Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878 (Proposition 1878:1)

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

KONG!, MAJ:TS

NÅDIGA

P R 0 P O S I T I O N

TILL

11 iksdagen

angående Statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms Slott den 11 Januari 1878,

Jemlik!, grundlagens, bud afgifver Kongl. Maj:t, härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Härvid förekommer först beräkningen af den behållning från föregående
statsreglering, som nu må anses till beloppet känd och kunna för
statsbehofven under nästa statsregleringsperiod användas, samt derefter beräkningen
af statsverkets inkomster för nämnda period.

Hvad först beträffar behållningen, föreslår Kongl. Maj:t, under åberopande
af det beslut, hvarom härvid bilagda utdrag af protokollet öfver

Bill. till Riksd. Prat. 1878. l:a Sami. l:a Afd. 1

Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

finansärenden för den 7 innevarande månad innehåller närmare upplysning,
att densamma måtte beräknas till (»,400,000 kronor.

Hvad åter angår statsverkets inkomster, äro dessa för nuvarande statsregleringsperiod
beräknade på följande sätt:

Ordinarie inkomster:

Ränta .................................................................................................... 4,502,000:

Tionde................................................................................................... 1,648,000:

Arrendemedel .......................................................................... 2,500,000:

Bergverkstionde ...................................................................... 10,000:

Mantalspenningar ................................................................ 620,000:

Bötesmedel..................................................................................... 250,000:

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ............................... 345,000:

Tillfälliga rotevakansafgifter............................................................. 76,000: —

Vakansafgifter af nyroterad jord..................................................... 110,000:

Rotevakansafgifter af insockne frälsehemman i Halland......... - 20,000: —

Vakansafgifter af bergslag............................................................... 20,000:

Trosspassevolansafgift ............................................. 26,000:

Båtsmansvakansafgift .......................................................................... 75,000. -

Båtsmansbeklädnadsmedel.................................................................... 68,000:

Kontrollstämpelmedel ........................................................................ 20,000:

Fyr- och båkmedel........................................................................... 1,000,000:

Telegrafmedel........................................................................................ 1,400,000:

Jernvägstrafikmedel ............................................. 17,350,000:

Efter afdrag af utgifterna.............................. 11,641,000: 5,709,000: —

Skogsmedel............................................................................................... 1,000,000:

Extra uppbörd .................................................................................... 250,000:

Säger 19,649,000: —

Bevillning ar:

Tullmedel................................................................................................ 22,000,000: —

Postmedel...................................... 4,800,000:

Stämpelpappersmedel ............................................................ 2,400,000:

Bränvinstillverkningsafgift .................................................................. 13,470,000: —

Iivitbetssockertillverkningsafgift.............. 30,000:

Allmän bevillning................................................................................... 3,200,000:

Säger 45,900,000: —___

Summa kronor 65,549,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

Enligt beslut, hvarom bilagda protokoll för den 4 och den 7 innevarande
månad lemna närmare upplysning, föreslår Kongl. Maj:t i berörda beräkning
följande ändringar:

då räntan utgjort i medeltal för åren 1874—1876 kronor 4,485,845,
samt, äfven om, med anledning af beslutet om skyldighet för de privilegierade
bergslagsorterna att i stället för tackjernstionde erlägga ränta, någon
förhöjning i förevarande inkomsttitel må vara att förvänta, en minskning,
å andra sidan, är att motse i mån som de till statsverket indragna
militieboställena varda på förnyade arrenden upplåtna, enär vid sådan upplåtelse
den boställena åsätta räntan blifver i jordebok och räkenskaper afskrifven,
anser Kongl. Maj:t denna inkomsttitel ej böra upptagas till högre
belopp än nyssberörda medeltal, eller i jemn summa 4,485,000 kronor;

då vid senaste riksmöte fattades beslut om bergverkstiondens upphörande
med undantag allenast för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk,
samt Höganäs på grund af kongl. brefvet den 9 mars 1833 hittills
åtnjutit befrielse från tionden, och tionden från Sala under åren 1874—76
uppgått i medeltal för år till 7,643 kronor, finner Kongl. Maj:t bergverkstionden
ej böra beräknas till högre belopp än 7,000 kronor;

då manialspenningarne under de senare åren visat sig vara i jemnt
stigande och för år 1876 uppgått till 624,310 kronor, anser Kongl. Maj:t
dem kunna för år 1879 beräknas till 630,000 kronor;

ehuru bötesmedlen visat sig vara i stigande samt för år 1876 uppgått
till 334,348 kronor, anser likväl Kongl. Maj:t, med hänsyn dertill att denna
inkomst är af temligen oviss beskaffenhet, någon väsentligen förhöjd beräkning
deraf icke böra ifrågakomma, utan densamma för år 1879 antagas
till 260,000 kronor;

då vakansafgifter na af nyr oterad jord uppgått för år 1876 till 128,207
kronor och i medeltal för åren 1874—76 till 122,945 kronor om året, finner
Kongl. Maj:t denna inkomsttitel böra beräknas till 120,000 kronor;

då fyr- och båkafgiften jemlikt nådiga kungörelsen den 26 januari
1877 blifvit från och'' med den 1 april samma år väsentligen höjd samt
fyr- och båkmedlen till följd häraf under nämnda år betydligt stigit och
för tiden från årets början till oktober månads slut utgjort 1,123,130 kronor,
anser Kongl. Maj:t, fyr- och båkmedlen för år 1879 kunna beräknas till
1,200,000 kronor;

då Kongl. Maj: t anser jernvägstrafikmedlen böra upptagas allenast med
det nettobelopp, som kan antagas blifva till statskontoret lemnadt för att
användas till andra statsutgifter än jernvägens egna, samt detta nettobelopp
— under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad Kongl. Maj:t kommer
att föreslå derom, att å riksgäldskontoret anvisas ett anslag af 1,000,000
kronor, hvaraf efter afslutandet af jernvägstrafikstyrelsens hufvudbok må

Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

lyftas ersättning för de! belopp, hvarmed jernvägens materialförråd och
kassaförlag ökats under föregående år — kan antagas till 4,750,000 kronor,
anser Kongl. Maj:t jernvägstrafikmedlen böra beräknas till berörda
summa;

då i det belopp 250,000 kronor, hvartill extra uppbördsmedlen af Riksdagen
senast beräknats, ingår en summa af 147,090 kronor 34 öre kapitalafbetalningar
och räntor å de odlingslån, som utgå af den under statskontorets
förvaltning ställda fond för nämnda utlåning, samt af de sålunda
inflytande af betalningar hittills nya lån utgifvits till ett belopp af 100,000
kronor, som å motstående sida af riksstaten under sjette hufvudtiteln uppförts
som särskilt anslag, men det synes vara mindre egentligt, att under
hufvudtitlarne uppföras lån under anslagstitel, samt samma syfte vinnes
genom en bestämmelse, att af de till nämnda fond inflytande afbetalningar
ett belopp af 100,000 kronor får årligen af Kongl. Maj:t användas till nya
odlingslån, föreslår Kongl. Maj:t, som, på sätt längre fram i denna nådiga
proposition förmäles, af Riksdagen begär ett sådant medgifvande, att extra
uppbördsmedlen måtte beräknas till 100,000 kronor minskadt belopp, eller
till 150,000 kronor;

då med hänsyn till de belopp, hvartill tullmedlen under de senaste
åren uppgått, dessa medel kunna antagas under år 1879 utgöra 22,500,000
kronor, anser Kongl. Maj:t dem böra dertill beräknas;

med fästadt afseende å den årliga tillökningen i postmedlen, som hittills
egt rum, finner Kongl. Maj:t desamma böra upptagas till 5,000,000
kronor;

då stämpelpappersmedlen, så vidt uppbörden deraf grundar sig på hittills
gällande stadgande!!, kunna för år 1879 beräknas till 2,500,000 kronor,
samt Kongl. Maj:t beslutat att, i samband med sådan reglering af
landtstatens aflöningsförhållanden, att derigenom den till landtstat^enstemän
utgående lösen skall försvinna, föreslå Riksdagen en bestämd förhöjning
i stämpelpappersafgiften, hvilken förhöjning ansetts kunna medföra
inkomst af sammanlagdt 600,000 kronor, föreslår Kongl. Maj:t, under förutsättning
af Riksdagens bifall till nämnda lönereglering, att stämpelpappersmedlen
måtte för år 1879 beräknas till 3,100,000 kronor;

då under åren 1874—1876 bränvinstillverkningsafgiften uppgått i
medeltal till 14,702,318 kronor om året, samt under år 1877 tillverkats
16,433,414,3 beskattningsbara kannor, motsvarande en afgift af 13,146,731
kronor 44 öre, anser Kongl. Maj:t bränvinstillverkningsafgiften för år 1879
böra beräknas till 13,150,000 kronor;

då hvitbetssockertillverkningsafgiften under åren 1874—1876 utgjort i
medeltal 47,505 kronor om året, samt afgiften för är 1877 uppgått till

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

54,778 kronor 80 öre, finner Kongl. Maj:t berörde afgift för år 1879
kunna beräknas till 50,000 kronor;

Då allmänna bevillningen under åren 1874—1876 uppgått i medeltal
till 4,066,716 kronor, föreslår Kongl. Maj:t, att nämnda inkomsttitel må
upptagas till 4,000,000 kronor.

Med iakttagande af dessa ändringar i den vid senaste statsreglering
uppgjorda inkomstberäkning erhåller eu tablå öfver statsverkets för år 1879
beräknade inkomster följande utseende:

Ordinarie inkomster:

Ränta ......................................................

Tionde......................................................

Arrendemedel .......................................................

Bergverkst iondo......................................................

Mantalspenningar................................................

Bötesmedel...............................................................

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål......

Tillfälliga rotevakansafgifter .............................

Vakansafgifter af nyroterad jord .....................

Roteakansafgifter af insockne frälsehemman

i Halland............................................................

Vakansafgifter af bergslag....................................

Trosspassevolansafgift .........................................

Båtsm ansvakansafgift..............................................

Båtmansbeklädnadsmedel....................................

KontTullstämpel medel .........................................

Fyr- och båkmcdel .............................................

Telegrafmedel.....................................................

Jernvägstrafikmedel ................. 16,650,000: —

Efter afdrag af utgifter ... 11,872,750: —

Skogsmedel...........................................................

Extra uppbörd .........................................................

4,485,000	—
1,648,000	—
2,500,000	—
7,000	—
630,000	—
260,000	—
345,000	—
76,000	—
120,000	—
20,000	—
20,000	—
26,000	—
75,000	—
68,000	—
20,000	—
1,200,000	—
1,400,000:	—
4,750,000	-
1,000,000	—
150,000	—

18,800,000: —

Bevillning ar:

Tullmedel..............................

Postmedel ...........................

Stämpelpappersmedel ........

Bränvinstillverkningsafgift
Hvitbetssockertillverkningsafgift
Allmän bevillning .......................

22,500,000: —

5,000,000: —

3,100,000: —

13,150,000: —

50,000: —

POPP,000: — 47,800,000: —
tillsammans kronor 66,600,000: —

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

Om till berörda inkomstbelopp............................ kronor 66,600,000:

lägges ofvan omförrnälda behållning.................................*__________6,400,000: ,

utvisar summan...................................................................... kronor 73,000,000:

det beräknade för nästa statsregleringsperiod disponibla beloppet af statsverkets
tillgångar. _____

Första In tf vildt! teln,

innefattande anslagen till Kongl. Imf- och slotts-staterna.

Nu gällande riksstat upptager:

för Kongl. hofstaten ............................................................. kronor 1,094,900: —

» Kongl. slottsstaten ........................................................... ”___123,100:

tillsammans kronor 1,218,000: —.

Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hnfyndtiteln,

innefattande anslag till Justitie-departementet.

Nu gällande riksstat upptager för detta departement:

penningar .................................................................................. kronor

indelt ränta och ersättning för indragna räntor, förslagsanslag
..................................................................... )}_

3,726,468: 46.
231: 54.

summa kronor 3,726,700:—.
I öfverensstämmelse med de beslut, som i bilagda utdrag af de inför
Kongl. Maj:t i statsrådet den 26 oktober samt den 7 och den 14 december
nästlid et år äfvensom den 7 innevarande januari förda protokoll öfver justitie-departementets-ärenden
omförmälas, föreslår Kongl. Maj:t beträffande

l:o. departementets expedition:

att, med de genom Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 7 nästlidne december
stadgade vilkor för åtnjutande af föreslagen ny aflöning inom kansliexpeditionerna,
det upprättade förslaget till ny stat för justitie-departementets
expedition måtte gillas och anslaget följaktligen ökas med 12,300
kronor till 35,800 kronor;

2:o. högsta domstolen:

att de hos högsta domstolen anställde vaktmästares löneförmåner måtte
bestämmas för förste vaktmästaren till 1,100 kronor, hvaraf lön 800 kronor

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

och tjenstgöringspenningar 300 kronor, samt för hvar och en af de begge
öfrige till 500 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar, med
rätt för desse sistnämnde att derutöfver, efter fem års tjenstgöring, bekomma
ett ålderstillägg af 100 kronor, allt under enahanda bestämmelser
och vilkor, som för kansliets vaktmästare blifvit den 7 nästlidne december
af Kongl. Maj:t antagne, samt att följaktligen anslaget åt högsta domstolen
måtte höjas med 650 kronor till 162,700 kronor;

3:o. justitiekansler s-expeditionen:

att, med iakttagande i tillämpliga delar af de genom Kongl. Maj:ts nådiga
beslut den 7 nästlidne december stadgade bestämmelser och vilkor
för åtnjutande af föreslagen ny aflöning inom kansli-expeditionerna, det
upprättade förslaget till ny stat för justitiekanslers-expeditionen måtte gillas
och anslaget följaktligen ökas med 1,750 kronor till 19,300 kronor;

4:o. den Svea hofrätt underlydande justitie-stat:

att, för genomförande af delning utaf Kungadömets, Medelpads, Norra
Jemtlands och Södra Jemtlands nuvarande domsagor, anslaget till löner åt
häradshöfdingarne under Svea hofrätt måtte ökas med 18,000 kronor samt
tjenstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag fördelas på sätt statsrådsprotokollen
för den 26 oktober samt den 7 och den 14 december nästlidet
år beträffande de särskilda domsagorna upptaga; äfvensom att häradshöfdingen
Carl Fr. Abenius, derest Daga härad varder Lifgedingets domsaga frånskiljdt,
måtte berättigas att dels under sin återstående tjenstetid, utöfver
de på återstående delen af domsagan anslagna tjenstgöringspenningar, af
statsmedel, som Kongl. Maj:t särskilt anvisar, uppbära 200 kronor, dels
ock tillgodonjuta den af honom förbehållna boställsafkastning;

5:0. fängvärden:

att det bestämda anslaget för fångars vård och underhåll måtte, såsom
i statsrådsprotokollet för den 7 innevarande januari blifvit ifrågasatt, ökas
med 3,400 kronor till 186,800 kronor och följaktligen summan af de å ordinarie
stat uppförda fångvårdsanslagen, nu utgörande 1,782,900 kronor,
upptagas till 1,786,300 kronor;

samt att för predikanten vid straff-fängelset i Göteborg ett lönetillägg
af 300 kronor årligen må af förslags-anslaget till fångars vård och underhåll
fortfarande få utgå från och med innevarande år tills vidare intill dess
tjensten kan varda indragen eller annan löne-reglering blifvit faststäld;

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

6:o. skrifmaterialier och expenser, ved, rrv. m.:

att anslaget härför måtte, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
ökas med 200 kronor till G2,510 kronor 71 öre.

Beträffande öfriga under denna hufvudtitel uppförda anslag föreslår
Kongl. Maj:t ingen ändring.

Genom bifall till de af Kongl. Maj:t här ofvan gjorda förslag skulle
således andra hufvudtitelns nuvarande ordinarie anslagssumma komma att

ökas genom förhöjning af anslagen till

departementets expedition med .......................................... kronor 12,300: —

högsta domstolen med ..................................................... >» 650: —

justitiekanslers-expeditionen med .................................... » 1,750:

den Svea hofrätt underlydande justitie-stat. med ........ » 18,000: —

fångvården med .................................................................... » 3,400: —

samt skrifmaterialier och expenser, ved, in. m. med...__>>_____200: —

eller sammanlagdt kronor 36,300: .

Om dertill lägges hufvudtitelns nuvarande ordinarie

anslagssumma ...............................................................kronor 3,726,700: —,

kommer hufvudtitelns slutsumma för nästa statsregle ringsperiod

att utgöra................................................ kronor 3,763,000:—,

hvaraf förslagsanslagen, med inberäknande af beloppen
för indelt ränta och ersättning för indragna

räntor, utgöra................................................................... » 1,820,742: 25.

Dessutom äskar Kong]. Maj:t, under åberopande af förenämnda protokoll
öfver justitie-departements-ärenden för den 7 innevarande januari,
dels att såsom extra anslag för år 1879 måtte under denna hufvudtitel
beviljas:

a) till arvode åt krigshofrättens ordförande och trenne militäre leda -

möter ................................................................................................. kronor 5,000: —

b) för nya lagberedningen.............................................. » 40,000: —

c) för fullbordan af fängelsebyggnaden å Långholmen »___50,000: —

Summa extra anslag kronor 95,000: —,

dels ock att det belopp af tillsammans 2,258 kronor 3 öre, som under nästlidet
år blifvit förskottsvis utbetaladt till komitéerne för utarbetande af förslag till
ny vexellag och till förändringar i sjölagen, måtte, få af 1877 års extra anslag
till nya lagberedningen gäldas, samt att de ytterligare kostnader, som för
ifrågavarande komitéer erfordras, få bestridas å besparingar ne å anslaget

Kong1. Ma,j:ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

till nya lagberedningen för åren 1878 och 1879, i den mån sådana besparingar
härtill må lemna tillgång.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1878 års
rikstat upptagen och sådan den nu hlifvit af Kong], Maj:t för år 1879 föreslagen
utfaller sålunda:

1878.

ordinarie anslag 3,726,700: —

1879.

3,763,000: —;

således

ökning

36,300: —

extra d:o 107,300: —

95,000: —;

))

minskning 12,300: —

summa kronor 3,834,000: —

3,858,000: —;

således

ökning

24,000: —

Tredje hufyudtiteln,

innefattande anslagen till Utrikesdepartementet.

Under denna hufvudtitel finnes eldigt nu gällande riksstat till årliga
eller ständiga utgifter anvisadt:

I. För diplomatiska	utgifter
Departementschefen, ministern för utrikes
ärendena...............................................	kronor	24,000: —-
Departementets expedition.............................	))	28,565: —
Ministerstaten....................	))	340,400: —
Militärattachéer ....................................	))	8,400: —
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter	))	41,935: —	443,300: —
II. Konsulsstaten:
Departementets expedition .................................	kronor	7,000: —
Konsulernes aflöning, expektanslöner och pen-
sioner......................................................	))	143,400: —
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter	))	9,600: —	160,000: —
in.
Till underhåll af svenska kronans egendom i Konstantinopel
och svenska kyrkan i London.................		...... kronor	6,000: —
	summa kronor	609,300: —
Till extra utgifter finnes anvisadt ....................		...... kronor	9,000: —

tillsammans kronor 618,300:—.

Bill. ttll jRiksd. Prut 1878. 1:a Sami. l:a Afd.

Kanal. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Med afseende å de årliga eller ständiga utgifterna vill Kongl. Maj:t,
med hänvisning för närmare utredning till de beslut, som finnas antecknade
i här bilagda utdrag ur statsrådsprotokollen öfver utrikesdepartementsärenden
för den 14 december 1877 och 7 januari 1878, beträffande statsregleringen
för år 1879 föreslå:

att nedannämnda anslag måtte af Riksdagen anvisas att emot nu gällande
redovisningsskyldighet, äfvensom med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, utgå, nemligen:

I. Diplomatiska utgifter:

Departementschefen, ministern för utrikes

ärendena ......................................................... kronor 24,000: —

Departementets expedition .............................. » 32,190: —

Ministerstaten........................................................ » 345,950: —

Militärattachéer...................................... » 8,400: —

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter » 37,260: — 447,800: —

IT. Konsulsstaten:

Departementets expedition................................. kronor 7,000: —•

Ivonsulatembets- och tjenstemännens löner,
anslag till kontorskostnader in. in. samt

expektanslöner och pensioner................ » 145,500: —

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter » 7,500: — 160,000: —

in.

Till underhåll af svenska kronans egendom
i Konstantinopel samt till understöd åt
svenska kyrkan i Paris...................................................... kronor 6,000: —

tillsammans kronor 613,800: —.

Dessutom äskar Kongl. Maj:t, under åberopande af protokollet för den
7 innevarande januari, att såsom extra anslag för år 1879 måtte under
denna hufvudtitel beviljas:

för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»............ kronor 4,500: —.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1878 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1879
föreslagen, utfaller sålunda:

Kongl. Maj:ts nåd. /trop. n:o 1 om statsverket 1878.

1878. 1879.

ordinarie anslag......... 609,300: — 613,800: — således ökning 4 500-—

extra-___». . ......... 9>Q00: ~_____4,500: - » minskning 4,500:

summa kronor 618,300: — 618,300: — således ingen skilnad.

Fjerde hufyudtiteln,

innefattande anslagen till Landtförsvarsdepartementet.

Under denna liufvudtitel finnas, enligt nu gällande riksstat, till årliga
eller ständiga utgifter anvisade:

penningar ........................................... kronor 15,337,558: 56.

mdelt ränta och ersättning för indragna räntor ......... » 1,485,554: 17.

indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag » ’ 57’()55- 11

omdelt spanmål, 28,888 kubikfot 4 kannor, å 2 kronor
40 öre kubikfoten ...................................................... )? gg 332- 16

summa kronor 16,949,500: —
till extra ordinarie utgifter finnas anvisade.................. » 2,545,400:_

tillsammans kronor 19,494,900:—.

Med afseende å de under 4;de hufvudtiteln förekommande anslag till
arliga eller ständiga utgifter vill Kongl. Maj:t, med hänvisning för närmare
utredning till de beslut, som finnas antecknade i här bilagda utdrag ur det
in ör Kongl. Maj:t i statsrådet den 7 dennes förda protokoll öfver landtförsvarsärenden,
beträffande regleringen af utgifterna för år 1879 afgifva
följande förslag: b

Departementets kansliexpedition.

Kongl. Maj:t föreslår, att för tillämpning af det i förenämnda
statsrådsprotokoll framlagda förslag till ny stat för
expeditionen, med de vilkor in. in. för aflöningens åtnjutande,
hvilka finnas angifna i protokollet öfver finansärenden af den
7 december 1877, Riksdagen måtte höja det nu för expeditionen
uppförda ordinarie
med............

''o''''

anslag

till

Förhöjning.

kronor	39,300: —
»	9,700: —	9,700:-
kronor	49,000:-.
	transport	9,700: —

Konyl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

Arméförvaltningen.

I afvaktan på nådig proposition till Riksdagen angående

lönereglering för detta embetsverk, upptages här ...................

såsom beräknad tillökning i detta anslag.

Arméens och flottans artilleribyrå.

Kongl. Maj:t föreslår, att Riksdagen måtte till aflöning
m. in. i enlighet med bilagda förslagsstat (bil. lit. A) åt eu
nyinrättad gemensam artilleribyrå för arméen och flottan uppföra,
näst efter anslaget till generalitetsstaten, ett nytt ordinarie
anslag å.............................................................................................

Artilleristaben.

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att, vid bifall till hvad
Kongl. Maj:t föreslagit med afseende på inrättande af arméens
och flottans artilleribyrå, anslaget till artilleristaben måtte,
med godkännande af den vidfogade förslagsstaten för denna

stab (bil. lit. B) minskas från........................... kronor 12,200: —-

med....................................................... »_______3,700:

till............................................................................... kronor 8,500: —>

Kommendantsstaten.

För inrättandet af en intendentur å Carlsborgs fästning i
öfverensstämmelse med förslaget till stat (bil. lit. C) föreslår
Kongl. Maj:t Riksdagen att, med godkännande af förslagsstaten,
höja anslaget till kommendantsstaten, som

nu utgör..................................................................... kronor 19,415: —

med....................................................................... » 16,160:

till .............................................................................. kronor 35,575:—.

Allmänna garnisonssjulchuset.

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att, för tillämpning af
förslaget till stat för garnisonssjukhuset å Carlsborg (bil. lit.

D) bevilja........................................................ kronor 10,000: —

att tilläggas anslaget till allmänna garnisonssjukhuset,
nu........................................................... _»__71,486: as,

hvarefter detta anslag med förändrad benämning:
garnisonssjukhusen i Stockholm
och å Carlsborg, torde få såsom reservationsanslag
utgå med ................................................... kronor 81,4 8 6 : 25.

transport

9,700: —
44,000: —

29,700: —

16,160: —

10,000: —

109,560: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

Indelta arméen.

Indelta arméens befälsaflöning.

Kong]. Maj:t föreslår Riksdagen, att för anställande af eu
löjtnant af andra klassen vid Jerntlands hästjägarecorps öka

detta anslag med ......................................................................................

Om till nuvarande anslaget ............... kronor 4,177,006: —

läggas nu föreslagna...................................... » 2,670: —

blifver den nya slutsumman ........................ kronor 4,179,676: —

Indelta arméens och Vermlands fältjägarecorps vapenöfning ar.

Kongl. Maj:t föreslår, att detta anslag måtte förhöjas med
ett mot det till dessa vapenöfningar under innevarande år utgående
extra anslag svarande belopp ......... kronor 388,000: —-

samt att hit, för anskaffning af åtskilliga
mindre förnödenheter under vapenöfningarne,
från anslaget till försvarsverket till
lands i allmänhet öfverföras........................... » 2,500: —

summa förhöjning

Anslaget, som nu är.............................. kronor 1,319,800: —,

kommer genom denna förhöjning.............. » 390,500: —

att uppgå till .................................................... kronor 1,710,300: —

Yärfvade arméen.

Lifgardet till häst.

Kongl. Maj:t föreslår, att till aflöning åt eu ryttmästare
åt andra klassen och en andre adjutant vid regementet må

beviljas................................................................... kronor 7,585: —

hvarigenom anslaget, nu.................................... » 138,760:—,

kommer att utgöra ............................................ kronor 146,345: —

Husarregementet Konung Carl XV.

För en ryttmästare af andra klassen vid detta regemente
föreslår Kongl. Maj:t, att anslaget ökas med .................................

109,560: —

2,670: —

390,500: —

7,585: —

4,425: —

transport 514,740: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

Om till dessa................................................ kronor 4,425: —

lägges nuvarande anslaget................................ » 184,504: 05,

uppkommer eu ny slutsumma af.................. kronor 188,929: os.

Marinregementet.

Kongl. Maj:t föreslår, att detta anslag må med oförändrad
natur fortfarande få, i den mån det genom marinregementets
indragning är eller varder disponibelt, användas till underhåll
af garnison i Carlskrona.

Fortifikationen.

Kongl. Maj:t föreslår,

att det under detta anslag inbegripna reservationsanslaget
till fortifikationens praktiska öfningar höjes

med................................................................................ kronor 7,000: —

samt

att till underhåll af	sappörbataljonens
skanstygspark beviljas.........	.................................. )» 1,500: —
	summa förhöjning
genom hvilken förhöjning..	............................ kronor 8,500:
det nuvarande anslaget .....	............................. » 285,920: —
skulle stiga till.......................	............................... kronor 294,420: —

Beväringen.

Beväringsmanskapets vapenöfning.

Kongl. Maj:t föreslår, att till detta anslag, för bestridande
af vissa mötesförnödenheter, från anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet öfverflyttas.........................................................

Detta anslag, nu.......................................... kronor 651,000:—,

skulle genom tillägg af dessa ........................ » 1,500: —

komma att uppgå till ....................................... kronor 652,500: —

Volontär skolan på Carlsborg.

I detta förslagsanslag, nu........................ kronor 71,000:—,

föreslår Kongl. Maj:t en förhöjning af......... » 172,000: —

hvarefter detsamma skulle komma att utgöra
........................................................................ kronor 243,000: —

514,740: —

8,500: —,

1,500: —

172,000: —

transport 696,740:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

Underhall af filtar in. in. ä mötesplatserna.

Kongl. Maj:t föreslår, att detta anslag, med benämningen
förändrad till: underhäll af sängkläder in. m. på mötesplatserna,
insattes bland anslagen under rubriken materielen och får
plats näst efter anslaget till lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena
och Vermlaruls fältjägarecorps.

Materielen.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens
departement.

Kongl. Maj:t äskar, på sätt statsregleringsprotokollet (bil.
3 a). närmare utvisar, följande förhöjningar i detta anslag,
nemligen:

i artilleridepartementets andel, för artilleri- och ingeniör högskolan.

............................................................. kronor 1,323: —

» fortifikationsdepartementets andel, för byggnadsunderhåll
............................................... » 25,000:_

» intendentsdepartementets andel,

för inunderingsunderhållet vid de värf vade

garnisonstrupperna........................ » 52,570: 57.

» underhåll af remtygs-, utrednings och

trosspersedlar vid indelta arméen » 1,773: ci.

» fortifikationstruppernas musik............ » 2,000: —

summa förhöjning kronor 82,667: is;
men att från detsamma må öfverföras
till indelta arméens vapen öfningsanslag.

................. kronor 2,500: —

» beväringsmanskapets

vapenöfningsanslag » 1,500: —

» anslaget för lif- och
släpmunderingar för rotehållsregementena
och
Vermlands fältjägare corPs.

................................ » 5,981: 78. »___ 9,981: 78.

hvarefter verkliga anslagsförhöjningen blefve ................................

transport

696,740: —

72,685: 40.
769,425: 40.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

Då nuvarande anslaget utgör.............. kronor 2,087,728:07,

kointne det genom förenämnda tillökning »__72,6 8 5 : 40.

att uppgå till.................................................... kronor 2,110,413: 47.

Lif- och släpmunderingar vid. rotehdllsregementena och Verrnlands
fältjägarecorps.

På de skäl, statsregleringsprotokollet närmare angifver,
föreslår Kongl. Maj:t, Riksdagen att förhöja detta anslag, som

nu utgör................................................................. kronor 2 6 9,631: 45,

med.......................................................................... ”_34,431: 47.

till ..........................................................„................ kronor 304,062: 92.

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementets
kansliexpedition.

Kongl. Maj:t föreslår, att detta förslagsanslag,
nu .................................................................. kronor 3,129 : 97,

må till jemnande af ordinarie anslagens slutsumma
erhålla nödig förhöjning, hvilken nu
äskas med .................................................................___343: 13. 343: 13.

hvarefter det skulle utgöra ................................ kronor 3,473: 10._________

Summan af den äskade tillökningen i ordinarie anslag
utgör således........................................................................ kronor 804,200: .

Om härifrån dragés den ofvan föreslagna nedsättningen i

anslaget till artilleristaben .......................................................................3,700: —,

kommer verkliga tillökningen å hufvudtitelns ordinarie

anslag att uppgå till ....... kronor 800,500: .

Om härtill läggas de nuvarande ordinarie anslagen,
tillhopa .............................................................................. » 16,949,500: ,

komma de ordinarie anslagens slutsumma att utgöra kronor 17,750,000: .

Beträffande derefter de landtförsvarets behof, för hvilka tillfälliga eller
extra anslag erfordras, finner Kongl. Maj:t, på grund af hvad enligt
åberopade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden för den 7 dennes
blifvit rörande extra statsregleringen utredt och upplyst, Sig föranlåten att,
med hänvisning till förslagen i samma statsrådsprotokoll, af Riksdagen i
nåder äska för år 1879 följande anslag:

7 6 9,4 2 5 : 40.

34,431: 47.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om. statsverket 1878.

1. till disciplinkompaniet, aflöning

2. till artilleribehof:

positionsartilleri.......................................... kronor 100,000: —

bestyckning af Carlsborgs fästning......... » 300,000: —

Se.vär„................................................................. » 155*000: —

skjutförsök ................................................... >, 20,000: —

skjutfält för Svea artilleriregemente,

270,700 kronor, hvaraf år 1879........ » 100,000: —

3. till fortijikationsbehof:

Carlsborgs fästning 5,196,750 kronor,

hvaraf under år 1879............................ kronor 284,100: —

Carlskrona .................................................... „ 180,000: —

samt beviljande af nya 110,000 kronor__________

4. till intendenturbehof:

ersättning för underhåll åt garnisons kommenderingar.

......................................... kronor 93,005: 35.

munderingskostnader.................................. „ 40,994: 65.

5. till generalstabens topografiska arbeten............................

6. till officerares anställning vid främmande arméer

7. till skarp skyttel- äsendets och skjutskicklighetens befrämjande

8. till arméens ackordsamortering

9. till byggnadsbehof:

volontärskolan å Carl sborg, kavallerietablissementet vid
Stockholm, byggnader för Svea lifgardet, exercishus i
Landskrona samt tvättinrättning med kök för allmänna

garnisonssjukhuset härstädes.........................................

jemte rätt att för ändamålet använda icke allenast tillgängliga
68,000 kronor, influtna för sålda vallotter i Landskrona,
utan äfven af 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar
hvad erfordras till fyllande af det till 330,691 kronor
beräknade kostnadsbeloppet för dessa byggnadsarbeten under
år 1879, eller 132,000 kronor; och medgifvande att de
för ett kavallerietablissement vid Stockholm efter paviljonssystemet
beviljade medel må, utan förut bestämda inskränkningar,
för sådant etablissement användas; _

summa kronor 1

9,709: —

675,000: —

464,100: —

134,000: —
90,000: —
9,000: —
50,000: —
185,000: —

130,691:

,747,500: —.

Bill. till Riksd. Prof. 1878. ha Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1878 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1879
föreslagen, utfaller sålunda:

1878: 1879:

ordinarie anslag 16,949,500: — 17,750,000
extra » 2,545,400:— 1,747,500

— således ökning 800,500

— således minskning 797,900

summa kronor 19,494,900: — 19,497,500

— således ökning 2,600

—

Femte hufvudtitelii,

innefattande anslagen till »Sjöförsvarsdepartementet.

Under denna hufvudtitel finnes, enligt nu gällande rikssal till årliga
eller ständiga utgifter anvisadt

i penningar ......................................................................... kronor 5,057,486: o?

i i ädelt ränta och ersättning för indragna räntor...........»_81.513: 98,

tillsammans kronor 5,139,000: —.

Med afseende ä de under femte hufvudtiteln förekommande årliga eller
ständiga utgifter vill Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med de beslut, som
finnas antecknade i här bilagda utdrag af det inför Kongl. Maj:t i statsrådet
förda protokoll den 7 innevarande månad, nu föreslå Riksdagen beträffande
:

Departementschefen,

1. att, på det den till chefen för sjöförsvarsdepartementet för närvarande
upplåtna boställsvåning i kronans hus å Skeppsholmen måtte kunna
användas för stationstjenstens behof, Riksdagen ville anvisa hyresersättning
åt bemälde departementschef och för sådant ändamål förhöja det under
ifrågavarande titel uppförda anslag af 15,000 kronor till 17,000 kronor,
eller med.................................................................................. kronor 2,000: —;

Kansli- och kommando-expeditionerna,

2. att Riksdagen, jemte godkännande af den i berörda
protokoll intagna stat för departementets kansli- och kommando-expeditioner
med de vilkor för åtnjutande af deri uppförda
aflöningsförmåner, som i nådiga beslutet angående reglering
af löneförhållandena inom statsdepartementens expeditioner
deri 7 december 1877 finnas bestämda, måtte förhöja

det nu för berörda expeditioner utgående anslag å ordinarie______________

transport 2,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

stat, 19,800 kronor, till 26,800 kronor, eller med....................

hvaremot särskild! anslag å extra stat, hvilket för närvarande
utgår med 2,200 kronor, icke vidare komme att blifva erforderligt
;

Aflöning för flottans kårer och stader,

3. att utöfver de afgifter för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län,
hvilka enligt 1876 års riksdags beslut anvisats för genomförande
af löneregleringen för flottan, jemväl öfriga efter ingången
af år 1879 inflytande dylika afgifter må få för löneregleringens
behof under sistnämnda år användas;

4. att i öfrigt, för löneregleringens genomförande under
år 1879, ett anslag af 50,000 kronor måtte å extra stat för
samma ar anvisas att i man af behof användas;

5. att-, på det Kongl. Magt må komma i tillfälle att, i
dpn ordning som kan finnas lämplig, öka antalet officerare
vid kongl. flottan med 4 underlöjtnanter, 27 löjtnanter, 17
kaptener, 10 kommendörkaptener och 2 kommendörer, de under
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater inbegripna
medel till reserv- och indragningsstaterna måtte, i den
män dessa medel blifva tillgängliga, få användas till aflöning
åt nämnda antal officerare;

6. att de inqvarteringsbidrag, som, i händelse förslag om
inrättande af en för arméen och flottan gemensam artilleribyrå
varder af Riksdagen godkändt, tillkomma de i nämnda byrå
tjenstgörande officerare af flottan, måtte, i likhet med inqvartenngsbidragen
till de för tjenstgöring å stationerna inkallade
offrcei are, få utgå af anslaget till aflöning för flottans kårer
och stater;

Lots- och fyrinrättningen med livräddning sanstalterna,

7. att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag måtte upptagas
till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr och
båkmedel» beräknats, eller till 1,000,000 kronor, och följaktligen
anslaget, med inberäknande af deri ingående ränta, utföras
med 1,000,460 kronor, hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter,
att de å inkomsttiteln '' fyr- och båkmedel» uppkom transport -

2,000: -7,000: —

9,000: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 9,000: —

mande öfverskott få användas för de med berörda anslag af sedda

ändamål; _________________________________________

summa kronor 9,000: —.

Beträffande öfrige ordinarie anslag, som uti riksstateu för år 1878 finnas
under femte hufvudtiteln uppförda och icke här ofvan blifvit särskildt omförmälda,
har Kongl. Maj:t icke anledning föreslå någon ändring.

Om den sålunda äskade förhöjningen .....

tillägges nu gällande riksstats slutsumma.........

så erhålles det belopp ............................................

hvartill femte hnfvudtiteln skulle för år 1879

.............. kronor	9,000: —
))	5,139,000: —,
................ kronor	5,148,000: —
uppgå.

Förutom ofvan, under punkten 4 föreslagna extra anslag
för genomförande under år 1879 af lönereglering för kongl.

flottan......................................................;.................................... kronor

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att
dels bevilja:

8. till fartygsmateriel 2,100,000 kronor samt deraf anvisa

att under år 1879 utgå ...................................... kronor

9. till artillerimateriel ............................................... ”

10. för minväsendet .....................................................

11. till spårvägar a flottans varf i Carlskrona

12. till spårvägar å flottans varf i Stockholm

13. till upprättande af optiska telegrafstationer

i Stockholms skärgård............................_..............

14. till anskaffning af ett fartyg för sjökarte verkets

räkning ...............................................• •• ®

15. till ersättning för ett från utlandet anskaftadt

parti krut ........... "

dels anvisa:

16. af den till 262,000 kronor uppgående åter stod

utaf redan beviljadt anslag till nybyggnad
för skeppsgosseinrättningen i Carlskrona,
att år 1879 utgå..................................... »_

transport

50,000: —

500,000: —
900,000:
247.000: —
53,000: —
23,000: -

20,911: (»s.

40,000: —

148,088:

33.

162,000: —
2,144,000: —

Kongl. MajUts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 2,144,000:

äfvensom att

17. med afseende å den särskilda nådiga proposition,
som Kongl. Maj:t kommer att till Riksdagen aflåta,
angående understöd åt en vetenskaplig expedition
till Norra Ishafvet, måtte såsom extra anslag å hufvudtiteln
uppföras ett belopp af .................... kronor

25,000:

riksstat

på följande sätt:

. tillsammans kronor 2,169,000:—.

jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1878 års
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller

1878:

ordinarie anslag kr. 5,139,000
extra » » 1,772,200

1879:

— kr. 5,148,000

- >. 2,169,000

— således ökning kr. 9,000

- 11 » » 396,800

—

summa kronor 6,911,200

~ kr. 7,317,000

— således ökning kr. 405,800

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Civildepartementet.

Nu gällande riksstat upptager för denna hufvudtitel:

penningar .........................•................................................................... 14,225,650: n.

luden ränta och ersättning för indragna räntor ....................... 174,155: o?.

indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag........... 12,407 : 64.

oindelt spannmål, 9,327,5 kubikfot, till värde förslagsvis å 2

kronor 40 öre kubikfoten........................................'' 22,386-__

summa kronor 14,434,600: —.

Enligt närlagda den 4 och 7 i denna månad öfver civildepartementsärenden-förda
protokoll föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen, beträffande:

l:o Departementets expedition,

_ Extra anslag. Ordinarie anslag,

att dels, med de genom nådigt beslut den
7 sistlidne december stadgade vilkor och förbehåll,
för genomförande af nu föreslagna lönereglering
för departementets expedition höja ordinarie
anslaget till samma expedition från

46,200 kronor till 76,700 kronor eller med......... 30 500-_

30,500- —

transport

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

dels ock förklara, att möjligen ifrågakommande
utbetalning af befattningsinnehafvares lön
på expeditionens äldre ordinarie stat må bestridas
af det på nya staten uppförda anslag till
»amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning

Extra anslag. Ordinarie anslag.

30,500: —

in. m.»;

2:o Kommers-kollegium,

dels medgifva, att de lönebelopp, som äro i
kommers-kollegiets stat anvisade ej mindre för
en advokatfiskalstjenst än äfven för andra ledigblifna
eller ledigblifvande befattningar inom
kollegium, i afseende å hvilka indragning synes
kunna ega rum eller förändring böra vidtagas,
må intill slutet af år 1879, i den mån de för
bestridande af göromålen inom kollegium kunna
finnas erforderliga, af Kongl. Maj:t för ändamålet
disponeras;

dels, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
tilldela kommers-kollegiets ledamöter samt
dess i stat uppförda embets och tjensteman,
med undantag af tre kanslister, tillfällig löneförbättring
under år 1879 till samma belopp
som för innevarande år beviljats, på extra stat

för år 1879 anvisa .........................................................

dels ock likaledes på extra stat för år 1879
anvisa såsom tillfälligt lönetillägg för fyra bergmästare,
som sakna boställen, och tre tjensteman
vid Sala silfververk tjugo procent å de till
dem utgående löner, eller tillsammans....................

3:o Statistiska tabellkommissionen,

dels„ att minska anslaget »aflöningsmedel för
statistiska centralbyrån» från 16,400 kronor till
15,900 kronor, eller med 500 kronor;

dels att för tillfällig förbättring under år
1879 af chefens för statistiska centralbyrån och
öfriga tre dervid anstälde embetsmäns löner,

8,740:

2,420:

transport 11,160:

30,500:

Kongl, Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

, . , transport

hvarje lön med 20 procent, anvisa på extra
stat ....................................................

dals och, att, för utarbetande och utgifvande
af statistiska redogörelser öfver kommunernas
finanser och fattigvård, till Kongl. Maj:ts förfogande
för år 1879 på extra stat anvisa ett
förslagsanslag af...................................

Extra anslag.
11,160: —

2,900: —

10,000: —

4:o Landtmäteristaten,

dels'' att, med de i ofvannämnde protokoll
den 7„ 1 deima månad omförmälde vilkor och
förbehåll i afseende å förändrad organisation af
och lönereglering för landtmäteristyrelsen, godkänna
det i samma protokoll intagna försko- till
ny stat för detta embetsverk;

dels att aflöningen för förste landtmätarne
i riket må, med föreslagna vilkor och förbehåll,
bestämmas att från och med år 1879 utgå med
lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000
kronor jemte ålderstillägg af 500 kronor, att
lönen tilläggas;

dels att, för tillämpning af berörda nya aflönmgsstat
äfvensom för beredande af tillgång
till de för förste landtmätarne föreslagna löner
och tjenstgöringspenningar, höja ordinarie anslaget
»landtmäteristaten» från 98,200 kronor till

116,500 kronor, eller med............................

dels ock att, med föreslagna vilkor och förbehåll
i afseende å inrättande af en justeringsstyrelse
och bestämmande af aflöningsförmåner
för dervid anstälde befattningsinnehafvare, gilla
den för samma styrelse föreslagna stat, samt för
densammas tillämpning bevilja och i riksstaten
eiter anslagstiteln »landtmäteristaten» uppföra
ett särskilt ordinarie anslag, benämndt »iuste ringsstyrelsen»,

till belopp af...................................

utt, till bestridande af de kostnader för statsverket,
som omedelbart föranledas af införandet

transport 21,060: -

Ordinarie anslag.

30,500: —

18,300: —

9,300: —
58,100: ~

:o 1 om statsverket 1878.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n

Extra anslag.

24,060: —

transport

af det metriska systemet för mått och vigt, på
extra stat för år 1879 bevilja och ställa till
Konod. Maj:ts förfogande ett anslag till belopp af 50,000:

Ordinarie anslag.

58,100: —

5:o Rikets ekonomiska kartverk,
att, utöfver det å sjette hufvudtiteln

ä sjette nutvuautetn för
närvarande för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1879 anvisa till
fortsättande af de ekonomiskt-geogratiska kartarbetena
i Norrbottens län 30,000 kronor och
för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar
af riket 46,000 kronor, eller tillsammans..:..........

6:o öfver ståthållare-embetet,
att, för fortsatt utgifvande under år 1879
af »Polisunderrättelser» i enlighet med .de af
Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter, anvisa på
extra stat för samma år ett anslag af

och att, på det Kongl. Maj:t må komma i
tillfälle att för år 1879 bevilja tillfällig löneförbättring
åt Konungens fogat, till belopp af 500
kronor, samt åt underståthallaren, sekreteraren
och kamereraren, aktuarie!), hvarje af de två
notarierna, kammarskrifvare)! och sekreterarens
kanslist med 20 procent af hvarderas lön. äfvensom
höja anslaget för aflönande af vakt- och
exekutionsbetjeningen likaledes med 20 procent,
på extra stat för år 1879 anvisa............................

7:o Landsstaterna i länen,

dels att, med godkännande af föreslagne
och närmare bestämmelser för lönevissa
tjensteman och betjente vid
..andsstaten, besluta,

att alla till landssekreterare, landskamererare
och kronofogdar anslagna boställen eller

grundei
reglering för

76,000:

10,000:

5,250:

transport 165,310:

58,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1 om statsverket 1878.

Extra anslag.

. . transport 165,310: —

lömngsjordar till statsverket indragas den 14
mars 1881; dock med iakttagande,

att sådan indelningshafvare eger att, om
han så önskar, under sin återstående tjenstetid
och med rätt till fardagsår för sig eller sterbhus,
fortfarande såsom löneförmån åtnjuta sitt
boställe mot det afdrag å den kontanta lönen,
som efter uppskattning kan blifva bestämdt; samt
att staten, då den från vederbörande indelningshafvare
eller hans sterbhus öfvertager boställe,
efter värdering vid syn jemväl öfvertager
sådane å bostället befintliga, indelningshafvaren
tillhöriga åbyggnader, som vid synen anses vara
för bostället nyttiga;

att i afseende på de bostadslägenheter, hvilka,
der lämpligen ske kan, böra, mot afdrag å lönerna,
åt länsmännen upplåtas, till Kongl. Maj:ts
pröfning i hvarje särskilt fall öfverlemna såväl
huruvida de nuvarande boställena må bibehållas,
som ock huruvida, i den mån gällande arrendekontrakt
eller andra i afseende på kronoegendoms
användande meddelade bestämmelser medgifva,
sådan egendom må till nytt boställe användas
;

att. med löneregleringens inträdande skall
för deri inbegripne tjensteman upphöra den nuvarande
rättigheten till expeditionslösen, uppbördsprocenter,
provisioner, arvoden af allmänna
bevillningen samt ersättning å allmänna
indragningsstaten och för mistade bötesandelar;
dock med det undantag, att följande sportler
komma att till samma tjensteman fortfarande
utgå, nemligen:

a) lösen för sådane expeditioner, som part
eller annan på egen begäran erhåller eller eljest
icke författningsenligt är pligtig att lösa;

b) andel i böter för försummelse att i
behörig tid erlägga påförde utskyld er;

transport 165,310: —

Bill. till Rissel, Prof. 1878. ha Sami. l:a Afd.

Ordinarie anslag.

58,100: -

58,100: -4

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag.

transport 165,310: —

c) åklagareandelar af sakören;

d) arvode af försäljningsmedel för i beslag
taget virke;

e) provisioner för uppbörd och redovisning
af kommuners eller enskilda inrättningars
afgifter eller utaf medel af än mera
enskild natur, och

f) den särskilda provision, som inom
Wester- och Norrbottens län tillkommer länsmännen
för deras befattning med mantalsskrifningarne
inom lappmarken, samt

tillsvidare och intilldess annorlunda kan
varda förordnadt:

g) arvode för försäljning af utmätt fast
egendom;

att, under detta förbehåll och med föreslagna
vilkor i öfrigt, godkänna följande aflöningsstater:

för landssekreterare och landskamererare:
i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs,

Göteborgs och Bohus, Kalmar, Kristianstads
och Wermlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 4,400. 3,000. 7,400.

med ålderstillägg efter fem år 5,000. 3,000. 8,000.

i Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs,

Örebro, Gefichorgs, Wester-Norrlands och
Södermanlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 4,400. 2,500. 6,900,

med ålderstillägg efter fem år 5,000. 2,500. 7,500.

i Blekinge, Hallands, Westmanlands, Upsala,

Westerbottens, Norrbottens, Jemtlands
och Gotlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet .......................... 4,400. 2,000. 6,400.

med ålderstillägg efter fem år 5,000. 2,000. 7,000.__________

transport 165,310: —

Ordinarie anslag.

58,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag. Ordinarie anslag.

transport 165,310: — 58,100: —

för länsnotarie och länsbokhållare:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs,

Göteborgs och Bohus, Kalmar, Kristianstads, Wermlands,
Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs,
Örebro, Gejleborgs, Wester-Norrlands
och Södermanlands län:

Tjenstgöringa Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet .......................... 1,500. 1,000. 2,500.

med ålderstillägg efter tio år 2,000. L,000. 3,000.

i Blekinge, Hallands, Westmanlands, TJpsala, Westerbottens,
Norrbottens, Jemtlands och Gotlands län:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 1,200. 800. 2,000.

med ålderstillägg efter tio år 1,700. 800. 2,500.

för landskanslist och landskontorist:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 700. 500. 1,200.

med ålderstillägg efter tio år 1,000. 500. 1,500.

för kronofogde:

Tjenstgörings- ExpensLön.
penningar. medel. Summa.

vid tillträdet............ 3,000. 1,000. 300. 4,300.

med ålderstillägg efter
tio år.............. 3,500. 1,000. 300. 4,800.

för länsman:

Tjenstgörings- ExpensLön.
penningar. medel. Summa.

vid tillträdet............ 900. 600. 100. 1,600.

med ålderstillägg efter
tio år............... 1,200. 600. 100. 1,900.

transport 165,310: — 58,100: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag. Ordinarie anslag.

transport 165,310: — • 58,100: —

för vaktmästare:

Tjenstgörings Lön.

penningar. Summa.

vid tillträdet ........................... 500. 300. 800.

med ålderstillägg efter tio år 600. 300. 900.

att, för bestridande af dessa aflöningar, öka
det ordinarie anslaget till »landsstaterna i länen»
med 986,268 kronor;

att, för beredande af tillgångar till arvode
åt extra länsnotarie!’ och öfriga extra biträden
vid länsstyrelserna, samt till vikariatsersättning
under semester för dertill berättigade tjensteman,
på ordinarie stat anvisa ett reservationsanslag till
belopp af 95,000 kronor; samt

att, för beredande af tillgångar såväl till
den ersättning, hvilken efter stadgade grunder
med 489 kronor tillkommer en häradsskrifvare
för boställe, hvars indragning i nåder beslutits,
som ock till de ersättningar, hvilka, blifvit med
tillhopa 193 kronor tillerkända åtskillige länsmän
för afkomst af exproprierad jord, höja sagda
ordinarie anslag med dessa ersättningars sammanräknade
belopp, 682 kronor;

kommande, i händelse af bifall till dessa
framställningar, ordinarie anslaget i penningar
till landsstaterna i länen, hvilket för innevarande
år utgör 1,122,436 kronor 15 öre, att för år
1879 höjas till 2,204,386 kronor 15 öre — deraf
95,000 kronor reservationsanslag — eller med 1,081,950: —

dels ock att besluta,

att, på det Kongl. Magt må kunna lämpligen
förhöja lönerna för de svagast aflönade
landträntmästarne, till Kongl. Maj:ts förfogande

på extra stat för år 1879 anvisa............................. 10,200:

att, för beredande af tillfällig löneförhöjning
åt 117 häradsskrifvare under år 1879, anvisa ett
extra anslag för samma år af.................................... 34,367: 40.

transport 209,877: ;o. 1,140,050: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra, anslag.

transport 209,877: 40

samt att till Kongl. Maj:ts förfogande för år

1879 ställa ett extra anslag af ................................ 40,000: —

att under samma år användas dels till aflöning
och underhåll åt särskild polisstyrka på landet,
der sådan kan af förhållandena påkallas, och dels
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

8:o att, för beredande af tillgång till de för
embets- och tjensteman samt betjente inom departementets
expedition, landtmäteristaten, justcringsstyrelsen
samt landsstaterna i länen ifrågakommande
ålderstillägg, på ordinarie stat bevilja
samt i riksstaten under sjette hufvudtiteln efter
»särskilda förslagsanslag för landsstaterna i länen»
uppföra ett förslagsanslag under benämning »«7-derstillägg», beräknadt till belopp af..............

Beträffande

9:o Statens jernvägstrajik,

vill Kongl. Maj:t

dels, med förklarande att frågor om förändring
i gällande, af Kongl. Maj:t och Riksdagen
gemensamt antagna grunder för aflöning
åt embets- och tjensteinän samt betjente vid statens
jernvägstrafik komma att hädanefter som
hittills underställas Riksdagens pröfning, föreslå
Riksdagen att icke vidare bland anslagen under
sjette hufvudtiteln upptaga och beräkna det för
»statens jernvägstrafik» erforderliga belopp, hvilket
uti innevarande års riksstat är förslagsvis uppfördt
till 11,641,000 kronor;

dels ock hos Riksdagen äska medgifvande, att
generaldirektörens och chefens vid statens jernvägstrafik
årliga aflöning må bestämmas att från
och med år 1879 utgå till belopp af 10,000
kronor;

Ordinarie anslag.

1,140,050: —

170,000: —

transport 249,877: 40. 1,310,050:

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag. Ordinarie anslag.

transport 249,877: to. 1,310,050: —
samt att dels utaf det, till fyllnad i förut
beräknade medel för anskaffande af rörlig materiel
till norra stambanan norr om Storvik, beviljade
särskilda anslag å 5,400,000 kronor ställa till

Kongl. Maj:ts förfogande för år 1879...... 1,500,000

kronor;

dels för utförande af de under samma år
erforderliga nya byggnader och anläggningar vid
statens redan trafikerade jernvägar äfvensom för
anskaffande af fasta maskiner till de mindre reparationsverkstäder,
hvilka för vården af nya
jernvägsliniers rörliga materiel komma att uppsättas,
anvisa ett särskildt anslag för år 1879 till
belopp af 800,000 kronor;

dels ock medgifva, att af de sålunda äskade
anslagen, tillsammans 2,300,000 kronor, Kongl.

Maj:t må redan under innevarande år för det
ena eller andra af ifrågavarande ändamål ställa
till styrelsens för statens jernvägstrafik förfogande
ett belopp af 100,000 kronor;

10:o Skiften och afvittringar,

dels, i likhet med hvad för flera år egt rum,
att för år 1879 bevilja förhöjning i årsarvodet
för de i Kopparbergs län anstälde 18 storskifteslandtmätare
med 400 kronor till hvarje samt i
styresmannens för storskiftesverket årsarvode
likaledes med 400 kronor;

att medgifva, det de belopp, hvarmed afvittringslandtmätarnes
i Westerbottens och Norrbottens
län inkomster af tjensten under år 1879
kunna komma att understiga 2,500 kronor för
yngre afvittringslandtmätare och 3,000 kronor
för de afvittringslandtmätare, som på grund af
ålder i tjensten enligt gällande taxa åtnjuta arvodesförhöjning,
må afvittringslandtmätarne godtgöras
och af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken
utgå;

transport 249,877:40. 1,310,050: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag.

transport 249,877: to.

att för år 1879 åt föredragandena af afvittringsärenden
i Westerbottens och Norrbottens län
samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning
af 400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna
belopp;

samt att bevilja tillfällig tillökning i styresmannens
vid afvittringsverket i Westerbottens
län årsarvode för år 1879 med ett belopp af
200 kronor;

dels ock att, enär det belopp, som i händelse,
af bifall härtill erfordras ej mindre till betäckande
af beräknad brist i tillgängliga medel för storskiftes-
och afvittringsarbetenas bedrifvande år
1878, än äfven för samma arbetens fortsättande
år 1879, utgör 296,035 kronor, för sistnämnda år
utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på extra
stat anvisa i jemn! tal................................................. 233,000:_

ll:o Undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar,

att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
anvisa ett årligt bidrag af 2,000 kronor till
underhållande af ytterligare en landtbruksskola
inom Wermlands län, emot förbindelse för länets
hushållningssällskap eller landsting att årligen
för samma ändamål tillskjuta ett lika belopp,
höja ordinarie anslaget »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar», enligt nu
gällande stat utgörande 170,900 kronor, till 172,900
kronor eller med ............................................................

12:o Landtbruksingeniörer och deras biträden,

att, för beredande af tillgång till den från
och med nästkommande år för tre landtbruksingeniörer
ifrågakommande lönetillökning, höja
anslaget »landtbruksingeniörer och deras biträden»
från nuvarande belopp 46,350 kronor till 47,850
kronor, eller med..........................................................

transport 482,^77: 40.

Ordinarie anslag.

1,310,050: —

2,000: —

1,500: —
1,313,550: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag. Ordinarie anslag.

transport 4 8 2,8 7 7 : 40. 1,313,550: —

13:o Befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar,

att på extra stat för år 1879 anvisa följande
för jordbruket och dess binäringar samt trädgårdsodlingen
behöfliga, för innevarande och föregående
år beviljade anslag, nemligen:

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten........................

b) till prisbelöningar vid sådana möten för

husdjur, redskap, maskiner samt ladugårdsprodukter,
sädesslag och andra jordbruksalster.........

c) till prisbelöningar vid täflingsmöten för

gödboskap, smör, ost, fläsk och kött å de orter
inom landet, der det kan finnas tjenligast dem
anställa och der hushållningssällskapen vilja förena
sig om sammanskott af medel till dessa utställningar
..........................................................................

d) till understöd åt personer af mankönet

för genomgående af fullständig lärokurs i boskaps
uppfödande, skötsel och vård ...................................-

e) till svenska trädgårdsföreningen och dess

elevskola, under vilkor att föreningen, såvidt ske
kan, verkställer utdelning af fruktträd och plantor
företrädesvis till de folkskolestyrelser, som derom
göra framställning, och jemte redovisning
för det erhållna statsbidraget till landtbruksakademien
afgifver berättelse om antalet af de
elever, hvilka under året vid inrättningen njutit
undervisning, äfvensom rörande verkstälda utdelningen
af fruktträd samt om öfriga föremål
för föreningens verksamhet..........................................

f) till arvode åt en för mikroskopiska och

växtfysiologiska undersökningar vid landtbruksakademiens
agrikulturkemiska försöksanstalt, på
förordnande af landtbruks-akademiens förvaltningskomité,
antagen botanist ....................................

transport

5,000: —
10,000: -

5,000: —
2,000: —

4,500: —

1,000: —_

510,377: 40. 1,313,550: —

Korujl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag. Ordinarie anslag.

transport 510,377:40. 1,313,550: —

g) såsom bidrag till underhåll af fyra kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnes
behof, — inom de orter, der hushållningssällskapen
förbinda sig att upprätta laboratorium
och bekosta lokal för detta jemte bostad eller
hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till dessa och laboratorietjenaren äfvensom
årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof —, 3,000 kronor för hvarje

station, eller tillsammans ............................................. 12,000: —

samt att, för fortsättande under år 1879 af
de geologiska undersökningarne och utgifvande
af derpå grundade kartor, bevilja ett extra anslag
för samma år till belopp af ..................................... 83,000: —

14:o Hästafvelns befrämjande,

att, till aflönande vid Flyinge af erforderlig
betjening samt förbättrande af betjeningens vid
alla tre stuterierna lönevilkor, för år 1879 på
extra stat bevilja ........................................................... 5,937:_

15:o Befrämjande 1 allmänhet af slöjderna,

att, i likhet med hvad för innevarande år
egt ruin, på extra stat för år 1879 bevilja:

för anställande af en ytterligare undervisare
i husslöjd och en elev, hvilken bör åtfölja eu af
undervisarne i husslöjd, för att af denne hand -

ledas och utbildas till att kunna användas såsom
lärare i husslöjd, ett anslag å........................... 3,000: —

till befrämjande af husslöjder, utöfver derför
på ordinarie stat anvisade medel, ett till

Korigl. Maj:ts förfogande stäldt anslag å............... 10,000:_

till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare,
utöfver hvad för samma ändamål finnes

på ordinarie stat anvisadt, ett anslag å................. 4,000: —

såsom bidrag till upprätthållande af väf -

skolan i Borås, med vilkor att från Elfsborgs

transport 628,314:40. 1,313,550: —

Bill. till Rihsd. Prat. 1877. 1 Sami. 1 Afd.

Kongl. Maf.ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag. Ordinarie anslag.

transport 628,314: 40. 1,313,550: —

läns landsting eller eljest inom orten tillskjutes
ett belopp, motsvarande minst hälften af statsanslaget,
............................................................................ 3,800: —

att, i likhet med hvad för innevarande år
egt rum, såsom hyres- och inköpsbidrag åt svenska
slöjdföreningens museum för år 1879 bevilja
ett extra anslag af ....................................................... 4,000: —

16:o Befrämjande i allmänhet af bergsbruket,

att minska det under denna anslagstitel uppförda
ränteanslaget med ett belopp, motsvarande
värdet af de från Sala bergslag indragna jordeboks-
och mantalsdagsverken af vissa socknar,
eller 3,524 kronor 41 öre, såsom följd hvaraf
berörda ränteanslag kommer att från 3,586 kronor
39 öre nedgå till 61 kronor 98 öre;

att, under vilkor att bergsskolorna i Filipstad
och Falun med dertill hörande skolor för
bergsarbetare komma att jemväl under år 1879
fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och
utsträckning som hittills, hvarom Kong!. Maj:t
vill genom inspektion af sakkunnig person sig
förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett

belopp af .........................................................................-

att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontor
utbetalas;

17:o Fiskerinäring eris understöd,

att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
anvisa årliga bidrag till godtgörelse åt
fiskeritillsyningsmän och fiskodlings-instruktörer
vid de större och vigtigare vattendragen och
sjöarne å orter inom riket, för hvilka stadgar
om fiskets skydd och ändamålsenliga bedrifvande
blifvit faststälde, på ordinarie stat bevilja och

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande...........................

samt förty höja ordinarie anslaget »fiskerinäringens
understöd» från 18,600 kronor till 58,600 kronor.

transport

14,000: —

650,114: 40.

40,000: —

1,353,550:

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

Extra anslag.

transport.......................

Beträffande alla de ordinarie anslag, som uti
riksstaten för innevarande år finnas under sjette
hufvudtiteln uppförda och icke här ofvan blifvit
särskilt omnämnda, har Kongl. Maj:t icke anledning
föreslå annan förändring än att, för
jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
»skrifmaterialier och expenser, ved in. in.»
höjes från 87,478 kronor 2!) öre till 87,672 kronor
17 öre, eller med ...................................................

De belopp, som Kongl. Maj:t här ofvan begärt
på ordinarie stat, utgöra alltså............................ kronor

Om härtill lägges sjette hufvudtitelns slutsumma
................................................................................. ,,

men från den genom berörda sammanläggning

erhållna summa ....................................... »

afdrages:

dels här ofvan föreslagen nedsättning i
anslagen

till statistiska tabellkommissionen........................ 500: —

och till befrämjande i allmänhet af bergsbruket 3,524: si,

dels ock förslagsanslaget till statens jernvägstrafik,
hvilket icke vidare skulle i riksstaten
upptagas och beräknas................................ 11,641,000:_

så erhålles det belopp .................................................... kronor

hvartill sjette hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Komd.
skulle för år 1879 uppgå.

Ordinarie anslag.

1,353,550: —

193 : 88.

1,353,743: 88.
14,434,600: —
15,788,343: 88

11,645,024: 41,
4,143,319: 47,
Maj:ts förslag

Här ofvan på extra stat begärda anslag utgöra sammanräknade.
...................................................................................................... 650,114:iii.

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen i fråga om:

18:o Aflöning åt styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
samt dess tjänstebiträden in. m.,
att på extra stat för år 1879 anvisa:
till aflöning åt styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden jemte
tillfällig löneförbättring ............................................ 42,310: —

transport 42,310: —

650,114: 40.

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 42,810: —
till undersökningar och expenser för allmänna

arbeten.............................................................................. 45,000:

samt till stipendier åt medlemmar af väg- och
vattcnbyggnadscorpsen för utrikes resor i ändamål
att studera andra länders allmänna arbeten__8,000: —

19:o Statens jernväg sbyggnader,

att dels till fortsättande af arbetena ej mindre å norra
stambanan genom Norrland än ock å tvärbanan mellan
Torpshammar och riksgränsen för år 1879 anvisa ett belopp
af........................................................................... kronor 6,000,000: —

dels ock medgifva, att af detta belopp må användas högst
200,000 kronor till uppförande af bostäder, utöfver de i kostnadsförslaget
för anläggningen beräknade, åt tjenstepersonalen
vid de delar af nämnda statsbanor, som härefter komma att
för allmän trafik upplåtas;

och föreslår derjemte Kong]. Maj:t Riksdagen:

att besluta, det för statens räkning skall, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den af styrelsen för statens jernvägstrafik
upprättade och förordade plan, anläggas en jernväg åt
4,83 fots spårvidd från norra stambanan vid Carlberg till
Lilla Värtan med station i närheten af nämnda sjö, hvilken
anläggning beräknats kosta kronor 1,250,000;

att, enär för samma jernvägsanläggning erfordras staten
tillhörig, under Kongl. Djurgården lydande mark, medgifva,
att ersättning för intrång och förluster, som genom järnvägsanläggningen
kunna tillskyndas antingen enskilda personer
under den tid, nu gällande jordupplåtelser ega bestånd, eller
innehafvare af der befintliga boställslägenheter under en tid
af högst femton år från och med år 1879, må till vederbörande,
efter behörigen verkstäld och godkänd uppskattning,
af statsmedel gäldas;

att vidare medgifva:

l:o att, i händelse det till följd af jernvägsanläggningen
skulle finnas nödigt att till annan af Kongl. Maj:t anvisad
plats förflytta den så kallade Hjortparken och de Svea Artilleriregemente
tillhöriga stallar, kostnaden för dessa flyttningar,

transport

6 50,114 : 40.

90,810: —

740,424: 40.

Kong!. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

hvilka böra af styrelsen för statens jernvägstrafik ombesörjas,
må af statsmedel utså;

2:o att, såsom bidrag till bestridande af kostnaden för
hamnanläggning vid Lilla Värtan samt utförande af åtskilliga
dermed sammanhängande och i kostnadsförslagen närmare
angifna arbeten, hvilka äro till nytta för statens jernvägstrafik
och Stockholms kommun gemensamt, men skola genom
stadens försorg utföras, Stockholms stad må tillerkännas ett

belopp af..................................................................... kronor 100,000,

att utbetalas under loppet af år 1880, mot rättighet för statens
jernvägstrafik att för all framtid afgiftsfritt begagna de
å . upprättad planche II utmärkta stenkolsupplagsplatser,
hvilka skola till styrelsen för statens jernvägstrafik af Stockholms
stad öfverlemnas fullständigt planerade och enligt förslaget
försedda med kajer, vid hvilka 20 fot djupgående fartyg
kunna angöra; och

3:o att, under vilkor och förutsättning att Stockholms
stad, enligt åtagande, samtidigt med jernvägsbyggnaden förev
tagel- och på sin bekostnad fullbordar anläggandet å det
föreslagna stället vid Lilla Värtan af en hamn med tillhörande
upplagsplatser jemlikt plan, som, uppgjord efter hufvudgrunderna
i det af styrelsen för statens jernvägstrafik
upprättade förslag, kan blifva af Kongl. Maj:t faststäld, Stockholms
stad må, utan ersättning till statsverket, erhålla upplåtelse
af de å karta, litt. K, dels med grön, dels med brun
färg jemte bokstäfverna C. D. F. E. och I utmärkta områden
af Djurgården med vattnet derinvid, att tillträdas, de med
bokstäfverna C. och D. betecknade områden genast och det
öfriga i den män staden finnes deraf vara i behof för hamnen
eller för upplags- och byggnads-platser, mot skyldighet
för staden att dels åt lifregementets dragoncorps bereda ny
lämplig lägerplats för en kostnad, ej öfverstigande 5,000 kronor;
dels förvärfva eller till lämplig plats förflytta å denna
mark nu uppförda byggnader, hvaribland de lifregementets
dragoncorps tillhöriga byggnader och den i Lindarängen befintliga
skottvall af sten; dels i den ordning, som kan varda
af Kongl. Maj:t bestämd, utgifva ersättningar för intrång och
förlorade inkomster ej mindre till Djurgårdskassan, än äfven
till innehafvare af boställen och enskilda lägenheter enligt de

transport

740,424: «.

740,424: 40.

Kongl. Maf.ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 740,424: 40.

grunder, som ofvan föreslagits för dylika ersättningar af statsmedel
; dels ock kostnadsfritt upplåta den staden tillhöriga
mark, som kan blifva för jernvägsanläggningen enligt faststäld
plan erforderlig; samt

slutligen, i händelse af bifall till hvad Kongl. Maj:t sålunda
föreslår, att för ändamålet bevilja och ställa till
Kongl. Maj:ts förfogande ett särskildt anslag till belopp

af................................................................................ kronor 1,350,000,

att utgå med 750,000 kronor under år 1879 och 600,000
kronor under år 1880, med rättighet för Kongl. Maj-t att af
det för år 1879 anslagna belopp förskottsvis anvisa 100,000
kronor att utgå redan under innevarande år;

20:o. Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
i allmänhet kontrolleras af styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,

alt af redan utaf Riksdagen beviljade anslag och lån anvisa
för år 1879,

till väganläggning emellan Lycksele och Stensele kyrkor i

West erbottens Vin .................................................................................... 25,000: -

till anläggning eif väg emellan Bredåker och Nedre Ede forss

i Öfver Luleå socken af Norrbottens län................................. 20,000:

till väganläggning frän försele kyrka till Strycksele by jemte
sidoväg från Lycksele öfver Ulriksdal, Carlgård, Husbond liden

och Ruskträsk ........................................................................................... 80,000: -

till fullbordande af hamnen vid Trelleborg............................. 20,000:

till förbättrande af hamnen vid Oscarshamn,

lån ............................................................................... 40,000 kronor

till sänkning af sjöarne ffjelmaren och Qvismaren,

län ............................................................................... 300,000 »;

att till utförande, i enlighet med derför af majoren in. in.

A. Remmer afgifvet, förslag, alternativ n:o 2, af en mindre
hamnanläggning vid Skanör bevilja ett belopp af 50,000 kronor,
att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet utgå under
år 1879 med ................................................................................... 25,000:

och med 25,000 kronor under år 1880;

att anslå och ställa till Kongl. Maj:ts förfogande följande
belopp, nemligen:

till bidrag för anläggning af nya. samt omläggning eller

förbättring af backiga eller eljest mindre goda vägar............... 200,000: -

transport 1,110,424: ro.

Kongl. Maj:t» nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

till understödjande af mindre hamn- och brobyggnader samt

upprensning af tiar och farleder ..............................

till understöd för byggande vid större fiskelägen rf smärre

båthamnar .............................................................’...........''

till under stö dj mule, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet,
af sådana, myrutdikningar och v alte nafta/gm ingår,

som företrädesvis afse att minska frostländigheten .''................

hvarjemte, i afseende å det till befrämjande, medelst lån, af
utdikninyar och aftappning av af sänka trakter och sjöar till beredande
af odling sjö retag erforderliga belopp, Kongl. Maj:t vill
härmed af Riksdagen begära medgifvande, att af de till den
så kallade odlingsfonden i statskontoret inflytande afbetalning
å äldre för nämnda ändamål utgifna lån under år 1879
anvisa nja lan till sammanräknadt belopp af 100,000 kronor;

och att äfven för år 1879 bibehålla nu gällande bestämmelser
angående vilkoren för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag till allmänna arbeten äfvensom i fråga om kontrollen
derå, att sådana arbeten enligt faststälda planer utföras.

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen, att till ersättande
af åtskillige utaf statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter anvisa ett extra anslag å

Ö ..................................... ...........

1,110,424: 4o.
20,000: —
30,000: —

80,000: -

23,256: 13;

summa extra anslag kronor 1,263,680: r,3.

Vidare an märkes här, att enligt det vid 1876 års riksdag fattade beslut
äro för år 1879 till understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar
anslagna .................................................................. 2,000,000 kronor;

Samt att 1877 ais Riksdag, för genomförande af ny tomtreglerin°'' i
Söderhamn, beviljat staden ett lån till belopp af 200,000 kronor, hvaraf
senare hälften .skulle under år 1879 utgå med...................... 100,000 kronor.

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1878 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1879
föreslagen, utfaller sålunda:

1878: 1879:

ordinarie anslag 14,434,600:— 4,143,319:47 således minskning 10,291 280:53.
extra » 1,841,500:— 1,263,680:53 » » 577*819: 47;

summa 1 6,276,100: — 5,407,000: — således minskning 10,869,100:__

Kong!. Ma.j:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Finansdepartementet.

Nu gällande riksstat upptager för denna hufvudtitel:

penningar................................................................................... kronor 12,2 7 6,2 9 7 : 49.

indel t ränta och ersättning för indragna räntor......... » 22,2 2 4 : 53.

indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag » 7 5 4 : 95.

oindelt spanmål 509,0 kubikfot efter 2 kronor 40 öre

för kubikfoten....................................................................»___1,224: 04.

tillsammans kronor 12,300,500:—.
Enligt beslut, som innefattas i härvid bilagda protokoll öfver finansärenden
för den 7 december 1877 samt den 4 och den ( januari 18^8,
föreslår Kongl. Maj:t härmed:

l:o.

att Riksdagen, med godkännande ej mindre af det i protokollet för
den 7 januari intagna förslag till stat för finans-departementets expedition
än äfven af de vdkor för åtnjutande af aflöning från samma stat, som
finnas i statsrådsprotokollet för den 7 december 1877 intagna, måtte höja
det för nämnda expedition uppförda ordinarie anslag 39,500 kronor med
5,700 kronor till 45,200 kronor, i hvilket fall det nu å extra stat för expeditionen
uppförda anslag 9,700 kronor kan från nämnde stat afföras;

2:o.

att, under förutsättning af bifall till Kongl. Maj:ts förslag angående
lönereglering för landtstat^, förslagsanslaget till kostnader för kortMämpling
och allmänna, bevillningens uttaxering matte minskas med 15,000 kronor, ellei
från 117,500 kronor till 102,500 kronor;

3:o.

att Riksdagen, med godkännande af det förslag till stater för postverket,
som finnes bilagdt protokollet för den 4 januari, äfvensom af de i afseende
å den föreslagna nya aflöningen för generalpoststyrelsen ifrågasatta vilkor
och förbehåll, måtte bestämma det å hufvudtiteln uppförda anslag, förslagsvis
beräknadt att af postmedlen direkte utgå till postverket, till samma
belopp, 5,000,000 kronor, hvartill postverkets inkomster för nämnda år blifvit
här ofvan beräknade;

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

4:o.

att Riksdagen, med godkännande af det förslag till stater för telegrafverke!,
som finnes bilagdt protokollet för den 4 januari, äfvensom af de i
afseende a den föreslagna nya aflöningen för telegrafstyrelsen ifrågasatta
vilkor ocli förbehåll, måtte såsom reservationsanslag för år 1879 åt telegrafverket
anvisa enahanda belopp, eller 1,400,000 kronor, hvartill verkets
inkomster för nämnda år blifvit här ofvan beräknade, samt förklara, att
det öfverskott derå, som kan uppstå, må stå till Kong]. Maj:ts förfogande,
i ändamål att användas för verkets tidsenliga utveckling och förbättrande;

varande de förändringar i afseende å de elektriska stationerna, som
under ar 1877 af Kongl. Majrt vidtagits, i nyssberörda protokoll närmare
omförmälda;

5:o.

att Riksdagen, med godkännande af det förslag till stater för tullverket,
som finnes bilagdt protokollet för den 4 januari, äfvensom af de i afseende
å den nya aflöningen för generaltullstyrelsen ifrågasatta vilkor och förbehåll,
måtte bestämma anslaget till tullverket till ett mot nämnde staters
slutsumma svarande belopp åt 2,490,000 kronor, att såsom förslagsanslag
direkte utgå af tullmedlen, dock med Kongl. Maj:t förbehållen rätt, att,
om sä vid genomförandet åt löneregleringen för generaltullstyrelsen erfordras,
å tullverkets öfvergångsaflöningsstat uppföra aflöningen för sådan
ordinarie tjensteman i styrelsen, för hvilken plats i den nya organisationen
<!j i<an beredas, äfvensom de öfriga belopp, som af regleringen föranledas,
och att i sammanhang härmed minska tullverkets omkostnadsstat med
motsvarande belopp, så att staternas slutsumma härigenom ej må förändras;
äfvensom att Riksdagen måtte för sin de! medgifva, att de besparingar,
som uppstå å tullverkets ordinarie aflöningsstat, må af generaltullstyrelsen
få disponeras för samma ändamål, hvartill de å aflöningsstaten uppförda
anslagen till vikariatsersättningar och extra biträden in. m. inom styrelsen
och inom lokalförvaltningen äro afsedda;

(bo.

ätt det a hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till städerna, för mist ad
tolag måtte höjas med 360,000 kronor, eller från 1,040,000 kronor till
1,400,000 kronor;

7:o.

att anslaget till skogsväsendet, i 1878 års stat upptaget till 721,062
kronor 97 öre, matte genom tillägg af 550 kronor till skogsstyrelsens

Bill, till Riksd, Prot. 1878. Ua Sami. l:a Afd. 6

Konql. Maj:ts nåd. pyrop. n:o 1 om statsverket 1878.

expensanslag ökas till 721,612 kronor 97 öre. äfvensom att å ordinarie
stat måtte få uppföras en kronojägare, att anställas å Heda kronopark i
Kronobergs län, med aflöning af 375 kronor i lön och 125 kronor i tjenstgöringspenningar,
eller tillhopa 500 kronor, — till hvilket belopp tillgång
å anslaget till skogsväsendet förefinnes genom den för år 1879 uppkommande
minskning i utgiften till ålderstillägg, — under iakttagande, hvad
angår berörda aflöningsbelopp, att från detsamma framdeles bör afgå värdet
af afkastningen af kronojägarens boställe, då sådant hinner honom beredas;

8:o.

att anslaget till arvoden åt allmänna ombud vid enskilda banker och
kreditanstalter, nu i riksstat uppfördt såsom förslagsanslag, högst 10,000
kronor, måtte under benämning »för kontrollen vid enskilda banker och
kreditanstalter» upptagas såsom förslagsanslag, högst 16,000 kronor;

9:o.

att förslagsanslaget till ålderstillägg måtte ökas med 5,500 kronor, eller
från 8,500 kronor till 14,000 kronor;

10:o.

att förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar måtte förhöjas
med 14,000 kronor, eller från 6,000 kronor till 20,000 kronor, samt

11 :o.

att för vinnande af jemn slutsumma å hufvudtitelns ordinarie anslag
förslagsanslaget till skrifmaterialier cell■ expenser måtte minskas med 550
kronor, eller från 19,576 kronor 82 öre till 19,026 kronor 82 öre.

Sammanställes hufvudtitelns nuvarande ordinarie anslagssumma med de
af Kongl. Maj:t sålunda gjorda förslag, så visar sig att nämnda summa
skulle komma att ökas genom förhöjning i anslagen

till departementets expedition .......................... kronor

» postverket .......................... »

» ersättning till städerna för mistad tolag »

» skogsväsendet ................................................... »

» arvoden åt allmänna ombud vid enskilda

banker och kreditanstalter ..............

» ålderstillägg ............................................

» rese- och traktamentspenningar........

5,700

200,000

360,000

550

»	6,000:
))	5,500:
))	14,000:	591,750:

transport 591,750.

Kongl. M.aj:ts nåd. prof. nio 1 om statsverket 1878.

transport 591,750:

men deremot minskas genom nedsättning
i anslagen

till kostnaden för kortstämpling och allmänna

bevillningens uttaxering.............................. kronor 15,000:

» tullverket............................................................ » 46,000:

» skrifmaterialier och expenser ..................... » 550: 61,550:,

hvadan således tillökningen i sin helhet

skulle utgöra ............................................................................... kronor 530,200:

och om härtill lägges summan af de nuvarande

ordinarie anslagen å hufvudtiteln ....................................... « 12,300,500:

skulle den nya summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag blifva................................................................................... kronor 12,830,700.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att såsom extra anslag för år 1879 måtte
under denna hufvudtitel beviljas:

till dyrtidstillägg åt kammarkollegium ............................. kronor 19,440: —

» » » kammarrätten ...................................... » 22,320: —

» » » öfverintendentsembetet ......... » 4,100: —

» » » skogsstyrelsen ....................................... » 3,380: —

» granskning af nya jordeböcker....................................... » 13,600: —

» genomförandet af statskontorets nya organisation » 10,700: —

» betäckande af statskontorets förskotter........................ » 57,027: 48

» ersättningar m. in. till följd af indelta arméens
aflöningstillgångars öfvertagande af statsverket:
till inlösen af dagsverksskyldighet från hästhemman
i Skåne (förslagsanslag) .............................. » 4,632: av

» militieboställskassan ............................................... » 17,000: —

» ersättning åt arrendatorer af militieboställen
och åt militära indelningshafvare på gammal
stat för dem förut från en del af boställskassornas
medel tillfallande ränteafkomst (förslagsanslag)
................................................................ » 4,800: —

» förvaltningen af statens domäner ................................. » 88,000: —

» bidrag till postverkets trafikutgifter.............................. » 350,000: —

eller tillsammans kronor 595,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i 1878 års
stat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1879 föreslagen,
utfaller sålunda:

1878: 1879:

ordinarie anslag.. 12,300,500
extra anslag....... 433,500

12,830,700
— 595,000

— således ökning 530,200

— således ökning 161,500

—

summa 12,734,000

— 13,425,700

— således ökning 691,700

—

Åttonde liufyucltiteln,

innefattande anslagen till Ecklesiastikdepartementet.

Nu gällande riksstat upptager under denna hufvudtitel:

penningar...................................................................................... kronor 7,656,268: 08.

indelt ränta och ersättning för indragna räntor............ » 244,007: os.

indelt tionde och ersättning för indelta tiondeanslag... » 795,879: 84.

oindelt spanmål 4,624 kubikfot 1 kanna, efter värde

af 2 kronor 40 öre kubikfoten, motsvarande............... » 11,097: 84.

tillhopa kronor 8,7 0 7,2 5 3 : 38.
I öfverensstämmelse med bilagda utdrag af det inför Hans Maj:t Konungen
i statsrådet den 7 innevarande januari förda protokoll öfver ecklesiastikärenden,
föreslår Kongl. Maj:t, beträffande anslagen till

l:o. Departementets expedition,

att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet intagna stat för
ecklesiastikdepartementets expedition jemte de i protokollet för finansärenden
för den 7 december 1877 för de nya löneförmånernas åtnjutande föreslagna
vilkor, för statens tillämpning må beviljas- en tillökning i expeditionens
nu varande ordinarie anslag med.............................. kronor 22,350:—,

hvaremot de för expeditionen nu uppförda extra anslag, tillhopa
17,500 kronor, icke vidare skulle utgå;

2:o. Kleresistaten,

att såsom prostetunnor för Boda och Magneskogs församlingar
i Karlstads stift beviljas ett belopp af................................ .29x30.

transport 22,3 7 9 : 30.

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

3:o. Universiteten,

att aflöning åt en ny ordinarie professor i teologiska fakulteten
vid universitetet i Upsala beviljas med................................

deraf 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

att till arvode för biträde vid den praktiska afdelnin gen

inom samma fakultet anvisas ....................................................

att anslaget till bokinköp vid universitetsbiblioteket i Upsala
höjes med..........................................................................................

att förhöjning i årsanslaget för den anatomiska institutionen
vid samma universitet beviljas med........................................

att för den meteorologiska institutionen vid universitetet
i Upsala beviljas:

aflöning åt en föreståndare, tillika extra ordinarie

professor i meteorologi ............................. kronor 4,000: —,

deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar
med rätt till ett ålderstillägg af 500 kronor
efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;

arvode åt en amanuens .................................... 500: —

samt för institutionens materiel..................... 1,500: —

att för den zoologisk-zootomiska institutionen
vid samma universitet anslås:

aflöning åt en prosektor ................. kronor 3,000: —

deraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

till institutionens laboratorium .................. 750: —

samt lön till en vaktmästare......................... 500: ■—

att anslaget till bokinköp vid universitetsbiblioteket i

Lund höjes med.......................................................................................

att för det medicinskt-kemiska laboratoriet vid samma

universitet beviljas ett årligt anslag af............................................

att arvoden anvisas åt en andre amanuens vid kemiska

institutionen i Lund med........................................................................

samt åt eu amanuens vid den kirurgiska kliniken derstädes
med ......................................................

4:o. Karolinska medico-kirurgiska institutet,

att å ordinarie stat uppföres ett anslag af ..........................

hvaraf tills vidare bör utgå löneförbättring till de vid institutet
anstälde adjunkter i öfverensstämmelse med 1877

22,3 7 9 : 30.

6,000:-,

3,000: —
5,000: —
1,500: —

6,000: -

4,250: —
5,000: —
3,000: -500: —
500: —

11,000: —

transport 68,129; 30,

Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 68,129: iso-’
års riksdags beslut, men hvilket anslag sedermera må, jemte
de nu varande adjunktslönerna, i den mån de blifva disponibla,
användas till upprättande af extra ordinarie professioner
enligt den i statsrådsprotokollet upptagna stat;

att aflöning åt en laborator i fysiologi anvisas
me(j............................................................................. kronor 3,000:

hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar; .
att förhöjning i arvodet åt amanuensen vid

fysiologiska anstalten beviljas med .............................. 500: —

samt tillökning i vaktmästarens arvode med ...__250: 3,750: —

5:o. Elementarläroverken,

att för lärares vid elementarläroverken uppflyttning i

högre lönegrad enligt gällande grunder anvisas...........................

att för beredande af löneförbättring samt. extra arvoden
åt teckningslärarne vid elementarläroverken, i öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet afgifna grunder, anslaget

till elementarläroverken ökas med......................................................

att ersättning för de i en kollegalön vid elementarläroverket
i Norrtelje hittills inräknade donationsmedel, hvilka

skulle till stadens disposition återgå, beviljas med......................

att för treklassiga elementarläroverkets i Filipstad utvidgning
till femklassigt realläroverk under de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor beviljas ......................................................

att det må medgifvas lärare vid allmänt elementarläroverk,
att vid årsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad
räkna sig tillgodo jemväl den tid före år 1864 han, efter att
hafva undergått filosofie kandidatexamen, varit såsom vikarie,
extra lärare eller duplikant vid dylikt läroverk anstäld, så
framt hans förenämnda tjenstgöring varit väl vitsordad och
Väsentligen lika med den, som åligger lektor, adjunkt eller
kollega vid i fråga varande läroverk; dock med undantag för
de tre första åren af hans så beskaffade verksamhet;

att till praktisk utbildning af blifvande elementarlärare
å det ordinarie anslaget till elementarläroverken uppföres
samma belopp, som vid senaste riksdagarne blifvit för detta

ändamål å extra stat anvisadt, eller...................................................

transport

30,000: —

17,600: —

406: —

4,750: —

15,000: —
139,635: so.

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

att af de docenter, som vid nästkommande års början
äro eller derefter blifva anstälde vid universitetens teologiska
och filosofiska fakulteter, men icke innehafva docentstipendium,
ett antal af intill tjugu i Upsala och intill tio i Lund
må, i händelse de öfvergå i elementarläroverkets tjenst, för
bestämmande af lönegrad räkna sig till godo högst fem år
af den tid, de efter början af år 1879 deltagit i undervisningen
vid universitetet, under de vilkor och närmare bestämmelser,
som af Kong]. Maj:t för undfående och bibehållande
af dylik förmån för docent varda bestämda;

6:o. Högre skolor för qvinlig ungdom,

att det hittills å extra stat beviljade anslag till understöd
åt högre skolor för qvinlig ungdom måtte öfverflyttas på ordinarie
stat med ett belopp, förhöj dt till.......................................

7:o. Seminariet för bildande af lärarinnor,

att de vid det högre lärarinneseminariet anstälda lärarinnor
må åtnjuta rätt till uppflyttning i högre lönegrad efter
samma grund, som gäller för den vid seminariet anstälde adjunkt,
samt att de kostnader, som i fråga varande rätt till
uppflyttning i högre lönegrad kommer att medföra, må bestridas
af besparingarna å anslaget till elementarläroverken;

8:o. Folkundervisning en,

att för lärares vid seminarierna uppflyttning i högre lönegrad
enligt gällande grunder anslås............. kronor 2,500: —

att för seminariernas utvidgning med ännu en
årsklass anvisas, utöfver de för ändamålet förut beviljade
medel, ytterligare.................................................. 8,550: —

att för beredande af löneförbättring åt teck ningslärare

anslaget till seminarierna ökas med...... 1,375: —

samt att desse lärare må efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring uppbära ett ålderstillägg af
200 kronor och efter tio års dylik tjenstgöring ett
ytterligare lönetillägg af 200 kronor;

139,635: no.

50,000: —

transport 12,425:— 189,635:30.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 12,425: —

att för inrättande af ett seminarium i Norrland
för q vinliga elever beviljas.................................... 8,900: —

att anslaget till stipendier för seminariielever ökas med
att anslaget till arvoden och resekostnadsersattning åt

folkskoleinspektörer ökas med .........................................................

att förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor ökas

med..............................................................................................................

samt att högsta beloppet af det understöd, som kan tillläggas
eu folkhögskola, må bestämmas i enlighet med de i
statsrådsprotokollet föreslagna grunder;

9:o. De tekniska Läroverken,

att, för tillämpning af den i statsrådsprotokollet omförmälda
organisation af slöjdskolan i Stockholm beviljas en tillökning
i skolans ordinarie anslag med........................................

hvaremot de för skolan å extra stat för 1878 beviljade anslag,
tillhopa 72,130 kronor, icke skulle vidare utgå;

10:o. Medicinalstyrelsen och, dit hörande stater, %

att till tjenstgöringspenningar åt rättskemisten, att till
vikarie afstå» i de fall, Kongl. Maj:t närmare bestämmer, beviljas
en tillökning i anslaget till medicinalstyrelsen med........

under vilkor att rättskemisten deraf använder 1,000 kronor
till aflöning åt ett biträde vid de rättskemiska undersökningarnas
utförande;

att provincialläkarelönerna må från och med år 1879 utgå
med 2,000 kronor, och derutöfver med ett åldcrstillägg af 500
kronor efter femton års tjenstgöring, samt att, för beredande
af tillgång till normallönernas utbetalande, anslaget till pro vincialläkares

aflönande ökas med......................................................

hvaremot det på innevarande års extra stat uppförda anslag
till dyrtidstillägg åt provincialläkare, 44,400 kronor, icke
skulle vidare utgå;

att tillökning i anslaget till tjenstgöringspenningar åt pro vincialläkare

beviljas med ................................................................

transport

189,635: so.

21,325: —
10,000: —

20,000: —

10,000: —

71,500:—,

1,500: —

55,000: —

7,500: —
386,460: so.

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

11 ro. Barnmor skeunder visning en och barnbördshusen,

att anslaget till allmänna barnbördshuset i Stockholm
ökas med .............................................

att lönen för barnmorskeläraren vid Göteborgs undervisningsanstalt
för barnmorskor ökas med

12.o. Vetenskapsakademien och naturhistoriska riksmuseum,

att anslaget till expenser för naturhistoriska riksmuseum
höjes med ............................................

att för underhåll af den zoologiska stationen vid Christineberg
i Göteborgs och _ Bohus län och för främjande af
arbetena vid densamma anvisas ett reservationsanslag af.........

13:o. Akademien för de fria konsterna,

att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet intagna
stat för nämnda akademi, för statens tillämpning beviljas
en tillökning i akademiens anslag af.............................

hvaremot det till dyrtidstillägg för akademien nu anvisade anslag,
4,500 kronor, icke skulle vidare utgå;
äfvensom att vilkoren för vederbörande löntagares skyldighet
att vid tjenstledighet afstå de i aflöningen ingående tjenstgöringspenningar
till vikarie må af Kongl. Maj:t bestämmas;

o .

14:o. Ålder stillägg,

att, under förutsättning af Riksdagens bifall tdl hvad ofvan
föreslagits angående ålderstillägg å lön för vissa embets- och
tjensteman, de för beredande af dylik förmån erforderliga belopp
må utgå af det å åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag
till ålderstillägg, samt att för detta ändamål
nämnda anslag höjes med ......................................

De här ofvan föreslagna tillökningar i anslag utgöra således
tillhopa........................................................

af hvilka 203,900 kronor tillförene utgått å extra stat.

. Om till nämnda belopp, hvarmed de ordinarie
anslagen å åttonde hufvudtiteln skulle ökas,
läggas de i nu gällande riksstat under hufvudtiteln
uppförda ordinarie anslag ............................. 8,707,253: as,

transport 8,707,253:3»;

386,460:30

5,500: —
1,500: —

4,530: —
2,000: —

12,800: —

22,000: —.
434,790: so,

434,790: so.

Bih. till Rilcsd. Prat. 1878. Pa Sami. Pa Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 8,707,2 5 3 : 38; 434,790:30.

hvilka Kongl. Maj:t anser böra bibehållas utan
vidare förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved in. in. minskas med.....................814:08. 8,706,438:70.

komme denna hufvudtitels anslag för ständiga behof att utföra
........................................................................................... kronor 9,141,229:--

För nedan nämnda behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga till åttonde
hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som i ofvan
berörda protokoll öfver •ecklesiastikärenden omförmälas, af Riksdagen äska

följande anslag:

l:o till dyrtidstillägg åt embets- och tjensteman under ecklesiastikdepartementet
........................................................................

2:o till seminariet i Upsala för språkvetenskap...........................

3:o till fortsättande af universitetsbyggnaden i Upsala ............

4:o till förändring och tillbyggnad vid den anatomiska institutionens
i Upsala hus 140,000 kronor, hvaraf anvisas

att utgå under år 1879..................................................................

5:o till seminariet i Lund för språkvetenskap..................•......

6:o till anskaffande af inventarier för det medicinskt-kemiska

laboratoriet i Lund ........................................................................

7:o till fullständigande af inventarierna i laboratoriet för

allmän kemi i Lund..............................................•.........................

8:o till fortsättning af universitetsbyggnaden i Lund...............

9:o till ny byggnad för den fysiska institutionen vid universitetet
i Lund 105,000 kronor, hvaraf anvisas att utgå

under år 1879 .........................................................................;......

10:o till uppförande af en ny byggnad för Karolinska medicokirurgiska
institutets anatomiska, histologiska och fysiologiska
institutioner samt farmakologiska samlingar 355,000

kronor, hvaraf anvisas att utgå under år 1879 ..................

ll:o till resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk
vid elementarläroverken ..............................................................

15,446: —
3,000: —
100,000: —

50,000: —
2,950: —

25,000: —

6,000: —
100,000: —

40,000: —

120,000: —

6,000: —

transport 468,396:

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport

12:o till uppförande af eu byggnad för seminariet i Falun för
bildande af folkskolelärarinnor 72,000 kronor, hvaraf

anvisas att utgå under år 1879 .............................................

13:o till understöd åt sådana församlingar, som ej förmå till

erforderligt belopp aflöna sina folkskolelärare.....................

14:o till utarbetande af geografiska kartor för folkundervisningens
behof..................................................................................

15:o till understöd åt tekniska afton- och söndagsskolor.........

16:o till uppehållande af undervisningen vid farmaceutiska

institutet under år 1879 ..............................................................

17:o för tillämpning af den i statsrådsprotokollet intagna stat

för veterinärinrättningen i Skara ............................................

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att hvad å de för åren
1876 och 1877 för veterinärinrättningen beviljade extra
anslag kan finnas besparadt må, på sätt i statsrådsprotokollet
förmäles, i mån af behof användas till fullbordande
af (m smedjebyggnad vid veterinärinrättningen;
18:o för vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens behof,

på sätt statsrådsprotokollet närmare utvisar, .....................

19:o till bestridande under år 1879 af kostnaderna för den å
Manilla nu befintliga blindafdelningens afskiljande från

döfstuin-institutet.......................................................................

20:o till uppehållande under år 1879 af undervisningen vid

två läroanstalter för öfveråriga döfstumma...........................

21 ro till hospitalsbyggnader .................................................................

22:o till understöd enligt de i statsrådsprotokollet angifna
grunder åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn ...
23:o till understöd åt det i Jerfsö inrättade sjukhem för spetälske
under de i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor

24:o till restauration af domkyrkan i Linköping ...........

25:o till beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska
hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande

landsmän..................................................................

26:o till svenska fornskriftssällskapet...............................................

27:o för tillsyn och vård af lifrustkammarens samlingar.........

28:o till fortsättande af arkeologiska undersökningar på Björk ön

10,000 kronor, deraf anvisas .............................................

att utgå under år 1879 på de i statsrådsprotollet omförmälda
vilkor;

468,396: —

25,000: —

20,000: —

1,500: —
20,000: —

7,575: —

12,900: —

9,200: —

15,000: —

27,000: —
350,000: —

20,000: —

7,500: —
8,000: —

10,000: —
2,000: —
600: —

5,000: —-

transport 1,009,671: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

transport 1,009,671: —

29:o till förvarande och vårdande af den skandinaviskt etnografiska
samlingen i Stockholm................................................ 11 600: —

30:o till vetenskapsakademiens disposition för fortsättande af
zoologiska och fysikaliska undersökningar af de Sverige
o ingifvande haf...................................................................................5,000: —

tillhopa kronor 1,026,271:

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1878 års
stat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1879 föreslagen,
utfaller sålunda:

1878: 1879:

ordinarie anslag 8,707,253: 38 9,141,229

extra » 1,267,746: 62 1,026,271

— således tillökning 433,975

— således minskning 241,475

summa 9,975,000: — 10,167,500

— således tillökning 192,500

—

Nionde Imfyudtiteln,

innefattande anslagen till Pensions- och Indragningsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager för den förra eller pensionstfaten 1,279,050
kronor.

I afseende å denna stat föreslår Kongl. Maj:t, enligt beslut, som innefattas
i bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden:

att bland de under rubriken civilstatens pensionskassa uppförda anslag
upptages ett särskildt anslag å 3,500 kronor för pensionering af föreståndare,
lärare och betjente vid tekniska högskolan jemte deras enkor och barn.

Beträffande allmänna indragning sstaten, hvarunder finnes i nu gällande
riksstat anvisadt:

penningar ........................................................................................ kronor 957,575: 33

indelt ränta och ersättning för indragna räntor............... » 803: 61

indelt tionde och ersättning för indragna tionde anslag » 50: 18

oindelt spanmål 8 kubikfot 7 kannor å 2 kronor 40

öre kubikfoten.............................................................................._ 20: 88

tillsammans kronor 958,450: —,

vill Kongl. Maj:t föreslå:

enligt bilagda prut okoll öfver justitie-ärenden:

att vaktqvinnan Anna Christina Björkman må berättigas att från och
med månaden näst efter den, då hon erhåller afsked från vaktqvinnebefatt -

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

ningen vid länsfängelset i Kalmar, å allmänna indragningsstaten uppbära
för sm återstående lifstid en årlig pension af 200 kronor;

att direktören vid läns fängelset i Linköping, f. d. underlöjtnanten Änders
Letter Ljungblom må berättigas att från och med månaden näst efter
den, da han erhåller afsked från direktörsbefattningen vid nämnda länsfängelse,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1 800
kronor;

att häradshöfding må förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, då han efter fylda 65 lefnads- och 35 tjenstår från emetet
afgått, under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indra^ningsstaten
en årlig pension af 5,000 kronor; samt

att, derest denna framställning af Riksdagen bifalles, häradshöfdinosom
utnämnes efter det sådan pensionsrätt blifvit åt häradshöfding beviljad''
skall vara förpligtad att vid fylda 70 års ålder från embete t afgå;
enligt Inlagda protokoll öfver landtför svar särenden:

. . att ^en öfversten Gregorius Adolfsson Aminoffs numera aflidna enka beviljade
pension å allmänna indragningsstaten, 750 kronor, må på hans efterlemnade
ogifta döttrar Augusta Ulrika Lovisa, Hildegard Ebba Carolina och
Lugnd Wilhelmina Soja/ få öfverflyttas och utgå från 1878 års början så
länge någon af dem lefver; " ’

att för framlidne öfverstelöjtnant,eu Gustaf Törnebladhs enka Brita Joll,
ännu kled'' nbl''ad må ä allmänna indragningsstaten uppföras eu äril''o- pension
åt 400 kronor, att under hennes återstående lifstid från 1878 års början
utgå;

att for kaptenen i arméen, underlöjtnanten vid Wendes artilleriregemente
Magnus Ludvig Blomstedt må på allmänna indragningsstaten uppforas
en årlig pension af 400 kronor att, jemte de honom vid afskedstagande!
såsom pension från arméens pensionskassa och fyllnadspension tillkommande
600 kronor, under hans återstående lifstid utgå från och med
månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked ur krigstjensten;

att den pension till belopp af 300 kronor å allmänna indragningsstaten
som utgått till numera aflidna fröken Constance Carolina Charlotta von
Hohenhausen, må öfverflyttas på hennes qvarlefvande syster fröken Hilda
wn Hohennausen, att från och med november månad sistlidne år under
hennes återstående lifstid åtnjutas;

att för intendenten vid utredningsförrådet, i Göteborg, f. d. öfverstelöjtnant,
eu Johan Fredrik Flack må å allmänna indragningsstaten uppföras
pension, stor 1,800 kronor, att från och med månaden näst efter den, i
hvilken han från mtendentsbefattningen entledigas, under hans återstående
lifstid utgå; samt

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

att till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärn smän
må för år 1879 å allmänna indragningsstaten anvisas 10,000 kronor, med
vilkor att undprstödsbeloppen icke öfverstiga 50 kronor för hvarje landtvärnsman
;

enligt bilagda protokoll öfver sj oför sv ar särenden:

att åt medicine licentiaten Wilhelm Uhrström må på allmänna indragningsstaten
uppföras eu årlig pension af 1,000 kronor, att från och med
innevarande år under hans återstående lifstid utgå; samt

att kammardrängen i förvaltningen af sjöärendena Wilhélm Lundgvist
må, när han från tjensten undfått afsked, från och med månaden näst derefter
såsom pension under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett belopp af 450 kronor årligen.
enligt bilagda protokoll öfver civilärenden:

att kronofogden i Sunnerbo härads fögderi af Kronobergs län Claes
Ulrik Sällberg må från och med månaden näst efter den, hvari lian med
pension ur civilstatens pensionsinrättning från tjensten afgår, under sin
återstående lifstid åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten till
belopp, motsvarande skilnaden mellan nämnde pension och den för kronofogdar
i allmänhet å indragningsstat bestämda pension;

att Riksdagen må medgifva, ej mindre att kommissionslandtmätare eller
andre landtmätare, som vid afskedstagandet tjenat i minst 30 år och under
sammanräknade minst 25 år varit tjensteman vid generallandtmäterikontoret,
eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vicekommissionslandtmätare,
kommissionslandtmätare eller andre landtmätare, må, om han tillika vid
afskedstagandet uppnått minst 60 lefnadsår, på allmänna indragningsstaten
undfå pension till ärligt belopp af 1,600 kronor, dock att sådan pension
icke må tillgodokomma kommissionslandtmätare, som fortfar att tjenstgöra
såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare eller i sådan egenskap redan
uppbär pension å allmänna indragningsstaten, än äfven att förste landtmätare,
som vid afskedstagandet tjenat i minst 30 år och under sammanlagdt
minst 25 år varit tjensteman vid generallandtmäterikontoret, eller storskiftes-
eller afvittringslandtmätare, eller vice kommissionslandtmätare, komissionslandtinätare,
andre eller förste landtmätare, må vid uppnådda 60 lefnadsår
berättigas att på allmänna indragningsstaten undfå pension till ärligt
belopp af 2,500 kronor;

att landtbruksakademi ens sekreterare, professoren, filosofie doktoren Johan
Peter Arrhenius må från och med månaden näst efter den, då. han
från sekreterarebefattningen hos akademien afgår, å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 4,800 kronor;

att afvittrings- och kommissionslandtmätaren i Westerbottens län Johan
August Fagerström må, efter erhållet afsked från afvittringslandtmätare -

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

och kommissionslandtmätarebefattningarna, få uppföras å allmänna indragningsstaten,
för att derifrån under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig
pension af 1,200 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
hvarunder afskedet kan blifva honom beviljadt;

att, i ersättning för jord, som från det bergmästaren i vestra bergmästaredistriktet
anslagna boställe1 inom Filipstads stads område för särskilda
ändamål exproprierats, må från allmänna indragningsstaten få, till
nuvarande bergmästaren i distriktet, filosofie doktoren Carl Anton Hjalmar
Sjögren eller hans rättsinnehafvare, sa länge han vid nämnda bergmästaretjenst
qvarstår, eller fardagsrätt, der sådan lagligen eger rum, af honom eller hans
rättsinnehafvare åtnjutes, årligen från och med år 1878 utbetalas ett belopp
af 102 kronor, motsvarande i jemnadt tal fem procent ränta å den till
statsverket för den exproprierade jorden öfverlemnade ersättningssumman;

att landträntmästare!! i Malmöhus län Samuel August Kindstrand må
från och med månaden näst efter den, hvari han med pension ur civilstatens
pensionsinrättning från tjensten afgår, under sin återstående lifstid
åtnjuta fyllnadspension från allmänna indragningsstaten till så stort belopp,
att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning uppgår till

3.000 kronor årligen; °

att kommissions- och afvittringslandtmätaren i Westerbottens län Walfnd
Olof Widestedt må från och med månaden näst efter den, i hvilken
han från kommissions- och afvittringslandtmätarebefattningarna erhåller afsked,
åtnjuta årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp af

2.000 kronor; ~ 1 r

att kronofogden i Kinds och Redvägs härads fögderi af Elfsborgs län
August Victor hgursten må få, efter erhållet afsked från kronofogdetjensten,
öfverflyttas till allmänna indragningsstaten och derifrån under sin återstående
lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af 2,200 kronor, att utgå
från och med månaden näst efter den, hvarunder afskedet honom beviljas;

att expeditionssekreteraren i civildepartementets expedition Bernhard
W ilhelm von Prinzencreutz må öfverflyttas å allmänna indragningsstaten med
rätt att derå från och med månaden näst efter den, då Kong]. Maj:t finner
godt förklara, att hans tjenstgöring inom expeditionen må upphöra, åtnjuta

sm. nu å expeditionens gamla ordinarie stat innehafvande lön, 4,500 kronor
årligen;

att öfveringeniören vid rikets generallandtmäterikontor Erik Gustaf
Liunggren må blifva å allmänna indragningsstaten Överflyttad med rätt att
derå från början af år 1879 uppbära sin nuvarande lön med dyrtidstillägo-,
3,600 kronor årligen; dock att, derest han varder befordrad till annan tjenst
å rikets stat, han skall vara pligtig att i allo frånträda afiöningen på indragningsstat,
om denna understiger eller är lika med den nya lönen, samt

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

att å den förra vidkännas motsvarande afdrag i den mån den öfverstiger
berörda nya lön; samt

att på allmänna indragningsstaten må från och med år 1879 uppföras:

för chefen för landtmäteri et, generaldirektören Ludvig B er dekan Falkman
2,300 kronor, motsvarande skilnaden emellan hans nuvarande löneförmåner
och dem, som för chefen för landtmäteriet å ny stat blifvit föreslagne;

för ingeniören Per Emanuel Bergstrand 2,662 kronor;

för amanuensen Lars Petter Agren 1,440 kronor; och

för amanuensen Gustaf Salomon Lindmark 1,440 kronor;
att utgå till hvar och en af dessa fyra för så lång tid, han i sin nuvarande
befattning inom landtmäteristyrelsen qvarstår och dermed hittills
förenade åligganden fortfarande fullgör;

enligt b ilagda protokoll öfver finans ärenden''.

att åt t. f. byråchefen i finansdepartementets expedition, expeditionssekreteraren
Lars Ludvig Fries må å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension af 2,100 kronor att, jemte den honom från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension å 2,400 kronor, till honom utgå
från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från expeditionssekreteraretjensten
honom beviljas, så att summan af de pensionsbelopp,
han kommer att åtnjuta, motsvarar hela. hans nuvarande expeditionssekreterarelön,
4,500 kronor; och

att åt kanslisten i samma departements expedition, friherre Carl Gustaf
Ludvig von Plåten må, under förutsättning att Kongl. Maj:ts förslag
angående reglering af Dess kansli äfvensom af telegrafstyrelsen varder af
Riksdagen bifallet, å allmänna indragningsstaten uppföras ett belopp af 800
kronor, att från och med år 1879 årligen till friherre von Plåten utgå
såsom ersättning för honom genom nämnda kanslist^ensts indragning frångångna
inkomster;

enligt hilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden:

att de två inom ecklesiastikdepartementets expedition nu anstälde kanslister,
Claes Erik Libell och protokollssekreteraren i Kongl. Maj:ts kansli
Carl Johan Edvard Heijkenskjöld, må från och med månaden näst efter den,
då nådigt afsked från kanslistbefattningen dem meddelas, under sin återstående
lifstid a allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af
960 kronor hvardera, motsvarande skilnaden mellan deras nuvarande löneförmåner
och den pension, de ega att från Civilstatens pensionsinrättning
åtnjuta;

att notarien vid konsistorium i Kalmar, filosofie doktoren Carl Magnus
Lagerhamn må frän och med månaden näst efter den, då afsked honom

Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

meddelas, uppföras å allmänna Indragningsstaten till åtnjutande under sin
återstående lifstid af en årlig pension af 2,700 kronor;

att den vid 1877 års riksdag för extra ordinarie professorn vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet Magnus Gustaf Retzius beviljade professors
lön, 4,500 kronor, må från och med år 1879 utgå från allmänna indragningsstaten,
intill dess Retzius kan varda till lön å ordinarie stat af motsvarande
eller högre belopp befordrad;

att adjunkten vid högre elementarläroverket i Linköping, filosofie doktorn
Johan Henrik Erdtman må undfå rätt till pension å allmänna indragningsstaten
till ett belopp af 2,250 kronor årligen, att åtnjutas från och
med månaden näst efter den, då afsked honom beviljas:

att gymnastikläraren vid elementarläroverket i Helsingborg Otto Fredrik
Widerström må från och med månaden näst efter den, då afsked honom
meddelas, å allmänna indragningsstaten för sin återstående lifstid uppbära
pension af 1,000 kronor årligen;

att professorn vid tekniska högskolan Viktor Eggertz må från och med
månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp af

4,000 kronor ärligen;

att provincialläkare må berättigas att vid fylda 60 år och efter 30 års
tjenstgöring i statens tjenst afgå derifrån med pension å allmänna indragningsstaten
till samma belopp som lönen;

att lärarne i akademiens för de fria konsterna elementarteckningsskola
Gall Oscar Cordon, Johan Gustaf Kötider och Gustaf Vilhelm Palm, samt
innehafvare af emeritilöner på akademiens stat Johan Julius Ringdahl och
Johan Adolf Haverman må från den 1 Januari 1879 öfverflyttas på allmänna
indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående lifstid af årlig
pension, uppgående till följande belopp nemligen för Cardon 1,100 kronor,
Köhler 1,600 kronor, Palm 1,600 kronor, Ringdahl 525 kronor och
Haverman 700 kronor;

att. lärarne vid samma akademis läroverk må, i likhet med hvad för
professorer vid universiteten och tekniska högskolan är medgifvet, ega rätt
att, då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagande!, från tjensten uppbära
pension å allmänna indragningsstaten med det belopp, hvartill lönen
uppgår;

att lektorn vid högre elementarläroverket i Örebro Johan Ivar Brodéns
enka, Katarina Brodda, född Tegnér, samt hans barn Johan. Robert Fabian
Brodda, och Anna Mathilda Carolina Brodd)!,, må, mot det att den Brodéns
efterlefvande tillkommande rätt till privilegii-nådår efter honom afträdes,
från den 1 maj innevarande år uppföras på allmänna, indragningsstaten till

Bill. till mull. Prat, 1878. Pa Sami. Pa Afd. 8

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1 om statsverket 1878.

åtnjutande af årlig pension, enkan till belopp af 600 kronor, så länge hon
förblifver enka, samt barnen till belopp af 200 kronor hvardera;

att lektorn vid samma läroverk Ernst Johan Frithiof Granells enka,
Götilda Antoinetta Granell, född Ger in, må från den 1 maj 1878 och så länge
hon förblifver enka få å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 500 kronor, mot det att hon afträder den henne tillkommande rätt
till privilegii-nådår efter Granell;

att adjunkten vid högre elementarläroverket i Wexiö Carl Lundgrens
enka, Agnes Ande höta Olivia Lundgren, född Melan der, må berättigas att,
från ''den l maj 1878 och så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten
uppbära eu pension af 600 kronor årligen, mot det att den
henne och hennes barn tillkommande rätt till privilegii-nådår efter Lundgren
afträdes; och

att professorn vid musikaliska akademien Carl VY il helna Baucks enka,
Fredrika Dorothea Bände, född Hansson, må ega att, från och med innevarande
år och så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 400 kronor årligen.

Då riksmarkegångspriset å spanmål åren 1875 1877 utgjort i medel tal

2 kronor 53 öre för kubikfoten, motsvarande 15 kronor 96 öre för tunnan,
eller 5 kronor 46 öre utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan,
hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering beräknades, lärer den
lönefyllnad, hvarom, jemlikt då stadgade grunder, de embete- och tjensteman
m. IL, som före vidtagandet af berörda statsreglering tillträdt och
ännu bibehålla löner med derunder beräknad spanmål, äro försäkrade, höra
af Riksdagen efter nämnda prisskilnad, 5 kronor 46 öre, bestämmas till
utgående från allmänna indragningsstaten.

Vid det af statskontoret upplysta förhållande, att beloppet al den
spanmål, som inbegripes under lönerna för sådana äldre löntagare, för närvarande
utgör 118 tunnor, erfordras sålunda till bestridande af ifrågavarande
utgifter i jemnadt tal en summa af 600 kronor.

Då den föreslagna nya eller förhöjda pensioneringen af vissa klasser
af embets- och tjensteman icke synes för närvarande påkalla någon tillökning
i förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, samt de anvisningar
å samma anslag, hvilka Kongl. Maj:t i öfrigt af Riksdagen äskat, kunna
antagas blifva uppvägda af de besparingar, som uppkomma genom äldre
pensionstagares afgång, anser Kongl. Maj:t någon förändring i beloppet åt
det för allmänna indragningsstaten nu uppförda anslaget icke vara erforderlig.

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

Och som de å nionde hufvudtiteln

nu anvisade pensionsanslagen utgöra......... kronor

hvartill skulle komma det nu begärda anslaget
till pensionering af föreståndare,
lärare och betjente vid tekniska
högskolan jemte deras enkor
och barn...................................................... »

samt allmänna
skulle alltså summan af de ordinarie anslagen under

1,279,050:

3>5°Q: — 1,282,550:

958,450:

nionde hufvudtiteln blifva,

2,241,000: —

I fråga om extra anslag under denna hufvufvudtitel, föreslår Kongl.
Magt, med åberopande af bilagdt protokoll öfver landtförsvarsärenden för
den 7 innevarande månad, att Riksdagen måtte

så väl å extra stat för år 1879 anvisa ett kreditiv af 900,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméens pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp — mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för
de till statsverket indragna rusthållsafgifterna; — dels till fyllnadspensioner
i enlighet med bestämmelserna i nådiga cirkuläret af den 22 juni 1877;

som ock medgifva, att hvad af det till pensioneringen under innevarande
år anvisade kreditiv kan blifva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den blifvit i riksstaten
för år 1878 uppförd och sådan den nu af Kongl. Maj:t föreslagits, utfaller
sålunda:

1878. 1879.

ordinarie anslag ....... 2,237,500

extra » ......... 900,000

— 2,241,000

— 900,000

— således ökning 3,500: —

summa 3,137,500

— 3,141,000

— således ökning 3,500: —

Kongl Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1879 utgöra:

1.	hufvudtiteln	1,218,000: —		— 1,218,000	—
II.	))	3,763,000: —	95,000	— 3.858,000	--
III.	))	613,800: —	4,500	— 618,300	—
IV.	))	17,750,000: —	1,747,500	— 19,497,500	—
V.	))	5,148,000: —	2,169,000	_ 7,317,000	. —
VI.	))	4,143,319: «.	1,263,680	53. 5,407,000	—
VII.	))	12,830,700: —	595,000	13,425,700	—
VIII.	))	9,141,229: -	1,026,271	— 10,167,500	—•
IX.	))	2,241,000: —	900,000	— 3,141,000	—
summa kronor	56,8 49,04 8 : 47.	7,800,951	53. 64,650,000	—

Härtill komma de riksgäldskontorets utgifter,

Indika skola i riksstat uppföras, nemligen:
till riksdags- och revisionskostnader samt för justitieombudsmannens
expedition ................................. 532,500.

» riksgäldskontorets aflöning och pensioner ......... 90,500.

» annuiteter och räntor å statsskuld, ett belopp
af 9,426,406 kronor 59 öre, hvilket dock för
utlemnande af riksstatens slutsumma här ut föres

med ....................................................................... 9,427,000._10,050,000.

Summan af dessa belopp ........................................................ kronor 74,700,000

utvisar således totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter.

Statsverkets disponibla tillgångar för år 1879 hafva beräknats sålunda:

behållning från föregående statsregleringar ...................... kronor 6,400,000.

inkomster för år 1879: ordinarie ................................. 18,800,000.

bevillningar........................... 47,800,000. 66,600,000.

summa kronor 73,000,000.

Häri har inräknats allmän bevillning till belopp af 4,000,000
kronor, hvilken Kong! Maj:t således härigenom af Riksdagen
äskar att utgå efter de grunder, som Riksdagen kan finna för
ernående af berörda belopp erforderliga.

Till fyllande af de härutöfver för statsverkets utgifter erforderliga
medel föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte åt
riksbankens vinst för år 1877 anvisa till utbetalande efter ingången
af år 1879 ett belopp af ...................................................1,700,000,

hvarigenom samtliga tillgångarna koinme att- uppgå till kronor 74,700,000.

Under förutsättning häraf, erhåller riksstaten följande utseende:

RIKSSTAT FÖR ÅR 18 79.

KongI. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

R i k s s t a t

		Kronor.	öre 1
Tillgångar	och inkomster.
Behållning från föregående statsreglering ar...........................	6,400,000	—
Inkomster för år 1879:
ordinarie ...................	.............................. 18,800,000: —
bevillningar .............	............................... 47,800,000: —	66,600,000	—
Af riksbankens vinst för	av 1877 .........................................	1,700,000
	Summa kronor	I 74,700,000	—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

(53

för a i» 1>.

		Kronor.	öre.
Utgifter.
Anslag under hufvudtitlarne:
ordinarie ................................................	..... 56,849,048: n
extra ordinarie ...................................	..... 7,800,951: 53	64,650,000	—
Riksdags- och revisionskostnader in. in.		532,500	—
Statsskuldens förvaltning:
annuiteter och räntor ....................	.... 9,427,000: —
riksgäld,skontorets aflöning in. in.	90,500: —	9,517,500
Summa kronor	74,700,000

:o 1 om statsverket 1878.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n

På sätt förut under sjette hufvudtiteln förmälts, föreslår Kongl. Magt
Riksdagen, att för år 1879 anvisa till utgående under samma år:

till fortsättande af statens jernvägsbyggnader .................. kronor 6,000,000.

» förstärkande af materiel en vid norra stambanan .....

» nybyggnader vid de äldre stambanorna 700,000

hvaraf dock finge under år 1878 lyftas 100,000

» jern vägsanläggning från Carlberg till Värtan 750,000

''hvaraf dock finge under år 1878 lyftas ...... 100,000

« försträckning åt bergslagernas jernvägsaktiebolag

tillhopa kronor 11,928,240.

1,600,000.

600,000.

650,000.

3,078,240.

Då samtliga dessa utgifter äro af natur att böra genom upptända medel
bestridas, föreslår Kongl. Magt, att ifrågavarande belopp må anvisas att
utgå från riksgäldskontoret.

Kongl. Maj:t föreslår vidare

att å riksgäldskontoret måtte anvisas ett anslag för betäckande
af den ökning i statens jernvägars materialförråd och kassaförlag, som
under åren 1878 och 1879 kan förekomma, förslagsvis bestämdt till ett

dels

belopp af högst 1,000,000 kronor för hvardera året, hvarå ersättning för
sålunda af jernvägsinkoinsterna nedlagda medel får lyftas sedan ökningens
belopp genom årets bokslut blifvit utrönt;

dels ock att till det låneunderstöd för sjön Hjelmarens sänkning, som
från odlingslånefonden skall utgå med 600,000 kronor för år 1878 och
300 000 kronor för år 1879 tillgång måtte på det sätt beredas, att riksgäldskontoret
under år 1879 till statskontoret öfverlemnar ett belopp åt
900,000 kronor.

Utöfver de sålunda äskade medel ..................................13,8^o,44U.

samt utöfver de riksgäldskontorets utgifter under ar 1879
för riksdags- och revisionskostnader och för statsskuldens förvaltning,
hvartill medel anvisats i rikstaten, har riksgäldskontoret
att under nämnda år bestrida följande på föregående
riksdagars beslut grundade utbetalningar, nemligen:

kapitalafbetalningar å 1869 års lån ................................. kronor

vid 1876 års riksdag anvisade lån till enskilda jernvägar »
vid 1877 års riksdag anvisadt lån till staden Söderhamn »
vid samma riksdag beviljadt lån till staden Oskarshamn

hvaraf summan

1,000,000

2,000,000

100,000

40,000

kronor 16,968,240

transport 16,968,240

JCmgl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1 om statsverket 1878.

T''7d riks««^‘orets ~

".säde Sedel ■ * ** '' rikstetete" -

och då _ riksgäldskontorets tillgångar- vid 1879 års

början kunna beräknas till ........................ kronor 11 m fint.

återstår således ett belopp af .................... .........^0^1,123^00^

dlGr ‘ rUlldt tal 6’000’000 kronor’ hvilka böra genom upplåning anskaffa!’

regie^n™mL:!r: •«**med **-

forblif?er Eiksd^" »3

O S C A R.

Hans Forssell.

Bill. till Riksd. Prut. 1878.

l:n Sami. t:a Afd.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden,
hållet inför Hans Maj it Konungen i Statsrådet å
Stockholms Slott Fredagen den 26 Oktober 1877,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvård.

6:o.

Lnder erinran, att Medelpads domsaga omfattade hela provinsen af samma
namn och utgjorde sju särskilda tingslag, nemligen: Torps, Tima, Selångers, Sköns,
Ljustorps, Indals och Njurunda, i hvilka, hvart för sig, årligen hölles två lagtima
ting, anmälde Herr Statsministern en i underdånighet gjord ansökning, att ifrågavarande
domsaga måtte varda delad i två domsagor, dervid Herr Statsministern redogjorde
för innehållet af de till ärendet hörande handlingar, hvaraf hufvudsakligen
inliemtades:

Sedan åtskilliga bolag och enskilde personer uti en i December månad 1874
till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit, att åtgärder måtte vidtagas till befordrande
af en skyndsammare lagskipning inom Medelpad än den, som under nuvarande lagbestämda
förhållanden vore möjlig, samt att, till befrämjande af detta ändamål, stadganden
måtte meddelas, på grund hvaraf häradsrätterna derstädes komme att sammanträda
oltare än nu skedde; så och efter det Svea Hofrätt undfått nådig befallning
att efter vederbörandes hörande med underdånigt utlåtande häröfver inkomma,
hade domsagans invånare blifvit inför vederbörande häradsrätter i ämnet hörde;
hvarjemte yttranden afgifvits af ej mindre domhafvanden, Häradshöfdingen G. U.

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1 om Statsverket 1878.

Bergmanson, än äfven Kongl. Majits Befallningshafvande i Vester-Norrlands län, som
förmält sig instämma i den af domhafvande!! uttalade åsigt, att en i afseende på
såväl skyndsamhet som lagtillämpning fullt ändamålsenlig lagskipning inom Medelpads
domsaga icke, med bibehållande af den nuvarande domstolsorganisationen, kunde
vinnas annorlunda än genom domsagans delning, men att, då en sådan icke under
den närmaste framtiden torde ifrågakomma, eu utväg till afhjelpande af den öfverklagade
långsamheten i lagskipningen kunde beredas derigenom, att Torps tingslag
förenades med Stöde socken till ett tingslag under benämning af Medelpads vestra
tingslag med tingställe i Hammar, der Torps tingslag nu hade eget tingshus, samt
Tuna och Attmars socknar jemte Selångers, Sköns, Ljustorps och Njurunda nuvarande
tingslag förenades till ett tingslag under namn af Medelpads östra tingslag
med tingställe i Sundsvall, samt att den i Kongl. Förordningen den 17 Maj 1872
stadgade ordning för tingens hållande blefve i dessa begge tingslag tillämpad, hvaremot
Indals tingslag fortfarande borde utgöra ett särskildt tingslag, utan rubbning
af nuvarande förhållandet.

För att höras öfver sistberörda förslag sammanträdde inför domhafvanden den

0 December 187G tingslagens invånare genom socknevis utsedde ombud, dervid de,
efter att hafva uttalat den mening, att en skyndsammare lagskipning inom domsagan
vore af behofvet påkallad, fingo del af ett utaf domhafvanden upprättadt och förut

1 ortens tidningar intaget förslag, att ifrågavarande domsaga skulle delas i två domsagor,
nemligen “Medelpads vestra" och “Medelpads östra" domsaga, omfattande, den
förra Torps, Tuna och Selångers, samt den senare Njurunda, Sköns, Ljustorps och
Indals nuvarande tingslag; hvarefter samtlige vid sammanträdet närvarande ombuden
förenade sig om en af domhafvanden uppsatt underdånig ansökning, att åtgärder
måtte i nåder vidtagas för domsagans delning i två domsagor, antingen i öfverensstämmelse
med domhafvande^ ofvanberörda förslag eller på sätt Kongl. Maj:t eljest
kunde finna lämpligast, hvilken ansökning jemväl vid tillfället underskrefs af samtlige
bemälde ombud samt åtskillige industriidkare inom orten; varande till stöd för
berörda ansökning, dervid fogats statistiska uppgifter angående folkmängd, rättegångsmålens
antal, antalet inteckningar och lagfarter inom hvarje tingslag in. m., anfördt:
att domsagan under de senare tiotalen år undergått så betydliga förändringar i afseende
på folkmängd och industriel verksamhet, att anspråken på domarens embetsverksamhet
och en skyndsammare lagskipning år från år stegrats; att den ordinarie
domaren till sitt biträde i tjensten under större delen af året behöft använda ända
till sju personer, dels examinerade och dels oexaminerade, hvilka alla af honom aflönats;
att, detta oaktadt, tingslagens och tjensteresornas mängd i förening med otta
återkommande ransakning^1 i brottmål under de lagtima tingen gjort det svårt, om
ej omöjligt, för domaren att så snart utsluta tingen, som af vederbörande rättssökande
och andra personer, hvilka hade ärenden vid tingen, kunde under eu väl ordnad
lagskipning skäligen jordras; att, om derjemte toges i betraktande den mycken -

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om ■Statsverket 187S.

het åt olikartade göromål, som ej mindre under sjelfva tingen än äfven emellan desamma
ständigt upptoge domarens tid, det väl ej sällan torde inträffa, att tillfälliga
expeditioner, såsom gravationsbevis in. m., icke kunde erhållas så fort som för bevarande
af enskilde personers intressen mången gång vore af synnerlig vigt, hvartill
kommu den särdeles beaktansvärda svårigheten för domaren att erhålla dugliga cinbetsbiträden,
hvilken svårighet hotade att öfvergå till eu fullkomlig brist; att i domsagan,
som år 1839 hade 26,924 invånare, befolkningens antal vid 1874 års slut stigit
till 48,182 och nu torde kunna beräknas till omkring 49,000; att de derstädes
åtalade brotten, livilka år 1845 utgjorde 145, ökats år 1865 till 203 och år 1875 till
526; samt att tvistemålen under de tio sista åren uppgått till omkring 600 årligen,
hvaribland en myckenhet invecklade kontraktstvister; och har Häradsliöfdingen Bergmanson
skriftligen förklarat, att han åtnöjdes med den delning af domsagan, som i
följd af ifrågavarande ansökning kunde blifva beslutad, under förutsättning allenast
att det tillätes honom, såvida han då innehade domarcembetet i Medelpad, att få
öfvertaga domareembetet i den af de nya domsagorna, som för honom kunde synas
lämpligast.

Hofrätten, som från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fått sig tillsänd ofvanberörda
ansökning, har uti sitt den 5 Mars innevarande år afgifna underdåniga utlåtande
i ärendet yttrat: att Hofrätten, i anseende dertill att domhafvandens tid och
krafter redan nu torde vara väl mycket tagna i anspråk af de mångfaldiga göromålen
uti domsagan, ansåge att den åsyftade skyndsamheten i lagskipningen endast
i ringa man skulle vinnas genom att sammanslå flera af tingslagen till två, helst eu
sådan anordning uppenbarligen skulle i ytterligare grad påfordra ansträngning af
domarens krafter, men att Hofrätten deremot, under förutsättning att fullt tillräckliga
inkomster för två domare kunde beredas, på de af domsagans invånare i deras
underdåniga ansökning andragna skäl och med synnerligt afseende å den snabba utveckling,
hvari provinsen Medelpad vore stadd, samt då såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
som domhafvande!! förordat domsagans delning, underdånigst tillstyrkte,
att Medelpads domsaga måtte varda delad på sätt tingslagsborna föreslagit i två,
den ena innefattande Torps, Tuna och Selångers tingslag och den andra återstående
delen af nuvarande domsagan, för hvilken händelse hos Kongl. Maj:t nu eller framdeles
torde komma i nådigt öfvervägande, huruvida två eller flera tingslag i de nya
domsagorna kunde förenas till ett tingslag, så att stadgandena i 2 eller 3 § af Kongl.
Förordningen den 17 Maj 1872 kunde blifva der tillämpliga.

Sedermera har, på dertill gifna anledningar, dels Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
beträffande sättet för domsagans delning, biträdt hvad i sådant afseende
blifvit af domhafvande!! föreslaget och af Hofrätten förordadt, dels ock Häradsliöfdingen
Bergmanson förklarat, det han vore villig att för sin tjenstetid underkasta sig den
minskning i inkomst, som skulle föranledas deraf, att de tjenstgöringspenningar och
det förvaltningskostnadsbidrag, som nu utginge till domhafvande!! i Medelpads dom -

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

saga, blefve efter grunderna för senast verkstälda reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner
delade mellan de föreslagna nya domsagorna.

Herr Statsministern yttrade härefter, att han i öfverensstämmelse med samtliga
i ärendet hörda myndigheter och på de skäl, som af dem och sökanderne blifvit
för domsagans delning anförda, ansåg sig böra densamma tillstyrka, så att med 1879
års ingång Torps, Tima och Selångers tingslag komme att utgöra en, samt Njurunda,
Sköns, Ljustorps och Indals tingslag en domsaga, derest Riksdagen efter nådig framställning
anvisade derför erforderliga medel.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen gilla hvad Herr Statsministern sålunda
hemstält.

Beträffande härefter beloppet af det anslag, som för delningens genomförande
erfordras, yttrade Herr Statsministern:

“Från Häradshöfdingen Bergmanson hafva upplysningar infordrats angående de
påräkneliga sportelinkomsterna och de nödvändiga utgifterna i de nya domsagorne;
hvarjemte för bestämmande af tjenstgöringspenningarnes belopp ledning tagits af dels
Statistiska Centralbyråns uppgift öfver folkmängden den 31 December 1874 och dels
chefens för Justitiedepartementet embetsberättelse!-.

Hvad nu först angår tjenstgöringspenningarne böra dessa, enligt de grunder,
som följdes vid den senaste regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner, upptagas
till följande belopp:

för Medelpads vestra domsaga:

23,693 invånare å 10 kronor för hvarje tusental ..................... 230: —

6 gröfre brottmål å 10 kronor...................................................... 60: —

201 andra mål å 5 kronor ......................................................... 1,005: — 1,295: —

eller jemnadt till närmaste hundratal 1,300 kronor;

för Medelpads östra domsaga: -

24,489 invånare .............................................................................. 240: -—-

11 gröfre brottmål........................................................................... 110: —

176 andra mål................................................................................ 880: — 1,230: —

eller i jemnadt tal 1,200 kronor.

Af domhafvandens upplysningar framgår, att af den vid löneregleringen för
hela domsagan beräknade sportelinkomst 3,730 kronor kan antagas belöpa sig på
Torps, Tima och Selångers tingslag 1,922 kronor och på öfriga tingslagen 1,808 kronor,
samt att kostnaden för domsageförvaltningen bör blifva lika stor för en hvar
af de nya domsagorne; och då utgifterna för hela domsagan vid regleringen upp -

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Fröja. N:o 1 om Statsverket 1878.

togos till 4,380 kronor, hvarå! således pa hvardera a! de nya domsagorne skulle
belöpa sig 2,165 kronor, men dessa belopp icke betäckas af doinsagornes ofvannämnda
sportelinkomster, erfordras, för ^jemnande af förhållandena härutinnan, förvaltningskostnadsbidrag
till jemnade belopp af 200 kronor för vestra domsagan och
400 kronor för den östra.

Jag hemställer alltså, att Fders Kongl. Maj:t täckes i nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof föreslå Riksdagen att, i stället "för de åt domhafvanden
i Medelpads nuvarande domsaga från statsverket anvisade aflöningsbelopp af
tillsammans 7,600 kronor, å ordinarie stat bevilja:

för häradshöfdingen i Medelpads vestra domsaga:

Lön ....... 4,500: —

Tjenstgöringspenningar................................................ 1,300: _

Förvaltningskostnadsbidrag....................................... 200: c

för häradshöfdingen i Medelpads östra domsaga:

Lön .............................................................................. 4,500: —

Tjenstgöringspenningar................................................ 1,200: _

Förvaltningskostnadsbidrag ....................................... 400: _

Jemväl till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen godt i nåder lemna bifall;
och skulle protokollet i förevarande ärende såsom bilaga
åtfölja den nådiga propositionen till 1878 års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof.

Herr Statsministern anmälde vidare i underdånighet:

7:o.

Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 31 sistlidne Juli, hvarmedelst
till Kongl. Maj:t öfverlemnats en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län
till Styrelsen insänd och förordad framställning af direktören vid länsfängelset i
Kalmar derom, att vaktqvinnan Anna Christina Björkman måtte vid afskedstagande
beredas pension; utvisande de vid ansökningen fogade betyg, att Björkman, som är
född den 28 December 1811 och den 9 Januari 1855 blifvit anstäld såsom vaktqvinna
vid nämnda länsfängelse, städse bestridt sin tjenst troget och redbart, utan ringaste
anmärkning, samt gjort sig känd för en stilla och hedrande vandel; att hon
lider af kronisk lunginflammation och börjande ålders-starr på båda ögonen, samt

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

att hon i följd häraf och af sin framskridna ålder med ytterligare dertill hörande
krämpor vore oförmögen såväl för närvarande, som ock för hela sin återstående lifstid,
att sköta sin tjenst vid fängelset; och har på grund häraf Fångvårdsstyrelsen
— med tillkännagifvande, att Björkman i egenskap af vaktqvinna skulle, derest hon
vant i tjenstgöring, egt uppbära i årlig lön 350 kronor och beklädnadsbidrag 30
kronor, två ålderstillägg med 100 kronor årligen, samt särskild gratifikation, men att
hon, som i anseende till sjukdom alltsedan den 19 April 1875 varit ledig, åtnjutit
endast tre fjerdedelar af lönen för den tid ledigheten varat utöfver två månader —
underdånigst hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå Björkman till
erhållande å allmänna indragningsstaten af en årlig pension, att utgå från och med
månaden näst efter den, då hon undfinge afsked, hvilken pension Styrelsen, med
afseende derå, att Björkman endast 23 år varit i fångvårdens tjenst, icke tilltrodde
sig kunna föreslå till högre belopp än 200 kronor.

Herr Statsministern hemstälde i underdånighet, att nådig proposition måtte
till instundande Riksdag aflåtas derom, att Anna Christina Björkman må berättigas
att, från och med månaden näst efter den, då hon erhåller afsked från vaktqvinnebefattningen
vid länsfängelset i Kalmar, å allmänna indragningsstaten uppbära för
sin återstående lifstid eu årlig pension af tvåhundra kronor.

Denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle beslutet
härom genom utdrag af protokollet meddelas finansdepartementet,
för att vid reglering af utgifterna under riksstateus nionde
liufvudtitel iakttagas.

Ex protocollo
Th. Wilh. Malm.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet Fredagen
den 30 November 1877,

i närvaro af:

Mans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otter,

Rosensvärd.

Herr Statsministern och Chefen för Justitie-departementet anmälde i underdånighet: Fångvårdsstyrelsens

underdåniga skrifvelse den 9 innevarande månad, hvarmedelst
till Kongl. Maj:t öfverlemnats en af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands
län till Styrelsen insänd och förordad ansökning af Direktören vid länsfängelset
i Linköping, f. d. underlöjtnanten, riddaren af Kongl. Wasa-orden Anders
Petter Ljungblom att, enär han, i anseende till iråkad sjukdom, icke kunde fullgöra
de befattningen tillhörande ansträngande och maktpåliggande göromål, varda, med
bibehållande af så stor del af löneförmånerna, som kunde honom i nåder beredas,
pa indragningsstat försatt; utvisande de till detta ärende hörande handlingar: att
sökanden, som är född den 3 September 1821 och sedan år 1836, då han antogs
till konstapelskadett vid Vendes Artilleriregemente, varit i statens tjenst, år 1847
tjenstgjort såsom^ befälhafvare för inre bevakningen vid straff- och arbetsfängelset i
Malmö samt erhållit Fångvårdsstyrelsens förordnande den 15 November 1853 såsom
bevakningsbefälhafvare vid kronohäktet i Karlshamn och den 23 November 1855 såsom
direktör vid länsfängelset i Linköping, i hvilken senare befattning, som han oafbrutet
under eu tid af mer än tjugu år innehaft, han, enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
vitsord, på ett i allo utmärkt sätt fullgjort sina tjensteåligganden; att han
numera lider af ofta återkommande blodkongestion åt hufvudet och försvagad synföl
tunga samt, enligt läkares intyg, icke kan så till helsan återställas, att han i ut -

8 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

öfningen af direktörsbefattningen, derifrån han under innevarande år åtnjutit tjenstledighet,
kan åter inträda; att han med hustru och åtta barn, deraf fem oförsörjda,
befinner sig i synnerligen knappa och medellösa vilkor; att han såsom direktör
åtnjutit, utom fria bostadsrum å fängelset med vedbrand, i årlig lön 1,800 kronor,
arfvode 800 kronor, skrifvarearfvode 300 kronor samt ålderstillägg 300 kronor ellei
tillsammans kontant 2,700 kronor, men att han under sin ofvanberörda tjenstledighet
afstått en fjerdedel utaf lönen, arfvodet och ålderstillägget, jemte hela skrifvarearfvodet
till vikarien, som å fångvårdens förslagsanslag uppburit ett fyllnadsarfvode af 1,500
kronor för år; och har Fångvårdsstyrelsen underdånigst hemstält, det Kongl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen i nåder föreslå sökanden till erhållande af pension å allmänna
indragningsstaten, hvilken pension Styrelsen, oaktadt de ömmande omständigheter,
som vore för handen, likväl, med afseende å sökandens ålder af endast 56 ar, icke
ansåge sig kunna föreslå till högre belopp än 1,800 kronor årligen, att utgå från och
med månaden näst efter den, då han undfinge afsked.

Herr Statsministern hemstälde i underdånighet att, med afseende å hvad sålunda
förekommit, nådig proposition måtte till näst instundande Riksdag aflåtas derom,
att Ljungblom må berättigas att, från och med månaden näst efter den, da han erhåller
afsked från direktörsbefattningen vid länsfängelset i Linköping, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af ett tusen åttahundra kronor.

Denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle detta beslut
genom utdrag af protokollet meddelas Finansdepartementet för
att vid regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel
iakttagas.

Ex protocollo
G. P. Hagbergh.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å
Stockholms Slott Fredagen den 7 December 1877,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvård.

Herr Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet anmälde i underdånighet: En

af samtlige landstingsmannen inom Kungadömets domsaga af Södermanlands
län i underdånighet gjord ansökning, att Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt
öfvervägande, huruvida icke eu delning af nämnda domsaga kunde befinnas lämplig
och af behofvet påkallad; till stöd för hvilken ansökning åberopats: att ifrågavarande
domsaga, som bestode af fem särskilda härad, nemligen Jönåkers, Rönö, Hölebo,
Oppunda och Villåttinge, hade vid 1874 års slut 78,806 invånare på eu yta af 11
mils längd och omkring 6 mils bredd samt alltså vore, med afseende å både folkmängd
och vidd, en af de största i rikets mellersta och sydliga delar; att häraf uppkomme
olägenheter för dem af befolkningen, som önskade rådgöra med domaren men
vore bosatte i ett från hans bostad aflägset beläget härad, likasom äfven tidsutdrägt
och kostnad för domaren, då han i och för hvarjehanda förrättningar måste företaga
embetsresor; att dennes göromål befunnits så trägna, att ingen domare kunnat eu
längre tid ensam bestrida desamma, utan måst för vissa ting eller andra, ofta lika
viStig<L förrättningar erhålla biträde af tillförordnade, hvilka endast undantagsvis
kunnat hinna att med ortens förhållanden göra den bekantskap eller der förvärfva
det förtroende, som vore att önska; samt att, ehuru såväl tvister, som brottmål till
Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

ett jemförelsevis ringa antal förekomme, denna omständighet likväl torde förlora sin
vigt vid betraktande af den ständiga tillväxten af domarens löpande göromål, livilka
vida mer npptoge hans tid än en eller annan rättegång eller ransakning, och hafva
sökanderne, i afseende å sättet för delningen, förestält sig, att Oppunda och Villåttinge
härad, innehållande 998 mantal och ungefärligen 43,000 invånare, skulle utgöra
den ena, samt Jönåkers, Rond och Hölebo härad, innefattande 1,046 mantal och

omkring 36,000 invånare, den andra nya domsagan.

Uti ofvanberörda ansökning hafva samtliga förenämnda härads invånare, livilka
genom socknevis utsedde ombud blifvit inför vederbörande häradsrätter i ämnet hörde,
förmält sig instämma; hvarjemte t. f. domhalvanden uti den ifrågavarande, genom
Häradshöfdingen H. A. Helledays död för närvarande lediga domsagan tillstyrkt, att
domsagan måtte delas på sätt i ansökningen blifvit föreslaget, och såsom ytterligare
skal derför andragit: att invånarnes antal i hvardera af de föreslagna domsagorna
blefve större än i mer än hälften af landets öfriga domsagor; att genom delningen
skulle, i ena domsagan genast och i den andra helt säkert efter en kort tid, föiordningen
angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser rörande häradsting,
den 17 Maj 1872, vinna tillämpning; att Villåttinge och Oppunda härads domsaga
otvifvelaktigt komme att lemna sysselsättning åt en domare med ett juridiskt biträde;
att, efter hvad t. f. domhafvande!! vore fullt förvissad, domaren i den andra föreslagna
domsagan finge så mycket arbete, som han, utan att anlita juridiskt biträde,
kunde medhinna; att det alltid vore till stor fördel för såväl domaren, som befolkningen,
att domaren sjelf kunde verkställa större delen af arbetet och lemna så litet
som möjligt åt biträden; samt att, om de för domaren nu anslagna tjenstgöringspenningar
och förvaltningskostnadsbidrag fördelades efter folkmängden pa två domsagor
och dertill lemnades något tillskott, hvar af de två domarena skulle erhålla en

tillräcklig inkomst. o .

Landshöfdingeembetet i Södermanlands län har deremot yttrat: att, för sa vidt
åt omfånget af domarens embetsgöromål finge tillmätas ett väsentligt inflytande på
förevarande frågas utgång, det förefölle Landshöfdingeembetet såsom skulle desses
hittills varande mängd och omfattning i Kungadömets domsaga icke nu påkalla företrädesvis
densammas delning; att nemligen, enligt hvad chefens för Justitiedepartementet
underdåniga embetsberättelse!- för aren 1865—1874 utvisade, det årliga medeltalet
af domareärenden, som under berörda tid uti ifrågavarande domsaga iöiekommit,
icke obetydligt understigit det medeltal dylika ärenden, som enligt sagde
berättelser årligen belöpt på hvarje af rikets vid 1874 ars slut förefintliga domsagor
och detta synnerligast beträffande tviste- och brottmålen eller just såaana ärenden,
som hufvudsakligen toge domarens arbete i anspråk och hvilkas jemförelsevis ringa
antal i Kungadömets domsaga säkerligen lemnade domaren mer än i flertalet andra
domsagor tid öfrig till besörjande af de domareembetet åliggande extra judiciela göromål;
att behofvet af juridiskt bildadt biträde inom domsagan ingalunda kunde, så

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

länge domaren sjelf förmådde utöfva sitt embete, anses större än i många andra domsagor,
om hvilkas delning, Landshöfdingeembetet veterligt, fråga icke ännu uppstått; att,
beträffande den tidsutdrägt och kostnad, som enligt sökandernes förmenande skulle
af domsagans nuvarande utsträckning vållas befolkningen och domaren, dessa olägenheter
icke vidare torde vara af särdeles afsevärd beskaffenhet i följd af de snabba
och billiga samfärdsmedel, livilka numera, medelst de hvarandra korsande jernvägssträckningarna,
förbunde domsagans olika delar; att de längst bort ifrån domhafvandens
hittills vanliga boningsort Nyköping befintliga tingsställena i Stensjö och Malmköping
vore belägna, det fön ''a 7io mil från Katrineholms och det senare 11/2 mil
från Flens jernvägsstationer, emellan livilka och Nyköping jernvägsförbindelser "egde
rum flera gånger om dagen; hvarjemte alla ransakningar med häktade personer inom
domsagans fem härad bölles å länsfängelset i Nyköping; att, ehuru således Landshöfdingeembetet
ansåge den ifrågasatta omgestaltningen af Kungadömets domsaga icke
för det närvarande vara af trängande vigt, embetet likväl instämde i önskvärdheten
deraf, att denna fråga bringades till den af sökanderne äskade lösning så snart omständigheterna
lämpligen sådant medgåfve; att folkmängdens betydenhet, ojemförligt
större än i hvarje annan domsaga, befolkningens enhälligt uttalade önskan i detta
hänseende och den uppenbara fördelen för rättsskipningen af hvar domsagas inskränkning
till minsta möjliga omfång utgjorde de hufvudsakliga skäl, som påfordrade domsagans
delning; att denna likväl torde böra sammanställas med sådan anordning af
de föreslagna nya domsagorna, hvarigenom åt domaren i såväl den ena, som den
andra af dessa kunde beredas full sysselsättning, hvilket Landshöfdingeembetet ansåge
icke komma att ega rum åtminstone i den domsaga, som vore afsedd att bildas
åt Jönåkers, Rönö och IJölebo härad; att chefens för Justitiedepartementet embetsberättelser,
jemförde med den omständigheten, att rättsförhandlingarne vid lagtima
tingen med sistnämnda tre härad upptoge för hvarje tingstur allenast tre dagar och
således för hela året ej mera än sammanräknade nio rättegångsdagar, de s. k. sluttingsdagarne
dock oberäknade, syntes Landshöfdingeembetet ådagalägga rigtigheten
af nyssberörda åsigt; samt att Landsböfdingeembetet af sådan anledning tilläte sig
fästa uppmärksamheten derpå, huruvida ej, i händelse delning af domsagan blefve
bestämd, Daga härad, som gränsade intill Rönö härad och hvars folkmängd enligt
senast upprättade mantalslängd utgjorde 7,551 personer, lämpligen borde, då förhållandena
det medgåfve, afskiljas från Lifgedingets domsaga och tilläggas den ifrågastälda
Jönåkers, Rönö och Hölebo härads domsaga, genom hvilken anordning länets
befolkning skulle blifva temligen lika fördelad på de särskilda domsagorna.

Svea Hofrätt, som, på grund af erhållen nådig befallning, infordrat och öfverlemnat
ofvanberörda yttranden, bär såsom eget utlåtande förklarat, att då, oaktadt
den betydliga folkmängden inom domsagan, de med domareembetet derstädes förenade
göromål icke syntes uppgå till sådan myckenhet, att särskilda åtgärders vidtagande
i nu ifrågavarande afseende deraf påkallades, hvartill, med hänsyn till de

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 1 om Statsverket 1878.

inom domsagan befintliga kommunikationsanstalter, densammas utsträckning ej heller
torde gifva anledning, Hofrätten ansåge sig ej böra till den föreslagna delningen af
domsagan tillstyrka bifall. Dock hafva från Hofrättens berörda, af tio ledamöter,
deribland t. f. presidenten, biträdda beslut, åtta ledamöter varit skiljaktiga och, på
de af t. f. domhafvanden i det af honom afgifna utlåtande anförda skäl, tillstyrkt,
att ifrågavarande ansökning måtte vinna bifall.

Sedermera har, på derom framstäld förfrågan, Häradshöfdingen i Lifgedingets
domsaga Carl Fr. Abenius förklarat sig villig att, om och när sådant för omreglering
af domsagorne inom Södermanlands län aktades nödigt, afstå från befattningen såsom
domhafvande i Daga härad, dock under förutsättning och förbehåll af oförminskadt
tillgodonjutande af de till domsagan i dess helhet anslagna tjenstgöringspenningar
äfvensom af den förmån, som, enligt bestämmelsen i 1 punkten mom. b. uti
Kongl. Cirkulärbrefvet den 5 Juni 1874 angående ny reglering af häradshöfdingarnes
löneförmåner, tillkomme Abenius och hans efterträdare från förra häradshöfdingcbostället
Norrby i Åkers socken — hvilket boställe, då nya regleringen trädde
i verket, var med Kongl. Maj:ts tillstånd genom Kammarkollegii försorg utarrenderadt
från den 14 Mars 1856 till samma tid 1886 -— nemligen att under återstående
arrendetiden få använda den vid utarrenderingen undantagna, efter verkstäld indelning
till trakthuggning af skogen, utgörande omkring 250 tunnland, boställshafvaren
tillerkända afkastning af årshyggena utöfver boställets behof af skogsfång till byggnad,
hägnad och bränsle; hvarjemte Abenius fästat uppmärksamheten derpå, att, om
Daga härad skildes från Lifgedingets domsaga, de återstående fyra häraden kunde
utan några särskilda anordningar sammanföras till två tingslag, nemligen Vester
Rekarne och Öster Rekarne härad, som egde gemensamt tingshus i Eskilstuna, till
ett samt Åkers och Selebo härad, hvilket senare mot hyra begagnade Åkers härads
tingshus i Strengnäs, till ett tingslag.

Efter att hafva redogjort för hvad i ärendet förekommit yttrade Herr Statsministern
:

“En delning af Kungadömets domsaga påkallas visserligen icke för det närvarande
af de der handlagda rättegångarnes antal. Men då domsagans folkmängd,
som enligt uppgift från Statistiska Centralbyrån vid 1876 års slut utgjorde 80,679,
uppgår till betydligt mera än dubbelt af medeltalet för folkmängden i rikets samtliga
domsagor och med omkring 20,000 öfverstiger invånarnes antal i den, näst
efter Kungadömets, folkrikaste domsagan, samt det knappt är antagligt, att ett sådant
undantagsförhållande mellan folkmängden och målens antal, som nu eger rum,
länge skall kunna i samma grad fortfara, är en tillökning af rättegångarne i denna
domsaga att förutse såsom sannolikt icke aflägsen. Domarens tid tages dessutom i
anspråk af många andra göromål än rättegångar, t. ex. förmynderskapsärenden, förande
af fastighetsböcker o. s. v., och der utöfva under alla förhållanden domsagans
folkmängd och storlek sitt fulla inflytande. Men oberoende af domaregöro -

Bil. JH:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. 1''rop. N:o 1 om Statsverket 1878.

målens mängd torde hänsyn böra jemväl tagas till billigheten deraf, att eu så talrik
befolkning icke mot, sin vilja qvarhålles vid en ogynsammare ställning i fråga om
rättsskipningen än som kommer rikets inbyggare i allmänhet till del. Den stora
territoriella utsträckningen af Kungadömets domsaga, de fem särskilda tingslagen,
som försvåra om icke förhindra all tillämpning af Förordningen den 17 Maj 1872
till vinnande af tätare tingssammanträden och befolkningens uttalade enhälliga önskan
tala i detta afseende till förmån för ansökningen.

Lika med Landshöfdingeembetet anser jag den ifrågasatta delningen väl icke vara
af trängande vigt, men önskvärd, så snart omständigheterna medgifva, och det nuvarande
tillfället, då domsagan är ledig, synes mig derföre icke böra lemnas obegagnadt.
Vid eu delning på föreslaget sätt, skulle äfven den minsta delen, bestående
af Jonåkers, Rönö och Hölebo härad till och med i afseende å domaregöromålen
blifva fullt jemförlig med andra förutvarande domsagor, t. ex. en eller annan
i Vestmanland. Men dessutom kan en af dessa härad nybildad domsaga utan tidsutdrägt
vinna tillökning med Daga härad, derest sådant i öfverensstämmelse med
Landshöfdingeembetets uttalade åsigt tinnes lämpligt, äfvensom från Trosa stad till
Eders Kongl. Maj:t inkommit underdånig ansökning om stadens förläggande under landsrätt
och Hölebo häradsrätts jurisdiktion, hvilken ansökning är på vederbörande ernbetsmyndigheters
utlåtande beroende.

Ehuru jag på dessa grunder anser en framställning till Riksdagen böra ske
om delning på föreslaget sätt af Kungadömets domsaga, oberoende af frågan om
Daga. härads förläggande till den ena af de sålunda nybildade domsagorna, synes
mig likväl denna framställning alternativt jemväl böra omfatta öfverflyttningen af sistnämnda
härad, så att, derest efter vederbörandes hörande hinder härför icke finnes
möta, domsagan kan redan till 1879 års början blifva fullständigt ordnad.

Beträffande beloppet af det anslag, som erfordras för delningens genomförande
på vare sig ena eller andra sättet, hafva från t. f. domhafvanden i Kungadömets
nuvarande domsaga äfvensom från Häradshöfdingen Abenius upplysningar
infordrats i afseende på de påräkneliga sportelinkomsterna och de nödvändiga utgifterna
i de nya domsagorne; hvarjemte för bestämmande af tjenstgöringspenningarnes
belopp ledning tagits af dels Statistiska Centralbyråns ofvan omförmälda uppgift
och dels chefens för Justitiedepartementet embetsberättelse!’.

Hvad nu först angå tjenstgöringspenningarne, böra dessa, enligt de grunder,
som följdes vid den senaste regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner, upptagas
till följande belopp:

14 Bil. N:o 1 till Kongl. Moj:ts Nåd. 1‘rop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Ä) Derest endast Kungadömets domsaga kommer att ingå i delningen:

1) för Jönåkers, Eönö och Hölebo härads domsaga:

35,959 invånare å 10 kronor pr 1,000 invånare ............... 350: —

7 gröfre brottmål å 10 kronor ............................................. 70:

103 andra mål å 5 kronor ................................................... 515: 935: —

livilket belopp, med afseende å den antagna grundsatsen om en minimiaflöning åt
5,500 kronor, följaktligen bör ökas till jemna 1,000 kronor;

2) för Oppunda och Villåttinge härads domsaga:

44,720 invånare ................................................................. 440: —

7 gröfre brottmål ............................................................... 70: —

156 andra mål .................................................................. 780: 1,290: —

eller jemnadt till närmaste hundratal 1,300 kronor.

Af ofvannämnda upplysningar framgår, att af den vid löneregleringen för hela
domsagan beräknade sportélinkomst, 2,909 kronor, belöpa sig på Jönåkers, Rönö
och Hölebo härad 1,313 kronor samt på Oppunda och Villåttinge härad 1,596 kronor;
men då utgifterna, hvilka vid regleringen uppskattades till något öfver 3,400 kronor
och genom domsagans delning borde, till följd af minskadt behof af juridiskt biträde,
till beloppet blifva lägre, likväl icke torde kunna uppskattas till mindre än 1,500
kronor för Jönåkers, Rönö och Hölebo samt 1,800 kronor för Oppunda och Villåttinge
härads domsaga, bör, för utjemnande af förhållandena härutinnan, till förvaltningskostnadsbidrag
för hvardera domsagan anvisas 200 kronor.

Således skulle tillkomma häradshöfdingen i Jönåkers, Rönö och Hölebo härads
domsaga:

Lön .................................................................................... 4,500:

Tjenstgöringspenningar ................................................... 1,000: —

Förvaltningskostnadsbidrag ............................................ 200: — 5,700: —

samt häradshöfdingen i Oppunda och Villåttinge härads domsaga:

Lön ................................................................................. 4,500:

Tjenstgöringspenningar................................................... 1,300:

Förvaltningskostnadsbidrag ......................................... 200: 6,000: —

Summa kronor 11,700: —

Den för häradshöfdingen i Kungadömets nuvarande domsaga bestämda
aflöning från statsverket utgör: ______________________

Transport 11,700:

Bil. N-.o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1 om Statsverket 1878.

Lön......................................

Tjenstgöringspenningar

Förvaltningskostnadsbidrag

Domsagans delning skulle således för statsverket
ökad utgift af

motsvarande beloppet af en häradshöfdingelön.

Transport 11,700: —

..... 4,500: —

..... 2,200: —

..... 5QQ: ~ 7,200: —

medföra en
....... kronor 4,500: —

71) Derest jemväl Lifgedingets domsaga kommer att ingå i delningen:

1) för Jönakers, Eönö, Hölebo och Daga härads domsaga:

43,489 invånare ......................................... 43g.

9 gröfre brottmål ........................................ 90:

134 andra mål............................................. 979. _ ^ ^

eller i jemnadt tal 1,200 kronor;

2) för Oppuada och Villåttinge härads domsaga:

Lika med hvad redan förut nämnts;

3) för Vester och Öster Eekarne samt Åkers och Selebo härads domsaga:

38,738 invånare
10 gröfre brottmål
139 andra mål

eller jemnadt till närmaste hundratal 1,200 kronor.

Enligt hvad de af Häradshöfdingen Abenius meddelade upplysningar gifva vid
handen, uppväga sportelinkomsterna af Daga härad och de för förvaltningen af domareembetet
derstädes beräknade utgifter i det närmaste hvarandra; till följd hvaraf
Daga härads öfverflyttning från den ena domsagan till den andra icke kräfver anvisande
af förvaltningskostnadsbidrag utan endast föranleder till att 200 kronor af
tjeustgöringspenningarne öfverflyttas från Lifgedingets domsaga till Jönakers, Eönö,
Hölebo och Daga härads domsaga.

I nu afsedda fall skulle följaktligen tillkomma häradshöfdingen i:

Jönakers, Eönö, Hölebo och Daga härads domsaga:

Lön ................................................................................ 4,500: —

Tjenstgöringspenningar ............................................... 1,200:

Förvaltningskostnadsbidrag .......................................... 200: — 5 999. _

Transport 5,900: —

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Transport 5,900:

Oppunda och Villåttinge härads domsaga:

Lön ................................................................................. 4,500

Tjenstgöringspenningar................................................... 1,300

Förvaltningskostnadsbidrag .......................................... 200

0,000: —

Vester och Öster Rekarne samt Åkers och Selebo
härads domsaga:

Lön ................................................................................. 4,500:

Tjenstgöringspenningar................................................... 1,200: — 5,700:

Summa kronor 17,600:

Nu utgå till häradshöfdingen i

Kungadömets domsaga .................................................. 7,200: —

Lifgedingets domsaga ................................................... 5,900: — 13,100:

utgörande skilnaden

_.o________________ äfven här ....................................... kronor 4,500: —

eller det jemna beloppet af en häradshöfdingelön, hvartill likväl kommer godtgörelse
till Häradshöfdingen Abenius under hans tjenstetid för mistade tjenstgöringspenningar
200 kronor.

På grund af det ofvan anförda, tillåter jag mig i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täckes i nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof föreslå Riksdagen att i och för ifrågavarande domsagereglering på vare
sig det ena eller det andra af ofvannämnda sätt bevilja eu ny häradshöfdingelön
4,500 kronor äfvensom tillåta, att tienstgöringspenningarne och förvaltningskostnadsbidrag
få på föreslaget sätt fördelas, med rättighet derjemte för Häradshöfdingen
Abenius, derest Daga härad varder hans domsaga frånskildt, att dels under sin
återstående tjenstetid, utöfver de för återstående delen af domsagan anslagne tjenstgöringspenningar,
af statsmedel, som Eders Kongl. Maj:t torde särskildt anvisa, uppbära
200 kronor, dels ock tillgodonjuta den af honom förbehållna boställsafkastning;
och torde Eders Kongl. Maj:t emellertid genom nådig remiss anbefalla Svea Hofrätt
att infordra vederbörandes yttranden rörande den väckta frågan om Daga härads
skiljande från Lifgedingets domsaga och förenande i stället med Jönåkers, Rönö och
Ilölebo härad till eu domsaga samt att med berörda yttranden jemte eget underdånigt
utlåtande till Eders Kongl. Maj:t skyndsamt inkomma."

Hvad Herr Statsministern sålunda föreslagit och hemstält,
täcktes, på tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter, Hans
Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle protokollet i förevarande
ärende såsom bilaga åtfölja den nådiga propositionen
till 1878 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo

Th. Wilh. Malm.

Bil N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N.-o 1 om Statsverket 1878.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å
Stockholms Slott Fredagen den 14 December 1877,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre AlströmER,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd.

Herr Statsministern ocli Chefen för Justitiedepartementet anmälde i underdånighet
:

En af Häradshöfdingen i Norra Jemtlands domsaga, riddaren af Nordstjerneorden,
Johan Gunno Hasselberg i underdånighet ingifven skrift, deruti framhållits
nödvändigheten af en omreglering utaf domsagorna inom Jemtlands län i syfte att
minska deras omfång; varande af Ilasselberg till stöd för denna framställning hufvudsakligen
åberopadt: att till följd af ökad affärsverksamhet i länet häradstingen
i begge domsagorna, såväl Hasselbergs egen, som södra Jemtlands domsaga, numera
vore ansenligt större, än för några årtionden tillbaka; att denna omständighet, i förening
med det förhållande, att domarens bestyr jemväl blifvit betydligt ökade genom
de på senare tiden tillkomna föreskrifter om skyldighet för honom att föra förmyndareförteckningar,
konkursdiarier samt intecknings- och lagfartsböcker, gjorde,
att göromålen inom en hvar af berörda domsagor vida öfverstege hvad en domare,
äfven med bästa vilja och förmåga, skäligen kunde medhinna; att, hvad särskildt
anginge Norra Jemtlands domsaga, de lagtima tingen derstädes numera vore af den
Bih. till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami, 1 Afd. 3

18 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1 om Statsverket 1878.

beskaffenhet, att de i det närmaste ensamme sysselsatte tvenne domare under hela
året; samt att en tredje skulle, utan att hålla något lagtima ting, hafva tillräcklig
sysselsättning med skötande af öfriga göromål inom domsagan, såsom meddelande af
stämningar och afskrifter af äldre protokoll och handlingar, utfärdande af gravations-,
lagfarts- och förmynderskaps- jemte alla andra bevis, statistiska tabellers upprättande,
förande af egodelningsrätts dagbok jemte egodelningsrätters hållande, förande af förmynderskapsförteckningar
jemte hvad dermed stode i sammanhang, förande af konkursdiarier
samt hållande af förhör, sammanträden och urtima ting i konkurser, äfvensom
andra urtima ting, syner och extra förrättningar m. m.

I afseende å sättet för omregleringen har Häradshöfdingen Hasselberg framstält
tvenne alternativa förslag, afseende det ena länets fördelning i Henne domsagor,
bestående en, med benämning Jemtlands norra domsaga, af tingslagen Hammerdal,
Lit, Offerdal och Rödön, en, med benämning Jemtlands östra domsaga, af tingslagen
Ragunda, Refsund, Brunflo, Sunne samt Näs och Hackås och en, under benämning
Jemtlands södra domsaga, af tingslagen Undersåker, Hallen, Oviken, Berg, Hede och

Sveg, samt det andra länets fördelning i fyra domsagor, omfattande en, med be nämning

Jemtlands norra domsaga, tingslagen Hammerdal, Lit och Rödön, en, med
benämning Jemtlands vestra domsaga, tingslagen Offerdal, Undersåker, Hallen och
Oviken, in, med benämning Jemtlands östra domsaga, tingslagen Ragunda, Refsund,
Brunflo och Sunne, och eu, med benämning Jemtlands södra domsaga, tingslagen Nas
och Hackås, Berg, Hede och Sveg: och har Häradshöfdingen Hasselberg vidare anfört:
att, ehuru för närvarande och så länge ännu blott ett ting om året hölies i

Hede och Svegs tingslag det kunde anses tillräckligt, att länet delades i blott Henne

domsagor och dessa, om de bildades i enlighet med det af Häradshöfdingen Hasselberg
uppgjorda förslag, visserligen kunde hvar för sig skötas af en domare, berörda töihållande
troligtvis icke länge kunde fortfara, då jordbruk, handel och andra näringsgrenar,
särdeles sedan den beslutade jernvägen genom länet blifvit färdig, komme
att få en hastigare utveckling, än hit till dags; att, enär således i en in}eket nära
framtid länet måste i fyra domsagor fördelas, lämpligast vore, att sådan åtgärd redan
nu vidtoges; att denna fördelning hade så mycket större skäl för sig, som derigenom
vunnes den förmån, att hvar och en af de sålunda uppkommande fyra domsagorna
framdeles, sedan kommunikationerna inom dem genom jernvägar och nya landsvägar
blifvit lättare, kunde ganska obehindradt delas i blott tvenne tingslag och sålunda,
enligt Förordningen den 17 Maj 1872, flera tingssammanträden i hvarje domsaga
kunde årligen hållas; samt att, i händelse en sådan reglering af domsagorna, som
den af honom föreslagna, komme till stånd, Hasselberg för egen del icke hade något
emot att utbyta sin nu innehafvande domsaga emot en af de föreslagna, hvari delar
af den förra inginge, dock att valet af den blilvande nya domsagan måtte lemnas
honom Öppet till dess äfven tjenstgöringspenningar och förvaltningkostnadsbidrag förde
särskilda domsagorna blifvit i sammanhang med omregleringen bestämda.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878. 19

Öfver ofvanberörda framställning hafva samtliga tingslagens invånare blifvit
genom sockneombud inför vederbörande häradsrätter hörde, dervid samtlige ombuden
förklarat sig instämma i förslaget om länets fördelning i flera domsagor, än de nuvarande
två; men i fråga om det blifvande antalet tillkännagåfvo ombuden i Hammerdals,
Rödöns och Sunne tingslag samt ett ombud från Undersåkers tingslag och
de flesta ombuden från Brunflo tingslag, att, enligt deras åsigt, det för närvarande
erfordrades endast eu delning i tre domsagor, såsom Häradshöfdingen Hasselberg i
sitt ena förslag upptagit; hvaremot öfrige ombuden framhöllo, att det skulle blifva
till större gagn för vederbörande rättssökande genom deraf följaktig skyndsammare
expedition af vid häradsrätterna förekommande mål och ärenden, om länet delades i
fyra domsagor.

Nedannämnda myndigheter, hvilkas utlåtanden öfver framställningen infordrats,
hafva hufvudsakligen an dragit:

t. f. domhafvanden i Södra Jemtlands domsaga, hvilken genom förre innehafvare]],
Häradshöfdingen Carl Hesslings död numera vore ledig: att t. f. domhafvande]],
ehuru instämmande i hvad Häradshöfdingen Hasselberg uti sin underdåniga
framställning anfört och åberopat till stöd för det deri omförmälda behofvet af länets
nuvarande domsagors delning i flera sådana, likväl i fråga om sättet för verkställigheten
af den föreslagna delningen ansåge behofvet för närvarande ingalunda tillgodoses
genom en delning allenast i tre domsagor; samt att äfven i afseende å förslaget
till delning i fyra domsagor eu sådan jemkning borde ega rum för att de med delningen
åsyftade fördelar måtte någorlunda fullständigt vinnas, att Jemtlands föreslagna
södra domsaga, livilkens benämning möjligen torde kunna blifva “Herjedalens
domsaga", komme att bestå af Svegs, Hede och Bergs tingslag, af hvilka det sistnämnda
väl icke vore till folkmängden af särdeles storlek, men i afseende å mängden
och beskaffenheten af der till handläggning förekommande mål visat sig taga i anspråk
mycket arbete, att Hackås och Näs tingslag förenades med den föreslagna östra
Jemtlands domsaga och att Sunne tingslag öfverflyttades till den vestra domsagan,
hvarigenom icke allenast möjliggjordes förverkligandet i en framtid af det i Häradshöfdingen
Hasselbergs underdåniga framställning omförmälda ordnande af tingslagen
inom länet med hänsyn till oftare återkommande domstolssammanträden, utan äfven
bereddes eu möjlighet för domaren i sistnämnda domsaga att taga sin bostad i staden
Östersund, hvilket eu del af tingslagsborna ansåge innefatta en beaktansvärd
fördel för dem.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län: att jemväl Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande obetingadt instämde i hvad Häradshöfdingen Hasselberg anfört
rörande behofvet af domsagornas delning; att beträffande frågan, huruvida länets
nuvarande två domsagor skulle delas i tre eller fyra, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ansåge sig böra understödja fyrdelningen, som också förordades af den allmänna
meningen inom länet; att äfven om, såsom Häradshöfdingen Hasselberg i sin

20 Bil. N:0 l till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

underdåniga framställning anfört, tredelningen under nuvarande förhållanden och för
den närmaste framtiden måhända kunde synas någorlunda tillfredsställande ur domarens
synpunkt, och rättsskipningen skulle kunna af tre domare nöjaktigt handhafvas,
så kunde eu sådan delning icke ens för närvarande anses nöjaktigt lösa frågan, från
de rättssökandes synpunkt betraktad; att detta inom ganska kort tid syntes ännu
mindre kunna blifva förhållandet i anseende till den stora och snabba utveckling,
hvari dessa på mångfaldiga näringskällor rika orter redan vore stadde och hvilken
utveckling otvifvelaktigt komme att i ojemförligt högre grad påskyndas efter fullbordandet
af den jernvägsanläggning, som nu derstädes påginge; att en tredelning
skulle icke mera, än den nuvarande, kunna möjliggöra en sådan sammanslagning af
flera tingslag och minskning af dessas antal inom hvarje domsaga, som i Förordningen
den 17 Maj 1872 förutsattes för deri åsyftad anordning till en snabbare rättsskipning;
att fyrdelningen deremot syntes kunna förbereda och medgifva en sådan
anordning; att i afseende på sättet för fyrdelningens genomförande Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande desto hellre instämde i det jemkningsförslag, t. f. domhafvanden
i Södra Jemtlands domsaga uti sitt i frågan afgifna underdåniga yttrande framstält,
som detta förslag alldeles öfverensstämde med Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes
förslag till fögderiindelning, hvilket blifvit uppgjordt med tanken på den enligt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes uppfattning lämpligaste indelningen af länets
tingslag uti fyra domsagor; samt att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på grund af
hvad sålunda blifvit anfördt och under åberopande af hvad i frågan för öfrigt förekommit,
i underdånighet förordade länets fördelning i fyra domsagor i enlighet med
förenämnda jemkningsförslag; samt slutligen:

Svea Hofrätt: att då med hänsyn till ifrågavarande domsagors vidsträckthet och
mängden af der förekommande rättsärenden en delning af dessa domsagor vore af behofvet
påkallad; då fördelen af oftare återkommande ting än som nu förrättades i berörda
domsagor, eller ett ting årligen i hvardera af Svegs och Hede tingslag samt två ting i
hvarje af öfriga tretton tingslag, icke torde i nämnvärd mån vinnas med mindre de nuvarande
domsagorna fördelades i fyra; då denna fördelning syntes böra lämpligast åvägabringas
i öfverensstämmelse med Häradshöfdingen Hasselbergs derom uppgjorda förslag
med iakttagande af de deri af t. f. domhafvanden i Södra Jemtlands domsaga och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande hemstälda ändringar, hvilka jemväl blifvit af invånarne i
några tingslag förordade; och då i följd af det utaf Häradshöfdingen Hasselberg afgifna
förklarande den för honom å häradshöfdingeembetet i Norra Jemtlands domsaga
utfärdade fullmakt icke utgjorde hinder att när som helst verkställa ifrågasatta domsagereglering
samt häradshöfdingeembetet i Södra Jemtlands domsaga nu vore ledigt,
Hofrätten, under förutsättning att tillräckliga inkomster bereddes de särskilde domarena
och med det förbehåll Häradshöfdingen Hasselberg för egen del fästat vid
domsageregleringen, i underdånighet tillstyrkte, att Norra Jemtlands och Södra Jemtlands
domsagor måtte fördelas i fyra domsagor, omfattande en, med benämning Jemt -

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

lands norra domsaga, tingslagen Hammerdal, Lit och Rödön, en, med benämning
Jemtlands vestra domsaga, tingslagen Offerdal, Undersåker, Hallen, Oviken och Sanne,
en, med benämning Jemtlands östra domsaga, tingslagen Ragunda, Refsund, Brunflo
samt Hackås och Näs, och en, med benämning Herjedalens domsaga, tingslagen Sveg,
Hede och Berg.

Uti en derefter den 10 i denna månad till Kongl. Maj:t inkommen skrift har
Häradshöfdingen Hasselberg anhållit få fästa Kongl. Maj:ts synnerliga uppmärksamhet
på hans i den första underdåniga framställningen gjorda förklarande, att endast i
händelse en sådan delning af domsagorna inom länet, som blifvit af honom i underdånighet
föreslagen, komme att i vederbörlig ordning beslutas, han icke hade något
emot att utbyta sin nu innehafvande domsaga mot någon af de föreslagna; hvarjemte
Hasselberg förklarat, att han icke heller nu funne sig föranlåten frånträda detta vilkor,
dock att, derest Kongl. Maj:t, med godkännande af hans förslag i öfrigt, icke
skulle finna annan ändring eller jemkning deri nödig, än att Hackås och Näs tingslag
öfverflyttades från södra till östra domsagan, så att denna komme att bestå af
Ragunda, Refsund, Brunflo, Sunne samt Hackås och Näs tingslag, Hasselberg fortfarande
vore villig att underkasta sig det ifrågakomma domsageutbytet; men att, om
deremot Kongl. Maj:t ansåge sig icke böra frångå Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
af Hofrätten gillade förslag att förlägga Sunne tingslag till Jemtlands vestra domsaga,
den ifrågasatta delningen af domsagorna i Jernband finge tills vidare förblifva endast
eu framtidsfråga, beroende till sin lösning af de förhållanden, hvilka kunde vara för
handen, då äfven Jemtlands nuvarande norra domsaga blefve ledig.

Med tillkännagifvande dels att enligt uppgift från Statistiska Centralbyrån den
31 December 1876 funnes i Hammerdals, Lits och Rödöns tingslag 20,522 invånare,
i Offerdals, Undersåkers, Hallens, Ovikens och Sunne tingslag 19,256 invånare, i
Ragunda, Refsunds, Brunflo samt Hackås och Näs 20,191 invånare och i Svegs, Hede
och Bergs tingslag 14,810 invånare, dels ock att sammanlagda antalet af de afgjorda
målen i nuvarande Norra Jemtlands och Södra Jemtlands domsagor efter medeltalet
under åren 1862—1871 uppgått till 677, yttrade Herr Statsministern, att han på de
skäl, som för ofvannämnda domsagors fördelning i fyra blifvit af vederbörande myndigheter
anförda, ansåg sig böra tillstyrka, att till Riksdagen i nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof måtte göras nådig framställning om beviljande
af två nya häradshöfdingelöner för Jemtlands län, och att, under förutsättning, att
denna framställning blefve bifallen, de fyra nya domsagorne finge omfatta en, med
benämning Jemtlands norra domsaga, tingslagen Hammerdal, Lit och Rödön, en, med
benämning Jemtlands vestra domsaga, tingslagen Offerdal, Undersåker, Hallen, Oviken
och Sunne, en, med benämning Jemtlands östra domsaga, tingslagen Ragunda, Refsund,
Brunflo samt Hackås och Näs, och en, med benämning Herjedalens domsaga,
tingslagen Sveg, Hede och Berg; erinrande dock Herr Statsministern, att ehuru det
icke eljest syntes möta hinder, att denna reglering, derest den blefve beslutad, genast

22 Bil. N:o 1 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket 1878.

vid 1879 års början trädde i verket och de fyra domsagorna tillsattes, det likväl torde
komma att bero af Häradshöfdingen Hasselbergs medgifvande, om icke den afvikelse
blefve nödig, att Sunne tingslag lades till den östra domsagan för den tid, Häradshöfdingen
Hasselberg vid domareembetet qvarstode.

På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen gilla hvad Herr Statsministern sålunda
yttrat och hemstält.

Beträffande härefter fördelningen af de till länets nuvarande domsagor anslagne
tjenstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag, uppgående till ett sammanlagdt
belopp af 4,700 kronor, anförde Herr Statsministern, att enligt de grunder,
som följdes vid den senaste regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner, borde
tjenstgöringspenuingarne upptagas till följande belopp:

för Jemtlands norra domsaga:

20,522 invånare å 10 kronor för hvarje tusental......... 200: —

7 gröfre brottmål å 10 kronor ....................................... 70: —

151 andra mål å 5 kronor..............................................•• 755: — 1,025: —

eller i jemnadt tal 1,000 kronor;

för Jemtlands vestra domsaga:

19,256 invånare.............................................

4 gröfre brottmål..........................................

128 andra mål .............................................

hvilket belopp, med afseende å stadgandet om en
1,000 kronor;

.................... 190: —

................... 40: —

.................... 640: —

minimi-aflöning, borde

870: —
ökas till

för Jemtlands östra domsaga:

20,191 invånare.............................................

6 gröfre brottmål.........................................

239 andra mål .............................................

eller jemnadt till närmaste hundratal 1,500 kronor;

200: -60: -1,195: —

1,455: —

för Herjedalens domsaga:

14,810 invånare.................................................................. 140

6 gröfre brottmål............................................................... 00

136 andra mål .................................................................. 080

— 880:

hvilket belopp af ofvan anfördt skäl borde ökas till 1,000 kronor; hvarjemte, med

Bil. N:o 1 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

hänseende till förhållandet emellan sportelinkomster och utgifter i denna sistnämnda
domsaga, ett förvaltningskostnadsbidrag af 200 kronor borde till densamma anvisas;
och skullo följaktligen, i stället för de åt domhafvandena i Norra Jemtlands och Södra
Jemtlands domsagor från statsverket nu anvisade aflöningsbelopp af tillsammans 13,700
kronor, tillkomma häradshöfdingen i:

Jemtlands norra domsaga:

Lön ........................................

Tjenstgöringspenningar.................................

4,500: —
1,000: —

5,500: —

Jemtlands vestra domsaga:

Lön ..............................

Tjenstgöringspenningar

4,500: —

1,000: — 5,500: —

Jemtlands östra domsaga:

Lön ................................................................................. 4,500: -

Tjenstgöringspenningar................................................... 1,500: — g,000:

Herjedalens domsaga:

r-ön ................................................................................. 4,500: —

Tjenstgöringspenningar................................................... 1,000: —

Förvaltningskostnadsbidrag............................................. 200: — 5 700- _

Summa 22,700: —

hemställande Herr Statsministern, att jemväl fördelningen af ifrågavarande tjenstgöringspenningar
och förvaltningskostnadsbidrag måtte varda Riksdagens pröfning
understäld.

Äfven till denna, af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen godt i nåder lemna bifall;
och skulle protokollet i förevarande ärende såsom bilaga åtfölja
den nådiga propositionen till 1878 års Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocollo

C. P. Högberg}».

24 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878,

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott Fredagen den 4 Januari 1878,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Laoerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer, %

Lovén,

Friherre VON Otter,

Forssell,

Rosensvård.

Herr Statsministern och Chefen för Justitie-departementet anmälde i underdånighet: Eu

af nedannämnde häradshöfdingar, nemligen: under Svea Hofrätt: J. IN.
Fredag, B. W. Hernblom, L. E. Westblad, C. F. Abenius, C. P. Lagerberg, S.
Löwenhielm, C. G. Weinberg, A. J. Pihlgren, F. J. Ekman, A. F. G. L. Wetterström,
C. Stenberg, T. J. Wallin, E. M. Unger, G. C:son Wallgren, J. A. Hjärne,
C. D. Poppius, K. W. Björkenstam, O. H. L. Claeson, C. W. Hedenström, P. Staaff,
c! O. Granbom, G. Holm, G. U. Bergmanson, C. M. Schönmeyr, J. G. Hasselberg,
C. E. Lindberg, A. F. Ekevall, C. L. Löthner, H. J. Kramer, A. J. R. Krook, 0.
F. Appelberg och C. E. Stenberg; under Göta Hofrätt: A. E. von Hartmansdorff,
C. E. A. Landegren, J. 0. Söderliolm, C. G. Livijn, A. G. Rudling, A. Reutercrona,
K A J. Gyllenkrook. A. Lindgren, J. F. Ekenman, J. A. Hellberg, C. W. Carlson,
0. Lemchen, Grefve C. C:son Sparre, J. M. Lindgren, J. F. Caspersson, N. A.
von Sydow, V. M. Palm, C. A. Swalander, 0. F. Ursell, F. W. Aberg, L. Norm,
A. M. Rosenqvist, B. W. Hessle, A. L. Lewin, G. J. Stenberg, C. J. R. Stndbeck,
C. J. G. Richter, V. A. Sandström, H. B. Bursie, J. L. Bååth, H. T. Planck, 0.
E. Wijkmark, K. F. M. Lang och K. G. F. von Mentzer samt under Hofrätten öfver
Skåne och Blekinge: M. J. Svenander, J. Thorn, C. 0. L. Craaford, A. A. Lilienberg,
J. F. von Sydow, M. T. Strömberg, P. G. Lilljecrona, J. A. Areskoug, F.
Hjort, P. 0. Glimstedt, J. V. Anderberg, C. A. Anderberg och J. C. E. Richert

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket 1878.

i underdånighet gjord ansökning, att åt häradshöfdingarne i riket måtte beredas
rättighet till åtnjutande af ålderstillägg och pension i likhet med hvad som hlifvit
Hofrätternas jemte andra embets- och tjensteman förunnadt; till stöd för hvilken
ansökning hufvudsakligen anförts: att, sedan en vid sistlidet års riksdag af t. f.
Presidenten i Svea Hofrätt K. J. Berg väckt motion, innefattande förslag, bland
annat, att full pension för häradshöfding, då han vore dertill berättigad, skulle
utgå med hela beloppet af den lön, hvaraf han vid afskedstagandet vore i åtnjutande,
blifvit af Riksdagens Stats-Utskott af styrk t på den grund, att, då Kongl.
Majrts hos 1874 års Riksdag gjorda förslag till förändrad reglering af häradshöfdingarnes
löneförmåner blifvit af Riksdagen gilladt med det förbehåll, att häradshöfding
ej i följd af löneregleringen måtte erhålla större pensionsrätt än han förut
egt, anledning saknades att på, enskild motionärs förslag vidtaga förändringar i den
för häradshöfdingarne faststälda löneregleringen, Riksdagens Första Kammare i
väsentlig del bifallit motionärens ofvannämnda förslag; att ehuru Andra Kammaren
gillat Stats-Utskottets mening och den gemensamma omröstningen utfallit på det
sätt, att af 301 röstande 144 biträdt Första Kammarens beslut och 157 ansett
motionen icke höra till någon Riksdagens åtgärd föranleda, likväl under öfverläggningarne
i begge Kamrarne det berättigade uti yrkandet om pensionsrätt för
häradshöfdingarne efter enahanda grunder, som vore bestämda för andra civila
embets- och tjensteman, allmänt erkänts; att då sökanderne genom förenämnda allmänna
lönereglering blifvit tillförsäkrade, att, om de genom sjukdom eller ålder
icke kunde förvalta sitt embete, de i allt fall finge behålla hela lönen, det vore
mindre ur synpunkten af egen fördel, än med afseende å frågans vigt för rättsskipningen
i dess helhet och för den talrika klass af extra ordinarie tjensteman,
som hade billiga anspråk på befordran, sökanderne anluille om rätt till pension;
att något annat skäl emot en sådan anordning, än att den komme att medföra
ökad statsutgift, ej torde kunna anföras, då ingen väl kunde förneka, att det nuvarande
förhållandet, som föranledde dertill, att häradshöfding tvingades att bibehålla
sitt embete äfven då han af ålder och sjuklighet hindrades att sjelf utöfva
detsamma, vore synnerligen menligt för rättsskipningen, hvilken dymedelst uti en
stor del åt rikets domsagor måste uppehållas genom ofta ombytta vikarier under
det att den ordinarie tjenstinnehafvaren åtnjöte ständig ledighet; samt att, hvad
frågan om ålderstillägg anginge, ännu större skäl syntes tala för beviljandet af
ökad lön efter vissa års tjenstgöring för häradshöfdingar än för de fleste andre
embets- och tjensteman, enär, utom det för dem alla gällande skäl, att embetsed!
tjenstemannens behof ökades med åren i den mån hans familj tillväxte och
dess underhåll blefve kostsammare, hvarje häradshöfding hade att åberopa den
omständighet, att han för upprätthållandet af sin tjenst nödgades aflöna biträden,
hvilkas antal måste ökas i samma mån, som hans egna kropps- och själskrafter
aftoge, äfvensom att hans tjenstgöring vore för så väl kropp som själ ännu mera
Bill. till Bi/csd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 4

26 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

ansträngande än den tjenstgöring, som ålåge de flesta andra embets- och tjenstemän,
samt härtill komme att, vid senaste reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner,
icke allenast häradshöfdingarnes egen lön, utan äfven den kostnad, de
måste vidkännas i och för aflöning af biträden, blifvit, på sätt de för afgifvande
af förslag i ämnet utsedde komiterades betänkande af den 5 December 1873 utvisade,
beräknade utan behörigt afseende å den då inträdda stegringen af priserna
å nästan alla förnödenheter, hvarigenom och da, efter hvad allmänt kunnigt vore,
priserna sedermera icke återgått till sin förra ståndpunkt, utan ytterligare stegiats,
häradshöfdingarne, hvilka icke, i likhet med andra embetsman, erhållit något
dyrtidstillägg och hade att vidkännas icke allenast den lefnadskostnad, som erfordrades
för dem sjelfva och deras familj, utan äfven underhållet af ett större eller
mindre antal biträden, finge mera än ändra embets- och tjensteman erfara följderna
af denna prisstegring.

Efter att hafva redogjort för innehållet af ofvanberörda ansökning yttrade
Herr Statsministern:

“Ehuru icke fullt fyra år hafva förflutit sedan häradshöfdingarnes löner
blefvo reglerade, kan likväl denna reglering sägas redan vara i vissa delar föråldrad.
Under fortgången af de löneregleringar, som derefter skett, hafva nemligen
allmänt tillämpats nya grunder, af hvilka en och annan sannolikt äfven
skulle blifvit iakttagen i fråga om härå dshöfdingarne, derest löneregleringen för
dem blifvit senare företagen. Dit hörer den nu af sökanderne väckta frågan om
ålderstillägg. Det vore visserligen en enkel åtgärd att genom beviljande af ett
sådant bringa regleringen i denna del till större likhet med de senare legleringarne,
men denna öfverensstämmelse blefve måhända blott ytlig, ty ålderstillläggen
få icke betraktas helt och hållet fristående från de öfriga lönevilkoren,
utan såsom en nödvändig fyllnad i desamma. Sålunda är det möjligt, att, om
häradshöfdingarnes löner hade blifvit reglerade efter eller i sammanhang med
hofrätternas, eu större likformighet blifvit dem emellan ifrågasatt, och att två
ålderstillägg blifvit häradshöfdingarne tillagde, men på det sätt, att den lön,
som först tillträddes, blifvit satt lägre än nu, sa att de bada alderstilläggen icke kraft
större statsanslag än nu för att bereda häradshöfdingarne en slutlig lön lika stor
med de äldsta hofrättsrådens. Men icke ens genom eu sådan förändring vore en
fullständig öfverensstämmelse med de senare regleringarne vunnen. Åt häradshöfdingarne
har nemligen bibehållits eu del sportler, bestående af lösen för expeditioner,
under det motsvarande sportler sedermera fråntagits hofrätterna; och
hvad som torde vara af ännu större betydelse är, att i den proposition angående
reglering af landsstaten, som Eders Kongl. Maj:t beslutit att till nästkommande
Riksdag framlägga, hafva äfven dylika sportler blifvit indragna för landssekreterarne,
ehuru för deras bibehållande dervid kunnat aberopas samma skäl, som
gjorde sig gällande vid regleringen af häradshöfdingarnes aflöning.

Bil. No 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket 1878.

En fullständig revision häraf torde emellertid ännu desto hellre vara förtidig,
som vid den förestående behandlingen af vår rättegångsordning fråga möjligen
kan uppstå om eu domstolsorganisation, som krafvel- en helt annan lönereglering
för domare än som för de nuvarande vore lämplig.

Den nu väckta frågan om ålderstillägg för häradshöfdingar anser jag derföre
böla icke betraktas från synpunkten af det önskvärda i att vinna öfverensstämmelse
med andra embetsmäns aflöning, utan göras beroende deraf, huruvida
en sådan löneförbättring för häradshöfdingar är i och för sig af behofvet påkallad.

I detta afseende anföres, att de kostnader, som häradshöfding får vidkännas
för domsagans förvaltning, dels för åtskilliga domsagor blifvit vid regleringen
för lågt uppgiga och dels sedermera stigit samt sannolikt fortfarande
komma att stiga, så att de förr eller senare måhända komma att allmänt öfverskjuta
de belopp, som lades till grund för regleringen. Häruti förefunnes
tvifvelsutan ett talande skäl för en löneförbättring, så framt icke denna tillökning
i kostnader uppvägdes deraf, att äfven sportlerna uppginge till högre belopp än
hvartill de blifvit beräknade. Men detta måste vara förhållandet, såvida beräkningen
icke var för hög när den skedde, hvilket jag icke har någon anledning
att antaga.

Först och främst blef lösen för stämningar och vederhäftighetsbevis vid
sjelfva regleringen bestämd dubbelt högre än som varit förutsatt vid uppgörandet
af de tabeller, efter hvilka sportlernas belopp beräknades. Men hvad som vida
mera bidragit till sportlernas förökande är den lösen, som nu utgår för utdrag ur
de sedermera tillkomna fastighetsböckerna, Vidare skola jemlikt den nya lagfartslagen
alla fastighetsfång lagfaras, hvilket förut icke behöft ske och sällan
skett med ärfd och exproprierad jord; och ehuru detta stadgande ännu icke torde
hafva vunnit allmän tillämpning samt det derföre icke heller ännu kan beräknas,
huru mycket den förändrade lagstiftningen verkar till förhöjning af häradshöfdingarnes
sportler, är det likväl klart, att verkan deraf måste blifva rätt betydlig.
Efter all anledning har tillökningen i häradshöfdingarnes sportler till följd häraf
öfverstigit kostnadernas oundvikliga tillökning efter 1874, och skall sannolikt göra
det ännu någon tid, äfven om det icke tages i betraktande, att växande folkmängd
och rörelse, på samma gång som de öka kostnaderna för en domsagas
förvaltning, i de flesta fall äfven något öka sportlerna.

Det är sant, att denna tillökning i sportler endast vinnes genom en motsvarande
tillökning i arbete. Men arbetet är likväl icke af sådan art, att de af
detsamma härflytande sportler helt och hållet medtagas af betalning för ^skrifning
eller andra kostnader. Om deremot häradshöfdingen sjelf genom det ökade
arbetet blir alltför mycket betungad, så är rätta botemedlet derför icke ett ålderstillägg
utan en klyfning af den alltför stora domsagan. Det är också på denna
väg man med framgång börjat fortgå. Efter det 1874 års lönereglering framlades

28 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

för Riksdagen hafva redan sex nya häradshöfdingelöner blifvit anvisade och de
för bestridande af domaregöromålen på landet anslagna medel således ökats med
27,000 kronor. Af nästinstundande Riksdag har Eders Kongl. Maj:t redan be slutit
äska ytterligare fyra nya häradshöfdingelöner och utan tvifvel komma under tidens
lopp allt flera att visa sig behöfliga. Derigenom vinnes icke blott en rättvisare
afvägning mellan göromål och lön för domaren samt flera utsigter till befordran
för obefordrade jurister utan ock för det allmänna en större beqvämlighet och
möjligheten af en snabbare rättsskipning.

Icke heller lärer afgörande vigt få tillerkännas den såsom särskild! skäl
för ålderstillägg åt häradshöfding åberopade omständigheten, att antalet af hans
biträden måste ökas i samma mån som hans egna kropps- och själskrafter aftaga,
samt att hans tjenstgöring är för såväl kropp som själ ännu mera ansträngande
än den tjenstgöring, som åligger de flesta andra embets- och tjenstemän. Om
icke en häradshöfding kan, utan ökadt antal biträden, förmå att, liksom andra
embetsman, sköta sin tjenst ända till den ålder, då han är berättigad till pension
eller tjenstledighet, så är domsagan för stor och bör delas.

Åt en äldre häradshöfding, som på grund af aftagande helsa och krafter
måste vara berättigad att emellanåt erhålla tjenstledighet, anvisar dessutom den
nuvarande löneregleringen en utväg att bereda en slags ersättning för ålderstillägg,
som icke står öppen för innehafvare af de i senaste tider reglerade
tjenster. En häradshöfding, som åtnjuter fullständig tjenstledighet, skall nemligen
väl i regeln till vikarien afstå tjenstgöringspenningar, sportler och förvaltningsbidrag,
eller allt utom sjelfva lönen, men dels gäller icke detta, om han söker
ledighet endast från en del af embetsgöromålen, och dels är det tillika stadgadt,
att, om ledigheten ej öfverstiger sex månader, häradshöfdingen, efter Hofrättens
medgifvande, må med vikarien träffa aftal om dennes aflöniugsvilkor. Han kan
således, hvarje gång tjenstledigheten är kortare, få öfverenskomma med vikarien
om något fördelaktigare vilkor än att afstå alla inkomster utom lönen, hvilket
under närvarande förhållanden sällan torde möta svårighet, enär hållandet af
ting utgör en så väsentlig del af den juridiska utbildningen, att yngre jurister äro
angelägna om dylika förordnanden, äfven om endast ringa inkomster äro dermed
förenade.

Men om jag på dessa grunder anser mig för närvarande icke böra tillstyrka
någon framställning om ålderstillägg för häradshöfdingar, så finner jag
desto större anledning att understödja förevarande ansökning i hvad den afser
pensionsrätt. De allmänt giltiga skälen för staten att bevilja pensioner åt sina
tjenstemän gälla icke i något afseende mindre i fråga om häradshöfdingar, än
om andra, och torde icke behöfva af mig upprepas. På sätt sökanderne anfört
är ett ordnande af denna angelägenhet af vida större vigt för det allmänna än
för häradshöfdingarne sjelfva, hvilka ty förutan måste qvarstanna vid sina embeten

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

äfven efter det de förlorat all förmåga att dem förvalta, hvaraf följden oftast blir,
att domsagan lemnas i händerna på vikarier, som ofta ombytas och ej hinna att
blifva hemmastadda med förhållandena i orten. Vid sistlidne riksdag beviljades
ock pensionsrätt åt bäradshöfdingarne af Första Kammaren, på grund af derom
väckt motion, och ehuru Andra Kammaren afslog motionen, erkändes allmänt
under diskussionen befogenheten af motionens syftemål.

Det är naturligt, att då häradshöfdingarnes lönereglering icke hvilar på
samma grunder, som de senare rcgleringarne af centrala embetsverk, så kan en
afvikelse från samma grunder också påkallas i fråga om pensionsrätten, derest
icke orättvisor skola uppstå. Med afseende derå, att häradshöfdingeembetet är
af lika stor betydelse för lagskipningen som eu ledamotsplats i Hofrätt och att i
fråga om löneförmåner det förra visserligen icke kan anses vara stäldt lägre, om
ock sjelfva lönen understiger hvad de äldre hofrättsråden i lön uppbära, lärer
icke heller pensionen för häradshöfding böra sättas lägre än för hofrättsledamot;
och som det väl sällan kan komma att inträffa, det en hofrättsledamot uppnår
pensionsåldern utan att hafva såsom hofrättsråd kommit i åtnjutande af åldersti
1 lägg och således blir berättigad till pension af 5,000 kronor, torde pensionen
för häradshöfding böra sättas till samma belopp. Då bäradshöfdingarne i olika
domsagor åtnjuta ansenligt olika inkomster, kunde det visserligen sättas i fråga,
om icke äfven pensionerna borde delas i två grader, så att de bättre aflönade
äfven finge högre pension. Häremot talar dock, att alla häradshöfdingar bekläda
enahanda embete och att en följd af deras olika pensionering sannolikt skulle
blifva, att de flesta af dem, som erhållit eu domsaga med lägre pensionsrätt,
skulle, till föga fromma för domsagan, söka förflyttning till en med högre. Då
Eders Kongl. Maj:t också beslutit, att till nästa Riksdag framställa förslag om
pensioner af 5,000 kronor åt alla landssekreterare och landskamererare, utan afseende
på den olikhet både i fråga om göromål och aflöningsförmåner, som
emellan desses befattningar eger rum, ser jag äfven häruti ett stöd för att bestämma
häradshöfdingarnes pensioner till lika belopp.

I fråga om den lefnads- och tjensteålder, som bör berättiga till pension å
allmänna indragningsstaten, finnes icke någon anledning att för häradshöfdingar
meddela andra föreskrifter, än som i allmänhet gälla för civila embetsmän. Deremot
torde, utan skada för det allmänna och till någon minskning af statsutgifterna,
åldern för det tvungna afskedstagandet kunna för häradshöfdingar liksom
för hofrättsledamöter icke behöfva bestämmas tidigare än vid 70 år. Det härför
i fråga om Hofrätterna anförda skäl, att i eu kollegial domstol, der alltid yngre
krafter finnas att påräkna, jemväl de äldres omfattande erfarenhet och mogna
insigter äro af stort värde, är väl icke i sin helhet tillämpligt å häradshöfdingarne.
Men i stället kunna deras insigter och erfarenhet lända till gagn vid
handledning af de yngre jurister, som dels biträda vid utförandet af det domaren

SO Bil. No 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

åliggande arbete, och dels sjelfva förestå domsagan under de tider ordinarie domaren
åtnjuter en tjenstledighet, som icke skäligen kan förvägras honom efter fylda 65 år.

I öfverensstämmelse med det nu anförda, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå Riksdagen, att häradshöfding må förklaras
berättigad att från och med månaden näst efter den, då han, efter fylda 65 lefnads- och
35 tjensteår, från embetet afgått, under sin återstående lifstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension af 5,000 kronor; samt att, derest denna framställning
af Riksdagen bifalles, häradshöfding, som utnämnes efter det sådan
pensionsrätt blifvit åt häradshöfding beviljad, skall vara förpligtad att vid fylda
70 års ålder från embetet afgå. I händelse Eders Kongl. Maj:t till denna framställning
lemnar nådigt bifall, torde note ur detta protokoll böra till Finansdepartementet
öfverlemnas till iakttagande vid nästa reglering af riksstatens
nionde hufvudtitel“.

Till hvad Herr Statsministern sålunda hemstält och deri
Statsrådets öfrige ledamöter instämde täcktes Hans Maj:t
Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

Th. Wilh. Mahn.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878. 31

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartements-ärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet a
Stockholms Slott Måndagen den 7 Januari 1878,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lotén,

Friherre von (Utter,

Forssell,

Rosensvärd.

Efter erhållet tillstånd att få inför Kongl. Maj:t anmäla hvad vid aflåtande af
nådig proposition till nu instundande riksdag angående statsverkets tillstånd och behof
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel vore att
iakttaga, hemstälde Herr Statsministern, att de å samma hufvudtitel nu uppförda
belopp måtte fortfarande komma att utgå, endast med de förändringar, hvarom
här nedan förmäles; och yttrade Herr Statsministern dervid angående:

l:o) Departementets expedition.

Genom den med nästlidet års början vidtagna förändrade organisation af
Eders Kongl. Maj:ts Nedre Justitierevision har den protokollssekreterarne i samma
Revision dittills åliggande skyldighet att föra Högsta Domstolens protokoll i lagärenden
upphört. Redan i mitt anförande rörande förslaget till nämnda omorganisation,
intaget i protokollet öfver justitie-departements-ärenden för den 17
December 1875, erinrade jag i underdånighet, att förandet af förstberörda protokoll
icke lämpligen kunde förrättas af den redan förut öfver höfvan betungade
kanslisekreteraren i Justitie-departementets expedition, helst derigenom kunde uppstå
skyldighet för honom att å samma dag föra protokollet både i konseljen och
Högsta Domstolen, att för genomförande af omförmälda förslag erfordrades en

32 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

ytterligare kanslisekreterare i nämnde expedition, hvilken i alla fall torde der
snart blifva behöflig, men att förslag derom icke torde böra framställas förr än
i sammanhang med frågan om en definitiv reglering af Eders Kongl. Maj:ts
kansli; och får jag till stöd härför ytterligare åberopa, att det visar sig vid jemförelse
åf antalet mål, som till de särskilda Stats-departementen under de senare
åren inkommit, hurusom på kanslisekreteraren i Justitie-departementets expedition
belöpa sig ej obetydligt flera mål än medeltalet för hvarje kanslisekreterare
i de andra departementen, hvartill kommer det betungande för den förstnämnde
att ensam föra alla protokoll öfver departementets ärenden i Statsrådet. . Så länge
i Justitierevisions-expeditionen finnes att tillgå en tjensteman, åt hvilken, till
följd af särskilda förhållanden vid sistnämnde expeditions reglering, förandet af
Högsta Domstolens protokoll i lagfrågor är uppdraget, kan deremot, om ytterligare
en kanslisekreterare tillsättes på expeditionens stat, mindre biträde af underordnade,
än som eljest vore nödigt, åt kanslisekreterarne anvisas.

Till departementschefens förfogande för befrämjande af göromålens gång
äro för närvarande anvisade 4,000 kronor. Af dessa hafva hittills 2,000 kronor fått af
byråchefen för statistiska ärenden användas till de å hans byrå arbetande biträden,
1,000 kronor utbetalts till den på expeditionens stat ännu qvarstående kopisten
och återstående 1,000 kronor dels utgått såsom betalning för rensknfmng och dels
fördelats emellan de i expeditionen arbetande extra ordinarie kanslister och dei
uppvaktande extra vaktbetjente. Såväl sistberörda belopp, som nämnde 2,000
kronor, hafva likväl visat sig otillräckliga, så att, till fyllande af de behof, som med
samma belopp bort bestridas, medel allt emellanåt måst anvisas af än extra utgiftsmedlen
och än hufvudtitelus besparingar. Om emellertid åt byråchefen föi
statistiska ärenden beredes lika aflöning som åt andre byråchefer, synes mig, med
afseende å beskaffenheten af hans göromål, icke obilligt, att, derest han icke
sjelf kan medhinna att verkställa en del af de beräkningar, som af underordnade
kunna fullgöras, det finge åligga honom att med någon del af sin egen aflöning
bekosta hvad som till biträden åtgår utöfver det åt honom af statsmedel hittills
årligen anvisade belopp. Återstående 2,000 kronor af nuvarande anslaget blefve
visserligen alldeles otillräckliga för de med dem afsedda behof, om dermed jemväl
skulle bestridas semesterarfvoden efter de af Eders Kongl. Maj:t faststälda grunder,
men då tjenstgöringen tills vidare torde kunna ordnas så att byråchefen för statistiska
ärenden och kanslisekreterarne erhålla sin semester, utan att någon särskild
vikarie för dem behöfver under tiden förordnas, samt hufvudtitelns besparingar
böra hädanefter såsom hittills lemna tillgång till de extra bidrag, som kunna
erfordras, anser jag, under förutsättning, att en ny kanslisekreterarelön beviljas,
för närvarande icke böra äskas förhöjning af det till departementschefens förfogande
stälda anslag.

I anledning häraf och med iakttagande för öfrigt af de grunder, som pa

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Finans-departementets föredragning blifvit af Eders Kongl. Maj:t den 7 nästlidne
December faststälda, skulle följaktligen expeditionens stat, oberäknadt ålderstilläggen,
upptaga till

Expeditionschefen................ 7,500: —

Byråchefen för lagärenden, arfvode......... 4.000: —

Byråchefen för statistiska ärenden......... 6,400: —

Två kanslisekreterare.............. 8,000: •—

Registratorn.................. 4,000: —

Två vaktmästare................ 1,900: —

Till departementschefens förfogande......... 4,000: —

Summa kronor 35,800

2:o) Högsta Domstolen.

Hos Högsta Domstolen finnas anstälde tre vaktmästare, hvaraf en med 750
kronor och de begge öfrige, hvar för sig, med 650 kronor i lön; och på det att
desse vaktmästare må, i afseende på aflöningsförmåner, blifva likstälde med de i
kansliet tjenstgörande, torde böra äskas för förste vaktmästaren i Högsta Domstolen
en förhöjd aflöning till belopp af 800 kronor i lön och 300 kronor i tjenstgöringspenningar
samt för hvar och en af de begge öfrige lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar
300 kronor jemte rätt för de sistnämnda till ett ålderstillägg af
100 kronor efter fem års tjenstgöring, allt att utgå under enahanda bestämmelser
och vilkor, som för kansliets vaktmästare blifvit af Eders Kongl. Maj:t antagna.

3:o) Justitiekanslers-expeilitionen.

De af Eders Kongl. Maj:tför Statsdepartementens kansliexpeditioner faststälda
grunder äro endast till en del tillämpliga å Justitiekanslers-expeditioneu; och
någon annan förändring i dennas organisation synes icke kunna ifrågasättas, än
att de på dess stat uppförda två kopisttjenster indragas och ett anslag i stället
ställes till justitiekanslerns förfogande för befrämjande af göromålens gång;
hvarförutan en jemförlig löneförbättring med den, som begäres för departementsexpeditionernas
tjenstemän, lärer böra föreslås för justitiekanslerns sekreterare,
registrator och vaktmästare.

I öfverensstämmelse härmed anser jag att på ordinarie stat bör uppföras för:
sekreteraren i Justitiekanslers-expeditionen i lön 3,500 kronor och tjenstgöringspenningar
1,500 kronor;

registratorn derstädes lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 1,000 kronor,
med rättighet för hvardera till två särskilda ålderstillägg å 500 kronor;
vaktmästaren lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar 300 kronor, med
rätt till ett ålderstillägg å 100 kronor; samt

till justitiekanslerns förfogande för ofvan uppgifna ändamål 2,500 kronor.

Bih. till Bifcsd. Prof. 1878. 1 Samt. 1 Afd. 5

Bil. X:o 1 till Kong?,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

4:o) Den Svea Hofrätt underlydande justitiestat.

I följd af de utaf Eders Kougl. Maj:t beslutade framställningar till Riksdagen
angående delning af Kungadömets, Medelpads, Norra Jemtlands och Södra Jemtlands
nuvarande domsagor, bör i anslaget till häradshöfdingarnes löner begäras
en tillökning af 18,000 kronor.

5:o) Ålderstillägg.

Genom antagande af de föreslagna nya lönestaterna för Justitie-departementets
och Justitiekanslerns expeditioner samt Högsta Domstolens vaktmästare uppkommer
ökadt behof af medel till ålderstillägg; men som, enligt hvad vederbörande
tjensteman i Statskontoret, på tillfrågan, upplyst, af det i riksstaten for
nästlidet år å andra hufvudtiteln till ålderstillägg uppförda förslagsanslag, 55,000
kronor, utgått endast 50,774 kronor 99 öre samt förhållandena i Nedre Justitierevisionen
och rikets hofrätter antagligen icke föranleda dertill, att sistnämnda
belopp under år 1879 öfverskrides, torde någon förhöjning i det ursprungliga
anslaget icke varda af omförmälda nya lönestater påkallad.

(ko) Fångvården.

A. Det bestämda anslaget för fångars vård och underhåll.

Med tillkännagifvande, att kronohäktena i Ystad och Sundsvall vore afsedda
att till begagnande upplåtas, det förra i slutet af nästlidet och det senare i slutet
af innevarande år, har Fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 17 sistlidne
September hemstält, att Eders Kougl. Majrt täcktes till Riksdagen gorå nådig
framställning om anvisande af löner och arfvoden till direktörer och predikanter
vid dessa fängelser, innehållande det förra 54 och det senare 53 celler och således
närmast jemförliga med det 54 celler inrymmande länsfängelseti Hernosand
De för direktör och predikant vid sistnämnda fängelse utgående löner och
arfvoden utgöra: för direktören, utom tvenne ålderstillägg, lön 1,300 kronor, arfvode
300 kronor och skrifvarearfvode 300 kronor eller tillsammans 1,900 kronor samt för
predikanten arfvode 800 kronor; och har Styrelsen ansett löneförmånerna for nämnde
tjensteman vid fängelserna i Ystad och Sundsvall skäligen höra bestämmas till enahanda
belopp, likväl med någon förhöjning i lönen för direktören vid fängelset i
Sundsvall. Såsom skäl för en sådan förhöjning har Styrelsen anfört dels att,
såsom kändt vore, lefnadskostnaderna i Sundsvall vore icke obetydligt högre an
på andra orter, och dels att direktörsbefattningen vid häktet derstädes blefve
synnerligen mödosam och besvärlig i följd af den större och lifhgare omsättning
i fångpersonalen, som komme att vid detta fängelse ega rum derigenom, att antalet
personer, som i brist af tillgång till ådömda böter der skola undergå förvandlingsstraff
vid vatten och bröd, enligt all sannolikhet blefve betydligt större, an
vid något annat fängelse af samma storlek, hvarjemte och då ifrågavarande s ags

Bil. N:o 1 till Kongl. Ma,j:ls Nåd Prop. A;o 1 om Statsverket 1878.

fångar icke med arbeten inom fängelserna sysselsattes, nämnde tjensteman icke,
såsom direktörerne vid andra fängelser, torde kunna påräkna någon afsevärd förbättring
i lönevilkoren utaf den direktörerne tillkommande andel i fångarnes arbetsförtjenst.

På grund af hvad sålunda blifvit anmäldt och i öfverensstämmelse med
Fångvårdsstyrelsens förslag hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
hos näst sammanträdande Riksdag äska anvisandet af följande löneförmåner, jemte
rätt för direktörerne till ålderstillägg med 200 kronor efter fem år och med ytterligare
100 kronor efter tio år, nemligen:

vid kronohäktet i Ystad:

till eu direktör:

lön........... 1,300: —

arfvode.......... 300: —

skrifvare-arfvode....... 300: — 1,900: —

till eu predikant:

arfvode............. 800: — 2,700: _

samt vid kronohäktet i Sundsvall:

till eu direktör:

lön........... 1,500: —

arfvode.......... 300: —

skrifvare-arfvode....... 300: — 2,100: ■

till eu predikant:

arfvode............ 800: — 0,900: — 5t6Q(): _

varande de för innevarande år till direktören och predikanten vid kronohäktet i Ystad
erforderliga lönebelopp redan genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 30
sistlidne November anvisade å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Genom nådigt bref den 22 September 1876 förordnade Eders Kongl. Maj:t,
att de försvarslöse arbetsföre manspersoner, som jemlikt 8 § 2 mom. i Kongl.
stadgan den 29 Maj 1846, enligt samma moments lydelse i Kongl. Kungörelsen den
13 Juli 1853, dömdes till allmänt arbete och för undergående deraf dittills blifvit
försända till kronoarbetskompaniet å Vaxholms fästning, finge tillsvidare, i den mån
tillfälle till sysselsättning för samtlige desse personer icke funnes att tillgå, efter
Fångvårdsstyrelsens bestämmande, fullgöra det ådömda arbetet i enrum å läns- och
kronocellfängelserna. Sedan Fångvårdsstyrelsen, med stöd häraf, föreskrifvit, att
vid kronoarbetskompaniet å Vaxholm tills vidare skulle intagas allenast de, som
af Öfverståthållare-embetet till allmänt arbete dömdes, hvaremot de öfrige skulle
fullgöra det ådömda straffet i läns- eller krono-häkte, så har antalet af de vid
nämnda kompani förvarade försvarslöse icke obetydligt nedgått; hvarföre Styrelsen
nu tillkännagifvit, att af de på kompaniets stat anvisade arfvoden till en kompani -

36 Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 1 om Statsverket 187S.

chef och tre subalternofficerare med tillsammans 5,400 kronor endast chefsarivodet
eller 2,000 kronor för närvarande ntginge, samt att för åren 1876 och 1877 a essa
arfvoden uppstått en besparing af tillsammans 3,700 kronor, men att sa länge ännu
närmare erfarenhet saknades om det antal försvarslösa, som vid forafikationsarbeten
å Vaxholm kunde sysselsättas, det torde vara skäl att, utom arfvodet åt en kompanichef,
bibehålla ett af de å stat uppförda subalterns-arfvodena.

Med anledning häraf föreslår jag i underdånighet, att i nu gällande stat

uppförda arfvoden

till en subalternofficer.....kronor 1,200: —

„ en d:o ..... „ 1,000: 2,200:

måtte indragas. , , c ->

När ifrån ofvanupptagna adöningsbelopp vid kronohäktena i Ystad och Sundsvall,
tillsammans 5,600 kronor, afräknas förenämnda, till indragning föreslagna ar -voden 2,200 kronor, uppgår den erforderliga förhöjningen till belopp af 3,400 kronor,
och skulle alltså det bestämda anslaget, hvilket nu utgor 183,400 kronor, komma
för år 1879 att uppgå till 186,800 kronor och summan åt de ^ ^dmarie stat uppförda
fångvårdsanslagen, nu utgörande 1,782,900 kronor, okas till 1,786,300 kronor.

B. Förslagsanslaget för fångars vård och underhåll
Beträffande straffängelset för qvinno*- i Göteborg anförde Fångvårdsstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 3 November 1874, att, då antalet qvinnofångar i geinensamhets-fängelserna
så nedgått, att samtliga i dessa fängelse!- forvarade fångar
syntes kunna utan olägenhet inrymmas i straffängelserna a Norrmalm och Nonköping,
Styrelsen uti underdånig skrifvelse den 11 och 18 November 1873 anmalt
att Styrelsen vore betänkt att göra underdånig framställning om indragning af
straffängelset i Göteborg, att vid detta förhållande Styrelsen i forslagsstaten för
år 1875 icke upptagit några förändringar i aflöningsvilkoren for tjensteman och
betjente vid detta fängelse, samt att, ehuru fångantalet visserligen icke lade hinder
i vägen för den ifrågasatta indragningen, Styrelsen ansåg sig icke hora afgi va
slutligt yttrande härutinnan, helst - vid det förhållande, att, enligt nådig» forordningen
den 30 Maj 1873, fångar, dömde till längre tid an tva ars straffarbete,
skola, der så ske kunde, första tiden förvaras i enrum, men vid qvinnofängelserna
tillräckligt antal celler för sådant ändamål saknades och den förbättring i fångbehandlingen,
som genom ombyggnad af straffängelserna för mankön vore afsedd
jemväl torde böra komma qvinnofängelserna till de! — Styrelsen trodde, att, urna
frågan om indragning af straffängelset i Göteborg afgjordes under närmare
ompröfning borde komma, huruvida icke genom forandrade anordningar inom nuvarande
qvinnofängelserna ofvan antydda mål åtminstone till någon del skulle
kunna vinnas; med anledning hvaraf Styrelsen anhöll att, derest forhallandena
dertill föranledde, framdeles få afgifva underdånig framställning om den förbättring

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878. 37

i löneförmånerna för tjenstemännen och betjeningen, som med afseende å den
lönereglering, hvilken för åren 1874 och 1875 blifvit för alla öfriga fångvårdsanstalter
faststäld, kunde finnas påkallad.

Med åberopande häraf och då ordnandet af qvinnofängelserna icke torde
böra företagas förr än den pågående ombyggnaden af en del straffängelser för
mankön hunnit närmare sin fullbordan, samt indragningen af fängelset i Göteborg
d.erförinnan icke syntes böra gå i verkställighet, men, enligt Styrelsens förmenande,
det icke vore med billighet öfverensstämmande, att, sedan förbättrade löningsstat.
er blifvit af Riksdagen faststälde för åren 1875 och 1876 beträffande de
tjenstemän vid fångvården, som vore i ordinarie staten uppförde, desse tjenstemäns
vederlikar vid straffängelset i Göteborg skulle under tiden fortfarande qvarstå
med de ringare löneförmåner, som dem enligt förut gällande stat tillkomme, föreslog
Styrelsen i en senare underdånig skrifvelse den 9 November 1875, att tjenstepersonalen
vid straffängelset i Göteborg måtte af /öVsfe^sanslaget till fångars
vård och underhåll tillerkännas tillfälliga lönetillägg, så att dess löneinkomster
komme i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad vid andra fängelser för motsvarande
tjenstegrader bestodes; och hemstälde Styrelsen i sådant afseende,
bland annat, att predikanten, hvars aflöning vore i ordinarie staten uppförd och
utginge med 500 kronor, måtte för hvärtdera af åren 1875 och 1876 tillerkännas ett
lönetillägg af 300 kronor, hvarigenom hans årliga löneinkomst komme att uppgå till
800 kronor, ett belopp, som visserligen understege hvad hans vederlikar vid andra
gemensamhetsfängelser bestodes, men som ansågs skäligt med hänsyn till det
mindre fångantalet vid detta fängelse samt den omständigheten, att annan presterlig
befattning med tjensten förenades.

Vid min underdåniga föredragning den 3 December 1875 af Fångvårdsstyrelsens
sistberörda skrifvelse fann Eders Kongl. Maj:t, på min hemställan, att, enär aflöning
för predikanten vid straffängelset för qvinnor i Göteborg funnes uppförd
i den af Riksdagen faststälda ordinarie stat, samt vid detta förhållande förslagsanslaget
icke kunde användas till förbättring af hans lönevilkor, den härom
gjorda framställningen icke kunde i dess dåvarande skick bifallas; men då ett
vidare uppskof med den definitiva regleringen af ifrågavarande tjenstemäns lönevilkor
icke syntes vara med billighet öfverensstämmande, gjordes till 1876 års
Riksdag framställning om uppförande i aflöningsstaten för honom af 800 kronors
arfvode, att åtnjutas under samma vilkor och föreskrifter, som vore stadgade för
tillämpningen af 1876 års aflöningsstat; hvarjemte hos Riksdagen begärdes, att af
samma års förslagsanslag till fångars vård och underhåll måtte få utbetalas till
predikanten vid straffängelset i Göteborg Carl Gustaf Grundel ett lönetillägg
af 300 kronor.

Riksdagen ansåg likväl, att, om än billigheten kunde kräfva, att ifrågavarande
tjensteman undfinge någon förbättring i aflöningen, sådan löneförbättring dock

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. 1‘rop. N:o 1 om Statsverket 1878.

för närvarande, innan frågan om fängelsets indragning blifvit afgjord, icke borde
å ordinarie stat upptagas; hvarföre Riksdagen endast medgaf, att ett lönetillägg
af 300 kronor finge af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för åren
1876 och 1877 till predikanten vid straffängelset i Göteborg utbetalas.

Då enahanda skäl, som ligga till grund för 1876 års Riksdags beslut i ämnet,
fortfarande äro gällande, får jag, i öfverensstämmelse med såväl nästlidet års
Riksdags beslut i fråga om direktören vid ifrågavarande straffängelse, som äfven
en af Fångvårdsstyrelsen den 2 sistlidne November i underdånighet gjord framställning,
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning hemställa, huruvida icke Eders
Kongl. Maj:t må täckas af näst sammanträdande Riksdag äska, att det af 1876
års Riksdag för predikanten vid straffängelset i Göteborg för åren 1876 och 1877
beviljade lönetillägg af 300 kronor årligen må af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll fortfarande få utgå från och med innevarande år tills vidare
intill dess tjensten kan varda indragen eller annan lönereglering blifvit faststald.

7:o) Skrifmaterialier ocli expenser, ved m. m.

För jemnande af hufvudtitelns slutsumma hemställer jag, att i detta anslag,
som nu finnes upptaget till 62,310 kronor 71 öre, må föreslås eu förhöjning med
200 kronor till 62,510 kronor 71 öre.

Beträffande sådana, till föremål under andra hufvudtiteln hänförliga behof,
som böra anses tillhöra den extra statsreglering en, utbeder jag mig att fa gorå
följande framställningar, nemligen:

a) I öfverensstämmelse med 1876 års Riksdags beslut hemställer jag, att arivoden
till Krig skofrättens ordförande och trenne militäre ledamöter må för år 1879
begäras på extra stat; hvarvid torde äskas enahanda belopp, som det, hvarmed

de nu äro uppförda, eller 5,000 kronor. ,

h) På innevarande års stat är till bestridande af kostnaderna för Nya Lagberedningen
anvisadt ett anslag af 40,000 kronor; och hemställer jag, att samma belopp
till enahanda ändamål begäres för år 1879. - Öfver sin verksamhet under ar
1877 har Beredningen den 31 nästlidne December afgifvit redogörelse, hvilken,
för att komma till Riksdagens kännedom, torde få biläggas protokollet för denna dag.

c) För fängelsebyggnaden å Långholmen, derför ursprungliga kostnadsforslaget
upptagit 635,000 kronor, äro af föregående Riksdagar anvisade 565,000 kronor,
och genom den af Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 15 Oktober 187o
beslutade förändring i byggnaasplanen för detta fängelse antogs en besparing
uppkomma till ungefärligt belopp af återstående 70,000 kronor.

Sedan emellertid Fångvårdsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 2 sistlidne
Mars hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om anbringande vid nya fängelse -

Bil. N:o 1 till Kongl. Mqj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket, 1878.

byggnaden å Långholmen dels af eu central-ångvärmeapparat för uppvärmning
af samtlige lokalerne derstädes, dels ock af en vattenledning, för hvilka arbeten
kostnaderna .beräknats komma att uppgå: för ångvärmeledningen till 38,600 kronor
och för vattenledningen till 11,500 kronor eller i jemnt tusental till 50,000 kronor
utöfver de för fängelsebyggnaden dittills anvisade medel, samt dervid tillika hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra nådig framställning att, till
fullbordande af berörde fängelsebyggnad, måtte för innevarande år anvisas ett belopp
af 50,000 kronor, har, efter det Öfverintendents-embetet i ärendet afgifvit utlåtande
och Fångvårdsstyrelsen, i anledning deraf, med förnyadt yttrande inkommit,
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 8 Juni nästlidet år, med afseende
å de väsentliga fördelar, som vunnes genom det föreslagna sättet för uppvärmningen
samt genom vattenledningens utsträckning till byggnadens särskilda
delar, och då den för fängelsebyggnaden i sin helhet ursprungligen beräknade
kostnad icke genom vidtagande af dessa anordningar öfverskredes, väl funnit godt
i nåder bifalla hvad Fångvårdsstyrelsen tillstyrkt såväl i fråga om sättet för uppvärmningen,
som äfven beträffande vattenledningens utsträckning, dock att härtill
ej finge användas andra medel, än som blifvit af Riksdagen för ombyggnad af
straffängelset å Långholmen beviljade och ännu funnes odisponerade, men tillika
förklarat, att Eders Kongl. Maj:t ville uti proposition till nästkommande Riksdag,
efter anmälan af Fångvårdsstyrelsen, göra nådig framställning om anvisande af
det till den nya fängelsebyggnadens fullbordande erforderliga belopp.

I anledning häraf har Styrelsen nu underdånigst anmält, att, efter infordrande
af anbud å hufvudsakligaste delen af arbetena för varmapparaten, Styrelsen upprättat
kontrakt om densammas anbringande inom fängelset till ett pris, understigande
hvad derför varit beräknadt; till följd hvaraf Styrelsen ansåge sig ega
lull anledning antaga, att, äfven om kostnaderna för öfriga arbetena skulle komma
att i någon mån öfverskrida hvad derför blifvit beräknadt, den för arbetet i sin
helhet af Styrelsen i dess ofvan åberopade underdåniga skrifvelse uppgifna kostnadssumma
dock blefve för ändamålet tillräcklig; och har Styrelsen fördenskull
underdånigst hemstält, att de medel, som sålunda skulle för fängelsebyggnaden
å Långholmen ytterligare erfordras, eller 50,000 kronor, måtte varda anvisade, att
under innevarande år utgå.

På grund af hvad sålunda förekommit torde, till fullbordan af fängelsebyggnaden
å Långholmen, nu böra af Riksdagen äskas 50,000 kronor.

Slutligen har jag att anmäla, att, enligt den vid Statskontorets berättelse om
statsvei’kets tillstånd och förvaltning fogade förteckning å icke godtgjorda förskott,
hvilka borde hos Riksdagen till ersättande anmälas, Statskontoret under år 1877
förskjutit dels på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 26 Januari samma år
1,027 kronor 90 öre till komitén för utarbetande af förslag till ny vexellag, dels på grund
af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 16 sistlidne Mars 97 kronor 50 öre såsom fyllnads -

Bil. N:u 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o t om Statsverket 1878.

aflöning åt Krigshofrättens vaktbetjening, dels ock på grund af Kongl. bofven
den 24 Maj och 1 Juni 1877 tillsammans 1,230 kronor 13 ore till kommen for

afgifvande af förslag till förändringar i sjölagen. _ ,

Med anledning af en hos 1876 års Riksdag gjord framställning om vidtagande
af åtgärder för utfärdande af en han delslagbok för riket, förmalte Riksdagen i
underdånig skrifvelse den 9 Maj samma år, att Nya Lagberedningen, enligt iaststäld
arbetsplan, visserligen redan fått sig ålagdt att, sedan utsokningslagen, den
s. k. vattenrätten och rättegångsordningen först utgjort föremål för behandling,
till omarbetning företaga handelsbalken af 1734 års lag, men att, äfven om behofvet
af förstnämnda lagstiftningsåtgärd skulle genom berörda föreskrift komma
att framdeles, åtminstone i någon mån, afhjelpas, det dock torde vara uppenbart,
att såmedelst både behofvets afhjelpande skulle uppskjutas till en alltför aflägsen
framtid och lagstiftningsåtgärden sannolikt icke kunna erhålla den utsträckning,
som af nutidens förhållanden kräfdes; och då härtill komme, att genom fragans
undanskjutande det tillfälle till vinnande af likformighet i handelsrätten inom de
tre nordiska rikena ginge förloradt, som på grund af de lagstiftningsåtgärder,
hvilka i Norge och Danmark förbereddes, nu erbjöde sig, samt handelslagbokens
utarbetande torde, vare sig medelst tillsättande af en särskild komité e er
genom tillökning af antalet utaf Nya Lagberedningens ledamöter, kunna verkställas
utan att de öfriga, här ofvan omförmälda lagstiftningsåtgärderna derigenom
undanskötes, anhöll Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder
för utarbetande af en fullständig handelslag för Sverige, så skyndsamt, som möjligt,
utan att lagstiftningen angående utsökningsväsendet, vattenratten och rättegångsväsendet
derigenom tillbakasattes, äfvensom egna nådig omsorg deråt, att
öfverensstämmelse, så vidt ske kunde, med motsvarande norsk och dansk lagstiftning
dervid åstadkoms. ... , ni ■.

Då begge dessa komitéers verksamhet i viss man sammanfaller med der

omarbetning af handelsbalken, som ursprungligen Nya Lagberedningen fått sig
förelagd, torde icke olämpligt vara, att de till samma komiteer utbetalda förskott
återgäldas af Beredningens anslag så vidt detta dertill lemnar tillgång; och som
af vederbörande tjensteman i Statskontoret blifvit mig meddeladt, att af ex ra
anslaget till bestridande af kostnaderna för Nya Lagberedningen under ar 18/
åtgått endast 29,042 kronor 19 öre, hemställer jag, att hos Riksdagen ma as as
dels att omförmälda kostnader, utgörande tillhopa 2,258 kronor 3 ore, fa af
års extra anslag till Nya Lagberedningen bestridas, och dels att de ytterligare
kostnader, som för ifrågavarande komitéer erfordras, matte fa utgå af besparingarna
å anslaget till Nya Lagberedningen för åren 1878 och 1879 i den man

sådana besparingar härtill lemna tillgång. ,

Derest denna min hemställan bifall, skulle af ifrågavarande förskottsvis bestridda
utgifter till ersättande återstå endast de 97 kronor 50 öre, som enligt Kongl.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878. 41

brefvet den 16 Mars 1877 blifvit till fyllnadsaflöning åt Krigshofrättens vaktbetjening
utbetalde. Da likväl detta belopp, med afseende å dess ringhet, icke
torde behöfva af Riksdagen äskas såsom ett särskild! extra anslag, hemställer jag,
att till dess återgäldande ett motsvarande belopp af andra hufvudtitelns anslag
till extra utgiftsmedel må varda anvisadt.“

Hvad Herr Statsministern sålunda hemstält och föreslagit,
och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen till alla delar bifalla; och skulle
utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet expedieras,
för behörigt iakttagande vid upprättandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo
Th. WUh. Malm.

Bih. till Biksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Stormäktig ste. AUernåäigste Konung!

Nya Lagberedningen får härmed afgifva underdånig redogörelse för sina
arbeten under innevarande år.

På sätt arbetsredogörelsen för nästlidet år utvisar, var Beredningen vid samma
års slut sysselsatt med frågan om ordnande af de privaträttsliga förhållandena
emellan jord- och strandegare eller andre i afseende å vattens afledande och
begagnande. Vid den fortsatta behandlingen af berörda ämne har Beredningen
funnit frågan om jords befriande från skadligt och för dess odling hinderligt
vatten lämpligen kunna särskiljas från öfriga delar af ämnet. I anledning häraf
blef ett utkast till förordning angående torrläggning af jord inom Beredningen
utarbetadt innan Beredningen vid semesterns början den 1 Juli åtskildes. Sedan
sakkunnige personer lemnats tillfälle att under derpå följande månader taga kännedom
om berörda utkast samt desse på framstäld begäran afgifvit yttranden deröfver,
har Beredningen vid semesterns slut den 1 September företagit utkastet
till slutlig granskning, dervid jemväl nämnda yttranden kommit under behörigt
öfvervägande; och har Beredningen den 20 innevarande månad till Eders Kongl.
Maj:t öfveidemnat förslag till förordning angående torrläggning af jord.

Under året har den förändring i Beredningens sammansättning inträffat, att,
sedan tillförordnade Byråchefen J. O. Wedberg, hvilken den 2 sistlidne Mars
blifvit utnämnd till justitieråd, upphört att i Beredningens arbeten deltaga, undertecknad
von Krusenstjerna jemlikt förordnande den 18 påföljande April såsom
ledamot biträdt Beredningen på den särskilda afdelning, som har det egentliga
redaktionsbestyret sig uppdraget; och har undertecknad Annerstedt, hvilken sistnämnda
dag blifvit förordnad till byråchef i Eders Kongl. Maj:ts Justitiedepartements
expedition, derefter i sådan egenskap tagit del i Beredningens arbeten.

Jemväl under innevarande år har Landtbruksingeniören A. G. R. Kempff,
enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, vid några tillfällen lemnat Beredningen
biträde i förekommande tekniska frågor.

Bil. N:o 1 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Under året hafva hållits 102 plenisammanträden och 87 afdelningssammanträden.

Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda
Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåtar

K. J. Berg.

L. Annerstedt. Axel Örbom. C. W. Hedenström. E. von Krusenstjerna.

Wilh. Huss.

Stockholm den 81 December 1877.

Bil. N:o 2 a) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1S78. 1

Protokoll öfver Utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Makt
Konungen i sammansatt svenskt och norskt Statsråd å Stockholms
Slott den 14 December 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet
Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnttjerna,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierulf,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvård,

Falsen och
Johansen.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Sedan . Eders Kongl. Maj:t uppå Herr Chefens för finansdepartementet underdåniga
föredragning i svenskt statsråd den 7 innevarande månad behagat, med gillande af de utaf
honom framlagda grunder för lönereglering för statsdepartementens — med undantag af
utrikesdepartementet _ kansliexpeditioner, besluta, att förslag till sådan reglering skall
for nästinstundande riksdag i Sverige framläggas, torde det nu tillåtas mig att vid föredragning
af förslaget till de förenade rikenas utrikesbudget för 1879 få beröra frågan om
samma reglerings tillämpning för utrikesdepartementets expedition.

Utgående från den förutsättning, att sa länge utrikesdepartementet utgör en integrerande
del af svenska kansliet, departementets tjensteman böra i afseende å aflönings- Departemen
förhallanden vara likstälde med tjenstemän i motsvarande grader inom kansliets öfriga tets ,ElPedi
expeditioner — en förutsättning som, enligt hvad ett yttrande af konstitutionskomitén vid
i874 ars Storthing gifver vid handen, torde hafva vunnit erkännande jemväl i Norge —

Sill. till Riksd. Prof. 1878. l:a Sami. ha Afd. 1

2 Bil. N:o 2 a) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 1 om Statsverket 1878.

får jag i underdånighet tillstyrka, att omförmälda af Ilerr Chefen för finansdepartementet
föreslagna grunder måtte jemväl i fråga om utrikesdepartementet vinna tillämpning.

Enligt dessa grunder, hvilka för att komma till Rond. Norska Regeringens kännedom
torde få i afskrift biläggas dagens protokoll, skulle aflöningsbeloppen för departementets
tjensteman utgå med följande siffror:

för kabinettssekreteraren, som är expeditionschef, samma belopp, som han enligt nådiga
staten af den 24 September 1874 åtnjuter eller 7,500 kronor, hvaraf 5,100 torde böra
beräknas såsom lön och 2,400 såsom tjenstgöringspenningar; för afdelning scheferna, hvilka
motsvara byråcheferna i öfriga statsdepartement och som enligt den aberopade staten nu
upbära 6,000 kronor, ett belopp af 6,400 kronor, fördelade i lön 4,400 och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor, med rätt till ett ålderstillägg till lönen af 600 kronor efter fem
års tjenstgöring; för förste sekreteraren, hvilken har samma befattning som kanslisekreterarne
inom öfriga statsdepartement, samt den med honom likstälde arkiv anen, hvilken tillika
bör vara registrator, i stället för den a 1874 ars stat för dem uppförda lön af 4,500 kronor,
ett belopp af 4,000 kronor, fördelade i lön 2,800 och tjenstgöringspenningar 1,200
kronor, med rätt till två ålderstillägg till lönen, hvardera å 500 kronor, att åtnjutas det
första efter fem års och det andra efter tio års tjenstgöring.

I olikhet med öfriga statsdepartement eger som bekant utrikesdepartementet ännu
ordinarie tjensteman af lägre grad, hvilka benämnas andre sekreterare, hvaremot icke något
anslag finnes stäldt till departementschefens förfogande för bestridande af arfvoden åt
amanuenser eller extra biträden. Andre sekreterarnes ersättande med extia ordinarie
tjensteman skulle äfven svårligen låta sig göra och vore i flera afseenden olämpligt, synnerligen
i betraktande af de ärendens önrtäliga beskaffenhet, som ofta inom utrikesdepartementet
behandlas.

Det fordras, enligt nu gällande ordning, af dem såväl en ganska utvecklad kännedom
af två eller tre främmande språk, hvilken ej gerna utan en längre vistelse i utlandet
kan inhemtas, som äfven att de genom tjenstgöring såsom attachéer vid någon af de större
beskickningarne, vanligen under loppet af flera år, skola hafva vunnit någon öfning i behandlingen
af de olikartade ärenden, som der förekomma, så att de genast från början af
sin tjenstgöring inom utrikesdepartementet kunna handlägga de löpande ärenden af enklare
beskaffenhet, hvilka icke lämpligen böra uptaga afdelningschefernas tid. De måste egna
hela förmiddagen till tjenstgöringen på embetsrummet och kunna icke med sina befattningar
förena annan allmän tjenst ej heller annan tjenstebefattning, så mycket mindre som de
måste halla sig beredde att när som helst afresa för att tjenstgöra vid någon beskickning.

Häraf framgår att deras uppdrag är af mycket olika natur mot amanuensernas inom
öfriga departement, liksom att det ställes helt andra fordringar på de förre än på de senare.
Tages slutligen i betraktande att attacliébefattningarne i regeln icke äro förenade
med arfvode, torde det ock ligga i öppen dag, att den som skall vinna befordran till andre
sekreterare måst redan för sin föregående utbildning vidkännas ganska dryga utgifter. Af
dessa skäl torde det vara billigt, att andre sekreterare, som nu upbära dels 2,000, dels
1,200 kronor, vinna någon förbättring i aflöning. Jag får derföre i underdånighet föreslå

Bil. N:o 2 a) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878. 3

för den högre lönegraden 3,000 kronor, fördelade i lön 2,100 och tjenstgöringspenningar 900
kronor, samt för den lägre 2,000 kronor fördelade i lön 1,400 och tjenstgöringspenningar
600 kronor. För närvarande tillhöra af sex andre sekreterare fyra den högre och två den
lägre lönegraden. Någon minskning i antalet anser jag icke möjlig att åstadkomma, då
det stundom . visat sig svart att med detta antal kunna möta det årligen återkommande
behofvet af vikarier för de legationssekreterare, som åtnjuta tjenstledighet eller erhålla särskilda
updrag, och. saväl antalet som omfånget af de ärenden, utrikesdepartementet har
att handlägga, är i jemt stigande. Deremot torde det vara lämpligt, att andre sekreterarne
fördelas till lika antal pa bada lönegraderna med tre i hvardera.

Hvad slutligen angår vaktbetjeningen, hvars aflöning för närvarande utgår dels med
750 kronor för de äldre vaktmästarne — hvaraf den äldste dessutom åtnjuter förmånen
af fri bostad i kanslihuset _ och med 650 kronor till en yngre vaktmästare, får jag i underdånighet
föreslå följande aflöningshelopp:

för en förste vaktmästare, lön 650 kronor jemte fri bostad, uppskattad till 150 kronor,
och tjenstgöringspenningar 300 kronor, samt för fyra vaktmästare, lön 500 och tjenstgöringspenningar
300 kronor, med rätt för de sistnämnde till ett ålderstillägg af 100 kronor
efter fem års tjenstgöring.

De vilkor, som af Herr Chefen för finansdepartementet blifvit föreslagna för åtnjutande
af. den nya aflöningen, anser jag i allt väsendtligt kunna och böra tillämpas äfven
hvad utrikesdepartementet vidkommer. Den ställning, departementet intager till beskickningarne,
nödvändiggör likväl ett tillägg vid slutet af punkten 5 af följande lydelse: »eller
ock varit anstäld i motsvarande befattning vid någon af Kongl. Maj:ts beskickningar».

Derest Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder gilla hvad jag nu i underdånighet föreslagit,
skulle aflöningsstaten för utrikesdepartementets expedition erhålla följande utseende:

	Lön. Tjeastgörings-	Summa.
1 Kabinettssekreterare,	expedi-
ditionschef	......... 5,100	2,400	7,500
1 Afdelningschef	........... 4,400	2,000	6,400
2 Afdelningschefer	8,800	4,000	12,800
1 Arkivarie	............ 2,800	1,200	4,000
1 Förste sekreterare	............ 2,800	1,200	4,000
1 Andre sekreterare	........ 2,100	900	3,000
2 d:o d:o	........... 4,200	1,800	6,000
I d:o d:o	........... 1,400	600	2,000
O © rö <N	........ 2,800	1,200	4,000
1 Förste vaktmästare	650	300	950

lönen kan efter fem års tjenstgöring
höjas med 600 kronor,
lönen kan efter fem års tjenstgöring
höjas med 500 kr. och efter
tio års tjenstgöring med ytterligare
500 kronor.

derjemte fri bostad.

Transport 50,650.

Ålderstillägg

Minister staten.

4 Bil. N:o 2 a) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878.

1 Vaktmästare
3 d:o

Transport

Lön.

Tjenstgöring»- Summa
penningar.

50,650.

500 300 800)

1,500 900 2,400j

till utrikesdepartementet hörande embets- och

tjensteman:

1 Introduktör för främmande sändebud, arvode 2,600
1 Skönskrifvare, d:o 600

Summa kronor 57,050.

lönen kan efter fem års tjenstgöring
höjas med 100 kronor.

Denna stat öfverstiger med 5,300 kronor den nu gällande.

Hvad nu vidkommer anslagsbehofvet för 1879, är att märka, att eu af afdelningscheferna,
som till sin befattning blifvit utnämnd 1862, skulle komma i åtnjutande af ålderstillägg
af 600 kronor.

Vidare förekommer, att arkivarie]!, som till befattningen utnämndes 1861, skulle
hafva rätt till två ålderstillägg, men enär han förklarat sig vilja åtgå under loppet af 1878,
då han uppnår pensionsålder enligt nu gällande grunder, behöfver härvid afseende å honom
icke fästas. Förste sekreteraren uppbär sedan sin utnämning 1876 enligt nu gällande stat
lön af 4.500 kronor. Som han innehar fullmakt på befattningen, torde intilldess han blifver
berättigad till ålderstillägg en fyllnad af 500 kronor årligen få af tillgängliga besparingar
åt honom utbetalas. Slutligen äro samtlige vaktmästare utom den blifvande förste
vaktmästaren vid ingången af 1879 berättigade till ålderstillägg, hvilket för fyra vaktmästare
skulle utgöra 400 kronor.

Jag får alltså föreslå, att såsom ålderstillägg för 1879 uppföres näst efter departementets
expedition ett belopp af 1,000 kronor.

Anslaget till departementets expedition har hittills varit fördeladt mellan de diplomatiska
utgifterna och utgifterna å konsulsstaten. Med bibehållande af denna fördelning
får jag föreslå, att hela den genom ordinarie lönestatens förhöjning äfvensom genom ålderstillägg
uppmålande ökning af tillsammans 6,300 kronor måtte upföras bland diplomatiska
utgifter. Hvad beträffar öfriga utgiftsposter under denna hufvudafdelning, som torde de
båda rikena emellan fördelas efter samma proportion som för närvarande, får jag föreslå
att de uppföras til sammanlagdt enahanda belopp som nu utgår.

De förenade rikenas gemensamma utrikesbudget skulle sålunda för diplomatiska utgifter
upptaga eu slutsumma af 634,300 kronor, hvaraf på Sveriges andel komma 447,800
kronor och på Norges 186,500 kronor.

I den beräkning öfver dessa utgifter, hvilken enligt nådiga beslutet den 5 November
1869 bör åtfölja Eders Kong!. Maj:ts proposition till Riksdagen och Storthinget, hafva
emellertid några mindre väsendtliga ändringar i de vid senaste Riksdag och Storting framlagda
siffror bort vidtagas, för hvilka ändringar jag nu går att redogöra.

Aflöningen för envoyén i London har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut vid nuvarande
innehafvare^ utnämning den 26 sistlidne April blifvit minskad med 4,000 kronor.

Bil. A :o 2 a) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 1 om Statsverket 1818. 5

. _ . llknando nedsättning finnes upptagen för den nu ledigvarande envoyébefattningen
! Pans> ^igenom envoyéerna i Frankrike, Storbritannien och Ryssland skulle komma att
i arseende a löneförmåner likställas.

Deremot har aflöningen för envoyén i Wien blifvit jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut
vid den nuvarande innehafvarens utnämning den 26 sist]. Juni förhöjd med 4,00()’kronor.

för envoyen i Berlin uptager beräkningen likaledes eu förhöjning af 3,000 kronor
hvilken med afseende å denna befattnings stora vigt torde finna sitt fulla berättigande

Beräkningen öfver de diplomatiska utgifterna har under de senare åren varit åtföljd
a detaljerad upgift å expektanslöne- och pensionstagare. Det synes mig dock vara för
det. afsedda ändamålet fullt tillräckligt, om årligen i sammanhang med budgetförslaget redogörelse
lemnas för härutinnan efter framläggandet af näst föregående budget inträffade
förändringar.

«nnn J?"! Statsministern 11 • Exc. Herr friherre Ihres död har eu pension af

6,000 kronor blifvit ledig, men samma belopp, utgörande den i ministerreglementet faststalda
högsta envoyépensionen har enligt Eders Kongl. Maj:ts denna dag fattade beslut
tilldelats förre envoyen i Paris, friherre Adelsvärd, som afgått vid fyllda 67 år och efter
att i 42 ar hafva varit i statens tjenst anstäld.

Till följd af framlidne envoyén Sandströmers enkas inträde i nytt äktenskap har
den af henne atnjutna pension af 1,200 kronor upphört att utgå, med hvilket belopp pensionsstaten
derför i beräkningen minskats.

Genom dessa förändringar har åstadkommits eu minskning i utgifterna å ministerstaten
åt 2,200 kronor, hvilka finnas öfverförda till rubriken ”diverse utgifter” under afdelnmgen
”skrifmaterialier, expenser och extra utgifter”.

Hvad dernäst konsulsstaten vidkommer, får jag föreslå äskande af samma belopp,
som for detta ändamål från svenska och norska statsverken för närvarande utgå, och med

SamTild?mg Hkena emelkn S°m d"n nU anta§na- Sveri£es bidraS således ut göra

160,000 och Norges 120,000 kronor.

Uti beräkningen af såväl inkomster som utgifter äro emellertid följande till en del
väsendthga förändringar införda.

. .. Konsulatet i Barcelona har, jemlikt nådigt beslut den 26 sistlidne Februari, blifV1V
öfverensstämmelse med konsulatkomitéus förslag, förändradt till generalkonsulat,’hvarunder
Ahcantes och Malagas hittillsvarande konsulsdistrikt blifvit förlagda, samt med
tilloknnig af 6,000 kronor i lönen för generalkonsuln utöfver den för platsen förut faststalda,
hvaremot det förut för konsulatet i Alicante anvisade kontorsanslaget af 3,000 kronor
blifvit indraget, sa att den skenbara förhöjning i kostnader, som genom den nya organisationen
upstar, utgör 3,000 kronor.

I verkligheten kommer likväl denna förhöjning antagligen att mer än upvägas af
den numera konsulsstaten tillflytande delen af konsulatafgifterna inom distriktet

Genom den jemlikt nådigt beslut af den 26 sistl. Oktober faststälda nya organisationen
af konsulatväsendet i Storbritannien kommer den beräknade kostnaden för generalkonsulatet
i London, efter tva derstädes nu anstälde tjenstemäns afgång, att minskas med 6,400

Expektansbref
och
pensioner.

Konsuls

staten.

Besparingarne
å kousnlsstaten.

6 Bil. N:o 2 a) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878.

kronor, men till dess sådant sker, endast med 2,000 kronor, hvilken sistnämnda nedsättning
blifvit i nu ifrågavarande budgetförslag beräknad.

För det nya konsulatet i Leith är kostnaden uppförd med inalles 22,000 kronor årligen,
hvarförutom lönen för kontoristen vid vicekonsulatet i Liverpool är uppförd med
1,000 kronors förhöjning.

Hela kostnaden för konsulatväsendet i Storbritannien och Irland beräknas sålunda
till 106,400 kronor eller 21,000 kronor mera än i den senast faststälda staten.

För vicekonsuln i Helsingör har aflöningen, jemlikt nådigt beslut den 18 Maj innevarande
år, blifvit höjd med 1,900 kronor, och konsuln i Neapel har under samma dag
erhållit ökning i kontorsanslaget af 1,000 kronor.

Deremot har ett till vicekonsuln i Nieuwediep hittills utgående kontorsanslag af 900

kronor blifvit indraget.

Å pensionsstaten har förre generalkonsuln i London Willerding blifvit uppförd med
en pension af 4,000 kronor, hvaremot genom aflidne generalkonsul von Schantz’ enkas
död en pension af 300 kronor upphört att utgå, sa att tillökningen i det till pensioner
anvisade belopp utgör 3,700 kronor.

Den förhöjning i konsulsstatens utgifter, som genom dessa förändringar förorsakas
och i budgetförslaget intagits, uppgår sålunda:

för konsulatväsendet i Spanien ..........................................................

i Storbritannien...................................................

till kronor

))

» vicekonsuln i Helsingör
» konsuln i Neapel...........

å pensionsstaten

3,000
» 21,000

» 1,900

» 1,000

» 3,700

Summa 30,600.

Till betäckande af denna ökade utgift äro beräknade:
konsulatafgifter inom Barcelonas distrikt, hvilka icke förut ingått till kon sulsstaten,

utan tillfallit vederbörande konsuler ........................................ kronor 5,000

ökade konsulatafgifter inom Storbritannien, beräknade efter de tre sistförflutna
årens medelbelopp, med tillägg af den vicekonsuln i Leith hittills

tillfallna hälften af konsulatafgiften i nämnda hamn omkring £ 100 ...... )) 11,000

besparadt kontorsanslag i Nieuwediep.............................................................. » 900

den i nuvarande budget uptagna post: ”till framtida behof reserverade medel” » 10,000

nedsättning i anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...... » 3,700

Summa kronor 30,600.

I sammanhang med budgeten för konsulsstaten far jag anföra, att oaktadt den återbetalning
af 140,000 kronor till svenska och norska statsverken, som år 1875 blifvit verkstad
af besparade medel å denna stat, besparingarna derå vid 1876 års slut, till följd
af de förenade rikenas alltjemt hastigt tilltagande sjöfart på Storbritannien, genom inflytande
lästafgifter ånyo vuxit till ett belopp af omkring 120,000 kronor. Tillväxten har
äfven detta år fortfarit, om än, så vidt af tillgängliga uppgifter nu kan bedömas, något
mindre hastigt än år 1876.

Bil. N:o 2 a) till Kongl. Majits Nåd. Proposition Nio 1 om Statsverket 187S. 7

Af den sålunda samlade behållningen har emellertid, på förslag af t. f. konsuln i
London och efter vederbörande myndigheters hörande, Eders Kongl. Maj:t den 16 nästlidne
November medgifvit, att ett belopp af högst £ 4,200 må användas för att tillförsäkra
generalkonsulatet i London orubbad besittning af en lämplig kontorslokal under en längre
följd af år och till sa billigt pris som möjligt, sedan generalkonsulatets nuvarande hyreskontrakt
tilländalupit.

I öfverensstämmelse härmed har äfven 68 års besittningsrätt till ett för ändamålet
fullt lämpligt och välbeläget hus blifvit förvärfvad genom öfvertagande af en s. k. ”kase”
till ett Pris af £ 3,775 eller omkring 68,000 kronor, hvartill kommer kostnaden för husets
iståndsättande. Enligt framlagda beräkningar skulle den årliga kostnaden för denna lokal
blifva:

ränta efter 5 % k omkring £ 4,000 jemte £ % till amortering af kapitalet omkring £ 210
grundränta ..................................................................................... B 150

utskylder.............................................................................Z’Z""”Z".!"Z"!!!ZZ » 120

underhåll........................................................ )} gn

£ 510.

För de öfre våningarne, som äro afsedda att uthyras, beräknas en inkomst af £ 150.

Hela kostnaden skulle sålunda utgöra £ 360 årligen, hvilket pris anses vara icke
obetydligt billigare än hvad i nuvarande ögonblick för en på kortare tid förhyrd, lika fördelaktig
embetslokal betalas.

Med de ständigt stigande hyrorna i denna del af London bör denna anordning efter
all anledning framdeles komma att leda till än större besparing.

__ Hya<i konsulsstatens besparingar, sedan ifrågavarande belopp blifvit utbetaldt,
återstår och som för närvarande utgör omkring £ 3,800, innestående mot ränta hos bankil
huset C. J. Hambro & Son i London, torde tills vidare böra reserveras, dels för att

vara att tillgå i händelse ogynsamma konjunkturer för sjöfarten skulle föranleda en brist i

den paräknade inkomsten af konsulatafgifter, dels till betäckande af de kostnader, som
ett vidare genomförande af åtskilliga konsulatkomiténs organisationsförslag kan komma att
under åren 1878 och 1879 medföra.

Slutligen får jag föreslå, att anslagen såväl till de diplomatiska utgifterna som till
konsulsstaten ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition, med samma rätt till deras användande
och under samma vilkor som hittills.

Öfver hvad jag nu i underdånighet föreslagit bör Kongl. Norska Regeringens betänkande
infordras, hvarom jag således får göra underdånig hemställan.

Till denna hemställan, uti hvilken svenska och norska statsrådets
öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt
bifall.

In fidem

A. Cronhielm.

Embetslokal
för generalkonsulatet
i
London.

8 Bil. No 2 b) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878.

Utdrag af protokollet öfver Utrikesdepartemeiitsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt svenskt och norskt
Statsråd å Stockholms Slott den 7 Januari 1878.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet
Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena BJÖRNSTJERNA,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern KlERULF,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

.Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von otter,

Forssell,

Rosensvård,

Falsen,

Johansen.

Do.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet
Kongl. Norska Regeringens betänkande af den 2 innevarande månad öfver det i sammansatt
svenskt och norskt statsråd den 14 nästlidne December af Herr Ministern framlagda
förslag till de förenade rikenas utrikesbudget för år 1879 med dertill hörande beräkningar,
och yttrade Hans Excellens derefter:

Till bestridande af de åld er stillägg, jag föreslagit för visse bland utrikesdepartementets
tjensteman och vaktbetjente, upptager omförmälda förslag till den gemensamma
utrikesbudgeten näst efter anslaget till departementets expedition ett belopp af 1,000
kronor, hvaraf 700 skulle falla på Sveriges och 300 på Norges andel.

I betraktande af de ofta förekommande vexlingar, som denna föga betydande utgiftspost

måste vara underkastad och hvilka, antingen ålderstilläggen upptagas under särskild rubrik
eller sammanslås med anslaget till departementets expedition, som uteslutande innefattar
aflöningarne till departementets tjenstemän och vaktbetjening, skulle föranleda täta rubbningar
i budgeten af allt för ringa beskaffenhet att böra förorsaka ändringar i båda de

Bil. N:o 2 b) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878. 9

förenade rikenas statsregleringar, skulle jag anse lämpligare, att det nu äskade ålderstilsammanfördes
med utgiftsposten »skrifmaterialier, expenser och extra utgifter», under
hvilken det i beräkningen torde böra särskilt upptaget under litt. I). Med den dispositionslätt,
som städse varit Kongl. Maj:t förbehållen öfver de diplomatiska anslagen, under hvilka
nämnda utgiftspost lyder, skulle i allmänhet och om ej mer betydande förändringar inträffa^
ålderstilläggens belopp, inga rubbningar i budgetens slutsumma från år till annat behöfva
genom vexlingarne i desamma vidtagas.

