bestrida;

att, jemte olägenheterna af sådana kollisioner, svårigheter för undervisningens
ändamålsenliga ordnande och fortgång i än väsentligare män
uppkomme derigenom, att lärare, anställda under sådana förhållanden,
icke kunde, i händelse af behof, åläggas att tjenstgöra andra eller flere
timmar, än de från början åtagit sig;

att emellertid uppenbart vore, att, när inom någon af skolans afdelningar
antalet lärjungar blefve större, än att en lärare med åsyftad

fram -

Bil. N:o 5 a. till Kong!... Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 105

framgång kunde undervisa dem alla, donna, afdelning då borde anordnas
i underafdelningar eller lördag, hvarigenom tvenne eller flere lärare på
samma gång erfordra des, der förut eu sådan varit tillräcklig; att behofvet
af en dylik fördelning vid skolan snarast och oftast inträffade i den
nedersta avdelningen, hvilken alltid vore talrikast, och hvarest lärjungarne,
såsom yngre och för många af läroämnena alldeles främmande, hvar för
sig behöfde lärarens omedelbara hjelp och handledning; samt att, då,
efter samråd emellan vederbörande vid skolan, befunnits, att högsta
antalet lärjungar, som i nedersta afdelningen kunde med framgång af
en lärare handled as, vore 25, de, som öfver detta antal anmält sig till
inträde, måst tillbakavisas;

att ofvan anförda olägenheter skulle kunna undanrödja genom följande
anordningar, som medgåfve utsträckandet af skolans undervisning
till 100 lärjungar eller något deröfver, nemligen dels att, så snart antalet
i skolans nedersta afdelning öfverstege 25, lärjungarne i samma afdelning
fördelades i två parallelklasser, hvilka åtnjöte enahanda undervisning,
men, med undantag för ämnena frihandsteckning och modersmålet, undervisades
i skilda rum af tvenne lärare i samma eller i olika ämnen, och
hvarigenom en tillökning i lärarnes undervisningsskyldighet af 28 timmar
i veckan skulle uppkomma, dels att för undervisningen i fysik, hvilket
Vore ett af skolans vigtigaste och svåraste läroämnen, anställdes eu lärare,
som i afseende å tjenstgöringsskyldighet uteslutande tillhörde skolan,
men hvilken dock derjemte kunde bestrida, utom vården af den fysikaliska
apparat- och instrumentsamlingen m. in., äfven undervisningen i
ett med den allmänna fysiken nära sammanhängande ämne, t. ex. mekanik,
hvarigenom hans lön såsom lärare i fysik kunde sättas lägre än
eljest;

att tillgång vid skolan funnes till den lektionssal, som skulle blifva
ytterligare erforderlig för den omförmälda fördelningen af skolans nedersta
afdelning, äfvensom att anskaffandet af nödiga möbler för nämnda säl
kunde ske för en kostnad af omkring 700 R:dr;

att, vid uppgörandet af det vid Föreståndarens memorial fogade
förslag till Inne- och utgifts,stat, ledning icke kunnat hemtas från förhållandet
vid de Tekniska Elementarskolorna i Malmö, Örebro och Borås,
enär dessa skolor, enligt innehållet af § 1 i deras stadgar, företrädesvis
vore konstruerade såsom propedevtiska läroanstalter för dem, som önskade
öfvergå till Teknologiska Institutet eller annan högre undervisningsanstalt,
då deremot den Tekniska skolan 5 Norrköping, enligt lydelsen
af § 1 i dess stadgar, vore afsedd utgöra »ett helt för sig», der industriBill
till Bikta! Prat. 1878. 1 Sami. 1 A/d 14

!06 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Ma.j:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

idkaren borde kunna »få en, såvidt ske kan, fullständig allmän teoretisk
och praktisk elementarbildning», äfvensom att den undervisningsanstalt i
vårt land, hvilken i afseende å organisation och ändamål mest liknade
den Tekniska skolan i Norrköping vore Ohalmersska slöjdskolan i Göteborg;

samt att, liksom behofven för skolan i Norrköping betingades af den
undervisningsplan, som der tillämpades, förklaringsgrunden till lärjungarnes
större antal vid skolan i Norrköping än vid skolorna i Malmö,
Borås och. Örebro vore att söka, ingalunda i Norrköpings städs folkmängd
och beskaffenheten af den i samma stad idkade industriel, verksamhet,
enär hälften af det nuvarande elevantalet egde sina hem inom mer eller
mindre aflägsna orter, utan fastmer i den omständigheten, att de föräldrar,
som önskade insätta sina barn i praktiska yrken, men ej villo eller kunde
låta dem genomgå den längre och dyrare kursen vid Teknologiska Institutet,
funne undervisningen vid skolan i Norrköping för deras ändamål
företrädesvis tillfyllestgörande.

Öfver donna framställning har Commerce-Collegium hört Föreståndaren
för Teknologiska Institutet, hvilken dels, med anledning af hvad
i framställningen förmälts om skiljaktigheten i uppgift emellan <£en Tekniska
Elementarskolan i Norrköping och de öfriga Tekniska Elementarskolorna
äfvensom den förras närmare jemförlighet med den Ohalmersska
Slöjdskolan i Göteborg, på angifna skål yttrat, att han, som för sin del
icke funne den Tekniska Elementarskolan i Norrköping hafva något väsentligen
olika ändamål med de öfriga Tekniska Elementarskolorna ej heller
ansåge lämpligt att beträffande undervisningen i sådana teoretiska läroämnen
som matematik, teoretisk mekanik och fysik, liksom ock i vissa
praktiska ämnen, till förebild för den förstnämnda skolan taga Ohalmersska
Slöjdskolan i Göteborg, med de tillfällen till större omfattning för undervisningen
denna erbjöde, helst, och ehuru vigtig den teoretiska grundläggningen
vore, tillses borde, att donna vid de Tekniska Elementarskolorna
icke erhölle en så stor omfattning, att alltför liten tid blefve öfrig
för de praktiska läroämnena, dels ock, om än Föreståndaren alltså icke
helt och hållet biträdde de åsigter, som legat till grund för Direktionens
framställning, likväl förklarat sig icke kunna annat än understödja dess
anhållan om nödiga medel för emottagande af ett större elevantal äfvensom
för att bereda lärarne den tillökning i deras aflöning, som kunde
anses af behofvet påkallad, under antydan i sammanhang härmed, att väl
förslaget till anordnandet af skolans nedersta afdelning i tvenne klasser
onekligen vore för undervisningen fördelaktigt, men att en billigare och
ändock, med hänsigt till ändamålet, tillfredsställande utväg syntes kunna
ernås genom att anställa underlärare med viss aflöning i timman och låta

Bil. N:o ,5 ce. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 107

undervisningen samtidigt för hela avdelningen ega rum under en öfverlärare
med biträde af sagde underlärare;

hvarefter Direktionen, som i anledning af hvad sistbemälde Föreståndare
anmärkt, lemnats tillfälle att sig än vidare utlåta, till CommerceCollegium
ytterligare inkommit med en skrifvelse i ämnet, i hvilken Direktionen
hufvudsakligen dels fortfarande framhållit, att, då tilloppet till
skolan af lärjungar, som med hvarje år ökats, gjort de förhandenvarande
lärarekrafterna otillräckliga, samt svårigheterna härvid än mera stegrats
af ofvan omförmälda sätt att anställa lärare, hvarigenom lärarekallet blefve
allenast tillfälligt, afhj el pandet af dessa olägenheter och svårigheter vore
i hög grad af behofvet påkalladt, dels förmält, att någon afsigt att låta
skolan skjuta öfver sitt råtta mål icke förefunnes, äfvensom att vid undervisningen
såsom en väsentlig omständighet uppmärksammats fortdrifvandel
af praktiska tillämpningsstudier med verkstadsöfningar, tekniskt-kemiska
laboratorier in. m., dels ock erinrat, att, hvad anginge förslaget att antaga
underlärare i stället för att anordna skolans nedersta afdelning på
två klasser, sådant mötte synnerligen störa svårigheter särskild! deri, att
på platsen icke funnes tillgång till personer, lämpliga för ändamålet och
villiga att en sådan tjenstgöring sig åtaga, äfvensom slutligen, att Direktionen
ingalunda afsett, att det i skolföreståndarens memorial intagna och
af Direktionen åberopade utkast till förhöjd utgiftsstat för skolan skulle
i lyckligaste fall nu vinna nådig fastställelse, utan att ändamålet med
denna handling icke vore och icke kunde vara något annat än att på ett
mera åskådligt sätt belysa det framställda behofvet; hvaremot, om detta
blefve tillfredsstäldt, då först den tidpunkt inträdde, när donna stat, oförändrad
eller efter omständigheterna modificerad, herde till vederbörlig
pröfning framläggas.

Med underdånig anmälan häraf samt med öfverlemnande af förenämnda,
till Commerce-Collegium inkomna handlingar, har Collegium uti
memorial den 6 sistlidne December rörande detta ärende i underdånighet
anfört följande:

»Att nu ingå i någon närmare undersökning rörande beskaffenheten
af den undervisningsplan, som vid ifrågavarande skola tjenar till efterrättelse,
torde icke vara lämplig!, sedan Collegium i underdånig skrifvelse
af donna dag hos Eders Kong!. Maj:t gjort framställning om åvägabringandet
af en, samtliga de Tekniska Elementarskolorna omfattande
utredning äfven i detta hänseende. Utan att således här afgifva något
omdöme i donna del, föreställer sig Collegium, att, då fråga är om olägenheter,
genom hvilkas fortvara förmågan hos skolan att, såsom sådan, upprätthålla
sin verksamhet äfventyras, dessa olägenheter böra, så vidt ske

108 Bil, N:o 5 «. till Kongl. Majds Nåd, Pvop. N:o 1, om Statsverket 1873,

kan, utan uppskof afhjelpa». De skäl, Direktionen andragit, röra i vissa
fall sådana olägenheter och äro i dessa fall af den art, att de, enligt
Collegii uppfattning, måste anses bevisande. På sätt skolföreståndaren
förmält, har antalet af lärjungar vid skolan efter hand i ej ringa grad
ökats och uppgick under läseåret 1870 - 1871 till 74, ehuru sedermera
Direktionen mast, enligt hvad jemväl Expeditions-sekreteraren m. m.
friherre Fock i redogörelse för sin, på nådig befallning, vid skolan innevarande
år verkställda inspektion vitsordat, af brist på medel för undervisningens
behöriga bestridande inskränka sagda antal till 60. Om ock
det för skolan nu utgående statsanslag må antagas hafva vid detsamma*
beviljande varit för ändamålet tillräckligt, så synes af nyssberörda åtgärd
äfvensom af hvad den underdåniga framställningen i ämnet för öfrig!
gifver vid handen följa, att detta nu mera icke är förhållandet, hvithet
torde kunna tillskrifva», utom det med tillväxten i lärjungeantalet ökade
behofvet af lärarekrafter, äfven den inträdda stegringen i så val lefnadskostnader
för löntagarn c vid skolan som priset å de för skolan erforderliga
materialier och effekter. Af särskild vigt lärer ock vara, att den
form af tillfällighet i afseende å tjenstgöring, under hvilken, såsom Direktionen
upplyst, åtskillig^ lärare varit anställde, förändras till ett bättre
och, i hvad angår skolans väsentligare läroämnen, om möjligt upphör;
för åstadkommandet hvaraf torde vara oundgängligt, att lärareaflöningen
sä regleras, att lärarnes tid och krafter kunna, efter skolans kraf derå,
tagas i anspråk.

Någon genomgående granskning af det för anslagsbehofvets åskådliggörande
af skolföreståndaren upprättade utkast till aflöning»- och utgiftsstat
för skolan är kollegium nu icke i tillfälle att anställa, men i betraktande
af de skid för förhöjningen, som Direktionen framställt, finner sig
kollegium kunna, för det ändamål som med utkastet åsyftats, lemna
detsamma utan anmärkning; och i hvad angår lärareaflöningarna hemta!*
kollegium ökad t stöd för ett sådant förfarande ej mindre från eu jemförelse
emellan dessas belopp och de ekonomiska förmåner, som äro lärare
vid de allmänna elementarläroverken tillförsäkrade, än äfven från den
omständigheten, att då, med näringslifvets nuvarande utveckling, för en
tekniskt bildad person af mera framstående skicklighet mångartade utvägar
äro öppna till erhållande af eu inbringande verksamhet inom det
rent praktiska området, sådant måste öfva inflytelse på de vilkor, mot
hvilka en så beskaffad person skall kunna vid en anstalt af här ifrågavarande
slag fästas såsom lärare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med afseende dels å
behöfligheten, att den begärda anslagstillökningen ju förr dess heldre

Bil. N:v 5 a. till Ko».yl.. May.ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 109

kommer skolan till godo, samt att följaktligen detta sker redan under
nästinstundande år för den tid deraf, sådant lämpligen kan ega ruin, eller
för höstterminen år 1873, i hvilket fall, och derest hälften af berörda
tillökning för sagda termin beviljas, nödiga medel, enligt den af skolföreståndare!)
uppställda beräkningen, skulle finnas att tillgå äfven för
iordningsättande! af den ofvan omförmälda nya lektionssalen, dels å den
tid, inom hvilken, enligt hvad det torde kunna antagas, den af (kollegium
förordade utredning rörande den tekniska undervisningen inom landet,
der eu sådan utredning varder i nåder anbefalld, hinner fullbordas, samt
nådigt beslut i anledning deraf meddelas, får (kollegium i underdånighet
tillstyrka,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta
nådig proposition derom, att till den Tekniska Elementarskolan i
Norrköping måtte, utöfver det till skolan nu beviljade statsanslag, anvisas
för år 1873 ett belopp af 2,250 R:dr samt för hvardera af åren
1874 och 1875 ett belopp af 4,500 R:dr.»

Hvad vederbörande i förevarande fråga andragit och upplyst ådagalägger
behofvet af den begärda tillökningen i anslag. För tillgodoseende
af detta behof erfordras dock icke att, på sätt Commerce-Collegium föreslagit,
hos Riksdagen begära anvisande af det belopp, 2,250 it:dr, som
för höstterminen 1873 erfordras, utan torde samma belopp kunna tillvägabringas
genom ^anordning från tillgängliga besparingar. Hvad som
tarfvas för år 1874 och följande år till dess efter ofvan omförmälda utrednings
afslutande definitiv utgiftsstat för skolan kan varda fastställd,
krafvel’ deremot bevillning af Riksdagen Dock torde det i sådant hänseende
erforderliga belopp eller 4,500 It:dr, lika litet som det näst förut
under Litt. A föreslagna å 14,000 R:dr, böra uppföras å ordinarie stat.
Fast hellre synes lämpligare, att detsamma varder tills vidare år efter år
anvisad! å extra stat att efter Eders Kongl. Maj:ts bestämmelse till skolans
behof och bästa användas.

I underdånighet tillstyrker jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
för Tekniska skolans i Norrköping behof hos Riksdagen äska, utöfver
ordinarie anslaget 12,000 R:dr, ytterligare på extra stat 4,500 R:dr att
enligt Eders Kongl. Maj:ts bestämmelse användas.

C. Slöjdskolan i Stockholm.

Sedan sistlidet års Riksdag, med bifall till nådig framställning i
ämnet, till Slöjdskolan i Stockholm för innevarande år anvisat, utöfver
det på stat definitivt uppförda belopp 15,000 R:dr, ytterligare 58,275
R:dr, har Eders Kongl. Maj:t under den 24 Augusti 1872 fastställt stat

110 Bil- N:n 5 a. till Kong!. Maj ds Når/. Prof. No 1, om Statsverk 1873.

lör skolan att gälla under innevarande år: med förklarande, att de besparingar, som
kunde uppkomma å någon eller några af de i stulen upptagna utgiftsposter, finge af
Styrelsen för skolans behof användas, dock med sådan inskränkning, dels att möjligen
uppkommande besparingar å anslagen för lyshållning och undervisningens förstärkande
i ordinarie ämnen borde, derest icke framdeles uppå särskild framställning annorlunda
i (lader förordnades, såsom behållet bidrag till bestridande af 1874 års utgifter
afmattas, dels ock att till aflöning icke finge användas hvad i staten bli »it för
andra behof af satt. och ej heller till fyllande af dessa senare behof öfverföras
medel, som vore till aflöning anslagna; hvarjemte Styrelsen berättigats, att, derest
inkomsterna af lärjungarnes utgifter skulle öfverstiga det belopp, hvartill de blifva
beräknade,^ eller andra tillfälliga mindre inkomster korning att tillflyta skolan,
använda de sålunda vunna öfverskotten till lärarekrafternas, undervisningsmaterielens
och skolmobiliernas förökande.

Styrelsen har härefter med skrifvelse den 8 sistlidne November till Commerce-Collegium
aflemnat förslag till stat för skolan under år 1874. Uti detta
förslag upptagas skolans inkomster till samma belopp, som under innevarande
ar, så att desamma, ordinarie statsanslaget inheräknadt, skulle uppgå till 22,700
R:dr, hvaremot, enligt Styrelsens tillkännagifvande, någon behållning till användande
under år 1874 icke är att påräkna.

Beträffande de beräknade utgifterna har Styrel: eu anfört,

att, enär Sekreteraren hos Styrelsen icke allenast både att fora Styrelsens
protokoll samt uppsätta och expediera de af Styrelsens beslut föranledda skrifvelse1,
äfvensom fora nödiga diarier och register öfver handlingarna samt vid
bestämda lider a tjensterummet handhafva expeditionsgörornålen, utan äfven under
de senare åren fort protokollen vid de i Stadgarna för skolan föreskrifva månadtliga
läraresammanträdena samt uppsatt och utskrifvit dervid beslutna betänkanden,
Sekreterarens lön vore föreslagen att höjas från 300 R:dr till 600 Rall*
eller med 300 R:dr;

.....atb '' betraktande af den vetenskapliga bildning och förmåga att populärt

föreläsa, som fordrades åt öfverläraren i naturlära, samt de med denna lärarebefattning
förenade åligganden, styrelsen ansåge den för samma befattning bestämda
lön af 800 R:dr vara otillräcklig och således föresloge densammas höjande
med 200 R:dr;

att af enahanda skål det för undervisning i varukännedom anslagna belopp
al 800 R:dr borde höjas med 200 R:dr och att, enär svårighet mötte vid denna
undervisnings fördelande på flere lärare, det sålunda till 1,000 R:dr förhöjda
aflöningsbeloppet borde tilldelas endast en lärare;

att enär, såsom Styrelsen redan uti sitt förslag till stat för år 1871 anmärkt,
för bestridande af de ordningsmannen åliggande göromål vore nödvändigt,
att ordningsmännens antal ökades till 10, Styrelsen, etter hittills gällande be -

Bil. No 5 a. till KongI. Maja.i Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1813. ill

räknitigsgrund för ordningsmannens aflönande, i förslaget upptagit 3,700 R:dr
eller i75 R:dr utöfver hvad för detta ändamål vore senast beviljadt;

att,, enligt eu af Styrelsen uppgjord förslagsberäkning öfver kostnaderna för
undervisningens förstärkande i ordinarie ämnen, dessa kostnader ko linne att
uppgå till minst 2,275 Rall-, hvadan det härför beviljade anslag al 2,000 R:dr
ingalunda numera kunde lemna någon behållning utan i stället, borde ökas med
300 R:dr:

alt, enär, hvad anginge anslaget för undervisning i extra ämnen och allmänna
föredrag, det syntes Styrelse» särdeles önskvärd t att icke vara alldeles
utan medel för anordnande, om så erfordrades, af undervisning i något af de
ämnen, som anginge konstens tillämpning på industrien, såsom mönsterritning
och ciselering, Styrelsen anhölle att detta anslag måtte höjas från 3,850 Rabbi!
4,300 Rall- eller med 430 Rall-;

att, då reparationer å skolans vattenled ni ngsrör och kranar någon gång
förekom me och kostnaden derför äfvensom för vattenkörning vid tillfällig afstängning
af stadens ledningsrör lämpligen herde bokföras under utgiftstiteln »vattenförbrukning»,
del för denna utgiftstitel i nu gällande stat upptagna belopp. 431
Rall- 20 öre, herde höjas till 450 Rall- eller med 18 Rall 80 öre; samt

att det i nu gällande stat till belopp af 4,218 Rall- 20 öre uppförda anslag
till »diverse utgifter-> herde höjas åtminstone till 4,275 R-.d, eller med 36
Rall 20 öre.

De sålunda al Styrelsen ifrågasätta höjningar af åtskilliga anslagsbelopp
nppginge till sammanräknad! 2,000 Rall-, Enär emellertid Styrelsen med ledning
af numera vunnen erfarenhet ansåge sig kunna föreslå, att det i gällande
stat till belopp al 8,600 Rall- uppförda anslag »till lyshållning» minskades med

2,000 Rall-, kunde nämnda höjningar åstadkommas utan tillökning i nu beviljade
statsbidrag. I fråga om öfrige utgiftsposter saknade Styrelsen anledningföreslå
någon förändring, hvadan Styrelsen beräknat skolans utgifter under år 1874

till samma belopp, som i gällande stat funnes tipptaget, eller......... 80,075 Rall-.

Om härifrån afräknades skolans inkomster....................................... 22,700 »

A törst ode 58,275 Rall-,

till hvilket belopp det för år 1874, utöfver ordinarie anslaget, erforderliga statsbidrag
uppginge.

Commerce-Collegium, som insänd t Styrelsens ofvan omför mål da förslag till stat,
har icke halt något att anmärka emot Styrelsens beräkning af skolans inkomster.
Hvad åter angår utgiftsstaten, har Commerce-Collegium hufvudsakligen anfört,
att, enär. enligt hvad Collega»» uti underdånig framställning deri 6 sistone
December- om åvägabringande af utredning rörande deri tekniska undervisningen
inom landet upplyst, den andel af skolans medel, som användes till

112 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Pr ep. N:o 1. om Statsverket 1873.

arfvoden för tjenstgöring vid skolan i annan egenskap än såsom lärare, redan
uppginge till 42 procent af det för lärares aflöning afsedda belopp, samt, innan
berörda utredning hunnit fullbordas och dervid blifvit ådagalagd t, att eu så omfångsrik
och kostsam förvaltning, som den nuvarande, vore för läroanstalten behöflig.
vidare tillökning af berörda andel borde, så vidt ske kunde, undvikas;
men, derest Sekreteraren skulle vid läraresammanträdena tjenstgöra. någon godtgörelse
derför herde honom beredas, (kollegium tillstyrkte, afl aflöningen till
Sekreteraren måtte ökas med endast 100 R:dr;

att Collegium biträdde förslaget om höjning åt arfvodet för undervisning i
naturlära; men

att (kollegium, som funne omständigheterna föranleda afl låta tills vidare
bero vid hvad Styrelsen hemställt rörande bestridandet af undervisningen i varukännedom,
ansåge skäl ej förekomma till höjning åt arfvode! för undervisningen
i detta kunskapsämne, helst ifrågasatt vore. att donna undervisning skulle bestridas
åt läraren i naturlära och att således båda arfvodena skulle komma samme
lärare till godo;

att enär, om än ett eller annat åt de uti Styrelsens beräkning öfver kostnaderna
för undervisningens förstärkande i ordinarie ämnen uppförda mindre
belopp möjligen kunde afföras. kollegium likväl icke vore i tillfälle att om beräkningen
i öfrig! och sannolikheten för dess hållbarhet uttala något bestämdt
omdöme, hvadan (kollegium icke heller ansåge sig höra afstyrka den ifrågaställa
förhöjningen i anslaget för bestridande af nämnda kostnader;

att. beträffande anslagen för ordningsmännens aflönande samt för undervisning
i extra ämnen och allmänna föredrag, kollegium, med erinran dels att
Styrelsen i sin senaste redogörelse för skolans verksamhet uppgifvit, att icke
alla de anställde ordningsmännen varit under hela skolåret i tjenstgöring inkallade,
dels ock att anslaget för undervisning i extra ämnen och allmänna föredrag
lemna! öfverskott och icke visats vara för något verkligt behof under år 1874
otillräckligt, funne sig icke höra förorda någon förhöjning i nämnda två anslag ; samt
att kollegium ansåge den jemförelsevis obetydliga tillökningen i anslagen för
vattenförbrukning och diverse utgifter kunna lem nas utan anmärknihg.

1 enlighet med hvad kollegium sålunda anfört och enär särskild anledning
icke förekomme att till annat belopp, än nu beviljade, upptaga någon af öfriga
utgiftsposterna, skulle allenast den förändring i senast, för år 1873, fastställda
utgiftsstat för skolan inträda, att, under det i berörda stat, hvilken slutade å en

utgiftssumma af........................................................................... R:dr 80.975 —

funnes uppför,11:

för aflöning åt Sekreteraren............... Rall'' 300: —

» >, » läraren i naturlära...... » 800: —

Transport 1,100: — 80,975: —

Bil. No 5 a. till Kong! Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 113

	Transport R:dr	1,100:	—	80,975: —
för	undervisningens förstärkande i
	ordinarie ämnen........................	K:dr	2,000	—
))	Lyshållning .................................	»	8,600	—
»	Vattenförbrukning .....................	»	431	20
))	Diverse utgifter..........................	»	4,218	80	16,350: —
	nu komme att i stället härför	upptagas:
för	aflöning åt Sekreteraren............	R:dr	400	—
»	» Läraren i naturlära	))	1,000: —
))	undervisningens förstärkande i
	ordinarie ämnen......................	))	2,300	—''
))	Lyshållning .................................	»	6,600	—
»	Vattenförbrukning ..................	»	450	—	9
))	Diverse utgifter..........................	»	4,275	—	15,025: —

hvarigenom utgiftsumman minskades med.............................. R:dr 1,325: —

sa att denna summa komme att sluta på.............................. R:dr 79,650: —

Då nu påräkneliga inkomster utgjorde ..................... » 22,700: —

skulle för år 1874 erfordras ett ytterligare statsbidrag af » 56,950: —

Summa Runt R:dr 79,650: —

Slutligen har (kollegium, under åberopande af hvad Collegium uti
underdåniga skrivelser i ämnet den 15 December 1869, den 29 November
1870 och den 21 November 1871 anfört, samt med afseende jemväl
ä hvad (kollegium uti ofvan omförmälda framställning om åvägabringande
af utredning rörande den tekniska undervisningen inom landet beträffande
Slöjdskolan ifrågasatt, förklarat sig anse, att det åsyftade statsbidraget
icke heller för det närvarande borde å stat definitivt uppföras.

Med afseende å hvad Coinmerce-Collegium sålunda anfört, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen begära, att till Slöjdskolan
i Stockholm för år 1874 anvisas, utöfver det på stat definitivt uppförd
a beloppet 15,000 R:dr, ytterligare 56,950 R:dr, så att det uti 1873
års Riksstat under ifrågavarande anslagstitel upptagna belopp minskas
med 1,325 R:dr.

D. Väfskolan i Borås.

Vidare får jag under denna anslagstitel hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t måtte vid nu instundande Riksdag, likasom vid den sistförflutna,
Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 15

114 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Ma.j:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

aska ett extra anslag af 3,800 R:dr, såsom bidrag till upprätthållande af
väfskolan i Borås, med vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest
inom orten tillskjuta ett belopp, motsvarande minst hälften af statsanslaget.

13:o. Undervisningsanstalter för handel och sjöfart.

Direktionen för Navigationsskolan i Göteborg bär hos CommerceCollegium
anmält behofvet af en tredje Underlärare vid denna skola och
i detta afseende anfört, att antalet af de i skolans allmänna afdelning för
bildandet af styrmän och fartygsbefälhafvare inskrifne elever under läsåret
1871 —1872 uppgått till 90; att redan vid nu pågående läsårs början
83 elever blifvit i samma afdelning inskrift^ och att, enligt hvad erfarenheten
gåfve vid handen, derå kunde efter slutade sjöresor förväntas;
att under nuvarande förhållanden undervisningen måste på det sätt ombesörjas,
att föreståndaren och de vid skolan anställde två underlärarne
hvardera handledde omkring 30 elever; att likväl en lärare ej kunde på
tillfredsställande sätt meddela undervisning åt så stort antal, hvarförutan
föreståndaren genom att under hela läsåret vara bunden af lind ervisningen
hindrades att tillbörligen förrätta tentamina samt tillika åt ifrågavarande
afdelning i (ifrigt, äfvensom åt maskinist- och skeppsbyggeri-afdelningarna
i skolan egna den uppsigt, som det ålåge honom att utöfva;
samt att under dessa omständigheter en förstärkning af skolans lärarepersonal
syntes Direktionen åt nöden.

Denna framställning är understödd af t. f. Inspektören för Navigationsskolorna,
hvilken uti afgifvet yttrande förklarat, att lian, lika med
Skol-Direktionen, funne nuvarande lärarekrafter vid Göteborgs Navigationsskola
otillräckliga i förhållande till det störa antal elever, som under
de senare åren begagnat sig af undervisningen, och hvilket antal med
all sannolikhet komme att för framtiden än mera ökas. Då lärotiden vid
Navigationsskolorna i allmänhet vore så knapp, den möjligen kunde blifva,
om de fordringrar, hvilka enligt reglementet för dessa skolor ställdes på
elevernas kunskaper vid examinas afläggande, skulle uppfyllas, och dertill
komme, att lärotiden blefve än mera inskränkt för ett icke obetydligt antal
elever, som, på grund af medgifvandet i § 17 af reglementet, först
den 15 November inställde sig i skolan, an sago t. f. NavigationsskoleInspektören,
att, ehuru sistnämnda omständighet ej torde utöfva något betydligt
inflytande, så länge antalet elever ej vore alltför stort, det likväl
med det antal sådane, som vid Göteborgs Navigationsskola begagnade undervisningen,
blefve ytterst svårt, om icke omöjligt, för lärarne att äfven

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 115

egna behörig uppmärksamhet åt sådana elever, som genom ett senare inträde
i skolan blifvit efter de andre i läsningen.

Jemte erinran, att, sedan vid ifrågavarande allmänna afdelning af
Göteborgs Navigationsskola undervisningen från början ombesörjts af endast
ordinarie läraren och en underlärare, vid 1865—1866 årens riksdag, med
afseende å det stigande antalet elever, hvaraf efter medelberäkning under
då senast förflutna fem läsår inskrifvits hvardera året 52, för eu
andre underlärare vid skolan anvisats å extra stat ett belopp af 1,200
R:dr, hvilket belopp sedermera vid 1867 års riksdag på ordinarie stat
uppförts, samt att under hvardera af de närmast efter läsåret 1864—
1865 tilländagångna fem läsår i medeltal årligen varit inskrifne 63 elever,
hvilket antal sedermera ökats under läsåret 1870—1871 till 80 och under
läsåret 1871—1872 till 90; — har Commerce-Collegium, vid anmälan
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning af denna fråga, i underdånighet
anfört, att det äfven syntes Collegium uppenbart, att skolans ofvanbemälde
lärarepersonal icke kunde vara tillräcklig för att på ett ändamålsenligt
sätt undervisa ett så betydligt antal elever och bibringa
dem inom den för de särskilda lärokurserna bestämda tid föreskrift^ kunskapsmått,
helst då i betraktande toges, att skolans ordinarie lärare och
föreståndare hade att, jemte fullgörande af egna undervisningsåligganden
i allmänna afdelningen för bildandet af styrmän och fartygsbefälhafvare
och förrättande af tentamina derstädes, vaka öfver undervisningens gång
å»i dess helhet inom donna läroanstalt, som äfven omfattade dels en afdelning
för undervisning i ångmaskinlära till bildande af ej mindre maskinister
och befälhafvare å ångfartyg än ock lokomotivförare, dels ock en
afdelning för undervisning i skeppsbyggeri. Med förordande af »SkolDirektionens
framställning, anhåller (kollegium således, att, för beredande
af aflöning åt en tredje underlärare vid Navigationskolan i Göteborg, anslaget
för donna skola måtte redan från och med början af år 1873 förhöjas
med ett belopp af 1,200 R:dr, motsvarande deri till hvarje af der
nu anställde två underlärare utgående årliga aflöning.

Vid de af vederbörande sålunda anförda förhållanden synes förstärkning
af lärarekrafterna vid ifrågavarande Navigationsskola vara af oundgängligt
behof påkallad. Enär emellertid 6:te hufvudtitelns besparingar
lemna tillgång för tillgodoseende af detta behof under år 1873, erfordras
icke att för ändamålet af Riksdagen äska medel för samma år. Deremot
hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att, för beredande af aflöning under år 1874 och följande år åt

116 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1. om Statsverket 1873.

en tredje underlärare vid Navigationsskolan i Göteborg, bevilja ett ärligt
anslag till belopp, motsvarande det enligt nu gällande stat till hvardera
underläraren vid skolan utgående arfvode eller 1,200 R:dr, och för sådant
ändamål höja det vid senaste Riksdag bestämda anslaget till undervisningsanstalter
för handel och sjöfart å 50,550 R:dr till 51,750 R:dr eller
med 1,200 R:dr.

14:o. Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Under denna anslagstitel bör rätteligen behandlas förr omförmälda
förslag om användande af ett ärligt belopp af 6,000 R:dr att utdelas såsom
reseunderstöd åt dem, hvilka idka bergsbruk, hvadan jag nu återkommer
till samma förslag.

Under åberopande af de skäl, hvilka Commerce-Collegium för bifall
till nämnda förslag anfört, finner äfven jag mig höra förorda detsamma.
Härvid torde det tillåtas mig i minnet återkalla, hurusom anslaget under
donna titel blef af den åren 1862—1868 församlade Riksdagen förhöjdt
med 5,000 R:dr att användas till årsarfvoden samt rese- och traktamentsersättningar
åt två i kolning och bränntorfsberedning kunnige personer,
hvilka skulle ega att, uppå reqvisition från bruks- och skogsegare, mot
ersättning efter enahanda grund, som för agronomer voro faststäld, meddela
nödig praktisk anvisning för tillämpningen af de härvid begagnade
bästa metoder; men att, då det med berörda anordning åsyftade ändamål
icke ansågs vara uppnådt, 1871 års Riksdag, uppå Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, åter minskade nu ifrågavarande anslag till befrämjande
i allmänhet af bergsbruket med omförmälda belopp 5,000 R:dr.

Då nu, i händelse Eders Kongl. Maj:t finner det för reseunderstöd
afsedda och begärda belopp 6,000 R:dr rättvisligen höra bergsbruket beredas,
det ordinarie penninge-anslaget under förevarande titel 3,700 R:dr
40 öre lemnar tillgång till anvisande af Ett Tusen R:dr, erfordras icke,
att Riksdagen för ändamålet beviljar mera än återstoden 5,000 R:dr, motsvarande
det belopp, som på grund af 1871 års Riksdagsbeslut blifvit
från anslagstiteln affärd t.

På grund af hvad sålunda andragits, råder jag i underdånighet Eders
Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen, att — på det Eders Kongl. Maj:t måtte
komma i tillfälle årligen anvisa 6,000 R:dr till reseunderstöd åt lämpliga
personel'', som önska att i främmande länder förvärfva sig ökad insigt och
skicklighet i hvad till bergshandteringen hörer — bevilja hvad utöfver
odisponerade tillgångar å ordinarie penningeanslaget, 3,700 R:dr 40 öre,
under denna titel erfordras eller 5,000 R:dr.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 117

15:0. Kontrollen å bränvinsförfattningarnas tillämpning och restitution
af tillverkning saf gift för utför dt bränvin.

Sedan Eders Kongl. Maj:t under den 13 sistlidne December beslutit,
att mål, som angå bränvins tillverkning, utminutering, beskattningen derå,
kontroll å de i ämnet gällande författningars tillämpning äfvensom restitution
af tillverkningsafgift för utfördt bränvin m. in., eller öfver hufvud
alla frågor, som härflyta af lagstiftningen angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin, skola från och med år 1874 och framgent
tillhöra Finansdepartementets handläggning, lärer Eders Kongl. Maj:t
vilja föreslå Riksdagen att från Sjette hufvudtiteln afföra Hör slag sanslag et
till »kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning och restitution af
tillverkningsafgift för utfördt bränvin», hvilket anslag i nu gällande stat
är beräknadt till 400,000 R:dr.

16:o. Diverse Anslag.

Uti underdånigt memorial den 4 sistlidne December har Styrelsen
för Allmänna väg- och vattenbyggnader hemställt, att Eders Kongl.
Maj:t måtte hos Riksdagen åska anslag för år 1874 till aflöning åt
Styrelsen och hennes tjenstebiträden, till undersökningar och expenser
för allmänna arbeten samt till stipendier åt medlemmar af väg- och
vattenbyggnadskorpsen för utrikes resor i ändamål att studera andra
länders allmänna arbeten.

I fråga om anslaget till undersökningar och expenser för allmänna
arbeten, har Styrelsen, med erinran att samma anslag tillförene utgått
till belopp af 30,000 R:dr, men för åren 1871, 1872 och 1873 varit
nedsatt till 25,000 R:dr, anfört, att enär flere enskilda jernvägsanläggningar
dels med och dels utan statsbidrag påginge och det vore oundgängligen
nödigt att å dessa anläggningar utöfva noggrannn kontroll,
berörda anslag borde för år 1.874 höjas till 30,000 R:dr. Beträffande
öfriga två anslag har Styrelsen icke föreslagit någon förändring.

Med anledning häraf tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t måtte hos Riksdagen äska, att följande anslag på extra stat anvisas,
nemligen:

118 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.
till aflöning åt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader samt

hennes tjenstebiträden ...................................................... R:dr 33,400: —

» undersökningar och expenser för Allmänna arbeten » 30,000: —

» stipendier åt medlemmar af väg- och vattenbyggnadskorpsen
för utrikes resor i ändamål att studera
andra länders allmänna arbeten .................................... » 2,000: —

Summa R:dr 65,400: —

17.0. Om statens jernvägsbyggnader.

I öfverensstämmelse med den för fullföljande och fullbordande af
arbetena å norra och östra stambanorna senast nppgjorda plan, hvilken
af Kongl. Maj:t vid 1872 års riksmöte föreslogs och af Riksdagen godkändes,
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen:

a) att för år 1874 bevilja ett extra anslag af tillsammans 4,000,000
K:dr för fortsättande under samma år af arbetena å norra och östra
stambanorna i den utsträckning, som Eders Kongl. Maj:t med afseende
derå, att nämnda baner böra vara år 1875 fullbordade, kan finna lämpligt
bestämma; äfvensom

att medgifva, att vid jernvägsarbetenas utförande Eders Kongl. Maj:t
må närmare bestämma de orter, som ifrågavarande stambanor eller delar
deraf vidare skola genomgå och de ställen, desamma höra anlöpa; och

b) att jemväl för år 1874 ställa till Eders Kongl. Maj:ts disposition
hvad af samfälda kostnaden för anskaffande af den å norra och östra
stambanorna erforderliga rörliga materiel enligt den af Riksdagen godkända
fördelning å nämnda år belöper eller 600,000 Riksdaler.

I den mån byggnaden af norra stambanan från Upsala till Storvik
framskridit, i samma mån har frågan om donna stambanas utsträckning
från Storvik vidare norrut närmat sig, påkallande ett afgörande. Då nu,
på sätt nyss är vordet nämndt, med visshet kan emotses, att byggnaden
under år 1875 kommer att fullbordas, har jag ansett tiden vara inne att
underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning förrbemälda fråga.

Redan i underdånigt memorial den 21 December 1867 har Styrelsen
öfver statens jernvägsbyggnader hemställt, att, i likhet med hvad för

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 119

landet söder om den mellan städerna Gefle och Falun anlagda enskilda
jernväg egt - rum, utarbetandet af ett på tekniska, topografiska och ekonomiskt
statistiska undersökningar grundad! jernvägssystem för landet norr
om nämnda bana måtte företagas samt dervid tillika, i afseende å den
riktning, norra stambanan i sin fortsättning genom Norrland borde erhålla
och hvari detaljundersökningar således företrädesvis herde ega rum, föreslagit,
att denna stambana måtte från Storviks station å Gefle-Dala-banan
i nordlig riktning dragas till Ljusdal i Helsingland eller vidare genom
Medelpad till Indalselfvens vattendrag i trakten af Ragunda inom Jemtlands
län och från endera af dessa punkter föras i vestlig riktning genom
Jernband mot närmaste punkt vid Throndhjemsfjorden. Under åberopande
af nämnda memorial har en af Jemtlands år 1868 församlade Landsting
tillsatt Komité uti underdånig skrift den 12 December 1868 anhållit, att
Kongl. Maj:t täcktes med tillgängliga eller hos den påföljande år sammanträdande
Riksdagen äskade medel låta i den af Styrelsen öfver Statens
jern vägsbyggnader angifna riktning för norra stambanan norr om Gefle-Dalabanan,
jemte insamlande af upplysningar rörande alla på frågans ekonomiska
del inverkande omständigheter, verkställa undersökningar om de lokala
förhållandena samt derefter uppgöra och till Riksdagens pröfning
framlägga förslag om nämnda stambanas sträckning; att Kong]. Maj:t behagade
dervid fästa nådigt afseende å Styrelsens förslag om banans dragande
genom Jemtland och å Komiténs framställning om byggnadsarbetenas
företagande samtidigt söderifrån och från Throndhjemssidan; samt att
Kong]. Maj:t villo i Nåder låta vidtaga åtgärder för beredande af undersökning
och förslags uppgörande i afseende å den del af ifrågasätta jernväg,
som folie inom Norge, samt för förslagets framläggande för Norges
Storting.

Sedan derefter Kongl. Magt, genom Nådigt bref den 14 Maj 1869,
anbefallt Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader att inkomma med underdånigt
utlåtande ej mindre i hvilken omfattning inom medgifvet kostnadsbelopp
25,000 R dr, än ock i hvilka särskilda traktör undersökning
med afseende å stambanornas fortsättning lämpligen kunde under år 1870
företagas; samt Styrelsen till åtlydnad af denna befallning, uti underdånigt
memorial den 17 Januari 1870, under åberopande af sin ofvanbemälda
den 21 December 1867 gjorda hemställan om undersökning angående norra
stambanans fortsättning norr om Gefle-Dala-banan genom landskapen Gestrikland,
Helsingland, Medelpad och Jemtland, föreslagit, att denna undersökning,
hvilken Styrelsen för sin del ansåge vara för landet af den vigt,
att den icke längre herde uppskjutas, måtte få under år 1870 utföras efter
den plan och i den omfattning, som Styrelsens memorial den 21 De -

120 Bil. N:o 5 a. till Kong!.. Maj As Nåd. Prop. '' N:o 1, om Statsverket 1873.

cember 1867 angåfve; så har Kong!. Maj:t den 16 April 1870, efter pröfning
af så val Styrelsens hemställan, som ock förrbemälda Komités framställning,
funnit godt ej mindre uppdraga åt Styrelsen att låta under år
1870 verkställa erforderliga undersökningar för norra stambanans fortsättning
norr om Gefle -Dala-banan i hufvudsaklig riktning från Storviks station
å nämnda bana öfver Bollnäs och Ljusdal till Torpshammar i Medelpad
eller annan punkt, hvarifrån jernväg lämpligen kunde till Sundsvall
anläggas, samt vidare från nämnda punkt i vestlig riktning norr om Storsjön
och söder om Äreskutan, med direkt eller indirekt beröring af Östersund,
till Norska gränsen vid Skurdalsporten eller annat närbeläget, för
öfvergången af fjellen mera tjenligt ställe, som i sammanhang med de undersökningar,
hvilka kunde komma att å Norska sidan företagas, närmare
bestämdes; än ock förordna att vid uppgörande af plan och kostnadsförslag
för ifrågavarande stambana antagas skulle, att densamma komme att
byggas med spårvidd af 3 fot 6 tum Engelskt matt, att lättare öfverbyggnad
än å de dittills byggda stambanorna derå blefve använd samt att alla
de besparingar i anläggningskostnaden för ifrigt blefve iakttagna, som, vid
användande af en mindre färhastighet, läte sig förena med en förväntad
inskränktare trafiks fordringar; om hvilket Kong!. Maj:ts beslut underrättelse
meddelats Kong!. Norska Regeringens Departementet för det inre
genom Chefens för Civildepartementet skrifvelse den 14 Maj 1870.

Under det sålunda anbefallda undersökningar pågingo, hölls den 31
Augusti 1870 i Hernösand ett så kalladt allmänt Norrländskt jernvägsmöte.
Dervid uttalades dels enhälligt den åsigten, att norra stambanan
under sin fortsättning genom Norrland bolde dragas, icke från Ljusdal vid
Ljusneelf till Torpshammar, utan från det något sydost om förstnämnda
ställe belägna Hybo i Helsingland i nordostlig riktning förbi sjön Dellen
till den på gränsen mellan Helsingland och Medelpad belägna sjön Malungen
samt derifrån i nordlig riktning, med berörande af sjöarne Amingen,
Gryttjern, Långsjön och Lindsjön, öfver Sörforss, Attrnar, Ljunga eif vid
dess utlopp i sjön Marinen, Matfors bruk, Östra Wattjom, Selånger, Wifsta
skeppsvarf, Indalselfven vid Bergsforssen, Lögdö bruk, Stafre, Högland,
Nordanå, Wiksjö prestbol till Maj aån i närheten af Nylands lastageplats
vid Ångermanelfven, dels ock af flertalet den meningen, att för åstadkommande
af förening med Nordsjönbanan borde från föreslagna punkt vid
Ångermanelfven dragas vesterut förbi södra ändan af Hellgumsjön till den
punkt på gränsen mot Jernband, der Hellgums och Edsele socknar i Ångermanland
och Ragunda socken i Jemtland sammanstöta, samt vidare genom
Ragunda, Hammerdals och Liths Tingslag till Aspåsnäset eller Krokom,

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 121

korn, der nu omförmälda sträckning af sammanbindningsbanan sammanfölle med
vestliga delen af den till undersökning anbefallda luden mot Riksgränsen. Med
anledning deraf anhöll enligt deltagarnes i nämnda möte uppdrag Ordföranden
vid mötet, uti underdånig skrift den 8 September 1870, att en fullständig
undersökning måtte på statens bekostnad anställas rörande lämpligheten af
Norra stambanans dragande från llybo i Helsingland uti den af mötet enhälligt
föreslagna och å en bifogad karta med Lit. B utmärkta riktning till
någon punkt vid Ångermanelfven äfvensom att undersökningen måtte varda utsträckt
jemväl till den af mötets flertal förordade, äfvenledes med Lit. B utmärkta
sträckningen af sammanbindningsbanan från Ångermanelfven till Åspåsnäset
i Jernband, hvarest den till undersökning redan anbefallda linien, å kartan
utmärkt med Lit. A, sammanfölle med linien B. Efter det Styrelsen öfver
Statens jernvägsbyggnader, till följd af erhållen remiss, öfver omförmälda
framställning afgifvit underdånigt utlåtande förklarade Kongl. Maj:t, vid underdånig
föredragning af ärendet den 27 Oktober 1870, att Kongl. Maj:t, med
afseende å hvad Styrelsen anfört, funne framställningen för det dåvarande icke
föranleda vidare åtgärd.

Uti sedermera under loppet af Oktober och November månader år 1870
till Kongl. Maj:t inkomne särskilda framställningar hafva dels Norrbottens läns
Landsting förordat, den af deltagarne uti mötet i Hernösand föreslagna riktning
för norra stambanan och sammanbindningsbanan eller linien B; dels Westernorrlands
läns Landsting anhållit, att under loppet af år 1871 måtte varda
företagen en detaljerad undersökning jemväl af bansträckningen B från Hybo
genom östliga delen af Medelpad och Ångermanland till Aspåsnäset i Jemtland;
dels Gelleborgs läns Landsting, med förmälan, att bansträckningen från
llybo till Torpshammar komma att genomgå folkfattiga, ouppodlade och af odling
icke mäktiga traktör, men att deremot en östligare sträckning af banan
genom Delsbo och Bjuråkers socknar och vidare uppåt Medelpad med än östligare
riktning öfver någon punkt i närheten af Sundsvall skulle löpa genom
Helsinglands bördigaste . odalbygder och Medelpads fruktbarare delar, samt
med åberopande i öfrigt af de utaf deltagarne i Hernösandsmötet andragna
skål och omständigheter, anhållit, att, Kongl. Maj:t, innan Nådig proposition i
ämnet till Riksdagen beslötes, täcktes anbefalla undersökning af den ifrågasätta
sträckningen från Hybo i Norra Helsingland öfver någon punkt i närheten af
Sundsvall till lämpligt ställe vid Ångermanelfven; dels ock Westerbottens läns
Landsting ej mindre hemställt att, vid fastställande af plan för norra stambanans
utsträckning norr om Gefle-Dala-banan, särskild!: afseende måtte fästas
å banans framtida utsträckning till och genom Westerbottens län samt att för
sådant ändamål erforderlig okulär undersökning måtte varda anbefald att på
Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sand. 1 Afd. 16

122 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om -Statsverket 1873.

Statsverkets bekostnad verkställas, än ock, med erinran, hurusom, i fråga
om lämpligaste sträckningen för en jernbana från Nordsjön till Bottniska
vikon, åtskilliga af deltagande i Hernösandsmötet påyrkat samma jernbana
framdragande den kortaste vägen till Sundsvall, omen deremot flertalet
banans dragning i nordligare riktning närmare Angermanelfven —
i öfrigt förmält, att, ehuru fullständiga undersökningar för utrönande af
den ena eller andra sträckningens större eller mindre lämplighet och af
de större eller mindre kostnader, som med den ena eller andra jernvägsanläggningen
kunde vara förenade, ännu icke företagits, det likväl förekomme
Landstinget, att genom jern vägens sträckning i nordlig riktning
mot Angermanelfven, som ända till Nylands lastageplats vore segelbar för
större fartyg, mera betydande fördelar skulle beredas så väl Westerbottens
län, hvilket till jernbana^ nordligaste punkt erhölle väsendtligt kortare
väg, än till Sundsvall, som ock det allmänna derföre, att, om, såsom
man finge antaga, norra stambanaa uti tidens längd komme att framdragas
äfven genom Ångermanland samt Westerbottens och Norrbottens län,
en stor del af norra stambanan och banan till Norge blefve gemensam
samt till följd deraf ej mindre ganska betydliga besparingar uti anläggningskostnaderna
skulle uppstå, att äfven väsendtligt större rörelse å banan
blefve att påräkna, än om den ginge i två skiljda linier; och har
Kongl. Maj:t, vid pröfning af dessa framställningar den 3, den 11, den 18
och den 25 November 1870, i öfverenstämmelse med sitt förrbemälda
den 27 nästföregående Oktober fattade beslut, funnit samma framställningar
för det dåvarande icke föranleda vidare åtgärd.

Förrbemälde af Jemtlands läns Landsting utsedde Ivomiterade hafva
derefter uti en den 29 November 1870 till Kongl. Maj:t inkommen skrift,
med bemötande af de utaf del tagande uti Hernösandsmötet framställda
förslag, andragit, att östra ändpunkten för en bana, som afsåge att förena
Throndhjemsfjorden med Bottniska vikon, icke lämpligen borde förläggas
till Nylands lastageplats vid Angermanelfven, utan till Sundsvall; enär eu
sådan sainmanbindningsbana, för att motsvara sitt störa syftemål, måste
till ändpunkt vid hvardera hafvet få en stad af någon betydelse i handelsverlden
och emellan båda ändpunkterna framgå den genaste möjliga
vägen; på grund hvaraf Komiterade anhållit, att nämnda mötes framställning
icke måtte få menligt inverka på Theondhjem—Sundsvalls-banans
åvägabringande hufvudsakligen i den riktning, som enligt Kongl. Maj:ts
beslut den 16 April 1870 blifvit för en tilltänkt statsbana utstakad.
Denna anhållan har Kongl. Maj:t den 2 December sistnämnda år förklarat
vid det förhållande, att Hernösandsmötets petition icke funnits för det
dåvarande föranleda vidare åtgärd, icke heller påkalla särskilt yttrande.

Bil. N:o 3 a. till Kongl. Maj Os Nåd: Prop. No 1, om Statsverket 1873. 123

Sedan de af Kong]. Maj:t den 16 April 1870 anbefallda undersökningar
blifvit afslutadc, bär Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader,
uti underdånigt memorial den 19 Maj 1871, med öfverlemnande af tre
särskilde betänkande!! och kostnadsförslag jemte tillhörande plankartor och
profilritningar öfver dels norra stambanans fortsättning från Storvik öfver
Bollnäs och Ljusdal till Torpshammar dels en bibana från sistnämnda
ställe till Sundsvall, dels ock jernvägslinien från Torpshammar öfver
Östersund till riksgränsen mot Norge, förmält, att, med fästadt afseende
å den störa omfattningen af ifrågavarande undersökningar äfvensom derå,
att de egentligen afsåge två särskilda jernvägsförbindelser, af hvilka den
ena från Sundsvall till riksgränsen med dess fortsättning inom Norge till
Throndhjem komme att förena Nordsjön vid sistnämnda stad och Bottniska
vikon vid Sundsvall, sätta Jernband i förbindelse med ett alltid
Öppet haf samt utgöra ett helt för sig, hvilket för Norrland skulle blifva
af särdeles stort och allmänt gagn äfven utan den andra jernvägsanläggningen
mellan Storvik och Torpshammar, hvarigenom skulle åstadkommas
Norrlands förbindelse med hufvudstaden och landets öfriga jernbana,
Styrelsen låtit indela undersökningshandlingarne sålunda, att de, hvilka
omfattade hvardera hufvudlinien, utgjorde ett helt för sig för att kunna
oberoende af hvarandra behandlas, med iakttagande jemväl deraf, att
linien mellan Sundsvall och riksgränsen delats i två delar, omfattande,
den ena linien från Torpshammar till riksgränsen och den andra linien
från Torpshammar till Sundsvall; att hvardera hufvudlinien ytterligare
blifvit indelad i mindre afdelningar eller sektioner, för hvilka anläggningskostnaderna
blifvit särskildt utförda; att berörda kostnader blifvit
beräknade för en jernbana med spårvidd af tre fot 6 tum Engelskt mått
och skenor af 15,5 Svenska skålpunds vigt för löpande fot; att alla de
besparingar i anläggningskostnaden för öfrigt blifvit iakttagne, som, vid
användande af en mindre farhastighet, vore förenlig!; med en förväntad
inskränktare trafiks fordringar; att för sådant ändamål bankens krönbredd
beräknats till 14,5 samt bottenbredden vid skärning i jord till 22,5 och i
bero- till 14,5 äfvensom ballastens djup till 1,5 Svenska fot; att med hänseende
till det billiga priset å trävirke, som utmed ifrågavarande jernvägslinier
vore att påräkna, alla större broar och viaducter afsetts att
anläggas med öfverbyggnad af trä i likhet med hvad som ofta egt ruin
å de Norrska jernbanorna; att för anskaffande af rörlig materiel beräknats
ett belopp af 50,000 Riksdaler milen; att de hållne undersöknin„arne
ådagalagt möjligheten att framdraga samtlige ifrågavarande jernvägslinier
utan att dervid tillämpa brantare stigningar än 1: 60 eller
krökningar med mindre radier än 800 fot; att krökningar med så liten

124 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Ma.j:ts Nåd Trop. N:o 1, om Statsverket 1873.

radie dock endast förekom me å limen mellan Östersund och riksgränsen
samt på ett obetydligt vågstycke mellan Torpshammar och Sundsvall;
att våglängden mellan Storvik och Torpshammar utgjorde 24 mil 31,900
fot och anläggningskostnaden 10,267,000 R:dr eller i medeltal 412,562
R:dr milen; att väglängden från Torpshammar öfver Östersund till riksgränsen
uppginge till 27 mil 30,646 fot och anläggningskostnaden till
13,229,800 Riksdaler eller i medeltal till 475,020 R:dr milen; att väglängden
mellan Torpshammar och Sundsvall utgjorde 5 mil 20,800 fot
och anläggningskostnaden 2,241,000 R:dr eller i medeltal 401,773 R:dr
milen; att sammanräknade längden af ifrågavarande norr om Gefle—Dalabanan
undersökta jernvägssystem således utgjorde 58 mil 11,346 fot,
hvarför anläggningskostnaden komma att uppgå till 25,737,800 R:dr eller
i medeltal till 441,358 R:dr för mil; att emellertid, enär detta jernvägssystem
måste sättas i förbindelse med Throndhjem i Norge, så framt det
dermed åsyftade icke allenast för Norrland utan äfven för det öfriga landet
högst vigtiga ändamålet af en jern vägsförbindelse med en under alla
årstider isfri och lätt tillgänglig hamn skulle vinnas, den inom Norge
fallande delen af banan, hvilken del enligt en från Norge lemnad uppgift
utgjorde 9 mil 21,643 fot, jemväl borde, vid bedömande utaf utstånden,
medtagas i beräkningen; samt att i sådan händelse afståndet utgjorde

mellan Throndhjem och Östersund ....... 24 mil 26,289 fot

» » » Sundsvall............... 43 » 1,089 »

» » » Storvik.................. 62 » 12,189 »

» » >'' Gefle ..................... 66 » 1,389 »

» » » Stockholm ........... 82 » 26,410 »

Efter det Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader afgaf omförmälda
memorial, har emellertid frågan att för Statens räkning bygga jernväg
från Torpshammar till Sundsvall förfallit. Sedan nemligen enskilt bolag,
under benämning Sundsvalls jern vägsaktiebolag, bildat sig i ändamål
att utföra nämnda jernvägsanläggning och den 29 December 1871 fatt
bolagsordning fastställd, samt Jemtlands läns Landsting, som vid sammanträde
år 1871 beslut!! att i omförmälda bolag teckna aktier till belopp
af högst Ett Dundra Tusen R:dr, den 5 Januari 1872 undfått Kong!.
Maj:ts nådiga tillstånd att för anskaffande af medel, 75,000 R:dr, hvilka
för bidraget till anläggning af bandelen Sundsvall—Torpshammar för det
då varande erfordrades, upptaga ett amorteringslån att återgäldas senast
inom 40 år efter lånets upptagande, med årliga efter amorteringstiden
lämpade inbetalningar, hvaraf högst 6 procent finge räknas såsom ränta
å oguldet kapitalbelopp och återstoden skulle utgöra afbetalning derå; så

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 125

har Kong]. Maj:t den 12 Januari 1872, berättigat förbemälda bolag att
anlägga och för allmän trafik begagna jernväg från Sundsvall till Torpshammar
äfvensom i nåder fastställt den genom Styrelsens öfver Statens
jern vägsbyggnader försorg för ifrågavarande jern vägsanläggning uppgjorda
plan med dertill hörande ritningar och kostnadsförslag; hvarjemte Kong].
Maj:t funnit godt att under vilkor, bland andre, det jern vägen skulle vara
fullbordad och för trafik upplåten senast den 1 Oktober 1875, anvisa
ett försträckningsbelopp af En Million Fyra flundra Nittiofyra Tusen Riksdaler
att i faststäld ordning utgå af de Tio Millioner Riksdaler, 1871 års
Riksdag för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar ställt till
Kongl. Maj:ts disposition.

Hvad angår de båda öfriga hufvuddelarne af det för norra stambanans
fortsättning norr om Gefle—Dala-banan undersökta jernvägssystem
nemligen dels luden från Storvik till Torpshammar och dels Union från
sistnämnda ställe till riksgränsen; sä har jag, med afseende å den högst
betydliga stegring så väl i arbets- som materialpris i allmänhet, hvilken
efter uppgörande af förr omförmälda kostnadsförslag inträffat, anmodat
Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader att, för den händelse norra
stambanans fortsättning genom Norrland skulle blifva föremål för behandling
vid nu instundande riksdag, omarbeta de på grund af 1870 års undersökningar
uppgjorda kostnadsberäkningar till närmare öfverensstämmelse
med nu gällande prisförhållanden; äfvensom jag för fullständigare
utredning af frågan om norra stambanans fortsättning norr om Gefle—
Dala-banan låtit nämnda Styrelse, hvad angår bni en Storvik—Torpshammar,
omarbeta det äldre kostnadsförslaget, som afser en jernväg med 3,59
Svenska fots eller 31 Engelska fots spårvidd, till ett förslag å kostnaderna
för anläggning af en jernväg med samma spårvidd, som statens
stambanor, eller 4,83 Svenska fot, men med samma vigt å skenor, samma
djuplek å ballast och samma konstruktion å banvallen utanför skenorna,
som det äldre kostnadsförslaget afser, d. v. s. utan andra förändringar i
byggHädssättet, än dem, hvilka, af den större spårvidden betingas. Till
följd deraf har Styrelsen uti en till mig stäld promemoria af den 16 December
1872, åtföljd af deri åberopade sju särskilda, med Lit. A—G utmärkta
biläger, anfört, att de nu så högt uppdrifva prisen icke vore en
tillfällig företeelse af hastigt öfvergående natur, utan sannolikt komme att
fortfara under de närmast följande åren, hvadan ock de låga pris, som
före och under år 1870 varit gällande, hädanefter icke kunde läggas till
grund för tillförlitliga kostnadsberäkningar öfver jernvägsanläggningar i
riket; att de grunder, Styrelsen vid de förut uppgjorda kostnadsförslagens
omarbetning följt, funnes i bilagan Lit. A uppgifne särskilt för hvarje

126 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873.

af de olika hufvud poster, hvari kostnadsförslag^! vore indelade; att, enligt hvad
deraf tramginge, en tillökning i kostnad hlifvit gjord, af 33J procent för alla de
poster, hvari arbets- eller dagsverkskostnad ingingc såsom hufvudsak; af 23
procent för sådane poster, hvari både arbetskostnad och materialier inginge,
äfvensom för allt jern af vanliga dimensioner; af 20 procent för alla materialier
af trä; åt 50 procent för skenor och tillbehör med särskild! fästad! afseende å
de dyrare transportkostnader, som läget af ifrågavarande jernväg betingade;
samt af It) procent för rörlig materiel; hvaremot någon tillökning i expropriationskostnaden
icke ansetts höra ega rum; att resultatet åt de med
nyssbemälda grunders tillämpning å limon Storvik—Torpshammar verkställda
beräkningar, hvilkas närmare beskaffenhet inhemtades åt ett med Lit. B utmärkt
sammandrag, utvisade, att kostnaden för anläggning af berörda, 24- mil
31,900 fot långa jernväg, hvilken kostnad i det äldre förslaget vore upptagen
till 10,267,000 Riksdaler eller 412,562 Riksdaler för mil, hlifvit höjd
till 13,58-1,200 R:dr eller 545,734 Rall* för mil; hvadan skilnaden utgjorde
3,314,200 Rall* eller 133,172 Rall* för mil; att hvad anginge jernvägssträckningen
från Torpshammar till rik sgränsen, hvilken sträckning åt 27 mils
30,646 fots längd i det äldre förslaget beräknats kosta 13,229,800 Rall* eller
475,020 Rall* för mil, den förhöjda anläggningskostnaden, enligt hvad sammandraget
Lit. C utvisade, uppginge till 17,562,450 Rall* eller i medeltal till
630,580 Rall för mil; hvadan tillskottet utgjorde för hela luden 4,332,650
Rah* eller 155,560 Rall* för mil; att således hela jernbana!! Storvik—Torpshan
mar—Östersund—riksgränsen, som i sammanräknad längd bulle 52 mil 26,546
fot, efter de nu gjorda beräkningarne erfordrade en anläggningskostnad af
31,143,650 R:dr eller 7,646,850 Rall* mera, än de äldre beräkningarne upptoge;
alt för utrönande af kostnaden för anläggning af jernvägen emellan Storvik
och Torpshammar med eu spårvidd af 4,83 fot, hlifvit utarbetad! ett, detaljeradl
kostnadsförslag, utmärkt med Lit. 1), hvilket både samma uppställning, som det
äldre förslaget, och således äfven upptog^ särskilda kostnadsberäkningar för hvarje
af de tre sektioner, hvari sistnämnda jernväg hlifvit indelad, nemligen Storvik—
Bollnäs, Bollnäs—Välje och Välj c—Torpshammar; att vid uppgörande af sistomförmälda
kostnadsförslag Styrelsen, för jemförelse, äfven i detalj, mellan anläggning
skostnaderna för de olika spårvidderna, bibehållit samma pris å materialier
och dagsverke!! som i det äldre förslaget; att af det sammandrag Lit. E,
smil i fråga om hela luden Storvik—Torpshammar hlifvit för underlättande af
jemförelse mellan de båda förslagen upprättadt, framginge, att den bredare spårvidden
ökade anläggningskostnaden från 10,267,000 Rall* till 10,618,000 Ralr,
hvadan hela den af den bredare spårvidden betingade högre kostnader! endast
utgjorde 351,000 Rall* eller i medeltal 14,103 R:dr för mil räknadt; att då
emellertid angeläget vore att utröna, till hvilket belopp anläggningskostnaderna

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1873. 127

lör bred spång bana mellan Storvik och Torpshammar uppginge, om de nu gällande
högre prisen å arbete och materialier lades till grund för beräkningen,
Styrelsen jemväl med hänsyn till dessa högre pris omarbetat förutnämnda på
grund af förut gällande billigare pris uppgjorda kostnadsförslag för bred spårvidd;
att, enligt hvad ett deröfver upprättadt, med Lit. F utmärkt sammandrag
utvisade, nu gällande högre arbets- och materialpris ytterligare förökade anläggningskostnaden
för hela Union med 3,435,600 R:dr till 14,053,600 R:ur eller
i medeltal med 138,027 R:dr till 564,692 R:dr för mil; att en upprättad, med
Lit. G utmärkt jemförelselabell slutligen visade, hurusom — enär en jernbana
mellan Storvik och Torpshammar med 4,83 fots spårvidd efter nu gällande stegrade
arbets- och materialpris kostade 14,053,600 R:dr eller, för mil räknadt,
564,692 IT dr, samt en bana af 3,59 lots spårvidd, likaledes efter beräkning al
de stegrade prisen, erfordrade en anläggningskostnad af 13,581,200 R:dr eller
545,734 R:dr för mil räknadt — hela skilnaden i anläggningskostnad således
utgjorde 472,400 R:dr eller i medeltal 18,958 R:dr för mil; att genom tillämpning
å ifrågavarande jernväg af samma spårvidd som å statens stambanor, jernvägens
trafikförmåga visserligen icke ökades; men att derigenom, jemte möjligheten
att kunna å jernvägen begagna den något; större farhastighet, som af den
bredare spårvidden betingades, jemväl vunnes en annan, i synnerhet för skogsöda
bergshandtering^! högst betydande fördel, som ensamt för sig vida öfvervägde
den med en bredare spårvidd förenade högre anläggningskostnaden, den
nemligen, alt omlastning vid Storviks station för godsforslingen emellan ifrågavarande
och de der sammanstötande jernbanorna undvikes; att då jernvägen
mellan Storvik och Torpshammar ginge genom vidsträckta skogsbygder och
medelst de vattendrag, hvilka den skare, komma i ytterligare förbindelse med
flora på längre afstånd från sjelfva jernvägslinien belägna skogsområden samt
derjemte tillsammans med den under anläggning varande norra stambanan mellan
Storvik och Krylbo, livilkct sistnämnda ställe komine att genom eu bibana förbindas
med Norbergs grufvefält, bildade en oafbruten järnvägsförbindelse mellan
Norberg och Torpshammar, hvarigenom således störa skogstillgångar komma i
omedelbar förbindelse med rika grufvefält inom ett afstånd, som, enligt hvad eilärenhetcn
vid de redan trafikerade stambanorna visat, tilläte sådana materialiers
transporterande med fördel; det med visshet kunde antagas, att en liflig och
ganska betydande trafik med nämnda för jernhandteringen erforderliga råämnen
Lomme att på dessa förenade jern! »anor uppstå och blifva det hufvudsak!igaste
föremål för forsling; att, om norra stambanan i sin fortsättning från Storvik till
Torpshammar anlades med annan spårvidd än den, hvarmed den öfriga delen tf
samma bana och dermed förenade jernbanor vore byggde, en omlastning af alla
nyssnämnde varor blefve en följd; att, på det således ej mindre måtte undvikas
de störa kostnader och förluster samt öfriga olägenheter, hvarmed sådan omlast -

128 Bil. No 5 a. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

ning vore förenad och hvilka vid behandlingen af frågan'' om norra stambanans
fortsättning från Upsala till Storvik blifvit så fullständigt utredda och beräknade,
att Styrelsen ansåge öfverflödigt att vidare derpå ingå, än äfven vinnas de, genom
samma spårvidds bibehållande ända till Torpsbammar, uppkommande, vid nyssberörde
tillfälle likaledes framhållna, störa och vigtiga fördelar i militäriskt afseende
för landets försvar; Styrelsen funne sig höra tillstyrka, att norra stambanan
mellan Storvik och Torpshammar anlades med samma spårvidd, som
statens öfriga stambanor, eller 4,83 fot; att, hvad deremot anginge den del af
norra stambanan, som komme att sträcka sig från Torpshammar till riksgränsen
mot Norge, andra förhållanden bär inträdde; att denna handel vore ämnad att
förenas, vid riksgränsen, med en bana till Throndhjem i Norge, hvilken komme
att anläggas med 3,5!) lots spårvidd, och vid Torpshammar med den under anläggning
varande banan till Sundsvall af enahanda spårvidd; att om handelen
mellan Torpshammar och riksgränsen bygdes med annan spårvidd än de båda
baner, som han vore afsedd att förena och tillsammans med hvilka lian skulle
bilda en oafbruten järnvägsförbindelse mellan Nordsjön vid Throndhjem och
Östersjön vid Sundsvall, följden deraf blefve, att hela trafiken mellan Jernhand
och Norge, hvilken med skäl kunde antagas blifva högst betydlig, måste betungas
med omlastning vid riksgränsen, äfvensom alt afl trafik mellan Norge och
Sundsvall måste underkastas tvenne omlastningar; att, om deremot spårvidden a
dessa tre jernband'' vore en och densamma, afl omlastning så väl vid riksgränsen
som Torpshammar undvekes för allt det gods, som komme att forslas på
dessa baner, samt endast en omlastning vid Torpshammar komme att ega rum
för gods, som på dessa förenade jernhand'' eller pa endera komme att vidare befordras
söder ut från Torpshammar; att på grund deraf, och då spårvidden å
jernvägen inom Norge mellan riksgränsen och Throndhjem sannolikt icke komme
att förändras, enär den vore ämnad att från Throndhjem fortsättas öfver Hörås
utmed elfven Glommens dalgång med samma spårvidd, som den i Norge till
följd af lokala förhållanden antagna eller 3,59 fot, Styrelsen ansåge sig höra tillstyrka,
att jernbana!) mellan Torpshammar och riksgränsen anlades med nämnda
smalare spårvidd; samt att, i händelse af bifall till Styrelsens hemställan, annan
förändring med norra stambannans fortsättning norr om Gefle—Dala-banan icke
i sjelfva verket komme att vidtagas, än att stället för verkställande af den omlastning,
hvilken vid förening af tvenne jernbanor med olika spårvidd icke kunde
undvikas, blefve från Storvik förflyttadt 24 mil 31,900 fot nordligare till Torpshammar;
hvilken förändring under alla omständigheter måste lända till stort gagn
för tvenne af'' landets hufvudnäringar, nemligen skogshandteringen och bergsbruket.

Ange -

Bil. No 5 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873. 129

Angelägenheten alt åstadkonnnma en förbindelse mellan Bottniska vikon och
Nordsjön är så väl i brödrariket som i Norrland klart insedd och verksamt
förberedd.

Norges år 1872 församlade storting har nemligen, enligt hvad den Kongl.
Norska regeringens departement för det inre uti skrifvelse till Civildepartementet
den 28 Maj nämnda år meddelat under den 3 i samma månad lättat följande
beslut:

»Storthinget samtycker dertill, att för statskassans rakning anlägges en jernbana
från Throndhjem öfver Mirakel1 till en punkt i riksgränsen, väsendtligen i
öfverensstämmelse med det af jernbanedirektionen utarbetade förslag och beräknad
att i det hela kosta 1,233,000 speciedaler; under vilkor:

!:o att sådan säkerhet, som af Konungen linnés antaglig, erhålles för samtidig
tillslutning af en jernbana i Sverige från den motsvarande punkten i riksgränsen
antingen till Sundsvall eller till Storsjön i Jernhand;

2:o att af kommuner och enskilda tillvägabringas ett bidrag af minst

460,000 speciedaler, hvilka skola till statskassan inbetalas å tio halfåriga terminer,
räknade från den tid, då definitivt beslut om anläggningen blifvit fattadt;

3:o alt statskassan för sill tillskott erhåller aktier i anläggningen; samt

4:o att under liden från den I Juli 1872 till den 30 Juni 1873 icke
kommer att af ifrågavarande anledning från statskassan utbetalas mera än 100,000
speciedaler utöfver beloppet af de under nämnda tid inkommande afbetalningar å
de af kommuner och enskilda tecknade bidrag till anläggningen.»

