Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1S88
Proposition 1888:1
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1S88.
1
KONGL. MAJ:TS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
Rik^dagen
angående statsverkets tillstånd och behof;
Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1888.
Jemlik! grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.
Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.
Med åberopande af de beslut, hvarom bi lagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 12 innevarande månad*) leranar närmare upplysning,
samt under förutsättning af bifall till Kongl. Maj:ts särskilda propositioner
till Riksdagen dels af den 31 December 1887 angående skatt å vissa enskilda
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bill. till Riletd. Prof. 1888. ha Samt. l:a Afd.
1
2
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
telefonanläggningar och dels af den 12 innevarande månad angående förhöjning
af bränvinstillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin och tobak med
mera föreslår Kongl. Maj:t, att statsverkets inkomster för år 1889 upptagas
sålunda:
Ordinarie inkomster:
Grundskatt................................................................................. | kronor | 4,185,000 |
Kyrkotionde.............................................................................. | )) | 250,000 |
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ........................ | )) | 300,000 |
Trosspassevolansafgift............................................................ Tillfälliga rotevakansafgifter............................................... | )) | 26,000 |
)) | 68,000 | |
Soldatvakan safgift ............................................................ | » | 110,000 |
Båtsmansvakansafgift ....................................................... | » | 260,000 |
Arrendemedel........................................................................... | » | 2,700,000 |
Mantalspenningar................................................................... | )) | 665,000 |
Bötesmedel............................................................................ | )) | 240,000 |
Kontrollstämpelmedel ......................................................... | )) | 25,000 |
Fyr- och båkmedel ........................................................... Telegrafmedel........................................................... | )) | 1,200,000 |
)) | 1,200,000 | |
Jernvägstrafikinedel ........................................................... | )) | 6,000,000 |
Skogsmedel ............................................................................ | )) | 1,600,000 |
Extra uppbörd ...................................................................... | 7> | 100,000 |
säger 18,929,000: — Bevillningar: | ||
Tullmedel ......................................................................... | kronor | 30,000,000: |
Postmedel .......................................................................... | )) | 6,580,000: |
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter | )) | 450,000: |
Stämpelmedel...................................................................... | )) | 3,500,000: |
Bränvinstillverkningsskatt .................................................. | )) | 14,000,000: |
Hvitbetssockertillverkningsafgift...................................... | )) | 250,000: |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.............. | )) | 3,600,000: |
säger 58,380,000: — | ||
summa | kronor | 77,309,000: |
Kongl. Magt föreslår vidare enligt ofvannämnda |
Transport kronor 77,309,000: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1888.
3
Transport kronor 77,309,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering må
beräknas och användas öfverskott å statsregleringarne
för 1886 och föregående år samt öfverskott från postverket
........ » 3,472,000: —
samt att af Riksbankens vinst för år 1887 må användas
för statsverkets behof, till utbetalning vid den
tid under år 1889, som af Riksdagen bestämmes,......... » 2,000,000: —
hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till............. kronor 82,781,000: —
i sammanhang hvarmed Kongl. Magt, med åberopande af omförmälda
protokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari, äskar Riksdagens
medgifvande dertill, att till ersättande af den afkortning å statsverkets
inkomst af bränvinstillverkningsskatt för år 1887, som uppkommer genom
uteslutande af redan bokförd fordran från föregående år för ogulden dylik
skatt, må omföras:
från behållningen från år 1886................................ kronor 1,280,297: 99
motsvarande det belopp, hvartill sådana fordringar
under nämnda år tillkommit,
och från statsverkets kassaförlagsfond..................... » 2,664,070: JO
eller det belopp, hvartill de före år 1886 tillkomna
fordringarne af ifrågavarande slag uppgå.
| tillsammans kronor | 3,944,368: uo. |
| Första hufvudtiteln. |
|
innefattande anslagen till | Kongl. hot- och slottsstaterna. O |
|
Nu gällande riksstat | upptager såsom årliga och ständiga utgifter: | |
för Kong!, hofstaten........ | ..................................................... kronor | 1,214,900: — |
» » slottsstaten...... | ................................................... » | 123,100: — |
| tillsammans kronor | 1,338,000: — |
Häruti föreslår Kongl. Magt icke någon ändring.
4
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Andra hufvud titeln,
innefattande anslagen till justitiedepartementet.
1 afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,814,700 kronor,
vill Kongl. Maj:t i enlighet med det beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver just-itiedepartementsärenden den 12 innevarande månad*),
föreslå, beträffande
Fångvården:
att Riksdagen, med godkännande af de i omförmälda statsrådsprotokoll
angifna aflöningsförmåner för en direktör och eu predikant vid kronohäktet i
Pajala samt vilkoren för aflöningarnes åtnjutande, medgifver:
[1.] att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll höjes från
488,800 kronor till 490,800 kronor eller med 2,000 kronor,
[2.] och att deremot förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
minskas med motsvarande belopp eller från 1,161,200 kronor till 1,159,200
kronor;
kommande i händelse af bifall härtill slutsumman af de å ordinarie stattill
fångvården uppförda anslag, 1,784,500 kronor, att förblifva oförändrad.
I fråga om öfriga under andra hufvudtiteln i riksstaten uppförda ordinarie
anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring, hvadan denna
hufvudt-itels ordinarie anslag enligt Kong]. Maj:ts förslag uppgå till samma
belopp som enligt gällande riksstat, eller ......................... kronor 3,814,700: —
Extra anslag.
Under åberopande af de beslut, som innefattas i ofvannämnda statsrådsprotokoll,
vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom extra
anslag för år 1889:
[3.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och tre
militäre ledamöter......................................................................... kronor 5,000
[4.] för nya lagberedningen.................................................. » 40,000
Transport kronor 45,000
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.
Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
o
Transport kronor 45,000: —
[5.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall » 15,000: —
[6.] dels ock medgifva, att besparingar å nya lagberedningens
anslag vid 1887 års slut till belopp af 9,764
kronor 49 öre må användas till ersättning för förskott, som
Statskontoret utbetalt till två i statsrådsprotokollet angifna
komitéer,
samt å extra stat för år 1889 anvisa, likaledes till ersättning
för af Statskontoret förskotterade belopp för utarbetande
af statistisk utredning i afseende å utvidgad
politisk rösträtt, .............................................................................. » 10,000: —
___tillsammans kronor 70,000: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för
år 1888 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
| 1888. | 1889. |
|
ordinarie anslag | 3,814,700: — | 3,814,700: — |
|
extra » | 65,000: — | 70,000: — | således ökning kronor 5,000: — |
summa kronor | 3,879,700: — | 3,884,700: — | således ökning kronor 5,000: — |
Tredje hufvudtiteln,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 613,800 kronor,
vill Kongl. Maj:t i eldighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 12 innevarande månad*),
föreslå,
att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå
emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.
6
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1888.
Kabinettskassans utgifter:
[1.] departementschefen, ministern för utrikes
ärendena..................................................... kronor 24,000:
[2.] utrikesdepartementet ......................... » 27,495:
[3.] ministerstaten.................................... » 345,000:
[4.] militärattachéer.................................... » 8,400:
[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ............................................................... ), 45,955:
450,850: —
Konsulskassans utgifter:
[6.] utrikesdepartementet ........................... kronor
[7. i konsulsstaten ........................................ »
[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ............................................................. >)
10,000: —
131,685: —
18,315: — 160,000: —
summa kronor 610,850: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:
[9.] svenska kyrkan i Paris ............................................. kronor 2,950: —
tillsammans kronor 613,800: —
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
mål)ad tinnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:
[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» ....... kronor 4,500: —
Vid jemförelse med 1888 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen
under denna hufvudtitel vara oförändrade.
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
7
Fjerde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1888 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant........................................................................................ kronor 18,175,100: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter................................................... » 817,000: —
ersättningar............................................. » 693,400: —
__tillsammans kronor 19,685,500: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver lan dtför s va rsä ren den den 12 innevarande Januari*), föreslå
Riksdagen, beträffande
Indelta arméns befälsaflöniug:
[1.] att, för beredande af arfvoden åt de afdelningsområdesbefälhafvare,
som äro anstälde i inskrifningsområden,
som benämnas efter indelta infanteriets
olika truppafdelningar och Vermlands fält]ägarecorps,
höja det nu till indelta arméns befälsaflöning utgående
anslaget — kronor 4,177,276 — med ......................... kronor 45,960: —
till 4,223,236 kronor;
Till trossens underhåll:
[2.] att, under vilkor af bifall till Kongl. Maj:ts
förslag om uppförande i riksstaten af ett nytt reservationsanslag
»till beklädnad och utredning m. m. för
indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands
hästjägarecorps», ur riksstaten utesluta anslaget
till trossens underhåll, 26,520 kronor;
_____ Transport kronor 45,960: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.
8
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
Kronprinsens husarregemente:
[3.] att, vid bifall till Kongl. Maj:ts förslag om uppförande
i trängens stat af 1,630 kronor för aflönande af en
andre bataljonsläkare, minska anslaget till Kronprinsens
husarregemente med motsvarande belopp, 1,630 kronor,
från sitt nuvarande belopp, 188,615 kronor, till 186,985
kronor;
Svea lifgarde:
[4.] att detta anslag, nu 165,074 kronor, må, för
beredande af arfvoden åt fyra afdelningsområdesbefäl
hafvare,
höjas med................................................................ »
till 166,174 kronor;
Andra lifgardet:
[5] att detta anslag, nu 164,489 kronor, må för
enahanda ändamål höjas med............................................. »
till 165,589 kronor;
Fästningsartilleribataljon å Vaxholm Oscar
Fredriksborg:
[6.] att Riksdagen — med godkännande af de i
statsrådsprotokollet den 12 Januari 1888 omförmälda
grunder för organisation af eu fästningsartilleribataljon
å Vaxholm Oscar Fredriksborg jemte hvad som dervid
föreslagits beträffande personalens aflöning — må till
genomförande af den del af bataljonens organisation,
som enligt samma protokoll skulle ega rum under år
1889, anvisa, utöfver de för Svea artilleriregementes
tre fästningskompanier och ett fästningskompani vid
Göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Vaxholm Oscar
Fredriksborg nu anslagna medel, jemväl 10,400 kronor
af reservartilleriets anslag samt såsom nytt anslag......... »
Transport kronor
45,960: —
1,100: —
1,100: —
86,400: —
134,560: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1888.
9
Transport kronor
att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
»fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oscar Fredriksborg»,
uppföres under fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fältartilleriet;
samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad förut
vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet, af
Kong! Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter;
Trängen:
[7.] att, med gillande af förslaget att å trängens
stat anslå medel till aflönande af en andre bataljonsläkare
med 1,630 kronor, minska anslaget till trängen, nu
198,000 kronor, med 115,060 kronor till 82,940 kronor;
Yärfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning:
[8.] att, med öfverförande från nuvarande anslaget
till trängen af ett till............................................................. »
jemkadt belopp, höja ifrågavarande anslag, nu 859,212
kronor, till 893,732 kronor;
Remontering och skoning m. in. för yärfvade kavalleriets,
artilleriets och fortifikationstruppernas hästar:
[9.J att med öfverförande från nuvarande anslaget
till trängen af........................................................................ »
höja ifrågavarande anslag, nu 140,592 kronor, till
143,792 kronor, äfvensom att, vid bifall härtill, anslaget
må erhålla benämningen »Remontering och skoning
in. in. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar»;
Transport kronor
Bih. till Riksd. Prat. 1888. l:a Samt. l:a Afd.
134,560: —
34,520: —
3,200: —
172,280: —
2
10
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
Lega för hästar till artilleriets och fortiflkationstruppernas
exercis:
[10.] att med öfverförande från nuvarande anslaget
till trängen af........................................................................... »
höja ifrågavarande anslag, nu 64,000 kronor, till 66,700
kronor, äfvensom att, vid bifall härtill, anslaget må erhålla
benämningen: »Lega för hästar till artilleriets,
fortifikationstruppernas och trängens exercis»;
Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets och
fortiflkationstruppernas hästar:
[11.] att, med öfverförande från nuvarande anslaget
till trängen af ett till .......................................................... »
jemkadt belopp, höja ifrågavarande anslag, nu 600,000
kronor, till 615,000 kronor, äfvensom att, vid bifall
härtill, anslaget må erhålla benämningen: »Fouragering
af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar»;
Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena:
[12.] att, med öfverförande från nuvarande anslaget
till trängen af ett till............................................................ »
jemkadt belopp, höja ifrågavarande förslagsanslag, nu
1,101,000 kronor, till 1,132,000 kronor;
Hallands beväring:
[13.] att, med bifall till det i statsrådsprotokollet
omförmälda förslag att under detta anslag uppföra dels
det belopp, 8,680 kronor, som, under beräkning att
från Hallands bataljons egna anslagstillgångar skall utgå
dagaflöning och portionsersättning för 335 dagar, erfordras
för att bereda dylik aflöning och ersättning till
Transport kronor
172,280: —
2,700: —
15,000: —
31,000: —
220,980: —
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
11
Transport kronor 220,980: —
det vid bataljonen anstälda, dertill berättigade befäl,
dels ock de beräknade arfvodena, sainmanlagdt 1,100
kronor, till de afdelningsområdesbefälhafvare, som äro
anstälde vid bataljonens inskrifningsområde, höja detta
anslag, som i nuvarande riksstat är uppfördt till 12,660
kronor, med............................................................................... » 9,780: —
till 22,440 kronor, äfvensom att detta anslag må erhålla
benämningen »Hallands bataljon»;
Vesteruorrlands beväring:
[14.] att detta anslag, nu 81,420 kronor, må för
samma ändamål, som i fråga om anslaget till Hallands
beväring angifvits, höjas med.............................................. » 9,780: —
till 41,200 kronor, äfvensom att anslaget må erhålla
benämningen »Vesteruorrlands bataljon»;
Aflöning till stamtrupp vid Vesteruorrlands bataljon:
[15.] att höja anslaget, nu kronor 26,643: 75, med » —: 25
till 26,644 kronor;
Blekinge bataljon:
[16.] att, till beredande af dagaflöning och portionsersättning
under den tid, som här ofvan under anslaget
till Hallands beväring angifvits, åt det vid bataljonen
anstälda, dertill berättigade befäl äfvensom arfvoden åt
de till bataljonens inskrifningsområde hörande afdelningsområdesbefälhafvare,
näst efter anslaget till aflöning
till stamtrupp vid Vesteruorrlands bataljon låta under
benämning »Blekinge bataljon» uppföra ett nytt anslag å » 9,780: —
Beväringsmanskapets vapeuöfningar:
>
[17.] att höja detta anslag, nu 1,042,500 kronor, med » 78,000: —
till 1,120,500 kronor;
Transport kronor 328,320: 25
12
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor 328,320: 25
Försvarsverket till lands i allmänhet:
[18.] dels att, till beredande af erforderlig förhöjning
i de, i och för underhållet af beväringsmanskapets
beklädnads-, remtygs- och utrednings- samt
trosspersedlar, under detta anslag anvisade medel, bevilja
36,500 kronor,
dels ock att, vid bifall härtill äfvensom till det i
statsrådsprotokollet omförmälda förslag i fråga om fördelning
af anslaget »till trängen» och sammanföring till
ett anslag af anslagen till »trossens underhåll» och till
»lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena
och Vermlands fältjägarecorps» samt de under anslaget
till »försvarsverket till lands i allmänhet» för underhåll
af kapotter samt remtygs- och utredningspersedlar vid
rotehållsinfanteriet anvisade 55,000 kronor, höja sistnämnda
anslag, nu 2,329,500 kronor, med....................... » 5,100: —
till 2,334,600 kronor;
Till lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena
och Yennlands fältjägarecorps:
[19.] att näst efter anslaget till »försvarsverket till
lands i allmänhet» låta, i stället för det nuvarande anslaget
»till lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena
och Vermlands fältjägarecorps», 304,063 kronor,
i riksstaten under benämning anslaget till »beklädnad
och utredning m. in. för indelta infanteriet, Vermlands
fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps, reservationsanslag»,
uppföra ett nytt anslag å.............................. » 385,583: —
Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderiugspersedlar
vid det berustade kavalleriet och det
berustade infanteriet:
[20.] att ur titeln till detta anslag utesluta orden
»och det berustade infanteriet»; _
Transport kronor 719,003: 25
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
13
Transport kronor 719,003: 25
In<ivarteringskostnader:
[21.] att, med öfverförande från anslaget till trän gen
af ett till................................................................................ » 4,500: —
jemkadt belopp, höja förevarande anslag, nu 108,500
kronor, till 113,000 kronor;
Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter:
[22.] att med öfverförande från anslaget till
trängen af............................................................................... » 1,500: —
höja förevarande anslag, nu 60,000 kronor,, till 61,500
kronor;
Skrifmaterialier ocli expenser, ved in. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
[23.] att höja detta anslag, som nu är upptaget
till 4,293 kronor 25 öre, med..............................................
till 4,313 kronor.
Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen för
-
ändring. __]_
summa kronor
Härifrån afgå:
genom uteslutande af anslaget till
»trossens underhåll».............. kronor 26,520: —
» minskning i anslaget till
»Kronprinsens husarregemente»
................................... » 1,630: •—
» minskning i anslaget till
»trängen».............................. » 115,060: —
» uteslutande af anslaget till
»lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena och
Vermlands fältjägarecorps» » 304,063: — »
hvadan förhöjningen utgör................................................. kronor
Transport kronor
19: 75
725,023: —
447,273: —
277,750: —
277,750: —
14
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor 277,750: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat ....................................... » 19,685,500: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till ....................................................... kronor 19,963,250: —
Extra anslag.
»
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
Januari linnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare, att Riksdagen må
under denna hufvudtitel på extra stat bevilja:
[24.] till fortsatt anskaffning af fältartillerirnateriel kronor 100,000: —
[25.J till fortsatt anskaffning af positionsartilleri
materiel
.................................................................................. » 46,150: —
[26.] till anskaffande af fä stil i i igsart i 11 er i materiel... » 50,000: —
[27.] till fortsatt anskaffning af nya och ändring
af äldre infanteriammunitionsvagnar med tillhörande
rid- och anspannspersedlar..................................................... » 30,000: —-
[28.] till Karlsborgs fästningsbyggnad .................... » 150,000: —
[29.] till fortsättande af batteribyggnaderna å Rindö » 20,000: —
samt att af det utaf Riksdagen redan beviljade anslag
anvisas för år 1889 till
[30.] barackbyggnader å mötesplatserna ................ » 100,000: —
Derjemte föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att likaledes
på extra stat bevilja
[31.] till reseunderstöd åt officerare och intendentur
tjenstemän.
............................................................................... » 9,000: —
[32.] till fortsättande af generalstabens topografiska
arbeten........................................................................................ » 60,000: —
[33.] till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande..................................................................... » 45,000: —
tillsammans kronor 910,150: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1888 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
15
Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
1888. ordinarie anslag 19,685,500 | 1889. — 19,963,250 — 910,150 | — således ökning...kronor 277,750 — » minskning » 91,850 | — |
summa kronor 20,687,500 | — 20,873,400 | — således ökning...kronor 185,900 | — |
Femte hufvudtiteln,
innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant..................................................................................... kronor 5,957,628: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter............................••................................................. » 75,905: —
ersättningar....................................................................... » 26,404: —
tillsammans kronor Glip9,987: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 12 i denna månad*), föreslå beträffande
’
Aflöning för flottans kårer och stater:
[!•] att det i nu gällande riksstat till aflöning
för flottans kårer och stater anvisade anslag å 1.312,734
kronor må förhöjas med det för år 1889 till förändrad
organisation af sjömanskåren erforderliga belopp....... kronor 67 000- —
eller till 1,379,734 kronor;
[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
Transport kronor 67,000: —
) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.
16
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
till aflöning för flottans kårer och stater må likasom
föregående år för fyllande af behofvet under
denna anslagstitel under år 1889 användas;
[3.] att i öfrig! ett anslag af 50,000 kronor må
å extra stat för år 1889 anvisas, att gemensamt med anslaget
till aflöning för flottans kårer och stater redovisas;
Pensionering af‘ reservbefäl:
[4.] att det af senaste Riksdag beviljade anslagsbelopp
6,400 kronor till pensionering af reservbefäl
må i 1889 års riksstat, uppföras med titel »pensionering
af reservbefäl» och med natur af förslagsanslag
högst........................................................................................... B
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:
[5.J att till utjemnande af återstående brist på
detta anslag må, i mån sådant blifver erforderligt, få
användas den besparing, som under åren 1888 och
1889 kan beredas på ifrågavarande anslag, äfvensom
att detta medgifvande äfven må få afse år 1887;
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:
[6.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch
roteringsbesvären för år 1889 nedsättes från 140,000
kronor till 120,000 kronor;
Sjöbeväriugens vapenöfningar:
[7.] att det till sjöbeväriugens vapenöfningar anvisade
förslagsanslag må i riksstaten för år 1889 uppföras
med oförändrad! belopp 72,400 kronor, men under
förändrad titel: »sjöbeväriugens vapenöfningar samt
beklädnad och ersättning derför»;
Sjökrigsskolan:
[8.J att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers
löneförmåner må sålunda förbättras:
67,000
6,400
Transport kronor 73,400
Kongl. Maj:ts nåd. prof. 11:0 1, om statsverket 1888.
17
Transport kronor
a) att aflöningen i första lönegraden bestämmes till
3,600 kronor;
b) att de nu utgående ålderstilläggen i 2:a, 3:e och
4:e lönegraderna förhöjas från 250 kronor till
500 kronor, äfvensom att sådan förhöjning i
ålderstillägg äfven medgifves biträdande läraren
i matematik;
o) att lektorerne vid sjökrigsskolan må åtnjuta
rätt till tjenstårsberäkning i likhet med lektorerne
vid de allmänna läroverken; samt
cl) att lektorerne vid sjökrigsskolan må förklaras
berättigade att från allmänna indragningsstaten
erhålla pension till enahanda belopp och på
enahanda vilkor, som för närvarande äro bestämda
för deras vederlikar i motsvarande lönegrad
vid de allmänna läroverken,
allt med vilkor att den, som vill komma i åtnjutande
af dessa förbättrade löneförmåner, icke må,
jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan, utöfva
lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola;
[9.] att för beredande af denna löneförbättring
dels det å ordinarie stat uppförda anslag för sjökrigsskolan
må förhöjas med........................................................ »
eller från 3i,040 kronor till 32,900 kronor, dels ock af
kadetternas terminsafgifter må användas, utöfver hvad
deraf redan blifvit till löneförbättring åt lärarne anvisadt,
ytterligare 1,300 kronor; äfvensom
[10.] att förenämnda löneförmåner äfven må få utgå
för år 1888, under vilkor att den af sjökrigsskolans lärare,
som deraf vill komma i åtnjutande, icke må, jemte sin
lärarebefattning vid nämnda skola, utöfva lärareverksamhet
vid någon undervisningsanstalt för inträde i sjökrigsskolan,
efter det att nu pågående lärokurs i s. k.
förberedande sjökrigsskolan blifvit instundande vår afslutad;
samt att de för denna löneförbättrings genomförande
under år 1888 erforderliga medel må till den
del, kadetternas terminsafgifter dertill icke kunna lemna
tillgång, dock ej till högre belopp än 1,860 kronor,
få utgå af femte hufvudtitelns allmänna besparingar;''
Transport kronor
Bih. till Riksd. Prof. 1888. ha Sami. l:a Afd.
73,400: —
1,860: —
75,260: —
3
18
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
Anslagen till clurchmarschkostnader ocli till rese- och
traktamentspenningar:
[11.] att i riksstaten för år 1889 anslaget till
durchmarschkostnader må nedsättas med 4,000 kronor,
eller från 30,000 kronor till 26,000 kronor, samt anslaget
till rese- och traktamentspenningar förhöjas med
ett denna nedsättning motsvarande belopp eller från
15,000 kronor till 19,000 kronor;
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:
[12.
] att Riksdagen för sin del godkänner den vid
ofvan åberopade statsrådsprotokoll fogade stat för Lotsstyrelsen
och lotsverket jemte de likaledes der upptagna
vilkor för åtnjutande af de i staten uppförda aflöningar;
[13.] att Riksda gen i fråga om pensionering af
Lotsstyrelsens embets- och tjensteman samt befäl, underbefäl
och gemenskap vid lotsverket, livilka icke blifvit
på öfvergångs- och indragningsstat förflyttade, må för
sin del besluta:
ct) att embets- eller tjensteman vid Lotsstyrelsen,
hvilken icke är anstäld å fyringeniörkontoret,
äfvensom vaktbetjent, då han uppnått 65 lefnads-
och 35 tjenstår samt kommit i åtnjutande
af de ålderstillägg till lönen, som enligt
stat högst bestås, samt tjensteman å fyringeniörkontoret,
då han uppnått 60 lefnads- och 30
tjenstår samt kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg
till lönen, skall vara förpligtad att från
tjensten afgå med pension och fyllnadspension
jemte så stort bidrag från lotsverket, att sammanlagda
pensionsförmånerna motsvara, för de
förstnämnde lönens hela belopp och för fyringeniörkontorets
tjensteman den ursprungliga
lönen jemte ett ålderstillägg;
h) att lotskapten och öfverlots af l:a grad vid
uppnådda 60 lefnads- och 30 tjenstår och så
framt han då kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg
till lönen äfvensom öfverlots af 2:a grad,
Transport kronor
75,26''0
75,260:
Kongl. Maj;ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
19
Transport kronor
lotsa,lderman och fyrmästare vid uppnådda 65
lefnads- och 35 tjenstår skall vara pligtig att
från tjensten afgå med pension och fyllnadspension
samt derutöfver ett bidrag från lotsverket
till det belopp, att de sammanlagda
pensionsförmånerna uppgå, för lotskapten till
3,500 kronor, för öfverlots af l:a grad till
1,700 kronor • samt för öfverlots af 2:a grad
och fyrmästare till 1,000 kronor;
c) att det dock må vara Kongl. Maj:t eller Lotsstyrelsen,
der det tillkommer denna att afskedet •
utfärda, obetaget att låta med detsamma anstå,
derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten gagna det allmänna
och kan finnas villig att i densamma qvarstå;
d) att pensionsförmånerna för gemenskapen vid
lotsverket, sådana de finnas bestämda i nådiga
reglementet den 31 Oktober 1879, må genom
bidrag från lot-sverkets medel höjas till nedan
upptagna belopp:
| l:a | klassen. | 2:a | klassen. | 3:e | klassen. | 4:e | klassen. | ||||
|
| ~ td |
|
| - hd |
|
| W |
|
|
|
|
| ►c <rt> | g. g. | in p | ''-d to | ° p* | in p | ►d to | g- E | in | ? | as: | in i |
| m o’ P | m cjq —j trf m» | § p | 03 o" P | <3 23 Oq to ^ | B B p | p ce O* P | O P 2 at? | g B p | P V) o’ P | < p £ oq I—1 | B i p |
|
| • p |
|
| ’ P |
|
| '' P |
|
|
|
|
Mästerlots äfvensom upp- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
syningsmän vid lifrädd-ningsanstalterna,den sist |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
till skada i tjensten...... Lots- och fvrvaktare äf- | 360 | 360 | 720 | 240 | 360 | 600 | O OO | 270 | 450 | 120 | 230 | 350 |
vensom båtstyrare vid |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
blifvit skadad i tjensten | 240 | CO é | 580 | 160 | 340 | 500 | 120 | 230 | 350 | 80 | 220 | 300 |
äfvensom roddare vid |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
sten........................ | 150 | 200 | 350 | 100 | 200|300 | 75 | 125 | 200 | 50 | 100 | 150l |
/
75,260: —
Transport kronor 75,260: —
20
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
dock under vilkor att mästerlots, lots eller
lotslärling, hvilken uppnått en lefnadsålder af
60 år, samt fyrvaktare eller fyrbiträde, hvilken
uppnått en lefnadsålder af 65 år, skall, i händelse
han dermed förenar en tjenstålder af 40
år, vara skyldig att med de för honom i 2:a
klassen bestämda pensionsförmåner från tjensten
afgå, Lotsstyrelsen likväl obetaget att, med den .
afskedssökandes medgifvande, låta med afskedet
anstå, derest och så länge han finnes kunna
på ett tillfredsställande sätt i tjensten gagna
det allmänna;
[14.] att för Lotsstyrelsen och lotsverket må l
riksstaten uppföras såsom reservationsanslag, att af
fyr- och båkmedlen direkt utgå, enahanda belopp som
det, hvartill inkomsttiteln »fyr- och båkmedel» för statsregleringsperiodcn
beräknats uppgå, eller, med ^beräkning
af de i anslaget ingående friheter och ersättningar,
1,200,409 kronor, med Kongl. Maj:t fortfarande
förbehållen rätt såväl att för det med anslaget afsedda
ändamål använda det öfverskott, som å inkomsterna
kan uppstå, som ock att i staten vidtaga de jemkningar,
hvilka kunna blifva af inträffande omständigheter,
såsom nya säkerhetsanstalters inrättande och
dylikt, påkallade;
viljande Kongl. Maj:t, under förutsättning det äfven
Riksdagen finner staten för Lotsstyrelsen och lotsverket
böra för framtiden af Riksdagen pröfvas, framgent till
Riksdagens godkännande årligen framlägga ifrågakommande
förändringar vid regleringen af nämnda stat;
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:
[15.] att det härtill i nuvarande riksstat anvisade
anslag 46,999 kronor må till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma förhöjas till 47,002 kronor eller med ......... »
I afseende å öfriga under femte hufvudtiteln i riksstaten
uppförda anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå
någon förändring. _
75,260
3
Transport kronor
75,263
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
21
Transport kronor 75,263: —
Deri föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör
således .......................................................................................... kronor 75,263: —
hvarifrån bör afräknas nedsättningen i anslaget till
lindring i rustnings- och roteringsbesvären............... » 20,000: —
då anslagsför höj ningen utgör ............................................... kronor 55,263: -—
Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt
gällande riksstat .............................................................. » 6,059,937: —
skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till ...................................... kronor 6,115,200: —
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1889 af
löneregleringen för flottan....................................................... kronor 50,000: —
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:
[16.] fortsättande af pansarbåten »Götas» nybyggnad » 728,000: —
[17.] artillerimateriel ...................................................... » 50,000: —
[18.] anskaffning af sjelfgående minor............... » 45,000: —
[19.] fullbordande af syft- och tändstationer vid
Oscar Fredriksborg och Vaxholm.......................................... » 28,300: —
[20.] minväsendets utveckling m. m........................ » 5,600: —
[21.] ersättning och anskaffningar för försvaret af
Fårösund.............................................................................. » 25,100: —
summa kronor 932,000: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den. finnes i 1888 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
1888. 1889.
ordinarie | anslag 6,059,937: — | - 6,115,200: — | således ökning kronor | 55,263: — |
extra | » 912,563: - | - 932,000: — | » )) )) | 19,437: — |
summa | kronor 6,972,500: — | - 7,047,200: — | således ökning kronor | 74,700: — |
22
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Sjette hufvudtiteln,
innefattande anslagen till civildepartementet.
T afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant............................................................................................ kronor 4,653,273: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter.............................................................................L. » 9,290: —
ersättningar ....................................................................... »_ 10,948: —
tillsammans kronor 4,673,511: —
vill Kong!. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 12 innevarande månad*), föreslå beträffande
-
Kommerskollegium:
A. Kommerskollegium.
[1-3 att Riksdagen må dels, på det att Kongl.
Maj:t må komma i tillfälle att med samma belopp som
för innevarande år tilldela Kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman,
med undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring
under år 1889, på extra stat för år 1889
anvisa 7,640 kronor;
dels ock medgifva, att intill slutet af år 1889, i den
män sådant är erforderligt för bestridande af göromålen
inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde embetsoch
tjensteman af samma aflöningsförinåner, som andra
med dem likstälde tjensteman åtnjuta, af Kongl. Maj:t
må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som
äro i Kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för
en advokatfiskalstjenst, än äfven för andra ledigblifna
eller ledigblifvande befattningar inom Kollegiet, i afseende
å hvilka indragning kan ega rum eller förändring
eljest vidtagas;
'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.
23
Kongl. Majlts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
B. Patentbyrån.
[2.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af* de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1889 af förordningen angående patent
och lagen om skydd för varumärken;
Rikets ekonomiska kartverk:
[3.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1889 anvisa till fortsättande
af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i
Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller
tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att
möjligen uppstående behållningar å båda anslagen må
användas äfven till bestridande af utgifter för det
topografiska kartverket;
Landsstaterna i länen:
[4.] att det aflöningsbelopp, som kan blifva tillgängligt
genom indragning af Vika, länsmansdistrikt
inom Kopparbergs län, må användas till aflönande af
en länsman i ett nytt distrikt, bildadt genom delning
af L ima länsmansdistrikt i samma län;
[5.] samt att penningeanslaget under »landsstaterna
i länen» må höjas med det belopp, hvartill fyra indragna
boställens afkastning är i stat beräknad, eller... kronor 2,533: —
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till
»landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,641,049 kronor till 2,643,582
kronor;
Transport kronor
2,533: —
24
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
2,533
Väg- och Vattenbyggnadsstaten:
[6.] att Riksdagen må, med godkännande af hvad
uti omförmälda statsrådsprotokoll i afseende å Väg- «
och Vattenbyggnadsstyrelsens stat föreslagits, från och
med år 1889 höja anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten
(deraf tvenne särskilda reservationsanslag,
till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvardera å 30,000 kronor)» från 129,200
kronor till 131,200 kronor eller med................................. »
samt att det belopp, som för genomförande redan
under innevarande år af de i statsrådsprotokollet föreslagna
förändringar i tjenstgöringsförhållandena inom
Väg- och Vatten byggnadsstyrelsen erfordras utöfver för
ändamålet redan tillgängliga medel, må få utgå af det
för innevarande år anvisade anslag för ordnande af
tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader;
Gästgifvares friheter:
[7.] att det i kolumnen »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» under anslaget
till »gästgifvares friheter» uppförda belopp 5,768 kronor
må nedsättas med 129 kronor eller till 5,639 kronor;
kommande i följd häraf anslaget till »gästgifvares
friheter» att minskas från 19,575 kronor till 19,446
kronor;
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar:
[8.
] att assistenten vid Landtbruksakademiens
agrikulturkemiska afdelning må ega att efter tio års
väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg till
belopp af 500 kronor, att utgå af sjette hufvudtitelns
anslag till »ålderstillägg»;
2,000
Transport kronor
4,533
V
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
4,533:
25
Skiften och afvittringar:
[9.] att Riksdagen må dels för år 1889 bevilja
förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje
storskifteslandtmätare i Kopparbergs lån, som icke kommer
att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens
för storskiftesverket årsarfvode likaledes med 400
kronor; dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna
af tjenstår! under år 1889 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens lån samt de storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, hvilka åtnjuta
arfvode efter taxa, kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och
3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten
åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
dels för år 1889 åt föredragandena af afvittringsärendena
i Vesterbottens och Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt dem bevilja eu tillökning af 400 kronor i det
åt hvarje af dem anslagna belopp; dels ock bevilja tillfällig
förhöjning i styresmannens för afvittringsverket
i Vesterbottens lån årsarfvode för år 1889 med 200
kronor;
[10.] samt att, till bestridande af kostnaderna för
storskiftes- och afvittringsverken under år 1889, för
samma år utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor,
på extra stat anvisas 90,000 kronor;
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar:
[11.] att, med bifall till inlösen af ersättningar på
sätt uti ofvan berörda statsrådsprotokoll blifvit ifrågasatt,
det å förslagsanslaget till »jordförluster genom
kanal- och väganläggningar» i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning på förslag, ersättningar»
uppförda belopp, 5,180 kronor, minskas med 613 kronor,
eller till 4,567 kronor. _
Bih. till Rihsd. prot. 1888. l:a Sami. t;a Afd.
Transport kronor 4,533:
4
26
Körtel. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
1 händelse af bifall härtill kommer anslaget till
»jordförluster genom kanal- och väganläggningar» att
minskas med motsvarande summa eller från dess nuvarande
belopp 9,440 kronor till 8,827 kronor; samt
Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:
[12.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag minskas från 118,426 kronor till 117,873
kronor, eller med 553 kronor.
Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande
Styrelsen för statens jern vägstrafik:
[13.] att af de medel, som varda anvisade för fortsättande
af statens jernvägsbyggnader, ett belopp af
10,000 kronor må årligen från och med år 1889 användas
till bestridande af kostnaderna för handläggning
inom Styrelsen för statens jernvägstrafik af de ärenden,
som röra nämnda jernvägsbyggnader med hvad dertill
hörer; och
att det belopp, som under innevarande år för
nämnda ändamål erfordras, må utgå af det för samma
år anvisade anslag för ordnande af tillsynen öfver statens
jernvägsbyggnader; samt
[14.] att från den tid, inspektörstjensten hos Styrelsen
för statens jernvägstrafik må varda indragen,
öfverdirektörsassistent hos Styrelsen må kunna uppflyttas
till första löneklassen med årligt arfvode af 4,200
kronor.
summa ökning kronor
Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma...... kronor 4,673,511: —
efter afdrag af de föreslagna
o o
minskningarne å anslagen
Transport kronor 4,673,511: — kronor
4,533: —
4,533: —
4,533: —
Kongl. Majits nåd. [trop. n:o 1, om statsverket 1888.
27
Transport kronor 4,673,511: — kronor 4,533: —
till gästgifvares friheter,
jordförluster genom kanaloch
vägan! äggningar samt
skrifmaterialier och expenser,
ved m. in., tillsam
-
mans....................................... »_ 1,295: —
således ......................................................................................... » 4,672,216: —
komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå, till kronor 4,676,749: —
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:
under punkten 1, till tillfällig löneförbättring
för Kommerskollegium ........................ kronor 7,640: —
under punkten 3, till fortsatt bearbetande
af rikets ekonomiska kartverk..................... » 76,000: —
under punkten 10, till fullföljande af storskiftes-
och afvittringsarbetena...................» 90,000: —
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:
[15.] handhafvande af kontroll å försäkringsan
stalterna
.......................................................... » 4,500: —
[16.] bestridande af kostnaderna för kartritning
vid grufkartekontoret.................................... !| 2,500: —
[17.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» » 15,000: —
[18.] anslag till uppehållande af en häradsskrif
varetjenst
inom Jemtlands län..................... » 2,500: —
[19.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på
landet.......................................................... » 50,000: —
[20.] arfvode åt en extra byråingeniör hos Väg
och
Vattenbyggnadsstyrelsen ..................... » 3,000: —
[21.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut.
.................... » 10,000: —
Transport kronor 261,140: —
28
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
[22.] bidrag till bestridande af kostnaderna för
allmänna landtbruksmöten........................... »
[23.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten
för husdjur, redskap, maskiner m. in....... »
[24.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnes
behof .................................................................. »
[25.] understöd åt frökontrollanstalter.................... »
[26.] de geologiska undersökningarne..................... »
[27.] anställande af en andre undervisare i husslöjd
och en elev.............................................
[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af eu andre lärare
vid samma skola.................................... »
[29.] beredande åt alster af svensk industri och
svenska näringar af afsättning i främmande
länder................................................... »
[30.] bergsskolorna i Filipstad och Falun ............ »
[31.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter..................... »
[32.] bidrag för anläggning af nya samt förbätt
ring
eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar.............................. »
[33.] understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar
och farleder...................................................... »
[34.] understödjande, medelst anslag utan åter
betalningsskyldighet,
af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som, utan att
kunna med fördel odlas, sprida frostskador
öfver omgifvande nejd ................................. »
Vidare anmärkes här:
[35.] att enligt 1886 års Riksdags beslut blifvit för
år 1889 beviljade till understödjande, medelst
lån, åt enskilda jernvägsanläggningar
1,000,000 kronor och
[36.] att Kongl. Maj:t den 31 December 1887
beslutat att uti nådig proposition föreslå
Transport kronor
261,140: —
5,000: —
10,000: —
28,000: —
10,000: —
87,500: —
3,500: —
4,800: —
20,000: —
14,000: —
4,311: —
600,000: —
100,000: —
75,000: —
1,223,251: —
29
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor 1,223,251: —
Riksdagen medgifva, att till odlingslånefonden
må under hvarje af åren 1889—
1893 af Iliksgåldskontoret, i mån af behof,
öfverlemnas medel till så stort belopp,
som jemte de till fonden ingående annuiteter
å odlingslån kan erfordras till fyllande
af högst 1,000,000 kronor.
Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att till utgående under år 1889
anvisa
å riksstatens sjette hufvudtitel:
[37.] till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jernvägstrafik............... » 350,000: —
samt vidare:
[38.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar af det utaf Riksdagen
år 1886 beviljade anslag å 1,500,000
ki’onor ett belopp af 500,000 kronor*)
och
[39.] till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå 2,500,000 kronor*).________
tillsammans kronor 1,573,251: —
Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1888 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:
1888. 1889.
ordinarie anslag: 4,673,511 | — 4,676,749 — 1,573,251 | — således ökning kronor 3,238: — — » minskning » 100,238: — |
summa kronor 6,347,000 | — 6,250,000 | — således minskningkronor 97,000: — |
'') So vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 52.
30
Körtel. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1888.
Sjunde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till finansdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant........................................................................................ kronor 14,407,360: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde ................................................ ■» 2,520: —
ersättningar ........................................................................ » 2,720: —
tillsammans kronor 14,412,600: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå,
beträffande
Statskontoret:
[l.J att Riksdagen må å Statskontorets stat för eu
tjensteman i andra lönegraden med benämning förste •
revisor uppföra lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar
1,500 kronor, med rätt derjemte för tjenstens
innehafvare till ålderstillägg efter vissa år i likhet med
öfrige tjensteman i samma tjenstegrad, och i sammanhang
härmed förklara, att den nu tillförordnade tjensteinnehafvaren,
om han å befattningen erhåller fullmagt,
eger att i och för ålderstillägg i graden få räkna sig
till godo den tid, han innehaft förordnande att bestrida
befattningen,
samt att sålunda anslaget till Statskontoret höjes
från 96,300 kronor till 100,800 kronor eller med.»...... kronor 4,500: —
Postverket:
[2.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
statsrådsprotokollet'' öfver finansärenden för den 12 innevarande
Januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater,
____ Transport kronor 4,500: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
Kongl. Maj: t i nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1888.
Transport kronor
må för år 1889 bestämma postverkets anslag, förslagsvis
beräknadt, till 6,415,000 kronor, att utgå direkt af
postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle
ökas med....................................................................................... »
Telegrafverket:
[8.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda statsrådsprotokoll öfver finansärenden tillstyrkta
ändringar i telegrafverkets utgiftsstater, under
Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i dessa stater göra
de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
må bestämma telegrafverkets anslag för år 1889
till 1,260,000 kronor, att såsom reservationsanslag
utgå i första rummet direkt af telegrafmedlen, samt
tillika medgifva, att, derest öfverskott skulle å telegrafinkomsterna
uppstå, detta öfverskott må af Kongl. Magt
användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och
förbättring; blifvande härigenom anslagets slutsumma i
riksstaten minskad med 15,000 kronor;
Tullverket:
[4.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,453,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår en minskning
i anslagets nuvarande belopp af 6,000 kronor;
Skogsväsendet:
[5.] att det bestämda anslaget för skogsstaten
höjes med 1,223 kronor till 412,293 kronor, samt
att reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
höjes med 99,177 kronor till 313,307 kronor,
4,500
115,000
Transport kronor 119,500
32
Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna
uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten............ kronor 412,293: —
» statens skogsskolor » 24,500: — 436,793: —
reservationsanslag:
» skogsinstitutet ...... kronor 21,300: —-
» enskilda skogsun
dervisningen.
........ » 8,600: —
» kronoskogarnes
förvaltning ochbefrämj
ande af skogsväsendet
i allmänhet
.......................... » 313,307: — 343,207: —
summa kronor 780,000: —
hvarigenom det nu utgående ordinarie anslaget skulle
ökas med .................................................................................... »
i sammanhang hvarmed Kongl. Magt föreslår Riksdagen
att medgifva, det af uppkommande besparingar
å det bestämda anslaget till skogsstaten ett belopp af
1,000 kronor för år räknadt må från och med den 1
Juli 1888, intill dess skogsstaten varder definitivt reglerad,
få användas till förhöjning i aflöningen för skogsinspektören
i Vesterbottens distrikt;
Städers friheter:
[6.] att det under denna rubrik förekommande
anslaget till »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: friheter och kyrkotionde», i innevarande års
riksstat uppfördt med 2,520 kronor, må minskas med
värdet å de af Göteborgs stad förut åtnjutna ränta
och tionde m. m., i jemnadt tal utgörande 2,514 kronor,
samt anslaget till indelningsersättningar med motsva-_
Transport kronor
119,500: —
100,400: —
219,900: —
Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
33
Transport kronor 219,900: —-rande belopp förhöjas från 2,720'' kronor till 5,2<34
kronor, hvarvid anslågsrubrikens slutsumma blifver oförändrad;
v
Kontroll å tillverkningsafgifter:
[7.] att förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsafgifter
må höjas från 430,000 kronor till 450,000 kronor
eller med.......................................................................... » 20,000: —
Kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:
[8.] att det härtill anvisade förslagsanslag, högst
16,000 kronor, må nedsättas till högst 12,000 kronor,
deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem,
hvilka förordnas att inom Finansdepartementet biträda
med berörda kontroll och med handläggning af ärenden
rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 5,000
kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana
inrättningar, eller med 4,000 kronor.
Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.
Summa kronor 239,900: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslagen:
till telegrafverket ................................kronor 15,000: —
» tullverket ....................................... » 6,000: —
» kontrollen vid enskilda banker
och kreditanstalter..................... » 4,000: — » 25,000: —
hvadan förhöjningen utgör.................................................. kronor 214,900: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat...................................... » 14,412,600: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till..............................._ kronor 14,627,500: —
5
Bill. till Rihscl. Pi''ot. 1888. 1:n Sami. ha Afd.
34
Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1888.
Extra anslag.
Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden den 12 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel
må å extra stat beviljas till:
[9.] genomförande af Statskontorets nya organi -
sation........................................................................................... kronor
[10.] ersättning för särskilda af Statskontoret gjorda
för sköttel’.............................................................................. »
[11.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya
organisation................................................................................. »
5,400: —
33,372: —
500: —
[12.J iståndsättande af taket å Kalmar slott och
verkställande i sammanhang dermed af vissa förändringar
i afseende å slottstornen, återstoden af det beviljade
anslaget, 80,000 kronor, med............................................. »
[13.] anläggande af eu telegrafledning från Ljusdal
i Helsingland till Hedeviken i Herjeådalen ................... »
[14.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna............................ »
[15.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
.................................................................................. »
16,000: —
28,500: —
45,000: —
21,978: —
äfvensom att Riksdagen må
[16.] dels medgifva, att de Kongl. teatrarnes verksamhet
får fortgå å såväl den stora som den dramatiska
teatern under tre spelår, räknadt från den 1 nästkommande
Juli, samt för uppehållande af teaterverksamheten
under spelåret 1888—-1889, utöfver det å
ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å.................. »
att användas endast i den man anslaget å ordinarie
stat, Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne
samt teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande
af utgifterna för ifrågavarande verksamhet;
[17.] dels ock, till gäldande af utbetalda kostnader
i och för åtgärder till skyddande af stora teaterns och
dramatiska teaterns hus mot eldfara, å extra stat för
år 1889 anvisa ett belopp af.............................. ......... »
tillsammans kronor
25,000: —
32,750: —
208,500: —
35
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstat,en för
år 1888 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
18S8. 1889.
ordinarie anslag 14,412,600: — 14,627,500: — således ökning kronor 214,900: —
extra » 306,280:— 208,500:— » minskning» 97,780: —
summa kronor 14,718,880: — 14,836,000: — således ökning kronor 117,120: —
O
Åttonde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant..................................................................................... kronor 10,351,463: -—
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde ............................................... » 253,190: —
ersättningar................................................ »___525,341: —
tillsammans kronor 11,129,994: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå
beträffande
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
[1.] att för aflöning åt eu extra ordinarie professor
i oftalmologi vid institutet det på ordinarie stat
för institutet uppförda anslag, 142,450 kronor, må höjas
till 145,950 kronor, eller med ............................................. kronor 3,500: •—
deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,000 kronor
såsom tjenstgöringspenningar, med rätt tillika för bemälde
lärare att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring
erhålla ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor,
att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålders
tiUägg;
__
Transport kronor 3,500: -—
) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufviidtitelii”.
36
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
Folkundervisningen:
[2.] att, för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad enligt
gällande bestämmelser, anslaget till samma seminarier,
hvilket för närvarande utgör 285,925 kronor, må ökas
till 289,825 kronor, eller med............................................ »
De tekniska läroverken:
[3.] att för upprättande i Eskilstuna af en fackskola
för finare smides- och metallindustri, under i statsrådsprotokollet
omförmäldt vilkor, ordinarie anslaget till
de tekniska läroverken må höjas från nuvarande beloppet,
370,400 kronor, till 375,900 kronor, eller med »
Veterinärundervisningen:
[4.] att förhöjning i ordinarie anslaget till veterinär
institutet
i Stockholm må beviljas med............................ »
deraf 1,000 kronor till byggnaders och stängsels
underhåll och 5,000 kronor till diverse utgifter;
kommande härigenom anslaget till nämnda veterinärinstitut,
nu 43,100 kronor, att uppgå till 49,100 kronor;
Undervisningsanstalter för döfstunima och blinda:
[5.] att, med godkännande af den i statsrådsprotokollet
intagna aflöningsstat å tillhopa 21,350 kronor och
öfriga der angifna aflöningsförmåner för direktor, lärare
och lärarinnor vid institutet för blinda, må, för tillämpning
af samma stat och för bestridande af institutets
utgifter i öfrigt, beviljas förhöjning af institutets nuvarande
ordinarie anslag, 21,000 kronor, med ............... »
till 51,800 kronor;
samt att de för institutets direktor, lärare och
lärarinnor afsedda ålderstillägg må utgå af åttonde
hufvud titelns förslagsanslag: ålderstillägg;
Transport kronor
3,500: —
3,900: —
5,500: —
6,000: —
30,800: —
49,700: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
37
Transport kronor 49,700: —
Skrifmaterialier och expenser, ved in. m.:
[6.] att detta förslagsanslag, nu 22,398 kronor, må | )) | 415: — |
till 22,813 kronor. |
|
|
summa | kronor | 50,115: — |
Kongl. Maj:t, som i särskild nådig proposition den Om från de sålunda föreslagna tillökningarne af-drages omförmälda minskning med .................................. | )) | 1,500: — |
skulle förhöjningen utgöra.................................................... | kronor | 48,615: — |
Lågges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie | » | 11,129,994: — |
skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt | kronor | 11,178,609: — |
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i afseende å
Riksarkivet:
[7.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter
och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia,..................................................................................... kronor 3,000: —
Transport kronor 3,000: —
38
Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
[8.] till fortsättande af arbetena å eu tillbyggnad
för riksarkivet.......................................................................... »
Nationalmuseum:
[9.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar.................................................... »
Lifrustkammaren:
[10.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarne
in. in.................................................................................... »
Domkapitlens expeditioner:
[11.] för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen
vid dessa expeditioner ..................................................... »
Domkyrkorna i Upsala och Skara:
[12.] till fortsättande af restaureringsarbetena å
Upsala domkyrka....,................................................................. »
till fortsättande af restaureringsarbetena å Skara
domkyrka .................................................................................. »
Universiteten:
[13.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ..
» » » » »Lund ...
» » matematiska » »Upsala..
» » » » »Lund ...
[14.] till anställande vid universitetet i Upsala
under sex år af lärare i tyska, franska och engelska
språken, enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl.
Maj:t meddelas, 36,000 kronor, deraf att utgå under
år 1889....................................................................................
»
))
))
))
))
Transport kronor
3,000: —
75,000: —
4,000: —
5,800: —
3,716: —
70,000: —
35,000: —
3,000: —
2,950: —
1,500: —
1,000: —
6,000: —
210,966: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
39
Transport kronor
[15.] Äfven föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att
medgifva, att det till förändring af Carolina-redivivabyggnaden
i Upsala beviljade anslag å 200,000 kronor
må användas till utförande af de i statsrådsprotokollet
omförmälda arbeten, utan annat vilkor å universitetets
sida än att universitetet af egna eller eljest anskaffade
medel bereder tillgång till bestridande af alla de kostnader,
hvilka, utöfver statsbidraget, blifva för dessa
arbetens verkställande behöfliga, äfvensom af berörda
anslag för år 1889 anvisa..................................................... »
Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med nämnda
protokoll öfver ecklesiastikärenden, Riksdagen att på
extra stat bevilja:
[16.] till särskildt arfvode åt Docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg under i statsrådsprotokollet
angifna vilkor................................................................ »
[17.] till ny byggnad för botaniska institutionen vid
universitetet i Lund 54,000 kronor, deraf att utgå under
år 1889 ........................... »
[18.] till anskaffande af mikroskop in. in. för zoologiska
institutionen vid universitetet i Lund................... »
[19.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund.............................................................. »
samt i afseende å
Karolinska niediko-kirurgiska institutet:
[20.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets
gynekologiska klinik................................................................ »
[21.] till en medicinskt-pediatrisk klinik vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn.................. »
till en poliklinik för barnsjukdomar.......................... »
Allmänna läroverken:
[22.] till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk,
efter samma grunder som för innevarande år,..... »
[23.] till resestipendier åt lärare i främmande lefvande
språk............................................................................. »
[24.] till arfvoden åt extra lärare ............................. »
Transport kronor
210,966: —
50,000: —
1,500: —
18,000: —
3,000: —
1,500: —
900: —
1,800: —
2,800: —
336,975: —
6,000: —
40,000; —
673,441: —
40
Kong!.'' Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1888.