Då Norska Regeringen icke haft någon anmärkning att göra mot de ifrågasatta anslagen
eller dervid fogade beräkningar, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
MaJ:t täcktes godkänna förslaget till utrikesbudget för år 1879, sådant detsamma blifvit
af mig den 14 nästlidne December framlagdt, dock med iakttagande af ofvan omförmälda
ändring i fråga om rubriken »ålderstillägg», äfvensom att Eders Kongl. Maj:t täcktes äska
de uppförda beloppen att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma
rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills.

Uti denna hemställan instämde öfrige närvarande statsrådsledamöter
och behagade Hans Maj:t Konungen med bifall till densamma
i nader besluta, att härhos bilagda förslag till de förenade rikenas
utrikesbudget för år 1879 skall i vanlig ordning läggas till grund
för de propositioner, som för nästinstundande statsregleringsperioder
böra till svenska Riksdagen och norska Storthinget aflåtas.

ex protocollo

A. Cronhielm.

ha Afd.

Bih. till Rikad. Prof. 1878. l:a Sami.

10 Bil. N:o 2 b) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878.

Sveriges och Norges gemensamma ntrikesbndget för år 1879.

I. Diplomatiska utgifter:
	Sverige.	Norge. Tillsammans.
1. Ministern för utrikes ärendena.................................	24,000.		24,000.
2. Utrikesdepartementets expedition ...........................	32,190.	13,410.	45,600.
3. Ministerstaten............................................................	345,950.	144,150.	490,100.
4. Militärattachéer .................................................	8,400.	3,600.	12,000.
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter .........	37,260.	25,340.	62,600.
Summa kronor	447,800.	186,500.	634,300.
II. Kon stils staten:
1. Utrikesdepartementets expedition..............................	7,000.	4,450.	11,450.
2. Konsulatembets- och tjenstemännens aflöningar och anslag till kontorskostnader m. m. samt expek-
tanslöner och pensioner .......................................	145,500.	109,950.	255,450.
3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter .........	7,500.	5,600.	13,100.
Summa kronor	160,000.	120,000.	280,000.
Beräkning öfver Sveriges och Norges diplomatiska utgifter för	år 1879.
1. Ministern för utrikes ärendena ................................			Kronor. 24,000.
2. Utrikesdepartementets expedition .............................			45,600.
3. Ministerstaten: a) Traktamenten: Beskickningen i Atlién.
Chargé d’Affaires.......................................................................		2,000
Beskickningen i Berlin.
Envoyé Extraordinär och Ministre Plénipotentiaire.............. Legationssekreterare ......................................................	48,000. 6,000.	54,000.
Beskickningen i Brussel och Haag.
Ministerresident........................................................................		20,000.
	Transport	76,000.	69,600.

Bil. N:o 2 b) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878. 11

Transport 76,000. 69,600.

Beskickningen i Konstantinopel.

Ministerresident................ 10,000.

Drogman................................................................................... 4,000. 14,000.

Beskickningen i Köpenhamn.

Envoyé Extraordinär och Ministre Plénipotentiaire ............ 36,000.

Legationssekreterare.................................................................. 5,000. 41,000.

Beskickningen i Lissabon.

Ministerresident....................................................... 6,000.

Beskickningen i Ijondon.

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ............ 60,000.

Legationssekreterare.............................................................. 8,000. 68 QOO

Beskickningen i Madrid.

Ministerresident.............................................. 20,000.

Beskickningen i Paris.

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ............ 60,000.

Legationssekreterare............................................................. 8,000. 68 000

Beskickningen i S:t Petersburg.

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ........... 60,000.

Legationssekreterare................................................................. 8,000. 68,000.

Beskickningen i Rom.

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ........................... 19,000.

Beskickningen i Washington.

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ............ 16,000.

Legationssekreterare............................................................. 6,000. 22 000

Beskickningen i Wien.

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire ............ 40,000.

Legationssekreterare.................................................................. 6,000. 46 000.

b) Expektanslöner................................. 19,200.

c) Pensioner.................................... 22,900.

490,100.

6,000,

6>QQ0- 12,000.

4. Militärattachéer:
i Berlin
i Paris...

Transport

571,700.

12 Bil. N:o 2 b~j till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878.

Transport 571,700.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.

a) Skrifmaterialier, tryckningskostnader, ved och lyshållning...... 2,500,

b) Möblers anskaffande och underhåll, inköp af böcker och kar tor,

frakt m. in..................................................................... 1,500.

c) Prenumeration å tidningar och tidskrifter ........ 1,500.

d) Telegrafporto.............................................................................. 6,000.

é) Postporto.................................................................................... 5,000.

f) Ekiperingspenningar .................................................................. 10,000.

g) Vexelkostnader.......................................................................... 500.

h) Beskickningarnes extra utgifter................................................ 6,000.

i) Rese- och kurirkostnader ........................ 6,000.

k) Utomordentliga beskickningar och tillfälliga uppdrag ............ 5,000.

l) Ålderstillägg ....................................... 1,000.

m) Hemliga utgifter............................................... 14,000.

n) Diverse utgifter ........................................................................ 3,600. 62,600.

Summa kronor 634,300.

Beräkning öfver konsnlsstatens inkomster och utgifter för år 1879.

Inkomster:

Kronor.

....................... 160,000.

....................... 120,000,

........................ 5,000.

...................... 10,000.

........................ 15,000.

....................... 96,000.

Summa kronor 406,000.

Utgifter:

Kronor.

1. Departementets expedition.

Bidrag till Utrikesdepartementets aflöning...................................................... 11,450.

2. a) Konsulatembets- och tjenstemånnens aflöningar.

Alexandria, Generalkonsuln, lön ......................................................... 12,000.

Archangel, Konsuln, d:o ......................................................... 8,000.

Transport 20,000. 11,450.

Svenska statsverkets bidrag..............................................................

Norska statsverkets bidrag ..............................................................

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Barcelonas konsulsdistrikt.........................................................

Havres	d:o	d:o
Leiths	d:o	d:o
Londons	d:o	d:o

Bil. i\:o 2 b) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878. 13

Transport

Athén,	Generalkonsuln,	lön
Barcelona,	d:o	d:o	d:o
Buenos Ayres, d:o	d:o	d:o
Hamburg,	d:o	d:o	d:o
Havre,	d:o	d:o	d:o
	Vicekonsuln	d:o
Helsingfors,	Generalkonsuln,	d:o
Italien,	d:o	d:o	d:o

Konstantinopel: Ministerresidenten, lön

Drogmanen, d:o.............

Konsulatsekreteraren, d:o

Legationspredikanten, d:o....................................

Orgelnisten vid svensk-norska kapellet derstädes,
arfvode..............................

Hamnmästaren, aflöning
Köpenhamn, Generalkonsuln, lön...

Helsingör, Vicekonsuln, d:o...

Leith,

Lissabon,

London,

d:o..

d:o.

d:o

Konsuln, d:o

Generalkonsuln, d:o
d:o d:o d:o
Vicekonsuln,

Kanslisten,

En kontorist,

En d:o

Cardiff, Kontoristen,

Liverpool, d:o

Newcastle, Vicekonsuln, d:o..........................

Liibeck, Konsuln, personligt arfvode och ersättning

Rio de Janeiro, Generalkonsuln, lön.........

Shanghai, Vicekonsuln, lön (innefattande ersättning för resor inom
Tunis, Konsuln, lön

Washington, Generalkonsuln, lön...........................

b) Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet.
Barcelona
Havre
Leith
London
Shanghai

13,000.

4,000.

10,000.

2,000.

6,000.

2,000.

400.

4,600.

24.000.

14.000.
6,400.

4.000.

distriktet)

20.000. 11,450.

10.000.

12,000.

10,000.

8,000.

17.000.

8,000.

10.000.

25.000.
12,800.

3,900.

16.000,

8,000.

52,400.

4.000.

5.000.

8.000.

1,300.

10,000.

12,000.

6,000.

16,000. 275,400.

2,000.

3.000.

6.000.
11,000.

4,000.

26,000.

Transport

312,850.

14 Bil. No 2 b) till Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878.

Transport 312,850.

c) Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet.

Alexandria ......................................................................................... 6,000.

Algier.................................................................................................. 2,000.

Archangel...................................................... 2,000.

Bahia .................................................................................................. 2,000.

Bilbao................................................................................................... 2,000.

Buenos Ayres........................................................................ 4,000.

Dardanellerna....................................................................................... 500.

Gibraltar................................................................... 3,000.

Hamburg................................................................................................ 2,000.

Helsingfors............................................................................................. 2,000.

Japan .............. 4,000.

Kiel ..................................................................................................... 4,000.

Lissabon................................................................................................ 2,000.

Liibeck .............................................................................................. 3,000.

Marseille................................................................................................ 2,500.

Neapel.................................................................................................. 3,000.

Newcastle ............................................................................................. 4,000.

New-York........................................................................................... 6,000.

Rio de Janeiro .................................................................................... 4,000.

Rom..................................................................................................... 2,000.

Smyrr.a .............................................................................................. 1,000.

Tanger.................................................................................................. 2,000.

Triést ........ 1000. 64,000.

d) Expektanslöner......................................................................................................... 2,800.

e) Pensioner........................................................................ 13,250.

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.

a) Skrifmaterialier, tryckningskostnader m. m. ................................. 1,500.

b) Konsulernas embetsutgifter ............................................................. 10,000.

c) Vexelkostnader................................................................................. 250.

d) Extra utgifter ................................................................................ 4>650. 13,100.

Summa kronor 406,000.

Bil. No 2 c) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 1 om Statsverket 1878. 15

Utdrag af protokollet öfver Utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 7 Januari 1878.

N ärvarande:

Hans Excellens nere Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet
Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre ÄLSTRÖMER,

Lovén,

Friherre VON Otter,

Forssell,

Rosensvård.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Sedan Eders Kongl. Maj:t, vid föredragning i sammansatt svenskt och norskt statsråd
denna dag, behagat i nåder godkänna förslaget till de förenade rikenas gemensamma
utrikesbudget för år 1879, torde jag nu få redogöra för öfriga anslagsbehof under tredje
hufvudtiteln, hvilka böra af svenska statsverket allena bestridas.

Hvad först de ordinarie utgifterna beträffar, hvilka för närvarande belöpa sig till
sammanlagdt 6,000 kr., får jag i underdånighet föreslå, att till underhåll och brandförsäkring
af svenska kronans egendom i Konstantinopel måtte uppföras det nu utgående anslaget af
4,200 kr. S

Återstoden eller 1,800 kr., motsvarande £ 100, har hittills varit anvisadt till
undeihåll af svenska kyrkan i London. Af denna kyrkas räkenskaper framgår emellertid,
att densammas inkomster, som under år 1876 uppgingo till £ 1,126, redan under en
följd af år icke obetydligt öfverstigit utgifterna,, så att med öfverskottet kunnat bildas ett
kapital, nedlagdt i svenska statsobligationer, med tillhjelp af hvars ränta kyrkans bestånd
och gudstjenstens upprätthållande numera synas vara betryggade äfven utan vidare bidrag
af statsmedel, dock under förutsättning att kyrkan fortfarande får påräkna samma inkomstkällor
i (ifrigt, som hittills tillflutit densamma och bland hvilka den betydligaste _ upp gående

ar 1876 till £ 218 — består i utgifter utaf svenska fartyg, som besöka storbritanniska
hamnar.

16 Bil. No 2 c) till Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 1 om Statsverket 1878.

Enär omförmälda belopp af 1,800 kr. sålunda synes icke längre vara behöfligt för
underhåll af kyrkan i London, men deremot torde vara pakalladt till understöd för den
svenska kyrka, som med tillhörande skolor för svenska barn väntas blifva under loppet af
innevarande år fullbordad i Paris, får jag föreslå,

att detsamma begäres för sistnämnde ändamål anvisadt.

Jag får nemligen erinra, att denna kyrka, hvars tillkomst möjliggjorts hufvudsakligen
genom frikostiga donationer af förre envoyén friherre Adelswärd och andra i Paris vistande
landsmän och landsmaninnor, icke för sitt bestånd och gudstjenstens upprätthållande kan
hafva att påräkna några fördelar liknande dem, som kyrkan i London under en längre
följd af år åtnjutit.

Om beloppet af nu omförmälda utgifter, 6,000 kr., lägges till summan af Sveriges
andel i den gemensamma utrikesbudgeten, skulle hufvudtitelns slutsumma för ordinarie
utgifter uppgå till 613,800 kr.

Nu gällande riksstat upptager ett extra anslag af 9,000 kr., som blifvit stäldt till
Eders Kongl. Maj:ts disposition för fortsatt utgifvande af »Sveriges Traktater». Detta anslag
beviljades med anledning af nådig proposition till nästlidna ars riksdag om anvisande
för åren 1877 och 1878 af ett årligt arfvode af 4,500 kronor åt Protokollssekreteraren O.
S. Rydberg för nämnda arbetes fortsatta utgifvande.

Sedan arbetets första del, omfattande åren 822—1335, i början af nästlidne år utkom,
har utgifvaren sammanfört, ordnat och pabörjat bearbetningen af materialet till den andra,
som är afsedd att omfatta tiden från 1335 till omkring 1520. Då utgifvandet på en gång
af delar af så betydligt omfång, som den första, af flera , skäl synts mindre lämpligt, har
öfverenskommelse blifvit träffad med förläggarne att hädanefter offentliggöra arbetet häftesvis.
Andra delens första häfte är för närvarande under tryckning.

För 1879 torde Eders Kongl. Maj:t finna skäl att till fortsättande af detta arbete
af stor fosterländsk betydelse äska samma belopp, som ursprungligen var ifrågasatt för
innevarande år eller 4,500 kr.

Hufvudtitelns slutsumma för ordinarie och extra utgifter skulle derigenom uppgå till
618,300 kronor eller samma slutsumma som riksstaten för 1878 upptager, i det förhöjningen
i de ordinarie utgifterna jemt motsvaras af minskningen å extra stat.

Hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda föreslagit och
hemstält och deri statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla, och skulle utdrag af
detta protokoll jemte dervid fogade tabell öfver riksstatens tredje
hufvudtitel till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:t nådiga proposition till riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ei protocollo

A. Cronhielm.

Bd. N:o 2 c) till Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 1 om Statsverket 1878. 17

Tabell öfver Riksstatens Tredje Hufvudtitel för år 1879.

Ordinarie anslag,

I. Diplomatiska utgifter:

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena 24 000

2. Utrikesdepartementets expedition 32''l90

3. Ministerstaten ........................ ...... 345 950

4. Militärattachéer ..... Q’,M

i» ni ‘it . j, .......................................................... o,4UU

0. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ................... 37,260 447 800

II. Konsulsstaten:

1. Utrikesdepartementets expedition 7 000

2. Konsulatembets- och tjenstemännens aflöningar och anslag till

kontorskostnader in. m. samt expektanslöner och pensioner 145,500

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.......................... ^ÖOO 160 000

IIL Utgifter som bestridas aj svenska statsverket allena:

1. Undeihåll af svenska kronans egendom i Konstantinopel 4,200

2. Understöd åt svenska kyrkan i Paris i snn

.................................... 1;OUU 6,000

Summa kronor 613,800

Extra anslag.

För fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» 4 50q

Summa Summarum kronor 618,300

liih. till Riksd. Prot. 1878. 1:a Sami. l:a Afd.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverk 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Landtfor svar s-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms
Slott den 7 Januari 1878.

Närvarande:

Haris Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Offer,

Forssell,

Rosensvärd.

Departements-chefen, Statsrådet Rosensvärd anhöll i underdånighet att i
sammanhang med uppgjordt förslag till regleringen af utgifterna å riksstatens
fjerde hufvudtitel under år 1879, få föredraga följande till Kongl. Makt inkomna
tramstallnmgar: J

Generalfälttygmästarens och Chefens för Arméförvaltningens Artilleridepartement
underdåniga memorial af den 15 November 1877 angående departementets
medelsbehof för år 1879;

Chefens för Arméförvaltningens Fortifikations-departement underdåniga memorial.
den 15 November 1877 med Chefens för Fortifikationen underdåniga
memorial af samma dag angående såväl departementets medelsbehof som anslå**
till fästmngsbygnader under år 1879; ö

Arméförvaltningens underdåniga skrifvelse den 29 Oktober 1877 angående
Intendents-departementets medelsbehof för år 1879;

Bih. till Rihd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. Ko 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. Ko 1, om Statsverket 1878.

Samma embetsvcrks underdåniga skrifvelse den 30 Oktober 1877 om
behofven år 1879 å de anslag, som stå under dess Civila departements förvaltning; Generalfälttygmästarens

och Chefens för artilleriet underdåniga memorial
den 27 Oktober 1877 angående upprättande af en för arméen oeli flottan gemensam
Artilleribyrå, jemte Arméförvaltningens och Förvaltningens af Sjöärendena
deröfver afgifna underdåniga utlåtanden;

Generalfälttygmästarens och Chefens för artilleriet underdåniga memorial
af den 14 November 1877 angående Artilleristabens ordnande;

Samma myndighets skrifvelse af den 31 December 1877 angående nuvarande
och föreslagna skjutfält för artilleriet;

Arméförvaltningens underdåniga förslag af den 2 Oktober 1877 om ordnande
af intcndenturväsendet å Carlsborgs fästning;

Samma embetsvcrks den 16 Oktober 1877 afgifna utlåtande i hvad rörer
de ekonomiska förhållandena vid garnisonssjukhuset å Carlsborg;

Chefens för Artilleri- och Ingeniörhögskolan underdåniga framställning af
den 12 Oktober 1877 om skolans anslagsbehof, med Arméförvaltningens den
9 påföljande November deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

Befälhafvarens för Generalstaben underdåniga memorial den 21 November
1877 angående extra anslagsmedel för den topografiska afdelningens arbeten
under år 1879; samt

Öfverintendentsembetets underdåniga memorial af den 16 Juni 1877 med
förslag till inredning af en ångtvättinrättning m. m. vid allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm.

Den vigtiga frågan om härväsendets ordnande, till vinnande af ökad styrka
och ändamålsenligare användande åt våra försvarskrafter, har städse varit och
lärer fortfarande blifva föremål för Eders Kong!. Maj:ts omtanke. _ De förslag,
som i detta hänseende blifvit Riksdagen förelagda, hafva icke vunnit dess bifall.
Om än på olika grunder fotade, hafva dock dessa förslag öfverensstämt i fordran
på utsträckning af de värnpligtiges öfning. Nödvändigheten häraf erkännes
allmänt, men beträffande sättet och vilkoren derför har enighet icke ernatts.
Då det förslag Eders Kongl. Maj:t till sistförsamlade Riksdag aflat, ehuru inskränkt
till sådant, som kunde anses lemna de egentliga tvistepunkterna, sa vidt
möjligt, oberörda, delat de öfrigas öde, lärer det kunna antagas, att åsigterna
ännu icke kommit till den öfverensstämmelse, som fordras för frågans lösning.
Vid sådant förhållande har jag icke ansett mig böra i sammanhang med
nu förestående statsreglering föreslå Eders Kongl. Maj:t andra åtgärder, än
som påkallas af nu bestående organisation och befintliga militära inrättningars
utveckling.

Bil. N:o 3 a till Konyl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o J, om Statsverket 1878.

Med iakttagande af den ordning, som i gällande riksstat följes, får jag nu
i underdånighet framställa hufvudtitelns särskilda anslagsbehof, hvarvid inga
andra förändringar i de ordinarie anslagen åsyftas, än dem jag nu kommer att
anmäla.

Departementets Kansli-expedition.

Efter det Eders Kongl. Maj:t under den 7 sistlidne December uppå föredragning
åt Chefen för Finans-departementet fattat beslut om grunderna för
reglering på ordinarie stat af de särskilda expeditionerna inom Eders Kongl.
Maj:ts Kansli, har jag nu, att, med tillämpning af dessa grunder, föreslå stat
för Landtförsvars-departementets Kansli-expedition.

Enligt nu gällande stat finnas vid denna expedition anstälde

en expeditionschef,

två byråchefer,

tre kanslisekreterare,

en registrator och

två vaktmästare,

förutom amanuenser och mera tillfälliga biträden.

Uti denna af Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen år 1874 nödig befunna
personal kan jag så mycket mindre föreslå någon nedsättning, som, äfven om
någon minskning i expeditionens arbete skulle blifva en följd af arméens boställens
öfverlemnande till Statsverket, de ärenden, som utgöra föremål för
expeditionens handläggning under senare åren visat en stadig syftning att tillvexa,
hvilket bäst ådagalägges derigenom, att diariinumrens summa för inkomna
mål, hvilken från år 1872 till 1873 höjdes från 1,992 till 2,382, sedermera

ständigt stegrats och uppgått

år 1874 till..................................................................... 2,600,

» 1875 » ..................................................................... 2,626,

» 1876 )> .................................................................... 2,794,

och nu år 1877 utgjort................................................ 2,857.

Det anslag, hvaröfver Departementschefen egen förfoga för amanuenser,
skriibiträden och extra vaktbetjening m. m., torde böra höjas med 800 kronor,
Indika blifva erforderliga för den ersättning, som, i likhet med hvad för andra
omreglerade embetsverk blifvit bestämdt, bör utgå till de ordinarie tjensteman,
hvilka till följd af öfverordnades semester tå bestrida högre tjenstgöring än den,
som eljest åligger desamma.

Expeditionens nya atlöningsstat skulle således blifva följande:

4 Bil. No 3 a till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

	Lön. Kronor.	Tjenst- görings- penningar. Kronor.	Summa. Kronor.
x p editionschefen, arfvode............	__	—	7,500
1 Byråchef ...................................	4,400	2,000	6,400	) Efter 5 år kan lönen	höjas
1 D:o ...................................	4,400	2,000	6,400	(“med 600 kronor.
1 Kanslisekreterare........................ 2 D:o ........................	2,800 5,600	1,200 2,400	4.000 8.000	1 Efter 5 år kan lönen Imed 500 kronor och \|10 år med ytterligar	höjas efter e 500
1 Registrator.................................	2,800	1,200	4,000	J kronor.
Till Departementschefens förfogan-
de för amanuenser, skrifbiträden,
vikariatsersättning, extra vakt-
betjening m. m.........................	—	—	10,800
1 förste vaktmästare .....................	800	300	1,100	f Ef ter 5 år kan lönen	höjas
1 vaktmästare................................	500	300	800	imed 100 kronor.
Summa	—	—	49,000

Då expeditionens anslag på ordinarie stat för närvarande är 39,300
kronor, blefve den erforderliga tillökningen 9,700 kronor, men då för tillämpning
af nu gällande aflöningsstat finnes uppfördt ett extra anslag af 6,900
kronor, kommer den verkliga förhöjningen att uppgå till blott 2,800 kronor.

Jag hemställer således i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,

att, för tillämpning af det nu framlagda förslag till ny stat för Departementets
Kansli-expedition, med de vilkor m. m. för aflöningens åtnjutande,
hvilka finnas angifna i Finans-departementets protokoll öfver ofvan åberopade
nådiga beslut af den 7 sistlidne December, Riksdagen måtte höja det nu för

expeditionen uppförda ordinarie anslag.................................... kronor 39,300: —

med................................................................................................ » 9,700: -

till............................................................ kronor 49,000: -—

hvarefter det nu under några år för expeditionen utgående extra anslag å
6,900 kronor blefve öfverflödigt.

Arméförvaltningen.

Då jag hyser den förhoppning, att förslag till en af behofvet påkallad
lönereglering för detta embetsverk skall kunna, efter löneregleringskomitéens

Bil. No 3 a till Kong1. Maj-.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

hörande och vederbörlig granskning, blifva färdigt till föredragning så tidigt,
att detsamma, om det vinner Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, kan föreläggas
instundande Riksdag, hemställer jag i underdånighet, att i propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof måtte få för detta ändamål beräknas ett

belopp af............................................................................................. kronor 44,000,

hvilket torde utgöra den ungefärliga tillökningen i Arméförvaltningens
ordinarie anslag, hvilken för ny lönereglerings genomförande erfordras. De nu
på extra stat för Arméförvaltningens aflöning utgående 29,890 kronor blifva
efter regleringen icke vidare erforderliga.

Arméens och Flottans artilleribyrå.

Sedan Eders Kong], Maj:t den 22 September 1876 behagat i nåder
uppdraga åt en Komité, sammansatt af officerare från både arméen och flottan,
att afgifva utlåtande öfver, bland annat, huruvida konstruktion, anskaffning
samt försöks- och inskjutning af artilleri- och andra skjutvapen såväl för arméens
som flottans räkning lämpligen kunde genom eu och samma myndighet
åstadkommas, och denna Komité under den 15 Februari sistlidet år inkommit
med sitt underdåniga betänkande, har Eders Kongl. Maj:t den 10 Augusti
sistnämnda år anbefallt Generalfälttygmästare!! och Chefen för Artilleriet att
uppgöra förslag till en för arméen och flottan gemensam Artilleribyrå, ordnad
på sätt Komiteradc framställt.

Uti sitt till följd häraf afgifna underdåniga memorial af den 27 sistlidne
Oktober föreslår Generalfälttygmästaren, att Artilleribyråens verksamhet skulle
innefatta,

att konstruera all artilleriets materiel och flottans skjutvapen med tillhörande
ammunition, samt lavetter, hvilka användas å de befästningar, som det åligger
flottan att bestycka;

att öfvervaka tillverkning af krut och kanonjern;

att besigtiga alla artilleripjeser och i allmänhet äfven projektiler samt den
öfriga materiel, hvarmed, enligt ofvanstående, byråen komme att taga befattning;

att uppgöra förslag såväl till författningar och reglementen rörande materielens
tillverkning, besigtning och profning som till de tekniska bestämmelser,
hvilka böra uti leveranskontrakt inflyta;

att upprätta förslag till instruktioner för försök, samt att i allmänhet utföra
försöks- och inskjutningar samt upprätta skjuttabeller'';

att afgifva förslag till föreskrifter om materielens skötsel och vård;

att följa artilleriets utveckling i främmande land och underhålla noggrann

Bil. N-.o 3 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

kännedom om livad sig i in- och utlandet tilldrager uti de ämnen, som beröra
byrå ens verksamhet; samt

att i öfrigt utföra alla arbeten, som röra tekniska frågor och till byråen
öfverlemnas.

Efter att sedermera hafva gjort reda för sina åsigter i fråga om den
personal, hvarmed byråens arbeten borde utföras, dess aflöning och sättet för
dess anställande, samt uttalat den mening, att lokal för byråen torde kunna
beredas i den del af artillerigården härstädes, som disponerats af Svea artilleriregemente,
sammanfattar han sina åsigter i följande förslag:
att byråens arbeten fördelas på tre afdelningar:

Konstruktionsafdelningen,

Kontrollafdelningen samt
Försöks- och Statistiska af delningen;

att byråens personal skall utgöras af officerare och underofficerare ur
artilleriet och flottan samt en Maskiningeniör;

att såsom Chef för byråen förordnas af Kongl. Maj:t, uppå Generalfälttygmästarens
underdåniga förslag, en regementsofficer af artilleriet;

att den fastare anställda officerspersonalen, skall, utom Chefen, bestå af
11 officerare, af Indika 7 eller 8 tagas ur artilleriet, 3 eller 4 ur flottan;

att till biträden uti byråen skall beordras behöflig! antal officerare och
underofficerare utur artilleriet och flottan;

att förordnande af inspektörer för krut- och kanontillverkningen i riket,
på grund af nådiga brefven den 24 Januari 1826 och den 31 December
1867, må upphöra och de befattningarne åtföljande arfvoden om 300 kronor
indragas;

att biträdande officerare och underofficerare måtte få tilldelas gratifikationer; att

byråens militärpersonal måtte under sin anställning derstädes iå bibehålla
de vid artilleriet och flottan densamma tillkommande aflöningsförmåner
— såsom lön, dagaflöning — för regementsofficer af artilleriet dessutom lönetillägg
för hästar och fourragersättning — samt åtnjuta inqvarteringsersättning
efter grad (för flottans officerare inqvarteringsbidrag enligt författningarne)
med rätt att bibehålla denna förmån äfven under tjenstgöring utom
hufvudstationen, Stockholm, längre tid än sex månader;

att byråens ordinarie officerare måtte få uppbära rese- och traktamentsersättning
för förrättningsresor, traktamentsersättningen dock endast under de
första åtta dagarne å förrättningsorten;

att biträdande officerare och underofficerare måtte få uppbära rese- och
traktamentsersättning vid förrättningar utom hufvudstationen, men deras gratifikation
å byråens anslag under tiden upphöra;

Bil. No 3 a till Kong!. Maj-.ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

att Maskiningeniören måtte få åtnjuta kapitens inqvartering samt för resor
ocli förrättningar utom liufvudstationen ega uppbära ersättning i 6:te klassen
af gällande resereglemente;

att de lokaler, belägna uti nordvestra flygeln vid artillerigården, som
disponerats af Svea artilleriregemente, innan dess förflyttning till det nya kaseruetablissementet,
måtte åt byråen upplåtas; samt

o att det memorialet bifogade underdåniga förslag till lönestat för Artilleribyråen
måtte vinna nådigt godkännande.

Uti infordi adt underdånigt utlåtande öfver Generalfälttygmästarens nu föredragna
memorial bär Förvaltningen af Sjöärendena ej käft annat att dervid
erinra, än att Förvaltningen ansett sig böra föreslå, det de flottans officerare,
som kommendör as till tjenstgöring i byråen, måtte erhålla samma inqvarteringsersattning
som officerare af motsvarande grad vid artilleriet, samt att gratifikationerna
för flottans underofficerare vid tjenstgöring i byråen måtte höjas utöfver
gratifikationerna åt underofficerare vid artilleriet med ett belopp, motsvarande
dessa senares inqvarteringsersättning.

Efter beredning af detta ärende gemensamt med Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
har jag funnit mig kunna i allmänhet instämma i de grunder,
efter hvilka Generalfälttygmästaren, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förut
omnämnda Komité, ansett en för arméen och flottan gemensam Artilleribyrå
böra inrättas. Hvad angår de aflöningsförmåner, som böra tillkomma den vid
Artilleribyråen anställda personal, har jag dock ansett mig, — i öfverensstämmelse
med de äfven af Chefen för Sjöförsvars-departementet hysta åsigter, _

böra föreslå någon jemkning.

Generalfälttygmästaren har för byråens, utom Chefen, 11 officerare, upptagit
arfvoden: fem till ett belopp af 1,800 kronor, sex till 1,200 kronor.
Han har vidare föreslagit, att byråens fasta personal skall vid tjenstgöring
utom liufvudstationen åtnjuta rese- och traktamentsersättning, den senare dock
endast under de första åtta dagarne af förrättningstiden. — I betraktande af
de stola kompetensfordringar, som måste sättas på de vid byråen tjenstgörande
officerare, har det lägsta arfvodet, 1,200 kronor, visserligen icke synts mig
för högt. Deremot anser jag, att arfvodena å 1,800 kronor kunna inskränkas till
tre, ett . för hvar af de tre afdelningarne, men att till skälig uppmuntran för
längre tjenst eller större skicklighet böra upptagas tre arfvoden å 1,500 kronor
hvarefter arfvodena å 1,200 kronor blefve endast fem. — De rese- och
traktamentsersättningar, som af byråens personal åtnjutas, lära, derest resan
eller uppdraget afser befrämjandet af något ändamål, för hvilket särskildt anslag
finnes anvisadt, böra utgå från detta anslag eller de medel, som för sådant
ändamål kunna stå till Arméförvaltningens Artilleri-departements förfogande;
men i annat fall från allmänna rese- och traktaments-anslaget å vederbö -

8 Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

rande hufvudtitel. — Vaktmästaren tiar blifvit upptagen till samma förmåner,
som af vaktmästare i lägre lönegraden inom nu reglerade embetsverk åtnjutas.

— Pensionsåldern för Maskiningeniören, hvilken, lika som vaktmästaren, blifver
pensionsberättigad enligt nådiga Cirkuläret af den 22 Juni innevarande år angående
ny pensionsreglering för arméen, synes mig böra föreslås till 60 år.

— Hvad slutligen angår anslaget till expcnsmedel, har jag trott detta skäligen
kunna nedsättas till 3,000 kronor.

Med iakttagande af de förändringar i det ingifna förslaget, för hvilka
jag nu gjort reda, kommer den af mig, i förening med Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
uppgjorda förslagsstat att sluta på 29,700 kronor, i stället
för de 31,000 kronor, hvilka utgjorde slutsumman i Generalfålttygmästarens
förslagsstat.

Då Artilleribyråens inrättande kommer att, såsom jag längre fram skall i
underdånighet ådagalägga, medföra en nedsättning i anslaget till Artilleristaben
af 3,700 kronor, blifver emellertid den verkliga förhöjningen i fjerde hufvudtitelns
anslag genom byråens upprättande endast 26,000 kronor.

Hvad beträffar de vid Artilleribyråens inrättande öfverflödiga små arfvodena
om 300 kronor till hvardera af inspektörerne för krut- och kanontillverkningen,
hvilka dessutom uppburo reseersättning och dagtraktamente enligt gällande
bestämmelser, så och då de utgå det ena från reservationsanslaget till
artilleriregementena, hvars behållning skall användas uteslutande för artilleriets
utveckling, det andra åter från anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet,
från hvilket betydande anslag det hufvudsakliga underhållet af arméens
materiel bestrides, anser jag deras indragning ej böra förorsaka någon rubbning
i dessa anslags belopp.

Utbedjande mig att framdeles, sedan sig visat, om nödiga medel till
byråens upprättande och vidmakthållande blifva af Riksdagen beviljade, få, i
samråd med Chefen för Sjöförsvars-departementet, inför Eders Kongl. Maj:t
framlägga underdånigt förslag till byråens inre organisation, får jag nu i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
aflöning m. m. i enlighet med bilagda förslag till stat för arméens och flottans
Artilleribyrå (Bil. Lit. A), å fjerde hufvudtiteln, näst efter anslaget till
Generalitetsstaten, uppföra ett nytt ordinarie anslag å ............... 29,700 kronor.

Artilleristaben.

Under åberopande af sitt nu af mig föredragna underdåniga memorial af
den 27 Oktober 1877 angående organisationen af en för arméen och flottan
gemensam Artilleribyrå har Generalfälttygmästaren den 14 sistlidne November

Bil. N:o 3 a till Kong! Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

uti annat underdånigt memorial framställt de förändringar i Artilleristabens
organisation, Indika, efter hans åsigt, blefve en följd af den nya Artilleribyråens
inrättande.

Generalfälttygmästare!! har dervid framhållit, hurusom, enligt den arbetsordning,
som för närvarande tillämpades inom Artilleristaben, å konstruktionskontoret
tjenstgjorde konstruktionsofficeren och en artilleristabsofficer, samt inom
den statistiska afdelningen två artilleristabsofficerare; men att, då alla de arbeten,
som nu utfördes å konstruktionskontoret och den statistiska afdelningen,
borde utföras af Artilleribyråen, i fall en dylik blefve inrättad, förenämnde
officerare borde, såsom icke vidare nödvändiga inom staben, öfverflyttas till
Artilleribyråen. —- Den personal, som sålunda, efter en Artilleribyrås inrättande,
skulle återstå för Artilleristaben, utgjorde:
en stabschef,
tre artilleristabsofficerare,
en sekreterare och
en vaktmästare;

och ansåge Generalfälttygmästare!! detta antal officerare vara tillräckligt för de
arbeten, som för staben återstode att utföra. — Angående sekreterarebefattningen
omnämner Generalfälttygmästare!!, att dertill lärer vid Artilleristabens
inrättande, år 1807, hafva användts sekreteraren vid chefsembetet för Artilleriet,
hvilken fick i uppdrag att föra protokollet vid de öfverläggningar rörande
planers och projekters uppgifvande, som förut tillhört den år 1796 inrättade
Artillerikomitéen, men som då ålades Artilleristaben. Intill år 1866 hade
samma plats innehafts af eu civil person, hvars befattning såsom sekreterare
åtminstone på senare tiden hufvudsakligen inskränkts till redogörandet för de
till Artilleristaben anslagna medel. Ifrån år 1866 både befattningen skötts af
en artilleriofficer, hvilken från samma tid tillagts inqvarteringsersättning och
hvilken officer tillika varit sekreterare i Artillerikomitéen, jemlik! föreskriften
i nådiga instruktionen för denna Komité af den 24 Februari 1868. Sedan
likväl genom nådiga generalordres den 27 Augusti 1875 blifvit medgifvet, att
annan officer vid Artilleristaben finge, om sådant ansåges för tillfället lämpligt,
tjenstgöra såsom sekreterare i Artilleristaben, hade sekreteraren, förutom sin befattning
som redogörare, gjort tjenst i likhet med artilleristabsofficerarne. På
grund häraf syntes det Generalfälttygmästare!! riktigast, att sekreterarebefattningen
i Artilleristaben upphörde och att staben i stället tillökades med en
officer, som tillika vore redogörare för Artilleristabens medel. — Utaf de i
staben anställde officerarne borde, enligt Generalfälttygmästarens åsigt, stabschefen
och två officerare tjenstgöra i Chefens för Artilleriet expedition, eu
officer uti Generalfälttygmästarens expedition, samt en officer vara tillgänglig
att användas såsom sekreterare i Artillerikomitéen, till biträde i expeditionerna
Bill. till RiJcsd. Prat. 1878. 1 Sand. 1 Afl/. -j

Bil. No 3 a till Kong!. Maj ds Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

samt till särskilda uppdrag. Uti expeditionerna borde dessutom två underofficerare
fortfarande vara anställde såsom renskrifvare.

Beträffande derefter aflöningen, så och på det ej skilnaden måtte blifva
för stor emellan de arfvoden, som åtnjötes af Artilleribyråens och af Artilleristabens
officerare och svårighet derigenom uppstå att för Artilleristaben fortfarande
erhålla framstående officerare, ansåge Generalfälttygmästare!), att arfvodena
för de två äldste stabsofficerarna och den, som tillika vore redogörare,
borde bestämmas till 1,200 kronor, och arfvodet åt den fjerde stabsofficeren
fastställas till 1,000 kronor. Derjemte hyste Generalfålttygmästaren den åsigt,
att Artilleristabens officerare borde, i likhet med militärdistriktens stabsadjutanter,
vara beridne på egna tjenstehästar, och att derföre lönetillägg och fourrageersättning
för en häst borde tillkomma hvar och en af dem, likasom äfven
stabschefen, om denne ej vore major på stat vid något af artilleriregementena.
— Vaktmästarens lön borde sättas lika med vaktmästarens i Artilleribyråen,
och till de båda underofficerarne utgå inqvarteringsersättning, i likhet med hvad
föreslagits för Artilleribyråens underofficerare; hvarförutom, för gratifikationer
åt förstnämnde underofficerare, borde i staten uppföras ett visst belopp, på det
att Artilleri-departementets ordinarie anslag och stabens expensmedel ej måtte
behöfva för sådant ändamål i framtiden anlitas. Dessa expensmedel, oförändrade
sedan år 1858, hade nemligen visat sig otillräckliga, hvarföre en höjning
i desamma måste föreslås.

Till följd af hvad han sålunda anfört och under förutsättning att den
ifrågasatta Artilleribyråen kommer att inrättas, föreslår Generalfålttygmästaren,

att Artilleristabens personal från 1879 års ingång må utgöras åt:
en stabschef,

fyra artilleristabsofficerare, hvaraf den ene tillika är redogörare för de till

Artilleristaben anvisade medel, och
eu vaktmästare;

att Artilleristabens officerare må göras beridne på egna tjenstehästar;

att gratifikationer måtte få tilldelas två i Artilleristaben tjenstgörande underofficerare
;

att inqvarteringsersättning må på hittills öflig! sätt utgå till Artilleristabens
officerare och hädanefter äfven till de; derstädes biträdande underofficerare;
samt

att det memorialet bifogade förslaget till stat för Artilleristaben måtte från
och med år 1879 blifva gällande.

Vid denna Generalfälttygmästarens underdåniga framställning anser jag mig
ej böra göra annan anmärkning, än att arfvodena synts mig skäligen kunna
bestämmas till två på 1,200 och två på 1,000 kronor, samt att, ehuru jag anser
den af Generalfälttygmästare!) gjorda framställning derom, att Artillerista

Bil No 3 a till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

bens officerare böra vara beridne å egna tjenstehästar, icke sakna skäl, så och
då Mers Kongl. Maj:t den 10 Augusti sistlidet år medgifvit, att Artilleristabens
officerare må vid förefallande behof göras beridne å hästar från Svea
artilleriregemente, jag anser med äskande af anslag för tjenstehästar åt dessa
officerare kunna för närvarande anstå. Med iakttagande häraf har jag låtit
uppgöra bifogade förslag till stat för Artilleristaben (Bil. Litt. B), hvars slutsumma
understiger den af Generalfälttygmästare!! föreslagna med 3,260 kronor
eller, vid det tillfälle då, enligt hans förslag, hästersättning skulle äfven till stabschefen
utgå, 4,025 kronor. Om mitt underdåniga förslag vinner nådigt god kännande,

skulle Artilleristabens nuvarande anslag............... kronor 12,200: _

kunna nedsättas med det belopp, hvarmed det öiverstiger

nu föreslagna stats slutsumma................................................ j> 3 5QQ. _

e^cr ''i''.......................................................................................... kronor 3,700: —

Jag hemställer således i underdånighet,

att Eders Kongl. Ma:jt täcktes föreslå Riksdagen att, vid bifall till hvad
Eders Kongl. Maj:t föreslagit angående inrättande af arméens och flottans Artilleribyrä,
anslaget till Artilleristaben måtte, med godkännande af den vidfogade
förslagsstaten för denna stab (Bil. Litt. B), minskas med 3,700 kronor
tlH......................................................................................................... 8,500 kronor.

feommendantstaten.

Uti underdånigt memorial af den 7 November sistlidet år har Chefen för
Fortifikationen gjort underdånig framställning derom, att det å Carlsborgs fästning
befintliga och ursprungligen endast för fästningsbygnadens personal afstäda
samt derföre under Fortifikationsbefälhafvarens inseende ställda proviantmagasinet
med dertill hörande kronobageri, såsom numera varande till gagn
för en annan, långt talrikare och för fästningsbygnadsarbetena helt och hållet
främmande personal, nemligen såväl fästningens ständiga garnison af artilleriooh
foi tifikationstrupper, som de derstädes årligen förlagda kommenderingar till
infanteriets underbefälsskola och andra militära öfningar m. m., måtte för framtiden
varda stäldt under närmaste tillsyn af en särskild intendent samt under
kommendantens å fästningen öfverinseende, med den förre åliggande redovisningsskyldighet
inför Arméförvaltningens Intendents-departement, som, jemte eftertagande
af den Fortifikationen nu tillhörande kontroll öfver magasinets förvaltning
in. in., borde tillhandahålla de för magasinets skötande erforderliga medlen
enligt de föreskrifter, Eders Kongl. Maj:t under nuvarande förhållanden
kunde finna lämpliga och behöfliga.

Statsverket 1878.

U/7. N:o 3 a till Kong!. Majds Nåd. Prop. No 1, om.

I anledning af hvad sålunda beträffande tillsättande af en särskild intendent
å fästningen blifvit föreslaget, har Arméförvaltningen, hvars utlåtande i
frågan blifvit af Eders Kong! Maj:t inhcmtadt, ansett sig böra lemna kommendants-embetet
å Carlsborg tillfälle att afgifva yttrande, och har uti sådant betänkande
kommcndants-embetet hufvudsakligen anfört, ^

att, om eu förändrad anordning med uppköp åt och vården om spanmal
och proviant för fästningen funnes nödig, omständigheterna syntes bjuda, att
en med affärer i allmänhet förtrogen person antoges att besörja fästningens
proviantering samt öfver kronomagasinet och bageriet derstädes handhafva vården
och derför vara ansvarig, hvilken person borde uteslutande åt dessa och
andra dylika bestyr, tillhörande fästningens ekonomi, egna sin tid;

att vidare i följd af den utveckling fästningen med stora steg gmge till
mötes genom det ökade antal af trupper, som dit förläggas och hvilkas behof
i många olika riktningar och på många olika sätt tillgodoses, det syntes för
Kongl. Maj:t och Kronan vara fördelaktigast, liksom äfven i administrativt hänseende
enklast, att alla de förnödenheter, som för fästningens rakning erfordrades,
undantagandes dock materialier för sjelfva fästmngsbygnaden anskaffades
genom eu särskild styrelse eller intendentur, mot redovisning inför Armeförvaltningen;
samt . e

att för den skull och då kommendanten på fästningen svårligen i följd åt

sin militära ställning kunde med tillräcklig sakkännedom och noggranhet egna
sig åt de till fästningens proviantering m. in. hörande göromål, nödvändigheten
fordrade, att i sammanhang med eu förändrad anordning af dessa bestyi eu
gemensam intendentur för fästningens angelägenheter blcfve inrattad med den
omfattning, kommendants-embetet här förut angifvit.

För egen del har Arméförvaltningen å Intendents-departementet icke kunnat
annat än instämma uti den af Chefen för Fortifikationen uttalade mening,
att befattningen med kronomagasinet och kronobageriet på Carlsborg numera
snarare borde tillhöra fästningens kommendant och Arméförvaltningens lntendentsdcpartement,
än fortifikationsbefälhafvaren på stället. Chefen för Fortifikationen
och Förvaltningens Fortifikations-departement. Likaså måste, enligt in
tendentsdepartementets åsigt, erkännas, att vidden af de bestyr, som fästningens
behöriga proviantering hädanefter kräfde, gjorde det till eu nödvändighet för
kommendanten att befrias från alla dithörande detaljgöromål, hvilka dessutom
mindre väl kunde stå tillsammans med hans militära ställning såsom högste
befälhafvare på platsen. Dylika göromål tillika med åtskilliga andra till fästningens
allmänna ekonomi hörande värf borde då lämpligen öfyerlåtas åt en
särskild, såsom biträde åt kommendanten i dessa hänseenden och under hans
närmaste chefskap ställd fästningsintendent. Fn sådan anordning skulle dock
med mindre kostnad för Kronan kunna ske, om den ställdes i samband med

Bil. N:o 3 a till Körtel. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

inrättande på fästningen af en förrådsförvaltning, som der blefve behöflig för
det arméens gemensamma central- och lmfvndförråd af beklädnads-, remtygs-,
utrednings-, sjukvårds- och trosspersedlar, hvilket vore afsedt att i fästningen
upprättas och hvarför särskild lokal numera funnes i beredskap. Det syntes
nemligen Departementet, som skulle den blifvande intendenten för nyssnämnda
förråd kunna med denna sin befattning äfven förena den föreslagna fästningsintendentssysslan,
så framt han i sistberörda egenskap finge vid räkenskapsföring
och andra kontors- eller kansligöromål biträdas af en honom underordnad
tjensteman, hvilken lämpligen äfven kunde vara uppbördsman och redogörare
för sådana på fästningen befintliga persedelförråd, som icke tillhörde fästningsbygnaden
eller någon af de ständiga garnisonstrupperna derstädes, såsom t.
ex. kommendantsskapsförrådet, underbefälsskolans förråd, det blifvande förrådet
för volontärskolan in. fl., hvilka alla upplag borde fortfarande hvart för sig
bibehållas utan sammanblandning med det stora hufvudförrådet, helst innehållet
af de förra till större delen ginge i bruk antingen året om eller vissa tider
deraf, hvarunder uppbördsmannen hade att öfvervaka persedlarnes renhållning
och lämpliga iståndsättning eller utbyte mot nya, hvilket åter vållade tätare
in- och utlevereringar samt eu mer detaljerad och i öfrigt annorlunda ordnad
persedelvård, än den, som inom centralförrådet kunde ega rum eller med
dess uppbördsmans tjenstgörings förhålland en läte sig förena. —- Genom tillsättning
af en Fästningsintendenten biträdande tjensteman skulle äfven fästningsväbeln
på Carlsborg befrias från en mängd för honom främmande räkenskapsoch
förrådsgöromål, hvilka under senare åren måst åt honom uppdragas, men
som numera icke kunde annat än verka störande för eu noggrann utöfning af
hans egentliga befattning. I öfrigt skulle centralförrådets bildande på fästningen
göra det nuvarande utrednings förrådet i Göteborg öfverflödigt, hvarjemte
arméens förråd i Stockholm kunde inskränkas till allenast den storlek, som för
hufvudstadens garnisonstrupper samt 4:de och 5:te militärdistriktens regementen
och corpser funnes erforderlig.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och i öfrigt i detta ärende förekommit,
har Arméförvaltningen i underdånighet hemställt,

att, i sammanhang med bildandet på Carlsborg af ett central- och hufvudförråd
af beklädnads- m. fl. persedlar för arméen samt anställning af erforderlig
förvaltningspersonal vid detta förråd, befattningen med det nuvarande
kronomagasinet och kronobageriet på fästningen måtte få öfverflyttas från fortifikationsbefälhafvaren
till kommendanten derstädes och i följd häraf högsta inseendet
öfver fästningens proviantering af Arméförvaltningens Intendentsdepartement
öfvertagas;

att till biträde åt kommendanten vid fästningens proviantering och vid
skötandet af vissa andra ekonomiska bestyr på platsen, enligt de reglementa -

Bil. N:o 3 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

riska bestämmelser, som Eders Kong''!. Maj:t uppå. Arméförvaltningens förslag
torde framdeles meddela, måtte få tillsättas, under kommendantens chefskap, en
Fästningsintendcnt, som torde böra tilläggas regementsofficers värdighet;

att Fästningsintendenten tillika skall vara intendent vid det nya centraloch
hufvudförrådet för beklädnads- in. fl. persedlar på Carlsborg;

att den öfriga förvaltningspersonalen vid nyssnämnda förråd skall utgöras
af en Förrådsförvalfare och eu Bokhållare, båda med aflöning på stat, hvarjemte
extra skrifbiträde må vid förefallande behof kunna mot särskild betalning
anställas;

att såsom uppbördsman och redogörare för andra på fästningen befintliga
persedelförråd, hvilka icke äro afsedda för fästningsbygnaden eller för de ständiga
garnisonstrupperna på platsen, måtte få anställas en särskild Förvaltare
under Fästningsintendentens närmaste förmanskap och inseende, med skyldighet
jemväl att tillhandagå bemälde intendent vid förekommande kontors- och expeditionsgöromål; att

i följd häraf den åt fästningsväbeln på Carlsborg nu uppdragna befattning
med sistberörda persedelförråd liksom med vissa andra räkenskapsbestyr,
som icke åtfölja hans väbelsbeställning, skall upphöra;

att två vaktmästare måtte fa antagas till tjenstgöring, den ene hos Fästningsintendenten
och vid de mindre persedelförråden, den andre vid centralförrådet
;

att samtidigt med det senare förrådets inrättande arméens utredningsförråd
i Göteborg, såsom dåmera obeliöfligt, måtte upphöra och dervarande förrådssysslor
indragas;

att Intendenten vid detta utredningsförråd, f. d. Öfvcrstelöjtnanten, Riddaren
af Eders Kong! Maj:ts Svärdsorden Johan Fredrik Flach, som är född
år 1805 och år 1858 antogs till intendent, hvilken befattning han med särdeles
nit, trohet och skicklighet utöfvat, måtte vid förrådets upphörande öfverflyttas
på allmänna indragningsstaten med åtnjutande, från och med månaden
näst efter entledigandet, såsom pension under hans återstående lefnad, af ett
mot intendcntsarfvodet på Arméförvaltningens stat svarande belopp af 1,800
kronor årligen; hvaremot Intendents-departementet, hvad angår t. f. Förvaltaren
vid Göteborgs utredningsförråd, Kapitenen m. m. Y. A. Iledelius, som först år
1873 i denna befattning antogs, och tillika är Tygförvaltare i Göteborg, ansåge
någon allmän pensionsrätt i anledning af utredningsförrådets upphörande icke
kunna ifrågakomma;

att aflöningen för de nu föreslagna nya bestäilningarne på Carlsborg måtte,
med afseende å hvarderas beskaffenhet och ansvaret i uppbördssysslorna, sålunda
bestämmas;

Bil. N:o 3 a till Kong!. Majds Nåd. Pr ap. N:o 1, om Statsverk 1878.

för en Fästningsintendent, tillika intendent vid centralförrådet
......................................................... lön kronor 4,000: —

dagaflöning ä 4 kronor................................... » 1,460: _

eller samma aflöning, som för fältintendenter i militärdistrikten
varit föreslagen;
för en Förvaltare vid de mindre persedelförråden, tillika
biträde åt Fästningsintendenten i kontors- och expe ditionsgöromål,

lön .......................................................... kronor

med rätt till ålderstillägg af 300 kronor efter fem
års tjenstgöring — eller lika aflöning, som bestås
förrådsförvaltare på Artilleriets stat;
för en Förvaltare vid central- och hufvud förrådet, lön .. »

med ålderstillägg af 500 kronor efter femte och tionde
tjensteåret;

för eu Bokhållare vid centralförrådet, lön........................... »

med ålderstillägg af 300 kronor efter 5 år;

för en Vaktmästare vid centralförrådet, lön........................

för en d:o vid de mindre förråden, lön..............................

hvarjemte anvisas till extra skrifbiträde vid centralförrådet
årligen minst ............................................

börande innehafvarne af nyssnämnda befattningar äfven
åtnjuta fri inqvartering å fästningen, enligt hvad särskildt
kan varda bestämdt vid nådig pröfning af upprättadt förslag
till inqvarteringens ordnande derstädes under fred,
hvarom Arméförvaltningen afgifvit särskildt underdånigt
betänkande.

5,460: —

1,S00: —

4,000: —

1,500: —

1,000: —
800: —

1,500: —

Summa kronor 16,060: —

Instämmande i hvad vederbörande myndigheter yttrat angående olämpligluden
deraf, att omsorgen för fästningen Oarlsborgs proviantering längre hvilar
på Fortifikationen, samt om tidpunkten för verkställande af öfverflyttningen till
Carlsborg af armeens hutvudutredningsförråd, har jag i hvad Arméförvaltningen
föreslagit ej funnit skäl till annan ändring, än att aflöningen åt Förvaltaren vid
centralförrådet, nu föreslagen till 4,000 kronors lön, måtte fördelas i

*ön ................................................................................................ 2.800 kronor,

tjenstgöringspenningar.......................................................................... 1,200 »

Summa 4,000 kronor.

Då förvaltaren vid de mindre förråden och bokhållaren blifvit föreslagna
till sådana aflöningsförmåner, som i arméens nya aflöningsstater förekomma för

Bil. No 3 a till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

deras likar, förrådsförvaltare å artilleriets stat ocli fortifikationskassörer, kar
jag ansett någon sådan fördelning af lönebeloppet ej böra med afseende på
dem sättas i fråga. Vidare liar jag ansett de bada vaktmästarnes aflöningsförmåner,
vid betraktande af lifsförnödenketernas kända dyrket å Carlsborg,
samt deras anställning vid betydliga ock värdefulla persedelförråd, böra skäligen
sättas lika med vaktmästares af lista ock 2:dra lönegraden i de nu reglerade
embetsverken kär i Stockkolm.

Med iakttagande karat kemställer jag i underdånigket, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för inrättande af en intendentur å Carlsborgs
fästning i öfverensstämmelse med bilagda förslag till stat (bil. Lit. G)

höja anslaget till Kommendantsstaten, som nu utgör............ kronor 19,415: —

med....................................................................................................» 16,160.

pp ......................................................................... kronor 35,575: —

Vid bifall härtill kan genom indragning af Göteborgs utredningsförråd å

» en Förvaltare ...
» en Vaktmästare

	.............. kronor	1,800: —
	»	1,500: —
	..... ))	400: —
	............... kronor	3,700: —

kvilket skall af mig iakttagas vid afgifvande framdeles af förslag till nådig
proposition om lönereglering för detta embetsverk.

I likhet med livad Arméförvaltningen föreslagit, hemställer jag vidare, att
Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska uppförande å allmänna indragningsstaten
för Intendenten vid utredningsförrådet i Göteborg, f. d. Ofverstelöjtnanten
in. m. Johan Fredrik Flack af en pension, stor 1,800 kronor, att
från ock med månaden näst efter den, i hvilken kan från intendentsbefattningen
entledigas, under hans återstående lifstid utgå.

Garnisonssjukhuset å Carlsborg. (Allmänna Garnisonssjukhusets anslag.)

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 24 September 1875, med anledning af dåvarande
Befälhafvarens för Fortifikationen underdåniga hemställan ock efter det
Gencralbefälhafvaren i 3:dje Militärdistriktet, Arméförvaltningen ock Sundhetskollegiet
fått afgifva underdåniga yttranden i ämnet, behagat förordna, att det öfverinseende
öfver sjukvården å Carlsborg, som ditintills ålegat fortifikationsbefälhafvaren
derstädes samt det förmanskap kan utöfvat öfver garnisonsläkaren
skulle uppköra samt denne ställas under kommendantens omedelbara förmanskap
och befäl samt garnisonssjukhuset å Carlsborg, som blefve gemensamt för

Bil. N:o 3 a till Kong!. Majds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverk 1878.

hela den å fästningen förlagda militär- och civilpersonalen, skulle stå under
styrelse af en Direktion med kommendanten såsom ordförande, så och efter
det Sundhetskollegiet, på nådig befallning, upprättat och till Eders Kongl.
Maj:ts pröfning öfverlemnat förslag till reglemente för Garnisonssjukhuset å
Garlsborg, åtföljdt af särskilda instruktioner för sjukvårdspersonalen derstädes,
har Arméförvaltningen under den 27 sistlidne Oktober inkommit med så väl
utlåtande öfver sistnämnda förslag som underdånigt förslag till stat för ifrågavarande
garnisonssjukhus, så beskaffad, som Bil. Lit. D här vid protokollet
närmare utvisar. Uti sin underdåniga skrifvelse om statsregleringen den 29
Oktober 1877 har Arméförvaltningens Intendents-departemcnt vidare anhållit
om beredande af årsanslag för detta sjukhus till ett belopp af 10,000 kronor,
motsvarande förenämnda förslagsstats slutsumma, och anser Departementet detta
belopp böra af Riksdagen äskas såsom tillökning i nuvarande statsanslaget för
Allmänna Garnisonssjukhuset (i Stockholm), hvilket anslag sålunda skulle blifva
gemensamt för de båda sjukhusen, ehuru behörigen fördeladt dem emellan,
hvarvid anslaget lämpligen borde erhålla benämningen »Garnisonssjulcliusen i
Stoclcholm och å Carls/jorg». Då detta anslag till större delen vore afsedt för
anskaffning och underhåll af persedlar m. fl. förnödenheter af vexlande åtgång
och kostnad, allt efter den på sjukhusen vårdade personalens större eller
mindre antal, arten af de persedlar, som behöfde nyanskaffas eller repareras,
förändrade prisförhållanden m. m. dylikt, ansåge Intendents-departementet nödigt,
att hvad något år kunde på anslaget besparas, finge användas till ökade utgifter
under efterföljande år, hvarföre Departementet föreslår, att det samma
måtte erhålla naturen af reservationsanslag; och har Arméförvaltningens Civila
departement, under hvars förvaltning anslaget till Allmänna Garnisonssjukhuset
är stäldt, så mycket hellre instämt i sist omförmälda förslag, som Eders Kongl.
Maj:t redan tillförene, uppå gjorda underdåniga framställningar, flera gånger
funnit godt förordna, att de besparingar, som vid ett års slut förefunnits
å Allmänna Garnisonssjukhusets anslag, skulle för det följande årets utgifter
reserveras.

I den mån Carlsborgs fästning vunnit i betydenhet och garnisonen derstädes
ökats, hafva de anordningar för sjukvården, som vid fästningsarbetenas
början voro ändamålsenliga, visat sig allt mindre tillfredsställande. Redan för
mer än två år sedan har derföre Eders Kongl. Maj:t, såsom Arméförvaltningen
erinrat, enligt samtlige vederbörandes tillstyrkan'' fattat beslut i afseende å
ordnandet af ett för fästningens personal och Fortifikationens private arbetare
gemensamt garnisonssjukhus, men detta nådiga beslut har hittills, endast ofullständigt
kunnat genomföras, af bland annat brist på medel för sjukhusets utredning
och förvaltning. Tiden för denna frågas ändamålsenliga lösning är nu
Bih. till Riksd. Prot. 1878. 1 Kami. 1 Afl. 3

Bil. N:o 3 a till Rongl. Maj:ts Råd. Prop. N:o 1, om Stativ erhet 1878.

inne och kan så mycket mindre uppskjutas, som med det 3:dje sappörkompaniets
nu pågående uppsättning och infanteri-volontärskolans förläggning till
Carlskorg behofvet af sjukvårdens ordnande derstädes blifver ännu mera känbart.
Då jag i hufvudsak instämmer i de förslag härtill, som från Sundhetskollegiet
och Arméförvaltningen nu blifvit framstälda, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för tillämpning
af bilagda förslag till stat för Garnisonssjukhuset å Carlsborg (Bil. Lit. D.),

bevilja å ordinarie stat............................................................... kronor 10,000: —

att tilläggas anslaget till Allmänna Garnisonssjukhuset, nu » 71,486: 25,

hvarefter detta anslag, med förändrad benämning: Garnisonssjukhusen
i Stockholm och å Carlsborg, torde få såsom reservationsanslag
utgå med......................................................... kronor 81,486: 25.

Indelta Arméen.

Indelta Arméens befäl saf!ilning.

I detta anslag finner jag ej för närvarande skäl att föreslå annan ändring,
än att, då Jemtlands Hästjägarecorps ensam inom rytteriet är i saknad åt
Löjtnant af andra klassen, men för Corpsens tjenstbarhet vid flera tillfällen
och särskild! vid beväringens vapenöfning och mobilisering behofvet åt en tillökning
i subalternofficerarnes antal gör sig känbart, jag i underdånighet hemställer,
att Eders Kong!. Maj:t ville föreslå Riksdagen att åt en Löjtnant af
andra klassen vid Jemtlands Hästjägarecorps bevilja

lön ............................................................................. kronor 900: —

tjenstgöringspenningar................................................ » 120: —

dagaflöning under vapenöfningarne i förslagsvis
60 dagar ......................................................... f>

lönetillägg för 2 tjenstehästar................................. ))

fourrageersättning...................................................... »

Om till nuvarande anslaget för indelta arméens befäls aflöning.

................................................................................... kronor 4,177,006

lägges nu föreslagna..................... » 2,670

blefve den nya slutsumman............................................... kronor 4,179,676

120

800

730

2,670: —

Indelta Arméens och Vermlands Fältjägarccorps’ vapenöfningar.

I anledning af Eders Kong!. Maj:ts nådiga proposition om en allmän förhöjning
uti här ifrågavarande vapenöfningsanslag med 388,000 kronor för att

Bil. N:o 3 a till Korn)!, Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

möjliggöra öfningarnes behöriga utförande, har Riksdagen för detta ändamål
anvisat sagda belopp att å extra stat under är 1878 utgå. Enär detta belopp
vant grundadt på räkenskapen för senare tiders öfningar af sådant slag,
hvartill medlen till större delen varit afsedda, samt någon nedsättning i de i
beräkningen ingående pris desto mindre kunde antagas sannolik, som tvärtom
motsatsen redan vore för handen; hvartill komme svårigheten, om icke omöjligheten
att särskildt behörigen redovisa de båda för samma ändamål afsedda
anslagen af olika natur, — så har Arméförvaltningens Intendents-departement
funnit sig böra i underdånighet hemställa, att omförmälda extra anslag måtte
få till ordinarie statsanslaget för indelta arméens och Yermlands Fältjägarecorps’
vapenöfningar omtöras.

Ehuru senast församlade Riksdag vid beviljandet af förhöjning i anslaget
till indelta arméens vapenöfningar ansett, att densamma, för vinnande af någon
erfarenhet om hvilket belopp må för öfningarnes ordnande vara erforderligt,
då endast borde på extra stat uppföras, ett mål som på denna väg först efter
en längre följd af år kan vinnas, så finner jag mig dock på de af Arméförvaltningen
anförda skäl, Indika så väl i afseende å anslagets belopp, som
dess redovisande, synas mig talande, böra underdånigst hemställa, det Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att den ifrågavarande anslagsförhöjningen
måtte å ordinarie stat öfverflyttas, och således statsanslaget till indelta
arméens och Yermlands Fältjägarecorps’ vapenöfningar förhöjas med ett belopp
af 888,000 kronor.

Till anskaffning af granris samt åtskilligt virke för lägerbehofvet under
indelta arméens och beväringsmanskapets årliga möten finnas medel anvisade
under statsanslaget för försvarsverket till lands i allmänhet, medan åter
truppernes alla öfriga mötesförnödenheter, såsom proviant, fourrage, ved, lägerhalm
m. m. bekostas från de båda statsanslagen till arméens och beväringsmanskapets
vapenöfningar. I följd häraf och ehuru samtliga förnödenheterna
anskaffas genom vederbörande provianteringsdirektioners försorg få dock utgifterna
för förstnämnda artiklar icke uppföras i provianteringsdirektionernas redogörelser
för vapenöfningsmedlen, utan måste, efter särskilda kostnadsräkningar, af Arméförvaltningen
liqvideras från annan nyss uppgifven anslagstillgång. Då emellertid
detta förfaringssätt synts Intendents-departementet innefatta en i en dylik
underordnad sak nog onödig omgång, har Departementet funnit sig föranlåtet
hemställa, att eu summa af 4,000 kronor, hvartill årliga kostnaden för de
ifrågavarande lägcrartiklarne kunde anses uppgå, måtte få från anslaget till
försvarsverket till lands i allmänhet öfverflyttas, med 2,500 kronor till anslaget
till indelta arméens, och med 1,500 kronor till anslaget för beväringens vapenöfningar.
Om Eders Kongl. Maj:t gillar denna underdåniga framställning, som
synes mig befogad, torde Eders Kongl. Maj:t vilja föreslå Riksdagen, att för

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

ifrågavarande ändamål må till anslaget för indelta arméens oeli Vermlands Fältjägarecorps’
vapenöfningar från anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet

öfverflyttas kronor 2,500.

Om till anslagets nuvarande slutsumma..................... kronor 1,319,800: —

läggas nu föreslagna förhöjningar....................................... » 388,000: —

och .......................................................................................... » 2,500:

skulle den nya slutsumman uppgå till.............................. kronor 1,710,300: —

Värfvade Arméen.

Lifgardet till häst och Husarregementet Konung Carl XY.

Uti skrifvelse af den 22 sistlidne November har Inspektören för Kavalleriet
framhållit det ofördelaktiga förhållande, hvari de båda värfvade kavalleriregementena
befunno sig, i jemförelse med de indelta, derigenom att både Lifgardet
till häst och Husarregementet Konung Carl XY sakna ryttmästare af andra
klassen. De olägenheter, som häraf uppstode, har redan af Eders Kongl.
Maj:t varit erkända, då Eders Kongl. Maj:t föreslagit 1875 års Riksdag att
bevilja medel till aflöning åt en dylik ryttmästare vid hvardera regementet.
Denna nådiga framställning vann väl icke då Riksdagens bifall, i det Riksdagen
afslog så väl detta som öfriga förslag till ändring i organisationsförhållandena
vid" arméen, med undantag blott af reduktionen af Yermlands Fältjägareregemente
till Corps.

Då emellertid grundsatsen att icke utvidga den nu bestående styrkan af
indelta och värfvade arméen sedermera blifvit, såsom mig synes med allt skäl,
af Riksdagen öfvergifven, i det sist församlade Riksdag beviljade åtskillig tillökning
i arméens underbefäl, har jag, som anser en förstärkning i befälet vid
dessa, med beväringsmanskap försedda, kavalleriregementen i hög grad önskvärd,
ansett mig böra nu hemställa, det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att å hvardera af ifrågavarande regementens stater uppföra till aflöning
m. in. åt en ryttmästare af andra klassen

lön............................................................................................... kronor 1,800:

dagaflöning........................................................................

lönetillägg för 2 tjenstehästar ................................................ »

fourrageersättning ...........................................................

tillsammans........................................................................

Yid Lifgardet till häst förefunnes dessutom den oegentlighet, att derstädes
vore anvisad aflöning endast åt eu regementsadjutant, då vid öfriga regementen

... kronor	1,800: —
))	1,095: —
))	800: —
))	730: —
... kronor	4,425: —

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

och corpser funnos två. Enär det med rätta antoges, att hvarje regementsofficer
borde hafva sin adjutant, och detta icke blott vid en blifvande mobilisering
utan äfven vid de vanliga öfningarne, har Kavalleriinspektören hemställt om
rättelse i detta missförhållande. Då det tvifvelsutan måste anses såsom en brist
i detta regementes organisation, att dervid tinnes anställd endast en regementsadjutant,
hvilken brist vid mobilisering komme att medföra den olägenhet, att
en af sqvadronsofficerarne ryckes från sin egentliga tjenstgöring, torde Eders
Kongl. Maj:t vilja föreslå Riksdagen att öka hästgardets anslag med aflöning

m. m. till en andre regementsadjutant, hvilket

för lön................................ kronor 900: —

x> dagaflöning ........................................................................... » 730: —

» lönetillägg för 2 tjenstehästar .......................................... j> 800: —

» fonrrageersättning............................................................ » 730: —

skulle göra eu tillökning af .................................................. kronor 3,160: —

Med förut omnämnda ............................................................... 4,425: —

blefve hela förhöjningen i anslaget för lifgardet till häst kronor 7,585: —
och detta anslag, som nu utgör ............................................. » 138,760: —

skulle komma att uppgå till.................................................. kronor 146,345: —

Anslaget till Husarregementet Konung Carl XY, nu......... » 184,504: 05,

skulle genom tillägg af............................................................ » 4,425:_

höjas till .................................................................................... kronor 188,929: 05.

Marinregemente!.

Detta anslag är fortfarande erforderligt för att, i den mån det genom
Marinregementets indragning är eller varder disponibelt, användas för underhåll
af garnisonen i Oarlskrona, och lärer Eders Kongl. Maj:t derföre vilja föreslå
Riksdagen, att detsamma må äfven under år 1879 för omförmälda ändamål
med oförändrad natur utgå.

Fortifikationen.

Anslaget till Fortifikationens praktiska öfningar. Med afseende härå har
Chefen för Fortifikationen i sitt underdåniga memorial af den 15 sistlidne
November anfört, hurusom detta anslag, som intill 187 G års början utgick med

10.000 kronor, nämnda år med anledning af den påbörjade uppsättningen af
sappörbataljonen ökades till 13,000 kronor. Sedan dess vore nu uppsättningen
af samma bataljons 2:dra kompani fullbordad och det 3:dje kompaniets

22 Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

skulle under år 1878 ega rum. Så väl till bestridande åt kostnaderna för dessa
nya kompaniers fältöfningar som ock för att kunna bereda pontoniererne en
hittills saknad öfning i broslagning uti strömmande vatten erfordrades ett ökadt
anslag. Uti det underdåniga memorial angående Fortifikationens praktiska öfningar
år 1877, livilket Chefen för Fortifikationen ingaf den 31 Januari, hade
han haft tillfälle att framhålla den kännbara lucka uti pontonierernes öfning,
som uppstått derigenom, att de ej hade tillfälle öfva broslagning uti rinnande
vatten så väl med pontoner som med tillfälliga materialier, hvarförutom de icke
kunde motsvara de billigaste anspråk på en tekniskt utbildad broslagningstrupp.
I sammanhang dermed hade föreslagits, att pontoniererne, hvilkas årliga
öfningar utsträcktes till fulla tre månader, under en månads tid skulle förläggas
till något ställe, der strömmande vatten vore att tillgå för broslagningsöfningarne.
Eders Kongl. Maj:t hade täckts gilla denna framställning, men som
Fortifikationens öfningsmedel ej lemna! tillgång till planens utförande, hade
den tills vidare ej kunnat sättas i verket. Hvad som i väsentlig mån bidroge
att göra fortifikationstruppernas öfningar kostsamma vore dels de materialier,
i synnerhet trävirke, som dervid erfordrades och hvaraf en betydlig del årligen
förbrukades, så att stora nyanskaffningar alltjemt måste ega rum, dels, hvad
pontoniererne anginge, truppens förläggning på annan ort under den tid de
broslagningsöfningar skulle företagas, hvarom nyss förut blifvit nämndt.

De kostnader, truppens praktiska öfningar under de senare åren medfört,
kunde beräknas till 2,500 kronor för kompani, eller för tre kompanier pontonierer,
och från och med år 1879, likaledes tre kompanier sappörer till 15,000
kronor; med hvilken beräkning dock de förbemälda öfningarne för pontoniererne
uti broslagning i strömmande vatten ej kunde ske oftare än hvart annat år.
Dertill komme nu kostnaden för Fortifikationens stabsöfningar, som redan pågått
årligen alltsedan år 1869 till stor nytta för officerare och underofficerare
och för Indika öfningar kostnaden kunde beräknas till 5,000 kronor om året.
Hela det behöfliga anslaget till Fortifikationens praktiska öfningar skulle alltså
uppgå till 20,000 kronor.

På grund af hvad Chefen för Fortifikationen sålunda anfört, får jag i
underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
anslaget till Fortifikationens praktiska öfningar, som nu uppgår till 13,000 kronor,
måtte med 7,000 kronor förhöjas; hvaremot jag anser mig icke böra
understödja hans framställning, att anslaget måtte vinna ytterligare tillökning
för bekostande af infanteriets timmermansofficerares deltagande i sappörerncs
öfningar, hvilken kostnad torde, liksom hittills, kunna utgå från indelta arméens
vapenöfningsanslag.

Underhåll af Sappörbataljonens skanstyg spark (verktyg och instrumentalier
med tillhörande åkdon). För detta ändamål har hittills anslag ej

Bil. No 3 a till Kongl. May.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 23

varit anvisadt, men då numera, sedan sappörtruppen och dess öfningar ökats,
slitningen å skanstygen blifvit betydlig, anser Chefen för Fortifikationen ett
årligt anslag härför erforderligt, beräknadt till samma belopp som för underhållet
af ett krigsbryggeekipage, eller 1,500 kronor, hvilka Eders Kongl. Mai-t
torde vilja af Riksdagen äska.

Om de nu föreslagna förhöjningarne

för fortifikationstruppernes praktiska öfningar kronor 7,000: _

och för underhåll af skanstygsparken............... » 1,500: _ $ F,nn.

tilläggas anslagets nuvarande summa................................................... 285*920'' _

blifver den nya slutsumman............................................ kronor 294 12Q -

Beväringen.

Beväringens vapenöfning.

Vid bifall till hvad förut under anslaget till indelta arméens och Yermlands
Fältjägarecorps’ vapenöfningar blifvit föreslaget om förflyttning till vapenöfningsanslagen
från anslaget till försvarsverket i allmänhet af medel för bestridande
af viss lägerutredning, skulle detta anslag höjas med 1,500 kronor
hvilka Eders Kongl. Maj:t torde af Riksdagen äska.

Anslaget, nu..................................................................... kronor 651,000: —

komrne genom denna förhöjning............................................. » p 5qq. _

att uppgå till.............................................................................. kronor 652,500: —

Volontärsskolan på Carlsborg.

Enligt den beräkning, som blifvit af Eders Kongl. Maj:t för sistförsamlade
Riksdag framlagd, komma de årliga kostnaderna för denna skola att uppgå till

243,000 kronor, och då det i 1878 års riksstat anvisade anslag, 71,000 kronoi,
endast omfattar utgifterna för tiden från den 20 September till årets slut,
böi alltså, då skolan sedermera skall oafbrutet fortgå under hela året, anslaget
höjas med 172,000 kronor, hvilken förhöjning torde af Eders Kongl. Mai-t
blifva begärd.

Bil. No 3 a till Kong!. Maj ds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

Underhåll af Altar in. m. å mötesplatserne.

Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse af den 29 sistlidne Oktober
liar Arméförvaltningen å Intendents-departementet anfört, att under denna benämning
sist församlade Riksdag bland anslagen för »Beväringen» anvisat medel
till underhåll af filtar, madrasser, putvar, handdukar och tvättställ å mötesplatserne
för stamtrupperne och beväringsmanskapet med ett sammanräknadt
belopp af 88,000 kronor. — Då detta anslag således icke vore inskränkt blott
till beväringen, har Årméförvaltningen ansett, att detsamma, till förekommande
af möjligen i framtiden uppstående missförstånd, borde öfverflyttas till de anslag,
som i riksstaten äro uppförda under rubriken »Materielen», i hvilket fall
anslaget torde få kallas: »Underhåll eif sängkläder m. m. pa mötesplatserne för
Arméens stam- och beväringstrupper (förslagsanslag).

Då af bilagorna till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga proposition till sistlidne
Riksdag om Statsverkets tillstånd och behof framgår, att det då begärda och af
Riksdagen beviljade anslaget till första uppsättningen af filtar m. fl. persedlar å
mötesplatserna afsåg så väl stammens som beväringsmanskapets behof, och det
nu ifrågavarande anslaget skall bestrida det arliga underhållet af samma persedlar,
så synes mig Arméförvaltningens förslag vara väl grundadt, hvarföre jag
vågar detsamma i underdånighet tillstyrka, dock med någon förkortning i den
föreslagna nya benämningen af anslaget, hvilken torde kunna inskränkas till:
Underhåll af sängkläder m. m. på mötesplatserne.

I händelse af bifall härtill torde anslaget få sin plats näst efter anslaget
till lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena och Yermlands I ältjägarecorps.

Rytteriets volontärskola.

Då vid sistlidne riksdag beviljades medel för bygnader till inrymmande
af, bland annat, äfven en sådan skola, har Arméförvaltningen på Intendentsdepartementet
ifrågasatt, att anslag för skolans underhåll borde nu äskas, men
dä bygnadsarbetena icke torde, af skäl, för hvilka jag längre fram vid fråga
om extra anslag för dessa bygnaders fullbordande skall göra reda, kunna
under år 1879 afslutas, och då de förhållanden, som betinga denna skolas
inrättande, i viss mån undergått förändring genom Riksdagens utslag å en utsträckning
af beväringsmanskapets öfningar, har, i betraktande äfven af de
liera anslagsbehofven för försvarsverket och den mor än under de närmaste
åren begränsade medelstillgången för statsregleringen, jag icke ansett mig för
närvarande böra föreslå Eders Kongl. Maj:t att äska det åt Arméförvaltningen
sålunda ifrågasatta anslaget.

Btl. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1818.

Materielen.

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens Departement.

Artilleridepartementet. Artilleri- och Ingeniör-högslcolan, (förut Krigshögskolan
å Marieberg). Sedan Eders Kong! Maj:t af sistförsamlade Riksdag äskat
förhöjning i dåvarande Krigshögskolans anslag, dels för en ny lärare i tillämpad
mekanik, dels för stallet och omkostnads- och underhållsstaten, med tillsammans
3,623 kronor, men Riksdagen uti sin underdåniga skrifvelse den 24 sistlidne Maj
angående regleringen af utgifterna under fjerde hufvudtiteln för år 1878 meddelat,
att — enär genom inrättandet af den nya Krigshögskolan här i hufvudstaden,
hvartill Riksdagen anvisat medel, staten för Krigshögskolan å Marieberg
komme att minskas med 2,300 kronor, räknadt från och med Maj
månad år 1879, då nuvarande elever af Generalstabslinien afskräde sin kurs,
och således sistnämnda belopp snart nog blefve för Eders Kongl Maj:t disponibelt,
— den ifrågasatta anslagstillökningen för läroverket å Marieberg synts
Riksdagen ej vara af oundgängligt behof påkallad; så har uti underdånigt memorial
af den 12 sistlidne Oktober Chefen för Krigshögskolan å Marieberg
underdånigst hemställt, att, då äfven under förutsättning att det belopp, som,
enligt hvad ofvan antydts, blefve disponibelt, finge fortfarande för läroverket
användas, en brist för ofvan uppgifna behof af 1,323 kronor komme att uppstå,
Eders Kongl. Maj:t täcktes af näst sammanträdande Riksdag äska en förhöjning
i läroverkets anslag med sistnämnda belopp; och har till denna hans
underdåniga hemställan Inspektören för Militärläroverken och Arméförvaltniimen
tillstyrkt nådigt bifall.

Den af Eders Kongl. Maj:t till sist församlade Riksdag afgifna framställning
om förhöjning i anslaget till dåvarande Krigshögskolan, numera Artillerioch
Ingeniörhögskolan, omfattade medel till eu lärare i tillämpad
mekanik .............................................. kronor 800: _

en dränglön....................................... „ 545- _

stallets underhåll........................................................................... » \ 277: _

förhöjning i omkostnads- och underhållsstaten........................ » 1,000: _

tillsammans kronor 3,623

och då dessa för skolan nödvändiga medel icke kunna täckas med den besparing
af 2,300 kronor, som på skolans stat kommer att uppstå, när den
nya Krigshögskolan träder i verksamhet, hemställer jag i underdånighet, att
Bih. till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 A/d. 4

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska beviljandet af de felande 1,323
kronorna, att tilläggas anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet.

Fortifikations-departementet. Nybygnad och underhåll af Kronans hus i
fästnings- och garnisonsorter. Uti underdånigt memorial af den 18 Maj
1876 hade Arméförvaltningen å Artilleri- och Fortifikations-departementen,
under förutsättning af nådigt bifall till dess deri gjorda hemställan om öfverflyttande
till Fortifikationsdepartementet af vården och underhållet af Artilleriregementenas
samtliga, inom garnisonsorter belägna, men ej till förrådslokaler
afsedda, hus och bygnader, i underdånighet hemställt om en förhöjning
i nu ifrågavarande anslag af 50,000 kronor, hvarigenom detta anslag,
som då utgick med 125,000 kronor, hvaraf 25,000 kronor på extra stat,
skulle höjas till 175,000 kronor, förutom det belopp af i rundt tal 13,000
kronor, som under nämnda förutsättning kunde från Artilleri-departementets
andel i anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet till 1 ortifikationsdepartementets
öfverflyttas. Eders Kongl. Maj:t, som under den 8 December
1876 besluta, att förbemälda öfverflyttning af underhållsskyldighet skulle ega
rum och sedermera förordnat, att densamma skulle ske från böijan af år 1878,
fann emellertid de af Arméförvaltningen då anförda skäl icke med nödvändighet
-rifva vid handen, att en förhöjning i Fortifikations-departementets underhållsanslag
utöfver de 13.000 kronor, som från Artilleri-departementet öfverfördes,
blefve genom den beslutade öfverflyttningen af underhållsskyldighet
erforderlig, hvarföre ock blef af Eders Kongl. Maj it äskad och af Riksdagen
beviljad endast den förhöjning, 25,000 kronor, hvilken vore erforderlig för fullgörande
af Fortifikations-departementets äldre underhållsskyldighet.

Uti sitt underdåniga memorial af den 15 November sistlidet år angående
Departementets medelsbehof för år 1879 har nu Chefen för Fortifikationsdepartementet
ytterligare framhållit, att förberörda från Artilleri-departementet öfverförda
13,000 kronor icke kunna förslå till underhåll af samtliga de artilleriets
bygnader, hvilkas underhåll blifvit Fortifikations-departementet ålagdt.
Summan utgjorde visserligen ett medeltal al de underhållskostnader, som för
ifrågavarande bygnader utgått under loppet af åren 1870—1876, men åtskilliga
af dessa bygnader, som blifvit uppförda under senare åren, hade
under nämnda tid ej kraft något, eller åtminstone högst obetydligt underhåll,
hvaremot de för framtiden komme att i hög grad tynga på underhållsanslaget.
Dessa nyare bygnader voro

i Stockholm:

Svea artilleriregementes nya etablissement, uppfördt efter år 187

Bil. N:o 3 a till Kongl. May.ts Nåd, Prof. N:o 1, om Statsverket 1818.

i Landskrona:

Stallbygnad med sjukstall och ridhus, uppförda år 1873;

i Christianstad:

Arrestbygnad, exercis- och gymnastikhus, uppförda år 1873;

två stall byggnader med sjukstall och ridhus, uppförda år 1876;

å Carlsborg:

Stallbygnad och sjukstall, uppförda år 1874; och

Ridhus, uppfördt år 1875.

De från Göta- och Yendes artilleriregementen inkomna reqvisitioner å underhållsmedel
för år 1878 utvisade äfven, att underhållet af endast dessa regementens
bygnader kräfde icke blott förberörda 13,000 kronor utan derutöfver
ett belopp af mer än 16,000 kronor, och då dertill lades reparationskostnader
för Svea artilleriregementes bygnader, hvaröfver förslag ännu icke
inkommit, kunde, enligt Chefens för Fortifikationens åsigt, behofvet af underhållsmedel
för samtliga de till Fortifikations-departementets vård öfverflyttade
artilleriets bygnader icke skattas lägre än till 25,000 kronor utöfver de af
Artilleri-departementet afstådda 13,000 kronor.

Sedan Chefen för Fortifikationen genom en detaljerad beräkning ådagalagt,
att af de medel, 150,000 kronor, som vore beviljade för underhållet af
de under Fortifikationens vård förut ställda bygnader, bidrag till artilleribygnadernas
underhåll icke blefve tillgängligt, har han i underdånighet hemställt,
att underhållsanslaget i sin helhet måtte varda förhöjdt åtminstone till

175,000 kronor.

Då jag ej kan jäfva de skäl, som af Chefen för Fortifikationen nu blifvit
för en förhöjning i underhållsanslaget anförda, och behofvet af en anslagsförhöjning
för bygnadsunderhåll, hvilken förhöjning har sin naturliga grund
i tillkomsten af nya bygnader, skulle gjort sig lika känbart, om underhållet
åt artilleribygnaderna förblifvit under Artilleri-departementet, hemställer jag i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på nu anförda
skäl öka anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet med 25,000 Kronor.

Intendents-departementet. Munderingsanslagen. Uti anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet innefattas, bland annat, de hufvudsakligaste till -

Bil. N:o 3 a till Kong!. Maj:ts Md. Prop. N:o 1, om Statmrlet 1878.

gångarne för underhåll och nyanskaffning af munderingspersedlar för manskapet
vid de värfvade garnisonsregementena, vid hvilka numera, efter passevolansens
allmänna upphörande, närmaste bestyret med dessa persedlars ständiga tillhandahållande
åligger de vid regementena inrättade förvaltningsdirektionerna enligt
de för dem utfärdade nådiga reglementen, livilka äfven innehålla grunderna för
bestämmande af de till direktionerne utgående årliga anslag lör munderingskostnadernes
bestridande.

I sammanhang med de underdåniga förslag till dessa grunder, som Arméförvaltningen.
i mån af passevolansens afskaffande vid det ena eller andra regementet,
till Eders Kong!. Maj:t ingifvit, hade Arméförvaltningen äfven framlagt
jemförelscberäkningar mellan de erforderliga nya munderingsunderhållsanslagen
och de tillgångar, som för motsvarande ändamål under passevolanstiden varit
anvisade, hvarvid Förvaltningen tillika framställt, huruledes genom fyrfaldiga
förhållanden, — såsom den med passevolansens upphörande inträdda förändringen
i den tjenstgörande styrkan, vissa af behofvet påkallade förbättringar i manskapets
beklädnadsvilkor, inträffade prisstegringar å de flesta rudimaterier till
soldatmunderingen och ökade arbetslöner för hithörande persedlars tillverkning
samt slutligen äfven nödvändigheten att bevilja särskild ersättning åt de blifvande
persedeluppbördsmänncn inom regementena m. m. dylikt, de sedan flera
år tillbaka oförändrade bibehållna ordinarie beklädnadsanslagen beliöfde förstärkas.
Enär likväl då ännu, i likhet med förhållandet under de senare passevolansåren,
svårighet syntes förekomma att hålla regementenas nummerstyrka
fulltalig, ansåg sig Förvaltningen icke böra genast ifrågaställa en eljes oundviklig
förhöjning i de gamla munderingsanslagen a stat uti vidsträcktai e man,
än den hvartill förberörda förändring i tjenstgörande styrkan vid tre särskilda regementen
föranledde, hvarefter ock ce motsvarande förhöjning i dessa regementens
munderingsanslag, uppå Eders Kongl. Majffs Nådiga förslag, af Riksdagen beviljades.

Då numera nummerstyrkan vid ifrågavarande regementen dels redan vore,
dels snarligen kunde förväntas blifva fulltalig, samt erfarenheten tillräckligt bekräftat
nödvändigheten af munderingsanslagens hållande vid de belopp, hvartill
desamma efter gällande beräkningsgrunder uppgå för regementenas fulla styrka,
har nu Intendents-departementet ansett tiden vara inne att hos Eders Kongl.
Maj:t gorå underdånig anmälan om erforderlig tillökning i de på stat för
munderingsunderhållet vid de värfvade garmsonstruppernc anvisade medel; och
har derföre Departementet, i sin underdåniga skrifvelse af den 29 sistlidne
Oktober, gifvit till känna, att vederbörande förvaltningsdirektioners munderingsanslag,
uträknade efter de bestämda grunderna och innefattande större delen
af förvaltningsbidragen äfvensom underbefälets beklädnadspenningar samt, eftei

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.
passevolansens upphörande, numera nödiga medel till expenser, 1000 kronor

för hvardera regementet, nu utgöra tillsammans.....................kronor 829,620:70.

samt, att, om härifrån drogos de nu å ordinarie

stat anvisade.................................................................................... » 777,050:13,

så utgjorde den behöfliga anslagstillökningcn...........................kronor 52,570:57.

Då, efter hvad Arméförvaltningen visat, dels till följd af omständigheter,
som ega sammanhang med passevolansens afskaffande, dels till följd af den allmänna
prisstegring, som egt rum sedan den tid, munderingsanslagen för värfvade
garnisonstrupperna bestämdes, en förhöjning i dessa anslag lärer vara oundviklig,
och de mindre belopp, som för sådant ändamål under någon tid utgått så val
från hufvudtitelns anslag till extra utgifter med 2,242 kronor 1 öre, som ook
från besparingarne å artilleriregementenas anslag med 3,550 kronor, icke längre,
helst sedan det senare anslaget vid sistlidne riksdag undergått reglering, synas
mig böra för dylika, för anslagen främmande ändamål tagas i anspråk, får jag
i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t villo föreslå Riksdagen att för
munderingsunderhållet vid värfvade garnisonstrupperne förhöja anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet med..........................................kronor 52,570:57.

Sedan dels, jeinlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 27 December
1873 samt den 26 Februari och den 1 Juni- 1877, några nummer af rusthållsinfanteriet,
der rusthållarne vägrat att ingå på hästvakanskontraktens förlängande,
blifvit, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts med Riksdagen fattade beslut,
från rusthåll till rotehåll förvandlade, hvarvid Statsverket öfvertagit f. d. rusthållarnes
skyldigheter i afseende å munderingsunderhållet, dels Eders Kongl.
Magt med Riksdagen boslutit tillökning af indelta arméen med 78 korpraler,
78 vice korpraler och 156 volontärer, för hvilka alla aflöning utginge ensamt
af Statsverket, hvaraf följde, att äfven hela munderingskostnaden för dem alla,
äfven om de till någon del skulle anställas vid rusthållstrupperne, borde uteslutande
af Kronan bestridas, så uppstode för både den förra och den senare
personalens förseende med utrednings-, remtygs- och trosspersedlar en årlig
kostnad, uppgående till 1,773 kronor 61 öre. som borde bestridas af nu ifrågavarande
statsanslag, i hvithet derföre Arméförvaltningen föreslår en förhöjning
af förenämnda belopp, att af nu sammanträdande Riksdag äskas.

Denna Arméförvaltningens framställning torde af Eders Kongl. Maj:t gillas.

Uti statsanslaget för försvarsverket till lands i allmänhet finnes innefatta^ ett
belopp af 5,981 kronor 78 öre, utgörande årligt anslag för underhåll af karl- och
hästmunderingar vid Jemt!ands hästjägarecorps. Arméförvaltningens Jntendentsdepartement,
som i särskild underdånig skrifvelse den 23 sistlidne Oktober hos
Eders Kongl. Maj:t framställt, bland annat, lämpligheten af detta anslags bestämmande
hädanefter genom årlig prisreglering, på sätt vid den öfriga roterade

Bil. No 3 a Ull Konyl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

arméen eger rum, har nu i anledning häraf och då beklädnadsunderhållet vid
rotehållet bekostas från det särskilda statsanslaget till »lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena och Vermlands Fältjägare-Corps», i underdånighet
hemställt, att det för Jemtlands hästjägarecorps’ munderingspersedlar hitintills
anvisade förenämnda belopp måtte få från statsanslaget för försvarsverket
i allmänhet öfverföras till nyssnämnda anslag för »lif- och släpmunderingar etc.»; och
torde framställning härom till Riksdagen blifva af Eders Kong! Maj:t afgifven.

Musiken vid Fortifikationstrupperne. Uti skrifvelse till Arméförvaltningens
Intendents-departement har Chefen för Fortifikationen framställt angelägenheten
deraf, att ett årligt anslag af 1,000 kronor blefve anvisadt till underhåll af musikinstrumenter
och till musikundervisningens bekostande både vid pontonierbataljonen
och vid sappörbataljonen, på det att fortifikationstrupperne lika litet
som öfrige svenska trupper måtte blifva i saknad af någon, om än mindre rnusikcorps.

I anledning häraf och då icke annan tillgång för detta ändamål vore fortifikationstrupperne
anvisad än allenast medel för underhållet af de vid exercisöfningarne
behöfliga signalhorn, men lämpligheten och gagnet af någon verklig
musikcorps äfven inom dessa trupper visserligen icke kunde anses vara mindre
än inom de andra värfvade garnisonstrupperne, som numera alla hade särskilda
anslag från statsverket till musikinstrumenter och der likaledes musiken i öfrigt
af Kronan understöddes, så har Intendents-departementet funnit sig böra biträda
omförmälda framställning; och då de begärda beloppen uppenbarligen vore lågt
beräknade, i synnerhet vid det förhållande, att bataljonerna hade särskilda garnisonsorter,
hemställer Intendents-departementet att ett årligt anslag af 1,000
kronor för musiken vid hvardera af ifrågavarande bataljoner, eller tillsammans

2,000 kronor, måtte hos Riksdagen äskas såsom förhöjning i statsanslaget för
försvarsverket till lands i allmänhet, på sätt för Husarregementet Konung Carl
XV vid sistlidne riksdag egde rum.

Till denna Arméförvaltningens framställning tillstyrker jag i underdånighet
nådigt bifall.

De af mig i detta anslag på grund af Arméförvaltningens framställningar
nu föreslagna förhöjningar utgöra således:

i Artilleri-departementets andel, för Artilleri- och Ingeniör högskolan.

.......................................................................... kronor 1,323: —

i Fortifikations-departementets d:o, för bygnadsunderhåll » 25,000: —

i Intendents-departementets d:o, för munderingsunderhållet

vid värfvade garnisonstrupperne............... kronor 52,570: 57

Transport 52,570: sr

26,323: —

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd, Prop. No 1, om Statsverlcet 1878.

Transport 52,570: 57 26,323: —

för underhåll af remtygs-, utredningsoch
trosspersedlar åt den ökade personalen
vid indelta arméen.................... » 1,773: 61

Fortifikationstruppernes musik..................... » 2,000: — gg Jg

Summa förhöjningar kronor 82,667: 18;

hvarifrån dock afgå de belopp, hvilka blifvit föreslagna att öfver föras

till andra anslag, nemligen

för granris och åtskilligt virke vid indelta arméens

vapenöfningar ................................................ kronor 4,000: —

för Jemtlands hästjägarecorps’ munderings m.

fl. persedlar ............................................. j> 5,981: 78. g gg-^. 78

ai efta erkliöa anslagstillökningen blefve..................... kronor 72,685: 40.

Läggas dessa till nuvarande anslaget........................ » 2,037,728: 07.

kommer den nya slutsumman att blifva ........................... kronor 2,110,413: 47.

Lij- och släpmunderingar vid rotehällsregementena och Vermlands
Fältjägarecorps. Uti sin skrifvelse af den 29 Oktober 1877 om statsregleringen
har Arméförvaltningen anmärkt, att detta statsanslag, som allt sedan
år 1864 icke erhållit någon förhöjning annat än för effektiv rotering af en
del förut ständigt vakanta nummer samt för öfverflyttning å anslaget af munderingskostnaderne
vid Vermlands Fältjägarecorps, icke längre vore tillräckligt
för sina årliga utgifter, bestående hufvudsakligast uti de till vederbörande Beklädnadsdirektioner
enligt stadgade grunder utgående årliga anslag för underhållet
af de till soldatbeklädnaden hörande persedlar. Dessa utgifter blefve
hädanefter i viss mån ökade, dels genom tillkomsten af några, enligt hvad
förut omnämnts, från rusthåll till rotehåll förvandlade nummer, dels äfven genom
den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutade förstärkning af indelta
arméens korpraler, vice korpraler och volontärer, för hvilken nya personal aflöning
blifvit från och med innevarande år anvisad och hvilken bör af statsverket beklädas.
Anledningen till anslagets otillräcklighet vore, utom den nya personaltillökningen,
^ förnämligast att söka i de stegrade prisen å vissa för soldatbeklädnaden
erforderliga materialier, och har Arméförvaltningen uppskattat den förhöjning
i anslaget, som af prisstegringen gjordes erforderlig, till 24,407 kronor
och 91 öre.

Dessutom skulle, vid bifall till här förut väckta förslag om öfverförande
till detta statsanslag från anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet af

32 Bil. N:o 3 a till Kong]. Majte Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

munderingsunderhållet vid Jemtlands hästjägarecorps, 5,981 kronor 78 öre,
samt vidare genom detta underhålls bestämmande för framtiden medelst årlig
prisreglering, på sätt vid hela den öfriga både indelta och vårfvade armeen
numera eger rum, i hvilket fall, enligt nu gällande pris, beloppet beräknats
stiga med 4,041 kronor 78 öre, en ytterligare tillökning i lif- och släpmunderingsanslaget
erfordras af 10,023 kronor 56 öre, eller det belopp, hvartill
munderingskostnaden vid nyssnämnde corps beräknats tills vidare komma att
uppgå. Hela förhöjningen i sist omförmälda statsanslag, hvilken alltså borde
af Riksdagen äskas, skulle följaktligen, efter Armé förvaltningens åsigt, utgöra
34,431 kronor 47 öre, och hemställer Arméförvaltningen, att denna förhöjning,
hvaraf dock 5,981 kronor 78 öre endast vore en öfverflyttning, måtte af Riksdagen
äskas i förevarande anslag, hvars namn skulle förbytas till »Munderingsunderhållet
vid roterade arméen och Vermlands Fältjägarecorps.»

Då det lärer vara uppenbart, att de persedel pris, hvilka år 1864 fastställdes,
icke kunna vid innevarande tidpunkt anses motsvara anskaffningskostnaden,
så och då den af Arméförvaltningen beräknade stegringen i pris icke
synes öfverdrifven, finner jag mig böra understödja Arméförvaltningens framställning
i fråga om anslagets förhöjning, hvaremot jag, som anser icke obetydliga
praktiska olägenheter förbundna med ombyte af anslags benämning och
derföre hyser den mening, att dermed bör uppskjutas, intill dess benämningen
sjelf blir origtig, icke finner skäl tillstyrka, hvad Arméförvaltningen i sådant
hänseende föreslagit.

Jag hemställer således i underdånighet, att Eders Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att i detta anslag bevilja en förhöjning af kronor 34,431: 47,
hvilka, tillagda anslagets nuvarande slutsumma ................ » 269,631: 45,

skulle uppbringa anslaget till................................................... kronor 304,062: 92.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för Departementets Kansliexpedition.
Till jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma torde detta

förslagsanslag ................................................................................. kronor 3,129: 97

få undergå nödig jemkning, och derföre nu föreslås förhöjdt

med .. ................... i............................................................... » 343: »

pH ................................................................................................. kronor 3,473: it).

Det torde nu tillåtas mig att få göra redo för de behof af extra ordinarie
anslag under år 1879, hvarom framställningar blifvit af vederbörande
myndigheter afgifna, och som synas mig oafvisliga.

Bil. No 3 a till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Disciplinkompaniet.

Då den tillökning i befälet, för hvilken sistförsamlade Riksdag, uppå
Eders Kongl. Maj:ts förslag, uppfört ett extra anslag af 9,709 kronor, kan
antagas blifva erforderlig äfven under år 1879, torde Eders Kongl. Maj:t
vilja föreslå Riksdagen, att ett lika stort extra anslag får för ifrågavarande
ändamål utgå äfven under sistnämnda år.

Artilleribehof.

Positionsartilleri.

Sedan Generalfälttygmästaren i underdånigt memorial af den 1 November
1876 anmält, att kostnaderna för anskaffning af den materiel, som, utöfver
redan befintlig, erfordrades för åstadkommande af ett till förstärkande af landets
försvarsförmåga behöfligt positionsartilleri, beräknats uppgå till 696,150
kronor, samt sist församlade Riksdag, på derom af Eders Kongl. Maj:t gjord
framställning, för påbörjande af denna materiels anskaffning beviljat ett extra
anslag för innevarande år af 100.000 kronor, hemställer Generalfälttygmästaren
nu i sitt underdåniga memorial om statsregleringen af den 15 sistförflutne
November, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
för 1879 bevilja för fortsatt anskaffning af positionsartilleri kronor 100,000: —
Denna Generalfälttygmästarens hemställan torde vinna Eders Rond Marts
bifall. ‘ b'' J''L

Bestyckning af Carlsborgs fästning.

Da byggnadsarbetena å slutvärnet och hufvudvallen med tillhörande kaponicrei
vid Carlsborgs fästning, för hvilka befästningsdelar bestyckningsplan
finnes fastställd, ansåges kunna inom några få år vara afskräde, har Generalfälttygmästaren
i sitt memorial af den 15 sistlidne November fäst uppmärksamheten
på behofvet att anskaffa nödig artillerimateriel till dessa fästningsverks
bestyckning.

Kostnaden för anskaffning af de för detta ändamål nödiga skjutpjeser
jemte tillhörande lavetter och projektiler har Generalfälttygmästaren beräknat
sålunda:

Bill. till Piksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1378.

52 st. 5/''63:s kanoner med lavetter a (12,000 + 8,000) 20,000

kronor.............................................................................. kronor

projektiler, 300 st, pr kanon ä 50 kronor........................ »

60 st. 4,"l:s kanoner med lavetter å (6,000 + 3,000)

9,000 kronor.................................................................. »

projektiler, 300 st. pr kanon ä 20 kronor........................ »

20 st. mörsare, 21 c/m:s med block a 16,000 kronor...... »

projektiler, 300 st. pr mörsare, ä SO kronor.................. »

20'' st. kulsprutor med lavetter, ä 3,600 kronor............... »

kopparpatroner, 20,000 pr pjes, a 65 kronor tusendel »

Summa kronor

1,040,000: —
780,000: —

540,000: —
360,000: —
320,000: —
480,000: —
72.000: —
26.000: —

3,618,000: —

hvarförutom 50 st. 3,"24:s kanoner med lavetter och tillhörande projektiler
ansåges blifva att tillgå, så snart ny fältartillerimateriel blifvit anskaffad.

Om från förenämnda kostnadssumma droges det belopp, 375,000 kronor,
som redan blifvit af Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål beviljadt, utgjorde
återstående medelsbehofvet, 3,243,000 kronor, och då den återstående bestyckningens
anskaffning icke syntes Generalfälttygmästaren böra utsträckas på längre
tid än tio år, har han i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af
Riksdagen till bestyckning af Carlsborgs fästning äska för år 1879 ett extra
anslag af.................................................................................... kronor 300,000: —

Då bestyckning af Carlsborgs fästning så hastigt, som med landets tillgångar
är förenligt, synes mig i högsta grad nödvändig, får jag i underdånighet
instämma i denna Generalfälttygmästarens framställning.

G evär stillverkningen.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådiga generalordres den 6 Mars och
11 Juni sistlidet år behagat föreskrifva, att fästningsartilleriets manskap och
fortifikationstrupperne skola beväpnas med förkortade gevär, har nu Generalfälttygmästaren,
som, under förutsättning af bifall till ingifvet underdånigt förslag
till fästningsartilleriets ordnande, funnit behofvet af sådana gevär för
nämnda ändamål uppgå till 8,400 stycken, i underdånighet hemställt, att för
tillverkning under år 1879 af 5,000 dylika gevär, efter en beräknad kostnad
af 31 kronor för hvarje, måtte al Riksdagen äskas ett extra anslag åt lo5,000
kronor.

Den af Eders Kongl. Maj:t under den 13 April 1877 förordnade, af
svenske och norske officerare bestående, komité för afgifvande af förslag till
eu efter tidens fordringar lämpad gevärsmodell för de förenade rikenas hårar,

Bil. No 3 a till ICongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 35

har så långt framskridit i sina undersökningar, att dess arheten torde inom en
kortare tidrymd kunna afslutas. Under sådana förhållanden lärer icke nu
beslut böra fattas om vidare tillverkning af gevär efter nu gällande modell,
men då det å andra sidan är af synnerlig vigt, att medel vid innevarande
riksdag anvisas för gevärstillverkningen under 1879, på det att en stam af
skickliga arbetare må vid Carl Gustafs stads faktori kunna bibehållas och då,
i händelse en ny gevärsmodell för arméen varder af Eders Kongl. Maj:t under
innevarande år fastställd, de dermed förenade kostnader böra, enligt 1875 års
Kiksdags uttalade önskan, kunna meddelas den i Januari 1879 sammanträdande
Riksdagen, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade för gevärstillverkning
äska, såsom extra anslag för år 1879, den af Generalfälttygmästaren

ifrågasatta summan..................................................................... kronor 155,000: —

utbedjande jag mig att framdeles fa afgifva förslag till medlens användande,
vare sig till förkortade, eller vanliga gevär efter nu gällande eller annan
modell, som kan blifva Riksdagen delgifven.

Skjutförsök.

Efter tillkännagifvande, att de skjutförsök, som under de senaste två åren
blifvit utförda och för Indika kostnaderne blifvit bestridda från de af Riksdagen
dertill anvisade medel, hufvudsakligen utgjordes af

inskjutning af 8,"o8:s pansarbrytande kanoner af två olika längder samt
af 5/''63:s bakladdningskanoner;

profskjutning af en 9,"24:s kanon äfvensom af en till denna kanon hörande
kasemattlavett och af lavett till 4,"lss kanoner för positionsartilleriet;

försöksskjutningar med två 4,"l:s kanoner af olika reffelsystem samt af
en sjelftänkande lavett för 5,"63:s kanon;

jemförelseskjutningar mellan 3" framladdnings- och 8,7 0/m:s bakladdningskanoner; undersökning

af de ballistiska egenskaperna hos krut af 7,6, 6,1, 4,9 och
1,75 liniers kornstorlek; samt

försök med perkussionsrör och tidrör af ny konstruktion med s. k. enhetsrör
för fältartilleriet;

äfvensom att under den närmaste tiden förestode följande skjutförsök:
inskjutning af 9,"24:s kanoner såväl med massiva spetsprojektiler, som med
granater samt profning af dertill hörande lavettage;

fortsättning af försök med 4,"las bakladdningskanoner af olika reffelsystem,
samt inskjutning af den af dessa kanoner, hvilken antages såsom modell
för blifvande anskaffning;

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

fortsättning af försök med krut af olika kornstorlek och tillverkningsmetod’
samt med rör af ny konstruktion;

omfattande försök med sex stycken 8,3 °/m:s kanoner; samt
försök med lavett af ny konstruktion för 5,"63:s kanoner och med refflade
bakladdningsmörsare för fästningsartilleriet m. m.;

har Generalfälttygmåstaren, då utaf de 30,000 kronor, hvilka Riksdagen
för dylika försök beviljat under år 1877, vid årets slut endast återstode omkring
9.000 kronor, samt för innevarande år inga dylika medel blifvit begärda,
underdånigst hemställt, att för år 1879 ett extra anslag till skjutförsök måtte
beredas, stort 20,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till skjutförsök bevilja å extra stat för år
1879............................................................................................. kronor 20,000: —.

Yerkstadsbygnad vid Mariebergs amimmitionsfabrik.

Generalfälttygmästare!! har äfven föreslagit, att ytterligare en verkstadsbygnad
skulle uppföras vid ammunitionsfabriken å kronoegendomen Marieberg,
för hvilken bygnad kostnaden blifvit beräknad till 44,000 kronor.

Ehuru fabriken vid Marieberg icke under alla förhållanden är tillräcklig
för arméens behof, torde dock fråga om utvidgning deraf icke böra förekomma
utan i sammanhang med pröfning af såväl en fullständig plan för ammunilionstillverkningen
under krig och denna tillverknings ändamålsenliga fördelning
mellan Marieberg och Carlsborg, — hvarest redan åtgärder för anordnande af
en ammunitionsfabrik, ehuru i mindre skala, blifvit vidtagna — som ett förslag
öfver de bygnadsarbeten och de nya anläggningskostnader, som deraf kunna
föranledas. .Tåg anser mig derföre icke för det närvarande böra förorda någon
framställning till Riksdagen angående utvidgning af verkstaden å Marieberg.

Skjutfält för Svea artilleriregemente.

Vid sist församlade Riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t, uppå Generalfälttygmästarens
hemställan, till ett skjutfält vid Karg för Svea artilleriregemente
270,700 kronor, samt att deraf måtte för år 1878 anvisas 150,000
kronor. Riksdagen, som ansåg att, äfven om det ifrågavarande skjutfältet blefve
anskaffadt, behofvet af ett gemensamt skjutfält för hela artilleriet, der inskjutning
af alla slags artilleripjeser kunde försiggå, skulle oförminskadt qvarstå, samt att,
då fråga var om ett för endast ett regementes öfningar afsedt skjutfält, kost -

Bil. No 3 a Ull Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878. 37

nadsbeloppet vore allt för högt beräknadt, förklarade framställningen icke kunna
bifall .

Generalfälttygmästaren förmäler sig nu under sistlidne sommar hafva låtit
anställa ytterligare undersökningar för erhållande af ett för Svea artilleriregemente
passande och mindre dyrt skjutfält, hvilket dock, till undvikande af allt
för dryga årliga transportkostnader, icke finge vara allt för aflägset från Stockholm,
samt derjemte, om möjligt, borde kunna användas till ett för hela artilleriet
gemensamt öfnings- och skjutfält. Dessa undersökningar hafva, enligt
hvad Generalfälttygmästaren upplyser, egt rum dels i trakten omkring Vesteroch
Öster-Hanninge kyrkor uti Stockholms län, dels vid Yåppeby, ungefär
en mil nordost om Knifsta jernvägsstation, äfvensom i trakten af Eosshyttans
station, båda på norra stambanan. Af de inkomna rapporterna hade dock
framgått, att en till skjutfält lämplig plats icke stode att finna vid något af
dessa ställen, vare sig för Svea artilleriregemente eller för artilleriet i sin
helhet.

Då, om föreslagen framdragning af Stockholm—Yesterås—Bergslagens jernväg
från Carlberg förbi Bellevue till Yärtan, med hamn, upplagsplats och bostäder
vid den strand, som till eu del utgöres af Lindarängen, vunne Eders
Kongl. Majrts nådiga bifall, någon skarpskjutning med kanoner icke vidare
kunde å Ladugårdsgärdet förekomma, och då forskningar efter ett passande
skjutfält för Svea artilleriregemente redan under flera år pågått, utan att något
tjenligare än det vid sistlidne riksdag föreslagna kunnat uppletas, hvarföre ett
fortsatt sökande efter sådant skjutfält, enligt Generalfälttygmästarens åsigt, skulle
blifva fruktlöst, så och då det för regementet vore af högsta vigt, att snart
erhålla ett dylikt odlingsfält, har Generalfälttygmästaren i sitt underdåniga
memorial af den 15 sistlidne November anhållit, det Eders Kongl. Maj:t ville
till Riksdagen göra förnyad framställning, att för expropriation och ordnande
af ett skjutfält vid Bärg måtte beviljas 270,700 kronor, hvaraf under år 1879
finge utgå 150,000 kronor.

Uppå anmodan att inkomma med upplysningar angående de af Göta och
Ycndes artilleriregementen begagnade skjutfält samt om lämplig plats för inskjutning
af gröfre artilleripjeser och skjutförsök, har Generalfälttygmästaren
under den 31 sistlidne December ytterligare anfört,

att det af Göta artilleriregemente för närvarande begagnade skjut- och
exercisfältet, Tunga hed, hvilket tillika användfs för de tre artilleriregementenas
gemensamma befålsöfningar samt någon gång till utförande af skjutförsök, bestode
af en omkring 4,500 fot lång och 1,500 fot bred hed, hvarförutom uti
skottliniens förlängning bakåt funnes några uppställningsplatser för en ä två
kanoner på hvarje ställe, af Indika platser dock endast den närmast heden
belägne vore med fördel användbar, ehuru derifrån erhölles endast omkring

Bil. No 3 a till Kong!. Maj:is Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

7,000 fots skottvidd. Manöverskjutning kunde ej utsträckas öfver 3.000 fot,
hvarföre ock fältet blefve alldeles oanvändbart efter införande af ett nytt fältartilleri.
Då de kostnader, som en utvidgning af sjelfva fältet, oafsedt den
förstöring af dervarande etablissement, hvilken påkallades genom batteriantalets
ökning på regementet, beräknats uppgå ända till 120,000 kronor, utan att
derigenom något för ett artilleriregemente lämpligt eller för fullkraftiga fältkanoner
ens användbart skjutfält skulle vinnas, anser Generalfälttygmästaren,
att Tunga hed bör såsom skjutfält utdömas, och har han, då sålunda fråga om
nytt skjutfält för Göta artilleriregemente uppstått, låtit till ett afstånd från
Göteborg af 10 mil undersöka trakterna omkring jernbanorna. Dervid har
endast en lämplig plats för ett skjutfält kunnat upptäckas, nemligen å allmänningen
mild i Vestergötland.

Det vid Vendes artilleriregementes hufvudstation begagnade skjutfältet
Näst)// fält, hade deremot för nuvarande fältartilleri uppfyllt alla billiga fordringar,
i det detsamma med en icke obetydlig bredd medgåfve skjutning på
afstånd af ända till (‘>.700 fot, hvarefter projektilerne slagit ned i en föga trafikerad
sjö. De senaste årens skjutningar med ny försöksmateriel hafva dock
visat, att projektilerne för nya fältkanoner komma att gå öfver nyssnämnda sjö,
hvarföre det blefve nödvändigt att inköpa såväl en ny uppställningsplats som
ock för projektilernas uppfångande en mindre jordsträcka på andra sidan sjön;
för hvilket allt kostnaden beräknades till 24,300 kronor. Med sådan utvidgning
skulle fältet, om än behäftadt med vissa olägenheter, blifva fortfarande
användbart för truppens skjutöfningar.

Den för Vendes artilleridetachement i Landskrona begagnade öfningsplats
vore till skarpskjutning så oanvändbar, att Eders Kongl. Maj:t på Arméförvaltningens
förslag medgifvit, att årligen två af de i Landskrona förlagda batterierna
finge förflyttas till (''hristianstad för att derstädes utföra skarpskjutning;
en nödfallsutväg, som dock lemnade utan årlig öfning i skjutning såväl hälften
af batterierna som ock rekryt- och underbefälsskolor.

Då således två af artilleriregementenas skjutfält vore för skarpskjutning
alldeles otjenliga och det af det tredje regementets hufvudstyrka begagnade
öfningsfält lemnade åtskilligt öfrigt att önska, samt slutligen ett skjutfält
för grafva kanoner vore åt högsta behof pakalladt, hade Generalfälttygmästaren
under de senaste fyra åren sökt skaffa upplysningar om platser
för tjenliga skjutfält; och hade dervid anlitats såväl offentliga myndigheter,
såsom Landshöfdinge-embetena, Skogsstyrelsen, Styrelsen för Statens jernvägstrafik.
Generalstabens topografiska afdelning m. ti., som ock derom annonserats
i allmänna tidningarna. Härigenom hade uppmärksamheten blifvit fäst på
öfver femtio fält, belägna i olika delar af landet, bland hvilka dock endast tre
befunnits så lämpliga för ändamålet, att kartläggning af desamma och deras

Bil. N:o 3 a till Kong! Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverlet 1878.

värdering ansetts böra vidtagas. Det enda fält. som pa grund af de gjorda
undersökningarne synts Generalfälttygmästare!! uppfylla fordringarne på ett
skjutfält för grafva artilleripjeser samt för försök och inskjutningar i allmänhet,
voie det vid Hörle bruk invid Lagaän, två mil norr om Yernamo, belägna.
Förutom sin förvånande jemnhet i en utsträckning af närmare 30,000 "fot,
jemte eu passande jordmån åt temligen härd sand, samt belägenheten invid en
bredspårig jernväg, om hvars snara framdragande till statens ''jernväg man icke
torde höra hysa tvifvel, erbjöde denna plats eu betydande fördel deruti, att
den läge vid ett jernbruk med vattenfall, som tilläte anläggandet af betydande
verkstäder. En skjutplats för försök borde nemligen, till förekommande af
höga transportkostnader och en betyglig tidsutdrägt, om möjligt vore, ligga
nära invid verkstäder, som medgifva reparationer och ändring på stället af
försöksmaterielen. Yid Hörle kunde enligt Generalfälttygmästarens åsigt,
med fördel för kronans räkning upprättas verkstäder, projektilgjuterier m. m.;
och skulle — anser Generalfälttygmästaren — om, på sätt komitéen för anskaffning
af artillerimateriel föreslagit, derstädes framdeles anlades ett kanongjuteri, samt
sedermera möjligtvis äfven ett krutbruk, detta skjutfält erbjuda högst betydliga
fördelar, enär pa stället tillverkad materiel kunde derstädes försökas och således
full nytta dragas af hvarje profskott.

Att begagna skjutfältet vid Hörle äfven för öfning af truppen vid Svea
och Göta artilleriregementen skulle dock, enligt Generalfälttygmästarens åsigt,
utom olägenheten af försvårad tillsyn öfver dessa vigtiga öfningar från regementsbefälets
sida, medföra högst betydande kostnader för transport fram och
åter af trupp och materiel. Enligt uppgjorda och skrifvelsen bifogade beräkningar
skulle. ett batteri om endast fyra kanoner jemte tillhörande fordon kosta
från Stockholm till Hörle och åter omkring 2,640 kronor, från Göteborg till
och från Hörle omkring 1,950 kronor, hvadan, då vid hvartdera regementet
funnes tio fältbatterier, som årligen borde öfvas i skjutning, samt dessutom
rekrytskolor och underbefälsskola, Indika senare motsvarade ungefär två batteliei,
lätt insågos, till Indika betydliga kostnader dylika transporter årligen skulle
stiga, äfven om vid flera tillfällen samma materiel och hästar kunde användas
af trupp från olika batterier, — och komma härtill kostnaden för den tillökning
i öfningstid, som åt skjutfältens aflägsenhet från regementenas förläggningsort
ovilkorligen blefve en följd. Med anledning af hvad han sålunda
anfört, har Generalfälttygmästaren förklarat sig vidhålla sin uttalade åsigt, att
Svea och Göta artilleriregementen böra hafva särskilda skjutfält, och icke
kunna begagna det fält, som ensamt ansetts lämpligt såsom skjutfält för det
grafva artilleriet.

Då, om Svea artilleriregemente skall bevara sin krigsduglighet, ett passande
skjutfält måste detsamma beredas, och det, efter de nu under flera år

Bil. No 3 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

nitiskt företagna efterforskningar inom hela landet, icke låtit sig göra att finna
ett skjutfålt för de grafva artilleripjeserne, hvilket, utan allt för höga årliga
kostnader, kan äfven af sist nämnda regemente begagnas såsom manöver- och
skjutplats, anser jag mig böra förorda Generalfålttygmästarens framställning om
förvärfvande för detta regementes öfningar af det föreslagna, för ändamålet
synnerligen väl belägna fältet vid Karg, till och från hvilket batterierna kunna
med fördel marschera, då afståndet från Stockholm endast är fyra mil. Jag
hemställer derföre i underdånighet, att Eders Kong!. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att till anskaffande af skjutfält för Svea artilleriregemente bevilja ett
belopp af 270,700 kronor, hvaraf dock, i betraktande af de öfriga anslagsfordringarne
under hufvud titeln, torde böra såsom extra anslag att utgå under
år 1879 anvisas blott............................................................... kronor 100,000: —

Fortifikationsbehof.

I afseende på behofvct af extra anslag under år 1879 för fästningsbygnaderna
har Chefen för Fortifikationen i sitt underdåniga memorial af den 15
sistlidne November hufvudsakligen anfört följande.

Öar! sborg-.

Sedan ett fullständigt förslag till fulländning af Carlsborgs hufvudfästning
blifvit, med iakttagande af sådana förenklingar i planen, som ansetts kunna
medgifvas, inom Fortifikationen utarbetadt och af Eders Kongl. Maj:t under den
8 Januari 1877 godkändt, behagade Eders Kongl. Maj:t i betraktande af de
stora fördelar, som vid ett så betydande arbete vunnes, om man vid arbetsplanernas
uppgörande kunde utsträcka dem öfver någon längre tid framåt,
uppå Chefens för Fortifikationen underdåniga framställning, af Riksdagen begära,
att hela den erforderliga summan, 5,500,000 kronor, på en gång måtte
beviljas. Som Riksdagen — utan att underkänna vigten af att i allmänhet
vid större arbeten och anskaffningar, hvilka under en följd af år kräfva anslag,
planen för hela arbetet eller anskaffningen på en gång pröfvades och fastställdes,
— till följd af ifrågavarande anslagsfrågas sena förekomst till behandling,
saknat rådrum att tillräckligt pröfva frågan, och derföre ansett sig för tillfället
ej böra vidtaga annan åtgärd än att anvisa de af Eders Kongl. Maj:t för år
1878 äskade 303,250 kronor till fästningsbygnadens fortsättande-, så har nu
Chefen för Fortifikationen hemställt, att Eders Kongl. Maj:t behagade till nästa

Bil. N:o 3 a till Eongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 41

Riksdag förnya samma nådiga framställning. Hvad anginge de anslag, som för
år 1S7J erfordrades, ansåge Chefen för Fortifikationen böra i första rummet
förekomma de 86,100 kronor, som vore behöfliga för veriset vid anslutningen
till sjön å östra sidan. - Dernäst borde af de egentliga fästningsverken följa
den återseende hälften af hufvudgrafvens yttre beklädnadsmur, men behofvet
åt okadt bostadsutrymme för den årligen växande garnisonen, dess befäl och
cmlpersonal samt den blifvande intendenturen å fästningen vore så stort, att
bemälde Chef ansåge sig nödgad att för nästkommande statsreglering företrädesvis
begära anslag till sådana bvgnader, som fredsinqvarteringen å fästningen
erfordrade Främst bland dessa bygnader stode en befäl sby onåd
Jor artilleriet, alldeles lika med den för sappörbataljonens ''befäl, till hvilken
medel blifvit af 1877 års Riksdag anslagna, och som redan vore under uppförande.
Kostnaden derför uppginge till 98,000 kronor. — Dernäst fölide
det nya sjukhuset, behöfligt såväl emedan den för närvarande till sjukhus
använda bygnad, som aldrig vant till detta ändamål afsedd, vore dertill
ganska olämplig och föremål för ständiga anmärkningar från inspekterande
lakaremyndigheter, som ock emedan denna bygnad vore högst behöflig för
inrymmande af kommendanten in. fl. af fästningens stabspersonal. Bitningarne
!. . ^ sjukhuset, som skulle förläggas på fästningens norra udde, utanför

fästningsvallen, vore på nådigste befallning utarbetad af Öfverfältläkaren, med
biträde af eu arkitekt, efter paviljongssystemet och omfattade i sin helhet en
ekonomibyggnad, 8 sjukpaviljonger, hvaraf 4 af sten med två våningar, 2 likaledes
af sten med en våning och 2 envåningspaviljonger af trä, samt några
uthus. Häraf ansåges dock under vanliga förhållanden i fredstid erfordras
endast ekonomibygnaden, de 2 envånings stenpaviljongerne och några uthus.

uppförande a/ dessa bygnader blefve det nuvarande sjukhuset disponibelt
för sm egentliga bestämmelse. Kostnaden skulle uppgå till 100,000
ronor. Slutligen vore ett exercishus för artilleriet och sappörerne högst
behöfligt till rekrytskolans öfning och utbildning under vintren. Det borde
byggas enligt samma ritning som Lifgardets till häst ridhus, hvilket blifvit
uppfordt under åren 1876 ocli 1877 och upptages till samma kostnad som
detta, eller 45,500 kronor.

Hela det för Carlsborg erforderliga anslaget under år 1879 skulle således
uppgå till

för verket vid anslutningen till sjön å östra sidan............ kronor 86,100: _

» bygnad för artilleriets befäl ............................................. » 98''oQo'' _

» nya sjukhuset...................................................''.....ZZZ » 100000- —

» exercishuset............................................................. s 45500''. —

Bill. till Rihd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Åfd,

Summa kronor 329,600

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. No 1, om Statsverket 1878.

Carlskrona.

Af de 3,750,000 kronor, som af Riksdagen år 1871 beviljades till befästningarne
vid’ Carlskrona, hade sedan dess blifvit anvisade 3,540,000 kronor,
hvadan deraf återstode 210,000 kronor. Härförutom erfordrades dock 110,000
kronor, hvarmed bepansringarnes kostnad öfverstigit det ursprungligen beräknade
beloppet, på sätt redan blifvit i underdånighet anmäldt och af Eders
Kongl. Makt Riksdagen redan år 1875 meddeladt. Arbetet hade fortgått med
raskhet och nalkades sin fullbordan; och hemställer nu Chefen för Fortifikationen,
att Eders Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen begära dels beviljande
af nämnda 110,000 kronor till betäckande åt bepansringarnes okade kostnad,
dels anvisande för är 1879 till fästningsbygnaden af 180,000 kronor, eller
samma belopp, som blifvit för innevarande år anslaget.

Förenande mig i de af Chefen för Fortifikationen, med afseende å fästnings

bvgnadernas bedrifvande under år 1879, sålunda gjorda framställningar, endast
med den inskränkning att jag, i betraktande af de mera begränsade tillgångarne
för statsregleringen, anser beviljande af medel till det föreslagna exercishuset
å Carlsborg kunna till ett följande år anstå, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att till Carlsborgs hufvudfåstnings fullbordande bevilja 5,196,/DO kronor,
samt deraf såsom extra anslag under år 1879 anvisa

för verket vid anslutningen till sjön ........................... kronor 86,100

» artilleriets befälsbygnad ..........................................

» nya sjukhuset............................................................ }

tillsammans kronor 284,100: samt

att för befästningarne i Carlskrona dels bevilja ytterligare 110,000 kronor,
dels anvisa såsom extra anslag under år 1879.................. kronor 180,000: —

98,000

100,000

Intendenturbehof.

Ersättning för garnisonskommenderingar nr indelta arméen.

För bestridande af kostnaden för dylika kommenderingar till Vaxholm
och Carlsborg har Arméförvaltningen, enligt hvad Intendents-departementet i

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. No, 1 om Statsverlcet 1878.

sm underdåniga, skrifvelse deri 29 sistlidne Oktober upplyser, från tillgängliga
mede förskjutit sedan den tid under år 1876, då liknande anmälan till Eders
Kongl Maj it ingick, ett belopp af 93,005 kronor 35 öre, för hvilket Arméforvaltmngen
anhåller, att ersättning måtte beredas; och torde Eders Kongl
Maj:t i likhet med hvad vid föregående riksdagar egt rum, vilja för nu ifrågavarande
ändamål äska af Riksdagen eif extra anslag under år 1879 af 93 005
kronor 35 öre. c 1 ’ ''

Munderingskostnader.

Uti underdånig skrifvelse af den 27 November 1874 angående 1876 års
statsreglering hade Arméförvaltningen å Intendents-departementet, bland annat
begärt, att, då Eders Kongl. Majst genom nådigt bref af den 12 Juni samma
i förordna t . i fråga om permittenngen vid de vårsäde garnisonstrupperne
mellan exercistiderna att vid hvart af lifgardesregementena till fot, der permtternigen
ditintills utgjort nära hälften af soldatstyrkan, de permitterades
antal derefter icke finge öfverstiga en fjerdedel af hela nummerstyrkan och
att vid Husarregementet Konung Carl XY tjenstgörande styrkan skulle under
sex manader ai aret okas med 96 man i nummer, men dessa förhållanden
maste föranleda eu stegrad munderingsslitning mellan exercistiderna, eu häremot
svarande årlig förhöjning i anslagsmedlen för munderingsunderhållet måtte

],rId- ? ed 1)lfu tl]1 denna Intendents-departementets framställning
så vidt den rörde tiden från 1876 års ingång, hade Eders Kongl. Makt vid
1875 års riksdag begärt och Riksdagen bifallit en anslagstillökning för ifrågavarande
ändamål af 49,080 kronor, hvilken äfven sedan 1876 års början
utgått hvaremot Eders Kongl. Maj:t, som funnit den ökade munderingskostnaen
;ii et 1875 vara beroende på framgången af de åtgärder, som skulle

t " lV-fT f?r betydliga nummervakansernas

) de, icke fann skal att redan vid sistnämnda riksdag göra framställning
om anslagstillökning för löpande året 1875. h

A i. S11!, Ullderdäniga skrifvelse af den 29 sistlidne Oktober har emellertid
Al melon altiungens Intendents-departement, — då den omständighet, att nummervakanser
vid fotgardesregementena under år 1875 förekommit, icke, såsom erarenheten
sedan visat, lågt större hinder för nummerstyrkans upprätthållande
till anbefalld höjd mellan exercistidema, än att vederbörande passevolantörer
kunnat för det året hos Kronan erhålla eu kontraktsenlig fordran af 40 933
kronor 46 ore, hvilket belopp äfven vore af Arméförvaltningen till dem utbetaldt
och från tillgängliga medel förskjutet, _ förklarat sig nödgad att hos
Ldeis Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att till beloppets godtgörande ett
extra anslag måtte hos Riksdagen varda äskadt.

44 Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Då efter hvad sålunda numera vore visadt, en brist i munderingsanslaget
för år 1875 verkligen uppstått till det af Arméförvaltningen uppgiga belopp,
och till denna brists täckande medel icke finnas utan anvisning af Riksdagen
tillgängliga, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj.t behagade
af Riksdagen härför begära ett extra anslag att under år 1879 utgå, och tillåter
iag mig föreslå, att anslaget, för jemnande af de extra anslagens slutsumma,
måtte få utgå med......................................................... kronor 40,994. 65.

Uti sin underdåniga skrifvelse af den 26 September 1876 angående statsregleringen
för år 1878 hade Arméförvaltningen, jemte framställning om behöflig
förhöjning för framtiden i de anslag, som voro till underhåll af beväringens
beklädnad anvisade, i underdånighet anhållit, att ett extra anslag för
sådan förhöjning redan under år 1877 måtte varda beredt, men blef denna
senare framställning, enär en sådan anslagsförhöjning skulle medföra rubbning
i då redan gällande riksstat, icke af Eders Kongl. Maj:t bifallen.
Denna sin framställning har Inteudents-departementet nu, uppå skål, som återfinnas
i dess föredragna underdåniga skrifvelse åt den 29 Oktober sistlidet
år, sålunda förnyat, att Departementet hemställer, det Eders Kongl. Maj:t
ville af Riksdagen för betäckande af den brist, som i beväringens beklädnadsanslag
uppstått under år 1877, äska ett extra anslag af 83,445 kronor 66
öre; men då beväringsbeklädnadsfondernas behållningar torde kunna vidkännas
denna brist, i sin helhet eller åtminstone till större delen, utan att deras verksamhet
derigenom äfventyras, anser jag mig icke nu böra för detta ändamål
tillstyrka någon framställning till Riksdagen.

Inventarier till rytteriets volontär skola och Iifregementets diagoncorps
etablissement å Ladugårdsgärdet.

Arméförvaltningen å Intendents-departementet har likaledes gjort underdånig
framställning, att för anskaffning af sängkläder, möbler och öfriga inventarier
till nämnda skola och till inventarier och kasernpersedlar af olika slag
i bemälda etablissement måtte äskas extra anslag, för det förra ändamålet till
belopp af 15,400 kronor och för det senare af 33,000 kronor; men då
de ifrågavarande bygnaderna icke lära under år 1879 blifva fulländade, så
och på grund af hvad jag ofvan i fråga om uppförande af årligt anslag till
volontärskolan anfört, torde med framställningen af dessa anslagsfordrmgar
kunna anstå.

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Beklädnads-, remtygs-, utrednings- och trosspersedlar åt de nya korpralerne,
vice korpralerne oeli volontärerne rid indelta arméen.

Kostnaden härför är af Arméförvaltningen beräknad till 35,416 kronor
40 öre under iakttagande likväl, att värdet af volontäremes beklädnadspersedlar
häruti icke innefattas, enär dessa persedlar antagits böra, på sätt hitintills
egt rum, anskaffas af volontärerne sjelfve, som då äfven blifva egare till denna
del af munderingen. Då medel för ifrågavarande behof icke funnes å riksstaten
anvisade samt den ökade personalen, med nyssnämnda undantag, borde
erhålla behörig materiel på kronans bekostnad, vore ett extra anslag af nyssnämnda
belopp för ändamålet erforderligt, hvadan, enligt Arméförvaltningens
åsigt, framställning derom borde till Riksdagen göras.

Då emellertid beklädnadens anskaffning för de nya korpralerne och vice
korpralerne i de flesta fall lämpligast torde, likasom för volontärerne, kunna
ske af dem sjelfva mot åtnjutande af det årliga beklädnadsanslaget för ett nummer,
och, äfven om beklädnaden till en del skulle utgå in natura, uppsättningen
deraf bör kunna vid rotehållsregementena bestridas af beklädnadsfonderna
samt till de öfriga af ifrågavarande utgifter tillgång torde kunna beredas från
tillgängliga medel, anser jag denna framställning ej nu påkalla nådig åtgärd.

Barackbygnaderna å mötesplatserne.

Till dylika bygnader, beräknade till en kostnad af 1,200,000 kronor och
hvartill i första rummet skulle användas behållningen på allmänna beväringsfonden,
omkring 400,000 kronor, beviljade sist församlade Riksdag återstående

800,000 kronor, hvaraf anvisades att under innevarande år utgå 400,000
kronor. Arméförvaltningen å Intendents-departementet erinrar visserligen nu om
beredande af anvisning af återstoden, 400,000 kronor, men då en så betydlig
summa som omkring 800,000 kronor redan finnes för ändamålet tillgänglig
att använda under innevarande och nästkommande år, och då barackbygnadernas
utförande inom möjligaste korta tid icke nu torde vara så maktpåliggande
som då fråga var om eu omedelbart inträdande betydlig utsträckning af de
värnpligtiges vapenöfningar, anser jag mig, i betraktande äfven af de betydliga
anslagsbehof som å andra hufvudtitlar förekomma, kunna tillstyrka att med
begäran om anvisning af återstående 400,000 kronor för barackbygnader må
till ett kommande år anstå.

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Brop. No 1, om Statsverket 1878.

Flyttning af förrådspersedlar till Carlsborg.

Uti sitt underdåniga utlåtande af den 2 Oktober 1877 angående, bland
annat, inrättande på Carlsborgs fästning af ett central- ocli hufvudförråd af
materialier och persedlar till beklädnad, utredning och tross in. in. för arméen
i allmänhet, hade Arméförvaltningens Intendents-departement uttalat såsom sin
mening, att detta förråds första bildande borde ske genom sammanförande dit
af hela innehållet i arméens nuvarande förråd i Göteborg och en betydande
del af materielen i de härvarande förråden. Kostnaden för dessa transporter,
under antagande att de finge verkställas på sätt kunde pröfvas ändamålsenligast,
samt att betalningen för jernvägstransporterna åtminstone icke behöfde
utgå med högre belopp, än som för fortskaffning af trupper och persedlar vid
arméens större fälttjenstöfningar under senare tider, enligt Eders Kongl. Maj:ts
särskilda beslut, varit bestämdt, har af vederbörande förrådsförvaltning blifvit
beräknad till omkring 30,000 kronor, hvilket belopp, enär medel dertill eljes
icke torde finnas, Arméförvaltningen hemställer måtte såsom extra anslag af
Riksdagen äskas, att, då kostnaden nu på förhand kunde mindre säkert bestämmas,
utgå såsom förslagsanslag.

Då med intendenturväsendets och förrådsförvaltningens ordnande på Carlsborg
tiden för koncentrering derstädes af arméens hufvudförråd måste anses
kommen, lära medel till betäckande af kostnaden för persedlarnes öfverflyttning
till nämnda fästning blifva erforderliga; men då denna kostnad, såsom äfven
Arméförvaltningen medgifvit, icke kan med noggrannhet beräknas, synes mig
ändamålsenligast, att densamma får af tillgängliga medel förskjutas, hvarefter,
sedan dess belopp blifvit kändt, densammas betäckande, om tillgångar dertill ej
kan på annat sätt beredas, torde böra af Eders Kongl. Maj:t Riksdagen föreslås.
Jag hemställer således, att denna Arméförvaltningens hemställan icke
måtte föranleda en framställning till den snart sammanträdande Riksdagen.

Sängkläder m. in. vid vapenöfningarne och volontärskolorna.

Då det af sist församlade Riksdag för detta ändamål beviljade extra anslag,
834,000 kronor, uppenbarligen till följd af ett tryckfel i Bil. 3 a till
Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till samma Riksdag angående Statsverkets
tillstånd och behof blifvit bestämdt till ett belopp, som vore 5,000 kronor
lägre än det, som beräknats erforderligt, har Arméförvaltningens Intendentsdeparteinent
nu hemställt, att fyllnad i anslaget måtte af Riksdagen äskas.

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

I betraktande emellertid af anslagets storlek i förhållande till den sålunda
genom en tillfällighet uppkomna minskningen, anser jag mig icke för det närvarande
och innan det visat sig, i hvad mån vid blifvande upphandlingar det
beviljade anslaget kan blifva otillräckligt för ändamålet, böra tillstyrka en framställning
om anslagets höjande.

Generalstabens topografiska afdelnings arbeten.

Af de 90,000 kronor, hvilka äro till dessa arbeten under innevarande år
anslagna, äro 85,000 kronor afsedda för de rent geodetiska arbetena, de återstående,
5,000 till omfattande försök att medelst heliogravyr kunna på ett billigare
sätt mångfaldiga de topografiska kartorna. — Uti underdånigt memorial
af den 21 November 1877 har Befälhafvare!! för Generalstaben framhållit
önskligheten deraf, att, äfven om förbemälda försök kunde genom de derför
nu anslagna medel fullbordas, hela anslagsbeloppet, 90,000 kronor, blefve äfven
under år 1879 tillgängligt för att kunna utvidga de topografiska fältarbetena;
och då en sådan arbetsutvidgning tvifvelsutan skulle bidraga till fortskyndande
af landets topografiska kartläggning, hemställer jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att till de topografiska arbetena
under år 1879 å extra stat anslå samma belopp, söm innevarande år utgår
eller 90,000 kronor. ’

Officerares anställning vid främmande arméer.

Äfven för år 1879 torde Eders Kongl. Magt vilja äska ett extra anslag,
stort 9,000 kronor, att på vanliga vilkor, enligt Eders Kongl. Maj:ts disposition,
användas till understöd åt officerare vid arméens särskilda hufvudvapen,
som kunna vara hugade att, vare sig ingå i aktiv krigstjenst, eller åtfölja en
större arméeorps’ rörelser hos någon i vänskapligt förhållande till riket stående
makt.

Sbarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Äfven för dessa ändamål är under år 1879 erforderligt ett extra anslag,
hvilket torde af Eders Kongl. Maj:t äskas att utgå med samma belopp, hvartill
det vid senare riksdagar varit bestämdt, eller 50,000 kronor.

Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Arméens ackordsamortering,

Till fullgörande af ackordsamorteringsfondens förbindelser, i enlighet med
1875 års Riksdags beslut, erfordras äfven för år 1879 ett extra anslag af

185,000 kronor, om hvars beviljande framställning torde blifva till Riksdagen
afgifven.

Bygnadsbehof.

Infanteriets volontärskola å Carlsborg.

Till bygnader för denna skola beviljades af sist församlade Riksdag

270,000 kronor, af hvilka från tillgängliga medel anvisades att under år 1878
utgå 200,000 kronor. Det ännu oanvisade anslagsbeloppet, som bör af Riksdagen
äskas, utgör således 70,000 kronor.

Kavallerietahlissementet vid Stockholm.

Till ett etablissement, gemensamt för Lifregementets Dragoncorps’ exercissqvadron,
befälsmöte och förberedande underbefälsskola samt för Kavalleriets
volontär- och underbefälsskolor, behagade Eders Kongl. Maj:t vid sist församlade
Riksdag äska ett belopp af 541,000 kronor.

Riksdagen, — som emellertid höll före, att underbefälsskolan kunde, såsom
dittills, öfvas vid något af de värfvade kavalleriregementena eller å Carlsborg,
hvartill kom, att den af Eders Kongl. Maj:t för rytteriets volontärskola
beräknade styrka föreföll Riksdagen högre, än hvartill den antagligen komme
att uppgå, samt då slutligen sådana anordningar synts Riksdagen kunna vidtagas,
att volontärskolan icke ovilkorligen behöfde vålm i kasernen samlad under
dragonernes befälsmöte, — förklarade sig vara af den mening, att det ifrågavarande
etablissementet, i hvad det afsåge stallar, ridhus och paviljonger, icke
för närmaste framtiden skulle erfordra mera än ett ridhus med omgifvande
stallar för omkring 200 hästar samt två manskapspaviljonger. Eders Kongl.
Maj:ts nådiga framställning blef derför af Riksdagen på det sätt bifallen, att

Bill. No 3 a till Kongl. Mcy.ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

Riksdagen medgaf, att för en kostnad af 440,000 kronor ett för Lifregementets
dragoncorps’ ock rytteriets volontärskola gemensamt etablissement efter paviljongssystemet
finge med ofvan angifna inskränkning i bygnadernas antal,
uppföras å Ladugårdsgärdet; hvarjemte Riksdagen af de sålunda beviljade medlen
anvisade 200,000 kronor att utgå under år 1878.

Att, med strängt fasthållande af Riksdagens beslut med afseende på antalet
och beskaffenheten af de bygnader, Indika borde för de beviljade medlen
uppföras, ordna etablissement^ så, att detsamma blefve tillräckligt för de dermed
afsedda ändamål, har mött svårighet, enär två stallar, omgifvande ett ridhus,
icke kunna inrymma det hästantal, som på en gång bör vara vid etablissementet
tillstädes. Under Lifregementets Dragoncorps’ befälsmöte, exercissqvadron
och förberedande underbefälsskola, Indika alla öfningar försiggå samtidigt,
utgjorde hästantalet år 1876 — officershästarne oberäknade — 226.

Sistlidet år måste befälsmötet, i anseende till sjuklighet bland hästarne, inställas,
men antalet hästar vid förberedande underbefälsskolan och exercissqvadronen
understeg antalet deraf vid samma möten föregående år endast med 3
hästar. Enligt ritningarne äro två sammanbygda stallar beräknadeför 168 hästar
och kunna svårligen lemna plats- för flera. Äfven om, hvilket till följd af lokala
förhållanden och tjenstgöringens mera tillfälliga beskaffenhet torde finnas svårt,
om icke omöjligt, officerarno få sjelfve anskaffa stallrum för sina tjenstehästar,
återstode dock ett spiltbehof, endast för Lifregementets Dragoncorps’ öfningar,
af mellan 50 och 60 spiltor. Då dertill kommer behofvet för rytteriets volontärskola,
när denna en gång blifver ordnad, lärer, med bibehållande af hufvudplanen,
som medgifver endast ringa förändring af de särskilda bygnadernas
anordning, nödigt utrymme för hästarne icke kunna beredas i de två stallarne.
Denna svårighet har varit ett hinder mot förberedande åtgärders vidtagande
för etablissementets uppförande under sistlidet år, och har jag föreställt mig,
att till Riksdagen borde göras hemställan om någon förändring i de för anslagets
användande bestämda vilkor, hvarigenom etablissementet kunde på ett ändamålsenligt.
sätt ordnas inom gränserne för de beviljade medlen, ehuru derigenom
bygnadernas påbörjande koinme att betydligt försenas och till följd
deraf äfven tiden för deras afstötande framskjutas längre än ursprungligen
varit afsedt. Under sådant förhållande och i betraktande af nödvändigheten
att, der så lämpligen ske kan, inskränka anslagsfordringarne vid den förestående
statsregleringen, har jag derjemte ansett, att af de för kavallerietablissementet
återstående 240,000 kronor endast hälften, eller 120,000 kronor, behöfde
för år 1879 anvisas.

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami, 1 Afd.

50 Bil. No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Bygnader för Svea Lifgarde.

Riksdagen år 1876 beviljade, uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning,

134.000 kronor till uppförande af en matinrättningsbygnad och en vakt- och
arrestbygnad för Svea Lifgarde. Af sist nämnda belopp blefvo 75,000 kronor
anvisade att utgå såsom extra anslag under sistlidet år. De återstående

59.000 kronorna torde böra senast under nästkommande år blifva tillgängliga,
hvarföre deras anvisande torde nu böra Riksdagen föreslås.

Exercislms i Landskrona.

Redan i sitt angående statsregleringen vid sist församlade Riksdag ingifna
underdåniga memorial af den 1 November 1876 har Generalfälttygmästare!!
framställt, hurusom, utom de allmänt förekommande skäl föi befintligheten af
ett exercishus vid hvarje garnison för att under vintermånaderne, då väderleken
och de korta dagarne inskränka och oftast förhindra vapenöfningar å fria fältet,
kunna tillgodogöra sig den tid, som för praktiska öfningars utförande annars
vore förspild, funnes vid Vendes artilleriregementes detachement i Landskrona,
enligt Generalfälttygmästarens åsigt, flera särskilda för behofvet åt en
dylik bygnad talande omständigheter. — Provisionel gymnastik- och exercislokal
hade nemligen icke kunnat beredas annorlunda än genom sammanslående
af två manskapsrum i kasernen, hvarigenom plats erhållits för högst 25 man
att samtidigt öfvas. Då nu rekrytskolan, manskapsskolan och instruktionsskolan
för gymnastik och vapenföring skulle dagligen öfvas, alla på olika tider, hade
det synts Generalfälttygmästaren påtagligt, att lokalen på långt när ej vore tillräcklig,
oafsedt olämpligheten i alla afseenden att hafva gymnastiklokal i andra
våningen af en kasern, ett förhållande, som störde ordningen i densamma och
menligt inverkade på bygnaden; hvartill komme, att dessa rum redan vore
behöfiiga till utvidgning af detachementets informationslokal. Med anledning
häraf hade Generalfälttygmästaren hemställt om beredande för uppförande af
ett exercishus för detachementet i Landskrona af ett extra anslag om 59,000
kronor. Eders Kongl. Maj:t, som väl fann hvad Generalfälttygmästaren härom
anfört vara väl grundadt, behagade dock, enär hufvudtitelns anslagsfordringar
för år 1878, till följd af förslaget om utsträckning i värnpligtiges öfningar,
voro synnerligen höga, anse frågan om uppförande af ifrågavarande bygnad
kunna till ett följande år uppskjutas.

Sedan numera, efter förnyade undersökningar på stället och någon ändring
af ritningen, det befunnits, att kostnaden för ett lämpligt exercishus i Lands -

Bil No 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 51

krona, af samma storlek som det för Lifgardet till häst nyligen uppförda, kan
nedbringas till 46,000 kronor, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes af Riksdagen för uppförande i Landskrona af ett exercishus åt
vendes artilleriregementes detachement derstädes äska sistnämnda belopp, att
under år 1879 utgå. ^

Tvättinrättning och kök vid Allmänna garnisonssjukhuset.

Sedan genom eu den 25 Oktober 1876 inträffad eldsvåda inredningen i
en å allmänna garnisonssjukhusets tomt belägen äldre bygnad, som hufvudsakligen
användts till tvätt- och torkinrättning, blifvit förstörd, inkom Direktionen
öfver nämnda sjukhus med underdånig framställning angående ifrågavarande
bygnads inredande till en fullständig ångtvättinrättning jemte kök för
garnisonssjukhusets behof; och behagade Eders Kongl. Maj:t under den 30
November samma år anbefalla Öfverintendcnts-embetet att, i samråd med Öfverfältläkaren
för Stockholms garnison, uppgöra ritningar och kostnadsförslag till
sådan inredning af förenämnda bygnad. Dessa ritningar och förslag, de senare
slutande å 35,650 kronor, hunno dock ej inkomma så tidigt, att frågan
kunde förekomma i sammanhang med förslaget till reglering af fjerde hufvudtitelns
utgifter under år 1878.

Det har synts mig uppenbart, att det för ett sjukhus så vigtiga behofvet
af en ordnad tvättinrättning icke kan vid allmänna garnisonssjukhuset i längden
ses tdl godo med hvad genom en ytterst nödtorftig reparation af det brandskadade
husets inre erbjudits. Då medelst en måttlig kostnad kan inom nämnda
bygnad vinnas icke blott eu tvättinrättning, som tillfredsställer sjukhusets behof,
utan äfven ett för detsamma, enligt hvad Direktionen upplyst, väl behöflig!
kök med nyare inredning, tvekar jag ej att i underdånighet tillstyrka, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska, till ordnande af tvättinrättning
och kök vid allmänna garnisonssjukhuset härstädes, det derför erforderliga extra
anslag, att under år 1879 utgå med ett belopp, som, till jemnande af de
extra anslagsfordringarnes slutsumma, upptages till 35,691 kronor.

De anslag för bygnadsbehof, hvilka, enligt min åsigt, blifva under år 1879
erforderliga, äro följaktligen:

för volontärskolan å Carlsborg, anvisning......... kr.

j) kavallerietablissementet i Stockholm, d:o ..................... »

» Svea lifgardes bygnader d:o »

» exercishus i Landskrona, nytt anslag.................................... »

» tvättinrättning och kök vid allmänna garnisonssjukhuset

härstädes, d:o..................................................... B

tillsammans...............

70.000
120,000

59.000

46.000

35,691:

kronor 330,691:

Bil. No 3 a till Kongl. May.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Hela denna byggnadskostnad torde emellertid icke behöfva genom extra
anslag betäckas. Sedan 1868 års Riksdag medgift, att vissa delar af det
Landskrona gamla fästningsverk tillhöriga område finge till staden Landskrona
för dess utvidgning upplåtas med samma rätt, Kronan innehaft desamma, och
emot betalning till Kronan med det pris, Kongl. Maj:t kunde finna skal att
efter viss norm bestämma, och detta pris af Eders Kongl. Maj:t blifvit den 5
November 1875 faststäldt till 68,000 kronor, har, enligt hvad Arméförvaltningens
Fortifikations-departement upplyst, med staden Landskrona den 27 April
sistlidet år afslutits köpekontrakt om ifrågavarande jordområde mot förenämnde
köpeskilling, att gäldas med en tredjedel den 1 Maj 1877, eu tredjedel den
1 Juni 1877 och återstoden den 1 Juni 1878. — Dessa medel synas mig
lämpligen kunna för nu föreslagna Kronans bygnandsarbeten tagas i anspråk.

Vidare kommer, såsom redan för sist församlade Riksdag tillkännagafs,
att, så länge en del af arméens boställen få disponeras till aflöning dels åt
underbefäl, "dels ock åt löntagare på gammal stat, en icke ringa besparing att
uppstå å anslaget till indelta arméens befälsaflöning, af hvilken besparing, biel,
uppå Eders Kongl. Maj:ts förslag, af sist församlade Riksdag till bygnaders
uppförande anvisade att under år 1878 utgå 200,000 kronor. Äfven för år
1879 torde en anvisning å förenämnda besparingar kunna ega rum, dock lärer
den, enär anledningen till besparingarne ständigt minskas genom afgången åt
löntagare på gammal stat samt underbefäls ingående på den nya, icke kunna
bestämmas till så högt belopp, som den under innevarande utgör. Jag bär
ansett mig kunna antaga densamma till 132,000 kronor; hvarigenom således
för ofvannämnda bygnadsföretag blefve, utan anlitande af extra anslag, tillgängliga
200,000 kronor. . .

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, det

Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för uppförande af volontärskolan å Carlsborg, kavallerietablissementet
vid Stockholm, bygnader för Svea lifgarde, exercishus i Landskrona samt
tvättinrättning och kök vid allmänna garnisonssjukhuset härstädes anvisa ett
extra anslag af 130,691 kronor, att under år 1879 utgå, samt medgifva dels
att såväl tillgängliga 68,000 kronor, influtna för sålda vallotter i Landskrona,
som ock 132,000 kronor af hufvudtitelns allmänna besparingar må under samma
år för dessa byggnadsarbeten användas, dels att de för ett kavallerietablissement
vid Stockholm efter paviljongssystemet beviljade medel må, utan de förut bestämda
inskränkningarne, för ändamålet användas.

Bil. No 3 a till Kongl. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Arméens pensionering,

Enligt de beräkningar, som legat till grund för förslaget till den nya
pensioneringen af arméen, skulle det för denna pensionering beviljade kreditiv
vara i behof af en tillökning för år 1879. Dä man emellertid torde kunna
antaga, att åtskilliga löntagare, som redan inträdt i pensionsåldern, skola begagna
sig af den dem medgifna frist af ett år att besluta, huruvida de vilja
af den nya pensioneringen komma i åtnjutande mot fullgörande af de för sådant
fall stadgade skyldigheter, och följaktligen det för innevarande år beviljade
kreditiv ej kommer att till fullo anlitas, torde, under förutsättning att det belopp
deraf, som ej under året åtgår, får för pensioneringen under följande år
användas, någon förhöjning i kreditivsumman icke erfordras.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att såväl anvisa å extra stat för år 1879 ett kreditiv
al 900,000 kronor att användas dels till upprätthållande af arméens pensionskassas
egen pensionering med nu fastställda pensionsbelopp — mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag
för de till Statsverket indragna rusthållsafgifterna —; dels till fyllnadspensioner
i enlighet med bestämmelserna i nådiga cirkuläret af den 22 Juni
1877; som och medgifva att hvad af det till pensioneringen under innevarande
åi anvisade kreditiv kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionsbehof
användas.

Understöd åt f. d. landtvärnsman.

Eders Kongl. Maj:t torde vilja föreslå Riksdagen att för ifrågavarande
ändamål och med vilkor, att understödsbeloppen icke öfverstiga 50 kronor åt
hvarje person, för år 1879. anvisa å allmänna indragningsstaten 10,000 kronor;
lärande, vid nådigt bifall härtill, detta anslag lå vid regleringen af nionde
Imf vild ti teln iakttagas.

Uppå Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan
täcktes Hans Maj:t Konungen till alla delar gilla
och bifalla hvad nu i afseende å regleringen af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvud ti tel samt de för landtförsvarets
behof ifrågasatta nya, så väl ordinarie som extra
anslag, äfvensom i öfrigt, blifvit af Departementschefen föreBih.
Ull Rihd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Åfd. g

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverk 1878.

slaget och liemstäldt; och skulle angående hvad Kongl.
Maj:t sålunda i nåder besluta utdrag af protokollet Finansdepartementet
meddelas, för att läggas till grund vid författandet
af Kongl. Maj.-tsJ Proposition om Statsverkets tillstånd
och behof, i hvad den kan komma att röra landtförsvaret;
hvarjemte de till detta statsregleringsärende hörande
handlingar skulle vederbörande utskott tillhandahållas.

Ex protooollo
Edv. Kolmodin.

Stockholm, K. L. Beckman, 1878.

Bil. N;o 3 ci till Kongl, May.ts Nåd. Prop. N;o 1, om Statsverket 1878,

Bil. Lit. A,

Förslag till stat för arméens och flottans Artilleribyrå.

1 Chef ................

1 Officer .............

2 D:o .............

1 B:o .............

2 D:o .............

1 D:o ............

4 D:o .............

1 Maskiningeniör

arfvode kr.
» »

» »

... lön »

Anm. Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare
500 kronor. J

1 Vaktmästare............................................................ lön kr. 500: _

tjenstgöringspenningar » 300: —

Anm. Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor.

2,500: —
1,800: —
3,600: -1,500: -3.000: —
1,200: —
4,800: —
4,000: —

800: —

Grafifikationsmedel..................................................

Expensmedel till ljus och ved, skri!- och ritmaterialier, inköp af
böcker och tidskrifter in, in.........................

Summa kronor 29,700: —■

Anm. 1. Artilleribyråens arméen tillhörande personal åtnjuter, liksom Generalstabens
officerare, ersättning för inqvartering och servis, när de äro
i Stockholm eller Göteborg tjenstgörande efter de för dessa städer
fastställda särskilda tariffer, och vid tjenstgöring hvar som helst
annorstädes i stad eller på landet efter den tariff, som gäller för
inqvartering i rikets öfriga städer. Officer af flottan, som tillhör
Artilleribyråen, åtnjuter, liksom officer, hvilken är till tjenstgöring
vid flottans inilitärdepot eller varf kommenderad, inqvarteringsbidrag,
när de äro i Stockholm eller Göteborg tjenstgörande, till det belopp,
som finnes för Stockholms station bestämdt och vid tjenstgöring hvar
som helst annorstädes till det belopp, som finnes för Carlskrona station
fasts täldt.

Bill, till Biksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

3,500: —
3,000: —

Bil. No 3 a till Jtongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Alun. 2. Den af byråens med arfvode försedda personal, som förlägges till
varaktigare tjenstgöring vid kanongjuterier, krutbruk o. d. inrättningar,
erhåller, utom sin reseersättning, dagtraktamente endast under
sjelfva resedagarne.

Anm. 3. Bese- och traktamentsersättningar skola, derest resan eller uppdraget
afser befrämjandet af något ändamål, för hvilket särskild! anslag finnes
anvisadt, utgå antingen från detta anslag eller från de medel,
som för sådant ändamål stå till Arméförvaltningens Artilleridepartements
förfogande; men i annat fall från allmänna rese- och traktamentsanslaget
på vederbörande hufvudtitel.

Anm. 4. De af byråens personal, som innehafva arfvoden, äro med afseende
på dessas åtnjutande underkastade bestämmelsen i punkten 9 mom.
c af nådiga cirkuläret af den 26 November 1875 angående tillgodonjutande
af de i arméens nya lönestater upptagna särskilda aflöningsförmåner.

Amu. 5. Vakta ästaren,hvilkens aflöning utgår såsom lön och tjenstgöringspenningar,
är vid fråga om dessa förmåners åtnjutande underkastad,
utom i afseende på pensioneringen, de vilkor, som i sådant hänseende
blifvit vid nyreglerade centrala embetsverk allmänneligen stadgade.

Anm. 6. Maskiningeniören, som lika med vaktmästaren kommer att åtnjuta
pension i enlighet med nådiga cirkuläret af den 22 Juni 1877 angående
den nya pensioneringen för arméen, blifver pensionsberättigad
vid 60 års ålder.

till. N:o 3 a till Kong!. Maj:ts Nåd. trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Bil. Lit. B.

Förslag till stat för Artilleristaben.

1 Statschef................................................................................... arfvode

1 Stabsofficer................................................................................

1 Dito (tillika redogörare)...............................................

1 Stabsofficer......................

1 D:o ...........................................................“"ZZ.’.’Z

1 Vaktmästare.................................................................... lön 500

tjenstgöringspenningar 300

Anm. Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor.

1,800

1,200

1.200

1,000

800:

Gratifikationsmedel åt de vid staben tjenstgörande underofficerare ... 500: —

Expensmedel................................................................................................ 1.000: _

Summa kronor 8,500: —

Alun. 1. De vid Artilleristaben anställde officerare och underofficerare åtnjuta
inqvarteringsersättning efter författningarne.

Anm. 2. De af Artilleristabens personal, som åtnjuta arfvoden, äro med afseende
på dessa underkastade bestämmelsen i punkten 9 mom. c af
nådiga cirkuläret den 26 November 1875 angående tillgodonjutande!
af de i Arméens nya lönestater upptagna särskilda aflöningsförmåner.

Amu. 3. Vaktmästaren, hvars aflöning utgår såsom lön och tjenstgöringspen-ningar,
är i fråga om dessa’ förmåners åtnjutande underkastad, utom
i afseende på pensioneringen, de vilkor, som i sådant hänseende
blifvit vid nyreglerade centrala embetsverk allmänneligen stadgade.

Bil, N:o 3 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878,

Bil. Lit, C.

Förslag till stat för Fästningsintendenturen å Carlsborg.

1 Fästningsintendent, tillika Intendent vid Centralförrådet.
............................................................... lön kr, 4,000: —

dagaflöning ä 4 kr. » 1,460: —
1 Förvaltare vid Central- och hufvudförrådet... lön » 2,800: -—

tjenstgöringspenningar » 1,200: —

Anm. Efter 5 år kan lönen liöjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare
500 kronor.

5,460: —
4,000: —

1 Dito vid de mindre persedelförråden, tillika biträde åt Fästnings intendenten

i kontors- och expeditionsgöromål..................... lön 1,800: —

Anm. Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kronor.

1 Bokhållare vid Centralförrådet................................................... lön 1,500: —

Anm. Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kronor.

1 förste Vaktmästare........	....................................... lön kr.	800: —
	tjenstgöringspenningar »	800: —	1,100: —
1 Vaktmästare ..................	........................................ lön »	500: —
	tjenstgöringspenningar »	300: —	800: —

Anm. Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor.

Till extra skråf biträde vid Centralförrådet

......................... 1,500: —

Summa kronor 16,160: —

Alun. 1. Inqvartering i natura å fästningen tillkommer förestående personalvid
Fästningsintendenturen.

Alun. 2. De vid Fästningsintendenturen anställde tjensteman, för Indika staten
upptager endast lön, eller lön och dagaflöning, äro med afseende
på dessa förmåners åtnjutande underkastade föreskrifterna i nådiga
Cirkuläret af den 26 November 1875.

Anm. 3. På dem åter, hvilkas aflöning utgår såsom lön och tjenstgöringspenningar,
skall vid fråga om dessa förmåners åtnjutande tillämpas,

Bil. N:o 3 a Ull Kong! Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

utom i afseende på semester och pensionering, de bestämmelser, som
i sådant hänseende blifvit vid nyreglerade centrala embetsverk allmänneligen
stadgade.

Amu. 4. Fästnings-intendenten, Förvaltare och Bokhållaren, hvilka, liksom
Vaktmästare, komma att åtnjuta pension i enlighet med nådiga
cirkuläret åt den 22 Juni 1877, angående den nya pensioneringen
för arméen, blifva pensionsberättigade vid 60 års ålder.

Bill. till liHcsd. Prot. 1.877. 1 Sami. 1 jLfd.

Bil. N:o 3 a till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverk 1878.

Bil. Lit. D.

Förslag till stat för Garnisonssjukhuset på Carlsborgs

fästning.

Aflöning:

1 Garnisonsläkare uppbär aflöning på Kommendantsstaten.

1 biträdande Sjukhusläkare uppbär aflöning å Fortifikationens stat.

1 Sjukhusväbel, arfvode; högst.................................... kr. 1,500:

att utgå efter Arméförvaltningens närmare bestämmande.

1 Kokerska eller föreståndarinna för köket, arfvode 200:

matpenningar 800: 500: —

1 Piga, arfvode.................................................................... 300: 2,300

Medicin och förbrukningsartiklar............................................................ 3,500

Sjukvårdsutredning..................................................................................

Reparation å byggnader.........................................

Diverse utgifter.........................................................

500

100

Summa kronor 10,000

Anm. Sjukhusväbeln är med afseende på arfvodets åtnjutande underkastad
bestämmelsen i punkten 9 inom. c af nådiga cirkuläret den 26 November
1875 angående tillgodonjutandet af de i Arméens nya lönestater upptagna
särskilda aflöningsförmåner.

Stockholm, K, L, Beckman, 1878.

Bil. No 3 b till Kong!, Maj:k Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Landtför svar s-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen uti Stats-Rådet å
Stockholms slott den 22 November 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Rosensvärd, föredrog i
underdånighet:

l:o.

Fn af aflidne Öfversten m. m. Gregorius Adolfsson AminofFs efterlemnade
ogifta döttrar Augusta Ulrika Lovisa, Hildegard Ebba Carolina och Sigrid
Wilhelmina Sofia under den 24 April innevarande år till Kongl. Maj:t ingifven
underdånig ansökning, hvaruti de anfört, att, sedan Öfversten Aminoff år
1847 aflidit och framställning blifvit hos Rikets Ständer gjord derom, hurusom
»Öfverste Aminoff under sin verksamma krigarebana med utmärkelse deltagit
så väl i ^ sista Finska kriget som fälttågen i Norge och Tyskland samt derunder
blifvit liera gånger blesserad», Rikets Ständer i anledning häraf i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 21 Oktober 1848 anmält sig hafva
B/It. till Riksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. No 3 b till Kong/. Majds Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1818.

»såsom eu gärd af nationens aktning för Öfverste Aminoffs minne samt med
afseende på det ekonomiska betryck, hvaruti hans enka och fem omyndiga
barn sig befunno, å allmänna indragningsstaten uppfört enkan till en årlig
pension af 500 R:dr banko», hvilken pensionsrätt, jendikt Kongl. Majds nådiga
resolution den 3 November samma år, Öfverstinnan AminofF åtnjutit, till dess
hon den 13 sistlidne April i Göteborg aflidit; anhållande sökandena, att de,
Indika städse sammanlefva! med modren och sålunda vant med henne i åtnjutande
af pensionsanslaget, samt, såsom medellösa, ålderstigna och sjukliga, skulle
för nöd blottställas genom anslagets upphörande, måtte fortfarande fa uppbära
detta eller motsvarande understöd.

Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att tillgångarne i boet
efter Öfverstinnan Aminoif utgjort 1,106 kronor 70 öre, hvaremot skulderna
upgått till 1,307 kronor 48 öre, så att eu brist af 200 kronor 78 öre förefunnits;
att sökandena, af liv lika den äldsta vore född 1824 och den yngsta
1828, enligt företedt intyg af kyrkoherden i Gustavi församling, varit samboende
med sin nu aflidna moder och, utom en liten pension å 50 kronor
årligen, icke haft något annat att lefva af än den del af modrens pension, som
kunnat komma dem till godo; samt att, enligt vederbörligt läkarebetyg, sökandena
till följd af flerårig sjuklighet vore urståndsätta att sig med sitt arbete
försörja; varande dessutom deras stora behof af understöd vitsordadt af flera
trovärdige, i Göteborg bosatte personer.

Föredragande Departementschefen erinrade att, vid föredragning af detta
ärende den 4 sistlidne Maj, Kongl. Maj:t, vid det förhållande att då pågående
riksmöte redan långt framskridit, funnit någon framställning om öfverflyttning
å sökandena af den deras moder i lifstiden tillagda pension å allmänna indragningsstaten
då icke böra ifrågakomma, men deremot, i betraktande af de
för sökandena befintliga, med företedda intyg styrkta, ömmande omständigheter,
i nåder tilldelat dem en mot återstående delen af innevarande år, räknad från
den 1 Maj, svarande andel af pensionsbeloppet, att med 500 kronor utgå från
4:de hufvudtitelns anslag till extra utgifter.

Då sökandena fortfarande, efter hvad blifvit styrkt, måste anses vara i
behof af det understöd från statsmedel, som blifvit deras moder vid 1848—
1849 års riksdag beviljadt, så och i betraktande af framlidne Öfverste Aminoffs
af Konung och Riksdag redan erkända förtjenster om fäderneslandet,
hemstälde Statsrådet, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå näst sammanträdande
Riksdag att medgifva, det den Aminoffs nu aflidna enka beviljade pension å
allmänna indragningsstaten, 750 kronor, må på hans förbemälda döttrar fa
öfverflyttas och utgå från 1878 års början, så länge någon af dem lefver.

Bil. No 3 b till Kongl. Maj-.ts Nåd. Pmp. No 1, om Statsverket 1878. 3

2:o.

Eu af framlidne Öfvorstelöjtnanten in. in. Gustaf Törnebladhs enka, Brita
Johanna Hedenblad till Kong! Maj:t ingifven skrift, hvaruti hon, under erinran,
att hennes aflidne man varit en af de sist qvarlefvande, som deltagit i Sveriges
alla under detta århundrade förda krig, och om de förtjenster han derunder
ådagalagt, i underdånighet anhållit, att, då hon vid 76 års ålder och beröfvad
synförmågan befunne sig i bekymmersamma ekonomiska omständigheter, Kong!.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja henne en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till det belopp, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Af ansökningen bifogadt bouppteckningstranssumt inhemtades, att tillgångarne
i boet efter Öfverstelöjtnanten Törnebladh utgjort 2,419 kronor 75 öre
samt skulderna uppgått till 806 kronor 75 öre, hvadan en behållning af endast
1,613 kronor förefunnits.

Då således enkan Törnebladh, enligt hvad upplyst vore, befunne sig i
bekymmersamma ekonomiska omständigheter och hon, efter uppnådda 76 år och
iråkad blindhet, icke vore förmögen att genom arbete sig försörja, hemstälde
Statsrådet, det Kongl. Maj:t, i betraktande deraf, att mannen under våra senaste
krig deltagit i flera strider för fosterlandets försvar, täcktes föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten för enkan Törnebladh uppföra eu årlig
pension af 400 kronor, att under hennes återstående lifstid från 1878 års
början utgå.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet
i nästföregående två mål hemstält samt förordnade, att utdrag åt
detta protokoll skulle till Finans-departementet expedieras, för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
Riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo
Edv. Kolmodin:

Bil. N:o 3 c till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Landtför svar s-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen, uti Stats-Rådet å
Stockholms Slott den 21 December 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Björnstjerna,

Statsråden: Herr Lagerstråle.

Thysélius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén.

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd.

Chefen för Landtförsvars-departementet, Statsrådet Rosensvärd föredrog i
underdånighet:

l:o.

Generalfälttygmästarens och Chefens för Artilleriet underdåniga|memorial
den 5 Juli innevarande år, deri hemställes, att Underlöjtnanten vid Wendes
Artilleriregemente, Kapitenen i Arméen m. m. Magnus Ludvig Blomstedt, som
uppnått 59 års ålder och tjent såsom officer nära 40 år, men för bristande
examen vid Högre Artilleriläroverket ej kunnat föreslås till löjtnant vid regementet,
måtte, enär han med nit och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden,
till ett vedermäle af Kongl. Maj:ts nåd utnämnas till Löjtnant på stat vid berörda
regemente.

Bill. till Rike!. Prat. 1878. 1 Samt. 1 Afl.

Bil. No 3 c till Kong!. Ma,j:ts Nåd. Prof. No l, om Statsverket 1878.

Statsrådet ansåg sig icke kunna tillstyrka bifall till Generalfälttygmästarens
ifrågavarande framställning, lrvarigenom Kapiten Blomstedt omkring tretio
år efter den tid, vid hvilken han, i händelse af undergången examen, i vanlig
ordning kunnat till löjtnant vid regementet uppflyttas, nu skulle, efter befrielse
från kompetensvilkor, erhålla sådan befordran; men enär, på sätt af Kapitenen
Blomstedts, omförmälda memorial vidfogande tjensteförteckning inhemtades
och enligt hvad i (ifrigt vore vitsordadt, Kapitenen Blomstedt, som uppnått en
ålder af 59 år och år 1837 utnämnts till sin ännu innehafvande underlöjtliantsbeställning
vid Wendes Artilleriregemente, sedan den 13 Oktober 1859
fortfarande bestridt ammunitionsförrådsoOicerstjensten i Christianstad, under
tiden flera gånger förvaltat Tygkapitensbefattningen och fört batteribefäl samt
städse med nit och omsorg uppfyllt sina åligganden, och Blomstedt, som den
19 Maj 1854 blifvit befordrad till Löjtnant och den 29 Maj 1860 till Kapiten,
allt i Arméen, sedermera i allmänhet förrättat högre och mera maktpåliggande
tjenst, än den, för hvilken han uppburit lön å stat, hemställde Statsrådet
i underdånighet, att nådig framställning måtte till Riksdagen aflåtas derom,
att för Kapitenen Blomstedt, på det att han kunde erhålla ett sammanräknad t
pensionsbelopp lika med det, som enligt de för arméen fastställda nya pensionsgrunder
kan tillkomma afskedade löjnanter, finge på allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 400 kronor att, jemte de honom
vid afskedstagandet såsom pension från Arméens pensionskassa och fyllnadspension
tillkommande COO kronor, under hans återstående lifstid utgå från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked ur krigstjenst^!.

2:o.

Underdånig ansökning af dottren tiil aflidne f. d. Statsrådet in. in. C. L.
Hohenhausen, Bilda von Hohenhausen, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition om förhöjning med 300 kronor årligen, räknadt från
och med sistförfluten November månad, å den pension till enahanda belopp,
som sökanden enligt Kongl. Brefvet den 13 Juni 1866 uppbure från allmänna
indragningsstaten; till stöd för hvilken anhållan sökanden anfört, att 1866 års
riksdag tilldelat sökanden och hennes systrar Glam Hedvig Sofia och Constance
Carolina Charlotta von Hohenhausen eu årlig pension af 300 kronor till hvardera;
att den förra aflidit för några är sedan och den sistnämnda den 28
sistlidne Oktober; och att genom det sökanden och hennes systrar beviljade
understöd, användt i gemensamt hushåll, deras uppehälle varit någorlunda betrygg
aclt, men att det för sökanden återstående belopp af pensionen 300 kronor
vore på långt när icke tillräckligt för de nödvändigaste lefnadsbeliofvens fy 1-

Bil. N:o 3 c till Kong!. Majds Nåd. Prop. No ], om Statsverket 1878.

lande; varande vid ansökningen fogade intyg: dels af Biskopen in. m. E. G.
Bang, att sökanden i följd af ringa tillgångar samt tilltagande ålder och sjuklighet
i förening med svag synförmåga vore i stort behof af understöd, det
hon i allo väl förtjenade; dels af Biskopen m. m. P. Sjökung, att sökanden
une född den 15 Mars 181b och, sedan hennes förmåga att med eget arbete
bidraga till sitt uppehälle blifvit genom tilltagande ålder och sjuklighet mycket
förminskad, i stort behof af det förökade understöd, hvarom hon "anhölle; dels
oek af Öfversten m. in. A. G. Örn och Löjnanten G. Segerhjelm, att enligt
dem förevisade bouppteckningen efter f. d. Statsrådet in. m.Öiohenhausen boets
behållning utgjorde 444 kronor 43 öre.

Enär af omförmälda intyg vitsordades, att sökanden vore nära 60 år
gammal och, vid förminskad arbetsförmåga, i stort behof af förökadt understöd
tillstyrkte Statsrådet i underdånighet, det Kongl. Majrt täcktes till näst sammanträdande
Riksdag aflåta nådig framställning derom, att den pension till
belopp af 300 kronor å allmänna indragningsstaten, som utgått till numera
aflidna Fröken Constance Carolina Charlotta von Hohenhausen, måtte
oi v erflyttas på hennes enda qvarlefvande syster, Fröken Bilda von Hohenhau soji

att från och med nästlidna November månad under hennes återstående
lifstid åtnjutas.

Hvad Statsrådet uti ofvan upptagna två mål i underdånighet
yttrat och tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen till alla delar i
nåder gilla och bifalla; skolande utdrag af protokollet härom meddelas
Finans-departementet till iakttagande vid uppgörande af det underdåniga
förslaget till reglering af utgifterna under Riksstatens 9:de
hufvudtitel.

Ex protocollo

M. J. Banddin.

Bil. N:o 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Protokoll öfver Sjoforsvarsdrenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen uti Statsrådet, å Stockholms Slott den 7
Januari 1878.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter, föredrog frågan
om reglering af utgifterna under Riksstatens femte hufvudtitel för år
1879, dervid Departementschefen anmälde:

l:o Förvaltningens af Sjöärendena underdåniga skrifvelse den 28
September 1877 med förslag öfver behofvet af extra anslag för Flottan
under år 1879;

2:o Samma embetsverks underdåniga skrifvelse den 21 December
1877, om anvisande af medel till betäckande af utgifter för inköp af
krut till kanoner af nyare konstruktion;

Bil. Ull Riksd. Prof. 1878. 1 Sami 1 Afl.

Bil. No 4 a. till Kong! Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

3: o Samma embetsverk^ embetsskrifvelser den 16 Oktober och 11
December 1877, angående tillverkning vid Stockholms station af Whitelieads
torpedos;

4:o Chefens för Sjökarteverket embetsskrifvelse den 5 December
1877, angående behofvet af ett nytt sjömätningsfartyg;

5:o Flottans militä,riska och tekniska byråars skrifvelse den 13 December
1877 i fråga om erforderlig krigsfartygs-materiel och kostnaden
derför; samt

6:o Flottans Militärbyrås skrifvelse den 15 December 1877, angående
upprättande af optiska signal- och telegraflinier i Stockholms skärgård
samt om kostnaden derför.

Departementschefen yttrade härvid, i afseende å de under nedanstående
titlar uppförda anslag, nemligen beträffande:

Departementschefen.

1. »I nådigt Bref den 29 Januari 1875 faststäldes reglering af
boställslägenheterna vid Flottans station i Stockholm att gälla tills vidare
och intill dess, efter pröfning af ingifvet förslag till reglemente för
styrelsen och förvaltningen vid stationerna, förnyad reglering af dessa
lägenheter kunde varda anbefald. Sedan derefter ej mindre ifrågavarande
reglemente vunnit fastställelse, än ock stat, upptagande de
militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare ansåges böra åtnjuta
bostad eller ock inqvarteringsbidrag i penningar, blifvit uppgjord
och, i sammanhang med förslag till lönereglering för Flottan, Riksdagen
förelagd, anmodade jag Förvaltningen af Sjöärendena, i embetsskrifvelse
den 4 Maj 1876, att, efter vederbörandes hörande, inkomma med förslag
till reglering af bostadslägenheterna så väl vid Stockholms, som vid
Carlskrona station. Vid meddelande af detta uppdrag, tillkännagaf jag
derjemte att Förvaltningen egde, vid uppgörande af förslaget i hvad det
afsåg Stockholms station, såsom för den allmänna boställsregleringen tillgänglig
beräkna den i kronans hus å Skeppsholmen åt Chefen för Sjöförsvarsdepartementet
upplåtna bostadsvåning, derest densamma skulle finnas
för detta ändamål erforderlig. I det förslag, som på grund häraf
inkommit, har ock Förvaltningen af Sjöärendena, i likhet med stationsmyndigheterna,
upptagit ifrågavarande boställsvåning bland dem, som
borde för tjensteman vid stationen afses.

Bil. No 4 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 7, om Statsverket 1878.

Då frågan om fastställande af berörda förslag är, hvad Stockholms
station beträffar, i väsentlig mån beroende derpå, huruvida bland de
lägenheter, som böra vara för stationstjensten att påräkna, äfven må
ingå Departementschefens våning, har jag ansett mig nu böra underställa
denna del af förslaget Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; och
då angeläget är att tillse, att åt de tjensteman, hvilkas befattningar
företrädesvis påkalla innehafvarnes dagliga tillstädesvaro vid stationen,
beredes bostad å stället, hvilket icke med nu befintlig tillgång på lägenheter
kan ske, utan att nämnde boställsvåning för ändamålet tagcs i
anspråk, samt å andra sidan det icke, enligt min åsigt, är af någon
som helst vigt för tjensten att Departementschefen eger bostad å
Skeppsholmen, så kan jag icke annat än tillstyrka att denna boställsvåning
må få användas för stationens behof; i hvilket fall likväl Departementschefen
lärer böra tillerkännas hyresersättning till lika belopp med
öfriga Departementschefer, eller 2000 kronor årligen.

I händelse af bifall härtill täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
göra framställning derom,

att, på det den till Chefen för Sjöförsvarsdepartementet nu upplåtna
boställsvåning i kronans hus å Skeppsholmen måtte kunna användas för
stationstj enstens behof, Riksdagen ville anvisa hyresersättning åt bemälde
Departementschef och för sådant ändamål förhöja det under ifrågavarande
titel uppförda anslag från dess nu varande belopp 15,000 kronor
till 17,000 kronor, eller med 2,000 kronor.

Kansli- och Kommando-expeditionerna.

2. I sammanhang med krigsärendenas fördelning på två departement
blef, den 1 Mars 1841, för Sjöförsvarsdepartementets Kansliexpedition
utfärdad stat, enligt hvilken tjenstemännen utgjordes, förutom af expeditionschef,
af 1 expeditionssekreterare, 1 protokollssekreterare, 1 kanslist,
tillika registrator och 1 kopist. Detta antal tjensteman bibehölls intilldess
genom nådiga beslutet den 28 Februari 1873 kopistbefattningen,
som genom då varande kopistens befordran till tjenst utom expeditionen
blifvit ledig, förklarades, i anseende till ifrågastäld omorganisation af
expeditionen, då icke böra återbesättas. Under tiden hade väl, i öfverensstämmelse
med 1871 års Riksdags på Kongl. Maj:ts framställning
fattade beslut, blifvit bestämdt, att expeditions- och protokollssekreteraretjensterna
skulle vid då varande innehafvarnes af dessa tjenster afgång,
förenas och bestridas af eu expeditionssekreterare, dock med löneför -

Bil. No 4 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

maner till något högre belopp än hans vederlikar inom öfriga afdelningar
af kansliet åtnjöto. Med anledning af Nådiga beslutet den 28 November
1873, angående grunder för kansliexpeditionernas ombildning, stadgades,
hvad Sjöförsvarsdepartementets kansliexpedition beträffar, endast den ändring
att innehafvaren af de båda förenade tjenstebefattningarna skulle
benämnas kanslisekreterare, med lön af 4,500 kronor och med åtnjutande
derjemte af ett särskilt arvode utaf 1,000 kronor för handläggande
af en del sådana göromål, som i andra statsdepartements expetioner
tillhörde byråchef. Då emellertid protokollssekreteraren fortfarande
qvarstår vid sin tjenstebefattning, och följaktligen de förhållanden, som
tillämpningen af berörde bestämmelser förutsatte, ännu ej inträffat, har annan
förändring, på grund af de samma, ej egt rum, än att, sedan expeditionssekreteraren
under loppet af år 1876 erhållit afsked, annan person
förordnats att tills vidare vara kanslisekreterare vid expeditionen, med
åliggande att bestrida de med expeditionssekreterarebefattningen derstädes
förenade göromål, mot åtnjutande såsom arvode af de för samma befattning
i stat uppförda löneförmåner.

Aren 1841—1850 utgjorde de registrerade ärendenas antal i medeltal
332 årligen och hafva derefter oupphörligt ökats — under de senare
åren med 50—60 årligen — så att de för år 1877 stego till 725.
Denna tillökning, som eger sin naturliga förklaringsgrund i tillkomsten
af nya verk och inrättningar under departementet och äldres särskiljande
i flere sjelfständigt verkande myndigheter, i den lifligare verksamhet
i flere riktningar, som rikligare anslag framkallat m. fl. förhållanden,
kommer med all sannolikhet att fortgå. Åtminstone finnes icke
grund för det antagande att ärendena skulle, vare sig i afseende
å antal eller omfattning, i någon afsevärd mån förminskas, och det
torde vid sådant förhållande vara uppenbart att de redan fåtalige ordinarie
tjenstemännen icke kunna, utan men för göromålens behöriga gång,
till antalet minskas under det som för närvarande är i expeditionen anstalt,
eller, förutom expeditionschefen, två tjensteman jemte registrator
Ordinarie tjenstebefattningarna skulle, om de bibehöllos vid nu
varande antal, i allt fall med en understiga det som 1841 ansågs nödigt
för mindre än hälften af det antal mål, som nu i expeditionen handlägges.

Det skulle visserligen medföra flere fördelar om, med tillämpning
af den för kansliet i allmänhet beslutade organisation, i staten för Sjöförsvarsdepartementets
kansliexpedition uppfördes en byråchef och en
kanslisekreterare; men då förekommande göromål kunna, för så vidt de

Bil. No 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

ej åligga expeditionschefen eller registratorn, för närvarande uppehållas
af två tjensteman af den lägre graden, har jag i staten upptagit allenast
2 kanslisekreterare. Som emellertid den ene af desse tjensteman, utöfver
de honom i berörde egenskap tillhörande göromål, tillika måste
vara att påräkna ej mindre för fullgörande af en del åligganden, hvilka
i öfriga statsdepartement tillkomma byråchef, utan ock såsom biträde åt
expeditionschefen och under semester eller tillfälligt förfall för denne
såsom hans ställföreträdare, har jag, med afseende härå, ansett för honom
böra uppföras ett särskildt arvode med enahanda belopp, som i normalstaten
för Departementet finnes uppfördt, eller 1,000 kronor; — Och
skulle, under förutsättning att tillräckliga medel för amanuenser och
skrifbiträden m. fl. dylika behof varda anvisade, annan förändring icke
erfordras i samma stat än den, som blifver en följd af uppförande utaf
ytterligare en kanslisekreterare och tillämpningen af Eders Kongl. Maj:ts,
på föredragning af Chefen för Finansdepartementet, den 7 December
1877 fattade beslut i afseende å reglering af löneförhållandena inom
kansliet; dock att bestämmelse tillagts derom att vaktmästaren vid
kommandoexpeditionen skall vara skyldig att jemväl uppassa i Chefens
för flottans militärpersonal expedition.

Hvad särskildt angår beloppet af erforderliga medel för amanuenser
m. m., torde jag få erinra, att Eders Kongl. Maj:t, på min anmälan om
otillräckligheten af den i stat för sådant ändamål uppförda summa, vid
särskilda tillfällen från allmänna besparingarne anvisat hvad derutöfver
funnits erforderligt; och har vid uppgjord beräkning öfver dessa medel,
— af hvilka böra bestridas utgifter för arvode åt en amanuens, renskrifning
af alla utgående expeditioner och registraturet, för hvilka
göromål ingen ordinarie tjensteman finnes att tillgå, semestervikariat,
äfvensom gratifikationer åt e. o. tjensteman samt åt en extra vaktmästare
— beloppet funnits uppgå till 4,100 kronor.

Staten för Sjöförsvarsdepartementets kansli- och kommando-expeditioner
skulle sålunda komma att upptaga:

Kansli-expeditionen: 1 Expeditions-Chef .................. arvode 1 Kansli sekreterare ...........................	Lön	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Summa.
2,800 2,800	—	1,200 1,200	—	7,500 4,000 4,000	—
1 D:o ....................

Transport	—	—	—	—	15,500	—

Efter 5 års tjenstgöring
kan lönen
höjas med 500 kr.
och efter ytterligare
5 år med
500 kr.

Bil. N:o 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1878.

			Tjenstgö-
	Lön.		ringspen-	Summa.
			ningar
Transport	—	—	—	__	15,500	_
Arvode till en af dem för handläggande
af en del sådana göromål, som i an-dra Statsdepartements expeditioner tillhöra byråchef ..............................					1,000
1 Registrator, med skyldighet att bi-
träda vid öfriga göromål i kansli-expeditionen ....................................	2,800		1,200		4,000		Efter 5 års tjenst-göring kan lönen höjas med 500 kr. \| och efter ytter-I Jägare 5 år med 500 kr.
Till amanuenser, skrifbiträden och extra
vaktmästare.......................................		—	—	—	4,100	_
1 Vaktmästare .....................................	GO O O	—	300	—	1,100	—
Kommando-expeditionen:
1 Chef 1
Adjutanterj^^^^ra ^öning^å annan stat 1 Vaktmästare, med skyldighet att jern-	_ ''
väl uppassa i Chefens för Flottans Militärpersonal expedition...............	O O CO		300		1,100
Summa kronor	—	—	—	—	26,800	—

De ålderstillägg, som på grund af denna stat kunna komma att utgå,
lära böra bestridas af det å hufvudtiteln uppförda anslag till ålderstillägg,
hvilket är af förslagsanslags natur.

I gällande riksstat är för dessa expeditioner uppfördt på ordinarie
stat 19,800 och på extra stat 2,200 kronor eller tillsammans 22,000 kronor.

Jag hemställer, i öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt,
att Eders Kongl. Maj:ts måtte hos Riksdagen göra framställning derom,
att Riksdagen, jemte godkännande af berörda förslag till stat för
Sjöförsvarsdepartementets kansli- och kommando-expeditioner med de
vilkor för åtnjutande af deri uppförde aflöningsförmåner, som i nådigt
beslut angående reglering af löneförhållanden inom Statsdepartementens
expeditioner den 7 December 1877 finnas bestämda, måtte höja för
berörda expeditioner nu utgående anslag å ordinarie stat med 7,000 kronor,
eller från 19,800 kronor till 26,800 kronor; hvaremot särskildt anslag
å extra stat ej vidare komine att blifva erforderligt.

Bil. no 4 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Aflöning för Flottans kårer och stater.

3—4. Till genomförande under år 1877 af den år 1876 beslutade
lönereglering vid Flottan anvisade Riksdagen, utöfver det ordinarie anslaget
till Flottans kårer och stater, 1,201,484 kronor, ett extra anslag af 50,340
kronor, hvarjemte en summa af 75,000 kronor, eller det belopp hvartill
afgifterna för vakanta rusthallsnummer i Blekinge län och Södra Möre
härad. af Kalmar län då beräknades uppgå, upptogs bland de för löneregleringens
genomförande tillgängliga medel.

Enär, för tillämpande af löneregleringen under år 1878, en tillfällig
tillgång a aflöningsanslaget förefanns, som gjorde framställning om anvisande
af extra anslag för samma år obehöflig, fann Eders Kongl. Maj:t
sig endast föranlåten att, uti i fråga varande afseende, till sistlidne års
Riksdag äska att utöfver de afgifter från förenämnda vakanta rusthållsnummer
till ofvan upptagna belopp, hvilka enligt 1876 års riksdags beslut
anvisats för löneregleringen, öfriga efter ingången af 1878 inflytande dylika
afgifter jemväl finge användas för enahanda ändamål. Genom bifall
härtill skulle för följande åren endast behöft begäras ett extra anslag, motsvarande
skilnaden emellan hvad sålunda varit att disponera — det ordinarie
anslaget och vakansafgifterna — samt det belopp, som enligt den faststälda
löneregleringen erfordrades till aflöning åt Flottans kårer och stater.
Riksdagen biföll emellertid Eders Kong]. Majrts framställning endast på
det sätt, att de efter ingången af år 1878 inflytande afgifterna för de
vakanta rusthållsnumren finge för löneregleringens behof under samma är
användas. Vid sådant förhållande och då någon tillfällig tillgång å aflöningsanslaget
icke vidare finnes, lärer framställning till innevarande års
Riksdag böra göras så väl om anvisande af erforderliga medel på extra
stat, som ock att, i öfverensstämmelse med förra Riksdagens beslut, de vakansafgifter,
Överskjutande 75,000 kronor, som under år 1879 inflyta, må
få för löneregleringens genomförande under samma år användas.

Det belopp som Förvaltningen af Sjöärendena beräknat såsom erforderligt
för löneregleringen under år 1879, utöfver det i Riksstaten uppförda
ordinarie anslaget, utgör 179,506 kronor 55 öre, hvilket belopp jag
likväl efter granskning funnit kunna nedsättas till 170,000 kronor. Då
nu, under förutsättning att vakanssättningen af i fråga varande rusthållsntimmer
fortgår i samma förhållande som hitintills, vakansafgifterna för
år 1879 kunna beräknas till 120,000 kronor, i stället för 110,000 år 1878,
skulle alltså beloppet af den å extra stat erforderliga fylnadssumman blifva

8 Bil. N:o 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

50,000 kronor eller, i rundt tal, samma summa som af 1876 års Riksdag
för enahanda ändamål anvisades. — Orsakerna till det högre belopp, som
för löneregleringens genomförande erfordras under år 1879, än under år
1877, böra hufvudsakligen sökas i det vid sistnämnde års Riksdag beviljade
aflöningstillägg, men äfven deri dels att det funnits nödigt, för åstadkommande
af en mera utsträckt undervisning och öfning m. m., öka antalet
officerare och underofficerare vid militärdepoterna, dels att ett antal
officerare och underofficerare beredts tillfälle att, mot åtnjutande af full
dagaflöning enligt författningarne, genomgå de nya lärokurserna i minväsendet.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att utöfver de afgifter för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län
och Södra Möre härad af Kalmar län, hvilka enligt 1876 års Riksdags
beslut anvisats till genomförande af löneregleringen för flottan, jemväl
öfriga efter ingången af år 1879 inflytande dylika afgifter må få för
löneregleringens behof under sistnämnda år användas; samt

att i öfrigt för löneregleringens genomförande under år 1879 ett
anslag af 50,000 kronor måtte å extra stat för samma år anvisas, att
i mån af behof användas.

5. Vid flere föregående tillfällen, då det ålegat mig att inför Eders
Kongl. Maj:t redogöra för Flottans tillstånd och behof, har jag fästat
uppmärksamheten å officerspersonalens fåtalighet i förhållande till de uppgifter
den har sig förelagda, samt å nödvändigheten att öka densamma,
särskildt hvad subalterngraderna beträffar, äfven med hänsyn till den
materiel vi egde, men att en sådan ökning endast kunde ske småningom
och genom sjökadettkårens tillväxt. Då nämnde kår, som från och med
1873 årligen utvidgats, under innevarande år antagligen kommer att fylla
ännu befintliga tre vakanser i officerskåren, torde tiden nu vara inne
att underställa denna vigtiga fråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Den år 1871 tillsatta komité för handläggning af frågan om lämpligaste
organisationen af sjöförsvarets militärpersonal yttrade i sitt
den 27 Januari 1872 afgifna betänkande angående det antal officerare,
som för sjöförsvaret vore behöfligt, att flere förutsättningar om
en blifvande sjökrigsmateriel inom komitén blifvit lagda till grund för

Bil. No 4 a. till Kowjl, Maj:U Nåd. Prop. No /, om Statsverket J87S. ;)

beräkningen af befälshehofvet, deribland äfven den, som af Chefen för
Sjöförsvarsdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet den 9 Januari
1871 blifvit omförmäld såsom, enligt hans åsigt, nödig till försvaret
endast af Stockholms skärgård och två eller tre andra vigtiga
punkter å vår kust; att emellertid hvarje förutsättning i detta afseende
haft till resultat att någon minskning i officerspersonalen icke kunde ega
ruin, äfven om sannolik tillgång från en reservstat toges med i beräkningen;
samt att då i allt fall eu möjlig öfvergång från bepansrad till
obepansrad materiel skulle erfordra än ytterligare tillökning, komitén
icke tilltrodde sig kunna förorda någon minskning i det antal officerare,
som vore å Kongl. Flottans och Skärgårdsartilleriets då varande stater
upptagna, eller 172. Bland de frågor som förelädes komiterade var emellertid
äfven den, huru stor bemanning, särskilt för krigstid och särskilt
för fredstid, erfordrades och kunde påräknas för sjöförsvarets olika behof;
och yttrade komiterade, vid besvarandet af denna fråga, att, enär behöfva
af befäl måste vara helt och hållet beroende af den materiels icke
allenast storlek utan äfven beskaffenhet som vid hvarje olika tidpunkt
funnes eller kunde komma att anskaffas, komiterade uppställt flera olika
beräkningar öfver detta behof, hvilket, enligt den betänkandet bifogade
tabellen A.o 1, utgjordes, för de fartyg, hvilJta dä junnos och voro under
nybygnad, samt till mindetaljen, stationerna in. m., af 210 officerare.

Den komité, som, i följd af 1873 års Riksdags skrifvelse angående
försvarsväsendets ordnande, jemlik! Nådiga brefvet den 19 December
1873, erhöll i uppdrag att utarbeta förslag till sjöförsvarets organisation
pa grund af utsträckt allmän värnpligt, utgick, enligt underdånigt betänkande
den 16 April 1874, från den förutsättningen att, — om flottans
stam beräknades till hvad flottans då varande materiel kräfde med tillägg
af det befäl, underbefäl och förhandsfolk, som erfordrades att, då
flottan sattes på krigsfot, vid stationerna inöfva ersättningstrupper in.
m., så stor tillgång skulle kunna påräknas ur de värnpligtiges led, att
användas såväl till reservbefäl i de lägsta befälsgraderna som till reservunderbefäl
samt lut och 2:a klassens sjömän, ätt stammen, tillika med
nämnda reserv-befäl, reserv-underbefäl och sjömän, skulle blifva tillräcklig
att bemanna eu dubbelt så stor sjökrigsmateriel som den vi då e<>''de,
äfvensom att fylla öfriga oafvisliga behof; och beräknade, i enlighet härmed,
. komitén den officersstam som erfordrades till 228. Detta antal
blot jemväl upptaget i det förslag till lag om grunder för ordnande af
Flottans personal in. m. som framställdes till 1875 års Riksdag.

I det af mig afgifna underdåniga memorial den 10 December 1875
Bill. till Bibel. Pro/, 1878. 1 So,P. 1 Åfä. • >

Bil. N:o 4 a. till Konyl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

angående de hufvud grunder, på hvilka enligt min åsigt ett efter våra
förhållanden och tillgångar lämpadt sjöförsvar borde hvila, antog jag
flottans officersstam kunna beräknas något om än obetydligt lägre, men
detta likväl under förutsättning dels af eu starkare materiel, som kräfde
mindre bemanning, dels ock att ett jemförelsevis stort antal officerare
kunde hemtas från en väl ordnad reserv.

Såsom ofvan är antydt måste vid alla beräkningar öfver erforderlig
bemanning för Flottan, storleken och beskaffenheten af dess materiel
bilda utgångspunkten, för bestämmande af behofvet. Det är följaktligen
klart, att detta behof skall växa med hvarje tillökning i fartygsmaterielen,
för att ej taga i beräkning den utveckling vissa grenar åt tjensten såsom
t. ex. den, som afser minväsendet, oupphörligen vinna. Enligt uppgjorda
noggranna beräkningar öfver personalbehofvet för den materiel
vi i närvarande stund ega, deri inberäknade de fartyg, som äro under
byggnad, för öfverstyrelse!), stationerna, minförsvaret in. m. skulle, på
sätt*det sammandrag af beräkningarna hvad befälet beträffar, som torde
få dagens protokoll såsom bilaga vidfogas, utvisar, med 10 procent i
reserv” erfordra ett antal af 301 officerare; och då, hvilken plats i Sveriges
försvarssystem flottan än må komma att i en framtid anvisas, materielens
styrka icke lärer kunna beräknas lägre än den för närvarande
är, så torde under inga förhållanden officersbehofvet böra beräknas till
en lägre siffra än i rundt tal 300.

Gällande stat för Kongl. Flottan upptager 140 officerare. Kong!
Flottans reserv — bestående af reserv- och indragningsstaternas personal
_ räknade den 1 Oktober 1877 ett antal af 68 officerare, nemligen
23 regementsofficerare, 44 kaptener och 1 subalternofficer. Det
öfriga befälsbehofvet måste derföre i händelse af krig fyllas med beväringsskyldige
sjökaptener, med undantag af det fåtal äldre sjökadetter,
som möjligen kunna uttagas ur sjökrigsskolan.

Tillgången på befäl vid krigstillfälle måste följaktligen för närvarande
beräknas på. ungefärligen följande sätt:

från Kongl. Flottan ....................................................................................... 140,

» Kongl. Flottans reserv ......................................................................... 68,

» Sjöbeväringen...................................................•''.........................................92.

Summa 300.

I afseende å Kongl. Flottans reserv bör anmärkas, jemte det att
den nästan helt och hållet saknar subalternofficerare, att då de som till
densamma öfverflyttas icke kunna antagas komma att tillfullo ersätta
afgången å reserv- och indragningsstaterna, reserven alltjemt kommer

mi. No 4 a. till Kong/. Maj:ts Mai. Pop. No 1, om Statsverket 1878.

att till antalet minskas, på samma gång tjenstbarhet^], i följd af högre
lefnadsålder hvilken den 1 Oktober 1877 utgjorde i medeltal för

regementsofficerarne 61,4 och för kaptenerne 52 år — kommer att aftaga;
och hvad de beväringsskyldige beträffar, så kunna de, enär de
måste antagas vara fullkomligt främmande för sjökrigsyrket och tjensten
ombord i Flottans fartyg, uppenbarligen icke, huru dugliga de i
öfrigt må vara såsom sjömän, ingå i bemanningen af flottans fartyg
till mer än en viss procent af antalet officerare af Flottan, hvilken
procent jag anser icke, utan att ett förlamande inflytande på krigsmateriel
ens handhafvande skulle göra sig känbar!, kunna sättas högre
ån i förhållande af 1 till 2. Det ligger i sakens natur att det icke
annat än undantagsvis kan uppdragas åt beväringsskyldige sjökaptener
att vare sig inöfva ersättningstrupper vid depöterna eller deltaga i administrationen
i land eller tjenstgöra vid minförsvaret. Till dessa uppdrag
erfordras 130 officerare, hvilka alltså måste tagas från Kong!, flottan eller
dess reserv. De beväringsskyldige komma sålunda att användas endast å
fartygen. Da nu fartygen kräfva 170 officerare kommer, vid det förhållande
att de 92 beväringsskyldige vid handelsflottan der skulle användas,
officerspersonalen å fartygen att utgöras af 92 officerare från handelsflottan
och endast 78 officerare från Kongl. flottan. Med detta förhållande
mellan de båda befålskategorierna kan dock, såsom ofvan är sagdt, materielen
icke behörigen skötas, och man bör följaktligen icke tillsluta ögonen
för angelägenheten att med det snaraste vidtaga åtgärder för ökandet af
Flottans officersstam, vid äfventyr att i händelse af krigsutbrott icke
kunna fullt tillgodogöra den materiel vi redan anskaffat.

Storleken af denna tillökning, som hufvudsakligen skulle falla inom
subalternofficersgraderna, måste vara beroende af dels det antal officerare
Kongl. b lottans reserv kan påräknas lemna, dels huru många inom
det uppgift]a antalet af 300, som kan utan olägenhet tagas bland de beväringsskyldige.
Det förra är väl svårt att med full säkerhet beräkna,
men torde icke kunna, utan särskilda åtgärder för reservens förstärkning,
antagas framdeles komma att öfverstiga 40, och det senare kan
icke, med afseende a ofvan angifna proportion emellan officerare af flottan
och från de beväringsskyldige, sättas högre än 60. Officersstammen bör
derföre, för att en materiel af den styrka och storlek vi för närvarande
ega må kunna på ett fullt tillfredsställande sätt förses med nödigt befäl,
icke beräknas lägre ån till 200 eller 60 flere än gällande stat upptager,
och borde ökningen ske ungefärligen i följande förhållande nemligen:

31 Subalternofficerare, deraf 4 underlöjtnanter och 27 löjtnanter,

17 Kaptener och

Bil N:o 4 a. till Kanal, Majds Nåd. Proj>. N:n 1, om Statsverket 1878.

12 Regementsofficerare deraf 10 kommendörkaptener och 2 kommendörer.
_

Vid bestämmandet af den ordning'' hvari de särskilda beställningarna

höra tillsättas, lärer hänsyn hufvudsakligen höra tagas till behofvet inom
de särskilda graderna vid hvarje tillfälle då fråga om tillökning förekommer,
och detta bestämmande således öfverlemnas åt Eders Kongl. Maj:ts
pröfning.

Hvad slutligen angår de för den föreslagna tillökningens åstadkommande
erforderliga medel, vore det naturligtvis önskvärdt, att sådana
kunde beredas genom direkt an slagstillökning för hvarje år, beräknad så,
att ifrågavarande officersplatser kunde fyllas under loppet af t. ex. 10
år, eller med 6 årligen. Då emellertid de för reserv- och indragningsstaterna
anvisade medel kunna för ifrågavarande ändamål tagas i anspråk,
lärer särskildt anslag derför icke böra begäras, för dessa stater äro nu
utaf det för aflöning till flottans kårer och stater uppförda ordinarie anslag,
påräknade 238,422 kronor 5 öre, deraf för permanenta reservstaten
114,000 kronor. Enligt gällande bestämmelser skall skilnaden mellan
närnda belopp, eller i jemt tal 124,000 kronor, i den mån den blifver
tillgänglig, användas till" genomförande af löneregleringen för flottan och
således i främsta rummet ersätta det, enligt hvad ofvan är omförmäldt,
för denna reglering ännu erforderliga extra anslag, som för år 18/9 beräknats
till 50,000 kronor. Om emellertid, sedan en förbättrad pensionsreglering
numera blifvit genomförd, öfverflyttning till permanenta i eservstaten
upphör, hvilket kan ega rum, så snart skyldigheten att vid viss
ålder ur tjensten afgå blifvit på alla tillämplig och under vilkor att officerskåren
tillökas med nu föreslaget antal, så skulle jemväl de för denna
reservstat afsedda medel och följaktligen hela ofvan berörda belopp, 238,422
kr. 5 öre, småningom blifva disponibelt. Då nu den föreslagna tillökningen
af officerspersonalen, enligt hvad särskildt uppgjord promemoria
utvisar, erfordrar ett belopp af 154,647 kronor 50 öre, skulle föi löneregleringens
genomförande, i stället för 124,000 kronor, i allt fall åtel stå
omkring 84,000 kronor för att ersätta det tills vidare för ändamålet erforderliga
extra anslaget, hvilket visserligen skulle blifva behöflig! under
något längre tid än eljest varit händelsen; eu omständighet, som lärer
vara af jemförelsevis ringa betydelse med afseende å den tillväxt i styrka
sjöförsvaret skulle vinna genom den föreslagna tillökningen i officeisantalet.

Jag vågar derföre tillstyrka framställning till Riksdagen,

att, på det Eders Kongl. Maj;t ma komma i tillfälle att, i den ordning
som kan finnas lämplig, "öka antalet officerare vid Kongl. Flottan med

Bil. No 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 13

4 underlöjtnanter, 27 löjtnanter, 17 kaptener, 10 kommendörkaptener
och 2 kommendörer, de under anslaget till aflöning för Flottans kårer
och stater inbegripna medel till reserv- och indragningsstaterna måtte, i
den mån dessa medel blifva tillgängliga, få användas till aflöning åt
nämnda antal officerare.

6. Eders Kongl. Maj:t har på Chefens för Landtförsvars-departementet.
föredragning beslutat föreslå Riksdagen upprättandet af en för
Armén oeh Flottan gemensam artilleribyrå, deri 3 å 4 officerare af sistnämnda
vapen skulle tjenstgöra, äfvensom att desse skulle erhålla inqvarteringsbidrag.

Enligt Förvaltningens af Sjöärendena ofvan åberopade förslag till
fördelning af boställslägenheterna å Skeppsholmen här i staden, skulle,
under antagande att den till Chefen för Sjöförsvarsdepartementet upplåtna
boställsvåning derstädes blefve tillgänglig för tillhandahållande af
bostäder åt officerare, som tjenstgöra vid stationerna, eu del af dem,
hvilka nu, jemlikt af Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen faststäld stat, åtnjuta
inqvarteringsbidrag, förses med bostad, hvarigenom ett belopp af 2,300
kronor blefve å nämnde stat tillgängligt. Om antalet i artilleribyrån
tjenstgörande officerare af Flottan antages till 4, komrne inqvarteringsbidragen
till dem att utgå till sammanlagdt 1,600 kronor, hvilka sålunda
kunna betäckas af berörda behållning. Hvad återstående delen af denna
behållning eller 700 kronor angår, så enär det förslag till fullständigt
ordnande af undervisningen vid stationerna, hvars utarbetande under
året fortgått och nu nalkas sin fullbordan, förutsätter flere informationsofficerare
och underofficerare, än dem, till hvilka inqvarteringsbidrag finnas
i berörda stat uppförda, torde sistberörda belopp böra afses till sådana
bidrag åt det tillökade antalet officerare och underofficerare, som af
förslagets fastställande kan blifva en följd.

Jag tillstyrker följaktligen att hos Riksdagen måtte göras framställning,

att de inqvarteringsbidrag, som i händelse förslag om inrättande
af en för Armén och Flottan gemensam artilleribyrå varder af Riksdagen
godkändt, tillkomme i nämnde byrå tjenstgörande officerare af
Flottan, måtte, i likhet med inqvarteringsbidragen till de för tjenstgöring
å stationerne inkallade officerare, få utgå under anslaget till aflöning
för flottans kårer och stater.

Bil. No å a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

Lots- och Fyrinrättningen med Lifräddningsanstalterna.

7. Då inkomsttiteln »fyr- ocli båkmedel» för nu ifrågavarande
statsregleringsperiod, liksom för den närmast föregående, beräknats till

1,000,000 kronor, lärer penningeanslaget till Lots- och Fyrinrättningen
med Lifräddningsanstalterna böra i Riksstaten uppföras till enahanda belopp
och följaktligen anslaget, med ^beräkning af deri ingående ränta,
utföras med 1,000,460 kronor, under förutsättning derjemte att de å
nämnde inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande må, såsom hittills,
få för de med anslaget afsedda ändamål användas.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som uti Riksstaten för år 1878
finnas under 5:te hufvudtiteln uppförda och icke ofvan blifvit särskild!
omförmälda, har jag icke anledning föreslå någon ändring.

Om de sålunda af mig gjorda framställningar bifallas, skulle förhöjningen
i de ordinarie anslagen blifva ................................. kr. 9,000

och då detta belopp tillägges nu gällande slutsumma för

Femte hufvudtiteln............................................................... » 5,139,000

så erhålles den summa ................................................................. kr. 5,148,000

hvartill femte hufvudtiteln, eldigt hvad närlagda förslag till Riksstat närmare
utvisar, skulle för år 1879 uppgå.

Extra anslag.

I ofvan anmälda underdåniga skrifvelse den 28 September 1877 har
Förvaltningen af Sjöärendena, efter pröfning af de från stationerna inkomna
uppgifter om de behof för år 1879, som ansågos icke kunna med
de ordinarie anslagen bestridas, hemstält att extra anslag för nämnda år
måtte af Riksdagen begäras till ett sammanlagdt belopp af 4,529,500
kronor. Då jag emellertid, på grund af den uppgjorda beräkningen af
statsverkets inkomster för sistnämnda år, som nu blifvit af Eders Kongl.

Bil. N:o 4 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Maj:t gillad, antager att framställning icke bör till Riksdagen göras om
anvisande af medel till utförande af sådana arbeten och anskaffningar,
hvilka utan större olägenhet kunna till ett följande år anstå, så torde
jag till eu början här få redogöra för de i Förvaltningens ofvanberörde
skrifvelse upptagna behof, hvilkas fyllande för närvarande torde böra
uppskjutas».

Och hemstälde Departementschefen, efter att hafva afgifvit en sådan

redogörelse, att följande anslagsposter för närvarande icke måtte föranleda
framställning till Riksdagen, nemligen:

Till arbetsmaskiner i verkstäderna vid Carlskrona station... 20,000: —

» inköp af två Fortifikationen tillhöriga ångbåtar............... 55,000:

■> gjuteribyggnad å galérvarfvet i Stockholm....................... 46,000: —

» anskaffande af ett mudderverk............................................. 60,000: —

» arbetsmaskiner i verkstäderna i galérvarfvet .................. 45,000: —

» bostadsbyggnad för underbefäl och arbetare vid Stockholms
station ............................................................................. 191,000: —

Med erinran derjemte att Kong! Maj:t i Nådigt beslut den 7 December
1877 förklarat af Förvaltningen gjord hemställan om framställning
till Riksdagen angående beviljande å extra stat af 74,000 kronor till
fortsättning af strandskoningsarbetena å galérvarfvet i Stockholm icke
kunna bifallas, öfvergick Departementschefen derefter till framställning
om de behof för hvilkas tillgodoseende han ansåge beviljandet af extra
anslag för år 1879 vara af synnerlig vigt påkalladt, och anförde dervid
angående:

8. Fartyg smal er iel. »Sedan flottans militäriska och tekniska byråar
blifvit anmodade att inkomma med förslag å den fartygsmateriel, hvaraf
flottan så väl med afseende å sjökrigsvetenskapens nuvarande ståndpunkt,
som med hänsyn till den materiel, hvilken redan finnes eller är under
byggnad, ansågs böra under nästa statsregleringsperiod anskaffas, äfvensom
å kostnaderna derför, hafva byråarne, i öfverensstämmelse med
deras förut i denna fråga uttalade åsigt, förklarat sig anse sjöförsvaret
framför allt vara i behof af pansrade fartyg, så sjödugliga, att de kunde
efter omständigheterna förflytta sig från det ena stridsfältet till det andra
och derjemte, under icke allt för ogynsamma förhållanden, tillgodogöra
sitt artilleri i farvattnen vid inloppen till våra skärgårdar, samt att i
första rummet så stort anslag för ändamålet erfordrades, att derföre
kunde anskaffas åtminstone ett sådant fartyg af minsta cert, hvilket
fartyg byråarne antoge komma att kosta omkring två millioner kronor,
hvarefter i andra rummet komme behofvet af ett öfningsfartyg för att

Bil. No 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

ersätta ångkorvetten Gefie, hvilket fartyg, bygdt 1847, snart upphörde
att vara tjenstbart. I afseende härå har dock Öfverdirektören vid Mariningeniörstaten
så till vida varit af skiljaktig mening, att han ansåge
lämpligast att medel nu anvisades för byggande af ett fartyg, som kunde
ersätta nämnde korvett, och hvilket beräknats kosta 2,100,000 kronor.

Då, i fråga om anskaffning af fartyg för Flottan, det under alla förhållanden
måste vara i främsta rummet angeläget att med ny ersätta
sådan otjenstbar blifven materiel, som icke kan undvaras, och den såsom
öfningsfartyg nu begagnade korvetten Gefie, som när den utdömes
oundgängligen måste, på det personalen må kunna hållas vid tjenstbarhet,
ersättas med en annan, icke, enligt hvad Öfverdirektören upplyst, är
fortfarande att för ändamålet påräkna längre än någon kortare tid, så
får jag i underdånighet tillstyrka, att för nämnda fartygs ersättande
med ett fullt tidsenligt, tillika för öfvande af Flottans personal lämpligt
fartyg, Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen begära ett extra anslag
till fartygsmateriel, motsvarande hvad ett dylikt fartyg beräknats kosta,
eller 2,100,000 kronor; dock torde, i betraktande af den tid som erfordras
för utförandet af en dylik fartygsbyggnad å Flottans varf, deri
del häraf, som för 1879 behöfver utgå, kunna inskränkas till 500,000
kronor.

I öfrigt delar jag visserligen den af byråarna uttalade åsigten om
behofvet af sådan materiel, som af dem i första rummet föreslagits, på
det att äldre, svagare och för stor bemanning i förhållande till dess
effektiva styrka fordrande fartyg, må kunna ersättas med kraftigare;
men finner mig med anledning af det antagande jag ofvan gjort i fråga
om angelägenheten af att uppskjuta sådana anskaffningar, hvilka kunna
till ett följande år anstå, icke böra föreslå framställning tilldenna Riksdag
om anvisande af medel för sådant ändamål.

9. Artillerimateriel. Vid underdånig föredragning den 7 Januari
1877 af ingifvet förslag å erforderliga medel till anskaffning af artillerimateriel
under år 1878, anmälde jag att för Flottans samtliga fartyg med
inberäkning af de under byggnad varande samt till sjöbefästningarne
vid Carlskrona, jemlikt fastställda bestyckningsplaner, erfordrades:

kanoner till en beräknad kostnad af................................. 237,900: —

projektiler ................................................................................. 509,378: —- och

lavetter ....................................................................................... 439,500: —

eller tillsammans 1,186,778 kronor;
och blef, på min underdåniga hemställan, af Riksdagen äskadt ett extra
anslag till artillerimateriel af 1,000,000 kronor. Riksdagen beviljade

Bil. N:o 4 a. till Kanyl. May.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

dock endast 500,000 kronor, hvilken summa, med afdrag af 50,000
kronor, som fått användas till anskaffning af projektiler, blifvit, med
hänsyn till nödvändigheten att så fort ske kunde få befästningarne vid
Carlskrona försatta i försvarstillstånd, anvisad dels till bestridande af
kostnaderne för redan beställda lavetter till bestyckningen å nämnda
befästningar, dels till utförande i öfrigt af de för de samma fastställda
bestyckningsplaner.

Af de till 1877 års riksdag anmälda behof af artillerimateriel återstå

således ännu ouppfyllda sådana till en kostnad af ...... kronor 686,778

och har nu Förvaltningen af Sjöärendena, anmält att, förutom
ofvannämnda summa, erfordrades dels till anskaffning af
kanoner, lavetter, projektiler och kulsprutor för de nu under

byggnad varande kanonbåtarne ett belopp af.................. kronor 430,000

dels ock till åtskilliga andra uppgifna behof................................. 383,222

eller tillsammans kronor 1,500,000.

Ehuru önskligt det ur flere synpunkter skulle vara att kunna föreslå
Edei^s Kong!. Maj:t att af Riksdagen begära medel till alla de af
Förvaltningen sålunda uppgifna behof, anser jag mig nu icke böra
ifrågasätta anslag för anskaffningar, hvilka kunna till ett kommande år
uppskjutas, utan vid beräkningen öfver den artillerimateriel, för hvilken
medel bör af nu sammanträdande Riksdag äskas, endast upptaga
dels kanoner, projektiler in. m. till ofvannämnda kanonbåtar

kronor.....,..............................;........................................................................ 430,000

dels de för Flottan i öfrigt erforderlige projektiler till så stort
antal, att för hvarje kanon funnes 300 projektiler, för hvilket
ändamål fordrades, enligt af Förvaltningen lemnad uppgift:

granater till 9,24" kanoner 2400 k 105 kronor st.......... 252,000

» till 8,08" kanoner 100 å 67 » » 6,700

» till 5,63" kanoner 3100 å 28 » » 86,800

» till 4,l" kanoner 8100 å 10 » » 81,000

kulör till 5,63" kanoner 1200 å 36 » » 43,200 409700

tillhopa 899,700.

Och täcktes Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse härmed, till
Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1879 af ett extra
anslag å 900,000 kronor till artillerimateriel.

10. Minväsendet. I min underdåniga framställning den 8 Januari
1877, angående behofvet af anslag för minväsendet under år 1878,
Bih. Ull lUhä. Prut. 1878. 1 Sam/. 1 Afa''. 3

Bill. No 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

hemställde jag att medel måtte hos Riksdagen begäras dels för anskaffning
af maskiner för tillverkning af sådana delar af sjelfgående
torpeder, hvilka vid flottans varf härstädes ansåges kunna med fördel
förfärdigas, dels ock för aptering af befintliga ångslupar och fartyg för
stångtorpeder» Det af Eders Kongl. Maj:t, med bifall till min framställning,
af Riksdagen äskade anslag för minväsendet af 100,000 kronor
blef jemväl af Riksdagen beviljadt. Emellertid hade eu mariningeniör
blifvit beordrad till Fiume för att hos firman Whitehead & C:o, af hvilken
Sverige gemensamt med Norge tillöst sig rättigheten att vid egna varf
tillverka torpeder af firmans uppfinning, studera torpedtillverkningen
samt uppgöra beräkning öfver ungefärliga kostnaden för de maskiner
in. in., som voro behöfliga för dylika tillverkning vid flottans varf i
Stockholm. Sedan derefter från Norska Regeringens Marin- och Postdepartement
till Sjöförsvarsdepartementet ingått förfrågan, huruvida tillverkning
här i landet af Whitehcadska torpeder för bada ländernas
rakning^ lämpligen kunde företagas, erhöll Förvaltningen af Sjöärendena
befallning att i ämnet sig yttra, och har den 16 sistlidnc Oktober afgifvit
underdånigt utlåtande samt dervid öfverlcmnat eu utredning af ärendet,
verkstäld af flottans varfsbyrå, för tillfället förstärkt med ofvan omförmälte
mariningeniör.

Byrån, som med anledning af hvad sålunda förekommit, tagit frågan
om tillverkning af torpeder i hela dess vidd under pröfning, yttrar i
utlåtandet att flen ansåge det obestridligt att, vare sig en inhemsk tillverkning
af Whitehcadska torpeder anordnades eller icke, åtskilliga
ganska dyrbara anläggningar blcfve af nöden endast för minornas förvaring,
underhåll och skötsel, i anledning hvaraf den funnit sig böra
uppställa och söka besvara följande frågor, nemligen

dels hvad som erfordrades för torpedernas förvaring, underhåll och
skötsel, äfven om ingen nytillverkning ifrågakomme,

dels ock hvad derutöfver för den egentliga nytillverkningen vore
af nöden.

l:o.

Utgående från den meningen, att ifrågavarande torpedkonstruktion
särskildt för Sverige med dess egendomliga kustbildning vore särdeles
användbar samt att densamma inom den närmaste framtiden vid vårt
sjöförsvar komme till ett vidsträckt användande, har byrån, vid besvarandet
af den första frågan, visserligen icke ansett sig kunna uppställa
någon bestämd grund för beräkningen af det antal torpeder, som för

Bil. No i a. till Kong}. Maj:U Nåd. Prop. No J, om Statsverket 1878.

oss vore behöflig!, men likväl, enär någon förutsättning härutinnan vore
nödvändig för bestämmandet af behöfhgt magasinsutrymme samt erfor erliga

profapparater, verktyg och personal, trott sig kunna antaga detta
antal till 200. ”

Med stöd af detta antagande anför byrån i fråga om magasin för
förr äring en af torpeder hufvudsakligen följande:

att torpedernas särdeles invecklade och ömtåliga mekanism gjorde det
nödvändigt att de rum, i Indika de förvaras, voro fuktfria och under den
kallare årstiden kunde någorlunda uppvärmas, såvida man icke ville
underkasta sig att oupphörligen söndertaga, rentorka och åter hopsätta
(em, hvilket skulle medföra icke blott eu betydlig arbetskostnad, utan
älven torpedmekanismernas snara utslitande;

att af alla flottans på härvarande varf nu befintliga byggnader icke
funnes någon, som kunde för sitt nuvarande bruk undvaras och som
lemnade tillräckligt utrymme för 200 Whiteheadska torpeder jemte nödiga
lägenheter för deras undersökning och profning, samt att derföre eu nv
magasinsbyggnad för torpeder borde uppföras; "

att förslagsritning till eu sådan byggnad, att förläggas å, den tomt,
som upptages af den nuvarande tyggården eller omedelbart invid mindepartementets
redan befintliga laboratorium och instrumentförråd och
helt nära det nuvarande sjöminförrådet, blifvit uppgjord;

att, enär elektriska kablar förlora i isoleringsmotstånd om de längre
tid förvaras i luften, men i detta hänseende icke i nämnvärd mån förändras,
då de förvaras i vatten, hvilken erfarenhet förardedt att de för
min örsvaret afseclcla elektriska kablarne inom andra mariner förvaras
under vatten byrån ansett ett sådant förvaringsrum med minsta
kostnad och äfven i öfrig! lämpligast kunna erhållas" genom att i undra
våningen af det föreslagna torpedmagasinshuset inrätta hvälfda rum
eller s, k. kabelkar, att delvis fyllas med vatten hvari kablarne skulle
nedsänkas;

att, då det kontrakt med M:r Whitehead, hvarigenom Svenska
och Norska regeringarne tillhandlade sig 50 torpeder (25 för hvardera
andet) jemte hemligheten af uppfinningen samt rättigheten att inom
landet tillverka torpeder eller delar deraf, iklädt regeringarne skyldigheten
att till M:r Whitehead eller hans rätts innehafvare utbetala skadestånd,
derest genom någon Svenska eller Norska regeringens eller dess
representanters åtgärd hemligheten af torpedernas konstruktion blifver
bekant för någon af de staters regeringar, som ännu icke af M:r Whitelead.
köpt hans uppfinning, — det blefve nödvändigt att inrätta en
hemlig verkstad, der torpederna kunde af edsvuret folk söndertagas,

Bil. N:n 4 a, till Ko,tgl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

regleras, hopsättas och pröfvas samt deri tillräckligt utrymme funnes föi
nödiga arbetsmaskiner och verktyg, hvarjemte i närheten af denna verkstad
borde beredas rum för en med vatten fyld cistern för torpedernas
profning samt eu ängpump för komprimerande af luft jemte luftaccumulator; att

af dessa skäl magasinet borde innehålla: i den öfva vaningen,
i inbiten två rum, det ena afsedt för torpedernas reglering och undersökning,
niet andra till hemlig verkstad, samt på hvardera sidan en
större sal för färdiga torpeders förvaring, samt för inrymmande af profcisternen;
och i den undra, sju hvälfda rum, af hvilka fyra afseddes
till kabelkar att fyllas med vatten till 6 fots djup, ett hvalf för
inrymmande af ångpanna, luftkompressionspump och luftaccumulatoi
samt ångpump för vattenfyllning i kabelkaren .och den i nuvarande
min verkstaden befintliga ångmaskinen, med hvilken arbetsmaskinerna i
hemliga verkstnden skulle drifva», samt slutligen två hvalf för förvarande
af stångtorpeder och annan sjöminmateriel; samt

att kostnaden för denna byggnad, jemlikt upprättadt förslag, beräknats
till 226,743 kronor.

Beträffande erforderliga pr of apparater, verktyg in. m. anför byrån,
att förteckningar å de för torpedernas revidering nödiga maskiner, verktyg,
mallar och s. k. fixtures in. in. i den hemliga verkstaden, beräknade
att kosta 24,000 kronor, blifvit uppgjorda i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med eu af M:r Whitehead meddelad specifikation.

Vidkommande åter personalen har byrån uttalat följande åsigter:
att den personal, som erfordras dels för vårdandet i magasinet dels
för skötandet om bord af de Whiteheadska torpederna, företrädesvis borde
tagas ur mariningeniörstaten och bland maskinistunderofficerarne;

att då det icke vore lämpligt att upprätta en särskild stat, innefattande
det fåtal personel-, som härtill erfordrades, mariningeniör- och
maskiniststaterna borde ökas med det antal personer den Whiteheadska
torpeddetaljen kräfde, men att framdeles, sedan torpedfartygens antal
och med dem torpedpersonalen ökats, samt erfarenhet vunnits om de
fordringar personalen borde motsvara, frågan om dess organisation på
särskild stat syntes böra till förnyad pröfning upptagas;

att intet land, som skaffat sig den Whiteheadska torpedmaterielen,
ansett sig kunna undvara personer med teoretiska kunskaper för desammas
vård, underhåll och reglering, hvarföre eu teoretiskt och praktiskt
utbildad maskiningeniör i första rummet vore för ändamålet erforderlig; -

Bil. N:o 4 a. till Konr/l. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

att dernäst framstode behofvet af eu lista gradens maskinistunderofficer,
för att handhafva uppbörden i torpedmagasinet och hvilken i
öfrigt skulle hafva till åliggande att under ingeniörens särskilda medverkan
revidera torpederna samt derjemte vara verkmästare i torpedmagasinet; att

den slutliga hopsättningen och regleringen af torpederna borde
utföras uteslutande af dessa två personer, hvilka jemte ett fåtal officerare
borde vara de ende, som kände till hemligheten af torpedernas konstruktion
;

att på ett minfartyg åt Rams cert borde kommenderas två torpedmaskinister
och till biträde i torpedrummen derjemte 5 första klassens
sjömän af eldare- och handtverkskompaniet, för att biträda vid skötseln
af utskjutningsapparaten, luftkompressionspumpar och accumulatorn;

att alltså för den Whiteheadska torpeddetaljen borde uppsättas eu
personal af en mariningeniör, en maskinistunderofficer af lista graden,
fem maskinistunderofficerare af 2:dra graden samt fem första klassens
sjömän; börande ingeniören erhålla lika aflöning, pensionsrätt in. in. som
nu tillkommer mariningeniör, maskinisterne och manskapet lika aflöning,
som nu finnes för deras vederlikar i stat bestämd, men derjemte hvar
och en bland denna personal ett lämpligt arvode, dels på det att torpedtjensten
måtte blifva eftersträfvansvärd för dertill dugliga personer, dels
såsom ersättning ej mindre för den fara arbete af "denna beskaffenhet
medförde än ock för den trägnare tjenstgöring, dessa personer i förhållande
till sina kamrater erhölle.

2:o.

Med afseende å ny tillverkning vid flottans härvarande station af
Whiteheadska torpeder anför byrån hufvudsakligen att:

då den förut omnämnda personalen icke alltid upptogcs af arbeten
med vård och underhåll af samt öfning med torpedmaterielen och borde
ökas i samma mån som torpedfartygens antal, samt densamma icke kunde
på lämpligare sätt mellan sjökommenderingarne användas än med tillverkningen
af den materiel, den i krig skulle handhafva;

då uppfinnaren af dessa torpeder, tillika egare af den enda verkstad
i hela verlden, der sådana tillverkades, vore en gammal man, och hans
verkstad, för hemlighetens bevarande, vore så organiserad, att dess tillvaro
berodde af hans egen verksamhet, samt antagligen med hans bortgång
utsigten att erhålla detta slag af torpeder från utlandet blefve
ganska ringa;

Bil. No 3 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. No 1, om Statsverket 1878.

då kostnaden för de anordningar, som utöfver de förut specificerade
blefve nödvändiga för den egentliga nytillverkningen, inskränkte sig
hufvudsakligen till anskaffning af verktygsmaskiner, hvilka kunde och
herde uppsättas i den nuvarande mekaniska verkstaden och drifvas från
dess axelledning, och donna, kostnad, med eu beräknad tillverkning af
tretio stycken torpeder årligen, på sätt en bifogad förteckning utvisade,
utgjorde 105,000 kronor;

då ifrågavarande verktyg i alla händelser, äfven om torpedtillverkningen
af ett eller annat oförutsedt skäl framdeles skulle anses böra
upphöra, blefve af nytta för vanliga maskinarbeten, hvilka med visshet
kunde förutsättas allt framgent blifva erforderliga; samt

då för öfrig! af Norska Regeringens Marin- och Postdepartements
ofvan omförmälda skrifvelse framginge, att Departementet, derest torpedtillverkningen
härstädes komme till stånd, önskade här beställa sina torpeder,
och tillverkningen tydligen blefve ekonomiskt fördelaktigare ju
flera torpeder som för året tillverkades;

byrån på grund af dessa skäl ansett sig böra tillstyrka, att tillverkning
af Whiteheadska torpeder anordnades vid flottans varf i Stockholm.

Förvaltningen af Sjöärendena, som för sin del ansett önskvärd!, att
de torpeder, som äro behöfliga för vårt kustförsvar, måtte kunna tillverkas
på flottans egna varf, har emellertid — med afseende å såväl
förvarandet af de torpeder flottan redan eger, som tillverkning och skötsel
af nya sådana till den utsträckning, som med hänsyn till våra förhållanden
och det framtida behofvet, för så vidt detta nu kunde förutses, erfordras
— förmält sig hysa den åsigten att det åsyftade ändamålet skulle
kunna vinnas utan att så omfattande anordningar och uppförande af så
dyrbar bygnad, som blifvit föreslaget, behöfde genast företagas, och derföre
ansett den förråds- och vcrkstaclsbygnad för torpeders tillverkning
och vård, hvilken nu skulle ifrågakomma att uppföras, lämpligen kunna
inskränkas till en del af den bygnad, som den varfsbyråns förslag åtföljande
ritning upptoge. Första anläggningskostnaden skulle på sådant
sätt väsentligen minskas, och intet hinder mötte dessutom att framdeles,
i den mån behofvet växte, öka utrummet genom att fullfölja bygnadcn
enligt den ursprungliga ritningen.

Af en särskildt infordrad kostnadsberäkning för den del af den föreslagna
bygnaden, som ansåges för det närvarande kunna uppfylla ändamålet
framgår, att uppbyggandet af den hemliga verkstaden, som utgör

Bil. No 4 a, till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

midtelpartiet, och den ena flygeln af bygnaden med plats för 100 torpeder
skulle kosta 145,200 kronor, och att midtelpartiet samt två tredjedelar
åt hvardera flygeln med plats för 133 torpeder skulle kosta 168 200
kronor och således midtelpartiet och tredjedelen af hvardera flygeln
med plats för 60 å 70 torpeder omkring 117,000 kronor

Da intet tvifvel kan förefinnas derom, att icke sjelfgående minor
tor eu lång. framtid komma att utgöra ett krigsredskap, som särdeles
val .lampar sig för vart kustförsvar och, ehvad de komma att utgöras af
Wfuteheads eller någon annans konstruktion, det måste förutsättas att de
lililva försedda med mekanismer, Indika erfordra en noggrann vård och
eftersyn, samt att deras handterande krafvel’ sådana speciella kunskaper
som kunna påräknas endast hos den, som häråt egnat sina studier; då
särskild personal för de sjelfgående minornas handterande sålunda måste
atses, samt då denna, på sätt varfsbyrån anmärkt, icke under tiden mellan
o Dungarna kan bättre användas än vid tillverkningen af dessa redskap,
innu jag mig ega giltiga skål att i alla hufvudsakliga delar tillstyrka bifall
till hvad byrån föreslagit. Enär emellertid i afseende på mindetaljens vidare
ordnande Riksdagens medverkan för närvarande icke torde vara erforderlig
\ anc. delar ä„n dels i fråga om åstadkommandet af en magasinsbygnad
för minornas förvarande, eftersyn och vård och dels i fråga om medel
till . anskaffning af de maskiner, verktyg m. in. som äro erforderliga för
^tillverkning och probering, så torde jag, med anhållan om att "framdeles
fa Eders Kongl. Maj:ts pröfning underställa förslaget i öfrig! nu
hora inskränka mig till. att. redogöra för i hvad mån medel under år
1879 synas mig nödvändiga till de begge uppgiga ändamålen.

l a sätt ofvan är anfördt erfordras till maskiner och verktyg:
för minornas vård och probering .......... pr sZoO’ _

» nytillverkning ...........................................ZZZZZ"! »'' 105,000:'' -

sr i , r . .. n , Summa kr. 129,000: —

Åt de utaf sistlidne riksdag anvisade medel finnas för

närvarande odisponerade omkring 51,000 kr. eller
efter afdrag af 12,000 kr. till försök, stångminor
in. m...............................

hvadan således för ändamalet erfordras ytterligare

» 39,000:

90,000:

väl

Hvad bygnaden beträffar synes mig det förslag ritningen utvisar
lampa sig för de fordringar, som minornas och elektriska kablarnes

Bil. N:o 4 a, till Kong!. Majds Md, Prop. Mo 1, om Statsverket 1878.

behöriga vårdande nödvändigtvis krafvel Emellertid torde, på satt Förvaltningen
af Sjöärendena anmärkt, bygnadens dimensioner kunna för
uppfyllande af de närmaste årens behof betydligt minskas och densamma
sedermera, i mån af behof tillökas. Om äfven tillverkningen kunde börja
år 1879 och 30 minor årligen förfärdigas, hvaraf 15 för Norge, skulle
plats för ett större antal än omkring 70, deruti inberäknade de 25 yi
nu ega, icke erfordrades förr än 1882, och således intill nämnda ar
midtelpartiet samt tredjedelen af den öfriga bygnaden vara tdlråck ig.
Dessa delar af bygnaden kunna beräknas kosta 117,000 kronor, och
således båda de anförda behofvcn tillsammans erfordra 207,000 kronor.
Härutöfver torde ett belopp af i rundt tal 40,000 kronor böra beräknas,
för de utgifter, som utveckligen af denna vigtiga del af sjökrigsväsendet
betingar; Och hemställer jag alltså det Eders Kong!. Maj:t villo af^Riksdagen
för år 1879 äska ett extra anslag för minväsendet åt 247,000

kronor.

11 Spårvägar ä flottans varf i Carlshrona. Sedan Eders Kong!.
Mai:t under den 4 November 1876, vid pröfning af inkomna kostnadsförslag
och ritningar till utläggning af jernvägsspår emellan den till
Carlskrona stad ledande jernväg och flottans varf derstädes,_ förklarat
fråo-an, i betraktande af de dryga kostnader en sådan anläggning skulle
medföra, för tillfället icke föranleda annan åtgärd än meddelande åt nådig
föreskrift derom att, då utläggning af jernvägsspår inom varfvet ifragakomme,
sådan borde ske i öfverensstämmelse med angifven plan, enligt
hvilken varfvet skulle sättas i förbindelse med jernvägen medelst jernvägsspår,
draget genom tunnel under stadens torg till porten vid artillerielden,
så har Förvaltningen af Sjöärendena i anledning af en åt Varfschefen
vid Carlskrona station gjord framställning om beredande åt ett
anslag utaf 53,000 kronor för utförande af den del af ifrågavarande
jern vägsanläggning som afsåga varfvets område, i underdånighet hemställt
att, då utläggning af jernvägsspår inom varfvet vore af synnerlig vigt,
det af Varfschefen för ändamålet begärda beloppet måtte hos Riksdagen

äskas.

Enär den ifrågavarande spårvägsanläggningen afser att sammanbinda
den s. k. artillerigården, der alla de tunga kanoner som ingå i fartygens
bestyckningar uppläggas och vårdas, med »Nya Varfvet», der icke blott
den kran är uppförd, som begagnas vid kanonernas in- och uttagning
ur fartygen, utan äfven de nya verkstäderna finnas belägna, och således
o-en om denna anläggning en stor lättnad skulle uppstå vid transporten

Bil. N:o å a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1818.

af tyngre effekter, som nu måste i de flesta fall ske sjövägen i förening
med in- och . urlastningar, Indika kräfva stort antal dagsverken och förorsaka
betydlig tidsförlust, anser jag, lika med Förvaltningen af Sjöärendena,
det vara af synnerlig vigt att denna spårväg med det snaraste
kommer till stånd, och hemställer alltså det Eders Kongl. Maj:t måtte
hos innevarande års Riksdag till spårvägar å flottans varf i Carlskrona
äska ett extra anslag för år 1879 af 53,000 kronor.

12. Spårvägar å flottans varf i Stockholm. Varfschefen vid Stockholms
station har gjort framställning om anvisande af ett belopp af

23,000 kronor till anbringande af vändskifvor och rälsspår vid verkstäderna
och stora kranen å galérvarfvet derstädes, för underlättande af
eu mängd transporter, hvilkas verkställande krafvel'' en högst betydlig
både tid och arbetsstyrka; och får jag, på det arbetet med ifrågavarande
anläggning må kunna utföras i sammanhang med den pågående dockbygnaden,
lika med Förvaltningen af Sjöärendena, i underdånighet tillstyrka
att lör ändamålet hos Riksdagen äskas ett extra anslag af 23,000
kronor att under 1879 utgå,

13. Optiska signalstationer i Stockholms skärgård. I betraktande
såväl af det vidsträckta kustområde, hvilket vid ett fredsbrott bör af vår
flytande kustförsvarsmateriel bevakas, som af denna senares otillräcklighet
för detta ändamål, har flottans militärbyrå, i embetsskrifvelse den 20
Juni 1877, under åberopande att icke någon åtgärd afsedd att på ett
eller annat sätt öka vår försvarskraft borde försummas, samt att härtill
hörde åstadkommandet af sådana medel, hvarigenom säkra underrättelser
om en fiendes förehafvande kunde skyndsamt och i god tid erhållas från
de yttre halsbanden, hemställt att undersökningar måtte verkställas för
upprättandet af optiska och elektriska telegraflinier å vissa delar af skärgården.

Med anledning häraf erhöll den afdelning af flottans fartyg, som
under 1877 års höst utfört rekognosceringstjenst, uppdrag att verkställa
en dylik undersökning i Stockholms yttre skärgård, hvarefter
kostnadsförslag öfver den materiel, som för ifrågavarande ändamål
erfordrades inom nämnda område, blifvit uppgjord, slutande, hvad
den optiska signalmaterielen beträffar, på ett belopp af 20,665 kronor.

Den elektriska, som erfordras för att sammanbinda det föreslagna
optiska nätet med statens telegrafnät, har ännu icke hunnit förtecknas
och således icke heller förslag öfver kostnaderna för densamma uppBih.
till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 4

26 Bil. N:o 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

göras, mon dessa linieledningar äro icke särdeles långa och torde, i
händelse af behof, kunna med Telegrafverkets medverkan ganska hastigt
åstadkommas. Då deremot ''anskaffningen af den optiska tarfvar mera
tid, har jag ansett uppskof dermed icke böra ske utan, på det Eders
Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att, i händelse af behof, låta
upprätta optiska telegrafstationer i Stockholms skärgård, hos Riksdagen
böra göras framställning om anvisande för ändamålet af ett
extra anslag för år 1879, som för jemnande af de extra anslagens
summa torde böra utföras med 20,911 kronor 68 öre.

14. Nytt fartyg för Sjökarteverkets räkning. Vid besigtning af
sj ömätningsfartyget »Lärkan» har utrönts att detta fartyg icke, utan
reparation till skrofvet och insättande af ny ångpanna, längre kan vid
sjömätningar bGgagnas. Vid sadant förhalland© och da detta fartyg^
som år 1862 anskaffades och derefter hvarje år varit använda vid Björn
ätningarne i Stockholms skärgård och sjön Mälaren, till följd af sin.
ålder icke syntes förtjena en så dyrbar reparation, som nu, enligt hvad
behörigt besigtningsinstrument utvisade, vore för dess fortfarande ^begagnande
erforderlig, bär Chefen för Sjökarteverket under åberopande
deriemte dels att, sedan sjömätningarne i sjön Mälaren innevarande
år blifvit afskräde, detta fartyg i allt fall vore mindre lämpligt
till begagnande på kuster och i skärgårdar, som derefter till uppmätning
ifrågakomme, dels ock att det till logementsfartyg vid sjömätningarne
i Stockholms skärgård och sjön Mälaren under de tio senäste
åren begagnade mörsarefartyget »Bolus» icke heller längie kunde
till samma ändamål användas — hemställt att ett nytt sjömätningsfartyg,
lämpligt att begagna i de trakter der sjömätningsaibeten under
de närmaste tjugu åren borde utföras, eller på Östgötakusten, i Södra
Q varken, i södra delen af Kattegat, i Öresund och i Bottniska viken,
måtte få anskaffas. Kostnaden för ett sadant fartyg, hvilket bolde vala
af ungefär samma storlek, som sjömätningsfartyget »Gustaf af Klint»
uppginge till omkring 66,000 kronor, men Sjökarteverkets till förnyande
och reparation af dess fartygsmateriel afsedda besparade medel
till allenast 36,438 kronor 74 öre, i följd hvaraf och då omkring

10.000 kronor borde besparas för reparationer, sålunda endast 26,000
kronor återstode att till nybyggnad användas; och bär på grund häraf
bemälde Chef gjort framställning derom att nådig proposition måtte
till nästkommande Riksdag aflåtas om anvisande af ett anslag af

40.000 kronor såsom bidrag till anskaffande af. nytt sjömätningsfartyg.

Bil. No 4 a, till Kanyl. Majds Nåd, Prop. No 1, om Statsverket 1878.

.Med afseende, å sålunda anförda förhållanden och då det är af synnerlig
vigt att sjömätningsarbetena må kunna bedrifvas i samma utsträckning
som hittills varit fallet, men hvilket icke låter sig verkställas
derest ej nytt fartyg för Sjökarteverket anskaffas, får jag i
underdånighet hemställa, att hos Riksdagen måtte, för anskaffning af
sådant fartyg, begäras ett extra anslag för år 1879 å 40,000 kronor.

15. Ersättning för anskaffadt krut. Uti underdånig skrifvelse den
11 Maj 1877 anmälde Förvaltningen af Sjöärendena att under sommaren
samma år komrne att i flottans förråd och å dess fartyg finnas
fardiga 8 st. 9.24 tums, 25 st, 8.08 tums och 33 st. 5.63 tums bakladdmngskanoner,
för hvilka, med beräkning att för hvarje kanon afsåges
tre gånger 100 skott, erfordrades 10,200 centner krut af senare tiders
förbättrade tillverkning, men att tillgångarne i förråden uppginge till
endast omkring 1,200 centner; att antagligen icke mer än ett eller
annat hundratal centner kunde under året från Arméförvaltningen erhållas;
samt att kostnaden för anskaffning af 9,000 centner belgiskt
krut,, hvilken qvantitet utgjorde behofvet, beräknadt efter den för utledning
i allmänhet fastställa grund, eller tre utredningar, uppginge
till omkring 500,000 kronor; på grund hvaraf Förvaltningen hemstälde
att en tredjedel af nämnde qvantitet eller en utredning, såsom varande
i första hand behöflig, måtte få från utrikes ort upphandlas.

Arméförvaltningen, .häröfver hörd, upplyste, bland annat, dels att
den största qvantitet krigskrut af nyare slag, som med nuvarande arbetsmetoder
årligen kunde tillverkas vid de i gång varande krutverken
vid lorsebro och Åker, utgjorde omkring 1,000 centner för hvardera
stallet; dels ock att, sedan krut för artilleriets redan färdiga 9.24 tums
°c.k ,8-08 tums kanoner äfvensom till försök med fältartillerikanoner
blifvit af satt, den största qvantitet krut, som under loppet af år 1877
kunde af Arméförvaltningen tillhandahållas Flottan, utgjordes af omkring1
1,300 centner. 8

Vid anmälan härom den 18 Maj täcktes Eders Kong!. Maj:t anbefalla
Förvaltningen af Sjöärendena att gå i författning om anskaffning
lian utlandet af den nryckenhet belgiskt eller dermed jemförligt krut
som kunde erfordras för att flottans förråd deraf, utöfver redan tillgängliga
1,200 centner och den qvantitet, som under det då löpande
aret kunde från Arméförvaltningen erhållas, uppginge till den för en
utredning erforderliga, äfvensom att kostnaderna härför, beräknade att
ej öfverstiga 170,000 kronor, skulle af Förvaltningen af Sjöärendena

28 Bil. N:o 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

förskjutas och, sedan de blifvit till siffran kända, hos Eders Kongl.

Makt till ersättning anmälas. .

Uti skrifvelse den 21 sistlidne December har Förvaltningen anmält
att krut blifvit, i enlighet med den nådiga föreskriften, från
firman Pigou, Wilks & Laurence i London anskaffadt, samt att kostnaden
derför uppgår till 148,088 kronor 32 öre, med tillkännagifvande
derjemte att medel, som Förvaltningen kunde föreslå att användas till
bestridande af berörda utgifter, ej funnes att tillgå,

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt och da ifrågavarande
af omsorgen för rikets försvar med nödvändighet påkallade
utgift ej bör längre än till år 1879 under förskottstitel balanseras, tilstyrker''jag
framställning till Riksdagen att, till godtgörande af samma
utgift, måtte anvisas ett extra anslag af 148,088 kronor 32 öre.

16. Skeppsgosseinrättningen i Carlskrona. Sedan sistlidne års Riksdag
beviljat 395,000 kronor till ny byggnad för skeppsgosseinrättningen
i Carlskrona och deraf för 1878 anvisat 133,000 kronor, sa har förvaltningen
af Sjöärendena hemställt, att för fortsättande och af slutande
af detta arbete'' återstoden af det beviljade beloppet eller 262,000 kronor
måtte få för år 1879 utgå. Då emellertid ifrågavarande byggnad
enligt Eders Kongl. Maj:ts under den 31 sistlidne December fattade
beslut är afsedd att först den 1 September 1880 upplåta till Degagnande
torde, vid det förhållande att sjelfva kasernbyggnaden icke lärer
förr än mot slutet af 1879 komma under tak, betydliga arbeten a
densamma återstå till 1880; på grund hvaraf jag ansett mig hora hemställa
att, af det beviljade anslagets återstående belopp, tor ar 187 J
måtte anvisas 162,000 kronor.

17. Understöd åt en tiilernad ishafsexpedition. Sedan Eders Kongl.
Maj:t, i anledning af gjord framställning angående understöd för en under
år '' 1878 tiilernad vetenskaplig expedition till Norra Ishafvet, i nådig
beslut den 31 December 1877 förklarat sig vilja till Riksdag-en hemställa
att Riksdagen, jemte medgifvande af vissa uppgiga formaner
för expeditionen, till godtgörande af kostnaderna for det för expeditionen
afsedda ångfartygets försättande i sjödughgt skick a flottans
varf i Carlskrona, måtte å extra stat för år 1879 anvisa ett belopp af
25 000 kronor, — så torde ifrågavarande belopp få bland extra anslagen
å liufvudtiteln i nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof upptagas.

Bil. No 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1878
års riksstat upptagen och sådan den af mig nu är föreslagen utfaller
på följande sätt:

1878. 1873.

Ordinarie anslag ......... 5,139,000.

Extra ordinarie anslag 1,772,200.

Summa 6,911,200.

5.148.000 således ökning kronor 9,000.

2.169.000 » » » 396,800.

7.317.000 405,800.

Uppå tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Majrts Konungen till alla delar i
nåder bifalla hvad nu i afseende å regleringen af
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel blifvit
af Departementschefen i underdånighet hemstäldt; och
skulle utdrag af protokollet öfver hvad Kongl. Maj:t
sålunda beslutat Finansdepartementet meddelas, för
att läggas till grund vid författandet af Kongl.
Majrts nådiga proposition om statsverkets tillstånd
och behof, i hvad den komme att afse nämnde hufvudtitel.

In fidem protocolli
L. Th. Neijber.

Bih. Ull Rilcsd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. N:o 4 a. till BPongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Sammandrag

uppgjorda beräkningar öfver beliofvet af befäl vid Flottan.

		j Flaggman. . }	Kommendörer.	Korn.-kaptener.	Kaptener.	Löjtnanter och. TTn derlö j tn anter.	Summa.
öfverstyrelsen ...................................		2		3	4	2	11 :
Sjökrigsskolan och Sjökarteverket ..		—	_	2	1	__	3
Yarfvcn ........................................		1	i	6	7	5	20
Depoterna .........................................		1	i	5	13	6	26
Kompanibefäl, Båtsmanshållet ......		—	—	—	12	_	12
Fartygen.........................................		1	4	18	43	104	170
Minförsvaret ......................................		—	—	—	12	12	24
Sjöbefästningarne vid Carlskrona.....		—	_	2	4	4	10
Reserv 10 % .....................................		—	—	2	10	13	25
	Summa	5	6	38	106	146	301
Befintligt befäl af Flottan .............		4	4 !	20	43	65 !	136
i> » » Flottans reserv .		—	9 !	16	45	5	75
	Summa	4 i	13 \|	36	88	70	211
Brist ................................................	...............	1	- !	2 \|	18	76 j	90 j

Bill. till Bihd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afl.

‘2

Bil. No 4 a. till Kongl. Maj:ts Nåd, Trop. No 1, om Statsverk 1878.

Förslag

till

Riksstat för Femte luifvufltiteln år 1879.

''"..IV , -1.. . ........... ......—=	-----		Indelt ränta
			och ersättning
	Penningar.		för indragna	Summa,
Sjöförsvars-Dcpartcmentet.			räntor.
			Förslagsanslag.
Departementet och öfverstyrelsen.	Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor	öre
Departementschefen:
nuvarande anslag.................................. 15,000: •
Tillkommer förkolning ......................... 2,000: —	17,000	—	—	—	17,000	—
Departementets Kansli- och Kommando-expeditioner:
nuvarande anslag................................... 19,800: • •
Tillkommer förhöjning .......................... 7,000: —	26,800	--	—		26,800	—
Marinförvaltningen ......................................................	38,600	—	—	—	38,600	--
Sgr	82,400	—	—	—	82,400	—
Flottans personal.
■Aflöning för flottans kårer och stater.....................	1,201,484	—	—	—	1,201,484	I
Ålders tillägg, förslagsanslag ...................................	25,000	—	—	—	25,000	—
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, för-
slagsanslag, högst...................................................	282,000	—	—		282,000	—
Natura-underhåll, förslagsanslag ...............................	452,450	—	—		452,450
Båtsmansindelningen .................................................	—		; 81,053	98	81,053	98
Tillskott i de till båtsmansindelningen i Blekinge
län anslagna räntor, förslagsanslag ......................	24,000	i	; ------		24,000	i
Sgr	1,984,934	—	81,053	98 2,065,987	98
Flottans materiel.				''
Flottans nybydgnad och underhåll, reservationsanslag	1,078,800	1-	—		1,078,800	—
Sgr	1,078,800	\|-	l--		1,078,800	—
Transport	3,146,134	-	81,053	98 3,227,187	98

Bil. No 4 a, till Kong!. Naf.ts Nåd, Prof. No 1, om Statsverket 1878.

			Indelt ränta och ersättning
	Penningar.	för indragna	Summa.
			räntor.
			Förslagsanslag
	Kronor	före \|	( Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	3,146,134	L	81,053	98	3,227,187	98
Diverse anslag.
Flottans öfningar, reservationsanslag........................... Undervisningsverken:	550,000	1__	—	—	550,000	—
Sjökrigsskolan ....................................... 31,040: — Skeppsgosseskolan ................................. 8,780: —	39,820				39,820
För sjömätningar och sjökartekontorets verksamhet,
reservationsanslag .............................................. Till stipendier åt sjöofficerare under anställning i	60,000	—		—	60,000	—
utländsk tjenst eller kommendering utrikes	15,000	—	—	_	15,000	_
Durchmarsclikostnader, reservationsanslaa .................	30,000	—	__	_	30,000
För sjukvård...........................................................	39,000		__	__	39,000
För diverse behof...........	19,175	—	__	_	19,175
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag........	15,000	—	__	_	15,000	__
Skrifmaterialier och expenser, ved in. va. förslagsanslag	35,607	02	—	_	35,607	02
Extra utgifter.............................................................	12,500	—	—	_\|	12,500	—
Sgr	816,102	02	—	_	816,102	02
Handeln.
Lots och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna,
reservationsanslag ......................................................	1,000,000		460	—	1,000,460	_
Undervisningsanstalter för sjöfart ..............................	95,250	—	---''	—	95,250	_
Nautisk-meteorologiska byrån ....................................	9,000		-—	—	9,000
Sgr	1,104,250	i i	460	_j	1,104,710
Summa	5,066 486 02	81,513 98	5,148,000 —

Bil. N:o 4 b. till Kong! Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Sjöförscars-ärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Stats-Rådet å
Stockholms Slott den 31 December 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre Be Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena, Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alstramer,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departementschefen, Stats-Rådet Friherre von Otter anmälde i underdånighet
följande ärenden:

ll:o.