Sedan 1871 års Landsting i Jemtlands län, med anledning af Kong!.
Maj:ls Befallningshafvandes i samma län framställning om bidrag till samt åtgärder
och bestämmelser i afseende å en tillämna,! jernvägsanläggning från
Sundsvall öfver Östersund till Throndhjem, besluta att uti det bolag, som kunde
bildas för byggande vare sig af hela den ifrågasätta jernvägen från Sundsvall
till Throndhjem eller deri Svenska andelen deraf, teckna aktier till belopp af
En million Biksdaler; att för åvägabringande af den från Sundsvall sex mil
vester»! till Torpshammar föreslagna handelen teckna aktier till högst Ett flundra
Tusen Riksdaler af ofvanberörda bidrag; samt att af de sålunda beslutade Indragen,
de der ej skulle drabba landskapet Herjeådalen, utan ensamt öfriga
landstingsområdet — hvithet efter vissa bestämda grunder indelats i fem beskattningskretsar
eller grupper sålunda, att för hvarje bevillningsriksdaler borde
erläggas i kommun inom femte gruppen 40 procent, inom fjerde 80 procent,
inom tredje 88 procent och inom andra 96 procent af hvad som på bevillningsriksdaler
inom de till första gruppen hörande kommuner belöpte — jg herde
fördelas på bevillning,!» till staten för fäst egendom, 2:in på dylik bevillning för
inkomst af kapital och arbete samt 7g på de skattskrifna personel1, som erlade

Bill. till llilcsd. Prut. 1873. 1 Band. 1 A fil. 17

130 Bil. N:o 5 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o /, om Statsverket 1873.

bevillning efter Första Artikeln Bevillningsstadgan; men Kongl. Majs, vid pröfning
den 5 Januari 1872 af Landstingets berörda beslut, med undanrödjande
af detsamma, så vidt det afsåge, att jk af bidraget, motsvarande 250,000 R:dr,
skulle illgöras af mantalsskrifna personer, hvilka erlade bevillning efter Första
Artikeln Bevillningsstadgan, i öfrig! ej mindre gillat de af Landstinget antagna
grunder för uttaxering af återstående 750,000 R:dr, hvaraf enligt ursprungligen
uppstäda förhållandet eu tiondedel eller 75,000 Rall* belöpte på bandelen Sundsvall—Torpshammar,
än äfven, på sätt förut är omnämndt, tillåtit Landstinget
att för anskaffande af sistberörda summa upptaga ett amorteringslån å motsvarande
belopp; så bär 1872 års Landsting dels anvisa! ett belopp af 25,000
Riksdaler till fyllnad i det af 1871 års Landsting utfästa bidrag till åstadkommande
af jernvägsdelen Sundsvall—Torpshammar, dels ock, — med anledning
af framställning i ämnet och efter det Ordföranden i Landstinget upplyst, att
förhoppning förefunnes derom, att ett tilltänkt Norskt—Svenskt aktiebolag skulle
komma till stånd, bvilitet med en af omkring Två millioner Riksdaler bestående
grundfond, bildad af dels påräknadt bidrag från Landstinget och dels aktieteckning
inom Norge, kunde genom utfärdande af preferensaktier eller upptagande
af lån mot obligationer sammanbringa det ytterligare belopp af omkring Tre
millioner Riksdaler, som erfordrades för utförandet af den del af sammanbindnings-
eller tvärbanan, som folie inom Sverige mellan riksgränsen och någon
tjenlig punkt vid Storsjön, i hvilket fall Norska Storthingets beslut om anläggning
af en statsbana mellan Throndhjem och gränsen Lomme till verkställighet —
enhälligt beslutil:

att, enär landskapet Herjeådalen icke skäligen borde åläggas att deltaga i
de bidrag, som Lomme att af Landstinget för ändamålet beslutas, desamma
skulle drabba ensamt landskapet Jernhand;

att såsom ytterligare grunder för uttaxeringen af ej mindre berörda bidrag
än äfven förenämnda anslag af 25,000 Riksdaler till bandelen Sundsvall—
Torpshammar herde iakttagas:

tt) att | af bidragen skulle fördelas på bevillning till Staten för fast egendom
och f på dylik bevillning för inkomst af kapital och arbete;

6) att de belopp, som i följd häraf komme att påföras hvarje bevillningsriksdaler
af ena eller andra slaget, skulle jern kas kommunerna emellan i enlighet
med den graderade skala och den indelning i beskattningskretsar eller grupper,
som funnes upptagna i 3:dje punkten af 35 § i 1870 års landstingsprotokoll,
med tillägg, att staden Östersund skulle uppföras i första gruppen; och

cj att derest bidragens utdebitering ifrågakomme, innan jernvägens sträckning
österifrån blefve slutligen afgjord, det i nämnda punkt under Ut. A upptagna
grupperingsalternaliv jemte skala skulle läggas till grund för utdebiteringen;
men att i händelse den under Lit. B antydda sträckningen åt Ragunda

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 131

hlefve slutligen antagen, en vidräkning i enlighet med den under sistnämnda
litera för sådant fall uppgjorda klassindelning och graderade skala skulle ega
rum mellan kommuner, som i de skiljda grupperingsalternativen vore inom de
olika klasserna uppförda, samt donna sednare klassindelning och skala sedermera
vid utdebiteringen följas;

att uti det bolag, som kunde bildas för åvägabringande af nu ifrågasätta
jernväg från Norska gränsen österut (ill någon lämplig punkt vid Storsjön å
den östliga sträckningen mot A spåsnäset eller Krokom, Landstinget , under förutsättning,
att en bana mellan Throndhjem och riksgränsen mötte, skulle teckna
aktier till ett belopp af 900,000 Riksdaler, hvilka aktier finge, i fråga om
utdelningsrätt, sättas efter de preferensaktier eller obligationer, som bolaget
kunde behöfva utfärda för anskaffande af de medel sou; till jernvägens byggande
erfordrades utöfver Landstingets bidrag och den grundfond, som eljest kunde
åstadkommas;

att, för beredande af medel till ej mindre ofvanberörda fyllnadsanslag af

28,000 Riksdaler till Sundsvall—Torpshammer-banan, än äfven beslutade aktieteckning
för åvägabringande af eu jernväg mellan riksgränsen och Storsjön,
skulle, på sätt i fråga om öfrig!», år 1871 beslutade bidraget 75,000 R:dr till
förstnämnda bana i nåder medgifvits, upptagas ett amorteringslån å 925,000
R:dr att i stadgad ordning återgäldas;

att den af Landstinget tillförene utsedda jernvägskomité skulle ega att omförmälda
särskilda amorteringslån å tillhopa Eu million Riksdaler, på Landstingets
ansvarighet, upptaga samt derå utfärda erforderliga förbindelser;

att för den händelse ett bolag för åvägabringande af jernbana mellan riksgränsen
och Storsjön icke under den närmaste framtiden kunde komma till
stånd, Jernvägskomitén egde att, å Landstingets vägnar, erbjuda Staten ofvanberörda
900,000 Riksdaler såsom bidrag till eu statsbana genom Jernhand,
hvilken, i förening med den redan började jern vägen från Sundsvall och eu
Norsk bana, beredde jernvägsförbindelse mellan Sundsvall och Trondhjem och
att berörda bidrag skulle erbjudas, antingen

i första rimmet sålunda, att Landstinget för bidragets belopp finge aktier
med enahanda utdelningsrätt som staten för sikt bidrag, men utan rätt att i
banans förvaltning deltaga; eller

i andra rummet sålunda, att bidraget inne stode hos Staten räntefritt. till
dess banan lemnade en viss behållning å den af Staten nedlagda kostnad; men
att bidraget sedermera med öfverskottet förräntades och amorterades på sätt
statsmakterna kunde närmare bestämma; eller ock

i tredje rimmet sålunda, att Indraget lemnades utan anspråk på aktier
eller återbetalning;

132 '' Bil. N:o [) a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1813.

dock att för bidragets lemnande i alla händelser uppställdes det; vilkor,
att byggnadsarbetet å en förväntad statsbana från Storvik norrut och å ifrågavarande
tvärbana ordnades så, att sistnämnda banas delar öster och vester om
Storsjön dit framhunne ungefärligen samtidigt och icke väsendtligt senare, än
den uppåtgående banan från Storvik hunne tvärbanan mellan Sundsvall och
Throndhjem; samt

att alla vid föregående landsting i jernvägstrågan lättade beslut, som stode
i strid med hvad sålunda bestämts, vore upphäkta.

Sedan Landstinget i underdånighet sökt fastställelse ä beslutet att upptaga
lån å 925,000 R:dr äfvensom Ragunda socknemän öfver Landstingets ofvanberörda
beslut anfört underdåniga besvär, bär Eders Kongl. Maj:t den 6 December
1872 funnit skäligt att, med af slag å besvären, godkänna omförmälda beslut
rörande bidrag till ifrågavarande jernvägsanläggningar äfvensom tillåta, att Landstinget
för anskaffande af de derför erforderliga medel finge på uppgifna vilkor
upptaga ett amorteringslån å 925,000 Riksdaler.

Sedermera hafva förrbemälde af Jemtlands läns Landsting utsedde K omi terads;,
uti eu genom Eders Kong!. Magt? Befallningshafvande i nämnde län insänd
och med förord beledsagad skrift, med åberopande af 1872 års Landstings
ofvanomförmälda beslut, dels anmält det af Landstinget vilkorligen beslutade

erbjudande af 900,000 K:dr såsom bidrag till eu förväntad statsbana genom

Jemtland, hvilken, i förening med den påbörjade jernvägen från Sundsvall och
eu Norsk statsbana, beredde jernvägstörbindelse mellan Sundsvall och Throndhjem
dels anhållit, att Eders Kongl. Maj:t, — ej mindre af nådig omtanka om den

alskiljda, men med rika, ehuru ännu outvecklade näringskällor begåfvande lands orten,

hvilken, på sätt Komiterade uti tidigare framställningar i ämnet sökt
utreda, vore i största behof af eu järnvägsförbindelse med kusterna, än ock med
särskild! nådigt afseende å de jemförelsevis störa uppoffringar, Jernband för
erhållande af eu sådan jernvägsförbindelse genom det beslutade bidraget underkastade
sig, och å det bevis på trängande behof af vägförbindelse, som Landstingets
beslut otvifvelaktigt innebure •— läcktes i den proposition, som de Norrländska
orternas befolkning förtröstansfullt hoppades skola af Eders Kongl. Maj:t
till instundande Riksdag afla tas om norra stambanans fortsättning genom Norrland,
jemväl föreslå denna banas utsträckning genom Jern bland till Norska gränsen,
eu redan vilkorligen beslutad Norsk statsbana från Throndhjem till mötes, samt
aska medel till så val den uppåt gående som tvärbanans samtidiga utförande,
på sätt Landstinget ansett sig höra hemställa såsom vilkor för sill bidrag, dels
ock slutligen andragit, att, ehuru Komiterade iniedt underhandlingar med en af
staden Throndhjem tillsatt jernvägskomité om bildande af ett Svenskt-Norskt
bolag för byggande af jernväg mellan gränsen och Storsjön, i hvilket fall Norska
Statens beslut att bygga eu statsbana mellån Throndhjem och gränsen Lomme

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 133

atl träda i verksamhet. Komiterade likväl. — enär detta bolag bildades med
åtagande att afstå sin bana. derest Svenska Staten beslöte eu statsbana i samma
riktning; samt för dem, som å ömse sidor skulle genom grundfondsteckning
bidraga till donna handels åvägabringande, det lyckligaste vore, om Staten
ötvertoge byggande! åt hela luden — ansett omförmälda underhandlingar icke
hindra aflåtande! åt förevarande framställning; dock att, hvad som ock syntes
ligga i sakens natur, Landstingets erbjudande för det närvarande kunde hos
Eders Kong!. Näjd anmälas endast under förutsättning, att 1873 års Riksdag
fattade beslut, som icke alltför länge uppsköte företagandet al banan genom
Jern Iland och att i annat fall Landstinget eller dess Komiterade vore oförhindrade
att använda bidraget till bandelen Storsjön—Riksgränsen, der sådan! för femtian
ds intressen funnes förmånligare.

Efter att sålunda hafva redogjort för de särskilda framställningar, hvilka i
förevarande fråga inkommit, går jag alt i korthet anföra de skäl, Indika enligt
mitt förmenande tala icke allenast för Norra stambanans fortsättning norr om
Gefle—Dala-banan, utan äfven för åvägabringande af en jernvägsförhindelse mellan
Throndhjemsfjorden i Norge och Bottniska viken.

Den störa vigt och betydelse, jernväg!»'' ega för en orts ekonomiska förkofran
äro numera i vårt land så allmänt insedde, erkände och al erfarenheten
bekräfta,le, att någon utveckling deraf icke lärer vara af nöden. Af detta nutidens
yppersta kommunikationsmedel har Norrland hittills endast i ringa man
kommit i åtnjutande. De vägar af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka redan
finnas eller äro under byggnad, inskränka sig till fyra, hafva icke stor längd
och leda alla, liksom de flott- och segelbara elfvarne, mot öster, hvarje till sin
stad vid kusten, från, till och utmed hvilken den vigtigaste varuforslingen eger
rum sjöledes den tid af året, hvarunder seglation på dessa nordliga orter kan
öfvas. Men från vinterns inbrott sent ut på våren ja stundom in på sommaren
är detta medel för samfärdsel mellan Norrland å ena, samt det öfriga riket
äfvensom utlandet å andra sidan afskuret. 1 öfrig! äro varubytet och förslagen
till följd åt den störa utsträckning Norrland eger samt åt de långväga afstånden
derinom under nuvarande förhållanden desto mera försvårade och hämmade, som
Norrlands vigtigaste alster och tillverkningar äro af tung beskaffenhet och derföre
företrädesvis kräfva den lättnad i transport, som endast medelst jernvägar
kan beredas. Saknaden af sådane hindra,- Norrland att i någon större utsträckning
tillgodogöra sig de naturliga rikedomar, hvarmed det är utrustad!. Utan
jernvägsförhindelse med det öfriga Sverige och med hamnar, hvilka 5, stundom
7 månader af året äro isbelagda, måste Norrlands landthushållare, för all erhålla

134 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

brödföda, egna sin verksamhet åt ett jordbruk, hvars skördar så ofta slå fel,
och som enligt sakkunnigas omdöme till allmän och enskild båtnad bonde lemna
rum åt foderodling, samt boskaps- och ladugårdsskötsel, såsom mera naturliga
näringar för Norrland. På många orter derinom står skogen utan värde och
utan vård, utsatt för eldens och tidens samverkande härjningar, i stället för
att, såsom sig borde, användas vid jernmalmens smältning eller till förädlade
trävaror. Alla dessa på Norrlands ekonomiska utveckling menligt inverkande
förhållanden förefinnas uppenbarligen i högsta grad i de vestligt mellan fjolleri
och kustprovinserna belägna landskapen. Eu jernbana, som endast sträckte
sig norr ut, vore derföre enligt min åsigt icke tillfyllestgörande för Norrlands
behof. Densamma måste, för att blifva verkligen gagnande, vika af åt vester
och sträcka sig ända till riksgränsen eu Norsk jernväg till mötes. Af de vestligt
landskapen är det företrädesvis Jemtland, som med sina naturliga förmåner
eger grundade anspråk att fä en vestlig tvärbana dragen genom sitt
område. Dess jordmån är. enligt oftabemälde Komiterades yttrande, mångenstädes
fullt jemförlig med de södra sädesorternas bästa och lockande till sädesodling
till och med på liera, till läget mera gynnade traktör högt upp bland
fjolleri samt skänker landet redan nu i göda år skördar utöfver befolkningens
behof. Der gifvas rika till fallen till utvidgning af eu i allmänhet ändå säkrare
och mera vinstgifvande ladugårdsskötsel samt många andra vigtiga, förvärfskällor,
hvilkas begagnande dock förhindras af landskapets läge. sä afskildt,
att afståndet från medelpunkten af dess mest odlade bygder till Bottniska
vikon och Nordsjön utgör omkring tjugo mil. Sedan gammalt i liflig
beröring och handelsförbindelse med de båda Throndhjönska Amten i Norge
har Jemtland ett lika stort, om icke större behof att få en jernvägsförbindelse
med Throndhjemsfjorden, som med Bottniska vikon; och Norska Storthingets
ofvanomförmälda beslut föranleder med nödvändighet dertill, att, om en tvärbana
inom Norrland kommer till stånd, densamma får sin sträckning genom
Jemtland.

Hvad nu blifvit kortligen anfördt synes mig ådagalägga behofvet af föreslagna
jernvägslinier dels norr ut ifrån Gefle-Dala-banan och dels från någon
punkt ä deri uppåtgående luden vester ut mot riksgränsen. Rättvisa och billighet
mot Norrlands innevånare bjuda ock att i någon män göra dem delaktige
af enahanda störa fördelar, som genom anläggning af stambanor i södra
och mellersta Sverige beredts dessa landsdelars befolkning, helst de förra i
sin män bidragit till anskaffande af de betydliga belopp, Indika dessa stambanors
anläggning kostat. Förstnämnda jernvägslinie skall sätta Norrland i
ännu närmare och innerligare förbindelse med det öfriga Sverige, än hittills
vant fallet, och, med undertryckande af den provinciella afsöndring, som ett
afskildt, läge lätt nog framkallar, låta Norrlands intressen och sträfvanden

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 135

uppgå i det gemensamma fäderneslandets. Af lika stor och hög betydelse för
föreningen mellan brödrarikena och deras folk är den ifrågasätta tvärbanan
till riksgränsen. Hvad godt och nyttigt i detta afseende, som fullbordande af
den nordvestra stambanan redan visat sig kunna åstadkomma, är ock att förvänta
af oftaberörda nordliga tvärbana; hvilken tillsammans med den uppåtgående
linien kan uppfattas såsom en sammanbindningsbana mellan Rikets
hufvudstad och Throndhjems isfria hamn vid ^Vesterhafvet.

Om således skyldigt afseende å Norrlands behof, om rättvisa och billighet,
om politisk klokhet påkalla byggande af ifrågaställda jern vägar, så torde
eu möjligen rådande farhåga, att det derför erforderliga anläggningskapital
icke skall kunna genom inkomsten af trafiken å dessa jern vägar förräntas och
amorteras, icke höra afhålla från företaget. Men äfven i sistnämnda afseende
förefinnas säkra utsigter om god afkomst, Indika i sin mån uppfordra till företagets
utförande. Det gods, som kommer att å de föreslagna jernbanorna
''forslas, blifver företrädesvis malmer, tackjern och stångjern, kol och andra
skogsalster jemte spannmål och ladugårdsprodukter, allt varor, hvilka företrädesvis
skapa en inbringande trafik. De ända till relingen fullastade ångfartyg,
hvilka i reguliera turer gå mellan Stockholm och de Norrländska kuststäderna,
ådagalägga nogsamt, huru liflig samfärdseln med Norrland är; och det lider
icke tvifvel, att ju åtskilligt af det gods, hvarmed dessa ångfartyg lastas, skall
åtminstone under den tid, sjökommunikationen är stängd, taga sin väg å ifrågavarande
jernband!''. Det förhöjda värde, som den inom banornas trafikområde
belägna jord måste erhålla, skall ock i sin mån, om än endast medelbarligen,
gorå samma baner fruktbärande så väl för Norrland enskild! som för landet i
allmänhet.

Den hufvudsakliga riktningen af ifrågaställda jern vägar är genom det
föregående gifven; men, på sätt af förr åberopade särskilda framställningar
finnes, råda inom Norrland olika åsigter rörande sträckningen af vissa stycken
af desamma. Ostridigt är, att norra stambanan bör fortsättas från Storvik till
Hybo i Helsingland äfvensom att tvärbanan, från riksgränsen räknadt, bör
sträcka sig till Aspåsnäset eller Krokom., Hvad deremot angår det norra stycket
af den uppåtgående banan fordrar en åsigt, att detsamma skall gå genom
östliga delarne af Norra Helsingland och Medelpad till eu punkt i närheten
af Angermanelfven, till hvilken åsigt Westerbottens läns Landsting ock slutit
sig af det naturliga och äfven uppgillra skälet, att nordliga ändpunkten af
sistberörda bana dymedelst komme närmare Westerbottens sydliga gräns. Eu
ytterligare slutföljd af omförmälda mening är, att tvärbanan bonde först vid
den föreslagna punkten i närheten af Angermanelfven raka af vesterut och
fortsättas till Aspåsnäset. En särskild mening, som å den af deltagarne i
E er n< »sandsmötet ingifna karta jemväl finnes antydd, genom uppdragande af

136 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873.

en blå linie, vill, att tvärbanan icke skall omedelbart vid Torpshammar vika
af vester ut, utan i nordlig riktning gå upp till nässjö, beläget i Ilagunda
socken af Jemtlands län i närheten al och söder om Indalselfven, samt derifrån
fortsättas vester ut till Aspåsnäset. Saknad af erforderliga medel har
beklagligen förhindrat nöjaktiga undersökningar på förhand af sålunda uppgillra
särskilda riktningar; likasom bristen på lämplige undersökningsförrättare
icke heller medgifvit att, på sätt eu inom Westernorrlands län tillsatt jernvägskomité
hemställt, låta på komiténs bekostnad särskild! undersöka den delen af
linien B, som ginge genom Westernorrlands och Jemtlands län. Under sådana
förhållanden vågar jag icke att fålla något kategoriskt omdöme om den
ena eller andra sträckningens företräde. Ehuru jag delar de af W ester bottens
läns Landsting hysta och uttalade förhoppningar, det norra stambanan en gång,
möjligen inom en icke så aflägsen framtid, skall varda utsträckt till gränsen
af eller kanske genom Wester bottens län, kan sådant icke berättiga dertill att
för närvarande, och då frågan lika mycket gäller åstadkommande af eu tjenlig
sammanbindningsbana mellan Bottniska vikon och Nordsjön som utsträckning
af norra stambanan, låta läget för den förra bestämmas af de synpunkter,
hvarifrån denna angelägenhet uppfattats af nämnda landsting. Mera skid för
sig synes mig den särskilda mening hafva, som påyrkar tvärbanans dragande
norr ut till nässjö och först der vesterut. Om nemligen i en framtid från
samma ställe anlades en bibana af omkring sex mils längd öfver Indalselfven
till närmaste punkt vid Ångermanelfven eller Sollefteå skulle de ifrågaställa
banorna komma i beröring med fyra särskilda flodområden, nemligen Ljusnans,
Ljungans, Indalselfvens och Ångermanelfvens, hvilken förbindelse Lomme att
mäktigt bidraga till höjande af trafiken ä dessa baner, som deremot enligt den
för närvarande undersökta riktningen skulle endast träffa Ljusnans och Ljungans
vattendrag. Anförda förhållanden betinga nödvändigt anställande af nya
undersökningar, men synas mig ej böra vålla uppskof i beslut om byggande
af de föreslagna banorna i den redan nu väsendtligen och hufvudsakligen bestämda
riktningen.

Beträffande banornas spårvidd, så torde vid de af Styrelsen öfver statens
jernvägsbyggnader i omförmälda promemoria den 16 December 1872 framhållna
omständigheter tvärbanans spårvidd förblifva sådan, som ursprungligen
afsetts eller 3,59 fot. Deremot häller jag före, att den uppåtgående banan från
Storvik till någon punkt ä Sundsvall-Torpshammar-banan bör byggas bredspårig
med lätt öfverbyggnad, och tillåter mig härvid att såsom stöd för donna
min mening åberopa dels mina rörande sättet för byggande af norra stambanan
i dess fortsättning från Upsala till Storvik den 16 December 1870 och
den 9 Januari 1871 till Statsrådsprotokollet nfgifiw underdåniga yttranden cell

dels

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 137

dels hvad nämnda Styrelse så väl förut vid behandling af samma fråga
som ock nu i promemorian den 16 December 1872 anfört.

Enligt de af jernvägsbyggnads-styrelsen omarbetade kostnadsförslag
skulle byggandet af bredspårig bana med lätt öfverbyggnad från Storvik
till Torpshammar och af smalspårig bana från sistnämnda ställe till riksgränsen
erfordra ett sammanräknadt belopp af 31,616,050 k:dr, hvaraf
472,400 14:dr utgör den. tillökning i anläggningskostnad, som den bredare
spårvidden å den uppåtgående banan skulle föranleda. Om vissa delar af
ifrågavarande baner skulle erhålla sådan förändrad riktning, att dymedelst
våglängden blefvc större eller eljest de vid byggandet mötande svårigheter
ökades, komme naturligtvis det beräknade kostnadsbeloppet att
jemväl förhöjas. Att nu bestämma denna förhöjning låter sig icke gorå,
men det förefaller mig, vid eu blick på kartan och der utstakade olika
riktningar för banorna, sannolikt, att äfven i ogynnsammaste fall hela
anläggningskostnaden icke skulle komma att öfverstiga 35 millioner 14:dr.

Hvad härefter angår det af demilun ds läns Landsting under vissa
vilkor gjorda erbjudande af 900,000 14:dr såsom bidrag i tre alternativa
förmer till byggande af tvärbanan, så ehuru, beträffande första alternativet,
Landstinget afsagt sig all rätt att deltaga i banans förvaltning,
likväl och då den ställning Landstinget såsom egande aktier i banan,
komme att till staten intaga, möjligen kunde i ett eller annat afseende
framkalla förvecklingar, de der icke nu kunna förutses, samt det system,
enligt hvilket enskilda eller korporationer blefvc med staten samegare af
statsbanor, hittills icke varit i vårt land tillämpad!, anser jag förevarande
alternativ icke höra antagas.

Det andra alternativet, enligt hvilket Landstinget skulle på obestämd
tid lemna staten en råntcfri försträckning att med framdeles uppkommande
öfverskott å trafikinkomsterna i viss ordning återgäldas finner jag
icke heller antagligt, helst svårigheter vid bokföringen torde lägga hinder
i vägen för nöjaktig beräkning af eu särskild handels trafiköfverskott.

Återstår således endast det tredje alternativet eller att bidraget
lemnas utan allt anspråk på aktier eller återbetalning. Detta senare
alternativ såsom det enklaste anser jag deremot böra antagas, således
med godkännande af det dervid utaf Landstinget fästade vilkor. Om i
en framtid tvärbanan visar sig så gifvande, att förräntande och amorterande
af det använda anläggningskapitalet med visshet kan emotses, torde
möjligen statsmakterna finnas villiga att i annan form återgälda bidraget
t. ex. medelst understödjande af en eller flera Jemtländska bibanor, som
Bill. till Riksd. Prat. 1813. 1 Sami. / Af it. 18

138 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

kunna varda anlagda i ändamål att stöta till tvärbanan och hvilka otvifvelaktigt
komma att öka dennas trafik. I motsatt händelse åter, torde det
icke finnas obilligt, att ett landskap, som genom tvärbanan blifver satt i
förbindelse med tvenne haf, till banans anläggning bidragit med en summa,
som icke uppgår till fyra gånger beloppet af de beräknade expropriationskostnaderna.
Någon tvekan att antaga ifrågavarande erbjudande kan
möjligen föranledas af det utaf Landstingets Komiterade dervid gjorda
förbehåll, att, i händelse instundande Riksdags beslut alltför länge
uppsköte företagandet af banan genom Jemtland, Landstinget eller dess
Komiterade måtte vara oförhindrade att använda bidraget till bandelen
Storsjön—riksgränsen, der sådant för Jemtlands intressen funnes förmånligare.
En sådan tvekan torde lätteligen undanrödjas med den erinran,
att, om staten beslutar att bygga tvärbanan genom Jemtland, således
äfven delen mellan Storsjön och riksgränsen, något enskild! bolag, ehvad
statsbanan bygges skyndsamt eller långsamt, icke kan ega förhoppning
att undfå koncession å rättighet att jemväl bygga en jernväg från Storsjön
till riksgränsen.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

c) att besluta byggande dels af en bredspårig jernväg med lätt öfverbyggnad
till fortsättning af norra stambanan från Storvik till Hybo i
Helsingland och vidare derifrån antingen till Torpshammar i Medelpad
eller annan öster derom belägen punkt å Sundsvall—Torpshammar-banan;
dels ock af en smalspårig tvärbana med lika öfverbyggnad, som, utgående
från Torpshammar eller annan öster derom belägen punkt å berörda enskilda
bana, sträcker sig, vare sig i sydligare eller nordligare läge, med
direkt eller indirekt beröring af Östersund, till Aspåsnäset eller Krokom
samt fortsattes derifrån till riksgränsen, en Norsk statsbana från Throndhjem
till mötes; att antaga det af Jemtlands läns Landsting gjorda erbjudande
att såsom bidrag till nämnda tvärbanas byggande utan anspråk
på aktier eller återbetalning lemna staten 900,000 R:dr, under vilkor att
byggnadsarbetet å jernvägen från Storvik norrut och å tvär banan ordnas
så, att sistnämnda banas delar öster och vester om Storsjön dit framhinna
ungefärligen samtidigt och icke väsendtligen senare, än den uppåt
gående jer nyligen från Storvik hinner tvärbanan mellan Sundsvall och
Throndhjem; samt att till fullständiga undersökningar af lämpligaste sträckningarna
för vissa delar af ifrågavarande jern vägar och förberedande arbeten
å ostridiga delar deraf för år 1874 å extra stat anvisa 200,000 R:dr.

Bil. N:o ,5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1873. 139

Slutligen har jag att i underdånighet föreslå byggande af en stambana,
hvars tillkomst visserligen icke påkallas af omvårdnad om utvecklingen
af landets näringsliv men, som, afsedd att förena Carlsborgs fästning
med vestra stambanan, måste anses ega stor vigt och betydelse för
rikets försvar; varande af sådan anledning detta ärende af mig bereda
gemensamt med Chefen för Landtförsvarsdepartementet.

Den s. k. Landtförsvars-Komitén, som faster uppmärksamheten å
vigten i strategiskt hänseende af jernvägsförbindelse mellan Carlsborg och
vestra stambanan, yttrar i sådant afseende följande:

»Genom en sådan (bibana) skulle fästningen träda i förbindelse å ena
sidan med vägknuten vid Falköping, der vestra och södra banorna sammanlöpa,
och å den andra med Hallsberg, den andra jernvägsknuten.
Fästningen har dessutom i sitt granskap T örebo da, der kanalen och vestra
banan skära hvarandra. När nämnda bibana blifvit anlagd, kunna alla
slags forslingar till och från Carlsborg med vederbörlig lätthet, verkställas.»

Förre Chefen för Landtförsvarsdepartementet har, i sitt, underdåniga
memorial af den 29 December 1870 rörande ordnandet af försvarsväsendet
till lands yttrat sig, bland annat, sålunda:

»De vattenvägar, genom Indika hufvuddepoten Carlsborg ensamt står
i samband med landets järnvägsnät, kunna icke under kritiska tider tillfredsställa
behofvet. Både i och för sig otillräckliga och under en del
af året oanvändbara, kunna dessa vattenvägar hvarken i skyndsamhet
eller omfattning underhålla den jemna förbindelse, som för krigsmaterielens
obehindrad»; försändning till olika delar af landet under krigföring ifrågakommer
och som jemväl kan behöfva tagas i anspråk för förflyttning till
det centrala och befästande Carlsborg så väl af vissa delar af administrationen,
som af landets dyrbaraste, i hufvudstaden förvarade rörliga
egendom.»

Sedan, till följd af Kongl. Maj:ts den 3 Februari 1871 med afseende
a omförmäla förhållanden grina nådiga befallning, Styrelsen öfver statens
jernvägsbyggnader för anläggning af jernväg mellan Carlsborgs fästning
och vestra stambanan föranstaltat om okulär besigtning af fyra alternativa
luder, från Carlsborg nemligen till Töreboda, Moholm, Wäring eller
Sköfde; samt Styrelsen, med förordande af sistberörda linie, hemställt,
att samma linie finge för upprättande af kostnadsförslag öfver anläggningen
fullständigt undersökas, har Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den
19 Maj 1871, uppdragit åt Styrelsen att låta verkställa fullständig undersökning
till utrönande af kostnaderna för jern vägsanläggning å linierna
Carlsborg Sköfde och Carlsborg—Töreboda; hvilket uppdrag sedermera

140 Bil. N:n .5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

utsträckts jemväl till linien mellan Carlsborg och Wärings station å vestra
stambanan.

■ -^Efter det de sålunda anbefallda undersökningarna afslutats, har Styrelsen
öfver statens jernvägsbyggnader, med underdånigt memorial den
10 Oktober 1871, öfverlemnat fullständiga undersökningshandlingar, bestående
af betänkande, kostnadsförslag, plankarta och profilritningar öfver
nyssbemälde tre särskilda luder. Dessa handlingar utvisa, att jern vägen,
vare sig i ena eller andra riktningen, skulle utrustas med samma trafikförmåga,
som statens öfriga stambanor; att således spårvidden blefve 4,83
fot och vigten å skenor 22,75 skålp. för löpande fot; att ingen större
stigning än 1:100 och ingen kräkning med mindre radie än 2,000 fot
förekomme; samt att kostnaden utgjorde för anläggning af linien Sköfde

-Carlsborg, som vore 4,08 mil lång, 2,413,000 R:dr eller i medeltal för
mil 590,553 R:dr, af linien Wäring—Carlsborg, som hölle i längd 3,42
mil, 1,948,000 R:dr eller i medeltal för mil 568,759 R:dr samt af linien
Töreboda—Carlsborg, som vore endast 3,36 mil lång, 2,344,000 R:dr eller
i medeltal för mil 697,411 R:dr.

Styrelsen för statens jernvägstrafik, som anbefallts afgifva underdånigt
utlåtande rörande frågan, hvilken af de ifrågasätta tvenne jernvägarne
Wäring Carlsborg och Sköfde—Carlsborg ansåges kunna gifva
största trafikinkomst i förhållande till kostnaden för anläggande och underhåll
af hvardera jernvägen och de med trafiken derå förenade kostnader,
har uti afgifvet memorial deri 9 Januari 1872, dels erinrat, att i de
uppgjorda kostnadsförslag^ den för linien Sköfde—Carlsborg afsedda
rörliga materiel beräknats kosta 306,450 R:dr och materielen för linien
Wäring—Carlsborg endast 256,875 R:dr; men att, enär den förra liniens
något större längd icke påkallade särskild tillökning i den rörelsemateriel,
som för sloge för den senare linien, skilnaden mellan berörda tvenne belopp
eller 49,575 R.:dr borde tran dragas kostnaden för anläggning af jernväg
i den förra linien; samt att således det belopp, hvarmed anläggningskostnaden
för banan Sköfde—Carlsborg öfverstege den för banan Wäring
—Carlsborg, i jemnadt tal utgjorde endast 415,000 R:dr, dels ock på
grund af anställda trafikberäkningar och i öfrigt anförda skål tillstyrkt,
att linien Sköfde—Carlsborg, såsom för jernvägstrafiken i allmänhet fördelaktigare
belägen, måtte erhålla företräde framför linien Wäring—
Carlsborg.

Ofvanberörda skilnad 415,000 R:dr emellan anläggningskostnaden för
banan Sköfde—Carlsborg och deri för banan Wäring—Carlsborg kommer
att ytterligare minskas med det belopp 137,885 R:dr, hvartill kostnaden
för expropriation af den för förstnämnda bana erforderliga mark blifvit

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 141

uppskattad. Mölletorps, Ramsbergs, Kyrkefalla och Sköfde kommuner
hafva nemligen enligt särskilda hos Kongl. Maj:t anmälda beslut, de der
jemlikt infordrade upplysningar vunnit laga kraft, utfäst kostnadsfri upplåtelse
'' af all den för anläggning af Sköfde—Carlsborgs-banan behöflig^
mark. Af nämnda kommuner utsedda ombud hafva uti en den 15 Oktober
1872 till Kongl. Magt ingifven underdånig skrift, med öfverlemnande
af omförmälda beslut, anhållit, dels att kommunernas erbjudande att till
ifrågavarande anläggning lemna bidrag medelst kostnadsfri jordupplåtelse
måtte varda antaget, dels att, der sådant vid banans byggande utan olägenhet
kunde ske, smärre afvikelser från den redan utstakade linie måtte
göras i ändamål att undvika expropriation af mera bördig och odlad
samt derföre dyrare jord, dels och slutligen, att stationer måtte inrättas,
eu i närheten af Mölletorps kyrka samt, på sätt vid undersökningen
förutsatts, en inom Ramsbergs socken, dock i närheten af kyrkan, och
en i närheten af Tibro gästgifvaregård inom Kyrkefalla socken.

Af det anförda framgår, att banan Sköfde—Carlsborg i de afseende!!,
Indika i allmänhet bestämma en jernväg^ läge och riktning, har företräde
icke allenast framför den dyrare Töreboda-—Carlsborgs-banan, utan äfven
framför den billigare limon Wäring—Carlsborg. Enligt hvad Chefen för
Landtförsvarsdepartementet framhållit, erbjuder också bland de ifrågaställda
linierna bansträckningen Sköfde—Carlsborg i strategiskt afseende ett i
det längsta genom de norr derom belägna sjöarne Orion, Kyrksjön och
Bottensjön skyddadt läge mot en i mellersta Sverige i riktning på Carlsborg
framtågande fiende.

Under sådana förhållanden har endast sistberörda bansträckning
kunnat ifrågakomma att utföras. Enär emellertid efter den tid, då kostnadsförslaget
öfver samma jern vägsanläggning uppgjordes, inträdt en
betydlig stegring af så väl arbets- som materialkostnader, har jag, för
utrönande af verkliga anläggningskostnaden, anmodat Chefen i Styrelsen
öfver Statens jern vägsbyggnader att låta till närmare öfverensstämmelse
med nu rådande prisförhållanden omarbeta det äldre kostn adsförslaget.

Till följd deraf har bemälde chef, med en till mig ställd promemoria
af den 12 December 1872, öfverlemna! nytt kostnadsförslag slutande sig
å 3,138,000 R:dr. Till grund för omarbetningen har chefen tagit en
förhöjning af 30 procent för alla de utgiftsposter, hvari arbets- eller
dagsverkskostnader ingå såsom hufvudsak, af 25 procent för sådane poster,
hvari både arbetskostnad och materialier ingå, äfvensom för allt jern af
vanliga dimensioner, af 20 procent för alla materialier af trä, af 50
procent för skenor med tillbehör samt af 10 procent för den rörliga
materielen; hvaremot expropriationskostnaden bibehållits oförändrad. I

142 Bil. N:o 5 a. till Kong!,. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverk ct 1873.

det nyberäknade kostnadsbeloppét 3,138,000 Riksdaler, som utgör i medeltal
för mil 767,967 Riksdaler, ingå dels expropriationskostnaden upptagen
till samma belopp som i det äldre förslaget eller 137,885 R:dr; dels ock
den för anskaffande af rörlig materiel afsedda summa 337,095 Riksdaler.
Expropriationskostnaden bör, med anledning af förutnämnda fyra kommuners
erbjudande af kostnadsfri jordupplåtelse från beräkningen uteslutas;
och hvad angår den rörliga materiel eu, anser jag, lika med TrafikStyrelsen,
ifrågavarande bana icke erfordra mera sådan, än linien Wäring—
Earlsborg, således till värde af 256,875 R:dr, dock med förhöjning af
10 procent till 282,562 R:dr 50 öre. Skilnaden mellan sistberörda belopp
och 337,095 R:dr eller 54,532 R:dr 50 öre bör alltså ytterligare
från beräknade kostnadsbeloppét afdragas. Efter omförmälda båda afdrag
utgör återstoden 2,945,582 R:dr 50 öre eller i jemnadt tal 2,946,000
R:dr hvad ifrågavarande j ernvägsanläggning skulle komma att kosta
staten.

Sedan Landtförsvars-komitén och förre Chefen för LandtförsvarsDepartementet
afgåfvo de af mig bär ofvan åberopade yttranden, har
behofvet af nu förordade bibana till Carlsborg icke förminskats, utan
med hvarje år ökats, dels med anledning af de förråd, hvilka allt mer
och mer inrymmas å Carlsborg och hvarifrån Arméen under ett krig
skulle förses med eu del af sina förnödenheter, dels ock derföre, att
Carlsborg måste blifva en stor depötplats för utbildande af trupper. Dess
förbindelse med stambanorna, som redan i fredlig tid är af stort värde,
måste under ett krig blifva af omätlig vigt. Om derunder fästningen
blefve belägrad, skulle för densammas hållbarhet banan vara oumbärlig,
enär den, rätt anlagd, erbjöde tillfälle att ända till sista ögonblicket före
inneslutningen förse fästningen med lifsmedel och andra förnödenheter,
hvaraf den kunde hafva behof.

Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kong!. Maj:t med antagande af ofvanbemälda fyra
kommuners erbjudande af fri jordupplåtelse måtte föreslå Riksdagen att
besluta:

d) att en stambnna af 4,83 fots spårvidd och i öfrig! samma trafikförmåga
som de andra stambanorna, skall i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med derför uppgjord plan med tillhörande omarbetade kostnadsförslag
anläggas från Sköfde station å Vestra stambanan till Carlsborgs
fästning, samt att för ändamålet å extra stat för år 1874 skall uppföras
ett anslag af 50,000 Riksdaler.

Bil No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1873. 143

Beträffande alla de anslag, som uti Riksstaten för innevarande år
äro under Sjette hufvudtiteln uppförda och icke här ofvan blitvit särskild!
nämnda, har jag icke anledning att föreslå annan förändring än att, för
jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved rn. m. höjes från 60,044 R:dr 40 öre till 60,068 R:dr
40 öre eller med 24 R:dr.

Om hvad jag nu hemställt varder godkändt, skulle hufvudtitelns
slutsumma komma att ökas från 8,607,700 R:dr till 11,984,000 eller med
3,376,300 Rd:r.

I fråga om understöd för sådana allmänna arbeten, hvilkas utförande
stå under Styrelsens för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader kontroll,
har bemälda Styrelse den 16 sistlidne December på vanligt sätt afgifvit
generalförslag. Af dessa arbeten torde främst böra i underdånighet omförmälas
följande fyra väganläggningar, för hvilka Riksdagen redan beviljat
statsbidrag, hvaraf dock hittills endast vissa belopp äro till utgående
anvisade, nemligen:

a) väganläggning emellan Lycksele och, Vilhelmina kyrkobyar i Vesterbottens
Län, hvartill'' Riksdagen år 1870 bevilja! ett understöd af 106,700
R:dr, deraf till lyftning anvisats för år 1871 ett belopp af 15,000 R:dr,
och för hvardera af åren 1872 och 1873 ett belopp af 20,000 R:dr.
Jag får nu i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen, att till detta arbetes fortsättande under år 1874, i
ytterligare afräkning å understödet anvisa enahanda belopp, som för år

1873, ''eller 20,000 R:dr. .

b) anläggning af väg frän Kangis eller Gyljens bruk i Ofver-Kalix
socken af Norrbottens Län, nordvest upp till den punkt, der vägen från
Skröfven till Gellivara kyrkoplats vidtager, hvartill vid sistlidne Riksdag
beviljades 61,330 R:dr, deraf til! utgående under år 1873 anvisades
11,330 R:dr; och får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för arbetets bedrifvande under ar

1874, i afräkning å beviljade understödet anvisa 20,000 R:clr.

c) väganläggning emellan Nor sjö och. Mala kyrkobyar i I esterbottens
Län, för utförande hvaraf vid sistlidne Riksdag beviljades 50,000 Ridrock
till utgående under är 1873 anvisades 15,000 R:dr; och hemställer
jatr i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,
att för arbetets fortsätta bedrifvande under år 1874 anvisa enahanda
belopp, eller 15,000 R:dr.

144 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

d) anläggning af väg från Åsele till Dorothea kyrkoby i Vesterbottens
Län, hvarför likaledes vid sistlidne Riksdag beviljades ett anslag af
40,600 R:dr, deraf till utgående under år 1873 anvisades 20,000 R:dr.
Då, enligt hvad Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
upplyst, anledning är att antaga, det ifrågavarande väganläggning icke
torde under år 1873 komma att fortskyndas så, att hela återstoden å
det beviljade beloppet varder under året använd, anser jag mig böra,
lika med Styrelsen, i underdånighet hemställa, det Eders Kong!. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att, i afräkning å den för detta arbete beviljade
summan, för år 1874 anvisas endast 10,600 R:dr.

Styrelsen har i ofvanberörda Generalförslag ånyo omförmält åtskilliga
uti förut afgifna dylika förslag upptagna kanal- och slussanläggnings-,
hamn- och brobyggnads- samt vattenaftappnings- och vägarbeten, för
hvilka planer äro hos Styrelsen hyllande af det omfång eller den beskaffenhet,
att särskilda understödsbelopp måste beviljas, om eller när samma
arbeten skola verkställas. Jag anser mig nu icke böra ifrågasätta, att
särskilda statsbidrag må anvisas för något af ifrågavarande arbeten, enär
dels för vägförbättringsarbetena betydliga belopp skulle erfordras, dels, på
sätt Styrelsen erinrat, åtskilliga kostnadsförslag, som för andra arbeten
upprättats för flere år tillbaka enligt då gängse låga arbetspris, numera
icke äro tillförlitliga, utan böra omarbetas, innan statsbidrag beviljas,
samt dessutom förändrade förhållanden uppstått med forna kommunikationsleder,
i följd af de under senare tid anlagda jernvägar, som
torde göra förut ifrågasätta vattenleders öppnande öfverflödigt.

Deremot har under innevarande år Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
i Vesterbottens Län anmält en af Stadsfullmägtige i Umeå gjord
underdånig framställning angående aflåtande af nådig proposition till
Riksdagen om statsbidrag för fördjupning och reglering eif farleden i
JJmeå eif mellan Östersjön och staden. Redan vid 1840—1841 årens
Riksdag anvisade Rikets Ständer, på derom vackt motion, ett anslag af

8,000 R:dr Banko för detta ändamål; men enär vid undersökning utröntes,
att vida betydligare arbeten för vinnande af det åsyftade målet
erfordrades, än som kunde med den anvisade summan utföras, blef anslaget
icke af staden begagnadt. Under de trettio år, som sedermera
förflutit, uppgifva^ förhållandena i nämnda del af Umeå eif hafva varit
nära desamma, som befunnes vid de år 1842 verkställda undersökningarna
derstädes, att nemligen de tidtals, i följd af de årliga flödena,
mycket vexlande vattenqvantiteter, som Gifven afbörda!’ sig, och de betydliga
sandmassor, hvilka från elfstränderna ofvanom Umeå vid flod
utskäras och nedföras emot hafvel, äro de hufvudsakliga orsakerna till

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 145

att ständiga förändringar i djupet uppstå uti farleden mellan staden och häfver
Stadsfullmägtige, som ansett åtgärder nu höra vidtagas till förekommande
af donna farleds fullkomliga uppgrundning, hafva genom Distrikts-A djutanten,
Löjtnanten vid Väg- och Vattenhyggnadskorpsen A. F. 0. Cederberg låtit upprätta
plan och kostnadsförslag för ej mindre upprensning och uppmuddrande.
af samma farled, utan ock anbringande af åtskilliga dambyggnader till segelledens
skyddande och motverkande af uppgrundning-»-^. Med donna plan
afses att hålla ett segel djup af 12 fot under medelvattenståndet, hvithet djup,
på samma gång det anses tillfredsställa trafikens billiga anspråk, antages kunna
underhållas utan alltför störa uppoffringar, men icke heller, utan underhållskostnadernas
betydliga stegring, kunna öfverskridas. Det af Löjtnanten Cederberg
i Februari månad 1872 upprättade kostnadsförslaget för ifrågavarande
arbeten slutar på en summa af 36,000 R:dr; men sedermera har han den 26
derpåföljande Juni afgifvit ett nytt förslag, deruti, med hänsigt till stegrade
arbetslöner och förhöjda pris på materialier, arbetskostnaden beräknats till
51,400 R:dr. Stadsfullmägtige hafva den 9 sistlidne Augusti, med anledning
af hvad Löjtnanten Cederberg i betänkandet anfört, besluta arbetets utförande
i enlighet med den uppgjorda planen, samt nu anhållit, att, då Umeå stad,
med fästadt afseende så väl å de af Fullmägtige redan beslutade företag, som
ock å de kostnader, hvarmed underhållet af den öppnade farleden och der
uppförda byggnader blefve förenad!, saknade tillgång att utan statsbidrag verkställa
arbetet, Eders Kongl. Maj:t måtte aflåta proposition till Riksdagen om
anslag af allmänna medel till belopp, motsvarande två tredjedelar af beräknade
kostnaden. Till stöd för donna anhållan är ytterligare af Fullmägtige anfördt:
att Umeå eif och fjärd mer och mer för hvarje år uppgrundades och
att för visso kunde antagas, att dessa utgrundningar skulle i ännu högre grad
tilltaga dels till följd af de rensningar, som för närvarande pågå å den s. k.
Bölesören och dels genom der ofvan- och nedanför skeende jordras; att genom
dessa uppgrundning^, i förening med de förändringar i farledens läge, som
orsakades af strömkastningar och skärningar på olika ställen, det inom få år
skulle blifva omöjligt äfven för de grundgående fartyg, hvilka redan nu icke
utan svårighet kunde besöka staden, att gå upp till densamma, hvarigenom
handeln och näringarne skulle förlamas och förstöras; och att under sådana
förhållanden farledens öppenhållande vore af största vigt ej allenast för staden,
utan äfven så val för orten i allmänhet, som ock för kronan, om i betraktande
toges de högre pris, som kunde betingas för de skogsprodukter, hvilka,
inköpta från de vid Umeå och Vindelelfven belägna kronoparker och skogar,
skulle dels flottas och dels med fartyg och andra farkoster fortskaffas efter
ifrågavarande farled.

Bill. till Riksd. Prut. 1873. I Sand. 1 A/d. 19

146 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873.

A Stadsfullmägtiges ofvanberörda, af stadens Magistrat i underdånighet förordade
framställning har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under åberopande
af de utaf Fullmägtige och Löjtnanten Oederberg omförmälda förhållanden,
tillstyrkt Nådigt bifall, då åtgärder för farledens uppmuddring och
reglerande ansåges höra med första vidtagas, så vida ej inom en icke aflägsen
framtid svårighet skulle möta äfven för mindre fartyg att till staden uppkomma.

Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, i ärendet hord, har
anfört, att af ofvan angifna orsaker vexlingarne af djupet i farleden vore så
betydliga, att på ställen, der ena året träffades omkring 10 fots segeldjup, ett
följande år grund uppstode, då deremot punktör, der grund ena året bildats,
ett påföljande år åter visade fullt segeldjup. Styrelsen anser att, detta oaktadt,
skål förefinnas att genom rensningars verkställande och byggande af ledningsdammar
söka reglera vattendraget så att genom vattnets egen kraft en
farbar segelränna hålles öppen och derigenom de årliga omvexlingame i dju
pet förebyggas, samt håller troligt, att sådant skall låta sig verkställas på sätt
i uppgjorda planen blifvit föreslaget, under förutsättning, att arbetet ledes af
fullt sakkunnig person. Hvad kostnaden för arbetet beträffar, har Styrelsen
väl fästat uppmärksamhet vid den anmärkningsvärda skilnaden, som förekommer
mellan de båda af Oederberg uppgjorda förslagen, men då få arbeten funnes,
hvilka företedde så många svårigheter att till rätt kostnad värdera, som det
nu ifrågavarande, helst arbetena blefve särdeles beroende af starkare eller svagare
flöden och isgång under arbetsåren, har Styrelsen ansett säkrast att antaga
det sednaste förslaget såsom mest tillförlitligt; och Styrelsen hemställer
att, derest frågan funnes höra föranleda Nådig proposition, såsom statsbidrag
måtte i Nåder föreslås ett belopp af 34,000 R:dr, att utgå med hälften såsom
anslag utan återbetalningsskyldighet och hälften såsom lån.

Med afseende å hvad vederbörande angående ifrågavarande arbetsföretag
anfört, och då detsamma för Umeå städs handel, industri och framåtskridande
otvifvelaktigt måste anses af synnerlig vigt, får jag i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för upprensning och reglering
af farleden på Umeå eif emellan staden och liafvet enligt den uppgjorda
planen, bevilja ett statsbidrag af 34,000 R:dr, att utgå med ena hälften, eller

17,000 R:dr såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, och med den andra
hälften, eller 17,000 R:dr, såsom lån, under de vilkor för detta sednare, som
Riksdagen kan finna för godt bestämma. Under antagande att lånebeloppet,
om Riksdagen lemmar bifall till den Nådiga framställning, som jag nu i underdånighet
föreslagit, får af vederbörande lyftas under loppet af år 1874,
synes mig någon del af anslagssumman icke behöfva för det året anvisas, enär
arbetet, som väl erfordrar flera år, icke torde kunna bedrifvas i den utsträckning,
att medel utöfver lånebeloppet kunna under första året användas.

Bil. N:o 5 a. till Kong!.. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 147

T enlighet med hvad Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader i öfrigt
föreslagit, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, för understödjande
på vanligt sätt af arbeten utaf mindre omfattning, — bland hvilka
Styrelsen omförmä-lt vägomläggningar inom de flesta af Rikets län, derför planer
äro i Styrelsens arkiv förvarade, och hvilkas utförande förutsätter statsbidrag
till sammanräknadt belopp af omkring 700,000 R:dr, — måtte åt Riksdagen
äska, att, i likhet med hvad sednaste Riksdagen beviljat, följande belopp
anslås och ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition, nemligen:

1:o för understödjande af mindre hamn- och brobyggnader samt upprensningar
af åar och farleder........................................................... R:dr 20,000: —

2:o till bidrag för anläggning af nya samt omläggning

eller förbättring af ^backiga eller eljest mindre göda vägar..... » 150,000: —

3:o för understödjande af sådana utdikningar och vattenaftappningar
i Norrbottens, Westerbottens, Westernorrlands,

Jemtlands, Gefleborgs och Kopparbergs län, samt Elfdals,

Fryksdals, Jösse och Nordmarks härad i Wermlands län,

som hufvudsakligen afse att förminska frostländigheter............ » 60,000: —

samt 4:o till låneunderstöd för befrämjande af utdikningar
och aftappningar af sänka traktör och sjöar för beredande
af odlingsbar mark inom Rikets mellersta och södra
län...................................................................................................... » 100,000: —

Beträffande så väl välboren för erhållande och åtnjutande af statsbidrag
till allmänna arbeten, som kontrollen å arbetenas utförande enligt fastställda
planer, tillstyrker jag det Eders Kong!. Maj:t måtte i Nåder föreslå Riksdagen,
att bibehålla de härom nu gällande föreskrifter.

Med anledning af den utaf föredragande Departementschefen, Statsrådet
Bergström föreslagna löneförbättring åt Länsmännen yttrade Statsrådet Waern
följande:

»Sedan Eders Kongl. Maj:t den 3 i denna månad beslutit proposition till
Riksdagen om den ordinarie Kronobrefbäringens upphörande emot inrättande
af nya postgångar och öppnande inom hvarje socken, derest sä behöfves af
post- eller brefbärarestationer, från och till livilka det skulle tillhöra vederbörande,
som nu begagna sig af Kronobrefbäring, att med eller utan användning
af lösväska låta befordra dem tillhörande bref, kan detta åliggande komma
att betraktas såsom ett onus, för hvilket det läte tänka sig att anspråk på ersättning
kunde göras. Ehuru sådana anspråk enligt min uppfattning skulle
vara obefogade, enär icke blott måste förutsättas, att de tjensteman, som äro
berättigade använda Kronobrefbäring, icke kunna undgå att för behörigt be -

148 Bil. No 5 a. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873

sörjande af sina göromål i allmänhet hålla lösväska till närmaste poststation,
utan äfven i Generalpoststyrelsens af Eders Kongl. Maj:t gillade förslag ingår,
att de nya postgångarne skola efter samråd med vederbörande Länsstyrelser
inrättas så, som de för tjenstebrefvens behöriga fortskaffande kunna antagas
blifva mest ändamålsenliga, hvilket förutsätter, att stationer och postgångar icke
komma att förläggas aflägse från vederbörande tjenstemäns bostäder; anser jag
mig dock, då nu en löneförhöjning föreslås för Länsmännen, hvilka sannolikt
mest anlitat Kronobrefbäringen och således företrädesvis komma att af förändringen
beröras, böra vid löneförhöjningen tillstyrka det vilkor, att de icke
skola hafva anspråk på ersättning för de kostnader eller olägenheter, som den
ordinarie Kronobrefbäringens upphörande möjligen kan för dem föranleda.»

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Bergström utlät sig i anledning
deraf sålunda:

»Emedan förslaget om afskaffande af ordinarie Kronobrefbäringen står i
oskiljaktigt sammanhang med och gjorts beroende af den väckta frågan om
inrättande af nya postgångar och öppnande, inom hvarje socken, derest så behof?,
af post- eller brefbärarestationer, från och till Indika vederbörande, till
begagnande af Kronobrefbäring berättigade tjensteman kunna, med eller utan
användning af lösväska, låta befordra sina bref; samt den förmån, som åtnjutande
af rättigheten att begagna Kronobrefbäring hittills beredt tjenstemännen,
men hvaraf de genom afskaffande af nämnda onus komma i mistning, till fullo
uppväges af de fördelar, Indika de nya anordningarne i afseende å postgångar
och poststationer komma att medföra: håller jag, lika med Chefen för Finansdepartementet,
Statsrådet Wsern, före, att ersättningsanspråk, som med anledning
af nu omförmälda förändringar möjligen blefve af tjenstemännen väckte,
icke vore befogade och derföre icke heller kunde tillvinna sig afseende. Men
just derföre anser jag icke heller lämpligt att vid förslag om löneförbättring
åt en viss klass af tjensteman fästa det vilkor, att dylika ersättningsanspråk
icke må väckas; enär ett sådant vilkor lätteligen skulle föranleda dertill, att
andra klasser af tjensteman, hvilka icke erhålla förbättring af sina löneförmåner,
företrädesvis på donna omständighet med något sken af befogenhet grundade
ersättningsanspråk af ifrågavarande beskaffenhet.»

Vidare och med anledning af föredragande Departementschefen, Statsrådet
Bergströms hemställan, att hvad som för anskaffande af rörlig materiel å statens
jernbanor för år 1874 erfordrades måtte anvisas att utgå af samma års
trafikmedel yttrade Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Wsern följande:

»I afseende å de för anskaffande af rörlig materiel vid statens jern vägar
föreslagna 4,000,000 B:dr ber jag att få anmärka att de. såsom begärda för
en gång och för ett tillfälligt behof, hora upptagas icke bland ordinarie utan
bland extra-ordinarie anslag. Huruvida de böra af trafikmedlen utgå eller lika -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Ma jäs Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1873. 149

som öfrige extra-ordinarie anslag af Statskontoret i mån af behof tillhandahållas,
kan synas likgiltigt, då penningarne i allt fall skola utgå, och det tyckes
vara eu omväg att de först skola inbetalas till Statskontoret och sedan åt
detsamma åter utlemnas till Jernvägstrafikstyrelsen. För föredragandens mening
i detta afseende talar ock, att genom det af honom föreslagna sätt att
tillvägagå är mera tydligt, att den industriella anläggning, i hvilken Staten
genom jernvägsbyggnaderna ingått, är i stånd att förlägga sig sjelf och således
äfven vid utomordentliga behof, sådana som det nu ifrågavarande, icke betungar
det öfriga Statsverket. Det oaktadt är jag äfven i detta fall af olika
åsigt, i det jag nemligen anser ifrågavarande belopp såsom ett kapitalutlägg,
hvilket i alla afseende!! bör betraktas och behandlas lika med de för Statens
jernvägsbyggnader anslagna medel. Utan tvifvel äro bland de för drift och
underhåll, nya inventarier m. m. upptagne 6,275,000 R:dr äfven underhållet
af rörlig materiel och den årliga ordinarie anskaffningen af nya lokomotiv och
vägnar inberäkna,le, så att de särskild! begärde fyra millionerna äro eu tillökning
i det per banmil för trafikdriften nödiga behofvet af materiel. Om de
nu i drift varande stambanorna icke redan voro anlagda, utan ett kostnadsförslag
för dem med den kunskap, man nu har om behofvet af rörelsemateriel,
skulle uppgöras, blefve donna materiel säkert beräknad till vida högre belopp
än vid anläggningen skedde och kornrne att innefatta äfven de nu begärde fyra
millionerna. I)en tillfälliga omständighet, att räkenskaperna öfver dessa stambanors
anläggning^ostämd äro afslutade, synes mig vid sådant förhållande icke
innebära någon förändring i den verkliga beskaffenheten åt det nu begärda
anslaget. Svenska Staten kan med råtta såga sig icke upplåna penningar för
andra än produktiva ändamål, men för att detta icke blott må vara eu sanning,
utan äfven klart framstå såsom sådan, är det af vigt att man ej bland
utgifter, livilka af de årligen ingående ordinarie statsinkomsterna skola bestridas,
upptager sådana, för Indika det kan blifva nödvändigt att medelst lån bereda
tillgång. Det bör också anmärkas, att statsregleringarne blifva svårare
att uppgöra, om en af Statsverkets väsentligaste intrader, såsom nettoinkomsten
af jernvägstrafikmedlen, kan från det ena året till det andra variera från

2.816.000 R:dr, hvartill den, då man från de beräknade inkomsterne 8,000,000
R:dr afdrager de å 6:te hufvudtiteln uppförda utgifterna för jernvägstrafiken

5.184.000 R:dr, finnes vara för år 1873 beräknad, till 825,000 R:dr, som resultatet
skulle blifva, om från de för 1874 beräknade inkomster, 9,500,000

dr, afdragas icke blott det årliga underhållet 6,275,000 R:dr, utan äfven
ifrågavarande tillfälliga behof 2,400,000 R:dr eller tillsammans 8,675,000 R:dr.
Och hvad slutligen angår den omväg af penningars inlemnande till och uttagande
från Statskontoret af ett och samma verk, hvars undvikande jag förutsatt
kunna anföras till skål för trafikmedlens användning, så förefaller det mig

150 Bil. JN:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverk 1873.

vara i sin ordning att hvarje verk till Statskontoret aflemnar sina öfverskott
o<h derifrån i mån af behof uttager anslagna belopp.»

Hvad angick frågan, huruvida det af Chefen för Finansdepartementet,
Statsrådet Waern föreslagna vilkor borde fästas vid löneförbättring åt Länsmännen
eller om, på sätt föredragande Departementschefen, Statsrådet Bergsel
öm tillstyrkt, samma vilkor borde utelemna^ förenade sig Statsrådets öfriga
åtta ledamöter med föredragande Departementschefen; hvaremot de i afseende
å sättet för åvägabringande af det under 1874 för anskaffande af rörlig materiel
å stambanorna erforderliga belopp instämde med Chefen för Finansdepartementet.

Hvad föredragande Departementschefen i (ifrigt yttrat och hemställt biträddes
af Statsrådets samtlige öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen täcktes i Nåder gilla och bifalla
hvad sålunda dels Statsrådet enhälligt dels och i två särskilda
frågor dess flertal tillstyrkt samt befallte, att utdrag af detta
protokoll skulle till Finansdepartementet öfverlemnas till ledning
vid uppsättande af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till Riksdagen
angående Statsverkets tillstånd och behof.

Ex prolocollo
Paul Strandberg.

Bil. N:o 5 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873 151

Utdrag af Protokollet ''öfver Oivil-ärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet åt Stockholms Slott den
13 December 1872.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Jnstitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes Ärendena, Grefve von Platan,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufoud,

Wcern,

Wennerbery,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Weidenhjelm.

Departementschefen, Statsrådet Bergström yttrade härefter:

»Uti nådiga stadgan den 16 Maj 1840 angående fördelning af ärendena
emellan Statsdepartementen är förordnadt, att af de nämnda Departement tillhörande
ärenden skola tillkomma

Civildepartementet:

Frågor om landthushållning, bergsrörelse, handel, sjöfart, fabriker, haudtverkerier
och alla andra näringar, utom hvad beskattningen rörer; samt

152 Bil. N:o 5 b. till Kong!.. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Finansdepartementet:

Beskattningsväsendet och i allmänhet alla frågor om Statens ordinariesamt
tull- och andra extraordinarie inkomster eller bevillningar, åt hvad slag
de vara må; äfvensom att bestämmandet af afgifter för bränvinsbränningen skall
i samråd med Chefen för Finansdepartementet beredas.

Till följd af åberopade stadgande!! handläggas i Civildepartementet de
mål, som angå, tillverkning, utminutering och utskakning af bränvin, beskattningen
derå, kontrollen å de i ämnet gällande författningars tillämpning, äfvensom
restitution af tillverkningsafgift för utfördt bränvin, med mera, eller
öfver hufvud alla frågor, som härflyta af lagstiftningen angående v ilkoren för
tillverkning och försäljning af bränvin. Så länge bränvinstillverkningen hufvudsakligen
och förnämligast bed rots såsom binäring till jordbruket, och således
de derom gällande lagstadganden voro af beskaffenhet att lämpligare
kunna hänföras till Näringsrätten än till Finansrätten, kunde förläggning under
Civildepartementet af de bränvinstillverkningen rörande ärenden på principiella
skål försvaras. Nu deremot, sedan lagstiftningen i ämnet redan för
flera år sedan förändrats derhän, att dess finansiella bestämmelser angående
näringens beskattning äro de mest framträdande och vig tiga, torde med fog
kunna ifrågasättas såsom lämpligt, att handläggningen af sist omförmälda ärende!!
varder förflyttad till Finansdepartementet. Då vidare de angående försäljning
af bränvin gällande bestämmelser för närvarande ega nära sammanhang
med lagstiftningen om bränvin^ tillverkning; samt de särskilda afgifter,
som idkare af minuthandel med eller iskänkning af nämnda vara måste för
näringsrättighetens utöfning erlägga, om än samma afgifter icke omedelbart
tillfalla staten, likväl äro beroende af bevillning; synes mig under nuvarande
förhållande!! den ifrågasätta öfverflyttningen af de bränvinstillverkning rörande
frågor från Civil- till Finans-departementet följdriktigt påkalla en liknande
öfverflyttning jemväl af ärenden angående försäljning af bränvin. Dock torde
beredning af frågor om förändring i lagstiftningen angående tillverkning och
försäljning af bränvin böra ske i samråd med Chefen för Civildepartementet.

Min nu omförmälda uppfattning delas jemväl af Chefen för Finansdepartementet,
i samråd med hvilken jag beredt detta ärende. Om Eders Kongl.
Näjd gillar våra åsigter, lärer deraf äfven följa, att den för närvarande under
Civildepartementet tydande Byrå för kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning,
äfvensom de dervid antagne embets- och tjensteman, måste ställas
under Finansdepartementet. Genom vidtagande af en sådan åtgärd skulle äfven
beredas den fördel, att framdeles, om Eders Kongl. Näjd finner sådant

lämp -

Bil. No 5 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873. 153

lämpligt, kontrollen å tillämpningen af eu blifvande författning angående beskattning
å tillverkningen af hvitbetssocker kunde utan svårighet förläggas till
samma Byrå.

Enär emellertid nuvarande Byråchefen är förpligtad att, mot bestämda
löneförmåner, biträda vid behandlingen af sådana mål och ärenden inom Civildepartementet,
för hvilkas handläggning teknisk insigt fordras, såsom frågor
angående mått och vigt, justering, med mera dylikt, anser jag donna förpligtelse
höra för honom fortfara, äfven sedan lian i öfrig! blifvit ställd under
Finansdepartementet.

Hvad derefter angår tiden för den ifrågaställa öfverflyttningen, så torde
samma öfverflyttning icke lämpligen kunna ske före utgången af år 1873.
Enligt den för berörda år fastställda Riksstat är nemligen förslagsanslaget till
kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning och restitution af tillverkningsafgift
för utfärd! bränvin uppförd! under Sjette Hufvudtiteln, och så länge
detta förhållande fortfar, lärer ock Civildepartementet höra fortfarande bibehålla
handläggningen af ifrågavarande ärenden. För år 1874 är deremot icke
något i detta afseende ännu bestämdt; och derest Eders Kongl. Maj:t finner
godt förordna, att Finansdepartementet vid 1874 års ingång skall från Civildepartementet
öfvertaga handläggningen af omförmälda ärenden, och att kontrollbyrån
med dervid anställde tjensteman från och med sistberörda år skola
lyda under Finansdepartementet, lärer Riksdagen icke underlåta att, uppå
Eders Kongl. Maj ds framställning, vid upprättande af Riksstat^ för år 1874
iakttaga, att ofvanomförmälda förslagsanslag varder affärd! från Sjette och i
stället uppförd! å Sjunde hufvudtiteln.

På grund af hvad sålunda blifvit anförd!, får jag i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kong]. Majd täcktes, med ändring af Nådiga stadgan den
16 Maj 1840 angående fördelning af ärendena emellan Statsdepärtementen,
i Nåder förordna, att mål, som angå bränvins tillverkning, utminutering och
utskärning, beskattningen derå, kontroll å de i ämnet gällande författningars
tillämpning, äfvensom restitution af tillverkningsafgift för utförd! bränvin, med
mera, eller öfver hufvud alla frågor, som härflyta af lagstiftningen angående
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, skola från och med år
1874 och framgent tillhöra Finansdepartementets handläggning; dock att frågor
om ändring i berörda lagstiftning böra i samråd med Chefen för Civildepartementet
beredas;

Hemställande jag, att Eders Kongl. Magt, i händelse af bifall till mitt
förslag, täcktes låta i vanlig ordning utfärda kungörelse i ämnet, så tydande,
som bilagan till detta, protokoll utvisar, äfvensom i sammanhang dermed förordna,
att Byrån för kontrollen å bränvinsförfattningarnes tillämpning skall
Bill. till Rikid. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 20

154 Bil. N:o 5 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

vid 1874 års ingång ställas under Finansdepartementet; dock med. skyldighet
för nuvarande Byråchefen att fortfarande biträda vid behandlingen af sådana
inom Civildepartementet förekommande mål och ärenden, för hvilkas handläggning
fordras teknisk insigt.

Detta mitt underdåniga anförande till protokollet jemte det beslut, Eders
Kongl. Maj:t i anledning deraf täckes i Nåder fatta, torde få såsom bilaga åtfölja
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksdagen angående Statsverkets
tillstånd och behof.»

Till denna af Statsrådets samtlige ledamöter biträdda
framställning täcktes Hans Näjd Konungen lemna nådigt
bifall.

Ex protocollo

W. J. Modigh.

Bil. N:o 5 c. till Kongl. Maj As Nåd. Prof. jV:o 1, om Statsverket 1873.

155

Utdrag af Protokollet öfver Civil-Ärenden, hållet inför Haris
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 28
December 1872.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Weidenhjelm.

Härefter föredrog Departements-Chefen, Statsrådet Bergstöm i underdånighet.

§ 49.

En af Länsbokhållare!! i Christianstads län Fredrik Wredman till Kongl.
Näjd stäld skrift, hvaruti Wredman, under anförande hurusom han efter 32
års arbete i Statens tjenst numera vore alldeles oförmögen att utöfva sin be -

156 Bil. N:o 5 c. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

fattning samt att lian, i följd af ett mångårigt och jemnt tilltagande nervlidande,
hvithet han ådragit sig hufvudsakligast genom de ansträngande göromål, som
tillhörde nämnda befattning, vore urståndsatt att befatta sig med ens den obetydligaste
tjenstgöring, i underdånighet anhållit, att Kongl. Näjd täcktes i nåder
bereda honom pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande
hans nu innehafvande Länsbokhållare^, 1,000 R:dr, eller, om detta belopp,
i anseende till bristande tjenstår, icke skulle kunna erhållas, sökanden
åtminstone hugnas med eu pension af 750 R:dr, eller delar af Läns bokhållarelönen.

Uti det underdåniga Memorial af den 14 nästlidne månad, hvarmed denna
ansökning blifvit till Kongl. Näjd af Dess Befallningshafvande i länet öfverlemnad,
hade, bland annat, meddelats den upplysning, att sökanden under de
sista femton åren varit mycket sjuklig, men att lian det oaktadt städse, då sjukdomen
ej gjort sådant omöjligt, med utmärkt ordning och flit fullgjort sina
maktpåliggande göromål; att han dock under de sednaste tre eller fyra åren
varit urståndsatt att åt tjensten egna den tid och de krafter, göromålen kräfde,
samt att lian, till följd af sill långvariga sjuklighet, ej längre egde de egenskaper,
som erfordrades för att kunna på ett tillfredsställande sätt skota ifrågavarande
tjenst, hvilken vore af särdeles ansträngande beskaffenhet; att det för
Länsstyrelsen vore af högsta vigt, att sökanden loge afsked från sin Länsbokhållaretjenst,
helst den dermed förenade lön vore alltför liten för att en vikarierande
Länsbokhållare skulle kunna vara belåten med den fjerdedel deraf, som
sökanden författningsenligt vore skyldig att afstå; varande på grund häraf nådigt
bifall till sökandens anhållan om pension å allmänna indragningsstaten af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillstyrkt.

Af de ansökningen bifogade tjensteförteckning samt prest- och läkarebetyg
mhemtades, att sökanden vore född den 14 Mars 1817 och således öfver 55
år gammal; att lian, efter att den 18 Juni 1840 hafva aflagt kameralexamen,
under 11 år oafbrutet tjenstgjort å Kronofogdekontor, under hvilken tid han
bestridt flera tillfälliga förordnanden; att han den 16 Januari 1852 konstituerades
och utnämndes till sill nu innehafvande Länsbokhållaretjenst, hvilken han
alltså innehaft mer än 20 år, hvarunder lian vid särskilda tillfällen innehaft
förordnanden dels å Landskamr erar etj en sten i länet under sammanräknadt 1 år
7 l månader och dels å Landträntmästaretjensten under 11 månader; samt att
sökanden i följd af sjukdom vore alldeles oförmögen till någon tjenstgöring,
som vore förenad med ringaste ansträngning, äfvensom att giltig anledning förefunnes,
att sökanden ej i nämnbar grad kunde återvinna sin helsa eller någon
förmåga att någonsin inträda i tjenstgöring.

Stats -

Bil. No å c. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket, 1873. 157

Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet infordrats, hade uti skrifvelse den
25 nästlidne månad i underdånighet anfört att, ehuru sökanden icke, vare sig
till lefnads- eller tjensteår, på långt när hunnit den uti ICongl. Brefvet den 12
November 1823 för pensions rätt å Rikets allmänna indragningsstat föreskrifna
ålder af 65 år i det förra och vid pass 40 år i det senare hänseendet, Statskontoret
likväl, i betraktande af läkarebetygets innehåll och af hvad Kongl.
Majts Befallningshafvande i frågan anfört, samt med jemväl hemtadt stöd åt
flera Kongl. Maj:ts och Riksdagens föregående beslut i likartade fall, funne sig
böra hemställa, det Kong!. Näjd täcktes medelst nådig proposition föreslå nästsammanträdande
Riksdag, att Länsbokhållare!! Wredman, när lian från sin tjenst
erhölle afsked, måtte, från och med månaden näst derefter, få förflyttas å Rikets
allmänna indragningsstat till åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig
pension, motsvarande hvad lian under tjenstledighet, efter författningsenligt afdrag
till vikarie, egde att af sin aflöning, 1.000 R:dr årligen, sjelf uppbära,
eller Adelar deraf med 750 R:dr.

Sedan Kongl. Näjd härefter medelst nådig remiss anbefallt Direktionen för
Civilstatens pensionsinrättning att afgifva underdånigt utlåtande i fråga om den
rätt till pension från Civilstatens pensionskassa, som kunde Länsbokhållare!!
Wredman tillkomma, hade beinälda Direktion till åtlydnad häraf uti skrifvelse
den 21 innevarande December i underdånighet anmält, att Wredman, jemlik!
14 § i pensionsinrättningens reglemente den 30 Oktober 1868, vore berättigad
att från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från Länsbokhållaretjensten
blefve honom beviljadt, tillträda för sin återstående lifstid pension af
400 R;dr R:mt årligen i sjette klassen af Civilstatens pensionsinrättning.

Med afseende å företedda läkarebetygets innehåll och hvad i öfrig! i ärende!
förekommit, tillstyrkte Statsrådet i underdånighet, det Kongl. Näjd täcktes
medelst nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, det Länsbokhållare!!
Wredman, hvilken vore berättigad att, efter afskedstagande, från Civilstatens
pensionsinrättning undfå årlig pension till belopp af 400 R:dr, finge från och
med månaden näst efter den, uti hvilken afsked från Länsbokhållare!]ensten
blefve honom beviljadt, under sin återstående lifstid såsom årlig! understöd
uppbära det belopp, hvarmed hans nuvarande lön öfverstege nämnda pension,
eller Sexhundra Riksdaler, samt anvisa detta understödsbelopp att utgå från
Allmänna Indragningsstaten.

Bill. till Biksd. Prot. 1873. 1 Sand. 1 Åfd.

158

Bil. N:u 5 c. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1873.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet
sålunda i underdånighet hemställt samt befallde, att Utdrag
af Protokollet härom skulle meddelas Finans-Departementet för
iakttagande vid uppgörande af förslag till regleringen utaf Riksstatens
Nionde Hufvudtitel.

Ex protocollo
Otto W. Seippel.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1873

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Vrop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Utdrag af Protokollet öfver Finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 10 Januari 1875.

Närvarande:

lians Excellens, Herr Justitiestatsministern Adlercreutz,

Hans Excellens, Herr Statsministern för Utrikes ärendena
Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerherg,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Wejdenhjelm.

Härefter anhöll Departements-Chefen Statsrådet Wcern i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning de delar af statsregleringen
vid nu instundande Riksdag, Indika tillhöra nämnda departements föredragning,
och anmälde i sådant afseende, att enligt den berättelse om Statsverkets
tillstånd och förvaltning, som Statskontoret den 11 nästlidne December
afgifvit, och hvilken, i hvad densamma rörde anslag under tredje, fjerde, sjette
och åttonde hufvudtitlarne, särskilt delgifvits vederbörande Departementschefer,
Statsverkets inkomster för år 1874 och intilldess ny statsreglering
derefter vidtager ansetts, med bibehållande för deribland ingående spanmål af
det vid de fem sista Riksdagarne bestämda förslagspris, 2 Rdr 10 öre för
kubikfoten, böra beräknas till följande belopp, nemligen:

Bill. till liilcsd. Prof. 1873. 1 Samt. 1 Afd.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Ordinarie inkomster.

Ränta............................... 4,501,500: —

Tionde.............................. 1,618,300: —

Arrendemedel

Penningar.................. 80,100: —

Spannmål 169,000 kub-fot å 2 R:dr 10 öre 354,900: — 435,000:__

Bergverkstionde.......................... 93,000: —

Mantalspenningar........................ 575,000: —

Bötesmedel............................ 160,000: —

Kavalleri-regementenas hästvakansspa nmål 140,175 kubfot
å 2 R:dr 10 öre..................... 294,367: 50.

Tillfälliga rotevakansafgifter .................. 7,500: —

Yakansafgifter af nyroterad jord................ 98,000: —

Rotevakansafgift af utsockne frälsehemman i Halland .... 20,000: —

Yakansafgifter af bergslag.................. 18,000: —

Trosspassevolansafgift..................... 26,500: —

Båtsmansafgift......................... 60,000: —

Kontrollstämpelmedel..................... 15,000: —

Fyr- och båkmedel...................... 750,000: —

Telegrafmedel ......................... 783,000: —

J ernvägstrafikmedel...................... 9,500,000: —

Skogsmedel........................... 500,000: —

Extra uppbörd......................... 62,832: 50.

Säger 19,518,000 Rdr.

Extraordinarie inkomster.

Tullmedel............................ 15,000,000: —

Postmedel............................ 2,500,000: —

Stämpelpappersmedel...................... 1,350,000: —

Bränvinstillverkningsafgift.................... 12,000,000: —

Hvitbetsockertillverkningsafgift................. 32,000: —

Säger 30,882,000 R:dr.