Transport kronor
Högre lärarinneseminariet:
[25.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år, ............................................................................... »
Pedagogierna:
[26.] till löneförbättring åt lärare vid de en- och
tvåklassiga pedagogierna, efter samma grunder som för
innevarande år,.................................................................•.... »
Folkundervisningen:
[27.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år, .................................. »
[28. j till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
.................................................................................. »
De tekniska läroverken:
[29.] till understöd, på del i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion ......... »
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
[30.] för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare »
[31.] till arfvode för granskning af hospitalens
räkenskaper.............................................................................. »
Transport krono]''
673,441: —
4,000: —
8,750: —
33,300: —
15,000: —
35,000: -
20,000: —
1,200: —
790,691: —
Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1888.
41
Transport kronor
[32.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar................................................................... »
[33.] Beträffande
Veterinärundervisningen
har Kongl. Maj:t i Dess särskilda nådiga proposition
den 31 December 1887 angående veterinärinrättningen
i Skara föreslagit Riksdagen att, till uppehållande af
inrättningens verksamhet under år 1889, anvisa på
extra stat ............................................................................... »
I enlighet med ofvannämnda protokoll öfver ecklesiastikärenden
föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen
att på extra stat bevilja, i afseende å
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
[34.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening.
...................................................................................... »
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar in. m.............. »
till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
in. m................................................................................ »
Naturhistoriska riksmuseum:
[35.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra
med arbetena vid afdelningen förenade utgifter ............ »
Undervisningsanstalter för döfstuinma och blinda:
[36.] till tryckning af blindskrifter........................... »
till understöd åt blindlärareelever .............. »
Transport kronor
790,691: —
4,000: —
4,950: —
4,000: —
3,200: —
2,000: —
2,000: —
2,500: —
1,200: j—
814,541: —
Bih. till Riksd. prof. 1888. l:a Sami. ha Afd.
42
Kong!,. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor
[37.] till en blindskola i Vexiö................................... >»
[38.] till en handtverksskola i Kristinehamn för
blinda............................................................................................. »
[39.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma ........................... .»
Serafimerlasarettet i Stockholm:
[40.] för lasarettets om- och tillbyggnad samt dess
förseende med nödig utredning 465,400 kronor, deraf
att utgå under år 1889 ..................................................... »
Hospitalsyården:
[41.] till fortsättande af byggnadsarbetena å asylen
vid Lunds hospital................................................ »
[42.] till förvärfvande af byggnadsplats och erforderligt.
jordområde för ett hospital å Pitholmen i
närheten af Piteå...................................................................... »
[43.] till understöd åt det i Jerfsö socken inrättade
sjukhem för spetelske, under i statsrådsprotokollet omförmäldt
vilkor,........................................................................... »
Diverse anslag:
[44.] till svenska fornskriftsällskapet........................... »
[45.] till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar............... »
[46.] till nordiska museet............................................. »
[47.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif»............................................ »
[48.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta mathematica»................................................... »
[49.] till understöd för fortsatt utgifvande af »Nordisk
familjebok» ....................................................................... »
814,541: —
11,000: —
9,400: —
49,200: —
65,400: —
311,000: —
25,000: —
14,000: —
2,000: —
10,000: —
16,000: —
3,150: —
4,000: —
5,000: —
Transport kronor 1,339,691:
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
43
Transport kronor 1,339,691: —
[50.] til] understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen, ................. » 20,000: —
[51.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten
i södra och mellersta Sverige samt underhåll
och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer m. m........... »_10,700: —
summa kronor 1,370,391: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1888 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1889 föreslagen,
utfaller sålunda:
1888. 188».
ordinarie anslag 11,129,994:— 11,178,609 | — således ökning kronor 48,615 — » minskning » 135,815 | — |
summa kronor 12,636,200:—12,549,000 | — således minskning kronor 87,200 | — |
Nionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Pensionsstaten:
Nu gällande riksstat upptager för denna stat kontant 1,313,030 kronor;
och har Kongl. Maj:t i den 31 December 1887 beslutad nådig proposition
föreslagit beträffande anslagstitlarne:
Bidrag till folkskolelärares pensionering:
[1.] att, för beredande af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning
för de vid denna pensionsinrättning samt folkskolelärarnes enke- och
pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
44
Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
anstälde tjensteman och vaktmästare, det såsom bidrag
till folkskolelärares pensionering för närvarande utgående
belopp, 356,500 kronor, må höjas till 357,427
kronor, eller med........................................................... kronor 927: —
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier., seminarier
m. m.:
[2.] att, för beredande af pension åt bemälde
tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn, det såsom
bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. in.
för närvarande utgående belopp, 68,471 kronor, må
höjas till 68,816 kronor, eller med.................................... » 345; —
summa kronor 1,272: —
Lägges härtill summan af ordinarie anslag till
pensionsstaten enligt nu gällande riksstat...................... kronor 1,313,030: —
skulle anslaget'' till pensionsstaten enligt Kongl.
Maj:ts förslag sluta å ett belopp af................................... kronor 1,314,302: —
Allmänna indragningsstaten:
För allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat anvisadt:
kontant.......................................................................................... kronor 1,310,490: —
ersättning för indragen indelning in. in., på förslag..... » 6,400: ■—
tillsammans kronor 1,316,890: —
Beträffande denna stat föreslår Kongl. Makt enligt bilagda statsrådsprotokoll*);
[3.
] att Landshöfdingen i Kalmar län Gustaf Jakob Edelstam må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från civilstatens
pensionsinrättning erhåller afsked från landshöfdingeembetet, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så
stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning
utgör 6,000 kronor, eller 3,600 kronor årligen;
’) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde liufvudtiteln”.
45
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
[4.] att Länsmannen i Skånings härads norra distrikt Axel Albert Moberg
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från
tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu
årlig pension af 900 kronor;
[5.] att Kommissions- och Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län
Knut Leopold Bladm må berättigas att från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från kommissionslandtmätarebefattningen varder honom meddeladt,
uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande afen utaf de för
kommissionslandtmätare bestämda högre pensioner å 1,600 kronor om året;
[6.] att expropriationslandtmätaren vid statens jernvägsbyggnader och
statens jernvägstrafik, Kaptenen i armén Oscar Theodor Lundberg må, med
bibehållande af den fyllnadspension, som han från arméns pensionskassa för
närvarande uppbär, från och med månaden näst efter den, hvarunder han
varder frän sin anställning såsom expropriationslandtmätare vid statens jernvägar
entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta pension ä allmänna indragningsstaten
till belopp af 1,200 kronor årligen;
[7.] att chefen för Sveriges geologiska undersökning och de vid undersökningen
anstälde geologer må, den förre vid 65 lefnadsår och efter 35 års
anställning i statens tjenst samt geologerne vid 60 lefnadsår och efter 30
års verksamhet vid undersökningen, ega att efter erhållet afsked komma i
åtnjutande af pension ä allmänna indragningsstaten, samt att denna pension
må utgå för chefen med 5,000 kronor och för geologerne med aflöningcns
hela belopp, derest denna utgör 3,000 kronor eller derunder, men med 80
procent af aflöningen, om denna öfverstiger 3,000 kronor, dock med iakttagande
att deri, som i årlig aflöning åtnjuter öfver 3,000 kronor, men mindre
än 3,750 kronor, undfår pension till belopp af 3,000 kronor;
[8.] att Kommissionslandtmätaren och Kartografen vid allmänna ekonomiska
kartverket Jonas Patrik Ljungström må från och med månaden näst efter den,
hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf och kommissionslandtmätare
afgår, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten
pension till så stort belopp, att detta, tillhopa med den pension från
civilstatens pension^nrättning, 600 kronor, hvartill han såsom kommissionslandtmätare
må blifva berättigad, uppgår till 2,000 kronor, eller 1,400 kronor
årligen;
[9.] att en hvar af nedannämnde vid statens jernvägsbyggnader anstälde
tjensteman må från och med månaden näst efter deri, hvarunder han entledigas
från anställning vid nämnda jernvägsbyggnader, åtnjuta från allmänna
indragningsstaten årlig pension under sin återstående lifstid till följande
belopp:
a) Materialförvaltaren Bernhard Fredriksson........................ 2,400 kronor
b) Materialförvaltaren Gustaf Heurlin....................................... 1,800
46
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1888.
c) Kassören Albert Beckmann............................................... 1,500 kronor
d) Nivellören Otto Hjalmar Leonard Littke........................ 1,500 »
och tj Ombudsmannnen Jolian Olof Emil Gustaf Olai ............... 2,500 »
[10.] att åt Kassören och Bokhållaren i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
Karl Söderholm och Vaktmästaren vid samma Styrelse Claes Forsberg må å
allmänna indragningsstaten uppföras årliga pensioner till belopp af 3,000 kronor
för Söderholm och 800 kronor för Forsberg att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder de från sina nu innehafvande befattningar erhålla
entledigande, dock att, dei''est Söderholm eller Forsberg framdeles skulle
erhålla anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skall minskas med ett belopp,
motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma
eller högre belopp, upphöra att utgå;
[11.] att Rektorn vid allmänna läroverket i Malmö Carl Ludvig Wåhlin
må från och med den 1 Maj 1889 under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 4,000 kronor;
[12.] att Adjunkten vid allmänna läroverket i Luleå Anders Johan Häggrnark
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom beviljas,
för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 1,875 kronor;
[13.] att Gymnastikläraren vid allmänna läroverket i Halmstad Anders
Ludvig Elfström må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
honom beviljas, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 1,125 kronor;
[14.] att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Lund
August Reinhold Nyländer må från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked från nämnda befattning honom beviljas, för sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;
[15.] att läraren i verkstadsarbete vid tekniska högskolan Carl Johan
Wallentin må från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin
befattning vid tekniska högskolan afgår, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor;
[16.] att Vaktmästaren vid fysiska institutionen vid universitetet i Lund
Carl August Duwahn må från och med månaden näst efter den, i hvilken han
erhåller afsked från sin befattning, å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 480 kronor årligen;
[17.] att . Rektorn vid Halmstads läroverk Lennart Abergs enka Mathilda
Aberg, född Carlsson, må, så länge hon enka förblifvcr, från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med
år 1888;
[18.] att den åt extra Provinsialläkaren A. F. Lindfors’ enka Lovisa
Karolina Lindfors, född Sandelin, och hennes dotter Maria Lovisa å allmänna
Kongl, Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1888.
47
indragningsstaten uppförda pension af 400 kronor årligen må, efter det dottern
numera ingått äktenskap, till enkan Lindfors med hela beloppet utbetalas;
[19.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1889 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna
godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre
behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån
erhållit afsked före år 1867; samt
[20.] att den förhöjning i det vid 1840—1841 års statsreglering antagna
spanmålspris, som bör utgå till sterbhusen efter dem, hvilka före vidtagande
af nämnda statsreglering beredt sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, må
efter eu prisskilnad af 1 krona 3 öre för tunnan bestämmas till utgående
från allmänna indragningsstaten.
o O
I sammanhang härmed vill Kongl. Maj:t, erinra derom, att Kong]. Maj:t
härofvan föreslagit under femte hufvudtiteln,
[21.] att lektorerne vid sjökrigsskolan må förklaras berättigade att från
allmänna indragningsstaten erhålla pension till enahanda belopp och på enahanda
vilkor, som för närvarande äro bestämda för deras vederlikar i motsvarande
lönegrad vid de allmänna läroverken.
[22.] Vidare föreslår Kongl. Magt, att, för vinnande af jemn slutsumma
å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta anslaget till allmänna
indragningsstaten må höjas med 808 kronor eller från 1,310,490 kronor till
1,311,298 kronor, då, med inberäkning af den under anslaget ingående ersättning
för indragen indelning in. in., 6,400 kronor, anslagets slutsumma
blifver.......:.................................................................................... kronor 1,317,698: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten.................. » 1,314,302: —
blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag
enligt Kongl. Maj:ts förslag..................................................... kronor 2,632,000: —
Extra anslag.
1 fråga om extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t,
[23.] att å extra stat för år 1889 må anvisas ett kreditiv af 1,325,000
kronor att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlig
-
48
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888. >
het. med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående,
äfvensom att hvad af de till pensionering under år 1888 anslagna medel
kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.
Kn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i riksstaten för
ar 1888 upptagen och sådan den af Kong]. Maj:t. nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1888. ordinarie anslag 2,629,920 | 1889. —- 2,632,000 | — således ökning kronor 2,080 — » » » 200,000 | — |
summa kronor 3,754,920 | — 3,957,000 | — således ökning kronor 202,080 | — |
De
alltså:
under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag; för år 1889 uto-öra
I hufvudtiteln:
II
in
IV
v
VI
VII
VIII
IX
Ordinarie: | Extra: | Summa: |
|
1,338,000 | — —_ | 1,338,000 | — |
3,814,700 | — 70,000 | 3,884,700 | — |
613,800 | — 4,500 | — 618,300 | — |
19,963,250 | — 910,150 | — 20,873,400 | — |
6,115,200 | — 932,000 | — 7,047,200 | — |
4,676,749 | — 1,573,251 | — 6,250,000 | — |
14,627,500 | — 208,500 | — 14,836,000 | — |
11,178,609 | — 1,370,391 | — 12,549,000 | — |
2,632,000 | — 1,325,000 | — 3,957,000 | — |
64,959,808 | — 6,393,792 | — 71,353,600 | — |
De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t, med
åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för den
12 innevarande Januari*), anser böra i riksstaten uppföras, äro:
riksdags- och revisionskostnadersamtaflöningar
m. in., förslagsvis, ................................. kronor 613,400: —
annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor
å öfrig statsskuld........kronor 12,671,720: —
Transport kronor 12,671,720: — 613,400: — 71,353,600: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
49
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Transport kronor 12,671,720: -— 613,400: — 71,353,600:
efter afdrag af de till
Ri k sgäld s k o n tor et ingående
rånte- och ka
pitalaf
betalningar...... » 2,404,720: —
förslagsvis,....................................- ... kronor 10,267,000: — 10,880,400: —
Kongl. Magt föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyss nämnda protokoll, att
afsätta för inlösen af skattefrälseräntor m. in. kronor _____547,000:
Summan af dessa belopp..................................... kronor 82,781,000: —
utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år
1889 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:
Bill. till Riksd. Prof. 1888. l:a Sami. l:a Afd.
50
Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1888.
Riksstat
Tillgångar och inkomster:
Öfverskott å statsreglering ar ne för 1886 och föregående år samt
öfverskott från postverket .....................................................................
Statsverkets inkomster:
ordinarie inkomster........................................................ 18,929,000
bevillningar ........................................................................ 58,380,000
Af riksbankens behållna vinst för år 1887 ......................
Kronor.
3,472,000
77,309,000
2,000,000
Summa kronor j 82,781,000
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
51
för år 188 9,
| Ordinarie anslag. | Extra anslag. | Summa. |
Utgifter: | Kronor. | Kronor. | Kronor. |
att utgå från statskontor et: |
|
|
|
I hufvudtiteln ......................................... | 1,338,000 | — | 1,338,000 |
TI » ..................................... | 3,814,700 | 70,000 | 3,884,700 |
III ■) .......................................... | 613,800 | 4,500 | 61.8,300 |
IV » .......................................... | 19,963,250 | 910,150 | 20,873,400 |
V » ......................................... | 6,115,200 | 932,000 | 7,047,200 |
VI ), .......................................... | 4,676,749 | 1,573,251 | 6,250,000 |
VII » ....................................... | 14,627,500 | 208,500 | 14,836,000 |
VIII » | 11,178,609 | 1,370,391 | 12,549,000 |
IX » .......................................... | 2,632,000 | 1,325,000 | 3,957,000 |
Säger | 64,959,808 | 6,393,792 | 71,353,600 |
att utgå från Riksgäldskontor et: |
|
|
|
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m., |
| ||
förslagsvis,...................... ..................... |
| .... 613,400 |
|
annuiteter å de fonderade statslånen samt |
|
| |
räntor å öfrig statsskuld.................. | ....... 12,671,720 |
| |
efter afdrag af de till Riksgäldskon- |
|
| |
toret ingående rånte- och kapitalafbe- |
|
| |
talningar ................................................. | ....... 2,404,720 |
| |
, förslagsvis, .............................................. |
| 10,267,000 | 10,880,400 |
Afsättning till inlösen af skattefrälseräntor m. in........ | ........................ | 547,000 | |
| Summa kronor | 82,781,000 |
52
Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1888.
Kong!. Magt föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari*),
att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1889 de
i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifva grunder i afseende å
dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
Utgifter utom riksstaten.
Beträffande slutligen här ofvan under sjette hufvudtiteln omförmälda, till
utgående under år 1889 äskade anslag dels till odlingslånefonden, högst
1,000,000 kronor, dels till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade
jernvägar, 500,000 kronor, och dels till fortsättning af arbetena å stambanan
norr om Sollefteå, 2,500,000 kronor, föreslår Kongl. Maj:t, under åberopande
af nyss nämnda statsrådsprotokoll*), att omförmälda anslagsbelopp, tillsammans
4,000,000 kronor, Indika böra bestridas af upplånta medel, må anvisas
att utgå från Riksgäldskontoret.
Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
G ost. Ta mm.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Stockholm 1888. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Bilagor
till
Kong!. Maj:ts
nådiga proposition
om statsverket år 1888.
Inkomstberäkningen.
Utgifterna å I—IX hnfvudtitlarne.
Finansplanen.
Propositionens justering.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Inkomstberäkningen.
Utdrag af ''protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Statsrådet Richert anmäldes fortfarande vara af sjukdom hindrad
att tjenstgöra.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre Tamm anhöll
att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen
vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets
tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde
fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets
den 6 December nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd
och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under
Ditt. A, vidare yttrade:
1886 års
statsreglering
in. in.
4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Statskontoret, har redan i skrifvelse den 19 Augusti sistlidet år
varit i tillfälle att hos Eders Kong]. Maj:t angifva, huru, enligt den
afslutade hufvudboken för år 1886, statsregleringen för samma år utfallit.
På sätt denna skrifvelse utvisar, hafva inkomsterna samt ordinarie
och extra förslagsanslag lenmat ett nettoöfver
skott
af............................................................................ kronor 4,596,993: 9 4
hvartill komme:
behållning å reservationsanslaget: till lättnad
i skjutsningstungan, der den genom entreprenad
bestrides och är särdeles tryckande,....................... ,,
odisponerade behållningar å en del extra
statsanslag, enligt särskilda nådiga bref,............... ,,
dito å dito till följd af anslagens upptagande
i riksstat eu till jemnt krontal................................... ,,
behållning å det till Kongl. teatrarne för
spelåret 1885 —1886 anslagna kreditiv .................. ,,
41,670: 07
69,358: 11
1: u
9,090:
så att öfverskottet på det hela uppginge till kronor 4,717,113:23.
Såsom en ytterligare tillgång kunde äfven
beräknas de belopp, som, enär öfverskottet å 1884
och 1885 årens statsregleringar beräknats med
jemnade tusental, af samma öfverskott ännu voro
odisponerade, nemligen för
år 1884 .................................. kronor 292: 31
år 1885 .............................. „ 785: 46 1,077: 7 7
Summa kronor 4,718,191:
Statskontoret erinrade vidare, att härifrån
borde afdragas
dels omförmälda behållning å reservationsanslaget
till lättnad i skjutsningstungan, hvilken
behållning tagits i anspråk för 1886 års statsreglering,
.....................................kronor 41,670: 0 7
dels ett i det uppgifna
öfverskottet ingående belopp, utgörande
behållningar å extra
anslagen till inlösen af indelta
befälets rätt till fardagsår, till
fyllnad i disciplinkompaniets aflöning
och till fullgörande af arméns
ackordsamorteringsfonds
Transport kronor 41,670: 07 kronor 4,718,191: —
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 41,670:07 kronor 4,718,191:
hvilket anvisats
förbindelser,
såsom tillgång för 1887 års statsreglering
med ..............................
dels ock det belopp, hvartill
den genom nådiga brefvet
den 13 sistlidne Juli medgifna
nedsättning i en del af 1886
års till statsverket ingående
arrenden kunde komma att sig
belöpa. 1 den anmälda underdåniga
berättelsen af den 6 sistlidne
December har Statskontoret
meddelat en beräkning angående
beloppet af den nämnda
eftergiften. Enligt denna beräkning,
till hvilken jag hänvisar,
skulle nedsättningen i sin
helhet å 1886 års arrendeafgifter,
hvilken kom me att afk ortas
i 1887 års rikshufvudbok, kunna
antagas i jemnadt tal uppgå till
v
8,487: 03
250,000: —
300,157: io.
Af 1886 och föregående års öfverskott vore
---- - o
således att disponera omkring.................................... kronor 4,418,033:90.
Då jag den 25 April 1887 vid uppgörande af statsregleringen för
senaste riksdagen yttrade mig angående 1886 års statsreglering, fäste
jag uppmärksamheten derå, att hela öfverskottet för nämnda år icke
kunde tagas i anspråk för en blifvande statsreglering. I nämnda öfverskott
inginge nemligen den debiterade tillverkningsskatten för bränvin,
som, qvarliggande å nederlag, icke blifvit till disposition anmäldt och
för hvilket skatten följaktligen icke i verkligheten influtit. Beloppet
af tillverkadt bränvin, som icke åtgått för inhemsk förbrukning, hade
från år 1883, sedan hvilken tid icke någon nämnvärd utförsel egt rum,
betydligt ökats, så att statsverkets fordran för ogulden tillverkningsskatt
vid slutet af år 1886 utgjorde ej mindre än 3,944,368 kronor
9 öre, som inginge bland statsverkets bokförda tillgångar. Att skatten
för allt inom landet tillverkadt bränvin genast efter tillverkningen
debiterades såsom en statsverkets fordran, för hvilken valuta komme
att inflyta endast i den mån, som bränvinet, enligt hvad med största
delen naturligtvis ock inträffat, från nederlag uttoges för disposition
6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
inom landet, medförde emellertid den olägenhet, att, i händelse en del
bränvin ej blefve förbrukadt, inom landet, utan komme att exporteras,
skatten, hvilken upptagits i räkenskapen såsom en tillgång, affördes
och således aldrig komme att inflyta i statens kassor; och då det vore
att förvänta, att marknad utom landet måste sökas för den ständigt
växande myckenhet bränvin, hvarmed tillverkningen öfverstege förbrukningen,
måste staten hålla sig beredd på ett sådant afdrag i sina beräknade
tillgångar. Jag antydde derföre lämpligheten att vid disposition
af öfverskotten för år 1886 tillse, det afkortning af den genom
flerårig debitering uppkomna tillgången finge fördelas på mer än ett
år och icke ensamt drabba 1887 års bokslut.
I skrifvelse den 21 April 1887 erinrade jag Statskontoret derom,
att det hittills begagnade sättet för bokföring af bränvinstillverkningsskatten
i statens räkenskaper kunde af anledning, jag nyss antydt,
blifva vilseledande vid beräkningen af statens tillgångar, samt fästade
uppmärksamheten på vigten för framtiden af en förändrad anordning af
bokföringen, så att ifrågavarande skatt icke i räkenskaperna förekomme såsom
en statsinkomst med större belopp, än hvarmed den verkligen inflöte.
Statskontoret, som enligt Kongl. brefvet den 8 Februari och den
5 Juli 1884 undfått bemyndiganden att i afseende å länens räkenskaper
meddela härutinnan erforderliga föreskrifter, har i dess förut
omförmälda berättelse uttalat, att öfvergåugen bör ske redan i rikshufvudboken
för år 1887, dervid det ofvanuppgifna beloppet af debiterad
tillverkningsskatt för bränvin å nederlag, 3,944,368 kronor 9 öre,
bör afkortas å nämnda års inkomst af bränvinstillverkningsskatten.
I afseende å detta belopp erinrar Statskontoret, att nämnda fordran för
bränvinstillverkningsskatt uppkommit med 2,664,070 kronor 10 öre
redan före år 1886 och således ingått i de under 1888 och föregående
årens riksstater disponerade öfverskott å 1885 och föregående årens statsregleringar
och med återstoden 1,280,297 kronor 99 öre under år 1886.
Detta sistnämnda belopp ingår således i den ofvan beräknade behållningen
å 1886 och föregående årens statsreglering......... kronor 4,418,033: 9 0
och lärer alltså detta öfverskott ej böra för en
blifvande statsreglering disponeras till större belopp,
än som efter afdrag af den under år 1886
debiterade, men vid årets slut oguldna bränvins
tillverkningsskatten.
................................................. ,, 1,280,297: 99
återstår eller................................................................ kronor 3,137,735: 91.
I Statskontorets berättelse lemnas vidare eu redogörelse för, huru
den beslutade öfverföringen till stätsverket af postverkets öfverskottsmedel
utfallit. Denna redogörelse utvisar, att nämnda öfverskottsmedel,
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7
som vid utgången af år 1886 utgjorde 3,320,569 kronor 80 öre, under
år 1887 genom upplupna räntor och vinstå utlottade obligationer ökats
med 113,901 kronor 61 öre till ............................ kronor 3,434,471: 41.
Då härifrån dragés postverkets
kassaförlag............................. kronor 1,000,000: —
samt de i 1887 och 1888
årens stater anvisade belopp „ 2,100,000: — ^ 3,100,000: —
återstår en odisponerad tillgång af ........................ kronor 334,471: 41.
Lägges .härtill det tillgängliga öfverskottet
å 1886 och föregående årens statsregleringar,
3,137,735 kronor 91 öre, dock, enär summan af
nedsättningarne i 1886 års arrenden ännu ej är
slutligen bestämd, jemkadt till ............................... „ 3,137,528: 5 9
uppkommer ett belopp af ......................................... kronor 3,472,000: —
hvilket jag hemställer måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarne
för 1886 och föregående år samt öfverskott från ''postverket tagas
i beräkning för 1889 års statsreglering.
Beträffande statsregleringen för år 1887 hafva, så vidt hittills
kan vara kändt eller beräknelig^ följande öfverskott och brister uppstått:
Grundskatt, som i 1887 års riksstat är beräknad till 4,097,000
kronor, kan med afseende å de i Statskontorets berättelse omförmälda
förhållanden antagas lemna ett öfverskott af omkring
Mantalspenningar, beräknade till 650,000 kronor,
kunna med ledning af förhållandena under föregående
år antagas uppgå till omkring 670,000 kronor
och således lemna ett öfverskott af ................
Skogsmedel, i 1887 års riksstat upptagna med
1,600,000 kronor, hafva lemnat en inkomst af
1,776,571 kronor 3 öre, hvadan öfverskott uppkommit
med i jemnt tal ...............................................
Extra uppbörd, beräknad till 90,000 kronor,
kan, med ledning af förhållandena under åren 1885
och 1886 samt med afseende å kända beloppen af
under denna titel år 1887 influtna expropriationsmedel,
antagas lemna ett öfverskott af åtminstone
Tullmedel, beräknade till 29,000,000 kronor,
hafva uppgått till 30,704,421 kronor 74 öre. Under
förutsättning att afkortningarne under år 1887
Transport kronor 296,000: —
:ronor 30,000:
20,000:
176,000:
70,000:
1887 års
statsreglering.
8 inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor
komma att uppgå till lika belopp som under år
1886, skulle öfverskottet i jemnadt tal belöpa sig till „ 1
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter äro beräknade till 300,000 kronor och
kunna antagas för år 1887 lemna ett öfverskott af „
Stämpelmedef i 1887 års riksstat beräknade
till 3,300,000 kronor, kunna, med ledning af förhållandena
med denna inkomst under åren 1884—
1886, antagas hafvao år 1887 influtit med omkring
3.750.000 kronor. Å denna inkomsttitel är alltså
att påräkna ett öfverskott till belopp af .................. „
Hvitbetssockertillverkningsafgiften har influtit
med 346,282 kronor, men i 1887 års riksstat beräknats
till endast 200,000 kronor, hvadan uppstått
ett öfverskott af i jemnt tal.......................................... „
Bevillning af fast egendom samt af inkomst är
beräknad för år 1887 till 3,500,000 kronor. Med
ledning af förhållandena under åren 1884—1886
kan å denna inkomsttitel antagas uppstå ett öfverskott
af omkring ............................................................. n_______
Säger kronor 2
Arrendemedel, i riksstaten beräknade till
3.150.000 kronor, kunna antagas för år 1887
understiga denna beräkning med åtminstone
........................................... kronor 50,000: —
Jernvägstrafikmedef för år 1887
beräknade till 6,000,000 kronor, hafva
influtit med endast 5,200,000 kronor
och sålunda understigit beräkningen
med................................................. kronor 800,000: —
Bränvinstillverkningsskatten, som,
i 1887 års riksstat upptagen med
13,000,000 kronor, influtit med omkring
12,638,300 kronor, har understigit
beräknade beloppet med kronor 36L/700:-— kronor 1
I öfrigt å en del inkomsttitlar uppkommande
öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de
brister, som å andra inkomsttitlar uppstå, och torde
alltså öfverskottet af inkomsten kunna beräknas till kronor 1.
296,000:
,619,000:
15,000:
450,000:
146,000:
230,000:
,756,000:
,211,700:
544,300;
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9
Bristerna å för slag sans tåg en, efter afdrag af de på en del anslag
möjligen uppkommande öfverskott, hvilka brister för år 1886 utgjort i
rundt tal 1,800,000 kronör, kunna, med hänsyn till den ökning i vissa
förslagsanslag under åttonde hufvudtiteln med 277,300 kronor, som vid
1886 års riksdag uppfördes att gälla för år 1887, antagas uppgå till
ungefär enahanda belopp som ofvan beräknade öfverskott af inkomster,
och då under de närmast föregående åren rik sbokslutet alltid visat ett
fördelaktigare resultat än den beräkning, som inom Statskontorets riksbokslutsbyrå
uppgöres, innan landsböcker och de förvaltande verkens
räkenskaper inkommit, så torde det kunna antagas, att för år 1887
inkomster och utgifter ungefär komma att motsvara hvarandra.
Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1889
och dervid först de ordinarie inkomsterna får jag, med hänvisning till
Statskontorets berättelse, hemställa, att dessa inkomster må upptagas till
de af Statskontoret beräknade belopp. 1 fråga om skogsmecllen är jag
i tillfälle att upplysa, att enligt en från Domänstyrelsen inkommen
uppgift desamma under år 1887 uppgått till 1,776,571 kronor 3 öre,
och gifves härigenom ett ytterligare stöd för, att Statskontoret icke för
högt beräknat dessa medel, då de upptagits till 1,600,000 kronor.
Beträffande telegraf medlen har Telegrafstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 11 sistlidne November meddelat, att desamma, hvilka
beräknats för år 1887 till 1,300,000 kronor och för innevarande år till
1,275,000 kronor, under år 1886 uppgått till endast 1,246,527 kronor
69 öre och för år 1887 antagligen föga komme afl öfverstiga 1,200,000
kronor; och då den fortgående minskningen i telegrafverkets inkomster,
hvilken till större delen folie på portouppbörden af den inländska telegramvexlingen,
vore en följd icke allenast af tryckta affärsförhållanden
i allmänhet, utan äfven och i synnerhet af de allt mer utsträckta enskilda
telefonförbindelserna inom landet, de der ledde till en fortgående
minskning i anlitandet af telegrafinrättningen, har Styrelsen, som ansett
utsigt ej förefinnas, att telegramportoinkomsten skulle under den
närmaste framtiden höja sig utöfver hvad den antagligen komme att
utgöra år 1887, likasom Statskontoret föreslagit, att telegrafverkets inkomster
måtte för år 1889 beräknas till 1,200,000 kronor, i hvilken
hemställan jag instämmer. Jag anser mig dock böra härvid erinra,
att den telegrafverkets ställning undergräfvande täflingen med de enskilda
telefoninrättningarne redan af Eders Kong! Maj:t tagits i öfvervägande,
då Eders Kougl. Maj:t den 31 sistlidne December beslutat
att i proposition till Riksdagen föreslå en afgift af tio kronor för hvarje
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 2
Ordinarie
inkomster.
Bevillningar.
10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
innehafvare af telefonapparat, som står i förbindelse med en centraltelefonstation
och dertill hörande telefonnät.
Bevillningarne äro af Statskontoret beräknade till 55,280,000 kronor.
Om detta belopp äfven med någon förhöjning i beräkningen af
tullmedlen sammanlägges med dels summan af statsverkets ordinarie
inkomster, sådana de af mig beräknats, dels tillgängliga öfverskottsmedel
och dels det belopp, som till större andel af årsvinsten än vanligt
torde kunna från Riksbanken påräknas, uppkommer ett belopp,
som med omkring 2,500,000 kronor understiger den summa, under
hvilken jag med ledning af den riksstat, som blifvit af senaste Riksdag
faststäld att gälla för innevarande år, och efter samråd med öfriga
departementschefer funnit statsverkets utgifter icke kunna nedbringas.
Eir ökad skatteinkomst af 2,500,000 kronor visar sig således erforderlig.
Sedan Departementschefen lemnat en redogörelse för beräkningen
af bevillningarne, för beloppet, af Riksbankens vinst för sistlidet år
samt för den beräknade summan af anslagsbehofven under de olika
hufvudtitlarne, yttrade han vidare:
Att till dagens protokoll lemna en närmare redogörelse för behofvet
af den ifrågavarande skatteförhöjningen synes mig icke erforderligt.
Statsverkspropositionen, sådan den till Riksdagen aflåtes,
kommer ju att innefatta den fullständigaste utredning af anslagsbehofven
och de tillgångar, som finnas för deras fyllande, och således i sin helhet
utgöra det fullständigaste beviset för nödvändigheten af statsinkomsternas
höjande med det uppgifna beloppet.
För fyllande i vårt land af ett ökadt behof af statsinkomster
synas mig skatt å malt eller maltdrycker samt en höjd beskattning å
bränvin och tobak företrädesvis lämpliga. Att dessa varor, hvilka
med egenskapen af njutningsmedel förena en vidsträckt förbrukning,
framför öfriga konsumtionsartiklar äro egnade att härtill komma i fråga,
lärer icke behöfva vidare utvecklas, men enär kontrollen öfver maltskattens
utgörande fordrar införande af eu alldeles ny och ganska vidlyftig
anordning samt anställande af en stor personal, synes mig, i
betraktande jemväl af det förhållande att ölet mera än bränvin och
tobak utgör ett näringsmedel, att de senare i första hand böra tillitas,
när såsom nu skatteökningen kan hållas inom ganska måttliga gränser.
Beträffande först beskattningen å bränvin har Statskontoret antagit,
att, sedan afdrag skett för det bränvin, hvilket efter verkstäld
denaturering användes för tekniskt eller vetenskapligt behof och således
icke medför någon statsinkomst, förbrukningen af bränvin inom
landet kunde under nuvarande tryckta ekonomiska förhållanden anses
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11
utgöra omkring 31,400,000 liter om året, motsvarande en tillverkningsskatt
af omkring 12,500,000 kronor. Tillverkningen under år 1887
har utgjort 34,438,867,5 liter, och ehuru de sex senaste årens tillverkning
efter afdrag af omkring elfva millioner liter å nederlag skulle
berättiga till antagandet af en årlig förbrukning till belopp af närmare
34 millioner liter, anser jag dock försigtigheten kräfva att under nuvarande
förhållanden ej beräkna en högre förbrukning än den minsta
antagliga. Jag har derföre intet att invända mot Statskontorets beräkning.
En förhöjning af tillverkningsskatten från 40 till 45 öre eller
med 5 öre för litern skulle således inbringa en ökad statsinkomst af
omkring 1,570,000 kronor.
I sammanhang med den afskrifning af grundskatter och indelningsverk,
hvartill förslag af Eders Kongl. Maj:t framlades för 1883
års riksdag, stäldes i utsigt en förhöjning af bränvinstillverkningsskatten
med 10 öre litern eller till 50 öre litern, och äskades då en
förhöjning af 2 öre för år 1884, under hvilket år tio procent af grundskatt
m. m. skulle eftergifvas. Utan någon förhöjd beskattning hafva
sedan dess trettio procent af grundskatterna afskrifvits och motsvarande
lättnader medgifvits i rustnings- och roteringsbesvären. Den nu ifrågasatta
förhöjningen af bränvinstillverkningsskattén håller sig således
inom ett lägre belopp, än som, enligt hvad år 1883 föreslogs, skulle
motsvara hittills medgifna lättnader i grundskatter och indelningsverk.
En förhöjning af tillverkningsskatten å bränvin medför såsom
en nödvändig följd en förhöjning af tullsatserna å bränvin, sprit och
likörer. Att tullsatsen å “bränvin och sprit, på fat större eller mindre:
af vindrufvor, då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån sjöledes
direkte införes41, endast kan höjas med enahanda belopp som tillverkningsafgiften
eller 5 öre litern, följer af den med Frankrike gällande
handelstraktat. Beträffande annan sprit å fat kunde det visserligen
ifrågasättas, huruvida förhöjningen borde stanna vid 5 öre eller för
bibehållande af det förhållande af 40 till 60, som för närvarande finnes
mellan tillverkningsskatten och tullen, sättas till 7,5 öre; men då den
nuvarande skilnaden eller 20 öre torde utgöra ungefär dubbla beloppet
af råvarans värde och således innefatta ett fullt tillräckligt skydd
för den inhemska tillverkningen, synes mig förhöjningen kunna stanna
vid 5 öre litern, i hvilket fall en jemnare siffra erhålles. Enligt
hittills iakttaget förhållande och med beaktande af nämnda traktats föreskrifter
bör förhöjningen utgöra för “bränvin och sprit, på andra kärl44,
då varan behandlas såsom ren alkohol, 10 öre och för likörer likaledes 10
öre litern. Summan af dessa förhöjningar torde med ledning af införseln
under åren 1882—1886 kunna beräknas uppgå till nära 125,000 kronor.
12
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
I fråga om clet belopp, hvartill tullsatserna å tobak må kunna
höjas, torde, såsom vid föregående tillfällen skett, synnerligt afseende
böra fästas dervid, att icke genom tullsatsernas bestämmande till högre
belopp än motsvarande tullsatser i Norge frestelse till smuggling
öfver gränsen må framkallas.
Enligt gällande svenska tulltaxa äro tullsatserna å tobak, som
faststäldes 1880, följande:
tobak:
oarbetad, blad och stjelk ........
arbetad:
cigarrer och cigaretter ..............
andra slag ...................................
1 kilogram kronor'' 1: —
11
??
n
11
3: —
1: 2o.
Norska tulltaxan åter upptager följande tullsatser:
blad, äfven såsade, samt stjelk ........... 1 kilogram kronor 1: 2 5
snus ............................................................ 1 „ „ 1: 5 0
cigarrer och cigaretter............................ 1 „ „ 2: 7 5
rök-, skrå- och annan ofabricerad........ 1 ,, „ 1: 5 0.
Om de norska tullsatserUa betraktas såsom den gräns, utöfver
hvilken eu tullförhöjning ej må i väsentlig män sträcka sig, finner
man, att eu förhöjning med 25 procent ä de svenska tullsatserna för
oarbetad tobak samt för andra slag af arbetad tobak än cigarrer och
cigaretter kan ega rum. Eu sådan förhöjning skulle uppbringa dem
till samma belopp, som för enahanda slag af tobak äro bestämda i
norska tulltaxan, och till samma belopp, hvartill de af Eders Ivongl.
Majrfc vid 1880 års riksdag föreslogos, ehuru den då äskade förhöjningen
ej i allo antogs af Riksdagen.
Jag tvekar således icke att tillstyrka vidtagandet af denna förhöjning.
Införseln under åren 1882—1886 har i medeltal utgjort:
al tobak, oarbetad, blad och stjelk ................... 3,415,278 kilogram
af tobak, arbetad, andra slag än cigarrer och
cigaretter.............................................................. 37,278 „
Donna förhöjning kan således antagas inbringa omkring 865,000
kronor.
Då Eders Ivongl. Maj:t vid 1880 års riksdag äskade förhöjning
a! tullen'' å tobak, föreslog Eders Ivongl. Maj:t, att tullen å cigarrer och
cigaretter måtte bestämmas till 3 kronor 50 öre för kilogram. Riksdagen
biföll emellertid icke de då ifrågasatta förhöjningarne i vidare
mån, än nu gällande tulltaxa utvisar; men jag torde få erinra om, att
bevillningsutskottet i fråga om tullen å cigarrer och cigaretter sär
-
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13
skildt anförde, att dåvarande tullsatsen redan vore så hög, att den
införsel af tobak, som under denna form egde rum, måste i förhållande
till förbrukningen betraktas såsom ytterst obetydlig, samt att det vid
sådant förhållande syntes utskottet i hög grad tvifvelaktigt, huruvida
en särskild förhöjning af tull å cigarrer och cigaretter vore i statskassans
eget intresse önskvärd, likasom en sådan förhöjning ingalunda
kunde rättfärdigas ur synpunkten af skydd för den inhemska cigarrtillverkningen.
I senaste tullkomiténs år 1882 afgifna betänkande anföres, att
med ledning af de uppgifter, som af fabrikanter meddelats, kunde antagas,
att vid tillverkning af cigarrer afginge af den dertill använda
råtobaken omkring 45 procent, dock äfven detta affall användbart till
andra fabrikat, samt att för den inhemska tillverkningen kunde 20
procent å tillverkningskostnaden, 3 kronor 50 öre för kilogram, utgöra
ett tillräckligt skydd. I enlighet härmed skulle den nu föreslagna
tullen å oarbetad tobak föranleda, att tullen å cigarrer och cigaretter
bestämdes till 2 kronor 95 öre för kilogram.
Enär införseln af cigarrer under åren 1882—1886 i årligt medeltal
endast utgjort omkring 67,000 kilogram, synes någon förändring i det
af 1880 års bevillningsutskott uppgifna förhållandet ej hafva inträdt;
och som jag funnit utskottets skäl i öfrigt grundade samt hyser den
fruktan, att en betydligare förhöjning af tullen å cigarrer och cigaretter
utöfver hvad norska tulltaxan upptager skulle utefter den långa
landgränsen mot Norge framkalla en oloflig införsel af varan, anser jag
en förhöjning af denna tulltaxerubrik icke böra ifrågasättas, helst de
förut föreslagna skatteförhöjningarne kunna ^antagas inbringa det behöfliga
beloppet, 2,500,000 kronor.
Det kan icke undgå uppmärksamheten, afl den inhemska tobaksodlingen,
hvilken redan nu genom tullen å importerad tobak åtnjuter
ett icke obetydligt premium, komine att genom de höjda tullsatserna
beredas ytterligare ökade fördelar. Enligt de af skatteregleringskomitén
samlade uppgifterna idkades år 1880 inom Sverige tobaksodling
å en areal af 791,08 tunnland, hufvudsakligen å Stockholms
stads område samt inom Kristianstads och Malmöhus län äfvensom i
ringa mån inom Stockholms och Kalmar län. Den årliga tillverkningen
uppgafs utgöra 15,711,7—19,111,7 centner. Äfven om, såsom
antagligt är, den inhemska tobaksodlingen skulle efter år 1880 hafva
något tilltagit, torde denna odling, hvilken, på sätt skatteregleringskomitén
erinrat, är inskränkt till några få orter med vissa för odlingen
gynsamma, endast undantagsvis förekommande lokala förhållanden
och äfven på dessa orter hufvudsakligen idkas som binäring, åtmin
-
Tnlhnedlen.
Hränvins
tilherlcnings
skatt.
14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
stone ännu icke ega den betydelse och den omfattning, att en särskild,
tullen å utländsk tobak motsvarande accis å samma odling bör ifrågakomma
till införande. Jag anser mig derföre icke nu böra i detta afseende
framställa något förslag.
Med åberopande af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen att höja
dels bränvinstillverkningsskatten från 40 öre till 45 öre eller
med 5 öre litern;
dels nedannämnda inlorselsafgifter, nemligen å
bränvin och sprit
på fat, då varan är i Frankrike tillverkad af vindrufvor och derifrån
sjöledes direkt införes, från 45 till 50 öre eller med 5 öre litern;
på fat, i öfriga i tulltaxan upptagna fall, från 60 till 65 öre eller
med 5 öre litern;
på andra kärl från 90 öre till 1 krona eller med 10 öre litern;
likörer från 1 krona 20 öre till 1 krona 30 öre eller med 10
öre litern;
tobak,
oarbetad, blad och stjelk från 1 krona till 1 krona 25 öre eller
med 25 öre för kilogram och
arbetad, andra slag än cigarrer och cigaretter från 1 krona 20 öre
till 1 krona 50 öre eller med 30 öre för kilogram.
I sammanhang med berörda särskilda proposition torde det tillkomma
mig att anmäla de frågor om förändrade bestämmelser i afseende
å restitution, om tiden för tillämpning af de förhöjda afgifterna
m. m., hvilka föranledas af förhöjningarna, men hvilka icke stå i närmare
sammanhang med statsregleringen för år 1889.
Enligt Statskontorets berättelse hafva tullmedlen i medeltal för
åren 1884—1886 ingått med 33,036,264 kronor. För år 1887 hafva
de enligt meddelande från Generaltullstyrelsen utgjort 30,704,421
kronor 74 öre. Äfven under antagande af en fortfarande minskning
i dessa inkomster synes mig inkomsten af redan gällande tullsatser
kunna sättas något högre, än Statskontoret föreslagit, eller till 29,000,000
kronor; och böra tullmedlen, under förutsättning af bifall till de härofvan
föreslagna förhöjningarne, beräknas till 30,000,000 kronor.
I öfverensstämmelse med de beräkningar, jag härofvan meddelat,
hemställer jag, att bränvinstillverkningsskatten må upptagas till ett
jemkadt belopp af 14,000,000 kronor.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15
Generalpoststyrelsen bar, med ledning af postuppbörden under de
tre senaste åren och under antagande att samma stegring, som under
dessa år iakttagits, fortfarande skall ega rum, ansett postmedlen böra
för år 1889 beräknas till 6,580,000 kronor.
Jag har redan förut haft anledning erinra derom, att Eders Kongl.
Maj:t den 31 sistlidne December beslutat att till Riksdagen aflåta en
nådig proposition om skatt å enskilda telefonapparater, som stå i förbindelse
med centraltelefonstation och dertill hörande telefonnät. Den
inkomst, som derigenom skulle beredas statsverket såsom ersättning för
den förlust, hvilken de enskilda telefonanläggningarne tillskynda statens
telegrafverk, har af Telegrafstyrelsen uppskattats till omkring 100,000
kronor. Då Eders Kongl. Maj:t ansett ifrågavarande skatt böra upptagas
bland bevillning safgifter för särskilda förmåner och rättigheter, böra
i följd häraf inkomsterna under nämnda titel, hvilka Statskontoret beräknat
till 350,000 kronor, upptagas till ett belopp af 450,000 kronor.
Då jag icke har något att anmärka mot Statskontorets beräkning
af stämpelmedel, hvitbetssockertillverkningsafgift samt bevillning af fast
egendom och af inkomst, hemställer jag, att dessa inkomsttitlar måtte
upptagas till de af Statskontoret föreslagna belopp. Till fullständigande
af utredningen anser jag mig dock böra nämna, att hvitbetssockertillverkningsafgiften
under år 1887 uppgått till 346,282 kronor
48 öre.
Summan af bevillningarne skulle således utgöra 58,380,000 kronor.
Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1889 må
med de belopp, jag här föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas
i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det
tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen, låta bär inflyta
eu gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga
uppställningen lemnar eu öfversigt af dessa inkomsters olika natur
ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad
art.
Denna öfversigt angifver såsom
Postmedel.
lievillningsafgifter
för
särskilda förmåner
och
rättigheter.
Öfriga bevillningar.
Inkomsternas
uppställning.
16
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Statsverkets inkomster:
A. Inkomster, som ej utgöra skatter:
arrendernedel.......................
skogsmedel ..........................
jernvägstrafikmedel...........
postmedel ...............................
telegrafmedel.........................
bötesmedel ...........................
extra uppbörd .....................
B. Skatter:
a) allmänna:
tullmedel.............. kronor
bränvinstillverk
ningsskatt
......
hvitbetssockertillverkningsafgift
stämpelmedel
......
mantalspenningar
bevillning af fast
egendom samt
af inkomst .....
b) af viss fastighet:
grundskatt ........
kyrkotionde.........
kavalleriregementenas
hästvakansspanmål
...
trosspassevolans
afgift
.............
tillfälliga roteva
kansafgifter.
.....
soldatvakansafgift
båtsmansvakans.
afgift
kronor | 2,700,000 | — |
11 | 1,600,000 |
|
11 | 6,000,000 |
|
11 | 6,580,000 |
|
11 | 1,200,000 | — |
11 | 240,000 | -— |
11__ | 100,000 | - |
30.000. 000: —
14.000. 000: —
250,000: —
3,500,000:
665,000:
3,600,000: — 52,015,000:-
4,185,000: —
250,000: —
300,000: -
26,000: —
68,000: —
110,000: —
260,000: — 5,199,000:
Transport 57-,214,000:
18,420,000: —
18,420,000: —
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17
Transport 57,214,000:— 18,420,000: —
1,200,000: —
25,000: —
450,000:— 1,675,000;— 58,889,000: —
Summa kronor 77,309,000: —
Med undantag för år 1885, hvars hela bankovinst bibehölls för
Riksbankens egen räkning, har under en längre följd af år den på
Riksbankens rörelse uppkomna vinst disponerats sålunda, att hälften
deraf i jemnadt tal tagits i anspråk för statsverkets utgifter, medan
återstoden stälts till bankens eget förfogande. Då banken för ett år,
när betydliga öfverskott från ett föregående år funnits att tillgå för
statsregleringen, fått behålla hela vinsten af dess rörelse, synes det
följ driftigt, att ett annat år, när mindre rikliga öfverskott äro för handen,
en större andel af vinsten anvisas till fyllande af statsverkets behof,
och jag anser, att ett sådant fall nu föreligger, då i anseende till inträffad
minskning i öfverskott för år 1886 och samtidigt påkallad afkortning
till följd af förändrad bokföring af bränvinstillverkningsskatten
statsregleringen för år 1889 erbjuder mindre gynsamma förutsättningar
än under närmast föregående år.
Riksbankens behof af ökadt eget kapital torde genom de under
senare åren skedda ganska betydliga afsättningarne vara så tillgodosedt,
att ett ytterligare förstärkande af dess fonder icke i samma mån
som förut gör sig gällande, och banken torde derför utan afsaknad kunna
till statsverkets utgifter afstå den större andel af dess vinst, som för
detta ändamål är behöflig.
Jag hemställer derföre, att af Riksbankens vinst för år 1887, hvilken
enligt en från bankofullmägtige meddelad uppgift belöpte sig till
något öfver 2,700,000 kronor, må för statsverkets behof, till utbetalning
vid den tidpunkt under år 1889, som Riksdagen bestämmer, anvisas
tre fjerdedelar med ett afrundadt belopp af 2,000,000 kronor.
Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till
slutsumman af statsverkets ofvanberäknade inkomster
...................................................................... kronor 77,309,000: —
Transport kronor 77,309,000: —
Bill. till Riksd. Prot. 1S8S. 1 Sami. 1 Afd. 3
c) särskilda afgifter:
fyr- och båkmedel
kontrollstäm pel
medel
...............
bevillningsafgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter
....................
Riksbankens
vinstmedel.
18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 77,309,000: —
lägges
det af mig såsom öfverskott å statsregleringarne
för 1880 och föregående år samt
öfverskott från postverket beräknade belopp ... „ 3,472,000: —
samt förenämnda belopp af Riksbankens
vinstmedel för år 1877 ........................................... „ 2,000,000: —•
så erbåljes för statsregleringen år 1889 en tillgång
af ........................................................................... kronor 82,781,000: —
Angående Såsom lag härofvan0) meddelat, ämnar Statskontoret i 1887 års
fordringar rikshufvudbok å nämnda års inkomst af bränvinstillverkningsskatt affor
oguiden korta det belopp, hvartill statsverkets före år 1887 uppkomna fordran
tillverknings- för ogulden tillverkningsskatt uppgår, eller 3,944,368 kronor 9 öre. Då
skutt. enligt den redogörelse, jag lemnat för det sannolika resultatet af samma
års statsreglering, inkomster och utgifter torde komma att ungefärligen
uppväga hvarandra, skulle den nämnda afkortningen, om den utan
vidare verkstäldes i 1887 års räkenskaper, således komma att deruti
tillskapa eu brist till ungefär motsvarande belopp, ehuru afkortningen
föranledts af förhållanden, som röra eu föregående tid. Till förekommande
af ett sådant vilseledande bokslut synes någon särskild åtgärd
böra vidtagas.