En af medicine licentiaten Wilhelm Uhrström ingifven samt utaf
Förvaltningen af Sjöärendena uti infordradt utlåtande tillstyrkt underdånig
ansökning att, som han under tjenstgöring såsom uppbördsläkare
vid flottan ådragit sig en skada, åtföljd af, såsom det syntes,
Bih. till Riktd. Prut. 1878. 1 Sami. 1 Afl. 1

Bil. No 4 b. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

obotlig sjukdom, hvarigenom lian blifvit urståndsätta att genom arbete
förtjena nödigt lefnadsuppehälle, honom måtte beviljas en årlig pension
af i,000 kronor; varande vid ansökningen fogadt ett utdrag al flottans
stations i Stockholm krigsrätts protokoll den 15 November 1877, af

hvilket framginge, . .

att då Uhrström, som under sommaren 1877 tjenstgjorde såsom
uppbördsläkare för flottans minfartyg _ i Stockholms skärgård, den 6 Juli
samma år skulle för tjenstgöring begifva sig till ett af fartygen, Uhrström,
som för att komma i den båt med hvilken han skulle till fartyget
afhemtas nödgades gå ut på ett par stenar, vid ombordstigandet
i båten halkade, föll baklänges och i fallet mot en sten svårt stötte
högra armbågen samt mot något hårdt föremål ryggraden midt emellan
skuldrorna; äfvensom

att Uhrström efter denna händelse visserligen några dagar maste
ligga stilla och emellanåt erfor smärta i ryggraden, men att häftigare
symptomer uppträdde först i slutet af nästföljande Oktober, då vid undersökning
befanns att redan ett par kotor voio så starkt inflamme
rade att de utbugtade, bildande en liten puckel, hvarefter Uhrström,
med mellantider af ringa förbättring, varit sjuk;

Och inhemtades af ansökningen bifogade läkarebetyg dels den 9
November 1877 af med. d:r M. Sondén, att Uhrström, som sedan den
28 September 1876 vårdats a Diakoniss-sjukhuset härstädes, under tiden
visserligen så till vida förbättrats, att han med hjelp af ett bandage
och med stöd af kryckor under några minuter i sänder kunde gå uppe,
men att med afseende på sjelfva sjukdomen och tillståndet i det hela
ingen märkbar förändring inträdt, som skulle kunna gifva grundadt
hopp om vederfående; dels den 12 November 1877 af f. d. professoren
P. H. Malmsten, som förut vårdat Uhrström å Serafimerlasarettet, att

dennes åkomma vore bestämdt obotlig.

Af handlingarna bilagda intyg upplystes derjemte _ att Uhrström
vore född den 7 Februari 1842, hade aflagdt medicine licentiatexamen
den 9 December 1874 och under fyra efter hvarandra följande år tjenstgjort
såsom uppbördsläkare ombord a flottans fartyg.

Då alltså medicine licentiaten Wilhelm Uhrström under tjensteutöfning
vid flottan ådragit sig obotlig kroppsskada, hvarigenom icke
blott hans nyss började bana såsom läkare blifvit afbruten, utan lian
derjemte blifvit urståndsätta att genom annat arbete förtjena sitt lefnadsuppehälle,
tillstyrkte Statsrådet att Kongl. Maj:t, med hänsyn till härvid
förkommande synnerligen behjertansvärda omständigheter, täcktes
föreslå Riksdagen att åt med. licentiaten Uhrström på allmänna indrag -

Bil No 4 b. till Kong! Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 3

mngs staten uppföra en årlig pension af 1,000 kronor att från och med
innevarande år under lians återstående lifstid utgå;

hvarjemte Statsrådet hemstälde att, i händelse af nådigt bifall härtill,
protokollsutdrag i ämnet finge meddelas Finansdepartementet till
efterrättelse vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under
nies statens nionde liufvudtitel.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla och bifalla
hvad Statsrådet uti de under n:ris 3—11 härofvan
mtagna mål underdånigst hemställt och förelagit.

In fidem protocolli
L. Th. Neijber.

- .

Bil No de. till Kongl, Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Sjöförsvars-drenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 31 December 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer
Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena, Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle, ’

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von (Utter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departements-Chefen, Statsrådet Friherre von Otter anmälde i underdånighet
följande ärenden:

13:o.

Förvaltningens af Sjöärendena underdåniga skrifvelse den 29 December
1876, hvari bemälda embetsverk,

med anmälan att kammardrängen Wilhelm Lundqvist, hvilken är
född den 27 December 1828 och den 15 Januari 1858 blifvit anställd
såsom extra ordinarie kammardräng hos Förvaltningen samt den 20
Juni 1862 förordnats att bestrida förenämnda tjenst hos detta embets
verk, alltsedan den 14 Februari 1874 i följd af styrkt sjuklighet icke
kunnat sin tjenst utöfva, &

_ anhållit att då kammardrängen Lundqvist, som enligt ett af medicine
doktor N. L. Klingvall den 27 December 1876 utfärdadt intyg
fortfarande vore sjuk och vårdades för obotlig sjukdom (Phtisis pulmoBih.
till Bibel. Prot. 1878. 1 Sami 1 Äfd. 1 2

Bil. N:o 4 c. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 187 8.

xram) icke vidare kunde sköta samma tjenst, han måtte varda uppförd å
allmänna indragningsstaten, att från och med månaden näst. efter
den i hvilken afsked honom beviljas, under sin återstående lifstid åtnjuta
årlig pension till belopp af 600 kronor, motsvarande hans nuvarande
lön. o

Uti häröfver infordradt och den 30 Januari innevarande ar aigiigifvet
underdånigt utlåtande hade Statskontoret anfört att,

ehuru Lundqvist då väl endast uppnått en ålder af något öfver
48 år och under 18 år tjenat staten och således i afseende å lefnadsoch
tjensteår icke på långt när uppfyllt de i författningarna föreskrifna
vilkoren för den civile embets- och tjensteman tillkommande och, enligt
Statskontorets cirkulär af den 14 April 1808, äfven till vaktbetj eningen
utsträckta rättighet att vid afskedstagandet undfå pension å Allmänna

Indragningsstaten, .

Statskontoret likväl, i betraktande deraf, att Lundqvist, enligt hvad
upplyst blifvit, allt sedan Februari månad år 1874 i följd af styrkt sjuklighet
icke kunnat sin tjenst utöfva samt att på grund af ofvanberörda
läkarebetyg syntes kunna antagas, att någon tjensteutöfning af honom
icke vidare vore att påräkna, ansåge sig ega anledning på det sä,tt
tillstyrka nådigt bifall till den gjorda framställningen, att Kongl. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att kammardrängen Lundqvist, nar
han från tjensten undfått afsked, må från och med månaden näst derefter
såsom pension under sin återstående lifstid å .allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett tre fjerdedelar af sin å ordinarie stat uppförda
aflöning motsvarande belopp af 450 kronor årligen.

På grund af sålunda anförda förhållanden tillstyrkte Statsrådet,
det täcktes Kongl. Maj:t föreslå näst sammanträdande Riksdag, att
kammardrängen Lundqvist må, när han från tjensten undfått afsked,
från och med månaden näst derefter såsom pension under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett belopp af 450
kronor årligen.

Hvad Statsrådet i detta ärende underdånigst tillstyrkt
och hemställt behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla.

In fidem protocolli
L. Th. Neijber.

Stockholm, K. L. Beckman, 1878-

Till. No 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-drenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 4 Januari 1878.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena Björnstjerna.
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otur,

Forssell och
Rosensvärd.

Med erinran, att Kongl. Maj:t den 24 sistlidne Maj, enligt hvad
då förda statsrådsprotokoll utvisar, i vissa dolar till pröfning företagit
utsedde komiterades den 13 Oktober 1875 angående tjenste- och lönereglering
föi landsstaten afgifna betänkande jemte deröfver inkomne
utlåtanden, anmälde Departementschefen, Statsrådet Thyselius, att kammarkollegium
och statskontoret — hvilka i sammanhang dermed erhålit
befallning dels att inkomma med förslag till lönereglering för de
vid landsstaten anstälde embets- och tjenstemän med undantag af
landshöfding, räntmästare och häradsskrifvare, dels ock att, gemensamt
med. Kammarrätten, afgifva yttrande rörande komiterades förslag om förändring
af räntmästarebefattningarne, indragning af liäradsskrifvaretjensterna
och bestridande af de med dessa befattningar förenade göromål
samt om aflöningen derför — den 10 sistlidne Oktober aflemnat
Bill. till Piksd. Prat. 1878. 1 Sarnl. 1 Afd.

Bil N-.o 5 till Kom//. Magt* Nåd. Prop. Ko 1, om Statsverket 1878.

förstnämnda förslag; och anhöll Departementschefen, att beiöida förslag
och i sammanhang'' dermed öfriga frågor angående reglering af de
för »landsstaterna i länen» under år 1879 erforderliga utgifter nu måtte
få underställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hvarvid Departementschefen,
med hemställan vidare att samma förslag matte få tryckas, föi
att med blifvande riksdagstryck utdelas, och att utdrag af åberopade
statsrådsprotokollet den 24 Maj 1877 finge såsom bilaga åtfölja detta

protokoll, anförde: _

Vid den underdåniga föredragningen af frågan om lönereglering för

de tjenstemän i landsstaten, hvilka kollegiernes omförmälda förslag afser,
synes mig lämpligt att hufvudsakligen följa samma ordning, som kolleo-ierne,
med den väsendtligt afvikelse allenast, att jag, för vinnande
af större reda vid framställningen i öfrigt, anser mig böra gorå början
med frågan om och i hvilken män de nuvarande tjenstemännen vid landsstaten
kunna anses skyldiga underkasta sig lönereglering, utan någon lät
tighet för dem att af staten bibehållas vid vissa löneförmåner eller
att för en del sådane, hvaraf de gå i mistning, erhålla godtgörelse.

Enär genom den utredning, som i detta ämne af kollegierne åstadkommits,
är upplyst, att de tjenstemän, hvilka blifvit före 1856 tillsatte,
äro, med endast två undantag, enligt sina fullmakter underkastade
lönereglering, som ännu icke blifvit definitift afslutad och faststäld,
samt, hvad angår öfrige tjenstemännen, den lönestat, som vid
deras tillsättande funnits gällande, vant endast provisorisk, torde, i
öfverensstämmelse med hvad jemväl kollegierne ansett, vara otvifvelaktigt,
att samtlige landsstatstjenstemännen äro pligtig^ att, utan någon
rätt till bibehållande af eller ersättning för vissa löneförmåner, ingå på
ny lönereglering, de två omförmälde tjenstemän, hvilkas fullmakter äro
uti ifrågakomma hänseendet ovilkorlig!!, dock med det undantag, hvartill
omständigheterna finnas föranleda. _ „

Dessa två tjenstemän, de nuvarande kronofogdarne i Oster-Nerikes
och Nora fögderier af Örebro län, hvilka blifvit tillsatte den förre 1837
och den senare 1844, synas nemligen vara berättigade eller åtminstone
ega billigt anspråk på att få åtnjuta de inkomster oafkortade, hvilka
enligt då gällande lönestat blifvit dem tillförsäkrade.

I afseende å dessa tjenstemän förekommer emellertid, att de enligt
den nya staten skulle komma i åtnjutande af förbättring i löneförmåner,
så att, då det till kronofogden i Nora fögderi anslagna boställe
blifvit till statsverket indraget, men kronofogden i Oster-Nerikes fögderi
ännu på stat innehar bostället Attersta med qvarn, äfven ifråga -

Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

varande begge tjensteman synas böra i den nya löneregleringen upptagas,
med den inskränkning allenast, att den sistbemält torde vara
berättigad, att fortfarande, om lian så önskar, mot vederbörligt afdrag
å lönen, vid b o ställsrättigheten bibehållas.

Då jag härefter, följande den ordning, kollegierne i sitt utlåtande
iakttagit, öfvergår till frågan huruvida boställen dier letning sjor dar lämpligen
böra för tjenstemännen anslås, torde få erinras, hurusom Rikets
Ständer vid 1862—63 årens riksdag beslöto, dels att fem uppgifna
länsmansboställen skulle indragas samt dels att i sådane fall, der vederbörande
kronofogde, häradsskrifvare eller länsman förklarade sig villig
afträda innehafvande boställe och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tillstyrkte samt Eders Kongl. Maj:t, efter kollegiernas hörande,
pröfvade indragning af sådant boställe lämplig, sådan indelningshafvare
då, emot boställets afträdande till kronan, skulle berättigas att
efter det belopp, hvartill boställets afkastning och räntan i staten upptages,
åtnjuta ersättning i kontant till fyllnad i förut utgående aflöning
samt derjemte undfå särskild hyresersättning till belopp af 300 kronor
för kronofogde och häradsskrifvare samt 150 kronor för länsman.

I följd häraf hafva åtskilliga boställen sedermera blifvit till kronan
afträdde, hvarförutom vid inträffade ledigheter efter år 1873 flere kronofogdeboställen
blifvit, enligt särskilda nådiga bref, till statsverket indragna,
så att lön- närvarande boställen icke finnas anvisade flere af
nu ifrågavarande tjenstemän, än 36 kronofogdar och 201 länsmän;
hvarjemte 5 landssekreterare och 6 landskamrerare innehafva boställen
eller löningsjordar.

De skäl, som åberopats till stöd för den numera antagna grundsatsen,
att enligt regeln boställen icke böra åt statens tjenstemän anvisas,
hafva vid flere föregående tillfällen blifvit af Eders Kongl. Maj:t
godkände; hvarföre jag, under åberopande af samma skäl, torde kunna
inskränka mitt yttrande i detta ämne till angifvande huruvida, enligt
min uppfattning, berörda grundsats bör i afseende på ifrågavarande
tjensteman vinna allmän tillämpning eller huruvida icke någon inskränkning
deri må anses vara af särskilda förhållanden betingad.

Hvad dervid först angår de boställen, som innehafvas af landssekreterare,
landskamrerare och kronofogdar, är jag med komiterade
och kollegierne ense derom, att något skäl för dessa boställens bibehållande
icke förefinnes; och då jag således i underdånighet förordar,
att samma boställen måtte till kronan indragas, torde jag i sammanhang
dermed få uttala min mening såväl om den tidpunkt, då verkställigheten

4 Bil. No 5 till Kong! Majds Nådiga Trop. No 1, om Statsverket 1878.

häraf synes böra ega rum, som och om de vilkor, hvilka i afseende
derå torde böra bestämmas.

Beträffande tidpunkten för berörde boställens indragning, tillåter
jag mig i underdånighet erinra, att, på grund af livad blifvit bär ofvan
anfördt, af ifrågavarande tjensteman allenast kronofogden i Öster-Nerikes
fögderi kan anses berättigad, att få under sin tjenstetid behålla sitt
boställe. Men, om också en dylik rättighet icke obestridligen tillkommer
do öfrige tjenstemännen, så synes det likväl, som borde ej heller
för dem någon inskränkning härutinnan stadgas. För den händelse
nemligen, att tjensteman, som sjelf öfvertagit brukningen af sitt boställe,
finge sig ålagdt, att under sin tjenstetid derifrån afstå, komme
sådant att sannolikt verka en svår rubbning i hans ekonomiska anordningar
och beräkningar, som kunde förorsaka betydliga, af honom icke
förskyllade förluster. I sådana fall åter, der tjensteman icke bar
boställe under eget bruk, är detta merendels på hans tjenstetid utarrenderadt,
ofta med honom, utöfver arrendesumman, betingad rätt
till bostad och andra förmåner. Billigheten synes derföre bjuda, att
det lemnas ifrågavarande tjensteman öppet, att för sin tjenstetid
mot behörigt afdrag på den kontanta lönen behålla boställena; hvarföre
deras indragning torde icke böra under nuvarande indelningshafvares
tjenstetid ega rum i annan händelse, än att vederbörande sjeltve anmäla
sig till boställenas afträdande.

I fråga åter om vilkoren härvid, erfordras i främsta rummet bestämmelse
om sättet för fardagsårets beräknande. Enär, i händelse af
indelningshafvares afgång ur tjenst, boställe icke anses uppsagdt vid
någon tidpunkt, hvarunder denne på grund af tjenstgöring innehaft
bostället såsom en löneförmån, utan först den dag, då, genom hans
afgång ur tjensten, en ny sakernas ordning inträdt, så torde ej heller
i förevarande fall uppsägningen få beräknas från någon mer eller mindre
godtryckligt bestämd tidpunkt, hvarvid indelningshafvare!! på den gamla
staten innehaft bostället, utan först då detta förhållande med den nya
statens trädande i verkställighet vid 1879 års början upphör. Och
skulle sålunda, enligt denna, vid indragningen af militieboställena nyligen
följda beräkningsgrund, fardagsåret för de boställen, hvilka i sammanhang
med löneregleringens införande afstås, komma att sluta vid 1881
års midfasta.

Till. iförekom mande af förlust för sådan indelningshafvare, som på
boställe har honom enskildt tillhörig åbyggnad, synes vidare en likartad
förmån, som vid löneregleringen för häradshöfdingarne blifvit dem tillförsäkrad,
böra ifrågavarande tjenstemän medgifvas och för sådant

Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. N;o 1, om Statsverket 1878.

ändamål stadgas, att statsverket, då boställe afträdes, mot lösen öfvertager
så. kallade öfverloppshns, derest de befinnas för bostället, om ej
nödvändiga, dock nyttiga.

Hvad slutligen beträffar frågan om anvisande af boställen åt länsmännen,
så hafva komiterade, som föreslagit att länsmanstjensterne
måtte indragas, i följd deraf saknat anledning, att i detta ämne afgifva
något yttrande.

Sedan Eders Kongl. Magt emellertid ogillat den ifrågasatta organisativa.
förändring af landsstaten, som skulle hafva länsmanstjensternas
indragning till följd, har jag, med afseende på den flerestädes öfverklaga^
svårigheten för länsmannen att inom sitt tjensgöringsdistrikt förskaffa
sig tjenlig bostad, äfvensom att, utan allt för betungade kostnader,
bereda sig tillgång till de för tjensteresor erforderlige hästar, ansett
höra i sammanhang med löneregleringen komma under öfvervägande,
huruvida icke omförmälde svårigheter, der de förefinnas, kunna och
böra genom, statens mellankomst afhjelpas på det sätt, att åt länsmannen
anvisas någon lämpligt belägen jordlägenhet, försedd med
nödiga åbyggnader och omfattande så stor jordrymd, att derå kunna
födas eu eller två hästar. I anledning häraf och då antagligen redan
nu inom. flere länsmansdistrikt finnas kronan tillhörige fastigheter, som
kunna för nämnda ändamål användas, har jag anmodat Eders Kongl.
Maj:ts samtlige befallningshafvande att i frågan afgifva yttrande; och,
sedan sådana yttranden från de flesta af rikets län inkommit, har Eders
Kongl. Maj:t i ämnet infordrat jemväl kollcgiernes underdåniga utlåtande.

Under vitsordande, att den anmärkta svårigheten för länsmännen,
att anskaffa passande bostad och de för tjensteresorna behöfliga hästar,
mångenstädes, i hög grad förefunnes, hafva de flesta af Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, äfvensom kollegierna, tillstyrkt den af mig
sålunda ifrågasatta anordningen och såsom stöd härför vidare anfört
hufvudsakligen, att derigenom skulle beredas såväl det allmänna gagn,
att då bostället, hvarest länsmannen borde hafva sin bostad, der ej,
efter nådig pröfning i hvarje särskildt fall, undantag derifrån ansåges
kunna medgifvas, borde, om möjligt vore, erhålla centralt läge inom
distriktet, länsmannens polisuppsigt skulle genom boställens anvisande
betydligt underlättas på samma gång, som befolkningens beqvämlighet,
med. hänsyn till nödiga resor till länsmanskontoret, blefvo i största
möjliga måtto tillgodosedd, som ock den fördel, hvilken innefattades
deri, att länsmannen, som blefve, hvad som borde vara, en bofast man,
skulle härigenom lättare, än eljest, kunna bevara den sjelfständighet,

Bil N:o 5 till Kongl Maj:ts Nådiga Trop. N:o /, om Statsverket 1X78.

hvaraf han, i följd af sin nästan dagliga beröring med befolkningen,
icke mindre, utan snarare mera, än andra tjensteman, vore i sin tjensteutöfning
beroende.

• Hvad sålunda förekommit har stadgat mbl _ öfvertygelse om nyttan
och behöfligheten deråt, att länsmännen, savidt ske kan, varda med
bostadslägenheter försedde, dermed ock den fördel vunnes, att länsmännen,
Indika vid husesyner och ekonomiska besigtningar otta skola
bevaka kronans rätt, egde tillfälle att sjelfve förvärfva någon erfarenhet
i afseende å åbyggnaders beskaffenhet och underhåll samt vid beräknandet
af kostnaderna för nybyggnader och reparationer; och vid
sådant förhållande har jag att afgifva underdånigt yttrande om de åtgärder,
som kunna anses för detta ändamals vinnande lämplige.

I afseende härå förekommer, att en del af de nuvarande länsmansboställena
dels äro olämpligt Inhägna antingen utom indelningshafvarens
tjensgoringsområde, eller vid yttersta gränsen deraf eller sa aflägset
från allmän väg, att de icke lämpligen kunna af indelning shafv ar en
bebos, dels sakna erforderliga åbyggnader och dels äro förenade med
jordbruk eller binäring af den omfattning, att deras skötande är för
tjenstens behöriga upprätthållande hinderlig!, Indika förhallanden, jemte
andra af vexlande beskaffenhet, kunna föranleda, att vissa af dessa
boställen icke böra vid tjensterna bibehållas. Det synes derföre lämpligt,
att, på sätt kollegierno förordat, frågan om de nuvarande boställenas
bibehållande i oförändradt skick, eller om deras indragning eller
utbytande mot andra mera passande lägenheter göres i hvarje särskilt
fall beroende på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

I fråga åter om beredande af bostadslägenhet åt sådana länsmän,
som sakna eu dylik förmån, torde, på sätt anmärkt blifvit, staten icke
kunna, utan allt för dryga kostnader, till boställe åt länsmännen inköpa
enskilde tillhörige lägenheter, så att en dylik åtgärd synes icke böla
annat än i undantagsfall ifrågakomma. Enligt regeln torde derföre
endast sådane kronans jordegendomar, som, efter Eder Kongl. Maj:ts
nådiga bepröfvande i hvarje särskild! fall, befinnas vara till bostadslägenheter
åt länsmän tjenliga, böra dertill upplåtas; dock endast i den
män, gällande arrendekontrakt eller andra i afseende pa dylika egendomars
användande meddelade bestämmelser det medgifva.

Då sålunda länsman sboställenas bibehållande ansetts nödigt bland
annat af det hufvudsakliga skäl, att den öfverklagade svårigheten för
länsmännen att förskaffa sig tjenlig bostad derigenom komme att undanrödja^;
men härutinnan å ena sidan förekommer, att, derest det så
kaliade fardagsåret bibehölles, så att eu ny indelningshafvare körnare

Bil No ö till Kong!. Maj-Ja Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1S76.

af bostadslägenheter i besittning först inom en tidrymd af minst 1 år
och nära 3 månader samt högst 2 år och närmare 3 månader från företrädarens
afgång ur tjensten, berörda syftemål skulle i väsendtlig
man motverkas, under det att a andra sidan visar sig uppenbart, att
sa lång. tid, som den för jordbruksfastigheter i allmänhet föreskrift^
fardagstid, icke är nödig till förberedelse för afflyttning och frånträdande
al boställen af det mindre omfång och med det ringa jordbruk,
som länsmännens . skulle erhålla, finner jag mig böra i underdånighet
förorda, att, i enlighet med hvad kollegierne föreslagit, i afseende på
dessa boställen, det så kallade fardagsåret må upphöra, så att samma
boställen, efter afgång ur tjensten, skola, mot ersättning för verkstäldt
höstutsäde och dertill användt arbete samt den öfriga jordens beredning,
fianträdas ett år tidigare, än enligt hittills gällande bestämmelse!
skolat ske, äfvensom och enär likväl någon rubbning i nuvarande
mdelningshafvai es rätt till åtnjutande af fardagsår icke torde få af
nämnda stadgande föranledas, jag, jemväl i likhet med kollegierne,
anser . det undantag derifrån böra under öfvergången till den nya
i egt er ingen ega rum, att sådan indelningshafvare må sin berörda rätt
tillgodonjuta mot det efterträdaren under fardagsåret får uppbära
lönen .utan det afdrag derå för boställsafkastningen, som han eljest
bort vidkännas. ''

I följd deraf, afl en del af landsstatens tjensteman''2 äfven efter
löneregleringen skulle komma att innehafva boställen, torde erfordras
någon särskild anordning till bestämmande af den inkomst, som berörde
förmån derefter skall anses för vederbörande indelningshafvare
medföra, och får jag härutinnan till nådigt bifall i underdånighet anmäla,
det,
ning, här nedan förmäles, skulle fastställas sålunda, att den komme
att motsvara hvad staten af bostället kunde påräkna, derest detsamma
bletve för dess räkning utarrenderad!

Det bör i fråga härom erinras, att boställsafkomsten är i nu gällande
stater upptagen till samma belopp, hvartill den i sammanhang
med den for landsstaten beviljade löneförhöjning vid 1856 års riksdag
beräknades så att eu ny uppskattning af denna afkomst synes, med
hänsyn till de forändrade förhållanden, som sedan dess inträffat, böra
ega rum helst Rikets Ständer redan vid berörde riksdag ansett en
sådan behöflig och derom gjort underdånig framställning. Ett af Eders
Kong!. Magt i anledning häraf framlagdt förslag, enligt hvilket afkomsten
skulle upptagas till tre procent af det värde, hvartill boställena
val bevillningstaxenng af pröfningskomité uppskattades, har väl blifvit

Bil. No 5 till Kolli]!. Maj ds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

vid 1862—63 årens riksdag godkändt, men de stater, som med föranledande
häraf uppgjordes, hafva af förekommen anledning icke kunnat
vinna tillämpning.

Under anförande, hurusom flerestädes boställsafkomsten efter en
sådan beräkningsgrund icke skulle uppgå ens till det belopp, hvartill
den nu vore upptagen, hafva kollegierne såsom ytterligare stöd för
olämpligheten deraf, att grunda uppskattningen på taxeringsvärdena,
åberopat, att mot det sätt, hvarpå bevillningsstadgan på olika, orter
tillämpades, blifvit på senare tider framställda sådana anmärkningar,
att tillförlitligheten af de på denna väg vunna uppgifterne om fastigheters
värde kunde skäligen ifrågasättas.

Delande den åsigt, som sålunda blifvit af kollegierne uttalad, är
jag med kollegierne ense jemväl derutinnan, att uppskattningen af
boställena lämpligast synes böra ega rum i enlighet med de grunder,
som finnas i Kongl. Kungörelsen den 7 Augusti 1863 angifne för bestämmandet
af minimi- och maximi- arrendena för statens egendomar;
och föranlåtes jag på grund häraf i underdånighet hemställa, att boställsafkomsten
må uppskattas på enahanda sätt, som i fråga om uppskattning
gäller för de kronans hemman och lägenheter, som skola
till arrende utbjudas; samt att det sedermera skall åligga Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande att insända det vid förrättningen förda protokoll
jemte eget utlåtande till domänförvaltningen, som må ega att
fastställa det belopp, hvartill boställsafkomsten, till skäligt arrende beräknad,
bör i stat upptagas.

Då det emellertid läge i sakens natur, att hvarje uppskattning åt
boställes afkomst i längden blefve mindre pålitlig, och att den derföre
borde, så framt öfriga aflöningsförmåner skulle efter boställsinkomsten
regleras, ofta förnyas, hafva kollegierne ifrågasatt, att det på ofvannämnda
sätt fastställda värdet af boställsförmånen skulle förklaras
blifva beståndande endast för så lång tid, som arrenden af kronans
egendomar numera omfattade, eller i tjugo år, så att derefter, till ändring
i aflöningsstaterne, en ny uppskattning skulle ega rum.

Om ock, på sätt kollegierne anmärkt, förändrade förhållanden
kunna efter någon tids förlopp föranleda behof af en förnyad uppskattning
af boställsafkomsten, så synes mig dock tvifvelaktigt huruvida
den lämpliga tidpunkten härför må kunna redan nu bestämmas. Utan
sammanhang med reglering af löneförmånerne i öfrigt, torde i allt fall
någon sådan uppskattning icke kunna utan olägenheter försiggå i annan
ordning, än successivt i den mån de fenster, som äro med boställen
förenade, ombyta innehafvare. Ett annat förfarande, hvarigenom denna

Bil. N:o 5 till Kong!. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1818. 9

uppskattning för alla boställena egde rum samtidigt vid någon på förhand
bestämd tidpunkt, skulle nemligen kunna antingen i sådane fall, der
indelningshafvare på sitt boställes förbättrande nedlagt kostnader och
arbete, leda derhän, att denne genom den nya uppskattningen beröfvados
frukterna deraf, eller ock lör indelningshafvare i allmänhet utgöra
en maning, att, då berörda tidpunkt tillstundade, söka snarare nedbringa,
än höja sina boställens kultur. I anseende härtill och då den förnyade
uppskattningen komme att afse uteslutande länsmännens boställslägenheter,
så att, med afseende på dessas mindre omfattning och de icke
obetydliga kostnader, som skulle af uppskattningen föranledas, den
vinst, som tilläfventyrs statsverket deraf komme att skörda, blefve
föga afsevärd och sannolikt skulle af ofvannämnde olägenheter fullt
motvagas, anser jag mig böra i underdånighet hemställa, att någon
öresknft om framtida förnyad uppskattning åt boställsafkomsten icke
må i edan nu och i sammanhang med löneregleringen meddelas.

Med frågan om boställsafkomsten sammanhänger ytterligare två
frågor, hvilka kollegierne gjort till föremål för yttrande.

Den första afser huruvida innehafvande af boställen skulle anses
utgöra eu så beskattad förmån, att de länsmän, hvilka icke deraf komma
i åtnjutande, böra derför tillerkännas något vederlag kontant i lönemedel.

Enligt nu gällande stat, utgår under benämning af hyresersättning
ett sådant vederlag för kronofogde till belopp af 300 kronor och för
länsman till belopp af 150 kronor med deri heviljadt tillägg 50 kronor
eller tillsammans 200 kronor.

Da emellertid, efter den uppskattning af boställena, som i sammanhang
med löneregleringen- skulle ega rum, bostadsförmånen måste anses
vala vid sjelfva afkastningsbeloppets fastställande beräknad och
endast utgöra en del af den afkastning, som för boställets brukning
tillfaller innehafvaren deraf, ehvad han besitter bostället under arrendeeller
boställsrätt, finner jag, i likhet med kollegierne, häraf vara eu
följd, att, utöfver den fastställda boställ saf kastningen, icke kan beräklnas
eller upptagas någon särskild inkomst, motsvarande den i nu gällande
stat upptagna hyresersättningen, så att följaktligen ej heller
något vederlag bör uti ifrågavarande hänseende tillerkännas de tjensteman,
som komma att sakna boställen.

Den andra frågan angår huruledes boställsafkomsten vid skeende
afdrag å. lönen bör beräknas från den dag, då den nya löneregleringen
vinner tillämpning, intilldess samma afkomst kan varda, enligt den
föreslagna värderingsmethoden, fastställd.

Bih. till Piksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 JLfd.

Bil. N:o 5 till Kong!. Magris Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket ISIS.

Vid behandlingen af detta ämne torde böra i minnet återkallas,
hurusom, enligt nu gällande stat, vid beräkningen af boställsafkomsten
derifrån af dragits den ränta, som för bostället bort till statsverket utgöras.
Donna ränta, hvilken följaktligen indelningshafvare halt skyldighet
godtgöra statsverket, har blifvit af honom erlagd på det sätt,
att motsvarande afdrag å den kontanta lönen egt rum, sfi att de nuvarande
lönestaterne i allmänhet innehålla tre titlar, nemligen boställsafkastning,
boställsränta och lön, hvilken sistnämnda är den enda löneförmån,
indelningshafvare fått i kontant åtnjuta,

Nu hafva kollegierne hemställt, att boställsafkoinsten under ifrågavarande
tidrymd skulle beräknas, för kronofogde och länsman till
enahanda belopp, hvartill hittills de särskilda titlarne af ränta och afkastning
sammanlagdt upptagits, med tillägg af den för t jurister utan
boställe nu uppförda hyresersättning af 300 kronor för kronofogde
och 200 kronor för länsman, men för landssekreterare och landskamrerare
endast till det belopp, hvartill räntan och afkastningen enligt
staten uppgå.

Det torde till eu början böra anmärkas, att för de landssekreterare,
landskamrerare och kronofogdar, Indika obetingadt ingå på löneregleringen
och sålunda från och med dess införande innehafva sina
boställen endast, på grund af sin rätt till fardagsår, frågan saknar
annan betydelse, än att då dessa tjnestemän hafva eu dylik rätt endast
till sjelfva, afkastningen af boställena, hvilken de under sina företrädares
fardagsår måst afstå, men icke till boställsräntan, hvilken de
deremot, i följd deraf att den är på lön anordnad, fått under företrädarens
fardagsår åtnjuta, ett mot nämnda ränta svarande belopp för
tiden från lö79 års början till 1880 års slut bör af samme tjensteman
till statsverket erläggas genom afdrag å den kontanta aflöning,
som dem enligt nya staten tillkommer.

Beträffande sedermera de tjensteman, hvilka fortfarande skulle behålla
boställena såsom en löneförmån, synes mig förslagets rättsenlighet
kunna ifrågasättas. Olikheten af den föreslagna beräkningen af
boställsafkoinsten å ena sidan för landssekreterare och landskamrerare
och å den andra för kronofogdar och länsmän torde icke vara med
billighet förenlig. Under det nemligen antagligt vore, att förstnämnde
tjensteman i allmänhet finge under öfvergångstiden åtnjuta sina boställen
mot en lågt beräknad afkomst, så skulle åter, i öfverensstämmelse
med hvad kollegierne på annat ställe i sitt utlåtande angifvit, det afdrag,
de sistbemälde komme att i enahanda hänseende vidkännas, i
mänga fall öfverstiga verkliga värdet af den löneförmån, som genom

Bil. N:o 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N~:o 1, om Statsverket 1878.

bostället dem bereddes. Deri omständigheten allena, att staten för
upphjelpandet af de tjenstemäns lönevilkor, som sakna boställen, tillerkänt
dem, under form af hyresersättning, ett lönetillskott, uppgående
för kronofogde till 300 kronor och för länsman till 200 kronor, synes
ej heller berättiga till det antagande, att de boställen, som finnas åt
dylika tjensteman anslagne, gifva en afkastning, som motsvarar den
uppskattning af samma boställen, hvilken tillförne egt rum, jemte räntan
och denna hyresersättning — ett antagande, som icke ens kan
hemta stöd deraf, att de af ifrågavarande tjensteman, livilka nu innehafva
boställen, underlåtit att begagna dem medgifven rätt, att mot
berörde vilkor boställena afträda, enär en indelningshafvare kan, vare
sig i följd deraf att han å bostället har sin bostad eller af andra förhållanden
af vexlande beskaffenhet, föranledas att heldre vidkännas
större afdrag å lönen för bostället, än som motsvarar skäligt arrende
derför, än att underkasta sig den rubbning i sin ekonomi, som boställets
afträdande skulle medföra. Vid bestämmandet af arrende för jordbruksfastighet
torde dessutom bostadsförmånen i allmänhet icke utöfva
något inflytande på arrende]mloppet, utan anses såsom en af de fördelar,
hvilka för fastighetens brukning tillfalla arrendator!», så att i alla
de fall, der boställen vore åt nuvarande indelningshafvare utarrenderade,
desse skulle under den ifrågavaranne tiden få vidkännas ett mot
hyresersättningen svarande afdrag å lönen för en förmån, hvaraf de
icke sjelfve vore i åtnjutande och hvarför de ej heller kunde anses
åt vederbörande arrendatorer erhålla någon godtgörelse. Då härtill
slutligen kommer, att som de ifrågasatta värderingsförrättningarne snart
nog torde kunna försiggå, det föreslagna stadgandet synes icke annat
än undantagsvis komma att ega tillämplighet för mera än ett år, anser
jag mig höra hemställa, att intill dess den afkomst, hvartill på grund
åt vederbörlig uppskattning boställe bör beräknas, blifvit fastställd, indelningshafvare
i allmänhet måtte tillerkännas rätt att innehafva boställe
mot afdrag a lönen åt allenast det belopp, som svarar mot boställets
afkastning och ränta enligt nu gällande stat.

. För åstadkommande af enkelhet i statens räkenskaper hafva kollegierne
slutligen förordat, att ränta och tionde, åsatte boställen, böra
för framtiden från jordebok och räkenskaper uteslutas, oberoende deraf
huruvida dessa grundskatter äro boställsinnchafvarae på lön anslagne
eller, jern likt Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869, numera till statsverket
indragne; och då med föranledande af eu sådan anordning boställsafkomsten
vid derefter skeende uppskattning bör utan något afdrag
för nämnda grundskatter beräknas, så att dessa skatter komma

Bil. N:o 5 till Korn,!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

staten till godo genom sålunda föranledd högre beräkning af boställsafkomsten
och deraf beroende större afdrag å boställsinnehafyarnes
löner, har jag icke hunnit skäl till anmärkning mot kollegiernes ifrågavarande
förslag.

Jemväl synes såsom en följd af sistberörda anordning och enär,
på sätt ofvan blifvit anmärkt, nuvarande indelningshafvare har skyldighet
att under fardagstiden utgöra boställsränta, böra, äfvenledes i öfverensstämmelse
med kollegiernes förslag, föreskrifvas, att för boställe, hvarå
efter afskrifningens verkställande fardagsår åtnjutes, räntan bör till
statsverket erläggas för hela den tid, som förflyter emellan boställets
afträdande på stat och början af det kalenderår, hvarunder fardagsrätten
upphör.

Efter att sålunda hafva angifvit de anordningar, Indika jag anser
böra i afseende på boställena vidtagas, har jag att öfvergå till frågan
huruvida det hittills brukliga aflöningssättet genom sportler bör i större
eller mindre mån bibehållas; och torde jag dervid först böra erinra
om Riksdagens i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1868 framstälda
begäran om undersökning och utredning huruvida och pa hvad sätt
det med vissa tjenstebefattningar förenade aflöningssättet medelst expeditionslösen
eller andra sportler skulle, till båtnad för det allmänna,
kunna helt och hållet eller till en del af skaffas.

De sportler, som landsstatstjenstemännen åtnjuta bestå dels i expeditionslösen
och arfvode för försäljning af utmätt fast egendom samt
dels i uppbördsproconter och provisioner.

Hvad nu först angår expeditionslösen, så har frågan om lämpligheten
af att dymedelst bereda aflöning åt tjensteman i sammanhang med
andra löneregleringar på senare tider förevarit och pröfvats på det sätt,
att sådan lösen blifvit dels helt och hållet afskaffad, samt dels i ett
fall, nemligen beträffande häradshöfdingarne, till någon del bibehållen.

Då bland ifrågavarande tjensteman företrädesvis landssekreterare,
hvilkas göromål till någon del äro med häradshöfdingarnes likartade,
hafva hittills åtnjutit sina inkomster hufvudsakligen medelst expeditionslösen,
kan ifrågasättas, huruvida icke med den lösen, landssekreterare
och de med dem likstol da landskam rerarne nu uppbära, bör förfaras
ungefärligen på enahanda sätt, som med häradshöfdingarnes, så att denna
lösen, i den man den erfordras såsom vederlag för de med tjensteförvaltningen
förenade kostnader, bibehålies, men i öfrigt indrages mot
det statsverket bekostar den egentliga aflöningen.

Mot en sådan anordning torde emellertid kunna anmärkas:

Bil. No''5 till Kont/l. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1818.

att till vissa sportelsatsers bibehållande för häradshöfdingarne sannelikt
betydligt medverkat, att,, då samme embetsman i allmänhet varit
bosatta på landet, så att deras arbetsbiträden måst hos dem hafva sitt
uppehälle och sin bostad, det visat sig — med hänsyn jemväl till den
fullkomliga frihet vid arbetets anordnande, som, både’ med afseende
härå och a andra för vårt domstolsväsen egendomliga förhållanden
måst häradshöfdingarne tillförsäkras — förenadt med stora svårigheter
att beräkna beloppet af de kostnader för domsageförvaltningen, som
boit af staten godtgöras; men att, beträffande landssekreterarne och
fandskamrerarne, något likartadt skäl för lösens bibehållande icke förefinnes; att

den ifrågasätta, anordningen förutsätter särskilda beräkningar
å ena sidan öfver den inkomst, som af expeditionslösen är att förvänta,
derest den ena eller andra sportelsatsen fastställes, och å andra sidan
öfver de kostnader, som för nödiga arbetskrafter lör göromålens skötande
erfordras; men att dessa beräkningar skulle möta desto större
svårigheter, som, under det länsstyrelsernas arbeten, i motsats till häradshofdmgarncs
likartade göromål, äro både till mängd och beskaffenhet
af synnerligen vexlande natur, arbetsredogörelserna för olika län blifvit
1 ^ anseende till det olika sätt, hvarpå diarierna föras, uppställda efter
så olika grunder, . att af samme redogörelser icke kan hemtas någon
ledning för beräkningen ens af antalet utaf de vid länsstyrelserne handlagda
mål;

att som en betydlig del af ifrågavarande tjenstemäns göromål icke
äio förenade med någon inkomst åt lösen, och arbetsbiträde till dessa
göromål synes fortfarande, såsom hittills, bära bekostas af staten, det
vidare skulle befinnas vanskligt att bestämma å ena sidan det arbetsbiträde,
som borde af staten anskaffas, och å andra sidan de kostnader
Öl embetsförvaltningen, hvilka skulle anses tjenstemännen genom sportelsatser
ersatta; 1

att enär icke torde ifrågasättas, att landskamrerarne skulle fortfarande
åtnjuta någon del af nu utgående uppbördsprocenter och provisioner,
men dessa tjenstemäns inkomster af lösen uppgått sammanlagt
till allenast 15,000 kronor, så att denna inkomst, i medeltal för dem
hvardera utgörande endast vid pass 630 kronor, blefve, i synnerhet
som den skulle med nedsatt belopp utgå, ;för bekostande af arbetsbiträde
a landskontoren alldeles otillräcklig, häraf blefve en följd, att den väsendtligt
olikhet i anordningen af arbetet på länsstyrelsens begge afdelningar
skulle uppstå, att, under det nästan allt arbete på landskontoren
finge bekostas omedelbart af statsverket, en betydlig del af lands -

14 Bil. No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. No l, om Statsverk 1878.

kansliernes göromål komme att utföras af arbetsbiträden, hvilkas aflöning
landssekreterarne skulle hafva skyldighet att, mot åtnjutande af
den dem tillförsäkrade lösen, vidkännas; samt

att, om oek arbetsredogörelserne kunde finnas innehålla tillräckligt
material för bedömande af göromålens antal och oeskaffenhet vid länsstyrelserna
under den förflutna tiden, samma redogörelser dock svårligen
skulle lemna erforderlig ledning vid beräkningen för framtiden af göromålen
och deraf beroende sportelinkomster, enär på senare tiden blifva
just i afseende på sådana mål, som lemna den egentliga sportelinkomsten,
vidtagne lagstiftningsåtgärder, hvilkas verkningar väl ännu
icke framträda men hvilka likväl äro af beskaffenhet, att något tvifvel
icke torde förefinnas, det de komma att på göromålen utöfva ett väsendtligt
inflytande.

I sistnämnda hänseende får jag, med erinran om Kongl. Förordningen
den 17 Maj 1872 om häradsting, i följd hvaraf utsökningsmålens
antal i någon, ehuru ringa män förminskats, vidare i framstå
rummet omförmäla den nya utsökningslagen, hvarigenom dels. utsökningsmålen
i städerna öfverflyttas från länsstyrelsen till magistraten
eller någon dess ledamot, dels kronofogde medgifves att i vissa tall,
der tillförne för utmätning erfordrats öfverexsekutors ordres, utan sådana
ordres lemna omedelbar handräckning, och dels länsstyrelsens befogenhet
i utsökningsmål i allmänhet inskränkes till sådane kraf, hvilka
med skriftliga fordringsbevis styrkas.

Af nu anförda skäl anser jag frågan om ordnandet åt landssekreterarens
och landskamererarnes aflönande efter enahanda grunder, som
häradshöfdingarnes, böra förfalla; och då en någorlunda billig och jemn
lönereglering för landsstaten i allmänhet synes, företrädesvis hvad
förstnämnde tjensteman vidkommer, icke kunna, med expeditionslösens
bibehållande, åstadkommas, finner jag mig böra förorda komiterades,
af kollegierna biträdda förslag, att denna lösen måtte indragas och
med stämpelpapper ersättas; dock, i öfverensstämmelse med hvad .vid
löneregleringar på senare tider iakttagits, med det undantag, att tjensteman
vid landsstaten måtte fortfarande få åtnjuta lösen för sådane
expeditioner, som part eller annan på egen begäran erhåller eller eljest
icke författningsenligt är pligtig att hösa.

I fråga sedermera om arfvodet för utmätt fastighets försäljning,
hafva kollegierne erinrat, att detta arfvode, som icke öfverstege hvad
för frivilliga fastighets auktioner i allmänhet till enskilda auktionsförrättare
erlades, ej heller utgjorde mera, än en skälig godtgörelse för
det extra arbete och stora ansvar, som vore förenadt med utmätnings -

Bil N:o 5 till Kung/. Magt» Nåd. Knop. N:o 1, om /Statsverket 1878. 15

auktionerne samt köpeskillingens uppbärande och liqviderande emellan
vederbörande; hvarföre och då, såsom kollegierne vidare framhållit,
detta arfvodes ersättande med stämpelpapper skulle i vissa fall medföra
svårighet att utöfva vederbörlig kontroll på stämpelpappersafgiftens
i is. tiga beräknande, kollegierne hemställt, att denna extra inkomst, som
i Girigt vore af tillfällig natur, måtte bibehållas.

Förslag om berörda arfvodes afskaffande bär blifvit väckt och är
pa Köers Kong]. Maj:ts nådiga pröfning beroende; men, så länge
samma arfvode ännu qvarstå!-, torde det emellertid, på de af kollegierna
ant orda skal, hora liksom hittills såsom en extra inkomst till vederbörande
1 andsstatstj en stomän utgå.

i an<^ra ®lagei'' af de sportler, som tillfalla tjenstemännen vid

landsstaten, utgöres, såsom ofvan blifvit anfördt, af uppbördsprocenter
och provisioner.

Dessa åter äro dels sådana, hvilka, utgående genom afkortning
e ler anordning a allmänna medel, statverket får vidkännas, samt dels
åt den natur, att de, såsom innefattande godtgörelse för uppbörd och
redovisning för kommuner och vissa inrättningar, af deras medel gäldas.

Under anförande hurusom, hvad anginge ifrågavarande sportler af
ioistnämnde art, kontrollen derå icke obetydligt ökade besväret både
för redogörarne och .de myndigheter, som dermed hade befattning,
laiva kollegierne, i likhet med komiterade, uttalat den mening, att
dessa sportler borde statsverket besparas, och såsom skäl härför ytterlgme
åberopat, att. samma sportler, hvilka flerestädes uppgingo till
imgre belopp än sjelf va lönerne, icke kunde anses berättigas af det
arbete, hvarför de uppburos, samt i öfrig!, då de vore af vexlande
natur och genom förändringar i lagstiftningen kunde förminskas eller
helt och hållet upphöra, föranledde osäkerhet i tjenstemännens ekonomiska,
ställning; varande dock af Kollegierne förordadt, dels att, så
länge stämmoböter, såsom korrektiv mot försummelse att i behörig tid
erlägga påförde utskylder, bibehölles, den kronofogdarne tillkommande
tredjedelen af dessa böter, hvilka för öfrigt äro anslagna åt de fattige,
lort!arande måtte få af dem åtnjutas, samt dels att åklagareandelar af
sökaren, och arfvode af försäljningsmedel för i beslag tagit virke måtte
U1 l- a^männas intresse befordra ett verksamt och nitiskt sträfvande
för lagens upprätthållande, få äfven framdeles till landsstatens
tjensteman utgå.

I afseende derefter å. uppbördsprocenter och provisioner af senare
ai1f.n’ kafva komiterade ifrågasatt, att, med landsstatstjenstemännens
skiljande från befattningen med debeteringen och uppbörden af medel

Bil. N:o 5 till Kongl. Magt* Nåd. Prop. No i, om Statsverket 1878.

för kommuner och enskilda inrättningar, dessa sjelfve bolde deiom
besörja; hvaremot, under förmälan hurusom en d)dik anordning skulle
för nämnde vederbörande medföra stora kostnadei och olägenheter,
kollegierno ansett komiterades berörda förslag icke böi a bringas till
verkställighet.

Då billigheten emellertid syntes kräfva, att någon ersättning ior
uppbördsbesväret med ifrågavarande medel utginge, helst ett motsatt
förhållande skulle kunna gifva anledning till den oberättigade föreställning,
att kostnaderna derför borde af statsmedel bestridas, hafva kollegierna
— med hänsyn jemväl dertill, att ifrågakomma provisionerna
uppginge endast till en obetydlig del af de kostnader, hviska uppbörden,
0 på annat sätt verkstad, skulle medföra — förklarat sig anse, det
samma provisioner framdeles, såsom hittills, borde tilläggas landsstatstjenstemännen
utan afdrag på den aflöning, de för tjensten åtnjöte. .

Hvad kollegierna sålunda rörande uppbördsprocent^ och provisioner
hemstält, har jag icke funnit gifva anledning till anmäikning i
annat afseende, än i fråga om dess tillämplighet på dem från sjunde
hufvudtitelns anslag till mantalsskrifningsprovision utgående ersättning,
som länsmännen i Vester- och Norrbottens län, hvilka, jemnlikt Ivongl.
Brefvet den 9 November 1866, förrätta mantalsskrifning inom lappmarken,
för detta bestyr åtnjuta. _ . .

Kollegaernc hafva nemligen föreslagit denna ersättnings indragning
till statsverket på den grund, att länsmännen i allmänhet hafva skyldighet
att vara närvarande vid mantalsskrifningarne. Då emellertid
dessa förrättningar dessutom medföra en ganska vidlyftig, expedition,
i det förrättningsmannen har åliggande upprätta förslag till och göra
afskrift af mantalslängdrne med dertill hörande sammandrag, samt den
ersättning, hvilken med fyra kronor för hvarje hundi åtal af befolknin
gen härför utgår, icke synes utgöra mera, än eu skälig godtgörelse för
det extra skrifbiträde, som för berörda expedition torde vara för föirättningsmannen
behöfligt, anser jag mig desto heldre böra i underdånighet
förorda, att länsmännen i Vester- och Norrbottens län. måtte,
åtminstone så länge de öfriga länsmännen icke hafva några likartade
bestyr, få fortfarande uppbära ifrågavarande ersättning, som liäradsskrifvarne,
hvilka i rikets öfriga län förrätta mantalsskrifningarne, derför
från förenämnda anslag åtnjuta provision af mantalspenningarne.

Framställningen om de principer, hvilka synas vara att rörande
landsstatstjenstemännens sportelinkomster förorda, är härmed afslutad;
men, innan jag öfvergå!'' till detaljerna för löneregleringen, torde, för lät -

Till. N:o 5 till Kong!. llaj:ts Nätl. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

tare öfversigts skull, de öfrige allmänna grunderna derför och vilkoren
dervid böra i korthet angifvas.

I afseende härå får jag, under åberopande af kollegiernes förslag
och af hvad vid löneregleringar i allmänhet på senare tider iakttagits,
i underdånighet anföra:

att aflöningsbeloppen synas kunna bestämmas lika för hvarje tjenst
af samma grad, men af skäl, som framdeles skola anföras, undantag
härifrån göras för landssekreterare och landskamrerare, äfvensom för
länsnotarier och länsbokhållare;

att löneförmånerne torde höra fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
Indika sistnämnda, med undantag blott för det fall att semester
åtnjutes, tillfalla den, som tjensten förrättar;

att vid denna fördelning afseende bör fästas ej’ mindre derå, att
tjenstgöringspenningarne, så vidt sig göra låter, må blifva tillräckliga
för bestridande af vikariatsersättning under tjenstledighet, utan ock
hufvudsakligen derå, att lönen kommer att utgå med sådant belopp,
som, efter tjenstens beskaffenhet, skäligen må kunna, efter uppnående
af den i sådant hänseende stadgade lefnads- och tjensteålder, vid afskedstagandet
såsom pension å allmänna indragningsstaten bestås;

att ålderstillägg torde efter viss tids väl vitsordad tjenstgöring
böra utgå och tilläggas lönen för samtlige landsstatstjenstemännen,
under vilkor att löntagare under mera än fyra femtedelar af denna tid
sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjenst; dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit
semester, samt att i öfrigt iakttages, att löntagare tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från det han till
tjensten utnämndes eller enligt Kongl. Cirkuläret den 7 Mars 1873 förordnades
att densamma förestå, men att den högre aflöningcn ej får
tillträdas förr, än vid början af kalenderåret näst efter det år, då den
stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd;

att, i följd af sportelinkomsternes indragning, de kostnader för
resor, arbetsbiträde, skrifmaterialier och andra expenser, som af tjensternes
skötande föranledas, enligt regeln böra af statsmedel bestridas;

att de tjensteman, som. äro viol länsstyrelserne anstälda, synas,
hufvudsakligen af den anledning att de äro af sin tjenstgöring bundne
vid tjensterummet, vara i behof af semester, som i'' följd deraf må åtnjutas
af landssekreterare och landskamrerare under högst en och en
half månad och af öfrige bemälde tjensteman under högst eu månad
årligen, men att deremot denna förmån icke torde för fögderitjensteBih.
Ull IUhil. Prof,. 1878. 1 Sami. 1 Afl. '' 3

Bil. No 5 till Eonrjl. Majds Nåd. Prof. N:e 1, om Statsverket 1878.

männen, h vilkas verksamhet genom resor och vistelse i fria luften är
mera helsobringande, vara oundgängligen behöflig; samt

att med tjenst vid landsstaten icke må förenas annan tjenst på
rikets eller riksdagens stat, ej heller annan tjenstebefattning med mindre
den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen
vid landsstaten; men att dock tjensteman, som vid den nya löneregleringens
inträdande redan innehar tjenst utom landsstaten, må densamma
bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen vid landsstaten hinderlig.

I fråga om sistnämnde vilkor bör erinras, att det icke torde vara
lämpligt, att, såsom rörande andre tjensteman egt rum, lägga hinder i
vägen för tjensteman vid landsstaten att emottaga befattning pa kommuns
stat. Ett stadgande af detta innehåll skulle nemligen sannolikt
medföra olägenheter i det mångenstädes i landsorten skulle, utom landsstatstjenstemännen,
saknas personer, som vore lämpliga för vissa kommuners
tjenstebefattningar, hvilka dessutom i allmänhet icke torde vara
af den omfattning, att de kunna anses för tjenstgöringen vid landsstaten
hinderliga.

Då jag härefter öfvergå!'' till de särskilda aflöningsstaterna, förekomma: -

l:o. Landssekreterare och l andskamrer are.

Landssekreterarnes nuvarande inkomster bestå, såsom förut är anmärkt,
hufvudsakligen i expeditionslösen och arfvode för exsekutiva
fastighet-sanktioner, hvilka sportler under de tio sistförflutna aren uppgått
årligen, de förra sammanlagd! till 277,000 kronor och de senare
inalles till 16,800 kronor. Derjemte åtnjuta de kontanta löner till belopp
af tillhopa 37,222 kronor, hvilka äro emellan de särskilda tjenst-erne
olika fördelade och utgå med minst 380 kronor och högst 3,000
kronor. Slutligen innehafva fem landssekreterare boställen eller löningsjordar;
hvarjemte lör nästlidna och innevarande ar ett extra anslag
för hvardera året af 8,000 kronor blindt beviljadt, att såsom dyrtidstillägg
tilläggas de svagast aflöuade landssekreterare.

Landskamrcrarne, hvilkas extra inkomster af uppbördsprocent^ och
provisionel'' äro i stat till vissa belopp beräknade, hafva, expeditionslösen
oberäknad, löner i allmänhet uppgående till 4,000 kronor, deii.
för de sex landskamrerare, som innehafva boställen eller löningsjordar,
inbegripne jemväl dessas afkastning; men då do extra inkomsterna ofta
uppgå till högre belopp, än hvartill de i staten beräknats, öfveistiga
landskamrerarnes löneförmåner mångenstädes förenämnda belopp. Dess -

Bil. No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 187&.

utom är jemväl för de svagast aflönade bland desse tjensteman anvisadt
ett extra anslag af 8,000 kronor.

Lönen för ifrågavarande tjensteman, hvilken, enligt både komiterades
och kollegiernas förslag, skulle för dem alla utgå med lika belopp,
är föreslagen af de förre till 5,000 kronor utan ålderstillägg och
af de senare till 4,500 kronor med ålderstillägg efter fem år af 500
kronor.

Da emellertid landssekreterarne och landskamrerarne äro, med
hänsyn såväl till deras embetsställning som till vigten och mångfalden
af deras göromål, att anse såsom likstälda med byråclieferne vid de
förvaltande verken, synes förstnämnde tjenstemäns lön böra i likhet
med de sistnämndes bestämmas; i öfverensstämmelse hvarmed jag alltså
i underdånighet hemställer, att lönen måtte fastställas till 4,400 kronor,
men kunna efter förn års tjenstgöring höjas med 600 kronor.

Hvad derefter angår tjenstgöringspenningarne, så innefatta begge
omförmälde förslag, att dessa, med afseende på tjensternes större eller
mindre besvärlighet, skulle inom olika län utgå med olika belopp, men
för begge ifrågavarande tjensteman inom samma län lika bestämmas.
Som emellertid landskamrerarens verksamhet oftast torde vara mindre
omfattande, än landssekreterarens, kunde, ur den angifna synpunkten
äfven ifrågasättas, huruvida icke tjenstgöringspenningarne för den förre
borde i allmänhet sättas något lägre, än för den senare. Men enär,
på . sätt anmärkt blifvit, begge omförmälda tjenstemän alltid i öfrigt
varit med hvarandra likstälda samt landskamrerarens embetsbefattning,
såsom ansvarig kontrollant å all kronans uppbörd inom länet och kontrasignant
a alla anordningar af statsmedel, fordrar synnerlig vaksamhet
och. sjelfständighet, torde landskamrerarens löneinkomster icke höra
sättas ringare än landssekreterarens.

I anledning deraf, att, såsom ofvan förmäles, tjenstgöringspenningarnes
belopp skulle lämpas efter tjensternas besvärlighet, hafva både
komiterade och kollegierna för beräkningen häraf angifvit vissa grunder,
hvilka, hufvudsakligen med hvarandra öfverensstämmande, dock
förete nagra skiljaktigheter, för Indika jag torde få redogöra.

Komiterade hafva nemligen ansett länens storlek efter folkmängd
vara den enda säkra grunden för tjensternas klassifikation och såsom
stöd härför hufvudsakligen åberopat:

att, om än i ett eller annat län de hos länsstyrelserne förekommande
ärenden stode till länets folkmängd i ett annat förhållande, än
i andra län, det likväl ytterst voro folkmängden, som hos en sådan

20 Bil. No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

myndighet, som länsstyrelsen förorsakade tjenstgöromålens omfattning
och besvärlighet;

att det icke kunde vara lämpligt, att, om landssekreterare och
landskamrerare till sitt biträde crhölle kansli och kontor, hvilkas tjenstepersonal
aflönades af staten, lägga samtlige tjenstemännens arbetsprodukt
till grund för kansli- och kontorschefernes aflöning, helst, såsom
med skuldfordringsmålen vore förhållandet, en stor del af de hos
länsstyrelsen förekommande ärenden icke i någon väsendtlig män inverkade
på dessa chefers arbetsskyldighet;

att arbetsredogörelserna, hvarpå beräkningen af tjensternas besvärlighet
skulle grundas, vore uppgjorda efter så olika grunder, att deraf
icke kunde hemtas ledning för beräknandet af de handlagda målens
verkliga antal;

att för öfrigt tjensternas besvärlighet icke berodde endast af ärendenas
antal, utan i vida väsendtligare mån af deras mer eller mindre
vidlyftiga beskaffenhet, i hvithet afseende de största olikheter förekomme; att

all grund saknades för en riktig jemförelse emellan gör omålen
å kansli och kontor, å hvilken sistnämnda afdelning ärendena visserligen
i allmänhet voro till antalet färre än å kansliet, men deremot
delvis mera besvärliga och medtagande längre tid för handläggningen,

att göromålen, i synnerhet å landskanslierne, vore hos samma ^länsstyrelse
under olika år mera vexlande, än under ett och samma år de
särskilda länen emellan; samt

att den tid icke syntes vara aflägsen, då skuldfordringsmålen, hvilka,
efter den med år 1873 inträdda förändring i ordningen för häradsrätternas
sammanträden, inom flera län redan till betydlig del hade öfvcrgått
från länsstyrelserna till häradsrätterna, skulle komma att behandlas
i annan ordning, än den nu bestämda, hvaraf följde, att det icke
vore lämpligt låta dessa mål blifva bestämmande vid eu definitiv reglering
af landssekreterarnes löner.

Under erinran i sistnämnde hänseende om det betydliga inflytande
på skuldfordringsmålens antal, som vore att af den nya utsökningslagen
förvänta, hafva jemväl kollegierna uttalat den mening, att folkmängden
inom de olika länen borde uti ifrågavarande hänseende vara företrädesvis
bestämmande, men ansett, att vid frågans bedömande jemväl bol de
tagas hänsyn dels till antalet af de inom hvarje län befintliga fögderier
och städer, hvaraf betingades en mer eller mindre besvärlig skriftvexling
med kronofogdar och magistrater, och dels till lefnadskostnaderne
å den ort, hvarest tjenstemännen voro anstälda.

Bil. No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

För tillgodoseende af det billiga anspråket på högre ersättning för
större och mera ansträngande arbete synes äfven mig, att tjenstgöringspenningarne
böra efter tjensternas besvärlighet lämpas, och att för sådant
ändamål en indelning af länen är behöflig. Efter den granskning,
jag af sådan anledning egnat de ifrågasatta olika grunderna för denna
indelning, anser jag väl, att de af kollegierna uppgjorda böra förordas,
men förbiser ingalunda derföre, att hvarje sådan indelning är svår att
verkställa och måste, hvilka grunder än dervid må följas, blifva mer
eller mindre godtycklig. Då denna godtycklighet naturligtvis måste
mest framträda i sjelfva öfvergångspunkterna emellan de olika klasserna
af länen, synes vara förmånligare ju färre dessa klasser kunna blifva.
I detta afseende förekommer mot det af kollegierne uppgjorda förslag
till länsindelning, hvilken, liksom komiterades, innehåller fyra klasser,
att till den sista eller fjerde klassen blifvit hänförde endast två län,
Jemtlands. och Gotlands, det förra med ett innevånareantal, som endast
med omkring 6,750 understiger folkmängden uti det i tredje klassen
upptagna Norrbottens län. Då dessutom lefnadskostnaderna i Östersund
och Visby, företrädesvis hvad förstnämnde stad angår, lära vara ganska
dryga, synes mig allt skäl förefinnas, att i tredje klassen uppflytta
Jemtlands och Gotlands län, så att indelningen kommer att omfatta tre
i stället för fyra klasser; och, under tillstyrkande i öfrigt af kollegiernes
förslag i ämnet, hemställer jag alltså i underdånighet, att länsindelningen
måtte blifva följande:

lista hlassen: Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs
och Bohus, Kalmar, Kristianstads och Vermlands län;

2:dra Mässen: Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs,
Örebro, Gefleborgs, Vesternorrlands och Södermanlands län; samt

3:dje klassen: Blekinge, Hallands, Vestmanlands, Upsala, Vesterbottens,
Norrbottens, Jemtlands och Gotlands län.

I fråga vidare om tjcnstgöringspenningarnes belopp, hafva komiterade
och kollegierna i sådan måtto öfverensstämt, att beggedera förordat,
att en skilnad deri af 500 kronor skulle göras emellan hvarje
af de fyra af dem föreslagna länsklasserna, men varit så tillvida skiijaktige,
att, under det komiterade föreslagit tjenstgöringspenningarnes
minimum till 1,500 kronor och maximum till 3,000 kronor, kollegierna
ansett 1,000 kronor i förra och 2,500 kronor i senare hänseendet vara
tillfyllestgörande.

Jag anser mig, i afseende härå, böra framhålla mina betänkligheter
mot den kollegiernes åsigt, enligt hvilken tjenstgöringspennin -

Bil. No 5 till Kanal. Maj-.ts Nåd. Tror). No 1, om Statsverket 1878.

o-arne skulle under något förhållande för landssekreterare och landskamrerare
bestämmas så lågt, som till 1,000 kronor, ett belopp, hvilken
kollegierna funnit böra i enahanda hänseende anslås jemväl åt samtlige
kronofogdarne och länsnotarierne i de större länen. Olämpligheten
häraf framträder uppenbar, om man besinnar, att i de län,, der tjenstgöringspenningarne
med nämnde belopp utginge, länsnotarie^ hvilken
under vikariat för landssekreteraren finge afstå sina till 800 kronor
beräknade tj enstgö ringspennin gar, skulle för det större ansvar och arbete,
han i följd af vikariatet vore underkastad, komma att, utöfver
sina löneförmåner såsom länsnotarie, åtnjuta ett tillskott af allenast 200
kronor årligen. Af den förändring af kollegiernas förslag om länsindelningen,
att denna kommer att omfatta endast tre klasser, kunde
emellertid anses följa den jemkning äfven i förslaget om tjenstgöringspenningarne,
att dessa borde i lägsta klassens län utgå med 1,500
kronor; men det öfverskott af 700 kronor, som vid sådant förhållande
skulle länsnotarie!!, utöfver hans lön såsom sådan, för vikariat tillfalla,
är äfven påtagligen för ringa. Det synes nemligen, som 1,200 kronor
vore det minsta, hvartill vikariatsarfvode, på omförmälde sätt beräknadt,
borde uppgå; och 2,000 kronor, hvartill efter sådan beräkningsgrund
tjenstgöringspenningarne skulle minst sättas, kan desto mindre vara
för högt arfvode för landssekreterares vikarie, hvilken i undantagsfall
Unge utom landsstaten sökas, som i län, der en andre länsnotarie skulle
tillfälligtvis anställas, dennes aflöning ansetts i allmänhet icke kunna
till lägre belopp bestämmas. Då dessutom för denna min uppfattning
torde kunna hemtas ytterligare stöd åt det förhållande, att vid de löneregleringar,
som på senare tider egt ruin i afseende på ledamöterna i
hofrätterne och byråcheferne i de förvaltande verken, dessas .tjenstgöringspenningar
blifvit bestämda till 2,000 kronor, finner jag mig böra
''i underdånighet hemställa, att tjenstgöringspenningar för landssekreterare
och landskamrerare måtte anslås att utgå i län af tredje klassen
med 2,000 kronor, af andra klassen med 2,500 kronor och af första
klassen med 3,000 kronor.

Utom de mindre betydande sportelinkomster, som ifrågavarande
tjensteman fortfarande finge åtnjuta, skulle, enligt mitt nu framstälda
underdåniga förslag, deras löneförmåner, ålderstillägget inberäknadt,
komma att utgöra i län af tredje klassen 7,000 kronor, af andra klassen
7,500 kronor och af första klassen 8,000 kronor.

Mot de sålunda förordade totalbeloppen af löneinkomsterna torde
någon skälig anmärkning icke kunna göras. Då aflöningsbeloppen för
byråcheferna vid de förvaltande verken uppgå till sammanlagd! 7,000

Bil. No 5 till Kong1. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

kronor, synes nemligen, i följd af dessa embetsmål^ likställighet med
ifrågavarande tjensteman, de senares löneförmåner icke böra i något
fall bestämmas lägre; och den omständigheten, att i de större länen
löneförmånerna komma att uppgå till 7,500 eller 8,000 kronor, torde
dess mindre böra gifva anledning till gensägelse, som flere häradshöfdingar
i de större domsagorna, Indika embetsman icke hafva mera ansträngande
göromål, än ifrågavarande tjensteman i de större länen,
blifvit tillförsäkrade enahanda lönevilkor och derjemte utan tvifvel åtnjuta
någon behållning af sportelinkomster.

2:o. Länsstyrelsernas kansli och kontor.

I det föregående är anmärkt, hurusom, i följd af sportelinkomsternas
indragning, staten bör hafva skyldighet vidkännas alla kostnader,
som erfordras för tjensteman upprätthållande; och får jag, i nära
öfverensstämmelse med hvad kollegierna föreslagit, i underdånighet
hemställa, att i detta ämne, såvidt det länsstyrelserna angår, måtto förfaras
sålunda:

att alla utgifter för skrifmaterialier och expenser, måtte, fortfarande
liksom hittills, enligt nådiga brefvet den 29 Maj 1874, af statsmedel
ersättas och utgå af det för dylika utgifter på sjette hufvudtiteln uppförda
förslagsanslag;

att, likaledes i enlighet med hvad nu oger rum, kostnaderna för
tryckning af länskungörelserna måtte af statsmedel godtgöras och af
nämnde anslag anordnas enligt de bestämmelser, som härom finnas i
nådiga cirkuläret den 30 November 1876 meddelade; samt

att, för beredande af erforderligt arbets- och skrifbiträde, måtte
vidtagas sådana anordningar, dels att vid länsstyrelserna tillsättas så
manga ordinarie tjenstemän, som under alla förhållanden äro för göromålens
bestridande oundgängligen nödige, dels att, der vidare arbetskrafter
erfordras, måtte, efter Eders Kong! Maj.ds nådiga bepröfvande
i. hvarje särskilt fall, ställas till länsstyrelsernas förfogande erforderliga
anslag, att användas till arfvoden åt tillfälliga biträden, samt dels
att, hvad angår renskrifning och tryckning af blanketter till utslag med
mera sådant, kostnaden derför af statsverket ersättes och af ofvanberörda
förslagsanslag, enligt behörigen attestera^ räkningar, anordnas.

Bland de ordinarie tjenstemän, som äro hos länsstyrelsen anställda,
förekomma först

Länsnotarier och länsbokhållare.

Dessa tjenstemän åtnjuta i lön, länsnotarierne 750 kronor och
länsbokhållarne 1,000 kronor; hvarjemte, för innevarande år, dem till -

24 Bil. N:o 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 187S.

erkänts dyrtidstillägg, hvilket med ett'' enda undantag utgår med 780
kronor, så att aflöningen för närvarande utgör, för de förre 1,530 kronor
och för de senare 1,780 kronor.

Dessutom har handsekreterare skyldighet att af inflytande lösen
till länsnotarics aflöning lemna något bidrag, uppgående till åtminstone
så stort belopp, att denne erhåller samma lön, som länsbokhållare.
_ ,

Komiterade hafva ifrågasatt, att i sådane län, der de åt gjorda malens
antal å kanslierne, enligt arbetsredogörelserne, uppginge till 8,000,
två länsnotarier borde anställas; hvarjemte komiterades förslag vidare
innefattar, att i samtlige länen skulle på ordinarie stat tillsättas tva
länsbokhållare.

Då emellertid, hvad först länsnotarierne angår, förekommer, att,
på sätt ofvan blifvit anmärkt, de åberopade redogörelserne blifvit uppgjorda
efter så olika grunder, att de icke lemna erforderlig ledning
för beräkningen af de handlagda målens antal, så att icke synes lämpligt
att uteslutande på samma redogörelser grunda något beslut om
anställande af två länsnotarier i vissa län, synes mig med hänsyn
jemväl dertill, att just å den länsstyrelsernas afdelning, der nämnde
tjensteman skulle erfordras, en betydlig, men ännu ej beräknelig minskning
i ärendenas mängd torde af den förrändrade utsökningslagstiftningen
föranledas — vara att framför kommiterades förslag föredraga,
att såsom kollegierne tillstyrkt, på ordinarie stat tillsätta endast en
länsnotarie i hvarje län, men att emellertid, med öfverlemnande till
Eders Kongl. Maj:ts pröfning i hvarje särskilt fall af frågan om och
för huru lång tid anställandet af ännu en länsnotarie må vara i vissa
län nödigt, bereda, för sådane extra länsnotarie^ aflöning, tillgång till
arfvoden, att till belopp af högst 2,000 kronor, efter Eders Kongl.
Maj:ts bepröfvande, ställas till Eders Kongl. Maj:ts befallnmgshaivandes
förfogande i de län, der extra länsnotarier anses behöflig!!,

Hvad sedermera beträffar komiterades förslag om tillsättande al
mera än en länsbokhållare i hvarje län, så torde detsamma, såsom
beroende på den ännu icke pröfvade frågan om häradsslmfvaretjensternas
indragning, böra för närvarande förfalla,

Under förutsättning således, att endast en länsnotarie och eu
länsbokhållare komma att i hvarje län på ordinarie stat anställas, har
jag att, i afseende på aflöningen för berörde tjensteman, till en början
erinra, att komiterade ansett densamma _ böra för dem alla utgå med
2,700 kronor, deraf en tredjedel såsom tjenstgöringspennmgar.

Kollegierne åter, hvilka ansett enahanda grunder, som föranledt

Bil. N:o o till Kong!. Majt:u Nåd. Prof. N:o 1, om StaUverket .1876''.

förslaget om olika aflöning för landsekreterare och iandskamrerare
inom olika län, vara, fastän i någon mindre grad, tillämplige äfven på
ifrågavarande tjensteman, hafva ur sådan synpunkt föreslagit löneförmånerne
sålunda:

för första och andra klassens län:

vid tillträdet.........

med ålderstillägg

efter

lön:

........................... 1,500:

5 år.................. 2,000:

tjenstgörings-penningar:

1,000: —
1,000: —

summa:

2,500: —
3,000: —

för tredje klassens län:

vid tillträdet..........

med ålderstillägg

efter

lön:

5 år.................. 1,700: —

tjenstgörings-penningar:

800: —
800: —

summa:

2,000: —
2,500: —

Hufvudsakligen gillande de aflöningsstater, som sålunda blifvit af
kollegierna förordade, anser jag dock deri skäligen kunna göras den
ändring, att som till ifrågavarande tjenster torde befordras personer vid
unga år, ålderstillägget må kunna bestämmas att utgå först efter
tio år.

Den andra klassen af de tjensteman, hvilka skulle hos länsstyrelserne
tillsättas, utgöres af:

Landskanslister och landskontor ister.

Dessa tjensteman åtnjuta nu på stat 500 kronor, hvarjemte ett
dyrtid stillägg till enahanda belopp blifvit dem tillerkändt, så att i det
hela aflöningen för närvarande utgör 1,000 kronor.

Utom en för länsstyrelsens begge afdelningar gemensam registrator,
hafva komiterade ansett, att, för göromålens upprätthållande i öfligt,
skulle i allmänhet erfordras de nu i hvarje län på ordinarie stat
uppförda tjensterne af en landskanslist och en landskontorist, men att
i, hvarje af de åtta största länen borde anställas ytterligare en kanslist
och en kontorist; börande, enligt komiterades förslag, aflöningen
för desse tjenstemän bestämmas till 1,200 kronor med två ålderstillägg,
att hvartdera med 300 kronor utgå, det första efter fem och det andra
efter tio års tjenstgöring.

Bill. till Rikad. Prov 1878. 1 Sami. 1 A/d.

Bil. N:o 5. till Konrjl Maj:t» Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Sedan Eders Kong]. Maj:t emellertid genom åberopade nådiga beslutet
den 24 sistlidne Maj ogillat förslaget om gemensam diariiföring
för länsstyrelsernes begge afdelningar, hafva kollegierne förordat, att,
såväl för bestyret härmed som för sådane göromål i öfrigt, som icke
vore att hänföra till renskrifning, måtte på stat anställas två landskanslister
och två landskontorister i samtlige länen med undantag af
de två minsta, nemligen Jemtlands och Gotlands län, hvarest någon
tillökning i nuvarande tjenstemännens antal icke skulle erfordras.

Med förmälan likväl, att sannolikt vore, att inom vissa af de
större länen, äfvensom möjligen i sistnämnde två län, ständigt arbetsbiträde,
utöfver berörde tjenstemannapersonal, vore behöflig!, hafva
kollegierne vidare — under åberopande af sin mening derom, att de
ordinarie tjenstemännen borde inskränkas till det antal, som under
alla förhållanden vore för göromålen oundgängligen nödigt — uttalat
den årigt, att, för anskaffande af sådant ständigt biträde äfvensom af
extra arbetsbiträde, vore att, framför fast aflöning, föredraga, att bereda
medel till arfvoden, för att, efter Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande
i hvarje särskildt fall, ställas till Eders Kongl. Majrts vederbörande
befallningshafvandes förfogande, med iakttagande såsom regel
dervid, att dylikt arvode icke finge öfverstiga 1,000 kronor, samt att
i de län, der mera än ett ständigt biträde å hvardera af delningen erfordrades,
arfvode till de öfriga icke borde beviljas till högre belopp än
600 å 800 kronor.

Enligt kollegiernes förslag skulle ifrågavarande tjenstemäns lönestat
utgöra:

lön:

tjenstgöringspenningar: -

summa:

vid tillträdet..................................................... 600: — 600: — 1,200:

med ålderstillägg efter 5 år...................... 900: — 600: — 1,500: —

I allt hufvudsakligt af de anordningar, hvilka kollegierne sålunda
för beredande af erforderligt arbetsbiträde hos länsstyrelserne förordat,
är jag med kollegierne ense, men anser dock någon jemkning i
den föreslagna lönestaten böra ega rum.

I sådant afseende finner jag mig nemligen böra i underdånighet
hemställa, dels att, för tillgodoseende af ifrågavarande tjenstemäns behof
vid sjukdomsförfall och deras skäliga anspråk på pension till belopp
af 1,000 kronor, aflöningsstaten måtte ändras sålunda, att lönen
bestämmes till 700 kronor och tjenstgöringspenningarne till 500 kronor,
samt dels att af det skäl, som i fråga om länsnotarie!- och läns -

Bil N:o 5 till Kongl. Mops Nåd, Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

bokhållare blifvit här ofvan åberopadt, ålderstillägget måtte komma att
att utgå först efter tio års tjenstgöring.

3: o. Fögderi-tjenstemännen.

Med^ tillämpning af den allmänna grundsatsen derom, att kostnaderna
i och för tjensten borde af statsverket bestridas, hafva komiterade,
hvilka föreslagit länsmanstjensternas indragning, i afseende på
kronofogdarne — de ende fögderitjenstemän, hvilka sålunda enligt konriterades
förslag skulle bibehållas — förordat, att dem skulle tilldelas
ett bestämdt belopp under benämning af kontorshåll, hvarigenom skulle
beredas godtgörelse såväl för skrif biträde, skrifmaterialier och expenser,
som för resor i allmänna ärenden.

Häremot hafva kollegierne, likasom de flesta af Eders Kong], Maj:ts
befallningshafvande, som i ämnet sig yttrat, erinrat, att för utgifter af
så vexlande och obestämd beskaffenhet, som fögderitjenstemännens
resekostnader, läte det knappast tänka sig att, med iakttagande af
billighet, fastställa vissa oföränderliga belopp.

Då. kollegierna på sådan grund förklarat hvarje försök i ornförmälda
riktning böra öfvergifvas, hafva kollegierne haft att ordna saken
på annat sätt.

I afseende dervid först på utgifterne för skrifbiträde, skrifmaterialier
och expenser, hafva kollegierne dock ansett det svårligen kunna
ifrågakomma, att dessa utgifter skulle direkt af statsmedel bestridas,
enär den kontroll mot missbruk, som af sådan inledning blefve nödig,
vore omöjlig att åstadkomma; hvarföre och då samma utgifter syntes
icke kunna vara synnerligen vexlande, kollegierna hemställt, att, mot
skyldighet för fögderitjenstemännen att sjelfve vidkänna ifrågavarande
kostnader,. för ändamålet borde för hvarje tjenst anvisas ett bestämdt
anslag, hvilket för alla tjenster af samma grad kunde lika bestämmas.

Hvad derefter angår resekostnaderna, så föranledas dessa dels af
tjensteförrättningar för det allmänna och dels af sådane förrättningar
i enskilda mål.

h ör resekostnader i allmänna ärenden åtnjuta fögderitjenstemännen
icke någon godtgörelse i andra fall, än sådan blifvit dem uttryckligen
tillerkänd i särskilda författningar, enligt hvilka ersättningen beräknas
efter derå olika grunder, om hvilka torde böra allenast erinras, att
dagtraktamente i allmänhet icke åtnjutes, samt att den skjutsersättning,
som utgår, icke motsvarar den verkliga kostnaden.

Bil. No 5 till Kong/. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

De resor i allmänna tjensteförrättningar, för hvilka i följd häraf
någon ersättning icke åtnjutes, äro af så vexlande natur, att de ej
kunna här angifvas, men bland de årligen återkommande dylika resor,
som äro företrädesvis besvärliga, torde dock böra omnämnas dem, som
föranledas af polisuppsigten, åklagarekallet och deraf beroende uppvaktning
vid tingen, vägsynerne, uppbördsstämmorne, mantalsskrifningarne
och indrifningen af kronorestantierne.

Under förmenande, att i de ofvannämnde författningar, enligt hvilka
ersättning uti ifrågavarande hänseende i vissa fall utgöres, någon annan
ändring icke vore erforderlig, än att skjutsersättningen borde höjas till
ett mot skjutslegan svarande belopp, hafva kollegierne, beträffande de
resor i allmänna förrättningar, för hvilka någon godtgörelse nu icke
utgår, erinrat, att som dessa resor vore af den beskaffenhet, att deras
ändamål och nödvändighet i allmänhet icke kunde på sådant sätt styrkas,
att ersättning för dem borde medgifvas, samma resor skulle fortfarande
betraktas såsom en del af de åligganden, för hvilka sjelfva lönen åtnjötes.

Ersättning för resekostnader i enskilda mål åter utgår för närvarande
med skjutslega efter eu häst och 1 krona 50 öre i dagtraktamente,
med skyldighet dock för förrättningsmannen, att, der flera förrättningar
verkställas under samma resa eller å samma dag, dem emellan
fördela såväl skjuts ersättningen som dagstraktamentet.

Komiterade hafva förordat, att denna ersättning måtte bestämmas
att utgöras med skjutslega jemte en krona för hvarje förrättning med
ett särskildt tillägg dock af två kronor för sådan förrättning, dervid
fastighetsvärdering förekomme, men med det enahanda förbehåll om
skjutslegans fördelning på flere samtidiga förrättningar, som nu oger
rum; och kollegierne hafva ansett förevarande fråga icke ega med
löneregleringen i öfrigt det omedelbara sammanhang, att kollegiernas
yttrande derom erfordrades.

Då af anförda skäl ersättning för en del af fögderitjenstemännens
resor i allmänna ärenden icke lämpligen kan af statsmedel utgå, är,
såsom kollegierne antydt, häraf en följd, att utgifterna för sådana resor
komma att förorsaka ett icke obetydligt intrång på den. aflöning, som
åt bemälde tjenstemän anslås. Men när sålunda å ena sidan är nödigt,
att särskildt för ifrågavarande tjenstemän göra ett undantag från den
allmänna regeln om skyldighet för staten att bekosta utgifterna för
tjenst eu, synes billigheten å andra sidan kräfva, att detta undantag
icke erhåller större utsträckning, än af de skäl, hvarpå undantaget
grundas, är betingadt. I fråga härom förekommer, att som den godt -

Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

görelse för resor, hvilken enligt ofvan åberopade särskilda författningar
i vissa fall utgår, icke motsvarar verkliga kostnaden, en förändring i
detta hänseende är nödig och för öfrigt torde desto heldre böra eg a
rum, som, enligt hvad ofvan blifvit anmärkt, de nuvarande reseersättningarne
beräknas efter olika grunder och detta förhållande, utan att
vara i ärendenas natur grundadt, leder till de olägenheter, som alltid
i större eller mindre mån äro med en invecklad lagstiftning förenade.

Under förutsättning derföre, att Eders Kongl. Maj:t särskild! täcktes
meddela sådana nådiga bestämmelser, hvarigenom fögderitjenstemännens
reseersättning, der sådan anses böra dem tillkomma, varder efter den
verkliga kostnaden lämpad, anhåller jag få öfvergå till aflöningsstaterne
för nämnde tjensteman, dervid jag gör början med

Kronofogdar ne.

Ifrågavarande tjenstemän, 117 till antalet, hafva, extra inkomster
inberäknade, en aflöning, hvilken för de kronofogdar, som hafva boställen,
är i stat beräknad till 2,500 kronor och för dem, som sakna
sådane, till 2,800 kronor; hvarjemte de för närvarande åtnjuta ett på
extra stat anvisadt, mot 20 procent af den kontanta lönen svarande
belopp, som uppgår sammanlagdt till 53,374 kronor; varande dock
några kronofogdars aflöning bestämd något högre, likväl så att löneförmånerne,
dyrtidstillägget oberäknad!, icke i något fall öfverstiga
2,907 kronor.

Komiterade, hvilkas förslag dock afser en betydlig förändring
i kronofogdarnes tjensteverksamhet, hafva hemstält, att deras aflöning
måtte, lika för alla, fastställas till 4,000 kronor, deraf 1,000 kronor
skulle utgöra tjenstgöringspenningar; äfvensom att till hvarje kronofogde^’enst
skulle under namn af kontorshåll, anslås särskilda medel,
vexlande emellan 400 och 900 kronor och afsedda till bestridande af
kostnaderne för kontorshyra, skrifmaterialier och resor i allmänna ärenden
inom fögderiet m. m.

Under det att kollegierne åter af ofvan angifne skäl ansett, att
ett kontorshåll, innefattande jemväl ersättning för resor i tjenstår, icke
borde för kronofogdarne anvisas, utan att för dem skulle anslås endast
så kallade cxpensmedel till belopp af 300 kronor för godtgörande af
kostnaderne för skrifbiträde och skrifmaterialier, hafva kollegierne vidare,
under åberopande af sin med åtskillige Eders Kongl Maj:ts befallningshafvande
s öfverensstämmande mening, att 4,000 kronor vore
en med hänsyn till kronofogdarnes lefnadskostnader, tjensteställning

30 Bil. N:o 5. till Kong!. MaJ:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 187S.

och uppbördsmannaansvar för dem lämplig aflöning, hemställt, att, i
enlighet med komiterades förslag, kronofogdarnes löneförmåner i öfrigt
måtte fastställas att utgå med 3,000 kronor i lön och 1,000 kronor
i tjenstgöringspenningar.

Kollegiernes, likasom komiterades uppfattning om tillräckligheten
af 4,000 kronor såsom aflöning åt kronofogdarne hvilar dock synbarligen
på den förutsättning, att detta belopp finge oafkortad! för deras
lefnadsbehof användas, men sådant torde likväl icke förhållandet blifva.
Väl skulle kronofogdarne för vissa resor i allmänna förrättningar åtnjuta
godtgörelse, men de enahanda resor, för hvilka någon ersättning
ej utgår, äro af den omfattning, att kostnaderne derför icke skulle genom
de obetydliga sportelinkomster, som kronofogdarne få behålla, i
afsevärd mån ersättas, utan leda till förknappning af deras löner. I
anseende härtill anser jag billigheten desto heldre fordra, att någon
förhöjning i kronofogdarnes lönevilkor medgifves, som dessa äro, förutom
länsmännen, de ende af nu ifrågavarande tjenstemän inom landsstaten,
hvilka icke komma i åtnjutande af kostnadsfri semester, och
följaktligen, der ledighet för dem erfordras, måste, genom tjonstgöringspenningarnes
afstående, sjelfve vidkännas utgifterne för vikariers
aflönande.

I fråga åter om den form, hvarunder denna löneförökning skulle
utgå, hafva kollegierne, under anförande hurusom ålderstillägg icke
syntes vara af lika stort behof för de tjenstemän, som äro anställda
till tjenstgöring å landet, som för dem, hvilka i följd af sin tjenst äro
hänvisade till uppehälle i städerna, ansett att på grund häraf en dylik
förmån icke borde kronofogdarne förunnas. Äfven om giltigheten af
berörda skäl icke kunde ifrågasättas, torde emellertid i allt fall deremot
böra erinras, att af kronofogdarne en stor del, om ej de flesta,
redan äro bosatte i städerne, och att detta förhållande, efter boställenas
indragning, torde blifva än mera allmänt. Då ej heller i öfrigt

något skäl förefinnes att för kronofogdarne göra undantag från den
allmänna regeln om ålderstillägg, anser jag mig böra i underdånighet
hemställa, att ett dylikt tillägg dem tilldelas, att efter tio års tjenstgöring
utgå med 500 kronor.

Enligt mitt förslag skulle alltså kronofogdarnes lönestat blifva
följande:

tienstgöriners- , ,

lon: . ° expensmedel: summa,

penningar: r

vid tillträdet:........................... 3,000: — 1,000: — 300: - ■ 4,300: —

med ålderstillägg efter tio år 3,500: — 1,000: — 300: — 4,800: —

Bil. No 5 till Kong!. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverk* 1878.
Den andra klassen af fögderitjenstemännen utgöres af:

Länsmännen.

Dessa tjensteman, hvilka uppgå till ett antal af 520, hafva lön på
stat beräknad till 700 kronor, hvartill för dem, som sakna boställen,
kommei hyresersättning af 150 kronor. Dessutom äro för närvarande
pa extra stat. anvisade dels dyrtidstillägg, som för de flesta länsmän
utgåi med .minst 175 och högst 225 kronor, dels ock förhöjning i den
pa ordinarie stat för länsmän utan boställe uppförda hyresersättninomed
50 kronor, så att, oberäknadt två länsmän, hvilkas boställen äro
till högre belopp uppskattade, högsta länsmanslönen, hyresersättningen
inberäknad, utgör 1,125 kronor.

Komiterade, hvilka ifrågasatt länsmanstjensternes indragning, hafva
derföre saknat anledning att framställa något förslag till aflöningsstat
för dessa tjenstår; varande länsmännens aflöning af kollegierne föreslagen
att fastställas till 900 kronor i lön, 600 kronor i tjenstgöringspenningar
och 100 kronor i expensmedel eller tillhopa till 1,600 kronor.

Hufvudsakligen af enahanda skäl, som i fråga om kronofogdarnes
aflöning blifvit anförde, anser jag, att äfven länsmännen böra tillerkännas
ålderstillägg, hvilket, med hänsyn jemväl till deras skäliga anspråk
pa en pension åt .1,200 kronor, torde höra bestämmas till 300 kronor,
att efter tioårig tjenstgöring utgå.

Enligt detta förslag skulle sålunda länsmännens löneförmåner
blifva:

lön:

tjenstgörings- n ,

penningar: expensmedel: summa:

vid tillträdet .......................... 900: — 600: — 100: — 1,600: —

med ålderstillägg efter tio år 1,200: — 600: — 100: _ 1,900: _

I sammanhang med ifrågavarande lönestat, hafva kollegierne hemställt,
att för det fall, att länsmansboställe skulle uppskattas till högre
belopp, än lönen, så att länsmannen af statsverket icke uppbure kontant
så mycket, som motsvarade tjenstgöringspenningarne och expensmedlen,
borde vid löneregleringen föreskrifvas, att sådan länsman under
ledighet skulle hafva skyldighet till vikarierne utgifva hvad utöfver
den kontanta aflöningen erfordrades till fyllnad i det belopp, hvartill
tjenstgöringspenningarne och expensmedlen borde uppgå.

Ehuru länsmännens boställen icke äro afsedda att erhålla det omfång,
att deras afkomst må förutsättas kunna uppskattas till högre belopp,
än den för länsmännen anslagna lön, så torde dock i afseende

32 Bil. No ,% till Kongl. Majts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

på de nuvarande boställena förekomma förhållanden, som. göra den
sålunda ifrågasatta föreskriften behöflig under öfvergångstiden innan
ett fullständigt ordnande af boställena kan ega ruin; och af sådan.anledning
har jag icke någon erinran att mot samma föreskrift framställa.

4: o Vaktmästarne.

Dessa utgöra i Upsala län tre, i Jönköpings län tre och i hvarje
af de tjugotvå öfriga länen två eller tillsammans femtio.

Enligt Riksdagens vid 1873 års riksmöte fattade beslut, åtnjuta
vaktmästarne en aflöning af 600. kronor; men då dem skäligen bör
förunnas ungefärligen samma lönevilkor, som. blifvit så kallade holrättsposter
beviljade, hemställer jag i underdånighet att, i nära öfverensstämmelse
härmed, vaktmästarnes lönestat måtte blifva följande.

lön:

tjenstgöringsDenninsrar: -

summa:

vid tillträdet ......................_•........

med ålderstillägg efter tio år

..... 500

. .. 600

300 800.

300 900.

För genomförande af den utaf mig sålunda föreslagna löneregleringen
skulle kostnaderna blifva följande:

48 landssekreterare eller landskamererare:

löner å 4,400 kr................................................ 211,200:

tjenstgöringspenningar för

16 Fenster å 3,000 kr............. 48,000:

16 <( å 2,500 kr........... 40,000: —

16 « å 2,000 kr............ 32,000: — 120,000: — 331 200: —

48 länsnotarier eller länsbokhållare:
deraf 32 med löner å 1,500 kr. 48,000: —
tjenstgöringspenningar å 1,000 kr. 32,000:

16 med löner å, 1,200 kr............ 19,200: -

tjenstgöringspenningar å 800 kr. 12,800:

46 landskanslister, nemligen en i hvardera,
af Jemtlands och Gotlands län samt två i
hvarje af de öfriga länen:

löner å 700 kr....................................................-

tjenstgöringspenningar å 500 kr.....................

80,000: —
32,000: —

32,200: —
23,000: —

Transport

112,000:

55,200: —
498,400: —

Hd. N:o 5 till Jiongl. Mapts Nåd. Prop. No 1, om, Statsverket 1878.

Transport

46 landskontorister likaledes...............................................

Reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarie!-och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariats
ersättning under semester lör dertill berättigade

tjensteman..............................................................................

117 kronofogdar: löner å 3,000 kr.........

tjenstgöringspenningar å 1,000 kr...............

expensmedels anslag å 300 kr.....................

520 länsman: löner å 900 kr...................... 468,000

tjenstgöringspenningar å 600 kr.................

expensmedels anslag å 100 kr.....................

50 vaktmästare: löner å 500 kr...............

tjentgöringspenningar å 300 kr..................

351.000 117.000 35,100	—
468,000	—
312,000	—
52,000	—
25,000	—
15,000	—

498,400:

55,200:

95,000:

503,100:

832,000:

40,000:

Summa kronor 2,023,700: —
Härtill kommer ålderstillägg för samtlige förenämnde tjensteman
och betjente, för hvars bestridande under nästkommande år skulle,
enligt deras uti statskalendern angifna tjensteålder, erfordras omkring

155,000 kronor. ö

De tillgångar, hvilka för bestridande af ofvanbemälde tjenstemäns

förde,	utgöra:
löner för landssekreterarne........	....... 37,222: -
)>	» landskamrerarne.......	75 404-
»	» länsnotarierna .....................	....... 18.O0O; _
»	» länsbokhållarne .........	....... 24,000: —
»	» landskanslisterne ...............	....... 12,000: —
	» landskontoristerne.........................	....... 12,000: —

ning................................................... 292,802: —

länsmännen, jemte hyresersättning 349,273: 59

30,000:

vaktmästarne ....

Härtill kommer i stat beräknade värdet af boställsförmåner
för landssekreterare
)) landskamrerare

» kronofogdar ......

» länsmän ..............

850,701:

1,835: —
2,155: —
18,694: —
64,896: 41

87,580: 4!

Hili. till Itiksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Transport 938,282: —
5

Bil. No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, em Statsverket 1878.

Transport 938,282: —

Slutligen bör såsom tillgång upptagas ett å landsstatens
anslag qvarstående odisponeradt belopp, som förr varit
anvisadt till en kronofogde och en häradsskrifvaretjenst i
Westmanlands län, Indika numera in dragits ........................ 4,150:

Summa kronor 942,432: —

Utom det för ålderstilläggen behöfliga anslag, hvartill jag anhåller
att framdeles i sammanhang med frågan om beredande af medel till
öfriga likartade utgifter inom hufvudtiteln få återkomma, skulle alltså,
för löneregleringens genomförande en förhöjning af 1,081,268 kronor erfordras
ä landsstatens ordinarie anslag.

Det bör, i fråga om dessa beräkningar, erinras, att å ena sidan
minskning i berörda anslag torde framdeles föranledas dels af den högre
beräkning af boställsafkomsten, som den nya uppskattningen deraf
sannolikt medför, samt dels deraf, att, i den mån åt länsmännen upplåtas
nya boställen, de belopp, hvartill dessas afkastning uppskattas,
böra från anslaget afräkna^; men att å andra sidan förhöjning af anslaget
blifver nu en följd af vissa boställens indragning, under det
dock statsverket dervid, genom dispositionsrätten öfver sådane boställen,
erhåller en motsvarande inkomst.

Dessa förhållanden, ledande derhän, att, intilldess frågan om boställena
blifvit i sin helhet ordnad, det anslag, som för ifrågavarande
tjenstemäns aflöning erfordras, icke kan till oföränderligt belopp uppgifvas,
utan måste, år efter annat, vara underkastadt smärre förändringar,
torde dock, enligt min uppfattning, icke böra förorsaka, att,
sedan aflöningsstaterna blifvit fastställde, samma anslag vid hvarje
riksmöte under öfvergångstiden göres till föremål för Riksdagens förnyade
pröfning i vidare mån, än en sådan pröfning är af de förändrade
omständigheter, hvilka föranleda någon ändring i anslagsbeloppet, betingad.
Då jag derföre anser ligga i sakens natur, att ifrågavarande
anslag bör på ordinarie stat anvisas, hemtar jag för denna min uppfattning
ytterligare stöd deraf, att det nuvarande ordinarie anslaget
för landsstaten är, just i följd af nu gällande öfvergångsstadganden
om boställena, underkastadt enahanda jemkningar till beloppet, som af
likartad anledning skulle i afseende på det nu ifrågasatta ordinarie anslaget
tillsvidare ega rum.

Ehuru således en förhöjning af ordinarie anslaget för landsstaten
till belopp af 1,081,268 kronor för löneregleringen erfordras, är dermed
dock icke angifven den verkliga kostnad, som genom löneregleringen skulle

Bil. No 5 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 35

uppstå, utan måste för en sådan beräkning från nämnda belopp af~
dragas:

dels de anslag till löneförbättring m. m., som nu äro å extra stat
uppförda, men genom löneregleringen blifva obehöfliga, nemligen:

tillfällig löneförhöjning för vissa landssekreterare.................. 8,000: —

» » )) » landskamrerare .................. 8,000: —

» » » länsnotarierne................................. 18,205: —

» )) » länsbokhållarne............................. 18,720: —

» » » landskanslister och landskon torister.

...................................... 24,000: —

» » )) kronofogdar.................................... 53,374: —

» )) » länsmän .......................................... 89,075: —

förhöjd hyresersättning åt länsmän............................................. 15,950: —

dels do öfriga utgifter, hvilka genom regleringen blifva
statsverket besparade och hvilka kunna beräknas sålunda:

ersättning till kronofogdar och länsmän för mistade bötes andelar.

.......................................................................................... 23,409: —

arfvoden af allmänna bevillningen, omkring ......................... 16,000: —

provisioner å bränvinstillverkningsmedel, omkring .............. 18,600: —

» » båtsmäns och rotevakansafgifterna, omkring 340: —

)) » liästvakansafgifterna, omkring ........................... 2,150: —

)) » spanmålspenningarne, omkring.......................... 1,100: —

» » möteskostnadsmedlen, omkring........................... 3,400: —

» )) salpetermedlen, omkring....................................... 400: —

» » stämpelpappersmedlen, omkring........................ 25,000: —

» » testamentsbevillningen, omkring...................... 600: —

)) )) biskops- och presterskapets löningsreglerings fonders

medel, omkring................................. 200: —

ersättningsanslag å allmänna indragningsstaten ..................... 209: —

sammanlagda beloppet af den boställs- och hyresersättning,
som för indragna kronofogdeboställena Eke i
Stockholms län och Kärra i Örebro län belöper, hvilken
ersättning, der löneregleringen icke kommer till stånd,
bör å landsstatsanslaget uppföras med .............................. 1,493: —

dels och slutligen den inkomst, hvilken, dock med den
för närvarande icke beräkneliga inskränkning, som må af
den förändrade lagstiftningen om utsökningsväsendet för Transport

328,225: —

36 Bil, N:n 5 till Kongl. Majds Md, Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Transport 328,225: ■ —

anledas, genom expeditionslösens utbytande mot stämpelpapper
tillfaller statsverket, hvilken inkomst under närvarande
förhållanden skulle kunna beräknas till omkring...... 300,000: —

Summa kronor 628,225: —

Då denna summa dragés från beloppet af den behöfliga förhöjningen
i det ordinarie anslaget för landsstaten, visar sig statsverkets
verkliga kostnad för löneregleringen, ålder stilläggen oberäknade, uppgå till
453,043 kronor.

När emellertid stämpelpapperssatserna, i följd af expeditionslösens
indragning till statsverket, i allt fall böra i sammanhang med löneregleringen
förändras, torde, i ändamål att, så vidt lämpligen sko kan,
bereda ersättning för de af löneregleringen föranledda förökade kostnader,
med desto större skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke stämpelpapperssatserna,
åtminstone hvad länsstyrelsernes protokoll och utslag
beträffar, lämpligen må, utöfver det nuvarande beloppet med tillägg af
nu utgående lösen, höjas med något ytterligare belopp, som de genom
1855-års nådiga förordning angående expeditionslösen fastställda sportelsatserna
icke längre kunna anses motsvara samma värden, hvilka de
egt vid den berörda tid, då de bestämdes. Och då dessutom, beträffande
de så kallade ekonomi- och politimålen, något på beskaffenheten
af dessa mål grunda dt skäl icke synes 1 örefinnas för det nu i afseende
på dem gällande undantagsstadgande om deras befriande från stämpelpapper,
torde vidare i förenämnda ändamål den ändring i gifna föreskrifter
lämpligen kunna göras, att som länsstyrelsernes protokoll och
utslag i omförmälde mål i allt fall i följd af löneregleringen böra beläggas
med stämpelpapper motsvarande den nu utgående lösen, i sammanhang
med stadgandet derom förenämnda undantag upphäfves, så
att stämpelpapperssatserna blifva för dessa och andra mål lika.

I fråga om en sådan anordning förekommer likväl, att magistraterna,
enligt den nya utsökningslagen, i städerna intaga samma ställning
såsom öfverexsekutorer, som länsstyrelserne på landet, och dessutom
hafva att, likasom de sistnämnde, handlägga äfven ekonomi- och
politimål, så att, då icke kan vara lämpligt, att allmänhetens algifter
för olika, men med hvarandra likställda myndigheters expeditioner
komma att i mål af samma beskaffenhet utgå med olika belopp, häraf
bör föranledas, att stämpelpapperssatserna för magistraternas expeditioner
i utsöknings-, ekonomi- och politimål sålunda höjas, att nämnda
afgifter blifva för begge ifrågavarande myndighcterne lika. Men häraf

Bil. N:o 5 till Kong!. Ma/:ts Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1878.

är åter en följd, att som likformighet i sådant hänseende bör ega rum
äfven med afseende på magistraternes öfrige och rådhusrätternes samtlig6
expeditioner, enahanda förhöjning beträffande stämpelpapperssatserna
för dessa måste vidtagas. Och af den omständigheten, att häradsrätterna
hafva att på landet handlägga mål och ärenden af alldeles
enahanda natur, som rådhusrätterna i städerna, betingas vidare i sin
ordning, att en förhöjning i afgifterne för de senares expeditioner bör
leda till enahanda åtgärd i afseende på de förres.

Enär följaktligen den ifrågasatta anordningen icke torde, hvad
angår länsstyrelserne, lämpligen kunna ega rum, utan att den samtidigt
företages jemväl för magistraterne samt rådhus- och häradsrätterna;
men bland de myndigheter, som enligt 5 § i nu gällande stämpelpappersförordning
finnas hänförda till första och andra afdelningarne, de
sålunda nämnde äro, med hänsyn till mängden af de från dem utgående
expeditioner, de ojemförligt mest väsendtligt, synes förhöjningen
åt stämpelpapperssatserna tjenligast kunna försiggå i sådan ordning,
att derigenom åvägabringas likformighet i de utgifter, hvilka, vare sig
de bestå af endast stämpelpapperssatser eller lösen eller af beggedera,
utgå för samtliga de uti nämnde afdelningar upptagne myndigheters
expeditioner.

Häremot skulle kunna anmärkas, hurusom genom ett sådant förfaringssätt
stämpelpapperssatserna komma att med ojemna belopp utgå
olika åtminstone för eu del af ifrågavarande myndigheter; men detta
förhållande, som förorsakas af de olika grunder, på hvilka löneregleringar
för särskilda tjenstemannaklasser blifvit på senare tider genomförda,
torde dess mindre böra tillmätas någon afgörande vigt, som för
den allmänhet, af hvilken embetsmyndigheternas åtgärder påkallas, väl
kan vara af betydenhet, att de utgifter, hvilka för likställda sådana
myndigheters protokoll eller beslut erläggas, icke äro till beloppet
skiljaktige, men deremot synes vara alldeles likgiltigt om och i hvilken
män dessa utgifter genom stämpelpapperssatser omedelbart komma
statsverket till godo eller utgöra för aflöning af statens tjensteman
afsedda sportelsatser.

Enligt närvarande bestämmelser utgå omförmälde utgifter för protokoll,
ehvad det innefattar beslut eller icke, äfvensom för domar, utslag
eller resolutioner med rubrik, på följande sätt:

Inom första af delningen, omfattande, bland andra myndigheter, länsstyrelserne,
magistraterne och rådhusrätter ne:

för första arket: lösen ............................................................ 2 oo

stämpladt papper .......................................... 0,50 ^ 50

Bil. N:o 5 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

för andra arket: lösen ................................................................

stämpladt papper .....................................

för hvart och ett af de öfriga arken: lösen ......................

stämpladt papper

1,00

0,50

Ö/5

0,50

1,50.

1,25.

Inom andra afdelning en, hvilken af ser allenast under domstolar ne på landet:

för första arket: lösen ...................................".............................. I?00

stämpladt papper ........................................- l,00 2,oo.

för hvart och ett af de öfriga arken: lösen........................... 0,50

stämpladt papper... l,oo ^ 50.

Om nu dessa utgifter, såsom jag föreställer mig, lämpligen kunde
bestämmas att utgå med 3 kronor för första arket och med 2 kronor
för hvart och ett af de följande arken, så skulle de, om vidare iakttoges,
att den hittills till landsstatens ifrågavarande tjensteman utgående
lösen med stämpelpapper ersattes, men att sportelsatserna för
öfriga hithörande tjensteman lemnades orubbade, komma att utgöras på
nedannämnda förändrade sätt:

Inom första afdelningen, hvad anginge de tjensteman, som i förevarande

lönereglering inbegripas:

för första arket med stämpladt papper ..................

för hvart och ett af de följande arken med dito

3.00.

2.00.

Inom första afdelningen, så vidt den omfattade öfrige deri upptagna

myndigheter:

för första arket: lösen .................................................................. 2,oo

stämpladt papper ......................................M° 3,oo.

för andra arket: lösen .................................................................

stämpladt papper ........................................■■ M° 2,00.

för hvart och ett af de följande arken: lösen ..................... 0,75

stämpladt papper 1,25 2?0o.

Inom andra afdelningen:

för första arket: lösen ................................................................

stämpladt papper .......................................^

för hvart och ett af de följande arken: lösen....................

stämpladt papper

1,00

2,oo

0,50

1,50

3.00.

2.00.

Bil N:o 5 till Kong1. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket ISIS. 39

Då genom en sådan förhöjning af stämpelbeloppen skulle, utan att
c 011 rättsökande allmänheten derigenom oskäligen betungades, för statsv(:rk(it
beredas en betydlig inkomst, får jag, under åberopande i »ifrigt

v i dJ''är °fVoan blifyit anfördt, i underdånighet hemställa, att Eders
vongl. Maj.t måtte föreslå Riksdagen, att, derest den föreslagna löneregleringen
antages, vidtaga sådane förändringar i gällande föreskrifter
angående stämpladt papper, att, på samma gång den expeditionslösen,
som i följd af regleringen bör indragas, varder med stämpelpapper
ersatt, stämpelbeloppen å sådane protokoll och utslag, som utgå från

myndigheter och tjensteman, livilka, enligt 5 § i stämpelpappers''
öiordningen, finnas under första och andra afdelningen inbegripne,
matte sålunda höjas, att det sammanlagda beloppet af lösen och stämpe
papper eller, der lösen indrages, stämpelbeloppet kommer att uppgå,
för första arket till tre kronor och för hvart och ett af de öfriga
arken till två kronor; äfvensom att det i afseende på ekonomi- och
poutimalen gällande undantagsstadgande om deras befriande från stämpelpappe1
matte upphäfvas; och torde, i händelse Eders Kongl. Mai:t
till denna framställning lemnar bifall, proposition i ämnet till Riksdagen
genom Finans-departementet höra, aflåta^.

När jag till ofvanberörda förslag hemtat särskild anledning af det
utaf löneregleringen föranledda behofvet att söka bereda statsverket
okade tillgångar, bör jag äfven yttra, mig om beloppet af den inkomst,
som „ j e ifrågasätta förändringarne i stämpelpapperssatserna må vara
att förvänta; men hvarje sådan beräkning blifver dock, i anseende till
bristen af derför erforderligt material, ganska osäker. I följd af den
stora mängden utaf de expeditioner, på Indika den föreslagna förhöjningen
i stampelbelöppen skulle tillämpas, måste likväl inkomsten deraf
blifva ansenlig; och jag föreställer mig derföre, att, äfven under förutsättning
att den till 300,000 kronor upptagna inkomsten af indragen
lösen är något högt beräknad, vidtagandet af de utaf mig förordade
forandrmgarne i stämpelpappersafgifterna likväl i sin helhet skola medföra
en inkomst af sammanlagdt omkring 600,000 kronor, så att, om
häraf de 300,000 kronor, livilka icke tagits i beräkning då den verkliga,
kostnaden for löneregleringen blifvit till 453,043 kronor uppskattad
(hågas från sistnämnda belopp, skulle de ökade utgifter, hvilka staten
i följd af löneregleringen finge vidkännas, uppgå till allenast 153,043 kronor,
deri likväl icke. inbegripne de för nästkommande år till 155,000 kronor beräknade
ålder stillägg en.

Under erinran, att, enligt, hvad förut blifvit antydt, kronofogdeboställena
Eke n:o 1, ett mantal i Stockholms län, och Kärra n:o 1
ett mantal i Örebro län, blifvit till statsverket indragne mot årlig er -

Bil. N:o 5 till Kanal. linda Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

sättning till vederbörande tjensteman af sammanlagdt 1,493 kronor,
men att, under förutsättning att den nya löneregleringen antagen, någon
särskild förböjning af det ordinarie anslaget för landtstaten i följd deraf
icke erfordras, får jag deremot, med föranledande af det förhållande,
att äfven häradsskrifvarebostället Ökne N:o 1, ett hälft mantal i Vermlands
län, indragits, i underdånighdt anmäla behofvet deraf, att sagde
anslag ökas med det belopp, 489 kronor, hvartill den årliga ersättningen
för sistnämnda boställe blifvit efter stadgade grunder bestämd.

Någon minskning af dot å landstatsanslaget uppförda beloppet af
indelt ränta och ersättning för indragna räntor, synes likväl, på satt
statskontoret anmärkt, icke åt nu omförmälda förhållanden påkallas,
enär berörda belopp är uppföre!! såsom förslagsanslag, hvarå undoi år
1876 uppstått brist, Överskjutande de uti staterna för nämnde bostallen
beräknade räntor.

Vidare torde den kotanta delen af landstatsanslaget höra ökas med
följande belopp, hvilka, jemlikt särskilda nådiga, beslut, blifvit, såsom
årlig ersättning för minskad afkastning till följd af expropriation åt
jord, tillhörande landsstatsboställen, tillagda innehafvarne af nedannämnda
lärismansboställen, nemligen:

| mantal Eskil storp Norrgården i Jönköpings län kronor:............ 12

1 mantal Thensmyre i Upsala län ........................................................ "j 1

mantal Nedersylta N:o 2 i samma län............................................. —

1 mantal Grillby N:o 3, likalndes inom Upsala län........................ 83 —-

Tillsammans kronor: 193 —

Efter att härofvan hafva angifvit det sätt, hvarpå jag funnit frågan
om lönereglering för landsstaten i de delar, den för närvarande van
ega rum, böra erhålla sin lösning, har jag att äfven meddela yttrande
rörande löneförmånerne för de tjenstemän inom landsstaten • landräntmästarne
och häradsskrifvarne — för hvilka, i anseende till det
ännu icke pröfvade förslaget om organisativ förändring åt deras tjenstebefattningar,
någon definitiv lönereglering icke kunnat for närvarande
föreslås

Då'' en tillfällig löneförhöjning, i enlighet med de vid sistlidna års
Riksdag tillämpade grunder, synes äfven för nästkommande ar hora
dessa tjenstemän beredas, torde för detta ändamål, hvad törst angar
landträntmästarne, för samma år erfordras ett extra anslag a ,

Beträffande derefter häradskrifvarne, så beviljade nästlidna års
Riksdag för tillfällig löneförbättring åt dessa till ett antal af 117 upp -

Bil N:o ö till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

gående tjensteman ett belopp af 34,329 kronor, motsvarande 20 procent
å de till dem utgående, löner och forsellönsersättningar, tillsammfLnA
\71,618 kyonor; men i följd deraf, att, såsom ofvan blifvit anmärka
harads sknfvareb o stället. Okne N:o 1, i Vermlands län, blifvit
under, år 1877 till statsverket indraget samt dess ränta och afkastning
godtgjorts med 189 kronor, så att summan af kontanta löner och
1 or sellons ersättningar ökats till 171,837 kronor, erfordras under nästkommande
ar för enahanda ändamål ett förhöjdt extra anslag af
34,367 kronor 40 öre. ''

I sammanhang med det ofvan anförda torde slutligen böra erinras
hurusom nästlidna års Riksdag, med bifall till Eders Kongl Maj:ts förslag
i ämnet, beviljat ett extra anslag för innevarande år af 40 000
kronor, att af. Eders Kongl Maj it användas dels till aflöning och underJ.
al!01f särskild polisstyrka å landet i de orter, der sådan kunde af
iorhallandena påkallas, och dels till belöningar för gröfre brotts upptäckande
samt förbrytares efterspanande eller gripande. 1

Det för. nästlidna ar för ändamålet till enahanda belopp beviljade
anslag har till fullo tagits i anspråk; och utaf anslaget för innevarande
ar aro intill denna dag redan anvisade 12,175 kronor m

Någon förändring i de förhållanden, på grund af hvilka berörda
anslag ansetts erforderligt, har icke inträffat; och anslagets behöflighet
ar ej heller af löneregleringen beroende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer jag, att Eders
Kongl. Magt tacktes i nåder föreslå Riksdagen,

dels att, med godkännande af nu föreslagne grunder och
närmare bestämmelser för löneregleringen, besluta:

att alla till landsekreterare, landskamrerare och kronofogdar
anslagna boställen eller löningsjordar till statsverket indragas
den 14 Mars 1881; dock med iakttagande,

att sådan indelningshafvare eger att, om han så
önskar, under sin återstående tjenstetid och med rätt
till fardagsar för sig eller sterbhus, fortfarande såsom
löneförmån åtnjuta sitt boställe mot det afdrag å den
kontanta lonen, som efter uppskattning kan blifva
bestämdt; samt

att staten, då den från vederbörande indelningshatvare
eller hans .sterbhus öfvertager boställe, efter
värdering vid syn jemvälföfvertager sådane å bostäl let

befintliga, mdelningshafvaren tillhöriga åbyggnaBih.
till B.ited. Prof. 1878. 1 Samt. 1 Afd. & Jöö

Bil. No 5 till Kanyl. May.ts Nåd. Pr ap. No 1, om Statsverket 1878.

der, som vid synen anses vara för bostället nyttiga;

att i afseende på de bostadslägenheter, hvilka, der lämpligen
ske kan, böra, mot afdrag a lönerne, åt länsmännen upp
låtas, till Eders Kongl. Maj ds nådiga pröfning i hvarje särskild!
fall öfverlemna såväl huruvida de nuvarande boställena
må bibehållas, som ock huruvida, i den mån gällande arrendekontrakt
eller andra i afseende på kronoegendoms användande
meddelade bestämmelser medgifva, sådan egendom må

till nytt boställe användas; _

att med löneregleringens inträdande skall för deri inbegripne
tjenstemän upphöra den nuvarande rättigheten till expeditionslösen,
uppbördsprocent^'', provisioner, arfvoden af allmänna
bevillningen samt ersättning å allmänna mdragningsstaten
och för mistade bötesandelar; dock med det undantag,
att följande sportler komma att till samme tjenstemän fortfarande
utgå, nemligen:

a) lösen för sådane expeditioner, som part eller annan pa
egen begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt är

pligtig att lösa, .

b) andel i böter för försummelse att i behörig tid erlägga

påförde utskylder,

c) åklagareandelar af sakören,

d) arfvode af försäljningsmedel för i beslag taget virke,

e) provisioner för uppbörd och redovisning af kommuners
eller enskilda inrättningars afgifter eller utaf medel af än
mera enskild natur, och

f) den särskilda provision, som inom Vester- och .Norrbottens
län tillkommer länsmännen för deras befattning med
mantalsskrifningarne inom lappmarken, samt

tillsvidare och intilldess annorlunda kan varda förordnadt:

o-) arfvode för försäljning af utmätt fast egendom,

att, under detta förbehåll och med nu föreslagne vilkor
i öfrigt godkänna följande aflöningsstater:

för landsekreterare och landskamrerare:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs och
Bohus Kalmar, Kristianstads och Vermlands län:

lön:

tjenstgörings■neiminErar: -

summa:

vid tillträdet.............................. 4,400: 3,000: 7,400.

med ålderstillägg efter fem år 5,000: — 3,000: — 8,000:

Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

i Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kopparbergs, Örebro,
Gefleborgs, Vester- Norrlands och Södermanlands län:

lön:

vid tillträdet.............................. 4,400: —

med ålderstillägg efter fem år 5,000: —

tjenstgöringspenningar: -

2,500: —
2,500: -

summa.

6,900: —
7,500: —

i Blekinge, Hallands, Vestmanlands,

Norrbottens, Jemtlands och Gotlands län:

lön:

vid tillträdet.............................. 4,400: —

med ålderstillägg efter fem år 5,000: —

Upsala, Vesterbottens,

tjenstgörings penningar: -

2,000: —
2,000: —

summa:

6,400: —
7,000: —

för länsnotarie och länsbokhållare:

i Malmöhus, Elfsborgs, Östergötlands, Skaraborgs, Göteborgs,
och Bohus, Kalmar, Kristianstads, Vermlands, Jönköpings, Kronobergs,
Stockholms, Kopparbergs, Örebro, Gefleborgs, Vester-Norrlands,
och Södermanlands lån:

lön:

vid tillträdet.............................. 1,500;

med ålderstillägg efter tio år 2,000:

tjenstgörings penningar:

6umma:

1,000: — 2,500: —
1,000: — 3,000: —

i Blekinge, Hallands, Vestermanlands, Upsala, Vesterbottens, Norrbottens,
Jemtlands och Gotlands län:

lön:

vid tillträdet............................. 1,200: —

med ålderstillägg efter tio år 1,700: —

tjenstgörings penningar: 800:

—
800: —

summa:

2,000: —

2,500: —

för landskanslist och landskontorist:

lön:

vid tillträdet.............................. 700: —

med ålderstillägg efter tio år 1,000: —

tjenstgörings penningar: 500:

—
500: —

summa:

1,200: —

1,500: —

för kronofogde:

lön:

vid tillträdet ...... 3,000: —

med ålderstillägg

efter tio år......... 3,500: —

tjenstgöringspenningar: -

1,000: —

expensmedel:

300: —

summa:

4,300: —

300: — 4,800: —

Bil. No f) till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

för länsman:

		tjenstgörings-	expensmedel: summa:
vid tillträdet .........	.... 900: —	penningar: 600: —	100: — 1,600: —
med ålderstillägg efter tio år............	... 1,200: —	600: —	100: — 1,900: —
vid tillträdet .........	för vaktmästare: lön: .............. 500: -	tjenstgörings- summa: penningar: - 300: — 800: —
med ålderstillägg efter tio år....	... 600: -	- 300: — 900: —

att för bestridande af dessa aflöningar öka det ordinarie
anslaget till »landsstaterna i länen» med 986,268 kronor;

att för beredande af tillgångar till arfvoden åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till
vikariatsersättning under semester för dertill berättigade tjensteman
på ordinarie stat anvisa ett reservationsanslag till belopp
af 95,000 kronor; samt

att för beredande af tillgångar såväl till den ersättning,
hvilken efter stadgade grunder med 489 kronor _ tillkommer
en häradsskrifvare för boställe, hvars indragning y nåder bebeslutits,
som ock till de ersättningar, hvilka blifvit med tillhopa
193 kronor tillerkände åtskillige länsmän för afkomst af
exproprierad jord, höja sagda ordinarie anslag med dessa ersättningars
sammanräknade belopp 682 kronor;

kommande, i händelse af bifall till dessa framställningar,
det ordinarie anslaget i penningar till landsstaterna i länen,
hvithet för närvarande utgör 1,122,436 kronor 15 öre, att för
år 1879 höjas till 2,204,386 kronor 15 öre — deraf 95,000
kronor reservationsanslag — eller med 1,081,950 kronor;
dels ock att besluta:

att, på det Eders Kongl Maj:t må kunna lämpligen förhöja
lönerna för de svagast aflönade ländträntmästarne, till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande pa extra stat för ar 1879 anvisa
10,200 kronor;

att för beredande af tillfällig löneförhöjning åt 117 häradsskrifvare
under år 1879 anvisa ett extra anslag för samma
år af 34,367 kronor 40 öre; samt

Bil, No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd, Prop. No 1, om Statsverket 1878.

att till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för år 1879 ställa
ett extra anslag af 40,000 kronor, att under samma år användas
dels till aflöning och underhåll åt särskild polisstyrka på
landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, och dels till
belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande.

Uti allt hvad föredragande Departementschefen sålunda yttrat och
hemställt instämde Statsrådets öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen dertill lemna bifall
med befallning, att utdrag af detta protokoll skulle till FinansDepartementet
öfverlemnas.

In fidem

Paul Strandberg.

Bih. till Biksd. Prot. 1878. 1 Sami, 1 Afl.

Bil N;o 5 till Kongl. Maj:h Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärendcn, hållet inför Hans
Näjd Körningen i Statsrådet å Stockholms Slott den
24 Maj 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna
Statsråden: .Lagerstråle, ’

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alslrömer,

Weidenhielm,

Boven,

Friherre von Offer och
Forssell.

Slutligen anförde föredragande Departements-Chefen:

»Uppå derom gjord framställning behagade Eders Kongl. Makt
den 22 Februari 1873 uppdraga åt Landskamreraren m. m. O. R. Hammar,
Landssekreteraren in. m. C. F. Varenius och Kronofogden N. A
Wimarson att vara ledamöter i en komité, som borde sammanträda i
hufvudstaden för att i afseende å slutlig lönereglering för landsstaten
etter behörig utredning; af alla dithörande frågor, afgifva underdånigt
betänkande och förslag. Da med anledning häraf ansågs ano-eläget
att i den man sådant skäligen läte sig göra, förekomma* att gällande
fullmakter å befattningar skulle fördröja den slutliga tjenste-och
löneregleringens genomförande, fann Eders Kong!. Maj:t skäligt genom

Bil. No 5 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

nådigt Cirkulär den 7 påföljde Mars, beträffande de landsstatstjenster,
som då vore eller blefve lediga, förständiga Sine Befallningshafvande
i rikets samtliga län att endast på förordnande tillsvidare
tillsätta dem, till Indika utnämningsrätt eljest Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande tillkomme, samt att, när någon af dessa befattningar
eller af dem, till Indika utnämningsrätt vore Eders Kongl.
Magt förbehållen, kungjordes till ansökning ledig, derjemte tillkännagifva,
att befattningen endast på förordnande tillsvidare komme att
återbesättas; Och har Eders Kongl. Maj:t genom Cirkulär till Befallningshafvandena
i samtliga länen den li December 1874 i nåder förklarat,
att, då landsstatstjenst vore eller blefve ledig i följd af innehafvaren
eller tjenstförrättaren, i enlighet med Cirkuläret den 7 Mars 1873
meddeladt förordnande att tillsvidare bestrida annan sådan tjenst, den
sålunda ledigblifna befattningen skulle tillsättas i enahanda ordning,
som på grund af gällande bestämmelser skolat iakttagas, derest befattningen
blifvit ledig genom befordran, dödsfall eller afgång ur tjenst, med
rättighet för den till tjenstens bestridande förordnade att åtnjuta de
enligt gällande stat och föreskrifter med tjenstår förenade löneförmåner.

Sedan emellertid Eders Kongl. Maj:t dels, till följd af bemälde
komiterades underdåniga framställning om förstärkning af komitén i och
för utarbetandet af de förslag till förändringar i uppbörds- och redogörelseväsendet,
som blefve erforderliga till följd åt komiterades förslag
till ny tjensteorganisation inom landsstaten, förordnat KammarRättsrådet
m. m. B. A. Ekström och numera Departements-chefen i
Fångvårdsstyrelsen in. m. C. Gerle att gemensamt med förutnämnde
komiterade afgifva betänkande och förslag till reglemente för debitering,
uppbörd och redovisning af de allmänna utskylder, som vid de
årliga uppbördsstämmorna böra erläggas, till författning angående indrifning
och redovisning af böter samt till sådana föreskrifter, som i
öfrigt kunde anses erforderliga för ett ändamålsenligt ordnande af uppbörds-
och redovisningsväsendet, dels ock genom särskilda nadiga remisser
och skrifvelser anbefalt komitén ej mindre att i anledning af
särskilde komiterades förslag till förordning om mantalsskrifningars förrättande
m. m. samt Kammar-Rättens den 11 December 1873 deröfver
afgifna underdåniga utlåtande inkomma med underdånigt yttrande rörande
de delar af omförmälda förslag m. m., som tillhörde omfanget
af det redan åt komitén nådigst lemnade uppdrag, än äfven att öfver
åtskilliga till Kongl. Maj:t inkomna, med tjenste- och löneregleringen
för landsstaten sammanhängande framställningar afgifva underdånigt utlåtande;
så har komitén under den 13 Oktober 1875 afgifvit under -

Bil. No 5 till Kongl. Maj:U Nåd. Prop. No 1. om Statsverket 1878.

dårligt betänkande och förslag angående dels allmän tjenste- och lönereglering
lör landsstaten och dels uppbörds- och redovisningsväsendet
för länen.

Då detta betänkande och förslag, som enligt nådig föreskrift blifva
till tryck befordradt, den 22 i sistnämnde månad inför Eders Kongl.
Maj:t anmäldes, behagade Eders Kongl. Magt anbefalla dels Rikets HofRätter
att öfver komiténs förslag till förordning angående indrifning
och redovisning af Sakören, så vidt detsamma afsåge förändrade föreskrifter
om afgifvande af saköreslängder, dels Fångvårdsstyrelsen, Arméförvaltningen,
Förvaltningen af Sjöärendena, Öfver-Intendents-Embetet,
Skogsstyrelsen och Sundhets-Kollegium att öfver komiténs förslag,
så vidt dermed afsåges förändrade bestämmelser angående länsstyrelsernas
bestyr för hvarje af dessa embetsverk, dels Statskontoret att
öfver komiténs förslag angående skatternas upptagande i riksstaten och
räkenskaperna ett år senare än nu egde rum, dels ock Eders Kongl.
Maj:ts samtlige Befallningshafvande i länen att öfver komiténs betänkande
och förslag i sin helhet afgifva underdånigt utlåtande.

Samtliga dessa utlåtanden äro nu inkomna, det sist afgifna under
gårdagen.

Derjemte har nionde allmänna landsstatsmötet uti en den 28 Augusti
1874 ingifven skrift anfört, att, då en länge önskad reglering
och behöflig förbättring af landsstatstjenstemännens löner syntes vara
beroende af en ny organisation af sjelfva tjensterna och det för landsstaten
framför allt vore af vigt att komma ur det tillstånd af ovisshet,
som för närvarande vore rådande, mötet ansåge sig böra ej mindre
inför Eders Kongl. Magt framföra uttrycken af tjenstemännens
villighet att, i hvad på dem berodde, söka medverka till det ändamål,
som med organisationen åsyftades, än ock i underdånighet anhålla, att
den reglering, som i vederbörlig ordning kunde varda bestämd, måtte
snart och skonsamt tillämpas, så att tjenstemännens ställning, redan nu
behjertansvärd, icke måtte än vidare försvåras; — hvarefter tionde allmänna
landsstatsmötet uti särskilda, den 9 sistlidne April ingifna skrifter
på anförda skäl i underdånighet anhållit, att, intilldess eu i mer
eller mindre mån förändrad organisation af landsstaten kunde blifva af
Eders Kongl. Maj:t i nåder beslutad, behöflig löneförbättring utöfver
nu utgående dyrtidstillägg måtte landsstaten tillgodokomma, om möjligt
redan från och med år 1878; att Eders Kongl. Maj:t täcktes i
nåder bereda de landsstatstjenstemän, hvilka ej hafva boställe, bostadslägenheter
försedda med nödig, på statens bekostnad uppförd åbyggnad;
att landstatstjenstemännen måtte, vid afträdande af dem anslagna

Bil. No 5 till JOrngl. Maj:ls Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

boställen, få åtnjuta enahanda rättighet i afseende ä dem tillhöriga enskilda
hus, som blifvit häradshöfdingarne tillagd; att ökad godtgörelse
finge utgå till landsstatstjenstemännen för tjensteresor; samt att landsstatstjenstemännen
måtte berättigas till ersättning äfven för sådana
tjensteresor, för hvilka godtgörelse nu oj utgår.

De af komitén framstälda förslag till ändringar uti nu gällande
bestämmelser rörande landsstaten och densammas verksamhet äro så
vidtomfattande och ingripa så djupt å flera särskilda förvaltningsområden,
att det torde vara, om icke omöjligt, åtminstone med stor svårighet
förenad!, att på eu gång till pröfning företaga alla dessa förslag,
af hvilka flera icke torde stå i oskiljaktigt sammanhang med de
öfriga, Dessutom skulle genom en samtidig pröfning af dem alla afgörande!
af de frågor, som företrädesvis påkalla en skyndsam lösning,
i väsentlig mån fördröjas. Jag har derföre ansett nödigt att, innan
yttrande infordras från Kammar-Kollegium, Statskontoret och Kammar-Rätten,
hvilka embetsverk torde böra i ärendet höras, ingå i undersökning,
huruvida icke vissa af komiténs förslag kunna och böra
redan nu till pröfning företagas, hvarigenom de vidare arbetena i ärendet
skulle i icke obetydlig mån underlättas och påskyndas.

I afseende härå förekommer, att komitén — jemte det han, företrädesvis
beträffande uppbörds- och redovisningsväsendet, hemstält om
flera genomgripande förändringar i de landsstatstjenstemännen åliggande
göromål äfvensom afgifvit förslag till lönereglering och bestämmelser
rörande dermed sammanhängande ämnen, hvarom allt Eders Kongl.
Maj:t icke torde vilja fatta beslut, innan bemälda centrala embetsverk,
i hvad på en hvar af dem kan ankomma, sig yttrat — tillika framstält
åtskilliga förslag, som dels utan att åsyfta någon ändring af göromålen
endast afse förändring i sättet för desammas bestridande, dels gå
ut på att förändra vissa befattningsinnehafvares embetsställning.

Dessa förslag, hvilka såsom varande uteslutande organisativa, torde
kunna utan vidare utredning än den, som innefattas i de af Eders
Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande afgifna yttranden, till pröfning
företagas, afse

l:o förändring i landssekreterares och landskamrerares embetsställning; 2:o

anställande vid länsstyrelserna af en särskild, för båda afdelningarna
gemensam registrator; samt

3:o kronofogde- och länsmanstjensternas sammanslagning till
en tjenstemaimaklass, kronofogdarnes, hvilka tjenstemän skulle med

Bil N:0 r> Ml Kwjl- M<<j:t» Nåd. Prop. N:n 1, om Statsverket 1878. 5

biträde af så kallade fogdefullmäktige bestrida de kronofogdar och länsmän
nu hufvudsakligen åliggande göromål.

lull de uteslutande organisativa förslagen kunna derjemte hänföras
komitens fram ställningar,

att i stället för räntmästare skulle anställas af länsstyrelsen antagen
länsfcassör, hvilken borde inflyttas å landskontoret med skyldighet att
biträda vid derstädes förefallande göromål;

.att häradsskrifvaretjensterna skulle indragas och deras göromål
delvis öfverflyttas å kronofogdarne; samt

att debiteringen skulle verkställas genom en för sådant ändamål
å landskontoret anstäld andre länsbokhållare. Enär emellertid möjligheten
och lämpligheten af att genomföra de med sistberörda framställningar
afsedda anordningar synes vara beroende af hvad komitén föreslagit
rörande uppbörds- och redovisningsväsendet, torde dessa framställningar
nu icke kunna till pröfning företagas.

Hvad först angår frågan om förändrin<j i landssekreterare^ och landskanii
erares embetsställning och hvad dermed sammanhänger, har komiten
hufvudsakligen anfört, att enligt gällande instruktion — åtminstone
med den tillämpning deraf som i allmänhet egde rum — desse embetsmål!
vore, hvar a sin. afdelning, ansvarige icke blott för göromålens
skyndsamma och behöriga handhafvande, utan äfven för riktigheten af
den minsta detalj dervid, likasom dem ålåge en mängd granskningsarbeten,
hvilka lika väl kunde af underordnade tjensteman verkställas
men nu för föredragandena borttoge eu dyrbar tid, som väl behöfdes
, vlSbgare göromål. Bland de tjensteåiigganden, som enligt komikus
förslag skulle öfverflyttas på de förre, förekomme kontrasignationen
och det dermed förenade ansvar för utgående expeditionens öfverensstämmelse
med inneliggande koncept. Denna förändring vore
emellertid icke blott förestafvad af behofvet att befria föredragandena
fiån eu detalj, som uti andra embetsverk i allmänhet ombesörjdes af
underordnade tjensteman, utan vore derjemte och hufvudsakligen eu
följd af den ställning, komitén ansett ifrågavarande embetsman böra i
styrelsen innehafva. Efter utfärdande af nådiga instruktionen den 10
November 1855 för landshöfdingarne i rikets län samt de vid länsstyrelserna
anstälde tjensteman, uti hvilken instruktion uttryckligen stadgades,
att vid landshöfdingevakans äfvensom vid landshöfdingens frånvaro
eller laga förfall, länsstyrelsen skulle utöfvas af landssekreteraren
och land s kamrerar eu gemensamt, förekomme en sådan embetsutöfning
ganska ofta och stundom under längre tid. Vid dylika tillfällen vore
ifrågavarande embetsman faktiskt ledamöter i styrelsen, och deras åter -

6 Bil, No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om SiatsverM 1878.

gång till endast kontrasignanter, då landshöfding återinträdde i embetsutöfning,
vore en förändring, som från betydelsen af deras embetsställning
icke kunde hemta något giltigt motiv. På dessa och flera
anförda grunder har komitén ansett landssekreteraren och landskamreraren
böra såsom ledamöter i styrelsen ingå, dock med bibehållande af
nuvarande rättighet för landshöfdingen att, då han vore i styrelsen
tillstädes, ensam besluta; Och har komitén, i öfverensstämmelse med
denna åsigt, uti sitt förslag till instruktion för länsstyrelserna i riket
intagit åtskilliga från nu gällande bestämmelser afvikande stadgande^
bland hvilka jag anser mig böra fästa uppmärksamhet å följande:

§ 1. Styrelsen och förvaltningen af hvarje höfdingedöme eller
län inom riket utöfvas af en myndighet, som under benämning länsstyrelse
utgöres af en landshöfding, såsom ordförande, samt en landssekreterare
och en landskamrerare, såsom ledamöter och tillika föredragande
af de ärenden, som hos länsstyrelsen förekomma.

§ 54 mom. 1. Hos länsstyrelse förekommande ärenden handläggas
dels i plenum och dels på afdelningarna; i afseende å hvilket stadgande
jag anhåller få erinra, att komitén enligt § 55 af sitt förslag
till frågor, som skola handläggas i plenum, hänfört icke allenast do
mål, som enligt § 44 af nu gällande instruktion skola af landssekreteraren
och landskamreraren gemensamt handläggas, utan derutöfver
ett stort antal ärenden eller i allmänhet alla sådana, som anses vara
af större vigt och betydelse.

§ 54 mom. 2. Under landshöfdingevakans, äfvensom. i allmänhet
då landshöfding icke är i embotsutöfning, handhafvas pleniärendena af
landssekreteraren och landskamreraren gemensamt med samfäld ansvarighet
för besluten, men i öfriga ärenden af aldelningarnas chefer
hvar för sig.

§ 57 inom. 1. I pleni-ärende skall inneliggande exemplaret af expeditionen
underskrifvas af landshöfdingen och begge ledamöterne eller,
i landsliöfdingens frånvaro, af ledamöterna, i begge fallen med kontrasignation,
efter målens beskaffenhet, åt länsnotarie eller länsbokhållare.
Utgående expedition underskrifves endast af landshöfding eller i hans
frånvaro af vederbörande föredragande, efter kontrasignation af länsnotarie
eller länsbokhållare. Mom, 2. I de ärenden, som. ledamöterne
handlägga hvar för sig, men med föredragningsskyldighet, då
landshöfding iir i embetsutöfning, skola inneliggande exemplaren af expeditionerna
underskrifvas af landshöfdingen och föredraganden eller,
då landshöfdingen är frånvarande, endast af vederbörande ledamot
samt i begge fallen kontrasigneras af länsnotarie eller länsbokhållare,

Bil N:o 5 till Kong!: Maj:U frid. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

efter _ målens beskaffenhet. I afseende på underskrift å utgående expedition
förhålles såsom i mom. 1 är föreskrifvet. Mom. 3. Utgiftsorder
och anvisning å bankinrättning undertecknas af landshöfdingen
(»ch landskamreraren; men då landshöfding icke är i embetsutöfning
.skall bankanvisning undertecknas af landssekreterare och landskamrerare
samt utgiftsorder af landskamreraren med kontrasignation af
Öl ste länsbokhållare!!. Omförings- samt upp- och afföringsorder undertecknas
pa enahanda sätt af landskamreraren och nämnde länsbokhållare.

Dessa jemte flere andra af komitén föreslagna förändrade bestämmelser
i afseende å länsstyrelsernas organisation och sättet för utöfvande
af desammas verksamhet torde, såvidt de icke omedelbart afse
eller aro en ovilkorlig följd af komiténs åsigt rörande landssekreterarens
och landskamrerarens embetsställning, böra komma under öfvervagande
vid pröfning framdeles af frågan om utfärdande af ny instruktion
föi länsstyrelserna. Beträffande åter don nu ifrågavarande förändringen,
inhemtas af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,s utlåtanden5.
att «et öfvervägande flertalet bland dem i allo afstyrkt bifall till
komiténs i berörda hänseende framstälda förslag, hvilka icke af någon
bland Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vunnit fullständigt eller
obetingadt understöd; varande såsom skäl för afstyrkande!, hufvudsakligen
anförd!, att emot den sedan sekler bestående och genom 8 46
i Regeringsformen bekräftade landtregeringen befogade klagomål icke
någonsin försports, men att deremot länsstyrelserna med sin nuvarande
synnerligen enkla organisation visat sig kunna på ett fullt tillfredsställande
sätt fullgöra alla sina åligganden; att, om landshöfding skulle
bhtva endast ordförande i länsstyrelsen, han i följd deraf skulle, till
stor skada för framgången af den honom anförtrodda maktpåliggande
verksamhet, vara förhindrad att utöfva sitt embete annorledes än på
embetsrummet tillsammans med afdelningscheferne; att de menliga
verkningarna af denna förändring företrädesvis skulle göra sig gälande
vid behandlingen af frågor, som rörde menigheter inom flera
lan och hvilka af länsstyrelserna i dessa län borde gemensamt handmggas
och pröfvas, enär sådan a ärenden, hvilka nu med minsta möjlga
tidsutdrägt utreddes och afgjordos vid sammanträde i orten mellan
vederbörande landshöfdingar och dem åtföljande föredragande, skulle
o ter den föreslagna förändringens genomförande, såsom i allmänhet
varande af plemärendes natur, erfordra samtlige styrelsoledamöternes
närvaro och således dylika frågors behandling och afgörande blifva
döende af de omgångar, som en uteslutande skriftlig samverkan måste
medföra; att det af komitén åsyftgde mål, att bereda minskning i

8 Bil. No 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

föredragandenas arbete och ansvarighet, ingalunda vunnes genom de
af komitén föreslagna förändringar, enär skyldigheten för dem att, äfven
då landshöfdingen vore i embetsutöfning, deltaga i behandlingen
af sådana pleniärenden, som ej tillhörde deras föredragning, skulle
högst betydligt öka föredragandenas arbete och ansvar utan motsvarande
minskning genom andra förändringar, hvarförutom berörda skyldighet.
skulle vålla onödig omgång och tidsutdrägt vid ärendenas behandling;
att undantagandet, vid landshöfdings frånvaro, af en de!
ärenden från samfäld behandling och dessas öfverlemnande till allenast
vederbörande afdelningschefs handläggning, skulle gifva upphof åt en
tredje, helt ny och skiljaktig form för länsstyrelsens utöfning, men att
denna förändring, för hvars införande tvingande skäl icke syntes förefinnas,
desto hellre borde undvikas, som, äfven om åtskilliga enkla
handräckningsfrågor skulle kunna utan olägenhet pa det af komitén
föreslagna sätt expedieras, en stor mängd ärenden af ifrågavarande art
i allt fall återstode, hvilkas lagenliga afgörande säkrast befordrades,
på sätt nu gällande instruktion föreskrefvc, genom begge afdelmngschefernes
deltagande i deras behandling; att föredragandenas fn -görande af dem nu åliggande kontrasignationsskyldighet för dem medförde
den vigtiga fördelen, att de med lätthet och utan tidsspillan
kunde oafbrutet öfvervaka att öfrige vid länsstyrelsen anstälde tjenstemän,
som biträdde vid ärendenas expedierande, med behörig skyndsamhet
fullgjorde sina skyldigheter derutinnan och att kontrasignationsskyldigheten
i allt fall icke vore för föredragandena synnerligen tidsödande;
att denna skyldighets fullgörande af länsnotarie!! och lansbokhållaren
med deraf föranledd förbindelse för dem att öfvervara
ärendenas föredragning deremot skulle i icke oväsentlig mån upptaga
bemälde tjenstemäns tid och derigenom taga i anspråk för mycket åt
de arbetskrafter, som stode till länsstyrelsernas förfogande och hvilka
endast genom eu omsorgsfullt afvägd arbetsfördelning kunde göras
tillräckliga för ombesörjande på tillfredsställande sätt af alla de göromål,
som hos länsstyrelserna förekomme; samt att den af komitén
föreslagna organisat on af länsstyrelsen följdriktigt medfört uteslutande
ur komiténs förslag till instruktion af det i § 38 af nu gällande instruktion
intagna stadgande om skyldighet för landshöfding att årligen
genom embetsresor i olika delar af länet söka inhemta närmare kännedom
af hvad, som kunde lända till detsammas bästa, sa att, om komiténs
förslag i detta hänseende vunne tillämpning, _ landshöfdingen
för sådana resors företagande blefve hänvisad till de tillfällen, då han
åtnjöte ledighet från embetets utöfning och således saknade befogen -

Bil. No 5 till Kong!. May.U Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

het att befatta sig med länets styrelse, en inskränkning i landshöfdingens
tjenstebefogenhet, som saknade hvarje giltig anledning.

Med afseende å hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sålunda och. i öfrig! anfört och då dessutom hvad komitén till stöd
för de uti ifrågavarande hänseende föreslagna förändringar åberopat
icke synes mig ådagalägga, att behof af sådana förändringar i någon
män gjort sig gällande, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t måtte finna hvad komitén föreslagit i fråga om förändring i landssekreterares
och landskamrerares embetsställning icke förtjena afseende.

Komitén har vidare uti sitt förslag till instruktion §§ 2 och 66
inför! stadgande derom, att å landskansliet skulle vara anstäld en Registrator,
hvilken skulle hafva till åliggande

1:°) att emottaga ansökningar, besvärsskrift^ och andra handlingar,
. som till länsstyrelsen ingifvas, ombesörja och ansvara för alla
diariernas ordentliga förande, dervid han, då göromålen det fordra,
eger att genom länsstyrelsens försorg erhålla behöfligt biträde, samt
om händer hafva och vårda arkivet, allt i öfverensstämmelse med de
närmare föreskrifter, som i berörda hänseenden af länsstyrelsen meddelas; 2:o)

att i län snotariens frånvaro eller då han förrättar landssekreterare-embetet,
fullgöra dennes skyldighet att föra protokoll, granska exsekutionsdiarier
och kontrasignera från kansliet utgående expeditioner;

3:o) att upprätta länsstyrelsens arbetsredogörelser och föreskrift^
uppgifter angående utsökningsmål; och

4:o) att, i den mån dessa åligganden dertill lemna tillfälle, efter
länsstyrelsens anvisning deltaga äfven i andra göromål å landskansliet.

Rörande det sålunda af komitén framstälda förslag har komitén
anfört, att, enär första vilkoret för en god ordning jemte skyndsamhet
vid ärendenas behandling vore att diarierna fördes med erforderlig
noggranhet, samt dessas betydelse jemväl framginge deraf, att de läge
till grund för de årliga arbetsredogörelserna och således utgjorde den
egentliga kontrollen öfver det sätt, hvarpå expeditionen blifvit af vederbörande
tjensteman ombesörjd, vigten af eu noggrann diariiföring
redan i och för sig utgjorde ett tillräckligt skäl för anställandet af en
Bill. till Rihd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Bil No ,5 till Kong!. Majds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket. 1878.

registrator hos länsstyrelsen. Men fördelen deraf visade sig jemväl,
då man toge i betraktande, att gränserna emellan kansliets och kontorets
verksamhet vore högst obestämda, och att ärenden ofta förekomme
å den ena avdelningen, som stode i det närmaste sammanhang med
dem, som tillhörde den andra, hvaraf följde, att många ärenden icke
kunde med tillbörlig fullständighet handläggas, med mindre föredraganden
äfven egde sig bekant hvad å andra af delningen i sådant ärende
förekommit. I § 54 af instruktionen hade komitén föreslagit, att under
landshöfdingens frånvaro alla ärenden, med undantag af dem, som
borde i plenum behandlas, skulle endast å vederbörande afdelning
handläggas. Med införandet af denna ordning blefve det af stort
gagn, att registreringen skedde gemensamt för begge afdelningarna,
enär sambandet dem emellan derigenom komme att ytterligare befrämjas.
Komitén hade emellertid med anställandet af en examinerad registrator
vid länsstyrelsen äfven åsyftat att fylla en annan lucka i den
närvarande organisationen. I de län, der göromålens mängd icke påkallat
behofvet af en extra länsnotarie, hade nemligen vid de tillfällen,
då landssekreteraren eller länsnotarien af någon anledning varit hindrad
från tjenstgöring, expeditionens jemna och oafbrutna gång varit beroende
på endast en behörig tjensteman^ arbetskraft. Blefve emellertid
den af komitén föreslagna arbetsordning antagen, måsto både landssekreteraren,
såsom föredragande, och länsnotarien, såsom protokollförare
och kontrasignant, dagligen vara tillstädes å kansliet, och det
blefve derföre angeläget att inom embetsverket funnes att tillgå en
tjensteman, som, då länsnotarien inträdde i landssekreterarens tjensteutöfning
eller af annan orsak vore förhindrad att utöfva sin befattning,
kunde fullgöra hans berörda tjensteåligganden.

Komiténs ifrågavarande förslag om gemensam diariiföring för länsstyrelsernas
båda afdelningar genom en å landskansliet anstäld, men
för båda afdelningarne gemensam registrator har endast af en bland
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande blifvit till bifall förordadt,
hvaremot samtlige öfrige, som härom yttrat sig, afstyrkt samma förslags
godkännande. De skäl, som härför hufvudsakligen anförts, aro,
att en person omöjligen kan, åtminstone i de större länen, medhinna
att emottaga och i diarium vederbörligen anteckna alla till länsstyrelsens
båda afdelningar ingifna handlingar samt ansvara för diariernas
ordentliga förande; att gemensam diariiföring skulle icke allenast försvåra
tillgången till diarierna för de tjensteman, synnerligast å landskontoret,
som af desamma behöfdo ''hemta upplysningar, utan äfven
föranleda dertill, att inkomna handlingar icke kunde, efter anteckning i

Bil. N:o 5 till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

vederbörande diarium, för vidare behandling aflemnas så skyndsamt,
som nu skedde; att genom ett sådant dröjsmål med handlingarnas aflemnande
skulle i de flesta fall omöjliggöras att medhinna vissa expeditionsåtgärder
så skyndsamt, att den, som inlemnat en handling,
kunde redan samma däg fa uttaga densamma med åtecknad resolution
eller utbekomma deraf föranledd expedition; att sambandet mellan länsstyrelsens
båda afdelningar icke kunde befrämjas genom en gemensam
registrator, utan bäst vunnes genom landshöfdingen och i hans frånvaro
derigenom, att afdelningscheferne med hvarandra samråda; samt
att länsstyrelsernas embetslokaler i allmänhet icke vore så inrättade, att
lämpligt registratorskontor med tillhörande arkivrum för båda afdelningarna
kunde på ett ställe anordnas.

Hvad Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande sålunda anfört och
åberopat synes mig till fullo ådagalägga, att gemensam diariiföring för
länsstyrelsernas båda afdelningar genom en registrator icke är lämplig.

Komiténs förslag i denna del berör emellertid en annan vigtig
fråga, om hvilken olika åsigter bland Eders Kongl. Majds Befallningshafvande
gjort sig gällande.

Instruktionen för länsstyrelserna af den 10 November 1855 innehåller,
att årliga diarier skola, särskildt å landskansliet och särskild! å
landskontoret, i hvad de till hvardera hörande ärenden angår, föras
dels öfver alla skrifvelse!'' från Kongl. Majd, embetsmyndigheter samt
cmbets- och tjensteman och dels öfver de i öfrigt till Kongl. Majds
Befallningshafvande inkommande mål, men föreskrifver icke,C af hvem
dessa diarier skola föras.- Det ankommer således på landssekreteraren
och landskamreraren att en hvar för sin afdelning ombesörja dessa
såväl som alla andra afdelningen åliggande göromål, på sätt för ärendenas
gång finnes lämpligast och ändamålsenligast, hvaraf åter följer,
att nämnde afdelningschefer äro ansvarige för att diariiföringen ordentligt
verkställes. Savidt af de afgulna utlåtandena kan inhemtas, synas
de fleste bland Eders Kongl. Maj ds Befallningshafvande förorda bibehållandet
af denna anordning, enär de hemstält, att de för eu tillfredsställande
diariiföring erforderliga arbetskrafter måtte beredas sålunda,
att utöfver det af komitén föreslagna antal anställas å hvarje landskansli
en landskanslist och å hvarje landskontor en landskontorist.
Komitén har åter ansett diariiföringen med dertill hörande göromål
böra, i likhet med hvad vid de flesta andra embetsverk eger ruin, anförtros
åt särskild, derför ansvarig tjensteman, å hvilken borde ställas
högre kompetensfordringar än som gälla för landskanslister och landskontorister.
Denna åsigt synes hafva vunnit understöd af åtskillig^

12 Bil. N:o 5 till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

bland Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det de, vitsordande
vigten och betydelsen af en noggrann diariiföring, hemstält, att k en
hvar af länsstyrelsernas afdelningar måtte få anställas särskild registrator.
Huruvida, i afseende å ansvarigheten för diariiföringen, den ena
eller andra grundsatsen bör hädanefter vinna tillämpning torde emellertid
böra tagas i öfvervägande först i sammanhang med pröfning af
frågan om utfärdande af ny instruktion för länsstyrelserna. .Hvad åter
angår anvisandet af de i hvarje fall för en noggrann diariiföring erforderliga
arbetskrafter, lärer frågan härom icke lämpligen kunna afgöra
annorledes än i sammanhang med bestämmandet af aflöningsstater
för de särskilda länsstyrelserna.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t icke måtte bifalla
komiténs förslag om gemensam diariiföring för landskansli och landskontor,
men förklara sig vilja framdeles i sammanhang med frågan om
lönereglering för de vid länsstyrelserna anstälde tjensteman och utfärdande
af ny instruktion för dem taga i öfvervägande, huruvida, i
anledning af hvad komitén anfört, förändrade bestämmelser rörande
diariiföringen å länsstyrelsernas särskilda afdelningar må vara af behofvet
påkallade.

Beträffande landsstatstjenstemännen i fögderierna, har komitén,
såsom förut blifvit* antydt,’ ansett icke blott möjligt utan äfven önskvärdt,
att häradsskrifvare-befattningarna indragas samt att kronofogdeoch
länsmanstjensterna sammanslås till en tjenstemannaklass, dock under
vilkor att å landskontoren varda anstälde särskilde tjenstemän för
debiteringen af de allmänna utskylderna för landet; att de kronofogdar
och häradsskrifvare nu åliggande bestyr med indrifning och redovisning
af berörda utskylder delvis varda till landskontoren öfverflyttade;
att mantalsskrifningarna på landet äfvensom häradsskrifvarnes
befattning med bevillningstaxeringarna åläggas kronofogdarne; att fögderiernas
områden varda minskade; att hos kronofogdarne anställas
särskild! aflönade tjenstebiträden med ungefär enahanda tjensteställning
till kronofogdarne som nuvarande länsmännens; samt att polisväsendet
å landet, redan nu i första hand en kommunalangelägenhet,
utvecklas genom eu ändamålsenlig och af behofvet i allt fall högt pakallad
förbättring af fjerdingsmansinstitutionen, med iakttagande der -

Bil. N:o f) till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om StaUverlet 1878.

vid, att fjerdingsmännen jemväl få till åliggande att verkställa utmätning
eller pantning för indrifvande af rester å såväl krono- som kommunalutskylder.

Vid afgifvande af detta förslag, såvidt dermed afses kronofogdeoch
länsmanstjensternas sammanslagning till eu tjenstemannaJäass, kronofogdar
hes, kvitta tjensteman skulle med'' biträde af sä kallade fogdefullmäktige
bestrida de kronofogdar och länsmän nu hufvud''sakligen åliggande
göromål, har komitén till en början utgått från den förutsättning, att
kronofogdarne och länsmännen i allmänhet icke äro af sina tjenstegöromål
fullt sysselsatte, utan hafva tillfälle att egna en icke obetydlig
tid åt utförandet af enskilda uppdrag, hvartill de dessutom äro nödsakade
för att bereda sig erforderliga tillgångar till de oundgängligaste
lefnadskostnadernas bestridande, då deras löneförmåner äro, särdeles
hvad länsmännen angår, dertill alldeles otillräckliga. Den föreslagna
förändringen betingade med nödvändighet en betydlig minskning i de
nuvarande fögderiernas områden. Enligt det af komitén i sådant afseende
uppgjorda förslag, skulle kronofogdarnes antal ökas från 118,
en expeditionskronofogde inberäknad, till 256 och således mer än fördubblas,
men med en sådan fögderiindelning borde, enligt komiténs
åsigt, kronofogdarne kunna med biträde al en eller, der större folkmängd
eller andra förhållanden sådant undantagsvis kräfde, två fullmäktige
ordentligen fullgöra de åligganden, som den för dessa tjensteman
föreslagna nya instruktionen bestämde. Vid jemförelse emellan
sammanräknade antalet af nuvarande kronofogdar och länsmän å ena
samt antalet kronofogdar och fullmäktige å andra sidan, visade sig
visserligen, att, då de förre utgjorde 638, de senare uppginge till endast
546. Dervid vore likväl att erinra, dels att de särskilda kronofogdeoch
länsmansexpeditionerna komme att sammanslås till en, dels att
genom den af komitén föreslagna förenkling i flera af kronofogdens
tjenstegöromål en väsentlig tidsbesparing vunnes och dels slutligen
att, genom sammanföringen af fögderitjenstemännens krafter på ett
ställe, kronofogden, såsom ansvarig för tjenstens behöriga utöfvande,
blefve i tillfälle att genom en ändamålsenlig anordning af arbetet underlätta
dess utförande. Men, utom fördelarna af en fåtaligare tjenstepersonal
och deraf följande besparing i aflöningskostnaden, af säkrare
kontroll öfver redovisningen i allmänhet, af förenklad! arbetssätt och
skyndsammare expedition, både komitén med den nya anordningen jemväl
åsyftat att söka undanrödja anledningarna till de befogade anmärkningar,
som redan länge låtit förnimma sig i afseende å sättet, hvarpå
exsekutionsväsendet vore ordnadt och det vigtiga åklagarekallet utöf -

14 Bil. No 5 till Konc/l. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

vades. Det tillhörde visserligen kronofogden att verkställa utslag i
civila mål, men med rättighet likväl för honom att dervid anlita länsmännens
biträde; och så snart utmätningarna inom fögderiet uppginge
till ett större antal, hvilket med den utsträckning, fögderierna nu egde,
ofta inträffade, blefve kronofogden nödsakad att begagna nämnda utväg.
Emellertid ålåge kronofogden, vid eget betalningsansvar, att vaka
deröfver, att länsmannen inom behörig tid verkstälde hvarje honom
uppdragen utmätning och derför behörigen redovisade. Denna ansvarighet
vore dock lika orättvis till sin natur som för det allmännas säkerhet
och den enskildes rätt vådlig. Ty då länsmännen vore boende
afskildt och ofta på ett betydligt afstånd från kronofogden, vore det
för denne icke möjligt att å länsmännens åtgöranden utöfva nödig tillsyn,
så mycket mera behöflig, som länsmännen icke vore skyldige
ställa uppbördsborgen. En förändring i detta hänseende vore således
af verkligt behof påkallad och syntes komitén lämpligen kunna vinnas
derigenom, att den tjensteman, som i kronofogdens ställe verkstälde
utmätningar, vore boende hos kronofogden, då denne blefve i tillfälle
att städse med erforderlig uppmärksamhet följa utmätningsförrättaren
och omedelbart efter hvarje förrättning affordra honom redovisning för
influtna medel. Beträffande sedermera åklagaremakten, som vid häradsrätterna
nästan uteslutande utöfvades af länsmännen, så torde vårt
land vara det enda civiliserade samhälle, der det grannlaga och vigtiga
åklagarekallet vore anförtrodt åt tjensteman, som stode på tjenstemannabildningens
lägsta trappsteg. Utan tvifvel vore det lämpligast,
att åklagarekallet hos oss, såsom i de flesta andra civiliserade länder,
utöfvades af särskilde tjensteman, som hade till åliggande ej blott att
utföra allmänna åtal utan äfven att tillhandagå enskilde personer med
biträde i rättegångar; men då frågan, sålunda betraktad, läge utom
gränsen för den organisation, hvartill komitén hade att uppgöra förslag,
nödgades komitén inom denna organisation fortfarande inordna
åklagarebestyret. Med den uppfattning af frågan, som sålunda blifvit
angifven, skulle således komitén, äfven om länsmännen för andra ändamål
ansåges behöflige, likväl icke kunnat föreslå deras bibehållande
såsom allmänne åklagare, med mindre fordringarna på desse tj ens temäns
bildning betydligt stegrades, deraf berättigade anspråk pa ökade
löneförmåner för dem skulle blifva en oundviklig följd. Men då komitén
funnit länsmännen för andra till landsstaten hörande göromål icke
erforderlige, hade komitén destomindre haft anledning ifrågasätta deras
bibehållande för åklagarekallets utöfvande, som detta åliggande efter
fögderiernas minskning borde kunna uppehållas af kronofogdarne och

Bil. No r> till Kongl. Maj:ts NK. Pvop. No 1, om Statsverket 1878.

deras fullmäktige, pa hvilka senare komitén ansåge böra ställas enahanda
kompetensfordringar som på kronofogdarne.

Då kronofogden, enligt komiténs förslag, skulle jemte bibehållande
al de göromål, som för närvarande tillhörde denne tjensteman, jemväl
komma att öfvertaga ej blott en del af de förrättningar, som nu verkstäldes
af häradsskrifvarne, utan äfven länsmännens inom fogderiet
göromål, blefve hans tjensteställning väsentligen förändrad och hans
verksamhetsfält betydligt utvidgadt, På samma gång anledningarna
till beröring med kronofogdekontoret för befolkningen derigenom ökades,
föranledde de nya göromålen kronofogden till tätare resor inom
fogderiet. Det vore derföre af synnerlig vigt, att hos kr..nofogden
anstald.es
eller sjukdomsförfall kunde expediera kontorsgöromålen och dels efter
kronofogdens order verkstälde utmätningar och vissa andra förrättniiigai
i fogderiet. Då detta biträde, fogdefullmäktigen, vid sådana tilltallen
borde handla på eget ansvar dock utan minskning i kronofogdens
ansvarighet för dervid ifrågakommande uppbörd, hade komitén
ansett fullmäktigen böra intaga en tjenstemans ställning och derföre af
länsstyrelsen antagas, dock efter förslag af kronofogden. För att underlätta
tillsynen öfver den allmänna ordningens upprätthållande inom
fogderiet foresloges, att fogdefullmäktigen skulle ega lika befogenhet
som kronofogden att förordna om häktning och anställa åtal samt derjemte
hafva åliggande att utöfva enahanda tillsyn, som tillhörde kronofogden
i afseende på allmänna ekonomi- och politi-förhållanden inom
fogderiet Någon fördelning i öfrigt af göromålen emellan kronofogden
och hans fullmäktig hade komitén icke ansett lämplig, utan funnit
( en s.eaares verksamhet hufvudsakligen böra af kronofogden efter omständigheterna
bestämmas, dock att vigtigarc förrättningar, såsom uppbordsstämmor,
taxeringar, mantalsskrifningar m. fl., hvilka på bestämda
tider aforkommo,. endast efter länsstyrelsens särskilda förordnande
kunde af fullmäktigen förrättas. Komitén, som härefter lemnat eu utredning
^angående de nuvarande anstalterna för ordningens upprätthållande
pa landet, har vidare uttalat den åsigt, att dessa anstalter ingalunda
vore tillfredsställande. Någon verklig förbättring i detta hänseende
kunde dock, äfven med betydliga kostnader, svårligen åstadkommas,
med mindre att varmare intresse för och närmare deltagande uti
den allmänna ordningens bevarande gjorde sig gällande hos folket och
framfor allt hos kommunernas styrelser. Lyckligtvis hade flerestädes
;J.(.)Dat vlsa Slg'' tecken ett vaknande lif i detta hänseende, och det
tillhörde utan tvifvel lagstiftningen att härtill taga hänsyn vid de polis -

16 Bil. No 5 till Kong!. Maj ds Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

anordningar, som från statens sida vidtoges. Endast med iakttagande
häraf kunde polismyndigheten påräkna det stöd och den medverkan
hos folket för ordningens upprätthållande, hvarförutan ingen polisorganisation
skulle förmå att fullständigt fylla sitt ändamål. I detta sylte
och för uppnående af do vilkor, som komitén ansett oundgängliga för
en tillfredsställande polisorganisation på landet, syntes ingen lämpligare
och på samma gång billigare åtgärd kunna vidtagas, än att gifva
den befogenhet, som i polishänseende nu tillkomme fjerdingsman, all
don utsträckning, förhållandena medgafve. Till sin natur ett menighetsbestyr
utgjorde fjerdingsmansbefattningen ett vigtigt samband emellan
den allmänna ordningsmakten och kommunen, men det sätt, hvarpå
donna befattning i enlighet med stadgan af den 1 Juni 1850 inom flera
län utöfvades eller så, att sysslandet gånge i tur emellan dem, som
dertill vore skyldige, föranledde dertill att det biträde, kronobetjeningen
erhölle af fjerdingsmännen, icke kunde blifva annat än ytterst
otillfredsställande. Då således fjerdingsmans-inrättningen måste, äfven
om länsmans-institutionen lemnades orubbad, icke blott bibehållas utan
derjemte på ett mera tillfredsställande sätt ordnas, syntes det komitén
utgöra en af förhållandena tydligt anvisad riktning för en ändamålsenlig
polisorganisation, att åt fjerdingsmans-institutionen bereddes en
sådan utveckling, att fjerdingsmännen kunde anförtros en mera sjelfständig
polisverksamhet'', och länsmansbefattningarna såmedelst äfven i
förevarande hänseende göras ■ obehöfliga. Genom en sådan anordning
af den närmaste polisuppsigten på landet skulle de med skäl anmärkta
olägenheter, som af de nuvarande polis- och länsmansdistriktens störa
utsträckning vore en följd, i betydlig mån förringas och institutionen
kunna utan rubbning i ''sina grunder beredas en fortgående tidsenlig
utveckling. I öfverensstämmelse med denna uppfattning om lämpligaste
sättet att ordna polisväsendet på landet hade komitén uppgjort
förslag till stadga för fjerdingsmän och dervid, med afseende a vigten
deraf, att till fjerdingsmän erhölles lämplige personer, ansett, dels att
för kompetens till fjerdingsmansbefattning borde fordras kännedom om
de delar af allmänna lagen och dithörande författningar, som anginge
ärenden, tillhörande fjärdingsmannens tjensteåligganden, dels att fjerdingsman
skulle efter föregående ansökningstid, uppå förslag af kronofogden
och sedan vederbörande kommunalnämnd blifvit hörd, af länsstyrelsen
antagas, och dels att kommunalstämmas beslut om de löneförmåner,
som stämman ville fjerdingsmännen bevilja, skulle, sedan
landstinget sig deröfver yttrat, af länsstyrelsen pröfvas och länsstyrelsens
beslut, derest detsamma afveke från landstingets mening, under -

Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

ställas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. I öfrigt hade uti förslaget dels
uttryckligen blifvit stadgadt, att fjerdingsman, i enlighet med den allmänna
tillämpningen af nu gällande föreskrifter, skulle vara berättigad
och pligtig att för indrifvande af sådana allmänna eller kommunen tillhörande
medel, som skulle handräckningsvis uttagas, verkställa utmätning
och instrument deröfver eller vanlig pantlista till kronofogden
för vidare åtgärd aflemna, dels ock blifvit fjerdingsman ålagdt, bland
annat, att utöfva noggrann tillsyn derå, att allmän ordning och säkerhet
inom hans tjensteområde upprätthölles, samt, i händelse anslag
eller förbrytelse deremot förekommo, insända berättelse derom till kronofogden,
men, derest sådana öfverträdelser af lag och allmänna stadganden
blifvit upptäckta, som utgjorde föremål för allmän åklagares beifran,
derom anställa undersökning och insända det dervid förda protokollet
till kronofogden, äfvensom att, derest någon på sannolika skäl
misstänktes att hafva föröfvat brott, derå häktning följa kunde eller
borde, taga den misstänkte i förvar och genast inställa honom hos
vederbörande allmänna åklagare, som om den anhållnes häktande egde
förordna. Med en sådan maktbefogenhet komme fjerdingsmannen icke
att sakna medel eller utväg att på ett tillfredsställande sätt uppehålla
den allmänna ordningen. Genom rättigheten att anhålla misstänkt
person erhölle fjerdingsman icke större myndighet än den, som i stad
nu tillkommo poliskonstapel, och den omständighet att afståndet till
den polistjensteman, som egde att i afseende å häktningen besluta, i
allmänhet blefve större på landet och således kunde föranleda ett
längre afbrott i den anhållnes frihet, derest det skulle befinnas, att häktning
icke bort ega rum, vore en olägenhet, som hade sin grund i förhållanden,
hvilka icke kunde undanrödjas.

Hänvisande i öfrigt till komiténs tryckta betänkande och förslag,
som jag nu uti ifrågakomna hänseende i största korthet återgifvit, anhåller
jag ondast få erinra, att, enligt det af komitén uppgjorda aflöningsförslag,
medelbeloppet af kronofogdarnes aflöning skulle, inberäknadt
kontorshåll, uppgå till 4,512 kronor 50 öro samt fogdefullmäktig,
utom kost och bostad, som lian borde utan afgift hos kronofogden
åtnjuta, i aflöning erhålla 400 kronor; och att komitén, som fästat
uppmärksamheten å billigheten deraf att staten lemnade kommunerna
bidrag till fjerdingsmännens aflönande, ansett sådant bidrag böra utgå
i ett visst procentförhållande till den lön, som af distriktet ansloges,
men med ett bestämdt maximum t. ex. af 250 kronor.

Endast en bland Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har understöd!
komiténs nu ifrågavarande förslag rörande kronofogde- och
Bill. till Itiksd. Prof.. 1878. 1 Sami. 1 Afl. 3

18 Bil. N:o f) till Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverk et 1878.

länsmanstjensternas sammanslagning till en tjenstemannaklass, hvaremot
samma förslags antagande blifvit af samtlige öfrige på det bestämdaste
afstyrka.

Härvid bär i främsta rummet erinrats, att den nuvarande, länge
pröfvade organisationen ingalunda gifvit anledning till befogade klagomål,
utan deremot af den allmänna meningen uppbures såsom ändamålsenlig
och lämpad efter vårt lands förhållanden.

Den förutsättning, från hvilken komitén vid afgifvande af sitt förslag
utgått, att kronofogdarne och länsmännen i allmänhet icke vore
af sina tjenstegöromål fullt sysselsatte, saknade giltig grund. Om det
än med någon sanning kunde sägas, att innehafvare af kronofogde- och
länsmanstjenster inom mindre distrikt i mera välmående trakter af riket
icke vore af sina tjenster fullt upptagne, så egde dock detta förhållande
icke rum i de större distrikten. Deremot vore det ganska
vanligt att icke allenast kronofogdarne utan äfven länsmännen anlitade
biträden för sina göromåls ombesörjande; och då aflöningen till biträdena
måste tagas af tjenstemännens egna knappa tillgångar, torde berörda
omständighet utgöra tillräckligt bevis att de icke ensamme förmådde
medhinna sina tjenstegöromål. Det läge dessutom i dessa tjenstebefattningars
natur, att göromålen dervid icke kunde lemna innehafvaren
en på hvarje dag af året någorlunda jemnt fördelad sysselsättning,
utan att göromålen vissa tider måste vara mera ansträngande,
då biträde måste anlitas, och andra tider åter mera lindriga; och, om
de till följd af en sådan arbetsfördelning erhållna lediga stunder användes
till nyttig verksamhet, vare sig utan eller mot särskild godtgörelse,
kunde sådant så mycket mindre anses olämpligt, som tjenstemannen
oftast genom en sådan verksamhet komme i närmare beröring
med folket och vidgade sin erfarenhet.

Emot förslaget att i så väsentlig mån, som komitén föreslagit,
öka kronofogdarnes antal, förekomme den allmänna anmärkning, att
tillsättandet af ett så betydligt ökadt antal uppbördsmän innefattade
en afvikelse från den i all statsförvaltning antagna och äfven i Sverige
tillämpade grundsatsen, att uppbördsmännens antal borde vara så inskränkt
som möjligt i förhållande till de statsinkomster, som skulle
uppbäras och redovisas. Handhafvande^ af kontrollen öfver alla dessa
uppbördsmän skulle också medföra ett betydligt förökadt arbete för
landskontoren, på samma gång tryggheten för uppbördens behöriga
verkställande och redovisande förringades.

Att belasta kronofogdarne, som redan enligt nu gällande instruktion
vore af sina göromål mycket upptagne, med icke allenast en del
af häradsskrifvarnes utan äfven länsmännens samtliga åligganden, kun -

Bil N:o 5 till Kanyl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878. 19

ej'' ^1^as’ granskning af den utaf komitén föreslagna instruktion
för kronofogdarne och erfarenhetens vittnesbörd om det mått af
tid och arbete, som fullgörandet af alla deri antydda, mångskiftande
göromål med nödvändighet betingade, ådagalade till fullo, att kronoiogdarnes
tjensteverksamhet skulle utvidgas betydligt mera, än som uppvägdes
af den föreslagna minskningen i fögderiernas områden och med
ett ordentligt handhafvande af göromålen läte sig förenas. Till denna
förökning af göromålen komme icke minst att bidraga en vidlyftig och
besvärlig skriftvexling med de många fjerdingsmännen i fögderiet. Det
vore således all anledning befara att de nya kronofogdarne icke skulle
kunna äfven med biträde af fogdefullmäktige medhinna dem åliggande
göromål. I många fögderier blefve till och med förhållandet sådant,
att de åiliga tjensteresorna för kronofogden skulle upptaga flera dagar,
än som funnes på ett år.

Den af komitén föreslagna anordning, att den för verkställande af
de fögdentjenstemännen åliggande göromål erforderliga arbetskraft
skulle till väsentlig del vinnas genom anställande af''eu ny tjenstemannaklass,
fogdefullmäktige, kunde ingalunda förordas. Till följd af
de sväfvande bestämmelserna angående fogdefullmäktigens tjensteåligganden
. kunde emellan honom och kronofogden lätt uppstå förvecklingar,
Indika blefve menliga för göromålens behöriga handhafvande; och
om det å ena sidan kunde i flera hänseenden blifva för kronofogdarne
obehagligt och betungande att nödgas såsom medlemmar af sin familj
emottaga biträden, . som de ej finge sjelfve välja, så vore det å andra
sidan mindre förenligt med fogdefullmäktigens egenskap af tjensteman
med icke. ringa befogenhet att hållas i en så beroende ställning, som
den han i förhållande till kronofogden skulle intaga. Men, äfven om
berörda anordning kunde, oansedt dessa och flera andra betänkligheter
godkännas, voro dock densammas genomförande på ett tillfredsställando
sätt knappast möjligt. De anspråk, som skulle ställas å eu fogdefullmäktig,
blefve nemligen så stora i förhållande till de med befattningen
förenade förmåner och utsigten till vidare befordran, att du°--lige personer antagligen icke skulle kunna förmås att taga anställning
som fogdefullmäktige, äfven om det af komitén föreslagna aflöningsbelopp,
hvilket icke vore högre än den årslön, som mångenstädes bestodes
en duglig dräng, fördubblades eller ännu mera förhöjdes.

De klagomål, som låtit förnimma sig i afseende å det sätt, hvarpå
exsecutionsväsendet vore ordnadt, hade icke, åtminstone ej i någon
afsevärd mån, sin anledning i den omständighet att kronofogdarne
egde för exsecutionsförrättningar använda vederbörande länsmans biträ -

Bil N:o 5 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

de, när utmätningsmål i större antal förekomme. Genom den af komitén
i berörda hänseende föreslagna förändring skulle i öfrigt icke
annat ändamål vinnas, än att kronofogden med större lätthet kunde öfvervaka
den honom biträdande utmätningsförrättaren; men det allmännas
säkerhet eller den enskildes rätt, som ytterst hvilade pa kionofogdens
redbarhet och vederhäftighet, blefve icke genom denna förändring
mera betryggad. Dessutom mötte intet hinder att föreskrifva,
det länsmännen skulle, såsom flerestädes egde rum, ställa borgen för
dem anförtrodda medel.

Derest komiténs förslag genomfördes, vore all anledning antaga,
att, då kronofogdarne, oaktadt fögderiernas minskning till omfånget,
finge full sysselsättning , dels å kontoret och dels ute i fögderiet med
de kamerala och administrativa göromålen, åklagarekallet och handhafvande!
af polisväsendet lomme att hvila å fogdefullmäktige. Huruvida
åter desse skulle i omförmälda hänseenden göra samma gagn som
länsmännen, vore minst sagd! tvifvelaktigt. Länsmännen vore för längre
tid, oftast för lifstiden fästade vid det tjenstgöringsområde, som eu
gång dem anvisades. De vore till följd deraf vida mera i stånd att
lära känna donna- orts förhållanden jemte dess innevånare, deias plagseder
och egenskaper samt derigenom förvärfva aktning och inflytande
hos befolkningen, än fogdefullmäktige, hvilka till följd af sin beroende,
vanskliga och mindre behagliga ställning helt visst skulle komma
att ofta ombytas och redan af sådan anledning sakna tillfälle att
med ortens angelägenheter göra sig förtrogne. Visserligen borde fogdefullmäktige
förutsättas ega genom studier förvärfvade insigter i lagfarenheten,
såvidt sådant kan genom aflagd examen utrönas, i högre
mått än en nyantagen länsman; men utom det att de nu stadgade vilkoren
för kompetens till länsmanstjenster kunde, om de allvarligt tilllämpades,
innebära i någon mån tillräckliga fordringar pa insigter äfven
såsom grundval för utölningen af aklagarokallet, så länge det ännu
brukliga rättegångssät-tet i brottmål fortfore, borde tillika besinnas,
att åklagarekallet sjelft tvingade till studium af gällande lag oeh författningar,
från hvilket länsmännen icke kunde frigöra sig, och att
länsmännen under det ständiga ofvervarandet af häradsrätternas sammanträden
vore i tillfälle att i allmänhet förvärfva större erfarenhet
och öfning uti ifrågavarande hänseende än fogdefullmäktige. . Länsmännen
ådagalade ock numera i allmänhet en ganska oklanderlig kännedom
om lagstiftningen i de delar, som bestämde deras tjensteverksamhet,
samt först-ode derjemte att med nit, omtanke och pligttrolietgöra
sina insigter vid tillämpningen gällande, hvithet förhållande, i för -

Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

ening med länsmännens humanitet och redbarhet, grundlagt och vidmakthölle
det stora förtroende, hvarmed länsmännen af befolkningen
omfattades. Dessutom egnade sig länsmännen särdeles väl till att utgöra
sista länken i den kedja af cmbets- och tjenstemän, hvarigenom
förvaltningen ombesörjdes samt ordning och säkerhet upprätthölles;
och hinder borde ej möta att, om så funnes nödigt, i någon man höja
kompetensfordringarna för länsmansbefattning.

Såsom ofvan förmäles,'' utgjorde antalet af polismännen på landet,
kronofogdar och länsmän, för närvarande tillsammans 638. Då detta
antal måste anses väl ringa, hvilket bäst visades deraf att, sedan Riksdagen
anvisat dertill erfordcliga medel, extra polistjenstemän blifvit på
flera ställen å landet anstälde, kunde en nedsättning i berörda antal,
såsom komitgn föreslagit, till endast 546 icke vara annat än i hög grad
betänklig; men vådan häraf blefve ännu större derigenom att fogdefullmäktige
skulle vara bosatte hos fogdarne, hvaraf följde att polismän
funnes å endast 256 ställen. Under sådana förhållanden vore det,
åtminstone i flera län, knappast möjligt för Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, derest den föreslagna organisationen genomfördes,
åtaga sig ansvarighet för upprätthållandet af ordning och säkerhet.

Då, såsom komitén vitsordat, fjerdingsmans-inrättningen måste, äfven
om länsmansbefattningarna qvarstode, icke allenast bibehållas utan
derjemte på ett mera tillfredsställande sätt ordnas, vore det uppenbart
att genomförandet af den föreslagna nya organisationen, hvarigenom
polistjenstemännens antal skulle inskränkas, icke kunde ens ifrågasättas
utan att fjerdingsmans-inrättningen utbildades åtminstone till den omfattning,
som komitén föreslagit. Men härför mötte stora, om icke oöfvervinnerliga
svårigheter; ty, om än kommunerna skulle vilja underkasta
sig eller kunna genom lagstiftning tvingas till de icke obetydliga
uppoffringar, som af dom fordrades för fjerdingsmansinrättningens
utbildande på omförmälda sätt, gåfve dock erfarenheten vid handen,
att tillgången på personer af allmoge-klassen, hvilka skulle vara tjenligc
att förestå fjerdingsmansbefattning med den utvidgade befogenhet,
som komitén afsett, för närvarande vore och med säkerhet under en
lång följd af år skulle blifva otillräcklig i förhållande till den mängd
dylika befattningar, hvilka måste besättas och hvilka enligt komiténs förslag
icke komme att i annan mån fortfarande vara »ett menighetsbestyr»,
än att menigheterna finge betala aflöningen, dock med bidrag dertill
af statsmedel. I öfrigt kunde med skäl ifrågasättas, huruvida fjerdingsmännen,
äfven med de af komitén uppstäda kompetensvilkor, borde an -

Bil. No i) till Kanyl. Majds Nåd. Prof. No t, om Statsverket 1878.

förtros det granlaga uppdraget att angående gröfre brott hålla förhör
samt taga derför misstänkta personer i förvar. Slutligen borde icke
lemnas oanmärkt, att, om afiöningen för fogdefullmäktige bestämdes
till rimligt belopp och derjemte toges i beräkning statens bidrag till
fjerdingsmännens aflönande, årliga kostnaden för den 113m organisationen
komme att icke obetydligt öfverstiga det belopp, som erfordrades för
att förse de nuvarande kronofogdarne och länsmännen med en efter
tidsförhållandena lämpad aflöning.

I allt hufvudsakligt delar jag de sålunda af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande enhälligt, på allenast ett undantag när, uttalade
åsigter. Jag anser således kronofogde- och länsmansbefattningarna
böra oförändrade bibehållas. I afseende härå tillåter jag mig likväl
erinra, dels att eu eller annan af Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande
antydt att, genom förändring af tjenstgöringsområdena, kronofogdarnes
eller åtminstone länsmännens antal skulle kunna i någon
mån inskränkas, dels och att deremot andre Befallningshafvande gjort
framställning om minskning af länsmansdistrikten inom länet, äfvensom
att inom flera län extra länsmän redan äro med Eders Kongl.
Maj ds nådiga tillstånd anstälde. Det torde derföre äfven vara att
tillse, huruvida den nuvarande fördelningen af kronofogdarnes och länsmännens
tjenstgöringsområden kan bibehållas.

På grund häraf tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Majd måtte finna komiténs förslag, att kronofogde- och länsmanstjensterna
skola sammanslås till eu tjenstemannaklass, kronofogdarnes, Indika
tjenstemän skulle med biträde af så kallade fogde fullmäktige bestrida
de kronofogdar och länsmän nu hufvudsakligen åliggande göromål,
icke böra bifallas, samt, med förklarande att kronofogde- och länsmansbefattningarna
böra bibehållas med hufvudsakligen enahanda åliggande
som hittills, ej mindre anbefalla Eders Kongl. Majds Befallningshafvande
i samtliga länen att hvar för sig, så fort ske kan och före
den 1 instundande Augusti, inkomma med underdånigt yttrande, huruvida
inom det enhvar anförtrodda län antalet af kronofogde- och länsmanstjensterna
kan genom förändring af nu bestämda tjenstgöringsområden
minskas eller tillökning i detta antal eller förändring i öfrigt
af tjenstgörings områdena kan finnas vara af omständigheterna oundgängligen
påkallad, än äfven i nåder förordna att, derest kronofogdeoller
länsmanstjenst är eller blifver ledig, med åtgärd för densammas
återbesättande skall anstå och tjensten genom vikarie uppehållas, intilldess
Eders Kongl. Maj:t, efter det omförmälda yttranden inkommit,
meddelat vidare föreskrift.

Bil No ft till Kong!. Maj:ts Nåd Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

I sammanhang med nu behandlade frågor tillåter jag mig anmäla
att de fleste af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uti de afgifva
utlåtandena gjort framställning om tjenste- och lönereglerin«-sfrågans.
snara afgörande, så att det nu inom landsstaten rådande ovisshetstillstånd
måtte upphöra. Otillräckligheten af löneförmånerna vore
redan i och for sig menlig, derigenom att dugliga personer afskräcktcs
tran att ingå vid landsstaten. Men detta förhållande förvärrades i betydlig
män genom ovissheten huruvida tjensterna komme att bibehållas
i ofo , , Tlllämpningen af förut nämnda nådiga cirkulär den 7 Mars

1873 och den 11 December 1874 borde derför, så fort ske kunde, upp -

Sasom ofvan förmäles, har nionde allmänna landsstatsmötefc gjort
trarfställning»n enahanda syfte; och då jag anser denna framställning
särdeles hell]ertansvärd, får jag, under förutsättning att Eders Kong?
Maj :t. bifaller hvad jag förut i detta ärende hemstält nu i underdåniges
.Bestyrka, att Eders Kongl. Maj:t måtte ej mindre förklara, att hvad
nadiga cirkulären den 7 Mars 1873 och den 11 December 1874 i frå^a
om tillsättande af landsstatstjenster innehålla icke vidare skall eo-a tillämpning
beträffande landssekreterare-, landskamrerare-, länsnotarielansbokhallare-,
landskanslist- och landskontorist-tjenster, men förständiga
bme Befallningshafvande att, när någon af dessa befattningar
-tX utsökning ledig, derjemte tillkännagifva, att innehafvare
.. befattningen skall vara underkastad såväl den vidsträcktare tjenstgormgsskyldighet
och jemkning i åligganden som ock den reglering
åt löneförmåner, som kan varda föreskrifven, äfvensom att vid tillsäff
tandet af de utaf nämnda befattningar, till hvilka utnämningsrätt Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillkommer, iakttaga nämnda förbehåll,
an äfven anbefalla Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att i
sammanhang med förutnämnda yttrande meddela uppgift å de landssekreterare,
landskamrerare. eller kronofogdar inom hvarje län som
pa grund af ofvanberorda cirkulär erhållit förordnande att endast tillsvidare
bestrida innehafvande befattningar, samt huruvida något hinder
meter att for sådan befattnings innehafvare utfärda fullmakt eller konstitutorial
med intagande af omförmälda förbehåll och för kronofogde
jemväl, der. så finnes nödigt, att han skall vara underkastad reglering
af tjenstgoringsområde; Och torde Eders Kongl. Maj:t, efter det ofta*
namnda yttranden inkommit, vilja taga i öfvervägande, om och i hvad
man tillämpningen af förberörda cirkulär må kunna jemväl i afseende
a kronofogde- och länsmansbefattningar upphöra.

Bil. No 5 till Kongl Majds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

Slutligen hemställer jag, som i de delar, der sådant bort ega rum,
beredt detta ärende gemensamt med Chefen för Finans-departementet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder anbefalla

dels Kammarkollegium och Statskontoret att, så fort ske kan och
före den 1 instundande Oktober, inkomma med underdånigt utlåtande
och förslag i fråga om löneregleringen för de vid landsstaten anstälde
embets- och tjenstemän, med undantag af landshöfding, räntmästare
och häradsskrifvare;

dels Kammarkollegium, Statskontoret oeh Kammar-Rätten att åtgifva
underdånigt utlåtande öfver komiténs förslag angående uppbördsoch
redovisningsväsendet jemte dermed sammanhängande frågor, såsom
om förändring af räntmästarebefattningarna, indragning af häradsskrifvaretjensterna
och bestridande af de med dessa befattningar förenade
göromål och aflöningen derför;

dels och Kammar-Rätten att särskilt afgifva yttrande i anledning
af komiténs förslag till förändrade bestämmelser angående mantalsskrifningen
i riket och hvad dermed sammanhänger.»

Uti allt hvad föredragande Departements-Chefen sålunda tillstyrkt
och hemstält instämde Statsrådets samtlige öfrige ledamöter;

Och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder dertill
lemna bifall.

Ex officio
Paul Strandberg.

Stockholm, K. L. Beckman, 1877.

Bil No 5 a. till Kanyl Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Civilairvriden, hållet inför
Hans Maj.-l Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 1 Januari 1878.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
otatsraden: Herr Lageusträle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Boven,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departementschefen, Statsrådet Thyselius föred ron frågan
reglerandet af utgifterna under Riksstatens sjette hufvudtitel
yttrade härvid beträffande

samt

Do Departementets Expedition.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts uppå föredragning af Chefen för FinansDepartementet
den 7 sistlidne December fattade beslut åligger det min
nu afgifva förslag till den förändrade stat för Civil-Departementets
Expedition, som med tillämpning af då antagna aflöningsgrunder bör
blifva gällande från och med nästkommande år.

Den nu gällande uti protokollet öfver Finans-ärenden förutnämnde
dag omformälda organisation för vissa af Kansli-Expeditionerna har,
Bih. till Iliksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd. ^

Bil. N:n 5 a, till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts den 12 Juni 1874 meddelade nådiga
beslut varit tillämpad inom Civil-Departementets Expedition alltsedan
den 1 påföljande Juli och derunder, såsom vid föregående tillfällen
jemväl blifvit vitsordadt, visat sig fullt ändamålsenlig samt mäktig
af den efter tidsförhållandena lämpade utveckling, utan hvilken
ingen organisation kan motsvara sitt ändamål. Då härtill kommer, att
göromålen inom Expeditionen varit i ständigt tilltagande, hvilket fiamgår
deraf att antalet inkomna mål och ärenden i medeltalet årligen
utgjort:

under åren 1860—1864.................................................................... 1,344,

» » 1865—1869........... M47 och

» » 1870—1874.................... !5763 men

under åren 1875—1877 uppgått till.................... 1^38,

torde någon nedsättning i de för göromålens bestridande atsedde ordinarie
erabetsmännens antal icke kunna ifrågasättas; men, med afseende
å det biträde, som kan påräknas af Amanuenser och andra extra oidinarie
tjensteman, anser jag berörda antal fortfarande vara tillräckligt.

I afseende åter å Expeditionens betjening anhåller jag få erinra, att
då genom nådigt bref den 15 November 1867 förordnades, att KonvojKommissariatet
skulle med samma ars utgång upphöra, i sammanhang
dermed blef föreskrifvet, bland annat, att vaktmästaren vid nämnda
embetsverk J. E. Höglund, hvilken i 27 år innehaft sin befattning,
finge emot skyldighet till tjenstgöring inom Civil-Departementets Expedition
framgent från Handels- och Sjöfartsfonden upphöra innehafvande
lön jemte öfriga förmåner, de senare beräknade efter sistiöiflutna
fem årens medelvärde, eller tillsammans i jemnt tal 680 riksdaler
årligen. På grund häraf har bemälde Höglund från och .med. år 1868
sjelf eller genom annan af honom aliönad person tjenstgjort i Expeditionen;
och har således Expeditionens betjening, oaktadt staten upptager
endast två vaktmästare, i sjelfva verket under berörda tid bestått
af tre sådana.

Att detta antal icke skäligen kan minskas torde vara uppenbart,
då i betraktande tages, att tillökningen i embetsgöromålen och arbetets
fördelning å särskilda afdclningar eller byråer i icke oväsendtlig .man
föranleder dertill att betjeningen måste mera än tillförene tagas i anspråk
såväl för uppvaktningen å embetsrummen, der arbetena ofta.
pågå till kl. 4 eftermiddagen och än senare, som för uträttande af
öfriga densamma åliggande sysslor; att för möjliggörande af ornförmälda
byråindelning och beredande af lämpligt utrymme föi Expeditionens
arkiv embetslokalen blifvit under år 1874 icke obetydligt ut -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts .Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

vidgad; samt att vid Ecldesiastik-Depärtementets Expedition, som icke
räknar flera ernbets- och tjensteman än Civil-Departementets, finnas
anställde tre vaktmästare. Da emellertid förutnämnde Höglund under
sistlidne December månad aflidit och i anledning deraf Handels- och
Sjöfartsfondens medel icke vidare böra anlitas för bestridande af aflöning
åt den för Expeditionen behöflig^ vaktbetjening, lärer åtgärd nu
böra vidtagas, så att aflöningen för den erforderlige tredje vaktmästaren
må blifva å stat uppförd.

Beträffande derefter de behof, som skola fyllas med det å Expeditionens
stat uppförda anslag till Amanuenser och renskrifning m. m.,
tillåter jag mig åberopa hvad derom finnes anfördt till det protokoll
öfver Civil-ärenden den 9 Januari 1874, hvilket åtföljde Eders Kongl.
Maj ds Nådiga Proposition till samma års Riksdag om statsverket.
Nämnda protokoll gifver vid handen, att, då anslagets belopp bestämdes
till 10,000 kronor, dervid tagits i beräkning att kostnaden för
den renskrifning, som bestrides af personer utom Expeditionen, skulle
uppgå till omkring 1,500 kronor årligen. Beloppet af denna kostnad,
lör hvars bestridande måst under åren 1876 och 1877 anvisas särskilda
bidrag från Sjette liufvudtitelns anslag till extra utgifter, har
utgjort under år 1874 något mer än 2,400 kronor, år 1875 vid pass

2,200 kronor, år 1876 minst 2,300 kronor och år 1877 omkring 2,800
kronor. Med afseende härå torde ensamt för beredande af tillgång
till de för renskrifningskostnadernas bestridande erforderliga medel
ifrågavarande anslag böra förhöjas med 1,000 kronor. Af samma anslag
lära jemväl böra utgå de tjenstgöringspenningar, som för vikariatstjenstgöring
under semester skola af statsmedel bekostas och hvilka
enligt ofvanberörda aflöningsgrunder sammanräknade uppgå till högst

2,200 kronor, hvaraf, vid det förhållande att denna utgift icke tagits
i beräkning vid bestämmande af anslagets belopp, föranledes en ytterligare
förhöjning deri med omkring 2,200 kronor. Enär härtill “kommer,
att oftanämnda anslag synes vara äfven för fyllande af öfriga
behof väl. knappt tilltaget, i hvilket afseende jag tillåter mig anmäla,
att det årliga amanuens-arfvodet i medeltal uppgått till endast omkring
1,000 kronor, att tillgångarna icke medgifva utdelning af gratifikationer
till de extra ordinarie tjensteman, som icke äro amanuenser, med
högre belopp än i medeltal 250 kronor årligen, samt att anslaget icke
lemna* någon tillgång till godtgörande af tillfälligt biträde, då sådant
vant för Departements-Chefen behöflig!, så anser jag mig, då nu ifrågakomma''
att definitivt uppföra detta anslag på ordinarie stat, icke böra
föreslå detsammas bestämmande till lägre belopp än 15,000 kronor.

Bil. N:o 5 a. till Kowjl. Majd* Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Staten för Civil-Departementets Expedition skulle således blifva
följande:

Tjenstj
göringsLön.
! penningar.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Eipeditions-Chefen, arfvode......

1 Byrå-Chef ..............................

3 dito ..............................

1 Kansli-Sekreterare..................

1 dito .................

1 Registrator............................

1 Förste Vaktmästare ...............

1 Förste Statsråds-vaktmästare

1 Vaktmästare ..........................

1 dito ...........................

1 Statsråds-vaktmästare ...........

*) Om vaktmästare i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad, skall,
så länge denna förmån qvarstår,
den kontanta lönen minskas
med 150 kronor.

Till Departements-Chefens för-;
j fogande för Amanuenser, vika-\
I riatsersättning och renskrifningj

in. m........................................!

4,400

13.200
2,800

11.200

28,00

800*)

500*)

2,000

6,000

1.200

4,800

1,200

300

7,500
6,400
19,200
4,000
16,000
4,000
1,100
1,100
800
800
800

Summa! —

15,000

"76,700

} Efter fem år kan lönen
höjas med 600 kronor.

1 Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kronor och
efter tio år med ytterligare
500 kronor.

[Efter fem år kan lönen
[höjas med 100 kronor.

Som nuvarande ordinarie anslaget uppgår till!

endast...........................................''........................I 46>200

utgör således skilnaden .......................

Men, om härifrån af räknas det för innevarande
och föregående år på extra stat anvisade be loPP.

..............................................;.......

utgör den nu ifrågasatta förhöjningen egentligen
endast ............................................

30,500

20,800

9,700

Bd. N:n f) a. till Jion:t!. Mq>:ts Ä&f. Frop. N:o 1, om StataverJ-ci, 1878.

Härtill komma ålderstiiläggen, h vilka derest samtlige enligt ofvans
tåen do förslag till stat dertill berättigade befattningsinnehafvare på en
gång vore i åtnjutande åt sådan förmån, Kauslisekreterarne och Registratorn
till högst medgifna belopp, skulle kunna uppgå till 8,700 kronor
men för instundande ar icke komma att öfverstiga 2,300 kronor; anhållande
jag, att efter behandlingen af anslagstitlarna »Landtmäteristaten»
och »landsstaterna i länen» få gorå framställning i fråga om anvisande
af de för nu omförmälda utgift erforderliga medel.

Hvad härefter angar frågan om slutliga genomförandet, af den
redan ar 1874 antagna nja organisationen för Departementets Expedition
oen den dermed sammanhängande nu föreslagna definitiva löneregleringen,
anhaller jagefå.£erinra, att den äldre, före nämnda organisation gällande
ordinarie staten upptager utom Expeditions-Chefen, Registrator!! och
vaktbet-jeningen, hvilkas befattningar icke undergått någon förändring,
3 Expeditionssekreterare, 3 Protokollssekreterare, 3'' Kanslister och 2
Kopister. . Samtlige dessa elfva sistnämnde befattningar, med undantag
åt eu ledig protokollssekreteraretjenst, voro vid den tidpunkt, då den
nu gällande nya aflöningsstaten började tillämpas, och äro fortfarande
försedde. med ordinarie innehafvare, hvilkas fullmakter icke innehålla
annat vilkorj än gatt icke ^tillika innehafva eller emottaga annan tjenst
med lön å rikets stat, derest sådant framdeles blefvc föreskrifvet.

Af dessa befattningsinnehafvare hafva på grund af Eders Kongl.
Maj:ts den 12 Juni 1874, den 11 påföljande December och den 10
December 1875 meddelade Nådiga förordnanden vant och äro fortfarande
2 Expeditionssekreterare och 2 Protokollsekreterare tjenstgörande
byråchefer samt 2 Kanslister och de två Kopisterne tjenstgörande
Kanslisekreterare. Den tredje Kanslisten C. A. Grandinson
har sedan ar 1863 innehaft och innehar fortfarande Nådigt förordnande
såsom byråchef i Styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader; och den
tredje Expeditionssekreteraren B. W. von Prinzencreutz, hvilken är född
den 11 Maj 1813, i Juni månad 1832 inträdde i statens tjenst och allt
sedan den 26 September 1855 innehaft sitt ExpeditionssekreterareEmbete,
biel icke till den nya staten Överflyttad. Han har emellertid
fortfarande. varit i tjenstgöring, i det han inom Expeditionschefens
afdelning bestridt alla de göromål, som kunnat honom såsom Expeditionssekreterare
åläggas. Den .Expeditions-Chefens Kanslisekreterare åliggande
protokoll!öring har deremot hittills måst turvis fullgöras af
amanuenserne. lill bestridande åt den von Prinzencreutz på grund
af fullmakt tillkommande aflöning, 4,500 kronor, hafva varit använde
dels den för femte Kanslisekreteraren afsedda lön 4,200 kronor dels

Bil. N:o ö a, till Emu/!. Majds Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

ock 300 kronor af det belopp, som tjenstgörande Kansli sekreteraren,
Kanslisten vid Expeditionen Axel Hegardt förklarats böla af kanslisekreterarelönen
afstå i anledning deråt att ban på grund af säl skilda
förhållanden ansetts böra under öfvergångstiden få fortfarande utöfva
innehafvande kanslisttjenst i Kommers-Kollegium.

Nu antydda, af öfvergången till eu ny organisation betingade anordningar
torde icke, då löneregleringen blifver definitiv, och med
iakttagande af derför stadgade vilkor lämpligen kunna eller böra fortfara,
äfven om desamma icke i längden blefve menliga för arbetets
gång; och då Expeditionssekreteraren von Prinzencreutz, som ^icke är
skyldig att utan bibehållande af hela sin lön från tj ensten afgå, redan
hunnit så hög ålder, att han den 11 instundande Maj fyller 65 ai, synes
mig tiden nu vara inne, att han må å allmänna indragningsstaten öfverflyttas
med rätt att derå från och med månaden näst efter den, då
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt förklara, att hans tjenstgöring inom
Expeditionen må upphöra, åtnjuta sin nu å Expeditionens gamla ordinarie
stat innehafvande lön 4,5u0 kronor årligen; anhållande jag härvid få
fästa uppmärksamhet derå, att, om von Prinzencreutz blifvit till nya
aflönings staten Överflyttad såsom byråchef samt de af Eders Kongl.
Magt antagna aflöningsgrunder, såsom jag vågar förutsätta, af Riksdagen
godkännas, von Prinzencreutz kunnat efter 1879 års ingång afgå från
tjensten med pension från indragningsstaten till belopp af 5,000 kronor
eller 500 kronor mer än den lön, som nu skulle för honom till

samma stat öfverföras. .

Beträffande organisationens och löneregleringens genomförande i
öfrigt anser jag, med hänsyn till för handen varande förhallanden och
då den kanslist eller kopist, som tilläfventyrs skulle komma att uppbära
honom enligt äldre staten tillkommande lön, måste enligt gällande
instruktion vara pligtig bestrida de Amanuens nu åliggande göromål,
annan bestämmelse för närvarande icke vara erforderlig, än att ifrågakommande
utbetalning af befattningsinneliafvares lön på den äldre
ordinarie staten må bestridas af anslaget till »Amanuenser, vikanats ersättning

och renskrifning in. in.»

På grund af hvad jag sålunda anfört och under åberopande af Eders
Kongl. Maj:ts förut, nämnda den 7 sistlidne December fattade beslut
får jag i underdånighet tillstyrka nådig framställning till Riksdagen, att

'' dels, med de genom samma Nådiga beslut stadgade vilkor och
förbehåll, för genomförande af nu föreslagen lönereglering för Departementets
Expedition höja ordinarie anslaget till samma Expedition från

46,200 kronor till 76,700 eller med 30,500 kronor;

Bil No 5 a. till Kong1, Maj:ts Nåd, Prof. No 1, om Statsverket 1878.

dels medgifva alt Expeditions-Sekreteraren m. m. Bernhard Wilhelm
von Prinzencreutz må öfverflyttas å allmänna indragningsstaten med
rätt att derå från och med månaden näst efter den, då Eders Kongl.
Maj:t finner godt förklara, att hans tjenstgöring inom Expeditionen må
upphöra, åtnjuta sin nu å Expeditionens gamla ordinarie stat innehafvande
lön 4,500 kronor årligen;

dels och förklara, att möjligen ifrågakommande utbetalning af befattningsinnehafvares
lön på Expeditionens äldre ordinarie stat må
bestridas af det pa nya staten uppförda anslag till )) Amanuens er,
vikariatsersättning och renskrifning m. m.»

2:o Kommers-Kollegium.

Ibland de frågor, som länge utgjort föremål för öfverläggning,
men sådant oaktadt icke ännu lyckats finna sin lösning, är den om
indragning eller förändrad organisation af Kommerskollegiet kanske
den äldsta och säkerligen en af dem, som mest tagit den allmänna
uppmärksamheten i anspråk, och Eders Kongl. Maj:t har jemväl, sedan
en för utredande af denna angelägenhet nedsatt komité med betänkande
och förslag i ämnet inkommit, till den år 1875 församlade Riksdagen
aflåtit proposition angående indragning af nämnda kollegium och
inrättande i dess ställe af ett nytt embetsverk, under benämning af
Kongl. Styrelsen för handeln och näringarna. Då de anmärkningar,
hvilka såsom skäl för utslag på denna kongl. proposition blefvo af
Riksdagen angifna, syntes af beskaffenhet att åtminstone till en vigtig
del icke kunna undvikas, huru ett nytt förslag än kunnat blifva affattadt,
har Eders Kongl. Maj:t med bifall till derom gjorda underdåniga
framställningar hvarken år 1876 eller sistlidne år ‘ti Riksdagen
afgifvit något förslag i dylikt syfte, utan ansett åtgärderna för det
dåvarande lämpligen böra inskränkas till att förmedelst efter hand
skeende förändringar i kollegiets åligganden och i tjenstepersonalens
sammansättning förbereda och befrämja kollegiets ombildning på ett
sätt att deri, när tid blefve. kunde tillvägabringas utan svårare brytningar
och utan de särskilda kostnader, Riksdagen genom sitt utslag
å den kong! propositionen velat undvika. Såsom eu anledning dertill
att frågan vid Riksdagens senaste sammanträde icke af Eders Kongl.
Maj:t gjordes till föremål för behandling tillkom ytterligare, hvad
Riksdagen äfven erhöll sig meddeladt, att dels redan förelåge förslag,
åsyftande förändrad lagstiftning och dels med det snaraste förväntades
framställning om behofvet deraf uti vissa till kollegiets befattning

8 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:U Md. Prop. Mo 1, om Statsverket 7676''.

hörande ämnen af vidsträckt omfattning och djupt ingripande art, till
följd hvaraf det syntes ligga utom möjlighetens gräns att då noggrant
angifva och bestämma omfånget af den verksamhet och de åligganden,
som vid en förestående reglering borde tillkomma det ombildade eller
nyinrättade embetsverket.

Då emellertid sa vill Eders Kong!. Maj:t i nåder anbefallt, att med
utarbetande af förslag till indragning eller ombildning af Kommerskollegium
icke må längre anstå, än omständigheterna oafvisligen fordra,
som ock Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den 22 Maj 18/7 vid
det förhållande att, då vigton och behofvet af förevarande frågas slutliga
lösning sålunda blifvit insedd och erkänd, några oöfvervinnerliga
hinder icke syntes böra möta för att förslag derom måtte kunna åtminstone
för innevarande års Riksdag blifva framlagdt, i underdånighet
anhållit att Eders Kong], Maj:t _ täcktes, så vidt möjligt till samma
Riksdag aflåta proposition om indragning, eller, derest sådant icke
kunde ske, ombildning af ifrågavarande kollegium, tillhör det mig att
vid detta tillfälle till Eders Kong! Maj:ts nådiga pröfning anmäla
detta ärende.

Till en början förekommer härvid till besvarande den åt Riksdagen
i främsta rummet uppställda fråga, huruvida nämnda kollegium må
kunna indragas, hvarmed utan tvifvel afsetts, att de ärenden, som nu
tillhöra kollegiets upptagande, borde mellan flere eller färre redan bestående
embetsverk fördelas, så att i utbyte mot kollegiet icke ett eller
flera nya embetsverk kommu att inrättas. Hvad eu del ärenden angår
kan denna fråga utan tvifvel jakande besvaras, och ett så beskaffad!
svar har ock redan blifvit lemnadt af förenämnde, komité, för så
vidt beträffar manufakturlånefondens förvaltning, ärenden rörande fiskerinäringen,
samt bestyr, föranledda af kortstämplingen, och till följd af
erhållet uppdrag att i detta ämne sig yttra har kollegiets t f. President
uti underdånigt utlåtande den 13 December 1875 jemväl hemstält,
att från kollegiet måtte skiljas icke allenast allt bestyr med
kortstämplingen, utan äfven dels do mål, som angå pröfning af besvär
öfver beslut meddelade af Direktionen för handelsflottans ponsionsanstalt,
dels den enligt gällande föreskrifter kollegiet åliggande befattning
med navigationsskolorna i riket, dels inseendet öfver lägre
tekniska skolor och skolor för slöjd, samt dels handläggningen af
frågor om vissa slag af förlagsinteekning. Genom särskilda af Eders
Kongl. Maj:t meddelade beslut hafva ock af dessa ärenden de, som
angå kortstämplingen blifvit öfverflyttade till Statskontoret, de, som
röra pensioneringen af handelsflottans personal till i inansdepaitemeritet

Bil. No 5 a. till Krngl. Majd» Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

och de, som hafva afseende på navigationsskolorna till Förvaltningen
af Sjöärendena eller nu mera Marinförvaltningen. Deremot har för
förlagsinteckningsärendenas hänskjutande till allmän domstol och kollegiets
befriande från inseendet öfver de lägre tekniska undervisningsanstalterna
och slöjdskolorna, det hinder mött att framställningen i
förra hänseendet blifvit afstyrka af Högsta Domstolen på skäl, hvilkas
vigt under nu varande förhållanden icke torde kunna förbises, samt
att den senare frågan icke lämpligen lärer höra förekomma annorlunda
än i sammanhang med det af komitén för den lägre tekniska
undervisningens ordnande uppgjorda förslag att för utöfvande af denna
tillsyn måtte inrättas en särskild öfverstyrelse, för hvilken kostnaden
beräknats uppgå till 9,000 kronor årligen. Uti ett senare den 23
Juni nästlidne år till Civildepartementet ingafvel, memorial har den
t. f. Presidenten ytterligare hemstält att från Kommerskoll eg! et måtte
skiljas, för att i annan ordning vinna behandling, förvaltningen af
manufaktur fr» rlagslåu (don deri, af tull- och beslagsmedlen, af Eskilstuna
fristadsmedel och af do besparingar, som uppkommit på de till manufakturernas
befrämjande anvisade medel, på anslagen till rese understöd
åt fabriks- och handtverksarbetaro och åt dem, soja studera bergshan
dt<''ringen äfvensom på anslaget till bibliotek och tidskrifter i bergsvetenskapen,
vidare frågor om anläggning af och reglementarisk;! stadganden
för städer, köpingar och andra lastageplatser, befattningen
med svenska kyrkans i London räkenskaper och med tillsättandet af
borgmästaretjensten i Eskilstuna, skyldigheten att hålla hand öfver
efterlefnaden af vissa föreskrifter, som finnas meddelade i förordningen
angående behörigheten att föra befäl på svenskt handelsfartyg den 7
Maj 1842, förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar försvenska
till orter utom Sverige gående fartyg den 4 Juni 1868 och
förordningen af samma dag angående sättet och ordningen för sjöfolks
på- och afmönstring samt utfärdandet af sjömansrulla, befattningen
med tillsättande af vägare vid städernas metallvåg-ar och bestämmandet
af deras åligganden, granskning af hållna värderingar å bruk, som i
vissa kassor belånas, anmälandon af dem, som önska drifva masugn,
stångjernsbruk eller annan inrättning, hvilken afser tillgodogörande
eller förädling af mineralrikets alster och ej är att anse såsom handtverk,
samt ändtligen ansökningar af utländingar att drifva inrättningar
af förenämnda beskaffenhet.

Uti det af omförmälte komité rade afgifna betänkande finnes antalet
af de mål, Indika under året 1873, det sista nyfiket redogörelsen
Bih. Ull infall. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afä. 2

Bil. No 5 a. till Kongl. Magda Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

omfattar, till kollegiet inkommo, upptaget till 4,538, hvaraf de, som
angingo navigationsskolorna, uppgänga till 104, besvär, anförda mot
beslut, som Styrelsen öfver pensionsanstalten för handelsflottans personal
meddelat, till 3, och do, som uppkommit till följd af kollegiets bestyr
med kortstämplingen till 4, inalles således till ill af 4,538. Väl har
Eders Kongl. Maj:t med bifall till derom gjord framställning, beslut!!
att förvaltningen af de under Kommers-Kollegiets, vård stälda, här
ofvan omförmälda fonder och medel skall från början af innevarande klaf
annan myndighet öfvertagas, äfvensom att Kollegiets befattning''med
de vid metallvågarne anstälde vägare skall från samma tid upphöra,
men då hvarken de; ärenden, som härigenom blifvit Kollegiet frånskilda
eller de, som i Presidentens senare skrifvelse för öfrig! är o till frånskiljande
föreslagna, finnas under egna rubriker upptagna, utan blifvit
med andra sammanförda uti den af komiterade uppgjorda klassifikation
af de inkomna målen, är jag icke i tillfälle att om antalet af de ärenden,
förslaget afser, lemna upplysning, men detta antal måste dock
vara ytterst ringa, dä i betraktandet tages att handläggningen af alla
uppkommande frågor om användandet till näringarnas befrämjande af
ofvan uppräknade fonder, och anslag, fastän bokföringen och redovisningen
annorstädes eger rum, skulle bibehållas hos Kollegiet eller
annat i dess ställe inrättadt embetsverk, att de i vissa fall föreskrifna
anmäla!Klen, enligt hvad memorialet gifver vid handen, allmänneligen
åsidosättas, all, helst sedan Advokatfikalstjensten blifvit indragen, föga
tillsyn kan utöfvas i afseende på efterlefnadcn af de i uppgifna förordningar
meddelade stadgande!), och att öfriga ärenden efter hvad af
de särskilda rubriker, hvarunder de blifvit hänförda, äfven framgår,
sällan förekomma.

Det torde nu tillåtas mig att uppräkna de ärenden, som i händelse
Presidentens underdåniga hemställanden vunne bifall skulle på grund
af dels återstående icke upphäkta delar af de för Kommers- och BergsKollegierna
utfärdade instruktioner, dels särskilda. Nådiga författning;)!-,
dels stadgande!!, som af Presidenten blifvit föreslagna, hufvudsakligen
komma att tillhöra Kommers-Kollegium eller annat i dess ställe inrättadt
Embetsverk.

Dessa af Presidenten uppgifna ärenden äro

afgifvande årligen till Eders Kongl. Maj:t af underdåniga berättelser
om förhållande! med Rikets handel och sjöfart, fabriker och handtverkerier
för nästföregående år;

årliga regleringen af marknadsterminerna, hvartill enligt Kongl.

Bil. Wto 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd Prop. N:o 1 om Statsverket 1878.

Brefvet den 7 Juli 1841 kommer afgörande! af förslag om nya marknaders
beviljande eller äldres indragning,

frågor om afgifter för varor och fartyg till staten, städer och
kanalbolag;

frågor, som röra utrikes handeln;

konsulatärenden, jemte hvilka torde böra nämnas dispositionen af
de båda anslag, som enligt Kongl. Brefven den 30 Januari 1830 och
den 14 September 1843 blifvit lemnade för att bereda konsuler ersättning
för utgifter för svenskt sjöfolk;

och i öfrig! alla anstalter, som hafva till föremål handelns säkerhet,
beqvämlighet, utveckling och förkofran; samt
statistik öfver rikets handel;

hit torde och böra hänföras Kollegiets åliggande, enligt Kong].
Brefven den 1 Oktober 1851 och den 26 Januari 1872. att upprätta
sammandrag af de uppgifter om tolagsersättningsmedlen, som det
åligger stapelstäderne att afgifva och intagande deraf i årlig underdånig
berättelse;

uppsigten öfver sjömanshusen, med flere deraf följande göromål;
till hvilka närmast torde sluta sig de åligganden, som genom Kongl.
Förordningen angående sättet och ordningen för sjöfolks på- och
afmönstring samt utfärdandet af sjömansrulla den 4 Juni 1868 blifvit
för Kollegiet föreskrifna;

anstalter till säkerhet och beqvämlighet för sjöfarten, med undantag
af lots- och fyrinrättningen jemte lifräddningsanstalterna;

till sådane anstalter, i afseende å hvilka åligganden för KommersKollegium
blifvit genom särskilde utkomna författningar bestämde,
böra räknas de som uppkommit i följd af Kongl. Förodningen angående
svenskt sjöfolks hemförande från utrikes ort den 6 Augusti 1864,

Kongl. Brefvet angående ett internationellt signalsystem för fartyg
(upprättande af s. k. Code List), den 3 Maj 1867; samt

Kongl. Brefvet angående särskilda åtgärder för befordrande af
svenska sjömäns penningeförsändningar från utrikes ort, den 21 November
1868;
vidare

förekommande af smittosamma sjukdomars införande i riket, hvartill
sluter sig

förekommande af boskapspests och andra smittosamma husdjursjukdomars
införande i riket, derom föreskrifter senast meddelats i Kongl.
Kungörelsen den 30 Maj 1873;

utfärdandet af fribref och dermed gemenskap egande frågor i af -

Bil. N:o 5 a. till Komjl. Maj-.tn Nåd. Prof. No 1 om Statsverkd 1878.

seende å hvilka nu gällande bestämmelser äro intagne i Kongl. Förordningen
angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter
utom Sverige gående fartyg, den 4 Juni 1868;
statistik öfver rikets sjöfart;

ärligt kungörande af de förmåner, som äro beviljade främmande
länders fartyg i svenska hamnar, enligt Kongl. Blefven den 6 Juli 1833
och den 10 December 1844, samt

åtgärder med afseende på utvandrares fortskaffande till främmande
verldsdel, enligt Kongl. förordningen den 5 Februari 1869;
frågor angående stämpling af svenska fabriksvaror;
åtgärder, som hafva till föremål befrämjande af fabriks-industri och
husslöjd, med undantag af befattning med de tekniska skolorna;

användning af manufakturförlagslånefonden och af de till manufakturernas
befrämjande an slagne medel;

afgörande af frågor om användning af f. d. hallkassornas medel,
då olika meningar derom uppstå mellan magistrat och fabriksidkare,
enligt Kongl. Brefvet den 15 Januari 1856;

statistik öfver fabriker, till hvilka äfven böra räknas sågverk och
qvarnar;

hvartill etter framtida Nådigt afgörande af Eders Kongl. Ma.j:t
skulle kunna komma;

inregistrering och utfärdande af patenter;
än vidare:

anstalter till handtverkeriernas befrämjande, bland hvilka
reseunderstöd åt fabriks och handtverksarbetare, derom föreskrifter
lemna ta genom Kongl. Blefven den 22 September 1848 och 4 Maj 1877;
statistik öfver hand!verkerierne;

anstalter till fiskeriernas befrämjande, egentligen i Nordsjön och
Östersjön;

och i egenskap af bergsöfverstyrelse:

inseende öfver och handläggning af ärenden rörande bergsstaten i
orterna;

pröfning af besvär som i administrativ väg kunna öfver bergstjenstemäns
åtgöranden förekomma;

anställande al inspektionsresor till bergmästardistrikten och grufvefälten; göromål

i afseende å grufvehandteringen, för närvarande väsentligen
bestämde genom Nådiga Grufvestadgan den 12 Januari 1855;
tillsyn öfver grufkartekontoret;

meddelande i den ordning, Kongl. Förordningen den 5 Juni 1850
bestämmer, al de upplysningar, hvilka, sedan bergsdomstolarnes doms -

Bil. N:o 5 a. till Kanyl, Majds KM. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

rätt upphört, kunna af underrätter vid handläggning af frågor rörande
grufvebrytningen begäras;

meddelande af beslut angående de stämplar, med indika vissa jernoch
ståltillverkningar böra märkas, enligt Kongl. Förordningen den 12
Januari 1855; ,

meddelande af tillståndsbevis för anläggning af masugnar och
stång)ernsbruk m. fl. inrättningar, som afse tillgodogörande eller förädling
af mineralrikets alster, enligt Kongl. Förordningen den 20
September 1859;

frågor, som så länge bergverkstionde ej blifvit af skaffad, förekomma
om frihetsår och om tiondesättning; hvad sistnämnde angår,
gemensamt med Kammarkollegium;

bestämmande gemensamt med Kammarkollegium af rekognitionsafgifter
för grufveskogar;

förordnande, — i fall de grufvor, till hvilkas betjening skogar
blifvit anslagne, skulle utgå eller ödeläggas — om sådane skogars
upplåtande till andre i orten varande grufvor, hvilka deraf kunna vara
i behof;

tillsyn att de ädlare verken vid Sala med flere ställen på ändamålsenligt
sätt och efter rätt bergsvis drifvas, samt dertill hörande
kassör ordentligen förvaltas och medlen redovisas;

tillsyn öfver och användning af armbösse-medlen;
upprättande af statistik och afgifvande årligen af underdånig berättelse
om rikets bergshandtering;

frågor om reseunderstöd åt personer, som önska förvärfva ökad
insigt och skicklighet i hvad till bergshandteringen hörer, enligt Kongl.
Brefven den 20 Maj 1873 och 4 Maj 1877; samt

afgifvande årligen af förslag till inspektörer öfver de lägre bergsskolorna.

Ibland de i denna förteckning upptagna ärenden finnas visserligen
åtskilliga af beskaffenhet att erbjuda föga sysselsättning åt den myndighet,
till hvars behandling de äro eller kunna blifva hänvisade, men
af de öfriga taga åtskilliga för sitt utredande i anspråk både stor
insigt och mycket arbete, och andra uppgå till ett ganska betydande
antal. Så t. ex. inkommo under året 1873 af konsulatärenden 1,343
och af patentärenden 246, oberäknade de mål, som endast hade afseende
på utöfning af redan patentcrad uppfinning. På fråga hvilken
eller hvilka af nu bestående myndigheter det skulle vara, som kunde
öfvertaga de åligganden, som nu äro Kommerskollegiets, utfaller utan
tvifvel svaret sålunda att, om ock, hvad beträffar eu eller annan mindre

Bil. N:o 5 a. till Konsjl. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

afdelning, en öfverflyttning möjligen kunde utan synnerlig olägenhet
ega rum till någon med kollegiet likstäld eller underordnad myndighet,
så finnes dock för att befria embete verket, från de talrikare och
vigtigare icke annan utväg, än att förlägga dem till ett eller flere
bland Stat,sdepartementen. Men mot vidtagande i större omfattning
af en dylik åtgärd förekommer, såsom komiterade redan, enligt mitt
omdöme välgrundadt, anfört, att hvarken Departementscheferne eller
Statsdepartementens kansliexpeditioner äro utrustade med rättighet att
besluta i mål och ärenden, som till departementen inkomma, att följden
af ärendenas hänvisande till något af departementen således blefve
den att den stora massa af ärenden, som förut afgjorts af kollegiet
komme att föredragas inför Kongl. Magt i Statsrådet; att det imellertid
vore temligen allmänt erkändt, att antalet af de mål och ärenden, som
utgöra föremål för Statsrådets samfälda öfverläggning och Kongl.
Maj:ts beslut är så stort, att Kongl. Maj:ts rådgifvare och särskild! de
bland dem, som äro Departementschefer, äro öfver höfvan betungade
af löpande ärenden. För att undanrödja de sålunda anmärkta hindren
för indragning af Kommerskollegiet och för att bereda eu möjlighet
att de dit hörande mål måtte till större eller mindre de! komma att
mera omedelbart hänskjuta® till vederbörande Statsdepartement, samt
då flere bland departementen, namneligen Civildepartementet, voro betungade
med handläggning af ärenden, hvilka, så väl i anseende till
det stora antalet som den olikartade beskaffenheten icke utan stor
svårighet kunnat behörigen af dem medhinnas, har Kongl. Maj:t uti
särskilda nådiga propositioner redan den 10 Januari 1868 föreslagit
Riksdagen icke allenast inrättandet af ett nytt Statsdepartement, utan
ock att åt Konungen måtte lernnas rättighet att uppdraga afgörandet
af vissa ärenden åt Departementschef. Dessa af Kongl. Magt frainstälda
förslag till ändring i rikets grundlag blcfvo imellertid, utan att
ens förklaras böra hvila till eu kommande Riksdag för att då ånyo
pröfvas af Riksdagen förkastade, och då härtill kommer att Riksdagen
så nyligen som år ISIG, ehuru med förändrad organisation, bibehållit
ett embetsverk, hvars åligganden med icke större svårigheter än de
som i afseende på Kommerskollegiet skulle göra sig gällande, torde
kunnat öfverflyttas på ett af Statsdepartementen, har jag icke vågat
antaga att Eders Kong]. Maj:t skulle vara sinnad att nu förnya ett
förslag i den riktning, som att döma af det anförda, synes hafva att
inom Riksdagen påräkna så ringa sympatier.

Då de ärenden, hvilka äro föremål för kollegiets upptagande, på
sätt nyss blifvit ådagalagdt, icke kunna åtminstone icke i sin helhet

Bil. No 5 a. till Konijl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

eller till större delen till något bland Statsdepartementen omedelbarligen
hänvisas, och de ej heller äro af beskaffenhet att kunna mellan
andra redan befintliga embetsverk fördelas, hvilket vid granskning af
förteckningen deröfver (»tvetydigt framgår, men de imellertid alla fordra
sin behandling, tror jag mig redan härmed hafva bjudit tillräckliga
skal för min vid flera föregående tillfällen uttalade mening att Kommerskollegiet
icke kan och bör indragas, utan att af annat nyupprättadt
embetsverk varda ersatt. Men jag anhåller ändock att få tillägga några
ord i fråga om nödvändigheten deraf att i riket finnes ett embetsverk,
som har att sysselsätta sig med handelns, sjöfartens, industriens och
näringarnas för hela landet vigtiga angelägenheter. Det är väl sannt
och Presidenten Warrn har i sitt senare memorial, deri han punkt
för punkt genomgått stadgan den a i de för Kommerskollegiet och f. d.
Bergskollegiet utfärdade instruktioner äfven visat, att en stor del,
att ej säga flertalet af de kollegierna genom dessa instruktioner till
handläggning tilldelade mål och ärenden nu mera icke till behandling
i Kommerskollegiet förekomma, och att förhållandet blifvit ett sådant
bör ej heller förekomma oväntadt. Vid de tidpunkter, dessa instruktioner
sammanskrefvos, eller åren 1831 och 1832, var näringstvånget''
i sin stränghet ännu bibehållet, de mer än hundraåriga skråförfattningarna
egde ännu sin tillämpning och bergshandteringen hölls med
starka band ijettrad. Efter denna tid hafva friare åsigter i handel och
näringar gjort sig gällande äfven i vårt land och utfärdade författningar
hafva för industrien, till dess fromma, brutit hindren för en
sjelfständig, oberoende verksamhet och utveckling. Hufvudsakligen
härigenom, men till någon del äfven till följd af inrättandet af nya
embetsverk, som fått öfvertaga sysslanden, som förut ålegat kollegiet,
har en mängd af de i instruktionerna intagna bestämmelser, ehuru
icke formligen upphäkta, likväl förlorat vidare tillämplighet. Men
om såmedelst den del af kollegiets åligganden fallit bort, Indika egentligen
afsett tillsynen och kontrollen öfver iakttagandet af en mängd
stadgande!!, Indika erfarenheten visat vara otjenligt och på utvecklingen
af de näringar, till livilkas skydd de varit afsedda, utöfvat
en tillbakahållande inverkan, så har dock icke fältet för
kollegiets verksamhet försvunnit, utan endast en mindre fruktbringande
del deraf blifvit afskild, så att embetsverket blifvit desto mera
satt i tillfälle att mer odeladt egna sina omsorger åt hvad som enligt
1 § i de bägge instruktionerna är det främsta föremålet för dess verksamhet,
nemligen att hvad handel, sjöfart och öfriga näringar angår
uppmärksamma om och hvilka hinder, må ligga i vägen för deras för -

Bil. No 5 a Ull Kong!. Maj:ts Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1878.

kofran och utbildning, samt Indika medel kunna vidtagas för hindrens
undanrödjande, i hvithet afseende kollegiet äfven bör inhemta kännedom
om näringarnas tillstånd och fortgång i andra länder och de anstalter
som till deras befrämjande derstädes kunna vara vidtagna eller
vidtagas. Uti ett land, som Sverige, der industriidkarne, med undantag
af dem, som drifva bergshandtering, icke slutit sig tillsammans i
stora föreningar, de der med samlade krafter kunna fullständigt sjelfva
tillgodose de behof och fördelar, som kollegiet nu har att taga i akt,
blefve det utan tvifvel icke väl stäldt, om det biträde och det understöd
som handeln, sjöfarten och näringarna i berörde hänseende för
det närvarande hafva att påräkna, blefve desamma undandraget och
hvaraf ett behof gjort sig gällande icke “ allenast i vårt land, utan äfven
för nationer, som uti industri äro vida mera framskridna. Men icke
allenast industriidkarne, utan äfven den stora allmänheten göres behof
deraf, att en statsinstitution finnes, hvilken uppmärksamt följer riktningen
inom den utländska industrien och kan verka till skydd mot
den handelns, sjöfartens och näringarnas frihet, som på medborgares
lif, helsa och egendom kan verka förstörande.- Behofvet af ett sådant
skydd har uppenbarat sig äfven i vårt land och vid sådana tillfällen
bär det varit det embetsverk som nu är i fråga, hvilket funnits mest
egnadt att utarbeta eller deltaga i utarbetandet'' af eller granska de
förslag till stadgande!!, som blifvit till Eders Kong!. Maj:ts pröfning
framlagda, hvarpå såsom nära liggande exempel kunna åberopas de vid
slutet af år 1875 och början af år 1876 utkomna författningarna angående
eldfarliga oljor samt om vård och försäljning af arsenik m. m.

Ehuru jag således är fullt öfvertygad derom att ett embetsverk
för handelns, sjöfartens och näringarnas angelägenheter icke bör i
Sverige saknas, och fastän jag fortfarande hyser den mening, att organisationen
af det verk, som nu har att desamma handlägga, icke i
allo väl lämpar sig efter nuvarande tids förhållanden, är jag likväl icke
heller nu i tillfälle att förelägga Eders Kong!. Maj:t något förslag till
frågans lösning. Anledningen dertill är densamma, som hindrade mig
att till senaste riksdagen afgifva ett sådant förslag och ligger i svårigheten
eller rättare kanske sagd t omöjligheten att i närvarande stund
angifva och bestämma omfånget och beskaffenheten af den verksamhet
och de åligganden, som vid eu förestående reglering må tillkomma det
ombildade eller nyinrättade ombets verket; men mig tillhör nu att något
utförligare, än förut skett, söka ådagalägga denna till omöjlighet åtminstone
nära gränsande svårighet.

Uti det förslag till förordning angående svenska och norska kon -

Bil. N:o 5 a till Kongl. Mnj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

sulatväsendet, som af en dertill förordnad svensk-norsk komité nästlidna
år blifvit afgifvet, lyder § 2 i 1 Kapitlet sålunda: »Särskild!
svenska konsulatärenden behandlas af Kommers-Kollegium och särskilt
norska konsulatärenden af Norska Regeringens departement för det
Inre», och rätta tillfället att meddela bestämmelse rörande den myndighet,
som bör handlägga de konsulatärenden, som röra Sverige enbart,
och hvarom meningarna kunna vara delade, inställer sig således
utan tvifvel först då, när nämnda författningsförslag till afgörande
förekommer; men för ett dylikt afgörande möter, efter hvad Hans Excellens
Herr Ministern för Utrikes ärendena, hvilken föredragningen af
detta författningsförslag tillkommer, mig meddelat, ännu hinder deraf,
att det utlåtande, som i ämnet blifvit från vederbörande norska myndighet
infordradt, ännu icke inkommit.

En annan grupp af ärenden, visserligen icke så talrik som konsulatärendena,
men ändock, såsom förut nämndt är, ganska betydande
och derjemte tagande mycken tid i anspråk, är den som utgöres af
ansökningar om patent eller öfverlåtelse deraf. Vid ett föregående
tillfälle har mig i nåder tillåtits omförmäla, hurusom i flera länder
missbelåtenhet yttrats med der gällande patentlagstiftning och hurusom
i detta hänseende belåtenheten icke varit större i Sverige. Icke allenast
det embetsverk, hvithet har att handlägga dessa ärenden, utan
äfven föreningar af näringsidkare och värderade tekniska tidskrifter
hafva framhållit bristerna i den svenska patentförordningen och påpekat
angelägenheten deraf att densamma blefve utbytt mot en ny,
som stode i närmare öfverensstämmelse med de åsigter, som i närvarande
tid sträfva att göra sig gällande, och Eders Kongl. Maj it har
äfven med bifall till derom gjord framställning, för ändamålet nedsatt
en komité, hvilken tillika fått i uppdrag att utarbeta förslag till författning
om skydd för varumärken och mönster. Denna komité, hvilken
under det förflutna året varit här i Stockholm församlad och i
dessa dagar för fortsättande af sina arbeten åter sammanträder, har
väl ännu endast provisoriskt fattat sina beslut, hvilka således kunna,
vara förändring underkastade, men enligt hvad mig blifvit meddeladt
kan med temmelig säkerhet antagas att i de förslag som från komitén
komma att utgå, Kommers-Kollegiet eller en deremot svarande myndighet
varder tagen i anspråk för handhafvande ej allenast, såsom
hittills, af patentlagstiftningen, utan äfven af bestämmelserna till skydd
för mönster och varumärken.

Den numera mest vigtiga delen af bergslagstiftningen eller den,
Bill. till Itiksd. Prof. 1878. 1 Barn/. 1 Afd. 3

Bil. No 5 a till Kongl. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

som afser rättigheten till grufvors upptagande och sättet för deras försvarande
och bearbetning, är för det närvarande äfven under behandling.
Ett af särskilde komiterade uppgjordt förslag till författning angående
minderåriges antagande och användande i arbete vid fabrik,
handtverk eller annan handtering, är likaledes hänvisadt till vederbörande
för afgifvande af yttranden deröfver, och en af Eders Kongl.
Maj:t tillförordnad komité är för närvarande sysselsatt med utarbetande
af betänkande och förslag till stadganden angående bland annat i hvilken
utsträckning åtgärder, likartade dem som nyligen blifvit i England
vidtagna i ändamål att genom skärpta kontroller i fråga om fartygs
sjöduglighet, däckslast m. m. förekomma förlust af menniskolif och
gods, kunna äfven i fråga om svenska fartyg eller främmande fart}^g i
svensk hamn vara af nöden.

Af det nu anförda täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att uti alla
de industriens grenar, till hvilka Kollegiets verksamhet sträcker sig,
handel, sjöfart, bergsbruk och näringar, fråga blifvit väckt om ny eller
förändrad lagstiftning, samt att förslag till författningar i dessa ämnen
äro dels redan upprättade och utstälda till vederbörandes utlåtande,
dels ock under utarbetning. Att under sådana förhållanden och innan
åtminstone de vigtigare bland dessa författningsförslag undergått slutlig
beredning, hvarmed antagligen icke kommer att länge dröja och innan
dervid blifvit bestämdt, om och till hvad utsträckning för de ärenden,
som enligt dessa författningar skola handläggas och bedömas, biträde
måste anlitas af en Styrelse eller Förvaltning för handel och näringar,
företaga organisationen af en sådan Förvaltning eller Styrelse, skulle
föga öfverensstämma med den ordning, som vid så beskaffade organisationer
hittills blifvit följd och synes mig ingalunda tillrådligt.

Derest Eders Kongl. Maj:t täcktes godkänna denna åsigt, torde
detta godkännande lemnas med den ytterligare meddelade befallning
att med framläggande af förslag till lösning af nu ifrågavarande organisationsärende
icke må anstå längre än af ofvan berörde förhållande
derför möter ett oafvisligt hinder.

Emellertid torde åtgärd böra vidtagas, så att de Kommers-Kollegium
åliggande göromål må kunna jemväl under nästkommande år behörigen
uppehållas. För sådant ändamål erfordras att hos Riksdagen
utverka enahanda medgifvande i afseende å användandet af lönerna

Bil. No 5 a till Kong!. Mag:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

för indragna eller ledigblifvande befattningar, som för innevarande år
biff vi t lemnadt, hvarjemte, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts den 14
sistlidne December uppå Finans-Deparmentets föredragning fattade beslut
Kollegiets ledamöter samt dess embete- och tjensteman, hvilka
efter manufakturdiskontkontorets indragning alla äro med statsmedel
aflönade, böra beredas tillfällig löneförbättring. I afseende härå får
jag, under åberopande af hvad jag anfört till Statsrådsprotokollet den
8 Januari 1877 angående regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln,
nu erinra, att, sedan genom innehafvarens frånfälle en kanslisttjenst
i Kollegiet blifvit ledig, genom Nådigt bref den 5 sistlidne Oktober
förordnats, att denna kanslisttjenst icke finge tillsättas men att
den samma tjenst anslagna lön, 1,000 kronor årligen, tills vidare ställdes
till Kollegiets förfogande att i mån af behof användas för bestridande
af göromålen inom Kollegiet.

Det. för tillfällig löneförbättring under innevarande år för nämnda
kanslisttjenst anvisade belopp 200 kronor kommer således att Statsverket
besparas; och sådan löneförbättring blifver icke under nästkommande
år. erforderlig. I öfrigt förekommer intet skäl till afvikelse från
den vid sistlidne Riksdag gjorda framställning i fråga om dyrtidstillägg
för Kommers-Kollegium och Bergsstaten.

Jag tillstyrker således i underdånighet, det Eders Kongl. Magt
måtte i Nåder föreslå Riksdagen, att

dels. medgifva att de lönebelopp, som äro i Kommers-Kollegiets
stat anvisade, ej mindre för en advokatfiskal stjenst än äfven för andra
ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom Kollegium, i afseende
å hvilka indragning synes kunna ega rum eller förändring böra vidtagas,
må .intill slutet, af år 1879, i den mån de för bestridande af
göromålen inom Kollegium kunna finnas erforderliga, af Eders Kongl.
Maj:t för ändamålet disponeras;

dels, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle tilldela Kommers-Kollegiets
ledamöter samt dess i stat uppförde embete- och tjensteman,
med undantag af tre kanslister, tillfällig löneförbättring under
år 1879 till samma belopp, som för innevarande år beviljats, på extra
stat för år 1879 anvisa 8,740 kronor;

dels ock likaledes på extra stat för år 1879 anvisa såsom tillfälligt
lönetillägg för fyra Bergmästare, som sakna boställen, och tre tjensteman
vid Sala silfververk tjugo procent å de till dem utgående löner
eller tillsammans 2,420 kronor.

Bil. No 5 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

3:o Statistiska TakelIkomiuissioneu.

Uti underdånigt memorial den 20 September 1877 har Chefen för
Statistiska Centralbyrån anfört, att, ehuru önskligt vore, att byråns
embetsman blefve i afseende å sina löneförmåner likställde med innehafvare
af motsvariga befattningar i de embetsverk, som redan erhållit
förbättrade aflöningsvilkor, Chefen likväl, vid det förhållande att
frågan om lönereglering för byrån ännu ej vunnit behandling, ansåge
sig i afseende å fjällande af byråns behof under nästa statsregleringsperiod
endast böra hemställa, att dyrtidstillägg å de nu till Chefen
och öfrige embetsman utgående löner, utgörande sammanräknade 14,500
kronor årligen, måtte, såsom under flera föregående år egt rum, anvisas;
samt att jemväl för år 1879 måtte beviljas ett förslagsanslag å

10,000 kronor för utarbetande och utgifvande af statistiska redogörelser
öfver kommunernas finanser och fattigvård.

Härefter har Eders Kongl. Maj:t den 20 sistlidne Oktober anbefallt
den för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering af
de förvaltande embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden tillsatta
komité att öfvergå till regleringen af statistiska Centralbyrån
samt i nåder förordnat Chefen för detta embetsverk att vara ordförande
i komitén, under den tid frågan om samma verks reglering af
komitén handlägges.

Enligt hvad mig blifvit meddeladt, lärer komiténs betänkande i
ämnet vara att med det snaraste införvänta; men då detsamma emellertid
hittills icke inkommit, måste jag för närvarande inskränka mig
till att rörande regleringen af utgifterna under nästkommandr år för
ifrågavarande embetsverk framlägga förslag, grundadt på de nu angående
samma embetsverk gällande bestämmelser.

I afseende härå anhåller jag få erinra, att, sedan enligt Eders
Kongl. Maj:ts nådiga framställning 1876 års Riksdag för beredande af
tillgång till den dåvarande båda Aktuarierne poå grund af ålder i tjenstår
tillkommande förhöjning i lön med 500 kronor för hvarje höjt
anslaget »aflöningsmedel för statistiska Centralbyrån» med 1,000 kronor,
en af bemälde Aktuarier under sistlidet år sökt och erhållit nådigt
afsked från befattningen, hvilken blifvit med ny innehafvare försedd;
och då denne nye innehafvare icke är under nästkommande år
berättigad till aflöningsförhöjning på grund af ålder i tjensten, bör

Bil. No 5 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket .1878.

således berörda anslag för nästa statsregleringsperiod minskas med
500 kronor.

Ordinarie lönerna till de vid Statistiska Centralbyrån anställde
embetsmän utgå för närvarande och komma, såvidt nu kan bestämmas,
att under år 1879 utgå med följande belopp, nemligen

till Chefen......................... 5,000 Kronor

» Sekreteraren ...................................... 4,000 »

» 1 Aktuarie........................................... 3,000 »

» 1 dito ...................... 2,500 »

Summa 14,500 Kronor.

I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts den 14 sistlidne December
nppå Finans-Departementets föredragning fattade beslut bör för beredande
af tillfällig löneförbättring åt bemälde embetsmän under nämnde
år af Riksdagen äskas medel motsvarande 20 procent å sistnämnda belopp
eller 2,900 kronor.

Hvad slutligen angår Chefens framställning om beredande af anslag
för år 1879 för utarbetande och utgifvande af statistiska redogörelser
öfver kommunernas finanser och fattigvård, anser jag mig,
under åberopande af hvad i fråga härom finnes anfördt till det protokoll
öfver Civil-ärenden den 8 Januari 1877, som åtföljde Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till samma års Riksdag angående statsverket,
icke hafva något att emot berörda framställning erinra.

Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
i Nåder föreslå Riksdagen,

dels att minska anslaget »atlöningsmedel för statistiska Centralbyrån»
från 16,400 kronor till 15,900 kronor eller med 500 kronor,

dels att för tillfällig förbättring under år 1879 af Chefens för
Statistiska Centralbyrån och öfriga tre dervid anställde embetsmäns
löner, hvarje lön med 20 procent, anvisa på extra stat 2,900 kronor,

dels ock att för utarbetande och utgifvande af statistiska redogörelser
öfver kommunernas finanser och fattigvård till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande för år 1879 på extra stat anvisa ett förslagsanslag
af 10,000 kronor.

4:o Landtmäteristaten.

Redan i de utlåtanden, som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till 1876 års riksdag, angående antagande af det metriska

Bil. No 5 a till Kong!. Majds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

mått- och vigtsystemet väckte så väl af Kongl. Vetenskaps-Akademien
som af Kongl. Landtmäteri-Styrelsen förslag till förändring i nu gällande
bestämmelser angående öfverinseendet å justeringen af mått och
vigt med hvad dertill hörer, hvarvid af Vetenskaps-Akademien blef
hemstäldt att detta öfverinseende skulle uppdragas åt eu Centraljusteringsbyrå,
för hvilken Generaldirektören vid landtmäteriet skulle
vara Chef men hvaruti äfven en af Kongl. Maj:ts förordnad vetenskapsman
med fysikaliska och tekniska insigter borde såsom ledamot eg a
säte och stämma vid behandlingen af alla sådana ärenden, för hvilkas
utredning och bedömande insigter af ifrågavarande art vore nödiga,
hvarförutom denne ledamot skulle hafva till åliggande att leda och
Öfvervaka utförandet af alla justeringar, som borde ske med större
noggrannhet än den, som för mått och vigter i allmän handel och
rörelse blefve stadgad. Landtmäteri-Styrelsen ansåg deremot att justeringsväsendet
borde helt och hållet från Styrelsen skiljas och antydde
tillika det sätt, hvarpå detsamma efter dess åsigt borde ordnas.
Då emellertid i fråga härom en fullständigare utredning än den då
åstadkomna syntes vara af nöden, och ärendet icke heller stod i oskiljaktigt
samband med fattande af beslut huruvida ett nytt mått- och
vigtsystem borde till antagande förordas eller icke, blef något förslag
till förändring i sättet för justeringsärendenas behandling icke i den
Kongl. propositionen intaget.

Uti det förslag till lönereglering för Landtmäteri-Styrelsen hvilket
på nådig befallning nu blifvit af löneregleringskomitén afgifvet, är,
såsom det varit att förutse, till besvarande framstäld den fråga, huruvida
justeringsverket fortfarande bör vara med nämnda Styrelse förenadt,
eller om icke detsamma må frånskiljas denna Styrelse för att
ordnas på ett sätt, som bättre än det nuvarande tillfredsställer berättigade
fordringar. Efter omförmälande af de förhållanden, hvilka föranledt
justeringsärendenas förläggande under Landtmäteri-Styrelsen
och efter ett utförligt återgifvande af de yttranden, som i frågan blifvit
afgifna och sedan äfven en redogörelse blifvit lemnad för justeringsväsendets
ordnande i brödrariket, har komitén, såsom sin enhälliga
åsigt uttalat att öfverinseendet å justeringen icke vidare bör stå under
ledning af landtmäteriets Chef. Beträffande frågan huruvida detta
öfverinseende bör uppdragas åt en särskild för ändamålet organiserad
styrelse eller åläggas Chefen för det nyligen inrättade kontrollverket
hafva meningarna varit i så måtto delade, att komiténs Ordförande,
Chefen och Generaldirektören för landtmäteriet Falkman, och med
honom sedermera Landtmäteri-Styrelsen, representerad af Landtmäteri -

Bil. No 5 a till Kong!. Maj:U Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

Sekreteraren och Öfver-Ingeniören yttrat sig till förmån för det senare
alternativet, hvaremot Komiténs samtlige ledamöter funnit justeringsväsendet
böra stå under en särskild Styrelse, hvars Chef med
benämning af justeringsdirektör borde innehafva de fysikaliska och
tekniska insigter, hvarom i Vetenskaps-Akademiens utlåtande förmäles
såsom oundgängliga för ett riktigt bedömande af flera bland de frågor,
som röra mått och vigt och för verkställande af mera granlaga justeringar.
Justeringsdirektören, hvilken skulle tillkomma beslutanderätt i
alla på Styrelsens afgörande beroende frågor, borde ej blott öfvertaga
allt hvad Gereraldirektören och Öfveringeniören nu åligger i fråga om
mått och vigtväsendet, utan ock vara skyldig meddela de upplysningar
och vetenskapliga utredningar i dithörande ämnen, som nu måste
från Vetenskaps-Akademien infordras och att dessutom ombesörja anskaffandet
af do nya rikslikare, hufvud- och arbetslikare som blifva
erforderliga.

De skäl, som af Komitén blifvit anförda och återfinnas å sidd.
44 4G i det tryckta betänkandet synes mig fullständigt ådagalägga
dels att öfverinseendet å justeringsväsendet icke fortfarande bör stå
under ledning af Landtmäteri-Styrelsen eller dess Chef, utan i stället
blifva af en Chef med de qvalifikationer som ofvan äro angifna, öfvertaget
åtminstone samtidigt dermed att åtgärder för tillämpning af det
nya mått- och vigtsystemet vidtagas, dels ock att om än detta öfverinseende
framdeles på sätt komiterade äfven ifrågasatt, må kunna uppdragas
åt innehafvaren af annat embete, likväl derom icke redan nu
kan förordnas, ehvad hänsyn tages till de kompetensvilkor, som varit
gällande vid tillsättandet af kontrolldirektörstjensten hvilken lärer vara
den, hvarmed chefskapet för justeringsverket lämpligast kan förenas,
eller till vigten och trägenheten af de göromål, som för det närvarande
taga i anspråk kontrolldirektörens och åtminstone under de
första åren en justeringsdirektörs tid och verksamhet.

Komiterade, hvilka funnit af oafvisligt behof påkalladt, att vid
tillfällen af sjukdem eller annat förfall för justeringsdirektören eller
ock då denne af inspektionsresor eller andra tjänsteåligganden hindras
att sin befattning utöfva, finnes tillgång på tjenlig person, som kan
fylla dennes plats, hafva ansett detta behof kunna tillgodoses på det
sätt att med indragning af de två justerarebefattningar, som finnas
här i hufvudstaden, inrättas och med justeringsstyrelsen förenas en
justeringskammare, hvars föreståndare, justeringsmästare benämnd, skulle
hafva till åliggande ej allenast all den justering af mått och vigt, som
för Stockolms stad och de delar af Stockholms län, hvilka icke komma

Bil. No .5 a till Kong!. Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

att utgöra egna justeringsdistrikt, äskades, utan ock att så väl i allmänhet
biträda justeringsdirektören vid hans göromål, som äfven vid
dennes frånvaro eller förfall intaga platsen.

Emot lämpligheten af denna anordning hafva anmärkningar blifvit
framstälda ej mindre af komiténs Ordförande, än ock af LandtmäteriStyrelsen,
hvars utlåtande i detta ärende, såsom förut blifvit nämndt,
icke är af Generaldirektören afgifvet, och af dessa anmärkningar torde
tillåtas mig här återgifva följande: att det icke kunde vara lämpligt
organisera den nya Justerings-Styrelsen på sådant sätt, att den skulle
i sig innesluta icke allenast en öfverordnad myndighet beträffande allt,
som angår öfverinseendet å matt och vigt, utan äfven eu underordnad
myndighet, med åliggande att verkställa alldaglig justering af mått och
vigt, i hvithet, afseende Landtmäteri-Styrelsen särskilt omförmält, bland
manat, att Styrelsen egde mångårig erfarenhet om de, af både justerare
och justeringssökande äfven ofta öfverklagade olägenheter, som uppstodo
deraf att Öfveringeniören, hvilken närmast Styrelsens Chef har
öfverinseende å mått och vigt, tillika åligger förrätta all den vid generallandtmäterikontoren
förekommande justering, görande Styrelsen
sig deraf den föreställning att dessa olägenheter, i stället för att afhjelpas,
skulle blifva af än större betydenhet, om den af komitén föreslagna
anordningen blefve genomförd; att det år 1838 funnits nödvändigt att
för justering af mått och vigter, oberäknadt den justering, som tjenstenaän
i generallandtmäterikontoret hade att verkställa, två särskilda justerare,
voro i Stockholm bosatte; att svårligen kunde antagas att detta
redan för 40 år tillbaka befunna och sedermera alltjemt fortfarande
behof skulle blifva mindre nnder den närmast kommande tiden, då
jemte justering och omjustering af äldre mått och vigter, en mängd
dylika lämpade efter metersystemet komma att till justering anmälas;
att om en enda af Staten aflönad person, pa sätt förslaget afsei, skulle
verkställa allt det justeringsarbete för Stockholms. stad och angränsande
socknar som af de två dertill nu anstälde justerarne utföres,
hvilket, såsom ofvan blifvit nämndt, svårligen kunde medhinnas, och
han derutöfver skulle vara justeringsdirektören till påräknadt biträde,
hvilket än mindre torde låta sig göra, så måste för justeringsverket
en stor byggnad vara att tillgå, äfvensom för upplag af de många
stundom mycket stora förvarings- och transportkärl, som till justering
aflemnas, en stor tomt, hvilken byggnad och hvilken tomt borde_ vara
belägna vid sjö, på det att den betydliga mängd vatten som vid en
dylik anstalt erfordrades, icke måtte behöfva dag för dag och i alla
tider köpas; att den derför möjligen tillgängliga tomten emellan Mynt -

Bil. No 5 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

verket och sjön Mälaren vore för de justeringssökande obeqvämt belägen,
hvartill skulle kunna läggas att uppförande å denna tomt af erforderlig
nybyggnad toge i anspråk en icke obetydlig kostnad och icke
kunde fullbordas inom den tid, vid hvilken justeringsverket af densamma
hade behof, men att för det närvarande voro befintliga två justeringslokaler
med för allmänheten beqvämt läge, den ena å Norrmalm
och den andra å Södermalm, It vilka anskaffats och underhölles
på bekostnad af de bägge justerarne. Härförutom är af LandtmäteriStyrelsens
Chef upplyst och anfördt att de två justerare, som i Stockholm
finnas, väl biff vit af Styrelsen försedda endast med konstitutorial
å sina befattningar, och, enligt ordalagen i konstitutorialen endast »tills
vidare», men att med begagnandet af dessa ordalag visserligen icke
varit afsedt att bereda åt det allmänna tillfälle att framdeles komma i
åtnjutande af några inkomster eller fördel af annan beskaffenhet än
att justerarne skulle utan omgång kunna skiljas från sina befattningar,
om de dertill genom fel eller försummelse i tjenstens utöfning gjorde
sig förfallno, samt att i de utfärdade konstitutorialen äfven stadgats skyldighet
för justerarne att hafva ständig bostad i Stockholm, hvilken
skyldighet blifvit af dem fullgjord i det de bägge, förut anstälde såsom
kommissionslandtmätare, redan långt för detta till hufvudstaden afflytta!
den ene från Örebro och den andre från Vesternorrlands län.
Med åberopande af dessa, af Landtmäteri-Styrelsens Chef omförmälda
förhållanden, hafva justerarne äfven framstält det af nämnde Chef, såsom
af billighet påkalladt förklarade anspråk att, derest deras befattningar
indragas, de för återstående lifstiden måtte få sig tillerkänd eu
årlig ersättning, motsvarande den inkomst, som efter afdrag för omkostnader
befattningarna indrägt, och hvilken behållna inkomst komitén anser
kunna uppskattas för dem bägge tillsammans till 10,000 å 12,000 kronor.

Utan att nu inlåta mig i något yttrande, huruvida det i principielt
hänseende må anses mindre riktigt att på sätt af komitén blifvit hemstäldt,
med Justerings-Styrelsen förenas en justeringskammare för de
mått och vigter, som i Stockholms stad och om kringliggande nejd för
den alldagliga handeln och rörelsen finnas erforderliga, synas dock de
skäl som blifvit anförda mot att ett beslut derom redan nu varder
fattadt, synnerligast då dertill lägges, att en framdeles lämplig befunnen
förändring i afseende på Justeringsdirektörens embetsställning, möjligen
kan föranleda förändring äfven i sättet för verkställande af justeringen
inom Stockholms stad, vara af den vigt och betydelse, att jag
icke anser mig kunna biträda förslaget om inrättande i sammanhang
Bih. ii/i Ttiksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afl. 4

Bil. N:o 5 a till Kong! Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

med Justerings-Styrelsen af en särskild Justeringskammare med af
Staten aflönad föreståndare.

Då emellertid icke kan förnekas behofvet deraf att vid nämnda
Styrelse finnes att tillgå en person med de qvalifikationer, att han kan
öfvertaga den del af den föreslagna Justeringsmästarens funktioner,
som skulle bestå uti att i allmänhet biträda Direktören vid justeringsgöromålen
och i dennes frånvaro eller vid hans förfall honom företräda,
men denne persons tid deraf icke bör blifva mera upptagen än att
han, jemte tjenstgöringen i Justeringsverket, kan finna annan sysselsättning
för sin utkomst, hvilket med hänseende till befattningens beskaffenhet
icke bör vara honom betaget, anser jag lämpligt att vid
Justerings-Styrelsen anställes en Assistent.

Under förutsättning att handläggningen af justeringsärendena varder
från Landtmäteri-Styrelsen afskild och i betraktande deraf att göromålen
i detta ämbetsverk under de senare åren visat sig vara i aftagande,
har komitén ansett dels att i spetsen för Styrelsen icke erfordras
en Chef med den höga embetsställning, den nuvarande Chefen
innehafver, dels att jemte öfveringeniörssysslan, hvilken genom justeringsväsendets
afskiljande göres öfverflödig, en ingeniörstjenst och de
två amanuensbefattningarne kunna varda indragna, så att LandtmäteriStyrelsens
tjenstemannapersonal skulle komma att bestå endast af en
Chef, eu Sekreterare, en Fiskal, en Aktuarie och Registrator och två
Ingeniörer.

Emot detta förslag har blifvit anmärkt dels, hvad angår den hos
Fiskalen anstälde Amanuens, af Generaldirektören och Fiskalen, att
bibehållandet af denna befattning, men med förhöjd aflöning vore af
fortfarande behof påkalladt, och dels beträffande den tredje Ingeniörstjensten,
af Landtmäteri-Styrelsen, att indragning deraf icke kunde
utan skada för det allmänna ega rum.

Det kan visserligen icke bestridas att göromålen inom Fiskalskontoret
för det närvarande äro flera och mera trägna, än att do kunna,
på sätt som vederbör, handläggas af Fiskalen ensam, och det kan ej
heller förnekas, att till följd af den för tjenstemännen vid LandtmäteriStyrelsen
föreslagna semester, skall inträffa att Ingeniörerne, om deras
antal nedsättes till två, icke blifva i tillfälle att under större del af
året än 4Vs månader bägge samtidigt förrätta sina egna tjenster, hvar -

Till. N:n ,5 a till Kong!. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

förutom det torde vara att förutse, att antalet laga skiften, hvilket
under de senare åren varit i märkbart aftagande, åter kan komma att
tilltaga dels på Gotland, till följd af år 1875 meddeladt stadgande om
Skiftesstadgans fullständiga tillämpning på denna ö, och dels i Kopparbergs,
Vesterbottens och Norrbottens län, efter der fullbordade storskiftes-
och afvittringsförrättningar, hvarigenom äfven en tillökning i
Styrelsens göromål utan tvifvel uppkommer, men då, hvad beträffar
Fiskalskontoret, den der förekommande granskning af landtmätarnes
arfvodesräkningar numera synes utan äfventyr kunna, på sätt Styrelsen
an ty dt, inskränkas till sådana, der densamma påkallas till följd af särskild
anmodan åt Styrelsen eller annan myndighet eller ock efter hemställan
af vederbörande jordegare bör ega rum, och komiterade dessutom
i sitt förslag afsett beredande af tillgång till godtgörelse åt ett
extra biträde i Fiskalskontoret, samt hvad Ingeniörernc angår, de synas
böra befrias ifrån och förste Landtmätarne öfvertaga bestyret med
granskningen af de renoverade kartor och beskrifningar, som Landtmätarne
i länen hafva att till Styrelsen ingifva, och detta desto heldre,
som icke allenast efter nu gällande stadganden det tillkommer de senare
att bestämma Indika kartor och beskrifningar äro af beskaffenhet
att böra renoveras, utan äfven granskningen af dessa renovationer icke
kan på fullständigt och nöjaktigt sätt i Styrelsen verkställas vid det
förhållande att koncepten ingifvas till länens landtmäterikontor men icke
insändas, till Styrelsen, så finner jag mig, utan afseende på de gjorda
anmärkningarna, kunna tillstyrka bifall till komiterades hemställan om
indragning jemväl af en Ingeniörsbeställning och Amanuensbefattningen
i Fiskalskontoret.