Summa Runt R:dr 50,400,000: —
Penna beräkning hade Statskontoret förmält sig hafva, enligt hvad
eu nu föredragen, vid berättelsen jemväl fogad och detta protokoll under
Lutt. A, bilagd särskild tabell ådagalade, i allmänhet grundat på medeltalet
af de senaste tre årens inkomstbelopp, dervid, enär Rikshufvudboken för år

1871 ännu ieke blifvit ^slutad, särskild utredning måst verkställas för att

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

få inkomstbeloppet för sistnämnda år utrönt. Ehuru vid denna utredning
berörda inkomster icke kunnat till siffran fullt bestämmas, hvadan beloppen,
enligt den blifvande Kikshufvudboken, torde i någon mån komma att afvika
från de nu afgifna, ansåge Statskontoret dock några så väsendtligt sldljaktigheter
icke komma att uppstå, att dessa, om de nu kunnat utredas, bort
inverka på förevarande inkomstberäkning, vid uppgörande hvaraf för öfrigt
afseende jemväl blifvit fästadt dels derpå om anledning förefunnits, att inkomsterna
varit i jemn! stigande eller fallande, dels på de vid vissa inkomsttitlar
förekommande särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret lemna! följande
närmare redogörelse:

Ränta och Tionde. l)å, enligt Kongl. Förordningen den 23 Juli
1869 och nådiga Kungörelsen den 5 Oktober 1871, indelta och anordnade
räntor samt tiondeanslag i allmänhet vore till Statsverket indragna, med undantag
likväl för militie-, civil- och ecclesiastikboställens räntor samt för sådana,
som vore påförda hemman och lägenheter, af hvilka något besvär i stället
utgjordes, borde följaktligen ränta och tionde af sistnämnda beskaffenhet hafva
i Riksstaten från och med 1871 eller det år, på utgörande af hvars ränta
och tionde de uti nyssberörda författningar meddelade förändrade föreskrifter
första gången tillämpades, skiljts från de dylika inkomster, som voro Kronan
behållna, men, i saknad af nödiga upplysningar, hade ett sådant särskiljande
hittills icke kunnat ega rum. Sedan emellertid landsböckerna för år 1871
från samtliga länen nyligen inkommit samt de uti 9 § af nådiga kungörelsen
den 5 Oktober 1871 föreskrifna förteckningar öfver indragna rånte- och
tiondeanslag från Länsstyrelserne till Statskontoret ingått, hade Statskontoret
numera varit i tillfälle att så väl verkställa ifrågavarande åtgärd, som inhemta
kännedom om de belopp, hvartill ränta och tionde efter den verkställda
omsättningen i penningar enligt nyssberörde landsböcker uppginge;
och hade dervid befunnits, att af Räntan utgjorde för år 1871:

den Kronan behållna andelen.............. 3,149,987: 62.

och den indelta anparten................ 1,336,517: 58.

eller tillhopa 4,486,505: 20.

och att af Tionden utgjorde för samma år:

den Kronan behållna del................ 1,360,846: 15.

samt den indelta anparten................ 257,586: 92.

eller tillsammans 1,618,433: 07.

Vidare och då Riksdagen, på sätt af nådiga kungörelsen den 9 Juni
1871 inhemtades, medgifvit, det skyldigheten inom privilegierad bergslagsort
att utgöra tackjernstionde äfvensom skattejern och hyttegälsjern, der någondera
af dessa utgifter blifvit åsatt och qvarstode, Unge för framtiden upphöra,
emot det, bland annat, att hvarje hemman och lägenhet inom privilegierad

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, åtnjöte någon frihet
i afseende å ränta, skulle, i den ordning nämnda nådiga kungörelse närmare
omförmäler, till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som med författningarne
öfverensstämde, samt att de nya rättsförhållanden, som af berörda förändring
kunde varda en följd, komme att inträda från och med år 1872, så
borde, i följd af omförmälda af Kongl. Maj:t gillade beslut, den kronan behållna
anparten af räntan ökas med hälften af det belopp, hvartill bergslagens
friheter i afseende å denna skatt kunde antagas uppgå, eller med en af
Riksdagen beräknad summa utaf 15,000 R:dr, hvaremot den indelta delen
af räntan borde minskas med 524 R:dr, utgörande sammanlagda beloppet
af räntor utaf åtskilliga landstatsboställen, från hvilka innehafvarne afstå
tf emot åtnjutande af dem för sådant fall tillerkänd boställs- och hyresersättning.

Med iakttagande häraf och för erhållande af jemna belopp hade räntan
och tionden alltså af Statskontoret beräknats på följande sätt, nemligen:

Ränta, kronan behållen.................. 3,165,500

„ indelt .................. 1,336,000 4,501,500.

Tionde, kronan behållen.................. 1,360,800

„ indelt .................. 257,500 1,618,300.

Arrendemedel af Kungsgårdar och andra kronolägenheter. Denna
inkomsttitel herde dels ökas ej mindre med den förhöjning i penningeafgiften,
som vid hemmans och lägenheters förnyade utarrendering från midfastan
1872 uppkommit, än äfven med arrendeafgiften för åtskilliga från samma
tid för första gången utarrenderade indragna boställen, dels minskas med den
nedsättning i spanmålsarrendet, som uppkommit i följd deraf att vid hemmans
och lägenheters förnyade utarrendering arrendeafgiften blifvit endast i penningar
bestämd.

Då i sådant hänseende till 1871 års arrendemedelsuppbörd,

Penningar. Kub.-fot. spanmål.

utgörande;. .£....................... 60,421. 177,008.

lades berörda förhöjning................. 19,759.

men från donna uppbörd afdroges den uppkomna minskningen
af........................ 7,668.

så skulleJarrendemedlen utgöra............ 80,180. 169,340.

och syntes böra,"för erhållande af jemna tal, beräknas sålunda:

penningar..........................R:dr 80,100.

spanmål, 169,000 kub.-fot å 2 R:dr 10 öre kub.-foten „ 354,900.

tillhopa R:dr 435,000.

Bergverkstionden, hvilken, vid senaste Riksdag beräknad till 93,000
R:dr, utgjort för år 1869, 1870 och 1871 i medeltal 88,807 R:dr 67 öre,

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

hade, ehuru inkomsten något minskats under sistnämnda år, dock ansetts
höra upptagas till oförändradt belopp, enär vid den försäljning af bergseffekter,
som för Statsverkets rakning under år 1872 egt rum, koppar, hvilken utgjorde
den väsendtligaste delen af ifrågavarande inkomsttitel, betingat synnerligen
högt pris.

llotevakansafgiften af utsockne frälsehemman i Halland, som vid senaste
Riksdag beräknades till 24,000 R:dr och för åren 1869 —1871 i medeltal
utgjort 19,112 R:dr 83 öre, både Statskontoret vid sådant förhållande
funnit icke höra upptagas till högre belopp än 20,000 R:dr.

Jernvägstrafikmedlen, beräknade vid 1872 års Riksdag till 8,000,000
R:dr. Enligt uppgift från Trafikstyrelsen uppginge trafikinkomsterna för
Januari till och med Oktober månader 1872 till 7,622,769 R:dr 94 öre.
Med afseende härå och under antagande, att denna inkomst för återstående
delen af året komma att uppgå till ungefärligen enahanda belopp, som
den under November och December månader 1871 utgjorde, eller 1,356,054
R:dr 77 öre, syntes, då jemväl sannolikt vore, att nya bandelar klafve för
trafik upplåtna så tidigt, att inkomst äfven af dessa kunde vara att för år
1874 påräkna, ifrågavarande inträd nu höra upptagas till 9,500,000 R:dr.

Extra uppbörd. Denna, beräknad vid senaste Riksdag till 62,832
R:dr 50 öre, både i medeltal för 1869—1871 uppgått till 89,415 R:dr,
men då detta höga medeltal till väsendtlig de! föranleddes deraf, att i de
summor, som för medeltalsberäkningen legat till grund, inginge icke obetydliga
belopp observationsmedel, hvaribland en ovanligt stor post, som år 1871
influtit i följd af skedda anmärkningar i afseende å den inom ett län verkställda
debitering af bergverkstionden, hade, vid det förhållande att berörda
inkomst således vore af mera föränderlig beskaffenhet, Statskontoret funnit
sig sakna anledning till beloppets höjande utöfver det i senaste Riksstat uppförda,
i öfverensstämmelse hvarmed och för erhållande af jemn summa å de
ordinarie inkomsterna detsamma upptagits oförändradt till 62,832 R:dr 50 öre.

Under erinran att till de extra ordinarie inkomsterna, hvilka, jemlik!
60 § Riksdagsordningen utgå såsom bevillning och. utgöras af Tull-, Postoch
Stämpelpappersmedel samt Bränvinstillverknmgsafgift, komma, enligt det
vid senaste Riksdag fattade beslut, Hvitbetssockertillverkningsafgift, anförde
Statskontoret vidare i afseende å

6 Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Tullmedlen, att dessa, Indika vid sistlidna Riksdag beräknades till

14,600,000 R:dr, utgjort för år 1871 ett belopp af 19,119,239 R:dr och
för Januari till och med Oktober månader sistlidna år 16,711,951 R:dr 58
öre. Då denna uppbörd för lika tid eller de första 10 månaderna af år
1871 endast uppgick till 15,986,344 R:dr 4 öre, syntes väl denna inkomst
äfven för år 1872 hafva varit i stigande; men med afseende å sistlidna
Riksdags beslut att från och med 1873 dels nedsätta tullafgifterna å kaffe
och socker, dels medgifva tullfri införsel af fisk, till följd af livilket beslut
en minskning i tullverkets inkomster af omkring 1,400,000 R:dr af Riksdagen
beräknats skola uppstå, funne Statskontoret, i betraktande jemväl deraf att
medeltalet för de 3:ne sista årens tulluppbörd uppgått till 16,306,743 R:dr,
eller efter afdrag af ifrågavarande årliga förminskning, till endast 14,906,743
R:dr, berörda inkomst nu icke höra beräknas högre än till 15,000,000 R:dr.

Postmedlen. Enär Statskontoret ej kunde vara i tillfälle att beräkna
resultaten af de förändringar, som i postlagstiftningen under senaste tid egt
rum, hade dessa medel blifvit upptagna till enahanda belopp, som vid sistlidne
Riksdag bestämdes, eller 2,500,000 R:dr.

Bränvinstillverlenmgsafgiften, hvilken vid 1872 års Riksdag för eu
tillverkning af 14,000,000 kannor beräknades till 11,200,000 R:dr, hade för
år 1871, hvarunder den från 70 till 80 öre för kannan förhöjda tillverkningsafgiften
först från och med Oktober månad utgått, utgjort 11,712,713 R:dr.
Enligt ett uti Bränvinskontrollbyrån upprättad!. Statskontoret meddelad! sammandrag
öfver tillverkningen för år 1872 qvarlåge vid årets början å nederlag
vid brännerierna obeskattad! bränvin, uppgående till . . 685,739: 8 k:r.
och tillverkningen under året till den 2 December utgjorde
............................. 13,066,808: 3 „

tillsammans 13,752,548: 1 k:r.

Härtill komme tillverkningen för återstående delen
af December, hvilken, enär de ingående anmälningarne
icke innehölle uppgift om tillverkningsbeloppen, ännu ej
vore känd, men med ledning af förhållandet under år
1871, af Chefen för Bränvinskontrollbyrån ansetts kunna

med visshet beräknas till . . . . ,............. 2,800,000: 0 „

Summa 16,552,548: 1 k:r.

Derifrån borde likväl afdrag ega ram för det å nederlag vid årets
slut befintliga bränvin, hvilket vid jemförelse af förhållandet under år 1871
antoges uppgå till 6 a 700,000 kannor.

På grund häraf och då, enligt jemväl meddelad uppgift från bränvinskontrollbyrån,
den influtna afgiften af 1872 års tillverkning intill den 2
sistlidne December utgjort 10,734,971 R:dr 49 öre, hade ifrågavarande in -

Bil. N:o 0 till Kongl. Maj ds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

komst för år 1874 af Statskontoret funnits kunna beräknas för ett tillverkningsbelopp
af 15,000,000 kannor till 12,000,000 R:dr.

Hvit betssoc kertill vei •kning saf gift. Då till grund för beräkningen af
ifrågavarande inkomst någon erfarenhet icke kunnat läggas, enär, jemlik!
Kongl. kungörelsen den 15 Oktober 1869, berörda tillverkning Unge till den
1 Juli 1873 skattefritt bedrifvas, hade, i anseende dertill att o införmälda inkomst
blifvit vid senaste Riksdag för senare hälften af år 1873 beräknad till

16,000 R:dr, Statskontoret, under antagande att tillverkningsafgiften för år
1874 korande att utgå med oförändrad! belopp, ansett denna inkomst böra
upptagas till 32,000 R:dr.

Efter anmälan häraf yttrade föredragande Departements-chefen:

”Vid den af Statskontoret sålunda uppställda beräkning får jag underdånigst
erinra:

a) Då, hvad först angår Kavalleri-regementenas hästvakans-spanmäl,
Eders Kongl. Maj:t beslut!! föreslå Riksdagen, det framställning skall hos vederbörande
rusthållare göras om förlängning af de angående berörda vakansspanmäl
nu gällande kon trakterna, h vilka tilländagå med år 1873, så torda
under förutsättning, att en sådan förlängning varder såväl af Riksdagen som
af rusthållarne medgifven, donna inkomsttitel böra beräknas på sätt Statskontoret
föreslagit.

b) Enligt en uppgift, som jag från General-Tullstyrelsen erhållit,
hafva fyr- och häkmedlen under 1872 uppgått till icke mindre än 942,922
R:dr 11 öre; och som lotsförfattningarne för närvarande undergå en omarbetning,
hvars resultater ännu ej kunna bestämmas, så hemställer jag, att
donna inkomsttitel, som 1870—72 i medeltal för år inbringa! 843,278 R:dr,
nu måtte beräknas endast till 800,000 R:dr.

c) Telegrafverkets behållna inkomst för år 1874 har af Telegrafstyrelsen
ansetts kunna approximativt beräknas till 1,120,000 R:dr. Donna
beräkning har Styrelsen grunda! derpå, att inkomsten för år 1872 antagligen
uppgått till ungefär 960,000 R:dr, och att under vanliga förhållanden en
årlig tillökning af 8 procent torde kunna påräknas. Då emellertid Styrelsen
sjelf antyd t, att donna beräkning lätteligen kan slå felt, anser jag den väl
flög, och hemställer derför, att den årliga tillökningen må beräknas endast
till 5 procent, i följd hvaraf, om 1872 års inkomst antages hafva utgjort

960.000 Rall'', inkomsten för 1874 skulle komma att belöpa sig till ungefär

1.060.000 R.dr.

d) Då Jernvägstrafikmedlen för 1872, enligt hvad Trafik styrelsen

8 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

meddelat, med säkerhet kunna anses hafva uppgått till 9,170,000 R:dr, så
finner jag med afseende jemväl derå, att under innevarande och nästkommande
år nya jern vägssträckor höra blifva för trafiken öppnade, icke skäl
att afvika från Statskontorets förslag om dessa medels beräknande till

9,500,000 R:dr.

e) Enligt Skogsstyrelsen
influtna Skogsmedlen utgjort:
i Norrbottens län . .

„ Westerbottens „ - .

„ Westernorrlands „ . .

„ Jemlands „ • ■

„ Gefleborgs „ • -

„ Kopparbergs „ . .

„ Wermlands ,, ■ •

„ Westmanlands „ . .

„ Örebro „ • -

„ Stockholms „ - -

„ ITpsala „ - -

„ Gotlands „ • •

„ Södermanlands „ . .

„ Östergötlands „ . .

„ Skaraborgs
„ Elfsborgs
„ Göteborgs
„ Hallands
„ Kalmar
„ Jönköpings
„ Kronobergs
„ Blekinge
„ Christanstads
,, Malmöhus

tillhandakomna uppgifter hafva de under 1872

R:dr 225,877: —
. . . 231,219: —
. . . 95,330: —

. . . 15,882: —

. . . 45,101: —
. . . 25,550: —

123: —
4,512: —
178: —
9,490: —
229: —
12,188: —
13,857: —
55,878: —
41,030: —-

.......... 67: —

.......... 17,062: —

.......... 20,603: —

.......... 761: —

.......... 5: —

.......... 8,897: —

......... 1,300: —

tillsammans R:dr 825,139: —

En så betydlig tillväxt i dessa medel, Indika under 1871 utgjorde endast
omkring 590,000 R:dr, lärer dock, om än till väsentlig del beroende på
stadigvarande orsaker, höra till icke ringa del tillskrifvas årets särdeles
o-ynnsamma konjunkturer, hvarföre, då dessas fortvara icke kan såsom säker
påräknas, donna inkomsttitel torde för 1874 böra upptagas till endast 700,000
R:dr hvarigenom ändock Statskontorets beräkning skulle höjas med icke
mindre än 200,000 R:dr.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Trop. N:o 1 om Statsverket 1873. 9

f) ”Beträffande Tullmedlen, så inherntas af ett hos General-Tullstyrelsen
den 2 innevarande Januari upprättadt Generalsammandrag öfver tulluppbörden
i Riket,

att den debiterade uppbörden för Januari—November

1872 utgjort........................R:dr 18,247,186: —

och att, om uppbörden för December vid tullstationerna
i Dalarö, Sandhamn, Furusund och Norrtelje samt
tullkamrarne i Waxholm, Oregrund, Östhammar, Borås, Falun
och Funäsdalen beräknas till samma belopp, hvartill

den uppgick under December 1871 eller........... 373: -—

så kan, då, enligt ingångna rapportör, uppbörden vid
öfråga tullkamrar samt konfiskations- och tullkassörskontor

under sistlidna December uppgått till............. 1,055,211: —

den för år 1872 debiterade tulluppbörden antagas hafva
utgjort...........................R.dr 19,302,770: —

”Ehuru denna betydliga inkomst för 1872 otvifvelaktigt till icke ringa
del berott på tillfälliga orsaker, hvilka icke kunna påräknas fortfara, så bör
likväl erinras, dels att senaste Riksdags beslut om nedsättning af tullsatserna
å kaffe och socker samt om tullfri införsel af fisk, b vilket beslut med ingången
af innevarande år träd t i gällande kraft, måste antagas under
sista månaderne af det nästföregående året hafva verkat till minskning i
förtull ningen af dessa vigtiga artiklar sa mt dels att, då donna inkomst

utgjort: 1870 .....................R:dr 15,805,033: —

1871..................... „ 19,119,239: —

och 1872 enligt General-Tullstyrelsens nyssnämnda
beräkning..................... „ 19,302,770: —

densamma alltså under de sistförfluten 3 åren i medeltal för år lemna!
18,075,680 R:dr, och som, äfven om från detta medeltal aldra ges hvad som
kan anses motsvara den inkomstminskning, hvilken i följd af omförmälda
tullindringar måste uppstå, återstoden likväl uppgår till så stort belopp, att
på grund deraf inkomsten för 1874 kan antagas komma att icke understiga

16,500,000 R:dr, så hemställer jag, att ifrågavarande inkomsttitel nu måtte
till sistnämnda belopp beräknas.”

g) ”1 afseende å Postmedlen har Generalpoststyrelsen upplyst, att efter
afdrag af hvad till postkassan influtit för försålda posthus och ångfartyg äfvensom
i räntor, hvilka inkomster vore att anse såsom tillfälliga, Postverkets
intägter utgjort

under året 1 Juli 1870—30 Juni 1871 omkring R:dr 2,307,400: —
och „ „ 1871— „ 1872 „ „ 2,522,000: —

Bil. till liiksd. Proi. 1873. 1 Samt. 1 Afd. 2.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

hvilket utvisar eu tillökning för år af något mer än 9 procent; Och då härtill
konung inkomsten af afgiften för tidningars och tidskrifters postbefordran,
hvilken enligt Nådiga Kungörelsen den 18 Oktober 1872 skall från
och med 1873 ingå till postkassan, så ansåg Generalpoststyrelsen att, äfven
oaktadt den minskning i bruttouppbörd, som till en början kunde föranledes
af de den 12 påföljande November meddelade Nådiga bestämmelserna rörande
utvidgande af brefvigtsatserna och billigare taxeringsgrunder för paketer,
Postmedlen, Indika för innevarande år äro i Riksstaten upptagna
med 2,500,000 R:dr, utan tvekan kunde för år 1874 beräknas till

2,800,000 R:dr.”

”Vid det förhållande, att ifrågavarande medel, äfven med den årliga
tillökningens beräknande, i likhet med hvad jag här förut i afseende på
Telegrafmedlen föreslagit, till endast 5 procent, ändock skulle för 1874 uppgå
till 2,714,000 R:dr, hvartill bör läggas den nytillkomna inkomsten för
tidningars och tidskrifters postbefordran, som vid senaste Riksdag af Generalpoststyrelsen
beräknades till 130,000 R:dr, anser jag mig kunna instämma
i Styrelsens nyssnämnda åsigt och hemställer således, att Postmedlen nu må
beräknas till 2,800,00 R:dr.”

h) ”Enligt en den 7 dennes af Bränvinskontrollbyrån afgifven uppgift
har 1872 års bränvinstillverkning utgjort

till den 16 December.................K:r 14,918,381,8

och från den 16 December till den 2 innevarande

månad, approximativt..................... ,, 1,234,618,2

Tillsammans K:r 16,153,000,o.

”Och som det å nederlag liggande bränvin, hvithet vid 1871 års slut
belöpte sig till 685,739,8 k:r, kunde antagas vid 1872 års slut uppgå till
högst detta belopp, i följd hvaraf således skatt influtit för hela den nämnda
tillverkningen, så ansåg Kontrollbyrån denna skatt tillsammans med särskilda
utgifter för sommartillverkning samt öfver- och under tillverkning kunna
beräknas hafva utgjort i rundt tal 12,940,000 R:dr; Finnande jag, med afseende
härå, icke skål att afvika från Statskontorets förslag om ifrågavarande
inkomsts beräknande för år 1874 till 12,000,000 R:dr.”

i) ”Hvad slutligen angår HvitbetssockertiUverhningsafgiften, så har enligt
en uppgift, som jag i Kommerskollegium erhållit, tillverkningen vid inhemska
fabriker af hvitbetssocker år 1871 utgjort tillsammans 3,823,1 75
skålp. raffinad, baster- och lump- samt kaksocker, hvithet belopp enligt antagna
grunder kan anses motsvara åtminstone 4,500,000 skålp. råsocker.
Således skulle, äfven om det antages, att ifrågavarande tillverkning icke sedan
1871 vunnit eller inom 1874 kommer att vinna någon förökning, den nu
gällande afgiften 1,6 öre pr skålp., hvilken afgift kommer att tillämpa#

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

jemväl under 1874, likväl inbringa omkring 72,000 R:dr; Och anser jag
vid sådant förhållande ifrågavarande inkomst kunna här beräknas till

60,000 R:dr.”

”Med iakttagande af nu föreslagna ändringar vid Statskontorets beräkning,
hvilken i öfriga delar torde höra i nåder godkännas, skulle en
tablå öfver Statsverkets inkomster för 1874 komma att hafva följande
utseende:

Ordinarie inkomster:

Ränta..................R:dr 4,501,500: —

Tionde..................... 1,618,300: —

Arrendemedel................. 435,000: —

Bergverkstionde............... 93,000: —

Mantalspenningar.............. 575,000: —

Bötesmedel......... 160,000: —

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål . 294,367: 50.

Tillfälliga rotevakansafgifter........ 7,500: —

Yakansafgifter af nyroterad jord...... 98,000: —

Rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman
i Halland............. 20,000: —

Yakansafgifter af bergslag......... 18,000: —

Trosspassevolansafgift............ 26,500: —

Båtsm ansvakansafgift............ 60,000: —

Kontrollstämpelmedel . . . . :....... 15,000: —

Fyr- och båkmedel............. 800,000: —

Telegrafmedel................ 1,060,000: —

Jernvägstrafikmedel............. 9,500,000: —

Skogsmedel.................. 700,000: —

Extra uppbörd ............... 62,832: 50.

20,045,000: —

Extra ordinarie inkomster:

Tullmedel ...............R:dr 16,500,000: —

Postmedel .................. 2,800,000: —

Transport 19,300,000: — 20,045,000: —

Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Brop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Tranport 19,300,000

Stämpelpappersmedel ............ 1,350,000

Bränvinstillverkningsafgift ......... 12,000,000

Hvisbetssockertillverkningsafgift...... 60,000

Summa R:dr

20,045,000: —

32l71°,000: -52,755,000: —

“Och, då Riksstaten för innevarande år upptager:

i Ordinarie inkomster............ 18,003,400: —

och i extra ordinarie............ 20,666,000: —

tillsammans 47,669,400: —

så utvisa alltså de nu för år 1874 beräknade summorna en

tillökning af ... ....................R:dr 5,085,600: —

deraf 2,041,600 R:dr belöper på de ordinarie inkomsterna och 3,044,000
R:dr på de extra ordinarie."

De af Föredragande Departements-Chefen sålunda i fråga
om beräkning af Statsverkets inkomster gjorda underdånig
hemställanden och förslag behagade, sedan Statsrådets
öfriga ledamöter deruti instämt, Hans Maj:t Konungen i
nåder gilla och bifalla.

Departements-Chefen yttrade härefter:

“I sammanhang med nyss afhandlade ämne anser jag mig höra i underdånighet
erinra, att, sedan 1868 års riksdag, i anledning af vackt fråga
om den s. k. administrativa domsrättens upphörande och förvaltningens förenkling
i vissa hänseenden, uti underdånig skrifvelse den 15 Maj nämnda
ar, bland annat, med förmälan att bristen på enhet och sammanhang i vår
administration, ingenstädes vore mer i ögonen fallande än i organisationen
af rikets medels- och kassaförvaltning, i hvithet afseende särskilt anmärktes
den tvåfaldigt hufvud förvaltningen af rikets löpande inkomster och utgifter,
hemställt, om icke, till åstadkommande af besparing samt större enkelhet och
reda i förvaltningen, densamma skulle kunna ordnas så, att den på flera
embetsverk fördelade vården om statens fonder och kassör sammanfördes till
gemensam förvaltning med jemväl fästad t afseende derpå, att statsverkets
tillstånd i dess helhet måtte kunna, när så erfordrades, med lätthet öfverskådas,
så har Statskontoret uti häröfver den 31 December 1869 på nådig
befallning afgifvet utlåtande anfört, bland annat,

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

att det ostridigt instämde med god ordning och en riktig beskattningsprincip,
att statens samtliga intrader eller alla sådana skattebidrag, som afsåga
allmänna för hela Riket gemensamma föremål, inginge till statens kassa
för att sedermera disponeras i enlighet med gittra föreskrifter,

att ett bland de väsentliga fel, hvaraf nuvarande organisation af statens
kassaförvaltning lede, bestode deri, att hufvudförvaltningen besörjdes af två
särskilda verk, nemligen Stats- och Riksgäldskontoren;

att val 1823 års Riksdag, som uttalat den åsigt, att all kronouppbörd
borde lefverera till statsverkets kassör, derifrån undantagit de till Riksgäldskontoret
inflytande bevillningsmedel, men att deremot det då för reglering
af Rikets styrelseverk tillsätta särskilda utskott, hvars förslag i afsende
på ordnandet af statens drätsel sedermera i många fall blifvit antagna,
ansett, att hela kronouppbörden, bevillningsmedlen deruti inbegripna, borde
till ett enda statens central verk ingå;

att donna senare åsigt ock efter det nya representationssättets införande
syntes hafva börjat gorå sig gällande hos Riksdagen, hvilken år 1868 såsom
ett första steg till en organisation, hvarigenom statens hela penningeförvältning
kormne att till ett enda embetsverk förläggas, beslöt, att befattningen
med åtskilliga åt de extra statsanslag, som dittills anvisats till utgående
från Riksgäldskontoret, skulle öfvertagas af Statskontoret;

att jemte det Riksgäldskontorets bestyr med en del af statens inkomster
och utgifter, såsom redan blifvit nämndt, icke kunde i principielt hänseende
gillas, dertill komme, att genom detta bestyr förvaltningskostnaden
ökades, redovisningsbesväret fördubblades och öfversigten af statsverkets
penningeställning försvårades,

att, enligt Statskontorets åsigt, Riksgäldskontorets verksamhet herde inskränkas
till dess egentliga bestämmelse att ombesörja liqvid eu af statens
gäld med bibehållande derjemte af åliggandet att förvalta representationens
ekonomiska angelägenheter under och mellan Riksdagsman, men deremot dess
befattning ej mindre med emottagandet och redovisandet af allmänna bevillningen
och öfrig» till Riksgäldskontoret nu ingående uppbördsmedel, än äfven
med den återstående delen af extra statsregleringen eller de statsutgifter,
som i form dels af lån, dels af anslag anvisades till hamnbyggnader, kanaler
och andra va ttenk o mm u ni k afton er, väganläggningar m. in. öfverflyttas till
Statskontoret;

Och har Statskontoret, i öfverensstämmelse härmed, föreslagit den förändring
i hufvudförvaltningen af statens inkomster och utgifter, att den nu
till Riksgäldskontoret ingående allmänna bevillning och öfrig» uppbörd i
stället skulle lefvereras till Statskontoret att af detta embetsverk i likhet
med statsmedlen i allmänhet förvaltas, äfvensom att den Riksgäldskontoret

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

ännu tillhörande befattning med eu del af de till extra statsreglering^
hörande utgifter likaledes blefve åt Statskontoret öfvertagen."

“Sedan vid underdånig anmälan af detta ärende den 8 nästlidne November
Eders Kongl. Maj:t, jemte meddelande af nådig föreskrift, bland annat,
om åtskilliga till ett kapitalbelopp af öfver 3 millioner R:dr uppgående fonders
öfverflyttande från Arméförvaltningen till Statskontoret för att hädanefter
af sistnämnda embetsverk förvaltas, tillika i afseende å Statskontorets
förslag om att den allmänna bevillningen och öfrig till Riksgäldskontoret
nu ingående uppbörd skulle i stället lefvereras till Statskontoret, behagat
låta anmoda fullmäktige i Riksgäldskontoret att till Eders Kongl. Maj:t afgifva
utlåtande om verkställbarheten och lämpligheten af detta förslag, hafva
fullmäktige uti underdånig skrifvelse den 18 påföljande December andragit,
att de med anledning häraf ansåge sig nu endast höra uttala den åsigt, att,
derest en sådan förändring, som den af Statskontoret ifrågasätta, skulle åt
Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen varda beslutad, något hinder mot verkställigheten
deraf från Riksgäldskontor''-;^ sida icke syntes fullmäktige kunna
uppstå; hvad åter lämpligheten an ginge, fordrades för dess bedömande, bland
annat, ett afvägande af de fördelar, som af förslaget kunde vara att hemta,
och de olägenheter, härrörande från behofvet af förändringar i ett eller annat
af de förvaltande verkens organisation och tjenstemannapersonal, som deraf
möjligen kunde blifva eu nödvändig följd, hvarom dock fullmäktige i sakens
närvarande skick icke vore i tillfälle att yttra sig."

“För min del är jag lika med Statskontoret öfvertygad om olämpligheten
deraf, att de allmänna skattebidragen ingå till tv änne serskild hufvudkontor,
hvarigenom en dubbel redovisningsskyldighet ålägges samtliga landtränteri,
och anser, att det skulle vara ett vigtigt steg till befrämjande af
den förenkling i statens drätsel, som Riksdagen åsyftat, om det bestämdes,
att jemväl den del af statsintraderna, som nu ingår till Riksgäldskontoret,
skulle till Statskontoret levereras och all skatteuppbörd för detsamma redovisas,
hvaremot det bestyr med lån för jernvägar, kanaler och andra allmänna
arbeten jemte derå inflytande återbetalningar, hvilket nu tillhör Riksgäldskontoret,
synes mig kunna vid nämnda verk bibehållas; och har jag
all anledning antaga, att, om den ifrågakomna öfverflyttningen varder sålunda
begränsad, densamma skall kunna verkställas, utan att t följd deraf någon
nämnvärd förändring i Statskontorets organisation eller tjenstepersonal erfordras.
Då emellertid Riksgäldskontoret är ett Riksdagens verk, som med
dit anslagna medel står under Riksdagens styrelse, inseende och förvaltning,
så har jag, innan den ytterligare utredning af ämnet, som endast af Riksdagen
kan åstadkommas, försiggått, icke funnit mig, vid nyss förehafda beräkning
af statsverkets inkomster, böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att deribland
upptaga jemväl några af de till Riksgäldskontoret ingående intrader, utan

Bil. N:o 6 titt Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

hemställer nu endast, att, derest min förenämnda åsigt i frågan vinner nådigt
gillande, Eders Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande deraf, täcktes i den nådiga
propositionen om statsverkets tillstånd och behof till Riksdagens pröfning
öfverlemna, huruvida det icke skulle vara lämpligt, att de till Riksgäldskonfcoret
nu ingående statsintrader, nemligen allmänna bevillningen,
kortstämplingsafgiften, skatterätts- och ekskogsmedel samt dertill hörande
observationsmedel hädanefter inginge till Statskontoret, och har jag för sådant
fall tänkt mig, att skatterätts- och ekeskogsmedlen skulle ingå uti extra
uppbördsmedlen, kortstämplingsafgiften upptagas bland de extra ordinarie inkomsterna,
liksom kortstämplingsomkostnaderna och vissa inrättningars andelar
af donna inkomst bland utgifterna under sjunde hufvudtiteln, samt sjelfva
stämplingen besörjas af Statskontoret, men att allmänna bevillningen borde
i man af ingång och oberoende af andra liqvider mellan de båda verken,
af Statskontoret öfverlemnas till Riksgäld skontoret, bland hvars inkomster
den således skulle fortfarande upptagas och beräknas."

Denna hemställan, i hvilken Statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

Häruppå anmälde Departements-Chefen, hurusom Statskontoret i dess
ofvanberörda Berättelse tillkännagifvit, att, sedan beloppet af de å Riksstatens
särskilda Utgiftss later förekommande Rånte- och Tiondeanslag numera
blifvit utredt, så att deraf approximativt visade sig, huru mycket bli hvit till
Statsverket indraget och hvad af omför mäkla anslag ännu qvarstode såsom
indelt, ett särskiljande emellan dessa olika delar af anslagen kunde ega rum
i enlighet med hvad en i sådant afseende af Statskontoret uppgjord och vid
detta protokoll under Ditt. B. bifogad tabell utvisade, men att, då denna utredning
grundade sig ensamt på Länsstyrelsernas uppgifter, Indika ännu icke
undergått granskning i Kammar-Kollegium, och anledning icke saknades, att,
i följd af berörda granskning, rättelser kunde ifrågakomma, Indika i större
eller mindre mån inverkade på de uppgifna beloppen, Statskontoret ansåge
sig höra hemställa, att med Riksstadens förändring i berörda hänseende finge
tills vidare anstå samt rånte- och tiondeanslagen föreslås att fortfarande bibehållas
under samma form och egenskap, som 1873 års Riksstat upptaga;

hvilken hemställan Hans Maj:t Konungen enligt Statsrådets
tillstyrkande täcktes i Nåder bifalla.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Trop. N:o 1 om. Statsverket t 873.
Departements-Chefen yttrade vidare:

“Ett för de dosta af Riksstat?as Hufvudtitlar gemensamt, ehuru, i förhållande
till det hela, obetydligt anslagsbehof, hvarom nådig framställning,
på mitt underdåniga förslag, för två år sedan skedde till Riksdagen, men
icke vann dess bifall, är fortfarande så behj er tans värdi, att jag icke kan underlåta
att vid detta tillfälle ånyo fästa uppmärksamheten på samma ämne,
nemligen angelägenheten af ökad aflöning för statens lägsta löntagare, vaktbetjeningen.
De flesta och oundgängligaste lefnadsbehof, såsom husrum,
bränsle, beklädnad och lifsmedel, hafva under de senaste förflutna åren undergått
en prisstegring, kännbar för alla, hvilkas inkomster qvarstå vid oförändrade,
redan förut knappa penningebelopp, och synnerligast för dem, som
bland Statens tjenare intaga den mest underordnade graden utan någon utsigt
för framtiden till en mera inbringande ställning eller verksamhet. Redan
uti min förra underdåniga framställning i ämnet antydde jag, att den aflöning
i två lönegrader, af 600 och 500 R:dr, som från 1858 och 1863 års
statsreglering i allmänhet tillkommit vaktmästarne vid Kronans centrala embetsverk,
och som endast för eu del af donna vaktbetjening åtföljdes af fri
bostad mot dermed förenad! åliggande att handhafva den närmaste vården
om embetsrummen och deras tillhörigheter, i sig sjelf vore till de enklaste
lefnadsbehof på en dyr vistelseort otillräcklig för en man, som måste till
följd af sin anställning hålla sig försedd med anständig beklädnad samt i
de flesta fall hade jemväl hustru och barn att försörja. Och, enär detta
missförhållande mellan aflöning och lefnad skostnad numera utan tvifvel ytterligare
vuxit, hvithet äfven bestyrkes af underdåniga framställningar från åtskilliga
embetsverk till förmån för deras betjening, anser jag mig bära i
underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Näjd, vid pröfning af behof?eu under
vederbörande hufvudtitlar, måtte i nåder finna en förhöjning af Ett hundra
femtio (150) Riksdaler i lönen för eu hvar af de vid Statsrådet och Statsdepartementens
expeditioner anställde vaktmästare vara af billigheten och
omständigheterna påkallad samt i öfverensstämmelse dermed bedöma äfven
de öfriga underdåniga hemställanden, som i enahanda ämne nu komma att
inför Eders Maj:t anmälas."

Detta tillstyrkande, i hvithet Statsrådets öfrige ledamöter

instämde, behagade Hans Magt Konungen bifalla.

Beträffande derefter regleringen af

Första Hufvudtiteln,

anmälde föredragande Departements-Chefen, att flan ansåg sig icke ega anledning
i underdånighet föreslå någon annan förändring i afseende å donna

Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

liufvudtitel än att det för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Östergötland
nppförda anslag med derunder inbegripna handpenningar för Hans Kongl.
Höghets gemål torde, såsom numera ledigt, höra ur Riksstaten uteslutas,
hvarföre Departements-Chefen hemställde, att, då det nu till denna Hufvudtitel
anvisade belopp utgjorde 1,417,000 R:dr och deraf, efter uteslutande af
omförmälda anslag å 126,000 R:dr, återstode 1,291,000 R:dr, detta sistnämnda
belopp måtte i den nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof
varda^ för Hufvudtiteln beräknadt; anhållande Departements-Chefen tillika
att få i underdånighet fästa uppmärksamhet derå, att den upplåtelse till
Kongl. Maj:ts disposition af Rosersbergs slott med hvad dertill hörde, hvilken
för. Hans Maj:t Konung Carl XV:s lifstid egt rum genom Rikets Ständers
skrifvelse den 11 April 1863, numera i följd af bemälde Hans Makts frånfälle
gått till ända.

Uti den af Departements-Chefen bär ofvan gjorda
hemställan angående anslagen under Första Hufvudtiteln
instämde Statsrådets öfriga ledamöter; och behagade Hans
Maj:t Konungen dertill lemna bifall, hvarjemte Hans
Maj:t, enligt Statsrådets tillstyrkande, täcktes i nåder förklara,
att Hans Magt, som hade för afsigt att framdeles
hos Riksdagen föreslå, hvilket af de Kongl. Slotten skulle
bestämmas till Enkesäte för Hennes Maj:t Drottningen,
nu villo i den nådiga propositionen om Statsverkets tillstånd
och behof äska, att Rosersbergs Slott Unge med
samma anslag som hittills och under enahanda vilkor i
öfrig! som de, hvarmed slottet af Hans Maj:t Konung
Carl XY i lifstiden innehafts, äfven framgent af Kongl.
Maj:t disponeras.

Vid häruppå företagen beräkning af utgifterna under

Sjunde Hufvudtiteln,

innefattande anslagen för Finansdepartementet, erinrade Departements-Chefen
till en början, beträffande

Bih. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

l:o. Departementets Expedition.

hurusom till följd af Kongl. Maj:ts, härofvan fattade nådiga beslut i fråga om
aflöningsförhöjning för den vid Departementens expeditioner anställda vaktbetjening
det för Finansdepartementets Expedition uppförda anslag borde ökas
med 150 R:dr för hvardera af de tvänne vaktmästarne vid Expeditionen
och således förhöjas med 300 R:dr.

Härjemte anhöll Departements-Chefen att få i underdånighet fästa
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på behofvet af någon åtgärd till befrämjande
af göromålens gång vid Expeditionen och anförde i sådant afseende,
att de till dess handläggning hörande målen, hvilka i medeltal för år utgjort
1,497 stycken under femårs-perioden 1863—1867 och 1,743 stycken under
femårs-perioden 1868--1872 samt år 1872 särskild t 1,791 stycken, komma
att vinna en betydlig ytterligare tillväxt genom det redan fattade nådiga
beslutet, att från och med 1874 alla mål, som anginge författningarna om
bränvins tillverkning och försäljning, skulle af donna expedition handläggas;
hemställande Departements-Chefen på grund häraf, det Kongl. Maj:t täcktes
af Riksdagen äska, att det nu till 1,000 R:dr bestämda anslaget till befrämjande
af göromålens gång inom expeditionen måtte med ytterligare 1,000
Rxlr förhöjas.

Vidare anmälde Departements-Chefen särskilda hos Kongl. Maj:t gjorda
ansökningar dels af Registrator!! i Kammarkollegium samt af innehafvarne
utaf de förenade Registrator- och Aktuarie!]ensterna i Statskontoret och
Kammarrätten, att deras löner, hvilka nu för hvardera utgjorde 2,500 R:dr,
måtte till 3,000 R:dr förhöjas, dels af de fem yngsta kammarskrifvarne i
Kammarkollegium, att deras löner, hvilka nu för hvardera utgjorde 1,000
Rxlr måtte förhöjas till 1,400 Rxlr, dels af tvänne kanslister i Statskontoret,
att de två äldsta i nämnda Embetsverk anställda kanslister, hvilka tillika
voro protokollsförande, måtte få sin nuvarande aflöning 1,400 E:dr för hvardera
förhöjd med 600 R:dr, samt dels af samtlige notarier och kanslister i
Kammarrätten, att deras aflöning, hvilken nu utgjorde, för notarierna 2,200
R:dr, och för kanslisterna 1,000 Rxlr hvardera, med tillägg för kanslisten å
Advokatfiskalskontoret af 500 R:dr och för Registrator^ kanslist af 300 R:dr,

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverk 1873.

måtte förhöjas för notarierna till 2,800 R:dr, för två kanslister till 1,600 R:dr
och för de öfriga kanslisterna till 1,400 R:dr hvardera; Öfver hvilka ansökningar
vederbörande Embetsverk afgifvit infordrade utlåtanden, deruti tillstyrkts
af Kammarkollegium, att dess Registrator måtte erhålla den af honom sökta löneförhöjningen
och att jemväl för Kollega fem yngsta kammarskrifvare lönerna
måtte förhöjas dock endast till 1,200 R:dr för hvardera, af Statskontor et, att
dess Registrator och Aktuarie måtte beviljas den af honom begärda lönetillökningen
och att af de hos Statskontoret anställda fyra kanslisterna, hvilka
nu hade i lön, tre, som tillika voro protokollsförande, 1,400 R:dr hvardera och
den fjerde 1,000 R:dr, de två äldsta, ehvad protokollsföring vore med deras befattningar
förenad eller icke, måtte erhålla en löneförhöjning af 600 R:dr
hvardera samt af Kammarrätten, att dess Aktuarie och Registrator måtte
tilläggas den af honom begärda löneförhöjning och att äfven Verkets notarie!’
och kanslister måtte erhålla löneförhöjning, hvilken för kanslisterna
borde blifva lika stor för dem hvardera utan afseende å de arfvedel! två af
dem nu innehade.

Efter redogörelse för handlingarnes innehåll yttrade föredragande Departements-Chefen,
att, då enligt hans åsigt en sådan löneförhöjning, som den
af sökänderna nu ifrågasätta, icke herde ega ruin annorledes än i sammanhang
med en mera omfattande lönereglering för Statens embets- och tjensteman,
hvartill erforderliga materialier nu icke förefunnes, Departements-Chefen
funne sig höra hemställa, att ifrågavarande ansökningar icke för närvarande
måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

2:o. Kammar-Kollegium.

I afseende härå anmälde Departements-Chefen, hurusom Kollegium,
med anledning af gjord framställning om otillräckligheten af derstädes anställde
vaktbetjenings nuvarande löner, uti underdånig skrifvelse den 29
nästlidna November, anfört, att enligt gällande stat Kollega förste vaktmästare
åtnjöte i årlig lön 600 R:dr och såsom ersättning för bostad 150 R:dr,
eller tillsammans 750 Rdr samt de öfriga sju vaktmästare 500 R:dr hvardera,
hvartill komma för den förstnämnde och de fem vaktmästare, som jemte honom
voro anställda i Kollega förmak, så kallade sigillpenningar, hvilka årligen
efter medium af de 10 sistförfluten åren uppgått till 635 R:dr 90 öre Knut
och lika fördelats på enhvar af dem med något öfver 100 R:dr, samt för
de tvänne i Arkivkontoret tjenstgörande vaktmästarna räntan å en testamen -

Bil. K-o 6 till Kongl. Maj:ts Fröja. N:o 1 om Statsverket 1873.

Parisk disposition af förre Arkivinspektorn, Kamreraren P. W. Friis, utgörande
för närvarande 45 R:dr 89 öre, som uppbures till halfva beloppet
af dem hvardera, att följaktligen löneförmånerna i jemn! tiotal belöpte sig,
för förste vaktmästaren till 850 R:dr, för en hvar af de öfriga fem i Kollega
förmak tjenstgörande till 600 R:dr, och för hvardera af de tvänne i Arkivet
anställda till 520 R:dr, att alla vaktmästarne hade skyldighet att hvarje
sökendag från klockan 10 f. m. till klockan 2 å 3 e. in. uppassa i Kollegium,
med åliggande särskild! för de i Kollega! förmak uppvaktande, utom
förste vaktmästaren, som handhade Verkets ekonomi, att till ledamöterna och
en del tjensteman hembära handlingar och dem till Kollegium återhemta
samt att en vecka i sender efter tur bestrida vakthållningen derstädes, att
med sådan trägen tjenstgöring det vore endast tillfälligtvis som flertalet af
vaktbetjeningen kunde förskaffa sig någon extra inkomst och att, då
prisen på lifsmedel och bostäder under årens lopp icke obetydligt stigit,
hvarigenom de förut knappa lönerna blifvit än mera otillräckliga, synnerligast
för dom, som hade familj att försörja, Kollegium ansåge sig ega skäl
till den underdåniga hemställan, att vaktmästarne vid Verket måtte beredas
någon löneförbättring, hvilken Kollegium föreslog till 100 R:dr för dem
hvardera.

Med afseende å hvad Kollegium upplyst rörande de särskilda vaktmästarnas
nuvarande aflöningsvilkor, ansag Departements-Chefen löneförhöjningen
böra bestämmas för förste vaktmästaren och de fem, som med honom delade
sigillpennmgarne, till 50 R:dr hvardera samt för de två Arkivvaktmästarne
till 125 R:dr hvardera, hvarigenom sammanlagda afiöningen komma att uppgå:
för förste vaktmästaren till 750 R:dr utom hyresersättningen, för hvardera
af de fem öfriga i förmaket uppvaktande till 650 R:dr och för hvardera af de
tvål Arkivvaktmästarne till 645 R:dr; Och hemställde Departements-Chefen,
det Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska, att för åstadkommande af en
sådan löneförbättring det för Kammarkollegium nu å sjunde Hufvudtiteln
uppförda anslag måtte förhöjas med 550 R:dr.

3:o. Statskontoret

a) Uti underdånig skrifvelse af den 7 nästlidna December hade detta
embetsverk anmält, hurusom de derstädes anställde vaktbetjente, af hvilka den
förste vaktmästaren i årlig lön åtnjöte 600 R:dr och de 8 öfriga vaktmästarne
hvardera 500 R:dr, förnyat sin vid flera föregående tillfällen framställda
anhållan om löneförbättring och i sådant afseende nu begärt, att förste
vaktmästaren måtte i likhet med dem som innehade enahanda syssla i Riksbanken
och i Riksgäldskontor^ erhålla i årlig lön 750 R:dr jemte husrum

Bil, N:o 6 till Kong},. Maj ds Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

eller ersättning derför samt att lönen för de öfrig» vaktmästarne Unge höja
till 750 R:dr åt dem hvardera; Och hade Statskontoret med afseende å flen
under senare liden inträdda betydliga stegring i lefnadskostnaden och vigten
för ett penningeförvaltande verk sådant som Statskontoret att ega tillgång
till fullt pålitlig vaktbetjening, funnit sig höra i anledning af berörda ansökning
hemställa, att samtlig^ de hos Statskontoret anställda vaktmästarne, hvilka
för uppassning hos Riksdagens Statsutskott och Revisorer af Statsverket vanligen
kunde utöfver lönen påräkna någon, om än ringa, inkomst, måtte erhålla
en löneförbättring af 100 R:dr hvardera.

Departements-Chefen, som icke hade något att emot donna hemställan
erinra, tillstyrkte alltså, det Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska, att till
åstadkommande af den löneförbättring, som Statskontoret föreslagit, det för
bemäld a Embetsverk å Sjunde Hufvud ti teln uppförda anslag måtte förhöjas
med 900 R:dr.

b) Beträffande samma anslag erinrade Departements-Chefen härefter, hurusom
Kongl. Maj:t flen 28 sistlidne December, i sammanhang med då meddeladt
förordnande, att den befattning med Kronans magasins- och bagerirörelse i
Stockholm, som nu tillkomme Statskontoret, skulle vid den tidpunkt efter innevarande
års ingång, hvarom Statskontoret kunde med Arméförvaltningen öfverenskomma,
af sistnämnda embetsverk öfvertagas, tillika i Nåder beslutat hos
Riksdagen gorå framställning derom, att den del af det å förevarande hufvudtitel
för Statskontoret anvisade anslag, som vore afsedd till aflöning för personal,
anställd vid omförmälda magasin och bageri, blefve till 4:de Hufvudtiteln öfverflyttad;
Och som enligt af Statskontoret lemnad upplysning berörda del
af anslaget utgjordes af följande såsom aflöning för Stockholms slotts- och

förrådsmagasin jemte bageriet uppförda belopp, nemligen:

Penningar..........................R:dr 5,775: —

och 94 kub.fot 5 k:r oindelt spannmål å 2 R:dr 10 öre kub.foten „ 198: 45.

tillsammans R:dr 5,973: 45,

så hemställde Departementschefen, att anslaget till Statskontoret nu måtte med
nämnda belopp minskas.

c) Vidare och med anledning af Kongl. Maj:ts förut i dag fattade beslut
om upphörande af kronovågen i Falun och indragning af de dertill nu hörande
en vågkontrollörsbefattning och fyra vågdrängssysslor, erinrade Departements-Chefen,
att i följd af detta Nådiga beslut anslaget till Statskontoret
komme att ytterligare minskas med det för berörda befattning och sysslor å
nämnda anslag nu uppförda aflöningsbelopp 525 R:dr.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

4:o. Mynt- och Kontrollverken.

Uti underdånig skrifvelse hade Ofverdirektören för Mynt- och Kontroll -verken anmält, hurusom derstädes anställde vaktbetjente hos honom anhållit
att, i anseende till inträffad och ännu fortgående stegring af lefnadskostnaden,
en måttlig förhöjning af deras knappa löneförmåner måtte beredas, sä att
dessa blefve jemförliga med de af deras likar i flera andra offentliga verk åtnjutna
förmåner; Och hade i anledning häraf Ofverdirektören upplyst, att
Myntverket betjenades af en vaktmästare, som nu hade årlig lön af 450 R:dr
R:mt och för den honom åliggande befattning att som penningeräknare uppräkna
och i påsar, fjerdingar o. s. v. fördela alla från Myntverket utgående
myntstycken kunde påräkna en inkomst af i medeltal 120 R:dr, hvilken inkomst
dock vore i hög grad föränderlig, efter årets utmyntning i synnerhet
af kopparskiljemynt (under de sista 5 åren varierande mellan 50 och 240 R:dr),
att vid Kontroll verke t tjenstgjorde en vaktmästare med årlig lön af 450 R:dr
och en s. k. stämpeldräng med 400 R:dr för året, hvilka, utom det att vaktmästaren
vore ensam skyldig städa och elda verket tillhörande rum, båda
hade enahanda och ganska trägna göromål under de 5 dagar i veckan, som
Kontroll verket hölles Öppet, att de såsom extra inkomst för arbete med uppsättande
och underhåll af proberugnar och förfärdigande af muff lar, skarf! ar,
benkapeller o. s. v., hvilka för probering af guld och silfver erfordrades,
kunde påräkna en årlig förtjenst af omkring 200 R:dr, som de efter enskild
öfverenskommelse sig emellan fördelade samt att hvar och en af de tre nu
nämnde betjente hade vid Myntverket fri bostad af två smärre rum med kök
samt behöflig ved; Tilläggande Ofverdirektören för egen del, att som Myntverkets
vaktmästare nästan dagligen hade under sina händer högst betydliga
belopp af prägladt mynt samt ständigt besörjde insättning och uttagning i
Riksbanken af större penningesummor och Kontrollverkets betjente likaledes
hade en mängd guld- och silfverarbeten att behandla, hvartill en viss skicklighet
erfordrades, det vore af yttersta vigt att fullt örliga och pålitliga samt
skickliga personer kunde såsom vaktbetjente påräknas, hvadan och då det
vore obestridligt, att nästan alla lifsförnödenheter blifvit betydligt dyrare, Ofverdirektören
underdånigst hemställde, det Kongl. Maj:t måtte söka bereda de
tre vid Mynt- och Kontrollverken anställde vaktbetjente från och med år 1874
en löneförhöjning af 150 R:dr för hvardera.

Med afseende å hvad Ofverdirektören sålunda upplyst
ansåg Departements-Chefen en löneförhöjning för bemälde
vaktbetjente, dock endast till belopp af 100 R:dr för hvardera,
vara af billighet och omständigheterna påkallad, hvar -

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

före han underdånigst hemställde, det Kong!. Maj:t måtte
af Riksdagen äska, att till beredande af härför nödig tillgång
anslaget till Mynt- och Kontrollverken blefve förhöj
dt med 300 R:dr.

5:o. Kammarrätten.

Sedan en del af de i Kammarrätten anställde vaktmästare derstädes
gjort ansökning om löneförhöjning, hade nämnda embetsverk uti underdånig
skrifvelse den 11 nästlidne Oktober, med anmälan härom, upplyst, att de hos
Kammarrätten och i Ofverrevisionsdepartementet anställde fem vaktmästare för
närvarande åtnjöte, en 600 R:dr i lön samt fri bostad och vedbrand, en öOO
R:dr i lön samt likaledes fri bostad och vedbrand och de öfriga tre 500 R:dr
i lön, att dertill komme dels sportelinkomst af sigillpenningar, hvilka under
de senaste åren uppgått till omkring 75 R:dr årligen för hvardera af vaktmästarne,
dels ock för städning af embetsrummen 66 R:dr 67 öre för tre af
dem hvardera och 50 R:dr för en samt att af ifrågavarande vaktmästare åtminstone
de fyra äldsta, Indika uppnått en temligen framskriden lefnadsålder,
icke torde kunna bereda sig tillfälle till annan arbetsförtjenst; hemställande
Kammarrätten, att på grund af den ökade lefnadskostnaden i hufvudstaden
samtlige de fem vaktmästarns måtte beredas en lönetillökning af 100 R:dr för
hvardera.

Departements-Chefen, som ansåg löneförhöjning höra tillkomma ifrågavarande
vaktmästare, dock, med afseende å deras nuvarande aflöningsvilkor,
icke till högre belopp än 75 R:dr för hvardera, tillstyrkte alltså, det Kongl.
Magt täcktes föreslå Riksdagen, att för beredande af tillgång härtill anslaget
till Kammarrätten måtte förhöjas med 375 R:dr.

6:o. Öfver-intendents-embetet.

Äfven i detta embetsverk hade de två derstädes anställde vaktmästarns,
hvilka nu i lön åtnjöto 450 R:dr hvardera, gjort framställning om löneförbättring
under åberopande, utom af den ökade lefnadskostnaden, äfven af det
förhållande, att det afskiljda läge från Riksbanken och öfriga embetsverk,
som Öfverintendents-embetets lokal efter dess flyttning från Riddarholmen
numera egde, i väsendtlig mån ökade deras tjenstgöring; Och hade embete!
uti underdånig skrifvelse den 31 nästlidna December, med anmälan om donna
framställning, förmält sig dervid icke böra lemna oanmärkt, hurusom, till
åstadkommande af någon förbättring i lefnadsvilkoren för ifrågavarande be -

24 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N;o 1 om Statsverlcet 1873.

tjente, hvilkas aflöning varit lägre än deras vederlikars i andra embetsverk,
embete! funnit sig böra uppdraga åt dem den närmaste tillsynen och vården
om det kronans förråd af öfverblifna materialier och effekter efter byggnadsarbeten
i hufvudstaden, Indika förvarades i en derför afsedd bod, tillhörande
kronans härvarande byggnader. Men då aflöningen för detta uppdrag, hvilken
utginge af byggnadsanslaget för Kronans hus i Stockholm med tillsammans
457 R:dr årligen, icke skäligen herde betraktas annorlunda än såsom särskild
ersättning för ett af vaktmästare^enstgöringen hos embetet oberoende arbete
af helt och hållet tillfällig beskaffenhet ansåge embete! densamma icke höra
lägga hinder i vägen för den nu sökta lönetillökningen; hemställande Embetet
på grund häraf, att löneförhöjning åt dess båda vaktmästare måtte i
Nåder beredas till enahanda lönebelopp, som kunde varda för deras vederlikar
i öfriga förvaltande verk bestämdt.

I anledning häraf tillstyrkte Departementschefen, att, då den löneförhöjning,
som skäligen borde ifrågavarande vaktbetjente tillkomma, torde kunna
inskränkas till 50 R:dr för dem hvardera, Kong!. Maj:t täcktes hos Riksdagen
föreslå, att i anslaget för Öfver-Intendentsembetet bevilja en deremot
svarande förhöjning af 100 R:dr.

Beträffande derefter

7:o. Post- och Telegrafverken

så anförde Departements-Chefen i underdånighet:

“Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt Bref den 22 December 1869
behagat förklara en af Riksdagen den 13 Maj 1868 gjord framställning om
Post- och Telegrafverkens förenande under gemensam förvaltning icke föranleda
till annan åtgärd än att å de orter, der begge verkens Styrelser pröfvade
sådant lämpligt, befattningarne såsom Postexpeditör och Telegrafstations
föreståndare finge vid inträffande ledigheter hos en och samma person
förenas; och Eders Kongl. Maj .-t derefter vid 1871 års Riksdag, i sammanhang
med framstå!dt förslag om upptagande i Riksstaten af Telegrafverkets
inkomster och utgifter, till granskning af Riksdagen framlagt en af
Eders Kongl. Maj:t för Dess del gillad aflönings- och utgiftsstat för nämnda
verk, så har uti underdånig skrifvelse den 10 Maj samma år Riksdagen
väl godkänt förslaget om Telegrafverkets upptagande i Riksstaten, men, under
uttryckande af den åsigt, att frågan om Post- och Telegrafverkens förening
borde komma under nytt öfvervägande och att af sådan anledning
aflönings- och utgiftsstat särskild! för Telegrafverket för närvarande icke
borde bestämmas, förmält sig på grund häraf icke hafva ingått i någon
detaljerad granskning af det framlagda statsförslaget, utan anhållit, det Eders

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Kong]. Maj:t täcktes taga frågan om bemälda verks förening under förnyad
ompröfning och för Riksdagen framlägga det förslag, som af frågans utredning
kunde föranledas.11

“Då donna underdåniga anhållan den 3 påföljande November inför
Eders Kongl. Maj:t anmäldes, täcktes Eders Kongl. Maj:t förklara, att, som
frågan om de båda verkens förening för icke längesedan blifvit i nåder
pröfvad samt några förändrade förhållanden sedan dess ej inträd t, Eders
Kongl. Magt funne någon åtgärd för närvarande icke vara af Riksdagens
framställning påkallad, men att då, hvad anginge föreningen af post- och
telegraf^enster, som, der en sådan förening funnes af verkens Styrelser lämplig,
blifvit genom Nådiga Brefvet den 22 December 1869 med gifven, det
visat sig, att'' närmare föreskrifter för verkställighet deraf erfordrades, GeneralPoststyrelsen
och Telegrafstyrelsen herde till Eders Kongl. Näjd inkomma
med gemensamt förslag till sådana föreskrifter.11

“Till följd häraf hafva ock de nämnda båda Styrelserna den 6 nästlidna
November till Finans-Departementet inkommit med ett underdånigt
förslag till föreskrifter rörande vilkoren för post- och telegraf^ensters förening,
och eventuella åtskiljande, kompetens för sökande till sålunda förenad
post- och telegraf^enst, sättet för tjenstetillsättningen, lönevilkoren, subordinationsförhållanden
och afsättlighet, tjenstelokal, tjenstgöringstid, samt betjeni
ngen vid förenad post- och telegrafanstalt.11

“Då emellertid eu del bland de föreslagna föreskrifterna, exempelvis
de, som angå lönevilkoren vid en förenad post- och telegrafanstalt, funnits
vara af sådan beskaffenhet, att, för ett riktigt bedömande af de verkningar,
de komma att medföra, erfordras kännedom om de aflöningsbestämmelser,
som inom hvardera verket särskild!: klafve gällande då berörda föreskrifter
trädde i tillämpning, hvarföre ock pröfning deraf lämpligast skulle ske i
sammanhang med pröfning af förslag till omförmälda aflöningsbestämmelser,
har jag ansett mig icke höra inför Eders Kongl. Maj:t föredraga de af Styrelserna
föreslagna ifrågavarande föreskrifter, förr än jag vore i tillfälle att
på samma gång anmäla de förslag till utgiftsstater, som Styrelserna efter
afgifvande af sitt förslag om vilkoren för post- och telegraftjensters förening
komma att för de särskilda verkan upprätta,11

“Ett sådant förslag till utgiftsstater för Telegrafverket, afgifvet den
27 nästlidna December har ock numera till Finans-Departementet inkommit.
Deremot har General-Poststyrelsen uti underdånig skrifvelse af den 12 i
samma månad anmält, att, då af de vigtiga förändringar i postlagstiftningen,
som genom Eders Kongl. Maj ds beslut den 18 Oktober och den 12 November
sistlidet år blifvit vidtagna, en äfven i andra hänseenden högst behöflig,
sådan omreglering af postpersonalens lönevilkor påkallades, som icke lämpBih.
till lliksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 4

26 Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

ligen kunde eller borde genomföras annat än i sammanhang med fastställande
af en Normalstat för postverket, Styrelsen, ehuru en icke ringa del af härför
nödiga förarbeten vore undangjord, likväl funne förslag till en sådan Normalstat,
hvilken borde innefatta en fullständig revision af den för postanstalterna
gällande klassindelning, icke kunna åstadkommas förr än under
loppet af nu innevarande månad; varande också detta förslag ännu icke til’
Departementet inkommet."

“Vid sådant förhållande, då i saknad af det förväntade Normalstatslörslaget
för Postverket någon definitiv pröfning af de föreslagna bestämmelserna
för post- och telegraf)ensters förening icke kan ega rum, och det
torde vara utan ändamål att, innan en sådan pröfning försiggått, till Riksdagens
granskning öfverlemna det inkomna statsförslaget särskilt för Telegrafverket,
hemställer jag, att i den nådiga propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof Eders Kongl. Maj:t med tillkännagifvande, att, sedan förslaget
till Normalstat för Postverket inkommit och jemte det redan ingifna
Telegrafstatsförslaget hunnit att i sammanhang med Styrelsernas förslag om
vilkoren för post- och telegraf''^ensters förening undergå nådig pröfning,
Eders Kongl. Maj.-t villo till Riksdagens granskning framlägga af Eders
Kongl. Maj:t godkända förslag såväl till utgiftsstater för Post- och Telegrafverken,
som till de bestämmelser rörande post- och telegraf''^ensters förening,
hvilka kunde anses erfordra Riksdagens medverkan, tillika täcktes af Riksdagen
i nåder äska:

dels att det under 7:de Hufvudtiteln uppförda kontanta anslag, förslagsvis
beräknadt att af postmedlen direkte utgå till Postverket, måtte bestämmas
till samma belopp, 2,800,000 Rdr, hvartill postmedlen blifvit härofvan beräknade
;

dels ock att det å Hufvudtiteln uppförda Reservationsanslag att af
telegrafmedlen direkte utgå till Telegrafverket måtte bestämmas till det belopp,
hvartill nämnda medel härofvan beräknats, eller 1,060,000 R:dr, äfvensom
att de öfverskott, som å samma medel möjligen kunna uppstå må af
Eders Kongl. Maj:t för Telegrafverkets behof disponeras."

8:o. Tullverket.

Vidare anmälde Departements-Chefen, hurusom General-Tullstyrelsen
uti en den 30 nästlidna December till Finans-Departementet inkommen underdånig
skrifvelse afgifvit förslag till de ändringar eller tillägg i Tullverkets
för år 1873 fastställda utgiftsstater, som Styrelsen på grund af gjorda framställningar
eller eljest funnit vara af behof påkallade; och hade Styrelsen
dervid med öfverlemnande af det statsregleringsförslag, som finnes detta pro -

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

ro troll bilagdt under Litt. C, till en början anfört, att, då under de senaste
åren Styrelsen vid afgifvande af dylika förslag sett sig i tillfälle att alltjemt
inskränka utgiftssummorna, så vore deremot nu ett motsatt förhållande förhanden
i följd af den menliga inverkan på Tullverkets utgifter, som allmänt
bekanta lyckliga förändringar i landets ekonomiska ställning naturligen måste
utöfva.

Den störa utveckling, Sveriges utrikes handel och sjöfart under sista
åren i jemnbredd med landets öfriga näringar vunnit och hvilken ådagalades,
bland annat genom högst betydligt stegrade tullinkomster, hade icke allenast
på flera orter till öfveransträngning tagit i anspråk den efter tillförene vanlig
rörelse reducerade tullpersonalen, utan ock på vissa orter oundvikligen
påkallat ett ökadt anlitande af extra arbets- och bevakningsbiträden, under
det att samtidigt och i följd af näringslifvets stärka utveckling varor i allmänhet
samt i synnerhet lefnadsmedel äfvensom arbetskrafter betingat alltjemnt
stigande pris.

Vid sistnämnda för landet i allmänhet lyckliga förhållanden hade
det redan visat sig, att Styrelsen, oaktadt omsorgsfullt bemödande att iakttaga
sträng hushållning med de till dess förvaltning ställda medel, icke
kunnat undgå att under nästlidne år, på sätt som komma att närmare omförmälas,
öfverskrida en af de i staten beräknade anslagssummor; och vore
det fara värd t, att det blifvande bokslutet, i olikhet med de senare årens,
möjligen komma att ådagalägga ytterligare ett eller annat sådant förhållande;
men om också slutsumman af årets stat icke klafve öfverskriden, hade dock
Styrelsen af det föregående årets erfarenhet blifvit fullkomligt förvissad att,
derest, hvad ingalunda vore att förvänta än mindre önska, någon återgång
i de gynsamma förhållanden, hvilka för närvarande voro rådande, icke mellankomma,
vissa af de i Tullverkets stat upptagna utgiftstitlar för den närmaste
framtiden oundgängligen kräfde någon tillökning, då hvarken de ändamål,
som med utgifterna åsyftades, kunde utan det allmännas skada åsidosättas
eller statsregleringen torda höra ordnas annorlunda än i full öfverensstämmelse
med hvad efter all sannolikhet verkligen erfordrades.

Efter dessa erinringar, dervid frågan om en allmän dyrtidsförhöjning
i tjänstemäns och betjentes aflöning desto hellre af Styrelsen lemnats o vidrörd,
som Kongl. Maj:t och Riksdagen, om och när en dylik förhöjning
pröfvades kunna och höra statens tjenare i allmänhet beviljas, visserligen
icke skulle låta Tullverket deraf blifva i saknad, öfvergick Styrelsen
till de speciella förslagen angående utgifterna vid Tullverket för det år,
hvarom nu vore fråga.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

General-Tullstyrelsen och Centraldistriktet.

Såväl flertalet af de vid General-Tullstyrelsens kansli och kontor som
de tre vid de särskilda afdelningarne af Stockholms lokal tullförvaltning anställda
kammarvaktmästare, hvilka nu hvar för sig åtnjöte i ordinarie lön
500 R:dr och i tjenstgöringspenningar 200 R:dr, således tillhopa 700 R:dr,
hade, under åberopande af den betydliga stegring i lefnadskostnad, som på
sista tiden inträdt och hvari någon återgång icke syntes vara att förvänta,
uti gjorda ansökningar hemställt, att någon förhöjning i dessa lönebelopp,
hvilkas otillräcklighet för dem med hustrur och barn de sökt ådagalägga,
måtte dem beredas.

Då det, såsom nyss vore anfördt, icke lede någon gensägelse, att priset
på lefuadsförnödenheter i allmänhet nu vore icke obetydligt högre än vid
den tid, då förenämnda aflöningsbelopp bestämdes, och enär desse vaktbetjente
ej allenast hade en ansvarsfullare och äfven trägnare tjenstgöring än de
flesta af deras vederlikar annorstädes, utan också antagligen mera än dessa
saknade tillfälle till sådan biförtjenst, hvarigenom de kunde bereda sig fyllnad
i hvad som uti deras aflöning bruste till hushållskostnadernas betäckande,
ansåge sig General-Tullstyrelsen ega skälig anledning att för hvardera
af samtlige de hos Styrelsen och i Centraldistriktet anställde kammarvaktbetjente
och således äfven för öfvervaktmästaren hos Styrelsen, hvilken med
lika tjenstgörings-penningeanslag som en hvar af de öfriga åtnjöte i ordinarie
lön 650 R:dr och alltså uppbure tillhopa 850 R:dr, föreslå en såsom
tjenstgöringspenningar utgående lönetillökning af 100 R:dr, hvilken, då antalet
af desse vaktbetjente vore nio, sålunda skulle uppgå till sammanlasdt
900 R:dr.

Med erinran hurusom ej mindre en öfver all förmodan högt uppdrifven
varutrafik än äfven stegrade anspråk på den trafikerande allmänhetens sida
satt föreståndarne för härvarande tullkammare urstånd att sjelfve fullgöra
alla de flera vigtiga åligganden, som tillförene kunde af dem utan svårighet
medhinnas, samt att derföre blifvit nådigt att på den öfriga tullkammarepersonalen
öfverflytta en del af dessa göromål, bland hvilka den detalj, hvilken
för den skyndsamhet, som dervid erfordrades, och den kontroll, som dervid
atsages, vore af eu framstående betydenhet, nemligen angifningsinlag ornas afprickning
å märkrullorna och numrering samt redovisningen af alla med
särskilda lägenheter inkomna varupartier, blifvit öfvertagen af den tjensteman,
som i tullkammaren vore anställd såsom bokhållare, hade bemäld»; tullkammare,
som tillika i afseende på den utomordentliga brådska, hvarmed här -

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

vid måste tillvägagås, exempelvis anfört, att icke sällan 200 å 300 sådana
inlagor å gods med 4 till 5 och ofta än flera samtidigt ankomma med styckegods
lastade fartyg kunde under en förmiddag aftemnas, alla med anspråk
att vara i ordning senast till middagstiden samma dag, å gjord framställning
hemställt, dels att, då den för ifrågavarande tjenst nu anslagna aflöning
af 2,500 R:dr icke syntes tullkammaren innefatta skålig godtgörelse för det
med sysslan förenade arbete, förhöjning i den del som utgjorde tjenstgöringspenningarne,
nemligen 500 R:dr, måtte med ett lika belopp beviljas, så att
desse komme att utgöra 1,000 R:dr och det hela 5,000 R:dr, och dels att,
då bokföring i allmänhet icke tillhörde donna befattning och benämningen
af bokhållare på dess innehafvare således icke syntes lämplig, denne, hvars
åligganden vore af eu företrädesvis kontrollerande beskaffenhet, måtte i stället,
men till någon skilnad från den utaf de bägge föreståndarne för tullkammaren,
som enligt gällande tjenstgörings-reglemente kallades kontrollör, blifva
i aflöningsstaten upptagen under benämningen "andre kontrollör."

Vitsordande riktigheten af hvad tullkammaren härutinnan anfört och
upplyst, funne sig Generaltullstyrelsen förpligta,! att å dess förslag så i ena
som andra afseende! tillstyrka bifall; uppkommande genom den ifrågasätta
förhöjningen eu ytterligare utgiftstillökning af 500 Rdr.

I mån som eu tilltagande rörelse gjorde de ordinarie tjenstemännens
vid lokaltullafdelningarne här och i Göteborg antal otillräckligt, både uppå
hemställan af Generaltullstyrelsen särskilda anslag, vexlande mellan 400 Rdr
och 1,000 Rdr, blifvit beviljade för att åt särskild! förordnade extra ordinarie
tjensteman fä utbetalas mot dem åliggande större förpligtelse att i de
dagliga tjenstebestyrcn deltaga än som af den lönlösa extra-ordinarie tjenstepersonalen
i allmänhet kunna! påräknas.

Den alltjemnt vaxande trafiken hade emellertid föranled! sådan tillökning
i arbete å alla de tullafdelningar, der dessa biträdande tjensteman voro
anställda, att af dorn mast fordras lika träget deltagande i göromålen som
af de ordinarie kammarskrifvarne, och då tillfälle att åt sig bereda någon
inkomst på annat håll derigenom de förre betagits, både den godtgörelse de
hittills åtnjutit, hvilken endast för en utgjort 1000 Rdr, men för ingen af
de andre öfverstigit 600 Rdr, icke kunna! för desse senare förslå till äfven
den tarfligaste utkomst. Under sådana förhållanden, i förening dermed att
genom flera på senare tiden verkställda tjensteindragningar de utsigter till
befordran inom eljest vanlig tid, som derförinnan förefunnits, väsentligen förminskats,
hade de bär anställde biträdande kammarskrifvarne muntligen hos
Tullverkets Chef samt de i Göteborg antagne skriftligen och genom dervarande
Tulldistrikt-Chef hos Generaltullstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke den
förmån kunde dem beviljas att, sedan de vunnit befordran till ordinarie

30 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

kammarskrifvare, tå för rätt att såsom sådana komma i åtnjutande af s. k.
ålderstillägg, räkna sig såsom ordinarie tjenstetid tillgodo hela den tid, under
hvilken de tjenstgjort såsom biträdande kammarskrifvare, så att, då enligt
Kongl. Bref vet den 12 Februari 1864, för tillträdande af berörda lönetillökning
erfordrades, bland annat, att hafva vid någon åt de särskilda tullforvaltningsafdelningarne
i Stockholm eller Göteborg varit anställd i tio år
och deraf minst fem år såsom ordinarie kammarskrifvare, detta senare vilkor
finge anses vara uppfödd t, om de under fem år tjenstgjort allenast såsom
biträdande kammarskrifvare.

Generaltullstyrelsen funne visserligen den af sökanderne uppgifna och
af verkligheten besannade omständigheten, att deras arbetskraft biff vi t på
den senare tiden anlitad i eu för dem alla lika och derjemte vida större
omfattning än som från början varit förutsatt och behartigt, grunda ett berättigadt
antagande, att de arvoden, som för flertalet af dem utginge, icke
längre kunde anses utgöra skälig ersättning för det biträde, de måste lemna,
och följaktligen innefatta ett oafvisligt kraf på någon förbättring i deras aflöningsvilkor.
Det sätt derför, som de sjelfve föreslagit och hvithet Distriktchefen
i vestra tulldistriktet för de i Göteborg anställde biträdande kammarskrifvarne
ock understödt, vore likväl i Styrelsens tanke icke det lämpligaste.
Till en början läte det icke rätt väl förena sig med sjelfva ändamålet
af ålderstilläggs-aflöning, hvithet tvifvelsutan varit att utgöra eu vedergällning
för en under viss tidsrymd troget och väl bestridd ordinarie
tjenstgöring, hvarföre ett sådant lönetillägg icke borde, såsom genom bifall
till sökandernes anhållan inträffa kunde, få komma en tjensteman till godo
samtidigt med hans befordran till ordinarie befattning, och vidare skulle den
sökta förmånen kunna leda till den olägenhet för Tullverket, som vore att
befara af den ensidigare utbildning för dess tjenst hos den extra-ordinarie
personalen, hvilken kunde blifva en följd deraf, att denne tjenstepersonal, till
den del [:den utgjordes af biträdande kammarskrifvare bär och i Göteborg,
komrne, för att åt sig bibehålla utsigten till en snar delaktighet af ålderstiHägg,
att känna sig så nära fästad vid denna forsta plats och tjänsteverksamhet,
att desse tjensteman skulle försaka den befordran, som de eljest möjligen
kunde vinna å ort, der ålderstillägg icke egde rum, eller till befattningar,
''för hvilka de måhända mera än till kammarskrifvare vore lämplige.