Hvad angår den del af omförmälda fordran, hvilken uppkommit
under år 1886, har jag redan vid beräkningen af nämnda års öfverskott
frånräkna! beloppet deraf med 1,280,297 kronor 99 öre, som således
är att påräkna för det nu ifrågavarande ändamålet. Beträffande
det återstående beloppet, 2,664,070 kronor 10 öre, har Statskontoret
anmärkt, att detsamma, som uppkommit före år 1886, ingått i de enligt
1888 och föregående årens riksstater disponerade öfverskott å 1885
och föregående årens statsregleringar. Å riksstaterna för åren 1884
—1888 äro emellertid till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond
anvisade 3,165,264 kronor, i hvilket belopp förenämnda 2,664,070 kronor
10 öre skäligen må anses hafva ingått. Till betäckande af den
brist i 1887 års inkomst af bränvinstillverkningsskatt, som genom afkortning
derå af sistnämnda summa föranledes, synes följaktligen ett
motsvarande belopp böra omföras från kassaförlagsfonden. Denna fonds
ändamål är bland annat att lemna Statskontoret tillfälle till bestridande
under löpande året af utgifter, för hvilka beräknats inkomster, hvilka ej
under året inflyta. En omföring af detta belopp, hvilket endast på *)
*) Se pag. C.
19
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
papperet blifvit tillgodofördt fonden, men i verkligheten icke influtit och
således alldeles icke kunnat öka fondens förmåga att motsvara denna
sin bestämmelse, kommer således icke att i minsta mån vålla någon
rubbning i statsverkets kassaställning. Förhållandet blifver i sjelfva
verket detsamma som för närvarande, endast med den skilnad att räkenskapen,
från att vara i viss mån vilseledande, kommer att lemna ett
rigtigare uttryck för statsverkets ställning, och för blifvande statsregleringar
må det blifva eu omsorg att åter genom afsättningar till
kassaförlagsfonden, i den mån tillgångarne det medgifva, uppbringa
fonden till erforderligt belopp.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte i den nådiga
propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof
föreslå Riksdagen att medgifva,
att • till ersättande af den afkortning å statsveifkets inkomst af
bränvinstillverkningsskatt för år 1887, som uppkommer genom uteslutande
af redan bokförd fordran från föregående år för ogulden dylik
skatt, må omföras:
från behållningen från år 1886 ..................... kronor 1,280,297: 9 9
motsvarande det belopp, hvartill sådana fordringar
under nämnda år tillkommit,
och från statsverkets kassaförlagsfond......... ,, 2,664,070: in
eller det belopp, hvartill de före år 1886 tillkomna
fordringarna af ifrågavarande slag uppgå.
Tillsammans kronor 3,944,868: 09.
De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag, i Indika Statsrådets
iifrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.
Ex protocollo:
Fredrik Zcthelius.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
1
Bil. Litt. A.
Till Konungen.
Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som''
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBih.
till Riksd. Prot. 1888. I Sami. 1 Afd. 1
2 Inkomstberäkningen : Statskontorets skrifvelse.
kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.
Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält
granskning af 1886 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före
revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och
sedermera till revisorerne öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af
Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande
handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts
åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må
vara erforderlig.
Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
statsutskottet tillhanda.
Hvad angår statsverkets inkomster för år 1889, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen
har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jernört stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret får här nedan
i underdånighet närmare redogöra.
Ordinarie inkomster.
Grundskatten har, efter den år 1885 beslutade nedsättning, i såväl
1886 som 1887 årens riksstater upptagits med 4,097,000 kronor. Med
afseende å den tillökning, som till följd af den utaf sistlidne Riksdag
beslutade upplösning-, räknadt från den 1 Januari 1888, af det nu bestående
rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag samt indragning
till kronan af den under benämning grufvedrängshjelp från Salbergs
län till bergslaget utgående afgift, komme att uppstå i denna
inkomsttitel, blef densamma i 1888 års riksstat upptagen med ett till
4,100,000 kronor afrundadt belopp.
Enligt räkenskaperna för år 1886 utgjorde den debiterade grund -
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3
skatten 4,066,380 kronor 35 öre. Vid härstädes verkstäld undersökning
har befunnits, dels att inom åtskilliga län en felaktig tillämpning
af nådiga kungörelsen den 5 Juni 1885 angående nedsättning i de på
viss jord hyllande grundskatter egt rum på det sätt, att grundskatt,
som är till rusthåll anordnad och således frinjutes för fullgörande af
ett besvär, uteslutits från räkenskaperna, samt dels att inom ett län vid
grundskattens debitering på annat sätt orätt förfarits. Efter rättelse i
berörda hänseenden och med iakttagande af förhållandet med restantierna
vid 1886 års början och slut samt afkortningar visar sig, att
grundskatten för år 1886 utgjort 4,124,615 kronor 22 öre.
I öfverensstämmelse med Riksdagens derom fattade beslut stadgade
Eders Kongl. Maj:t genom förordning den 11 September 1885,
bland annat, att skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades under
enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld
kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare framstäldes
inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets räkning
på vissa vilkor inlösas samt att inlösta räntor och kronotionde
skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande
af kronaus räntor och tionde näst före utfärdandet af Kongl.
kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i
nämnda kungörelse och förordningen den 23 Juli 1869 samt till statsverket
utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens indragning,
hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser som för annan
till staten utgående grundskatt; varande vidare uti nådiga kungörelsen
den 13 sistlidne Juli stadgadt, att den genom förstberörda förordning
den 11 September 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor och af
kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, skulle fortfarande
ega rum, derest vederbörande egare, som ville begagna sig af denna
inlösen, derom gjorde anmälan inom utgången af år 1888.
Enligt hvad Statskontoret inhemta! har under tiden till och med
deri 28 sistlidne November granskning egt rum af till Kammarkollegium
i berörda hänseende inkomna anbud, hvilkas slutsumma dervid exakt
uträknats till 2,346,418 kronor, och utgjorde ungefärliga lösesumman
för skattefrälseräntor och för hofveriskyldighet, om hvars inlösen anbud
vid nämnda tidpunkt blifvit gjorda, men då ej ännu granskats,
537,814 kronor 75 öre. På grund häraf och då det torde kunna emotses,
att ytterligare anbud om inlösen af skattefrälseräntor inom utgången
af nästkommande år ingifvas och hinna undergå granskning, synes
antagligt, att vid nämnda tidpunkt dylika räntor skola vara inlösta för
åtminstone 3,000,000 kronor. Beträffande det belopp, hvartill stats
-
4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
verkets behållna inkomst af inlösta skattefrälseräntor m. m. kan, efter
föreskrifven omsättning samt minskning med 30e|o, uppgå, liar Statskontoret
med ledning af erhållna uppgifter om resultatet af eu del dylika
räntors omsättning funnit densamma kunna antagas blifva omkring
2°j0 å inlösningssumman och således för år 1889 uppgå till åtminstone
60,000 kronor.
I anledning af hvad sålunda förekommit får Statskontoret, jemte
meddelande att i 1886 års inkomst af grundskatt äfven ingå inlösta
frälseräntor, dock med jemförelsevis ringa belopp, underdånigst hemställa,
att inkomsttiteln grundskatt måtte i riksstaten för år 1889 upptagas
med ett inkomsten för år 1886, ökadt med nyssnämnda 60,000
kronor, motsvarande belopp eller i jemnadt tal 4,185,000 kronor.
Kyrkotionden, i 1887 och 1888 årens riksstater beräknad till 250,000
kronor, har utgjort:
år 1884 ...................................................................... kronor 251,393: —
n 1885 .................................................................... „ 244,437: —
n 1886 ....................................................................... „ 241,764: —
eller i medeltal för dessa tre åren .............................. „ 245,865: —
Undantagandes den mindre del deraf, som debiteras i Blekinge
samt Göteborgs och Bohus län och derstädes löses efter bestämda lägre
pris, utgår denna tionde efter markegång. Då medeltalet af inkomsten
endast med ett jemförelsevis ringa belopp understigit den beräknade
summan, samt denna afgift, som till hufvudsakligaste delen tillfaller
landskyrkorna, är för statsregleringen af obetydlig vigt, hemställer Statskontoret,
att kyrkotionden måtte med oförändradt belopp i riksstaten
för år 1889 uppföras.
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål. Denna inkomst, som på
grund af nådiga beslut den 17 December 1873 och den 30 Januari
1874 årligen, intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen
vid det afsutna kavalleriet erlägges med .139,658 kubikfot 4 kannor
spanmål, hälften råg och hälften korn, och hvilken i riksstaten för
innevarande år beräknats till 320,000 kronor, är i 1888 års riksstat
upptagen med ett till 300,000 kronor nedsatt belopp.
Inkomsten har utgjort:
för år 1884 ........................................................... kronor 321,651: •—
» » 1885............... „ 307,174: -
,, „ 1886 .............................................................. „ 296,568: —
och således under dessa tre år varit i fallande. Då emellertid sistlidet
års inkomst endast obetydligt understigit den för år 1888antagna beräkningen,
torde någon förändring i samma beräkning nu ej böra vidtagas.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5
Tvosspassevolcmsafgiften har för år 1886, liksom för hvart och ett
af åren 1884 och 1885, något öfverskjutit det belopp, som blifvit för
år 1888 beräknadt, eller 26,000 kronor; men då öfverskottet varit ringa,
torde någon förändring i den sist gjorda beräkningen icke böra ifrågakomma,
Tillfälliga rotevakansaf''gifter. I denna inkomsttitel, uti riksstaterna
från och med år 1886 upptagen med 63,000 kronor, innefattas, utom
utgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid
början af år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga
till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll
och rotar. Enligt räkenskaperna för sistnämnda år har ifrågavarande
inkomst belöpt sig till 71,590 kronor 24 öre och således öfverstigit den
antagna beräkningen med mera än 8,000 kronor. Någon förhöjning i
beräkningen synes alltså kunna ega rum. Med afseende derå, att den
utaf afgiften för uraktlåten rekrytering bestående delen af inkomsten
är vexlande, torde förhöjningen dock ej böra ske med högre belopp
än 5,000 kronor; lärande inkomsttiteln i riksstaten för år 1889 få upptagas
med 68,000 kronor.
Soldatvakansafgift. Denna inkomsttitel innefattar dels utgifter af
den nya ordinarie soldatroteringen, som intill år 1886 redovisats under
titeln »vakansafgifter af nyroterad jord», dels de före nämnda år under
särskild titel i riksstaten upptagna »vakansafgifter af bergslag» samt
dels de afgifter af trenne rotar i Särna, Idre och Idede byar i Kopparbergs
län, hvilka med år 1886 indragits till statsverket, och är, med
tillämpning af de värden 4 rotering, som i och för beräknande af den
vid 1885 års riksdag medgifna lindring i detta besvär blifvit bestämda,
samt med ledning af 1882 års räkenskaper i fråga om rotarnes antal,
i riksstaten för nästkommande år, likasom i innevarande och sistlidet
års riksstater, upptagen till 106,000 kronor. Eu jemförelse emellan
1882 och 1886 års räkenskaper utvisar, att antalet af sådana rotar,
som tillkommit i följd af ny rotering, ökats med omkring 46 stycken.
Statskontoret hemställer i anledning deraf, att denna inkomst, som för
år 1886 något öfverstigit 110,000 kronor, måtte i riksstaten för år 1889
upptagas med nyssnämnda belopp.
Båtsmansvakansafgift. Innefattande afgifter af städernas båtsmanshåll,
af sex håtsmansrotar på Visingsö och nio rotar i Södra Möre
härad af Kalmar län, af nya båtsmansindelningen i Blekinge, af den
nya ordinarie båtsmansroteringen, af utsockne frälsehemman i Halland
samt af de på tioårig vakans satta rusthållen i Blekinge och Södra
Möre härad, är denna inkomsttitel i riksstaterna för sistlidet och innevarande
år beräknad till 183,000 kronor.
6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Vid sistlidne riksdag beslutades, att det nu varande båtsmanshållet
skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets
inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden
till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanskorps
icke eg a rum med mera än eu åttondedel af nuvarande effektiva
rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften för år 1888,
som med anledning häraf vore att påräkna, antogs komma att uppgå
till 45,000 kronor, och blef sålunda denna statsinkomst i nämnda års
riksstat uppförd med ett från 183,000 kronor till 228,000 kronor förhöjdt
belopp.
Den för år 1886 afslutade rikshufvudboken utvisar, att ifrågavarande
inkomst för nämnda år belöpt sig till 203,270 kronor 75 öre;
men Statskontoret får härvid underdånigst meddela, att i denna summa
äfven ingå tillhopa 32,035 kronor 65 öre, utgörande 1885 års utgifter
af städernas båtsmanshåll, utom Stockholms stad, af ofvannämnda 6
båtsmansrotar på Visingsö och 9 rotar i Södra Möre härad, hvilka afgifter,
vid öfvergången till den med år 1885 vidtagna förändring i räkenskapssättet,
ej ingått i nämnda års räkenskaper. Om dessa afgifter
fråndragas inkomsten enligt rikshufvudboken, återstå 171,235 kronor
10 öre, hvilket belopp understiger det beräknade med 11,764 kronor
90'' öre. Detta förhållande är hufvudsakligast föranledt deraf, att vid
pröfningen af det år 1885 af Eders Kong], Maj:t framlagda förslag till
omförmälda lag angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
Riksdagen nedsatte de föreslagna värdena å besväret vid berustade
och roterade båtsmaushållen med 10 kronor, utan att vidtaga motsvarande
nedsättning i den föreslagna beräkningen af ifrågavarande inkomsttitel.
Efter den ändring i nu antagna beräkning, som af nyss omförmälda
förhållande påkallas, och med tillägg af det belopp, hvarmed
båtsmansvakansafgiften kan påräknas att för år 1889 ytterligare ökas till
följd af båtsmanshållets sättande på vakans, denna tillökning beräknad
på enahanda sätt som för år 1888, eller till 45,000 kronor, torde inkomsttiteln
»båtsmansvakansafgift» i riksstaten för år 1889 upptagas
med ett till 260,000 kronor jemnadt belopp.
Arrendemedel hafva utgjort:
för år 1884
1885
ii ii
kronor 3,036,486
„ 3,297,514
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7
Från och med år 1885 äro de till landshöfdingelöneregleriugsfonden
förut ingående arrenden och afgäldsbelopp upptagna bland statsverkets
inkomster af arrendemedel, hvilka, med inberäkning af nämnda
fonds arrenden och afgälder, skulle för år 1884 hafva uppgått till
3,178,976 kronor.
Till följd af den med år 1885 vidtagna förändring i tiden för
räkenskapernas afsilande kunde ej i det årets rikshufvudbok redovisas
för andra afkortningar å statsverkets inkomster än dem, som egt
rum under tiden mellan uppbördsårets början den 1 Maj och kalenderårets
slut den 31 December, då räkenskaperna afslutades. Om det
först genom de under följande året afgifna summariska räkningarne
bekantgjorda förhållandet med afkortningarne å 1885 års debiterade
uppbörd och å densamma uppkomna restantier ingå i beräkningen,
visar sig, att 1885 års arrenden influtit med 2,994,772 kronor, eller,
med tillägg af inom Skaraborgs län efter tiden för summariska räkningarnes
afgifvande influtne, 3,104,909 kronor.
Beträffande restantierna å arrendemedlen får Statskontoret meddela,
att desamma utgjorde:
Vid slutet af Den 31
uppbördsåret Decem
den
30 April. ber.
år 1884 ........................................... kronor 235,280: —
„ 1885 .......................................... „ 338,274:— 269,431: —
„ 1886 ......................................... „ 555,852:— 356,865: —
Enligt särskilda Kongl. bref den 22 Januari innevarande år har
medgifvits, att kronans arrendatorer skulle ega att under vissa vilkor
åtnjuta anstånd med erläggande af arrendet för det löpande året sålunda,
att, såvida ena hälften deraf betalades senast före den 14 derpåföljde
Mars, med betalningen af andra hälften finge anstå sist till
den 1 sistlidne Oktober. Vid uppbördsårets utgång den 30 nästlidne
April utgjorde då oguldna arrendemedel 1,288,954 kronor.
I öfverensstämmelse med sistlidne Riksdags beslut har Eders
Kongl. Maj:t uti nådigt bref den 13 Juli innevarande år förordnat,
bland annat, att arrendatorerne af kronans utarrenderade egendomar
skulle, med vissa undantag, å arrendeafgiften för sistförflutna arrendeår
åtnjuta eftergift med 10 procent, att afdragas å den del af arrendebeloppet,
som då vore obetald, eller, der arrendeafgiften blifvit till fullo
gulden, uppbäras kontant, att afkortas å 1886 års arrendemedel. Enligt
från samtliga länsstyrelserna inkomna uppgifter har den sålunda
beviljade eftergiften uppgått till 243,995 kronor 29 öre.
8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Sedermera har Eders Kong!. Maj:t under den 11 nästlidne November
funnit godt förklara, att den, hvilken arrenderat kronoegendom
under sådana förhållanden, att han enligt ny ssberörda nådiga bref varit
berättigad till nedsättning i arrendeafgift, derest han fortfarande innehaft
egendomen, men i anseende till kontraktets förverkande blifvit
skild från arrendet, skulle ega att å den honom och hans löftesmän
till betalning åliggande skilnaden mellan det utfästa och nuvarande
arrendet njuta afdrag med tio procent, beräknade å det utaf honom
utfästa arrendet, derest nye arrendatorn ej är berättigad till nedsättning,
men å den nämnda skilnaden, om nye arrendatorn eger njuta
afdrag å sitt arrende. Efter hvad verkstäld undersökning gifver vid
handen kunna s. k. skilnadsarrenden för år 1886 antagas hafva uppgått
ungefärligen till så stort belopp, att det deri medgifna afdrag
kommer att belöpa sig till omkring 7 å 8,000 kronor; och skulle således
eftergiften i sin helhet å 1886 års arrendeafgifter komma att utgöra
i jemnadt tal 250,000 kronor.
Vidare är genom nådig kungörelse den 13 Juli innevarande år,
i enlighet med Riksdagens beslut, förklaradt, att vissa nuvarande arrendator
af kronans under förvaltning af Domänstyrelsen stälda egendomar
skola ega att, der de så önska, uppsäga sina arrenden till upphörande
den 14 Mars 1889. Enligt från Domänstyrelsen meddelad
uppgift hafva till följd häraf intill denna dag ej mindre än 593 kronoarrendatorer
hös Styrelsen uppsagt sina arrenden.
De debiterade arrendemedlen för år 1886
uppgingo till.................................................................. kronor 3,190,205: —
Efter afdrag dels af deri ingående s. k. skilnadsarrenden,
hvaraf endast en ringa del kan antagas komma att inflyta,
omkring......................................... kronor 90,000: —
och dels den på grund af Kongl.
brefvet den 13 sistlidne Juli uträknade
eftergift med 10 procent, i jemnadt
tal uppgående till....................... „ 244,000: — 334,000:_
återstå af debiterade................................................... kronor 2,856,205: —
eller 56,205 kronor utöfver det i riksstaten för år 1888 beräknade beloppet,
dervid dock ej afräknats något för den ytterligare minskning i
inkomsten, som kan blifva en följd af under året inträffade obestånd
och deraf orsakad oförmåga att erlägga påförda arrenden.
Då inkomsten för år 1886 således kommer att föga öfverskrida den
för år 1888 beräknade, eller 2,800,000 kronor, samt med säkerhet torde
kunna antagas, att vid förnyad utarrendering af det stora antal egen
-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
9
domar, för hvilka uppsägning af arrenden egt rum, lägre afgifter än
de nu bestämda, äfven efter den deri medgifna nedsättning, komma att
betingas, anser Statskontoret arrendemedlen för år 1889 ej böra beräknas
till högre belopp än 2,700,000 kronor.
Mantalspenningarne äro i riksstaterna för innevarande och nästkommande
år beräknade till 650,000 kronor. Inkomsten har utgjort:
för år 1884 .............................................................. kronor 657,752
„ „ 1885 .............................................................. „ 736,832
„ „ 1886 ....... „ 667,269
Under åberopande, beträffande 1885 års inkomst, af hvad här ofvan
anförts angående arrendemedlen för samma år, får StatskontOTet meddela,
att mantalspenningarne för nämnda år, efter afdrag af afkortningar
och restantier, utgjort 660,858 kronor. Då emellertid denna statsinkomst,
som år 1883 belöpt sig till 647,980 kronor, under de trenne
senaste åren öfverskjutit. den antagna beräkningen, år 1886 med mera
än 17,000 kronor, hemställer Statskontoret, att mantalspenningarne måtte
i riksstaten för år 1889 uppföras med 665,000 kronor.
Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i innevarande års riksstat beräknad
till 270,000 kronor och i riksstaten för år 1888 uppförd med
240,000 kronor. Enligt räkenskaperna hafva bötesmedlen utgjort:
för år 1884 ............................................................. kronor 257,753
„ „ 1885 .............................................................. „ 232,344
„ „ 1886 ........................................................... „ . 297,276
eller i medeltal för dessa tre åren ............................ ,, 262,458
I 1886 års uppbörd ingå 48,495 kronor 59 öre, utgörande kronans
andel i böter samt ersättning för bränvinstillverkningsskatt in. m., som
genom Allbo häradsrätts utslag den 8 Januari 1886 ådömts en person
för undansnillande af bränvin från skatt. Om uppbörden minskas med
denna summa, återstå 248,780 kronor och i medeltal för nämnda tre år
246,292 kronor. Med afseende å denna inkomsttitels temligen ovissa
beskaffenhet finner Statskontoret sig sakna anledning • att föreslå någon
förändrad beräkning af densamma, utan hemställer, att bötesmedlen äfven
i riksstaten för år 1889 måtte uppföras med 240,000 kronor.
Kontrollstämpelmedel, vid innevarande års riksdag för år 1888 beräknade
till 25,000 kronor, eller samma belopp, hvarmed desamma i
sistlidet och innevarande års riksstater äro uppförda, hafva för år 1886
uppgått till endast 21,649 kronor; men då medeltalet af inkomsten för
åren 1884—1886 utgör 25,642 kronor, lärer någon ändring i beräkningen
af denna inkomst för det närvarande icke böra ifrågakomma.
Fyr- och bäkrnedel, för år 1888 beräknade till 1,200,000 kronor,
hafva uppgått:
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
2
10
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
för år 1884 till ................................................. kronor 1,298,444: —
„ „ 1885 „ „ 1,350,504: —
„ „ 1886 „ „ 1,307,263: -
Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst, efter
hvad Statskontoret inhemta!, utgjort 1,275,471 kronor 68 öre och
skulle, i händelse samma uppbörd komme att för December månad debiteras
som under motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande
ar uppgå till 1,323,510 kronor.
Uppbörden för innevarande år visar väl vid jemförelse med sistlidet
års*uppbörd, att ökning i inkomsten inträdt; men då samma uppbörd
understigit den för år 1885, anser Statskontoret, att någon förändring
i den nu antagna beräkningen icke bör ske, utan hemställer,
att ifrågavarande inkomsttitel målte äfven i riksstaten för år''1889 upptagas
med 1,200,000 kronor.
Telegraf medel, hvilka i riksstaten för år 1888 beräknats till 1,275,000
kronor, äro, enligt hvad Statskontoret inhemtat, af Telegrafstyrelsen för
år 1889 kalkylerade till endast 1,200,000 kronor; och har denna summa
blifvit i bilagda tabell uppförd.
Jernvägstrafikrnedel Jemlik! en från Styrelsen för statens jernvägstrafik
erhållen uppgift kan nettobehållningen å trafikmecllen för år 1 889
antagas till 6,000,000 kronor, hvadan denna summa vid nästa statsreglering
torde böra beräknas.
Skog smedlen, som upptogos i riksstaten för år 1884 till 1,200,000
krono!*, för år 1885 till 1,400,000 kronor samt för sistlidet och innevarande
år till 1,600,000 kronor, äro äfven för år 1888 beräknade till
sistnämnda summa. ^
Inkomsten har utgjort:
för år 1884 ....................................................... kronor 2,077,813: —
„ „ 1885 „ 1,733,711: —
„ „ 1886 „ 1,652,220: —
Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedel, som under 1886 års trenne första qvartal inflöto med
1,345,332 kronor 78 öre, under motsvarande tid af innevarande år uppgått
till 1,373,291 kronor 67 öre. En tillökning i inkomsten har således
under detta år egt rum, men då denna tillökning ej är af någon
betydenhet och 1886 års uppbörd endast med ett jemförelsevis ringa
belopp öfverstigit den antagna beräkningen, hemställer Statskontoret,
att skogsmedlen, hvilka för öfrig! bero af förhållanden, som icke på
förhand med
säkerhet kunna förutses, måtte med oförändradt
belopp, 1,600,000 kronor, uppföras i riksstaten för år 1889.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11
Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster,
är denna inkomsttitel uti riksstaten för år 1888 upptagen med
91,000 kronor. Inkomsten har enligt räkenskaperna utgjort:
för år 1884 .............................................................. kronor 147,814: —
„ „ 1885 ............................................................. v 249,038: -
Efter afdrag från dessa belopp dels af 01,333 kronor 0 öre, som
influtit till följd af 1883 års Riksdags beslut om indragning till statsverket
af vid läroverken i Eskilstuna, Sölvesborg och Askersund befintliga
fonder, samt dels af behållningen, 131,470 kronor 73 öre, vid 1884 års
slut å den från och med år 1885'' till statsverket indragna landshöfdingelöneregleringsfonden
utgör inkomsten:
för år 1884 .................................................
„ „ 1885 ....................................;.......
och då densamma för år 1886 belöpt sig till
blifver medeltalet för dessa tre åren ..............
Då inkomsten för hvart och ett af de båda sistförflutna åren öfverstigit
den senast antagna beräkningen, anser Statskontoret någon
förhöjning i denna kunna ega rum, dock, med afseende derå att inkomsten
till en betydlig del är af tillfällig beskaffenhet, ej med högre
belopp än 9,000 kronor, och hemställer Statskontoret derför, att inkomsttiteln
»extra uppbörd» måtte för år 1889 uppföras med 100,000
kronor.
kronor 91,836: —
„ 112,212: —
„ 140,608: —
„ 114,885: —
Bevillningar.
Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna utgjort:
för år 1884 ......................................................... kronor 33,837,744: —
„ „ 1885 ...................................................... „ 33,123,190: -
„ „ 1886 .................................................... „ 32,147,858: -
eller i medeltal för dessa tre åren ........................ ,, 33,036,264: —
För Januari—November månader 1886 utgjorde den debiterade
tulluppbörden 30,347,680 kronor och har, enligt meddelande från Generaltullstyrelsen,
från innevarande års början intill den 1 December
uppgått till ................................................................ kronor 28,943,307: 2 3
och skulle, under antagande att enahanda
uppbörd komme att för December månad
debiteras som under samma månad af det
näst förflutna året, eller ............................. ,, 1,885,850: 61
tulluppbörden för innevarande år sålunda
utgöra ............................................................... kronor 30,829,157: 84.
12
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Den minskning i tulluppbörden, som inträdt redan under år 1885
och egt rum äfven under år 1886, har således fortgått under innevarande
år och belöper sig i förhållande till förra årets uppbörd, så vidt
nu är kändt, till något mera än 1,300,000 kronor. I anledning häraf
anser Statskontoret denna inkomsttitel böra upptagas i riksstaten för
år 1889 med något lägre belopp än det i 1888 års riksstat beräknade,
eller 29,000,000 kronor; lärande tullmedlen i riksstaten för år 1889 beräknas
till 28,500,000 kronor.
Fostmedlen äro, på sätt Statskontoret inhemtat, för år 1889 af Generalpoststyrelsen
beräknade till 6,580,000 kronor, hvadan denna summa
blifvit å bilagda tabell uppförd.
Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter, i riksstaten
för år 1888 uppförda med 300,000 kronor, hafva, med afdrag af
numera upphörda afgiftcrna för gåfva, testamente, fideikommiss, arf och
fynd, utgjort:
för år 1884 .......................................................... kronor 324,580: —
„ „ 1885 ........................................................... „ 328,945: —
„ „ 1886 .............................................. „ 314,171: —
eller i medeltal för de tre åren .................... ,, 322,565: —
Minskningen i inkomst under år 1886 är hufvudsakligen föranledd
af bevillningsafgifterna af bankbolag med sedelutgifningsrätt samt af
utländske handlande och handelsexpediter, hvilka afgifter belöpt sig
Af bank- Af utländske
bolag. handlande m. fl.
under år 1884 till ......................... kronor 118,792: — 126,829: —
„ „ 1885 „ ........................... „ 119,972: — 129,240: —
„ „ 1886 „ ......................... „ 115,508: — 119,280: —
Enligt sistlidne Riksdags beslut är bevillningsafgiften af bankbolag
med sedelutgifningsrätt förhöjd från tvä till tre kronor för hvarje
tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång
under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen.
Under förutsättning att de enskilda bankernas sedelutgifning år
1888 icke i någon väsentlig mån komme att understiga den för år
1885, hvarefter afgiften för år 1886 beräknats, skulle tillämpningen af
Riksdagens beslut föranleda en ökad inkomst under år 1889 af omkring
57,000 kronor. Af denna anledning synes, äfven om någon ytterligare
minskning i bevillningsafgifterna af utländske handlande skulle inträffa,
eu förhöjning i den nu antagna beräkningen böra ega rum; och får
Statskontoret, jemte erinran att, såsom förestående redogörelse utvisar,
inkomsttiteln i sin helhet under hvart och ett af de tre sistförflutna
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
13
kronor 3,482,309: —
åren öfverstigit beräkningen, år 1886 med mera än 13,000 kronor, i
detta hänseende hemställa, att ifrågavarande bevillningsafgifter måtte i
riksstaten för år 1889 upptagas med 350,000 kronor.
Stämpelmedel, uti innevarande års riksstat uppförda med 3,300,000
kronor, äro i riksstaten för år 1888 beräknade till 3,400,000 kronor
och hafva enligt räkenskaperna utgjort:
för år 1884 .........................................................
„ „ 1885, från och med hvilket år en för
höjning
af stämpelafgiften å bouppteckningar
med flera enskilda
handlingar egde rum i
sammanhang med afskaffandet
af de särskilda bevillningsafgifterna
för gåfva, testamente,
fideikommiss och arf,..................
„ „ 1886
Tillökningen
,, 3,625,956: —
„ 3,814,859: —
i denna statsinkomst torde till eu väsentlig del
hafva uppkommit genom stämpelafgift vid beviljade lagfarter å fast
egendom, hvaraf försäljningar i stort antal under senaste åren egt rum.
Om än vid förändrade förhållanden en något minskad inkomst kan
vara att emotse, anser dock Statskontoret, då stämpelmedlen (stämpelmedel
och stämpelafgift för spelkort) sedan år 1882 varit i stigande och
redan år 1884, tillsammans med den från och med påföljande år mot
stämpel utbytta testamentsbevillningen, som det året belöpte sig till
25,562 kronor 10 öre, öfverstigit 3,500,000 kronor, denna inkomsttitel
böra med ett till 3,500,000 kronor ökadt belopp i riksstaten för år
1889 uppföras.
Bränvinstillverkningsshatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort i jemnt tal:
år 1882 .............................. kannor 13,168,000 eller liter 34,460,656
„ 1883 ........................................................................... „ 33,081,939
„ 1884 ......................................................................... „ 35,310,799
„ 1885 .....................................................................„ 38,400,683
„ 1886 ............................................................................ „ 38,171,077
utgörande medeltalet för femårsperioden ........................ „ 35,885,030.
Enligt erhållen uppgift från Finansdepartementets kontroll- och
justeringsbyrå har innevarande års tillverkning intill den 1 i denna
månad uppgått till ........................................................... liter 29,225,339,3
Transport liter 29,225,339,3
14
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Transport liter 29,225,339,3
och om härtill lägges tillverkningen under December
månad nästlidet år ..................................................... ,, 6,680,805
skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
komme att motsvara tillverkningen för samma
månad innevarande år, detta års tillverkning
blifva ........................................................................ liter 35,906,144,3.
Den till statsverket kontant influtna tillverkningsskatten för till
förbrukning från brännerier eller allmänt nederlag utlemnadt bränvin
utgjorde:
år 1883 .............................................................. kronor 11,626,756: —
„ 1884 ................................................................ „ 13,907,435: —
„ 1885 ............................................................ „ 14,900,546: —
,, 1886 (deraf 12,527,170 kronor intill den
1 December 1886)......................... ,, 14,035,002: —
Enligt från ofvannämnda byrå meddelad upplysning har tillverkningsskatt
blifvit under innevarande år intill den 1 dennes erlagd för
20,052,263,3 liter från brännerierna och 8,724,304,6 liter från allmänna
brännerinederlagen, utgörande den härför belöpande
skatten ............................................... kronor 11,510,627: 16
Under förutsättning att lika myckenhet bränvin
blifver under innevarande månad beskattad
som under samma månad sistlidet år, då skatt
erlades för 3,769,581,1 liter med .................. „ 1,507,832: 4 4
skulle inkomsten af bränvinstillverkningsskatt
under detta år komma att utgöra ............... kronor 13,018,459: 6 0
eller något mera än det uti innevarande och nästkommande års riksstater
beräknade beloppet, 13,000,000 kronor, men något öfver en
million mindre än som under år 1886 influtit.
A nederlag qvarliggande, obeskattadt bränvin uppgick, enligt uppgift
från kontroll- och justeringsbyrån, vid utgången af November månad
sistlidet år till 6,226,407,2 liter och vid samma tid innevarande år
till 9,247,133 liter.
Minskningen i inkomsten under innevarande är torde vara föranledd
såväl af den inom landet pågående rörelsen i och för minskad
bränvinsförbrukning som i de nu rådande tryckta ekonomiska förhållandena.
En ytterligare minskning är äfven att emotse genom
tillämpning af den i Kongl. förordningen den 13 Juli innevarande år
medgifna restitution för bränvin, som göres till förtäring obrukbart för
att användas för tekniskt eller vetenskapligt ändamål, och hvilken
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
15
restitution, enligt hvad det vid den nådiga propositionen till Riksdagen
den 13 sistlidne Maj med förslag till nyssnämnda förordning bifogade
utdrag af samma dags protokoll öfver finansärenden gifver vid handen,
kan beräknas att uppgå till mera än 272,000 kronor. Med afseende å
sålunda omförmälda förhållanden anser Statskontoret bränvinstillverkningsskatten
icke böra i riksstaten för år 1889 uppföras till högre
belopp än 12,500,000 kronor.
HvitbetssockertiUverkningsafgiften, i innevarande och nästkommande
års riksstater beräknad till 200,000 kronor, har utgjort:
för år 1884 ......................................................... kronor 258,005: —
„ 1885 ............................................................ „ 384,263: —
„ „ 1886 .............. „ 323,020: —
eller i medeltal för dessa åren ................................... „ 321,763: —-
Enligt uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under inne -
varande år intill den 1 dennes inbragt..................... kronor 252,335: 3 6
och under antagande att inkomsten för December
månad detta år kommer att uppgå till enahanda
belopp som för nämnda månad sistlidet
år, eller..................................................................... ,, 84,369: 7 0
skulle uppbörden för innevarande år belöpa sig till kronor 336,705: oo
och'' således något öfverstiga föregående årets uppbörd. Då inkomsten
dessutom under alla åren 1884—1887 öfverstiga det belopp, hvartill
densamma för närvarande beräknats, torde en tillökning i den antagna
beräkningen böra ske. Med afseende emellertid derå att inkomsten
för år 1884 utgjort endast 258,005 kronor samt ovisst är, huruvida uppbörden
för innevarande månad kommer att uppgå till det här ofvan,
med ledning af förhållandet under sistlidet år, antagna beloppet, anser
Statskontoret, att hvitbetssockertillverkningsafgiften icke bör med mera
än 250,000 kronor upptagas i riksstaten för år 1889.
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Denna skatt jemte ofvannämnda bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter motsvarar den i riksstaten för tiden till och
med år 1884 förekommande inkomsttiteln »allmänna bevillningen» och
är i 1888 års riksstat upptagen till 3,500,000 kronor.
Efter afdrag för år 1884 af den från och med nämnda år med
stämpelmedlen sammanförda kortstämplingsafgiften samt af de delvis
upphörda och till återstående delen under särskild rubrik i riksstaten
16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
från och med år 1885 upptagna bevillningsafgifterna för särskilda förmåner
och rättigheter har denna inkomst enligt rikshufvudböckerna
utgjort:
för år 1884 ........................................................... kronor 3,747,028: —
» » 1885 ......................................................... » 3,836,142: —
» » 1886 ........................................................... » 3,741,670: —
Hänvisande till hvad Statskontoret under rubriken »arrendemedel»
anfört angående redovisningen för år 1885, får Statskontoret upplysa,
att ifrågavarande bevillning för nämnda år influtit med 3,751,552 kronor
65 öre.
Uti skrifvelse den 28 sistlidne November har Statsrådet och Chefen
för Finansdepartementet till Statskontoret öfverlemnat från Ofverståthållareembetet
och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inkomna
uppgifter å do sammanlagda belopp, hvartill innevarande års taxeringsmyndigheter
i Stockholm och samtliga rikets län uppskattat dels jordbruksfastighet
och dels annan fastighet, derför bevillning skall erläggas.
Af dessa uppgifter inhemtas, att taxeringsvärdena för jordbruksfastighet
i förhållande till föregående årets minskats med 82,658,167 kronor,
men att värdena för annan fastighet deremot ökats med 47,369,171
kronor. Då bevillningen utgår för jordbruksfastighet med tre öre och
för all annan fastighet med fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor
af uppskattningsvärdet, föranleda dessa förändringar en minskning i
inkomsten till belopp af endast omkring 1,100 kronor.
Beträffande sammanlagda beloppet af den utaf taxeringsmyndigheterna
för innevarande år bestämda inkomstbevillning saknar Statskontoret
ännu kännedom.
Ifrågavarande bevillningsafgifter, som redan under åren 1882 och
1883 varit i stigande, hafva, oaktadt den uti gällande bevillningsstadga
från och med år 1884 vidtagna förhöjningen dels af existensminimum
dels ock af det bevillningsfria afdraget för inkomst, understigande 1,200
kronor, äfven under de följande tvenne åren ökats samt, i förhållande
till den för år 1888 antagna beräkningen, lemnat öfverskott i jemnade
tal, år 1884 med 247,000 kronor och år 1885 med 251,000 kronor.
Under år 1886 har visserligen någon minskning inträdt, men då skatten
äfven för det året uppgått till ej obetydligt belopp, eller mera än
241,000 kronor, utöfver nämnda beräkning och, efter hvad ofvan berördt
är, någon afsevärd förändring i fastighetsbevillningen icke föranledes
af den under detta år verkställa uppskattningen, anser Statskontoret
bevillningen af fast egendom samt af inkomst kunna uti riksstaten för
år 1889 uppföras med ett till 3,600,000 kronor förhöjdt belopp.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17
Beträffande resultatet af 1886 års statsreglering äf af Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 19 sistlidne Augusti anmäldt, att statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag lemna! ett nettoöfverskott
af ................................................................ kronor 4,596,993: 94
hvartill komme:
behållning å reservationsanslaget: till lättnad i
skjutsningstungan, der den genom entreprenad
bestrides och är särdeles tryckande,... „ 41,670: 07
odisponerade behållningar å en del extra statsanslag,
enligt särskilda Kongl. bref,............ ,, 69,358: ii
dito å dito till följd af anslagens upptagande i
riksstaten till jemnt krontal ........................... ,, 1: n
behållning å det till Kongl. Teatrarne för spelåret
1885—1886 anslagna kreditiv ........................ _ _9,090: —
så att öfverskottet på det hela uppginge till..... kronor 4,717,113: 23.
1 samma underdåniga skrifvelse blef af Statskontoret vidare förmäldt,
dels att ofvannämnda behållning å reservationsanslaget till lättnad
i skjutsningstungan, der den genom entreprenad bestrides och är
särdeles tryckande, vore i 1886 års riksstat beräknad såsom tillgång
för samma års statsreglering; dels att i det uppgifna öfverskottet innefattades
tillhopa 8,487 kronor 3 öre, utgörande vid 1886 års utgång
hos Statskontoret innestående behållningar å extra anslagen till inlösen
af indelta armébefälets rätt till fardagsår, till fyllnad i disciplinkompaniets
aflöning och till fullgörande af arméns ackordsamorteringsfonds förbindelser,
livilka behållningar blifvit, enligt den för innevarande år
upprättade riksstaten, anvisade såsom tillgång för samma års statsreglering;
dels att, till följd deraf att öfverskotten å 1884 och 1885
årens statsregleringar i riksstaterna för innevarande och nästkommande
år beräknats med jemnade tusental, af samma öfverskott ännu voro
odisponerade tillhopa 1,077 kronor 77 öre, samt dels att det för eu
blifvande statsreglering disponibla öfverskott å 1886 och föregående
årens statsregleringar således skulle utgöra 4,668,033 kronor 90 öre,
derifrån dock borde afgå det belopp, hvartill den enligt Kongl. brefvet.
den 13 sistlidne Juli medgifna nedsättning med tio procent i
en del af 1886 års till statsverket ingående arrenden kunde, efter
hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande verkstäld utredning, komma
att sig belöpa.
På sätt ofvan är omförmäldt har nyssberörda nedsättning i 1886
års arrenden uppgått till 243,995 kronor 29 öre och skulle, tillsammans
Bill. till Iliksä. Prot. 1888. 1 Samt. 1 Afd. 3
18
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
med den enligt Kong!, brefvet den 11 sistlidne November föreskrifna
eftergift i de s. k. skilnadsarrendena, kunna antagas i jemnadt tal uppgå
till 250,000 kronor. Det berörda nedsättning motsvarande belopp kommer
att afkortas å arrendemedlen i 1887 års rikshufvudbok, och är af
sådan grund utaf det till fonden för reserverade medel i 1886 års rikshufvudbok
omförda öfverskott att disponera endast 4,418,033 kronor 90 öre.
Uti skrifvelse den 21 sistlidne April har Statsrådet och Chefen
för Finansdepartementet, jemte förmälan att, enligt hvad hos Statsrådet
anmälts, behållningarne af bränvin å nederlag inom landet under senare
åren ökats på ett sätt, som vittnade derom, att den inhemska bränvinstillverkningen
drefves i större omfång, än som motsvarades af den
inhemska förbrukningen, samt att, då statsverkets inkomst af bränvinsskatten
uteslutande berodde på förbrukningen inom landet, men icke
af de belopp, som tillverkades, det synts Statsrådet, att det hittills
begagnade sättet för bokföring af bränvinstillverkningsafgiften i statens
räkenskaper kunde blifva vilseledande vid beräkning af statens tillgångar,
fästat Statskontorets uppmärksamhet på vigten för framtiden af en
förändrad anordning af bokföringen, så att ifrågavarande skatt icke i
räkenskaperna må förekomma såsom en statsinkomst med större belopp,
än hvarmed den verkligen inflöte.
Enligt det hittills följda bokföringssättet har bland statsverkets
tillgångar upptagits all den för tillverkadt bränvin debiterade skatten.
Statsverkets fordran för skatt å bränvin, som vid 1886 års slut var
qvarliggande å nederlag, utgjorde 3,944,368 kronor 9 öre. Vid öfvergång
till en sådan förändrad bokföring, som i Statsrådets berörda skrifvelse
åsyftats och hvilken öfvergång bör ske redan i den blifvande
rikshufvudboken för år 1887, måste hela detta belopp afkortas å den
tillverkningsskatt, som för innevarande år debiteras.
Vidkommande det inflytande i öfrigt, det hittills följda bokförings.-sättet utöfvar på statsregleringen, får Statskontoret underdånigst anföra,
att ofvannämnda fordran för bränvinsskatt icke till sitt hela belopp
uppkommit under år 1886, utan att fordringarne i berörda hänseende
redan vid nämnda års början uppgingo till 2,664,070 kronor
10 öre, samt att detta belopp ingått i de enligt 1888 och föregående
årens riksstater disponerade öfverskott å 1885 och föregående årens
statsregleringar. Återstoden af statsverkets fordran för ogulden bränvinsskatt
vid 1886 års slut, eller det belopp, hvarmed den under nämnda
år debiterade tillverkningsskatten öfverstigit den influtna, ingår med
1,280,297 kronor 99 öre i ofvan omförmälda, å fonden för reserverade
medel upptagna öfverskottsmedel, och lärer
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19
alltså af detta öfverskott ..........................................
för en blifvande statsreglering ej böra disponeras
större belopp än som, efter afdrag af
den under år 1886 debiterade, men vid årets
slut oguldna bränvinstillverkningsskatten............
återstår eller.................................................................
kronor 4,418,033: 9 0
_ 1,280,297: 99
kronor 3,137,735: 91.
Enligt den för år 1886 afslutade rikshufvudboken utgjorde behållningen
af de för postverket reserverade medel, inberäknadt de af
Generalpoststyrelsen hitlevererade öfverskottsmedel för år 1886, men
efter afdrag af de för postverket i samma års stat anvisade 224,500
kronor, vid årets slut 3,320,569 kronor 80 öre. Jemlikt Kongl. brefvet
den 4 Juni 1886 hafva dessa medel, efter afräkning af 1,000,000
kronor till kassaförlag för postverket, under innevarande år öfverlemnats
till statsverket; och har under detta år genom upplupna räntor
och kapitalvinst vid försäljning af för reservationsfondens räkning förut
inköpta obligationer uppkommit en ytterligare tillgång af tillhopa
113,901 kronor 61 öre. Om reservationen vid
1886 års slut.............................................................. kronor 3,320,569: so
ökas med nyssberörda belopp.................................... v_________113,901: 61
till kronor 3,434,471: 41
men minskas
dels med ofvannämnda kassaförlag kronor 1,000,000: —
och dels med de i 1887 och 1888
årens rikstater anvisade tillhopa.
......................................... „ 2,100,000: — 3,100,000: —
återstår en odisponerad tillgång af ........................... kronor 334,471: 41.
Stockholm den 6 December 1887.
TTnderdånigst:
ADB. ANDERSON.
AUG. 11ÄGGBLADH. L. W. RIBEN. PER SAMZEL1US.
Föredragande.
C. Kinberg.
20
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Bil. Litt. a -
Statsverkets inkomster.
| Kronor. |
|
Ordinarie inkomster: |
|
|
Grundskatt.......................................................................... | 4,185,000 | ____ |
Kyrkotionde ........................................................................... | 250,000 | — |
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål ..................... | 300,000 | — |
Trosspassevolansafgift........................................................... | 26,000 | — |
Tillfälliga rotevakansafgifter .............................................. | 68,000 | — |
Soldatvakansafgift ................................................................. | 110,000 | — |
Båtsmansvakansafgift ............................................................ | 260,000 | — |
Arrendemedel ....................................................................... | 2,700,000 | — |
Mantalspenningar................................................................... | 665,000 | — |
Bötesmedel................................................................................ | 240,000 | — |
Kontrollstämpelmedel ......................................................... | 25,000 | — |
Fyr- och båkmedel................................................................ | 1,200,000 | — |
Telegrafmedel .......................................................................... | 1,200,000 | — |
dorn vägst rålik mode! ............................................................. | 6,000,000 | — |
Skogsmedel ........................................................................... | 1,600,000 | — |
Extra uppbörd........................................................................ | 100,000 | — |
Säger | 18,929,000 |
|
Bevillningar; |
|
|
Tullmedel ................................................................................ | 28,500,000 | — |
Postmedel ............................................................................... | 6,580,000 | — |
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-heter................................................................................. | 350,000 |
|
Stämpelmedel ........................................................................... | 3,500,000 | — |
Bränvinstillverkningsskatt ................................................... | 12,500,000 | — |
Hvitbetssockertillverkningsafgift ...................................... | 250,000 | — |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst ............... | 3,600,000 | — |
Säger | 55,280,000 | _ |
Summa | 74,209,000 | _ |
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse,
21
4
Statsverkets inkomster
åren 1884
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Statsverkets
Ordinarie inkomster: | Beräknad i |
Ränta........................................................................................................... | _ _ |
Tionde ........................................................................................................ | _ _ |
Grundskatt ............................................................................................... | 4,100,000 |
Kyrkotionde................................................................................................ | 250,000 |
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål..................................... | 300,000 |
Trosspassevolansafgift .......................................................................... Tillfälliga rotevakansafgifter................................................................ | 26,000 |
63,000 | |
Vakansafgifter af nyroterad jord........................................................ | — — |
Rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman i Halland.......... | — _ |
Vakansafgifter af bergslag ................................................................ | — — |
Soldatvakansafgift.................................................................................... | 106,000 |
Båtsmansvakansafgift......................................................................... | 228,000 |
Båtsmansbeklädnadsmedel ................................................................... | - *- |
Arrendemedel............................................................................................. | 2.800,000 |
Bergverkstionde ...................................................................................... | - - |
Mantalspenningar .................................................................................... | 650,000 |
Bötesmedel ................................................................................................ | 240,000 |
Kontrollstämpelmedel.............................................................................. | 25,000 I |
Fyr- och båkmedel ............................................................................... Telegrafmedel............................................................................................. | 1,200,000 |
1,275,000 | |
. J er n vägs träl i k mec lel................................................................................. | 6,000,000 |
Skogsmedel ................................................................................................ | 1,600,000 |
Extra uppbörd ......................................................................................... | 91,000 |
Säger | 18,954,000 |
Bevillningar: |
|
Tullmedel ................................................................................................... | 29,000,000 |
Postmedel ................................................................................................... | 6,300,000 |
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter......... | 300,000 |
Stämpelmedel............................................................................................. | 3,400,000 |
Bränvinstillverkningsskatt..................................................................... | 13,000,000 |
Hvitbetssockertillverkningsafgift......................................................... | 200,000 |
Bevillning af fast egendom samt af inkomst................................. | 3,500,000 |
Allmän bevillning .................................................................................. | — — |
Säger | 55,700,000 |
Summa | 74,654,000 |
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
inkomster.
Bil. Litt. b.
Enligt r äk ens kap erna | Statskontorets | |||
för år 1884. | för år 1885. | för år 1886. | Medium. | för år 1889. |
4,312,149 | 4,358,635 | _ _ | _ _ | _ _ |
1,640,291 | 1,638,232 | - - | — — | - - |
- - | --- | 4,064,979 | — — | 4,185,000 |
- - | - - | 241,764 | — — | 250,000 |
321,651 | 307,174 | 296,568 | 308,464 | 300,000 |
26,470 | 26,483 | 26,483 | 26,479 | 26,000 |
80,277 | 72.554 | 71,590 | 74,807 | 68,000 |
134,911 | 132,522 | — — | — — | —. — |
18,695 | 18,512 | — — | - - | - - |
21,488 | 21,192 | — — | - - | - - |
- - | - - | 110,610 | - - | 110,000 |
58,978 | 51,138 | 203,271 | 104,462 | 260,000 |
73,306 | 48,666 | - - | - - | -t- - |
3,036,486 | 3,297,514 | 3,076,685 | 3,136,895 | 2,700,000 |
16,792 | 14,622 | 14,238 | 15,217 | - - |
657,752 | 736,832 | 667,269 | 687,284 | 665,000 |
257,753 | 232,344 | 297,276 | 262,458 | 240,000 |
27,410 | 27,868 | 21,649 | 25,642 | 25,000 |
1,298,444 | 1,350,504 | 1,307,263 | 1,318,737 | 1,200,000 |
1,329,927 | 1,325,127 | 1,246,528 | 1,300,527 | 1,200,000 |
7,000,000 | 7,000,000 | 5,700,000 | 6,566,667 | 6,000,000 |
2,077,813 | 1,733,711 | 1,652,220 | 1,821,248 | 1,600,000 |
147,814 | 249,038 | 140,608 | 179,153 | 100,000 |
22,538,407 | 22,642,668 | 19,139,001 | — | 18,929,000 |
33,837,744 | 33,123,190 | 32,147,858 | 33,036,264 | 28,500,000 |
6,095,575 | 6,019,858 | 6,097,913 | 6,071,115 | 6,580,000 |
- - | 334,649 | 317,313 | — — | 350,000 |
3,482,309 | 3,625,956 | 3,814,859 | 3,641,041 | 3,500,000 |
14,141,292 | 15,395,069 | 15,315,300 | 14,950,554 | 12,500,000 |
258,005 | 384,263 | 323,020 | 321,763 | 250,000 |
_ - | 3,836,142 | 3,741,670 | — — | 3,600,000 |
4,097,170 | — — | — — | —• — | — |
61,912,095 | 62,719,127 | 61,757,933 | _ | 55,280,000 |
84,450,502 | 85,361,795 | 80,896,934 | — — | 74,209,000 |
Utgifterna.
Första hufvudtiteln.
Utdrag af ''protokollet öfver finansärenden, hållet inf or Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 12 Januari
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Eiirensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Chefen för Finansdepartementet Statsrådet Friherre Tamm anförde
vidare:
Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,338,000 kronor.
Bih. till RiJcsd. Prof. 1S88. 1 Sami. 1 Afd.
2
Första hufvudtitelii.
Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes,
enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande, Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius. ''
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1888.
Andra hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Torsdagen den 12 Januari 1888,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog de frågor,
som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid
beträffande:
Ordinarie anslag.
Fångvården.
Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts proposition
af den 21 Mars 1884, på extra stat för år 1885 beviljat medel för uppförande
af ett kronohäkte i Pajala, har detta fängelse under år 1887
blifvit färdigbygdt och till begagnande upplåtet, hvarefter provisorisk
Bih. till Bi/csd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
2
i
Andra hufvudtiteln.
stat för detsamma af Eders Kong!. Majit faststälts å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll. I denna stat äro arfvoden till direktören
och predikanten uppförda med 1,600 kronor till den förre och
400 kronor till den senare.