Huru göromålen i Landtmäteri-Styrelsen böra emellan der anstälde
tjenstemän fördelas, lärer väl böra blifva föremål för bestämmande i
den instruktion, som efter verkets reorganisation kommer att utfärdas,
hvarvid de hufvudgrunder derför, som af komiterade föreslagits, i allmänhet
synas förtjenta att tagas till efterföljd. Uti ett eller annat
hänseende torde likväl någon tvekan om lämpligheten deraf kunna
uppstå. Så t. ex. kan en uti instruktionen införd föreskrift derom att
Landtmäteridirektören skall hafva till skyldighet att uppsätta expeditioner
uti åtminstone alla svårare och vigtigare mål, ett sysslande som
eu nitisk och erfaren Chef väl sjelfvilligt så vidt ske kan lärer åtaga
sig, möjligen föranleda meningsskiljaktigheter och tvister emellan Chefen
och hans Sekreterare, tvister, hvilka om de uppkomma, svårligen kunna
af annan än regeringen slitas. Vidare äro såväl af Landtmäteri-Styrelsen
som af de två Ingeniörernc skäl väl värda att tagas i närmare

Bil. No 5 a till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

betraktande anförda derför att Ingeniörerne, men icke Aktuarien skola
verkställa de arkivundersökningar som af centralmyndigheter och embetsverk
begäras, hvarförutom äfven torde böra komma under öfvervägande
den i komiterades betänkande och de i anledning deraf afgifna yttranden
icke till särskild utredning upptagna frågan, huruvida lämpligt
må vara, att vid tillfällen då Chefen icke är i utöfning af sitt embete,
detsamma förvaltas af Sekreteraren ensam, eller på sätt i LandtmäteriStyrelsen
för närvarande eger rum och i likhet med hvad för andra
Styrelser är stadgadt af tvä tjenstemän inom Styrelsen, i hvilket senare
fall Fiskalen, hvilken fortfarande synes böra af Eders Kongl. Maj:t
utnämnas, lärer vara den, som med Sekreteraren skulle deltaga i
Styrelsens öfverläggningar och beslut.

Vid öfvergående härefter till frågan om aflöningsbeloppen för
tjenstemännen jemte vaktbetjeningen vid de bägge Styrelserna, är af
mig icke annan anmärkning vid, eller tillägg till komiterades förslag
att göra, än att för den Assistent, hvilken i stället för den af komiterade
föreslagna Justeringsmästaren jag anser böra vid JusteringsStyrelsen
anställas, lönen skulle bestämmas till 2,000 kronor, samt att
för såväl Landtmäteri-Sekreteraren • som Aktuarien vid LandtmäteriStyrelsen,
tjenstgöringspenningarna, på de synnerligen behjertansvärda
skäl Styrelsen anfört, måtte såsom Styrelsen föreslagit ökas för dem
hvardera med 500 kronor eller för den förre till 2,000 och för den
senare till 1,700 kronor.

Komiterade hafva hemstält, att oberäknad! 3,000 kronor till arfvode
åt lärare för landtmäterielevers undervisning, måtte till Landtmäteri-Styrelsens
förfogande ställas för bestridande af vikariatsersättningar,
arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad ett årligt
anslag af 5,000 kronor, men då såväl de bägge Amanuenserne som den
tredje Ingeni ören, hvilkas befattningar skulle komma att med sina nuvarande
löneförmåner på indragningsstat uppföras, hafva förpligtelse
att mot åtnjutande af dessa förmåner, utgörande för de två förstnämnda
med dyrtidstillägg 1,440 kronor för hvarje och för den sistnämnda
med inberäkning af dyrtidstillägg och sportler 2,662 kronor
fortfarande bestrida de göromål, som dem nu åligga, så synes det
ifrågavarande anslaget, deri vikariatsarfvoden ingå med 1,404 kronor
17 öre för det närvarande och så länge ofvannämnda förhållande fortfar
kunna från 5,000 kronor nedsättas till 3,500 kronor, och sålunda
minskats med 1,500 kronor.

På grund af hvad nu blifvit yttradt och under åberopande af hvad

Bil. No 5 a till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof). N:o 1, om Statsverket 1878.

komitén anfört till stöd för sitt förslag i de delar, hvilka jag ej särskild!
berört, hemställer jag:

i fråga om organisationen af justering snäsandet i riket:

att öfverinseendet deröfver må uppdragas åt en särskild styrelse,
hvars chef, under benämning af Just er ing sdirektör, bör ega de qvalifikationer
och den myndighet, som blifvit antydde; dock att, derest
denna styrelses verksamhet skulle, sedan det nya justeringsväsendet
blifvit i alla afseenden ordnadt, visa sig icke blifva af tillräcklig omfattning
för att lemna dess chef full sysselsättning, i förnyadt öfvervägande
bör tagas om ej med chefskapet för justeringsverket kunde
förenas andra lämpliga åligganden;

att i egenskap af biträde åt Justeringsdirektören i styrelsen anställes
en Assistent med skyldighet att, då Justeringsdirektören af sjukdom
eller annat förfall är hindrad att sin tjenst utöfva, företräda
hans plats;

att hos styrelsen må anställas en vaktmästare, äfvensom af Justeringsdirektören,
då för göromålens jemna gång sådant erfordras,
antagas tillfälligt arbetsbiträde;

att Justeringsdirektören må utnämnas af Eders Kongl. Maj:t, men
Assistenten af Justeringsdirektören;

att, om Justeringsdirektören är utöfver fjorton dagar hindrad att
sitt embete utöfva, derom skall hos Eders Kongl. Maj:t göras underdånig
anmälan; men att eljest, derest ej för hvarje särskild! fall annorlunda
förordnas, Justeringsdirektörens embete skall förvaltas af Assistenten
:

beträffande Landtmäteri-Styrelsens organisation:

att öfveringeniörstjensten vid generallandtmäterikontoret må indragas
;

att Landtmäteri-Styrelsen må utgöras af en Chef för landtmäteriet,
hvilken, efter nuvarande innehafvarens afgång från embetet, skall hafva
benämning af Landtmäteridirektör och en Landtmäterisekreterare; hvarjemte
vid Styrelsen skola vara anstälde en Fiskal, eu Aktuarie och
Registrator samt två Ingeniörer;

att Landtmäteridirektören, Landtmäterisekreteraren och Landtmäterifiskalen
må utnämnas af Eders Kongl. Maj:t, de senare efter förslag
af Landtmäteri-Styrelsen;

att, om Landtmäteridirektören är utöfver fjorton dagar hindrad att
sitt embete utöfva, derom skall hos Eders Kongl. Maj:t göras underdånig
anmälan;

att, om Landtmäterisekreteraren eller Landtmäteriiiskalen af en

Bil. JV:o 5 a. till Kongl. Matris Nåd. Trop. N:o 1 om Statsverket 1878.

eller annan anledning är förhindrad att sin tjenst utöfva, Landtmäteri -direktören eger att som vikarie för honom under högst en och en
half månad förordna annan ordinarie tjensteman inom verket; men att,
om dylikt vikariat blifver för längre tid behöfligt eller fråga är om
sådant förordnande för tjensteman utom verket, Landtmäteridirektören
skall derom hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning.

att Aktuarie- och Registrator]ensten, likasom Ingeniörsbefattningarne,
hvilka alla tillhöra första gradens tjänster, må af Styrelsen tillsättas
genom fullmakt, utfärdad å befattning inom denna grad, med
Styrelsen förbehållen rätt att anställa fullmaktsinnehafvaren tills vidare
såsom Aktuarie och Registrator eller Ingeniör;

att enahanda rätt må tillkomma Landtmäteristyrelsen, hvad angår
de nuvarande tjensteman af motsvarande grad, hvilka öfvergå på den
nya aflöningsstaten; och

att vaktbetjeningen bestämmes till en förste vaktmästare och en
vaktmästare;

rörande vilkor eu för åtnjutande af aflöning enligt ny stat och allmänna
grunderna för lönereglering för Justerings- och LandtmäteriStyrelsernas
embete- och tjensteman:

l:o) att. embets- och tjensteman vid Landtmäteristyrelsen skall vara
underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
styrelsen eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan
varda stadgad, äfvensom att, derest i en framtid verkets ställning inom
förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt
embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande af den
tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbetordningen
sköta de med tjensten förenade göromål;

2:o) att med embete eller tjenst i Landtmäteristyrelsen icke må förenas
annan tjenst å Rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för
fullgörande af tjcnstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som
vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom
styrelsen, må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen
i styrelsen hinderlig;

3:o) att aflöningarne för LandtmMeristyrelsens embets- och tjensteman
samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka
senare få uppbäras endast för den tid, tjenst ens innehafvare verkligen

Bil. No 5 a. till Kong!. M«j:lx Nåd, Prop. No 1 om ,Statsverk 1878. 81

tjenstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den tid lian

eljest vant från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrattatj 4:o)

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger
uppbara hela lonen, men att den, som eljest undfår ledighet för
svag hetsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag,
an förphgta.s att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå sa mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

5:o) att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i följd af
embetsresor eller för beredande af semester, tjensteman af lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom
Lcmdtmaterisiyrelsen, densamma, emot åtnjutande, i förstnämnda fall, af
de for befattningen anslagne tjenstgöringspenningar, men eljest af
deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida,
dock ej längre än tre månader under ett år;

6:o) att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes ^att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera an fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund
af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på samma vilkor,
under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra förhöjningen
angar deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det den stadgade tjensteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som före
den nya statens utfärdande förflutit från hans tillträde till tjensten
grund af fullmakt eller konstitutorial, eller förordnande i
toljd åt frågan om verkets omorganisation;

. 7:°) att embete- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och

minst 35 tjenstår, vara förpligta! att med oafkortad lön såsom pension
från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller Landtmäteristyrelsen, der det
tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma
. anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
kan finnas villig att i densamma qvarstå; samt

8:o) att semester må åtnjutas af verkets chef och andra gradens
tjensteman under en och en half månad samt af första gradens tjensteman
under en månad årligen;

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1 om Statsverket 1878.

9:o) att hvad, beträffande landtmäteristyrelsens embete- och tjensteman
samt betjente nu föreslagits, må — utom förmån af semester
och, hvad Assistenten angår, utom förbudet att innehafva annan tjenst
eller befattning, — i tillämpliga delar blifva gällande jemväl för Justering
sstyrelsens personal, dock med skyldighet för denna senare att
framdeles emottaga jemväl andra göromål, som anses lämpligen hora
till samma styrelse öfverlemnas; äfvensom .

10:o) att den inkomst af lösen och bötesandelar, som för närvarande
tillfaller tjenstemännen i generallandtmäterikontoret, äfvensom
den inkomst af lösen och justeringsafgifter, som kommer att inflyta
hos Justeringsstyrelsen, må ingå och redovisas till statsverket;

Vidare hemställer jag att aflöniningen för Justeringsdirektören,
Assistenten och Justéringsstyrelsens vaktmästare, må utgå enligt följande: -

Förslag till stat för Justeringsstyrelsen

att tillämpas från och med år 1879.

	Lön. Kronor.	Tjenst- görings- penningar. Kronor.	Summa. Kronor.
Justeringsdirektören.....................	4,700	1,800	6,500
1 Assistent ...............................	2,000	—	2,000
1 Vaktmästare ............................	500	300	800
Summa	! —		9,300

Efter fem år kan lönen
höjas med 100 Kronor.

och att Justeringsstyrelsen må till vikariatsersättning och. för bekostande
af nödigt arbetsbiträde hos styrelsen, mot redovisningsskyldighet
få använda erforderligt belopp af de medel, som till styrelsen

inflyta; .

att aflöningen åt Landtmäteristyrelsens embets- och tjensteman,

må utgå i öfverensstämmelse med följande:

Bil. No 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1 om StatsverTeet 1878.

Förslag till stat för Landtmäteristyrelsen att tillämpas från och med år 1879.

		Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Landtmäteridirektören.................	5,000	2,500	7,500
1 Landtmäterisekreterare ............	3,000	2,000	5,000
1 Landtmäterifiskal .....................	3,000	1,500	4,500	Efter fem år kan lönen
1 Aktuarie och Registrator .........	1,800	1,700	3,500	(liöjas med 500 kronor och
1 Ingeniör ....................................	1,800	1,200	3,000	efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
1 dito ................................ Till arfvode åt lärare för landt-	1,800	1,200	3,000
mäterielevernes undervisning... Till Landtmäteristyrelsens förfo-	■--	—	3,000
gande för vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och
renskrifningskostnad.................	—		3,500
1 Förste vaktmästare .................	800	300	1,100*)
1 Vaktmästare ..............................	500	300	800*)	(Efter fem år kan lönen
*) Om vaktmästare åtnjuter bostad			\höjas med 100 kronor.
inom generallandtmäterikonto-rets hus jemte vedbrand, böra, såvida icke dessa förmåner till-
komma honom såsom portvakt eller för andra åligganden ut-öfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inberäknas under lönen, hvilken i sådant
fall bör utgå för förste vakt-mästaren med 650 kronor och för vaktmästaren med 350 kro-nor kontant.				'' 1
Summa	—		34,900	1 1

Bih. till RiJcsd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

34 Bil. No 5 a. till Kong!. Maj;ts Nåd. P-rop. N:o 1, om Statsverket 1878.

att då vid Landtmäteri-Styrelsens nya organisation de göromål, som
Ofver-Ingeniörsbefattningen tillhöra, komma att till största delen embetsverket
frångå _ och till återstående delen böra på andra tjensteman
öfverflyttas, Öfver-Ingeniören Erik Gustaf Liunggren må blifva å allmänna
indragnings staten Överflyttad med rätt att derå från början af
år 1879 uppbära sin nuvarande lön med dyrtidstillägg kronor 3,600;
dock att, derest han varder befordrad till annan tjenst på rikets stat, han
skall vara pligtig att i allo frånträda aflöningen på indragningsstat, om
denna understiger eller är lika med den nya lönen samt att å den
förra vidkännas motsvarande afdrag, i den mån den öfverstiger berörda
nya lön,

att på samma stat må från och med nämnda år uppföras:

för General-Direktören Ludvig Berckhan Falkman kronor 2,300, årligen
motsvarande skilnaden emellan hans nuvarande löneförmåner och dem,
som för Chefen för Landtmäteriet å ny stat blifvit föreslagne;

för Ingeniören Per Emanuel Bergstrand ................................. kronor 2,662,

för Amanuensen Lars Petter A gren ......................................... )) 1,440,

och för Amanuensen Gustaf Salomon Lindmark, likaledes )) 1,440,

hvar af dessa fyra för så lång tid han i sin nuvarande befattning inom
Landtmäteri-Styrelsen qvarstår och dermed hittills förenade; åligganden
fortfarande fullgör.

Härjemte anhåller jag att i underdånighet få inför Eders Kong!
Maj:t anmäla en af Landtmäteri-Styrelsen med memorial den 15 sistlidne
November öfverlemnad och till nådigt bifall förordad ansökning,
deruti samtlig!'' vid Landtmäteri-Styrelsen anstälde ernbets- och tjensteman
i underdånighet anhållit, att Eders Kong! Magt täcktes hos
Riksdagen göra nådig framställning derom att från och med år 1878
och intill dess ny lönestat för Generallandtmäterikontorets tjensteman
träd! i verkställighet det nu till bemälde tjensteman utgående dyrtidstillägg
måtte höjas med minst femton procent af sökandenas i stat nu
upptagna löner; varande jemväl af Landtmäteri-Styrelsen hemstäldt,
huruvida icke de hos Syreisen anstälde vaktmästare, Indika, ehuru ringa
aflönade, ej åtnjöte något dyrtidstillägg, jemväl borde sådant tilldelas
från och med 1878 års början och intilldess ny lönestat blefve för
Generallandtmäterikontoret faststäld samt tillämpad.

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1878.

Då jag icke anser mig böra ifrågasätta någon förändring för innevarande
år uti omförmälda befattningsinnehafvares aflöningsförmåner,
finner jag, under förutsättning af bifall till hvad jag hemstält beträffande
tjenste- och lönereglering för Landtmäteri-Styrelsen, förevarande framställning
icke böra till vidare åtgärd föranleda.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, af Landtmäteri-Styrelsen med
memorial den 5 sistlidne November insänd ansökning hafva Förste
Landtmätarne i Gefleborgs län C. Björkmansson, i Blekinge län C.
Slöör och i Elfsborgs län J. E. Gyllenspetz i underdånighet anfört att,
sedan sökandena jemte numera aflidne Förste Landtmätaren i Stockholms
län P. Sunde qvist, såväl å egna vägnar som i egenskap af ombud
för sexton Förste Landtmätare i andra län, uti underdånig ansökning,
af den 15 September 1873, som af Landtmäteri-Styrelsen med underdånigt
memorial af den 10 November samma år till Eders Kongl. Magt
öfverlemnades och förordades, gjort framställning om förbättring i Förste
Landtmätarnes lönevilkor, i hvilket afseende de, med åberopande af åtskilliga
omständigheter och förhållanden, som enligt sökandenas förmenande
ådagalade befogenheten af samma framställning, i underdånighet
hemstält det Eders Kongl. Maj:t antingen täcktes bereda Förste Landtmätarne
en tillökning i deras löner af femtio procent utaf deras nuvarande
belopp, 1,800 kronor, eller ock att, derest denna förhöjning ansåges icke
böra såsom lönetillökning beviljas, densamma måtte medgifvas såsom dyrtidstillägg
för den tid, sådant påkallades af de redan då stegrade lefnadskostnaderna,
så hade Eders Kongl. Maj:t Nådigst beviljat Förste Landtmätarne
icke blott för de då förflutna två åren, utan äfven för sistlidne och innevarande
år en tillfällig förbättring i deras nuvarande löner af 20 procent; —
att under tiden emellertid nästan alla lefnadskostnader ytterligare stegrats,
hvadan ock åtskilliga embets- och tjensteman under de sista åren
kommit i åtnjutande af förbättrade fasta löneförmåner; att sökandena
förestält sig, att den af Eders Kongl. Maj:t förordnade löneregleringskomitén,
vid afgifvande af förslag till lönereglering för Generallandtmäterikontorets
embets- och tjensteman skulle gjort framställning
om löneförbättring för Förste Landtmätarne; men att, då detta icke skett,
sökandena funne sig af skyldig omtanke för sina familjer uppmanade att
förnya ofvanberörda underdåniga ansökning om tillökning i Förste
Landtmätarnes fasta löner; hvarvid sökandena jemväl uttalat den förhoppning,
att Eders Kongl. Magt täcktes taga under öfvervägande,
huruvida Förste Landtmätarne i likhet med andra civila embets- och
tjensteman kunde komma i åtnjutande af ålderstillägg å sina löner;
Och har Landtmäteri-Styrelsen för egen del åberopat sitt yttrande i

36 Bil. No 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Trop. No 1. om Statsverket 1878.

förevarande ämne den 10 November 1873, hvilket yttrande finnes återgifvet
i Statsrådsprotokollet den 9 Januari 1874 angående regleringen
af utgifterna under sjette bufvudtiteln.

Statskontoret bar uti underdånigt utlåtande öfver denna ansökning
yttrat: att då den så kallade löneregleringskomitén endast hade i uppdrag
afgifva utlåtande och förslag rörande reglering af de förvaltande
embetsverkens och myndigheternas löneförhållanden frågan om Landtmäteristatens
aflöning alltså icke torde ligga inom omfånget af Komiténs
verksamhet; att enär för en mängd embetsverk aflöningen dels vid de
två sista Riksdagarne blifvit, dels inom kort torde blifva väsentligen
förhöjd, anledning ej förefunnes att på provisorisk stat bibehålla de nu
ifrågavarande tjenstemännen, Indika för den lön, de af staten uppbure,
ej allenast hade ganska talrika åligganden, utan att derför åtnjuta särskild
ersättning, utan äfven vore skyldige att verkställa landmäteriförrättningar
för kronans räkning emot tre fjerdedelar af det arfvode,
som öfriga landtmätare enligt taxan bestodes, hvarförutan de såsom
föreståndare för Landtmäterikontoren måste vara boende i länsresidensstäderna
eller i deras omedelbara grannskap och således å de dyraste
orterna inom länen; att Förste Landtmätarnes löner, hvilka förut utgått
med olika belopp, vexlande mellan 384 Riksdaler 34 skillingar 8 runstycken
med derunder inbegripna 33 tunnor spanmål, och 987 Riksdaler
14 skillingar 11 runstycken, allt banko, blifvit vid 1856—1858
årens Riksdag, jemlikt Kongl. Brefvet den 23 Februari sistnämnda år,
till 1,800 kronor förhöjde, att Eders Kongl. Magt och Riksdagen genom
beviljande af dyrtidstillägg å denna aflöning redan medgifvit att densamma
numera vore för ringa; att, i betraktande af den stegring,
lefnadskostnaderna i allmänhet under senare åren undergått, den af
sökandena begärda löneförhöjningen ingalunda kunde anses vara för
högt beräknad; att den icke heller vore högre än som vid de på senare
tiden vidtagna löneregleringar i allmänhet medgifvits; att, om en reglering
af Förste Landtmätarnes löner skulle vidtagas, densamma torde
böra, i enlighet med de grunder, som numera vore af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen antagna, så anordnas att vid inträffande förfall
för tjensteinnehafvaren anspråk på statens mellankomst för bestridande
af kostnaden för tjenstens uppehållande icke blefve af nöden, samt att
en sådan anordning påkallade någon förhöjning i aflöningen, hvilken
helst syntes böra utgå i form af ålderstillägg, ett sätt för aflöningens
beräknande, som syntes särdeles lämpligt för desse tjenstemän, enär
de för sin hufvudsakliga utkomst vore hänvisade till landtmäteriförrättningar,
för hvilkas fullgörande de vid mera framskriden ålder i

Jill. No 5. a. till Kongl. Majits Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878. 37

allmänhet mindre väl egnade sig; hemställande Statskontoret på grund
häraf, att aflöningen för Förste Landtmätarne i riket måtte bestämmas
att från och med år 1879 utgå med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor jemte ett efter fem års tjenstgöring inträdande
ålderstillägg af 500 kronor, att lönen tilläggas.

Redan vid behandling den 10 Januari 1873 af frågan om regleriugen
af utgifterna under sjette hufvudtiteln fann Eders Kongl. Maj:t med
anledning af gjord framställning i ämnet och enär det syntes obestridligt,
att den betydliga stegringen i lefnadskostnader och minskningen
i tillfällen för Förste Landtmätarne att genom enskilda landtmäteriförrättningar
bereda sig tillskott i inkomster gjorde en förbättring i
löneförmånerna nödig för att bereda dem en tarflig utkomst, skäligt
besluta framställning till nämnda års Riksdag att bevilja de i riket anstälde
24 Förste Landtmätare lönetillökning till belopp af 700 kronor
för hvardera dock med skyldighet för dem att, på sätt Eders Kongl.
Maj:t kunde finnas godt föreskrifva, biträda hushållningssällskapen i de
län, der de vore anstälde, med insamlande af jordbruksstatistiska uppgifter.
Uti underdånig skrifvelse den 21 Maj samma år svarade Riksdagen,
att denna framställning synts väl förtjent af uppmärksamhet
med afseende å vigten och betydelsen af tillförlitliga uppgifter i omförmälda
hänseende, men då utredning icke förelegat i afseende å sättet
för bearbetande af nämnda gren åt den officiela statistiken, ännu mindre
i fråga om beskaffenheten af det biträde, som skulle af Förste Landtmätarne
lemnas, hade Riksdagen för det närvarande icke kunnat berörda
framställning bifalla.

Sedan har emellertid Riksdagen i anledning af Eders Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställningar för hvarje af åren 1875—1878 beviljat
Förste Landtmätarne tillfällig löneförbättring med 360 kronor årligen
för hvardera utan något förbehåll om ökad tjenstgöringsskyldighet.
Derigenom har, såsom Statskontoret erinrat, behofvet af lönetillökning
för ifrågavarande embetsmän blifvit erkändt, äfven om detsamma med
hänsyn till den alltjemt fortgående stegringen i lefnadskostnaderna ingalunda
kan anses på ett tillfredsställande sätt fyldt; och då numera
förslag kunnat framläggas rörande ordnande af Landtmäteri-Styrelsens
samt dervid anstälde embets- och tjenstemäns aflöningsförhållanden,
synes mig frågan om en definitiv och på billiga grunder hyflande lönereglering
för Förste*Landtmätarne icke längre böra undanskjutas. I sådant
hänseende anser jag mig, med erinran att Eders Kongl. Maj:t den 9
sistlidne November beslutit framställning till Riksdagen i fråga om
Förste Landtmätarnes rätt till pension å allmänna indragningsstaten,

38 Bil. No 5 a. till Konrjl Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

hvarvid pensionsbeloppet föreslagits till 2,500 kronor, böra understödja
det af Statskontoret framstälda förslag dock med den förändring att,
enligt den beträffande de fleste befattningsinnehafvare vid landsstaten
följda grundsats, åldertillägget torde böra erhållas först efter tio år.
Visserligen skulle häremot kunna göras den anmärkning, att i strid
emot den vid alla senare löneregleringar antagna grundsats, pensionens
belopp komme att öfverstiga den fasta lönen, äfven med inberäkning
af ålder stillägg; men en sådan anmärkning torde dock böra, såsom
Statskontoret jemväl påpekat, förfalla, om i betraktande tages, att sättet
för godtgörande af Landtmätares arbete i det allmännas tjenst ansetts
böra föranleda dertill, att Kommisionslandtmätare, ehuru ej af staten
aflönade, likväl undfå pension å allmänna indragningsstaten.

Såsom vilkor för denna lönereglering, hvilken likasom den nu
gällande uppenbarligen icke kan afse, att ifrågavarande embetsmän
skola för bestridande af sina lefnadskostnader vara hänvisade uteslutande
till de aflöningsförmåner, som af statsmedel komma dem till godo, synes
mig böra stadgas,

att Förste Landtmätare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldig]!et eller jemkning i åligganden, som kan varda
stadgad;

att med Förste Landtmätaretjenst icke må förenas annan tjenst å
Rikets, Riksdagens eller kommuns stat eller annan tjenstebefattning, med
mindre den finnes icke vara hinderlig för tjenstgöringen;

att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att för att komma i åtnjutande af ålderstillägg efter tio år Förste
Landtmätare skall mera än åtta är af nämnda tid hafva sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, under
iakttagande att den högre aflöningen icke får tillträdas förrän vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd.

Om med dessa vilkor Förste Landtmätarnes aflöning förbättrades,
skulle dem kunna åläggas icke allenast, såsom jag ifrågasatt, att verkställa
den Generallandtmäterikontoret nu åliggande granskning af de
renoverade kartor och handlingar, som böra af landtmäteri i länen
till nämnda kontor ingifvas, utan äfven, derest sådant finnes lämpligt,
att biträda hushållningssällskapen med insamlande af j ordbruksstatistiska
uppgifter.

Bil. N:o 5. a. till Kongl. Map.ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878. 39

Enligt de af mig nu framstälda förslag skulle från och med år

1879 Landtmäteri-Styrelsens stat sluta på en summa af...... 34,900: —

samt till lön, 1,500 kronor och tjenstgöringspenningar, 1,000
kronor åt en hvar af 24 Förste Landtmätare åtgå samman räknade.

.............................................................................................. 60,000: —

Summa Kronor 94,9007”^

Nu gällande Riksstat upptager för Generallandtmäteri -

kontoret ............................................................. 33 4QQ. _

löner till 24 Förste Landtmätare .......................... 43’200: —

Således skilnad Kronor 18,300:”--

Dessutom erfordras för justeringsstyrelsen
Ökningen i årlig utgift skulle således uppgå till
Men om härifrån afräknas de för innevarande år beviljade
dyrtidstillägg. för Generallandtmäterikontor et och landtmäteristaten
i landsorten, tillsammans

9,300: —
27,600: —

13,840: —

Blifver den verkliga tillökningen endast 13,760: _

Härtill^ komma dels de belopp, som enligt mitt förslag böra tillsvidare
utgå från allmänna mdragmngsstaten, dels ock ålderstilläggen
vilka under nästkommande år icke komma att sammanräknade öfver lfSL

Ll’1 +kr-°,f0r'' Deremot. erhåller staten bidrag till bestridande
åt de okade utgifterna genom inkomst af dels lösen och bötesandelar

som för närvarande tillfalla tjenstemännen i Generallandtmäterikontoret
JusteringsstyreLil.01 ifter- «“ inflyta ho8

Enär slutligen Justeringsstyrelsen enligt mitt förslag skulle blifva
ett fristående embetsverk, torde de för densamma erforderliga medel
hora under särskild anslagstitel i Riksstaten uppföras.

la grund af livad jag nu anfört får jag, som anhåller att efter behandling
af anslagstiteln »landsstaterna i länen» få afgifva förslag i fråga om
anvisande af de för bestridande af föreslagna ålderstilläggen erforder lgNåderdep-

nU -1 rderdärlg?et tills:tyrka’ att Eder8 Ko4k Maj:t måtte
i Nader ej mindre i enlighet med hvad jag förut hemstält hos Riks dagen

gorå framställning om öfverförande på allmänna indragnings staten

af aflöning för Öfvenngeniören Liunggren, Ingeniören Bergstrand

SctömrSerne Agret °CVjind1ma"k jemte lönefyllnad för Generalftirektoien
lalkman, an äfven föreslå Riksdagen

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1 om Statsverket 1878.

dels att, med nu föreslagna vilkor och. förbehåll i afseende å förändrad
organisation af och lönereglering för Landtmäteri-Styrelsen,
godkänna ofvan intagna förslag till ny stat för detta embetsverk,

dels att aflöningen för Förste Landtmätarne i riket må, med föreslagna
vilkor och förbehåll, bestämmas att från och med ar 1879 utgå
med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar 1,000 kronor jemte ett
ålderstillägg af 500 kronor att lönen tilläggas,

dels att för tillämpning af berörda nya aflöningsstat äfvensom för
beredande af tillgång till de för förste landtmätare föreslagna löner
och tjenstgöringspenningar höja ordinarie anslaget »Landtmäteristaten»
från 98,200 kronor till 116,500 kronor eller med 18,300 kronor;

dels ock att, med föreslagna vilkor och förbehåll i afseende å inrättande
af en justeringsstyrelse och bestämmande af aflöningsförmåner
för dervid anställde befattningsinnehafvare, gilla den för samma
styrelse föreslagna stat, samt för densammas tillämpning bevilja och
i Riksstaten efter anslagstiteln »Landtmäteristaten» uppföra ett särskildt
ordinarie anslag benämndt »Justeringsstyrelsen;)) till belopp af
9,300 kronor. I

I sammanhang härmed torde det tillåtas mig i minnet återkalla,
att enligt Eders Kongl. Maj:ts den 3 Mars 1876 till Rikdagen aflåtna
nådiga proposition och Riksdagens underdåniga skrifvelse den 14 påföljande
Maj det metriska mått- och vigtsystemet blifvet antaget till
införande sålunda att från början af år 1889 inga andra mått och vigter
må justeras än de, som äro inrättade efter den blifvande nya stadgan
om mått och vigt, men att från början af nästkommande år hvar
och en enskild må kunna i handel och rörelse använda de nya måtten
och vigterna och att från början af år 1881 eller tidigare, om sa lämpligen
ske kan, det nya mått- och vigtsystemet skall uteslutande, användas
vid tull- och post-verken samt vid jernvägstrafiken i riket.
En af Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité är för närvarande sysselsatt
med granskning af upprättande förslag till författningar angående mått
och vigt efter det metriska systemet; och sedan denna komité afgifvit
sitt utlåtande, torde sådana författningar komma att redan under innevarande
år utfärdas.

Härefter lära åtskilliga kostnader för statsverket ifrågakomma,
för hvilka kostnaders bestridande medel nu böra af Riksdagen äskas.
I afseende härå hafva de af Vetenskaps-Akademien utsedde komiterade
uti sitt af Vetenskaps-Akademien såsom uttryckande dess

Bil. No 5 a. till Kontjl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

åsigter antagna utlåtande, hvilket åtföljde förutnämnda nådiga proposition,
anfört, att det hittills ålegat justerare af mått och vigter
samt krönare att af egna medel bekosta anskaffandet af mått, vigter
och öfriga redskap, som vore nödvändiga för verkställande af deras
justeringsarbeten.

Dessa kostnader hade vid den tid, då det nu gällande mått- och
vigt-systemet infördes, uppgått till omkring 1,000 kronor för hvarje
justerare, som beliöfde förse sig med en fullständig sats af sådan
justeringsmateriel. Då åtskilligt af donna materiel, såsom t. ex. vågar,
en del brännjern och stampar, skrufstäd in. m. fortfarande kunde begagnas,
hade komiterade efter anstäld beräkning funnit, att det, som
hvarje justerare i anledning af metersystemets införande, nu skulle
behöfva anskaffa, uppginge till ett ungefärligt värde af 500 kronor,
men deremot den motsvarande utgiftssumman för en krönare ondast
till omkring 200 kronor. Då dessa tjensteman icke åtnjöte någon lön
af statsmedel och då dessutom den årliga förtjensten af deras justeringsarbeten
vore för många af dem mycket ringa, ansåge komiterade det
vara obilligt, att de af egna medel skulle förskaffa sig de justerings''
instrument, som för dem blefve behöfliga af det skäl att ett nytt måttoch
vigtsystem i landet infördes, i följd hvaraf kostnaden härför borde
drabba statsverket. Dessutom borde nya justeringsinstrument anskaffas
för provinslandtmäterikontoren, hvilket skulle förorsaka en kostnad af
500 kronor för hvarje sådant kontor. Under år 1874 funnes i riket
94 justeraredistrikt, af hvilka dock tretton icke vore försedda med
justerare, och krönarnes antal vid samma tid utgjorde 52; hvadan
komiterade beräknat att för att kunna förse provinslandtmäterikontoren
samt justerare och krönare med nya justeringsinstrument erfordrades
en summa på en gång af ungefär 69,400 kronor. För anskaffandet
af de nya Rikslikarne, Reservlikarne och Normaler m. m. åtginge
20,000 kronor, så att det belopp, som på en gång erfordrades,
tillsammans uppginge till 89,400 kronor eller i rundt tal till 90,000 kronor.

Uti det af Landtmäteristyrelsen afgifna yttrande i ämnet förklarade
Styrelsen sig instämma i den af Vetenskaps-Akademiens komiterade
uttalade åsigt, att den justeringsmateriel, som i anledning af det
nya systemets införande måste af justerare och krönare anskaffas, bordo
af statsverket bekostas. Billigheten och rättvisan häri lärer icke heller
med skäl kunna bestridas.

Hvad angår beloppet af kostnader härför äfvensom för anskaffande
af nya justeringsinstrument för provinslandtmäterikontoren och af riksBtli.
till Riksd. Idiot. 1878. 1 Sand. 1 Afl. (i

42 Bil. No 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

likare, reservlikare, normaler m. m., säger det sig sjelft att detta belopp
icke kan på förhand med noggranhet beräknas. Emellertid finnes
ingen anledning antaga, att ju icke det af bemälde komiterade förslagsvis
beräknade belopp skulle blifva åtminstone i det närmaste tillräckligt;
men då samtlige de ifrågasatta utgifterna icke torde ifrågakomma
redan under år 1879, synes mig det för samma år erforderliga
anslag ej behöfva beräknas högre än till 50,000 kronor.

Jag hemställer således om nådig framställning till Riksdagen,
att till bestridande af de kostnader för statsverket, som omedelbart
föranledes af införandet af det metriska systemet för mått och
vigt, på extra stat för år 1879 bevilja och ställa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ett anslag till belopp af 50,000 kronor.

5:o Rikets Ekonomiska kartverk.

Sedan Afdelningschefen för Generalstabens topografiska afdelning
uti särskilda underdåniga memorial af den 2 November 1877 afgifvit
förslag för år 1878 till inkomt- och utgiftsstat för ej mindre Norrbottens
läns ekonomiska kartverk än äfven det kartverk, som bearbetar
mellersta och södra delarne af riket, med hemställan dervid att en
vid 1877 års slut motsedd behållning å anslaget till allmänna ekonomiska
kartverket till belopp af 2,000 kronor finge till statsverket
öfverlemnas, på sätt Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt att derom
besluta,behagade Edes Kongl Maj:t vid föredragning häraf den 9 nästlidne
November, jemte förklarande att berörda framställning om öfverlemnande
till statsverket af nyssnämnda belopp borde tagas i öfvervägande i
sammanhang med frågan om beredande af erforderliga medel för kartarbetenas
fortsättande under år 1879, i nåder fastställa utgiftsstater
för 1878 års ekonomiska kartarbeten, slutande sig å en summa af
69,900 kronor för dem, som afse mellersta och södra delarne i riket,
samt å 34,500 kronor för arbetena inom Norrbottens län; varande till
dessa utgifter att påräkna:

för mellersta och södra delarne af riket:

motsedd behållning från år 1877 2,800 kronor, anslag på ordinarie
stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 47,500 kronor, under anslaget
till landtmäteristaten besparade 17 andre landtmätarelöner 15,300
kronor och fordringar för under år 1877 försålda kartor, förslagsvis
300 kronor, eller sammanräknade 71,900 kronor samt

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

för Norrbottens län: motsedd behållning från år 1877 4,200 kronor,
anslag på extra stat 30,000 kronor och beräknad inkomst af kartförsäljning
300 kronor eller tillsammans 34,500 kronor.

De faststälda staterna upptaga:

till

))

för mellersta och södra delarne af riket:

arfvode åt den officer af Generalstaben, hvilken skall

föredraga kartverket rörande ärenden...............................

särskildt arfvode åt en Kartograf, såsom biträde vid

kartarbetets öfvervakande och kontroll..............................

arfvode åt en kartograf............................................................

dito åt 8 kartografer å 2,500 kronor...........................

dito åt 4 kartografer å 2,000 » ...........................

dito åt 3 kartografer å 1,500 » ..........................

dito åt 7 qvinliga ritbiträden, att dem emellan fördelas
på föreskrifvet sätt .......................................

dito åt en vaktmästare......................................................

dagaflöning under fältmätningstid

till omförmälde Generalstabsofficer förslagsvis
............................................................ 300: —

» åt en kartograf å 4 kronor om dagen ... 600: —

» åt 15 kartografer å 3 kronor om dagen... 6,750: —

resekostnadsersättningar

till bemälde Generalstabsofficer, förslagsvis 400: —
» till ofvanomförmälde biträde vid arbetets

öfvervakande................................................ 500: —

» till 15 kartografer............................................ 4,500: —

)> hyra för arbetslokalen ............................................................

» dess städning, ved, olja och ljus, förslagsvis..................

» rit- och skrifmaterialier...........................................................

» uppköp och underhåll af instrument och effekter............

» dagsverkskostnader.....................................................................

» tryckning af häradsbeskrifningar..........................................

» diverse utgifter ...........................................................................

börande en kartverket redan tillfallen andre landtmätarelön
besparas från och med den 1 Januari 1878 och tills vidare
för att, i den mån tillgängliga medel dertill lemna
tillgång, kunna öka kartografernas antal..............................

666: 67.

1,000: —
3,000: —
20,000: —
8,000: —
4,500: —

5,900: —
700: —

7,650: —

5,400: —
2,250: —
650: —
500: —
1,200:
4,600: —
2,000: —
983: 33.

900:

Summa kronor 69,900: —

Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

samt

för Norrbottens län:

till dagaflöning och reseersättning åt den Generalstabsofficer,
hvilken tjenstgör såsom arbetschef vid kartarbetet
...................................................................................... 2,400: —

» arfvode åt den Generalstabsofficer, som redogör för

kartverkets medel m. in................................................... 333: 33.

)) arfvode åt 2 kartografer å 2,500 kronor.......................... 5,000: —

» dito åt 4 kartografer å 1,500 » 6,000: —

» dagaflöning under fältmätningstid för fyra af ofvan stående

kartografer, förslagsvis....................................... 1,600: —

» Chefens inspektionsresor......................................................... 300: —

» resekostnadsersättning för fyra kartografer å 300 kronor 1,200: —

» aflöning och resekostnadsersättning för fyra tillfällige

biträden, förslagsvis ......................................................... 3,200: —

)) handräckningskostnader under fältarbeten, förslagsvis 6,800: —

)> graverings- och tryckningskostnad....................................... 5,600: —

» hyra för arbetslokalen, lyshållning in. in........................ 700: —

» inköp och reparation af instrument, förslagsvis ............ 850: —

)> inventariers uppköp och underhåll, rit- och skrifmaterialier
m. m.................................................................. 516: 67.

Summa kronor 34,500: —
I fråga om de belopp, som för kartarbetenas fortsättande under år
1879 borde hos Riksdagen äskas, har Afdelningschefen uti ofvan omförmälda
memorial den 2 sistlidne November i underdånighet anfört, att
beloppet af det anslag, som erfordrades för kartarbetena under nyss
nämnda år, blefve beroende af de beslut, Eders Kongl. Maj:t kunde komma
att fatta, efter det den komité, hvilken i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts
beslut den 8 Januari 1877 blifvit den 18 påföljande Maj nedsatt, afgifvit
sitt betänkande i fråga om ordnandet af de allmänna kartarbetena;
att vid sådant förhållande och då berörda betänkande ännu
ej afgifvits, Afdelningschefen ansåge sig endast böra tillse, att kartarbetena
kunde under år 1879 fortgå efter hitintills stadgad plan och
gällande bestämmelser; samt att med tillämpning af de i nådiga brefvet
den 16 Juni 1875 faststälda grunder angående aflöningsvilkoren
för den vid det allmänna ekonomiska kartverket anstälda personal, det
vore att emotse, att kartografen L. A. Kjebon från och med den 1
Januari 1879 skulle komma i åtnjutande af 500 kronor arfvodesförhöjning;
och har med anledning häraf Afdelningschefen i underdånighet

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Mag:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till snart sammanträdande
Riksdag göra framställning, att det på extra stat beviljade anslag i
och för de ekonomiska kartarbetena inom södra och mellersta delarne
af landet måtte för år 1879 höjas från 47,500 kronor till 48,000 kronor;
hvaremot och då Norrbottens läns ekonomiska kartverk, för att
under sagda år fortgå efter nu gällande bestämmelser, icke hade behof
af anslagsförhöjning, samma belopp, som för år 1878 vore anvisadt,
eller 30,000 kronor borde såsom extra anslag äskas.

Jemte anmälan att, enligt hvad ordföranden i den af Eders Kongl.
Maj:t i nåder förordnade komitén för afgifvande af förslag rörande
ordnandet af landets allmänna kartverk tillkännagifvit, bemälde komité
under sistlidne sommar sammanträdt så ofta som ledamöternes öfrige
tjenstegöromål sådant medgifvit och äfven låtit verkställa åtskilliga af
komitén såsom nödvändige ansedde mätnings- och karttrycksförsök,
samt att, ehuru komiténs arbeten, som under höstmånaderne måst inställas
till följd af eu ledamots insjuknande och andra anledningar,
åter börjats den 12 December 1877, komitén likväl funne sig urståndsatt
att före instundande Riksdag aflemna sitt underdåniga betänkande,
får jag, som vid sådant förhållande anser någon förändring i planen
för de ekonomiska kartarbetenas fortsättande under år 1879 nu icke
böra eller kunna ifrågasättas, i underdånighet tillstyrka att, då den
del af behållningen å anslaget till det allmänna ekonomiska kartverket,
som icke ansetts vara behöflig för bestridande af utgifter under år 1878
för sagda kartverk, lämpligen torde kunna tagas i beräkning såsom
tillgång för 1879 års enahanda utgifter, Eders Kongl. Maj:t täcktes i
nåder föreslå Riksdagen att, utöfver det å Sjette Hufvudtiteln för närvarande
för Rikets ekonomiska kartverk uppförda ordinarie anslag

6,000 kronor, under samma hufvudtitel på extra stat för år 1879 anvisa
till fortsättande af de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbottens
län 30,000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga
delar af riket 46,000 kronor eller tillsammans 76,000 kronor.

6:o Öfverståtliållare-Embetet.

Med anledning af en utaf Öfverståthållare-Embetet under den 27
Februari 1875 gjord underdånig framställning om utgifvande af tryckta

46 Bil N:o 5 a. till Kont]!. Maj:U Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

s. k. »Polisunderrättelser», afsedde att utkomma tre gånger i veckan
och från alla delar af landet upptaga och till vederbörande med möjligaste
skyndsamhet sprida meddelanden i polisärenden, samt åtföljas af
ett bihang, innehållande beskrifning på förlorade effekter, hvilket särskilt
skulle utdelas bland pantlånare, äfvensom tid etter annan af ett
register, behagade Eders Kongl. Maj:t; efter det Fångvårds-Styrelsen
och samtlige Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länen blifvit
hörde och sig yttrat, uti sin till Riksdagen nästlidna ar aflåtna Nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof, föreslå Riksdagen
att, för utgifvande i hufvudstaden under dess polisstyrelses inseende af
tryckta »Polisunderrättelser» enligt de bestämmelser derom Eders Kongl.
Maj:t kunde finna godt meddela, anvisa på extra stat för innevarande
år ett anslag af 6,000, motsvarande den af Öfverståthållare-Embetet för
tidningens utgifvande under ett år beräknade kostnad.

Sedan Riksdagen bifallit denna framställning meddelades den 1
sistlidne Juni genom Nådiga skrivelser och cirkulär, hvilket sistnämnda
blifvit i Svensk Författnings-Samling infördt, nödiga bestämmelser i
ämnet, hvarjemte det beviljade anslaget stäldes till ÖfverståthållareEmbetets
förfogande att, i man åt behof, användas för utgifvande år
1878 af omförmälda polisunderrättelser.

Härefter har i anledning åt särskilda, dels i Memorial den 12
December 1876 af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Christianstads
län, dels uti deröfver afgifna underdåniga utlåtanden af Eders
Kongl. Maj ds Befallningshafvande i öfriga länen framställa förslag till
åtgärders vidtagande för samlande samt spridande till vederbörande af
fullständiga och noggranna uppgifter rörande Kronofogdars, Landsfiskalers
och Länsmäns post- och telegrafadresser, de till hvarje fögderi
och distrikt hörande socknar med flera dithörande underrättelser i syfte
att underlätta direkta meddelanden emellan Länsstyrelserna och polistjenstemännen
i särskilda län samt emellan de sistnämnde inbördes,
Eders Kongl. Maj:t, sedan ej mindre Vetenskaps-Akademien blifvit hörd
beträffande ett härvid ifrågakommet förslag om berörda underrättelsers
intagande i Statskalendern, än ock Chefen för Statistiska Centralbyrån
och Öfverståthållare-Embetet afgifvit infordrade underdåniga yttranden
i ämnet genom Nådigt Bref den 22 sistlidne November, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse ined hvad sistnämnda båda embetsmyndigheter hemstält,
i Nåder förordnat bland annat att genom Statistiska Centralbyråns
försorg skulle utarbetas och till trycket befordras en fullständig förteckning
öfver samtliga fögderier samt Landsfikals -och Länsmans distrikt
i riket, upptagande för fögderi de särskilda länsmansdistrikt eller delar

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878. 47

deraf som falla inom fögderiet, för Landsfiskal det honom af vederbörande
myndighet anvisade område och för Länsmansdistrikt de socknar
eller delar af socknar, hvaraf distriktet bestode äfvensom för sådan
sockendel de dertill hörande hemman; att denna förteckning skalle
såsom bilaga till »Polisunderrättelser» utdelas till samtliga de myndigheter
och tjensteman, som enligt Eders Kongl. Maj:ts ofvanberörda
Nådiga Bref den 1 Juni 1877 böra erhålla exemplar af nämnde tidning;
samt att Öfverståthållare-Embetet skulle, med ledning af inhemtade
upplysningar i ämnet, om hvilkas införskaffande bemälda Embetet egde
gå i författning låta utarbeta, trycka och likaledes såsom bilaga till
»Polisunderrättelser» utdela en förteckning å samtliga Kronofogdars,
Landsfiskalers och Länsmäns post- och telegrafadresser tillika med
uppgift på afståndet emellan tjenstemannens bostad och telegrafstationen,
äfvensom sedermera årligen en gång under loppet af April månad eller
oftare, om så funnes nödigt, låta på nyssnämnda sätt utdela en dylik
förteckning, så inrättad, att deri kunde utan svårighet anmärkas de förändringar,
som under tiden efter senaste förtecknings utgifvande i nu
ifrågavarande hänseende timat, hvarom, så fort anmälan från vederbörande
ingått, underrättelse ofördröjligen skulle i »Polisunderrättelser»
införas.

Öfverståthållare-Embetet har nu i skrifvelse den 21 sistlidne November
anmält, att vid de förberedande arbeten, som i anledning af
merberörda Nådiga Bref den 1 Juni 1877 och det ÖfverståthållareEmbetet
deri meddelade bemyndigande pågått, sig visat att det för
innevarande år beviljade anslaget till utgifvande af »Polisunderrättelser»,
derest tidningen skulle, såsom ämnadt varit, utkomma tre gånger i
veckan, blofve alldeles otillräckligt och knappast betäckte kostnaderna
för papper och tryckning; att dessa kostnader visserligen uti den af
Öfverståthållare-Embetet förut gjorda underdåniga framställning i ämnet
upptagits till 4,000 kronor, men att denna beräkning som grundade
sig på uppgifter, inhemtade under år 1874 efter hvilken tid arbetslöner
och pris i allmänhet betydligt stegrats befunnits allt för låg; att nemligen
af de fyra inom utsatt tid till Öfverståthållare-Embetet inkomna
anbud å tryckning af tidningen och tillhandahållande af derför erforderligt
papper, efter beräkning af densammas utgifvande tre gånger i
veckan och i en upplaga af 1,200 exemplar, det högsta anbudet uppginge
till 8,580 kronor och det lägsta till 5,538 kronor; att härtill
kornme ytterligare utgifter för papper och tryckning, som icke beräknats
i de gjorda anbuden, såsom för de register, hvilka vore afsedda,
att tid efter annan såsom bihang åtfölja tidningen och för extra num -

48 Bil. No 5. a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

mer äfvensom i följd af ofvanberörda förslag om kungörande genom
»Polisunderrättelser» af Kronofogdars, Landsfiskalers och Länsmäns
post- och telegrafadresser m. m.; att Öfverståthållare-Embetet vid
sådant förhållande och då utöfver det anvisade anslaget till dess förfogande
ej funnes några medel att använda för tidningens utgifvande
nödgats för innevarande år vidtaga den inskränkning deri, att densamma
i regeln utkomme blott två gånger i veckan hvarjemte redaktörens
arfvode, som beräknats till 2,000 kronor, måst betydligt nedsättas,
hvilket haft till följd att redaktionsbestyret endast med svårighet och
ej utan känbar olägenhet för Öfverståthållare-Embetet kunnat på ett
tillfredsställande sätt ordnas; att då emellertid, af skäl som närmare
utvecklats i Skrifvelsen den 27 Februari 1875, det vore af vigt att tidningen
utkomme i regeln tre gånger i veckan, samt fullt lämplig person
för redaktörsbefattningen icke torde för framtiden kunna erhållas
mot lägre arfvode än minst 2,000 kronor, Öfverståthållare-Embetet såge
sig föranlåtet att hemställa om förhöjning för år 1879 i anslaget till
utgifvande af »Polisunderrättelser», hvarför, enligt numera uppgjord beräkning,
erfordrades

till papper och tryckning, enligt ingifna lägsta anbud 5,600: —

» arfvode åt redaktören .................................................. 2,000: —

» korsomslag och tryckta adresser till de myndigheter
och tjenstemän, som skola erhålla exemplar
af tidningen, beräknade efter det belopp hvartill
enahanda kostnader visat sig för innevarande år

enligt gjorda beställningar uppgå .............................. 600: —

» papper och tryckning af extra nummer, förslagsvis 400: —
y. papper och tryckning af register samt andra bihang
till tidningen, d:o .................................................. 600: —

)> skrifpapper och nödiga böcker (statskalendern,
ecklesiastikmatrikeln, ortlexica in. m.) transportkostnader
och dylikt, d:o................................................ 300: —

samt

» biträde vid korrekturläsning och expedition med

flera dylika diverse utgifter, d:o ................................. 500: —-

Summa Kronor 10,000: —

Och har Öfverståthållare-Embetet, under åberopande af hvad sålunda
blifvit anfördt, i underdånighet hemstält att för tidningens utgifvande
under år 1879 ett förhöjdt anslag af 10,000 kronor måtte för samma
år af allmänna medel anvisas.

I sammanhang härmed tillåter jag mig erinra att en Riksdagens

Bil. No 5 a. till Kolig). Maj:ts Nåd Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Justitie-Ombudsman uti skrifvelse den 30 November 1875 gjort underdånig.
framställning i fråga om afhjelpande af den tidsödande omgång
i skriftvexling^! myndigheter och tjensteman emellan, som för närvarande
egde rum till följd deraf att i flera angifna fall den ena myndigheten
eller tjenstemannen icke kunde uti ett handräckningsärende,
detta, ord taget i dess vidsträcktaste bemärkelse, omedelbart hänvända
sig till den andra myndighet eller tjensteman, på hvilken verkställandet
af en erforderlig åtgärd ankomme. I anledning af denna framställning
hafva yttranden infordrats och jemväl inkommit från Eders Kongl.
Maj.ts samtlige Befallningshafvande; Och sedan Justitie-Ombudsmannen
nu afgifvit påminnelser, äro handlingarna öfverlemnade till KammarRätten
för afgifvande af underdånigt utlåtande i ämnet.

Da detta utlåtande ännu icke inkommit, är jag icke nu i tillfälle
att i underdånighet anmäla Justitie-Ombudsmannens berörda framställning
till nådig pröfning, utan anhåller endast få fästa uppmärksamhet derpå, att
ett oundgängligt vilkor för möjligheten att vinna det önskningsmål,
som Justitie-Ombudsmannen uppstäda är att eg a tillgång till fullständiga
och tillförlitliga uppgifter beträffande vederbörande tjenstemäns adresser
samt omfattningen af deras tjenstgöringsområden. Detta vilkor uppfylles
genom ofvan omförmälda, af Eders Kongl. Maj:t under den 22
sistlidne November anbefalda åtgärder för upprättande och spridande
medelst polisunderrättelserna af förteckningar öfver dels fögderierna
samt landsfiskals- och länsmansdistrikten och dels kronofogdars, landsfiskalers
och länsmäns post- och telegrafadresser; och då häraf ioranledes
en icke oväsentlig tillökning i kostnaderna för utgifvande af
ifrågavarande »Polisunderrättelser», hvilka kostnader i öfrigt synas mig
hafva varit uti Öfverståthållare-Embetets förstnämnda memorial för
innevarande ar särdeles lågt beräknade, finner jag i nu anförda förhållande.
ett ytterligare skal, utöfver de af Öfverståthållare-Embetet
omförmälda, att tillstyrka bifall till den ifrågasatta anslagsförl löjningen.
Under åberopande i öfrigt af hvad jag i ämnet anfört till Statsrådsprotokollet.
den 8 Januari 1877, hvilket såsom bilaga åtföljde Eders
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till samma års Riksdag '' angående
statsverket, tillstyrker jag alltså, att Eders Kongl. Magt måtte i Nåder
föreslå Riksdagen, att för fortsatt utgifvande under 1879 af »Polisunderrättelser»
i enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter,
anvisa pa extra stat för samma ar ett anslag af 10,000 kronor.

Tillika far jag, med åberopande af Eders Kongl. Maj:ts på FinansDepartementets
föredragning den 14 sistlidne December fattade beslut, i

llih. till Jiiksd. Prut. 1878. 1 Kam), 1 Ajdl. 7

50 Bil. N:o 5 a. till ''Ronyl. Majds Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj :t måtte föreslå Riksdagen
att, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att för år 1879 bevilja
tillfällig löneförbättring åt Konungens Fogat till belopp af 500 kronor
samt Underståthållaren, Sekreteraren och Kamreraren, Aktuarien, hvarje
af de två Notarierne, Kammarskrifvaren och Sekreterarens Kanslist med
20 procent af hvarderas lön äfvensom höja anslaget för aflönande af
vakt- och exsekutionsbetjeningen likaledes med 20 procent, på extra
stat för år 1879 anvisa 5,250 kronor.

Hvad angick anslagstiteln

7:o Landsstaterna i länen,

åberopade Departements-Chefen de af Kongl. Maj:t redan den 4 i
denna månad i enlighet med Departements-Chefens underdåniga framställningar
fattade beslut.

Härefter anförde Departementets-Chefen:

8:o Sedan Eders Kongl. Maj:t ej mindre den 4 i denna månad
be slutit framställning till Riksdagen i fråga om slutlig lönereglering för
åtskillige befattningsinnehafvare vid landstaten än äfven tillåtit mig nu
framlägga förslag till lönereglering för Departementets Expedition och
Landtmäteristaten äfvensom till inrättande af en Justeringsstyrelse,
utbeder jag mig att i denna ordning få göra hemställan beträffande
anvisandet af de medel, som äro erforderliga för bestridande af de
enligt sålunda föreslagna nya aflönmgsstater åtskillige embets- och
tjensteman samt betjente tillkommande ålders tillägg. För detta ändamål
torde, i enlighet med hvad. redan å andra hufvudtitlar iakttagits i
sammanhang med verkställa löneregleringar, böra i Riks staten å sjette
hufvudtiteln uppföras ett gemensamt anslag, hvila et, vid det förhållande
att älderstilläggens sammanlagda belopp måste ständigt vexla och icke
kan på förhand noggrant bestämmas, bör hafva egenskapen af förslagsanslag.

Det belopp, hvartill detta anslag bör beräknas, synes mig lämpligen
kunna bestämmas med hänseende till de behof, som, såvidt nu kan
beräknas, skola under år 1879 med anslaget fyllas. 1 truga härom
tillåter jag mig, med anmärkning att för den nyinrättade Justeringsstyrelsen
något behof i berörda afseende icke kan under nästa år ifråga -

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.
komma, erinra, att ålderstilläggen beräknats under samma år kunna

uppgå för

Departementets Expedition till .......................................................... 2,300,

Landtmäteristaten » 13,100,

Landsstaterna i länen » 155,000,

tillsammans Kronor 170,400,

eller i rundt tal 170,000 kronor.

Således hemställer jag i underdånghet om nådig framställning
till Riksdagen

att, för beredande af tillgång .till de för embets- och tjensteman
samt betjente inom Departementets Expedition, Landtmäteristaten,
Justeringsstyrelsen samt Landsstaterna i länen ifrågakommande ålderstillägg,
på ordinarie stat bevilja samt i Riksstaten under Sjette Hufvudtiteln
efter »särskilda förslagsanslag för landsstaterna i länen» uppföra
ett förslagsanslag under benämning d Åld er stillägg», beräknadt till
belopp af 170,000 kronor.

Vidkommande

9:o Statens jeriiYägstrafik
anförde Departementschefen:

TJti underdånig skrifvelse den 22 Maj 1877 angående regleringen
af utgifterna under Riksstatens Sjette Hufvudtitel har Riksdagen i
fråga om statens jern vägtrafik anhållit, bland annat, att Eders Kongl.
Magt måtte låta tillse, huruvida icke uti eu blifvande Riksstat må kunna
af jernvägstrafikmedlen allenast upptagas den behållning, staten kan för
året af samma trafik påräkna, hvarvid Riksdagen uttalat den åsigt, att
arfvodesstaten för trafikpersonalen borde hädanefter som hittills af Eders
Kongl. Maj:t och Riksdagen regleras; och har Eders Kongl. Magt den
1 påföljande Juni, jemte det berörda framställning delgafs Styrelsen
för statens järnvägstrafik, i nåder förklarat sig vilja, vid behandling af
frågan om aflåtande till detta års Riksdag af nådig proposition angående
statsverkets tillstånd och behof, taga nämnda framställning i öfvervägande.

Sedan härefter bemälda Styrelse den 28 November 1877 afgifvit
underdånigt förslag till specifik kostnadsstat för innevarande år, slutande
å den år 1876 förslagsvis beräknade summa, hvilket förslag blifva
den 14 sislidne December af Eders Kongl. Maj:t faststäldt, har
samma Styrelse inkommit med underdånigt utlåtande i fråga om de
inkomster, hvilka af jernväg^ trafiken under år 1879 kunde vara att
förvänta, samt öfver de under samma år sannolikt förestående utgifter

52 Bil. N:o o a. till Konrjl. Majds Nåd, Prop. N:o 1, om Statsverket ISIS.

för trafikens drift, banors, byggnaders och materiels underhåll. Härvid
yttrar Styrelsen till eu början följande:

»Innan Styrelsen går att behandla frågan om inkomsterna och den
om utgifterna, hvar för sig, får Styrelsen rörande förhållandet dem
emellan underdånigst andraga följande:

I de förslag till inkomster och utgifter, hvilka Styrelsen hittills i
slutet af hvarje år upprättat, och hvilka sedermera lagts till grund för
beräkningar i statsregleringen för det andra derpå följande året, hafva
icke bland utgifter upptagits de belopp, hvarmed materialförrådets
värde till följd af nya banors tillkomst och trafikens tillväxt å de äldre
banorna skulle komma att ökas för det år beräkningarna omfattat, enär
det antagits att, i fråga om den ökning, som kunde föranledas af
nya banor, dessa skulle lemna ett så pass stort öfverskott, som vore
nödigt att betäclca den af dem föranledda, icke beräknade kostnaden
för nya förrådseffekters anskaffande, och att, i fråga om den ökning,
som kunde föranledas af större trafik å de äldre banorna, än den som
tagits till utgångspunkt vid uppställningen af inkomstförslaget, kostnaden
för dylik ökning blefve betäckt af den opåräknade större inkomsten.
Ännu mindre har man tillförene haft skäl förmoda, att den
tillökning af förrådsvärdet, som komme att föranledas af kasserade
rälers återlemnande, skulle behöfva i utgiftsberäkningen särskildt uppmärksammas.
Så länge de nya banor, som tillkommo, voro anlagda i
trakter med en större folkmängd och en jemförelsevis upparbetad rörelse
i handel och näringar, och så länge företagsamheten i industrielt
hänseende erbjöd en marknad för de obrukbara effekter, i synnerhet
kasserade räler, som efterhand återlemnades till förrådet, verkade icke
nya banors tillkomst, ej heller de återlemnade effekterna, till sådan
ökning af materialförrådets värde, att nämnda rubbningar uppkommo
i de beräknade skilnaderna mellan inkomster och utgifter. Men då
statsbanorna numera utsträckas öfver områden, som äro mindre folkrika
och hafva en mindre utvecklad rörelse än de, hvarå de äldre
stambanorna anlades, och då en längre tid än eljest kommer att åtgå,
innan de nya banorna hinna tillgodogöra sig de anledningar till trafik,
som förefinnas, och då deras anspråk på förlag af materialier under
tiden icke motsvaras af intägter, Rom ställa kostnaden för ett dylikt
förlag i skuggan, och då verksamheten på det industriela fältet intager
en afvaktande hållning och ej lika villigt som förr bjuder penninningar
för kasserade räler, oeh då allt detta är för handen under ett
tidskifte, då statens jern vägstrafik nödgas utföra sina första rälsutbyten
i större skala, så är tillväxten af materialförrådets värde icke längre

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

af den underordnade betydelse i fråga om skilnaden emellan inkomster
och utgifter, som förr, och det varder i den närmaste framtiden
nödvändigt att bland utgifterna särskilt medtaga den kostnad, hvartill
den i fråga varande värdetillökningen sannolikt kommer att uppgå.

Hvad nu särskildt angår de sannolika inkomsterna af 1879 års
trafik, får Styrelsen, med hänsyn till sådana omständigheter, hvilka
kunna tjena till ledning för omdömet, underdånigst framhålla,

att ingendera af de under förlidet år öppnade nya bandelarna,
Sköfde - Carlsborg och Storvik—Ockelbo, gaf så pass stora inkomster
under sitt första trafikår, som förmådde betacka driftkostnaderna,

att under året 1879 sannolikt komma att trafikeras nya delar af
de Norrländska statsbanorna till en sammanräknad längd af 9,6 mil,
nemligen dels från Holmsveden norr ut till Bollnäs, dels från Torpshammar
till Bräcke i Jernband, hvilka banor under det första året af
sin tillvaro förmodligen icke gifva större inkomster, än att driftkostnaden
ungefärligen varder betäckt, men icke förmå lemna något öfverskott
till bestridande af de utgifter för materialförrådets värdetillökning,
som af deras öppnande för trafik måste blifva en följd;

att inkomsterna under innevarande år (1877) visa en anmärkningsvärd
minskning, jemförda med fjorårets, och, så vidt nu kan bedömas,
icke komma att uppgå till mer än omkring 110,000 kronor för hvarje mil
af medellängden trafikerad bana, emot mer än 115,000 kronor under 1876;

och att de närvarande trafikförhållandena ingalunda gifva stöd åt
förhoppningar om ett fördelaktigare sakernas tillstånd, men snarare
hänvisa på ett ytterligare försvagande af do krafter, som hålla jernvägstrafiken
vid lif.

Nu framhållna omständigheter mana utan tvifvel till stor försigtighet
vid uppställandet af 1879 års inkomstförslag. Om man också
vågar antaga, att de ogynsamma förhållanden, som nu trycka ner statsbanetrafiken,
komma att under loppet af 1878 efterträdas af bättre
konjunkturer, så synes man likväl ej böra sträcka sina förhoppningar
längre mrd hänsyn till året 1879, än att inkomsterna då igen uppgå
till samma belopp, efter tbanmil räknadt, som under innevarande år,
d. v. s. till omkring 110,000 kronor per banmil. Utgående härifrån
och från den banlängd, soja vid 1877 års slut är trafikerad, 151,4 mil,
kommer man till det resultat, att inkomsten under 1879 blifver

16,654,000 kronor, livilket tal Styrelsen tilläter sig att i det nu föreliggande
förslaget afrunda till 16,650,000 kronor».

Beträffande utgifterna för drift och underhåll åberopar Styrelsen
följande två förslag:

Bil. No 5 a. till Kong!. Maj;U Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Underdånigt förslag

till arfvodesstat vid statens jernvägstrafik för år 1879.

A) Byråafdelningen. a) vid Styrelsen.		År fvoden
Antal.	fasta.	föränderliga. 1	Summa. Kronor.
Generaldirektör.............................................	i	9,000
Byråchef ..................................................	i	6,000
Inspektör ..............................................	i	6,000
Sekreterare ............................................	i	4,000
Registrator och Aktuarie ..........................	i	3,500		-
Notarier ....................................................	2	5,000		1
Kamrerare ..................................................	1	4,000
Revisor....................................... ..............	1	3,000
Hufvudkassör.............................................	1	3.000
Uppbördskassör ........................................	1	3,000
Föreståndare för statistiska kontoret........	1	4,000		50,500
Milkontrollör ...........................................	1		4,200
j Kammarförvandt .......................................	1	---	2,400
\| Bokhållare ............................................	2	—	5,400
\| Kammarskrifvare........................................	3	—	■ 5,400
j Kontorsskrifvare .........................................	19	—	40.200
Vaktmästare och Kontorsvakt.....................	5	—	4,080	61,680
Förtjenst- och ålderstillägg .......................	—	9,500	—	9,500
Summa vid Styrelsen	43	—	—	121,680
b) vid Distrikten.				I
Byrå-assistenter .....................................	4	—	11,400	;
Kassörer ......................................................	2	■--	4,800	I
Vaktmästare ...............................................	5		4,380
Summa vid Distrikten	11	—	—	20,580
Summa för Byråafdelningen	54	—	---	142,260

Bil. No ö a. Ull Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

B) Banafdelningen. a) vid Styrelsen. Öfverdirektör............................................. Öfverdirektörs-assistent ............................ Telegrafdirektör ......................................... Ritare............................................................ Vaktmästare ................................................ Förtjenst- och ålderstillägg ....................... Summa vid Styrelsen b) vid Distrikten. Bandirektörer ............................................. Baningeniörer ...................................... Bokhållare ................................................. Banbetjening............................................... Förtjenst- och ålderstillägg ....................... Summa vid Distrikten Summa för Banafdelningen	Antal.	Arfvoden
fasta.	föränderliga.	Summa Kronor.
i i i i i	6,000	3,900 3,900 2,400 900	6,000 11,100 1,900
1,000
900
5	—		19,000
5 19 1 1,215	---	21,000 62,400 2,400 619,860 2,100	707,760
1,240		—
1,245	—	—	726,760
C) Maskinafdelningen,
a) vid Styrelsen.
Öfverdirektör................................................	1	6,000		6,000
ÖfverdirektöTs-assistent ............................	1	—	3,900	—
Ritare...........................................................	1	—	2,400	6,300
Förtjenst- och ålderstillägg........................	—	1,000	---	1,000
Summa vid Styrelsen	3	—	—	13,300
b) vid Distrikten.
Maskindirektörer och Ingeniörer ..............	8	—	30,600
Verkmästare ...............................................	10	—	25,500
Verkstad skamrerare ....................................	5	—	16,800
Förrådsförvaltare.........................................	5	---	16,800
Transport	28	— 1	89,700 \|	13,300

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Transport Ritare, bokhållare, vaktbetjening m. fl. ...\| Lokomotiv-betjening....................................j Y agn-betj ening............................................ Förtjenst- och ålderstillägg....................... Summa vid Distrikten Summa för Maskinafdelningen	Antal.	Arfvoden
fasta.	II föränderliga, j	Summa Kronor.
28 (15 470 124	___	i! 89,700 95,100 I 500,000 82,000 ! 900	13,300 767,700
687	—	—
690 \|	—	—	781,000
D) Trafikafdelningen.				i
a) vid Styrelsen.
Öfverdirektör.............................................	1	6,000
Öfverkontrollör............................................	1	4,000		10,000
Öfverdirektörs-assistent ..............................	1	—	3,900
Kontrollörer och biljettförvaltare ...............	6	—	20,100
Kontors skrifvare ........................................	35	—	55,320	79,320
Förtjenst- och ålderstillägg........................	—	2,000	300	2,300
Summa vid Styrelsen	44	---	—	91,620
b) vid Distrikten.
Trafikdirektörer och Assistenter ..............	14		56,700
Stationsföreståndare ...................................	165	—	271,260	i
Stationskassörer, Bokhållare, Skrifvare
Telegrafi ster........................................	423		473,858	i ^
Telegraflnspektorer ...........................	1 ''		12,300
Stationsbetjening........................................	11,161	___._	684,880
Tågbetj ening.............................................	27(	) --	252,600
j Förtjenst- och ålderstillägg ......................	—	—	1,800
Summa vid Distrikter	2,04]	—	----	1,753,398
Summa för Trafikafdelninger	2,08.		—	1,845,018

Bil. n:o 5 a. till Iiongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Sannolikt förestående utgifter vid Statens
jernvägstraflk under år 1870.

i I. Ryråafdolnmgen.	Kronor.
		\|
Ordinarie arfvoden till embets- och tjensteman
samt betjente, enligt särskilt förslag till arf-vodesstat............................................................	142,260
Betings- och timarbeten vid Statistiska och Mil-
kontoren.............................................................	36,000
Aflöningar till extra tjensteman och betjente samt
tillfälliga biträden................................................	15,000
Missräkningspenningar ..........................................	9,000
Inqvarteringsersättningar .......................................	3,760	206,020
Beseersättningar och traktamenten........................	3,000
Anslag till utländska resor....................	5,000
Expeditions-kostnader.........................................	9,000
Trycknings- d:o ........................................... Hyra för tjenstelokaler samt dessas eldning, be-	10,000
lysning och städning........................................	3,500
Biblioteket...........................................	1,500
Inventariers underhåll och förbrukning: ...............	400
Sjukvård och begrafningshjelp .............................. Pensioner till under byggnadstiden skadade per-	300
soner samt till enkor och barn efter till följd af skada aflidna ...................................................	10,700
Rättegångskostnader, inberäknadt arfvoden till
juridiska biträden vid distrikten........................	5,200
Diverse utgifter.....................................................	380	48,980
Summa för Byråafdelningcn	—	—	255,000
Transport) Bih. till Riksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afd.	—	— i	255,000 8

Bil. N:o 5 a. till Étmgl Maj:ts Nåd. Trop. Nio 1, om Statsverket 1878.

	Kronor.
Transport		—	255,000
II. Baiiafdelningen.
Ordinarie arfvoden till embets- och tjensteman
samt betjening, enligt särskilda arfvodesstaten	726,760
Extra tjensteman och betjente samt tillfälliga
biträden .............................................................	140,800
Inqvartering, kontant och genom förhyrda lägen-
heter..................................................................	21,055
Beklädnad ................................................................	94,770
Bränsle till boställslägenheter .............................	35,000	1,018,385
Expeditions-kostnader.............................................	8,100
Trycknings- d:o .............................................	4,900
Tjenstelokaler .........................................................	4,600
Underhåll af banvallen ..........................................	24,500
» b broar och kulvertar..........................	17,500
» » afloppstrummor.................................	3,600
b b vägar, vägöfvergångar in. m..........	26,000
b b öfverbyggnad en: riktning ...............	202,000
» » b utbyte af sliprar...	530,000
» b b b b räler.....	950,000
b b b spårvexlar............	61,000
» b b ballastning............	39,000
b B b stängsel ..............	125,000
b b stationer: husbyggnader..................	192,000
b b b bangårdsmaskinerier.........	33,000
b b b planteringar och stations-
plan m. m.................	77,000
b b vaktstugor och kurar........................	127,000
b b telegrafledningar ..............................	22,000
b b signaleringsinrättningar .................	15,000
Materialförbrukning för signalering .....................	18,500
Inventariers underhåll och förbrukning ...............	14,000
Transport	j 2,494,700	1,018,385	255,000

Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:h Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878. 59

	Kronor.
Transport	2,494,700	1,018,385	255,000
Expropriationsräntor och kontributioner...............	2,500
Snöskottning............................................................	77,000
Reseersättningar och traktamenten.......................	17,500
Sjukvård och begrafningshjelp.............................	19,000
Diverse utgifter......................................................	6,915	2,617,615
Summa för Banafdelnineen o	—	—	3,636,000
IIT. Maskiuafdeliiingen.
Gemensamma kostnader.
Ordinarie arfvoden till embets- och tjensteman
samt betjening, enligt särskilda arfvodesstaten	199,000
Extra tjensteman och betjente samt tillfälliga
biträden .......................................................	23,000
Inqvartering, kontant och genom hyrda lägenheter	39,000
Kontorskostnader, resor, sjukvård och begrafnings-
hjelp samt diverse utgifter.................................	54,000	315,000
Lokomotivtjenst.
Ordinarie arfvoden till lokomotivförare, eldare,
putsare och kolvakter, enligt arfvodesstaten ...	500,000
Extra betjening samt tillfälliga biträden in. m.	311,000
Inqvartering, kontant och genom hyrda lägenheter	97,000
Kol- och oljepremier samt milpenningar ............	206,000
Beklädnad för lokomotivpersonalen .....................	16,000
Inventariers underhåll och förbrukning ...............	27,000
Förbrukning af: stenkol och cokes........................	1,166,000
» » olja och talg ..............................	88,000
» » diverse materialier .....................	110,000
Transport	\| 2,521,000	315,000	3,891,000

Bil. No 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

	Kronor.
Transport	2,521,000	315,000	3,891,000
Eldning, belysning och materialförbrukning för
vattenstationer och lokomotivstall ...................	126,000
Resor, sjukvård och begrafningshjelp .................	26,000	2,673,000
Vagntjensten.
Ordinarie aflöning till vagnmästare, förmän, put-
sare och vagnsmörjare, enligt arfvodesstaten ...	82,000
Extra betjening samt tillfälliga biträden in. m.	74,000
Inqvartering, kontant och genom hyrda lägenheter	17,000
Beklädnad för vagnpersonalen ...........................	10,000
Premier samt milpenningar..................................	28,000
Materialförbrukning för vagnsmörjning och ren-
hållning .............................................................	36,000
Inventariers underhåll och förbrukning .............	62,000
Resor, sjukvård och begrafningshjelp ................	13,000	322,000
Transportmedlens underhåll.
Underhåll af: verkstads- och förrådsbyggnader ...	37,000
» » verkstädernas ångmaskiner ............	46,000
Belysning, eldning och renhållning m. m..........	35,000
Transporter, lastningar och lossningar..................	21,000
Inventariers underhåll och förbrukning samt af-
skrifning af förlust å försålda materialier.........	59,000
Resor, sjukvård och begrafningshjelp ..................	10,000
Underhåll af: lokomotiv och tendrar.....................	563,000
» » person-, post-, fång- och packvagnar	242,000		i
» » godsvagnar ....................................	316,000
» b vagnsaxlar och hjul .......................	114,000	1,443,000
Summa för Maskinafdelningen	—	—	4,753,000
Transport	—		8,644,000

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

.		Kronor.
Transport			8,644,000
IV. Trafikafdelningen,
Ordinarie arfvoden till embets- och tjensteman
samt betjening, enligt arfvodesstaten ...............	1,845,018
Tillfälliga biträden, missräkningspenningar, an-
märkningsprocent..............................	256,580
Inqvartering, kontant och genom hyrda lägenheter	229,103
Beklädnad ..............................................................	136,152
Bränsle till bostadslägenheter .............................	77,200
Milpenningar till tågbetjeningen.........................	38,800	2,582,853
I Kontorskostnader ................................................	124,650
Signalering och belysning inom stationerna ........	100,500
Eldning inom stationerna.......................................	43,200
Signalering, belysning och uppvärmning å ban-
tågen.................................................................	78,000
Diverse materialförbrukning för trafiken och te-
legraferingen ......................................................	39,400
Inventariers underhåll och förbrukning ...............	71,200
Renhållning vid stationerna ................................	28,000
Reseersättningar och traktamenten......................	51,000
Sjukvård och begrafningshjelp.............................	21,100
Ersättningar för bortkommet och skadadt gods...	7,500
Diverse utgifter ..................................................	2,597	567,147
Summa för Trafikafdelningen ______ G			3,150,000
Summa utgifter för drift och underhåll		—	j 11,794,000

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Och anför Styrelsen vidare:

»Af det senare förslaget framgår, att utgifterna för drift och underhåll
iiro upptagne till en summa af kronor 11,794,000, hvilken summa
med kronor 454,000 öfverstiger den, som specifikt beräknats för 1878.
De hufvudposter, hvarå höjningar från det ena året till det andra

ansetts böra upptagas, äro följande, nemligen

utbyte af räler och sliprar, med eu höjning af..................... Kr. 77,000.

lokomotiv^’ ensten............................................................................ » 126,000.

vagntjensten....................................................................................... » 16,000.

transportmedlens underhåll........................................................... » 104,000.

hvartill kommer den för trafiktjensten upptagna höjning,
till hufvudsaklig del afseende kostnaden för den vid
denna tjenst talrika personal................................................... » 100,000.

Hvad derefter angår den sannolikt förestående kostnaden för mäter''tolf
ör rådets tillökning, har Styrelsen redan omförmält de anledningar
till en sådan ökning, hvilka för året 1879 äro att uppmärksamma,
nemligen de nya Norrländska banorna och den ännu oundvikliga tillväxten
af kasserade räler, i hvilkas värden ansenliga belopp under
nuvarande förhållanden årligen bindas. Med afseende å de nya banorna
är det visserligen antagligt, att en del af det materialförråd
dessa betinga kommer att redan under 1878 anskaffas, nemligen om
dessa banor redan under det året skulle blifva för trafik tillgängliga;
men då detta ej kan af Styrelsen med full visshet antagas, och då i
alla fall en icke oväsentlig del af den af dessa banor betingade förrådstillökning
kommer på året 1879 samt då, hvad beträffar bandelen
Torpshammar —Bräcke, ett sjelfständigt förråd måste uppsättas, hvilket
naturligtvis förorsakar jemförelsevis större kostnader, än då behofven
af materialier kunna fyllas ur redan befintliga förråd, så torde försigtigheten
bjuda, att man i nu omförmälda hänseende beräknar en
utgift af 50- å 100,000 kronor. Med afseende åter å det belopp, som
kommer att bindas genom till förrådet återlemnade obrukbara räler,
får Styrelsen underdånigst framhålla, huruledes rälsutbytet för 1879
ingalunda kommer att understiga de föregående årens, och att den
höjning af materialförrådets värde, som härigenom förorsakas, icke
gerna kan uppskattas till mindre än omkring 600,000 kronor. Läggas
härtill andra sannolikt uppkommande anledningar till ökning af förrådet
i öfrigt, så anser Styrelsen, att man med hänsyn till nu i fråga
varande utgiftspost i sin helhet bör vara beredd på en kapitalisering
af 700 å 800,000 kronor. Styrelsen har i det föreliggande förslaget
upptagit denna utgiftspost till kronor 777,250.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878. 63

Under antagande att de nja banor, som under åren 1878 och
1879 varda för trafik öppnade, gifva så pass stora inkomster, att deras
utgifter för drift och underhåll dermed varda betäckta, och med
afrundande af den utgiftssumma för drift och underhåll, vidlagda specificerade
kostnadsberäkning utvisar, får Styrelsen alltså i underdånighet
framlägga följande summariska beräkning af Statens jern vägstrafiks
inkomster och utgifter för 1879: -

Bruttoinkomst .............................................................................Kr. 16,650,000.

Utgifter för drift och underhåll........... Kr. 11,800,000.

Af skilnaden mellan bruttoinkomst och
drifkostnad, 4,850,000 kronor beräknas
1,5 procent såsom bidrag till
Statens jern vägstrafiks pensionsinrättning,
hvilket bidrag alltså här

utföres med ............................................. » 72,750.

Tillökning af materialförrådet ............... » 777,250.

Inbetalningar till Statskontoret............... » 4,000,000.

Hvad nu först angår Riksdagens förutnämnda framställning rörande
jernvägstrafikmedlens upptagande i Riksstaten, får jag, som icke haft
något att erinra emot Styrelsens beräkningar öfver slutsumman af utgifterna
för jernvägstrafiken under år 1879, åberopa Eders Kong!
Maj:ts redan denna dag, vid behandling af frågan om beräkning af
Statsverkets inkomster under nämnda år, i ämnet fattade beslut.

Af detta beslut lärer följa, att anslag till Statens jernvägstrafik
icke vidare bör under Sjette Hufvudtiteln uppföras och beräknas. Detta
oaktadt torde, på sätt Riksdagen antydt, frågor om förändring i nu
gällande, af Eders Kongl. Magt och Riksdagen gemensamt antagna,
grunder för aflöningen åt embets- och tjensteman samt betjente vid
Statens jernvägstrafik böra fortfarande som hittills underställas Riksdagens
pröfning.

I afseende härå anhåller jag få erinra att, sedan, med anledning
af den inträffade stegringen i alla lefnadskostnader, redan vid 1874
års Riksdag fattats beslut om reglering af aflöningsförmånerna för
personalen vid Statens jernvägstrafik i öfrigt, frågan om den förändring
i bestämmelserna angående aflöningen för Generaldirektören och Chefen
vid Statens jernvägstrafik, som af samma anledning kunde finnas
erforderlig, ännu icke blifvit slutligen afgjord. Numera torde dock
intet skäl förefinnas att uppskjuta donna frågas afgörande. Härvid
synes mig, med afseende å de af mig till Statsrådsprotokollet den 10
Januari 1876 angående regleringen af utgifterna under Sjette Hufvud -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

titeln anförda skäl och då Riksdagen, enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag,
för såväl 1877 som innevarande år beviljat ifrågavarande embetsman
tillfällig löneförbättring, så att hans lön uppgått till sammanräknade
10,000 kronor, icke kunna ifrågasättas, att aflöningen skulle sättas
lägre. Vid det förhållande, att det af Eders Kongl. Maj:t den 23 Oktober
1874 utfärdade aflöningsreglemente för embets- och tjensteman
samt betjente vid Statens jernvägstrafik innehåller vilkor och bestämmelser
för tillgodonjutande af aflöning å jernvägstrafikens stat, torde
särskilda vilkor och förbehåll i afseende å nu ifrågavarande aflöning
icke behöfva stadgas; anhållande jag härvid få erinra, dels att, enligt
§ 2 af nämnda reglemente, en femtedel af hvarje arfvodesbelopp, som
uppgår till eller öfverstiger 1,200 kronor, utgör tjenstgöringspenningar,
hvilka indragas i de fall §§ 8 och 9 bestämma, dels ock att embets-
och tjenstemän vid jernvägstrafiken icke, såvida ej för särskildt
fall annorlunda beslutas, äro berättigade att komma i åtnjutande af
pension från allmänna indragnings staten.

På grund af hvad jag sålunda i underdånighet anfört tillråder jag
Eders Kongl. Maj:t, att c/e/s, med förklarande att frågor om förändring
i gällande, af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt antagna,
grunder för aflöning åt embets- och tjenstemän samt betjente vid Statens
jernvägstrafik komma att hädanefter som hittills underställas Riksdagens
pröfning, föreslå Riksdagen att icke vidare bland anslagen under
Sjette hufvudtiteln upptaga och beräkna det för Statens jernvägstrafik
erforderliga belopp, hvithet uti innevarande års riksstat är förslagsvis
uppfördt till 11,641,000 kronor; dels och hos Riksdagen äska medgifvande,
att General-Direktörens och Chefens vid Statens jernvägstrafik
årliga aflöning må bestämmas att från och med år 1879 utgå till
belopp af 10,000 kronor.

Styrelsen för Statens jernvägstrafik har vidare uti underdånigt
memorial den 22 sistlidne December afgifvit förslag rörande de för år
1879 erforderliga anslagsbelopp för nybyggnader och ny materiel,
hvilket förslag är så lydande:

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

Kronor.	Summa.
14,000 7,000	t
20,000
15,000
75.000 25.000
11,000 12,000
40.000 20.000
17,000
7.000 5.000 7.000
275,000	—

A) Nybyggnader.

Vid Storvik,, tillb}rggnad af dervarande lokomotivstall
för beredande af utrymme åt ytterligare

två lokomotiv..............................................................

)> Aland, utvidgning af stationens spårsystem ...
» Upsala, tillbyggnad af dervarande lokomotivstall
för beredande af utrymme åt ytterligare

två lokomotiv ............................................................

)) Stockholms norra station, uppförande af en mindre
reparationsverkstad för V trafikdistriktets

behof.............................................................................

)) Stockholms södra station, utvidgning af stationens
spårsystem och inlösen af ett dertill erforderligt
jordområde i stationens sydvestra
del, i ändamål att bereda ökadt utrymme för
godsrörelsen och för denna tillgodogöra det
Staten tillhöriga område, som beredts genom
utfyllning af Fatbursjön, hvithet område för
närvarande icke kan med närmast liggande
spårområde lämpligen sammanbindas, utan att
nytt område särskilt för denna sammanbindning
inlöses..................................................................

Liljeholmen, uppförande af en förrådsbyggnad
Åby, utläggning af ett tredje spår med dertill

erforderlig jordinlösen.............................................

Vislanda, utvidgning af spårsystemet ...............

Elmhult, tillbyggnad af det nya lokomotivstallet
för beredande af utrymme åt ytterligare 4 lokomotiv
........................................................................

Malmö, tillbyggnad af godsmagasinet ...............

Örebro, tillbyggnad af stationshuset för beredande
af ökadt utrymme i expeditionslokalerne
Finnerödja, uppförande af en vattenstationsbyggnad
........................................................................

Sörby, utvidgning af stationens spårsystem......

Herrljunga, utläggning af ett omlastningsspår

Bill. till lliksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Ajd.

Transport

66 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverht 1878.

	Kronor.	Summa.
Transport	275,000
Vid Göteborg, fullbordande af ett förrådshus i när-heten af det nya lokomotivstallet vid Skansen Lejonet, till hvilken byggnads påbörjande un-der 1878 anslag blifvit begärdt i underdånig skrifvelse af den 28 sistlidne November .........	20,000
Anläggning af en mötesplats vid Kettilstorp emel-lan Wartofta och Sandhems stationer, hvilken mötesplats är af behofvet påkallad, dels eme-dan afståndet emellan nämnda stationer upp-går till 1,4 mil och dels derför, att Sandhems station är olämplig för tågmöten och, i följd af banans lutningsförhållanden, ej kan utvidgas '' så, att mötesspåren erhålla nödig längd............	15,000
Anläggning af en mindre station i närheten af Brännkyrka emellan Liljeholmens och Hud-dinge stationer, hufvudsakligen afsedd för in-lastning i jernvägsvagnarne af sprängämnen, hvilket arbete nu verkställes vid Liljeholmen med stor risk för de många vid denna station bosatta eller tjenstgörande personer, samt der-varande dyrbara byggnader och förråd m. m., och derföre bör förläggas till en plats, der en vid inlastningen möjligen inträffande ex-plosion blott kan vålla skador af jemförelsevis mindre omfång ..........................................................	30,000	340,000
Uppförande af bostäder för betjening sper sonalen ......	’ —	60,000
Diverse oförutsedda nya byggnader och anlägg-ningar ...........................................................................		300,000
Summa	—	700,000

På grund af ofvanstående och med föranledande af hvad Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 1 Juni detta år innehåller, angående
medels beredande till utgifter af ifrågavarande slag, får Styrelsen underdånigst
föreslå:

Bil. N:o 5 a. till KongJ. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

att för nybyggnader vid Statens järnvägstrafik under 1879 en
summa af 700,000 kronor måtte anvisas att utgå såsom extra statsanslag.

B) Rörlig materiel.

14 lokomotiv med tendrar och reservdelar dertill............ kr. 714,000.

31 person-, post- och fångvagnar.......................................... )) 244,000.

10 packvagnar .............................................................................. » 52,000.

80 täckta godsvagnar.................................................................. » 210,000.

60 öppna d:o ................................................................. » 119,700.

300 axlar och hjul, ångpannor och öfriga delar till vag narnes

uppvärmning samt snöplogar............................. » 160,300.

Summa kr. 1,500,000.

I det underdåniga memorial, hvari Styrelsen framstälde behof af
ny materiel för norra stambanan utöfver den mängd, som i förslaget
till denna stambanas byggnadskostnad fanns upptagen, hade Styrelsen
beräknat ett belopp af 1,800,000 kronor för hvartdera af åren 1878—
1880, under förutsättning, att banan skulle varda fullbordad under sistnämnda
år. Då emellertid denna fullbordan icke lärer komma att inträffa
förrän år 1881, kan hela den af Riksdagen redan beviljade summan,
5,400,000 kronor, fördelas på 4 år i stället för på 3, och då för
1878 redan är anvisadt ett belopp af 1,000,000 kronor, faller det sig
lämpligast, med hänsyn till fördelning af återstoden 4,400,000 kronor,
att beräkna 1,500,000 kronor under hvartdera af åren 1879 och 1880
samt 1,400,000 kronor under året 1881.

På grund häraf och med hänvisning till ofvanstående specifikation
får Styrelsen underdånigst föreslå, att af det af 1877 års Riksdag beviljade
extra anslag, 5,400,000 kronor, till rörlig materiel å norra stambanan
ett belopp af 1,500,000 kronor måtte ansvaras att utgå under 1879.

I sammanhang härmed får Styrelsen underdånigst anmäla behofvet
af fasta maskiner till de mindre reparationsverkstäder, hvilka för vården
af de nya liniernas rörliga materiel komma att uppsättas, den ena,
provisoriskt, i Torpshammar, den andra i antingen Bollnäs eller Storvik,
samt underdånigst föreslå, att ett extra anslag för 1879 af 100,000
kronor måtte beviljas till anskaffande af följande:

Bil. No 5 a. till Kong!. Maj;ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

G) Fasta maskiner

till provisorisk verkstad i Torpshammar:

verktygsmaskiner och smideshärdar ......................................... kr. 26,000,

ångmaskiner och värmapparater................................................... » 6,000.

Till verkstad i Bollnäs eller Storvik:
verktygsmaskiner och smideshärdar samt ångmaskiner och

värmapparater .......................................................................... j> 32,000,

samt diverse maskiner, hvilka ej nu kunna närmare specificeras.
.......................................................................................... » 36,000.

Sumnra kr. 100,000.

Slutligen får Styrelsen, med fästadt afseende derå, att af hela den
nu för 1879 underdånigst föreslagna extra anslagssumma, kr. 2,300,000,
en mindre del kan komma att behöfvas redan före ingången af nämnda
år, underdånigst anhålla, att Styrelsen måtto nådigst bemyndigas, att
af de för 1879 anvisade extra statsanslag till Statens jern vägstrafik få,
om behof deraf yppas, redan under år 1878 lyfta ett belopp af 100,000
kronor.»

Då detta förslag icke gifver mig anledning till någon anmärkning,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att

dels utaf det till fyllnad i förut beräknade medel för anskaffande
af rörlig materiel till norra stambanan norr om Storvik beviljade särskilda
anslag å 5,400,000 kronor ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för år 1879 1,500,000 kronor;

dels för utförande af de under samma år erforderliga nya byggnader
och anläggningar vid statens redan trafikerade jernvägar, äfvensom
för anskaffande af fasta maskiner till de mindre reparationsverkstäder,
hvilka för vården af nya jernvägsliniers rörliga materiel komma
att uppsättas, anvisa ett särskildt anslag för år 1879 till belopp af

800.000 kronor;

dels ock medgifva att af de sålunda äskade anslagen, tillsammans

2.300.000 kronor, Eders Kongl. Maj:t må redan under innevarande år
för det ena eller andra af ifrågavarande ändamål ställa till Styrelsens
för statens jernvägstrafik förfogande ett belopp af 100,000 kronor;

och torde Eders Kongl. Maj:t, uppå föredragning af Chefen för
Finans-Departementet, fatta sitt nådiga beslut angående sättet för nu
ifrågavarande medels anskaffande.

Bil. N:o 5 a. till Kong!.. Majds Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Hvad angick

10:o Skiften och afvittrmgar

anförde Departements-Chefen:

Beträffande denna anslagstitel får jag till en början erinra att,
sedan 1877 års Riksdag, uppå Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning,
för år 1878:

Ro beviljat en förhöjning i årsarfvodet för de i Kopparbergs län
anstälde 18 Storskifteslandtmätare med 400 kronor till hvarje samt
i Styresmannens för storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400
kronor;

2:o medgifvit att de belopp, hvarmed afvittringslandtmätarnes i
Västerbottens och Norrbottens län inkomster af tj eu sten under år 1878
kunde komma att understiga 2,500 kronor för yngre afvittringslandtmätare
och 3,000 kronor för afvittringslandtmätare, som på grund af
ålder i tjensten enligt gällande taxa åtnjöte arfvodesförhöjning, finge
afvittringslandtmätarne godtgöras och af anslagen till storskiftes- och
afvittringsverken utgå;

3:o åt föredragandena af afvittringsärendena i Vesterbottens och
Norrbottens län samt till skrifbiträde åt dem beviljat en tillökning af
400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp, och

4:o beviljat tillfällig tillökning i styresmannens vid afvittringsverket
i Vesterbottens län årsarfvode med ett belopp af 200 kronor;

så har Eders Kongl. Maj:t, uti nådigt bref den 1 Juni 1877, med
anledning af Riksdagens i förenämnda 2:dra punkt omförmälda medgifvande
förordnat, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens
och Norrbottens län skulle pröfva, huruvida den Afvittringslandtmätare,
hvilkens arfvode efter taxa icke under år 1878 uppginge
till honom på grund af berörda medgifvande tillkommande högsta belopp,
må anses hafva under året åstadkommit så stor arbetsprodukt,
som skäligen kunnat af honom fordras, samt, om förhållandet funnes
vara sådant, göra underdånig framställning om anvisande af det för
gäldande af medgifna arfvodestillökningar erforderliga belopp; och har
Eders Kongl. Maj:t i samma nådiga bref förklarat, det Eders Kongl.
Maj:R efter utgången af sommararbetstiden år 1878, ville uppå framställning
af Eders Kongl. Majrts vederbörande Befallningshafvande taga
i öfvervägande huruvida de Åfvittringslandtmätare i Vesterbottens och

Bil. No 5 a. till Konyl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Norrbottens län, hvilka under nämnda arbetstid varit sysselsatta med
sådana förberedande arbeten för skattläggning och områdestilldelning,
som betaltes allenast enligt 8 § i nådiga taxan på arfvode åt Afvittringslandtmätare
af den 30 Maj 1873, samt under samma arbetstid
ådagalagt synnerlig flit och tillika åstadkommit en mer än vanligt stor
arbetsprodukt, kunde utöfver stadgadt dagarfvode komma i åtnjutande
af ett tilläggsarfvode för hvarje dag, hvilket i mån af arbetsproduktens
storlek finge uppgå till högst sju kronor.

Sedan derefter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kopparbergs,
Vesterbottens och Norrbottens län jemlikt föreskrift i nådiga
brefvet den 30 Juni 1876, angående upprättande af de årliga förslagen
till utgiftsstater för storskiftes- och afvittringsverken, inkommit med
dylika förslag för år 1878 samt Landtmäteri-Styrelsen i memorial den
26 sistlidne November understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
af Styrelsen uppgjordt förslag till utgiftsstat för storskiftes- och afvittringsverken
under berörda år 1878, blef sådan stat den 7 nästlidne
December af Eders Kongl. Maj:t i nåder faststäld, deri samtliga utgifterna
äro upptagna till ett sammanlagdt belopp af 265,610 kronor.

Häraf belöpa sig på

Kopparbergs län.

Arfvode åt Styresmannen.................. 2,500: —

Förhöjning deruti enligt nådiga brefvet
den 1 Juni 1877 .................... 400: —

Arfvode åt tre landtmätare i första

lönegraden, å 1,500 kr. till hvarje 4,500: —
Förhöjning deruti enligt åberopade

nådiga bref, å 400 kr. till hvarje 1,200: —

Arfvode åt femton landtmätare i
andra lönegraden, å 2,000 kr. till

hvarje................................................... 30,000: —

Förhöjning deruti enligt åberopade

nådiga bref, å 400 kr. till hvarje 6,000: —

Resepenningar åt Styresmannen ..........................

Dito åt 18 storskifteslandtmätare, å

200 kr. till hvarje...................................................

Transport

2,900: —

5,700: —

36,000: —
600: —

3,600: —
48,800: --

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Transport 48,800: —

Ofverarbetesersättning, beräknad enligt nådigt
bref den 19 Maj 1876 till högst 600 kr. årligen
till hvarje landtmätare, förslagsvis......... 10,800: —

Till papper och beskrifningsblanketter,förslagsvis 150: — 59 750

1,600:

3,700:

Vesterbottens län.

Arfvode åt Föredraganden samt för

skrifbiträdo......................................... 1,200: —

Förhöjning deruti, enligt nådigt bref

den 1 Juni 1877 ............................ 400: —

Arfvode åt Styresmannen.................. 3,500: —

Förhöjning deruti, enligt nyss åberopade
nådiga bref........................... 200: —

Till betalning af arfvoden, jemlikt §§ 1 till
och med 8 samt 12 i nådiga taxan på arfvode
åt afvittringslandtmätare af den 30 Maj
1873 och för upprättande af linienät, enligt
nådiga brefvet den 1 Maj 1874, förslagsvis...

Till arfvodesförhöjning enligt § 10 i nyss åberopade
taxa, åt tio landtmätare i andra lönegraden,
å 500 kr. till hvarje.............................

Till godtgörelse, enligt nådiga brefvet den 1
Juni 1877, åt de landtmätare, hvilkas inkomster
af tjensten understiga 2,500 kronor i
första och 3,000 kronor i andra lönegraden,

förslagsvis ..................................................................

Till tilläggsarfvoden, jemlikt nådiga brefvet
den 1 Juni 1877, åt de landtmätare, hvilka
under sommararbetstiden varit sysselsatte
med sådana förberedande arbeten för skattläggning
och områdestilldelning, som betalas
allenast enligt § 8 i ofvannämnda nådiga

taxa, förslagsvis ......................................................

Ersättning åt Styresmannen för tjensteresor ...

Dito åt 18 landtmätare för tjensteresor,
å 250 kr. till hvarje........................

Transport 82,600:

65,000:

5,000:

500:

1,500:

800:

4,500:

59,750:

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket

Transport 82,600: —
Dito åt 18 landtmätare för husrum under
sommarmånaderna, å 50 kronor

till hvarje............................................ 900: —

Godtgörelse till gode män och för handtlangning,
förslagsvis ...................................................... 37,000: —

Till inköp af papper, inbindning af handlingar,
tryckning af blanketter och kungörelser samt
anskaffande och underhåll af kartonger, förslagsvis
....................................................................... 500: —

Till ersättning åt allmänna ombud, förslagsvis 500: —

Till ersättning åt vaktbetjeningen vid Länsstyrelsen
för afstådd b o ställslägenhet och

ved, att disponeras af Föredraganden............ 140: —

Jemlikt nådiga brefven den 24 April och den
24 December 1874, för arbetsrum åt i Umeå
bosatta afvittringslandtmätare, till dels hyra

för rummen ...................... 400: —

dels deras uppvärmning .............. 170: —

dels rummens belysning ............... 75: —

och dels deras städning ............... 100: — 745. _

Till anskaffande af sju stycken markiser till

sistnämnda rum ..................................................... 175: —

Norrbottens län.

Arfvode åt Föredraganden samt för

skrifbiträde ....................................... 1,200: —

Förhöjning deruti enligt nådigt bref

den 1 Juni 1877 ....... 400: — 1,600: _

Arfvode åt Styresmannen J. E. Nyström ......... 1,700: —

Dito åt Styresmannen H. W. Boström......... 1,000: —

Till betalning af arfvoden jemlikt §§ 1 till och
med 8 samt 12 i nådiga taxan på arfvode åt
afvittringslandtmätare af den 30 Maj 1873,

förslagsvis .................... 52,000: —

Till arfvodesförhöjning enligt § 10 i nyss åberopade
taxa, åt nio afvittringslandtmätare i
andra lönegraden, å 500 kronor till hvarje... 4,500:

Transport 60,800:

1878.

59,750: —

122,560: —

182,310: —

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Transport 60,800: — 182,310: —
Till godtgörelse, enligt nådiga brefvet den 1
Juni 1877, åt de landtmätare, hvilkas inkomster
af tjensten understiga 2,500 kronor i
första och 3,000 kronor i andra lönegraden,

förslagsvis ................................................................. 500: —

Till tilläggsarfvoden, jemlikt nådiga brefvet
den 1 Juni 1877, åt de landtmätare, hvilka
under sommararbetstiden varit sysselsatte
med sådana förberedande arbeten för skattläggning
och områdestilldelning som betalas
allenast enligt § 8 i ofvannämnda nådiga

taxa, förslagsvis .................................................... 1,800: —

Ersättning åt Styresmannen J. E. Nyström för
tjensteresor, enligt gällande nådiga landt mäteritaxa,

förslagsvis............................................. 1,300: —

Ersättning åt femton landtmätare för tjensteresor,
å 250 kronor till hvarje ........................ 3,750: —

Ersättning åt femton landtmätare för husrum

under sommarmånaderna, å 50 kr. till hvarje 750: ■—
Godtgörelse till gode män och ersättning för

handtlangning, förslagsvis.................................... 13,000: —

Till inköp af papper, inbindning af handlingar,
tryckning af blanketter och kungörelser samt
anskaffande och underhåll af kartonger, förslagsvis.
....................................................................... 400: —

Till arfvoden åt tolkar vid sammanträden, förslagsvis
........................................................................ 500: —

Till hyra af arbetslokal för i Lappmarken ar -

betande landtmätare och förvaringsrum för
afvittringen derstädes rörande kartor och
handlingar samt till samma lokals städning,
uppvärmning'' m. m. d., förslagsvis, att i mån

af behof användas ................................................... 500: — gg gQQ. _

Summa kronor 265,610: —

Vid fastställande af denna stat behagade Eders Kongl. Maj:t förklara
sig vilja framdeles i nåder förordna, huru bristen i tillgångar för
de i staten upptagna utgifters bestridande skulle fyllas.

Bih. till Rihd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afl.

Bil. No 6 a. till Kongl. Majds Nåd. Traf. No 1, om. Statsverket 1878.

I fråga om de belopp, som kunde erfordras till storskiftes- och
afvittringsarbetenas fortsättande år 1879, bar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Kopparbergs län anmält att, derest Eders Kongl.
Maj:t i nåder föresloge och Riksdagen beviljade den nu för Styresmannen
och Storskifteslandtmätarne utgående förhöjning i årsarfvodet
af 400 kronor för hvarje, Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande ansåge,
att vid upprättande af statsreglering för nyssnämnda år någon
förändring'' icke borde ifrågakomma uti den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för 1878 föreslagna och af Eders Kongl. Maj:t faststälda
utgiftsstaten.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län, som,
vid insändandet af Styresmannens vid afvittringsverket i länet, P. A.
Kjellerstedts underdåniga ansökning om förhöjning af hans arfvode
utöfver den vid sistlidna och flera föregående Riksdagar beviljade årliga
tillökning, till denna anhållan i så måtto tillstyrkt nådigt bifall,
att Styresmannaarfvodet finge från och med år 1879 förhöjas till 4,200
kronor eller med 500 kronor, har, under förutsättning af bifall härtill
och efter afdrag af kostnaden för anskaffande af sju stycken markiser
till arbetsrummen i Umeå, beräknat utgifterna för afvittringsarbetena i
länet sistnämnda år till 122,885 kronor eller till 325 kronor mer, än
den af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagna och af Eders
Kongl. Maj:t faststälda staten för innevarande år upptager.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län, som
för år 1878 förslagsvis beräknat det för godtgörelse till gode män och
ersättning för handtlangning erforderliga belopp till 15,000 kronor,
hvilket dock i den faststälda staten upptagits till endast 13,000 kronor
på den grund, att utgifterna för detta ändamål under åren 1874, 1875,
1876 och 1877 i medeltal årligen uppgått till endast 12,347 kronor,
har anmält att för afvittringsarbetenas fortsättande under år 1879 enahanda
belopp som blifvit för år 1878 föreslagna och med sagda ''afvikelse
af Eders Kongl. Magt i öfrig!, faststälda, af Eders Kongl. Maj :ts
Befallningshafvande ansåges erforderliga, med undantag deraf att, enär,
enligt hvad förutses kunde, flere landtmätare då konime att sysselsättas
med förberedande arbeten för skattläggningen och områdestilldelningen,
härför afsedda utgiftspost torde böra beräknas till 2,800 kronor eller

1,000 kronor högre än för år 1878, samt att då skjutslegan öfverallt blifvit
höjd och till följd häraf vore med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att ersättningen åt hvarje afivittringslandtmätare för tjensteresor
förhöjdes från 250 till 350 kronor, denna utgiftspost torde böra ökas

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

med 1,500 kronor, så att statens slutsumma för år 1879 komme att
uppgå till 87,800 kronor.

För egen del liar Landtmäteri-Styrelsen, hvad angår framställningen
om förhöjdt arfvode från och med 1879 års ingång till Afvittrings-Styresmannen
i Westerbottens län, i underdånighet anfört, att,
enär denne Styresmans inkomster af tjensten nu utgjorde 3,700 kronor
i arfvode och 800 kronor i resepenningar, men Styresmannens för
Storskiftesverket i Kopparbergs län inkomster utgjorde 2,900 kronor i
arfvode och 600 kronor i resepenningar, samt bägge Styresmännen
hade hvardera aderton landtmätare under sin tillsyn, utan att någon
framställning skett om förhöjning af Storskiftes-Styresmannens inkomster,
Landtmäteri-Styrelsen icke vågade tillstyrka bifall till förenämnda
hemställan.

Beträffande derefter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i
Norrbottens län framställning derom, att hvarje dervarande afvittringslandtmätares
ersättning för tjensteresor måtte höjas till 350 kronor, har
Landtmäteri-Styrelsen yttrat, att det visserligen för det närvarande
ville synas dels att den nu bestådda reseersättningen, 250 kronor, skulle
såsom sådan vara tillräcklig åtminstone för de landtmätare, tvifvelsutan
de flesta, hvilka ej årligen hade att i och för tjensten göra mer än
egentligen två resor, nemligen en från deras hemvist till arbetsstationen
för året och en från denna till hemvistet åter, samt dels att, om
detta ej vore förhållandet och skjutslegan blifvit öfverallt höjd, liknande
anspråk, som det förevarande, hvilka dock icke afhörts, skulle blifvit
framstälda af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens
och Kopparbergs län; men emedan egendomliga, med icke obetydliga
kostnader förknippade, förhållanden vore rådande i fråga om resor å
elfvar samt obanade vägar och stigar uti de nämnda länens ytterst
glest befolkade och till arealen högst betydliga nästan vildmarker, der
de återstående storskiftes- och afvittringsarbetena verkstäldes, ansåge
Landtmäteri-Styrelsen dock försigtigheten bjuda, att bland blifvande
utgifter för sådana arbeten under år 1879 beräknades, såsom förhöjning
i landtmätarnes resekostnader, 100 kronor för hvarje eller för
51 Storskiftes-5'' och Afvittringslandtmätare tillsammans 5,100 kronor att
för nämnda ändamål disponeras i den blifvande utgiftsstaten för år
1879, derest efter närmare utredning af förevarande fråga sådant verkligen
funnes vara af behofvet påkalladt.

Enär vidare dels anspråk på ersättning utaf afvittringsmedlen för
laga skifteskostnader blifvit framstälda på den grund att vederbörande
hemmansinnehafvare vid föregången afvittring gått miste om dem lag -

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

ligen tillkommande förmån att få sina egor i sammanhang med allmän
afvittring på kronans bekostnad utbrutna och rörlagda, hvilka anspråk
blifvit i viss mån godkända, dels sannolikt flera liknande anspråk tid
efter annan komme att framställas, dels enligt § 13 i nådiga taxan på
arfvode åt afvittringslandtmätarne i Westerbottcns och Norrbottens län
af den 30 Maj 1873, sådan landtmätare, som på grund af styrkt sjukdomsförfall
är tjenstledig, eger åtnjuta såsom arfvode för de två första
månaderna det belopp oafkortad!, som han, vid oafbruten tjenstgöring,
skulle, jemlikt § 12 mom. 1 i berörda taxa, egt att för samma tid
uppbära, och för den derefter följande tiden tre fjerdedelar af nämnda
belopp, samt dels en eller flera af de förslagsvis upptagna utgiftsposterna
möjligen kunde komma att öfverskridas, har LandtmäteriStyrelsen
ansett försigtigheten bjuda, att för utgifter under år 1879,
som nu icke kunde med något slags säkerhet förutses, beräknades

10,000 kronor.

Med stöd af hvad sålunda anförts har Styrelsen ansett under år
1879 erfordras:

För Storskiftesverket i Kopparbergs län lika mycket

som år 1878 eller .................................... Kr. 59,750: •—-

och derutöfver till en Storskifteslandtmätare,
som torde komma att från 1879 års början
uppflyttas i andra lönegraden............. 500: — 60,250- _

För afvittringsverket i Westerbottens län lika mycket som

år 1878 eller ...................................................... 122,560: —

minskadt med deruti inbegripna kostnader

för markisers anskaffande eller.................... 175: — 385-

För afvittringsverket i Norrbottens län lika mycket som

år 1878 eller ...................................................... 83,300: —

och derutöfver till tilläggsarfvoden åt de
landtmätare, hvilka under sommararbetstiden
sysselsättas med sådana förberedande
arbeten för skattläggning och områdestilldelning,
som betalas allenast enligt § 8

i nådiga afvittringstaxan ................................. 1,000: — 84,300:

Till förhöjning af 51 Storskiftes- och Afvittringslandtmätares
resepenningar med 100 kronor till hvarje, derest
sådant framdeles finnes af verkligt behof påkalladt...... 5,100: —

Transport 272,035: —

Bil. N:o 5 a. till Kong! Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Transport 272,035: —

Till bestridande af utgifter, som nu icke kunna med något
slags säkerhet förutses, förslagsvis .............................. 10,000: —

Till betäckande af den brist i anslagen för år 1878, som

Landtmäteri-Styrelsen förmenat skola uppkomma ......... 14,610: —

Summa kronor 296,645: —

detta allt under förutsättning att för år 1879, likasom för åren 1877
och 1878 skett enligt nådiga brefven den 19 Maj 1876 och den 1 Juni
1877, icke allenast beviljades dels åt både Styresmannen vid Storskiftesverket
och en hvar af dervid anstälde 18 landtmätare 400 kronors
förhöjning i deras årsarfvoden, dels åt en hvar af föredragandena af
afvittringsärendena i Westerbottens och Norrbottens län 400 kronors
tillökning i deras arfvode!! in. in., samt dels åt Styresmannen vid Afvittringsverket
i Westerbottens län 200 kronors tillökning i hans arfvode,
utan äfven medgåfves, dels att de belopp, hvarmed afvittringslandtmätares
i Westerbottens och Norrbottens län inkomster af tjensten
kunde komma att understiga 2,500 kronor för yngre landtmätare och

3,000 kronor för de landtmätare, som på grund af ålder i tjensten
enligt gällande taxa åtnjöte arfvodesförhöjning, finge sådana landtmätare
godtgöras och af anslagen till Storskiftes- och Afvittringsverken
utgå, dels att de afvittringslandtmätare i Westerbottens och Norrbottens
län, hvilka under sommararbetstiden varit sysselsatte med sådana
förberedande arbeten för skattläggning och områdestilldelning, som betaltes
allenast enligt § 8 i nådiga afvittringstaxan, samt under samma
arbetstid ådagalagt synnerlig flit och tillika åstadkommit en mer än
vanligt stor arbetsprodukt, finge utöfver stadgadt dagarfvode komma i
åtnjutande af ett tilläggsarfvode för hvarje dag af högst sju kronor,
och dels att högsta öfverarbetesersättningen till hvarje Storskifteslandtmätare
finge fortfarande utgå med ett belopp af 600 kronor; om hvilket
allt Landtmäteri-Styrelsen gjort underdånig hemställan.

Enär till betäckande af omförmälda i det föregående beräknade

utgiftsbelopp för år 1879 å .......................................... Kronor 296,645: —

funnes endast ett å Riksstatens sjette liufvudtitel
uppfördt ordinarie anslag »till skiften och afvitt ringar»

å ...........................................................................»_ 63,000: —

och således ett fyllnadsanslag på extra stat anså ges

erforderligt till belopp af ................................ Kronor 233,645: —

bär Landtmäteri-Styrelsen i underdånighet hemstält, att sistnämnda belopp
måtte blifva af 1878 års Riksdag i nåder äskadt för att, jemte

78 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majfcs Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

nyssnämnda ordinarie anslag, användas till Storskiftes- och Afvittringsverkens
fortsättning under år 1879.

Beträffande slutligen det redan antydda förhållande, att de för
innevarande år till bestridande af kostnaden för Storskiftes- och Afvittringsverken
tillgängliga medel befarades icke blifva för ändamålet
tillräckliga, har Landtmäteri-Styrelsen yttrat:

att till betäckande af det i 1878 års utgifts stat

upptagna belopp........................................................ Kronor 265,610: —

funnes på Riksstatens sjette hufvudtitel ett ordinarie
anslag å ........................ Kronor 63,000: —

och ett extra anslag å......... )) 188,000: •—- )} 251,000-

eller........................................................................................ Kronor 14,610: —

mindre än som, enligt Styrelsens förslag, syntes behöfligt, hvilket hufvudsakligen
vore en följd deraf, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westerbottens län, enligt skrifvelse till Landtmäteri-Styrelsen
den 24 Oktober 1876, antagit utgifterna under år 1878 till arfvoden
åt landtmätare enligt §§ 1 till och med 8 samt 12 i nådiga afvittringstaxan
och för upprättande af linienät äfvensom till gode män och
handtlangare skola uppgå sammanräknade till endast 78,000 kronor,
men deremot i skrifvelse den 25 Oktober 1877 för år 1878 beräknat
dessa utgifter till 102,000 kronor, emot hvilken senare beräkning någon
skälig anmärkning icke kunnat göras vid det förhållande, att afvittringslandtmätarnes
inom länet arfvoden enligt taxa under år 1876 uppgått
till 64,933 kronor 84 öre, eller omkring 15,600 kronor mera än staten
för året anvisade, samt kostnaden för handtlangning och gode män
under år 1877 utgjort 37,362 kronor 71 öre eller omkring 4,300 kronor
mera än i samma års stat vore för ändamålet beräknadt; att enligt en
i Statskontorets utgiftsbyrå den 19 November 1877 uppgjord beräkning
öfver tillgången å anslagen till skiften och afvittringar skulle, sedan
utgifterna under år 1877 blifvit bestridda, en behållning uppkomma till
belopp af 18,212 kronor 99 öre, hvarmed ofvannämnda brist således
borde kunna betäckas; att detta likväl icke torde blifva händelsen, enär
sagda beräkning vore grundad på det förhållande att för år 1877 vore
intill den 1 November utgifne tillsammans 181,537 kronor 66 öre och
att den af Eders Kongl. Maj:t den 8 December 1876 faststälda staten
ansloge derutöfver endast 69,847 kronor 34 öre, men till sistnämnda
belopp syntes böra läggas åtminstone följande två i staten icke upptagna
utgiftsposter, nemligen:

dels ersättning för åtskilliga på föranstaltande af Afvittrings-Styres -

Bil. No å a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

mannen i Norrbottens läns kustsocknar J. E. Nyström verkstälda renovationsarbeton,
hvilken ersättning-, sedan upplyst blifvit att berörda arbeten
bort af afvittringslandtmätarne på statens bekostnad utföras och
att genom desammas verkställande på sätt, som skett, afvittrings- och
laga-skiftesgöromålens fortgång inom Öfver-Torneå och Pajala socknar
väsendtligen befrämjats, Eders Kongl. Maj:t, enligt vederbörandes tillstyrkande,
genom nådigt bref den 27 April 1877 medgifvit finge utgå

med.......................................................................................... Kronor 6,565: 95,

dels ock det genom nådigt bref den 2 November
1877 till utgående af afvittringsmedlen anvisade
fyllnadsanslag till bestridande af sistlidet års kostnader
för afvittringen i Westerbottens län ............... » 10,000: —

eller tillsammans................................................................ Kronor 16,565: 95,

hvadan behållningens belopp skulle nedsättas till 1,647 kronor 4 öre;
samt att det emellertid af anfördt skäl knappt vore troligt, att ens
sistnämnda summa kunde beräknas såsom behållning från år 1877 till
år 1878.

Enligt hvad jag i Statskontoret inhemtat, är det belopp 6,565
kronor 95 öre, som genom nådiga brefvet den 27 April 1877 anvisats
såsom ersättning för omförmälda renovationsarbeten, inberäknadt i den
summa å 181,537 kronor 66 öre, som intill den 1 November 1877 utbetalts.
Med anledning häraf bör, såvidt nu kan beräknas, från ofvan -

nämnda behållning å............................................................ Kronor 18,212: 99

afdragas endast berörda fyllnadsanslag å................... » 10,000: —

hvadan således återstå........................................................ Kronor 8,212: 99

till betäckande af den befarade bristen i 1878 års tillgångar, hvilken
brist derigenom skulle från 14,610 kronor nedgå till 6,397 kronor 1
öre. Derjemte bör dock tagas i beräkning, att Eders Kongl. Maj:t
genom särskilda nådiga bref den 16 November 1877 i viss mån godkänt
framstälda anspråk att af afvittringsmedlen undfå ersättning för
laga skifteskostnader i anledning deraf, att vederbörande hemmansinnehafvare
vid föjegående afvittring gått miste om dem lagligen tillkommande
förmån att få sina egor i sammanhang med allmän afvittring
på Kronans bekostnad utbrutne och rörlagde, hvaraf torde föranledas
en utgift under innevarande år till belopp af omkring 4,000 kronor.
Med ledning af nu vunnen erfarenhet lärer dessutom kunna antagas,

Bil. N;o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverlcet 1878.

att, sedan afvittringslandtmätarnes i Westerbottens län räkningar på
arfvoden för arbetena under år 1877 hunnit granskas, dessa arfvoden,
för hvilkas bestridande i nämnda års stat äro uppförde 50,000 kronor,
befinnas sammanräknade icke obetydligt öfverstiga detta belopp. Rörande
den brist i tillgängliga medel, som härigenom skulle uppkomma,
är det mig icke möjligt nu framlägga någon beräkning, då derför erforderliga
uppgifter saknas.

Emellertid torde, på grund af ofvan antydda förhållanden, det belopp,
som utöfver redan tillgängliga medel under innevarande år erfordras
till skiften och afvittringar, böra beräknas åtminstone till 12,000
kronor.

Anledningen dertill, att det för berörda ändamål utöfver ordinarie
anslaget af Riksdagen i enlighet med Eders Kong! Maj:ts framställning
beviljade extra anslag befunnits otillräckligt, är, såsom redan i
det föregående blifvit antydt, egentligen att söka deri, att inom Westerbottens
län under år ^1876 utgifterna för arfvoden åt afvittringslandtmätarne
samt under såväl år 1876 som år 1877 kostnaderna för
handtlangning och gode män betydligt öfverskridit de af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län på förhand för dessa utgifter
beräknade belopp, likasom att på grund häraf ansetts böra i staten
för innevarande år till enahanda utgifter uppföras vida högre belopp,
än Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förut beräknat. Om i afseende
härå å ena sidan må anses önskligt, att de till Eders Kongl.
Magt inkomna och Riksdagen meddelade beräkningar varit mera tillförlitliga,
så bör å andra sidan icke lemnas oanmärkt, att, enär afvittringslandtmätarne
undfå arfvode efter taxa och handtlangningskostnaden
åtminstone i viss män höjes till följd deraf, att afvittringslandtmätarnes
arbetsprodukt ökas, staten således måste antagas i verkstäldt
arbete hafva erhållit och erhålla fullt vederlag för de Överskjutande
ej på förhand beräknade kostnadsbeloppen, äfvensom att, såsom vid
föregående tillfällen under behandling af förevarande anslagstitel blifvit
erinradt, staten genom den högre arbetsprodukt, som af högre årsafiöning
betingas, bereder sig förmånen af afvittringsverkets fortskyndande
och derigenom en betydlig besparing i utgifter.

Hvad härefter angår framställningen om förhöjning, utöfver det
sedan flera år tillbaka utgående dyrtidstillägg, i årsaflöningen för Afvittrings-Styresmannen
i Westerbottens län från och med år 1879, anser
jag mig, på grund af hvad Landtmäteri-Styrelsen härom anfört,
icke böra samma framställning till bifall förorda,

Icke heller kan jag understödja Eders Kongl. Maj:ts Befallnings -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

hafvandes i Norrbottens län framställning om ovilkorlig förböjning i
den till afvittringslandtmätarne i nämnda län utgående ersättning för
tjensteresor; hvaremot jag, med afseende å hvad Landtmäteri-Styrelsen
härom anfört, lika med Styrelsen anser särdeles önskvärd!, att Eders
Kongl. Maj:t sättes i tillfälle bevilja de storskiftes- och afvittringslandtmätare,
hvilkas kostnad för tjensteresor visas hafva i afsevärd
man öfverstigit derför anslaget ersättningsbelopp, godtgörelse för den
Överskjutande kostnaden; och torde för sådant ändamål böra för nästkommande
år, såsom Landtmäteri-Styrelsen föreslagit, beräknas 5,100
kronor. Jemväl i öfriga delar instämmer jag i hvad Landtmäteri-Styrelsen
yttrat, utom deri att, då möjligen under år 1879 inom Norrbottens
län flera landtmätare än under innevarande år komma att sysselsättas
i Lappmarken, der kostnaderna för handtlangning bestridas
allenast af staten, jag anser kostnaden för handtlangning och gode
män inom Norrbottens län böra, såsom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagit, beräknas till 15,000 kronor.

Enligt min åsigt erfordras således för skiften och afvittringar under
år 1879 följande belopp:

Till Storskiftesverket i Kopparbergs län ................................. 00,250: _

» Afvittringsverlcet i Westerbottens län.

122,385

Afvittringsverket i Norrbottens län.................................... 86,300

förhöjning i mån af behof af Storskiftes- och Afvitt ringslandtmätarnes

resepenningar.................................. 5,100

bestridande af oförutsedda utgifter .................................... 10,000

betäckande af brist i anslagen för innevarande år ...... 12,000

Summa kronor 296,035
....... 63,000

och om härifrån afräknas ordinarie anslaget

behöfver således på extra stat för år 1879 anvisas ............ 233,035

eller i jemnadt tal 233,000 kronor.

Jag tillstyrker alltså i underdånighet nådig framställning till Riksdagen -

dels, i. likhet. med hvad för flere år egt rum, att för år 1879 bevilja
förhöjning i årsarfvodet för de i Kopparbergs län anstälde 18
Storskifteslandtmätare med 400 kronor till hvarje samt i Styresmannens
för Storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400 kronor; att medgifva,
det de belopp, hvarmed afvittringslandtmätarnes i Westerbottens
och Norrbottens län inkomster af tjensten under år 1879 kunna komma
att understiga 2,500 kronor för yngre afvittringslandtmätare och 3,000
Bill. till Piksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afl.

82 Bil. N;o 5 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

kronor för de afvittringslandtmätare, som på grund af ålder i tjensten
enligt gällande taxa åtnjuta arfvodesförhöjning, må afvittringslandtmätarne
godtgöras och af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken
utgå; att för år 1879 åt Föredragandena af afvittringsärenden i Westerbottens
och Norrbottens län samt till skrifbiträde åt dem bevilja en
tillökning af 400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna belopp, samt
att bevilja tillfällig tillökning i Styresmannens vid Afvittringsverket i
Westerbottens län årsarfvode för år 1879 med ett belopp af 200 kronor.

dels ock att, enär det belopp, som i händelse af bifall härtill erfordras
ej mindre till betäckande af beräknad brist i tillgängliga medel
för storskiftes- och afvittringsarbetenas bedrifvande år 1878 än äfven
för samma arbetens fortsättande år 1879 utgör 296,035 kronor, för
sistnämnda år utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på extra stat
anvisa i jemnt tal 233,000 kronor.

I fråga om anslagstiteln

ll:o Undervisningsanstalter för jordbruk och lancltmannanäringar
anförde Departements-Chefen:

Inom de särskilda delarna af riket hafva tid efter annan blifvit
inrättade lägre landtbruksskolor, till hvilkas underhållande bidrag af
statsmedel utgå. Dessa skolors antal uppgår för närvarande till 27,
hvaraf 3 i Kalmar län, 2 i Elfsborgs och 2 i Skaraborgs län salut 1 i
hvarje af samtliga öfriga länen med undantag af Upsala län, inom
hvilket ingen sådan skola finnes inrättad. Statsbidragets belopp utgör
för en skola inom hvarje län 4,000 kronor. För öfriga skolorna eller
2 inom Kalmar samt i inom hvarje af Elfsborgs och Skaraborgs län
utgår årligt understöd endast till belopp af 2,000 kronor emot förbindelse
för hushållningssällskapet eller landstinget inom den ort, der
skola är upprättad, att till densammas underhåll tillskjuta ett lika belopp.

Nu är fråga väckt om inrättande af ytterligare en lägre landtbruksskola
inom Wermlands län. Detta läns hushållningssällskap har
uti en af Landshöfdinge-Embetet insänd och till bifall förordad ansökning
anfört, att länets landtbruksskola vid Gårdsjö, hvilken under en
lång följd af år utöfvat eu nyttig verksamhet, icke kunde emottaga och
gifva undervisning åt alla dom, som årligen önskade vinna inträde i
skolan. Det antal elever, som årligen från skolan utexaminerades för
att utgå såsom rättare och fördrängar, vore också alltför ringa för att

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

kunna tillfredsställa behofvet inom en så vidsträckt provins som Wermland,
livilket behof länge varit insedt och alltmer gjort sig känbart, i
den mån jordens odling och hågen för jordbrukets ordnande efter vetenskapliga
grunder tilltagit. Hushållningssällskapet hade på grund
häraf vid sammanträde den 18 sistlidne September beslutit ej mindre
att för inrättande af ytterligare eu landtbruksskola inom länet bevilja
ett ärligt anslag till belopp af 2,000 kronor äfvensom anvisa medel
till inköp af den vid skolan tilläfventyrs erforderliga undervisningsmateriel,
inventarier och dylikt, än äfven att uppdraga åt sitt förvaltningsutskott
att i sinom tid vidtaga de för skolans ordnande erforderliga
åtgärder; anhållande sällskapet att af statsmedel måtte beviljas ett
årligt anslag till belopp af 2,000 kronor för inrättande och underhåll
af den ifrågasatta nya landtbruksskolan inom Wermland.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Landtbruksakademiens
förvaltningskomité vitsordat, att ansökningar om vinnande af
inträde vid landtbruksskolan å Gårdsjö i Wermland, hvarest årligen
omkring 18 lärjungar undervisades, varit flera än de lediga platser,
som skolat fyllas, samt att på grund häraf och med afseende å länets
vidsträckthet en ytterligare landtbruksskola vore erforderlig för att kunna
fylla behofvet af kunnige och skicklige arbetare vid landtbruket, hvithet
allt mer och mer inom länet tillvunnit sig uppmärksamhet; och har
vid sådant förhållande Förvaltningskomitén understöd! den af hushållningssällskapet
gjorda framställning.

Genom hvad sålunda anfördt och upplyst blifvit torde behofvet af
den ifrågasatta nya landtbruksskolan få anses ådagalagdt. Billigheten
synes ock fordra, att hushållningssällskapet för densammas underhållande
får åtnjuta samma förmån, som kommit andra hushållningssällskap
tillgodo. Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte i
nåder föreslå Riksdagen, att på det Eders Kongl. Maj:t må komma i
tillfälle anvisa ett årligt bidrag af 2,000 kronor till underhållande af
ytterligare en landtbruksskola inom Wermlands län emot förbindelse
för länets hushållningssällskap eller landsting att årligen för samma
ändamål tillskjuta ett lika belopp höja ordinarie anslaget »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar», enligt nu gällande
stat utgörande 170,900 kronor, till 172,900 kronor eller med 2,000
kronor.

Bil. N:o 5 a. till Kund. Maj:U Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 11878.

Beträffande anslagstiteln

12:o Landtbruks-ingeinörer och deras biträden

anmälte Departements-Chefen, att Landtbruksakademiens Förvaltningskomité
uti särskilda underdåniga memorial den 24 September, den 23
November och den 11 December 1877, under åberopande af den statens
landtbruksingeniörer mcdgifna rätt till gradvis fortgående förbättring
i deras löneförmåner, hemstält dels att landtbrnksingeniören Gustaf
Westin, som den 12 Februari 1863 antagits till landtbruksingeniör ech
från och med år 1874 åtnjutit aflöning i tredje lönegraden, måtte beredas
förmånen att från och med år 1879 kunna uppflyttas i fjerde lönegraden
med aflöning till belopp af 3,500 kronor, dels ock att åtgärd måtte
vidtagas, så att landtbruksingeniörerne Axel Carlqvist och Herman
Steinmetz, livilka båda den. 31 Januari 1868 vunnit anställning i berörda
egenskap samt från och med år 1874 varit uppflyttade i andra
lönegraden, måtte från och med nästa år komma i åtnjutande af aflöning
i tredje graden till belopp af 3,000 kronor; och enär Förvaltningskomitén
vitsordat, att bemälde tre landtbruksingeniörer allt hittills
med nit och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden, samt således
omförmälda uppflyt tningar i högre lönegrad syntes kunna ifrågakomma,
tillstyrkte Departements-Chefen nådig framställning till Riksdagen, att
för beredande af tillgång till den från och med nästkommande år för
tre landtbruksingeniörer ifrågakommande lönetillökning höja anslaget
»Landtbruksingeniörer och deras biträden» från nuvarande belopp 46,350
kronor till 47,850 kronor eller med 1,500 kronor.

Vidkommande anslagstiteln

13:o Befrämjande i allmänhet af jordbruk ech landtmaimanäringar

anförde Departements-Chefen:

I likhet med hvad Landtbruks-Akademien, i underdånigt memorial
den 24 September sistlidet år, hemstält, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1879 anvisa följande för jordbruket och dess binäringar samt
trädgårdsodlingen behöfliga, för innevarande och föregående år beviljade
anslag, nemligen:

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
5,000 kronor,

Bi''. N:o 5 a. till Kong!. Maj:U Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

b) till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap, maskiner,
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

10.000 kronor,

c) till prisbelöningar vid täflingsmöten för gödboskap, smör, ost,
fläsk och kött å do orter inom landet, der det kan finnas tjenligast
dem anställa och der hushållningssällskapen vilja förena sig om
sammanskott af medel till dessa utställningar 5,000 kronor,

d) till understöd åt personer af mankönet för genomgående af
fullständig lärokurs i boskaps uppfödande, skötsel och värd 2,000 kronor,

c) till Svenska trädgårdsföreningen och dess elevskola, 4,500 kronor
att utgå under vilkor, alt föreningen, så vidt ske kan, verkställer utdelning
af fruktträd och plantor företrädesvis till de folkskolestyrelser,
som derom göra framställning och jemte redovisning för det erhållna
statsbidraget till Landtbruks Akademien afgifver berättelse om antalet
af de elever, Indika under året vid inrättningen njutit undervisning
äfvensom rörande verkstälda utdelningen af fruktträd samt om öfriga
föremål för föreningens verksamhet;

f) till arfvode åt eu för mikroskopiska och växtfysiologiska undervisningar
vid Landtbruks Akademiens agrikulturkemiska försöksanstalt,
på förordnande af Landtbruks-Akademiens förvaltningskomité, antagna
botanist 1,000 kronor; samt

g) såsom bidrag till underhåll af fyra kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof, — inom de orter, der hushållningssällskapen
förbinda sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för
detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till dessa och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier
för stationens behof — 3,000 kronor för hvarje station, eller tillsammans

12.000 kronor.

Under denna anslagstitel torde jemväl böra behandlas frågan om
anskaffande af medel för fortsättande af de geologiska undersökningarne.

^ I afseende härå anhåller jag till en början få erinra, att sedan
Chefen för Sveriges geologiska undersökning i underdånigt Memorial
den 28 Maj sistlidet år hemstält att, enär såväl den efter utfärdandet
af nu gällande Nadiga resereglemente inträdda förhöjningen i skjutslegan
som tillökningen i lefnadskostnaderna under rekognoskeringstiden för
personalen vid nämnda undersökning ofta medförde större oundgängliga

86 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverk 1878.

utgifter, än som betäcktes af den enligt gällande bestämmelser utgående
rese- och traktamentsersättningen, förändrade stadganden rörande
ersättning för resor i och för de geologiska undersökningarne måtte
meddelas, i hvilket afseende fästats uppmärksamhet derå att Cheferne
i Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader och för Generalstabens
Topografiska afdelning, med Indika undersökningens Chef vore
närmast jemförlig, åtnjute ersättning för tjensteresor i 4:de, Lektorer,
med hvilka undersökningens tjenstemän vore likstälde i öfrige aflöningsförmåner,
i 6:te, samt »lärare vid elementarläroverken ej särskild! nämnde»,
med hvilka undersökningens biträdande tjenstemän syntes höra jemföra^,
i 7:de klassen af berörda resereglemente; Så har Eders Kongl. Magt
genom Nådigt Bref den 8 Juni 1877, medgifva, att för ifrågavarande
tjensteresor under åren 1877 och 1878 finge beräknas skjutsersättning
och traktamente af Chefen för Sveriges geologiska undersökning enligt
4:de klassen, af Chefens biträde äfvensom öfriga tjenstemän vid geologiska
undersökningen enligt 6:te samt af biträdande tjenstemän enligt
7:de klassen i Nådiga resereglemente! af den 10 November 1865, dock
att detta medgifvande icke finge föranleda dertill, att de till geologiska
undersökningens fortsättande för samma år beviljade anslag öfverskredes,
samt att, derest berörde anslag icke lemnade full tillgång till gäldande
af de förhöjda ersättningarne, förhöjningen borde tillgodokomma i
första rummet de biträdande och derefter de ordinarie tjenstemännen
samt i sista rummet Chefen.

Härefter har Eders Kongl. Maj:t uppå förslag af Chefen den 21
sistlidne December faststält följande aflönings- och utgiftstat för Sveriges
geologiska undersökning under år 1878:

Aflöning ar:

Chefen för undersökningen .................................................

4 tjenstemän å 4,000 kronor, af hvilka en i följd af
tjenstledighet uppbär under 6 månader blott tre fjerdedelar

af lönen ...........................................................

1 tjensteman ...............................................................................

4 d:o å 2,500 kronor ...................................................

1 biträdande tjensteman å 1,800 kronor från 1 Juni till

årets slut....................................................................................

1 biträdande tjensteman.........................................................

7,000.

15,500.

3,000.

10,000.

1,050.

1,800.

Transport 38,350.

Bil. No 5 a. till Kong! Maj ds Nåd. Prop. No 1, om Statsvwlcet 1878.

Transport 38,350.

1 förste vaktmästare.......................... 750.

1 andre d:o .................................................................. 600.

Särskildt arfvode till Chefens biträde enligt Nådiga

Brefvet den 5 Juni 1874 .................................................. 500.

Särskildt arfvode till Amanuensen enligt samma Nådiga

Bref ............................................................................................ 500.

Extra ersättning för öfverarbete jemlikt Nådiga Brefvet
den 11 November 1870 förslagsvis ........................ 1,800.

Godtgörelse till tillfälliga biträden under vintern jemlikt
Nådiga Brefvet den 16 April 1870, samt arfvoden
utöfver rese- och traktamentsersättning till de mera
öfvade af extra geologerna jemlikt Nådiga Brefvet
den 12 Maj 1871 förslagsvis ........................................... 3,000.

45,500.

Fältarbetena:

Rese- och traktamentsersätttning till Chefen, 9 tjcnstemän,
2 biträdande och omkring 12 extra geologer
förslagsvis ................................................................................ 19,500.

Inköp och reparationer af undersökningsverktyg in- in.,

förslagsvis ................................................................................ 500. 2q 000

By rå-afdelning en:

Inköp och reparationer af inventarier, rit- och skrifmateriel,

öfrige förbrukningsartiklar in. in., förslagsvis.............................. 900.

Laboratorium:

Inköp och reparationer af inventarier, kemikalier, gasförbrukning
in. in., förslagsvis ..................................................................... 700.

1 Museum:

Inköp och reparationer af inventarier, frakt för samlingar m.

in., förslagsvis ............................................................................... 1,500.

Transport 68,600.

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:U Nåd. Prof). No 1, om Statsverket IBIS.

Transport 68,600.

Biblioteket:

Inköp ocli bindning af böcker, kostnader för byte med

utlandet, förslagsvis .......................................................................... 800.

Kart- och boktrycket:

Tryckning af geologiska kartor med beskrifning, monografier

m. m., förslagsvis................................................................................. 16,000.

Värmledningen, Ved och Vatten:

Omkostnader, förslagsvis........................................................................ 1,400.

Diverse och oförutsedda utgifter;

Lokalers renhållning m. m., förslagsvis ............................................. 700.

Kronor 87,500.

För bestridande af dessa utgifter äro att tillgå:
l:o det för innevarande år anvisade extra anslag af 83,000 kronor ;
2:o inflytande medel för försålda kartor, uppgående enligt gjord
beräkning till 1,000 kronor;

3:o af Kalmar läns norra hushållningssällskap beviljadt anslag för
geognostiska undersökningar inom samma läns norra del, 1,500 kronor;

4:o behållning från år 1877, enligt beräkning 2,000 kronor eller
tillhopa 87,500 kronor, motsvarande utgifterna för det geologiska undersöknings
verket under 1878 enligt förenämnda stat.

Uti underdånig skrifvelse den 13 December sistlidet år har Chefen
för Sveriges geologiska undersökning, med bifogande af en öfversigtskarta,
utvisande undersökningens och karttryckets nuvarande ståndpunkt,
dels lemnat redogörelse för hvad under 1877 åtgjorts, äfvensom för
den vid geologiska arbetena anstälde personal, dels ock afgifvit ett
summariskt förslag till utgiftsstat för Sveriges geologiska undersökningunder
år 1879; hvarvid Chefen anfört:

att undersökningar i skalan 1: 50,000 fortgått i Stockholms, Södermanlands,
Örebro, Wermlands, Östergötlands och Christianstads län,

M. No ,r) a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No J, om Statsverket 1878.

inom livilka något mer än 11 qvadratmil blifvit undersökta, så att hela
området af de i denna skala dels kartlagda och dels endast undersökta
delarne af landet utgjorde för närvarande omkring 430 qvadratmil;

ad undersökningar i skalan 1: 100,000 under samma år omfattat
en areal af omkring 15 qvadratmil af det topografiska kartbladet
Lenhofdels område, sa att numera omkring 129 qvadratmil vore i denna
skala undersökta;

eitt härjemte omfattande öfversigtsresor företagits inom södra och
mellersta delarne af landet samt arbeten utföris för öfversigtskartan
äfven i Dalarne, Vesternorrlands och Vesterbottens län;

att i Skalle betydande paheontologiska samlingar förvärfvats;
att, på föranstaltande af komitén för afgifvarde af betänkade rörande
kartverken detaljundersökningar blifvit i förbindelse med de
öfriga fältarbetena utförda inom Stockholms län;

att geognostiska undersökningar under samma år blifvit med det
från Jernkontoret utgående anslag utförda inom Linde och Nora, Grythytte
och Hellefors samt Nya Kopparbergs bergslag;

att ekonomiskt geologiska undersökningar verkställts inom Kalmar
län och på Gotland, bekostade de förra af nämnda läns norra
hushållningssällskap och de senare af vederbörande landsting;

att höjdmätningar xinder året utförts till en sammanräknad längd
af 7,3 mil;

att från geologiska undersökningen utgifvits kartbladen Stafsjö,
Sandhamn / Tärnskär, Båstad, Hessleholm och Claestorp i skalan
1 : 50,000 samt Husehy, Ljunghy och Vexiö i skalan 1 : 200,000, äfvensom
flera afhandlingar och uppsatser;

att den vid Sveriges geologiska undersökning anställda personal
för närvarande utgjordes af chefen och elfva tjenstemän eller biträdande
tjenstemän.

Förutnämnde förslagsberäkning öfver de för geologiska undersökningen
under år 1879 erforderliga medel upptager utgifterna till 86,000
kronor. Häraf beräknas för aflöningar, hvill?a med tillämpning af de
utaf Eders Kong!. Magt och Riksdagen fastställda grunder torde
komma att för de biträdande tjenstemännen utgå med något högre belopp
än under innevarande år,............ ................................................ 47 550.

arbeten å fältet ...................................................................................... 20 500

byråafdelningen ...................................................................................... 800.

laboratorium.................................................................................... 600

Transport 69,450.

Bill. Ull Riksd. Prat. 1878. 1 Samt. 1 Afd.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverld 1878.

Transport 69,450.

...................... 1,600.

.......................... 800.

....................... 12,000.

........................ 1,400.

..................... 750.

Summa kronor 86,000.

Då emellertid i detta belopp äfven inginge utgifter för de undersökningar
af Kalmar län, som bekostades af nämnda läns nona hushållningssällskap,
med ett belopp af 1,500 kronor och då vid pass
1,500 kronor antagligen komme att genom försäljning af kartor och
beskrifningar under år 1879 till undersökningsverket inflyta, ansågo
Chefen endast 83,000 kronor eller samma belopp som för innevarande
år behöfva till ifrågavarande ändamål af Riksdagen anvisas.

På grund af hvad Chefen sålunda anfört, hvaremot jag icke har
något att erinra, hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl. Magt
måtte föreslå Riksdagen

att för fortsättande under år 1879 af de geologiska undersökningarne
och utgifvande af derpå grundade kartor bevilja ett extra anslag
för samma år till belopp af 83,000 kronor.

museum .........................................

biblioteket ....................................

kart- och boktrycket ................

värmeledning, ved och vatten
diverse utgifter.............................

Beträffan de anslagstiteln

14:o lliistafvelns befrämjande

hemställde Departements-Chefen, att, enär, enligt hvad Stuteri-Öfverstyrelsen
uti underdånigt memorial den 18 September 1877 anmält,
det till aflönande af erforderlig betjening vid Flyinge samt förbättrande
af betjeningens vid alla tre stuterierna lönevilkor för innevarande och
föregående år beviljade anslag vore för samma ändamål behöflig^ jemväl
under nästkommande år, Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Riksdagen,

att till aflönande vid Flyinge af erforderlig betjening samt förbättrande
af betjeningens vid alla tre stuterierna lönevilkor för år
1879 på extra stat bevilja 5,937 kronor.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878. 91

I fråga om anslagstiteln

15:o Befrämjande i allmänhet af slöjderna

anförde Departements-Chefen:

Under åberopande af hvad ej mindre Statsrådsprotokollet den 8
Januari 1877 och Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition don 12 i
samma månad än äfven Riksdagens underdåniga skrifvelse den 22 Maj
nämnda år angående regleringen af utgifterna under Riksstatens sjette
hufvudtitel innehålla beträffande förevarande anslagstitel, tillstyrker jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Majt täcktes i nåder föreslå Riksdagen
att, i likhet med hvad för innevarande år egt rum, på extra
stat för år 1879 bevilja

för anställande af en ytterligare undervisare i husslöjd och en elev,
hvilken bör åtfölja en af undervisarne i husslöjd för att af denne
handledas och utbildas till att kunna användas såsom lärare i husslöjd,
ett anslag å 3,000 kronor;

till befrämjande af husslöjder, utöfver derför på ordinarie stat anvisade
medel, ett till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stäldt anslag å

10.000 kronor;

till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare, utöfver hvad
för samma ändamål finnes på ordinarie stat anvisadt, ett anslag å

4.000 kronor; och

såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Boras ett anslag
å 3,800 kronor med vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest
inom orten tillskjutes ett belopp motsvarande minst hälften af statsanslaget.

Vidare får jag, med erinran att, enligt hvad förutnämnda protokoll
och riksdagsskrifvelso gifva vid handen, för hvarje af sistlidet
och innevarande år anvisats 4,000 kronor till liyres- och inköpsbidrag
åt Svenska slöjdföreningens museum, i underdånighet anmäla, att Styrelsen
för nämnda förening uti underdånigt memorial, som den 8 sistlidne
November inkommit, anfört, att, sedan Eders Kongl. Maj:t i enlighet
med föreningens uti underdånigt memorial den 14 September
1875 gjorda framställning nedsatt en komité för utredning af frågan
om inrättande och underhållande i liufvudstaden af ett museum för
konstindustri och slöjd, utan tvifvel den tidpunkt nalkades, då föreningen
finge enligt dess erbjudande uti sistnämnda memorial till det
ifrågasatta museum såsom gåfva öfverlemna hvad föreningen för
ändamålet mäktat samla och sedan år 1875 förvarat, vårdat och hållit

Bil. No 5 a. till Konyl. Maj:U Nåd. Prof. Ad o 1, om Statsverket 1878.

tillgängligt uti en välbelägen lokal, för hvilken årlig hyresafgift erlades
till belopp af 6,000 kronor; att föreningen, som enligt dess stadgar
borde jemväl i flera andra riktningar söka att kraftigt verka för
den svenska slöjdens förkofran, fortfarande såge sig i väsendtlig mån
förhindrad att träffa härför nödiga aftal och anordningar, enär dess
enskilda tillgångar till nära två tredjedelar måste användas till bestridande
af omkostnaderna för föreningens museum, hvilka kostnader
under år 1876 uppgått till 13,600 kronor utöfver det för samma år
beviljade bidrag till belopp af 2,000 kronor; att föreningen enligt stadgade
vilkor för tillgodonjutande af det för innevarande år beviljade
anslag å 4,000 kronor vore pligtig att till hyra och inköp af museiföremål
tillskjuta minst ett lika stort belopp, hvarförutom föreningen
hade att bekosta arfvoden till tjensteman och betjening vid museet,
lokalens uppvärmning m. m.; samt att på grund häraf föreningens
styrelse ansåge sig höra i underdånighet anhålla, att, på det föreningen
måtte sättas i tillfälle med egna medel äfven på andra områden
och på annat sätt gagna landets näringar, såsom genom afsedd teknisk
literär verksamhet, hos Riksdagen måtte äskas, att statsanslaget
för år 1879 till föreningens museum finge utgå med förhöjdt belopp

6,000 kronor, motsvarande hyresafgiften för museilokalen, med förbindelse
för föreningen att af egna medel under samma år till inköp
för museet använda minst 2,000 kronor och att derjemte bestrida alla
öfriga omkostnader för detsamma,

I sammanhang härmed anhåller jag få i minnet återkalla, att förutnämnda
komité den 3 sistlidne December afgifvit underdånigt betänkande
och förslag angående inrättande och underhållande i hufvudstaden
af ett museum för konstindustri och slöjd, och att sedan detta
betänkande och förslag, hvilket blifvit till tryck befordradt, den 15 i
nämnde månad inlemnats till Civil-Departementets Expedition, Eders
Kong!. Maj:t den 21 i samma månad, bland annat, anbefallt Nationalmusei
nämnd att deröfver afgifva utlåtande. Detta utlåtande är ännu ej
inkommet; och då ärendet således hittills icke vunnit erforderlig beredning,
kan jag nu icke underställa Eders Kongl. Majds pröfning frågan
om de åtgärder, som med anledning af hvad komitén yttrat och föreslagit,
böra vidtagas. Emellertid torde Svenska slöjdföreningens sträfvande
för bildande och underhållande af ett museum fortfarande
böra understödjas; men då icke heller nu synes vara ådagalagdt, att
sådana förändrade förhållanden inträffat, hvilka böra föranleda till förhöjning
af det ifrågasatta understödets belopp, anser jag mig endast
böra tillstyrka framställning till Riksdagen

Bil. N:o f) a. till Kowjl Maj:is Nåd. Prop. No 1, om tSlalsverhel 1878.

att, i likhet med hvad för innevarande år egt ruin, såsom hyresoch
inköpsbidrag åt Svenska slöjdföreningens museum för år 1879 bevilja
ett extra anslag af 4,000 kronor.

Vidkommande derefter anslagstiteln

16:o Befrämjande i allmänhet af hergshruket
anförde Departements-Ghefen:

Under vilkor att Sala bergslag från och med räkenskapsåret 1878
icke vidare Unge åtnjuta de i bergslagets så kallade konststatsmedel
ingående jordeboks- och mantalsdagsverkena af Sala, Möklinta, Kila,
Rumla, .Norrby och Tärna socknar, utan dessa räntepersedlar till statsverket
indroges och af Kronans uppbördsman i sammanhang med öfriga
räntor af nämnda socknar uppburos, beviljade, med bifall till Eders
Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga framställning, sist-lidne års Riksdag
uti det redan förut å Riksstatens sjette hufvudtitel uppförda och med
1,165 kubikfot 5 kannor spanmål utgående anslaget »Ersättning till
Sala bergslag för förlust genom vissa räntors förvandling» en tillökning
af 8,524 kronor 41 öre, motsvarande det belopp, hvarmed på
grund af nådiga kungörelsen den 11 Maj 1855 och nådiga brefvet den
24 Augusti 1860 lösen för dagsverkena efter medelmarkegången för
de 20 aren 1834 1853 till bergslaget utgått, hvarjemte anslagets be nämning

i följd häraf förändrades till »Ersättning till Sala bergslag för
förlust genom vissa räntors indragning eller förvandling».

Da, enligt hvad Statskontoret uti underdånig skrifvelse den 13
sistlidne December upplyst, de räntor, för hvilken indragning ersättning
sålunda blitvit Sala bergslag beviljad, finnas inbegripna uti det belopp
åt. 3,586 kronor 39 öre, hvilket är under nu förevarande anslagstitel
uti kolumnen för indelt ränta och ersättning för indragna räntor uti
innevarande års riksstat uppfördt, torde sistberörcla belopp böra i motsvarande
mån minskas; och hemställer jag således om nådig framställning
till Riksdagen

att minska det under denna anslagstitel uppförda ränteanslaget
med ett belopp, motsvarande värdet af de från Sala bergslag indragna
jordeboks- och mantalsdagsverken af vissa socknar, eller 3,524 kronor
41 öre, såsom följd hvaraf berörda räuteanslag skulle från 3,586 kronor
39 öre nedgå till 61 kronor 98 öre.

Bil. N:o 5 a. till Kowjl. Majds Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverk# 1878.i

Vidare tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i enlighet med
hvad under sistlidne och flera föregående år egt rum föreslå Riksdagen
att under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill
hörande skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1879
fortsätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma ar anvisa ett belopp
af 14,000 kronor att till Brukssocietetens Fullmäktige i Jernkontoret
utbetalas.

I fråga om anslaget till

17:o Fiskerinäringens understöd
yttrade Departements-Chefen:

Sedan, af anledning protokollet öfver Civilärenden för den 8 Januari
1877 närmare utvisar, Eders Kongl. Maj:t i nåder föreslagit senast
församlade Riksdag att, på det Eders Kongl. Maj:t matte komma
i tillfälle anvisa årliga bidrag till aflöning åt fiskeritillsyningsmän och
fiskodlingsinstruktörer vid de större och vigtigare vattendragen och
sjöarne å orter inom riket, för hvilka stadgar om fiskets skydd och
ändamålsenliga bedrifvande blifvit faststälda, bevilja och ställa till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 20,000 kronor, har Riksdagen
enligt underdånig skrifvelse den 22 Maj 1877 väl icke beviljat det
ifrågasatta anslaget, men tillkännagifvit att, enär ärendet ansages kräfva
ytterligare utredning, det synts Riksdagen mest ändamålsenligt, om
Eders Kongl. Maj:t, efter det vederbörande landsting och hushållningssällskap
fått tillfälle att sig yttra, huruvida de ansåge åtgärder i angifna
hänseenden vara af behofvet påkallade samt vore villiga att dertill
lemna bidrag, i nåder täcktes, derest i följd af sålunda inkommande
yttranden anledning dertill förefunnes, till en blifvande Riksdag göra
förnyad framställning i ämnet.

Vid underdånig föredragning den 1 Juni 1877 af Riksdagens berörda
skrifvelse behagade Eders Kongl. Maj:t i nåder förordna, att
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtlige län skulle
infordra vederbörande landstings och hushållningssällskaps yttranden,
om och i hvad mån de vore villige att till aflöning åt fiskeritillsyningsmän
och fiskodlingsinstruktörer inom dess område lemna bidrag samt

Bil. No 5 a. till Kongl. Majds Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

med dessa Yttranden jemte eget underdådigt utlåtande före den 1 November
samma år till Eders Kong]. Maj:t inkomma, Och sedan samtlige
dessa yttranden och utlåtanden inkommit, hafva de varit öfverlemnade
till Fiskeriintendenten, som i anledning deraf den 24 sistlidne
December afgifvit infordrad! yttrande.

Innan jag öfvergår till en redogörelse för hvad af bemälde Intendent
blifvit anfördt och hemstäldt, torde först böra i korthet anmärkas
hurusom af de från orterna inkomna handlingar hufvudsakligen
inh emfas:

att 20 landsting dels bestämdt uttalat sig för nyttan och nödvändigheten
af fiskeritillsyningsmäns eller fiskodlingsinstruktörers anställande
samt behofvet af statsanslags anvisande derför, dels för ändamålet
anslagit årliga penningebidrag och derigenom visat sig inse och
behjerta vigten och behofvet af de i berörda hänseende föreslagna åtgärder
till fiskerinäringens fromma;

att, af öfriga landsting, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och
Bohus läns ansett sig icke behöfva för ändamålet bevilja penningemedel,
då dessa läns hushållningssällskap egde tillgångar och redan
vidtagit anordningar i den angifna riktningen;

att 14 landsting beviljat penningebidrag för det ifrågasatta ändamålet,
till följande belopp, nemligen:

Stockholms läns » årligen ........................................... kronor

Södermanlands läns » »

Kalmar läns Södra » »

Gotlands läns för hvarje af åren 1879, 1880 o. 1881 »

Blekinge läns för år 1878 ................................................ »

Elfsbords läns årligen........................................................ »

Skaraborgs läns » »

Wermlands läns » »

Orehro läns för 5 år ......................................................... »

Westmanlands läns för hvarje af åren 1877, 1878

och 1879 ....................................................................... »

Gefleborgs läns årligen................................................ »

Westernorrlands läns » »

Jemtlands läns » »

Westerbottens läns för hvarje af åren 1876, 1877

och 1878 ............................1........................................... >,

500

2,000

500

750

1,000

1,333

2,000

3.000

1.000

4,000

750

300

400:

tillsammans kronor 17,833: 33;

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

att 22 hushålningssällskap ansett anställandet af fiskeritillsyningsmän
och fiskodlingsinstruktörer vara af den betydande vigt, att sällskapen
för detta ändamåls vinnande anvisat penningebidrag till nedannämnda
belopp, nemligen:

Stockholms läns årligen ............................................ kronor

Upsala läns
Södermanlands läns
Östergötlands läns

Jönköpings läns för år 1878............................................. »

Kronobergs läns
Kalmar läns Södra

Gotlands läns » »

Blekinge läns » »

Kristianstads läns » »

Malmöhus läns » »

årligen
»

årligen

Elfsborgs läns Norra » »

» » Södra » »

Skaraborgs läns » »

Wermlands läns » »

Örebro läns » »

Westmanlands läns » »

Kopparbergs läns för år 1878......................................... »

Gefleborgs läns årligen .................. »

Westernorrlands läns )> »

Jemtlands läns för 5 år» ............................................. »

Westerbottens läns för år 1878.

300

500

1,000

300

500

1,000

500

400

1,000

800

1,200

1,000

500

3,000

3.000

1.000
1,000
1,500

750

500

300

500

tillsammans kronor 20,550

att af öfrige hushållningssällskap, hvillca ej anvisat särskilda anslag
för ändamålet, Hallands samt Göteborgs och Bolms läns sett sig
i stånd att genom hittills årligen erhållna statsbidrag, egna tillgångar
och enskilde personers tillskott, nöjaktigt ordna förevarande angelägenhet
inom sina områden hvaremot Norrbottens läns hushållningssällskap
förklarat sig af brist på medel A’ara urståndsätta att derför
lemna bidrag;

att 19 af rikets läns styrelser vitsordat behofvet af fiskeritillsyningsmän
tillsättande eller framhållit nödvändigheten af statsanslags
anvisande för ändamålet samt att åtskillige bland dessa länsstyrelser
genom att skildra det tillstånd, hvari fiskerinäringen inom länen sig
befunne, och de omständigheter, som hämmande inverkade på den -

Hd. No o a. till Kong!. Maj-.ts Nåd. Prop. No 7, om Statsverket, 1878. 97

sammas föikofran, gifvit kraftiga skäl för de ifrågasatta anordningarnes
införande; ö

att för närvarande genom uppgjorda kontrakt vid vissa kronofiskens
utarrendering sammanlagdt 3,600 kronor årligen erhållits för
aflöning af tillsyningsman vid vissa laxfisken och att dessutom för
samma ändamål nu utginge 10,560 kronor, utgifna af enskilde fiskeegare,
samt

att de penningebelopp, som för de ifrågasatta åtgärdernas genomförande
inom de särskilda länen begärts såsom statsbidrag, belöpte sig
till en summa af 28,350 kronor; börande dock härvid märkas att vissa
läns myndigheter, som förklarat sig önska slikt bidrag, inskränkt sig
dertill utan att angifva något visst belopp.

Under förutsättning att på grund af hvad sålunda förekommit förnyad
nådig framställning i ämnet blefve gjord hos innevarande års
Riksdag, desto heldre, ^ som, i fall icke statsbidrag från och med år
1879 kunde för ändamålet påräknas, vissa af de inom länen beviljade
anslag antingen konime att indragas eller ock icke kunde göras fruktbärande,
har Fiskeriintendenten ansett sig böra, med ledning af de
från länen inkomna yttranden, uppgöra beräkning öfver de belopp
som af statsmedel blefve behöfliga för de nu ifrågasatta åtgärdernas
genomförande inom riket i sin helhet, samt i sammanhang dermed
närmare angifva arten och beskaffenheten af den verksamhet, som borde
vara förenad med de af honom föreslagna befattningar, äfvensom graaen
af det kunskapsmått, som de särskilda befattningarnes innehafvare
borde besitta samt den aflöning, som till följd deraf skäligen torde
hora för dylika befattningar afses.

Verkstalda undersökningar och meddelade upplysningar i ämnet
både ovedersägligen ådagalagt, dels att laxfiskeriernas aftagande förnämligast
berott på oloflig fångst af lekande lax under höstetiden, då
fiskarten uppeholle sig i elfvarnes bussar för att derstädes lägga sin
afvel, äfvensom . på _ obehörig fångst af laxyngel och unglax, dels att
sådan numera vid rikets. vigtigaste laxförande elfvar förbjuden fångst
under hösten nära nog vid alla elfvar utöfvades nattetid medelst s. k.
justrmg och hvarjehanda andra dermed likartade fångstsätt; ochTdet
gafves icke något annat medel att hindra omförmälda för laxfiskeriernas
beställd och tillväxt förderfliga förhållanden än genom anställande af
särskilda vakter for jemförelsevis mindre elfsträckor. Dessa vakter
b?rre. fornam%ast hafva till åliggande att under en till två månader
pa hosten patrullera långs laxens lekplatser, derigenom förhindra oloflig
Bill. Ull Riks cl. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

98 Bil. N:o 5 a till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket IBIS. 1

och skadlig fångst samt derjemte genom bruklig fiskredskaps besigtning
förvissa sig om att under tillåten fisketid fångst endast utöfvades
med laglig redskap. Då de Hosta af dessa tillsyningsman eller vakter,
som icke behöfde tillse och sköta särskilda laxodlingsanstalter, ej finge
sig anförtrodd någon särskild öfveruppsigt öfver de andres verksamhet,
ej heller behöfde vidkännas några resekostnader eller vara i besittning
af särskilda yrkeskunskaper, och skulle tjenstgöra endast under en
jemförelsevis kort tid, kunde härför pålitligt och dugligt folk otvifvelaktigt
erhållas, der de vore af behofvet påkallade, för jemförelsevis
mindre arfvodesbelopp. Andra åter, hvilka borde åläggas att, jemte
de förtroendemän, som af laxfiskeegarne vid de särskilda elfvarne torde
böra utses, vaka öfver öfrige vakters tjenstgöring och tillika sköta
fiskodlingsanstalter, måste erhålla eu något högre aflöning. Med afseende
härå och af i öfrigt uppgifna anledningar ansåge Fiskeriintendenten
sig icke kunna eller böra föreslå att, lör åvägabringande af en
verksam och fruktbärande tillsyn vid rikets vigtigaste laxförande elfvor,
anvisades synnerligen mindre belopp af statsmedel, än han, enligt hvad
åberopade protokoll öfver Civilärenden för den 8 Januari 1877 utvisar,
redan då angifvit, hvadan i beräkningen häröfver upptagits hufvudsakligen
enahanda belopp, som i .samma protokoll angifvits och hvilka
endast i ringa mån blifvit förändrade med anledning af dels do nu
afgifna yttrandena och dels under år 1877 uppdagade förhållanden.

Hvad åter beträffade den verksamhet, som kunde och borde bestämmas
för de föreslagna fiskeri-tillsyningsmännen eller instruktörerne
vid insjö- och skår gård,afskena, skulle, så vida vid rikets samtliga in sjöoch
skärgård sfisken borde anställas eu så talrik, af allmänna medel
aflönad tillsyningsmannakorps, att denna ensam blefvc tillräcklig att
fullt nöjaktigt hålla uppsigt deröfver, att inga olagligheter beginges
eller skadliga fiskesätt någon gång brukades, härför otvifvelaktigt i
ett på sjöar och vidsträckta skärgårdar så rikt land, som vårt, fordras
vida större anslagsbelopp, än för sådant ändamål skäligen kunde i
fråga sättas vare sig af Staten eller länsmyndigheter; men hvad som
från det allmännas sida kunde och borde fordras vore, att sa väl Staten
som bemälda myndigheter mera än som hittills skett toge vård
om eu för landet så vigtig näringsgren. Sådant kunde icke lämpligare
åstadkommas, än genom att för vissa distrikt, der behofvet sa påkallade,
anställa fiskeri-tillsyningsmän eller fiskodlingsinstruktörer. Dessa
skulle hafva till hufvudsyfte dels att samverka med do icke aflönade
tillsyningsmän, som af kommunerna jemlikt nådiga kungörelsen den 8
November 1867 borde utses, dels ock verka såsom instruktörer i fiskodling,
fiskfångst in. in.

Bil. No 5 a. till Kong!. Majrts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Med kännedom derom att ej heller i fråga om skärgårds- och insjöfisket
det vore möjligt åvägabringa någon högre afkastning, så
framt ej genom lämpliga fredningsstadgar fiskarternas lek behörigen
skyddades och det späda ynglet sparades, samt med afseende derpå,
att någon nytta af fiskodlingsföretag icke kunde väntas vid vattendrag,
som egdes af flera personer, när den ene grannen vore i tillfälle att
fritt uppfånga till och med det fiskyngel, som den andre genom sparsamhetsåtgärder
eller konstmessig afvel framalstrade, vore lätt insedt
att åvägabringandet af en behörig tillämpning af lämpliga fredningsstadgar
utgjorde ett oeftergiflig^ vilkor äfven för insjö- och skärgårdsfiskenas
upphjelpande. Enär likväl förenämnda fisken mestadels utöfvades
af en befolkning, som hade jordbruk eller annat näringsfång
till hufvudsaklig sysselsättning och derföre icke hade tid eller funne
lönande att idka fiske annat än vid lektiderna, då detsamma med minsta
arbete gafvc största tillfälliga inkomsten, ehuruväl den framtida afkastning^!
derigenom undergräfdes, samt flertalet af den jordbrukande befolkningen
vanligen saknade behörig kunskap om sätten att tillgodogöra
sig fisktillgångarne mellan lektiderna äfvensom i sätten att genom
konstmessig afvel framkalla ökade fisktillgångar, så hade å ena sidan
hos den okunnigaste delen af befolkningen uppkommit en viss obenägenhet
för iakttagandet af de sparsamhetsregler, som genom särskilda
förordningar blifvit påbjudna, och å andra sidan någon konstmessig
odling af vanlig insjöfisk ej heller i någon nämnvärd mån inom
landet kommit till stånd. Den förra omständigheten åstadkomme emellertid,
att det icke voro möjligt att få behöflig!! fredningsstadgar behörigen
tillämpade, så framt icke från det allmännas sida särskilda
åtgärder derför vidtoges, desto heldre som mera tänkande och upplysta
fiskevattensegare ofta klagade deröfver, att genom deras sparsamhet
intet kunde åstadkommas, när andra fritt finge sköfla yngeltillgångarne,
i följd hvaraf äfven de förra nödgades, för att få någon
afkastning af sitt fiskevatten, tillgripa förödande fiskemetoder till dess
en bättre ordning blefvo allmänneligen införd! En sådan kunde dock
lätt nog och med jemförelsevis ringa kostnad åstadkommas genom tillsättande
för vissa vattensystem, landskapsdelar eller skärgårdsdistrikt
af ett måttligt antal tillsyningsmän eller fiskodlingsinstruktörer; varande
af Fiskeri-Intendenten uppgifvet hvad desse borde genom att under 2
till 6 månader, allt eftersom olika förhållanden med fisket i skilda
landsdelar kräfde, vara i verksamhet, kunna medhinna.

I fråga om graden af det kunskapsmått, som skäligen torde böra
fordras af de tillsyningsmän, som för insjö- och skärgårdsfisket an -

100 Bil. No 5 a. till Kong! Maj;ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

toges, ansåge Fiskeri-Intenten fullt tillräckligt, om desse vore i besittning
af den allmänna bildning, som fordrades af dugliga rättare
eller skogvaktare och derjemte innehade nöjaktiga insigter i fiskodling
och fiskets praktiska utöfning; då deremot de personer, som skulle
verka såsom inspektörer öfver de andras tjenstgöring, borde vara i
besittning af något högre yrkesinsigter. Till sådana platser borde
följaktligen väljas endast de personer, som jemte det de vore kända
för ordning och pålitlighet i sina åligganden, äfven någon längre tid
sysselsatt sig med fiskeriväsendet och vore nöjaktigt hemmastadda i
hvad dertill hörde.

Om emellertid i betraktande toges den inskränkta tjenstgöringstid,
som borde kräfvas af vanlige fiskeritillsyningsmän, dels den omständigheten
att till dugliga sådana kunde antagas pålitliga personer
af allmogeklassen, helst fiskare, som erhållit eller under år 1878 kunde
förvärfva den yrkeskunnighet, som för i fråga varande sysslors fullgörande
måste erfordras, vore antagligt, att man skulle kunna erhålla personer,
som vore villige att fullgöra dessa befattningar mot erhållande i allmänhet
af ett årligt arfvode af 600 kronor, resekostnadsersättning inberäknad.
För dem, som finge sig anförtrodda vare sig en mera ansträngande
sysselsättning inom vidsträcktare distrikt eller en öfverordnad
verksamhet, torde detta arfvode böra efter omständigheterna höjas.

Med fasthållande af ofvan uttalade åsigter rörande de i fråga satta
fiskeritillsyningsmännens verksamhet, aflöning m. m. och med behörig
hänsyn dels till vigten och beskaffenheten af de fiskerier, som inom de
särskilda länen bedrefves och för hvilkas befordran särskilda åtgärder
af angifven art vore af behofvet påkallade, dels ock till de anslag, som inom
de särskilda länen^ blifvit för i fråga varande ändamål anvisade, hade
Fiskeri-Intendenten nppgjort följande beräkning af det bidrag utaf
statsmedel, som kunde blifva erforderligt för ifrågavarande angelägenhets
ordnande inom riket utöfver de af landsting, hushållningssällskap
eller enskilde personer anvisade anslag:

Arfvoden till
Fiskeritillsy-
ningsmän och	Statsbidrag
fiskodlingsin-	dertill.
s traktorer
m. m.
................. 600: —
.................. 600: —
Transport 1,200: —

i Stockholms län; för

Insjöfisket i Mälaren, 1 distrikt
Dito i Roslagens härad 1 d:o ...

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878. 101

Transport 1,200: —

Fisket i länets inre skärgård ................................. 700: —

1,900: —

hvarifrån afgå landstingets och hushållningssällskapets
anslag .................. 800: —

i Upsala län för

a) Laxfisket i Dalelfven, Elfkarleby område, 2

distrikt............................. 1,500: —

Hyttö-Gysinge 1 distrikt ................................... 150: —

b) Insjöfisket i Mälaren, .......................................... 600: —

2,250: —

hvarifrån afgå anslag af Hushållningssällskap och

af kronofiske .......................................................... 2,000: —

i Södermanlands län för

Skärgårdsfisket, 1 distrikt ....... 600: —

Insjöfisket inom länet, 2 d:o.................................... 1,200: —

D:o i Hjelmaren med Eskilstuna å, 1 distrikt......... 600: —

D:o i Mälaren ............................................................. 600: —

En öfvertillsyningsman för länet samt hela

Mälaren och Hjelmaren .................................... 2,000: —

5,000: —

hvarifrån afgå Landstings och Hushållningssällskaps
anslag ........................................................... 3,000: —

i Östergötlands län för

Skärgårdsfisket, 1 distrikt ....................................... 600: —

a) Laxfisket i Motalaström, Norrköpings distrikt 1,000: —

Glan till Roxen, 1 distrikt ................................. 50: —

Roxen till Boren, 1 distrikt................................. 50: —

Motala—Vettern, d:o................................................ 150: —

b) Insjöfisket, 1 distrikt........................................... 600: —

2,450: —

hvarifrån afgå anslag af Hushållningssällskap

och enskild person ............................................... 1,300: —

1,100: —

250: —

2,000: —

1,150: —
4,500: —

Transport

102

Bil. N:o 5 a. till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. N:o /, om Statsverket 1878.

Transport

i Jönköpings län för

Insjöfisket, 2 distrikt................................................... 1,200: —

hvarifrån afgår Hushållningssällskapets anslag 500: —

4,500:

700:

i Kronobergs län för

Insjöfisket, 3 distrikt ............................................. 1,800: —

särskildt arfvode för en af distriktstillsyningsmännen,
som borde tjentgöra såsom öfvertillsyningsman
inom Kronobergs och Jönköpings
län .............................................................. 600: —

2,400: —

hvarifrån afgår Hushållningssällskapets anslag 1,000: —

i Kalmar län för

Skärgårdsfisket, 2 distrikt ....................................... 1,200: —

Insjöfisket, 2 d:o ......................................................... 1,200: —

Laxfisket i Emån: Emån—Ilyngen, 3 distrikt... 150: —■

2,550: —

hvarifrån afgå Landstings och Hushållningssällskaps
bidrag ......................................................... 1,000: —

i Gotlands län för

en tillsyningsman för hela länet, som tillika

borde undervisa i förbättrade fiskemetoder,

fiskberedning, fiskodling m. m............................... 2,000: --

hvarifrån afgå Landstings och Hushållningssällskaps
anslag .................................................... 1,150: —

1,400:

1,550:

850:

i Blekinge län

öfvervakas skärgårdsfisket för närvarande af 9

tillsyningsman, till hvilka lön utgår med ...... 2,000: —

Till löneförbättring åt dessa samt till arfvode
åt en öfvertillsyningsman för länet, som tilllika
borde tjenstgöra vid insjöfisket .............. 1,000: —

Transport 3,000: —

9,000:

Bil. N:o 5 a. till Konrjl. Mqj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

Transport 3,000: — 9,000:

Laxfisket i Mörrums-elfven, tillsyn........................ 1,500: —

För odlingsanstaltens vård...................................... 500: —

hvarifrån afgå anslag af Landsting, Hushållningssällskap
och Kronofiske.............................. 3,500: —

i Kristianstads län

öfvervakas skärgårdsfisket för närvarande af

8 tillsyningsman, aflönade med .......................

Arfvode åt en instruktör för insjöfisket, tillika

öfvertillsyningsman för länet ...........................

Laxfisket i Rönne å, 2 distrikt ..............................

hvarifrån afgår Hushållningssällskapets anslag.,.
i Malmöhus län

öfvervakas skärgårdsfisket för närvarande af
10 tillsyningsman, hvilkas lön utgår med ...
Arfvode åt en öfver-tillsyningsman, tillika instruktör
för insjöfisket.......................................

hvarifrån afgår Hushållningssällskapets anslag
i Hallands län

öfvervakas laxfisket i länets 3:ne elfvar, Viskan,
Ätran och Lagan af tillsyningsmän, aflönade
af enskildte personer under år 1876 med tillsammans
7,940 kronor, men då desse förklarat
sig icke dermed vilja fortfara, så framt ej
tillika bidrag af statsmedel erhölles, upptoges
här:

Laxfisket i Laga-ån:

4 tillsyningsmän .............................................

JD:o i Åtra-ån:

Från utloppet till Yngersfors 4 distrikt......

D:o i Wiskaån:

800: —

1,000: —

400: —

2,200: —

800: —

1,400:

1,200: —

1,000: —

2,200:^—

1,200: —

1:000:

1,500: —
1,500: —

- 12,900:

Transport 3,000:

104 Bil. No 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

Transport

Utloppet Kungsforsen, 4 distrikt..................

D:o i Nissa-ån:

Utloppet — gränsen mot Jönköpings län, 6
distrikt..............................................................

hvarifrån afgår utlofvadt bidrag af enskild person
för Nissa-ån.....................................................

i Elfsborgs län för

Fisket i Wenern, 2 distrikt.......................................

Insjöfisket, 3 d:o .......................................

Arfvode till en af de sistnämnde såsom tillika

öfvertillsyningsman ..............................................

Laxfisket i Gröta eif vid och ofvan Trollhättan,
2 distrikt ...............................................................

hvarifrån afgå anslag af Landsting och Hushållningssällskap
.....................................................

i Skaraborgs län för

Fisket i Wenern, 5 distrikt ....................................

Insjöfisket i länet, 1 d:o ...................................

Laxfisket i Gullspångs-elfven, 1 d:o.....................

En öfvertillsyningsman för länet, inberälmadt
båtlega m. m............................................................

hvarifrån afgå anslag af Landsting och Hushållningssällskap
....................................................

i Wermlands län för

Insjöfisket, 7 distrikt ...................................

Fisket i Wenern, 3 d:o ...................................

En öfvertillsyningsman .............................................

Laxfisket i Klarelfven:

Utloppet till Carlstad, 1 distrikt...............

Carlstad—Dejefors, 2 d:o ...............

Transport

3,000:	—
1,000:	—
1,000:	_
5,000:	—
500:	—
1,200:
1,800:	—
600:	—
600:	—
4,200	—
2,833	33
3,000
600	—
600	—
2,000	—
6,200	—
5,000	—
3,600
1,800	—
1,500	—
400	_
400	—
7,700	—

12,900: —

4,500: —

1,366: 67.

1,200: —

19,966: 67.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

105

Transport

Munkfors, 1 distrikt ..............

Munkfors—Riksgränsen, 4 eko ...............

hvarifrån afgå anslag af Landsting och Hushållningssällskap
......................................................

i Örebro län för

Fisket i Hjelmaren, 1 distrikt..............................

Insjöfisket, 5 d:o ..............................

Laxfisket i Letelfven, 3 d:o ........................:.....

hvarifrån afgå anslag af Landsting och Hushållningssällskap
....................................................

i Westmanlands län

kommer fiskevården från och med år 1878 att
liandhafvas af 4 fiskodlingsinstruktörer, Indika
tillika skola tjenstgöra såsom fiskeri-tillsy ningsmän

vid. insjöfisket.......................................

För fisket i Mälaren äro sedan år 1872 tillsatte
4 tillsyningsmän, hvilkas aflöning nu utgår

med..............................................................................

Förhöjning i arfvodena åt desse .......................

öfvertillsyn för länet jemte Örebro län...............

hvarifrån afgå. anslag i af Landsting och Hushållningssällskap
.....................................................

i Kopparbergs län för

Insjöfisket, 4 distrikt ................................................

Laxfisket i Dalelfven ...............................................

hvarifrån afgår Håshållningssällskapets anslag...

i Gejleborgs län för

Skärgårdsfisket, 1 distrikt .......................................

Insjöfisket, 2 d:o .......................................

Transport

Bill. till Biksd. Prat. 1878. 1 Samt. 1 Ajd.

7,700	— 19,966: 67
100	—
800	—
8,600	—
6,000: — 2.600: —-
1,000
3,000	—
900	—
4,900	—-
2,000	— 2,900: —
4,000: —
200
800	—
1,000	—
6,000	—
5,000: — ! .000: —
2,400
1,500	—
3,900	—
1,500	~ 2,400: —
1,000	_
1,200	—
2,200	: -- 28,866: 67
	14

106 Bil. No 5 a. till Rongl. Maj:ts Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

Transport 2,200: —

Laxfisket i Ljusne eif:

Utloppet till Bergviken,	3 distrikt ...........	300	—
Bollnäs,	1 d:o ............	100	—
Arbråströmmen,	1 d:o ...........	100	—-
Eda och Edinge,	1 d:o ...........	50	—
Ljusdal,	1 d:o ............	100	—
Färila,	1 d:o ............	100	—
Loforsen, Woxnagrenen,	1 d:o ..........	50	—
4 d:o ............	200	—
arifrån afgå anslag af Landsting och Hus-hållningssällskap ....................................................	3,200 1,500

28,866: 67.

1,700: —

i Westernorrlands län för

Skärgårdsfisket, 1 tillsyningsman, tillika tjenst -

görande som. öfvertillsyningsman .....................	1,000	—
Insjöfisket, 3 distrikt ......			1,800	—
Laxfisket i Njurunda eif: Uingersjöfors,	1	distrikt.....................	50	_
Dingersjö —Marmen,	2	d:o ....................	200	—
Matfors—Stödesj ön,	2	d:o .....................	200	—
Hammerforsen,	]	'' d:o .....................	50	—
Edsforsen,	1	d:o ....................	50	—
Fliströmmen,	1	d:o .....................	100	—
Narströmmen,	1	d:o ....................	100	—
Odeströmmen,	1	d:o .....................	100	—
D:o i Indalselfven ............			550	—
»Ångermanelfven.........			800	—
hvarifrån afgå anslag af hållningssällskap...........	Landsting och Hus-	5,000 800

4,200: —

i Jemtlands län för

Insjöfisket........................................................................ 1,200: —

En öfvertillsyningsman ........................................... 1,000: —

2,200: —

Transport 2,200:

34,766: 67.

Bil. N:o 5 a. till Kong! Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

107

Transport 2,200: —

hvarifrån afgå anslag af Landsting och Hushållningssällskap
...................................................... 600: —

i Westerbotlens län för

Skärgårdsfisket, 1 distrikt		600	—
Insjöfisket, 2 d:o		1,200: —
Laxfisket i Umeå eif:
Holmsunds distrikt.......		100	_
Baggböle—Norrfors, 2	distrikt....................	200	—
Windelelfven, 2	d:o ....................	200	—
Norrfors—Fällforsen, 2	d:o .....................	200	_
D:o i Skellefteå eif:
Qvistforsen, 1	d:o .....................	100	—
Medlet, 1	d:o .....................	100	—
Krångforsen, 1	d:o .....................	100	—
D:o i Byske eif......................		200	—
D:o i Åby eif......................... hvarifrån afgå anslag af	Landsting, Hushåll-	100 3,100	-—

ningssällskap och kronofiske!! .......................... 1,200: —

i Norrbottens län för

Skärgårdsfisket, 2	distrikt ..............	1,200: —
Laxfisket i Piteå eif:
Arnemarksforsen, 1	d:o ...............	50	—
Sikforsen, 1	d:o ...............	100	—
Sikforsen—Fällforsen, 4	d:o ...............	400	—
D:o i Luleå eif:
Gäddvik, 1	d:o ..............	50	—
Hedensfors, 1	d:o ...............	100	—
Edefors, 1	d:o ..............	100	—
Svartlå, 1	d:o ...............	50	—
Edefors—Storbacken, 4	d:o ...............	200	_
Storbacken--Jockmock, 4	d:o ...............	250	_
D:o i Roneå eif:
Ronforsen...........................		100	_
Prestholmsforsen .............		50	—
Osby—Korpforsen ..........	Transport	100 2,750:	—

34,766: 67.
1,600: —''

1,900: —

38,266: 67.

108 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Majfa Nåd. Prop. N:o 1, om Stafcverket 1878.

Transport

Laxfisket i Roneå eif:

Hvalfträsk—Hällforsen, 2 distrikt ..............

Hällforsen—Mordselby, 2 d:o ..............

D:o i Kalix eif:

Utloppet till Månsbyn......................................

Långforsen—Kamlungeforsen, 3 distrikt......

Forsby.............................................,......................

Öfver-Möjan ........................................................

Wannäs ..............................................................

Bränna—Rödupp ..............................................

Rödupp —Jockfatlet..........................................

Laxfisket i Torneå eif.............................................

Fn öfvertillsyningsman för Wester- och Norrbottens
län, som med hänsigt till vidsträckta
och kostsamma resor skulle erhålla

hvarifrån afgå anslag af kronofisken och enskilda
fiskeegare ................................................

2,750: — 38,266: 67.

200: —

150

300

100

300

150

1,500

2,500:

8,350:

1,780:

6,570: —

Summa kronor 44,836: 67.

Af detta belopp utgjorde 18,320 kronor behöflig! tillskott för laxfiskeriernas
behof, sedan derför från kronofisken och enskilde personer
anvisade medel, tillhopa 6,580 kronor, blifvit fråndragna.

De aflöningsförmåner in. m., som Fiskeriintendenten i beräkningen
af erforderliga medel upptagit för en del tillsyningsmän och instruktörer
för insjö- och skärgårdsfisket, vore vida mindre, än en del länsmyndigheter
syntes hafva antagit blifva derför nödiga. Dessa myndigheter
hade vid sina beräkningar utgått från den synpunkten, att till
ifrågavarande sysslors bestridande erfordrades män med jemförelsevis
högre bildning; men då Fiskeriintendenten ansett pålitlige män af den
egentliga fiskareklassen, som erhållit nödiga specialkunskaper och sjelfva
kunde praktiskt utföra och leda de företag, hvilkas åvägabringande
borde vara deras hufvudarbete, i allmänhet kunna fördelaktigast, åtminstone
der någon öfverordnad verksamhet icke komine i fråga, såsom
fiskeritillsyningsmän användas, så hade Fiskeriintendenten, med
afseende jemväl derå att tillsyningsmännen kunde vara lediga en stor
del af året och då skaffa sig andra inkomster, antagit, att fullt dugliga
personer borde kunna anskaffas till de ifrågasatta sysslornas bestridande
mot erhållande af de löneförmåner, som Fiskeriintendenten be -

109

Bil. No 5 a. till Konjl. MaJ:k Nåd. Trop. No 1, om Statsverkd 1878.

räknat. Med kännedom derjemte om det intresse för denna angelägenhet,
som vore inom landet rådande, och hvilken otvetydigt gifvit
sig tillkänna i de från orterna ingångna utlåtanden och yttranden, och
då häraf antagas kunde, att ytterligare bidrag, om så för någon ort
skulle erfordras, otvifvelaktigt kunde från länsmyndigheterna erhållas,
synnerligast från de Landsting, som vidgått ärendets vigt, men för
närvarande ej ansett sig kunna derför anvisa medel, vore Fiskeriintendenten
förvissad derom att, så framt ett årligt anslag af 45,000 kronor
för det ifrågavarande ändamålet stäldes till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,
detta anslag också blefve fullt tillräckligt, samt att någon förhöjning
i detsamma, åtminstone icke i den närmaste framtiden, torde
behöfva komma i fråga.

Slutligen har liskeriintendenten, jemte förmälan, att i landet för
närvarande redan funnes flera personer, som förut egde kännedom om
fiskodling och fiske och Indika otvifvelaktigt dels redan vore, dels efter
genomgående af ytterligare en undervisningskurs torde befinnas fullt
lämplige att öfvertaga de ifrågasatta befattningarne, gifvit tillkänna, att
f iskeriintendenten varit betänkt på att för de senares ytterligare utbildning
samt för att kunna bibringa eu del fiskodlare och fiskare, Indika
inom de särskilda länen kunde blifva utsedde till fiskeritillsyningsmän
och fiskodlingsinstruktörer, nödig kännedom om fiskfångst och hvad
dertill hörer, under år 1878 anordna två undervisningsanstalter i förenämnda
ämnen, hvaraf en skulle förläggas i Norrland och en i mellersta
Sverige. ■

Statens pligt att, då andra näringar i mer eller mindre mån från
det allmännas sida medelbart eller omedelbart befrämjas, icke lemna
den för hela landet vigtiga fiskerinäringen utan understöd har länge
vant af såväl Konung som Riksdag erkänd, hvarom de under de senare
årtiondena för ändamålet beviljade anslag och vidtagna förfoganden
bära vittne, äfven om medgifvas måste, att, då hela det för »fiskerinäringens
understöd)) beviljade anslag uppgår till endast 18,600 kronor,
dermed ingalunda kan uträttas allt hvad af staten skäligen må fordras.
Visserligen biföll Riksdagen icke Eders Kongl. Maj:ts sistlidna år gjorda
framställning att, på. det Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle
anvisa årliga bidrag till aflöning åt fiskeritillsyningsmän och fiskodlingsinstruktörer
vid de större och vigtigare vattendragen och sjöarna å
orter inom riket, för Indika stadgar om fiskets skydd och ändamåls -

ilo

Bil. N:o <5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

enliga bedrifvande blifvit faststälda, höja omförmälda anslag med 20,000
kronor; men Riksdagens skrifvelse i ämnet gifver tydligt vid handen,
att Riksdagen icke ansett staten böra undandraga sig att understödja
sådana åtgärder, genom hvilka verkligt gagn för fiskerinäringen kunde -vinnas, och icke heller obetingadt förkastat det förslag, som i sådant
hänseende blifvit framstäldt, utan endast önskat, att, innan beslut derom
fattades, fullständigare utredning måtte genom Landstingens och
Hushållningssällskapens hörande åstadkommas.

Då nu icke allenast landstingen och hushållningssällskapen, utan
äfven Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nästan enhälligt uttalat
sig för vidtagande af åtgärder i antydda hänseenden, tvekar jag icke
att, under åberopande i öfrigt af mitt anförande i ämnet till Statsrådsprotokollet
den 8 Januari 1877, ånyo derå påkalla Eders Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet. Jag anser mig hafva desto större skäl härtill,
som ej mindre förutnämnda utlåtanden samt deri lemnade upplysningar
om fiskeväsendets tillstånd inom de olika orterna och de för fiskets
förkofran vidtagna anordningar, än äfven den fullständigare utredning,
som nu af Fiskeriintendenten åstadkommits, stärkt min öfvertygelse om
beliofvet att från statens sida vidtaga ytterligare åtgärder för ifrågavarande
näringsgrens understödjande och möjligheten att, så fullständigt
som under för handen varande förhållanden låter sig göra, vinna
det åsyftade målet på den väg, som förut blifvit föreslagen.

Att tillsyn eller vakthållning vid de vigtigare laxförande vattendragen
inom riket är behöflig torde ingen vilja förneka; och att staten,
då dess fåtalig^ polistjänstemän omöjligen kunna förekomma eller beifra
alla de ingrepp i statens eller enskildes eganderätt, som i saknad af
tillsyn eller vakthållning ständigt förekomma genom olofligt eller otillbörligt
fiskande, skäligen bör i någon mån bidraga till bestridandet af
kostnaden för sådan tillsyn eller vakthållning, lärer ej heller kunna med
fog bestridas. Af samma skäl skulle kunna ifrågasättas, att staten
jemväl borde deltaga i kostnaden för uppsigt vid de vigtigare insjöoch
skärgårdsfiskena. Då en fullständig uppsigt emellertid icke skulle
kunna utan alltför betydande kostnader anordnas, har man i afseende
å dessa fisken måst inskränka sig till förslaget om anställande af ett
mindre antal tillsyningsmän, af hvilka åtminstone en stor del borde
verka jemväl i egenskap af fiskodlingsinstruktörer. Emot detta förslag,
såvidt dermed afses anordnande af tillsyn, har af ett landsting blifvit
anmärkt, att, då de särskilda fiskesstadgandena icke alla vore lämpliga
och affattade med behörig kännedom om hvarje orts egendomliga förhållanden,
skäl skulle saknas aft antaga tillsyningsmän för öfverva -

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Bi ad. Prop. N:n 1, om Statsverket 1878.

kande af sådana stadgars efterlefnad. Visserligen kan det vara en
möjlighet, att undantagsvis någon gång mindre lämpliga bestämmelser
kommit att, till följd af brist på kännedom om en orts egendomliga
förhållanden, inflyta uti faststälda fiskes stadgar; men jag tillåter mig
härvid fästa uppmärksamhet derå, att just genom tillsyningsmäns anställande
sådana ofrivilliga misstag borde kunna i väsendtlig mån förekommas
och afhjelpas. Dessa tillsyningsman, hvilka enhvar inom sin
ort skulle vara i ständig beröring med den fiskeidkande befolkningen,
höra nemligen kunna förvärfva noggrann kännedom om fiskarternas
lek i denna orts olika vattendrag och andra förhållanden, som vid fiskesstadgars
utfärdande böra tagas i betraktande, samt kunna således tillhandagå
Fiskeriintendenten och hans båda Assistenter med värderika
och på sakkännedom grundade upplysningar i afseende å de förslag
till fiskesstadgar, som af dem utarbetas och oftast tjena till ledning för
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut i dylika frågor.

Nyttan och behofvet af undervisning rörande fiskodling lärer vara
allmänt erkänd, hvaremot i afseende å förslaget om anställande af fl skodlingsinstruktörer
den farhåga uttalats, att tillgång å härtill lämplige
personer skulle komma att saknas. De af Fiskeriintendenten meddelade
upplysningar torde dock undanrödja denna farhåga; och det lärer
dessutom icke kunna betviflas, att, om medel anvisas till aflöning för
undervisning i fiskodling, personer, som hafva håg och fallenhet för
sådan sysselsättning, också skola egna sig deråt, hvilket deremot ej
kan förutsättas så länge ingen utsigt finnes att genom dylik verksamhet
kunna bereda sig någon fördel.

De åsigter, Fiskeriintendenten uttalat angående sättet för genomförande
af de utaf honom föreslagna anordningar äfvensom beträffande
fordringarna å personer, hvilka anställas som tillsyningsmän och fiskodlingsinstrulctörer,
samt godtgörelson till dem, gifva mig icke skäl till
någon hufvudsaklig anmärkning. Deremot kan jag icke i allo understödja
hans förslag i fråga om de belopp, hvarmed staten borde inom
hvarje län deltaga, och den på detta förslag grundade beräkningen af
den summa, som af statsmedel borde beviljas. Visserligen torde statens
bidrag icke böra bestämmas uteslutande med afseende å och i
förhållande till det belopp, som inom orten tillskjutes, men att å andra
sidan, såsom Fiskeriintendenten, utgå från den förutsättning, att staten
skulle, oansedt de större eller mindre uppoffringar, som landsting eller
hushållningssällskap velat för ändamålet underkasta sig, tillskjuta hvad
som brister i erforderligt belopp, synes ej vara lämpligt. För min del
håller jag före att, i öfverensstämmelse med de grundsatser, som

112

Bil. No 5 a, till Kongl. Maj:ts Nåd, Prop. No 1, om Statsverket 1878.

tillämpats vid fördelningen af de till befrämjande af husslöjder anvisade
medel, uti nu ifrågakomna hänseende bör tagas i betraktande dels
de särskilda länens större eller mindre behof att i följd af brist på
andra för ändamålet afsedda tillgångar undfå understöd af statsmedel,
dels fiskevattnens mängd och betydenhet samt de för fiskerinäringens
befrämjande gjorda uppoffringar, dels och beskaffenheten af de anordningar,
som inom olika län blifvit för berörda ändamål vidtagna.

Det möter naturligtvis stora svårigheter att noggrant beräkna det
belopp, hvartill det för ifrågavarande ändamål erforderliga statsanslag
bör bestämmas. Med ledning af de utaf Fiskeriintendenten lemnade
uppgifter anser jag emellertid ett belopp af 40,000 kronor böra blifva
tillräckligt; och hyser jag den säkra tillförsigt, att, om detta belopp
ställes till Eders Kongl. Maj:ts förfogande samt omsorgsfullt fördelas,
med iakttagande af de grundsatser, jag förordat, verkligt gagn för
fiskerinäringen derigenom skall kunna vinnas. För mitt förslag om
anslagets bestämmande till 40,000 kronor hemtar jag i öfrigt stöd af
den omständigheten att, enligt hvad förut blifvit omförmäldt, summan
af de belopp, som årligen för ifrågavarande ändamål tillskjutas af landsting
och hushållningssällskap inom län, från hvilka inkommit framställning
om statsbidrag, uppgår till 38,383 kronor 33 öre.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att, på det Eders Kongl. Maj:t
må komma i tillfälle anvisa årliga bidrag till godtgörelse åt fiskeritillsyningsmän
och fiskodlingsinstruktörer vid de större och vigtigare
vattendragen och sjöarna å orter inom riket, för hvilka stadgar om
fiskets skydd och ändamålsenliga bedrifvande blifvit faststälde, på ordinarie
stat bevilja och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande 40,000
kronor samt förty höja ordinarie anslaget »fiskerinäringens understöd))
från 18,600 kronor till 58,600 kronor.

Härefter anmälde Departements-Chefen, att beträffande alla de
ordinarie anslag, som uti Riksstaten för innevarande år funnes under
Sjette hufvudtiteln uppförda och icke här ofvan blifvit särskild!: nämnda,
anledning saknades att föreslå annan förändring, än att för jemnande
af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget »skrifmaterialer och expenser,
ved m. m.)) måtte höjas från 87,478 kronor 29 öre till 87,672 kronor
17 öre eller med 193 kronor 88 öre, så att, om hvad Departements-Chefen
hemstält blefve godkändt, slutsumman af ordinarie anslagen
å hufvudtiteln skulle komma att uppgå till 4,143,319 kronor 47 öre.

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majds. Nåd. Fröja. N:o 1, om Statsverket 1878. 113

Departements-Chefen yttrade härefter beträffande anslag:

18:o till aflöning åt Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden m. in.

»Uti Underdånig skrifvelse den 8 December nästlidet år har Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader hemstält:

a) att till aflöning åt Styrelsen och dess tjenstebiträden måtte för år 1879
anvisas enahanda belopp, som af Riksdagen blifvit för innevarande år,
i enlighet med Eders Kong!. Maj:ts framställning i ämnet, bestämda,
eller för:

Chefen.............................................................. Kr.

Byrå-Chefen............................................................

Kamreraren ............................................................

1 tekniskt biträde med benämning Förste

adjutant............................................................

1 tekniskt biträde med benämning Andre

adjutant............................................................

Registratorn ..........................................................

Kanslisten ..............................................................

Vaktmästaren .........................................................

1 Distriktschef .....................................................

4 Distriktschefer .................................................

1 Distriktsadjutant...............................................

5 Distriktsadjutanter...........................................

Tillsammans Kr.

Aflöning.	Dytids- tillägg.	Summa.
6,000.	1,000.	7,000.
4,500.	900.	5,400.
3,000.	600.	3,600.
3,000.	600.	3,600.
2,000.	400.	2,400.
1,800.	360.	2,160.
1,000.	200.	1,200.
600.	150.	750.
1,800.	360.	2,160.
7,200.	1,440.	8,640.
750.	150.	900.
3,750.	750.	4,500.
35,400.	6,910.	42,310.

b) att, med anledning af den jemna och hastiga tillvexten i antalet
af allmänna arbeten, som det ålåge Styrelsen att årligen inspektera
och kontrollera, hvaribland särskild! förtjente nämnas de enskilda jernvägsanläggningar,
hvartill understöd anvisats från det af 1876 års
Riksdag beviljade anslag å 10,000,000 kronor, äfven som arbetet försänkning
af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, Eders Kongl. Maj:t
Bih. till Eilcsd. Prot. 1878. 1 Samt. 1 Afd. 15

114 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

täcktes äska förhöjning för år 1879 i anslaget till undersökningar och
expenser för allmänna arbeten med 5,000 kronor, så att detsamma, för
innevarande år upptaget till belopp af 40,000 kronor, komme att
utgå med 45,000 kronor, hvarigenom utväg äfven kunde beredas för en
väl behöflig höjning af traktamentsersättning åt Styrelsen underlydande
tjenstemän vid förrättningar; samt

c) att till stipendier åt medlemmar af Väg- och Vattenbyggnadscorpsen
i ändamål att under utrikes resor taga kännedom om andra länders
allmänna arbeten måtte hos Riksdagen äskas beviljande för 1879 af
enahanda anslagsbelopp, som för detta år anvisats, eller 3,000 kronor.

Det verksamhetsfält, som biff vit Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader anvisadt, har efter denna Styrelses inrättande år
1841 alltjemt utvidgats så, att detsammas bearbetande numera tager
och allt framgent kommer att taga i anspråk icke obetydliga arbetskrafter.
En förbättrad organisation och fullständig lönereglering för
detta embetsverk med underlydande har derför, såsom jag redan i mitt
anförande till Statsrådsprotokollet den 8 Januari 1877 erinrat, länge
varit af behofvet påkallad; och önskligt vore, att den af Eders Kong].
Maj:t tillsatta komité för afgifvande af betänkande och förslag rörande
lönereglering för de centrala embetsverken ju förr desto hellre erhölle
uppdrag att öfvergå till behandlingen af det nu ifrågavarande, så att
derefter förslag i ämnet kunde framläggas, i sammanhang hvarmed
borde komma i öfvervägande, huruvida icke åt de vid embetsverket,
som otvifvelaktigt måste blifva ständigt, använde jemte detsamma
underlydande embets- och tjenstemän kunde beredas samma förmån,
som öfrige Statens tjenare åtnjuta genom fast anställning, och det för
ändamålet erforderliga anslag således å ordinarie stat uppföras. Hittills
har likväl åtgärd i berörda hänseende icke kunnat vidtagas. I sammanhang
med löneregleringen torde nemligen, såsom jag förut antydt, böra
förekomma frågor om en eller annan förändring i embetsverkets organisation
och bland dem i främsta rummet den, huruvida icke Styrelsen
öfver Statens jernvägsbyggnader numera kan och bör sammanslås med
eller åtminstone närmare ansluta sig till Styrelsen för Allmänna Vägoch
Vattenbyggnader. Ett vigtig!, steg till lösningen af denna fråga
är redan taget derigenom, att Eders Kongl. Magt under sistlidne Augusti
månad uppdragit åt Chefen i Styrelsen öfver Statens jernvägsbyggnader

Bil. Nio 5 a. till Kon''/!. Maj-.ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878. 115

att jemväl tillsvidare öfvertaga chefskapet i Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader. Under den jemförelsevis korta tid, som
derefter förflutit, har icke kunnat vinnas sådan erfarenhet, att derpå
bör grundas förslag i ett så vigtig! och omfattande ämne som det förevarande.

Jag är således icke nu i tillfälle framlägga förslag till ny organisation
och lönereglering för Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
samt dess tjenstebiträden.

Sådant torde dock ej utgöra hinder för meddelande af do förändrade
bestämmelser, Indika finnas vara af behofvet högt påkallade och kunna
tillämpas utan att i någon man störande inverka på behandlingen af
organisations- och löneregleringsfrågan.

I afseende härå anhåller jag nu få endast anmäla, att Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader uti underdånigt memorial den
17 sistlidne December erinrat, dels att genom nådigt bref den 30 November
1866 medgifvits ej mindre, att såvål de å Styrelsens stat uppförde
adjutanter i Väg- och Vattenbyggnadsdistrikten, som ock de vid
Styrelsens byrå anstälde adjutanter eller tekniska biträden skulle från
och med år 1867 ega att vid de resor, undersökningar och besigtningar,
som af dem för Statens räkning enligt behöriga ordres verkstäldes,
eller på bekostnad af enskilde eller kommuner utfördes med dertill af
allmänna medel lemnade bidrag, beräkna i dagtraktamente 5 kronor,
än äfven att lönlöso officerare vid Väg- och Vattenbyggnadscorpsen
finge, då de erhölle uppdrag att verkställa undersökningar angående
företag, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller myndigheter
önskade utförda, tillgodonjuta för sådana extra förrättningar, utom reseoch
traktan! eu iso r s åt kling enligt resereglemente!, äfven tjenstgöringspenningar
till belopp af o kronor att för hvarje dag, som för förrättningen
tillsattes, utgå af anslaget till undersökningar och expenser för
allmänna arbeten; dels ock att till Styrelsens ombets- och tjenstemän
i öfrigt rese- och dagtraktamentsersättning utginge i enlighet med
gällande nådiga resereglemente; och har Styrelsen vidare anfört att,
enär de sålunda bestämda dagtraktamentena icke i någon jemförlig
män motsvarande de ersättningar, hvarmed enskildagbolag och personer
godtgjorde de ingeniörer, som för deras räkning” utförde yrket tillhörande
uppdrag, samt dessutom lefnadskostnaderna på senare åren
betydligt stegrats och angeläget vore att bereda Styrelsens tjenstemän
sådana inkomster, att de kunde finna med sin fördel förenligt emottaga
och utföra uppdrag för det allmänna, hvarförutan det icke blefve möjligt
för Styrelsen att vid tjensten binda personer med framstående tekniska

316

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

insigter, Styrelsen funne sig föranlåten i underdånighet hemställa,
huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäl att, med ändring af
nu gällande bestämmelser i ämnet, medgifva, att Styrelsens tekniske
tjensteman samt officerarne vid Väg- och Wattenbyggnadskorpsen finge
från och med innevarande år, utan afseende derå om de innehade lön
på stat eller icke, tillgodonjuta, utöfver ersättningen enligt gällande
resereglemente, såsom tjenstgöringspenningar fem kronor för hvarje
dag vid tillfällen, då de erhölle uppdrag att verkställa inspektioner å
eller undersökningar för allmänna arbeten, vare sig de dertill blefve
beordrade af Styrelsen eller Distriktscheferne, eller förrättningarna med
bidrag af allmänna medel utfördes på anmodan af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande eller menighet; varande af Styrelsen uppgifvet, att
bifall till denna hemställan skulle föranleda en tillökning i utgifterna
för ifrågavarande ändamål af inemot 5,000 kronor.

Då det beslut, Eders Kongl. Maj:t kan komma att fatta i anledning
af denna hemställan, måste i väsendtlig mån vara beroende deraf,
att medel finnas tillgängliga för ändamålet, hvithet för närvarande icke
torde vara förhållandet, kan jag nu icke påkalla nådig pröfning af berörda
hemställan. Emellertid synes mig hvad Styrelsen anfört särdeles
behjertansvärdt; och då Styrelsen jemväl i öfrigt bjudit giltigt skäl för
sitt förslag om ytterligare förhöjning i anslaget till undersökningar och
expenser för allmänna arbeten, anser jag mig böra på det kraftigaste
förorda bifall till samma förslag.

På grund af hvad sålunda förekommit och under åberopande i
öfrigt af Styrelsens förstnämnda framställning, tillstyrker jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1879 anvisa:

till aflöning åt Styrelsen för allmänna Väg- och Wattenbyggnader samt

dess tjenstebiträden jemte tillfällig löneförbättring ...... kr. 42,310;

till undersökningar och expenser för allmänna arbeten......... )) 45,000,

samt till stipendier åt medlemmar af Väg- och Wattenbyggnadscorpsen
för utrikes resor i ändamål att studera
andra länders allmänna arbeten............................................ )) 3,000,

eller tillsammans kr. 90,310.

Bil. N:o 5 a. Ull Ko",tgl. Maj-.ts JScul Prof. N:o 1, om Statsverket 187ti -

ll!

Beträffande derefter

19:o Statens jcrnvägsbyggnader
anförde Departements-Chefen:

»Sedan Eders Kongl. Maj:t tillförene tid efter annan faststält arbetsplaner
för bandelarne Storvik—Bollnäs å den uppåtgående norra stambanan
samt för bandelarne Torpshammar—Bräcke och Ytterån—Riksgränsen
å tvärbanan emellan Torpshammar och Riksgränsen, så, och
efter det uti underdånig skrifvelse den 21 December nästlidet år Styrelsen
öfver Statens jern vägsbyggnader, som låtit verkställa noggranna undersökningar
för utfinnande af de fördelaktigaste sträckningarne för de
ännu icke slutligt bestämda linierim emellan Bollnäs och Ange å den
förra samt emellan Bräcke och Ytterån å den senare stambanan, framlagt
förslag till bestämmande af jernvägens sträckning emellan nyssnämnda
punkter, har Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 31 sistlidne
December godkänt berörda från den äldre planen i viss mån afvikande
förslag; anhållande jag nu få erinra, att Styrelsen till stöd för
samma förslag åberopat: att genom de förbättringar i den äldre år
1870 uppgjorda planen för Norra stambanan norr om Storvik och för
tvärbanan Torpshammar—Riksgränsen, som ej mindre blifvit ifrågasatta
i afseende å bandelarne Bollnäs—Ange och Bräcke—Ytterån, än äfven
förut å de färdiga eller under arbete varande sträckorna af nämnda
banor emellan Storvik och Bollnäs och emellan Torpshammar och
Bräcke blifvit vidtagna, komme att å båda stambanedelarne Storvik —
Ange och Torpshammar—Ytterån, tillsammans hållande i längd 41 mil
22,250 fot, undvikas starkare lutningar än 1 : 100 samt, med få undantag,
krökningar med mindre radie än 1,500 fot; att trafikförmågan hos
dessa bandelar härigenom blefve 30 procent större, än enligt de äldre
planerna, samt lutnings- och krökningsförhållandena lika gynsamma,
som å landets öfriga stambanor söder om Gefle—Dala-banan; samt att
alltså af hela den 53 mil 20,110 fot långa stambanan genom Norrland
endast å den 11 mil 33,860 fot långa bandelen Ytterån—Riksgränsen
skulle förekomma brantare lutningar än 1 : 100, de der icke utan högst
betydlig tillökning i anläggningskostnaden kunnat undvikas; och hade Styrelsen
för lättare uppskattning till deras fulla värde af de sålunda
vunna förbättringarne å linierna Storvik—Ange och Torpshammar—
Ytterån framhållit: att alla de svåra lutningarne å äldre linien af 1 : 60
till och med 1 : 79, i längd 11 mil 18,520 fot, och af 1 : 80 till och

118

Bil. No 5 a. till Kong!. Majits Nåd. Prop. Nio 1, om Statsverket 1878.

med 1 : 99, i längd 2 mil 22,740 fot, eller tillsammans 14 mil 5,260
fot, kunnat å den nya linien undvikas; att stigningarnas sammanlagda
höjd blifvit å den nya linien minskad från 10,898,r> fot till 8,015,8 fot
eller med 2,882,7 fot; att sammanlagda längden horizontalbana enligt
den nya linien ökats med 1 mil 1,538 fot; att sammanlagda längden
af kurvor med mindre radie än 1,500 fot blifvit å den nya linien minskad
med 3 mil; samt att dessa betydliga, på ökandet af banans blifvande
trafikförmåga och minskning af drift- och underhållskostnaderna
vid densamma väsendtligen inverkande, förbättringar kunde åstadkommas,
utan att den beräknade anläggningskostnaden ökades med mer
än 1,134,000 kronor och hela våglängden med mera än 1 mil.

Det åligger mig nu att afgifva förslag om anvisande af de under
år 1879 erforderliga medel för fortsättande af ifrågavarande jernvägsbyggnader.
Dessförinnan anhåller jag likväl få i underdånighet anmäla,
att Styrelsen för Statens jernvägstrafik den 4 i denna månad inkommit
med en underdånig framställning i ämnet. Styrelsen yttrar
deri följande:

»Så väl på den resa längs den under anläggning varande delen
af Norra Stambanan genom Helsingland, Medelpad och Jemtland, hvilken
förliden sommar företogs gemensamt af Cheferna och en ledamot
från hvardera af Styrelserna för Statens jernvägsbyggnader och Statens
jernvägstrafik, som af sedermera genom befälet på byggnadsdistrikten
under hand meddelade upplysningar, har erfarenhet vunnits
om svårigheten, eller rättare sagd! omöjligheten, att åtminstone på
vissa sträckor och stationer få förhyra enskilda lägenheter af lämpligt
läge och beskaffenhet till bostäder för den jernvägspersonal, som
måste vara bosatt i liniens och stationernas närmaste granskap, och
för hvilken personals herbergerande särskilda husbyggnader lika litet
vid den Norra som vid de öfriga stambanorna blifvit uti kostnadsförslag^
för sjelfva jernvägsanläggningen afsedda att med de till jernvägsbyggnadsstyrelsens
förfogande af Eders Kong. Maj:t och Riksdagen
ställda medel bekostas.

Det är emellertid eu ännu mera bjudande nödvändighet att åt
ifrågavarande personal bereda lämpliga bostäder vid den, genom glest
bebyggda trakter under ett hardt klimat framgående, norra stambanan
än vid de sydligare banorna, samt att så snart som möjligt få begynna
med dessa bostäders uppförande, så vida det skall blifva möjligt,
att vid trafiken kunna anställa och bibehålla en duglig och stadigblifvande
tjenstepersonai.

119

Bil N:o 5 a. till Kon;:/. Mtj:h Nåd Prop. N:o 1, om Statsverlcet 1878.

Uti kostnadsförslagen för norra stambanans anläggning äro medel
_ endast beräknade för bostäder åt stationsföreståndaren på hvarje
station och delvis för en stationskarl samt det behöfliga antalet banvaktare
på linien, men saknas för baningeniörer, banmästare, lokomotivförare,
konduktörer och öfrig tågpersonal samt största delen af stationsbetjemngen,
äfvensom för den personal, hvilken tillhör den allmänna
förvaltningen.

Då nu enligt byggnadsplan en tvänne särskilda bandelar blifva färdigel
att föi g slutet åt innevarande ar öfverlemnas till Trafikstyrelsens
förvaltning, nemligen emellan stationerna Holmsveden och Bollnäs, 3
mil, i försättning af senast fullbordade limen Storvik—Holmsveden
samt emellan Torpshammar och Bräcke, 6,5 mil, på tvärbanan i Medelpad
och Jernband, är det utan tvifvel nödvändigt att senast under år
1879 vid dessa bandelar få uppföra bostäder åt den personal, som
oundgängligen derstädes måste anställas för banornas bevakning och
underhall samt lörelsens handhafvande och den rörliga materielens
vidmakthållande.

Ehuru Trafikstyrelsen icke förr än efter närmare granskning af
de lokala förhållandena vid den tid, då Styrelsen får emottaga bandelarne
till förvaltning, är i tillfälle att i detalj uppgifva behofvet af
bostäder på hvarje plats, visar dock eu ungefärlig beräkning, att kostnaden
för nödiga bostäder och uthus vid ifrågavarande bandelar torde
komma att uppgå till ett belopp af inalles omkring 200,000 kronor;
och Styrelsen vågar derföre i underdånighet hemställa, att Eders Kong!
Maj:t täcktes genom nådig proposition föreslå Riksdagen att ställa ett
anslag om högst 200,000 kronor till Eders Kongl. Maj:ts disposition
under år 1879 för att, efter nådig pröfning af derom från Styrelsen
föi Statens jernvägstrafik ingående underdånigt förslag med kostnadsberäkning,
användas till uppförande af bostäder för behöflig tjenstepersonal
vid de delar af norra stambanan, som under tiden komma
att för allmän trafik öppnas».

Hvad Trafikstyrelsen sålunda anfört synes mig vara så belijertansvärdt,
att jag, ehuru fullständig utredning om de byggnader, som för
fyllande af omförmälda behof erfordras, ännu icke kunnat åstadkommas,
anser mig icke kunna underlåta att föreslå vidtagande af åtgärd,
så att do för ändamålet nödiga medel må vara i behörig tid tillgängliga.

Deii för uppförande af de ifrågasatta byggnaderna erforderliga utgift,
hvilken otvifvelaktigt är af beskaffenhet att böra utgå af de för
omförmälda bandelars anläggning afsedda medel, har icke tagits i be -

120 Bil No 5 a, till Kong!. Maj:U Nåd, Prop. No 1, om Statsverket 1878.

rakning vid uppgörande af kostnadsförslaget för denna anläggning.
Då således bör befaras, att denna utgift icke kan bestridas utan öfverskridande
af kostnadsförslagéts slutsumma, skulle ett särskild! anslag
blifva för ändamålet erforderligt. Jag anser mig emellertid nu icke
böra föreslå afvikelse från den vid 1874 års riksdag antagna plan i
afseende å de belopp, som årligen till och med år 1880 höra användas
för anläggning af ifrågavarande statsbanor, enligt hvilken plan
skulle under nästkommande år få utgå högst 6,000,000 kronor; och
då förutnämnda utgift torde kunna af detta anslagsbelopp bestridas
utan synnerligt men för öfriga arbetens utförande, tillstyrker jag i
underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att dels till fortsättande af arbetena ej mindre å norra stambanan
genom Norrland, än ock å tvärbanan mellan Torpshammar och Riksgränsen,
för år 1879 anvisa ett belopp af 6,000,000 kronor, dels och
medgifva, att af detta belopp må användas högst 200,000 kronor till
uppförande af bostäder, utöfver de i kostnadsförslaget iöi anläggningen
beräknade, åt tjenstepersonalen vid de delar af nämnda statsbanor,
som härefter komma att för allmän trafik upplåtas.

Uti en den 25 Juni 1875 till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift
fastade Styrelsen för Statens jernvägstrafik uppmärksamheten på angelägenheten
att söka åstadkomma en sådan förbindelse emellan de
till hufvudstaden ledande jernvägar och hamn vid Saltsjön, hvarigenom
ett till följd af rörelsens opåräknadt hastiga tillväxt välbehöfligt utrymme
för upplag af gröfre gods, såsom trä, stenkol, jern och malm,
kunde beredas, sedan det visat sig, att Stadsgårdshamnen, äfven efter
den utvidgning deraf, som af Stockholms Stadsfullmäktige beslutits,
icke skulle blifva härför tillräcklig. Styrelsen anförde härvid bland
annat: att af de förslag, som för detta ändamåls vinnande fram stälts,
nemligen: att anlägga jernväg från Garlberg till Lilla Wärtan och i
förening dermed hamn vid detta vatten; eller att likaledes från trakten
af Garlberg framdraga en jernbana utmed stadens norra och östra
utkanter till Ladugårdslandsviken emellan Nybron och Djurgården; eller
att leda jernväg till trakten af Barnängen med sidospår förbi Danviks
qvarnar ut till Saltsjön; endast det förstnämnda syntes erbjuda de
önskade fördelarne, då deremot de båda andra icke kunde uppfylla. de
nödiga anspråken på hamnutrymme; att emellertid en snar utredning

Bil. No o a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 121

af de förhållanden, hvarpå lösningen af denna fråga berodde, vore
särdeles önskvärd och syntes böra åstadkommas genom förvaltningens
för de trafikerade stambanorna försorg; att, enär stambanorna då
ännu vore de enda jernvägar, som direkt ledde till hufvudstaden, och
de enda inom denna stad, hvarå besörjdes det särskilda slag af trafik,
som vore nödigt för öfverflyttande af gods emellan jernväg och sjöled,
det således vore endast trafikens å stambanorna intressen, som fordrade
den nya utfarten till Saltsjön; att nyssberörda intressen i förevarande
fall otvifvelaktigt komme att för all framtid hafva ett vida
högre berättigande än hvarje enskild, direkt till hufvudstaden inledd,
banas, hvadan en anordning, som skulle tjena så väl Statsbanornas
som den enskilda banans ändamål, borde åstadkommas under sådana
vilkor, att stambanornas fördelar ej i ringaste mån blefve beroende af
de åsigter, som styrde den enskilda jernvägen, eller så att stambanorna
vid sina långväga transporter ej kunde hindras af den enskilda jernvägen
att bereda de lättnader för trafikant, hvilka kunde blifva nödvändiga
för utvecklingen af de förras trafik; att det derför syntes
Styrelsen ligga i öppen dag, att den ifrågavarande utfarten till Saltsjön
borde tillvägabringas och med afseende å trafiken ordnas genom
den jernvägsegare, som härvid gjorde största insatsen i trafikrörelsen,
eller Staten; att dessutom med fog torde kunna sägas, att
stambanetrafikens intressen, jemförda med andra jernvägars, i allmänhet
vore de minst ensidiga, och att således, i händelse af olika jernvägars
konflikt i fråga om begagnandet af den gemensamma utfarten,
största oveld vore att påräkna hos stambanetrafikens målsmän; att till
den ifrågastälda utredningen hörde, bland annat, att från Stockholms
stad söka erhålla besked, i hvad mån staden för sin handelsrörelse
villo bereda hamn vid den strand, dit jernväg kunde komma att ledas,
samt sjelf ordna och bekosta anläggningen deraf; men att, då i
detta fall hamnanläggning och jernväg betingade hvarandra och i ett
sammanhang måste utföras, det vore nödigt, att Styrelsen, om utredningen
åt henne anförtroddes, tillika bemyndigades att med Stockholms
stad träda i underhandling om fastställande af sådana grunder
för eu möjligen blifvande öfverenskommelse med staden i fråga om
hamnanläggningen, hvarigenom det blefve möjligt uppgöra plan och
beräkning för utförandet af jernvägen; samt att, på grund häraf och
af öfriga anförda skäl, Styrelsen hemstälde om nådigt bemyndigande
att vidtaga de åtgärder, som i uppgifna hänseenden blefve nödiga och
att för sådant ändamål jemväl sätta sig i förbindelse med Stockholms
stadsfullmäktige.

Bih. till Riksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

122 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

I anledning af denna framställning behagade Eders Kongl. Maj:t
genom Nådigt Bref den 2 Juli 1875 bemyndiga nämnde Styrelse dels
att verkställa undersökningar för en järnvägsförbindelse emellan Statens
stambanor och lämplig hamnplats vid Saltsjön inom Stockholms
stads område eller i dess närmaste granskap; dels ock att inleda underhandling
med Stockholms stadsfullmäktige om fastställande af sådana
grunder för stadens åtaganden med hänsyn till en hamnanläggning
vid den blifvande jernvägcns slutpunkt vid Saltsjön, att plan och kostnadsberäkning
för en jernvägs framdragande till denna punkt kunde
uppgöras och Styrelsen derefter inkomma med do underdåniga förslag,
som, efter sålunda vunnen utredning, kunde anses nödiga.

På grund af detta bemyndigande har Styrelsen för Statens jernvägstrafik
låtit verkställa såväl undersökning för eu jernvägs framdragande
från Norra stambanan vid Carlberg förbi Norrtull, Bellevue, Albano
och Söderbrunn öfver Uggelviken och Storängen till stranden af
Lilla Wärtan, som ock pejlingar och andra undersökningar för en hamnanläggning
utmed samma strand från Ropsten förbi Storäng-sviken och
Tegeludden fram till Lindarängsviken, eller på en sträcka af omkring

6,000 fot; hvarefter, och då utom dessa undersökningar förefunnos
äldre dylika angående anläggning af jernväg från närheten af Carlberg
söder om Norrtull och Bellevue förbi Ingemarshof, Lill-Jans och Laboratoriet
å Ladugårdsgärdet till och utmed Saltsjöns strand emellan
Kaknäs och Stora Hundudden jemte bibana från närheten af Laboratoriet
ut till Ladugårdslandsviken, Styrelsen under den 23 Maj 1876
föreslagit Stockholms stadsfullmäktige att utse en eller flere förtroendemän,
med hvilka Styrelsen kunde förbereda ett fullständigt förslag i
ämnet att stadsfullmäktige föreläggas; och har sedermera, efter ytterligare
undersökningar och beräkningar samt gemensamma öfverläggningar
med de tre förtroendemän, som i följd af Styrelsens begäran
stadsfullmäktige utsett, förslag blifvit uppgjorda, hvilka, sedan stadsfullmäktige
deraf erhållit del, Styrelsen med underdånig skrifvelse den
17 Februari 1877 till Kongl. Maj:t inlemna!.

Detta af kartor, plan- och profilritningar samt kostnadsberäkning
och andra handlingar åtföljda, förslag innefattar hufvudsakligen:

l:o att, för att dels icke behöfva onödigtvis framdraga vagnar, som på
Norra stambanan eller Stockholm-—Westerås—Bergslagens jernväg anlända
med bestämmelse till den nya hamnen vid Wärtan eller som
tvärtom från hamnen afsändas med bestämmelse till station vid någondera
af de nämnda banorna, först från Carlberg till Stockholms Norra
bangård och sedermera större delen af samma väg tillbaka, dels icke

123

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

med dylika vagnar belamra det ingalunda öfverflödiga spårutrymmet på
Norra bangården, straxt norr om Carlberg borde anordnas en afställnings-
och rang er ing sstation, hvarifrån det nya hufvudspåret skulle utgå
förbi Norrtull, Albano, Söderbrunn och Uggelviken till hamnen vid
Lilla Wärtan;

2:o att, för åstadkommande af nödig direkt förbindelse emellan
Stockholms Central- och Norra bangårdar samt hamnplatsen vid Wärtan,
ett särskild spår från Norra stambanans hufvudspår skulle utläggas
vid nuvarande södra vägporten midt för Carlbergs slott till förening, på
norra sidan om den så kallade Bomsjön, med den nya hufvudlinien;

3:o inrättande, för upptagande och aflemnande af resande med
möjligen blifvande lokaltåg emellan Centralstationen och Wärtan, af
häll/platser vid Carlberg, Norrtull och Albano;

4:o anläggning vid, Lilla Wärtan af slutstation å den med röd färg
på kartan utmärkta plats emellan den från Ladugårdslandstull till Ropsten
ledande väg och Ladbacken vid Lindarängen;

5:o utförande, likaledes vid Lilla Wärtan, af hamnanläggning med
tillhörande upplagsplatser; varande för dessa anläggningar två särskilda
förslag uppgjorda, det ena, af inskränktare omfång och utmärkt å
planchen II och ritningen A samt afsedt att till en början sättas i verket,
och det andra vidlyftigare, upptaget å ritningen B, att först framdeles
komma till verkställighet, när deraf gjordes behof; och skulle den
nämnda mindre hamnanläggningen innefatta kajer om 7,760 fots sammanräknad
längd vid 20 fots vattendjup och 580 fots långa, stenklädda
jorddoseringar samt upplagsplatser till en ytvidd af vid pass 144
qvadratref; och

6:o att dels, på det hamnen måtte utan hinder och uppehåll blifva
tillgänglig för fartyg, kommande från eller afgående till Saltsjön eller
hufvudstaden, den enskild person nu tillhöriga flottbron emellan Lidingöbro
värdshus och Larsberg på Lidingön skulle inlösas och borttagas samt
ersättas medelst ny bro från Ropsten till Thor svik på Lidingön, dels i
sammanhang härmed ej mindre omläggas från den gamla väg, som nu
förbigår Ropsten, ny väg till den nya bron, än äfven den nuvarande
mycket branta uppfartsvägen vid Thorsvik omläggas; och utvisa kostnadsberäkningarna
att, efter den inskränktare planen, jemn äg sbyggnaden,
hvaraf hufvudspåret hölle i längd från rangeringsstationen vid Carlberg
till inloppsvexeln å hamnstationen vid Lilla Wärtan 17,100 fot, och
föreningsspåret emellan stambanan vid södra vägporten invid Carlberg
och hufvudspåret 1,570 fot, eller tillhopa 18,670 fot, skulle uppgå till
1,250,000 kronor, och utförandet af hamnanläggningen med upplags -

124 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:is Nåd. Prof. No 1, om Statsverket 1878.

platser, af bro flyttning en och afl de flera härmed sammanhängande arbeten,
som i kostnadsförslaget blifvit uppförda, medtaga 2,350,000 kronor eller
sammanlagdt 3,600,000 kronor, oberäknad! ett bidrag från Statens sida
till hamnanläggningen af 100,000 kronor, hvarom här nedan vidare
förmäles; härvid dock förutsatt, att lösen icke skulle erläggas för den
mindre rymd af Stockholms stad tillhörig mark, som för jernvägsanläggningen
möjligen behöfde tagas i anspråk, eller för den betydligare
vidd af Eders Kongl. Maj:t och Kronan tillhörande jord dels vid
Bellevue och dels inom Djurgårdens område, som för bägge anläggningarne
blefve af nöden.

I afseende å fördelningen emellan Staten och Stockholms stad af arbetena
och kostnaderna för dessa anläggningar föreslogs bland annat, att
Staten skulle utföra jernvägsanläggningen med allt hvad dertill hörer
samt bidraga till hamnanläggningen, som verkställes af Stockholms
kommun, med 100,000 kronor, hvaraf 40,200 kronor beräknades för
670 fot hamnkaj vid 20 fots vatten utmed 2 sidor af de på ritningen
Ditt. A med röd färg och bokstäfverna A och B utmärkta upplagsplatser
om 92,800 qvadratfots Andel, livilka under all framtid skulle af
Statens jernvägstrafik afgiftsfritt disponeras; 11,500 kronor för särskild
gräfning och sprängning för utläggning af jernvägsspår samt 48,300
kronor såsom andel i kostnaden för inlösen af den gamla och utläggning
af den nya flottbron till Lidingön samt för de på staden ankommande
vägomläggningar; och hade stadsfullmäktige, med biträdande af
detta förslag i hufvudsak, hemstält, att till staden måtto af Eders
Kongl. Maj:t och Kronan kostnadsfritt upplåtas all den mark å Djurgården,
tillsammans 730 qvadratref, som erfordras ej allenast för hamnen
och upplagsplatser derinvid, utan äfven för uppförande af behöfliga bostäder
åt hamnpersonal in. fl., samt tillika förklarat, att all staden tillhörig
mark, som jernvägen vid dess slutliga utstakning tilläfventyrs
kunde komma att öfvergå, skulle utan ersättning upplåtas till Staten.

Öfver denna plan, vid hvars aflemnande Styrelsen för Statens
jernvägstrafik jemväl hemstält om aflåtande till Riksdagen af nådig
proposition i ämnet, erhöll Riksmarskalks-Embetet under den 22 Februari
nästlidet år nådig befallning att sig utlåta; och sedan Riksmarskalks-Embetet
inhemta! yttranden i frågan från Ståthållaren på Haga
slott, äfvensom af Intendenten och Öfver-Intendenten vid Djurgården,
har Riksmarskalks-Embetet med dessa yttranden till Eders Kongl. Maj:t
inkommit den 31 påföljande Mars och dervid för egen del anfört, bland
annat, följande: att störa och betydliga olägenheter vore med den ifrågasatta
jernvägs- och hamnanläggningen förenade, isynnerhet för Djur -

125

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. JProp. N:o 1, om Statsverket 1878.

gården, hvaribland: att smärre jordstycken skulle frångå lägenheterna
Albano och Kräftriket, hvitkål arrendatorer alltså borde njuta skälig godtgörelse
för sin förlust; att betydligare skada genom förlust af både
hus och mark träffade såväl innehafvare!! af Hofjägarebostället Söderbrunn,
som äfven i viss män Djurgården; att vidare genom jern vägens
framdragande genom den så kallade Kallrumpedalen och Storängen och
station sanläggningen vid Lilla Wärtan skulle uppoffras en af Djurgårdens
vackraste trakter och derjemte till större delen förstöras ej mindre
nämnde äng och det åt Djurgårds-intendenten till höslätter anvisade
område å den så kallade Storängsbotten, än äfven den åt innehafvare
af Hofjägareboställena Träskporten och Tegeludden i denna trakt på
lön anvisade slåttermark, hvarför allt ersättning måste dem beredas;
att fiskevattnet i Stor äng sviken, anslaget åt Djurgårds-intendenten, och
dels genast, dels framdeles eu större del af lägenheten Ropstens södra
område skulle frångå nuvarande innehafvare!!, hvilken för hela Ropstens
område nu erlade en årlig tomtöresafgift af 546 kronor 50 öre till
Djurgårdskassan, hvarförutom nämnda kassa årligen uppbure 291 kronor
såsom ersättning för en åt Lifregimentets Dragoncorps till exercisplats
upplåten del af Storängen, samt Arméförvaltningen till innehafvaren
af Hofjägarebostället Lilla Blåporten årligen erlade 75 kronor i
ersättning för en till detta boställe förr anslagen, numera till lägerplats
för Dragoncorpsen upplåten, annan del af Storängen; att dessutom
en betydlig jordrymd utefter Lilla Wärtans strand emellan Ropsten
och Tegeludden skulle, jemte åtskilliga derå varande byggnader
äfvensom ängsmark och eu del af sjelfva exercisfältet, afträdas till
Stockholms stad för hamn- och upplagsplatser samt bostäder för den befolkning,
som måste bo på stället, likasom i en framtid för gräfning af
kanal från den nya hamnen söder om Hjorthagen genom Storängen till
Hussarviken med upplagsplatser invid kanalen; att det jemväl syntes
antagligt, att Hjorthagen, åtminstone då hamnanläggningen komme att
utvidgas närmare åt Ropsten, måste förflyttas till annan mera fredad
plats; samt att till enskilde personer och Djurgården, dess tjensteman
samt betjente måste för den förlust i jord, afkastning deraf eller andra
förmåner dem drabbade, utgifvas ersättning; att emellertid Riksmarskalks-Embetet,
i betraktande af den tillämnade jomvägs- och hamnanläggningens
störa vigt och betydelse ej mindre för Stockholms kommun,
än äfven för hela det mellersta Sverige, trodde ofvanomförmälda
förluster och olägenheter såväl som den af dessa anläggningar följande
inskränkning i Eders Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver Djurgården
icke böra utgöra skäl för afstyrkande af förslaget, men dock förmenade,

126 Bil. No 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 1, om Statsverket 1878.

att eu ej ringa del af samma förluster och olägenheter kunde undvikas,
om jernvägen till den tillämnade hamnen framdroges i angifven förändrad
sträckning; att, om ock en sådan förändring af jernvägen icke
skulle låta sig utan alltför stora kostnader verkställa, RiksmarskalksEmbetct
likväl i alla händelser icke kunde under något vilkor tillstyrka,
att vissa uppgifna områden Djurgården afhändes, och sålunda icke heller
att till Stockholms stad för hamnanläggningen vid Wärtan afträddes mer
än viss del; sådant dock under vilkor, att skälig ersättning erlades för
den mark, som nu begagnades under Ropsten, äfvensom för flyttningen
af de Lifregimentets Dragoncorps tillhöriga byggnader; samt slutligen
att, om staden nu genast skulle derutöfver behöfva bostads-byggnadsplatser,
Riksmarskalks-Embetet hemstälde, att sådana kunde, utan särskild
afgift till Djurgården, få lemnas å de närmast sjön invid Lindarängen
och Loudden belägna Lad- och Kruthusbackarne.

Uti yttrande, som Styrelsen för Statens jernvägstrakfik, på nådig
befallning, häröfver afgifvit den 29 Juni nästlidet år, an dragés: att
Styrelsen låtit å marken undersöka, afväga och kostnadsberäkna den
sträckning för jernvägsanläggningen, som Riksmarskalks-Embetet förordat,
samt för rigtningen och profilen deraf redogöra med blå färg å kartan
K och plancherna I och II; att häraf framginge: att enligt det nya förslaget
jernvägens längd ökades med 2,700 fot eller 15,8 procent af
den direkta sträckan emellan Carlberg och hamnstationen, och med 30
procent af den äldre raka luden från Söderbrunn till hamnstationen;
att anläggningskostnaden skulle ökas med 15,000 kronor, oberäknad!
den i detta fall otvifvelaktigt erforderliga större ersättningssumman till
innnehafvaren af Ropsten; att tjenlig^ läge med nödigt utrymme för
station med spår och byggnader saknades på den nya luden, så att
samma stationsplats vid Wärtan måste bibehållas i bägge fallen; att
nödiga upplagsplatser antagligen icke kunde beredas emellan jernvägen
enligt nya förslaget och hamnen, äfvensom att spårförbindelsen
emellan jernvägens hufvudlinier samt hamnen och upplagsplatserna
måste, huru än hamnen anordnades, blifva högeligen obeqväm och
hinderlig för rörelsen; samt att erforderliga beqväma upplagsplatser
med tillräckligt antal förbindelsespår icke efter det nya förslaget syntes
kunna åstadkommas, utan att hamnkajen, som då måste inskränkas
till en enda rak sträckning, förlädes långt utanför den nuvarande stranden,
hvartill åter nödiga fyllnadsämnon icke utan högst betydliga kostnader
kunde åstadkommas; att deremot Styrelsens förslag erbjöde så
sällsynta fördelar för både jern vägs- och hamnanläggning, att detsammas
hufvudsakliga vidhållande syntes i det allmännas intresse väl värdt

127

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:U Nåd. Trop. No 1, om Stat-sve-rJcet t/878.

någon uppoffring från Djurgårdens sida; att dessa företräden hufvudsakligen
bestode deri: att genom utgräfningen i Storängsviken för den
inre hamnens bildande nödiga fyllnadsämnen erhölles för de yttre
kajsträekniugarne; att genom anläggningen af den inre liamnen 4,000
fot långa, för vågsqvalpet skyddade, kajsträckor med 20 fots vattendjup
vunnes, och att jernvägshnfvudliniens rigtning medgåfve eu så jemn
fördelning af förbindelse- och lastspår genom det till upplagsplatser
utsudda området nedtill hamnkajerna och vinkelrätt mot dessa, att nästan
hela rörelsen vid hamnen kunde skötas med lokomotiv; att med vissa,
af Riksmarskalks-Embetets yttrande föranledda, afvikelse!- från det förra
förslaget Styrelsen ansåge följande delar af Djurgården behöfva för de
ifrågavarande anläggningarne tagas i anspråk, nemligen: för statsbanans
räkning—utom sjelfva jernvägslinien från Albano till hamnstationen, i
längd 9,000 fot med högst 60 fots medelbredd, eller 59,:sö qvadratref, — det
å situationskartan med röd färg och bokstäfverna A och B utmärkta område
för hamnstationen jemte jernvägens egna upplagsplatser; och för Stockholms
stad räkning: de å samma karta med C och D jemte grön färg
samt E och J jemte brun färg utmärkta områden samt framdeles, om
behofvet så fordrade, den med F och brun färg betecknade strandremsa
emellan landsvägen till Ropsten och sjön; att fullt befogadt syntes
vara, att ersättningar till vederbörande för skada och förluster genom
anläggningarne utginge enligt Riksmarskalks-Embetets yrkande; att erfarenheten
inom kort skulle gifva vid handen, huruvida Hjorthagen,
som ingenstädes läge jern vägen närmare än 400 fot, kunde bibehållas
eller behöfde flyttas; att1 i afseende på ersättning till Djurgårdskassan
för förlorad mark och inkomst deraf, det måste bero på Eders Kongl.
Maj :t att bestämma vilkoren för markens upplåtelse, men att i kostnad sförslaget
för hamnanläggningen inginge en summa af 15,000 kronor för flyttning
af Dragoncorpsens stall och byggnader till annan plats, för hvilken,
om denna plats blefve på Djurgården, samma afgift torde kunna tillfalla
Djurgårdskassan, som för den nu begagnade erlagts; samt att Styrelsen,
under åberopande af sitt förra memorial och af hvad ofvan anförts,
hemstälde, att Nådig proposition i ämnet af jemväl föreslagen lydelse
måtte till Riksdagen aflåtas.

Stockholms stadsfullmäktige hafva uti infordradt underdånigt utlåtande
häröfver af den 1 Augusti 1877 anmält: alt de funne den af Riksmarskalks-Embetet
ifrågasatta ändring i banans sträckning icke böra ega
rum; att, i fråga om den mark, som från Djurgården skulle till staden
afträdas, stadsfullmäktige icke hade annat att erinra, än att det torde
böra tydligt uttryckas, att det till marken hörande vatten inbegrepes i

128 Bil. No 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

hvad till staden upplätes; samt att i öfveränsstämmelse härmed stadsfullmäktige
beslutit: att, derest från norra stambanan söder om den
punkt, der Stockholm-Vesterås-Bergslagens jernväg börjar, en jernväg
blefve med Statsmedel anlagd förbi Norrtull, Bellevue, Albano och
Söderbrunn öfver Uggelviken till eu slutstation vid foten af höjdsträckningen
sydvest om Storängsviken och förmedelst ett norr om Bomsjön
lagdt krökt spår sattes i direkt förbindelse med centralstationen, allt
på sätt Styrelsen för Statens järnvägstrafik föreslagit, Stockholms stad
under vissa uppgifna vilkor förbunde sig att samtidigt med denna jernvägsbyggnads
utförande företaga på sin bekostnad anläggandet å det
föreslagna stället vid Lilla Wärtan af en hamn med tillhörande upplagsplatser
enligt hufvudgrunderna i det till en sammanlagd kostnad af

2,350,000 kronor beräknade förslag.

Härefter har Arméförvaltningen under den 29 September 1877
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i frågan och deri dels erinrat,
att den för nu ifrågavarande anläggningar afsedda plats omfattade ej
blott den trakt af Djurgården, der Lifregimentets Dragoncorps under
sina årliga regimentsmöten vore i läger förlagdt och der fördenskull
åtskilliga Kronan, corpsens befäl och de rustande tillhöriga byggnader
funnes uppförda, utan äfven den del af Lindarängen, der Artilleriets
stora skottvall, numera äfven begagnad för utsträckta skjutöfningar med
handgevär, vore belägen, äfvensom att i grannskapet af denna plats
funnes Kronans stallar för inrymmande under exercistiden af en del
utaf Svea Artilleriregimentes hästar; dels ock, enär det, om merberörde
jernvägs- och hamnanläggning komrne till utförande, icke kunde undvikas,
att nyssnämnda lägerplats och alla byggnader vid Tegeludden
måste förflyttas till annan del af Ladugårdsgärdet, der obehindrad tillgång
till vatten för hästarne funnes, samt ny skottlinie anskaffas, hemstält,
att bland vilkoren för upplåtelse till Stockholms stad af den för
hamnanläggningen och öfriga ändamål nu afsedda jord måtte intagas
förbindelse för staden så väl att vidkännas alla de kostnader, som för
flyttning af Svea Artilleriregimentes stallar och af de för Lifregimentets
Dragoncorps uppförda byggnader vid Tegeludden, likasom för nödigt
ordnande i öfrigt af ny lämplig lägerplats åt denna corps, kunde ifrågakomma,
som ock att ersätta värdet af den i Lindarängen befintliga
skottvall af sten.

Slutligen hafva stadsfullmäktige den 1 December nästlidet år inkommit
med infordradt utlåtande i anledning af hvad Arméförvaltningen
föreslagit och deri förklarat: att från stadens sida icke vore något
att erinra mot de af Arméförvaltningen uppstå!da vilkor om flyttning

129

Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverkt 1878.

af Lifregim entets Dragoncorps’ byggnader och af skottvallen från det
område, som skulle till staden af stås; att staden åtoge sig att bereda
ny lämplig lägerplats åt Lifregimentets Dragoncorps under förutsättning,
att kostnaderna derför ej komme att öfverstiga 5,000 kronor;
men att, då flyttningen af Svea Artilleriregimentes stallar, efter hvad
Arméförvaltningen upplyst, kunde blifva nödvändig endast på grund af
deras närbelägenhet till jernvägen, hvilken tillhörde Staten, staden icke
kunde åtaga sig att flytta dessa stallar.

Beredandet af ej mindre en omedelbar spårförbindelse mellan
det vidsträckta järnvägsnät, som redan förenar hnfvudstaden med närmare
och fjermare delar af riket och som år efter år vinner ytterligare
utsträckning, än äfven en för lastning, lossning och upplag af gröfre
och större utrymme kräfvande varor ändamålsenligt inrättad hamnplats
vid Saltsjön i närheten af hufvudstaden skall otvifvelaktigt lända icke
blott hufvudstaden, utan äfven Statens järnvägstrafik och Rikets mellersta
delar till oberäkneligt gagn; och Stockolms kommun har, med
insende af den för ändamålet erforderliga jernvägs- och hamnanläggningens
stora vigt och betydelse, förklarat sig villig till uppoffringar,
hvilkas belopp betydligt öfverstiger summan af den ifrågasatta Statsutgiften.
Visserligen har icke någon sannolikhets-beräkning öfver trafiken
å den nya banan kunnat upprättas, men med kännedom om näringslifvet
inom hufvudstaden och dess handelsområde torde icke kunna
betviflas, att den ifrågavarande jernvägen skall såväl genom trafiken å
densamma, som genom den deraf åstadkomna ökade rörelsen å öfrige
statsbanor, gifva god afkastning af samt äfven i sinom tid återgälda
anläggningskostnaden.

På grund häraf och under åberopande af hvad vederbörande anfört
samt i öfrigt förekommit, anser jag mig ega fullt skäl tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Styrelsens för Statens jernvägstrafik, af Stockholms stadsfullmäktige
biträdda, framställning i ämnet, föreslå Riksdagen:

att besluta, det för Statens räkning skall, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af Styrelsen för Statens jernvägstrafik upprättade och förordade
plan, anläggas en jernväg af 4,83 fots spårviddjfrån norra stambanan
vid Carlberg till Lilla Wärtan med station i närheten af nämnda sjö, hvilken
anläggning beräknats kosta en million två hundra femtio tusenkronor;

Bill. till ''J{Hind. Prat. 1878. 1 Samt. 1 Afl. p-j

130 Bil. Nio 5 a. till Kongl. Maj:U Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

att, enär för samma jernvägsanläggning erfordras Staten tillhörig, under
Kongl. Djurgården lydande mark, medgifva, att ersättning för intrång
och förluster, som genom jern vägsanläggningen kunna tillskyndas antingen
enskilde personer under den tid, nu gällande jordupplåtelser
ega bestånd, eller innehafvare af der befintliga boställslägenheter under
en tid af högst femton år från och med år 1879, må till vederbörande,
efter behörigen verkstäld och godkänd uppskattning, af Statsmedel
gäldas;

att vidare medgifva:

l:o att, i händelse det till följd af jernvägsanläggningen skulle
finnas nödigt att till annan af Kongl. Magt anvisad plats förflytta den
s. k. Hjortparken och de Svea Artilleriregimente tillhöriga stallar, kostnaden
för dessa flyttningar, hvilka böra af Styrelsen för Statens jernvägstrafik
ombesörjas, må af statsmedel utgå;

2:o att, såsom bidrag till bestridande af kostnaden för hamnanläggning
vid Lilla Wärtan samt utförande af åstkilliga dermed sammanhängande
och i kostnadsförslag^! närmare angifna arbeten, hvilka äro
till nytta för Statens jernvägstrafik och Stockholms kommun gemensamt,
men skola genom stadens försorg utföras, Stockholms stad må
tillerkännas till belopp af ett hundra tusen kronor att utbetalas under loppet
af år 1880, mot rättighet för Statens jernvägstrafik att för all framtid
afgiftsfritt begagna de å förutnämnda planche II utmärkta stenkolsupplagsplatser,
hvilka skola till Styrelsen för Statens jernvägstrafik af
Stockholms stad öfverlemnas fullständigt planerade och enligt förslaget
försedda med kajer, vid hvilka 20 fot djupgående fartyg kunna angöra;
och

3:o att, under vilkor och förutsättning att Stockholms stad, enligt åtagande,
samtidigt med jernvägsbyggnaden företager och på sin bekostnad
fullbordar anläggandet å det föreslagna stället vid Lilla Wärtan af en
hamn med tillhörande upplagsplatser jemlikt plan, som, uppgjord efter
hufvudgrunderna i det af Styrelsen för Statens jernvägstrafik upprättade
förslag, kan blifva af Kongl. Maj:t faststäld, Stockholms stad må, utan
ersättning till Statsverket, erhålla upplåtelse af de å kartan Lit. K. dels
med grön, dels med brun färg jemte bokstäfverna C. D. F. E. och I.
utmärkta områden af Djurgården med vattnet derinvid, att tillträdas, de
med bokstäfverna C. och D. betecknade områden genast och det öfriga
i den mån staden finnes deraf vara i behof för hamnen eller för
upplags- eller byggnadsplatser, mot skyldighet för staden att dels åt
Lifregimentets Dragoncorps bereda ny lämplig lägerplats för en kostnad,
ej öfverstigande 5,000 kronor, dels förvärfva eller tillämplig

Bil. No 5 a. till Kong1. Maj;ts Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878. 101

Transport 1,200: —
Fisket i länets inre skärgård ................................. 700: —

1,900: —

hvarifrån afgå landstingets och hushållningssällskapets
anslag ................................................ 800: —

i Upsala län för

a) Laxfisket i Dalelfven, Elfkarleby område, 2

distrikt ............................................................... 1,500: —

Hyttö-Gysinge 1 distrikt ................................... 150: —

b) Insjöfisket i Mälaren, .......................................... 600: —

2,250: —

hvarifrån afgå anslag af Hushållningssällskap och

af kronofiske ........................................................... 2,000: —

i Södermanlands län för

Skärgårdsfisket, 1 distinkt ....................................... 600: —

Insjöfisket inom länet, 2 d:o.................................... 1,200: —

D:o i Hjelmaren med Eskilstuna å, 1 distrikt......... 600: —

D:o i Mälaren ............................................................. 600: —

En öfvertillsyningsman för länet samt hela

Mälaren och Hjelmaren .................................... 2,000: —-

5,000: —

hvarifrån afgå Landstings och Hushållningssällskaps
anslag ............................................................ 3,000: —

i Östergötlands län för

Skärgårdsfisket, 1 distrikt ....................................... 600: —

a) Laxfisket i Motalaström, Norrköpings distrikt 1,000: —

Glan till Roxen, 1 distrikt ................................. 50: —

Roxen till Boren, 1 distrikt................................. 50: —

Motala—Vettern, d:o................................................ 150: —

b) Insjöfisket, 1 distrikt........................................... 600: —

2,450: —

hvarifrån afgå anslag af Hushållningssällskap

och enskild person ............................................... 1,300: —

1,100: —

250: —

2,000: —

1,150: —
4,500: --

Transport

132

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:is Nåd. Trop. N:o 1, om Btakverket 1878.

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af ifrågavarande
anslag bevilja till utgående under år 1879 ett belopp af

25.000 kronor;

b) Anläggning af väg emellan Bredåker och Nedre Edeforss i OfverLuleä
socken af Norrbottens län, till hvilken 1877 års Riksdag beviljat
ett anslag af 42,000 kronor och deraf till utgående under år 1878 anvisat
12,000 kronor; hemställande jag, lika med Styrelsen,

att härtill måtte hos Riksdagen äskas ett belopp af 20,000 kronor
för år 1879;

c) Väganläggning från Sorsele kyrka till Strycksele by jemte sidoväg
frän Lycksele öfver Ulriksdal, Carlgärd, fHusb ondlid en och Ruskträsk.
Sedan i afräkning å det härtill vid 1877 års Riksdag beviljade anslag
af 343,780 kronor ett belopp af 24,093 kronor 86 öre anvisats att utgå
under innevarande år, tillstyrker jag, i enlighet med hvad Styrelsen
hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i ytterligare
afräkning å förutnämnde anslagssumma anvisa till utgående under år
1879 ett belopp af 80,000 kronor;

d) Fullbordande af hamnen vid Trelleborg, hvartill af 1875 års Riksdag
anvisats ett anslag af 100,000 kronor att utgå med en femtedel
under hvarje af åren 1876—1880;

lärande .alltså här böra upptagas det belopp, som enligt denna bestämmelse
skall under år 1879 utbetalas, eller 20,000 kronor;

e) Förbättrande af hamnen vid Oscarshamn, till hvilket ändamål

1877 års Riksdag beviljade ett lånebidrag af 80,000 kronor, derutaf
under innevarande år finge lyftas hälften eller 40,000 kronor; hemställande
jag, lika med hvad Styrelsen ansett sig böra föreslå,

att hos Riksdagen måtte göras nådig framställning derom, att återstoden
af sagda lånebidrag anvisas till lyftning under år 1879 med

40.000 kronor; och

f) Sänkning af sjöarne Hjelm ar en och Qvismaren. 1877 års Riksdag,
som till detta arbetes verkställande beviljat ett lånebidrag af
2,000,000 kronor, har derjemte bestämt, ■ att härutaf skulle under år

1878 få lyftas 600,000 kronor och under år 1879 ytterligare 300,000
kronor, hvadan

sistnämnda belopp 300,000 kronor här bör upptagas såsom utgående
under 1879)).

133

Bil. N:o 5 a. till Kong/. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 1, om Statsverket 1878.

I sammanhang härmed torde det tillåtas mig här erinra, att —- sedan
1876 års Riksdag beviljat ett låneunderstöd af 200,000 kronor att
till utförande af föreslagna kajbyggnads- och muddringsarbeten vid den
så kallade kofferdihamnen i Carlskrona utbetalas med en femtedel årligen
under fem år, räknade från och med år 1877, och Eders Kongl.
Maj:t under den 12 Maj 1876 anbefall Sin Befallningshafvande i Blekinge
län att infordra stadsfullmäktiges yttrande, huruvida de, mot
lånebidragets åtnjutande, ville ikläda Carlskrona stad dermed förenade
skyldigheter, samt stadsfullmäktige endast under vissa vilkor förklarat
sig härtill villige, hvarefter Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
sig i ämnet utlåtit, — Eders Kongl. Maj:t den 10 September
1877, på grund af hvad i ämnet förekommit, förklarat frågan om
utbetalande af samma låneunderstöd hafva förfallit och såsom följd
deraf beslutit, att de till utgående under åren 1877 och 1878 redan
anvisade belopp deraf skulle till Riksdagens förfogande reserveras.

Till nådig pröfning utbeder jag mig dernäst få anmäla nedanupptagna
underdåniga ansökningar om Statsbidrag till företag ef den omfattning,
att de synas mig icke kunna upptagas bland sådana, hvilka
böra understödjas med de särskilda medel, som Riksdagen plägar ställa
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för dylika ändamål, nemligen:

dels de i Statsrådsprotokollet den 8 Januari 1877 angående regleringen
af utgifterna under Sjette hufvudtiteln redan omförmälda ansökningar
om statsbidrag: Ro) af 24,450 kronor till anläggning af en lastbrygga
i Borgholms hamn; 2:o) af 200,000 kronor såsom anslag utan
återbetalningsskyldighet och 100,000 kronor såsom lån till iståndsättande
och utvidgning af Cimbrishamns studs hamn; utvisande generalförslaget,
att förnyad framställning om bidrag till nyssnämnda belopp för denna
hamnbyggnad inkommit till Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader,
som tillstyrkt framställning i ämnet till Riksdagen; och
3:o) af 30,000 kronor såsom anslag för anläggning af hamn vid Malle
fiskläge i Malmöhus län; dels ock 4:o) en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Gefleborgs och Westernorrlands Län gemensamt gjord
hemställan om statsbidrag till anläggning, enligt åtföljande ritningar
och kostnadsförslag, af väg frän Ramsjö kyrkolag i Gefleborgs län till
gränsen af Medelpad och vidare till allmänna landsvägen vid Nybron i
Torps socken af Westernorrlands län; uti hvilket ärende Styrelsen för

134 Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj,ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

Allmänna Väg- och Vvattenbyggnader flen 17 Februari 1876 afgifvitinfordradt
underdånigt utlåtande; 5:o) en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Westernorrlands län gjord, af ritningar, betänkande och
kostnadsförslag åtföljd, underdånig framställning, att till utförande af
den omläggning och förbättring af allmänna landsvägen inom Helgums och
Edsele socknar, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom
laga kraftvunnet utslag den 30 December 1876 förpligta! Ramsele tingslags
vägbyggnadsskyldige att utföra, derest bidrag af allmänna medel
för ändamålet erhölles, Eders Kongl. Maj:t täcktes anvisa två tredjedelar
af den till 80,500 kronor beräknade kostnaden härför; i anledning
af hvilken framställning Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
den 26 juli nästlidet år afgifvit infordradt utlåtande och deri
hemstält, att hos Riksdagen måtte till detta vägförbättringsföretag äskas
ett anslag af 53,600 kronor; 6:o) en af Tärändö, Jerijärvi, Nuoksujärvi
och Korpilombolo byamän gjord, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens län insänd och förordad, ansökning, att hos
Riksdagen måtte äskas ett anslag af 45,000 kronor till anläggning af
häradsväg från Tärändö by i Pajala socken förbi Korpilombolo kyrkoby i
Korpilombolo sokken till det ställe, der landsvägen emellan Pajala och Haparanda
mötte, allt i enlighet med bifogad ritning och å 60,500 kronor
slutande kostnadsförslag; varande i häröfver af Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader den 20 Oktober sistlidet år afgifvet underdånigt
utlåtande hemstäldt, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle
täckas aflåta nådig proposition till Riksdagen om beviljande af ett anslag
å 45,000 kronor till denna väganläggning; 7:o) till nyssbemälda
Styrelse af Eders Kongl. Maj:s Befallningshafvande i Jönköpings län
ingifne, af planer med kostnadsförslag åtföljda, framställningar om Statsbidrag
till 2 3 af beräknad kostnad dels för anläggning af ny väg genom
Unnaryds, Femsjö och Färgaryds socknar i Westbo härad från hemmanet
Sjö vid. sjön linnen till Nissastigen, dels för omläggning och förbättring
af åtskilliga i samband med den nya vägen kommande äldre vägar; i anledning
hvaraf Styrelsen i nu föreliggande generalförslag hemstält, att
Eders Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att bevilja för väganläggningen
54,000 kronor och för vägförbättringarne 10,000 kronor eller
tillhopa 64,000 kronor; och 8:o) en af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Wermlands län gjord underdånig hemställan om beviljande
af ett anslag till belopp af 168,840 kronor till utförande, enligt åtföljande
plan och kostnadsförslag, af omläggningar på allmänna landsvägen
emellan Carlstad och Christiania från Gillbergs härads vestra gräns
genom Sillbodals med flere socknar till gränsen mot Norge vid Hånstull;

135

Thl. N:o 5 a. till Juni;//. Mnj:tn Nml. Prop. JY:o 1, om Statsverket 1878.

deröfver Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader uti förevarande
generalförslag afgifvit infordradt yttrande och på anförda skäl
tillstyrkt, att till dessa anläggningars verkställande måtte hos Riksdagen
begäras ett anslag af 168,000 kronor.