Finge det anses lika otvifvelaktigt som det vore sannolikt, att behofvet
åt de biträdande kammarskrifvarnes lika trägna användning som de ordinaries
komrne att af en med den närvarande jemnstor liflighet i rörelsen
allt framgent påkallas, skulle General-Tullstyrelsen icke tveka att föreslå inrättandet
af lika många ordinarie kammarskrifvaretjenster som antalet af
desse biträdande extra-ordinarie tjensteman, nemligen sex i hvardera af
städerna Stockholm och Göteborg med samma aflöning, som för berörda tjen -

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

stel’ nu vore i staten bestämd eller dels .1,000 R:dr och dels 1,200 R:dr i
lön samt 400 R:dr i tjenstgöringspenningar, men, intilldess erfarenheten härom
lemnat tillförlitligare vittnesbörd, hade Styrelsen, som, på grund af det redan
anförda, funne sig icke kunna undgå att söka bereda de biträdande kammarskrifvarne
eu efter måttet af deras verksamhet mera rättvist afpassad vedergällning
än den nuvarande, trött sig böra, hvad först anginge de vid de
lokala tullförvaltnings-afdelningarne i Stockholm inrättade biträdande kammarskrifvarebefattningarne
underdånigst hemställa, att, utan någon af omständigheterna
nu icke fullt berättigad olikhet i arvodena, de af dessa senare
som understege 1,000 R:dr Unge för dem hvardera bestämmas till enahanda
och mot lägsta ordinarie lön för de ordinarie kammarskrifvarne vid sagda
tullafdelningar svarande belopp af 1,000 R:dr, hvarigenom en tillökning i
aflöningsstaten uppkomma af 2,400 R:dr.

De vid Tullbevaknings-inspektionen i Stockholm anställde roddare,
hvilkas aflöning utgjorde i ordinarie lön 400 Rall- och i tjenstgöringspenningar
200 Rall’, hade anhållit att, då den tjenstgöring dem ålåge uteslöte möjligheten
för dem art genom annat arbete förskaffa sig någon biförtjenst, men
de nu väsentligt stegrade prisen på lefnadsförnödenheter i allmänhet gjorde
berörda aflöning alldeles otillräcklig till fyllande af de oundgängligaste boll
äfven, någon löneförbättring måtte sökanderne beredas, och hade Tullbevakningsinspektionen,
med öfverlemnande af ansökningen, derå tillstyrkt det afseende,
att en förhöjning af 100 R:dr måtte för de härvarande roddarne
beviljas.

Med erinran, att aflöningen för roddarne vid tullbevakningen härstädes
före år 1807 utgjorde 500 R:dr och sedermera varit bestämd till ofvanberörda
belopp 600 R:dr, hade, enär den föreslagna förhöjningen af 100
R:dr onekligen vore påkallad af den under dessa senaste sex år inträffade
stegring å hyres- och ofri ga lefnadskostnader, General-Tullstyrelsen underdånigst
hemställt, att sistnämnda belopp måtte beviljas hvardera af tull roddarne
härstädes såsom tillökning på deras tjenstgöringspenningar, hvarigenom
dels desse blefve, såsom skäligt syntes vara, lika med hvad som vore härvarande
uppsyningsman och tullvaktmästare under donna lönetitel anslaget
och dels roddarnes hela aflöning 700 R:dr komme i ett lämpligare förhållande
till den åt vaktmästarne med 900 R:dr utgående aflöningen. Då roddarne
voro åtta till antalet, komme således staten att höjas med 800 R:dr.

Hos Generaltullstyrelsen hade Tullkammaren i Södertelje dels anmält
behofvet för uppsyningsmannen vid dervarande tullbevakning af någon förhöjning
i hans aflöning till likhet med hvad hans vederlikar annorstädes
åtnjöts, och dels med sitt förord understödt en af Tullkammaren till Styrelsen
insänd ansökning af de på platsen anställde fyra tullvaktmästare likaledes
om förbättring i deras lönevilkor; och vore till stöd för dessa fram -

32 Bil. N:o 6 till Kong},. Maj.is Prof). N:o 1 om Statsverket 1873.

ställningar anförd t såväl en äfven der inträffad allmännare prisförhöjning å
hyror och andra lefnadsförnödenheter, som ock, hvad anginge vaktmästarne,
minskning i de extra inkomster, som tillförene kunnat af dem påräknas.

Aflöningen för hvardera af de senare eller vaktmästarne utgjorde för
härvarande 600 Rall’, fördelade med 400 R:dr på lön och 200 R:dr i tjenstgöringspenningar,
och hade med 100 R:dr öfverstigit hvad som tillförene
varit anslaget åt vaktmästarne vid öfriga inloppsstationer i 8 tock kohus skärgård,
till hvilket företräde i lönevilkor anledningen vore att söka i den högre
lefnadskostnaden på förra stället än på de senare platserna. 1 sammanhang
med vissa beslutade förändringar i tullstadgan och någon deraf beroende
olikhet i förutvarande tjenstgöring hade emellertid vid senaste statsreglering
aflöningen för samtlige vaktmästarne vid sistberörda inloppsstationer blifvit
förhöjd dels till 600 R:dr för dem å Furusund, hvilka der åtnjöte fri bostad,
och dels för de å öfrige inloppsorter anställde, med sådan förmån icke
forsedde vaktmästare till 700 R:dr, deraf respektive 400 och 500 R:dr utgjorde
lön och 200 R:dr tjenstgöringspenningar. Om än icke samma skäl,
nämligen förändrad tjänstgöringsskyldighet, fö ref un nes för tilldelande af åtminstone
lika aflöning åt tullvaktmästare i Södertelje, torde dock eu icke blott
oförsvagad utan af dyrare tider ökad anledning dertill vara för handen i
den omständigheten, att under förutvarande likhet i tjensteåligganden vaktmästarne
i Södertelge funnits höra och fatt i omförmälda måtto åtnjuta högre
aflöning än deras vederlikar på de öfrige inloppsorterna.

Generaltullstyrelsen ansåge sig vid sådant förhållande höra hemställa,
att de färre måtte tilldelas enahanda aflöning som redan förunnats dem bland
deras vederlikar i Stockholms skärgård, hvilka, lika med vaktmästarne vid
tullbevakningen i Södertelje, vore i saknad af hyrestid bostad, och i sådant
afseende förhöjning ega rum med 100 R:dr på den del af deras aflöning,
som utgjordes af ordinarie lön.

Äfven uppsyningsmannen vid tullbevakningen i Södertelje vore i lönevilkor
sämre lottad än flertalet af hans vederlikar annorstädes, och torde,
på den allmänna grund som i afseende å vaktmästarne åberopats, uti hans
aflöning 900 R:dr, hvaraf 700 R:dr bestode i ordinarie lön och 200 R:dr i
tjenstgöringspenningar, lika förbättring som för vaktmästarne eller 100 R:dr
böra medgifvas, men i detta fall läggas icke på lönen utan på tjenstgöringspenningarne,
så att dessa konnne att utgöra 300 R:dr; uppgående sålunda
hela utgiftstillökningen vid ifrågavarande tullplats till 500 R:dr.

Vestra distriktet:

Åberopande hvad Generaltullstyrelsen förut yttrat och föreslagit i afseende
såväl å bokhållaretjensten vid tullkammaren i Stockholm som på de

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

vid flera af dervarande tullförvaltningsafdelningar inrättade biträdande kammarskrifvarebefattningar,
äfvensom på kammarvaktmästarne och de vid dervarande
tullbevaknings-inspektion anställde roddare, — hvilket allt vore i
lika mån tillämpligt å motsvarande tjenstebestyr i Göteborg, hemställde Styrelsen
vidare, dels att äfven den vid tullkammaren i sistnämnde stad varande
bokhållare måtte i stället erhålla den med hans göromål mera förenliga benämningen
“Andre Kontrollör4-, och hans aflöning, som nu likasom för hans
vederlike i Stockholm utgjorde i ordinarie lön 2,000 R:dr och i tjenstgöringpenningar
500 R:dr, blifva genom de senares bestämmande till 1,000 R:dr
höjd till 3,000 R:dr, dels att de nu ömsom med 400—500 och 600 R:dr
utgående anslag till sex biträdande kammarskrifvare på platsen måtte komma
att utgöra 1,000 R:dr för hvar, samt dels att tjenstgöringspenningarne för
hvardera af de tre kammarvaktmästarne och de tolf vid tullbevakningen i
Göteborg varande roddarne kunde från 200 R:dr få förhöjas till 300 R:dr;
uppkommande genom samtliga dessa löneförbättringar en tillökning i aflöningsstaten
för dervarande tullpersonal af sammanlagd! 5,100 R:dr.

Sedan vid inträffad ledighet den 22 December 1871 i öfveruppsyningsrnanstjensten
vid tullbevakningen i Marstrand genom innehafvarens befordran
till annan befattning vederbörande hos General-Tullstyrelsen anmält, att den
under de senare åren minskade handelsverksamheten på platsen syntes gorå
förstnämnda syssla umbärlig, hade Styrelsen under den 9 påföljande Januari
foreskrifvit, att densamma skulle tills vidare hållas o till satt samt aflöningen
Kronan besparas med undantag endast af 100 R:dr, hvilka utaf tjenstgöringspenningeanslaget
tilldelades den af vaktmästarne på stället, som samtidigt
förordnades att verkställa attestering af varor, som förekomma till
packhusbehandling.

Kära ett års erfarenhet hade numera bekräftat lämpligheten af berörda
anordning, hvarföre General-Tullstyrelsen underdånigst hemställde, att
förenämnda öfveruppsyningsmanstjenst måtte definitiv; indragas och en af de
i staten upptagna vaktmästarelönerna blifva på tjenstgöringspenningarne tillökad
med 100 R:dr att tillgodonjutas af den bland vaktmästarne, som efter
uppdrag af Styrelsen komma att berörda packhusattestering besörja. Den
härigenom uppkommande besparing utgjorde 1,300 R:dr.

Med anledning deraf, att den vid inloppsstationen Hättan förlagda bevakning
förklarats skola, jemte den tillsyn personalen författningsenligt börda
utöfva å de bägge derför!)! ledande inloppen till Uddevalla, hafva till särskild!
åliggande att verkställa sjöpatrulleringar inom visst lämplig! befunnet
område; i hvilket äfven den mot hafva! öppna Marstrandsfjorden inginge,
hade, enär för dess beseglande erfordrades en farkost af större dimensioner än
som afsetts med den åt kustvakten vid Hättan anslagna båtlega af 200 R:dr,
Bih. till lliksd. Prot. 1873. 1 Sand. 1 Afd. 5

Bil. N:o 6 till Kong!, Maj:ts Prop. N:a 1 om Statsverket 1878.

redan vid senaste reglering af Tullverkets utgiftsstater nämligen för år 1873,
en till 300 R:dr förhöjd jaktlega blifvit honom på ordinarie stat beviljad.
I sammanhang med sitt förslag härom hade General-Tullstyrelsen yttrat, att
af skyldigheten till den sålunda utsträckta sjöpatrulleringen visserligen herde
följa, att ytterligare en kustroddare utöfver de två, som staten redan upptaga,
blefve behöflig, men att Styrelsen, då på Marstrands tullkammares stat
funnes en öfvertalig vaktmästare, hvilken vant och fortfarande kunde blifva
använd till förstärkning af bevakningspersonalen vid Hätta n, an såga med
frågan om anställande derstädes af eu tredje kustroddare kunna anstå till
dess omständigheterna gjorde sådant mera nödvändigt.

Sådana omständigheter vore ock numera för handen. Den på indragning
ställde och således öfvertalige vaktmästaren vid tullbevakningen i Marstrand
hade nyligen aflidit, Derigenom bortfölle å ena sidan eu efter 1868
års stat dittills utgående vaktmästareaflöning, men inträdde å. den andra
det behof af ytterligare eu kustroddare vid inloppsstationen Hätta», hvars
fyllande halfö rinn an kunnat undvikas genom närande vaktmästares användande
derstädes såsom kustroddare, och General-Tullstyrelsen sago sig fördenskull
nu föranlåten hemställa, att för nämnde tullplats finge i staten uppföras
en ny kustroddareaflöning med vanligt belopp af 500 R:dr, deraf 350
R:dr i lön och 150 R:dr såsom tjenstgöringspenningar.

Då den afgångne vaktmästarens aflöning utgjort 600 R:dr jemte uppbördsprovision,
uppkomme härigenom på det hela någon besparing, men, emedan
vaktmästareaflöningen belastat den s. k. öfvergängsaflöningsstaten och
anslaget till uppbördsprovision, under det att den nya kustroddarelönen inverkade
på flen bär under behandling varande ordinarie aflöningsstaten, herde
det senare lönebeloppet 500 R:dr på detta ställe antecknas såsom en utgiftsförhöjning.

Vid regleringen af Tullverkets utgiftsstater för år 1868 föreskrefs i
afseende på Chefskapet för kustbevakningen i Warbergs fördelning, att
efter dåvarande kustchefs afgång tull förvalta i-en i Wurberg skulle öfvertaga
befälet öfver den inom Warbergs tullkammaredistrikt förlagda kustbevakningsstyrka,
och uti staterna för 1869 och följande år vore ett båt- och hästlegoanslag
af 500 R:dr i sådant afseende upptaget att samtidigt af tullförvaltaren
tillträdas i stället för hans förra dittills utgående båtlega af 50 R:dr.

Sedan emellertid staden Falkenberg, som år 1866 med vissa vilkor
rnedgifvits stapelstadsrätt, efter fullgörandet af dessa vilkor kommit af sagda
förmån i åtnjutande med November månad år 1870 och då erhållit egen
tullkammare, hade Kongl. Maj:t behagat under den 26 Januari 1871 förordna,
att den del af Warbergs tullkammaredistrikt, som låg emellan Stafsinge
församlings norra sockengräns i norr och nuvarande gränsen emot

Bil. N:o S till Kongl. Mapts JProp N:o 1 om Statsverket 1873.

Halmstads tullkammaredistrikt vid Bobergsån i söder, skulle med de inom
detta område varande eller blifvande tullstationer och posteringar utgöra
Falkenbergs tullkammaredistrikt.

Vid detta förhållande och med anledning derjemte af den såsom kustchef
i bägge dessa tullkammaredistrikt anställde torre kaptenen Ph. Gr.
Kuylenstjernas den 20 sistlidne September tiinado död, hade efter framställning
af Chefen i vestra tulldistriktet, General-Tullstyrelsen ansett sig höra
å nyo underställa frågan om ett närmare ordnande af kustchefsgöromåleu
efter Kuylenstjerna Kongl. Maj ds nådiga afgörande.

1 sådant afseende hade Styrelsen underdånigst föreslagit:
att bestyret med utbetalande och redovisande af afföningsmedlen till
kustbevakningspersonalen, såväl den ordinarie som den provisoriska förstärkningen
deraf, finge fördelas emellan Tullkamrarne i Warberg och Falkenberg;

att, tillsynen ä och ledningen af bevakningsaugelägenheterna, hvilka
åligganden skolat tillhöra tullförvaltaren i Warberg för hela det distrikt, som
utgjorde området för både Warbergs och Falkenbergs tullkamrar, likaledes
finge fördelas emellan bägges tullförvaltare; samt

att, då det vore af vigt, att den talrikare bevakningspersonal, som vore
förlagd uti och i närheten åt Falkenberg, sammanhölies af den i nämnde
stad stationerade kustsergeant till häst, Falkenbergs tullkammaredistrikt i
norr måtte, med ändring af hvad genom förberörda nådiga Bref af den 26
Januari 1871 bl hvit bestämdt, utsträckas till gränsen emellan Morups och
Tvååkers socknar, hvarigenom, bland annat, äfven vunnes den fördelen, att
häradsgränsen jemväl bär kom me att utgöra skilnaden emellan de bägge
tullkamrarne, så att till Warbergs tullkammare herde Wiske och Himble
hålåder och till Falkenbergs Faurås och Arstads härader i sin helhet.

Af den sålunda föreslagna fördelningen af kustchefsbestyren blefve ock
eu nödvändig följd, att godtgörelse för dermed förenade resor och omkostnader
komme bägge tuliförvaltarne till del, i hvilket afseende och under
förutsättning af nådigt bifall till General-Tullstyrelsens förslag, att Warbergs
tullkammaredistrikt skulle inskränkas till det område, som lag emellan södra
gränsen för Göteborgs tullkammaredistrikt eller Lyfta å i norr och Morups
socken- eller Faurås härads-gräns i söder, Styrelsen vidare hemställde, att,
jemlik! hvad tullförvaltaren i Warberg äfven raedgifvit, det för honom nu i
staten till 500 R:dr upptagna båt- och hästlegoanslaget måtte nedsättas till
400 R:dr, derunder inbegripna jemväl de 50 R:dr, han förut enligt 1868
års stat såsom båtlega uppburit, samt att, med hänsyn till det äfven efter eu
sådan förändring : distriktindelningen mindre bevakningsområde, som komme
att utgöras af Falkenbergs tullkammaredistrikt, reseersättningen till tullförvaltaren
i Falkenberg finge såsom båt- och hästlega bestämmas till 300 R:dr,

36 Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

deruti likaledes inbegripen den båtlega af 100 Rdr, han enligt nu gällande
stat åtnjöte.

Den ordinarie aflöningsstaten komrae visserligen derigenom att visa en
tillökning af 100 Rdr, men deremot försvunne från öfvergångs-aflöningsstaten
såväl det åt tullförvaltaren i Warberg anslagna båtlegobelopp af 50 Rdr
som ock den med kustchefstjensten förenade aflöning och hästlega af tillhopa
2,300 Rdr, hvarjemte ett utaf den del af extra medlen, som anvisats
till den provisoriska bevakningsförstärkningen i södra Halland, kustchefen
kapten Kuylenstjerna tilldeladt bidrag af 300 Rdr såsom ersättning för de
förökade resor, lian genom den provisoriska bevakningens tillkomst måst
verkställa, hädanefter blefve inbesparadt.

Härförutan, och enär handels- och sjöfartsrörelsen i Falkenberg sedan
denna plats vunnit stapelstadsrätt, så betydligen sig utvecklat, att uppbörden
redan under tiden från den 1 November 1870, då stapelfriheten vidtog, tills
samma dag 1871 uppgick till 15,244 Rdr 88 öre samt under det år, som
derifrån till den 1 November 1872 förflutit, ökats till 19,738 Rall- 55 öre, samt då
den trägnare tjensteverksamhet och det större uppbördsansvar, som i följd
deraf för tullförvaltaren derstädes uppkommit, icke kunde anses vara skäligen
vedergälla med den aflöning af endast 2,000 Rdr, flan för närvarande ''åtnjöte,
ansåge sig General-Tullstyrelsen böra föreslå, att, med ordinarie lönens
förhöjande från 1,500 till 2,000 Rdr, hela lönebeloppet måtte blifva i staten
uppfördt till 2,500 Rdr; uppkommande sålunda en tillökning i ordinarie
aflöningsstaten för Warbergs och Falkenbergs tullkamrar af tillhopa 600 R:dr.

Hos Chefen i vestra tulldistriktet hade tullkammaren i Halmstad gjort
en af bemälde distriktchef hos General-Tullstyrelsen förordad framställning, att
den tullkammaren tillhörande bevakningspersonal måtte förunnas förmånen
af ålderstilläggsaflöning; och då, såsom till stöd härför anfördt blifvit, rörelsen
i Halmstad visat eu jemt fortgående tillväxt, så att tulluppbörden under
de senare åren ökats med omkring 10,000 Rdr årligen, — då detta framåtskridande
icke borde för donna plats befaras vara öfvergående, utan, såsom
grundad! dels på den oafbrutna, tillväxten i stadens folkmängd och dels på
tillkomna nya kommunikationsanstalter så till lands som vatten kunde antagas
komma att fortfara, — då bevakningsområdet blifvit betydligt utvidgadt
genom den vid Nissaåns mynning anbragta fyr, dit tullbetjeningens
patrulleringar numera måste utsträckas, hvilken omständighet i förening med
den tilltagande rörelsen kräfde ökad ansträngning af den icke talrika bevakningspersonalen
för att den skulle kunna nöjaktigt fullgöra sina åligganden,
samt då den på ställets lifligare trafik beroende tulluppbörden icke understege
den vid en och annan af de tullkamrar, för hvilkas vaktbetjening
ålderstillägg redan vore beviljadt, funne sig General-Tullstyrelsen föranlåten till -

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

styrka, att sådan löneförbättring måtte medgifvas äfven för öfveruppsyningsmannen,
uppsyningsmamien, vaktmästarne och roddarne vid tullbevakningen
i Halmstad enligt de allmänna grunderna för denna förmån.

Södra distriktet:

Under anförande af den betydande utveckling, som handel och rörelse
på de senare åren vunnit jemväl i Helsingborg, såsom eu tillförlitlig mätare
hvarpå åberopats, att, då under det decennium, som föregick 1870, medeltalet
af tul [uppbörden på stället utgjorde omkring 200,000 R:dr, uppgick densamma
sistnämnda år till 289,200 li:dr, år 1871 till 398,800 Ridt- samt
besteg sig redan vid September månads slut nästlidne år till 310,000 R:dr,
hvaraf med säkerhet herde kunna slutas, att den vid årets utgång skulle
betydligt öfverstiga 1871 års tullintägt, både Tullkammaren i Helsingborg,
enär göromålen derstädes i följd häraf så väsentligen förökats, att de icke
utan någon förstärkning i arbetskrafter kunde medhinnas, hemställt, att en
kammarskrifvare utöfver den förutvarande måtte blifva på ordinarie stat vid
tullkammaren anställd.

General-Tullstyrelsen egde visserligen ingen anledning antaga, att någon
märkbarare återgång i den stegrade handelsverksamhet, som på sista tiden
i Helsingborg varit rådande, skulle ega ruin och att det behof af ökad arbetsstyrka
på tullkammaren, som derifrån vore oskiljaktigt, skall komma att
minskas eller upphöra, men dä erfarenheten ännu icke kunde anses hafva
fulleligen bekräftat den stadga i rörelsens liflighet, hvilken uteslöte all tvekan
om de nya förhållandenas fortvaro, hade styrelsen väl icke trött sig höra
nu understödja Tullkammarens önskan om uppförande på stat af ytterligare
en ordinarie kammarskrifvare, men emellertid ansett omständigheterna fordra,
dels att den dervarande kammarskr ifvaretj en sten, hvars innehafvare tvifvelsutan
vore underkastad lika trägen tjenstgöring och antagligen icke eller åtminstone
föga lägre lefnadskostnad än hans vederlikar vid tullkamrar ne i
Stockholm och Göteborg, måtte i aflöningshänseende förunnas alldeles lika
förmåner som desse åtnjöte och dels att ytterligare med eu kammarskrifvares
likartad t biträde måtte ställas till tullkammarens förfogande, samt föreslog i
dessa afseende n, att rättighet till ålderstillägg tillerkändes den ordinarie
kammarskrifvaren och att eu biträdande kammarskrifvare, motsvarande dem, ■
med hvilka flertalet af tullförvaltningsafdelningarne i Stockholm och Göteborg
vore försedda, och med samma såsom tjenstgöringspenningar upptagna
arvode af 1,000 R:dr, som för dem vore föreslaget, blefve i Helsingborg
anställd.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj ds Prop. N:o t om Statsverket 1873.

Med bekräftande tillika, att vaktbetjeningena på stället tjenstgöring
blifvit genom rörelsens tillväxt betydligt mera både ansträngande och ansvarsfull
än tillförene, likasom att lefnad skostnaden, hvilken derstädes förr
varit jemförelsevis billig, numera så i hushyror som andra förnödenheter
undergått den prisstegring, att derutinnan någon skilnad icke vidare förefunnes
emellan Helsingborg och den för höga utskyld er och dyrt uppehälle
hända närbelägna staden Malmö, hade vidare Tullkammaren i Helsingborg
till General-Tullstyrelsen öfverlemnat och med sitt förord beledsagat eu ansökning
af dervarande uppsyningsman, vaktmästare och roddare, att blifva
i aflöningshänseende likställde med sina vederlikar vid tullbevakningen i
Malmö.

Icke mindre för bevakningspersonalen än för kärnmarskrifvaren i Helsingborg
ansåge General-Tullstyrelsen skälig löneförbättring vara af nödvändigheten
påkallad, och då onekligen förhållandena, i sistnämnda stad såväl i
tjenstgöringeus trägenhet som i prisen på förnödenheter numera voro enahanda
med dem i Malmö, syntes och följdenligt aftöningen för den ifrågavarande
personalen höra på bägge ställena vara lika. I Malmö utgjorde
aftöningen för uppsyningsman 1,200 li:dr, för vaktmästare 000 R:dr och för
roddare 600 R:dr jemte förmånen af ålderstillägg efter tioårig tjenstgöring,
och enär lönerna i Helsingborg nu utginge till belopp, som med 100 R:dr
understege de för hvardera af dessa tjenstegrader i Malmö bestämda, hemställde
Styrelsen, att de måtte med sådan summa förhöjas för uppsyningsmannan
och vaktmästarna, men med 200 R:dr för roddarna, enär Styrelsen
hade för afsigt att för roddarna vid tullbevakningen i Malmö tillstyrka enahanda
tillökning som för deras vederlikar i Stockholm och Göteborg eller
till 700 R:dr, och med iakttagande, att förhöjningen lädes för uppsyningsmannen
och vaktmästarna på tjenstgöringspenningarne, men fördelades för
roddarna med 50 Rall- på lönen och 150 Rall* på tjenstgöringspenningarne,
så att för dem den förra klafve 400 R:dr och de senare 300 R:dr. Härigenom
skulle en tillökning i atiöningsstaten af 1,600 Raft* föranledas, och,
med tillägg af det ofvan för en biträdande kammarskrifvare ifrågasätta anslaget
af 1,000 R:dr, hela den på den nämnda staten fallande utgiftsförhöjningen
således komma att uppå till 2,600 R:dr.

t afseende på bevakningspersonalen i Stockholm och Göteborg vore
särskild! medgifvet, att hälften af det ålderstillägg, som efter tio års anställning
på ordinarie stat tillkomma uppsyningsman och vaktmästare med 200
R:dr samt roddare med 60 Raft, skulle komma dem till godo efter fem års
ordinarie tjenstgöring. På sätt längre fram körnare att förmälas, hade framställning
blifvit gjord om tilldelande af sådan förmån äfven åt vaktbetjeningen
i Malmö och under förutsättning, att det förord General-Tullstyrelsen vore
sinnad deråt lemna vunne afseende, tillstyrkte Styrelsen till åstadkommande

Bil. N:o ti till Kongl. Maj-M Prop. N:o 1 om Statsverket, 1873. 39

af den fullständiga likställighet i aflöningshänseende, som Styrelsen ansåge.
höra ega ruin emellan bevaknmgspersonalen der och i Helsingborg, att innehafvare
af uppsyningsmans-, vaktmästare- och roddaresvsslor vid tullbevakningen
i sistnämnde stad måtte efter femårig tjenstgöring och under i (ifrigt
stadgade vilkor komma i åtnjutande af half älderstilläggsaflöning.

Enär behofvet al roddbåt visat sig vara för uppsyn!ngsmannen vid
Råd tullstation oafvislig!: och derföre blifvit af General-Tullstyrelsen genom
anlitande af de till dess disposition ställda extra medel på senare liden till*
godosedt, men utgifter, som befunnits vara till beskaffenheten mera stadigvarande,
icke bolde med dessa medel bestridas, hemställde Styrelsen, att ett
båtlegoanslag måtte för bemälde uppsyningsman få uppföras i ordinarie aflöningsstaten
till belopp af 30 R:dr, hvarmed donna utgiftsstat således komma
att, ytterligare förhöjas.

Uti särskilda af Tullkammaren i Malmö öfverlemnade och med dess
förord understödda ansökningar både ordinarie kainmarskrifvarne derstädes
och de bland dervarande vaktmästare, Indika ännu icke kommit i åtnjutande
af älderstilläggsaflöning, äfvensom de bägge roddarne på platsen anhållit,
kammarskvifvarne, att i likhet med kainmarskrifvarne vid tullförvaltningsafdelningarne
i Stockholm och Göteborg blifva tillerkände rättigheten till
nyssnämnda löneförmån, — vaktmästarne, att sådant lönetillägg måtte dem,
jemväl i enlighet med hvad deras vederlikar i sistnämnde bägge städer vore
medgifvet, tillgodokomma efter fem års ordinarie tjenstgöring, samt roddarne,
att någon förbättring i deras lönevilkor måtte dem beviljas.

Till stöd för dessa ansökningar vore anfördt, att göromålen vid Tullkammaren,
Packhuset och Hamnbevakningen i Malmö på senare tiden väsentligen
tilltagit, såsom bevis hvarpå åberopats, bland annat, att under decenniet
1861 —1871 tulluppbörden vuxit med 85,a procent och att journalsnumren
ökats från 1,405 till 2,796 samt redan vid sistlidne September
månads utgång uppgått till mer än 2,700, — att de särskilda tullbestyren
i Malmö erfordrade lika träget arbete som i Stockholm och i Göteborg samt
att lefnadskostnaden i Malmö på sista liden öfver måttan stegrats.

Vitsordande dessa uppgifter och åberopande hvad General-Tullstyrelsen
förut yttrat och föreslagit i afseende å kammarskrifvaren vid tullkammaren
i Helsingborg och betjening^ vid tullbevakningen derstädes, ansåge sig Styrelsen
böra hemställa, att rättighet till ålderstillägg måtte blifva kainmarskrifvarne
i Malmö tillerkänd, — att såväl uppsyningsmännen vid dervarande
tullbevakning, Indika, fastän löneförbättring icke af eller för någon bland
dem blifvit ifrågasatt, likväl, såsom i ålderstilläggshänseende eljest likställde
med vaktmästare, icke syntes i det hvarom nu för tullbetjeningen i Malmö
vore fråga böra annorlunda behandlas än dervarande vaktmästare, som ock

40 Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Prof). N:o 1 om Statsverket 1873.

desse senare äfvensom roddarne på platsen berättigades att efter femårig tjenstgöring
och under i öfrig! stadgade vilkor komma i åtnjutande af half ålderstilläggsaflöning;
hvarjemte, och enär de för uppsyningsmännen och vaktmästarne
i Malmö uppförda öfrig» löneförmåner, nämligen den ordinarie lönen
och tjenstgöringspenningarne, voro lika med hvad som tillkomma uppsyningsman
och vaktmästare i Stockholm och Göteborg, General-Tullstyrelsen
ansåge den likställighet i afseende ej mindre på göromålens trägenhet än
ock på lefnadskostnaderna, som emellan vaktbetjeningen i dessa städer samt
den i Malmö kunde antagas ega rum, fordra att äfven roddarne vid tullbevakningen
i Malmö blefve genom förhöjning af 100 R:dr på tjenstgöringspenningarne
tilldelade lika aflöning som föreslagits för deras vederlikar här
och i Göteborg eller 700 R:dr; uppkommande derigenom en tillökning i
ordinarie lönestaten af 200 R:dr.

Med anledning af gjord framställning af Tullkammaren i Cimbrishamn,
hvaruti rörelsen i följd af den för platsen medgifva stapelstadsrätt visat en
synnerlig lifaktighet, så att under tiden från det staden af donna förmån
kommit i åtnjutande eller den 1 April 1871 till det årets slut uppbörden
derstädes uppgått till 38,889 R:dr 67 öre och under den del af år 1872 som
förflutit till Oktober månads utgång till 31,617 R:dr 8 öre, funne sig GeneralTullstyrelsen
höra hemställa, dels att tullförvaltarens aflöning, som nu utgjorde
endast 2,000 R:dr, måtte genom tillökning af 500 R:dr såväl på ordinarie
lönen som på tjenstgöringspenningarne höjas, den förra till 2,000 R:dr och
senare till 1,000 R:dr, så att hela aflöningen komma att utgöra samma belopp
af 3,000 R:dr, som utginge till tullförvaltarne i Trelleborg och andra med
Cimbrishamn närmast jemlika'' förtullningsorter, dels ock att aflöning till ytterligare.
en vaktmästare utöfver flen, som ensam nu vore derstädes anställd, finge
i staten upptagas med 600 R:dr, deraf 400 R:dr såsom ordinarie lön och 200
R:dr i tjenstgöringspenningar; föranledande dessa förändringar en tillökad
utgiftssumma af 1.600 Ridt.

Sydöstra distriktet.

I öfrig! hade Chefen i distriktet ansett, att den redan tillförene påbörjade
nedsättningen af kustbevakningsstyrkan i Blekinge och Småland nu
kunde ytterligare och i ett betydligare omfång fullföljas, samt efter indragning
af den enda i detta distrikt, nämligen för Blekinge, ännu qvarvarande kustchefsbefattningen
den återstående bevakning spersonalen ställas under vederbörande
tullförvaltares befäl; Och då en fortgående erfarenhet bekräfta!, att
smugglingsförsök på kusterna af dessa landskap årligen aftagit, funne sig

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj ds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

General-Tullstyrelsen böra biträda distriktchefens berörda mening, hvarföre
styrelsen i öfverensstämmelse med hvad af honom blifvit härutinnan föreslaget
underdånigst tillstyrkte:

att af de inom Karlshamns tullkammaredistrikt stationerade fyra kustsergeanter
till sjös, hvardera med två kustroddare, indragning måtte ega rum
af två sergeants- och fyra roddaresysslor i man som innehafvarne aflinge
eller läte sig frivilligt på indragningsstat öfverflyttas, dock så, att, när ledighet
i någon sergeantsbefattning eller i någondera af de innehafvaren underlydande
roddares tjenstår uppstode och posteringen såsom sedermera icke
fulltalig derigenom blefve otjenstbar, öfverföring på indragningsstat af de qvarvarande
då komma att omedelbart försiggå, hvarjemte utaf de öfriga två kustsergeantssysslorna
allenast den, hvars innehafvare längst qvarstode i tjenst,
bibehölles, men den först afgåendes syssla utbyttes mot en kustvakts tjenst med
ordinarie lön af 500 R:dr, tjenstgöringspenningar af 200 R:dr och båtlega åt
150 R:dr; skolande under afvaktan af donna reglering de i tjensten yngste
tre kustsergeanterna och fyra kustroddarne åtnjuta den för dem i 1873 års
stat bestämda aflöning, och uppkomma, när regleringen kunnat slutligen åstadkommas,
derigenom en besparing af 4,300 R:dr;

att af de inom Sölvesborgs tullkammaredistrikt förlagde två kustsergeanters
till sjös sysslor den, som först klafve ledig, matta förändras till
kustvaktstjenst med förenämnda aflöningsförmåner af tillhopa 850 R:dr, hvarigenom
således 200 R:dr besparades; kommande, intilldess ledigheten inträffade,
den i tj ensten yngste sergeanten att uppbära aflöning såsom sådan enligt 1873
års stat;

att den i Karlskrona stationerade kustchefens syssla måtte indragas
likasom en af de inom tullkammaredistriktet varande två kustsergeantstjenster,
hvilkas innehafvare utöfvade bevakning uteslutande till sjös, samt en af de
nio kustroddaresysslorna; hörande dock kustsergeantstjensten ersättas af en
kustvaktssyssla med förenämnda aflöning, -— allt detta på sätt och i den
ordning angående verkställigheten och lönerätt under tiden, som härförut
blifvit i fråga om indragningar och motsvariga förändringar inom Karlshamns
och Sölvesborgs tullkammare distrikt föreslaget; uppkommande härigenom framdeles
å ena sidan en besparing af sammanlagdt 3,250 R:dr; hvaremot, och
då tullförvaltarne i Karlskrona samt i Karlshamn och Sölvesborg borde efter
kustchefen öfvertaga befälet hvar inom sitt tullkammaredistrikt öfver der
förlagda kustbevakningspersonal, den ersättning som för dermed förenade reseoch
andra omkostnader ock torde höra dem tillkomma å andra sidan fordrade
någon till minskning i sagda besparingsbelopp föranledande utgift; anseende
General-Tullstyrelsen i sådant afseende höra tilldelas tullförvaltarne i Karlskrona
och Sölvesborg hvardera 150 R:dr och tullförvaltaren i Karlshamn
Bill. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 6

42 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:t$ Prop. jV.-o 1 om Statsverket 1873.

100 R:dr utöfver deras förut innehafvande båtlegoanslag, så att ersättningen
på det hela skulle uppgå till 400 R:dr;

att åt de inom Kalmar tullkammaredistrikt förlagda tre kustsergeanters
till sjös sysslor två och af dervarande tio kustroddaretjenster fyra måtte indragas
med iakttagande dervid af här ofvan för lika fall så i ett som annat
hänseende föreslagen ordning. Den besparing som, när alla dessa indragningar
hunnit bringas till fullbordan, derigenom vunnes, kom me att utgöra
4,100 Rabatt
åt de två kustsergeanterna till sjös i Oskarshamns tullkammaredistrikt
den enes syssla måtte vid endera» afgång utbytas mot en kustvaktstjenst
med aflöningsförmåner af tillhopa 850 R:dr, hvilket, när det inträffade,
skulle leda till eu besparing af 200 R:dr och hvaremellertid den i tjensten
yngre sergeantens aflöning komma att utgå efter 1873 års stat; samt

att på enahanda sätt två kustsergeantstj enster af de inom Vester viks
tullkammaredistrikt nu i staten upptagna tre sådana sysslor herde likaledes
i mån af innehafvarnes afgång utbytas mot kustvaktstjenster med det för
hvardera vanliga afföningsbeloppet af 850 R:dr, genom hvilken förändring,
när den hunne verkställas, en besparing af 400 Ridt* skulle åstadkommas;
skolande under tiden de två i tjensten yngste kustsergeanterna bibehållas vid
sina genom 1873 års stat bestämda löneförmåner.

Norra distriktet.

Under anförande hurusom trafiken i Sundsvall så utomordentligt tilltagit,
att dels tulluppbörden, som år 1867, eller året näst efter det, då tullkammaren
i anseende till rörelsens redan vid den tiden vunna betydenhet
försågs med kontrollör, utgjorde 199,983 R:dr 16 öre, uppgick under år 1871
till 454,042 R:dr 67 öre, och komme, att sluta åt hvad hittills visat sig,
antagligen att under år 1872 öfverstiga 500,000 R:dr, och dels på utrikes
ort vid staden och ö truga hamnar inom tullkammaredistriktet a ilastade fartyg,
hvilka år 1867 utgjorde 736 stycken, bestigit sig under nästlidne år redan
innan September månad utgått till 1,192 stycken, både tullkammaren i
Sundsvall gjort hemställan om beviljande af ett anslag till extra skrifbiträde

å tullkammaren med 600 R:dr,-----------samt om tullkammarens

uppflyttande i högre klass med deremot svarande aflöningsförmåner för tullkammareföreståndarne.

På grund af den åberopade betydande tillväxten i handels- och sjöfartsrörelsen
i Sundsvall och derigenom väsentligt ökade göromål och ansvar
för tullförvaltningen på stället funne sig General-Tullstyrelsen höra understödja
Tullkammarens anhållan såväl om anslag till skrifvarebiträde som om sådan

Bil. N:o 6 till Kong!.. Maj:ts Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

förbättring i tullkamraareföreståndarnes lönevilkor, att dessa blefve enahanda
med hvad i de ungefärligen jemlika förtullniugsorterna Gefle och Kalmar
bestodes, så att för tullförvaltaren som nu innehade 3,000 R:dr i ordinarie
lön och 1,500 R:dr i tjenstgöringspenningar, de senare höjdes med 500 R:dr
och hela hans aflöning således till 5,000 R:dr, samt för kontrollören, som
nu uppburs 2,000 R:dr i ordinarie lön och 1,500 R:dr i tjenstgöringspenningar,
den förra eller lönen tillökades med 500 R:dr och sålunda hela aflöningen
komnie att utgöra 4,000 R:dr.

Under förutsättning af nådigt bifall till General-Tullstyrelsens nu gjorda
hemställan om förflyttning af den nu vid Nyland befintliga tullstationen till
Runde hamnplats i Gud mund rå socken, ansåg sig Styrelsen vidare höra föreslå
de förändringar i afseende på tullpersonalen der och vid hufvud tullkammar en
i HernÖsand som, på sätt tullkammaren tillstyrkt, äfven General-Tullstyrelsen
funnit kunna och höra vidtagas, nämligen å ena sidan indragning, dels af den
å stat vid tullkammaren med lön af tillhopa 1,200 R:dr uppförda kammarskrifvarebefattning
mot anvisande i stället af ett anslag till skrifvarebiträde
med 600 Rall-, dels av öfveruppsyningsman sbefattningen derstädes med derför
till 1,400 R:dr bestämda aflöning mot anställande derefter af eu uppsyningsman
med 800 R:dr i ordinarie lön och 300 R:dr i tjenstgöringspenningar eller
tillhopa 1,100 R:dr, dels af två vakrmästaretjenster vid tullbevakningen i
Hernösand med aflöning för hvardera af 700 R:dr eller sammanlagd t 1,400
R:dr, samt dels af en roddaresyssla derstädes med derför å tillhopa 500 R:dr
bestämd aflöning, men på andra sidan anställande vid den nya tullstationen
af dels ytterligare två vaktmästare med lika aflöning som flen förutvarande
vaktmästaren vid Nyland åtnjöte, nemligen 400 R:dr såsom ordinarie lön och
200 R:dr i tjenstgöringspenningar eller tillhopa 600 R:dr hvar, samt dels
en roddare sned enahanda aflöning 500 R:dr, som för de nu vid tullbevakningen
i Hernösand varande vore bestämd och deraf 350 R:dr skulle utgöra
ordinarie lön samt 150 R:dr tjenstgöringspenningar; Och torde de föreslagna
indragningarna af förutnämnda tjänster böra, i den man dessa icke redan vore
lediga, få ega rum först vid innehafvarnes afgång.

Denna nya organisation, hvarigenom, när den hunnit genomföras, en
besparing uppkomma af 1,100 R:dr, läte sig emellertid så mycket lättare
åstadkommas, som ledighet redan vore förhanden i de två vaktmästare^ensterna
vid tullbevakningen i Hernösand, hvilka skulle komma att indragas och under
afvaktan på stationsfrågans afgörande hållits otillsatta, hvithet äfven
vore förhållandet med öfver uppsyningsman^ ensten vid Nyland; och torde hinder
icke heller mota för den nuvarande vaktmästarens vid Nyland samt den
snes af roddarne i Hernösand omedelbara förflyttning till den nya tullstationen.

EU. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Inre bevakningsdistriktet.

I följd af hvad sålunda blifvit i underdånighet föreslaget skulle aflöningsstaten
komma att ökas med 2,880 R:dr och dennas totalsumma, som
för år 1878 upptagits till ett bruttobelopp af 1,337,515 R:dr, således att

höjas till..........................R:dr 1,340,395: —

men härvid hade man att nu, likasom vid föregående
statsregleringstillfällen, beräkna besparingar i ordinarie aflöningsnormalstaten,
dels till följd af åtskilliga nuvarande
tjensteinnehafvares förklarande, att de önskade bibehållas vid
sina enligt 1868 års stat egande löneförmåner, Indika besparingar
komma, såvidt de nu kunnat utrönas, att för år 1874

uppgå till...................... 34,252: 50.

och dels till följd deraf, att innehafvarne af
sådane tjänster, som enligt förslaget till 1874
års stat skulle vid blifvande ledigheter eller af
annan förutsatt anledning ersättas med andra befattningar,
för hvilka högre eller nya löner vore
i statsförslaget upptagna, komme, så länge de vid
sina tjenstår qvarstode, att uppbära endast den
för dem i 1868 och 1872 årens stater bestämda
aflöning, hvilken besparing för år 1874 kunnat

beräknas till .................... 5,000: — 39 253- 50

så att verkliga behofvet för de i 1874 års stat uppförda

sysslor skulle blifva inskränkt till........R:mt R:dr 1,301,142: 50.

Deremot måste äfvenledes nu, lika som vid senaste statsreglering, anslås
särskilda belopp på ()fver gårig saflöningsstat^

dels åt de embete- och tjenstemän samt betjente, hvilkas befattningar
skulle vid blifvande ledigheter indragas, och för hvilka aflöningsstaten för
1874 icke upptoge några lönebelopp, —utöfver belöpande uppbördsprovision,
der sådan egde rum — dessa särskilda aflöningar tillhopa . . . 37,970: —
och dels åt innehafvarne af sådana tjänster, hvilka vid ledigheter
skulle utbytas mot andra befattningar med lägre löneförmåner,
och hvilka löneskilnadsbelopp blifvit för år 1874 beräknade
till sammanlagd!........................ 19,930: —

kommande sålunda för öfvergångsaflöningsstaten att erfordras
............................R:mt R:dr 57,900: —

För tillhandahållande af den uppbördsprovision, som fortfarande herde
utgå till de embete- och tjenstemän samt betjente, hvilka förklara! sig icke

Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Trop. N:o 1 am Statsverket 1873.

vilja ingå på 1869 års stat eller voro pligtige att åtnöjas med den i 1868
års stat bestämda aflöning, skulle efter det medeltal af provisionen för
åren 1862—1866, som tillförene lagts till grund för dess beräknande, för
den ännu qvarvarande tullpersonalen, som borde sådan aflöning åtnjuta erfordras
ett anslag af 52,096 R:dr.

Toges åter i betraktande det belopp, nemligen 68,378 R:dr 40 öre,
hvartill uppbördsprovisionen i följd af sistlidne års ovanligt störa tullintrad i
verkligheten för det året uppgått, så syntes äfven med afseende å nu,
lika som tillförene skeft, påräknad afgång bland berörda personal före och
under 1874, den summa, som dertill herde för sistnämnda år blifva erforderlig,
icke kunna beräknas lägre än till 65,000 R:dr. Härvid förekomma
emellertid, att Tullverket sjelf!, såsom provision för uppbörden af de för detta
verk i öfrig! främmande fyr- och båkmedlen, halt af dessa medel en för berörda
år 1871 till 25,052 R:dr 40 öre uppgående inkomst; Och då donna
godtgörelse, hvilken år 1869 utgjort 22,909 R:dr 81 öre och år 1870 bestigit
sig till 24,034 R:dr 68 öre samt således väl borde med all säkerhet
kunna påräknas skola under år 1874 uppgå till omkring 25,000 R:dr, rätteligen
torda enligt sin natur och äfven sitt ändamål höra användas till den
uppbördsprovision, Tullverket ålåge att utbetala till sina tjensteman, sålänge
någre bland dem voro till dylik löneförmån berättigade, syntes också deraf
gifvet följa, att förenämnda i sådant afseende år 1874 antagligen behöfliga
belopp 65,000 R:dr börda med dessa 25,000 R:dr minskas, — hvadan General-Tullstyrelsen
ock ansett sig utan fara för missräkning kunna och höra
föreslå, att anslaget till uppbördsprovision må för sistberörda år under Styrelsen
med gifven rätt att dertill använda den för fyr- oah båkmedlens uppbärande
inflytande ersättningen upptagas till endast 40,000 Runt.

Med iakttagande vid beräknandet af behofven för Älderstilläggs- samt Indragnings-
och Pensionsstaterna af den vid senaste statsregleringstillfållen
följda grund, nemligen att dervid icke taga hänsyn till de belopp, hvartill
anslagen derför varit förslagsvis beräknade och blifvit för nästlidne år beviljade,
hvilka belopp, de der måst uppgifvas så långt före det år, de afsågo,
derföre icke kunnat ega önskvärd noggrannhet, utan till dem, som vid
samma års ingång funnits verkligen hafva varit behöfliga, sedan dervid gjorts
de afdrag och tillökningar, hvartill de förändringar, som antingen redan egt
rum, eller kunde antagas skola inträffa, funnits gifva anledning, hade till
utgifterna på dessa stater visat sig erfordras, för Alderstilläggsstaten 106,450
R:dr, för Indragningsstaten 83,411 R:dr, för Pensionsstaten för afskedade
tjensteman och betjente 186,898 R:dr 75 öre samt för Pensionsstaterna för
aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom efterlemnade enkor och barn
31,982 R:dr 12 öre, mot de för hvardera af dessa ändamål för år 1873

Bil. N:o 6 till Kong!. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

anvisade summor af respektive 86,400 R:dr, 87,200 R:dr, 185,300 R:dr
samt 31,500 Rall*

Såsom häraf syntes, vore det endast den förstnämnda eller ålderstil] äggsstaten,
som med något betydligare belopp skiljde sig från det till samma
ändamål för ar 1873 beräknade, hvilket der öfverstege med icke mindre än
20,050 R:dr. En hufvudsaklig anledning dertill läge deri, att 1874 vore
det första ar, då rättighet till förhöj dt ålderstillägg inträdde. Vid införandet
år 1864 af donna löneförmån, blef nemligen bestämdt, att den skulle med
vissa belopp tillgodokomma en del tullbetjente på vissa orter efter tio års
ordinarie tjenstgöring i samma grad, samt efter ytterligare tio års tid för
dem med andra stadgade belopp förhöjas, hvilken sistnämnda bestämmelse
följaktligen icke kunnat före 1874 vinna, men dä också vunne tillämpning.
Enär emellertid beräkningen af denna till icke mindre än 17,660 R:dr
uppgående tillökning vore grundad på de förhållanden, som år 1872 vore
för hunden, men med all sannolikhet borde kunna antagas, att flere bland
nu i tjenst varande tullbetjente, som skulle blifva till sådant lönetillägg år
1874 berättigade, derförinnan, såsom redan hunne till en mera framskriden
ålder, skulle genom afskedstagande eller dödligt frånfälle afgå, syntes icke
heller vara tvifvelaktigt, att ju på det beräknade beloppet skulle uppkomma
besparing, och denna så stor att anslaget visserligen icke behöfde uppföras
till högre summa än 100,000 R:dr; Och hemställde i följd häraf GeneralTullstyrelsen,
att såsom förslagsanslag för år 1874 måtte i runda tal be -

viljas, för

Alderstilläggsstaten......................... 100 000:__

Indragningsstaten.......................... 83,000:

Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... 186,900: —

Pensionsstaterna för aflidne tj ens temäns och betjentes i fattigdom
efterlemnade enkor och barn.............. 32,000: —-

Beträffande sedermera den egentliga Omkostnadsstaten med dess särskilda
anslagsposter, kunde visserligen förhållandet under nästlidna år ä ena
sidan gifva anledning antaga, att å en del utgifterna möjligen icke komme
att till fullo medtaga de anvisade beloppen, men hade å en annan sida gifvit
vid handen, att t. ex. anslaget till diverse utgifter, hvithet redan måst
öfver skridas, således varit för ändamålet otillräckligt. Hvad dem bland utgiftstitlarne
anginge, för Indika de anvisade beloppen utgjorde förslagsanslag,
syntes emellertid den omständigheten, att det ena året kunde på en titel
lemna något öfverskott under det att på eu annan uppstäda någon brist,
icke, innan liera års fortgående erfarenhet ådagalagt det ena eller andra,
höra föranleda till förslag om förändring i anslagsbeloppen, hvarföre General-Tullstyrelsen
ock ansåge sig icke höra sådant framställa, utan tillstyrkte,
att de å omkostnadsstaten upptagna förslagsanslagen måtte för år 1874 an -

Bil. N:o 5 till Kongl. Majds Trop, N:o 1 om Statsverket 1873.

visas med samma summor som för år 1873, med allenast det undantag i afseende
å nyssberörda anslag för “diverse utgifter11, att dettas för år 1873 till
10,937 R:dr 50 öre bestämda belopp Unge såsom vanligt för jemnande till
helt tusental af alla utgiftsstaternas summa förhöjas till 11,557 R:dr 50 öre.

Annorlunda vore åter förhållandet, om till belopp, som icke finge öfverskridas,
gifna anslag skulle finnes icke blifva tillräckliga, och sådant vore
högeligen att befara i afseende å den till Styrelsens disposition ställda "extra
medelsfonden”, utgörande 50,000 R:dr. Visserligen både brist deri ännu
icke uppstått, men då, såsom ofvan blifvit anfördt, General-Tullstyrelsen i
stället att föreslå inrättandet af nya utaf eu tillökad trafik eljest påkallade
och på grund deraf utaf vederbörande angeläget begärda tjenstår med löner
på ordinarie stat, trött lämpligare vara att, under afvaktan af någon tids
ytterligare erfarenhet om det oundvikliga behofvet deraf, tills vidare afhjelpa
detta genom anvisande å extra medlen af särskilda arvoden för de ökade
göromålens bestridande och dä dertill körnare, att, efter hvad här först ofvanför
jemväl blifvit erinradt, de traktamente^ som för extra tjenstebiträden
under sjuk vikariater eller andra tillfälliga förordnanden och uppdrag skulle
af extra medlen utgå, på senare tiden måst i anseende till de på stegrade lefnadskostnader
beroende högre prisen för allt arbetsbiträde betydligt förhöjas,
förutsäga Styrelsen, att berörda anslag hädanefter skulle blifva otillräckligt.

Till beskaffenhet och ändamål alldeles lika med detta voro de tvä
poster å 5,000 R:dr hvardera, som blifvit anslagna till arvoden åt extra
bevakningsbiträden vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och Göteborg.
Härstädes både deri väl ännu icke visat sig någon brist, men i Göteborg
vore anslaget redan för nästlidna år otillräckligt och då sådant af
ofvan angifna anledning vore att framdeles befara äfven bär i Stockholm,
fordrade således nödvändigheten någon tillökning jemväl i dessa anslag.

Med afseende å nu omförmälda förhållande, att alla tre dessa anslagsposter
vore till sin natur alldeles lika, syntes Styrelsen enklare vara, att
de, utan att såsom hittills särskiljas, blefve sammanslagna till en enda under
den allmänna utgiftstiteln “extra medelsfonden". 1 fråga om beloppet af den
behöfliga tillökningen på det hela följde af anslagets beskaffenhet och ändamål,
att dess storlek icke läte sig med någon säkerhet ens approximativt
till siffran beräknas. Då anslaget icke finge öfverskridas, vore emellertid
angeläget, att det icke sattes för lågt. Mot dess anlitande utöfver verkligt
behof läge ett tvifvelsutan tillräckligt korrektiv i skyldigheten för GeneralTullstyrelsen
att med anordningar, grundade på beslut, som intoges i dess
protokoll, redovisa hvarje å anslaget anvisad utgift. Såsom ett visserligen
icke för högt, men antagligen också tillräckligt anslag, hemställde Styrelsen
derföre, att, i stället för berörda tre poster å tillhopa 60,000 R:dr, ett gemensamt
belopp af 75,000 R:dr måtte för 1874 såsom extra medelsfond anvisas.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:<> 1 om Statsverket 1873.

Enär bestämd anledning ieke förefunnes att för öfriga till omkostnadsstaten
hörande sådana anslagsposter, som icke finge öfverskridas, föreslå andra
summor än de för 1873 anvisade, hemställde Styrelsen slutligen, att de
måtte blifva till lika belopp i 1874 års stat upptagna.

Uppställdes nu eu jemförelse emellan de för år 1873 fastställda och
berörda för 1874 föreslagna utgåftsstater, så visade sig,
att de förra uppgingo till följande belopp:

Ordinarie aflöningsstaten............ 1,337,515: —

efter afdrag af derå beräknade besparingar 38,602: 50. l 298 912: 50.

Ofvergångsstaten......................... 48,250

D:o uppbördsprovision; förslagsanslag........... 50,000

Ålderstil läggsstaten; förslagsanslag............... 86,400

Indragningsstaten; förslagsanslag................ 87,200

Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente; förslagsanslag
........................ 185,300: —

Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom
efterlemnade enkor och barn; förslagsanslag...... 31,500: —

Omkostnadsstaten......................... 172,437: 50.

deraf 98,187 R:dr 50 öre vore förslagsanslag.

Summa R:mt R:dr 1,960,000: —
men att de senare eller staterna för år 1874, sådane de nu blifvit i underdånighet
föreslagna, bestege sig till nedan utfärda summor:

Ordinarie aflöningsstaten............ 1,340,395: —

efter afdrag af ofvanberörda derå beräknade

besparingar................... 39,252: 50. 1,301,142: 50.

Ofvergångsaftöningsstaten......... 57,900: —

D:o uppbördsprovision; förslagsanslag.......... 40,000: —

Ålderstilläggsstaten; förslagsanslag............... 100,000: —

Indragningsstaten; förslagsanslag................ 83,000: -—

Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente, förslag
sandag ........................... 186,900: —

Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom
efterlemnade enkor och barn; förslagsanslag..... 32,000: —

Omkostnadsstaten......................... 188,057: 50.

deraf 98,807 R:dr 50 öre skulle vara förslagsanslag.

Summa R:mt R:dr 1,989.000: —
Utvisande således 1874 års Stater en tillökning i utgifter mot Staterna
för år 1873 af 29,000 R:dr.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

“Hvad först angår förslaget om flyttning af den vid Nyland varande
tullstationen, så tillstyrker jag på de af General-Tullstyrelsen anförda skäl, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta, att denna station skall under enahanda
vilkor och bestämmelser, som i afseende derå nu äro föreskrifna, förflyttas till
Lunde i Gudmundrå socken — — — — — — — — — — — — —

“Hvad derefter angår General-Tullstyrelsens förslag dels om förhöjning
med 100 Rall1 af tjenstgöringspenningarne för hvar och en af de hos Styrelsen
samt vid Stockholms och Göteborgs lokalförvaltningar anställda kammarvaktbetjente,
öfvervaktmästaren hos Styrelsen deribland inberäknad, dels om
förhöjning från 500 R:dr till 1000 R:dr af tjenstgöringspenningarne för bokhallarme
eller, såsom de numera skulle benämnas, “Andre kontrollörerna"
vid Stockholms och Göteborgs tullkammare, dels om förhöjning till 1000 R:dr
af de för biträdande kammarskrifvare vid de lokala tullförvaltningsafdelningarne
i Stockholm och Göteborg anvisade arfvoden, som nu icke uppginge
till nämnda belopp, dels om förhöjning med 100 R:dr af tjenstgöringspenningarne
för hvar och en af de härstädes och vid Göteborgs tullbevakning anställde
tullroddarne, dels om förhöjning med 100 R:dr af ordinarie lönen
för hvar och en af tullvaktmästarne i Södertelje och med enahanda belopp
af tjenstgöringspenningarne för dervarande uppsyningsman, dels om indragning
af öfveruppsyningsmanstj ensten i Marstrand och förhöjning med 100
R:dr af tjenstgöringspenningarne för den bland dervarande vaktmästare, som
till packhusattestering förordnades, dels om inrättande vid Hättans station af
en ny kustroddarebefattniug med 350 R:dr i lön och 150 R:dr i tj enstgöringspenningar,
dels om bestämmande af gränsen emellan Morups och Tvååkra
socknar till gräns jemväl emellan Falkenbergs och Warbergs tullkammardistrikt
samt om kustchefsgöromålens fördelning emellan föreståndarne
för nämnda tvänne tullkammare, dels om nedsättning i sammanhang dermed
af tullförvaltarens i Warberg båt- och hästlegoanslag till 400 R:dr och förhöjning
af tullförvaltarens i Falkenberg enahanda anslag till 300 R:dr, dels
om förhöjning af sistnämnde tullförvaltares ordinarie lön med 500 R:dr, dels
om beviljande af ålderstillägg under vanliga vilkor för öfveruppsyningsman,
uppsyningsman, vaktmästare och roddare vid tullbevakningen i Halmstad, dels
om beviljande af enahanda förmån för de ordinarie kammarskrifvarne i
Helsingborg och Malmö och om anställande vid förstnämnda städs tullkammare
af eu biträdande kammarskrifvare med arfvode af 1000 R:dr, dels om
förhöjning med 100 R:dr af tjenstgöringspenningarne för uppsyningsman^!!
och hvardera af vaktmästare i samma stad, med 50 R:dr af lönen och 150
R:dr af tjenstgöringspenningarne för hvardera af de derstädes anställda roddare,
samt med 100 R:dr af tjenstgöringspenningarne för hvardera af rodBil.
till lii/csd. Brok 1873. 1 Samt. 1 Afd. 7

50 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

darne i Malmö, dels om medgifvande för uppsyningsman, vaktmästare och
roddare i Helsingborg och Malmö att efter femårig tjenstgöring och under i
ifrigt stadgade vilkor komma i åtnjutande af half ålderstilläggsaflöning, dels
om beviljande af ett båtlegoanslag å 30 R:dr för uppsyningsmannen vid Råå
tullstation, dels om förhöjning med 500 R:dr af lönen och med enahanda
belopp af tjenstgöringspenningarne för tullförvaltaren i Cimbrishamn och om
anställande derstädes af en ytterligare vaktmästare med 400 R:dr i lön och
200 R:dr i tjenstgöringspenningar, dels om indragning inom Carlshamns
tullkammardistrikt af 2 kustsergeantssysslor till sjös och 4 roddaresysslor
samt utbytande af en kustsergeantssyssla till sjös mot en kustvakttjenst med
500 Rall’ i ordinarie lön, 200 R:dr i tjenstgöringspenningar och 150 R:dr
i båtlega, dels om utbytande i Sölvesborgs tullkammardistrikt af en kustsergeantssyssla
till sjös mot en kustvakttjenst med nyssnämnda aflöning, dels
om indragning af den i Carl skrona stationerade kustchefens syssla samt af
en kustroddaretjenst inom tullkammaredistriktet äfvensom om utbytande af
en bland dervarande kustsergeantssysslor till sjös mot en kustvakttjenst med
förenämnda aflöning, dels om förhöjning af båtlegoanslagen för tullförvaltaren
i Carlshamn med 100 R:dr samt för tullförvaltare i Carlskrona och Sölvesborg
med 150 R:dr hvardera, dels om indragning i Calmar tullkammardistrikt
af 2 kustsergeantssysslor till sjös och 4 kustroddaretjenster, dels om
utbytande i Oskarshamns tullkammaredistrikt af en och i ^Vesterviks af 2
kustsergeantssysslor till sjös mot kustvakt^ enster, dels om sättet för verkställande
af omförmälda indragningar och utbyten vid kustbevakningen i Blekinge
och Småland, dels om beviljande af 600 R:dr såsom anslag till skrifvarebiträde
vid Sundsvalls tullkammare samt om förhöjning med 500 R:dr
af tjenstgöringspenningarne för tullförvaltaren och med 500 R:dr af lönen
för kontrollören derstädes, dels om indragning vid tullkammaren i Hernösand
i mån af inträffande eller inträffade ledigheter af kammarskrifvarehefattningen,
öfveruppsyningsmansbefattningen, 2 vaktmästaretjenster och en roddaresyssla,
samt deras ersättande med ett anslag å 600 R:dr till skrifvarebiträde och
en uppsyningsmansbefattning med 800 R:dr i lön och 300 R:dr i tjenstgöringspenningar,
dels och om anställande vid den till Runde från Nyland förflyttade
tullstationen af ytterligare 2 vaktmästare med 400 R:dr i lön och
200 R:dr i tjenstgöringspenningar hvardera och af en roddare med 350 R:dr
i lön och 150 R:dr i tjenstgöringspenningar, så har jag icke anledning att
emot dessa, Aflöningsstaten rörande, förslag gorå någon erinran; och som jag
icke heller har något att påminna emot General-Tullstyrelsens förslag om
sammanförande af de å Omkostnadsstaten för extramedelsfonden samt arvoden
åt extra bevakningsbiträden vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och
Göteborg uppförda 3 särskilda anslag till ett enda extramedelsanslag å ett
till 75,000 R:dr förhöj dt belopp och om någon förhöjning af anslaget till

Bil. N:o f) till Kongl. Maj.is Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

“diverse utgifter“ eller emot den af Styrelsen under förutsättning, hvad anslaget
till uppbördsprovision angår, att för samma ändamål Unge jemte anslaget
användas den Tullverket för fyr- och båkmedlens uppbärande tillkommande
ersättning, gjorda beräkning af slutsummorna ä de särskilda utgiftsstaterna,
så hemställer jag, att Styrelsens förevarande statsanslag, som i sin
helhet slutar med en summa af 1,989,000 R:dr, måtte af Eders Kongl. Maj:t
utan förändring öfverlemnas till granskning jemväl af Riksdagen och att Eders
Kongl. Maj:t dervid täcktes föreslå, att det under Sjunde Hufvud titeln uppförda
förslagsanslag att af tullmedlen direkte utgå till Tullverket måtte bestämmas
till nyssnämnda belopp eller 1,989,000 R:dr.“

9 :o. Skogsväsendet.

Uti underdånig skrifvelse den 25 nästlidne November både Skogsstyrelsen
anfört, att enligt Styrelsens stat den 10 December 1869 det för
Styrelsen till extra kanslibiträden och expenser; anvisade’ anslag utgjorde 3500
R:dr och anslaget till ved för embetsrummen 300 Rall''. Af det förstnämnda
anslaget hade hittills, utom utgifter för renskrifning, tryckning, skrifmaterialier
m. in. samt ersättning åt tillfälliga*^biträden, utgått aflöning till
tvänne hos Styrelsen anställda ständiga extra tjensteman, hvilka intill början

af nästlidna år haft att verkställa^dePgöromål,f som Aillhörde|en ^registrator

och aktuarie samt en revisor, men, sedan Kongl. Maj:t enligt Nådigt Bref
den 4 April nämnda år till förstärkande^? Styrelsens| arbetskrafter i och
för nämnda göromål för året anvisat ett belopp af 3300 R:dr, kunnat användas
såsom biträden vid andra hos Styrelsen förekommande arbeten, hvithet
förhållande, sedan Styrelsenftnumerajförhållit ordinarie registrator och revisor,
komme att fortfara. Enligtfgällande^instruktion kunde endast sådana
personer antagas till extra tjensteman hos Styrelsen, hvilka aflägg fullständig
utgångsexamen vid Skogsinstitutet. Dessa; personel’,;, hvilkas egentliga
ningskrets vore landsbygden, kunde härstädes i allmänhet icke annorlunda
än tillfälligtvis erhålla Knågon annanfined inkomst förenad sysselsättning, än
deras tjenstgöring hos Styrelsen, isynnerhet som Styrelsen måste gorå anspråk
på deras arbete under hela den tid af dagen, då, såväl i embetsverken som
i affarslifvet, de hufvudsakliga göromålen vanligen försiggingo, hvadan de,
om också något tillfälle till biförtjenstTskulle ?sig yppa, endast under särdeles
gynnsamma omständigheter i afseende å den derför erforderliga arbetstid
skulle kunna begagna sig deraf, utan att eftersätta Styrelsens arbeten.
Till följd häraf måste Styrelsen aflöna bemälda ständiga biträden så, att det
för dem blefve möjligt att uppehålla sig i hufvudstaden, hvadan Styrelsen
hittills ersatt dem med 75 å 83 R:dr 33 öre i månaden, det senare beloppet mot -

Bil. N:r 6 till Kongl. Maj da Prop. Ko 1 om Statsverket 1873.

svarande lägsta lönegraden i öfriga embetsverk. Med beräkning afsistnämnda
ei;sättningBbelopp hädanefter åtginge således härtill af ifrågavarande anslag
-000 R:dr. Till renskri fning, hvarmed nämnde tjenstemäns tid icke
kunde upptagas, beräknades 500 R:dr, hvarefter af anslaget återstode till alla
öfriga utgifter 1000 R:dr, hvilket belopp likväl under de senaste åren icke
motsvarat behofvet och ännu mindre komme att gorå det härefter, sedan den
icke obetydliga kostnaden för tryckningen af Styrelsens årliga Berättelse med
“dna. ar tillkommit; hvarföre ock Styrelsen året derföre nödgades gorå
underdånig framställning om anvisande af medel till fyllnad uti anslaget
hvilken utväg äfven för nästlidna år. skulle komma att af Styrelsen anlitas!

Som derjemte vedanslaget, dels till följd af prisstegringen å ved under de
senaste aren, dels i anseende till bekaffenheten af Styrelsens nuvarande embetsrum,
visat sig vara nog lågt beräknadt, hemställde Styrelsen, att Kong!
Maj:t tacktes till Riksdagen gorå framställning om tillökning uti begge dessa
anslag hvilka dervid, såsom det syntes Styrelsen, lämpligen kunde sammansias
till ett enda. Då det emellertid, i anseende till de växande göromålen
hos Styrelsen, hvars diarienummer för året redan vid den förevarande skrifvelsens
aflåtande öfverstege 2000, vore nödigt, att, utom ofvan omförmälda
bränne ständiga extra tjensteman, en tredje sådan blefve hos Styrelsen anställd
med månadsaflöning, så uppginge den sammanlagda tillökning, som erfordrades
i ofvannämnda begge anslag, enligt Styrelsens beräkning, till 2200 R:dr, hvaraf,
då 1000 Rdr beräknades för den tredje extra tjenstemannen, ett belopp
a 1200 R.dr återstode såsom tillökning* i expens- och vedanslag*et.

Derjemte och då för bevakningen å den enligt Kong!. Brefvet den 13
Oktober 1870 af skogsmarker till ödeshemmanet Flitteredstorp m. 6. hemman
i Skaraborgs län bildade kronopark en kronojägare erfordrades med årlig
aflöning i likhet med andra i mellersta och södra delen af Riket anställda
dylika skogsbetjente eller 300 R.dr, deraf 250 R:dr skulle utgöra lön och
50 R:dr tjenstgönngspennmgar, så anhöll Styrelsen, det Kongl. Maj:t måtte
gorå Nådig framställning jemväl om uppförande å stat af en ny kronoiäo-arelön
till nämnda belopp. °

Slutligen hade Skogsstyrelsen uti en särskild underdånig skrifvelse af
den 1''6 nästliden December, med anledning af derom gjord ansökning af
Styrelsens vaktmästare, hemställt, att med hänsyn till de högst betydlig stegrade
lefnadskostnaderna ifrågavarande vaktmästare, hvilken för närvarande
jemte fri bostad åtnjöte 500 R.dr i årlig lön, måste beredas en löneförhöinmg
af 150 R:dr. J

Departements-Cheien ansåg sig kunna i underdånighet vitsorda, att
Skogsstyrelsen, äfven med den förstärkning af dess arbetskrafter, som nyligen
beredts densamma genom inrättandet derstädes af en registrator- och en revisorsbefattning,
svårligen skulle utan biträde af extra ordinarie tjensteman

Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

kunna medhinna de redan nu högst betydliga och ständigt växande göromål,
som tillhörde Styrelsens handläggning; och som, på sätt Styrelsen anmärkt,
de personer, som blefve vid Styrelsen såsom extra ordinarie tjensteman anställda,
måste för att derstädes vinna inträde hafva afl egt fullständig afgångsexamen
vid Skogsinstitutet samt således icke gerna kunde antagas tillika
hafva förvärfvat sig kompetens till inträde i dylik egenskap jemväl i andra
embetsverk, vid hvilket förhållande och då de således vore i allmänhet nödsakade
att egna sig uteslutande åt tjenstgöringen i Skogsstyrelsen, den godtgörelse,
de derstädes hade att påräkna, herde vara i och för sig tillräcklig
till en tarflig bergning, så kunde enligt Departements-Chefens åsigt det af
Skogsstyrelsen i sådant afseende beräknade belopp af 1000 R:dr för 3 dylika
tjensteman hvardera ingalunda anses vara för högt. Departements-Chefen
fann icke heller något att erinra deremot, att det anslag, hvaraf renskrifning, ved,
skrifmaterialier och andra expenser för ett verk, sådant som Skogsstyrelsen,
skulle bekostas, bestämdes till ett belopp af 3000 R:dr, och som derjemte
den af Styrelsen begärda nya kronojägarelönen syntes vara behöflig, likasom
den föreslagna löneförhöjningen för Styrelsens enda vaktmästare, så hemställde
Departements-Chefen, det Kong!. Maj:t täcktes af Riksdagen äska, att för
beredande af tillgång dels till förökande af de å Styrelsens stat nu uppförda
anslag för extra kanslibiträde och expenser samt för ved till sammanlagdt
6000 R:dr, dels till inrättande i Skaraborgs län af en ny kronoj ägarebefattning
med 250 R:dr i lön och 50 R:dr i tjenstgör löspenningar samt dels till
förhöjande af lönen för den hos Styrelsen anställda vaktmästare med 150
R:dr, det nu å Sjunde Hufvudtiteln för Skogsväsendet anvisade anslag, till
den del deraf, som icke vore af reservationsanslags natur, måtte förökas med
2650 R:dr.

Beträffande de till nedannämnda ändamål å hufvudtiteln anvisade anslag
anförde Departements-Chefen derefter i underdånighet:

I0:o. Städers friheter.

‘‘Sedan Eders Kongl. Maj:t den 3 i denna månad vid föredragning af
Riksdagens underdåniga skrifvelse den 10 Maj nästlidna år, angående befrielse
för åboerna å Skillinge fiskeläge från erläggande af nu utgående afgäld
till borgmästaren i Christianstad, behagat besluta i Kader föreslå Riksdagen,
att, emot det Christianstads stad afstode från sin rätt öfver ifrågavarande
till staden donerade fiskeläge, hvars åboar derefter herde på vissa vilkor
erhålla skatterätt till sina lägenheter, staden skulle såsom ersättning

54 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

derföre tilläggas, jemte frihet från den ränta 6 R:dr, som staden nu hade
att för fiskeläget betala, äfven ett ärligt belopp af 244 R:dr, så torde, under
förutsättning att berörda Nådiga förslag vinner Riksdagens bifall, detta belopp
nu höra i staten upptagas och dervid föras under förevarande anslag, hvars
kontanta del derigenom skulle komma att med nämnda belopp förhöjas.”

”Deremot och då Eders Kongl. Näjd genom Nådiga beslut den 9 Augusti
och den 15 November nästlidna år, i öfverensstämmelse med hvad senaste
Riksdag bifallit, tillagt dels Falkenbergs och dels Linköpings stad kronans
rätt till derstädes fallna danaarf, i förstnämnda stad efter enkan Cecilia
Lovisa Johansson, född de la Roos, och i den senare staden efter ogifta Carin
Dahlström, med vilkor, att deremot afstodes de årliga belopp, som berörda
städer nu egde att för förlorade tullfriheter å ifrågavarande anslag upphöra,
så lära nu berörda belopp, utgörande för Falkenberg 26 R:dr 51 öre och
för Linköping 76 R:dr 5 öre, höra från samma anslag afföras.”

”Likaledes torde under förutsättning, att Riksdagen bifaller den Nådiga
framställning, som enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 6 nästlidna December
kommer att hos Riksdagen göras om öfverlåtande till Halmstads stad
af kronans rätt till ett derstädes efter enkan Helena Stjernsten), född Höök,
fallet danaarf emot det, att staden afstår från det årliga belopp af 125 R:dr
65 öre, som nu för förlorad tullfrihet till staden utgår, äfven detta belopp böra
å ifrågavarande anslag afföras; kommande i följd af de i afseende å berörde
anslag nu föreslagna förändringar detta anslag, som nu utgör R:dr 44,870: 92.
och genom tillägg dertill af ersättningen för Skillinge fiskeläge

skulle ökas med.................R:dr 244: —

men genom afförande af omförmäld a belopp
för förlorade tullfriheter minskas med tillsammans
..................... ,, 228: 21.

således på det hela att ökas med.............R:dr 15: 79.

samt alltså uppgå till.................. R:dr 44,886: 71.

ll:o. Restitutioner samt l2:o Kontrollen å tillämpningen af författningarne
rörande Hvitbetssockertillverkningsafgiften.

”Genom Eders Kongl. Maj:ts den 13 nästlidne December på föredragning
af Chefen för Civildepartementet fattade beslut har uti Nådiga stadgan
den 16 Maj 1840 angående fördelning af ärendena emellan Statsdepartementen
den förändring blifvit vidtagen, att mål, som röra bränvins tillverkning,
utminutering och utskänkning, beskattningen derå, kontrollen öfver de i ämnet
gällande författningars tillämpning äfvensom restitution af tillverkningsafgift

Bil. N:0 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

för utfördt bränvin m. in., hvilka mål hittills handlagts af Civildepartementet,
skola från och med år 1874 och framgent tillhöra Finansdepartementets handläggning,
i sammanhang hvarmed förordnats, att byrån för kontrollen öfver
bränvinsförfattningarnes tillämpning skall vid nämnda års ingång ställas under
Finansdepartementet. Häraf lärer en gifven följd vara, att det nu för nämnda
kontroll och restitution af tillverkningsafgift för utfördt bränvin under 6 de
Hufvudtiteln uppförda anslag bör från och med berörda tidpunkt öfverflyttas
till 7:de Hufvudtiteln.”

”Då nu å sistnämnda Hufvudtitel redan linnés ett anslag för kontroll
å tillämpningen af författningarne rörande livitbetssockertillverkningsafgiften
och det är önskligt att åt samma byrå, som nu handhafver kontrollen öfver
bränvinsförfattningarnes tillämpning, jemväl uppdrages kontrollen öfver tilllämpningen
af de författningar, hvilka angå hvitbetssockertillverkningsafgiften,
så synes det vara lämpligt, att anslagen för båda dessa kontroller sammanföras
till ett enda, hvilket för korthetens skull torde kunna benämnas: ”Kontroll
å tillverkningsafgifter.”