Under åberopande hurusom aflöningarne för motsvarande befattningar
vid rikets öfriga fängelser vore faststälda af Riksdagen och upptagna
å det i riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars vård
och underhåll, har Fångvårdsstyrelsen hemstält om aflåtande af framställning
till Riksdagen att jemväl aflöningarne till nämnde tjenstemän
vid kronohäktet i Pajala måtte å det bestämda anslaget uppföras; och
har Styrelsen föreslagit att lönevilkoren måtte bestämmas sålunda:
för direktören: lön.................................................................. kronor 1,300: —
arfvode ........................................................ „ 300: —
jemte ålderstillägg 200 kronor efter 5 och ytterligare
100 kronor efter 10 års tjenstgöring samt
för predikanten: arfvode ....................................................... kronor 400: —
samtliga aflöningsförmånerna att utgå under de- vilkor och förbehåll,
som äro föreskrifna för tillämpning af den utaf 1876 års Riksdag faststälda
aflöningsstat för en del vid fångvårdsanstalterna anstälde tjenstemän.
Direktören vid kronohäktet i Haparanda, med hvilket ifrågavarande
fängelse är närmast jemförlig^ åtnjuter enahanda löneförmåner,
som de för direktören i Pajala nu föreslagna, och det arfvode, som åt
predikanten ifrågasatts, understiger hvad i allmänhet för motsvarande
befattningar vid andra kronohäkten är anslaget. Då emellertid Fångvårdsstyrelsen
ansett lämplig predikant kunna erhållas för det af Styrelsen
föreslagna arfvodet, torde för närvarande skäl ej förefinnas att afvika
från detta förslag.
De belopp, som enligt Styrelsens förslag skulle å det bestämda
anslaget uppföras, utgöra tillhopa 2,000 kronor, hvadan samma anslag
bör med motsvarande belopp höjas. Men då förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll, som under de senare åren lemnat öfverskott,
utan olägenhet kan med enahanda belopp sänkas, och någon tillökning
i förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid Fångvårdsstyrelsen
och fångvården anstälde embets- och tjenstemän icke torde erfordras i
följd af rättigheten för direktören till ålderstillägg, skulle, om Fångvårdsstyrelsens
förslag godkännes, deraf icke föranledas någon ändring
i anslagstitelns slutsumma.
Instämmande i hvad Styrelsen hemstält tillstyrker jag på grund
af hvad nu anförts, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af ofvan angifna aflöningsförmåner för eu
Andra hufvudtiteln.
3
direktör och en predikant vid kronohäktet i Pajala samt vilkoren för
aflöningarnes åtnjutande, medgifva
att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll höjes med
2,000 kronor eller från 488,800 kronor till 490,800 kronor,
och att deremot förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
minskas med motsvarande belopp eller från 1,161,200 kronor till
1,159,200 kronor;
kommande i händelse af Riksdagens bifall härtill slutsumman af
de å ordinarie stat till fångvården uppförda anslag, 1,784,500 kronor,
att förblifva oförändrad.
[1-]
Höjning af
bestämda anslaget
till fångars
vård och
underhåll.
[2.]
Minskning
af förslagsanslaget
till
fångars vård
ochunderhåll.
Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå någon
förändring.
Extra anslag.
I öfverensstämmelse med hvad under föregående år blifvit an- [3.]
visadt, hemställer jag, att på extra stat för år 1889 måtte äskas 5,000
kronor till arfvoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter.
Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för [4.]
Nya Lagberedningen under år 1889 må begäras samma belopp som
för innevarande år finnes i sådant afseende anvisadt eller 40,000 kronor.
Beredningen bär angående sin verksamhet under år 1887 afgifvit
en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde
få detta protokoll biläggas.
Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne ^ [5-]
af Konung Oscar I och Drottning Josefina enligt Föreningens upp- lolonim^id
drag anhållit, att till fortsatt förräntande och afbetalning å den skuld, Hall.
Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egendomen
Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit åt
brott eller gröfre vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
utverka ett anslag för år 1889 till enahanda belopp som för hvardera
af åren 1884—1888 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt eller
15,000 kronor.
Till upplysning så väl om användandet af de för år 1887 till ifrågavarande
ändamål anvisade statsmedel som angående Föreningens verksamhet
samt dess och kolonien Halls ekonomiska ställning, har sty
-
4
Andra hufvudtiteln.
relsen åberopat af Föreningens revisorer och styrelsen afgifna berättelser
angående förvaltningen under senaste räkenskapsåret från och
med den 1 Juli 1886 till den 1 Juli 1887. Dessa berättelser utvisa
att Föreningens skulder, som vid räkenskapsårets början utgjorde
96,603 kronor 84 öre, under året minskats med 10,824 kronor 84 öre
eller till 85,779 kronor, äfvensom att af det för år 1887 af Riksdagen
anvisade anslag, 15,000 kronor, ett belopp af 10,344 kronor 14 öre
blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden 4,655 kronor 86
öre till räntebetalningar.
Likasom för nästföregående tre räkenskapsår har jemväl för det
senast förflutna en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i
granskningen af koloniens räkenskaper och förvaltning.
Elevernas antal utgjorde den 30 Juni 1887 150, hvaraf 58 från
Stockholms stad och 92 från 20 särskilda län. Årskostnaden för hvarje
elev har fortfarande likasom under de nästföregående åren minskats.
Den uppgick 1876—1877 till 452 kronor 95 öre, men har sedermera
småningom nedgått och utgjorde under senaste året allenast 305 kronor
40 öre.
Såväl Fångvårdsstyrelsen som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Stockholms län hafva vitsordat att Föreningen fortfarande
är förtjent af understöd. På grund häraf och för att koloniens verksamhet
må kunna fortgå enligt hittills följda grunder hemställer jag
att Eders Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen att jemväl för år 1889
anvisa ett belopp af 15,000 kronor till understöd åt förbättringskolonien
vid Hall.
C®•] För ändamål rörande andra hufvudtiteln har Statskontoret, enligt
fö™förskott. eu vid dess berättelse om statsverkets tillstånd och behof fogad förteckning,
utanordnat följande belopp, att hos Riksdagen till ersättande
anmälas, nemligen
till komitén för revision af gällande sjölag enligt
nådiga brefven den 19 December 1884 och den
14 bebruari 1887, tillhopa................................................... kronor 8,928:77.
för utarbetande af statistisk utredning i afseende
å utvidgad politisk rösträtt enligt nådiga brefvet den
8 Oktober 1886^..................................................................... „ 10,000: —
samt till komitén för utarbetande af förslag till lagar
angående solidariska bolag och aktiebolag samt .med
dem jemförliga föreningar för ekonomisk verksamhet
enligt nådiga brefvet den 30 December 1885 ............ „ 7,427: 05.
Summa kronor 26,355: 8 2.
Andra hufvndtiteln.
5
Enligt livad från Statskontoret inhemtade upplysningar gifva
vid handen farinös vid nästlidna års slut å anslaget till Nya Lagberedningen
odisponerade tillgångar till belopp åt 9,764 kronor 49 öre.
Dessa tillgångar, hvilka nu mera, sedan omkostnaderna lör Förstärkta
Lagberedningen blifvit bestridda, antagligen icke behöfva tagas i anspråk
för Lagberedningen, torde lämpligen kunna användas, i den mån
de dertill förslå, till betäckande af förskottsutgifterna för ofvannämnda
i lagstiftningsändamål tillsatta komitier. Då återstoden af samma utgifter
kan bestridas af besparingar å andra hufvudtitelns ordinarie anslag,
erfordras ytterligare allenast ett belopp af 10,000 kronor lör godtgörande
af hvad Statskontoret förskjutit till omkostnader för ofvanberörda
af Riksdagen begärda statistiska utredning.
Jag hemställer derför att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för ersättande af förenämnda förskott,
dels medgifva att besparingar å Nya Lagberedningens anslag vid
1887 års slut må användas till belopp af 9,764 kronor 49 öre, och
dels å extra stat för år 1889 anvisa 10,000 kronor.
I sammanhang härmed får jag meddela, att komitén för revision
af gällande sjölag afslutat sina arbeten, och att de af komitén aflemnade
förslag till sjölag och till lag angående nya sjölagens införande
och hvad i afseende derå skall iakttagas blifvit, sedan Kommerskollegium
deröfver afgifvit yttrande, remitterade till utlåtande af Högsta
Domstolen.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid
uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.
6
Andra hufvudtiteln.
Till Konungen.
I öfverensstämmelse med föreskriften i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet
afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.
Sedan Nya Lagberedningens ordförande och ledamöter under
Januari månad deltagit i Förstärkta Lagberedningens arbeten, lemnades
åt Nya Lagberedningen i uppdrag att utarbeta förslag till Förstärkta
Lagberedningens betänkande angående hufvudgrunderna för eu
ny rättegångsordning, och afslutades detta arbete vid midten af Maj
månad.
Under fortgången af detta arbete har vid medlet af Mars månad
till fortsatt behandling inom Beredningen återupptagits den i sistlidet
års arbetsredogörelse omförmälda fråga om eu revision af strafflagens
straffbestämmelser, i hvilken frågas behandling deltagit, jemte undertecknade
Annerstedt och Wold, Landshöfdingen L. W. S. Lothigius och
e. o. Professoren J. Hagströmer i enlighet med dem gifna nådiga förordnanden.
Efter det vid gemensamma sammanträden intill den 15 Juli det
förberedande förslag till ändringar i strafflagen, hvarom i sistlidet års
arbetsredogörelse förmäles, blifvit af Beredningen omarbetadt, har under
höstsammanträdena Beredningen vid gemensamma öfverläggningar
genomgått och slutligen granskat det sålunda i ämnet uppgjorda förslag;
och har Beredningen den 30 innevarande December till Eders
Kongl. Maj:t afgifvit följande lagförslag med dertill hörande motiv,
nemligen:
l:o) Lag angående ändring i vissa delar af strafflagen;
2:o) Lag angående ändring i vissa delar af strafflagen för krigsmagten
den 7 Oktober 1881; samt
3:o) Förordning angående tillägg till gällande stadganden i afseende
å frejdbetyg, som af presterskapet meddelas.
Andra hufvadtiteln.
7
Undertecknad Afzelius, hvilken icke tagit del i den före hans
inträde påbörjade behandlingen af frågan om revision af strafflagen
har under tiden verkstält förberedande arbeten för fullgörande af erhållet
uppdrag att i Högsta Domstolen föredraga ett af särskilda komiterade
utarbetadt förslag till ny sjölag.
Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 28 sistlidne Oktober
dels uppdragit åt Nya Lagberedningen att efter det revisionen af strafflagens
straffbestämmelser blifvit afslutad utarbeta förslag till lag angående
bevisning inför Rätta, dels ock förordnat undertecknad Horney
att från den 15 November deltaga i utarbetandet af nämnda lagförslag;
så har derefter vid gemensamma öfverläggningar behandlats frågan
om de grunder, hvilka vid uppgörande af förslag i ämnet skulle följas;
och hafva för öfrigt undertecknade Afzelius och Horney varit sysselsatte
med särskilda förberedande arbeten i och för nämnda förslag.
Presidenten K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts den 26
Februari 1883 honom gifna förordnande fortfarande tagit del i Beredningens
arbeten.
Undertecknad Carlson, som under våren varit af andra embetsgöromål
förhindrad deltaga i Beredningens arbeten, har under höstsammanträdena
deltagit såväl i öfverläggningarne angående revisionen
af strafflagen som den slutliga granskningen af de i ämnet uppgjorda
förslag.
Enligt det genom nådiga brefvet den 15 November 1884 lemnade
medgifvande har Beredningen jemväl under innevarande år vid sistnämnda
frågas behandling varit biträdd af Stadsnotarien H. Billing.
Underdånigst
L. ANNERSTEDT.
K. G. CARLSON. JOHAN WOLD. IVAR AFZELIUS.
J. G. HORNEY.
Stockholm den 31 December 1887.
Tredje hufvudtiteln.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
'' Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 12 januari
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Statsråden Loven,
VON SXEYERN,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Friherre Peyron.
Statsrådet Richert anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje liufvudtitel för år 1889 och yttrade:
Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders
Kongl. Maj:ts beslut den 7 innevarande månad, beräknadt till 638,700 kronor
för de förenade rikena tillsammans, hvaraf lä/17 höra, enligt vedertagen
proportion, bestridas af svenska statsmedel med 450,850 kronor, eller
samma belopp som af senaste Riksdag beviljades.
Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen,
ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande
riksstat, eller 24,000 kronor.
Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
Kabinetts
kassan.
[l.J
[2.]
l
2 Tredje hufvudtiteln.
Under anslagen till ministerstaten, militärattachéer samt skrifmaterialier,
expenser och extra ''utgifter förekommer ingen ändring.
Hvad beträffar sistnämnda rubrik har Riksdagen, i sin underdåniga
skrifvelse angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel
den 1 juli 1887, förmält sig anse önskvärd!, att det derunder förekommande
anslagsbeloppet »hemliga utgifter» i sin helhet eller till så stor del
deraf som möjligt öfverfördes till annan underrubrik, hvars medel till sitt
användande redovisas.
Med anledning häraf får jag erinra, hurusom Rikets Ständer i skrifvelse
den 17 september 1863 förklarat sig bifalla Kongl. Maj:ts förslag
att af de under utrikesdepartementets förvaltning stälda medel årligen
till hemliga utgifter, emot redovisning endast inför Kongl. Maj:t, måtte få
användas en summa af högst 34,000 riksdaler, hvaraf, enligt den antagna
proportionen, 24,000 riksdaler skulle utgöra Sveriges bidrag. Denna rnaximisiffra
har aldrig sedan af Riksdagen blifvit inskränkt, men icke desto mindre
hafva de »hemliga utgifterna» efter hand begränsats till det minsta möjliga
och hafva sedan en följd af år i budgetförslagen beräknats till endast
14,000 kronor. Under denna siffra, hvilken stundom med ett eller annat
hundratal måst öfverskridas, men som andra år ej behof! fullt användas,
anser jag denna titel icke kunna nedbringas. Att alldeles undvara sådana
medel är lika litet möjligt hos oss som i andra länder, der i allmänhet
långt större belopp dertill användas, och då det lyckats under senare åren
så betydligt inskränka de ifrågavarande utgifterna som nyss antydts, kan
jag icke hemställa någon ändring i de nu beräknade beloppen till »hemliga
utgifter».
Hvad konsulskassan angår, upptaga beräkningarne ett likaledes oförändradt
anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans,
deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.
De särskilda rubrikerna utgöras af:
utrikesdepartementet uppfördt med oförändradt belopp'' af 10,000 kronor;
konsidsstaten, för hvilken upptages 131,685 kronor eller 4/7 af det belopp
(230,450 kronor), som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för
båda rikena, 465,950 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af
konsulatafgifter utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter,
235,500 kronor; samt
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till 18,315 kronor.
Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres understöd
åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.
Tredje hufvudtiteln. 3
Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen
för utgifvande af »Sveriges Traktater».
Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:
»Under årets lopp har från trycket utkommit fjerde delens 2:dra häfte,
omfattande åren 1534—1560. Af det följande häftet, hvilket, för att delen
dermed må kunna afslutas, blifver till omfånget omkring fem ark större
än det föregående, är]j hela textan tryckt eller i tryckeriet uppsatt,
med undantag endast hvad beträffar tvänne från statsarkivet i Wien i
afskrift begärda handlingar, hvilka likväl inom en eller två veckor kunna
väntas. Det återstående af delen, innehållsförteckningarne, bör kunna
vara från tryckeriet färdigt i början af nästa månad, så att det ifrågavarande,
den fjerde delen afsilande häftet då kan publiceras. Detta häfte
omfattar åren 1561—1571, samt innehåller dessutom i ett bihang införda
akter från 1521—1567, hvilka jag ansett icke böra ingå i den egentliga
serien men, såsom tillhörande arbetet på grund af dess plan, likväl icke
böra deruti saknas. Oberoende af hvad som kunnat från trycket utgifvas,
har under hela året arbetet med materialets ökande och kritiska behandling
gått sin oafbrutna gång. Det bör nämligen vid bedömandet af verkets
framåtskridande icke lemnas ur sigte, att den definitiva afslutningen och
tryckningen hittills omöjligen kunnat hålla jemna steg med bearbetningen
af det här hemma befintliga materialet. Det har af mig redan förr framhållits,
att den genom 1697 års slottsbrand arkivet öfvergångna förstörelsen
har i den diplomatiska aktsamlingen vållat lakuner, hvilka endast genom
forskningar i utländska arkiv kunna mer eller mindre fullständigt fyllas.
De i traktatverket införda uppgifterna öfver källorlia för de två första
delarnes aktstycken visa huru högst betydliga de utländska bidragen varit.
Efter konung Gustaf I:s tid blir tillgången på inhemskt material visserligen
större; handlingarne finnas nu till icke obetydlig del i vårt eget riksarkiv,^
men lakuner upptäckas dock litet emellan, och detta förhållande kan af
ofvan uppgifna anledning antagas komma att fortfara till inemot det 17:de
århundradets slut.
Förutom med afslutningen af det från trycket utgifna har jag under
året kompletterat och redigerat aktsamlingen icke blott för den närmast
följande tiden, utan äfven för en del af det 17:de århundradet, för hvilket
ändamål äfven en resa till arkiven i Petersburg, Reval, Königsberg, Lubeck
och Köpenhamn varit nödvändig och af mig under förliden höst blifvit
verkstäld. I öfverensstämmelse med den redan i förra årets redogörelse
framstälda arbetsplanen är ämnadt, att materialet för det återstående af det
17:de århundradet skall i år samlas, så att äfven de lakuner, hvilka
dervid upptäckas i härvarande arkiv, blifva genom det felandes uppsökande
4 Tredje hufviidtitelii.
i utlandet fylda, och traktatverket sålunda, hvad materialsamlingen för
nämnda århundrade beträffar, vid 1888 års slut föreligga komplett.»
På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1889 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet
med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas
vid denna dags protokoll såsom bilaga A;
att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;
och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd
den 16 nästlidne december och 7 januari rörande den för de förenade
rikena gemensamma utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja
protokollet öfver denna föredragning.
Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande
behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för
år 1889 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för. att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.
in fidem
Hj. Tauvon.
.
vit >. i''
6 Tredje hufvudtiteln.
Bil. A.
Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. 1 Departementschefen, Ministern för utrikes ärendena................................................. 2 Utrikesdepartementet.................................. 3 Ministerstaten.............................................. 4 Militärattachéer........................................... 5 Skrifmaterialier, expenser och extra ut- gifter........................................................ | Riksstaten 1888. | Förslag till | Norges andel | Sveriges och |
a kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955 | b kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955 | C kronor. 11,455 143,750 3,600 29,045 | d (b + c) kronor. * 24.000 488,750 12.000 75,000 | |
Säger | 450,850 | 450,850 | 187,850 | 638,700 |
Konsulkassans utgifter. |
|
|
|
|
c Utrikesdepartementet.................................. | 10,000 | 10,000 | 7,500 | 17,500 |
7 Konsulsstaten............................................. | 132,830 | 131,085 | 98,765 | 230,450 |
8 Skrifmaterialier, expenser och extra ut- |
|
|
|
|
gifter....................................................... | 17,170 | 18,315 | 13,735 | 32,050 |
Säger | 160,000 | 160,000 | 120,000 | 280,000 |
Summa | 610,850 | 610,850 | 307,850 | 918,700 |
Utgifter som bestridas af svenska statsverket |
|
|
|
|
allena. |
|
|
|
|
» Svenska kyrkan i Paris.............................. | 2,950 | 2,950 |
|
|
Säger | 2,950 | 2,950 |
|
|
Summa | 613,800 | 613,800 |
|
|
Extra anslag. |
|
|
|
|
i För fortsatt utgifvande af »Sveriges |
|
|
|
|
Traktater»..............................................( | 4,500 | 4,500 |
|
|
Säger | 4,500 | 4,500 |
|
|
Summa | 618,300 | 618,300 |
|
|
Tredje hufvudtiteln.
7
Aninärkninga r.
(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med °/17. Anslagen till ministerj
staten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning & särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
J proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.
Till en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa,
se sid. 9—10 här nedan). Resten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige
bidrager med 4/7 och Norge med 3/7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
l '' allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar.
(Hela utgiften för konsulsstaten 1889 utgör 465,950 kr. (se sid. 15 rad 12 uppifrån), men då
inkomsten af konsulat- och expeditionsafgifterna 1889 beräknas till 235,500, utföres här
r i kolumnen d endast skilnaden 230,450 kr. Minskningen för 1889 beror derpå, att ett
belopp af 2,000 kronor öfverförts till anslagsrubriken 8, skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter. 4/7 af nämnda belopp är i rundt tal 1,145 kr., hvarmed således Sveriges bidrag
minskats på anslagsrubriken 7 och ökats på anslagsrubriken 8.
8 Se anmärkningen under 7.
8
Tredje lmfvudtiteln.
Bil. B.
Utdrar) af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hane Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 16 december 1887.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvärd,
Hans Excellens Norske Herr Statministern Richter,
Statsråden Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskj öld,
Richert,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron,
Astrup
Statsrådet Sörenssen anmäldes vara af sjukdom förhindrad att deltaga i dagens konselj.
3:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog ett af honom upp■
gjordt förslag till de förenade rikenas utrikesbudget för år 1889 och anförde dervid:
Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter upptager samma slutsumma som för
åren 1886—1888 eller kr. 638,700, af hvilken, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5,
lalla på Sveriges andel kr. 450,850 och på Norges kr. 187,850.
Utgiftsförslaget för ka b i n ett sk a e sa n omfattar enligt beräkningen:
ministern för utrikes ärendena........................... kr. 24,000: —
utrikesdepartementet............ » 38,950: —
ministerstaten................... » 488,750: —
militärattachéer............................................. » 12,000: —
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter........ » 75,000: —
eller tillsammans kr. 638,700
f
Tredje hufvudtitelu.
9
I afseende å utrikesbudgeten för år 1888 hade Eders Kongl. Majit föreslagit, att,
i anledning deraf, att af de från ministerstaten utgående pensionsbelopp tillsammans
kr. 7,600 blifvit lediga, detta belopp måtte öfverföras från nämnda stat till »skrifmaterialier,
expenser och extra utgifter», så att anslaget till ministerstaten finge beräknas
med kr. 481,150 och anslaget till »skrifmaterialier, expenser och extra utgifter» med
kr. 82,600.
Riksdagen har emellertid i skrifvelse den 1 sistlidne juli förklarat, att besparingen å
kabinettskassans pensionsstat synts Riksdagen vara af endast tillfällig natur och således
ej påkalla den af Eders Kong]. Maj:t föreslagna öfverföringen af beloppet till rubriken
»skrifmaterialier, expenser och extra utgifter». Storthinget åter har lemnat utan anmärkning
hvad i berörda hänseende blifvit af Eders Kongl. Magt föreslaget, men, då
kabinettskassans slutsumma förblifvit oförändrad, torde, med den dispositionsrätt Eders
Kongl. Magt, eger öfver de särskilda anslagen till kassans ifrågavarande tvenne afdelnino-ar,
några olägenheter icke komma att vållas af de olika beslut, hvari de särskilda
representationerna stannat i fråga om beräkningen af fördelningen af nämnda slutsumma
mellan de särskilda afdelningarna.
De från kabinettskassan utgående pensioner hafva ökats med kr. 2,000 årligen genom
tilldelande, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 9 innevarande månad, af
pension åt Eders Kongl. Maj:ts f. d. Ministre Plénipotentiaire i Konstantinopel S. Ehrenhoff
till ett belopp af kr. 4,000, deraf ena hälften bestrides af kabinettskassan och den
andra hälften utgår af konsulskassan.
KonsulsTcassans inkomst af konsulatafgift^ bär för 1888 beräknats till kr. 223,000
enligt följande uppställning:
distrikt______________________ kr.
Afgifter från Antwerpens
» » Archangels
». » Barcelonas
» » Bilbaos
» » Genuas
» » Havres
» » Helsingfors’
» » Köpenhamns
» » Leiths
» » Lissabons
» » Londons
» » Lybecks
» » Rigas
» » Rio de Janeiros
10.500
2,500
8,000
2.500
1.500
20,000
5.500
15,000
17.500
6.500
114,000
7.000
6.000
6,500
Summa kr. 223,000: —.
Enligt de från vederbörande konsulat inkomna uppgifter mota ds en minskning för
1889 för hvartdera af Archangels och Leiths distrikt af kr. 1,000 samt för Helsingfors
af kr. 500, men då för Rio de Janeiro kan påräknas en ökning af kr. 2,000 samt för
Bill. till Rihsd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 2
10
Tredje hufvudtiteln.
hvardera af Antwerpens och Köpenhamns distrikt af kr. 1,000, blir slutsumman jemlikt
följande beräkning kr. 224,500 eller kr. 1,500 mera än som för år 1888 beräknades.
Konsulatafgifterna beräknas sålunda för 1889 till följande belopp:
Från Antwerpens distrikt ................. kr. 11,500
» Archangels » » 1,500
» Barcelonas » » 8,000
» Bilbaos » » 2,50C
» Genuas » » 1,50C
» Havres » » 20,000
» Helsingfors’ » » 5,000
» Köpenhamns » » 16,000
» Leiths » » 16,500
» Lissabons » » 6,500
» Londons » » 114,000
» Lybecks » » 7,000
» K,igas » » 6,000
» Bio de Janeiros » » 8,500
Summa kr. 224,500: —,
hvaraf med ledning åt 1886 års siffror i runda tal kr. 79,500 eller 35,5 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 145,000 eller 64,5 procent på norska fartyg.
Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1888 beräknades till kr. 12,500,
antagas emellertid af vederbörande konsuler för år 1889 icke kunna uppskattas till
högre belopp än 11,000 kr. Med huru stor del häraf Sverige och Norge hvart för sig
kunna komma att bidraga, kan för närvarande icke beräknas, enär den under loppet af
året utfärdade allmänna instruktion för konsulernes embetsutöfning, hvilken instruktion
innehåller bestämmelser rörande konsulernes skyldighet att lemna uppgifter angående
expeditionsafgifternas fördelning på svenska och norska ärenden, icke förr än under
sistlidne augusti månad kommit konsulerne tillhanda. Det torde derföre för denna
gång få anses lämpligast att liksom för år 1888 beräkna dessa afgifter såsom belöpande
sig med hälften på Sverige och hälften på Norge.
Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter......................... kr. 224,500
samt. af expeditionsafgifter................................................................... » 11,000
lägges statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år
utgått och jemväl för 1888 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige
och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... » 280,000
skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela................... » 515,500
eller samma belopp som för år 1888 beräknades.
Beträffande härefter konsulskassans utgifter, bland Indika bidraget till utrikesdepartementet
upptages med oförändradt belopp kr. 17,500, inträder en ökning i rubriken
löner och arfvoden i följd deraf att vice-konsuln i Newcastle on Tyne vid ingången af.
Tredje lmfvudtitelii.
11
1889 på grund af nådiga beslutet den 3 december 1882 blifver berättigad till ett andra
ålderstillägg af kr. 500.
I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet ifrågakommer
icke någon förändring.
I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår en minskning
genom indragning, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 4 sistlidne februari, af det
hittills med kr. 1,000 utgående årliga anslaget till konsulatet i Smyrna.
Under rubriken pensioner har kunnat afföras ett belopp af kr. 3,500, motsvarande
den pension, som uppburits af numera aflidne f. d. konsuln O. L. Berg. Deremot
har ett belopp af kr. 2,000 tillkommit för den pension, hvilken, enligt hvad
jag redan omförmält, tilldelats Eders Kongl. Maj:ts f. d. Ministre Plénipotentiaire i Kdnstantinopel
Ehrenhoff och hvaraf hälften utgår af konsulskassan. I denna rubrik uppstår
således en minskning af kr. 1,500.
För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas för 1888 ett.belopp af
kr. 30,050. Till denna titel och särskild! till rubriken »diverse utgifter» torde desto
heldre böra öfverföras öfverskotten från de andra titlarne, kr. 2,000, som det ligger i
sakens natur att, i samma mån som vi, allt efter det tillgångarne medgifva, utvidga vårt
konsulsväsen, ifrågavarande utgifter måste ökas. Slutsumman för konsulskassans utgifter
blir densamma som för 1888 är upptagen eller kr. 515,500.
Konsulskassans utgifter år 1889 skulle alltså omfatta:
utrikesdepartementet.................................................................. 17,500
konsulsstaten
a) löner och arfvoden ......................................................... 332,400
b) anslag till kontorskostnader mot redovisning ..................... 55,000
c) anslag till kontorskostnader utan redovisning______________________ 66,500
d) pensioner ...................................................................... 12,050 465,950
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.._____________________________________________ 32,050
Summa utgifter kr. 515,500
Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.
En sammanställning af beräkningarne för 1888 och 1889 skulle hafva följande utseende:
Inkomster:
statsverkets bidrag
konsulatafgifter.....
expeditionsafgifter.
Utgifter:
1888 ................... 280,000 | 1889 280,000 | ökning | minskning |
................... 223,000 | 224,500 | 1,500 | — |
__________________ 12,500 | . 11,000 |
| 1,500 |
Summa kr. 515,500 | 515,500 | 1,500 | 1,500 |
1888 ................... 17,500 | 1889 17,500 | ökning | minskning |
1. utrikesdepartementet
Transport kr. 17,500
17,500
12
Tredje hufvudtiteln.
|
| 1888 | 1889 | ökning | minskning |
| Transport kr. | 17,500 | 17,500 | — | — |
konsulsstaten |
|
|
|
|
|
a) löner och arfvoden . | 331,900 | 332,400 | 500 |
| |
b) anslag till | kontorskostnader mot redo- |
|
|
| |
visning_____ |
| 55,000 | 55,000 |
|
|
c) anslag till | kontorskostnader utan redo- |
|
| ||
visning_____ |
| 67,500 | 66,500 | — | 1,000 |
d) pensioner.. |
| 13,550 | 12,050 | — | 1,500 |
skrifmaterialer, | expenser och extra utgifter | 30,050 | 32,050 | 2,000 |
|
| Summa kr. | 515,500 | 515,500 | 2,500 | 2,500 |
De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt | till betäckande af |
möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet
med föregående år beräknas till kr 12,000 för kabinettskassan och kr. 24,000 för
konsulskassan. hör Sveriges del lärer Eders Kong]. Maj:t vilja af Riksdagen begära
samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.
Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.
Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan
behagade Hans Maj: t konungen i nåder lemna bifall. •
ex protocollo
Ifj. Tauvon.
Tredje hufvudtiteln.
13
Bil. C.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 7
Januari 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve EhrensväKD,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,
Statsråden Lovén,
Vön Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron,
SÖRENSSEN,
Astrup.
t
Statsrådet Richert anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1889 samt Kongl. Norska
Regeringens den 29 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga betänkande.
Herr Ministern anförde:
Som Kongl. Norska Regeringen icke haft någon erinran att göra mot de gjorda
beräkningarna, får jag i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte med
gillandé af desamma, hvilka böra denna dags protokoll biläggas, besluta att af Riksdagen
och Storthinget begära de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå
efter den för de förenade rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion
såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.
14 Tredje hufvudtiteln.
Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som
till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda
rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,
att af Riksdagen måtte för år 1889 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och
160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,
och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1888—30 juni 1889 äskas
187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af
36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.
Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt och föreslagit, förenade
sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,
och behagade Hans Maj It Konungen detsamma i nåder gilla
och bifalla.
im liden)
Hj. Tauvon.
Tredje liufvudtiteln.
15
Sveriges och Norges gemensammma utrikesbudget | för år 1889. | ||
| Sverige. | Norge. | Tillsammans. |
I. Kdbinettskassan: | Kronor. | Kronor. | Kronor. |
1. Ministern för utrikes ärenden..................... | 24,000 |
| 24,000 |
2. Utrikesdepartementet______________________________ | 27,495 | 11,455 | 38,950 |
3. Ministerstaten_____________________________________ .. | 345,000 | 143,750 | 488,750 |
4. Militärattachéer................................. | 8,400 | 3,600 | 12,000 |
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... | 45,955 | 29,045 | 75,000 |
Summa kronor | 450,850 | 187,850 | 638,700 |
II. Konsulskassan: |
|
|
|
6. Utrikesdepartementet-.............................. | 10,000 | 7,500 | 17,500 |
7. Konsulsstaten_____________________________ 465,950 |
|
|
|
afgår hvad som häraf beräknas kunna |
|
|
|
bestridas af inflytande konsulat- och |
|
|
|
expeditionsafgifter..................!''...... 235,500 | 131,685 | 98,765 | 230,450 |
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... | 18,315 | 13,735 | 32,050 |
Summa kronor | 160,000 | 120,000 | 280,000 |
• Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1889. |
|
Kronor.
1. Ministern för utrikes ärendena........................................... 24,000
2. Utrikesdepartementet........................................................ 58,950
3. Ministerstaten.
a. Traktamenten:
Beskickningen i Berlin:
Envoyé Extraordinarie och Ministre
Plénipotentiaire........................... 48,000
Legationssekreterare........................ 6,000 54,000
Transport 54,000
62,950
16
Tredje hufvudtiteln.
Transport 54,000
Beskickningen i BrUssel och Haag:
Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000
Beskickningen i Konstantinopel:
Ministre Plénipotentiaire__________________ 10,000
ÄpbÄr} Drog,nan........................................_ 4,000 14,000
Beskickningen i Köpenhamn:
Envoyé Extraordinaire ocli Ministre
Plénipotentiaire..............._.......... 36,000
Legationssekreterare.................. 5,000 4^000
Beskickningen i London:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire_________._________________ 60,000
Legationssekreterare __..... 8,000 68,000
Beskickningen i Madrid:
Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000
Beskickningen i Lans:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire____________ 60,000
Legationssekreterare_______________________ 8,000 68,000
Beskickningen i S:t Beter sining:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire............. 60,000
Legationssekreterare_______________________ 8,000 68,000
Beskickningen i Bom:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
............................................... 29,000
Beskickningen i Washington:
E^oyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire___________________________ 16,000
Legationssekreterare ......... 6,000 22,000
62,950
/
Transport 406,000
62,950
Tredje hufvudtiteln.
Transport 406,000
Beskickningen i Wien:
Envoyé Extraordinär och Ministre Plé -
nipotentiaire.................................. 40,000
Legationssekreterare-------------------------- 6,000
b. Expektanslön........................—.........
c. Pensioner.....................................
4. Militärattachéer:
1 Militärattaché_________________________—........
1 d:o -----------------------------........
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser--------------
b. Ekiperingspenningar__________________________
c. Hemliga utgifter_______________________________
d. Öfrig» extra utgifter.--------------.----------
46,000 452,000
........ 4,800
......... 31,950
_________ 6,000
6,000
......... 24,500
......... 10,000
_________ 14,000
......... 26,500
Summa kronor
17
62,950
488,750
12,000
75,000
638,700
Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1889.
Inkomster:
Svenska statsverkets bidrag...............................................—
Norska statsverkets bidrag................................-......—.....—
Konsulatafgifter, förslagsvis:
inom Antwerpens konsulsdistrikt_____________________ 11,500
» Archangels » --------------------- 1,500
» Barcelonas » 8,000
» Bilbaos » 2,500
» Genuas » 1,500
» Havres » 20,000
» Helsingfors’ » —................. 5,000
» Köpenhamns » 16,000
» Leiths » -------------.......- 16,500
» Lissabons » 6,500
» Londons » 114,000
» Lybecks » --------------------- 7,000
» Bigas » 6,000
» Rio de Janeiros » 8,500 224,500
Expeditionsafgifter, förslagsvis------------------------------ 11,000
Summa kronor
Kronor.
160,000
120,000
235.500
515.500
Bih. till Riksd. Prof. 188S. 1 Samt. I Afd.
O
18
Tredje hufvudtiteln.
. Utgifter:
6. Utrikesdepartementet.................
7. Konsul sstaten:
Uppbär konsulatafgifter.
Jemför ministerstaten.
D:o D:o.
Uppbär konsulatafgifter
åtnjuter fri bostad.
Uppbär konsulatafgifter.
a. Löner och arfvoden:
Antwerpen, Generalkonsuln, lön _________ 13,000
Archangel, » » 12,000
Barcelona, » » 12,000
Bilbao, Konsuln, » 9,000
Genua, Generalkonsuln, » 10,000
Hamburg, » » 8,000
Håvre » » 14,500
Vicekonsuln, » 4,500 19 qqq
Bordeaux, » » 6,000
2:ne ålderstillägg 1,000 7,000
Helsingfors, Generalkonsuln, lön _________ 15,000
Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000
Drogman, » 2,000
sam,j Konsulatsekreteraren, » 6,000 18,000
Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000
Vicekonsuln, » 4,500
ålderstillägg 500 20,000
Helsingör, Vicekonsuln, » 3,900
2:ne ålderstillägg 1,000 4 900
Leith, Konsuln lön 16,000
Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000
London » » 24,000
Vicekonsuln, » 10,000
Kanslisten, » 6,000
En kontorist,'' » 5,000
» 4,000 49,000
Cardiff, Vicekonsuln, » 8,000
Liverpool, » » 9,000
ålderstillägg 500 9,500
Newcastle, Vicekonsuln, » 9,000
2:ne ålderstillägg 1,000 10,000
West Hartlepool, Kontoristen, lön _________ 5,000
Lybeck, Generalkonsuln, » 12,000
Transport 272,400
17,500
17,500
Tredje hufvudtiteln. 19
Transport 272,400 17,500
Newyork, Vicekonsuln, lön _________ 6,000
Riga, Konsuln, » 9,000
Rio de Janeiro, Generalkonsuln, » 17,000
för} Shanghai, Vicekonsuln, » 12,000
KÄrgi''ter;iem''l Washington, Generalkonsuln, » 16,000 352,400
b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:
Antwerpen__________________ 4,500
Archangel________________________ 2,000
Barcelona_____________________________________________ 2,000
Bilbao_______________ 2,000
Genua______________________________________ 2,000
Havre_________ 4,000
Helsingfors______ _______ 4,000
Köpenhamn_________________________________ 4,500
Leith ____________________________________________ 6,000
Lissabon_________________________ 4,000
London_____________________________ 11,000
Lybeck__________________ 2,000
Riga_____________ 3,000
Shanghai________________ 4,000
55,000
c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:
Alexandrin_______________________ 3,500
Alger_________________ 3,000
Bordeaux..._______________________________ 2,000
Buenos Ayres__________ 4,000
Cardiff._______________ 4,000
Dardanellerna__________ 500
Gibraltar_________________ 2,000
Hamburg.......... 2,000
Havana__________________________________________ 3,000
Japan____________ 4,000
Kiel_____________________ 1,500
Liverpool___________ 5,000
Marseille_____________ 1,500
Melbourne............ 6,000
Montevideo........................... 2,000
Neapel________________ 3,000
Transport 47,000 387,400 17,500
20
Tredje hufvudtiteln.
Transport | 47,000 | 387,400 | 17,500 |
Newcastle________________________________________________________ | 4,000 |
|
|
Newyork........................................................... | 6,000 |
|
|
Pirseus............................................................. | 1,000 |
|
|
Rio de Janeiro.____________________________________________— | 4,000 |
|
|
Rom................................................................ | 3,000 |
|
|
Tanger ____________________________________________________________ | 1,500 | 66,500 |
|
d. Pensioner:___________________________________________________ |
| 12,050 | 465,950 |
Skrifmaterialier, expenser ock extra utgifter: |
| 6,500 |
|
b. Ivonsulernes embetsutgifter_____________________________ |
| 15,500 |
|
c. Diverse utgifter............................................. |
| 10,050 | 32,050 |
| Summa | Kronor | 515,500 |
Stockholm 1888. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Fjerde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 12 Januari 1888.
Närvarande:
Hans excellens, herr statsministern Themptander,
Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena, grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm, och
friherre Peyron.
Departementschefen, statsrådet friherre Peyron anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år
1889 och att i sammanhang dermed få föredraga följande till Kong!.
Magt inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför
Kongl. Maj:t anmälda:
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 15 november 1887 angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsanslag under år 1889;
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 23 november 1887 angående uppsättning af en fästningsartilleribataljon
å Vaxholm Oskar Fredriksborg;
Bih. Ull Riksd. Prat. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
1
2
Fjerde lmfvudtiteln.
arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 15 november 1887 angående nämnda departements medelsbehof
under år 1889 jemte chefens för fortifikationen dervid fogade
underdåniga framställning af samma dag angående extra ordinarie anslag
till fortifikationsbehof för år 1889;
arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 31 december 1886 angående ett af särskilda komiterade utarbetadt
förslag till beklädnadsreglemente för indelta armén, Vermlands fältjägarecorps
och beväringen m. m.;
samma departements underdåniga skrifvelse den 11 november 1887
angående departementets behof af statsmedel för år 1889;
arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 9 december 1887 angående behofven under år 1889 å de under
departementets förvaltning stälda anslag;
arméförvaltningens å fortifikations-, intendents- och civila departementen
underdåniga skrifvelse den 3 november 1887 angående upptagandet
och redovisandet af anslaget till trängen under vederbörliga
statsanslag från och med år 1889;
chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga
skrifvelse den 17 november 1887 angående behofvet af medel för de
topografiska arbetena under år 1889; samt
sjukvårdskomiténs underdåniga framställning den 15 november
1887 angående en andre bataljonsläkares vid Kronprinsens husarregemente
tjenstgöring vid trängbataljonen.
Föredraganden anförde härefter beträffande de
Ordinarie anslagen:
Indelta arméns befälsaflöning.
[1]
Förtöjning af I sin ofvan nämnda underdåniga skrifvelse den 9 december 1887
detta anslag. erinrar arméförvaltningen å civila departementet, hurusom det af Riksdagen
för år 1888 uppförda extra anslag 77,500 kronor »för tillämpning
af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning
och redovisning m. m.» enligt derom lemnade föreskrifter skall
användas för beredande, enligt gällande stater, af dagaflöning och portionsersättning
åt det i ständig tjenstgöring varande befälet och under
-
3
Fjerde hufvndtiteln.
befälet vid Hallands, Vesternorrlands och Blekinge bataljoner samt till
aflöning åt afdelningsområdesbefälhafvarne å fastlandet och sålunda
är afsedt för utgifter, hvilka, såsom årliga och ständiga, böra enligt
sin natur ses till godo genom ordinarie anslag. Nu i fråga varande
extra anslagsmedel borde derför till ordinarie anslagsstaten öfverföras,
dervid det folie af sig sjelf, att de delar deraf, som afsåge beredande
af dagaflöning och portionsersättning åt de nämnda bataljonernas personal
borde öfverflyttas till de ordinarie anslag, hvarifrån denna personal
i öfrigt aflönades, således, hvad anginge de båda förstnämnda
bataljonerna, till »Hallands beväring» och »Vesternorrlands beväring»,
samt, beträffande Blekinge bataljon, provisoriskt till »Marinregementet»,
intill dess eget anslag blefve, efter fullbordad organisation, för sistnämnda
bataljon uppförd t.
Hvad åter angår den för afdelningsområdesbefälhafvarne afsedda återstoden
af anslaget, kunde visserligen, fortsätter arméförvaltningen, i fråga
sättas, att beloppet blefve såsom ett särskildt nytt ordinarie anslag i
riksstaten uppfördt. Men utom det föga önskvärda i ökandet af hufvudtitelns
många anslagsrubriker med en ny, talade också praktiska skäl
för medlens fördelande på vissa redan förut befintliga anslag. Värnpligtslagens
inskrifningsområden voro fästade vid och benämndes efter
indelta infanteritrupperna och beväringsbataljonerna utom ett inskrifningsområde,
som vore tilldeladt de båda fotgardesregementena gemensamt.
Det läge derför i sakens natur att det varit förvaltningsmyndigheterna.
vid sagda truppförband, hvilka fått göromålen med utbetalningen
af afdelningsområdesbefälhafvarnes arfvoden sig anförtrodda;
och då vore också för arméförvaltningen å civila departementet af
praktisk vigt, att, om möjligt, de derför erforderliga förskottsmedlen
utginge från de anslag, som redan förut lemnade hufvudmassan af de
förskottsmedel, hvilka från departementet höllos trupperna till hända.
Enligt arméförvaltningens åsigt borde alltså i fråga varande 77,500
kronor fördelas på följande sätt:
Å hvart af anslagen för »Hallands beväring», »Vesternorrlands beväring»
och »Marinregementet» (för Blekinge bataljon) skulle, enär i de
af Pdksdagen uppå Eders Kongl. Maj:ts förslag faststälda normalstaterna
för omförmälda truppafdolningar blifvit stadgadt, att dagaflöning
och portion under vapenöfningarna skola vid dem utgå från anslaget
till beväringsmanskapets vapenöfningar, uppföras för
1 regementsofficer, dagaflön.i (förslagsvis) 305 dagar å 4 kr. kr. 1,220: —
1 regementsqv.-mästare d:o d:o å 3 » » 915: —-
4
Fjerde hufvudtiteln.
1 kapten, dagaflöning i (förslagsvis) 305 dagar å 3 kr. kr.
3 kaptener d:o d:o k 3 d »
1 underofficer d:o 305 dagar å 1 kr. kr. 305: —
portionsersättning d:o å50öre» 152:50 »
3 d:o dagaflöning och portionsersättning..................... »
1 d:o dagaflöning i 305 dagar å 40 öre..... kr. 122: —
portionsersättning i d:o å 50 öre...... » 152: 50 »
2 afdelningsområdesbefälhafvare arfvode å 250 kr............. »
2 d:o d:o å 300 » ............ »
915: —
2,745: —
457: 50.
1,372: 50.
274: 50-500: —
600: —
eller i jemnadt tal 9,000 kronor.
Summa kr. 8,999
50.
2
2
d:o
arfvode | å 250 | kr.......... | kr. | 500: — |
d:o | å 300 | D ......... | 3) | 600: — |
|
| Summa | kr. | 1,100: —, |
hvaremot hvad sedan af det ursprungliga anslagsbeloppet återstode
borde tilldelas anslaget för indelta arméns befälsaflöning.
Då från nu varande anslagssumman............................. kr. 77,500: —
dragas
för 3 beväringsbataljoner åkr. 9,000: — kr. 27,000: —
3> 2 gardesregementen å » 1,100:— » 2,200:— » 29,200:_
utvisade återstoden....................................................................... kr. 48,300: —
det belopp, som efter arméförvaltningens åsigt borde för bestridande
af arfvoden åt afdelningsområdesbefälhafvare komma anslaget till indelta
arméns befälsaflöning till godo.
Mot arméförvaltningens yrkande att ifrågavarande 77,500 kronor
måtte uppföras på ordinarie stat, har jag intet att erinra. Åtgärden
synes mig tvärtom med nödvändighet påkallas af den omständigheten,
att medlen, såsom arméförvaltningen erinrar, äro afsedda för utgifter,
hvilka till sin natur äro ständiga och årliga. Förslaget att under
vederbörande truppafdelningarnas anslag uppföra de aflöningsbelopp,
som skola utgå till afdelningsområdesbefälhafvarne, anser jag likaledes
väl grundad! Det är visserligen sannt, att, med den organisation som
gifvits åt inskrifningsväsendet, afdelningsområdesbefälhafvarne icke
Fjerde hufvudtlteln. 5
kunna anses i sträng mening höra till det truppförband, å hvars stat
aflöningen kommer att uppföras; men då utbetalningen af densamma,
på sätt arméförvaltningen upplyser, af praktiska skäl måste anförtros
åt vederbörande truppförbands förvaltningsmyndigheter, torde från nyssnämnda
omständighet något skäl mot förslaget så mycket mindre kunna
hemtas, som afdelningsområdesbefälhafvarne i regeln jemväl komma
att stå i lydnadsförhållande till befälet vid det truppförband, genom
hvars förvaltningsmyndigheter den dem tillkommande aflöning skall
dem tillhandahållas.
Hvad åter angår förslaget, att det belopp, som erfordras till beredande
af dagaflöning och portionsersättning åt befälet vid Blekinge
bataljon, skulle uppföras å anslaget till marinregementet, kan jag icke
instämma med arméförvaltningen. Som Eders Kongl. Maj:t täcktes
erinra sig, är nyssnämnda anslag afsedt att indragas, sedan den vid
1886 års riksdag beslutade förändring i beväringstruppernas sammansättning
blifvit genomförd, och anslaget står till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande att, i den mån medel derå varda tillgängliga, användas ej
mindre till Blekinge bataljons utan äfven till Hallands och Vesternorrlands
bataljoners nya organisation. Att under sådana förhållanden
under marinregementets anslag uppföra ett nytt, endast för förstnämnda
bataljon afsedt belopp synes mig icke alldeles lämpligt. Det erforderliga
beloppet torde fastmera böra uppföras såsom särskildt anslag
under rubrik »Blekinge bataljon», till hvilket de öfriga medel, som efter
organisationens genomförande skola till bataljonen utgå, sedermera
torde böra öfverflytias.
Icke heller i fråga om den tid, för hvilken dagaflöning och portionsersättning
skall beräknas att från nu förevarande anslag utgå till
beväringsbataljonernas befäl, kan jag dela arméförvaltningens mening.
I staten för Gotlands infanteriregemente, med hvilken de antagna staterna
för beväringsbataljonerna i öfrigt öfverensstämma, beräknas den
från regementets egna medel utgående dagaflöningen och portionsersättningen
för 335 dagar, eller för 30 dagar mera än arméförvaltningen
nu föreslagit. Det synes mig derför lämpligt att, äfven i fråga
om beväringsbataljonernas stater, enahanda beräkningsgrund iakttages,
helst vapenöfningarne, under hvilka dagaflöningen och portionsersättningen
skall bestridas från anslaget till beväringsmanskapets vapenöfniugar,
vid samtliga beväringstrupperna torde komma att fortgå lika
lång tid.
För hvar och en af de tre beväringsbataljonerna lärer alltså, ut -
Fjerde hufvudtiteln.
öfver hvad arméförvaltningen antagit, böra beräknas dagaflöning och
portionsersättning för ytterligare 30 dagar, utgörande:
för
»
»
»
»
3)
»
regementsofficer........................
regementsqvartermästare ......
kapten .........................................
» ..........................................
underofficer, dagaflöning och
portionsersättning...............
underofficerare ........................
d:o dagaflöning
och portionsersättning .....
å 1:
å 1:
å 0:
eller, då dertill läggas af arméförvaltningen beräknade
| kr. | 120: — |
|
| 90: — |
: — | » | 90: — |
: — ............ | » | 270: — |
: 50 ............ | 7) | 45: — |
: 50 ............ | 77 | 135: — |
: 90 ............ | )) | 27: — |
Summa kr. | 777: — | |
beräknade | )) | 8,999: 50, |
| kr. | 9,776: 50, |
| » | 9,780: — |
| )) | 77,500: — |
29,340: — |
|
|
2,200: — | )) | 31,540: — |
| kr. | 45,960: — |
som torde kunna jemnas till.........................
Då från anslagssumman ........................
dragés för 3 beväringsbataljoner å 9,780:
» 2 gardesregementen å 1,100:
skulle alltså skilnaden ....................................
utgöra det belopp, hvarmed anslaget till indelta arméns befälsaflöning
skulle höjas och hvilket, äfven med den minskning jag ifrågasatt, lemnar
tillgång till beredande af någon ökning i de nu till afdelningsområdesbefälhafvarne
utgående arfvodena.
Med stöd af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af arfvoden åt de afdelningsområdesbefälhafvare,
som äro anstälda i inskrifningsområden,
som benämnas efter indelta infanteriets
olika truppafdelningar och Vermlands fältjägarecorps,
höja det nu till indelta arméns befälsaflöning utgående
anslaget................................... kr. 4,177,276: —
med .................................................. » 45,960: —
till ......................................
kr. 4,223,236
Fjerde lmfrudtiteln.
7
Ti!! trossens underhåll.
Redan uti sin underdåniga skrifvelse den 10 november 1885 angående
1887 års medelsbehof ansåg sig arméförvaltningen å intendentsdepaidementet
böra framhålla olämpligheten deraf, att kostnaderna
för underhållet af den indelta stamtruppens munderings- och trosspersedlar
bestridas från flera olika statsanslag, hvilka hvart för sig
måste i arméförvaltningens hufvudbok särskildt redovisas. Arméförvaltningen
erinrade dervid, att detta vållade en onödig och tidsödande
omgång med hithörande ärendens behandling och genom utgifternas
spridda förekomst i räkenskaperne väsendtligen försvårade den öfverskådlighet
och reda, som vore af nöden för ett behörigt bedömande al
denna omfattande och vigtiga detaljs verkliga ekonomiska resultat. I
och för afhjelpandet af dessa missförhållanden hemstälde arméförvaltningen
om sammanslåendet af de för sagda materiel s underhåll anvisade
tillgångar till ett enda statsanslag. i
Framställningen, hvilken då afsåg anslagen »till trossens underhåll»
och till »lif-och släpmunderingar vid rotehållsregementena och Vermlands
fältjägare-corps» samt intendentsdepartementets andel i anslaget
till »anskaffande och underhåll af beklädnads-, remtygs- samt häst- och
sadelmunderings-persedlar vid det berustade kavalleriet och det berustade
infanteriet», äfvensom det under reservationsanslaget för »försvarsverket
till lands i allmänhet» lör underhåll af kapotter samt remtygsoch
utredningspersedlar vid rotehållsinfanteriet utgående belopp 55,000
kronor, vann ej Eders Kongl. Maj:ts bifall, och behagade Eders Kongl.