Delande de myndigheters, som uti dessa frågor sig yttrat, åsigter
om Önskvärdheten och angelägenheten att ju förr desto heldre måtte
beredas nödigt _ understöd af allmänna medel till utförandet af förutnämnda
åtta vigtiga arbetsföretag, anser jag likväl, — i betraktande
deraf, att de anslags- och lånebelopp, som enligt hvad jag här ofvan
föreslagit eller Riksdagen redan bestämt skulle komma att under år
1879 utgå, sammanlagda icke obetydligt öfverstiga de summor, som
hittills plägat årligen för ändamål af den art, hvarom här är fråga,
äskas,.— att Statsbidrag icke för närvarande bör af Eders Kong! Maj:t
hos Riksdagen begäras för något af dessa företag, utan dermed kunna
ännu anstå.

Annat synes mig deremot förhållandet vara med den underdåniga
ansökning, som af Borgmästaren Emil von Miihlenfels, Handlanden
J. Åberg, Lotsåldermannen F. Stjernberg, förre Sjökaptenen J. P.
Mattsson och Fiskaren Ch. Pehrsson, i egenskap af ledamöter uti
Skanörs och Falsterbo hamndirektion, till Eders Kong! Maj:t, på
grund af dem vid allmän Rådstuga den 18 September 1876 lemnadt
uppdrag, ingifvit derom, att hos Riksdagen måtte för byggandet af
en . båthamn vid Skanör, i enlighet med derför af Distriktschefen,
Majoren m. m. A. Rommel- uppgjord plan, utverkas ett anslag utan
återbetalningsskyldighet, motsvarande minst två tredjedelar af den beräknade
kostnaden, och till stöd för hvilken ansökan hufvudsakligen
andragits: att invanarne i Skanör och Falsterbo, som genom städernas
läge på en i hafvet långt från bebodda trakter utskjutande landtunga
vore hänvisade att genom fiske och lotsning af fartyg söka sin utkomst,
hade att vid utöfvandet af dessa näringar kämpa med störa
svårigheter, då hamn derstädes helt och hållet saknades, och de små
båtar om 3 fots djupgående, med hvilka förbindelsen emellan sjön och
land uppehölles, måste i följd af kustens långgrunda beskaffenhet förankras
på 800 å 1,000 fots afstånd från stranden; att behofvet af en
hamn också sedan lång tid tillbaka varit af städernas inbyggare insedt,
men att detta behof, hvars afhjelpande icke saknade vigt äfven
för städernas handel, blifvit i hög grad känbart, sedan den på grund
af nådig befallning tillkomna sa kallade Övesunds lotsinrättning, hvars
ena i Skanör förlagda station sysselsatte 20 ständigt tjenstgörande
och 4 reservlotsar, från 1874 års ingång börjat sin verksamhet; att

136 Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

Asket, som nu endast med små odäckade båtar kunde bedrifvas, otvifvelaktigt
skulle kunna blifva en hufvudnäring för städerna, om det genom
inrättandet af en hamn blefve fiskrarne möjligt att hålla större däckade
båtar; men att samhällena, som genom de svåra öfversvämningarne
den 13 November 1872 och 10 Februari 1874. äfvensom genom en
betydlig eldsvåda i Skanör den 2 Juli sistnämnda år, lidit en förlust
af mer än 75,000 kronor, icke förmådde att utan understöd af allmänna
medel åstadkomma den angelägna anläggningen.

Sedan Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader öfver
denna ansökning afgifvit infordradt underdånigt utlåtande den 20 December
1876 och deri framstält åtskilliga anmärkningar mot den ingifna
planen för hamnbyggnaden, blef ärendet öfverlemnadt till Eders
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län med befallning att
infordra sökandenas yttrande öfver Styrelsens berörde anmärkningar
samt att dermed och med eget utlåtande inkomma.

I anledning häraf har Eders Kongl. Maj;ts bemälde Befallningshafvande
insändt jemte eget utlåtande ett underdånigt yttrande i frågan
af sökandena, tillika med två af Majoren Remmer omarbetade alternativa
kostnadsförslag för hamnanläggningens utförande, slutande det
första eller n:o 1 å 76,000 kronor och det andra eller n:o 2 å 75,000
kronor; och inhemtas af dessa handlingar hufvudsakligen: att, beträffande
den af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader uttalade
farhåga angående möjligheten att underhålla hamnen, erfarenheten
skulle ådagalagt, att vid 9 eller 10 fots djup, som förefunnes
vid inloppet till den blifvande hamnen, sanden icke vore rörlig, och
att, då sålunda ingen större muddringskostnad torde under de första
5 eller 10 åren ifrågakomma, likasom icke heller något väsendtligt
underhåll af brygga, vågbrytare och kajer, en fond borde kunna under
tiden bildas af inflytande hamnafgifter till mötande af de för ifrågavarande
ändamål erforderliga utgifter; att, enär det på hela den 36 Engelska
mil långa kuststräckan emellan Malmö och Trelleborg icke funnes
något skydd för de båtar, som från närmare eller fjermare fisklägen
idkade fiske i södra delen af Öresund, antagligt vore, att fiskare
gerna skulle anlöpa en hamn vid Skanör, hvilken äfven för det fiske,
som af de båda ifrågavarande städernas invånare bedrefves, komme
att blifva af stort gagn och jemväl kraftigt medverka till uppkomsten
af en lönande kustfart med mindre, däckade fartyg samt dymedelst
och genom den lyftning, Öresunds lotsinrättning skulle erhålla, åstadkomma
en ändring till det bättre i städernas nuvarande tvinande till -

Bil. No f> a. till Kong!-. Majrls Nåd. Prof). No 7, om Statsverket 1878. 137

stånd; att inkomsten af lotsningen, beräknad till och med Augusti
månad hvarje år, inbragt år 1874 för 425 fartyg Kr. 13,936: 96;

» 1875 » 343 » » 11,421: 21;

» 1876 » 473 » » 16,050: 20;

och )» 1877 » 542 » » 19,162: 74,

hvaraf ådagalades, att ett ej oväsendtligt framåtskridande egt rum; att
sökandene derför anhölle om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
om beviljandet åt Skanör med Falsterbo af ett anslag å

50.000 kronor för byggande af en båthamn, då endast" på sådant sätt,
sedan Länets Hushållningssällskap utfäst ett bidrag för ändamålet af

6.000 kronor, det blefve möjligt genomföra det för de båda samhällenas
framtid så vigtiga företaget; samt att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
— vid det förhållande, att hamnen, oafsedd de ofvannämnda
fördelarne för städerna, syntes efter Flintrännans utprickning
ooh inrättandet af större lotsstationer i Skanör och vid norra ändan
af Öresund samt öppnandet af telegrafstation i Skanör, höra till följd
af sitt läge blifva af stor betydelse för de fartyg’, som till uppgifvet
antal af. 100 i medeltal dagligen passerade derförbi och finge ett beqvämt
tillfälle att med post eller telegraf emottaga och afsända meddelanden,
hvilket under närvarande förhallanden vore blott med stol’
svårighet och tidsutdrägt möjligt, — i underdånighet tillstyrkt bifall till
ansökningen.

Härefter har Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
med förnyadt utlåtande i frågan den 31 Oktober 1877 inkommit och,
under anförande, att mot det sednast uppgjorda förslaget, hvars alternativ
n:o 2 torde böra få företräde, intet annat vore att erinra, än att
underhållet af nu ifrågavarande hamnanläggning, likasom af hvarje
mindre hamnbyggnad på samma del af Skånska kusten, antagligen
komrne att blifva svårt och dyrt och möjligen i längden öfverstigande
städernas förmåga, ansett sig kunna ined sitt förord understödja ansökningen;
varande med detta utlåtande öfverlemnad en af vederbörande
upprättad tabell, utvisande, bland annat, att städernas folkmängd
ar 1876; utgjort 1,046; att bevillningen efter 2:draartikeln Bevillningsstadgan
samma år uppått till 1,226 kronor 23 öre, samt att de under
hvarje af åren 1872—1876 å kommunens medlemmar uttaxerade afgifter
sammanräknade uppgått till mera än fem gånger bevillningen
efter nämnda artikel.

Slutligen har Lots-Styrelsen i afgifvet utlåtande af den 21 sistlidne
November pa det varmaste tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen, derBih.
till liiksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Aj''d. Ig

138

Bil. N:o 5 a. till Kong!. Maj ds Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

vid hänvisande till den stora nytta icke blott lotspersonalen, hvilken
utgjorde en vigtig del af städernas befolkning, utan äfven de talrika
sjöfarande i denna del af Östersjön, der strandens långgrunda beskaffenhet
gjorde det omöjligt att med båt närma sig kusten på mindre än
flere hundra alnars afstånd, skulle hemta af hamnanläggningen.

Då otvifvelaktigt saknaden af hamn varit en väsendtlig orsak till
ifrågavarande fordom blomstrande städers tillbakagående i handel och
rörelse samt alltjemt hindrar dem att följa med i den starka utveckling,
hvaråt landet i öfrigt under senare tider haft att glädja sig; men, på grund
af hvad Sökandena och de i ärendet hörde myndigheter andragit, med
allt skäl kan antagas, att en hamnanläggning äfven i den inskränkta omfattning,
som nu ifrågasättes, ej mindre skall åt städerna bereda stora
fördelar med tilltagande välmåga, hvarigenom ock utväg torde beredas
dem att utan för stor svårighet bestrida kostnaden för hamnens underhåll,
än äfven kommer att för lotsningen i Öresund likasom för sjöfarten
i allmänhet blifva af väsendtligt gagn, tvekar jag icke, med afseende
derjemte å nämnda städers medellöshet, att i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till utförande, i enlighet med det af Distriktschefen, Majoren
in. m. A. Remmer den 5 September 1877 afgifna omarbetade alternativa
förslag n:o 2, af eu mindre hamnanläggning vid Skanör bevilja
ett belopp af 50,000 kronor att såsom anslag utan återbetalningsskyldigliet
utgå med 25,000 kronor under år 1879 och med 25,000 kronor
år 1880.

Hvad dernäst angår de för vissa bestämda ändamål afsedda särskilda
fonder, som Riksdagen plägar ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,
har Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader hemstält:
att, då i jemnbredd med landets fortgående utveckling och jernvägsanläggningarnes
utsträckning behofvet af nya landsvägsförbindelser
betydligt tilltagit och dertill komme, att i flere trakter af Riket nödiga
utfartsvägar saknades jemte det att äldre vägar tarfvade förbättring, anslaget
till bidrag för anläggning af nya samt omläggning eller förbättring
af backiga eller eljest mindre goda vägar måtte, desto heldre som hos
Styrelsen innelåge planer för 43 särskilda väganläggnings- eller förbättringsarbeten
af den omfattning, att deras understödjande med vanliga
belopp skulle medtaga omkring 600,000 Kronor, föreslås att för
år 1879 utgå med ett från 200,000 Kronor till 300,000 Kronor ökadt,

139

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

belopp; att anslaget för understödjande af smärre hamn- och brobyggnader
samt utrensning af åar och farleder, för innevarande år bestämdt
till 20,000 Kronor, måtte, aldenstund ansökningar inkommit om understöd
till flera smärre hamnbyggnader, Indika, om bidrag till vanlig andel
af anläggningskostnaden skulle kunna för dem beredas, erfordrade
en tillgång af omkring 100,000 Kronor, måtte hos Riksdagen föreslås att
för 1879 höjas till 60,000 Kronor; att anslaget till understöd för byggande
vid större fisklägen af smärre båthamnar måtte, såsom fortfarande behöflig!
enligt hvad fiskeriintendenten vitsordat, varda föreslaget att under
1879 upföras till utgående med oförändradt belopp af 30,000 Kronor;
att, ehuru, uti särskilda, af Eders Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvande
med förord ingifna och till Styrelsen remitterade, underdåniga
skrifvelser, sistlidet års Landsting dels i Vester-Norrlands och Norrbottens
län anhållit, att för hvarje af nästkommande tre år måtte till
understödjande af frostafledande myrutdikningsföretag anvisas 400,000
Kronor, och dels i Westerbottens län begärt detta anslags bestämmande
till ett belopp, som medgåfve att tilldela länet en summa, som närmare
än hvad hit,tils varit förhållandet motsvarade behofvet, anslaget
till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af sådana
myrutdikningav och v attenaftappning ar, som företrädesvis afsåge att minska
frostländigheten likväl, enär Styrelsen på grund af vunnen erfarenhet
kommit till den öfvertygelse, att det i allmänhet vore lämpligare
och för vissheten att understödsmedlen rätt användes mer betryggande,
om vattenaftappningsföretag i vidsträktare mån än hittils, synnerligast
inom de norra länen, varit fallet understöddes medelst lån i stället för
med anslag, måtte äskas att för år 1879 utgå med oförändradt belopp
''af 80,000 Kronor; men att deremot, på grund af det nyss anförda och
med hänsigt till det stora behofvet att medelst vattenaftappningars
verkställande förbättra åkerjorden och ängsmarken i Rikets norra provinser
och andra delar af landet, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att från 100,000 Kronor till 200,000 Kronor höja anslaget för
1879 till befrämjande, medelst lån, af utdikningar och aftappningar af
samka trakter och sjöar till beredande af odling sföretag, äfvensom att för
tillgodonjutandet af dessa, lånebidrag bestämma sådana billigare vilkor,
hvarigenom, på samma gång intressenterna i dylika företag vunne lättnad
vid utförandet, hågen för deras åstadkommande kunde lifvas; samt
slutligen att i öfrigt samma vilkor som hittils måtte stadgas för åtnjutandet
af understöd från nu ifrågavarande särskilda anslagssummor.

Lika med Styrelsen för Allmänna - Väg- och Vattenbyggnader håller
jag visserligen före, att det skulle vara både önskvärd! och väl be -

140 Bil. No ö a. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 1, om Statsverket 1878.

höfligt, att anslagen till anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar; till understödjande
af mindre hamn- och brobyggnader samt uprensning af åar och farleder,
samt till understödjande af sådana vattenaftappningar, som företrädesvis
afse vinst af odlingsbar mark, kunde varda förhöjda till de
af Styrelsen ifrågasatta belopp, men anser mig dock, under åberopande
af hvad jag ofvan yttrat derom, att sammanlagda summan af de anslags-
och lånebidrag, som af mig föreslagits eller af Riksdagen redan
bestämts att under år 1879 utgå till understödjande af vissa upräknade
allmänna arbetsföretag, öfverskjuter hvad för sådana ändamål hittils
plägat äskas, och med afseende derjemte å angelägenheten att i möjligaste
mån inskränka do anspråk på anslag, som nu skola till Riksdagen
framställas, icke böra för närvarande tillstyrka begäran om tillökning
för år 1879 i de belopp, som äro anvisade att för innevarande
år af Eders Kongl. Maj:t disponeras för understödjande af omförmälda
slags arbeten; och jag hemställer derför i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå, att endast nedannämnda
belopp må för år 1879 ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,
nemligen:

a) till bidrag för anläggning af nya samt omläggning eller förbättring
af backiga eller eljest mindre goda vägar 200,000 kronor;

b) till understödjande af mindre hamn- och brobyggnader samt upprensning
af dar och farleder 20,000 kronor;

c) till understöd för byggande vid större fisklägen af smärre båthamnar
30,000 kronor;

d) till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
sådana myr utdikning ar och vattenaftappningar, som företrädesvis afse att
minska frostländig heten, 80,000 kronor; hvarjemte jag, hänförande mig
till den af Chefen för Finans-Departementet vid beräkning af statsverkets
inkomster under titeln extra uppbörd gjorda framställning, får,
i afseende å det till befrämjande, medelst lån, af utdikningar och aftappningar
af sänka trakter och sjöar till beredande af odling sföretag erforderliga
belopp, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Magt ville
af Riksdagen begära medgifvande att, af de till den så kallade odlingsfonden
i Statskontoret inflytande afbetalningar å äldre för nämnda
ändamål utgifna lån, under år 1879 anvisa nya lån till sammanräknadt
belopp af 100,000 kronor;

och torde vid sådant förhållande Eders Kongl. Maj:t, utan afseende
å hvad Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader föreslagit
derom, att vilkoren för tillgodonjutandet af låneunderstöd för

Bil. No 5 a. till Kongl. Maj tf» Nid. Prof. Nio /, om Statsverket 1878.

141

befrämjande af aftappningar till beredande af. odlingsföretag^ måtte
varda i visst, icke närmare angifvet, hänseende jemkade, föreslå Riksdagen
att äfven för år 1879 bibehålla nu gällande bestämmelse!^ angående
vilkoren för erhållande och tillgodjutande af statsbidrag till allmänna
arbeten, äfvensom i fråga om kontrollen derå, att sådana arbeten
enligt faststälda planer utföras.

Slutligen hemstälde Departements-Okefen, att, enär enligt den vid
Stats-Kontorets berättelse om Statsverkets tillstånd och förvaltning foo-ade
förteckning å icke godtgjorda förskott, livilka borde hos Riksdagen
till ersättande anmälas, Statskontoret under åren 1875, 1876 och
?877 förskjutit dels ränta å inbetalt lösen för expropierad mark 215
kronor 33 öre, dels ersättningar för indragna landsstatsboställen 2,250
kronor 25 öre, dels till Komitén för förberedande granskning af Styrelsens
för Statens jernvägstrafik förvaltning 1,971 kronor 45 öre, dels
till Komitén för afgifvande af förslag till författning angående barns
och yn^re personers användande i fabriks- och handtverksarbete samt
för tryckning och häftning af dess betänkande 11,300 kronor 25 öre,
dels till Komitén för verkställande af undersökning rörande förvaltningen
och hushållningen vid Ultuna landtbruksinstitut 4,518 kronor 85
öre dels till Komitén för afgifvande af utlåtande i fråga om ordnandet
af ?de allmänna kartearbetena 2,000 kronor, dels ock för utarbetande
af förslag till författningar om mått och vigt efter det metriska systemet
1,000 kronor eller sammanräknade 23,256 kronor 13 öre, Kongl.

Maj:t måtte, .

till ersättande af ifrågavarande, af Statskontoret förskottsvis bestridda,
utgifter hos Riksdagen äska ett extra anslag å nämnda belopp

23,256 kronor 13 öre; _

hvarjemte Departementschefen erinrade,, att enligt det vid 187b
års Riksdag fattade beslut vore för år 1879 till understödjande medelst
lån af enskilda jernvägsanläggningar anslagne 2,000,000 kronor,

samt att 1877 års Riksdag för genomförande af ny tomtreglermg
i Söderhamn beviljat staden ett lån till belopp af 200,000 kronor,
hvaraf senare hälften skulle under ar 1879 utgå med 100,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

142

Bil No 5 a. till Kong!. Maj:U Nåd. Prop. No 1, om Statsverket 1878.

, ™aUt +hvaf föredragande Departementschefen sålunda yttrat och
hemställt instämde Statsrådets öfrige ledamöter; ^

, 110ch ^hågade Hans Maj:t Konungen dertill lemna

bifall samt hefallde, att utdrag af detta Protokoll skulle
till h inans-Departementet öfverlemnas till ledning vid
upprättande af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till
-Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidcm

Paul Strandberg.

Stockholm, K. L. Beckman, 1878.

Bil. N;o 5 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet infor
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 2 November 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departements-Chefen, Statsrådet Thyselius, föredrog i underdånighet:

l:o.

Fn af Kronofogden i Sunnerbo härads fögderi af Kronobergs län
Claes Ulrik Sällberg till Kongl. Maj:t stäld, af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnda län med memorial den 29 sistlidne September
öfverlemnad samt af läkare- och prestbetyg jemte tjensteförteckning
åtföljd underdånig ansökning att, då sökanden till följd af öfveransträngning
i tjensten år 1874 träffats af ett svårare slaganfall, hvilket alltsedan
gjort honom oförmögen att sköta kronofogdetjensten eller att
på annat sätt förtjena nödigt uppehälle för sig och familj, Kongl. Maj:t
täcktes bereda sökanden förmånen att, efter erhållet afsked från kronoB/h.
till Itilcsd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Bil N:o 5 b. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

fogdetjensten, undfå pension å allmänna indragningsstaten till så stort
belopp, som utgjorde skilnaden mellan den pension, han vore berättigad
att vid afskedstagande! erhålla från Civilstatens pensionskassa,
och den pension å allmänna indragningsstaten, som då kunde vara för
kronofogde i allmänhet stadgad.

Af handlingarna inhemtades, att Sällberg, som vore född den 7
Juli 1820 och således uppnått en ålder af mer än 57 år, i Januari
månad 1844 inträdt i Statens tjenst, der han alltså tillbragt nära 34 år,
hvaraf såsom ordinarie länsman tiden från den 30 December 1848 till
den 24 Mars 1865, under hvilken dag han erhållit nådigt konstitutional
å sin nu innehafvande kronofogd et jenst; och hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
med vitsordande att sökanden städse med utmärkt
nit, skicklighet och redbarhet utöfvat sina ansträngande tjenstebefattningar,
förordat bifall till ansökningen.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande erinrat, att sökanden
hvarken i afseende å ålder eller tjenstetid uppfyllt de i Kongl. Brefvet
den 12 November 1823 föreskrifna vilkor för civile embets- och tjestemäns
rättighet att vid afskedstagande å allmänna indragningsstaten
undfå pension, hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet den 11 December 1863,
för Kronofogdar blifvit bestämd att utgå med ett löneinkomsterna å
stat, med undantag af hyresersättningen, motsvarande belopp, och således
skulle för sökanden, hvars aflöning enligt stat utgjorde 2,426
kronor lön, 300 kronor liyresersättning och 74 kronor extra inkomster,
eller tillhopa 2,800 kronor, förutom dyrtidstillägg 485 kronor 20 öre,
komma att uppgå till 2,500 kronor, när berörda vilkor blifvit uppfylda.
Enär emellertid vid flera tillfällen tjenstemän äfven derförinnan blifvit,
enligt Kong!. Maj:ts och Riksdagens beslut, hugnade med pension å
allmänna indragningsstaten, då de af obotlig sjukdom varit urståndsätta
att vidare tjenstgöra, och uti förevarande fall i‘sådant hänseende förekomma,
dels att sökanden, enligt hvad det företedda läkarebetyget gåfve
vid handen, alltsedan Oktober månad 1874, då han träffats af ett slaganfall,
lidit af försvårad talförmåga och eu så betydlig lamhet i högra
kroppshalfvan, att han endast med tillhjelp af käpp och krycka förmådde
flytta sig i sin egen bostad, dels ock att denna sjukdom antagligen
föranledts af stillasittande lefnadssätt och alltför trägna ansträngningar
i tjensten samt att numera icke någon utsigt förefunnes om
sökandens återställande så, att han ånyo skulle kunna blifva i tillfälle
återtaga och sjelf sköta sin tjenst; enär vidare, enligt hvad Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande vitsordat, sökanden offrat sina krafter i särdeles
ansträngande tjenstebefattningar, som af honom städse utöfvats

Bil. N:o 5 b. till Kongl. Majits Nåd. Prop. om Statsverlcet 1878.

med utmärkt nit, skicklighet och redbarhet; enär svårighet syntes möta
att under längre tid genom vikarie uppehålla kronofogdetjensten uti
ifrågavarande fögderi, hvilket, enligt hvad Kongl. Maj ds Befallningshafvande
upplyst, innefattade så stor ytvidd och folkmängd, att underdånig
framställning nyligen blifvit gjord om detsammas fördelning i
två fögderier; och enär af hvad Kongl. Majds Befallningshafvande vidare
meddelat framginge, att sökandens ekonomiska ställning vore sådan,
att den pension af 1,000 kronor årligen från Civilstatens pensionsinrättning,
hvartill han torde vara berättigad, icke på långt när försloge
till nödigt uppehälle för sökanden och hans familj, ansåge Statskontoret
sig böra i så måtto tillstyrka bifall till ansökningen, att Kongl.
Majd täcktes till Riksdagen aflåta nådig Proposition derom, att sökanden
måtte berättigas att från och med månaden näst efter den, då han
med pension ur Civilstatens pensionskassa från kronofogdetjensten afginge,
å allmänna indragningsstaten för sin återstående lifstid. erhålla
en fyllnadspension af 1,500 kronor, då hela hans sammanräknade pensionsinkomst,
2,500 kronor, komme att obetydligt eller med endast 36
kronor 10 öre öfverstiga trefjerdedelar af sökandens samtliga aflöningsförmåner
på ordinarie och extra stat, utgörande, enligt hvad ofvan förmärs,
tillhopa 3,285 kronor 20 öre.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Kronofogden
Sällberg finge från och med månaden näst efter den, hvari han med
pension ur Civilstatens pensionsinrättning från tjensten afginge, under
sin återstående lifstid åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp motsvarande skilnaden mellan nämnda pension och den för
Kronofogdar i allmänhet å indragnings stat bestämda pension.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder lemna
bifall härtill samt befalde, att utdrag af detta protokoll
skulle meddelas Finans-Departementet till iakttagande
vid uppgörande af förslaget till reglering af
utgifterna under Riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex prot.ocollo

W. J. Modigh.

Bil. N:o 5 b. till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Utdrag aj Protokollet öfver Civil-drenden, hållet inför
Hans Mufti Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 9 November 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Tliyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departementschefen, Statsrådet Thyselius föredrog härefter

17:o.

En af Kommissionslandtmätaren i Stockholms län J. A. Wallqvist
jemte Sjutton Kommissionslandtmätare i andra län till Kongl. Maj:t i
underdånighet ingifven ansökning, deruti de, under åberopande af dem
utaf tjenstekamraterna i de särskilda orterna lemnadt uppdrag, anfört,
att, ehuru, för åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten, i
allmänhet vore stadgade sådana vilkor, att vid fylda 65 år och efter
40 års tjenstetid de tjenstemän, som innehade en lön af 3,000 kronor
och derunder, bibehölles vid densamma såsom pension och att vid be -

Bil. N:o 5 b till Kongl. Maj:Is Nåd. Prof), om Statsverket 1878. 5

rakning af lönebeloppet äfven toges i betraktande med tjensten förenade
sportler, Kommissionslandtmätarne likväl icke kommit i åtnjutande af
samma rätt, utan allenast blifvit bibehållna vid det gamla pensionsbeloppet
900 kronor, som ej allenast vida understege hvad deras tjänster
inbringade, utan äfven vore i allo otillräckligt för ett nödtorftigt
uppehälle på gamla dagar; anhållande sökandena, det Kongl. Maj:t
täcktes bereda rätt för Kommissionslandtmätare, på sätt bestämdt vore
för Afvittrings- och Storskifteslandtmätare, till 2,000 kronors pension
å allmänna indragningsstaten, samt att, enär skiftesgöromålen kräfde
den fullaste kroppskraft, hvilken sällan kunde vara att påräkna hos
den 60:årige tjensteman, som från ynglingaåren varit nödgad till helsopröfvande
kroppsansträngningar, utan att kunna iakttaga de försigtighetsmått
och den beqvämlighet i afseende på. husrum och föda, som
bevarade helsan, och skiftesverkets fromma kräfde, att göromålen dervid
handlades med obrutna krafter, den föreslagna pensionen måtte
tillgodokomma Kommissionslandtmätare i allmänhet vid G0 års lefnadsålder
och 30 års tjenstetid, men vid 55 års ålder, om oförmåga att i
tjensten vidare arbeta med läkarebetyg styrktes.

Till följd af härå erhållen nådig remiss hade Landtmäteri-Styrelsen
under den 1 Juni innevarande år afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
och dervid tillika öfverlemnat eu af Kommissionslandtmätarne i
Wester-Norrlanxls län A. Brandell, P. J. Moritz, J. D. Forsseen, E.
Nmslund och T. A. Bäfverfeldt undertecknad, till Kongl. Maj:t stäld
skrift, deruti bemälde Kommissionslandtmätare af uppgifna skäl och
deribland att eu del af sökandena sjelfve erfarit hurusom tjenstgöringen
vid afvittringsverket icke vore svårare, än vid det allmänna skiftesverket,
anhållit det Kongl. Maj:t måtte bereda dem enahanda pension
och enahanda vilkor för dennas ernående, som redan tillerkänts
Afvittrings- och Storskifteslandtmätarne; varande härvid af Landtmäteri-Styrelsen
för egen del anfördt bland annat:

att Landtmätarne vore, i och för utöfvande af sina tjenstegöromål,
dels betungade med publik renovation af icke allenast beskrifningar,
utan äfven -kartor öfver verkstälda laga skiften m. in., samt dels mera
än de flesta andre tjensteman utsatta för helsoförstörande mödor och
flera slag försakelser, hvarigenom de flestas förmåga att vara åtminstone
fullt verksamme jemförelsevis ganska tidigt aftoge eller alldeles
upphörde;

att i alla händelser möjligheten för dem att erhålla så mycket lönande
arbete, som fordrades för att de på derigenom förtjenade arfvoden
skulle kunna nödtorftligen berga sig och de sina, vore osäker

Bil. N:o 5 b. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

samt att de högst sällan kunde af sina inkomster under den tid, de
förmådde att vara verksamme och dertill jemväl erhölle tillfälle, bespara
något för de dagar, då sjuklighet och ålderdom gjorde sig gällande
;

att de genom 1864 års Landtmäteriinstruktion mistat den förut
genom § 25 mom. 2 i Landtmäteriinstruktionen den 4 Maj 1827 dem
tillförsäkrade rätt att vara kompetente sökande till alla de tjenster vid
Landsstaten, hvartill den, som kameral-examen undergått, efter författningarne
egde befordringsrätt;

att den komité, som på nådig befallning den 27 September 1862
afgaf underdånigt betänkande och förslag till Förordning angående
Civilstatens pensionsväsende, med fullt skäl yttrat, dels att angelägenheten,
att icke lemna den åldrige och sjuke tjenaren utan nödtorftigt
underhåll, redan länge varit erkänd, dels att eu sådan statens omvårdnad
för sina tjenare hade sin grund icke ensamt uti billigheten, utan
äfven i det allmännas egen fördel, samt dels att, hvarest ej funnes så
anordnad!, att den åldrige försvagade tjensteinnehafvaren vid tjenstens
frånträdande egde att för sig och de sina påräkna nödtorftigt uppehälle,
det vore naturligt att denne, äfven emot sin vilja, tvingades i
det längsta qvarstanna vid en befattning, hvilken, ehuru den ej kunde
handhafvas såsom sig borde, likväl lemnade oumbärligt underhåll;

att de fleste tjenstemäns pensioner å allmänna indragnings staten
blifvit i de senare åren förhöjda, deribland Storskiftes- och Afvittringslandtmätarnes; att

desse landtmätares pensioner, livilka enligt nådigt bref af den
5 September 1854 bestämdes till 900 kronor, under förutsättning att
samma tjenstemän vid afskedstagande! uppfylt de i afseende på åldersoch
tjensteår m. m. för statens embets- och tjenstemän i allmänhet då
gällande pensionsvilkor, nemligen att de varit i rikets tjenst omkring
40 år och uppnått 70 års ålder eller åtminstone 65 års ålder och då
tillika med behörigt läkarebetyg styrkte, att do lede af sjuklighet eller
försvagad helsa, blifvit den 7 Juli 1875 sålunda väsendtligen förhöjda,
att Storskiftes- och Afvittringslandtmätare, som tjenat 30 år, deraf
minst 25 år vid Storskiftes- och Afvittringsverken, må vid uppnådda
60 lefnadsår på allmänna indragningsstaten undfå pension till årligt
belopp af 2,000 kronor; dock att Storskiftes- eller Afvittringslandtmätare,
hvilken tillika vore Kommissi on sl an dt mätare och i sist nämnda
egenskap efter afskedstagande från Storskiftes- eller Afvittringslandt■mätarebefattningen
qvarstode så länge, att han jemväl såsom Kommissionslandtmätare
fullgjort de för pension på allmänna indragningsstaten

Bil. No 5 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

stadgade vilkor, finge från denna stat åtnjuta pension endast för den
af tjensterna, som berättigade till högsta pensionsbeloppet;

att Kommissionslandtmätarnes pensioner å mera nämnda stat blifvit
genom nådigt bref den 16 Mars 1858 och under ofvan omförmälda
förutsättning bestämda till 900 kronor;

att alla lefnadskostnader och kommunalskatter m. in. under de
derefter förflutna nitton åren högst betydligt ökats;

att enligt nyss åberopade nådiga bref gymnastiklärare, som antingen
vid Gymnastiska Centralinstitutet eller vid elementarläroverk
oförvitligen tjenstgjort i 30 år och uppnått 60 års ålder, vore berät,
tigad att uppföras på allmänna indragningsstaten med sin fulla lön
såsom pension; samt

att Kommissionslandtmätarcs tjenstgöring vore vida mödosammare
och mera helsoförstörande än gymnastiklärares samt närmast jemförlig
med Storskiftes- och Afvittringslandtmätarnes;

hemställande Landtmäteri-Styrelsen alltså om nådigt bifall till
ifrågavarande ansökningar på det sätt, att Kommissionslandtmätare,
som vid afskedstagandet tjenat i minst 30 år och under sammanräknade
minst 25 år varit tjensteman vid General-landtmäterikontoret, eller
Storskiftes- eller Afvittringslandtmätare, eller vice Kommissionslandtmätare
och Kommissionslandtmätare må, om han tillika vid afskedstagandet
uppnått minst 60 lefnadsår, på allmänna indragningsstaten
undfå pension till årligt belopp af 2,000 kronor.

I sammanhang härmed hade Landtmäteri-Styrelsen, ehuru för det
närvarande någon ansökning af Förste- och Andre-Landtmätare om förhöjning
af deras pension icke förelåge, ansett sig böra erinra derom,
att en sådan inkommit till bemälda Styrelse den 21 Juli 1865 och öfverlemnats
till Kongl. Maj:t med underdånigt memorial af den 31 i
samma månad, uti h vilket Styrelsen, beträffande nämnde tjenstemän,
dels åberopat icke allenast de i det föregående anförda yttrandena af
1862 års Pensions-komité, utan äfven dess uppgift, att Sekreterarne i
Svea och Göta Hofrätt samt Advokatfiskalen i först nämnda Hofrätt
och i Kommerskollegiet, hvilka med afseende på sportelinkomster upptagits
till erhållande af lägre löner, än deras vederlikar i rikets öfriga
kollegier, detta oaktadt skulle undfå i pension 3,000 kronor äfvensom
Aktuarien i Göta Hofrätt af enahanda skäl 2,500 kronor, dels yttrat,
att Förste och Andre Landtmätarnes löner, utgörande 1,800 kronor för
de förre och 900 kronor för de senare, vore alldeles otillräckliga för
deras bergning samt att bristen härvid måste fyllas af hvad de kunde
arfvodesvis förtjena på landItmäterigöromål för enskilde och att, om

8 Bil. N:o 5 b. till Kongl. Majt:s Nåd. Prop. om Statsverlcet 1878.

deras pensioner ej med hänsigt härtill och utöfver nyss nämnda belopp
förhöjdes, följden deraf blefve, att de i fråga varande tjenstemännen
skulle, i strid med det allmännas fördel och äfven mot sin vilja, tvingas
att qvarstanna vid sina befattningar, jemväl sedan de icke mera
förmådde att väl handhafva de samma, enär gifvet vore, att befattningarne
i de flesta fall alltid vore åtföljda af någon extra inkomst, dels
och slutligen, till undvikande af berörda skada för det allmänna och
på det att billighet och rättvisa måtte vederfaras äfven Förste och Andre
Landtmätare samt med kännedom jemväl deraf, att icke blott de i det
föregående omförmälde Sekreterarno och Advokatfiskalerne, utan äfven
Landssekreterare och Landskamrerare hade 3,000 kronor i pension
samt Aktuarien i Göta Hofrätt med flere dylika tjenstemän 2,500 kronor,
ehuru deras tjenstår icke vore i kroppsligt hänseende på långt när
så ansträngande som Landtmätarnes, i underdånighet hemställt, att
Kongl. Maj:t måtte bereda förhöjda pensioner åt Förste och Andre
Landtmätare, åt de senare med 2,500 kronor och åt de förre med

3,000 kronor.

Med stöd af hvad sålunda anförts samt i det föregående andragits
såsom skäl för nya föreskrifter angående Kommissions-landtmätarnes
pensionering ansåge sig Landtmäteri-Styrelsen böra i underdånighet
hemställa, det i nåder måtte varda bestämdt, att Andre och Förste
Landtmätare, som vid afskedstagande! tjenat i minst 30 år och under
sammanräknadt minst 25 år varit tjensteman vid General-landtmäterikontoret,
eller Storskiftes- eller Afvittrings-landtmätare, eller vice Kommissions-landtmätare,
Kommissions-landtmätare. Andre eller Förste landtmätare,
må, om han tillika vid afskedstagande! uppnått minst 60 lefnadsår
på allmänna indragningsstaten undfå pension till årligt belopp af 2,500
kronor, för Andre Landtmätare och 3,000 kronor för FörsteLandtmätare.

Uti här öfver infordradt, den 25 sistlidne Oktober afgifvit underdånigt
utlåtande hade Statskontoret yttrat, att hvad Landtmäteri Styrelsen
uti sitt ofvan berörde utlåtande anfört synts Statskontoret till
fullo ådagalägga, så väl att eu väsendtlig förhöjning i de för i fråga
varande tjenstemän bestämda pensioner vore af verkligt behof påkallad,
som äfven att pensionsrättens inträdande vid tidigare ålder, än
för statens tjenstemän i allmänhet egde rum, vore af tjenstgöringens
ansträngande beskaffenhet med nödvändighet betingadt, hvadan Stats
kontoret i dessa hänseenden åberopade Landtmäteri-Styrelsens yttrande;
att, beträffande antalet lefnads- och tjensteår, Statskontoret ej funnit
anledning att frånträda berörde Styrelses förslag, men att, i afseende
å pensionsbeloppen, vid jemförelse emellan de hittills medgifna pensio -

Bil. No 5 b. till Kongl. Majt:s Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

nerna med hvad numera blifvit Afvittringslandtmätarne i sådant hänseende
tillagdt, Statskontoret, i betraktande jemväl deraf att landtmäteristaten
i allmänhet icke vore med fast lön försedd, ansett sig böra
föreslå någon nedsättning i de af Landtmäteri Styrelsen i fråga satta
belopp; samt att, hvad särskildt anginge Andre Landtmätarne, Stats
kontoret skolat erinra, hurusom Kongl. Maj:t jemlikt nådigt bref den
3 Juni 1870 beslutit, att dessa tjenster skulle i mån af innehafvarnes
afgång indragas och derigenom uppkommande besparingar för ekonomiska
kartverket disponeras, i följd af hvilket beslut sjutton dylika
tjenster indragits, så att endast sju sådana ännu vore med innehafvare
försedda; hemställande på grund häraf Statskontoret, det täcktes Kongl.
Maj:t till Riksdagen aflåta nådig Proposition derom, att Förste och
Andre Landtmätare samt Kommissions-landtmätare måtte berättigas att,
då de uppfyllt de af Landtmäteri Styrelsen föreslagna vilkor i afseende
å lefnads- och tjenstbar, undfå från allmänna indragningsstaten pensioner
till belopp för Förste Landtmätare af 2500 kronor samt för
Andre Landtmätare och Kommissions-landtmätare af 1600 kronor.

Med afseende å hvad Landtmäteri Styrelsen och Statskontoret anfört
fann Statsrådet sig böra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen att medgifva, ej mindre att Kommisions-landtmätare
eller Andre landtmätare, som vid afskedstagande!
tjenat i minst trctio år och under sammanräknade minst tjugofem år
varit tjensteman vid General-landtmäteri-kontoret eller Storskiftes- eller
Afvittrings-landtmätare, vice Kommissions-landtmätare, Kommissionslandtmätare,
eller Andre landtmätare må, om han tillika vid afskedstagandet
uppnått minst sextio lefnadsår, på allmänna indragningsstaten
undfå pension till årligt belopp af Ett tusen sex hundra kronor, dock
att sådan pension icke må tillgodokomma Kommissions-landtmätare, som
fortfar att tjenstgöra såsom Storskiftes- eller Afvittrings-landtmätare
eller i sådan egenskap redan uppbär pension å allmänna indragningsstaten,
än äfven att Förste landtmätare, som vid afskedstagande! tjenat
i minst tretio år och under sammanlagdt minst tjugofem år varit tjensteman
vid General-landtmäteri-kontoret eller Storskiftes- eller Afvittrings-landtmätare
eller vice Kommissions-landtmätare, Kommissionslandtmätare,
Andre eller Förste landtmätare, må vid uppnådda sextio
lefnadsår berättigas att på allmänna indragningsstaten undfå pension
til årligt belopp af Två tusen fem hundra kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1878. 1 Samt. 1 Afl.

Bil. No 5 b. till Kong! Majt:s Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
livad Statsrådet i detta ärende tillstyrkt samt förordnade
att utdrag af detta protokoll skulle meddelas
Finans departementet till iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under Riksstatens
Nionde hufvudtitel.

Slutligen föredrog Departements-Chefen i underdånighet;

27:o

Landtbruks Akademiens uti memorial den 24 sistlidne September
gjorda underdåniga framställning om beredande af rätt till pension på
Rikets allmänna Indragnings stat för Akademiens sekreterare, Professoren
och kommendören in. in. Fil. Doktorn Johan Peter Arrhenius;
till stöd för hvilken framställning blifvit anfördt, att Arrhenius, hvilken
åren 1840—1847 tjenstgjorde såsom Docent och Adjunkt i Botanik
och praktisk ekonomi vid Upsala universitet och under åren 1848—
1862 varit Föreståndare för Ultuna landtbruksinstitut, redan under
denna tid ådragit sig uppmärksamhet ej mindre lör vidsträckta kunskaper
i alla de grenar af vetande, som omfattas af agronomien, än
äfven för praktisk duglighet och nit i det kall, som var honom anförtrodt;
att, sedan Arrhenius år 1862 blifvit utnämnd till LandtbruksAkademiens
sekreterare, han kommit i tillfälle att utveckla samt mera
odeladt och utan hinder af andra bestyr meddela allmänheten sina
vidsträckta, på djupa studior och erfarenhet grundade åsigter om jordbruket
och boskapsskötseln, i hvithet hänseende han verkat på ett särdeles
förtjänstfullt sätt, hvarom omdömet vore enhälligt ej mindre i
Sverige, än äfven i dess grannländer; samt slutligen att Arrhenius genom
sin verksamhet såsom Författare inom jordbruksliteraturens område,
sina mångfaldiga föredrag och meddelanden i jordbruksfrågor
icke allenast inom Landtbruks-Akademien, utan jemväl vid offentliga
möten och sammankomster för landtbruksändamål i snart sagdt rikets
alla delar, på ett högst utmärkt sätt bidragit till lösningen af åtskilliga
för Sveriges modernäring vigtiga frågor, hvadan han genom sin mångåriga,
nitiska och fruktbringende verksamhet i det allmännas tjenst till
väsentlig del bidragit till den lyftning af Svenska jordbruket och boskapsskötseln,
som dessa under de senaste decennierna vunnit, och
derigenom gjort sig förtjent af samtidens erkänsla och tacksamhet; —
Och har Akademien på grund häraf och då Arrhenius uppnått en ålder

Bil. No Öb. till Kongl. Majds Nåd. Prof. om Statsverket 1878. ,

af 66 år, samt till följd häraf tilläfventyrs kunde inträffa att helsa och
krafter icke tilläte honom att längre fortfara med sin befattning och
Rikets Ständer på Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga proposition vid
1860 års riksdag medgifvit, att Akademiens dåvarande Sekreterare J.
Th. Nathorst, i anseende till hans stora förtjenster om svenska jordbruket,
finge efter afgång från denna befattning på allmänna indragningsstaten
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension, motsvarande
åttio procent af hans aflöning, i underdånighet anhållit att
enahanda förmån måtte beredas Sekreteraren Arrlienius, och att således,
då han utom boställs våning och vedanslag åtnjöto 6,000 kronor i årlig
lön, 80 procent deraf eller 4,800 kronor måtte honom beviljas i pension,
att utgå från månaden näst efter den, då han från sekreterarebefattningen
hos Akademien afginge.

Uti häröfver den 20 nästlidne Oktober afgifvet underdånigt utlåtande
hade Statskontoret anfört, att Arrlienius, hvilken enligt infordradt
prestbetyg, vore född den 29 September 1811, således redan uppnått
66 års ålder, och enligt de af Landtbruks-Akademien lemnade upplysningar
inemot 38 år varit i allmän tjenst och alltså, i afseende å såväl
lefnads- som tjensteår, uppfyllt do i Kongl. Brefvet den 12 November
1823 stadgade vilkor för civile ombets- och tjenstemäns berättigande
till pension å allmänna indragningsstaten; samt att med hänsyn derjemte
till de särdeles fördelaktiga vitsord, Landtbruks-Akademien meddelat
angående Arrhenii nitiska och fruktbärande verksamhet i det allmännas
tjenst, och då hans företrädare i tjensten J. T. Nathorst, hvars
sekreterarelön utgjort 4,500 Riksdaler, på framställning hos Rikets
Ständer, fått sig å allmänna indragningsstaten tillagd en pension af
3,600 Riksdaler, beräknad efter enahanda grunder, som i allmänhet
vore för civile tjenstemän gällande, Statskontoret i underdånighet tillstyrkte,
att, på sätt Landtbruks-Akademien hemställt, nådig proposition
måtte till näst sammanträdande riksdag aflåtas derom, att Arrhenius
måtte berättigas att, efter erhållet afsked från Sekreterarebefattningen
hos Akademien, å allmänna indragningsstaten undfå en årlig pension
af 4,800 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit och med särskildt afseende
å den särdeles nitiska och förtjenstfulla verksamhet, Landtbruks-Akademiens
Sekreterare Johan Peter Arrhenius ådagalagt för svenska jordbrukets
och boskapsskötselns förkofran, tillstyrkte Stats-Rådet, att Kongl.

Bil. N:o 5 5. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att medgifva, det Sekreteraren Arrhenius
finge från och. .med månaden näst efter den, då han från Sekreterarebefattningen
hos Akademien afginge, å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 4,800 kronor.

Hvad Stats-Rådet i detta ärende tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla samt
förordnade, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas
Finans-Departementet till iakttagande vid uppgörande
af förslaget till reglering af utgifterna under
Riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo
J. Meijer.

Bil. N:o 5 b. till Kongl. Mag:ts Nåd. Prop. om Statsverket 11818.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den
22 November 1877.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Ge er,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena .Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Offer,

Forssell och
Rosensvärd.

Departements-Chefen, Statsrådet Thyselius föredrog ånyo i underdånighet
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westerbottens län
underdåniga skrifvelse af den 6 Februari innevarande år, hvarmed öfverlemnats
en af Afvittringslandtmätaren Johan August Fagenström hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjord ansökning att, som han enligt
företedt. läkarebetyg i Juni månad 1875 drabbats utaf anfall af blodkongestion
till hjernan, samt sådana anfall sedermera flera gånger återkommit
och haft till följd förslöad syn, allmän svaghet i nervsystemet
jemte förlusten af förmågan att reglera muskelrörelserna så att sökanden
ej kunde sköta sin tjenst, Kongl. Maj ds Befallningshafvande måtte,
med afseende å sökandens ekonomiska ställning och framskridna ålder,
utverka pension åt honom från allmänna indragningsstaten; varande
härvid af Kongl. Maj ds Befallningshafvande i underdånighet anfördt,
att som af det vid ansökningen fogade läkarebetyg framginge, det Fagenström
sannolikt aldrig kunde blifva så till lielsan återstäld, att han
förmådde i tjenstgöring åter inträda, samt Fagenström, som under den

Bil. N:o 51>. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om Statsverkd 1878.

tid lian vid länets afvittringsverk tjenstgjort, med skicklighet ocli^ ordning
fullgjort de honom anförtrodda arbeten, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
veterligt icke egde andra inkomster än dem, som voro förenade
med hans tjenst, och det syntes olämpligt att år ifrån ar belasta
den stat, som för afvittringsverk et faststäldes, med arfvode åt
landtmätare under sjukdom, som icke lemnade hopp om förbättring,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansåge sig böra i underdånighet
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes, med afseende a ofvan omförmälda
särskilda och ömmande omständigheter, till Riksdagen . aflata Nådig
proposition om anvisande åt Fagenström af pension till belopp af
1,200 kronor.

Uti häröfver infordradt, den 16 sistlidne Mars afgifvet underdånigt
utlåtande hade Statskontoret yttrat, bland annat, att Storskiftes- och
Afvittringslandtmätare, som tjenstgjort 30 år, deraf minst 25 år vid
Storskiftes- och Afvittringsverken, vore vid uppnådda. 60 lefnadsår berättigade
att å allmänna indragningsstaten undfå pension till ärligt belopp
af 2,000 kronor samt att, enär enligt hvad handlingarne utvisade,
Fagenström vore född den 24 Juni 1821 samt, efter att år 1846 hafva
vunnit inträde vid landtmäteristaten såsom elev, den 3 Juni 1856 antagits
till landtmäteri-auskultant, derefter blifvit konstituerad år 1861
till vice kommissionslandtmätare i Elfsborgs län och den 7 Oktober
1867 till afvittringslandtmätare i Westerbottens län och år 1869 erhållit
nådig fullmakt att vara kommissionslandtmätare, Fagenström alltså

ännu icke vare sig i afseende å lefnadsåren eller tjenstetiden uppfyllt
nyssberörda för afvittringslandtmätares rätt till pension gifna bestämmelser;
men att Statskontoret, i betraktande deraf, att, på sätt det
åberopade läkarebetyget jemväl innehölle, hopp ej funnes att Fagenströms
helsa skulle förbättras, likväl funne sig, med afseende å hvad
vitsordadt blifvit rörande Fägen ströms tjenstgöring och hans ekonomiska
ställning, ega anledning understödja Länsstyrelsens förslag om aflåtande
af nådig framställning till Riksdagen angående Fagenströms öfverflyttande
på Rikets allmänna indragnings stat; hvarjemte beträffande
beloppet af den pension, som må kunna honom tillerkännas, Statskontoret,
som inhemtat att Fagenström under den tjenstledighet han
åtnjöte enligt nådigt medgifvande egde uppbära arfvode efter 1,200
kronor för år räknadt, ansåge sig böra i underdånighet tillstyrka, att
pensionen för honom blefve bestämd till detta, jemväl af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslagna belopp.

Jemte erinran att vid underdånig föredragning af detta ärende
den 13 sistlidne April Kongl. Maj:t vid det förhållande att då pågå -

Bil. N:o o b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

ende Riksmötet redan långt framskridit, icke ansett lämpligt att då till
Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet, anmälte Departementschefen,
dels, att Kongl. Majds Befallningshafvande i Westerbottens län
uti underdånig skrifvelse den 19 påföljande Maj, med öfverlemnande af
Fagerströms förnyade, till Kongl. Magt stälda ansökning om beredande
af rätt för honom till pension å allmänna indragnings staten till årligt
belopp af 1,200 kronor, jemte ett den 11 i nyssnämnda månad af Provincialläkaren
Alfred Westman meddoladt intyg af innehåll att hopp ej
funnes om förbättring i sökandens helsa, så att han någonsin kunde i
tjenstgöring åter inträda, för egen del i underdånighet anfört, att som
Fagenström fortfarande vore sjuk och oförmögen till tjenstgöring, hvithet
ock nödgat honom att hos Landtmäteri-Styrelsen anhålla om tjenstledighet
intill den 1 Juli 1878, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vågade,
under åberopande af sin ofvan berörda underdåniga skrifvelse,
hemställa, det Kongl. Maj:t till nästkommande års Riksdag täcktes aflåta
nådig Proposition derom att ett årligt belopp af 1,200 kronor måtte
anvisas, att såsom pension till Fagenström utgå från början af månaden
näst efter den, under hvilken afsked blefve honom beviljadt, dels oek
att enligt Departements-Chefen meddelad upplysning Fagenström ännu
lefde, men att hans sjuklighet ingalunda förbättrats.

Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Majd-, med afseende å härvid
förekommande särskilda omständigheter, täcktes i nåder föreslå Riksdagen
medgifva, att Fagenström finge, efter erhållet afsked från afvittringslandtmätare
och kommissionslandtmätare-befattningarna, uppuppföras
å allmänna indragningsstaten, för att derifrån under sin återstående
lifstid åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, hvarunder afskedet blefve honom
beviljadt.

Hvad Stats-Rådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Majd Konungen bifalla samt förordnade, att utdrag af
detta protokoll skulle meddelas Finans-Departementet
till iakttagande vid uppgörande af förslaget till reglering
af utgifterna under Riksstatens nionde hufvudtitel.

Bil. No <5 b. till Kong!. Miij:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

6:o.

Föredragande Departements-Chefen anförde derefter:

Uti underdånigt memorial den 24 Februari innevarande år hade
Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Wermlands län anmält: att
i följd af expropriation utaf jord från det Bergmästaren i ^Vestra bergmästaredistriktet
A. Sjögren anslagna boställe inom Filipstads städs
område såväl för Filipstads norra bergslags som Bergslagernas jernväg^
aktiebolags jornvägar, bostället tillerkänts ersättning, dels för den
till förstnämnda jernväg afstådda kronoegan Löflunden, om 1 qvadratfot
70 qvadratstänger, under N:o 99 å stadens karta, med 1,360 kronor
jemte 6 procent ränta derå från Februari 1874 tills betalning skedde,
dels för den kronan tillhöriga egan Billockängen om 3 qvadratref 88
qvadratstänger under N:is 206 och 207 å nämnda karta, hvilken lägenhet
afståtts till Bergslagernas jernväg emellan Filipstads och Daglösens
stationer, med 466 kronor 75 öre, dels ock för särskilda genom expropriationen
af denna jord uppkomna olägenheter, 307 kronor jemte
6 procent ränta från den 1 Januari 1875 till den 11 December 1876,
90 kronor 41 öro, hvilka tro sistnämnda belopp blifvit med tillsammans
864 kronor 16 öre i Wermlands läns ränteri insatte, samt att Bergmästaren
Sjögren med anledning deraf hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
framställt begäran att, då han, såsom boställsinnehafvare
åtnjöte af kastningen af do till bergmästarebostället anslagna
jordegor, få uppbära icke allenast räntan från Februari månad 1874 å
de 1,360 kronor, som Filipstads norra bergslags jernvägsbolag hade att
utgifva, utan äfven den ränta, 90 kronor 41 öre, som Bergslagernas jernvägs
bolag uti Landtränteri! insatt i sammanhang med jordersättningen
godtgörelsen för ofvannämnda olägenheter, äfvensom utaf det belop och
307 kronor, som i ersättning för de senare anslagits, utfå en gång för
alla 90 kronor såsom godtgörelse för eu genom jernvägens framdragande
nödvändiggjord åkeromläggning med dertill hörande dikning,
hvilket arbete varit af tillfällig beskaffenhet och måst ofördröjligen
verkställas för jordens försättande i fullt bärande skick, samt att vidare
för framtiden och så länge boställsegorna af honom författningsenligt
innehades, få årligen åtnjuta räntan af ofvannämnda ersättningsbelopp
1,360 kronor och 466 kronor 75 öre samt å de 217 kronor,
som återstode af ersättningen för olägenheterna, sedan begärda 90 kronor
för åkeromläggningen derifrån afgått.

För egen del hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, vid
öfverlemnande! af ärendet till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,

Bil. No 5 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverk,et 1878.

hemstält, att, då genom! nådiga brefvet den 9 Januari 1874 vore bestämdt,
att Sjögren skulle, så länge han innehade Bergmästare^ensten
i distriktet, äfven innehafva dertill nu anslagna boställsjord, som derefter
skulle till statsverket indragas, de af honom fordrade ersättningar
för den från hans boställe tagna mark till ofvannämnda två jomvägar
måtte få, på sätt han begärt, till honom utbetalas.

Vid underdånig föredragning den 11 sistlidne Maj af detta ärende,
deruti Kommerskollegium och Statskontoret afgifvit underdåniga utlåtanden,
behagade Eders Kongl. Magt, på grund af hvad i ämnet anför dt
och upplyst blifvit, dels berättiga Bergmästaren Sjögren att uppbära ej
mindre den ränta, som Filipstads norra bergslags jernvägsaktiebolag
hade att utgifva å ersättningen för exproprierad jord, än äfven den
ränta 90 kronor 41 öre, som Bergslagernas jernvägsaktiebolag nedsatt
i Wermlands läns ränteri, äfvensom, såsom ersättning för åkeromläggning
90 kronor af den utaf sistnämnda bolag erlagda godtgörelse för
uppkomna olägenheter genom expropriation en, dels förordna, att till
Statskontoret skulle öfverlemnas, för att såsom »extra uppbörd» bland
statsverkets inkomster ingå, såväl de för den exproprierade jorden belöpande
ersättningarne, utgörande 1,826 kronor 75 öre, som återstoden
af sagda godtgörelse för olägenheter 217 kronor, eller tillhopa 2,043
kronor 75 öre, dels ock medgifva, att ett mot fem procent ränta å sistnämnda
ersättningssumma i jemnt tal svarande belopp af 102 kronor
finge från den tid, då ofvanberörda ersättningsbelopp till statsverket
öfverlemnats, till Bergmästaren Sjögren eller hans rättsinnehafvare utgå,
så länge han vid nu innehafvande Bergmästare^enst qvarstode eller
fardagsrätt, der sådan lagligen egde rum, af honom eller hans rättsinnehafvare
åtnjötes, samt, intilldess ersättningen kunde blifva å statuppförd,
utbetalas under titel: »Förskott att hos Riksdagen till ersättande
anmälas», och behagade Eders Kong], Maj:t tillika förklara, det
Eders Kongl. Magt ville taga framdeles under öfvervägande frågan om
vidtagande af erforderlig åtgärd, så att sistnämnda ersättningsbelopp
kunde blifva å stat uppfördt.

»Med afseende å hvad sålunda förekommit får jag nu i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade till näst sammanträdande
Riksdag göra framställning derom, att från allmänna indragningsstaten
måtte få till Bergmästare]! Sjögren (iller hans rättsinnehafvare,
så länge lian vid nu innehafvande Bergmästaretjenst qvar står
eller fardagsrätt, der sådan lagligen eger rum, af honom eller hans
rättsinnehafvare åtnjutes, årligen från och med år 1878 utbetalas ett

Bil. till llikstl. Vrot. 1818. 1 Salut. 1 Afd. o

Bil. N;o 5 b. till Kong!. Mqj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

belopp af 102 Kronor, motsvarande i jemnadt tal 5 procent ränta å den
till statsverket öfverlemnade ersättningssumman.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lemna nådigt bifall och befalde, att utdrag af detta
protokoll skulle meddelas Finans-departementet till
iakttagande vid uppgörande af förslaget till reglering
af utgifterna under Riksdagens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo
Axel Hegardt.

Bil. N:o Öb till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-arenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms Slott
den 30 November 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern, Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för Utrikes ärendena, Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Offer,

Forssell och
Rosensvärd.

Departements-Ohefen, Statsrådet Thyselius föredrog i underdånighet:

l:o.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Malmöhus län memorial den 9
innevarande månad, hvaruti, med förmälan att Landträntmästare!! i länet
Samuel August Kindstrand, enligt hvad företedt läkarebetyg utvisade,
vore till följd af förlamning, som ej lemnade något hopp om hans återställande
till helsan, oförmögen att sköta sin tjenst, hvilken nu på
fjerde året uppehölles af vikarie, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
jemte bifogande af åberopade läkarebetyget äfvensom Kindstrands
tjensteförteckning och utdrag ur staten för Malmöhus län för innevarande
år, samt under uttalande af det vitsord, att Kindstrand under sin
tjenstgöring ådagalagt utmärkt skicklighet och nit i förening med en

Bil. No 5 b. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. om Statsverket 1878.

hedrande vandel, i underdånighet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att Kindstrand finge vid erhållande af nådigt afsked
öfverflyttas å allmänna indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af pension till årligt belopp af 3,000 kronor, hvilken
summa med 257 kronor understege det belopp, hvartill de med landträntmästare^''ensten
förenade lön och extra inkomster enligt ofvanberörda
utdrag funnes beräknade.

Af handlingarne inhemtades i öfrigt, att Kindstrand, som vore född
den 17 Oktober 1818, inträdt i statens tjenst den 22 Juni 1840 och
den 24 November 1857 erhållit konstitutorial å sin nu innehafvande
landträntmästarebefattning.

Statskontoret, hvars utlåtande i anledning af den gjorda framställningen
infordrats, både uti skrifvelse den 22 i denna månad anfört,
att Kindstrand, ehuru endast något öfver 59 år gammal, i det närmaste
uppfyllt det, jemlik! Kongl. Brefvet den 12 November 1823, för pension
srätt å allmänna indragningsstaten stadgade vilkor om vid pass 40
års tjensteålder; i följd hvaraf och med hänseende till läkarebetygets
innehåll Statskontoret i underdånighet hemstälde, det Kongl. Maj:t
täcktes den i fråga varande framställningen på det sätt bifalla, att till
Riksdagen aflätes Nådig proposition derom, att Landträntmästare» Kindstrand,
som redan nu egde rätt att från Civilstatens pensionsinrättning
erhålla pension till belopp af 750 kronor, måtte berättigas att från och
med månaden näst efter den, då nådigt afsked kunde varda honom
meddeladt, undfå från allmänna indragningsstaten en årlig fyllnadspension
af 2,250 kronor, hvarigenom han alltså komme i åtnjutande
af enahanda belopp, 3,000 kronor, hvartill han vid uppnådd ålder af
65 år författningsenligt vore berättigad.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit och af Statskontoret
blifvit anfördt, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att Landträntmästare!! Kindstrand finge från och
med månaden näst efter den, hvari han med pension ur Civilstatens
pensionsinrättning från tjena ten afginge, under sin återstående lifstid
åtnjuta fyllnadspension från allmänna indragningsstaten till så stort
belopp att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning
uppginge till 3,000 kronor årligen.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder lemna
bifall härtill samt befalde, att utdrag af detta proto -

Bil. N:o 5 l. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

koll skulle meddelas Finans-departementet till iakttagande
vid uppgörande af förslaget till reglering af
utgifterna under Riksstatens nionde liufvudtitel.

Vidare föredrog Departements-Chefen, Statsrådet Thyselius:

29:o.

En af Kommissions- ock Afvittringslandtmätaren i Vesterbottens
län Walfrid Olof Widestedt gjord underdånig ansökning, att enär,
enligt hvad bifogadt läkarebetyg gåfve vid handen, sökanden till följd
af njursjukdom icke vidare kunde utan skada till lif eller helsa bestrida
sina tjensteåligganden såsom afvittringslandtmätare samt, enligt
hvad Afvittringsstyresmannen m. m. P. A. Kjellerstedt intygat, sökanden
ådragit sig berörda sjukdom under utöfning af sin tjenst vid afvittringsverket,
Kongl. Maj:t täcktes bereda honom pension från allmänna
indragnings staten, ehuru han icke uppnått för sådan pensions erhållande
föreskrifven ålder.

I anledning af denna ansökan hade Kongl. Maj:ts .Befallningshafvande
i nämnda län uti underdånig skrifvelse den 24 sistlidne Oktober
anfört, att då Widestedt uti April månad 1876 hemreste från ett landtmäterisammanträde
i Lycksele och färdades utefter den allmänt befarna
vinterväg, som leder derifrån till Skellefteå, samt går öfver flera
stora sjöar, han råkat ut för det missödet att i följd af snöblandadt
regn vattnet stigit ovanligt högt på isarna; att sökanden uti den släde,
å hvilken han färdades, medhåll de afvittringskartor, som för sammanträdet
erfordrats; att dessa kartor, hvilkas värde enligt Styresmannen
Kjellerstedts uppgift kunde uppskattas till minst 27,000 kronor, blifvit
genom Widestedts pligttrohet bevarade, men att han sjelf ådragit sig
svår förkylning och derigenom sjukdom, som gjorde honom oförmögen
att fortfarande vid afvittringsverket tjenstgöra; att Widestedt,
som städse med all omsorg och flit fullgjort sina tjensteåligganden
samt ådagalagt redbarhet både i sitt enskilda och offentliga lif, under
de senare åren varit utsatt för mycket hårda pröfningar, bland hvilka
förekomme, att hans äldste son för några år sedan träffats af slaganfall,
hvilket gjort honom förlamad och till allt arbete oförmögen;
samt att på grund af alla dessa ömmande omständigheter Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande hemstälde, att proposition måtte till Riksdagen
aflåtas derom, att sökanden måtte erhålla årlig pension af 2,000 kronor

Bil. N:o 5 b. till Kong!. Magt:» Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

från allmänna indragningsstaten, att utgå från och med månaden näst
efter den, under hvilken afsked blefve honom beviljadt.

Landtmäteristyrelsen, som insändt handlingarna, hade för egen del
yttrat: att Widestedt, som vore född den 2 Oktober 1827, blifvit konstituerad
till landtmäteriauskultant den 8 Juni 1847, till vice kommissionslandtmätare
den 18 November 1850, till afvittringslandtmätare den
20 Augusti 1855 och till kommissionslandtmätare den 20 Maj 1859;
att han således icke förr än år 1887 uppnådde 60 lefnadsår, vid hvilken
ålder afvittringslandtmätare, som tjenat 30 år, deraf minst 25 år
vid storskiftes- och afvittringsverken, vore berättigad att på allmänna
indragningsstaten undfå pension till ofvan berörda, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande för Widestedt föreslagna belopp; att, då Widestedt
städse med nit och skicklighet tjenat det allmänna mera än 30 år,
deraf öfver 22 år såsom afvittringslandtmätare, samt det med intyg af
läkare blifvit styrkt, att han i följd af sjukdom, ådragen under tjensteutöfning,
vore oförmögen att vidare sköta sin afvittringslandtmätaretjenst,
hvartill kommc att lian vore skuldsatt och befunne sig med fem
barn i små ekonomiska omständigheter, billigheten syntes fordra, att
hans ansökning bifölles, samt att Landtmäteristyrelsen derför an sago
sig böra i Kongl. Majds Befallningshafvandes ofvan berörda underdåniga
hemställan instämma, dock med den anmärkning, att den i fråga
satta pensionen icke borde få åtnjutas af Widestedt, förr än han erhållit
afsked från både kommissions- och afvittringslandtmätarebefattningarna.

Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret, med åberopande
af innehållet af Landtmäteristyrelsens underdåniga memorial,
för egen del anfört, att, då Widestedt, som tjenstgjort vid landtmäteristaten
mer än 30 år och deraf öfver 22 år som afvittringslandtmätare,
under en tjensteresa, dervid afvittringskartor till ej ringa värde genom
hans pligttrohet blifvit bevarade från förstöring, ådragit sig en svår
och obotlig sjukdom, samt med 5 barn, utaf hvilka det äldsta, en 25-årig son, vore i följd af slaganfall till allt arbete oförmögen, befunne
sig i knappa ekonomiska omständigheter, Statskontoret, vid det förhållande,
att Widestedt ännu ej vore till pension från civilstatens pensionsinrättning
berättigad, ansåge billigheten kräfva, att han, oaktadt
lian hvarken uppnått den lefnadsålder eller vid afvitt-ringsverket tjenstgjort
den tid af 25 år, som författningsenligt skulle berättiga honom
till pension från allmänna indragningsstaten, dock blefve med sådan
pension hugnad till belopp af 2,000 kronor.

Bil. No 5 b. till Kongl. Mag:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Med afseende å ej mindre Afvittrings- och Kommissionslandtmätaren
Widestedts väl vitsordade, nitiska och pligttrogna verksamhet i det
allmännas tjenst, derunder han ådragit sig den sjukdom, som gjorde
honom oförmögen att för framtiden sköta sin tjenstebefattning, än äfven
öfriga härvid förekomna omständigheter, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Widestedt finge från och
med. månaden näst efter den, i hvilken han från kommissions- och afvittringslandtmätarebefattningarna
erhölle afsked, åtnjuta årlig pension
från allmänna indragningsstaten till belopp af 2,000 kronor.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder lemna
bifall härtill samt befalde, att utdrag af detta protokoll
skulle meddelas Finans-departementet till iakttagande
vid uppgörande af förslaget till reglering af
utgifterna under Riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo
Paul Strandberg.

Bil. No 5 b. till Kongl. Mgj:ts Nåd, Prop. om Statsverket 1878.

Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den
21 December 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Friherre Alströmer,

Loven,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departements-Chefen, Statsrådet Thyselius föredrog i underdånighet:

l:o.

En af Apotekaren A. de Verdier och Löjtnanten S. Örtendal, i
egenskap af förmyndare för Kronofogden i Kinds och Redvägs härads
fögderi af Elfsborgs län August Victor njursten, gjord, af Kongl. Maj :ts
Befallningshafvande i nämnda län med underdånigt memorial den 29
nästlidne November insänd och till nådigt bifall förordad underdånig
ansökning att, då hopp ej förefunnes, att limsten, som lede åt sinnessjukdom,
någonsin kunde blifva till helsa och. arbetskraft återstäld,
Kongl Mai-t täcktes till näst sammanträdande Riksdag gorå framställning0
om hans öfverförande till allmänna indragningsstaten med pension,
motsvarande de löneförmåner, han å ordinarie stat åtnjöte; varande åt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande upplyst, att Bjursten till följd J*t
sinnessjukdom varit från tjenstgöring afstängd sedan den 12 Mars 1874.

Hd. N:o 5 b. till Kongl. Majt:s Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

• i Vid af ökmngen voro fogade dels ett af Rådstufvu-Rätten i Ulricehamn
den 31 Augusti 1874 utfärdadt förordnande för sökandena

% •» bebo -

läkare utfärdadt intyg, att Bjursten sedan sommaren 1874" lidit, af
sinnessjukdom (melancholia), hvarför han kortare tider vårdats först å
Groteborgs och sedan å Wadstena hospital samt derefter 2''/., år njutit
vard i enskildt hem, äfvensom att sjukdomen, som antoges vara framkallad
genom öfveransträngning i tjensten, icke gåfve hopp om för alltid^ucRi

^ JU1’8ten kunde anses för skötandet af sin tjenst för

• Statskontoret, hvars utlåtande i anledning af den gjorda ansökningen
infordrats, hade uti underdånigt, den 12 innevarande månad afgifvet,
utlåtande mediat dels att, enligt inhemtade upplysningar, Kronofogden
Bjursten, hvilken den 31 December 1869 erhållit nådigt konstio9°nial
f !m kronofogdetjenst, vore född den 4 Mars

• j8- °ch ar„ 18,4'', mtfadt 1 sentens tjenst, der han alltså nu tillbragt
omkring 28 ar dels ock att enligt gällande stat aflöningen för ifrågfvarande
kronofogdetjenst uppginge till 2,927 kronor 60 öre, deri mberaknadt
dyr tids till agg 427 kronor 60 öre; och hade Statskontoret i
olngt anfört, att Bjursten hvarken i afseende på lefnads- eller tjensteår
pa långt nar uppfyllt vilkoren för erhållande af pension vare sig på
allmänna mdragmngsstaten eller från Civilstatens pensionsinrättningmen
att da genom lakarebetyget blifvit styrkt, det han vore för skötandet
af sm tjenst tor alltid oduglig, Statskontoret, med hemtadt stöd
af Rikets Ständers vid 1853—1854 års Riksdag meddelade förklarande
] \aga '',m botlig ansedd sinnessvag, lam eller blind tjensteman sldljande
från ordinarie beställning i rikets tjenst, i underdånighet hemde,
det Kongl Maj:t_ tacktes föreslå Riksdagen, att Kronofogden
jure ten, nar han från sm tjenst erhölle afsked, mätte från och med
manaden näst derefter få öfverflyttas å rikets allmänna indragningsstat
til åtnjutande. under sm återstående lifstid af eu årlig pension hvars
belopp dock ej syntes hora sättas högre än till 2,200 kronor eller ungefärligen
tre fjerde delar af hans nu i stat beräknade löneförmåner.

att Knntl »lhVrad i1äT1det1 förekommit tillstyrkte Statsrådet,

att Kongl. Maj. t matte föreslå Riksdagen att medgifva det Krön of o o d^

fursten finge, efter erhållet afsked från krmiofogdetjensten iABih.
till Riksd. Prof. 1878. 1 Samt. 1 A/d. ° ’

Bil N:0 5b. till Kongl. Maj:U Nåd. Prop. om Statsverk 1878.

verflvttas till allmänna indragningsstaten och derifrån under sin återÄ
lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af “n‘™huuc r a
kronor, att utgå från och med manaden nast efter den, hvarunder

skedet honom beviljade^ hejnstslt behagade Hans

Makt Konungen i nåder bifalla samt för ordnade, att
utdrag af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet
till iakttagande vid uppgörande åt förslaget
till reglering af utgifterna under Riksstatens
nionde kufvudtitel.

Ex protocollo
A. Wennberg.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 187/

Bil. n:o G a) till Konrjl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 1

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å. Stockholms
slott den 7 december 1877.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer;

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna;
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre AlstSömer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

17:o.

Departementschefen, statsrådet Forssell anförde härefter:

“Sedan, i anledning af ej mindre ett af statsrådet och chefen
för civildepartementet framstäldt förslag till förändrad organisation af
de särskilda statsdepartementens kansliexpeditioner — med undantag
af det efter andra bestämmelser ordnade kabinettet för utrikes brefvexlingen
— än äfven en af statsrådet och chefen för finansdepartementet
gjord underdånig framställning i fråga om grunderna för aflöningen
inom de olika tjenstegraderna inom Eders Kongl. Maj:ts kansli,
Bill. till liiksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

2. Bil n:o 0 a) till Kowjl. Maj-.tn nåd. prop. n:o 1, om statevcrftet 1878.

Eders Kongl. Maj:t uti den nådiga propositionen till 1874 års riksdag
angående statsverkets tillstånd och behof hos riksdagen äskat anslag
å ordinarie stat för genomförandet af berörda nya organisation, förklarade
riksdagen sig väl anse det framlagda organisationsförslaget gå i
en riktning, som otvifvelaktigt vore den rätta, men ansåg sig då ej
böra ingå i definitiv pröfning af do för den nya organisationen uppgjorda
aflöningsstater. Riksdagen antog nemligen, att vid 1875 års
riksmöte skulle till behandling förekomma frågan om reglering af de
centrala embetsverkens samt öfriga civile embets- och tjenstemäns
afiöningsförhållanden, och det var enligt riksdagens åsigt ej lämpligt,
att redan vid riksmötet 1874 undantagsvis för några särskilda embetsverk
definitivt fastställa aflöningsbeloppen, helst derigenom lätteligen
kunde uppstå svårigheter vid den allmänna regleringen, i händelse
den mera omfattande utredning, som då kunde komma att föreligga,
skulle gifva anledning till afvikelse från de grunder, efter hvilka aflöning
sbeloppen vid de ifrågastälda regleringarna blefve beräknade.
Riksdagen beviljade fördenskull allenast å extra stat de medel, som
då syntes nödiga för den nya organisationens tillämpning under år
1875, ehuru till nedsatt belopp mot hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit.
Skälen för denna nedsättning vore dels det, att riksdagen ansåg sig
höra taga hänsyn till beloppet af de vid samma riksmöte åt andra
embetsverk medgifva dyrtidstillägg, dels ock det, att i förslaget saknades
ett bestämdt uttaladt förbud mot samtidigt uppbärande af lön
för flera tjenster, På särskilda af Eders Kongl. Maj:t år efter annat
gjorda framställningar bär riksdagen sedan dess fortfarande å extra
stat beviljat anslag för samma nya organisation till enahanda belopp.

Det hinder, som riksdagen, på sätt jag nu omförmäla år 1874
ansåg förefinnas mot eu bestämd lönereglering för kanslidepartementens
expeditioner, torde numera hafva försvunnit. Ty under den
tid, som sedan dess förflutit, hafva ej blott en del af Eders Kongl.
Maj:ts kansli, nemligen justitie-revisions-expeditionen, utan äfven åtskilliga
af de centrala verken undergått den reglering, hvarå riksdagen
i sitt nyssberörda yttrande syftade. Och genom dessa regleringar
har äfven en stadgad norm åstadkommits både för lönebeloppen
i de särskilda tjenstegraderna och i afseende å välboren för åtnjutandet
af de nya löneförmånerna. Vid sådant förhållande, och då några omständigheter
i öfrigt ej synas vara för handen, verkande derhän, att
en definitiv reglering af löneförhållandena inom kanslidepartementens
expeditioner borde längre uppskjutas, samt då det torde tillkomma
mig såsom chef för finansdepartementet att i första hand uttala min
åsigt om den ekonomiska sidan af nämnda reglering, har jag ansett.

Bil. n:o 6 a) till Körtel. Maj:''.s nåd. prov. n:o 1, om statsmrket 1878. 3

det vara min pligt att nu härå påkalla Eders Kong! Maj:ts nådiga
uppmärksamhet.

Enligt den vid 1874 års riksdag godkända organisationer), hvilken
under en treårig tillämpning visat sig vara fullt ändamålsenlig,
skulle expeditionernas ordinarie tjensteman utgöras af kanslisekreterare
och de med dem i afseende å tjenste- och lönegrad likställda registratorerna,
byråchefer och expeditionschefer.

Aflöningen till kanslisekreterarne utgår nu med 4,200 kronor till
dem hvar. Med ledning af detta belopp och med tillämpning af den
för de fleste tjensteman inom ny organiserade embetsverk antagna
principen om ålderstillägg, torde aflöningen för nämnda tjensteman böra
i den definitiva staten bestämmas till 4,000 kronor med rätt till två
ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, att åtnjutas, det första efter fem
års och det andra efter tio års tjenstgöring.

Den nedsättning i den nuvarande aflöningen, som således skulle
stadgas, kan väl anses motsvarad af rättigheten till ålderstillägg; och
om än kanslisekreteraren, hvilken under byråchefs semester eller vid
annat förfall för honom har till åliggande att sköta dennes befattning,
till följd af denna omständighet och sin ställning i öfrigt såsom protokollsförare
i Konungens konselj kan anses nära jemförlig med sekreteraren
i ett kollegium eller centralt embetsverk, för hvilken aflöningen
i allmänhet ansetts böra utgå med 4,500 kronor jemte två ålderstillägg
å 500 kronor hvartdera, lärer dock med afseende å den ringare ansvarighet
och mindre fristående ställning, som med kanslisekreterarens
befattning förenas, ofvanberörda af mig nu i fråga satta aflöning ej
kunna anses allt för ringa. Genom denna aflöning skulle visserligen
de bland de nuvarande kanslisekreterarne, hvilka ej tjenstgjort så länge,
att de vore berättigade till ålderstillägg, under någon kortare tid lida
minskning i sina löneförmåner; men ersättning härför torde af tillgängliga
medel kunna dem beredas. Hvad beträffar aflöningens fördelning
i lön och tjenstgöringspenningar, torde lämpligast och med
hänsyn jemväl till proportionen i den af löneregleringskomitén föreslagna
fördelningen af aflöningen till sekreterarne i generaltull-, generalpost-
och telegrafstyrelserna äfvensom af arvodena till de i förslaget
till stat för telegrafstyrelsen upptagna ingeniörerna lönen bestämmas
till 2,800 kronor och tjenstgöringspenningarna till 1,200
kronor. Då vidare, hvad beträffar registratorerna i kansliexpeditionerna,
dessa allt hittills åtnjutit enahanda aflöning som kanslisekreterarne,
och någon anledning att ändra detta förhållande ej torde förefinnas,
anser jag deras aflöning äfven fortfarande böra bestämmas till samma
belopp, som kommer kanslisekreterare till del.

4 Bil. n:o 6 a) till Kong.I. Maj ds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1878.

I likhet med hvad vid senast verkstälda löneregleringar blifvit
stadgadt i afseende å statskommissarier samt byråchefer i fångvårdsstyrelsen
och hvad som blifvit af löneregleringskomitén föreslaget angående
byråchefer i post-, telegraf- och tullstyrelserna hemställer jag,
då den bearbetning af förekommande ärenden, som åligger byråcheferna
i departementens expeditioner, otvifvelaktigt är af lika stor vigt som
den, hvilken tillhör ofvannämnde tjensteman, att aflöningen jemväl för
byråcheferna inom kanslidepartementens expeditioner måtte bestämmas
till lön 4,400 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor jemte
rätt till ett åldcrstillägg till lönen å 600 kronor efter förn års tjenstgöring.

Expeditionscheferna åtnjuta för närvarande ett arvode af 7,000
kronor. Då emellertid alla de byråchefer, som tjenstgjort i fem år
eller derutöfver, skulle åtnjuta aflöning till nämnde belopp, vågar jag
föreslå, att arvodet till expeditionscheferna bestämmes till 7,500 kronor,
hvilket är detsamma, som Eders Kong]. Maj:t vid 1874 års riksmöte
i sådant afseende föreslog, och som Riksdagen då beviljade åt
kabinettssekreteraren såsom expeditionschef i utrikesdepartementet.
Af berörda arvodesbelopp torde 2,400 kronor böra anses motsvara
tjenstgöringspenningar.

Hvad härefter angår vaktbetjeningen, hvars aflöning hittills utgått
med 750 kronor till eu vaktmästare inom hvarje expedition och med
650 kronor till eu hvar af de öfriga, så torde nämnda betjening, med
afseende derå att den dagliga tjenstgöringen å embetsrummet ej understiger
5 — 6 timmar, böra undfå aflöning till enahanda belopp, som vid
1876 års riksdag bestämdes för vaktbetjeningen inom statskontoret,
der arbetstiden antogs till lika längd. Jag föreslår derföre en aflöning
för hvarje expeditions förste vaktmästare af lön 800 kronor och
tjenstgöringspenningar 300 kronor, tillhopa 1,100 kronor, samt för
öfrige vaktmästare af lön 500 kronor och tjenstgöringspenningar 300
kronor, tillhopa 800 kronor, jemte rätt för de sistnämnde till ett ålderstillägg
af 100 kronor efter fem års tjenstgöring. För dem af vaktbetjeningen,
som i egenskap af departementsvaktmästare åtnjuta fri
bostad, torde dock, så länge denna förmån qvarstår, den kontanta
lönen böra minskas med 150 kronor.

Slutligen komma i betraktande vilkoren för åtnjutande af den
föreslagna nya aflöningen. Dessa böra naturligtvis bestämmas med
ledning af hvad i sådant afseende blifvit stadgadt i andra redan reglerade
verk. I afseende å vilkoren för åtnjutande af åldcrstillägg inom
kansliexpeditionerna synes mig dock höra gälla i viss män olika stadgande]!
mot hvad i sådant hänseende eljest blifvit bestämdt. Då det
är nödvändigt, att departementscheferne vid utseende af lämpliga per -

Bil n:o 6 a) till Kong!, Maj:ts nåd, prop. n:o 1, om statsverket 1878. 5

soner för eftertagande af de vigtiga byråehofsbefatt.n ingarne i Eders
Kongl. Maj:ts kansli hafva sig öppet att välja inom en vidsträcktare
krets än bland de i hans egen expedition anstälda tjensteman, och då
det äfven är billigt att befattningarna såsom kanslisekreterare och registrator,
hvilka tillhöra samma lönegrad, vid beräknandet af ålderstillägg
anses såsom samma tjenst, synas skäl förefinnas, att person,
som till tjenstebefattning inom kansliet förflyttas, må vid bestämmande
af alderstillägg räkna sig till godo den tid, han i samma lönegrad
tjenst gjort inom samma .expedition eller inom annat departement eller
verk. Jag får således rörande vilkoren för åtnjutande af den nya aflöningen
inom kansliexpeditionerna i underdånighet föreslå:

l:o att tjensteman i berörda expeditioner skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af kansliet eller
eljest kan varda stadgad;

-;o att tjenstgöringspenningar, der sådana i aflöningen ingå, få
uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

3ro att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger
uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

4:o att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande
af semester tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas _ till högre befattning inom expeditionen, densamma, mot åtnjutande
i förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
men eljest af deremot svarande belopp, i stället för
egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre månader
under ett år;

5:o att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första
förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvare^
af denna tid, mera än fyra år sjelf bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester; och för andra
förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år under samma
vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen ej i någotdera fallet
får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, dä den

6 Bil. n:o ö a) till Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o. 1: om statsverket 1878.

stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
ej mindre den tid, han före den nya statens utfärdande bestridt
innehafvande tjenst eller motsvarande tjenst å den gamla staten
vare sig på grund af fullmakt eller till följd af förordnande, som i afvaktan
på afgörande af frågan om kansliets reglering för tjenstens
uppehållande under tiden meddelats, än äfven den tid han inom samma
lönegrad tjenstgjort inom samma eller annan expedition af kansliet
eller i annat statens embetsverk;

6:o att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst
35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl. Maj:t dock obetaget
att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigacle
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

7:o att med ordinarie befattning inom kansliexpeditionerna ej må
förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat ej heller
annan tjenstebefattning med mindre den finnes icke vara hinderlig för
fullgörande af tjenstgöringen inom expeditionen; dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst
utom expeditionen, må densamma bibehålla så länge den icke är för
tjenstgöring i expeditionen hinderlig; samt

8:o att semester må af embete- och tjenstemännen åtnjutas under
eu och en half månad årligen.

De af nuvarande embets- och tjenstemän inom förevarande expeditioner,
som inom förelagd tid förklara sig icke vilja ingå på den nya
aflöningsstaten med nu föreslagna vilkor, torde böra bibehållas vid de
aflöningsform ån er de på ordinarie stat förut innehafva.

Derest de af mig nu i underdånighet framlagda grunder för lönereglering
för justitie-, landtförsvars-, civil-, finans- och ecklesiastikoch
i tillämpliga delar äfven för sjöförsvars-departementens kansliexpeditioner
vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, torde förslag till
samma reglering höra för nästinstundande riksdag framläggas. Men
då detta förslag i sig innebär eu pröfning ej blott af aflöningsbeloppen
utan äfven af antalet i hvar expedition erforderliga tjenstemän,

Bil. n:o 6 a) till Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1. om statsverket 1878. 7

och denna sistnämnda fråga lärer böra inför Eders Kongl. Maj:t föredragas
för hvarje särskildt departement af dess chef, hvilken ock ensam
är i tillfälle att yttra sig angående det behof, som för departementet
må förefinnas af särskildt anslag till amanuenser, skrifbiträde
och extra vaktbetjente, vågar jag i underdånighet hemställa, att utdrag
af detta protokoll måtte få tillställas vederbörande departement,
för att tjena till ledning vid uppgörandet af de särskilda nya aflöningsstaterna
för kansliexpeditionerna.”

Uti föredragande departementschefens sålunda gjorda underdåniga
hemställan instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad statsrådet uti förestående 1 7 mål i underdånighet
hemställt och tillstyrkt behagade Hans
Magt, Konungen i nåder gilla och bifalla.

Ex protocollo:

Bil. n:o 6 b) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:0 1, om statsverket, 1878. 1

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott dm 14 december 1877.

N ärvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer;

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna;
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Loyén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvård.

11:0.

föredragande departementschefen, statsrådet Forssell anförde slutligen
:

“I sammanhang med öfriga förberedelser för afgifvande af den
nådiga statsverkspropositionen till nästkommande års riksdag, lärer
äfven böra komma under öfvervägande, huruvida och i hvad mån dyrtidstillägg
åt embets- och tjensteman böra begäras; och då det vid föregående
statsreglering^’ ansetts tillhöra chefen för finansdepartementet
att i första hand inför Eders Kongl. Maj:t anmäla detta ärende, tillåter
jag mig nu att derför påkalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Bill. till Biksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

2 Bil. n:o 6 b) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket, 1878.

Ehuru under sistlidne och innevarande år nya stater blifvit för
åtskilliga embetsverk faststälda, och ytterligare en del löneregleringar
torde under år 1878 kunna genomföras, kommer dock äfven efter sistnämnda
års utgång ett ej ringa antal embets- och tjenstemän att
qvarstå vid sina å gammal stat innehafvande löner. Någon anledning
att antaga, det behofvet för dessa att fortfarande få åtnjuta dyrtidstillägg
skulle för år 1879 blifva mindre än under närmast föregående
år, lärer icke förefinnas, och jag torde alltså få hemställa, att vid reglerandet
af de särskilda hufvudtitlarna dyrtidstillägg måtte komma att
äskas att fortfarande utgå till de verk och inrättningar, som för år
1878 fått dylikt tillägg sig anvisadt. och hvilkas löneförhållanden ej
vid instundande riksdag blifva definitivt oestämda, äfvensom att härvid
den af Riksdagen för 1878 års dyrtidstillägg följda grund, med
de jemkningar, hvartill omständigheterna möjligen kunna gifva anledning,
måtte få i hufvudsak tillämpas.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll tillställas
öfriga statsdepartement, för att, der ej särskilda förhållanden
föranledde till afvikelse, tjena till ledning
vid beräknandet af de belopp, hvilka borde såsom
dyrtidstillägg å de till hvarje departement hörande
embets- och tjenstemäns löner eller arvoden i den
nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof upptagas.

In fidem protocolli:

A. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nådiga grop. n:o 1, om statsverket 1878. 1

Utdrag a.f protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t. Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 4
januari 1878.

N ärva vande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departementschefen, statsrådet Forssell föredrog i underdånighet:

Do.

Gen oval poststyrelsens den 13 december 1877 afgifna, detta protokoll
under litt. C bilagda underdåniga skrifvelse angående postverkets
stater för år 1879, jemte samma styrelses underdåniga memorial den
2 maj 1877 angående minskning i postverkets trafikutgifter, bil. litt. D,
äfvensom löneregleringskomiténs den 5 mars 1877 afgifna underdåniga
betänkande och förslag angående lönereglering m. in. för generalpoststyrelsen
och bemälda styrelses underdåniga utlåtande deröfver, daterad
t den 12 mars 1877.

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1878. 1 Samt. 1 Afd.

2 Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj-.ts nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878.

Härefter anförde departementschefen:

“I sedvanlig ordning har generalpoststyrelsen främst uti sitt förslag
till postverkets stater för nästa år intagit en beräkning af postverkets
inkomster för samma år. Generalpoststyrelsen har härvid iakttagit.
samma förfarande som förr, att nemligen al tillökningen i postverkets
inkomster under en viss känd tidrymd sluta sig till inkomsten
under en lika stor tidrymd i framtiden. På detta sätt har styrelsen
kommit till den slutsats, att postverkets inkomster för år 1879 skulle
uppgå till 5,000,000 kronor. Då sjelfva principen för denna sannolikhetsberäkning
synes mig riktig; då vid beräkningens utförande skälig
noggrannhet och försigtighet blifvit iakttagna, hemställer jag i underdånighet: -

att förevarande beräkning af postverkets inkomster
måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder godkännas.

Jag öfvergå!- nu till frågan om postverkets utgifter, och dervid
främst till den om staten lör generalpoststyrelsen samt hvad löneregleringskomiténs
betänkande innehåller i afseende härå och om styrelsens
organisation.

Efter en redogörelse för hvad som förekommit i fråga om föreningen
af post- och telegrafstyrelserna, hafva komiterade, som ansett
den ytterligare pröfningen af denna fråga böra föregås af en fullständig
utredning af flerahanda förhållanden, som på en i fråga kommande
allmännare sammanslagning af de lokala post- och telegrafanstalterna
kunna komma att utöfva något inflytande, för närvarande endast
funnit sig böra, vid förslag till uppgörande af styrelseverkens organisation,
taga hänsyn äfven till möjligheten af en dylik framtida förening
af bägge styrelserna, och i sådant syfte dels sökt åstadkomma
största möjliga öfverensstämmelse i afseende å ärendenas handläggning
inom hvardera styrelseverket, dels förordat införandet i fullmakter
och konstitutorial å tjänster inom styrelserna äfvensom intagande
bland vilkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande af ett förbehåll
om skyldighet att underkasta sig den förändring i tjenstgöring, hvilken
af styrelsernas framdeles möjligen i fråga kommande förening
kan varda en följd.

Hvad komiterade sålunda föreslagit synes mig i sjelfva verket
innebära allt hvad som i ärendets nuvarande skick är behöfligt för
att möjliggöra och förbereda den förening af de bägge styrelseverken,
hvilken framgent må kunna anses lämplig, helst som hvardera verkets

Bil. N:o 6 c) till Konyl. Maj:ts nådiga pr ap. n:o 1, om statsverket 1878. 3

inre organisation — så vida livad komiterade beträffande så väl postsom
telegrafstyrelsen nu föreslagit vinner Eders Kongl. Maj:ts nådiga
bifall — i och för en framtida förening icke torde behöfva undergå
någon väsentlig ombildning, utan föreningen kunna verkställas hufvudsakligen
genom förläggandet af beslutanderätten i vissa mål till den
gemensamme chefen; och anser jag mig derför icke behöfva för närvarande
i detta ämne göra någon särskild hemställan.

Hvad som för öfrigt uti komiterades förslag ej omedelbart rör
generalpoststyrelsens organisation och lönestat, anser jag likaledes böra
för närvarande från behandling undantagas; först sedan den nya staten
blifvit faststäld, torde det vara tid att taga under öfvervägande de
ändringar i styrelsens instruktion, hvartill berörda stat och komiterades
förslag i öfrigt kunna föranleda.

Då generalpoststyrelsen så nyligen som år 1873 erhållit förändrad
instruktion, samt komiterade vid afgifvandet af förslag till reglering af
andra embetsverk ofta synas hafva haft detta verks nuvarande organisation
för ögonen, är det naturligt, att något förslag till hufvudsaklig
ändring deri ej blifvit af dem framlagdt. Den enda ändring, som i
berörda hänseende blifvit ifrågasatt, är indragningen af samtliga tjenster
af den nuvarande första lönegraden, eller kanslist- och kammarskrifvarebefattningarna.
Mot denna åtgärd liksom öfverhufvud allt hvad komitén
föreslagit har generalpoststyrelsen ej funnit något att anmärka.

Under antagande, att löneförmånerna för generalpoststyrelsens
personal i allo borde bestämmas till enahanda belopp, som för motsvarande
befattningar i andra verk blifvit föreslagne, hafva komiterade
bland annat äfven upptagit generalpostdirektörens aflöning till samma
belopp, 9,000 kronor, som af Eders Kongl. Maj:t föreslagits och af
riksdagen beviljats för statskontorets och fångvårdsstyrelsens chefer.
Emellertid och då generalpostdirektörens verksamhet vore af beskaffenhet,
att icke kunna uteslutande till vissa bestämda tider af dagen förläggas,
utan ofta påkallade embetsåtgärder äfven å annan än den för
embetsverken i allmänhet vanliga arbetstiden, så att embetsvåning i
postverkets hus vore för generalpostdirektören behöflig, hafva komiterade
ansett, att denna omständighet icke borde föranleda någon nedsättning
i nämnda, af dem för chefen föreslagna lönebelopp. För min
del kan jag obetingadt ansluta mig till den af komiterade uttalade
mening, att den särskilda beskaffenheten af det generalpostdirektören
tillkommande chefskap fordrar hans närvaro i embetslokalen äfven
å andra än de vanliga arbetstiderna, hvadan staten ock har skyldighet
att medelst embetsvåning i postverkets hus sätta honom i tillfälle härtill;
äfvensom att under sådant förhållande boställsförmånen icke bör

4 Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nådiga grop. n:o 1, om statsverket 1878.

vid bestämmandet af hans aflöning särskilt tagas i betraktande. Deremot
kåta jag icke dela komiterades mening, att cheferna för alla statens
embetsverk böra med lika belopp aflönas. Komiterade hafva sjelfva
tillämpat en annan grundsats, då de för mindre verk, sådana som riksarkivet,
kongl. biblioteket och öfverintendentsembetet, föreslagit chefsaflöniug
med allenast 7,500 kronor, och lär väl härutinnan hänsynen
till verkets storlek och chefsverksamhetens omfattning hafva varit bestämmande.
Likaså synes mig vid aflöningens fastställande böra tagas
i betraktande vidden af de uppgifter, hvart och ett af dessa verk
har att fylla, samt det ansvar och det personliga arbete, som till följd
deraf tillkommer deras chefer. Och ur hvilken synpunkt jemförelse!!
härutinnan än må anställas, vare sig man afser antalet af de ärenden,
som på chefens afgörande ankomma, eller storleken af den personal,
som är stäld under hans chefskap, eller vigten af de beslut, häri eger
att på eget ansvar fatta, lär icke kunna förnekas, att chefskapet för
postverket bör betinga en större aflöning än det med generaldirektörstitel
förenade chefskapet för öfriga, nyss nämnda verk. Icke heller lär
kunna förbises, att postverket är en inrättning af rent industriel art
och att detsamma såsom sådan ej kan, i fråga om erforderlig personlig
arbetskraft, undgå all konkurrens med den privata industrien. Tagerman
vid chefsaflöningens bestämmande blott någon hänsyn till hvad
den enskilda industriel verksamheten kan erbjuda åt sådan personlig
duglighet, som staten bör söka att för dylika platser vinna, — en synpunkt,
som t. ex. i fråga om aflöningen för riksbankens chefer af riksdagen
iakttagits — torde också en förhöjning af nu i fråga varande
lönebelopp kunna i fråga sättas, och för min del anser jag mig ej
kunna underlåta att för honom föreslå ett aflöningsbelopp af tillsammanlagdt
10,000 kronor, hvilket, för att ej skilnaden mellan aflöningsförmåner
och pensionsbelopp måtte blifva allt för stor, lämpligen torde
kunna fördelas i lön 7,000 kronor och tjenstgöringspenningar 3,000
kronor.

För öfrigt finner jag för närvarande intet att anmärka mot komiterades
förslag rörande styrelsepersonalens antal och löneförmåner
eller mot den till vikariatsersättningar samt arvoden åt extra biträden
m. in. förslagsvis beräknade summa 35,000 kronor. Jag hemställer
derför,

att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå följande aflöningsstat
att gälla för generalpoststyrelsen:

Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878. 5

	Lön.	Tjenst- göring-	Summa.
	Kronor.	penningar. Kronor.	\| Kronor.
Generalpostdirektören .......................	7,000	3,000	10,000
1 byråchef .......................................	4,400 8,800	2,000	6,400
2 byråchefer ....................................	4,000	12,800
Kanslibyrån: 1 sekreterare .................................	3,000	1,500	4,500
1 registrator ....................................	1,800 1,800	1,200	3.000
1 notarie och ombudsman ..................	1,200	3,000
1 notarie .......................................	1,800	1,200	3,000
1 d:o .......................................	1,800	1,200	3,000
1 aktuarie .......................................	1,800	1,200	3,000
1 d:0 .......................................	1,800	1,200	3,000
Trafikbyrån:
1 sekreterare....................................	3,000	1,500	4,500
1 notarie .......................................	1,800	1,200	3,000
1 aktuarie .......................................	1,800	1,200	3,000
Kameralbyrån:
1 kamererare och sekreterare ............	3,000	1,500	4,500
1 bokhållare ....................................	1,800	1,200	3,000
2 d:o ....................................	3,600	2,400	6.000
1 notarie .......................................	1,800	1,200	3,000
1 d:o ......................................	1,800	1,200	3,000
1 aktuarie .......................................	1,800	1,200	3,000
1 d:0 .......................................	1,800	1,200	3,000
1 revisor .......................................	1,800	1,200	3,000
4 revisorer ....................................	7.200	4,800	12.000
1 förvaltare af postverkets hufvudkassa	3,000	1,500	4,500
1 d:o af postverkets frimärkes-
förråd .......................................	3.000	1.500	4,500
l’förrådsintendent ...........................	3,000	1,500	4,500
Till vikariatsersättning samt arvoden
åt extra biträden m. m., förslagsvis ...	—	—	35,000
1 förste vaktmästare ........................	800	300	1.100
1 vaktmästare .................................	500	300	800
5 d:o .................................	2,500	1,500	4,000
summa	___.	_	157,100

I Efter 5 år kan lönen
/ höjas med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter 10 år med ytterligare
500 kronor.

\ Efter 5 år kan lönen
/ höjas med 100 kronor.

Vid verkstad granskning af ifrågavarande förslag har det val
ej kunnat undgå min uppmärksamhet, att arbetskrafterna inom generalpoststyrelsen
äro i allmänhet knappt tilltagna; isynnerhet inom tvänne
af byråerna synes ärendenas ständigt tillväxande mängd snart nog
kunna medföra, att byråcheferna, äfven med yttersta ansträngning, icke

G Bil. N:o 6 c) till Kontjl. Maj.in nåd i g a grop. n:o 1, om statsverket 1878.

förmå egna dem vederbörlig handläggning. Denna farhåga synes mig
och bekräftad deraf, att generalpoststyrelsen, på sätt jag redan den
21 sistlidno december i underdånighet anmält, sett sig föranlåten att
med anledning af de tilltagande göromålen å styrelsens kameralbyrå
begära anställandet af en särskild föredragande för anmärkningsmål,
af Indika, för år 1877 uppgående till omkring 1,250, återstode oafgjorda
omkring 540, och hvaraf 700 ansågos under förra hälften af år
1878 ytterligare inkomma. Men om än sålunda kan antagas, att inrättandet
af en fjerde byrå inom styrelsen förr eller senare varder
oundgängligt, torde dock behofvet tills vidare kunna afhjelpas på det
sätt, att särskilda extra föredragande förordnas för sådana ärenden,
som inom en eller annan byrå ej kunna vederbörligen handläggas.
Under förutsättning häraf, anser jag mig för närvarande kunna underlåta
att yrka ändring uti hvad komiterade föreslagit och generalpoststyrelsen
tillstyrkt beträffande byråchefernas antal.

Hvad beträffar de allmänna vilkoren för åtnjutande af de nya
lönerna, så äro dessa hufvudsakligen lika lydande med hvad förut förandra
embetsverk i samma afseende godkänts. De innehålla härjemte
särskilda förbehåll för den händelse, att en förening af postverkets och
telegrafverkets styrelse skulle komma att ega rum. Som dessa allmänna
bestämmelser för den förhöjda afiöningens åtnjutande redan
blifvit i sammanhang med lönereglering för andra embetsverk af Eders
Kong!. Maj:t och Riksdagen pröfvade, har generalpoststyrelsen ansett
något särskilt yttrande deröfver icke af styrelsen påkallas; men styrelsen,
som i likhet med generaltullstyrelsen antagit, att med det i
bestämmelserna rörande ålderstillägg förekommande stadgande om viss
tids fortsatt innehafvande af samma tjenst afsetts en bestämmelse om
innehafvande under viss tid af tjenst i samma grad, helst enligt komiterades
förslag första gradens tjenstår skulle tillsättas på det sätt, att
endast fullmakt i donna tjenstegrad utfärdades, med generalpoststyrelsen
förbehållen rätt att anställa fullmaktsinuehafvaren till tjenstgöring tills
vidare vid hvilken befattning som helst inom denna grad, har ansett
sig böra å detta förhållande fasta Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet,
Jemte det jag anser denna anmärkning fullt befogad, tillåter
jag mig att framställa eu annan rörande den bland vilkoren stadgade
skvldigheten för tjensteman, att taga afsked mot erhållande af pension,
då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår. A id senaste riksdag
blef nemligen på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda nådiga hemställan
beslut a dt, att, oberoende af hvad gällande stadganden innehölle om
rätt till pension å allmänna indragningsstaten, skulle civile embets- och
tjensteman samt betjente, hvilkas aflöning på grund af reglering, som

Bil. N:o (i c) till Kongl. Majds nåd i (ja prop. n:o 1, om statsverket 1878. 7

skett vid riksdagarne 1876 eller 1877, eller vid följande riksdagar
kunde ega rum, vore fördelad i lön- och tjenstgöringspenningar, vara
berättigade — der ej för särskildt fall andra bestämmelser vore eller
blefve meddelade — att, då de uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår
vid afskedstagandet från tjensten, å allmänna indragningsstaten undfå
pension till lönens hela belopp. Sammanställes nu detta allmänna
stadgande om rättighet till pension från allmänna indragningsstaten
med den af komitén föreslagna bestämmelsen om skyldighet för tjensteman
att från tj ensten afgå, synes deraf följa, att poststyrelsens tjensteman
skulle efter den nya löneregleringens genomförande vara berättigade
till pension å allmänna indragningsstaten. Då emellertid detta
ej kan vara åsyftadt, och ej heller synes mig böra stadgas, helst postverket
bland sina stater har en särskild pensionsstat, från hvilken utgå
dels fyllnadspensioner åt de postverkets pensionerade tjensteman,
som åtnjuta pensioner från civilstatens pensionsinrättning, dels ock
hela pensioner åt de tjensteman, hvilka ej äro berättigade till pensioner
från nämnda inrättning, anser jag, att till förekommande af missförstånd
bör uttryckligen tillkännagifvas, att pension till tjensteman inom
generalpoststyrelsen bör hädanefter utgå af samma medel som hittills.
Med iakttagande af de redaktionsändringar, som blifva en följd derest
de båda nu omförmälda anmärkningarna godkännas, skulle således
ifrågavarande vilkor blifva följande:

att embete- och tjensteman vid generalpoststyrelsen
skall dels vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af styrelsen eller dess särskilda afdelningar eller
eljest i allmänhet kan varda stadgad, dels ock vara
förpligtad att — derest i en framtid verkets ställning
inom förvaltningen så förändras, att detsamma antingen
med styrelsen för telegrafverket förenas eller eljest
ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses —
med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han
innehar efter förändrad arbetsordning, sköta de med
tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i generalpoststyrelsen
icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med
mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande redan

8 Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878.

innehar tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla,
så länge den icke är förftjenstgöringen i styrelsen
hinderlig;

att aflöningarne för generalpoststyrelsens fembetsoch
tjenstemän samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast
för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid,
lian eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till
den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för
tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i
följd af embetsresor eller för beredande af semester,
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om
han förordnas till högre befattning inom generalpoststyrelsen,
densamma, emot åtnjutande, i förstnämnda
fall, af de för befattningen anslagne tjenstgöringspenningar,
men eljest af deremot svarande belopp i
stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjenst i samma lönegrad anses böra
medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan eger rum, efter ytterligare fem
år, på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl
den ena som den andra förhöjningen angår, deraf
att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren der -

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

vid tillgodoräknas den tid, som före den nya statens
utfärdande förflutit från hans tillträde till tjensten, vare
sig på grund af fullmakt eller konstitutorial, eller förordnande
i följd af frågan om verkets omorganisation ;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension från tjensten afgå, Eders
Kongl. Maj:t eller generalpoststyrelsen, der det tillkommer
denna att afskedet utfärda, dock obetaget.
att låta med detsamma anstå, derest och så länge
den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på
ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig att i den samma qvarstå; börande dylik
pension utgå af samma medel, hvarifrån pensioner
till postverkets tjenstemän hittills utbetalats; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef äfvensom
af tredje af och andra gradens tjenstemän under
en och en half månad samt af första gradens tjenstemän
under en månad årligen.

Då den i postverkets aflöningsstat för år 1878 för general poststyrelsen
upptagna summa uppgår till 124,720 kronor, skulle, om den af''
mig nu i underdånighet förordade staten för generalpoststyrelsen, hvilken
stat slutar å 157,100 kronor, blir antagen, en förhöjning i denna
del af aflöningsstaten således uppkomma af 32,380 kronor. Denna förhöjning
är dock mera skenbar än verklig; ty om i betraktande tages,
att arvodena till vikariater och extra biträden in. m. inom styrelsen,
hvilka förut bestridts från det för hela postverket gemensamma anslaget
till extra biträden, i det nya statsförslaget upptagits å styrelsens stat
med 35,000 kronor, finner man att anslaget till egentlig aflöning åt
styrelsen i sjelfva verket minskats med 2,620 kronor.

1 fråga om aflöningsstaten i öfrigt har generalpoststyrelsen på de
skäl, som blifvit i dess underdåniga skrifvelse närmare utvecklade, föreslagit
endast följande förändringar, nemligen: att anslaget till poststationsföreståndare
måtte minskas med 20,000 kronor, eller från 400,000 kronor
till 380,000 kronor; att, med anledning af den nyss omförmälda öfverflyttningen
af 35,000 kronor från anslaget till extra biträden till
staten för generalpoststyrelsen, sistnämnda anslag, nu upptaget till 325,000
kronor, måtte uppföras med allenast 290,000 kronor; samt att anslaget
till ålderstillägg, nu uppgående till 40,000 kronor, måtte, med anledning
af bestämmelsen derom, att ålderstillägg skulle tillkomma jemväl generalBih.
till Tliks. Prot. 1878. 1 Sami 1 Åfd. '' 2

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

poststyrelsens personal, höjas med 5,500 kronor till 45,500 kronor. Hvad
generalpoststyrelsen härutinnan föreslagit anser jag mig böra till alla
delar biträda. Då således aflöningsstaten skulle komma att å ena sidan
ökas med 32,380 kronor å anslaget till generalpoststyrelsen och med
5,500 kronor å anslaget till ålderstillägg, eller tillhopa 37,880 krono)-,
men å andra sidan minskas med 20,000 kronor å anslaget till poststationsföreståndare
och med 35,000 kronor å anslaget till extra biträden,
eller tillhopa 55,000 kronor, uppkommer en öfvervägande minskning af
17,120 kronor. Aflöningsstaten, för år 1878 upptagen i sin helhet till
1,804,895 kronor, skulle således för år 1879 uppföras till 1,787,775 kronor.

Å öfvergångsstaten uppkommer väl en besparing af 1,000 kronor
derigenom, att den derå uppförda postexpeditionen i Ekolsund numera
blifvit efter förre postexpeditörens afgång indragen. Men nämnda stat
måste deremot ökas med beloppet af aflöningen till de tjenstehefattningar
i generalpoststyrelsen, Indika enligt löneregleringskomiténs förslag
skola indragas, nemligen samtliga kanslister och kammarskrifvare. Då
dessa afton lagar uppgå till 17,600 kronor, uppkommer således en tillökning
af 16,600 kronor; och öfvergångsstatens slutsumma, nu 4,000
kronor, skulle således enligt generalpoststyrelsens förslag för år 1879 utföras
med 20,600 kronor.

I afseende å indragningsstaten har generalpoststyrelsen föreslagit
allenast: att anslagen till kontorsskrifvarne J. A. Drangel och 8. W.
Småhus för mistad sportelinkomst, utgörande för den förre 1,793 kronor
och för den senare 2,287 kronor, måtte, med anledning af nämnde
tjenstemän tillkommande ålderstillägg å 200 kronor för dem hvardera,
minskas med motsvarande belopp eller tillhopa 400 kronor; samt att
det å indragningsstaten åt f. d. postexpéditören J. F. Tiljander uppförda
belopp 400 kronor måtte, sedan Tiljander numera aflidit, derifrån
afföras. Denna stat skulle således minskas med tillhopa 800 kronor eller
från 11,075 kronor till 10,275 kronor.

Beträffande pensionsstaten har generalpoststyrelsen anmält, att derifrån
skola afgå följande derå uppförda belopp, nemligen dels

till förre postjaktskepparen P. U. Fagerström ...............

„ „ postmästaren G. A. Göhle .................................

,, „ postexpeditören P. C. Fagerström ..................

„ postmästareenkan Vestlund ..........................................

„ postdirektören Vejlanders son Nils............................

hvilka personer samtliga numera aflidit; dels ock
,, postiljonen N. A. Olofssons enka Amalia Charlotta

Elisabeth Hallman, .....................................................

enär hon ingått nytt gifte,

cronor

200
1,000
1,050
75
75

100:

tillhopa kronor

2,500 —.

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:t.s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

I sammanhang härmed har generalpoststyrelsen gjort framställning
derom, att åt kontorsskrifvaren vid postkontoret i Karlskrona Bror Alfred
Andersson samt åt brefbäraren vid postkontoret i Stockholm Kristian
Vilhelm Nylund, hvilka båda vore af obotlig sjukdom oförmögna att
sköta sina tjenster, måtte beredas pensioner till belopp af 1,000 kronor
för Andersson och 200 kronor åt Nylund. Under förutsättning af bifall
härtill och då i sådan händelse pensionsstatens för år 1878 upptagna
slutsumma, 69,715 kronor, skulle å ena sidan minskas med 2,500 kronor
och å den andra ökas med 1,200 kronor, har generalpoststyrelsen i sitt
förslag utfört den med 68,415 kronor, eller 1,300 kronor mindre än dess
nuvarande belopp.

I omkostnadsstaten har slutligen generalpoststyrelsen föreslagit följande
af omständigheterna påkallade förändringar, nemligen: dels tillökning
i anslagen till uppbörds- och frimärkesprovision med 10,000 kronor
eller från 225,000 kronor till 235,000 kronor, till rese- och traktamentsersättning
åt resepostexpeditörer med 10,000 kronor eller från

145,000 kronor till 155,000 kronor, till rese- och traktaments-ersättning
åt postiljoner med 20,000 kronor eller från 225,000 kronor till 245,000
kronor samt till postföringskostnad vid befordran å jernväg med 100,000
kronor eller från 525,000 kronor till 625,000 kronor; dels ock minskning i
anslagen till förhyrande af erforderliga lägenheter och till posthusens underhåll
med 10,000 kronor, eller från 90,000 kronor till 80,000 kronor,
samt till poståkdons anskaffande och underhåll med 20,000 kronor, eller
från 60,000 kronor till 40,000 kronor. Hela tillökningen i denna stat
skulle således blifva 140,000 kronor, hela minskningen 30,000 kronor;
och skilnaden häremellan, 110,000 kronor, lagd till omkostnadsstatens
nuvarande summa 2,787,000 kronor, gifver 2,897,000 kronor, som utgör
den af generalpoststyrelsen för år 1879 föreslagna omkostnadsstatens
slutsiffra. 1 öfrigt har generalpoststyrelsen i afseende å denna stat anmärkt,
att då från anslaget till postföringskostnad å landsväg och inom
postanstalternes områden skulle bestridas jemväl kostnaden för landtbrefbäringen,
borde detta förhållande utmärkas genom anslagets benämning,
hvilken således skulle blifva “anslag till postföringskostnad vid befordran
å landsväg och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring".

Slutligen har generalpoststyrelsen hemställt, att staterna för oförutsedda
utgifter och för afkortningar och restitutioner, m. m., upptagna för
år 1878: den förra till 100,000 kronor och den senare till 23,315 kronor,
måtte för år 1879 utföras med 195,000 kronor för den förra och
21,935 kronor för den senare.

Mot hvad generalpoststyrelsen föreslagit i afseende å öfvergångs -

12 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

staten, indragningsstaten, pensionsstaten och oinkostnadsstaten samt staterna
till oförutsedda utgifter och till afkortningar och restitutioner in.
in,, finner jag ej annat att anmärka än att, med anledning af den af
mig ifrågasatta förhöjningen i generalpostdirektörens aflöning och deraf
följande tillökning i slutsumman för aflöningsstaten, sådan den blifvit af
generalpoststyrelsen föreslagen, eu motsvarande minskning bör ega rum
i anslaget till oförutsedda utgifter och staten härför följaktligen utföras
med allenast 194,000 kronor. Godkännes denna min underdåniga hemställan,
komma postverkets stater för år 1879 att förete följande slutsummor: A)

aflöningsstat ....................................................... kronor

B) öfvergångsstat ........................................................

C) indragningsstat ......................................................

D) pension sstat .............................................................

E) omkostnadsstat .......................................................

F) oförutsedda utgifter ...............................................

G) afkortningar och restitutioner in. in..................

1,787,775

20,600

10,275

68,415

2,897,000

194,000

21,9ö5

tillhopa kronor 5,000,000

eller samma belopp, hvartill, enligt hvad jag förut i underdånighet föreslagit,
postverkets inkomster för år 1879 borde beräknas.

På grund af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag, — som, under
förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till hvad jag hemställt
i fråga om förändringar i postverkets nuvarande stater, låtit i
öfverensstämmelse dermed upprätta förslag till utgiftsstater för postverket,
hvilket förslag torde fä biläggas dagens protokoll, — att Eders
Kongl. Maj:t täcktes i den nådiga proposition, som kommer att till
Riksdagen aflåtas angående statsverkets tillstånd och behof, föreslå:

att Riksdagen, med godkännande af ifrågavarande
utgiftsstater för postverket för år 1879 äfvensom af de
i afseende å den föreslagna nya aflöningen för generalpoststyrelsen
ifrågasatta vilkor och förbehåll, måtte
bestämma det å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda
anslag, förslagsvis beräknadt att af postmedlen direkte
utgå till postverket, till samma belopp, 5,000,000 kronor,
hvartill postverkets inkomster för nämnda år antagits
komma att uppgå.

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 13

Såsom generalpoststyrelsen så väl i nu föredragna statsanslag som i
särskildt utlåtande af den 2 maj detta år har anmärkt, eger det missförhållande
mellan postverkets inkomster och utgifter, somför åren 1875,
1870 och 1877 trädt i dagen, sin närmaste anledning uti de, Eders Kongl.
Maj:ts och riksdagens gemensamma beslut, genom hvilka dels postverket
förlorat rättigheten att, annat än i vissa undantagsfall, för postbefordringen
anlita gästgifveri-, håll- eller reservskjuts, dels de till postföring
mot eu ringa ersättning anslagna posthemman blifvit indragna, dels
ock till den upphäfda kronobrefbäringsskyldighetens ersättande nya
postlinier och poststationer inrättats.

Såsom generalpoststyrelsen likaledes riktigt anmärkt, är dock denna
företeelse i sjelfva verket icke ny, ithy att åtminstone eu del af de
postverkets utgifter, som nu visat sig öfverstiga dess inkomster, äfven
förut icke burits af postverket allena, utan i ej ringa mån af de kronobrefbärings-
eller skjutsskyldiga hemmanen; hvadan den brist, som nu
uppkommit i postverkets stat, med rätta kan betraktas som eu följd
deraf, att på statsverket öfverflyttats ett onus, hvilket förut hvilat å
vissa slag af jordegendom.

Icke destomindre är det i fråga varande missförhållandet nog stort,
att påkalla särskild uppmärksamhet och den allvarligaste sträfvan att
återställa den jemnvigt mellan inkomster och utgifter, som för postinstitutionens
sunda utveckling är af största vigt. Ty om det ock må
vara eu sanning, att lättade tillfällen till brefkommunikation äro ett
hufvudvilkor för postinkomsternas höjande, får man ej förbise, att en
sådan lättnad endast långsamt verkar till nya vanors införande och dermed
till inkomsternas stegring. Ett financielt gynsamt resultat åt
reformer i postkommunikationerna vinnes derför endast genom eu successiv
och betänksam utvidgning af förbindelseleder, hvilka nästan alltid i
sin början och ofta under eu rätt lång utvecklingstid medföra betydligt
större utgifter än inkomster; likasom också å andra sidan en inskränkning
af sådana postförbindelser, som icke bära sina omkostnader, visserligen
kan ''”orsaka minskning i portoinkomst, men likväl bör betraktas
som financielt fördelaktig, om den på samma gång borttager en
ännu större utgift. Om det vidare också är en sanning, att postkommunikationen
är ett vigtigt kulturmedel, för hvars åstadkommande staterna
alltid gjort och i vissa fall ännu göra uppoffringar, får det ej förbises,
kitt rätt stor våda är förenad med att åt denna synpunkt gifva en
afgörande vigt. De fördelar, som äro med beqväma postkommunikationer
förenade, skulle nämligen, från enskildes och kommuners sida, vålla
anspråk utan gräns på statens uppoffringar, och särskildt i länder, der
förhållandet mellan ytvidd och folkmängd är mindre fördelaktigt, skulle

14 Bil. wo 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

statskassans utgifter för nämnda ändamål varda oberäkneliga, om man
ej emot anspråken på kulturmedlets utveckling finge göra gällande den
synpunkten, att postverket är en industriel anstalt, hvars utgifter i regeln
böra af inkomsterna betäckas.

Vill man särskild! i vårt land undgå alltför stora skattebidrag
till postverket, måste man taga hänsyn till de naturförhållanden, hvarunder
vi lefva, och derefter lämpa anspråken på beqväma och billiga postförbindelser.
Det kan ej rimligtvis begäras, att i ett land med 442,751
qvadrat-kilometers vidd och en befolkning af ej fullt 4 | millioner, eller
med 10 innevånare på qvadratkilometern, postförbindelsen skall kunna
åstadkommas på en gång lika beqvämt och lika billigt för innevånarne,
som i länder med 2, 5 eller 10 gånger tätare befolkning. Antingen
måste posttrafikanterna här åtnöjas med mindre tät och mindre snabb
postkommunikation, eller måste de för densamma erlägga en högre betalning
—- eller måste statskassan, det vill säga de skattdragande, fylla
kostnaden för en anstalt, som ej kan bära sig sjelf.

Godkännes den grundsatsen, att postverket i vårt land skall sjelf!
bära sina omkostnader, torde visserligen förr eller senare kunna i fråga
komma åtskilliga förändringar i nu gällande ordning, Vill man i sådant
fäll icke vidtaga den i hvarje händelse verksammaste åtgärden, eller att i
samband med unification af vigtsatserna och borttagande af brefbäringsafgiften
förhöja det enkla brefportot, eller vill man icke till minskning
i statskassans utgifter återställa till postverket den rätt till anlitande af
gästgifveri-, håll- och reservskjuts, som år 1874 upphäfdes emot anvisning
af postföringskostnaderna å statskontorets kassatillgångar, är den
närmaste utvägen att i större eller mindre mån inskränka de för postverket
mest betungande utgifterna — för befordringen å jernväg och
med kärrpost. Att döma af nu föreliggande utlåtande, synes generalpoststyrelsen
vid bestämmandet af postturerna å jernvägslinier hafva utgått
från den grundsats, att hvarje vid jern vägar eller i deras närhet
belägen postort bort sättas i snabbaste förbindelse med så väl upp- som
nedgående nattsnälltåg å hufvudjernvägen, och att åt korrespondenterna
i allmänhet bort beredas utväg, att samma dag besvara ankommande
bref samt att erhålla sina bref så tidigt, att penningeremisser samma
dag kunna i ortens bank insättas. Så vidt man af styrelsens berättelse
för år 1875 kan se, har också vid anordnandet af de nya landsvägspostlinierna
med kärrpost såsom regel antagits, att å hvarje linie skulle
post befordras minst två gånger i veckan fram och två gånger tillbaka.
Bägge dessa grundsatser, egnade som de äro att i mån af kommunikationsledernas
utveckling och af skjutskostnadernas stegring högst betydligt
inverka å postverkets utgiftsstat, innebära onekligen en stor våda

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 15

för jemnvigten i dess budget, och skulle det nu rådande missförhållandet
icke snarligen förbättras, torde väl kunna i fråga komma att tillse,
huruvida ej — med undantag allenast för handelns och industriens
hufvudorter — såsom regel endast ett jern vägståg fram och ett tåg
tillbaka om dagen borde med fullständig postexpedition förses och
huruvida å landsvägslinierna kärrpostbefordringen kunde i något större
mån inskränkas. De olägenheter, som af en dylik anordning kunde
uppstå för den administrativa brefvexlingen, skulle i sådant fall afhjelpas
genom särskilda anslag för extra budbäring — hvarför kostnaderna på
långt när icke kunde uppgå till samma belopp som för kärrposterna.
Det skulle måhända icke heller kunna anses obefogadt att fordra, det
de kommuner, som utan särskilt gällande skäl ville påkalla en tätare
och snabbare postförbindelse än som af deras trafikinkomst betäcktes,
åtoge sig att med visst belopp garantera vare sig en tillräcklig portoinkomst
eller en maximiutgift för postföringen, i likhet med hvad för
närvarande är anordnadt med telegrafverkets stationer i flere kommuner.

Då emellertid i enlighet med de beräkningar, generalpoststyrelsen
uppgjort, ännu torde finnas utsigt, att den hittills raskt stigande portoinkomsten
skall inom icke allt för aflägsen framtid återställa den nu störda
jemnvigten i verkets stat, och då det alltid måste möta betänklighet, att
i vidsträcktare mån rubba kommunikationsleder, med hvilka orternas
befolkning redan gjort sig förtrogen, torde man för närvarande kunna
inskränka sig till att afvakta verkningarne af de till minskning i postutgifterna
ledande åtgärder, som af Eders Kongl. Maj:t, efter riksdagens
hörande, redan äro anbefalda och hvarom generalpoststyrelsen under förlidet
år gått i författning med en framgång, som, såsom Eders Kongl.
Maj:t af nu föredragna statsförslag torde finna, gifver förhoppning om ej
ringa förändringar i verkets ställning.

Till yttrande af generalpoststyrelsen har Eders Kongl. Maj:t redan
hänvisat frågan om någon förhöjning i portosatserna för vissa af de
posttjänster! och posttrafiken mest betungande försändelserna, och torde
densamma snart kunna göras till föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning.

1,1 lider en sådan afvaktan å förbättring i postförbindelsernas vilkor
lär dock icke vara Renligt, att låta den af postverkets trafikkostnader
vållade nya utgiften för statsverket dölja sig under formen af ett
kassaförskott. I enlighet med hvad generalpoststyrelsen hemstält, tillstyrker
jag derför,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska
ett förslagsanslag å extra stat för år 1879 af 350,000

16 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

kronor, att — under vilkor att gästgifveri-, håll- och
reservskjuts icke vidare anlitas för postbefordran i andra
än de undantagsfall, då dylik skjuts måste till
förekommande af postutvexlingens afbrytande påkallas,
— utgå till bestridande af de ökade utgifter, som under
år 1879 af en sådan anordning kunna uppstå, och
hvartill det för postbefordran å landsväg eller inom
postanstalternas områden å postverkets omkostnadsstat
uppförda anslag icke lemnar tillgång.

Hvad beträffar de förskott, som statskontoret för åren 1875, 1870
och 1877 för postverket utbetalat och som, enligt generalpoststyrelsens
öfverslag, redan torde uppgå till minst 1,400,000 kronor, utgöra de för
närvarande en statskontorets såsom tillgång bokförda och balanserade
fordran hos postverket. Då öfverskotten å statsinkomsterna under nu
förflutna år på långt när icke varit så stora, som under de föregående,
har häraf blifvit eu följd, att statskontorets kassa, som haft att i öfrigt
bestrida en ej ringa del af 1877 års statsutgifter, eller omkring 15 millioner,
i förskott å de statsinkomster, som först under mars månad 1878 inflyta,
icke kunnat derutöfver bära ett förskott, till hvars godtgörande inga
medel i riksstat upptagits, och att statskontoret sålunda måst hos Eders
Kongl. Maj:t begära den anvisning å kassaförstärkning af riksgäldskontoret,
hvartill det enligt riksgäldskontorets reglemente är berättigadt.
Statskontorets fordran hos postverket kommer derför snart nog att, åtminstone
för någon tid, motsvaras af en skuld till riksgäldskontoret. Med
hänsyn till hvad generalpoststyrelsen anfört derom, att postverket för en
ganska kort tid sedan så väl till riksgäldskontoret som till statskontoret
aflemnat sina förut intjenade behållningar, uppgående tillsammans till
öfver 1,500,000 kronor, skulle väl kunna i fråga sättas eu definitiv uppgörelse
af denna kassapost, som vid de tillfällen, då statskontoret i öfrigt
måste ligga ute med stora förskott är för dess rörelse oläglig. Men innan
ännu beloppet är kändt af den utgift, som kan ifråga komma för 1878,
och innan ännu någon visshet vunnits om utsigterna för hela skuldens
återgäldande, torde densamma tills vidare kunna såsom kassapost föras i
räkning emellan statskontoret och riksgäldskontoret, hvadan någon vidare
framställning derom till nu instundande riksmöte icke lärer vara behöflig".

2:0.

Departementschefen yttrade härefter:

“I sammanhang med framläggandet för Riksdagen af förslag till
stater för telegrafverket böra, enligt det vid 1874 års riksdag fattade

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1878. 17

beslut, för Riksdagen anmälas de sedan senaste riksmöte af Eders Kongl.
Maj:t vidtagna förändringar i samma stater. Jag tillåter mig således
att först erinra om dessa förändringar, hvilka äro följande:

att telegrafstationen i Strömsholm och med den en telegrafisttjenst
af första klassen blifvit indragen;

att i staten uppförts sex nya telegrafisttjenster af andra klassen,
nemligen en vid hvardera af de nyinrättade stationerna Fårösund, Lycksele,
Mörbylånga, Norra Degerforss, Ottenby och Skanör;

att kommissarien å telegrafstationen i Falun uppflyttats från den
mellersta till deri högsta lönegraden samt att personalen derstädes tillökats
med eu telegrafist af första klassen;

att föreståndaren för Grisslehamns station uppflyttats från telegrafist
af andra klassen till assistent, af första klassen och att i sammanhang
dermed föreståndaren för Oregrunds station nedflyttats från
assistent af första klassen till telegrafist af första klassen; samt

att en assistenttjenst af andra klassen blifvit indragen vid hvardera
af stationerna i Hernösand och Upsala och dessa tjenster ersatts med
telegrafister af första klassen “.

Departementschefen föredrog härefter ej mindre löneregleringskomiténs
den 24 april 1877 afgifna underdåniga betänkande och förslag
rörande lönereglering m. m. för telegrafstyrelsen jemte bemälda styrelses
underdåniga utlåtande häröfver af den 6 juli samma år, än äfven telegrafstyrelsens
underdåniga memorial den 29 november 1877 angående
telegrafverkets utgiftsstater för år 1879.

Departementschefen anförde sedermera:

“På sätt jag redan i fråga om generalpoststyrelsen hemställt, torde
allt hvad löueregleringskomitén i fråga om telegrafstyrelsen hemställt,
som ej rörer styrelsens organisation eller stat, böra för närvarande lemnas
å sido för att pröfvas först i sammanhang med utfärdandet af ny
instruktion för styrelsen.

Jag öfvergår således till sjelfva organisationen; finnande dervid
att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad löueregleringskomitén
föreslagit och telegrafstyrelsen gillat, följande grunddrag för styrelsens
nya organisation kunna godkännas:

att styrelsen skall utgöras af en chef och två ledamöter, hvilka
äro chefer hvar för sin byrå;

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sand. 1 Afä.

18 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1878.

att på dessa byråer, hvilka benämnas, den ena tekniska och den
andra administrativa byrån, må fördelas de göromål, bvilka böra af
telegrafstyrelsen handläggas;

att i de mål, i hvilkas pröfning verkets chef deltager, beslutanderätten
må honom ensam tillkomma;

att emellertid byråchef må ega att i protokollet låta anteckna sin
uttalade mening i mål, der densamma icke öfverensstämmer med det af
verkets chef fattade beslut, hvilket, der sådant icke blifvit iakttaget,
byråchef anses hafva biträdt;

att byråchef må vara berättigad att, utan föregående föredragninginför
styrelsen, dels genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar
och yttranden i mål, som höra till byråns föredragning, dels
ock handlägga sådana ärenden, hvilka ej äro af beskaffenhet att påkalla
styrelsens pröfning;

att styrelsens kansli skall utgöra en särskild afdelning, utan att
till någondera af de bägge byråarna hänföras i annan mån, än att frågor
rörande den till kansliet hörande personal böra af chefen för den
administrativa byrån föredragas; samt

att kansliets personal må bestå af en sekreterare, en notarie och
ombudsman samt en registrator och aktuarie.

Enligt löneregleringskomiténs, likaledes af telegrafstyrelsen biträdda
mening skulle personalen å den administrativa byrån bestå al
byråchefen samt en kamererare, en kassör och bokhållare, en statistiker
och tre revisorer. I afseende å kamererarebefattningen har komitén
särskildt anfört, att ehuru en mycket väsentlig del af de med nämnda
befattning nu förenade göromål, i främsta rummet föredragningen inför
styrelsen af alla kamerala ärenden, skulle komma att af chefen för
den administrativa byrån öfvertagas, ansåg dock komitén — med särskildt
afseende derå, att byråchefen komme att föredraga äfven en del
af de nuvarande kanslimålen och sålunda hindras från att öfvertaga
flera af de göromål, som förut kamereraren ålegat — biträde af en andra
gradens tjensteman icke kunna å denna byrå undvaras. Då emellertid,
utom föredragningen och kontrollen öfver hufvudkassan, hvilka
af byråchefen i hvarje fall skola öfvertagas, de göromål, som nu tillkomma
kamereraren, hufvudsakligen bestå uti granskning af månadskassaförslagen,
bokföringen af beställningar och levereringar samt af
stationsredogörares borgenssäkerheter, och ingen af dessa uppgifter
är mera ansträngande eller maktpåliggande än afslutandet af verkets
hufvudböcker samt kassaföringen, hvilka nu äro åt bokhållaren anförtrodda,
kan jag icke finna, att för deras utförande kräfves annat än
eu första gradens tjenst. Dä hittills i telegrafstyrelsen samtliga de

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om. statsverket 1878. 19

mål, som af kamererare!! föredragits, äfven af honom handlagts, finnes
det icke heller skäl, att vid kamererarebefattningens utvidgning till
byråchefstjenst i denna riktiga anordning göra någon ändring, så att
under byråchefen skulle ställas eu andra gradens tjensteman med ansvar
för ärendenas utredning, helst, äfven med tillskottet af de kanslimål,
som förut af sekreteraren föredragits, den högre aflönade byråchefstjensten
icke varder mera betungad än motsvarande tjenster i
andra verk. Jag får af sådan anledning, och då jag mot hvad komitén
i öfrigt föreslagit beträffande denna byrå ej har något att erinra,
i underdånighet hemställa:

att personalen å den administrativa byrån måtte
bestämmas att utgöra, utom byråchefen, en kassör
och bokhållare, en bokhållare, en statistiker och tre
revisorer.

Frågan om den tekniska byråns sammansättning har blifvit af
löneregleringskomitén och telegrafstyrelsen olika bedömd. Den personal
i den nuvarande styrelsen, som motsvarar den föreslagna nya tekniska
byrån, utgöres af två linieintendenter, en fysiker och fyra linieingeniörer.
Af dessa äro fysikern (hvars tjenst för närvarande är
vakant) och linieingeniörerna aflönade med arvoden, och till fyllande
af dessa sistnämnda platser beordras telegrafassistenter, hvilka, under
det de göra ingeniörstjenst, behålla assistentlönen. Enligt komiténs
förslag skulle intendenternas befattningar upphöra och ersättas af byråchefen,
tysikerns befattning indragas och hans göromål öfvertagas af
föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt, samt i stället
för de fyra ingeniörsarvodena, hvardera å 1,200 kronor, i staten uppföras
_ två ingeniörsarvoden, hvartdera å 4,000 kronor, mot erhållande
af hvilket arvode assistent, hvilken tjenstgjorde såsom ingeniör, skulle
afstå assistentaflöningen. En af komiténs ledamöter, chefen för telegrafverket,
generaldirektören Nordlander har häremot reserverat sig,
och telegrafstyrelsen har förenat sig uti de af honom uttalade åsigterna.
Dessa äro: att såsom tekniskt biträde borde å byrån anställas en
tjensteman af andra graden, öfveringeniör, åt hvilken äfven kunde
uppdragas föreståndarebefattningen för telegrafverkets undervisningsanstalt;
att det nuvarande afiöningssättet för linieingeniörerna borde
bibehållas, helst dessa ej hade full sysselsättning såsom ingeniörer
hela året om, utan tidtals återinträdde i tjenstgöring på sina stationer;
samt att ingeniörsarvodena ej borde bestämmas till visst antal eller
visst belopp, utan den ifrågasatta summan 8,000 kronor ställas till

20 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

telegrafstyrelsens förfogande, för att af styrelsen användas till aflöning
åt de flera eller färre ingeniörer, styrelsen kunde komma att anställa,
och mellan dessa fördelas efter ingeniörernas skicklighet och de med
det verkstälda arbetet förenade svårigheter.

I fråga om behofvet af biträde i tekniska frågor å den tekniska
byrån skilja sig, på sätt jag nyss anfört, komiténs förslag och telegrafstyrelsens
uttalade mening endast så till vida, att enligt det förra
sådant biträde skulle lemnas af föreståndaren för telegrafverkets undervisningsanstalt,
hvilken nu af särskildt. anslag åtnjuter 4,400 kronor
i arvode, enligt den senare åter å byråns stat skulle uppföras en tjensteman
af andra graden med 4,500 kronor i aflöning, hvilken skulle
ega skyldighet att utöfver sin tjenstgöring å byrån utan särskild ersättning
förestå telegrafverkets undervisningsanstalt. Om vidden af
denne tjensteman» åligganden är man således ense; skilnaden mellan
de bägge förslagen i afseende å löneutgifter är icke nämnvärd, och
frågan är således egentligen blott, å hvilken anslagspost befattningens
aflöning bör uppföras. Till de af telegrafstyrelsen anförda skäl för
det nödiga beloppets intagande i styrelsens aflöningsstat synes mig
kunna läggas ännu ett, nemligen att någon särskild tekniskt bildad
tjensteman af lägre grad bör finnas tillgänglig inom denna byrå, dels
för att kunna å tider, då annan tjenstgöring det medgifver, verkställa
inspektionsresor, dels ock för att vid tillfällen, då byråchefen kan höra
företaga sådan resa eller vid annat förfall för honom, i hans tjenstgöring
inträda. Men då, såsom från bägge sidor erkännes, eu förening
af befattningen hos styrelsen med föreståndarebefattningen vid undervisningsanstalten
är möjlig och önskvärd, bör väl denna förening äfven
finna sitt uttryck i aflöningsvilkoren, så att aflöningen för hvarje tjenst
återfinnes på sitt rätta anslag. Den fördelning af aflöningen, som närmast
motsvarar telegrafstyrelsens uppfattning af denne tjenstemans åligganden,
synes mig derföre träffas, om å styrelsens stat uppföres ett anslag
af 3,000 kronor för eu första gradens tjensteman å tekniska byrån och
åt denne såsom föreståndare för undervisningsanstalten afses ett arvode
af omkring 1,500 kronor, lämpadt efter den undervisningsskyldighet
som kan varda honom ålagd.

Hvad telegrafstyrelsen anfört i fråga om formen för distrikts- eller
linieingeniörers aflöning synes mig vara bättre grundadt än komiténs
förslag derutinnan, men deremot kan jag ej finna, att om Eders Kongl.
Maj:t anser telegrafstyrelsens förslag förtjena afseende, så att å styrelsens
stat borde uppföras allenast ett arvodesbelopp till fyllnad i de stationstjenstemäns
aflöning, hvilka blefve till ingeniörstjenstgöring beordrade,
detta arvodesbelopp behöfde sättas lika högt, som komité!) föreslagit,

Bil. n:o 6 c) til1 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 21

under förutsättning att dermed hela ingeniörsaflöningen skulle bestridas.
Jag föreställer mig nemligen i likhet med komitén, att den å styrelsens
stat uppförda ingeniörsaflöningen endast bör afse den normala linieinspektionen,
och för denna torde, under nyss nämnda förutsättning, ett
arvodesbelopp af 4,000 kronor vara fullt tillräckligt, helst om det iakttages,
att utom den inspektion, som kan turvis besörjas af den tekniska
byråns ordinarie tjensteman, ett sådant åliggande äfven bör tillkomma
telegrafverkets chef i likhet med post-, tull- och skogsstyrelsernas chefer.
Hvad åter beträffar arvoden för större reparations- och nybyggnadsarbeten,
synes mig, att dessa, såsom komitén föreslagit, böra få af styrelsen
anordnas från anslaget till telegrafliniernas öfvervakande, besigtning och
underhåll i samband med öfriga kostnader för hvarje särskild linie.

På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag i underdånighet
hemställa:

att personalen på den tekniska byrån måtte bestämmas
att utgöra, jemte byråchefen, en öfveringeniör
och eu förrådsförvaltare: samt

att å staten för samma byrå måtte uppföras ett
anslag åt 4,000 kronor till arvoden åt ingeniörer.

Mot komikus förslag i fråga om vaktbetjeningen, att nemligen förrådsvaktaretjensten
skulle indragas och såsom biträde vid förrådsförvaltningen
användas hvilken som helst af styrelsens betjente, som dertill
funnes mest lämplig, har telegrafstyrelsen anmärkt, att på förrådets vaktmästare
måste ställas väsentligen större anspråk än på andra vaktbetjente,
i det att nemligen denne, jemte duglighet och pålitlighet i allmänhet,
måste besitta fysisk styrka och vara skicklig i slöjd samt
dessutom finnas att tillgå för förrådets räkning från bittida om morgonen
till sent på qvällen, hvarigenom honom vore betagen möjligheten
att hafva annan uppassning till biförtjenst. Då dessa skäl synas vara
ganska öfvertygande, anser jag mig härutinnan böra biträda telegrafstyrelsens
mening, i följd hvaraf, och då jag ej har något att anmärka
mot förslaget i öfrigt rörande vaktbetjeningen, jag i underdånighet föreslår:

att telegrafstyrelsens vaktbetjening måtte bestämmas
till en förrådsvaktare, eu förste vaktmästare
och två vaktmästare.

De af komitén föreslagna allmänna grunderna för åtnjutande af
den ifrågasatta löneregleringen äro i hufvudsak likartade med dem, som

22 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, ont statsverket 1878.

Eders Kongl. Maj:t redan för andra verk gillat. Den punkt, som
angår förpligtelse för tjensteman att, då lian uppnått 65 lefnads- och 35
tjensteår, afgå med oafkortad lön såsom pension, torde dock för närvarande
ej böra komma under pröfning. Telegrafstyrelsen hör nemligen
ej till de embetsverk, hvilka hittills haft rätt till pension från allmänna
indragningsstaten; deremot har telegrafverket en egen, af telegrafmedel
understödd pensionsinrättning. De bestämmelser, som gälla för pensionering
från denna inrättning, äro väsentligen olika de motsvarande stadgandena
för pensionering från allmänna indragningsstaten, samt erbjuda
i allmänhet vida ringare förmåner för tjenstemannen än de sistnämnda.
Det torde emellertid ej finnas något skäl, hvarföre telegrafstyrelsens tjenstemän
skulle i afseende å pensionering sättas i sämre ställning än tjeustemännen
vid andra centrala embetsverk, och det synes mig derföre
vara af billighet påkalladt, att åtgärder vidtagas för att bereda dessa
tjensteman samma pensionsrätt som deras vederlikar i andra verk. För
åstadkommande häraf är det dock nödvändigt, att utreda hvad inflytande
eu sålunda förbättrad pensionering skulle ega på telegrafverkets pensionsinrättning
samt derefter taga i öfvervägande, hvilket medel må vara det
lämpligaste för den nämnda pensioneringens verkställande. Eu sådan
utredning har blifvit af mig hos telegrafstyrelsen påkallad, men ännu
ej hunnit verkställas. Emellertid förefinnes ej något hinder att bestämma
öfriga vilkor för aflöningens åtnjutande, helst frågan om pensioneringen
torde kunna anses så pass fristående, att den kan blifva föremål
för särskilda beslut, oberoende af löneregleringen i öfrigt, samt i
allt fall de nu för telegrafstyrelsen gällande bestämmelser om åtnjutande
af pension fortfarande eg a tillämpning. Jag får derföre i underdånighet
föreslå, att, med uteslutande af nämnda punkt i komiterades
förslag och med iakttagande af ett par mindre redaktionsändringar,
hvilkas behöflighet telegrafstyrelsen påvisat, komiténs förslag
i öfrigt måtte gillas och således följande bestämmelser i berörda hänseende
stadgas:

att embets- och tjensteman vid telegrafstyrelsen
skall dels vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som
vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af styrelsen eller dess särskilda afdelningar eller eljest
i allmänhet kan varda stadgad, dels ock vara förpligtad
att — derest i en framtid verkets ställning
inom förvaltningen så förändras, att detsamma antingen
med styrelsen för postverket förenas eller eljest

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 23

ej längre kan såsom sjelfständig!, embetsverk anses —
med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning
han innehar, etter förändrad arbetsordning sköta de
med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i telegrafstyrelsen
icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med
mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöring^! i styrelsen; dock att tjensteman,
som vid den nya löneregleringens inträdande redan
innehar tjenst utom styrelsen, må densamma bibehålla,
så länge den icke är för tjenstgöringen i styrelsen
hinderlig;

att aflöningarne för telegrafstyrelsens embetsoch
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast
för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han
eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den,
som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen, men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen, som för
tj enstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras i
följd af embetsresor eller för beredande af semester,
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om
han förordnas till högre befattning inom telegrafstyrelsen,
densamma, emot åtnjutande, i förstnämnda
fall, af de för befattningen anslagne tjenstgöringspenningar,
men eljest af deremot svarande belopp, i
stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än tre månader under ett år;

24 Bil. n:o G c) till Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

innehafvare]! mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester, och för andra
förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare
fem år, på samma vilkor, under iakttagande, hvad
såväl den ena som den andra förhöjningen angår,
deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän
vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren
dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya
statens utfärdande förflutit från hans tillträde till
tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial,
eller förordnande i följd af frågan om verkets
omorganisation; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef äfvensom
af tredje och af andra gradens tjenstemän under
en och en half månad samt af första gradens tjenstemän
under en månad årligen.

Hvad slutligen beträffar sjelfva staten för telegrafstyrelsen hai
komitén, jemte det att den till vikariatsersättning, arvoden till extra
biträden och renskrifningskostnad uppfört ett förslagsanslag af 12,000
kronor, för de olika lönegraderna föreslagit enahanda belopp, som vid
de under de senare åren verkstälda löneregleringar i allmänhet ansetts
böra fastställas. Då härvid ej torde vara något att anmärka, skulle
således, under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t godkänner hvad
jag i fråga om telegrafstyrelsens organisation i underdånighet föreslagit,
samt med iakttagande, i likhet med hvad jag i fråga om generalpoststyrelsen
föreslagit, att de ordinarie tjenstemän i styrelsen,
hvilkas tjeuster skola indragas eller för hvilkas nu innehafvande befattningar
motsvarande tjenster ej finnas i den nya staten uppförda,
må, så länge de vid sina tjenster qvarstå, få af Eders Kongl. Maj:t,
om så erfordras, å öfvergångsstat uppföras med den för-dem i 1878
års stat bestämda aflöning och med den tjenstgöringsskyldighet, som
fortfarande kan anses dem tillkomna, staten för samma styrelse blifva
följande:

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 25

	Lön.	Tjenstgö- ringspen- ningar.	Summa.
1 chef .............................................	6,200 4,400	2,800	9,000
1 tredje gradens tjensteman ...............	2,000	6,400	\ Efter 5 år kan lönen
1 d:o d:0 d:o ...............	4,400	2,000	6,400	/ höjas med 600 kronor.
1 andra gradens tjensteman ...............	3,000	1,500	4.500 3,000	\| Efter 5 är kan lönen
1 första gradens tjensteman ...............	1,800	1.200	1 höjas med 500 kronor J och efter 10 år med yt-
9 d:o d:o tjensteman ...............	16,200	10,800	27,000
Till arvoden åt ingeniörer................ Vikariatsersättning, arvoden till extra biträden och renskrifningskostnad (för-			4,000	terligare 500 kronor.
slagsanslag) .................................	•-- -	—	12.000
1 förrådsvaktare ..............................	800	300	1,100
1 förste vaktmästare ........................	800	300	1,100
1 vaktmästare .................................	500	300	800	i Efter 5 år kan lönen I höjas med 100 kronor.
1 d:o .................................	500	300	800
summa	—	— —	76,100

I fråga om öfriga stater för telegrafverket har telegrafstyrelsen
uti sitt ofvan omförmälda underdåniga memorial af den 29 november
1877 föreslagit:

• att de 26 telegrafister af andra klassen med 800 kronor i aflöning,
hvilka vore anställda 12 i Stockholm, 6 i Göteborg, 6 i Malmö samt
1 å hvardera af stationerna i Kalmar och Oscarshamn, måtte från och
med år 1879 uppflyttas till telegrafister af första klassen med aflöning
af 1,000 kronor; såsom skäl för hvilken åtgärd telegrafstyrelsen åberopat
hufvudsakligen, att aflöningsbeloppet 800 kronor vore allt för
knappt i förhållande till de på senare tider högt stegrade lefnadsomlcostnaderna
och ej tillräckligt för bestridande af kostnaderna för husrum,
mat, ljus, vedbrand och kläder, jemte pensionsafgift och allmänna
utskylder. hvadan ifrågavarande telegrafisttjenster ej kunde eftersträfvas
af de extra telegrafister, som vore helt och hållet obemedlade och
icke heller hade anhöriga, som på ett eller annat sätt kunde bidraga
till deras underhåll, hvaraf åter vore en följd, att telegrafverket icke
kunde i hvarje fall påräkna att erhålla den dugligaste personalen på
de platser, der skicklighet, noggranhet och snabbhet vid tjenstgöringen
vore af så stor vigt som på de telegrafstationer, hvarom nu vore
fråga;

att, i sammanhang med löneregleringen för telegrafstyrelsen och
under förutsättning af bifall till hvad styrelsen i afseende å densamma
Bill. till Jlilcsd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 4

26 Bil. n:o 6 c) till Kong!,. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

föreslagit, anslaget till intendenternes skrifbiträden, i 1878 års stat uppfördt
till 2,000 kronor, måtte nr staten utgå, samt följande anslag minskas,
nemligen det till dyrtidstillägg med det belopp, 8,560 kronor, som varit
afsedt för styrelsens personal, eller från 30,240 kronor till 21,680 kronor,
och det till telegrafverkets undervisningsanstalt med det belopp, 4,000
kronor, som kunde undvaras, om anstaltens föreståndare såsom öfveringeniör
uppfördes å styrelsens stat, eller från 15,000 kronor till 11,000
kronor;

att, med afseende å de bestämmelser, hvilka i nådigt bref den 21
september 1877 meddelats, i fråga om ersättande från meteorologiska
centralanstalten af kostnaderna för meteorologiska observationers anställande
äfvensom för underhållet af vetenskapsakademiens särskilda
telegrafledning mellan Stockholms observatorium och centraltelegrafstationen
i samma stad, anslaget för meteorologiska observationers anställande,
5,300 kronor, måtte ur staten utgå;

att, enär kontrollgöromålen vid Malmö station, efter indragningen
af den tyska kontrollafdelningen derstädes, blifvit i väsentlig grad ökade,
och den tillvext, som sedan medlet af år 1877 uppkommit i transitkorrespondensen
via Göteborg, äfven ökat den der varande kontrolltjenstemannens
göromål, anslaget för taxering och kontrollering å Göteborgs
och Malmö kontrollstationer måtte ökas med 400 kronor, eller från
800 till 1,200 kronor; samt

att, då i följd af den betydliga stegring, som på senare tider egt
rum i hyrorna för bostadslägenheter inom hufvudstaden, det åt föreståndaren
för Stockholms centralstation, tillsvidare och intill dess bostad
kunde åt honom beredas i telegrafhuset vid skeppsbron, såsom byresersättning
anslagna särskilda belopp, 600 kronor, icke längre vore för
ändamålet tillräckligt, och bemälde tjenstemans aflöning såsom direktör,

4,000 kronor jemte tio procent dyrtidstillägg, redan i och för sig vore
väl knapp i förhållande till hans ansvarsfulla och mödosamma befattning
och hans ställning såsom föreståndare för rikets förnämsta telegrafstation
med en talrik under hans inseende stöld personal, äfvensom i
jemförelse med den aflöning, som åtnjötes af tjensteman med motsvarande
ställning inom andra embetsverk, berörda anslag till hyresersätt,-ning åt föreståndaren för Stockholms centralstation måtte höjas med
400 kronor, eller från 600 kronor till 1,000 kronor.

Med anledning af hvad telegrafstyrelsen föreslagit om uppflyttning
af 26 telegrafister från andra till första klassen tillåter jag mig erinra,
att styrelsen i sitt den 14 december 1876 afgifna förslag till telegrafverkets
stater för år 1878 hemstälde, bland annat, att de nuvarande
två aflöningsklasserna för telegrafister måtte sammanslås till en enda på

Bil. n:o 6 c) till Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 27

det sätt, att den normala afl ölringen för samtliga telegrafisterna vid de
elektriska stationerna bestämdes till 900 kronor. Vid föredragning den
10 mars 1877 af berörda förslag fann Eders Kongl. Maj:t, att tillsvidare
och intill dess samtliga i förslaget omförmälda organisationsfrågor kunde
på eu gång förekomma till pröfning, och eu öfverblick såmedelst vinnas
öfver deras inbördes sammanhang och antagliga verkningar, borde de
nu gällande bestämmelserna i fråga om aflöningsvilkoren för personalen
vid de elektriska stationerna bibehållas väsentligen oförändrade och
endast i det fall rubbas, att någon mindre betydande, på organisationen
af det hela ej inverkande jemkning skulle pröfvas skälig. Då således
telegrafstyrelsen helt nyligen ansett, att hela den högre aflönade telegrafistklassen
skulle försvinna, och detta förslag ej blifvit af Eders Kongl.
Magt afslaget, utan pröfningen deraf endast blifvit af Eders Kongl. Haj:t
till lägligare tid uppskjuten, synes det mig ej vara lämpligt att nu vidtaga
åtgärder, hvarigenom genomförandet af samma förslag skulle, derest
det kommer att af Eders Kong]. Maj:t gillas, i väsentlig mån försvåras.
Det är nemligen klart, att ju större personalen är inom den högre
aflöningsklassen, livilkens löneförmåner skulle minskas, desto kostsammare
skulle förändringen blifva, då ju samtliga telegrafister i denna
klass skäligen kunde fordra att bibehållas vid sina gamla löneförmåner,
så länge de vid samma tjenst qvarstode. A andra sidan torde emellertid
det ej kunna förnekas, att de af telegrafstyrelsen anförda skälen för
tillökning i de nu ifrågavarande telegrafisternas aflöning äro afsevärda,
och att någon förhöjning i samma aflöning må anses billig.
Med afseende på hvad telegrafstyrelsen i förslaget af den 14 december
1876 anfört, synes mig denna förhöjning lämpligen kunna bestämmas
till 100 kronor, så att de nu ifrågavarande 26 telegrafisterna skulle
komma i åtnjutande hvardera af det aflöningsbelopp, 900 kronor, som
telegrafstyrelsen ansett vara för alla telegrafister skäligt. Jag får derföre
föreslå,

att bland särskilda anslag å telegrafverkets aflöningsstat
måtte uppföras ett anslag af 2,600 kronor
för lönetillägg åt 26 telegrafister af 2:a klassen, nemligen
12 i Stockholm, 6 i Göteborg, 6 i Malmö, 1 i
Kalmar och 1 i Oskarshamn.

Vidare och under förutsättning af nådigt bifall till hvad jag i
underdånighet föreslagit derom, att den första gradens tjensteman, som
skulle uppföras såsom tekniskt biträde å telegrafstyrelsens tekniska afdelning,
tillika borde vara föreståndare för telegrafverkets undervisnings -

28 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

anstalt och i sådant afseende godtgöras med särskildt arvode från berörda
anstalts stat, torde anslaget till denna anstalt, bvilket telegrafstyrelsen,
med antagande att något sådant arvode ej skulle utgå, beräknat
till 11,000 kronor, böra böjas med 1,500 kronor till 12,500 kronor.

Mot öfriga ofvan omförmälda af telegrafstyrelsen väckta förslag
till ändringar i telegrafverkets stater finner jag ej något att erinra, utan
hemställer att de måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall. I sådant fall,
och derest hvad jag i öfrigt i underdånighet föreslagit angående samma
verks stater i nåder godkännes, skulle samma stater få det utseende ett
upprättadt förslag, hvilket torde få biläggas statsrådsprotokollet, närmare
utvisar. Slutsummorna af staterna äro enligt detta förslag följande:

A) aflöningsstaten:

l:o styrelsen ................................................ 76,100: —

2:0 personalen vid de elektriska stationerna
........................................................... 624,120: —

3:o personalen vid de optiska stationerna 3,400: —

4:0 särskilda anslag ....................................... 215,480: — 919,100: —

B) öfvergångsaflöningsstaten ........................................................ 1,200: —

C) pensions- och understödsstaten ............................................ 89,082: _

D) underhållsstaten ....................................................................... 308,128: —

summa kronor 1,317,510: —.

I fråga om telegrafverkets inkomster har telegrafstyrelsen erinrat,
att desamma under år 1876 utgjort 1,304,432 kronor 60 öre samt att
de för år 1878 äro beräknade till 1,400,000 kronor. Då under den närmaste
framtiden någon betydande tillökning i telegraftrafiken, hvilken i
väsentlig mån vore beroende af affärsverksamheten, icke med säkerhet
kunde påräknas, har telegrafstyrelsen ansett, att verkets inkomster för
år 1879 icke borde beräknas till högre belopp än det sistnämnda. Mot
hvad styrelsen sålunda anfört finner jag ej något att erinra, utan tillstyrker
att denna inkomstberäkning måtte af Eders Kongl. Maj:t godkännas;
och komma, i händelse af nådigt bifall härtill, de beräknade
inkomsterna för år 1879 således att med 82,490 kronor öfverskjuta de
föreslagna utgiftsstaterna för samma år.

Jag hemställer nu att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra nådig
framställning derom,

att Riksdagen, med godkännande af telegrafverkets
stater för år 1879, sådana de finnas i nyss
omförmälda förslag upptagna, äfvensom af de i afseende
den föreslagna nya aflöningen för telegrafstyrelsen

Bil. n:o 6 e) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 11 om statsverket 1878. 29

ifrågasatta vilkor ocli förbehåll, måtte såsom reservationsanslag
för år 1879 åt telegrafverket anvisa
enahanda belopp, eller 1,400,000 kronor, hvartill inkomsterna
blifvit beräknade, samt förklara att det
öfverskott derå, som kan uppstå, må stå till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande, i ändamål att användas för
verkets tidsenliga utveckling och förbättrande.

3:o.

Löneregleringskomiténs den 12 oktober 1876 afgifna underdåniga utlåtande
och förslag, angående lönereglering för generaltullstyrelsen, samt bemälda
styrelses underdåniga skrifvelse den 23 oktober samma år, i hvad densamma
innefattade infordradt utlåtande öfver löneregleringskomiténs berörda
förslag, äfvensom generaltullstyrelsens den 19 november 1877 aflåtna, detta
protokoll (litt. E) bilagda underdåniga skrifvelse angående tullverkets aflönings-
och utgiftsstater för år 1879.

Härefter anförde departementschefen:

“Jag tillåter mig att i detta ärende först påkalla Eders Kongl. Maj:ts
nådiga uppmärksamhet å de frågor, som röra generaltullstyrelsen.

Likasom i fråga om generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, så har
ock löneregleringskomitén med afseende å generaltullstyrelsen framstält
åtskilliga förslag, hvilka, såsom icke omedelbart inverkande på styrelsens
organisation och lönereglering, synas mig böra upptagas först när frågan om
en ny instruktion för verket skall underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning. I
viss mån torde till dem kunna hänföras det förslag, som komiterade framstält
om ändrad form för beslutanderättens utöfvande, enär detsamma, om
ock af rätt stor betydenhet för förvaltningsordningen, dock icke väsentligen
inverkar å frågan om styrelsens sammansättning eller personalens lönevilkor.
Ehuru jag i denna fråga helt och hållet delar de af generaltullstyrelsen
uttalade åsigter om olämpligheten af att i ett styrelseverk af denna art
införa, ens i någon mån, en kollegial form för beslutanderätten och icke
kan finna att densamma här påkallas af sådana grunder, som talade för dess
bibehållande för vissa ärenden i statskontoret, anser jag mig dock icke behöfva
vid detta tillfälle med anledning af nämnda förslag göra någon särskild
hemställan.

Om jag i denna del väsentligen afviker från de af komiterade uttalade
åsigter, gillar jag så mycket hellre det förslag de framstält derom, att den
kollegiala öfverläggning, som nu uti samtliga tullstyrelsens ärenden skall
ega rum mellan den allena beslutande generaltulldirektören och de bägge
föredragande departementscheferna, måtte inskränkas till ett fåtal af ärenden.

30 Bil n:o 6 c) till Kongl. Ma/j ds nåd. prop. n:o 1. om statsverket 1878.

Generaltullstyrelsen har ock medgifvit att, i likhet med hvad komiterade
föreslagit, eu förenklad form för handläggningen af vissa ärenden kan med
fördel tillämpas, så att endast en ledamot, nämligen föredraganden, behöfver
tillstädesvara vid deras afgörande af chefen, och om äfven, såsom generaltullstyrelsen
''antyda i fråga om de särskilda grupper af mål, hvilkas behandling
sålunda kan förenklas, någon afvikelse från komiterades förslag
må vid pröfningen af nytt instruktionsförslag ifrågakomma, lider dock intet
tvifvel, att en rätt väsentlig förändring i denna riktning bör kunna åstadkommas,
ledande till lättnad i styrelsens arbetssätt och målens behandling.

Likaså kan jag ej annat än gilla den af komiterade förordade byråindelningen
inom verket; den synes mig ega väsentliga företräden framför
den nu bestående kontorsindelningen, hvars bibehållande af generaltullstyrelsen
tilistyrkes. Om förändringen också icke inom generaltullstyrelsen är af
lika påfallande fördel som i statskontoret, inom hvilket de flesta göromål
äro af expeditionsnatur och således föredragningen är af mindre betydelse,
kan det dock ej nekas, att äfven här kontoren med sina särskilda chefer
utgöra en instans inom verket, hvars olämplighet generaltullstyrelsen just
synes mig hafva ådagalagt, då den framhållit, att nyare tiders behof af en
enklare arbetsordning redan framtvungit betydlig minskning i den omgång
och de tyngre former, hvilka höra till kontorsorganisationens väsen och
som dock först med dess upphäfvande kunna fullkomligt försvinna. Genom
att uttaga steger med kontorens förvandling till byråer, eller chefskapets
öfverflyttande å de föredragande ledamöterne, vinnes vidare den fördelen,
att desse komma i en personlig och omedelbar beröring med hela den
underlydande personalen, hvilken för så väl de förres som den senares
arbete måste hafva stor betydelse. Slutligen får ej förbises, att det för
närvarande dock väsentligen beror på den föredragande departementschefens
personliga intresse för ärendena, huruvida han sjelf förskaffar sig fullständiga
insigter i målen eller stöder sin föredragning uteslutande på
den underordnade kontorschefens utredning och dennes ansvar för kontorspersonalens
arbete. Isynnerhet för de rent administrativa ärendenas
handläggning måste det vara särdeles betryggande, om i sjelfva organisationen
kan läggas eu garanti för att den föredragande på egen fullständig
detaljkännedom grundar sin hemställan; jag finner denna garanti
vara af vida större betydelse, än den motvigt mot den afgörande chefens
förhastade beslut, hvilken generaltullstyrelsen ansett böra sökas uti tväune
rådgifvande, men i förhållande till kontorsarbetet allenast kontrollerande, ledamöters
omfattande erfarenhet och allmänna mogenhet i omdömet, ty likasom
det synes mig klart, att ej blott den allmänna öfverblicken öfver styrelsens
hela verksamhet utan äfven kontrollen öfver vare sig kontors- eller byråehefernes
fullgörande af sina skyldigheter bör vara generaldirektörens vig -

Bil n:o 6 c) till Kong!, Mqj:ts nåd. prop. n:n l. om statsverket 1878. 31

tigaste uppgift, vågar jag äfven förutsätta, att motvigten mot förhastade beslut
bör sökas i hans eget mogna omdöme vid den på säker detaljkännedom
grundade föredragningen. Den af komiterade förordade organisation eger
också icke minst sin betydelse deruti, att den så väl åt verkets chef som
åt de föredragande ledamöterna gifver en större och mera maktpåliggande
verksamhet.

Hvad åter beträffar möjligheten af att, med borttagande af departementschefsbefattningarne,
— hvithet, såsom generaltullstyrelsen på ett ställe mycket
riktigt antyder, just är förändringens egentliga karakter — åt kontorscheferna,
under förutsättning af högre aflöning för högre qvalifieeradt arbete,
jemte deras öfriga göromål anförtro äfven föredragningen, kan jag ej finna’
att t. <''x. kamererare!) för kammarkontoret, hvilken, såsom generaltullstyrelsen
upplyst och jag sjelf varit i tillfälle bevittna, redan under den nuvarande
organisationen skall vara vid sessionerna närvarande, för att meddela
de upplysningar, som kunna erfordras, skulle varda öfvermåttan betungad
genom att få till åliggande att sjelf föredraga de mål, han ju sålunda antages
känna åtminstone lika väl som den nu föredragande departementschefen.
Det är ju också, hvad denne kontorschef beträffar, egentligen detta som förändringen
innebär, enär den öfriga nu å kameraldepartementschefen hvilande
föredragningen skulle öfvergå till en byråchef, hvilken derjemte öfvertoge
chefskapet för revisionskontoret, eu befattning, för hvilken nu finnes en
särskild kamererare, den der dock visst icke torde kunna anses deraf ega
tillräcklig sysselsättning. — Hvad slutligen beträffar de af generaltullstyrelsen
antydda olägenheter deraf att eu föredragande skulle, såsom tillika
byråchef, öfvertaga åtskilliga verkställighets-'' och kontrollåtgärder, behöfver
jag blott hänvisa derå, att hvad generaltullstyrelsen derutinnan ansett oegentligt,
visat sig kunna verkställas t. ex. inom generalpoststyrelsen, der byråindelningen
är genomförd så, att byråcheferne, utan hinder för sin föredragning,
ega eu ännu mera vidsträckt myndighet att vidtaga verkställighets-och
kontrollåtgärder.

Den väsentligaste anmärkning, som kan mot komiterades förslag framställas,
torde vara, hvad generaltullstyrelsen dock endast i förbigående antyda
att eu ändamålsenlig fördelning af ärendena mellan byråcheferne måhända
skulle bereda kanslibyråchefen eu, i jemförelse med de öfrige bvråohefernes,
för ringa verksamhet. Att utjemna förhållandet genom att å
kanslibyråchefen tillika lägga de nu sekreteraren tillkommande göromål vid
expeditionen, hvarom för öfrigt ingen väckt fråga, lär ej böra i fråga
komma af det skäl, att sekreteraregöromålen omfatta eu del af de bägge
andra byråernas expedition, cell att härutinnan åtminstone icke för närvarande
torde kunna göras förändring. Deremot förekommer att, enligt så väl
löneregleringskomiténs som generaltullstyrelsens förslag, skulle i stat bibehållas

32 Bil. n:o 6 c) till Kongl. ,Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

en tjenst, om hvilken dock af komiterade yttras, att den icke fullt upptager
sin innehafvares tid, nämligen advokatfiskalsbefattningen, och genom hvars
sålunda äfven i öfrigt påkallade indragning synes mig kunna åt kanslibyråchefen
beredas tillräckligt vidsträckt verksamhetsområde och betydelse inom
styrelsen.

Enligt komiterades af generaltullstyrelsen biträdda förslag skulle advokatfiskal^
nuvarande skyldighet, att besörja vissa ekonomiska angelägenheter
beträffande tullverkets fastigheter i Stockholm, öfverflyttas å kameralbyråchefen.
Enligt komiterades förslag skulle advokatfiskal deremot öfvertaga
den till indragning föreslagna tullfiskalstjenstens åliggande att utföra åtal vid
underrätter inom centraldistriktet; men som generaltullstyrelsen upplyst att
detta åliggande, likaväl som i andra distrikt i riket, kan handhafvas af
tullförvaltaren å hvarje plats, skulle ej denna ökning i advokatfiskal^ skyldigheter
behöfva tagas i beräkning. Men till advokatfiskal^ nuvarande åligganden
hör äfven en annan rent lokal befattning, nämligen utförandet inför
Stockholms rådhusrätt af de vid Stockholms inspektion uppkommande tullrättsmål,
och det torde ej kunna anses olämpligt att för ett tjensteåliggande,
som är af rent lokal natur, aflöningen äfven uppföres å lokalförvaltningarnas
stat; lärande för öfrigt en tullfiskalstjenst kunna anses lika behöflig för
Stockholms som för Göteborgs och Malmö tullkammare. Den rätta anordningen
synes mig derför vara, att den nu å styrelsens stat uppförda tullfiskalstjensten,
i stället för att indragas, uppföres å lokalförvaltningarnes
stat. Om sålunda från advokatfiskal^ tjenst utsöndras de aktoratsåligganden,
som tillhöra lokalförvaltningen, återstår af denne embetsmans funktioner,
å ena sidan, den för styrelsen vigtigaste, hans uppgift att i alla förefallande
ärenden vara dess juridiska rådgifvare och såsom sådan afgifva utlåtanden,
å andra sidan hans befattning såväl som aktor i de vid högre rätt anhängiggjorda
tullrättegångsmål och emot tullverkets tjensteman, som med befordrandet
till verkställighet af utslag i tullrättegångsmål; hvartill slutligen kommer
inventeringen i uppbörds-, kassörs- och konfiskationskontoren, samt
granskningen af konfiskationsjournalerna. Om detta sista åliggande, såsom
naturligt synes, öfvertages af revisionsbyråchefen, fordras för att kanslibyråchefen
skall kunna fylla advokatfiskal^ plats i de delar, som för styrelsens
verksamhet äro af vigt, endast att juridisk bildning uppställes som kompetensvilkor
för denna plats, eu anordning som synes mig icke innebära någon
oegentlighet. Hvad åter beträffar de nämnda, icke till någon viss lokalförvaltning
hänförliga aktoratsgöromålen, som dock icke kunna anses tillhöra
styrelsen som sådan, och derför väl icke böra uti kanslibyråchefens befattning
ingå, torde deras besörjande i detta som i andra verk kunna af styrelsen
öfverlemnas åt någon tjensteman inom eller utom styrelsen mot skäligt

Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878. 33

arvode, hvartill det å styrelsens stat uppförda ganska rikliga arvode synes
mig böra lemna tillgång. Det synes antagligt, att den vid Stockholms lokalförvaltning
anstälde tullfiskal i främsta rummet skall i fråga komma för ett
sådant förordnande, som i hvarje fall ej är särdeles betungande.

Under förutsättning af en sådan anordning hemställer jag, dels att
tullfiskalstjensten må från styrelsens till Stockholms tullkammares stat öfverflyttas,
dels att advokatfiskalstjensten i styrelsen må vid nuvarande innehafvares
afgång indragas och sålunda vid förestående reglering icke å styrelsens
aflöningsstat uppföras.

I afseende å de för de olika tjenstegraderna föreslagna lönebelopp
har jag ingen annan erinran att göra, än att den tjenstebefattning, hvilken
skulle tillkomma statistikern, synes mig vara af den säregna beskaffenhet, att
den ock bör betinga en något högre aflöning än komiterade föreslagit.
Ärendenas egen natur medför, att detta arbete måste växa ut till en mera
sjelfständig verksamhet och innebära ett större eget ansvar än i allmänhet
kan tillkomma en första gradens tjensteman; det klöfver också en särskild
fallenhet och en ej ofta förekommande färdighet, som betingar en högre
ersättning. Jag tillåter mig derför att, i likhet med hvad generaltullstyrelsen
hemstält, tillstyrka, att för statistikern måtte begäras en aflöning af 4,000
kronor, men fördelad i lön 2,800 och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor.

Den lönestat för generaltullstyrelsen, om hvars godkännande af Eders
Kong]. Maj:t jag hemställer, har således följande innehåll:

Bih. till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Af i.

34 Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj.is nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878.

		Tjenst-	i
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
Styrelsen:	Kronor.	Kronor.	Kronor.

Generaltulldirektören...................	6,200	2,800	9,000
1 byråchef ..................................	4,400	2,000	6,400	\ Efter 5 år kan lönen
2 byråchefer ..............................	8,800	4,000	12,800	\| höjas med 600 kronor.
Kanslibyrån:
1 sekreterare................................	3,000	1,500	4,500
1 registrator och aktuarie ........	1,800	1,200	3,000
1 notarie...................................	1,800	1,200	3,000
1 dito .................................	1,800	1,200	3,000	!
Kaineralbyrån:
1 kammarförvandt......................	1,800	1,200	3,000	Efter 5 år kan lönen
1 bokhållare ................................. 2 dito ...............................	1,800 3,600	1,200 2,400	3.000 6.000	höjas med 500 kronor och efter 10 &r med ytterligare 500 kronor.
Revisions- och statistiska
byrån:
1 revisor .................................	1,800	1,200	3,000
5 revisorer .................................	9,000	6,000	15,000
1 revisor (statistiker) .................	2,800	1,200	4,000
Till vikariatsersättuing samt arvö-ls; den och!flitpenningar åt extra
biträden m. m............................	- -	- -	15,000
1 förste vaktmästare ...............	800	300	1,100
1 vaktmästare ............................	500	300	800	\ Efter 5 år kan lönen
3 dito ..............................	1,500	900	2,400	f höjas med 100 kronor.
summa	— —	— —	95,000

Beträffande de af komitén föreslagna vilkoren för åtnjutande af aflöning
å den nya staten, äro dessa hufvudsakligen lika dem, som blifvit af
Eders Kongl. Maj:t för andra embetsverk faststälda. I afseende å punkten
angående vilkoren för ålderstillägg torde dock, på sätt i fråga om generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen redan blifvit anmärkt, uttrycket “samma
tjenst" böra utbytas mot “tjenst i samma lönegrad". Hvad beträffar skyldigheten
att från innehafvande tjenst afgå med åtnjutande af pension, torde
böra uttryckligen erinras derom, att denna pension bör utgå af tullmedlen,

Bil. N:o 6 c) t,ill Kongl. Maj:ts nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878. 35

derifrån för närvarande all statens pensionering af tullverkets tjensteman och
betjente bestrides. Med iakttagande häraf samt af ett par små ändringar i
redaktionen i öfrigt komma således förevarande vilkor att undfå följande lydelse:

att einbets- och tjensteman vid generaltullstyrelsen
skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af styrelsen eller
dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan
varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets
ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma
ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara
förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och
aflöning han innehar, efter den nya arbetsordningen sköta
de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i generaltullstyrelsen
icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller
kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre
den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af
tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som vid
den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst
utom styrelsen, må densamma bibehålla, så länge den icke
är för tjenstgöringen i styrelsen hinderlig;

att aflöningarna för generaltullstyrelsens embetsed]
tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar,
hvilka senare få uppbäras endast för
den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller
åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit
från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat
;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst
förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som
eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att
under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

36 Bil. N:o (i e) till Kongl. Maj:ts nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878.

samma, emot åtnjutande, i förstnämnda fall, af de för befattningen
anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot
svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjenst i samma lönegrad anses böra medgifvas,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under vilkor, att innehafvaren mera än fyra
år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grand af
förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke
må föras honom till last den tid han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter
ytterligare fem år, på samma vilkor, under iakttagande,
hvad så väl den ena som den andra förhöjningen angår,
deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det den stadgade tjenståldern
blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens utfärdande
förflutit från hans tillträde till tjensten, vare sig på grund
af fullmakt eller konstitutorial, eller förordnande i följd
af frågan om verkets omorganisation;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad
lön såsom pension från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t
eller generaltullstyrelsen, der det tillkommer denna att
afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;
skolande nämnda pension af tullmedlen utgå; samt

att semester må åtnjutas af verkets chef samt af
tredje och af andra gradens tjenstemän under en och en
half månad samt af första gradens tjenstemän under en
månad årligen.

Det torde nu tillåtas mig att öfvergå till frågan om tullverkets aflöningsstat
,]för lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen äfvensom
till i tullverkets öfriga stater.

På sätt af generaltullstyrelsens af mig föredragna underdånigaBskrifvelse
af den 19 sistlidne november angående tullverkets aflönings- och utgifts -

Bil. N:o 6 e) till Kongl. Maj ds nådiga -prof,. n:o 1, om statsverket 1878. 37

stater för ar 1879 framgar, har generaltullstyrelsen föreslagit en förändring
i uppställningen af tullverkets stater. Dessas nuvarande uppställning har
nemligen varit en följd deraf, att tjensteman och betjening vid lokaltullförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen genom erhållen fullmakt eller
konstitutorial varit försäkrade om viss tjenstgöringsort och ej kunnat derifrån
utan egen ansökning förflyttas i annat fall, än att sådan åtgärd varit en följd
af begången förseelse eller visad olämplighet för tjensten; och berörda uppställning
har härjemte förorsakat, att den ersättning för lega af jakt eller båt eller
häst eller för resekostnad, som tillkommer vissa tjensteman, varit i aflöningen
inräknad, och således ej kunnat minskas eller borttagas, äfven om det
behof, hvartill den varit bestämd, minskats eller upphört, och ej heller ökas,
om anledning dertill förefunnits, utan att Riksdagen blifvit deröfver hörd
och Eders Kongl. Maj:t gifvit sitt bifall; samt att anslag till skrifvarebiträde,
som vid åtskilliga tullförvaltningar erfordras, ej kunnat ändras eller
beviljas utan den tidsutdrägt och omgång, som föranledes deraf, att denna
detalj varit en riksdagsangelägenhet. Det synes mig ej finnas något skäl,
hvarföre generaltullstyrelsen skulle i afseende å rätt att förflytta tjenstemän
och betjening ega hufvudsakligen mindre befogenhet än generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen eller styrelsen för statens jern vägstrafik; och det torde kunna
med full visshet påstås, att om generaltullstyrelsen förr egt denna befogenhet,
skulle tullverkets öfvergångsaflöningsstat ej visa en så betydlig slutsiffra,
som den nu gör. Det anmärkta missförhållandet kan visserligen häfvas endast
i den mån den nuvarande personalen afgår, men kommer dock, om den
förändrade uppställningen af staten godkännes, att för hvarje år aftaga. Vid
de skäl, som i öfrigt tala för denna förändring, behöfver jag nu ej uppehålla
mig, då generaltullstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse vidlyftigt redogjort
för desamma.

Jag hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för sin del godkänna: -

att i aflöningsstaten för tullverket må upptagas icke
såsom hittills specifikationer å tjensterna vid hvarje lokalförvaltning,
utan allenast antalet tjenster inom hvarje
tjenste- och lönegrad och slutsumman af de sammanlagda
aflöningsbeloppen inom graden, med angifvande tillika af
tjenstgöringsorterna för innehafvare af de beställningar,
hvilka komma att fortfarande vara bundna vid viss ort;

att anslaget till “jakt- och båtlega“ samt till “hästlega
och resekostnader“ må sammanslås till ett anslag
och utföras med allenast ett belopp, med rätt för generaltullstyrelsen
att disponera detsamma för det dermed af -

38 Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nådiga prop. n:o 1, om statsverket 1878.

sedda ändamål, i den mån sådant utan hinder af redan
meddelade fullmakter låter sig göra; och

att anslagen till “biträdande e. o. kammarskrifvare“
och till “skrifbiträden“ likaledes må sammanslås till ett
anslag och såsom sådant sammanföras med det redan i
staten under titel “extra medelsfonden“ befintliga anslag,
hvilket, för närvarande utgående till enahanda ändamål
som nyssnämnda anslag, torde böra hädanefter benämnas:
“till vikariatsersättningar, extra biträden, m. m.“, med
rätt för generaltullstyrelsen att, på sätt hittills varit förhållandet
med extra medelsfonden, disponera berörda anslag.

Generaltullstyrelsen har vidare hemstält, att i samband med den nya
uppställningen af aflöningsstaten måtte stadgas, dels att vid tillsättning framdeles
af tjenster vid lokaltullförvaltningen samt vid kust- och gränsbevakningen
konstitutorial lydande å viss tjenstgöringsort må utfärdas — utom för
de tjenstemän, hvilka utnämnas af Eders Kongl. Maj:t — endast för tullförvaltare,
konfiskationsinspektorer och kassörer, tullbevakningsinspektoren i
Malmö samt de kontrollörer, hvilka äro föreståndare för inspektion, tullkammare
eller nederlagskontor, och med öfverinspektor eller tullförvaltare dela
ansvaret för göromålen; dels att för öfriga befattningar vid lokalförvaltningen
samt vid kust- och gränsbevakningen konstitutorial må utfärdas endast
å viss beställning vid tullverket, med skyldighet för den utnämnde att tjenstgöra
å den ort, som af styrelsen vid utnämningen anvisas, och att sedermera
vara underkastad den förändring i tjenstgöringsort, som kan af styrelsen
bestämmas, i händelse beslut fattats om indragning eller förändring af hans
förut innehafda tjenst, dock att, i sådant fall, förflyttningen icke må medföra
minskning i de löneförmåner, tjensteinnehafvaren dittills enligt stat åtnjutit,
och skälig ersättning för flyttningar honom medgifves; och dels att
genom hvad sålunda föreslagits någon ändring ej må göras i de bestämmelser,
hvilka uti nådiga instruktionen för generaltullstyrelsen den 15 juli
1825 finnas meddelade om tjenstemans vid tullverket förflyttning till annan
tjenstgöringsort.

Hvad nu först beträffar den af generaltullstyrelsen uppdragna gränsen
mellan de tjenstemän, hvilka skulle framgent utnämnas till tjenst å
viss ort, och dem, som skulle undfå konstitutorial endast på viss befattning
vid tullverket, synes mig densamma vara riktigt funnen och således,
på sätt generaltullstyrelsen ifrågasatt, böra tillämpas i det statsförslag, som
nu skall för riksdagen framläggas. Frågorna åter derom, i hvad mån
dessa senare tjenstemän skola vara underkastade förflyttning, likasom äfven
om den af generaltullstyrelsen omförmälda, i hennes instruktion medgifna

Bil. N:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nådiga pr ap. n:o 1, om statsverket 1878. 39

rätten till s. k. strafftransport skall oförändrad bibehållas, inverka ej på tullverkets
stat och dess uppställning och böra derföre för närvarande och innan
den förändrade uppställningen blifvit af Riksdagen godkänd ej utgöra
föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, helst dessa frågor på det närmaste
sammanhänga med frågan om den nya instruktion för styrelsen, hvilken,
om ny lönestat varder för styrelsen faststäld, måste, såsom en följd af densamma,
utfärdas.

Hvad de särskilda staterna för tullverket beträffar och bland dem
främst ordinarie aflöning sstaten, utgör densammas belopp för innevarande år
1,648,100 kronor, hvaraf 75,850 kronor belöpa på generaltullstyrelsen och

1,572,250 kronor på lokalmyndigheterna samt kust- och gränsbevakningen.
De förslag till förändringar i sistnämnda belopp, som af generaltullstyrelsen
framlagts, äro följande:

från beloppet ................................................ kronor 1,572,250: —

skulle afgå anslagen

ej mindre till jakt- och båtlega samt

till hästlega och resekostnader........

till e. o. kammarskrifvare och till

skritbiträden..................................

„ aflöning åt föreståndaren för tullstationen
i Strand ........................

„ läkare i Stockholm, Göteborg och
Dalarö, skollärare i Sandhamn
och Dalarö samt prest i Sandhamn
hvilka anslag samtliga skulle
öfverflyttas till omkostnadsstaten; än

äfven till åtskilliga tjenster vid
kustbevakningen, hvilka dels vore
eller före år 1879 blefve lediga

och borde indragas ..........................

dels ock skulle å öfvergångsstat
uppföras....................................

74,150: —
24,300: —
1,600: —

1,500: —

4,500: —
5,000: —

111,050: —

rest kronor 1,461,200: —,

hvaremot skulle å aflöningsstaten uppföras nya anslag till åtskilliga
tjenster .......................................................................... 9,900: —,

så att, om härtill lades det belopp, som generaltullstyrelsen

beräknat såsom styrelsens egen aflöningsstat,....................... 85,100: —-,

komme aflöningsstatens nya summa att blifva ............ kronor 1,556,200: —.

Hvad nu beträffar styrelsens förslag i fråga om de anslag, som skulle
från aflöningsstaten afgå, har jag ej något att erinra deremot, att de till

40 Bil. N:o 6 e) till Kong!. Maj-.ts nådiga prop. n:o I, om statsverket 1878.

ett anslag sammanförda anslagen till jakt- och båtlega samt till hästlega
och resekostnader öfverflyttas till omkostnadsstaten. Till följd af den sedan
några år fortgående indragningen af öfverflödiga befattningar vid kustbevakningen
böra äfven de af generaltullstyrelsen i sådant afseende omförmälda
tjenster, hvilka nu äro eller före ingången af år 1879 genom innehafvarnes
ingående å pensionsstat blifva lediga, nemligen i Göteborgs distrikt en kustsergeant
till häst med aflöning (lön och tjenstgöringspenningar) 1,200 kronor,
och två kustroddare med aflöning sammanlagdt 1,400 kronor, i Yesterviks
distrikt en kustroddare med aflöning 700 kronor och i Varbergs distrikt en
kustsergeant till häst med aflöning 1,200 kronor, tillhopa aflöning 4,500 kronor,
ur staten uteslutas. Deremot och då någon olägenhet icke torde kunna uppkomma
deraf, att de tjenster, hvilka generaltullstyrelsen nu ansett böra öfverflyttas
till öfvergångsaflöningsstaten, tills vidare och intill dess de blifva lediga,
qvarstå på aflöningsstaten och först i mån af innehafvarnes afgång från sistnämnda
stat uteslutas, samt härtill kommer, att öfvergångsaflöningsstatens
nuvarande höga slutsumma synes mig ej böra ökas i annat fall, än att någon
af oundgängligt behof påkallad omständighet dertill föranleder, hemställer
jag, att hvad generaltullstyrelsen föreslagit om vissa tjensters öfverflyttning
från aflöningsstaten till öfvergångsaflöningsstaten ej måtte till någon åtgärd
föranleda. Likaledes kan jag ej biträda generaltullstyrelsens förslag att de
till ett anslag sammanförda anslagen till e. o. kammarskrifvare och till
skrifbiträden skulle jemte arvodet åt föreståndaren för tullstationen i Strand
öfverflyttas till omkostnadsstaten. De utgifter, som med dessa anslag skola
bestridas, höra nemligen vida mera till “aflöningar“ än till “omkostnader41,
och anslagen till extra biträden och dylikt äro derföre i andra verks stater,
exempelvis postverkets och telegrafverkets, upptagna å aflöningsstaten. Långt
ifrån således att vilja förorda nu ifrågavarande anslags omförande till omkostnadsstaten,
anser jag i stället, att den för närvarande å berörda stat
upptagna så kallade extra medelsfonden, från hvilken hittills vikariatsersättningar
samt arvoden åt extra biträden vid lokaltullförvaltningarna jemte
andra sådana utgifter utgått, bör till aflöningsstaten öfverföras samt der, under
ett gemensamt namn “till vikariatsersättningar, extra biträden m. m.“, sammanföras
med berörda anslag till e. o. kammarskrifvare och till skrifbiträden
samt till arvode åt föreståndaren för tullstationen i Strand. Anslagen
åter till arvoden åt läkare, skollärare och prest synas mig väl böra till omkostnadsstaten
öfverföras, men der ingå i det redan nu å samma stat befintliga
anslaget till arvoden åt personer, hvilka ej tillhöra tullverket.

Hvad generaltullstyrelsen föreslagit i fråga om uppförande å aflöningsstaten
af nya tjenster, synes mig ej vara af beskaffenhet att böra i allo af
Eders Kongl. Maj:t gillas. Ty om än den under de senare åren stegrade
rörelsen för någon tid påkallat ökade arbetskrafter vid åtskilliga tullförvalt -

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 41

ningar, lärer det dock ej kunna med visshet antagas, att detta förhållande
skall fortfara, helst de senaste åren utvisat en åtminstone ej tillväxande tulluppbörd.
Dessutom blir, om den nya uppställningen af staterna för tullverket
godkännes, generaltullstyrelsen allt mera i tillfälle att genom förflyttningar
af tjensteman och betjente lämpa behofvet af arbetskrafter efter hvarje orts
fordringar; och tillökning i antalet fenster vid tullverket synes mig derföre
framgent böra endast undantagsvis ifrågakomma. På grund häraf finner jag
endast en af generaltullstyrelsens ifrågavarande framställningar böra för närvarande
vinna afseende, nemligen den om tillökande af personalen vid Stockholms
packhusexpedition med en kammarskrifvare och en vaktmästare, hvilka
platser blifvit nödvändiga till följd af den nyligen vid centralbangården i
Stockholm inrättade afdelningen för tullbehandling af resandes å jernvägen
medförda effekter samt det utländska postpaketgodset. Kamtnarskrifvarens
aflöning skulle enligt generaltullstyrelsens förslag blifva: lön 1,500 kronor,
tjenstgöringspenningar 500 kronor, jemte rätt till ålderstillägg 1,000 kronor;
vaktmästarens: lön 800 kronor, tjenstgöringspenningar 400 kronor, jemte
rätt till ålderstillägg 300 kronor.

Härutöfver får jag, på grund af hvad jag förut anfört, hemställa, att
å afiöningsstaten för lokalförvaltningarna må uppföras en tullfiskal med
lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 700 kronor, jemte rätt till
ålderstillägg 800 kronor, eller enahanda aflöning, som nu tillkommer tullfiskalerna
i Göteborg och Malmö.

Derest hvad jag sålunda i underdånighet föreslagit vinner Eders Ivongl.
Maj:ts nådiga bifall, skulle således afiöningsstaten för lokaltullförvaltningen
samt kust- och gränsebevakningen komma att förete följande förändringar:

	1878 års stat.	1879 års stat.	Ökning.	Minsk- ning.
Till omkostnadsstaten öfverföras: anslagen till jakt- och båtlega samt till hästlega och resekostnader .....................	74,150			74,150
Ur staten uteslutas: afiöningarna till 1 kustsergeant till häst (Göteborg.).....................	1,200			1,200
„ 2 kustroddare (Göteborg.)	1,400	---	- -	1,400
„ 1 kustroddare (Westervik.)	700	- -	- -	700
„ 1 kustsergeant till häst. (Warberg!).....................	1,200	_ _	_ _	1,200
transport	78,650	- -	- -	78,650
Bill. till Riksd. Brot. 1878. 1 Sami. 1 Afd.				6

42 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

1878 års	1879 års	Ökning.	Minsk-
stat.	stat.	ning.

transport ''

Till ett anslag under benämning “till vikariatsersättningar,
extra biträden m. m.“ samman- j
föras:

anslagen till e. o. kammarskrifvare och skrif biträden

.................... 24,300 i

„ arvode åt föreståndaren

för tullstationen i Strand 1,600 ;

den för närvarande å omkostnadssta- f

ten uppförda så kallade extra medelsfonden
................................. 88,000 !

Till det å omkostnadsstaten upptagna anslaget
till arvoden lägges:

arvoden åt läkare i Stockholm ...... 600 j

prest i Sandhamn ......... 250

skollärare „ „ ......... 100 (|

läkare i Dalarö ............ 1506

skollärare ,, „ ............ 100 i

läkare i Göteborg ...... 300

I staten uppföres:

aflöning åt 1 tulltiskal ............................. i

1 kammarskrifvare ..................

„ 1 vaktmästare ........................

summa kronor Om till de sålunda erhållna summorna af de förändrade beloppen i staterna läggas de för båda årens stater gemensamma, oförändrade belopp ..................................................	106,050 1,466,200	O O O O OO cf zd v* ZO T-* T—1	93,9001 80,150.
erhållas staternas slutsummor ..................... Skilnaden mellan tillökningen kronor 93,900 och minskningen .................... „ 80,150	1,572,250	1,586,000.
utgör .......................................kronor 13,750, hvilket belopp sammanlagdt med 1878 års stat .................... 1,572,250
gifver slutsumman af 1869 års stat ...............................kronor 1,586,000. Om till afiöningsstaten för lokaltullförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen lägges afiöningsstaten för generaltullstyrelsen ......	75,850	95,000
erhålles summan af tullverkets aflöningsstat i sin helhet .................................................. ; 1,648,100] utvisande en tillökning i hela afiöningsstaten af j 32,900	O O O T—1 i ao CD vH	1
summa kronor	1,681,000;i,681,000.1

78,650

--1 78,650

25,900

1,500

113,900

88,000

2,700; 2,700
2,000 2,000
1,200; 1,200

1,500

Bil. n:o (1 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 43

På sätt generaltullstyrelsen anmärkt, kommer till följd af löneregle
ringen för styrelsen dyr ti de ti 11 äggss / atm, för år 1878 upptagen till 11,180
kronor, att försvinna.

Öfvergångsaflöningsstaten är för år 1878 upptagen såsom förslagsanslag
med 50,000 kronor, deraf, enligt hvad handlingarna utvisa, 42,310
kronor varit afsedda att under nämnda år i verkligheten utgå. Enligt den
ifrågasatta förändringen af staten skulle egenskapen af förslagsanslag upphöra
och beloppet utföras såsom fast anslag. Generaltullstyrelsen har föreslagit,
att till denna stat skulle öfverföras från aftoningsstaten aflöningen åt
en af styrelsens tjensteman, tullfiskalen, (2,160 kronor), för hvilken plats ej
skulle finnas i den nya staten för styrelsen, äfvensom aflöningen, deri inberäknad
häst eller båtlega, för 1 kustvakt till häst i Göteborgs distrikt,

1,250 kronor, och för 2 kustvakter till häst i Warbergs distrikt 2,500 kronor
samt skilnaden mellan aflöningen till 1 jaktuppsyningsman och 2 jaktbåtsmän
i Hernösands distrikt, hvilkas tjenster generaltullstyrelsen föreslagit
till indragning, å ena sidan, och å den andra sidan den i aflöningsstaten
uppförda aflöningen till 1 kustuppsyningsman och 1 roddare i samma distrikt;
utgörande denna skilnad 1,100 kronor. — Hvad nu först beträffar ofvanomförmälde
tjenstemans, eller tullfiskalens aflöning, så kommer densamma,
under förutsättning att mitt derom framstälda förslag varder af Eders
Kongl. Maj:t bifallet, att i stället, med något förhöjdt belopp, uppföras å aflöningsstaten.
Ehuru jag i stället föreslagit indragning af advokatfiskalstjensten
vid nu varande innehafvares afgång, synes mig dock ej skäl förekomma
att redan nu ä öfvergångsaflöningsstaten definitift uppföra denna tjenst, enär
först vid regleringens genomförande kommer att visa sig, huruvida åtgärden
varder behöflig eller om nu varande innehafvare!! till annan tjenst befordras.
— Vidkommande styrelsens förslag i öfrigt, har jag redan redogjort för de
skäl, hvarföre jag anser detsamma ej böra bifallas. Ej heller kan jag biträda
generaltullstyrelsens framställning derom, att den, tullförvaltaren i
Westervik tillkommande hästlega skulle efter nuvarande tjensteinnehafvarens
afgång minskas med 400 kronor och detta belopp fördenskull nu å öfvergångsaflöningsstaten
uppföras. Så länge nämnde tjensteman qvarstår vid
sin befattning, måste nemligen, på sätt styrelsen sjelf förmält, beloppet till
honom utgå, och när han afgått blifva, så vida den nya uppställningen af
staterna godkännes, icke allenast nu nämnda 400 kronor utan äfven återstoden
af hans hästlega för generaltullstyrelsen disponibel, och det synes mig
derföre böra först då tagas i öfvervägande, huruvida berörda lega bör utgå
med högre eller lägre belopp, eller till större eller mindre del användas på
annat håll, eller från det nya anslaget till båt- och hästlega uteslutas. Jag
hemställer alltså, att öfvergångsaflöningsstaten måtte upptagas med det belopp,
hvartill den varit afsedd att under år 1878 utgå, eller 42,310 kronor, hvil -

44 Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. grop. nto 1, om statsverket 1878.

ken summa med 7,690 kronor understiger samma stats nuvarande slutsiffra.
Dock anser jag det nödvändigt, att härvid förbehålles Eders Kongl. Maj:t
rätt att, om så skulle vid genomförandet af den blifvande löneregleringen
för generaltullstyrelsen erfordras, å öfvergångsstaten uppföra aflöningen för
sådan ordinarie tjensteman i styrelsen, för hvilken plats i den nya organisationen
ej kan beredas, äfvensom de öfriga belopp, som af regleringen föranledas.
Det kan naturligtvis ej på förhand afgöras, huruvida begagnandet af
en dylik rätt verkligen skall ifrågakomma eller ej. Om det emellertid ifrågakommer,
lärer något af de å omkostnadsstaten uppförda förslagsanslag böra
minskas med motsvarande belopp, på det att ej staternas slutsumma härigenom
må förändras.

Enligt hvad generaltullstyrelsen anmält, kan ålderstilVåggsstaten, för år
1878 upptagen såsom förslagsanslag 270,000 kronor, äfven fastän från densamma
skall utgå de ålderstillägg, som under år 1879 må tillkomma styrelsens
personal, nedsättas med 20,000 kronor till 250,000 kronor, utan fara
att förslagsanslaget öfverskrides. Jag tillstyrker derföre, att denna stat må
såsom förslagsanslag till sistnämnda belopp uppföras.

Indragning sstaten, för år 1878 upptagen såsom förslagsanslag med

100,000 kronor, skulle enligt den nya uppställningen af staterna utföras
såsom fast anslag. Då, enligt hvad generaltullstyrelsen anmält, de medel,
som skola från denna stat utgå, bestiga sig till 78,401 kronor, hemställer
jag, att denna stat måtte såsom fast anslag upptagas till nämnda belopp,
hvilket utvisar en minskning i nuvarande stats slutsumma af 21,599 kronor.

Generaltullstyrelsen har vidare hemstält, att pensionsstaten för afskedade
tjensteman och betjente, förslagsanslag 197,000 kronor, och pensionsstaterna
för aflidne tjenstemäns och betfentes i fattigdom efterlemnade enkor
och barn, förslagsanslag 31,800 kronor, måtte bibehållas oförändrade. Härtill
tillstyrker jag nådigt bifall.

I det främst å omkostnadsstaten stående förslagsanslaget till arvoden
har generaltullstyrelsen föreslagit en nedsättning med 3,250 kronor, eller
från 9,250 kronor till 6000 kronor. Då emellertid, på sätt jag förut hemstält,
till detta anslag skulle läggas de nu å aflöningsstaten uppförda arvodena
för läkarevård m. m. åt tullbetjeningen å vissa platser, 1,500 kronor,
föreslår jag att anslaget uppföres med 7,500 kronor. Beträffande vidare
följande å omkostnadsstaten upptagna anslag har generaltullstyrelsen föreslagit:
att förslagsanslaget till rese- och traktamentskostnader skulle minskas
från 23,000 kronor till 20,000 kronor; att förslagsanslaget till tullhusbyggnader
och reparationer samt hushyror och tomtören måtte bibehållas vid sitt
nuvarande belopp, 20,000 kronor; att förslagsanslaget till ved, ljus och lyktors
underhåll måtte höjas från 8,000 kronor till 12,000 kronor; att förslagsanslaget
till skrifmaterialier samt boktrycknings- och bokbindniugskost -

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1678. 45

nader måtte höjas från 11,000 till 15,000 kronor; att förslagsanslaget till
postporto måtte minskas från 13,000 till 10,000 kronor; att förslagsanslaget
till utbetalande af aftjenad begrafningshjelp och begrafningsgratialer, enligt
kongl. brefvet den 14 maj 1831, måtte bibehållas oförändradt vid

3,000 kronor; att förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad likaledes må
bibehållas vid 27,000 kronor; att anslaget till gratifikationer åt krono-, lotsoch
kanal-betjente, som utmärka sig genom nitisk tillsyn och kontroll mot
öfverträdelse af tullförfattningarna, äfven bibehålies vid 750 kronor; att anslaget
till hemliga utgifter likaledes må förblifva 9,000 kronor och att anslaget
åt extra biträden i generaltullstyrelsen, 4,500 kronor, måtte, såsom
ersatt med annat anslag, från denna plats utgå. Mot dessa förslag har jag
ej något att erinra, utan tillstyrker att de må bifallas.

Af de i generaltullstyrelsens förslag till stater för tullverket i omkostnadsstaten
upptagna anslag återstå nu till pröfning de till jakt- och båtlega
samt hästlega och resekostnader, till extra medelsfonden samt till diverse utgifter.
Förstnämnda anslag är, såsom redan blifvit nämndt, i 1878 års af löningsstat

upptaget till ................................................................ kronor 74,150.

Enligt generaltullstyrelsens förslag skulle anslaget minskas
dels med legoanslagen åt nedannämnda tjenster, hvilka skulle
ur aflöningsstaten uteslutas, nemligen:

1 kustsergeant till häst (Göteborgs distrikt) . kronor 600

1 kustsergeant till häst (Yarbergs distrikt) . ,, 600

dels med legoanslagen till följande tjenster, hvilka
skulle öfverflyttas å öfvergångsaflöningsstaten,
nemligen:

1 kustvakt till häst (Göteborgs distrikt)......... „ 450

2 kustvakter till häst (Yarbergs distrikt)...... ,, 900

1 jaktuppsyningsman (Hernösands distrikt) ... „ 300

dels ock genom ofvan omförmälda indragning af
en del af legoanslaget åt tullförvaltaren i Yestervik
............................................................................ „ 400

rest kronor .......

3,250

70,900;

hvaremot anslaget skulle ökas genom anvisningar
åt två af generaltullstyrelsen föreslagna nya

tjenster........................................................................ kronor 300

och genom tillökning i tullförvaltarens i Luleå
nuvarande anslag med .......................................... „ 150

så att anslagets slutsumma skulle blifva

450,

71,350.

kronor

46 Bil. n:o. 6 e) till Kong!,. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

Härvid får jag i underdånighet anmärka, att då jag redan afstyrkt
hvad generaltullstyrelsen föreslagit om nyssnämnda tjensters öfverflyttning
på öfvergångsaflöningsstat, om förändring i tullförvaltarens i Vestervik legoanslag
och om inrättandet af de nu ifrågavarande två nya tjensterna, torde
hvad generaltullstyrelsen, under förutsättning af bifall till dessa förslag, här
hemstält böra förfalla. Och då, enligt hvad af generaltullstyrelsens förslag
framgår, af de legobelopp, tillhopa 1,200 kronor, hvilka blifva lediga till
följd deraf, att ofvan berörda 2 kustsergeantsbefattningar indragas, för närvarande
ej behöfver å annat håll använda mera än 150 kronor, som erfordras
till förstärkning af legoanslaget åt tullförvaltaren i Luleå, synes mig
således annan ändring ej böra ifrågakomma i legoanslaget i sin helhet, än
att detsamma minskas med skilnaden mellan sistnämnda båda summor, eller
1,050 kronor. Jag hemställer derföre, att anslaget till jakt- och båtlega samt
hästlega och resekostnader å omkostnadsstaten uppföres med 73,100 kronor.

Såsom jag redan till en del i underdånighet nämnt har generaltullstyrelsen
ansett, att extra medelsfonden skulle å omkostnadsstaten qvarstå samt
till densamma läggas dels anslagen till e. o. kammarskrifvare och skrifbiträden,
dels anslag till nya skrifbiträden å särskilda orter, tillhopa 2,400 kronor,
dels anslagen till arvoden åt föreståndaren för tullstationen i Strand
och åt läkare in. m., och dels slutligen anslaget till vikariatsersättningar m. m.
vid generaltullstyrelsen. Samtliga dessa förslag torde emellertid böra förfalla.
Jag har redan i underdånighet hemstält, att extra medelsfonden, anslagen
till e. o. kammarskrifvare och skrifbiträden, samt anslaget till arvode
åt föreståndaren för tullstationen i Strand måtte sammanföras till ett anslag
på aflöningsstaten; att arvodena till läkare m. m. måtte läggas till öfriga å
tullverkets omkostnadsstat uppförda arvoden, och att anslaget till vikariatsersättningar
u m. m. vid tullstyrelsen måtte uppföras under styrelsens aflöningsstat.
Återstår således blott frågan om de nya skrifbiträdena. Men då
generaltullstyrelsen, enligt hvad som blifvit i fråga stäldt, får dispositionsrätt
öfver det nya anslaget till vikariatsersättningar, extra biträden in. in.,
hvilket kommer att uppföras å aflöningsstaten, synes det mig, med hänsyn
jämväl till hvad jag ämnar i underdånighet föreslå i afseende å rätt för
generaltullstyrelsen att förfoga öfver besparingar å aflöningsanslag, ej vara att
befara, att ju styrelsen skall finna utväg, att från detta anslag fylla de nu
omförmälda behofven af skrifbiträden. Äfven denna del af framställningen
torde således böra förfalla och extra medelsfonden, på sätt jag redan hemstält,
ur omkostnadsstaten utgå.

Hvad slutligen beträffar förslagsanslaget till diverse utgifter, är detsamma
i 1878 års stat upptaget till 11,420 kronor. För vinnande af jemn
slutsumma å tullverkets stater i sin helhet, föreslår jag i underdånighet, att
detta anslag måtte utföras med 12,139 kronor.

Bil. n:o 6 c.) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 47

Sammanfattas nu de förändringar i omkostnadsstaten, hvilka jag- i
underdånighet föreslagit, så visa de följande resultat:

Arvoden; förslagsanslag .......................

Rese- och traktamentskostnader; förslagsanslag.
.......................................

Tullhusbyggnader och reparationer samt
hushyror och tomtören; förslagsanslag
..................................................

Ved, ljus och lyktors underhåll; förslagsanslag
..........................................

Skrifmaterialier samt boktrycknings-och
hokbindningskostnader; förslagsanslag.
........................................................

Postporto; förslagsanslag........................

Begrafningshjelp; förslagsanslag............

Skeppsmätningskostnad; förslagsanslag
Gratifikationer åt krono-, lots- och kanal
betjente ........................................

.Jakt- och båtlega samt hästlega och

resekostnader ....................................

Extra medelsfonden .................................

Hemliga utgiftsfonden ..........................

Arvoden åt extra biträden vid generaltullstyrelsens
kansli och kontor ...
Diverse utgifter; förslagsanslag ............

summa

1878 års stat.	1879 års stat.	Ökning.	Minskning.
9,250	7,500		1,750
23 000 ''	20,000		3,000
20,000	20,000		—
8,000	12,000	4,000	—
11,000 13.000 3,000 27.000	15.000 10.000 3,000 27,000	4,000	3,000
750	750	—	__ —
88,000 9,000	73,100 9,000	73,100	88,000
4,500 11,420	12,139	719	4,500*
227,920	209,489	81,819	100,250.

Skilnaden mellan minskningen

och tillökningen .............................................

utgör ......................................................

hvilket belopp, saminanlagdt med 1879 års stat
gifver slutsumman af 1878 års stat...................

kronor 100,250
„ _ 81,819

kronor 18,431,
„ 209,489,

kronor 227,920.

48 Bil. n:o 6 c) till Kong!. Maj:ts nåd. prop■ n:o 1, om statsverket 1878.

Sammanställas §amtliga staterna, sådana de nu äro, och sådana de
blifvit af mig föreslagna för år 1879, får en sådan öfverblick följande utseende: -

	1878 åra stat.	1879 års stat.	Ökning.	Minskning.
Ordinarie aflöningsstaten........................	1,648,100	1,681,000	32,900	—
Dyrtidstilläggsstaten................................	11,180	— —	— -	11,180
Öfvergångsaflöningsstaten........................	50,000	42,310	—	7,690
Ålderstilläggsstaten (förslagsanslag)......	270,000	250,000	—	20,000
Indragningsstaten ....................................	100,000	78,401	—	21,599
Pensionsstaten för afskedade tjenste-
män och betjente (förslagsanslag) ...	197,000	197,000	—	—
Pensionsstaten för aflidne tjenstemäns
och betjentes i fattigdom efterlem-
nade enkor och barn (förslagsanslag)	31,800	31,800	— —	—
Omkostnadsstaten ...................................	227,920	209,489	— —	18,431
deraf 1878 förslagsanslag 125,670 kr.
„ 1879 „ 126,339 „ .	!
summa kronor	\|2,536,000j2,490,000	32,900	\| 78,900

Skilnaden mellan minskningen.................................

och tillökningen............................................................

utgör ...........................................................................

hvilket belopp, sammanlagdt med 1879 års stater
gifver slutsumman af 1878 års stater...................

kronor 78,900
„ 32,900

kronor 46,000,
„ 2,490,000,

kronor 2,536,000.

Det återstår för mig nu att till Eders Kongl. Maj:ts pröfning framlägga
ett af generaltullstyrelsen väckt förslag om sättet för beredande af ökad
tillgång till extra utgifter. Styrelsen hemställer, att de besparingar, som
uppstå å den ordinarie aflöningsstaten, måtte af styrelsen få disponeras för
samma ändamål, för hvilka den extra medelsfonden vore afsedd, och att,
då redan under år 1876 det nuvarande extra medelsanslaget visat sig
otillräckligt, så att en del utgifter för samma år måste anvisas att utgå af
1877 års anslag, det nu ifrågasatta medgifvandet måtte få tillämpas redan
med de besparingar, som under år 1878 kunde uppkomma å det försumma

h/l. n:o G <■) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 49

ar beräknade anslag till ordinarie aflöningsstaten. Såsom skäl för denna
framställning har generaltullstyrelsen åberopat den omständigheten, att den
Migare varutrafiken föranledde ett i betydlig grad ökadt arbete för tullpersonalen
och en deraf följande nödvändighet att anlita extra biträden,
hvarjemte styrelsen förmält, att genom henne medgifven rätt att disponera
ifrågavarande besparingar, hvilka för år 1876 uppgingo till b,350 kronor,
skulle eu tillökning i anslaget till extra medelsfonden kunna, åtminstone för
den närmaste framtiden, undvikas. Då behofvet af ökade medel för extra biträden,
enligt hvad generaltullstyrelsen anmält, äroundgänligt, och här således föreligger
valet mellan att antingen höja anslaget till vikariatsersättningar och extra
biträden eller ock bevilja generaltullstyrelsen den ifrågasatta rätten att disponera
besparingarna på den ordinarie aflöningsstaten, synes mig den senare utvägen
vara att föredraga, helst jag ej kan finna att någon som helst olägenhet
kan deraf uppkomma. Den gjorda framställningen torde derföre böra af
lulers Kongl. Maj:t bifallas på det sätt, att dessa besparingar, som kunna uppkomma
vare sig å styrelsens eller å lokalförvaltningens fasta anslag, måtte
la användas till samma ändamål, som afses med de å styrelsens och å lokalförvaltningens
stat uppförda anslag till vikariatsarvoden, extra biträden m. in.
På grund af hvad jag nu i fråga om tullverket anfört, hemställer jag,

— som under förutsättning af nådigt bifall till mina i ärendet gjorda framställningar
låtit i öfverensstämmelse dermed upprätta förslag till stater för
tullverket för år 1879, hvilket förslag torde få biläggas dagens protokoll

— att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

dels att Riksdagen, med godkännande af berörda stater
äfvensom af de i afseende å den föreslagna nya aflöningen för
generaltullstyrelsen ifrågasatta vilkor och förbehåll, måtte bestämma
anslaget till tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,490,000 kronor, att såsom förslagsanslag direkte utgå
af tullmedlen; dock med Eders Kongl. Magt förbehållen rätt att,
om så vid genomförandet af löneregleringen för generaltullstyrelsen
erfordras, å tullverkets öfvergångsaflöningsstat uppföra aflöningen för
sådan ordinarie tjensteman i styrelsen, för hvilken plats i den nya
organisationen ej kan beredas, äfvensom de öfriga belopp, som af
regleringen föranledas, och att i sammanhang härmed minska tullverkets
omkostnadsstat med motsvarande belopp, så att staternas
slutsumma härigenom ej må förändras; dels ock att Riksdagen
måtte för sin del medgifva, att de besparingar, som uppstå å tullverkets
ordinarie aflöningsstat, måtte af generaltullstyrelsen få disponeras
för samma ändamål, hvartill de å aflöningsstaten uppförda
anslagen till vikariatsersättningar och extra biträden m. m. inom
styrelsen och inom lokalförvaltningen äro afsedda.

Bill. till

SO Bil. n:o 6 c) till Ifongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

Hvad föredragande departementschefen uti föregående
tre ärenden hemstält och tillstyrkt, deri statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder gilla och bifalla med förklarande att hvad i dessa
ärenden sålunda blifvit beslutadt borde iakttagas vid uppsättandet
af den nådiga proposition, som komme att till
Riksdagen aflåtas angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem protocolli:

yl. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 1

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 7 januari 1878.

N ärvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer;

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna;
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

, * Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvård.

Departementschefen statsrådet Forssell anhöll att få underställa
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning de delar af statsregleringen vid nästkommande
riksdag, hvilka tillhörde finansdepartementets föredragning
och ej redan utgjort föremål för Kongl. Maj:ts beslut, samt föredrog
för sådant ändamål statskontorets den 13 december 1877 afgifna berättelse
om statsverkets tillstånd och förvaltning.

Härefter anförde departementschefen:

“Den behållning från föregående statsregleringar, som må anses
vara till beloppet beräknelig och kunna för nu förestående statsreglering
användas, utgöres af:

A. Öfverskott utöfver brist å statsregleringarne för 1875 och

1876, så vidt som det icke är för 1877 och 1878 års statsregleringar
disponerad!, utgörande enligt statskontorets uppgift omkring 500,000
kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

B. Öfverskott utöfver brist å 1877 års statsreglering, för hvars beräknande
jag anhåller att särskildt få redogöra sålunda:
tullmedlen hafva under 1877 gifvit öfverskott af omkring kronor
allmänna bevillningen för 1877 torde få antagas gifva ... ,,

stämpelpappersmedlen .................................................................. ''

bötesmedel ......................................................................................

öfriga inkomsttitlar ...................................................................... v

hvartill torde få läggas af myntverkets behållning för
1877, som kan antagas uppgå till omkring 460,000
kronor, det belopp som, efter afdrag af 210,000 kronor
till förlag för myntverkets drift, återstår eller ...............

5.250.000

1.100.000

300.000

100.000
600,000

250,000^
tillhopa kronor 7,600,000:

Från ofvanstående öfverskott få dock afdragas
brist uti den efter antalet tillverkade
beskattningsbara kannor beräknade
bränvinstillverkningsafgift,

omkring ............................................ kronor 300,000: —,

skilnaden mellan den af jernvägstrafiken
beräknade nettobehållning.
........... kronor 4,945,000: —

och det under
året till statskontoret
lem nade

belopp „ 3,500,000: — „ 1,445,000: —,

brister uti åtskilliga förslagsanslag,
hvilka icke torde kunna upptagas

till mindre än.................................... „ 2,555,000: — }j 4,300,000: —;

hvadan den för 1877 uppkommande behållning icke torde

kunna beräknas till mer än ............................................ ,, 3,300,000: —.

C. Disponibel reservation i 1878 års riksstat.

1. Uti 1878 års riksstat är uppfördt ett belopp af 2,000,000 kronor till
ersättande af det kreditiv, som Riksdagen å riksgäldskontoret anvisat för den
händelse särskilda åtgärder skulle behöfva vidtagas för upprätthållande af rikets
neutralitet. Då det icke varit nödigt att för nämnda ändamål anlita berörda
kreditiv, torde de till detsammas ersättande i riksstaten anslagna medel
få af mig beräknas som tillgång för 1879 års statsutgifter.

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts udd. grop. n:o 1, om statsverket 1878. 3

2. Uti 1878 års stat äro vidare uppförda 600,000 kronor som
anslag till ett amorteringslån för sänkning af sjön Hjelm aren. I afseende
å sättet för lånets utgående och inbetalning hade Riksdagen ej
velat göra någon skilnad mellan detta och öfriga vattenaftappningslån,
hvilkas utbetalning och förvaltande tillhör statskontoret, allra helst som,
sedan lånet blifvit enligt kongl. kungörelsen af den 13 juni 1845 på
de betalningsskyldiga hemmanen fördeladt och den på hvarje hemman
belöpande andel af annuiteterna bestämts att i sammanhang med kronoutskylderna
uppbäras, sättet för inbetalningen just syntes betinga annuiteternas
inbetalning till statskontoret. Det är obestridligt, att den
på goda grunder stadgade ordningen för de återgående annuiteternas
liqvid betingar deras inbetalning till statskontoret liksom deras utbetalning
genom samma myndighet; men häri ensamt ligger icke tillräckligt
skäl för att till utlåningens bestridande skulle användas statsverkets
årsinkomster, då statskontoret ju i flera andra fall bestrider
utbetalningar med medel hemtade från källor, som ej äro statsverkets
årsinkomst, och då det här mycket väl kan och otvifvelaktigt bör
anordnas så, att lånemedlen hemtas från riksgäldskontoret. Det egentliga
skälet hvarför riksdagen 1877 beslöt icke blott, att statskontoret
skulle tjena som mellanhand för lånets utlemnande och återgäldande,
utan äfven att sjelfva lånebeloppet skulle i riksstat uppföras och sålunda
utgå af de löpande statsinkomsterna, var att statens dåvarande
ställning syntes göra det möjligt att utan upplåning af derför erforderliga
medel bestrida åtminstone den andel af lånesumman, som borde
under 1878 utgå. Riksdagen hänvisade nemligen derå, att bland tillgångar
och inkomster tillgängliga för år 1878 funnos ej mindre än
8,000,000 kronor af behållning från föregående års statsreglering,
hvaraf en del syntes kunna för i fråga varande behof tagas i anspråk.
Det lär dock icke kunna förnekas, att behållningar, uppkomna från
föregående statsregleringar, der de icke behöfva eller lämpligen kunna
användas till årets löpande utgifter, allra helst böra innehållas såsom
eu reserverad tillgång för en kommande statsreglering, då desamma,
i fall mindre gynsamma förhållanden framkallat minskning i statens
inkomster, kunna afvända eljest förekommande kraf på skatteförhöjning.
Till sådant ändamål äro icke de medel disponibla, som användas till
utlåning på lång tid. Behofvet af eu tillfälligtvis uppkommen besparings
disponibilitet framträder också redan vid nu förestående statsreglering,
då beloppet af den behållning, som kunnat beräknas från
föregående statsregleringar, hastigt nedgått från 8,000,000 kronor till

3,800,000 kronor. Under sådana omständigheter torde med allt skäl
böra med mera styrka framhållas, att det dock icke kan anses med

4 Hd. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket 1878.

vanliga hushållningsgrundsatser förenligt, att till utlåning använda de
medel, som uttagas genom skatt, utan att staten dervid endast bör
vara mellanhand mellan långifvare och låntagare, och således genom
upplåning anskaffa de medel, som skola utlånas. Utgående från denna
uppfattning . vågar jag föreställa mig, att Riksdagen skall finna det
ändamålsenligt att till disposition för 1879 års statsreglering frigöra
den bespaiing i 1878 års riksstat, som enligt densamma skulle användas
till utlåning, pa sådant sätt, att riksgäldskontoret bemyndigas att under
1879 ersätta statskontoret det enligt 1878 års stat utgifna beloppet

600,000 kronor; och under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t täcktes
bifalla det förslag om en sådan hemställan, jag längre fram får tillfälle
framlägga, tillåter jag mig här att beräkna ytterligare ett belopp af

600,000 kronor såsom från 1878 års statsreglering disponibla medel,
hvarigenom summan af hvad sålunda för 1879 års reglering kan tag’as
i anspråk uppgår till 2,600,000 kronor.

Om till sålunda beräknad disponibel reservation

i 1878 års riksstat .................................................. kronor 2,600,000: —

lägges ofvan beräknade disponibla nettoöfverskott

å föregående statsregleringar ................................. „ 3,800,000: —,

kan summan deraf........................................................ (0400 000- _"

upptagas som behållning att användas för 1879 års statsreglering.

I= afseende a statskontorets beräkning af statsinkomsterna för är
1879 får jag anföra följande:

Jernvägstrafikmedlen hafva åt statskontoret i dess förslag1 till
inkomstberäkning, enligt den derom af riksdagen uttryckta önskan,
upptagits allenast med det nettobelopp, som kan antagas blifva till
statskontoret levereradt för att användas till andra statsutgifter än
jernvägens egna. Häremot kan visserligen göras den anmärkningen,
att. derigenom rubbas en länge följd sedvänja, hvilket måste försvåra
jemförelse!- med föregående års riksstat^-, och det kunde sättas i fråga,
huruvida _ rubbningen borde vidtagas utan i samband med en sådan
genomgripande förändring'' af hela nksstatens uppställning, hvarigenom
åtminstone samtliga de statsinkomster, som uppstå af industriela statsinstitutioner,
— således . äfven post-, telegraf- och skogsmedlen —
upptoges allenast med sitt nettobelopp. Men då en sådan anordning
måhända kunde väcka betänkligheter af konstitutionel art, och då den
nu i fråga varande inkomsttiteln eger eu alldeles särskild karakter
deråt, att den uppkommer från ett genom upplåning åvägabragt industrielt
kapital och i riksstaten motsvaras af eu betydande utgift för

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1878. 5

räntebetalning å detta lftn, anser jag tillräckligt skäl förefinnas att
icke längre uppskjuta den förändring, hvarom riksdagen anhållit. Hvad
beträffar beloppet af den nettobehållning, som för året 1879 må vara
att beräkna, har statskontoret, derutinnan följande jern vägstr afiksty relsens
öfverslag öfver inkomster och utgifter för detta år, upptagit detsamma
till 4,000,000 kronor. Mot den låga uppskattning af inkomsterna,
som trafikstyrelsen med fästad hänsyn å vissa för trafiken
mindre gynsamma förhållanden förordat., har jag intet att anmärka;
och hvad beträffar den för jernvägens drift erforderliga utgiftsstat lär
Eders Kongl. Maj:t komma att på civildepartementets föredragning fatta
beslut. Men å beräkningen af nettobehållningen inverkar äfven en
annan post, hvilken af trafikstyrelsen såsom trafikutgift beräknats, och
hvars upptagande såsom sådan jag under nuvarande förhållanden icke
kan anse fullt lämpligt, nämligen tillökningen af materialförrådet, uppskattad
till 777,250 kronor.

Det är visserligen sant, att hvad till förlaget för en industriel
rörelses drift erfordras, kan af de löpande årsinkomsterna afsättas,
likasom ju också hela rörelsens utvidgning genom nya anläggningar
kan på samma sätt verkställas medelst årsinkomsternas användande
för ändamålet. Hvad det svenska stats]ernvägsnätet beträffar, har detta
system mycket vidsträckt tillämpats, ithy att af järnvägstrafik ens inkomster
här användts under sist förflutna 20 år icke mindre än 15
millioner kronor, eller omkring 12 procent, till nybygnad och anskaffande
af rullande materiel för jern vägen, samt öfver 6 millioner kronor, eller
omkring 5 procent, till nödigt förråd af materialier och kassaförlag.
Hade detta kunnat ske och på samma gång trafikinkomsten betäckt
åtminstone räntan å det för anläggningen upplånade kapital, hade härom
intet annat varit att säga, än att jern vägen varit en särdeles god
industriel affär, som icke allenast gifvit fordringsegarne och aktieegarne
ränta, utan äfven i byggnader, rullande materiel och förråder nedlagt
en betydande vinst. Men såsom Eders Kongl. Maj:t väl är bekant,
är detta icke förhållandet, ty under det en stor anpart af jernvägsinkomsternas
nettobelopp sålunda nedlagts i bygnader, rullande
materiel och ökadt materialförråd, har återstoden på långt när icke
räckt till för gäldande af ränta å jernvägsskulden, utan har denna för
hvarje år måst fyllas genom andra statsmedel, d. v. s. genom skatter.
Under sådana omständigheter är förfarandet, att af jernvägsinkomsternas
nettobelopp nedlägga en del i jernvägens utvidgning eller förrådens
tillökning, alldeles liktydigt med att för samma ändamål använda statens
löpande årsinkomster eller skatterna, ty om nettoinkomsten i sin helhet
utgått till gäldande af räntan, hade motsvarande belopp statsmedel

6 Bil. n:o 0 cl) till Kongl. Majrts nåd. proj). n:o 1, om statsverket 1878.

blifvit fritt till annan användning. I afseende å utgifterna för nybyguad
ocdi ny materiel har också riksdagen redan erkänt, att ett annat
förfarande bör iakttagas, då den för desamma anvisat medel å riksgäldskontoret,
så att hädanefter dylik kapitalförökning får ingå i anläggningskapitalet,
hvars återgäldande är iordeladt på eu längre följd
af år. Jag kan ej finna, att icke samma grundsats mycket väl må
kunna gälla äfven för det förlag, jemvägen för sin rörelse beliöfver,
eller att detta mera än nybygnader och ny materiel skall af landets
innebyggare sammanskaffas medelst årliga skattebidrag. Det torde finnas
få industriela företag, der ej åtminstone under vissa förhållanden
äfven för förlagskapitals anskaffande krediten anlitas; och der dennas
grundval är säker — såsom fallet måste anses vara med Sveriges
kredit — torde väl knapt kunna anses riktigt, att egaren bildar förlagskapital
af en årets nettobehållning, som ej först till fullo betäckt
räntan å tidigare skuld. Så har emellertid hittills alltid förfarits, och
under de senaste fem åren har i och med ökningen af materialförråd
och kassaförlag, som under tiden 1871—1876 växt från 2 till öfver 6
millioner, alltid uppstått en för statsregleringen i öfrigt rätt känbar
brist i den af trafiken beräknade nettobehållning, en företeelse som
äfven för året 1877 är synbar uti den nyss framlagda beräkningen af
behållna öfverskott. Att vidare fortgå på denna väg synes mig icke
lända till någon fördel hvarken för statsregleringen eller för öfversigten
öfver jernvägstrafikens ställning, och det torde icke vara för mycket
begärdt, att åtminstone hädanefter sättes en gräns för skattebidragens
användande till ökning af jernvägens förlagskapital, allra helst som
denna hädanefter hufvudsakligen kommer att bero på jern vägsnätets
vidare utsträckning mot norr. Den enklaste utvägen dertill är att å riksgäldskontoret
anvisa ett anslag, begränsad! till 1,000,000 kronor, hvaraf
får efter afslutandet af trafikstyrelsens hufvudbok lyftas ersättning för
det belopp, hvarmed jernvägens materialförråd och kassaförlag ökats
under föregående år. Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts
bifall till en sådan hemställan, hvarom jag å annat ställe får göra
förslag, anser jag mig, då till följd deraf för året 1879 icke behöfde
afräknas ofvannämda utgift af omkring 770,000 kronor, kunna beräkna
jernvägstrafikens nettobehållning till 4,750,000 kronor.

Extra iippbördsmcdlcn hafva af statskontoret beräknats till samma
belopp, hvartill desamma af riksdagen senast beräknades, eller 250,000
kronor, i hvilken summa ingår ett belopp af 147,090 kronor 34 öre
kapitala!betalningar och räntor å de odlingslån, som utgå af den
under statskontorets förvaltning stälda fond för nämda utlåning. Af de

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 7

sålunda inflytande afbetalningar hafva hittills nya lån utgifvits till ett
belopp af 100,000 kronor, som å motstående sida af riksstat,en under
sjette hufvudtiteln uppförts som särskildt anslag. Då det likväl torde
vara mindre egentligt, att under hufvudtitlarne uppföras lån under
anslagstitel, som endast föröka riksstatens slutsiffra, och då alldeles
samma syfte vinnes genom en bestämmelse, att af de till nämnda fond
inflytande afbetalningar ett belopp af 100,000 kronor får för år 1879 af
Eders Kongl. Maj:t användas till nya odlingslån — tillåter jag mig,
under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t vill på föredragning af
chefen för civildepartementet besluta af Riksdagen begära ett sådant
medgifvande och att nämnda belopp således ej å sjette hufvudtiteln som
anslag uppföres, beräkna de extra uppbördsmedlen till ett med 100,000
kronor minskadt belopp, eller till 150,000 kronor.

Tullmedlen hafva af statskontoret beräknats till lika summa
som för år 1878 eller 22,000,000 kronor. Med hänsyn till de belopp,
hvartill dessa medel under de senaste åren uppgått, anser jag mig
dock utan fara kunna höja denna beräkning med 500,000 kronor, eller
till 22,500,000 kronor.

Beträffande beräkningen af postmedlen torde jag fä påminna om
Eders Kongl. Maj:ts den 4 innevarande månad i fråga om nämnda
medel fattade beslut, enligt hvilket de skulle upptagas till 5,000,000
kronor.

Enligt hvad statskontoret upplyst, hafva stämpelpapper smedlen i
medeltal för åren 1874—76 inbringat 2,423,496 kronor. Likaledes har
statskontoret förmält, att, ehuru den nya lagstiftningen angående lagfart
af fast egendom vid 1875 års riksdag ansetts medföra en minskning
i stämpelpappersuppbörden för år 1876 af 130,000 kronor, hade
det oaktadt nämnda uppbörd under berörda år uppgått till nära

2,500,000 kronor. Vid sådant förhållande och då genom den från
och med år 1877 gällande stämpelpappersförordningen förhöjning
i denna inkomsttitel är att påräkna, torde nämnda uppbörd, så vidt
den grundar sig på hittills gällande stadganden, väl kunna, på sätt
statskontoret jemväl hemstält, för år 1879 beräknas till 2,500,000
kronor. Men härtill kommer, att Eders Kong]. Maj:t den 4 i
denna månad beslutat, att i samband med sådan reglering af landsstatens
aflöningsförhållanden, att derigenom den till landtstatstjenstemän
utgående lösen skulle försvinna, föreslå Riksdagen en bestämd
förhöjning i stämpelpappersafgiften, hvilken förhöjning ansetts kunna

8 Bil. nio 6 d) till Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1. om statsverket 1878.

medföra en inkomst af sammanlagdt 600,000 kronor. Tå grund häraf
och under förutsättning af Riksdagens bifall till nämnda löneregleringsförslag
hemställer jag, att stämpelpappersmedlen måtte för år 1879
beräknas till 3,100,000 kronor.

Bränvinstillverkninq saf giften har, på sätt statskontoret förmält, i
medeltal för åren 1874—1876 uppgått till 14,702,318 kronor. Under
år 1877 hafva enligt derom af kontrollbyrån lemnad uppgift tillverkats
16,433,414,3 beskattningsbara kannor, motsvarande en afgift af 13,146,731
kronor 44 öre. Med afseende å dessa skattebelopp anser jag bränvinstillverkningsafgiften
för år 1879 böra beräknas till samma belopp, hvartill
den uppgått 1877, eller i rundt tal 13,150,000 kronor.

Inkomsterna af räntan, bergverkstionden, mantalspenningarne,
bötesmedlen, vakansafgifter af nyroterad jord, fyr- och båkmedlen, hvitbetssockertillverkningsafgiften
samt allmänna bevillningen hafva af statskontoret
beräknats till belopp, afvikande från hvad i sådant afseende
blifvit i riksstat för år 1878 uppfördt. Mot den af statskontoret föreslagna
förändrade beräkningen af dessa inkomsttitlar finner jag ej något
att erinra. Jag hemställer således, att, med iakttagande häraf och
af de af mig förut omförmälda beräkningarna af jernvägstrafikmedlen,
extra uppbördsmedlen, tullmedlen, postmedlen, stämpelpappersmedlen
och bränvinstillverkningsmedleu, men med bibehållande af öfriga inkomsttitlar
vid deras för år 1878 antagna summor, statsverkets inkomster
för år 1879 måtte af Eders Kongl. Magt beräknas till följande
belopp:

Ordinarie	inkomster:
ränta................................................... kronor	4,485,000	—
tionde ................................................	11	1,648,000	—
arrendemedel .................................	11	2,500,000	—
bergverkstionde ............................	11	7,000	—
mantalspenningar ...........................	11	630,000	—
bötesmedel ....................................	11	260,000	—
kavalleriregementenas hästva-
kans-spanmål .................•...........	11	345,000	—
tillfälliga rotevakansafgifter ......	11	76,000	—
vakansafgifter af nyroterad jord	11	120,000	—
rotevakansafgifter af insockne
frälsehemman i Halland .........	11	20,000: —

transport kronor 10,091,000. —

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

vakansafgifter af bergslag

trosspassevolansafgift........

båtsmansvakansafgift ..........

båtsmansbeklädnadsmedel

kontrollstämpelmedel ..........

fyr- och båkmedel .............

telegrafmedel .......................

jernvägstrafikmedel efter

afdrag

af utgifter.

16,650,000:

11,872,750:

transport	10,091,000
... kronor	20,000
V)	26,000
77	75,000
77	68,000
— 77	20,000
77	1,200,000
77	1,400,000

skogsmedel .....

extra uppbörd

4,777,250:

utföres med 4,750,000
....... kronor 1,000,000

150,000

18,800,000: —

Bevillningar :

tullmedel .........................................

postmedel......................................

stämpelpappersmedel....................

bränvinstillverkningsafgift...........

hvitbetssockertillverknings afgift
allmän bevillning...........................

kronor 22,500,000	—
„ 5,000,000	—
„ 3,100,000	—
„ 13,150,000	—
„ 50,000	—
„ 4,000,000	— 47,800,000: —

tillsammans kronor 66,600,000: —•

Om till berörda inkomstbeloppp.................. kronor 66,600,000: —

läggas de, på sätt jag förut förmält, för år 1879

beräkneliga behållningar ........................................ y 6,400,000:

utvisar summan.......................................................... kronor 73,000,000:

det beräknade, för nästa statsregleringsperiod disponibla beloppet af
statsverkets tillgångar.“

De af föredragande departementschefen sålunda,
beträffande beräkningen af statsverkets ofvanomförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande ämnen,
gjorda underdåniga hemställanden och förslag behagade,
sedan statsrådets öfriga ledamöter deri instämt,
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

10 Bil. n:o 0 d) till Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

Föredragande departementschefen anförde vidare:

“Då beträffande regleringen af

Första hufvudtiteln

nu icke på nådig pröfning är beroende någon fråga, som kan för år
1879 föranleda vare sig till förändring af de under denna hufvudtitel
för närvarande uppförda ordinarie anslag eller till framställning om
nya sådana eller om extra anslag, hemställer jag, att i den nådiga
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof måtte för första
hufvudtiteln beräknas enahanda belopp, som nu finnes till denna hufvudtitel
anvisadt, eller 1,218,000 kronor.“

Hvad föredragande departementschefen sålunda
i underdånighet föreslagit, täcktes, enligt det öfriga
statsrådets tillstyrkande, Hans Magt Konungen i nåder
gilla. I

I fråga om utgifterna å riksstatens

Sjunde hufvudtitel,

innefattande anslagen till finansdepartementet, erinrade föredragande
departementschefen om Kongl. Maj:ts den 4 innevarande månad i fråga
om postverkets, telegrafverkets och tullverkets stater fattade beslut,
samt anförde härefter beträffande:

l:o. Finansdepartementets expedition.

“Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 7 december
1877 godkänt grunderna för en definitiv lönereglering för kansliets
expeditioner, med undantag af utrikesdepartementets expedition, torde
nu böra förekomma frågan om densammas tillämpning å finansdepartementet.
Jag tillåter mig att i sådant afseende erinra, att dess expeditions
personal för närvarande består af expeditionschefen samt två
byråchefer, tre kanslisekreterare, en registrator och två vaktmästare.
Härjemte äro å expeditionens stat uppförda följande belopp, nemligen
till amanuenser, skrifbiträden och extra vaktbetjente 10,000 kronor
samt för kontrollen öfver enskilda banker och kreditanstalter 3,000 kro -

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 11

nor. Slutsumman af expeditionens stat är 49,200 kronor; deraf å ordinarie
stat äro uppförda 39,500 kronor ock å extra stat 9,700 kronor ;
häri är ej inräknad kostnaden för den till expeditionen hörande byrån
för kontroll ölver tillverkningsafgifter, enär denna kostnad utgår från
det å sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget för kontroll å samma avgifter.

Hvad nu först beträffar antalet af byråchefer och kanslisekreterare,
så anfördes, då frågan om expeditionens organisation den 9 januari
1874 inför Eders Kongl. Maj:t förevar, af dåvarande chefen för finansdepartementet,
att det, med afseende å den betydliga tillväxt, göromålen
inom expeditionen vunnit sedan år 1840, då antalet af dess
expeditionssekreterare och protokollssekreterare bestämdes, med mycket
skäl kunde ifrågasättas, att vid reglering af expeditionen, utöfver de
två byråchefs och tre kanslisekreterarebefattningar, som skulle motsvara
expeditionssekreterare och protokollssekreterarebefattningarna,
inrätta antingen en tredje byråchefsplats eller en fjerde kanslisekreteraretjenst.
I afbidan på den nya organisationens verkningar äfvensom
på afgörandet af frågan om en del besvärsmål öfverlemnande
till högsta domstolen ansåg dåvarande departementschefen emellertid
någon personaltillökning då icke böra ifrågakomma.

De farhågor, som, på sätt jag nu nämnt, förut varit hysta derför,
att göromålen inom expeditionen oj skulle kunna behörigen skötas
med en personal af två byråchefer och tre kanslisekreterare, hafva
emellertid visat sig vara ogrundade. Under nuvarande förhållanden
är berörda personal fullt tillräcklig, och jag anser mig fördenskull ej
böra ifrågasätta någon förändring i densammas antal.

Vid riksdagen 1875 uppfördes å sjunde hufvudtiteln ett anslag
till arvoden åt allmänna ombud vid enskilda banker och kreditanstalter.
Då, på sätt jag nyss nämnt, aflöningen till personalen vid byrån för
kontrollen öfver tillverkningsafgifter utgår från anslaget till samma
kontroll, synes det mig vara följdriktigt, att den personal, som inom
finansdepartementets expedition utöfvar kontrollen öfver de enskilda
bankerna och kreditanstalterna, undfår sina arvoden från samma anslag,
hvarifrån öfriga kostnader för denna kontroll utgår, helst en betydlig
del af bankinspektörens verksamhet består deri, att han såsom allmänt
ombud på stället granskar de enskilda bankernas och kreditanstalternas
ställning och förvaltning. Jag anser således, att det förut omförmälda,
å finansdepartementets expedition uppförda anslaget 3,000 kronor för
kontrollen öfver enskilda banker och kreditanstalter bör derifrån uteslutas
; och torde, under förutsättning af nådigt bifall härtill, det tillåtas
mig att, vid behandlingen af frågan om anslaget till allmänna ombud

12 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

vid enskilda banker och kreditanstalter, återkomma till frågan om den
förändring i sistnämnda anslag, som måste blifva en följd af berörda
uteslutning.

Från anslaget till amanuenser, skrifbiträden och extra vaktbetjente
har utgått ett arvode af 1,000 kronor åt bankinspektörens amanuens.
Då detta amanuensarvode torde böra liksom bankinspektörens eget
arvode hemtas från annat håll, kan af sådan anledning nämnda anslag
minskas med 1,000 kronor. Under förutsättning, att löner till tre
kanslisekreterare varda för expeditionen beviljade, anser jag mig kunna
tillstyrka ytterligare nedsättning i detta anslag med 2,000 kronor, så
att detsamma allenast till 7,000 kronor må upptagas.

Derest hvad jag nu i underdånighet föreslagit vinner Eders Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, skulle således staten för finansdepartementets expedition
blifva följande:

Lön.

Tjenstgö-

ringspen-

ningar.

Summa.

1 expeditionschef (arvode) .........

1 byråchef ........................

1 dito ........................

1 kanslisekreterare ...............

2 dito ..................

1 registrator .....................

1 vaktmästare .....................

1 dito .....................

Till amanuenser, vikariatsersättning,

renskrifning, m. in.

4,400

2,800

5,600

2,800

800

500

___

2,000

1,200

2,400

1,200

300

7,500

6,400

4.000

8.000

4.000
1,100

800

7.000

1 Efter fem år kan lönen
ihöjas med 600 kronor.

J Efter fem år kan lönen
vhöjas med 500 kronor
(och efter 10 år med yt
''terligare 500 kronor.

(Efter fem år kan lönen
\höjas med 100 kronor.

summa kronor|--[--1 45,200|

Då i den nya lönestaten ingår ålderstillägg åt dertill berättigade
embets- och tjensteman samt vaktbetjente, torde afseende härå böra fästas
vid bestämmandet af det belopp, hvartill det å sjunde hufvudtiteln
uppförda anslaget till ålderstillägg skall för nämnda år uppföras.

Genomförandet af den definitiva regleringen af expeditionen föranleder
emellertid rubbning af den nuvarande personalen, och torde

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverk 1878. 13

det fördenskull tillåtas mig, att i sammanhang med behandlingen af
frågan om utgifterna å riksstatens nionde hufvudtitel återkomma härtill.

På grund af hvad jag nu anfört, får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra nådig framställning derom,

att Riksdagen, med godkännande ej mindre af
staten för finansdepartementets expedition, sådan densamma
blifvit af mig föreslagen, än äfven af de vilkor
för åtnjutande af aflöning från samma stat, hvilka
finnas i statsrådsprotokollet för den 7 december 1877
intagna, måtte höja det för nämda expedition uppförda
ordinarie anslag 39,500 kronor med 5,700 kronor till
45,200 kronor, i hvilket fall det nu å extra stat för
expeditionen uppförda anslag 9,700 kronor kan från
nämnda stat afföras.

2: o. Kammar kollegium.

Då det af komitén för reglering af de förvaltande verkens och
myndigheternas löneförhållanden afgifna betänkande angående lönereglering
för kammarkollegium redan blifvit i vissa delar af mig den
7 sistlidne december inför Eders Kongl. Maj:t föredraget, vågar jag
förutsätta, att, om den då från bemälda kollegium infordrade ytterligare
utredning i ämnet tillräckligt tidigt inkommer och ej föranleder ytterligare
vidlyftig handläggning i departementet, proposition rörande lönereglering
för kammarkollegium skall kunna för den snart sammanträdande
riksdagen framläggas. I afbidan härpå torde emellertid böra
i stat upptagas samma såväl ordinarie som extra anslag till ifrågavarande
embetsverk, hvilka nu utgå, med undantag blott för det å extra
stat förekommande anslaget till förstärkande af kollegii arbetskrafter,

3,000 kronor, om hvars öfverflyttande å annan anslagstitel jag anhåller
att framdeles få göra underdånig hemställan. De återstående extra
anslagen, hvilka således borde tills vidare i staten för år 1879 beräknas,
äro: till granskning af nya jordeböcker 13,600 kronor samt till dyrtidstillägg
för kollegii personal 19,440 kronor.

3:o. Statskontoret.

För genomförandet af statskontorets nya organisation anvisades
vid riksdagen 1876 å extra stat ett belopp af 21,600 kronor. Denna

14 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

summa kunde redan vid 1877 års riksmöte nedsättas till 10,700 kronor.
De förhållanden, som påkallade beviljandet af detta anslag, fortfara
ännu, och jag anser derföre nödigt att detsamma äskas äfven för år
1879. Hvad beträffar dess belopp torde det väl vara möjligt, att de
behof, för hvilka berörda 10,700 kronor äro afsedda, komma att för
år 1879 till någon del försvinna, men jag anser dock ej rådligt, att
anslaget nedsättes under denna summa, utan hemställer,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes, för genomförandet af
statskontorets nya organisation, af Riksdagen äska ett belopp
af 10,700 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts
disposition och å extra stat för år 1879 utgå.

4:o. Kostnader för kortstämpling och allmänna bevillningens uttaxering.

Förevarande anslag, i riksstaten för år 1878 upptaget förslagsvis till
117,500 kronor, har, enligt hvad statskontoret upplyst, under år 1876, då det
upptogs till enahanda belopp, utgått med 118,597 kronor 92 öre, hvadan
således för nämnda år en brist derå uppstått af 1,097 kronor 92 öre. Från
detta anslag har emellertid hittills utbetalats arvoden till belopp af omkring

16,000 kronor, hvilka, derest den af Eders Kongl. Maj:t på föredragning af
statsrådet och chefen för civildepartementet beslutade regleringen af landtstatens
löner af Riksdagen god kännes, skulle komma att upphöra. Vid sådant
förhållande och då en besparing å detta anslag således kan beräknas
till 15,000 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen: att,

under förutsättning af bifall till Eders Kongl.
Maj:ts förslag angående lönereglering för landtstaten, förslagsanslaget
till kostnader för kortstämpling och allmänna
bevillningens uttaxering måtte minskas med 15,000 kronor
eller från 117,500 kronor till 102,500 kronor.

5:o. Kammarrätten.

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 14 sistlidne december skall
dyrtidstillägg äskas att fortfarande utgå till de verk och inrättningar, som
för år 1878 fått dylikt tillägg sig anvisadt och hvilkas löneförhållanden ej
vid instundande riksdag blifva definitivt bestämda. Bland dessa verk är
äfven kammarrätten. I fråga om dyrtid stilläggets belopp har från bemälda

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 15

verk inkommit framställning, åsyftande att detsamma måtte varda höjdt till
35 procent af lönen. För innehållet af dessa framställningar torde jag nu
få redogöra/4

Departementschefen föredrog härefter kammarrättens särskilda den 28
september och den 19 oktober 1877 aflåtna underdåniga skrivelser, den
förra angående dyrtidstillägg för kammarrättens embets- och tjenstemän, den
senare angående förhöjd aflöning för kammarrättens vaktbetjening; hvaruppå
departementschefen fortfor:

“De förhållanden, hvarpå de nu föredragna underdåniga skrifvelserna
grunda sig, äro utan tvifvel ganska beaktansvärda. Då emellertid den farhåga,
som förut förefunnits derför, att till följd af den ringa ersättning, som lemnats
för verkstäldt arbete, göromålens gång inom kammarrättens öfverrevisionsdepartement
skulle lida, numera blifvit undanröjd, i det att Eders Kongl. Maj:t
den 14 sistlidne december, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kammarrättens
derom gjorda framställning, förklarat, att vikariatsersättning inom revisionsdepartementet
finge för åren 1877 och 1878 beräknas efter ett belopp
af 1,200 kronor om året till tjenstförrättande revisorer och kammarskrifvare,
och en sådan beräkning möjligen kan, om framställning derom göres, af
Eders Kongl. Maj:t varda medgifven äfven för år 1879, samt härtill kommer
att några särskilda omständigheter i öfrigt ej förefinnas, hvilka kunde
föranleda till afvikelse från den hittills följda grundsats, att endast i samband
med fullständig lönereglering föreslå en allmän löneförhöjning, anser jag de
nu ifrågavarande framställningarna ej böra föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts
åtgärd, samt hemställer fördenskull,

att för kammarrätten måtte för år 1879 äskas dyrtidstillägg
till enahanda belopp och fördelning, som blifvit
af Riksdagen beviljade''"för år 1878, och att för berörda
ändamål således måtte å extra stat uppföras ett belopp af
22,320 kronor.

6:o. Öfverintendentsembetet.

I fråga om lönereglering för öfverintendentsembetet har löneregleringskomitén
väl afgifvit underdånigt'' förslag; men då detsamma afser en högst
väsentlig förändring af verket och derjemte tillämpning af nya principer för

16 Bil. n:o 6 d) t,ill Kongl. Maj.is nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

anskaffandet af en del af de för allmänt behof erforderliga byggnadsritningar,
och verkningarna af dessa förändringars genomförande svårligen kunna
på förhand beräknas, med mindre förslaget underkastas grundligare granskning,
än som under tiden sedan dess afgifvande medhunnits, anser jag mig
ej nu böra yttra mig derom, huruvida ifrågavarande förslag må kunna af
mig för Eders Kongl. Maj:t föredragas å sådan tid, att det beslut, Eders
Kongl. Maj:t i anledning deraf kommer att fatta, kan varda för nästkommande
riksdag framlagdt. Af sådan anledning och då det således ännu är
oafgjordt, huruvida icke den nuvarande staten för öfverintendentsembetet
kommer att gälla äfven för år 1879, torde dyrtidstillägg för bemälda embetsverk
böra äskas jemväl för nämnda år; och då någon anledning icke
synes mig vara för handen att ändra det belopp, hvarmed dylikt tillägg hittills
till embetsverket utgått, eller den fördelning, efter hvilken det utbetalats,
hemställer jag,

att dyrtidstillägg till emhets- och tjenstemännen vid
öfverintendentsembetet måtte för år 1879 uppföras å extra
stat med 4,100 kronor och utgå efter enahanda fördelning,
som för år 1878 blifvit stadgad.

7:o. Ersättning till städerna för mistad tolag.

I fråga om detta anslag, hvithet är af förslagsanslags natur, har
statskontoret i sin berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning förmält,
att å detsamma, hvithet allt sedan år 1864, då det först i riksstaten
intogs, varit beräknadt till 1,040,000 kronor, under de senare åren uppkommit
betydliga brister nemligen:

år 1874 ................................................................................... kronor 716,156: 92.

„ 1875 ................................................................................. „ 460,946: 47.

„ 1876 ................................................................................... „ 551,288: ro.

Emedan, jemlikt nådiga brefvet den 18 december 1857, de utgifter, för
hvilka ifrågavarande anslag vore afsedt, så till vida stode i ett visst, någorlunda
beräkneligt förhållande till tullinkomsterna, att tolagsersättningen till
vissa särskilt uppgifna städer, för en uppbörd af högst 9,527,700 kronor
tull af inkommande varor, utginge med sammanlagdt högst 815,730 kronor,
men för tulluppbörd, öfverstigande de för hvar och en af dessa städer angifva
uppbördsbelopp å tillsammans ofvannämnda summa 9,527,700 kronor,
med 5 procent af öfverskottet, har statskontoret, under förutsättning att
dess beräkning af tullinkomsterna för år 1879 till 22,000,000 kronor blefve
godkänd, ansett ifrågavarande anslag böra i samma års riksstat beräknas
sålunda:

Bil. n-.o 6 d) till Kongl. Maj ds nåd. prop. n:n 1, om statsverket 1878. 17

för en tulluppbörd af 9,527,700 kronor........................ kronor 815,730: —

„ „ „ 12,472,300 kronor, som likväl

borde minskas med den del af tullinkomsterna, nemligen
lastpenningar m. fl. afgifter, hvarå tolagsersättning
icke utginge och hvilken del kunde beräknas till omkring
800,000 kronor, 5 procent å sedermera återstående
11,672,300 kronor ..................................................... kronor 583,615: —,

tillsammans kronor 1,399,345: —,
eller i jemnt tal 1,400,000 kronor och sålunda förhöjas med 360,000 kronor.

Då de skäl, som statskontoret anfört för höjandet åt ifrågavarande
anslag, äro fullt giltiga, samt de anmärkta bristerna i anslaget härleda sig
från den sedan år 1864 stegrade tulluppbörden, och den af mig föreslagna,
af Eders Kongl. Maj:t gillade beräkningen af tullinkomsterna för år 1879
icke genom sin skiljaktighet från statskontorets beräkning är af beskaffenhet
att i hufvudsakligare mån inverka på kalkylen öfver detta anslag, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att förslagsanslaget till ersättning till städerna för
mistad tolag måtte höjas med 360,000 kronor, eller från

1,040,000 kronor till 1,400,000 kronor.

<8:o. Skogsväsendet.

Det å ordinarie stat för år 1878 uppförda anslag till skogsväsendet,
721,062 kronor 97 öre, utgår i följande poster:

till skogsstyrelsen................................................................. kronor 30,750: —

„ skogsstaten ................................................................... „ 392,512: 97.

„ skogsskolorna ................................................................. „ 22,800: —

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet (reservationsanslag)............... „ 275,000: —

summa kronor 721,062: 97.

Uti sitt den 27 september 1877 afgifna underdåniga memorial angående
anslagen för skogsväsendet under år 1879 anför skogsstyrelsen i afseende
å dessa anslag, att, hvad först anginge det till skogsstyrelsen, ansåge
styrelsen, i afbidan på de nådiga beslut, som kunde komma att fattas med
anledning af de betänkanden och förslag, som dels redan afgifvits af landtstatskomitén
och af domänkomitén äfvensom af styrelsen sjelf, i fråga om
öfverflyttande till henne af åtskilliga Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
nu tillhörande åligganden beträffande skogsväsendet, dels ock vore
att förvänta från löneregleringskomitén, sig ej böra ifrågasätta annan förBih.
tdl Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 3

18 JM. n:o 6 it) till Ronyl. Majd nåd. prop. n:0 1, om statsverket 1878.

ändring i berörda anslag, än att, sedan styrelsens embetslokal jemlikt nådigt
bref den 26 januari 1877 blifvit tillökad med fyra rum, erforderliga medel
till dessas uppvärmning, städning och rengöring måtte beredas genom tillägg
af 550 kronor till styrelsens expensanslag, som sålunda skulle höjas från

6,000 kronor till 6,550 kronor, hvarigenom hela anslagssumman till skogsstyrelsen
komme att, i stället för nuvarande 30,750 kronor, utgöra 31,300
kronor.

Beträffande anslaget till skogsstaten anmäler styrelsen, att utgifterna
för nya ålderstillägg komme under år 1879 att uppgå till 2,000 kronor,
nemligen 500 kronor till hvardera af tre jägmästare för intjenta 20 år och
500 kronor till en jägmästare för intjenta tio år. Under erinran härjemte,
att egendomen Heda i Kronobergs län och Wärends revier med medel från
reservationsanslaget till skogsväsendet jemlikt nådigt bref den 9 mars 1877
inköpts för statsverkets räkning för att bilda en kronopark, förmäler skogsstyrelsen
vidare, att som kronojägare inom nämnda revier saknades, hade
bevakningen och vården af den sålunda nybildade kronoparken, som dessutom
sammanhängde med flera betydande boställsskogar till en sammanlagd
vidd af mer än 4,000 tunnland, ej kunnat uppdragas åt någon förut anstäld
bevakare. Eu kronojägare måste således antagas derstädes, hvilken äfven
skulle utöfva tillsynen å närbelägna allmänna skogar, och härtill erfordrades
samma aflöningsanslag, som utginge till öfriga kronojägare i södra landet,
eller 375 kronor i lön och 125 kronor i tjenstgöringspenningar eller tillsammans
500 kronor, från hvilket belopp dock framdeles borde afgå af kastningen
af boställe, då sådant hunne åt kronojägaren beredas.

Ehuru genom dessa båda utgiftsposter, nemligen till ålderstillägg 2,000
kronor och till en ny kronojägare 500 kronor, skulle uppkomma en tillökning
i anslaget till skogsstaten, motsvarades dock, enligt hvad skogsstyrelsen
vidare upplyser, detta belopp af den besparing i ålderstillägg, tillhopa 2,500
kronor, hvilka under år 1877 blifvit till följd af dödsfall eller eljest disponibla.
Någon förhöjning i det för år 1878 beviljade anslag erfordrades
således icke, utan endast bemyndigande att å ordinarie stat anställa nyssbemälde
kronojägare.

I öfriga ordinarie anslag till skogsväsendet anser skogsstyrelsen någon
förändring ej böra ega rum.