”Beträffande nu beloppet å detta anslag, så har någon erfarenhet rörande
de kostnader, hvartill kontrollen öfver hvitbetsockertillverkningsafgiften
komma att uppgå, naturligtvis ännu icke kunnat vinnas. Men då numera
ett förslag till Förordning, rörande donna tillverkningsafgift, med dertill hörande
Ordningsstadga blifvit af en i Nåder nedsatt komité utarbetadt och åt
Kommersekollegium i hufvudsaken förordadt så kan redan nu, under förutsättning,
att detta förslag varder i det väsendtligt gilladt, en beräkning uppställas
öfver de sannolika kontrollkostnader, som af dess tillämpning skulle
blifva en följd. Fn sådan beräkning, uppgjord i bränvinskontrollbyrån, som
dervid utgått från den förutsättning, att antalet hvitbetssockerfabriker till eu
början icke kommer att öfverstiga 5, vid hvilka tillverkningstiden ansetts
kunna antagas till högst 3 månader om året, utvisar, att ifrågavarande kostnad,
som i nuvarande Riksstat beräknas till 5,000 R:dr, deremot under de nämnda
förutsättningarna skulle komma att årligen uppgå till omkring 11,000 R:dr.
Bägges detta belopp till det nuvarande beloppet af anslaget för bränvinskontrollen,
så uppkommer en summa af 411,000 E:dr.”

”Då emellertid sistnämnda anslag nu äfven har att bestrida ifrågakommande
restitution^ af bränvinstillverkningsafgift för exporteradt bränvin,
men, vid det förhållande, att redan å Hufvudtiteln finnes ett särskild! anslagför
Restitution^ i allmänhet, det så mycket mer synes vara skål, att jemväl restitutioner
af bränvinstillverkningsafgift betalas af detta senare anslag och icke
af det för kontrollen öfver författningarnes tillämpning afsedda anslaget, som
något egentligt sammanhang emellan berörda kontroll och restitutionerna icke
torde förefinnas. Jag anser således, att ofvannämnda summa 411,000 R:dr
bör minskas med det belopp, som kan antagas årligen åtgå till reslitutioner

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Vrop. N:o 1 om Statsverket 1873.

af tillverkningsafgift för exporteradt bränvin, och att Restitutionsanslaget, som
för framtiden skulle öfverstiga utbetalningen äfven af omförmälda restitutioner,
bör med ett motsvarande belopp förhöjas."

”1 fråga nu om bestämmandet af detta belopp, dervid naturligtvis de
senaste årens erfarenhet bör rådfrågas, möter en svårighet i den synnerligt
störa variation, som i afseende härå företer sig. Under det nemligen enligt
en uppgift, som jag i Statskontoret erhållit, någon restitution af ifrågavarande
beskaffenhet icke blifvit utbetalt under 1869 och icke heller under 1872,
så vid t af inkomna rapporter kunnat inhemta^ så har deremot i berörda hänseende
utgått: år 1871 R:dr 4,545: 30 samt 1870 icke mindre än R:dr
54,061: 39. Då likväl i betraktande deraf, att Restitutionsanslaget är af
Förslagsanslags natur, någon egentlig vigt icke ligger derpå; att en exakt
siffra träffas, så anser jag för ändamålet tillräckligt, att nämnda anslag, som
nu utgör 15,000 R:dr, med bibehållande af sin natur, förhöjes till 25,000
R:dr, då anslaget för kontrollen både öfver bränvins- och ötver hvitbetssockertillverkningsafgiften
lämpligen torde kunna bestämmas till jemn! 400,000 R:dr
såsom förslagsanslag, eller samma belopp, som nn för bränvinskontrollen och
restitutioner af bränvinsafgift finnes å 6:te Hufvudtiteln uppfördt.”

”Jag hemställer således i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen föreslå

dels att det å 6:te Hufvudtiteln uppförda anslag för kontrollen å bränvinsförfattningarnes
tillämpning i stället nu upptages å 7 :de Hufvudtiteln och dervid
med det å denna Hufvudtitel redan varande anslag för kontrollen öfver tilllämpningen
af förfatfningarne rörande hvitbetssockertillverkningsafgiften sammanföres
till ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp af 400,000 R:dr
och med benämning ”Kontroll å tillverlcningsaf''gifter”,

dels ock att af 7:de Hufvud titelns förslagsanslag till Restitutioner må
bestridas jemväl de restitutioner af tillverkningsafgift för utfördt bränvin, som
hittills skolat utbetalas af förstnämnda anslag, och att anslaget till Restitutioner
för sådant ändamål höjes med 10,000 R:dr.”

13:o.

”Slutligen och sedan vid underdånig anmälan den 3 dennes af Riksdagens
skrifvelse den 3 April 1869 angående kronobrefbäringsskyldighetens
skiljande från jordbruket, i hvithet ämne såväl Kammarkollegium som GeneralPoststyrelsen
och Statskontoret afgifvit underdåniga utlåtanden, Eders Kongl.
Maj:t behagat besluta att, enligt ett af Generalpoststyrelsen väckt förslag, till
Riksdagen aflåta Nådig framställning om det ordinarie kronobrefbäringsbestyrets
öfvertagande af Postverket emot det att, till beredande af tillgång

Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873. 57

för bestridande åt dermed förenade kostnader, den s. k. Fribrefsrätten afskaffas
och postverket af allmänna medel erhåller belöpande postafgifter för befordran
af tjenstebref och dylika försändelser, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att, för den händelse ofvan omförmälda Nådiga
framställning vinner dess bifall, å Sjunde Hufvudtiteln till Eders Kongl. Maj:ts
disposition för bestridande af Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser
anvisa ett förslagsanslag till belopp af 250,000 R:dr.“

Sedan Departementschefen häruppå tillkännagifvit, att han utöfver de
åt honom redan gjorde hemställanden rörande ordinarie anslag under Sjunde
Hufvudtiteln, icke hade anledning att i nu uppförda sådana anslag föreslå
någon annan ändring än att, för vinnande af jemnt tal å hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. m. skulle
med 7 R:dr 66 öre ökas till 18,564 R:dr 38 öre, anförde Departementschefen,
att, om man sammanställde hufvudtitelns nuvarande ordinarie anslagssumma
med de af honom gjorda till dess ökande eller minskande föranledande

förslag, så visade sig, att nämnda summa...........R:dr 7,648,000.

komme att ökas,

dels genom uppförande å hufvudtiteln af ett nytt anslag till Postafgifter
för tjenstebref och dylika försändelser med R:dr 250,000: —
dels genom förändring af det nuvarande anslaget
för kontrollen å tillämpningen af författningarna
rörande hvitbetssockertillverkningsafgiften
till ett anslag för kontroll å tillverkning s afgifter

med....................„ 395,000: —

dels genom förhöjning af anslagen:

till Departementets Expedition med.......„ 1,300

„ Kammar-Kollegium...............„ 550

„ Mynt- och Kontrollverken...........„ 300

„ Kammar-Rätten................. „ 375

„ Öfver-Intendents-Embetet............„ 100

„ Telegrafverket..................„ 277,000

„ Postverket.................... „ 300,000

„ Tullverket.................... „ 29,000

„ Skogsväsendet.................. „ 2,650

Bih. till Rikscl. Prat. 1873.

Transport R:dr 1,256,275
1 Sami. 1 Afd.

7,648,000.

Bil. N:o 6‘ till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Transport Rdr 1,256,275: — 7,648,000.

till Städers friheter med............ „ 15: 79.

„ Restitutioner................ 10,000: —

och till Skrifmaterialier m. m. ....... . ,, 7: 66.

tillsammans Rdr 1,266,298: 45.
men deremot att minskas genom nedsättning
af anslaget till Statskontoret med .... „ 5,598:45.

samt således på det hela att ökas med.........Rdr 1,260,700.

så att hufvudtitelns nya slutsumma skulle blifva. . . . Rdr 8,908,700.

Beträffande sådana till föremål under Sjunde Hufvudtiteln hänförliga
behof, som borde anses tillhöra den extra statsregleringen, anförde föredragande
Departements-Chefen:

l:o

hurusom Kammarkollegium såsom redogörelse för jordeboksarbetet i
Kollegium, sedan senaste redogörelse den 10 November 1871 afgafs, uti
underdånig skrifvelse den 20 nästlidna December meddelat, att nya jordeböcker
för Blekinge och Kronobergs län nu blifvit fastställda, att af de inkomna
jordeböckerna för Christians tads, Gotlands, hopsala och Norrbottens
län de två förstnämnda blifvit fullständigt granskade och deras omskrifning
påbörjad, hvaremot de två öfriga endast till en del hunnit genomgås samt
att, sedan Kollegium genom Nådiga Refvel den 24 Maj nästlidna år, underrättats,
att Kongl. Maj:t bifallit Kollega förslag, att granskningen af de
förteckningar öfver till Statsverket indragna rånte- och tiondeanslag, som
från länsstyrelserna inkomme, finge af den vid jordeboksarbetet anställda
personal verkställas, donna varit under senare hälften af året dermed sysselsatt,
men att hittills endast förteckningen för Kronobergs län anmälts vara
genomgången; Hemställande Kollegium, det Kongl, Maj:t till fortsättande
under år 1874 af detta maktpåliggande arbete måtte af Rksdagen åska
ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år är beviljadt, eller

15,000 Rdr.

Departements-Chefen yttrade härvid i underdånighet:

“Ehuru jag i anseende, bland annat, till den synnerliga vigten af att
omförmälda förteckningar, efter hvilka de årliga ersättningarne för indragna

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

rånte- och tiondeanslag höra af Kronan betalas, blifva sa snart som möjligt
granskade, gerna skulle för min del biträda Kollegii hemställan om bibehållande
för 1874 af ifrågavarande anslag vid oförminskad! belopp, helst
det visat sig, att, äfven med de arbetskrafter, som för detta belopp kunnat
erhållas, granskningen på ett hälft år icke hunnit afslutas för mer än ett
enda län; likväl och enär den inom Kollegium förefallna öfverläggning i
ämnet gifvit skälig anledning till det antagande, att de nu påräkneliga
arbetskrafter icke lemna tillfälle till ändamålsenligt användande vid jordeboksarbetet
af större årsbelopp än 10,500 Ii:dr, motsvarande 3/4 af det till granskning
af jordeböckerna nu utgående anslaget efter afdrag af expensmedel,
finner jag mig icke höra i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att
af Riksdagen åska större belopp, och hemställer derföre, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att det till granskning af nya jordeböclcer
för år 1873 anvisade extra anslag må beviljas äfven för 1874 men
med nedsatt belopp af 10,500.“

Vidare tillstyrkte Departements-Chefen, att Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
äska.

2:o.

att det i nu gällande Riksstat för Skogsinstitutet uppförda extra anslag
å 13,100 R:dr måtte beviljas att utgå jemväl för 1874; samt

3:o.

att det förslagsanslag å 25,000 R:dr, som för år 1873 linnés å extra
stat uppbörd! såsom bidrag till bestridande af kolonien S:t Barthdemys förvaltningskostnader,
må äfven för år 1874 varda på enahanda sätt anvisad!;

kommande, derest Departements-Chefens nu gjorda tillstyrkande i nåder
gillades, de under sjunde hufvudtiteln äskade extfa anslagen att sammanlagd!
uppgå till 48,600 R:dr.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande
Departements-Chefen, på sätt här ofvan förmäles,
hemställt och föreslagit beträffande anslag under
Sjunde Hufvudtiteln och i sammanhang dermed anmälda
ämnen; och behagade Hans Maj:t Konungen dertill i alla
delar lemna nådigt bifall.

Bil. N:o 6 till Kong!. Maj:ts Prop. N:o 1 om Stateverliet 1873.

Sedan de till Sjette, Andra, Tredje, Fjerde. Femte och Åttonde Hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit på föredragning af vederbörande Departementschefen
pröfvade, anhöll Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Wcvrn,
att få i underdånighet anmäla de frågor, som tillhörde regleringen af

Nionde Hufvudtiteln,

innefattande Pensions- och Indragningsstaterna.
Hvad dervid först angick

Pensionsstaten.

erinrade Departements-Chefen, att vid föredragning den 24 sistlidna Augusti
af Riksdagens uti underdånig skrifvelse den 17 Maj 1871 gjorda
framställning, det Kong!. Maj:t täcktes tillse, om och på hvad sätt Civilstatens
pensionsinrättling må kunna så ordnas, att den sattes i tillfälle att
helt och hållet öfvertaga samtliga Civila tjenstemäns pensionering, så att dylik
pensionering från allmänna Indragningsstaten kom me att upphöra, Departements-Chefen
i underdånighet afgifvit ett förslag, huru enligt hans åsigt omförmälda
syftemål skulle kunna ernås, samt att Kongl. Maj:t då förordnat, att
transsumt af Riksdagens ofvanberörda underdåniga skrifvelse, upptagande hvad
Riksdagen deruti i afseende å nu förevarande fråga anfört, skulle jemte utdrag
af det vid ärendets föredragning i Statsrådet förda protokoll meddelas Civilstatens
den 2 påföljande September sammanträdande fullmäktige med befallning att i anledning
såväl af Riksdagens ifrågavarande framställning, som af hvad Departements-Chefen
i afseende derå andragit, afgifva underdånigt utlåtande; och, jemte
det Departements-Chefen nu anhöll, att ett utdrag af statsrådsprotokollet för den
24 nästlidna Augusti med deruti intagna ofvanberörda förslag måtte få införas
bland bilagorna till den nådiga propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof, yttrade Departements-Chefen vidare:

“Uti det utlåtande, som Civilstatens fullmäktige till följd af om förmälda
nådiga befallning den 14 sistlidna Oktober afgifvit, hafva de, till en
början erkännande giltigheten af hvad Riksdagen anfört derom, att pensionsinrättningen,
sådan densamma för närvarande vore ordnad, hvarken uppfyllde
hela det dermed afsedda ändamål eller kunde anses bereda staten
fördelar fullt motsvarande de statsbidrag, som till inrättningen utginge, förmält
sig på grund häraf finna, att pensionsinrättningen icke borde undandraga

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o l om Statsverket 1873.

sig, om det påkallades och inrättningen dertill sattes i stånd, att, på sätt
Riksdagen a isett, helt och hållet öfvertaga samtliga civila tjenstemäns pensionering,
hvarjemte fullmäktige för sin del medgifvit, att till underlättande
af det syftemåls ernående, som Riksdagen uppställt, öfverskotten af pensionsinrättningens
inkomster utöfver dess utgifter finge för framtiden användas
till minskning åt statsverkets utgifter för de civila tjenstemännens pensionering.
"

”Vidare hafva fullmäktige, Indika uppfattat Riksdagens skrifvelse så,
som om dess syfte vore, icke att helt och hållet befria statsverket från allt
bidrag till civila tjenstemäns pensionering, utan endast att åvägabringa ”en
lindring i statens utgifter för pensioneringen”, anfört, att i sådant syfte ett
förslag blifvit hos fullmäktige fram stadd t, hvithet de funno förtjent af uppmärksamhet
och för hvars hufvudgrunder de derföre redogjorde."

”Enligt detta förslag skulle statsverkets skyldighet att ensamt bekosta
pensioneringen enligt hittills gällande bestämmelser fortfara i afseende å alla
de personel'', som redan inträdt i statens tjenst vid början af det år, då nedannämnda
statsbidrag började utbetalas, men deremot de, som efter nämnda
tid inträdde i tjenst, undfå sin pension af inrättningens medel mot det att
de utgifter, som årligen, enligt sakkunnig persons uträkning, erfordrades för
att med tillämpning af nu för åtnjutande af pension å allmänna Indragningsstaten
stadgade grunder bereda hvarje tjensteinnehafvare pension vid
65 års ålder och efter 35 å 40 års tjenstetid, betalades till ena hälften af
statsverket och till andra hälften dels af tjenstemännen sjelfva och dels af
inrättningens redan samlade fonders afkastning, hvarjemte de nu till tjenstemannafonden
anvisade anslagen kunde indragas, men det nya anslaget
skulle qvartalsvis utbetalas utan afdrag för de befattningar, hvilka tillfälligtvis
stodo vakanta”.

”Emot det af mig framlagda förslaget h afva fullmäktige invänd t, att
det icke skulle vara möjligt samla så stor fond, att räntorna deraf jemte öfriga
inkomster blefve för hela pensioneringen jemte inrättningens öfriga utgifter
tillräckliga med mindre än att statsverket under flera år för sådant
ändamål i hög grad betungades, hvartill komma, att bestyret med den betydliga
fondens förvaltning skulle utgöra en ständigt fortfarande olägenhet,
men då, å andra sidan, tillvaron af en sådan fond vore för tjenstemännens
rätt synnerligen betryggande, ansågo sig fullmäktige icke böra uppställa något
hinder deremot.”

”Emot giltigheten af min beräkning att till beredande för pensionsinrättningen
af möjlighet att åtaga sig hela den pensionering, hvartill delägare
uti inrättningen från och med nästa statsregleringsperiod blefve berättigade,
deruti inberäknad äfven den, som nu utginge från allmänna Indragningsstaten,
ett nytt ärligt statsanslag af 300,000 R:dr att utgå under en tid af

62 Bil. N:o 6 Ull Kongl. Maj ds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

27 å 28 år skulle vara tillräckligt, hyste fullmäktige betänkligheter, enär
den vore beroende af många omständigheter såsom räntefoten och möjlig
tillökning i tjenstemännens antal eller löner m. m., hvilka icke på förhand
kunde bestämmas; och då de förutsättningar, från hvilka jag i dessa afseenden
utgått, ingifvit fullmäktige tvekan, huruvida ändamålet kunde med det
föreslagna anslagsbeloppet inom beräknad tid vinnas, hade fullmäktige vid sitt
samtycke till förslaget fästat det vilkor, att pensionsinrättningen klafve försäkrad
att, i händelse af brist, erhålla af statsmedel hvad som ytterligare erfordrades
för bestridande af de inrättningen enligt gällande föreskrifter åliggande utbetalningar,
så att inrättningens redan samlade fonder icke behöfde dertill anlitas.”

”Under denna förutsättning förklarade sig fullmäktige slutligen icke
hafva något att erinra deremot, att det Unge uteslutande bero på Eders Kongl.
Maj:t att bevilja inträde i pensionsinrättningen åt civila embete- och tjensteman,
Indika icke förut haft delaktighet deruti; ty hvad inrättningen af deras
inträde kunde betungas föranledde i sådant fall endast dertill, att statsanslaget
bestämdes till högre belopp eller utginge under längre tid för att
fonden skulle vinna erforderlig storlek.”

”Öfver detta yttrande af fullmäktige har pensionsinrättningens Direktion
den 30 nästlidna November afgifvit infordrad! underdånigt utlåtande, deruti
Direktionen, som lika med fullmäktige hyste tvifvel, huruvida med det
föreslagna anslagsbeloppet ändamålet skulle inom derför beräknad tid vinnas,
i detta afseende tillika fästat uppmärksamhet på, huru inrättningens
s. k. tjenstemannafond under lång tid fått och fortfarande med ständigt stigande
belopp finge fylla den brist, som för pensionsinrättningens enskilda
enke- och pupillfond uppstode i det för den derifrån utgående pensioneringen
erforderliga belopp, hvithet icke kunde undgå att störande inverka på beräkningen
af behållningarne för den förra fonden, likasom häraf föranledda
svårighet måste ökas i den mån nya tjenstemannakorpser, såsom äfven med
förslaget afväges, vunne inträde med den rätt jemväl för enkor och barn,
som delägare tillkomme.”

”Direktionen ansåge det derföre under alla omständigheter vara ett
önskningsmål, att sambandet mellan de båda fonderna upplöstes och tramställde
under förutsättning, att det utan förnärmande af någonderas rätt
kunde ske, den utväg dertill såsom närmast liggande till hands, att från
tjenstemannafonden till enskilda enke- och pupillfonden, för att uteslutande
till dess ändamål användas, öfverflyttades ett kapital, derå räntan efter 5
procent motsvarade det årsbidrag, som den sednare fonden från den förra
åtnjutit vid den tid, då beslut härom fattades, hvarefter på delegarne ensamt
blefve beroende att vidtaga erforderliga åtgärder, på det enke- och pupillfondens
inkomster måtte befinnas i jemnhöjd med utgifterna”.

”Efter att sålunda hafva antyd t den, såsom det syntes Direktionen,

Bil. N:v 6 till Kanyl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873. 63

enda rätta utgångspunkten för ett bättre ordnande af civilstatens pensionerande,
förmälde sig Direktionen, som af anförda skäl icke vågade biträda
den af mig yttrade mening, åtminstone icke i vidsträcktare mån än fullmäktige
det gjort, anse erforderliga bidrag för tjenstemännens fulla pensionerande
säkrast beräknas med tillämpning af allmänt gällande grunder för
lifräntas utgörande, derigenom äfven beloppet af erforderligt tillskott antagligen
skulle kunna sättas vida under 300,000 R:dr: och bär Direktionen
slutligen hemställt, att Eders Kong], Maj:t måtte åt sakkunnige män uppdraga
att, efter fullständig utredning så i ett som annat hänseende, jemväl
om det pensionsbelopp, som från allmänna indragningsstaten herde tillkomma
de civila tjenstemannakorpser, hvilka icke nu tillhörde pensionsinrättningen,
men ansågos deri höra upptagas, afgifva utlåtande och förslag, deröfver vederbörande
sedermera kände få tillfälle yttra sig.”

"Hvad nu först angår Direktionens nyssnämnda förslag om tillsättande
af en komité för att behandla frågan om civila- tjenstemäns pensionering i
hela dess vind och att, sedan kemi tens betänkande ingått, vederbörande
skulle deröfver ånyo höras, så anhåller jag få erinra, att redan en
komité just för detta ändamål för icke synnerligt längesedan varit sammankallad
och afgifvit sitt den 27 September 1862 daterade betänkande,
hvaröfver fullmäktige och Direktionen blifvit börda, men bestridt de grunder,
hvarå komiténs förslag hvilade. Att då nu åter tillsätta en ny komité
för samma sak synes mig icke kunna leda till annat resultat än frågans
undanskjutande; och att ånyo påkalla fullmäktiges yttrande i saken
skulle naturligen upphäfva all kraft och verkan af deras nu lemnade medgifvanden
och förklaringar, emot hvilkas fullständighet icke några giltiga invändningar
kunna göras.”

”Beträffande dernäst det inom fullmäktige väckta alternativa förslag,
för hvilket de påkallat Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, så skulle visserligen
. det anslag, som deruti ifrågasättes, enligt uppgift blifva för Statsverket
vida mindre betungande, än det statsbidrag, på hvars meddelande det
af mig framlagda förslaget hvilar, men under det att det senare genast
skulle bereda Statsverket någon fördel och redan efter 8 ars förlopp medföra
en direkt besparing, som derefter år efter år körnare att tilltaga, så
skulle deremot den tillökning i nuvarande anslag, som enligt det förra förslaget
skulle beviljas, icke under de 35 år, som minst måste åtgå, innan
någon, som hädanefter inträder i statens tjenst, blifver till pension berättigad,
medföra den ringaste besparing för Statsverket och således icke komma
den nu lefvande generationen till godo. Jag kan derföre icke hos Eders
Kongl. Maj:t förorda detta förslag.”

”Den farhåga för antagande af det ofvannämnda förslag, som genom
Eders Kongl. Maj:ts beslut den 24 sistlidna Augusti blifvit Fullmäktige före -

64 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

lagdt, hvilken hos såväl Fullmäktige som Direktionen uttalat sig i tvekan
om det genom förslaget afsmida ändamål skulle kunna vinnas, synes mig
grunda sig på en oriktig uppfattning af förslagets verkliga beskaffenhet. Detsamma
afser ingalunda afsilande af ett kontrakt emellan Statsverket å ena
och Civilstatens pensionsinrättning å den andra sidan, genom hvithet Statsverket
skulle förbinda sig att under ett visst bestämdt antal år lemna pensionsinrättningen
ett visst .ärligt belopp, hvars slutsumma skulle vara eu
o-ång för alla bestämd och mot hvars mottagande pensionsinrättningen skulle
förbinda sig att öfvertaga afl den pensionering för samtliga civila tjensteman,
som hädanefter kunde på allmänna indragningsstaten uppstå, och det, ehvad
desse tjensteman antal och löner af Kongl. Maj:t och Riksdagen blefve
ökade eller icke. Något sådant finnes alldeles icke i förslaget, som deremot
afser i främsta rummet att genom pensionsinrättningens öfvertagande af den
pensionering, som hädanefter till dess delägare på allmänna Indragningsstaten
uppkommer, gifva inrättningen den verksamhet och afkastningen af dess
fonder den användning, som alltifrån inrättningens stiftande varit med desamma
afsmida; och i andra rummet att genom beviljande af ett efter all
sannolikhet för ändamålet tillräckligt anslag och dess utgående med tulla beloppet
äfven under de första åren, då detsamma icke i sin helhet skulle behöfvas,
sätta pensionsinrättningen i stånd att efter viss äfvenledes efter sannolikhet
beräknad tid kunna fullgöra pensioneringen utan bidrag af statsverket”.

”Riksdagen har i detta afseende begärt en utredning och det är en
sådan, som blifvit lemna d, men ingalunda gifver Riksdagens skrifvelse anledning
till den tanke, att Riksdagen afsett, att beloppens tillräcklighet skulle
vara på pensionsinrättningens ansvar och ännu mindre att framdeles vid ifråga
kommande ökande af civila tjenstemännens antal eller förhöjningar i deras
löner all deraf följande ökad utgift för pensioneringen skulle utan bidrag
från statsverket af pensionsinrättningen bestridas, ehvad tillgångar dertill
utan kapitalets angripande förefunnes eller icke; ej heller finnes en så obillig
fordran uttryckt i förslaget, som alldeles tydligt innehåller, att ett kreditiv
borde anvisas för att försäkra pensionsinrättningens framtida förmåga att bestrida
alla sina utgifter. Emot ingående på det vilkor, fullmäktige fäst för
sitt samtycke, eller att pensionsinrättningen varder försäkrad att i händelse
af brist erhålla af statsmedel hvad solo ytterligare erfordras för att kunna
bestrida de inrättningen, enligt gällande föreskrifter, åliggande utbetalningar,
utan att tillgripa inrättningens redan samlade fonder, synes mig derföre någon
betänklighet icke höra förefinnas.”

”Hvad af fullmäktige blifvit emot beräkningarnes tillförlitlighet anfördt
i afseende å räntefoten förfaller, då dessa beräkningars egenskap att vara eu
utredning af det förhållande, som med antaglig sannolikhet skall inträffa,
men icke att utgöra grunden för ett kontrakt, ihågkomma. Det skulle vid eu

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

sådan utredning varit lika oriktigt att genom antagande af en låg räntefot
och deraf uppkommande behof af ett mycket högt anslag förespegla ett betungande
för statsverket, som antagligen icke ifrågakommer, som det å andra
sidan varit att genom intagande i beräkningen af en allt för hög räntefot
med deraf följande lägre anslag såsom sannolikt framställa ett resultat, hvars
verklighet erfarenheten snart skulle jäfva, och det enda råtta har under sådant
förhållande synts mig vara att för beräkningarna begagna den allmännast
gängse räntefoten. Stiger den, så påskyndas målets ernående; faller
den, fördröjes detsamma 5 alltid vinnas fördel armé af att civilstatens pensionsiisättning
får ett fält för den verksamhet, för hvilken den är afsedd, att
inrättningen kan efter stadgad plan fullfölja densamma och att afkastningen
af dess fonder blifver för sitt ändamål använda

“Olägenheterna af en större fondförvaltning torde för målets vinnande
vara oundgängliga, men, då ingen väsendtlig svårighet förefinnes att erhålla
säkra obligationer, icke vara omöjliga att öfvervinna."

“Mera afseende förtjena utan tvifvel de inkast, som mot de i förslaget
ingående beräkningarne blifvit gjorda i det afseende, att de hvila på ett
medium af utgående nettobelopp af pensioner till f. d. civile embete- och
tjenstemän på Allmänna Indragningsstaten för 15 år och således stödja sig
på erfarenheten för en kortare tidrymd, men ej blifvit kontrollerade af de
teoretiska beräkningar efter vetenskapligt uppställda grunder, hvilka för lifassuransinrättningar
och ränteförsäkringsanstalter äro brukliga och, sedan de
genom en lång erfarenhet blifvit bekräftade, anses för dylika förhållanden
allmänt giltiga. Dessa inkast hafva vunnit så mycket mera vigt, sedan en
af Civilstatens fullmäktige lemna! en bär boende vetenskapsman, känd för
sina insigter i dessa förhallanden, uppgift pa antalet å allmänna Indragningsstaten
årligen ingående pensionärer med deras pensionsbelopp och till
honom ställt den fråga, huru stort ärligt anslag skulle erfordras för att upprätthålla
pensioneringen 1 en pension sans tält, der nämnde antal personer
med uppgifna pensionsbelopp årligen vid 65 års ålder inträdde, och derpå
erhållit det i en reservation till fullmäktiges protokoll bifogade svar, att det
för hvarje år erforderliga beloppet komme att under 31 år årligen stiga
och först vid det 32;a året skulle hafva uppnått sitt maximum med 595,000
R:dr eller med 81,000 R:dr mera än jag beräknat."

"Då det efter mitt förmenande icke var antagligt, att erfarenheten utvisade
ett helt annat resultat än den efter allmänt giltiga grunder borde o-öra
utan att till ett sådant förhållande förefunnos bestämda skäl, hvilka, då de
just särskild! för Allmänna Indragningsstaten gjort sig gällande, sannolikt för
dera inträdande pensionärer fortfarande egde giltighet, äfven om pensionärerna
skulle från annan fond erhålla sina pensioner, men det väl kunde hända,
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 9

66 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

att 15 års erfarenhet varit allt för ringa lör att deraf bedöma det förhållande
mellan å Indragningsstaten inträdandes och afgåendes antal, deraf det
råtta medeltalet af årligen Kvarstående borde beräknas, så har jag, för att
äfven i detta afseende åstadkomma utredning, anmodat Statskontoret att upprätta
en fullständig namnlista öfver alla de personer, hvilka efter uppnådd
stadgad pensionsålder under de sista 30 åren blifvit å allmänna Indragningsstaten
uppförda samt varit eller enligt nu gällande grunder borde hafva varit
delegare i Civilstatens pensionskassa med uppgift på alla de facta, såsom
ålder, inträdes- och afgångsår samt pensionsbelopp, hvilka borde läggas till
grund för den teoretiska beräkningen. Denna lista bär derefter blifvit kontrollerad
genom jemförelse!'' dels i Statskontoret med de i den s. k. statsliggaren
upptagna förteckningar å alla nu utgående pensioner, dels i Civilstatens
pensionsinrättning med der öfver delegarne torda anteckningar, samt
slutligen öfverlemna!! till förenämnde vetenskapsman."

‘‘Hans beräkningar, hvilka jag anhåller, att Eders Kongl. Näjd måtte
tillåta få såsom bilaga (Ditt. D.) åtfölja dagens protokoll, skilja sig i afseende
å maximibeloppet för pensionerna, 511,000 R:dr, ganska obetydligt från det
af mig antagna, 514,000 R:dr, men detta belopp skulle efter hans beräkning
uppnås först vid 28:de året, under det jag antagit det 15:de. Deremot
äro naturligen de under de första åren ingående beloppen betydligen högre
än dem, jag vid medelberäkning för hela tiden antagit. Räknar man ränta
på ränta efter 5 procent å årsbeloppen enligt båda beräkningarna, så sammanfalla
de uppkommande summorna under det 23:dje året och skilja sig
derefter så obetydligt från hvarandra att man kan anse dem nästan fullkomligt
öfverensstämma."

“Den enkla efter medeltal af erhållna uppgifter af mig gjorda beräkningen
har således af de på en allmännare erfarenhet stödda och efter vettenskapliga
grunder gjorda beräkningarne blifvit fullkomligt bekräftad; och
det efter olika räknesätt öfverensstämmande resultatet kan med så mycket
mera skål anses tillförlitligt, som just för större trygghets skuld dödlighetsprocenten
vid de sednare beräkningarne antagits icke obetydligt lägre än
hvad erfarenheten under en längre tidsföljd af år visat den i det särskilda
nu ifrågavarande fallet vara."

"Hufvudsakliga orsaken till den större skiljaktighet, som deremot visar
sig mellan de af samma vetenskapsman förut och nu gjorda beräkningarne,
förefinnes i det vid den till honom då framställda frågan gjorda antagandet,
att samtliga pensionärer vid 65 års ålder tillträdde sina pensioner, under
det att nu lemnade uppgifter utvisa, att icke fullt hälften vid donna ålder
och omkring en fjerdedel först efter uppnådda 68 år tagit afsked. Någon
anledning att antaga förändring i detta förhållande, om pensionerna utbetalas
från Civilstatens pensionsinrättning, förefinnes naturligtvis icke."

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

“Det återstår mig i hufvudfrågan endast att yttra mig angående Direktionens
för Civilstatens pensionsinrättning yrkande, att sambandet mellan tjensteraannafonden
och pensionsinrättningens enskilda enke- och pupillfond måtte
upphäfva^ så att medel till bestridande af sistnämnda fonds utgifter vid bristande
tillgång af delegarnes bidrag icke längre må tagas från tjenstemannafondens
öfverskott. Jag anser detta förslag förtjent af stor uppmärksamhet och utan
tvifvel skulle en sådan åtgärd kraftigt verka till betryggande af tjenstemannafondens
tillräcklighet för sitt eget ändamål, men sannolikt skulle den
åtföljas af anspråk på understöd från annat håll för upprätthållande af den
enskilda enke- och pupillfonden. För utförbarheten af förslaget om pensionsinrättningens
öfvertagande af de civile embete- och tjenstemännens pensioner
å Indragningsstat är åtgärdens vidtagande nu genast icke ovilkorligen behöflig,
enär afseende på deraf föranledda ökning i pensionsinrättningens utgifter
i beräkningen bi hvit för de närmaste 15 åren gjordt. Frågan kali
och bör derför enligt mitt förmenande särskild! för sig afgöras."

“Jag tillstyrker alltså underdånigst, det Eders Kongl. Maj:t ville hos
Riksdagen gorå framställning derom, att, emot det samtliga de pensioner,
h vilka efter ingången af nästa statsregleringsperiod enligt stadgade grunder
skulle för civile embets- och tjensteman, som tillika äro delegare i Civilstatens
pensionsinrättning, vid afsked ur statens tjenst uppföras å allmänna Indragningsstaten,
i stället utbetalas af nämnda pensionsinrättning, ett anslag till
samma inrättning af 300,000 R:dr måtte å ordinarie stat upptagas att utgå,
till dess pensionsinrättningen befinnes lama utan detta bidrag fullgöra pensioneringen
till civila embets- och tjensteman, då anslaget skall utbytas mot
ett kreditiv, hvarigenom pensionsinrättningen försäkras att, i händelse af
framdeles uppstående brist, erhålla af statsmedel hvad som erfordras, för att
den må kunna bestrida de densamma enligt gällande föreskrifter åliggande
utbetalningar, utan att tillgripa samlade fonder."

Hvad derefter änglök

2:o.

Allmänna Indragningsstaten,

anmälde föredragande Departements-Chefen till en början, hurusom Riksmarskalks-Embetet
uti underdånigt Memorial den 4 innevarande månad anfört,
att, då de, hvilka inträdde i en Konglig persons tjenst och deruti längre
tid qvarstannade, syntes ega grundad förhoppning att efter samma persons
död varda för sin återstående lifstid bibehållna vid dem tillförsäkrade löneförmåner
eller någon större del deraf, derest de ej genom egen åtgärd eller

Bil N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

eget förvållande desamma förverkade, Riksmarskalks-Embetet med afseende
härå och då tillförene Rikets Ständer plägat bevilja pensioner åt sådana
vid framlidna Kongl. personers Hofstat anställda eller till deras betjening
hörande personer, hvilka funnits vara deraf förtjenta och i behof, ansett sig
med anledning af vederbörande Chefers derom gjorda framställningar höra
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå nådig framställning
derom, att pensioner, beräknade att utgå från innevarande års början efter
hufvudsakligen enahanda grunder, som blifvit vid föregående dylika tillfällen
tillämpade, måtte beviljas de i framlidna Deras Majestäter Konung Carl XV:s
och Drottning Lovisas tjenst anställda, å en Memorialet bifogad förteckning
upptagna personer till det å samma förteckning för hvar och en utförda
belopp; tilläggande Riksmarskalks-Embetet i underdånighet, att val sammanlagda
summan af de sålunda föreslagna pensionerna uppginge till det
betydliga beloppet af 39,750 R:dr, men att härvid borde tagas i betraktande,
dels att detta belopp utgjorde pensioner till Hofstat och betjening
hos både den nu aflidne Konungen och Dess kort förut aflidna Gemål, efter
hvars död några medel till pensionering af Dess Hofstat icke begärdes, dels
att föregående Pensions- och Indragningsstater uppgått, efter Konung
Carl XIII och Dess gemål till icke mindre än 75,363 R:dr 71 öre, efter
Prinsessan Sophia Albertina till 21,000 R:dr, efter Konung Carl XIY Johan
och Dess Gemål till sammanlagd! 41,066 R:dr, och efter Konung Oscar I
till 19,600 R:dr, dels och slutligen atp då, såsom nu vore fallet,''den aflidne
Konungens efterträdare icke tillika vore Dess arftagare, pensioneringen af
den aflidnas tjenare skulle komma att drabba en främmande furste och Dess
Gemål, hvilket dock hvarken syntes lämpligt eller billigt, desto mindre, som
den sistnämnda genom den storartade och om varm kärlek till sitt land
vittnande dyrbara gåfva, som Dess aflidna fader förärat Svenska Staten, torde
få vidkännas en ganska betydlig inskränkning i den Henne lagligen tillkommande
arfsrätt.

Med anledning häraf tillstyrkte Departements-Chefen, det Kongl. Maj:t
täcktes af Riksdagen äska, att ifrågavarande pensioner till sammanlagd!
belopp af 39,750 R:dr måtte få uppföras å Allmänna Indragningsstaten att
årligen från och med innevarande år utgå under det vilkor för pensionernas
fortsätta åtnjutande, som för löners bibehållande på Indragningsstat i allmänhet
vore gällande, nemligen att pension minskas eller upphör, i den mån innehafvaren
undfår af allmänna medel motsvarande eller högre löneförmåner.

Vidare erinrade Departements-Chefen, att i afseende å Allmänna Indragningsstaten
borde iakttagas Kongl. Maj:ts på nedannämnda departementers
föredragning dels innevarande dag och dels enligt Finansdepartementet
tillhandakomma Protokolls-Utdrag förut fattade Nådiga beslut om aflåtande
till Riksdagen af följande framställningar, nemligen:

Bil. No 6 till Kongl. Maj:ts Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

På Justitie-Departementets föredragning,
att Direktören vid länsfångelset i Umeå Tliure Lorentz Svenonius,
Underofficeren vid straff- och arbetsfängelsets i Malmö inre bevakning
Anders Fredrik- Christian .Ränn,

Yaktkonstaplarne vid länsfångelset i Malmö Christ''offer Granstrand,
Martin Nord och Jöns Landgren samt

Yaktkonstapeln vid länsfångelset i Christianstad Jöns Månsson Widercrantz må

hvar för sig berättigas att från och med månaden näst efter den, då
de nndfmge afsked från sina vid fångvården nu innehafvande befattningar, å
Allmänna Indragningsstaten uppbära en årlig pension för sin återstående lifstid
till följande belopp, nemligen Svenonius 1,300 R:dr, Ravn 600 R:dr samt
Granstrand, Nord, Landgren och Widecrantz hvardera 400 R:dr.

På Landtförsvar.s-Departementets föredragning,

att Revisorn och Bokhållaren i Arméförvaltningens Fortifikations-Departement
And. Gust. Englund måtte från och med månaden näst efter den,
i hvilken han erhölle afsked från sin i berörda Departement innehafvande
befattning på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under sin
återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 2,200 R:dr, motsvarande
den aflöning, han för närvarande uppbure;

att Andre Kaptenen vid Westerbottens Fältjägarekorps Frans Hugo
Grafström måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle
afsked ur krigstj ensten, på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande
under sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 750
R:dr, motsvarande hans nu innehafvande lön enligt normalstat, dock med
vilkor att han från tjensten aflinge, innan han blefve till pension från Arméens
Pensionskassa berättigad;

att vaktmästaren och väbeln vid Krigshögskolan f. d. Sergeanten Johan
August Göhle må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
från vaktmästare- och väbelsbefattningen vid Krigshögskolan blefve honom
beviljadt, på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande uuder sin
återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 800 R:dr, motsvarande
den kontanta aflöning, han för närvarande uppbure;

att f. d. sjuksköterskan vid Krigsskolan å Carlberg Anna Catharina
Kjellman må på Allmänna Indragningsstaten uppföras till åtnjutande under
sin återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 75 R:dr;

att Ofverste-Löj tnanten Georg Leonard Dreyer må på Allmänna Indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under sin återstående lifstid, med beräkning
från den 1 Januari 1873, af en årlig pension till belopp af 1,500 R:dr,
med vilkor att de arvoden, som Ofverste-Löj tnanten Dreyer för närvarande
uppbure, dels med 225 R:dr från fjerde hufvudtitelns anslag till extra utgif -

Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

ter, dels med ett lika belopp från förenade mötespassevolansmedelsfonden,
eller tillhopa 450 R:dr, komme att från samma tid indragas;

att litografi vid Generalstabens litografiska inrättning C. A. Wessberg
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han uppnådde 62 års
ålder, uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af en årlig pension till belopp af 1,000 R:dr; samt

att till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärnsman
må för år 1874 på Allmänna Indragningsstaten anvisas samma belopp, som
för år 1873 beviljats eller 20,000 R:dr.

På Civil-Departementets föredragning,

att Länsbokhållaren i Christianstads län Fredrik Wredman, hvilken
vore berättigad att, efter afskedstagande, från Civilstatens pensionsinrättning
undfå årlig pension till belopp af 400 R:dr, må från och med månaden
näst efter den, uti hvilken afsked honom beviljades, under sin återstående
lifstid från Allmänna Indragningsstaten såsom ärligt understöd uppbära det
belopp, hvarmed hans nuvarande lön öfverstege nämnda pension, eller 600 R:dr.

På Ecldesiastik-Departementets föredragning,

att Vaktmästaren vid Ecldesiastik-Departementets Expedition Anders
Magnusson må uppföras å Allmänna Indragningsstaten till åtnjutande från
och med månaden näst efter den, då han från vaktmästaresysslan blefve entledigad,
af en mot trefjerdedelar af hans lön svarande årlig pension af
450 R:dr;

att å allmänna indragningsstaten måtte uppföras för hvardera universitetet
ytterligare två nya emeritilöner å hvar för sig 4,500 R:dr, att i man
af behof disponeras för beredande af pensioner åt de vid universitetet nu
anställde ordinarie professorer, hvilka för närvarande enligt gällande stadganden
vore berättigade till åtnjutande af emeritilön;

att adjunkten vid elementarläroverket i Skara Frans Wilhelm Michael
Sjöberg må från och med månaden näst efter den, då afsked från adjunktsbefattningen
blefve honom meddeladt, å Allmänna Indragningsstaten under
sin återstående lifstid åtnjuta pension, motsvarande tre fjerdedelar af hans
adjunktslön, med 1,125 R:dr; samt

att f. d. läraren vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda,
nuvarande föreståndaren för den i Hjorteds församling inrättade uppfostringsanstalt
för medellösa döfstumma barn Carl August Klmgspor må, sedan han
från föreståndarebefattningen entledigats, på Allmänna Indragningsstaten uppbära
under sin återstående lifstid årlig pension af 1,500 R:dr.

Derjemte och då f. d. Öfversten och Sekund-Chefen vid Kongl. MarinRegementet
grefve Pehr Georg Sparres enka grefvinnan Eva Carolina Sparre
född Pihlgard vid den höga åldern af 76 år befunne sig med eu oförsörjd

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:is Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

sjuklig dotter i saknad af annan tillgång för sitt uppe-hälle än ett gratial
å 750 R:dr från Amiralitets-Krigsmanskassan, så hemställde föredragande
Departements-Chefen, med anledning af en till Finans-Departementet från
grefvinnan Sparre inkommen underdånig ansökning, det Kong]. Maj:t täcktes
föreslå, att med afseende såväl å framlidne grefve Sparres nära femtioåriga
verksamhet i det allmännas tjenst, hvarunder han med utmärkelse deltagit i
fäderneslandets senaste krig och dervid blifvit svårt sårad, som å de allmänt
erkända för fenster om den fosterländska litteraturen, grefve Sparre i lifstiden
såsom författare intägt, Riksdagen måtte bevilja hans enka en årlig
pension å 400 Ridt'' att från Allmänna Indragningsstaten utgå;

Anhållande Departements-Chefen tillika att få i underdånighet erinra,
att vid föredragning den I nästlidne November af kronojägaren Johan Rådströms,
af Skogsstyrelsen förordade pensionsansökning, dervid var bifogadt ett
af Rödströms förmän afgifvet intyg, innehållande att Rödström, som uppnått
76 års ålder och i 33 år anmärlcningsfritt och med utmärkt samvetsgrannhet
tjenstgjort såsom bevakare å kronoparken Krämaremarken i Örebro län, i
följd af de svåra skador, han under nästlidne sommar genom åskslag erhållit,
vore och ansåges fortfarande blifva oförmögen att på eget ansvar behörigen
tjenstgöra samt derföre i sitt medellösa tillstånd vore i yttersta behof af någon
pension, Kong!. Maj:t i Nåder beslutat hos Riksdagen gorå framställning, att
Rödström binge från och med 1873 efter erhållet afsked uppföras å Allmänna
Indragningsstaten till åtnjutande af en årlig pension å 150 R:dr.

Departements-Chefen anmälde härefter hurusom, i fråga om bestämmande
af medelpriset under nästa statsregleringsperiod å spamnålen under
sådana löner, som innéhafvarne till Brådt före siat sregler ingen vid. 1840—1841
årens Riksdag, och för hvilken spannmål, om och i den mån medelpriset öfverstege
7 R:dr B:ko eller 10 R:dr 50 öre tunnan, särskild ersättning jemlikt
Kong!. Brefvet den 3 Februari 1841 borde från Allmänna Indragningsstaten
löneinnehafvarne tillkomma, Statskontoret i dess ofvan omförmälda Berättelse
upplyst, att riksmarkegångspriset å spamnålen utgjort:

för år 1870

1871

1872

’1 V

För kubikfot. För tunna.

. . 2,02,...... 12,73,

. . 1,98,...... 12,47,

- . 2,16,......13,61,

» »

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

eller i medeltal 2 R:dr 5 öre för kubikfot och 12 R:dr 93 öre för tunna;
och tillstyrkte Departements-Chefen, att ofvanberörda ersättning nu måtte
föreslås att utgå efter nämnda medelpris, 12 R:dr 93 öre för tunnan, i följd
hvaraf och då, enligt hvad Statskontoret jemväl upplyst, beloppet af den
spanmål, som inbegrepp under lön ,rna för äldre, innan vidtagandet af 1841
års statsreglering, utnämnde embete- och tjensteinän m. it., för närvarande
utgjorde 302 tunnor samt således den utöfver 7 R:dr banko eller 10 R:dr
50 öre per tunna uppkommande tillökning å 2 R:dr 43 öre för tunnan uppginge
till 733 R:dr 86 öre, Departements-Chefen i likhet med Statskontoret
ansåg det till bestridande af berörda utgift å Allmänna Indragningsstaten
erforderliga anslag lämpligen kunna för år 1874 bestämmas i rundt tal till
700 Riksdaler.

Då de ytterligare anvisningar å förslagsanslaget för Allmänna Indragningsstaten,
som enligt bär förut omförmälda dels redan fattade Nådiga beslut
och dels af Departements-Chefen gjorda underdåniga hemställanden, derest
desamma i Nåder godkändes, skulle hos Riksdagen äskas, kunde anses blifva
till en del uppvägda af de besparingar å samma anslag, som uppstode genom
äldre pensionstagares afgång, och dertill komme, att, i händelse af bifall till
Departements-Chefens förslag, att, efter ingången af 1874, pensioner, som enligt
nu gällande bestämmelser borde för afskedade civile embete- och tjensteman,
hvilka tillika vore delägare i Civilstatens Pensions-inrättning, uppföras
å Allmänna Indragningsstaten, i stället skulle utbetalas af nämnda Pensionsinrättning,
än vidare besparingar derigenom måste för Indragningsstaten uppstå,
så ansåg Departements-Chefen någon förändring uti beloppet af det för berörda
stat nu uppförda anslaget icke vara erforderlig;

Och som de å Hufvudtiteln anvisade Pensionsstatsanslagen nu utgöra
......................R:dr 637,357: 99.

men genom tillägg af det för Civilstatens
Pensions-inrättning föreslagna nya

anslaget.................... „ 300,000: —

komma att uppgå till....................R:dr 937,357: 99.

samt Allmänna Indragningsstatens nuvarande anslag

utgör............................. „ 892,762: Öl.

så skulle alltså summan af de Ordinarie anslagen under

Nionde Hufvudtiteln blifva.................R:dr 1,830,120: —

Bil. A'':o 6 Ull Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

I fråga nu om extra anslag under denna Hufvudtitel, erinrade Departements-Chefen,
hurusom Kong!. Maj:t redan vid regleringen af Fjerde och Femte
Hufvudtitlarne på vederbörande Departementers föredragning beslutat i sådant
afseende föreslå:

att det årliga bidrag från Statsverket, som erfordrades för upprätthållande
af arméens Pensionskassas egen pensionering, måtte för år 1874 få utgå
med..................................R:dr 85,500.

mot skyldighet för Pensionskassan att. till Riksgäldskontoret
afstå det för året Pensionskassan tillkommande förhöjda
vederlag för de till Statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
under enahanda vilkor i öfrig!, som hittills egt ruin, eller att
årsanslaget qvartalsvis utbetalades med förbindelse för pensionskassans
Direktion att, så snart årets räkenskaper hunnit afslutas,
hos Fullmäktige i Riksgäldskontoret behörigen ådagalägga,
om hela anslaget eller huru stor del deraf behof! för
ändamålet användas, samt att, i händelse det lyftade beloppet
icke åtgått, öfverskottet återlemna;

att det årliga kreditiv, som erfordrades för fortfarande tillämpning
af nu gällande pensionsstater af den 9 Februari 1858
och den 6 November 1860, måtte, på grund af Direktionens
gjorda beräkning, för år 1874 bestämmas till..........,, 275,000.

att användas till betäckande af den skilnad, som för arméens
Pensionskassa under samma år kunde uppstå genom den
ifrågavarande pensioneringens tillämpning, och att utbetalas sålunda,
att hälften deraf utgåfves den 1 April och andra hälften
den 1 Oktober; med förbindelse för Direktionen att, vid reqvirerande
af första halfårets belopp, med afslutade räkenskaper
redovisa föregående årets utgift;

att såsom extra anslag för år 1872 måtte anvisas följande
två kreditiver, nemligen:

dels för att fortfarande ej mindre sätta Amiralitets-krigsmanskassan
i stånd att till Sjöförsvarets embets- och tjensteman
samt betjente, som söka afsked, genast utgifva pensioner, enligt
de för kassan nu gällande pensioneringsgrunder, än äfven utgöra
tillgång till de dem tillförsäkrade fyllnadspensioners utbetalande „ 73,000.

dels för upprätthållande af den för Sjöförsvarets afsked
ade gemenskap förunnade förbättrade pensionering.....„ 40,000.

Transport R:dr 473,500.

Bill. till Riksä. Prof. 1873. 1 Sami,. 1 Afä.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj.is Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Transport R:dr 473,500: —

med Direktionen öfver nämnda kassa lemnad rättighet att
å berörda kreditiv under loppet af år 1874 lyfta hvad för
omförmälda behof blefve erforderligt.

Summan af de extra anslagen under Nionde Hufvud titeln

skulle alltså blifva...................R:dr 473,500: —

Hvad Departements-Chefen sålunda rörande reglering
af anslagen under Nionde Hufvudtiteln och dermed
sammanhang egande ämnen i underdånighet anfört och hemställt,
biträddes af Statsrådets öfriga ledamöter och blef af
Hans Maj: t Konungen i nåder gilladt och god känd t.

Departements-Chefen anmälde vidare, att Statskontoret dels vid sin
ofvan omförmälda Berättelse fogat en förteckning öfver icke godtgjorda
förskott, tillsammans 22,257 Rall’ 72 öre, Indika borde hos Riksdagen till
ersättande anmälas, omfattande denna summa äfven ett belopp af 10,504
R:dr 69 öre, som under år 1871 utgifvits till bestridande af ytterligare kostnader
för utarbetande af förslag till befrämjande af en ordnad och förbättrad
skogshushållning i Norrland, till hvithet ändamål ett extra förslagsanslag
varit å 1869 års Riksstat uppfördt, dels ock i en särskild underdånig skrifvelse
af den 12 nästlidna December gjort framställning om beredande af
godtgörelse åt Statsverket för ett förskott af 5,759 Rall'' 36 öre, som utgått
till reparations- och underhållsarbeten å Tranebergs, Nockeby och Drottningholmsbroarne,
så att sammanlagda beloppet af Statskontorets oersatta förskotter
utgjorde 28,017 R:dr 8 öre.

Och behagade Hans Maj:t Konungen uppå Statsrådets
tillstyrkande förordna, att omförmälda förhållande
skulle för beloppets ersättande meddelas Riksdagen i den
Nådiga Propositionen om Statsverkets tillstånd och behof
samt såväl nyssnämnda berättelse och skrifvelse jemte
öfriga för Statsregleringen nödiga handlingar tillställas
Stats-Utskottet.

Departements-Chefen yttrade härefter i underdånighet:

“Sedan de särskilda delarne af Statsregleringen nu Olif vit underkastade

Bil. M:o 6 till Kongl. Majds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Eders Kongl. Maj:ts pröfning, anhåller jag att få gorå en sammanfattning
af det hela och derom yttra mig:

”Statsverkets utgifter för år 1874 skulle enligt de förslag, som nu af
Eders Kongl. Magt blifvit godkända, utfalla sålunda:

Ordinarie utgifter:

Första hufvudtiteln.......... Andra. d:n ........	..........R:dr	1,291,000 2,615,500 603,680	—
Tredje Fjerde Femte	d:o	”	_
d:o ..........		10,968,'' 500	_
d:o ..........		4,384,800 9,584,000 8,908,700 5,821,400
Sjette Sjunde Åttonde Nionde	d:0 ..........
d:o ..........	"	_
d:o ..........
eko ..........		l'',830''i20	—

R:dr 46,007,700

Extra ordinarie utgifter:

Andra hufvudtiteln......

Fjerde d:o ......

......R:dr

Femte d:o ......

Sjette d:o ......

förutom 412,600 R:dr
att från Riksgäldskonkontoret
utgå till allmänna
arbeten m. m.

270,000

4,395,200

2,269,700

7,659,100

Sjunde Hufvudtiteln . . .
Åttonde d:o ...
Nionde d:o . . .

och då derifrån afräknas

. . „ 48,600: —

. . „ 646,350: —

• '' " 473,500: — 450:

eller sammanlagdt R:dr 61,770,150:

Statsverkets inkomster

uppgående, enligt den af Eders Kongl. Maj:t godkända beräkningen
till....................... 52,755,000: —

framgår beloppet af den statsfyllnadssumman, som för år
1874 bör Statskontoret från Riksgäldskontoret tillhandahållas
.............................Rall'' 9,015,150: —

Bil, N:o 6 till Kong!,. Maj:ts trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

”För utgående under år 1873 från Riksgäldskontoret
har Eders Kongl. Maj:t endast beslutat begära ersättningar
till Statskontoret:

för förskott till diverse omkostnader...........R:dr 22,257: 72.

för förskott till reparation af Drottningholms med flere broar 5,759: 36.

tillsammans R:dr 28,017: 08-

”Till bedömande af Riksgäldskontorets utgifter, inkomster och behof
under åren 1873 och 1874 hafva Fullmäktige i detta verk lemnat uppgifter,
dem jag nu ber att, jemte hvad jag dervid har att tillägga, få
föredraga."

”Riksgäldskontorets utgifter för år 7873 beräknas af

Fullmäktige:

Anslaget till Eders Kongl. Maj:t............R:dr 300,000: —

Räntor och kapitalafbetalningar................ 7,330,015: 37.

Extra Statsanslag och beviljade lån.............. 3,392,318: 60.

1873 års statsfyllnadssumma.................. 8,970,855: 48.

Riksdags- och revisionskostnader................ 425,000: —

Diverse utgifter......................... 148,000: —

"Beloppet af kostnaderna för Konung Carl XV:s begrafning
är ännu ej känd! och anslag till dem måste derföre
blifva föremål för en särskild Kongl. Proposition.”

"Till dessa utgifter komma förestående ersättningar

till Statskontoret för dess förskotter............. 28,017: 08.

då hela beloppet af hända utgifter blir.........R:dr 20,594,206: 53.

”Riksgäldskontorets tillgångar och inkomster för år 1873 upptagas deremot
af Fullmäktige:

Behållning från år 1872 ................R:dr 764,939: 40.

Återbetalning af tillsvidare förräntade medel med räntor . . 9,502,000: —

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål

anvisade lån.......................... 1,190,000: —

Allmän bevillning för år 1872 ................ 3,200,000: —

Folkskoleafgift för år 1871 .................. 20,000: —

Observations- och skatterätts- samt ekeskogsmedel...... 10,000: —

Kortstämpelafgift........................ 120,000: —-

Äldre depositionsmedel..................... 1,200: —

Transport R:dr 14,808,139: 40.

Bil. N:o 6 till Sotig!-. Maj.is Prof. i\:o 1 om Stål »verket 1873.

Transport R:dr 14,808,139: 40-

Skogsplanteringskassans och fondens för boställsskogars

indelning återstående behållningar......... „ 16,148: 2.

Köpeskillingen för kronolägenheten Hushagen...... „ 100,000: —

Återbetalning af undsättningslån............. „ 549,736: 20.

Återbetalning af myrutdikningsanslag.......... ,, 550: —

Ytterligare försäljning af statsobligationer enligt redan

åt Riksdagen fattade beslut............. „ 7,500,000: —

“1 stället för den brist af 2,600,000 Rdr, som vid sistlidna
riksdags slut beräknades efter upplåning af nyssnämnda
summa uppkomma i tillgångar ne för 1873, utvisar sammanlagda
beloppet af ofvanstående behållning och inkomster,
22,974,573 Rdr, ett öfverskott öfver de af Fullmäktige kända
utgifterna af 2,400,000 Rdr. Hufvud sakliga anledningen till
detta resultat, som således med 5,000,000 Rdr öfverskjuter
det beräknade, är, på sätt Fullmäktige uppgifva, att tillskrifva
de störa öfverskott å Statsverkets inkomster, som under
den efter Riksdagen förflutna tiden kunnat till Riksgäldskontoret
levereras, nemligen å 1870 års statsinkomster
557,872 Rdr 45 öre och å 1872 års, förutom redan
derförut levererade 1,000,000 Rdr, ytterligare 4,500, 000R:dr.“

“Till dessa tillgångar komma emellertid ytterligare
öfverskott å Statsverkets inkomster nemligen för år 1871
utöfver till Riksgäldskontoret redan levererade

7,000,000 Rdr ................ 881,583: 97.

och för år 1872 redan kända öfverskott:

å jernvägstrafikmedel .	. Rdr	2,160,000: —
„ skogsmedel.....		420,000: —
., tullmedel......		4,300,000: —
„ bränvinsmedel....	Rdr	2,120,000: — 9,000,000: —

eller utöfver till Fullmäktige
levererade . .

R:dr 5,500,000''. — ^500,000:

4,381,583: 97.

Rdr 27,356,157: 59.

“Och, om från donna summa tillgångar afdragas de
här ofvan upptagna utgifterna..............Rdr 20,594,206: 53.

återstår en behållning af.................Rdr 6,761,951: 06-

Bil. N:o 6 till Kongl. Majds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

“För år 1874 beräknas Riksgäldskontorets utgifter af Fullmäktige

sålunda:

Anslaget till Eders Kongl. Maj:t ............R:dr 300,000: —

Räntor och kapitalafbetalningar................ 7,579,735: 87.

Extra statsanslag och beviljade lån.............. 2,983,043: 33.

Riksdags- och revision skostnader................ 425,000: —

Diverse utgifter......................... 148,000: —

“Dertill kommer

Den af Eders Kongl. Näjd föreslagna statsfyllnadssumman . 9,015,150: —

samtjf de af Eders Kongl. Näjd för allmänna arbeten föreslagna
statsbidrag att direkte från Riksgäldskontoret utgå 412,600: —

Rall'' 20,863,528: 70.

“Riksgäldskontorets inkomster för samma år uppgifvas deremot af Fullmäktige
blifva:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda före -

mål anvisade lån....................R:dr 1,260,000: —

Allmän bevillning för år 1873 ................ 2,600,000: —

Observations- och skatterätts- samt ekeskogsmedel...... 9,000: —

Kortstämpelafgift........................ 120,000: —

Äldre depositionsmedel..................... 1,200: —

“När härtill läggas:

Behållningen från år 1873 .................. 6,761,951: 6.

och ytterligare förfallna undsätiningsmedel.......... 161,411: 95.

visar sig summan af tillgångar blifva..........R:dr 10,913,563: 1.

och Riksgäldskontorets behof således vara 9,949,965 R:dr 69 öre.“

“Om upplåningen för året bestämmes till beloppet af anslagen till
statens jernvägsbyggnader och materiel, R:dr 7,250;000, samt Riksdagen för
anskaffande af återstoden, R:dr 2,699,965, 69 vill åtaga sig en allmän bevillning
för år 1874 till vanligt belopp, skulle således Riksgäldskontorets
behof blifva fyllda utan upptagande af lån för tillhandahållande af de
2,000,000 R:dr, Indika under år 1874 skola utgå af de vid 1871 års riksdag
beviljade medel till låneunderstöd för enskilda jernvägsanläggningar och
utan användning för bestridande af Statsverkets utgifter utaf riksbankens
vinst för år 1872, som af Fullmäktige uppgifves antagligen utgöra fullt

1,500,000 Rdr.“

”De störa öfverskotten och den af förestående beräkning visade möjligheten
att fylla Statsverkets behof och derutöfver kunna lemna de för anläggning
af enskilda jern vägar utlofvade lån utan anlitande af hela beloppet af
tillgångarne måste framkalla fanken på, huruvida ej äfven vid denna Riksdag
förslag till skattenedsättningar skulle kunna göras och då i främsta rummet,

Bil. N:o 6'' till Katigt. Muj:U Hrop. N:o / om Statsverket 187K.

huruvida ej de förslag dertill, hvilka vid sista Riksdag af Kongl. Maj:t gjordes,
men ej af Riksdagen biföllos, nu herde förnyas. Ehuru lifligt öfvertygad jag
än fortfarande är om dessa skatters olämplighet, anser jag mig emellertid ej
höra tillstyrka Eders Kongl. Näjd att förnya förslag till skattenedsättningar,
hvilka vid sistlidna riksdag blefvo afslagna.”

”Ej heller anser jag några nya sådana förslag nu höra framställas.
Yerkningarne af de störa tullnedsättningarne vid sista Riksdag äro ännu ej
hända. Lika litet kan ännu med någon säkerhet beräknas, i hvad man tillfälliga
och för framtiden ej påräkneliga konjunkturer medverkat till statsinkomsternas
utomordentligt hastiga tillväxt. Deremot är redan tydligt, att
denna tillväxt varit åtföljd af eu stegring i omkostnadernas belopp, såsom
synnerligast för jernvägstrafiken, hvilken stegring möjligen kommer att fortfara,
äfven om inkomsterna ej vidare skulle i samma förhållande ökas. Dertill
bär den göda tiden varit åtföljd af en förhöjning i alla lefnadskostnader,
hvilken måste framkalla oafvisliga anspråk på förhöjning i embetsmännens
löner.”

”Enligt min åsigt bör derför banko vinsten såväl som de öfverskott af
fjolårets inkomster, hvilka möjligen kunna utöfver beräkningen uppstå, användas
till minskning af statens upplåning. De blifva derigenom icke blott i sig sjelfva
nyttigt brukade, utan påskynda ock, genom förringande af Statsverkets till ränta
och amortering å de fonderade lånen utgående dryga utgifter, den tidpunkt,
då, efter det behörig utredning skott, man katt tänka sig, att större skattenedsättningar
kunna ske utan risk, att skattebördorna aflyftas från en klass
endast för att påläggas de öfriga eller att derigenom Statsverkets oafvisliga
behof af medel till bestridande af de från en ständigt fortgående utveckling
oskiljaktiga nya eller ökade utgifterna icke skulle kunna mötas. I den mån
statens jern vägsanläggningar utveckla sig till en för Statsverket »>msf gifvande
affär och de af deras utförande föranledda skulder kunna minskas icke blott
genom den ständiga amorteringen utan ock genom användning dertill af flera
millioner, årligen uppkomna genom banko vinst och öfverskott å Statsverkets
inkomster utöfver beräkningarna af hvad till dess utgifter erfordras, anser jag
förenämnda tidpunkt så föga aflägsen, att ett allvarligt betraktande af då uppstående
förhållanden icke länge bör uppskjutas, hvarpå jag derföre nu velat
fästa uppmärksamhet. ”

”Jag tillstyrker i underdånighet, det Eders Kongl. Näjd måtte föreslå
Riksdagen att besluta öfverlemnande af bankovinsten för år 1872 till Riksgäldskontoret,
att för år 1874 åtaga sig en allmän bevillning till vanligt
belopp samt att bemyndiga Fullmäktige i Riksgäldskontoret att genom försäljning
af obligationer upplåna de medel, som för utförande af statens jernvägsbyggnader
och anskaffande af rörlig materiel kunna erfordras utöfver
förenämnda tillgångar. “

Bil. N:o 6 till Kongl, Magt» Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Hvad Departements-Chefen sålunda tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen, uppå Statsrådets hemställan, i Nåder
gilla; hvarjemte Hans Maj:t, likaledes enligt Statsrådets
tillstyrkande, uppdrog åt Chefen för Finans-Departementet
att, sedan han erhållit Protokollsutdrag angående hvad å
de öfriga Departementens föredragning blifvit i afseende å
statsregleringen beslutadt, uppsätta och till justering inför
Kong!. Maj:t i Statsrådet anmäla förslag till Nådig Proposition
angående Statsverkets tillstånd och behof, grundad
på Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Ex protocollo.

A. Adelgren.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver i Riksstaten anvisade och enligt länsräkenskaperna
afbörda utgifter å ränta och tionde för år 1871.

	Enligt Eiksstaten för 1871.	Enligt 1871 års landsböcker afföres
	Indelt ränta och er-	Indelt tionde och er-
	sättning för indragna	sättning för indragna	Indelt ränta.	Ersättning för	in-	Indelt tionde.	Ersättning för	in-
	räntor.		tiondeanslag				dragna räntor.			dragna tiondeanslag. \|
Andra hufvudtiteln:
Svea Hofrätt......................	2,201	89	—		2,305	36	446	29	—	_		\|
(rota d*0 . ................	3,494	25			3 836	06		75
Skånska do ......................	207	75			204	99	2	47
Fjerde hufvudtiteln:
Kavalleri- och infanteriregementena ..........	2,097,695	93	264,507	39	957,441	83	1,149,557	33	19,990	77	259,695	82
Femte hufvudtiteln:
Båtsmansindelningen...................	80,962	79	—	—	77,767	76	---	—		—
T-nfs- np.h fvri n rättn i ti op, n ....	460				404	67	o	7 A
				o	i O
Sjette hufvudtiteln:
Landsstaterna i länen..................	152,973	09	12,361	86	30,946	55	119,800	86	—	—	12,567	70 !
Gästgifvares friheter...................	17,423	71	8	61	6,523	93	10,870	62	—	—	10	68
Färjor och färjekarlar..................	184	69	37	17	5	02	163	89	----	—	48	77
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket........	23,700	10	—	—	24,859	12	—		—	—	—
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar . . .	2,946	27	—	—	833	21	2,362	46	1,174	51	1,648	18
Sjunde hufvudtiteln:
Postverket.........................	34	—	—	—								\|
Skogsväsendet.......................	900	—		•—	1,144	87	—	—	--	—	—	- 1
Städers friheter......................	21,324	52	754	95	9,173	02	1,766	15	374	81	286	85
Observations- och uppbördsprocenter..........	—	—	66	15	—	—	——	—	—		—	—
Åttonde hufvudtiteln:
Kierecistaten .......................	130,160	79	315,425	46	119,000		12,748	14	27,214	19	308,060	77
Universiteten.......................	82,363	36	112,381	71	70,313	23	4,402	88	32,642	29	86,729	89
Elementarläroverken...................	8,913	96	208,382	16	7,694	91	1,395	25	1,401	83	223,482	38
Pedagogier och folkskolor................	4,219	—	7,990	08	4,328	76	412	96	1,157	79	7,816	98
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen ....	——	—	4,103	82	—		—	—	5,532	16
Fattigvården i Stockholm och landsorterna......	158	29	236	46	92	49	103	37				9
Hospitalers och lasaretters underhåll..........	18,856	27	89,587	68	11,067	94	5,016	76	5,105	97	JjX) £ 93,318	O & 84
Störa barnhuset i Stockholm..............	----	—	42,930	09	—	—	36	99	569	78	43,512	66
Barnhusen i landsorterna................	—	—	25,672	71	—	—	35	73	—	85	22,958	49
Kyrkors underhåll....................	14,089	62	284,401	95	7,730	61	5,695	34	162,421	97	140,846	50
Nionde hufvudtiteln:
Allmänna iudragningsstaten...............	2,729	72	151	75	843	25	855	22	—	—	85	47
Summa	2,666,000	-	1,369,000	-	1,336,517	58	1,315,677	i i6	257,586	92	1,201,332	30

2,652,194: 74 ~ 1,458,919: 22.

Bil. Litt. C.

Tullverkets Ordinarie Aflöning^ Normals tat för år 1874.

y ti 8		Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
	Kong!. General-Tullstyrelsen.											20,000
	Kansliet.
											—	13,400	—-
	Advokat^,skalskontor et.											t
	---------—										—	5,300	—
	Kammarkontor et.										_	11,900
	Revisionskontor et.											20,300
1	Ramm arvaktbetjen ingen. Öfverva k t.m ältare..........	650 500		300 300						950 800 3,200
1
1 4	Dito ............								4,950

	l:o Central-flistriktet. Stockholm.

	Tidlkammaren.
1 I	Tullförvaltare............ Kontrollör..............	3.500 2.500 2,000 1,000	—	2,000 2,000 1,000 400	—				—	5.500 4.500 3.000 1,400 5,600 800 1.000	—
1	Andre Kontrollör..........
I	Kammarskrifvare..........
4	Dito ..........
1 1	Kam marvak Utlastare, som tillika uppassar vid Uppbördskontoret Biträdande Kammarskrifvare . . .	500	—	300 1,000	—				-	—	21,800
	Uppbördskontor et.
—	------------- ___				—							6,900	—
	Transport	—	—	__	~~	—	—-	—.	—	—		104,550	—

Bil. Litt. C. 1.

ji Numerär.		Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
	Transport	——	—	---	—	---	—	—	—	—	—	104,550	—
	Konfiskations- och Kassörs-
	kontoret.
i	Inspektor och kassör .......	3,000	—	2,000	—	—	—	—	—	5,000	—
i	Kammarvaktmästare . .......	500	—	300	—	—	—	—	—	800	—	5,800
	Packhusinspektionen.
i	Öfverinspektor...........	3,500	—	3,500	—	—	—	—	—	7,000	—
i		3,000		3 000						6 000
l i		2 000		1 500						3,500
i	Kontrollör..............	2''000	—	1,000	—	—	—	—	—	3,000	—
: i				___		___		___		3,000
i		1,200		400						1,600		''
i 2									3,200
i	Uppsyningsman...........	900	—	300	—	—	—	—	—	1,200	—
i	Vaktmästare............	600	—	300	—		—	—	—	900	—
1 3								__		2,700
: i	Biträdande e. o. Kammarskrifvare	—	—	1,000	—	—	—	—	—	i''ooo	—
! 2	Dito Dito	—	—	—	—	—	—		—	2,000	—	35,100
	Nederlag skontor et.
; i		3 500		2,000						5,500	__
i		1 000		400						1 400
g i	Öfveruppsyningsman........	U200	—	600	—	—	—	—	—	U800	—
i	Biträdande e. o. Kammarskrifvare	—	—	1,000	—	—	—	—.	—	1,000	—	9,700
\|	Tullbevakning sinspektionen.
i	Öfverinspektor, som jemväl utöfvar
	Chefskap öfver kustbevakningen					(b) (h)
	i Stockholms skärgård.....	3.500	—	1,000	—	500	—	—	—	5,000	—
i	Kontrollör .............	2,500		1,500		■				4,000
i		1 000		400						1 400
i	Kammarvaktmästare....... .	500	—	300		—		__		800	—
i	Biträdande e. m kammarskrifvare	—	—	1,000	—	-		-		1,000	—
i	Öfveruppsyningsman.......	1,200	—	400	—	—	—	—	—	1,600	—
2	Dito . .									3,200
1	Uppsyningsman...........	900	—	300	—	—	—	—	—	1,200	—
5										6,000
1	Vaktmästare............	600	—	300					_	900
69	Dito ............	—	—	---	—	—	—	—	—	62,100	—
	Transport	—	—	—	—	-------	—	—	—	87,200	—	155,150	—

Numerär.

Transport

Roddare

Dito

Anm. — -Anm. — -

Anslag till den i Stockholm för
lagda tulljakt, att uppbäras och
redovisas af Ofverinspektoren
vid Tullbevakningsinspektionen

Kust- och Skår g år dsb ev åkning en
mellan Gefle och Nyköpings tullkammar
distrikter, under befäl
af Öfverinspektoren vid Tullbevakningsinspektionen.

Sandhamn.

val arv.

»Urin,inni och Landsort.

Utö och lliifvudskär.

Furusund.

öregrund.

Tjenst Lön.

| görings- i
I penningar. 1

Jakt- j Hästlcga
och och rese bätlega.

| kostnader.

400

Medicus för tullverkets lägre Vaktbetjening
i Stockholm (tjenstgöringspenningar
och hästlega)

Waxholm.

300

600

Transport!

Total-\| belopp.
87,200	—
700 4,900	—
300	—
4,000
7,150	—
5,650	—
7,200	—
2,500	—
6,300	—
5,150
600

Summa

Riksmynt.

155,150

131,050

600

200

287,0001

Numerär.

	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
Transport											287,000
Södertelje.
Inspektor ..........	1,200 700 500		600 300 200		50 (b)				1,850 1,000 700 2,100
Uppsyningsman........... Vaktmästare...........	—	—	—	—	—	—
Dito .......
										5,650
(irisslehamii.
—----—----	—	—	—	—	—	—	—	—	—		3,250	—
Isthammar.										-
Tullkammareföreståndare .....			200						200
Anm. Här anställde 1 Inspektor, hvars befattning vid blifvande ledighet indrages, uppbär, till dess han från sin tjenst afgår, den aflöning, som i 1808 års stat för honom linnés upptagen.									200

Morrtelje.
Tullkammareföreståndare..... Anm. Här anställde 1 Vaktmästare, hvars befattning vid blifvande ledighet indrages, uppbär, till dess han från sin tjenst afgår, den aflöning, som i 1868 års stat för honom finnes upptagen.			200								200
fiefle.
--------------	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	24,900	—
Nyköping.
—----------										—	8,800	—
2:o. ^Vestra distriktet.
fiöteberg.
------------	—	—	—	—	''--	—	—	--	—	—	5,100	—
Tullkammaren.	-
Tullförvaltare . . ..........	3.500 2.500		2,000 2,000						5.500 4.500
Kontrollör..............

Transport	—	—\|	—	—	—	—	----- —\|	io,oooj	—	335,100	—

Transport

Andre kontrollör.......

Kammarskrifvare.......

Dito .......

Kammarvaktmästare.....

Biträdande e. o. kammarskrifvare
Dito dito

Uppbördskontor et.

Tullförvaltare.........

Kammarskrifvare.......

Kammarvaktmästare, som jemväl
uppassar vid Konfiskations- och
Kassörskontoret......

Konfiskations- och Kassörskontoret.

Inspektor och Kassör.....

Biträdande e. o. Kammarskrifvare

Packhusinspeklionen;

Öfverinspektor........