Maj:t, då framställningen i arméförvaltningens redogörelse för 1888
års medelsbehof sedermera förnyades, genom nådigt beslut den 31 december
1886 förklara densamma jemväl för det dåvarande ej till någon
Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Sedan emellertid nytt beklädnadsreglemente under den 23 september
1887 utfärdats och dymedelst sistnämnda fråga, hvars afgörande
Eders Kongl. Maj:t torde ansett böra föregå den föreslagna
sammanförningen af anslagen, vunnit sin slutliga lösning, har jag trott
mig så mycket snarare böra återupptaga ofvan nämnda förslag, som
arméförvaltningen ej mindre i sin underdåniga skrifvelse den 31 de--cember 1886 angående det af särskilda komiterade utarbetade förslag
till beklädnadsreglemente än äfven i sin redogörelse för 1889 års medelsbehof
å nyo fäster uppmärksamheten å lämpligheten af den föreslagna
åtgärden.
[2.]
Afföring ur
riksataten af
detta anslag.
8
Fjerde liufvudtiteln.
Arméförvaltningens framställning afser emellertid nu icke anslaget
»till anskaffande och underhåll af beklädnads- m. fl. persedlar vid det
berustade kavalleriet och det berustade infanteriet», hvilket anslag af
skäl, som eg a samband med den å bane bragta frågan om kavalleriets
omorganisation och som, derest förslag derom möjligen skulle komma
att af Eders Kongl. Maj:t göras till föremål för nådig proposition till
Riksdagen, lämpligen torde böra i sammanhang med redogörelsen derför
omständligare utvecklas, anses böra uteslutande för kavalleriet disponeras.
Deremot har för den ifrågasatta sammanslagningen af de
öfriga anslagen ett nytt skäl tillkommit, som enligt arméförvaltningens
åsigt gör denna åtgärd ännu önskligare. Enligt de beräkningar, som
med det faststälda beklädnadsreglementets bestämmelser till utgångspunkt
inom arméförvaltningen verkstälts rörande frågan, i hvad mån
ofvan nämnda anslag äro tillräckliga för de med dem afsedda ändamål,
har nemligen befunnits, att å det anslag, 55,000 kronor, som under
anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet finnes uppfördt för
anskaffning och underhåll af kappor, remtygs-, utrednings- och tältlagstrosspersedlar
vid rotehållsregementena och Vermlands fältjägarecorps,
brist kommer att uppstå, under det att ej mindre å anslaget »till lifoch
släpmunderingar» vid nämnda trupper än äfven, under förutsättning
att en del utgifter för trossen fortfarande såsom hitintills anvisas å
trosspassevolansfonden, å anslaget till »trossens underhåll» besparingar
äro att emotse, som sammanlagda motsvara nämnda brist; och då anslaget
»till trossens underhåll», derifrån, enligt gällande bestämmelser,
skola bestridas kostnaderna för trossens underhåll vid indelta infanteriet,
kavalleriet och Vermlands fältjägarecorps äfvensom utredningspersedlar
för rusthållsinfanteriet samt tältlags- och fortskaffningstross
för rusthållstrupperna, är af reservationsanslags natur, kan i hvarje fall
öfverskottet å detta anslag ej under nuvarande förhållanden tagas i
anspråk för täckande af omförmälda brist. Genom sammanförandet af
de olika anslagen blefve åter ett dylikt utjemnande af dem möjligt och
ifrågavarande åtgärd skulle alltså leda derhän, att någon förhöjning i
anslaget till rotehållsregementenas kappor m. m. icke behöfde äskas.
Arméförvaltningen hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till ett statsanslag sammanslå ifrågavarande tre
anslag, nemligen:
anslaget till lif- och släpmunderingsmunderingar vid rotehållsregementena
och Vermlands fältjägarecorps........................... kr. 304,063
Transport kr. 304,063
Fjerde hufvudtiteln.
9
Transport kr. 304,063
de under titeln »indelta arméns utredning)) å
intendents-departementets andel i anslaget för för
-
svarsverket till lands i allmänhet uppförda........... » 55,000
samt
anslaget till trossens underhåll................................................... » 26,520
för att med sammanlagdt ........................................................... kr. 385,583
i riksstaten hädanefter upptagas under benämning: »anslaget till beklädnad
och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps
och Jemtlands hästjägarecorps, reservationsanslag»; och
skulle, vid bifall till förslaget, från det nya anslaget gäldas jemväl
kostnaderna för tältlags- och fortskaffningstrossen såväl vid nämnda
trupper som vid rusthållskavalleriet.
Som jag ofvan antydt, anser jag arméförvaltningens förslag väl
grundadt. Särskildt torde det vara egnadt att lätta öfversigten af räkenskaperna
och att möjliggöra en noggran beräkning af utgifterna å
anslaget, fördelar, som ej mindre för den erforderliga kontrollen än
äfven för behandlingen af de ofta återkommande frågorna om kostnaden
för arméns utredning äro af yttersta vigt. Mot arméförvaltningens
förslag till benämning å det nya anslaget skulle visserligen kunna
erinras, att titeln ej angifver, det jemväl underhållet af rusthållskavalleriets
tältlags- och fortskaffningstross skall derifrån bekostas, men då
densamma för att uttrycka detta komme att blifva väl lång, har jag
ansett mig kunna låta bero vid hvad arméförvaltningen derutinnan föreslagit.
Skulle emellertid det förut omnämnda förslaget till kavalleriets
omorganisation komma att för Riksdagen framläggas, lärer dock, vid
det förhållandet att i sådant fall Jemtlands hästjägarecorps’ andel i anslaget
torde komma att derifrån utbrytas, benämningen å anslaget böra
derefter lämpas.
I frågans nu varande skick hemställer jag om bifall till arméförvaltningens
förslag och får, då det njm anslaget torde böra uppföras
å den plats i riksstaten, som innehafves af anslaget »till lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena och Vermlands fältjägarecorps»,
med anledning deraf nu tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,
att, under vilkor af bifall till förslaget om uppförande
i riksstaten af ett nytt reservationsanslag till
beklädnad och utredning m. in. för indelta infanteriet,
Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägareBih.
till Riksd. Prat. 1888. 1 Sami. 1 A/d. 1 Käft. 2
10
[3.]
Nedsättning i
anslaget till
kronprinsens
husarregemente.
Fjerde hufvudtiteln.
corps, besluta att anslaget till trossens underhåll
skall ur riksstaten utgå.
Kronprinsens husarregemente.
Uti ofvan nämnda underdåniga framställning har den komité, åt
hvilken Eders Kongl. Majrt den 13 oktober 1886 uppdragit att utarbeta
nytt reglemente för sjukvården i fält, förmält sig jemväl hafva tagit
under öfvervägande frågan om erforderlig förstärkning af fältläkarecorpsen,
på det att armén icke må vara nödsakad rycka i fält med ett
otillräckligt antal läkare. Komitén vore i sådant syfte betänkt på att,
bland annat, föreslå uppförandet å hvarje trängbataljons stat af en
andre bataljonsläkarebefattning. Särskilt så länge endast en trängbataljon
funnes, vore antalet af de dervid anstälde läkare, nemligen en
regementsläkare och en förste bataljonsläkare, väl litet. Upprätthållandet
af bataljonens egen sjukvård och i ännu högre grad undervisningen
af den mängd sjukvårdsstamsoldater och värnpligtige, hvilka utbildades
vid bataljonens skolor, af hvilka ofta tre fortginge samtidigt, kräfde
mycket arbete och dertill komme också, att tjenstgöringen vid trängbataljonen
mera än annorstädes vore egnad att befordra läkarens egen
utbildning för kriget. Det vore derföre synnerligen önskligt, om ökning
i antalet af vid trängbataljonen anstälde läkare kunde ske; och som
kronprinsens husarregemente, å hvilkets stat medel för aflöning af 4
läkare vore uppförda, numera, sedan regementet blifvit förlagdt i endast
två garnisonsorter, icke mera än öfriga regementen af samma storlek
vore i behof af så stort antal läkare, hemställer komitén, att vid återbesättande
af en vid nämnda regemente ledig andre bataljonsläkarebefattning
må stadgas såsom vilkor, att blifvande innehafvare skall
vara nskyldig tills vidare tjenstgöra vid trängbataljonen.
Öfver förslaget hafva tillförordnade generalbefälhafvaren i lista
militärdistriktet, chefen för kronprinsens husarregemente, generalbefälhafvaren
i 4:de militärdistriktet och chefen för trängbataljonen blifvit
hörda; och hafva båda generalbefälhafvarne samt chefen för trängbataljonen
tillstyrkt detsamma, hvaremot chefen för Kronprinsens husarregemente
afstyrkt det förnämligast på den grund, att svårighet skulle
möta att med endast tre läkare tillgodose sjukvården af det manskap,
som under regementets årliga på Bonarps hed försiggående repetitionsöfningar
qvarstannar i regementets båda garnisonsorter.
Fjerde hufvudtiteln. 11
De af komitén anförda skäl för dess framställning finner jag synnerligen
beaktansvärda och har så mycket mindre något att erinra
deremot, att antalet läkare vid kronprinsens husarregemente minskas,
som den af chefen för regementet hufvudsakligen befarade olägenhet
af minskningen med lätthet torde kunna förebyggas genom att för
sjukvården af det fåtaliga manskap, som under repetitionsöfningarne
qvarblifver i garnisonsorterna, anlita enskild läkare; men då det torde
vara lämpligare, att de i kronprinsens husarregementes stat till en
andre bataljonsläkare uppförda aflöningsbelopp till trängens stat öfverflyttas,
än att en vid förstnämnda regemente genom fullmagt anstäld
tjensteman skulle åläggas göra tjenst vid trängbataljonen, torde proposition
i berörda syfte böra till Riksdagen aflåtas; och hemställer jag
alltså nu, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,
att, vid bifall till förslaget om uppförande i trängens
stat af det för aflönande af en andre bataljonsläkare
vid värfvad trupp erforderliga belopp 1,630 kr.
minska anslaget till kronprinsens husarregemente
med motsvarande summa 1,630 kr. från dertill i
riksstaten nu uppförde 188,615 kr., till 186,985 kronor.
Svea lifgarde.
Under åberopande af hvad jag här ofvan under anslaget till indelta
arméns befälsaflöning anfört, hemställer jag att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att anslaget till svea lifgarde, nu kr. 165,074: —
må, för beredande af arfvoden åt 4
afdelningsområdesbefälhafvare, med .. » 1,100: —
höjas till...................................................... kr. 166,174: —
Andra lifgardet.
Likaledes hemställer jag,
att anslaget till andra lifgardet, nu kr. 164,489: —
må för nyssnämnda ändamål med........ » 1,100: —
höjas till.......................................................kr. 165,589: —
[4-]
Tillökning i
anRlaget till
svea lifgarde,
[5.]
Tillökning i
anslaget till
andra
lifgardet.
12
Fjerde Imfvudtiteln.
[6.]
Angående
organisation
af en fästni
ngsartilleribataljon
å
Vaxholm
Oskar
Fredriksborg.
Fästningsartilleri.
Oaktadt den framställning om organisation af en fästningsartilleribataljon
å Vaxholm Oskar Fredriksborg, hvilken Eders Kongl. Maj:t
sistlidet år likasom hvart och ett af de trenne sistförflutna åren,
täckts göra till Riksdagen, icke vann dess bifall, bär generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet i sin ofvan nämnda underdåniga
skrifvelse den 23 sistlidne november förmält sig anse frågan derom
vara af en sådan betydelse, att han trott sig böra å nyo derå fästa
Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet. Han erinrar nu särskildt, att
kännedomen om den å ofvan nämnda fästningar befintliga materielen,
hvilken i olikhet med fältartilleriets så kallade enhetsmateriel består af
en mängd olika kanoncerter med dertill hörande olika utredning af
mångahanda slag, och kunskapen om denna materiels rätta användande
vid skjutning för sitt inhemtande kräfva ett mödosamt arbete, som
den fåtaliga personalen vid fästningsartilleriet ej kan vid sidan af sin
dagliga tjenstgöring på erforderligt sätt fullgöra och hvilket för det
från fältartilleriet dit tillfälligt beordrade befälet är ytterst svårt att
med någon verklig kännedom om förhållandena på stället kunna utföra.
Särskildt det yngre öfverbefälet, som årligen ombyttes, hunne ej förvärfva
den kännedom om ammunitionseffekternas beskaffenhet och''deras
tillverkning, som officerare vid fästningsartilleriet, hvilka, särdeles vid
fästningarnas försättande i försvarstillstånd, ofta måste komma att
tjenstgöra såsom laboratorie- eller ammunitionsförråds-officerare, nödvändigt
borde inhemta. Skjutregler för sjelfva pjeserna och föreskrifter
för deras handhafvande kunde dessutom först efter särskilda, mer eller
mindre omfattande skjutförsök uppgöras, och då dertill erfordrades en
större tillgång på befäl och menige än den nu å ifrågavarande fästningar
befintliga, så hade ock dessa för fästningarnas rätta försvarande
oeftergifliga förarbeten endast långsamt kunnat fortskrida.
Generalfälttygmästaren fäster vidare uppmärksamheten vid en
annan omständighet, som påkallar den tillökning af artilleriets personal
å Vaxholm Oskar Fredriksborg, som i och med organiserandet af fästningsartilleribataljonen
derstädes skulle ernås, nemligen den utsträckta
öfning, som jemväl den fästningsartilleriet tilldelade beväring skall
erhålla på grund af värnpligtslagen den 5 juni 1885. Denna beväring
kan icke öfvas endast af det på fästningarne befintliga befälet, utan
årligen måste för detta ändamål under en kortare tid ditkommenderas
befäl från fältartilleriet, hvilket i och för sig vore en stor olägenhet
13
F,j er de ImfVu d titeln.
och särskild! vållade stor svårighet, då beväringen någon del af öfningstiden
skall samöfvas med den fåtaliga stamstyrkan å fästningarna.
På grund af dessa och de förut rörande samma fråga åberopade
skäl hemställer alltså generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes jemväl för instundande Riksdag framlägga
det till sistlidet års riksdagar framstälda förslag angående organisation
af en fästningsartilleribataljon å Vaxholm Oskar Fredriksborg.
De skäl, som vid de flera tillfällen, denna fråga varit under ompröfning,
så väl inför Eders Kongl. Maj:t som vid Riksdagen af min
närmaste företrädare i embetet framhållits för nödvändigheten deraf,
att fästningsartilleriets behof af särskilt för detsamma utbildad personal
bättre än för det närvarande är fallet tillgodoses, hafva för mig
samma giltighet. Jag tvekar alltså icke att äfven under nuvarande
förhållanden lika med generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att jemväl vid nu instundande riksdag
förnya det flera gånger derom väckta förslaget och jag beder derföre,
då ett återupprepande af de förut omständligt utvecklade skälen för
förslagets framställande icke torde erfordras, att nu endast i korthet
få redogöra för detaljerna af den tilltänkta organisationen och kostnaden
för densammas genomförande.
Med öfverförande till fästningsartilleriet af svea artilleriregementes
tre fästningskompanier och 1 af fästningskompanierna vid göta artilleriregemente
skulle bildas en fästningsartilleribataljon, bestående af 4
kompanier och förlagd å Vaxholm Oskar Fredriksborg.
Manskapsstyrkan borde upprätthållas hufvudsakligen enligt de grunder
för anskaffningen, som i nådiga propositionen till 1883 års Riksdag
angåfvos beträffande härens stamtrupp, samt aflöningsförmånerna
för manskapet utgå sålunda: lega, högst 80 kronor sammanlagdt för
de begge första åren och högst 80 kronor för hvarje följande år, samt
månadslön 10 kronor för hvarje i tjenstgöring tillbragt månad; beställningsmän
skulle erhålla i arfvoden per månad, l:ste konstaplar 15 kronor,
2:dre konstaplar 10 kronor, trumpetare 3 kronor och kompanihandtverkare
10 kronor, allt under tjenstgöring, hvaremot arfvodena
eljest skulle utgå med hälften af nämnda belopp; kommendering stillägg för
tjenstgöring i högre grad skulle utgå enligt nu gällande bestämmelser,
men icke ålders- och examenstillägg, likasom ej särskilda medel till
arfvoden åt värfvare beräknas.
14
Fjerde hufvud titeln.
Sedan stammanskapet utbildats först i en rekrytskola om ett år
och derefter i konstapelsskola, skulle den del af manskapet, med hvilken
aftal gjordes om fortsatt tjenst, i allmänhet inkallas endast till
30 dagars repetitionsöfningar årligen.
Aflöningsförmånerna för befälet beräknades efter de vanliga grunderna,
d. v. s. fast lön samt dagaflöning för tjenstgöringsdagarne.
Då likväl icke allt befäl och underbefäl beräknades vara i tjenstgöring
hela året, utan en del endast under rekryt- och konstapelsskolorna
eller ock blott under de årliga repetitionsöfningarna, samt
dagaflöning komrne att utgå allenast för tjenstgöringsdagar, skulle till
följd häraf vid detta artilleri dagaflöningen och, hvad beträffar underbefälet,
äfven portionsersättningen statsverket besparas för den tid
af året, hvarunder vederbörandes tjenstgöring icke behöfde tagas i
anspråk.
Vid bataljonen skulle, enligt organisationsplanen, finnas:
1 öfverstelöjtnant och corpschef, tillika kommendant å Vaxholm
Oskar Fredriksborg,
1 major,
4 kaptener af 1. klassen,
4 kaptener af 2. »
8 löjtnanter af 1. »
5 underlöjtnanter,
8 styckjunkare,
16 sergeanter af 1. klassen,
1 stabstrumpetare,
16 förste konstaplar,
24 andre konstaplar,
4 trumpetare,
4 kompanihandtverkare och
352 artillerister
samt följande civilpersonal, nämligen:
1 förste bataljonsläkare,
1 regementsintendent,
1 förrådsförvaltare,
1 tygskrifvare,
2 handtverkmästare och
2 rustkammarsmeder,
hvaremot ecklesiastikvården och auditörsgöromålen skulle upprätthållas
af lämpliga personer mot arfvoden.
Fjerde Iiufvudtiteln. • 15
På hvarje kompani borde 2 nummer kunna besättas med volontärer.
Samtliga de för aflöningar, beklädnad och underhåll af personalen
vid fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oskar Fredriksborg erforderliga
årliga kostnader beräknades till en sammanlagd summa af 265,954
kronor 85 öre, på sätt närmare utvisas af den härefter fogade bilagan
Lit. A.
Sammanlagda kostnaderna för svea artilleriregementes tre fästningskompanier
och ett af fästningskompanierna vid göta artilleriregemente,
bvilka, på sätt jag ofvan nämnt, skulle ingå i fästningsartilleribataljonen,
utgöra för närvarande 150,218 kronor 23 öre; och när detta belopp
jemte 2,200 kronor, motsvarande nu utgående, men sedermera
obeböfliga arfvoden till kommendanten samt placemajoren å Vaxholm
Oskar Fredriksborg, afräknas från hela den anförda kostnadssumman
af 265,954 kronor 85 öre, visar sig, att förhöjningen i nu utgående
belopp komme att utgöra 113,536 kronor 62 öre.
Såsom bidrag till kostnaden för fästningsartilleriet torde emellertid,
såsom min företrädare i embetet vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t
den 11 Januari 1886 af frågan om regleringen af utgifterna under fjerde
hufvudtiteln för innevarande år påpekade, jemväl böra beräknas J af
de till reservartilleriet anvisade medel med i rundt tal 10,400 kronor.
Efter afdrag af nämnda 10,400 kronor skulle tillökningen i statsverkets
kostnad efter organisationens fullständiga genomförande komma
att för fästningsartilleribataljonen å Vaxholm utgöra endast 103,136
kronor 62 öre.
Då i här ofvan angifna summa af 150,218 kronor 23 öre, hvartill
nuvarande kostnaderna för de 4 kompanierna af svea och göta artilleriregementen
beräknats, är inbegripet det af Eders Kongl. Maj:t genom
nådiga brefvet den 17 mars 1882 på grund af minskning i permittering
vid trupperna å Vaxholm och Oskar Fredriksborg medgifna årliga
kostnadstillägg af approximativt 14,164 kronor 27 öre, för hvilket särskilda
medel icke blifvit i riksstaten anvisade, komme vid kompaniernas
öfverförande till fästningsartilleribataljonen minskningen i de för
svea och göta artilleriregementen uppförda anslag att uppgå till endast
136,053 kronor 96 öre.
Då bataljonens uppsättning först efter band kan verkställas, inskränker
sig dock mitt förslag för närvarande dertill, att å Vaxholm
Oskar Fredriksborg bildas 1 fästningsartilleribataljon och att början
dertill sker under år 1889 på det sätt, att, jemte det de 4 der nu för
-
16
Fjerde hufyudtiteln.
lagda fästningskompanierna öfverflyttas till bataljonen, den nya personal
uppsattes, som i sådant afseende finnes upptagen å bilagan Lit. B.
Med jemnande af första organisationsårets i bilagan specificerade
kostnadssumma, 96,809 kronor 55 öre, skulle således för fästningsartilleribataljonen
å Vaxholm tillökningen i kostnad för statsverket
blifva ...............................kr. 113,536: 62; hvaraf för år 1889 kr. 96,800: —;
dock att denna kostnad,
genom användande af
förutnämnda andel utaf
reservartilleriets anslag,
minskas med ................. » 10,400:—; 10,400: —
återstår att fylla ............ kr. 103,136: 62; hvaraf för år 1889 kr. 86,400: —.
På det vid bataljonens organisation måtte undvikas de olägenheter
af flera slag, hvilka äro med ett mera provisoriskt tillstånd förbundna,
torde de nya anslagsmedel, som nu för fästningsbataljonen erfordras,
böra uppföras på ordinarie stat, dervid de lämpligast kunna upptagas
såsom ett enda särskildt anslag, för att, då sådant tjenligen kan verkställas,
tillsammans med öfriga för bataljonen påräknade tillgångar
och i sammanhang med en reglering af de redan befintliga ordinarie
anslag, hvarifrån en del skulle tagas i anspråk för bataljonen, framdeles
fördelas å de flera anslag i riksstaten, hvarå medlen med afseende
å utgifternas olika beskaffenhet böra slutligen uppdelas.
Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,
att, med godkännande af omförmälda grunder
för organisation af en fästningsartilleribataljon å
Vaxholm Oskar Fredriksborg jemte hvad som föreslagits
beträffande personalens aflöning, till genomförande
af den del af bataljonens organisation, som
enligt hvad förut blifvit nämndt skulle ega rum under
år 1889, anvisa, utöfver de för svea artilleriregementes
3 fästningskompanier och 1 fästningskompani
vid göta artilleriregemente jemte befäl samt till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Vaxholm
Oskar Fredriksborg nu anslagna medel, jemväl 10,400
kronor af reservartilleriets anslag, samt såsom nytt
anslag 86,400 kronor;
att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning
.»fästningsartilleribataljonen å Vaxholm Oskar Fredriks
-
17
Fjerde liufvudtiteln.
borg», uppföres under fjerde liufvudtiteln såsom reservationsanslag
näst efter anslaget till fältartilleriet;
samt att de besparingar, som under uppsättningstiden
kunna å de för fästningsartilleribataljonen sålunda
afsedda medel beredas, må, i likhet med hvad
förut vid uppsättning af nya trupper varit medgifvet,
af Eders Kong]. Maj:t disponeras för bestridande af
uppsättningskostnader och öfriga med organisationens
genomförande förenade utgifter.
Trängen.
[7-]
Enligt hvad för mig blifvit anmäldt, har uppsättningen af träng- Fördelning åt
bataljonen nu så fortskridit, att densamma vid utgången af innevarande a,''sjaget tiU
år kan förväntas vara afslutad; och som vid sådant förhållande
Riksdagens år 1885 lemnade medgifvande, att de besparingar, som
under uppsättningen kunde å de för trängen afsedda medel beredas,
finge disponeras till bestridande af uppsättningskostnader och öfriga
med organisationens genomförande förenade utgifter, vid nämnda tidpunkt
kan anses hafva förlorat sin betydelse, lära åtgärder nu böra
vidtagas i syfte, att anslaget till trängen, som hitintills med ett odeladt
belopp af reservationsanslags natur uppförts i riksstaten, från och
med år 1889 må varda uppdeladt å de särskilda anslagstitlar i riksstaten,
hvarunder anslagsmedlen med afseende å de olika behof, hvarför
de äro afsedda, böra hänföras. Arméförvaltningen å fortifikations-,
intendents- och civila departementen hemställer med anledning deraf
uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 3 sistlidne november,
att i enlighet med de grunder för fördelningen, som innefattas uti den
under den 5 juni 1885 af Eders Kong]. Maj:t faststälda stat för trängbataljonen,
skulle upptagas under anslaget för:
trängen............................................................................................... kr. 81,309: 60
utgörande de under rubrikerna »lön, dagaflöningm.
in.», »arfvoden» och »särskilda anslag»
i den af Eders Kongl. Maj:t till 1884 års riksdag
framlagda kostnadsberäkning för trängbataljonen
upptagna utgiftsposter med undantag
endast af portionsersättning åt underofficerarne
Transport kr. 81,309: 60
Bih. till Itiksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Ajd. 1 Saft. 3
18
Fjerde imf vild titeln.
Transport kr. 81,809: 60
med vederlikar samt anslaget till musikinstrumenters
anskaffande ock underhåll.
Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning ...... » 34,520: 50
eller det belopp, som i nämnda beräkning
upptages under rubriken »aflöning och arfvoden
m. m. för manskap»;
Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets,
artilleriets och fortifikationstruppernas hästar ............... » 3,200: —
eller samma belopp, som under rubriken
»hästar» i meranämnda beräkning upptages för
remontering och skoning af samt medikamenter
till bataljonens 40 stamhästar.
Lega för hästar till artilleriets och fortifikationstruppernas
exercis...................................................................................... »
eller det för legning af hästar, enligt
nämnda beräkning, erforderliga belopp.
Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets och fortifikationstruppernas
hästar.................................................. »
eller det belopp, som, enligt beräkningen, ansetts
erforderlig för utfodring af bataljonens hästar.
2,700:
15,500:
Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena ...... »
utgörande det belopp, som i beräkningen
upptagits dels under rubriken »underhåll» dels
ock såsom portionsersättning åt underbefäl.
Försvarsverket till lands i allmänhet................................... »
eller öfriga i beräkningen upptagna utgiftsposter
med undantag af inqvarteringskostnader
och utgifter för ved och ljus.
Inqvartering skostnader............................................................... »
det till dylika utgifter i beräkningen
upptagna belopp samt
Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter................. »
eller samma belopp, som för ändamålet
i beräkningen upptagits.
31,205: 84
23,601: 56
4,462: 50
1,500: —
Summa kr. 198,000: —
Emot arméförvaltningens förslag har jag ingen annan erinran att
göra, än att ofvan nämnda belopp torde, på sätt uti de från arméförvaltningens
särskilda departement inkomna skrivelser rörande stats
-
19
Fjerde hufvudtitelu.
regleringen jemväl hemstälts, böra till undvikande af öretal i riksstaten
äfvensom för afrundning af de större förslagsanslagens slutsummor,
vid fördelning på de olika anslagstitlarne, der så erfordras, behörigen
jemkas.
Anslaget till trängen, som i arméförvaltningens förslag upptages
till 81,309 kr. 60 öre, torde sålunda böra afrundas till 81,310 kronor;
och som dertill bör läggas det för aflöning af en andre bataljonsläkare
erforderliga belopp 1,630 kronor, om hvars uppförande å trängens stat
jag här ofvan gjort framställning, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att minska anslaget till tränga
med ..................................................
nu kr. | 198,000: — |
..... » | 115,060: — |
.... kr. | 82,940: — |
Värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.
Detta anslag är i 1888 års riksstat uppfördt till 859,212 kronor.
Läggas härtill 34,520 kronor 50 öre, utgörande det belopp, som från
det nuvarande reservationsanslaget till trängen skulle till ifrågavarande
anslag öfverföras, skulle detsamma alltså komma att utgöra 893,732
kr. 50 öre.
Under åberopande af hvad jag här ofvan yttrat, hemställer jag
emellertid, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att höja detta anslag, nu.............. kr. 859,212: —
med .............................................................. » 34,520: •—
till ............................................................~ . kr. 893,732: —
Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets och
fortifikationstruppernas hästar.
Med hänvisning till mitt här ofvan under anslaget till trängen afgifna
yttrande hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,
att höja detta anslag, som i 1888 års riksstat upptages
till 140,592 kronor, med 3,200 kronor till
143,792 kronor;
Och torde, vid bifall härtill, anslaget, från hvilket erforderliga medel
för remontering och skoning in. in. af trängens hästar för frarn
-
[8.]
Förhöjning af
anslaget.
[9.]
Förhöjning af
anslaget samt
ändring i dess
benämning.
[10.]
Förhöjning af
anslaget samt
ändring i dess
benämning.
[il.]
Förhöjning af
anslaget samt
ändring i dess
benämning.
[12.]
Förhöjning af
anslaget.
20 Fjerde hufvudtiteln.
tiden jemväl skola utgå, böra benämnas »Remontering och skoning
m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och
trängens hästar».
Lega för hästar ti!! artilleriets och fortifikationstruppernas exercis.
I enlighet med hvad jag i mitt meranämnda anförande under anslaget
till trängen yttrat, hemställer jag, att. Eders Kong]. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,
att höja detta anslag, som i nuvarande riksstat
upptages till 64,000 kronor, med 2,700 kronor till
66,700 kronor;
och torde anslaget, vid bifall härtill, af nyss angifna skäl böra benämnas
»Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och
trängens exercis».
Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets och fortifikationstruppernas
hästar.
Ifrågavarande anslag är af förslagsanslags natur ; och hemställer jag
vid sådant förhållande, under åberopande af hvad jag förut under anslaget
till trängen anfört, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att höja detta anslag, som i nuvarande riksstat
är upptaget till 600,000 kronor, med 15,000 kronor till
615,000 kronor;
och torde, vid bifall härtill, anslaget för framtiden böra benämnas
»Fouragering af värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas
och trängens hästar».
Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.
Den förhöjning af detta anslag, som skulle blifva en följd af anslagets
till trängen fördelning på riksstatens olika anslagsposter, utgör
31,205 kronor 84 öre. Med stöd af hvad jag förut flera gånger anfört,
hemställer jag emellertid, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,
att höja detta förslagsanslag, som i nuvarande
stat upptages till 1,101,000 kronor, med 31,000 kronor
till 1,132,000 kronor.
Fjerde Imfrudtiteln.
21
Hallands beväring.
Under detta anslag skulle, i öfverensstämmelse med hvad jag här
ofvan under anslaget till indelta arméns befälafiöning anfört, uppföras
dels det belopp 8,680 kronor, som, under beräkning att från Hallands
bataljons egna anslagstillgångar skall utgå dagaflöning och portionsersättning
för 335 dagar, erfordras för att bereda dylik aflöning och
ersättning till det vid bataljonen anstälda, dertill berättigade befäl, dels
ock de beräknade arfvodena, sammanlagdt 1,100 kronor, till de afdelningsområdesbefälhafvare,
som äro anstälda vid bataljonens inskrifningsområde.
Jag hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att
höja detta anslag, som i nuvarande riksstat
är uppfördt till ........................ kr. 12,660: —
med ...................................................... » 9,780:
till ............................................................. kr. 22,440:
Och torde anslaget, från hvilket endast aflöning till det vid Hallands
bataljon anstälda befäl utgår, för framtiden, i likhet med öfriga i
riksstaten uppförda lika beskaffade anslag, böra benämnas »Hallands
bataljon».
Veslernorrlands beväring.
Äfven detta anslag bör af samma skäl, som anslaget till Hallands
beväring, ökas med 9,780 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks -
dagen,
att höja detta anslag, nu............... kr. 31,420: —
med............................................................... » 9,780: —
till................................................................ .... kr. 41,200: —
Och torde på nyss anförda grund detta anslag för framtiden höra
benämnas »Vesternorrlands bataljon».
[13.]
Tillökning i
anslaget till
Hallands beväring
;
ändring i
anslagets
benämning.
. C14-]
Ökning i anslaget
till
Vesternorrlands
beväring;
ändring
i anslagets
benämning.
22
Fjerde hufvudtiteln.
Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon.
- [.15:]
<>£■* 1tilaiD'' Då detta anslag tills vidare, så länge uppsättningen af stamtruppen
aflöning till ännu ej är afslutad, torde böra vara af reservationsanslags natur, kan
8*vesier^o vid G-j1 såsom af flera skäl eljest vore önskligt, för närvarande samlande
bataljon. manslås med nästföregående. Jag hemställer emellertid, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, till undvikande af öretal i riksstaten höja
anslaget, nu .............................................. kr. 26,643: 75
med ......................................................... »--25
till ............................................................... kr. 26,644: —
Blekinge bataljon.
[16.]
Uppförande åt Omedelbart efter anslaget till aflöning till stamtrupp vid Vesterenn
B*eking<f n°rrlands bataljon torde under benämningen »Blekinge bataljon» böra
bataljon, i riksstaten uppföras det nya anslag, stort 9,780 kronor, som, på sätt
jag redan anfört, erfordras till beredande af dagaflöning och portionsersättning
åt det vid bataljonen anstälda befäl äfvensom arfvoden åt
de till bataljonens inskrifningsområde hörande afdelningsområdesbefälhafvare.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att näst efter anslaget till aflöning till stamtrupp
vid Vesternorrlands bataljon låta under benämning
»Blekinge bataljon» uppföra ett nytt anslag å 9,780
kronor.
Beväringsmanskapets vapenöfningar.
.. t.17.]-
^°ansiå''et af Från och med år 1889 skall, jemlikt § 52 i värnpligtslagen den 5
ns ags;. junj 1S85, fastlandsbeväringens öfningstid ökas med två dagar och har
dessutom, i följd af stadgandet i § 53 af samma lag, sådant detta lagrum
lyder genom lagen den 5 Mars 1886, den förändring i afseende
å beväringens å Gotland öfningstid redan från och med ingången af
år 1887 inträdt, att första klassen af beväringen derstädes öfvats 30
dagar samt hvardera af 2:dra och 3:dje klasserna 12 dagar.
23
Fjerde hufvudtiteln.
Dessa förändringar påkalla förhöjning i anslaget för beväringsmanskapets
vapenöfningar.
Uti sitt med anledning deraf afgifna underdåniga utlåtande erinrar
arméförvaltningen å intendentsdepartementet, att, enligt hvad som
ådagalagts uti dess utlåtande den 9 december 1885 angående anslagsbehofven
i följd af värnpligtslagens tillämpning år 1887, kostnaden för
aflöning, underhåll och nödig mötesmateriel åt hvarje beväringsman i
det närmaste utgör 1 krona per dag, deri dock dagaflöningen ingår
med allenast 6 öre, samt att, då Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse
den 11 maj 1886 förklarat sig anse sagda aflöning lämpligen
kunna bestämmas till 20 öre och för sådant ändamål jemväl anvisat
erforderlig förhöjning i vapenöfningsanslaget, dagkostnaden alltså bör
beräknas till 1 krona 14 öre, eller för 30,000 man beväring i 2 dagar
68,400 kronor.
Hvad vidare angår den ökade kostnaden i anledning af värnpligtslagens
tillämpning på Gotlands innevånare, framhåller arméförvaltningen
i sitt ofvan nämnda utlåtande, att uti utlåtandet den 9 december
1885, hvilket ligger till grund för Eders Kong], Maj:ts proposition i
ämnet till 1886 års riksdag, kostnadsförhöjningen beräknats under förutsättning
af öfningstidens utsträckning till allenast 30 dagar. Då
emellertid, enligt ofvannämnda lag af den 5 mars 1886, blifvit bestämdt,
att 3 årsklasser årligen skola öfvas, deraf eu årsklass i 30 dagar och
de tvenne öfrige i 12 dagar hvardera, beliöfves af denna orsak en
tillökning i vapenöfningsanslaget för sistnämnda två årsklasser, beräknade
till sammanlagdt omkring 700 man, i 12 dagar å 1 krona 14 öre
pr man och dag, eller 9,600 kronor.
I öfverensstämmelse med hvad arméförvaltningen föreslagit hemställer
jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
höja anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar
nu ......................... kronor 1,042,500
med ....................... » 78,000
till ........................... kronor 1,120,500.
Försvarsverket till lands i allmänhet.
På sätt jag under anslaget till trängen anfört, skall, vid bifall
till förslaget om uppdelande af det nuvarande reservationsanslaget till
trängen på de särskilda anslagstitlar i riksstaten, hvarunder anslagsmedlen,
med afseende å de olika behof, hvarför de äro afsedda, böra
[18.]
Ökning i anslaget
till
försvarsverket
till lands i
allmänhet.
24
Fjerde liufvudtiteln.
hänföras, nu förevarande anslag ökas med 23,601 kronor 56 öre, deraf
5,876 kronor 98 öre på fortifikationsdepartementets och återstoden
på intendentsdepartementets andel i anslaget.
Vidare skulle, derest min framställning om sammanföring till ett
anslag af nuvarande anslagen till »trossens underhåll» och till »lif- och
släpmunderingar vid rotehållsregementena och Vermlands fältjägarecorps»
äfvensom af de 55,000 kronor, som för närvarande äro upptörda
under anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet» för underhåll
af kapotter samt remtygs- och utredningspersedlar vid rotehållsinfanteriet
vinner bifall, från sistnämnda anslag böra afföras omförmälda belopp
55,000 kronor.
Den summa, hvarmed förevarande anslag, derest båda dessa förslag
vinna framgång, torde böra minskas, utgör sålunda skilnaden emellan
55,000 kronor och 23,601 kronor 56 öre eller 31,398 kr. 44 öre.
Emellertid påkallas af enahanda skäl, som här ofvan under anslaget
till beväringsmanskapets vapenöfningar anförts för förhöjning af
detta anslag, eller tillökningen af beväringens öfningstid med två dagar,
jemväl förhöjning af arméförvaltningens intendentsdepartements andel
i anslaget för »försvarsverket till lands i allmänhet» i och för underhållet
af beväringsmanskapets beklädnads-, remtygs- och utredningssamt
trosspersedlar.
Med beräkning af denna förhöjning enligt de grunder, som finnas
angifna uti arméförvaltningens här ofvan åberopade underdåniga utlåtande
den 9 december 1885 och lavilka, enligt hvad arméförvaltningen
anmäler, under nuvarande oförändrade varu- och persedelpriser fortfarande
ega giltighet, skulle för 30,000 man i 2 dagar å 53,37 öre pr
man om dagen, deraf 50 öre för munderingsunderhållet samt 3,37 öre
för trosspersedlars underhåll, erfordras i jemnadt tal ... kr. 32,000:
Häri ill bör dock jemväl läggas behöflig förhöjningför
de värnpligtige på Gotland, till hvilkas munderingsunderhåll
enligt nyss åberopade underdåniga utlåtande
beräknades anslag för endast 30 dagars öfningstid årligen,
hvadan, då, enligt sedermera meddelade bestämmelser,
ytterligare tillkomma 12 öfningsdagar årligen
för två årsklasser, följaktligen erfordras anslag för de
senare, beräknade till sammanlagdt omkring 700 man,
för 12 dagar å 53,37 öre pr man om dagen med i jemnadt
tal......................................................................................... » 4,500: —
eller tillhopa kr. 36,500: —
Fjerde hufvudtiteln. 25
Den erforderliga slutliga förhöjningen i anslaget blefve alltså kr.
36,500 — 31,398 kr. 44 öre, eller 5,101 kr. 56 öre, som jag anser
kunna jemnas till 5,100 kronor.
Med stöd af det anförda får jag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad arméförvaltningen härutinnan hemstält, tillstyrka att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
dels att, till beredande af erforderlig förhöjning
i de i och för underhållet af beväringsmanskapets
beklädnads-, remtygs- och utrednings- samt trosspersedlar
under anslaget till »försvarsverket till lands
i allmänhet,» anvisade medel, bevilja 36,500 kronor;
dels ock att, vid bifall härtill äfvensom till ofvanomförmälda
förslag i fråga om fördelning af anslaget
»till trängen» och sammanföring till ett anslag af anslagen
till »trossens underhåll» och till »lif- och släpmunderingar
vid rotehållsregementena och Vermlands
fältjägarecorps» samt de under anslaget till »försvarsverket
till lands i allmänhet» för underhåll af kapotter
samt remtygs- och utredningspersedlar vid rotehållsinfanteriet
anvisade 55,000 kronor, höja sistnämnda
anslag, nu.............................................. kr. 2,329,500: —
med............................................................ » 5,100: —
till............................................................ kr. 2,334,600: —
Till lif- och släpmunderingar vid roteliålisregementena och Vermlands
fältjägarecorps.
Med stöd af hvad jag förut under anslaget till trossens underhåll
anfört, hemställer jag att Eders Kong], Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att näst efter anslaget till »försvarsverket till
lands i allmänhet» låta, i stället för det nuvarande
anslaget »till lif- och släpmunderingar vid rotehållsregementena
och Vermlands fältjägarecorps», i riksstaten
under benämning anslaget till »beklädnad och
utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands
fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps, reservationsanslag»,
uppföra ett nytt anslag å kronor 385,583.
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afl. 1 Haft. 4
[19.]
Uppförande i
riksstaten af
annat anslag
dettas ställe.
26
Fjerde hufvudtiteln.
[20.]
Ändring i benämningen
å
detta anslag.
Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt hästoch
sadelmimderingspersedlar vid det berustade kavalleriet och det
berustade infanteriet.
På sätt som framgår af min närmaste företrädares anförande till
statsrådsprotokollet för den 12 Januari 1885 rörande regleringen för
år 1886 af utgifterna under riksstatens 4:de hufvudtitel, är det under
detta anslag uppförda belopp 205,000 kronor uteslutande afsedt för
anskaffande och underhåll af beklädnads- remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar
vid det berustade kavalleriet. Att »det berustade
infanteriet» förekommer i anslagets titel har sin förklaringsgrund deri,
att, då anslaget år 1884 uppfördes i riksstaten, Riksdagen, som sjelf
tog initiativet i frågan, förutsatte att berustade infanteriets ifrågavarande
persedlar jemväl skulle från anslaget anskaffas och underhållas, dock
mot skyldighet för rusthållarne att årligen för hvarje rusthållsnummer
erlägga 40 kronor, som af Eders Kongl. Maj:t finge för ändamålet
disponeras.
Den föreslagna ersättningen befanns visserligen, efter verkstäld
utredning, vara allt för hög och blef i anledning deraf nedsatt till det
belopp, som nu i sådant afseende är bestämdt; men af det anförda
torde emellertid framgå, att den afgift, rusthållarne vid det berustade
infanteriet till kronan erlägga såsom ersättning för det upphörda åliggandet
att sjelfve anskaffa och underhålla soldatens beklädnads- och
beväringspersedlar, är afsedd att utgöra fullständig godtgörelse för
kronans utgifter i och för öfvertagandet af persedelvården; och som
vid sådant förhållande detta anslags titel är vilseledande och utgör ett
bestämdt hinder för den eljest synnerligen önskvärda och af arméförvaltningen
å intendentsdepartementet i dess förenämnda underdåniga
skrifvelse förordade åtgärden att under det nya anslaget till beklädnad
och utredning för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och
Jemtlands hästjägarecorps upptaga och redovisa rusthållarnes vid rusthållsinfanteriet
ifrågavarande afgifter, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att ur titeln till nu förevarande anslag utesluta
orden »och det berustade infanteriet».
Inqvarteringskostnader.
1 ^ t i • .
Förhöjning i Enligt hvad jag ofvan under anslaget till trängen yttrat, skulle nu
detta anslag, förevarande anslag, vid bifall till det flera gånger omnämnda förslaget
om fördelning af förstnämnda anslag, ökas med 4,462 kronor 50 öre.
27
Fj erde Imf v udtiteln.
För afrundande af detta förslagsanslags slutsumma hemställer jag
emellertid, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att höja anslaget, nu.................... kr. 108,500: —
med......................................................... » 4,500: —
till................................................................. kr. 113,000: —
Ved och ljus vid fästnings- och gamisonsorter.
Under åberopande af mitt meranämnda anförande under »anslaget .
till trängen», hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- detta anslag,
dagen,
att höja detta anslag, som i nuvarande riksstat
är uppfördt till ......................................... kr. 60,000: —
med........................................................... » 1,500: —
till.................................................................... kr. 61,500: —
Beträffande öfriga ordinarie anslag under fjerde hufvudtiteln har ömga ordinajag
icke att föreslå annan förändring för år 1889, än att förslags- rie anslag''
anslaget
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af
Kongl. Maj.ts kansli,
hvilket nu är upptaget till ......................................... 4,293 kronor 25 öre,
torde böra för jemnande af slutsumman å huf
vudtitelns
anslag ökas med................................. 19 »__75 »_
till......................................................................................... 4,313 »
Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 19,685,500: —
De af mig ifrågasatta nya och tillökningarne i
förut befintliga ordinarie anslag, efter afdrag af anslag,
som anses kunna ur riksstaten afföras, samt af
föreslagna nedsättningar i åtskilliga anslag, uppgå tillsammans
till 277,750 kronor; och skulle således de
ordinarie anslagen genom tillägg af detta belopp...... »_277,750: —
komma att höjas till........................................................... kr. 19,963,250: —
[23.]
Jemkning af
anslag.
28
Fjerde hufvudtiteln.
Extra anslag.
Departementschefen öfvergick härefter till frågan om de anslag
på extra stat, som erfordrades för år 1889, och anförde departementschefen
i denna fråga följande.
Artilleribehof.
Fältartillerimateriel.
[24.]
Anslag till Till ny fältartillerimateriel har hitintills af Riksdagen beviljats
^materiel?" 4,200,000 kronor af det belopp 4,600,000 kronor, som för anskaffning
af sådan materiel beräknats vara erforderlig1.
Den anskaffning af återstående materiel m. m., som erfordras för
att fältartilleriet skall blifva fullständigt ordnadt och som bör eg a rum
under år 1889, utgöres, enligt hvad generalfälttygmästare!! och chefen
för artilleriet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse anmäler, af följande,
för hvilken kostnaden blifvit beräknad till nedanstående belopp,
nemligen:
Rid- och anspannspersedlar för Öl batterier å 30,000
kronor ................................................................................. kr. 165,000: —
Ammunition för 2 batterier å 37,700 kronor.................... » 75,400: —
Artilleribefälhafvarens i högqvarteret stab: ändring af 2:ne
packvagnar till tvåspända och deras förseende med
erforderlig utrustning jemte seldon å 2,800 kronor » 5,600: —
3 st. fördelningsartilleristaber: ändring af 6 packvagnar
till tvåspända samt deras förseende med erforderlig
utrustning jemte seldon å 2,800 kronor .................. )> 16,800: —
7 st. fältar tiller idivisionsstab er: ändring af fordon samt
rid- och anspannspersedlar å 1,800 kronor ............ » 12,600: —
4 st. hela artilleriammunitionskolonner: ändring af vagnar,
rid- och anspannspersedlar med tillbehör å 8,500
kronor......................... » 34,000: —
66 st. packvagnar med tillbehör å 1,000 kronor ............ » 66,000: —
1,500 par hästsky dd are å 10 kronor .................................... » 15,000: —
Till komplettering och anskaffning af diverse utredningspersedlar.
............................................................................... » 9,600: —-
Summa kr. 400,000: —
Fjerde hutVudtiteln. 29
På sätt generalfälttygmästaren anmärker, är antalet nya packvagnar,
som föreslås till anskaffande, något mindre än det antal dylika vagnar
jemte de för likartadt ändamål afsedda handtverkarevagnarne, som fanns
upptaget uti den tablå rörande anskaffning af ny fältartillerimateriel,
hvilken åtföljde generalfälttygmästarens memorial i ämnet den 15 november
1878. Det belopp, som derigenom kunnat inbesparas, är i
stället afsedt att användas till anskaffande af »hästskyddare» samt till
komplettering af diverse andra utredningspersedlar, som under den
förliden sommar företagna marschen med krigsrustade artillerifordon
visat sig ändamålsenliga och väl behöfliga; och skulle, enligt hvad
generalfälttygmästaren upplyser, sedan förestående anskaffning egt rum,
det nya fältartilleriet med dess batterier, staber och artilleriammunitionskolonner
jemte tillhörande ammunitions- och utredningspersedlar, oaktadt
en stor del gamla fordon jemte rid- och anspannspersedlar deri
ingå, befinna sig uti ett fullständigt och ordnadt samt, hvad 8 centimeter
kanoner med lavetter och föreställare jemte en del fordon och
ammunition beträffar, tidsenligt skick.
Generalfälttygmästaren hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till anskaffning af fältartillerimateriel såsom
extra anslag för år 1889 anvisa ett belopp af 400,000 kronor.
Mot generalfälttygmästarens förslag uti förevarande afseende har
jag så mycket mindre någon erinran att göra, som det belopp 400,000
kronor, om hvars anvisande han nu gör framställning, utgör sista återstoden
af de medel, som erfordras för att försätta fältartillerimaterielen
i ordnadt skick, och Riksdagen, som sistlidet år af då återstående
800,000 kronor endast beviljade 400,000 kronor, uttryckligt förklarade
att sistnämnda återstod lämpligen borde fördelas i två lika stora delar.
Jag tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t
till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel på
extra stat för år 1889 af Riksdagen äskar ett belopp
af 400,000 kronor.
Posätionsartillerimateriel.
I underdånigt memorial af generalfälttygmästaren den 2 november
1876 har kostnaden för anskaffning af positionsartillerimateriel blifvit
beräknad till 696,150 kronor, deraf Riksdagen hittills beviljat 650,000
kronor.
[25.]
Anslag till
positionsartillerimateriel.
[26.]
Anslag till
fästningsartillerimateriel.
30 Fjerde ImfyudtiteJn.
I enlighet med hvad generalfälttygmästaren i ofvan berörda skrifvelse
den 15 November 1887 begärt, hemställer jag, att Eders Kong],
Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att till fortsatt anskaffning af positionsartillerimateriel
på extra stat för år 1889 bevilja återstående
beloppet 46,150 kronor.
Fästningsartillerimateriel.
De kostnadsbelopp, hvartill dels erforderlig tillökning af bestyckningen
å den år 1878 färdiga delen af Karlsborgs fästning och å Vaxholm
Oskar Fredriksborg med dess försvarsområde samt dels ny bestyckning
å Oskars-Värn beräknas uppgå, utgöra enligt generalfälttygmästarens
memorial af den 9 november 1885 3,618,000 kronor för
Karlsborg, 2,070,031 kronor för Vaxholm Oskar Fredriksborg och 261,000
kronor för Oskars-Värn, eller tillsammans 5,949,031 kronor. Af detta
belopp har hitintills beviljats 925,000 kronor; och hafva enligt hvad
generalfälttygmästaren upplyser, 87,500 kronor deraf tillgodokommit
Karlsborgs och 50,000 kronor Vaxholm Oskar Fredriksborgs bestyckning.
Generalfälttygmästaren föreslår nu, att till förbättring och tillökning
af bestyckningen å Vaxholm Oskar Fredriksborg må af Riksdagen
äskas 100,000 kronor och till bestyckning å Oskars-Värn 50,000 kronor
och åberopar dervid förutom de skäl, som finnas angifna i hans
memorial af den 10 november 1885 och för hvilka i min företrädares
anförande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1886 rörande
regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år
1887 närmare redogöras, jemväl den omständigheten, att, med det
relativt obetydliga årsanslag af 50,000 kronor, hvilket under de senare
åren anvisats till anskaffande af fästningsartillerimateriel, det icke är
möjligt att uppgöra någon plan för anskaffningen af de särskilda fästningarues
bestyckning eller att bilda sig något omdöme om deras deraf
beroende försvars-förmåga i artilleristiskt afseende.
Ehuru de sålunda af generalfälttygmästaren åberopade skäl synas
mig i hög grad behjertansvärda, nödgas jag dock, med hänsyn till
nödvändigheten att vid denna statsreglering så vidt möjligt inskränka
anslagsbehofven, afstyrka att Eders Kongl. Maj:t för nu ifrågavarande
ändamål äskar högre belopp än sistlidet år af Riksdagen derför beviljades,
eller 50,000 kronor, och hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen,
Fjerde hufvudtiteln.
31
att till anskaffande af fästningsartillerimateriel på
extra stat för år 1889 bevilja ett belopp af 50,000
kronor.
Infanteriammunitionsvagnar.
På sätt vid flera föregående tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t
blifvit anmäldt, uppgår kostnaden för dels nyanskaffning af ammunitionsvagnar
för infanteritrupperna och dels förändring af gamla dylika
med dertill börande rid- och anspannspersedlar för ammunitionskolonnernas
behof till ett belopp af 239,112 kronor. Häraf har hittills beviljats
90,000 kronor, och föreslår generalfälitygmästaren, som anser
angeläget att ifrågavarande ammunitionskolonner bringas i fullständigt
skick så fort som möjligt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra
stat för år 1889 af Riksdagen äska till fortsatt anskaffning af nya och
ändring af äldre infanteriammunitionsvagnar med tillhörande rid- och anspannspersedlar
ett belopp af 30,000 kronor.
Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall.
Fortifikationsbehof.
Karlsborg.