A extra stat äro för år 1878 uppförda följande skogsväsendet rörande
anslag, nemligen: till skogsinstitutet 21,300 kronor, till enskilda skogsskolor
11,400 kronor samt till dyrtidstillägg åt skogsstyrelsen 3,380 kronor. Skogsstyrelsen
hemställer, att enahanda belopp måtte för nämnda ändamål hos
Riksdagen äskas att utgå under år 1879. Beträffande särskildt anslaget
till enskilda skogsskolor erinrar skogsstyrelsen, att 1877 års landsting i
Jönköpings län. med anledning af förut inom länet visadt intresse för åstad -

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1878. 19

kommande af en skogsskola derstädes, behörigen undfått meddelande derom,
att Riksdagen anslagit en summa af 3,800 kronor såsom bidrag för inrättande
af en tredje enskild skogsskola i likhet med dem, som redan kommit
till stånd i Södermanlands och i Vermlands län; att landstinget likväl icke
funnit sig kunna bevilja det belopp, hvilket utöfver nämnda summa erfordrades
för en dylik skola i länet; och att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 1 juni 1877 ansett åtgärd böra vidtagas för att å lämplig ort
åstadkomma den tredje enskilda skogsskolan; och har fördenskull skogsstyrelsen
i sitt statsförslag upptagit extra anslaget till enskilda skogsskolor för
år 1879 till samma belopp, som beviljats för år 1878.

Mot hvad skogsstyrelsen sålunda anfört och föreslagit, finner jag ej
något hufvudsakligt att erinra. Den obetydliga förändringen i det ordinarie
anslaget till skogsväsendet synes mig vara af skogsstyrelsen till fullo motiverad,
och hvad beträffar anslaget till dyrtidstillägg åt skogsstyrelsen får jag
i underdånighet åberopa hvad Eders Kongl. Maj:t den 14 sistlidne december
beslutat i fråga om dyrtidstillägg åt personalen vid vissa embetsverk.

Med de öfriga å extra stat förekommande båda anslagen, nemligen till
skogsinstitutet och till enskilda skogsskolor, synes mig böra förfaras på enahanda
sätt, som vid senaste riksmöte gjordes med de dittills å extra stat
befintliga anslagen till skogsingeniörer och till elfrensnings-undersökningar,
nemligen att inflytta dem under det allmänna reservationsanslaget till skogsväsendet,
helst å detsamma för närvarande finnas så stora reserverade belopp,
att någon tillökning i anslaget ej blir, åtminstone under år 1879, till följd
af nu omförmälda öfverflyttning behöflig. Jag får derför i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj it täcktes i nåder föreslå Riksdagen:

att det ordinarie anslaget till skogsväsendet, i 1878
års stat upptaget till 721,062 kronor 97 öre, måtte genom
tillägg af 550 kronor till skogsstyrelsens expensanslag
ökas till 721,612 kronor 97 öre, äfvensom att å ordinarie
stat måtte få uppföras en kronojägare att anställas
å Heda kronopark i Kronobergs län med aflöning af 375
kronor i lön och 125 kronor i tjenstgöringspenningar,
eller tillhopa 500 kronor, — till hvilket belopp tillgång
å anslaget till skogsväsendet förefinnes genom den för år
1879 uppkommande minskning i utgiften till ålderstillägg
— under iakttagande, hvad angår berörda af -

2U Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

löningsbelopp, att från detsamma framdeles bör afgå värdet
af afkastningen af kronojägarens boställe, då sådant hinner
honom beredas; samt

att Riksdagen måtte å extra stat för år 1879 uppföra
till dyrtidstillägg för skogsstyrelsen 3,380 kronor.

9:o. Arvoden åt allmänna omljud vid enskilda hanker och kredit-anstalter.

På sätt jag redan i sammanhang med frågan om reglering af finansdepartementets
expedition i underdånighet omnämnt, har det synts mig lämpligt,
att från anslaget till berörda expedition till nu ifrågavarande anslag
öfverfördes de arvoden, som utgå till bankinspektören och hans amanuens.
Det först nämnda af dessa arvoden utgöres för närvarande af 3,000 kronor.
I betraktande af de aflöningar, som de enskilda bankerna gifva åt sina mera
framstående tjensteman, är det emellertid klart att nyssnämnda arvode är
alldeles för ringa, för att dermed skall kunna anses vara betalad den skicklighet
i bankväsendets alla grenar, den vaksamhet och det ordningssinne, som
kräfvas hos bankinspektören. Men äfven oafsedt denna jemförelse fordrar
befattningens egen vigt en högre aflöning än den närvarande, helst om jemväl
i betraktande tages det besvär vid densammas skötande, som härflyter
af de ofta återkommande inspektionsresorna. Jag hemställer alltså, att bankinspektörens
arvode måtte höjas till 4,500 kronor.

Bankinspektörens amanuens, hviken under dennes frånvaro från hufvudstaden
besörjer de till inspektionen hörande löpande göromål samt biträder
vid sammanförandet af bankernas månadsrapporter äfvensom med korrekturläsning,
kollationering och andra dylika göromål, har hittills åtnjutit ett
arvode af 1,000 kronor. Da äfven denna aflöning synes mig vara väl knapp,
hemställer jag, att tillfälle måtte beredas att höja densamma till 1,500 kronor’
Den tillökning i förevarande anslag, som sålunda skulle uppkomma derigenom,
att de nya arvodena derifrån utbetalades, utgör sålunda 6,000 kronor.

Om hvad jag nu föreslagit vinner nådigt bifall, torde anslagets benämning
äfven förändras för att uttrycka de ändamål, hvartill det utgår.

Jag hemställer således i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte
göra nådig framställning derom,

att förevarande anslag till arvoden åt allmänna ombud
vid enskilda banker och kreditanstalter, nu i riksstat uppfördt
såsom förslagsanslag till högst 10,000 kronor, måtte
under benämning “för kontrollen vid enskilda banker och
kreditanstalter “ upptagas såsom förslagsanslag högst 1 6,000
kronor.

jBil. n:o 6 d) till Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 21

10:o. Ålder stillägg.

Förslagsanslaget till ålderstillägg, för närvarande upptaget till 8,500
kronor, torde med afseende å den föreslagna löneregleringeu för finansdepartementets
expedition samt de regleringsförslag, som beträffande andra embetsverk
under nämnda departement sannolikt komma att under riksdagen blilva
föremål för pröfning, böra förhöjas; och anser jag nämnde förhöjning kunna
tills vidare bestämmas till 5,500 kronor. Jag hemställer derföre, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att förslagsanslaget till ålderstillägg måtte ökas med
5,500 kronor, eller från 8,500 kronor till 14,000 kronor.

ll:o. Rese- och traktamentspenningar.

Då, enligt hvad statskontoret upplyst, förslagsanslaget till rese- och
traktamentspenningar under år 1876 öfverskridits med rätt betydligt belopp,
samt jag, på sätt jag framdeles skall vidare utveckla, anser att resekostnaden
för de domänintendenter, som Eders Kongl. Maj:t i och för förvaltningen
af kronans fastigheter i vissa län redan tillsatt och möjligen framdeles kan
komma att tillsätta, bör från detta anslag utgå, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen:

att förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
måtte förhöjas med 14,000 kronor eller från 6,000
kronor till 20,000 kronor.

12:o. Skrifmaterialier och expenser.

För vinnande af jemn slutsumma å sjunde hufvudtitelns ordinarie anslag
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen:

att förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser
måtte minskas med 550 kronor, eller från 19,576 kronor 82
öre till 19,026 kronor 82 öre.

22 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

13:o. Ersättning för af statskontoret gjorda förskotter.

De af statskontoret förskottsvis gjorda utgifter, hvilka enligt den vid
senaste riksmöte stadgade praxis tillhöra sjunde hufvudtiteln, äro enligt de
från statskontoret i sådant afseende lemnade uppgifter följande:

till komitén för reglering af de förvaltande embetsver kens

och myndigheternas löneförhållanden .............

„ komitén för verkställande af förberedande undersökningar
i fråga om medlen för genomförande af

en ny härordning .......................................................

till komitén för afgifvande af förslag till förändrade bestämmelser
med afseende å förvaltningen af statens

egendomar ........................................................................

ersättning till häradshöfdingar för till statsverket afträdda

åbyggnader å indragna boställen ..............................

reparationer under åren 1875 och 1876 å Tranebergs,
Nockeby och Drottningholms broar ......................

kronor 18,685: 57

5,989: —

17,021: Öl
4,083: -17,237: 90

summa kronor 63,016: 48.

Då det bland nämnda förskotter, som utgifvits för komitén för verkställande
af förberedande undersökningar i fråga om medlen för genomförande
af en ny härordning, eller den vanligen kallade förberedande skattejemkningskomitén,
utan olägenhet kan godtgöras från sjunde hufvudtitelns anslag till
extra utgifter, tillstyrker jag, att statskontoret måtte undfå nådigt förständigande
att från samma anslag göra sig betäckt härför. Deremot hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning
derom,

att till gäldande af statskontorets öfriga nu ifrågavarande
förskotter, tillhopa uppgående till 57,027 kronor
48 öre, Riksdagen måtte å extra stat för år 1879 anvisa
ett motsvarande belopp.

14:o. Domänförvaltningen.

Sedan Riksdagen till bestridande af kostnaderna för förvaltning af
kronans till utarrendering afsedda fasta egendom å extra stat för 1878 anvisat
ett belopp af 75,000 kronor, hafva genom nådigt beslut af den 9 sist -

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 23

lidne november åtgärder blifvit vidtagna för ordnande af domänernas centrala
förvaltning, hvarför inom kammarkollegium bildats en särskild afdelning,
samt för de dem rörande ärendens handläggning i orterna, till hvilken i
vissa län af Eders Kongl. Maj:t för året 1878 förordnats särskilde domänintendenter.
Dermed har åsyftats att för denna förvaltning vinna stödet af verklig
förtrogenhet med jordbrukets förhållanden, och det torde få antagas att den sakkännedom,
som sålunda kommer myndigheterna till godo, skall gifva den bästa
ledning för en förnyad framställning i fråga om grunderna för domänväsendets
ordnande. Då emellertid under någon tid erfarenhet bör inhemtas om
de behof, som å detta förvaltningsområde kunna göra sig gällande, torde
icke vara skäl att till Riksdagen göra framställning om definitivt ordnande
af en ny stat. I afseende å behofven för nästkommande statsreglering anser
jag mig böra fästa uppmärksamhet derå, att hos nästlidne Riksdag begärdes
ett anslag af 85,000 kronor, och under detta år har intet förekommit, som
föranleder mig att uppskatta anslagsbehofvet till lägre belopp. Men då för
förvaltningen af serafiraerordensgillets till statsverket indragna egendomar
hittills varit å kammarkollegii stat uppfördt ett extra anslag af 3,000 kronor,
och dessa medel nu torde böra beräknas tillsammans med det anslag, som
skall utgå för så väl central- som lokalförvaltning af samtliga till statsverket
indragna hemman och lägenheter, får jag — under förutsättning af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bifall dertill, att de för domänintendenterna erforderliga
resekostnader må få anvisas att utgå af anslaget till rese- och traktamentsersättningar
— tillstyrka,

att för domänernas förvaltning måtte å extra stat
äskas ett anslag af 88,000 kronor.

15:o. Ersättningar m. m. till följd af indelta arméens aflöningstillgdngars

öfverlagande af statsverket.

Då de skäl, hvilka vid 1877 års riksmöte föranledde Eders Kongl.
Maj:t att å extra stat äska och Riksdagen att bevilja ifrågavarande anslag,
fortfarande gälla, får jag härmed i underdånighet hemställa, att detsamma
måtte begäras äfven för år 1879, dervid dock, för vinnande af jemn slutsumma
å hufvudtitelns extra anslag, det såsom förslagsanslag till inlösen af
dagsverksskyldighet från hästhemman i Skåne uppförda beloppet 4,500 kronor
torde utföras med 4,632 kronor 52 öre, och att således Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att å extra stat för år 1879 måtte under
sjunde hufvudtiteln uppföras under gemensamt namn, “ersättningar m. m. till

24 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj.is nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1878.

följd af indelta arméens aflöningstillgångars öfvertagande af statsverket", följande
belopp, nemligen:
till inlösen af dagsverksskyldighet från

hästhemmanen i Skåne (förslagsanslag) .................... kronor 4,632: 52.

till railitie boställskassan ..................................................... ., 17,000: —

till ersättning åt arrendatorer af militie boställen och åt
militära indelningshafvare på gammal stat för dem
förnt från en del af boställskassornas medel tillfallande
ränteatkomst (förslagsanslag) ........................... „ 4,800: —

summa kronor 26,432: 52,

deraf förslagsanslag 9,432 kronor 52 öre.

16:o.

Slutligen anser jag mig böra dels erinra derom, att den af Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län i underdånigt memorial
den 29 juni 1876 gjorda, af mig i sammanhang med öfriga frågor rörande
senaste statsreglering anmälda framställning om uppförande af ett nytt länsresidens
i Jönköping fortfarande är på nådig pröfning beroende; dels ock i
underdånighet anmäla, att från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Blekinge län inkommit underdånig framställning derom, att den enligt beslut
vid senaste riksmöte för kronans räkning i Karlskrona inköpta egendom
måtte jemte nuvarande landtstatshusets tomt derstädes bebyggas med
nytt landtstatshus. Då emellertid uppförandet af dessa ifrågasatta byggnader,
om än i ganska hög grad af behofvet påkalladt, likväl ej är af sådan
trängande nödvändighet bjudet, att dermed ej kan ännu någon tid anstå, har
jag, med hänsyn jemväl till förhållandet mellan statsverkets inkomster och
utgifter vid nu förevarande statsreglering, ansett att de båda förslagen böra
hvila tills vidare.4''

Departementschefen fortfor härefter:

“Utöfver de af mig dels den 4 innevarande månad och dels denna dag
gjorda hemställanden rörande ordinarie anslag å sjunde hufvudtiteln har jag
icke anledning att i samma hufvudtitel föreslå någon ändring. Om mina
denna dag i detta afseende gjorda underdåniga framställningar vinna Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bifall, skulle, med iakttagande af Eders Kongl. Maj:ts

Bil. n:o 6 d) till Kongl Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 25

redan fattade beslut rörande post-, telegraf- och tullverkens stater, de ordinarie
anslagen således komma att ökas genom förhöjning i anslagen

till departementets expedition ............

postverket .........................................

ersättning till städerna för mistad

tolag ..............................................

skogsväsendet ....................................

arvoden åt allmänna ombud vid enskilda
banker och kreditanstalter

ålderstillägg ......................................

rese- och traktamentspenningar ...

men deremot minskas genom nedsättning
i anslaget

till kostnaden för kortstämpling och
allmänna bevillningens uttaxering

„ tullverket .....................................

„ skrifmaterialier och expenser ...

hvadan således tillökningen i sin helhet skulle utgöra kronor
och om härtill lägges summan af de nuvarande ordinarie
anslagen å hufvudtiteln .......................... ,,

skulle den nya summan af hufvudtitelns ordinarie an -

kronor	5,700: —
V	200,000: —
T)	360,000: —
1)	550: -
	6,000: —
n	5,500: —
»i	14,000: —	591,750: —,
a	15,000: —
v	46,000: —
75	550: —	61,550: —,

slag blifva

530,200:

12,300,500:

12,830,700:

Vidare får jag i underdånighet erinra, att de af mig för år 1879 före
slagna extra anslagen äro följande, nemligen:

till dyrtidstillägg åt kammarkollegium .......................... kronor

„ kammarrätten ................................

„ öfverintendentsembetet ..................

„ skogsstyrelsen ...............................

granskning af nya jordeböcker ..................................

genomförande af statskontorets nya organisation

betäckande af statskontorets förskotter ...................

ersättningar m. in. till följd af indelta arméens aflöningstillgångars
öfvertagande af statsverket:
till inlösen af dagsverksskyldighet från hästhemman

i Skåne (förslagsanslag) ...................................... „ 4,632: 52.

„ militieboställskassan .................................................. „ 17,000: —

ersättning åt arrendatorer af militieboställen och åt
militära indelningshafvare på gammal stat för dem

19,440

22,320

4,100

3,380

13,600

10,700

57,027

48.

transport kronor 152,200:

Bill. till Riksä. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

26 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

transport kronor 152,200: —
förut från en de] af boställskassornas medel till -

fallande ränteafkomst (förslagsanslag) .................. ,, 4,800: —,

till förvaltningen af statens domäner .............................. „ 88,000: —,

hvartill kommer enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut
den 4 innevarande månad

bidrag till postverkets trafikutgifter (förslagsanslag)...... ,, 350,000: —,

tillsammans kronor 595,000: —

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande
departementschefen, på sätt här ofvan förmäles,
hemstält och föreslagit beträffande anslag under sjunde
hufvudtiteln och i sammanhang dermed anmälda ämnen;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill i alla delar
lemna nådigt bifall.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte, sjette och åttonde hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit på föredragning af vederbörande departementschefer
pröfvade, anhöll chefen för fiuandepartementet, statsrådet Forssell att
få i underdånighet anmäla de frågor, som tillhörde regleringen af

Nionde Imfvudtiteln,

omfattande pensions- och indragningsstaterna.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade departementschefen, att Kongl. Maj:t förut denna dag, på föredragning
af ecklesiastikdepartementet, beslutat föreslå Riksdagen,

att bland de under rubriken civilstatens pensionskassa uppförda anslag
måtte upptagas ett särskildt anslag å 3,500 kronor för pensionering af föreståndare,
lärare och betjente vid tekniska högskolan jemte deras enkor och
barn.

Bil. n:o 6 d) till Konyl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverkd 1878. 27

Beträffande

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning dels innevarande dag och dels, enligt finansdepartementet
tillhandakomna protokollsutdrag, förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nemligen:
på justitiedepartementets föredragning:

att vaktqvinnan Anna Christina Björkman måtte berättigas att, från
och med månaden näst efter den, då hon erhåller afsked från vaktqvinnebefattningen
vid länsfängelset i Kalmar, å allmänna indragningsstaten uppbära
för sin återstående lifstid en årlig pension af 200 kronor;

att direktören vid länsfängelset i Linköping, f. d. underlöjtnanten Anders
Petter Ljungblom måtte berättigas att, från och med månaden näst efter
den, då han erhåller afsked från direktörsbefattningen vid nämnda länsfängelse,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,800 kronor;

att häradshöfding måtte förklaras berättigad att från och med månaden
näst efter den, då han efter fylda 65 lefnads- och 35 tjensteår från
embetet afgått, under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension af 5,000 kronor; samt

att, derest denna framställning af Riksdagen bifalles, häradshöfding,
som utnämnes efter det sådan pensionsrätt blifvit åt häradshöfding beviljad,
skall vara förpligtad att vid fylda 70 års ålder från embetet afgå;
på landtförsvarsdepartementets föredragning:

att den, öfversten Gregorius Adolfsson Aminofs nu mera aflidna enka beviljade
pension å allmänna indragningsstaten, 750 kronor, måtte på hans efterlemnade
ogifta döttrar Augusta Ulrika Lovisa, Hildegard Ebba Carolina
och Sigrid Vilhelmina Sofia få öfverflyttas och utgå från 1878 års början,
så länge någon af dem lefver;

att för framlidne öfverstelöjtanten Gustaf Törnebladhs enka Brita Johanna
Hedenblad måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af
40''J kronor, att under hennes återstående lifstid från 1878 års början utgå;

att för kaptenen i armén, underlöjtnanten vid Vendes artilleriregemente
Magnus Ludvig Blomstedt måtte på allmänna indragningsstaten uppföras en
årlig pension af 400 kronor, att, jemte de honom vid afskedstagande såsom
pension från arméens pensionskassa och fyllnadspension tillkommande 600
kronor, under hans återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken han erhåller afsked ur krigstjensten;

att den pension till belopp af 300 kronor å allmänna indragningsstaten,
som utgått till numera aflidne fröken Constance Carolina Charlotta von Hohen -

28 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

hausen, måtte öfverflyttas på hennes qvarlefvande syster fröken Hilda von
Hohenhausen, att från och med november månad sistlidne år under hennes
återstående lifstid åtnjutas;

att för intendenten vid utredningsförrådet i Göteborg, f. d. öfverstelöjtnanten
Johan Fredrik Flack måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
en pension, stor 1,800 kronor, att från och med månaden näst efter den, i
hvilken han från intendentsbefattningen entledigas, under hans återstående lifstid
utgå; samt

att till understöd åt ännu qvarlefvande, i behof stadde landtvärnsmän
måtte för år 1879 å allmänna indragningsstaten anvisas 10,000 kronor, med
vilkor att understödsbeloppen icke öfverstiga 50 kronor för hvarje landtvärnsman; på

sjöförsvarsdepartementets föredragning:

att åt medicine licentiaten Wilhelm Uhrström måtte på allmänna indragningsstaten
uppföras eu årlig pension af 1,000 kronor, att från och med
innevarande år under hans återstående lifstid utgå; samt

att kammardrängen i förvaltningen af sjöärendena Vilhelm Bandqvist
må, när han från tjensten undfått afsked, från och med månaden näst derefter
såsom pension under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta ett belopp af 450 kronor årligen;

på civildepartementets föredragning:

att kronofogden i Sunnerbo härads fögderi af Kronobergs län Claes
Ulrik Sällherg måtte från och med månaden näst efter den, hvari han med
pension ur civilstatens pensionsinrättning från tjensten afgår, under sin återstående
lifstid åtnjuta understöd från allmänna indragningsstaten till belopp,
motsvarande skilnaden mellan nämnda pension och den för kronofogdar i
allmänhet å indragningsstat bestämda pension;

att Riksdagen måtte medgifva, ej mindre att komissionslandtmätare
eller andre landtmätare, som vid afskedstagande tjenat i minst 30 år och
under sammanräknade minst 25 år varit tjensteman vid generallandtmäterikontoret,
eller storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare,
kommissionslandtmätare, eller andre landtmätare, må, om han tillika
vid afskedstagande uppnått minst 60 lefnadsår, på allmänna indragnings
staten undfå pension till årligt belopp af 1,600 kronor, dock att sådan pension
icke må tillgodokomma kommisionslandtmätare, som fortfar att tjenstgöra
såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare eller i sådan egenskap
redan uppbär pension å allmänna indragningsstaten, än äfven att förste landtmätare,
som vid afskedstagandet tjenat i minst 30 år och under sammanlagdt
minst 25 år varit tjensteman vid generallandtmäterikontoret, eller storskifteseller
afvittringslandtmätare, eller vice kommissionslandtmätare, kommissions -

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj.is nåd prop. n:o 1, om statsverket 1878. 29

landtmätare, andre eller förste landtmätare, må vid uppnådda 60 lefnadsår
berättigas att på allmänna indragningsstaten undfå pension till årligt belopp
af 2,500 kronor;

att landtbruksakademiens sekreterare, professoren, filosofie doktorn Johan
Peter Arrhenius måtte från och med månaden näst efter den, då han från
sekreterarebefattningen hos akademien afgår, få å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension till belopp af 4,800 kronor;

att afvittrings- och kommissionslandtmätaren i Yesterbottens län Johan
August Fagerström måtte, efter erhållet afsked från afvittringslandtmätareoch
kommissionslandtmätarebefattningarna, få uppföras å allmänna indragningsstaten,
för att derifrån under sin återstående lifstid åtnjuta en årlig
pension af 1,200 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
hvarunder afskedet kan blifva honom beviljadt;

att, i ersättning för jord, som från det bergmästaren i vestra bergmästaredistriktet
anslagna boställe inom Filipstads stads område för särskilda
ändamål exproprierats, måtte från allmänna indragningsstaten få till nu varande
bergmästaren i distriktet, filosofie doktorn (Jarl Anton Hjalmar Sjögren eller
hans rättsinnehafvare, så länge han vid nämnda bergmästare tjenst qvarstår, eller
fardagsrätt, der sådan lagligen eger rum, af honom eller hans rättsinnehafvare
åtnjutes, årligen från och med år 1878 utbetalas ett belopp af 102 kronor,
motsvarande i jemnadt tal fem procent ränta å den till statsverket för den
exproprierade jorden öfverlemnade ersättningssumman;

att landträntmästaren i Malmöhus län Samuel August Kindstrand måtte
från och med månaden näst efter den, hvari han med pension ur civilstatens
pensionsinrättning från tjensten afgår, få under sin återstående lifstid åtnjuta
fyllnadspension från allmänna indragningsstaten till så stort belopp, att detta
tillsammans med pensionen från nämnda inrättning uppgår till 3,000 kronor
årligen;

att kommissions- och afvittringslandtmätaren i Yesterbottens län Valfrid
Olof Videstedt måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken
han från kommissions- och afvittringslandtmälarebefattningarna erhåller afsked,
få åtnjuta årlig pension från allmänna indragningsstaten till belopp
af 2,000 kronor;

att kronofogden i Kinds och Redvägs härads fögderi af Elfsborgs län
August Viktor Bjur sten måtte få, efter erhållet afsked från kronofogdetj ensten,
öfverflyttas till allmänna indragningsstaten och derifrån under sin återstående
lifstid åtnjuta årlig pension till belopp af 2,200 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, hvarunder afskedet honom beviljas;

att expeditionssekreteraren i civildepartementets expedition Bernhard
Vilhelm von Prinzencreutz måtte öfverflyttas å allmänna indragningsstaten med
rätt att derå från och med månaden näst efter den, då Eders Kong!. Maj:t

30 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ls nåd. prof). n:o 1, om statsverket 1878.

kan finna godt förklara, att hans tjenstgöring inom expeditionen må upphöra,
åtnjuta sin nu å expeditionens gamla ordinarie stat innehafvande lön, 4 500
kronor årligen;

att öfveringeniören vid rikets generallandtmäterikontor Erik Gustaf
Liunggren måtte blifva å allmänna indragningsstaten Överflyttad med rätt att
derå från början af ar 1879 uppbära sin nuvarande lön med dyrtidstillägg,
3,600 kronor årligen; dock att, derest han blefve befordrad till annan tjenst
å rikets stat, han skulle vara pligtig att i allo frånträda aflöningen på indragningsstat,
om denna understege eller vore lika med den nya lönen, samt
att å den förra vidkännas motsvarande afdrag i den män den öfverstege berörda
nya lön; samt

att på allmänna indragningsstaten måtte från och med år 1879 uppföras: för

chefen för landtmäteriet, generaldirektören Ludvig JBerckhan
Falkman 2,300 kronor, motsvarande skilnaden emellan hans nuvarande
löneförmåner och dem, som för chefen för landtmäteriet å ny stat blifvit
föreslagna;

för ingeniören Per Emanuel Bergstrand 2,662 kronor;
för amanuensen Lars Petter Ågren 1,440 kronor; och
för amanuensen Gustaf Salomon Lindmark 1,440 kronor;
att utgå till hvar och en af dessa fyra för så lång tid, han i sin nuvarande
befattning inom landtmäteristyrelsen qvarstår och dermed hittig
förenade åligganden fortfarande fullgör;
på ecklesiastikdepartementets föredragning:

att de två inom ecklesiastikdepartementets ^expedition nu anstälde
kanslister Claes Erik Lidell och protokollssekreteraren i Kongl. Maj:ts
kansli Carl Johan Edvard Heijkenskjöld måtte från och med månaden
näst efter den, då nådigt afsked från kanslistbefattningen dem meddelas,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 960 kronor hvardera, motsvarande skilnaden
mellan deras nuvarande löneförmåner och den pension, de ega att
från civilstatens pensionsinrättning åtnjuta;

att notarien vid konsistorium i Kalmar, filosofie doktorn Carl
Magnus Lagerhamn måtte från och med månaden näst efter den, då
afsked honom meddelas, uppföras å allmänna indragningsstaten till
åtnjutande under sin återstående lifstid af en årlig pension af 2,700
kronor;

att den vid 1877 års riksdag för extra ordinarie professorn vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet Magnus Gustaf Fetzius beviljade
professorslön, 4,500 kronor, måtte från och med år 1879 få utgå från

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 31

allmänna indragningsstaten, intill dess Retzius kan varda till lön å
ordinarie stat af motsvarande eller högre belopp befordrad;

att adjunkten vid högre elementarläroverket i Linköping, filosofie
doktorn Jolian Henrik Erdtman måtte undfå rätt till pension å allmänna
indragningsstaten till ett belopp af 2,250 kronor årligen, att åtnjutas
från och med månaden näst efter den, då afsked honom beviljas;

att gymnastikläraren vid elementarläroverket i Helsingborg Otto
Fredrik Widerström måtte från och med månaden näst'' efter den, då
afsked honom meddelas, få å allmänna indragningsstaten för sin återstående
lifstid uppbära pension af 1,000 kronor årligen;

att professorn vid tekniska högskolan Viktor Egg er H måtte från
och med månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt,
få under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till ett belopp af 4,000 kronor årligen;

att provincialläkare måtte berättigas att vid fylda 60 år och efter
30 års . tjenstgöring i statens tjenst afgå derifrån med pension å allmänna
indragningsstaten till samma belopp som lönen;

att lärarne i akademiens för de fria konsterna elementarteckningsskola
Carl Oscar Cordon, Jolian Gustaf Kölder och Gustaf Vilhelm Palm
samt innehafvarne af emeritilöner på akademiens stat Johan Julius Ringdahl
och Jolian Adolf Haverman måtte från den 1 januari 1879 öfverflyttas
på allmänna indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af årlig pension, uppgående till följande belopp, nemligen
för Cardon 1,100 kronor, Köhler 1,600 kronor, Palm 1,600 kronor,
Ringdahl 525 kronor och Haverman 700 kronor;

att lärarne vid samma akademis läroverk måtte, i likhet med hvad
för professorer vid universiteten och tekniska högskolan är medgifvet,
ega rätt att, då de uppnått 65 års ålder, efter afskedstagandet från
tjensten uppbära pension å allmänna indragningsstaten med det belopp,
hvartill lönen uppgår;

att lektorn vid högre elementarläroverket i Örebro Johan Ivar
Brodéns enka, Katarina Brodén, född Tegnér, samt hans barn Johan
Robert Fabian Brodén och Ännu Mathilda Carolina Brodén, måtte, mot
det att den Brodéns efterlefvande tillkommande rätt till privilegiinådår
efter honom afträdes, från den 1 maj innevarande år uppföras på allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af årlig pension, enkan till belopp
af 600 kronor, så länge hon förblifver enka, samt barnen till belopp
af 200 kronor hvardera;

att lektorn vid samma läroverk Ernst Johan Frithiof Granells
enka, Götilda Antoinetta Granell, född Gerén, måtte från den 1 maj 1878
och så länge hon förblifver enka få å allmänna indragningsstaten upp -

32 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1878.

bära en årlig pension af 500 kronor, mot det att hon afträder den
henne tillkommande rätt till privilegiinådår efter G-ranell;

att adjunkten vid högre elementarläroverket i Vexiö Carl Lundgrens
enka, Agnes Andrietta Olivia Lundgren, född Mélander, måtte berättigas
att från den 1 maj 1878 och så länge hon förblifver enka, å
allmänna indragningsstaten uppbära en pension af 600 kronor årligen,
mot det att den henne och hennes barn tillkommande rätt till privilegiinådår
efter Lundgren afträdes; och

att professorn vid musikaliska akademien Carl Vilhelm Baucks
enka, Fredrika Dorothea Bauck, född Hansson, måtte eg a att från och
med innevarande år och så länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 400 kronor årligen.

Härefter anförde departementschefen vidare:

“Vid föredragning af frågan om ny lönestat för finansdepartementets
expedition har jag redan i underdånighet omnämnt, att löneregleringen
för expeditionen komme att medföra ändring i personalen
derstädes. 1 en till mig inlemnad skrifvelse har nemligen t. f. byråchef
en ^ expeditionssekreteraren Lars Ludvig Fries förmält, att han, med
afseende å förestående förändrad anordning i afseende å åtskilliga
tjenstebefattningar inom expeditionen och på det att icke hans ställning
derinom måtte lägga hinder i vägen för den tilltänkta anordningen,
vore beredvillig att afgå från sin expeditionssekreterarebefattning,
så vida dervid honom tillförsäkrades att han, utöfver den pension af
2,400 kronor, hvilken han med nästkommande juni månad vore berättigad
att från civilstatens pensionsinrättning åtnjuta, finge från
statsverket uppbära eu pension af 2,100 kronor, så att han sålunda
från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från expeditionssekr
eter aretj ensten honom beviljades, komme att på det hela åtnjuta
årlig pension, motsvarande hans nuvarande expeditionssekreterarelön
af 4,500 kronor.

Af en från civilstatens pensionsinrättning infordrad promemoria
angående expeditionssekreteraren Fries’ pensionsrätt i nämnda inrättning
inhemtas, att han, som är född den 15 januari 1815 och sedan
den 12 maj 1848 varit delägare i pensionsinrättningen samt icke inbetalat
retroaktivafgift för någon tid före maj månad 1848, följaktligen
ej erlagt 30 års afgifter förr än med samma månad innevarande år;
men att han, om afsked honom meddelas under nästkommande maj

Bil. n:o (i d) till Kongl Maj-M nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket 1878. 33

månad eller derefter, är berättigad att från och med månaden efter
erhållet afsked komma i åtnjutande af pension från inrättningens
tjenstemannafond i första klassen till årligt belopp af 2,400 kronor.

Då expeditionssekreteraren Fries, om han till ordinarie byråchef
efter den nya staten befordrades, redan år 1880 skulle blifva berättigad
till pension från allmänna in dr agningsstate n till belopp af 5,000
kronor, innebär hans erbjudande att nu afgå med fyllnadspension från
denna stat till belopp af 2,100 kronor eu ganska stor ekonomisk fördel
för statsverket. Jag hemställer alltså, att Eders Kong!. Maj:t
måtte i nåder föreslå Riksdagen:

att åt expeditionssekreteraren Fries måtte å
allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension
af 2,100 kronor att, jemte den honom från civilstatens
pensionsinrättning tillkommande pension å 2,400 kronor,
till honom utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder afsked från expeditionssekreteraretjensten
honom beviljas, så att summan af de
pensionsbelopp, han kommer att åtnjuta, motsvarar
hela hans nuvarande expeditionssekreterarelön 4,500
kronor.

Då vidare å den nya staten för finansdepartementets expedition
ej finnes befattning motsvarande den, som innehålves af kanslisten friherre
Carl Gustaf Ludvig von Plåten, skulle, med tillämpning af de grunder,
som vid löneregleringar vanligen följts, kanslistlönen 1,800 kronor
honom tillhandahållas oafkortad. Kanslisten friherre von Plåten
innehar emellertid jemväl en annan befattning, nemligen den såsom
registrator och aktuarie i telegrafstyrelsen, och har i sistnämnda egenskap
under de senare åren uppburit en aflöning af sammanlagdt 3,000
kronor. Lägges härtill kanslistlönen, så bolinnes att inkomsterna af
båda befattningarna utgjort 4,800 kronor. Derest den föreslagna löneregleringen
för telegrafstyrelsen godkännes, skulle hans aflöning såsom
registrator och aktuarie komma att, med inberäkning af två ålderstilllägg,
uppgå till 4,000 kronor. Vid sådant förhållande och då han
efter löneregleringen i sistnämnda verk endast undantagsvis kan vara
berättigad att med sin der egande befattning förena annan tjenst,
synes hans rätt vara fullt tillgodosedd, derest ifrågavarande reglering
för honom ej medför minskning i de inkomster, som nu tillkomma
honom. Af sådan anledning hemställer jag,

Bil,., till Ililtsä. Prat. 1878. 1 Sami 1 A få.

34 Bil. n:o fl d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

att Eders Kongd. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra framställning derom, att, under förutsättning att
Eders Kongl. Maj:ts förslag angående reglering af
Dess kansli äfvensom af telegrafstyrelsen varder af
Riksdagen bifallet, åt kanslisten friherre von Plåten
måtte å allmänna indragningsstaten uppföras ett belopp
af 800 kronor, att från och med år 1879 årligen
till honom utgå såsom ersättning för honom genom
kanslisttjenstens indragning frångångna inkomster.

I fråga om bestämmande af medelpriset under nästa statsregleringsperiod
å spanmålen under sådana löner, som af innehafvarne
tillträdts före statsregleringen vid 1840—1841 årens riksdag, för hvilken
spanmål, om och i den mån medelpriset öfverstiger 7 riksdaler
banko eller 10 kronor 50 öre tunnan, särskild ersättning, jemlikt
kongl. brefvet, den 3 februari 1841, bör från allmänna indragningsstaten
löneinnehafvarne tillkomma, har statskontoret i sin berättelse om
statsverkets tillstånd och behof upplyst, att riksmarkegångspriset å
spanmålen under åren 1875—1877 utgjort i medeltal 2 kronor 53 öre
för kubikfoten eller 15 kronor 96 öre för tunnan, och torde alltså
ifrågavarande ersättning nu böra föreslås att utgå efter nämnda medelpris,
eller 15 kronor 96 öre för tunnan. Då, enligt hvad statskontoret
jemväl meddelat, beloppet af den spanmål, som inbegripes under omförmälda
löner, för närvarande utgör 118 tunnor, samt följaktligen den
utöfver 7 riksdaler banko eller 10 kronor 50 öre per tunna uppkommande
tillökningen al 5 kronor 46 ört'' för tunnan uppgår till 644
kronor 28 öre, hemställer jag,

att, i öfverensstämmelse med hvad statskontoret föreslagit,
det anslag, som till betäckande af ifrågavarande
utgift å allmänna indragningsstaten erfordras, måtte
upptagas i rundt tal till 600 kronor.

Då den föreslagna nya eller förhöjda pensioneringen af vissa
klasser af embets- och tjensteman icke synes för närvarande påkalla

Bil N:o 6 fl) till Kongl. Majds nåd. proji. n:o 1, om statsverket 1878. 35

någon tillökning i förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, och de
anvisningar å samma anslag, hvilka dels enligt Eders Kongl. Maj:ts
redan fattade, af mig nu omförmälda nådiga beslut, dels ock enligt
de af mig i underdånighet framstälda förslag, skulle hos Riksdagen
äskas, kunna antagas blifva uppvägda af de besparingar, som uppkomma
genom äldre pensionstagares afgång, anser jag någon förändring
i beloppet af det för allmänna indragningsstaten nu uppförda
anslag icke vara erforderlig. Och då de å hufvudtiteln nu anvisade

pemionsanslagen utgöra .................... kronor 1,279,050: —,

hvartill skulle komma det nu begärda
anslaget till pensionering af föreståndare,
lärare och betjente vid tekniska högskolan,

jemte deras enkor och barn ...................... 3,500: — 1,282,550: -—

samt allmänna indragningsstatens nuvarande anslag

utgör ................................................................................................ 958,450: ,

skulle alltså summan af de ordinarie anslagen under
nionde hufvudtiteln blifva ......................................... kronor 2,241,000: —.

I fråga slutligen om extra anslag under denna hufvudtitel, torde
jag få erinra, att Eders Kongl. Maj:t förut under denna dag, på föredragning
af chefen för landtförsvarsdepartementet, beslutat föreslå
Riksdagen, att

så väl å extra stat för år 1879 anvisa ett kreditiv af 900,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméens pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp —- mot
skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande
förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
— dels till fyllnadspensioner i enlighet med bestämmelserna
i nådiga cirkuläret af den 22 juni 1877;

som ock medgifva, att hvad af det till pensioneringen under
innevarande år anvisade kreditiv kan blifva oanvändt må för det
kommande årets pensionering användas."

Hvad föredragande departementschefen sålunda
rörande reglering af anslagen under nionde hufvudtiteln
och dermed sammanhang egande ämnen i underdånighet
anfört och hemstält, biträddes af statsrådets

36 Bil. n:o 6'' d) till Kong!. Maj:ts nåd. pro-p. n:o 1, om statsverket 1878.

öfriga ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen i
nåder gilladt och godkändt; och behagade, uppå
statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t Konungen härjemte
förordna, att de nu anmälda, för statsregleringen
erforderliga handlingar skulle tillställas Riksdagens
statsutskott.

Härefter yttrade departementschefen statsrådet Forssell:

“Enligt mig från fullmäktige i riksgäldskontor tillhandakommen
uppgift åt den 15 sistiidne december lära de riksgäldskontorets
utgifter för år 1879, hvilka skola i riksstat uppföras, kunna beräknas
sålunda:

till riksdags- och revisionskostnader kronor 514,000: —

„ justitieombudsmans expeditionen „ 18,500: — 532 500: _

„ riksgäldskontorets aflöningar och pensioner ...... kronor 90,500: —

„ annuiteter och räntor 10,830,294: 59,
hvarifrån afgå till riksgäldskontoret
inflytande
rånte- och kapitalaf
betalningar, beräk nade

til1 ......;................ 1,654,720: — 9,175,574: 59.

Enligt mig vidare tillhandakomna
uppgifter torde dock, enär fullmäktige
beslutat en ny emission å 18,000,000
riksmark af det år 1875 upplagda lån,
och med utländskt handelshus afslutat
kontrakt om fast öfvertagande af 7,000,000
riksmark af nämnda emission, samt då
dessa medel snarligen komma att inflyta,
för år 1879 få upptagas det annuitetsbelopp,
som för samma lånesumma skall
erläggas, hvilket, efter afdrag af beräknad
inkomst genom medlens tillfälliga förräntande,
bör efter fullmäktiges uppgift

ansl4stiU ..............................................= 260,832: - „ 9,426,406: 59.

Slutsumman häraf............................................. kronor 10,049,406:59-

torde med utjemnadt belopp få i riksstaten utföras.

Bil n:o 6 d) till Kongl. Maj ds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1878. 37

Fullmäktige kafva vid sina beräkningar förutsett den anmärkning,
att de till riksgäldskontoret inflytande belopp af tillfälligtvis förräntade
medels afkastning skulle vara för lågt upptagne och velat bemöta
densamma med eu hänvisning å den kassaförstärkning, som under år
1878 kan komma att erfordras för statskontoret och som icke gifver
riksgäldskontoret någon ränta. Härvid anser jag mig visserligen böra
påpeka, att statskontorets behof af kassaförstärkning icke är detsamma
under hela året, utan att större eller mindre återbetalning, kan ske,
sedan i mars och april 1878 dess för 1877 beräknade inkomster
influtit. Men då alltid stor varsamhet bör iakttagas vid dylika beräkningar,
vill jag dock icke föreslå någon ändring i de af fullmäktige
upptagna belopp.

38 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Muj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

Sammanställas ofvanstående utgiftsposter med de anslag, som
Eders Kongl. Maj:t på de särskilde departementschefernas föredragning
beslutat under hufvudtitlarne äska af Riksdagen för år 1879, så erhålles
följande öfversigt af

Statsverkets utgifter år 1870.

			U t g i f t	e r
	Ordinarie.		Extra.		Summa.
Under hufvudtitlarne:
1 hufvudtiteln ...........	1,218,000	;_	_ -		1,218,000
II	3,7 63,000	1-	95,000	—	j 3,858,000	_
in „ ................	613,800	—	4,500	—	618,300	; —
tv	17,750,000	—	1,747,500	—	19,497,500	-;
v	5,148,000		2,169,000	_	7,317,000	—
VI „ ...........................	4,143,319	47	1,263,680	53	5,407,000	-:
VII	12,830,700	—	595,000	—	13,425,700	--i
Vill ..	9,141,229	—	1,026,271	—	10,167,500	--1
IX	2,241,000		900,000	—	3,141,000	—
summa kronor	56,849,048	47	7,800,951 53	64,650,000	1
Utom hufvudtitlarne:
I. riksdags- och revisions-
kostnader m. m.............	532,500	—	— ____	„____	532,500
11. statsskuldens förvaltning:
a) annuiteter och räntor,;
utföras med ....................	9,427,000	—	- -		9,427,0001
b) riksgäldskontorets af-
löuing in. in. ..................	90.500	—i	__	— i	90,500	— i
summa kronor	66,899,048	47 7,800,951 53\|	74,700,000	—

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 39

Till betäckande af sålunda föreslagna utgifter för år 1879, hvilka
med hänsyn till sin natur kunna fördelas i

ordinarie: att utgå från statskontoret .................. kronor 56,849,048: 47.

55 5 5 5 5 5 5 riksgäldskontor........... „ 10,050,000: —

extra ordinarie: att utgå från statskontoret ...... „ 7,800,951: 53;

summa kronor 74,700,000: —,
eger statsverket, enligt den beräkning, jag förut haft tillfälle att för
Eders Kongl. Maj:t framlägga, tillgångar uti

1 :o behållning från föregående statsregleringar kronor 6,400,000: —
2:o statsverkets inkomster för år 1879:

ordinarie .................. kronor 18,800,000: —

bevillning^............... „ 47,800,000: - „ 66,600,000: —;

summa kronor 73,000,000: —.

Då för erhållande af detta inkomstbelopp
allmänna bevillningen blifvit inräknad med ett
belopp af 4,000,000 kronor, behagade Eders
Kongl. Maj:t finna, att af Riksdagen bör äskas
för år 1879 allmän bevillning att utgå efter de
grunder, som Riksdagen kan finna för ernående
af sålunda beräknad inkomst erforderliga.

Af ordföranden för riksbankens fullmäktige
bär jag erhållit uppgift, att riksbankens vinst
för år 1877 kan antagas uppgå till minst 2,500,000
kronor; och kan jag vid sådant förhållande icke
finna, att staten bör afstå från sitt billiga anspråk
att å de i riksbankens rörelse nedlagda
allmänna medel erhålla en skälig ränteafkomst,
hvarföre jag föreslår, att Eders Kongl. Maj:t
ville af Riksdagen begära, att till bestridande
af statsbehofven för år 1879 må anvisas af riksbankens
behållna vinst för år 1877 ett belopp af „ 1,700,000: —,

att till statskontoret öfverlemnas efter ingången
af år 1879.

Härigenom erhålles till fyllande af statsverkets
utgifter för år 1879 ett motsvarande

belopp inkomster af.................................................. kronor 74,700,000: —,

så att- riksstaten för år 1879 erhåller följande utseende:

Bil. n:o tf c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

Tillgångar och inkomster:

Behållning från föregående statsregleringar......................

Inkomster för år 1879:

ordinarie .................................................. 18,800,000: —

bevillningar......................................................... 47,800,000: —

Af riksbankens vinst för år 1877

Summa kronor

Rikssta

6,400,000''

66,600,000,

1,700,000

74,700,000 —

Bd. n:o C, d) till Kong!. Maj:ts nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket 1878. 41

r år 1879.

Utgifter:

slag under Iiufviidtitlarne:

ordinarie .............................................

extra ordinarie .................................

sdags- och revisionskostnadei- in. in.
tsskuldens törvaltuing:

annuiteter och räntor ....................

riksgäldskontorets aflöning in. in.

56,849,048: 47.	1 !
7,800,951: 53.	64,650,000	—
	532,500	—
9,427,000: —
90,500: —	9,517,500

Summa kronor	7 4,700,000	—

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Åfd.

42 Bil. n:o G d) till Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

Enligt fullmägtiges i riksgäldskontoret till mig den 15 sistlidne december
afgifna förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster och utgifter
från den 15 december 1877 till slutet af år 1879, skulle riksgäldskontorets
behållning vid 1878 års slut utgöra ett belopp af kronor 8,393,896: 51.

Genom ofvannämnda af fullmäktige kontraherade
lånebelopp af 7,000,000 riksmark,
hvilket i början af detta år inflyter, kommer
dock, enligt af fullmäktige mig meddelad uppgift,
behållningen att vid 1878 års utgång vara

ökad med .............................................................. „ 5,929,703: 71;

och skulle således upptagas till ......................... kronor 14,323,600: 227

Sedan Eders Kongl. Maj:t beslutat föreslå
Riksdagen att mot säkerhet af obligationer
till ett belopp af 6,753,600 kronor meddela
Bergslagernas jernvägs-aktiebolag en försträckning
af 6,078,240 kronor, att i mån af
behof lyftas med högst 3,000,000 under år
1878 och återstoden under år 1879, torde,
under förutsättning af Riksdagens bifall härtill,
från ofvanstående behållning böra från dragas

........................................................ kronor 3,000,000: —.

Under förutsättning af Riksdagens bifall till
Eders Kongl. Maj:ts förslag, att under år 1878
måtte få utgå 100,000 kronor af anslaget till
nybyggnad och ny materiel vid statens stambanor
och 100,000 kronor af anslaget för jernvägsanläggning
från Carlberg till Värtan, bör

härtill läggas.''.......................................................... 200,000: — 3,200,000:—,

hvarefter återstoden ............................................ kronor 11,123,600:22

utgör hvad som för närvarande kan beräknas
såsom riksgäldskontorets behållning vid 1878
års utgång.

Bil. n:o 6 c) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

På föredragning af chefen för civildepartementet har Eders Kongl.
Maj:t beslutat föreslå Riksdagen, att för år 1879 anvisa till utgående under
samma år:

till fortsättande af statens jernvägsbyggnader............ kronor G,000,000: —

...........• 1 •1------------ „ 1,600,000: —

förstärkande af materielen vid norra stambanan
nybyggnader vid de äldre stamba -

norna ......................................

hvaraf dock kunde under
1878 få lyftas...

700,000: —,

100,000: —

600,000:

till jernvägsanläggning från Carlberg

till Yärtan .................................... 750,000: —

hvaraf dock kunde under år

1878 få lyftas.......................... 100,000: —

“ försträckning åt Bergslagernas jernvägsaktiebolag .. . ___

tillhopa kronor 11,928,240: —,
Då samtliga dessa utgifter äro af natur att böra genom upplåga medel
bestridas, tillstyrker jag,

650,000

1,078,240

att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att
i fråga varande belopp må anvisas att utgå från riksgäldskontoret.

Såsom jag vid frågan om jern vägstrafikens nettobehållning för år 1879
redan haft tillfälle att närmare utveckla, torde den tillökning af förlagskapital,
som för statsjernvägarne kan hädanefter i fråga komma, böra betäckas
genom lånta medel. Om detta, såsom lämpligast synes, skall ske i form af
ett till visst belopp begränsad! förslagsanslag, hvaraf medel få lyftas, sedan
genom bokslutet för året visats med huru stort belopp materialförrådet och
kassaförlaget vuxit, skulle en dylik ersättning för ökningen under år 1879
ej behöfva af riksgäldskontor utbetalas före år 1880 och således ej böra
upptagas bland dess utgifter under 1879. Men då behof vet af en sådan
till reda ledande reglering synes mig lika stort äfven för nästkommande år,
vågar jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen,

att å riksgäldskontor anvisa ett anslag för betäckande
af den ökning i statens jernvägars material förråd och
kassaförlag, som under åren 1878 och 1879 kan förekomma,
förslagsvis bestämdt till ett belopp af högst
1,000,000 kronor för hvartdera året, hvarå ersättning för
sålunda af jernvägsinkomsterna nedlagda medel får lyftas,
sedan ökningens belopp genom årets bokslut blindt utrönt;

Bil. n.o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

kommande i sådan händelse att i riksgäldskontorets låneräknin» för år 1879
uppforas ett anslag af 1,000,000 kronor. ö °r dl 1879

Såsom ja

■er i

nrtf.. u °. _ beräkningen af statsinkomsterna haft tillfälle

med ’ Zes„wgnr,.riktig/Tfnf af

del, som utgå till låneunderstöd, icke i riksstat uppföras och icke t™.,,
a de löpande årsinkomsterna. Riksdagen har redan godkänt denna grund
sats med afseende a lanen till enskilda jernvägar, och torde i öfverensstämmelse
härmed äfven höra med upplånta medel bestridas den utlåning som skalf i

JagaiW™l,“^ic|!öternfT V.bol5f‘ Br SJ™ Hjetaareh sänkning.
riksJEtitt itV« ii”''för odlingdån skall från statskontoret till

»ÄT^Riksdag™ yUaS’ “b" hemSBUer blott’ att Efcs Kong!. Maj:t

■ att ti]10 det l^eunderstöd för sjön Hjelmarens sänkning,
som från odhngsl&nefonden skall utgå med 600 000
kronor förvar 1878 och 800,000 kronor för år 1879

Än 3 T?70 Fn det. beredas> att riksgäldskontor’
900,000 kronor.'' °r6t öfverlemnar ett belopp af

Då riksstaten i hvarje fall upptager en utgiftspost för betäckande af

gifvare" nk.8gäidskontoret utgå till dess !ån ö

re, rommel naturligtvis hela det annuitetsbelopp, som för de unnlånta

inbeSas™™ ''''flinta medlen till statskontoret

statens änrifvare ,"faf,ks » re‘ 1 ««» skall utbetalas till

kontoret g ’ ** ksgaldskontoret vederbörligen tillhandahållas af stats -

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 45

Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till hvad jag
sålunda tillstyrkt och med erinran derom, att ''Riksdagen för år 1879 beviljat
lån till staden Oscarshamns hamnanläggning, hvilket likaledes torde fä från
riksgäldskontorct utgå, tillåter jag mig att uppgöra följande beräkning öfver
riksgäldskontorets tillgångar och behof under 1879:

46 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. [trop. n:o 1, om statsverket 1878.

Riksgiildskontorets tillgån

Tillgångar:

Beräknad behållning från år 1878.......................

Inkomster:

kapital och ränteinbetalningar ... 1,504,720:

genom förräntande af innestående
behållningar enligt fullmäktiges
beräkning af den 15 december
1877 .................................... 150,000:

ytterligare enahanda inkomst enligt
senare uppgift .................. 50,000:

1,704,720:

ersättning af statsverkets medel för riksdags- och
revisionskostnader äfvensom annuiteter å statsskulden
enligt den å pag. 36 upptagna beräkning.
.......................................................................... 10,049,406: 59.

Lånebehof

11,123,600

11,754,126

5,844,639

summa kronor 28,722,366 59

Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 47

ar och utgifter år 1879.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för

justitieombudsmansexpeditionen ........................... 582,500: —

Riksgäldskontorets aflöning och pensioner .............. 90,500: —

Annuiteter och räntor: enligt fullmäktiges beräkning

af den ^''“december 1877..... 10,830,294: 59.

enligt senare meddelade uppgift

ytterligare ................................. 800,832: — 11,131,126: 59.

Kapitalafbetalning å 1869 års lån ...........................................................

Vid 1876 års riksdag anvisade lån till enskilda jernvägar ...............

„ 1877 „ „ anvisadt „ „ staden Söderhamn ...............

„ „ „ „ beviljadt „ „ „ Oscarshamn...............

Af Kongl. Maj:t för år 1879 äskade:

inbetalning till odlingslånefonden af det till Hjelmarens sänkning

för år 1878 beviljade låneunderstöd..................... 600,000: —

samma understöd för år 1879.................................. 300,000: —

11,754,126

1,000,000

2,000,000

100,000

40,000

900,000 — |

anslag till betäckande af ökning under år 1878 af det för statens
jernvägstrafik behöfliga materialförråd och kassaförlag, högst

anslag till statens jernvägsbyggnader ..................... 6,000,000: —

„ „ nybyggnad och ny materiel vid statens

jernvägstrafik ...................................... 2,200,000: —

„ „ jernvägsanläggning från Carlberg till

Värtan................................................... 650,000: —

lån till bergslagernas jernvägsaktiebolag ............... 3,078,240: -—

summa kronor

1,000,000

11,928,240

28,722,366)59

Bd. n:o 6 d) till Kanyl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverk 1878.

Häraf framgår, att för
lärling för år 187SJ

nu i

frågavarande ändamål erfordras eu upp -

af omkring 6,000,000 kronor. Ja

t.. ~ n.. , .. , ----------a Jiiuiiui. i>ag anser mig dock

hora fasta uppmärksamheten » ett förhalande, son, gör, att lånebehofvet
undei vissa ej osannolika förutsättningar kan tillfälligtvis varda ännu större.

asom bekant har statsverket länge uppburit en del af sina inkomster — ränta
och tionde mantalspenningar, vakansafgifter och arrendemedel — först i
februari och mars manader året efter det år, då de å samma inkomster anvisade

S?lfte,1 v.ant att, bestfda’ och sålunda skulle alltid under årets sista och
följande ars forsta manader eu brist hafva uppstått, der ej statsverket e*t
förlag för sin kassarorelse, antingen samladt från föregående års besparingar
e er uppkommande af det löpande årets inkomstöfverskott. Ett fast sådant
forlagskapital har emellertid sedan länge funnits, och finnes ännu i den af

ö OOO nnoTmgar uPPkomiia statsverkets grundfond, hvilken nu uppgår till nära
o,000,000 kronor och som i det närmaste betäcker den på nämnda skatteman
beroende skilnaden mellan arets kassainkomster och årets kassautgifter, hvadan
det under narnnda förhållanden behöfdes endast ett ringa öfverskott å de öf !''lga.

stetfnko™frna, !''ör att statskontoret utan svårighet skulle sköta sin
mssarore se.^ len under de sist förflutna åren har härutinnan småningom
in radt eu väsentlig förändring^ i det allt flere af statsverkets inkomster bUfvit
skjutna in pa nästföljande ars uppbörd.

Sålunda skedde det, när år 1873 den allmänna bevillningens uppbörd
ofverlemnades åt_ statskontoret, att man, till betäckande af 1874 års statsutg.
lfer, anvisade ej blott allmänna bevillningen för år 1873, hvilken under år
1874 skulle inflyta, utan alven allmänna bevillningen för år 1874, hvilken
skulle inflyta under ar 1875, och dermed hade man för kommande statsreglelmgai
älven med inseende a allmänna bevillningen vidtagit den för kassnrorelsen
ofördelaktiga anordning, att statsutgifterna för året skulle bestridas med
m först undei nästföljande år inflytande inkomst. Det förslag till afhielpande
ai detta missförhållande, som Eders Kongl. Maj:t föreläde 1874 års
iksdag, blef icke af Riksdagen antaget, och med (lön allmänna bevillning

Än1” Kfit0n oIä§-enheterna ^ nämnda anordning

varda ganska kanbara. — Vidare förekommer, att från och med år 1878 skola

Sbefal!rfl" •ingafanTndeiI!k0raSterna af samtli2a militieboställen jemte den
till befalsafloning förut anslagna indelta ränta och tionde eller ersättning

er oi, mot det att statsverket öfvertager indelta arméens hela bcfälsaflöniim
undeT å fol ^ 1878 ?ka11 Mn statsk°ntoret hel och hållen utbetaks

Hnfn1 fl78r’ mrn flmi? motsvarande inkomst af boställsarrendena och

förhållande / r 4 ^ af. 1879‘ 1 sJelf™ verket har samma

förhal ande egt rum äfven under år 1877, enär statskontoret egt att tillhandahålla
armeforvaltmngen den för året utgående befålsaflöningens belopp
mot ersättning framdeles af boställsafkastningen och nämnda räntor för år 1877’

Bil. n:o Hd) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 49

som dock först under år 1878 redovisas; och lär det sålunda vid 1877 årsslut
till statskontoret oguldna beloppet utgöra 2,950,000 kronor. Slutligen ökas
denna redan betydliga skilnad mellan årets kassautgifter och kassainkomster
dels genom den del af tullinkomsten, som vid årets slut utestår såsom ogulden
tullafgift, hvars belopp för år 1877 jag dock ännuj ej kan uppgifva, dels
och i synnerhet genom de afgifter, som vid årets slut innestå hos bränvinstillverkarne,
sedan desse genom 1871 års Riksdags beslut erhållit rätt att
upplägga sitt bränvin å nederlag.

Sammanlägger man för år 1877 endast nu nämnda poster, som först under
februari och mars 1878 kunna för statskassans behof påräknas, så utgöra de:

kronan behållen ränta och tionde ...............	omkring kronor	4,500,000	—
allmän bevillning.............................................	11	11	4,100,000	—
arrendemedel ...................................................	11	>1	650,000	—
förskott till indelta arméens aflöning.........	n	fl	2,950,000	—
ogulden bränvinsafgift.................................	v	11	1,170,000	—
diverse vakansafgifter....................................	11	P	700,000	—
mantalspenningar ..........................................	v	11	600,000	—
hvartill kommer, så länge det ej af post-verket återgäldas, det till postföringskost-nader hittills utbetalade förskott af .........	11	kronor ii	14,670,000 1,400,000	_u i
	summa	kronor	16,070,000	—.

Häremot ställa sig visserligen å andra sidan reservationerna å anslagen
hvilka stundom kunna uppgå till stora belopp, och som innebära, att en del
af årets utgifter ej under året utgå, men det är dock klart, att så länge
det fasta förlagskapitalet för statsverkets kassarörelse utgör allenast 5,000,000
kronor, erfordras det, för rörelsens obehindrade fortgång, att statsverkets inkomster
utöfver beräkning och utöfver möjliga brister i förslagsanslag lemna
ett ej obetydligt öfverskott, och att, när så icke är förhållandet, statskontoret
kan nödgas göra framställning om kassans förstärkande under de månader,
då inkomsterna ej svara emot utgifterna. Att häruti alls icke ligger
någon statsbrist, torde vara tydligt nog, enär för hvarje utgiftspost .finnes
behörig tillgång, om den senare ock i tiden kommer något efter den förra.
Något liknande förekommer ock mer eller mindre i hvarje lands finansförvaltning.
I flere stater afhjelpes behofvet genom utfärdandet omedelbart
från statskassan af anvisningar, vexlar eller sedlar. Hos oss har sedan år
1868 Eders Kongl. Maj:t rätt att för fyllandet af i fråga varande statskontorets
behof utfärda anvisning å riksgäldskontoret, som eger att genom upplåning
anskaffa erforderliga medel. Under senare år har detta kreditiv icke
JBih. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 7

50 Bil. n:o 6 d) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878.

behöft anlitas, af det skälet att statsinkomsternas nettoöfverskott varit fullt
tillräckligt till kassaförlag, men jag anser mig skyldig att med hänvisning
å förhållandena under år 1877 påpeka, att man icke med visshet torde för
de närmast följande åren kunna påräkna lika gynsam ställning, och att sålunda,
om medel ej finnas annorledes tillgängliga, riksgäld skontoret vid de
behof som uppkomma, kan varda nödgadt till tillfällig upplåning."

Uppå statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder bifalla hvad chefen för finansdepartementet
sålunda hemstält och åt honom uppdraga att,
sedan han erhållit protokollsutdrag om hvad som efter
de öfriga departementens föredragning blifvit beslutadt i
afseende å statsregleringen, uppsätta och till justering
inför Kongl. Maj:t i statsrådet anmäla förslag till nådig
proposition angående statsverkets tillstånd och behof i
enlighet med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

In fidem protocolli.

A. L. Fris.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 18TI.

Bil. n:o 6 e) till Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878. 1

Utdrag af pr otok ollef öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
januari 1878.

H ärvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvård.

Föredragande departementschefen, statsrådet Forssell uppläste härefter
till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut
fattade, af statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof;

och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda
förslag och befalla, att i enlighet dermed omförmälda
nådiga proposition skulle till Riksdagen aflåtas.

Er protocollo:

A. L. Fris.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Jemlikt 2 § af den för statskontoret gällande nådiga instruktion
åligger det detta embetsverk att hvarje år före den 15 december till
Edere Kongl. Maj:t afgifva berättelse om statsverkets inkomster under
det sist förflutna året, såvidt dessa äro kända och beräkneliga, jemte
förslag till deras beräknande vid näst följande statsreglering med hvad
mera, som kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga
propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof;

Bill. till Riksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Statskontorets inkomstberäkning för år 18T9.

och får statskontoret härmed i underdånighet berörda nådiga föreskrift
för innevarande år fullgöra.

Riksdagens innevarande år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af senast afslutade rikshufvudbok eller den för år 1875,
jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets och andra allmänna medels
förvaltning under samma år. Till hvad den af statskontoret före denna
revisionsförrättnings början till Eders Ivongl. Maj:t afgifna och sedermera
till revisorerne öfverlemnacle berättelse innehåller, angående statsverkets
tillstånd och förvaltning under nämnde år, får statskontoret i
underdånighet hänvisa; skolande för Riksdagens statsutskott, jemlikt
föreskriften i 39 § riksdagsordningen, räkenskaper och öfrige statsverket
rörande handlingar hållas tillgängliga för verkställande af den
granskning, som vid utförande af bemälda utskotts åliggande, att utreda
och uppgifva statsverkets tillstånd och behof, må erfordras.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret föreskrifven
särskild underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet
med denna fond genom räkenskaper och handlingar, som jemväl skola
hållas statsutskottet till hända.

Före meddelandet af uppgifter rörande de belopp, hvartill statsinkomsterna
under de närmast förflutna åren uppgått, och afgifvande
af förslag till dessa inkomsters beräknande vid den. förestående statsregleringen,
har hittills af statskontoret uti dess underdåniga berättelser
angående statsverkets tillstånd och förvaltning städse meddelats
yttrande i fråga om det förslagspris, hvartill kronans spanmål borde i
riksstaten beräknas, och lärer jemväl nu sådant yttrande böra, såvidt
erforderligt, är, meddelas. Ifrågavarande pris, som vid nio föregående
riksdagar blifvit faststäldt till 2 kronor 10 öre kubikfoten, förhöjdes
vid innevarande års riksdag, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts derom
gjorda nådiga framställning, för år 1878 till 2 kronor 40 öre, dock
endast så att sistnämnda värde upptogs för de uti särskild kolumn af
riksstaten uppförda qvantiteter oindelt spanmål. Dessförinnan hade
förslagspriset å spanmål lagts till grund icke blott för beräknande af
de utgifter, hvilka äro i spanmål anvisade, utan jemväl för beräkningen
af de inkomster, som i spanmål eller lösen derför skola till kronan
inflyta, men uti riksstaten för år 1878 skedde derutinnan den förändring,
att någon dylik beräkningsgrund, hvad inkomsterna angår, icke
begagnades eller angafs. De inkomster, som på nämnde sätt erläggas,
äro ock jemförelsevis ganska obetydliga, hvarförutan, i den mån förnyad
utarrendering af de för kronans räkning på arrende åt enskilde
upplåtna egendomar kommer att ske, inkomster af dylik beskaffenhet
blifva ännu mindre, och det synes derföre för framtiden vara obehöf -

Statskontorets inkomstberäkning för år 1879.

ligt att till grund för inkomstberäkningarne fastställa visst pris ä spanmål.
Så. länge åter bland utgifterna anvisning af oindelt spanmål varder
bibehållen, lärer deremot för dennas beräknande till penningevärde
visst pris böra bestämmas; och förefinnes, enligt statskontorets tanke,
nu icke anledning till ändring af det vid innevarande års riksdag för
dylik spanmål antagna priset af 2 kronor 40 öre kubikfoten.

Statskontoret bär ansett statsverkets inkomster för år 1878 böra
beräknas på sätt bilagda tabell litt. A utvisar, och, enligt hvad tabellen
litt. B ådagalägger, för denna beräkning i allmänhet lagt till
grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter
för åren 1874 och 1875 äro hemtade från de för samma år afslutade
rikshufvudböckerne, men för år 1876 äro uppgifna i enlighet med eu
pa de nyligen afgifna landsböckerna för samma år samt i öfrig! tillgänglige
räkenskaper och meddelade uppgifter grundad approximativ
kalkyl. De inkomster, som sålunda för sistnämnda år uppgifvits, torde
derföre visserligen i någon mån afvika från det resultat, som af den
blifvande rikshufvudboken kommer att utvisas, men några skiljaktigheter
af sådan beskaffenhet, att desamma kunna utöfva något afsevärdt
inflytande på inkomsternas beräkning, torde icke vara att befara. Vid
upprättande af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrig! afseende
blifvit fästadt. dels derpå, om inkomsterna varit i jemrit stigande eller
fallande, dels på de vid vissa inkomsttitlar förekommande särskilda
förhållanden, för hvilka statskontoret här nedan får i underdånighet
närmare redogöra; börande statskontoret anmärka, att de uti aberopade
tabell upptagna inkomster enligt räkenskaperna för de närmast förflutna
Benne åren, med undantag af jernvägstrafikmedlen, hvarom härnedan
särskildt förmäles, äro angifna''till de belopp, som af inkomsterne
varit före uppbördsårets slut, den 30 april påföljande år, till statsutgifters
bestridande disponibla, och att således, i enlighet med den
för redovisningen i rikshufvudboken gällande grundsats, afdrag skett
för de vid sistnämnda tidpunkt utestående restantier och uppbördspropriebalanser.

Ordinarie inkomster.

Räntan utgjorde för år 1876 enligt landsböckerne 4,493,114 kronor,
och har i medeltal för de sista Benne åren uppgått till 4,485,845 kronor.
Vid nästlidne riksdag beräknades denna inkomst till 4,502,000 kronor,
derunder inbegripen den summa af 15,000 kronor, som af 1871 års
riksdag beräknades komma att erläggas af de privilegierade bergslagsorterne,
till följd af det då fattade beslutet att, i stället för den sådan

4 Statskontorets inkomstberäkning för dr 1879.

ort förut åliggande skyldigheten att utgöra tack jern sfi onde äfvensom
skatte- och hyttegalsjern, der dylik afgift blifvit åsatt och qvarstode
hvarje hemman och lägenhet, som i sin egenskap att tillhöra privilegierad
bergslag åtnjöte någon frihet i afseende å ränta, skulle till hälften
åsätta» de skyldigheter härutinnan, som med författningarne öfvorensstamde.
Ehuru med anledning af detta beslut någon förhöjning af
ifrågavarande inkomsttitel bör vara att förvänta, i den man orforderhga
åtgärder för de sålunda beslutade afgifternas påförande hinna fullständigt
vidtagas, är å andra sidan att motse minskning i män som
de tiU statsverket indragna militieboställena varda genom kammatkoilegii
försorg på förnyade arrenden upplåtna, enär vid sådan upplå®
, “en boställena åsätta räntan blifver i jordebok och räkenskaper
af skri (veu, och fastän statskontoret nu icke'' är i tillfälle beräkna deri
minskning, som under förevarande inkomsttitel af sistberörda förhållande
kan uppstå, anser likväl, med afseende jemväl derå att brister
tiU belopp af närmare 20,000 kronor, på senare tid årligen å räntan
uppstått, statskontoret inkomsttiteln ränta icke böra beräknas högre
än hvad för nastforflutna trenne år i medeltal influtit, eller i jemnt tal

4,48o,000 kronor.

Timsten, som för år 1878 är i riksstat^ beräknad till 1,648 000
kronor, utgjorde år 1876 kronor 1,661,147 och i medeltal för sistförlutna
trenne . år kronor 1,646,022. Denna inkomst visar sig visserligen
vara i stigande, beroende hufvudsakligen derpå, att derunder är
inbegripen kyrkofonden, hvilken fortfarande löses efter markegång
under det att kronotionden, som utgår med bestämdt pris, endast är
underkastad små förändringar. Då en högst ringa del af kyrkotionden
tillfaller statsverket, utan aldra största delen deraf är anvisad till
kleresi.?.!, kyrkor och fromma stiftelser m. fl. ändamål, samt eu förhöjning
åt inkomstberäkningen, motsvarande stegringen af kyrkotionde^
värde enligt markegång, utan att enahanda förhöjning iakttages i afseende
a de utgiftsanslag, hvarå anvisningar af kyrkotionde!! utgår, endast
föranleder att resultatet af statsregleringen på det hela utfaller
mindre gynnsamt än beräkningen, har statskontoret, som icke trott
sig hora nu iirågasätta. förändring af de utgiftsanslag, deri kyrkotionde
ingar,. ansett inkomsttiteln tionde böra bibehållas vid den beräkning
som vid sistförfluten riksdag för år 1878 faststäldes, eller 1,648,000 krono?!

. Arrendemedlen äro för år 1878 beräknade till 2,500,000 kronor häri
inbegripna arrenden ej blott af de till hospitalen anslagna, men numera
till statsverket indragna hemman och lägenheter, än ock af indragna.
haradshöfdmge- samt militieboställen, som intill nästkommande
ais midfasta blifva till utarrendering för kronans räkning lediga. Denna

Statskontor ds inkomstberäkning för år 1879.

inkomsttitel är underkastad förändringar så väl i följd af vexlande
markegång, hvad angår den del af arrendena, som utgöres i spann!ål
eller andra naturapersedlar, som äfven till följd af förnyade utarrenderingar
i mån af äldre kontrakters tilländalöpande, hvarförutan förhöjning
deri är att emotse till följd af afgång bland militära löntagare
med ovilkorliga fullmakter äfvensom bland regementsskrifvare och
underofficerare, hvilka ännu icke frånträdt de af dem hittills innehafda
boställen. Då emellertid det inflytande, dessa förhållanden kunna utöfva,
för närvarande icke är beräknelig!, anser statskontoret någon
rubbning af den senast verkstälda inkomstberäkningen icke böra i
denna del vidtagas förr än sig visat, huruvida uppbörden för år 1878
dertill gifver anledning, hvadan arrendemedlen äfven vid 1879 års
statsreglering torde få antagas till 2,500,000 kronor.

Bergverkstionden, som under de senast förflutna tre un e åren i
medeltal utgjort omkring 46,000 kronor, beräknades vid sistförflutna riksdag,
med anledning af det då fattade beslutet om bergverkstiondens
upphörande, med undantag allenast för Sala silfververk och Höganäs
stenkolsverk, till blott 10,000 kronor. Höganäs stenkolsverk har hittills
på grund af kong!, brefvet den 9 mars 1833 åtnjutit befrielse frän
tiondes utgörande, och af Sala bergslag har dylik afgift utgått:

för år 1874 med ...................................................... kronor 9,955: 17,

„ 1875 „ „ 6,314: 13,

„ 1876 „ ..................................................... „ 6,658: 79,

eller i medeltal för dessa år med 7,643 kronor; och torde med afseende
härpå ifrågavarande inkomsttitel icke böra upptagas till högre
belopp än 7,000 kronor.

Mantalspenningarne, som vid senaste riksdag beräknades till

620,000 kronor, hafva under de senare åren visat sig vara i jemnt stigande
och uppgingo för år 1876 till 624,310 kronor. De torde derföre
kunna med säkerhet antagas uppgå till 630,000 kronor för år 1879.

Bötesmedlen beräknades vid sistlidne riksdag till 250,000 kronor och
hafva jemväl visat sig vara i stigande samt uppgingo för år 1876 till
334,348 kronor. Som denna inkomst likväl är af temligen oviss beskaffenhet,
lärer någon väsentligen förhöjd beräkning deraf icke böra
ifrågakomma, utan torde densamma kunna för blifvande statsreglering
antagas till 260,000 kronor.

Kavalleriregementenas hästvalcansspanmål. Denna inkomsttitel, som
för år 1878 i riksstaten uppfördes till belopp af 345,000 kronor, har i
medeltal för närmast förflutna trenne år uppgått till 353,258 kronor; och
då beloppet är beroende af vexlande markegångspris, synes något afseende
icke böra fästas vid det ringa öfverskott utöfver senast antagna

Statskontorets inkomstberäkning för år 1879.

beräkning, som ofvanstående medeltal utvisar, utan inkomsten jemväl
för år 1879 upptagas till 345,000 kronor.

Tillfälliga rotevakansafgifter, Indika uti innevarande års riksstat
äro beräknade till allenast 15,000 kronor, upptogos uti statsregleringen
för år 1878 till 76,000 kronor med anledning'' af Eders Kongl. Maj:ts
den 15 december 1876 meddelade nådiga beslut, att vakansafgifter för
de förut till underofficerares aflöning anslagna vakanta rotar skulle till
statsverket under förevarande inkomsttitel ingå; och torde någon
ändring af den vid sistlidne riksdag verkstälda beräkningen nu icke
höra ifrågakomma.

Vakansafgifter na af nyroterad /ord, i senast faststälda tvänne statsregleringar
upptagna till 110,000 kronor, hafva för år 1876 uppgått
till 128,207 kronor och i medeltal för åren 1874—76 till 122,945 kronor.
Denna inkomsttitel torde derföre kunna beräknas till 120,000 kronor.

Rotevalcansafgif''terna af insockne frälsehemman i Hulland, vakansafyifterna
af bergslag, trosspassevolansafgiften och båtsmansvakansafgiften
hafva väl hvar för sig i medeltal för de trenne sista åren något öfverstigit
de belopp, hvartill de blifvit uti riksstaten för år 1878 beräknade,
men dessa öfverskott synas allt för ringa att föranleda ändring i de
senast antagna inkomstbeloppen.

Båtmansbeklädnadsmcdlen, som vid nästförflutna riksdag för första
gången i riksstaten beräknades, upptogos då till 68,000 kronor, och,
ehuru enligt räkenskaperna för senaste trenne år denna inkomst vexlat
emellan 60,711 kronor och 71,500 kronor, har dock medeltalet uppgått
till 67,863 kronor, hvarföre den för nästkommande år antagna beräkningen
af 68,000 kronor jemväl för år 1879 torde böra bibehållas.

Kontrollst timpel''medlen, för år 1878 beräknade till 20,000 kronor, hafva
för åren 1874—76 i medeltal uppgått till 28,556 kronor, men som inkomsten
i ej ringa mån är beroende af tillfälligheter, som icke kunna på
förhand beräknas, och dessutom visat sig vara i fällande, torde jemväl
denna inkomst böra vid förut antagna beräkning bibehållas.

Fyr- och håle medlen, som vid innevarande års riksdag för år
1878 beräknades till 1,000,000 kronor, hafva i medeltal för åren 1874—76
endast inbringat 910,931 kronor. Som likväl ifrågavarande inkomst,
jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 26 januari 1877,
blifvit från och med den 1 påföljde april väsentligen förhöjd, har i
följd häraf uppbörden af fyr- och båkmedel under innevarande år betydligen
stigit och utgjorde för tiden från årets början till nästlidne oktober
månads slut icke mindre än 1,123,130 kronor. Fyr- och båkmedlen
torde derföre temligen visst kunna antagas uppgå för år 1879 till

1,200,000 kronor.

Statskontorets inkomstberäkning för är 1879.

Telegraf medlen, som för senast tillända gångna trenne år i medeltal
endast uppgått till 1,287,310 kronor, äro, enligt‘hvad statskontoret
inhemtat, af telegrafstyrelsen för år 1879 beräknade till enahanda
belopp som för år 1878 eller 1,400,000 kronor, hvilken siffra alltså
blifvit uti bilagda tabell uppförd.

Jernväg strå fikmedlen beräknades vid senaste riksdag till 17,350,000
kronor, motsvarande en bruttoinkomst af omkring 110,500 kronor milen
för en bansträckning af inalles 148,9 mil.

Sedan, med instämmande uti det af särskilda komiterade för förberedande
granskning af jern vägstrafikens förvaltning för år 1874 afgifna
yttrande, angående oegen tligheten deraf, att uti riksstaten uptoges
såväl bruttoinkomsterna af jernvägstrafiken som utgifterna för
samma trafiks drift och underhåll, Riksdagen uti underdånig skrifvelse
den 22 maj innevarande år uttalat den mening, att jernvägstrafiken
borde betraktas såsom eu utom statsförvaltningen stående industri, hvars
omkostnader icke lämpligen borde, på sätt nu egde rum, år efter år
skenbart stegra statsutgift om a. utan att det vore vida lämpligare om,
med iakttagande deraf, att arvodestaten för trafikpersonalen hädanefter
såsom hittills blefve af Eders Kong]. Maj:t och Riksdagen reglerad,
i riksstaten allenast intoges den behållna inkomst, som staten kunde
för året af jernvägstrafiken påräkna, dervid föregående årets nettovinst
kunde läggas till grund för beräkningen, samt derjemte i underdånighet
anhållit, det Eders Kong!. Maj:t i nåder täcktes tillse, huruvida
icke uti en blifvande riksstat kunde af jernvägstrafikmedlen allenast
upptagas den behållning, staten kunde för året af trafiken påräkna
; så har Eders Kong!. Maj:t, enligt nådigt bref till statskontoret
den 1 juni innevarande år, förklarat sig vilja framdeles, vid behandling
af frågan om aflåtande till nästkommande års riksdag af nådig
proposition angående statsverkets tillstånd och behof, taga i öfvervägande
Riksdagens ifrågavarande framställning, samt anbefalt styrelsen
för statens jernvägstrafik, att taga densamma i betraktande vid afgifvande
före innevarande års utgång af föreskrifven utredning angående
statens jernvägstrafiks inkomster och utgifter under år 1879. Då alltså
ifrågavarande inkomst uti den statsreglering för sistnämnda år, som
vid instundande riksdag varder faststäld, lärer komma att upptagas
till allenast det öfverskott, som af jernvägstrafikinkomsterna kan för
bestridande af andra statsutgifter, än trafikens drift och underhåll och
dermed sammanhängande behof, blifva användbart, eller, med andra
ord, till det belopp, som af trafikmedlen kan blifva till statskontoret
levereradt, bär, för vinnande af jemförelse med förhållandet under
närmast förflutna åren, uti bilagde tabell icke under förevarande in -

8 Statskontorets ''inkomstberäkning för år 1879.

komsttitel upptagits större belopp, än dels hvad som för år 1878 blifva
i riksstaten såsom nettobehallnmg beräknadt, och dels hvad som
till statskontoret under åren .-1874—76 af trafikmedlen levererats.

Beträffande öfverslå»ttets beräknande för år 1879 har statskontoret
från styrelsen för statens jern vägstrafik erhållit den uppgift, att

bruttoinkomsterna kunna antagas uppgå till kronor...... 16,650 000:__,

utgifterna för drift och underhåll till ... 11,800,000: —,
bidraget till statens jernvägstrafiks pen sionsinrättning

till ........................... 72 750:__,

tillökning af materialförrådet till ........... 777^250: —’ 12 650 000- —

så att inbetalningen till statskontoret

skulle uppgå till .................................................. kronor 4,000,000: —;

och anser på grund häraf statskontoret jernvägtrafikmedlen böra i 1879
års statsreglering upptagas till sistnämnda summa.

Skog smedlen. Denna inkomsttitel, som vid de senaste fyra statsiegid
ingarne beräknats till 1,000,000 kronor, har för de båda åren
1875 och 1876 något öfverstigit nämnda belopp. Enär försäljningspriset
på skogseffekter under senaste åren varit ganska högt, men
under innevarande år den liflig;ire verksamhet, som affärerne med
skogspiodukter. företett, något torde hafva minskats, samt för öfrig!
ifrågavaiande inkomst är i hög grad beroende på förhållanden, som
icke äio på förhand med säkerhet beräkneliga, synes uppbörden af
skogsmedel för år 1879 icke böra beräknas högre än vid senaste riksdag
eller till 1,000,000 kronor.

Ext) a uppbörd. Under denna titel hafva för senaste trenne år
] medeltal influtit 293,037 kronor, och för år 1876 utgjorde inkomsten
icke mindre än 305,903 kronor. Uti sistnämnda summa ingår likväl
ett särdeles, tillfälligt inkomstbelopp af 25,000 kronor, utgörande medel,
som blifvit nedsatta för erhallen koncession å en jernvägsanläggnmg,
hvilken icke inom . föreskrifven tid blifvit påbörjad,&till följd
hvaraf eu del af depositionen till kronan förverkats. Med afseende
llarå och då jemväl i öfrigt inkomsttiteln extra uppbörd till stor del
är af tillfällig beskaffenhet, torde densamma icke böra vid nu förestående
statsreglering upptagas till högre belopp, än hvartill densamma
al senaste riksdag beräknades eller 250,000 kronor, deraf enligt upprättad
härhos underdånigst bifogad förteckning, litt. C, 147,090 kronoi
.>4 Ölutgöra aibetalningar å odlingslån samt återstoden expeditionslösen,
observationsmedel och revisionsskillingar med flere till ifrågavarande
inkomsttitel hänförliga uppbördsmedel.

Statskontorets inkomstberäkning för år 1879.

Bevillningar.

beräknades tullmedlen till

..... kronor 29,443,090: —,

24,392,723: —
26,323,351: —,
26,719,721: —.

För tiden från och med januari till och med oktober månad innevarande
år har den debiterade tulluppbörden, enligt uppgift från

generaltullstyrelsen, uppgått till ...................... kronor 22,230,000: —;

och skulle, under antagande att samma uppbörd
för återstående delen af året kommer att uppgå
till lika belopp, som för november och december
månader år 1876, eller .................................... „ 3,724,500: —,

innevarande års tullinkomster utgöra .................. kronor 25,954,500: —.

Då emellertid denna inkomsttitel icke sällan visat sig vara underkastad
vexlingar och för öfrigt är i viss mån beroende af tillgången
på rörligt kapital, som åter på senaste tiden varit temligen knapp,
anser statskontoret tullmedlen för 1879 icke böra beräknas högre, än
hvad vid senaste statsreglering skedde, eller 22,000,000 kronor.

Postmedlen. Enligt upplysning, erhållen från generalpoststyrelsen,
kan denna inkomst för år 1879 beräknas uppgå till 5,000,000 kronor,
med hvilket belopp densamma derför blifvit uti bilagda tabell uppförd.

Stämpclpapper smedlen beräknades vid sistförflutna riksdag för år
1878 till 2,400,000 kronor och hafva i medeltal för åren 1874—76
uppgått, till 2,423,496 kronor, samt utgjorde för det sistnämnde året,
med hvilket trädde i tillämpning den nya lagstiftning, angående lagfart
af fast egendom, som vid 1875 års riksdag beräknades medföra
eu minskning i stämpelpappersuppbörden af 130,000 kronor, — nära

2,500,000 kronor. Vid sådant förhållande och enär genom den från
och med innevarande år gällande stämpelpappersförordningen förhöjning
af denna inkomst är att påräkna, synes stämpelpappersafgiften
nu kunna i statsregleringen upptagas till sistnämnda summa, 2,500,000
kronor, hvilket belopp, derest vid reglering af landsstatstjenstemännens
löner den nu till dessa tjenstemän utgående expeditionslösen varder
Bih. till Biksd. Prat. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 2

Tullmedel. Vid senaste riksdag
22,000,000 kronor och hafva utgjort:

för år 1874 .................................

„ , 1875 .................................................

och „ „ 1876 ...............................................

eller i medeltal för dessa tre år...................

Statskontorets inkomstberäkning för år 1879.

till statsverket indragen för att i stämpelpapper utgöras, torde kunna
ytterligare ökas med omkring 250,000 kronor.

Brunvinstillverkningsafgiften, som vid de t värme senaste statslag]
eringarne beräknats till 13,470,000 kronor, har i medeltal för åren
1874 — 76 uppgått till 14,702,318 kronor. Under innevarande år tiar
denna afgift, enligt meddelande från finansdepartementets byrå för
kontrollen å tillverkningsafgifter, intill den 1 denna månad utgjort

kronor ........................................................................................ 12,107,641: —,

och om dertill lägges ett belopp, svarande emot den
under december månad nästlidet år, enligt samma meddelande,
influtna afgift, uppgående till .............................. 1,830,801: —,

så kan för innevarande år hela uppbörden beräknas

till kronor ................................................................................. 13,938,442: —.

I jemförelse med året 1876, då inkomsten enligt räkenskaperna
uppgick till 15,193,153 kronor, visar 1877 års uppbörd sålunda eu
minskning af omkring 1,255,000 kronor. Beskattningsbara bränvinstillverkningen
utgjorde under oktober och november månader

1876 ..............................''............................................................. 6,274,736,5,

men under samma månader af innevarande år allenast 4,092,209,7
kannor, allt till normalstyrka reduceradt bränvin, och
jemförelsen emellan dessa tvänne perioder visar sålunda
för innevarande år eu minskning af kannor .................. 2,182,526,8.

Med afseende å de betydliga vexlingar, denna inkomst i följd af
årsväxt och andra förhållanden är underkastad, anser statskontoret
densamma icke böra nu beräknas till högre belopp än 12,000,000
kronor.

Hvitbetssockertillverkningsafgijten, beräknad för hvartdera af innevarande
och nästkommande år till 30,000 kronor, har enligt räkenskaperne
i medeltal för åren 1874—76 utgjort 47,505 kronor, samt enligt
uppgift, meddelad från nyssnämnda byrå, för innevarande år intill den

1 dennes uppgått till ......................................................... kronor 43,093: —;

lägges till sistnämnda summa beloppet af influtna

afgiften under december månad 1876........................... ,, 10,292: —,

så utgör för ett år, räknadt från den 1 de cember

1876 till samma dag 1877, uppbörden ...................... ,, 53,385: -—.

Med afseende härå synes beräkningen af ifrågavarande inkomst
kunna för år 1879 höjas till 50,000 kronor.

Statskontorets inkomstberäkning för år 1879.

kronor 3,934’286: —

Allmänna bevillningen utgjorde enligt räkenska perne

år 1874 .............................................................. kri

år 1875 ............................................................... „ 4,094,109: —

år 1876 ............................................................... „ 4,171,754: —,

eller i medeltal för dessa 3 år .............................. _ „ 4,066,716: —;

och då uppbörden sålunda varit i jemnt stigande, synes, under
förutsättning att den allmänna bevillning, näst sammanträdande Riksdag
sig åtager, kommer att utgå efter enahanda grunder, som .de nu
gällande, denna inkomst kunna för år 1879 beräknas till 4,000,000 kronor.

Statskontoret framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter:

O. F. af SILLEN.

AUG. HÄGGBLADH. M. NORDLINDH. P. M. NILSSON.

föredragande.

Stockholm den 13 december 1877.

Per Samzelius.

Statskontorets inkomstberäkning för är 1879.

Statsverkets inkomster.

Bil. litt. A.

	Kronor.
Ordinarie inkomster:
Ränta.............................................................................................	4,485,000	—
Tionde .........................................................................................	1,648,000	—
Arrendemedel.................................................................................	2,500,000	—
Bergverkstionde..............................................................................	7,000	—
Mantalspenningar...........................................................................	630,000	—
Bötesmedel ....................................................................................	260,000	—
Kavalleri-regementenas hästvakansspanmål..................................	345,000	—
Tillfälliga rotevakansafgifter .......................................................	76,000	—
Vakansafgifter af nyroterad jord..................................................	120,000 20,000	—
Rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman i Halland ...........	—
Vakansafgifter af bergslag...........................................................	20,000	—
Trosspassevolansafgift.....................................................................	26,000	—
Båtsmansvakansafgift...................................................................	75,000	—
Båtsmansbeklädnadsmedel ...........................................................	68,000	—
Kontrollstämpelmedel....................................................................	20,000	—
Fyr- och båkmedel.......................................................................	1^200,000	—
Telegrafmedel.................................................................................	1,400,000	—
Jernvägstrafikmedel.....................................................................	4,000,000	—
Skogsmedel ...................................................................................	1,000,000	—
Extra uppbörd ..............................................................................	250,000	—
Säger	18,150,000	—
Bevillningar:
Tullmedel......................................................................................	22,000,000	—
Postmedel.......................................................................................	5,000,000	—
Stämpelpappersmedel....................................................................	2,500,000	—
Bränvinstillverkningsafgift ..........................................................	12,000,000	—
Hvitbetssocker-tillverkningsafgift.................................................	50,000	—
Allmän bevillning .......................................................................	4,000,000	—
Säger	45,550,000	—
Summa	63,700,000	—

Statskontorets inkomstberäkning för år 1879.

Bil. litt. B.

Ordinarie inkomster:

Ränta..............................................................................

Tionde ..........................................................................

Arrendemedel ................................................................

Bergverkstionde ............................................................

Mantalspenningar ..........................................................

Bötesmedel....................................................................

Kavalleri-regementenas hästvakansspanmål ..................

Tillfälliga rotevakansafgifter...........................................

Vakansafgifter af nyroterad jord.....................................

Rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman i Halland

Vakansafgifter af bergslag.............................................

Trosspassevolansafgift ..................................................

Båtsmansvakansafgift.......................................................

Båtsmansbeklädnadsmedel ......................................:........

Kontrollstämpelmedel ...................................................

Pyr- och båkmedel.........................................................

Telegrafmedel ...............................................................

Jernvägstrafikmedel: bruttoinkomsten ...........................

afgår: anslag till statens jernvägstrafik ............

Skogsmedel......................................................................

Extra uppbörd.................................................................

Bevillningar:

Tullmedel................................................................

Postmedel................................................................

Stämpelpappersmedel..............................................

Brän vinstill verkningsafgift.....................................

Hvitbetssockertillverkningsafgift............................

Allmän bevillning .................................................

Statsverkets

17.350.000

11.641.000

Säger

Summa

Statskontor et $ mTtomsiberakring för år 1879.

inkomster.

Beräknade	E	n 1 i g t r ä k	enskaperna	Statskontorets
i riksstaten i					beräkning
för år 1878. i	ar 1874.	år 1875.	år 1876.	Medium.	för år 1879.
4,502,000	4,482,121	4,482,299	4,493,114	4,485,845	4,485,000
1,648,000	1,631,598	1,645,320	1,661,147	1,646,022	1,648,000
2,500,000	508,122	554,042	699,937	587,367	2,500,000
10,000	45,813	40,983	51,268	46,021	7,000
620,000	602,755	613,373	624,310	613,479	630,000
250,000	299,234	315,382	334,348	316,321	260,000
345,000	355,499	349,437	354,838	353,258	345,000
76,000	20,390	19,965	19,567	19,974	76,000
110,000	124,223	116,404	128,207	122,945	120,000
20,000	24,068	22,398	22,478	22,981	20,000
20,000	22,680	20,973	23,562	22,405	20,000
26,000	26,482	26,477	26,481	26,480	26,000
75,000	77,286	74,208	76,307	75,934	75,000
68,000	71,379	60,711	71,500	67,863	68,000
20,000	31,236	27.967	26,465	28,556	20,000
1,000,000	963,659	832,704	936,431	910,931	1,200,000
1,400,000	1,268,945	1,287,074	1,305,910	1,287,310	1,400,000
5,709,000	3,700,000	3,100,000	3,000,000	3,266,667	4,000,000
1,000,000	829,573	1,020,833	1,103,660	984,689	1,000,000
250,000	292,638	280,571	305,903	293,037	250,000
19,649,000	15,377,701	14,891,121	15,265,433	15.178,085	18,150,000
22,000,000	29,443,090	24,392,723	26,323,351	26,719,721	22,000,000
4,800,000	3,681,225	4,026,037	4,411,179	4,039,480	5,000,000
2,400,000	2,219,411	2,551,244	2,499,833	2,423,496	2,500,000
13,470,000	13,889,190	15,024,611	15,193,153	14,702,318	12,000,000
30,000	63,593	35,851	43,072	47,505	50,000
3,200,000	3,934,286	4,094,109	4,171,754	4,066,716	4,000,000
45,900,000	! 53,230,795	50,124,575	52,642,342	51,999,236	45,550,000
65,549,000	68,608,496	65,015,696	67,907,775	67,177,321	63,700,000

Ang. riksgäldskontor ds ställning vid 1877, 78 o. 79 års sint.

Litt. B.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet.

Enligt eder begäran i skrifvelse den 10 dennes få fullmäktige i
riksgäldskontor härmed öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar
om riksgäldskontorets sannolika ställning vid slutet af hvardera året
1877 och 1878 samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter för
år 1879.

De i dessa beräkningar upptagna behållningar samt fordringar för
tills vidare förräntade medel innefatta icke de kontanta medel, fordringar
och obligationer, som tillhöra de fonderade statslånens särskildt förvaltade
liqvidations- och amortissementsfonder.

Till förklaring af de, jemfördt med behållningarnes storlek, mindre
betydliga belopp, hvilka i beräkningarne upptagits såsom kontorets
inkomst under åren 1878 och 1879 genom förräntande af innestående
behållningar, få fullmäktige anföra, att denna ränteinkomst ej kunnat
med säkerhet beräknas högre, af den anledning att riksgäldskontorets
behållningar redan i början af nästa år komma att ej obetydligt minskas
dels genom utbetalning inom de första sjutton dagarne af januari
till kongl. jernvägsbyggnadsstyrelsen och kongl. jernvägstrafikstyrelsen
af redan reqvirerade, tillhopa 2,800,000 kronor, och dels genom
tillhandahållande åt kongl. statskontoret af kassaförstärkning, som fullmäktige
hafva anledning förmoda till ganska betydliga belopp blifva
erforderlig. Då de belopp, riksgäldskontoret sålunda kan komma att
under år 1878 såsom kassaförstärkning till kongl. statskontoret mot
återbetalningsskyldighet förskjuta, visserligen grundlägga en riksgäldskontorets
fordran hos kongl. statskontoret, men ej löpa med någon
Bill. till liiksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 A fä. 1

131

Bil. N:o 5 a. till Kongl. Majits Nåd. Prof. N:o 1, om Statsverket 1878.

plats förflytta å denna mark nu uppförda byggnader, hvaribland de
Lifregimentets Dragoncorps tillhöriga byggnader och den i Lindarängen
befintliga skottvall af sten; dels i den ordning, som kan varda
af Eders Kongl. Maj:t bestämd, utgifva ersättningar för intrång och
förlorade inkomster ej mindre till Djurgårdskassan, än äfven till innehafvare
af boställen och enskilda lägenheter, enligt de grunder, som
ofvan föreslagits för dylika ersättningar af Statsmedel; dels ock kost
nadsfritt upplåta den staden tillhöriga mark, som kan blifva för jernvägsanläggningen
enligt faststäld plan erforderlig;

samt slutligen, händelse af bifall till hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda
föreslår, att för ändamålet bevilja och ställa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ett särskildt anslag till belopp af 1,350,000 kronor
att utgå med 750,000 kronor, under år 1879 och 600,000 kronor under
år 1880 med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att af det för år 1879
anslagna belopp förskottsvis anvisa 100,000 kronor att utgå redan
under innevarande år.

Departements-Chefen yttrade vidare:

»Under den 14 December nästlidet år har från Styrelsen för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader i vanlig ordning inkommit underdånigt
generalförslag öfver bidrag, som vore erforderliga för

20:o Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande i allmänhet
kontrolleras af bemälde Styrelse.

I främsta rummet bland dessa upptagas följande arbeten, till hvilkas
utförande Riksdagen redan beviljat statsbidrag, deraf hittills endast
vissa belopp blifvit anvisade att utgå, nemligen:

a) Väg anlag g ning emellan Lycksele och Stensele kyrkor i Westerbottens
län, till hvars utförande 1876 års Riksdag under vissa särskilda
vilkor beviljat ett anslag af 95,000 kronor, hvaraf under 1877 utgått

15,000 kronor och till utgående under innevarande år anvisats 25,000
kronor. I öfverensstämmelse med hvad Styrelsen nu föreslagit, hemställer
jag, under erinran att, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länet på dertill gifven anledning upplyst, någon nedsättning
i priset på dagsverken och öfriga arbetsomkostnader, hvaraf
jemkning i anslagssumman kunde föranledas, icke under år 1877 egt rum,

Förslå gsberäkning

öfver

riksgäldskontorets inkomster oeh utgifter

från den 13 december 1877 till samma års slut.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontorets inkomster oc

Behållning å riksgäldskontorets räkning n:o 1 i riksbanken den 13 december
1877......................... 477,293: 44.

Fordringar för tills vidare förräntade medel, kapital . . . 18,564’378.- 49.

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade låneunderstöd.
........................... 781,500: —

Genom förräntande af innestående behållningar........ 172,500: —

19,041,671 9

954,000

summa kronor j 19,995,671) 93

tgifter från den 13 december 1877 till samma års slut.

Utgifter:

Förvaltningskostnader vid riksgäldskontoret........... 3,100: —

Kostnader för riksdagens hus och bibliotek........... 3,500: —

Ränta å gamla fem-procent-lånet, å Konung Carl XIII:s kemgiftskapital
samt å Göta och Södertelje kanalers reparationsfonder
............................ 11,403: 83.

Inlösen af obligationer för 1869 års lån, ser. Il,......... . . . . . .

Undsättningsmedel vid missväxter eller felslagna skördar...........

Beräknad behållning vid 1877 års utgång ...................

summa kronor

18,003

3,700

3,000

19,970,968

19,995,6711 93

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontore

Beräknad behållning vid 1878 års början å riksgäldskontor^ räkning
n:o 1 i riksbanken samt fordringar för tills vidare förräntade medel ;

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål rSnvisade ,

låneunderstöd............kronor 1,459,525: —

Äldre depositionsmedel......... » 1,200: —

Afbetalningar å lån till undsättningar
inom Kronobergs och Kalmar län,

i anledning af 1868 års missväxt, » 1,120: — 1,461,845: — i

Genom förräntande af innestående behållningar....... 350,000: — j

Enligt 1878 års riksstat riksgäldskontoret tillkommande anslag för bestridande
af riksdags- och revisionskostnader, annuiteter m. m.....

19,970,968'' 1

1,811,845:

9,291,000-

transport

31,073,813,10

komster och utgifter under år 1878.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. in.:

490,000
12,000
2,000

62,207: 50.
28,292: 50.

riksdags- och revisionskostnader

kostnader för riksdagens hus.....

» . » » bibliotek. .

löner, arvoden och expenser vid riks gäldskontoret.

............

löner på indragningsstat och pen sionsstat

vid dito...........

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen och hans
expedition...............

Annuiteter och räntor:

till E. M. Konungen
anslag till ränta och
fonderade lånen:

18,500: - 613,000:

300,000: —

amortering

af år	1855	..... 13,655
»	1858 .	..... 1,166,666
»	1860	..... 1,466,000
»	1861	165,000
»	1864	..... 504,000
»	1866	..... 1,380,000
»	1868	.... 1,096,410
»	1870	.... 990,000
	1872	.... 993,722
»	1875	..... 870,262
»	1876	..... 1,816,000

å de

67.

22.

Ränta å 1869 års tillfälliga lån......

Ränta å gamla femprocentlånet, Konung
Carl XIlI:s hemgiftskapital samt Göta
och Södertelje kanalers reparationsfonder
...................

10,461,715:

99,900:

89.

17,300: 70. 10,878,916: 59.

11,491,916} 59

transport j 11,491,916[ 59 j

transport

31,073,813 10

summa | 31,073,813) 10

transport

Kapitalafbetalning å 1869 års tillfälliga lån..................

Vid 1876 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisade lån

för enskilda jernvägsanläggningar....................

Vid 1877 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisade anslag

och lån:

anslag för fortsättning af statens jernvägsbyggnader. . 6,000,000: —

» » utförande af nya byggnader och anläggningar

m. m. vid statens jernvägar........ 1,000,000: —

» » anskaffning af rörlig materiel för norra stambanan
.................... 1,000,000: —

lån till förbättrande af hamnen vid Oskarshamn ... 40,000: —

» » genomförande af ny tomtreglering i Strömstad . . 50,000: —

» » d:o af d:o i Söderhamn . 100,000: —

Beräknad behållning vid 1878 års slut.....................

summa j

11,491,916 59
998,000 —

2,000,000 —

8,190,000 —
8,393,896 51

31,073,8131 10

Bill. till Biksd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 A/d.

Förslagsberäkning öfver riksgäldskontore

Beräknad behållning vid 1879 års början å riksgäldskontorets räkning
n:o 1 i riksbanken samt fordringar för tills vidare förräntade medel

8,393,896 51

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade
låneunderstöd...........kronor 1,502,300: —

j Äldre depositionsmedel........ » 1,300: —

I Afbetalningar å lån till undsättningar
inom Kronobergs och Kalmar län

i anledning af 1868 års missväxt » 1,120: — j _

Genom förräntande af innestående behållningar....... 150,000: —

Ersättning af statsverkets medel:

motstående för år 1879 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
afiöningar m. m., äfvensom annuiteter å de fonderade statslånen

samt räntor å öfrig statsskuld............. 11,453,294: 59.

efter afdrag af den för riksgäldskontoret under samma
år beräknade inkomst af rånte- och kapitalafbetalningar.
........................ , . 1,654,720: —

1,654,720

9,798,574

■

transport | 19,847,191

ornster och utgifter år 1879.

Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:
riksdags- och revisionskostnader . . .	500,000: —
kostnader för riksdagens hus.....	12,000: —
» » » bibliotek .	2,000: —
löner, arvoden och expenser vid riks-
gäldskontoret.............	. . 02,20/: oU.
löner på indragmngsstat och pensions-
stat vid dito.............	28,292: OU.
aflöning, resekostnad och expenser	för
justitie-ombudsmannen och hans	ex-
pedition................	18,500: — 623.000: —
Annuiteter och räntor:
till Hans Makt Konungen......	300,000: —
anslag till ränta och amortering å de
fonderade statslånen:
för 1855 års lån .... 13,655	—
» 1858 » » .... 1,166,666	67.
''» 1860 » » . • • • 1,466,000	—
» 1861 » » . . . • 165,000	—
* 1864 » » . . . . 504,000	—
„ 1866 » » . . • • 1,380,000	—
» 1868 » » . . . . 1,096,410	—
» 1870 » » . . • • 990,000	—
» 1872 » »''.... 995,000	—
» 1875 * » . • • . 870,262	22.
, 1876 > » . . . • 1,816,000	— 10.462.993: 89.
Ränta å 1869 års tillfälliga lån... .	50,000: —
Ränta å gamla 5-procentlånet, Konung
Carl XIII:s hemgiftskapital samt	Hota
och Södertelie kanalers reparations-
		11,453,294	59
transport	! 11,453",294	\| 59

transport

19,847,191 10

summa | 19,847,191 j 10

transport Slutbetalning af 1869 års tillfälliga lån.....................	11,453,294 1,000,000	59
Vid 1876 års riksdag till utgående från riksgäldskontoret anvisade lån för enskilda jernvägsanläggningar......................	2,000,000
Vid 1877 års dito dito beviljadt lån för ny tomtreglering i staden Söder-hamn, återstoden................................	100,000
Beräknad behållning vid 1879 års slut.....................	5,293,896	51
summa	19,847,191	10

Generalpoststyrelsens stats förslag för år 1879.

Litt. C.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Då postuppbörden, som år 1874 utgjorde omkring 3,680,000 kronor,
under de två sistförflutna halfåren, eller under tiden från och med den 1
juli 1876 till och med den 30 juni 1877. uppgått, också i rundt tal beräknad,
till 4,567,000 kronor, samt sålunda under en tidsrymd af två och
ett hälft år ökats med 24 procent.

borde — derest en liknande tillökning i inkomst vore att emotse under
tiden från och med den 1 nästlidne juli till och med den 31 december
1879, också utgörande två och ett hälft år — postverkets inkomster för år
1879 kunna förslagsvis beräknas komma att uppgå till omkring 5,663,000
kronor.

Vid de sannolikhetsberäkningar, som i dylikt afseende under de sistförHutna
åren uppgjorts, har man emellertid icke ansett den blifvande tillökningen
i uppbörd böra beräknas komma att i procenttal uppgå till mer än
hälften af hvad den under en föregående tid utgjort.

Och under det att, med tillämpning af en sådan grundsats, postuppbörden
beräknats komma att uppgå år 1876 till......... kronor 3,850,000: —

och år 1877 till................................................................. „ 4,300,000:—,

Bill. till Bilesd. Prof. 1878. 1 Sand. 1 Afd. 1

Generalpoststyrelsens statsanslag för år 1879.

har densamma år 187G utgjort 4,412,000 kronor och för de tilländagångna
tre qvartalen af innevarande år belöpt sig till omkring 3,500,000 kronor;
hvadan ock, om fjerde qvartalets uppbörd — hvilken under flere föregående
år i medeltal utgjort 35,2 procent af de tre första qvartalen — beräknas
till 33t procent af hvad som under tiden från och med den 1 januari till
och med den 30 september influtit, postverkets uppbörd för innevarande ålitan
med säkerhet antagas komma att uppgå till 4,666,000 kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit kunde visserligen förefinnas anledning
att, vid uppgörandet af en sannolikhetsberäkning rörande postverkets
inkomster år 1879, utgå från antagandet att äfven för i fråga varande år
uppbörden skall ökas i samma man, som vid föregående statsreglering^’ beräknats,
eller med halfva det procenttal, hvartill tillökningen för de senast
förflutna två halfåren uppgått; i hvithet fall postverkets inkomster år 1879
skulle komma att belöpa sig till omkring 5,115,000 kronor.

Då emellertid, för åstadkommande af minskning i postföringskostnaden,
pröfvats böra vidtagas en del inskränkningar i förutvarande postförbindelser,
— åtgärder af ett slag som alltid måste medföra äfven någon minskning i
postuppbörd — anser, med afseende jemväl å de vexlingar rörelsen i allmänhet
tidtals är underkastad, generalpoststyrelsen att postverkets inkomster,
som i staten för år 1878 upptagits till 4,800,000 kronor, icke böra
för år 1879 beräknas till högre belopp än 5,000,000 kronor; hvilken summa
innefattar en tillökning åt icke fullt 10 procent i uppbörden under tiden
från och med den 1 juli 1876 till och med den 30 juni innevarande år.

Generalpoststyrelsen hemställer derför ock i underdånighet,

att i den proposition angående statsverkets tillstånd och
behof, som skall till näst sammanträdande riksdag afl åtas,
postverkets inkomster för år 1879 måtte beräknas till
5,000,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 5 nästlidne mars har af löneregleringskomitén
afgifvits förslag till aflöningsstat för postverkets styrelse. Och om
äfven mängden och beskaffenheten af de generalpoststyrelsen åliggande göromål,
hvilkas behöriga handläggning påkallar arbetstidens utsträckning till
större delen af dygnet, än som för on del andra styrelseverk torde i fråga
komma, kunde anses innefatta anledning till lönernas eller tjenstgöringspenningarnes
fastställande till högre - belopp, än som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad i afseende å andra embetsverk vidtagits, blifvit af komiterade
föreslagno, har gcner;dpoststyrelsen, hvilken det lemnats tillfälle att

Generalpoststyrelsens statsforslag för år 1879.

öfver komiterades förslag, den 12 i samma månad, afgifva underdånigt utlåtande,
funnit det icke tillkomma styrelsen, att föreslå någon förändring i
de uti komitebetänkandet upptagna löne- och tjenstgöringspenningebelopp.

Efter det att vid fastställandet af postverkets stater för innevarande
år blifvit, i sammanhang med dyrtidstilläggets indragning, i väsentlig mån
förhöjd den, personalen vid de fasta postanstalterna tillkommande uppbördsoch
frimärkesprovision, samt genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den
•23 nästlidne mars beviljats en förhöjning i det dagtraktamente, som till resepostexpeditörer
och postiljoner utgår, har generalpoststyrelsen ansett, att i de
aflöningsförmåner, som för förenämnde tjensteman och betjente finnas å staf
uppförda, icke för närvarande någon förändring bör i fråga sättas.

Å det på postverkets aflÖningSStat uppförda förslagsanslag till aflönande
(tf poststaiionsjoreståndare, i staten för år 1878 upptaget till 400,000
kronor, hafva, under tideir från och med den 1 juli 1876 till och med den
30 juni 1877, utgifterne uppgått till 367,424 kronor 35 öre.

De förberedande åtgärder till anordnande af landtbrefbäring, som hittills
inom tretton af rikets län vidtagits, hafva — enligt den närmare utredning,
som här nedan skall i underdånighet meddelas — beredt en möjlighet
att, dels vid innevarande års utgång, dels under loppet af nästinstundande
år, indraga ett icke obetydligt antal poststationer.

Deremot lärer upplåtandet för allmän trafik af nya jernvägslinier, före
utgången af år 1879, påkalla inrättandet af en del nya poststationer; likasom
en vaxande rörelse och tillökningen i göromål, särskild! vid stationer,
från hvilka landtbrefbäring kommer att utgå, torde medföra nödvändigheten
att i vissa fall medgifva någon förhöjning i de nu till poststationsföreståndare

utgående arvoden.

Generalpoststyrelsen anser emellertid någon tvekan icke böra möta, att
med 20,000 kronor, eller från 400,000 till 380,000, nedsätta nu i fråga varande
anslag.

Hvad angår öfriga, å aflöningsstaten uppförda förslagsanslag, har
af anslaget till (extra biträden, i senast faststälda

stat upptaget till

kronor 325,000, under sistförflutna två halfår ut -

betalats kronor.

77
’7
77

till brefbärare.........

till ålder still äg g ...
till arvoden åt extra
jernvägspostiljoner
och till hushyresbidrag
för en
del ''postiljoner......

n n ))
n n n

130,000,

40,000,

313,199: ao.
130,643: 21.
40,100: oo.

n n n

12,000,

11,623: 25.

Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

I afseende å anslagen till extra biträden, till brefbärare och till arvoden
åt extra jernvägspostiljoner, samt hushyresbidrag för en del postiljoner,
synes, på grund af underdånigst omförmälda förhållanden, icke påkallas någon
annan förändring, än att, i öfverensstämmelse med den af löneregleringskomitén
gjorda hemställan, det förstnämnda anslaget eller det till extra biträdens
aflönande, 325,000 kronor, af hvilket anslag äfven borde bestridas
utgifterna för vikariatsersättning vid styrelsen, fördelas med 35,000 kronor
på styrelseverket och med 290,000 kronor på postanstaiterne.

I händelse löneregleringskomiténs förslag om tillerkännande af ålderstillägg
åt de fleste af generalpoststyrelsens embets- och tjensteman samt betjente
vinner slutligt godkännande, lärer deremot anslaget till ålderstillägg
böra från dess nu varande belopp, 40,000 kronor, med 5,500 kronor eller
till 45,500 kronor förhöjas.

Oberäknad! det förenämnda anslaget till extra biträden och vikariatsersättning,
— i afseende a hvilket anslag icke föreslagits någon annan förändring
än särskiljande af de medel, som utbetalas för biträden hos styrelsen,
och de, som utgå för aflönande af biträden vid postanstaiterne, — innefattar
den af löneregleringskomitén för postverkets styrelse föreslagna aflöningsstat
en nedsättning af 3,620 kronor i de anslag, som å staten för nästinstundande
år finnas uppförda.

Då nu summan af samtliga anslag å aflöningsstaten för sistnämnda år

belöper sig till .................................................................... kronor 1,804,895: —,

men, på grund af hvad här ofvan blifvit i underdånighet
anfördt, en nedsättning ansetts böra i fråga
sättas,

dels i anslagen till styrelsens personal
af........................... kronor 3,620: —,

dels i anslaget till
poststationsförestånda res

aflönande af ........ „ 20,000: — 23,620:__,

under det att anslaget till ålderstillägg

borde med ....................................... kronor 5,500: —

förhöjas, ----

skulle i aflöningsstatens slutsumma
uppkomma en minskning af „ 18,120: _

och sålunda, i händelse af bifall till hvad här
ofvan blifvit underdånigst föreslaget, samtliga anslagen
å aflöningsstat komma att uppgå till..............................

kronor 1,786,775: —.

Generalpoststyrélsens statsförslag för är 1879. 5

Till följd deraf, att postexpeditören i Ekolsund vunnit befordran till
annan befattning i postverket, kunna anslagen å öfvergångsstat, senast

iaststälda till .............................................................................. kronor 4,000: —,

minskas med aflöningen till omförmälde postexpeditör...... „ 1,000: —,

eller till ...................................................................................... kronor 3,000: —.

Deremot lära — i händelse löneregleringskomiténs förslag till aflöningsstat
för postverkets styrelse, i hithörande delar, vinner slutligt godkännande
— böra å öfvergångsstaten tills vidare uppföras de nu varande fasta
löningsförmånerne för de tjensteman, hvilkas befattningar komme att indragas;
hvaremot de ålderstillägg, till Indika desse tjensteman äro eller varda
berättigade, lämpligast torde utgå af det gemensamma anslaget till dylika
utgifters bestridande.

En förflyttning på indragningsstat af befattningarnes nu varande innehafvare
anses nämligen så mycket mindre böra i fråga sättas, som äfven af
de bland dessa tjensteman, hvilka möjligen icke vinna befordran till annan
befattning, kan och bör fordras fortfarande tjenstgöring inom verket, hvarigenom
kan åstadkommas någon besparing i utgifterne för extra biträdens
användande.

De befattningar, hvilka enligt förslaget till aflöningsstat skulle komma
att indragas, äro:

inom kanslibyrån:

tvä kanslister, hvardera med aflöning af 1,200 kronor, tillsammans
.................................................................................. kronor 2,400: —;

inom trafikbyrån:

två kanslister, hvardera med aflöning af 1,600 kronor,
tillsammans....................................................................... „ 3,200: —;

inom kameralbyrån:

a) kammarkontor et:

en kammarskrifvare med aflöning af........................... „ 1,600: —,

tre kammarskrifvare med aflöning af 1,200 kronor
för hvardera, tillsammans .................................................... „ 3,600: —;

b) revisionskontor et:

tre kammarskrifvare, också med 1,200 kronors aflöning,
tillsammans................................................................ ,, 3,600: —;

transport kronor 14,400: —

6 Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

transport kronor 14,400: —

c) hufvudkassan:

eu kammarskrifvare med aflöning ............................. „ 1,600: —;

d) ''persedelförrådet:

en kammarskrifvare, också med aflöning .................. „ 1,600:

Om då till summan häraf............................................. „ 1 7,600: —

läggas de nu varande utgifterna å öfvergångsstat............ ,, 3,000: —,

skulle anslagen å denna stat komma att uppgå till ,, 20,600: ■—,

som med 16,600 kronor öfverstiger öfvergångsstatens senast faststälda
slutsumma.

I afseende å indragningsstaten förekommer icke anledning för närvarande
föreslå någon annan förändring, än att

dels med 200 kronor minskas hvartdera af de anslag, som finnas uppförde
för kontorsskrifvarne J. A. Dra rigel och S. AV. Sundius, hvilka kommit
i åtnjutande af ålderstillägg till belopp, motsvarande den föreslagna nedsättningen
i anslag å indragningsstat,

dels ock att från staten afföres anslaget, 400 kronor, till f. d. postexpeditören
J. F. Tiljander, hvilken, efter afgifvandet af underdånigt förslag
till stater för år 1878, aflidit.

De nu varande anslagen å indragningsstat ........... kronor 11,075: —

komme, genom här ofvan omförmälda förändringar, att

med .......................................................................................... ,, 800:

eller till....................................................................................... kronor 10,275: —,

nedsättas.

Till följd af dödsfall kunna från pensionsstaten afföras anslagen till

förre postjaktskepparen P. U. Fagerström .................. kronor 200: —,

f. d. postmästaren i Sundsvall G. A. Göhle ............... „ 1,000: —,

f. d. postexpeditören i Tjellmo P. G. Fagerström...... „ 1,050: —,

transport kronor 2,250: —

Generalpoststyrelsens stats för slag för år 1879.

transport kronor 2,251):

aflidno postmästaren i Ekolsund, Westlunds enka...... „ 75: —

och aflidne postdirektören i Helsingborg, Wejlanders
son, Hils Wej länder ................................................................. „ 75: —.

Äfvenså har, — sedan postiljon^! Nils Adam Olofssons
enka, Amalia Charlotta Elisabeth Hallman, inträdt
i nytt äktenskap — upphört utbetalandet af den henne

tillagda pension......................................................................... » 100: ,

summa kronor 2,500: —.

Uti en till Eders Kong]. Maj:t ingifven skrift har kontorsskrifvaren
vid postkontoret i Karlskrona, Bror Alfred Anderson, hvilken, född den 29
september 1822, sedan år 1845 användts såsom biträde vid nämnda postkontor
samt den 18 december 1846 konstituerats till kontorsskrifvare och
den 19 maj 1864 blifvit till ordinarie kontorsskrifvare befordrad, i underdånighet
anhållit, att honom måtte beredas tillfälle att från tjensten afgå med
eu årlig pension af 1,000 kronor;

öfver hvilken framställning Eders Kong]. Maj:t behagat, genom nådig
remiss den SO nästlidne oktober, infordra generalpoststyrelsens underdåniga
utlåtande.

Då af det ansökningshandlingarne bifogade läkarebetyg styrkes, att Anderson,
hvilken i flere år varit sjuklig och derför åtnjutit tjenstledighet, nu,
dels till följd af kronisk rheumatism, dels af tilltagande döfhet är oförmögen
att sin tjenst bestrida, och att förutses kan, det äfven i framtiden förhållandet
skall blifva enahanda,

anser sig generalpoststyrelsen böra i underdånighet tillstyrka, att, med
bifall till den gjorda ansökningen, som härhos underdånigst återställes, Anderson
— hvilken, såsom åtnjutande en aflöning å stat, som med inberäkning
af ålderstillägg uppgår till 1,600 kronor, blefve vid sextiofem års
ålder berättigad till en pension af 1,200 kronor — måtte å postverkets pensionsstat
uppföras till åtnjutande, under sin återstående lifstid, af ett årligt
underhåll af 1,000 kronor.

Uti eu till generalpoststyrelsen ingifven skrift, hvilken härhos underdånigst
bifogas, har postdirektören i Stockholm anhållit, bland annat, om beredandet
af årlig pension åt brefbäraren vid Stockholms postkontor Christian
Wilhelm Nylund, hvilken, född den 1 september 1834, antagen till
reservbrefbärare den 28 november 1864 och till extra brefbärare den 24 april
1871 samt den 23 september 1873 befordrad till ordinarie brefbärare, under
senaste tiden varit af sjukdom hindrad att sin tjenst förrätta.

Och då genom bifogadt läkarebetyg blifvit styrkt, att Nylund sedan
december månad år 1875 lider af valvelfel i venstra hjertat med dess
följdsjukdomar i ett senare stadium, svullnad i benen, bukvattensot, ansväll -

Generalpoststyrelsens statsf&rslag för år 1879.

ning af lefvern och mjelten, magtarmkatarr samt kongestion till njurarne
m. m.; att lian, efter all sannolikhet, ådragit sig denna sjukdom genom öfveransträngning
; att lian är alldeles oförmögen till arbete och att sjukdomen
är obotlig,

har generalpoststyrelsen funnit sig böra å det underdåniga förslaget till
pensionsstat uppföra ett, emot Nylunds nuvarande ordinarie lön svarande anslag
af 200 kronor, att såsom årsunderhåll tilldelas Nylund efter det att
afsked ur postverkets tjenst blifvit honom beviljadt.

Om postverkets pensionsstat, senast faststäld till kronor 69,715: —,
minskas med beloppet .............................................................. „ 2,500: —

af de pensioner, hvilka på sätt här ofvan blifvit omförmäldt,
icke vidare utgå,

samt till återstoden ....................................................... ,, 67,215: —

lägges beloppet af de underdånigst föreslagna pensionerne
för kontorsskrifvaren Anderson och brefbäraren Nylund,

tillsammans ................................................................................. v 1,200: —

skulle, med bifall till nu i underdånighet gjorda framställningar,
pensionsstaten komma att sluta sig på en summa
af................................................................ „ 68,415: —,

som med 1,300 kronor understiger beloppet af de å staten för år 1878 uppförda
anslag.

Bland anslagen å omkostnadsstat måste naturligtvis det till uppbörds-
och frimurhesprovision blifva till sitt belopp beroende af inkomsterne
vid postanstalterne. Då för år 1878, hvars uppbörd förslagsvis beräknats
till 4,800,000 kronor, ifrågavarande anslag blifvit faststäldt till 225,000
kronor, borde, med iakttagande af enahanda beräkningsgrund, för år 1879,
hvars inkomster antagits komma att uppgå till 5,000,000 kronor, utgifterne
å detta anslag upptagas till 234,375 kronor, men torde till vinnande af
jemn slutsumma kunna bestämmas till 235,000 kronor, som innefattar en
tillökning af..............................................................................kronor 10,000: —.

Efter det att det, resepostexpeditörer förut tillkommande
så kallade dyrtidstillägg med nästlidet år upphört att utgå, har,
på sätt här ofvan blifvit i underdånighet anmärkt, Eders Kong!.

Maj:t den 23 sistförfluten mars i nåder behagat fastställa
förändrade grunder för beräknande af det traktamente, som
tillkommer resepostexpeditörer, likasom äfven af den dagtransport
kronor 10,000: —

Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

transport kronor

aflöning, som skall till postiljoner utbetalas; hvilka grunder
skolat tillämpas i afseende å ersättningen för all tjenstgöring
efter innevarande års ingång.

Med tillämpning af sålunda nådigst meddelade bestämmelser
hafva, under de två första qvartalen af innevarande
år, utgifterne uppgått

för rese- och traktamentsersättning åt rese-postexpeditö rer

till omkring .......................... kronor 7 6,200: —

för rese- och tr aktamentser sättning åt

postiljoner till .......................................... „ 122,600: ,

som motsvara, för helt år räknadt, en
utgift, i ersättning till resepostexpeditö nerne,

af omkring....................................... „ 152,400: —,

i ersättning till postiljonerne, af omkring „ 245,200: —.

Omförmälda förhållanden påkalla en förhöjning i
hithörande anslag, hvilken förhöjning, hvad anslaget till
rese- och traktamentsersättning åt resepostexpeditörer angår,
torde, med afseende å motsedd utvidgning af jernvägs förbindelserna,

böra beräknas till.........................................»

så att nu varande anslaget 145,000 kronor blifver till
155,000 kronor förökadt;

under det att anslaget till rese- och traktamentsersättning
åt postiljoner, senast faststäldt till 225,000 kronor,
anses böra med.................................................................. „

eller till 245,000 kronor förhöjas.

Sedan genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den
29 september .1876 blifvit meddelade förändrade bestämmelser
rörande ersättningen för postbefordran å enskildes jernvägar,
hafva i icke oväsentlig mån blifvit ökade utgifterna för
denna posttransport.

Förhållandet emellan den ersättning, som, med tillämpning
af nådiga kungörelsen den 26 oktober 1860, skolat utgå
för postförsändning å enskildes jernvägar, i den utsträckning
dylik postförsändning under senaste tiden egt rum,
och de utgifter, som för samma postbefordran böra, jemlikt
nådiga kungörelsen den 29 september 1876, utgöras, framgår
af nedanstående, med ledning af vederbörande postinspektörers
uppgifter upprättade tabell. ______

transport kronor

10,000: —

10,000: —,

20,000: —,

40,000: —

Generalpoststyrelsens stats för slag för år 1879.

transport kronor 40,000: —

Afgifter enligt

nåd. kungörelsen nåd. kungörelsen
den 26 okt. den 29 sept.

1860: 1876:

inomcentralajernvägspostdistriktet 71,300: — 80,100: —

inom vestra distriktet..................... 76,800: — 87,600: —

inom södra distriktet ................... 117,500: — 143,700: —

summa kronor 265,600: — 311,400: —,

allt för år räknadt.

Om till summan af de nu varande utgifterna för post försändning

å enskildes jernvägar............ kronor 311,400: —

lägges afgiften för postbefordran å statens
jernvägar, som för närvarande utgå rmed
18,850 kronor i månaden och således för

år utgör..........................................................„ 226,200: —,

belöpa sig samtliga nuvarande utgifter
för postförsändning å jernväg till kronor 537,600: —.

Af anslaget till postföringskostna d vid befordran ä
jernväg böra emellertid äfven bestridas1 utgifterna för postvagnars
inredning.

Och då dertill kommer, att antagligen före 1879 års
utgång komma att till trafik upplåtas åtskilliga, nu under
anläggning varande jernvägar, anser generalpoststyrelsen i
fråga varande anslag, senast faststäldt till 525,000 kronor,

böra med ...................................................................................... 100,000: —

eller till 625,000 kronor förhöjas.

Under det att sålunda af omständigheterna påkallas en

förhöjning i förenämnda anslag af tillsammans ............ kronor 140,000: —,

synes kunna och böra vidtagas en nedsättning,

dels i anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga
lägenheter samt till bestridande af utgifterne för
posthusens underhåll m. m., senast faststäldt till 90,000
kronor, men dera under senast förflutna två halfår utgifterne
icke uppgått till mer än omkring 59,100 kronor, hvadan anslaget
torde böra med................................ kronor 10,000: —

eller till 80,000 kronor nedsättas;

dels ock i anslaget till postähdons anskaffande
och underhåll, som, — då under
senaste tiden åtskilliga diligenslinier blifvit

transport kronor 10,000: — 140,000: —

Generalpoststyrelsens statsanslag för år 1879.

transport kronor 10,000: — 140,000: —

indragna och andra böra, till åstadkommande
af minskning i postverkets trafikutgifter, inom
kort indragas, och då under tiden från och
med den 1 juli 1876 till och med den 30
juni 1877 utgifterne å detta anslag icke uppgått
till mer än omkring 25,500 kronor —
torde böra från nu varande beloppet, 60,000

kronor, med....................................................... „ 20,000: —

eller till 40,000 kronor nedsättas.

Minskad med sålunda till indragning

föreslagna belopp, tillsammans ............. kronor 30,000: — 30,000: —

skulle tillökningen i förenämnda anslag å omkostnadsstat

komma att inskränka sig till ............................................. kronor 110,000: —.

Anslaget till p o s t för ing sk o s tna cl vid befordran å landsväg och inom
postanstalts område har i stat för så väl innevarande som nästinstundande
år blifvit faststäldt till 900,000 kronor.

Detta anslag har emellertid icke förutsatts bereda tillgång till gäldande
af andra hithörande utgifter än de som skolat uppkomma derest, med
tillämpning af förut gällande stadganden, postverket egt att, under vissa vilkor,
för posternes fortskaffande anlita äfven gästgifveri-, håll- och reservskjuts,
hvaremot, i öfverensstämmelse med Eders Ivongl. Maj:ts särskilda
nådiga framställningar, Riksdagen medgifvit, att den tillökning i utgifterne för
postföringens besörjande, som blefve en följd af fortfarande inskränkning i
rättigheten till gästgifveri-, håll- och reservskjutsens anlitande för postbefordran,
finge af andra statsmedel bestridas, mot ersättning af postverkets blifvande
öfverskottsmedel, så långt dessa dertill lemnade tillgång.

Och ehuru till följd af de inskränkningar i postförbindelserne, som, med
eller utan anordnande af landtbrefbäring, dels redan vidtagits ,dels under loppet
af nästinstundande år torde pröfvas böra komma till stånd, kan motses någon
minskning i hithörande utgifter, anser dock icke generalpoststyrelsen
för närvarande och innan någon erfarenhet vunnits rörande verkningarne af omförmälda
åtgärder anledning förekomma, att, i afseende å i fråga varande anslag,
föreslå någon annan förändring än att detsamma angifves omfatta äfven
utgifterne för besörjande af landtbrefbäring, hvilken är afsedd att ersätta
vanlig postföring.

Utöfver de reparationskostnader, som föranledts deraf, att i februari månad
år 1876 postångfartyget Sofia lidit en svårare sjöskada vid Furön, hafva
utgifterne å anslaget till postbefordran mellan fasta landet och Gotland,

Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

senast faststäldt till 45,000 kronor, under tiden från och med den 1 juli
1876 till och med den 30 juni 1877 uppgått till omkring 54,200 kronor.

Då emellertid icke anledning saknas antaga, att utgifterne i allmänhet
för denna postföring skola kunna hädanefter i icke så oväsentlig mon nedsättas,

anser generalpoststyrelsen icke skäl förekomma att för närvarande
föreslå någon förändring i beloppet af i fråga varande anslag.

Äfven för post färingen emellan Sverige och Danmark hafva, under de
två senaste halfåren, utgifterne, 28,400 kronor, i betydligare mon öfverstiga
det härför senast faststälda anslag, 12,000 kronor.

Då emellertid denna tillökning i utgift har sin grund ensamt i utbetalningen
af bidrag till underhållande af regelbunden ångbåtsförbindelse
emellan Göteborg och Fredrikshamn på Jutland, men detta bidrag redan
under loppet af nästlidet år upphört att utgå, saknas anledning att för närvarande
i fråga ställa anslagets upptagande till annat belopp än hvartill
det i staten för nästinstundande år blifvit faststäldt.

Förhållandet mellan utgifterna å öfriga anslag på omkostnadsstat, undertiden
från och med den 1 juli 1876 till och med den 30 juni 1877, samt
de belopp, hvartill samma anslag blifvit i staten för år 1878 faststälda, framgår
af nedanstående tabell, i hvilken utgifterne blifvit i runda tal angifne:

Anslag.	Utgifter under tiden V, 1876— 3% 1877.	Anslag ii 1878 års stat.
Till eXjgensutgifter ........................................................	335,400	325,000
„ rese- och traktamentsersättning:
för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet	10,100	13,000
,, postbetjentes beklädnad och beväring .....................	45,100	50,000''
,, postbefordran sjöledes: mellan inrikes orter i all-
mänhet ..................	40,800	35,000
„ Sverige och Finland	7,700	15,000
„ „ ,, Tyskland	13,100	15,000
„ „ „ England	12,000	12,000
för utrikes brefvexlingen ................................................	45,400	40,000
„ tillverkning af frimärken, frankokuvert och bref-
kort .....................................................................	18,800	15,000
„ diverse utgifter ........................................................	56,400	40,000

Generalpoststyrelsens statsanslag för år 1879.

Då tillfälliga omständigheter icke sällan verka derhän, att under särskilda
år utgifterne å förenämnda anslag uppgå till belopp, som än öfveroch
än understiga hvad som under en föregående tid utbetalats, anser generalpoststyrelsen
den erfarenhet, som vunnits under de två sistförflutna halfåren,
icke innefatta tillräcklig anledning att i underdånighet föreslå samma
förslagsanslags upptagande i staten för år 1879 till andra belopp, än hvartill
de senast blifvit faststälda.

Om till beloppet af de å 1878 års omkostnadsstat uppförda anslag,

tillsammans...................................................................■■■■•■■ kronor 2,787,000: —,

lägges den tillökning i anslag som här ofvan blifvit
underdånigst i fråga stöld och som, efter afdrag af

föreslagna nedsättningar i en del anslag, utgör......... „ 110,000: —,

skulle omkostnadsstatens slutsumma komma att

uppgå till ''.................................................................■...... •• 2,897,000: ■

Enligt hvad här ofvan blifvit af generalpoststyrelsen underdamgst
hemstäldt, skulle postverkets inkomster för år 1879 beräknas komma att

uppgå till ........................................................................... kronor 5>000’000: "•

Om då derifrån dragas de belopp, hvartill upptagits
anslagen å

1,786,775

20,600

10,275

68,415

2,897,000

atiöningsstat

öfvergångsstat ..........................................

indragningsstat .......................................

pensionsstat ...........................................

och omkostnadsstat .................................

samt utgifterna till afkortningar
och restitutioner, — i senast faststälda
stat beräknade till 23,315 kronor och
under nästförflutna två halfår uppgående
till 21,850 kronor, — antagas

komma att belöpa sig till.....................

skulle till oförutsedda utgifter, i senast faststälda
stat beräknade till 100,000 kronor, återstå...... kronor

21,935:

4,805,000:

195,000:

Jemte det att generalpoststyrelsen härhos öfverlemnar ett i enlighet
med ofvan angifna grunder upprättadt förslag till postverkets stater lör ar

1879, hemställer styrelsen i underdånighet,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse dermed
till Riksdagen aflåta nådig proposition i ämnet.

14 Generalpoststyrelsens statstör slag för år 1879.

På sätt bär ofvan blifvit i underdånighet anmärkt, hafva, under de
sisttorflutna åren, postverkets ordinarie inkomster icke lemna! tillgång till
bestridande af samtliga de med postföringen förenade utgifter.

Detta förhållande har emellertid icke sin grund, vare sig i den tillökning
i utgift, som måste blifva en följd af postförbindelsernas i senare tid
vunna betydliga utvidgning eller i någon minskning i postverkets uppbörd,
hvilken fastmer, såsom omförmäldt blifvit, under så väl innevarande som
nästförutgangna ar vunnit en vida större tillvext än under något föregående år.

Orsaken till omtörmälda förhållande är den förändring, som under eu
senare tid vidtagits i afseende å välboren för posternas fortskaffande.

Ända från postverkets inrättande, år 1636, och intill senaste tid har
postföringens besörjande utan särskild! bidrag af statsmedel möjliggjorts endast
derigenom, att jordegare förpligtats fortskaffa posterne mot en i förväg stadgad
ersättning, utgående dels under formen af befrielse från vissa allmänna
besvär, dels ock med en viss afgift för hvar postförd mil; hvilken afgift
emellertid i allmänhet ingalunda kan anses hafva motsvarat det verkliga
värdet af i fråga varande prestation.

Ursprungligen hade postföringsskyldigheten ålegat endast posthemmanen,
hvilka också ensamma, på grund af detta åliggande, njutit befrielse från en
del andra ömma.

Då genom nådigt bref den 27 mars 1830 förordnades om en betydligare
utvidgning af förutvarande postförbindelser, stadgades, att vid anordnandet
af då beslutade postgångar å väg ar, der ej posthemman förut funnos
utsedda, borde göras försök med åvägabringande af beting om posternes
fortskaffande, för sa vidt den lega som fordrades icke öfverstege hvad som
utginge för gästgifveriskjuts; men att, der sådant aftal icke kunde komma
till stånd, gästgifveriskjuts skulle för postföringen anlitas, samt att i hvart
fall ansvaret för postens ordentliga affärdande från skjutsstation borde gästgifvare
åligga.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed har äfven förfarits vid de
utvidgningar af _ postförbindelserna, som — om också öfver hufvud taget i
mindre utsträckning — under de tre nästföljande årtiondena egt rum.

Emellertid och sedan hos Rikets Ständer blifvit väckt fråga om postforingsskyldighetens
skiljande från jordbruket, och framställning i ämnet
blifvit af Kongl. Maj:t gjord till Rikets Ständer den 13 januari 1860, hade,
jemlik! skrifvelse den 26 oktober samma år, Rikets Ständer beslutat att, i
den man Kongl. Maj:t funne sadant lämpligen kunna ske, potsföringsskyldigheten
borde från jordbruket skiljas, emot åliggande för posthemmanen att
fullgöra de onera, från hvilka de förut varit i egenskap af posthemman

Generalpoststyrelsens statsförslag för är 1879. 15

befriade; hvarjemte och med afseende å den förhöjning i postskjutslegan, som
häraf måste uppkomma, Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts nådiga disposition
anvisat ett årligt reservationsanslag af 70,000 kronor, med anmälan att de
besparingar, som å detta anslag kunde uppkomma, borde användas till anordnande
af gemensam befordran för post och resande.

Om också genom de anordningar, som af denna Rikets Ständers skrifvelse
föranleddes, postföringstungan för en del innehafvare af jordbruksfastighet
minskades genom indragning af posthemmanen vid de linjer, å
hvilka diligensbefordran anordnades, så ökades, och detta i högre grad, i
fråga varande tunga för jordbruket i allmänhet, derigenom att, i sammanhang
med förenämnda åtgärder, blef genom nådigt bref den 21 juni 1801
meddeladt det förklarande, att derefter gästgifveri-, håll- eller reservskjuts
linge för all postföring anlitas; — hvad anginge ordinarie brefposter, hvilka ej
fortskaffades med posthemmansskjuts, i alla de fall, då ej antagligt anbud
erhölles å postens fortskaffande, mot den i orten gällande skjutslega, men
hvad diligenser beträffade, der beting ej kunnat åvägabringas till ett pris:
i stad af 1 krona 50 öre och på landet af 1 krona 25 öre milen.

Också blef, för häfvande af de öfverklagade olägenheterna härvid,
redan vid nästföljande riksmöte, af Rikets Ständer, jemlikt skrifvelse den 19
november 1863, å riksstatens sjunde hufvudtitel för åren 1864—1866 uppfördt
ett årligt reservationsanslag af 70,000 kronor, att användas till postdiligensernas
fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige ej dermed betungades;
hvarefter genom nådigt bref den 23 september 1864 till vissa
undantagsfall inskränktes rättigheten att för diligensbefordran anlita gästgifveri-,
håll- eller reservskjuts.

Och i skrifvelse den 13 maj 1868 blef af Riksdagen uppmärksamheten
fästad derå, hurusom genom den indragning af en del posthemman, som
under en föregående tid egt rum, icke ernåtts det ändamål, som med Rikets
Ständers framställningar i ämnet afsetts, eller postskjutsens skiljande från
jordbruket, helst skjutsningen endast blifvit från posthemmanen öfverflyttade
till i allmänhet skjutsskyldige hemman. Under åberopande af det önskliga
deri, att äfven återstående posthemman indrogos, anhöll derför Riksdagen
om vidtagande af sådana åtgärder, att postskjutsskyldigheten blefve så skyndsamt
som lämpligen kunde ske skild från jordbruket; hvarjemte af Riksdagen
hemstäldes att, derest af brist på medel hinder skulle möta för hela postskjutsens
ställande på beting, Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra den
framställning, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Med anledning häraf blef ock, genom nådigt bref den 19 augusti 1870,
meddelad föreskrift om samtliga återstående posthemmans indragning. Hvad
åter angick frågan om hela postskjutsens ställande på beting, ansågs — med

16 Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

afseende, bland annat, å vigten deraf, att icke statsverket måtte oskäligt betungas
med utgifter för skjutsbetings åvägabringande vid stationer, der möjligtvis
priset blifvit på konstladt sätt uppdrifvet, utöfver hvad af ortförhållandena
skulle hafva påkallats — icke höra, åtminstone redan då och samtidigt
med posthemmanens indragning, helt och hållet afskäras utvägen att,
der omständigheterna sådant påkallade, för postbefordringen anlita äfven
gästgifveri-, håll- och reservskjuts; hvadan Kongl. Maj;t fann skäligt meddela
det nådiga förklarande, att postverkets rätt att för ordinarie postföring
påkalla gästgifveri-, håll- eller reservskjuts borde inskränkas till de
fall, då icke aftal kunnat träffas om fortskaffande af post, med hvilken ej
befordran af resande vore förenad, mot en godtgörelse, uppgående, der gästgifverilegan
utginge med mer än 1 riksdaler milen, till 133£ procent af denna
lega, samt för öfriga håll i allmänhet till 1 riksdaler 35 öre milen, men,
der skjutsen utginge från gästgifvaregård å landet, hvarest icke entreprenad
funnes inrättad, till 1 riksdaler 15 öre för milen.

Yid detta nådiga förklarande fastades emellertid det förbehåll, att de
i berörda afseenden förut gällande bestämmelser komme att ånyo tillämpas,
i händelse de anslag, som för bestridande af de med förändringen förenade
kostnader möjligen kunde finnas erforderliga, icke blefve af Riksdagen beviljade.

I samma mån som det verkliga värdet af skjutsprestationen ökades,
måste emellertid och efter hand allt större svårighet möta att, med tillämpning
af bestämmelserna i nådiga brefvet den 19 augusti 1870, uppnå det
mål, som Riksdagen ansett böra eftersträfvas, eller postföringens fullständiga
skiljande från jordbruket.

Under loppet af år 1873 blefvo postföringskontrakt till ett mycket
stort antal uppsagda af entreprenörerne, och då icke nya aftal om posternes
fortskaffande mot en lega, begränsad till stadgade maximibelopp, kunde bringas
till stånd, återstod för postverkets styrelse icke annat än att åter i större
utsträckning anlita gästgifveri-, håll- och reservskjutsen.

Ett ökadt användande af vanlig skjuts för posternes fortskaffande måste
emellertid — särdeles i orter, der legan för häst och karl vanligen uppgår
till mycket höga belopp — på sätt äfven af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Aresternorrlands län blifvit i skrifvelse den 17 december
1873 anmärkt, icke allenast för de då varande entreprenörerne medföra betydliga
förluster, utan äfven i väsentlig mån motverka skjutsentreprenaders
upprättande, på samma gång som resandes fortkomst hindrades derigenom,
att de derför afsedda hästar blefvo af postverket upptagne.

Under sådane förhållanden ansåg sig generalpoststyrelsen böra, i skrifvelse
den 31 december 1873, med anmälan om hvad som i ämnet förekommit,
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa om vidtagande

Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

af åtgärder, som kunde anses ögnade att förekomma ett i betydlig mån
ökadt. användande för postbefordringen af gästgifveri-, håll- och reservskjuts.

För vinnande af ett sådant ändamål, hade i de delar af landet, der
ett större antal skjutskontrakt blifvit till upphörande vid 1873 års utgång
uppsagde och aftal om postföringens besörjande mot lega, uppgående till
förut medgifna belopp, icke kunnat åstadkommas, generalpoststyrelsen träffat
villcorliga och på fastställelse beroende aftal om postbefordringens öfvertagande
på beting mot lega, uppgående till högst 2 kronor 50 öre milen.
Och behagade, genom nådigt bref den 9 januari 1874, Eders Kong!. Maj:t
medgifva, att tills vidare maximilegan för postbefordran på grund af beting
finge till förenämnda belopp eller 2 kronor 50 öre milen förhöjas.

Då efter 1874 års ingång de kontrakt, hvilka rörande postföring funnos
afslutade, i allmänhet icke kunde af entreprenörerne uppsägas till upphörande
under samma år, kunde också den tillökning i postföringskostnad,
som af ett dylikt medgifvande blefve följden, icke för sistnämnda år uppgå
till större belopp, än att postverkets vanliga inkomstmedel, jemte besparingarne
från föregående år, lemnade tillgång till densammas betäckande.

Annorlunda beskaffad t måste förhållandet blifva, om och när tillfället
att för postföringens besörjande betinga sig eu högre ersättning, än som
förut kunnat medgifvas, föranledde dertill att, till upphörande med 1875
års ingång, blefve uppsagd t ett större antal af förutvarande skjutskontrakt.

Till bestridande af de ökade utgifter, som häraf måste föranledas, kunde
icke rimligtvis postverkets vanliga inkomstmedel påräknas lemna tillgång.

Generalpoststyrelsen, som — med afseende jemväl å den betydliga
olikheten i skjutsprestationens verkliga värde inom särskilda delar af landet,
hvilken olikhet måste medföra stor svårighet att för särskilda fall fastställa
lämpliga maximibelopp för betingslegan — ansåg den förändring i hithörande
bestämmelser, som af förhållandena påkallades, lämpligast kunna och
böra genomföras på det sätt, som af Riksdagen i åberopade skrifvelsen den
13 maj 1868 angifvits, eller genom postskjutsskyldighetens skiljande från
jordbruket och ställandet på beting af postskjutsen i dess helhet, vågade
derför ock hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att, i öfverensstämmelse
med hvad äfven i Riksdagens sistberörda skrifvelse blifvit i
fråga stäldt, Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska uppförande å
riksstat af ett särskild! förslagsanslag för omförmälda ändamål.

Vid en tidpunkt, då ännu icke inom mer än hälften af rikets län blifvit
träffade anordningar för inrättande af de nya postgångar, som skulle ersätta
den ordinarie kronobrefbäringen, samt ännu icke någon af dessa posto-åno-ar
träd! i verksamhet, hade — under uttalad förutsättning att den till o

ö ''

Generälpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

ökning i postföringslega, som blefve följden deraf, att rättigheten till gästgifveri-,
håll- och reservskjutsens anlitande för postföringen upphörde, icke
uppginge till mer än 33| procent af förutvarande postföringslegan — beloppet
af detta anslag blifvit af generalpoststyrelsen föreslaget till 200,000
kronor.

Da emellertid för beräknande af det belopp, som i sådant afseende
kunde erfordras, saknades tillförlitlig grund, fann Eders Kongl. Maj:t skäligt
i nådig proposition den 7 april 1874 föreslå Riksdagen, att — under
vilkor att, från och med ingången af år 1875, gästgifveri-, håll- eller reservskjuts
icke vidare för postbefordran anlitades i andra än de undantagsfall,
då rättigheten att dylik skjuts för postbefordringen använda måste anses
nödvändig till förekommande af tillfälliga afbrott i postutvexlingen —
de ökade utgifter, som af en sådan förändring kunde år 1875 föranledas,
och hvartill det för postbefordran å landsväg och inom postanstalternas områden
å postverkets omkostnadsstat uppförda anslag icke lemnade tillgång,
finge af statskontoret med under hand egande medel bestridas, mot ersättning
af postverkets blifvande öfverskottsmedel, så långt dessa dertill försloge; hvilken

framställning äfven blifvit af Riksdagen genom skrifvelse den
18 maj samma år bifallen.

De undantagsfall, i hvilka, pa grund af förbemälda nådiga proposition
och Riksdagens sist åberopade skrifvelse, gästgifveri-, håll- och reservskjuts
Unge, till förekommande af tillfälliga afbrott i postutvexlingen, för posternas
fortskaffande anlitas, voro:

då någon gång nödigt befunnes afsända så kallad extra post;

då entreprenör försummat inställa betingadt antal hästar, eller de
hästar, som erhölles, icke vore af beskaffenhet att kunna för postbefordran
användas;

då särskilda och tillfälliga omständigheter påkallade användande af
ett större antal hästar, än som under vanliga förhållanden för posternas fortskaffande
erfordrades och entreprenör, på grund af kontrakt, vore skyldig
att tillhandahålla;

och då alldeles icke något anbud å postföringens bestridande kunnat
erhållas, samt ännu icke kunnat vidtagas de åtgärder, som af sådan anledning
erfordrades, vare sig för postens indragning eller för postbefordringens
verkställande med postverket tillhöriga hästar.

I öfverensstämmelse med hvad, på sätt omförmäldt är, rörande ersättandet
af 1875 års ökade postföringskostnad blifvit beslutadt, har sedermera
äfven förfarits vid fastställandet af postverkets stater för åren 1876 1877
och 1878.

Gencralpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

På grund af sålunda lemnade medgifvanden har, för postföringskostnaders
bestridande, blifvit af statskontoret utbetaladt:

för år 1875 ................................................................. kronor 541,221: 55

och „ „ 1876 .................................................................. „ 490,893: 98.

Under loppet af innevarande år har för samma
ändamål blifvit hos statskontoret lyftadt ett belopp, som,
efter afdrag af sedermera verkstäld återbetalning, uppgår
till.................................................................................. ,, 400,000: —.

Då först efter det räkenskapen för året hunnit afslutas kunna till
siffran uppgifvas utgifterne för postföringens besörjande, kan också icke i
förväg beräknas, huruvida, på grund af samma utgifters belopp, någon större
eller mindre del af innevarande års förskott bör under loppet af nästinstundande
år till statskontoret återgäldas.

Äfven med den tillökning i inkomst, som bär ofvan blifvit beräknad,
och de besparingar i utgifter, som af omständigheterna möjliggöras, kan icke
antagas, att år 1879 postverkets ordinarie inkomstmedel skulle lemna tillgäng
till bestridande af äfven samtlige de utgifter, som blifva en följd af
fortfarande inskränkning i rättigheten till gästgifveri-, håll- och reservskjuts
anlitande för posternas fortskaffande.

Såsom en utväg att — utan sådana inskränkningar i tillfällena till
postutvexling, som skulle för den korresponderande allmänheten medföra allt
för känbara olägenheter — åstadkomma någon minskning i postverkets trafikutgifter,
hade, i underdånig skrifvelse den 25 september 1876, generalpoststyrelsen
föreslagit eu del postgångars utbytande mot landtbrefbäring,
hvarigenom möjligt blefve att indraga åtskilliga poststationer, vid hvilka uppbörden
varit särdeles obetydlig. Och efter det att Riksdagen, i skrifvelse
den 10 mars innevarande år, medgifvit den förändring af förut gällande
taxebestämmelser, som för eu sådan anordnings genomförande erfordrades,
behagade Eders Kongl. Maj:t den 1 nästlidne juni meddela det nådiga
förklarande, att, i den mån förutvarande postgångars utbytande mot landtbrefbäring
funnes lämpligt och med postverkets fördel förenligt, en dylik
förändring i sättet för postutvexlingens besörjande finge af generalpoststyrelsen
vidtagas, efter det att styrelsen i ämnet meddelat sig med Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen.

Till följd häraf hafva hittills inom tretton af rikets län öfverläggningar
med Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande egt rum rörande eu del
postgångars ersättande med landtbrefbäring och indragning, i sammanhang
dermed, af åtskilliga poststationer, företrädesvis sådana, vid hvilka uppbörden
visat sig understiga utgifterne för postutvexlingens besörjande.

Enligt de förslag, som vid dessa öfverläggningar uppgjorts, skulle, till

Generalpostslyrelsens stats för slag för år 1879.

följd af de anordningar, sura med eller utan landtbrefbärings inrättande ansetts
böra, till minskande af postverkets trafikutgifter, vidtagas,

dels utgifterne till poststationsföreståndares aflönande nedsättas med

omkring .................................................................................... kronor 4-4,400: —-

dels ock — till följd deraf, att ett mindre antal
postgångar ansetts kunna helt och hållet indragas och
att för andra poster turerne pröfvats kunna i någon mån
inskränkas — besparas kostnaden för postföring å sammanlagdt
omkring 19,200 mil, hvilken besparing, med

legans beräknande i medeltal till 1 krona 50 öre milen, utgör _ __28,600: — ,

så att den minskning i utgift, som blefve följden
af i fråga varande anordningar, skulle komma att uppgå
till sammanlagdt...................................................................... » 73,200: —

Visserligen kan antagas, att å en del linier, hvarest för. närvarande
posten befordras med gående bud, kostnaden för landtbrefbärares anställande
blefve något högre än'' den nu varande postföringslegan; hvaremot emellertid
besparing i utgift bör kunna åstadkommas a åtskilliga linier, der åkande post
skulle af landtbrefbäring ersättas.

Äfvenså kunna de besparingar i utgift till poststationsföreståndares aflönande,
hvilka beräknats blifva en följd af landtbrefbärings införande, i någon
mån minskas, icke allenast derigenom att, pa sätt här ofvan blifvit i underdånighet
anmärkt, nödigt torde befinnas i någon mån höja arvodet till
föreståndarne för en del poststationer, från Indika landtbrefbäring komme att
utgå, utan äfven derigenom att, vid genomförandet af den i fråga varande
förändringen i sättet för postutvexlingens besörjande, kan pröfvas behöflig!
att åtminstone tills vidare bibehålla en och annan af de stationer, som, vid
öfverläggningarne med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen antagits
kunna indragas; i hvithet afseende förekommer att, efter det förenämnde,
förberedande reglering egt rum, från åtskilliga orter till generalpoststvrelsen
inkommit framställningar om bibehållande af poststationer, hvilkas
indragning blifvit i fråga satt; dervid emellertid, i de flesta fall, af sökanderne
afgifvits anbud om större eller mindre bidrag, dels till betäckande
af kostnaden för poststationsföreståndares aflönande, dels till bestridande af
utgifterne för postföringens besörjande.

Om också - så väl med afseende å åberopade omständigheter som
ock med hänsyn dertill, att ännu icke ens förberedande åtgärder till landtbrefbärings
införande kunnat vidtagas inom alla de län, för hvilka en dylik
anordning bör i fråga komma — stor svårighet möter att med noggranhet
beräkna de verkningar, som i financielt afseende en del postgångars utbytande
mot landtbrefbäring må komma att medföra, synes dock icke anledning före -

Generalpoststyrdsens stats! or slag för är 1870.

komma antaga annat, än att härigenom skall kunna åstadkommas en afsevärd
minskning i postverkets utgifter i allmänhet.

Då emellertid under tiden från och med den 1 juli 1876 till och
med den SO juni 1877 utgifterna för postföring å landsväg m. in. med omkring
357,000 kronor öfverstigit senast fastställa summan af det till hithörande
utgifters bestridande anvisade anslag, kan, med fästadt afseende äfven
å de förändringar i priset på betingsskjuts inom särskilda delar af landet,
som, af olika anledningar, tid och ofta förekomma, icke med säkerhet påräknas,
att — utan vidtagande af särskilda och synnerligen verksamma åtgärder
till portouppbördens höjande eller till inskränkning i kostnaderna för postföringens
besörjande — det tillskott, som för i fråga varande utgifters bestridande
må år 1879 befinnas erforderligt, skulle komma att i någon väsentlig
mon understiga 350,000 kronor.

Hvad angår den utväg till åstadkommande af ett gynsammare förhållande
emellan postverkets inkomster och utgifter, som skulle ligga i beredandet
af ökad uppbörd, bör, för så vidt härmed afses annan tillökning
än den, som af eu växande korrespondens kan påräknas, i underdånighet anmärkas,
att -— om också, efter det nyligen afgifterna för så väl resandes
befordran med diligens som för paketer, hvilka draga zonporto, blifvit i
någon mon förhöjda, ytterligare för ett eller annat slag af försändelser befordringsafgiften
pröfvades böra i någon mon ökas; rörande hvilken fråga
generalpoststyrelsen får tillfälle i underdånighet yttra sig med anledning af
Eders lvongl. Maj:ts nådiga bref den 22 nästlidne november, — den tillökning
i uppbörd, som af eu dylik åtgärd kan åvägabringas, måste blifva af
jemförelsevis endast ringa betydelse, för så vidt icke förhöjningen komme att
omfatta äfven brefportot, hvaraf postkassan hemtar sin största och väsentligaste
inkomst.

En förhöjning åter i denna afgift anser generalpoststyrelsen icke böra
i fråga ställas, helst sedan numera portot för bref från Sverige, ej allenast
till andra europeiska länder i allmänhet, utan äfven till ett stort antal transatlantiska
orter, utgår med endast 20 öre; en afgift, hvilken — derest de
förslag till förändringar i Bernertraktaten, som blifvit från fransk sida framstälda,
skulle vid den förestående allmänna postkonferensen i Paris vinna
godkännande — komme att ytterligare till 20 centimer eller omkring 14 öre
nedsättas.

Om nämligen också obestridligt är, att, med afseende å vårt lands stora
utsträckning och den jemförelsevis glesa befolkningen i en betydlig del af
landet, förhållandena till fullo rättfärdiga uppbärandet af ett högre inrikes
porto än som i andra, tätare befolkade länder funnits behöflig^, torde dock
— i betraktande jemväl deraf, att för inrikes bref upptages en särskild brefbärareafgift,
som i andra europeiska länder afskaffats — vid bestämmandet

Generalpoststyrelsens stats för slag för år 1879.

af detta porto böra tagas någon hänsyn äfven till den afgift, som vid svenska
postanstalter uppbäres för bref till främmande länder.

Icke heller må såsom afgjordt anses, att alltid en förhöjning i afgiften
för hvar särskild försändelse skulle medföra en motsvarande tillökning i portouppbörden
i dess helhet. Att, der förhållandena i afseende å areal och folkmängd
äro närmast jemförliga med dem, som inom vårt land förekomma,
också en liknande åsigt gjort sig gällande, synes framgå deraf, att i Norge
— hvarest, med inberäknande af bidragen till enskildes ångfartyg, hvilka
anlitas för postföring, af andra medel än de, som genom postanstalterna inflyta,
år 1875 för postutvexlingens besörjande utbetalats omkring 578,000
kronor — det enkla brefportot icke utgår med mer än 10 öre. Och i Ryssland,
med en befolkning af fyra personer per qvadratkilometer — under det
att i Sverige beräknas på hvar kilometer belöpa sig omkring tio innevånare —
har, oaktadt sistnämnde år ryska postverkets utgifter med omkring 10 millioner
francs öfverskjutit inkomsterna af postutvexlingen, från och med den
1 juli samma år det inrikes brefportot blifvit från 10 kopek nedsatt till 8
kopek, som, med nu varande kurs, icke torde kunna anses motsvara mer an
18 å 20 öre.

Rörande utvägen att genom indragning af ett större eller mindre antal
af de nu varande postgångarne åstadkomma någon besparing i postverkets
trafikutgifter, har generalpoststyrelsen haft tillfälle yttra sig i underdånig
skrifvelse den 2 nästlidne maj.

Utom det att en betydligare inskränkning i tillfällena till postutvexling
måste för rörelsen i allmänhet bereda kännbara olägenheter, lemnar poststatistiken
full anledning antaga, att af en sådan åtgärd skulle föranledas en
väsentlig minskning i postverkets inkomster.

Om från postverkets bruttouppbörd afdragas de tillfälliga inkomsterna
af fastigheters och ångfartygs försäljning, äfvensom särskilda statsanslag och
ränta å innehålla obligationer, visar sig nemligen att, medan under åren
1853—1856 sammanlagda uppbörden utgjorde

omkring .............................kronor 5,324,000,

hvilken uppbörd åren 1857

—1860 uppgått till ......... 6,083,000 och således, vid jemn förelse

med närmast föregående
period af fyra
år, ökats med omkring 14,2 "/n

hade åren 1861-—-1864, —
under hvilken tid postförbindelserna
i icke obetydlig
mån utvidgats genom anordnande
af diligensbefor -

Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

dran å mer än tjugu särskilda
linier, hvarigenom
bereddes postkassan en inkomst
i passagerareafgifter,
hvilken i medeltal för hvart
och ett af de tre åren
1862 — 1864 uppgick till
177,000 kronor — portouppbörden
i sin helhet stigit

till.......................................kronor 7,879,000 och således, vid jemn förelse

med närmast föregående
period af fyra
år, ökats med omkring 29,5 °/(|

hvarefter under åren 1865

—1868 uppbörden utgjort 8,800,000 d:o d:o 11,7 °/(,

åren 1869 — 1872 ...... „ 9,797,000 (ko (ko 11,3 %

och för åren 1873—1876

uppgått till ........................ „ 15,277,000 d:o (ko 55,9

Och om äfven härvid förekommer, att under de senaste fyra åren bland
postverkets inkomster ingått jemväl afgifterna för befordran af tidningar och
bref i tjensteärenden, som förut åtnjutit portofrihet, bör, å andra sidan, icke
lemnas utan afseende, att samtidigt med de i omförmäida afseenden införda
förändringar vidtagits åtgärder, genom hvilka portouppbörden för hvar särskild
försändelse i icke obetydlig mån minskats; såsom fallet blifvit genom
inskränkningen i brefvigtsatsernas antal — en inskränkning som verkat derhän,
att exempelvis för bref af 19 orts vigt, som förut skolat betalas med 84
öre, afgiften nedgått till 24 öre; att för bref af 41 orts vigt portot blifvit faststäldt
till 36 öre i stället för förut belöpande 1 krona 32 öre — samt genom
nedsättning i rekommendations- och assuransafgifterna; hvartill kommer att,
till följd af den indragning af en del diligenslinier, som, hufvudsakligen i sammanhang
med nya jernvägars upplåtande för trafik, under en senare tid vidtagits,
inkomsten af passageraretrafiken nedgått, så att denna inkomst, hvilken,
på sätt här ofvan blifvit anmärkt, i början af förra årtiondet utgjorde i
medeltal 177,000 kronor, under de senast förflutna fyra åren icke i medeltal
för år uppgått till mer än omkring 76,000 kronor.

Hvad slutligen angår de medel till åstadkommande af en minskning
i postverkets trafikutgifter, som skulle ligga deruti, att postverket ånyo sattes
i tillfälle att för ordinarie postbefordran anlita gästgifveri-, håll- och reservskjuts,
förekommer, enligt generalpoststyrelsens uppfattning, icke anledning
att i underdånighet föreslå, att från och med år 1879 skulle i omförmäida

Generalpoststyrdsens statsförslag för år 1879.

afseende förfaras annorlunda, än som beträffande åren 1875—1878 blifvit
af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen beslutadt.

Utom det att hvarken 28 kapitlet byggningabalken eller Kongl. Maj:ts
gästgifvarordning den 12 december 1734 lemnar något stöd för yrkandet på
tillhandahållande af gästgifveriskjuts till ordinarie posters fortskaffande, torde
svårligen kunna anses lämpligt eller billigt, att hädanefter skulle ånyo under
formen af biträde vid postföringens besörjande utgå det bidrag till postförbindelsernas
underhållande, som för närvarande och under de närmast följande
åren kan finnas behöflig!.

Om nemligen särskilda förhållanden i afseende å areal och folkmängd
verka derhän, att inom vårt land de kommu nikationsinrättningar, som af
staten underhållas, icke kunnat eller för närvarande kunna undvara bidrag af statsmedel
— vare sig att, såsom i afseende å postverket för närvarande eger rum,
detta bidrag direkt och årligen utgår, eller, såsom fallet är med jernvägarne och
med telegrafinrättningen, staten till anläggningen försträckt medel, å Indika
icke räntan till fullo betäckes af levereringarne till statsverket — synes icke
förefinnas något skäl, hvarför bidraget till postinrättningen, hvars biträde
tages i anspråk af ett större antal af landets innevånare än hvad händelsen
kan vara med jern vägar och telegrafer, skulle utgå efter andra grunder än
som i allmänhet, för beredande af tillgång till öfriga statsutgifters bestridande,
tillämpas.

Slutligen lärer icke böra lemnas oanmärkt, hurusom de bidrag, Indika,
för postutvexlingens besörjande utan de skjutsskyldiges betungande, hittills af
statskontoret utbetalats, till fullo uppvägas af de levereringar till statsverket
af öfverskottspostmedel, som egt rum under de närmast förutgångna åren,
då, till följd hufvudsakligen af rättigheten att för postbefordringen anlita
gästgifveri-, håll- och reservskjuts, kostnaden för postföringen å landsväg uppgick
till belopp, som med omkring en half million kronor årligen understeg
de nu varande utgifterne å detta anslag.

I sammanhang med införandet af ett medelporto för den inrikes brefvexlingen
både, jemlikt skrifvelse den 2 december 1854, Rikets Ständer beslutat,
att blifvande öfverskott å postverkets inkomster tills vidare finge disponeras
till postanstalternas utvidgande och förbättrande; hvadan också icke af nämnda
öfverskott påräknades någon statsinkomst för andra än postverkets behof.

Då erfarenheten ådagalagt att de ökade årliga utgifter, som äro förenade
med hvarje betydligare utvidgning af postförbindelserna, i allmänhet
icke varda betäckta genom en motsvarande tillökning i inkomst under de
närmast följande åren, måste ett medgifvande, sådant som det här ofvan
omförmälda, vara af synnerlig vigt, derest, utan särskildt bidrag af andra
allmänna medel, postutvexlingen skulle kunna efter hand underhållas i den
mån sådant af eu växande rörelse påkallades.

Gener alpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

Med afseende å fördelen deraf, att statens samtliga intrader stäldes
under en gemensam finansförvaltning och. att af samtliga fonder och medel
bildades en enda gemensam kassa, från hvilken till de myndigheter, som hade
medlens användning till åliggande, fördelades hvad en hvar af dem tillkomme,
beslöt emellertid, jemlik! skrifvelse den 13 maj 1868, Riksdagen, för
dess del, att postverkets reserverade fond af räntebärande obligationer, till ett
nominelt värde af 380,9.>0 riksdaler, borde, under vissa vilkor, till riksgäldskontoret
öfverlemnas; hvarjemte af Riksdagen gjordes framställning om meddelande
af nådigt förständigande för generalpoststyrelsen att, så fort ske
kunde, till statsverket öfverlemna de besparingar och öfverskott, som å postmedlen
uppkomme, så att någon särskild fond, utöfver nödig kassabehållning,
icke komme att i postverket förefinnas eller för dess räkning förräntas.

Och efter det att, jemlikt nådigt bref den 24 juli 1868, denna framställning
blifvit af Kongl. Maj:t bifallen, hafva icke allenast blifvit till riksgäldskontoret
öfverlemnade förbemälda räntebärande obligationer, lydande å

ett belopp af........................................................................ kronor 380,950: —,

utan äfven sedermera blifvit till statskontoret levererade år 1869 „ 184,202: 95,

„ 1872 „ 414,015: 62,

„ 1873 „ 409,899: 20,

och „ 1874 „ 165,509: 34,

sa att summan af de postverkets besparingar, som
— efter det beslut fattats derom, att icke af postverkets
öfverskott borde påräknas någon statsinkomst för andra
än postverkets behof — blifvit till statens allmänna
kassor öfverlemnade, uppgår till .......................................... 1,554 577: 11.

Och om äfven denna summa, som med 122,461 kronor 58 öre öfverstiger
beloppet af hvad som hittills af statskontoret förskjutits till bestridande
af utgifterne för postföringens besörjande utan de skjutsskyldiges betungande,
icke kan lemna tdlgang till bestridande af de ytterligare utgifter,
som föi sadant ändamål kunna i fråga komma, synes den utredning rörande
postuppbördens fortgående tillvext, som här ofvan blifvit i underdånighet
meddelad, innefatta full anledning antaga, att, i en icke synnerligen aflägsen
fiamtid, med postverkets öfverskottsmedel skola kunna betäckas de ytterligare
försträckningar, som för posternas fortskaffande utan anlitande af gästgifveri-,
hall- eller reservskjuts ma under de närmast följande åren blifva erforderliga.

Om också till bestridande af den ökade postföringskostnad, som blir en
följd af fortfarande inskränkning i rättigheten att för postbefordran anlita
gästgifveri-^ håll- och reservskjuts, bör, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hvad för aren 1875—1878 blifvit vedertaget, beredas tillgång genom an -

26 Generalpoststyrelsens statsförslag för år 1879.

visande af andra allmänna medel än de. som genom postanstalterna inflyta,
följer dock icke med nödvändighet deraf, att dessa medel böra på samma
sätt som hittills postverket tillhandahållas.

Redan vid underdånig föredragning inför Eders Kongl. Maj it den 16
nästlidne mars af förslag till postverkets stater för år 1878, blef uppmärksamheten
fästad å de olägenheter, som kunde härflyta deraf, att — i stället för
att å riksstat uppföra ett förslagsanslag för gäldande af den ökade kostnad,
som blir en följd af inskränkningen i rättigheten till gästgifveriskjuts anlitande
för postbefordringen — tillgång till i fråga varande utgifters bestridande
beredes genom förskott från statskontoret.

I öfverensstämmelse med den sålunda uttalade åsigt, och då numera
icke, för uppgörande af en sannolikhetsberäkning rörande postföringskostnaden
under ett kommande år, möter synnerligen mycket större svårighet än
för beräknande i förväg af utgifterne å ett och annat bland öfriga förslagsanslag
å postverkets omkostnadsstat, samt följaktligen icke vidare förekomma
sådana omständigheter, som ursprungligen föranledt beslutet om meranämnde
utgifters bestridande genom förskott, hemställer generalpoststyrelsen
i underdånighet,

det täcktes Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen göra
nådig framställning om uppförande å riksstatens sjunde
hufvudtitel för år 1879 af ett förslagsanslag, stort 350,000
kronor, att — under vilkor af enahanda inskränkning i
rättigheten att för postbefordran använda gästgifveri-,
håll- eller reservskjuts, som, jemlikt meddelade föreskrifter,
skolat från och med ingången af år 1875 iakttagas
— användas till bestridande af de utgifter för
postföringens besörjande, till hvilka icke tillgång förefinnes
å det på postverkets omkostnadsstat uppförda anslag
till postföring å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landtbrefbäring.

Generalpoststyrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter:

WILHELM RO 08.

L. HUBNER. C. H. WESTMAN. J. ÖFVERSTRÖM.

e. f.

Stockholm den 13 December 1877. G. Fr. Sandberg.

STOCKHOLM, ISAAC MARGITS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Litt. D.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Sedan, i öfverensstämmelse med särskilda, af Eders Kongl. Maj:t gjorda
framställningar, Riksdagen, jemlikt skrifvelser den 18 maj 1874, den 19
maj 1875 och den 13 maj sistlidet år, medgifvit att de utgifter, som under
Bill. till Riksd. Prot. 1878. 1 Sami. 1 Afd. 1

1 32

Bil. N:o 5 a. till Kong}. Majds Nåd. Braf. N:o 1, om Statsverket 1878.

att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att af ifrågavarande
anslag bevilja till utgående under år 1879 ett belopp af

25.000 kronor;

b) /inläggning af väg emellan Bredåker och Nedre Edeforss i öfverLuleä
socken af Norrbottens län, till hvilken 1877 års Riksdag beviljat
ett anslag af 42,000 kronor och deraf till utgående under år 1878 anvisat
12,000 kronor; hemställande jag, lika med Styrelsen,

att härtill måtte hos Riksdagen äskas ett belopp af 20,000 kronor
för år 1879;

c) Väg anläggning frän Sorsele kyrka till Strycksele by jemte sidoväg
från Lycksele öfver Ulriksdal, CarIgärd, f‘Husbondliden och Ruskträsk.
Sedan i afräkning å det härtill vid 1877 års Riksdag beviljade anslag
af 343,780 kronor ett belopp af 24,093 kronor 86 öre anvisats att utgå
under innevarande år, tillstyrker jag, i enlighet med hvad Styrelsen
hemstält,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att i ytterligare
afräkning å förutnämnde anslagssumma anvisa till utgående under år
1879 ett belopp af 80,000 kronor;

d) Fullbordande af hamnen vill Trelleborg, hvartill af 1875 års Riksdag
anvisats ett anslag af 100,000 kronor att utgå med eu femtedel
under hvarje af åren 1876 — 1880;

lärande .alltså här böra upptagas det belopp, som enligt denna bestämmelse
skall under år 1879 utbetalas, eller 20,000 kronor;

e) Förbättrande af hamnen vid Oscarshamn, till hvilket ändamål

1877 års Riksdag beviljade ett lånebidrag af 80,000 kronor, derutaf
under innevarande år (inge lyftas hälften eller 40,000 kronor; hemställande
jag, lika med hvad Styrelsen ansett sig böra föreslå,

att hos Riksdagen måtte göras nådig framställning derom, att återstoden
af sagda lånebidrag anvisas till lyftning under år 1879 med

40.000 kronor; och

f) Sänkning af sjoarne Hjelm av en och Qvismaren. 1877 års Riksdag,
som till detta arbetes verkställande beviljat ett lånebidrag af
2,000,000 kronor, har derjemte bestämt, att härutaf skulle under år

1878 få lyftas 600,000 kronor och under år 1879 ytterligare 300,000
kronor, hvadan

sistnämnda belopp 300,000 kronor här bör upptagas såsom utgående
under 1879».

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

den beskaffenhet, att genom densamma tillfället till postutvexling i någon
väsentligare mån inskränkes.

Då för föga mer än ett hälft år sedan blifvit, genom nådig kungörelse
den 29 september 1876, faststälda vilkoren för postförsändning å enskilda
jernvägar och någon förändring i dessa bestämmelser nu icke ens lärer böra
i fråga sättas, är det endast genom en inskränkning, dels i användandet å
vissa linier af fullständigare postbefordringssätt, dels ock i antalet bantåg,
de der för postbefordran anlitas, som någon besparing i utgift för postförsändning
å de enskilda jernvägarne kunde åvägabringas.

Genom 5 § af den för generalpoststyrelsen den 5 december 1873 i
nåder utfärdade instruktion är, — i öfverensstämmelse med de föreskrifter
som i 1863 års instruktion funnits meddelade, — stadgadt,

att generalpoststyrelsen eger foga anstalt om postförsändning å de,
enskilde tillhörige jernvägar i riket,

och att på styrelsen ankommer förordna, å Indika jernvägslinier fullständiga
postkupéexpeditioner böra inrättas samt å Indika linier posten må
endast af postiljon åtföljas eller i afstängdt rum eller låda fortskaffas eller
såsom ilgods befordras; med iakttagande dervid af att “förstnämnda expeditionssätt
alltid skall ega rum, der jernväg vunnit utsträckning till sådana
orter som, med hänsigt till rörelse eller brefvexling, äro af större betydenhet44.

Med tillämpning af detta stadgande har också, för längre eller kortare
tid tillbaka, fullständig postkupéexpedition blifvit anordnad å linierne: Malmö
—Ystad, Ystad—Eslöf, Eslöf—Helsingborg, Helsingborg—Hessleholm, Lund
—Trelleborg, Engelholm—Landskrona, Hessleholm—Kristianstad — Sölvesborg,
Karlshamn—Yislanda, Karlskrona—Vexiö—Alfvesta, Kalmar—Emmaboda,
Oskarshamn—Nässjö, Halsberg—Motala—Mjölby, Örebro—Köping—Tillberga,
Stockholm—Enköping—Tillberga—Norberg—Kärrgrufvan, Upsala—Gefle och
Gefle—Falun;

hvaremot ännu icke fullständig postkupéexpedition kommit till stånd
å återstående enskilda jernvägar, bland hvilka emellertid förekomma äfven
linierne Lidköping—Skara—Stenstorp, Stenstorp—Hjo, Uddevalla—Yenersborg—Herr
ljunga, Herrljunga—Borås, Kristinehamn—Filipstad—Finnshyttan,
Karlskoga—Nora, Frövi—Ludvika, Kil—Ludvika—Falun och Pålsboda—
Finspong, de der med det öfriga jernvägsnätet sammanbinda icke få orter
med eu rörelse så betydlig, att väl en fullständigare postutvexling bort åtminstone
en del af dem beredas, derest icke, intill den senaste tiden, sådant
hindrats af den meningsskiljaktighet rörande beräkningen af afgiften för
befordran af postkupé, som förefunnits emellan generalpoststyrelsen och
direktionerne för enskilda jernvägar, samt sedermera nödvändigheten att i
all möjlig mån inskränka postverkets trafikutgifter ansetts, åtminstone hvad

4 Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

de flesta af dessa linjer angår, berättiga till ett uppskof med anordnande åt
en fullständigare postbefordran.

Generalpoststyrelsen, som vågar antaga att det icke skall befinnas,
vare sig med åberopade föreskrifterne i gällande instruktion förenligt eller i
öfrigt lämpligt och fördelaktigt, att en inskränkning vidtages i det, orter med
någon större rörelse beredda tillfälle till postutvexling genom fullständig postkupé-expedition,
anhåller derefter få öfvergå till behandling af frågan, huruvida
icke någon besparing kunde och borde postkassan beredas genom minskning
i antalet bantåg, som för postutvexlingen anlitas.

Under det att i allmänhet de enskilda jernvägsförvaltningarne funnit
det nödigt att sätta ett eller två bantåg i förbindelse med de å stambanorne
framgående nattsnälltågen, har i flere fall funnits af behof påkalladt, att till
förmån för den mera lokala trafiken anordna ytterligare ett eller flere bantåg,
hvilkas afgångs- och ankomsttider hufvudsakligen lämpats efter särskilda
förhållanden i de orter de genomgå.

Skulle nu postförsändningen å enskildes jernvägar inskränkas till ett
tåg om dagen, fram och åter, förefunnes näppeligen någon anledning till
tvekan derom, att för sådant ändamål borde företrädesvis anlitas bantåg, som
står i mer eller mindre direkt samband med stambanornes nattsnälltåg.

Men utom det att för en del orter härigenom icke kunde vinnas direkt
anslutning till så väl upp- som nedgående nattsnälltåget, skulle i ett stort
antal fall sålunda endast i mycket ofullständig mån tillgodoses postutvexlingen
mellan de hvarandra mera närbelägna orterne, hvilkas innevånare hafva
behof af att samma dag kunna besvara ankomna skrifvelse!'' och att — der en
utväg dertill kan beredas — från närliggande trakter erhålla sin post vid
sådan tid på dygnet, att samma dag medel kunna i bankerne insättas och
derifrån uttagas m. m.

Huru stort och känbart behofvet af att ega tillfälle till postutvexling
mer än en gång om dagen än må vara för orter, som äro med hvarandra
genom jernväg förenade och mellan hvilka, till följd deraf, en lifligare rörelse
uppstått, är det emellertid tydligt, att icke ensamt detta behof bör utgöra
anledning att utvidga postförsändningen utöfver hvad som med postkassans
intresse kan anses förenligt.

Derest å en linie antalet postförsändelser icke är större än att utan
svårighet postutvexlingen kunde medelst användande af ett enda bantåg besörjas,
och der icke de ökade tillfällena till postutvexling skäligen kunna
anses framkalla en tillökning i posttrafiken, tillräckligt stor att betäcka utgifterne
för den utvidgade postföringen, borde derför också icke möta någon
tvekan att i motsvarande mån inskränka det antal bantåg, som för brefbefordran
genom postverkets försorg anlitas, för såvidt allmänheten ansåges

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. tn.

kunna och böra medgifvas oinskränkt rättighet att för brefs fortskaffande
begagna sig äfven af jernvägslägenhet, som icke af postverket användes.

I öfverensstämmelse med den åsigt, som både i äldre och nyare tider
gjort sig gällande i alla länder med mera utbildadt postväsende — särskilt
Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Belgien, England, Frankrike, Nederländerne,
Italien, Schweiz och Nord-Amerikas Förenta Stater — har emellertid
äfven i Sverige, ända från de första tiderna för postverkets tillvaro,
postregalet ansetts innefatta ett ovilkorlig! förbud mot någon kommunikationsinrättnings
anlitande för befordran af bref, för hvilka icke porto till postverket
redovisas. Och genom nådiga kungörelserna den 26 oktober 1860
och den 29 september nästlidet år är stadgadt ansvar för jernvägsbetjent,
hvilken, i annan ordning än författningarne föreskrifva, till befordran emottager
bref eller paket, som veterligen innehåller förseglade bref.

Och att, om postverket, utan ökade bidrag af andra statsmedel, skall
kunna besörja postutvexlingen äfven i delar af riket, der rörelsen är mindre
liflig och följaktligen portouppbörden jemförelsevis ringa, postregalets vidmakthållande
är af oundgängligt behof påkalladt, lärer icke behöfva anmärkas.
Ensamt den omständigheten, att, exempelvis, antalet försändelser från och till
de bägge städerna Stockholm och Göteborg uppgår till mer än en sjettedel
af summan försändelser i hela riket, visar med hvad fördel en enskild anstalt
för försändning af bref mellan dessa bägge orter skulle kunna, med
anlitande af jernvägen, anordnas, och följaktligen äfven hvilken minskning
i postverkets inkomster, som kunde blifva följden af postregalets upphäfvande.

Om sålunda, genom postverkets monopol, korrespondenternes rättighet,
att för angelägna brefs fortskaffande använda jernvägslägenhet, inskränkes
och måste inskränkas till sådana tåg, som af postverket anlitas, synes af
billighet påkallas att jernvägslägenhet, som bereder korrespondensen någon
afsevärd fördel, icke af postverket lemnas obegagnad. Och att, äfven med
den utsträckning, postförsändningen å jernväg för närvarande eger, icke anses
vara beredt tillräckligt tillfälle till postutvexling, framgår, bland annat, af
hvad i underdånig skrifvelse den 20 nästlidne februari blifvit af styrelsen
för statens järnvägstrafik anfördt derom, att genom postverkets försorg icke
befordras post med ens halfva antalet af de tåg, som framföras å statsbanorne,
och att äfven å de enskilda jernvägarne framgå många tåg, hvilka icke användas
till postbefordan; omständigheter hvilka, med tillämpning af gällande
stadganden rörande postverkets monopol å b ref befordran, enligt trafikstyrelsens
åsigt, i mycket hög grad inskränka sam trafikerande jernvägars tillfällen
att utbyta tjenstemeddelanden.

Det är emellertid icke ensamt billighetsskäl som tala derför, att jernvägslägenhet,
som för postutvexlingen är af någon betydelse, också för postförsändning
anlitas.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Ett sådant tillvägagående föroskrifves lika så mycket af nödig omtanka
derom, att icke anledning måtte gifvas till öfverträdelse af hvad författningarne
stadga rörande postverkets uteslutande rätt till brefbefordran.

Den förbindelse, postverket sålunda, enligt generalpoststyrelsens uppfattning,
har att i mån af behof bereda tillfälle till postutvexling å de enskilda
jernvägarne, har emellertid, lika så litet som åberopade stadgandet
i 5 § af den för styrelsen gällande nådiga instruktion, ansetts innebära, att
å linie, der fullständig postkupéexpedition funnits böra anordnas, postkupé
skulle åtfölja hvart tåg, som för postbefordran anlitas, utan har detta expeditionssätt
inskränkts till tåg, med hvilka fortskaffas större antal försändelser,
jemte det att detsammas användande någon gång påkallats af den omständigheten,
att en större del af försändelserna bör från mellanliggande stationer
å bipostlinier till andra orter vidare befordras; hvaremot andra och billigare
postförsändningssätt begagnats för de öfriga tåg å samma jernvägar, som för
postutvexlingen behöft tagas i anspråk.

Sålunda och under det att — dels för att åstadkomma samband med
såväl upp- som nedgående nattsnälltåget, dels ock med afseende å en betydligare
posttrafik — fullständig postkupéexpedition anordnats med två tåg
å hvardera af linierim Malmö—Ystad, Ystad —Eslöf, Helsingborg—Hessleholm,
Hessleholm—Kristianstad — Sölvesborg, Karlshamn—Vislanda, Karlskrona-
Wexiö—Alfvesta, Kalmar—Emmaboda, Hallsberg-—Motala—Mjölby
och Gefle-—Falun,

har till ett tåg om dagen, fram och åter, inskränkts befordran af
fullständig postkupéexpedition å linierna Eslöf—Helsingborg, Lund—Trelleborg,
Engelholm—Landskrona, Oskarshamn—Nässjö, Örebro—Köping—Tdlberga,
Stockholm—Enköping—Tillberga—Norberg — Ivärrgrufvan och Upsala
—Gefle, samt, på sätt af närlagde tabell framgår, å linier med så väl enkel
som dubbel befordran af postkupé, post en eller flere gånger om dagen befordrats
äfven på det sätt, att antingen utvexlingen besörjts ensamt af postiljon
eller ock, utan att af posttjensteman eller postbetjent åtföljas, försändelserna
inneslutits i afstängdt fack eller nedlagts i breflåda.

Huruvida mot ett expeditionssätt af något bland sistnämnda slag må
kunna, i vidsträcktare mån än hittills, utbytas postutvexlingen genom fullständig
postkupéexpedition — likasom huruvida å linier, der ej fullständig
postkupéexpedition finnos inrättad utan postutvexlingen besörjes genom postiljon,
all posttransport må kunna verkställas ensamt i afstängdt fack eller i breflåda
— beror icke ensamt af det större eller mindre afseende som fästes
dervid, att icke försändelsernas framkomst till vederbörande adressater varder
i väsentlig mån fördröjd genom det uppehåll å mellanliggande stationer, som,
der ej postbehandling under sjelfva transporten kan ega rum, erfordras för
försändelsernas sortering, dirigering och förtecknande; ett uppehåll hvilket är

G-eneralpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

sa mycket svårare att förekomma som vid nästan samtliga jernvägsstationer
befattningarne såsom poststationsföreståndare bestridas och böra bestridas af
jernvägstjenstemän, hvilka under den vanligtvis korta tid, som tågen uppehålla
sig vid stationerna, i de flesta fall äro af jernvägstjenstgöringen hindrade
att taga någon synnerlig befattning med göromål, som särskild! afse postutvexlingen.

Vid bedömande af frågan om lämpligheten afen sådan förändring i postförsändningssätt,
som blifvit här ofvan underdånigst i fråga stäld, måste fastmer
äfven tagas i betraktande det inflytande, som densamma kunde komma
att utöfva på säkerheten för försändelsernas riktiga fortkomst.

Att i breflåda hvarken rekommenderade eller assurerade försändelser
böra befordras, är en grundsats som hittills alltid, så väl i vårt land som
annorstädes, gjort sig gällande och hvilken åtminstone icke annat än undantagsvis
lärer höra öfvergifvas.

Deremot hafva, för att åstadkomma minskning i trafikutgifterna, i
vissa fall värdeförsändelser hittills blifvit och varda äfven för närvarande
fortskaffade i afstängdt fack, afsedt att vid hvar station öppnas af poststationsforeståndaren,
hvilken ur facket uttager de till stationen adresserade
bref och paketer, och i facket inlägger försändelser, som böra med bantåget
till andra orter befordras.

Skulle emellertid värdeförsändelse, som uppgifves hafva blifvit på förenämnde
sätt expedierad, sedermera anmälas icke hafva kommit adressortens
postanstalt tillhanda, måste alltid synnerligen stora svårigheter möta att med
säkerhet utröna, dels huruvida uppgifterna, att försändelsen till befordran
aflemnats och att den vid bantågets ankomst till bestämmelseorten icke funnits
i facket innesluten, äro med verkliga förhållandet öfverensstämmande eller
icke, dels ock, i förra fallet, å hvilken mellanliggande station försändelsen
kan hafva gått förlorad.

Ännu mindre betryggande blir ett sådant postförsändningssätt, derest,
på sätt flerstädes inträffat, ofta sker ombyte af personer, som till bestridande
af befattningen såsom stationsföreståndare af de enskilda jernvägsbolagen
användas, eller om, hvarpå också ej saknats exempel, dessa personer icke
ådagalägga all den ordentlighet och pålitlighet, som för ändamålet erfordras.

Att åter, till minskande af faran för förlust, i betydligare mån inskränka
antalet af de postlägenheter, med hvilka rekommenderade och
assurerade försändelser finge befordras, skulle enligt all sannolikhet verka
derhän, att dels andra lägenheter än dem postverket erbjuder komme att
för dylika försändelser användas, dels ofta penningar komme att med post
afsändas i bref, som hvarken äro rekommenderade eller assurerade; en utväg
som, tillförene mycket vanlig, synes i en senare tid hafva blifvit mindre
anlitad, i samma mån som rekommendations- och assuransafgifterna nedsatts

8 General/poststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

och äfven andra lättnader i afseende å dylika försändelsers postbefordran
blifvit införda.

Och att äfven framgent ett sådant förhållande måtte komma att ega rum,
är i hög grad önskligt, framför allt med afseende å angelägenheten deraf,
att så mycket som möjligt må minskas anledningarne till tillgrepp af försändelser,
som till postbefordran aflemnats, men hvilka icke, såsom fallet är
med rekommenderade och assurerade försändelser samt paketer, varda å karta
eller förteckning uppförda. Men äfven ur financiel synpunkt är det af vigt,
att utvägen att assurera postförsändelser må komma att så mycket som möjligt
anlitas, helst denna gren af poströrelsen är den som lemnar det förmånligaste
resultatet för postkassan, såsom med tydlighet framgår deraf, att
medan årliga inkomsten af assuransafgifterna beräknas uppgå till omkring
300,000 kronor, har den ersättning, som för förlorade assurerade försändelser
under hvart och ett af de senare åren af postmedel utbetalats, och hvilken
ej sedermera blifvit postkassan godtgjord, i medeltal föga öfverstigit 3,000
kronor.

Mycken tvekan måste för den skull möta hvarje förslag, att i någon
större utsträckning mot postförsändning i fack utbyta det mera betryggande
postbefordringssätt, som nu å en del jervägslinier användes.

Icke heller kan lätteligen uppställas någon allmänt gällande regel
rörande de fall, då med fördel postförsändningen å jernväg kan inskränkas
till försändelsernas befordran i afstängdt fack eller i breflåda. Möjligheten
af en dylik inskränkning måste nämligen i väsentlig mån blifva beroende
af det sätt, hvarpå jernvägsturerne vid olika tider anordnas. Varda för en
eller annan linie dessa turer så inrättade, att största och vigtigaste delen
af korrespondensen kan med ett enda bantåg om dagen fortskaffas, saknas
visserligen icke anledning så ordna postförsändningen med öfriga lägenheter,
att antingen, der användandet af särskild postkupé ej kan undvikas, postutvexlingen,
på sätt äfven nu i ett stort antal fall eger rum, besörjes ensamt
af postiljon eller ock, der omständigheterna sådant medgifva, för försändelsernas
befordran användes afstängdt fack eller breflåda.

Härmed öfverensstämmande åtgärder hafva ock blifvit af generalpoststyrelsen
vidtagne i afseende å den postbefordran, som å en del jernvägar
kommer att efter sommartidtabellens tillämpning ega rum; åtgärder, hvilka
visserligen icke kunna blifva utan all olägenhet för postutvexlingen, men
som berättigas af behofvet utaf minskning i postverkets trafikutgifter, äfven
om den besparing, desamma kunna åstadkomma, icke blir af någon synnerlig
betydelse.

Der åter med flere tåg om dagen förekommer ett större antal försändelser,
eller dirigeringsarbetet är af svårare beskaffenhet, kan också icke
utan stora och känbara olägenheter undvikas användandet, mer än en gång

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

om dagen, af fullständig postkupéexpedition. Det är i öfvertygelse derom,
som generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 22 juli nästlidet år
hemstält om meddelande af det stadgande, att, då å samma jernväg befordran
af postkupé eger rum flere gånger om dagen fram och åter, ersättningen
till jernvägsbolaget skall utgå för andra turen med två tredjedelar och för
den tredje med en tredjedel af hvad som för första turen erlägges; hvilken
framställning äfven vid utfärdandet af kungörelsen den 29 september samma
år blifvit af Eders Kongl. Maj:t i nåder bifallen.

Hvad derefter posttransporten med ångfartyg vidkommer, bör anmärkas
att, till följd af de under senare åren ingångna aftal och träffade anordningar,
ersättningen för sjöpostföringen så väl emellan Sverige och Tyskland
som emellan Sverige och Danmark för närvarande utgår med väsentligen lägre
belopp än hvad tillförene varit fallet. Hvarken i kostnaden för underhållande
af hithörande ångbåtsförbindelser eller i utgifterne för sjöpostföringen
mellan Sverige och Finland synes någon nedsättning för närvarande kunna
åstadkommas.

I stället för att tillförene den direkta posttransporten mellan Göteborg
och Hull blifvit, utan kostnad för postverket, bestridd af enskildes ångfartyg,
hvilka åtnjutit förmånen af frihet från skeppsumgälder och lotsafgifter vid
de tillfällen, då kronolots ej begagnats, har — efter upphörandet af nämnde
förmån, hvars värde uppskattats till omkring 35,000 kronor årligen — i
fråga varande posttransport, på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref
den 1 maj 1874, betalats med 12,000 kronor om året. Med afseende å
den betydelse, som, enligt hvad handelsföreningen i Göteborg vitsordat, nämnda
postförbindelse har för korrespondensen på England, anser sig generalpoststyrelsen
åtminstone för närvarande icke böra ifrågasätta indragning af det
för samma posttransport å stat uppförda anslag.

Undantagas utgifterne för sjöpostföringen mellan fasta landet och Gotland,
uppgår till omkring 34,000 kronor det belopp, som år 1875 — det
sista år hvars räkenskaper hittills afslutats — blifvit för befordran med ångfartyg
af post mellan inrikes orter utbetaladt.

Häraf belöper sig för postbefordran å linien Stockholm—Haparanda
och mellan de norrländska orterne omkring 17,000 kronor.

Postförsändningen med ångfartyg till och från de norrländska orterne
möjliggör emellertid en betydlig inskränkning i landsvägsposterne under den
del af året, som ångbåtslägenhet finnes att tillgå.

&ih. till Riletd. Prot. 1878. j 1 Sami. 1 Afcl.

10 Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Sålunda ersättes under nämnda tid med kärrpost fyra gånger i veckan
diligensen å linien Gefle—Hernösand.

Under samma tid indrages helt och hållet den paketpost, som vintermånaderna
fyra gånger i veckan fram- och återgår å nämnda linie, äfvensom
befordran af vanlig post å linien Hernösand—Haparanda inskränkes
från sju till fyra gånger i veckan.

Den minskning i postföringskostnad, som uppkommer dels till följd af
senast omförmälda anordningar i orter, der i allmänhet postföringslegan uppgår
till synnerligen höga belopp, dels ock derigenom, att för de poster, som
bibehållas, ett mindre hästantal behöfver anlitas, då en betydlig del af postgodset
fortskaffas med ångbåtslägenhet, kan för år icke beräknas till mindre
än 80,000 å 90,000 kronor.

Och om äfven icke enahanda förhållande inträffar med den ångbåtspostföring,
som mellan andra orter å fastlandet och i skärgårdarne eger rum,
lider det dock intet tvifvel, att i de flesta fall, dels genom besparing i skjutslega,
dels genom ökad portoinkomst, de med ångbåtspostföringen förenade
utgifter varda postkassan mer än ersatta.

Äfven hvad postförsändningen med ångbåt angår gäller i öfrigt hvad
här ofvan, i fråga om posttransport med jernvägslägenhet, blifvit underdånigst
anfördt rörande den inskränkning i enskildes rätt till brefförsändning, som
vållas och måste vållas af postregalets tillämpande. Der emellertid antalet
försändelser med en eller annan ångbåtslägenhet, hvilken anlitas för befordran
af karterad post, skulle befinnas stå i ett tydligt missförhållande till de med
posttransporten förenade utgifter, bör och skall visserligen nämnda postförsändningssätt
mot befordran i breflåda utbytas.

Om sålunda postförsändningen med enskildes ångfartyg mellan inrikes
orter i allmänhet icke kan anses medföra något för postverkets affärsställning
oförmånligt resultat, är deremot förhållandet med den Gotländska sjöpostföringen
väsentligen annorlunda beskaffad!.

Under det att för resande och gods, som befordras med det postfartyg,
hvilket vintertiden underhåller förbindelsen mellan fasta landet och Gotland,
hvardera af de fem åren 1871 — 1875 i medeltal
influtit ....................................................... kronor 4,600: —

och under samma tid uppbörden vid de
Gotländska postanstalterna, också i medeltal,
med.............................................................„ 9,700: — 14,300: —

öfverstigit utgifterna för postanstalternes underhållande och för
besörjande af postföringen å ön,

hafva utgifterne för sjöpostföringens bestridande under
förenämnda fem år i medeltal för hvart år utgjort...... kronor 48,100: —

samt för sistlidet år uppgått till icke mindre än... „ 58,700: —.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Härtill komma, utom ränta och amortering å ångfartygens inköpssummor,
kostnaderna för fartygens vård och underhåll, som för hvartdera af
åren 1871—1875 kan i medeltal beräknas till 8,000 kronor, men nästlidet
år, då postångfartyget Sofia led en svårare skada vid Furön, uppgått till
omkring 72,200 kronor.

Ehuru sålunda omförmälda postföring beredt och årligen måste bereda
postkassan en ganska känbar förlust, lärer icke ens böra i fråga sättas någon
anordning, hvarigenom skulle inskränkas det tillfälle till så mycket som möjligt
regelbunden förbindelse med fastlandet, äfven under vintermånaderna,
hvaraf Gotland sedan år 1858 varit i åtnjutande.

Generalpoststyrelsen, som anser sannolikt, att, derest underhållandet af
ångbåtsförbindelse mellan fasta landet och Gotland, så väl sommar som
vinter, komme att af enskild person eller bolag öfvertagas, de med företaget
förenade utgifter borde kunna i icke så ringa mån minskas, har under loppet
af nästlidet år gjort upprepade försök att få denna angelägenhet så ordnad,
att posttransporten till och från Gotland upplätes på entreprenad, med
rättighet för den, som åtoge sig postföringens besörjande, att dels på vissa
vilkor få för ändamålet använda ett af postverkets vinterfartyg, dels ock af
postmedlen tillgodonjuta något årligt kostnadsbidrag, till belopp som Eders
Kongl. Maj:t kunde finna skäligt i nåder bestämma och hvilket af styrelsen
förslagsvis upptagits till 24,000 kronor.

De förhandlingar, som härom blifvit förde med personer, så väl på
Gotland som i Oskarshamn och Vestervik, hafva emellertid hittills icke ledt
till det resultat, som med desamma afsetts.

Möjligheten att i utgifterne för landsväg sposter nes fortskaffande åstadkomma
någon minskning beror naturligtvis derpå, dels huruvida billigare
vilkor för posttransportens besörjande kunna erhållas, dels ock huruvida någon
inskränkning i postföringen anses kunna åvägabringas, vare sig på det
sätt, att antalet gånger, post fram och åter fortskaffas, blefve i någon mån
minskadt, eller ock att postföringen å en del linier helt och hållet indroges.

Hvad först angår sättet och vilkoren för posternes fortskaffande, förefinnes
icke någon anledning betvifla, att med eu återgång till de bestämmelser
rörande postverkets rätt att med vissa inskränkningar, särskildt hvad
postdiligenserne vidkom, för posttransporten anlita dels posthemmans-, dels
gästgifveri-, håll- och reservskjuts, som till utgången af år 1870 vore gällande,
äfven skulle återställas förut varande förhållande mellan postverkets
inkomster och utgifter.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Anlitandet af en dylik utväg till minskande af postverkets trafikutgifter
lärer emellertid för närvarande mindre än någonsin böra i fråga sättas, helst
Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen funnit jordegarne böra befrias från äfven
den del af skjutsskyldigheten, som afser resandes fortskaffande.

Enligt hvad generalpoststyrelsen haft tillfälle inhemta, har inom den
för nämnda ärendes behandling i nåder nedsatta komité äfven förevarit fråga
om en sådan anordning, att, i sammanhang med skjutsskyldighetens skiljande
från jordbruket och gästgifveriskjutsens allmänna öfverlåtande på entreprenad,
skjutsentreprenör skulle både förpligtigas och berättigas, att mot enahanda
lega, som för gästgifveriskjuts varder gällande, besörja all postföring, som bör
från gästgifvaregården eller skjutsstationen utgå.

Då emellertid ett dylikt åläggande antagits komma att i vissa fäll försvåra
åvägabringande af skjutsentreprenad, och då tillerkännandet åt skjutsentreprenör
af ensamt rättighet, att mot gällande skjutslega besörja posttransporten,
näppeligen kunde annat än verka derhän, att postföringen af
skjutsentreprenör öfvertoges hufvudsakligen, om icke uteslutande, i sådana
orter, der, utan en dylik företrädesrättighet för skjutsentreprenören, billigare
aftal om postföringens besörjande kunde åstadkommas, har något stadgande
i omförmälde syftning icke ansetts böra i fråga ställas.

Generalpoststyrelsen, som delar den åsigt, hvilken legat till grund för
beslutet härom, anser derför ock icke återstå någon annan utväg till minskande
af postföringslegan än den, att, med noggrant aktgifvande på alla de förhållanden,
som på verkliga värdet af skjutsprestationen i olika orter kunna
utöfva något inflytande, vid hvart tillfälle söka att betinga de för postverket
förmånligaste vilkor, som kunna erhållas.

Hvad angår den utväg till åstadkommande af minskning i postföringskostnaden,
som skulle ligga i en inskränkning af antalet postturer, bör icke
lemnas oanmärkt, att i allmänhet det ännu är endast å linie!'' med större
rörelse, som post befordras mer än två eller tre gånger i veckan. Äfven
om icke hänsyn tages till de stora olägenheter, som af en inskränkning i nu
varande postturer måste härflyta för ett stort antal orter, hvilka ännu sakna
förmånen af jernvägsförbindelse, måste synnerlig tvekan möta att i underdånighet
tillstyrka vidtagandet af eu sådan åtgärd, helst icke förekommer
anledning betvifla, att i de flesta fäll en inskränkning i antalet gånger, post
fram och åter fortskaffas, skulle medföra nödvändigheten att för de återstående
postturerne använda ett ökadt hästantal; hvadan ringa besparing i utgift
kunde vara att af förändringen påräkna, under det att af det minskade tillfället
till postutvexling alltid äfven någon minskning i portouppbörd måste
föranledas.

Hvad derefter frågan om indragning af en del utaf nu varande landsvägspoeter
vidkommer, lärer, der eu sådan åtgärd pröfvades böra vidtagas,

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, in. m.

densamma svårligen, om icke i ett eller annat undantagsfall, kunna utsträckas
till andra än flere eller färre af de under senast förflutna åren, i anledning
af den ordinarie kronobrefbäringens upphörande, inrättade nya postgångar.

Genom Eders Kong! Maj:ts nådiga beslut den 6 juni 1873 bemyndigades
generalpoststyrelsen att, efter samråd med Eders Kongl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande, anordna de nya postgångar, “som till ersättande af ordinarie
kronobrefbäringen befunnos erforderliga. “

Frågan om hvilka orter borde för sådant ändamål med särskilda postgångar
förses, måste naturligtvis väsentligen blifva beroende deraf, i hvad
mån de, hvilka förut egt anlita kronobrefbäring, ansågos kunna tillförbindas
att sjelfve besörja befordran af tjensteförsändelser till och från vederbörande
postanstalt eller plats, der utvexling af lösväska komme att ega rum, äfven
i den händelse att postanstalt eller utvexlingsställe för lösväska blefve mer
eller mindre aflägset från den plats, der förut kronobrefven aflemnats och
afhemtats.

Vid de förhandlingar, som med länsstyrelserne egt rum rörande kronobrefbäringens
ersättande med nya postgångar, hade i ett stort antal fäll
yrkande framstälts derom, att -- på det icke kronobetjeningen måtte med
särskilda och känbara utgifter för posttransporten betungas — sådana anordningar
måtte vidtagas, att alltid kronobetjent bereddes tillfälle få tjensteförsändelser
befordrade med post, som framginge i närheten af hans bostad,
jemte det att, för postutvexlingens besörjande, särskild poststation inrättades.

För den åsigt, att, i motsats till hvad sålunda blifvit yrkadt, kronobetjent
borde åligga sjelf besörja tjensteförsändelsers fortskaffande till och
från en äfven mindre närbelägen postanstalt, saknade — före utfärdandet
af Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 5 december 1873 om kronobrefbäringens
upphörande m. in. — generalpoststyrelsen stödet af någon
gällande författning.

Då emellertid, jeinlikt nyssberörda nådiga kungörelse, den skyldighet
till fortskaffande af allmänna kungörelser, bref och kallelser i tjensteärenden,
som dittills under benämning af kronobrefbäring ålegat krono-, skatte- och
allmänna frälsehemman, borde med utgången af år 1873 upphöra,

och då, till följd häraf, de af förändringen påkallade nya postgångar
borde under loppet af samma år anordnas inom alla de län, från hvilka
fullständiga förslag i ämnet inom behörig tid till generalpoststyrelsen
inkommit,

har följden af omförmälda förhållande icke kunnat blifva annan än
den, att inom de tolf af rikets län, hvilkas kronobrefbäringsposter blifvit
under loppet af meranämnda år 1873 reglerade, någon gång särskilda anstalter
blifvit träffade till tjenstebrefs fortskaffande genom postverket, äfven i

14 Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

de fall att afståndet från förut tillgänglig postlägenhet icke öfverstigit 2, 3
eller 4 tiondedels mil.

Efter det att åter genom högstberörda nådiga kungörelsen den 5
december 1873 blifvit, bland annat, stadgadt, att enhvar statens eller kommunens
tjensteman, som enligt gällande föreskrifter dittills egt att för tjensteförsändelser
begagna sig af den ordinarie kronobrefbäringen eller medelst
densamma dittills fått bild eller befallningar i tjensten sig tillsände, har att
sjelf draga försorg derom, att de försändelser af i fråga varande beskaffenhet,
som från honom aflåtas eller till honom ankomma, varda, i eller utan lösväska,
i förra fallet affemnade och i senare fallet afhemtade å närmaste
postanstalt inom tjenstgöringsdistriktet eller, om postanstalt derstädes icke
finnes< å närmaste sådan anstalt utom distriktet,

har dels i allmänhet icke till kronobrefbäringens ersättande blifvit
anordnad ny postgång, der ej afståndet från förutvarande postväg öfverstigit
5, 6 eller 7 tiondedels mil,

dels ock, der sådant lämpligen kunnat ske, blifvit, med tillämpning af
omförmälda grundsats, indragna åtskilliga postgångar, som före 1873 års
utgång inrättats.

Och i öfverensstämmelse härmed anser generalpoststyrelsen äfven
hädanefter böra, i den mån omständigheterna det medgifva, förfaras i afseende
å det återstående jemförelsevis obetydliga antalet postgångar af i fråga
varande slag.

Någon till synnerligt belopp uppgående besparing i trafik utgifter kan
emellertid icke derigenom åstadkommas.

Eu indragning åter i större utsträckning af de till kronobrefbäringens
ersättande inrättade postgångar förutsätter, att de, hvilka förut egt att för
tjensteförsändelsers fortskaffande anlita kronobrefbäring, skulle förpligtas att
sjelfve ombesörja försändelsernas befordran äfven på längre afstånd, exempelvis
1 å 1,5 mil eller derutöfver.

Om emellertid äfven nu, genom den vidtagna förändringen i sättet
för en del kronobrefs fortskaffande, ett stort antal tjensteman och beställningspersoner
tillskyndats olägenheter, som ansetts förtjenta af afseende,
kunde dessa olägenheter icke annat än i högst väsentlig mån ökas, derest,
genom indragning af ett större antal postgångar, dessa tjensteman och beställningspersoner
försattes i nödvändigheten att sjelfve besörja befordran
på längre sträckor af tjenstebref m. m., som böra af dem affärdas eller till
dem ankomma.

Generalpoststyrelsen anser sig derför ock sakna anledning att hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa om nådigt meddelande, i
omförmälda afseende, af en sådan förklaring, som skulle möjliggöra någon
större och allmännare indragning af de till kronobrefbäringens ersättande
inrättade nya postgångar.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Deremot torde någon minskning i utgifterne för denna postföring
kunna åstadkommas derigenom, att — på sätt under en senare tid i allt
större utsträckning egt rum — posttransporten besörjes af gående bud i
stället för att för densamma använda häst och åkdon. På kortare linier och
der icke befordran af något större antal paketer i fråga kommer, kan utan
olägenhet för postutvexlingen ett dylikt postföringssätt begagnas, om också
icke derigenom försändelserna beredas all den säkerhet, som vid befordran
med åkande post'' bör kunna påräknas.

Utan att minska antalet lägenheter, som för postutvexlingen finnas att
tillgå, kunde utan tvifvel en ganska betydande besparing i utgifterne för
postbefordran å landsväg beredas genom utbyte mot vanlig post af större
eller mindre del utaf de poster, med hvilka är förenad befordran af resande.

Dels för beredande af utväg att, i den mån lämpligen kunde ske,
skilja postföringen från jordbruket, dels ock för att befrämja ordnandet å
postvägarne af gemensam befordran för post och resande, hade af Rikets åren
1859 och 1860 församlade Ständer blifvit postverket beviljadt ett årligt
reservationsanslag af 70,000 riksdaler riksmynt, afsedt att utgöra ersättning
för den tillökning i postföringskostnad, som kunde blifva följden af de åtgärder,
hvilka i omförmälda afseenden komme att vidtagas; hvarefter äfven
under följande statsregleringsperioder, till och med år 1868, postverket varit
i åtnjutande af ett till förenämnda belopp uppgående, årligt kostnad sbidrag,
enligt Rikets Ständers skrifvelse den 19 november 1863 afsedt att användas
för postdiligensernas fortskaffande på sådant sätt, att de skjutsskyldige
ej dermed betungades.

Från och med år 1861 har också befordran af resande jemte post
egt rum å ett icke ringa antal linier inom riket.

Dermed har icke allenast samfärdseln blifvit främjad i en mån, som
förtjenar afseende, utan äfven ökadt skydd beredts de försändelser, som med
posterna fortskaffats.

Deremot hafva icke postverkets inkomster af personbefordringen uppgått
till belopp, som kan anses motsvara den tillökning i utgift, hvilken blifvit
en följd deraf, att å eu del linier postföringen blifvit besörjd med diligens.

Under det att år 1875 i lega för postdiligensernas fortskaffande utbetalats
................................................ kronor 289,000: —,

och kostnaden för poståkdons
anskaffande och underhåll uppgått

ti” omkring .................................... 50,000= - kronor 339,000: -,

har för befordran med postdiligens af resande

och deras effekter influtit endast omkring ..................... „ 59,000: -—.

För utrönande af det financiela resultatet af i fråga

16 Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, nt. m.

varande postföringssätt erfordrades, att skilnaden emellan

förenämnde summor .............................................................. kronor 280,000:

minskades med det belopp, hvartill, utan användande af
diligens, kostnaden för postföringens besörjande å samma
linier skulle hafva uppgått.

För att med någon grad af tillförlitlighet en dylik
beräkning skulle kunna uppgöras, erfordrades emellertid

dels sådana uppgifter å postgodsets tyngd vid hvart
särskildt tillfälle, som gjorde det möjligt bestämma antalet
hästar, som för hvar lägenhet behöft användas, derest försändelserna
skolat med vanlig post fortskaffa^,

dels ock att tillräcklig ledning förefunnes för bedömande
af frågan, i hvad mån billigare lega kunnat för
olika skjutshåll betingas, derest postföringen för sig gått
utan användande af diligens.

Om emellertid — för åstadkommande af en sannolikhetsberäkning
— antoges,

dels att å två tredjedelar af de omkring 66,000 mil,
hvarå postdiligensbefordran egt rum, posterne kunnat med
en häst fortskaffa, under det att å återstående eu tredjedel
af samma miltal två hästar behöft användas, samt följaktligen
antalet så kallade legomil uppgått till 88,000,

dels ock att för vanlig postföring å i fråga varande
linier legan icke skulle hafva uppgått till mer än hvad den i
medeltal utgjort för annan postföring, med hvilken icke varit
förenad befordran af resande, eller 1 krona 60 öre milen,
skulle kostnaden för befordran af vanlig post å de
linier, för hvilka år 1875 användts diligenspostföring, hafva

belöpt sig till ............................................................................. » 140,800: ,

samt följaktligen utgifterne för beredande af tillfälle
till personbefordran å en del af postlinierne kunna beräknas

till omkring ................................................................................. » 139,200: .

Härvid bör dock anmärkas, dels, å ena sidan, att i beräkningen icke
ingått någon amortering af det kapital, som före år 1875 blifvit i poståkdonens
anskaffande nedlagdt, dels, å andra sidan, att bland de sa kallade
vanliga poster, för hvilka medellegan utgjort 1 krona 60 öre milen, förekommer
äfven ett icke obetydligt antal gångposter, de der i allmänhet be tinga

en billigare lega, än som för andra poster utgöres.

Ett i viss mån förmånligare resultat af personbefordringen med posterne
bör visserligen kunna påräknas till följd af den förhöjning i passagerare -

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

afgift, som blifvit stadgad genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 7
juli nästlidet år.

Äfvenså bör icke lemnas oanmärkt, att till följd af jernvägsanläggningar
blifvit i en senare tid icke så obetydligt minskadt antalet diligenslinier,
i det att efter 1874 års utgång indragits diligensbefordringen å linierne
Borås—Ulricehamn, Gnesta—Nyköping, Kristinehamn—Filipstad, Krylbo—
Falun, Sparreholm—Eskilstuna, Södertelje—Strengnäs, Vesterås—Sala och
Vesterås Köping; likasom af enahanda anledning bör inom kort upphöra
diligensfarten å linien Vimmerby—Hultsfred.

Äfvenså har, med stöd af 3 § 11 momentet af den för generalpoststyrelsen
gällande nådiga instruktion, styrelsen fogat anstalt derom, att i
anseende till obetydlig trafik diligensposten å linien Kalmar—Oskarshamn
varder med vanlig bref- och paketpost ersatt; hvarförutan genom nådigt
bief den lo oktober nästlidet ar Eders Kongl. Maj:t behagat medgifva, att,
sedan tillfälle blifvit beredt till postbefordran å jernväg mellan Vernamo och
Halmstad, diligensförbindelsen å öfriga delen af linien Jönköping—Halmstad
må mot vanlig post tre gånger i veckan utbytas.

Af återstående diligenslinier äro åtta, å hvilka icke år 1875 det för
personbefordran influtna afgiftsbeloppet uppgått till hälften af hvad som
skolat postkassan tillgodokomma, derest samtliga för resandes befordran afsedda
platser varit upptagne. Dessa linier äro:

Vestervik Yimmerby (Mariannelund) med en uppbörd motsvarande 16 procent

af hvad för samtliga platser skolat belöpa,

Linköping—Yimmerby ............ 25

Karlstad—ximål—Yenersborg 29 ,, „ „ n

Karlskrona—Sölvesborg..... 30

Norrköping—Yestervik............... 33 „ „ „ „ ‘ „

Yislanda—Halmstad .................. 35

Moheda—Vernamo .....................39 „ ^ ^ ^

och Östersund—Torpsharnmar... 48 „ „ „ ,,

Bland dessa äro flere, såsom Vestervik — Vimmerby, Linköping_Yim merby,

Karlstad — Åmål— Venersborg, Norrköping.—Vestervik, Yislanda—
Halmstad och Östersund—Torpshammar, hvilka i en nära framtid komma att
i mer eller mindre fullständig mån af jern vägsförbindelser i orterne ersättas.

Derest emellertid, för åstadkommande af minskning i postverkets trafikutgifter,
dessa eller andra diligensposter pröfvas böra mot vanliga bref- och
paketposter utbytas, torde det i nåder tillåtas generalpoststyrelsen att —-efter det länsstyrelserne blifvit hörde och i öfrigt åstadkommits all den utredning
som vederbör — derom hos Eders Kongl. Maj:t göra särskild underdånig
framställning.

Bih. till Riks. Prof. 1878. 1 Samt. 1 Åfd.

18 Gener alpoststyr elsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Slutligen har, i sammanhang med fastställandet af förhöjdt traktamente
för resepostexpeditörer och postiljoner, Eders Kongl. Maj:t den 23 nästlidne
mars i nåder behagat förständiga generalpoststyrelsen att afgifva underdånigt
yttrande rörande frågan, om och i hvad mån en motvigt till den af
omförmälda traktamentsförhöjning härflytande tillökning i postverkets utgifter
må kunna åstadkommas genom en minskning i antalet resepostexpeditörer
och postiljoner?

En minskning i antalet resepostexpeditörer, som för postbehandlingen
å jernväg användas, skulle kunna antagas vinnas dels genom en inskränkning
i antalet lägenheter, som för fullständig postkupéexpedition å jernbana
anlitas, dels ock''på det sätt, att en ökad tjenstgöring expeditörerne ålades.

Rörande den först omförmälda utvägen till åstadkommande af en
minskning i postverkets utgifter, har generalpoststyrelsen haft tillfälle här
ofvan i underdånighet uttala sig vid behandlingen af frågan om inskränka
ning i postbefordringen å jernväg.

Sjelfva beskaffenheten af tjenstgöringen i postkupé, under hvars utöfning
expeditören måste förblifva i stående ställning, gör det omöjligt att,
utan synnerligt men för expeditörernes helsa, utsträcka arbetet till ett allt
för stort antal timmar af dygnet. Under det att å de kortare bibanorna
tjenstgöringen är mindre ansträngande, och till följd deråt också expeditörerne
kunna dagligen — någon gång jemväl för två turer om dagen fram
och åter — användas, är förhållandet väsentligen annorlunda beskaffadt å
de längre linierna, såsom:

Katrineholm—Nässjö, med en tjenstgöringstid för ett vaktlag från kl.

10.44 e. m. till kl. 5,25 f. in. samt för ett annat vaktlag från kl. 11,25 f. m.
till kl. 6,55 e. m.;

Nässjö—Malmö, med tjenstgöringstid dels från kl. 5,44 f. m. till kl.
1,10 e. m., dels från kl. 10,14 f. m. till kl. 8,40 e. m.;

Hallsberg—Göteborg, med tjenstgöringstid dels från kl. 12,36 till kl.

8.44 f. m., dels från kl. 1,19 till kl. 9,14 e. m.;

och så vidare, oberäknad för hvar af dessa linier den tjenstgöringstid
af en timma före bantågets afgång och en timma efter dess ankomst, som
anses erforderlig i ena fallet för försändelsernas emottagande och ordnande
och i andra fallet för expeditionens afslutande m. m.

Å dessa och dylika linier har det visat sig vara oundgängligt lemna
tjenstemännen hvar tredje dag ledig, för att bereda dera den hvila, som vederbör.

En utsträckning i resepostexpeditörernas tjenstgöringstid, beroende
derpå, att antingen de distrikt, inom hvilka de användas, skulle utvidgas,
eller ock expeditörerna äfven å längre linier åläggas att hvarje dag tjenstgöra,
anser, med ledning af den erfarenhet, hvilken så väl inom vart land
som annorstädes inhemtats, generalpoststyrelsen icke böra i fråga sättas.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Hvad sist en minskning i postiljonsmtalet vidkommer, gäller hvad i
fråga om resepostexpeditörer blifvit underdånigst anfördt hufvudsakligen äfven
om de postiljoner, som användas å jernväg; hvaremellertid bör anmärkas att,
derest, på sätt bär ofvan blifvit i fråga stäldt, till tjenstgöring i postkupé
kunde, i större utsträckning än hvad hittills skett, postiljon användas i stället
för resepostexpeditör, naturligtvis antalet postiljoner måste i någon mån ytterligare
ökas.

Enahanda omständigheter, som i fråga om jernvägspostföringen blifvit
underdånigst åberopade, lägga icke hinder i vägen för en minskning i
antalet postiljoner, som till landsvägsposternas beledsagande användas.

En indragning af flere eller färre utaf de nuvarande postiljonsbeskickningarne
verkar nemligen icke någon inskränkning i tillfället till postutvexling
å de linier, i afseende å hvilka en dylik förändring i postförsändningssättet
kunde komma att ega rum.

Visserligen har icke sällan erfarenheten ådagalagt, att å linier, särdeles
af större utsträckning, för hvilka icke postiljonsbeskickning användes, postbefordringen
blir mindre regelbundet besörjd, så att postens ankomst till bestämmelseorten
inträffar senare än som vederbör; likasom också icke klagomål
saknats deröfver, att, der ej posten åtföljes af postiljon, oordningar vid
utvexlingen af lösväskor förekommit, synnerligen i de fall, då ofta ombyte
af körsven egt rum.

Huru känbara dessa olägenheter än kunna vara, anser dock icke
generalpoststyrelsen, att desamma borde utgöra något hinder för en inskränkning
i postiljonsbeskickningarne, genom hvilken kunde i väsentlig mån minskas
postverkets trafikutgifter. Generalpoststyrelsen skulle följaktligen också
icke tvekat att, med stöd af 8 § 3 momentet af den för styrelsen gällande
nådiga instruktion, vidtaga en dylik åtgärd, derest icke härvid förekommit
äfven en annan omständighet, hvilken verkar derhän, att en anordning af
i fråga varande slag svårligen kan antagas vara med postverkets verkliga
fördel öfverensstämmande.

Denna omständighet är den ökade fara för tillgrepp af de posten åtföljande
försändelser, som måste härflyta deraf, att ett större antal poster lemnas
utan bevakning af postiljon.

I allmänhet gäller inom andra länder som regel, att hvar post skall af
postiljon eller konduktör åtföljas.

Särskilda och lyckliga omständigheter hafva verkat derhän, att utan
synnerliga förluster kunnat inom Sverige å ett stort antal linier försändas
post, utan att densamma varit af postiljon åtföljd.

Företrädesvis har sådan anordning ansetts kunnat träffas för kortare linier
och der icke postföring skolat verkställas under någon del af natten.

20 Qener alpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

I flera af dessa fall har derjemte postföraren blifvit med något försvarsvapen
försedd, hvarjemte i entreprenadkontrakten intagits föreskrift derom,
att postföringen skall af pålitlig karl besörjas.

Öfvervakandet deraf, att denna föreskrift alltid i akt tages, kan emellertid
icke annat än möta svårighet, särdeles hvad angår linie, derå flera ombyten
af häst och skjutsare ega rum.

Också hafva icke saknats fall, då enligt de upplysningar, som kunnat
vinnas, å linie, der ej postiljonsbeskickning egt rum, till postföringens besörjande
blifvit använde dels minderåriga barn, dels äfven qvinnor; hvarigenom
icke posten beredts det skydd och försvar, som påräknats.

Med särskilt afseende å det stora värdet af de försändelser, förhvilka
postverket iklädes ansvarighet — ett värde som år 1875 uppgick till mer
än 560 millioner kronor — måste derför det anses synnerligen önskligt, att
postiljonsbeskickningarna kunde, i stället för att inskränkas, varda i väsentlig
mån utvidgade.

Nödvändigheten att, så mycket som möjligen kunnat ske, minska utgifterna
för postkassan har emellertid verkat derhän, att i en senare tid
postiljonsbeskickningarne icke kunnat utsträckas i samma mån, som postförbindelserna
utvidgats och värdet ökats af de försändelser, för hvilkas riktiga
fortkomst postverket eget- ansvara.

Under det att nämligen antalet af de postiljoner, som användas till

posternas beledsagande, utgjorde år 1866 ................................................. 224

och år 1875 .................................................................................................... 289,

samt följaktligen ökats med omkring................................................ 29 procent,

har under samma tid de postförda milens antal, uppgående

år 1866 till ...................................................................... 764,100

och år 1875 till................................................................. 1,268,600,

ökats med omkring............................................................................... 66 procent,

och värdet af assurerade försändelser, utgörande år 1866
kronor 302,445,000 och år 1875 kronor5 63,023,000, vunnit en
tillväxt af icke mindre än .................................................................. 86 procent

Af hvad här ofvan blifvit i underdånighet anfördt torde anses framgå,
att icke utan äfventyr för betydlig minskning i postuppbörd, stor olägenhet
för korrespondensen och rörelsen i allmänhet samt, i vissa fall, ökad fara
för förlust till följd af postrån, kunna vidtagas sådana inskränkningar i tillfället
till postutvexling eller i användandet afrés epostexpeditörer och postiljoner,
att derigenom skulle med ens åstadkommas jemnvigt mellan postverkets inkomster
och utgifter, så att postverket, som hittills aldrig burit samtliga de

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, in. m.

med postutvexlingen förenade utgifter, — då, under den tid verket icke uppbar
något särskilt bidrag af statsmedel, en mycket väsentlig del af kostnaden
för postföringens besörjande drabbat dels posthemmanens innehafvare,
dels ock den gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldiga jorden -— skulle
sättas i tillfälle att ensamt med trafikinkomsterna bestrida samtliga utgifterna
för postföringens besörjande.

Svårigheterna, att under nu varande förhållanden vinna ett sådant
resultat, äro i Sverige desamma, som inom andra länder, hvilka funnit omsorgen
om samfärdselns och rörelsens befrämjande påkalla anordnandet af
regelbunden postbefordran äfven i sådana landsdelar, der en till antalet ringa
befolkning är spridd på allt för stora sträckor, för att den intägt, som af
postutvexlingen kan hemtas, skulle betäcka de med posternas fortskaffande
förenade utgifter. Sådant är förhållandet, bland jannat, med Norge, hvarest
med inberäknande af bidragen till enskildes ångfartyg, hvilka anlitas för
postföring — af andra allmänna medel än de, som genom postanstalterna
inflyta, år 1875 för postutvexlingens besörjande utbetalats omkring 578,000
kronor; i Ryssland, hvarest samma år postverkets utgifter öfverstigif inkomsterna
med 2,543,000 rubel silfver, och i Nordamerikas Förenta Stater der,
också år 1875, bristen uppgått till icke mindre än 7,200,000 dollars.

Icke heller har, då beslut fattades vare sig om lindring i den jordegare
förut åliggande skyldighet, att biträda med posternas fortskaffande, eller om
det fullständigare upphäfvandet af denna tunga, förutsatt blifvit, att en sådan
förändring skulle kunna genomföras utan bidrag af andra statsmedel; såsom
med tydlighet framgår

dels af Riksdagens, i skrifvelse den 13 maj 1868, gjorda anhållan, att,
derest brist på medel skulle utgöra ett hinder för hela postskjutsens ställande
på beting, framställning i ämnet måtte göras till Riksdagen;

dels deraf, att då genom nådigt bref den 19 augusti 1870 rättigheten
att för posttransport anlita gästgifveri-, håll- eller reservskjuts inskränktes
till de fall, att icke aftal kunnat träffas om postföringens öfvertagande på
beting mot godtgörelse, uppgående till vissa, för särskilda fall bestämda
maximibelopp, meddelades det nådiga förklarande, att de i berörda hänseenden
förut gällande bestämmelser komme att t åter^tillämpas, i händelse de anslag,
som för bestridande af de med förändringen förenade, förhöjda kostnader
möjligen kunde finnas erforderliga, icke blefve af Riksdagen beviljade;

dels ock slutligen deraf, att — då fråga uppstått om en fullständigare
befrielse från åliggandet för de gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldige
att biträda med posternes fortskaffande, samt i underdånig skrifvelse den 31
december 1873 generalpoststyrelsen anfört, hurusom otvifvelaktigt vore att
den tillökning i utgift, som från en sådan förändring i postföringssättet vore
oskiljaktig, blefve större än att med ett eljest möjligen uppkommande öfver -

22 Generalpoststyrelsen, i fråga om. postverkets trafikutgifter, m. in.

skott af postintraderna kunna betackas; hvarför ock styrelsen i underdånighet
hemstält om uppförande å sjunde hufvud titeln af ett särskildt förslagsanslag
till i fråga varande utgifters bestridande — Eders Kongl. Maj:t väl, vid det
förhållande att tillförlitlig grund saknades för beräknande af det belopp, som
härtill kornme att erfordras, och att icke utredt vore, i hvad mån postverkets
vanliga inkomster kunde äfven till i fråga varande utgifter lemna nödig tillgång,
icke funnit lämpligt äska uppförande å sjunde hufvudtiteln af ett särskildt
anslag för berörde ändamål, men deremot i nådig proposition den 17
april 1874 föreslagit Riksdagen medgifva, att de ökade utgifter, som af en
sådan förändring kunde under år 1875 föranledas och hvartill det för postbefordran
å landsväg och inom postanstalternas områden å postverkets omkostnadsstat
uppförda anslag icke lemnade tillgång, finge af statskontoret
med under hand egande medel bestridas, mot ersättning af postverkets blifvande
öfverskottsmedel så långt dessa dertill försloge; en framställning, hvilken
äfven, på sätt här ofvan finnes underdånigst anfördt, blifvit af Riksdagen
bifallen; hvarefter, vid fastställandet af postverkets stater för åren 1876 och
1877, denna angelägenhet blifvit på enahanda sätt ordnad.

Under det att af hvarje utvidgning af postförbindelserna, likasom af
hvarje annan lättnad för poströrelsen, bör med skäl kunna påräknas att, om
icke genast, så åtminstone i en icke synnerligen aflägsen framtid, de sålunda
till postutvexlingens befrämjande vidtagne åtgärder skola framkalla en tillökning
i antalet försändelser, tillräckligt stor att bereda tillgång till bestridande
af de ökade utgifter, som i de flesta fall äro med en dylik anordning
förenade,

är det naturligt att den här ofvan omförmälda förändring i sättet för
posternes fortskaffande — posthemmanskjutsens upphörande, mot åliggande
för posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de förut varit i egenskap
af posthemman befriade, samt de gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldiges
frikallande från åliggandet att annat än i några få undantagsfall
bestrida postföring, — icke varit af beskaffenhet att kunna verka någon tillväxt
i postförsändelsernas antal, med deraf beroende ökad portointägt för
postkassan.

Om derför ock med rättvisa och billighet funnits öfverensstämmande,
att posthemmanen, likasom de gästgifveri-, håll- och reservskjutsskyldige,
befriats från eu tunga, som blef mera tryckande i samma mån som rörelsen
tillväxte och det verkliga värdet af skjutsprestationen, särdeles inom vissa
delar af riket, vida öfversteg den ersättning, som för postföring^ besörjande
författningsenligt skolat utgöras, på samma gång som gästgifveri skjutsens
anlitande äfven för postföringen å vissa orter i betydlig mån försvårade
åvägabringandet af entreprenad aftal rörande gästgifveriskjutsens bestridande,

har icke med skäl kunnat förväntas, att postverkets vanliga inkomst -

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, ni. m. 28

medel skulle lemna tillgång till bestridande af äfven de ökade utgifter, som
måste blifva en följd af den förenämnda förändringen i vilkoren för posternes
fortskaffande; helst den tillökning i inkomst, som beredts postkassan genom
fribrefsrättens upphörande och de förändrade bestämmelserna rörande tidningars
postbefordran, tagits i anspråk för bestridande af utgifterne för anordnande
af de nya kronobrefbäringsposterne med de till dem hörande stationer;
utgifter, hvilka icke kunnat annat än blifva betydligt högre än hvartill desamma
ursprungligen beräknats, sedan icke, såsom generalpoststyrelsen vågat -i skrifvelse den 24 oktober 1872 underdånigst föreslå, ansetts böra, såsom
vilkor för kronobrefbäringens upphörande, fastställas något visst belopp, hvarutöfver
icke legan för de till kronobrefbäringens ersättande afsedda nya postgångarne
finge uppgå.

Icke heller lärer kunna anses vare sig lämpligt eller billigt att, — för
beredande af ersättning för de utgifter, som statsverket måste komma att
vidkännas till följd af förenämnda, posthemmanens innehafvare samt gästgifveri-,
håll- och reservskjutsskyldige beviljade lättnader — skulle i tillfället
till postutvexling vidtagas sådana inskränkningar, som måste blifva för rörelsen
i hög grad menliga.

En med denna generalpoststyrelsens uppfattning öfverensstämmande åsigt
synes äfven hafva gjort sig gällande så väl i riksdagens åberopade skrifvelse
den 13 maj 1868 som i högstberörda, nådiga brefvet den 19 augusti 1870,
i fråga om postskjutsens skiljande från jordbruket, och i de propositioner
rörande stater för postverket, hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
aflåtne den 17 april 1874, den 15 januari 1875, den 14 januari 1876
och den 9 nästlidne mars.

Om också, enligt härofvan underdånigst meddelade utredning, icke lärer
komma att till något synnerligen stort belopp uppgå den besparing i postverkets
utgifter, som kan åvägabringas genom sådana indragningar af omförmälda
slag, som skäligen böra i fråga komma,

och om — efter det att, genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den
7 juli och den 29 september nästlidet år, blifvit förhöjde afgifterne icke
allenast för resandes, utan äfven för paketgods’ befordran med posterna —
något försök att genom höjda afgifter för försändelser af öfriga slag bereda
postverket ökade inkomster icke, åtminstone för närvarande, bör i fråga sättas,
saknas icke derför skäl för det antagande, att i eu icke synnerligen
aflägsen framtid postverkets inkomster skola lemna tillgång till bestridande
af, om icke alla, åtminstone en väsentlig del af de utgifter, hvilka blifvit eu
följd af postskjutsens skiljande från jordbruket.

Till vinnande af ett sådant ändamål skola icke ensamt bidraga de besparingar
i utgift, som befinnas kunna vidtagas, utan att derigenom postutvexlingen
inskränkes i en mån, som kan blifva menlig för rörelsen eller som

24 O ener alp ost styr elsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

ökar faran för tillgrepp af försändelser, som till postbefordran aflemnats; bland
hvilka besparingar höra särskildt omförmälas de som kunna beredas derigenom
att, i sammanhang med anordnande af landtbrefbäring, indrages en
del af de poststationer, som hittills för ersättande af den ordinarie kronobrefbäringen
ansetts erforderliga.

Hufvudsakligen och i högre mån än som genom indragning af någon
del utaf de nu varande postlägenheterna kan åstadkommas, bör ett gynsammare
förhållande mellan postverkets inkomster och samtlige de med
postutvexlingen förenade utgifter kunna bringas till stånd genom en tillökning
i posttrafiken, motsvarande den som hittills, efter det postförbindelserna
vunnit eu större utvidgning, år efter år uppkommit; eu tillökning som säkerligen
icke heller i framtiden skall uteblifva, derest icke tillfället till postutvexling
varder i någon väsentligare mån inskränkt.

Ty om också någon förhöjning i trafikkostnad måste blifva oskiljaktig
från hvarje betydligare tillväxt i försändelsernas antal, lider det intet tvifvel
att — sedan under de sistförflutna åren postförbindelserna nått en utveckling,
som gör det sannolikt att i den närmaste framtiden endast undantagsvis,
hufvudsakligen i samband med nya jernvägsanläggningar, någon betydligare
utvidgning af postgångarne skall i fråga komma — hvarje tillökning
i posttrafik skall bereda eu inkomst, som väsentligen öfverstiger de med försändelsernas
postbehandling och befordran förenade utgifter.

Naturligtvis möta mycket stora svårigheter att uppgöra en sannolikhetsberäkning
rörande det förhållande, som kan komma att ega rum mellan postverkets
inkomster och utgifter under loppet af flere följande år.

Någon ledning kan dock härvid hemtas af erfarenheten från föregående
år.

I en senare tid har under de perioder af två och ett hälft år, som
vid statsregleringarnes uppgörande lagts till grund för beräknandet af postverkets
inkomster, tillökningen i dessa inkomster i allmänhet utgjort omkring
25 procent.

Yore att i den närmaste framtiden påräkna en lika betydlig tillväxt i
postuppbörd, borde postverkets inkomster, som vid statsregleringen för nästlidet
år förslagsvis beräknats till 3,850,000 kronor, men enligt nu mera

tillgängliga räkenskaper uppgått till omkring ........... kronor 4,360,000: —

för tiden från och med den 1 juli 1878 till och

med den 30 juni 1879 belöpa sig till ........................ „ 5,450,000: —

och för år 1881 uppgå till ............................... „ 6,812,500: —

samt följakligen under tiden från och med den 1 januari 1877 till och
med den 31 december 1881 hafva vunnit eu tillökning af kronor 2,452,500.
Antages emellertid, att under de i fråga varande fem åren tillökningen

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

i inkomst icke blefve mer än hälften så stor som under den föregående tiden,

samt följaktligen komme att uppgå till ........................ kronor 1,226,250: —,

samt att nödigt befunnes till bestridande af de
ökade utgifter, som af en växande trafik påkallas,
använda hälften af förenämnde belopp, som, till vinnande
af jemn slutsumma, upptages till ..................... „ 626,250: —,

borde likväl — derest icke oförutsedda omständigheter,
verkande till ytterligare förhöjning i utgifter
under tiden, mellankomma — vid 1881, års utgång

vara att påräkna en ökad årlig tillgång af................. „ 600,000: —,

ungefärligen motsvarande det belopp, som under hvart och ett af de senaste
åren erfordrats för bestridande af de utgifter, hvilka blifvit en följd af postföringsskyldighetens
skiljande från jordbruket.

Generalpoststyrelsen framhärdar, med djupaste vördnad, trohet och nit,

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kong!. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter:

WILHELM ROOS.

L. HUBNER. FRANS BROBERG. C. IT. WESTMAN.

1. 8.

B. Friman.

Stockholm den 2 maj 1877.

Bill. till Riksd. Prof,. 1878. 1. Samt. 1 Afd.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

Tabell,

utvisande huru postutvexlingen ombesörjes å de olika jernvägslinierne.

A) Statens jernvägar:

å linien Stockholm — Linköping—Nässjö:

fullständig postkupébefordran med tre genomgående tåg i hvardera
riktningen (nattsnälltåg, dagsnälltåg och blandadt tåg), hvarförutom post
såsom ilgods äfvensom breflåda befordras med ett blandadt tåg från Mölnbo
till Södertelje, samt post såsom ilgods fortskaffas med ett godståg mellan
Katrineholm och Norrköping;

å linien Nässjö—Malmö:

fullständig postkupébefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen (nattsnälltåg och blandadt tåg) samt å sträckorna Elmhult—
Malmö och Eslöf— Malmö befordran af post i afstängdt läst fack jemte
breflåda med ett blandadt tåg och ett godståg;

å linien Katrineholm—Halsberg:

fullständig postkupébefordran med tre genomgående tåg i hvardera
riktningen (nattsnälltåg, dagsnälltåg och blandadt tåg), hvarjemte post
såsom Ugods befordras med ett godståg från Halsberg till Kilsmo;

å linien Halsberg-— Falköping:

fullständig postkupébefordran med fyra genomgående tåg i hvardera
riktningen (två nattsnälltåg, dagsnälltåg och blandadt tåg);

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, rn. m.

å linien Falköping—Göteborg:

fullständig postJmpébefordran med tre genomgående tåg i hvardera
riktningen (nattsnälltåg, dagsnälltåg och blandadt tåg), hvarjemte post
såsom ilgods jemte breflåda befordras med ett blandadt tåg från Falköping
till Göteborg samt från ''korp till Herrljunga;

å linien Falköping—Nässjö:

fullständig postJmpébefordran med tre genomgående tåg i hvardera
riktningen (nattsnälltåg, dagsnälltåg och persontåg);

å linien Laxå—Charlottenberg:

fullständig postJmpébefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen (dagsnälltåg och persontåg), hvarjemte post såsom ilgods befordras
dels med ett persontåg frän Björneborg till Hasselfors, dels med
ett godståg fram och åter å bibanan Kil—Fry keta;

å linien Skof de—Carlsborg:

befordran af postiljonskupé med ett blandadt tåg i hvardera riktningen; -

å linien Örebro—Halsberg:

fullständig postkupébefordran med ett blandadt tåg i hvardera riktningen,
befordran af postiljonskupé med tre tåg i hvardera riktningen samt
befordran af post såsom ilgods jemte breflåda med ett tåg i hvardera riktningen; -

å linien Stockholm—Upsala:

fidlständig postJmpébefordran med tre genomgående tåg i hvardera
riktningen (ett dagsnälltåg och två persontåg), befordran af breflåda med

Qeneralpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, in. m.

ett persontåg i hvardera riktningen samt befordran af post såsom ilgods
jemte breflåda med ett godståg från Upsala till Stockholm;

å linien Upsala—Sala:

fullständig postkupébefordran med ett persontåg i hvardera riktningen,
''befordran af post i afstängdt, läst fack med ett snälltåg i hvardera
riktningen, breflådsbefordran med ett godståg i hvardera riktningen samt
befordran af post såsom ilgods med ett godståg från Upsala till Sala;

å linien Sala—Krylbo:

fullständig posthupébefordran med ett persontåg i hvardera riktningen
samt breflådsbefordran med ett godståg i hvardera riktningen;

å linien Krylbo—Ockelbo:

fullständig postkupébefordran med ett persontåg i hvardera riktningen.

B) Enskildes jernvägar:

å linien Oxelösund—Flen—Walskog:

befordran af post i afstängdt, läst fack, åtföljd af postiljon med ett
tåg i hvardera riktningen;

å linien Bekarne—Kolbäck:

befordran af post i afstängdt, läst fack med ett tåg i hvardera riktningen; -

å linien Pålsboda—Finspong:

befordran af postiljonskupé med två genomgående tåg i hvardera
riktningen;

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, ni. in.

å linien Edsberg— Motala—Mjölby:

fullständig postkupébefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen;

å linien Fogelsta—Vadstena:

befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda med tre tåg i
hvardera riktningen;

å linien Nässjö—Oskarshamn:

fullständig postkupébefordran med ett tåg i hvardera riktningen samt
breflådbefordran med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Alfvesta— Vexiö:

fullständig postkupébefordran med två tåg i hvardera riktningen
samt befordran af post såsom ilgods jemte breflåda med ett tåg i hvardera
riktningen;

å linien Vexiö—Enimaboda—Karlskrona:

fullständig postkupébefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen samt breflådbefordran med ett tåg i hvardera riktningen å
sträckan Enimaboda—Karlskrona;

å linien Emmaboda—Nybro—Kalmar:

fullständig postkupébefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen samt befordran af post såsom ilgods jemte breflåda med ett tåg
i hvardera riktningen i sträckan Nybro—Kalmar;

å linien Nybro—Säfsjöström:

befordran af post i afstängdt, läst fack, åtföljd af postiljon med ett
tåg i hvardera riktningen;

30 Generalpo ststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

å linien Wislanda—Karlshamn:

fullständig postkupéhefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen;

å linien Idessleholm—Kristianstad:

fullständig postkupéhefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen;

å linien Kristianstad—Sölvesborg:

fullständig postkupéhefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen;

å linien Eslöf—Ystad:

fullständig postkupéhefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen, samt befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda
med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Malmö—Ystad:

fullständig postkupéhefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen samt befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda
med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Lund—Trelleborg:

fullständig postkupéhefordran med ett tåg i hvardera riktningen
samt befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda med två tåg
i hvardera riktningen;

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

å limen Eslöf—Helsingborg:

fullständig postlcupébefordran med ett tåg i hvardera riktningen,
befordran af postiljonskupé med ett samt befordran af post i afstängdt,
läst fack jemte breflåda med två tåg i hvardera riktningen;

å linien Billeberga—Landskrona:

befordran af post i afstängdt läst fack jemte breflåda med fem tåg
i hvardera riktningen;

å linien Hessleholm—Åstorp—Helsingborg:

fullständig postkupébefordran med två genomgående tåg i hvardera
riktningen samt befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda
med ett tåg i hvardera riktningen å sträckan Åstorp—Helsingborg;

å linien Engelholm—Astörp—Landskrona:

fullständig postkupébefordran med ett genomgående tåg i hvardera
riktningen, befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda med
ett tåg i hvardera riktningen samt befordran af postiljonskupé med ett
tåg i hvardera riktningen å sträckan Engelholm- Åstorp;

å linien Moholm—Mariestad:

befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda med två
tåg i hvardera riktningen;

å linien Stenstorp—Skara—Lidköping:

befordran af postiljonskupé med två genomgående tåg i hvardera
riktningen;

Generalpoststyrélsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, in. m.
å limen Stenstorp—Hjo:

befordran af postiljonskupé med ett tåg i hvardera riktningen samt
befordran af breflåda med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Svensbro—Tidaholm:

befordran af post i af stäng dt, läst fack, åtföljd af postiljon äfvensom
af breflåda med två tåg i hvardera riktningen;

å linien Herrljunga—Venersborg—Uddevalla:

befordran af postiljonskupé med två tåg i hvardera riktningen;

å linien Herrljunga —Borås:

befordran af post i afstängdt läst fack, åtföljd af postiljon med
två tåg i hvardera riktningen;

å linien Vartofta—Ulricehamn:

befordran af postiljonskupé med två tåg i hvardera riktningen;

å linien Stockholm—Tillberga:

fullständig postkupébefordran med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Tillberga—Kärrgrufvan:

fullständig postkupébefordran med ett tåg i hvardera riktningen;

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafiliutgifter, m. m.

å linien Tillberga—Sala:

befordran af postiljonskupé med ett tåg i hvardera riktningen;

a linien Tillit er ga— W''ester ds—Köping:

fullständig postkupébefordran med ett tåg i hvardera riktningen,
befordran af post i afstängdt, läst fack, åtföljd af postiljon med ett tåg
i hvardera riktningen samt befordran af post såsom ilgods med ett tåg
frän Tillberga till Westerås;

å linien Köping—Örebro:

fullständig postkupébefordran med ett tåg i hvardera riktningen
samt befordran af post i afstängdt, läst fack, åtföljd af postiljon med
två tåg i hvardera riktningen;

å linien Köping—Utter sfer g:

befordran af postiljonskupé med ett tåg i hvardera riktningen samt
befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda äfvenledes med
ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Frövi—Ludvika:

befordran af ''postiljonskupé med ett tåg i hvardera riktningen samt
befordran af breflåda äfvenledes med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Ludvika—Smedjebacken:

befordran af post såsom ilgods med två tåg från Ludvika till Smedjebacken
och med ett tåg frän Smedjebacken till Ludvika samt befordran
af breflåda med ett tåg från Smedjebacken till Ludvika;

Bill. till liilcsä. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afd.

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.
å linien Störa—Guldsmedshyttan:

befordran af post såsom ilgods jemte breflåda med ett tåg i hvardera
riktningen;

å linien Falun—Bergslags—Ställdalen:

befordran af post i af stäng dt, läst fack, åtföljd af postiljon med
ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Bergslags—Ställdalen—Grytliyttehed:

befordran af post i af stäng dt, läst fack, åtföljd af postiljon med
ett tåg i hvardera riktningen samt befordran af post i af stäng dt, läst
fack, utan att postiljon åtföljer med likaledes ett tåg i hvardera riktningen
;

å linien Grythyttehed—Daglösen:

befordran af post i af stäng dt, läst fack, åtföljd af postiljon med
ett tåg i hvardera riktningen samt befordran af post i af stängdt, läst
fack (utan postiljon) jemte breflåda med likaledes ett tåg i hvardera
riktningen;

å linien Daglösen—Kil:

befordran af post i afstängdt, läst fack, åtf öljd af postiljon med
två tåg i hvardera riktningen;

å linien Daglösen—Filipstad:

befordran af post i afstängdt, läst fack, åtföljd af postiljon med
två tåg i hvardera riktningen samt befordran af post i afstängdt, läst
fack, (utan postiljon) jemte breflåda med ett tåg i hvardera riktningen;

Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, m. m.

å limen Bylta—Nora:

befordran af post i af st äng dt, läst fack, åtföljd af postiljon med
två tåg i hvardera riktningen;

å linien Nora —Karlskoga—Otterbäcken:

befordran af postiljonskupé med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Deg er fors—Dalkarlsberg—Wikersvik:

befordran af post i af stång dt, läst fack med ett genomgående tåg
i hvardera riktningen hvarje söckendag samt dylik befordran med ett tåg
hvarje söckendag fram och åter å sträckan Dalkarlsberg—Wikersvik;

å linien Kristinehamn—Finshyttan—Persberg:

befordran af postiljonskupé med ett tåg i hvardera riktningen samt
befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda med äfvenledes
ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Filipstad—Finnmossen:

befordran af post i afstängdt, läst fack, åtföljd af postiljon med
ett tåg i hvardera riktningen;

å linien JJpsala—Gejle:

fullständig postkupébefordran med ett genomgående tåg i hvardera
riktningen, hvarjemte förekommer befordran af breflåda med ett tåg i
hvardera riktningen dels mellan Upsala och Söderfors, dels mellan Gefle
och Orbyhus samt befordran af post i afstängdt, läst fack med ett tåg
i hvardera riktningen mellan Orrskog och Söderfors;

36 Generalpoststyrelsen, i fråga om postverkets trafikutgifter, in. m.

å linien Örby hus—Dannemora:

befordran af post i af st äng åt 1 läst fack jemte breflåda med ett tåg
i hvardera riktningen samt befordran af (ensamt) breflåda med likaledes
ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Krylbo—Kärrgrufvan:

befor dan af post såsom ilgods med ett tåg i hvardera riktningen;

å linien Gefle—Falun:

fullständig postkupébefordran med två tåg i hvardera riktningen;

å linien Upsala—Lenna:

befordran af post i afstängdt, läst fack jemte breflåda med två tåg
i hvardera riktningen på söckendagar samt med ett tåg på sön- och
lielgedagar; samt

å linien Sundsvall—Torpshammar:

befordran af postiljonskupé med ett tåg i hvardera riktningen.

STOCKHOLM, ISAAC MASCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Generaltullstyrelsens statsförslag för år 1879.

Litt. E.

Stormäktigste, Allernådigste Konung!

Vid afgifvande af underdånigt förslag till reglering af tullverkets
aflönings- och utgiftsstater för år 1879, anser sig generaltullstyrelsen
i fråga om lönestaten för centralverket endast böra åberopa sitt den 23
oktober 1876, i sammanhang med yttrande angående tullverkets stater
för 1878, afgifna underdåniga utlåtande öfver löneregleringskomiténs
betänkande och förslag till lönereglering m. m. för generaltullstyrelsen.
Sedan styrelsen afgaf nämnda utlåtande, hafva bland de tjenster,
styrelsen deri föreslog till indragning, följande blifvit lediga, nemligen:

Bill. till Rilcsd. Prof. 1878. 1 Sami. 1 Afä: 1

Generaltullstyrelsens statsf&rslag för år 1879.

en notarietjenst i kansliet ock ytterligare två kammarskrifvaretjenster
i revisionskontor^ De belopp, hvilka å öfvergångsaflöningsstat skulle
behöfva upptagas i och för genomförande af den utaf styrelsen föreslagna
regleringen, komma naturligen att minskas med aflöningen för
de sålunda ledigblifna befattningarne, och de tjenster i centralverket,
hvilka numera återstå att å öfvergångsaflöningsstat uppföra vid den
af styrelsen föreslagna statens tillämpning, äro endast den förenade
tullfiskals- och kanslistbefattningen å advokatfiskalskontoret, tre kammarskrifvaretjenster
å revisionskontoret samt en vaktmästaresyssla. Då
styrelsen är förvissad, att Eders Kongl. Maj:t icke kan undgå att finna
styrelsens förslag om bibehållande af kamereraretjensterna å kammaroch
revisionskontoren välgrundadt och förestafvadt dels af omsorgen
om handhafvandet af en verksam kontroll öfver de styrelsen underlydande
redogörarne och om en noggran och betryggande utredning
af förekommande ärenden, dels ock af insigten om det företräde, sjelfva
styrelsens nuvarande organisation erbjuder framför den af löneregleringskomitén
föreslagna, och då styrelsen vidare hoppas, att Eders
Kongl. Maj:t skall finna de af styrelsen tillstyrkta aflöningsbelopp afpassade
efter de olika befattningarnes vigt och mängden af dermed
förenade göromål, har styrelsen i de specificerade indragnings- samt
öfvergångsaflöningsstater, som nu upprättats, hvarken upptagit innehafvarne
af de båda omförmälda, enligt styrelsens åsigt för verket
oumbärliga kamereraretjensterna, och ej heller någon sådan ersättning
till sekreteraren, registratorn och kamereraren å kammarkontoret, som,
i händelse de af löneregleringskomitén föreslagna lönebelopp skulle
fastställas, billigtvis synes böra tillkomma de nuvarande innehafvarne
af dessa tre platser, för att de icke genom den nya statens tillämpning
må tillskyndas en alltför stor minskning i de löneförmåner, de nu
åtnjuta under form af lön, tjenstgöringspenningar och dyrtidstillägg.
Slutligen vill styrelsen nämna, att, då styrelsen är öfvertygad, att
Eders Kongl. Maj:t, behjertande vigten af att centralverket snart erhåller
en definitiv lönestat, kommer att underställa frågan derom nästinstundande
riksdags pröfning, styrelsen ej anser erforderligt, att nu
alternativt framställa begäran om anvisande för framtiden af det dyrtidstilläggsanslag,
som hittills varit i staten uppfördt endast under afbidan
på en fast reglering af embetsverkets stat.

Innan styrelsen härefter öfvergår till de speciella förändringar,
som kunna påkallas i öfriga aflöningsstater för tullverkets personal,
bör, enligt uppdrag som lemnats styrelsen medelst embetsskrifvelse
från statsrådet och chefen för Eders Kongl. Maj:ts finansdepartement
af den 20 nästlidne oktober, styrelsen redogöra för och afgifva ytt -

GeneraltuUstyrelsens statsförslag för år 1879. 3

rande öfver vissa af bemälde departementschef ifrågasatta ”förändringar
i lokaltullförvaltningarnes samt kust- och gränsbevakningens aflöningsförhållanden
och tullverkets stater i öfrigt”. Styrelsen har sålunda
haft att taga i öfvervägande, huruvida nedannämnda förändringar må
vara nyttiga och kunna lämpligen genomföras, nemligen:

att fullmakter eller konstitutorial för tjensteman och betjente af
kontrollörs eller lägre grad hädanefter må utfärdas allenast å viss beställning
i tullverket utan angifvande af tjenstgöringsort, med skyldighet
för den utnämnde att förrätta den till beställningen hörande tjenstgöring
å ort, som af generaltullstyrelsen vid utnämningen eller sedermera
honom anvisas;

att i de statsförslag, som för Eders Kongl. Maj:t framläggas, må
upptagas, icke såsom hittills, specifikationer å tjensterna vid hvarje lokalförvaltning,
utan allenast antalet fenster inom hvarje tjenste-och lönegrad
och slutsumman af de sammanlagda aflöningsbeloppen inom graden,
med angifvande tillika af tjenstgöringsorterna för innehafvare
af de beställningar, hvilka komma att fortfarande vara bundna vid
viss ort;

att anslaget till ”jakt- och båtlega” samt till ”hästlega och resekostnader”
må sammanslås till ett anslag och utföras med allenast ett
belopp, med rätt för generaltullstyrelsen att disponera detsamma för
det dermed afsedda ändamål, i den mån sådant utan hinder af redan
meddelade fullmakter låter sig göra;

att anslagen till ”biträdande e. o. kammarskrifvare” och till ”skrifbiträden”
likaledes må sammanslås till ett anslag, med rätt för generaltullstyrelsen
att det sålunda sammanförda anslaget disponera; samt

att öfvergångsaflöningsstaten och indragningsstaten må utföras
specificerade, och. samtliga de å dessa stater förekommande belopp upptagas
såsom fasta anslag, med iakttagande att, derest någon post är
af beskaffenhet att ej kunna till siffran uppgifvas, densamma må beräknas
till det belopp, hvartill den antagligen högst kan komma att
uppgå.