Tullförvaltare.........

Förste kontrollör.......

Kontrollör...........

Dito ...........

Kammarskrifvare.......

Dito ........

Uppsyningsman........

Vaktmästare.........

Dito .........

Biträdande e. o. kammarskrifvare
Dito dito

Nederlag skontor et.

Tullförvaltare.........

Kammarskrifvare.......

Öfveruppsyningsman.....

Vaktmästare.........

Biträdande e. o. kammarskrifvare

Transport [--

		Tjenst-		Jakt-		Hästlega	Total-		Summa
Lön.		gönngs- penningar.	och båtlega		och rese-kostnader.	belopp.	Riksmynt.
								10,000		335,100
2,000	—	1,000	—	—---	—	—	—	3,000	—
1,000	—	400	—	—	—	—	—	1,400	—
	—	__	—	—	—	—	—	5,600	—
500	—	300	—	—	,—	—	—	800	—
—	—	1,000	—	—	—	—	—	1,000 1,000	—
3,500		2,000						5,500
1,000	—	400	—				—	1,400	—
500	—	300	—	—	—	—	—	800	—
3,000		2,000						5,000
—	—	1,000	—	—	—	—	—	1,000	—
3,500		3,500						7,000
3,000	—	3,000	—	—	—	—	—	6,000	—
2,000	—	1,500	—	—	—	—	—	3,500	—
2,000	—	1,000	—	—	—	—	—	3,000 3,000 1,600 1,600 1,200	—
1,200	—	400	—	—	—	—	—
900	z	300		__
600	—	300	—	—	—	—	—	900 900 1,000	—
	z	1,000						z
							—	1,000
3,500		2,000						5,500
1,000	—	400	—	—	—	—	—	1,400	—
1,200	—	600	—	—	—	—	—	1,800	—
600	—	300	—	—	—	—	—	900	—
—	—	1,000	—	—	—	—	-	1,000	—
—	--	—	—	---i_	—	—	77,800	—	335,100j —

c Z		Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
	Transport	—	—	—	—	—	—	—	—	77,800		335,100	—
	Tullbevakningsinspektionen.
1 1	Öfverinspektor, som jemväl utöfvar befäl öfver kustbevakningen inom Göteborgs Tullkammare-distrikt Kontrollör.............	3.500 2.500	—	1,500 1,500	—	b) h) 500	—		—	5,500 4,000	—
1	Kammarskrifvare.........	1,000	—	400	—	—		__		1,400
1	Kammarvaktmästare........	500	—	300	—	—	—			800
1	Öfveruppsyningsman........	1,200	—	400	—					1,600
1	Dito .........	—	—	—	—	_	__		1,600
1 3	Uppsyningsman........... Dito ..........	900	~	300	—	—	—	_	—	1,200 3,600	—
]	Vaktmästare...........	600	—	300	—	__		__		900
65	Dito ............									58,500
1 11	Roddare............... Dito ............	400		300	—			t	—	700 7,700	—
Klippans station.
									—	1,600	—
	Kustbevakningen i Göteborgs tull-kammaredistrikt, under befäl af Öfverinspektoren vid Tullbevak-ning sinspektionen i Göteborg.									''
—	---— — —---	—	—	—	—	—		—	—	39,300	—
1	Kalfstind.
	Anm. —----------
	Kongsbaeka.
i—	------------	1	—i	—	—	—	—		—	200	_	206,400
	Kougelf.
i	—			■		■		j			—	1,000	—
1 1 1	Ilar strand Tullförvaltare............i Vaktmästare............ Dito ............j	2,000 500 500	— i	\| 1,000 300 200	—	b) r) 300		— ! 1		3,300 800 700	I
							1
	Transport ——	1	--!	—\|--\|	—--I	_	4,800)	-1	542,500)—[

Numerär.

	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
Transport	—	—	—		—	—	—	—	4,800	—	542,500	—
Kustbevakningen.
—		—	—	—	—	—	—	—	3,350	—
Klädesholmen.									9 650
Hätta».
Inloppsstation till Uddevalla.
Kustvakt till sjös..........	500	—	200	—	300 (b)	—	—	—	1,000	—
Kustroddare.............	350	—	150	—	—	—	—	—	500	—
									1,000		13,300

Anm.-------------
Uddevalla. *											22,900
Strömstad.
— — — —--- —--	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	16,485	—
Wurberg.
Tullförvaltare, som jemväl utöfva!''
befäl öfver kustbevakningen i					b) h)
Warbergs tullkammaredistrikt .	2,500	—	1,000	—	400	—	—	—	3,900	—
Öfveruppsyningsman........	1,000	—	400	■—	—		•---	—	1,400	—
Vaktmästare............	500	—	200	—	—	—	—	—	700	—
Dito ............	—	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—
Roddare............ . . .	350	—	150	—	—	—	—	—	500	—
Anslag till skrifvarebiträde . . . .	—	—	—	—	—	—	—	—	500	—
Kustbevakningen.
Kustsergeant till häst...... .	700	—	200	—	—	—	450 (h)	-	1,350	—
Dito till sjös.......	700	—	200	—	450 (j)	—	—	—	1,350	—
Kustvakt till häst.........	400	—	200	—	---	—	300 (h)	—	900	—
Dito dito .........	—......	—	—	—	—	—		—	900	—
Dito till sjös.........	500	—	200	—	200 (b)	—	—	—	900	—
Dito dito .........	—	—	—	—	—	—	—	—	2,700	—
Kustroddare ............	350	—	150	—	—	—	—	—	500	—
Dito ............	—	—	—--	—	—	—	—	—	5,500	—	22,500
Anm. De utöfver här upptagna personal
i tjenst varande 2 kustvakter till
Transport	—	—	—	—	—	—	—— \|—	—	—■	617,685j—

Numerär.

Transport

fot, hvilkas befattningar vid blifvande
ledigheter indraga», åtnjuta,
till dess sådan indragning kan ske,
den för dem i 1868 års stat bestämda
aflöning; och kommer den
för 1 kustvakt till sjös och 2 kust
roddare bär uppförda aflöning icke
att utgå förr än i den man nämnde
kustvakter till fot från sina tjen
ster afgå.

Anm. — — — —• — — — — — —

Falkenberg.

Tullförvaltare, som jemväl utöfva,-befäl öfver kustbevakningen inom
Falkenbergs tillkammaredistrikt
Vaktmästare...........

Kustbevakningen.

Kustsergeant till häst.......

Kustvakt till häst.........

Dito till sjös.........

Dito dito.........

Kustroddare.............

Dito .............

Anm. De utöfver här upptagna personal
i tjenst varande 9 kustvakter till
fot, hvilkas befattningar vid blifvande
ledigheter indragas, åtnjuta,
till dess sådan indragning kan ske.
den för dem i 1868 års stat bestämda
aflöning; och kommer den
för 3 kustvakter till sjö» och G knat
roddare här uppförda aflöning icke
att Utgå förr än i den man nämnde
kustvakter till fot från sina tjänster
afgå.

Anm. Kustbevakningsbetjeningen åtnjuter,
efter viss särskildt bestämd tids!
tjenstgöring och under i (ifrigt fast-!
ställda vilkor, s. k. ålderstillägg. j

Halmstad.

Anm. Den underordnade bevakningspersonalen
åtnjuter, efter viss serskild^

Lön.

Tjenst görings penningar.

Jakt ocli båtlega.

Hästlega
och resekostnader.

Total belopp.

2,000

400

700

400

500

350

500

300

200

150

(b) (h)
300

200 (b)

Transport; —-

2,800

700

1,350

900

2,700

500

4,500

Summa

Riksmynt.

617,685

11,500

14,350

632,0351-

t
ti I		Lön.	Tjenst- göring^-	Jakl och		Jiästlega och rese-	Total	-	Summa
3				penningar.	båtleg	a.	kostnader.	belopp.	Riksmynt.
	Transpor	—				1		!	1	11,500 -	632,035
	bestämd tids tjenstgöring och un der i öfrigt fastställda vilkor, s. k ålderstillägg.										:

	Kustbevakningen.
	Laholm.									19,450	\|
	- - - - - -----			—			—	—	—	0 _o 1	31,150	—

	3:o. Södra distriktet.					!						I
											—	7,000	—
	Helsingborg.
1	Tullförvaltare...........‘	3,000	—	1,500	—	100 (b)	—	—		4,600	_
1	Kontrollör ............•	2,500	—	1,500	—		—	—		4,000	_
1	Kammarskrifvare.........•	1,000	—	400	—		—	—		1,400
1	Öfveruppsyningsman.......•	1,200	—	400	—	—	—	—	—	1,600
1	Uppsyningsman..........-	900	—	300	—	—	—	—	—	1,200	_
1	Vaktmästare..........	600	—	300	—		—	—		900
10	Dito ............									9 000 700 700
1	Roddare...............	400		300
1	Dito ..............		—		_		__		_
1	Biträdande e o. kammarskrifvare	—	—	1,000	—		—			1,000
	Anslag till skrifvarebiträde .... Anm. Kammarskrifvaren, äfvensom den	—	—	—	—	—	—	—	—	600	■-
	underordnade bevakning^ ersona-len åtnjuta, efter viss särskilt
	bestämd tids tjenstgöring och un-
	der i öfrigt fastställda vilkor, s. k. ålderstillägg.
	Kustbevakningen•
—	--------— — — —	—		—		—		—	—	65,300	—
	Engelholm									3,700
	Båstad.
	Torekow.			1,						1,2001
	Transport!	—	__I 1	--j-	-!	i f	1 1	i	—i	96,8001	—1	670,185

Bil. LÅtt. C. 2.

Numerär.

Total-
belopp.
96,800	—
3,100	—
1,030
600	—
5,500	—
4,500	—
5,000	—
3,100	—
2,500	—
1,400	—
7,000	—
1,200	—
2,400	—
900	—
18,900	—
700	—
700	_
26,250

Transport

Må.

Lön.

Tjenst görings penningar.

Uppsyningsman
Vaktmästare .

Landskrona.

Malmö.

1 Tullförvaltare

Kontrollör........

Packhusinspektor ....
Tullbevakningsinspektor

Bokhållare.......

Kammarskrifvare ....
Dito ....

Uppsyningsman.....

Dito .....

Vaktmästare......

Dito ......

Roddare.........

Dito.........

Anm. Här anställde — — -

Anm. Kammarskrifvarne, äfvensom den
underordnade bevakningspersonalen
åtnjuta, efter viss särskild bestämd
tids tjenstgöring och under i öfrig!
fastställda vilkor, s. k. ålderstillägg.

Kustbevakningen.

Trelleborg.

800

400

3.500

2.500

3.000

2.000
2,000
1,000

900

600

400

Ystad.

200

Transport]--

2,000

1,000

500

400

300

Jakt och båtlega.

Hästlega
och resekostnader.

30 (b)

100 (b)

Summa

Riksmynt.

670,185''-

101,530

47,500

80,050

23,800

32,250

955,315

tei £ 9		Lön.	Tjeust- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
i	Transport Cimbrishamu. Tullförvaltare............	2,000 400 400	—	1,000 300 200		100 (b)				3,100 700 600 11,700	—	955,315	—
i	Vaktmästare............
i	Dito ............								-
	Kustbevakningen. Anm. Kustbevakningsbetjeningen åtnju-ter, efter viss särskild! bestämd tids tjenstgöring och under i of-ri gt fastställda vilkor, s. k. ål-derstillägg. Åhus.							_	16,100
					,
	4.0. Sydöstra distriktet.										—	12,600	_i \|
i	Carthamin Tullförvaltare, som efter Kustche-fens i Blekinge indragning jem-väl utöfvar befäl öfver kustbe-vakningen inom tullkammare-distriktet .............	2,500 2,000 800 500		1,500 1,500 300 200		200 (b)				4,200 3,500 1,100 700 3.500 1,050 850 500 1.500			1
i	Kontrollör..............				“
i	Uppsyningsman.. . . . .......
i	Vaktmästare............
5	Dito ............									j
1	Anm. Intill dess Tullförvaltaren, efter Kustchefens afgång, öfvertager be-fälet öfver kustbevakningen, utgår den här ofvan för honom uppförda båtlega med endast 100 R:dr. Kustbevakningen. Knstseroreant. till slös......	700 500 350		200 200 150		150 (b) 150 (b)						1 !
1 Kustvakt till sjös.........								i
1 K iistrnddarA ...........
3	Dito ............								16,900
											-i
	Anm. De utöfver här upptagna personal i tjenst varande 3 kustsergeanter									1 1	!
	Transport	--1	—	_ 1 i	—	—		—	—	---1	\| 1	1,000,915	—!

Numerär.

Transport

till sjös och I kustroddarc indragas
vid blifvande ledigheter och åtnjuta,
intill dess sådan indragning kan
ske, de 3 i tjensten yngste kustroddarne
den för dem i 1868 års
stat bestämda aflöning samt de 3
kustsergeanterne och de 4 kustroddarne
aflöning efter förut bestämda
grunder; kommande den här ofvan
till en kustvakt till sjös upptagna
aflöning icke att utgå förr än de 3
kustsergeantsbefattningarne blifvit
indragna.

Anm. Kustbevakningsbetjeningen, åtnjuter,
efter viss särskild! bestämd tids
tjenstgöring och under i öfrigt fastställda
Vilkor, s. k. ålderstillägg.

Sölvesborg.

1| Tullförvaltare, som efter Kustche
fens i Blekinge indragning jern
väl utöfvar befäl öfver kustbevakningen
inom tullkammare

distriktet............

1 Uppsyningsman..........

1 Vaktmästare-...........

1 Dito ...........

Anm. Intill dess Tullförvaltaren, efter
Kustchefens afgång, öfvertager befälet
öfver kustbevakningen, utgår
den bär ofvan för honom upptagna
båtlega med endast 50 B:dr.

Kustbevakningen.

Kustsergeant till sjös . .

Kustvakt till dito . . .

Dito dito . .

Kustroddare........

Dito ........

Anm. En utöfver bär upptagna personal
i tjenst varande Kustsergeant till
sjös, hvars befattning vid blifvande
ledighet indrages, åtnjuter intill
dess aflöning enligt förut bestämda
grunder; och kommer den för en
kustvakt till sjös bär upptagna af Transport| -

Lön.

Tjenst görings penningar.

Jakt och båtlega.

Hästlega
och resekostnader.

Total belopp.

Summa

Eiksmynt.

2,000

800

500

700

500

350

1,000

300

200

150

200 (b)

150 (b)
150 (b)

1,000,915

3,200]-1,100''-700]
700 —

1,050

850

500

2,500

11,450

— 11,012,365]—

Numerär.

	Lön.		Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega		Hästlega och rese-kostnader
Transport löning icke att utgå förr än kust-sergeantsbefattningen blifvit in-dragen. Anm. — — — — — — — — — — Carlskrona. Tullförvaltare, som efter Kustche-fens i Blekinge indragning jem-väl utöfvar befäl öfver kustbe-vakningen inom tullkammare-			\|		300 (b)
distriktet.............	2,500	—	1,500	—	—	---
Kontrollör .............	2,000	—	1,500	—	—	—	----
Uppsyningsman...........	800	—	300	—	—	—	---
Vaktmästare............	500	—	200	—	—	—	—
Dito ............ Anm. Intill dess Tullförvaltaren, efter Kustchefens afgång, öfvertager be-fälet öfver kustbevakningen, utgår den här ofvan för honom upptagna båtlega med endast 150 R:dr. Kustbevakningen.					(b) (h)
Kustsergeant............	700		200	—	450	—
Dito till sjös..........	700	_	200	—	150 (b)	—	---
Kustvakt till häst.........	400	—	200	—	300 (h)	—	---
Dito till sjös.........	500	—	200	—	150 (b)	—	—
Dito till dito.........	—	—	—	_	—	_	---
Kustroddare............	350	—	150	—	—	—	---
Dito ............. Anm. Utöfver här upptagna personal i tjenst varande en Kustchef, en Kust-sergeant till sjös och en kustrod-dare, hvilkas befattningar vid blif-vande ledigheter indragas, uppbära intill dess den för dem i 1873 års stat upptagna aflöning: och kom-mer den för en kustvakt till sjös här upptagna aflöning icke att utgl förr än kustsergeantbefattningen blif-vit indragen. Anm. Kustbevakningsbctj eningen åtnju-ter, efter viss särskild! bestämd tids tjenstgöring och under i öfrig! fast-ställda vilkor, 5. k, ålderstillägg.				1
Transport	—						—

Total belopp.

Summa

Riksmynt.

1,012,365

4,300

3,500

1,100

700

3,500

1,350

1,050

900

850

1,700

500

3,500

22,950|—11,012,365|-

% c i 8*		Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
	Transport	—	—	—	—	—	—	—	—	22,950	—	1,012,365
	Ronneby.
—	-----------	—	—	—	—	—	—	—	—	2,200	—	25,150	—
	Kalmar.
—	--„ — —---	—	—	—	—	—	—	—	—	20,900	—
	Kustbevakningen.
i	Kustsergeant till häst......"	700	—	200	—	450 (h)	—	--—	—	1,350	—
i	Dito till sjös......•	700	—	200	—	150 (b)	—	—	—	1,050	—
i	Kustvakt till häst.......•	400	—	200	—	—	—	300 (h)	—	900	—
2	Dito dito.........	—	—	—			—	—	1,800	—
1	Dito till sjös .........	500	—	200		150 (b)	—	—	_	850	—
1	Dito dito.........		—	—	_	---	—	—	_	850	—
1	Kustroddare.............	350	—	150	—	—	—	—	—	500	—
5	Dito ..........									2,500
	Anm. Utöfver bär upptagna personal i
	tjenst varande en Kustchef, hvars befattning indrages vid blifvande ledighet och senast vid Distrikt-
	chefsembetets indragning, f samt två kustsergeanter till sjös och fyra kustroddare, h vilkas befattningar indragas vid blifvande ledigheter, åtnjuta intill dess, Kustchefen de
	för honom i 1868 års stat bestämda
	löneförmåner och de öfriga aflöning enligt förut bestämda grunder.
	Borgholm.	—								1,050
	Pataholm.									1,050
	Bergqvara.							1
—	— —----—--	——	—	—		—	—	--i	—	2,250	—	35,050
	Oskarshamn.						j			5,600

	Kustbevakningen.		I
1	Kustsergeant till sjös .......	700		200	-	150 (b)	—j	—		1,050]
	Transport	—	__1	--\|	_1	—	—1	--g._\| 6,650	—I	1,072,565!

Numerär.

Transport

Kustvakt, till sjös........

Kustroddare............

Dito ............

Anm. En utöfver här upptagna personal
i tjenst varande kustsergeant till
sjös, hvars befattning vid;''blifvande
ledighet indrages, åtnjuter, så länge
han "vid sin tjenst qvarstår, aflöning
efter förut bestämda grunder; och
kommer den här ofvan upptagna aflöning
till en kustvakt till sjös icke
att utgå förr än kustsergeantstj ensten
blifvit|indragen.

Mönsterås.

Pigcholm.

Westervik.

Kustbevakningen.

Kustsergeant till sjös . . .
Kustvakt, dito . . .

Dito dito . . .

Kustroddare.........

Dito .........

Anm. Två utöfver bär upptagna personal
i tjenst varande kustsergeanter till
sjös, hvilkas befattningar vid blifvande
ledigheter indragas, åtnjuta,
så länge de vid sina tjänster qvarstå,
aflöning efter förut bestämda gran
der; och kommer den här upptagna
aflöningen för två kustvakter till
sjös endast att utgå i den man förberörda
kustsergeantsbefattningar
hinna indragas.

Lön.

Tjenst görings penningar.

Jakt och båtlega.

Hästlega
och resekostnader.

500

350

700

500

350

Transporti

200

150

200

150

150 (b)

150 (b)
150 (b)

Total belopp.

Summa

Riksmynt.

6,650

850

500

1,500

2,200

1,0501—

— 8,800

1,050

850

500

3,000

1,072,565

12,750

15,050

(1,100,365 -

Numerär.

	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
Transport	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,100,365
5:o. Gotlands distrikt.
Wisby.										—	34,580
6:o. Östra distriktet. Norrköping											28,700
Söderköpings tullkammare vid Hem.
—	—	—	—	—	-—	—	—	—	—	—	13,450	—
7:o. Norra distriktet.
Sundsvall. Tullförvaltare...........•	3,000 2,500		2,000 1,500	—	100 (b)	—	—-	—	5,100 4,000	—
	1,000 —	200	—	—_	—	—	—	1,200	—
	1,000	—	400	—	—	—	——	—	1,400	—
	700	—	300	—	—__	—	—	—	1,000	—
	500	—	200	—	—	—	—	—	700	—
				—	—	—	—	—	5,600	—
	350	—	150	—	—	—	—	—	500	—
	—	—	—	—	—	—	—	—	500
	700	—	200		200 (j)	—	—_	—	1,100	—
	350	—	150	—	—	—	—	—	500	_
								—	1,000	—
Anslag till skrifvarebiträde . . . .	—	—	600	—	—	—	—		600	—
Svartvik				—	—	—	—	—	1,850	—
Wifsta.	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	26,600
Transport	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	1,203,695	—

Transport

Hudiksvall.

Söderhamn.

Ilcrnösaiid.

Lön.

Tjenst görings penningar.

Jakt och båtlega.

Hästlega
och resekostnader.

Tullförvaltare...........

Uppsyningsman..........

Vaktmästare...........

Dito ...........

Roddare..............

Jaktuppsyningsman........

Jaktbåtsman...........

Dito ...........

Anslag till

Amn. De utöfver här upptagna personal
i tjenst varande eu kammarskrifvare,
en öfveruppsyningsman och en roddare.
hvilkas befattningar indragas
vid blifvande ledigheter, åtnjuta, så
länge de vid sina befattningar qvarstå,
den för dem i 1873 års stat
bestämda aflöning; och komma bär
ofvan upptagna anslag till skrifvarebiträde
och aflöning till en uppsyningsman
icke att utgå förr än i
den mån kammarskrifvare- och öfveruppsyningsmanstjensterna
hinna
att indragas.

Laude eller Sprängvikeu.

Öfveruppsyningsman.......

Vaktmästare...........

Dito ...........

Roddare..............

Örnsköldsvik.

2,500

800

500

350

700

350

1,000

400

350

1,000

300

200

150

200

150

600

200

150

Transport''

100 (b)

200 (j)

50 (b)

Total belopp.

Summa

Riksmynt.

3,600

1,100

700

500

1,100

500

1,000

600

1,250

600

1,200

500

1,850

1,203,695

7,450

12,350

15,200

11,238,695)

Bil. Lätt. C. 3.

Numerär.

	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	Summa Riksmynt.
Transport		1							— 1	—	1 1,238,695!
Umeå			''				*		1	1	\|
---.... -----—	—	—	—— i		—		—		—	—	18,700	—!
Piteå.							i					:
— -------------- — —		''	—	—	——		——		—	—	13,450
Luleå.			!				i
— -----— ---	—	—		—	—	—	—	—	—	—	10,550	—!
Haparanda.
----------—		—	—		—		.	— —	—	17,000	—
8:0. Inre Bevaknings-dlstriktet.
Jönköping
. . . ........ . ...	—	—	—	—	—	—	—	— —	—	6,750	—!
Borås.											200
Wermlands och Elfsborgs läns gränsdistrikt.
Karlstad.
------------	—	—		—	—		1 —	—			20,900	—
10:o. Kopparbergs läns gränsdistrikt.				i
Paluu.
- ------ - -	--			j_	—	1-	-j —		—	—	! 200	j—
Transport	---j_		>—	1---h			i \|1,326,445	—

Numerär.

!	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Jakt- och båtlega.	Hästlega och rese-kostnader.	Total- belopp.	! Summa Riksmynt.
Transport 1 l:o. Jemtlands läns gräns-distrikt.	1			—	''	—	—	—			1,326,445	—
Diifed.	"								—		9,000	—
Funäsdalen.		''									2,850
Östersund.											2,100	_
Summa		-1----		—	_			—	_	1,340,395

Tullverkets Omkostnadsstat för år 1874.

Arvoden, enligt närlagda förteckning..............	9,250
Rese- och och tra-ktamentskostnader; förslagsanslag.....	23,000	—
Tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror och tomt-
oren; förslagsanslag....................	20,000	—
Yed, Ljus och Lyktors underhåll; förslagsanslag.......	8,000	—
Skrifmaterialier, samt Boktrycknings- och Bokbindningskost-
under; förslagsanslag....................	11,000
Postporto; förslagsanslag....................	13,000	—
Till utbetalande af aftjenad begrafningshjelp och begrafnings-gratialer, enligt Kongl. b refvel den 14 Maj 1831; för-
slagsanslag..........................	3,000	—■
Diverse utgifter; förslagsanslag.................	11,557	50
Fond till gratifikationer åt Krono- och Lots- samt Kanal-be tj ente, som utmärka sig genom nitisk tillsyn och
kontroll mot öfverträdelse af tullförfattningarne.....	750	—
Extra medelsfonden........................	75,000	—
Hemliga utgiftsfonden............,..........	9,000	—
Anslag till arvoden åt extra biträden vid Generaltullstyrel-
sens Kansli och Kontor..................	4,500	—
Summa Runt R:dr	188,057	50

Förteckning å särskilda arvoden år 1874.

Rådhusrättens afdelning för tullmål i Stockholm.

1 Ordförande..................... qqq. _

2 Ledamöter å 375 R:dr.............. 750; _

1 Notarie....................... 75Q. _

Öfrige Rådhusrätterne för afgörande af tullmål, enligt KongL !
brefven den 15 Februari 1841 och den 6 April 1858,

tillsammans förslagsvis upptagna .............

I särskild Ordförande i Gränsetullrätterna inom Jeintlands

län • • • ..................... 750: —

1 särskild Ordförande vid Gränsetullrätten i Haparanda.
..................... 750; _

1 Tolk för Finska språket vid dito ...... 150: _

Summa R:mt R:dr j 9,25oj—j

Sammandrag.

Ordinarie aflöningsstaten........... 1,340,399-

efter afdrag af derå beräknade bespa 39,

252: oO. i sol 142

ringar................... ....’_____________

. 57 900

Öfvergångsaflöningsstaten.......; ; • ''i

Dito , uppbördsprovision; förslagsanslag .

Ålderstilläggsstaten; förslagsanslag...............

Indragningsstaten; förslagsanslag ------------- ■ ; /

Pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente; förslagsanslag.
.............

Pensionsstaterna för aflidne tjensteman och betjentes i iattigdom
efterlemnade enkor och barn; förslagsanslag . .

Omkostnadsstaten.........................

deraf 98,807 R:dr 50 öre äro förslagsanslag.

Summa R:mt R:dr

40.000

100,000

83.000

186,900

32.000
188,057

50!

1,989,000

50;

Bil. N:o 6 till Kong!, Maj.is Prop. N:e 1 om Statsverket 1878

Bil. Litt. D.

Redogörelse för pensioneringen å Allmänna Indragningsstaten.

Af Kong!. Statskontorets handlingar och räkenskaper angående Allmänna
Indragningsstaten för åren 1842—71 finner man följande:

41 procent af de pensionerade hafva tillträdt sin pension

I 6 J

« » » „ # „ #

^0 X « * Munn

* * * W W W »

* ” * WWW#

* * w

w w w WWW#

" » " w w # V

^ * * WWW#

* y> # #ww#

” ” - X X X X

» » « XXX»

* W X X X X x

1 .. ..

S:a 100.

vid 65

x 66

x 67

X 68

X 69
. 70

x 71
x 72
x 73
. 74

x 75
x 76
x 77
x 78

års ålder,

2. Pensionsbeloppets medelstorlek har under åren 1858—71 utgjort 2,150.
Härvid äro dock ej medräknade pensioner, som tillfallit personer, hvilka
på grund af tidigare tjenstgöring ej varit delägare i Civilstatens Pensionsinrättning,
t. ex. åtskilliga Statsråd och Landshöfdingar.

3. För dessa år utgör medeltalet pensionärer årligen 22,15.

4. Dödligheten är något öfver 2 procent större hos dem, som äro pensionerade
å Allmänna Indragningsstaten än hos dem, som äro delegare i
Allmänna Enke- och Pupillkassan. Följande tabell visar detta närmare.

2 Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Dödlighetsprocenten hos:	I
Ålder.	de pensionerade å Allmänna Indragningsstaten.	delegarne i Allmänna Enke- och Pupill-kassan.
65-69 ..........	6,	5,
70—74 ..........	9,	7,
75-79 ..........	13,	11,
80—84 ..........	19,	17,
85—89 ..........	29,	26,
90—93 ..........	38.	34.

5. Om man utgår från den erfarenheten, att 22,15 pensionärer årligen uppföras
å Allmänna Indragningsstaten, så blir maximiantalet pensionärer
238 enligt Allmänna Enke- och Pupillkassans dödliglietserfarenhet, men
mellan 220 och 230 enligt Allmänna Indragningsstatens.

6. Huru pensionärernas antal och pensionsbeloppen växa, synes af följande
tabell, som är beräknad efter Allmänna Enke- och Pupill-kassans dödlighetserfarenhet.

Årets ordnings-l nummer.	Det verkliga j antalet pensionärer.	Det teoretiskt beräknade an-talet pensio-närer.	Pensions- beloppen.
1	I 23	22,15	K:dr. 48,000
2	36	43,17	93,000
3	49	63,08	136,000
4	68	81,84	176,000
5	83	99,47	214,000
6	102	1 15,93	249,000
7	122	131,22	282,000
8	145	145,36	313,000
9	154	158,27	340,000
10	168	170,04	366,000
11	175	180,55	388,000
12	190	190,04	409,000
13	200	198,44	427,000
14	—	205,80	442,000

Anmärkningar.

Medelpensionen är antagen vara
2,150 R:dr.

i) Det verkliga antalet pensionärer
galler för åren 1859—1871.
De pensionärer, som tunn os före
i donna tid, äro ej medtagne i
beräkningen.

Bil. N:o 6 till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

ry i j Årets j lordnings-j i nummer.] j 1	Det verkliga antalet pensionärer.	Det teoretiskt beräknade an-talet pensio-närer.	Pensions- beloppen.
15	__	212,15	456,000
16		217,56	468,000
! 17	--	222,11 j	478,000
18	—	225,83	486,000
19	—	228,86	492,000
20	—	231,24	497,000
21	—	233,09	501,000
22	—	234,50	504,000
28		235,52	506,000
24	—	236,28	508,000
j 25	—	236,80	509,000
i 26	—	237,17	510,000
27	—	237,41	510,000
28	—	237,57	511,000
29	---	237,67	511,000
30		237,73	511,000
31	—	237,77	511,000
32	—	237,79	511,000
33	— —	237,80	511,000

Stockholm i Januari 1873.

Anmärkningar.

e) Det verkliga antalet pensionärer
och det teoretiskt beräknade
sammanfalla i det l:a, 8:de och
12:e året. Summerar man för
de första tretton åren det verkliga
antalet och det teoretiskt
beräknade, så blir summan i

förra fallet =...... 1,515,—

i senare — ........ 1,599,96,

hvithet visar, att det teoretiskt
beräknade antalet är något för
stort. Detta är en naturlig följd
af den mindre dödligheten enligt
Allmänna Enke- och Pupillkassans
erfarenhet i jemförelse
med Allmänna Indragningssta|
tens.

F. W. llultman.

Bil. N:o 6 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Utdrag af Protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Hertig en-Begenten i Statsrådet å Stockholms
Slott den 24- Augusti 1872.

Närvarande:

Statsråden Bredberg,

Wcern,

Bergström och
Weidenhielm.

Efter justering af protokollet öfver Finansärenden för den 16 innevarande
månad, föredrog Chefen för Finansdepartementet Statsrådet Wtern
följande mål och ärenden, nemligen:

l:o. Riksdagens skrifvelse den 17 Maj 1871 i fråga om reglering
af utgifterna under nionde hufvudtiteln, såvidt samma skrifvelse angår Riksdagens
deruti framställda anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes tillse, om och
på hvad sätt Civilstatens Pensionsinrättning må kunna så ordnas, att den
sättes i stånd att helt och hållet öfvertaga samtliga civile tjenstemäns pensionering,
så att dylik pensionering från allmänna indragningsstaten kommer
att upphöra.

Föredragande Departements-Chefen erinrade, att vid underdånig anmälan
den 9 Juni nästlidna ar af Riksdagens förevarande skrifvelse, pröfningen
af ofvanberörda deruti gjorda framställning om öfverflyttande på Civilstatens
Pensionsinrättning af den pensionering i afseende å civile embets- och
tjensteman, som nu bestrides från allmänna indragningsstaten, blifvit uppskjuten
till närmare tiden för Civilstatens Fullmäktiges nästa sammanträde;
och som bemälda Fullmäktige, enligt den 2 nästlidna Februari utfärdad nådig
kungörelse, komma att sammanträda den 2 instundande September, så
anhöll Departements-Chefen att nu få ånyo anmäla Riksdagens omförmälda
framställning, i afseende hvarå Departements-Chefen i underdånighet anförde
följande:

“Civilstatens Pensionsinrättning, som enligt den om dess stiftande den
27 April 1825 utfärdade kungörelse var afsedd att utgöra en allmän penBih.
till Biksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Bil. N:o 6 a) till Kongl. Maj ds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

sionskassa för rikets civile erådets- och tjensteman, kan, sådan densamma
för närvarande är ordnad, icke anses annat än i ganska ringa män motsvara
berörda dermed afsedda ändamål."

“Först och främst omfattar den nemligen icke alla civile embets- och
tjensteman, utan endast vissa i inrättningens reglemente särskild! specificerade
stater och korpser, och dernäst är den tjenstemannapensionering, som af inrättningen
verkligen bestrida, af så ringa betydenhet, att, under det de för
donna pensionering till inrättningen utgående årliga statsanslag nu belöpa

sig till något mer än .....................R:dr 60,000: —

delegarnes årliga bidrag till ungefär lika mycket ... „ 60,000: —

och räntan af tjenstemannafondens kapitalbehållning

senast 1871 utgjort....................... „ 270,000: —

eller tillsammans R:dr 390,000: —

så har summan af de från inrättningen till embets- och tjensteman utgående
pensioner ännu icke något år stigit till...........R:dr 43,000: —

“Orsaken till detta inskränkta anlitande af inrättningens tjenstemannapensionering
är den, att af inrättningen lemnade pensioner, till hvilka dess
delägare blifva berättigade vid en ålder af 55 lefnads- och 30 tjenstår,
efter en uppgjord klassindelning utgå med endast omkring 2/s af lönebeloppen,
och som vid 55 års ålder de fleste civile embets- och tjensteman ännu
äro i sin fulla kraft, så föredraga de i allmänhet att heldre än att taga afsked
med nämnda ringa pension, qvarstå i tjenst ännu i 10 år för att då
på allmänna indragningsstaten komma i åtnjutande af pension, motsvarande
hela lönen eller 4/5 deraf, hvarigenom ock Pensionsinrättningen, enligt 1 l:te §
i dess Reglemente blir befriad från all förpligtelse i afseende å deras pensionering.
Följden af dessa förhållanden har emellertid blifvit att, under det
de pensioner, som Civilstatens Pensionsinrättning till delägare i inrättningen
utbetalar, icke uppgå till mer än emellan 40,000 och 45,000 R:dr årligen, så
måste allmänna indragningsstaten i pensioner till afskedade embets- och
tjensteman, hvilka under sin tjenstetid tillhört nyssnämnda inrättning och således
egt rätt att derifrån erhålla pension, årligen utbetala ett belopp, som,
enligt de uppgifter jag i Statskontoret erhållit, kan antagas utgöra omkring

514,000 R:dr.“

“Deremot utbetalas från Pensionsinrättningens tjenstemannafond till den
med inrättningen förenade »Enskilda Enke- och Pupillfonden» ett ärligt bidrag,
hvithet för år 1871 utgjorde nära 112,000 R:dr.“

“Riksdagens förevarande framställning afser nu, att på Civilstatens
Pensionsinrättning skulle öfverflyttas icke allenast nyssberörda till förutvarande
delegare i inrättningen nu från allmänna indragningsstaten utgående pen -

Bil. N:o 6 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

donering, utan ock all annan nämnda stat i afseende å civile embets- och
tjensteman åliggande pensionering. “

“Om då till en början tages i betraktande, huruvida det må vara möjligt
för Civilstatens Pensionsinrättning att, med fortsatt bestridande af sina
nuvarande utgifter, öfvertaga förstnämnda pensionering, så förekommer härvid,
att, om räntan å tjenstemannafonden beräknas till "ö proc., det öfverskott,
som Pension sinrättningens inkomster lem nar öfver dess utgifter, endast kan
upptagas till 175,000 å 180,000 R:dr. Vid sådant förhållande synes det vara
klart, att ett öfvertagande af ifrågavarande pensionering, hvarigenom inrättningens
utgifter skulle ökas med omkring 514,000 R:dr om året, icke kan
ske med mindre än att Pensionsinrättningen, utöfver sina nuvarande anslag
erhåller ett ärligt kreditiv till belopp af 335,000 å 340,000 Exil-, och då, oafsedd
räntorna. Indika, om kapitalets tillväxt upphör, ej längre kunna väntas stiga,
Pensionsinrättningens inkomster icke ökas i samma progression som dess utgifter,
skulle detta kreditiv årligen behöfva förhöjas. “

Genom en enkel öfverflyttning på Civilstatens Pensionsinrättning af
den nu från allmänna indragningsstaten utgående pensionering till civile
embets- och tjensteman, som under sin tjenstetid varit delegare i Pensionsinrättningen,
komme således visserligen en besparing för statsverket att uppstå,
motsvarande det årliga öfverskottet af Pensionsinrättningens inkomster öfver
dess utgifter, men _ ett betydligt och sannolikt år efter år växande anslag
skulle i allt fall blifva på pensions- eller indragningsstat för all framtid erforderligt
och det af Riksdagen åsyftade målet eller statsverkets befriande
från pensionering af civile embets- och tjensteman blefve således icke ens i
afseende å nu ifrågavarande embets- och tjensteman någonsin uppnådt.“

“Också föreslogs under frågans diskussion vid Riksdagen, att Pensionsinrättningen
vid öfvertagande nu genast af den pensionering, som från allmänna
mdragningsstaten utgår till civile embets- och tjensteman, skulle dertill
erhålla ett fyllnadskreditiv för att jemte räntorna af den redan samlade
fonden för ändamålet användas, men att nu utgående statsanslag och delegarnes
utgifter, tillsammans utgörande omkring 120,000 R:dr, fortfarande
skulle tilläggas kapitalfonden, till dess donna vunnit en sådan tillväxt, att
något statsanslag ej vidare för pensioneringen erfordrades. “

“Då emellertid för bestridande af en årlig pensionering till belopp af
omkring 514,000 E:dr jemte Pensionsinrättningens nuvarande utgifter, nära

200,000 Rall-, tillsammans cirka 710,000 R:dr, erfordras, utöfver delegarnes
bidiag, 60,000 Rall-, h vil ka äfven framgent borde utgå, en årlig tillgång af
omkring 650,000 Ralr eller ett deremot svarande kapital af, efter 5 procent,
13 millioner, d. v. s. utöfver tjenstemannafondens nuvarande behållning, 5
millioner, ytterligare 8 millioner, sa skulle den tid, som med tillämpning af
det nämnda förslaget komme att åtgå innan kreditivet knnde undvaras, blifva,

Bil. N:o 6 a) till Kongl. Maj-M Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

om räntorna jemväl å de årligen besparade 120,000 R:dr användas till pensionering,
662/3 år, och, om äfven dessa räntor tilläggas kapitalet, cirka 31
år. Det behöfliga kreditivet blefve likväl då mycket stort, i senare fallet
omkring 450,000 R:dr.“

“Äfven om Pensionsinrättningen tillädes ett kreditiv, till belopp fullt
motsvarande den pensionering, som densamma skulle från allmänna indragningsstaten
öfvertaga, eller 514,000 R:dr, och Pensionsinrättningen således
kunde, likasom hittills, lägga hela öfverskottet af sina inkomster öfver utgifterna
till kapitalet, skulle sannolikt mer än 25 år åtgå, innan den vunnit
erforderlig styrka för att kunna undvara kreditivet. “

“Häraf framgår, att äfven med betydliga statsbidrag många år erfordras
för det af Riksdagen angifna målets vinnande; men detta synes icke
derföre höra öfvergifvas. “

“En ordnad plan för civile tjenstemäns pensionering är högeligen af
behofvet påkallad och fullföljandet af den tanke, Riksdagen uttalat, eller att
donna pensionering bör helt och hållet öfvertagas af Civilstatens Pensionsinrättning,
är icke mindre lämpligt derföre, att målet icke genast kärr vinnas
och att förändringen till en början af statsverket kräfver någon uppoffring,
som dock snart skulle ersättas af besparingar.“

“Lika med den ledamot af Riksdagen, som antyd t den utväg till målets
vinnande, för hvilken jag nyss redogjort, anser jag för frågans fösning
lämpligast, att Pensionsinrättningens kapitalfond uppbringas till sådant belopp,
att räntan derå jemte Inrättningens ofri ga inkomster i regeln lemna erforderlig
tillgång till bestridande af alla de utgifter, som enligt inrättningens
reglemente skulle åligga densamma, den från indragningsstaten öfvertagna
pensionering deruti inberäknad. Deremot synes det mig att, intilldess fonden
uppnått detta belopp hvarefter det understöd, som tilläfventyrs erfordras för
att hindra dess nedgående under samma belopp, kan anses blifva af tillfällig
beskaffenhet, det från statsverket för ändamålet utgående bidrag heldre bör
erhålla formen af ett fast, bestämdt anslag än den af ett kreditiv. Såväl för
statsregleringens uppgörande, som för säkerheten att de deruti uppförda siffror
icke skola komma att öfverskridas, är det nemligen bättre att, der så
ske kan, anslagsbeloppen blifva bestämda; och för Pensionsinrättningens
Direktions omtanke är påskyndande af den tidpunkt, då inrättningen kan
blifva af statsverkets understöd oberoende, ett lämpligare mål än beredande
af minskning i de från statsverket utgående kreditivutbetalningarne.“

“Om vid nästa Riksdag ett nytt statsanslag till visst belopp af 300,000
R:dr årligen, intilldess tjenstemannafonden nätt den höjd, att räntorna deraf
jemte öfriga inkomster blifva tillräckliga för de af reglementet bestämda utgifternas
bestridande, skulle beviljas åt Civilstatens Pensionsinrättning emot
det att inrättningen åtoge sig hela den pensionering, hvartill delegare uti

Bil. N:o 6 a) till Kongl, Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

inrättningen från och med nästa statsregleringsperiod blefve berättigade, äfven
den, som enligt nu gällande bestämmelser skulle bestridas af allmänna
indragningsstaten, så uppstode visserligen, enär, enligt uppgifter, som jag i
Statskontoret erhållit, medeltalet af nu å indragningsstaten årligen tillkommande
pensionering till delegare i Civilstatens Pensionsinrättning kan uppskattas
till cirka 36,200 R:dr, under de första åren en ganska betydlig utgift,
hvilken, på sätt en af mig uppgjord probabilitetskalkyl närmare utvisar,
på 8 år förmodligen komma att uppgå till öfver en million R:dr, men derefter
skulle sannolikt en besparing inträda, så att under derpå följande 8 år
donna utgift blefve ersatt; och, då samtidigt dermed Pensionsinrättningens utgifter
för från indragningsstaten öfvertagen pensionering uppnått det belopp,
hvilket antagits såsom det i sådant hänseende normala eller 514,000 R:dr,
så skulle derefter statsverkets besparing blifva 214,000 R:dr årligen. Det
komma dock enligt denna beräkning att dräja ännu 11 å 12 år, innan fonden
vuxit till den höjd, att Pensionsinrättningens samtliga utgifter, deribland
inberäknad den pensionering, som inrättningen skulle från allmänna indragningsstaten
öfvertaga, kunde betäckas endast med dess inkomster, så att anslaget
kunde indragas och endast för tillfälliga behof ett kreditiv behöfde
anvisas. I kalkylen har för öfrig! för de första 17 åren iakttagits icke allenast
den årliga stegring uti Pensionsinrättningens utgifter, som erfarenheten
visat enligt nu gällande reglementes pensionerings bestämmelser ega rum,
utan äfven en mindre årlig tillökning i delegarnes bidrag, men liktidigt dermed,
att den af Pensionsinrättningen från allmänna indragningsstaten öfvertagua
pensionering nätt den höjd, hvilken antagits såsom normal, hafva öfriga
utgifter likasom bidragen ansetts sannolikt blifva år efter år ungefärligen
desamma. Antagas de fortfarande stiga, så blir naturligtvis fondens färdigbildande
derigenom något fördröj dt och statsanslagets fortfarande ännu under
ett år behöflig!. Inalles synas 27 å 28 år blifva för reformen erforderliga.“
“Efter donna tids förlopp vore då allmänna indragningsstaten befriad
från alla pensioner till delägare i Civilstatens Pensionsinrättning. Men för
statsverket återstod ännu utbetalningen af pensioner åt dertill berättigade, som
icke voro delägare i Pensionsinrättningen, äfvensom förbindelsen att, i den
man anspråk derå funnes befogade, bereda pensioner jemväl för sådane embetsed!
tjensteman, som dertill icke egde någon på gällande bestämmelser grundad
rättighet. För hvar och en af de olika kategorier, som dervid kunna
ifrågakomma, höra i betraktande tagas särskilda förhållanden, i hvilka det
icke torde vara skål att här närmare ingå. Deremot anser jag mig höra i
allmänhet anmärka, att, om, enligt hvad jag härförut i underdånighet ifrågasatt,
ytterligare ett statsanslag till betydlig! belopp varder Civilstatens Pensionsinrättning
beviljadt och derjemte dess framtida förmåga att bestrida alla
sina utgifter genom ett dertill anvisad! kreditiv försäkrad, så bör dervid fä -

Bil. N:o 6 a) till Kongl. Maj:ts Trop. N:o 1 om Statsverket 1873.

stas det uttryckliga vilkor, att, på sätt vid Pensionsinrättningens stiftande
tydligen var afsedt, delaktighet uti inrättningen tillkommer alla civile embetsoch
tjensteman, så att inträde deruti icke må för någon civilt]enstemannakorps
kunna af Fullmäktige vägras, utan uteslutande blifver af Kongl. Majrts
nådiga vilja beroende. Skulle härvid med hänsyn till de bidrag, som redan
betalts af förutvarande delägare, rättvisa emot dessa delägare anses fordra,
att för den inträdande nya tjenstemannakorpsen någon summa för en gång
eller under vissa år till inrättningens kapitalfond erlägges, så bör sättet för
bestämmande af dess belopp vara i förväg särskild t föreskrifvet, så att Kongl.
Maj:t kan efter inhemtande af utlåtande från Pensionsinrättningens Direktion
i frågan besluta, utan att behöfva afvakta Fullmäktiges sammanträde och
godkännande, “

“ Skulle åter Civilstatens Fullmäktige icke ingå på det eftertagande
af pensionering från allmänna indragningsstaten, som nu blifvit ifrågasatt,
eller Riksdagen icke bevilja det för möjligheten af ett sådant öfvertagande
erforderliga anslag, så uppstår fråga, huru i dylikt fall bör förfaras i afseende
å de redan nu till Pensionsinrättningen utgående anslag, Indika icke
äro af kontraktsmässig natur. För den pensionering, som nu af inrättningen
besörja, äro de tydligen öfverflödiga och torde derföre, om icke förändring i
detta förhållande kan emotses, höra indragas och besparas, hvarigenom statsverket
blifver i tillfälle att med motsvarande belopp pensionera civile embetsoch
tjensteman tillhörande korpser, som icke äro delegare i inrättningen,
eller ock användas till sådana korpsers inlösande i densamma. Förr än något
i detta hänseende beslutas, bör dock utgången afvaktas af den fråga om
förhöjd pensionering vid 60 lefnads- och 35 tjenstbar, om hvars utredande
och framläggande till pröfning vid Fullmäktiges nu förestående sammanträde,
Pensionsinrättningens Direktion erhållit senast församlade Fullmäktiges uppdrag.
“

“Vidare kan anmärkas, att, då icke blott delegarnes afgifter till tjenstemannafonden
måste anses vara en grundläggning till deras egen pensionering,
— en minskning i deras löner, som rättfärdigas endast derigenom, att den blir
en besparing för deras egen ålderdom, — utan ock ändamålet med de till inrättningen
utgående statsanslagen väl är den nuvarande generationens pensionering
och ej en alltjemt fortgående förkofring af inrättningens kapitalfond,
äfven sedan den uppnått tillräcklig styrka för att försäkra inrättningens
bestånd, så ligger det en stor oegentlighet deruti, att staten helt och
hållet öfvertager pensionering af de civile embets- och tjensteman, som taga
afsked efter uppnådda 65 års ålder och vid pass 40 tjensteår. Den pension
från Civilstatens Pensionsinrättning, hvartill en tjensteman en gång blifvit
berättigad, bör i hvarje fall till honom utbetalas, då han tagit afsked, ehvad
ålder öfver den stadgade pensionsåldern han då må innehafva. Om således

Bil. N:o 6 a) till Kongl. Maj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

ej den nu från allmänna indragningsstaten utgående pensionering till civile
embets- och tjensteman kan helt och hållet på Pensionsinrättningen öfverflyttas,
så bör dock 11 § af inrättningens nu gällande reglemente upphäfvas
och staten till delegera i inrättningen, som hädanefter taga afsked med
pension från allmänna indragningsstaten, endast utbetala fyllnaden i det pensionsbelopp,
hvartill de äro berättigade, sedan afdrag skett för dem från Pensionsinrättningen
tillkommande pensioner. “

“Beloppet af de summor, som, i följd af nämnda §:s upphäfvande,
skulle komma att af Pensionsinrättningen utbetalas, är emellertid så stort, att
ovisshet kan uppstå, huruvida inrättningens tillgångar, så betydligt de ock under
de senaste åren tilltagit, redan nu medgifva, att den åtager sig dem. En från
Statskontoret lemnad uppgift upplyser nemligen, att, om de 236 embets- och
tjensteman samt betjente, som, efter att hafva innehaft befattningar, tillhörande
Pensionsinrättningen, voro pensionärer på indragningsstaten vid början af innevarande
år, så skulle sammanlagda beloppet af de pensioner, som då
bort från Civilstatens Pensionsinrättning dem tillkomma, hafva uppgått till
200,980 R:dr. Utan att åt beslutet om den ifrågavarande §:s upphäfvande
gåfves retroaktiv verkan, hvithet ej kan vara meningen, skulle visserligen ej
hela detta belopp tillkomma på en gång, utan, med nu i öfrig! gällande
bestämmelser, först uppnås efter cirka 15 år, hvarunder inrättningens fonder
skulle vinna ökad styrka och deraf följande förmåga att bära en sådan ökad
utgift ; men om den inom Pensionsinrättningen ifrågasätta förhöjningen i pensioner
för de delägare, som taga afsked efter uppnådda 60 lefnads- och 35
tjenstår, blifver antagen, så uppstår derigenom en förändring i dessa förhållanden,
som det är svårt att på förhand beräkna, och möjligen torda det,
åtminstone under de första åren efter paragrafens upphäfvande, blifva nödvändigt,
att Riksdagen lemnar ett kreditiv, för att pensioneringen må kunna
upprätthållas utan angripande af inrättningens redan bildade grundfond. “

Sedan, jemte anförande häraf, föredragande Departements-Chefen aflemna!
härofvan åberopade af honom uppgjorda probabilitetskalkyl, hvilken
under Lätt. O finnes detta protokoll bilagd, behagade, uppå föredragande
Dcpartements-Chefens af öfriga Statsråder biträdda hemställan, Hans Kongl.
Höghet Hertigen-Regenten förordna, att ett transsumt af Riksdagens ofvan
berörda underdåniga skrifvelse, upptagande hvad Riksdagen deruti i afseende
å nu förevarande fråga anfört, skulle jemte utdrag af detta protokoll

8 Bil. N:o 6 a) till Kongl. Majds Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

meddelas Civilstatens den 2 instundande September sammanträdande Fullmäktige,
med nådig befallning att, i anledning såväl af Riksdagens ifrågavarande
framställning, som af hvad föredragande Departements-Chefen i afseende
derå andragit, afgifva underdånigt utlåtande, hvilket Pensionsinrättningens
Direktion både att jemte eget underdånigt yttrande i ämnet till
Kongl. Näjd insända.

Ex Protocollo

MILDHOGf LUNDGREN.

Bil Litt. O.

			Närvarande stats-anslag jemte delegares afgift er.			Utgifter enligt	Pensionering öf-	i	I		Statsverkets
	Kapital vid årets början.	Ränta å 5 %. \|	Nytt statsanslag.	Summa inkomster.	nu gällande be-stämmelser. j	vertagen .från { indragningsstat.	Summa utgifter.	Öfverskott.	årets slut.	uppoffring.	besparing.
1872	4,984,200 5.160.900 i 5.351.900 5.812.800 6,257,000 6,683,700 7,083,100 7.471.800	249,200	122,500		371,700	195,000		195,000	176,700	5,160,900	____	__
1873 1874	258,000 267,600	124,000 125,500	300,000	382,000 693,100	191.000 196.000 i	36,200	191,000 232,200	191,000 460,900	5,351,900 5,812,800	263,800
1875	290,600	127,000	300,000	717,600	201,000	72,400	273,400	444,200	6,257,000	227,600	--i
1876	312,800 !	128,500	300,000	741,300	206,000	108,600	314,600	426,700	6,683,700	191,400	—
1877 1	334,200	130,000	300,000	764,200	220,000	144,800	364,800	399,400	7,083,100	155,200	--\|
1878	354,200	131,500	300,000	785,700	216,000	181,000	397,000	388,700	7,471,800	119,000	--\|
1879	373,600	133,000	300,000	806,600	221,000	217,200	438,200	368,400	7,840,200	82,800	—
1880	7,840,200	392,000	134,500	300,000	826,500	226,000	253,400	479,400	347,100	8,187,300	46,600	--!
1881	8,187,300 8,512,100 8,804,400 9,080,600	409,400	136,000	300,000	845,400	231,000	289,600	520,600	324,800	8,512,100	10,400	——
1882	425,600	137,500	300,000	863,100	245,000	325,800	570,800	292,300	8,804,400	—	25,800
1883	440’200	139,000	300,000	879,200	241,000	362,000	603,000	276,200	9,080,600	—	62,000
1 884	454,000	140,500	300,000	894,500	246,000	398,200	644,200	250,300	9,330,900	—	98,200
1885	9^330*900	466,500	142,000	300,000	908,500	251,000	434,400	685,400	223,100	9,554,000	—	134,400 !
1886	9,554,000 9,748,600 9,904,200 10,065,900 10,235,700 10,414,000 10,601,200 10,797,800	477,700	143,500	300,000	921,200	256,000	470,600	726,600	194,600	9,748,600	—	170,600
1887	487,400	145,000	300,000	932,400	270,000	506,800	776,800	155,600	9,904,200		206,800
1 888	495,200	146,500	300,000	941,700	266,000	514,000	780,000	161,700	10,065,900		214,000
1 889	503,300 511,800	146,500	300,000	949,800	266,000	514,000	780,000	169,800	10,235,700	---	214,000
1890	146,500	300,000	958,300	266,000	514,000	780,000	178,300	10,414,000	—	214,000
1 89 1	520,700	146,500	300,000	967,200	266,000	514,000	780,000	187,200	10,601,200	—	214,000
1892	530,100	146,500	300,000	976,600	266,000	514,000	780,000	196,600	10,797,800	—	214,000
1893	539,900	146,500	300,000	986,400	266,000	514,000	780,000	206,400	11,004,200	—	214,000
1894	11,004,200 11,220,900	550,200	146,500	300,000	996,700	266,000	514,000	780,000	216,700	1 1,220,900	—--	214,000
1895	561,000	146,500	300,000	1,007,500	266,000	514,000	780,000	227,500	11,448,400	—	214,000 j
1896	1 M48/100	572,400	146,500	300,000	1,018,900	266,000	514,000	780,000	238,900	1 1,687,300	—	214,000
1 897	11,687,300 11,938,200	584,400	146,500	300,000	1,030,900	266,000	514,000	780,000	250,900	11,938,200	—	214,000
1898	596,900	146,500	300,000	1,043,400	266,000	514,000	780,000	263,400	12,201,600	—	214,000
1899	12,201,600	610,100	146,500	300,000	1,056,600	266,000	514,000	780,000	276,600	12,478,200	—	214,000
1900	12^478,200 12,768^600	623,900	146,500	300,000	1,070,400	266,000	514,000	780,000	290,400	, 12,768,600	—	214,000
1901	638,400	146,500	—	784,900	266,000	514,000	780,000	4,900	12,773,500	—	514,000
Summa		—	—	8,100,000		—--			——	—	1,096,800	3,993,800

Bil. N:o 6 b) till Kongl. Muj:ts Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Protokoll öfver Finansärenden, hållet inför Hems Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms Slott den 11 Januari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsmiuistern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes ärendena

Björnstjerna,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Wejdenhjelm.

Föredragande Departements-Chefen Statsrådet Wsern uppläste till justering
ett i följd af Kongl. Maj:ts nådiga befallning uppsatt förslag till den
nådiga proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, som i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj ds den 10 innevarande månad fattade beslut, borde
till Riksdagen aflåtas;

och täcktes Hans Majd Konungen, enligt Statsrådets underdåniga
tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag och
befalla, att, i enlighet dermed, omförmälda nådiga proposition
skall till Riksdagen aflåtas.

In fidem protocolli.
Lud. von Plåten.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Utdrag af Protokollet öfver Eckleslastik-ärenden, hållet
inför Hans l\faj:t Lönnligen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 10 Januari 1873,

'' Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

WA5RN,

XVennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och
Weideniiielm.

Departements-chefen Statsrådet Wennerberg föredrog vidare följande
ärenden rörande dels regleringen af Åttonde Hufvudtitelns ordinarie stat
och de till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof,
dels ock frågor om anslag under Nionde Hufvudtiteln, hvarvid Departements-chefen
i underdånighet yttrade:

l:o.

Ehuru jag hade önskat att i afseende å Ecklesiastik-departementets
Expedition, der inrättandet af de begge byråerna för ärenden rörande
undervisningsväsendet redan i derå år visat sig synnerligen gagneligt för
behandlingen af dit hörande frågor, nu före instundande riksdag få inför
Eders Kong!. Maj:t framställa ett förslag, hvarigenom Expeditionens

Ecklesiastik departementets Expedition.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

indelning i byråer komine att fullständigt genomföras, så att alla öfråga
mål och ärenden, som i nämnda Expedition handläggas, blefve, hvart
och ett efter sin art, föremål för särskilda byråchefers och deras biträdens
behandling, — för hvilket ändamål jemväl vidtagits förberedande
åtgärd derigenom, att enligt Kongl. Maj:ts beslut en ledig vorden protokollssekreteraretjenst
nu hålles obesatt och bestrides af tillförordnad
tjensteman —; så torde det dock vara för tidigt att nu framlägga ett
dylikt förslag, enär, äfven om Eders Kongl. Maj:t behagade detsamma
gilla, i allt fall omständigheterna för närvarande icke medgifva förverkligandet
af en dylik förändrad organisation af donna del af Eders Kongl.
Maj:ts Kansli inom en med visshet snart tilländalöpande tid utan särskilda
kostnader för en öfvergångsstat, hvilket jag dock anser mig ej
höra ifrågasätta.

Men, vare sig att den nuvarande anordningen kommer att någon tid
bestå eller, på sätt jag nyss i underdånighet yttrat mig anse önskvärd^,
snart utbildas till en fullständig byråindelning, förefinnas emellertid vissa
behof, som redan nu höra afhjelpas, och för hvilka jag utbeder mig
att få redogöra.

Sedan Rikets åren 1862—1863 församlade Ständer i underdånig
skrifvelse den 21 November sistnämnda år, — under andragande, att
vården om folkskoleväsendet, vid den utveckling det då uppnått, syntes
fordra sin egen man, för att med uppmärksamhet följa de mångsidiga
frågor, som rörde detta ämne, gifva akt på seminariernas och de
särskilda skolornas utveckling, behandla mål, som tillhörde folkskolans
område, sammanföra, kontrollera och bearbeta de inkommande statistiska
uppgifterna af alla slag, granska folkskoleinspektörernes berättelser och
utarbeta de särskilda förslag, som af dem föranleddes, samt utreda de
ekonomiska förhållanden, hvilka med folkskolan egde gemenskap, — uttalat
den åsigten, att för vinnande af detta syftemål vore ensidigt, att en särskild
byrå inom Ecklesiastik-departementets Expedition inrättades för handläggning
af folkskoleärenden, och för sådant ändamål, till en början för eu
statsregleringsperiod, anvisat medel, bl ef, på grund af Kongl. Maj:ts beslut
den 5 Februari 1864, inom Departementets Expedition anställd en Expeditionssekreterare
och Byråchef, hvilkens åligganden finnas angifna i
den samma dag för honom utfärdade instruktion. I öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning uppfördes vid nästpåföljande
riksdag på ordinarie stat lön för nämnde byråchef 4,500 Rdr och

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

till bestridande af kostnaden för behöflig! tjenstebiträde åt honom
1,800 Rdr.

Ändamålsenligheten af denna åtgärd att till eu särskild afdelning
af Departementets Expedition öfverlemna behandlingen af ifrågavarande
ärenden, har af den sedermera vunna erfarenheten bekräftats, och byråns
verksamhet har under de nio år, den fortgått, oupphörligt och
i allt vidsträcktare mån tagits i anspråk. De mångfaldiga göromål, som
byrån åligger att verkställa, hafva emellertid, i den mån de ökats, gjort
behofvet af biträdande arbetskrafter allt större och oafvisligare. Då det
arbete, som tillkommer de å byrån sysselsatta biträdande tjensteman,
beror af de åligganden, som äro byrån i dess helhet uppdragna, anhåller
jag, — jemte underdånig erinran om den tillökning i arbete och
i ansvar, som inträffar för de biträdande tjenstemännen under de tider,
då byråchefen, enligt gällande instruktion, är stadd på inspektionsresor,
— att här få angifva, hvari byråns göromål hufvudsakligen bestå.

Till en början torde härvid höra omnämnas sådana embetsgöromål,
som åligga Stats-departementens alla afdelningar, bestående i beredning,
uppsättning och expediering af inkomna mål. Väl har genom de förändrade
grunder, efter hvilka de ordinarie anslagen till folkskoleväsendet,
i öfverensstämmelse med nådiga Kungörelsen den 22 Juni 1871,
nu mera fördelas, minskning inträdt i afseende å antalet af ansökningar
om beviljandet af statsbidrag för folkskoleväsendet; i hvilket afseende
likväl bör märkas, att nämnda förminskning icke inträffat i fråga
om det anslag å 20,000 Rdr, som på extra stat anvisats till understöd
åt folkskolor i medellösa församlingar, för hvilket anslags fördelning under
sistlidet år ett antal af 445 ansökningar måst behandlas. Men den
minskning i antalet af ansökningar om understöd af statsmedel för skolväsendet,
hvilken af förutnämnda anledning inträdt, uppväges dock mer
än tillfyllest af den tillökning, som samtidigt visat sig i antalet af andra
ärenden, i synnerhet besvärsmål, hvilka senare ofta äro af invecklad
beskaffenhet och följaktligen upplaga eu betydlig del af tjenstemännens
tid och arbete. De af byrån handlagda mål, hvilka nästan utan undantag
blifvit inför Kongl. Magt i Statsrådet anmälda, hafva uppgått under
år 1870 till 295, år 1871 till 333 och 1872 till 384, i hvilket sistnämnda
antal förutnämnda 445 ansökningar äro inberäknade såsom ett
enda mål. Under år 1872 hafva de från byrån utgående expeditionernas
antal utgjort 1218. Ehuru redan den omförmälda mängden af ärenden
är betydlig, ligger det likväl i sakens natur, att en minskning icke
är att förvänta, utan att tvärtom den fortgående utvecklingen af vårt

Bil. N:o 7 till Konijl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

lands folkskoleväsende skall föranleda till ett allt starkare anlitande af
donna byrås verksamhet.

Folkskolebyrån tillkommer dessutom ett omfattande arbete med afseende
å ordnandet och bearbetandet af de statistiska uppgifter, som
till byrån ingå och utgöra vilkor för åvägabringandet af eu noggrann
kännedom af folkundervisningens tillstånd. Dessa uppgifter rörande folkskoleväsendets
ställning i så vill ekonomiskt som pedagogiskt hänseende
afgifvas dels af alla de särskilda skolråden i riket och dels af folkskoleinspektörerne
i sammanhang med deras berättelser, hvilka det åligger
byrån att granska och bearbeta för uppgörande af förslag till de åtgärder,
som på grund af de i berättelserna anmärkta förhållanden höra
vidtagas.

Ändtligen tages byråns verksamhet äfven i anspråk för åtskilliga
andra bestyr, som, ehuru icke mycket synbara för den om byråns ställning
mindre underkunnige, dock erfordra icke obetydlig tid och möda.
Dit är o att hänföra, bland annat, dels den ständiga brefvexling, som synnerligast
med folkskoleinspektörerne och till en del äfven med skolråden
måste underhållas med anledning af förfrågningar rörande folkskolans
angelägenheter, dels ock det arbete, som är förenadt med anskaffandet
och tillhandahållandet af undervisningsmateriel för folkskolorna. Byrån
måste för sistnämnda ändamål med författare, förläggare och fabrikanter
ingå i mångahanda underhandlingar och aftal, och fastän åtgärder vidtagits,
hvarigenom den egentliga spridningen af materielen besörjes utom
byrån, bidraga dock i sin mån de till byrån ingående reqvisitionshandlingarne,
hvilka alltid der skola granskas, och kontrollen öfver materielens
utdelning till arbetets ökande.

Under sådana förhållanden har det ock nu mera, i den män ärendena
vuxit både till antal och betydenhet, visat sig omöjligt att, med
det anslag till biträdens aflönande, hvaröfver byrån kan förfoga, eller
1,800 Bär, anskaffa de arbetskrafter, som är o för göromålens obehindradt;
fortgång nödiga. Ensamt det statistiska arbetet, om det skall kunna
någorlunda fullständigt bedrifvas, erfordrar långt större utgifter än detta
anslag medgifver; och då det för Departementets Expedition i öfrigt
disponibla anslag till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman, hvarmed
tillika den extra ordinarie vaktbetjeningen skall vedergälla^ icke
utgör högre belopp än, äfven med inberäknande af den indragna f. d.
tredje kopistlönen, 3,000 Rdr, inses lätteligen, att af sistnämnda anslag
en högst ringa del kan komma byrån till godo. För närvarande är,
utom byråchefen, vid denna byrå stadigt anställd en tjensteman, hvilken
för sitt trägna arbete åtnjutit arvode med 1,000 Rdr årligen. Då åter -

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

stoden af byråns ornförmälda anslag i det närmaste åtgår för bekostande
af renskrift, registraturskrifning och dylika mera mekaniska arbeten, har
all utväg saknats att vid byrån fästa ytterligare en tjensteman, hvars
ständiga biträde derstädes är i hög grad behöflig!. För afhjelpande af
donna brist erfordras således tillökning i byråns anslag, och donna kan
skäligen nu beräknas till 1,000 Rdr. 1 sådant fall skulle donna byrås
anslag för biträde uppgå tillhopa till 2,800 Rdr, eller till lika belopp
med det, som för samma ändamål nu utgår till Departementets byrå för
den högre undervisningen, med hvilken byrå Departementets afdelning
för folkskoleärenden för öfrig! är i afseende på ärendenas vigt, antal
och mödosamma beskaffenhet fullt jemförlig.

På dessa skål tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen gorå framställning derom, att anslaget till bekostande
af tjänstebiträde inom Departementets byrå för folkskoleärenden
måtte ökas med 1,000 Rdr, eller till 2,800 Rdr.

Under åberopande af hvad Eders Kongl. Magt, uppå föredragning
af Chefen för Finans-departementet, donna dag beslutat i fråga om löneförhöjning
åt den vid Stats-departementens Expeditioner anställda vaktbetjening,
tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att, för beredande af löneförbättring åt de två
vaktbetjente, som nu äro på Expeditionens stat uppförde, med löner
den erm af 600 Rdr och den andre af 500 Rdr, bevilja ett belopp af
150 Rdr till hvardera.

Sedan den tid, då vaktbetjeningens antal sålunda bestämdes, hafva,
i likhet med tjenstemännens göromål, äfven vaktbetj eningens bestyr betydligt
ökats, hvartill ock särskild! bidragit Expeditionens partiela fördelning
i byråer, af hvilka den ena har sin lokal inredd å vinden i detta!
s, der de öfråga ernbetsrummen äro belägna. Det ständigt förekommande
behofvet af vaktbetj eningens utsändande till andra embetsverk
och andra stadsdelar för tjensteärendens uträttande föranleder ofta dertill,
att, då de begge vaktbetjenterne af sådan orsak sig aflägsna!, eller
om den ene till följd af sjukdom icke kan tjenstgöra och den andre
blifvit utsänd, ingen finnes för dylik! uppdrag eller ofri ga inom Expeditionens
lokal förefallande behof att tillgå, om icke för tillfället någon
af deri fåtaliga extra ordinarie vaktbetj eningen är tillstädes. Då emellertid
de tillgångar, som till extra ordinarie vaktbetjentes godtgörande
kunna användas, äro så ringa, att de dem tilldelade gratifikationer, sällan

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. No 1 om Statsverket 1873.

öfverstigande 50 Rdr årligen, icke skäligen kunna medföra anspråk å
trägnare tjenstgöring af dem, än som låter sig förena med deras sträfvare
att annorledes förvärfva sitt lifsuppehälle, inträffar icke sällan, särdeles
vissa tider, såsom under riksdagarne och sommarmånaderna, att
stor svårighet förefinnes att bestrida den nödiga uppassningen vid Departementets
Expedition. För att afhjelpa detta förhållande lärer den
lämpligaste utvägen vara att förstärka deri ordinarie vaktbetjeningens
antal; och tillstyrker jag derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
behagade till Riksdagen göra framställning, att under anslaget till Ecklesiastik-departementets
Expedition bevilja ny lön till en vaktbetjent
med 650 Rdr.

De belopp, med hvilka, enligt donna ruin underdåniga hemställan,
nyssnämnda anslag skulle ökas, utgöra sålunda tillhopa 1,950 Rdr.

2:o.

upphörande af Ledan, uppå Kongl. Maj:ts nådiga framställning, Rikets Ständer vid
herdens ochmÖc- 1844 och 1845 årens riksdag, till fyllnad i aflöningen åt blifvande kyrkopmtörat
afla- herden i det till Fär ila socken i Norra Helsingland hörande Loos kapellnm<lamiagadt
lag, hvars afskiljande till eget pastorat sedermera gått i verkställighet,
beviljat 300 Rdr och tillika såsom lönebidrag åt klockaren derstädes anvisat
40 Rdr banko årligen, med förklarande att församlingen, i händelse
den i en framtid vunne sådan tillväxt att densamma kunde sjelf
bekosta dessa utgifter, icke vidare borde af något statsbidrag dertill
komma i åtnjutande, samt Kongl. Maj:t, som, efter det lönereglering
för kyrkoherden blifvit fastställd, i nådigt Bref den 2 Juli 1869
medgifvit, att omförmälda anslag finge fortfarande utgå till och med år
1871, under h vilket år en mängd nybyggen k om me att inträda i full
skatt, sedermera genom beslut den 28 sistlidne December, efter vederbörandes
hörande, afslagit kyrkoherdens och klockarens i nämnda församling
ansökning, att ifrågavarande anslag måtte än vidare komma dem
till godo, får jag nu i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes gifva Riksdagen till känna, att berörda anslag, som med ett
belopp af tillhopa 510 Rdr riksmynt är i riksstaten uppfördt under rubriken
Kleresistaten, må, såsom icke vidare för ändamålet behöfligt, ur
riksstaten uteslutas.

Bil. N:o 7 till Kongl. Ma.j:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

3:o.

Efter det Kammarkollegium och Statskontoret blifvit anbefaldt att,
efter vederbörandes hörande, afgifva underdånigt utlåtande öfver en &UTförs*mm%
Kontraktsprosten i Gestriklands kontrakt af Gefleborgs län K. F. Sjöström
i underdånighet gjord ansökning, att, sedan den genom Kongl. Brefven
den 28 Oktober 1864 och den 26 Februari 1869 förordnade delning af
Ofvansjö pastorat den 1 Maj 1870 träd! i verkställighet, honom måtte
beredas anslag af två tunnor kronotionde såsom prostlön för de derigenom
nybildade Jarl)o och Högbo pastorater; och till följd häraf yttranden
i ämnet infordrats från församlingarna och kronofogden i orten,
äfvensom från Domkapitlet i Upsala och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet, hvilka samtliga tillstyrkt bifall till ansökningen; — så
hafva Kammarkollegium och Statskontoret i underdånigt utlåtande den
6 sistlidne December, enär, jemlikt § 24 i Kongl. Resolutionen på presterskap
ets besvär den 10 Mats 1719 och § 4 i presterskapets privilegier
den 16 Oktober 1723 med flera äldre författningar, kontraktsprostarne
äro berättigade till en tunna spannmål af hvarje tillydande församlings
kyrkoherberge, och då, enligt 1869 års kronoräkenskaper, såsom prostetunnor
för Gestriklands kontrakt utginge 44 kubikfot 1 kanna kronotionde
eller 6 kubikfot 3 kannor för hvardera af kontraktets sju äldre
pastorater, i underdånighet tillstyrkt bifall till ifrågavarande ansökning
på det sätt, att 0Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till
Riksdagen att å Åttonde Hufvudtitelns anslag till Kleresistaten låta uppföra
värdet, jemlikt Förordningen den 23 Juli 1869, af 12 kubikfot 6
kannor kronotionde, hälften råg och hälften korn, eller 28 Riksdaler
22 öre riksmynt, att såsom prostetunnor för nämnda församlingar till
kontraktsprosten i Gestrikland utgå.

1 öfverensstämmelse med hvad Kammarkollegium och Statskontoret
sålunda hemställt, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att till prostetunnor åt kontraktsprosten i Gestriklands
kontrakt för Järf)o och Högbo församlingar anvisa 28 Riksdaler
22 öre.

4:o.