Uti sin underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november erinrar
chefen för fortifikationen, att han under en följd af år uti de underdåniga
memorialen rörande behofvet af riksdagsanslag för landets fasta
försvar framhållit vigten af att bedrifva Karlsborgs fästningsbyggnad
med större kraft än som med det nuvarande årsanslaget vore möjligt.
Såsom skäl dertill har anförts ej endast angelägenheten af
att fästningen snart hunne ett sådant stadium af försvarbarhet, att
den blefve i stånd att, om krig utbröte, fullgöra sin bestämmelse, utan
ock de obestridliga olägenheter, som uppstodo af att sköta ett så betydande
arbete med allt för små årsanslag, hvilket måste föranleda
dertill, att vissa omkostnader blefvo jemförelsevis större, än om arbetet
bedrefves med en kraft, motsvarande dess verkliga storlek och omfång.
På grund af anslagens nuvarande ringa belopp i förening med ar
-
[27.]
Anslag till
infanteriammunitionsvagnar.
[28.]
Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.
32
Fjerde hufyndtiteln.
betenas förändrade natur hade chefen för fortifikationen nödgats hos
fångvårdsstyrelsen begära minskning i den vid Borghamns kalkstensbrott
förlagda styrkan af kronoarbetscorpsen, hvadan hädanefter endast
en mindre del af denna utaf kronan disponerade billiga arbetskraft
komme fästningen till godo. Då vidare kostnadsförslagen tydligen icke
kunde grundas på annat än de förhållanden, som voro rådande vid
tiden för deras uppgörande, och på en klokt beräknad årlig byggnadssumma,
blefve också följden af arbetets utsträckande på en längre
obestämd tid, att beräkningarne förlorade i tillförlitlighet och att behofvet
af medel till befästningsarbetenas fullbordande blefve större.
På de af chefen för fortifikationen anförda skäl hade också Eders
Kongl. Maj:t hvart af åren 1883—1887 af Riksdagen till ifrågavarande
fästningsbyggnad äskat ett extra anslag af 200,000 kronor, ehuru beloppet
endast af förstnämnda riksdag beviljades oförändradt, men af
alla de öfriga nedsattes till 100,000 kronor; och då de skäl, som
sålunda talade för anslagets till Karlsborgs fästningsbyggnad bestämmande
till ett ej alltför obetydligt belopp, qvarstodo i hela sin kraft,
hemställer chefen för fortifikationen, att Eders Kongl. Maj:t behagade
för Karlsborgs fästningsbyggnad af Riksdagen på extra stat för år
1889 äska ett anslag af 200,000 kronor, deraf till påbörjande af ar
betena
å Vaberget 50,000 kronor.
Lika med min närmaste företrädare i embetet anser jag krigsstyrelsen
icke kunna nog betona vigten deraf, att Karlsborgs'' fästningsbyggnad
bedrifves med all den kraft, statens tillgångar medgifva, och
det synes mig likaledes uppenbart, att, på sätt flera gånger förut
framhållits, användandet till fästningsbyggnaden af jemförelsevis obetydliga
årsanslag i och för sig innebär en misshushållning, då arbetet
derigenom till ökande af de kostnader för administration och dylikt,
hvilka år efter år hålla sig lika, öfver höfvan förlänges. Den förut
omordade nödvändigheten att så vidt möjligt inskränka anslagsbehofven
för denna statsreglering nödgar mig emellertid att ifrågasätta någon
minskning i det af chefen för fortifikationen föreslagna belopp, och
jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till Karlsborgs fästningsbyggnad anvisa såsom
extra anslag för år 1889 ett belopp af 150,000 kronor,
deraf 50,000 kronor till förberedande arbeten å
Vaberget.
Fjerde hufvudtiteln.
33
Befästningarne i Stockholms skärgård.
Med bifall till chefens för fortifikationen framställning behagade
Eders Kongl. Maj: t förlidet år af Riksdagen äska ett belopp af 60,000
kronor till lika fördelning under åren 1888 och 1889 för utförandet
hufvudsakligen med användande af kronoarbetskarlar af ett kustbatteri
i närheten af Oskar Fredriksborg samt tvänne haubitsbatterier å midten
af Rindön, hvilka batterier jemte ett mindre jordbatteri för minbevakningskanoner
vore de enda återstående utaf de försvarsanläggningar,
som utaf 1878 års befästningskomité blifvit föreslagna till utförande
å denna ö.
Sedan emellertid Riksdagen uti skrifvelse den 7 juli 1887 anmält
att, enligt dess åsigt, ifrågavarande försvarsarbeten kunde utan olägenhet
utföras på tre i stället för på två år och med anledning deraf för
år 1888 beviljat endast 20,000 kr. i stället för de af Eders Kongl.
Maj:t äskade 30,000 kr., hemställer nu chefen för fortifikationen i sin
förenämnda underdåniga skrifvelse, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till
fortsättande af ifrågavarande batteribyggnader å Rindö på extra stat för
år 1889 af Riksdagen begära den sålunda för nämnda år afsedda tredjedelen
af anslagssumman, eller 20,000 kronor.
Till denna chefens för fortifikationen framställning tillstyrker jag
nådigt bifall.
Intendenturbehof.
Efter derom af Eders Kongl. Maj:t framstäldt förslag beviljade
Riksdagen år 1877 medel för uppförande på arméns mötesplatser af
barackbyggnader med inredning och anvisade då af de 800,000 kronor,
som utöfver behållningarne å allmänna beväringsfonden, hvilken till
ändamålet af Eders Kongl. Maj:t anslogs, voro derför erforderliga,
hälften, eller 400,000 kronor. Sedan 1881 års Riksdag för samma
ändamål anvisat ytterligare 200,000 kronor, upplyser nu arméförvaltningen
å intendentsdepartementet uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse,
att, enär behållningen å allmänna beväringsfonden vid tidpunkten
för dess användande för ändamålet något öfversteg 400,000 kronor,
hvartill densamma i 1877 års statsverksproposition beräknades, hvarförutom
ränteinkomster tillflutit fonden, hvilken endast successivt och
Bill. till Riksd. Prat. 1888. 1 Smil. 1 Åfd. 1 Raft. 5
[29.]
Anslag till
befästningar
i Stockholms
skärgård.
[30.]
Anvisning af
medel till
barackbyggnader.
34
Fjerde hufvud titeln.
[31-]
Reseunderstöd
åt officerare
och
intendenturtjenstemän.
i mån af behof lyftats, omkring 160,000 kronor kunnat utöfver den
beräknade behållningen till barackbyggnader anvisas, men att emellertid
denna tillgång i sin helhet tagits i anspråk dels för beredande af ökadt
barackutrymme i anledning af beväringens tillväxande styrka dels
ock för åtskilliga äldre barackbyggnaders ersättande med nya. Tillgångar
till uppförande af andra än de redan under byggnad varande
barackerna förefinnas alltså icke; och som för beväringen ytterligare
minst 10 barackbyggnader erfordras nemligen:
vid Blekinge bataljon ....................................................................................... 2
» Lifgardesregementena till fots .............................................................. 4
» Vestmanlands regemente........................................................................... 1
» hvardera af Norrbottens och Vesterbottens fältjägarecorpser en,
eller tillsammans...................................................................................... 2
samt
» Skånska husar- och dragonregementena gemensamt........................ 1
Summa 10
samt dessa byggnader kunna anses betinga en sammanlagd kostnad af
omkring 200,000 kronor, hemställer arméförvaltningen, att Eders Kongl.
Maj:t för afhjelpande af detta behof, hvars betydelse redan af Riksdagen
erkänts, täcktes på extra stat för år 1888 äska återstoden af
det utaf Riksdagen för ändamålet beviljade belopp med 200,000 kronor.
Emot arméförvaltningens förslag har jag intet annat att erinra
än att jag, i betraktande af tillgångarne. för statsregleringen, anser
det äskade beloppet lämpligen kunna på två år fördelas och hemställer
alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af det till barackbyggnader å mötesplatserna
beviljade belopp såsom extra anslag för år 1889 anvisa
100,000 kronor.
Diverse behof.
Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.
Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att. inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främ
-
Fjerde hufvudtiteln. 35
mande länder för utbildning i sitt yrke, har under eu lång följd af år
anslagits på extra stat ett belopp af 9,000 kronor. På det tillfälle
jemväl måtte beredas att genom utsändande af tjenstemän vid intendenturen
till främmande stater tillgodogöra intendenturen den der vunna
erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer, höjdes anslaget
vid 1883 års riksdag till 12,000 kronor, men har från och med år
1885 utgått med sitt förra belopp.
Jag hemställer
att för år 1889 må till reseunderstöd åt officerare
och intendentur tjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda
belopp 9,000 kronor, med rättighet för Eders
Kong]. Maj:t att få under ett följande år använda
hvad af anslaget kan under åres besparas.
Generalstabens topografiska arbeten.
Af chefen för civildepartementet har jag inhemtat, att han, i öfverensstämmelse
med förhållandet flera föregående år, har för afsigt framlägga
förslag derom att extra anslagen för de ekonomiska kartverken
anvisas för år 1889 till enahanda belopp som utgå för år 1888, samt
att möjligen uppstående behållningar å dessa anslag må, liksom förut,
äfven under år 1889 användas till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket; och som, vid bifall dertill, olägenheterna af det
nu till topografiska kartverket utgående otillräckliga årsanslaget något
utjemnas, har jag ansett ifrågavarande anslag kunna bibehållas vid
samma belopp som under innevarande och närmast föregående år; och
får jag derför, i öfverensstämmelse med hvad chefen för generalstabens
topografiska afdelning i sin förenämnda underdåniga skrifvelse jemväl
föreslagit, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att till fortsättande af de topografiska arbetena bevilja
för år 1889 ett extra anslag till samma belopp,
som nu för ändamålet utgår, eller 60,000 kronor.
Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.
Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, nedsatte Riksdagen
sistlidet år extra anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande, hvilket under åren 1886 och 1887 utgått med
90,000 kronor, till hälften eller 45,000 kronor. Elmru, på sätt jag vid anmälan
den 31 sistlidne december af Riksdagens skrifvelse i ämnet ytt
-
[32.]
Anslag till
de topografiska
arbetena.
[33].
Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.
36
Fjerde liufvudtiteln.
rat, det torde vara uppenbart, att, med denna betydande minskning i
anslagssumman, statens medverkan till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande måste erhålla en alldeles förändrad karakter
och i hufvudsak varda inskränkt till att genom utfästandet af pris för
täflingarne vidmagthalla intresset för skjutöfningar, anser jag mig dock
under nuvarande förhållanden ej böra påyrka anslagets höjning, utan
hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för ändamålet på extra stat för år 1889 anvisa
samma belopp, som nu derför utgår, eller 45,000
kronor.
Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel yttrat, tillstyrkt och hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och
gilla, med befallning tillika att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning
vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.
Ex protocollo
Emil Hallgren.
Fjerde hnfvudtiteln.
37
Bil. Lit. A.
Förslag
öfver den årliga totalkostnaden för 1 fiistningsartilleribataljon
å Vaxholm Oskar Fredriksborg.
|
| Kronor. | Ö. | Kronor. | Ö. |
lön ni. m. åt officerare, civilpersonal och underofficerare. |
|
|
|
| |
| 1 öfverstelöjtnant (bataljonschef), tillika kommendant, lön ..... |
| 5,000 | _ |
|
|
| 1 major, lön ................................................................. |
| 3,500 |
|
|
|
1 kapten af 1. klassen, lön ................. ........................... |
| 2,800 | — |
|
|
3 dito, dito .................................................................... |
| 8,400 | — |
|
|
1 kapten af 2. klassen, lön .............................................. |
| 1,800 | — |
|
|
8 dito, dito ................................................................... |
| 5,400 | — |
|
|
4 arfvoden till kompanichefer å 600 kr............................ |
| 2,400 | — |
|
|
1 löjtnant af 1. klassen, lön ........................................... |
| 1,200 | — |
|
|
7 dito, dito.................................................................. |
| 8,400 | — |
|
|
1 underlöjtnant, lön...................................................... |
| 600 | — |
|
|
4 dito, dito ................................................................... |
| 2,400 | — |
|
|
1 förste bataljonsläkare, lön.............................................. |
| 1,800 | — |
|
|
1 regementsintendont, lön............................................... . |
| 2,800 | — |
|
|
1 styckjunkare, lön....................................................... | ........ 720: — |
|
|
|
|
beklädnad................................................ | ........ 200: — | 920 | — |
|
|
|
| G MCI |
|
|
|
4 arfvoden till förrådsunderofficerare å 300 kr................... |
| 1,200 | _ |
|
|
1 sergeant af 1. klassen, lön .......................................... | ....... 360: — |
|
|
|
|
lönetillägg.................................. | ...... 12: — |
|
|
|
|
beklädnad ................................. | ....... 200: — | 572 |
|
|
|
15 dito, dito .............................................................. |
| 8,580 | __ |
|
|
1 stabstrumpetare, lön.................................................... | ....... 360: — |
|
|
|
|
lönetillägg.......................................... | ....... 12: — |
|
|
|
|
beklädnad ........................................... | ....... 200: - | 572 | — | 64,784 |
|
transport | i --- | |- | i 64,784 | j— |
38
Fjerde hufvudtiteln.
| Kronor. | ö. | Kronor. | k |
transport | — | — | 64,784 | i |
Dagaflöning. |
|
|
|
|
Dagaflöning, som till vederbörande utgår enligt särskilda bestämmelser, |
|
|
|
|
utgör: |
|
|
|
|
för öfverstelöjtnant och major 4 kr., kapten 3 kr., löjtnant och underlöjtnant |
|
|
|
|
2 kr., förste bataljonsläkare och regementsintendent 3 kr., styckjunkare |
|
| 26,283 | 1 |
Portion till underbefäl in. fl. |
|
|
|
|
Portion ä 62 öre beräknas förslagsvis för åtta styekj unkare under 365 dagar, |
|
|
|
|
för tio sergeanter under 365 och sex sergeanter under 30 dagar samt | — | — | 4,411 | 30 |
Arfvoden. |
|
|
|
|
åt 1 informationsofficer................................................................... | 400 | — |
|
|
» tygmästaren å Vaxholms fästning..................................................... | 300 | — |
|
|
för undervisningen i gymnastik ........................................................... | 200 | — |
|
|
» ecklesiastikvården.......................... ....................................... | 300 | — |
|
|
till auditörsbiträde.......................................................................... | 750 | — |
|
|
åt 1 informationsunderofficer ............................................................. | 100 | — | 2,050 |
|
Särskilda anslag. |
|
|
|
|
medikamentspenningar för 400 man å 2,25 kr. årligen.............................. | 900 |
|
|
|
kommunionspenningar för 450 personer å 5 öre årligen ........................... | 22 | 50 | i |
|
transport | | 922 | 5o| | 97,528 | | 10 |
Fjerde Imfvudtiteln
39
| Kronor. | Ö. | Kronor. | Ö. |
transport | 922 | 50 | 97,528 | 30 |
till bataljonens bibliotek .................................................................... | 100 | — |
|
|
» informationsverkets behof.............................................................. | 100 | — |
|
|
» skrifmaterialier för bataljonen ........................................................ | 500 | — |
|
|
för anskaffning af undervisningsmateriel, såsom böcker, skrifmaterialier m. m. |
|
|
|
|
i öfverensstämmelse med hvad genom kongl. brefvet den 8 December 1875 |
|
|
|
|
för artilleriregementena anvisats........................................................ | 150 | — |
|
|
till gymnastikapparaters och persedlars anskaffning och underhåll ............ | 200 | — | 1,972 | 50 |
Tygstaten. |
|
|
|
|
1 förrådsförvaltare *), lön................................................................... | 1,800 | — |
|
|
1 tygskrifvare, lön.............................................................................. | 1,000 | — |
|
|
1 handtverksmästare, lön ................................................................... | 700 | — |
|
|
1 d:o d:o................................................................... | 700 | — |
|
|
1 rustkammarsmed, lön ...................................................................... | 600 | — |
|
|
1 d:o d:o........................................................................ | 600 | — |
|
|
{ kommunionspenningar för 6 personer å 5 öre ......................................... | — | 30 | 5,400 | 30 |
Servisersättning. |
|
|
|
|
åt regementsofficerare, kaptener, förste bataljonsläkare och regementsinten- |
|
|
|
|
dent: 12 personer å 80 kr................................................................. | 360 | — |
|
|
» subaltemofficerare, och förrådsförvaltare: 14 personer å 24 kr............... | 336 | — |
|
|
» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, handtverksmästare och rust- |
|
|
|
|
kammarsmeder: 80 personer å 12 kr.............................................. | 360 | — | 1,056 | — |
Aflöning och arfvoden in. in. för manskap. |
|
|
|
|
aflöning: 400 man i 1 månad å 10 kr. i månaden ................................. | 4,000 | — |
|
|
255 » i 11 månader å 10 kr. i månaden.............................. | 28,050 | — |
|
|
arfvoden: 16 förste konstaplar i 1 månad å 15 kr. i månaden.................. | 240 | — |
|
|
12 » i 11 månader å 15 kr. i månaden............... | 1,980 | — |
|
|
transport | | 34,270 | — | 105,957 | 10 |
*) Amu. Artilleriets förrådsförvaltare åtnjuta ett ålderstillägg om 300 kr. att såsom arfvode efter 5:te
tjensteåret utgå.
40
Fjerde hufYiidtiteln,
| Kronor | Ö. | Kronor. | Ö. |
transport | 34,270 | — | 105,957 | 10 |
arfvoclen: 4 förste konstaplar i 11 månailor å 7,50 kr. i månaden............ | 330 | — |
|
|
24 andre konstaplar i 1 månad å 10 kr. i » ............ | 240 | — |
|
|
20 » » i 11 månader å 10 kr. i •• ........... | 2,200 | — |
|
|
4 » »i 11 » å 5 kr. i » ............ | 220 | — |
|
|
4 trumpetare i 12 månader å 3 kr. i månaden........................ | 144 | — |
|
|
4 kompanikandtverkare i 12 månader å 10 kr. i månaden......... | 480 | — |
|
|
lega: 176 man å 40 kr...................................................................... | 7,040 | — |
|
|
224 » k 80 .. .................................................................... | 17,920 | — | 62,844 | — |
Beklädnad och underhåll in. in. |
|
|
|
|
beklädnad: 400 man i 30 dagar å 33 öre pr dag ................................. | 3,960 | — |
|
|
255 » i 335 .. å 33 » - ................................ | 28,190 | 25 |
|
|
underhåll: 400 man i 30 dagar å 62 öre pr dag ................................. | .7,440 | — |
|
|
255 » i 335 » å 62 » » ................................. | 52,963 | 50 |
|
|
servis och sängkläder: 400 man å 9 kr................................................. | 3,600 | — |
|
|
kasernmventwriers underhåll: 400 man å 2,so kr.................................... | 1,000 | — | 97,153 | 75 |
Summa |
| 265,954 | 85 |
Bil. Lit. B.
Fjerde hufyudtiteln.
41
Förslag och kostnadsberäkning
för organiserandet af fästningsar tiller ibataljonen å Yaxlialm Oskar Fredriksborg
med afseende å den under t:sta året förekommande uppsättning.
tei >-* o5 | w CD | Brist. |
| Erforderligt nytt anslag. | ||||
cd | et- | GQ | et- |
|
|
|
|
|
ckT et- sa | et- <£f | e 3 3 | ro K ^ ►i «?. |
| Summa. | Att utgå | ||
c+- P | Ö | P | et- et~ P |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Kronor. | öre. | Kronor. | öre. |
1 |
| 1 | 1 |
| 6,460 4,960 3,895 7,680 |
| 6,460 4,960 3.895 2.895 |
|
1 4 |
| 1 | 1 |
|
|
| ||
3 | 1 | 1 |
|
|
| |||
4 | 1 | 3 | 1 | kaptener af 2. klassen ................................... | — | — | ||
8 | 4 | 4 | 2 | löjtnanter af 1. klassen .................................... | 7,050 | — | 3,860 | — |
5 | 4 | 1 | 1 | underlöjtnanter............................................... | 1,330 | — | 1,330 | •— |
1 | — | 1 | 1 | förste bataljonsläkare...................................... | 2,895 | — | 2,895 | — |
1 | — | 1 | 1 | regementsintendent.......................................... | 3,895 | — | 3,895 | — |
8 | 4 | 4 | 2 | styckjunkare.................................................. | 6,045 | 20 | 3,022 | 60 |
16 | 8 | 8 | 4 | sergeanter af 1. klassen................................... | 5,504 | 20 | 3,777 | 20 |
1 | — | 1 | 1 | stabstrumpetare ............................................ | 944 | 30 | 944 | 30 |
4 | 4 | — | — | arfvoden till kompanichefer .............................. | — | — | — | — |
4 | 4 | — | — | d:o » förrådsunderofficerare .................... | — | — | — | — |
|
|
|
| särskilda anslag ............................................. | 1,156 4,115 588 | 25 | 990 | 215 |
|
|
|
| tygstaten .................................................... | 30 | 4,115 408 | 30 | |
|
|
|
| servisersättning ............................................. |
|
| ||
|
|
|
| aflöning och arfvoden m. m. för manskap............ beklädnad och underhåll m. m.: | 35,674 | 62 | 18,304 | 3_ |
|
|
|
| för 104 man nyanvärfde, utöfver nuvarande styrka | — | — | 37,258 | — |
|
|
|
| 24,543 | 75 | — | — | |
|
|
|
|
| 116,736 | 62 | 99,009 | 55 |
|
|
|
| Härifrån dragas nu utgående arfvoden till kommen- |
|
|
| |
|
|
|
| danten och placemajoren.............. kronor 2,200 1 De enligt nuvarande stater utgående |
|
| 2,200 | — |
|
|
|
| arfvoden vid artilleriet öfverstiga | 3,200 | _ |
|
|
|
|
|
| Summa erforderligt nytt anslag | 113,536 | 62| 96,809 | 55 |
2 Medikaments- ock kommunionspenningar för endast resp. 328 och 368 personer.
3 Aflöning: 4 lista konstaplar, 4 2:dre konstaplar, 4 trumpetare och. 92 artillerister i 12
månader å 10 kr. i månaden ......
Arfvoden: 4 l:ste konstaplar å 180 kr. per år...
4 2:dre konstaplar ä 120 » » » ...
4 trumpetare ä 36 » » » ...
Lega: 96 man å 40 kr............................
8 » å 80 » ...........................
kr. 12,480: —
» 720: —
» 480: —
» 144: —
» 3,840: —
» 640: —
Summa kronor 18,304: —
4 Efter organisationens fullständiga genomförande uppgår det erforderliga nya anslaget för beklädnad och underhåll
m. m. till en lägre summa än motsvarande kostnad under lista organisationsåret, hvilket beror
derpå, att under lista året ingen minskning beräknats i omkostnaderna för det enligt nuvarande organisation
befintliga manskapets beklädnad och underhåll.
Sth. Ull Pilcsd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
6
1
Femte hufvudtiteln.
Protokoll Öfver sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den
12 Januari 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandee,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Eiirensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm och
Friherre Peyron.
Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter, anmälde i
underdånighet frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1889 och föredrog härvid tillika:
Marinförvaltningens särskilda skrivelser den 1 oktober 1887 angående
de ordinarie anslagen samt behofvet af extra anslag för flottan
för år 1889 och den 5 november 1887 angående den ordningsföljd, i
hvilken anslagsbehofven under femte hufvudtiteln för år 1889 borde
upptagas in. m.
Bih. till Rilcsd. Prot. 1888. 1 Samt. 1 Afd.
1
2
Femte hufviultiteln.
Chefens för sjökrigsskolan särskilda skrivelser den 10 och 14
december 1886 samt den 1 november 1887 i fråga om förbättring af
lärarnes vid sjökrigsskolan aflöningsförmåner m. m.
Lotsstyrelsens särskilda skrivelser den 7 januari 1887 angående
pensionsreglering för personalen hos styrelsen och vid lotsverket samt
den 29 november och 6 december samma år med förslag till stater för
styrelsen och lotsverket för år 1889.
Härefter yttrade departementschefen beträffande:
Ordinarie anslag.
Aflöning för flottans kårer och stater.
[1—3] Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år
Aflöning för anvisade
flottans kårer i i i j i •• r»-- o t
och stater. dels det hårrör a ordinarie stat uppförda anslag kr. 1,312,734: —
dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län
likaledes å ordinarie stat uppförda anslag.................... » 114,000: —
dels ock å extra stat till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan.................................... » . 50,000:
eller tillhopa kr. 1,476,734: —
Enligt en af marinförvaltningen på grund af gällande stater och
senaste Riksdags beslut uppgjord beräkning af de under förevarande
anslagstitel hänförliga utgifter för år 1889 skulle desse uppgå till
1,560,049: 54, hvari äfven ingår kostnaden för den del af nya sjömanskåren,
som under nämnda år skall uppsättas, hvilken kostnad upptagits
till 67,000 kronor.
Med antagande att det ordinarie aflöningsanslaget, i enlighet med
sistlidne års Riksdags beslut, förhöjes med sistnämnda för sjömanskårens
organisation under år 1889 erforderliga belopp eller från 1,312,734
till 1,379,734 kronor samt att förenämnda för år 1888 till aflöningen
utgående båda anslag 114,000 kronor och 50,000 kronor äfven för år
1889 finge påräknas, skulle likväl efter marinförvaltningens förenämnda
beräkning en brist af 16,315 kronor 54 öre i de till aflöningen erforderliga
anslagsbelopp förefinnas; men då erfarenheten gifvit vid han
-
Femte hufvudtiteln.
3
den, att utgifterna för aflöningen i allmänhet i följd af uppkomna besparingar
icke uppgått till det beräknade beloppet, anser jag aflöningen
för år 1889 kunna med nyssnämnda anslagsbelopp bestridas samt således
det extra anslag af 50,000 kronor, Riksdagen hittills för nämnda
ändamål beviljat, blifva tillräckligt äfven för nästkommande år.
I afseende på detta extra anslag har jag trott mig här icke böra
underlåta att erinra att, enligt den vid nästlidne års statsverksproposition
såsom bil. D. fogade jemförelsetablå öfver kostnaden för sjöförsvaret
enligt det nya organisationsförslaget, samma extra anslag för
år 1889 upptages till ett med 14,000 kronor minskadt belopp eller till
36,000 kronor på det af mig tillika framhållna skäl att i följd af de
besparingar, som genom afgång på nya reservstaten och indragningsstaten
uppkomme, det ordinarie aflöningsanslaget skulle blifva för de
nya lönerna mera tillräckligt och alltså minska behofvet af ifrågavarande
extra anslag. Sådant skulle förhållandet äfven hafva blifvit, emedan
genom afgång på nämnda stater besparingar på tillhopa något mera
än 13,000 kronor under nästlidne år uppkommit; men enär Riksdagen,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda förslag, medgifvit,
att, till påskyndande af den beslutade tillökningen i flottans officerspersonal,
de genom uppkommande ledigheter äfven på nämnda båda
stater disponibla löneförmåner få till aflöning åt det ökade officersantalet
användas, har följden häraf, på sätt jag i statsrådsprotokollet
den 11 januari 1886 anfört, blifvit Datt den minskning i det för närvarande
med 50,000 kronor anvisade extra anslag för genomförande af senaste
lönereglering, som eljest, sedan permanenta reservstaten blifvit fulltalig,
skulle ega rum i mån af afgången på nya reserv- och indragningsstaterna
kommer att fördröjas någon tid.» Detta är alltså anledningen
hvarföre den i planen för sjömanskårens organisation, såsom det visat
sig, fullkomligt riktigt beräknade nedsättningen i det för aflöningen behöfliga
extra anslag icke kan för år 1889 iakttagas.
Med afseende på det nu anförda får jag alltså underdånigst hemställa
det Eders Kongl. Maj:ts täcktes föreslå Riksdagen:]
att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och
stater anvisade anslag å ................................................. kr. 1,312,734: —
må förhöjas med det för år 1889 till förändrad
organisation af sjömanskåren erforderliga belopp ...... » 67,000: —
eller till kr. 1,379,734: —-
att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan
4
Femte hufvudtiteln.
[4]
Pensionering
af reservbefäl.
[5]
Beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna.
på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland
tillgångarna till aflöning för flottans kårer och stater, måtte likasom
föregående år för fyllande af bebofvet under denna anslagstitel under
år 1889 användas;
att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor måtto å extra stat för
år 1889 anvisas, att gemensamt med anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater redovisas.
Pensionering af reservbefäl.
Till utbildande och pensionering af reservbefäl beviljade senaste
Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts förslag på ordinarie stat 24,150
kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750 kronor och för pensioneringen
6,400 kronor samt anvisade utaf desse belopp för år 1888
13,350 kronor till reservbefäls utbildande.
Då uti de för reservbefälets utbildande beräknade 17,750 kronor
ingå 4,400 kronor, kostnad för 2:ne repetitionskurser, hvilka icke heller
under år 1889 ifrågakomma, erfordras för reservbefälets utbildning
under detta år icke högre belopp än nästföregående år eller 13,350
kronor, hvaremot, då inbetalning för bildande af pensioner åt det under
år 1888 antagna reservbefäl med år 1889 skall ega rum, de härför
beviljade 6,400 kronor blifva för sistnämnda år behöfliga; och som,
på sätt jag till statsrådsprotokollet den 31 december 1886 i fråga om
reservbefäl anfört, det för pensioneringen erforderliga anslaget bör gifvas
natur af förslagsanslag högst, under det att det till utbildningen
af reservbefäl anvisade belopp redan blifvit med aflöningsanslaget sammanfördt,
böra de nu ifrågavarande 6,400 kronor i riksstaten upptagas
såsom särskild!, anslag under titel: »pensionering af reservbefäl»
och såsom förslagsanslag högst, och hemställer jag på grund häraf
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att det af senaste Riksdag beviljade anslagsbelopp 6,400 kronor
till pensionering åt reservbefäl må i 1889 års riksstat uppföras med
titel »pensionering af reservbefäl» och med natur af förslagsanslag högst.
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
Sedan a detta anslag, hvilket från år 1877 till 1886 haft natur af
förslagsanslag högst, men sistnämnda år erhöll reservationsanslags na
-
Femte hufvudtiteln.
5
tur, en brist uppstått, till hvars betäckande Riksdagen tid efter annan
intill 1885 medgifvit, att uppkommande besparingar å anslaget finge
användas, anmälde marinförvaltningen, vid afgifvande af förslag till reglering
af utgifterna under femte hufvudtiteln för år 1887, att vidare
åtgärd för bristens betäckande ej syntes erforderlig; men, efter hvad
marinförvaltningen sedermera i underdånig skrifvelse den 31 maj 1887
anmält, återstod, sedan år 1886 endast 120 kronor 97 öre kunnat för
ändamålet anvisas, vid sistnämnda års slut af berörda brist ännu ett
belopp af 15,856 kronor 4 öre oguldet, med anledning hvaraf marinförvaltningen
hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till utjemnande af denna återstående brist, måtte, i mån sådant
blefve erforderligt, få användas den besparing, som under åren 1888
och 1889 kunde beredas på ifrågavarande anslag, äfvensom att detta
medgifvande äfven måtte få afse år 1887; och hemställer jag underdånigst,
då det kan anses tvifvelaktigt huruvida besparingar å anslaget,
ehuru detta nu är reservationsanslag, utan Riksdagens medgifvande
böra användas till betäckande af brist, tillkommen före denna förändring
i anslagets natur, att framställning må göras till Riksdagen i
enlighet med detta marinförvaltningens förslag.
Lindring i rustnings- och roteringshesvären.
Sedan Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen beslutat vakanssättning [6]
af båtsmanshållet samt i följd deraf det till lindring i rustnings- och Lindnng i,
roteringshesvären under femte hufvudtiteln uppförda förslagsanslag, i rotermgsbemån
som vakanssättningen eger ruin, bör nedsättas, emedan lindrin- svaren,
gen för vakanssatta rotar kommer att tillgodonjutas medelst afkortning
på vakansafgifterna och icke genom godtgörelse från statsverket, med
anledning hvaraf ifrågavarande anslag för år 1888 blifvit nedsatt från
162,000 kronor till 140,000 kronor, så lärer, då vid den nya organisationen
af sjömanskåren beräknats att omkring f:del af då effektiva rustoch
rotehåll årligen blifver vakant, anslaget för år 1889 böra i följd
häraf nedsättas med ytterligare ^:del af det ursprungliga anslagsbeloppet
eller i jemnadt tusental med 20,000 kronor och hemställer jag alltså,
att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
för år 1889 nedsättes från 140,000 kronor till 120,000 kronor.
6
Femte Iiufviidtitelii.
Flottans nybyggnad
och
underhåll.
Flottans nybyggnad och underhåll.
Marinförvaltningen har, under åberopande af detta anslags otillräcklighet
för dermed afsedda ändamål, återupptagit sitt vid flera föregående
tillfällen väckta förslag att de tillförene å extra stat äskade
anslag till fartygs- och en del minmateriel måtte blifva uppförda på
ordinarie stat samt att fördenskull detta anslag måtte höjas från
1,200,000 till 3,200,000 kronor; men tillika, och för den händelse Eders
Kong!. Maj:t icke skulle finna skäl att om sådan förhöjning till Riksdagen
göra nådig framställning, såsom alternativ dertill hemstält, att,
oaktadt behofvet af den vid 1886 års riksdag begärda förhöjning af
ordinarie anslaget för detta ändamål till 1,440,300 kronor qvarstår,
Eders Kongl. Maj:t måtte för år 1889 äska anslagets uppförande i riksstaten
till lika belopp som för år 1888.
Såsom stöd för det förstnämnda alternativet anför marinförvaltningen
bland annat:
att af ifrågavarande anslag, som under 15 års perioden 1873—87
utgått med tillhopa 15,822,191 kronor 28 öro, visserligen ett sammanlagdt
belopp af 409,800 kronor eller omkring 21 procent af det hela,
fördeladt på åren 1873, 1874, 1876 och 1877, kunnat afses för nybyggnad;
men att under de senaste tio åren, anslaget icke lemnat någon
tillgång dertill utan tvärtom visat sig otillräckligt för ensamt underhållet;
att
underhållskostnaden för flottans till största delen äldre materiel
växer med samma materiels ålder och icke kan i någon mån inskränkas
så länge flottans nybyggnad är beroende af tillfälliga ovissa
anslag af vexlande belopp; samt
att genom uppförande af de hittills å extra stat utgående anslagen
till fartygs- och min-materiel på ordinarie stat med det af 1880—
82 års sjöförsvarskomité föreslagna belopp af 2,000,000 kronor, tillräckliga
medel skulle erhållas för fartygsmaterielens uppbringande till
och oafbrutna bibehållande i ett för försvaret kraftigare skick, än som
låter sig göra medelst de ovissa tillgångar, hvilka kunna genom tid
efter annan beviljade anslag beredas, samt att genom fasta Ryggnadsanslag
större planmessighet i byggandet och bättre tillgodogörande
af de beviljade medlen möjliggjordes genom upptagande af större beställningar
och dymedelst betingande af billigare pris å sådana arbeten,
som skola vid enskilda verkstäder utföras.
Femte liufvudtitehi.
7
Till alla delar biträdande marinförvaltningens mening, att genom
det förstnämnda alternativet högst väsentliga fördelar skulle vinnas
för flottan, såväl i ekonomiskt som i praktiskt hänseende, nödgas
jag likväl, då ingen utsigt förefinnes att under befintliga förhållanden
erhålla ökadt anslag utöfver hvad för närvarande utgår, helst
eu förhöjning i detta anslag så nyligen egt rum, att inskränka mig
till att, jemlikt marinförvaltningens senare alternativ, hemställa, att
någon förändring i afseende å ifrågavarande anslag icke för närvarande
må ega rum.
Sjöbeväringens vapenöfningar.
För sjöbeväringens vapenöfningar anvisade 1886 års Riksdag å
ordinarie stat ett förslagsanslag å 72,400 kronor, beräknadt för aflöning
åt så väl befäl och underbefäl som värnpligtige samt för naturaunderhåll,
sjukvård, uppfordring och hemlof samt inkasernering af de
värnpligtige, hvarjemte till anskaffning af beklädnad och sängservis åt
sjöbeväringen ett extra anslag för år 1887 å 71,000 kronor af Riksdagen
beviljades. Då den årligen återkommande kostnaden för sjöbeväringens
beklädnad likväl ansågs böra uppföras på ordinarie stat och
i anslaget för sjöbeväringens vapenöfningar inbegripas; men marinförvaltningen,
som erhållit uppdrag att inkomma med uppgift på den tillökning
i det ordinarie anslaget, som för beklädnaden under år 1888
kunde anses nödig, under anförande att erfarenhet saknades för att
med någon större grad af tillförlitlighet beräkna den erforderliga ökningen
i anslaget, anhållit om anstånd till ett kommande år med afgifvande
af berörda uppgift samt föreslagit, att kostnaden för reparation
och komplettering af de vid flottan värnpligtiges beklädnad för
år 1888 måtte få utgå af förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar,
hvilket i händelse af behof kunde få öfverskridas, så hemstälde
Eders Kongl. Maj:t till nästlidet års Riksdag, att det på ordinarie stat
anvisade förslagsanslag till sjöbeväringens vapenöfningar 72,400 kronor
måtte få användas förutom till de vid dess beviljande afsedda ändamål
jemväl till reparation och komplettering af de värnpligtiges beklädnad
äfvensom till stadgad ersättning åt de värnpligtige, som, på
sätt medgifvet blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 3
december 1886, sjelfva ombesörjde sill beklädnad eller någon del deraf,
hvilken hemställan af Riksdagen bifölls.
[7]
Sjöbeväringens
vapenöfningar.
8
Femte hufyudtiteln.
Med erinran att vid beräkning af beloppet af det ordinarie anslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar det förutsattes, att den styrka,
som komrne att vapenöfvas, skulle uppgå till omkring 1,500 man, men
att enligt vederbörande beväringsbefälhafvares uppgifter till sjöförsvarsdepartementets
kommandoexpedition till nästlidne års vapenöfningar
instält sig vid Carlskrona station 206 och vid Stockholms station
96 eller tillhopa endast 302 man, har marinförvaltningen förklarat sig
al den sålunda vunna erfarenheten sakna anledning att för kostnaden
för sjöbeväringens beklädnad nu ifrågasätta ökning i anslaget, hvarför
marinförvaltningen i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen äska förslagsanslagets beviljande till samma belopp
som förut, dock med enahanda medgifvande som det här ofvan
omförmälda i fråga om anslagets användande.
Ehuruväl det antal af 1,500 man, hvartill värnpligtig^ vid flottan
beräknats med ledning af de i sjöförsvarskomiténs betänkande förekommande
uppgifter angående värnpligtigt sjöfolk, tillhörande handelsflottan,
icke kan göra anspråk på att med någon större grad af noggranhet
angifva den påräkneliga nummerstyrkan af sjöbeväringen,
hvilken styrka i allt fall kommer att vexla för hvarje år, måste dock
å andra sidan antagas, att anledningen hvarföre ett så väsentligt mindre
antal än det beräknade af flottans värnpligtige under år 1887 instält
sig till vapenöfning är att söka deri, att detta var det första året
den nya värnpligtslagen tillämpades och att med hänsyn till de särskilda
bestämmelser, som gälla vid sjömanshus inskrifna värnpligtige,
många varit okunniga om sina förpligtelse!'' i fråga om inställelse till
vapenöfning, samt att i följd häraf det är att motse att sjöbeväringens
antal framdeles skall icke så obetydligt ökas. Men äfven om d etta
blifver förhållandet, anser jag lika med marinförvaltningen att nu
ifrågavarande anslag skall för år 1889 blifva tillräckligt äfven för bestridande
af de alsedda utgifterna för beklädnaden åt sjöbeväringen
och ersättningen till dem, som sjelfva hålla sig med sådan, samt att
någon förhöjning i detta anslag derföre icke nu bör ifrågakomma. Och
ehuru något särskild! medgifvande af Riksdagen att äfven för år 1889
få för sjöbeväringens beklädnad och ersättning derför använda anslaget,
med hänsyn till ordalydelsen i den hemställan, som derom, redan
blifvit gjord och af Riksdagen bifallen, icke synes mig erforderlig,
har jag dock trott lämpligast vara att, till undanrödjande af hvarje
missförstånd härutinnan och till förekommande af förnyade framställningar
härom år efter annat, gifva åt anslaget en benämning, som be
-
Femte hufrudtiteln. 9
stämdt angifver, att detsamma är afsedt äfven till bestridande af kostnaden
för sjöbeväringens beklädnad.
Jag hemställer fördenskull underdånigst att Eders Kongl. Maj:t
föreslår Riksdagen
att det till sjöbeväringens vapenöfningar anvisade förslagsanslag
må i riksstaten för år 1889 uppföras med oförändradt belopp
72,400 kronor men under förändrad titel: »sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning derför.»
Sj ökrigsskolan.
Sedan de vid sjökrigsskolan anstälda lektorer i en den 5 november
1880 till skolans dåvarande chef inlemnad skrift anhållit om utverkande
af en reglering och förbättring af deras lönevilkor, i syftemål
att blifva likstälda med motsvarande tjensteman vid statens allmänna
läroverk, samt bemälde chef i skrifvelse den 27 i nämnda månad,
med förordande af berörda anhållan, till mig öfverlemnat ej mindre
förslag till fullständig reglering af såväl lektorernes som den öfriga
vid skolan anstälda lärarepersonalens löneförmåner, än äfven —
för den händelse att slutlig reglering af lektorernes löner icke skulle
anses böra företagas innan löneförhållandena vid allmänna läroverken
blefve ordnade — ett alternativt förslag till stat, öfverensstämmande
med den för de allmänna läroverken i hufvudstaden då gällande, så
blef detta ärende af mig i underdånighet anmäldt den 5 januari 1881
i sammanhang med frågan om regleringen af utgifterna under femte
hufvudtiteln för år 1882. Jag fann mig dock icke kunna tillstyrka den
af skolans chef föreslagna reglering, som grundats på ett af Eders
Kongl. Maj:t ännu icke pröfvadt komitébetänkande rörande lärare vid
andra undervisningsanstalter, och hvad det alternativa förslaget till
stat beträffade ansåg jag mig icke då böra, under det frågan om reglering
af allmänna läroverkens lärares löneförmåner ännu icke blifvit
pröfvad, förorda detsamma till fastställelse. Deremot syntes det mig
vid berörda förhållande vara lämpligast, att den reglering, som kunde
ifrågakomma, blefve tillfällig, under afvaktan att definitiv reglering
kunde varda faststäld; och då beträffande de medel, som erfordrades
för den ifrågasatta löneförbättringen, jag, lika med chefen för sjökrigsskolan,
ansåg en afgift böra åläggas dem, som njöte fördelarne af undervisningen
i denna skola, hemstälde jag, att Eders Kongl. Maj:t
måtte begära Riksdagens medgifvande att, derest tillgången till för
Bih.
till Riksd, Prot. 1888. 1 Sami. 1 Åfd, 2
[8-10.]
Sjökrigs
skolan.
10
Femte lmfVudtiteln.
bättrande af eu del af lärarnes vid sjökrigsskolan aflöning blefve genom
förhöjning af afgifterna för lärjungarne beredd, sådan förbättring
finge tills vidare och intill dess slutlig! reglering af sjökrigsskolans
stat kunde varda af Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen faststäld, inom
ett belopp af 8,000 kronor årligen, i fråga varande lärare efter Eders
Kongl. Majrts pröfning tilldelas. I enlighet med denna min hemställan
blef ock nådig proposition till Riksdagen afbiten; och med hufvudsakligt
bifall till den nådiga propositionen medgaf Riksdagen, att eu löneförbättring
finge, intill dess slutlig reglering af sjökrigsskolans stat
blefve faststäld, inom ett belopp af 6,200 kronor årligen, efter Eders
Kongl. Maj:ts pröfning, tilldelas i fråga varande lärare.
Sedermera hafva lektorerne vid sjökrigsskolan uti skrifvelse till
chefen för samma skola den 9 december 1886 gjort framställning om
hans medverkan till att de måtte blifva likstälda med lektorerne vid
statens allmänna läroverk med afseende på såväl lönevilkor som andra
förmåner, såsom ålderstillägg, tjenstårsberäkning och rätt till pension.
Under åberopande att sökandena i sin ofvanberörda, i statsrådsprotokollet
för den 5 januari 1881 refererade skrift af den 5 november
1880 ådagalagt att de lärare, med hvilka sökandena kunde anses vara
mest likstälda såväl med afseende å kompetensvilkor som undervisningsskyldighet,
vore lektorerna vid de allmänna läroverken, hafva
sökandena, med förmälan tillika att lektor vid allmänt läroverk i Stockholm
vore tillförsäkrad ett årligt hyresbidrag af 600 kronor, uppstält
en jemförelse mellan sökandenas och lektorernes vid de allmänna läroverken
löneförmåner, hvaraf framgår, att då aflöningen för en lektor
vid sjökrigsskolan beräknas i första lönegraden eller vid inträdet i
tjensten till 3,000 kronor och ökas med 250 kronor hvart femte år i
tjugu års tid, så åtnjuter en lektor vid allmänt läroverk i Stockholm,
efter den af Riksdagen år 1882 medgifna löneförbättring, i första lönegraden
en årsinkomst af 3,600 kronor, deraf lön och lönetillägg 3,000
kronor samt hyresmedel 600 kronor, hvarefter löneförmånerna i 2:dra,
3:dje och 4:de lönegraden, d. v. s. efter 5, 10 och 15 års tjenstgöring,
ökas med 500 kronor i hvarje grad och i 5:te lönegraden eller efter
20 år med 250 kronor samt att sålunda aflöningen för en lektor vid
sjökrigsskolan understiger löneförmånerna för hans vederlike vid allmänt
läroverk i hufvudstaden med:
600 kronor i l:sta lönegraden
850 » i 2:dra »
1,100 )) i 3:dje x>
1,350 » i 4:de och 5:te d:o;
Femte liufrudtiteln.
11
hvarvid äfven borde bemärkas att löneförmånerna för en lektor vid
allmänt läroverk i hufvudstaden redan efter fem års tjenstgöring uppgå
till 4,100 kronor, ett belopp som en lektor vid sjökrigsskolan enligt
nfl gällande bestämmelser aldrig erhåller. Vidare hafva sökandena
anfört: att lektorerna vid högre lärarinneseminarium, med hvilka sökandena
i afseende å kompetensvilkor och undervisuingsskyldighet vore
fullt jemförliga, erhållit fullständig likställighet med de allmänna läroverkens
lektorer beträffande löneförmåner, ålderstillägg, tjenstårsberäkning
in. m., hvarjemte dem tillförsäkrats årligt hyresbidrag af
600 kronor från läroverkets egen kassa; att en snar förbättring af
sökandenas löneförhållanden vore af så mycken större vigt för dem,
som de samtliga redan öfverskridit medelåldern, i det att deras lefnadsålder
utgjorde resp. 45, 46, 48, 49, 58 och 78 år och att sålunda flera
af sökandena kunde befara att aldrig komma i åtnjutande af den utaf
Kongl. Maj:t och Riksdagen utlofvade definitiva löneregleringen; samt
att härvid jemväl borde tagas i betraktande att det s. k. ålderstillägget
redan i mer än 20 år varit beviljadt de allmänna läroverkens lärare,
såväl lektorer som adjunkter, till 500 kronor, ett belopp dubbelt så
stort som det sökandena åtnjöte eller 250 kronor. Med förmälan slutligen
att, sedan år 1882 en löneförhöjning medgifvits de allmänna
läroverkens lärare, frågan om motsvarande löneförbättring för sjökrigsskolans
lärare icke förevarit, samt att sökandena icke ens innehade
de löneinkomster, som redan för tio år sedan tillkomme lärarne
vid de allmänna läroverken i hufvudstaden, men erkändes vara otillräckliga
för lärarnes nödtorftiga bergning samt att full likställighet
med de allmänna läroverkens lärare såväl med afseende på löneinkomster
som andra förmåner tilldelats lärarne vid andra i Stockholm befintliga
läroverk såsom nya elementarskolan och högre lärarinneseminarium,
hvilka läroverk i förhållande till de allmänna intoge en med
sjökrigsskolan likartad ställning, hafva sökandena hemstält, att full
likställighet med de allmänna läroverkens lektorer i afseende å löneinkomster
och andra förmåner måtte dem beredas.
Chefen för sjökrigsskolan har i skrifvelse den 10 december 1886,
med öfverlemnande af lektorernes ifrågavarande framställning, anfört,
att, då enligt den faststälda undervisningsplanen för sjökrigsskolan uti
de humanistiska ämnena åt eleverna skall meddelas ett kunskapsmått
fullt motsvarande det, som vid de allmänna läroverken bibringas dess
lärjungar till mogenhetsexamen, så måste, enär samma fordringar stäldes
på båda läroverkens lärare, dessa lärare vara likstälda i kunskaper
och undervisningsskicklighet och för erhållande af deras befattningar
12
Femte hufvudtiteln.
vara i besittning’ af derför erforderlig kompetens. Deraf syntes oek
böra följa en likställighet i aflöningsförmåner, men emot en sådan likställighet
hade man såsom hufvudsakligt skäl åberopat läsårets korthet
vid sjökrigsskolan i jemförelse med läsåret vid de allmänna läroverk^.
Ehuruväl det senare läsåret upptoge en undervisningstid af 36 veckor,
medan läsåret vid sjökrigsskolan utgjorde 28 veckor, så vore dock
skilnaden i undervisningstid under läsåret vid båda läroverken föga betydande
dels till följd deraf att vid allmänna läroverken under de första
3 Va veckorna i september 2:ne timmar dagligen borttogos från undervisningen
och användes till vapenöfningar för lärjungarne i 6:te och
7:de klasserna, hvilka båda 2-åriga klasser jemte den 1-åriga 5:te
klassen motsvarade sjökrigsskolans 6 klasser, dels derigenom att vid
de allmänna läroverken lofdagarne vore flera och en del ferier längre
än vid sjökrigsskolan. I afseende å antalet undervisningstimmar i
veckan under läsåret hade bemälde chef låtit upprätta en jemförelsetabell
mellan sjökrigsskolan och några andra läroverk i hufvudstaden,
hvaraf framginge att samtlige lektorers undervisningstid i
medeltal utgjorde, vid sjökrigsskolan: 20,4 timmar, vid högre lärarinneseminarium:
16,8, vid nya elementarskolan: 20,o, vid norra latinläroverket:
19,4, vid södra latinläroverket: 20,2 och vid realläroverket: 20,7.
Då sålunda i afseende å kompetens icke någon skilnad och beträffande
undervisningstid icke någon nämnvärd skilnad förefunnes emellan sjökrigsskolans
och de allmänna läroverkens lektorer och då det icke
kunde vara förenligt med sjökrigsskolans anseende, att dess lärare,
som hade till uppgift att bilda officerare för kongl. flottan, i flera hänseenden
stäldes lägre än lärarne vid de allmänna läroverken, funne
chefen för sjökrigsskolan sig böra på det varmaste förorda lektorernes
ifrågavarande framställning.
Med anledning af dessa framställningar var jag betänkt att i underdånighet
föreslå Eders Kongl. Maj:t att till nästlidne års Riksdag aflåta
nådig proposition om förbättring i lärarnes vid sjökrigsskolan lönevilkor,
men den mellankomma upplösningen af Riksdagen och angelägenheten
att till den sedermera i maj sammanträdande Riksdagens
behandling icke framlägga andra frågor än sådane som icke kunde
tåla något uppskof, vållade att något förslag i berörda hänseende af
mig då icke framstäldes.
Nu hafva de i skolans tjenst qvarstående fem lektorerne hos chefen
för skolan förnyat sin under år 1886 gjorda framställning om förbättrad
aflöning, pensionsrätt och tjenstårsberäkning i öfverensstämmelse med
de förmåner, som vore tillerkända såväl lektorerne vid de allmänna
Femte hufrudtiteln.
13
läroverken som ock lektorerne vid nya elementarskolan och högre
lärarinneseminarium; och har chefen för sjökrigsskolan, med öfverlemnande
af ifrågavarande framställning, anfört, att de behjertansvärda
omständigheter, som i den förut gjorda framställningen blifvit, omnämnda,
ej undergått någon annan förändring än att de i skolans
tjenst qvarstående fem lektorernes lefnads- och tjenstålder ökats,
hvarför det syntes • vara än mera behöflig! att de, som i många år haft
en ansträngande tjenstgöring med ringa inkomster, måtte med det
snaraste kunna komma i åtnjutande af de förmåner, hvilka sedan längre
tid tillbaka tillkommit de med dem i tjenstgöringsväg likstälda lektorer
vid de allmänna läroverken.