De förslag, hvilka innehållas i de båda första med hvarandra
nära sammanhängande punkterna, åsyfta, såsom ock i departementschefens
skrifvelse antydes, dels att lemna generaltullstyrelsen bättre
tillfälle än hittills, då personalens antal på hvarje plats varit i staten
bestämd, att låta tjenstgöringen lämpas efter de vexlande behofven af
arbetskrafter å de särskilda orterna, utan att Eders Kongl. Maj:t och
Riksdagen skulle behöfva särskildt besluta i hvarje dylik detaljfråga,
dels ock att undanrödja det hinder för ett hastigare genomförande af
dylika, tid efter annan erforderliga regleringar, som nu förefinnes deri,

GeneraltuUstyrélsens statsförslag för år 1879.

att i alla konstitutorial å tjänster inom tullverket finnes bestämd viss
tjenstgöringsort. Nekas kan icke, att de sålunda angifna syftemålen
skulle genom de båda förslagens antagande i väsentlig mån främjas,
och styrelsen tvekar icke heller att obetingadt förorda åtminstone den
af de båda första punkterna, hvilken åsyftar en sådan uppställning af
staten, att någon specifikation af de underordnade befattningarne å
hvarje plats icke deri inrymmes och att Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen
må befrias från bestämmandet af den underordnade personalens
fördelning mellan särskilda platser, ett bestämmande, hvilket onekligen
med så mycket större skäl bör tillhöra det förvaltande styrelseverket,
som detta ensamt kan vara i tillfälle att närmare följa de förhållanden,
hvilka betinga det olika behofvet af arbetskrafter på hvarje plats, och
derföre också bör bära ansvaret för den disponibla personalens tillbörliga
fördelning. Genom att till generaltullstyrelsen förflytta bestämmanderätten
i detta afseende vinnes ock den fördelen, att eu förändring
i personalfördelningen kan göras omedelbarligen, när tillfälle dertill
gifves, och utan den tidsutdrägt, som måste blifva följden af frågans
hänskjutande till Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning.
I de vidlyftiga underdåniga framställningar angående tullverkets aflöningsstat,
hvilka styrelsen fått för hvarje år aflåta, har ofta en väsentlig
del af de föreslagna ändringarne i staten berott endast af det, genom
vexlingar i trafikförhållandena föranledda behofvet, att vidtaga en
förändrad fördelning af personalen genom indragning af vissa tjenster
på en plats och nyinrättande af dylika på en annan — frågor af så underordnad
natur, att det måste vara oegentlig!,, att Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
tages i anspråk för deras afgörande. Om det oaktadt styrelsen
sjelf icke tagit initiativet i fråga om en förändring i det hittills
varande förhållandet, hvars oegentlighet framträdt i ännu tydligare
dager, sedan tullverkets stater blifvit föremål för årlig fastställelse
jemväl af riksdagen, har detta sin förklaring i den ganska naturliga
obenägenheten hos styrelsen, att sjelf ifrågasätta en utsträckning af
dess myndighet öfver ett område, hvarinom dock Eders Kongl. Maj:t
och Riksdagen hittills utöfvat beslutanderätten. Då åter frågan nu kommit
i en annan ställning och styrelsen fått i uppdrag att yttra sin
mening öfver ett förslag om tillerkännande åt generaltullstyrelsen af
samma rätt, att bestämma öfver den mera underordnade personalens
fördelning mellan de olika tjenstgöringsorterna, som redan tillkommer
styrelserna inom andra förvaltningsgrenar, såsom t. ex. post- och telegrafverken
samt statens jernvägar, kan styrelsen, på ofvan antydda
skäl, icke annat än understödja detta förslag, hvilket derföre ock blif -

GeneraltuTlstyrelsens statsförslag för år 1879.

vit tillämpadt i den förslagsstat för år 1879, som nu underställe» Eders
Kongl. Maj:ts pröfning.

Den större rättigheten att bestämma personalens tjenstgöringsort,
hvarom här är fråga, kan utöfvas på två olika sätt, dels så, att,
när eu tjenst på en plats visar sig umbärlig, innehafvare!! deraf förflyttas
till en annan plats, der hans arbetskraft kan till större gagn
för verket tillgodogöras, dels äfven på det sätt, att dylika förändringar
endast ske i den mån de tjänster, för hvilka tjenstgöringsorten
skall förändras, blifva lediga eller innehafvarne frivilligt underkasta
sig förflyttning till annan ort. I förra fallet erfordras att styrelsen,
såsom i departementschefens skrifvelse ifrågasattes, skulle eg a rätt att
förflytta tjensteinnehafvare från en till annan tjenstgöringsort. Styrelsen
eger redan en viss befogenhet i detta afseende. Nådiga instruktionen
för styrelsen af den 15 juli 1825 bestämmer nemligen, att styrelsen
eger till annan tjenstgöring och på annan ort, men med lika
ordinarie aflöning, transportera tjensteman vid tullverket, som icke äro
försedda med Eders Kongl Majds nådiga konstitutorial er. Det sammanhang,
hvari detta stadgande förekommer i instruktionen, synes
dock utmärka, att en dylik förflyttning endast kan ske, när tjensteman
förhållit sig felaktigt, eller åtminstone befinnes icke vara för tjenstgöring
å den förra platsen lämplig. Det skall således vara något
tjensteinnehafvarens förhållande, som skall berättiga styrelsen till hans
transporterande, och ej hänsynen endast till verkets behof att på annat
håll få använda personen. I öfverensstämmelse med denna uppfattning
hafva ock de af styrelsen å tjenster inom verket utfärdade
konstitutorial sedan långliga tider tillbaka egt den lydelse, att personen
utnämnes att ”tills vidare och så länge han till styrelsens nöje
uppfyller de honom åliggande skyldigheter” innehafva viss befattning
å en viss ort, och vid de tätt återkommande regleringar, som egt rum
inom tullverket, har den åsigten städse gjort sig gällande, att en tjensteinnehafvare
ej kunde mot sin vilja tvingas att tjenstgöra på annan
ort, endast derföre att hans hittillsvarande tjenst ansetts böra indragas.
Den trygghet, tullverkets tjensteman och betjente nu ega, att,
när de väl sköta sina åligganden, få qvarstanna å den tjenstgöringsort,
dit de genom eget val blifvit försatta, kan ej annat än för verket
sjelft vara gagnelig, ty den förmån, som ligger i denna trygghet,
måste liksom andra förmåner, hvilka beredas tjensteinnehafvare, i sin
mån inverka fördelaktigt på verkets förmåga att erhålla befattningarne
derinom besatta med personer, hvilka ega duglighet och pålitlighet.
Den särskilda beskaffenheten af tjenstgöringen inom tullverket, och
svårigheten att i åtskilliga afseenden utöfva kontroll öfver den undei''-

6 Generaltullstyrélsens statsförslag för år 1879.

ordnade tjenstemannens sätt, att tillämpa tullförfattningarne, nödvändiggöra,
såsom styrelsen ock vid föregående tillfällen förfäktat samt Eders
Kongl. Maj:t ocli Riksdagen, genom fastställande af nu gällande lönestat
för tullverket, måste anses hafva erkänt, att tulltjenstemannen försättes
i en sådan ekonomisk ställning, som berättigar det allmänna att
på honom ställa anspråk på sjelfständighet gent emot de frestelser,
hvilka eljest kunna tänkas erbjuda sig från dem, hvilka af tjenstemannens
egennyttiga beräkningar skulle kunna hemta väsentliga fördelar.
Till en betryggad ekonomisk ställning hör också i många fall vissheten
att, om man väl sköter sina åligganden, ej äfventyra förflyttning
från en ort, der man inrättat sin hushållning på ett visst sätt, som ej
tillåter någon rubbning utan kanske betydlig ekonomisk förlust. Att
med en stor familj nödgas flytta till en ort med dyrare lefnadskostnader
eller att behöfva lemna en ort, der, såsom fallet är med många
tjenstemän och betjente i landsorten, man bebor egen fastighet, kan
ju ofta blifva ganska förlustbringande för en persons ekonomi. Styrelsen
hyser derföre en viss tvekan att tillstyrka en anordning, som
skulle bidraga att försämra tulltjenstemännens ställning, helst styrelsen
är öfvertygad, att gagnet för tullverket deraf, genom den större
lättheten att genomföra regleringar, ej kan blifva särdeles stort. Erfarenheten
visar nemligen, att beslutade regleringar redan nu ofta kunnat
af styrelsen åvägabringas genom tjensteinnehafvares transporterande
med deras eget begifvande. Om emellertid styrelsen icke bör, med
hänsyn till önskvärdheten af ett hastigare genomförande af beslutade
regleringar inom verket, motsätta sig, att den större delen af personalen,
enligt hvad nu föreslaget blifvit, ställes på mera rörlig fot, i
likhet med hvad redan är stadgadt med afseende å åtskilliga andra
förvaltningsgrenar, anser styrelsen en dylik anordning åtminstone icke
behöfva tillämpas i vidsträcktare män, än som kan vara erforderligt
för att underlätta berörda regleringar, och att således i sammanhang
härmed bör uttryckligen bestämmas, att förflyttning från en tjenstgöringsort
till en annan må, utom der sådan enligt redan gällande bestämmelser
kan ske, eg a rum, endast när sådant påkallas för åvägabringande
af indragning eller förändring af den tjenst, hvarifrån förflyttningen
sker.

Den större rätten för styrelsen att förflytta personalen skulle,
enligt hvad i departementschefens skrifvelse föreslås, gälla alla fenster
af kontrollörs eller lägre grad, men med hänsyn till den stora vigten
af och det i många fall betydliga uppbördsansvaret vid de kontrollörsbefattningar,
hvilkas innehafvare äro inspektions- eller tullkammareföreståndare
och med öfverinspektor eller tullförvaltare dela ansvaret

Qeneraltullstyrélsens statsförslag för år 1879. 7

för göromålen, anser styrelsen jemväl dessa kontrollörer lämpligast
böra nämnas till tjenstgöring endast å viss ort.

Styrelsen hemställer derföre i underdånighet:

att, vid tillsättning framdeles af fenster vid lokaltullförvaltningen
och. kust- samt gränsbevakningen, konstitutorial, lydande å viss tjenstgöringsort,
må utfärdas, utom för de tjensteman, hvilka utnämnas af
Eders Kongl. Maj:t, endast för tullförvaltare, konfiskationsinspektorer
och kassörer, tullbevakningsinspektoren i Malmö samt de kontrollörer,
hvilka äro föreståndare för inspektion, tullkammare eller nederlagskontor
och med öfverinspektor eller tullförvaltare dela ansvaret för göromålen;

att för ofri ga befattningar vid lokalförvaltningen och kust- samt
gränsbevakningen konstitutorial utfärdas endast å viss beställning vid
tullverket, med skyldighet för den utnämnde att tjenstgöra å den ort,
som af styrelsen vid utnämningen anvisas, och att sedermera vara
underkastad den förändring i tjenstgöringsort, som kan af styrelsen
bestämmas, i händelse beslut fattats om indragning eller förändring
af hans förut innehafda tjenst, dock att, i sådant fall, förflyttningen
icke må medföra minskning i de löneförmåner, tjensteinnehafvare dittills
enligt stat åtnjutit;

samt att, genom hvad sålunda föreslagits, någon ändring ej må
göras i de bestämmelser, hvilka uti nådiga instruktionen den 15 juli
1825 finnas meddelade om tjensteman® vid tullverket förflyttning till
annan tj enstgöringsort.

Förslaget om sammanförande i staten till ett belopp af de nu
för hvarje befattning specificerade anslagen till ”jakt- och båtlega”
samt till ”hästlega och resekostnader”, med rätt för generaltullstyrelsen
att disponera beloppet för det dermed afsedda ändamål, i den
mån sådant, utan hinder af redan meddelade fullmakter, låter sig
göra, finner styrelsen vara särdeles lämpligt, och enahanda är styrelsens
. uppfattning rörande förslaget, att till ett anslag sammanföra de
särskilda, nu i staten förekommande anslagen till ”biträdande e. o.
kammarskrifvare” och till ”skrifbiträde”, likaledes med rätt för generaltullstyrelsen
att disponera det sålunda sammanförda anslaget, hvarvid
dock, enär sistberörde anslag följaktligen skulle komma att användas
för ett ändamål, som fullkomligt sammanfaller med det, för hvilket
den, i staten upptagna extra medelsfonden är afsedd, styrelsen anser
egentligast, att nämnda fond tillökas med nu för biträdande e. o. kammarskrifvare
och skrifbiträden utgående anslag.

Dåhvad departementschefen slutligen ifrågasatt, rörande öfvergångs-,
aflönings- och indragningsstaternas specificerade utförande, endast kan
afse, att dessa stater, hvilka alltid för hvarje år hos styrelsen upprättats

8 Generaltullstyrelsens statsförslag för år 1879.

specificerade, skulle hädanefter i sådan form till Eders Kongl. Maj:t insändas
för fastställelse, kan naturligtvis emot en sådan anordning någon
betänklighet från styrelsens sida ej möta.

Som det förslag till stat för år 1879 för lokalförvaltningen samt
kust- och gränsbevakningen, hvilket styrelsen nu öfverlemnar till nådig
pröfning, blifvit upprättadt enligt ofvanberörda, af departementschefen
framstälda grunder, hvilkas tillämpande i fråga om statens uppställniiig
styrelsen erkänner vara i flera afseenden fördelaktigt, vill styrelsen till
en början endast redogöra för de få förändringar i nu gällande stater,
hvilka efter statens sålunda förändrade uppställning behöfva hänskjutas
till Eders Kongl. Maj:ts pröfning, eller med andra ord sådana, hvilka
inverka på det nuvarande antalet af tjenster inom vissa grader eller på
slutsummorna för vissa anslag.

Genom nådigt beslut den 4:de mars 1870 har Eders Kongl. Maj:t
medgifvit, att en tullstation med inseglingsrätt för utrikes ifrån, i barlast
eller med last af endast tullfria varor, ankomna fartyg skulle få inrättas
vid Skutskär i Gefle tullkammaredistrikt, med vilkor att egarne till platsen
vidkändes alla kostnader för underhållande af ständig tullbevakning
vid stationen. Sedermera har, enligt nådigt bref af den 5 maj 1876, i
följd af framställning från Upsala—Margretehills jernvägsaktiebolag, enahanda
medgifvande gjorts med afseende å det närbelägna Härnäs, så
att jemväl der sedermera varit anstäld ständig tullbevakning på bekostnad
af jernvägsbolaget. Nu hafva emellertid egarne till dessa båda
hamnplatser, nemligen Skutskärs trävaruaktiebolag genom H. R. Astrup
och nyssnämnde jernvägsbolag genom C. H. Gripenberg, uti en till styrelsen
ingifven skrift, under hänvisande till den omfattning, sjöfarten vid
Skutskär vunnit, och då Härnäs hamn vore så närbelägen, att en tjensteman
med erforderligt biträde borde kunna bestrida tullbevakningen å
båda platserna, anhållit, att styrelsen måtte hos Eders Kongl. Maj:t utverka
nådig framställning till Riksdagen om anslag för aflönande på
statens bekostnad af den vid nämnda hamnar behöfliga tullpersonal;
varande vid ansökningen fogadt ett, utaf tullstationsföreståndaren vid
Skutskär upprättadt sammandrag öfver antalet och drägtigheten af de
fartyg, som derifrån afgått till utrikes ort under åren 1872—1876, hvilket
antal utgjort:

1872 1873 1874 1875 1876

154 207 139 142 169.

De år 1876 afgångna 169 fartygen innehade tillhopa en drägtighet
af nära 49,000 tons. Dertill kommer, att sjöfarten mellan Härnäs och
utlandet, som visserligen hittills varit mindre betydande, dock företett

Generaltullstyrelsens statsförslag för år 1879.

under första året stationen var inrättad eller år 1876 ett antal inkommande
fartyg af 23 och utgående af 15.

Då sålunda visar sig, att den sammanlagda trafiken mellan båda
dessa hamnar och utlandet är af ett ganska betydande omfång, och detta
ej kan antagas vara beroende endast af tillfälliga eller öfvergående förhållanden,
eftersom vid Skutskär finnas storartade industriella anläggningar,
och Härnäs sannolikt kommer att i framtiden få ökad betydelse
såsom lastplats för norra Uplands jernverk, bar det synts styrelsen vara
med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att staten, för tillgodoseende
af en så stor trafik som här är i fråga, bekostar den tullbevakning
som erfordras. Erfarenheten har emellertid gifvit vid handen, att,
när tullstationer inrättas utom städer, stor svårighet ganska snart efter
stationens tillkomst plägar uppstå, att anskaffa erforderlig tjenstelokal
samt bostäder åt tullpersonalen, och för att undvika sådant och de betydliga
kostnader för tullverket, hvilka uppkomma när tullverket nödgas
sjelft uppföra byggnader för dylikt ändamål, synes det styrelsen i
detta fall, då sökandena skulle tillskyndas stor fördel genom ett bifall
till deras framställning, och erforderliga lokaler dessutom redan finnas
af dem upplåtna för två särskilda stationer med deras föreståndare, böra
såsom ett vilkor för tullstationens bekostande af tullverket föreskrifvas,
att hamnplatsernas egare böra för all framtid kostnadsfritt upplåta och
underhålla erforderlig tjenstelokal för stationen samt bostäder åt stationspersonalen.
Styrelsen hemställer derföre i underdånighet, i likhet med
hvad ock tullkammaren i Gefie tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t må i
nåder tillåta, att vid Skutskär eller Härnäs, allteftersom styrelsen kan
finna den ena eller andra platsen lämpligast, må anordnas en för båda
hamnarna gemensam tullplats med ständig, af statsverket bekostad tullbevakning,
och för sådant ändamål der anställas en uppsyningsman och
en vaktmästare, under vilkor att egarne till de båda hamnplatserna för
all framtid till tullverkets begagnande upplåta och underhålla såväl för
stationen nödiga tjenstelokaler som ock med erforderliga uthus försedda
bostäder åt den tullpersonal, som nu och framdeles är behöflig för göromålens
bestridande vid stationen, samtliga dessa lokaler af den beskaffenhet
och det utrymme, som må af styrelsen närmare bestämmas.

Under innevarande år har styrelsen, i samråd med styrelserna för
postverket och statens jernvägstrafik, inrättat vid Stockholms centralbangård
en särskild tullafdelning för tullbehandling af dels resandes å
jernvägen medförda effekter och dels allt utländskt postpaketgods. Vid
denna afdelning hafva två tjenstemän och en vaktmästare full sysselsättning,
hvilken är i det afseendet besvärligare än annan tjenstgöring,
att de, utöfver den föreskrifna expeditionstiden, måste närvara vid an 2 -

10 Generaltullstyrélsens statsförslag för år 1879.

komsten af sådana tåg, hvilka kunna medföra resande från utlandet.
Uppbörden vid afdelningen har från dess öppnande den 15 nästlidne
maj till oktober månads utgång belöpt sig till 23,109 kronor 82 öre,
hvilken måste debiteras i en sådan mängd små poster, att afdelningens
journaler äro vidlyftigare än åtskilliga mindre tullkamrars. Göromålens
omfattning synes derföre styrelsen betinga, att åtminstone afdelningens
för uppbörden ansvarige föreståndare och vaktmästaren innehafva ordinarie
anställning vid verket; och som af den nuvarande ordinarie personalen.
vid packhusinspektionen en kammarskrifvare och vaktmästare
omöjligen kunna undvaras från inspektionens öfriga verksamhet, som
numera utöfvas på flera olika ställen inom staden, anser styrelsen erforderligt,
att ytterligare en kammarskrifvare och en vaktmästare anställas
vid nämnda inspektion.

De senare årens erfarenhet har ådagalagt nödvändigheten, att vid
tullkamrarne i Gefle och Sundsvall anställas, utöfver der redan varande,
en öfveruppsyningsman och en uppsyningsman, ytterligare en uppsyningsman
å hvartdera stället. I trots af trafikens betydliga tillväxt, har den
ordinarie bevakningspersonalens antal å dessa platser icke under det
senaste tiotalet af år blifvit ökadt, och att göromålen ändock kunnat
nöjaktigt handhafvas, har naturligtvis berott på anlitandet af extra biträden
i stor utsträckning. Men om denna utväg kan användas till förstärkning
af den lägre bevakningspersonalen, kan den deremot icke lika
väl anlitas med afseende å bevakningsförmännen, hvilkas ansvar och
arbete måste blifva större i samma mån deras underordnade utgöras af
mindre öfvade extra ordinarie betjente. Dertill kommer för dessa båda
städer, att antalet lastplatser inom deras distrikt på senare åren ökats i
betydlig grad, hvaraf följden blifvit att uppsyningsmannen upptagits af
in visiteran det utaf sådana fartyg, som, utan att insegla till stadens hamn,
skola afgå till någon lastplats i distriktet. I Sundsvall invisiterades t.
ex. ar 1876 ej mindre än nära 700 sådana fartyg, och denna visitation
försiggår vid Tjufholmen, något öfver en fjerdedel mil från staden. För
den i staden qvarvarande öfveruppsyningsmannen åter är tiden fullt upptagen
med hans göromål i packhuset; och för ^visitation af de till stadens
hamn inkommande fartygen samt för tillsynen öfver deras lossning
jemte öfriga, en bevakningsförman åliggande göromål är det som biträde
af ytterligare eu uppsyningsman påkallas, hvarföre styrelsen om upptagande
i staten af ytterligare två uppsyningsmansplatser, en i Gefle och
en i Sundsvall, anser sig böra göra underdånig framställning.

Slutligen får styrelsen förnya sitt i underdånig skrifvelse den 23
oktober 1876 framstälda förslag om den stationära tullbevakningens i
Hernösand förstärkning med en roddare.

Generaltullstyrelsens statsförslag för år 1879.

De förändringar i nu gällande stat för den lokala tullförvaltningen,
hvilka, enligt livad ofvan nämnts, skulle ifrågakomma, bestå följaktligen
i inrättandet af följande nya tjenstår, nemligen en kammarskrifvaretjenst,
tre uppsyningsmanstjenster, två vaktmästarebefattningar och eu roddaresyssla.
Skulle deremot staten komma att bibehålla sin nuvarande specificerade
uppställning och styrelsen ej tilläggas rätten att, inom det för
hvarje tjenstegrad i staten bestämda antalet, bestämma öfver den underordnade
personalens tjenstgöringsort, erfordras åtskilliga andra ändringar
i staten, nemligen dels öfveruppsyningsmanstjenstens vid tullbevakningen
i Vestervik förändrande till uppsyningsmanstjenst och uppsyningsmanstjenstens
vid Ljusne tullstation uppflyttning till öfveruppsyningsmanstjenst,
för hvilka båda förslag styrelsen i ofvanåberopade framställning
förlidet år utförligt framstält skälen, dels indragning vid Landsorts tullstation
af en vaktmästaretjenst, som blifvit obehöflig genom ändring
under innevarande år af stationens läge, dels ock inrättande af en ytterligare
vaktmästaretjenst i Ronneby, som visat sig för dervarande förhållanden
alldeles oundgänglig. Dessa nu senast berörda omflyttningar af
tjenster påkalla emellertid icke, såsom redan är antydt, Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning under annan förutsättning, än att den ifrågasatta
förändrade uppställningen af staten ej vinner Eders Kongl. Maj:ts och
Riksdagens bifall.

Styrelsen anser sig jemväl böra omnämna, att framställningar hos
styrelsen gjorts om löneförhöjning för samtliga tjensteman och betjente
vid tullkammaren i Karlskrona och för tullförvaltaren i Sölvesborg med
anledning af den under de senaste åren stegrade trafiken å dessa platser;
men då den nu gällande normalstaten för lokalförvaltningen ej varit
tillämpad under längre tid än sedan 1876 års början, och före dess fastställande
lönebeloppen för hvarje tjenst noga afvägdes efter de särskilda
tjensternas beskaffenhet och lefnadskostnaderna å olika orter, har det
synts styrelsen betänkligt, att redan nu för en och annan plats ifrågasätta
en rubbning i staten på grund deraf, att göromålen under den sedan
dess förflutna korta tiden visat sig hafva i någon mån ökats, hvadan
styrelsen funnit sig sakna anledning att understödja omförmälda i
sådant syfte gjorda framställningar.

I fråga om kustbevakningen har styrelsen, vid afgifvande af de
båda nästföregående årens statsförslag, utförligen framhållit, hurusom
efter den betydliga reduktion af kustbevakningspersonalen, hvilken
egde rum år 1875, styrelsen ansåg några definitiva åtgärder för en
ytterligare minskning af denna personal i allmänhet icke kunna inom
den närmaste framtiden vidtagas, utan äfventyrande af tullverkets förmåga
att utöfva erforderlig bevakning af de kuststräckor, vid hvilka

12 Generaltullstyrélsens stat sförslag för år 1879.

oloflig varuinförsel företrädesvis är att befara. För att emellertid icke
betunga tullverkets stat med utgifter för upprätthållande af tjänster,
hvilka för närvarande kunna finnas umbärliga, har styrelsen erhållit
och i ganska stor utsträckning begagnat sig af Eders Kongl. Maj:ts
nådiga medgifvande för styrelsen att, när ledigblifna tjenster ansetts
utan olägenhet kunna för närvarande lemnas obesatta, derom tillsvidare
förordna. Genom en fortsatt tillämpning af detta system är, såsom
styrelsen redan förlidet år i underdånighet erinrade, tillfälle beredt att
på erfarenhetens väg utröna, huruvida eu minskad personal kan nöjaktigt
uppfylla det afsedda ändamålet, hvarefter, i händelse sådant
visar sig möjligt, en definitiv indragning af tjenster först bör ifrågakomma;
varande emellertid aflöningen för de obesatta tjensterna under
tiden besparad och någon förlust således icke tullverket tillskyndad
genom det af styrelsen förordade varsammare tillvägagåendet vid
den redan så betydligt reducerade kustbevakningspersonalens ytterligare
minskning. För en dylik varsamhet anser styrelsen så mycket
mera tvingande skäl nu förefinnas, sedan genom den nyligen utfärdade
nådiga tullstadgan både medgifvits eu vidsträcktare inseglingsrätt för
utrikes ifrån kommande fartyg och framförallt gjorts väsentliga lättnader
i den förpassningsskyldighet, hvilken den inrikes sjöfarten på
Saltsjön hittills varit underkastad, hvilka förändringar måste ställa
ökade anspråk på ett kraftigt handhafvande af tullbevakningen vid
kusterna, för att förändringarne, så befogade de än må erkännas vara
med hänsyn till trafikens kraf, icke må gifva anledning till missbruk
och olagligheter. Det skulle derföre i styrelsens tanke vara högst
betänkligt att för närvarande göra någon större reduktion af kustbevakningspersonalen,
innan man eger någon erfarenhet om verkningarne
af den nya tull-lagstiftningen. Detta är ock anledningen, hvarföre
styrelsen, ehuru den låtit bevakningscheferna i Göteborgs och Bohus
län utarbeta ett förslag till ombildning af kustbevakningen derstädes,
icke anser tidpunkten nu vara inne att i fråga derom till Eders Kongl.
Maj:t göra någon framställning.

Redan i det nästlidne år afgifna statsförslaget, i hvad det rörde
kustbevakningen, föreslog styrelsen emellertid på grund af redan stadgad
erfarenhet om tjensternas umbärlighet några dylika till indragning.
Beträffande en del af dessa tjenster, nemligen de hvilka redan voro
lediga, har Eders Kongl. Maj:t enligt nådiga brefvet den 26 oktober
innevarande år angående tullverkets utgiftsstater för år 1878 bifallit
styrelsens förslag, hvaremot frågan om indragning af de öfriga, hvilka
ännu voro med innehafvare besatta, förklarats böra bero på förnyad
underdånig anmälan. I anledning häraf och då ytterligare några

Generaltullstyrelsens statsförslag för år 1879. 13

tjenstår visat sig kunna utan all olägenhet indragas, föreslår styrelsen
nu i underdånighet, att nedannämnda tjänster må ur staten uteslutas,
nemligen två lediga kustroddaresysslor i Göteborgs distrikt, en ledig
sådan i Westerviks distrikt, den återstående bevakningen till lands i
Göteborgs distrikt, som utgöres af en kustsergeant och en kustvakt
till häst, af hvilka den förre kommer att före 1879 års början öfvergå
på pensionsstat och den senare blifvit upptagen i det förslag till öfvergångsaflöningsstat,
som nu afgifves, vidare den bevakning till lands,
hvilken nu gällande stat upptager inom Warbergs distrikt och består
af en kustsergeantstjenst till häst, för närvarande ledig, samt två kustvaktstjenster
till häst, hvilkas innehafvare upptagits på öfvergångsaflöningsstat,
och slutligen inom Hernösands distrikt en jaktuppsyningsmanstjenst
och två jaktbåtsmanssysslor, som skulle ersättas af en
kustuppsyningsman och eu roddare, hvilkas befattningar dock ej skulle
tillsättas förrän vid den nuvarande jaktuppsyningsmannens afgång
från tjensten; varande hans samt de båda jaktbåtsmännens löneförmåner
upptagna å öfvergångsaflöningsstat.

Den nu gällande ordinarie aflöningsstaten, sedan dexnfrån afdragits
de hittills i densamma upptagna anslag till jakt- och hästlega
samt resekostnader äfvensom till biträdande extra ordinarie
kammarskrifvare och till skrifbiträde jemte de öfriga mindre anslag,
hvilka styrelsen här nedan ämnar föreslå, skola sammanföras med extra
medelsfonden, uppgår till ett belopp af 1,546,550 kronor, hvaremot den
ordinarie aflöningsstat, styrelsen nu i underdånighet framlägger, slutar
på en summa af 1,556,200 kronor, hvilken förhöjning af 9,650 kronor till
hufvudsak ligaste delen beror derpå, att genom löneregleringen för
centralverket denna stat skulle i enlighet med styrelsens förlidet år
afgifna förslag ökas med 9,250 kronor. Härvid anser sig styrelsen
dock böra i underdånighet anmärka, att, oaktadt den nu föreslagna
höjningen i ordinarie aflöningsstaten, någon ökning i sjelfva verket derigenom
icke föranledes i utgiftsstaten i dess helhet, enär i stället kommer
att ur denna stat uteslutas det nu utgående anslag för dyrtidstillägg
åt centralverkets tjenstemän med 11,180 kronor, och således
len besparing i aflöningskostnad uppstå genom bifall till styrelsens nu
gjorda förslag.

I det anslag, som under benämning “anslag till häst- och båtlega
samt resekostnader“ nu skulle komma att i staten uppföras i en
summa, i stället för de hittills för hvarje särskild tjenst upptagna beloppen,
har styrelsen ej gjort annan ändring, än att styrelsen dels
från den nu utgående summan af detta anslag fråndraga hvad som i
dylika anslag belöper sig på de till indragning föreslagna tjensterna

14 Generaltullstyrélsens statsförslag för år 1879.

och derutöfver 400 kronor, hvarmed det nu utgående anslaget till tullförvaltaren
i Vestervik bör nedsättas efter afgången af den nuvarande
tullförvaltaren, för hvilken å öfvergångsaflöningsstat uppförts motsvarande
summa af 400 kronor, dels och tillagt de anslagsbelopp, som
enligt styrelsens åsigt böra tillkomma, nemligen för uppsy ningsm an -nen vid Skutskär eller Härnäs 100 kronor, för kustuppsyningsmannen
i Hernösands distrikt 200 kronor och för tullförvaltaren i Luleå förhöjning
med 150 kronor i det nu utgående anslaget, i följd af den
betydliga utvidgningen af stadens område. Genom dessa förändringar
kommer det nu för detta ändamål utgående anslagsbelopp att nedsättas
med två tusen åttahundra kronor.

Förutom de anslag till “biträdande e. o. kammarskrifvare*1 och
till “skrifbiträde“, hvilka den senast faststälda staten upptager, har
behof af ständiga dylika anslag, för att göromålen må kunna nöjaktigt
bestridas, visat sig å nedannämnde ställen, med följande belopp,
nemligen 1,200 kronor för den vid centralbangården i Stockholm
inrättade tullafdelning, 600 kronor för tullkammaren i Carlstad, 500
kronor för tullstationen i Charlottenberg samt 100 kronor såsom förhöjning
i det för tullkammaren i Oskarshamn från och med nästa år
till 700 kronor bestämda belopp. Om de nu nämnda beloppen, tillhopa
2,400 kronor, tilläggas det redan för ifrågavarande ändamål anvisade
belopp, 24,300 kronor, skulle, i enlighet med hvad styrelsen
ofvan förklarat sig anse lämpligast, den nuvarande extra medelsfonden,

88,000 kronor, förhöjas med 26,700 kronor, och torde efter den nu
ifrågasatta förändrade uppställningen af staten till extra medelsfonden
jemväl böra läggas dels det nu särskildt i staten upptagna anslag å
1,600 kronor till aflöning åt föreståndaren för tullstationen i Strand,
dels ock de anslag för själa- och läkarevård samt för skolundervisning,
hvilka enligt nu gällande stat utgå på några få platser och utgöra
ett sammanlagdt belopp af 1,500 kronor. Till extra medelsfonden har
styrelsen enligt sin hemställan vid afgifvande af yttrande öfver förslaget
till lönereglering för centralverket äfvenledes lagt de 15,000
kronor, hvilka beräknats vara behöfliga till arvoden åt extra ordinarie
tjenstemän samt till ersättning för vikariatstjenstgöring hos styrelsen
och dess kontor. Extra medelsfonden skulle härigenom komma att
uppgå till ett belopp af 132,800 kronor och af styrelsen få disponeras
jemväl för de ändamål, för hvilka de anslag, hvilka ofvan blifvit omtörmälda
och hittills funnits i staten särskildt uppförda, varit afsedda.

Den förhöjning till siffran, extra medelsfonden skulle erhålla,
komme sålunda att bero endast på förenande med det hittills varande
anslaget af andra anslag, hvilka för närvarande äro i staten specifice -

Generaltullstyrelsens statsförslag för år 1879.

rade och skulle ej lemna styrelsen några större tillgångar att använda
för det ändamål, för hvilket denna fond nu är afsedd. De senare årens
starka trafik och de deraf samt af de mångfaldigade och lättade
kommunikationsanstalterna föranledda ökade göromålen inom tullverket
likasom trafikanternas ständigt stegrade anspråk både på snabbare
expedition och på en mängd lättnader, hvarigenom tullpersonalen tillskyndas
ökadt arbete, nödvändiggöra användandet inom verket af extra
biträden i högst betydlig omfattning och ständigt uppstå nya behof.
Så hafva under de båda senaste åren i följd af den lifligare samfärdseln
med Norge två förtullningsstationer blifvit enligt Eders Kong],
Maj:ts nådiga beslut inrättade vid gränsen, för hvilka stationer kostnaderna
helt och hållet bestridas af extra medel, och på andra ställen
af gränsen har extra bevakning måst anställas för att förekomma
oloflig införsel. För att nämna ett annat exempel, har styrelsen under
innevarande höst nödgats för Göteborg, likasom redan förut varit
tillåtet i Stockholm, medgifva extra tullbetjentes användande till natttjenstgöring,
emedan det upplystes, att den ordinarie personalen var
öfveransträngd på ett sätt, som hotade, att tillintetgöra dess arbetsduglighet.
Lägges härtill, att t. ex. Stockholms packhusinspektion,
som måste arbeta på särskilda afdelningar å de många platser, der
numera packhusbehandling eger rum, behöfver 10 å 12 extra tjenstemäns
dagliga biträde under större delen af seglationstiden och att för
tullbevakningsgöromålen här i staden ofta äro inkallade ända till 35
extra vaktmästare om dagen samt att proportionsvis liknande förhållande
göra sig gällande på alla större tullplatser i riket, torde Eders
Kongl. Maj:t finna, att de medel, styrelsen behöfver för de extra biträdenas
aflönande på ett sätt, som med nuvarande höga lefnadskostnader
tillförsäkrar styrelsen att kunna dertill påräkna dugliga och
pålitliga personer, lätteligen kunna öfverskrida det anslagsbelopp, som
för några år tillbaka ansågs för ändamålet tillräckligt. För att emellertid
undvika ett ökadt anslag, anhåller styrelsen att få hänvisa på en
annan utväg för behofvets afhjelpande. På den ordinarie aflöningsstaten
uppstå hvarje år besparingar, dels derigenom, att lediga tjenster
vid kustbevakningen, som för närvarande anses umbärliga, tills vidare
lemnas obesatta, och dels emedan styrelsen noga iakttager att, när
en tjenst blir ledig å sådan årstid, då göromålen vid densamma äro
föga betydande, såsom förhållandet t. ex.- är med flera tjenster i de
norra orterna under vintertiden, styrelsen ej återbesätter tjensten
förrän vid inträdet af den årstid, då tjensten fordrar sin innehafvare.
Beloppet af dessa besparingar å den ordinarie aflöningsstaten utgjorde
förlidet år, det första efter den nya normalstatens tillämpning, kronor

Generaltullstyrelsens statsförslag för år 1879.

5,350: —. Dessa medel hafva en gång blifvit anvisade till bestridande
åt kostnaderna för tullpersonalens underhåll, och om de, i stället för att
utgå såsom aflöning åt ordinarie tjensteman eller betjente, kunna till
större båtnad för tullverket och trafiken användas till bekostande af extra
biträden, b vilkas användande ock bar den fördelen framför den ordinarie
personalens tillökning, att tullverkets pensionering,sskyldighet ej
blir så strängt tagen i anspråk, är en dylik anordning i styrelsens tanke
särdeles lämplig, helst man derigenom undviker att för tillgodoseende
af det trängande behofvet utaf ökade arbetskrafter ifrågasätta åtminstone
för den närmaste framtiden ökadt anslag för extra medelsfonden. Styrelsen
hemställer således i underdånighet om nådigt medgifvande dertill,
att de besparingar, som uppstå å den ordinarie aflöningsstaten, må af
styrelsen få disponeras för samma ändamål, för hvilka den extra medels
fonden är afsedd, och att då redan under år 1876 det nuvarande extra
medels anslaget visade sig otillräckligt, så att en del utgifter för samma
år måste anvisas att utgå af innevarande års anslag, det nu ifrågasatta
medgifvandet måtte få tillämpas redan med de besparingar, som under
år 1878 kunna uppkomma å det för samma år beräknade anslag till
ordinarie aflöningsstaten.

Af öfriga under tullverkets omkostnadsstat specificerade anslag torde
vissa för framtiden böra uppföras till förändrade belopp, hvilka styrelsen,
änskönt de anslag, styrelsen ämnar föreslå till böjning eller minskning,
allesammans äro förslagsanslag, dock anser böra i staten utföras
med eu siffra, som närmast motsvarar den summa, hvartill de med anslagen
bestridda omkostnader visat sig hafva under de senaste åren högst
uppgått. Så kunna de arvoden för tullrättegångsmåls utförande, för
hvilka staten upptager ett anslag af 9,250 kronor, nedsättas till 6,000
kronor, till hvilket belopp dessa arvoden icke under flera år fullt uppgått
och hvarutöfver de rimligtvis icke framdeles kunna antagas stiga.
Likaledes kan anslaget för rese- och traktamentskostnader nedsättas från

23.000 till 20,000 kronor. Genom postportots nedsättning för några år
sedan för tyngre försändelser har det nu i staten till 13,000 kronor
upptagna anslaget till postporto visat sig årligen lemna ett sådant öfverskott,
att anslaget kan minskas med 3,000 kronor. Deremot tarfva anslagen
till ved, ljus och lyktors underhåll, för närvarande uppgående till

8.000 kronor, samt till skrifmaterialier, bok trycknings- och bokbindningskostnader,
nu utgörande 11,000 kronor, eu förhöjning hvardera af åtminstone
4,000 kronor, för att någorlunda motsvara hvad de senare åren
visat sig vara för omförmälda behofs fyllande erforderligt. Det i omkostnadsstaten
hittills särskildt uppförda anslag å 4,500 kronor till arvoden
åt extra biträden vid styrelsens kansli och kontor har, > enlighet

GeneraUnllstyrélsrm statsförslag för år 1879.

med styrelsens ofvan gjorda underdåniga hemställan, uteslutits ur staten,
enär de för sådant ändamål erforderlige ansedda medel sammanförts med
extra medels fonden. Å omkostnadsstaten har deremot uppförts det anslag
till båt- och hästlega samt resekostnader, hvilket förut ingått i den
ordinarie aflöningsstaten, men numera skulle ställas till styrelsens disposition.
1 anslaget för diverse utgifter har styrelsen ej ifrågasatt annan
ändring än som erfordras för jemnande af hela utgiftsstatens slutsumma
till närmast högre tusental, hvarigenom detta anslag kommer att höjas
med 559 kronor, en förhöjning, som jemväl påkallas deraf, att detta anslag
under de senaste åren städse måst om än med mindre belopp öfverskridas.

Då öfvergångs-, aflönings- och indragningsstaterna nu upprättats
specificerade och i sådant skick öfverlemnas till nådig fastställelse, komma
anslagen till dessa stater naturligtvis icke att såsom hittills uppföras såsom
förslagsanslag i runda summor, utan såsom fasta anslag till de belopp,
de specificerade staterna utvisa. Öfvergångsaflöuingsstaten kommer
sålunda att sluta på 49,720 kronor i stället för 50,000 kronor och indragningsstaten
på 78,401 kronor i stället för 100,000 kronor.

Det för ålderstil läggsstaten nu upptagna förslagsanslag af 270,000
kronor kan utan olägenhet nedsättas till 250,000 kronor, då enligt den
beräkning styrelsen låtit uppgöra öfver behofvet för nästkommande år
ålderstilläggena komma att sammanlagdt uppgå till icke fullt 242,000
kronor, varande vid denna beräkning iakttagna de grunder för tjensternas
indelning i särskilda grader, hvilka finnas närmare utvecklade i
styrelsens under denna dag till Eders Kongl. Maj:t derom gjorda särskilda
underdåniga framställning. Styrelsen har icke heller förbisett,
att från och med 1879 centralverkets tjensteman enligt det afgifna förslaget
jemväl skulle blifva berättigade till ålderstillägg, och att derföre
från och med nämnda år ökade utgifter måste uppstå för beredande af
dylika ålderstillägg, men äfven med inberäknande af de för omförmälda
ändamål erforderliga medel anser styrelsen ålderstilläggsstatens summa
kunna nedsättas till hvad styrelsen ofvan föreslagit.

I de för pensionsstaterna anvisade anslag förefinnes efter styrelsens
tanke ej skäl att göra någon ändring med afseende å de siffror, hvartill
dessa anslag för närvarande äro beräknade.

Såsom Eders Kongl. Magt täcktes finna af styrelsens förslag till
tullverkets stat för år 1879, belöper sig slutsumman å samtliga utgiftsstaterna
till 2,502,000 kronor, i följd hvaraf och då den nu och för nästkommande
år gällande staten slutar på en siffra af 2,580,000 kronor,
en minskning i slutsumman skulle enligt styrelsens nu afgifna förslaguppstå
till icke mindre belopp än 84,000 kronor.

Generaltullstyrélsens statsförslag för år 1879.

Jemte det af styrelsen upprättade förslag till stater, som, hudlös
bifogade, nu underställas Eders Kongl. M.aj:ts nådiga pröfning, får styrelsen
jemväl i underdånighet öfverlemna eu af dess kammarkontor utarbetad
jemförelsetabell öfver de i staten förekommande anslagens nuvarande
och föreslagna belopp; framhärdande styrelsen med djupaste vördnad,
trohet och nit,

Stormaktigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

NILS LAGERHEIM.

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter:

A. G:SON BENNIOH.

O. R. THEMPTANDER.

Stockholm den 19 November 1877.

B. E. Ether ström.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Förslag tiii utgiftsstater

för postverket,

att tillämpas från och med den 1 januari 1819.

Kronor.

A. Aflöningsstat.	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.

Generalpoststyrelsen: Generalpostdirektören..........	7,000		3,000		10,000
3 byråchefer, hvardera lön . . 4,400: — tjenstgöringspen- ningar . . . . 2,000: — 6,400: —	18,200		6,000		19,200			Efter 5 år •kan lönen hö-f jas med 600 kronor.
Kanslibyrån:
1 sekreterare............... 1 registrator...............	3,000 1,800 1,800 3,600 3,600	—	1,500 1,200 1,200 2,400 2,400	—	4,500 3.000 3.000 6.000 6,000	—
1 notarie och ombudsman....... 2 notarier, hvardera lön . . 1,800: — tjenstgöringspen- ningar. .... 1,200: — 3,000: — 2 aktuarier, hvardera lön . . 1,800: — tjenstgöringspen- ningar .... 1,200: — 8,000: —	—	—	_			Efter 5 år kan lönen hö-jas med 500 kronor och ef-ter 10 år med ytterligare 500 kronor.
Trafikbyrån:
1 sekreterare ...............	3 000		1,500 1,200 1,200		4,500 3,000 3,000
1 notarie................	1,800 1,800
1 aktuarie............... .	—	—	—
transport			—	—	62,200	—	1

Förslag till utgifts stater för -postverket.

transport

Kameralbyrån:

1 kamererare och sekreterare.....

3 bokhållare,

hvardera lön . . 1,800: —
tjenstgöringspen ningar

.... 1,200: — 3,000: —

2 notarier,

hvardera lön . . 1,800: —
tjenstgöringspen ningar

.... 1,200: — 3,000: —
2 aktuarie!’,

hvardera lön . . 1,800: —
tjenstgöringspen ningar

. . . ■ 1,200: — 3,000: —

5 revisorer,

hvardera lön . . 1,800: —
tjenstgöringspen ningar.

. . . . 1,200: — 3,000: —
1 förvaltare af postverkets hufvud kassa.

.........

1 d:o af postverkets frimär kesförråd.

.............

1 förrådsintendent...........

Till vikariatsersättning samt arvoden
åt extra biträden m. in., förslagsvis

1 förste vaktmästare..........

6 vaktmästare,

hvardera lön . . 500:......

tjenstgöringspen ningar

.... 300: — 800: —

transport

Kronor.

Lön.

Tjenst görings penningar.

3.000

5,400

3,600

9.000

3.000

3,000

800

3,000

1,500

3,600

2,400

6,000

1,500

300

1,800

gumm a.

62,200

4,500

9.000

6.000

6,000

15.000

4,500

35.000

1,100

4,800

157,100

157,100!

Efter 5 år
kan lönen höjas
med 500
kronor och efter
10 år med
ytterligare 500
kronor.

Förslag till utgiftsstater för postverket.

transport

De fullständiga fasta postanstalterna:

a) Postförvaltare:
l:a klassen:

1 postdirektör vid hvartdera af post
kontoren i Stockholm, Göteborg
och Malmö (tillsammans 3):

lön.......3,000: —

tjenstgöringspen ningar

. . . ■ 1,000: — 4)000. _

2:a klassen:

1 postmästare vid hvartdera af postkontoren
i Falun, Gefle, Helsingborg,
Jönköping, Kalmar, Karlskrona,
Karlstad, Kristianstad, Linköping,
Norrköping, Sundsvall,
Upsala, "Wexiö och Örebro (tillsammans
14):

lön....... 2,700: —

tjenstgöringspen ningar

.... 900:

K r o n o r.

Lön.

Tjenst görings-

Summa,

penningar, j

9,000

3,600:

i3:e klassen:

1 postmästare vid hvartdera af postkontoren
i Halmstad, Hernösand,
Luleå, Lund, Mariestad, Nyköping,
Uddevalla, Umeå, Wenersborg,
Westerås, Wisby, Ystad och östen
sund (tillsammans 13):

lön........ 2,250: -

tjenstgöringspen -

nmgar

750:

3,000:

37,800

29,250

3,000

12,600

9,750

12,000

50,400

39,000

157,100

transport!

!_J 101,400''_! 157,100.—(

Förslag till utgiftsstat för postverket.

Kronor.

Lön.

Tjenst görings penningar.

transport!

4:e klassen:

postmästare vid hvardera af postkontoren
i Arboga, Arvika, Borås,
Eksjö, Engelholm, Enköping, Eskilstuna,
Eslöf, Falkenberg, Falköping,
Filipstad, Halsberg, Haparanda,
Herrljunga, Hessleholm,
Hudiksvall, Karlshamn, Kristinehamn,
Köping, Landskrona, Lidköping,
Motala, Nora, Norrtelje,
Nässjö, Oskarshamn, Skara, Sköfde,
Smedjebacken, Sunne, Söderhamn,
Söderköping, Södertelje, Wadstena,
Warherg, Westervik, Wimmerby
och Åmål (tillsammans 38):

lön........ 1,800: —

tjenstgöringspen ningar

.... 000:

2,400: —

68,400

22,800

j5:e klassen:

16 postexpeditörer (deraf för när-;
varande en vid hvardera af post-!
expeditionerna i Alingsås, Asker-)
sund, Cimbrishamn, Hedemora,
Kungsbacka, Laholm, Lindesberg,
Piteå, Sala, Skellefteå, Skeninge,
Strengnäs, Strömstad, Sölvesborg,
Trelleborg ocli Ulricehamn):

lön........ 1,350:

tjenstgöringspen -

ninaar

6:e klassen:

450:

1,800:

48 postexpeditörer (deraf för närvarande
en vid hvardera af postexpeditionerna
i Alfvesta, Avesta,
Bollnäs, Borgholm, Degerfors, Elm -

Summa.

101,400 —

91,200

157,100

21,600;— 7,200

28,800

transport]

]-] 221,400— 157,100 -

För dag till utgifts stater för postverket.

transport

hult, Gagnef, Gamleby, Gillberga,
Gislaved, Gnesta, Grenna, Grislebamn,
Hjo, Hvetlanda, Höganäs,
Höör, Katrineholm, Klippan, Kungelf,
Ljungby, Ljusdal, Ludvika,
Lysekil, Mariefred, Marstrand, Mobolm,
Mora, Norberg, Nya Kopparberget,
Oroust, Ousby, Qvistrum,
Ronneby, Råda, Sollefteå, Säfsjö,
Torpsbammar, Torsbälla, Trosa,
Wara, Waxbolm, Wernamo, Wingåker,
Wretstorp, Öregrund, Örnsköldsvik
och Östhammar):

lön........ 1,200: —

tjenstgöringspenningar
.... 400

1,600:

7:e klassen:

64 postexpeditörer (deraf för närvarande
en vid hvardera af postexpeditionerna
i Anderslöf, Backe.
Billingsfors, Boden, Borensberg,
Båstad, Charlottenberg, Dalarö,
Emmaboda, Finspong, Frövi, Grytbyttebed,
Gysinge, Hedeviken
Hemse, Hörby, Karlsborg, Kil,
Kisa, Klintehamn, Leksand, Lilla
Edet, Ljusne, Lycksele, Malmköping,
Malung, Målilla, Mönsterås,
Mörby, Nederkalix, Nordmaling,
Nyland, Nås, Onsala,
Ragunda, Råneå, Skene, Sparreholm,
Staby, Stenstorp, Stjernvik,
Stora Rör, Ström, Svenljunga, Säfsjöström,
Säter, Tjellmo, Torsby,
Trollhättan, Ullånger, Waldemarsvik,
Ånäset, Åre, Årjeng,f Åtvida -

Lön.

Tjenst-

görings-

Summa.

penningar.

Krono r.

57,600:

* I

10,200

221,400

76,800

157,100

transport)---[—| — j—[ 298,200)—) 157,100)

Förslag till utgifts stater för postverket.

transport

berg, Äs, Ödeshög, Öfverkalix
Öfvertårneå och Östra Husby;
hvarförutan ej öppnade 4 postexpeditioner)
:

lön........ 900: —

tjenstgöringspen

ningar

300:

1,200:

Kronor.

Lön.

57,600

b) Biträdande tjensteman:

4 kontrollörer af l:a lönegraden, hvardera
med

lön ....... 2,700: —

tjenstgöringspen ningar

. . . • 900: — 3_g00; _

14 kontrollörer af 2:a lönegraden, hvar dera

med

lön........ 2,250: —

tjenstgöringspen ningar.

. . •• 750:— 3;000; _

15 kontrollörer af 3:e lönegraden, hvar dera

med

lön........ 1,800: —

tjenstgöringspen ningar

• • • j_600: — 2,400: -

37 kontorsskrifvare af l:a lönegraden,
hvardera med

lön........ 1,200: —

tjenstgöringspen ningar.

. . . ■ 400: — lj600;

58 kontorsskrifvare af 2:a lönegraden,
hvardera med

lön........ 900: —

tjenstgöringspenningar
. . . ■ 300: — 1>200:

transport

10,800

31,500

27,000

44,400

52,200

Tjenst görings penningar.

19,200

3,600

10,500

9,000

14,800

17,400

Summa.

298,200

76,800

14,400

42,000

36,000

59,200

69,600 ■

596,200-

157,100

Förslag till utgiftsstater för postverket.

					Krono	r.
	Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.
transport	—	—	—	—	596,200	—	157,100	—
c) Vaktbetjente:
5 vaktmästare af l:a lönegraden, hvar-dera med lön........ 600: — tjenstgöringspen- ningar .... 200: — 800:_	3,000		1,000		4,000
12 d:o af 2:a lönegraden, hvardera med lön........ 525: — tjenstgöringspen- ningar..... 175:— 70 0:	6,300		2,100		8,400
21 d:o af 3:e lönegraden, hvardera med lön........ 450: — tjenstgöringspen- ningar..... 150:— 600:	9,450		3,150		12,600		621,200
Postanstalterna å jernväg:
1 postinspektor för hvardera af 3 postinspektionsdistrikt: arvode...... 3,000: - tjenstgöringspen- ningar..... 1,000: — 4,000: —	9,000		3,000		12,000
3 kontrollörer af 3:e lönegraden, hvar-dera med lön........1,800: — tjenstgö ringspen-ningar..... 000: — 2,400: -	5,400		1,800		7,200
2 resepostexpeditörer af l:a lönegra-den, hvardera med lön........1,175: — tjenstgöringspen- ningar .... 325: — 1,500: —	2,350		650		3,000
transport] —	—	—		22,200	—	778,300	—

Förslag till utgiftsstater för postverket.

transport

24 resepostexpeditörer af 2:a lönegraden,
hvardera med

lön........ 750:

tjenstgöringspenningar.
.... 250: — 1,000: —

53 d:o af 3:e lönegraden, hvardera
med

arvode..... 600: —

tjenstgöringspen ningar.

.... 200: — 800: —

Postiljoner :

115 af l:a lönegraden å . . . 300: —
115 af 2:a d:o å. . . 225: -

Kronor.

Lön.

Tjenst görings penningar.

Summa.

18,000

31,800

6,000

10,600

22,200

24,000

42,400

778,300

88,600

34,500-25,875|—„

:ji

60,375

Anslag till aflönande af poststationsföreståndare, förslagsvis...... 380,000

* » » » extra biträden vid postanstalterna, förslagsvis 290,000

» » » » brefbärare.............. » ! 130,000

4 » » ålderstillägg....................... » | 45,500

» » arvoden åt extra jernvägspostiljoner och till hushyresbidrag

........ '' 12,000 —

för en del postiljoner, förslagsvis..............

i » » gratifikationer åt tjensteman och betjente vid postanstal -

terna

3,000

1,787,775

transport!--—11,787,775|-

Förslag till utgiftsstater för postverket.

transport

B. Öfvergångsstat.

Generalpoststyrelsen:

Kronor.

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa

2 kanslister,

hvardera med lön 900: •
tjenstgöringspen ningar

.... 300:

2 kanslister,

1,200:

hvardera med lön 1,200: —
tjenstgöringspen ningar----•

400: - lj600.

6 kammarskrifvare,
hvardera med lön 900: —
tjen stgöringspen ningar.

.... 300:

3 kammarskrifvare,
hvardera med lön 1,200:
tjenstgöringspen ningar.

.... 400: ■

1,200: -

1,600: —

De fullständiga fästa postanstalterna:
Postförvaltare:

1 postexpeditör vid hvardera af postanstalterna
i Boxholm, Drottningholm
och Misterhult (tillsammans
3),

hvardera med lön 750: —
tjenstgöringspen ningar----•

250: - 1)000; _

1,800

2,400

5,400

3,600

600

800

1,800

1,200

2,250

750

2,400

3,200

7,200

3,000

jh8O0—i 17j600

3,000

1,787,775

20,600

transport!

[1,808,375)—

Förslag till utgiftsstater för postverket.

Kronor.

transport

C. Indragningsstat.

Kontrollören vid Stockholms postkontor, C. F. Billmanson,
så länge han vid tjensten med oförändrad aflöning

qvarstår.........................

Kontorsskrifvaren vid dito dito, J. A. Drangel, dito . .
Kontorsskrifvaren vid dito dito, S. W. Sundius, dito . .
Till lönefyllnad åt kontorsskrifvare, hvilka äro berättigade
till högre aflöning än som finnes i normalstaten
uppförd, så länge de vid tjensten med oförändrad

aflöning qvarstå.....................

F. d. postexpeditören i Slite, J. W. Ekman.......

Till aflöning åt postiljoner, som icke vidare äro tjenstbara,
men ännu ej blifvit berättigade till pension
från civilstatens pensionsinrättning, förslagsvis . . .

D. Pensionsstat.

a) Embets- och tjensteman samt betjente, som erhållit
afsked ur postverkets tjenst:

F. d. generalpostdirektören m. m., friherre O. W. Stael
von Holstein, enligt kongl. brefvet den 26 november
1867 ................... . .

» postiljonen L. Ekblad i Jönköping, enligt kongl.

brefven den 18 april 1844 och den 9 juli 1847
» postföraredrängen Olaus Andersson, enligt kongl.

brefvet den 14 november 1854..........

» postiljonen J. Nilsson, enligt kongl. brefvet den

25 april 1862 ...................

» öfvermaskinisten A. C. Pabl, enligt kongl. brefvet

den 2 december 1864 ...............

» kontorsskrifvaren vid Stockholms postkontor, C. G.

Orling, enligt kongl. brefvet den 15 juni 1865
» kanslivaktmästaren H. Sundqvist, enligt kongl.

brefvet den 9 mars 1866..............

» postinspektoren i Kristianstad, J. R. af Klercker,

enligt kongl. brefvet den 14 juni 1871.....

» båtföraren i Grislehamn, A. Bylund, enligt dito
dito..........................

transport

—	—
1,495
1,593	—
2,087
200
400	—
4,500	_
6,400
150	—
50	—
225	—
600	—
1,000	—
320	—
2,000	—•
300	—
11,045	—

1,808,875

10,275

1,818,650|-

Förslag till utgiftsstater för postverket.

F. d

transport

kontorsskrifvaren vid Stockholms postkontor, J. H.

Dahlgren, enligt kong! brefvet den 24 maj 1872
postmästaren i Uddevalla, N. Zetterberg, enligt

kongl. brefvet den 19 augusti 1873 .......

föreståndaren för brefbärareexpeditionen i Stockholm,
A. Lindholm, enligt kongl. brefvet den 6

juni 1873 .......................

brefbäraren i Stockholm, O. Mårtensson, enligt dito

dito..........................

postmästaren i Engelholm, S. Francke, enligt kongl.

brefvet den 21 december 1873 ..........

postmästaren i Hedemora, J. Lindstedt, enligt dito

dito..........................

postmästaren i Hernösand, postinspektoren O. Utspärra,
enligt kongl. brefvet den 27 februari

1874 .........................

postexpeditören i Strömstad, postmästaren C. G.
Nyberg, enligt kongl. brefvet den 17 april

1874 .........................

postmästaren i Jönköping, postinspektoren C. J.

Munck, enligt dito dito..............

postmästaren i Wenersborg, postinspektoren E.

Ericsson, enligt kongl. brefvet den 1 maj 1874
resepostexpeditören G. F. E. Bågenholm, enligt

kongl. brefvet den 5 juni 1874 ..........

postmästaren i Karlskrona, postinspektoren, friherre
F. Bennet, enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874
postexpeditören i Gamleby, postmästaren J. M.
Adlerstam, enligt kongl. brefvet den 14 augusti

1874 .........................

postexpeditören i Gislaved, postmästaren A. Kell modin,

enl. dito, dito...............

postmästaren i Karlshamn, M. Giertz, enligt kongl.

brefvet den 21 augusti 1874 ...........

postmästaren i Köping, H. A. Nauckhoff, enligt

kongl. brefvet den 18 september 1874 .....

postmästaren i Åmål, A. E. Lilliestjerna, enligt

kongl. brefvet den 2 oktober 1874 .......

kontorsskrifvaren vid Malmö postkontor, P. E.

Andersson, enligt kongl. brefvet den 2 juli 1875
postexpeditören i Mariefred, postmästaren L. A.

transport

Kronor.

11,045
1,800
1,600
1,350	—
280	—
1,800	—
1,250	—
2,250	—
1,650	—
2,700	—
2,250	—
1,000	—
1,900
1,500	—
1,500	—
1,400	—
1,800	—
1,400	—
1,000	—
39,475	—

1,818,650

Förslag till utgiftsstater för postverket.

Krono r.

transport

af Donner, enligt kong! brefvet den 26 februari

1875 .........................

F. d. postmästaren i Nyköping, postinspektoren J. J.

Montell, enligt kong! brefvet den 30 april 1875
» postexpeditören i Ljungby, postmästaren G. M.
Adlerstam, enligt kongl. brefvet den 22 juli 1875

» postdirektören i Göteborg, G. Améen.......

» postmästaren i Enköping, A. F. Axelson, enligt

kongl. brefvet den 12 april 1876 ........

» postexpeditören i Staby. A. C. Phalén, enligt dito

dito.........................• .

» postmästaren i Ystad, B. Nilsson, enligt kongl. brefvet
den 28 april 1876 ......- ........

» postexpeditören i Tierp, J. G. A. Agren, enligt

kongl. brefvet den 9 juni 1876 . ... i.....

» postmästaren i Eksjö, S. von Knorling,* enligt kongl.

brefvet den 1 september 1876 ..........

» vaktmästaren vid Stockholms postkontor, P. G.
Wibom, enligt kongl. brefvet den 11 februari

1876 .........................

» postmästaren i Falun, J. H. Hjärne, enligt, kongl.

brefvet den 16 februari 1877 ...........

» postmästaren i Arvika, L. Adlerstam, enligt'' kongl.

brefvet den 2 mars 1877 .............

» postexpeditören i Skeninge, postmästaren C. G.

Stuart, enligt dito dito...............

» kontorsskrifvaren vid Postverket, C. S. Lidman,

enligt kongl. brefvet den 1 juni 1877 ......

» kontorsskrifvaren vid postkontoret i Karlskrona,
B. A. Andersson, efter erhållande afsked . . . .
» brefbäraren vid Stockholms postkontor, G. W. Nylund,
dito dito...................

Anslag till pensionsfyllnad åt postiljoner, förslagsvis . .

b) Aflidne embets- och tjenstemäns samt betjentes
enkor och barn:

Aflidne postinspektoren i Malmö, Rydbergs dotter Anna
Maria, enligt kongl. brefven den 7 maj 1836

och den 29 september 1865 ..........

Dito postdirektören i Helsingborg, Weijlanders dotter
Lovisa, enligt kongl. brefvet den 2 augusti
1842 ........................

transport

39,475

1,500

2,250

400

5.000

1,800
'' 1,200
2,250
800
1,800

570

2,700

1,800

1,500

900

1.000

200

2,000

100

67,320j -

1,818,650

Förslag till utgiftsstater för postverket.

j . . transport

J Atlidne extra postiljonen J. Anderssons enka, enligt

kongl. brefvet den 12 november 1846 .....

Dito postmästaren i Borås, Luths dotter Anna Elisa;
beth, enligt kongl. brefvet den 26 januari 1847

Dito postinspektor i Malmö, Troilis två döttrar, 75
kronor hvardera, enligt kongl. brefvet den 28

mars 1852 ..................

Dito postmästaren i Motala och Medevi, Wästfelts
enka, enligt kongl. brefvet den 22 mars 1862
! Dito postiljonen C. J. Sundbloms enka, enligt kongl.

brefvet den 24 januari 1862 ..........

j Dito postmästaren i Landskrona, Weibulls enka och
eu dotter, enligt kongl. brefvet den 16 mars

i 1866 ........................

Dito postinspektor! i Jönköping, Neiglicks dotter
Augusta Sofia, enligt kongl. brefvet den 3

| maj 1867 ..........

, Dit0 styrmannen å postångfartyget »Polhem», David
Lundblads enka Selma Sofia Pettersson, så
länge hon lefver ogift, 150 kronor, samt hvardera
af^ hennes barn Erik Wiking och Sture
Helge, till dess de uppnått en ålder af 15 år,

50 kronor, tillsammans..............

Dito postiljonen Ola Jeppson Sjöbloms enka Elisabeth
Sjöblom, så länge hon lefver ogift, 50 i
kronor, och sonen Alfred Olof, till dess han
uppnått en ålder af 15 år, 50 kronor, tillsammans
....................

Dito postiljonen Nils Adam Olofssons söner Nils Hugo:
och Gustaf Olof, till dess de uppnått en ålder
af 15 år, hvardera 50 kronor, tillsammans . .

E. Omkosinadsstat.

(Förslagsanslag.)

Anslag till uppbörds- och frimärkes-provision, att utgå
vid de fullständiga postanstalterna och
postiuspektionerna med

10 procent af uppbörd, som ej för år
öfverstiger 3,000 kronor,

6 procent af den del af uppbörden, som
öfverskjuter 3,000 men ej 15,000
kronor, och med

67,320

150

250

100

transport

Förslag till utgiftsstater för postverket.

K r o n o r.

transport

B procent af den del af uppbörden, som
öfverstiger 15,000 kronor. ......

Anslag till förhyrande af de för postverket erforderliga
lägenheter samt till bestridande af utgifterna
för posthusens underhåll m. in.....

» » expensutgifter..................

» » rese- och traktamentsersättningar:

för resor i embets- och tjensteärenden i

allmänhet......... 13,000: —

» resepostexpeditörer..... 155,000: —

» postiljoner......... 245,000: —

» » postbetjentes beklädnad och beväring ....

» » poståkdons anskaffande och underhåll ....

» » postföringskostnad:

vid befordran å jernväg . 625,000: —

» » å landsväg

och inom
postanstalternas
områden
samt
till landt brefbäring

900,000: — 1,525,000: —
vid befordran sjöledes:
mellan Gotland och fasta

landet....... 45,000: ■ —

» öfriga inrikes orter 35,000: —

» Sverige och Finland 15,000: —

» Sverige och Danmark 12,000: —

» Sverige och Tyskland 15,000: —

» Sverige och England 12,000: — 134,000: —

» för utrikes brefvexlingen..............

» » tillverkning af frimärken, frankokuvert och

brefkort...................

» » diverse utgifter.................

F. Oförutsedda utgifter................

G. Afkortningar och restitutioner, m. m.....

summa kronor

235,000!

80,000

325,000

413,000

50,000''

40,000

1,887,065

1,659,000 40,000	—
15.000 40.000	_	2,897,000	—
—		194,000	—
	—	21,935	—
i ---- —	5,000,000

STOCKHOLM, ISAAC MA11CUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Förslag

till

utgiftsstater för telegrafverket,

att tillämpas under år 1879.

A. Aflöningsstat.
l:o. Styrelsen.

1 chef ................................

1 tredje gradens tjensteman
1 d:o d:o d:o

9 d:o d:o tjensteman
Till arvoden åt ingeniörer .

transport

	K	ron	3 r.
Lön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa. .i
: i 6,200		2,800	—	9,000	i _
j 4,400	—	2,000		6,400	“1
4,400	—	2,000		6,400	-I
3,000	—	1,500		4,500	—
1,800	—	1,200	—	3,000	—
16,200	-	10,800	—	27,000
—	—	— —	—	4,000
! _ _	1 ~ 1--	—	\| 60,300	—1

med 600 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor.

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket.

transport

Till vikariatsersättning, arvoden till extra biträden
och renskrifningskostnad (förslagsanslag)
.....................................................

1 förradsvaktare ...........................................

1 förste vaktmästare .....................................

1 vaktmästare ..........................................

1 d:o ...........................................

Kronor.

Lön.

Tjenst -

pennmgar.

800

500

300

i Summa.
60,300
12,000
1,100	—i
1,100	—
800	—
800	—

76,100

l Efter 5 år kau
/ lönen höjas
med 100 kronor.

2;o. Personalen vid de elektriska

stationerna.

4 direktörer af l:sta klassen, af livilka en
vid Hvardera af stationerna i Göteborg,
Malmö, Stockholm (central-) och Sundsvall
:

löner ä ............ 3,000: -

tjenstgöringspen ningar

å ......... 1,000: — 4,000:

12,0001 —

4 000 —

16,000 —

3 direktörer af 2:ära Idassen, af hvilka en
vid hvardera af stationerna i Gefle, Jönköping
och Norrköping:

löner å.............. 2,700: —

tjenstgöringspen ningar

å ......... 900: 3,600: —

8.100

2,700

10,800 —

18 kommissarier af l:sta klassen, af hvilka
en vid hvardera af stationerna i Falun,
Haparanda, Helsingborg, HernösandA
Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad,
Oskarshamn, Skellefteå, Söderhamn,
Upsala, Vener »borg, Vestervik, Vester ås, \

Ystad, Örebro och Östersund:

löner ä ............... 2,250: —

tjenstgöringspen-

ningar ä 750: — 3,000: —

i 40,500 j

-1 13,500|

— 54,000

transport

—

80,800 —

70.100-

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket.

Lön.

Tjenst görings penningar.

Summa.

60,750

transport

30 kommissarier af 2:dra klassen eller kassörer,
af hvilka 6 i Stockholm (central-),

5 i Göteborg, 3 i Malmö, 2 i Sundsvall, ]
samt 1 vid hvardera af stationerna i Halm- i
stad, Hudiksvall, Kristianstad, Landskrona
Linköping, Luleå, Lund, Motala, Piteå,
Uddevalla, Umeå, Vadstena, Visby och |
Örnsköldsvik:

löner å ............... 2,025: —

tjenstgöringpen ningar

a............ 675: — 2,700:__I

19 kommissarier af 3:dje klassen, af hvilka:
en vid hvardera af stationerna i Borås, j
Dalarö, Eskilstuna, Gefle, Jönköping,
Kristinehamn, Köping, Lidköping, Lysekil,
Mariestad, Nederkalix, Norrköping,
Nyköping, Strömstad, Söderköping, Södertelje,
Trelleborg, Varberg och Vexiö:

löner å ............... 1,800: —

tjenstgöri ngspen ningar

ä............ 600: — 2,400: _j

14 assistenter af l:sta klassen, af hvilka en
vid hvardera af stationerna i Arboga,
Engelholm, Furusund, Grisslehamn, Marstrand,
Norberg, Nordmaling, Norrtelje, j
Nyland, Liåneå, Sandhamn, Stockholm |

(byrån vid Brunkebergstorg), Åmål och
Åtvidaberg:

löner å ............... 1,500: —

tjenstgöringspen ningar

å ........... 500: — 2,000: — 1 21,000

162 assistenter af 2:dra klassen, af hvilka
36 i Stockholm (35 å centralstationen |
och 1 å byrån vid Brunkebergstorg), |

20 i Göteborg, 15 i Malmö, 8 i Sundsvall,
4 i Gefle, 4 i Jönköping, 4 i Hel- \
singborg, 4 i Norrköping, 4 i Venersborg,

4 i Vestervik, 4 i Örebro, 3 i Hernösand, j
3 i Karlshamn, 3 i Östersund, 2 i Kal- \

-T

80,800,—I 76,100

20,2501

81,000

34,200 : 11,400

45,600

7,000

28,000

transport] — —|—

-i 235,4001

76,100

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket.

transport

mar, 2 i Karlskrona, 2 i Karlstad, 2 i
Skellefteå, 2 i Söderhamn, 2 i Festferås,
2 i Ystad, samt ew vid hvardera af stationerna
i Borås, Eskilstuna, Falun,
Halmstad, Hapa anda, Hudiksvall, Kristianstad,
Kristinehamn, Köping, Landskrona,
Lidköping, Linköping, Luleå,
Lund, Lysekil, Mariestad, Motala, Nyköping,
Oskarshamn, Piteå, Strömstad,
Söderköping, Södertelje, Trelleborg, Uddevalla,
Umeå, Upsala, Vadstena, Varberg,
Vexiö, Visby och Örnsköldsvik:

löner å ............... 1,200: —

tjenstgöringspen ningar

a........... 400: — i,g00: —

K r

n o r.

Lön.

Tjenst görings penningar.

Summa.

194,400

34 telegrafister af l:sta klassen, af hvilka en
vid hvardera af stationerna i Arholma,
Askersund, Bollnäs, Borgholm, Cimbrishamn,
Ekesjö, Enköping, Falkenberg,

Falun, Filipstad, Fjellbacka, Gamleby,
Grangärde, Hedemora, Hernösand, Höganäs,
Ijjusne, Mönsterås, Nora, Nya
Varfvet, Ronehamn, Ronneby, Skara,
Skutskär, Smedjebacken, Sollefteå, Strengnäs,
Surahammar, Sölvesborg, Trollhättan,
Upsala, Valdemarsvik, Vimmerby
och Öregrund:

löner ä ............... 750: —

tjenstgöringspen ningar

å ......... 250: — 1,000: — 25,500

89 telegrafister af 2:dra klassen, af hvilka
12 i Stockholm (centralstationen), 6 i
Göt borg, 6 i Malmö, samt en vid hvardera
af stationerna i Ankarsrum, Avesta, j
Berg, Bergqvara, Bjästa, Borensberg, j
Burgsvik, Byske, Delsbo, Finspong, i
Fårösund, Grenna, Gunnebo, Hallstahammar,
Herrevadskloster, Hjo, Holm- \
sund, Horn, Hvetlanda, Hästholmen, Kal- \

64,800

235,400

76,100

259,200

8,500

34,000

transport |

- —| 528,600|-

76,100,

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket.

Kronor.

Lön.

Tjenst görings penningar.

transport

mar, Rinna, Kisa, Klintehamn, Kongélf,
Kongsbacka, Kopparberg, Laholm, Leksand,
Lilla Edd, Lindesberg, Ljusdal,
Ludvika, Lycksele, Löfånger, Mariefred,

Mera, Mora,, Mumkedal, Mörbylånga,

Norra Degerfors, Onsala, Oskarshamn,

Ottenby, Sala, Seffle, Sjötorp, Skanör.
Skeninge, Sköfde, Slite, Storvik, Säter,

Torekov, Torpshammar, Trosa, Törefors,
Ulricehamn, Vaxholm, Vernamo, Vifstavarf
Viken, Åhus, Åkersberg och Östhammar: löner

å ............... <500: —

tjenstgöringspen ningar

å ......... 200: — 800: — 53,400

2 förste kontrollörer, en i Kristiania och
en i Köpenhamn, arvoden å ... 2,700: —

2 andre kontrollörer, eu i Kristiania och
eu i Köpenhamn, arvoden a ... 2,000:

l kontrollör i Nystad, arvode ...... 2,400: •—

Till arvoden åt personalen vid Landsorts
station:

en föreståndare 1,000 kronor och ett biträde
720 kronor .......................................j

Till arvoden åt personalen vid telegraminlemningsbyråarne
i Grand. Hotel samt j
ii. Börsen, Kungsholmen, Ladugårdslandet,
Ridäarholmen och Södermalm i Stock-:
bolin, högst...............................................

Till föreståndare för Bäc askogs, Drottningholms,
Medevi, Ratans, Sofiero, Särö,
Tullgarns, Ulriksdals och Ursviks stationer,
hvilka antingen under endast en
del af året eller ock blott tillfälligtvis

17,800

Summa.

528,600

71,200

5.400

4,000

2.400

1,720

10,800-

76,100

624,120!

transport j

700,220:-

Förslag till utgifts stater för telegrafverket.

Kronor.

Lön.

Tjenst görings penningar.

Summa.

transport

hållas öppna, utses ordinarie tjensteman
från andra stationer, eller ock extra
ordinarie stationstjenstemän.

3:o, Personalen vid de optiska
stationerna.

1 ibefälhafvare för Nya Varfvets station,
hvilken tjensteman åtnjuter särskild aflöning
såsom tillika föreståndare för der
varande elektriska station, arvode 200: -

3 korporaler. af hvilka en vid hvardera afl
stationerna Brännö och Vinga:

löner å .................... 525: —

tjenstgöringspeu ningar

å................. 175: — 70O: _ j

3 telegrafister, af hvilka en vid hvardera afj
stationerna Brännö, Nya Varfvet och i
Vinga:

löner ä ..................... 450: —

tjenstgöringspenningar
å ................. 150: — 600: -

- 700,220

200

1,050

350

1,4001

1,350;

450 —

1,800

Anm. 1) De här ofvan å staten för ''''Personalen vid de elektriska stationerna- upptagna
direktörer och kommissarier, äfvensom korporalerne och telegratisterne
vid »optiska stationerna», ega att såsom dyrtidstillägg för årot uppbära tio
procent af de dem tillkommande ordinarie aflöningsbelopp.

a) Assistenter och telegrafister vid de elektriska stationerna, hvilkas tjenstgöring
i samma grad under 10 år varit väl vitsordad, ega under året åtnjuta ålderstillägg
med 200 kronor för assistenterne samt med 100 kronor för telegrafisterne;
och de, hvilkas tjenstgöring i samma grad uppgått till 15 år och
varit väl vitsordad, åtnjuta under året dubbelt torenämnda belopp.

De kommissarier, som, till följd af tid efter annan skedda omregleringar af
personalen vid elektriska stationer, för närvarande bestrida allenast assistentbefattningar,
ega under året åtnjuta ålderstillägg lika som assistenter, med
rätt för hvarje sådan kommissarie att i afseende derå räkna sig till godo
hela den tid, han varit ordinarie tjensteman i verket.

3,400

transport J 703,620|-

Förslag till utgiftsstater till telegrafverket.

Krono]

4) Förenämnda ålderstillägg anses till tre fjerdedelar tillhöra lönen och till eu

fjerdedel tjenstgörmgspenningarna.

5) Tiden för uppnående af rätt till ålderstillägg beräknas i hvarje fall från och

med kalenderåret näst efter det, hvarunder befordringen egde rum till den
tjenstegrad, för hvilken ålderstillägget skall utgå.

6) Tjenstgörmgspenningarna afstås för den tid tjenstledighet åtnjutes.

4:o. Särskilda anslag.

Dyrtidstillägg åt dertill berättigade .............................................. 21,680

Ålderstillägg åt dertill berättigade............................................. 33,900

Arvoden för extra biträden och vikariater, förslagsvis..................... 70,000

D:o åt telegram bärare och nppassare vid stationerna, förslagsvis
..................................................................... 70,000:

D:o för taxering och kontrollering å Göteborgs och Malmö

kontrollstationer .................................................... 1,200:

Arvode för vården af verkets särskilda materialförråd i Göteborg 400:
l):o till nu varande föreståndaren för Dalarö station, personligen
för hans återstående tjenstetid, jemlikt kongl.

brefvet den 2 juni 1876 200:

Hushyresersättning åt föreståndaren för Stockholms centralstation,
att, jemlikt kongl. brefvet den 6 juni 1873, tills vidare utgå

med............................................................................. 1,000:

D:o åt de 5 kontrollörerne i Kristiania, Köpenhamn och Nystad,

å 400 kronor ...................................................................... 2,000:

För telegrafverkets undervisningsanstalter, högst .......................... 12,500:

Lönetillägg åt 26 telegrafister af 2:dra klassen (12 i Stockholm,

6 i Göteborg, 6 i Malmö. 1 i Kalmar, och 1 i Oskarshamn) 2,600:

B. Öfvergångs-a flint I ngsstat

Nedannämnde personer, Indika enligt normala aflöningsstaten, lit. A, 2:o och
3:o erhålla lägre löneinkomst än de tillförene åtnjutit, äro berättigade
att med här nedan upptagna belopp undfå ersättning; börande denna
personliga ersättning likväl minskas eller helt och hållet upphöra i den
mån dessa personer erhålla högre löneinkomst inom telegrafverket.

transport

transport | 703,620j -

215,480

919,100

919,100 —

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket.

Krono!''.

transport

Tjenstförrättande kommissarien vid Venersborgs station, direktören B. B.
Rhen, skilnaden mellan kommissarieaflöuingen, 3,000 kronor, och hans

förut varande direktörsaflöning, 3,200 kronor ............................................

D:o assistenten vid Karlshamns station, kommissarien Gr. Th. G. Feulc, skilnaden
mellan 2:a klassens assistentaflöning, 1,600 kronor, och l:a klassens

assistentaflöning, 2,000 kronor.........................-..........................................

D:o assistenten vid Helsingborgs station, kommissarien C. F. Askenstedt,
skilnaden mellan 2:a klassens assistentaflöning, 1,600 kronor, och l:a

klassens assistentaflöning, 2,000 kronor .................................._■........o........

Föreståndaren för den gemensamma elektriska och optiska stationen å Nya
Varfvet, C. A. tors sänder, skilnaden mellan hans löneförmåner enligt
normalstaten och hans förut varande inkomst vid stationen ...................

200

400

200

919,100

1,200

C. Pensions- och Understödsstat.

F. d. kameralintendenten och liniechefen m. m. I. F. von Heland, enligt

kongl. brefvet den 14 juni 1871 ............................................................

F. d. direktören vid Stockholms norra telegrafstation, m. m. A. H. Utter,

enligt kongl. brefvet den 2 februari 1866 ............................................

F. d. kassören vid Stockholms centralstation, F. N. Berg, enligt kongl. brefvet
den 5 juni 1874 .............................................................................

Direktören G. Bångs enka, Johanna Bång, född Lake, enligt kongl. brefven

den 23 november 1838 och den 13 juli 1866 .....................................

Förre befälhafvaren å Otterhällans indragna station, M. Stålpher, enligt kongl.

brefvet den 30 december 1863 ................................................................

Förre befälhafvaren å Furusunds indragna optiska station, fanjunkaren C. F.

Hybineth, enligt kongl. brefvet den 13 juli 1866.. ..................................

Förre telegrafisten vid Yxlaö indragna station, A. Österberg, enligt kongl.

brefven den 13 juli 1866 och den 16 september 1870 ...........................

Förre telegrafisten vid Skälsmara indragna station, A. G. Andersson, att utgå
så länge hans nuvarande sinnessjukdom fortfar, enligt kongl. brefvet

den 13 december 1861.............................................................................

Förre befälhafvaren ii Sandhamns indragna optiska station, fanjunkaren G. M.

Berg, enligt kongl. brefvet den 17 september 1869 ...............................

Förre telegrafisten å samma station, A. Löfgren, enligt samma kongl. bref ...
Förre telegrafisten å Nynäs indragna station, L. O. Westman, enligt samma

kongl. bref.................................................................. • ■ ...........

transport

2,770 -1,000 —

1,860 —
öoo! -

15o|

6SO

i so! -

72!—

500; —

2401—

240 b
8,162j—| 920,300

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket.

.	K r o	n o r.
transport Förre befälhafvaren å Arholma indragna optiska station, fanjunkaren L. E. Österberg, enligt kong!, brefvet den 25 november 1870 .........................	8,162 400	—	920,300
Förre korporaien a Viuga station, J. A. Andersson, enligt samma kougl. bref	270
Förre befälhafvaren ä Landsorts indragna optiska station, sergeanten A. Liljander, enligt kongl. brefvet den 2 juni 1876 .......................................	6001
Förre korporaien å Dalarö indragna optiska station, C. P. Holmberg, enligt samma kongl. bref ..........................................................................	470	; —
Förre korporaien å Elgsnabbeiis indragna station, C. (). Sundberg, enligt samma kongl. bref......................................................................................	470
Förre telegrafisten å Nynäs indragna station, G. F. Nyman, enligt samma kongl. bref ................................................................................................	400
Förre telegrafisten å Dalarö indragna optiska station, C. A. Törnros, enligt samma kongl. bref ...................................................................................	400
Förre telegrafisten å Landsorts indragna optiska station, V. Österman, enligt samma kongl. bref .......................................................................	400
Förre telegrafisten å Ornö indragna station, J. E. Åkerström, enligt samma kongl. bref .................................................................................................	400
Förre telegrafisten å Elgsnabbens indragna station, C. 0. Söderberg, att utgå under åren 1877—1881, enligt samma kongl. bref...................................	270
Kommissarien J. F. Björklunds enka, Laura Johanna Björklund, född Hall-ström, enligt kongl. brefvet den 16 juni 1876 .....................................	300
i Kommissarien E. A. Appelliolms enka, Marie Louise Appelholm, född [Vester, enligt samma kongl. bref .....................................................................	300
Assistenten J. P. K. Lönngrens enka, Fanny Lönngren, född <träl, enligt samma kongl. bref .....................................................................................	270
Förre telegrafisten å Nynäs indragna station, C. Sjöberg, enligt kongl. bref-vet den 23 mars 1877 ........................................................................	400
Förre telegrafisten å Ornö indragna station, F. 0. Åkerlind, enligt samma kongl. bref..............................................................................''..............	270
Aflidne kommissarien C. A. Wiholms dotter, Elin Maria Wiholm, enligt kongl. blefven den 16 juni 1876 och den 26 oktober 1877 ....................	300
\| Bidrag till telegrafverkets pensionsinrättning, fem procent å den för året till 1,400,000 lrronor beräknade portoinkomst, enligt kongl. brefvet den 5 juni 1874, förslagsvis....................................................''......................... Bidrag till telegrafverkets enke- och pupillkassa, enligt kongl. brefvet den 2 juli 1875 ...............................................................................................	70,000 5,000	—	89,082
transport	—	\|-	1,009,382 —

Förslag till utgiftsstater för telegrafverket.

Kronor.
		1,009,382	;
j 100,000			\|
2,000	—
10,000	—		1
40,000	_
50,000	—		i
8,000	—		1
15,000	—
15,000	—
20,000	_
20,000	___
6,000
10,000	—
1,500
10,626		308,126
---		1,317,510 —

transport

I). Underhal Isstat.

Förslagsanslag.

Telegrafliniernas öfvervakande, besigtning och underhåll _ ...........................

Underhåll åt optiska telegraferna och telegrafverkets öfriga byggnader.....

Rese- och traktamentskostuader .................................................................

Inköp och underhåll af inventarier, såsom apparater, verktyg, arbetsredskap,

möbler och husgeråd...............................................................................

Böcker, kartor, tryckningskostnad, blanketter, kuverter, pappersremsor m. m.

Skrifmaterialier .........................................................................................

Batteriförnödenheter.......................................................................................

llvror ...............................................................................................................

Ved ................................................................................................................

Lyshållning ....................................................................................................

Postporto .........................................................................................................

Prakt- och transportkostnader.................................................. ...........................

Sveriges bidrag till underhållet af internationela telegrafbyrån i Bern..........

Diverse utgifter ........................''.......................................................................

summa

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1878.

F ö i* s 1 a g

till

utgiftssfater för tullverket,

att tillämpas från och med den 1 januari 1879.

A. Åflöningsstaten.

T. Styrelsen.

Generaldirektören*) ......................

1 byråchef...............................

2 byråchefer...........................

Kanslibyrån:

1 sekreterare ...........................

1 registrator och aktuarie ...............

1 notarie .................................

1 d:o ...............................

Kameralbyrån:

1 kammarförvandt........................

1 bokhållare.............................

2 d:o ..............................

Revisions- och statistiska byrån:

1 revisor ...............................

5 revisorer................................

1 revisor (statistiker) ...................

Till vikariatsersättning samt arvoden och flitpenningar
åt extra biträden m. m.

1 förste vaktmästare ..................

1 vaktmästare..........................

3 d:o ...........................

	K	r o n o	r.
Lön.	Tjenst- görings- penningar.	: Summa.		1
6,200	2,800	9,000		.J
4,400	2,000	6,400		it
: 8,800 j	4,000	12,800		i
3,000	1,500	4,500		\| j ''
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000
1,800	1,200	3,000		& !
1,800	1,200	3,000
3,600	2,400	6,000
1,800	1,200	3,000
9,000	6,000	15,000
2,800	1,200	4,000
— —	— —	15,000
800	300	1,100
500	300	800		It
1,500	900	2,400	95,000	i! t
— —-	— —		95,000

transport

*) Åtnjuter boställsvåning i ett staten och Stockholms stad gemensamt tillhörigt, hus

3fter 5 år
kan lönen
höjas med
600 kronor.

Efter 5 år
kan lönen
höjas med
500 kronor
och efter 10
år med
ytterligare
500 kronor.

Efter 5 år
, kan lönen
höjas med
100 kronor.

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

transport

II. Lokaltullförvaltningen samt kust- och
gränsbevakningen.

a) Tullförvaltningsföreståndare:

1 tulldirektör i Göteborg, hvartill någon bland!
föreståudarne vid de i Göteborg befintliga
tullafdelningar, med bibehållande af|
egen tjenstebefattning, för en tid af 5

år om sender förordnas..................

1 befälhafvare för kustbevakningen i Skam
1 öfverinspektor vid packhusinspektionen i

Stockholm .............................

! 1 dito vid dito i Göteborg .................!

1 dito vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm
....................................

1 dito vid dito i Göteborg ..................

1 tullförvaltare vid tullkammaren i Stockholm!

7 dito vid dito i Göteborg, Malmö och Norr köping

samt vid uppbörds- och nederlags- j

kontoren i Stockholm och Göteborg.....

1 dito vid packhusinspektionen i Stockholm)

I 1 dito vid dito i Göteborg ..................j

j 1 dito vid tullkammaren i Gefle ............

i 4 dito vid .dito i Helsingborg, Landskrona,!

Kalmar och Sundsvall ..................

1 tullförvaltare vid tullkammaren i Varbergj
13 dito vid dito i Halmstad, Ystad, A hus.
Karlshamn, Karlskrona, Vestervik, Visby,j
Söderhamn, Hernösand, Umeå, Haparanda,
Jönköping och Karlstad ............

1 tullförvaltare vid tullkammaren i Uddevalla

8 dito vid dito i Strömstad, Trelleborg, Gina-!

brishamn, Oscarshamn, Linköping, Hudiksvall,
Piteå och Luleå .............

1 dito vid tullkammaren i Marstrand .........

i 2 dito vid dito i Sölvesborg och Dufed ......

1 dito vid dito i Nyköping .................!

3 dito vid dito i Grislehamn, Falkenberg och
Mera...................................I

transport

	It r	o n o r.	, Alderstillägg att
jön.	Tjenst- görings- penningar.	Summa.	! efter 5 och återstå-ende hälften efter 10 års tjenstetid! graden.
		-- 95,000
	2,500	2,500
4,000	1,500	5,500	1,000
4,000	3,000	7,000	1,000
	-----	7,000	1,000
4,000	1,000	5,000	1,000
4,000	1,500	5,500	1,000
4,000	2.000	6,000	1,000
	_ ___	42,000	7,000
3,500	2,500	6.000	1,000
— —	— —	6.000!	1,000
3,500	1,500	5,000	1,000
---	---	20.000	4,000
3,000	1,000	4,000	1,000
		fi 52,000	! 13,000
2,500	1,000	3,500	1,000
___ _		28,000	8,000
2,000	1.000	3,000	1,000
— —	— —	6,000	2,000
2,000	700	2,700	800
—		O j o ! 00	2,400

—!--! 224,800 95,000) —

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

Stock -

transport

1 packhusinspektor i Malmö.........

I konfiskationsinspektor och kassör

holm....................................

1 dito dito i Göteborg .... ......_...........

1 tullbevakningsinspektor i Malmö ........

1 kontrollör vid tullkammaren i Stockholir
4 dito vid dito i Göteborg, Malmö och Norrköping
samt vid nederlagskontoret i Stockholm
..................................

1 kontrollör vid tullhevakningsinspektionen :

Stockholm .............................

6 dito vid dito i Göteborg samt vid tullkam -

maren i Gette, Helsingborg, JuanasE

Kalmar och Sundsvall ............

dito vid tullkammaren i ''Ystad ......

dito vid dito i Karlshamn och Karlsl
kontrollör vid tullkammaren i Wisby

b] Öfrige tjensteman:

1 tullfiskal ...............

2 dito ...............

1 kustchef ...............

3 dito ..............

1 förste packhuskontrollör
1 dito

1 kontrollör ...............

9 dito ...............

1 dito ..............

2 dito ...............

1 bevakningskontrollör ...
1 kammarskrifvare.........

32 dito .........

1 dito .........

6 dito ........

1 inspektor ..............

14 dito ...............

1 tullkammareföreståndare
1 dito

14 dito

transport

	K r
Lön.	1 Tjenst- görings- penningar.
3,500	2,000
3,500	1,500
3,000 3,000	1,000 2,000
3,000	1,000
2,500	1,000
- - 2,500	500
2,000	700
2,000	500
2,500	1,000
2,500	500
! 1,800	600
1,800 1,500	600 500
1 1,500	300
1,600	300
— —	400 200
	—

Summa.

224,800

5,500

5,000

5.000

4.000

5.000

20,000

24,000

3,500

7.000

3.000

2,700

5.400

2.500

7.500

3.500
3,500

3.000
-27,000

2.400

4.800
2,400

2.000
04,000

1.800
10,800

1,900

26,600

400

200

2,800

95,000

310,800

175,200

581,000|

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

transport

cj Öfver- och underbetjente:

1 öfveruppsyningsman............ ...........

9 dito .......................

1 dito .......................

27 dito .......................

1 kustsergeant ........................

28 dito .............................

1 dito .............................

5 dito .............................

1 jaktuppsyningsman ... ,.................

1 dito .......................

1 uppsyningsman ..........................

5 dito ..........................

1 dito .........................

34 dito ..........................

1 kustuppsyningsman .......................

3 dito .......................

1 gränsridare................................

7 dito ................................

1 kustvakt till sjös...........................

1 dito ...........................

4 dito ......................

1 kustvakt till häst eller till fot

3 dito dito dito

1 dito dito dito

1 vaktmästare ................

76 dito ........................

1 dito ......................

5 dito ..................

1 dito .....................

09 dito .......................

1 dito ....................

2 dito .........................

1 kammarvaktmästare .....................

5 dito

1 roddare ................................

dito ...........................

1 dito ................

	K	r o n o r.	Alderstillägg att
					utgå till hälften
	Tjenst-				efter 5 och återstå-
Lön.	görings-	Summa.			ende hälften efter
	penningar.				10 års tjenstetid!
					graden.
—	—		581,00C	—	1
1,500	500	2,000			1,000
—	—	18,000			9,000
1,500	300	1,800			600
—	—	48,600			16,200
900	300	1,200			500
— ---	— —	33,600			14,000
900	300	1,200			300
—	— —	6,000			1,500
900	300	1,200			300
—	—	13,200		\|	3,300
1,000	500	1,500			300
- - —	—	22,500			4,500
900	300	1,200			300
— —	__ __	40,800			10,200
600	300	900			150
- —	— —	2,700			450
500	300	800			150
—	—	13,600			2,550
600	300	900			300
—	— —	45,900			15,300
600	300	900			150
—	— —	3,600			600
500	300	800			300
— —	— —	66,400			24,900
500	300	800		j	150
800	400	1,200			300
-- —	_ —	211,200			52,800
700	300	1,000		i	300
— —	— —	55,000			16,500
600	300	900			150
— —	— —	98,100			16,350
500	300	800			150
— .—	— —	41,600		i	7,800
500	300	800			150
— _	---	4,000		II	750
600	300	900			150
— —	---j	20,700			3,450
500	300	800			150
1	— —\|	767,100	581,000	__''i	- - 1

transport

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

	Krön	o r.	Ålderstillägg att utgå till hälften efter 5 och återstå-ende hälften efter 10 års tjenstetid i graden.
Lön.	Tjenst- görings- pennin- gar.	Summa.
_____	_ _	767,100	581,000		_ _
— —	— —	2,400			450
500	200	700			100
- -	- -	21,000			3,000
500	200	700			100
- -	- -	172,200			24,600
500	300	800			100
- -	---	1,600			200
500	200	700			luO
—	— —	18,900	986,100		2,700
— —	— —	- -	113,900	1,681,000

246

roddare ...
dito
dito

kustroddare

dito

transport

1 jaktbåtsman...........................

2 dito ........................

I dito ........................

27 dito ........................

Till vikariatsersättningar, extra biträden m. m.

B. Öfvergångsaflöningsstaten.

Generaltullstyrelsen.

Revisionskontoret:

enligt 1868 års stat:

lön.....................................

dyrtidstillägg

Dito A. A. Lundgren\ , ,

Dito A. B. Berlitz / enllSt 1869 MS stat:

Anm. Sistnämnda 3:ne tjenster indragas vid blii
vande ledigheter.

Kammarvaktbetjeningen:

1 vaktmästare: E. Eriksson, enligt 1869 år
stat:

lön......................................

tjenstgöringspenningar .................

Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.

transport

	^ 1879 års stat för befattnin-gen afsedd af-löning, som besparas.	Öfvergångs- - stat.
1,000
200		1,200
- -		1,200
		1,200
500
300		800
— —		4,400

1,681,000

6 Förslag till utgiftsstater för tullverket.

		I 1879 års stat för befattnin-gen afsedd af-	Öfvergångs-
		isning, som	stat.
		besparas.
transport		—	4,400	1,681,000
ko. Centraldistriktet.
Stockholm.
Tullkammaren:
1 kontrollör: E. A. Blanck, enligt 1868 års stat:
lön ...............................................	2,000
uppbördsprovision l/n proc., förslagsvis...............	4,900		6,900
Anm. Vid innekafvarens afgång utbytes tjensten mot: 1 kontrollör med:
lön ........... ...............................	8,000
tjenstgöringspenningar .............................	2,000	5,000
1 kammarskrifvare: G. T. Stenman, enligt 1868 års stat:
lön ..............................................	1,000
uppbörd sprovision Vi-,0 proc., förslagsvis ............	490		1,490
Anm. Vid innekafvarens afgång utbytes tjensten mot: 1 kammarskrifvare med:
lön ...............................................	1,500
tjenstgöringspenningar ...........................	500	2,000
Packhusinspektionen:
1 öfverinspektor: J. Lindström, enligt 1868 års stat:
lön ..............................................	2,500
tjenstgöringspenningar .............................. uppbördsprovision V10 proc., förslagsvis ............	200		10,030
7,330
Anm. Vid innehafvare^ afgång utbytes tjensten mot: 1 öfverinspektor med:
lön ...............................................	4,000
tjenstgöringspenningar ..............................	3,000	7,000
Blockhusuddsstation:
\| 1 inspektor: G. M. Elcbohrn, enligt 1868 års stat:
lön ...........................................	800
tjenstgöringspenningar .............................	250
båtlega .............................................	250		1,300
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.
transport	--!	14,000 \|	24,120 \|	1,681,000

Förslag till vt,giftsstater för tullverket.

		I 1879 års stat för befattnin-gen afsedd af-	Öfvergångs-
		löning, som	stat.
		besparas.
transport	— —	14,000	24,120	1,681,000
Norrtelje.
1 vaktmästare: F. G. Cederqvist, enligt 18G8 års stat:
lön ................................................	360
tjenstgöringspenningar ..............................	140		500
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.
2:o. Vestra distriktet.				\|
Göteborg.				1 -
Tullkammaren:				; 1
1 kontrollör: J. J. Björklund, enligt 1868 års stat:
lön ................................................	1,800
uppbördsprovision 1/30 proc., förslagsvis............... Anm. Tjensten indrages vid innehafvarens afgång.	2,070		3,870	• i
Packhusinspektionen:				\| 1
1 vaktmästare: N. G. WecJcman, enligt 1868 års stat:				\|
lön ...............................................	400			\|
tjenstgöringspenningar ..............................	300
V200 Pr°c. uppbördsprovision, förslagsvis ..........	310		1,010
D:o J. G. Lindberg, dito dito ............			1,010	1
Anm. Ifrågavarande båda tjenstebefattningar indragas vid blif-
vande ledigheter och ersättas af:
1 uppsjmingsman med:
lön ................................................	1,000
tjenstgöringspenningar ..............................	500	1,500
Kustbevakningen:
2 kustvakter till häst: II. Nodin, enligt 1873 års stat:
lön ................................................	400
tjenstgöringspenningar ..............................	200
hästlega...........................................	300		900
Dito J. L. Ljunggren, enligt 1874 års stat ............			900
transport	— —	15,500	32,310	1,681,000

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

	! 1879 års stat för befattnin-gen afsedd af-löning, som besparas.	Öfvergångs- stat.
—	15,500	32,310	1,681,000
360 240		600
		600 600 600 600 600
360 240		600
1,500 500 100		2,100
200 100	300
360 240		600

\| ---	15,800	39,210	1,681,000

transport

års stat:

6 kustvakter till fot: J. Ahrenstedt:

lön .................... ......

tjenstgöringspenningar ..........

Dito C. Gr. Christensson.............

Dito C. J. Svensson ................

Dito J. B. Johansson................

Dito J. U. Buhdén ................

Dito A. Anderson Molin.............

Ånm. Sistnämnde åtta kustvakttjenster
ledigheter.

Kalfsund.

1 vaktmästare: L. A. Jansson, enligt 1871 års stat:

lön ..............................................

tjenstgöringspenningar ...........................

Anm. Tjonsten indrages vid blifvande ledighet.

Kongelf.

1 tullförvaltare: G. M. JRoemplce, enligt 1870 ars stat

j lön ...................... ................

tjenstgöringspenningar .............................

båtlega och resekostnader .........................

Anm. Vid blifvande ledighet ersättes tjensten af:

1 tullkammareföreståndare med:

tjenstgöringspenningar ...........................

båtlega och resekostnader ..........................

Warberg.

Kustbevakningen:

kustvakt till fot: Sven Larsson, enligt 11

arvode .................. ...............

tjenstgöringspenningar ..................

Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.

transport

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

enligt 1868
års stat:

transport

Falkenberg.

Kustbevakningen:

8 kustvakter till fot: J. W. Skog,

arvode .............................

tjenstgöringspenningar ...............

Dito J. Söderholm........................

Dito J. A. Jonsson .....................

Dito J. P. Berggren.....................

Dito J. L. Malmros ....................

Dito G. J. Isaksson .....................

Dito L. Gr. Larsson .....................

Dito Chr. Larsson........................

Anm. Ifrågavarande åtta tjenster indragas vid blifvande ledigbetor
och ersättas af:

1 kustvakt till sjös med:

lön .................................

tjenstgöringspenningar ...............

båtlega .............................

2 dito ..............................

1 kustroddare med:

lön .................................

tjenstgöringspenningar ..............

5 dito ...............................

Halmstad.

Kustbevakningen:

1 kustsergeant: J. Dahl,

lön ...........................

tjenstgöringspenningar ..........

häst- och båtlega ............

7 kustvakter till fot: A. C. Olsson,

arvode ........................

tjenstgöringspenningar

I 1879 års stat
för befattningen
afsedd aflöning,
som
besparas.

Öfvergångs stat.

360

240

600

300

15,800

500

200

enligt 1868
ars stat:

Dito dito G. Christensson

Dito dito J. M. Lund.........

Dito dito P. Thorhjörnsson ...

Dito dito N. L:son Björk......

Dito dito J. W. Binaldo......

Dito dito G. Berndtsson ......

Anm. Ofvaimämnde tjenster indragas vid blifvande ledigheter
och ersättas af

transport

720

180

450

360

240

1,200

2,400

700

3,500

23,600

39,210

600

1,681,000

1,350

600

49,560

1,681,000

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

i		I 1879 års stat för befattnin-gen af sedd af-löning, som besparas.	Öfvergångs- stat.
transport 1 kustvakt till sjös med: lön ...............................................	600	23,600	49,560	1,681,000
tjenstgöringspenningar ............................ båtlega .........................................	300 300	1,200
2 dito ............................................... 1 kustroddare: lön ...............................................	500	2,400
tjenstgöringspenningar ...........................	200	700
5 dito..............................................		3,500
Laholm.
1 inspektor: A. J. WulfGröna, enligt 1868 års stat: lön ...............................................	800
tjenstgöringspenningar ............................. båtlega ............................................	150 50		1,000
Anm. Tjensten utbytes vid blifvando ledighet mot: 1 tullkammareföreståndare med: tjenstgöringspenningar .............................		200
Södra distriktet.
Helsingborg.
Engelholm.
1 inspektor: N. P. Holmström, Renligt 1868 års stat: lön ..............................................	1,500			j
tjenstgöringspenningar ............................ båtlega och resekostnader .........................	300 400		2,200
Anm. Tjensten utbytes vid innehafvarens afgång mot: 1 inspektor med: lön .............................................	1,600
tjenstgöringspenningar .............................. båtlega och resekostnader ..........................	300 400	2,300
Trelleborg.
Kustbevakningen:
1 kustvakt till fot: M. Johnsson, enligt 1868 års stat: arvode ........................................... tjenstgöringspenningar ...........................	360 240		600
Anm. Vid blifvande ledighet utbytes tjensten mot:
transport	- —	33,900	53,360	1,681,000 :

Fardag till utgiftsstater för tullverket.

			1879 års stat för befattnin-gen afsedd af-	Öfvergångs-
			löning, som	stat.
			besparas.
	transport i	----	33,900	53,360	1, (581,000
1 kustvakt till fot med:
lön ...................................		500
tjenstgöringspenningar .................		300	800
o, Ahus.
1 roddare: Torsten Tufvasson, enligt 1868	års stat:
lön ...........................~.........		300
tjenstgöringspenningar .................		150		450
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.
Sydöstra distriktet.
1 distriktchef: F. Nisbeth,
lön .................................		3,600
resekostnader ........................		1,000
1/2 % af distriktets uppbörd, förslagsvis	enligt 1868	4,050		8,650
1. distriktchefssekreterare och tullfiskal: C.	års stat:
Leissner, lön ..................................		1,200
tjenstgöringspenningar .............. .		600
löneförbättring, enligt 1876 års stat: ...		400		2,200
Anm. Ofvannämnda båda tjenster indragas vid distriktchefens
afgång.
Kalmar.
Kustbevakningen:
2 kustvakter till häst: Erik Olsson,
lön ...................................	enligt 1874	400
tjenstgöringspenningar ................	års stat:	200
häst lega..............................	300		900
„ A. E. Moberg .......................				900
Anm. Tjensterna indragas vid blifvande ledigheter.
Pataholm.
1 uppsyningsman: E. 0. Letiktén, enligt 1874 års stat	800
lön .................................
tjenstgöringspenningar .................		200
båtlega ................................		50		1,050
transport	— —	34,700	67,510	1,681,000

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

		I 1879 års stål för befattnin-gen afsedd af-	Öfvergångs-
		isning, som	stat.
		besparas.
transport	_ _	34,700	67,510	1,681,000
1 vaktmästare: L. Pettersson, enligt 1868 års stat:
lön ..............................	360
tjenstgöringspenningar ............................	140		500
Anm. Ofvannämnda båda tjänster indragas vid blifvande ledig-heter.
Oskarshamn.
Kustbevakningen:
1 kustsergeant till sjös: J. G. Hammar ([vist, enligt 1873
års stat: lön ............................	700
tjenstgöringspenningar ................	200
båtlega .............................................	150		1,050
Anm. Vid innekafvarens afgång utbytes tjensten mot: 1 kustvakt till sjös med:
lön ......................	600
tjenstgöringspenningar ................	300
båtlega .....................................	200	1,100
Westervik.
Kustbevakningen:
2 kustsergeanter till sjös: P. A. Treutiger, enligt 1873
års stat: lön ......................	700
tjenstgöringspenningar .....................	200
båtlega ............................................	150		1,050
„ P. M. Pettersson, dito........................... Anm. Vid blifvande ledigheter ersättas ofvannämnde 2 tien-			1,050
ster af:
1 kustvakt till sjös med:
lön .......................................	600
tjenstgöringspenningar ..............................	300
båtlega .........................................	200	1,100
1 dito dito ..................................		1,100
transport	....... —	38,000 \|	71,160	1,681,000

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

		! 1879 års stat för befattnin-gen afsedd af-löning, som besparas.	Öfvergångs- stat.
transport	_ —	38,000	71,160	1,681,000
Gotlands distrikt.	!
Wisby.
1 kammarskrifvare: Z. J. A. F. Ljungdahl, enligt 1874 års stat: lön ...............................................	1,000
tjenstgöringspenningar .............................. löneförbättring, enligt 1876 års stat ...............	200 300		1,500
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet. 1 vaktmästare: C. C. Lindberg, enligt 1874 års stat: lön ................................................ tjenstgöringspenningar .............................	500 200		700
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.
Westergarn.
1 uppsyningsman: J. P. Hesselqvist, enligt 1874 års stat: lön ...............................................	700
tjenstgöringspenningar ........................... ... båtlega ............................................	200 50		950
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.
Kappelshamn.
1 vaktmästare: M. P. Gardstedi, enligt 1868 års stat: lön ................................................	360
tjenstgöringspenningar .............................	140		500
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.
Ljugarn.
1 vaktmästare: 0. M. Sundahl, enligt 1868 års stat: lön ..............................................	360
tjenstgöringspenningar ..............................	140		500
Anm. Tjensten indragos vid blifvande ledighet.
Norra distriktet.
1 tullfiskal: E. F. Holm, enligt 1868 års stat: lön ......................................... ...			900
Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.
transport	\| — —	38,000	76,210	1,681,000

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

Haparanda.

2 gränsvakter: E Rönnbäck:

arvode ...........................

tjenstgöringspenningar .............

Dito A. P. Fogman ................

Anm. Ofvannämnda 2:ne befattningar indi
ledigheter.

Wermlands och Elfsborgs läns gränsdistrikt.

Karlstad.

Filipstad.

1 inspektor: J. Brommell, enligt 1868 års stat:

lön ..........................................

Anm. Tjensten ersättes vid innehafvare)^ afgång af:

1 tullkammare!öreståndare med:

tjenstgöringspenningar ...........................

Wenersborg.

1 vaktmästare: T. Larsson, enligt 1868 års stat.:

lön .............................................

tjenstgöringspenningar ......................

Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.

Åmål.

1 vaktmästare: Cour. Böhnan, enligt 1868 års stat:

lön ..........................................

tjenstgöringspenningar ............. ,............

Anm. Tjensten indrages vid blifvande ledighet.

Kopparbergs läns gränsdistrikt.

Falun.

1 tullförvaltare: A. W. Collén, enligt 1868 års stat:

lön ...........................................

Anm. Vid innehafvarens afgång ersättes tjensten af:

1 tullkammareföreståndare med:

tjenstgöringspenningar ...........................

Om från summa öfvergångsaflöningsstat ............

afdrages den å ordinarie stat besparade aflöning...
så utgör återstoden..................

...................... kronor

det för öfvergångsaflöningsstaten erforderliga belopp.

		I 1879 åra stat för befattnin-gen afsedd af-löning, som besparas.	Öfvergångs- stat.
transport	— —	38,000	76,210	1,681,000
enligt 1868	300
f års stat:	300		600
!			600
vid blifvande

860

140

360

140

80,710

38,400

42,810

200

800

500

1,500

200

88,400

transport

80,710

42,310

1,723,310

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

transport			1,723,310
C. Ålderstilläggsstaten, förslagsanslag ...			250,000
d. Indragningsstaten.
Stockholm.
Tjärhofsinspektoren A. Hafström, arvode ......................	50
Inspektören, kapten 0. I lammardah 1...........................	600
Uppsyningsmannen 11. 11. lille .................................	450
Vaktmästaren C. G. Lindqvist ..................................	250
Dito J. P. Flodberg	360
Inspektor J. Isberg .............................................	800
Dito .). C. Forslund........................................	800
Uppsyningsmannen \Y. A. Forsberg...........................	450
Dito A. Pettersson.................................	450
Dito C. E. Ullman ............................	450
Dito Joban Carlsson ..............................	450
Vågskrifvaren 0. J. Schailand.................................	800
Dito Olof Scböllin......................................	800
Ofverinspektoren i packhuset J. Lindström* ....................	3,000
Tullförvaltaren i dito J. P. Everlöf* ....................	2,150
Uppsyningsmannen G. Höglind .............................	600
Vaktmästaren Nils Malmström...................................	360
Dito A. Hedlund....................................	360
Dito J. A. Wahlström...................................	360
Dito C. G. Wallin....................................	360
Inspektören P. J. Schultz ..................................	450
Uppsyningsmannen J. Johansson .................... .........	600
Vaktmästaren J. Eriksson ......................................	400
Kontorsskrifvaren J. G. Ignell.................................	800
Förpassningsinspektoren G. Å. J. Åkerhjelm .....................	1,500
Generaltulldirektören m. m. N. A. G:son Bennich,
löneskilnad enligt kongl. brefvet den 22 maj 1868 :
lön ....... .................................... 1,000:
tjenstgöringspenningar ............................ 1,000:	2,000
Vaktmästaren C. F. Sjöblom .................................	600
Dito G. C. Strömberg .................................	600
Dito Anders Johan Cedervall .........................	600
Uppsyningsmannen Olof Edling ........................ .......	900
Vaktmästaren Anders Gusp Sjöberg ..............................	600
Kammarskrifvaren E. L. Blachet .................................	1,000
Dito J. A. Rydberg.................................	1,000
Bevakningskontrollören C. G. Norling ...........................	1,500	26,450
transport	—	26,450	1,973,310

*Så länge han vid tjensten med oförbättrade lönevilkor qvaratår.

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

transport		26,450	1,973,310
Dalarö.
Jaktbåtsmannen Gustaf Fredrik Ryman..........................		300
Södertelje.
Vaktmästaren G. W. A. Ohrlin ................................		360
Furusund.
Kustuppsyningsmannen J. Thunström ...........................	450
Inspektören Hans Axel Peterséns.................................	1,500
Roddaren Johan Gustaf Nordqvist.................................	300	2,250
Grislehamn.
Jaktbåtsmannan Pehr Wikström .................................		300
Göteborg.
Ofveruppsyningsmannen C. Björkinan ......................	525
Kustsergeanten B. Blomgren ............... ...................	540
Kustvakten P. Osberg ..........................................	300
Dito J. P. Lindell ......................................	360
Kustsergeanten C. F. Greiffe ....................................	540
Tullförvaltaren Carl Wilh. Berger ..............................	1,000
Kustvakten C. P. Möller.........................................	360
Vaktmästaren i Kungsbacka B. Andersson........................	360
Dito A. T. Andersson .......................... ......	400
Dito G. Erlandsson.......................................	400
Dito 0. Blomberg.......................................	400
Dito Carl Fr. Dahlström...............................	600	5,785
Kongelf.
Kustvakten C. A. Lindgren.......................................	300
Dito Elias Eriksson ................................. ...	360	660
Warberg.
Kustvakten N. Orup ........................ ................		300
Halmstad.
Kustvakten P. Å. Holmgren ...................................		300
transport		36,705	1,973,310

Förslag till utgiftsstater för tullverket. 17

		i
transport		36,705	1,973,310
Helsingborg.
Kustsergeanten P. Lindblad.......................................	540
Kustvakten C. L. Dunkel'' .................................	300
Dito J. Winstedt ................................	300
Dito A. J. Jönsson ...............................	300
Dito G. Kullin.........................>........	300
Kustsergeanten J. P. Cervin ...................................	540
Roddaren i Engelholm G. Heller .................................	300
Kustsergeanten till häst C. M. Kruse ......................	720
Dito dito Adolf C. Möller ...................	720
Dito dito A. Lagercrantz...........................	700
Kustvakten till häst J. A. Möller............................	400
Dito till fot A. Adamsson .....................	360
Dito dito N. F. Pihl.........................	360
Dito dito J. Ek................................	360
Dito dito Achatius Wiberg ............................	360
Dito dito J. Hallberg.................................	360
Dito dito C. E. Tången ........................	360
Dito dito C. J. Persson .........................	360
Dito dito A. Ekberg ..........................	360
Dito dito G. Ekelöf .....................	400
Dito dito P. Johansson ...................	400
Dito dito J. Carlsson ...............	400
Dito dito A. Malmberg ................	400		:
Dito dito A. Nilsson ......................	400
Dito dito C. F. Björkholm .............................	400	10,400
Landskrona,	•
Kustvakten C. M. Rotzius ...........	300
Dito H. Frisk ...................	300
Dito till fot N. Jansson............................	360
Dito dito Måns Persson...................	360
Dito dito L. Nilsson ...............	360
Dito dito J. Andersson ..........	360
Dito dito J. C. Fagerberg ................	360
Dito dito A. Forsberg..................	400
Dito dito F. Söderberg .......................	400
Dito dito P. J. Bergqvist................................	400	3,600
transport \|	— —	50,705	1,973,310

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

Malmö.

! Kustsergeanten J. J. Wahlgren ...............

! Distriktchefen, öfversten m. m. C. A. Meurling

Kustvakten till fot .Christ. Hansson ............

Dito dito J. N. Malmros ............

Dito dito S. A. Löfdahl..............

i Vågskrifvarén J. W. Bergelin..................

Trelleborg.

! Kustvakten G. F. Malmqvist ..................

j Uppsyningsmannen i Skanör Paulus Jacobsson

! Kustsergeanten till häst A. Larsson ............

} Kustvakten till fot Åke Månsson...............

Ystad.

j Kustvakten till fot J. P. Blomström............

Cimbrishamn.

i Vaktmästaren Sven Martin Borgström .........

| Kustsergeanten J. P. Ustberg ..................

j Kustvakten till fot Salomon Ljunggren.........

Dito „ häst Ola Persson ...............

Dito „ fot P. Andersson ...............

Kristianstad och Åhus.

Kustvakten A. Ljungberg ...................

Dito J. P. Lundgård.....................

Dito N. P. Länder .....................

Kustsergeanten L. J. Benzelstjerna ............

Sölvesborg.

Kustvakten Jon Andersson ....................

Kustroddaren Th. Sellberg ....................

Karlskrona.

Kustroddaren J. Pettersson....................

Kustsergeanten S. Wahlström .................

Dito C. F. Nilsson ................

transport		50,705	1,973,310
	540 4,000 360 400 400 800	6,500
	360 600 700 400	2,060
		360
	360 540 400 400 400	. 2,100	1
	300 360 300 540	1,500
	300 200	500
	300 720 720	1,740
transport	— —	65,465	1,973,310

Förslag till utgiftsstater för tullverket.

transport		65,465	1,973,310
Kalmar.
Kustroddaren P. A. Larsson......................................		350
Karlshamn.
Kustrocldaren Mathias Carlsson................	300
Vaktmästaren Anders Nordström..........	600	1
Kustsergeanten A. Palm...........................	700		1
Kustroddaren S. P. Gustafsson...............	350
Dito G. Birgersson........................	350		j
Dito C. M. Friberg.......................................	350		1
Dito J. Johansson ...............................	300
Kustchefen P. von Axelson, enl. res. d. ls/1 1875 ...............	1,500	4,450
Wisby.
Kustroddaren G. N. A. Friberg .............	300		i
Dito S. A. Afvelin..................	300		t
Dito 0. Romin ..................................	300		i
Resevaktmästaren 0. M. Hånes.........	250	1,150	j
Haparanda.
Gränsvakten C. F. Nilsson......	300		i
Dito J. P. Sundberg ....................................	300
Dito 0. W. Green .......................................	300	900
Jönköping.
Reseinspektoren Lars Jesper Borg....................	750
Vaktmästaren Jöns Andersson ..............	250
Reseinspektoren, kaptenen 0. Fornander...........................	750
Inspektören, ryttmästare!! G. Westfelt:
lön ................................................ 900: —
serskild ersättning, enl. kongl. brefvet d. 9 mars 1855 496: 50	1,396: 50
Vaktmästaren C. J. A hl ström ...................................	250	3,396: 50
Karlstad.		1
Bevakningskontrollören C. F. L. Holmgren.......................		800
Borås.
Kontrollören, hofjunkaren B. C. Bagge:
lön ............................................... 600: —
serskild ersättning, enl. kongl. brefvet d. ,J/3 1855 ... 679: 50	1 279- 50
Vaktmästaren S. J. Johansson ....................................	250	1,529: 50
Funäsdalen.
Gränsridaren A. J. Sture..........................................		360	78,401
transport		_ _	2,051,711

Förslag till utgiftsst/xter för tullverket.

transport		2,051.711
E. Pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente,
förslagsanslag...................................................		197,000
F. Pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes i
fattigdom efterlemnade enkor och barn, förslagsanslag		31,800
G. Omkostnadsstaten,
Arvoden, förslagsanslag .........................................................	7,500
Rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag...................................	20,000
Tullhusbyggnader och reparationer samt hushyror och tomtören, förslagsanslag...	20,000
Ved, ljus och lyktors underhåll, förslagsanslag....................................	12,000
Skrifmaterialer samt boktrycknings- och bokbindnings-kostnader, förslagsanslag...	15,000
Postporto, förslagsanslag.........................................................	10,000
Till utbetalande af aftjenad begrafningshjelp och begrafningsgratialer, enligt
kongl. brefvet den 14 maj 1831, förslagsanslag ..............................	3,000
Skeppsmätningskostnad, förslagsanslag ..........................................	27,000
Till gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjente, som utmärka sig
genom nitisk tillsyn och kontroll mot öfverträdelse af tullförfattningarna......	750
Jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader.............................	73,100
Hemliga utgifter ............................................................	9,000
Diverse utgifter, förslagsanslag...................................................	12,139	209,489
summa kronor		2,490,000

Stockholm, Isaae Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1878.

Bil. No 7 till Kongl. May.ts Nåd. Prop. om. Statsverket 1878.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastik-ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
deii 7 Januari 1878.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,

Statsråden Laserstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell och
Rosensvärd.

Departementschefen Statsrådet Carlson föredrog följande ärenden rörande dels
regleringen af åttonde hufvndtitelns ordinarie stat och de till samma hufvudtitel
hänförliga extra ordinarie anslagsbehof, dels ock frågor om anslag under nionde
hufvudtiteln, hvarvid departementschefen i underdånighet yttrade:

l:o.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 7 sistlidne December enligt då hållna protokoll
öfver finansärenden meddelat beslut angående grunderna för reglering på ordinarie
stat af de särskilda expeditionerna inom Eders Kong]. Maj:ts kansli, tillkommer
det mig att, med tillämpning af dessa grunder på ecklesiastikdepartementet,
föreslå den stat för departementet, som må vara af behof påkallad.

I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts af 1874 års riksdag godkända
förslag finnas inom ecklesiastikdepartementet anstälde eu expeditionschef, fyra byråchefer,
fem kanslisekreterare och eu. registrator. Byråcheferna förestå hvar sin af
de för ärendenas handläggning inrättade byråer, af Indika en är afsedd för kyrkoärender
eu för ärenden angående den högre undervisningen, en för ärenden angående
folkundervisningen, samt en för lielsovårds- och fattigvårds- in. fl. ärenden. Af

Ecklesiastik depart
em entets
expedition.

2 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

kanslisekreterarne är eu anstalt! å hvarje byrå och eu såsom biträde åt expeditionschefen.
I denna personal, som den efter organisationens genomförande vunna erfarenhet
ådagalagt vara den minsta, med hvilken göromålen kunna på ett tillfredsställande
sätt uppehållas, har jag för närvarande icke någon ändring att föreslå.

Men utom de nu nämnda eger departementet en tjensteman, hvilkens aflöning,
till beloppet lika med kanslisekreterarnes, hittills utgått helt och hållet på
extra stat. Förutom de för tillämpning af departementets aflöningsstat beviljade
medel har nemligen riksdagen från och med år 1874 i enlighet med Eders Kongl.
Maj:ts nådiga framställningar anvisat ett extra anslag af 6,000 kr. årligen till utförande
af statistiska arbeten inom departementets byråer för undervisningsärenden.
Af detta anslag hafva 4,200 kr., motsvarande eu kanslisekreterarelön, användts till
arfvode åt den, som utfört det hufvudsakliga statistiska arbetet och som dermed i
allmänhet varit under hela året sysselsatt, samt återstoden utgått till arfvoden åt
tillfälliga biträden vid samma arbete. Då dessa göromål, sedan genom nådiga beslut
den 31 December 1875 och den 16 Februari 1S77 närmare föreskrifter meddelats
angående de primäruppgifter, som från vederbörande skolråd, folkskoleinspektörer,
elementarläroverk och domkapitel böra till departementet årligen insändas för att
der bearbetas, allt framgent blifva af stadigvarande beskaffenhet, synes det för dessa
göromåls bestridande afsedda anslag böra, i sammanhang med departementets aflöningstillgångar
i öfrigt, uppföras på ordinarie stat, hvilket torde kunna lämpligast
och i närmaste likhet med hvad hittills egt rum ske sålunda, att der upptages
lön åt en kanslisekreterare, och att anslagets återstod, 2,000 kr., sammanföres
med det till departementschefens förfogande stälda anslag för amanuenser och
extra biträden in. m.

Sistnämnda anslag, som nu utgör 10,000 kronor, skulle, i händelse af bifall
till hvad jag här föreslagit, komma att uppgå till 12,000 kronor. Detta belopp,
afsedt dels att aflöna de amanuenser, som trädt i stället för de fem indragna kanslist-
och kopisttjensterna, dels till uppmuntran åt öfriga extra ordinarie tjensteman,
dels till arfvoden åt biträden vid de statistiska arbetena, dels till bekostande
af renskrifning, och dels till gratifikationer åt extra vaktbetjening,
skulle utan tvifvel vara tillräckligt, om det finge användas uteslutande för de
med anslaget afsedda ändamål. Men derjemte skola af detta anslag tills vidare
utgå löner med tillhopa 3,600 kronor till de två kanslister, som enligt den
före år 1875 gällande stat voro inom departementet anstälde, men icke kunnat
befordras till tjenster å den nya staten. Åf dessa tjensteman är den ene
född år 1815, således 63 år gammal, och den andre, född år 1818, har uppnått eu
ålder af 60 år. Det är uppenbart, att såvida icke ett af de väsentligaste syftemålen
med amanuensbefattningarna, som är att uppfostra departementets yngre personal till
duglige tjensteman, skulle skjutas å sido, desse kanslister icke kunnat eller bort användas
till amauuenstjenstgöring, och de hafva derföre uteslutande sysselsatts med

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878 . 3

renskrifning. Kostnaden för renskrifningen har derigenom uppgått till vida större
belopp än det, som under vanliga förhållanden skulle erfordrats, och hvartill den
vid anslagets bestämmande beräknats, och deraf åter har förorsakats en högst menlig
inskränkning i de tillgångar, som varit afsedde till uppmuntran åt yngre tjensteman
och godtgörelse för deras ej sällan ganska trägna arbete. Det vore derföre
högeligen önskvärd!, att de nämnda två kanslisterna kunde, på sätt de ock sjelfva
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet sökt, beredas tillfälle att från sina plister
afgå med rätt att fortfarande såsom pension uppbära sina nu varande löneförmåner.
En sådan omflyttning till allmänna indragningsstaten har riksdagen tillförene
medgifvit vid flera tillfällen då reglering af embetsverk för sig gått, och den
synes här med desto större skäl kunna sättas i fråga, som, oaktadt den ständigt
växande mängden af de till departementets handläggning hörande mål, de ordinarie,
till pension berättigade tjenstemännens antal genom den nya regleringen af departementets
stat nedgått från fjorton till elfva. Då emellertid för eu dylik förtida
pensionering statsverkets tillgångar böra så sparsamt som möjligt anlitas, har jag
trött anspråken på statens mellankomst i detta fall icke böra sträckas längre än
till beredande af nödig fyllnad i den pension, som kan tillkomma sökandena från
civilstatens pension sinrättning. Denna pension uppgår, enligt afgifvet yttrande af
pensionsinrättningens direktion, för eu hvar af dem till 1,200 kronor. Deras nu
varande löneförmåner utgöra 2,160 kronor, hvaraf 1,800 kronor lön på ordinarie
stat och 860 kronor dyrtidstillägg. Då den omständigheten, att dyrtid stillägg år
efter år blifvit å dessa löner beviljade, synes mig innebära ett erkännande deraf,
att kanslistlönen under nu varande förhållanden bort uppgå till ett belopp af åtminstone
2,160 kronor, och då denna lön, äfven sålunda tillökt, ej är högre än att
den enligt gällande grunder för pensionering af tjensteman å de äldre staterna
bort motsvaras af pension å allmänna indragningsstaten till lönens fulla belopp,
torde de nu föreslagna pensionernas beräkning till 2,160 kronor vara af billigheten
påkallad. Det tillskott af statsmedel, som under donna förutsättning skulle utöfver
civilstatspensionen erfordras, blefve för hvardera af sökandena 960 kronor, eller
föga mer än hälften af den pension, 1,800 kronor, som den ene af dem om två år
och den andre om tern år vore berättigad att, uteslutande af statsmedel, uppbära.
Den af mig nu förordade anordning synes derföre vara förmånlig ej mindre för statsverket
än för departementet, som derigenom tidigare komme i åtnjutande af den
stora fördelen att kunna på ett fruktbärande sätt använda för handen varande
tillgångar.

I likhet med hvad vid reglering af andra embetsverk blifvit bestämdt, borde
enligt Eders Kongl. Maj:ts ofvanberörda beslut af den 7 sistlidne December ersättning
beredas de embets- och tjensteman inom departementet, hvilka under andras semester
bestrida högre tjenstgöring än den som eljest åligger dem. Denna ersättning, så vidt
den bör tillkomma extra ordinarie tjensteman, kan, under förutsättning af bifall till

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1877.

hvad jag föreslagit angående pensionering af de inom departementet anstälde kanslister,
utgå af anslaget till amanuenser in. in. utan förhöjning i dettas belopp,
men då för den ersättning af förevarande slag, som hör tillkomma de ordinarie
tjenstemännen, tillgång icke kan beredas inom departementets nu varande anslag,
lärer det till departementschefens förfogande stälda anslag böra ökas med det för
detta ändamål erforderliga belopp, 1,300 kr. Hela anslaget komme då att uppgå
till 13,300 kr.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu i underdånighet anfört, och då anledning
icke förekommer att föreslå någon förändring i den ordinarie vaktbetjeningens
antal, för närvarande tre, skulle departementets nya stat blifva följande:

	Lön. Kronor.	Tjenstgörings- penningar. Kronor.	Summa. Kronor.
1 expeditionschef, arfvode ......	—	—	7,500
1 byråchef, lön...............	4,400	2,000	6,400
3 byråchefer, „ ...............	13,200	6,000	19,200
1 kanslisekreterare „ ...............	2,800	1,200	4,000
5 d:o ...............	14,000	6,000	20,000
1 registrator ., ...............	2,800	1,200	4,000
Till departementschefens förfo-gande för amanuenser, vi-kariats-ersättning, renskrif-
ning, in. in.........................	—	—	13,300
1 förste vaktmästare, lön ......	800	300	1,100
1 vaktmästare, ,, ......	500	300	800
1 d:o ., ......	500	300	800
För vaktmästare, som åtnju-ter fri bostad, minskas lönen med 150 kr.
Summa kr.	—		77,100

Efter 5 år kan lönen
höjas med 600 kr.
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.
[ och efter 10 år med
J ytterligare 500 kr.

1 Efter 5 är kan lönen
J höjas med 100 kr.

l)å departementets anslag på ordinarie stat för närvarande utgör 54,750
kr., skulle tillökningen blifva 22,350 kr. men som de för departementet nu å
extra stat uppförda anslag, tillhopa 17,500 kr., skulle upphöra att utgå, blefve
den verkliga tillökningen i statsutgift, oafsedt ålderstilläggen, endast 4,850 kr.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 5

att med godkännande af ofvan intagna stat jemte de i åberopade protokoll
öfver finansärenden för de nya löneförmånernas åtnjutande föreslagna vilkor, för
statens tillämpning bevilja en tillökning i det för ecklesiastikdepartementets expedition
nu utgående ordinarie anslag med 22,350 kr.; samt

att de två inom expeditionen nu anstälde kanslister, Glas Erik Liddl och
protokollssekreteraren i Eders Kongl. Maj:ts kansli Carl Johan Edvard Heijkensljöld,
må från och med månaden näst efter den, då nådigt afsked från kanslistbefattningen
dem meddelas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 960 kr. hvardera, motsvarande skilnaden
mellan deras nu varande löneförmåner och den pension de ega att från civilstatens
pensionsinrättning åtnjuta.

2:o.

Med anledning af väckt fråga om öfverflyttning af Brunskogs pastorat från
Fryksdals till Jösse prosteri har biskopen i Karlstads stift doktor C. H. Rundgren
i underdånighet anhållit, att tre tunnor kronotionde måtte såsom prostetunnor för
nämnda pastorat, bestående af Brunskogs, Boda och Magneskogs församlingar,
anvisas till kontraktsprosten i Jösse kontrakt från och med den 1 Maj 1876.

Efter det kronofogden och häradsskrifvaren i orten, domkapitlet i Karlstad
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Wermlands län sig yttrat och till
den underdåniga ansökningen tillstyrkt nådigt bifall, hafva kammarkollegium och
statskontoret den 30 December 1876 afgifvit infordradt utlåtande i ärendet och deruti
anfört: att vid 1728 års tiondesättning i Jösse härad bland afkorta!ngarna i Brunskogs
socken upptagits en tunna kronotiondespanmål såsom prostetunna; att nio
tunnor kronotionde vid denna tiondesättning beräknats såsom prostetunnor i Jösse
kontrakt, dit Brunskogs socken då hörde, och fyra tunnor i Fryksdals kontrakt,
hvilka tiondebelopp derefter i kronoräkenskapen krediterats såsom prostetunnor;
samt att, oaktadt genom Kongl. brefvet till domkapitlet i Karlstad den 25 Juni
1818 i sammanhang med Brunskogs pastorats skiljande från Jösse och''förening
med Fryksdals kontrakt förordnats, att endast då varande kontraktsprostar skulle
bibehållas vid sina prostetunnor, någon förändring dermed i de två kontrakten icke
sedermera egt rum, utan har prosten i Jösse kontrakt, enligt hvad förteckningarna
å indragna rånte- och tiondeanslag utvisa, fortfarande åtnjutit nio tunnor kronotionde,
för hvilka han ock uppburit ersättning af statsmedel, hvaremot prosten i
Fryksdals kontrakt erhållit godtgörelse allenast för fyra tunnor.

Vid den prostetunna, som sålunda alltifrån år 1728 utgått af Brunskogs
församling och som på senare tider oriktigt fått uppbäras af prosten i Jösse kontrakt,
bör denne, efter Brunskogs pastorats återflyttning till nämnda kontrakt,
fortfarande bibehållas. Men då för Boda och Magneskogs församlingar några pro -

Teologisk profession
in. m.
i Upsala.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ls Nåd. Prop. om Statsverhet 1878.

stetunnor icke varit anvisade, antagligen af orsak att dessa församlingar haft egenskap
af kapellan intilldess de genom Kongl. brefvet den 1 Februari 1841 och
Kongl. resolutionen angående lönereglering för presterskapet i pastoratet den 8
Februari 1867 blefvo till annex förvandlade, hafva, vid sådant förhållande och
enär berörda församlingar nu mera vore att anse såsom sj elfstän di ga kyrkosamfund,
kammarkollegium och statskontoret med åberopande af 24 § i Kongl. resolutionen
och förklaringen på presterskapets besvär den 10 Mars 1719 och 4:de punkten i
presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t
måtte täckas till Riksdagen göra nådig framställning om anvisande af en tunna
kronotiondespanmål årligen såsom prostetunna för hvardera af Boda och Magneskogs
församlingar, att utgå med penningar efter det i nådiga förordningen den 23 Juli
1869 bestämda pris, hvithet för eu tunna kronostridt, som i dessa församlingar
består af 1 kubikfot 5 kannor 75 kubiktum råg, lika mycket korn och 6 kubikfot
3 kannor hafre, utgör 14 krono)'' 65 öre för hvardera församlingen eller tillsammans
29 kronor 30 öre.

I öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och statskontoret sålunda
tillstyrkt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå riksdagen
att å anslaget till kleresistaten såsom prostetunnor för Boda och Magneskogs
församlingar uppföra ett belopp af 29 kronor 30 öre, att årligen utgå från och
med år 1879.

3:o.

Kanslersembetet för universitetet i Upsala har med underdånigt memorial
den 27 sistlidne September öfverlemnat en af teologiska fakulteten å nyo gjord
framställning om ökade anslag för upprätthållande af den teologiska undervisningen
vid universitetet. Fakulteten har nemligen ansett sig böra ytterligare fästa
uppmärksamheten på den för hvarje år allt mera kännbara otillräckligheten af befintliga
lärarekrafter för denna undervisnings behöriga skötande. Till eu början har
fakulteten erinrat, att, under det universitetets öfriga fakulteter inom de sista årtiondena
erhållit många nya lärarebeställningar, den teologiska ej i mannaminne
vunnit någon förstärkning, utan i närmare hundra år qvarstått vid samma antal
lärare, eller fyra professorer och tre adjunkter. Desse lärare hade ock länge haft
svårt att på nöjaktigt sätt besörja den fakulteten åliggande undervisningsskyldighet,
och svårigheterna hade ökats i samma mån, som tilloppet af studerande blifvit
större. För tolf år sedan, då en tryckande prestbrist förspordes i nästan alla stift,
utgjorde antalet af dem, som vid Upsala universitetet idkade teologiska studier, ej
fullt 100, hvaremot detsamma under vårterminen 1877 uppgick till icke mindre än
365, ett antal, som visserligen icke kunde anses vara för stort, om den mycket betydande
del af svenska kyrkan, hvars prester bildades i Upsala, skulle erhålla till -

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

lyckligt många sådana, men som dock vore inemot tre gånger större än det motsvarande
i Lund samt öfverstege antalet af studerande vid hvarje annan protestantisk
teologisk fakultet icke blott inom de skandinaviska länderna utan jemväl inom
Tyskland, Schweitz och Östersjöprovinserna. Och likväl vore det ingen enda af dessa
fakulteter, som hade ett mindre antal ordinarie professorer än den i Upsala, utan
mestadels flera, vexlande från fem till åtta, hvartill komnie ett antal extra ordinarie
professorer. Missförhållandet härvid framstode ännu mer, om man toge i betraktande
den mycket omfattande examinationspligt jemte de öfriga för undervisningen
mera främmande göromål, som ålåge flertalet af lärarne vid en svensk teologisk fakultet.
Icke mindre visade sig detta missförhållande, om man jemförde den teologiska
fakulteten med andra fakulteter vid Upsala universitet. Ty under det att sistlidne
vårtermin den juridiska fakulteten både 21, den medicinska omkring 17 och
den filosofiska omkring 23 lärjungar på hvarje ordinarie lärare, hade den teologiska
ända till 52 lärjungar på hvarje sådan lärare.

Men icke blott det ökade arbetet med den växande lärjungeskarans undervisning
och examinering gjorde, enligt fakultetens tanke, eu förstärkning af hennes
lärarekrafter mer och mer nödvändig. Samma förstärknings behöflighet motiverades
äfven af de vetenskapliga kraf, som med rätta stäldes på den akademiske läraren,
men hvilka de teologiske lärarne i Upsala, öfverhopade som de vore af löpande göromål,
hvilka icke kunde åsidosättas, hade svårt att någorlunda nöjaktigt tillfredsställa,
hvadan icke tå exempel på i förtid bruten helsa till följd af öfveransträngning
kunde framdragas.

Fakulteten har vidare erinrat om de bemödanden hon under senare tider gjort
att få de ofvan antydda svårigheterna afhulpna. År 1866 började fakulteten uttala
det trängande behofvet af ökade lärarekrafter för att de särskilda läroämnen,
hvilka tillhörde denna fakultet, måtte kunna uppehållas på ett sätt, som motsvarade
deras betydelse för den teologiska bildningen öfver hufvud. Redan då framstäldes,
hurusom en hvar af de tre teoretiska professionerna behöfde befrias från någon del
af sitt arbetsfält, om vetenskaplighetens anspråk skulle kunna någorlunda fyllas.
Hvad först den exegetiska teologien anginge, vore den till sitt omfång allt för vidsträckt
för att handhafvas af en enda professor, hvarför det hade varit af behofvet
i hög grad påkalladt, att denna vetenskapsgren, som fordom under långa tider varit
bestridd af två, stundom tre ordinarie lärare, fördelades på två händer, så att skilda
professioner anordnades för det gamla och det nya testamentets exeges, och det desto
hellre, som, på grund af den exegetiska vetenskapens flitiga bearbetande i olika
riktningar under senare tid, svårigheten att någorlunda fullständigt taga kännedom
om dess utveckling blifvit långt större nu än tillförene. Ännu större vore dock
svårigheten för den så kallade kalsenianske professorn att såsom sig borde fylla sin
plats, enär icke blott omfånget bär vore för stort, utan jemväl två i icke ringa mån
olikartade discipliner förenade i en hand, alldenstund kyrkohistorien jemte patristikeu

8 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

förlagts till deri med stöd af framlidne biskop Kalsenii legat upprättade professionen
i teologiska prenotioner. Då prenotionerna afsåga att såsom inledningsvetenskap till
teologien utveckla den kristna religionens egendomliga vilsen och dess åtskilnad från
alla andra religionsformer samt att utreda teologiens betydelse såsom vetenskap och
dess förhållande till andra grenar af menskligt vetande, så vore det uppenbart, att
för ett skickligt handhafvande af detta läroämne erfordrades grundlig filosofisk bildning
och eu spekulativ förmåga, som ingalunda kunde med visshet förutsättas hos
eu person, hvilken egde nödiga gåfvor för att kunna med framgång sköta eu profession
i ett med de teologiska prenotionerna jemförelsevis mindre nära sammanhängande
läroämne. Hvad åter kyrkohistorien vidkomme, så vore hon en vetenskap nog
omfångsrik för att ensam kräfva sin man och af allt för stor betydelse för att läggas
såsom ett bihang till det läroområde, hvilket i främsta rummet tillhörde den
kalsenianske professorn. Visserligen rådde större slägtskap mellan de teologiska
prenotionerna och den systematiska teologien; men utom att det förstnämnda ämnet
erfordrade en särskild lärostol, om det skulle uppehållas så, som dess sjelfständigt
betydelse berättigade att fordra, så vore de ämnen, Indika inginge i den sistnämnda
teologiska hufvudgrenen, till sitt omfång nog vidsträckta samt i och för sig nog
betydelsefulla för att ensamma utgöra en lärogrupp. För närvarande hade dessutom
professorn i dogmatik och moralteologi jemväl symboliken sig anförtrodd, hvarigenom
äfven denne lärare hade ett öfvermått af läroämnen. Emellertid inskränkte sig
fakulteten då till att begära en ny profession, hvarigenom det mest trängande behofvet
skulle kunna tillgodoses, samt föreslog derför en delning af den kalsenianska
professionen i två.

Det nästföljande året 1867 upprepades på liknande grunder samma anhållan
blott med den förändring, att tillika en ny profession i teologisk exegetik begärdes,
på det att gamla och nya testamentets exeges måtte erhålla hvar sin representant.
Under de följande åren förnyades denna framställning, i hvilken dock år 1872 det
tillägg gjordes, att jemte de båda förut äskade nya professionerna en ny adjunktur
visades vara behöflig, på det att professorn i pastoralteologi måtte vinna tillfälle att
mer odeladt egna sig åt sin disciplins teoretiska grundläggning i dess många hvar
för sig ganska betydelsefulla grenar, samt de homiletiska och de kateketiska öfningarna
på sådant sätt komma att skötas hvardera af eu särskild adjunkt, hvilken
derjemte borde få sig ålagdt att hålla rent praktiska, till ledning för sagda öfningar
afsedda föreläsningar.

Först år 1875 framlades för riksdagen fakultetens flerfaldigt upprepade begäran
om ökade lärarekrafter. Det större akademiska konsistoriet hade då förklarat,
att bland alla för universitetet erforderliga nya lärareplatser i främsta rummet tarfvades
åtminstone en ny teologisk profession. Riksdagen, som erkände behofvet af
ökade lärarekrafter inom fakulteten, inskränkte sig likväl, med åberopande af den
förestående regleringen af universitets!ärarnes löner, till att på extra stat uppföra

Bil. B:o 7 till Kong!. Maj:t,s Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 9

det äskade beloppet att användas till lärarekrafternas förstärkande inom fakulteten.
År 187G beviljades detta anslag på liknande sätt, men sistlidet år har riksdagen
på Eders Kong! Maj:ts förslag anvisat detsamma jemte öfriga till lärarekrafternas
förstärkande beviljade anslag till användning för omorganisation af adjunkturer och
docenturer vid hela universitetet; hvarefter löner för tre extraordinarie professorer
samt två docentstipendier inom teologiska fakulteten anslagits i stället för nuvarande
adjunktslöner.

De tre extra ordinarie professorstjenster, som sålunda i stället för adjunkturerna
upprättats, anser fakulteten kunna någorlunda fylla behofvet af arbetsfördelning
med hänsyn till två af fakultetens teoretiska professioner, nemligen den exegetiska
och den dogmatiska, samt i afseende på den praktiska professionen, enär vid
hvardera af dessa tre lärostolar ämnena vore så likartade, att olägenheten ej torde
blifva allt för stor att emellan eu ordinarie och en extra ordinarie professor dela det
för närvarande på en enda hand samlade arbetet. Den extra ordinarie professor, som
Ange sig öfverlåtet att ansvara för eu del af den exegetiska, af den dogmatiska eller
af den praktiska professionen, borde nemligen kunna, utan att väsentligt ändra studieriktning,
i sinom tid öfvergå till motsvarande ordinarie profession. Annat vore deremot
förhållandet med den kalsenianska professorstjensten, hvilken, såsom förut visats,
inom sig rymde två ganska olikartade ämnen, hvardera af stor betydelse särskilt
för vår tid, då det vore synnerligen maktpåliggande, att å ena sidan
kyrkohistorien finge komma till sin fulla rätt, och att å den andra den icke
mindre vigtiga teologiska inledningsvetenskapen erhölle en på det apologetiska
och religionsfilosofiska området väl bevandrad särskild representant, som kunde
odeladt egna sina krafter deråt, och det utan att störas af föreställningen derom,
att han för att komma till den möjligen för hans existens nödiga ordinarie professionen
sannolikt snart nog måste förändra studier eller åtminstone på ett allt för
mycket i hufvudstudiet ingripande sätt dela sina krafter. Det gåfves knappast några
andra delar af den teologiska vetenskapen, som stodo så relativt oberoende af de
öfriga och äfven sins emellan vore det, som just kyrkohistorien och de så kallade
teologiska prenotionerna; först genom deras fördelning på två händer skulle de
fem ämnesgrupper, dem universitetsstatuternas 112 § uppgifver såsom föremål för
undervisning inom den teologiska fakulteten, erhålla hvar sin målsman. Fakulteten
har derför i främsta rummet enträget anhållit, att hennes förut flera gånger framlagda
behof af eu femte ordinarie profession måtte behjertas och en ny professorslön
af 6,000 kronor för detta ändamål af riksdagen begäras.

Men om på den teoretiska liden behofvet af ordinarie lärare kunde sägas
blifva någorlunda nöjaktigt tillgodosedt, derest de der befintliga extra ordinarie professorsbeställningarna
finge på ofvan autydt sätt användas för biträde vid undervisningen,
den ena inom den exegetiska och den andra inom den dogmatiska ämnesgruppen,
samt dessutom eu ny ordinarie profession erhölles i teologiska prenotioner,

10 Bil. No 7 till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

hvarmed den i universitetsstatuterna särskild! nämnda teologiska encyklopedi lämpligen
kunde förenas, så återstode dock hehofvet af ökade lärarekrafter för den praktiska
linien. Under förutsättning att de nya extra ordinarie professorerne i teoretisk
teologi skulle få användas helt och hållet för den exegetiska och den dogmatiska
undervisningens behof, följde, att de kateketiska öfningarna, som för Dåvarande
leddes af den yngre af dem, måste erhålla någon annan ledare. Dessutom
vore i hög grad vigtigt att för den angelägna predikoskrifningens tillbörliga
öfvande åtminstone en ny lärare komme att vid fakulteten anställas. Ty den ordinarie
och extra ordinarie professorn i pastoralteologi jemte den stipendiat, som
redan funnes, kunde ej utom andra åligganden tillika besörja all nödig handledning
i predikoskrifning. hvarför ock hittills dels tillfälliga biträden utom fakulteten,
dels fakultetens lärare på den teoretiska linien måst anmodas att härvid komma
till hjelp. Det vore tydligt att, då den ifrågavarande nye läraren skulle blifva
en sjelfständig öfningslärare, och önskiigt vore, att för sådan anställning kunna
påräkna en i teologiska studier väl dokumenterad prestman, som egde någon i
embetets utöfning vunnen praktiskt presterlig erfarenhet, så vore ett tillfälligt docentstipendium
ej nog. Fakulteten skulle derför helst sett, att eu extra ordinarie
professorslön varit att tillgå, men för att så mycket som möjligt inskränka
sina behof och derigenom kunna desto säkrare hoppas, att de ej blefve lemnade
utan afseende, har fakulteten i stället föreslagit, att ett arfvode, till
storleken motsvarande det, som de praktiska handledarne inom andra fakulteter
eller de så kallade laboratorerne åtnjöte, eller 3,000 kronor, måtte hos
riksdagen begäras för en assistent å den praktiska linien; hvarjemte fakulteten
anhållit, att ett särskild! årligt anslag af 1,000 kronor måtte ställas till hennes
disposition att användas såsom tillfälligt arfvode åt ett eller flere extra biträden vid
öfningarna i predikoskrifning. Slutligen bär fakulteten på anförda skäl begärt
anslag till två nya docentstipendier å 1,500 kronor hvartdera.

Kanslersembetet har i sitt ofvan omförmälda utlåtande anfört, hurusom bristerna
i den bildning, som i allmänhet vinnes af dem, Indika egna sig åt kyrkans
tjenst, länge varit erkända. Ett steg till deras afhjelpande hade visserligen blifvit
taget genom den af Eders Kongl. Maj:t gifna föreskrift, att de, som efter den 15
September 1879 inskrifvas i den teologiska fakulteten, skola hafva undergått teologico-filosofisk
examen; men härigenom kunde likväl icke vinnas något mera än att
hos de studerande eu fastare grund blefve lagd för de studier, hvarigenom de skola
bilda sig för det presterliga kallets utöfning, och deras skicklighet för detta framför
alla andra vigtiga kall måste fortfarande blifva i hög grad beroende af fullständigheten
i den undervisning, som blir dem vid universitetet meddelad. Att en tillfredsställande
så väl teoretisk som praktisk handledning af nära 400 lärjungar samt
deras examinerande icke kunde af fakultetens nuvarande lärare medhinnas, helst för
de flesta af dem ej ringa tid upptoges af andra tjensteåligganden, och eu universi -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

tetsläraro icke kunde försumma att följa utvecklingen af den vetenskap, i hvilken
lian kläde att undervisa, syntes kanslersembetet vara uppenbart och bekräftades af
hvad fakulteten i detta afseende anfört. På grund häraf har kanslersembetet, som
ansett intet af de från universitetet nu framstapla önskningsmål angelägnare än att
teologiska fakulteten på ett fullständigt och mot dess vigtig» åligganden svarande
sätt organiserades, på det varmaste förordat, att till riksdagen måtte aflåtas nådig
proposition om afhjelpande af ett så känbart behof.

Med afseende derå, att en förstärkning af lärarekrafterna inom den teologiska
fakulteten i Upsala redan länge och såsom mig synes på gällande skäl blifvit begärd,
anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
till riksdagen göra nådig framställning om uppförande å ordinarie stat för Upsala
universitet af följande belopp:

till lön åt eu ny ordinarie professor i teologiska fakulteten ......... kronor 6,000: -

hvaraf 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

., arfvode för biträde vid den praktiska afdelningen inom samma
fakultet ............................................................................. „ 3,000: —

Deremot då fakulteten, som tillförene icke hatt något fäst docentstipendium,
nu fatt två sådana sig anslagna, samt vid tillsättningen af de på universitetets
stat upptagna fem rörliga docent,stipendier jemväl denna fakultets behof blir i tillfälle
att göra sig gällande, samt behofvet af extra biträden torde kunna af universitetets
egna medel tillgodoses, synas mig åtminstone för närvarande tillräckliga skäl
icke förefinna,s att tillstyrka, det i dessa hänseenden framställning göres till riksdagen.

Do.

Det akademiska konsistoriet i Upsala bär, på hemställan af universitetets
bibliotekarie, anhållit om förhöjning med 5,000 kronor i bibliotekets anslag till
bokinköp. Bibliotekarien har i sådant afseende anfört, att den stegring af alla pris,
som, efter hvad som vore tillräckligt kändt, inträde under de båda sista årtiondena,
äfven sträckt sig till böckers inköp och bindning; att både lärarnes och lärjungarnes
vid universitetet antal betydligt ökats; att undervisningen blifvit allt mera
specialiserad och nu omfattade flere vetenskapsgrenar, Indika, då det nu varande
anslaget af 10,200 kronor bestämdes, icke, eller åtminstone blott undantagsvis, kommo
i fråga att afses; samt att studierna, särdeles för författandet af gradual- och
andra föreskrifna af handlingar, ginge allt mera i detalj, hvilket hade till följd, att
biblioteket mycket mer än förr anlitades och fordringarna på detsamma att följa
med i alla vetenskapsgrenar sålunda ökats; hvarjemte bibliotekarien tillagt, att
den af honom föreslagna summan blifvit tilltagen så låg endast med afseende
på svårigheten att under de närmast kommande åren finna utrymme för en större
tillökning af biblioteket.

Universitetsbiblioteket
i
U‘psala.

Bil. N:o 7 till Kongl. Ma.j:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Ingen af ett universitets institutioner har på utvecklingen af dess verksamhet
en vidsträcktare inverkan än bibliotheket. Derifrån måste alla de mångsidiga
arbeten för den akademiska undervisningen, alla de vetenskapliga forskningar, som
vid lärosätet pågå, kunna erhålla eggelse och näring. Biblioteket måste underhålla gemenskapen
både med samtidens och med föregående slägtens forskning på alla fält.
Det nyaste af betydenhet får ej saknas och alla vetenskapsgrenar måste tillgodoses.
Då härtill kommer den inom vetenskaperna oupphörligt fortgående utvecklingen i
speciela grenar och den allmänna prisstegring, som på litteraturens område haft
en ganska betydande inverkan, lår jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att med 5,000 kronor höja det årliga anslaget till bokinköp vid
universitetsbibliotheket i Upsala.

5:o.

Anatomi*" Det nuvarande årsanslaget för den anatomiska institutionen vid Upsala uni ■institutionen.

versitet utgör 2,000 kronor. Angående detta anslag bär medicinska fakulteten anfört,
hurusom dermed icke ens de allra nödvändigaste löpande utgifterna kunde till
fullo bestridas. Ehuru endast så beskaffade utgifter under de senare åren gjorts och
kunnat göras, och ehuru omkostnaderna för den under sommaren 1876 utförda
inredningen af två nya histologiska arbetsrum helt och hållet bestridts med eu af
Doktor A. F. Kegnell lemriad gåfva af 1,000 kronor, måste dock vid 1877 års
början omkring två tredjedelar af årsanslaget användas till betalande af räkningarna
för 1876, och vid 1878 års början skulle sannolikt nästan hela anslaget för
detta år tagas i anspråk för infriandet af 1877 års räkningar. En brist af omkring
2,000 kronor skulle följaktligen då förefinnas och medel för de löpande utgifterna
helt och hållet saknas.

Anledningen till detta förhållande vore hufvudsakligen att söka i det starkt
tilltagande antalet af de studerande, som begagnade sig af den anatomiska undervisningen.
Under läseåren 1860—1869 utgjorde medelantalet af dissekanter 28
för höst- och 35 för vårterminen, och under de två senaste läseåren hade det stigit
till 67 för höst- och 95 för vårterminen. Med detta antal, delvis i ännu
högre grad, växte omkostnaderna för anskaffandet och den förberedande behandlingen
af dissektionsmaterialet samt äfven flera andra utgifter, bland hvilka den för
belysningen intoge ett framstående rum. Till följd af det hittills varande otillräckliga
anslaget hade således verksamheten vid institutionen måst i betydlig mån inskränkas.
Ingå instrument eller nyare apparater, inga för samlingarnas systematiska ökande
nödvändiga preparater hade utan enskild! understöd kunnat inköpas; för särskilda
vetenskapliga, med tillfälliga, stundom rätt betydliga utgifter förenade undersökningar
hade tillgångar helt och hållet saknats; glasförrådet, som år efter år och i
män af åtgång bort genom nya inköp förstärkas, vore för närvarande nästan alldeles

•v''

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 13

uttömdt. Klart vore i (ifrigt, att utgifterna för det histologiska studiet ej för
framtiden kunde bestridas på sätt hittills skett; detta studium vore nu mera obligatoriskt
och kunde ej göras beroende af enskild offervillighet. Att institutionens årsanslag
höjdes till 3,500 kronor ansågs derföre högst behöflig!.

Då den begärda tillökningen synes, om den i fråga varande vigtiga institutionen
skall kunna på ett tillfredsställande sätt uppfylla sin bestämmelse, af stort
behof påkallad, får jag, i enlighet med det akademiska konsistoriets och kanslersembetets
tillstyrkande, i underdånighet hemställa, att Eders Kong]. Maj:t måtte af
riksdagen äska förhöjning i årsanslaget för den anatomiska institutionen vid Upsala
universitet med 1,500 kronor.

6:o.

Under de senare åren har det akademiska konsistoriet i Upsala tid efter annan
hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdåniga framställningar om beredande af anslag
till den meteorologiska institutionen vid universitetet, hvilken hittills beträffande
så väl aflönande! af den vid densamma austälda personal som ock bestridandet af
öfriga utgifter för anstaltens behof hufvudsakligen uppehållits af universitetets egna
tillgångar. Denna angelägenhet, hvilken med afseende på de för universitetet i dess
helhet mera maktpåliggande behof, som under den senare tiden måst sos till godo,
ännu icke kunnat blifva föremål för någon framställning från Eders Kongl. Maj:ts
sida till riksdagen, har nu blifvit af konsistoriet å nyo anmäld och af kanslersembetet
med dess tillstyrkan till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnad.

Rörande ifrågavarande institutions uppkomst och verksamhet meddelas i den
mateinatiskt-naturvetenskapliga sektionens vid kanslersembetets skrifvelse fogade protokoll
följande. Redan år 1865 börjades i Upsala under ledning af en vid universitetet
då anstäld extra ordinarie lärare meteorologiska observationer, i Indika ej
mindre än 124 studerande deltogo, och Indika under en tid af mer än tre år dag och
natt fortsattes, hvarefter allt sedan 1868 registreringsapparater användts för de
ifrågavarande fenomenens antecknande. Dessa iakttagelser hade allt sedan 1869
af trycket utgifvits på universitetets och vetenskapssocietetens bekostnad i den
värdefulla “Bulletin météorologique mensueU, hvaraf nu öfver åtta årgångar utkommit,
innehållande ett observationsmaterial, som i utförlighet och noggrannhet icke
öfverträffades af publikationerna från någon af de största och rikast utrustade meteorologiska
anstalterna i utlandet. Genom enskilda personers frikostighet hade jemväl
den ofvan nämnda intill 1869 antecknade observationsserien nu mera blifvit
offentliggjord. Sedan år 1871 hade institutionen dessutom föranstaltat serier af
iakttagelser öfver islossning, åskväder, frostnätter, molnens gång och de periodiska
fenomenen inom växt- och djurverlden. Allt sedan sist nämnda år hade flere hundra,
observatörer, fördelade öfver hela landet och till största delen utsedde af vederbörande
hushållningssällskap, med nit och intresse deltagit i dessa senare arbeten,

Meteorologiska

institutionen.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Indika, om de ännu några år fortsattes, måste leda till resultat, som för landtbruket och
kännedomen om vårt land vore särdeles vigtiga. Derjemte hade på sista tiden institutionen
blifvit medelpunkten för den i teoretiskt hänseende synnerligen vigtiga
undersökningen om de högsta luftströmmarnes rörelser, i det att några och fyratio,
öfver hela Europa spridda observatorier och vetenskapsmän för detta ändamål
utförde speciela iakttagelser enligt från Upsala meteorologiska anstalt utsända
formulär, hvilka iakttagelser för närvarande utgjorde föremål för bearbetning
derstädes.

Ehuru apparaternas skötsel, ordnandet och vidmagthållandet af de nämnda
observationerna i landsorten och utlandet samt redaktionen af det stora observationsmaterialet
toge så mycken tid i anspråk, att man ej skäligen kunde af institutionen
fordra någon närmare bearbetning af observationerna, hade likväl författareverksamheten
varit af så omfattande art, att under berörda tid tjugu större och
mindre afhandlingar och uppsatser i meteorologiska ämnen från institutionen utgått,
af hvilka en de! ansetts vara af varaktigt inflytande på den meteorologiska vetenskapens
utveckling.

I hvad sålunda blifvit anfördt har föreståndaren för statens meteorologiska
centralanstalt, professorn R. Eubenson, i ett till konsistoriet afgifvet yttrande till
alla delar instämt och, under åberopande af ett utaf en bland nutidens utmärktaste
författare inom meteorologien, Alexander Buchan i Edinburgh den 14 Augusti 1877
afgifvet skriftligt yttrande, hvari Upsala meteorologiska institution med hänsyn till
de derifrån utgångna publikationer ställes främst bland befintliga inrättningar af
samma slag och med afseende å de lokala förhållandena betecknas såsom för det
ifrågavarande ändamålet särdeles väl egnad, tillika för egen del uttryckt den åsigt,
att de nämnda publikationerna vore fullt jemförliga med skrifter i samma ämne
från andra meteorologiska stationer af första ordningen, och att det vore af högsta
vigt för fortsättningen och utvecklingen af de undersökningar, hvilka påginge rörande
vårt lands klimat och meteorologiska förhållanden, äfvensom för lösningen af
mera allmänna meteorologiska frågor, att institutionen bibehölles vid sin verksamhet.

Till bemötande af den föreställningen, att upprättandet af den meteorologiska
centralanstalten i Stockholm gjort en meteorologisk institution i Upsala mindre behöflig,
an föres af professor Rubenson, att de vetenskapliga arbeten, som det tillkomme
meteorologiska centralanstalten att utföra, måste i främsta rummet gå ut på att sammanfatta
resultaten af de iakttagelser, som å rikets samtliga stationer anstäldes, så
att en utvidgad kännedom om hela landets klimat och väderleksförhållanden kunde
derigenom vinnas. Deremot syntes det vara af föga vigt, huru vida med anstalten
vore förenad en station af första ordningen, såsom förhållandet vore i Wien, Hamburg,
Sfi Petersburg och flere andra orter, eller icke. I alla dessa fall vore nemligen
stationen en inrättning för sig, som fordrade egne tjensteman, uteslutande sysselsatte
med dit hörande arbeten. Eu sådan anordning här syntes icke vara att

Bil. N:o 7 till Kong?. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

förorda, emedan derigenom centralanstaltens verksamhet lätt kunde blifva ensidigt
rigtad åt ett bestämdt, lokalt arbetsfält, då dess uppgift dock borde vara att anordna
och öfvervaka landets observationssystem i dess helhet, sammanfatta resultaten
af alla der gjorda meteorologiska observationer samt taga initiativ vid de anordningar,
som afsåge meteorologiens praktiska användning. För att detta ändamål
skulle kunna vederbörligen uppnås, vore det emellertid ej tillräckligt, att endast
stationer med mindre fullständiga apparater och inskränktare observation sverksamhet
funnes inom landet. Yissa klimatiska förhållanden, de så kallade periodiska
variationerna i väderlekens element, och särskild!; den af dessa perioder, som vore
kortast, nemligen den dagliga, kunde icke med säkerhet bestämmas annat än genom
mycket tätt upprepade iakttagelser, exempelvis hvar timme under dygnet. För detta
ändamål hade man i andra länder upprättat stationer af första ordningen, utrustade
med de bästa instrument och apparater, och vid hvilka observationerna
anstäldes med sjelfregistrerande instrument. Öfriga klimatiska förhållanden och det
tillfälliga v ä de r 1 ek sti 11 stån d et kunde man visserligen lära känna genom observationer
å stationer af andra ordningen, om dessa vore till antalet tillräckliga, men de
medelvärden, som erhölles. åtminstone för några af de vigtigaste klimatiska faktorerna,
kunde endast i det fall med erforderlig skärpa bestämmas, om medeltalsberäkningen
grundade sig på kännedomen om det sätt, på hvithet den dagliga variationen
uti ifrågavarande element försigginge. Iakttagelser å eu station af första ordningen
måste derföre tjena till rättesnöre för do metoder, enligt hvilka de klimatiska
konstanterna borde beräknas ur observationsserier från kringliggande mindre
stationer. Härutinnan läge ett ytterligare och icke mindre vigtig! skäl för upprättande
och vidmakthållande af stationer utaf första ordningen.

Till sådana stationer vore den meteorologiska institutionen i Upsala att räkna.
Att nu afbryta den verksamhet inom detta område, som vid denna institution upparbetat
sig till den höjd, att den icke endast börjat blifva till verkligt gagn för vetenskapen,
utan äfven borde kunna tjena till mönster för likartad verksamhet å andra
orter, syntes föga öfverensstämma med vetenskapens kraf och universitetets bästa,
samt äfven i praktiskt afseende medföra olägenheter. Följden af eu indragning af
meranämnda institution skulle otvifvelaktigt blifva den, att meteorologiska centralanstalten
sago sig nödsakad att arbeta för inrättandet af eu station af första ordningen
i Stockholm, der för närvarande inga andra meteorologiska iakttagelser gjordes,
än de vid öfriga stationer af andra ordningen vanliga. Men äfven om en så
lämplig lokal, som den vid Upsala observatorium, skulle kunna anskaffas i Stockholm,
hvithet kunde högeligen betviflas, då Upsalalokalen af alla så väl inländska
som utländska vetenskapsmän, hvilka besökt den samma, blifvit berömd för sitt fria
läge, skulle det i alla händelser åtgå ett tiotal af år, innan den nya stationen hunnit
arbeta sig upp till samma betydelse som den i Upsala nu egde. Bland de
grundsatser, som i fråga om nya organisationer inom meteorologien funnes allmänt

Bil. No 7 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Zoologishtzootomiska

institution en.

antagna, vore äfven den, att så vidt möjligt bibehålla samma lokal, instrument, in.
in., emedan genom förändringar i dessa afseenden observationsserien förlorade sin
likformighet och vid beräkningar, strängt taget, ej kunde behandlas såsom ett helt.

De belopp, som för närvarande utgå för upprätthållandet af ifrågavarande
institution, äro: dels arfvode åt föreståndaren 3,000 kronor, hvaraf 2,100 kronor af
universitetets medel och 900 kronor af det vid 1840 års riksdag beviljade anslag
till befrämjande af sådana vetenskapliga studier vid universiteten, som ej tillhöra
de egentliga examensämnena, dels till en amanuens 500 kronor, samt till diverse utgifter
470 kronor, likaledes af universitetets medel. Men då dessa för framtiden
icke lemna tillgång till institutionens uppehållande ens i nu befintligt skick, ännu
mindre till eu önskvärd utveckling af densamma, har konsistoriet begärt och kanslersembetet
förordat ett anslag af allmänna medel, sålunda fördeladt:
lön åt eu föreståndare som skulle leda och deltaga i de vid den
meteorologiska anstalten erforderliga arbeten och tillika såsom
e. o. professor genom meddelande af undervisning sprida insigt

bland de studerande i det i fråga varande ämnet ........................ 4,000 kronor

arfvode åt en amanuens .................................................................. 500 „

till bestridande af kostnader för tryckning och öfriga utgifter......... 1,500

tillsammans 6,000 kronor.

De vackra vetenskapliga resultat, som redan blifvit med små tillgångar vunna
af den meteorologiska institutionen, synas mig hafva gjort densamma förtjent af
det understöd från det allmännas sida, som nu sättes i fråga, särdeles med afseende
på den betydelse, institutionen, enligt hvad ofvan anförts, eger för utvecklingen
af meteorologiens nya och så väl i teoretiskt som praktiskt hänseende vigtiga
vetenskap; och då af det lifliga intresse, hvarmed den studerande ungdomen
deltagit i institutionens arbeten, uppenbart är, att densamma äfven såsom undervisningsanstalt
är för de naturvetenskapliga studierna af verklig betydelse, hemtar jag
deraf eu ytterligare anledning att tillstyrka det Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att för den meteorologiska institutionen vid universitetet i Upsala bevilja:
lön åt en föreståndare, tillika extra ordinarie professor i meteorologi
............................................................................................. 4,000 kronor

deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt till ett
ålderstillägg af 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjenstgöring;

arfvode åt eu amanuens..................................................................... 500 „

för institutionens materiel................................................................ 1,500 „

7:o.

Hos Eders Kong!. Maj:t har det akademiska konsistoriet i Upsala genom
kanslersembetet anmält behofvet af anslag jemväl för uppehållande af den zoologiskt-zootomiska
institutionen vid universitetet.

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Beträffande denna angelägenhet, hvarom framställningar äfven under de tvenne
näst föregående åren blifvit gjorda, liar professorn i zoologi vid universitetet erinrat,
hurusom den komparativa anatomien eller zootomien utgjorde en vigtig och
grundläggande del af den zoologiska vetenskapen och derigenom egde en väsentlig
betydelse icke blott för det zoologiska studiet i allmänhet utan ock för detta studium
såsom en inledning och förberedelse till det medicinska. I den vetenskapliga
framställningen af zoologiens allmänna grunder intoge derföre zootomien nu mera
ett framstående rum. Men eu lefvande insigt i denna gren af zoologien kunde ej
inhemtas ur läroböcker, utan förutsatte omedelbara iakttagelser å sjelfva de naturföremål,
om Indika vetenskapen handlade. Zoologiska dissektionsöfningar idkades
derföre nu mera ej mindre vid främmande länders universitet, der lärostolar i zoologi
funnes inrättade, utan ock sedan flera år tillbaka vid universitetet i Lund, ledda
af den der anstälde zoologie adjunkten. I Upsala hade, sedan kanalcrsembetet för
ändamålet anvisat ett tillfälligt anslag från universitetets reservfond, samt erforderlig
lokal blifvit upplåten och behörigen inredd, allt sedan hösten 1876 zootomiska
studier under ledning af en tillförordnad prosektor idkats af ett icke obetydligt antal
studerande, hvithet för höstterminen 1876 uppgått till 52 och under näst påföljande
vårtermin utgjort 36. Men då de medel, universitetet för närvarande kunde afstå,
vore otillräckliga och i alla händelser icke kunde vara att oafbrutet påräkna, skulle
den unga institutionen löpa fara att qväfvas i sin linda, derest understöd icke blefve
densamma beredt.

De nödvändiga årliga utgifterna för institutionen, hvilken borde betraktas
såsom eu afdelning af den zoologiska, och för hvilken professorn i zoologi borde vara
prefekt, beräknades sålunda:

lön åt en prosektor ........................................................................ kronor 3,000.

anslag till laboratorium.................................................................. » 750.

lön åt en vaktmästare .................................................................. » 500.

Tillsammans kronor 4,250.

Till konsistoriets hemställan, att dessa anslag måtte för de uppgifna ändamålen
af riksdagen äskas, har kanslersembetet tillstyrkt bifall, under erinran att
universitetets reservfond icke utan allt för känbar minskning kunde och icke heller
enligt sin bestämmelse borde fortfarande bestrida anslaget för i fråga varande institution.

Då otvifvelaktigt är, att den praktiska handledning och experimentela öfning,
som vid studiet af naturvetenskaperna i allmänhet spelar en framstående rol, utgör ett
nödvändigt vilkor jemväl för ett lefvande studium af zoologien, och då af detta skäl
zootomiska institutioner upprättats vid talrika lärosäten i utlandet, samt en sådan
äfven redan finnes vid Lunds universitet, anser jag mig böra hemställa, att Eders

Universitetsbiblioteket
i
Lund.

Kemiska laboratorierna
i
Lund.

Bil. No 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Kong], Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till den zoologiskt-zootomiska institutionen
vid universitetet i Upsala bevilja:

lön åt en prosektor ..................................................................... kronor 3,000

hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

anslag till institutionens laboratorium ....................................... » 750.

lön åt en vaktmästare..................................................................... » 500.

8:o.

Från det akademiska konsistoriet i Lund har hos Eders Kongl. Maj:t gjorts
framställning om förhöjning med 5,000 kronor i universitetsbibliotekets årsanslag,
livilket nu utgör omkring 12,000 kronor. Enligt uppgift, lemnad af universitetets
bibliotekarie, användes af detta årsanslag omkring 2,000 kronor till inbindning,
2,000 kronor till diverse utgifter, såsom aflönande af vaktmästare, bokauktionsinrop,
frakträkningar in. in., omkring 4,000 kronor till den allt jemt växande tidskriftslitteraturen,
hvars alster icke kunna af vetenskapsmannen undvaras, och 2,000
kronor till fortsättning af påbörjade, för bibliotekets räkning anskaffade arbeten, så
att endast 2,000 kronor återstå för utkommande nya böcker, hvilket uppenbarligen
vore allt för litet, om biblioteket skulle någorlunda följa med den vetenskapliga
utvecklingen.

Under åberopande af hvad som anförts till stöd för en tillökning i anslaget
till bokinköp för universitetsbiblioteket i Upsala, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes af riksdagen äska eu förhöjning jemväl i anslaget till bokinköp
vid universitetsbiblioteket i Lund med 5,000 kronor.

9:o.

Vid 1876 års riksdag beviljades anslag till uppförande af ny byggnad för
ett laboratorium för medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Lund och till
utvidgning af de åt laboratoriet för allmän kemi upplåtna lokaler. Dessa byggnadsarbeten
hafva nu så långt fortskridit, att den fasta inredningen kommer'' att fullbordas
under innevarande år.

Med anmälan härom och under erinran, hurusom i det af akademiska konsistoriet
begärda och af riksdagen beviljade anslag till först nämnda byggnad ej ingått
medel till anskaffande af apparater, utensilier och rörlig inredning i öfrigt, har
konsistoriet underdånigst hemstält, att Eders Kongl. Ma,j:t täcktes för berörda ändamål
af riksdagen äska ett anslag å 25,000 kronor; hvarjemte till bestridande af
löpande utgifter för laboratoriet begärts ett årligt anslag af 3,000 kronor. Först

Bil, N:o 7 till Kongl. Majds Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

nämnda belopp grundar sig på en af föreståndaren för medieinskt-kemiska institutionen
uppgjord kostnadsberäkning, upptagande bland annat ångpanna med destillationsapparater
af koppar, vågar, luftpumpar, deglar af platina och silfver, spektraloch
polarisationsapparater, ugnar m. in. till ett sammanlagdt värde af 25,065 kronor.
Det senare anslaget är beräknadt att användas på följande sätt:

förbrukning af gas ........................................................................ kronor 1,000.

» » vatten..................................................................... » 200.

» » kol och ved ......................................................... » 500.

inköp af preparater och reagentier, underhåll af utensilier in. m. » 1,300.

kronor 3,000.

I sammanhang härmed har konsistoriet, på hemställan af föreståndaren för
laboratoriet för allmän kemi, anhållit om beredande af ett anslag för en gång af
6,000 kronor till anskaffande af redskap och nödig arbetsmateriel för detta laboratorium.
Behofvet af ett sådant anslag föranleddes dels deraf, att antalet arbetsrum
i ej ringa grad ökats genom laboratoriets utvidgning, dels af det förhållande,
att det årliga anslag, 3,000 kronor, hvarmed laboratoriet hittills haft att röra sig,
vant alldeles otillräckligt, hvaraf följden blifvit, att laboratoriets utrustning för närvarande
endast i ringa mån motsvarade undervisningens kraf.

Konsistoriets i fråga varande framställningar har kanslersembetet i afgifvet
utlåtande förordat.

I afseende på detta ärende tillåter jag mig erinra derom, att något särskilt
laboratorium för undervisningen i medicinsk och fysiologisk kemi hittills icke varit
vid Lunds universitet inrättadt, och att de med studiet af dessa läroämnen förenade
laborationer derföre måst försiggå på laboratoriet för allmän kemi och bekostas med
de till det kemiska laboratoriets underhåll anvisade anslag. Då öfverflyttning till
den nya institutionen af någon del af det kemiska laboratoriets inventarier och årsanslag
så mycket mindre kan sättas i fråga, som sist nämnda laboratorium samtidigt
med det nyas uppförande erhållit eu betydlig och väl behöflig utvidgning,
måste derföre den nya institutionen, derest den skall kunna begynna och med framgång
fortsätta sin verksamhet, förses med ny uppsättning af inventarier och särskildt
årsanslag.

Behofvet af ett extra anslag till förstärkande af det allmänt kemiska laboratoriets
redskap och materiel förklaras, såsom mig synes, tillräckligt af det ökade
antal arbetsplatser, som genom lokalens utvidgning vunnits, äfvensom af den omständigheten,
att denna institutions anslag, under en följd af år anlitadt för undervisningen
jemväl i den medicinska kemien, icke kunnat förslå för anskaffande af
dyrare, men för meddelande af fullständig undervisning oumbärliga apparater.

Då jag icke funnit något att erinra vid de i nu nämnda hänseenden begärda
anslags belopp, hemställer jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Bil. No rgtUllKongl. Maj:ts Nåd. Prop. om, Statsverket 1878.

riksdagen, att för det medicinskt-kemiska laboratoriet i Lund bevilja dels ett årligt
anslag af 3,000 kronor, dels ett anslag af 25,000 kronor på extra stat för år 1879
till anskaffande af inventarier för laboratoriet, samt att till laboratoriet i allmän
kemi bevilja ett extra anslag för år 1879 af 6,000 kronor till fullständigande af
laboratoriets inventarier.

10:o.

vid kemiska Med underdånig skrifvelse den 27 sistlidne September har kanslersembetet för

™lversit1ete1t \ Lund till Eders Kong!. Maj:t insändt och dervid förordat en af det
kliniken i större akademiska konsistoriet gjord framställning, att de arfvoden, som för närvaLumi.
lande utgrage af universitetets reservfond till andre amanuensen vid universitetets
kemiska institution samt till amanuensen vid den kirurgiska kliniken i Lund, måtte
varda å ordinarie stat uppförda med ett årligt belopp af femhundra kronor till
hvardera.

. dessa anslag äro af beskaffenhet att icke böra af reservfondens medel bestridas,
får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kong]. Maj:t täcktes af riksdagen
äska anslag til] arfvoden åt en andre amanuens vid kemiska institutionen i
Lund med 500 kronor och åt eu amanuens vid den kirurgiska kliniken derstädes
med 500 kronor.

ll:o.

adjunkturer r . Sedan med anledning af i fråga satt ombildning af adjunktsinrättningen vid
vid. Kand;,,- K aro Luska medico-kir i i rgi ska institutet lärarekollegiet vid institutet förklarat sig- anse,
lnMl"a'' att icke någon af de vid läroverket nu befintliga läraretjenster kunde undvaras,
hvarföre adjunkturernas ombildning borde inskränkas till en önskvärd förändring i
innehafvarnes ställning såsom lärare, hvilken förändring jemväl borde uttryckas i en
förändrad benämning, både Eders Kong! Maj:t, — som ansett att de vid institutet
upprättade adjunktsbeställningarne i anatomi, medicin, kirurgi, pediatrik, obstetrik och
kemi borde förändras till extra ordinarie professioner med sjelfständig lärareverksamhet
och med säte i lärarekollegiet i alla undervisningen rörande frågor, men att
adjunktsbefattningen i patologisk anatomi kunde, på sätt vid medicinska fakulteten
i Upsala egde ruin, ersättas med en laboratorstjenst, samt lönerna bestämmas för
extra ordinarie professorn i anatomi till 4,500 kronor, för ölfiga extra ordinarie
professorer till 4,000 kronor, med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring, och för laboratorn till 3,000 kronor, —- i nådig proposition
till sistlidne riksdag föreslagit, att å ordinarie stat måtte uppföras ett anslag
af 11,500 kronor, hvaraf tills vidare borde utgå löneförbättring till de vid institu -

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 21

tet anstälde adjunkter i öfverensstämmelse med 1876 års riksdags beslut, men hvilket
anslag framdeles måtte, jemte de nu varande adjunktslönerna, i den mån de blefve
disponibla, användas till adjunkturernas ombildning enligt omförmälda plan, samt
att för de extra ordinarie professorer, hvilkas lön bestämdes till endast 4,000 kronor,
måtte efter fem års väl vitsordad tjenstgöring utgå ett ålderstillägg med 500
kronor.

Eiksdagen, som godkände grundsatsen om adjunkturernas ombildning på de
af Eders Kongl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder, har dock ansett lönerna för de
extra ordinarie professorerna i medicin, kirurgi och pediatrik böra nedsättas till
3,500 kronor med afseende å de arfvoden från andra båll, desse lärare antogos komma
att uppbära, samt deremot adjunkturen i patologi förändras till en extra ordinarie
professorsbefattning med den för dylik befattning föreslagna lön; och har riksdagen
derföre endast i så måtto bifallit Eders Kongl. Maj:ts förslag, att på extra stat för
innevarande år anvisats ett anslag af 11,500 kronor, hvaraf borde utgå löneförbättring
till de vid institutet anstälde adjunkter, hvaremot Eders Kongl. Maj:ts framställning
derom, att de nuvarande adjunktslönerna vid institutet måtte, i den mån
de blifva disponibla, få användas till adjunkturernas ombildning, icke för närvarande
vunnit riksdagens bifall.

Efter det i anledning häraf lärarekollegiet hos kanslersembetet gjort framställning
om önskvärdheten af ett definitivt ordnande af adjunktsbefattningarna vid
institutet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition
i detta hänseende till senast församlade riksdag, dock att adjunkturen i patologisk
anatomi måtte förändras till en extra ordinarie profession med lön af 4,500
kronor, har kanslersembetet, med erkännande af den vigtiga ställning undervisningen
i speciel patologisk anatomi nu mera vid institutet innehar, öfverlemnat denna framställning
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Öå riksdagen icke medgifvit bestämmande af lönerna för tre af de extra
ordinarie professorerna till högre belopp än 3,500 kronor för hvardera, men deremot
förklarat sig villig anslå en extra ordinarie professorslön åt läraren i patologisk
anatomi, samt någon anmärkning mot dessa förändringar i aflöningsbeloppen
icke blifvit gjord vare sig af lärarekollegiet eller kanslersembetet, hemställer jag,
att med iakttagande häraf och i öfverensstämmelse för öfrig! med den af Eders Kongl.
Maj:t vid sistlidne riksdag framlagda proposition i ämnet, det förslag till stat för
de ombil dåde lärarebefattningarna vid institutet, Eders Kongl. Maj:t nu täcktes
underställa riksdagens pröfning, måtte blifva af följande lydelse:

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

					Tjenstgö-
				Lön.	ringspen-	Summa.
					ningar.
				Kronor.	Kronor.	Kronor.
Eu extra	ordinarie professor i anatomi...	3,500	1,000	4,500
»	»	»	» i medicin...	2,500	1,000	3,500
»	»	»	» i kirurgi ...	2,500	1,000	3,500	Efter fem års
»	»	»	» i pediatrik.	2,500	1.000	3,500	väl vitsordad
	»	»	>'' i obstetrik.	3,000	1,000	4,000	tjenstgöring
»		»	>'' i kemi och				kan lönen höjas
			farmaci	3,000	1,000	4,000	med 500 kr.
»		»	» i patologisk
			anatomi	3,000	1,000	4,000
			Summa kronor	__	—	27,000

Då de nu varande på ordinarie stat uppförda adjunktslönerna uppgå till ett
sammanlagdt belopp af 16,000 kronor, skulle för tillämpning af nu föreslagna
stat erfordras en tillökning i institutets ordinarie anslag af 11,000 kronor, hvaremot
det för innevarande år beviljade extra anslag å 11,500 kronor komme att upphöra.

I sammanhang med nu afhandlade löneregleringsfråga och med anledning af
lärarekollegiets framställning derom, att för upprättande af en tillfällig profession
i histologi vid Karolinska institutet för då varande docenten Magnus Gustaf Ketzius
ett årligt anslag af 4,500 kronor måtte beredas, hade Eders Kongl. Maj:t
föreslagit riksdagen, att en extra ordinarie professorslön till nämnda belopp måtte
å allmänna indragningsstaten uppföras, att af Ketzius uppbäras från och med år
1878 intill dess han kunde komma att befordras till lön å ordinarie stat till motsvarande
eller högre belopp.

Riksdagen, som endast på extra stat för innevarande år anvisade de för
inrättande af fasta extra ordinarie professorsbeställningar vid institutet afsedda
medel, förklarade sig af denna anledning anse jemväl den för Retzius äskade lön,
som af riksdagen beviljades, böra uppföras på extra stat för år 1878.

Derest Eders Kongl. Maj:t nu täckes föreslå uppförandet af samtliga fästa
professorslöner på ordinarie stat, torde i fråga varande tillfälliga professorslön, som
är af natur att böra tills vidare årligen utgå under de vid lönens beviljande fästa
vilkor, böra i följd af anslagets beskaffenhet uppföras på allmänna indragningsstaten,
såsom ock i ett likartadt fall skett med ett vid 1875 års riksdag bevil -jadt, jemväl personligt, anslag för docenten A. G. Theorell.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå
riksdagen:

Bil. No 7 till Eongl. Maj tis Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 23

att å ordinarie stat uppföra ett anslag af 11,000 kronor, hvaraf tills vidare
bör utgå löneförbättring till de vid karolinska institutet anställde adjunkter i öfverensstämmelse
med 1877 års riksdags beslut, men hvilket anslag sedermera må,
jemte de nu varande adjunktslönerna, i den mån de blifva disponibla, användas till
upprättande af extra ordinarie professioner enligt nu framstälda stat; samt

att den för e. o. professorn Retzius beviljade professorslön måtte från och
med år 1879 utgå från allmänna indragningsstaten under förut bestämda vilkor.

12:o.

År 1876 väcktes inom riksdagen förslag om beviljande af 8,000 kronor
till lön åt en laborator i experimentel fysiologi vid Karolinska medico-kirurgiska logisk» anstalt.
institutet. I häröfver afgifvet utlåtande förklarade riksdagens statsutskott, att
ehuru många ganska giltiga skäl kunde anföras derför, att Karolinska institutet
lika väl som Upsala universitet borde erhålla en sådan lärarebefattning, utskottet
likväl, i betraktande särskildt deraf, att Eders Kongl. Maj:t icke torde underlåta
att taga förevarande fråga under nådig pröfning i sammanhang med frågan om
adjunkturernas ombildning, ansåg sig icke kunna då till bifall förorda förslaget,
utan hemstälde, att det samma icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda,
hvilket äfven blef riksdagens beslut.

I en till kanslersembetet stöld skrift har institutets lärarekollegium nu ingått
med anmälan om behofvet af förstärkta lärarekrafter i den ifrågavarande
vetenskapsgrenen och i sådant afseende anfört, att med det sätt, hvarpå undervisningen
i detta ämne för närvarande vore tillgodosedd, det nästan aldrig vore möjligt
att vid inträffadt förfall för den ordinarie professorn kunna till tjenstens bestridande
erhålla någon dertill kompetent person. Det hade också för icke längesedan händt
att, sedan innehafvaren af denna profession i följd af sjuklighet måst begära och
erhållit en längre tids tjenstledighet, någon vikarie för bestridande af tjensten i
dess helhet, trots alla bemödanden, icke kunnat anskaffas. Inrättandet af ytterligare
en ordinarie lärarebefattning i detta ämne vore derföre af behofvet påkalladt, helst
fysiologien vore en af de vigtigaste bland läkarekonstens grundläggande vetenskaper,
hvadan undervisningen deri ej kunde utan stort men för studierna vid läroverket
ligga nere en längre tid. Då härtill komme, att det nämnda behofvet finge
antagas vara af riksdagen erkändt, fastän denne i afvaktan på adjunkturernas
ombildning ansett sig böra uppskjuta beviljandet af erforderliga medel till inrättande
af den föreslagna lärarebefattningen, men sist berörda fråga efter all
sannolikhet komme att vid nästa riksdag få sin definitiva lösning, samt vid denna
ombildning ingen af institutets nu varande adjunktslöner kunde blifva disponibel
till nya tjensters inrättande, har lärarekollegiet föreslagit, att på ordinarie stat
måtte begäras 3,000 kronor såsom årligt arfvode åt en laborator i experimentel
fysiologi vid läroverket.

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Derjemte liar lärarekollegiet framhållit önskvärdheten af att förhöja det åt
amanuensen vid institutets fysiologiska anstalt å ordinarie stat uppförda arfvode från
dess nu varande belopp, 400 kronor, till 900 kronor, d. v- s. till likhet med de
belopp, som redan förut af riksdagen beviljats dem bland institutets amanuenser,
med Indika amanuensen vid den fysiologiska anstalten kunde i afseende på tjenstgöring
anses likstäld. Sedan antalet studerande, som begagnade undervisningen i
fysiologi med dertill börande praktiska öfningar, efter hand ökats, vore den ifrågavarande
amanuensen af sin befattning så upptagen, att, äfven om man toge i beräkning
den nytta, han för sina egna studier kunde draga af sin ställning såsom
biträde åt professorn i ämnet, det arfvode, amanuensbefattningen medförde, ej längre
motsvarade den tidsuppoffring, som dess skötande kräfde. Det ökade antalet studerande
vid omförmälda anstalt både äfven medfört betydligt ökade göromål för anstaltens
vaktmästare, hvilken för närvarande aflönades med 500 kronor årligen,
under det att de öfrige vaktmästarne vid institutet åtnjöte en årlig lön af 750
kronor. I följd af de trägna göromålen kunde den ifrågavarande vaktmästaren ej
heller få tillfälle att genom arbete för egen räkning bereda sig någon nämnvärd
extra inkomst; och det blefve utan tvifvel svårt, om ej omöjligt, att för den nu
varande lönen få någon ordentlig och duglig person att åtaga sig berörda befattning.
Lärarekollegiet bar derföre anhållit, att medel måtte äskas till förhöjande
af de ifrågavarande arfvodena, åt amanuensen med 500 kronor och åt vaktmästaren
med 250 kronor.

Till förevarande framställningar, hvilka blifvit af kanslersembetet förordade,
får jag, under åberopande af det ofvan anförda, i underdånighet tillstyrka bifall;
och hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att bevilja

lön åt en laborator i fysiologi vid institutet......kronor 3,000.

hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
förhöjning i arfvodet åt amanuensen vid institutets fysiologiska
anstalt................ „ 500.

tillökning i vaktmästarens vid samma anstalt arfvode ... „ 250.

13:o.

Elementariarar- Inom Ecldesiastik-departementet har beräkning blifvit uppgjord af de belopp,

T168 WPIltlVttVllTlQ A v 1 i Uo i i ''

i lönegrad, som för hvarje å stat uppförd lärarebeställning vid elementarläroverken, hvars innehafvare
är till uppflyttning i högre lönegrad berättigad, höra enligt de för sådan
uppflyttning faststälda grunder från och med år 1879 utgå utöfver de för innevarande
år anvisade lönemedel. Ehuru denna beräkning icke kan vara fullt säker, i
följd af den så väl åt extra ordinarie lärare vid statens elementarläroverk som åt
lärare vid enskilda undervisningsanstalter medgifna rätt att efter vunnen befordran

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Pr ap. om Statsverket 1878.

till ordinarie tjenst vid de förra under vissa vilkor räkna sig till godo föregående
tjenstgöring för uppflyttning till högre lön, enär det icke kan vara kändt, när dessa
komma att inträda i statens ordinarie tjenst, synes det emellertid antagligt, att, efter
afdrag af de besparingar, som genom äldre lärares afgång sannolikt uppkomma, eu
summa, utöfver det nu utgående löneverksanslaget, af 30,000 kronor blir för ändamålet
tillräcklig; och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes för ofvanberörda ändamål af riksdagen äska ett anslag till nämnda
belopp, att å elementarläroverkens stat uppföras.

14:o.

Enligt Kongl. bref vet den 29 Maj 1874 utgör lönen för lärare i teckning
vid de högre elementarläroverken 750 kronor i första lönegraden, 1,000 kronor i den
andra och 1,250 i den tredje, med rätt för desse lärare att efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring vinna uppflyttning i närmast högre lönegrad. Tecknhuslärare vid femklassigt
elementarläroverk åtnjuter såsom arfvode 450 kronor och vid treklassigt
läroverk 300 kronor.

Beträffande denna aflöning har riksdagen i underdånig skrifvelse den 23 Maj
1877 anmärkt, att den understiger gymnastiklärares vid fullständigt läroverk med
250 kronor i hvarje lönegrad och vid femklassigt läroverk med 150 kronor,
samt att, medan gymnastiklärare kunde erhålla särskild! årligt arfvode för utsträckt
militärundervisning, och derjemte ett extra gymnastiklärarearfvode vid sådana fullständiga
läroverk, der lärjungeantalet i betydligare man öfverstege 200, lärarne i
teckning icke i något fall hade att påräkna sådan förbättring i sina lönevilkor.
Detta missförhållande mellan aflöningsförmåncrna för de två här jemförda klasserna
af öfningslärare framträdde ännu starkare, då man erinrade sig att teckningslärarens
tjenstgöringsskyldighet stundom uppginge till mellan 20 och 30 timmar i
veckan. A andra sidan vore det äfven inom teckningslärarnas klass ett uppenbart
missförhållande, att löneförmånerna vore bestämda utan afseende på antalet
af undervisningstimmar, Indika exempelvis under läsåret 1875—1876 vid olika
högre läroverk vexlat från 9 till 26. På grund häraf har riksdagen — som ansett
dels att för desse lärare ett maximum tal af obligatoriska undervisningstimmar
med eu aflöning stäld i rättvist förhållande till öfrig»1 lärares vid samma läroverk
borde fastställas, dels ock att det stadgande borde meddelas, att om för ett visst
läroverk omständigheterna nödvändiggjorde ett större antal undervisningstimmar i
teckning än det normala, teckningsläraren skulle vara skyldig att bestrida undervisningen
i sitt ämne äfven för detta ökade antal timmar, men mot ersättning
beräknad i proportion till den ä stat bestämda aflöningen för det normala antalet
undervisningstimmar i veckan — i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes beträffande teckningslärarnes vid elementarläroverken ställning och löneför 4 -

Löneförbättri ng
åt tecknings! ärare
vid elementarläroverken.

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

hållanden vidtaga erforderliga åtgärder för beredande åt dessa lärare af förmånligare
och i jemförelse med andra vid elementarläroverket anstälde lärares rättvisare
lönevilkor.

I anledning åt denna skrifvelse har Eders Kongl. Maj:t anbefallt samtliga
domkapitlen i riket äfvensom direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk
och öfver Nya elementarskolan att afgifva utlåtanden och förslag så väl i afseende
på antal tjenstgöringstimmar i veckan som aflöning för berörda lärare, och
hafva i följd deraf sådana utlåtanden från vederbörande inkommit.

I fråga om tjenstgöringstiden innehålla de afgifna utlåtandena vexlande förslag,
upptagande från 12 till 24 timmar vid de högre läroverken, från 7 till 12
vid de femklassiga och från 5 till 9 vid de treklassiga. Rörande aflöningen har
flertalet af de myndigheter, som i frågan yttrat sig, föreslagit samma belopp som
nu är bestämdt för gymnastiklärarne, nemligen vid de fullständiga läroverken 1,000
kr. med två ålderstillägg, hvartdera å 250 kr., det första efter fem och det andra
efter tio års väl vitsordad tjenstgöring; vid de femklassiga läroverken 600 kr. samt
vid de treklassiga 300 kr. utan ålderstillägg- Derjemte har tillstyrkts extra arvode
för tjenstgöring utöfver ett visst normalantal af timmar för hvarje vecka.

Att undervisningen i teckning vid elementarläroverk af samma slag upptager
mycket olika antal timmar, beror i första rummet på läroverkens olika lärjungeantal
i det hela, men derjemte på dettas fördelning å klasser och linier, äfvensom
på det intresse, hvarmed den frivilliga teckningsundervisningen af lärjungarne omfattas.
Upprättandet af parallelklasser, ett större antal lärjungar särskild! å reallinien,
eller eu tillökning å latinlinien i antalet af sådana lärjungar, som icke läsa
grekiska, äro omständigheter, som öka teckningstimmarnes antal. Men jemväl lokalernas
beskaffenhet och fördelning inverka på bestämmandet af antalet lärotimmar
i detta ämne, och slutligen är det af ej ringa inflytande i nämnda hänseende, huruvida
vid läseordningens uppgörande följes såsom grundsats att vid teckningsundervisningen
så vidt möjligt är förena olika klasser med ringa antal lärjungar, eller
man tvärtom anser sig böra låta hvarje afdelning, äfven om den har blott några
få lärjungar, erhålla särskild undervisning.

Då i följd af nu nämnda förhållanden det icke kan undvikas, att teckningslärarens
arbete blir betydligt olika vid läroverk af samma slag och i någon mån
jemväl vid samma läroverk under olika läseår, men aflöningen billigtvis bör
ställas i skäligt förhållande till arbetet, så synes till vinnande af större jemnhet
i nämnda hänseende det vara en lämplig utväg, att för hvarje slag af läroverk
såsom den normala tjenstgöringstiden för teclmingsläraren bestämmes det antal timmar
i veckan, som i allmänhet kan anses erforderligt, och derjemte stadgas, att
läraren skall vara pligtig att mot särskilt arvode åtaga sig i sitt ämne ytterligare
så många timmar som undervisningen krafvel-, dock att, till förekommande af
alltför vidsträckt anlitande af extra timmar, sådan tjenstgöring, för hvilken sär -

Bil. N:o 7 till Koncjl. Maj ds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

skild! arvode skulle utgå, icke utan Eders Kong! Maj.ts nådiga tillstånd, eftei af
oförus gjord framställning, borde få åläggas eller medgifvas teekningsläraren utöfver
ett visst antal timmar i veckan. Den norinala_ tjenstgöringstiden synes mig lämpligen
kunna bestämmas för teckningslärare vid fullständigt läroverk till 15 timmar,
vid femklassigt till 8, och vid treklassigt till 5 timmar i veckan. Det antal extra
timmar åter, som utan särskild hemställan kunde läraren åläggas, torde böra bestämmas
vid högre läroverk till tern, vid femklassigt till tre och vid tieklassigt
läroverk till två. Härjemte torde böra föreskrifvas, att vid läroverk, der undervisningen
i teckning icke toge i anspråk det normala antalet tjenstgöiingstimmai
som ålåge teekningsläraren, denne skulle vara förbunden att undervisa i välskrifning
så många timmar, som fattades i hans normala tjenstgöringstid, derest eforus
pröfvade lämpligt att ålägga honom sådan undervisning.

Den af domkapitlens flertal föreslagna aflöningen synes mig, vid jemförelse
särskilt med gymnastiklärarnes löner, motsvara skäliga anspråk. Arvodesbeloppet
för extra tjenstgöring kunde lämpligen beräknas så, att för hvarje timme i veckan
lärare vid tre- och femklassiga läroverk äfvensom lärare i första och andra lönegraden
vid högre läroverk finge åtnjuta för helt läsår 75 kr. samt lärare i högsta
lönegraden vid sistnämnda läroverk 100 kr. På detta sätt beräknadt, skulle
extra arvodet för samtlige lärare i det närmaste motsvara aflöningen för den normala
tjenstgöringstiden.

För tillämpning af nu framställa aflöningsförslag skulle till bestridande al
den normala aflöningen för teckningslärarne vid 24 femklassiga läroverk å 150 kr.
erfordras 3,600 kr. samt vid 32 högre läroverk å 250 kr. 8,000 kr., eller tillsammans
11,600 kronor.

Rådfrågar man, för att finna eu ledning vid bestämmandet af det för extra
arfvoden erforderliga belopp, de sednast utgifna årsredogörelserna, så finner man, att
undervisningstiden i teckning vid tillsammans nio af de högre läroverken öfverskjutit
normaltiden, samt att det sammanlagda antalet af sådana öfverskottstimmar
vid dessa 9 läroverk utgjort 50 timmar i veckan. Under antagande af samma förhållande
hädanefter skulle således till extra arvoden vid högre läroverk erfordras ett
belopp af ungefär 4,500 kronor. Enär teckningsundervisningen befinner sig i stark
utveckling, torde likväl beloppet, på det beräkningen må blifva säker, höra upptagas
åtminstone 1,000 kr. högre. Till extra arvoden vid fem- och treklassiga läroverk
torde en summa af 500 kr. blifva tillräcklig. Då arfvodesbeloppet för extra
tjenstgöring således skulle utgöra 6,000 kronor samt det erforderliga tillskottet för
höjande af de normala lärarelönerna beräknats till 11,600 kronor, blifver hela den
behöfliga an slagstillökningen för i fråga varande ändamål 17,600 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kong]. Maj:ts täcktes göra framställning till riksdagen derom, att för beredande
af löneförbättring samt extra arvoden åt teckningslärarne vid elementarläro -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

verken, i öfverensstämmelse med nu augifna grunder, anslaget till elementarläroverken
måtte ökas med 17,600 kronor.

Elementarläroverket
i
Norrtelje.

15:o.

Mos Eders Kongl. Maj:t har Norrtelje stads församling, med förmälan att
i aflöningen åt en kollega vid det i staden inrättade lägre elementarläroverket inginge
donationsmedel till belopp af 406 kronor, Indika medel församlingen ansåge
rätteligen böra såsom bidrag till vidmagthållande af undervisningen i de af församlingen
bekostade skolor användas, underdånigst anhållit, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes till riksdagen aflåta nådig proposition derom att, på det ifrågavarande
medel måtte få af ^församlingen till berörda ändamål disponeras, anslaget till elementarläroverken
måtte höjas med motsvarande summa, 406 kronor.

De nämnda medlen utgå från två fonder, nemligen dels med 400 kronor
från en af framlidne handlanden J. N. Billborg genom testamente den 25 Juni
1833 till “skolinrättningen i Norrtelge stad" gjord donation af 6,666 riksdaler
32 skilling banko, hvaraf räntan enligt testator föreskrift skulle användas “till
aflöning för en särskild skollärare och öfriga inrättningens utgifter “, dels ock med
6. kronor från ett till skolkassan år 1810 af handlanden E. Grönstedt skänkt kapital
a. 100 kionor, deraf årliga räntan skulle “tillfalla den, som skolmästaresysslan
i staden förrättar, till förbättring i dess knappa lön".

Lärarebefattningen vid omförmälda skolinrättning eller pedagogi var ursprungligen
föi enad med komministersbeställningen i Norrtelje stadsförsamling, men genom
nådigt bref den 13 Februari 1839 blef på församlingens begäran bland annat
förordnadt, att komministerstjensten skulle indragas, samt att en del af komministerns
löneförmåner, deribland de ifrågavarande donationsmedlen, skulle öfverflyttas
pa stadens skolmästare. År 1846 förenades pedagogien med stadens folkskola till
ett tvåklassigt läroverk, hvars öfverlärare, som benämndes stadspedagog och skulle
väljas af församlingens skoldirektion jemte utsedde deputerade, åtnjöt i hufvudsaklig
aflöning för undervisningen vid läroverket afkomsten af berörda donationer.

Sedan vid 1856 58 års riksdag anslag beviljats för upprättande i Norr telje

åt ett tvåklassigt elementarläroverk, ordnades det nya läroverket genom Kongl.
bi ef vet den 29 April 1859, i h vilket föreskrefs bland annat, att tills vidare och
intill dess nådigt beslut blifvit fattadt rörande dispositionen för framtiden af de
till då varande stadspedagogens aflöning anslagna donationsmedel, undervisningen
vid elementarläroverket skulle bestridas af tvä lärare och skolan ordnas i likhet
med öfriga tvåklassiga elementarläroverk, att samme stadspedagog skulle öfvertaga
den undervisning vid elementarläroverket, som af eforus pröfvades lämplig, mot
åtnjutande af kollegalön enligt stat, hvari likväl borde inberäknas ofvan nämnda
donationsmedel, som dittills åtföljt pedagogbeställningen, samt att, derest i fråga

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

varande pedagog, innan vidare blifvit i afseende på hans så väl skyldigheter som
rättigheter stadgadt, från tjensten aflinge, anmälan derom borde hos Kongl. Maj:t
göras. Sedan pedagogtjensten sistlidna år blifvit ledig, i det att innehafvaren deraf
H. Gl. Fellenius, hvilken på grund af ofvan åberopade nådiga bref af den 29 April
1859 uppehållit först kollegabeställningen vid det då blott tvåklassiga elementarläroverket
och sedermera, efter det läroverket i följd af 1862—63 års riksdags beslut
utvidgats till femklassigt, eu af de fem kollegabefattningarna, befordrats till kyrkoherde,
föreskref Eders Kongl. Maj:t, med bifall till TJpsala domkapitels derom
gjorda framställning, genom nådigt bref den 29 September 1876, att den genom
Fellenii befordran lediga kollegatjensten vid elementarläroverket i Korrfölje skulle
tillsättas i den ordning gällande stadga för rikets allmänna elementarläroverk föreskrifver
rörande tillsättning af kollegatjenster vid dylika läroverk, hvaremot Eders
Kongl. Maj:t förklarade eu af domkapitlet gjord hemställan rörande disposition för
framtiden af förenämnda donationsmedel för särskild! ändamål icke till någon åtgärd
föranleda. 1 läroverkets stat upptagas nu dessa medel såsom ingående i en
af kollegalönerna, i följd hvaraf statsanslaget för elementarläroverket är minskadt
med motsvarande belopp.

Till stöd för sin nu framstälda anhållan har församlingen anfört, att ordalagen
i donationsbrefven tydligen gåfve vid handen, att medlen afsetts för församlingens
egen skolinrättning, men att de dragits från sitt ursprungliga ändamål,
dä de utgått till en skola af sådan allmännare beskaffenhet som ett statens elementarläroverk,
samt att gifvarnes afsigt icke uppnåddes med mindre ändring
vidtoges i den af församlingen föreslagna riktning. Billigheten fordrade detta så
mycket mera, som församlingen för sina egna skolor vore i stort behof att få använda
de ifrågavarande medlen, enär nödig omtanke om folkskoleväsendets upprätthållande
och utbildning föranledde tillökning så väl af lärarekrafter som
undervisningsmateriel för det alltjemt stigande lärjungeantalet. I sammanhang
härmed nämner församlingen, att af 71 lärjungar, som under höstterminen 1876
njutit undervisning vid elementarläroverket, mer än halfva antalet tillhört andra
orter; att staden fö)'' närvarande underhölle fyra särskilda skolor, nemligen en folkskola
för gossar, en dylik för flickor, en förberedande småskola och en slöjdskola
för flickor; att i hvar och en af dessa anstalter funnes en lärare; samt att lärjungeantalet
i folkskolorna och småskolan uppginge till sammanlagdt 220 elever.

Då det synes billigt och med gifvarnes afsigt öfverensstämmande, att de
nämnda donationsmedlen få af församlingen användas såsom bidrag till bestridande
af de dryga utgifter, den samma måste för sitt skolväsende vidkännas, och då
riksdagen förut i nära liknande fall medgifvit ersättning för enskildt upplåtna aflöningstillgångar,
såsom i fråga om Christianstads och om Wimmerby läroverk,
anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen, att såsom ersättning för i fråga varande donationsmedel, hvilka

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Utvidgning c
läroverket i
Filipstad.

skulle återgå till Norrtelje studs disposition, å elementarläroverkens stat uppföra
ett anslag af 406 kronor.

16:o.

Till Eders Kongl. Maj:t har (4''orus öfver Karlstads stifts elementarläroverk
öfverlemnat och med sitt förord beledsagat eu af utsedda ombud för staden Filipstad
och de särskilda kommunerna inom Fernebo härad gjord underdånig ansökning, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande af
erforderliga medel för utvidgning af det treklassiga elementarläroverket i Filipstad
till femklassigt. De skäl, på Kolka denna ansökning grundats, äro hufvudsakligen
följande.

Landskapet Wennland med omkring 275,000 inbyggare egde inom sitt område
blott ett fullständigt elementarläroverk i Karlstad och ett femklassigt i Kristinehamn,
begge belägna på sex mils afstånd från Filipstad. För mången yngling
blefve det derigenom med stora svårigheter förenadt att erhålla en något fullständigare
elementarundervisning. Vid läroverket i Karlstad hade dessutom tilloppet
af lärjungar år efter år blifvit allt större, hvithet förhållande, utom andra olägenheter,
ej obetydligt bidroge att göra uppehället derstädes för eu yngling mycket
kostsamt och för den mindre bemedlade nästan omöjligt. Den stora tillväxten i
lärjungeantalet vid nämnda läroverk, synnerligast i fjerde och femte klasserna, hade
ock vållat, att ej mindre än sex extra lärare blifvit nödvändiga för att tillräckligt
dela läroverkets lägre klasser i så kallade parallelafdelningar. En utvidgning af
läroverket i Filipstad skulle derföre ej heller förorsaka särdeles stor ökning i utgifterna
för elementarläroverken i allmänhet, enär derigenom utan tvifvel några arvoden
till extra lärare vid Karlstads läroverk blefve obehöflig^.

Inbvggarne i Filipstad och Fernebo härad, uppgående till ett antal af ungefär
23,000, hvartill borde läggas en icke fåtalig befolkning i Westerdalarne, som
hade sin närmaste stad i Filipstad och läte sina söner åtnjuta undervisning vid
dervarande elementarläroverk, vore i följd af ortens natur för sitt uppehälle hufvudsakligen
hänvisade till bergsbruk och andra sådana näringsfång, hvilka i fråga
om dem, som icke vore egentliga kroppsarbetare, betingade större insigter i åtminstone
vissa af vetenskapernas element, än nyssnämnda läroverk vore i tillfälle att
meddela. För att dessa näringsfång skulle främjas och numera med någon framgång
kunna täfla med sådana i andra länder vore det för denna ort ett oafvisligt
behof att ega en läroanstalt, der äfven de ynglingar, hvilkas ekonomiska ställning
icke tilläte dem att på främmande ort inhemta nödigt kunskapsförråd, kunde förskaffa
sig det mått af kunskaper, som fordrades för att vinna inträde vid sådana
tillämpningsskolor, som vore afladda att utbilda dem just i de stycken, hvari de
måste ega kännedom för att med någon framgång kunna tjena ortens industri, eller

Bil. N:e 7 till Kong}. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 187S. 31

hufvudsakligen lägre bergsskolor och tekniska skolor. Detta behof blefve mera känbar!
i samma mån som andra hinder för höjandet af ortens industri blifvit lyckligen
afhjelpta; i h vilket afseende erinrats, att genom ej mindre än fyra jern vägar
i Filipstads bergslag, af Indika tre omedelbart beröra staden, samfärdseln med andra
landsdelar betydligt underlättats.

Det nuvarande treklassiga elementarläroverket i Filipstad egde ett af staden
bekostadt lärohus, som vore i ganska godt skick och tillräckligt rymligt för så. väl
boställe åt rektor som undervisningslokaler, ljusa och rymliga, för ett femklassigt
läroverk. För samma läroverks räkning vore under uppförande ett nytt gymnastikhus
enligt vederbörligen faststäld ritning. Derjemte egde läroverket genom enskilda
personers frikostiga donationer icke blott ej obetydliga premii- och stipendiifonder
utan ock sin egen tomtplats, hvilken, sedan den på senare tiden blifvit tillöka
vore synnerligen rymlig och i alla afseenden lämplig för sitt ändamål.

Sedan Eders Kong!. Maj:t på derom gjord underdånig framställning medgift,
att vid läroverket i Filipstad finge, för undervisningens utsträckning till det
omfång, som är föreskrifvet för fjerde klassen af rikets elementarläroverk, från och
med sistförflutne hösttermin tills vidare anställas eu extra lärare, med vilkor att
staden tillhandahåller för hans aflöning erforderliga medel, hade behofvet af ett fullständigare
elementarläroverk, som för hvarje år blifvit mera känbar!, visserligen
blifvit i någon mån afhjelpt. Men en yngling, som genomgått fjerde klassen, hade
ännu ej hunnit den mognad eller vunnit de insigter, som kräfdes för inträde vare
sig vid Filipstads bergsskola eller vid någon af rikets tekniska skolor; och då i
allt fall den åtgärd, som nu vidtagits, måste anses såsom eu nödfallsutväg, q vårsäde
behofvet af statens mellankomst för erhållande af eu fullständigare och på
lämpligare sätt ordnad elementarundervisning nästan oförändrad! Filipstads kommun
ville dock härmed icke hafva uttryckt någon önskan att varda befriad från
den utgift den nu finge vidkännas för lärares aflönande. Kommunen hade nemligen
förbundit sig att, så länge den inom sitt område egde ett femklassigt elementarläroverk
eller en läroanstalt med enahanda syfte, hvilken i omfång motsvarade
åtminstone ett femklassigt elementarläroverk, årligen lemna räntan å ett för sådant
ändamål vilkorligen afsatt kapital, stort 20,000 kronor, hvilken ränta man dock ej
vågat. för framtiden beräkna högre än till fem för hundra, för att dermed bidraga
till aflöning åt de af staten vid samma läroverk anstälde lärare. —

Genom en utvidgning af elementarläroverket i Filipstad skulle utan tvifvel
icke blott för den närmaste trakten omkring nämnda stad, utan ock för en betydlig
del af Wermland väsendtliga fördelar uppkomma. Att en minskning af det stora
lärjungeantalet i de lägre klasserna vid läroverket i Karlstad derigenom skulle åstadkommas,
är äfven otvifvelaktigt; och jag anser fördenskull den underdåniga ansökningen
förtjent af nådigt afseende. Då emellertid ifrågavarande ort är i öfvervägande
grad industriidkande, och särskild! en stor del af befolkningen ep ar sig åt

Bil. N-.o 7 till Kong!. Mcij:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

bergsbruk, samt jemväl i ansökningen såsom ett af de vigtigaste skälen för utvidgningen
framhållits, att derigenom tillfälle skulle beredas ortens ynglingar att inhemta
de kunskaper, som fordrades bland annat för inträde i den uti Filipstad förlagda
bergsskola äfvensom i tekniska skolor, torde det befinnas lämpligast, att den
ifrågasatta utvidgningen endast komme att afse reallinien, på sätt vid senaste riksdag
beslöts och af Eders Kong], Maj:t godkändes i afseende på läroverket i Oskarshamn.
För ändamålet erfordras följande belopp: löneförhöjning åt rektor 500
kronor, löner åt tre nya kolleger 4,500 kronor samt förhöjning i öfningslärarnes
arvoden, under förutsättning af bifall till hvad ofvan föreslagits angående teckningslärares
aflöning, 750 kronor eller tillsammans 5,750 kronor. Från denna summa
höra likväl afgå de 1,000 kronor, med Indika Filipstads kommun utfäst sig att
bidraga, och blifver den erforderliga förhöjningen i anslaget således 4,750 kronor.
Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kong]. Maj:t täcktes till riksdagen
göra nådig framställning derom, att för utvidgning af treklassiga elementarläroverket
i Filipstad till femklassigt på reallinien, under vilkor att kommunen till aflönande
af läroverkets lärare bidrager med 1,000 kronor årligen samt bekostar för det utvidgade
läroverket fullt ändamålsenlig lokal jemte lämpligt boställe åt rektor, må
beviljas en förhöjning i anslaget till elementarläroverken med 4.750 kronor.

17:o.

ItTförZhia . Hos Eders Kong!. Maj:t hafva åtta vid statens elementarläroverk anstälde

estra lärare och ordinarie lärare, Indika före år 1864 tjenstgjort såsom vikarier, extra lärare eller
viu-ncr. (]uplikanter vid samma läroverk, underdånigst anhållit att från och med nästa
statsregleringsperiod, om ej förr, få för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till
godo den tid utöfver tre år. under hvilken de efter aflagd filosofie kandidatexamen
varit såsom extra ordinarie]'' vid allmänt elementarläroverk anstälde. Anledningen
till denna hemställan täcktes Eders Kong]. Maj:t inhemta af följande, af sökandena
åberopade förhållanden.

I underdånig skrifvelse den 26 October 1860 erinrade Rikets ständer derom,
att innan den vid 1856—58 årens riksdag beslutade utvidgning af rikets flesta
elementarläroverk blidt i verkställighet, de ordinarie 1 årames antal vid åtskilliga
större läroverk under eu längre tid varit alldeles otillräckligt, så att; för undervisningens
uppehållande måst antagas särskilde extra lärare, hvilka mot en ringa
ersättning haft enahanda undervisningsskyldighet som de ordinarie lärarne, och att
för den skull det vore med billighet öfverensstämmande att de lärare, som sålunda
på eget ansvar under en längre tid tjenstgjort lika med de ordinarie, egde rättighet,
sedan de vunnit befordran, att vid bestämmandet af deras lönetur för framtiden
inberäkna någon del af den tid. hvarunder de vid läroverket innehaft anställning
af omförmälda beskaffenhet. Rikets ständer hade derföre medgift, att de
lärare, som under längre tid än fem år före verkställigheten af den vid föregående

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. om Statsverket 1878. 33

riksdag beslutade reglering af elementarläroverken varit anstälde såsom extra lärare
eller duplikanter med tjenstgöringsskyldighet af ofvan nämnda beskaftenhet, och livilkas
tjenstgöring blifvit väl vitsordad, finge från och med år 1861 såsom grundfel''
högre lönetur beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade läseår öfver fem, som
de på sådant sätt tjenstgjort. Hvad riksdagen sålunda för sin del beslut it blot*
af Kong!. Maj:t godkändt och påbjudet att lända till efterrättelse genom Kong!,
cirkuläret den 29 December 1860.

Samma förmån beviljades genom Kongl. cirkulär den 11 December 1868
dem som före verkställigheten af den vid 1856—58 årens riksdag beslutade läroverksreglering
varit anstälde såsom vikarier. vare sig i lektors-, adjunkts-eller kollegabefattning.

1 den underdåniga skrifvelse den 21 November 1863, som ligger till grund
för sist berörda cirkulär, hade rikets ständer tillika anfört, att da det under dåvarande
förhållanden vore förenadt med störa svårigheter att vid elementarläroverken
erhålla duglige extra ordinarie lärare, syntes nödvändigheten fordra, att någon särskild
förmån förunnades de personer, som, efter att hafva förvårfvat kompetens till
ordinarie lärarebefattning, tjenstgjort såsom extra lärare eller vikarier. På grund
deraf hemstälde rikets ständer, att i afseende på den åt lärare förunnade rätt till
löneförhöjning hvart femte år måtte förordnas, att vid sådan årsberäkning för uppflyttning
till högre lönegrad hvarje lärare finge tillgodoräkna sig äfven den tid efter
inträdd af derpå följande statsregleritu/speriocl, under hvilken han, etter det han
undergått filosofie kandidatexamen, såsom extra lärare, duplikant eller vikarie varit
vid elementar!ii,roverke;t- använd, dock med undantag för de tre första åren af hans
så beskaffade verksamhet. Denna hemställan godkändes af Kongl. Maj:t och beslutet
derom delgafs vederbörande genom omförmälda cirkulär den 11 December 1863.

Samma rättighet att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo extra
ordinarie tjenstgöring, som förut tillkommit de lärare, Indika bestridt sådan tjenstgöring
förr. rerkställifjheten af den rid 1856- 58 arena rik-sdaf) beslutade reglering
af elementarläroverken, hvilken reglering torde kunna anses verkstad! med
början af år 1859. förunnades således genom 1863 års cirkulär jemväl de efter
är 1865 på enahanda sätt tjenstgörande \filosofie kan di daler, och detta i ännu högre
grad, i det att den extra ordinarie tjenstetid, som icke fick för löneförhöjning
tagas i beräkning, för de senare bestämdes till endast tre år, medan den för de
äldre lärare, Indika, 1860 års cirkulär gälde, fortfarande utgjorde fem är. Desse
äldre lärare, Indika i främsta rummet varit föremål för rikets ständers omtanke, blefvo
således, äfven om de före sin tjenstgöring såsom extra ordinarie eller vikarierande
lärare aflagt filosofie kandidatexamen, genom 1863 års cirkulär mindre gynnade, i
afseende på lönetnrsberäkning äu deras yngre kamrater, ehuru de senare för sin
tjenstgöring åtnjutit högre aflöning än de förra, och i följd deraf syntes ega min -

Praktisk
bildning
blifvande
menta rl-är<

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. B rop. om Statsverket 1878.

dre anspråk än desse på en förmån, som egentligen afsåg att bereda ersättning för
de ringa lönevilkor, hvarmed den extra ordinarie tjenstgöringen varit förenad. Men
ännu sämre lottade hafva de lärare blifvit, hvilkas extra ordinarie tjenstgöring infallit
under åren 185!) till 1863, da dylik tjenstgöring icke medförde någon förmån i
afseende på framtida lönetursberäkning.

Att dessa för de äldre lärarne ofördelaktiga förhållanden måtte, så vidt anginge
sökandena, utjemnas i den mån detta nu mera kunde ske, vore afsigten med
den underdåniga hemställan, som, enligt hvad jag förut anfört, blifvit af sökandena
gjord, och hvilken af samtliga domkapitel äfvensom af direktionerna för Stockholms
stads undervisningsverk och för nya elementarskolan förordats.

Då jag trott mig finna de af sökandena till stöd för sin framställning antagna
skäl väl grundade, men tillika anser, att den i fråga satta förmånen icke
bör beviljas sökandena särskild^ utan komma samtliga de lärare till godo, som
kunna befinna sig i samma ställning, hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att vid årsberäkning för uppflyttning till högre
lönegrad lärare vid allmänt elementarläroverk må räkna sig till godo äfven den tid
före år 1864 han, efter att hafva undergått filosofie kandidatexamen, varit såsom
vikarie, extra lärare eller duplikant vid dylikt läroverk anstäld, så framt hans förenärnnda
tjenstgöring varit väl vitsordad och väsentligen lika med den, som åligger
lektor, adjunkt eller kollega vid ifrågavarande läroverk, dock med undantag för de
tre första åren af hans så, beskaffade verksamhet.

18:o.

Sedan riksdagen år 1S74 stält till Eders Kong]. Majits disposition ett extra
<*- anslag af 15,000 kronor för praktisk utbildning af blifvande elementarlärare, har
("<■■■ vid hvarje följande riksdag på derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning
samma belopp på enahanda sätt beviljats. För vinnande af det med detta anslag
afsedda ändamål meddelades af Eders Kongl. Maj:t genom kungörelse den 16 Juni
1875 närmare bestämmelser angående anordningen af det i stadgan för rikets elementarläroverk
föreskrifna profår, hvilka bestämmelser med höstterminen samma år
började tillämpas, och i öfverensstämmelse hvarmed denna inrättning1 sedermera
fortgått.

De förflutna årens erfarenhet har gifvit vid handen, att profåret redan nu
förmår i väsentlig man bidraga till de blifvande lärarnes praktiska utbildning, och
med den vidare utveckling det samma, med ökad erfarenhet, synes kunna vinna,
skall dess betydelse för lärarebildningen blifva allt mer ingripande. Föreståndarnes
för hvarje termin ingångna redogörelser intyga, att de handledande lärarne omfatta
profårsinrättningen med växande intresse, och det allvar, med hvilket lärarekandidaterna
sträfva att fullgöra sina med profårskursen förbundna åligganden,

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

utgör ett vittnesbörd derom, att de å sin sida inse och erkänna gagnet af den ledning,
som under profaret erbjndes dem.

I allmänhet hafva de, som med profaret haft närmaste befattning, varit ense
derom, att den nu varande anordningen af det samma är egnad så väl att hos den
blifvande läraren väcka intresse för hans kall, som att främja lärarebildningen, och
att hos det stora flertalet af lärarekandidater afgjordt förmärkts raskare och säkrare
framsteg i lärareduglighet, än hvad förhållandet i allmänhet varit med dem,
som utan föregående erfarenhet eller handledning egnat sig åt lärarekallet. Genom
den pedagogiska föreläsningskursen erhåller lärarekandidaten så väl nödig insigt
i lärarekallets uppfostrande betydelse som kännedom om hufvudgrunderna för
undervisningsmetoden i de olika läroämnena, och de i sammanhang med denna kurs
stälda diskussionerna gifva tillfälle till ett nyttigt tankeutbyte i de för lärarekallet
vigtigaste frågor. Fortgående hand i hand med denna teoretiska kurs, böra de praktiska
öfningarna gifva ett nyttigt tillfälle till omedelbar tillämpning af de vid den förra
inhemtade grundsatser, på samma gång den erfarne lärare, under hvars särskilda
handledning kandidaten för hela läseterminen ställes, både genom föredöme och
kritik, äfvensom genom ständigt tillhandagående med praktiska råd och upplysningar
måste blifva den senare till väsentligt gagn. Slutligen kan den kännedom,
som kandidaten genom ett flitigt auskulterande på olika stadier och i olika klasser
erhåller så väl om undervisningens anordning och gång som om särskilda lärares
undervisningsmetod, ej annat än blifva lärorik och nyttig för hans egen blifvande
lärareverksamhet.

Då jag anser bibehållandet af berörda anslag vara för lärarebildningen af
väsentlig vigt, men den omständigheten att det samma beviljats endast för ett år i
sänder hindrar de vidtagna anordningarna från att vinna den fasthet och stadga,
som vore för ändamålet gagnelig, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Ivongl.

Maj:t täcktes göra nådig framställning till riksdagen derom, att till praktisk utbildning
af blifvande elementarlärare måtte å det ordinarie anslaget till elementarläroverken
uppföras samma belopp, som vid senaste riksdagarne blifvit för detta ändamål
å extra stat anvisadt, eller 15,000 kronor.

19:o.

1 eu till det större akademiska konsistoriet i Upsala ingifven skrift har ett
antal vid universitetet derstädes anstälde docenter hemstält, att konsistoriet måtte
hos Eders Kong! Maj:t anhålla om nådig proposition till riksdagen derom, att denhcn fär do?en
rätt, som beviljats med stipendier försedde docenter att vid öfvergång till elemen-,er Zt,JZ.vcr
tarläroverket få för bestämmande af lönegrad räkna sig till godo högst fem år af
sin akademiska tjenstetid, måtte utsträckas till icke stipendierade docenter, som styrka
sig hafva deltagit i den akademiska undervisningen.

o 6

Bil. N:o 7 till Kongl Maj ds Nåd. l}rop. om Statsverket 1878.

Såsom skal till don i fråga, varande lönetursberäkningens utsträckning bär
af sökandena anförts:

att det icke vore med rättvisa och billighet, förenligt, att. don nämnda förmanen
vägrades docenter, som utan att innehafva docentstipendier del loge i den
akademiska undervisningen, helst det stundom berodde mera af tillfälliga omständigheter
än af större eller mindre duglighet, huruvida eu docent någorlunda snart
efter sin utnämning erhölle docentstipendium eller om han ems någonsin kunde hoppas
att komma i åtnjutande afen sådan fördel;

att det borde lända elementar!äroverken till båtnad att erhålla lärare, som,
efter att hafva tagit den filosofiska graden, varit i tillfälle att under någon tids
vistelse vid universitetet idka mera vetenskapliga studier, isynnerhet om de samtidigt
vunnit praktisk öfning såsom lärare genom att deltaga i den akademiska undervisningen; att

det i allmänhet under närvarande förhållanden vore förenad! med alltför
störa uppoffringar för eu docent att någon längre tid qvarstanna vid universitetet,
under det att hans jemna riga såsom ordinarie eller till och med såsom extra ordinarie
lärare vid offentliga eller enskilda läroverk gånge förbi honom i lönetur; samt
att, om dessa förhållanden icke snart ändrades, flertalet af deri filosofiska,
fakultetens docenter ju förr dess heldre torde söka sig platser vid elementarläroverken,
livilket icke vore att önska från synpunkten af elementarläroverkens fördel och
än mindre skulle vara till gagn för universiteten, som sålunda snart komme att
sakna ett tillräckligt antal duglige lärare inom docentgraden.

På samma grunder har så väl konsistoriel som kanslerseinbetet funnit den sökta
rättigheten både med billighet öfverensstämmande och af universitetets behof påkallad
samt för elementarläroverken gagnelig, och har kanslersembetet i underdånigt
memorial af den 2 sistlidne September hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte
göra nådig framställning till riksdagen om medgifvande af den sökta rättigheten.

I de utlåtanden, som angående detta ärende blifvit afgifna från domkapitlen
samt. direktionerna öfver Stockholms städs undervisningsverk och öfver nya elementarskolan,
hafva de flesta af dessa myndigheter till déh gjorda ansökningen tillstyrkt
bifall, några likväl dels med någon tvekan i fråga om deraf härflytande fördel
för elementarläroverken, enär många begåfvad? unge män, som eljest vore villige
att ställa sina krafter till elementarläroverkens förfogande, då må hända skulle föredraga
att erbjuda sin tjenst åt universiteten, dels ock under uttalande af den förhoppning,
att elementarläroverkens kraf på eu för dem önskvärd och användbar
praktisk lärår oduglighet måtte på samma gång blifva nöjaktigt tillgodosedt.

Två domkapitel hafva, under erkännande af de fördelar, som böra tillflyta
elementarläroverken med ett högre mått af vetenskaplighet och lärdom hos deras lärare,
än starkare framhållit såväl vigten för elementarläroverken af att ega lärare
med praktisk lärareskicklighet som ock skilnaden mellan den akademiska undervis -

Bil. N:u 7 Ull Kongl. Maj:l-s Nåd. Prop. om StatsverM 1878. 37

ningen och skollärarens sätt att gå till väga, samt anmärkt, att (lön större _lämpligheten
för den förra arten af verksamhet icke berättigade till antagandet af framgång
jemväl vid den senare, hvarjemte uppmärksamheten mera bestämdt fästats på
den fara för elementarläroverken, som läge deri, att, om den akademiska tjenstgöringen
såsom docent berättigade till samma fördelar vid elementarläroverken som
det mera bundna och mödosamma arbetet i elementarläroverkets tjenst, svårigheten
att erhålla kunnige unge män, Indika vore villige att egna sig åt tjenstgöring
såsom vikarier eller "extra lärare vid elementarläroverken, skulle betydligt ökas,
helst om utsigten för dem likasom för de ordinarie lärarne i adjunkts- eller kollegagraden
att framdeles vinna befordran till de mera förmånliga lektorstjensterna,
vid hvilkas tillsättande afseende företrädesvis fastades vid lärdomsmeriter, på samma
gång skulle komma att minskas. Och har hufvudsakligen på grund åt dessa
skäl det ena af dessa domkapitel afstyrkt den i fråga varande ansökningen, af det
andra deremot yrkats, att frågan om lönetursheräkning vid elementarläroverken. för
icke stipendierade docenter borde i hvarje särskild! fall blifva föremål för Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, och den i fråga varande rättigheten göras beroende
af de intyg, sökande kunde förete angående genomgången profårskurs, utöfvad lärareverksamhet
in. in.

Vid 1865—66 arens riksdag framstäldes af* Kong]. Maj:t nådig proposition
derom, att de docenter, Indika blefve anstälde såsom lärare vid elementarläroverken,
måtte ega att, vid lönegradens bestämmande, få sig till godo räknade fem år åt
don. tid, de med vitsord om nit och skicklighet såsom docenter varit i tjenstgöring.
Docenternas antal var då vida mindre än nu: i Upsala 25, \ Lund endast 9. Men
denna Kong!. Maj:ts framställning blek icke af riksdagen bifallen.

För de med stipendier försedda och till särskild tjenstgöring förbundna docenter
medgafs af 1876 års äfven som åt sistlidet års riksdag rättighet att inom
vissa gränser räkna sig till godo akademisk tjenstgöring i fråga om lön otur vid elementarläroverken,
och detta faststäldes genom Kongl. brefvet den 1 Juni 187 (j hvarigenom
blifvit bestämdt, att den som vid eller efter ingången af år 1878 tillträder
docentstipendium, må, i händelse han öfvergå!'' i elementarläroverkets tjenst, föi
bestämmande af lönegrad räkna sig till godo högst lem år af den tid han deltagit
i undervisningen vid universitetet. l>e docenter, som på grund häraf skulle komma
i åtnjutande af nämnda förmån, kunde alltså icke blifva flere än antalet docentstipendier,
hvithet är bestämdt att efter innevarande års början blifva 16 i Upsala
och 12 i Lund. Af dessa stipendier äro likväl tre fästade vid de juridiska fakulteterna,
hvilkas docenter lika litet som de medicinska fakulteternas torde komma
att begagna sig af i fråga varande rättighet. Hela antalet docenter vid båda universiteten
utgör enligt universitetskatalogerna för sistlidne hösttermin 79, hvaraf i
teologiska och filosofiska fakulteterna 72 och i juridiska och medicinska 7. De

Bil. N:o 7 till Kongl, Maj:ts Nåd. B rop. om Statsverket 1878.

docenter, som sakna nu i fråga varande förmän, aro således betydligt flere än de.
som deraf blifvit delaktig^.

Enligt universitetens statuter förordnas docenter af kanslern till det antal,
soui i vederbörlig ordning pröfvas nödigt eller nyttigt, sedan personens skicklighet
blifvit af vederbörande fakultet eller sektion godkänd. Såsom vilkor för att kunna
inom filosofiska fakulteten föreslås till docent bär vanligen gällt filosofie kandidatexamen,
aflagd enligt de äldre bestämmelserna, eller nu mera filosofie licentiatexamen,
med väl vitsordade kunskaper i det ämne, som särskilt varit i fråga, samt
dertill betyget “med beröm godkänd''1 för den disputation, som utgifvits för doktorsgradens
vinnande, eller ock godkänd akademisk disputation efter vunnen doktorsgrad.
Inom den teologiska fakulteten hafva vilkoren för erhållande af docentur
vanligen utgjorts af filosofisk grad jemte antingen teologie kandidatexamen med godkänd
disputation inför teologisk fakultet eller ock på annat sätt ådagalagda framstående
. insigter i teologiska ämnen. Någon annan gräns för förordnandet af docenter
finnes icke än den. som utstakas af tillgången"på skickligt män, hvilkeäro
villige afl mottaga sådant förordnande, samt nyttan för universitetet af sådane lärares
anställande.

Docents undervisningsskyldighet är icke annorlunda bestämd än att han, enligt
§ 119 af nämnda statuter, i likhet med hvarje annan akademisk lärare är pligtig
att med privata föreläsningar eller annorledes inrättad enskild undervisning inom
omfånget af sin vetenskap tillhandagå de studerande, som sig dertill anmäla, dock
mot särskild ersättning. De med stipendier försedda docenterna hafva derutöfver,
enligt Kong], brefvet den 1 Juni 1877, förpligtelse dels att biträda vid vetenskapliga
öfningar, dels att, när behof uppstår, deltaga i den offentliga undervisningen
och examinationen.

I den plan, som vid föregående riksdagar framlagts för ordnandet af de lägre
lärarebefattningarne vid universitetet, ingick, att då de extra ordinarie professionerna
\ ett hänseende hufvudsakligen trädde i de förut varande adjunkturernas ställe, de
för docenter afsedda stipendierna skulle ersätta dem i ett annat. Dessa stipendiers
innehafvare kunde antagas till ^ största delen komma att för framtiden fästas vid
universitetet. Da likväl för någon eller några bland dom befordran endast sent
ellei må hända alls icke kunde blifva att påräkna, var tjensteårsberäkningen vid
elementarläroverken afsedd att, när deras stipendiitid ginge till ända, öppna dem en
utsigt att i läroverkets tjenst göra sina förvärfvade kunskaper fruktbärande. Någon
framställning om vidare utsträckning af denna rättighet var då icke gjord, hvarken
af docenterna sjelfva eller af vederbörande myndigheter.

Att det vetenskapliga lifvet vid universitetet skulle hafva gagn deraf att
unge män, äfven utöfver antalet af dem, som bestämdt riktade sina förhoppningar
på den akademiska banan, eller särskild! vore tågna i anspråk för den akademi sira
undervisningen, bereddes tillfälle att under fortsatt vistelse vid universitetet och der -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

under fullgjord undervisning egna, sig åt vetenskapliga studier, kan ej betviflas,
och att jemväl elementarläroverken deraf skulle hafva fördel, är likaledes erkändt.
Mangel) är under den första tiden efter aflagda prof för filosofisk grad oviss, på
hvilken bana han skall söka sin framtid, men fortsatta studier komma hans blifvande
verksamhet till godo, inom hvilket område han än må välja denna. I afl
undervisning ingår ett vetenskapligt element, hvilket bör med omsorg hägnas och
vårdas. Erfarenheten har ock visat huruledes månge af elementarläroverkets framstående
lärare förut varit under flera eller färre år fästa vid universitetet.

Den farhågan, att en eller annan docent, som vore ganska passande fördel)
akademiska undervisningen, möjligen kunde befinnas föga lämplig för skolan, synes
förlora sin vigt, då fråga här icke är om att till förmån för docenter göra något
undantag från de allmänna föreskrifter, hvilka äro eller framdeles kunna varda
såsom vilkor för anställning vid elementarläroverk faststälda.

De betänkligheter åter, som uttalats emot det i fråga satta medgifvandet på
den grund att, under det universitetet derigenom skulle få riklig tillgång på docenter,
elementarläroverket kunde komma att lida brist på unge män, som efter
aflagda examina vore villige att inträda i den ofta ganska ansträngande tjenstgöringen
såsom extra ordinarie lärare, skulle i väsentlig mån undanröjas, om den
sökta förmånen medgåfves — icke åt samtlig,), docenter, helst dessas antal, redan
nu icke obetydligt, vid vetenskapernas allt starkare förgrening har en i sakens
natur grundad benägenhet att växa och för öfrigt, genom eu eller annan förändring
i nu iakttagen praxis vid förordnandet af sådana lärare, kunde komma att betydligt
ökas utöfver hvad nu är förhållandet, — utan åt ett visst antal vid hvartdera
universitetet, hvilket antal vid förändrade förhållanden kunde ökas eller minskas.
Om den sökta tjenstårsberäkningen medgåfves för 20 docenter i Upsala och 10 i
Lund utom stipendiaterna, så blefve vid det först nämnda universitetet 36, och vid
det senare 22 docenter, tillsammans 58, berättigade till denna förmån. Den tillökning
i anslag, som ett dylikt medgifvande komme att framdeles kräfva å anslaget
till elementarläroverken, kunde ock i följd af en sådan begränsning med
större säkerhet beräknas.

Likaledes synes det, då icke få af docenterne vanligen hafva tjenstledighet —
för närvarande af de 56 i Upsala anstälde 19 — och då ingen skyldighet att undervisa,
så vida icke önskan derom framställes, i allmänhet åligger docent, böra
såsom vilkor för den i fråga varande rättighetens åtnjutande stadgas, att under den
tid, hvilken skulle för högre lönetur beräknas, docenten bör hafva varit vid universitetet
närvarande och derstädes verkligen meddelat, undervisning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen derom, att af
de docenter som vid nästkommande års början äro eller derefter blifva anställa vid
universitetens teologiska och filosofiska fakulteter, men icke innehafva docentsti -

Bil. No 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

pendium, ott antal af intill tjugu i Upsala och intill tio i Lund ma, i händelse
de öfvergå i elementarläroverkets tjenst, för bestämmande af lönegrad räkna sig
till godo högst fem år af den tid de efter början af år 1879 deltagit i undervisningen
vid universitetet, under de vilkor och närmare bestämmelser, som af Eders
Kong]. Maj:t för undfående och bibehållande af dylik förmån för docent varda bestämda.

20:o.

EUmentarekolor
för
flickor.

Sedan riksdagen i skrifvelse den 22 Maj 1873 anhållit, att Eders Kongl.
Magt täcktes för näst derefter sammanträdande riksdag framlägga förslag i hvad
mån och under hvilka vilkor staten borde understödja af kommuner upprättade
undervisningsanstalter för qvinlig ungdom, beviljades i anledning af Eders Kongl.
Maj:ts nådiga framställning vid 1874 års riksdag för detta ändamål ett extra anslag
af 30,000 kronor att utgå under år 1875; och har anslaget, fortfarande på
extra stat, anvisats med enahanda belopp för år 1876 och med ett till 40,000
kronor förhöjdt belopp för hvartdera af åren 1877 och 1878.

I sammanhang med anslagets höjande till sist nämnda belopp undergång^
de för understödets åtnjutande bestämda vilkor med riksdagens samtycke någon
förändring, och antalet skolor, för Indika understödet begärts, äfvensom beloppet
af den begärda understödssumman hafva derefter ansenligt ökats. Medan för år
1876 understöd söktes af 16 skolor med ett sammanlagd! belopp af 39,400 krono!'',
utgjorde de sökandes antal för år 1878 tretiosex med ett belopp af 70,600
krono!-. Af dessa hafva tretiotvå kommit i åtnjutande af understöd, hvarvid detta
för de flesta måst bestämmas till lägre belopp än de begärt.

Af lossa uppgifter framgår, att anslaget icke är för ändamålet tillräckligt,
och att det, om icke allt för många orter skola för sina läroanstalter gå miste
om allt understöd, bör förhöjas. ,

Tillika torde, då den redan vunna erfarenheten gifvit vid handen, att anslaget
fortfarande blifver behöflig!., öfvervägande skäl tala för dess uppförande på ordinarie
stat. Den utsigt, som derigenom kunde beredas skolornas föreståndare att fortfarande
under en följd af år komma i åtnjutande af statsbidrag, skulle sätta dem i tillfälle att
vidtaga åtgärder och ikläda sig förbindelser för skolornas räkning, Indika vore af
vigt för undervisningens ändamålsenliga handhafvande, såsom hyrande af lokal för
någon längre tid, aftal med skicklige lärare in. m. Att understödet, såsom nu är
fallet, så länge anslaget står på extra stat, måste gifvas för kalenderår, medan
skolans verksamhet ordnas efter läseår i likhet med förhållandet vid statens elementarläroverk,
är ock egnadt att framkalla svårigheter.

Jag tillåter mig på grund af hvad jag nu anfört i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att det hittills å extra stat be -

Bil. N:o 7 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 4l

viljade anslag'' till understöd åt högre skolor för qvinlig ungdom måtte öfverflyttas
på ordinarie stat med ett till 50,000 kronor förhöjdt belopp.

21:o.

Genom riksdagens år 1871 lemnade bifall till Eders Kong!. Maj:ts derom gjorda
framställning hafva lektorerne och adjunkten vid det högre lärarinneseminariet er- för lärarinnor
hållit rätt till uppflyttning i högre lönegrad i likhet med lärarne vid elementarläro- v)d det. ,likJre
verken, hvarvid deras redan fullgjorda tjenstgöring vid läroverket skulle räknas dem till Kminanet.
godo. I sammanhang härmed medgafs, att af besparingarna å reservationsanslaget
till elementarläroverken skulle få användas hvad som för tillämpning af denna uppflyttningsrätt
erfordrades utöfver de belopp, Indika kunde af läroanstaltens egna
medel utgå.

Billigheten synes mig fordra, att den uppflyttningsrätt, som sålunda blifvit
tillagd läroverkets manliga lärare, äfven måtte tillerkännas de vid seminariet anställa
lärarinnor. Så mycket mera synes det vara skål, att de erhålla denna rättighet,
som folkskoleseminariernas lärarinnor, med Indika det högre seminariets lärarinnor föröfrigt
äro i afseende på lönevilkor jemförliga, redan äro i åtnjutande af eu sådan uppflyttningsrätt,
enär de i detta hänseende äro likstälda med de vid dessa läroverk anställa
adjunkter. På lärarinnorna vid det högre seminariet ställas ock i fråga om allmän bildning,
kunskaper i särskilda läroämnen samt undervisningsskicklighet och tjenstgöringsskyldighet
minst lika stora anspråk som på de lärarinnor, Indika vid folkskoleseminarierna
innehafva adjunktsbefattning. Det nu anmärkta missförhållandet,
som jemväl blottställer det högre seminariet för faran att förlora sina mest erfarna
och skickliga lärarinnor, då dessa kunna vid folkskolelärarinneseminarierna vinna
anställning med vida större förmåner, synes lämpligast kunna undanrödjas derigenom,
att, i öfverensstämmelse med hvad vid nämnda seminarier eger rum, samma
uppflyttningsrätt i högre lönegrad bestämmes för lärarinnorna vid det högre lärarinneseminariet
som för den derstädes anstälde adjunkt.

För bestridande af de utgifter, som skulle blifva en följd af nu föreslagna
uppflyttningsrätt, vid hvars tillämpning, derest förslaget vinner Eders Kong! . Maj:ts
och riksdagens bifall, de nu varande lärarinnornas föregående tjenstgöring vid läroverket
torde böra räknas dem till godo, i likhet med hvad förut medgifvits lärarne vid
samma läroverk, finnes tillgång på besparingarna å anslaget till elementarläroverken.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag underdånigst föreslå, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till riksdagen derom,

att de vid det högre lärarinneseminariet anstälda lärarinnor må åtnjuta rätt
till uppflyttning i högre lönegrad efter samma grund, som gäller för den vid seminariet
anstälde adjunkt,

samt att riksdagen måtte medgifva, att de kostnader, som i fråga varande

4i2 Bil. N:o 7 till KongI. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

rätt till uppflyttning i högre lönegrad kominer att medföra, må bestridas af besparingarna
å anslaget till elementarläroverken.

22:o.

Sent inariilärares
uppflyttning
t lönegrad.

Enligt en inom ecklesiastik-departementets byrå för folkskoleärenden verkstäld
beräkning erfordras för lärares vid folkskolelärareseminarierna uppflyttning i
högre lönegrad under år 1879 ett anslag af 2,500 kronor; och får jag med anledning
häraf i underdånighet hemställa, att Eders Kong!. Maj:t täcktes till riksdagen
göra framställning derom, att till löneförhöjning enligt gällande grunder för
lärare vid folkskolelärareseminarierna det ordinarie anslaget till dessa seminarier
måtte ökas med omförmälda belopp.

23:o.

Folkvalda- j anledning af Eders Kong]. Makts till sistlidne riksdag gjorda framställ ravesenvina—

u o u uu

riernas ut- ning om folkskolelärareseminariernas utvidgning från och med höstterminen 1878,

vidgning m. m. peviljades för anordnande af en fjerde eller förberedande klass vid dessa läroanstalter
en tillökning i anslaget till folkskolelärareseminarierna med 8,550 kronor och
i anslaget till stipendier för seminariielever med 5,000 kronor.

Enligt hvad af det vill Eders Kong!. Maj:ts framställning i detta ärende
fogade statsrådsprotokoll inhemtas, kunde de för ändamålet då begärda och beviljade
anslag inskränkas till förenämnda belopp, emedan den nya klassen skulle vara
i verksamhet endast under senare hälften af innevarande år. Från och med år
1879 kommer emellertid undervisningen jemväl i denna klass att fortgå under hela
året, och dermed inträder ock behofvet af anslagens tillökning med ett lika stort
belopp som nästlidne år beviljades eller 8,550 kronor i seminar flan slaget och 5,000
kronor i anslaget till stipendier åt elever. —

I sammanhang härmed anhåller jag att få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet på eu annan fråga, som tillhör regleringen af seminariernas löuestat.

Vid sistlidne riksdag aflat riksdagen en underdånig skrifvelse angående behöflig
förbättring i teckningslärarnes vilkor. Denna skrifvelse handlade väl egentligen
om teckningslärare vid elementarläroverken; men då seminariernas teckningslärare
innehafva tjenster af icke mindre vigt, och deras undervisning är egnad att
i vidsträckta kretsar sprida de fördelar, en efter riktiga grunder inhemtad öfning
i teckningskonsten medför, synes samma skäl tala för en förhöjning jemväl i deras
lönevilkor, hvilka torde höra, i likhet med teckningslärarnes vid elementarläroverken,
bestämmas så, att lönen ökas efter viss tids tjenstgöring.

Enligt den grund, som antagits för beräkning af lönen åt teckningslärare
vid sistnämnda läroverk, borde normallönen för teckningslärare vid seminarierna,
hvilkas undervisningsskyldighet i medeltal kan beräknas till 12 timmar i veckan,

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverk 1878. 48

utgöra 800 kronor om året, samt lönetilläggen 200 kronor efter fem och 200 kronor
efter tio års väl vitsordad tjenstgöring.

Då teckningslärarnes lön nu utgör 675 kronor, skulle för hvarje af rikets
elfva seminarier för normallönens höjande behöfvas ytterligare 125 kronor eller tillhopa
1,375 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för seminariernas utvidgning med ännu en årsklass anvisa, utöfver de för
ändamålet förut beviljade medel, en ytterligare tillökning dels i seminariianslaget med
8,550 kronor dels i anslaget till stipendier vid folkskolelärareseminarierna med
5,000 kronor, samt

att till beredande af löneförbättring åt teckningslärarne öka anslaget till seminarierna
med 1,375 kronor äfvensom medgifva, att teckningslärare må efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring uppbära ett ål der stillägg af 200 kronor och efter
tio års dylik tjenstgöring ett ytterligare lönetillägg å 200 kronor.

24:o.

I en till ecklesiastikdepartementet ingifven skrift hafva samtlige folkskoleinspektörerne
i Norrbottens, Westerbottens, Westernorrlands och Jemtlands län hem- bildande af
stält, att ett nytt folkskolelärarinneseminarium måtte inrättas i Norrland, och dervid
bland annat anfört, att det inom denna del af riket, der folkundervisningen i
allmänhet först på de senare åren börjat på ett fullständigare sätt ordna sig, och
hvarest i följd deraf nya skolor oupphörligen inrättades, rådde stor brist på lärarekrafter,
så att undervisningen i många skolor måste uppehållas af oexaminerade
vikarier. Det antal elever, som årligen utexaminerades från Norrlands enda folkskolelärareseminarium
i Hernösand, under de tio sista åren i medeltal femton, vore
långt ifrån tillräckligt för behofvet. Särskild! önskade man vid flera skolor att
anställa lärarinnor, men det närmast belägna lärarinneseminariet i Falun kunde
endast för Norrlands sydligare landskap blifva till gagn. Lokala och andra förhållanden
inom Norrland vore nemligen sådana, att lärarinnor, som der skulle anställas,
helst borde vara der födda och uppfostrade samt sålunda från barndomen
vanda vid dessa förhållanden. Men för de i allmänhet obemedlade unga kvinnor,
som ville egna sig åt undervisningen i folkskolan, blefve resorna till och vistelsen
vid en så aflägsen ort som Falun alltför kostsamma, helst Norrland i allmänhet
saknade goda kommunikationsanstalter. Af Norrländska elever vore derföre seminariet
i Falun icke i någon nämnvärd mån besökt.

Denna framställning har ej mindre domkapitlet i Hernösand med vitsordande
af de uppgifter, som af de sökande blifvit meddelade, än äfven leders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Westernorrlands och Westerbottens län på det lifligaste
förordat.

44 Bil. N:o 7 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Det är ett allmänt känd t förhållande, att äfven inom Sveriges mellersta och
södra län ej ringa svårigheter möta att med examinerade lärare besätta läraretjensterna
vid det allt jemt växande antalet folkskolor. Om än, sedan under innevarande
år elever begynt utexamineras från de två senast inrättade seminarierna i
Kalmar och Falun, dessa svårigheter kunna i någon mån minskas, är det dock
otvifvelaktigt, att tillgången på examinerade lärare och lärarinnor ännu icke motsvarar
behofvet. Detta visar sig tydligt deraf, att icke allenast de från seminarierna
utgående eleverna i allmänhet genast erhålla anställning, utan ock att i många
fall till seminarierna ingå framställningar i sådant hänseende, hvilka icke kunna
tillgodoses. Att församlingar, oaktadt upprepade tillkännagifvandeii att en läraretjenst
är till ansökning ledig, icke kunnat erhålla till dess bestridande behörig person,
förekommer icke sällan. Vid sådant förhållande och med den lifliga utveckling,
hvari folkskoleväsendet befinner sig, kan med temlig visshet förutses, att jemväl
för framtiden de från de sydligare seminarierna utgående elever skola med lätthet
vinna anställning inom de områden, för hvilka dessa seminarier äro närmast afsedda.
Sa länge detta förhållande varar, saknas på grund af de för Norrland egendomliga
förhållanden, sökandena antydt, all utsigt att få de Norrländska skolornas
behof af examinerade lärare och lärarinnor från nämnda seminarier fyldt.

Norrland är således i detta hänseende hänvisadt nästan uteslutande till den
lärarebildning, som kan stå att vinna inom denna landsdels egna gränser- Men förkela
denna del åt riket, upptagande jemte Lappland mer än hälften af Sveriges areal,
finnes endast ett högre seminarium och detta för manliga elever. För de qvinnor,
som skulle önska egna sig åt lärarekallet, saknas så godt som hvarje tillfälle att
dertill utbilda sig. Detta förhållande, som redan haft" till följd den af alla vederbörande
vitsordade, högst känbara bristen på kompetenta sökande till folkskoleläraretjenster
i Norrland, synes mig innebära den kraftigaste maning att söka undanrödja
det hinder för folkskolans uppkomst och utbildning inom en vidsträckt del
åt landet, som ligger i saknaden af tillräckliga lärarekrafter. Den förut ej anade
utveckling i alla rigtningar på det ekonomiska området, som Norrland under do
senaste tiotalen af år företett, påkallar jemväl i sin mån vidtagandet af åtgärder,
hvarigenom den andliga odlingen inom dessa bygder må kunna hålla jemna steg
med den materiela utvecklingen. Det lifliga intresse, hvarmed denna angelägenhet
omfattas inom Norrland, vitsordas bäst af den beredvillighet, med hvilken redan två
af Norrlands städer, Hernösand och Umeå, förklarat sig benägna att, derest i fråga varande
läroanstalt blefve inom staden förlagd, kostnadsfritt upplåta jord till byggnadstomt,
gårdsplan och trädgård för densamma.

På dessa skäl tär jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong]. Maj:t ville af
riksdagen äska nödiga anslag för upprättande af ett nytt fullständigt folkskolelärarinneseminarium
i Norrland. Enligt de för seminarielärares aflöning faststälda grunder
utgör hela beloppet åt de till lärare vid ett fullständigt seminarium utgående löner

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

14,650 kronor om året, hvartill kommer dels, i händelse af bifall till hvad jag förut
föreslagit angående teckningslärares aflöning, ett belopp af 125 kronor för höjande
af denne lärares lön, dels kostnaden för lokal och materiel, ved och ljus m. in.
som torde kunna beräknas tillsammans till 3,000 kronor, dels ock till understöd åt
seminarii-elever 10,000 kronor. Då seminariet ej komme att öppnas förr än hösten
1879, blifver dock under första året endast hälften af förenämnda belopp behöflig
eller för aflöning och lokal in. in. 8,900 kronor och för stipendier 5,000 kronor.

25:o.

Genom riksdagens år 1874 fattade beslut blef anslaget till arfvoden ochresekostnadsersättning
för folkskoleinspektörer, ej mindre med afseende derpå, att dessa
rese- och traktamentsersättningar ständigt växte, utan äfven och förnämligast på
det att, då tillfälle dertill funnes, inspektörer måtte kunna tillsättas, som odeladt
egnade sig åt detta maktpåliggande kall, förliöjdt till det belopp, hvarmed det för
närvarande utgår, eller 65,000 kronor.

Den betydliga förhöjning i skjutslega!!, som kort efter nämnda riksdags slut
vidtogs genom Kongl. kungörelsen den 18 September 1874, verkade emellertid,
oberoende af förhållandena inom folkskoleväsendet, till förökning af alla resekostnader,
följaktligen äfven inspektörernas.

Genom Eders Kongl. Maj:ts beslut den 23 Oktober 1874 bestämdes en väl behöflig
förhöjning af dessa inspektörers dagtraktamente, så att det, i stället för 3 kronor,
som det tillförene utgjort, från början af näst derpå följande år skulle utgå
med 4 kronor.

Redan i följd af dessa tvenne nådiga beslut måste eu ansenlig del af
den vid 1874 års riksdag beviljade tillökning af inspektörsanslaget tagas i anspråk
för inspektörernes rese- och traktamentsersättningar. Dertill har vidare kommit,
att i samma mån som folkskoleväsendet utvecklat sig, skolornas antal ökats, i
allmänhet med flera hundra om året, af hvilken anledning äfven inspektionen erhållit
en större omfattning, så att en allt längre tid af året egnats deråt och resorna
blifvit utsträckta, hvarigenom kostnaderna för dagtraktamente och reseersättning
åt inspektörerna ytterligare ökats.