Hos Eders Kongl. Maj:t har Domkapitlet i Visby, uppå anmodan
af Stiftets till prestmöte senast församlade presterskap, uti underdånig
skrifvelse den 25 Oktober 1871 anhållit, att, som kontrakts -

Anslag till
prostetunnor
Gotland.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

pr ostarn e i stiftet hittills varit i saknad af det för proståliggandena
vanliga arvode, enär all från Gotland utgående kronotionde varit till
prest,erskapets aflöning anslagen, men, enligt de i nåder fastställda löneregleringarna
för presterskap^, besparingar å kronotionde!! nu mera
blifvit gjorda utöfver hvad till presterskapets anständiga bergning ansetts
nödigt, af dessa besparingar måtte, framför hvarje ändamål hvartill
de kunde komma att användas, i nåder anordnas prostetunnor till stiftets
tre kontraktsprostar med en tunna från hvarje pastorat; — och hafva
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium och Statskontor uti
häröfver infordradt och den 10 Maj 1872 afgifvet utlåtande, med öfverlemnande
af inhemtadt yttrande af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Gotlands län, underdånigst anfört: att sedan, på grund af
Rikets Ständers medgifvande och enligt särskilda vid löneregleringen
meddelade nådiga beslut, af länets genom Kongl. Brefvet den 14
Juli 1854 till 3,740 tunnor 20 kappar spån mål fastställda kronotionde
blifvit till afllöning åt dervarande presterskap anvisadt sammanlagdt
20,612 kubikfot 4 kannor eller 3,271 tumRr 25 e:i kappar, med skyldighet
för vederbörande kyrkoherdar att såsom hittills årligen utgöra
bibeltryckstunna!! till bestämdt belopp för hvarje pastorat, öfverskottet
utgjorde 2,953 kubikfot 7 kannor, om hvars användande Kongl. Maj:t
förklara! Sig framdeles vilja, uppå särskild framställning, meddela nådigt
beslut; — att af berörda öfverskott, hvilket blefve disponibelt endast i
den mån löneregleringarna i de särskilda pastoraten ginge i verkställighet,
enligt en till Statskontoret inkommen redogörelse vid 1870 års utgång
influtit 880 kubikfot 5,58 kannor, hälften råg och hälften korn,
hvarå penningevärdet, efter afdrag af provision och remisslage, i räkenskapen
upptagits till 1,921 Rdr 58 öre; — att, jemlik! 24 § i Kongl.
Resolutionen på presterskapets besvär den 10 Mars 1719 med flera författningar,
kontraktsprostarne i allmänhet vore berättigade att för sitt
besvär vid visitationer, resor och brefvexling uppbära en tunna kronotionde
af hvarje sockens kyrkoherberge inom kontraktet, men att denna
löneförmån dock icke kunna! tillgodokomma kontraktsprostarne på Gotland,
enär presterskapet derstädes, som af ålder åtnjutit ej blott tertialen
utan äfven Kronans andel af tionde!!, varit befriad! från utgörande af
så val prosttunna som alla ökriga så kallade ordinarie afkortning^ å
kronotionde!!, med undantag af bibeltryckstunna!!; — att, angående tillkomsten
så väl af detta förhållande som af de utgifter församlingar!!a
och statsverket fått vidkännas för fyllande af de behof, till hvilka Kronans
tionde i främsta rummet vore afsedd, Kammarkollegium uti sitt
underdåniga utlåtande den 21 Oktober 1862 i fråga om ordnande af

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nät liga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

presträttigheterna i Gotlands län meddelat, bland annat, att till aflöning''
åt kontraktsprostarne församlingarna måst sammanskjuta en afgift, kallad
visitationspenningar, af en daler 8 öre silfvermynt årligen från hvarje
socken i kontraktet och Kronan eftergifva den så kallade silfverskatten
2 Riksdaler 32 skillingar banko eller 4 Riksdaler riksmynt; — att det
väckta förslaget att af Kronans besparade tionde från länet anslå prostetunna
i sjelfva verket inne hare endast ett återställande af det normala
förhållandet, hvarigenom kontraktsprostarne på Gotland skulle i löneväg
komma i samma ställning som deras vederlikar inom andra stift, jemte
det ej mindre församlingarna befriades från en obehörig afgift, än äfven
undanröjdes det missnöje inom presterskapet sjelft, som af hittillsvarande
löningssätt framkallats; — att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
visserligen uttalat den åsigt, att frågan om prosttunna herde anstå och
till afgörande företagas först i sammanhang med bestämmandet om användande
af hela den genom löneregleringen uppkomna besparing, på
det att den ena afkortningsposten ej måtte tilläggas bättre rätt än den
andra, men att ett sådant uppskof syntes Kollegierna desto mindre lämpligt,
som en längre tid antagligen komme att förflyta innan öfverskottet
å kronotionde!! i sin helhet blefve tillgängligt, under hvilken tid kontraktsprostarne
skulle vara i saknad af prosttunna och församlingarna nödgas
fortfarande erlägga en utskyld, som annorstädes i riket ej utgöres; —
samt att, då härtill komme, att full tillgång för ifrågavarande ändamål
redan förefunnes och ingen anledning vore för handen, att icke det
tiondebelopp, som framdeles komme att inflyta, i förening med hvad till
prosttunna ej erfordrades, skall blifva tillräckligt att tillgodose jemväl
öfriga föremål för afkortning, som kunde förekomma, såsom vin- och
byggnadssäd, domkyrkotunnan och barnhusets spannmål, Kollegierna, som
med hänseende till socknarnas inskränkta omfång, lika med Domkapitlet,
ansåge eu tunna för hvarje pastorat utgöra skålig ersättning för de med
prostbefattningen förenade besvär, i underdånighet tillstyrkte, att Eders
Kong]. Maj:t täcktes till Riksdagen gorå nådig framställning derom, att
af den vid löneregleringen för presterskapet på Gotland besparade kronotionde
måtte anvisas prosttunna med tillsammans 43 tunnor eller 270
kubikfot 9 kannor, hälften råg och hälften korn, att uppbäras på sätt
och i den ordning Förordningen den 23 Juli 1869 och Kongl. Kungörelsen
den 5 Oktober 1871 föreskrefve; i och hvarmed kontraktsprostarnes
rättighet till visitationspenningar och frihet från silfverskatten herde
upphöra.

Till hvad Kammarkollegium och Statskontoret sålunda hemställt tillstyrker
jag i underdånighet nådigt bifall allenast med den förändring,

Anslag till
Universitetet
Upsala.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1813.

att, då pastoraten å Gotland, inberäknadt Visby pastorat med dertill
hörande landsförsamlingar, utgöra ett antal af 44, och det för ändamålet
erforderliga belopp kronotionde således uppgår till 277 kubikfot 2 kannor,
i riksstaden bör uppföras ett deremot enligt Förordningen den 23
Juli 1869 svarande anslag af 540 Rdr 54 öre.

5:o.

Hos Eders Kongl. Maj:t bär Kanslers-embetet för universitetet i
Upsala, uti memorial den 17 nästlidne December, i underdånighet anmält
åtskilliga universitetets af Consistorium Academicum Majus framställda
behof, för hvilka anslag af statsmedel ansetts erforderliga, nemligen:
anslag till lön för en professorsbeställning i mekanik 4,500 Rdr;
att det årliga förslagsanslag af 30,000 Rdr, som enligt Kongl. Brefvet
den 20 Mars 1858 beviljats universitetet för upprätthållande till bestämda
belopp af sådana åt vissa lärare och tjensteman anslagna löner, i hvilka
spanmål ingår, måtte, med beräkning af priset å spannmål efter medium
af det i Förordningen den 23 Juli 1869 för Stockholms, Upsala och
Vestmanlands län stadgade lösningspris, förvandlas till fast anslag och
utgå årligen med 43,323 Rdr 79 öre;

Beträffande den föreslagna professionen i mekanik har Kanslersembetet
erinrat, att frågan om fördelning på två lärostolar af undervisningen
i fysik och mekanik redan åtskilliga gånger tillförne blifvit
från universitetet framstäld; och då åt undervisningen i hvardera af
dessa vetenskapsgrenar, så länge de vore förenade i en enda lärares
hand, icke kunde egnas eller medhinnas den omsorg, som de, stadda i
ständig utveckling, i allt högre man toge i anspråk, har Kanslers-embetet
funnit sig manadt att å nyo anmäla det störa behofvet af ifrågavarande
anslag, dervid i underdånighet åberopande de skäl, som i föregående
framställningar härom blifvit anförda.

I sådant afseende bär (konsistorium hänfört sig till sina år 1865,
1867, 1870 och 1871 till Kanslers-embetet ingifna skriftliga andragande^
en vid sistlidne Riksdag väckt motion samt hvad i ämnet blifvit anförd t
af den till dalning föreslagna lärostolens nuvarande innehafvare Professoren
A. J. Ångström, som till Consistorii Academici protokoll för den
8 Oktober 1870 yttrat: att professionen i fysik och mekanik vore en
bland de äldsta vid Upsala universitet; att dess läroämnen redan år
1637 blefvo utbrutna från den medicinska fakulteten, till hvilken de förut

Bil. N:o 7 till Kmgl. Mitjtia Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

hörde, och Överflyttade till deri filosofiska, der de, med undantag af en
kortare period under det adertonde seklet, alltid varit representerade;
att emellertid den egentligen så kallade experimentalfysik^ vore en
modern vetenskap, hvilken först under detta århundrade vunnit sin förnämsta
utveckling, en utveckling så stor, att nu mera enskilda delar af
densamma, såsom optik, elektricitet och värmelära, hade ett omfång
jemförlig! med, om ej större än, både fysik och mekanik tillsammans
ännu i början af detta sekel; att behofvet af särskild profession i mekanik
derför länge gjort sig gällande och redan under Professoren J.
Svanbergs tid blifvit af (konsistorium Academicum erkändt; att i början
af 1840-talet förslag äfven väcktes om mekanikens öfverflyttande till
den astronomiska lärostolen, hvilket förslag dock förföll, emedan professorn
i astronomi detta förutan måste anses hafva ett tillräckligt fält
för sin verksamhet; att (konsistorium Academicum jemväl år 1865
hos Kongl. Maj:t gjort underdånig hemställan om behofvet af en profession
i mekanik, och att, om under de nästföljande aren denna hemställan
icke förnyats, orsaken dertill icke vore att söka deri, att behofvet
icke varit erkändt, outan i landets mindre göda ekonomiska ställning;
och har Professoren Ångström för jemförelses skull erinrat, dels att
den kemiska vetenskapen, hvilken senare än fysiken erhållit burskap vid
universitetet, likväl i följd af sin störa utveckling under det innevarande
seklet derstädes vunnit det erkännande, att densamma nu mera vore
fördelad på tre lärostolar, ett erkännande, som, ehuru i mindre grad,
nu äfven påyrkades för fysiken, då det begärdes icke en delning af densamma,
utan ett frånskiljande af mekaniken, hvilken vetenskap, oaktadt
det samband densamma onekligen egcle med den förra, likväl genom sin
metod och hela sitt framställningssätt stode den rena matematiken mycket
närmare, dels ock att det sannolikt icke funnes något enda utländskt
universitet, der de båda ifrågavarande vetenskaperna vore med
hvarandra förenade under en och samma lärare; hvarjemte Professoren
Ångström i ett anförande till Consistorii Academici protokoll för den 5
Oktober 1872 ytterligare framhållit nödvändigheten af den nya professionen
och dervid åberopat omförmäla motion, såsom innehållande de
hufvudsakligaste skål och grunder, som talade för inrättandet af en dylik
profession, samt till bemötande af den mening, att det behof, som
deri nya professionen vore afsedd att fylla, äfven herde tillräckligt kunna
tillgodoses genom blott en adjunktur i ämnet, vidare yttrat, att, om det
afsmida ändamålet, nemligen eu lämplig delning af de omfattande läroämnen,
som nu tillhöra professionen i fysik, skall genom en lärareplats
i mekanik vinnas, den nye läraren måste helt och hållet öfvertaga me -

Bil. N:o 7 till Kongl. Mayts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

kaniken såsom ett frånskildt och sjelfständigt läroämne och i afseende
på detsamma inträda uti alla de pligter och åligganden, som tillkomme
en professor, samt att således, om en adjunktur inrättades, dess innehafvare
med blott en adjunkts aflöning erhölle alla en professors skyldigheter
och dessutom Ange så till vida en sämre ställning än öfrige
adjunkter, som af desse hvar och en kunde hysa förhoppning att en
gång få efterträda professorn i sitt ämne, under det att en adjunkt i
mekanik svårligen skulle kunna påräkna någon vidare befordran vid
universitetet.

Vidkommande frågan om det år 1858 beviljade förslagsanslags förvandling
till fast anslag efter viss förändring af grunderna för beräkning
af den i lönerna ingående spån målens pris, har (konsistorium
Academicum, — med erinran, att, enligt ofvannämnda nådiga Bref den
20 Mars 1858, Rikets Ständer i anledning af Kong). Maj:ts derom
gjorda nådiga framställning, med afseende å behofvet af löneförbättringar
åt lärare och tjensteman vid Upsala universitet, för upprätthållande
till uppgifna belopp af sådana åt ifrågavarande personel anslagna
löner, i hvilka spannmål ingår, beviljat ett årligt förslagsanslag
af 30,000 Rdr, beräknadt efter ett pris å universitetets spannmål af 13
Rdr 59 öre för tunnan eller 2 Rdr 15 öre för kubikfoten, — anfört,
att Förordningen den 23 Juli 1869 angående förändring af grundräntor
och kronotionde, hvarigenom stadgats deras omsättning i penningar efter
beräkning af medelvärdet mellan 1834—1853 årens medelpris samt 1862
års medelmarkegångspris, gifvit (konsistorium anledning till framställning
derom, att berörda, universitetet tillagda förslagsanslag måtte förvandlas
till fast anslag, beräknadt efter det i samma Förordning bestämda pris:
till belysning af hvilken hemställan Consistorium förmält sig höra meddela
följande på faktiska förhållanden grundade upplysningar, som stode
i sammanhang med frågan och till eu del äfven innehölles uti en handlingarna
Inlagd, å universitetets Kamererare-kontor upprättad tablå,
nemligen:

att de lärare och tjensteman, som i nådiga Brefvet den 20 Mars
1858 afsåges, — och Indika vore 18 professorer, akademie-räntmästaren
och bibliotekarien, 2 professores em er i ti, 16 adjunkter, vice bibliotekarien
och en biblioteksamanuens, sekreteraren, notarien och kanslisten
samt kamererare^ — af universitetet årligen uppbure löner i spanmål
till ett sammanräknad! belopp af 41,674 kubikfot 5 kannor;

att för 15 af ofvannämnde professorer jemte räntmästare,! och bibliotekarien
äfvensom för professores emeriti i lönen inginge hyresersättning
med 300 Rdr, med hvilket belopp lönerna åter minskades för

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. No 7 om Statsverket. 1873.

de 5, som hafva boställen, samt att denna hushyresersättning utginge
med 150 Rdr till sekreteraren och 180 Rdr till kamererare!];

att de så kallade äldre lönetillökningarne utgjorde 450 Rdr årligen
till hvar och en af de 16 äldste professorerne i de verldsligt fakulteterna
samt 420 Rdr till 10 och 270 Rdr till 4 adjunkter;

samt att, sedan den spanna ål af 41,674 kubikfot 5 kannor, som för
ifrågavarande ändamål från universitetet utginge, blifvit förvandlad i
penningar efter det försäljningspris, hvartill universitetets afradstionde
och arrendespanmåls intrader kunde afyttras, och till donna summa lagts,
för dem som vore dertill berättigade, dels hushyresersättningar, 5,430
Rdr, dels ock äldre löneförhöjningar till ett belopp af 12,480 Rdr, fy kies
af statsverket det som erfordrades för att de uti Kongl. Bref ve t den 20
Mars 1858 uppräknade lärares och tjenstemäns löner, i hvilka spanmål
ingår, skulle uppgå till de i samma Kongl. Bref bestämda belopp, utgörande
för samtlig^ desse lärare och tjensteman tillhopa 147,500 Rdr.

Då de årliga prisen å universitetets spanmål och den fyllnad till
ifrågavarande löner, som utginge från statsverket, nu mera, sedan kronotionde!!
förvandlats i penningar, blefve beroende endast af den fördel,
hvarmed universitetet kunde föryttra sin spanmål, hvarföre ifrågavarande
lönefyllnadssumma af statsverket blefve underkastad högst betydliga vexling^
och större än förr, då det inträffat, att densamma några år icke
utgått med den beräknade förslagssumman, men andra åter med 40,000
å 50,000 Rdr och derutöfver, har (konsistorium ansett önskvärd!, att
ett fixt pris bestämdes, hvarefter universitetets ifrågavarande löningsspanmål
kunde beräknas och efter denna grund statens förslagsanslag förvandlas
till fast, att utgå vare sig att, värdet å spanmål öfver- eller
understege det sålunda en gång för alla bestämda pris. Med hänsyn
till för handel! varande förhållande!! syntes val, som om det pris af 2
Rdr 23 öre för kubikfoten, hvithet uti universitetets utgiftsstat blifvit
beräknadt, borde vara det lämpligaste för beräkning af statsverkets tillskott;
men då, med afseende å de allt mer uppkommande lättade kommunikationer
inom landet, efter Consistorii åsigt detta pris icke kunde
vara ett för någon längre tidrymd, än mindre för all framtid antagligt
pris å spanmål, ansåge (konsistorium det lösningspris, som enligt Förordningen
den 23 Juli 1869 skall tjena till efterrättelse vid den genom
samma författning förordnade omsättning till penningar af dels de i
Kongl. Kungörelsen den It Maj 1855 bestämda hufvudräntepersedlar och
dels kronotiondespaninål, äfven här kunna ligga till grund för spanmålsprisets
bestämmande; i hvilket afseende förekomme, att berörda medelmarkegångsvärde
å råg och korn vore för Upsala län, hvarifrån univer -

Bil. N:o 7 till Konyl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

sitetets flesta inkomster inginge, 2 Rdr 2 öre för kubikfoten samt per
medium för Stockholms, Upsala och Westmanlands län å samma sädesslag
2 Rdr 7 öre för kubikfoten.

Efter ofvannämnda tre pris skulle statens årliga lönefyllnadsbidrag

för uppgifna ändamål komma att utgöra

med beräkning af 2 Rdr 23 öre för kub.-foten ...................... 36,655: 87,

» » » 2 » 7 >> » » ...................... 43,323: 79,

»> » « 2 » 2 » » » ..................... 45,407: 51;

men då universitetets spanmålsafrad uppbures inom samtliga dessa tre
län, syntes det (konsistorium som skulle nämnda lösningspris af 2 Rdr
7 öre för kubikfoten spån mål, råg och korn, inom Stockholms, Upsala och
Westmanlands län vara just det pris, hvarefter universitetets ifrågavarande
spannmål skäligen borde beräknas. Den ringa tillökning i universitetstjenstemännens
löner, som någon gång skulle uppstå genom antagande
af lösningspriset 2 Rdr 7 öre i stället för 2 Rdr 23 öre, blefve för statsverket
en obetydlighet (något öfver 200 Rdr för professor och 70 Rdr
för adjunkt), men kunde under en dyr tid anses såsom ett af billigheten
fordradt tillskott. Härtill komme, att genom ifrågavarande förslagsanslags
förvandling till fast anslag, en förenkling i räkenskaperna kunde
åstadkommas så väl vid universitetet som hos Stats-kontoret, hvarifrån
förslagsanslaget, efter vidlyftiga uträkningar för bestämmande af det för
ändamålet erforderliga beloppet, reqvirerades.

För sin del har Kanslers-embetet, ehuru anledning ej saknades till
tvekan, huruvida det för universitetet i sjelfva verket vore fördelaktigare
att få ifrågavarande anslag förvandladt från förslags- till fast anslag, dock
ansett sig, i betraktande af den större reda och beqvämlighet för räkenskapsföringen,
sådant skulle medföra, icke höra afvika från hvad Consistorium
i detta hänseende hemställt.

Då de båda vetenskapsgrenar, som tillhöra lärostolen i fysik, nu
mera, efter den utveckling de vunnit, utan tvifvel äro alltför omfångsrika,
för att undervisningen deri skulle på ett ändamålsenligt och mot
vetenskapens kraf svarande sätt kunna af en enda professor handhafva^
samt bland de studerande vid universitetet, hvilkas antal på senare tider
starkt tillvuxit, försports ett allt mera stigande intresse för dithörande
läroämnen, som ej mindre för det praktiska lifvet än för den matematiska
vetenskapen sjelf ega framstående vigt, anser jag behofvet af det ifrågavarande
läroämnets afskiljande från professionen i fysik vara till fullo
ådagalagd t, äfvensom att inrättandet af en särskild lärostol för detsamma
är desto önskvärdare, so in det nu mera torde få anses afgjordt, att

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj ds Nådiga Prof. No 1 om Statsverket 1873. 15

deri redan ofta begärda professionen i mekanik är afsedd att, hvad läroämnets
omfång beträffar, fullt motsvara de professioner i använd matematik,
hvilka vid åtskilliga universitet med inskränkt antal matematiska
lärostolar finnas inrättade. Jag får derföre i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för inrättande af en
profession i mekanik vid universitetet i Upsala anslå en professorska,
till belopp af 4,500 Rdr.

Likaledes får jag, på de af (konsistorium Academicum anförda skäl,
för omförmälda förslagsanslags förvandling till fast anslag, i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen,
att i stället för samma förslagsanslag, 30,000 Rdr, må på universitetets
stat uppföras ett bestämdt anslag af 43,323 Rdr 79 öre, hvarigenom
skulle uppkomma en nominel! tillökning i anslagets belopp af
13,323 Rdr 79 öre.

(ko.

För universitetet i Lund har Kanslers-embetet jemväl uti underdånigt
memorial den 17 nästlidne December anmält åtskilliga af Consistorium
Academicum Majus framstälda önskningsmål, för hvilkas uppnående
anslag af allmänna medel erfordras, nemligen:

anslag för inrättande af en adjunktur i patologi och forensisk medicin,
med skyldighet för blifvande innehafvaren att i den kliniska undervisningen
deltaga;

löneanslag för en amanuensbeställning vid den medicinska kliniken;

I fråga om förstnämnda två anslag har af (konsistorium Academicum
och Medicinska Fakulteten anförts, att otillräckligheten af fakultetens
lärarekrafter länge varit märkbar, men på senare tider i följd af särskilda
förhållanden blifvit ännu mera tydlig; att dessa lärarekrafter ej
ens vore tillräckliga för tillgodogörandet af det undervisningsmateriel,
särdeles inom det kliniska området, som kunde vara till fakultetens förfogande,
hvarföre ytterligare en adjunkt i medicin vore behöflig, hvilken,
med afseende å läroämnenas fördelning på de nuvarande adjunktur erna,
ansetts höra undervisa i patologi och forensisk medicin, dock med skyldighet
att efter fakultetens anordnande deltaga i den kliniska undervisningen;
äfvensom att ett biträde vid den kliniska undervisningen nu
mera vore af behofvet påkalladt, då för detta ändamål hittills ej annat
underordnadt biträde varit att påräkna än det, som af lazaretts-under -

Anslag till
universitetet i

Bil. N:o 7 till Koni/l. Majds Nådiga Prop. N:o I om. Statsverket 1873.

läkaren kunnat lenmas, hvilket under nuvarande förhållanden visat sig
vara otillräckligt.

Kanslers-embetet har funnit sig med så mycket större skål höra till
bifall förorda dessa anslag, som derigenom, att en af medicinska fakultetens
ordinarie professorer redan under derå år haft ett annat uppdrag,
hvithet aflägsna! honom från universitetet och fästat honom vid hufvudstaden,
det varit och vore förenad! med icke obetydliga svårigheter att
kunna inom nämnda fakultet ordna undervisningen i de till densamma
hörande läroämnen så, att behofvet något så när motsvarades, utan att
undervisningen i de vetenskapsgrenar, som omedelbart tillhörde de vikarierande
att odla, alltför mycket behöfde tillbakasättas; och enär Consistorium
icke uppgifvit något belopp för ifrågavarande två anslag, har
Kanslers-embetet i underdånighet föreslagit löneanslaget för eu adjunktur
inom medicinska fakulteten till 2,500 Rdr och anslaget för en amanuensbefattning,
med ledning af förhållandet härutinnan vid universitetet i
Upsala, der amanuenser i samma ställning åtnjuta 350 Rdr i arvode samt
boställsrum och två famnar ved in natura, till 500 Rdr; hemställande
Kanslers-embetet härjemte, att läroämnena för adjunkturen måtte, om
den ko mule till stånd, få framdeles närmare ordnas.

Enär de för medicinska fakulteten begärda anslag synas mig vara
för undervisningens behöriga upprätthållande af behofvet i hög grad påkallade,
tillstyrker jag i underdånighet, att till Riksdagen måtte aflåtas
nådig framställning om beviljande för universitetet i Lund af dels 2,500
Rdr för inrättande af en ny adjunktur inom medicinska fakulteten, med
skyldighet för innehafvare!! att, om så erfordras, deltaga i den kliniska
undervisningen, och dels 500 Rdr till arvode åt en amanuens vid den
medicinska kliniken.

7:o.

/mt‘Zriä'',0 I berättelse!! den 11 December sistlidna år angående Statsverkets
tillstånd och behof har Statskontoret anmält, bland annat, att sedan
skolrådet i Christianstad vägrat från och med senare hälften af år 1867
att utbetala en i staten för elementarläroverket derstädes påräknad årlig
aflöningstillgång, utgörande afkomsten af ett utaf Handlanden Johan
Henrik Dahl genom testamente den 21 Juni 1835 doneradt kapital för
bekostande af aflöning åt två apologister, och Kong!. Maj:t genom dom
den 31 Oktober 1871 befriat skolrådet från utgifvande af dessa medel,

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1. om Statsverket 1873.

hvilka således icke vidare komme att till aflöning åt elementarläroverkets
lärare utgå, till ersättning derför borde å anslaget till elementarläroverken
uppföras ett motsvarande belopp af 1,200 Rdr; och får jag
på grund af denna anmälan i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att nyssnämnda ersättningsbelopp anvisa.

Den 3 innevarande Januari har Eders Kongl. Maj:t, med godkännande
af grunderna för ett utaf mig i underdånighet framlagdt förslag till
förändrad anordning i vissa delar af rikets elementarläroverk, äfvensom
till inrättande af läroanstalter för qvinlig ungdom, täckts besluta, att nådig
framställning i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas; och då genomförandet,
af nämnda anordning, i händelse den äfven af Riksdagen bifalles,
skulle, på sätt jag vid ärendets föredragning redan haft nåden
antyda, komma att för år 1874 taga i anspråk hela det i nu gällande
riksstat för elementarläroverken upptagna reservationsanslag, samt ett belopp
af 20,000 Rdr erfordras för den qvinliga undervisningens ordnande,
får jag nu i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t i den nådiga
propositionen angående Statsverkets tillstånd och behof täcktes
dels föreslå Riksdagen, att nämnda reservationsanslag för elementarläroverken,
1,691,047 Rdr 56 öre, förökadt med det för elementarläroverket
i Christianstad, enligt hvad jag förut anfört, erforderliga ersättningsbelopp,
1,200 Rdr, eller således tillhopa 1,692,247 Rdr 56 öre,
må af Eders Kongl. Maj:t disponeras enligt det förslag Eders Kongl.
Maj:t, såsom nyss är omförmäldt, kommer att särskilt till Riksdagen
framställa; dels ock af Riksdagen äska, för inrättande enligt samma
nådiga framställning af läroanstalter för qvinlig ungdom, ett anslag af

20,000 Rdr.

8:o.

Då genom Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut de vid folk-rs,- ->«-skolelärare-seminarierna anställde rektorer och adjunkter tillförsäkrats ’ "

rätt att, i likhet med lärarne vid elementar-läroverken, för hvart femte
tjenstår intill viss gräns erhålla förhöjning i lönen med 500 Rdr, har
i Ecklesiastik-departementets byrå för folkskoleärenden beräkning blifvit
gjord å de lönebelopp, som för hvarje å stat uppförd lärarebefattning
vid dessa seminarier bör år <1874 utgå, hvaraf i nh em tas, att för vederbörande
lärares uppflyttning i den lönegrad, hvartill de äro berättigade,
erfordras ett belopp af 2,500 Rdr; och tillstyrker jag derföre under 3 -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

dånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade till Riksdagen göra framställning,
att till aflöning, enligt gällande grunder, för lärarne vid omförmälda
seminarier anslaget för dessa läroverk, hvilket icke lemnar tillgång
till bestridande af nämnda ökade utgift, varder förhöj dt med 2,500 Rdr.

9:o.

AdmJisnhi ^ enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga framställning har sistlidna

trädgårdsskötselårs Riksdag för år 1873 anvisa! ett extra anslag af 6,000 Rdr till
uiidre-semina- bestridande af utgifterna under nämnda år för undervisning I trädgårdsskötsel
och trädplantering vid folkskolelärare-seminarierna.

Genom detta och föregående års likartade anslag; har denna undervisning
kunnat fullständigt ordnas vid seminarierna i Linköping, Skara,
Wexiö och Lund, så att eleverna derstädes nu beredts tillfälle att förvärfva
både theoretisk insigt och praktisk öfning i detta läroämne, hvarigenom
de äfven sättas i stånd att såsom lärare vid folkskolorna meddela
undervisning i och ingifva intresse för ifrågavarande på landets kultur
icke oväsentligt inverkande hushållningsgren.

På det att de redan i sådant afseende vidtagna anordningarna må
kunna uppehållas, och detta undervisningsämne äfven vid andra seminarier
fullständigare ordnas, än hittills af brist på medel kunnat ske,
samt då de härför nödiga åtgärder torde i samma omfattning som vid
förutnämnda fyra seminarier ifrågakomma endast vid ytterligare två sådana
läroverk, för hvilket ändamål, enligt den hittills vurma erfarenheten,
erfordras ett årligt belopp af 1,500 Rdr till hvardera läroanstalten,
och således det årliga behofvet af medel för detta läroämnes behöriga
skötsel vid seminarierna nu kan beräknas skola uppgå till 9,000
Rdr, deruti inbegripet det belopp af 6,000 Rdr, som senast beviljats,
får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kong]. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att, för undervisningen i trädgårdsskötsel och trädplantering,
förhöja anslaget till folkskolelärare-seminarierna i riket med omförmälda
belopp, 9,000 Rdr.

10:o.

förfäran och ^ anledning af Kongl. Maj:ts vid lagtima Riksdagen år 1871 gjorda
lärarinnor vid framställning om bidrag af statsmedel till aflöning; af lärare och läraåtnjuta
staaw- rmnoi’ vid folkskolor och småskolor, har Riksdagen, enligt dess underdåRdr,
från skyl- niga skrifvelse den 17 Mai samma år, i fråga om grunderna för det till
visatrugtaderändamalet beviljade anslags användande för sill del beslutat, bland an -

Bil. No 7 till Kongl. Majds Nådiga Prof. No 1 om Statsverket. 1873.

nät, att lärare eller lärarinna vid folkskola, som åtnjöte statsbidrag af
250 Rdr, skulle vara förpligtad att, der skoldistriktet sådant önskade,
meddela undervisning i skolan under tio månader af året.

I afseende på detta stadgande, som genom nådiga Kungörelsen den
22 nästpåföljande Juni meddelades till vederböra^es efterrättelse, torde
det tillåtas mig att gorå följande framställning.

Vid 1859—1860 årens riksdag anhöllo Rikets Ständer i skrifvelse
den 24 Oktober sistnämnda år, bland annat, att då folkskolelärarens
aflöning syntes böra göras i viss mån beroende af den tjenstgöring
man af honom fordrade, och i sådana församlingar, der skollärarens tid
mera toges i anspråk, både billigheten fordrade och församlingens förmåga
antagligen medgåfve, att högre aflöning bestämdes, samt ett stadgande,
som tillförsäkrade den med längre tjenstgöringstid betungade
folkskolelärare!! eu förhöjd aflöning, egde desto mera skål för sig, som
erfarenheten dittills visat, att aflöningen i allmänhet af församlingarna
icke bestämdes högre än författningen ovilkorligen fordrade, Kong].
Maj:t täcktes i nåder förordna, att den i Stadgan angående folkundervisningen
i riket bestämda minsta lön för folkskolelärare skulle ega tillämpning,
dä skollärarens tjenstgöring icke upptoge mera än åtta månader
årligen, men att för hvarje månad, tjenstgöring^ fortginge utöfver
åtta månader, lönen skulle ökas med två tunnor spån in ål att utgå efter
samma grunder, som för den öfriga lönespanmålens utgörande funnes
stadgade.

Hvad Rikets Ständer sålunda hemställt bl ef af Kongl. Maj:t gilladt
och genom Kungörelse den 29 December 1860 till efterrättelse stadgadt,

Då sedermera den för åtta månaders undervisning förut bestämda
minimilönen af sexton tunnor spån mål befunnits otillräcklig, blef, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, genom nådiga Kungörelsen
den 11 December 1863 minimilönen ökad till 400 Rdr, och tillfälle beredt
de församlingar, som åtoge sig att utöfver nämnda belopp höja
sina folkskolelärares aflöning, att för sådant ändamål erhålla statsbidrag
med högst 50 Rdr för hvarje lärare.

1 Kongl. Maj:ts förut nämnda nådiga Proposition till 1871 års lagtima
Riksdag gjordes framställning derom, att löneförhöjning måtte efter
viss tid komma alla sådana ordinarie folkskolelärare till godo, som deraf
gjort sig förtjent^; och då tillika dermed afsågs att genom hoppet om
eu mera betryggad framtid bereda läraren en väl behöflig uppmuntran
i hans trägna och vigtiga arbete, och donna tid följaktligen herde bestämmas
så, att utsigten till förbättring ej blefve allt för aflägsen, fann
Kongl. Maj:t skäligt föreslå, att förhöjningen skulle för hvarje examine -

BIL N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

råd ordinarie folkskolelärare inträda efter tern års val vitsordad tjenstgöring
och beräknas till 100 Rdr, hvartill Staten skulle bidraga med
högst 50 Rdr, mot förbindelse för skoldistriktet att tillskjuta den andra
hälften.

I detta förslag gjordes af Riksdagen i så måtto ändring, att lärare
först efter tio års tjenstgöring berättigades till ifrågavarande löneförhöjning,
samt att med denna förhöjning skulle, såsom jag förut i underdånighet
anfört, följa förpligtelse för läraren till två” månaders ökad
tjenstgöring om året, der skoldistriktet sådant önskade.

Detta senare tillägg minskar i högst betydlig män värdet af den
medgifva löneförhöjningen, enär lärare, som efter tio års tjenstgöring
erhåller förhöjning af 100 Rdr, kommer, om undervisningen fortgår två
månader utöfver åtta, att förlora den godtgörelse af 4 tunnor spannmål,
som han enligt förut gällande stadgande varit berättigad att för sådan
öfverläsning åtnjuta, och derigenom löneförhöjningen i sjelfva verket
blir allt för ringa för att motsvara det dermed afsedda ändamål. Mångenstädes
kommer i följd häraf hela tillökningen, utöfver de läraren
tillförne medgifna löneförmåner, att efter tio års arbete icke uppgå till
mera än omkring 40 Rdr. Det kan ock inträffa, att eu nitisk och skicklig
lärare, som med flit och trohet arbetar under åtta månader af året,
ej förmår att, efter en tioårig mödosam tjenstgöring, åtaga sig ökad
undervisningsskyldighet, och att lian derföre skulle nödgas heldre afstå
från den förhöjda lönen, än underkasta sig ett arbete, som blot ve honom
för tungt. Då dessutom läraren i allmänhet väl behöfver några
månaders ledighet från sin magtpåliggande verksamhet icke blott till
hvila utan äfven till egen förkofran i kunskaper, och det med skål kan
ifrågasättas, om den årliga läsetidens utsträckning utöfver åtta månader,
och lärarens till följd deraf ökade arbete vid undervisningen utöfver
den tid, sou, under vanliga förhållanden kan anses tillräckligt ansträngande
för hans krafter, verkligen kan blifva till nytta för skolan, så
torde eu läsetid af åtta månader, i enlighet med Rikets Ständers förut
uttalade. åsigt, fortfarande höra anses som deri normala, för hvilken så
väl minimilönen som den bestämda löneförhöjningen efter tioårig, väl
vitsordad tjenstgöring skall utgå.

På grund häraf får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att stadgandet
om skyldighet för lärare eller lärarinna vid folkskola, som åtnjuter statsbidrag
af 250 Rdr, att, der skoldistriktet sådant önskar, utan serskild
godtgörelse meddela undervisning i skolan under tio månader af året,
må upphöra att vidare gälla.

Bil. N:o 7 till Kong!. Muj:ta Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

11: o.

Sedan hos Eders Kong!. Maj:t tillförordnade ordföranden i Sundhetskollegium,
Generaldirektören N. J. Berlin, i memorial den 15 November
1871 gjort underdånig hemställan om aflåtande af nådig proposition
till Riksdagen derom, att Sundhetskollegii aflöningsstat af den
20 Mars 1858, hvilken upptoge 35,627 Rdr, måtte bestämmas till 47,500
Rdr samt sålunda erhålla en till 11,873 Rdr uppgående förhöjning att
på ordinarie stat uppföras, hvarvid likväl anmärktes, att af detta belopp

1,000 Rdr skulle Statsverket besparas, så länge, såsom då var händelsen,
ett medicinalråds-embete på Eders Kong!. Maj:ts förordnande bestriddes
åt en person, hvilken för annan befattning af staten åtnjöte arvode
till motsvarande belopp; så har Eders Kong!. Maj:t i så måtto bifallit
donna underdåniga framställning, att Eders Kong!. Maj:t föreslagit Riksdagen,
att det sedan år 1863 till förbättrande af ordförandens, ledamöternas
och tjenstemännens i Sundhetskollegium löner utgående och för hvarje
Riksdag beviljade extra anslag af 8,000 Rdr, som år 1866 ökades med
50 Rdr, måtte förhöjas till 10,850 Rdr och med detta belopp utgå
under innevarande år; hvilken framställning Riksdagen bifallit, dock
med vilkor att ingen skulle af förhöjningen blifva delaktig, »som innehade
annan befattning med lön eller arvode på Rikets stat.»

Vitsordande behöfligheten utaf den för Sundhetskollegii embetsed!
tjensteman sålunda utgående löneförbättringen äfven efter år 1873,
bär General direktören Berlin uti memorial den 1 sistlidne November
anmält, att, sedan den af Kollega tillförordnade ledamöter Öfverfält1
äkaren Liljewalch, som icke af löneförbättringen blifvit delaktig och
med afseende å hvilken det år 1871 begärda beloppet af Eders Kong!.
Maj:t nedsattes med 1,000 Rdr, under innevarande år afgått ifrån sitt
förordnande och Regementsläkaren Edholm, med frånträdande af sin lön
på stat såsom regementsläkare, blifvit i den förres ställe af Eders Kong].
Maj: t för ordnad, behof uppstått af löneförbättringsanslagets höjande med

1,000 Rdr; hvarföre detta anslags hela belopp, då deri äfven inberäknades
de 23 Rdr, b vilka erfordrades för effektuerande af de särskilda
lönebeloppen och äfven i det underdåniga memorialet den 15 November
1871 funnes upptagna, uppginge till den i samma memorial
förekommande summa 11,873 Rdr, hvarmed Kollegii blifvande aflöningsstat,
47,500 Rdr, skulle komma att öfverstiga den nuvarande, 35,627
Rdr; och har Generaldirektören Berlin tillika underdånigst hemställt,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra nådig framställning

Anslag till
Sundhetskolle -

2 2

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

ej mindre om fortfarande af det sålunda förhöjda anslaget under År
1874, än äfven angående dess uppförande på ordinarie stat.

I detta senare hänseende har Generaldirektören Berlin, — med förmälan
att under de många år Sundhetskollegii ordförande- och 1cdamotsbefattningar,
med föranledande af Kollega ifrågasätta ombildning,
ansetts höra tillsättas endast på förordnande, så väl embetsverket
måst erfara en allt mera ofördelaktig inverkan af det osäkerhetstillstånd,
hvari det sig befunne, som ock dess ledamöters ställning blifva allt
svårare, men att dessa kännbara olägenheter syntes kunna undanrödja
utan hinder för den ifrågasätta ombildningens verkställande, om och
när en sådan framdeles blefve beslutad, — vidare anfört:

att af de genom Sundhetskollegii aflöningsstat den 20 Mars
1858 bestämda fyra medicinalråds-embeten två, på grund af samma år
utfärdade nådiga fullmakter, innehades af Medicinalråden Berg och Fonden,
af Indika likväl den förre sedan år 1858 vore af Eders Kongl.
Maj:t förordnad till Chef för statistiska Centralbyrån, under hvilken tid
af 14 år hans embete i Sundhetskollegium blifvit af vikarie bestrida
hvarjemte de båda öfråga medicinalråds-embetena under mera än respektive
nio och sex är blifvit förvaltade af tillförordnade, likasom ordförandeskapet
under de senaste åtta åren; till följd hvaraf äfven inträffat,
att genom vikarier måst bestridas: eu professorstjenst vid universitetet
i Lund sedan 1864, lazaretts- och kurhusläkaretjensten i Falun sedan
1865, en extra ordinarie professorstjenst vid Carolinska Institutet sedan
1867 och en regementsläkaretjenst sedan början af sistlidna år, — ett
förhållande, som icke kunde fortfarande ega ruin utan ganska känbar!
men, ej mindre för de åtta fenster, som sålunda, de flesta redan under
lång tid, måst genom vikarier uppehållas, än ock för vikarierna till följd
af deras ovissa ställning, äfvensom derigenom förorsakades eu allt större
svårighet att finna personel'' på en gång passande och villiga att mottaga
förordnanden till medicinalråds-embetens förvaltande;

att, i händelse deri ombildning, hvilken under så många år varit
Sundhetskollegium tilltänkt, komine att bestå deri, att de ärenden, som
anginge deri militära helso- och sjukvården, förlädes under ett särskild! embetsverk,
syntes utförande! deraf i eu framtid icke erfordra, att flera än
ett medicinalråds-embete, nemligen det till hvilket dessa ärenden för
närvarande hörde, hölles besatt endast på förordnande; och att, så länge
Medicinalrådet Berg, hvilken redan uppnått 66 lefnadsår och innehade
det för afskeds erhållande med lön på indragningsstat erforderliga antal
tjenstår, ännu qvarstode, alltid ett medicinalråds-embete måste bestridas
uppå förordnande, hvithet äfven efter hans afgång kunde ske, i hän -

Bil. N:o 1 till Kongl. May.ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

delse Eders Kongl. Maj:t skulle finna sådant behöflig*, utan att de öfriga
inedicinalråds-embetena likaledes förblefve o tillsätta;

att, i fall åter Sundhetskollegii ombildning afsåge icke allenast de
militära helso- och sjuk vårdsärendenas afskiljande från de civila, utan
äfven, såsom af de i nåder för ordnade kemi terade för uppgörande af
förslag till förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk
år 1859 föreslagit, de civila ärendenas förläggande under en ny organiserad
styrelse, bestående af Byråchefer och en Generaldirektör, hvilken
i en del mål skulle ensam ega beslutanderätt, under det andra mål
skulle kollegialt behandlas, icke heller för eu sådan ombildning hinder
eller svårighet syntes uppstå derigenom, att medicinalråds-embetena
vore tillsätta medelst under senare åren utfärdade fullmakter, enär enligt
Rikets Ständers af Eders Kongl. Magt fastställda beslut, kungjordt
genom nådiga Cirkulärbrefvet den 9 November 1860, hvarje embetsed!
tjensteman voro underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation
af embetsverken eller eljest i allmänhet kunde varda stadgad,
och detta förbehåll skulle intagas i alla fullmakter och förordnanden,
som å embete!! och tjenstår inom den nya lönestaten efter samma dag
komme att utfärdas;

att den enda svårighet, som tillsättande med fullmakt af tre inedicinalråds-embeten
skulle kunna bereda vid genomförandet af korniterades
organisationsförslag, bestode deri, att dessa förslag upptoge endast
två byråchefsplatser; men äfven donna svårighet syntes förfalla, då Sundhetskollegii
underdåniga utlåtande öfver samma förslag likasom ock
Kollega till Eders Kongl. Maj:t årligen afgifna embetsberättelse!’ och
förteckningar på de till Kollegium inkommande ärenden och derifrån
utgående expeditioner på det otvifvelaktigaste ådagalade, att, äfven sedan
det jemförelsevis ringa antalet ärenden, som anginge den militära
helso- och sjukvården blifvit undantaget, det skulle blifva omöjligt för
endast två byråchefer att behörigen handlägga de många och högst olikartade
ärenden, som fortfarande skulle tillhöra medicinalstyrelsen, isynnerhet
som dessas antal, efter den tid då komiterades utlåtande afgafs,
betydligen ökats genom det stegrade antalet läkaretjenster och apothek
samt genom lazarettens och kurhusens förläggande under Sundhetskollegii
öfverinseende, och detta antal skulle ytterligare tillväxa, om det
nya förslaget till helsovårdslag vunne Eders Kongl. Maj:ts stadfästelse,
och äfven hospitalen, såsom Riksdagen ifrågasatt och särskilda komitérade
i underdånighet tillstyrkt, komme att erhålla samma öfverstyrelse
som andra offentliga sjukvårdsanstalter;

24 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

samt att, genom den nu ifrågavarande löneförhöjningens uppförande på
ordinarie stat och medicinalråds-embetenas tillsättande medelst fullmakter,
gjordes öfverflödigt Riksdagens vid den sista löneförhöjningens beviljande
bifogade vilkor om delaktighet deraf , endast för dem, som icke innehade
annan befattning med lön eller arvode pa rikets stat, hvarmed antagligen
endast åsyftats en hänvisning till nådiga Cirkulärbrefvet den 9 November
1860 inom. 3 om förening af två eller flera embeten eller tjenster.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Generaldirektören
Berlin i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta nådig proposition derom, att Sundhetskollegii aflöningsstat
den 20 Mars 1858, hvilken upptager för

en Ordförande ......................................................................... 6,000: —

två Medicinalråd å 4,000 Hd v ...................................................... 8,000: —

två Medicinalråd å 3,500 » ........... 7,000: —

eu Sekreterare .......................................... 2,500: —

en Kamererare ................................................................... 2,500: —

en Ombudsman och Fiskal ................................................................ 2,500: —

en Aktuarie och Registrator ............................................................. 1,500: —

en Notarie ............................................................................................ 1,500: —

tre Kanslister ä 659 Rdr ..................................................................... 1,977: —

arvode för granskning af medikamentsräkningar ....................... 600: —

en Vaktmästare........................................................................................ 500: -—

eu d:o ..................................................................................... 450: —

en Kammardräng................................................................................... 450: —

gratifikationer till e. o. tjensteman och vaktbetjente ............... 150: —

Summa Rdr 35,627: —

och hvars olika poster, efter den lönetillökning af 8,000 Rdr, som 1863
beviljades och 1866 ökades med 50 Rdr, enligt Nådiga Brefven den 22
Januari och 2 December 1864 samt den 29 Juni 1866 under åtta år
(1865—1872) utgått med följande belopp, eller för

Ordföranden .......		.............................. 8,000
två Medicinalråd	ä 5,000 Rdr ..............................	............................. 10,000
ett d:o		.............................. 4,500
ett d:o		............................. 3,500
Sekreteraren ......		.............................. 3,000
Kamererare!!.......		............................. 3,000
Ombudsmannen	och Fiskalen ...............................	.............................. 2,750

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873. 26

Aktuarie!! och Registrator!)..........................................	...................... 2,000	—
Notarien ............................................................................	...................... 1,850
tre Kanslister ä 829: 50 .................................................	...................... 2,488	50
granskning af medikamentsräkningar.........................	...................... 800	—
förste Vaktmästaren......................................................	...................... 550	—
andre Vaktmästaren......................«.................................	...................... 450	—
Kammardrängen ..............................................................	..................... 450	—
gratifikationer..................................................................	................... 150	—
vetenskapliga statistiska beräkningar .........................	...................... 188	50

Summa Rdr 43,677

måtte, med hufvudsakligt afseende på förbättring af innehafvarnes af
de lägre tjenstegraderna löner till öfverensstämmelse med hvad deras
vederlikar i andra embetsverk åtnjuta, bestämmas till följande belopp,
nemligen för

en Ordförande.......................................		........................ 8,000
två Medicinalråd å 5,000 Rdr..........		.................... 10,000	—
två Medicinalråd å 4,500 » ..........		........................ 9,000	—
en Sekreterare ....................................		........................ 3,500	—
en Kamererare .....................................		....................... 3,500	—
en Ombudsman och Fiskal .............		...................... 3,000	—
en Aktuarie och Registrator ..........		....................... 2,500	—
en Notarie .............................................		......................... 2,200	—
tre Kanslister ä 1,000 Rdr................		...................... 3,000	—
en förste Vaktmästare.........................		........................ 550	—
en andre d:o .........................		..................... 450	—
en Kammardräng..................................		...................... 450	—
arvode för medikamentsräkningars	granskning....	................... 1.200	—
gratifikationer åt e. o. tjensteman	och betjente	....................... 150	—
		Summa Rdr 47,500	—

samt å Rikets ordinarie stat uppföras.

Särskild! hafva de hos Sundhetskollegium nu anstälde tre vaktbetjente,
under åberopande af sin trägna tjenstgöring och de ökade
prisen å lifsförnödenhet^, anhållit, att äfven deras lönevilkor måtte
varda förbättrade till samma belopp, som kunde komma att tilldelas
andra deras vederlikar; och har Sundhetskollegium, uti infordrad! utlåtande,
jemte förmälan att två af sökanderne innehade fria boningslägenheter
i Kollega embetshus, anfört, att då Kollegium både att dispo -

Andag till förhöjning
i länsveterinär
emea
aflöning.

Bil. N:o 7 till Kongl. May.ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

liera endast tre vaktbetjente, af hvilka likväl en helt och hållet toges
i anspråk för fältläkarekontoret, göromålen för desse betjente måste
anses fullt jemförlig^ med deras vederlikars, hvarföre Kollegium hemställde,
att, derest vaktbetjeningen vid andra härvarande embetsverk
komme i åtnjutande af förhöjda löneförmåner, sådant äfven måtte beredas
Kollegii vaktbetjening, så att den erhölle lika aflöningsförmåner
med vederlikar vid öfriga Kollegier och embetsverk i hufvudstaden.

Då de för Sundhetskollegii verksamhet menliga förhållanden, som,
på sätt Generaldirektören Berlin anfört, måste följa af Kollegii ordförandes
och ledamöters nu varande aflöningssätt, synas, om de fortfara,
blifva af allt större betydenhet, i samma mån som Kollegii embetsgöromål
ökas; och genom förbehåll i fullmakter å de embeten och tjenster
i Kollegium, hvilka komme att förses med ordinarie innehafvare,
kan förebyggas hinder från deras sida mot en förändrad organisation af
detta embetsverk; samt genom den lönetillökning, som enligt förslaget
skulle komma innehafvarne af de lägre tjenst erna till godo, deras löneinkomster
icke skulle uppgå till högre belopp, än som med jemförliga
befattningar i andra embetsverk äro förenade, — tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte bifalla Generaldirektören Berlins
berörda framställning i afseende å Sundhetskollegii lönestat; dock att,
då vaktbetjeningens, af Sundhetskollegium förordade ansökning om
löneförbättring synes, på förut åberopade och de af Eders Kongl. Maj:t
i fråga om vaktbetjeningen vid Stats-departementen godkända grunder,
vara befogad, Kollegii tre vaktbetjentes löner torde böra förhöjas för
hvardera med 200 Rdr utöfver hvad Generaldirektören Berlins oinförmälda
förslag i donna del innehåller, i hvilket fall Sundhetskollegii nya
lönestat komme att uppgå till 48,100 Rdr och följaktligen öfverstiga
den nu gällande med 12,478 Rdr; hemställande jag förty underdånigst,
att Eders Kongl. Maj:t behagade gorå framställning till Riksdagen om
beviljande af sistnämnda belopp såsom tillökning i anslaget till Sundhetskollegium.

12:o.

Sedan dels uti underdåniga utlåtanden den 17 Juni 1866 i anledning
af särskilda komiterades för veterinärväsendets ordnande afgifna
betänkande och den 11 Oktober 1869 öfver en af Svenska Veterinärläkare-föreningen
gjord underdånig ansökning om löneförhöjning för i
tjenst varande veterinärer, dels ock uti underdåniga skrifvelse!’ den 24

Bil. N:o 7 till Kongl. Majits Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

Oktober 1870 och deri 26 Oktober 1871 Eders Kong]. Maj:ts Sundhetskollegium
framställt behofvet af högre löneförmåner för länsveterinärerne
och såsom stöd derför hufvudsakligen anfört, att fordringarne för erhållande
af kompetens till länsveterinärplatser genom Reglementet den
24 Maj 1867 blifvit i högst väsentlig mån stegrade, ej mindre med afseende
på förberedande studier för inträde till Veterinärinstitutet, hvartill
nu mera fordrades att hafva aflagt. sådan examen, som berättigade
till inskrifning såsom studerande vid universitetet, än ock med afseende
på deri dryga, minst fyraåriga lärokursen vid Institutet, samt att länsveterinärernes
enskilda praktik vore i väsentlig grad begränsad genom
de af enskilde och kommuner, vanligen med större löneförmåner, anställde
veterinärerne, har Kollegium i förutnämnda underdåniga skrifvelse
af den 28 sistlidne Oktober vidare yttrat, att samma grunder fortfarande
förefunnes för ifrågavarande löneförhöjning, hvarför Kollegium
hemtadc ytterligare stöd af det förhållande, att en så betydlig minskning
i antalet kompetente inträdessökandc elever vid Veterinärinstitutet
på senare tider inträffat, att under innevarande läseår endast en, och
detta först efter terminens början, anmält sig till elev, och under de
senaste 3 åren allenast 7, af Indika 3 utländingar, så att de studerandes
antal vid Institutet nedgått till elfva. Af detta förhållande syntes framgå,
att allt färre funne sig manade att välja en lefnadsbana, på hvars innehafvare
ställdes så störa anspråk, utan motsvarande utsigter till framtida
bergning och oberoende, hvarigenom fara ock uppstode, att landet,
till stort men för dess boskapsskötsels utveckling och förkofran, kunde
för framtiden komma att sakna erforderligt antal duglige veterinärer.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt och då billighet och
rättvisa kräfde, att länsveterinärernes löneförmåner erhölle en sådan förbättring,
som motsvarade ej mindre deras trägna göromål än äfven de
ökade anspråken på deras skicklighet, bär Kollegium hemställt, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra nådig framställning om
sådan löneförhöjning åt länsveterinärerne, att deras löner ökades från
sitt nuvarande belopp af 500 Rdr till 1,000 Rdr, hvarigenom, då länsveterinärtjensterna
i landet uppginge till 28, ett ärligt tillskott af 14,000
Rdr för det närvarande blefve nödvändigt, samt att efter 10 års väl vitsordad
tjenstgöring efter donna lönetillöknings erhållande, -— så vida Eders
Kongl. Maj:t icke funne skål att tillerkänna donna lönetillökning retroaktiv
verkan, — lönen måtte ökas med 250 Rdr, och slutligen att efter 15
års på enahanda sätt bestridd tjenstgöring ett ytterligare lönetillskott af
250 Rdr måtte tillkomma, så att efter sistnämnda tids förlopp den fulla
lönen uppginge till 1,500 Rdr.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj-.is Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

Då det på den senare tiden betydligt minskade antalet af inträdessökande
vid Veterinärinstitutet val i viss mån är beroende på de i
förhållande till länsveterinärernes nuvarande aflöning nog högt ställda fordringarne
på inträdessökande elever, men mest torde höra tillskrifvas
de i och för sig allt för knappa löneförmåner, som nu tillkomma länsveterinärerne,
får jag, på dessa och förut anförda skäl, som ytterligare
åberopats uti framställningar, Indika i detta ämne blifvit gjorda
af Veterinärinstitutets direktion och lärarekollegium, i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj :t måtte på det sätt bifalla Sundhetskollegii omförmälda
framställning, att Eders Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för
höjande af de 28 länsveterinärernes löner till 1,000 Rdr för hvarje, bevilja
ett ärligt anslag af 14,000 Rdr.

13:o.

Anslag till Veterinär
inrättningen
i Skara.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 11 sistlidne Oktober anbefallt Direktionen
öfver Veterinärinrättningen i Skara att, med anledning af en utaf
behofvet påkallad förändrad organisation af nämnda inrättning, till
Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till nytt reglemente för densamma,
så har Direktionen med underdånig skrifvelse den 2 sistlidne
December till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag till inrättningens
förändring till en fullständig läroanstalt för bildande af veterinärläkare
och hofslagare och i sammanhang dermed gjort framställning angående
inrättningens uppkomst, tillstånd och behof, i afseende hvarå
Direktionen framhållit hufvudsakligen följande omständigheter.

Då Veterinärinrättningen i Skara år 1774 på Konung Gustaf III:s
befallning af Professoren Hernqvist stiftades, afsågs dermed på samma
gång ett läroverk för bildandet af veterinärläkare, som en sjukvårdsanstalt,
vid hvilken ortens invånare hade tillfälle att kostnadsfritt erhålla
vård och råd för sjuka djur, hvarjemte Hernqvist hade förpligtelse att
hvart tredje år utexaminera åtminstone två elever, som kunde användas
såsom hästläkare i statens tjenst; uti hvilket skick inrättningens verksamhet
fortgick i 34 år. Hernqvist, som icke kunde uppehålla inrättningen
med de understöd lian af allmänna medel fått sig anvisade, bekostade
emellertid af egna tillgångar så väl åtskilliga byggnader som
andra inrättningens behof, hvarförutan han sedermera, för att betrygga
institutionens framtid, testamenterade till densamma nästan all sin efterlemnade
egendom, som i jordegor, skogar, qvarnar, inventarier, instrumenter,
böcker med mera enligt Skara städs jordebok och andra offent -

Bil. N:o 7 till Kontfl. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 ofri Statsverket 1873.

liga handlingar uppskattats till ett penningevärde af 90,600 Rdr, så att
med de öfriga gåfvor, som från personer eller myndigheter dessutom
kommit inrättningen till godo, dess tillgångar i gåfvomedel för det närvarande,
enligt eu af Direktionen bifogad uträkning, uppginge inalles
till 99,850 Rdr; hvaremot de jordegor, torp och skogar, som tillhöra
staten, vore i stadens jordebok taxerade till 34,400 Rdr, utom värdet
af inrättningens nya sjukstall, till hvars uppförande 1860 års Riksdag
anslagit 19,000 Rdr, eller tillhopa 53,400 Rdr. Häraf framginge otvifvelaktigt,
att Veterinärinrättningen visserligen från början varit eu statens
tillhörighet, men utrustad med så ringa understöd, att den hufvudsakligast
haft sin tillvaro och utkomst af Hernqvistska donationen. Under
Hernqvists lifstid var donna anstalt äfven den enda i sitt slag i riket
och utgjorde ett fullständigt veterinär lär overk med boskapsläkare^ såsom
nödigt undervisningsmateriel.

Efter Hernqvists död 1808 ställdes inrättningen 1813 under offentlig
tillsyn, i det att uppsigten öfver dess verksamhet och förvaltning uppdrogs
åt eu, i Hernqvists testamente förordnad, Direktion med Landshöfdingen
i länet till sjelfskrifven ordförande, hvarjemte inrättningens
vetenskapliga verksamhet ställdes under Sundhetskollegii kontroll och
inrättningens räkenskaper under Kammarrättens. Ehuru inrättningens
verksamhet genom den år 1813 utfärdade Kongl. Ordningsstadgan något
närmare ordnades, blef likväl inrättningens ändamål icke i bestämda
ordalag uttryckt, men af stadgan i dess helhet framginge tydligt, att
donna verksamhet afsåg bildandet af veterinärläkare och serskild! sådana
för kavalleriets behof. >

År 1821 inrättades emellertid eu veterinärskola i Stockholm och
föreståndaren för veterinärläroverket i Skara erhöll förordnande att vara
föreståndare äfven för den nya läroanstalten i Stockholm, dit lian samma
år aflyttade, och der han i 35 år förblef boende, utan att under liden
någon föreståndare i Skara förordnades i den afflyttades ställe. Vården
om inrättningen öfverlemnades till andre läraren, som, jemte det han
ensam uppehöll undervisningen och sjukvården, äfven utarbetade läroböcker,
som ända till en senare tid voro nästan de enda användbara
inom veterinärfacket på vårt språk. Att inrättningen med så ringa
lärarekrafter icke kunde till alla delar motsvara sitt ändamål, var naturligt,
och då härtill korn, att läroverkets elever, för genomgåendet af
fullständig lärokurs, äfven måste förskaffa sig undervisning och kunskapsbetyg
af läroverkets föreståndare, blef deraf en följd, att eleverna
alltid nödgades infinna sig i Stockholm för att vid veterinärläroverket
derstädes utsluta sin kurs, hvarigenom ock den fullständiga afgångs -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj;ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

examen vid Veterinärinrättningen i Skara tills vidare upphörde och
således af en tillfällighet diet förbehållen läroverket i Stockholm allena.

Den 20 Juni 1855 blef det nu gällande provisoriska reglementet,
hvarigenom ordningsstadgan af år 1813 upphäfdes, utfärdadt, utan att
Direktionen fatt tillfälle att deröfver sig yttra; hvilken omständighet,
jemte reglementets provisoriska beskaffenhet, ensam kunde förklara möjligheten
ej mindre deraf, att detsamma i väsentliga delar icke motsvarade
det ändamål, som Professoren Hernqvist med sin testamentariska
donation afsett, än äfven deraf att reglementets särskilda föreskrifter
icke heller sinsemellan stode i god öfverensstämmelse.

Donna redogörelse utvisade således, att det ursprungliga ändamålet
med Veterinärinrättningen i Skara varit att bilda veterinärläkare och
tillika verka såsom vårdanstalt för sjuka djur. Derföre hade ock Direktionens
liufvudsyfte vid uppgörande af förutnämnda underdåniga förslag
till nytt reglemente, varit att bereda möjlighet för inrättningen att åter
blifva hvad den från början varit. Genom en sådan förändring i inrättningens
organisation ansåge Direktionen äfven det allmännas gagn
och nytta bäst tillgodoses, i synnerhet som med den störa utveckling
på senare tider så väl samhällsförhållandena i allmänhet som landtbruket
serskildt vunnit, eu enda veterinärinrättning icke vore tillräcklig
för vårt land, hvars vidd och utsträckning vore lika stor som dess
klimatiska och andra naturförhållanden olika. Åtminstone två sådana
inrättningar herde, enligt Direktionens åsigt, finnas, den ena i hufvudstaden,
med dess rikliga tillfällen till sjukvård af hästar, och den andra
i landsorten med tillfälle till klinik icke blott af hästar, utan äfven af
nötkreatur, Indika senare nu mera för landthushållningen måste anses
vara af den allra största vigt; hvarförutan det icke kunde förnekas, att
två läroverk inom samma fack och för samma ändamål alltid sporrade
till täflan, hvilket icke kunde annat än utöfva både på lärare och lärjungar
ett nyttigt inflytande; i sammanhang hvarmed Direktionen yttrat
den öfvertygelse!!, att fördelen för riket att erhålla två veterinärläroverk
näppeligen stode att vinna med mindre kostnad, än om, efter veterinärvetenskapens
nuvarande fordringar, lärarekrafterna ökades vid det redan
befintliga läroverket i Skara. Enligt Direktionens underdåniga reorganisationsför
slag''skulle statens ökade bidrag till Veteri närinrättningen i Skara
belöpa sig till ett anslag för eu gång af 10,000 Rdr och ett ärligt anslag
af 9,000 Rdr, som efter tio år skulle uppgå till högst 11,000 Rdr.
De behof, för hvilka förstnämnda anslag erfordrades, vore följande:

till uppförande af ny smedja för en beräknad kostnad af 10,000 Rdr,
till hvilken byggnad Skaraborgs läns Hushållningssällskap år 1871 anslagit

Bil. N:o 7 till Kong!,. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

såsom bidrag 2,000 Rdr....................................................................... g 000

till inventarier och verktyg för den nya smedjan ..................... 500

» skoskjul och kolbod .................................................................... 500

» inredning af den förutvarande smedjan till anatomiskt och

patologiskt museum......................................... 450

» inköp af diverse undervisningsmateriel.................................... 550

Summa Rdr 10,000

Veterinärinrättningens årliga utgifter beräknades sålunda:

lön till Föreståndaren, som derjemte skulle åtnjuta fri bostad 4,000: —

lön till andre Professorn under de första fem åren................. 2,500: —

lön till tredje Professorn under samma tid ............................... 2,500: —

lön till förste Adjunkten jemte fri bostad ................................ 1,500: —

lön till andre Adjunkten...................................................................... 1 500: —

arvode till Amanuensen jemte fri bostad .................................... 1,000: —

lön till betjening af två personer...................................................... 650: —

arvode till Sekreterare, Kassör och Bibliothekarie .................. 300: —

stipendier åt elever .............................................................................. 1 gQO: _

premier vid examen........................................................................... 90;

skatter och onera ........................................................................... 125; _

experimentalkostnad och vetenskapliga rön ................................ 150: —

inköp af böcker in. in.......................................................................... 300: —

till byggnaders underhåll..................................................................... 200: —

till byggnadsfonden.................................................................................. 75;

(denna fond, som skulle bildas genom nyssberörda årsanslag
75 Rdr tillika med ett ärligt bidrag af föreståndaren
till samma belopp, vore enligt det föreslagna reglementet
afsedd att, efter Direktionens beslut, användas
till nybyggnad eller större och kostsammare reparationer
a.''f föreståndarens boställslägenheter) ,

diverse: lysolja, tryckningskostnad, brandstodsafgift och oförutsedda
kostnader ............................................................................. 1,260: _

Summa Rdr 17,950: —

Inkomsterna åter äro af Direktionen upptagna på följande sätt:

arrende för hemmanet Brogården, förslagsvis.............................. 1,500: —

arrende för diverse tomter och jordegor, förslagsvis ............. 1,000: —

inkomst af Brogårdens skogar............................................................ 300: —

arrende för Hor sb aga qvarn ............................................................. 400: —

Transport 3,200: —

Bil. N:o 7 till Kong!,. Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

arrende för rusthållet Forssen............................

ränta af Veterinärinrättningens kassa ...............

ränta af premiefonden ............................................

ränta af köpeskillingen för försålda boställen
bidrag af föreståndaren till byggnadsfonden...
nuvarande statsanslag...............................................

ökadt ärligt anslag ................................................-

Summa Rdr 17,950: —

hvarvid skulle iakttagas, att två professorslöner borde hvart femte år,
8om tjensten innehades af samma person, ökas med 500 Rdr hvardera
till dess lönebeloppet uppginge till 3,500 Rdr, i följd hvaraf statsanslaget
skulle, allt efter som dessa förhållanden inträdde, höjas till
högst 11,000 Rdr.

Beträffande frågan om ökandet af inrättningens lärarekrafter, hade
Direktionen, ehuru ett lika antal lärare vid två läroverk med alldeles
lika ändamål visserligen vore önskvärd!, likväl af ekonomiska skäl inskränkt
sitt förslag till blott det nödvändigaste: 3 professorer, 2 adjunkter,
en amanuens och en instruktionssmed, och, under förutsättning
att hos lärarne funnes det nit och lefvande intresse, som ensamt förmådde
gifva framgång åt lärarekallet, ansåg Direktionen inrättningens
verksamhet både såsom läroverk och såsom sjukvårdsanstalt kunna med
de föreslagna lärarekrafterna upprätthållas. Att anställa en särskild
professor för skötandet af den ambulatorisk^ kliniken funne Direktionen
af flera skäl vara för dervarande förhållanden obehöflig!. Den nya
statens slutsumma kunde Direktionen icke till siffran fullt noggrann!
fixera, då dels inrättningens närvarande tillgångar blifvit beräknades
penningevärden, hvilka först efter verkställda utarrendering^ blefve
noggrann! kända, och dels i fråga om lönerna till de två professorstj
ens ter, med hvilka föreståndarebefattningen icke skulle förenas, Direktionen
ansett sig böra föreslå, att innehafvare!! egde hvart femte falla
kalenderår, som han såsom ordinarie sina tjensteåligganden med nit och
skicklighet fullgjort, erhålla en lönetillökning af 500 Rdr, tills efter tio
års tjenstgöring han inträdde i högsta lönegraden af 3,500 Rdr årligen,
hvarigenom behofvet af anslag till de högre lönegraderne komme att
bero af professorens lifstid eller qvarblifvande vid tj ensten.

Med hänseende till hvad i detta ärende sålunda förekommit, anser
jag mig höra framhålla fördelen deraf, att staten, medelst begagnande

Transport

3,200

150

1,000

335

4,100

tillhopa

8,950

9,000

Bil. N:o 7 till Kong!. 3faj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1813. 33

ni de tillgångar, öfver Indika Veterinär!urättningen i Skara på grund af
Professoren Hernqvists donation ännu eger dispositionsrätt, kan utan
synnerligen ökad kostnad erhålla ett inom södra delen af Sverige, i en
tätt bebygd landsort med idka tillfällen till behandling af boskapssjukdomar,
beläget fullständigt veterinärläroverk, som efter dess utrustning
till likställighet med det andra läroverket i Stockholm skulle i täflan
med det senare verksamt bidraga till veterinärkunskapens förkofran och
skickliga veterinärers danande, _ i stället för att, såsom nu blifvit förhållandet,
^ Veterinärinrättningen i Skara måste förete ett tynande lif; och
da donna åsigt hufvudsakligen öfverensstämmer med hvad nådiga propositionen
till Riksdagen angående veterinärväsendets ordnande den 18 Januari
1867 härom innehåller, samt de anslag, som för ändamålet erfordras,
äro, vid jemförelse med den för Veterinärinstitutet i Stockholm gällande
stat, beräknade till ganska måttligt belopp, hvithet åter möjliggjorts
genom den förra läroanstaltens belägenhet i landsorten, tvekar jag icke
att, tillstyrka, det täcktes Eders Kongl. Maj:t för utvidgning af Veterinärinrättningen
i Skara till ett fullständigt veterinärläroverk — eu
åtgärd, som förut förordats äfven af Eders Kongl. Maj:ts Sundhetskollegium,
under hvars tillsyn veterinärundervisningen är ställd — af
Riksdagen begära anslag i öfverensstämmelse med hvad inrättningens
Direktion föreslagit, eller dels ett extra anslag af 10,000 Rdr för år 1874
till bekostande af förut uppgillra byggnadsarbeten samt inköp af inventarier
och undervisningsmateriel, och dels ett ärligt anslag af 9,000
Rdr såsom ökadt bidrag till donna läroanstalts nya utgiftsstat, äfvensom
löreslå Riksdagen att medgifva, att blifvande innehafvare af de två
professorstjensterna, med hvilka föreståndarebefattningen icke förenas,
ega att efter lem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring i
nämnda egenskap åtnjuta förhöjning i lönen med 500 Rdr och efter
ytterligare fem års lika vitsordad tjenstetid enahanda lönetillskott intill
3,500 Rdr. Derförutan och enär inkomsterna al de till Veterinärinrättningen
upplåtna jordegendomar, hvilkas utarrendering Direktionen föreslagit,
skulle kunna uppgå till högre belopp än nu beräknats, hemställer
jag i underdånighet, att dessa egendomar måtte varda utarrenderade
på sätt och i den ordning, som om utarrendering af Kronans jord är
gällande, och att öfverskottet utöfver den nu uppskattade arrendeinkomsten
skall till statsverket ingå.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Upphörande af
det till Svenska
Akademiens ordboksarbete
beviljade
anslag.

14:o.

Uti underdånig skrifvelse den 8 Maj nästlidna år, i anledning af
den år 1871 verkstälda granskning af statsverkets in. fl. allmänna fonders
förvaltning år 1869, har Riksdagen anfört, att af Svenska Akademiens
ordboksarbete, till hvars fortsättande från och med år 1854 varit bevil
jadt ett ärligt anslag af 3,750 Rdr, hvilket vid 1859—1860 årens
Riksdag uppfördes å ordinarie stat, under år 1870 utkommit första
häftet, innefattande bokstafven A; att med afseende å hvad Akademien
yttrat uti det förord, hvarmed Akademien beledsagat detta häfte, tvekan
hos Riksdagens Revisorer uppstått, huruvida anordningen för ifrågavarande
arbete, hvars utgifvande redan varit förenad! med icke ringa
kostnader, vore fullt lämplig och ledande till arbetets fullbordande med
den skyndsamhet ändamålet kräfde; att Riksdagen icke kunnat annat
än dela deri tvekan, Revisorerna sålunda uttala! i fråga om lämpligheten
af anordningarna för Akademiens ordboksarbete, hvilken tvekan
vunnit ökad! stöd i innehållet af det utaf Akademien i anledning af
Revisorernas anmärkning afgifna utlåtande; att det således synts Riksdagen
väl värdi att öfverväga, huruvida icke omförmälda arbete herde
ordnas på ett sätt, som mera befordrade dess raskare fortskridande; att
arbetets störa nationella betydelse otvifvelaktigt gjorde det förtjent att
af statsmedel understödjas, desto heldre som, utan sådan! understöd,
ringa utsigt torde förefinnas, att det någonsin skulle kunna tillfredsställande
genomföras, men att en jemförelse mellan det betydliga belopp,
hvartill de hittills för arbete! ''under längre tid använda statsmedel
uppginge, och det resultat, som kunna! för allmänheten framläggas, väl
emellertid gåfve fullt stöd för den mening, att de hittills vidtagna anordningarna.
icke kunde anses tillfredsställande; samt att det förefallit
Riksdagen, som vore det både med god hushållning och med behörigt
erkännande af arbetets vigt mer öfverensstämmande att, äfven med eu
för en tid något förhöjd utgift, söka fortskynda detsamma, så att ordboken
en gång kunde fullbordas och åt den nationella språkodlingen
beredas den nytta, som eftersträfvades, än att allt jemt fortfara att utbetala
ett anslag, som, tilläfventyrs otillräckligt att åt ordboksarbetet bereda
önskvärd! fortskridande, i sjelf va verke! icke, att döma af hittills vunnen
erfarenhet, lemnade för det allmänna något resultat, som motsvarade
de för längre tidrymd betydliga medel, Indika utan nämnvärd! närmande
till målet uppoffrades;'' i anseende hvartill Riksdagen i underdånighet
anhållit, det täcktes Eders Kong]. Näjd taga under öfvervägande, huruvida

Bil. Nso 7 till Kongl. Maj ds Nådiga Prof. N:o 1 om Staf sverket 1873. 35

icke i afseende å det åt Svenska Akademien lemnade uppdrag att utarbeta
en ordbok öfver Svenska språket kunde träffas anordningar,
som betryggade arbetets raskare fortskridande och ordbokens fullbordande
inom en ej för mycket aflägsen tid, samt, om förhållandena dertill
föranledde, till Riksdagen gorå den framställning i ämnet, som för nämnda
ändamåls vinnande kunde anses behöflig.

Sedan genom nådig remiss Svenska Akademien blifvit anbefaldt
att öfver Riksdagens berörda framställning afgifva utlåtande, har Akademien
uti skrifvelse den 19 sistlidne November underdånigst anfört, bland
annat, att, enär hon såge sig ur stånd att föreslå några anordningar, som
med visshet skulle betrygga ordboksarbetets raskare fortskridande och
ordbokens fullbordande inom eu ej för aflägsen tid, samt hon för sin
del nu mera, efter utgifvande af ett häfte af ordboken och med afseende
å de allt jemt- stigande anspråken på ett dylikt verk, kommit
till full insigt deraf, att de förhoppningar, hon hyst och uttalat, då ett
anslag för ordboksarbetet för nära tjugu år sedan begärdes och på grund
af hvilka detsamma måhända beviljades, icke kunde uppfyllas, Akademien
funne sig böra från och med 1872 års utgång afsåga sig så stor
del af sitt anslag, som blifvit beviljad med vilkor att till berörda arbete
användas; i sammanhang hvarmed Akademien förmält sig icke vilja
skilja sig från förhoppningen att — med anlitande af besparingar å de
medel, som varit af framfarna konungar anslagna egentligen till hennes
ledamöter personligen, men hvilka de under en längre tid afstått för
Akademiens allmänna ändamål, — kunna fortfarande i någon mån medverka
till ordboken genom förarbeten, hvilka hon önskade att, så vidt
möjligt vore, efter hand kunna gorå för allmänheten genom tryck tillgängliga,
för att sålunda efter förmåga fullgöra det uppdrag, som blifvit
Akademien af hennes höge stiftare lemnadt.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kong], Maj:t täcktes meddela
Riksdagen hvad sålunda förekommit och föreslå, att den del af
det Svenska Akademien beviljade anslag, som är afsedd för omförmälda
ordboksarbete, eller 3,750 Rdr, må utur riksstaten aiföras.

15:o.