Då jag nu går att underställa detta ärende Eders Kongl. Maj:ts
pröfning, får jag till en början erinra, att det af Riksdagen år 1881
gjorda medgifvande, att ett belopp af 6,200 kronor finge användas till
förbättring af lärarnes vid sjökrigsskolan löner, uttryckligen förklarades
afse att bereda nämnda lärare en tillfällig löneförbättring i afvaktan
på en framtida lönereglering för dem; och det torde vara så mycket
mera anledning att icke vidare uppskjuta den sålunda utlofvade löneregleringen,
som de nuvarande lärarnes långa och väl vitsordade tjenstetid
synes göra dem väl förtjent^ att med det snaraste — och jag ville
i detta hänseende ifrågasätta redan under innevarande år — komma i åtnjutande
af den förbättring i ekonomiska vilkor, som en dylik lönereglering
skall medföra. Huru välbehöflig en sådan löneförbättring är,
framgår ock derutaf att sjökrigsskolans lärare med afseende på lönernas
otillräcklighet varit nödgade att för sin utkomst på den från undervisningen
i sjökrigsskolan lediga tiden egna sig åt annan undervisningsverksamhet,
och de hafva derföre förenat sig och bildat en
privat läroanstalt, den s. k. förberedande sjökrigsskolan. Om äfven,
efter hvad chefen för sjökrigsskolan vitsordat, denna förberedande
skola i många hänseenden medfört fördelar för eleverna, hvilka der
erhållit en vida grundligare och mera för deras fortkomst inom sjökrigsskolan
betryggande underbyggnad än den, som i hithörande ämnen
vid de allmänna läroverken bibringas inom de klasser, efter hviikas
genomgående inträde vid sjökrigsskolan kan sökas, hafva å andra sidan
anmärkningar försports deröfver, att sjökrigsskolans egna lärare, som
skola för inträde examinera sökande elever, äro intresserade vid en
sådan förberedande läroanstalt, äfvensom att den specielt med hänsyn
14
Femte lmfvudtiteln.
till inträde i skolan vid den förberedande anstalten ordnade undervisningen
gjorde det nästan till en nödvändighet för dem, som med något
hopp om framgång ville täfla om inträde vid skolan, att begagna sig
af den förberedande undervisningsanstalten, med ansenliga kostnader för
dem, som icke hade sina hemvist i hufvudstaden. Och fastän så väl
till följd af den noggranna kontroll, som vid inträdesexamen utöfvas
af betygssättande censorer, och deraf att frågorna till examinandi framställas
skriftligen och genom lottdragning fördelas emellan dem till
besvarande, som jemväl med hänsyn till de nuvarande lärarnes vitsordade
samvetsgranhet, hvarje misstanke för partiskhet synes mig fullkomligt
obefogad, kan jag dock icke underlåta att medgifva det oegentliga
deri, att lärare examinera egna elever helst då såsom här frågan
icke blott är, om dessa skola anses i kunskaper mogna för det sökta
inträdet utan äfven i hvilken ordning detta kunskapsmått berättigar
dem till åtnjutande af denna förmån, som endast kan komma ett fåtal af
de sökande till del. Och dessutom ligger det i sakens natur, att den
ansträngande dubbla undervisningsskyldighet lärarne sålunda påtagit
sig icke kan blifva utan menlig inverkan på dem sjelfva och sjökrigsskolan.
Jag anser derföre att det skulle vara till lärarnes så väl som
sjökrigsskolans verkliga gagn att deras förberedande privata undervisningsanstalt
kunde upphöra och lärarne sättas i tillfälle att egna sina
lärarekrafter odelade åt sjökrigsskolans tjenst. Men detta kan endast
ske, om lärarne bekomma sådana förbättrade aflöningsvilkor att de
deraf hafva sin anständiga utkomst.
I fråga om storleken af en sålunda förbättrad aflöning torde jag,
med hänvisning till den här ofvan lemnade utredning angående likställigheten
mellan lektorerne vid sjökrigsskolan och vid de allmänna
läroverken i fråga om kompetensvilkor och undervisningstid och under
åberopande af hvad chefen för sjökrigsskolan i sin skrifvelse den 10
december 1886 härutinnan anfört, icke vidlyftigare behöfva framhålla billigheten
åt att lektorerne vid nämnda skola blifva jemväl i ekonomiskt
hänseende likstälde med sina vederlikar vid de allmänna läroverken i
hufvudstaden. Eu sådan likställighet synes mig jemväl påkallad ur
synpunkten af sjökrigsskolans eget intresse; ty om denna skola, hvilken
hittills just i följd af sina lärares framstående duglighet med rätta
åtnjutit anseende såsom eu utmärkt läroanstalt, skall för framtiden
kunna åt sig förvärfva och bibehålla lika dugliga lärarekrafter, måste
den kunna erbjuda lärarne lika stora förmåner som de allmänna läroverken,
enär i annat fall sjökrigsskolan endast lärer kunna påräkna
sådane lärare, som icke med hopp om framgång kunna täfla om platser
vid de allmänna läroverken.
Femte hufvndtiteln.
15
För att bereda lektorerne vid sjökrigsskolan enahanda förmåner
som deras nyssnämnda vederlikar, d. v. s. en inkomst i l:a lönegraden
af 3,600 kronor erfordras utöfver redan anvisade medel för deras aflöning
ett belopp af 3,121 kronor 71 öre; och har chefen för skolan
hemstält att nämnda belopp tillika med 48 kronor 29 öre, afsedda
till utjemnande i rundt tal af några andra lärares vid skolan löner,
måtte med 3,170 kronor anvisas utöfver nu utgående medel till lärarnes
aflöning. Af ifrågavarande belopp 3,170 kronor kunna 1,300
kronor beräknas utgå från kadetternas terminsafgifter, äfven med beräkning
att på sätt Riksdagen bestämt l af kadettantalet erhålla fri
undervisning, hvadan tillökningen i statsanslaget till skolan skulle
komma att utgöra 1,870 kronor eller för jemnande af slutsumman i
nämnda anslag 1,860 kronor och anslaget sålunda förhöjas från 31,040
kronor till 32,900 kronor.
Såsom jag förut antydt, önskade jag, att nu ifrågavarande välbehöfliga
löneförbättring för sjökrigsskolans lärare kunde komma dem
till del redan under detta år; och då, såsom af det sednaste anförda
synes, för detta ändamål, utöfver kadetternas terminsafgifter, icke erfordras
mera än 1,860 kronor, hvilket belopp utan olägenhet synes mig
kunna anvisas från hufvud titelns allmänna besparingar, tvekar jag icke
att föreslå att löneförbättringen redan med detta år må tillämpas.
I afseende på de af chefen för sjökrigsskolan omförmälda 48 kronor
29 öre, får jag nämna att de skulle användas till utjemnande af
följande lärarearvoden, nemligen:
i | navigation m. m. | från | 1,792: | — | till | 1,800 | kr. | eller | med | kr. | 8: | — |
i | vapenlära.................. | )> | 1,189: | 32 | » | 1,200 | » | » | » | » | 10: | 68 |
i | sjökrigskonst ......... | » | 447: | 33 | » | 450 | )> | )) | » |
| 2: | 67 |
i | ångmaskinlära........ | )> | 397: | 33 |
| 400 | » | » | » | » | 2: | 67 |
i | krigs- och sjölagar |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| m. m......................... | » | 446: | — | » | 450 | » | » | » | » | 4: | — |
i | gymnastik och va-penföring ............... | )) | 797: | 33 | » | 800 | » | » | » | » | 2: | 67 |
i | navigation (biträ-dande vid skolan | y> | 446: |
| » | 450 | j> | » | » | » | 4: |
|
i | tackling o. skepps- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| manöver .................. | » | 442: | — | » | 450 | » | » | )> | » | 8: | — |
i | kemi ........................ | » | 697: | 33 | » | 700 | )) | v |
| )> | 2: | 67 |
i | frihandsteckning o. | y> | 347: | 07 | 5) | 350 | » | » | » | » | 2: | 93 |
48: 29
16
Femte liufvudtiteln.
hvilka arvoden hittills utgått med förberörda ojemna belopp derföre,
att en proportionerlig fördelning utaf den af Riksdagen till 6,200 kronoä
begränsade anvisning från kadetternas terminsafgifter till förbättring
af lärarearvodena icke räckt till de jemnare och ursprungligen
afsedda beloppen.
För vinnande af den likställighet med lektorerne vid de allmänna
läroverken, hvartill jag här ofvan förklarat mig anse lektorerne vid
sjökrigsskolan vara berättigade, erfordras derjemte att desse senare tillerkännas
enahanda rätt till ålderstillägg, tjenstårsberäkning och pension
som deras vederlikar vid de allmänna läroverken. Hvad ålderstilläggen
beträffar torde jag få bemärka, att läraren i matematik (biträdande),
som för närvarande undervisar i elementar- och analytisk geometri och
som åtnjuter arvode till belopp af mera än 1,000 kronor, till följd deraf
fått i enlighet med bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 13 maj
1876 åtnjuta ålderstillägg i likhet med lektorerne vid skolan, hvadan
han, som vid förfall för lektor torde, om ock för kortare tid, få ökad
tjenstgöringsskyldighet, äfven synes böra komma i åtnjutande af den
förhöjning i beloppet af ålderstilläggen som tillkommer lektorerne vid
skolan, i fall de likställas med lektorerne vid de allmänna läroverken,
hvaremot denna lärarebefattning, lika litet som öfriga sådana som icke
äro lektorsbefattningar, torde böra medföra rätt till pension. Den
tillökning i beloppet af de till sjökrigsskolans lärare utgående ålderstillägg,
som blefve en följd af dessa lärares likställighet i detta afseende
med lektorerne vid de allmänna läroverken, skulle för år 1888
uppgå till 4,000 kronor och icke någonsin kunna öfverstiga 4,500 kronor.
Då emellertid anslaget till ålderstillägg är af förslagsanslags
natur torde någon ökning i anslagets slutsiffra icke vara erforderlig.
Att sjökrigsskolans lärare för sin tjenstgöring vid denna skola
böra vara berättigade till lika tjenstårsberäkning som om de tjenstgjort
vid de allmänna läroverken anser jag böra följa deraf, att deras
undervisningsskyldighet är, såsom ofvan är visadt, jemförlig med lärarnes
vid sistnämnda läroverk.
Hvad slutligen frågan om pensionsrätt angår, så kan det icke vara
önskligt eller ens utan betänklig olägenhet för sjökrigsskolan att tvingas
att bibehålla lärare, hvilkas ålder icke längre tillåter dem att med oförsvagade
krafter egna sig åt tjensten; och sistlidne års Riksdag har
ock godkänt denna uppfattning, då den på Eders Kongl. Maj:ts nådiga
framställning beviljade pension åt lektorn vid sjökrigsskolan F. Lagerberg,
hvilken, såsom icke pensionsberättigad, måste fortsätta sin lärareverksamhet
till nära 79 års ålder. Den ökade utgift, som häraf orsa
-
Femte liufYudtiteln.
17
kas statsverket kan icke blifva af afsevärd betydelse i jemförelse med
förmånen att till lärare vid denna för landet vigtiga läroanstalt kunna
påräkna fullgoda lärarekrafter.
Skulle nu, på det sätt jag sålunda ansett rätt och billigt samt för
sjökrigsskolan fördelaktigt, dess lärares ställning i fråga om löne- och
öfriga förmåner blifva förbättrad, så bör likväl såsom vilkor för åtnjutande
af de förbättrade löneförmånerna fordras, att desse lärare icke
splittra sina lärarekrafter mellan sjökrigsskolan och den privata läroanstalten
samt att fördenskull deras befattning med denna senare
upphör.
Jag får således i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att de vid sjökrigsskolan anstälde lektorers löneförmåner må
sålunda förbättras:
a) att aflöningen i första lönegraden bestämmes till 3,600 kronor;
b) att de nu utgående ålderstilläggen i 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna
förhöjas från 250 kronor till 500 kronor; äfvensom att sådan
förhöjning i ålderstilläggen äfven medgifves biträdande läraren i matematik
;
c) att lektorerne vid sjökrigsskolan må åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning
i likhet med lektorerne vid de allmänna läroverken, samt
d) att lektorerne vid sjökrigsskolan må förklaras berättigade att
från allmänna indragningsstaten erhålla pension till enahanda belopp
och på enahanda vilkor som för närvarande äro bestämda för deras
vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken;
allt med vilkor att den som vill komma i åtnjutande af desse
förbättrade löneförmåner icke må jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan
utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola;
att, för beredande af denna löneförbättring, dels det å ordinarie
stat uppförda anslag för sjökrigsskolan må förhöjas med 1,860 kronor
eller från 31,040 kronor till 32,900 kronor dels ock af kadetternas
terminsafgifter må användas, utöfver hvad deraf redan blifvit till löneförbättring
åt lärarne anvisadt, ytterligare 1,300 kronor; äfvensom
att förenämnda löneförmåner äfven måtte få utgå för år 1888 under
vilkor att den af sjökrigsskolans lärare, som deraf vill komma i
åtnjutande, icke må jemte sin lärarebefattning vid nämnda skola utöfva
lärareverksamhet vid någon undervisningsanstalt för inträde i sjökrigsskolan
efter det att nu pågående lärokurs i s. k. förberedande sjökrigsBih.
till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Femte hufvudtiteln.
skolan blifvit instundande vår afslutad; samt att de för denna löneförbättrings
genomförande under år 1888 erforderliga medel må till den
del kadetternas terminsafgifter dertill icke kunna lemna tillgång, dock
ej till högre belopp än 1,860 kronor, få utgå af femte hufvudtitelns
allmänna besparingar.
[HO
Durchmarschkostnader
m. m.
Anslagen till durchmarschkostnader och till rese- och
traktamentspenningar.
Jemlikt det förslag till genomförande af sjömanskårens förändrade
organisation, som i framställningen till nästlidne års Riksdag om denna
organisation förekommer, skulle från anslaget till durchmarschkostnader
till anslaget till rese- och traktamentspenningar öfverflyttas ett belopp
af 10,000 kronor, deraf år 1889 4,000 kronor; och jag får i enlighet
härmed hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att i
riksstaten för år 1889 anslaget till durchmarschkostnader må nedsättas
med 4,000 kronor eller från 30,000 kronor till 26,000 kronor samt
anslaget till rese- och traktamentspenningar förhöjas med ett denna
nedsättning motsvarande belopp eller från 15,000 kronor till 19,000
kronor.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
[12—14.]
Lots- och fyr- Med anledning af förnyade framställningar från lotsstyrelsen om
inrättningen reg}er]ng af pensioneringen utaf styrelsens och lotsverkets personal och
i främsta rummet för att söka afhjelpa det alltmera trängande behofvet
af lotsbetjeningens förbättrade pensionering, anhåller jag att nu i
underdånighet få underställa denna fråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning, hvarvid det först torde tillåtas mig att i korthet få redogöra
för hvad derutinnan förut förekommit.
Sedan ett af Eders Kongl. Maj:t till 1876 års Riksdag framstäldt
förslag till ordnande af flottans pensionsväsende blifvit af Riksdagen i
hufvudsakliga delar bifallet och Eders Kongl. Maj:t under den 3 oktober
och 24 november samma år meddelat fastställelse af grunder
för pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar samt
af flottans och lotsverkets gemenskap, föreslog Eders Kongl. Maj:t uti
nådig proposition till 1877 års Riksdag, att de af Eders Kongl. Maj:t
sålunda faststälda grunder för pensionering af flottans befäl och underbefäl
med vederlikar måtte jemväl få tillämpas vid pensioneringen af,
Femte lmfvudtiteln.
19
bland andra, personalen vid lotsstyrelsen samt befäl och underbefäl vid
lotsverket; men i afseende härå anförde Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 18 maj 1877, att det ej synts Riksdagen lämpligt att ingå
i pröfning af förslag till pensionering, grundande sig på lönestater,
hvilka ej varit föremål för Riksdagens pröfning, såsom förhållandet
vore med lotsstyrelsen och lotsbefälet, vid hvilket förhållande och då
någon särskild anledning icke syntes förefinnas, hvarföre dessa lönestater
icke skulle, liksom öfriga, underkastas Riksdagens granskning
och godkännande, Riksdagen icke ansett sig kunna bifalla Eders Kongl.
Mapts nådiga framställning i berörda hänseende.
Sedermera framlade Eders Kongl. Maj:t till 1882 års Riksdag aflöningsstater
för lotsstyrelsen och lotsverket samt föreslog, att Riksdagen
— med bifall dertill att de enligt nådiga kungörelsen den 24 november
1876 faststälda grunder för pensionering af flottans befäl och
underbefäl med vederlikar finge tillämpas vid pensionering jemväl af
personalen vid lotsstyrelsen samt befälet och underbefälet vid lotsverket
under iakttagande dervid af tillika föreslagna närmare bestämmelser,
äfvensom att ej mindre de fyllnadspensioner, till hvilka i fråga
varande löntagare skulle blifva jemlik! berörda stadganden berättigade,
än ock pensionerna till gemenskapen vid lotsverket skulle för år 1883
och framgent bestridas af lots- och fyrmedlen, — ville för sin del
godkänna de framlagda staterna för lotsstyrelsen och lotsverket jemte
tillika framstälda vilkor för åtnjutande af de i staterna uppförda aflöningar.
Denna framställning med ett inom statsutskottet gjordt tillägg bifölls
af Första Kammaren, men afslogs af den Andra och föll derefter
vid gemensam omröstning. Bland de skäl, som under diskussionen i
Andra Kammaren anfördes för yrkandet om afslag, vill det synas som
om afgörande vigt fästats dervid, att nödig utredning skulle saknats
för att Riksdagen skulle kunna bedöma, huruvida de föreslagna lönebeloppen
stode i riktigt förhållande till de med tjensterna förenade
göromålen.
Medelst underdånig skrifvelse den 20 maj 1886 bragte lotsstyrelsen
frågan ånyo under Eders Kongl. Maj:ts pröfning samt anförde dervid:
att styrelsen väl icke under de år, som gått sedan frågan af Eders
Kongl. Maj! förelädes Riksdagen till pröfning och godkännande, saknat
anledningar att åter upptaga densamma, och desse anledningar blefve
med tiden allt flera, men det hade dock dittills gällt ett mindre antal
personer och bland dessa då ännu icke någon, som till följd af frågans
undanskjutande nödgats till men för tjensten vid densamma qvar
-
20
Femte hufyudtiteln.
stå utöfver det mått af lefnadsår, som för statens tjenare plägade anses
utgöra gränsen då den effektiva tjensten borde upphöra; att likväl
ett längre _ dröjsmål från styrelsens sida att underställa ärendet Eders
Kongl. Maj:ts pröfning kunde hafva en menlig inverkan i mer än ett
afseende; äfvensom att det enda väsentliga hinder, som enligt styrelsens
förmenande före funnes för ett snart afgörande af den maktpåliggande
angelägenheten, vore, om frågan skulle behöfva göras beroende
af huruvida statsanslag kunde för ändamålet beredas, men att, vid det
förhållande att lots- och fyrmedlen stode till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
utan annan inskränkning än att de skola användas för främjande
af det ändamål, för hvilket denna särskilda beskattning blifvit
sjöfarten pålagd, och då det tydligen läge i sjöfartens intresse att
personalen vid lotsverket hölles fullt tjenstbar och att dugliga personer
der fortfarande vunne anställning, hvartill i hög grad bidroge att denna
personal skyddades för nöd och brist, nämnda hinder kunde undanrödjas
derigenom, att Eders Kongl. Maj:t å lots- och fyrmedlen anvisade
de belopp, som, utöfver redan bestämda pensionsförmåner från
statsverket och amiralitetskrigsmanskassan, för regleringens genomförande
erfordrades, hvartill, efter hvad styrelsen skulle visa, äfven
tillgångar kunde beredas utan förhöjning af fyr- och båkafgiften. Lotsstyrelsen
framlade derför förslag angående reglering af pensioneringen
för personalen hos styrelsen och lotsverket äfvensom i sammanhang
dermed till förändrad organisation af lotsstyrelsen; men, sedan styrelsen
afgifvit infordrade förslag till de hufvudsakliga ändringar i den
för styrelsen gällande instruktion, som af den ifrågasatta förändrade
organisationen skulle föranledas, samt specifika beräkningar öfver de
kostnader, som komme att drabba lotsverket genom en förbättrad pensionering
särskildt af befäl, särskild! af underbefäl och särskildt af
betjening vid lots och fyrinrättningen, förklarade Eders Kongl. Maj:t,
som icke fann skäl att för det dåvarande bifalla framställningen om
lotsstyrelsens förändrade organisation, förslaget beträffande pensionsregleringen,
i den ordning frågan då blifvit väckt, icke till någon Dess
åtgärd föranleda.
Nu har lotsstyrelsen ånyo uti underdånig skrifvelse den 7 januari
nästlidet år gjort framställning angående reglering utaf pensioneringen
för personalen vid styrelsen och lotsverket och härvid framhållit, hurusom
eu sådan reglering vore af högsta behof påkallad och icke kunde
utan verkliga olägenheter för lotsverket längre uppskjutas, till bevis
hvarå styrelsen anfört, att då, i följd af de nuvarande ringa pensionerna,
tjenstinnehafvare vid lotsverket icke kunde afgå vid uppnådd
Femte hufvudtiteln.
21
pensionsålder, lotspersonalen vid en lotsplats, Arpö i Blekinge, utgjordes
af tre lotsar om 67, 66 och 6H år, hvardera med en tjensteålder
af öfver 40 år, hvilka lotsar omöjligen kunde såsom sig borde uppehålla
lotsningen, att vid en annan lotsplats de två äldste pensionsmessige
lotsarne numera hade så försvagad synförmåga att de icke
kunde på försvarligt sätt förrätta lotsning, hvarföre två extra lotsar
mot särskild aflöning måste vid platsen anställas, samt att flere liknande
fall förekomme bland såväl lots- som fyrpersonalen; hvarföre
lotsstyrelsen ansett sig icke längre kunna underlåta att ånyo anmäla
ärendet, dervid styrelsen, i öfverensstämmelse med hvad vid föregående
tillfällen blifvit anfördt, framställt följande förslag.
Såsom förberedande åtgärd borde, jemte förklarande att materialförvaltaren
och konstruktören och ritaren hos styrelsen skola eg a pensions-
och gratialsrätt i amiralitetskrigsmanskassan, den förre lika med
kassören och den senare lika med fyringeniör, fördelningen af lön och
tjenstgöring spenningar för nedanstående befattningar ega rum sålunda:
Lotsdirektören................
Öfver fy ringeniören .......
Förste fyringeniör .......
Fyringeniör.....................
Konstruktör och ritare
Lotskapten ......................
Öfverlots af l:a grad
Lön Kronor | Tjenstgörings- penningar Kronor | Summa Kronor |
....... 6,200: — | 2,800: — | 9,000: |
....... 3,500: — | 2,000: — | 5,500: |
....... 2,500: — | 1,500: — | 4,000: |
....... 2,500: — | 1,000: — | 3,500: |
....... 2,500: — | 1,000: — | 3,500: |
| 1,500: -kf | 4,500: |
....... 3,000: — |
| å |
| 900: —t<g| | 3,900: |
| (1,300: — | 2,500: |
....... 1,200: — | å 800: — | 2,000: |
| [å 300: — | 1,500: |
Utgående från den grundsats att de fylnadsbelopp, som utöfver
pensionen och fylnadspensionen från amiralitetskrigsmanskassan erfordrades
för åstadkommande af lämpliga pensioner, skulle utgå af lotsverkets
medel, skulle pensionsförmånerna, enligt hvad förut varit ifrågasatt,
för innehafvarne af nedan nämnde befattningar vid den tid, då
de borde vara skyldiga att söka afsked från tjensten, uppgå till följande
summor, motsvarande dels ursprungliga lönen tillika med antingen
ett eller två ålderstillägg, beroende på tjenstens beskaffenhet, dels beträffande
öfverlotsar af 2:a grad och fyrmästare, hvad förut för dem
föreslagits: nemligen för
22
Femte hufvudtiteln.
| Pension | Bidrag |
| 1 | |
| och fylnads- | från |
| Summa. | |
| pension. | lotsverket. |
| ||
Lotsdirektör......................................:............. | 3,000 |
| 3,200 |
| 6,200 !— |
Inspektör............................................................ | 2,025 | — | 2,475 | — | 4,500 - |
Sekreterare och kamrerare ....................... | 2,333 | 33 | 1,666 | 67 | 4,000 — |
Registrator, notarie samt revisor och |
|
|
|
| 1 |
bokhållare.................................................... | 1,628 | — | 1,172 | — | 2,800 1—| |
Kassör och bokhållare samt materiaiför- |
|
|
|
|
|
valtare .......................... | 1,628 | _ | 172 | _ | 1,800 !— |
Öfverfyringeniör ............................................ | 1,628 | — | 2,372 | — | 4''000 |
Fyringeniör samt konstruktör och ritare | 704 | _ | 2,296 | — | 3,000 |
Lotskapten........................................................ | 1,628 | — | 1,872 | — | 3,500 ! — |
Öfverlots af l:a grad................................... | 495 | — | 1,205 | — | 1,700 i— |
Öfverlots af 2:a grad samt fj^rmästare ... | 495 | — | 505 | — | 1,000 i— |
Förste vaktmästare ........................... | 450 | — | 350 | — | 800 — |
Vaktmästare...................................... | 450 | — | 150 | — | 600 |
Och hemställde lotsstyrelsen förty om meddelande af följande
nådiga föreskrifter:
att embete- eller tjensteman vid lotsstyrelsen, hvilken icke är anstäld
å fyringeniörkontoret, äfvensom vaktbetjent, då han uppnått 65
lefnads- och 35 tjenstår, af hvilka senare minst halfva antalet bör
hafva tillbragts i lotsverkets tjenst, samt kommit i åtnjutande af de
ålderstillägg till lönen, som enligt stat högst bestås, samt tjensteman
å fyringeniörkontoret, då han uppnått 60 lefnads- och 30 tjenstår, af
hvilka senare minst halfva antalet bör hafva tillbragts i lotsverkets
tjenst samt kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg till lönen, skall
vara förpligtad att från tjensten afgå med pension och fylnadspension
jemte så stort bidrag från lotsverket, att sammanlagda pensionsförmånerna
motsvara för de förstnämnde lönens hela belopp och för fyringeniörkontorets
tjensteman den ursprungliga lönen jemte ett ålderstillägg;
att
lotskapten och öfverlots af l:a grad vid uppnådda 60 lefnadsoch
30 tjenstår och så framt lian då ''kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg
till lönen äfvensom öfverlots af 2:a grad och fyrmästare vid
uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår skall vara pligtig att från tjensten
afgå med pension och fyllnadspension samt derutöfver ett bidrag från
lotsverket till det belopp, att de sammanlagda pensionsförmånerna upp
-
Femte hufvudtiteln.
23
gå för lotskapten till 3,500 kronor, för öfverlots af l:a grad till
1,700 kronor samt för öfverlots af 2:a grad och fyrmästare till 1,000
kronor; samt
att det dock må varda Eders Kongl. Maj:t eller lotsstyrelsen, der
det tillkommer denna att afskedet utfärda, obetaget att låta med detsamma
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i. tjensten gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå.
I sammanhang härmed har lotsstyrelsen, under åberopande af derinvid
föregående tillfällen anförda skäl, underdånigst hemstält att, då
någon af nedan nämnda löntagare å lotsstyrelsens eller lotsverkets
stat afginge med pension ur amiralitetskrigsmanskassan jemte fylnadspension
och han tillbragt minst hälften af den pensionsberättigande
tjenståldern i lotsverkets tjenst, honom måtte tilläggas så stort pensionsbidrag
från lotsverkets medel, att de sammanlagda pensionsförmånerna
komme att uppgå till följande belopp, nemligen:
då den afskedssökande
för | lotsdirektör ............................................. | kr. | 55—59 4,500 | år. — kr. | 60-64 år. 5,000: — |
» | inspektör.................................................. | » | 3,400 | — » | 3,800: — |
» | sekreterare och kamererare............... | » | 3,000 | — » | 3,250: — |
» | registrator, notarie samt revisor och | » | 2,100 | — » | 2,300: — |
y> | kassör och materialförvaltare............ | )> | 1,700 | — » | 1,700: — |
öfverfyringeniör
fyringeniör och konstruktör
förste vaktmästare...................
vaktmästare ...............................
lotskapten ..................................
öfverlots af l:a grad............
öfverlots af 2:a grad samt fyrmästare
3.200
2.200
600
500
2,800
1,200
700
Beträffande gemenskapen vid lotsverket har
650:
550:
— » 800: —
styrelsen förnyat ett
tidigare afgifvet förslag,
att pensionsförmånerna, sådana de finnas bestämda i nådiga reglementet
den 31 oktober 1879, måtte genom bidrag från lotsverkets
medel höjas till nedan uppgifna belopp:
24
Femte Inifvndtiteln.
1 . | l:a klassen. | 2:a klassen. | 8:e | klassen. | 4:e klassen. | |||||||
| Pension. | Bidrag fri lotsverket | Summa. | Pension. | Bidrag fri lotsverk^ | Summa. | Pension. | Bidrag fri lotsverk©! | Summa. | Pension. 1 | Bidrag fri | Summa. |
|
| ■ b |
|
| '' |
|
|
|
|
| • 3 |
|
| Mästerlots äfvensom uppsy-ningsman vid lifräddnings-anstalterna, hvilken kommit | till skada i tjensten......... | Lots- och fyrvaktare äfven- | 360 | 360 | 720 | 240 | 360 | 600 | 180 | 270 | 450 | 120 | O CO 05 | ■ 350 |
som båtstyrare vid lifrädd-ningsanstalterna, hvilken | 240 | 340 | 580 | 160 | 340 | 500 | 120 | 230 | 350 | 80 | 220 | 300 ! |
Lotslärling och fyrbiträde | 150 | 200 | 350 | 100 | 200 | 300 | 75 | 125 | 200 | 50 | 100 | 150 |
dock under vilkor, att minst hälften af den pensionsberättigande
tjensteåldern skall hafva tillbragts i lotsverkets tjenst äfvensom att
mästerlots, lots eller lotslärling, hvilken uppnått en lefnadsålder af 60
år samt fyrvaktare eller fyrbiträde, hvilken uppnått en lefnadsålder af
65 år, skall, i händelse han dermed förenar en tjenstålder af 40 år,
vara skyldig att med de för honom i 2:a klassen bestämda pensionsförmåner
från tjensten afgå, lotsstyrelsen likväl obetaget att, med den
afskedssökandes medgifvande, låta med afskedet anstå, derest och så
länge han finnes kunna på ett tillfredsställande sätt i tjensten gagna
det allmänna; dock skulle nu föreskrifna pensionsförhöjning icke tillfalla
den på öfvergångs- och indragningsstat förflyttade personal, hvilken
vid afskedstagandet komme i åtnjutande af särskildt föreskrifna
förmåner.
Hvad anginge sättet för utbetalningen af lotsverkets bidrag till
pensioneringen har lotsstyrelsen föreslagit att styrelsen skulle erhålla
nådigt uppdrag att med direktionen öfver amiralitetskrigsmanskassan
träffa aftal om samtliga pensionsförmånernas utbetalande genom nämnda
kassas försorg emot ersättning från lotsstyrelsen på det sätt, som
kunde finnas medföra minsta omgång och besvär.
Beträffande slutligen de för pensionsregleringens genomförande
erforderliga medel har lotsstyrelsen erinrat att, enligt ej mindre de
Femte hufvudtiteln.
25
specifika beräkningar, fivilka åtföljde styrelsens skrifvelse i ämnet till
mig den 12 juli sistlidne år, än ock styrelsens underdåniga framställning
den 20 förutgångne maj sannolikt från lotsverkets medel skulle
kräfvas ett bidrag för år 1887 af 9,900 kronor, på grund hvaraf och
då uti nämnda års stat funnes till Eders Kong!. Maj:ts disposition afsatt
ett belopp af 10,000 kronor lotsstyrelsen hemstälde att af sistnämnda
belopp få utbetala hvad för pensionsregleringens genomförande
år 1887 erfordrades.
Såsom af det anförda synes, afser lotsstyrelsens förslag, att, då
fråga här icke skulle vara att för den ifrågasatta pensionsregleringen
påkalla anvisande af något särskildt anslag, utan endast att inom beloppet
af nu stadgade fyr- och båkafgifter för ändamålet taga i anspråk
erforderliga medel af dessa lotsverkets tillgångar, Eders Kongl. Maj:t
skulle, med den dispositionsrätt öfver fyr- och båkmedlen, som Eders
Kongl. Maj:t tillkommer, utan Riksdagens hörande besluta om anvisandet
af de för pensioneringen behöfliga belopp; och om än Eders
Kongl. Magt eger att på detta sätt använda en del af fyr- och båkmedlen
för ett ändamål, som för lotsverket är af så maktpåliggande
vigt som det att dess personal må kunna hållas i fullt tjenstdugligt
skick, har jag likväl ansett, att då Eders Kongl. Maj:t vid föregående
tillfällen, då frågor om pensionering af lotspersonalen och lotsverkets
embets- och tjenstemän, visserligen under något olika förhållanden,
förevarit, velat göra dessa frågor till föremål jemväl för Riksdagens
behandling, Riksdagen äfven nu bör lemnas tillfälle att deltaga i lösningen
af denna för lotsverket så vigtiga fråga.
I afseende å nödvändigheten att en reglering af pensioneringen
utaf lotsstyrelsens och lotsverkets personal med snaraste eger rum,
får jag underdånigst hänvisa till hvad lotsstyrelsen derom anfört, hvartill
jag blott i fråga om angelägenheten af gemenskapens vid lotsverket
förbättrade pensionering anhåller att få tillägga följande. Denna
del af frågan förekom icke i förslaget till 1882 års Riksdag i följd
deraf att reglering i detta hänseende egt rum 1876; men de pensioner,
som då bestämdes att af statsmedel utgå, äro så obetydliga att någon
förbättring deri genom tillskott af lotsmedlen nu måste beredas, om
den personal, som icke längre är tjenstbar, skall kunna afgå ur tjensten
och dugliga krafter i stället erhållas, hvilket för sjöfarten är af högsta vigt.
De pensioner, som för närvarande tillkomma mästerlots och lots, som
uppnått 60 års ålder med en tjenstetid af 40 år från 20 års ålder utgöra
—- då de aldrig kunna komma att tillhöra l:a klassen, så framt
Bih. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 4
26
Femte Imfvudtiteln.
de icke blifvit sårade i krig eller genom skada i tjensten oförmögna till
vidare verksamhet — för den förre 240 kronor och för den senare 160
kronor, och då de uppnått 55 års ålder efter en tjenstetid af 30 år för
den förstnämnde 180 kronor och för den sistnämnde 120 kronor. Att
de på dessa obetydliga belopp icke kunna lifnära sig ligger i öppen dag;
och da man jemför dem med tullverkets betjente af motsvarande grad,
tullvaktmästare och kustvakter, hvilka dock på långt när icke hafva en
så ansträngande, ansvarsfull och med fara för lif och helsa förenad
tjenstgöring, men dock efter fylda 60 år med en tjenstetid af allenast
30 år bekomma i pension, tullvaktmästare 800 kronor och kustvakter
500 kronor, kan väl icke förnekas, att desse lotsverkets betjente äro
i pensionshänseende synnerligen vanlottade och att de af lotsstyrelsen
föreslagna pensioner af 600 kronor för mästerlots och 500 kronor för
kronolots vid 60 års ålder efter 40 tjenstår icke kunna anses för högt
tilltagna. Pensionsbeloppen för lotsstyrelsens tjenstemän och betjente
samt befäl och underbefäl vid lotsverket, sådana de nu blifvit af styrelsen
ifrågasatta, äro i allo desamme, som de vid 1882 års Riksdag af
Eders Kongl. Maj:t föreslagna och föranleda icke någon vidare erinran
från min sida än att, enär ännu en de! lotsåldermän från den förut
varande organisationen finnes qvar med tjenstgöringsskyldighet tills
vidare lika med öfverlotsar af 2:a grad men vid stationer, der sådant
underbefäl framdeles icke komrne att finnas, hvarföre de icke kunna
till denna nya tjenstegrad öfverflyttas, desse lotsåldermän böra vid afskedstagande!
tilläggas pension lika med öfverlotsar af 2:a grad.
Vid lotsstyrelsens förslag i öfrigt har jag icke något vidare att
anmärka än att jag dels icke finner mig kunna tillstyrka den föreslagna
pensioneringen af lotsstyrelsens personal samt öfver- och underbefälet
vid lotsverket vid tidigare ålder än den för afskedstagande föreskrifna
pensionsåldern, enär någon sådan tidigare pensionering af allmänna medel
i allmänhet icke eger rum för andra statens embets- och tjenstemän,
dels icke anser föreskriften för eu del tjenstemän och betjente,
tillhörande lotsstyrelsen och lotsverket, derom att minst hälften af den
föreskrifna tjenståldern skall hafva tillbragts i lotsverkets tjenst
för att de skola vara pensionsberättigade, vara påkallad eller med
billighet . öfverensstämmande, då eljest i allmänhet all tjenstgöring i
statens tjenst får i detta afseende tillgodoräknas.
Derest Eders Kongl. Maj:t skulle gilla min uppfattning att Riksdagen
bör deltaga i behandlingen af frågan om pensionsregleringen
för lotsstyrelsens och lotsverkets personal, lärer med afseende på Riksdagens
ofvanberörda beslut år 1877 de lönestater för lotsstyrelsen och
Femte liufuidtiteln.
27
lotsverket, hvarå pensioneringen grundas, jemväl böra nu likasom år
1882 göras till föremål för Riksdagens pröfning. Jag bär derför från
lotsstyrelsen infordrat förslag till stater för år 1889.
Vid öfverlemnande af dessa förslag afgaf lotsstyrelsen samtidigt
förslag till stat för innevarande år samt hemstälde deruti, bland annat,
om en sådan förändring i styrelsens organisation i syfte att verket
skulle blifva likstäldt med de öfrig;! centrala embetsverken, att föredragandena
skulle likställas med bvråchefer med den för sådana ernbetsmän
bestämda aflöning af 6,400 kronor, hvaremot kamrerare!]ensten
skulle indragas, likasom en fyringeniörstjenst. Sedan lotsverket under
år 1881 undergått ombildning och Eders Kongl. Maj:t så nyligen som
den 22 oktober 1886 ogillat förslaget om en dylik förändring i lotsstyrelsens
organisation samt sedermera under den 10 december samma
år funnit godt tillägga de nuvarande föredragandena hos styrelsen,
sekreteraren och kamreraren, med afseende på den dem, i olikhet med
innehafvare af dylika tjenster i andra embetsverk, åliggande föredragningsskyldighet
och deraf ökade göromål en förhöjning i tjenstgöringspenningarna
af 500 kronor för hvardera, ansåg jag den föreslagna
förändringen i organisationen icke böra komma till stånd samt anmodade
fördenskull styrelsen att inkomma med nya statsförslag för åren
1888 och 1889, uppgjorda under förutsättning att de nuvarande förhållandena
i fråga om organisation och aflöning förblefve oförändrade
och sedermera har Eders Kongl. Magt under den 16 sistlidne december,
vid pröfning af staterna för lotsstyrelsen och lotsverket för år
1888, förklarat sig icke kunna godkänna lotsstyrelsens framställning
om en förändrad organisation.
I öfverensstämmelse med det sålunda af lotsstyrelsen senast afgifna
förslag, har jag låtit uppgöra det statsförslag, som torde få delta
protokoll biläggas (Bil. A).
I jemförelse med den år 1882 för Riksdagen framlagda stat företer
förevarande statsförslag i fråga om aflöningsstaten ingen annan skiljaktighet
än den att dels materialförvaltaren fått sin förut såsom arvode
utgående aflöning af 2,000 kronor, enligt Eders Kongl. Majits nådiga
beslut den 14 december 1883, förändrad till lön 800 kronor och tjenstgöringspenningar
1,200 kronor, dels en fyringeniörstjenst blifvit indragen,
men en konstruktör och ritare i stället tillkommit med enahanda
aflöning som fyringeniör, men med endast ett ålderstillägg å 500 kronor
efter fem års tjenstgöring; dels ock sekreteraren och kamreraren,
på sätt ofvan blifvit nämndt, såsom ersättning för den dem åliggande
föredragningsskyldighet tillagts en förhöjning i tjenstgöringspenningar
28
Femte Imfvudtiteln.
af 500 kronor hvardera, dels slutligen att de till vikariatsersättning
anvisade 4,500 kronor med hänsyn till de ökade göromålen hos lotsstyrelsen
i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut vid fastställande
af innevarande års stat föreslagits till 5,800 kronor.
I öfrigt utvisar förslagsstaten i jemförelse med 1882 års stat att
ålderstilläggsstaten ökats med 3,000 kronor från 18,100 till 21,100
kronor; att aflöningen åt fyrbetjeningen i följd af inrättandet af nya
fyrplatser höjts från 167,915 kronor till 187,100 kronor; att staten för
lotsverkets ångfartyg blifvit minskad från 25,690 kronor till 15,432
kronor 50 öre; att anvisningen för personalen vid lifräddningsanstalterna
i följd af nya stationers inrättande höjts från 4,452 kronor till
4,728 kronor; att öfvergångs- och indragningsstaten minskats från
92,563 kronor 17 öre till 67,374 kronor 50 öre samt att underhålls- och
omkostnadsstaten ökats från 414,079 kronor 83 öre till 466,000 kronor.
Såsom ofvan blifvit antydt, framstäldes, då frågan om lotsstatens
pensionering och fastställande af lönestat. år 1882 förevar, af flere
bland Andra Kammarens ledamöter anspråk på en fullständigare utredning
för att kunna bedöma huruvida embets- och tjenstemännens
löner voro afpassade efter göromålen.
Visserligen sökte jag, så vidt sådant för tillfället lät sig göra,
visa att tjenstemännen i lotsstyrelsen såväl som lotsverkets öfver- och
underbefäl genom dem åliggande tjenstepligter kunde anses göra lika
mycket skäl som deras vederlikar i andra verk och stater för de löneförmåner,
som af Eders Kongl. Maj:t blifvit för dem faststälde hufvudsakligen
• efter samma grunder, som dem hvilka vid de af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen beslutade löneregleringar gjort sig gällande, men
detta synes icke hafva varit tillfyllestgörande. För att såvidt möjligt
nu förekomma anledning till anmärkningar i berörda hänseende har
jag anmodat lotsstyrelsen att i fråga om personalens vid lotsstaten
göromål m. m. låta verkställa en så fullständig utredning som möjligt,
hvilken utredning jemte hvad lotsförordningen, lotsreglementet och
gällande instruktion innehålla i fråga om de särskilda tjenstinnehafvarnes
åligganden torde få anses erbjuda nöjaktig ledning vid förenämnda
frågas bedömande; anhållande jag fördenskull att samma utredning
må såsom bilaga få åtfölja detta protokoll (Bil B).
Det gjordes under öfverläggningen i Andra Kammaren jemväl
anmärkningar deröfver att, ehuru lotskaptener och öfverlotsar hade lika
stor lön, tjenstgöringspenningarne dock med afseende på tjenstegöromålens
olika omfattning bestämts till väsentligt olika belopp inom olika
fördelningar och det ifrågasattes, att en förändring härutinnan skulle
Femte liufvudtiteln.
29
åvägabringas så att en jemnare proportion mellan lön och tjenstgöringspenningar
uppkomme; men just emedan den fasta lönen grundar pensionsrätten
och billigheten lärer fordra att. den ene lotskaptenen eller
öfverlotsen bekommer lika pensionsförmån som den andre inom samma
tjenstegrad, enär de hvar för sig hafva samma tjenstgöring och ansvar
om också mängden af göromål på skilda platser kunna vara olika,
anser jag en dylik förändring icke böra ega rum, desto mindre som
den derjemte skulle komma att medföra verklig skada och olägenhet
för lotsverket, då töljden deraf tvifvelsutan blefve, att en med lägre
lön försedd lotskapten eller öfverlots för erhållande af bättre pensionsrätt
skulle söka till lika befattning inom annan fördelning och en sådan
rörlighet bland innehafvare af dessa tjenster, hos hvilka en noggrann
kännedom om såväl farvattnen som personalen inom deras fördelning
är af yttersta vigt, måste anses allt annat än önskvärd.
Då fråga nu är om fastställande af aflöningsstaterna, torde böra
erinras, att enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 december
1876 och sedermera tid efter annan meddelade bestämmelser vilkoren
för löneförmånernas åtnjutande äro hufvudsakligen följande:
för lotsstyrelsen:
att embete- och tjensteman skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldighet .eller jemkning i åligganden, som vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af styrelsen eller dess särskilda
afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, äfvensom
om i en framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan som sjelfständigt embetsverk anses, vara
förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning han
innehar, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;
att med embete eller tjenst i styrelsen icke må förenas annan
tjenst , å rikets, riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i styrelsen; dock att tjensteman, som vid den nya
löneregleringens inträdande redan innehade tjenst utom styrelsen, finge
densamma bibehålla, så länge den icke vore för tjenstgöringen i styrelsen
hinderlig;
att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid han eljest varit från
tjenstgöring befriad utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger upp -
30
Femte liufviidtiteln.
bära hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall, eller när de terfordras för beredande af semester,
tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning inom styrelsen, densamma emot åtnjutande
af tjenstgöringspenningar till det för den högre graden bestämda’belopp
i stället lör egna bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;
att då inspektör utan särskild! nådigt förordnande förvaltar lotsdirektörsembetet,
han derför icke åtnjuter särskild ersättning;
att, der. förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller,
på. grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke
ma föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra
förhöjningen, om sådan egef rum, efter ytterligare fem år, under
samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade
tjenståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans tillträde
till tjensten;
att semester må åtnjutas af verkets chef samt sekreterare och
kamrerare under en och en half samt af registrator, notarie, revisor
och bokhållare, äfvensom kassör och bokhållare under en månad årligen;
för lotskapten samt underbefäl och betjening vid lots- och fyrinrättningarna:
att
der till aflöningen hörer ålderstillägg, tiden för detsammas tillträdande
beräknas från och med början af kalenderåret näst efter det,
under hvilket löntagaren blifvit till tjenst inom graden förordnad eller
befordrad, under iakttagande likväl, att honom tillgodoräknas den tid
han före den nya lönestatens tillämpning, vare sig på grund af fullmakt
eller förordnande i följd af frågan om lotsverkets omorganisation,
varit i tjenst anstäld, lotskapten såsom lotsfördelningschef och öfverlots
såsom lotsålderman;
att tjenstgöringspenningar i allmänhet uppbäras endast under den
tid löntagaren sin tjenst förrättar; dock att vederbörande må vid inträffad
sjukdom eller beviljande af tjenstledighet kunna, efter prof
-
Femte hufvud titeln.
31
ning i hvarje särskild! fall, medgifva att tjenstgöringspenningarne bibehållas
af befäl under högst en och en half månad årligen samt af underbefäl
under högst en månad årligen, under vilkor likväl att kronan
icke tillskyndas någon utgift för tjenstens uppehållande undertiden;
att uppmuntringspenningar uppbäras under den tid löntagaren sin
tjenst förrättar äfvensom under sjukdom, men kunna under tjenstledighet
för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag innehållas till så stor del, som för tjenstens uppehållande erfordras;
att
öfverlots af l:a grad är skyldig att utan särskild godtgörelse
förestå lotskaptenens tjenst i det fall att lian, vid förfall för denne,
förrättar tjensten jemte sin egen;
att mästerlots eller lots, som vid förfall för öfverlots förordnas
att dennes tjenst bestrida, samt fyrvaktare eller fyrbiträde, som vid
förfall för fyrmästare förordnas att fyrmästaretjenst förestå, skall under
tiden, jemte bibehållande af egna aflöningsförmåner, åtnjuta tjenstgöriiigspenningar
till det för den högre tjensten bestämda belopp;
hvarjemte Eders Kongl. Maj:t behagat såsom ett för samtlige embets-
och tjenstemän samt underbefäl gemensamt vilkor stadga:
att löntagare, som ingår på ny stat, skall vara underkastad de
vilkor med hänsyn till pensioneringen, som vid näst blifvande pensionsreglering
kunna varda bestämda, äfvensom skyldig att vid uppnådd
pensionsålder från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller, hvad löntagare,
som lotsstyrelsen eger tillsätta, angår, styrelsen dock obetaget
att, med den pensionsberättigades medgifvande, låta med afskedet
anstå, derest och så länge han pröfvas kunna i tjensten gagna det
allmänna.
De för pensionsregleringen erforderliga medlen skulle, enligt de
utförliga beräkningar lotsstyrelsen låtit verkställa, kunna inom den
nu beräknade inkomsten af fyr- och båkmedlen beredas hufvudsakligast
derigenom att i följd af afgång de medel, som nu äro anvisade för öfvergångs-
och indragningsstaten, blifva efter hand disponibla och kunna
för pensionering tagas i anspråk; i följd hvaraf icke heller den andel
af fyr- och båkafgiften, som för närvarande är för personalen anslagen,
skulle komma att i följd af pensionsregleringen ökas eller inskränkning
behöfva ske i de belopp, som för andra lotsverkets ändamål användas.
32
Femte lmfvudtiteln.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att Riksdagen för sin del godkänner den vid detta protokoll fogade
stat för lotsstyrelsen och lotsverket jemte de likaledes här ofvan
upptagna vilkor för åtnjutande af de i staten uppförda aflöningar;
att Riksdagen i fråga om pensionering af lotsstyrelsens embetsoch
tjenstemän samt befäl, underbefäl och gemenskap vid lotsverket,
hvilka icke blifvit på öfvergångs- och indragnings stat förflyttade, ville
för sin del besluta:
a) att embets- eller tjensteman vid lotsstyrelsen, hvilken icke är anstäld
å fyringeniörkontoret, äfvensom vaktbetjent, då han uppnått 65
lefnads- och 35 tjenstår samt kommit i åtnjutande af de ålderstillägg
till lönen, som enligt stat högst bestås, samt tjensteman å fyringeniörkontoret,
då han uppnått 60 lefnads- och 30 tjenstår samt kommit i
åtnjutande af ett ålderstillägg till lönen, skall vara förpligtad att från
tjensten afgå med pension och fyllnadspension jemte sa stort bidrag
från lotsverket, att sammanlagda pensionsförmånerna motsvara för de
förstnämnde lönens hela belopp och för fyringeniörkontorets tjenstemän
den ursprungliga lönen jemte ett ålderstillägg;
b) att lotskapten och öfverlots af l:a grad vid uppnådda 60 lefnadsoch
30 tjenstår och så framt han då kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg
till lönen äfvensom öfverlots af 2:a grad, lotsålderman och fyrmästare
vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår skall vara pligtig
att från tjensten afgå med pension och fyllnadspension samt derutöfver
ett bidrag från lotsverket till det belopp, att de sammanlagda pensionsförmånerna
uppgå för lotskapten till 3,500 kronor, för öfverlots
af l:a grad till 1,700 kronor samt för öfverlots af 2:a grad, lotsålderman
och fyrmästare till 1,000 kronor;
c) att det dock må varda Kongl. Maj:t eller lotsstyrelsen, der det
tillkommer denna att afskedet utfärda, obetaget att lata med detsamma
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i
tjensten gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
qvarstå;
d) att pensionsförmånerna för gemenskapen vid lotsverket, sådana
de finnas bestämda i nådiga reglementet den 31 oktober 1879, må genom
bidrag från lotsverkets medel höjas till nedan upptagna belopp:
Femte huflrudtiteln.
33
| La klassen. | 2:a | klassen. | 3:e klassen. | 4:e klassen. | |||||||
| Pension. | Bidrag fri lotsverkel | Summa. | Pension. | Bidrag fri lotsverkel | Summa. | Pension. | Bidrag fri lotsverkel | Summa. | Pension. | Bidrag fri | Summa. |
|
| • P |
|
| • p |
|
| ■ p |
|
| p |
|
Mästerlots äfvensom uppsy- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningsman vid lifräddnings-anstalterna, den sistnämn-de om han kommit till |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
skada i tjensten ............ Lots- och fyrvaktare äfven-som båtstyrare vid lifrädd-ningsanstalterna, den sist-nämnde om han blifvit ska- | 3G0 | 360 | 720 | 240 | 360 | 600 | 180 | 270 | 450 | 120 | 230 | 350 |
dad i tjensten .............. Lotslärling och fyrbiträde | 240 | 340 | 580 | 1G0 | 340 | 500 | 120 | 230 | 350 | 80 | 220 | 300 |
äfvensom roddare vid lif- räddningsanstalterna, den | 150 | 200 | 350 | 100 | 200 | 300 | 75 | 125 | 200 | 50 | 100 | 150 |
dock under vilkor, att mästerlots, lots eller lotslärling, hvilken uppnått
en lefnadsålder af 60 år samt fyrvaktare eller fyrbiträde, hvilken
uppnått eu lefnadsålder af 65 år, skall, i händelse han dermed
förenar en tjenstålder af 40 år, vara skyldig att med de för honom
i 2:a klassen bestämda pensionsförmåner från tjensten afgå, lotsstyrelsen
likväl obetaget att, med den afskedssökandes medgifvande,
låta med afskedet anstå, derest och så länge han finnes kunna på ett
tillfredsställande sätt i tjensten gagna det allmänna; och
att för lotsstyrelsen och lotsverket måtte i riksstaten uppföras såsom
reservationsanslag, att af fyr- och båkmedlen direkt utgå, enahanda
belopp som det, hvartill inkomsttiteln »fyr- och båkmedel» för
statsregleringsperioden beräknats uppgå, eller, med inberäkning af de
i anslaget ingående friheter och ersättningar, 1,200,409 kronor, med
Kongl. Magt fortfarande förbehållen rätt såväl att för det med anslaget
afsedda ändamål använda det öfverskott, som å inkomsterna kan
uppstå, som ock att i staten vidtaga de jemkningar, livilka kunna blifva
af inträffande omständigheter, såsom nya säkerlietsanstalters inrättande
och dylikt, påkallade.
Bill. till liihsd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 A/d.
5
34
Femte hufvudtiteln.
[15.]