En följd af dessa förenade orsaker har varit, att utgifterna för de förra
eller dagtraktamentena år 1876 uppgått till 17,840 kronor och för de senare eller
reseersättningarne till 29,028 kronor, tillsammans 46,868 kronor. Under år 1874
hade dessa sammanlagda kostnader utgjort 33,540 kronor, hvaraf visar sig, att
hela det vid 1874 års riksdag beviljade tillskott, 13,000 kronor, redan måst för
de nu nämnda ändamålen tagas i anspråk. Då man med visshet kan antaga, att
nu omförmälda kostnader så väl för 1877 som ännu mera för 1878 komma att ytterligare
ökas, uppstår redan i följd häraf oundgängligt behof af en tillökning i anslaget.

Anslag till
folkskoleinspektörer.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Folkhögskolor

Då vidare nu nämnda utgifter för inspektörernes rese- och traktamentsersättning
måst i första rummet och under alla förhållanden utgå, har häraf blifvit en
följd, att det ändamål, som riksdagen derjemte och förnämligast afsett vid den beslutade
anslagsförhöjningen, icke kunnat i så vidsträckt mån som önskligt varit tillgodoses.
Ehuru, så långt för handen varande tillgångar sträckt sig, vid tillsättning
af inspektörer afseende fästats vid den af riksdagen uttalade grundsats, att till
detta uppdrag utsåges personer, särskilt bekanta med folkundervisningen och oförhindrade
att åt inspektionen odeladt egna sina krafter, är det likväl nödigt, enär härtill
erfordras större arfvodesbelopp, att ökade tillgångar beredas, på det att eu
ännu mera utsträckt tillämpning af denna grundsats måtte kunna ega rum.

Åf alla dessa förhållanden synes framgå nödvändigheten af det i fråga varande
anslagets förhöjning, hvilken jag, med afseende på hvad nu anförts, icke kan
föreslå att blifva mindre än 20.000 kr.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes af riksdagen äska en förhöjning af anslaget till arfvoden och resekostnadsersättning
åt folkskoleinspektörer med 20,000 kr.

26:o.

Ett årligt förslagsanslag af 30,000 kr. är af riksdagen beviljadt till understöd
åt sådana i verksamhet varande folkhögskolor, som visat sig gagneliga och
af Eders Kongl. Maj;t pröfvas vara i behof ad dylikt understöd, under vilkor, att
landsting, kommuner eller enskilde, hvar för sig eller gemensamt dertill lemna
bidrag, Indika, inberäknadt elevafgifter, sammanlagdt uppgå till minst enahanda
belopp som statsbidraget, hvithet sistnämnda dock ej får öfverstiga 2,000 kr. till
hvarje skola.

Under år 1877 hafva tillsammans 24 folkhögskolor varit i gång och, under
iakttagande af de stadgade vilkoren, blifvit med statsanslag understödda.

De ingångna redogörelserna utvisa, att dessa nya läroanstalter utveckla en
gagnande verksamhet, under en allt mera stadgad tillämpning af de grundsatser,
som vid de svenska folkhögskolorna gjort sig gällande. Erfarenheten har likväl
gifvit vid handen, att undervisningstiden, hvilken vanligen utgjort sex månader
under vintern, varit nog kort. För att det åsyftade ändamålet skulle kunna med
större säkerhet vinnas, hafva derföre flera bland folkhögskolorna på senare tider
sökt ordna sig så, att de skulle kunna meddela undervisning åt samma lärjungar
under två på hvarandra följande vintrar. Denna anordning, som beredt den fördel,
att hvad som inhemtats hunnit vida mer befästas och mogna, har befunnits synnerligen
ändamålsenlig. Men den medför naturligtvis betydligt större kostnader, emedan
två afdelningar af lärjungar i följd deraf ofta måste hvar af sin lärare undervisas.

Bil. N:o 7 till Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Då den sålunda afsedda utvidgningen ostridigt länder till undervisningens
gagn och måste kraftigt bidraga till att gorå den mera fruktbärande, synes mig
det sträfvande, som vid folkhögskolorna i detta hänseende sjelfmant uppkommit,
höra af staten understödas, för hvithet ändamål det hittills för hvarje särskild
skola medgifna högsta anslagsbeloppet borde något höjas.

Då dertill kommer, att anslaget redan vid den utdelning, som nästlidna
år skett efter hittills gällande grunder, visat sig, i följd af det tilltagande antalet
folkhögskolor, vara allt för knappt, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Maj:t måtte föreslå riksdagen att förhöja detta anslag med 10,000 kr., samt medgifva
att, med för öfrigt oförändrade vilkor för anslagets användande, statsbidraget
måtte kunna utgå med ett belopp af högst 3,000 kr. för hvarje folkhögskola, vid
hvilken eu andra afdelning blifvit inrättad och hvarest minst hälften af de elever,
som under närmast föregående läseår genomgått den första årskursen, fortfarande
begagna undervisningen.

27:o

I underdånigt betänkande den 11 November 1875 har komitén för den tekniska
undervisningens ordnande afgifvit förslag till reorganisation af slöjdskolan i
Stockholm. Sedan kommerskollegium, efter det slöjdskolans styrelse blifvit hörd,
den 12 Oktober 1877 afgifvit utlåtande i ämnet, får jag nu för Eders Kong!.
Maj:t underdånigst framställa förslag till ordnande af nämnda läroanstalt.

Slöjdskolan i Stockholm, hvilken nu mera så väl genom sitt stora lärjungeantal,
uppgående för läseåret 1876—77 till 2,673, som genom sin omfattande
undervisning är en af de mest betydande bland de för yrkesarbetares undervisning
afsedda läroanstalter, har för sin uppkomst att tacka enskilda personers och föreningars
nit och intresse för industriens omvårdnad. År 1844 öppnades i akademiens
för de fria konsterna hus eu enskild söndagsritskola för handtverkare, som
år 1846 öfvertogs af den kort förut stiftade svenska slöjdföreningen. Hon benämndes
derefter: Svenska slöjdföreningens söndags- och aftonskola. Undervisningen
omfattade till eu början linearteckning, perspektivlära, frihandsteckning,
modellering och geometri. Lärjungarnes antal utgjorde omkring 100. De årliga
inkomsterna bestodo, förutom lärjungarnas utgifter, endast af slöjdföreningens bidrag.

Snart vann skolan den betydenhet, att hon ej vidare kunde förblifva öfverleinnad
uteslutande åt den enskilda omvårdnaden. Stockholms stad åtog sig be-''
kostandet af skolans lokal, och riksdagen lemnade från och med år 1849 ett bidrag,
som småningom höjdes till 15,000 kr. på ordinarie stat. År 1858 öppnades slöjdskolan
för qvinliga elever och öfvertogs följande år af staten, samt erhöll särskild
styrelse med kommerskollegium såsom öfverstyrelse. Antalet lärjungar hade nu
stigit till omkring 500.

Sedan skolan blifvit eu statsanslag, utvidgades hennes verksamhet än mera

Slöjdskolan

Stockholm.

48 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

så väl med afseende på undervisningens omfattning som på lärjungarnes antal.
Beliofvet af eu särskild, för skolans ändamål afpassad lokal blef allt kännbarare,
och genom statens, kommunens och skolans samverkan kom eu sådan till stånd
samt uppläts till begagnande i Januari 1868.

Innan detta skedde, hade Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1865—66
årens riksdag för skolans definitiv;! ordnande begärt en tillökning i dess ordinarie
anslag af 61,000 kr. Rikets ständer anförde till svar härå, att enär bestämmandet
af åtskilliga för skolan erforderliga anslagsbelopp vore beroende af det sätt, hvarpå
skolan i den nya lokalen kunde blifva ordnad, rikets ständer funnit det vara för
tidigt att fastställa en definitiv utgiftsstat för inrättningen, helst de nya förhållanden,
som af flyttningen föranleddes, torde medföra behofvet af ändringar i de för
skolan gällande stadgar, som kunde hafva inflytande på utgifternas reglering, hvarvid
för öfrig,''t borde tillses, att för kostnadernas inskränkande, så vidt möjligt vore,
ej andra läroämnen föreskrefvos än som för skolans egentliga ändamål erfordrades.
Det begärda anslaget beviljades derföre endast på extra stat. Då kommerskollegium
före påföljande riksdag i underdånighet anmälde skolans behof att fortfarande
vara i åtnjutande af berörda tillökning i statsanslag, hemstälde kollegiet
tillika, att de af rikets ständer i fråga satta ändringarna i skolans stadgar, samt
slutliga bestämmandet af det antal ämnen, hvari undervisning vid läroverket må
lemnas, finge anstå till dess, efter skolans inflyttande i dess nya lokal, någon tids
erfarenhet vunnits om de förändrade förhållanden, som deraf kunde föranledas. Sedan
nämnda tid har skolan fortfarande uppburit den största delen af sitt statsanslag
på extra stat till ett belopp, som för närvarande utgör, inberäknadt dyrtidstillägg,
72,130 kronor, och läroverket är fortfarande i saknad af den definitiva organisation,
hvars behöflighet riksdagen erkänt.

Den 28 December 1872 uppdrog Eders Kongl. Maj:t åt komitén för den
tekniska undervisningens ordnande att verkställa utredning i ändamål bland annat
att söka bestämma rätta omfånget för undervisningen vid slöjdskolan i Stockholm.
Med anledning häraf hafva komiterade afgifvit det betänkande, som, efter hvad jag
förut nämnt, nu utgör föremål för nådig pröfning.

Efter att hafva egnat slöjdskolans inrättning och verksamhet eu sorgfällig
granskning, uttala komiterade såsom sin åsigt, att inom skolan meddelas en både
allvarlig och mångsidig undervisning i tekniskt vigtiga kunskapsgrenar, och att
■hon genom sin verksamhet kraftigt främjat den svenska industrien. Men komitén
anser tillika, att skolans organisation lemnar åtskilligt öfrigt att önska, och att
den icke är lämplig att läggas till grund för den fortsatta utvecklingen af denna
läroanstalt. Komiterade hafva i nämnda hänseende hufvudsakligen anmärkt: att
undervisningen vid skolan icke är ordnad med afseende å ett noga bestämdt syfte;
att, oaktadt skolan i flera fall är rikare utrustad än någon annan likartad anstalt,
hon likväl ingalunda meddelar i tillräcklig utsträckning just den undervisning, som

Bil. J\ko 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

synes vara af behofvet mest påkallad; oeli atp förvaltningen är tung och kostsam
samt för en läroanstalt föga lämplig.

Till närmare utveckling af dessa anmärkningar, särskild! sä vidt de röra
den vid skolan meddelade undervisning, anför komitén, att denna vore på en gång
för mycket omfattande och för mycket inskränkt, enär, å ena sulan, skolan egnar
eu betydlig de] af sin verksamhet åt meddelande af undervisning i läroämnen sådana
som modersmålet, skrifkonst, främmande språk och räknekonstens enklaste
grunder, Indika läroämnen tillhöra andra läroverk, och, om de intagas vid eu
teknisk skola, endast böra betraktas som biämnen, under det att, å andra sidan.
undervisningen i åtskilliga af de kunskapsgren!-, som böra vara hufvudämnen,
exempelvis konstindustriel fackteckning och formlära, uppsatsskrifning med särskild!
afseende å yrkesidkares behof, äfvensom verktygslära, icke har, äfven om den förekommer
i programmen, vunnit den utveckling, som den borde ega vid en så betydande
och rikt utrustad arbetareskola.

Det jemförelsevis betydliga statsanslag, som slöjdskolan åtnjuter, syntes komiterade
endast då kunna försvaras, om skolan med anlitande af hufvudstadens rikare
tillgångar så val på lärarekrafter, som ock i öfrigt tjenliga bildningsmedel, meddelar
en special-undervisning, som icke kan i lika hög grad bibringas å andra orter
inom landet. De speciela områden, slöjdskolan, om hon rätt organiserades, skulle
vara särdeles lämplig att tillgodose, och hvilka borde gifva henne en från deöfriga
likartade läroanstalterna väsentligt skiljaktig ställning, äro, enligt komiténs mening,
dels den högre konstindustriela, dels den för byggnadsarbetare afsedda undervisningen.

Hvad först beträffar den högre konstindustriela undervisningen, har blifvit
anfördt, att äfven eu väl inrättad afton- och söndagsskola icke kan meddela hela
den undervisning, som konstindustrien påkallar, och att en sådan skola lika litet
kan bibringa en fullständig konstnärlig bildning åt mönsterritare, modellörer och
tekniska ritlärare, som hon kan utbilda ingeniörer och konstruktörer. Endast undantagsvis
kunna arbetare under de få timmar, som undervisning meddelas i aftonocli
söndagsskolan, och med den egendomliga organisation en sådan skola måste ega,
hinna förvärfva en så omfattande konstindustriel bildning, att de kunna blifva sjelfständigt
ledare i sitt yrkes högre verksamhet. De kunna visserligen der utbilda
sin smak för att välja goda mönster för sina arbeten samt genom teckning och
modellering så öfva öga och hand, att deras arbetsskicklighet deraf har väsentligt
gagn; men det återstår dock att förvärfva den säkra insigt och den sjelfständiga
förmåga, som icke inskränker sig till efterbildning, utan grundlägger en verksamhet
helt och hållet på egen hand. Vid större anstalter för tillverkning af konstindustriela
föremål anställas ofta särskilda mönstertecknare, och stundom egna sig
personer uteslutande åt förfärdigandet af teckningar för olika yrken, inom Indika
det konstnärliga elementet spelar en väsentlig rot Vanligen nödgas likväl den

Bil. N:o 7 till Kongl. Majds Nåd. Prop.. om Statsverket 1878.

mindre yrkesidkaren att sjelf utföra sådana teckningar, så framt han icke inskränker
sig till att kopiera en god eller dålig förebild. I hvilket fall som helst erfordras
läroanstalter för bibringande af en högre konstindustriel bildning, hvilken, om
den ock kunde vid de särskild! för skön konst inrättade läroverk meddelas, likväl
med mera fördel lemnas i fristående läroanstalter eller ock vid de tekniska skolorna.
Undervisningens hela karakter bör nemligen vid eu konstindustriel skola vara teknisk:
den måste fästa afseende vid det praktiska lifvets fordringar och de små tillgångarne,
hvaremot undervisningen vid konstakademierna står höjd öfver dessa vilkor.

Komiterade erinra huru äfven i vårt land flera vigtiga industrigrenar hafva
behof af konstens hjelp, samt huru mycket i detta hänseende återstår att önska.
Främmande länders konstindustriela alster efterbildas i de allra flesta fall hos oss.
Både för vårt lands värdighet och dess ekonomiska fördel vore det önskvärd!, att
de industrialster, som utgöra föremål för vår dagliga förbrukning eller äro afsedda
för trefnad och beqvämlighet i våra hem, icke blefve endast efterapning^]-, utan
både tänkta och utförda inom landet, samt att de i följd deraf erhölle eu sjelfständig
nationel pregel. Sattes våra industriidkare genom en ändamålsenlig konstindustriel
undervisning i tillfälle att beträda donna väg, skulle den svenska konstindustrien
sannolikt snart kunna värdigt uthålla täflan med den utländska livilkens
alster nu så ymnigt förekomma inom landet.

Komiterade anse, att den högre konstindustriela undervisningen i Sverige
lämpligen bör kunna meddelas inom eu särskild afdelning vid slöjdskolan i Stockholm,
i hvilken skola redan nu finnas icke allenast ganska vigtiga element härför,
nemligen ändamålsenliga och rymliga lokaler, goda samlingar och i öfrig! behöflig
materiel för den högre undervisningen i frihandsteckning, utan äfven undervisning
i flera för konstindustrien vigtiga kunskapsgrenar.

Fn annan special-undervisning, som, enligt komiterades åsigt, bör kunna
vid slöjdskolan meddelas, är undervisningen för byggnadsarbetare under de månader
af året, då byggnadsföretagen i vårt land i följd af klimatiska förhållanden
ligga nere eller åtminstone bedrifvas med föga kraft. Redan nu lemnar slöjdskolan
undervisning i byggnadslära och byggnadsritning icke endast om aftnarne, utan
under vintermånaderna tillika vissa förmiddagar, och denna undervisning följes af
ganska många arbetare, som tillhöra byggnadsyrkena. Enligt komiterades förslag
skulle genom utvidgning och systematisk anordning af denna undervisning eu särskild
afdelning bildas vid slöjdskolan, så att denna skulle kunna motsvara de byggnadsyrkesskolor.
Indika i flere länder verka för främjande af byggnadshandtverken
och der visat sig i hög grad gagnande. Den skilnad, som förefinnes mellan den
af komiterade föreslagna byggnadsyrkesskolan och den hittills vid slöjdskolan meddelade
undervisningen för byggnadsarbetare, består dels deri, att vid den förra eu
fullständigt ordnad, för det speciel ändamålet särskildt afpassad och på bestämda
förkunskaper grundad undervisning skulle meddelas, hvilket icke med slöjdskolans

Bil. N:o 7 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

nu varande organisation kan ega rum, och dels deruti att vid byggnadsyrkesskolan
undervisningen åtminstone i allmänhet kan vara obligatorisk, så att eu allvarligare
ordning vid dess begagnande kan göras gällande.

Dessa båda afdelningar af slöjdskolan i Stockholm skulle således enligt
komiterades förslag lemna dagundervisning. Men för öfrigt borde slöjdskolan hädanefter
såsom hittills på de lider, då arbetaren i allmänhet är i tillfälle att deraf
begagna sig, meddela en för honom lämplig teknisk undervisning till den utsträckning,
som behofvet krafvel- uti en i industriel! hänseende så betydande stad som
Stockholm, hvarjemte slöjdskolan fortfarande, ehuru i eu särskild afdelning, skulle
lemna qvinligt lärjungar tillfälle att inhemta de insigter och färdigheter, som för
dem äro af vigt, om de egnat sig eller skola egna sig åt tekniska yrken.

Utom den ordinarie undervisningen vid slöjdskolan skulle hädanefter såsom
hittills i skolans undervisningsplan upptagas vissa extra ordinarie läroämnen, hvaribland
dels kunskapsgrenar sådana som främmande språk samt läran om näringsoch
kreditförfattningar, hvilka, om ock af väsentligt gagn för flere af slöjdskolans
lärjungar, likväl ligga något vid sidan af den egentliga tekniska undervisningen, dels
sådana läroämnen, hvilka åsyfta att främja införandet af nya eller väsendtligt förbättra
redan i landet idkade tekniska näringar, exempelvis tillverkningen af papparbeten,
lackering, litografi, och dels speciel framställningar af vissa synnerligt vigtiga
grönår af tekniken, såsom t. ex. läran om ångpannors och ångmaskiners skötsel,
hvilka lämpligast föredragas i tid efter annan anordnade populära kurser.

På samma gång som komiterades förslag sålunda åsyftar att utvidga den rent
tekniska undervisningen vid slöjdskolan i Stockholm genom att vid läroanstalten inrätta
afdelningar för högre konstindustriel undervisning och för byggnadsyrkesundervisning,
tillstyrka komiterade å andra sidan en inskränkning af slöjdskolans undervisning
i de till den allmänna medborgerliga bildningen hörande läroämnena, hvilka
de anse icke böra upptagas i skolans program i annan mån, än för så vidt de på
samma gång äro af omedelbar teknisk betydelse. De skäl, som komiterade anfört
för denna inskränkning, äro: att slöjdskolan, om hon skall kunna rätt uppfylla sin
vigtiga bestämmelse, måste ordnas uteslutande med afseende å denna och icke förspilla
sina krafter med att söka uppnå derför främmande syften; att det ständigt
växande antalet lärjungar gör det nödvändigt att afskilja den undervisning, som
icke står i omedelbart sammanhang med skolans ändamål; att vid slöjdskolan ganska
många lärjungar finnas, som förnämligast deltaga i undervisningen i de vanliga
lblkskoleämnena; att icke få fall hafva förekommit, att lärjungar i Stockholms
folkskolor i förtid lemnat dessa för att i slöjdskolan, med åtnjutande af den större
frihet denna lemuar, begagna undervisningen i dessa ämnen, utan att derigenom förbereda
sig till inträde i industriens tjenst; samt att det med fog kan i fråga sättas,
huruvida staten bör åtaga sig kostnaden för undervisning i de vanliga folkskoleämnena,
hvilken det eljest åligger kommunerna att bestrida. Om ock slöjdskolan

Bil. No 7 till Kanyl. Maj:ts Nåd. Vrop. om Statsverket 1978.

under den första perioden af sin verksamhet, innan don allmänna folkundervisningen
på långt när vunnit deri utsträckning den nu oger, med allt skäl upptog äfven
folkskoleämnen i sin läroplan, hade dock förhållandena nu så förändrats, att slöjdskolan
icke längre behöfde befatta sig med den allmänna medborgerliga undervisningen.
Det funnes nemligen redan flere af hufvudstaden upprättade afton- och
söndagsskolor samt dessutom borgare- och handtverksskolor, Indika kunde uppfylla
detta behof, och komiterade anse dessutom otvifvelaktigt, att hufvudstaden, som
på, ett för densamma hedrande sätt sörjt för sina folkskolor, äfven skall åtaga sig
anordnandet och bekostandet af lärokurser i svenska språket, skrifkonst och räkning,
säl skild! afpassade för personer, som begagna slöjdskolans undervisning''. —

I sitt ytti ande öfver komiterades underdåniga betänkande och förslag har
slöjdskolans ^styrelse vitsordat giltigheten af flera bland de anmärkningar, som af
komiterade sålunda hlifvit framstälda mot läroverkets organisation, under erinran att de
antydda bristerna härröra bland annat deraf, att slöjdskolan växt upp ur förhållandena,
utan att ega några föredömen, efter Indika hon kunde bildas, samt af de svårighetei,
som uppstått genom skolans osäkra ekonomiska ställning och genom den
hastiga tillväxten i antalet lärjungar, dessas nästan obegränsade frihet att begagna
undervisningen och deras i stadgarne medgift^ befrielse från all kunskapskompetens
för inträde.

Styrelsen biträder i det hela komiterades uppfattning af ändamålet med de
inom skolan föreslagna fyra afdelningarna, ehuru hon icke anser, att dessa utdelningar
i allmänhet böra ordnas oberoende af hvarandra. — I fråga om aftonoch
söndagsskolan delar styrelsen i allo de åsigter rörande organisationen af de
tekniska afton- och söndagsskolorna, som komiterade uttalat i sitt förut afgifva
betänkande om den lägre tekniska undervisningen i riket. — Inrättandet af
eu högre konstindustriel läroanstalt i samband med slöjdskolan tillstyrkes af styielsen,
som anser, att eu sådan anstalt lått kan fullständigt utvecklas ur slöjdskolan,
om läraiekiafterna förstärkas och tillgång till nödig materiel beredes samt
om, med uppställande af vissa inträclesfordringar, lärjungen berättigas att om formiddagaine
och, på sätt komiterade föreslagit, äfven utom undervisningstiderna begagna
skolans lokaler och materiel. — Äfven har styrelsen funnit sig kunna förorda
inrättandet af en byggnadsyrkesskola såsom eu afdelning af slöjdskolan, helst undervisning
i samtliga dithörande läroämnen redan nu der meddelas. — Likaså instämmer
styrelsen hufvudsakligen i hvad komiterade föreslagit i afseende på den
tekniska undervisningsanstalten för qvinno!-, samt i fråga om den extra ordinarie
undervisningen, ehuru hon anser, att den förstnämnda ej bör från afton- och söndagsskolan
lösbrytas. — Slutligen, beträffande komiterades förslag att inskränka undervisningsskyldigheten
i de till den allmänna medborgerliga bildningen hörande
läi oämnen, föiklaiai styl elsen, att skolans verksamhet i det hela skulle vinna på
befrielse från dessa ämnen, och önskar derför på det lifligaste, att de måtte från

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

henne helt och hållet lösgöras. Styrelsen anser likväl att detta, för att undvika
plötsliga och starka öfvergångar, endast bör småningom försiggå, i den män visshet
vunnits derom, att behofvet af ifrågavarande undervisning redan blifvit utan
statens mellankomst fullt tillgodosedt. —

Kommerskollegium framhåller i sitt underdåniga utlåtande, att när kollegium,
på grund af vunnen erfarenhet om åtskilliga i sammanhang med slöjdskolans nu
varande organisation stående förhållanden, hvilka synts kollegium påkalla förändring
och rättelse, fann sig föranlåtet föreslå öfverlemnandet till komitén af uppdraget att
åstadkomma utredning rörande nämnda organisation, i ändamål att få ådagalagdt,
huruvida denna kunde anses mot skolans uppgift och kostnaderna för hennes upprätthållande
i detta skick svarande, kollegium afsåg just de två omständigheter,
hvilka, bland annat, ådragit sig komiterades uppmärksamhet såsom i främsta rummet
gifvande anledning till anmärkningar mot sagda organisation, nemligen att undervisningen
vid slöjdskolan icke vore ordnad med afseende å ett noga bestämdt syfte
och att förvaltningen vore tung och kostsam samt för en läroanstalt föga passande.
Kollegium, som af den nu gjorda utredningen i mer än ett hänseende funnit bekräftad
den åsigt om behofvet af mera klarhet, följdrigtighet och enkelhet i sjellva
plananläggningen för skolan, har vid sådant förhållande och då läroanstalten, i den
form den samma enligt komiterades förslag skulle erhålla, synts kollegium böra finnas
gifvet företräde framför slöjdskolan i det skick, i hvilket den för närvarande
är ordnad, ansett sig ega skäl att, hvad angår sjelfva organisationsplanen, i allt
hufvudsakligt till nådigt godkännande förorda sagda förslag. —

Jag har ansett mig böra för Eders Kong!. Maj:t utförligt redogöra för de
åsigter, hvilka från olika sidor blifvit framställda i fråga om sjelfva planen
för slöjdskolans verksamhet. Bet ligger i sakens natur, att för en läroanstalt af
så stor omfattning och betydelse som den ifråga varande det är af framstående vigt
att noga utstaka gränserna, inom hvilka den bör verka. Af det anförda framgår,
att i hufvudsaken sä väl skolans styrelse som kommerskollegium öfverensstämma
med komiterade, i det de samtliga anse, att vid slöjdskolan böra finnas, hädanefter
som hittills, en teknisk afton- och söndagsskola samt eu teknisk undervisningsanstalt
för kvinnor, men att dessutom den undervisning, som vid slöjdskolan redan
förefinnes i de till de konstindustriela och byggnadsfacken hörande läroämnen,
bör så utvidgas och ordnas, att en högre konstindustriel läroanstalt samt eu
byggnadsyrkesskola der bildas. Det synes mig äfven i hög grad af behofvet påkalladt,
att Sverige snart kommer i åtnjutande af de fördelar, hvilka läroanstalter,
sådana som de två sistnämnda, tillskynda industrien och byggnadsyrkena. Under
de tvenne år som förflutit sedan komiterades underdåniga betänkande och förslag
afleinnats, hafva i andra länder nya anstalter af nämnda slag uppstått eller äldre
blifvit reorganiserade och utvidgade. Att på ett för det allmänna mindre betungande
sätt, än det komiterade föreslagit, uppnå det afsedda vigtiga syftemålet, torde

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

svårligen låta sig'' göra, och det föreslagna synes äfven motsvara (let närvarande
behofvet. Jag kan derföre icke annat än i underdånighet tillstyrka de i fråga satta
förändringarnas utförande.

Hvad beträffar den högre konstindustriela läroanstalt, hvars upprättande
såsom eu särskild afdelning af slöjdskolan blifvit satt i fråga, synes mig
dess verksamhet lämpligen kunna något utvidgas utöfver hvad komiterade föreslagit.
I öfverensstämmelse med detta förslag skulle läroanstalten hafva till
uppgift bland annat att meddela undervisning åt blifvande lärare i teckning vid
tekniska afton- och söndagsskolor. Med anledning häraf har fråga uppstått huruvida
icke jemväl den undervisning, som erfordras för utbildande af teckningslärare
vid elementarläroverken och fölkskolelärareseminarierna, skulle kunna åstadkommas
vid slöjdskolan, helst fria konsternas akademi sjelf väckt förslag om indragning af
den vid dess läroverk inrättade elernentarteckningsskola, hvars genomgående hittills
utgjort vilkor för anställning såsom teckningslärare vid elementarläroverken. Den
komité, som den 20 Oktober 1877 af Eders Kongl. Maj:t tillsattes för utredande af
vissa frågor rörande den tekniska undervisningen, har derföre erhållit uppdrag att
jemväl i detta ärende afgifva utlåtande. Så val denna komité som slöjdskolans styrelse,
hvilken ock yttrat sig i ämnet, har ansett en sådan undervisning kunna vid
slöjdskolan meddelas, sedan den högre konstindustriela läroanstalten kommit till
stånd. En dylik anordning synes mig, på samma gång som den orsakar ringa eller
ingen kostnad, innebära väsentliga fördelar. Om ock en icke obetydlig olikhet förefinnes
mellan de uppgifter som tillhöra ritlärarne vid de allmänna och vid de tekniska
läroverken, så är likväl denna skilnad icke större, än att ofta nog en och
samma ritlärare får tjenstgöra vid båda slagen af läroverk. I synnerhet måste detta
blifva förhållandet i de mindre städerna, der man väl kan förutse att, såsom regel,
ritläraren vid det allmänna läroverket äfven kommer att meddela undervisning i den
tekniska afton- och söndagsskolan, när en sådan kommit till stånd. Man har också
i andra länder, såsom i England och Österrike, i samband med de högre konstindustriskolorna
ordnat undervisning för blifvande ritlärare. Om eu högre konstindustriel
afdelning upprättas vid slöjdskolan i Stockholm, bör den med så mycket
mera skäl kunna användas för blifvande ritlärares bildande, som genom det stora
antalet lärjungar i den tekniska afton- och söndagsskolan rikt tillfälle lemnas lärarekandidaterna
att såsom underlärare vid denna inhemta vana vid undervisning och
kännedom af lärometoder och materiel. Sist nämnda komité har äfven ansett, att
åtminstone under den närmaste framtiden icke någon annan tillökning i den beräknade
kostnaden för den högre konstindustriela afdelningen skulle blifva eu följd
af dess sålunda utvidgade verksamhet, än om en summa skulle anvisas till stipendier
för ritlärareelever, samt något större arfvoden, än komitén för den tekniska
undervisningens ordnande föreslagit, utgå till fackföreståndaren för denna afdelning
och till den lärare, som meddelade undervisning i konststilarne.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Beträffande den undervisning i de till den allmänna medborgerliga bildningen
hörande kunskapsgren!1 som slöjdskolan nu lemnar, och hvilken koiniterade
för den tekniska undervisningens ordnande föreslagit att derifrån afskilja, skulle
visserligen någon tvekan kunna ega rum, om icke härmed borde anstå tills Stockholms
stad ytterligare utvidgat den undervisning, som genom dess försorg redan
blifvit ordnad såsom fortsättning af folkskolans. Men med kännedom af den frikostighet,
hvarmed hufvudstaden hittills sörjt för de till den allmänna folkbildningen
hörande läroanstalter, när ett verkligt behof gjort sig gällande, anser jag,
att dröjsmål icke bör ega rum med i fråga varande undervisnings afskiljande
från slöjdskolan, och detta så mycket mindre som denna förändring, enligt hvad
jag förut anfört, öfverensstämmer med riksdagens en gång uttalade önskan. —

De af koinitén föreslagna detaljbestämmelser i afseende på slöjdskolan torde
jag för närvarande icke böra underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning i vidsträcktare
mån än så vidt de inverka på utgiftsstaten för skolan.

De vid slöjdskolan för närvarande anstälde lärare för den ordinarie undervisningen
utgöras dels af öfverlärare, dels af underlärare, begge slagen med fäst
aflöning, och dels af biträdande lärare. Koiniterade sammanföra de två sistnämnda i en
klass och föreslå således blott två slag af lärare: öfverlärare och underlärare, af Indika
de förra skulle utöfva en fullt sjelfständig verksamhet och tjenstgöra vid skolan hela
läseåret, och de senare biträda de förra samt inkallas till tjenstgöring i den mån
det periodiskt vexlande antalet lärjungar sådant påkallar. Endast öfver lärår ne skulle
erhålla fast anställning med bestämda arfvoden, under det att för aflönande af underlärare
skulle anvisas eu viss summa af skolans årsäll slag. Komiterade motivera
denna förändring dermed, att då de för närvarande vid slöjdskolan anstälde underlärarne,
derför att de hafva fasta, om och särdeles knappa löner, äro förpligtade
att vara närvarande de bestämda lektionstinnnarne, äfven under de tider på året,
när antalet lärjungar icke gör deras biträde behöflig!, det följaktligen kan inträffa
att underlärarnes tid onödigt tages i anspråk, samt att större kostnader än behöfligt
uppkomma. — Skolans styrelse anser sig icke kunna tillstyrka denna förändring,
befarande att om de fast anstälde underlärarne skulle ersättas med tillfälligt
inkallade biträden, desse ej skulle blifva fullt förtrogne med grunderna och
metoderna för undervisningen inom skolan, samt att ganska få dertill lämpliga personer
skulle vilja blifva underlärare, om de utan faststäld tjenstgöringstid måste
stå till skolans disposition. — Kommerskollegium deremot har icke funnit anledning
afstyrka komiterades förslag och erinrar, att, der en aflöning kan erbjudas,
fullt motsvarande det arbete, som hos läraren tages i anspråk, det, särskildt i
betraktande deraf, att den tid på dagen, då underläraren hufvudsakligen sysselsättes
inom skolan, är eu annan än undervisningstiden vid de flesta öfriga läroanstalter
inom hufvudstaden, ville synas som om den af styrelsen berörda svårigheten, der

Sfi Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Krog. om Statsverket, 1878.

deri verkligen skulle uppstå, icke borde, för så vidt förhållandena på förhand kunna
bedömas, blifva i någon högre grad vansklig att öfvervinna.

Det af komiterade framstälda förslag synes mig ingalunda afse att ersätta
underlärare med blott tillfälligt inkallade biträden, Indika skulle vara disponibla
utan fasts tåld tjenstgöringstid. Vore sådant händelsen, kunde styrelsens betänkligheter
måhända synas befogade. Men komiterades förslag åsyftar uppenbarligen
endast att inskränka användandet af underlärare till hvad nödvändigt är, så att
deras tjenstgöring afpassas efter behofvet, under det att dem beredes eu i förhållande
till deras arbete tillräcklig aflöning, hvarjemte komiterade så, mycket som möjligt
sökt använda de sjelfständigt öfverlärarne och derför föreslagit ett betydligt
större antal öfverlärarebefattningar än det som för närvarande finnes vid slöjdskolan.
Jag finner derför icke någon betänklighet vid att i underdånighet tillstyrka
komiterades förslag i fråga om lärarepersonalens organisation. —

I slöjdskolans förvaltning föreslå komiterade betydande förändringar. För
närvarande är vid denna läroanstalt anstäld en föreståndare, hvilken icke meddelar
någon undervisning. Han biträdes af eu sekreterare, eu matrikelförare, eu kassaförvaltare,
eu bibliotekarie, som tillika är skolans material förvaltare, samt af ett antal ordningsmän,
under läseåret 1876—1877 uppgående till tio. Enligt komiterades förslag
skulle en föreståndare stå i spetsen för hela läroanstalten och tillika utöfva den närmaste
ledningen af den tekniska afton- och söndagsskolans verksamhet samt sjelf
meddela undervisning vid slöjdskolan. Eu af lärarne i den högre konstindustriela
avdelningen och en af lärarne i byggnadsyrkesskolan skulle i egenskap af afdelningsföreståndare
leda hvar sin af dessa båda afdelningars verksamhet, och slutligen
skulle eu föreståndarinna utöfva den närmaste ledningen af och vaka öfver ordningen
vid den tekniska undervisningsanstalten för kvinnor, äfvensom der meddela
undervisning. Matrikelförarebefattningen anse komiterade kunna indragas, enär de
dit hörande göromålen kunde öfvertagas af slöjdskolans föreståndare, afdelningsföreståndarne
och föreståndarinnan. Äfven sekreteraregöromålen skulle enligt komiterades
förslag öfvertagas af föreståndaren, under förutsättning att för renskrifning,
registrering m. in. dylikt ett biträde för längre eller kortare tid åt honom anstå!-des. Ordningsmannabefattningarna borde indragas och de dem tillhörande göromålen
öfvertagas af lärarne. För (''ifrigt hafva komiterade, likasom för närvarande är
förhållandet, bland förvaltningspersonalen upptagit kassaförvaltare, bibliotekarie
samt predikant, hvartill konnne en maskinist jemte ett biträde åt denne, två portvakter
och tre vaktmästare.

Mot detta förslag anmärker styrelsen hufvudsakligen, att anställandet af
särskilda föreståndare för de fyra afdelningarna skulle göra sambandet mellan dessa
lösare och således förstöra den enhet, som enligt styrelsens åsigt är nödvändig
inom eu så stol'' skola som slöjdskolan, samt att skolans föreståndare skulle intaga,
eu på samma gång öfver- och samordnad, men derjemte i viss män underordnad

Bil. No 7 till Kongl. Maj:fs Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

ställning till afdelningsföreståndåren, hvilket styrelsen anser icke kunna undgå att leda
till ständiga kollisioner. Vidare förklarar styrelsen, att hon endast med stor
tvekan hiträdt komiterades åsigt, att skolans föreståndare skall såsom lärare deltaga
i under visning» vii, men hemställer emellertid, huruvida ej rättighet må beredas
föreståndaren att efter »''get fritt val och så länge styrelsen finner det förenligt med
hans öfriga åligganden, undervisa ett mindre antal lärotimmar i ett sådant ämne,
som antingen vore tillförene i läroprogrannnet orepresenteradt, eller hvari lärareplatsen
vore för tillfället obesatt, hvarjemte styrelsen anser, att medel höra anvisas
till arvoden dels för handhafvande! af inskrifningen och matrikelföringen, dels
för fullgörandet af de åligganden, som för närvarande tillhöra sekreteraren.

Kominer skollegium deremot tillstyrker i sitt underdåniga utlåtande i ämnet
de af komiterade föreslagna förändringar i slöjdskolans förvaltning såsom för läroanstalten
och dess förhållanden gagneligt. Dock har kollegium ansett, att det i
utgiftsstaten upptagna belopp för »diverse utgifter» borde höjas, för att bereda
föreståndaren nödigt biträde, på sätt komiterade föreslagit.

Till de af komiterade föreslagna förändringar i organisationen af förvaltningen
vid slöjdskolan får äfven jag i hufvudsaken tillstyrka nådigt bifall. Det synes
mig otvifvelaktigt, att om vid denna läroanstalt fullt ändamålsenliga afdelningar
för högre konstindustriel undervisning och för byggnads-yrkesundervisning skola
kunna uppstå, så måste den närmaste ledningen af dem anförtros åt personer med
speciela insigter i dit hörande ämnen. Man kan icke med de stora fordringar på
allmänt tekniska insigter och administrativ förmåga, som måste ställas på slöjdskolans
föreståndare, billigtvis begära, att han tillika skall vara i besittning af
fullständiga fackkunskaper inom så väl konstindustriens som byggnadskonstens
områden. Anställandet af en föreståndarinna för den tekniska undervisningsanstalten
för qvinno!’ synes mig öfverensstämmande med fordringarna på god ordning.
Det är visserligen sant, att genom anställandet af särskilda afdelningsföreståndare
sambandet mellan de olika afdelningarna i visst afseende försvagas, men å andra sidan
vinner man just genom att göra de olika afdelningarna mera oberoende af
hvarandra den stora fördel, att de kunna så sjelfständigt som möjligt utveckla sig
hvar i den riktning deras sinsemellan olika syften kräfva. Att det nödiga sambandet
derigenom icke rubbas, visar erfarenheten. Vid stora tekniska läroanstalter,
der undervisning lemnas i flera olika fack, är det ingalunda, såsom styrelsen yttrat,
ovanligt, utan snarare regeln, att utom föreståndaren för hela anstalten tillika särskilda
fack- eller afdelningsföreståndare finnas anstälda, utan att man deraf försport
de olägenheter styrelsen befarat.

Emellertid anser jag mig böra, med anledning af hvad styrelsen i frågan
anfört, i underdånighet tillstyrka två mindre jemkningar i komiterades förslag
rörande föreståndarens befattning, nemligen dels att åt styrelsen må öfverlemnas
att närmare bestämma hans undervisningsskyldighet, med fäst afseende på skolans

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

behof äfvensom på nödvändigheten för honom att använda största delen af sin tid
till öfvervakande af skolans gång i det hela, dels att till föreståndarens biträde för
matrikelföring, expedition in. in. eu sekreterare må anställas. Jag anser mig så
mycket hellre kunna tillstyrka att en sådan post upptages i staten, som, enligt
hvad jag redan haft tillfälle anföra, så vill komiterade som kommerskollegium förutsatt,
att ett dylikt biträde åt föreståndaren skulle på längre eller kortare tid antagas.

Jag öfvergår nu till beräkning af de årliga kostnader, som för slöjdskolan
i Stockholm, under förutsättning af nådigt bifall till hvad sålunda är föreslaget, blefve
behöflig^.

I hvad komiterade i detta hänseende föreslagit, och hvartill jag för undvikande
af öfverflödig vidlyftighet får hänvisa (jemför det underdåniga betänkandet sid.
99—104) har jag blott att i underdånighet föreslå följande förändringar.

Öfverläraren i läran om konst,stilarne vid den konstindustriela afdelningen
skulle enligt komiténs förslag aflöna» med 500 kr. Detta belopp synes mig, då
det måste blifva af synnerlig vigt att för i fråga varande ämne kunna vinna skicklige
lärare, nog knappt tilltaget, och då dertill kommer, att vid nämnda afdelning
äfven skulle bildas blifvande ritlärare, för Indika eu kurs i den allmänna konsthistoriens
grunddrag lärer böra föredragas, anser jag denne lärares aflöning böra
bestämmas till 1,000 kronor.

För den extra ordinarie undervisningen, till hvilken skulle räknas äfven undervisningen
i främmande språk samt i läran om närings- och kreditförfattningar,
hafva komiterade uppfört ett anslag af 3,500 kronor, hvarvid förutsatts att de
lärjungar, som begagna undervisningen i främmande språk, skola till eu del sjelfva
genom särskilda utgifter bekosta denna undervisning.

För min del finner jag väl lämpligt och billigt, att eu afgift erlägges af lärjungarne
för åtnjutande af denna undervisning, men anser tillika, att denna afgift
bör vara lindrig, på grund hvaraf, och med afseende tillika på den mängd af ämnen
som kunna ifrågakomma under denna rubrik, jag får hemställa att för nu nämnda
ändamål i staten upptages det af kommerskollegium föreslagna belopp, 4,500 kr.

Föreståndarens aflöning belöper sig för närvarande till G,000 kronor, deruti
inberäkuade hyresersättning och dyrtid,»tillägg. Enär enligt komiterades förslag
föreståndaren tillika skulle vara lärare vid slöjdskolan och i sådan egenskap åtnjuta
motsvarande ersättning, hafva komiterade föreslagit att hans aflöning såsom föreståndare
skulle nedsättas till 4,500 kronor, en förändring, som komiterade likväl icke ansett
höra vidtagas under den nu varande föreståndarens tjenstetid. Enligt hvad styrelsen
framhållit, kan likväl föreståndaren blott ett fåtal timmar i veckan meddela
undervisning, så framt icke hans hufvud,sakliga verksamhet deraf skall lida, men.
Under sådana förhållanden skulle det arfvode, han såsom lärare kunde åtnjuta, svårligen
uppgå till mer än ett jemförelsevis ringa belopp. I betraktande af den ansvarsfulla
ställning föreståndaren skulle ega såsom främste ledaren af donna om -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

fattande läroanstalt, i hvilken ett ganska betydligt antal lärare (för närvarande icke
mindre än åttatio) meddela undervisning, samt med afseende på de stora anspråk, som
derföre måste ställas på föreståndaren, synes det vara för institutionen af framstående
vigt, att denne så aflöna», att han icke tvingas befatta sig med bisysselsättningar
för att förbättra sina inkomster, äfvensom det lämpligaste otvifvelaktigt är, att, såsom
i andra likartade fall, hans aflöning upptages såsom afsedd för föreståndaren, men
med förbindelse för denne att inom vissa gränser deltaga i undervisningen.

Riksdagen har på Eders Kong]. Maj:ts förslag nyligen fastställt löneförmånerna
för Chalmerska slöjdskolans föreståndare till 5,000 kronor med rätt till två
ålderstillägg, hvartdera af 500 kronor, förutom fri bostad. Lägre vilkor torde icke
rättvisligen böra bestämmas för föreståndaren för slöjdskolan i Stockholm. Hans
aflöning är derföre i förslaget till utgiftsstat upptagen till sitt nu varande belopp,
(5,000 kronor, så fördeladt att lönen beräknas till 4,000 kronor och tjenstgöring^-penningarne till 2,000 kronor.

Med afseende på vigten af de göromål, som åligga den vid den högre konstindustriela
läroanstalten anstälde lärare, hvilken derstädes tjenstgör såsom afdelningsföreståndare,
och hvilken derjemte skulle komma att vidkännas ytterligare ansvar
för ritlärarnes bildande, anser jag att hans årliga arfvode såsom afdelningsföreståndare
icke bör sättas lägre än till 800 kronor.

För aflöning åt den sekreterare, hvilken, enligt hvad ofvan är föreslaget,
skulle biträda föreståndaren med matrikelföring, expedition m. n:., synes ett årligt
arvode af 1,200 kronor böra vara tillfyllestgörande. För närvarande är matrikelföraren
allönad med 1,680 kronor och sekreteraren med 480 kronor, dyrtidstillägg
inberäknade.

I den af komiterado för stipendier, pris och belöningar föreslagna utgiftsposten
af 1,500 kronor torde, såsom förut blifvit anfördt, eu tillökning böra göras i
anseende till den vidsträcktare uppgift den konstindustriela läroanstalten skulle erhålla.
En förhöjning af stipendieanslaget synes vara ganska gagnelig, enär läroanstaltens
lärjungar derigenom sättas i tillfälle att mera odeladt egna sin tid åt studierna. 1
den nu föreslagna utgiftsstaten är derföre denna post upptagen till 2,500 kronor.

Med bibehållande i öfrigt af de belopp komiterade föreslagit skulle utgifts -

staten sålunda blifva följande:

Föreståndarens aflöning............................................................... 6,000 kronor,

hvaraf 2,000 kronor utgöra tjenstgöringspenningar.

Aflöning åt öfverlärarne i

afton- och söndagsskolan ..................................................... 14,250

den tekniska undervisningsanstalten för qvinnor............... 6,700 „

den konstindustriella läroanstalten....................................... 10,900

byggnadsyrkesskolan............................................................... 4,450 „

Aflöning åt underlärarne ............................... 13,000 „

Bil. N:o 7 till Eongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

För den extra ordinarie undervisningen....................................

Arvode åt föreståndarinnan i den tekniska undervisningsanstalten
för qvinnor ...................................................

„ „ föreståndaren i den konstindustriela läroanstalten

„ byggnadsyrkesskolan.....................

,, sekreteraren ...............................................................

„ bibliotekarien, tillika skolans materjalförvaltare ...

,, kassaförvaltaren.........................................................

., „ predikanten ...............................................................

För maskinister och betjening...................................................

Lyshållning....................................................................................

Uppvärmning.................................................................................

Vattenförbrukning .......................................................................

Biblioteket ....................................................................................

Undervisningsmateriel och samlingar .......................................

Inventariers inköp och underhåll .............................................

Stipendier, pris och belöningar ................................................

Diverse utgifter ...........................................................................

4,500 kronor.

800

500

1,200

1,400

400

300

4,450

6,000

5.000
400

1.500

6.000

2,000

2.500
4,450

Summa 97,500 kronor.

De årliga tillgångar, som skolan, oberoende af statsanslaget, eger till sitt

förfogande, äro enligt kommerskollegiets beräkning:

Skolafgifter ....................................................................................... kronor 7,500: —

Sjöstedtska fondens afkastning ........................................................ 2.400: _

Ersättning från geologiska byrån och landtbruksakademien för

uppvärmning och vattenförbrukning................................ 1,332: 90.

Summa kronor 11,232: 90.

Denna summa utjemnas af kollegiet, med afseende å svårigheten att på förhand
beräkna den möjliga vexlingen i skolafgifternas belopp, till 11,000 kronor,
hvadan det årliga anslag af statsmedel, som slöjdskolan efter reorganisationen skulle
behöfva, vore 86,500 kronor, eller 71,500 kronor utöfver det anslag af 15,000
kronor, som nu för skolan utgår å ordinarie stat. Då deremot de anslag, som
skolan årligen fått sig på extra stat anvisade, och hvilka för år 1878 inberäknadt
dyrtidstilläggen uppgå till 72,130 kronor, skulle upphöra, blefve statens utgifter
för slöjdskolan i sielfva verket något minskade mot tillförene.

Enär det icke synes mig vara underkastadt något tvifvel, att genom den nu
föreslagna organisationen, hvilken hufvudsakligen öfverensstämmer med hvad så väl
komitén för den tekniska undervisningens ordnande, som kommerskollegium tillstyrkt,
och hvilken i de vigtigaste punkterna jemväl blifvit af läroverkets styrelse

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

förordad, slöjdskolan bör fullständigare än hittills kunna uppfylla det med henne
åsyftade ändamål, och då hinder nu mera icke torde förefinnas att å ordinarie stat
upptaga det för detta vigtiga läroverk erforderliga anslag, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för tillämpning af
den nu föreslagna organisationen af slöjdskplan i Stockholm bevilja en tillökning i
skolans ordinarie anslag af 71,500 kronor.

28:o.

Genom nådigt bref den 24 Maj 1872 förordnades, att eu rättskemist skulle
tills vidare anställas, samt att han utom sitt arfvode skulle ega att för hvarje under- laSmiten.
sökning uppbära en ersättning, icke öfverstigande 50 kronor, till betäckande af
kostnaden för reagentier och apparater. Vid 1875 års riksdag uppfördes lön på
stat för rättskemistbefattningen, hvilken derefter från och med 1876 varit tillsatt.

Lönen utgår med 4,500 kronor, och åligger det tjenstens innehafvare att, enligt
instruktion den 29 Oktober 1875, sjelf bekosta undersökningslokal (laboratorium)
samt nödiga reagentier och apparater mot den ersättning, som genom nådiga brefvet
den 24 Maj 1872 blifvit bestämd.

I afseende på denna ersättning har sundhetskollegium yttrat, att densamma
kunde anses motsvara behofvet, så länge rättskemisten var blott tillförordnad och
jemte sin befattning innehade annan tjenst samt begagnade laboratoriet vid den
läroanstalt, der han då var anstäld, men befans otillräcklig sedan denne tjensteman
måste sjelf bekosta icke allenast reagentier och apparater, utan äfven hyra för laboratoriilokalen,
brännämnen och uppassning, för hvithet allt kostnaden utgjort 2,600
kronor årligen, under det att nämnda ersättning, etter beräkning för åren 1878—

1876, i medeltal uppgått till endast 1,476 kronor om året.

Beträffande rättskemistens göromål har sundhetskollegium meddelat, att antalet
af de remisser och undersökningsföremål, som varit till honom öfverlemnade, utgjort:

är 1873:	remisser 48,	undersökningsföremål	74,
1874:	45,	»	59,
., 1875:	„ 48,	??	65,
1876:	59,		72,
1877:	.. 61,		102,

samt att hvar och en af undersökningarna erfordrat flere dagars arbete och eu jemn
tillsyn, medan utförandet af icke lä bland dem upptagit flera veckors tid, hvarjemte
ej sällan inträffat, att rättskemisten haft fyra till fem undersökningar på en gång
till sig remitterade, hvilket föranledt eu ansträngande och oafbruten sysselsättning,
enär dylika undersökningar måste så snart som möjligt företagas. I betraktande
af denna trägna tjenstgöring, och då den ersättning för verkstälda under sökningar.

Bil. Ko 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Provincialläkctrnes
löner.

som blifvit rättskemisten tillerkänd, årligen betydligt understigit kostnaden för underhållet
af hans laboratorium, samt då befattningens maktpåliggande beskaffenhet
otvifvelaktigt påkallade, att rättskemisten blefve satt i tillfälle att hålla sig ett biträde,
som till gagn för det allmänna Unge uppöfvas i hithörande undersökningars
verkställande, har kollegium hemstält, att Eders Kong! Maj:t täcktes af riksdagen
äska beviljandet af tjenstgöringspenningar åt rättskemisten, utöfver den nu utgående
lönen, till ett belopp af 1,500 kronor.

De grannlaga och maktpåliggande undersökningar, som tillhöra rättskemistens
befattning, och af livilkas omsorgsfulla utförande, särdeles vid svårare kriminalrättsliga
fall, medborgares lif och välfärd mången gång äro beroende, kräfva oundgängligen
omfattande vetenskapliga insigter hos den, åt hvilken ett sådant uppdrag
anförtros. I öfverensstämmelse med den af Eders Kong]. Maj:t godkända grundsats.
att rättskemisten borde aflönas lika med en professor vid universiteten eller
Karolinska institutet, beviljade ock 1875 års riksdag på Eders Kongl. Maj:ts framställning
eu lön af 4,500 kronor åt den först nämnde. Följande riksdag höjdes professorslönen
till 6,000 kronor, hvaraf 1,500 kronor utgöra tjenstgöringspenningar,
och denna förhöjning synes således böra föranleda en motsvarande tillökning i rättskemistens
aflöning. Men då i grunderna för denna aflönings bestämmande ingår,
att rättskemisten mot åtnjutande af särskild afgift för hvarje undersökning bör sjelf
bestrida de för undersökningarnas utförande erforderliga kostnader, och till dessa
jemväl hörer aflönande af erforderligt biträde, hvarom dock uttrycklig föreskrift ännu
ej meddelats, synas mig, för att anspråk på dylikt biträdes bekostande af statsmedel
ej måtte i fråga komma, de begärda tjenstgöringspenningarna endast böra
beviljas under vilkor, att rättskemisten, på sätt nu varande innehafvaren af befattningen
sig utfåst, sjelf aflönar biträde med ett belopp af 1,000 kronor.

Jag hemställer derföre underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen, att till tjenstgöringspenningar åt rättskemisten, att till vikarie afstås i
de lall Eders Kongl. Maj:t kan komma att närmare bestämma, bevilja eu tillökning
i anslaget till Medicinalstyrelsen med 1,500 kronor, under vilkor att rättskemisten
deraf använder 1,000 kronor till aflöning åt ett biträde vid de rättskemiska undersökningarnas
utförande.

29:o.

I underdånig skrifvelse den 24 sistlidne September har sundhetskollegium
anmält behofvet af en förbättring i provincialläkarnes, med ett belopp af 1,500 kr.
på stat uppförda löner och såsom skäl för denna framställning anfört: att desse
läkare så väl genom den vetenskapliga bildning, hvilken af dem fordrades, och hvars
förvärfvande kräfde en vida högre och kostsammare studiekurs, än för andre tjensteman,
som äfven genom vigten och ansvarsfullheten af deras kall såsom statens

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

tjenare, vore väl fort jon te af att finna on nödtorftig- bergning; — att deras tjenstgöring
vore synnerligen ansträngande, emedan de, när deras biträde påkallades,
måste i hvad väderlek som helst och ofta på obanade vägar begifva sig till embetsförrättningar,
hvarigenom deras helsa och krafter merendels blefve i förtid brutna, hvilket
ock ådagalades deraf, att bland 42 under de senaste tolf åren aflidne provincial1
likare endast 11 vid död stillfället uppnått eu ålder af 60 år eller derutöfver; —
att den låga aflöning, som provincialläkarne finge åtnjuta, nogsamt antydde hurusom
de för sin utkomst måste vara hufvudsakligen hänvisade till enskild praktik,
men att denna försörjningsutväg, utom det att den allt mindre kunde anlitas i
den mån krafterna vid framskriden ålder minskades, tillika blifvit på senare tiden
inskränkt af åtskilliga anledningar, såsom till exempel genom provincialläkaredistriktens
styckning, och genom inrättandet af allt flera enskilda distriktsläkarebefattningar
på landsbygden samt allt flera stadsläkare- och stadsdistriktsläkaretjenster
i städerna; — att under eu sådan fortgående inskränkning i
provincialläkarnes utvägar till bergning lefnadskostnaderna alltjemt stigit, hvilket
föranledt riksdagen att bereda löneförbättring åt statens flesta öfriga embets- och
tjensteman, bland andra åt militär!äkarne, af hvilka de med provincialläkarne närmast
likstälde, nemligen regementsläkarne, numera finge uppbära 2,800 kronor i
lön och dessutom särskild dagaflöning under den tid de befunne sig i verklig
tjenstgöring; — att militärläkarne alltså vore försedde med högre lönevilkor än provincialläkarne,
ehuru de förre jemväl hade den förmånen att under sin i fredstid
mindre ansträngande tjenstgöring ega bättre tillfälle att förskaffa sig ökade inkomster
medelst enskild praktik eller genom att med sin tjenst förena stadsläkare-,
distriktsläkare- eller lasarettsläkarebeställningar in. fl.; —samt att den jemförelsevis
ofördelaktiga ställning, hvari provincialläkarne sålunda vore försatte, gjort dessa
tjenster mindre begärliga, till följd hvaraf det inträffat, att tio sådana tjenster
inom rikets fyra nordligaste län under senaste åren varit och ännu vore obesatta,
oaktadt de förnyade gånger kungjorts till ansökning, hvilket förhållande medfört,
att invånarne i dessa distrikt ofta fått sakna läkarevård och att, när sådan kunnat
dem beredas genom extra läkares anställande, desses aflöning betydligt öfverstigit
provincialläkarelönen. — Kollegiet har på dessa skäl föreslagit, att provincialläkarnes
löner måtte höjas från 1,500 till 2,000 kronor och efter femton års väl
vitsordad tjenstgöring ökas med ytterligare 500 kronor.

I eu till Eders Kong!. Maj:t ingifven skrift har ett antal provincial läkare
anhållit, att lönen måtte, på sätt sundhetskollegiet föreslagit, bestämmas till 2,000
kronor, men två ålder stil 1 ägg-, hvardera ä 500 kronor medgifvas, det ena efter fem
och det andra efter tio års tjenstgöring.

Provincialläkaretjensternas antal uppgår för närvarande till 137, och vid
detta års utgång skola, om ej dödsfall inträffar, 48 läkare finnas, som innehaft sådan
tjenst femton år eller derutöfver. Bland dessa åtnjuta de 27 äldste ett löne -

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

tillägg'' af 500 kronor och för innevarande år ett dyrtidstillägg af 400 kronor; de
öfriga 110 provincialläkarne hafva ett dyrtidstillägg af 300 kronor. Den nuvarande

aflöningen utgör således å ordinarie stat

110 provincialläkarelöner å 1,500.................................................. 165,000.

27 , å 2,000.................................................. 54,000.

Kronor 219,000.

hvartill komma dyrtidstillägg å extra stat till belopp af........................... 44,400.

Summa kronor 263.400.

och den af kollegium föreslagna:

137 provincialläkarelöner å 2,000 kronor...................................... 274,000,

hvartill komma ålderstillägg till vexlande belopp.

Tillökningen på ordinarie stat skulle således blifva 55,000 kronor, hvaremot
det på innevarande års stat uppförda anslag till dyrtidstillägg åt provincialläkare,
44,400 kronor, icke vidare skulle utgå, i följd hvaraf den verkliga tillökningen i
statsutgift, oafsedt ålderstilläggen, blefve 10,600 kronor.

Då jag anser de af sundhetskollegium åberopade förhållanden vara af beskaffenhet
att klart ådagalägga behofvet af en förbättrad aflöning för provincialläkarne,
men tillräcklig anledning synes mig åtminstone för närvarande saknas, att i detta
hänseende vidtaga större förändring än den af sundhetskollegium föreslagna, tillstyrker
jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att
provincialläkarelönerna må från och med år 1879 utgå med 2,000 kronor, och derutöfver
med ett ålderstillägg af 500 kronor efter femton års tjenstgöring, samt att,
för beredande af tillgång till normallönernas utbetalande, anslaget till provicialläkares
aflönande måtte ökas med 55,000 kronor.

Den för beredande under år 1879 af ålderstillägg åt sådana provincialläkare,
som då redan innehaft fullmakt å dylik tjenst i femton år, erforderliga tillökning
i det för ålderstillägg å hufvudtiteln särskild! uppförda förslagsanslag torde det
tillåtas mig att längre fram vid föredragning af denna anslagsrubrik föreslå.

30:o.

Tjenst görvngspe.
nningar åt
provincialläkare.

Till förbättring af lönevilkoren för provincialläkare i sådana distrikt, hvarest
till följd af befolkningens gleshet eller fattigdom och distriktens vidd eller deras
besvärlighet i afseende på sjukvårdens handhafvande, svårighet vid inträffade ledigheter
uppstått att finna sökande till tjensterna, eller hvarest läkarnes inkomster
befunnits allt för knappa i förhållande till deras lefnadsbehof, hafva tid efter annan
medel blifvit beviljade att utgå under namn af tjenstgöringspenningar åt provincialläkare.
Dessa medel utgöra för närvarande tillsammans 9,800 kronor och äro

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

fördelade på 17 distrikt, hufvudsakligen i Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens
län, med i allmänhet 500 kronor, men i några tå fall 1,000 kronor på hvarje lön.

Äfven om den af sundhetskollegium föreslagna och af mig i underdånighet
förordade allmänna löneförhöjningen för provincialläkare blefve af riksdagen beviljad,
har kollegiet, på sätt af dess ofvan berörda underdåniga skrifvelse inhemtas, ansett
sig ega skäl att befara, det lönerna likväl skulle i många distrikt befinnas otillräckliga,
icke blott inom de norra länen, utan jemväl på flera andra ställen, särdeles
i de aflägsnare och mera glest bebodda delarne af Dalarne, Vermland och
Småland. På det att läkarevård för invånarne i dessa trakter icke måtte komma
att saknas, har kollegiet derföre hemställt, att anslaget till tjenstgöringspenningar
måtte (''»kas med 13,000 kronor, hvilken summa beräknats vara erforderlig för att
kunna dels höja ifrågavarande lönebidrag från 500 till 1,000 kronor i ytterligare
ett antal af de norra provincialläkaredistrikten och dels anvisa sådant bidrag till
belopp af 500 kronor i de distrikt inom spridda delar af landet, hvilka företrädesvis
kunde synas vara i behof deraf.

Derjemte har Norrbottens läns landsting hos Eders Kongl. Maj:t underdånigst
anhållit, att länets sju provincialläkare måtte beredas en tillökning i sina löneförmåner,
hvardera till belopp af 700 kronor, att utgå såsom tjenstgöringspenningar.

Det synes mig uppenbart, att verksamma åtgärder böra vidtagas för undanrödjande
i möjligaste mån af de missförhållanden, som vållat att provincialläkaretjensterna
i rikets nordligaste flin endast med största svårighet kunnat besättas, och
att, såsom förut erinrats, för närvarande tio af dessa tjenster stå lediga i brist
på. sökande. Lika med sundhetskollegium anser jag, att det åsyftade ändamålet
icke kan vinnas endast med eu allmän reglering af provincialläkarelönerna. Men
jag tvekar dock att derutöfver tillstyrka nya löneanslags beviljande till det höga
belopp, som kollegiet nu föreslagit, och som afser höjande af provincialläkarelönerna.
i ej mindre än 26 distrikt, bland annat jemväl inom rikets sydligare län.
Det synes mig, att man åtminstone för dessa län ännu borde afvakta verkningarna
af löneregleringen, innan en ytterligare löneförhöjning i så stor utsträckning sättes
i fråga, och att man sålunda till eu början bör inskränka sig till att understödja
i sådana fall, der behof af statens mellankomst uppenbart är för handen. För
närvarande torde ett anslag, som medger förhöjning med 500 kronor i femton
distrikt, företrädesvis de nordligaste, kunna anses tillfyllestgörande, och jag hemställer
derföre att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att bevilja en tillökning
af 7,500 kronor i anslaget till tjenstgöringspenningar åt provincialläkare.

3 Do.

Direktionen för allmänna barnbördshuset i Stockholm har i skrifvelse den
27 September nästlidet år i underdånighet framhållit behofvet af eu tillökning i

Allmänna
barnkär ds -huset.

Bil. No 7 till Koncjl. Majds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

denna inrättnings af statsmedel utgående årsanslag, för betryggande af anstaltens
framtida verksamhet. I afseende härpå har direktionen hufvudsakligen anfört
följande.

Stiftadt år 1775, förnämligast genom enskild mans uppoffrande nit, har allmänna
harnbördshuset allt sedermera haft till bestämmelse, icke blott att såsom
välgörenhetsinrättning till vård mottaga barnaföderskor under barnsängstiden, vare
sig att de tillhöra hufvudstaden eller annan kommun i riket, utan äfven att lemna
tillfälle till praktisk undervisning i barnförlossningskonsten för medicine studerande
och barnmorskelärlingar. De för denna undervisning anstälde lärare aflönas af
staten; men i öfrigt och med undantag endast för den närmaste tiden efter inrättningens
tillkomst, då densamma tick uppbära årligt öfverskott å den så kallade
koppympningsfonden, bär denna anstalt länge uppehållits nästan uteslutande genom
afkastningen af åtskilliga tid efter annan gjorda donationer. Efter riksdagen
1840—1841, då statens bidrag något ökades, uppgick detsamma dock endast till
1,472 kronor årligen. Men sedan behof uppstått att till annan stadsdel flytta barnbördshuset
och ordna detsamma på mera ändamålsenligt sätt, anslogos år 1854
af allmänna medel för en gång 75,000 kronor såsom bidrag till bestridande af de
betydliga kostnaderna för denna flyttning in. in. Då emellertid, efter inrättningens
ordnande i enlighet med det den 3 April 1852 utfärdade, ännu gällande reglemente,
nyssnämnda årsanslag befanns vara otillräckligt, blef det vid 1862—1863
årens riksdag förhöjdt till 9,500 kronor, dock mot skyldighet för inrättningen att
derstädes upplåta fri bostad åt eu amanuens och minst åtta på eu gång tjenstgörande
medicine studerande. Allt sedermera hafva allmänna barnbördshusets in -

komster utgjorts af berörda årsanslag .......................................... kronor 9,500: —

samt afkastningen å donationsfonden, efter 5 Va procent............ ., 9,300: —

eller tillsammans kronor 18,800: —
hvartill under senare år kunnat läggas en tillfällig inkomst af 1,000 kronor för
uthyrande af eu obegagnad bostadslägenhet.

Denna tillgång liar under en följd af år varit tillräcklig för betäckande af
barnbördshusets årliga utgifter och stundom jemväl lemna! något öfverskott; men
sedan prisen på lifsmedel, bränsle, linnepersedlar och andra förnödenheter under
de senare åren så betydligt stegrats, hafva årsutgifterna småningom stigit till det
belopp, att icke allenast de små öfverskotten medtagits, utan derutöfver lån måst
för inrättningen upptagas, så att dess skuld beräknats uppgå vid nästlidne års slut
till omkring 8,000 kronor. Härtill komme, att inrättningens byggnader tarfvade
mera omfattande reparationer, äfvensom att dränerings- och andra ur sanitär synpunkt
angelägna arbeten vore af behofvet påkallade. Till skuldens gäldande kunde visserligen
donationsfonden användas; men då till följd deraf fondens årliga afkastning
skulle i samma mån minskas, måste, derest tillökning i årsanslaget icke kunde
beredas, antingen patientantalet nedsättas under det föreskrifna och för den kliniska

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

undervisningen nödiga, eller ock, sedan hela kapitaltillgangen yore medtagen, inrättningens
verksamhet helt och hållet upphöra. Att likväl allmänna barnbördshuset,
i sin egenskap af klinisk läroanstalt, nu mera utgjorde ett vigtigt organ i
den offentliga medicinska undervisningen och jemväl för öfrigt hade ett välgörande
inflytande i vida kretsar, ådagalades bland annat deraf, att antalet a denna inrättning
förlösta barnaföderskor under tioårsperioden 1867—1876 uppgått i medeltal
till något öfver 529 om året.

På dessa skäl har direktionen i underdånighet hemstält, att årsanslaget af
statsmedel måtte från sitt nuvarande belopp, 9,500 kronor, varda förhöjdt till
15,000 kronor, samt att den begärda tillökningen måtto få utgå från och med innevarande
år.

Med stöd af hvad direktionen sålunda anfört tillstyrker jag till den gjorda
framställningen nådigt bifall i så måtto, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i det allmänna barnbördshuset nu anvisade årsanslag bevilja en förhöjning
af 5,500 kronor att utgå från och med nästkommande år.

32:o.

I underdånig skrifvelse den 24 sistlidne September har sundhetskollegium umförbättring
anfört, bland annat: att ehuru vid den i Göteborg befintliga läroanstalten för barn- fJZTim,''-morskor undervisningen ombesörjes på samma sätt som vid anstalten för samma torg.
ändamål i Stockholm, och vid båda anstalterna de till antalet ungefär lika talrika
eleverna erhålla enahanda undervisning så väl i allmän som instrumental förlossningskonst,
barnmorskeläraren i Göteborg likväl uppbär såsom lön endast 1,500
kronor och såsom dyrtidstillägg 300 kronor, under det att barnmorskeläraren i
Stockholm åtnjuter dubbelt så stora löneförmåner eller 3,000 kronor i lön och
600 kronor såsom dyrtidstillägg; — att denna olika aflöning åt tvenne lärare, som
hafva lika undervisningsskyldighet, visserligen förut kunde hafva haft något skäl
för sig i det förhållande, att förre innehafvare!! af barnmorskelärarebefattningen
i Göteborg dermed förenade annan rikets tjenst, hvaremot den nuvarande icke innehar
annan befattning; — samt att, då den tid och det arbete, som göromålen vid
förenämnda läroanstalter kräfva, vore lika vid båda, och någon olikhet i lefnadskostnaden
i de städer, der desse lärare utöfvade sin verksamhet, ej förefunnes, samt
barnmorskornas framtida användbarhet och duglighet i väsentlig mån berodde deraf,
att lämplig lärare för deras undervisning vore tillgänglig, hvilket dock vid Göteborgs
läroanstalt ej kunde med de nuvarande lönevilkoren med säkerhet påräknas,

— kollegiet fördenskull ansåge sig böra hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
till riksdagen göra nådig framställning derom, att lönen för läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten
i Göteborg måtte uppföras till samma belopp som för

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd, Vrop. om Statsverket 1878.

läraren vid den likartade anstalten i Stockholm, eller 8,000 kronor, jemte motsvarande
dyrtidstillägg.

Denna hemställan anser jag mig höra i underdånighet förorda.

33:o.

h.Hos Eders Kong! Maj-.t har vetenskapsakademien i skrifvelse den 19 Sepr
ptnTawimj. tember nästlidet år anmält behofvet af eu tillökning i det på ordinarie stat uppförda
anslag, 7,470 kronor, till expenser vid det naturhistoriska riksmuseet; med
afseende hvarpå akademien till en början erinrat, hurusom hon redan i sin underdåniga
skrifvelse den 11 November 1874 på anförda skäl hemstält, att berörda
anslag måtte förhöjas med hänsyn icke endast till de verkliga utgifterna, sådana
de visat sig under det då löpande året, utan äfven till den stegring af samma utgifter,
som för den närmaste framtiden kunde med visshet förutses. Eders Kongl.
Maj:t behagade emellertid under då varande förhållanden icke af riksdagen äska
större förhöjning af ifrågavarande expensinedel än som motsvarade det då redan för
handen varande behofvet, och riksdagen beviljade i enlighet dermed på extra stat
för år 1876 en anslagstillökning af blott 2,720 kronor, hvilken sedermera vid
1876 års riksdag upptogs i den ordinarie staten. Otillräckligheten af denna förhöjning
hade dock snart visat sig, i det att utgifterna redan under räkenskapsåret
1876 uppgått till eu summa af 9,407 kronor’89 öre, utvisande en brist för året
af 1,937 kronor 89 öre. Fördelade under särskilda rubriker hade dessa utgifter
utgått sålunda:

för yttre och inre renhållning, transporter in. in.........................

„ cokes och ved för värmeledningen samt tillsyn vid eldningen

„ vattenförbrukning .........................................................................

„ tillsyn vid museets förevisning...................................................

,, brandförsäkringsafgift..................................................................

„ expenser särskild! för mineralogiska laboratoriet.....................

kronor

4,278: 82.
3,312: 77.
182: 50.
750: -384: 30.
500: -

Summa kronor 9,407: 89.

o Vid en jemförelse med enahanda utgifter under det närmast föregående året hade
framgått, att i synnerhet utgiftsposterna för renhållning och för transporter betydligt
ti 11 vuxit, den förra på grund af de allmänt stegrade arbetsprisen, den senare åter
till följd af museets utveckling och lifligare beröring med naturaliesamlare, naturaliehandlare
och främmande museer. Med undantag för en möjligen blott tillfällig
stegring af ringare belopp vore samtliga utgiftsposterna sådana, att de under nuvarande
förhållanden kunde anses fullt normala och erfordrande en förhöjning af
expensanslaget med i rundt tal 1,500 kronor.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

I sammanhang härmed har akademien jemväl anfört, att al det pa riksmuseets
särskilda afdelningar fördelade anslag för materiel, inköp af sällsynta föremål
och för vetenskaplig''! biträde vid samlingarnes ordnande under en längre tid
utgått dels kostnaden för ved till museiafdelningarnes arbetslokaler, hvilken utgiftspost
icke vore att förvexla med den bland expenser^ upptagna för ved och cokes
till museets värmeledning, som vore afsedd för expositionslokalerna, och dels ett
arvode till akademiens kamererare för bestyret med museets räkenskaper, lfa likväl
dessa utgiftsposter icke egde någon gemenskap med ändamålet för berörda anslag,
och då samma anslag visat sig vara knappt tillräckligt för de behof, som dermed
egentligen skulle tillgodoses, har akademien underdånigst anhållit, att nu omföimälda
utgiftsposter för framtiden måtte få räknas bland riksmuseets expenser, och af sådan
anledning expensmedelsanslaget ytterligare förhöjas med ett belopp af 1,400 kronor,
deraf 1,000 kronor beräknades för inköp af 28 famnar björkved och dermed förenade
öfriga omkostnader samt 400 kronor såsom arfvode åt räkenskapsföraren.

Enär en längre erfarenhet sålunda ådagalagt, hurusom riksmuseets expenser
till vuxit i jemnbredd med museets utveckling och verksamhet, och för att icke nödgas
efter korta mellantider besvära med framställningar om nya medel för hithörande
ändamål, har akademien, som ansett synnerligen önskvärd!, att expensmedelsanslaget
nu måtte fastställas till ett belopp, som för eu längre framtid vore tillräckligt, i
öfverensstämmelse dermed underdånigst hemstält, det Eders Kong]. Maj:t måtte täckas
af riksdagen äska icke blott förenämnda tillökningar i expensmedelsanslaget åt
tillhopa 2,900 kronor, utan ock derutöfver ett belopp af 1,630 kronor eller tillsammans
4,530 kronor, hvarigenom anslaget i sin helhet komme att uppgå till 12,000

kronor. . o

Då de ökade utgifterna å riksmuseets expensmedel grundat sig på oatvisliga
behof, och då hänförandet till dessa expenser» konto af åtskilliga utgifter som hittills
utgått af de särskilda museiafdelningarnas anslag för samlingarnas ökande synes,
på sätt akademien anfört, mera öfverensstämmande med dessa utgifters natur, samt
akademiens framställning jemväl i öfrig! synes mig val grundad, tillstyrker jag att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att i anslaget till expenser för naturhistoriska
riksmuseet bevilja en förhöjning af 4,530 kronor, hvilket belopp väl
något öfver stiger det för handen varande behofvet, men hvarigenom den under åren
från och med 1876 uppkomna brist i expensanslaget småningom torde kunna fyllas
utan att, på sätt akademien tillika i fråga satt, särskilda medel lör detta ändamål
behöfva anvisas.

34:o.

Med öfverlemnande af en utaf intendenten vid naturhistoriska riksmuseet
professoren Sven Lovén till vetenskapsakademien ingifven framställning om gran -

Zoologisk station
vid rikets
vestra kust.

Ny stat för
akademien för
de fria koneterna,

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

eländet åt en zoologisk station vid rikets vestra kust, kar akademien i underdånig
skrifvelse den 19 September nästlidet år anmält, att hennes ledamot, medicine doktorn
A. F. Kegnell, för riksmuseets räkning till akademien öfverlemnat eu summa
af 15,000 kronor till förvärfvande och inrättande af en sådan station, hvarifrån
vetenskapliga undersökningar åt hafvets djur- och växtverk! beqvämligen kunde anställas,
och hvarest det för ändamålet erforderliga material kunde hållas naturforskare
till hända; att under nästlidne års sommar till beredande af plats för
stationen afslutits köp om åbyggnaderna ä en till Kongl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen
hörande, under fiskläget Fiskebäckskil lydande lägenhet Christineberg
i Göteborgs och Bohus län, hvarefter kuratorerne för nämnda stipendie-inrättning
meddelat akademien upplåtelse af ifrågavarande lägenhets tomtområde; samt att
professoren Lo veu, som af akademien erhållit uppdrag att tills vidare hafva den närmare
vården och tillsynen öfver stationen, vidtagit nödiga åtgärder för stationens
inrättning och utrustning, så att under sednare delen af förliden sommar vetenskapliga
undersökningar redan kunnat derstädes anställas af några yngre naturforskare.

_ Då de donerade medlen emellertid icke lemnade tillgång till bestridande för
framtiden af de årligen återkommande utgifterna för stationens vidmakthållande och
arbetena vid densamma, nemligen till underhåll af byggnader, inventarier och materiel,
draggningar, försök med aquarier m. m., bvilka utgifter af professor Loven
beräknats till ett sammanlagdt belopp af 2,000 kronor, har akademien, jemte underdånig
hemställan, att den sålunda förvärfvade zoologiska stationen måtte förklaras
vara en det naturhistoriska riksmuseets tillhörighet och såsom detta museum ställas
under akademiens vård och inseende, i underdånighet anhållit, det Eders Kongl.
Maj:t måtte täckas till riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af ett årligt
reservationsanslag af 2,000 kronor till bestridande af de årliga kostnaderna för
underhåll af ifrågavarande station och för arbetena vid densamma.

Då, på sätt vetenskapsakademien anfört, denna inrättning måste auses vara
af stor vigt för de biologiska vetenskapernas förkofran och särskild! för riktandet
af det naturhistoriska riksmuseets samlingar, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå riksdagen att under beinälda musei stat anvisa ett reservationsanslag
af 2,000 kronor årligen, att af vetenskapsakademien användas för underhåll
af den zoologiska stationen vid Christineberg i Göteborgs och Bohus län och för
främjande af arbetena vid densamma.

3 5:o.

Akademien för de fria konsterna, hvilken redan i skrifvelse den 22 November
1873 gjort underdånig framställning om behofvet af förhöjda anslag, har nu vidare
i skrifvelse den 25 Augusti nästlidet år anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas
af riksdagen utverka eu nödvändig vorden tillökning i hennes gällande stat.

Bil. No 7 till Konyl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 71

Hufvudskälet för denna underdåniga anhållan vore, att de för tio år sedan
bestämda arfvodena för lärare och tjensteman vid statens under akademiens inseende
stälda läroverk nu mera, i följd af så väl ökad lefnadskostnad som stegradt värde å
arbete och tid, ingalunda knnde anses motsvara billiga löneanspråk. Hvad dessa
beträffade, så vore, då det gällde konstnärer, den för embetsman i allmänhet vedertagna
beräkningen icke i sin helhet tillämplig, enär de sistnämnde tidigt antoges i
statens tjenst och småningom befordrades till högre platser med bättre lönevilkor,
samt sålunda vore i tillfälle att, under det deras arbete af staten lönades, efter hand
förvärfva erforderlig skicklighet till allt högre tjänster, då deremot konstnärerne för
att vid akademien erhålla platser, hvilka dock ej ledde vidare, oftast måste på egen
hand sörja för den utbildning, som först vid mognare ålder satte dem i stånd att
uppfylla lärarekallet. Derjemte, och för att ej förlora något af den en gång vunna
skickligheten, måste lärarne i skön konst, hvilkas föredöme vore den bästa driffjedern
för lärjungarnes sträfvan framåt, vara i tillfälle att sjelfve skapa, hvar inom sitt
fack, hvarföre af dem icke lämpligen kunde eller borde fordras embetsmanuens uteslutande
sysselsättning med den tjenstebefattning, för hvilken lönen uppbnres.

Men äfven ur eu annan synpunkt, nemligen i fråga om kompetensfordringarna
föi- de vid akademien anstälde lärare, förefunnes mellan dem och öfrige statens
tjensteman en viss olikhet. I högre grad än eljest till äfventyra egde rum måste
nemligen akademien låta sig angeläget vara att alltid uppsöka de bästa krafter, som
stode att erhålla, emedan det fordrades utvecklad konstnärserfarenhet för att leda
de konststuderande, hvilkas utbildning borde ske med bevarande af hvars och ens
individuela anlag och hvilkas arbete vore af en allt jemt tilltagande, sjelfständigt
skapande art, som kräfde skicklig ledning för att hållas på rätt väg. Sådana förmågor
måste man kunna erbjuda icke så obetydliga ekonomiska fördelar, om man
skulle lyckas förmå dem att till hemlandet återvända från de stora konstnärssamhällena,
hvarest de vanligen uppehölle sig för att sjelfve fullkomna sin utbildning och
der de, enligt hvad erfarenheten fortfarande visat, kunde genom sina arbeten förvärfva
både allmänt erkännande och eu tryggad, bekymmerfri ställning.

Det vore för öfrigt icke konstnärerne allenast, som den ifrågavarande högre
undervisningen gälde. Den tilltagande odlingen fordrade i allmänhet, och särskild!
inom många bland industriens grenar, konstens tillämpning, hvarför ock begreppet
om denna och dithörande öfningar nu mera ingått i all elementarundervisning. Ett
betydligt antal från akademien utgångne män hade under de senare tiotalen af år
gagnat landet och ådagalagt den ifrågavarande högre konstinstitutionens behöflighet
och ändamålsenlighet. Äfven till den inhemska industriens förkofran bidroge den
högre konstbildningen, enär den förra derigenom gjordes oberoende af utländskt inflytande.

Såsom ett bland de skäl, hvilka försvårade konstundervisningen, har akademien
jemväl framhållit, att det i allmänhet hittills icke varit de förmögnares, ge -

72 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

nom högre skolbildning'' förberedda söner, som beträdt konstnärsbanan, utan att
denna vanligtvis valts och anlagen för densamma oftast yppats hos barn ur de
mindre bemedlade klasserna, hvadan ock många, om ej de fleste af landets utmarktåste
konstnärer utgått från bondens gård, torparestugan eller soldathemmet. Men
desse ynglingar, Indika gynnades af goda anlag, kämpade under studietiden ofta
nog med det djupaste armod, och denna omständighet jemte deras ringa bokkunskap
vållade lärarne mångdubblad ansträngning så väl för att bibringa dem det för
deras bana oundgängligaste vetande i de till henne hörande ämnen, som äfven för att
hos dem uppehålla modet till fortsättning. De svåra omständigheter, genom hvilka
vägen till en bättre framtid sålunda oftast för konstnärerna måste brytas, bidroge
ock i ej ringa mån dertill, att de först vid mogna år kunde uppnå den utbildning,
som vore nödvändig för deras anställning såsom undervisare vid ifrågavarande
läroverk.

Med stöd af anförda förhållanden har akademien ansett sig ega både befogenhet
och pligt att åt sina i statens tjenst arbetande ledamöter söka utverka eu
aflöning, som någorlunda motsvarade värdet af deras tid och mödor. Dertill
förefunnes ock så mycket mera skäl, som under nu rådande förhållanden inträffat,
att åtskilliga bland de mera framstående förmågorna funnit sig föranlåtna att, till
följd af den ekonomiska förlust de lidit genom användande af sin tid till undervisning
vid akademiens läroverk, under hela terminer afträda från densamma. Om
än deras platser kunnat för tillfället fyllas, hänvisade dock det anmärkta missförhållandet
på behofvet af eu rättelse.

I förening med frågan om löneförbättring för dessa lärare uppstode äfven frågan
om beredande af pensionsrätt för dem liksom för andre statens tjensteman. Det
vore icke antagligt, att de i norden bosatte konstnärerna, då de endast undantagsvis
komme i tillfälle att genom förnyade besök utomlands stärka sin talang, kunde
till långt framskriden ålder bevara den spänstighet i fantasien och den skärpa i
blicken, som fordrades för att hålla vid friskt lif studierna i eu konstakademi, hvilken,
aflägsen från den stora rörelsen, hade behof af att så mycket som möjligt
påverkas af nya intryck. Sålunda borde utväg finnas för de gamle och tröttade
lärarne att draga sig tillbaka för att lemna plats åt yngre krafter, och detta så tidigt,
att deras öfver höfvan förlängda lärareverksamhet icke vållade skada för lärjungarnes
studier.

Akademien har vidare erinrat, hurusom hon icke blott utan ersättning och
sedan mer än ett sekel åt ett statens läroverk upplåtit hela sin fastighet, några få
för undervisningen obrukbara lägenheter undantagna, utan äfven till detta läroverks
utvidgning användt sina egna medel. Likaså hade akademien, medelst den ringa
afkomsten af nämnda undantagna lägenheter och genom användande af räntan å
eu mindre penningdonation, dels bidragit till lärares aflönande, dels ock fortfarande
bestridt de för det allmännas räkning använda lokalernas underhåll, vatten -

Bil. N:o 7 Ull Koncjl. Maj:ts Nåd. Prov. om Statsverhel 1878.

förbrukning för desamma m. in. Äfven dessa omständigheter talade i sin man till
fördel för akademiens framställning om statsverkets mellankomst för afhjelpande
af de väsentligaste behof, som i afseende på konstundervisningens ordnande gjorde

sig gällande. .

I afseende på do i nu gällande stat upptagna särskilda lärarebefattningarna
må erinras att, sedan, i sammanhang med anordnandet vid tekniska högskolan af en
särskild afdelning för undervisning i byggnadskonst till bildande af arkitekter, Eders
Kong!. Maj:t i nådigt bref den 12 Maj'' 1876 förordnat, att de vid akademiens läroverk
inrättade förberedande byggnads-, beskrifvande geometri- och praktiska byggnadsskolorna
skulle indragas, så snart de i nämnda skolor intagna elever hunnit
utsluta sina kurser för att i akademiens högre byggnadsstil, uppflyttas, ej mindre
lärare- och biträdande lärarebefattningarna i den förberedande byggnadsstil^ under
senare tider varit obesatta, än äfven undervisningen i beskrifvande geometri upphört,
och arfvodet åt läraren i detta ämne samt de dermed förenade: perspektiv- och konstruktionsteckning
på den manliga afdelningen nedsatts från 600 till 300 kronor,
hvarjemte, enligt hvad akademien anmält, lärarebefattningen i praktisk byggnadskonst
eller allmän byggnadslära komme att indragas under år 1879, sedan den
för fyra år beräknade kursen i berörda ämne nämnda är hunnit afslutas.

'' Då vid framläggandet af förslag till ny stat för akademiens läroverk jemväl
bort tillses, huruvida eljest någon förändring i lårarnes antal lämpligen kunde
ega rum, har akademien i sådant hänseende föreslagit en minskning genom indragning
af elementarteckningsskolan och såsom skäl derför hufvudsakligen anfört, att
denna skola, ehuru hon tillförene varit nödvändig, enär någon annan förberedande
sådan ej fans att begagna af dem, som önskade inträda pa konstnärsbanan, likväl
nu mera utgjorde eu för statens framstå läroverk i bildande konst obehöflig tillsats,
då elementarundervisningen i ritning och beredelse!! till inträde i akademiestudiernas
första klass, den så kallade “lägre antikklassen“, kunde inhemtas hos enskilde
lärare samt förnämligast och på ett tillfredsställande sätt vid Stockholms slöjdskola.

I sammanhang härmed har akademien i underdånighet hemstält, att de nu
varande tre åldrige, af bästa vitsord förtjente lärarne i elementarteckningsskolan
måtte Överflyttad på allmänna indragningsstaten, nemligen: Carl Oscar Öar don,
hvilken, född den 20 Juli 1812, förordnades till denna lärarebefattning 18oo med
eu aflöning af 1,100 kronor; Johan Gustaf Kölder, som, född den 3 April 1803,
förordnades 1857 och åtnjuter en aflöning af 1,600 kronor; samt Gustaf Wilhelm
Palm, hvilken, född den 14 Mars 1810. förordnades 1859 med eu aflöning åt

1,600 kronor. . . . .

Med iakttagande af förenämnda, redan verkstälda. eller nu föreslagna mdragningar
skulle lärår nes hela antal blifva elfva, bland Indika sju piofessoiei.

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket, 1878.

Vid bestämmandet åt de för desse lärare erforderliga löneförhöjningar har
akademien, som ansett dessa redan på ofvan anförda allmänna grunder fullt berättigade,
derjemte fäst synnerligt afseende vid behofvet af en utsträckning i undervisningen
på läroverkets qvinliga afdelning och en deremot svarande ökad
tjenstgöring å lärarnes sida. Donna, undervisning skulle nemligen med det nuvarande
alltför ringa löneanslaget å denna afdelning icke hafva motsvarat sitt
ändamål, derest icke lärarne sjelfmant uppoffrat betydlig tid, utöfver hvad dem
ålegat, för att kunna vinna något resultat af sina bemödanden. Då, emellertid sådana
uppoffringar icke kunde alltjemt påräknas, har akademien i underdånighet
föreslagit, att den qvinliga afdelningens likställighet med den manliga, som nu eger
ruin endast med hänsyn till studieämnena och deras omfattning, äfven måtte göras
gällande i afseende på studietimmarnes antal, hvithet således i de för begge afdelningarna
gemensamma läroämnena skulle blifva detsamma som på mansafdelningen.
Härigenom vunnes äfven den fördelen, att i staten icke vidare behöfde,
såsom hittills, upptagas tvenne olika löneserier för läroverket.

Beträffande sjelfva aflöningarna för lärarne, hvilka hittills utgått såsom arfvode^
har akademien föreslagit den ändring, att desamma måtte, i likhet med
hvad nu mera i allmänhet iakttoges, fördelas i fast lön och tjenstgöringspenningar,
med rätt för innehafvare]! att vid afgång undfå pension till den fasta lönens belopp.
Med tjenstgöringspenningarne, som icke skulle beräknas efter en aflöningsposterna
genomgående lika proportion, utan afpassas efter den större eller mindre "svårighet,
som måste antagas förenad med anskaffande af vikarie, afsåges ock att afhjelpa den
förut rådande, ofta öfverklagade oegentlighet^ att, då eu lärare varit af sjukdom
eller genom studieresor, företagna på egen bekostnad men till medelbart gagn för läroverket,
hindrad att bestrida undervisningen, hela aflöningen för densamma måst afträdas
åt^ den tjenstförrättande. Tillika har akademien hemstält, att samtlig^ lärarne
måtte komma i åtnjutande af tvenne ål der sti 11 ägg, att utgå hvardera med eu tiondedel
å atlöningsbeloppen, det första efter fem års och det andra efter tio års val
vitsordad tjenstgöring, dock att sådant ålderstillägg icke skulle utgå, då samma
person innehade två befattningar inom läroverket eller med sådan befattning förenade
tjenstemannaplats hos akademien.

o Främst a läroverkets stat förekomme arfvodet till dess direktör. Denne hade
till åliggande icke blott att vidmakthålla ordningen inom läroverket, utan ock att
öfvervara, att så väl lärare som lärjungar fullgjorde sina skyldigheter, äfvensom
att det hela af undervisningen med hvad dertill hörde hölles i jemn gång. Det
vore derföre nödvändigt, att lian, såsom hittills varit föreskrifvet, valdes bland professorerna,
och såsom den, till hvilken eleverna allt jemt vände sig i frågor rörande
studierna in. in., funnes nära till hands samt hade hela undervisningsmaterielen under
sin vård, hvarför lian fortfarande borde ega bostad i akademiens hus. Akademien
har hemställt, att direktörens aflöning, hvilken fortfarande borde utgå såsom arfvode.

Bil. N:o 7 till Kon/jl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

måtte från 1,100 kronor jemte derå beräknadt dyrtidstillägg af 220 kronor höjas
till 1,500 kronor.

De fyra professorer, som undervisa i figurteckning, målning och modellstudium,
åtnjuta för sin tjenstgöring så väl på den manliga som qvinligt afdelningen, med
^beräkning af dyrtidstillägg, två 2.-)20 kronor hvardera och de två öfiiga 1,920
kronor hvardera, hvarjemte tvenne af dem, i anseende till denna afiönings otillräcklighet,
uppburit hvardera ett af de å akademiens stat uppförda konstnärsarfvodena å 750
kronor. För nämnda fyra professorer är den fasta lönen nu föreslagen till 2,000
kronor, hvartill komme tjenstgöringspenningar, beräknade för två professorer i målning
till 2,000 kronor hvar och för de två öfrige till 1,000 kronor. Skillnaden hade sin
grund deri, att de förra hade tjenstgöring både vid dager och vid eldsljus eller om
aftnarne, men de senare endast om aftnarne, till följd hvaraf dessas tid för egna
arbeten icke i lika mån toges i anspråk. Att, detta oaktadt, den af dessa sistnämnda,
som är bildhuggare, enligt akademiens förslag fortfarande skulle utom sin lön åtnjuta
förmånen af boställe och atelier, såsom förut hans företrädare allt sedan Sergels
tid, berodde derpå, dels att bildhuggaren här i norden hade svårare än t. ex. ukaren
af målning att genom artistiskt förvärf bereda sig en tryggad ställning, medan
det dock, å andra sidan, vore af vigt för samhället att kunna få större monumentala
skulpturarbeten utförda i hemlandet, dels att atelierer med det för en statybildhuggaies
verksamhet erforderliga utrymme till golfyta och höjd svårligen kunde er hallas i
enskild byggnad, och passande lokal dertill ej vore att tillgå inom akademiens egendom.

Sedan i sammanhang med den tekniska högskolans utvidgning och inrättande åt
en särskild kurs derstädes för teoretiska och förberedande konstnärliga studier inom
byggnadsfacket, akademiens förberedande klasser i samma riktning komme att upphöra
och vid hennes läroverk endast bibehållas den högre afdelnmgen för arkitektonisk
komposition, måste denna senare omfatta underafdelnmgar, omedelbart sammanhängande
inom eu klass. Ty antagligt vore, att de, som jemte inhämtande åt
andra tidsfordrande och ansträngande studieämnen skulle förbereda sig till mtiade
i nämnda för sjelfständig komposition afsedda, under ledning åt professorn i arkitektur
stälda tillämpningsskola, icke kunde i allmänhet hafva natt den utvecklingso-rad
som fordrades för deltagande i de högsta tättingarna, utan behöfde förberedelser
till denna genom ostörd ytterligare utveckling och repetition af hvad de vid den
tekniska högskolan eller eljest kunnat inhemta i konstnärlig riktning Detta komme
att föranleda fördubblad tjenstgöring för läraren i arkitektur, hvilken foi edligt
måste utses bland de förnämste utöfvarne af denna konstgren. Och da aflomngen
för denne lärare borde göra det möjligt för honom att åtaga sig detta, varf, hvithet
i allt fall ej vore förmånligt i jemförelse med hvad yrket kunde inbringa, om han
uteslutande egnade sig deråt, har akademien ansett denna aflöning, som nu utgar
med 1,100 kronor jemte dyrtidstillägg af 220 kronor, höra sättas lika med de
högsta lönebeloppen, eller de för professorerna i målning föieslagna.

Bil. N:o 7 till Kongl. Haj: fn Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

För lävarne i landskapsmålning-, i anatomi och i den så kallade lägre antikskolan
vore den begärda lönetillökningen, hvarigenom desse lärare, som nu åtnjuta arfvoden,
_ den förstnämnde af 1,200 kronor och de öfrige af 900 kronor jemte 20 procent
dy r ti d s t il 1 ägg å dessa belopp, skulle erhålla en hvar 1,500 kronor i lön och 500 kr. i
tjenstgöringspenningar, icke blott af billiga anspråk påkallad, utan äfven särskilt
motivei ad genom utsträckningen af deras tjenstgöring'' pa den cjvinliga afdelningen.

Hvad beträffar läraren i perspektiv- och skugglära, så vore den för honom
nu föreslagna aflöningen, 1,000 kronor, deraf 400 kronor tjenstgöringspenningar,
något lägie än i gällande stat, som upptager 900 kronor i arfvodesbelopp med
derå beräknadt dyrtidstillägg ISO kronor, eller tillsammans 1,080 kronor. Men
härvid föiekomme, att, sedan den al honom förut jemväl bestridda undervisningen
i beskrifvande geometri blifvit Överflyttad till den tekniska högskolan och hans
artvode till följd deraf, på sätt redan är nämndt, minskats med 300 kronor, den nu
föreslagna aflöningen i verkligheten innebure någon, ehuru ringa förhöjning

Den högre ornamentskolan, hvilken inrättades år 1845, afsåg då att fylla ett
känbart behof, enär ingen sådan kurs fans att genomgå på annat ställe i landet.
Undervisningen begagnades väl hufvudsakligen af arkitekter, men jemväl af en och
annan skulptör och dekorationsmålare. Detta fortfor intill dess slöjdskolans verksamhet
hunnit utvecklas, hvarefter inga andra än de vid akademien studerande
arkitekterna infunnit sig för inhemtande af detta läroämne. Studieöfningen inom
detsamma, om. den skulle räknas såsom någorlunda fullständig, vore emellertid
ganska vidlyftig och fordrade särskild både lokal och materiel. Dertill hade akademien
dock icke hatt utväg. Och då för öfrigt ornamentstudiet i praktiken sammantölle
mera med eu skola för konstindustri än med en konstskola, har akademien
ansett tillräckligt skäl ej förefinnas att vid läroverket uppställa en med slöjdskolan
täflande klass, men deremot, och då kunskap i ornamentikens teori vore eu vigtig
gren åt konstbildningen och således borde i densamma ingå, i underdånighet förcslagit
att läraren i detta ämne måtte bibehållas med en till 1,000 kronor, deraf
400 kronor tjenstgöringspenningar, bestämd aflöning och mot skyldighet att förvandla
undervisningen till föredrag. .

i.. ^,»,n läJaie i konsthistoria har akademien nu upptagit en aflöning af 1,500

kronor,, hälften fast lön och hälften tjenstgöringspenningar. Den sålunda begärda
oi lojnmgen hane ock visat sig nödvändig, enär den förut varande ringa ersättningen,
600 kronor jemte dyrtidstillägg, samt bristen på lämpliga och villiga
personer för platsens besättande vid åtskilliga tillfällen medfört svårigheter att uppehålla
torelasnmgarna i detta ämne.

, 1 stöfvel de för de särskilde lärarne afsedda lönebeloppen har akademien vidare i
underdamghet hemstält om uppförande i den nya staten af ett särskildt anslag af
g )U kTor> sasom arhgen disponibel tillgång att kunna helt och hållet eller till
större eller mindre del användas till ersättning åt extra biträden vid förekom -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

mande göromål och behof inom läroverket. Af detta anslag skulle ock besti idas
den nu utgående aflöningen till läraren i den praktiska byggnadsskolan, intill dess
dennes befattning, på sätt ofvan är anfördt, komme att indragas, äfvensom nödigt
biträde vid bibliotekets flyttning, ordnande och katalogisering m. m. .

Deremot har föreslagits, att det nuvarande anslaget till emeritilöner, 1,500
kronor, skulle upphöra, men till allmänna indragningsstaten öfverflyttas de å samma
anslag nu utgående tvenne pensionsbelopp, af hvilka det ena å 525 kronor innehafves
af Kongl. hofmålaren Johan Julius Ringdahl, hvilken, född 1812, pensionerades
1859, och det andra å 700 kronor af vice professoren Johan Adolf Havennan,
som, född 1812, pensionerades 1877. .

Beträffande de i gällande stat, med tillhopa 3,800 kronor, uppförda sex
konstnärsarfvoden, två af 750 kronor och fyra af 450 kronor, af hvilka sistnämnda
tvenne på senare tider icke utgått, har akademien föreslagit förändrade bestämmelser.
Dessa arfvoden, hvilka förbundit innehafvarne att vara i landet bosatte och
bilda elever, och hvilka vore afsedda för uppehållandet af sådana konstarter, som ej hade
ordinarie representanter vid statens läroverk för skön konst, blefve äfven lör framtiden
väl behöflige, i synnerhet om andra konstarter än de eljest tillgodosedda
ifrågakomme att stödjas med bidrag af allmänna medel, hvaremot historiemålareoch
statybildlmggarearfvodena kunde indragas med afseende på den _ tillökning i
aflöning, som skulle tillkomma lärarno i målning och modellstudium vid läroverket.
Akademien har derför underdånigst hemställt, att i stället för de förra konstnärsarfvodena
måtte i den nya staten uppföras ett anslag af 3,000 kronor, fördeladt
till fem särskilda konstnärsstipendier å 600 kronor årligen, afsedda att för. en tid
af fem år, och med förnyelserätt en gång för ytterligare fem år, tilldelas skickliga
i landet boende konstnärer inom facken för porträtt-, marin- och djurmålning, medaljgravyr,
samt gravyr och etsning i koppar in. in., mot skyldighet för dem att
hemma hos sig gifva ledning och råd åt elever inom nämnda konstgrenar, äfvensom
att, beträffande fullgörandet af detta sitt undervisningsåliggande, till akademien
årligen afgifva redogörelse.

Hvad derefter beträffar akademiens tjensteman, har för sekreteraren, hvilken
har att föra all skriftvexling så väl för akademiens egen som för läroverkets räkning,
och af hvars nit och insigter akademiens verksamhet för landets konstodling
kan sägas väsentligen bero, föreslagits ett arfvode al 1,500 kronor. Han uppbär
för närvarande 800 kronor jemte dyrtidstillägg. .

Förut har akademiens skattmästare varit utsedd bland hennes^ledamöter,
men sedan nu mera ingen bland dem funnits benägen att åtaga sig denna befattning,
har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 Mars nästlidet år, med
bifall till akademiens derom gjorda underdåniga hemställan, funnit godt medgifva,
att hädanefter eu i dylika ärenden erfaren, ledamotsklassen ej tillhörande person
Unge anställas till penningemedlens förvaltning. Då denne räkenskapsförare hade

Bil. N:o 7 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Vrop. om Statsverket 1878.

att föl välta och i edovisa så val statsanslaget som de, uteslutande till förmån för
de studerande gjorda och under akademiens vård stälda donationer, hvilkas valutor
\oie åt många olika slag och derföre vid skötandet kräfdo vana, har akademien
ansett denne tjenstemans arfvode skäligen höra höjas från 300 kronor jemte dvrtidstillägg
till 500 kronor.

Den i nu gällande stat uppförda amanuensbefattningen, hvars innehafvare
hufvudsakligen bitiädde sekreteraren medelst protokolls förande i förvaltningskomitén
och tjenstgöring inom biblioteket å de lider, då detsamma hölles tillgängligt,
skulle, enligt akademiens förslag, ändras till uteslutande bibliotekariesyssla, hvarvid,
till följd åt göromålens ökande, arfvode!, nu 400 kronor jemte dyrtidstillägg,
ansetts tarfva en tillökning till 800 kronor.

Utom de nuvarande två vaktmästarne, den ene för undervisningslokalerna i
akademiens hus och den andre för ateliererna vid Carl XIII:s torg, hvilka jemte bostäder
åtnjöte löner, den förre med 750 kronor och den senare"med 650 kronor.
hvari någon annan förändring, ej föreslagits, än ett ålderstillägg af 100 kronor efter
hvarje tionde års tjenstgöring, har akademien hittills måst anställa eu portvakt.
Men dä detta skett uteslutande för läroverkets räkning, och det icke vore möjligt
att umbära eu sådan tjenare, hvars biträde dessutom påkallades vid många olika
tillfällen och för olikartade göromål, har akademien hemstält, att anslaget till vaktbetjeningen
måtte höjas med 600 kronor, för portvaktens aflönande.

Beträffande .erforderlig tillökning i expensmedlen har akademien anfört: att
gaslysningen behof de utsträckas till biblioteket och arkitekturstudiesalarne; att den
kostsamma materielen för draperiritning in. in. behöfde oftare förnyas och en del
utslitna möbelinventarier, såsom modellsalsbänkar, stolar in. in. utbytas mot nya;
att modellernas tjenstgöring komme att betydligt mera än förr anlitas, men att
svårigheten att. anskaffa dertill passande män och q vinn or allt mera ökades och endast
genom stigande högre betalning kunde liäfvas; samt att ur samlingen af gipsafbildningar
efter antika statyer in. in. åtskilligt obrukbart borde utgallras, och
Irån utlandet anskaffas en ny uppsättning gipsafgjutningar, hvilka ej såsom nu,
till följd af bristande utrymme, finge uppställas i lärosalarne, der de borttoge plats
och lätt förderfvades, utan lämpligen kunde inrymmas i den nu varande bibliotekslokalen,
sedan biblioteket flyttats till den lokal, som nu upptages af elementarteckningsskolan.
På grund häraf hav akademien hemstält, att anslaget till belysning,
undervisningsmateriel, atelierhyra in. in. måtte höjas från 5,300 till 6,500 kronor,"
anslaget till lefvande modeller för båda afdelningarna från 1,800 till 2,400 kronor,
anslaget till samlingarnas ökande och underhåll från 2,000 till 2,500 kronor
sand anslagen till städning och renhållning äfvensom till beklädnad åt betjening^
från tillhopa 600 till 1,000 kronor; hvarjemte akademien, då utgifterna på dessa
tyta anslagsposter årligen vexlade, begärt, dels att en möjligen uppkommande brist i
någon af dessa finge fyllas af tillgångarna å de öfriga, under iakttagande deraf,

Bil. N:o 7 till Ilongl. Ma,j:ts Nåd. trop. om Statsverket 1878.

att deras sammanlagda summa ej bl ef ve öfverskriden, och dels att möjligen uppkommande
besparing å samma poster finge för de afsedda ändamålen till följande
år reserveras.

Slutligen har akademien hemstält, att det i gällande stat upptagna reservationsanslag,
8,000 kronor, till fyra resestipendier å 2,000 kronor åt elever för
deras fortsatta utbildning genom studier i utlandet, måtte höjas till 12,000 kronor,
på det att hvarje af dessa stipendier skulle kunna ökas till 3,000 kronor. Stipendiernas
belopp, som qvar stått oförändradt sedan år 1818, vore nemligen nu
mera allt för otillräckligt för att sätta stipendiaten i tillfälle icke blott att utveckla
sig inom sin konstart, utan ock att arbeta för förvärfvandet af den allmänna konstnärliga
bildning, som kunde göra honom skicklig att i eu framtid verka såsom
den konststuderande ungdomens ledare. —

Till de skäl, på hvilka akademien grundat sin framställning om förökadt
anslag till aflöning åt tjensteman och lärare vid statens under akademiens inseende
stälda läroverk, har jag icke något väsentligt att tillägga, likasom jag i allmänhet
ej funnit något att erinra, vare sig mot de föreslagna aflöningsbeloppen
och deras fördelning eller mot de tillökningar i öfriga anslag, som blifvit ifrågasatta.
Äfven de indragningar af tjenster och deraf förorsakade öfver flyttningar
på allmänna indragningsstaten, akademien föreslagit, anser jag mig böra tillstyrka.

Endast följande" poster synas mig lemna rum för någon anmärkning. Då,
på sätt akademien anfört, den högre ornamentsskolan vid dess läroverk i senare
tider och sedan slöjdskolan hunnit utveckla sig, varit föga besökt af lärjungar, och
då ornamentsstudiet i praktik snarare bör idkas vid eu skola för konstindustri än
vid eu konstskola, anser jag tillräckligt skäl icke förefinnas att vid akademiens läroverk
bibehålla eu särskild lärarebefattning i berörda ämne; hvaremot, för den händelse
akademien kan finna sådant ändamålsenligt, erforderligt arfvode för undervisning
i ornamentikens teori torde kunna beredas å det begärda anslaget till extra
biträden vid läroverket.

Aflöningen åt eu lärare i konsthistoria anser jag böra, likasom i nu gällande
stat, utgå såsom arfvode, utan fördelning i fast lön och tjenstgöringspenningar.
Äfven om det skulle anses ändamålsenligt att för bestridande af de föreläsningar i
nämnda ämne, hvilka sedan längre tid, mot derför bestämdt arfvode, hållits vid
akademiens läroverk, inrätta en lön på stat, synes den föreslagna aflöningen vara
allt för ringa för att i akademiens tjenst fästa eu fullt lämplig person, som
icke har annan befattning eller inkomst; och vidare torde, såsom äfven förut inträffat,
mycken svårighet uppstå att vid förfall för den en gång antagne föreläsaren
finna kompetent vikarie mot mindre arfvode än hela aflöningsbeloppet.

Ålderstilläggen åt de båda vaktmästare torde böra bestämmas efter samma
grunder som vid senare regleringar iakttagits i afseende på vaktbetjening, så att endast
eu ålderstillägg å 100 kronor förekommer, att inträda efter fem års tjenstgöring.

80 Bil. N:o 7 till Kongt. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878

I fråga om den begärda förhöjningen i reservationsanslaget till resepensioner
anser jag mig endast i så måtto böra tillstyrka en skälig förändring, att berörda
anslag tillökas med 1,000 kronor, eller från 8,000 till 9,000 kronor, att i stället
för fyra resepensioner fördelas till tre, hvar och eu å 3,000 kronor.

Med iakttagande häraf skulle akademiens stat blifva följande:

1	Lön.		Tjenstgörings-	Summa.
	Kronor.	penningar. Kronor.	Kronor.
Akademiens tjensteman och
betjening:
1 sekreterare, jemte bostad,
arfvode...........................	__	__	___	_	1,500 500	_
1 räkenskapsförare, arfvode	—	—		—	—
S1 bibliotekarie „	—	—		—	800	—
1 vaktmästare, med bostad	—	—		—	750	—	t Efter fem års tjenstgöring
1 d:o med d:o	—	—	—	—	650	—	I kr.
! 1 portvakt, med d:o	—	—	—	—	600	—
Akademiens läroverk:
1 direktör, jemte bostad i
akademiens hus, arfvode	—	—		—	1,500	—
1 lärare i figurteckning och målning, professor......... 1 d:o i d:o, professor ......... 1 d:o i modellstudium, pro-	2,000 2,000	—	2,000 2,000		4,000 4,000	—	\| Efter fem år kan lönen ökas < med 400 kr. och efter tio ( år med ytterligare 400 kr.
fessor, bildhuggare, jemte bostad och atelier.........	2,000		1.000		8,000		[ Efter fem år kan lönen ökas \| med 300 kr. och efter tio \| år med ytterligare 300 kr.
1 d:o i d:o, professor .........	2,000	—	1,000	—	3,000	—
1 d:o i högre byggnads-							( Efter fem år kan lönen ökas
konst, professor ............	2,000	—	2,000	—	4,000	—	med 400 kr. och efter tio
1 d:o i landskapsmålning,				1 år med ytterligare 400 kr.
professor ........................	1,500	—	500	—	2,000	—	( Efter fem år kan lönen ökas < med 200 kr. och efter tio
1 d:o i anatomi, professor	1,500	—	500	—	2,000	—
1 d:o i antikritning .........	1,500	—	500	—	2,000	—	( år med ytterligare 200 kr.
1 d:o i perspektiv- och skugg-	600		400				\| Efter fem år kan lönen ökas
lära.................................		—	1,000	—	[ år med ytterligare 100 kr.
1 d:o i konsthistoria, arfvode	—	—	—	—	1,500	—	Förenämnda ålderstillägg
anslag till extra biträden							må icke åtnjutas af lunta-
in. in. vid läroverket....	—	—	——	—	2,000	—	gare, som uppbär mer än en aflöning på akademiens stat.
Transport kr.			■--	—!	34,800 \|	—

Bil. No 7 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Transport kr.

Konstnärsstipendier:

eller arfvoden, fem å 600
kronor, afsedda för konstnärer,
Indika är o skyldige
att bilda elever samt vara
i Stockholm bosatte.........

Diverse anslag:

Hyra i atelierbyggnaden
vid Carl XIII:s
torg, belysning, undervisningsmateriel m.

m......................6,500

Lefvande modeller för
båda afdelningarna 2,400
Samlingarnas ökande

och underhåll.........2,500

Städning och renhållning
samt betjeningens
beklädnad, ...1,000

gemensamt reservationsan -

slag ....................................

Belöningsmedaljer och stipendier
..............................

Under Aliademiens stat:

Till resepensioner för studier
i utlandet, reservationsanslag
.......................

Till skandinaviska konst

närsföreningen i Bom

Lön.

Kronor.

Tjenstgörings penningar.

Kronor.

Summa.

Kronor.

Summa kr.

34,800

3,000

12,400

1,000

9,000

600

—| 60,800 ! -

Akademiens nuvarande ordinarie stat uppgår till 48,000 kronor, hvadan
tillökningen skulle blifva 12,800 kronor; men då anslaget till dyrtidstillägg åt

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Ålderstillägg.

öfriga ordinarie
anslag.

akademiens tjensteman och lärare, 4,500 kronor, samtidigt skulle försvinna, blefve
den verkliga tillökningen i statsutgift, oafsedt ålderstilläggeu, 8,300 kronor.

Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen:
att, med godkännande af berörda stat, för dess tillämpning bevilja en tillökning
i akademiens ordinarie anslag af 12,800 kronor, äfvensom medgifva, att vildren
för vederbörande löntagares skyldighet att vid tjenstledighet afstå tjenstgöringspenningarna
till vikarie må af Eders Kongl. Maj:t bestämmas;

att lärarne i akademiens elementarteckningsskola Carl Oscar Cardon, Johan
Gustaf Köhler och Gustaf Wilhelm Palm, samt innehafvare af emeritilöner på
akademiens stat Johan Julius Kingdahl och Johan Adolf Haverman må från den
1 Januari 1879 öfverliyttas på allmänna indragningsstaten till åtnjutande under
sin återstående lifstid af årlig pension uppgående till följande belopp, nemligen för
Cardon 1,100 kronor, Köhler 1,600 kronor, Palm 1,600 kronor, Ringdahl 525
kronor och Haverman 700 kronor; samt

att lärarne vid akademiens läroverk må, i likhet med hvad för professorer vid
universiteten och tekniska högskolan är medgifvet, ega rätt att, då de uppnått 65
års ålder, efter afskedstagandet från tjensten uppbära pension å allmänna indragningsstaten
med det belopp, hvartill lönen uppgår.

Då vid bestämmande af ålderstillägg jemväl före den nya statens tillämpning
fullgjord tjenstgöring torde böra, på sätt vid förut verkstälda regleringar egt ruin,
tagas i beräkning, anhåller jag att vid anslagsrubriken: ålderstillägg få föreslå
den tillökning i detta anslag, som för beredande af ålderstillägg åt lärare vid akademien
för de fria konsterna från och med år 1879 må erfordras.

36:o.

För beredande af ålderstillägg från och med år 1879 i öfverensstämmelse
med de af mig föreslagna stater för ecklesiastikdepartementets expedition, provincialläkarne
och akademien för de fria konsterna erfordras, så vidt nu kan beräknas,
ett belopp af omkring 30,000 kronor. Ehuru det å hufvudtiteln uppförda anslaget
till ålderstillägg är förslagsanslag, torde detsamma likväl, då det kommer att i en
så ökad grad anlitas, böra något förhöjas. Med beräkning af möjligen inträffande
afgång bland de till ålderstillägg berättigade, synes emellertid tillökningen kunna
begränsas till 22,000 kronor, om hvilken förhöjning jag således anhåller, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen göra nådig framställning.

37:o.

I öfriga ordinarie anslag å den åttonde hufvudtiteln har jag icke att föreslå
annan förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

till skrifmaterialier och expenser, ved in. in. minskas med 814 kronor 68 öre eller
till 19,944 kronor 77 öre.

38:o.

Med åberopande af det beslut, Eders Kongl. Maj:t den 14 sistlidne Decem- n^id^myg.
ber enligt då hållna protokoll öfver finansärenden fattat angående dyrtidstillägg åt
embets- och tjensteman, får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen
göra nådig framställning derom, att såsom dylikt lönetillägg för år 1879 åt
de under ecklesiastik-departementet lydande embets- och tjensteman, för hvilka ej
definitiv lönereglering eller annan anordning, som gör dyrtidstillägg öfverflödigt, af
Eders Kongl. Maj:t föreslås, måtte beviljas dyrtidstillägg med nedan nämnda belopp,
hvilka öfverensstämma med de för innevarande år af riksdagen beviljade, med undantag
deraf, att, af anledning jag förut i underdånighet anfört, anslaget till undervisningsanstalter
för barnmorskor upptagits till ett med 300 kronor ökadt belopp:

Nationalmuseum............................................

Domkapitlens expeditioner ..........................

Gymnastiska centralinstitutet.......................

Undervisningsanstalterna för barnmorskor
Veterinärinstitutet i Stockholm .................

............. kronor 1,100: —

............. ,, 3,716: -

............. „ 3,910: —

............. „ 1,920: -

............. „ 4,800: —

Summa kronor 15,446: —

39:o.

1 anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition anvisades vid sistlidna Seminarier för
års riksdag på extra stat för år 1878 dels för inrättande vid universitetet i Upsala
af ett seminarium i språkvetenskap 3,000 kronor, dels till understöd för det lctmvid
universitetet i Lund befintliga språkliga seminariet 2,950 kronor, hvilket sistnämnda
belopp jemväl utgått för det föregående året. Då det är af vigt, att dessa
inrättningar må kunna fortsätta sin gagnande verksamhet, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att åt dem äfven för år 1879 bevilja extra
anslag till samma belopp, som för innevarande år anvisats.

40:o.

Sedan riksdagen år 1877 till uppförande af ny universitetsbyggnad i Upsala
beviljat 740,000 kronor, samt deraf anvisat 150,000 kronor att utgå under
år 1878, hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att till fortsättande af i fråga varande byggnad under år 1879
anvisa ett belopp af 100,000 kronor, hvartill behofvet torde kunna inskränkas,
enär ritningarna till byggnaden, hvilka i följd af riksdagens beslut måst omarbetas,

Universitetsbyggnad
i
Upsala.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Tillbyggnad
och förändring
af anatomisk a
institutionens i
Ujjsala hus.

ännu icke hunnit underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning, och byggnadsföretaget
i följd deraf antagligen kommer att något försenas.

41:o.

Kanslersembetet för Upsala universitet bär i sitt ofvanberörda underdåniga
memorial den 27 September 1877 anmält och jemväl tillstyrkt en af medicinska
fakulteten gjord och af det större akademiska konsistoriet understödd framställning
om anslag för tillbyggnad och förändring af den anatomiska institutionens nuvarande
byggnad. Till stöd för denna begäran har fakulteten anfört följande.

Genom en fortgående utveckling af de anatomiska läroämnena och den i dessa
ämnen lemnade undervisning, en ständig tillväxt af lärjungarnes antal samt eu
jemn och ganska betydlig förökning af samlingarna hade behofvet af ökadt utrymme
vid den anatomiska institutionen redan länge gjort sig känbart samt allt mera och
under de senaste åren i så hög grad tilltagit, att eu tidsenlig undervisning inom
de nuvarande lokalerna endast med största svårighet kunde lemnas och snart vore
nästan omöjlig att meddela.

För det vid tiden för den nuvarande institution sbyggnadens uppförande i
allmänhet ännu föga uppmärksammade histologiska studiet var denna byggnad
egentligen icke afsedd, och den med praktiska öfningar förenade undervisning i detta
ämne, som under de femton sistförfluten åren ändock lemnats inom institutionen och
derunder så utvecklat sig, att den, synnerligen sedan de praktiska öfningarna numera
blifvit obligatoriska, kräfde sin egen man, skulle icke varit möjlig, om icke prosektor^
boställsrum dertill upplåtits. Så vore ock ännu fallet; återfordrade prosektorn
dessa rum för eget begagnande, hvithet vore hans rättighet och således när
som helst kunde inträffa, måste antingen för den histologiska undervisningen eller
för eu rätt betydlig del af samlingarna lokal anskaffas utom institutionsbyggnaden.

Dissektionssalen, ursprungligen för då varande antal dissekanter särdeles
rymlig och ännu under läseåren 1860—1869, då medelantalet af dissekanter utgjorde
under höstterminerna 28, under vårterminerna 35, fullt tillräcklig, visade
sig redan under åren 1870—1875, då den måste inrymma ett fördubbladt medelantal
af dissekanter — 57 under höst-, 72 under vårterminerna — vara allt för
liten och hade under de två sista läseåren, då medelantalet stigit till 67 under
höst- och 95 under vårterminerna, ofta varit ända till trängsel fyld samt genom
brist på både dagsljus och utrymme i hög grad försvårat det arbete, som der bedrifvits.
Derjemte befunnes temperaturen icke sällan stiga till en värmegrad, som
både för dissekanternas helsa och dissektionsmaterialets bevarande i relativt friskt
tillstånd vore allt annat än fördelaktig. Ett särskildt rum för dissektionen af
mindre partier saknades nu mera, sedan det förut dertill använda rummet blifvit, i
stället för prosektor srummen, som nu hyste en del af samlingarna, inredt till ett

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 85

histologiskt arbetsrum för lärarne. Till följd häraf måste föreläsningssalen begagnas
såsom dissektionsrum, hvilket vore särdeles olämpligt och tidsödande, då denna
sal före hvarje föreläsning måste af dissekanterna utrymmas och egentligen alltid
borde kunna af läraren ostördt begagnas för de stundom rätt långa förberedelser
med ordnande af preparater och utförande af teckningar, som föreläsningarna i anatomi
ej sällan erfordrade.

För sitt egentliga ändamål vore emellertid denna föreläsningssal, hvilken för
öfrigt äfven måste tjena till kapprum, fullkomligt otjenlig. Dess ringa höjd tilläte
icke den amfiteatraliska, med stark stigning förenade anordning af bänkraderna,
som på ett anatomiskt auditorium vore nödvändig, om eljest förevisningen af preparaterna
ej skulle komma blott de allra närmast föreläsaren sittande till godo.
Den i och för sig allt för sparsamma belysningen vore dessutom så anordnad, att
den infölle midt emot åskådarne, hvarigenom det tydliga seendet af preparaterna
och det å täflan tecknade än mera försvårades. En förändrad inredning, som kunde
afhjelpa denna olägenhet, tilläte icke rummets form.

Ett särskildt verkstadsrum eller så kalladt anatomiskt kök egde institutionen
icke. Macerationerna måste derför, oaktadt den svåra stank de ej sällan medförde,
företagas dels i dissektionssalen dels i lärarnes arbetsrum. Ett biblioteks- och
skrifrum, der de studerande vid ofta förekommande tillfälliga, men relativt korta
uppehåll i arbetet kunde finna en nyttig sysselsättning eller studera specialafhandlingar
öfver de partier, hvarmed de vore sysselsatta, egde de allra flesta utländska
anatomiska institutioner, men icke den i Upsala. Utrymmet i samlingssalarne
inedgåfve numera ej uppställandet af något nytt skåp, och utrymmet i de redan
befintliga skåpen hade ej tillåtit att vid preparaternas ordnande fästa något egentligt
afseende vid den önskvärda möjligheten att kunna studera dem på den plats
de intaga. Samlingspreparaterna komme också derför egentligen endast vid föreläsningarna
de studerande till godo.

Af den lemnade redogörelsen framginge, att den nuvarande anatomiska institutionsbyggnaden
icke längre kunde anses på ett tillfredsställande sätt motsvara
något af de ändamål, för hvilka den vore afsedd. Ett längre dröjsmål att afhjelpa dess
brister skulle otvifvelaktigt menligt och hämmande inverka på de för hela läkarebildningen
så vigtiga anatomiska studierna. En ljus och tillräckligt rymlig dissektionssal,
en genom två våningar gående föreläsningssal med riklig och helst från taket
infallande belysning, eu större sal för de praktiska öfningarna i histologi samt ökadt
utrymme för samlingarna måste tillbyggnaden företrädesvis afse att anskaffa. Visserligen
skulle samtliga dessa behof vida bättre kunnat uppfyllas genom uppförandet
af en helt och hållet ny byggnad, men då den nu varande befunne sig i för
godt skick att nedrifvas och svårligen torde kunna med fördel användas för något
annat ändamål, hade fakulteten heldre velat föreslå den mindre dyrbara, om också
icke fullt så ändamålsenliga utvägen att företaga en tillbyggnad. På ett förökande

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

af utrymmet inom den nuvarande byggnaden genom påbyggnad af en eller flera våningar
vore icke att tänka. Den dåliga beskaffenheten af den naturliga byggnadsgrund,
på hvilken den är uppförd, medgaf icke detta, och de stora salar, som vore
behöflig^, skulle dessutom på detta sätt icke kunna åstadkommas. Den naturliga
byggnadsgrundens dåliga beskaffenhet förbjöd äfven enligt sakkunniges bestämda
utsago att företaga en så beskaffad tillbyggnad af det nuvarande huset, att
dettas väggar till någon väsentlig del inginge i nybyggnaden. Faran att denna
vid sin sjunkning skulle i större eller mindre mån draga med sig och förstöra den
äldre byggnaden vore härvid allt för stor.

Det återstode således endast att uppföra en eller flere fullkomligt fristående,
endast genom lätta täckta gångar med det gamla huset förenade nybyggnader. Billigast
hade onekligen varit, om man kunnat uppföra eu enda sådan byggnad; men
byggnadstomtens form skulle då hafva tvingat att lägga denna byggnad parallelt
med en af den gamla byggnadens långsidor, hvarvid de båda byggnaderna antingen
kommit att beröfva hvarandra den för en anatomisk institution så nödvändiga rikliga
tillgången på dagsljus eller, om afståndet gjorts tillräckligt stort för att förekomma
detta, måst förenas med eu mellangång af så betydlig längd, att kostnaden för dess
uppförande säkerligen blifvit rätt betydlig. Dessutom behöfde alla de stora salar,
för hvilkas anskaffande tillbyggnaden vore nödig, om de skulle motsvara sitt ändamål,
en mycket riklig och från flera håll infallande belysning eller med andra ord
en stor mängd fönster, hvilkas anbringande, om dessa salar skolat förenas i eu byggnad,
antingen blifvit omöjligt eller kraft en förstoring af både salarne och byggnaden,
som eljest icke varit nödig.

Det afsedda ändamålet ansågs derföre bäst kunna vinnas, om, på sätt de
uppgjorda ritningarna utvisade, tre mindre byggnader, hvar och en genom en kort
täckt gång förenad med den gamla, hufvudbyggnaden, såsom flyglar till denna uppfördes.
Två af dessa flyglar vore förlagda vid gaflarne af den nuvarande byggnaden och
den tredje vid inbiten af dess nordvestra långsida, som upptoges af två tamburer
och en förstuga, i Indika ett rikligt dagsljus lättast kunde undvaras. Alla flyglarne
egde tre fullkomligt fria sidor; den fjerde skymdes, hvad de båda gafvel flyg] ar ne
beträffade, endast till eu del af den gamla byggnaden och beröfvade äfven i denna
endast sådana rum, hvilkas hufvudbelysning infölle från långsidan och således vore
oförändrad, en del af deras dager. På långsidsflygeln, hvars hörn, för att göra den
mindre skymmande, blifvit afskurna, så att den utgjorde en åttkant, intoges den
mot hufvudbyggnaden vettande sidan af en tambur.

Den vid hufvudbyggnadens nordöstra gafvel belägna flygeln skulle i jordvåningen
innehålla dissektionssalen, i öfre våningen den för de praktiska öfningarna i histologi^
afsedda salen. Dissektionssalen vore beräknad för tio fästa och på tillräckligt
afstånd från hvarandra stående bord, hvart och ett med sitt motsvarande fönster.

Den sydvestra gafvelflygeln upptoges i nedre våningen af eu tambur, två i

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 87

staten prosektor!! tillförsäkrade boningsrum, två arbetsrum för ordinarie professorn,
af Indika det ena, att döma af erfarenheten, sannolikt ofta komme att upptagas af
äldre, med någon specialundersökning sysselsatte läkare, samt ett biblioteks- och
skrifrum. Öfre våningen i denna flygel utgjordes af eu enda, för samlingarna ansedd
sal.

Nordvestra långsidsflygeln innehölle föreläsningssalen, en tambur för åhörarnes
ytterkläder och en mindre demonstrationssal. Föreläsningssalen, en betydligt
förminskad efterbildning af det i Leipzig af både lärare och lärjungar såsom mycket
ändamålsenligt prisade auditoriet, egde takbelysning, halfcirkelformig anordning
af bänkraderna samt sådan stigning på den amfiteater dessa bildade, att synligen
emellan hvarje åhörareplats och föreläsningsbordet samt teckningstaflan vore fullt fri.
Demonstrationssalen hade med ringa kostnad vunnits derigenom, att det under och
bakom amfiteater!! befintliga, endast med några alnar förlängda rummet derför tagits
i anspråk. Genom denna förlängning af byggnaden hade ock eu möjlighet att
vid behof öka åhörareplatsernas antal vunnits.

I den nu varande byggnaden hade den förra dissektionssalen delats i två mindre
sådana, skilda af eu korridor, hvars båda väggar till en del utgjordes af fönster,
och till hvilken dessa båda ruin, den nya dissektionssalen med dess mellangång och
två skilda tamburer stötte. Den ena af dessa tamburer vore afsedd för dissekanternes
ytterrockar och den andra för deras dissektionskläder — en för snyggheten
nödvändig, men hittills ej vidtagen anordning. Den senare tamburen hade erhållits
genom den nu varande föreläsningssalens delning i två rum: denna tambur och ett
rymligt anatomiskt kök, i hvilket äfven en anatomisk verkstad borde kunna anordnas.
Af de tre nuvarande gemensamma lärare- och vaktmästare-arbetsrummen skulle
extra ordinarie professorn, som trädt i stället för den nu varande prosektorn, erhålla
ett, amanuenserne ett, som egentligen komme att blifva dissektionsrum för preparationerna
till föreläsningar, och det tredje, som nu blefve halfmörkt, användas till
förvaringsrum för glasförrådet. I den öfre våningen af denna byggnad kunde genom
delning åt två salar anordnas laboratorium och två arbetsrum för en lärare i
histologi. Den återstående delen intoges såsom förut af samlingarna.

Det af hofarkitekten J. F. Åbom uppgjorda kostnadsförslaget för de ifrågasatta
nybyggnaderna slutade på en summa af 140,000 kronor, inberäknadt kostnaden
för ett nytt uthus, som gjorts nödvändigt derigenom att do nu varande förfallna
uthusen måste rifvas för att lemna utrymme åt de nya byggnaderna. —

Hvad här ofvan blifvit anfördt torde tillräckligt ådagalägga nödvändigheten
att bereda ökadt utrymme och bättre anordning inom den lokal, som är upplåten
för de synnerligen vigtiga anatomiska studierna; och då den föreslagna utvägen till
de nu befintliga bristernas afhjelpande synes mig ändamålsenlig och egnad att med
minsta kostnad till godo se det för handen varande behofvet, samt öfverintendentsembetet,
till hvars granskning förslaget varit öfverlemnadt, icke funnit skäl till an -

Universitetsbyggnad
i
Lund.

Ny byggnad för
den fysiska institutionen
vid
universitetet i
Lund.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878,

märkning vare sig mot de uppgjorda ritningarna eller mot den beräknade kostnaden,
hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,
att för tillbyggnad och förändring af den anatomiska institutionens vid universitetet
i Upsala nuvarande byggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvanberörda
ritningar bevilja ett extra anslag af 140,000 kronor samt deraf anvisa ett
belopp af 50,000 kronor att utgå under år 1879.

42:o.

Sedan riksdagen år 1877 till uppförande af ny universitetsbyggnad i
Lund beviljat ett anslag af 450,000 kronor och deraf anvisat 100,000 kronor
att utgå under år 1878, hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att till fortsättande af i fråga varande byggnad under år
1879 anvisa enahanda belopp som för år 1878 eller 100,000 kr.

43:o.

Akademiska konsistoriet i Lund har i underdånig skrifvelse den 14 September
1877 förnyat sin, på förslag af föreståndaren för den fysiska institutionen vid
universitetet, redan år 1876 gjorda framställning om anslag af allmänna medel
för uppförande af eu särskild byggnad för institutionen. Konsistoriet har anfört,
att denna institution, som för närvarande vore inrymd i zoologiska museets byggnad,
saknade så väl tillräckligt utrymme för sina samlingar som ock tjenliga arbetsrum,
samt att bristen i dessa hänseenden måste hämmande inverka på det fysiska studiets
utveckling, enär den icke allenast i hög grad försvårade de mera försigkomne
studerandes laborationsöfningar, utan jemväl både hinder i vägen för förvärfvandet
af den för eu hvar, som studerade fysik, behöfliga förtrogenheten med de fysikaliska
apparaternas användning. De vetenskapliga öfningar, som åsyftades i 118 §
af gällande universitetsstatuter, kunde derföre, hvad fysiken anginge, inom institutionens
nuvarande lokal endast på det mest ofullkomliga sätt komma till stånd,
ett förhållande som icke kunde annat än verka menligt, då man visste huru olika
kunskaper inhemtas, om man sjelf framkallar de fenomen, som skola undersökas,
eller om man dervid är blott åskådare. Under dessa för fysikens studium tryckande
omständigheter hade dock intresset för denna vetenskap vid universitetet i betydande
mån tilltagit, hvilket bäst visade sig deraf, att de under de sista femton åren af
lärare och lärjungar derstädes offentliggjorda originaluppsatser inom fysikens område
uppgått till mera än dubbelt så stort antal som under den föregående tiden
ända från den fysiska professionens inrättande. Att detta studium under sådana
förhållanden rättvisligen kunde göra anspråk på det materiela understöd, som för
dess rätta utveckling vore af nöden, torde så mycket mindre kunna förnekas, som

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. om Statsverket, 1878.

de praktiska öfningarnas nödvändighet redan blifvit till fullo erkänd beträffande de
i detta afseende med fysiken jemförlig^ vetenskaperna kemi och astronomi. För afhjelpande
af de berörda olägenheterna funnes dock ingen annan utväg än anskaffandet
af en särskild byggnad för den fysiska institutionen. Enligt en af arkitekten
Helgo Zettervall uppgjord ritning och dertill hörande kostnadsförslag hafva de för
ändamålet erforderliga medel blifvit sålunda beräknade:

för anskaffande af tomt ...................................................... kronor 20,000: —

för uppförande af den nya byggnaden jemte inredning... „ 78,655: 17.

eller tillsammans kronor 98,655: 17.
Konsistorium har dock, enär erfarenheten visat, att byggnadsarbeten ofta icke
kunna utföras för det beräknade beloppet, hvartill i förevarande fall jemväl konune,
att eu och annan, ehuru jemförelsevis mindre post ej vore i kostnadsförslaget upptagen,
hemstält, att det till sjelfva byggnadsarbetet beräknade beloppet måtte höjas
till 85,000 kronor, hvarigenom hela det anslag, som för i fråga varande ändamål
borde af riksdagen äskas, konune att uppgå till sammanlagdt 105,000 kronor.

Kanslersembetet för universitetet i Lund har förordat berörda framställning
och öfverintendentsembetet har i infordrad! utlåtande förklarat sig icke hafva något
att anmärka vare sig mot omförmälda ritning eller mot det af konsistoriet beräknade
kostnadsbeloppet.

Enligt ritningen skulle hufvudbyggnaden innehålla: i källarvåningen förutom
tvättstuga och vanliga förvaringsrum tillika ett arbetsrum för sådana experiment, i
afseende på hvilka den vexlande temperaturen ofvan jord skulle inverka störande,
i hufvudvåningen eu större och en mindre sal för instrumentsamlingen, eu föreläsningssal,
fem arbets- och ett verkstadsrum samt två mindre rum, det ena afsedt att
användas såsom skrifrum och det andra såsom materialrum, samt slutligen i vindsvåningen
ett biblioteksrum, ett rum för meteorologiska observationer, samt två boställsrum
för eu amanuens. Boställsrum åt vaktmästare skulle beredas i eu särskild
byggnad.

Hå det inskränkta utrymmet vid denna institution, hvars redan befintliga
dyrbara samlingar i följd deraf icke kunna komma till full användning, i väsentlig
mån måste verka hämmande på utvecklingen af fysikens studium vid universitetet
samt hindra eller försvåra de studerandes mera sjelfständiga deltagande i undervisning
och laborationsöfningar, hvilka senare dock för denna vetenskaps rätta studium
äro af framstående betydelse, och då, enligt hvad af institutionsföreståndaren
i hans ofvan berörda utredning blifvit uppgifvet, intresset för dessa studier vid universitetet
under den senare tiden varit i ständigt tilltagande, i följd hvaraf det
äfven inträffat, att lärjungar, som velat begagna sig af undervisningen vid institutionen,
måst från densamma afvisas, ett förhållande, som torde vara så mycket
mera betänkligt, som fysiken är ett vigtig''! undervisningsämne vid elementarläroverken
och förmågan att ordna experiment hos elementarläraren är af stor vigt.

12 ''

Ny byggnad
för Karolinska
institutet.

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket, 1878.

om den undervisning'', som meddelas, skall blifva fruktbärande för lärjungarne,
anser jag mig böra tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
för omförmälda byggnadsarbete bevilja ett anslag af 105,000 kronor, deraf 40,000
kronor torde anvisas att utgå under år 1879.

44:o.

Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium har hos kanslersembetet
anmält behofvet af en ny byggnad för åtskilliga af de med institutets verksamhet
förbundna anstalter. Denna framställning föranleddes, enligt hvad kollegiet
anfört, närmast af det bristfälliga skick, hvari den byggnad, som för närvarande
inrymde institutets anatomisal, befunne sig. Det ifrågavarande huset, hvilket till
tvä tredjedelar utgjordes af eu äldre byggnad, der anatomisalen vore förlagd, under
det att en senare tillbyggd del blifvit inredd till auditorium, hade, enligt hvad
instrumentet öfver en på öfverintendentsembetets föranstaltande den 30 September
1872 hållen besigtning utvisade, redan då befunnits genom svåra sättningar i
den äldre delens bjelklag, skiljeväggar och eldstäder in. in., äfvensom svåra sättningar
och skjutningar af yttermurarne och vindsbjelklaget i den nyare delen af
byggnaden så bristfälligt, att besigtningsmännen med fäst afseende å dess obeqväma
inredning och vanprydliga utseende ansett kostnaden för en grundlig reparation
och ombyggnad af vissa delar icke vara med god hushållning förenlig, samt
i anledning deraf föreslagit, att huset måtte endast nödtorftigt underhållas, till
dess medel kunde anskaffas för eu ny, ändamålsenligare byggnad. Sedan dess
hade förhållandena ej förbättrats. Murarne å huset vore så skadade, att vinden
spelade in vid fönsterfoder och golf, till följd hvaraf vissa ställen af anatomisalen
icke kunde begagnas till dissektionsplatser. Grunden för denna, ursprungligen till
ekonomihus vid den förut på denna tomt befintliga glashyttan afsedda byggnad
vore från första början alltför svag; för det tillbyggda auditoriet hade den förskjutit
sig så, att det hela i stora sträckor vore stadt i sprickning, och stycken
af tak och gesimser allt emellanåt nedfölle. I följd af denna husets allmänna
beskaffenhet kunde någon jemn och för långvarigt vistande derinom lämpad temperatur
icke hållas uppe, och verklig fara förefunnes, att någon del af huset när
som helst kunde instörta.

Till dessa olägenheter komme ytterligare, att huset, redan från början mindre
lämpligt för sin närvarande bestämmelse, genom nutidens förändrade kraf på en
anatomisk anstalt år från år blifvit allt mera odugligt för ändamålet. Anatomisalen
kunde visserligen, om man endast afsåge ytinnehållet, vara tillräcklig, om
än föga rymlig för det vanliga antalet dissekanter. Deremot saknades åtskilliga
lokaler, hvartill man borde ega tillgång i anatomisalens omedelbara närhet, såsom
omklädningsrum för dissekauterne, rum för den osteologiska samlingen, för finare

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

anatomiska arbeten och framför allt för histologiska studier. Dessa senare, Indika
inginge bland förberedelserna för medicine kandidatexamen, hade mast verkställas
på auditoriet, hvilket härtill vore i hög grad olämpligt, bland annat i följd al de
afbrott i arbetena, som föreläsningarnas hållande derstädes gjorde nödvändiga. För
tillredning af preparater till föreläsningarna eller förvaring af material derför funnes
ingen särskild lokal, utan auditoriet hade jemväl för nämnda ändamål mast
anlitas och derigenom blifvit illaluktande och osundt. Lärarne hade blott ett gemensamt
arbetsrum att tillgå. Under vintern, då skilnaden i värmegrad vid golf
och vid tak i detta rum utgjorde 6 till 8 grader, kunde man ej utan fara för
helsan vistas der någon längre tid, och. i brist på annan lokal, hade man då likaledes
nödgats taga sin tillflykt till auditoriet.

Det anatomiska museet, af hvars preparatsamling åtminstone en del borde
finnas nära och lätt tillgänglig vid undervisningen,_ vore inrymdt i en särskild,
aflägse från anatomisalen belägen byggnad; och till macerationslokal hade, i
saknad af annan, måst användas en spjelbur på gården, hvilket vore olämpligt
både med afseende på obehaget för omgifningen och derpå att preparater, som voro
under arbete, lätt blefve åtkomliga för och ofta förstördes af råttor.

På dessa skäl hade lärarekollegiet funnit en annan lokal för den anatomiska
undervisningen nödig och ansett sig böra draga försorg om upprättande af förslag
till en ny byggnad härför. Till en början hade man tänkt sig denna höra förläggas
i sydvestra hörnet af institutets å Kungsholmen här i staden befintliga tomt.
Men byggnaden skulle då komma i omedelbar närhet af Kongl. serafimerlasarettets
tvätt- och torkinrättning och derigenom blifva jemte de dyrbara samlingarna i hög
grad utsatt för eldfara. Till beredande af nödigt utrymme måste en på den ifrågavarande
platsen befintlig vedbod äfvensom ett för få är sedan der uppfördt vedskjul,
hvilka begge vore för upplag af institutets vedförråd väl behöfliga, nednfvas,
och af den erforderliga byggnadstomten måste en del, som tillhörde Stockholms stad,
af kronan inköpas. Af dessa skal och då den östra delen af institutets tomt syntes
lör ändamålet mera lämplig, hade kollegiet ansett sig, med tagen hänsyn derjemte
till åtskilliga här nedan anförda omständigheter, böra förorda den nya byggnadens
uppförande å sist nämnda plats.

Den väsentligaste invändning, som mot detta förslag kunde framställas, vore
att planens förverkligande skulle nödvändiggöra borttagandet af ett å den för den
nya byggnaden afsedda tomt beläget tvåvåningshus, som för närvarande vore inredt
till lokaler för det anatomiska museet och den fysiologiska anstalten. För att, om
möjligt, undvika detta, hade lärarekollegiet hos öfverintendentsembetet anhållit om
besigtning å nämnda hus till utrönande deraf, huru vida det samma kunde genom
påbyggnad eller förändrad inredning apteras jemväl till anatomisal och åtskilliga
andra nödiga befunna lokaler. I utlåtande den 18 sistlidne September hade emellertid
de af öfverintendentsembetet utsedde besigtningsmännen förklarat, att de vid

Bil. N:o 7 till Kongl. Majds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

undersökning samma dag funnit huset vara dels beläget så nära institutets patologiskt-anatomiska
byggnad, att behörig dager komme att saknas i läro- och museisalarna,
dels för smalt och försedt med för låga våningar, för att rymliga och
tidsenliga salar der skulle kunna inredas. I)å dertill komme, att bottenvåningens
goll delvis icke höjde sig öfver jordytan, hvarigenom denna våning besvärades af
lukt, både besigtningsmännen ansett någon förändrad inredning, på- eller tillbyggnad
der icke böra ifrågakomma. Tillika hade de uttalat den åsigt, att, då byggnaden
i dess nuvarande skick vore olämplig och otillräcklig, samt bästa platsen för
uppförande af eu ny vore å östra delen af institutets tomt, der den förra nu befunne
sig, den samma borde nedrifvas.

Till ådagaläggande af museibyggnadens olämplighet har lärarekollegiet vidare
anfört, att, oaktadt huset tid efter annan blifvit reparerad!, den för det anatomiska
museet upplåtna lokal vore så fuktig, att den knappt kunde uppvärmas, i följd
hvaraf de derstädes förvarade preparaten loge skada, samt att de rum, som anordnats
åt den fysiologiska anstalten, i anseende till sin ringa höjd och ogynsamma
belysning i hög grad försvårade och understundom omöjliggjorde utförandet derstädes
af experimentelt-fysiologiska undersökningar och demonstrationer.

Den ifrågasatta nya byggnaden behöfde emellertid tagas i anspråk äfven för
andra ändamål än de nämnda. De farmakologiska samlingarna hade under de senare
åren vunnit en högst betydlig tillökning och kunde icke längre rymmas i den
lokal, som för dem hittills begagnats. Den nyligen upprättade lärostolen i allmän
helsovårdslära kräfde äfven, att åt dess innehafvare bereddes undervisnings- och
arbetsrum. Vid sådant förhållande hade det synts lärarekollegiet vara med en god
hushållning med så väl tomtplats som penningemedel, bäst öfverensstämmande, att på
en gång tillgodose samtliga dessa behof genom uppförande af eu enda, för deras fyllande
tillräcklig byggnad.

I öfverensstämmelse härmed hade på lärarekollegiets föranstaltande e. o. arkitekten
vid öfverintendentsembetet F. tf. A. Dahl uppgjort ritnings- och kostnadsförslag
till eu dylik byggnad å östra delen af institutets tomt. Enligt desamma
skulle det nya huset sträcka sig med långsidan parallelt med Mälarens strand och
nied gafveln mot Handtverkaregatan och förläggas på minst 50 fots afstånd från
institutets patologiskt-anatomiska byggnad samt, för att ej minska dagern i dennas bottenvåning,
uppföras till en höjd af blott två våningar i den del, som komme att ligga
midt framför samma byggnads östra gafvel, men i öfrigt bestå af tre våningar. Den
nya byggnaden skulle, utom källare, i hvilken komme att anordnas likbod, värmeapparat,
förvaringsrum för bränsle och dissektionsdjur m. in., innehålla dels i bottenvåningen:
för den histologiska afdelningen en föreläsningssal samt ett större och
fyra mindre arbetsrum, för fysiologiska afdelningen tre mindre arbetsrum och eu materialkammare,
för farmakologiska afdelningen tre större museisalar och en föreläsningssal
samt för professorn i allmän helsovård ett arbetsrum, hvarjemte i denna

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

våning skulle beredas bostäder åt tvä vaktmästare och en eldare; dels i våningenen
trappa upp: för fysiologiska afdelningen eu föreläsningssal, en sal för laboratorium,
tre arbetsrum för lärarne samt ett rum för förvaring af instrument och anställande
af elektriska undersökningar, för anatomiska afdelningen fyra större och fyra mindre
museisalar, två arbetsrum för professorn i ämnet, ett preparationsrum och en mindre
materialkammare; dels i våningen två trappor upp: likaledes för sist nämnda institution
fyra större dissektionssalar, eu föreläsningssal, ett större ruin, afsedt för
bibliotek och bensamling, ett arbetsrum för en amanuens, ett preparationsrum, ett rum
för anatomiskt kök och för injektioners verkställande, två omklädningsrum för dissekanterna
samt en verkstadskammare. Kostnaderna för ifrågavarande byggnads uppförande
och inredning, värmeapparat och vattenledning inbegripna, hade beräknats
uppgå till 3(50,000 kronor, derifrån likväl komme att afdragas 5,000 kronor, hvartill
värdet af materialierna i den gamla museibyggnaden efter rifningskostnadernas
betäckande uppskattats.

Med anledning häraf hemstälde lärarekollegiet, att till utförande af nämnda
byggnadsplan med de mindre förändringar, som under arbetets gång kunde, utan
att kostnaden derigenom ökades, anses tjenligt att företaga, medel måtte af näst
sammanträdande riksdag äskas till ett belopp af 355,000 kronor.

Denna framställning har kanslersembetet förordat, med förmälan att kanslern
genom besök på stället varit i tillfälle att öfvertyga sig om den nuvarande anatomibyggnadens
nästan fullständiga förfall och det trängande behofvet af eu ny
med för undervisningen tjenliga och tillräckligt rymliga lokaler; hvarefter öfverintendentsembetet
uti infordradt utlåtande förklarat, att, under det byggnadens förläggande
på den först tillämnade platsen framkallade ofvan anförda, af kollegiet
åberopade svåra betänkligheter, den nu föreslagna platsen deremot, då hinder mot
den gamla museibyggnadens rifning ej ansåges böra möta, lemnade fullt tillräckligt
utrymme, samt att hvarken mot de upprättade ritningarna eller den beräknade byggnadskostnaden
något skäl till anmärkning förekomme. —

Den summa, som för i fråga varande ändamål blifvit begärd, kan visserligen
synas stor. Men då man tager i betraktande, att det skick, hvari den s. k. museibyggnaden
befinner sig, säkerligen kommer att inom ganska kort tid göra en total
ombyggnad jemväl af detta hus nödig, synes det mig på det hela lända till besparing
för statsverket att icke nu inskränka sig till den utgift, som för ögonblicket
förefaller mest trängande, eller den som afser beredande af nya lokaler för den anatomiska
och histologiska undervisningen, enär man derigenom äfventyrar att inom
kort nödgas från ny grund och följaktligen med ökad kostnad uppföra en särskild
byggnad för öfriga af lärarekollegiet nu omförmälda ändamål. Då äfven kostnaden
för lös inredning inberäknats i det upprättade kostnadsförslaget, torde den siffra,
hvarå detta slutar, icke skäligen kunna anses för hög i förhållande till det byggnadsarbete,
som skall åstadkommas.

-Resestipendier
för lärare i
lefvande språk.

Semina r i ibyijy ■
nåd i Falun.

Bil. N:o 7 till Kongl. Majds Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
till uppförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de ingifna ritningarna af ny
byggnad för Karolinska institutets anatomiska, histologiska och fysiologiska institutioner
samt farmakologiska samlingar bevilja ett anslag af 355,000 kronor, och
deraf anvisa 120,000 kronor att utgå under år 1879.

45:o.

Med åberopande af de skäl, som vid föregående riksdagar blifvit anförda i
fråga om anslag till resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk vid elementarläroverken,
får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att äfven för år 1879 bevilja ett extra anslag af 6,000 kronor
att af Eders Kongl. Maj:t disponeras till stipendier åt lärare vid nämnda läroverk
för att i utlandet studera tyska, franska och engelska språken.

46:o.

Hos Eders Kongl. Maj:t har rektorn vid folkskolelärarinneseminariet i Falun
i skrifvelse den 3 Juni 1876 gjort underdånig framställning om behofvet af en
egen lokal för nämnda läroanstalt och dervid hufvudsakligen anfört, att den förhyrda
lokal, som af seminariet begagnades, hvarken lemnade tillräckligt utrymme
eller uppfylde öfriga fordringar, som med fog kunde ställas på en skollokal. Af de
fem större och medelstora rum, som kunde till undervisningens behof användas,
måste ett afses till förvaring af undervisningsmateriel och samlingsrum för lärarne,
hvarefter utrymme återstode endast för seminariets nu varande tre klasser och folkskoleafdelningen
af öfningsskolan. En särskild lokal för afdelningen för småskolelärarinnor
jemte den dermed förenade småskolan hade derföre måst anskaffas, hvarigenom
föranleddes flera svårigheter så väl för undervisningen som för ordningens
uppehållande. Någon säkerhet funnes icke att för framtiden få behålla den förhyrda
lokalen, som, ehuru bristfällig och belägen vid stadens mest trafikerade gata, dock
vore den bästa, om ej den enda, som för seminariet skulle kunna mot hyra erhållas.

På grund häraf har rektor, med hemställan att Eders Kongl. Maj:t täcktes
för den i fråga varande läroanstalten bereda en egen ändamålsenlig lokal på en af
Fåle stad och Kopparbergs läns landsting gemensamt upplåten, inom nämnda stad
belägen tomt, öfverlemnat förslagsritning till en seminariibyggnad med tillhörande
uthus jemte tvenne kostnadsförslag, ett för seminariibyggnadens uppförande af sten,
slutande på 100,000 kronor, och ett för byggnadens uppförande af trä, slutande
på 77,300 kronor, hvartill i båda fallen komme kostnaden för uthus, upptagen till
5,800 kronor.

Sedan domkapitlet i Westerås samt öfverintendentsembetet i detta ärende af -

Bil. N:o 7 till Kong!. Mctj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

gifvit infordrade underdåniga utlåtanden, tiar domkapitlet genom skrifvelse från
ecklesiastikdepartementet anmodats tillse, huruvida de för eu sådan byggnads uppförande
som den i fråga varande, vare sig af sten eller trä, beräknade kostnadsbelopp
kunde nedsättas, i anledning hvaraf domkapitlet öfverlemnat yttrande af seminarii
rektor jemte nya ritningar, enligt Indika kostnaden för lärohuset, uppfördt
af sten skulle belöpa sig till 76,063 kronor och uppfördt af trä till 56,730 kronor
75 öre, samt kostnaden för uthus och stängsel utgöra 8,600 kronor, utan att
de för undervisningen erforderliga lokaler derigenom lidit någon menlig inskränkning
i antal eller utrymme. Bottenvåningen i hufvudbyggnaden skulle innehålla eu
större samlingssal, fyra lärosalar för seminariielever och två för öfningsskolan, ett
rum för materiel, ett samlingsrum för lärarne och ett rum för städerska, samt öfre
våningen boställsrum åt rektor. Derjemte har domkapitlet bifogat förslag till dränering
af den för seminariet upplåtna tomten samt till trädgårdsanläggning och
planteringar, det förra uppgående till 2,335 och det senare till 4,478 kronor.

Domkapitlet, som i likhet med seminariirektorn ansett, att seminariibyggnadens
uppförande af trä vore lämpligast, emedan en sådan byggnad vore billigare,
kunde tidigare blifva färdig att till begagnande upplåtas, samt, efter hvad erfarenheten
visat, vore ganska varaktig, och med afseende på det hårda klimatet å den
i fråga varande orten mera passande, emedan den samma, åtminstone under de
första åren, blefve varmare och sundare, har förordat den för en sådan byggnad
uppgjorda ritningen, samt i öfrigt tillstyrkt bifall till de uppgjorda förslagen till
uthus in. in., dock med den anmärkning, att, då förslagen till dränering och trädgårdsanläggning
vore i afseende på sättet för vattnets afledning olika, det förra förslaget,
som upptoge eu underjordisk ledning genom hela tomten, vore att föredraga.

Uti infordradt, den 9 Oktober 1877 afgifvet underdånigt utlåtande har öfverintendentsembetet
ej funnit skäl till annan anmärkning emot förenämnda nya ritningar
och kostnadsförslag, än att. derest byggnaden uppfördes af sten, hvithet embete
för sin del tillstyrkte, murarnes tjocklek, som i öfre våningen beräknats till
endast D/a fot, borde,'' till förekommande af kyla i rummen, ökas till 2 fot, hvarförutom
brandbotten och branddörr borde anbringas för beredande af större säkerhet
mot eldfara. Kostnadsbeloppet komme härigenom att höjas med 6,000 kronor, och
skulle således för ett stenhus uppgå till 97,476 kronor, men för ett hus af trä
till 72,144 kronor.

Svårigheten att på (dt fullt ändamålsenligt sätt ordna undervisningen inom
ett läroverk, som saknar egen, fördess verksamhet särskild! afpassad lokal, är uppenbar,
och har af Eders Kong!. Maj:t och riksdagen blifvit till fullo erkänd, i det att
samtliga seminarier för bildande af lärare och lärarinnor vid folkskolorna nu mera
blifvit," hufvudsakligen på statens bekostnad, försedda med egna lärohus, med undantag
af seminariet i Falun. Det nu framlagda förslaget synes mig derföre förtjent
af synnerligt afseende. Hvad beträffar det material, hvaraf byggnaden borde

Understöd åt
för sa m lingar,
som ej för nu
bekosta, sina
folk skötel är a -res aflöning.

G eogr (fiska
kartor för undeivisningens

behof.

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd, Bnp. om StatsverM 1878.

uppföras, torde ej ringa hänsyn höra tagas till den väsentliga besparing i kostnad,
af omkring 25,000 kronor, som skulle uppkomma, derest trä användes till byggnadsämne.
Då det vidare ligger särskild vigt uppå, att seminariibyggnaden så snart
som möjligt kan blifva färdig till begagnande, enär den nu varande lokalen sakna,!''
utrymme för seminariets fjerde klass, som redan under innevarande höst skulle öppnas,
samt härtill kommer, att eldfara icke synes blifva synnerligen att befara för
en byggnad med isoleradt läge och omgifven af trädgård, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till uppförande af
seminariibyggnad i Falun af trä jemte uthusbyggnad och trädgårdsanläggning samt
tomtens dränering, på sätt domkapitlet hemstält, bevilja ett anslag af 72,000 kronor,
samt deraf anvisa 25,000 kronor att utgå under år 1879.

47:o.

Vid liera föregående riksdagar har, i enlighet med Eders Kong]. Maj:ts derom
; § jorda framställningar, ett anslag på extra stat af 20,000 kronor beviljats till
understöd åt sådana församlingar, som icke förmå till erforderligt belopp bekosta
aflöning åt sina folkskolelärare. Sedan statens bidrag till aflönande af lärare och
lärarinnor vid folkskolor från och med år 1876 blifvit höjd!, från hälften till två
tredjedelar af det för aflöningen erforderliga belopp, har antalet församlingar, som
behöft särskild! understöd för lärares aflöning, i icke ringa mån nedgått, så att, då
vid den år 1875 verkställa fördelningen af detta anslag antalet församlingar, som
erhöllo understöd, uppgick till 435, detsamma utgjort vid 1876 års fördelning 387
och vid 1877 års fördelning 292. Utväg har derigenom blifvit beredd att åt synnerligen
medellösa församlingar, Indika hittills endast kunnat erhålla ett mindre
understöd, meddela ett sådant till något högre belopp och derigenom sätta dem i
tillfälle att bättre motsvara de alltjemt stigande krafvel! på ett utveckladt skolväsen.
För detta behofs fyllande blir anslaget fortfarande, åtminstone under den närmaste
framtiden, af nöden, och jag får derföre i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att ett belopp af 20,000 kronor måtte äfven för år
1879 på extra stat anvisas för i fråga varande ändamål.

48:o.

Till utarbetande af landskaps- och länskartor, hufvudsakligen för folkskolornas
behof, har vid flera föregående riksdagar, enligt Eders Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställningar, beviljats ett anslag på extra stat af 1,500 kronor. För
fortsättande af detta för utbredande af kännedomen om vårt lands geografiska förhållanden
vigtiga arbete, som alltjemt fortgår, får jag *i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen göra framställning derom, att äfven
för är 1879 måtte beviljas ett extra anslag till nyss nämnda belopp.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

49:o.

I anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning liar riksdagen på £
extra stat för innevarande år anslagit ett belopp af 20,000 kronor till understöd dagMor.
åt tekniska afton- och söndagsskolor. Den 31 Augusti 1877 utfärdades, af Eders
Kongl. Maj:t nådig kungörelse om de vilkor, på Indika anslag till dylika skolor
kunde erhållas. Under den korta tid, som derefter förflutit, hafva ansökningar
om bidrag till belopp af 12,000 kronor redan inkommit, och anledning är, att
ännu flera skolor komma att anmälas till erhållande af del i anslaget för innevarande
år. Då anslagets belopp sålunda synes motsvara behofvet för nästkommande
år, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för år 1879
jemväl på extra stat för ändamålet bevilja enahanda anslag som för år 1878, eller
20,000 kronor.

50:o.

Sedan riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning, till under- p”ef “
visningens uppehållande vid fannacevtiska institutet under år 1878 beviljat ett
extra anslag af 7,575 kronor, och efter det med beräkning af de sålunda ökade
tillgångarna ny stat för institutet blifvit faststäld att tills vidare gälla, får jag,
då frågan om den fannacevtiska undervisningens ordnande ännu icke kunnat vinna
sin slutliga lösning, i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att för uppehållande af undervisningen vid nämnda institut under
år 1879 anvisa å extra stat ett lika belopp som för innevarande år, eller
7,575 kronor.

5 l:o.

I nådig proposition till 1875 års riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t en till- { J^^ {
ökning af 12,900 kronor i anslaget till veterinärinrättningen i Skara för dess ord- skara.
ilande till ett veterinärläroverk, der undervisningen skulle blifva af mindre omfattning
än vid det i Stockholm inrättade. Lärarepersonalen skulle utgöras af eu professor,
tillika föreståndare, med 4,000 kronor i lön och 500 kronor i arfvode såsom
föreståndare, två lektorer med löner å 3,500 kronor, två adjunkter med löner å
2,000 kronor och en instruktionssmed, aflönad med 1,000 kronor, hvartill komme
anslag till stipendier åt elever samt diverse utgifter, så att den föreslagna statens
slutsumma med inräknande af inrättningens egna medel uppgick till 21,565 kronor.

Riksdagen godkände denna stat, men beviljade den begärda tillökningen i
anslag endast för år 1876; och har samma extra anslag sedermera anvisats jemväl
för åren 1877 och 1878.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Vid föredragning af riksdagens förstnämnda beslut medgaf Eders Kong].
Maj:t under den 31 December 1875, att elever, hvilka vid intagning i läroverket ådagalagt
kunskaper motsvarande dem, som fordras för uppflyttning till sjette klassen
af offentligt elementarläroverk, må, på sätt redan genom nådigt bref den 11 Oktober
1872 tillåtits, från veterinärinrättningen utexamineras med rätt att mot recept
från apotek utbekomma sa väl häftigt verkande som andra vanliga medikamenter,
hvilka för utöfning af djurläkareyrket erfordras, samt att under tillfälliga tjensteförrättningar
till hända hålla läkemedel för sjuka husdjur. Utöfningen af veterin
är läkareyrket stod således öppen för utexaminerade lärjungar från detta läroverk,
utan att likväl anställning såsom veterinär i statens tjenst kunde af dem vinnas.

Af det för veterinärinrättningen beviljade extra anslag anvisade Eders Kong].
Maj:t, likaledes under den 31 December 1875, jemte de i ofvan berörda stat upptina
belopp, som icke vore att hänföra till aflöningar åt lärare, tills vidare endast
så mycket, som erfordrades för att höja de vid inrättningen nu anstälde lärares —
eu förste lektor och föreståndare, eu andre lektor, eu adjunkt och en instruktionssmed
aflöning till de i staten bestämda belopp; hvarjemte Eders Kong], Maj:t
förklarade sig vilja framdeles, i den mån de med stadgade inträdeskunskaper försedde
elevers antal och fördelning på särskilda klasser det påkallade, på derom
skeende anmälan besluta om tillsättning af nya lärareplatser.

Eu sådan anmälan har ock blifvit gjord, i det att veterinärinrättningens
direktion i Maj månad nästlidna år, med förmälan att lärjungarne vid läroverket
med innevarande läseår borde fördelas på tre klasser, begärt full tillämpning af
den af riksdagen godkända staten; i sammanhang hvarmed direktionen erinrat om
det i mån af läroverkets utvidgning allt mer känbara behofvet af ett efter de nya
förhållandena lämpadt reglemente för läroverket.

I sist nämnda syfte hade redan under år 1876 underdånig framställning
blifvit gjord åt ett antal ledamöter af Skaraborgs läns landsting.

Med afseende derpå att veterinärläroverket i Skara under de senare åren varit
besökt af ett förökadt antal elever, så att det, efter att hafva under år 1874:
nedgått till en, under sistlidne hösttermin stigit till tretton, af hvilka dock fem
uppgifvits icke ega de förkunskaper, som berättiga dem till afläggande af fullständig
afgångsexamen enligt Kongl. brefvet den 31 December 1875, anbefaldes sundhetskollegium
att vid afgifvande af det utlåtande, som i anledning af nämnda framställningar
infordrades, inkomma med yttrande och förslag, huru, under förutsättning
att veterinärinrättningen skulle kunna ordnas till ett fullständigt läroverk
utan någon större tillökning i lärarekrafter och penningeanslag än riksdagen
redan beviljat, veterinärinrättningens undervisning borde lämpligen ordnas och
anslagen för dess uppehållande fördelas.

I särskilda utlåtanden den 27 November 1876 och den 2 November 1877
har kollegiet i nämnda hänseenden erinrat om de betänkligheter, som förut af kol -

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

legiet uttalats mot Skara läroverks och derifrån utexaminerade elevers nu varande
ställning. Undervisningen kunde, enligt kollegiets åsigt, aldrig komma att på ett
tillfredsställande sätt motsvara sitt ändamål, så länge eleverna icke före inträdet i
anstalten egde det mått af förkunskaper, som vore nödigt för att kunna tillbörligt
göra veterinärundervisningen i alla delar sig till godo samt med framgång deltaga
i förekommande kliniska och praktiska öfningar. Resultatet af en sådan undervisning
eller bildandet af veterinärer af eu lägre ordning med ringare kunskaper
kunde i ifrigt aldrig blifva till någon verklig nytta hvarken för den enskilde eller
det allmänna.

Tillräckliga skäl syntes derföre kollegiet tala för att Skara veterinärinrättning
från sitt provisoriska tillstånd nu erhölle en fastare organisation, hvilken derjemte
gåfve inrättningen en mer omfattande verksamhet och mer öfverensstämde med
de tillgångar och krafter, hvilka nu mera stode till dess förfogande. Kollegiet ansåge
ock fortfarande det vara för vetenskapen och den veterinära bildningen inom landet
fördelaktigast, om inrättningen anordnades till ett med veterinärinstitutet i Stockholm
likstäldt läroverk. Undervisningen skulle med befintliga tillgångar kunna
bestridas af tre professorer, två adjunkter och en instruktionssmed. Denna lärarepersonal
innefattade visserligen en hufvudlärare mindre än vid veterinärinstitutet i
Stockholm. Men då de läroämnen, som vid sist nämnda läroverk tillhörde en
fjerde professor, hvaribland hufvudsakligen den ambulatoriska kliniken, vid Skara
veterinärinrättning syntes utan svårighet kunna fördelas på de öfrige lärarne, borde
undervisningen der med dot antal elever, som torde vara att påräkna, kunna på ett
tillfredsställande sätt uppehållas med det mindre antalet lärare, under förutsättning
att undervisningen bedrifves med vederbörligt nit och intresse. Det kunde i afseende
härå erinras, hurusom antalet lärare vid de särskilda medicinska läroverken
vore olika, och att undervisningen der måste ordnas i öfverensstämmelse med för
handen varande tillgång på lärarekrafter.

Lärokursen borde så inrättas, att fullständig veterinärbildning kunde meddelas
på fyra år. För inträde såsom elev borde fordras enahanda förkunskaper, som
vore stadgade för inträde vid veterinärinstitutet i Stockholm, eller afgångsexamen
från allmänt elementarläroverk.

Veterinärinrättningens direktion, som lemnats tillfälle att till sundhetskollegiet
afgifva yttrande i denna fråga, har förklarat sig i allo dela den uppfattningkollegiet
sålunda uttalat.

I afseende på fördelningen af veterinärinrättningens anslag har sundhetskollegiet
ansett att, om ock lärarnes löner vid ett i landsorten förlagdt läroverk
kunde ställas något lägre än vid ett dylikt i Stockholm, afiöningarna för de två i
nu varande stat upptagne lektorer och förste adjunkten, af hvilka de två förre vid
det fullständiga läroverket skulle motsvaras af professorer, likväl vore, med afseende
på deras undervisningsskyldighet och de fordringar, som vid ett fullständigt läro -

100 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

verk måste ställas på deras skicklighet, nog låga. Professorernas löner borde bestämmas
till 4,000 kronor hvardera och den förste adjunktens till 2,500 kronor.
Förhöjningen för don sistnämnde kunde vinnas derigenom, att andre adjunktens
lön nedsattes från 2,000 till 1,500 kronor, mot det att fri bostad honom bereddes.
Detta åter skulle kunna sko sålunda, att två af elevernas boningsrum upplätes åt
adjunkten. En sådan åtgärd egde stöd i förhållandet vid veterinärinstitutet i
Stockholm, der ondast de elever hade fria bostäder, hvilka biträdde vid undervisningen.
— Beträffande åter möjligheten att med nu varande tillgångar uppbringa
omförmälde två professorers löner till 4,000 kronor, har kollegiet biträdt följande
af veterinärinrättningens direktion framstapla förslag. I aflöningen åt den professor,
som tillika är föreståndare, ingår afkomsten af hemmanet Brogården med
underlydande, i staten beräknad till 2,200 kronor. Vid utarrendering på längre
tid skulle antagligen detta belopp kunna ej oväsentligt ökas. Om derföre Brogården
finge utarrenderas på tjugu år, och det belopp, hvarmed arrendet komme att
öfverstiga det i staten beräknade, användas i främsta rummet till höjande af de
två jemte föreståndaren vid läroverket anstälde professorernes löner till 4,000
kronor, skulle den åsyftade löneförhöjningen inom eu ej aflägsen framtid kunna
uppnås.

Beträffande öfriga anslag har annan ändring i den nu varande staten icke
ansetts af nöden, än att det till undervisningsmateriel beräknade belopp, 500 kronor,
och anslaget till diverse utgifter, 1,200 kronor, borde sammanföras till ett gemensamt
anslag å 1,700 kronor, hvarigenom direktionen komme i tillfälle att tillgodose
det vid läroverkets utvidgning sannolikt inträdande behofvet af fullständigare
undervisningsmateriel.

Staten för ett fullständigt veterinärläroverk i Skara skulle således enligt sund -

hetskollegiets och direktionens med hvarandra öfverensstämmande förslag blifva:

eu professor, som tillika är föreståndare, lön utom fri bostad...... kr. 4,000,

hvaraf 2,200 kronor utgå af arrendet för hemmanet Brogården
med underlydande;

arfvode såsom föreståndare ................................................... kr. 500. ^ ^qq

en professor, lön .................................................................................................. 3,500.

en d:o d:o ................................................................................................... 3,500,

hvilka sistnämnda två löner, i den mån arrendet för Brogården lemnar
tillgång, böra höjas till 4,000 kr. hvar;

en förste adjunkt, lön utom fri bostad...................................................... 2,500.

en andre d:o d:o d:o d:o .................................................................. 1,500.

en instruktionssmed d:o d:o ................................ 1,000.

stipendier åt minst tio elever....................................................................... 2,000.

Transport: 18,500.

101

Bil. N:o 7 t,ill Kong!,. Majds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

löner till betjeningen.......................................

arfvoden till kassör, sekreterare och bibliotekarie

premier till elever vid examen.............................

byggnaders underhåll...............................................

skatter och onera.................................................

undervisningsmateriel och diverse utgilter...........

Transport: 18,500.

650.

................... 300.

................. 90.

.................... 200.

.................... 125.

.................... 1,700.

Summa 21,565.

I en till Eders Kong!. Maj:t ingifven skrift har veterinärläkareföreningen,
under åberopande af de kraf på ökad skicklighet hos veterinären, som framkallades
af den utveckling, hvari boskapsskötseln inom landet allt jemt vore stadd, underdånigst
anhållit, att maturitetsexamen måtte föreskrifvas såsom vilkor för inträde
jemväl vid Skara veterinärläroverk, och att der måtte tillämpas hvad i afseende på
klassflyttning och afgångsexamen stadgas i reglementet för veterinärinstitutet i
Stockholm. ---

Då önskvärdheten af Skara veterinärinrättnings ombildning till ett fullständigt
veterinärinstitut sålunda synes blifva allt mera erkänd, och då den ådagalagda
möjligheten att med redan befintligt anslag åstadkomma en bättre och fullständigare
undervisning synes kraftigt tala lör den föreslagna förändringen, hemställei jag i
underdånighet, att Eders ''Kong! Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, med godkännande
af ofvan intagna stat för veterinärinrättningen i Skara, för dess tillämpning
under år 1879 bevilja ett extra anslag till samma belopp som för innevarande
år, eller 12,900 kronor. ___

I sammanhang härmed torde det tillatas mig att i underdånighet anmäla en
af direktionen för veterinärinrättningen gjord särskild framställning angående rätt
att för fullbordande af en under byggnad varande smedja använda vissa för andra
läroverkets behof anvisade tillgångar. Hemställan om anslag för smedjans uppförande
gjordes af direktionen i underdånig skrifvelse den 11 Oktober 1872. Den beräknade
kostnaden upptogs då för byggnaden, dess inredning, förändring af den
gamla smedjan till ett museum samt åtskillig undervisningsmateriel till 12,000 kr.,
hvartill dock Skaraborgs läns hushållningssällskap utfåst sig att bidraga med 2,000
kronor, så att det belopp, som af statsmedel begärdes, utgjorde 10,000 kronor.
Detta belopp beviljades ock af 1874 års riksdag att utgå under år 1875. Enligt
hvad direktionen nu i underdånig skrifvelse den 16 Mars 1877 anmält, hade, sedan
kostnadsförslaget upprättades, en så betydlig stegring egt rum i pris sa väl på
byggnadsmaterial som på arbete, att det vid flera förnyade entreprenadauktioner visade
sig omöjligt att erhålla anbud å byggnadens uppförande till det pris, som låg
inom gränsen för anslaget. För direktionen hade derföre icke någon annan utväg åtel -

102

Vitterhets-,
historie- och
antiqvitetsalcaclemien.

Bil. N:o 7 till Kongl. Muj.is Nåd. Prop. om SI als verket 1878.

stått, än att under hand och med iakttagande af all möjlig sparsamhet låta verkställa
arbetet. Byggnaden, uppförd af tegel, 80 fot lång, 40 fot bred och tvä våningar
hög, vore nu under tak, men saknade inredning och vore således ännu för sitt ändamål
obrukbar. Utgifterna både likväl redan stigit till 17,508 kr. 91 öre eller

5.500 kr. utöfver de af riksdagen och hushållningssällskapet anslagna tillgångar,
och för byggnadens fullbordande erfordrades ytterligare fyra till fem tusen kronor.

.Till betäckande af donna brist har direktionen anhållit att få använda den
besparing i veterinärinrättningens anslag, som uppkommit derigenom att, såsom förut
är nämndt, två af de lärarebefattningar, till livilka riksdagen för åren 1876 och
1877 anvisat medel, ännu icke kunnat tillsättas. Då dessa löner, för en lektor

3.500 kr. och för eu adjunkt 2,000 kr., uppgå till sammanlagdt belopp af 5,500
kr-, har en behållning motsvarande detta belopp uppstått för hvartdera af i fråga
varande två år.

Med afseende på det framstående känbara bohofvet deraf att det belopp, som
ännu beräknas vara erforderligt för byggnadens fullbordande, utan uppskof ställes
till direktionens förfogande, på det att de å byggnaden redan nedlagda kostnader
må kunna göras fruktbara, samt da do i fråga varande tillgångarne redan blifvit
anvisade för veterinärinrättningens behof, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att medgifva, att hvad å i fråga varande för åren 1876
och 18/7 beviljade extra anslag kan finnas besparadt, må i män af behof användas
till fullbordande af smedjebyggnaden vid veterinärinrättningen, sedan behållna afkasta
ingen för samma år af de veterinärinrättningen enskildt tillhöriga medel blifvit
för ändamålet tagen i anspråk.

52:o.

I underdånig skrifvelse den 19 September 1877 har vitterhets-, historie- och
antiquitetsakademion erinrat, att vid den under 1876 års riksdag företagna reglering
af akademiens ordinarie och extra stat de under liera föregående är för akademien
anvisade extra anslagen, tillsammans 11,000 kronor, genom öfverflyttning af
vissa belopp till den ordinarie staten, nedsatts till 7,500 kronor. Denna reglering
öfverensstämde ock med akademiens i underdånig skrifvelse den 16 November 1875
afgifna _ förslag, med undantag likväl för det till vetenskapligt bildade biträden och
vaktbetjening afsedda belopp, hvilket af akademien varit upptaget till 3,300 kronor,
eller 1,000 kr. mera än hvad riksdagen för detta ändamål anvisade. Såsom skäl för
det föreslagna högre auslagsbeloppet både akademien då hufvudsakligen andraga,
att behofvet af vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under
hennes inseende stälda samlingar tilltoge med hvarje år, i den man samlingarna
ökades och genom i landsorterna an stälda forskningar nya materialior till bearbetning
inkörande. Upprättandet af specialförteckningar, behöfliga för den vetenskaplige
forskaren och nödvändiga för samlingarnas vård, kunde nemligen icke medhinnas af

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 103

de ordinarie tjenstemännen, hvilkas tid vore upptagen af mångfaldiga andra göromål.
Akademien hade derföre nödgats antaga en extra amanuens, hvilken, så länge han
kunde dagligen tjenstgöra, finge uppbära eif arfvode af 100 kronor i månaden. För
bevakning af samlingarna behöfdes extra vaktbetjening icke blott vid de ordinarie
och extra förevisningarna, utan äfven då handtverkare vore sysselsatta med arbeten
i samlingarnas lokaler eller då mera omfattande rengöringsarbeten måste företagas.

Akademien har nu vidare anfört, att hon funnit sig nödsakad från början af
år 1876 antaga ännu eu extra amanuens, hvilken företrädesvis varit och fortfarande vore
sysselsatt med ordnande af akademiens och samlingarnas mycket betydliga bibliotek
samt upprättande af katalog öfver detsamma, men derjemte stundom måste biträda
vid annat arbete. För denne extra amanuens hade bl i fy it bestämdt ett årsarfvode af
800 kronor, hvilket belopp likväl snart måste i någon mån höjas.

Det skulle icke för akademien varit möjligt att hittills utbetala omförmälda
tvenne särskilda extra amanuensarfvoden, om icke på anslaget för biträden och betjening
vid ingången af år 1S76 förefunnits eu behållning af 1,678 kronor. Men
sedan detta öfverskott nu mera blifvit uttömdt, saknades utväg att fortfarande
bestrida dessa utgifter, hvadan således akademien skulle nödgas försaka nämnde
medarbetares oundgängligt behöfliga biträde, om icke det extra anslaget förhöjdes.
Dertill konnne äfven, att dagaflöningen behöfde i någon mån höjas för den till bevakning
vid samlingarnas offentliga förevisning antagna extra betjening, åtminstone
under de fem sommarmånaderna, då samlingarna hållas tillgängliga för allmänheten
eu timma längre å förevisningsdagarna än under den öfriga delen af året.

På grund häraf har akademien underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att för år 1879 bevilja de till akademien nu utgående
extra anslag med en tillökning af 1,700 kronor i an slagsbeloppet för biträden
och betjening, hvilket sålunda skulle höjas från 2,300 till 4,000 kronor.

I öfverensstämmelse med detta underdåniga förslag, såsom af verkliga behof
föranledt, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att, för
ändamål tillhörande vitterhets-, historie- och antiquitet,sakademiens verksamhet, bevilja
för år 1879 följande extra anslag, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar
samt till aflöning åt vaktbetjening vid samlingarnas

offentliga förevisning ............................................................... kronor 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlem -

ningår in. in............................................................................ .. 3,200: —

till utgifvande af planschverk öfver forusaker och andra märkvärdiga
föremål i statens historiska museum och öfver
svenska sigill från medeltiden ............................................. „ 2,000: —

tillsammans kronor 9,200: —

104

Bil. N:o 7 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

53:o.

Hos Eders Kong! Maj:t liar direktionen öfver allmänna institutet för döf«at*m
</#/- stumma och blinda i skrifvelse den 2 Oktober 1S76 gjort framställning om anamnmnun.
skaffande af särskild lokal för den med institutet förenade afdelning för blinda.

Det antal elever — omkring sextio —som nu kunde der mottagas, uppginge ej ens
till femtedelen af de i undervisangsäldern varande blinda inom landet. Men jemte
det att anstalten för blinda vid Handla vore otillräcklig såsom undervisningsanstalt
afsedd för hela landet, vore lokalen, der den funnes inrymd, långt ifrån
tidsenlig och motsvarade ej ens de minsta anspråk, som nu för tiden kunde ställas
på eu dylik uppfostringsanstalt. Byggnaden, uppförd af resvirke och plank med
påspikad gärdsel och försedd med rappning, vore till inredningen i allmänhet högst
olämplig; rummen delvis låga, fuktiga och dragig^; utrymmet så inskränkt, att de
manliga eleverna måste under nätterna inhysas på en af döfstumafdelningens sofsalar,
till icke ringa men för denna afdelning.

Då af denna anledning fråga inom direktionen uppstått att för de blinda
vid institutet söka i stället för ofvan nämnda trånga och bristfälliga lägenheter
bereda eu ny, utvidgad och mera tidsenlig lokal, hade direktionen ansett sig böra
taga under öfvervägande, huruvida det vore lämpligt att, såsom hittills egt rum,
undervisningsanstalterna för blinda och döfstumma funnes förlagda på samma plats
såsom afdelningar af ett gemensamt institut. Eu sådan förening vore olämplig
redan ur den synpunkten, att det visat sig svårt att finna en föreståndare, som
med kraft och intresse kunde egna sig åt två så skilda undervisningsgrenar; och
på eleverne utöfvade samvaron mellan döfstumma och blinda, enligt framstående
fackmäns enstämmiga åsigt, ett menligt inflytande. Direktionen både i följd häraf
kommit till den öfvertygelse, att undervisningsanstalternas förening vore i flera
hänseenden skadlig, och hemstälde derföre, att den nu varande blind-afdelningen
vid institutet å Manilla måtte derifrån skiljas och eu helt och hållet sjelfständig
och fristående undervisningsanstalt för blinda inrättas, samt att Eders Kong! Maj:t
täcktes till uppförande af nödiga byggnader för ett sådant institut på annan lämplig
plats än Manilla af riksdagen äska ett anslag af 258,039 kronor, hvartill
kostnaderna beräknats under förutsättning att tomtplats skulle å staten tillhörig
mark kostnadsfritt upplåtas.

I anledning häraf har Eders Kongfl. Maj:t uppdragit åt den för afgifvande
af förslag till döfstumundervisningens ordnande tillsatta komité att yttra sig angående
ändamålsenligheten af den i fråga safta åtgärden äfvensom i öfrigt beträffande
den andel staten ansåges böra öfvertaga af vården om de i landet befintliga
blinda, och särskild! angående direktionens berörda förslag till ny byggnad för ett
blind-institut.

Komiterade, som utbedt sig att framdeles få, efter verkställande af nödig

105

Bil. N:o 7 till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. om StafsverM 187$.

utredning, afgifva fullständigt yttrande angående blindundervisningens ordnande i
dess helhet, har dock ansett förhållandena vid Mangla för närvarande vara af sådan beskaffenhet.
att det under alla omständigheter måste anses i hög grad angeläget, att
plats annorstädes beredes för den nu der förlagda blindafdelningen. Till hvad
direktionen i detta hänseende anfört har komité» ytterligare erinrat, att den så
kallade man hemsbyggnaden, hvilken för närvarande användes för döfstumafdelningens
behof, till arbetsverkstäder in. in., befunne sig i ett sä förfallet och bristfälligt
skick, att enligt sakkunniga personers omdöme lång tid icke kunde återstå, innan
denna byggnad blefve helt "och hållet oanvändbar, och det utrymme, som då måste
annorstädes beredas för döfstumafdelningen. kunde icke erhållas på annat sätt än
genom att för denna afdelning taga i anspråk äfven den byggnad, som nu vore
upplåten åt de blinda.

Med kännedom om de sålunda dag för dag växande olägenheterna af blindafdelningens
bibehållande vid Mangla, hade komitén funnit det åt högsta vigtmått,
intill dess blindundervisningen kunde hinna fullständigt ordnas, medel vore att tillgå
för blindafdelningens tillfälliga inrymmande i annan lokal.

Under antagande att en sådan lokal måste förhyras, har komitén beräknat
de genom blindafdelningens afsöndrande erforderliga kostnader sålunda:

lön för en föreståndare............

„ „ lärare........................

„ „ „ handtverkslärare......

arfvode för presterligt biträde
hyra för lokal in. m.............

kronor

........... »

summa kronor

3,000.

1,200.

800.

500.

9,500.

15.000.

Hvad särskild! beträffar behofvet af ökadt anslag för lärare, har komitén
erinrat derom att, så länge de båda afdelningarna för döfstumma och blinda varit
förenade på ett ställe, eu och samme lärare kunnat i ett eller annat tall gå båda
afdelningarna till hända, hvarigenom eu besparing i arbetskrafter vunnits, som efter
afdelningarnas åtskiljande icke kunde vidare påräknas. Hyresbeloppet för den
blifvande lokalen torde icke kunna anses högt beräknadt. då man toge i betraktande,
att densamma borde innehålla sof-, inåt-, läro- och arbetssalar föi onda ilig
sextio elever, samt bostäder för anstaltens föreståndare och lärare, hvilkas aflöning
beräknats under förutsättning att fri bostad skulle dem beredas.

Det synes mig af det nu anförda ådagalagdt, att utan afvaktan åt den slutliga
plan för ordnandet af undervisningen för så väl döfstumma som blinda, hvilken
den af Eders Kongl. Maj:t på riksdagens begäran för detta ändamål . nedsatta
komité kan komma att framlägga, åtgärder böra vidtagas för att tills
reda blindafdelningen en lokal, som bättre än den nu varande motsvarar icke blott
undervisningens kraf utan äfven de fordringar, som ur mensklighetens och helsovardens

106

Bil. N:o 7 till Kong!, Maj.is Nåd, Prop. om Statsverket 1878.

synpunkt måste ställas på en sådan byggnad. Då jag icke funnit något att
erinra vid hvad komitén i detta hänseende föreslagit, hemställer jag underdånigst
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för bestridande af kostnaderna
under år 1879 för den å Manilla nu befintliga blindafdelningens afskiljande från
döfstuminstitutet bevilja ett extra anslag för nämnda år af 15,000 kronor.

54:o.

Lär o anstalter
för öfver år ig a
döf8tumma.

Med anledning af riksdagens i underdånig skrifvelse den 23 Maj 1875 gjorda
hemställan, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru vida de öfveråriga elevernas
afgång från döfstum anstalterna i riket lämpligen skulle kunna påskyndas,
så att derigenom tillfälle bereddes för alla i läroåldern varande döfstumma barn att
komma i åtnjutande af undervisning, samt i motsatt fall för riksdagen föreslå de
åtgärder, som kunde leda till nämnda måls vinnande, framlade Eders Kongl. Maj:t
för sistlidne riksdag en plan till inrättande af tillfälliga läroanstalter, genom hvilka
behofvet af undervisning för de nu befintliga öfveråriga döfstumma, hvilka
vore för undervisning mottagliga, skulle kunna fyllas. Planen afsåg upprättandet
af tre läroanstalter, af hvilka eu skulle träda i verksamhet år 1878, eu
år 1879, och eu år 1880, samt hvardera anstalten årligen till undervisning mottaga
under de två första åren 30 nya elever, och derefter ett antal, motsvarande
deras, som efter afslutad kurs från anstalten utskrefves. På detta sätt skulle vid
slutet af år 1888 samtliga döfstumma, om hvilka här vore fråga, beräknade till
ett antal af 600, hafva kommit i åtnjutande af den undervisning, som det kunde
anses vara statens pligt att hålla dem till hända.

Kostnaderna för hvarje anstalt beräknades för det första året till 9,700 kronor,
för det andra till 17,100, samt för det tredje och de följande till 16,400 kronor
årligen, och begärde Eders Kongl. Maj:t för inrättande under år 1878 af en dylik
läroanstalt,_ till en början beräknad för 30 elever, ett extra anslag af 10,000
kronor, hvilket anslag af riksdagen beviljades.

Eders Kong]. Maj:t har derefter under den 22 sistlidne November bestämt,
att denna läroanstalt skulle förläggas till Wadstena och träda i verksamhet så
fort ske kunde under innevarande år.

För fullföljande under år 1879 af ofvan berörda plan skulle elevernas antal
vid anstalten i Wadstena ökas med tretio nya, hvilka borde vid årets början intagas,
och eu ny läroanstalt upprättas för ett antal af tretio elever. Kostnaderna
för begge anstalterna skulle således under år 1879 stiga till omkring 26,800
kronor, deraf 17,100 för den i Wadstena och 9,700 för den nyinrättader och hemställer
jag derföre i underdånighet, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
ättstor uppehållande under år 1879 af undervisningen vid två läroanstalter
för öfveråriga döfstumma bevilja ett anslag på extra stat för samma år af 27,000
kronor.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

107

55:o.

I underdånig skrifvelse den 28 September 1877 har sundhetskollegium afgift
förslag i fråga om hospitalsbyggn åder nas fortsättning under år 1879.

Af de byggnadsarbeten, hvilka ingingo i den af serafimerordensgillet för hospitalsväsendets
ordnande upprättade plan, hvars utförande nu pågår, skulle anläggningen
af ett nytt hospital vid Lund och utvidgningen af Hernösands hospital
under innevarande år så fortskrida, att deras fullbordande borde vara att motse
under år 1879. De för ändamålet erforderliga medel utöfver de af Eders Kongl.
Maj:t för innevarande år anvisade, hafva af kollegiet beräknats för det förra till

122,000 kronor och för det senare till 9,000 kronor.

Beträffande den nya, för endast manliga patienter afsedda anläggningen
vid Upsala hospital, hvartill ritningarna, upptagande ett ekonomihus med derifrån
utlöpande två större flygelbyggnader, innehållande platser för 223 patienter, efter
undergången omarbetning blifvit af Eders Kong!. Maj:t den 12 sistlidne Oktober
faststälda, har öfverintendentsembetet, som erhållit nådigt uppdrag att taga befattning
med detta byggnadsarbetes utförande, i underdånigt utlåtande förmält, att
sedan, på sätt Eders Kongl. Maj:t förordnat, under år 1878 utförts grundläggningför
ekonomihuset, uppdragning af detsammas murar, inläggande af bjelklag, uppsättning
af taklag och husets intäckning med plåt samt insättning af karmar i
fönster och dörrar, borde under år 1879 arbetena med norra flygelbyggnaden påbörjas
och fortsättas för eu beräknad kostnad af 150,000 kronor.

Vidkommande det af Eders Kongl. Maj:t under den 30 December 1876 beslutade
nya hospital i rikets mellersta del, afsedt för Örebro, Wermlands och Skaraborgs
län, har sundhetskollegium yttrat, att enär de underhandlingar, som blifvit
inledda till förskaffande af lämpligt jordområde för denna anläggning, borde
innan 1879 års början hafva fört till det åsyftade ändamålet, och jemväl öfriga
förberedande åtgärder hafva hunnit före den tiden afslutas, så att arbetet med byggnadernas
uppförande å den plats, som för dem blefve utsedd, kunde under nämnda
år begynna, kollegium ansett för 1879 erfordras ett belopp af 150,000 kronor
dels till tomtinköp och dels till byggnadernas grundläggning.. —

Med afseende derå, att arbetena å sistnämnda hospital, för hvilket plats
ännu icke är bestämd, ej heller ritningar uppgjorda, svårligen torde kunna under
år 1879 bedrifvas i den omfattning, sundhetskollegiet föreslagit, synes anslaget för
denna byggnad med skäl kunna upptagas till ett något nedsatt belopp, och utgifterna
för hospitalsbyggnader under år 1879 beräknas sålunda:

till fullbordande af hospitalet vid Lund ................................. kronor 122,000: —

„ „ „ Hernösands hospitals utvidgning ............ ,, 9,000: —

,, fortsättning af nybyggnaderna vid Upsala hospital.............. 150,000:

„ påbörjande af en hospitalsanläggning i mellersta Sverige _., 70,000: —

tillsammans kronor 351,000: —

Hoepitahbygg -fläder.

108

Bil. N:o 7 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Vrop. om Statsverket 1878.

Då Eders Kong! Maj:t för hospitalsbyggnader under år 1878. anvisat hela
återstoden af de till dylika byggnader hittills beviljade anslag, är någon behållning
från föregående år icke afl tillgå för betäckande af någon del af den beräknade
kostnaden för år 1879. Jag hemställer derföre underdånigst, att Eders Kong!.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för år 1879 till hospitalsbyggnadernas fortsättande
bevilja ett anslag af 350,000 kronor.

56:o.

Undervisa hujsnnnfaller
för
sinne snida barn

Till Eders Kong!. Maj:t hafva inkommit underdåniga ansökningar om nådig
framställning till riksdagen angående understöd af allmänna medel för år 1879
åt följande uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, nemligen:

1) det af Emanuela Carlbeck inrättade idiothemmet å lägenheten Johannisberg
vid Mariestad, för hvithet sökes enahanda anslag, som hittills under flera år
åtnjutits, eller 5,000 kronor, mot samma vilkor som tillförne, att fyra frielever
der underhållas;

2) den af föreningen i Stockholm för sinnesslöa barns vård stiftade skola,
hvars styrelse anhållit, att det anslag, 5,000 kronor, som för hvardera af åren
1876. . 1877 och 1878 beviljats med vilkor att minst tjugu elever och bland dem
sex afgiftsfritt skulle vid skolan underhållas, måtte, med afseende å det ständigt
växande antalet inträdessökande särdeles bland de fattigaste klasserna, höjas till

10,000 kronor, mot förbindelse att friplats beredes för tio elever samt att undervisning
och handledning meddelas blifvande lärarinnor och sköterskor vid dylika
anstalter;

_ 3) det åt Gefloborgs läns förening'' för sinnesslöa barns vård i Gtefie inrättade
idiothem, som för innevarande år uppbär ett understöd af 1,500 kronor med
vilkor att emottaga minst femton elever, men hvars styrelse begärt att, då elevantalet
skall under året ökas till tjugu, ett derefter afpassadt förhöjdt anslag måtte
erhållas och detta utan skyldighet att vårda frielever; samt

J) Malmöhus låns uppfostringsanstalt för idiotiska barn, hvartill länets landsting
anslagit 71,8o0 kronor för inköp och bebyggande af ett vid staden Lund benäget
jordområde, der anstalten är ämnad att träda i verksamhet den 1 November

1878;. anhållande landstinget, att Eders .Kong!. Maj:t täcktes vid aflåtande! af
proposition till riksdagen om anslag för dylika inrättningar jemväl beräkna understöd
åt ifrågavarande anstalt.

Sundhetskollegium, som på nådig befallning utlåtit sig öfver dessa ansökningar,
har dervid framhållit behöflighet®!! af ett allmänt anslag för sådana stiftelsers,
skolor, hvilken i händelse flere idiotanstalter blefve inom landet upprättade
och gjorde anspråk på understöd af statsmedel, skulle kunna efter behof och på
likformiga vilkor mellan dem fördelas. Sedan Eders Kongl. Maj:t i anledning häraf
anbefalt kollegiet att inkomma med yttrande angående beloppet af det anslag, som

109

Bil. N:o 7 till Kong!,. Majrts Nåd. Pro/i. om Statsverk* 1878.

kunde för närvarande finnas erforderligt till understöd åt skolor vid idiotanstalterna,
samt föreslå vilkor för anslagets användande, liar kollegiet i atgitvet utlåtande
anfört, att bland de vilkor, som blifvit fastade vid hittills beviljade understöd
åt ifrågavarande anstalter, nemligen dels upplåtandet af ett visst antal friplatser,
dels i förening dermed vårdandet af ett bestämdt minimum af elever, och dels åtnjutandet
af ett visst bidrag för hvarje intagen elev, det sistnämnda vilkoret ; —
hvithet legat till grund för det åt idiothemmet i Gefle beviljade anslag för 18^8
och som jemväl iakttages vid fördelningen af de till understöd åt mindre uppfostringsanstalter
för medellösa döfstumma och blinda barn anslagna medel - syntes
vara det principielt rigtigaste, och har kollegiet föreslagit, att understödet af statsmedel
åt idiotskolorna i'' allmänhet icke skulle beräknas lägre än vid förenämnda
anstalter för döfstumma och blinda eller till 100 kronor för hvarje elev.

Beträffande åter de vilkor i öfrig! hvarunder anslag till ifrågavarande skolor
borde utgå, har sundhetskollegium i främsta rummet erinrat om nödvändigheten
att inskränka statens understöd till sådana anstalter, hvilkas uppgift är att
genom undervisning och tjenlig sysselsättning i öfrig! förbättra de sinnesslöa och
om möjligt göra dem till nyttiga samhällsmedlemmar. Härvid borde staten bidraga,
likasom den bereder andra* samhällsmedlemmar tillfälle till undervisning. Men for
det stora antal sinnesslöa, som icke kunna bibringas någon grad af uppfostran
och för hvilka understödet således inskränker sig till vård och underhall, borde
statens mellankomst lika litet kunna tagas i anspråk som för obotligt sjuke eller
fattige i allmänhet. Derest ej denna åtskilnad behörigen iakttoges, skulle statens
bidrag till idiotanstalterna snart nog finnas öfver höfvan stegrade, hvithet bast
framginge deraf, att de sinnesslöas antal inom hela riket kunde antagas utgöia
omkring 2,000, deraf allra största delen obotliga. Kollegiet förslår derföre såsom
vilkor för åtnjutande af statsbidrag hufvudsakligen följande bestämmelser:

att endast sådana barn finge till skolelever antagas, hvilka kunde anses mottagliga
för uppfostran eller undervisning, och bland dessa intet, som vore under (i

eller öfver 15 år; . o . ,

att understödet skulle beräknas etter antalet åt* de vid arets början i skolan
intagna barn, och att vid idiotanstalter, hvarest jemte skolelever emottoges elever
endast till vård, desse senares antal icke finge i beräkningen ingå;

att hvarje skola skulle hafva sin inspektör, utsedd af dess styrelse eller uppehållare,
hvarjemte der borde vara anstäld eu läkare, hvilken kunde lemna redogörelse
för elevernas helsotillstånd:

att barn, som lida af konvulsion^-, fallandesot, sinnessjukdom eller smittosam

sjukdom, icke finge i skolan intagas; samt . _ ,

att elev, som under vistelsen i skolan visade sig icke vara mottaglig för uppfostran,
borde derifrån skiljas, äfvensom att elev, hvilken i skolan icke kunde göra
vidare framsteg, ej heller borde der längre få qvarstanna.

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Dessa vilkor fullgjordes visserligen icke af idiotanstalterna vid Mariestad och
i Stockholm. I den förra funnes i Oktober 1877 intagna 35 elever, af hvilka endast
25 voro tillgängliga för någon grad af uppfostran eller undervisning, och
elevantalet vid skolan i Stockholm utgjorde vid utgången af år 1876 endast 23.
Men då dessa inrättningar, hvilka, enligt hvad kollegiet kunde vitsorda, uppehölles
med stor omsorg och ordning, redan uppburit statsbidrag efter andra grunder
och inrättat sig derefter, samt, hvad särskildt beträffade sist nämnda skola, det i
förhållande till elevantalet temligen höga belopp, 10,000 kr., hvartill statsbidrag
nu blifvit begärdt, kunde rättfärdigas af den uppgift, skolan ville ikläda sig, nemligen
att uppfostra lärarinnor och sköterskor för andra idiotskolor, har kollegiet
ansett dessa begge skolor icke böra underkastas de nu föreslagna allmänna vilkoren
för statsbidrags beviljande. Kollegiet har derföre förordat bifall till deras ansökningar
i afseende på beloppen, och beträffande de föreslagna vilkoren endast
tillstyrkt den ändring, att vid skolan i Stockholm skulle uppfostras minst 25 elever
och bland dessa 10 afgiftsfritt; dock med tillåtelse för skolans styrelse att i
stället för högst fyra frielever intaga dubbla antalet mot half afgift, hvarjemte
vid skolan borde, utöfver det för elevernas undervisning och vård nödiga antal
lärarinnor och sköterskor, anställas minst tre personer, som ville dertill utbilda sia:.

Beträffande uppfostringsanstalten i (Me, som redan nu åtnjöte bidrag med
100 kr. för hvarje elev utan skyldighet att underhålla frielever, funnes intet hinder
att tillämpa de åt kollegiet föreslagna allmänna bestämmelser.

Beloppet af det anslag, som utöfver de för förstnämnda två anstalter beräknade
15,000 kr. kunde för understöd åt idiotskolor erfordras, berodde naturligtvis
på antalet elever, som i dessa skolor komme att under år 1879 åtnjuta undervisning.
För skolan i Gefle hade elevantalet uppgifvits till 20, och med afseende på
de stora kostnader Malmöhus läns landsting användt på grundläggandet af en dylik
skola i länet, kunde med temlig visshet antagas, att antalet elever ej heller
der komme att understiga 20. Ej heller herde medel helt och hållet saknas för
den händelse dessa skolor skulle kunna öka antalet elever, eller ny undervisningsanstalt
uppstå. ^ Om anslaget, såsom lämpligt syntes, beräknades''efter 50 elever,
skulle det uppgå till 5,000 kr. eller tillsammans med de för anstalterna vid Mariestad
och i Stockholm afsedda belopp till 20,000 kr. —

Mot hvad kollegiet sålunda föreslagit så väl i fråga om beräkningsgrunden
för det understöd åt statsmedel, som bör tilldelas undervisningsanstalter för sinnesslöa,
som ock i afseende på de vilkor, under hvilka sådant understöd bör utgå ej
mindre till nu varande än äfven till blifvande anstalter af detta slag, har jag icke
något annat att erinra, än att de skolor, som njuta understöd af statsmedel, borde
vara underkastade den inspektion, chefen för ecklesiastikdepartementet bestämde, samt
att elevantalet vid skolan i Stockholm borde med afseende på det jemförelsevis stora
bidrag, som skulle komma denna undervisningsanstalt till godo, bestämmas till 35,

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 111

bland hvilka 10 skulle underhållas afgiftsfritt, dock med rättighet för skolans styrelse
att i stället för högst fyra frielever intaga dubbla antalet mot half afgift.

Jag hemställer för den skull underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen, att till understöd under år 1879 för uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn ställa till Eders Kong]. Maj:ts förfogande ett extra anslag af

20,000 kr. att användas i öfverensstämmelse med de af mig nu förordade grunder.

57:o.

I skrifvelse den 27 September nästlidet år har Eders Kongl. Maj:ts befall- 3j«kke«ma/sr
ningshafvande i Gefleborgs län, på begäran af länets landsting, i underdånighet TZfJ. *
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå riksdagen att jemväl för år 1879
bevilja ett anslag af 7,500 kronor såsom bidrag till sjukvårdens ändamålsenliga
handhafvande vid det inom Jerfsö socken i Helsingland befintliga sjukhem för spetälske,
med vilkor att landstinget skulle för samma år till ändamålet anvisa 4,000
kronor och att spetälske äfven från orter utom länet erhölle vård vid anstalten, så
långt utrymmet sådant medgåfve.

Sundhetskollegium har, uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande, enär af
de till kollegium insända rapporter framginge, att sjukdomen spetälska fortfarande
egde eu ej ringa spridning inom provinsen Helsingland och äfven förekomme inom
angränsande län, och då det, ej mindre för vården af de sjuke än ock med afseende
på sjukdomens spridning, jemväl från preventiv synpunkt vore af stor vigt
att ega en vårdanstalt, der ändamålsenlig behandling och skötsel kunde lemnas, på
dessa, och under åberopande af förut i ämnet anförda skäl tillstyrkt nådigt bifall
till ifrågavarande framställning.

Med anledning häraf hemställer jag i underdånighet, det Eders Kong]. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att jemväl för år 1879 bevilja ett extra anslag af 7,500
kronor till upprätthållande af sjukhemmet i Jerfsö socken, under vilkor att 4,000
kronor dessutom för ändamålet af landstinget anvisas för samma år, och att spetälske
sjuke äfven från andra län än Gefleborgs varda till vård å anstalten mottagne,
så långt utrymmet derstädes sådant kan medgifva.

58:o.

Sedan af det utaf riksdagen till restauration af domkyrkan i Linköping beviljade
anslag, 68,500 kronor, för hvartdera af åren 1877 och 1878 på extra stat
anvisats 8,000 kronor, hafva Eders Kongl, Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands
län och biskopen i Linköpings stift, såsom vårdare af nämnda kyrkas angelägenheter,
i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes af riksdagen äska,
att för restaurationsarbetets oförhindrade gång under år 1879 måtte anslås dubbelt

112

Bil. No 7 till Körtel. Maj ds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Religionsvdrt
för sjömän
m. fl.

så stort belopp som de två föregående åren, eller 16,000 kronor, hvilken summa
vore af behofvet påkallad, enär byggnadsarbetet år 1879 konnne att bedrifvas med
större skyndsamhet än förut varit ämnadt.

Då någon särskild anledning till arbetets påskyndande icke blifvit angifven,
synas mig öfvervägande skäl tala för anslagets bibehållande äfven under år 1879
vid samma belopp, hvarmed det under föregående år utgått, och hemställer jag derföre,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till fortsättning under
år 1879 af restauration sarbetet å domkyrkan i Linköping anvisa ett belopp af

8,000 kronor.

59:o.

Det af riksdagen allt sedan år 1875 på extra stat beviljade anslag af 8,000
kronor till beredande af religionsvård åt svenska sjömän i utländska hamnar samt
åt andra derstädes sig uppehållande landsmän är genom Eders Kongl. Maj:ts beslut
sålunda disponerad!, att i städerna Kiel i Holstein och Hartlepool på Englands
östra kust för ändamålet anstalts särskilde svenske predikanter, Indika uppbära,
den förre 2,500 kronor och den senare 3,500 kronor årligen, hvarjemte 1,500
kronor anvisats såsom arfvode åt en vid föreningen för inre missionen i Paris anstäld,
i Paris bosatt svensk prest, mot vilkor att han skall å vissa tider under de
månader af året. då sjöfarten lifligast bedrifves, i de nordfranska hamnarna Dunkerque,
Calais och Boulogne förrätta gudstjenst på svenska språket och med presterliga
förrättningar i öfrig! tillhandagå de å dessa orter sig uppehållande landsmän.
De i Kiel och Hartlepool stationerade prestmännen äro ålagde att tidtals
besöka närliggande sjöstäder för att der med religionsvård betjena de landsmän som
i stort antal" för längre eller kortare tider uppehålla sig å dessa orter. Alla predikanterna
äro skyldige att till erkebiskopen årligen afgifva berättelse om sin verksamhet
och om de förrättningar, hvilka af dem utförts.

I skrifvelse till ecklesiastikdepartementet har erkebiskopen anmält behofvet
af förhöjning i de åt i fråga varande predikanter anvisade arfvoden. Den i Kiel
bosattes verksamhet hade blifvit öfver förväntan vidsträckt. I Kiel och kringliggande
trakt ensamt vore 900 till 1,000 svenskar af arbetsklassen tills vidare bosatte;
och huru stort antalet vore i Liibeck och dess närhet kunde slutas deraf,
att till den första nattvardsgång, som der hölls, anmälde sig omkring SO kommnnikanter.
Om ock den fasta svenska befolkningen i Hamburg vore mindre, så vore
i stället sjömännens antal så mycket större. Prestens göromål blefve derföre trägna,
och omkostnaderna dryga, då med det honom beviljade arfvode! icke blott alla utgifter
för lifsuppehälle och resor, utan äfven för hvad till gudstjensterna in. m. hörde,
skulle bestridas. Särskilda tillägg i detta arfvode hade ock anvisats så väl för
1876 som 1877. Den minsta förhöjning som för framtiden borde ifrågakomma,
ansåg erkebiskopen utgöra 1,000 kronor.

Bil. No 7 till Kongl. Maj ds Nåd. Pr ap. om Statsverket 1878. 113

Under den tid på sommaren 1876, då sjöfarten var lifligast, understeg antalet
åhörare vid de söndagliga gudstjensterna i Hartlepool icke en enda gång
100 och vid veckogudstjensterna var medeltalet 25. Äfven midt i vintern, såsom
juldagen, bevistades gudstjensten af icke mindre än 90 landsmän. Antalet svenska
fartyg i östra och vestra Hartlepool uppgick år 1876 till 309. Äfven här måste
derföre omkostnaderna blifva störa, ehuru en del utgifter kunnat betäckas medelst
på platsen insamlade bidrag. Men lefnadskostnaderna vore, såsom bekant, i England
större och de 3,500 kronor, presten uppbure, otillräckliga. Eu förhöjning af
500 till 1,000 kronor vore här af behof påkallad.

För den i Frankrike anstälde prestmannen har en tillökning i arfvode! af

1.000 kronor af erkebiskop^ föreslagits.

De nu utgående arfvodena skulle sålunda kräfva eu förhöjning med tillsammans
2,500 eller 3,000 kronor. Till fyllande af detta behof finnes å det beviljade
anslaget endast en återstod af 500 kronor, som hittills användts för att, på sätt
erkebiskopen erinrat, bereda predikanten i Kiel en tillfällig ersättning för de utgifter
hans embetsutöfning förorsakat honom. En tillökning af åtminstone 2,000
kronor i det af riksdagen beviljade extra anslag synes derföre af nöden, derest
man ej skall nödgas låta den med så mycken framgång började och af de sjöfarande
eller eljest å i fråga varande orter sig uppehållande landsmännen med så
varm tillit omfattade religionsverksamheten åtminstone på någon af dessa orter
upphöra.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
för beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska hamnar äfvensom åt
andra derstädes sig uppehållande landsmän bevilja ett extra anslag för år 1879 af

10.000 kronor.

60:o.

Under åberopande af hvad vid föregående riksdagar anförts rörande anslag'' Diverse anslag.
för svenska fornskriftssällskapet och för tillsyn och vård af lifrustkammarens samlingar,
hemställer jag, att dessa anslag måtte få utgå jemväl under år 1879 med
de vid sistlidne riksdag bestämda belopp, nemligen:

för fornskriftssällskapet......................................................... 2,000 kronor,

,, lifrustkammaren ............................................................... 600 „

Hos Eders Kongl. Maj:t har extra ordinarie amanuensen vid statens historiska
museum, filosofie doktorn Hjalmar Stolpe underdånigst anhållit, det Eders Kongl.
Maj:t måtte täckas, till beredande af en planmessigt ordnad fortsättning af de utaf
Stolpe med understöd af allmänna medel verkstälda arkeologiska och naturhistoriska

114 jBil. No 7 till Kongl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

undersökningarna på Björkön i Mälaren, bevilja ett fortfarande reservationsanslag
af 5,000 kronor årligen under hvardera af åren 1879 och 1880, att utgå efter samma
grund, som vid de senast beviljade anslagen för åren 1876—1878 varit bestämd,
eller att 2,500 kronor finge mot redovisning användas till bestridande af undersökningskostnaderna
och 2,500 kronor af Stolpe uppbäras såsom årsarfvode för undersökningsarbetena,
mot skyldighet för honom att årligen till statens vederbörande
museer aflemna de vid gräfningarna anträffade fynd äfvensom afgifva berättelse, på
sätt Eders Kongl. Maj:t behagade närmare bestämma.

Till stöd för denna sin underdåniga anhållan har sökanden anfört, bland
annat, att ifrågavarande undersökningar, som till eu början inskränktes till den så
kallade “svarta jorden", från och med hösten 1874 blifvit utsträckta till öns utomordentligt
rika graffält, der man räknat mer än 2,000 grafhögar; och hade uti
580 hittills undersökta grafvar, de flesta innehållande brända lik och sålunda tillhörande
den förkristna tiden, anträffats eu mängd vapen och smycken m. in. Eu
ännu rikare skörd af fornsaker, till eu stor del af förut okänd form och beskaffenhet,
deribland flere af guld, silfver och glas, hade inbergats, sedan den upptäckt
blifvit gjord, att på fältet omkring “den svarta jorden" funnos grefvar, hvilka icke
utmärktes af någon kulle eller höjning på den släta marken. Uti 140 sådana
hittills undersökta grefvar, de flesta innehållande obrända lik, ofta nedlagda i kistor,
hade under förlidet år påträffats många dyrbara fynd, hvilkas ålder kunde bestämmas
till förra hälften af 800-talet. Sjelfva begrafningssättet häntydde på kristet
inflytande, och detta antagande vunne bekräftelse i synnerhet genom fyndet af
ej mindre än fyra kors, bland hvilka tre af silfver och ett af brons. De senast
gjorda upptäckterna syntes sätta utom allt tvifvel, att det Birka, der Ansgarius
utöfvade den första kristna missionsverksamheten i vårt fädernesland, vore att söka
på Björkön i Mälaren. Den omständigheten, att öfver en och annan af dessa kristna
grefvar funnits spår af brända lik och således af hednisk begrafning, lemnade i
öfrigt stöd för den historiska sägen, att den kristna församlingen här efter Ansgarii
tid snart utrotades eller dog ut, så att hedendomen åter blef herskande på
ön under nästan hela 900-talet.

En fortsättning af undersökningarna vore af så mycket större vigt som dels
ifrågavarande öfvergångsperiod vore den minst bekanta och före upptäckten af omförmälda
graffält kunde sägas vara nästan fullkomligt okänd, dels de i dessa grefvar
inneslutna fornsakerna genom sin dyrbarhet och sitt väl bibehållna skick torde
komma att blifva eu af de största prydnaderna för statens historiska musei yngre
jernåldersafdelning.

Att anslaget nu, liksom vid 1875 års riksdag skett, beviljades för längre tid
än ett år, vore önskligt icke blott för underlättande af överenskommelser med jordegarne
och de vid gräfningarna sedan flera år fästa arbetare, utan i främsta rummet
för det planmässiga ordnandet af undersökningarna.

Bil. N:o 7 till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 115

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, som öfver förevarande ansökning
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och densamma till nådigt bifall förordat,
har dervid uttalat den mening, att, då de hittills med ständigt växande framgång
gjorda upptäckterna vore af största värde både i antiqvariskt och historiskt
afseende, och då icke mindre vigtiga upptäckter vore att förvänta genom fortsatt
gräfning i de till betydligt antal återstående grafhögarna och vidsträckta graffälten
samt i det ännu icke undersökta området af “den svarta jorden“, det vore i högsta
grad ömkligt, att de påbörjade undersökningarna på denna ö måtte kunna oafbrutet
fullföljas af doktor Stolpe, hvars berömliga ihärdighet och sakkännedom samt
stora noggranhet vid undersökningsarbetenas verkställande och beskrifvande akademien
varit i tillfälle att iakttaga och kunde rättvisligen vitsorda.

På anförda skäl finner jag mig äfven höra tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att till fortsättande af omförmälda undersökningar under
åren 1870 och 1880 bevilja ett anslag af 10,000 kronor samt deraf anvisa 5,000
kronor att under år 1879 utgå med 2,500 kronor till bestridande af kostnaderna
för undersökningsarbetet och med 2,500 kronor såsom årsarfvode åt Stolpe, mot
skyldighet för honom att till statens vederbörande museer aflemna anträffade fynd,
samt att afgifva berättelse angående undersökningarna på sätt Eders Kongl. Maj:t
närmare bestämmer.

I en till ecklesiastikdepartementet ingifven skrifvelse har filosofie doktorn
Artur Hazelius anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen göra nådig
framställning om anvisande åt den skandinavisk-etnografiska samlingen i Stockholm
af ett extra anslag för är 1879 med ett från 7,500 kronor, hvartill anslaget under
de senaste åren uppgått, till 11,600 kronor, eller den summa, hvartill hyrorna för
erforderliga lokaler till samlingarnas uppställande för närvarande uppginge, förhöjdt
belopp. Doktor Hazelius anför, att berörda samling till följd af det stora deltagande,
hvarmed den af allmänheten omfattats, under de fem år, som förflutit sedan dess
grundläggande, så hastigt utvecklats, att den nu innefattade öfver 19,000 nummer,
inrymda i fem större våningar, bestående af 40 rum; att en betydlig del af de föremål,
hvaraf samlingen bestode, såsom af enskilda personer till samlingen skänkta,
redan vore att anse såsom statens egendom, samt att genom insamlingar i särskilda
delar af riket redan en summa af 66,000 kronor vore åvägahragt att användas till
eu blifvande byggnad för den etnografiska samlingen, hvarigenom statens utgifter
för densamma, då den en gång komme att till staten öfverlemnas, skulle blifva i
väsentlig mån minskade.

Vetenskapsakademien, till hvars utlåtande berörda ansökning blifvit öfverlemnad,
har inhemtat yttrande af sina ledamöter, professorerne S. boven och friherre
G. von Duben, hvilka, under vitsordande af de utaf doktor Hazelius lemnade

116

Bil. No 7 till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

uppgifter, erinrat, hurusom den etnografiska samlingen genom stiftarens nitiska bemödanden
allt mera tillvuxit i omfång och värde, så att samlingen numera icke
allenast omfattade eu betydlig mängd svenska föremål, utan äfven tillökats med
en ganska stor norsk afdelning, äfvensom det lyckats stiftaren att från Danmark
anskaffa begynnelsen till eu dansk afdelning. Till följd häraf hade samlingen
i betydande mån vunnit i mångsidighet och lofvade att inom kort tid kunna lemna
eu ganska fullständig bild af de nordiska folkens lif och seder under förflutna århundraden.
På grund häraf hafva bemälde professorer ansett doktor Hazelii ansökning
vara förtjent af nådigt afseende; och har vetenskapsakademien för sin de!
förklarat sig i berörda yttrande instämma.

Såsom redan allmänt blifvit erkändt, lemnar den af doktor Hazelius bildade
etnografiska samlingen, genom det rikhaltiga material, som i densamma inrymmes,
högst väsentliga bidrag vid det för häfdaforskningen så betydelsefulla studiet af
folkens karakter, lynne och inre historia, och man torde således med rätta kunna
förvänta, att den i framtiden skall för vetenskapen blifva af stort värde. Då dertill
kommer, att icke blott de till samlingen skänkta föremålen redan tillhöra staten,
utan äfven enligt stiftarens bestämmelse samlingen i öfrig! framdeles skall till
staten öfverlemnas, torde tillräckliga skäl vara för handen, att staten i något vidsträcktare
mån än hittills skett bidrager till kostnaderna för dess inrymmande i
för allmänheten tillgängliga lokaler; och jag får derför i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att för år 1879 bevilja ett
extra anslag af 11,600 kronor att för berörda ändamål användas.

För anställande af zoologiska och fysikaliska undersökningar af de Sverige
omgifvande haf, hvilka undersökningar ansetts böra fortgå under tre år och för
Indika kostnaderna beräknats under första året till 10,000 kronor och under hvartdera
af de följande till 5,000 kronor, har riksdagen, med bifall till Eders Kongl.
Maj:ts i ämnet aflåtna nådiga propositioner, till vetenskapsakademiens disposition
anvisat å extra stat för år 1877 en summa af 10,000 kronor och å extra stat
för 1878 ett belopp af 5,000 kronor. På sätt akademien i skrifvelse den 19 September
nästlidet år underdånigst anhållit, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att till fortsättning af omförmälda undersökningar anvisa
till vetenskapsakademiens disposition ett extra anslag af 5,000 kronor att utgå under
år 1879.

Delaktighet i 61:o.

civ list atenspen /vrZtäla

Hos Eders Kongl. Maj:t har tekniska högskolans styrelse gjort underdånig
aMar^iuZ''framställning om beredande af rätt för högskolans ordinarie lärare, tjensteman och
\To2Xetjmtl

Bil. No 7 till Kongl. Majds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

117

Direktionen öfver nämnda pensionsinrättning, som erhållit nådig befallning
att öfver förevarande framställning inhemta yttrande i ämnet af civilstatens fullmäktige,
har vid ärendets framläggande inför fullmäktige för egen del uttalat den
åsigt, att, då högskolans föreståndare, tolf professorer och sex lektorer samt tre
vaktbetjente blifvit uppförde med aflöning å ordinarie riksstat, deraf borde följa, att
denna personal, hvilken således blifvit likstäld ined de tjenstemannacorpser, Indika
redan vunnit delaktighet i pensionsinrättningen, kornine i åtnjutande af enahanda
förmåner; hvarjemte direktionen, som ansett någon förhöjning i det till pensionsinrättningen
utgående statsanslag icke böra för ändamålet sättas i fråga, föreslagit
att, med tillämpning af de i fråga om delegarnes klassifikation hittills följda grunder,
föreståndaren borde sättas i första pensionsklassen, professorerne, som i afseende
på löneförmåner vore likstälde med professorerne vid Karolinska medikokirurgiska
institutet, uti andra pensionsklassen, lektorerne, i likhet med adjunkterue
vid nämnda institut, i den fjerde samt vaktbetjente i åttonde pensionsklassen.

I underdånigt utlåtande den 23 sistlidne Oktober hafva civilstatens fullmäktige
anfört, att då stater eller corpser, som ej haft del i pensionsinrättningen eller
vid dess stiftande varit beräknade att deri deltaga, vunnit inträde i inrättningen,
både såsom allmän regel iakttagits, att den samma tillförsäkrats ett visst årligt
statsanslag, till storleken så afpassadt, att det tillika med de nye delegarnes algifter
efter sannolikhetsberäkning lemnat ungefärlig tillgång till samme delegares
jemte deras enkors och barns pensionering. Grundsatsen att pensionsinrättningen
''icke borde lida någon förlust genom upptagande af nya stater eller corpser bland
dclegarne måste ock fortfarande noggrant vidhållas, derest icke de nu varande delegarnes
rätt skulle kränkas och inrättningens bestånd äfventyras. Det vore nemligen
uppenbart, att, sedan pensionsinrättningen hufvudsakligen genom bidrag från
delegarne sjelfve vunnit en ansenlig kapitaltillväxt, fördelen att utan vidare tillskott
än de årliga afgifterna blifva delegare i den samma vore så stor, att alla civila
stater och corpser genast skulle begagna sig deraf, men följden häraf skulle
utan tvifvel blifva, att pensionsinrättningens kapitaltillgång efter hand minskades
och slutligen försvunne, till skada ej mindre för delegarne än för staten, i hvars
intresse det måste vara att inrättningen förkofrades, så att den efter hand komme
allt närmare sitt slutliga mål: delegarnes pensionering med enahanda belopp, som
ä allmänna indragningsstaten beviljades.

För att utröna, i hvad mån upptagandet i pensionsinrättningen af tekniska
högskolans ordinarie lärare, tjensteman och vaktbetjente skulle för inrättningen medföra
ökad utgift, hade, med iakttagande af den utaf direktionen föreslagna klassindelning,
blifvit uppgjord en beräkning efter samma grunder, som tillämpats i fråga
om föreslaget och sedermera jemväl beviljadt statsanslag för skogsstatens inträde i
pensionsinrättningen, allenast med det undantag, att bland de inrättningen tillflytande
inkomster från de ifrågasatta nya delegarne räntorna å befordringsafgifterna,

118

Bil. N:o 7 till Kongl. Majds Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Pension för
konsistorienotarien
C. M.
Lägerhalmi.

sedan fullmäktige besluta, att sådan afgift jemväl skulle utgöras till enskilda enkeoch
pupillfonden, blifvit upptagna till dubbla beloppet mot hvad vid beräkningen
angående skogsstaten iakttagits. Enligt denna beräkning skulle det statsanslag, som
för pensioneringen erfordrades, utgöra 3,488 kronor eller i jemnadt tal 3,500 kronor.
På grund af hvad sålunda andragits hafva fullmäktige förklarat, att de för
sin del medgifva inträde i pensionsinrättningen för tekniska högskolans föreståndare
samt ordinarie lärare och vaktbetjente, med vilkor att ett årligt statsanslag
af 3,500 kronor varder pensionsinrättningen beviljadt. —

På jag anser billigheten kräfva, att de af tekniska högskolans lärare och
betjente, som uppbära löner på ordinarie stat, erhålla förmånen att vinna inträde
i civilstatens pensionsinrättning utan större uppoffring från deras sida, än de med
nämnda personal likstälda corpser, som redan äro delegare i pensionsinrättningen,
måst derför vidkännas, och det af civilstatens fullmäktige derför uppstäda vilkor
i detta fall, likasom i fråga om skogsstatens inträde i denna inrättning, lärer finnas
behörigen grundadt, får jag nnderdånigst tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att bland de under rubriken civilstatens pensionskassa uppförda anslag
upptaga ett särskild! anslag af 3,500 kronor för pensionering af föreståndare,
lärare och betjente vid den tekniska högskolan jemte deras enkor och barn.

G2:o.

Med skrifvelse den 2 Oktober 1877 har domkapitlet i Kalmar till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemna! en af konsistorienotarien, filosofie doktorn Carl Magnus Lagerhamn
den 16 nästföregående Augusti gjord underdånig ansökning, att då han, som den 5
sistlidne December uppnått en ålder af 65 år, och i 3472 år varit anstäld såsom notarie
hos bemälda domkapitel, nu mera till följd af styrkt sjuklighet och betydligt minskad
arbetsförmåga icke längre förmådde bestrida notarietjensten, honom måtte beredas
förmånen att vid afskedstagande! erhålla en årlig pension, motsvarande hans nu
varande löneförmåner, omkring 2,700 kronor; och har domkapitlet, med vitsordande
att sökanden under sin långa tjenstetid skött de mångahanda befattningen tillhörande
åligganden med berömligt nit och trohet samt, så länge helsa och krafter varit
honom beskärda, med mera än vanlig förmåga och arbetsamhet, underdånigst anfört,
att då sökanden saknade egna tillgångar till sitt uppehälle, och de knappa löneförmånerna
vid konsistorie-notariebeställningen icke vore tillräckliga både till innehafvarens
eget underhåll och vikaries aflönande, samt dertill konnne, att det säkerligen
blefve svårt, om icke omöjligt, att för någon längre tid kunna för tjenstens
uppehållande erhålla fullt lämplig person, så länge tillräcklig aflöning för sådant
tjenstebiträde icke funnes att tillgå, domkapitlet ej blott med afseende å det förtjenstfulla
sätt, hvarpå sökanden fullgjort sina skyldigheter, utan ock af omtanke
för vederbörligt handhafvande af de ärenden, som det hade att vårda, ansåge sig
böra den underdåniga ansökningen till nådigt bifall förorda.

119

Bil. N.-o 7 till Kong!,. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

Uti infordra^, den 25 sistlidne Oktober afgifvet utlåtande har statskontoret
yttrat, att då sökanden, hvilken efter att hafva under åren 1837 till och med 1842
tjenstgjort såsom lärare dels vid enskildt, dels 2 7-2 år vid offentligt läroverk, den
14 Juli 1843 erhållit konstitutorial å sin nu innehafvande befattning, så väl genom
intyg om försvagadt helsotillstånd som inom kort äfven i afseende på ålder fullgjort
de vilkor för pensions åtnjutande från allmänna indragningsstaten, som för
civile tjensteman i allmänhet vore gällande, statskontoret vid sådant förhållande och
med afseende ej mindre å hvad domkapitlet anfört än äfven derå, att pension förut
blifvit af riksdagen åt konsistorienotarie beviljad, icke tvekade tillstyrka, att dylik
förmån måtte sökanden beredas. —

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, och då enligt hittills gällande
pensioneringsgrunder pension vid sökandens lefnads- och tjenstbar utgått med lönens
fulla belopp, då detta ej öfverstigit 3,000 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att konsistorienotarien Lagerhamn må från och med
månaden näst efter den, då afsked honom meddelas, öfverflyttas på allmänna indragningsstaten
till åtnjutande under sin återstående lifstid af pension till årligt
belopp af 2,700 kronor.

63:o.

Hos Eders Kongl. Maj:t har adjunkten vid högre elementarläroverket i Lin-^^»^0;
köping, filosofte doktorn Johan Henrik Erdtman, under anförande att han, som se- ten J. II. Erdtdan
sex år vore behäftad med ett tilltagande svårt giktlidande, under nämnda tid manendast
med största svårighet kunnat sköta sina tjensteåligganden och sedan vårterminen
1875 varit dertill alldeles oförmögen, i underdånighet anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till riksdagen aflåta nådig proposition om rättighet för sökanden
att vid afskedstagandet från adjunktsbefattningen komma i åtnjutande af en
årlig pension å 3,000 kronor, motsvarande det belopp, han såsom lön nu uppbure.

Af handlingarna inhemtas, att Erdtman är född den 14 September 1826
och börjat sin lärareverksamhet höstterminen år 1851 såsom duplikant vid Karlshamns
dåvarande lärdomsskola; att han derefter varit anstäld dels såsom duplikant
dels såsom vikarierande lärare först vid nyssnämnda läroverk och sedermera vid
högre elementarläroverket i Westerns, samt den 8 December 1858 erhållit fullmakt
å sin nu innehafvande adjunktsbefattning, den sökanden från och med höstterminen
1859 oafbrutet förestått till den 21 April 1875, då han på grund af sjukdom erhöll
tjenstledighet; varande genom det ansökningen bifogade läkarebetyget intygadt, att
Erdtman lider af obotlig gikt och att denna sjukdom gör honom oförmögen för all
framtid att fullgöra sina tjensteåligganden inom skolan.

Uti infordradt utlåtande öfver en likartad ansökning, som af Erdtman redan
under år 1875 till Eders Kongl. Maj:t ingifvits, har domkapitlet i Linköping med

Pension för
gymnastiklära -ren 0. F. Wid
er st röni.

120 Bil. N:o 7 till Kongl. Maj.ls Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

afseende å den stora olägenhet, som, i den händelse den underdåniga ansökningen
icke vunne bifall, skulle uppstå genom nödvändigheten att år efter år uppehålla
sökandens lärarebefattning med vikarie vid ett läroverk, som genom sitt stora lärjungeantal
under alla förhållanden kräfde flere extra ordinarie lärare, för sin del
på det lifligaste tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen.

Statskontoret, hvars yttrande öfver samma ansökning jemväl blifvit infordradt,
har underdånigst anfört, att, ehuruväl sökanden i afseende å lefnadsålder och tjenstbar
ännu icke uppfylt hvad författningarna föreskrifva för pensions erhållande å
allmänna indragningsstaten, statskontoret likväl, på de af domkapitlet anförda skäl
och med åberopande af läkarebetygets innehåll, ansett sig böra i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med hvad i likartade
fall tillförene egt rum, till riksdagen aflåta nådig proposition derom, att Erdtman,
hvilken såsom adjunkt enligt gällande stat uppbure en lön af 1,500 kronor och
personel lönetillökning till enahanda belopp eller tillsammans 3,000 kronor, måtte
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från adjunktsbefattningen honom
beviljas, uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande under sin återstående
lifstid af pension till tre fjerdedelar af omförmälda aflöningsbelopp eller
2,250 kronor årligen. —

På grund af hvad sålunda blifvit anförd! och då efter hvad sökanden sjelf
uppgifvit och af domkapitlet blifvit vitsordadt sökanden saknar andra tillgångar
till uppehälle för sig, maka och barn än den lön lian af sin tjenst uppbär, tillåter
jag mig underdånigst hemställa, det Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,
att adjunkten Erdtman måtte undfå rätt till pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af tvåtusen tvåhundrafemtio kronor årligen att åtnjutas från
och med månaden näst efter den, do afsked varder honom beviljad!

64:o.

Gymnastikläraren vid Helsingborgs elementarläroverk Otto Fredrik Widerström
har hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att, då han genom flera
års sjukdom blifvit till helsan så försvagad, att någon förhoppning ej funnes, att
han på ett gagnande sätt skulle kunna återtaga sin tjenstgöring vid nämnda läroverk,
och då han till följd af sen anställning i statens tjenst icke uppnått eller
snart uppnådde den tjensteålder af tretio år, som berättigade till erhållande af pension,
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder göra framställning till riksdagen om pension
för sökanden till ett belopp af 1,000 kronor årligen.

Af de i ärendet ingifna handlingar inhemtas, att Widerström är född den
22 November 1813, antagits till gymnastiklärare vid Helsingborgs skola år 1855
och den 23 Mars 1859 erhållit konstitutorial å samma befattning vid det å reallinien
fullständiga elementarläroverket i Helsingborg; att han, sedan han till nämnda

121

Bil. N:o 7 till Kong!, Maj:ts Nåd, Prop. om Statsverket 1878.

befattning antogs, oafbrutet tjenstgjort till den 21 Februari 1872, från hvilken
tid han allt hitintills åtnjutit tjenstledighet till följd af en sedan sistnämd ar
fortfarande kronisk lunginflammation; samt att denna sjukdom, som efterlemna!
stärka förtätningar i lungorna, så försvagat hela hans nervsystem och kropp, att

han omöjligen kunde bestrida sin befattning. _ . , . , . . .

Öfver berörda ansökning hafva såväl domkapitlet i Lund° som statskontoret
afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden och dervid, så väl på grund af Widerströms
oförmåga att sin tjenst bestrida, som ock med afseende å fördelarna för
läroverket att erhålla en tjenstbar ordinarie gymnastiklärare, till den gjorda ansökningen
tillstyrkt nådigt bifall. Derjemte har statskontoret erinrat att, i händelse
Widerström komme att åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten, statsverket
derigenom besparades den fyllnadspension, som Widerström, hvilken är sqvadronshästläkare
vid skånska husarregementet, vore berättigad att vid afskedstagandet
från denna befattning af statsmedel undfå, derest han utan pension tran

gymnastiklärarebefattningen afginge. _ .

Då Widerström, som i 22 år varit anstäld såsom gymnastiklärare vid ollen tligt
läroverk, och nu vid 64 års ålder öfverskridit den för pensions erhållande för
gymnastiklärare stadgade åldern af 60 år, icke vidare kan, enligt hvad det föi
honom afgifna läkarebetyg gifver vid handen, bestrida nämnda gymnastiklärarebefattning,
hemställer jag, med afseende jemväl derå att Widerström stadse med stor
punktlighet och samvetsgrant nit fullgjort sina åligganden, att Eders Kongl. Maja
täcktes föreslå riksdagen att bevilja Widerström årlig pension från allmänna indragningsstaten
till lika belopp med den lön han för närvarande uppbar, eller 1,000
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han från berörda gymnastiklärarebefattning
erhåller afsked.

65:o.

Hos Eders Kongl. Maj:t har professorn i metallurgi och hyttkonst, föreståndaren
för bergsskoleafdelningen vid tekniska högskolan Yiktor Eggertz i under- ,<*,wyt« ua
dånighet gjort framställning om erhållande af pension å allmänna indragningsstaten
till det belopp som för honom kunde vara att påräkna, om han etter lykta sextio
lefnadsår skulle vilja afgå från sina nyssnämnda befattningar.

I nämnda hänseende har af Eggertz blifvit anfördt, att han, som förut vant
lärare i analytisk kemi och hyttkonst vid bergsskolan i Falun samt föreståndare
för samma skola, men vid skolans flyttning till Stockholm och förening med da
varande teknologiska institutet den 9 April 1869 transporterats och förordnats
att tills vidare vara professor i metallurgi och hyttkonst samt föreståndare för
bergsskoleafdelningen vid nämnda institut, tillika genom nådigt bref samma dag
på gjord ansökning förklarats berättigad att, i händelse han till följd af försvagad

122

Bil. N:o 7 till Kong!. Maj.is Nåd. Prop. om SMsverlnel 1878.

helsa nödgades åtgå ur statens tjenst, innan han uppnått den för pensions erhållande
å allmänna indragningsstaten föreskrifna ålder, från och med månaden näst
efter den, under hvilken afsked blefve honom beviljadt, från allmänna indragningsstaten
erhålla årlig pension till belopp, motsvarande de honom såsom föreståndare
och förste lärare vid bergsskolan i Falun genom fullmakt tillförsäkrade löneförmåner
eller två tusen två hundra riksdaler; — att han, ehuru sålunda berättigad
att afgå med pension, hvarigenom han skulle hafva satts i stånd att egna sig åt
en annan mindre ansvarsfull och ansträngande, men måhända i ekonomiskt afseende
fördelaktigare verksamhet, likväl, enär han sjelf af liflig öfvertygelse om fördelarne
deraf för den svenska bergsundervisningen arbetat för bergsskolans flyttning till
hufvudstaden, funnit sig såväl af intresse för saken som af pligtkänsla förbunden
att följa bergsskolan och söka efter bästa förmåga verka för dess ändamålsenliga
ordnande på det nya stället och under de nya förhållandena; — samt att den ögonsvaghet,
hvaraf han nu i tjugu år lidit, under de senaste åren märkbart tilltagit
och blott tillåtit honom eu mycket varsam läsning, hvartill komme en nu mera äfven
i öfrig! vacklande helsa och minskade krafter.

Det vid den underdåniga ansökningen fogade läkarebetyget innehåller, att
Eggertz under en lång följd af år lidit åt ögonsvaghet, som gjort för honom nödigt
att undvika ansträngande arbeten med läsning och skrifning, särdeles vid eldsljus,
äfvensom att denna svaghet,_ som jemte minskning af krafterna i öfrig! och ofta
förekommande trötthet den sista tiden tilltagit, gör det för honom angeläget att
hädanefter ännu mera skona så väl sina ögon som sina krafter från för mycket
ansträngande verksamhet.

Af handlingarna inhemtas vidare, att sökanden är född den 16 Oktober
1817; att han efter aflagda examina vid universitetet i TJpsala den 22 Juni 1839
antagits till extra ordinarie kanslist i justitierevisionsexpeditionen och den 6 Maj
18!-") till auskultant i bergskollegium; att han den 9 Maj 1853 erhållit nämnda
kollega förordnande att tills vidare bestrida lärarebefattningen i analytisk kemi och
hyttkonst in. in. vid bergsskolan i Falun samt tillika vara föreståndare för skolan,
och den 20 September samma år undfått nådig fullmakt å dessa båda tjenstebefatf,
ningår, äfvensom att han på sätt förut är nämndt transporterats och förordnats
till professor i metallurgi och hyttkonst samt föreståndare för bergsskoleafdelningen
vid tekniska högskolan, hvarefter han den 30 November 1869 undfick
nådig fullmakt å nämnda professorsbefattning, men icke å föreståndarebefattningen;
att han på egen bekostnad besökt åtskilliga utländska bergverk, verkstäder och
bergsläroverk, på olika tider i tryck utgifvit uppsatser och skrifter i bergsvetenskapliga
ämnen, af hvilka en del blifvit intagna i tyska, franska och engelska tidskrifter,
hvarjemte de af honom framlagda metoderna för bestämmande af fosfor,
svafvel och kol blifvit belönade med medalj vid verldsexpositioner i London och
Paris, samt att han år 1862 erhållit jernkontorets stora medalj i guld för “det

Bil. N:o 7 Ull Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. om Statsverket 1878. 12:5

utmärkta nit och den synnerliga skicklighet han, jemte vetenskapliga förtjenster i
öfrig!, ådagalagt icke allenast såsom tjensteman å jernkontorets stat, utan äfven
under den längre tid han, i egenskap af föreståndare och förste lärare vid bergsskolan
i Falun, haft närmaste ledningen af denna undervisningsanstalt sig anförtrodd".

Styrelsen för tekniska högskolan har i ett till kommerskollegium ingifvet
yttrande erinrat, att loggert/, enligt den af Eders Kongl. Maj:t för den tekniska
högskolan den 12 Maj 1876 faststål da stat, i årlig aflöning åtnjuter, såsom professor
i metallurgi och hyttkonst 6,000 kronor, inberäknadt fri bostad, af hvithet
belopp 2,000 kronor utgöra tjenstgöringspenningar, samt i egenskap af föreståndare
för bergsskoleafdelningen ett arfvode af 600 kronor, äfvensom att, jemlikt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 2 Juni samma år, professorerne vid högskolan
äro berättigade att, efter uppnådd 65 års ålder, vid afskedstagande!
uppbära pension å allmänna indragningsstaten med de belopp, hvartill deras fasta
löner uppgå.

Uti infordradt underdånigt utlåtande har kommerskollegium anfört, att då
sökanden, som nu mera uppnått sextio lefnadsår, och öfver tretioåtta år varit anstälcl
i statens tjenst, derunder han mera än tjugufyra år bestridt ordinarie befattning,
på sätt styrelsen för tekniska högskolan vitsordat, under utöfningen af sina
befattningar utvecklat en för vår bergshandtering synnerligt gagnande verksamhet
och jemväl såsom författare i bergs vetenskapliga: ämnen inlagt eu äfven i utlandet
erkänd förtjenst, kollegium ansett sig böra, med fästadt afseende jemväl å det bifogade
läkarbetygets innehåll, tillstyrka, att Eggertz finge vid den af honom angifna
tidpunkt komma i åtnjutande af pension, som med afseende på hans nyss
oniförmäl da förtjenster i sina befattningar och såsom vetenskapsman syntes böra
bestämmas till det. belopp han efter stadgad grund vore vid uppnådd pensionsålder
berättigad att erhålla, eller fyra tusen kronor; och har statskontoret, hvars yttrande
jemväl blifvit i ärendet infordradt, förordat hvad kommerskollegium sålunda föreslagit.

Under åberopande af de fördelaktiga vitsord som, enligt hvad jag nu anfört,
blifvit af sakkunniga myndigheter uttalade angående Eggertz’ långvariga och framgångsrika
lärareverksamhet och vetenskapliga förtjenster, och då hans försvagade
synförmåga torde sätta honom ur stånd att fortfarande intill dess han uppnått den
stadgade pensionsåldern uppehålla undervisningen i de läroämnen, som tillhöra hans
lärarebefattning, hemställer jag, i likhet med hvad så väl kommerskollegium som
statskontoret tillstyrkt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå riksdagen, att
Eggertz må från och med månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af 4,000 kronor årligen.

66:o.

Enligt nu gällande föreskrifter angående provincialläkarnes pensionsrätt fordras,
att desse tjensteman för att komma i åtnjutande af pension å allmänna in -

Provincialläkarnes
pensionsålder.

124

Bil. N:o 7 till Konyl. Maj.is Nåd. Prop. om Statsverket 1878.

dragning,ss ta ten skola hafva uppnått 65 års ålder och tillbragt omkring 40 år i
statens tjenst. Beträffande dessa föreskrifter har sundhetskollegium i underdånigt
memorial den 24 sistlidne September anfört, att provincialläkaren, på grund af
sm ansträngande tjenstgöring samt det men hans helsa och krafter derunder måste lida,
vore framför . flertalet af tjensteman i behof af pension vid tidigare lefnadsålder,
och att, då militärläkarnes pensionsålder redan blifvit genom nådiga cirkuläret den
22 Juni 1877 bestämd till 60 lefnads- och 30 tjensteår, enahanda rättighet med
ännu större skäl borde tillkomma provincialläkarne.

I en af mig förut omförmäld, till Eders Kong!. Maj:t ingifven skrift balett
antal provincialläkare föreslagit pensionsrättens inträdande vid 55 ålders- och 25
tjensteår.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då det synes mig vara af
stor vigt för det allmänna, att provincialläkarebefattningarna uppehållas af fullt
tjensthara personer, får jag, under åberopande i öfrig! af hvad jag förut såsom
stöd för i fråga satt förhöjning af provincialläkarnes löner anfört, i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kong!. Maj:t behagade till riksdagen göra framställning derom,
att provincialläkarne Ange, på sätt sundhetskollegium föreslagit och redan blifvit
betiäflande militärläkarne medgifvet, vid fylda 60 år och efter 30 års tjenstgöring
i statens tjenst afgå derifrån med pension å allmänna indragningsstaten till samma
belopp som lönen.

67:o.

lehom Er ad fn» , • bb,!S Edeis Koiigl. Maj'':t hafva särskilda underdåniga ansökningar blifvit
^:te^orda.om berö(lan(le af pension åt de efterlemnade enkorna och barnen efter lek£rtT\Z*>™
vid elementarläroverket i Örebro Johan Ivar Brodén och adjunkten vid Wexiö
äl’iVer| CfrlT äfvensom åt enkan efter lektorn vid först nämnda läro •verk

Ernst Johan Fritiof Granell. Sökandena anhålla, att då den pensionsinrättning
för enkor och barn efter elementarlärare in. fl., hvartill riksdagen beviljat anslag,
till följd åt särskilda förhållanden ännu icke, vid tiden för nämnda familjefäders frånfälle,
kunnat komma till stånd, Eders Kong!. Maj:t täcktes genom nådig proposition till
riksdagen . utverka, antingen att rätt till pension det oaktadt kunde dem beredas
från pensionskassan, sedan denna börjat sin verksamhet, eller ock att pensioner
tdl motsvarande belopp måtte dem beviljas från allmänna indragningsstaten; allt
under vilkor att de afträde sin rätt till nådår vid de aflidnes läraretjenster.

Af handlingarna inhemtas:

att lektorn Brodén, som afled den 3 Maj 1877 vid nära 57 års ålder, varit
i elementarläroverkets tjenst oafbrutet från höstterminen 1847; att han erhöll ordinarie
befattning såsom kollega vid elementarläroverket i Westerås 1850 och såsom
lektor vid Örebro läroverk 1859, samt att han från trycket utgifva flere vid
elementarundervisningen begagnade läroböcker; att han efterlemna! enkan Katarina

125

Bil.

N:o 7 till Kongl. Maj:ts Nod. Trop. om Statsverket 1878.

Tegnér, 36 år gammal, samt fyra barn, nemligen i ett föregående gifte sonen Johan
Robert Fabian, född 1857, och döttrarna Anna Matilda Karolina, född 18ob
och Gertrud Amalia Johanna, född 1860, samt i senare giftet sonen Elof Ivar född
1864* att dottern Anna och sonen Robert vore å förståndets vägnar sa illa lottade
att de måste anses oförmögna att sjelfva bidraga till sitt uppehälle, synnerligen
den sistnämnde, hvilken sedan tre år varit intagen i asylet pa Danviken; samt
att dottern Gertrud, hvilken hade för afsigt att utbilda sig till folkskolelarannna,
vore svag till helsa och kroppskrafter; äfvensom att bouppteckningen utvisade en

brist af 5,836 kronor 65 öre; . . .

att lektorn Granell, som afled den 27 September 1877 i en ålder af 46 ai,
tienstgiort vid statens läroverk oafbrutet från höstterminen 1863, med undantag
endast af vårterminen 1866, då han åtnjöt tjenstledighet för sjukdom, att han u -nämndes till adjunkt vid läroverket i Upsala 1864 och till lektor vid Örebro läroverk
1868; att han efterlemnat enkan Götilda Antoinetta Geren i en ålder åt 44
år, och att vid uppteckningen af boet skulderna visat sig öfverskrida tillgangaine

med 117 kronor 78 öre; samt ..

att adjunkten Lundgren, som alled den 18 Maj 1877 vid oo års ålder, vant
i elementarläroverkets tjenst öfver 29 år, deraf 28 år såsom ordinarie lärare; att
han under de första åren åtnjutit en kollegalön af endast 360 kronor och sedermera
till år 1858 af 600 kronor; att han efterlemnat enkan Agnes Andnetta
Olivia Melander i eu ålder af 38 år samt fyra döttrar, af hvilka den aldsta vore
17 år och den yngsta 7, och en son, 11 år gammal; äfvensom att bouppteckningen
utvisade en brist af 6,540 kronor 37 öre.

Öfver dessa ansökningar hafva yttranden blifvit afgifna a domkapitlen i
Strengnäs och Wexiö, hvilka, under vitsordande af de aflidnesi nitiska,och fortjenstfulla
verksamhet i skolans tjenst samt med hänsyn till det utblottade tillstånd,
hvari de efterlemnade enkorna och barnen befinna sig, ansett deras belägenhet vara
i hög grad förtjent af Eders Kongl. Maj:ts nådiga behjertande, och tillstyrkt att
pensioner måtte dem från statsverket beredas, då deras pensionering från lararnes
enke- och pupillkassa, sedan denna trädt i verksamhet, icke torde kunna låta sig
göra utan rubbning af de beräkningar, som legat till grund för kassans bildande.

Af hvad nu blifvit anfördt torde framgå, att förhållandet med i fråga varande
enkor och barn redan i och för sig sjelf! är sådant, att statens mellankomst
till betryggande af deras framtida uppehälle med skäl syntes kunna påkallas. Dertill
kommer den ömmande omständigheten, att dessa lärare aflulit, efter det att
medel för inrättande af en pensionskassa för elementar! ärares enkor och barn
blifvit af sistlidne riksdag beviljade, men innan pensionsmrättmngen hunnit
komma till stånd. Detta har nemligen ännu icke kunnat ske enär för andamalet
erfordras det först under innevarande års höst sammanträdande kyrkomötets bifall
till det vid anslagets beviljande fästade vilkoret af nådårsrättens upphörande toi

126

Bil. N:o 7 till Kong!, Maj:ts Nåd. Trop. om Statsverket 1878.

enkor och barn efter de lärare, som blifva delegare i berörda kassa. Pa detta sä
väl som på ö fråga vilkor för delaktighet i pensionsinrättningen hade de aflidne lärarne
för sill del förklarat sig villige att ingå, men blefvo, så nära målet för länge
närda förhoppningar, genom döden beröfvade tillfället att se berörda pensionsinrättning
träda i verksamhet och att genom delaktighet i densamma bereda sina,
efterlefvande närmaste anhöriga skydd för den brist och nöd, som nu synas förestå
dem och som de icke med egna krafter förmå afvända.

På dessa grunder och då de aflidne lärarne enligt vederbörandes intyg varit
skicklige och nitiske i sin tjenstutöfning, samt särskildt lektor Brodda äfven utom
sin tjenst genom utgifvandet åt värdefulla läroböcker verkat till elementarundervisningens
gagn, anser jag mig böra tillstyrka, det Eders Kongl. Majrt täcktes
göra nådig framställning till riksdagen om beviljande å allmänna indragningsstaten
af pensioner åt sökandena.

. I afseende på de belopp, hvartill dessa pensioner borde beräknas, tillåter
jag mig underdånigst erinra om de grunder föi'' bestämmande af pensioner från den
blifvande enke- och pupillkassan, som blifvit af särskilde komiterade uppgjorda, och
som antagligen komma att af Eders Kongl. Maj:t fastställas, enär de tagits till
utgångspunkt vid beräkningen af det för pensioneringen erforderliga, af Eders Kongl.
Majd begärda och åt riksdagen beviljade statsanslaget. Enligt dessa grunder skulle
pensionen för lektors enka utgöra 15 procent och för adjunkts enka 162/y procent
af mannens lön i den högsta lönegrad, som han enligt gällande lönetur varit berättigad
uppnå. Denna pension skulle, derest mannen utom enka efterlemnade ett
mindeiarigt bam, höjas med 50 procent, och, om barnen vore flere, med 50 procent.
Son eller ogift dotter, som af sinnes- eller kroppssjukdom vore oförmögen till arbete^
skulle äfven efter fyllda 21 år i saknad af egna tillgångar kunna, efter ompröfning
af pensionsinrättningens direktion, erhålla årligt understöd till belopp motsvarande
högst modrens halfva pension, så länge vederbörligen styrktes, att pensionstagarens
sjuklighet och oförmögenhet till arbete samt utblottade tillstånd fortfore.

Med tillämpning af dessa grunder skulle lektor Brodéns enka, äfven med
antagande deraf, att henne ålegat draga försorg om endast de två yngsta barnen
kunnat erhålla pension af 1,012 kronor 50 öre, lektor Granris enka af 675 kronor
och adjunkten Lundgrens enka af 875 kronor; hvarjemte lektor Brodéns två sinnessvaga
barn kunde kommit i åtnjutande af ett understöd uppgående för hvardera till
högst 337 kronor 50 öre.

^ Visserligen anser jag mig icke kunna för sökandena i fråga sätta pensioner
tdl så höga belopp som de nu omförmälda, men hvad som blifvit anfördt synes
mig dock innefatta tillräckliga skäl att föreslå pensionsbeloppet för Brodéns
enka och två yngsta barn till 600 kronor, för hvartdera af de två äldre barnen,
hvilka antagligen för all framtid sakna utväg att sig försörja, till 200 kronor, för

127

Bil. N:o 7 Ull Kongl. May.ts Nåd. Pr vp. om Statsverket 1878.

Granris enka till 500 kronor, och för Lundgrens enka, som har fem oförsörjda
barn, till 600 kronor, att utgå från tjenstårets slut den 1 Maj 1878.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
lektorn vid högre elementarläroverket i Örebro Johan Ivar Brodéns enka Katarina
Brodén, född Tegnér, samt hans barn Johan Robert Fabian Brodén och Anna Mathilda
Carolina Brodén må, mot det att den Brodéns efterlefvande tillkommande
rätt till privilegiinådår efter honom afträdes, från den 1 Maj innevarande åi uppföras
på allmänna indragningsstaten till åtnjutande af årlig pension, enkan till belopp
af 600 kronor, så länge hon förblifver enka, samt barnen till belopp af 200
kronor hvartdera;

att lektorn vid samma läroverk Ernst Johan Frithiof Granells enka Götilda
Antoinetta Granell, född Gerén, ma från den 1 Maj 18 och så länge hon föiblifver
enka å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 500 kronor,
mot det att hon afträder den henne tillkommande rätt till privilegiinådåi efter

Granell; samt . ,

att adjunkten vid högre elementarläroverket i Wexiö Carl Lundgrens enka
Agnes Andrietta Olivia Lundgren, född Melander, må berättigas att från den 1
Maj 1S78 och så länge hon förblifver enka å allmänna indragningsstaten uppbära
eu ’ pension af 600 kronor årligen, mot det att den henne och hennes barn tillkommande
rätt till privilegiinådår efter Lundgren afträdes.

68:o.

1 skrifvelse den 25 Oktober nästlidet år har musikaliska akademien underdånigt
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till riksdagen göra nådig
framställning om beviljande af en årlig pension till belopp af 500 kronor åt professor
Carl Wilhelm Baucks enka Fredrika Dorothea Hansson.

Till stöd för denna anhållan har akademien anfört: att Bauck, hvilken afled
den 8 Oktober 1877, blifvit år 1858 förordnad till lärare i musikens historia och
estetik vid det under akademiens inseende strida konservatoriet samt 1860 till akademiens
bibliotekarie, hvilka befattningar han allt sedermera skött med berömvärdt
nit och på ett tillfredsställande sätt; att han jemte sin lärareverksamhet sökt främja
den konst, åt hvilken han egnat sig, genom utgifvande dels af arbeten öfver musikens
teori och historia, hvilka intoge en framstående plats inom vår litteratur, och
dels af egna musikkompositioner; att den aflöning han åtnjutit i akademiens tjenst,
eller sammanlagdt 1,600 kronor för de befattningar han der innehaft, icke kunnat
betrygga familjens ekonomiska ställning, lika litet som Baucks musikaliska skriftställareverksamhet
kunnat i någon väsentlig mån förbättra densamma; hvarföre, och
då enligt bouppteckningen sterbhusets tillgångar understege skulderna, den efterlefvande
enkan, som vid en redan uppnådd ålder af 71 år icke kunde till sitt uppehälle
bidraga, befunne sig i behöfvande omständigheter.

Pension åt professo
r eu C. W.
Baucks enka.

128

Bil. No 7 till Kongl. Maj ds Nåd. Pr ap. om Statsverket 1878.

Med afseende å hvad sålunda förekommit anser jag mig ega giltigt skäl i
underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas föreslå riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja en lifstidspension åt professoren Baucks
enka Fredrika Dorothea Bauck född Hansson till ett belopp af 400 kronor, att utgå
från och med innevarande år.

Hvad föredragande departements-chefen i ofvan berörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans Maj:t Konungen,
på tillstyrkande af statsrådets öfriga ledamöter, i nåder
gilla, med befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo
N. Fredr. Sander.

Rättelse:

Bil. 7 till Kongl. Maj:ts Prop. K:o 1, sid. 63,

råd. 5 nedifrån står: fem läs: tio
» d „ „ tio „ femton

Stockholm, tryckt lins A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1878.