1 skrifvelse den 23 nästlidne November har Eders Kongl. Maj:ts Veten- *,*«<> m
skapsakademi underdånigst anfört, att intendenterne vid naturhistoriska ÄS5S*
riksmuseet hos Akademien anmält, att ett länge känd! behof af förstärkta
krafter för det vetenskapliga tillgodogörandet af de idka skatter, som

36 Bil. N:o 7 till Kongl. Majds Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

museet innesluter, allt oafvisligare framträdt och icke utan skada för
vetenskapen längre kunde lemnas utan afseende, äfvensom att med den
tillväxt, museet nu mera vunnit, de anslag, Indika till detsamma hittills
af allmänna medel utgått dels för materielen, för inköp af sällsynta föremål
samt för vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande, dels ock
till arvoden för ritningars utförande, vore vid vissa afdelningar af
museet för de afsedda ändamålen otillräckliga,

Vitsordande de ifrågavarande behofvens verklighet och önskvärdheten
af deras afhjelpande, har Akademien, hvad först i allmänhet anginge
en förstärkning af arbetskrafterna, i underdånighet andragit, bland
annat, hurusom tillförne blifvit ifrågasatt, att vid riksmuseet herde anställas
amanuenser såsom ständiga biträden. Denna utväg syntes likväl
Akademien mindre lämplig, emedan eu fast anställd amanuens aldrig
skulle kunna blifva så aflönad, att han icke derjemte beliöfde annorstädes
söka sig eu förmånligare befattning, hvilken då blefve den hufvudsakliga,
under det att å andra sidan en längre tids tjenstgöring såsom
amanuens skulle medföra skenbart berättigade anspråk på befordran vid
museet, hvilka icke alltid utan missnöje kunde underkännas. Det vore
ock en anordning, som innebure anledning till rubbning af det lyckliga
förhållandet, som nu egde ruin, att Akademien fritt kallade till intendent,
den hon funne dertill skickligast. Lämpligare vore deremot, efter
Akademiens uppfattning, ett annat sätt att afhjelpa den anmärkta bristen.
Det saknades nemligen icke i vårt land unge män, som af håg
och fallenhet egnade sig åt naturens studium, antingen de ämnade blifva
läkare eller lärare, eller hade förhoppning att kunna egna sig åt någon
gren af naturvetenskapen, eller redan vore docenter vid något af rikets
universitet. Men äfven om de såsom skicklige till sjelfständigt arbete
hade riksmuseets förråd för sig tillgängliga, och på detta sätt jemväl
åstadkommits arbeten af ganska stort värde, så mötte dock ett väsentligt
hinder derutinnan, att detta frivilliga arbete för hvar och en, som
icke vore bosatt i lmfvudstaden, medförde utgifter af en ökad lefnadskostnad.
För undanrödjande af detta hinder har Akademien ansett sig
höra i underdånighet hemställa, att af statsmedel måtte beredas ett årligt
anslag med ändamål att användas till arvoden åt unge naturforskare,
som önskade att, med tillgång till Akademiens synnerligen väl
försedda bibliotek och museets i mera än en rigtning o öfver träffade
rikedom på vetenskapligt materiel, någon tid vid riksmuseet, icke såsom
biträden åt intendenterne, utan såsom sjelfständigt arbetare under desses
ledning, anställa undersökningar och öfver dessa utgifva vetenskapliga
af handlingar, äfvensom, derest sådant skulle finnas behöfligt, till

Bil. N:o 7 till Kong!.. Maj:t» Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

bidrag för så beskaffade afhandlingars offentliggörande. Då bär icke
vore fråga om fasta afton ingar, utan endast om tillfälliga arvoden eller
honorar i er, kunde någon exakt beräkning af det för ifrågavarande ändamål
begärda anslag icke verkställas; men Akademien både likväl trött sig
komma det verkliga behofvet timligen nära genom att utgå från antagandet
af eu viss dagkostnad, 5 Rdr, och från den tid, som ett visst
arbete kunde fordra, äfvensom från de arbeten, som vid hvar och eu
af museets sex afdelningar, i förhållande till dess rikedom på materiel,
vore årligen att motse, eller eu för museets samtliga afdelningar sammanlagd
årlig arbetstid af 800 dagar, i medeltal ungefär 133 för hvarje,
hvarigenom uppkomme ett belopp af 4,000 Rdr.

Beträffande otillräckligheten af det anslag af 2,650 Rdr årligen,
som riksmuseets vertebratafdelning för närvarande uppbär till materielen,
till inköp af sällsynta föremål och till vetenskapligt biträde vid samlingarnas
ordnande, både intendenten för samma afdelning uti etttill
Akademien ingifvet memorial förmält, att under en lång följd af
år bristerna blifvit betäckta dels genom tillfälliga af Kongl. Näjd tid
efter annan beviljade bidrag af allmänna medel och dels genom frikostiga
gåfvor af enskild person; men att, detta oaktadt, betydliga förråd
af djurs- och fogelskinn, till stor del förskrifvande sig redan från
Wahlbergs och Hedenborgs resor samt fregatten Eugenies jordomsegling,
ännu läge ouppstoppade i magasinen, och den störa samlingen af
amfibier, reptilier och fiskar, som för sin uppställning erfordrade en dyrbar
materiel af glas och sprit, ännu icke kunnat, i anseende till brist
på medel, ordnas mer än till mycket ringa del. I betraktande häraf
bär ock Akademien i underdånighet tillstyrkt, att årsanslaget till vertebratafdelningen
måtte, på sätt bemälde intendent hemställt, varda förhöj
dt från 2,650 till 4,500 Rdr, eller med 1,850 Rdr.

Likaledes har Akademien till nådigt afseende förordat de af intendenterne
för riksmuseets botaniska och palasontologiska afdelningar hos
Akademien anmälda behof af en tillökning till belopp af 300 Rdr uti
hvardera af de årsanslag, som för enahanda ändamål, eller till materielen
m. in., för närvarande utgå till dessa afdelningar med 2,700 Rdr
för den förra och 2,500 Rdr för den senare. Berörda anslagstillökning
vore nemligen vid den botaniska afdelningen särdeles behöflig för att
bekosta upphällningen af den störa mängden till museet årligen ankommande
nya växter, hvilket rent mekaniska göromål, både nödvändigt
och ihållande, endast kunde anförtros åt en dertill särskild! inöfvad person,
som för detta arbete, upptagande sex timmar dagligen, ej kunde
godtgöras med mindre än 400 Rdr årligen, ett belopp, som vore för

38 Bil. N:o 1 till Kong! Maj:ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1813.

betydligt att kunna utgå af årsanslagets nuvarande tillgångar. Vid
palasontologiska afdelningen vore den begärda förhöjningen i anslaget
afsedd till bestridande af kostnaderna för stufning och tillhuggning af
insamlade föremål, som i stor mängd förefunnes i magasinen.

Slutligen har Akademien, i fråga om behofvet af förökade medel
till bekostande af ritningar, underdånigst erinrat, hurusom ifrån år 1841
till riksmuseet utgått ett ärligt anslag af 750 Rdr, hvilket ursprungligen
var bestämdt till lön åt eu fast anställd ritare, men, sedan erfarenheten
ådagalagt donna anordnings olämplighet, genom nådiga Brefvet den 14
Oktober 1862 blifvit förändradt till ett anslag för ritningars utförande
vid museet. Detta anslag hade varit synnerligen gagnande för verksamheten
vid museet och för sin tid jemväl tillräckligt. Men då genom
tillbyggnaden af Akademiens hus och det derigenom förvärfvade utrymmet
en stor mängd värderika föremål, hvilka förut legat magasinerade,
blifvit tillgängliga för vetenskaplig undersökning och bearbetning;
då härtill kommit de högst ansenliga samlingar, som genom de
af staten bekostade vetenskapliga expeditionerna tillfallit museet; och
då nutidens vetenskap hade så störa anspråk på noggrannhet i arbetets
minsta detaljer och dessas framställning i trogen och tydlig bild, att,
så vida icke de rika materialierna skulle blifva till största delen obegagnade,
det ifrågavarande anslagets belopp icke vidare kunde motsvara behofvet;
så har Akademien, på dessa och i öfrigt. utvecklade skäl, i underdånighet
anhållit, att berörda anslag måtte varda förhöj dt till 2,200
Rdr årligen eller med 1,450 Rdr.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anförd t, hemställer jag underdånigst,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Vetenskapsakademien, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja:

l:o) ett ärligt anslag af 4,000 Rdr att användas dels till honorarier
åt yngre naturforskare för vetenskapliga bearbetningar af de i
rikets naturhistoriska museum förvarade samlingar af naturföremål,
och dels, i män af behof, till bekostande af sådana arbetens
offentliggörande; med åliggande för Akademien att öfvervaka
detta anslags användande för ändamålet, äfvensom att, efter
omständigheterna, anordna fördelningen deraf mellan museets olika
afdelningar;

2:o) en tillökning af 2,450 Rdr i det till samma museum utgående
årliga anslaget för materielen, inköp af sällsynta föremål samt
vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande; samt
3:o) en tillökning af 1,450 Rdr i det nuvarande årliga anslaget till ritningars
utförande vid museet.

Bil. N:o 7 till Kong!. Majsts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

1 (ro.

Vid 1872 års Riksdag beviljades en förhöjning af 10,000 Rdr i det
ordinarie anslag, som sedan år 1867 utgått med 20,000 Rdr om året till
understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter för medel- "iw/,tumma
lösa döfstumma barn; hvarjemte, enär för förstnämnda år behofvet be- bar"''
funnits öfverstiga det då varande anslagets belopp, Riksdagen för samma
år anvisat ett extra anslag af 10,000 Rdr. Af dessa medel hafva för
sistlidna är understöd beviljats med tillhopa 28,450 Rdr åt nio sådana
uppfostringsanstalter, vid hvilka tillsammans 290 barn erhållit undervisning
och, af dessa, 279 tillika njutit underhåll och vård. Då antalet
af döfstumma barn vid dessa anstalter nästan årligen ökats, synnerligast
under sistlidna år, då barnens antal, som år 1871 utgjorde 208, uppgick
till 290, kan med full visshet förutses, att för innevarande år
så väl årets anslag som ock den från 1872 återstående besparingen
blifva för ändamålet behölliga; och om antalet vid nämnda anstalter
vårdade barn, såsom sannolikt är, kommer att under år 1874 ytterligare
ökas, varder det nuvarande an sl ags b el opp et otillräckligt. Dertill kommer
ock, att åtgärder redan vidtagits för inrättande af mindre uppfostringsanstalter
för döfstumma barn i flera landsorter, der sådana anstalter
hittills ej funnits, i hvilket afseende jag utbeder mig få anmäla,
att underdånig ansökning hos Eders Kongl. Maj:t blifvit gjord om understöd
för eu i Falun anordnad dylik anstalt för Stora Kopparbergs
län. På det att erforderliga medel må vara tillgängliga till nödigt
understöd åt dessa uppfostringsanstalter, hvilkas inrättande flerestädes
synes vara i hög grad önskvärd t, får jag derföre hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att bevilja 10,000 Rdr till förhöjning
i anslaget till understöd och uppmuntran åt mindre uppfostringsanstalter
för medellösa döfstumma barn.

17:o.

Beträffande de uti innevarande års riksstat under Åttonde Eufvudtiteln
uppförda ordinarie anslag, Indika icke nu blifvit särskild! omförmälda,
har jag icke anledning att föreslå annan förändring, än att, för
blängande af hufvudtitelns slutsumma till jernört tal, förslagsanslaget till
»skrifmaterialier och expenser, ved in. in.» ökas från 45,136 Rdr 17 öre
till 45,180 Rdr 62 öre, eller med 44 Rdr 45 öre.

Bil. N:o 7 till Kongl. Majtts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Anslag till
Kongl. Bibliotekets
nya
byggnad.

18:o.

Sedan vid 1870 års riksdag beviljats till uppförande af eu ny byggnad
för Kongl. Biblioteket 480,238 Rdr, hvaraf 45,000 Rdr att under
år 1871 utgå, samt Riksdagen vidare, efter att hafva lemnat bifall till
Kongl. Majrts vid lagtima riksdagen 1871 gjorda nådiga framställning,
att återstoden 435,238 Rdr af det beviljade anslaget Unge under
de tre näst påföljande åren utgå med en tredjedel årligen, i enlighet
dermed anvisat för hvardera af åren 1872 och 1873 ett belopp af
145,000 Rdr, men berörda anslag icke afsåg någon kostnad för husets
inredning; sä har Öfverintendentsembetet. uti underdånigt memorial
den 5 nästlidne November anmält, att, enär det syntes vara af vigt,
att åtminstone sådana inredningsarbeten, som omfatta husets uppvärmning
samt förseende med vatten- och afloppsledningar äfvensom åskledare,
verkställdes i sammanhang med 1874 års arbeten, helst derigenom
befordrades, jemte husets skyndsammare fullbordande, äfven dess aftorkning
och skydd mot eldfara, Embete! i samråd med Kongl. Bibliotekarien
och Föreståndaren för Teknologiska Institutet låtit genom Civilingeniören
E. Å. Wiman uppgöra förslag till byggnadens uppvärmande
medelst cirkulerande vatten, derför kostnaden, inbegripet ångpannans
inmurande samt arvode för apparatens konstruerande och tillsyn öfver

dess anbringande i huset, blifvit beräknad till ......................Rdr 39,260,

och att kostnaden för byggnadens vatten- och afloppsledningar
samt åskledare, enligt deröfver af Fabriksidkaren
J. W. Bergström upprättad! förslag, beräknats till.................. » 16,160,

eller tillsammans Rdr 55,420;

hemställande Öfverintendentsembetet i underdånighet, att berörda belopp,
femtiofem tusen fyrahundra tjugu riksdaler, måtte anvisas att,
jemte de till byggnaden för år 1874 redan beviljade medel, under
samma år utgå.

Då de sålunda föreslagna arbetena äro nödiga och höra lämpligen
verkställas innan den! egentliga inredningen af huset företages,
tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att å extra stat anvisa dels för sj elfva biblioteksbyggna d en
145,238 Rdr, dels ock för anbringande derstädes af uppvärmningsapparat
samt vatten- och afloppsledningar äfvensom åskledare, enligt förut
omförmälda förslag, 55,420 Rdr, eller tillhopa i jsinnad! tal 200,000
Rdr, att under år 1874 i mån af behof utgå.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj tis Nådigt! Prof). N:o 7 om Statsverket, 1873.

19:o.

Vid flere föregående riksdagar har, i enlighet med Kong], Maj:ts
derom gjorda framställningar, ett anslag af 20,000 Rdr beviljats till un-''^j^“-derstöd åt sådana församlingar, hvilka till följd af medellöshet ej kunna ifö™/,b,e*°*‘a
till erforderligt belopp bekosta aflöning åt sina folkskolelärare. De senare
årens stegrade fordringar på folkundervisningen hafva medfört
ökade kostnader för församlingarna, hvarföre ock för hvarje år hela det
beviljade beloppet utdelats. Vid den senast verkställda fördelningen af
detta anslag beviljades understöd åt 445 församlingar. Någon minskning
i behofvet af dylikt understöd är för den närmaste framtiden ej
att motse, och derföre får jag i underdånighet hemställa, att Eders
Kong], Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att ett belopp af 20,000 Rdr
måtte äfven för år 1874 på extra stat anvisas för ifrågavarande ändamål.

20:o.

Sedan sistlidna års Riksdag, i anledning af de inom Riksdagen
väckta frågor om anslag till understödjande af folkhögskolor, för innevarande
år till Eders Kongl. Maj:ts disposition anvisat ett extra anslag
af 10,000 Rdr, att användas till understöd för sådana i verksamhet varande
folkhögskolor i riket, som visat sig gagneliga och af Kongl.
Maj:t pröfvades vara i behof af dylikt understöd, under vilkor att landsting,
kommuner eller enskilde, hvar för sig eller gemensamt, bidroge
med ett belopp, sammanlagd! motsvarande minst dubbla summan af
statsbidraget, hvithet sistnämnda dock ej finge öfverstiga 2,000 Rdr årligen
till hvarje skola, samt att berättelse öfver skolans verksamhet årligen
skulle af dess styrelse så väl till Kongl. Maj:t som till vederbörande
landsting ingifvas; har Eders Kongl. Maj:t meddelat samtliga
länsstyrelserna till vederbörandes förständigande föreskrifter angående
iakttagelserna för vinnande af delaktighet i berörda anslag; och
då ansökningar om bidrag af dessa medel icke äro att införvänta förr
än under instundande vår, och således nu icke lärer kunna beräknas,
till hvilket belopp anslag för detta ändamål kan under år 1874 erfordras;
får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till understöd för dylika bildningsanstalter under nästkommande
år anvisa ett extra anslag till lika belopp med det för innevarande
år beviljade, eller 10,000 Rdr, att utgå under omförmälda vilkor.

Bil. N:o 1 till Kong!. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Anslag till
nybyggnader
för Veterinärinstitutet
m. m.

21:o.

I en till Riksdagen den 18 Januari 1867 aHåten proposition angående
ordnande af veterinärväsendet i riket föreslog Kong!. Maj:t,
bland annat, att för uppförande af nya byggnader vid Veterinärinstitutet
i Stockholm måtte beviljas 390,000 Rdr, hvartill kostnaden för
omförmälda byggnader enligt upprättade ritningar blifvit uppskattad
efter afdrag af det till 96,000 Rdr beräknade försäljningspriset å östra
delen af Veterinärinstitutets tomt i qvarteret Krabaten, samt att den
återstående delen af Institutets sistnämnda tomt finge, i enlighet med
gjordt anbud, till »Abraham Rydbergs stiftelse)’ afträdas i utbyte mot
stiftelsens tomt i qvarteret Edelman mindre, som då, sammanlagd med
Institutets tomt i samma qvarter, komme att utgöra Institutets nya område,
der byggnaderne skulle uppföras; men denna framställning, som
öfverensstämde med det af komiteradc för veterinärväsendets ordnande
afgift!a förslag, blef, enligt hvad Riksdagens underdåniga skrifvelse den
8 Maj 1867 innehåller, icke af Riksdagen bifallen, hufvudsakligen på
följande skäl. Då Sundhetskollegium och Landtbruksakademien förordat
Institutets förläggande utom hufvudstaden i dess närmaste grannskap,
och då utanför någon af tullarne å Ladugårdslandet Kronan tillhörig
mark herde kunna för ändamålet upplåtas, skulle genom Institutets
ordnande derstädes betydlig besparing i anläggningskostnaden uppstå
till följd deraf, att Institutets nuvarande vidsträckta tomter i sådant
fall kunde försäljas. Befunnes åter Institutets förläggande utom staden
vara förenad! med så väsentliga olägenheter, att dessa ej af fördelande
motvägdes, återstode dock Sundhetskollegii alternativt framställda förslag
om läroanstaltens bibehållande på dess nuvarande plats, genom
hvithet förslags antagande likaledes åstadkommes eu betydlig kostnadsbesparing,
som syntes förtjena afseende vida framför den förmenta olägenheten
deraf, att Institutets särskilda lokaler blefve, såsom förut, af
Grefgatan åtskiljda; hvarföre och Riksdagen anhöll, att Kongl. Maj:t
måtte låta närmare undersöka och utreda, huruvida icke Institutet, till
besparing i kostnaderna, skulle kunna utan väsentliga olägenheter till
någon plats vid hufvudstadens gräns förläggas, eller om icke, i annan
händelse, Institutet skulle, utan byte med Rvdbergska stiftelsens tomt,
kunna på ändamålsenligt sätt anordnas å den nuvarande lokalen genom
utvidgande och förändring af der befintliga byggnader.

I anledning häraf meddelades Veterinärinstitutets Direktion den 24
Maj 1867 nådig befallning att, i samråd med en af Ofverintendents -

Bil. Nio 7 till Kong!,. Maj ils Nådiga Pr ap. Nio 1 om Statsverket 1873.

embete* utsedd sakkunnig man verkställa undersökning om lämpligaste
platsen för Institutet och låta uppgöra erforderliga kostnadsförslag. Vid
de efterforskningar, som i följd häraf egde ruin, ifrågasattes Institutets
förläggande till någon af följande platser, nemligen: en åt Lifgarde*
till häst, öster om dess kasern, i qvarteret Terra nova större upplåten
tomt; en annan tomt, som af samma regemente innehafves, belägen
mellan Storgatan och Ladugårdslandsviken; den trakt af Ladugårdsgärdet,
som är belägen gent emot de s. k. Tyskbagarebergen; lägenheten
Ingemarshof, Kongl. Humlegården och en tomt i Ulrika Eleonora
församling å det s. k. Grubbens gärde. Bland dessa platser ansåg Direktionen
den förstnämnda tomten i qvarteret Terra nova större vara
lämpligast och gjorde om dess upplåtande för ändamålet underdånig
framställning, åtföljd af ritningar och kostnadsförslag. Efter vederbörandes
hörande fann dock Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning den
5 Maj 1871, med afseende å hvad Chefen för Lifgardesbrigaden och
Arméförvaltningen anfört om behofvet af donna tomts användande för
militära ändamål, frågan om dess begagnande för Veterinärinstitutet
höra förfalla, och uppdrog åt Direktionen att med ytterligare förslag
å lämplig plats för Institutets byggnader inkomma. Direktionen tog
derefter de öfriga af förutnämnda platser i förnyad* öfvervägande; och
emedan Ingemarshof ansågs hafva allt för aflägset läge, tomten mellan
Storgatan och Ladugårdslandsviken befunnits för inskränkt, samt platserna
vid Grubbens gärde, gent emot Tyskbagarebergens genomsprängning
och Humlegården blifvit för andra ändamål disponerade; och härtill
komme, dels att, enligt hvad uppgjord planritning utvisade, Institutets
förläggande i sin helhet endast å tomten i qvarteret Krabaten
icke, i anseende till bristande utrymme derstädes, herde ifrågakomma,
dels ock att Institutets bibehållande å dess nuvarande tomter, belägna
i olika qvarter och skiljda genom eu af trafiken ständigt upptagen gata,
vore så olämpligt, att ett förslag i den syftningen icke heller kunde af
Direktionen förordas, — har Direktionen, i underdånig skrifvelse den 6
sistlidne November, förmält sig fasthålla vid det i omförmälda nådiga
proposition till 1867 års riksdag framställda förslag, hvarigenom Institutet
skulle erhålla både särdeles lämplig* läge och tillräcklig areal, och
mot hvars verkställande hinder icke heller nu mötte från styrelsens öfver
Rydbergska stiftelsen sida. De till samma förslag hörande ritningar
hade Direktionen låtit förändra genom vissa byggnaders förminskning,
uppkommande deraf att endast Institutets föreståndare, de begge
adjunkterna och instruktionssmeden samt de äldre, med den praktiska
tjenstgör-ingen sysselsatte eleverna ansetts höra vid Institutet hafva bo -

Bil. No 7 till Kong!-. Maj:ls Nådiga Prvp. N:o 1 om Statsverket 1873.

städer. Icke desto mindre uppginge, i anseende till stegrade priser å
byggnadsmaterialier och arbetslöner, kostnaderna för byggnadernes utförande,
enligt arkitektens förslag, till 594,890 Rdr, derifrån dock borde
afgå det enligt år 1864 verkställd värdering beräknade värdet, 96,000
Rdr, å östra delen af qvarteret Krabaten, i händelse att donna tomtdel
komme att föryttras, så att slutliga kostnaden för Veterinärinstitutets
ordnande i qvarteret Edelman mindre komme att utgöra 498,890 Rdr.
Direktionen, som i öfrig! åberopat det trängande behofvet för Institutet
att varda försedt med ändamålsenliga byggnader i stället för dess
nuvarande olämpliga, otillräckliga och ytterst förfallna, bär derföre

1 underdånighet hemställt, att till Riksdagen måtte göras nådig framställning,
att det föreslagna utbytet af tomt med styrelsen för Rydbergska
stiftelsen finge ega ruin, och att till uppförande af byggnader
för Veterinärinstitutet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de sistomförmälda
förslagsritningarna måtte beviljas 594,890 Rdr, att utgå med
en fjerdedel årligen under fyra år från och med år 1874.

Sedermera har, af förekommen anledning, Direktionen till plats för
Veterinärinstitutet föreslagit tomterna med adressnummer 6 litt. b och
c och en del af n:o 8 vid Ladugårdslands tullgata, eller n:is 11, 12
och en del af n:is 3 och 4 i qvarteret Vedbäraren samt en bakom
samma tomter liggande del af lägenheten Djursborgs åker och Ladugårdsgärdet
till Drottning Christinas väg. Enligt en af arkitekten i afseende
å sistnämnda förslag uppgjord promemoria med situationskarta,
skulle, om Institutets byggnader på donna plats uppfördes, byggnadssumman
icke behöfva ökas; men som tomterna i qvarteret Vedbäraren
måste för ändamålet exproprieras och den del af Djursborgs åkerjord,
som borttoges, ersättas med annan jord, t. ex. bredvid den på andra
sidan vägen från Ladugårdslands tull liggande och till Djursborg hörande
trädgård, samt expropriationskostnaden torde uppgå till 30,000
Rdr och flyttningen af uthus vid Djursborg jemte uppodling af jordvederlaget
m. in. till 10,000 Rdr, Lomme hela kostnaden att utgöra
634,890 Rdr, hvilken summa kunde minskas med värde! af Institutets
nuvarande tomter, eller hela qvarteret Krabaten och tomterna n:is 1 och

2 i qvarteret Edelman mindre, uppskattade till 190,000 Rdr, hvarigenom
statsverkets slutliga kostnad uppginge till 444,890 Rdr. För en byggnadstid
af fyra år erfordrades, under första året 180,000 Rdr, andra
året 175,000 Rdr, tredje året 175,000 Rdr och fjerde året 104,890 Rdr.
Donna senast ifrågasätta byggnadsplats egde framför qvarteret Edelman
fördelen af ett mycket större utrymme, hvarigenom inhägnader eller
lyckor (paddocks) för de sjuka djurens vistande i fria luften kunde er -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:Is Nådiya Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

hållas; och komme Institutet på denna plats att hafva ett fritt och sund!
läge vid samma gata, som för närvarande, samt, liggande i fonden af
Grefgatan och synligt från Storgatan, vara lätt tillgängligt,

Att Veterinärinstitutets nuvarande byggnader nästan utan undantag
äro sådana, att, om läroverket skulle i detta afseende förblifva i sitt
gamla skick, dess verksamhet komme att förlamas, lärer få anses obestridligt
och inhemtas lätteligen genom ett besök derstädes. Behofvet
af en genomgripande förändring derutinnan har ock blifvit af Kong!.
Maj:t och Riksdagen erkändt.

Då fråga nu åter förekommit, att den plats, der Institutet för närvarande
är beläget, skulle bibehållas, antingen inom begge qvarteren
Edelman mindre och Krabaten, såsom nu är förhållandet och Institutets
lärarekollegium äfven ifrågasatt, eller ock, på sätt Direktionen till en
början föreslagit, endast inom qvarteret Edelman mindre, efter dervarande
tomters tillökning genom utbyte med Rydbergska stiftelsens egendom
i samma qvarter; får jag i underdånighet erinra, hurusom mot
en sådan anordning blifvit anmärkt olämpligheten af en dylik inrättnings
läge inom eu tätt bebygd stadsdel, på en plats, som icke lemnar
erforderligt utrymme eller i öfrig! tjenlig lokal för sjuka djurs vistande
i fria luften, men deremot, i synnerhet då nu mera den nedanföre anlagda
Strandgatan nalkas sin fullbordan, bör kunna lämpligare till annat
ändamål användas och genom försäljning i sinom tid inbringa en
betydlig summa till förminskande af statsverkets utgifter för Institutets
ordnande.

Hvad angår kostnaderna för de föreslagna platsernas bebyggande
förekommer, enligt arkitektens tid efter annan gjorda beräkningar:

att byggnadernes uppförande i qvarteret Edelman mindre, efter
förvärfvandet af Rydbergska stiftelsens tomt, hvilket byggnadsföretag
år 1867 ansetts medföra en utgift af 390,844 Rdr, nu senast, i anseende
till högre priser å materialier och arbetslöner, beräknats till 498,890 Rdr,
allt efter afdrag af försäljningsvärdet å östra delen af qvarteret Krabaten,
96,000 Rdr;

att då, enligt arkitektens år 1867 gjorda förslag till nödiga nybyggnader
och reparationer för den händelse att Institutet skulle qvarblifva
å sina tomter på ömse sidor om Grefgatan, kostnaderna beräknats
till 347,555 Rdr, utgifterna för eu sådan anordning antagligen icke
nu skulle, med ledning af skilnaden mellan de nyssnämnda begge kostnadsförslagen,
kunna beräknas understiga 444,000 Rdr, i hvilket fall
försäljning af någon Institutets tomt icke ifrågakomme; och

att genom Institutets förläggande till qvarteret Vedbäraren samt

Anslag till anskaffande
af
originalmålningar
af växter
ur^Sveriges flora
och till utgifvande
af zoologiska
plan -

46 Bil. N;o 7 till Konyl. Majds Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

delar af lägenheten Djursborg och Ladugårdsgärdet kostnad sbeloppet
väl skulle uppgå till 634,890 Rdr, men genom försäljning af Institutets
nuvarande tomter minskas åtminstone med 190,000 Rdr, eller till högst
444,890 Rdr.

Då jag äfven för min del omfattar den åsigten, att Veterinärinstitutet,
om möjligt, bör flyttas från sin nuvarande olämpliga plats
till en annan, helst belägen vid gränsen mellan Ladugårdslandet och
Ladugårdsgärdet, icke för långt aflägse från Lifgardets till häst och Svea
Artilleriregementes stallar, och tillika så beskaffad, att der kan vinnas
utrymme till inhägnader för sjuka djur;

då en sådan plats nu kan beredas å omförmäld a tomter i qvarteret
Vedbäraren jemte angränsande delar af Djursborg och Ladugårdsgärdet;
och

då genom uppförande derstädes af V eter inär institutets byggnader
enligt de senast upprättade och af Ofverintendentsembetet godkända
ritnings- och kostnadsförslagen statsverkets utgifter för byggnadsarbetet
in. in. skulle kunna minskas genom försäljning af Institutets nuvarande
i synnerhet genom sin belägenhet värderika egendomar,

hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att, till uppförande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med sistnämnda
ritningar, af nya byggnader för Veterinärinstitutet på tomterna
iris 11, 12 och delar af iris 3 och 4 i qvarteret Vedbäraren samt der
bakom liggande delar af lägenheten Djursborg och Ladugårdsgärdet till
Drottning Christinas väg, bevilja ett extra anslag af 634,000 Rdr, och
deraf nu anvisa 150,000 Rdr att under år 1874 i man af behof utgå, samt
att Veterinärinstitutets nuvarande tomter i qvarteron Edelman
mindre och Krabaten med der uppförda byggnader må, när de för Institutets
behof icke vidare erfordras, på offentlig auktion försäljas och
köpeskillingen derför till Riksgäldskontor! aflemnas.

22:o.

Uti skrifvelse den 13 nästlidne November har Vetenskapsakademien
underdånigst hemställt, att, enär det anslag af 1,200 Rdr, som
Akademien under eu längre följd af år fatt uppbära till anskaffande af
originalmålningar af växter ur Sveriges flora och till utgifvande af teckningar
utaf zoologiska föremål, fortfarande vore i hög grad behöflig! i
anseende till det allt mer växande antal planscher, Indika Akademien

Bil. N:o 7 till Kongl. May.ts Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket. 1873.

årligen hade att bekosta till nödiga illustrationer af de för offentliggörande
inlemnade naturhistoriska ^handlingar, Eders Kongl. Magt
måtte hos Riksdagen gorå nådig framställning om ifrågavarande extra
anslags beviljande till samma belopp äfven för år 1874.

Till donna framställning får jag i underdånighet tillstyrka nådigt
bifall.

23:o.

8om de extra anslag, h.vilka vid nästlidna Riksdag blefvo för ända-^»» tm remål
tillhörande Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akademiens verk-och

x akademien.

samhet anvisade, fortfarande äro till lika belopp behöfliga, på det att
Akademien må kunna utan afbrott fortsätta sina arbeten och egna behörig
omsorg åt de under hennes vård stående offentliga samlingar,
får jag, med anledning af Akademiens i ämnet gjorda framställning, i
underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Näjd täcktes föreslå Riksdagen
att äfven för år 1874 bevilja enahanda extra anslag, nemligen:
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlem ningar

m. in. .............................................................................. Rdr 5,000: —

till arvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af statens under Akademiens inseende stälda
samlingar och till aflöning åt vakt!)etsning vid samlingarnas
offentliga förevisning ...................................................... Rdr 4,000: —

till utgifvande af planschverk öfver forns åker och andra märkvärdiga
föremål i statens historiska museum samt öfver
svenska sigill från medeltiden ............................................ Rdr 2,000: —

24:o.

Uppå framställning af Musikaliska Akademien behagade Kongl.
Näjd till den år 1870 församlade Riksdagen aflåta nådig proposition om
beviljande af statsanslag för åstadkommande af en ny byggnad för
Akademien och det med henne förenade läroverk. Denna byggnad var
afsedd att uppföras å nedre delen af Kronans tomt n:o 8 Blasiiholmen
och kostnaden, enligt upprättade förslagsritningar, beräknad till eu summa
af 150,000 Rdr, hvilken skulle anskaffas genom ett af Akademien upptaget
lån. Till ränta och amortering derå äskades ett ärligt stats -

Bil. N:o 7 till Kong!,. Maj:U Nådig* Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

anslag af 7,000 Rdr, att utgå under så lång tid, som med användande
tillika af de särskilda tillgångar, hvilka Akademien ansåg sig kunna
bereda, erfordrades för lånets återbetalning. Emellertid förklarade Riksdagen
sig icke kunna för det då varande och i den form, som för bidrag
till den nya byggnaden blifvit ifrågasatt, bevilja det för ändamålet
begärda anslaget.

Sedan Musikaliska Akademien härefter uti skrifvelse den 17 November
1871 underdånigst anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes i ämnet aflåta
förnyad nådig proposition om upplåtande af eu del af tomten n:o 8 i
qvarteret Blasiiholmen för uppförande derå af en byggnad åt Akademien
och hennes läroverk, äfvensom att Riksdagen måtte för detta ändamål
bevilja ett anslag af 200,000 Rdr; så har Kongl. Maj:t den 9 Januari
nästlidet år anbefallt Ofverintendentsembetet att, sedan Akademien till
Embete! aflemna! uppgift å det utrymme, som i en nybyggnad för Akademien
erfordrades, samt program öfver den inredning, som ansågs
derför ändamålsenligast, till Kongl. Maj:t afgifva ritnings- och kostnadsförslag
till en sådan byggnad, att uppföras å förenämnda tomtplats,
med iakttagande att byggnadsplan^ skulle så uppgöras, att kostnaden
för byggnadens uppförande och inredning, hvilken i det först upprättade
förslaget blifvit beräknad till 155,000 Rdr, icke af annan orsak
komme i väsentlig mån att öfverstiga detta belopp, än för så vidt sådan!
kunde föranledas af då mera inträffad stegring i priser å måleri
alier, ökade arbetslöner och dylik!.

Uti underdånigt memorial den 30 påföljande September har Öfverintendentsembetet
anmält, att, efter emottagande af Akademiens yttrande
i frågan, innefattande bestämmelser rörande dess tilltänkta byggnad,
Embete!, med ledning i liufvudsakligaste delar af den planordning för
byggnaden, som angifvits i Akademiens föregående projekt, upprättat
nya förslagsritningar, hvilka Akademien, enligt skrifvelse den 26
i sistnämnda månad, funnit sig höra för sin del godkänna, dock med
uttrycklig önskan, att vid byggnadsarbetets utförande måtte komma
under öfvervägande och beaktas nedan anförda erinringar, i den mån
sådan! kunde ske utan att den för byggnaden beräknade kostnadssumma
190,691 Rdr derigenom öfverskredes, nemligen:

att med antagande! af förslaget till byggnadens uppvärmning medelst
cirkulerande vatten, i ställe! för det af Akademien föreslagna system
med ångkaloriferer och vexelvis uppvärmd luft, syntes höra anstå
för närmare utredning af det ena eller andra systemets företräde;

att borttagandet af höj dutrymmet å vinden öfver musiksalen kunde
blifva hinderlig! för anläggande af beräknade lufttrummor för ventilationen;

Bil. N:o 7 till Kong!. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

att 1 judafledningen mellan våningarna syntes vara i projektet förbisedd
;

att, då musiksalens höjd blifvit minskad med tre fot, det syntes
angeläget att, på det klangeffekten ej måtte ytterligare skadas, det dekorativa
i salen utfördes endast medelst färger;

att vaktmästarens bostad jemte de två deröfver befintliga lektionsrummen,
för hvilka inskränkning i utrymmet blifvit föreslagen, syntes
böra vid utförandet återställas till dimensionerna af den ursprungliga
planen, dervid jemväl öfrig» smärre afvikelse!’ från samma plan kunde
la beaktas; samt

att den föreslagna stallbyggnaden till bostället för Hans Excellens
Herr Statsministern för utrikes ärendena, derest den komme att, utföras
så nära akademiebyggnaden, som ritningen upptoge, skulle menligt inverka
på dagern i biblioteksrummen och qvartettsalen.

Beträffande dessa erinringar har Öfverintendentsembetet, med öfverlemnande
af de upprättade nya ritningarna jemte tillhörande kostnadsförslag,
i underdånighet hemställt, att, derest byggnaden komme till
utförande, Embetet måtte varda bemyndigadt att, i likhet med hvad i
dylika fall tillförne egt rum, efter samråd med Akademien vidtaga de
jemkning»!- i afseende på byggnadsplanen, som, utan att öka förslagskostnaden,
kunde föranledas, vare sig af Akademiens gjorda anmärkningar
eller af andra under byggnadsarbetet sig företeende omständigheter.
I fråga åter om den beräknade förslagskostnaden har Öfverintendentsembetet
anfört, att, ehuru från föregående projekt måst uteslutas
en våning till minskning af kostnaden, donna senare likväl i anseende
till den nu mera inträffade betydliga stegring i pris å byggnadsmaterialier
och arbetslöner, särdeles hvad angår jernarbeten och deribland appa -

raten för byggnadens uppvärmning, uppginge:

för sjelfva byggnaden till ............................................................. 162,585. —

och för nedannämnda anordningar, hvilka, då de måste
ske samtidigt med murarnes uppdragande, ej kunde
från förslaget skiljas, nemligen värme- och ventilations apparat

.......................................................................................... 24,000. -

samt gas- och vattenledning ........................................................... 4,106. —

tillsammans Rdr 190,691. —

Vidkommande slutligen den förändrade anordning af de å ifrågavarande
tomt nu befintliga uthus, tillhörande förenämnda ministerboställe,
med flere byggnader, som af akademiehusets förläggande å tomten
blefve en följd, har öfverintendentsembetet anmält, att, sedan

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga. Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

Biksmarskalksembetet uti skrifvelse den 14 Oktober 1871 meddelat,
att deri å tomten hittills varande fatvbiiron komma att derifrån bortflytta»,
och efter det Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes
ärendena i skrifvelse den 18 sistlidne September förklarat, att han för
sin del icke hade något att invända mot den föreslagna förändringen
af ministerboställets uthuslägenheter, något hinder för akademiebyggu
a dens uppförande å tomten i berörda hänseenden ej vidare förefunnes.

Musikaliska Akademiens behof af en särskild! för dess verksamhet
afpassad lokal har blifvit framhållet i Akademiens underdåniga skrifvelse
den 28 Maj 1869, som närmast föranledde Kong!. Maj ds proposition
i ämnet till 1870 års Riksdag. Akademien anförde deruti, bland
annat, att hennes dåvarande (ännu bibehållna), enskild person tillhöriga
lokal, äfven om densamma kunde få af Akademien vidare förhyras, i
allt fall icke vore lämplig, enär utrymmet för Akademiens läroverk vore
otillräckligt, rummen mestadels små och i öfrig!, så väl i akustiskt hänseende
som med afseende på deras inbördes belägenhet, otjenlig» såsom
lektionsrum, och donna lokal icke heller lemnade Akademiens dyrbara
bibliotek och instrumentsamling tillräckligt skydd mot eldfara.
Afhjelpande! af dessa betydliga olägenheter, hvilka i hög grad inverkade
hämmande på den magtpåliggande verksamhet, Akademien genom
sitt läroverk hade att utöfva, ansågs icke kunna ske annorledes än genom
Akademiens inrymmande i egen, för ändamålet inredd och centralt
belägen lokal.

Kongl. Maj:t faun ock Akademiens i dessa hänseenden särdeles
ogynnsamma ställning och hennes förtjenstfull» verksamhet för höjande
af den musikaliska bildningen i landet påkalla bifall till den underdåniga
framställningen; och då Riksdagen i sitt svar å den nådiga propositionen,
såsom grund för beslutet att icke bevilja det äskade anslaget,
åberopat endast den form, som för bidrag till den nya byggnaden
blifvit ifrågasatt, eller ärligt anslag för amortering af byggnad skostnaden,
torde kunna antagas, att äfven Riksdagen funnit behofvet af
nybyggnaden nöjaktigt utredt. Härtill kommer, att fråga nu mera uppstått
om påbyggnad af det hus, der Akademien för ett år i sender förhyr
sin lokal, hvilken under ett sådant arbete icke kan bibehållas, och
som för öfrig! tvifvelaktigt är, huruvida för Akademien användbar lokal
finnes annorstädes att tillgå, när den nuvarande af nyssnämnda eller
annan anledning måste lemnas, saknas icke skål att befara, att Akademien
inom kort kan, i brist på utrymme, komma i den ställning, att
hennes och läroverkets verksamhet måste upphöra, derest icke Akademien
sättes i tillfälle att förfoga öfver eu egen byggnad.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nådiga Pr ap. N:o 1 om Statsverket 1873.

Under sådana förhållanden och enär enligt de senast upprättade ritningarna
byggnaden blifvit beräknad till endast sådan storlek, som är
erforderlig för att lemna det nödvändiga utrymmet för Akademien och
Konservatoriet, anser jag mig föranlåten tillstyrka, att Eders Kongl.

Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, för uppförande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de hos Öfverintendentsembetet utarbetade ritningarna
af en byggnad för Musikaliska Akademien och hennes läroverk
å Kronans tomt n:o 8 i q varter et Blasiiholmen, bevilja ett extra
anslag af 190,000 Rdr och deraf anvisa 100,000 Rdr att under år
1874 i mån af behof utgå.

25:o.

Uti underdånig skrifvelse den 18 sistlidne November har Serafimer- Änslag m
ordensgillet, beträffande det till hospitalsfondens förstärkande för årffig^S?
1874 erforderliga extra statsanslag, anfört: att de af eu sällspord stegring
i den industriella verksamheten tillika med sistlidna års i vissa
delar ogynnsamma skörd föranledda högre priser å lifsförnödenheter
och de flesta ofri ga varor samt ökade arbetslöner otvifvelaktigt förorsakade,
att hospitalens utgifter för innevarande år, ehuru de, då staterna
för samma år ännu ej blifvit till fullo uppgjorde, icke kunde till siffran
bestämmas, komme att med omkring 25,000 å 30,000 Rdr öfverstiga
hospitalens för år 1872 beräknade statssumma; att en annan och
mera stadigvarande orsak till högre förvaltningskostnad under kommande
år läge i den af högsta behof påkallade utvidgning af sinnessjukvården,
som egt ruin genom öppnandet sistlidna höst af Göteborgs
nya hospital, hvarest patientantalet, som vid det gamla hospitalet utgjorde
67, redan uppginge till 100 och antagligen före utgången af
innevarande år komme att uppnå det för hospitalet beräknade maximum,
eller 150, af hvilka de flesta vore fattige, i följd hvaraf afgiften
för dem till hospitalet motsvarade endast en ringa del af kostnaden för
deras föda och beklädnad; samt att persedelutredningen vid nämnda
nya hospital, hvilken under förut varande gynnsamma prisförhållanden
antagits kunna bestridas med 45,000 Rdr, men hvartill sistlidna års
Riksdag anvisat endast 40,000 Rdr, befunnits hafva kostat omkring
55,000 Rdr; hemställande Serafimerordensgillet, att, enär således flera
anledningar förefunnes till antagande, att redan under närmaste framtid
hospitalsfondens inkomster icke skulle motsvara dess utgifter, Eders
Kong!. Maj:t måtte täckas föreslå Riksdagen att till hospitalsfondens
understödjande för år 1874 anvisa ett extra anslag af minst 130,000
Rdr; — och tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Makt

Bil. N:o 7 till Kong!,. Maj:ts Nådiga Pr ap. N:o 7 om Statsverket 1873.

behagade för omförmälda ändamål af Riksdagen äska ett extra anslag
af 130,000 Rdr, att i mån af behof utgå under år 1874.

26:o.

Anslag au dm Sedan nästlidna års Riksdag, lika med två föregående riksdagar,
tadefsrdamMtanvisat statsanslag af 2,500 Rdr till den i Sköfde befintliga vårdanstalt
''or ban‘.! “ för sinnesslöa barn, under vilkor att två elever der skulle åtnjuta fri
undervisning och vård, har föreståndarinnan för nämnda anstalt Emanuela
Carlbeck hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit att, på
enahanda vilkor som hittills, jemväl under nästkommande år få för detta
ändamål åtnjuta lika stort understöd af allmänna medel; och har Serafimerordensgillet
uti häröfver infordradt, den 29 sistlidne Oktober afgifvet
underdånigt utlåtande meddelat, att vid det besök, som Generaldirektören
för hospitalen i riket under nästförutgångne Augusti månad
gjort, vid anstalten, denna befunnits i alla afseende!! väl handhafd, och
att 5 elever der åtnjöte fri undervisning och vård, samt att till sistberörda
tid under 1872 inkommit icke mindre än 30 ansökningar om inträde,
af hvilka förhållanden sig visade så väl det fortfarande behofvet af en
dylik anstalt som äfven det förtroende densamma åtnjöte, hvarföre ock
Ordensgillet förmält sig eg a all anledning att till ifrågavarande underdåniga
ansökning tillstyrka nådigt bifall.

Med hänseende till hvad sålunda blifvit anfördt, tillstyrker äfven
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen gorå nådig framställning,
att till understöd för omförmälda anstalt för sinnesslöa barn
måtte, under samma vilkor som hittills, beviljas jemväl för år 1874 ett
extra anslag af 2,500 Rdr.

27:o.

Anslag un för- Uti en den 25 sistlidne November till Eders Kongl. Maj:t ingifven
ansökning har styrelsen för Föreningen för sinnesslöa barns vård i underrånL
dårlighet anfört: att, sedan några i hufvudstaden boende personer, manade
af det allt mera hända behofvet af en större verksamhet, för de
sinnesslöa barn, som ofta uppväxte utan någon ändamålsenlig vård i
hemmen, i slutet af år 1868 bildat en förening, kallad »Föreningen för
sinnesslöa barns vård», i ändamål att inom fäderneslandet verka för sådana
barns uppfostran till medvetna och nyttiga medlemmar i samhället,
föreningen den 30 September 1869 konstituerat sig och antagit
ännu gällande stadgar, hvarefter och sedan till föreningen sig slutit
ett ej ringa antal ledamöter, bestående af medborgare ur alla samhälls -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ta Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

klasser i alla delar af riket, föreningen genom utfärdade adresser
till allmänheten lyckats inom eu ganska kort tid, med tillägg af de
frikostiga bidrag, som ingått från konungahusets alla medlemmar, insamla
eu summa af 9,449 Rdr 85 öre; att den drygare anparten af detta,
belopp i första rummet användts till understöd för det då redan inrättade
idiothemmet i Sköfde, men den återstående delen bestämts för
grundandet af en omedelbart under föreningens styrelse stående skola i
hufvudstaden för sinnesslöa barn; att i Maj månad 1870 donna skola
börjat sin verksamhet uti en förhyrd lokal och med ett elevantal, som
inom sistnämnda års slut uppgått till 8; att allt jemt inkommande inträdesansökningar
emellertid gjort behofvet af en utvidgning i skolans
verksamhet allt mera påkallad, med anledning hvaraf och sedan föreningen
af den då mera upphörda Stockholms fruntimmersförening för
barnavård fatt emottaga eu donation af 7,477 Rdr 68 öre, för föreningens
räkning inköpts egendomen n:o 16 vid Norrtullsgatan; att efter
vidtagna nödiga reparationer inom nämnda egendom platser med full
utredning blifvit anordnade för 16 elever, men att lokalen ytterligare
medgåfve rum för 4 elever; att hittills högsta elevantalet varit 15, hvilka
vårdats af en utaf föreningens styrelse tillsatt föreståndarinna, biträdd af
tre tjenarinnor, hvarjemte en gårdsdräng skott trädgården samt undervisat
barnen i utarbete!! och, med biträde af skomakare och skräddare, i slöjder;
att afgiften i ett för allt, utom kläder och skodon, utgått med 400 Rdr
för året, men att vid skolan jemväl funnits två friplatser, bildade, den ena
af eu årlig gåfva af en af hufvudstadens affärsmän och den andra genom
den ofvannämnda af Stockholms fruntimmersförening för barnavård
gjorda donation, hvarförutan ömmande omständigheter nödga! föreningens
styrelse att emot half års afgift intaga en del elever; samt att,
ehuru allmänhetens fortfarande välgörenhet och deltagande uppehållit
skolans ekonomi i fullt tryggad ställning, de sökandes medellöshet gång
efter annan tvingade styrelsen att utslå nya ansökningar, och att hon
äfven genom sina noga begränsade tillgångar hämmades i sin verksamhet
för skolans ändamålsenliga utveckling; och har styrelsen, med anledning
af hvad sålunda blifvit anfördt, hos Eders Kongl. Magt i underdånighet
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes för berörda ändamål
af statsmedel anvisa ett anslag af 2,000 Rdr årligen, emot vilkor att
inom skolan upptoges 20 elever och två nya friplatser öppnades.

T häröfver infordradt underdånigt utlåtande har Serafimerordensgillet,
under åberopande af hvad Gillet förut i afseende å den likartade
inrättningen i Sköfde yttra! om behofvet och ändamålsenligheten
af dylika enskilda vård- och undervisningsanstalters upprättande

o4 Bil. N:o 7 till Konyl. Maj Hs Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1S73.

och understödjande, hvarigenom och statens utgifter för ifrågavarande
vanlottade barns uppfostran blefve mindre, än om staten skulle öfvertaga
så beskaffade skolor, hemställt, att då den i Stockholm af bemälda
förening anlagda vårdanstalten syntes vara i alla afseenden val ordnad
och de personer, som utgöra dess styrelse, äfven lemnade säkerhet för
dess framtida ändamålsenliga verksamhet, den underdåniga ansökningen
måtte bifallas.

I anledning häraf tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till understöd åt omförmälda i Stockholm
befintliga vård- och undervisningsanstalt för sinnesslöa barn bevilja
för år 1874 ett extra anslag af 2,000 Rdr, under förbehåll att der
vårdas minst 20 elever och ytterligare två friplatser utöfver de begge
nuvarande öppnas.

28:o.

Amiaj au sjuk- Sedan Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Gefleborgs län

''PjJflf. uti underdånig skrifvelse den 25 sistlidne Oktober hemställt, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition
om beviljande af ett anslag till samma belopp, som senast
erhållits, eller fyra tusen riksdaler, att under år 1874 utgå såsom understöd
för det i Jerfsö inrättade sjukhemmet för spetälsk»;, under vilkor
att länets landsting för samma ändamål bidroge med minst lika stort
belopp; så har Eders Kongl. Maj:ts Sundhetskollegium uti häröfver infordradt,
den 31 nästlidne Oktober afgifvet underdånigt utlåtande anfört,
att, enligt ingången rapport för år 1871, de spetälskes antal i Helsingland
vid början af nyssnämda år uppgått till 86, nemligen 50 män och
36 qvinno!-, men att 10, af hvilka 4 män och 6 qvinno!'', under året tillkommit,
så att antalet anmälda sjukdomsfall uppgått till 96; att af dessa
blifvit afbörda 8 personel-, 7 män och 1 qvinna, som döde samt 1 såsom
i förteckningarna oriktigt uppförd, så att vid årets slut ännu 87, eller
1 mera än vid årets början, qvarstodo såsom fortfarande lidande af
sjukdomen; att af samtlig»; antecknade sjuke 69 upptagits såsom arbetsföre,
hvaremot 27 varit oförmögne till arbete; att under år 1871 såsom
lidande af spetälska inalles 15 personel-, nemligen 7 män och 8 qvinno!*,
a sjukhemmet vårdats, och af dessa utgått 3 personer, 1 man och 2
qvinno!-, såsom friska eller förbättrade, 1 aflidit och 11 öfverförts såsom
»qvarligga!!de å anstalten till år 1872; samt att, utom de å anstalten
vårdade sjuke, 17 personer anmälts till intagning, utan att kunna i brist
på erforderliga medel emottaga^, enär det för anstalten under nämnda

Bil. N:o 7 till Kongl. Ma.j:U Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

itv beviljade lägre anslag af endast 3,000 Rdr från staten och samma
summa från länet ej medgifvit intagande och vårdande af ett större
antal sjuke. Och då af hvad sålunda blifvit anfördt framginge, ej mindre
att sjukdomen spetälska inom Helsingland fortfarande egde stor
spridning, än ock att nya sjukdomsfall allt jemt tillstötte, och, i likhet
med hvad Kollegium förut i underdånighet yttrat, staten ej borde undandraga
sig att medverka till hämmandet eller lindrandet af donna svårartade
sjukdom, hvarom här vore fråga, samt de sjukas intagning och
vård på en väl ordnad anstalt utgjorde eu af de förnämsta åtgärderna
i berörda afseende, hvartill slutligen komme att det begärda anslaget
ej kunde anses för högt tilltaget, om anstalten skulle kunna utveckla
den verksamhet, hvaraf den nu i sitt fulländade skick herde vara mäktig,
har Kollegium till ifrågavarande framställning tillstyrkt nådigt bifall.

Lika med Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande och Sundhetskollegium
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för omförmälda ändamål bevilja ett extra
anslag af 4,000 Rdr, att år 1874 utgå under förut stadgade förbehåll.

29:o.

Då för tillsyn och vård af den i Nationalmuseum inrymda och nn-AA^m
der Museiintendentens inseende stälda Lifrustkammaren erfordras, likasom
under innevarande och de närmast föregående åren, äfven för år
1874 ett anslag af 600 Rdr, hemställer jag i underdånighet, det täcktes
Eders Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen att för samma ändamål anvisa
nämnda belopp, att jemväl under år 1874 såsom extra anslag utbetalas.

30:o.

1 anledning af Svenska Fornskriftsällskapets underdåniga ansök--w«ffM/stening
och med åberopande af de skäl, som föranledt Kongl. Maj:t''b»rA"",! ''
att till föregående Riksdagar gorå nådig framställning om medels anvisande
till inlösen för statens räkning af 300 exemplar utaf Sällskapets
årligen utgifna arbeten, får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kong]. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för enahanda ändamål ställa
till Eders Kongl. Maj:ts disposition jemväl för år 1874 ett extra anslag
till samma belopp, som tillförne anvisats, eller 1,050 Rdr.

Andag till fortsalt
utgifvande
af arbetet, “Svenska
språkets ki -

Anslag till e. o.
Professoren C.
d. Malmström
för ett historiskt

Angående pension
på Allmänna
Indragningsstaten
åt Vaktmästaren
A.

Magnusson.

56 Bil. N:o 7 till Kong!.. Maj:ts Nådiga Prof). N:o l om Statsverket 1873.

31:o.

F. d. Kongl. Bibliotekarien J. E. Rydqvist har, under förmälan
att af hans arbete »Svenska språkets lagar» ett nytt band, det femte,
omfattande ordbildningen med inbegrepp af partiklarne, kunde, om ej
oförutsedda hinder mötte, blifva färdigt att under loppet af Innevarande
år läggas under pressen, i underdånighet anhållit, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om fortsatt beviljande
af det statsanslag, som nu är anvisadt för utgifvande af nämnda
språkverk; och får jag, under erinran om grunderna för de förut gjorda
nådiga framställningar om ifrågavarande arbetes understödjande, underdånigst
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
till fortsatt utgifvande af »Svenska språkets lagar» anvisa på extra stat
för år 1874 ett lika anslag, som förut beviljats, eller 1,500 Rdr.

32:o.

Under åberopande af den redogörelse, som i det vid Kongl. Maj.ds
nådiga proposition till sistlidna års Riksdag angående statsverkets tillstånd
och behof bilagda Statsrådsprotokoll öfver Ecklesiastikärenden finnes
intagen i fråga om det arbete, »Sveriges politiska historia från
Konung Carl XII:s död till statshvälfången 1772», hvarför anslag beviljats
e. o. Professoren C. G. Malmström, får jag nu, — då detta lika
förtjenstfulla som mödosamma och innehållsrika arbete icke kan, i anseende
till de dermed förenade vidlyftiga arkivforskningar och kritiska
undersökningar, fullbordas under innevarande år, och, om författaren
skall komma i tillfälle att, oförhindrad af de honom såsom universitetslärare
eljest åliggande göromål, åt detta verk egna tid och krafter odelade,
äfven för år 1874 erfordrar understöd af statsmedel, — i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade gorå framställning till Riksdagen,
att för nyssnämnda ändamål måtte anvisas åt e. o. Professoren
Malmström ett extra anslag till samma belopp som tillförne, eller 2,500
Rdr, att under år 1874 utgå.

34:o.

Vaktmästaren vid Ecklesiastikdepartementets Expedition Anders
Magnusson har hos mig anhållit, att lian, som eu längre tid varit af
sjuklighet ur stånds att att vaktmästaresysslan sjelf bestrida, måtte erhålla
entledigande derifrån, om pension kunde honom beredas.

Bil. N:o 7 till Kanyl. Muj:is Nådig a Piop. N:o 1 om Statsverket 1873. Öl

Magnusson, hvilken är född år 1820, blef, efter någon tids tjenstgöring
såsom extra ordinarie vaktbetjent, den 20 Mars 1858 af dåvarande
Chefen för Ecklesiastikdepartementet förordnad att bestrida eu vaktmästare^
enst vid nämnda Expedition och är nu den äldste af de der
anställde två ordinarie vaktbetjente samt åtnjuter enligt stat årlig lön
af 600 Bär. På grund af sjuklighet har emellertid Magnusson från den
15 Februari 1867 varit tjenstledig, under hvilken tid, med undantag aj
två månader, Magnusson såsom bidrag till vikaries aflönande afstå!! en
fjerdedel af lönen, hvaraf lian således sjelf uppburit endast 4o0 Bär.
Magnussons sjuklighet, hvilken enligt vederbörligt läkarebetyg består
i kronisk lungsjukdom (tuberculosis pulmonum) och äfven för framtiden
sätter honom ur stånd att bestrida den honom vid Departementets Expedition
åliggande tjenstgöring, har i afseende å uppassningen derstädes
vållat flera olägenheter, i synnerhet till följd af svårigheten att
för honom anskaffa vikarie, enär denne icke kunnat för sin tjenstgöring
påräkna större ersättning än, förutom den del af lönen Magnusson varit
skyldig afstå, derutöfver af andra statsmedel, enligt Kongl. Maj:ts beslut,
150 Bdr, eller tillhopa 300 Bdr årligen, motsvarande halfva lönen,
hvilken ersättning är allt för ringa i förhållande till deri vikarien tillhörande
dagliga tjenstgöring. De försök, Magnusson under liden vid
två särskilda tillfällen beredvilligt gjort att vid denna tjenstgöring biträda,
hafva äfven måst i anseende till hans sjuklighet af bry tas och lära
icke vidare kunna ifrågakomma.

Vid sådant förhållande anser jag utväg höra beredas för donna
vaktmästaresysslas förseende med tjenstbar ordinarie innehafvare i
Magnussons ställe; och då denne, som icke uppfyllt de för åtnjutande
af pension från Civilstatens pensionsinrättning stadgade vilkor, under
sin tjenstgöring på ett ordentligt och i allo hedrande sätt fullgjort sina
åligganden och icke kan, i anseende till sina, genom vederbörande
kyrkoherdes intyg styrkta, knappa omständigheter, lemna de med vaktmästaresysslan
följande löneinkomster utan annat understöd till uppehälle
för sig och sin familj, bestående af hustru och sex barn, af hvilka
tre minderåriga, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Biksdagen, '' att Magnusson må uppföras å Allmänna Indragningsstaten
till åtnjutande från och med månaden näst efter den,
då han från vaktmästaresysslan varder entledigad, af en mot tre fjerdedel
ar af hans lön svarande årlig pension af 450 Bdr.

Bil. N:o 7 till Kong!. Maj:t$ Nårliga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

A u rtag till eniei
itilöner vid
Cr Iver mte ten i
l Tpsala och

35:, >.

Uti underdånigt memorial den 5 December 1872 har Kaus! ersembete!
för rikets båda universitet gjort framställning derom, att universitetens
professorer och adjunkter äfvensom vid hvardera, universitetet
bibliotekarien och räntmästaren måtte förklaras berättigade att, om de
efter uppnådda 65 lefnadsår gjorde ansökan om afsked, varda för åtnjutande
af pension å Allmänna Indragnings staten uppförde; hvarjemte
Kanslersembetet, för den händelse att Eders Kong]. Maj:t icke skulle
finna skäl att gilla detta förslag, i underdånighet hemställt, att nådig
proposition måtte till Riksdagen aflåtas om beviljande för hvardera universitetet
af åtminstone två nya eincritilöner för professorer, till beloppet
lika med de nuvarande ordinarie lönerna vid universitetet i Upsala, eller
4,500 Rdr, samt af eu emeritilön för adjunkter, till belopp af 2,500 Rdr,
att utgå då behörige sökande sig dertill anmälde.

Till stöd för denna framställning har Kanslersembetet anfört, att
den verksamhet innehafvare!! af ett professorsembete vid universiteten
både att utöfva, vore i hög grad ansträngande och mödosam, enär, för
att ej tala om den andel lian herde taga i förvaltningen af de ekonomiska
angelägenheterna vid det universitet, der lian vore anstäld, och deri
tid han såsom ledamot af det akademiska konsistorium måste använda
lör ärenden, Indika ej stode i omedelbart sammanhang med hans lärarekall,
lian hade att åt den studerande ungdomen meddela eu efter olika
behof lämpad, men alltid i jemnhöjd med vetenskapens utveckling stående
enskild eller offentlig undervisning, att examinera de unge män,
Indika inom fakulteterna sökte lärda grader eller anmälde sig till afläggande
af prof på de insigter, Indika såsom vilkor för inträde i statens
tjenst äro föreskri fn a, och att, för att värdigt och väl uppfylla alla dessa
vigtiga åligganden, sjelf städse hålla sig förtrogen med de många störa
frågor, som till lösning framställas af den vetenskap, åt hvars odlande
han sig egnat, För eu nitisk lärare innefattade allt flotta en arbetsdryg
uppgift, som han väl kunde motsvara, så länge själen bibehölle
sin spänstighet och kroppen sin tulla styrka, men som lätt
kunde blifva honom öfvermäktig, då vid en framskriden ålder verksamhetsförmågan
aftoge. Att draga sig undan och lemna ruin för
friska krafter blefve då för honom ett behof, och beredandet af
tillfälle dertill från statens sida lika mycket eu erkänslans gärd för det
goda han i sin tid förmått till allmänt gagn uträtta, som en välberäknad
åtgärd för vården af de bildningens störa intressen, hvilka den

Bil. N:o 7 till Kong/. Maj:U Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873.

verkliga kulturstaten alltid måste omsorgsfullt tillgodose och aldrig
kunde saklöst med likgiltighet behandla.

Emeritilöner, tillgängliga för professorer vid universiteten, då ålder
och dermed enligt naturens ordning följande bräcklighet erinrade dem
om minskad förmåga, utgjorde det medel, hvarigenom staten sökt vårda
sina intressen i nämnda hänseende. Erfarenheten ådagalade emellertid,
att förhållandet med dem, sådant det nu vore ordnadt, icke fullt motsvarade
det vigtiga ändamålet. Emeritilönerna voro i början endast
två vid hvardera universitetet, till dess år 1840 antalet fördubblades,
dock så att de nya emeritilönerna blefvo till beloppet något mindre än
de ordinarie lönerna vid Upsala universitet, eller 4,300 Edr. Samtliga
dessa pensioner vore förbehållna universitetets professorer, bibliotekarier
och räntmästare, hvaremot för adjunkterna några sådana icke funnes.
Om allt detta kunde anses någorlunda tillfredsställande för mer än tretio
år tillbaka, hade dock förhållandena sedan dess väsentligen förändrats.
Antalet af universitetets lärare hade under donna tid betydligt stigit'',
och ehuru det på presterskapets privilegier grundade samband mellan
kyrkan och universiteten, i följd hvaraf lärarne vid de senare egde
rätt till beräkning af tjenstår och befordran till beställningar inom den
förra, ännu egde bestånd i lag, toges likväl tillämpningen deraf nu mera
jemförelsevis ganska sällan af dem i anspråk. Det torde väl ock nu ur
flere vigtiga synpunkter kunna sättas i fråga, huruvida, med undantag
för hvad anginge de teologiska lärareplatserna, de äldre åsigterna i
detta hänseende vore att föredraga framför dem, som i en nyare tid
allt mer faktiskt framträdde. En följd af här antydda förhållanden vore
emellertid, att universitetslärarne vida oftare än tillförne måste qvarstadna
vid sina lärostolar, ehuru ålder och aftagande krafter skulle gorå
dem benägna att afträda, om tillräckligt antal emeritilöner vore att tillgå
eller tillfälle på annat sätt vore dem beredt att efter afskedstagande!
förblifva i åtnjutande af eu för deras tarfliga bergning nödig och mot
deras lefnadsvanor någorlunda svarande inkomst. Sammanräknad! vid
båda universiteten funnes för det närvarande tio professorer, som uppnått
65 års ålder, och bland desse sju, hvilkas ålder öfverstege 70 år.
Eu bland dem hade till och med uppnått eu ålder af 77, en annan af
76 år. Då nu alla emeritilöner redan vore upptagna, hade, då någon
af desse åldrige, under åberopande af framskridna lefnadsår och styrkt
sjuklighet, sökt och ej kunnat förvägras tjenstledighet, den hans lärostol
tillhörande undervisning m. m. kunna! endast sålunda uppehållas,
att yngre akademiske lärare, företrädesvis en adjunkt, der sådan för
läroämnet funnits, blifvit dertill förord nåd utan rätt till någon ersättning.

Bil. N:o 7 till Kona!.. Nådiga Prop. N:o 1 om Stntmerkel 1873.

Ått sådana ofta återkommande ombyten af lärare eller vikarier icke
vore med omsorgen om undervisningens och examinationsväsendets
jemna och ändamålsenliga gång val förenliga, fordrade ej eu vidlyftig
bevisning. Blott om några få dermed sammanhängande omständigheter
villo Kanslersembetet erinra. Då ett ämne både den omfattning, att för
undervisningens bestridande i detsamma både professor och adjunkt
toges i anspråk, vore det klart, att adjunkten icke kund c, jemte sin
egen tjenstgöring, bestrida äfven professorns, utan att undervisningen
skulle lida, särdeles då ej tillfälligtvis eu docent funnes, som dervid
kunde biträda. T alla händelser förlorade adjunkten derigenom den tid
för egna studier och vetenskapligt, arbete, smil skulle gorå honom
skicklig att en gång blifva sin vetenskaps främste målsman vid universitetet.
Exempel saknades derför icke, att adjunkter, som börjat sin
akademiska bana med lofvande utsigter för dem sjelfva och vetenskapen,
under eu lång följd af år varit så upptagne af en dem egentligen
icke åliggande tjenstgöring, att de slutligen, då befordran för dem
kunnat komma i fråga, fatt stå tillbaka för yngre män, Indika mera
odeladt kunnat egna sin tid åt egna studier och derigenom blifvit satte
i tillfälle att för det lediga professorsembetet aflägga mera lysande prof.
Det vore ock klart, att ju oftare och för ju längre tid en adjunkt förpligtades
att utan ersättning vikariera för en professor, som efter naturens
ordning borde få afgå, men derom icke kunde gorå ansökan,
utan att för sin återstående lifstid uppoffra eu nödig inkomst, desto mera
måste en ofullständigt ordnad pensionering verka nedtryckande tillbaka
äfven på den, som under obestämd tid skulle bestrida en annans tjenst,
utan att få åtnjuta de löneförmåner, som för dess samvetsgranna handhafvande
ansetts billiga och befogade. Följden häraf måste blifva och
hade äfven visat sig vara, att unge män med framstående skicklighet,
Indika för universitetet kunnat blifva till gagn och prydnad, öfvergifvit
den akademiska lärarebanan, för att på annat håll söka en deras framtida
utkomst mera betryggande verksamhet,

Det antydda missförhållandet visade sig således, ur hvilken synpunkt
det än betraktades, fordra ett skyndsamt afhjelpande, och som,
enligt hvad erfarenheten ådagalagt, omständigheterna kunde leda derhän,
att adjunkter obefordrade uppnådde en ålder, vid hvilken frågan
om befordran för dem måste förfalla, borde det anses med billighet
och de allmänna grunderna för afsked med pension öfverensstämmande,
att äfven de vid ordnandet af denna grannlaga, för universiteten
och det vetenskapliga sträfvande! inom fäderneslandet ytterst vigtiga
angelägenhet blefve ihågkomma

Bil. jV.-o 7 M Kong}. Majits Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverkd 1873. 61

För min del finner jag de af Kanslersembetet anförda skäl för
medgifvande af rättighet för universitetsprofessorer att lika med
civile tjensteman erhålla pension från Allmänna Indragningsstaten vara
behjertansvärda, och otvifvelaktigt är, att ett sådant medgifvande skulle
lända universitetet till stort gagn; men då förslag, som ännu är på
pröfning beroende, blifvit framstäldt om upphörande af pensionering å
Allmänna Indragningsstaten för de civila embetsman, Indika nu dertill
äro berättigade, synes den af Kanslersembetet i nyssberörda hänseende
väckta fråga för närvarande höra förfalla. Beträffande åter framställningen
rörande nya emeritilöners beredande, torde det få betraktas såsom
ett sällsynt undantagsfall, att en adjunkt vid universitetet i sådan
egenskap uppnår den tjensteålder, att han enligt nu gällande grunder
skulle vara till emeritilön berättigad, om sådan för honom funnes att
tillgå; hvarföre och då förändrade förhållanden framdeles kunna gorå
det nu synnerligen starkt tryckande behofvet af flera emiritilöner
för professorer vida mindre känbar!, jag anser mig böra endast på det
sätt tillstyrka bifall till Kanslersembetets framställning i detta afseende,
att jag underdånigst hemställer, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen att, å Allmänna In dragnings staten uppföra för h vartdera
universitetet ytterligare två nya emeritilöner å hvar för sig 4,500 Rd.r,
att i mån af behof disponeras för beredande af pensioner åt de vid
universiteten nu anställde ordinarie professorer, hvilka för närvarande
äro enligt gällande stadganden berättigade till åtnjutande af emeritilön.

36:o.

[ underdånig skrifvelse den 31 Januari 1872 har Domkapitlet i
Skara anfört: att Adjunkten vid dervarande elementarläroverk Frans
Wilhelm Michael Sjöberg, hvilken är född den 4 Oktober 1829 och,
efter tjenstgöring från och med höstterminen 1858 till och med höstterminen
1862 såsom extra och vikarierande lärare, den 29 December
sistnämnda år erhållit fullmakt på sin nuvarande tjenst, sedermera, efter
det hos honom visat, sig tecken till sinnesrubbning, åtnjutit tjenstledighet
höstterminen 1868 och vårterminen 1869, åter tjenstgjort höstterminen
1869, men återfallit i sinnesförvirring, så att han från och med vårterminen
1870 icke kunnat sin tjent bestrida; att Sjöberg mot slutet
af år 1870 intogs å centralhospitalet i Wadstena, hvarifrån han af sin
förmyndare ut,togs obotad sommaren 1871, och hade sedan dess varit

Angående pension
för Läroverksadjunkten

F. W. M. Kjöberg.

Bil. N:o 1 till Kong}. Maj:ts Nådiga Prop. N:o 1 om Statsverket 1873.

inackorderad hos Kyrkoherden i Sandsjö pastorat J. A. Pontén, känd för
skicklighet i sinnessjukes behandling; samt att, enligt hvad så väl
denne som öfverläkaren vid hospitalet i Wadstena Doktor L. M. Hjertstedt
i afgifna skriftliga yttranden intygat, Sjöbergs tillstånd vore sådant,
att intet hopp syntes vara om hans helsas återställande.

Med anledning af dessa förhållanden och enär de åberopade
betygen gåfve vid handen, att Sjöberg icke törele blifva så till helsan
återställd, att lärarekallet kunde åt honom vidare anförtros, samt
med afseende på läroverkets bästa, hvarmed det i längden icke vore
val förenligt, att hans tjenst bestredes af vikarier, har Domkapitlet i
underdånighet anhållit, att Sjöberg måtte varda uppförd å Allmänna
Indragningsstaten med årlig pension af 1,500 Rdr, hvilket belopp utgjorde
hans nuvarande lön, eller, om detta icke kunde beviljas, åtminstone
tre fjerdedelar deraf.

Då jag i likhet med Domkapitlet anser det vara för läroverket af
stor vigt, att åt Sjöberg kunde lemnas afsked, och hans tjenst, som eljest
för obestämd och måhända längre tid måste uppehållas af vexlande
vikarier, med annan ordinarie innehafvare förses, tillstyrker jag, att
Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen gorå nådig framställning derom,
att Adjunkten Sjöberg må från och med månaden näst efter den, då
afsked honom meddelas, öfverflytta^ på Allmänna Indragningsstaten till
åtnjutande under sin återstående lifstid af pension till belopp motsvarande
hvad han under tj en stledigheten, efter författningsenligt löneafdrag
till sin vikarie, eger att af sin lön uppbära, eller trefjerdedelar
deraf med 1,125 Rdr årligen.

37:o.

Tiä- Hos Eders Kong]. Maj:t har styrelsen för den i Hjorteds förXmwsamling
i Kalmar län och Linköpings stift befintliga uppfostringsanstalt
Ith biZdå’cmÅ för medellösa döfstumma barn i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.

Kungspor. ]yfaj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af lifstidspension
utaf ett tusen femhundra Riksdaler om året åt föreståndaren
för nämnda uppfostringsanstalt, f. d. Underlöjtnanten vid Gotlands Nationalbeväring
Carl August Klingspor, hvilken, till följd af ålderdom
och bruten helsa nu mera icke vore i stånd att till fullt gagn skota sin
nuvarande plats.

Af handlingarna i detta ärende inhemtas, bland annat: att Klingspor,
som är född den 15 Augusti 1812, redan från år 1842, under då

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:U Nådiga Prof. N:o 1 om Statsverket 1873. 63

beviljad tjenstledighet från underlöjtnantsbeställningen och sedermera
efter år 1844 erhållet afsked ur krigstj ensten, till år 1864 varit, ehuru
sjelf döf, an stöld såsom lärare vid Allmänna Institutet för döfstumma
och blinda, samt under donna tid, enligt hvad institutets Direktion och
dåvarande föreståndare vitsordat, städse med utmärkt nit och skicklighet
fullgjort sina åligganden och vid flera tillfällen med största samvetsgranhet
och till inrättningens sanna båtnad bestridt de med föreståndarebefattningen
förenade göromål; att Klingspor allt ifrån den 1
September 1864, då lian öfvertog ledningen af institutet i Hjorted vid
dess öppnande, enligt styrelsens intyg med utmärkt nit, trohet och
skicklighet skott sitt kall såsom lärare för 30 döfstumma barn, som
årligen der varit intagna, i hvithet afseende äfven stiftets Biskop meddelat
lika fördelaktigt vitsord; att dä de ringa förmåner, som varit förenade
med Klingspors nyssnämnda befattningar, icke lemna! honom tillfälle
att gorå några besparingar, han befinner sig med hustru samt två
söner och en dotter, hvilkas uppfostran ännu ej blifvit fullbordad, i
knappa omständigheter; att Provincialläkaren J. Tengvall i eu den 30
sistlidne September utfärdad attest intygat, att Klingspor sedan flora år
tillbaka vore lidande af eu kronisk magsjukdom, som, genom den förstämning
den förorsakade i hans lynne, måste, vid hans nu mera framskridna
ålder, gorå hans mödosamma, tysta lärarekall synnerligen svårt;
samt att uti mfordradt underdånigt utlåtande Direktionen öfver Allmänna
Institutet för döfstumma och blinda, under erinran hurusom
pension å allmänna indragningsstaten blifvit vid 1865—66 årens Riksdag
beviljad läraren vid samma institut J. G. Holtz till belopp af
1,500 Rdr, hemställt, att dä jemväl Klingspor, som på grund af sitt ådagalagda
välförhållande hugnats med guldmedaljen för medborgerlig förtjenst,
syntes förtjent att för sin återstående lifstid komma i åtnjutande
af pension utaf allmänna medel, när han i följd af framskriden
ålder, försvagad helsa och minskad arbetsförmåga nödgades upphöra
med utöfningen af det vid en uppfostringsanstalt för döfstumma mer än
eljest mödosamma och ansträngande lärarekallet, framställning i berörda
hänseende måtte till Riksdagen aflåtas.

Då f. d. Underlöjtnanten Klingspor, hvars synnerligen förtjenstfulla
och outtröttliga tretioåriga verksamhet för döfstumma barns uppfostran
är allmänt erkänd, nu mera vid sextio års ålder och bruten helsa icke
vidare är i stånd att såsom förut fortsätta donna i hög grad ansträngande
verksamhet och befinner sig med familj i torftiga lefnadsvilkor,
synes mig samhället, som i vida kretsar skördat frukten af hans nit
och mannaålders kraft, höra bereda honom under ålderdomen åtminstone

f>4

Bil. iV;o 7 till Kong!. Maj:U Nådit/a Pro]). N:o 1 om Statsverket, 1811).

en tarflig utkomst; och får jag derföre i underdånighet tillstyrka, afl.
Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Klingspor, sedan lian
entledigats från sin befattning såsom’ föreståndare för Hjorteds uppfostringsanstalt
för döfstumma barn, må från Allmänna lndragningsstat-en
uppbära under sin återstående lifstid årlig pension af 1,500 Rdr.

Hvad föredragande Departernents-chefen i
ofvanberörda afseenden hemställt och föreslagit
täcktes Hans Näjd Konungen, uppå tillstyrkande
af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med
befallning tillika, att utdrag af detta protokoll
skulle till Finansdepartementet öfverlemnas till
ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående Statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocolio
Johan Schröderheim.

Stockholm, Ivar Hwggatröro» boktryckeri, 1873.