Skrifmaterialier
och ex
penser m. m
Och torde Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed i nåder
förklara, att Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning det äfven Riksdagen
finner staten för lotsst.yrelsen och lotsverket böra för framtiden
af Riksdagen pröfvas, är sinnad att framgent till Riksdagens godkännande
årligen framlägga ifrågakommande förändringar vid regleringen
af nämnda stat.
I afseende på iifriga ordinarie anslag under femte hufvudtiteln
har jag’ ingen annan framställning att göra än att, till jemnande af
hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
in. m. må förhöjas med 3 kronor från 46,999 kronor till 47,002 kronor.
I händelse af nådigt bifall till hvad jag ofvan anfört skulle, såsom
af bilagda förslag till stat för femte hufvudtiteln år 1889 (Bil. C) synes,
den ordinarie staten för år 1889 med inberäknande af de för handelns
behof under femte hufvudtiteln anvisade anslag komma att sluta på
6,115,200 kronor, hvilket belopp, då summan af ordinarie anslagen för
innevarande år utgör 6,059,937 kronor, visar en förhöjning i anslag
af 55,263 kronor.
Då denna förhöjning hufvudsakligast beror på den förhöjning i
anslag, som erfordras för den nya sjömanskårens uppsättande, och denna
ökade kostnad motväges af den ökade inkomst statsverket erhåller af
vakaneafgifterna för båtsmanshållet, hvilken inkomst .för år 1889 beräknats
till 45,000 kronor, utgör tillökningen i ordinarie anslag allenast
10,263 kronor.
Extra anslag.
I sin skrifvelse angående utgifterna under riksstatens femte hufvud -
titel har marinförvaltningen anmält följande behof, för hvilka anslagborde
för år 1889 å extra stat uppföras, nemligen:
till löneregleringens genomförande................................. kr. 50,000: —
» fortsatt nybyggnad af eu pansarbåt ....................... » 1,468,000: —
» anskaffning af två minbåtar jemte minutredning
och bestyckning.............. » 352,000: —
» artillerimateriel................................................................. » 318,750: —
» minväsendet....................................................................... » 237,300: —
» nytt tyghus vid flottans station i Carlskrona ...... » 109,930: —
» kajbyggnad och strandskoning vid flottans station
i Stockholm............................................................. » 55,000: —-
» anskaffningar och ersättning af kostnader för försvaret
af Fårösund................................................ » 52,198: 42
Summa kr. 2,643,178: 42
Femte liufvudtiteln.
35
Då likväl denna anslagssumma på extra stat syntes mig större än
livad 1889 års statsreglering kunde medgifva att å femte liufvudtiteln
uppföra, infordrade jag från marinförvaltningen uppgift, dels å den
ordningsföljd, i hvilken ofvannämnda anslagsbehof borde med afseende
å den större eller mindre vigten af deras skyndsamma tillgodoseende
upptagas, och dels angående det minsta belopp, som utan väsentlig
olägenhet eller ökad kostnad under förenämnda år erfordrades för fortsatt
byggande af den af Riksdagen beviljade nya pansarbåten, hvilken
erhållit namnet »Göta».
Till svar härå har marinförvaltningen i skrifvelse den 5 sistlidne
november anfört hufvudsakligen följande:
att anslaget å 50,000 kronor till löneregleringens genomförande
borde sättas främst och näst derefter den del af det till anskaffningar
och ersättning för försvaret af Fårösund äskade belopp, som af marinförvaltningen
redan utbetalts för expropriation af mark till de derstädes
uppförda batterierna;
att, vidkommande de ifrågasatta extra anslagen för fartygs- och
artillerimateriel samt för minväsendet, marinförvaltningen ansåge dem
hvar inom sin grupp behöfliga i viss angifven ordning; men att vid
jemförelse mellan de särskilda grupperna, om nybyggnaden af pansarbåten
Göta lindantoges, .anslag inom den ena gruppen icke kunde sättas
efter sådant inom den andra, samt att, ehuru såväl nytt tyghus vid
Carlskrona och kajbyggnaden och strandskoningen vid Stockholms station
vore hvar för sig synnerligen behöfliga, dessa behof likväl med
afseende å vigten af deras skyndsamma tillgodoseende i nu angifven
ordning kunde sättas efter samtlige öfriga behof, hvarom här varit fråga.
Med stöd häraf, och då jag i allt väsentligt delar marinförvaltningens
sålunda uttalade åsigt i förberörda hänseenden, har jag, med anförande
hvar på sin plats af de utaf samma embetsverk angående de
särskilda anslagen i öfrigt afgifna yttranden, sökt inom det belopp, som
ansetts kunna för sjöförsvarets behof å extra stat afses, tillgodose de
mest oafvisliga behofven, nemligen;
Fartygsmateriel.
Sedan 1887 års Riksdag till anskaffning af en ny pansarbåt beviljat
2,868,000 kronor och deraf för innevarande år anvisat 700,000 kronor,
har kontrakt med Motala mekaniska verkstads aktiebolag blifvit, afslutadt
angående leverans af fartygskrof och maskineri m. fl. arbeten mot en
ersättning af 1,422,000 kronor, deraf definitivt inom ett belopp af om
-
[16.]
Fartygs
materiel.
36
Femte hufvudtiteln.
kring 700,000 kronor och vilkorligt för återstoden i den mån nödiga
medel dertill kunna blifva anvisade.
Marinförvaltningen, som ansett det vara synnerligen maktpåliggande
för rikets försvarsväsende, att ifrågavarande arbete, sedan det påbörjats,
måtte kunna oafbrutet fortgå, så att fartyget kunde vara fullt färdigt
senast under loppet af år 1890, har derföre enligt anmälan uppstält
kontraktet med beräkning att sjelfva fartyget jemte maskineri skall
vara färdigt till besigtning och profning inom utgången af år 1889;
och har förvaltningen tillika anfört, att då anbringandet af pansarbeklädnaden
borde till undvikande af en betydligt ökad arbetskostnad till
stor del ega rum innan fartyget sättes i sjön och i sin helhet vara
fullbordad innan profresa företages, det derföre vore nödigt att så snart
ske kunde jemväl anskaffa den för fartygets bepansring erforderliga
materiel.
Marinförvaltningen har fördenskull hemstält, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes, till liqviderande af de arbeten, som af Motala verkstads
aktiebolag skola verkställas, till inköp af den för bepansringen erforderliga
materiel, äfvensom för andra arbeten och anskaffningar, hvilka böra
vara utförda innan profresa med fartyget företages, af Riksdagen äska
för år 1889 ett belopp af kr. 1,468,000 samt för år 1890 ett belopp
af kr. 700,000.
Med anledning af den utaf mig begärda uppgift angående det
minsta belopp, som utan väsentlig olägenhet eller ökad kostnad under
år 1889 erfordrades för pansarbåten Götas fortsatta byggande, har
marinförvaltningen yttrat:
»Fortsättningen af berörda nybyggnadsarbete anser kongl. marinförvaltningen
vara så mycket angelägnare än öfriga behof inom nämnda
grupper (fartygsmateriel, artillerimateriel och minväsendet) att ett uppskof
med tillgodoseende af dessa behof, huru ofördelaktigt det än vore,
likväl vore att föredraga framför motsvarande nedsättningar af anvisningen
till pansarbåten Götas nybyggnad för år 1889 under det derför
erforderliga belopp».
Beträffande detta belopp, yttrar marinförvaltningen vidare, kan
detsamma icke utan olägenhet sättas lägre än marinförvaltningen uti
sin underdåniga skrifvelse den 1 sistlidne oktober föreslagit eller
1,468,000 kronor. Fn del af de arbeten, för hvilka denna summa beräknats,
måste likväl med afseende å vigten af deras utförande under
år. 1889 ställas framför andra. Till denna del hörer bland annat anbringandet
af bepansringen å citadellet, hvilket arbete måste ske innan
fartygets sidor ofvan citadellet uppsättas, enär eljest uppstår såväl
Femte hufviidtiteln.
37
svårighet att utföra nämnda arbete med vederbörlig omsorg, som ökad
kostnad för utförandet. Dit hörer vidare det fasta och det rörliga
tornets stommar, hvilkas uppförande jemte det fasta tornets bepansring
måste föregå afslutandet af de med Motala mekaniska verkstads aktiebolag
definitivt kontraherade jernarbeten å däcken. Slutligen höra dit
de delar af maskineriet, hvarom endast kunnat vilkorligt aftalas med
bolaget och på hvilkas fullbordande, enär dessförinnan icke kan företagas
profresa med fartyget, beror bedömandet ej blott af det definitivt
bestämda maskinsystemets såväl förmåga att framdrifva fartyget
som hållbarhet, utan äfven af bolagets ansvarighet i dessa hänseenden.
För den händelse 1,468,000 kronor icke skulle för fortsättning af
Götas nybyggnad kunna utgå under år 1889 anser marinförvaltningen
likväl anvisningen icke kunna utan väsentlig olägenhet och kostnad
nedsättas under det belopp, som erfordras för de här ofvan hufvudsakligen
angifna arbeten å fartyget, hvilka böra framför andra under
nämnda år utföras, och detta belopp har marinförvaltningen beräknat
till 1,140,000 kronor.
Slutligen har marinförvaltningen anfört, att det vore synnerligen
önskvärdt att så snart som möjligt vinna kännedom om den tid, inom
hvilken hela den ännu icke anvisade delen af nybyggnadsanslaget för
Göta kommer att utgå, såväl för att byggnadsarbetet måtte kunna fullföljas
efter en bestämd plan, som på det att, genom upprättandet ju
förr dess heldre af kontrakt om de vigtigare delarne af fartygsbyggnaden,
måtte kunna dels för denna tillgodogöras nu rådande gynsamma
konjunkturer, dels ock ernås visshet om kostnaden för dessa delar
och derigenom trygghet för att icke vid kontrakts afsilande under
ändrade tilläfventyrs ogynsamma förhållanden, det af Riksdagen beviljade
byggnadsanslaget kommer att visa sig för ändamålet otillräckligt.
Marinförvaltningen har derföre framhållit angelägenheten deraf, att
hvilket belopp än må komma att anvisas för år 1889, nästa Riksdag
måtte i hvarje fall bestämma den tid, då återstående del af byggnadsanslaget
kommer att utgå.
Ehuru jag måste till alla delar godkänna de af marinförvaltningen
anförda skäl för vigten deraf att anslaget till pansarbåten Götas
fortsatta nybyggnad icke nedsättes under det af samma embetsverk
beräknade minimibelopp, nödgas jag likväl, alldenstund ensamt detta
belopp öfverstiger hvad som på extra stat lärer för år 1889 kunna för
femte hufvudtiteln afses, samt då flera andra, dels oafvisliga, dels synnerligen
vigtiga behof för sjöförsvaret icke kunna helt och hållet åsidosättas,
föreslå en nedsättning till omkring hälften i det begärda erforderliga
anslaget eller från 1,468,000 kronor till 728,000 kronor.
38
Femte hufviultiteln.
[17.]
Artilleri
materiel.
Visserligen skulle olägenheten af denna nödtvungna nedsättning i
det erforderliga anslaget i betydlig mån minskas om, såsom marinförvaltningen
hemstält, Riksdagen ville bestämma den tid, då återstående
del af byggnadsanslaget komme att utgå, men då Riksdagen hittills i
allmänhet visat sig icke vilja binda kommande Riksdagar genom förutfattade
beslut med afseende å medels anvisande på extra stat, synes
mig en framställning i detta hänseende icke hafva någon utsigt att af
Riksdagen bifallas.
Å andra sidan torde det kunna med visshet antagas det Riksdagen,
sedan den beviljat hela den för pansarbåten Göta beräknade kostnadssumman
2,868,000 kronor och deraf för 1888 anvisat 700,000 kronor,
äfven framgent i och för fartygets fullbordande kommer att årligen
anvisa minst lika mycket och marinförvaltningen synes mig under
sådan förutsättning kunna nöjaktigt ordna byggnadsarbetena samt
begränsa kostnaden inom det derför beviljade anslag, om äfven såväl
fartygets sjösättning och besigtning som ock dess fullbordande sålunda
skulle komma att fördröjas utöfver den derför ursprungligen afsedda tiden.
På grund af hvad sålunda är anfördt får jag underdånigst hemställa:
att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen till fortsättande af
pansarbåten Götas nybyggnad för år 1889 äska ett anslag af 728,000
kronor.
Artillerimateriel.
Sedan 1887 års riksdag till artillerimateriel anvisat tillhopa 127,000
kronor, har marinförvaltningen beräknat återstående medelsbehof för
komplettering af artilleri- och utredningsmateriel för flottans fartyg
samt sjöfästningarne till 751,130 kronor, hvilket belopp likväl af nämnda
embetsverk ansetts kunna fördelas på två år och endast 318,750 kronor
böra äskas för år 1889.
Af enahanda skäl som redan blifvit anfördt för nedsättning i det
begärda anslagsbeloppet till- pansarbåten Göta måste likväl äfven nu
ifrågavarande anslag högst betydligt nedsättas, och har jag derföre
för år 1889 endast kunnat föreslå anslag för de mest oundgängliga af
de behof, som under denna titel äro upptagna, nemligen:
3 st. 12 cm. lavettage ............................................................... kr. 10,500: •—
krut af inhemsk tillverkning ................................................... » 22,400: —
300 st. 12 cm. granater........................................................... » 4,500: —
1,000 st. 38 m.m. patroner och massiva projektiler ...... » 8,500: —
500 st. 38 m.m. granater ........................................................ » 4,100: —
Summa kr. 50,000: —
Femte lmfrudtiteln.
39
livilket belopp jag alltså hemställer att Eders Kongl. Maj:t täcktes af
• Riksdagen för år 1888 äska till artillerimateriel.
Minväsendet.
c18-]
Rörliga minförsvaret. Till erhållande al full utredning af sjelf- Rörliga mingående
minor för redan befintliga minbåtar har märinförvaltningen foisvaiet''
begärt ett anslag af 90,000 kronor, och huru vigtigt det än är att
detta behof tillgodoses, helst detsamma icke utan tidsutdrägt kan afhjelpas,
torde likväl under förevarande förhållanden, det begärda anslaget
för år 1889 kunna fördelas på två år och således endast halfva
beloppet för nämnda år begäras, hvarigenom, förutom tre sjelfgående
minor för hvarje minbåt, hvartill antalet kan med redan anvisade medel
kompletteras, fem minor i reserv kunna anskaffas; och jag hemställer
alltså
att till anskaffande af sjelfgående minor må för
år 1889 äskas ett extra anslag af 45,000 kronor.
[19.]
Fasta minförsvaret. På Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- Fasta minförställning
beviljade, senaste Riksdag för anläggande af syft- och tänd- svaretstationer
vid Oscar-Fredriksborg och Vaxholm 58,300 kronor på extra
stat, deraf för år 1888 anvisades 30,000 kronor.
För fullbordande af berörda syft- och tändstationer får jag derföre
föreslå
att af Riksdagen för år 1889 må begäras ett anslag
af 28,300 kronor.
Till minväsendets utveckling och försöks anställande m. m. i sådant
ändamål får jag derjemte hemställa,
att ett belopp af 5,600 kronor måtte af Riksdagen
äskas.
De för minväsendet erforderliga extra anslag skulle alltså för år
1889 uppgå till ett sammanlagdt belopp af 78,900 kronor.
[20.]
Minväsendets
utveckling.
Ersättning och anskaffningar för försvaret af Fårösund.
För fullständigande af de arbeten, som i och för försvaret af
Fårösund redan blifvit utförda, och på det att de för ändamålet nedlagda
betydliga kostnader icke må vara delvis förspilda och dervarande
anordningar befinnas otillfredsställande, erfordras ytterligare till:
[21-]
Ersättning
och anskaffningar
för försvaret
af
Fårösund.
40
Femte liufvudtiteln.
Expropriationskostnad................................................................. kr. 5,627: 42
Boningshus åt bevakningspersonalen .................................... » 14,500: —■ •
Inventarier för min- och artilleridepartementen ............... » 1,999: —
En transportvagn......................................................................... » 100: —
En mindre båt för bevakning..................................... » 271: —
Fullbordande af bryggan till minförrådshuset................... :» 2,600: —-
Hus för projektiler....................................................................... » 3,500: —
Täckningsmaterialier..................................................................... » 11,633: —
Ammunitionsutredning................................................................ » 11,968: —
Summa kr. 52,198: 42
Ofvanstående expropriationskostnad 5,627 kronor 42 öre är redan
af marinförvaltningen förskotterad och hvad beträffar de här ofvan näst
derefter upptagna fem poster till boningshus åt bevakningspersonalen,
inventarier, en transportvagn, en mindre båt samt framför allt fullbordande
af ofvannämnda brygga, tillhopa utgörande ett belopp af 19,470
kronor, är det af synnerligen stor vigt att dessa behof så snart ske
kan tillgodoses, hvaremot med anskaffning af projektilhus, täckningsmaterialier
och ammunitionsutredning, för hvilka kostnaden uppgår till
27,100 kronor, för närvarande kan anstå, då sådan anskaffning vid behof
utan nämnvärd tidsutdrägt torde kunna ega rum.
På grund häraf hemställer jag
att ett belopp af 25,097 kronor 42 öre eller, till
summans jemnande, 25,100 kronor af Riksdagen äskas
till ersättning och anskaffningar för försvaret af
Fårösund.
Sammanlagda summan af de för år 1889 erforderliga extra anslag
under femte hufvudtiteln skulle alltså, såsom af ofvannämnda förslag
till stat synes, utgöra 932,000 kronor.
Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och
hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfrige ledamöter i nåder gilla, med
befallning tillika att utdrag af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid
författandet af Kongl. Maj:ts nådiga propostion till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
In fidem
F. Wrangel.
Femte Imfvudtiteln: Ml. A,
Stat
I
för Lotsstyrelsen och lotsverket år 1889.
| ............. | “o* |
| g. fr |
|
|
| o: 3 | © Ö 3 n 3 O: | © 3 3 3 er? | | O 3* £ pr © 3_ ^ | mramg |
|
A) Aflöningsstat. |
| ^ 3 Öl i | 3 | £ ° W (3* |
|
|
lotsstyrelsen. | Kr. | Kr. |
| Kr. | Kr. |
|
Lotsdirektören ................................................... 1 Inspektör ........................................................ | 6,200 4,000 | 2,800 2,000 |
| : | 9.000 6.000 | f Efter 5 år kan |
Föredragande. |
|
|
|
|
|
|
1 Sekreterare ...................................................... 1 Kamrerare.................................................. | 3,000 | 2,000 |
| — | 5,000 | Efter 5 år kan |
3,000 | 2,000 |
| — | 5,000 | lönen höjas med | |
| ||||||
Kansliet. |
|
|
|
|
| • efter 10 år med |
1 Registrator .........,............................................ | 1,800 | 1,200 |
| — | 3,000 | kronor, |
1 Notarie ............................................................ | 1,800 | 1,200 |
| — | 3,000 |
|
1 Ombudsman ...................................................... | — | — |
| 2,000 | 2,000 |
|
KammarTcontoret. |
|
|
|
|
|
|
1 Revisor och bokhållare ....................................... | 1,800 | 1,200 |
| — | 3,000 |
|
1 d:o d:o ....................................... | 1,800 | 1,200 |
| — | 3,000 |
|
1 Kassör och bokhållare ....................................... | 800 | 1,200 |
| 500 | 2,500 |
|
1 Materialförvaltare ............................................. | 800 | 1,200 |
| — | 2,000 | Efter 5 år kan |
Fyringeniörleontoret. 1 Öfverfyringeniör .............................................. | 3,500 | 2,000 |
| — | 5,500 | efter 10 år med |
1 Förste fyringeniör ............................................. | 2,500 | 1,500 |
| — | 4,000 |
|
1 Fyringeniör ..................................................... | 2,500 | 1,000 |
| — | 3,500 |
|
1 d:o ..................................................... | 2,500 | 1,000 |
| — | 3,500 |
|
1 Konstruktör och ritare ....................................... | 2,500 | 1,000 |
| — | 3,500 | { Efter. 5 år kan |
Vikariatersättning samt arvoden och flitpenningar åt |
|
|
|
|
|
|
e. o. tjensteman ............................................... | — | — |
| — | 5,800 |
|
1 Förste vaktmästare............................................. | 800 | 300 |
| — | 1,100 | ( Efter 5 år kan |
1 Vaktmästare...................................................... | 500 | 300 |
| — | 800 | < lönen höjas med |
Summa Kronoi |
| — | — | | 71,200 | 1 |
Anm 1. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen
minskas med 150 kronor.
Anm 2. En fyringeniörstjenst hålles tills vidare vakant enligt Kongl. brefvet den 22 Juli 1887.
Bih. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
G
Femte hufvudtiteln: bil. A,
1 |
| V © | M CD * | Summa. |
|
| M o: ö | — CD g 5* . crq CD | g 8 g g M- t-j 3 rrq 3 • crq CD | Summa. | |
Transport | — | — | — | — | 71,200 |
lotsverket. |
|
|
|
|
|
Befäl. |
|
|
|
|
|
1 Lotskapten i Stockholm........................ | 3,000 | 1,000 | 500 | 4,500 |
|
2 eko i Göteborg och Malmö ......... | 6,000 | 2,000 | 1,000 | 9,000 |
|
1 eko i Norrköping ..................... 4 eko i Kalmar, Visby, Sunelsvall och | 3,000 | 500 | 400 | 3,900 |
|
Luleå............................... | 12,000 | 2,000 | 1,600 | 15,600 |
|
Underbefäl. |
|
|
| * |
|
1 Öfverlots af l:a grad. i Stockholm ......... 3 d:o d:o i Göteborg, Malmö och | 1,200 | 1,300 | — | 2,500 |
|
Sundsvall..................... | 3,600 | 3,900 | — | 7,500 |
|
1 d:o d:o i Norrköping ............... | 1,200 | 800 | — | 2,000 |
|
1 eko d:o i Kalmar ..................... | 1,200 | 800 | — | 2,000 |
|
1 d:o d:o i Visby........................ | 1,200 | 300 | — | 1,500 |
|
1 d:o d:o i Luleå........................ | 1,200 | 300 | — | 1,500 | , |
1 eko af 2:a grad på större lotsplats ...... | 800 | 200 | — | 1,000 |
|
Högst 7 öfverlotsar af 2:a grad ............... | 5,600 | 1,400 | — | 7,000 | J |
85 Fyrmästare med löner å 800 kronor och tjenstgöringspennin- |
|
| |||
å högst 600 kronor................................ |
|
|
| 96,900 | 154,900 |
Åldergtillägg. |
|
|
|
| |
Till Lotsstyrelsens ombets- och tjensteman samt befäl och under- |
|
| |||
befäl vid lotsverket, förslagsvis .............. |
|
|
| 21,100 |
|
Lotsbetjeningen. |
|
|
|
|
|
Till arvoden åt Lötsförmän å högst 500 kronor samt till upp- |
|
| |||
muntringspenningar åt erforderligt antal | kronolotsar å högst |
|
| ||
540 kr. och till förhöjda uppmuntringspenningar åt mäster-lotsar å 60 kronor äfvensom till arvoden åt lotslärlingar med |
|
| |||
styrsedel å 100 kr., allt för år räknadt...... |
|
|
| 186,300 | _ |
Transport | | 207,400 | 226,100 |
Efter 5 år kan
lönen höjas med
500 kronor och
efter 10 år med
ytterligare 500
kronor.
Jemte lotslott.
Femte hufvud titeln: bil. i.
Transport | 207,400 |
| 226,100 |
|
Fyrbetjeningen. |
|
|
|
|
Till aflöning åt erforderlig personal äfvensom till proviant åt personalen |
|
|
|
|
å fyrskeppen m. .................................................................. | 187,100 |
|
|
|
Undervisningsanstalter. |
|
|
|
|
Till arvoden åt lärare och lärarinnor vid skolor för lots- och fyrhetje- |
|
|
|
|
ningens barn ....................................................................... | 4,500 | — |
|
|
Lotsverkets ångfartyg »Ring». |
|
|
|
|
Till aflöning och. portiousersättning åt befälhafvare, underbefäl och | ( |
|
|
|
besättning ........................................................................... | 15,432 | 50 |
|
|
Personalen vid lifråddningsanstalterne. |
|
|
|
|
Till arvoden åt uppsyningsman, roddare och räddningsmanskap............ | 4,728 | — | 419,160 | 50 |
|
| |||
B) Öfvergångs- och mdragningsstat. |
|
| 645,260 | 50 |
Till f. d. lotsdistriktcliefen A. G. Nordenskjöld................................ | 3,500 | — |
|
|
» lotsfördelningschefen L. J. Cronstrand....................................... | 896 | 50 |
|
|
» ,, H. A. Natt och Dag................................. | 896 | 50 |
|
|
„ » E. A. Pihl ............................................. | 896 | 50 |
|
|
| 6,189 | 50 |
|
|
» underbefäl och gemenskap ...................................................... | 61,185 | - | 67,374 | 50 |
C) Pension sstat. |
|
| ||
Bidrag till pensionering af embets- och tjenstemän samt befäl, under- |
|
|
|
|
befäl och gemenskap vid lotsverket, förslagsvis........................... | 13,500 | — |
|
|
Pension åt öfverlotsenkan J. Kinnman, enligt 1887 års riksdagsbeslut... | 300 | — | 13,800 | — |
D) Underhålls- och omkostnadsstat. |
|
|
|
|
l:o. Till kända behof. |
|
|
|
|
a) Konsumtionsartiklar för fyrarne, förslagsvis ................................. b) Reparationer och underhåll af byggnader vid lots- och fyrplatsei | 80,000 |
|
|
|
samt lifräddningsstationer, fasta sjömärken samt andra anstalter, | 100,000 |
|
|
|
c) Pyrskeppens reparation, rustning, utläggning och intagning, drift- |
|
|
| , |
kostnader m. m., förslagsvis .................................................. | 50,000 | — |
| 1 |
Transpor | 230,000 | |-| 726,435 |
|
Femte hufvudtiteln: 1>M. A.
Transport | 230,000 |
| 726,435 |
|
d) Lotsverkets ångfartygs och tjenstefartygs reparation, rustning, drift- |
|
|
|
|
kostnader, förslagsvis ....... | 50,000 | _ |
|
|
e) Underhåll samt komplettering af lots- och fyrplatsernas jemte lif- |
|
|
|
|
räddningsanstalternas fartyg och båtar, förslagsvis ............... | 35,000 | _ |
|
|
Q Flytande sjömärkens anskaffning, underhåll, utsättning och intagning, |
|
|
|
|
förslagsvis ................................................ | 45,000 | — |
|
|
2:o. Till oförutsedda utgifter. |
|
|
|
|
Afsättes ......... | 7,525 | — | 367,525 |
|
3:o. Särskilda omkostnader. |
|
|
| |
Till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för lotsstyrelsen, förslagsvis | 5,000 | _ |
|
|
» hyra för lotsstyrelsens embetslokal ....................... | 4,500 | _ |
|
|
" kontorshyror och expenser inom lotsfördelningarne, förslagsvis ... | 20,000 | _ |
|
|
“ grundräntor, jordskyld, ersättning för vedbrand, d:o....... | 6,500 | _ |
|
|
» rese- och traktamentskostnader, d:o ... | 17,000 |
|
|
|
För tillsyn och bemanning å tjenstefartyg samt lotsfartygot vid Malmö, |
|
|
|
|
förslagsvis ........................................... | 27,000 | _ |
|
|
Till extra utgifter, förslagsvis .............................. | 22,000 | _ |
|
|
Bidrag till amiralitetskrigsmanskassan........................ | 3,500 | _ |
|
|
» till underhall af en fyr på Cap Spartel, förslagsvis | 540 | — | 106,040 |
|
E) Indelta räntor. |
|
|
|
|
Friheter och ersättningar .............................. | __ |
| 409 |
|
Summa kronor) | — |
| 1,200,409 | — |
Femte Imfvudtiteln: bil. B.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet.
Med anledning af Kongl. Lotsstyrelsens den 7 sistlidne Januari
aflåtna underdåniga framställning angående pensionsreglering för Styrelsen
och lotsverket har Herr Statsrådet i embetsskrifvelse den 29 i
samma månad, jemte tillkännagifvande att Herr Statsrådet hade för
afsigt att föreslå Kongl. Maj:t att i fråga så väl härom som om lotsverkets
aflöningsstater göra nådig framställning till Riksdagen, uppdragit
åt Kongl. Styrelsen att så skyndsamt ske kunde till Herr Statsrådet
inkomma dels med fullständig utredning angående mängden och
beskaffenheten af de hvarje tjensteman vid Styrelsen åliggande göromål
samt dessas tillväxt under de senaste fem åren, dels med uppgift,
huruvida Kongl. Styrelsen afsett att utgifter till Amiralitets-KrigsmansKassan
skulle erläggas på de tillskott från lotsverket, som till pensionernas
fyllande skulle utgå och i så fall till hvilket belopp i förhållande
till pensionen dessa afgifter borde beräknas, dels med yttrande
från Materialförvaltaren och från Konstruktören och ritaren huruvida
de, i fall sådant blefve föreskrifvet, vore villige att betala retroaktiva
afgifter för åtnjutande af förmånen att erhålla pensions- och gratialsrätt
i Amiralitets-Krigsmans-Kassan, dels ock med upplysning huruvida
de tillskott från lotsverket, som för pensioneringen erfordrades, kunde
lemnas utan att det nuvarande anslaget i följd deraf behöfde förhöjas
och om icke möjligen de genom afgång på indragnings- och öfvergångsstaten
disponibla medel kunde anses derför tillräckliga.
Då mängden af göromål hos Styrelsen i allmänhet och för hvar
och en af dess tjenstemän särskildt i väsentlig grad är beroende af
antalet till Styrelsen inkomna ärenden, har Styrelsen låtit på grund af
flere års dagböcker upprätta sammandrag, utvisande antalet inkomna
ärenden, fördelade under vissa rubriker, som synts tjenligast för att,
så vidt sådant på detta sätt kan ske, tydliggöra ärendenas beskaffenhet.
Inkomna
ärenden.
2
Femte hiifvudtiteln: bil. B.
Med genomförandet af 1881 års omorganisation af lotsbefälet kunna
göromålen anses hafva på ett stadigvarande sätt ökats — de årliga
fluktuationerna äro sedan dess mindre betydliga —, men som ett rätt
bedömande af qvantiteten arbete i förhållande till befintliga arbetskrafter
svårligen kan eg a rum utan jemförelse, har Styrelsen ansett behöfligt
att vid sidan af de infordrade uppgifterna för åren 1882—1886
meddela dylika för ett par år som föregått regleringen, och då ifrågavarande
reglering redan till en del, om ock provisoriskt, egde rum
redan med år 1878, så har jemförelsen mellan arbetena hos Styrelsen
nu och förr ansetts icke kunna blifva fullt exakt, med mindre redogörelse
lemnades för förhållandena under ett par af åren närmast före
det sistnämnda, till följd hvaraf jemväl uppgifter för åren 1876 och
1877 intagits i nedanstående
Öfversigt af antalet och beskaffenheten af de till Kongl. Lotsstyrelsen
inkomna ärenden:
| 1876. | 1877. | 1882. | 1883. | ........... 1884. | 1885. | 1886. |
A. Kansliärenden. Personalens befordran, afsked, ledig-het, antagning o. d.................. | 166 | 183 | 185 | 252 | 282 | 261 | 258 |
D:o bestraffningar, belöningar........ | 59 | 45 | 45 | 47 | 34 | 54 | 53 |
D:o tjenstgöring, instruktion, under-visning .................................. | 44 | 52 | 80 | 84 | 83 | 63 | 86 |
D:o aflöning, beskattning, pension, | 71 | 72 | 98 | 124 | 126 | 123 | 104 |
Lotshemman, tomtköp, naturaför-måner åt personalen................. | 59 | 42 | 64 | 86 | 71 | 75 | 85 |
Eättegångar, undersökningar, lotsars | 44 | 59 | 80 | 57 | 59 | 61 | 53 |
Strandningar, räddningsförsök....... | 136 | 136 | 325 | 221 | 210 | 186 | 175 |
Grundpenningar, kaj- och hamn-byggnader, hamnområden, under-sökning af hamnar,, enskildes | 12 | 21 | 53 | 74 | 120 | 76 | 70 |
Förslag (personal-), berättelser, rap-porter, journaler m. m.............. | 51 | 49 | 221 | 230 | 216 | 223 | 235 |
Nya fyrar m. m. dylikt ............... | 7 | 2 | 9 | 13 | 14 | 7 | 5 |
Femte lmfvudtiteln: Fil. B,
3
. | 1876. | 1877. | 1882. | 1883. | 1884. | 1885. | 1886. |
Materiel, inventariers redovisning, | 58 | 59 | 196 | 258 | 256 | 202 | 246 |
D:o Lotsbyggnader, fyrar, fyrskepp, m. m..................................... | 51 | 63 | 174 | 210 | 224 | 217 | 159 |
Fyrskepps och fartygs rustning, re-sor, intagning......................... | 67 | 65 | 101 | no | 70 | 61 | 67 |
Lotsverkets förråd, in- och utleve-rering af effekter m. m............ | 23 | 18 | 71 | 94 | 104 | 61 | 55 |
Utprickning, farleders rensning, un-dersökning af grund, lotsleder.... | 64 | 50 | 106 | in | 90 | 136 | 134 |
Fyrars tändning, släckning m. m., | 16 | 24 | 49 | 85 | 56 | 35 | 58 |
Utländska myndigheter eller per-soner, framställningar, kungörelser | 93 | 59 | 100 | 147 | 171 | 162 | 186 |
Allmänna författningar, tolkning, | 13 | 19 | 33 | 6 | 15 | 8 | 21 |
Tekniska utredningar, kostnadsbe-räkningar ............................... | 13 | 8 | 15 | 24 | 33 | 18 | 16 |
Formulär, blanketter.................... | — | 1 | 2 | 12 | 1 | 8 | 8 |
Diverse ..................................... | 37 | 39 | 66 | 75 | 68 | 68 | 47 |
Summa | 1,084 | 1,066 | 2,073 | 2,320 | 2,303 | 2,105 | 2,121 ! ! |
B. Kameralärenden. | 496 | 524 | 722 | 775 | 843 | 762 | 701 |
Redogörelser, anmärknings- och af-skrifningsmål.......................... | 52 | 45 | 95 | 79 | 98 | 85 | 71 |
Skjutslega, markegångssättning..... | 1 | 1 | Öl | 55 | 57 | 56 | 55 |
Inventeringar............................. | 12 | 12 | 12 | 12 | 12 | 12 | 12 |
Materiels reparation, underhåll eller | 12 | 13 | 25 | 44 | 43 | 42 | 32 |
Personalens befordran, ledighetm. m. | — | 3 | 3 | 6 | 4 | 4 | 6 |
Diverse..................................... | 6 | 1 | 17 | 11 | 11 | 20 | 11 |
Summa | 579 | 599 | 925 | 982 | 1,068 | 981 | 888 |
Summa Summarum | 1,663 | 1,665 | 2,998 | 3,302 | 3,371 | 3,086 | 3,009 |
4
Femte hufrudtiteln: Ml. B.
Lotsverkets
utveckling.
Vid förestående tabell torde få göras följande anmärkning.
Diariet föres på olika sätt i olika verk. I vissa erhåller hvarje
inkommande ärende sitt särskilda nummer; i somliga bibehålies, äfven
då ärendet blifvit remitteradt en eller flere gånger för erhållande af
utredning, ett och samma diariinummer till dess ärendet blifvit slutbehandladt;
i andra åter införas under samma diariinummer flere ärenden,
då de äro af likartad beskaffenhet och härröra från samma initiativ,
äfven om de kommit från olika myndigheter och vid olika tillfällen
blifva föremål för pröfning och beslut. Hos Lotsstyrelsen tillämpades
från början det första sättet, men då detsamma befanns hinderligt för
efterforskningar, öfvergick man från 1877 års början till det tredje
sättet, hvilket för Lotsstyrelsens arbeten befunnits vara mest praktiskt.
Då emellertid det andra här ofvan nämnda och ganska allmänt använda
sättet för diariets förande är det enda, enligt hvilket man kan erhålla
en föreställning om verkliga antalet ärenden och följaktligen en jemförelse
med förhållandet i andra embetsverk kan ega rum, har Styrelsen
låtit för hvarje grupp af ärenden anteckna verkliga antalet inkomna
sådana, alltid under iakttagande att ett ärende, som eu eller flere gånger
varit föremål för remiss till Fyringeniörkontoret, till lotsbefäl m. fl.,
likväl aldrig upptagits till mera än ett nummer.
Innan Lotsstyrelsen öfvergår till fullgörande af uppdraget att redogöra
för mängden och beskaffenheten af de med de särskilda befattningarna
i Styrelsen förenade åligganden, torde vara ändamålsenligt att
återkalla i minnet några af de hufvudsakliga utvecklingsskeden förvaltningen
af lotsverket hittills undergått. Som inkomsterna af fyr- och
båkmedlen alltid varit till hela sitt belopp anvisade uteslutande för lotsverkets
vidmakthållande och förbättring och dessa inkomster, på sätt
Kongl. Styrelsen redan vid föregående tillfällen och särskild! i sin
underdåniga skrifvelse den 20 Maj 1886 varit i tillfälle att med siffror
ådagalägga, i jemnbredd med sjöfarten i det hela ständigt varit stadda
i tillväxt, ehuru icke i samma proportion som sjöfarten, enär tid efter
annan lindringar i afgiften funnits kunna medgifvas, har det varit naturligt
att den personal, åt hvilken fyr- och båkmedlens förvaltning
varit anförtrodd, måst tid efter annan ökas likasom sättet för förvaltningen
undergå förändringar. Vid betraktandet af styrelseverkets grad
-
Femte hufvudtiteln: Ml. B.
5
visa utveckling torde derför blicken böra fästas jemväl å följande siffror,
som betingat densamma.
Inkomsten af fyr- och båkmedel, hvilken, enligt de af Kongl. Generaltullstyrelsen
meddelade uppgifter, under åren 1825—1858 vexlade
mellan 75,000 och 295,000 kronor samt åren 1859—1864 mellan
428,000 och 569,000 kronor för år, uppgick för åren 1865—1870 i
medeltal till kronor 744,326: 35.
Värdet af lotsverkets säkerhetsanstalter beräknades från 2,073,408
kronor år 1860 hafva år 1870 vuxit till 4,129,496 Kronor.
Lotsverkets förvaltning hade under ifrågavarande tid besörjts af
Förvaltningen af Sjö-Årendena, i hvilket embetsverk Lotsdirektören var
föredragande ledamot; specialfrågor rörande personal och materiel, då
de icke föranledde disposition af medel, handlades af Lotsdirektören
först ensam, sedermera med biträde af fyringeniörer och känsligenstemän.
När Lotsdirektören var förhindrad att embetet utöfva, förordnades
i hans ställe någon högre officer af flottan till ledamot i förvaltningen,
på sätt med öfriga militära ledamotsbefattningar i nämnda
verk varit vanligt. Nu hade emellertid, såsom ofvan anförda siffror
visa, förvaltningen af lotsverket omkring år 1870 nått den betydelse,
att densamma för mycket tog i anspråk Förvaltningens af Sjöärendena
för andra ändamål afsedda arbetskrafter, hvarjemte en ändring af dittills
begagnade former befanns af behofvet påkallad. Genom Kongl.
brefvet den 21 December 1871 skildes alltså från och med nästföljande
året alla lots- och fyrväsendets angelägenheter från Förvaltningen af
Sjö-Årendena och uppdrogos åt det nyinrättade embetsverket Lotsstyrelsen,
åt hvilket jemväl öfverlemnades handhafvande! af lifräddningsväsendet.
Enligt »Reglemente för lots- och fyrinrättningarna jemte
lifräddningsanstalterna å rikets kuster» af nyssnämnde dag blef Lotsdirektören
chef för embetsverket med ensam beslutande rätt. I Styrelsen
skulle finnas en sekreterare och en kamererare, hvilka jemte
öfriga åligganden skulle föredraga alla ärenden, sekreteraren utan och
kamereraren med reservationsrätt, hvadan endast den senare med Lotsdirektören
delade ansvaret för de på hans föredragning fattade besluten.
I öfrigt skulle finnas en registrator, en kassör, en revisor, en bokhållare,
en ombudsman, en materialförvaltare, en öfverfyringeniör och
fyra fyringeniörer. Vid förfall för Lotsdirektören skulle chefen för
Norra Lotsdistriktet jemte egen tjenst handlägga de till Lotsdirektörens
befattning hörande löpande ärenden, som icke kunde uppskjutas, utnämningar
och befordringar samt medels-anvisningar för nya ändamål
dock undantagna.
Bih. Ull Piksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Ajd.
Intill 1871.
Reglemente
och stat 1871
7
6
Femte hufvudtiteln: bil. B.
Aren
1871—1880.
Åren
1881—1886.
Under decenniet 1871—1880 uppgingo inkomsterna af fjr- och
båkmedlen till
År 1871: ............ 835,159 kronor. År 1876: 936,263 kronor
» 1872: 943,086 » » 1877: 1,205,199 »
» 1873: 949,590 » » 1878: 1,063,568 »
» 1874: 963,659 » * 1879: 1,096,690 »
» 1875: 832,703 » » 1880: 1,191,473 )>
Medeltalet för dessa år, kronor 1,001,739, visar alltså en tillökning
af 34 proc. öfver medeltalet för de närmast föregående åren.
Värdet af lotsverkets säkerhetsanstalter växte samtidigt på följande
sätt:
År 1871
» 1872
1873
1874
»
» 1875
4,328,659 kronor.
4,683,648 »
5,085,612 »
5,300,073 )»
5,481,804
5,541,265 kronor
5,866,824
6,058,912
6,164,772
6,192,209
År 1876
>< 1877
» 1878
j> 1879
» 1880:
Tillökningen utgör alltså för 10-års perioden närmare 50 procent.
Den organisation det nya embetsverket erhållit 1871 var i vissa
delar endast provisorisk. I sammanhang med den reorganisation af
lotsverket i dess helhet, hvilken förbereddes under åren 1877—1880
och som verkstäldes genom de under den 15 Februari 1881 utfärdade
nya lotsförfattningarna gafs jemväl åt Lotsstyrelsen en fastare form
genom den sistnämnde dag för embetsverket utfärdade instruktion, enligt
hvilken Lotsdirektören eger enahanda befogenhet, som tillkommer
Generaldirektör i andra förvaltningsverk samt föredragandena, sekreteraren
och kamereraren, erhållit enahanda uppdrag och ansvar, som i
nämnda verk tillhöra byråchefer. Personalen blef i öfrigt oförändrad
endast med det undantag att, i stället för de å lotsbefälets stat indragna
distriktchefstjensterna, en inspektörsbefattning uppfördes å Styrelsens
stat äfvensom att från 1882 års början, med anledning af åtskilliga
nytillkomna göromål å kansliet, derstädes anstäldes en notarie.
I den underdåniga skrifvelse, som Styrelsen aflät den 29 November
1881 och i hvilken föreslogs inrättandet af sistnämnde befattning,
framhöll Styrelsen dels hurusom beloppet af de åt Styrelsens förvaltning
anförtrodda medel under det första årtiondet af Styrelsens tillvaro
i högst anmärkningsvärd grad ökats, dels ock att en väsentlig
tillökning i arbete egt rum från och med år 1878. Med nämnda år
hade nemligen, för att bereda öfvergången till en ny organisation af
Femte hufrudtitcln: bil. B.
7
lotsbefälet, vidtagits den anordning, att dels distriktchefernes antal
minskades från tre till två, — hvilka bibehöllo sin befäls- och bestraffningsrätt
äfvensom befogenhet att i afseende å underly dandes tjenstgöring
utfärda befallningar, jemväl att lända till framtida efterrättelse,
från underlydande infordra utlåtanden, anbefalla undersökningar om begångna
fel i tjensten samt gå i författning om iståndsättande eller ändring
af säkerhetsanstalter då skyndsamhet ansågs af nöden, — och
dels att lotsfördelningscheferne, hvilkas antal provisoriskt bestämdes
till elfva i stället för femton, skulle direkt skriftvexla med och redovisa
inför Lotsstyrelsen, hvarigenom å ena sidan det hufvudsakliga af
distriktchefernes göromål Överflyttades på fördelningscheferne och å
andra sidan antalet ärenden hos Styrelsen icke obetydligt tillväxte.
Efter utredning af förhållandena i sistnämnda hänseende åren 1878—
1880 anmärkte Styrelsen, att året 1881 lemnats åsido af det skal, att
den högst betydliga tillökning i arbete, som derunder förekommit, till
största delen ansågs hafva varit beroende af den under året företagna
lotsregleringen och alltså endast af öfvergående natur. Detta, antagande
har visat sig endast i viss mån hafva varit riktigt och ingalunda
till den omfattning Lotsstyrelsen trodde sig kunna antaga, hvilket torde
framgå af följande uppgifter, vid hvilka bör anmärkas, att antalet
utgångna expeditioner för åren 1872—1880 här upptagas högre än i
ofvan åberopade skrifvelse den 29 November 1881 af det skäl, att der
upptogos endast från Kansliet utgångna expeditioner men här jemväl
Kammarkontorets.
|
|
|
| 1882—1886. | ||
| 1872—1877 | 1878—1880 | 1881. | i medeltal. | Ökning i förhåll, | |
| i medeltal. | i medeltal. |
|
| 1872—77 | 1878—80 |
Inkomna ärenden ................. | 1,925 | 2,3(55 | 3,105 | 3,153 | 63,8 % | 33,3 % |
Utgångna expeditioner ............ | 940 | 1,327 | 2,322 | 1,580 | 68 % | 19 % |
De ifrågavarande åren 1881—1886 visa i öfrigt följande årliga inkomster
af fyr- och båkmedlen:
År 1881: 1,314,180 kronor. År 1884: 1,298,444 kronor.
» 1882: 1,504,014 » » 1885: 1,350,503 »
» 1883: 1,510,853 » i> 1886: 1,307,263 »
Medeltalet för dessa år, kronor 1,380,900, visar en tillökning i
förhållande till åren 1871—1880 af 37,8 % och i förhållande till de år,
som närmast föregingo Lotsstyrelsens inrättande, af 86,8 %.
Lotsdirektö
ren.
Inspektören.
8 Femte hufvudtiteln: Ml. B.
Samma års värden af säkerhetsanstalterna hafva varit:
År 1881: 6,273,555 kronor. År 1884: 7,366,919 kronor.
» 1882: 6,568,714 » » 1885: 7,597,239 »
» 1883: 7,037,243 x » 1886: 7,760,139
Tillökningen till och med år 1886 motsvarar alltså i förhållande
till 1880 25,3 % och 1870 nära 90 %.
Då Lotsstyrelsen nu öfvergår till den närmare redogörelsen för
mängden och beskaffenheten af de bestyr, som äro förenade med de
särskilda befattningarna vid Styrelsen, torde, hvad angår Styrelsens
chef, icke vara behöfligt att derom orda vidare än att, jemte det alla
i Styrelsen förekommande frågor skola inför honom föredragas och
medelst hans beslut afgöras, han tillika är chef för hela den vid Styrelsen
och lotsverket anställa personalen, uppgående vid senaste årsskifte
till 1,367 personer.
Såsom ofvan är nämndt blef, i sammanhang med indragning af
förut varande Distriktchefer, å Lotsstyrelsens stat uppförd en Inspektör,
hvilkens åliggande numera är att, efter gjord anmälan hos Styrelsen
och af densamma erhållet tillstånd samt i öfrigt då Styrelsen
så förordnar, verkställa inspektionsresor samt derunder utöfva inseende
öfver personalen, dock utan befäls- och bestraffningsrätt, äfvensom att,
derest Lotsdirektören är hindrad att sitt embete i Styrelsen utöfva och
så framt ej annorlunda af Kongl. Maj:t förordnas, i hans ställe inträda
i Styrelsen, hvilken i sådant fall likväl icke får handlägga vissa frågor
och i allmänhet icke till afgörande företaga vigtigare ärenden, så
vida de tåla uppskof. Enligt verkstälda beräkningar hafva Inspektörens
tjensteresor (a) äfvensom den tid han i stället för Lotsdirektören
tjenstgjort, i Styrelsen (b) hittills omfattat följande antal dagar:
År | 1881 | a) ............ 51....... | b) .... 53. |
» | 1882 | ............ 67......... | .... 67. |
» | 1883 | ............ 67......... | .... 63. |
)> | 1884 | ............ 79......... | ... 98. |
)) | 1885 | ............ 97......... | .... 76. |
)) | 1886 | ............ 57......... | .... 51. |
Femte hufvudtiteln: bil. B.
9
Af Inspektören till Lotsstyrelsen ingifna rapporter och skrivelser
hafva utgjort, beträffande:
År 1881 | a) Resor. ............ 13. .. | b) Andra ärenden. ......... 17.......... | Summa. ... 30. |
» 1882 | ........... 17. .. | ......... 10.......... | .. 27. |
» 1883 | ............ 20. .. | ......... 10.......... | .. 30. |
» 1884 | ............ 23. .. | ........ 2.......... | .. 25. |
» 1885 | ............ 15. .. | ......... 6.......... | .. 21. |
» 1886 | ............ 10. .. | ......... 7.......... | .. 17. |
Sekreterarens åligganden äro af två slag:
a) Såsom föredragande: att bereda och föredraga de ärenden, som
instruktionen bestämmer och hvilkas antal och beskaffenhet framgår af
den här ofvan meddelade tabell; att i de af honom föredragna ärenden
författa besluten; att iakttaga hvad i allmänna författningar, i Kongl.
bref samt under ärendenas behandling förekommer, hvilket bör föranleda
särskilda åtgärder från Styrelsens sida; att uppsätta underdåniga
framställningar och utlåtanden, hvilka i embetsverken i allmänhet uppsättas
af vederbörande ledamot; att upprätta sådana årliga specialstater,
som tillhöra denna afdelning; att redigera Styrelsens årliga embetsberättelse;
att föra särskilda förteckningar så väl öfver den till öfvergångsoch
indragningsstaten förflyttade personalen som ock öfver lotsarnes
årliga inkomster af lotspenningeförtjenst och aflöning samt uppgöra
derpå grundade beräkningar och förslag; åliggande honom det för ledamot
i Styrelse i allmänhet stadgade ansvar för de beslut lian biträda
b) Såsom sekreterare: att uppsätta cirkulär och skrivelser jemte
andra expeditioner, som föranledas af de föredragna kansliärendena;
att ansvara för beslutens behöriga expedierande; att vid förfall för
ombudsmannen biträda vid kassainventeringar (hvilket åliggande endast
sällan behöft fullgöras); samt att tillse det öfrige å Kansliet anstälde
tjenstemän sina skyldigheter behörigen fullgöra. För bedömandet af
dessa göromåls qvantitativa sida torde få nämnas, att antalet af sekreteraren
kontrasignerade expeditioner, deruti inbegripna ofvan nämnda
underdåniga skrivelser m. m., uppgått till:
Åren 1872—1877 årligen omkring 780.
» 1878—1880 » 1,043.
År 1881: 1,963.
)) 1882: 1,201.
» 1883: 1,440.
» 1884: 1,301.
» 1885: 1,242.
» 1886: 1,122.
Sekreteraren.
10
Femte hufvudtiteln: bil. B.
Kamererare!!.
Medeltalet för åren 1882—1886, 1,261 st., utvisar en tillökning i
förhållande till åren 1872—1877 af nära 61,6 % och i förhållande till
åren 1878—1880 af 21 %.
Uppsättandet af ifrågavarande expeditioner kan naturligtvis icke
medhinnas af sekreteraren ensam, utan biträdes han dervid af dels
notarien, dels extra ordinarie tjenstemän.
Öfver de talrika skriftliga meddelanden’i tjensten, hvilka lemnas
under hand, äfvensom af tjensten föranledd brefvexling med enskilde
hafva icke anteckningar blifvit förda. Dylika bestyr förekomma emellertid
nästan hvarje dag.
Kamererarens åligganden äro af tre slag.
a) Såsom föredragande: att bereda och föredraga de till hans afdelning
hörande ärenden, rörande hvilka närmare upplysningar meddelats
i ofvan intagna tabell; att i samma ärenden författa besluten samt
uppsätta deraf föranledda underdåniga skrivelser; att lemna denna afdelnings
bidrag till den årliga embetsberättelse]!; att uppgöra det underdåniga
förslag till stat för Styrelsen och lotsverket, som hvarje år
bör för det nästföljande till Kongl. Maj:t ingifvas; att vaka öfver rätta
tillämpningen af vissa specialstater; att upprätta kontrakt om leveranser
samt om underhåll af lotsbåtar; att författa resolutioner i anmärknings-
och afskrifningsmål, hvilka resolutioner i medeltal uppgått till
följande antal:
Åren 1872—1877: 4 akter, 24 anmärkningar.
» 1878—1880: 11 » 60 »
» 1882—1886: 12 » 55- »
att, beträffande förvaltningen af de för lotsverket anvisade medel, iakttaga
och beräkna de erforderliga medelsbehofven för utgifters bestridande,
så att medel i rätt tid reqvirera? och finnas tillgängliga; att
följa och aktgifva på förhållanden, som inverka på lotsverkets inkomster,
så att åtgärder, som kunna anses behöfliga, må i behörig ordning
varda föreslagna; att i likhet med sekreteraren, för sin afdelning iakttaga
hvad i allmänna författningar, Kongl. bref samt för öfrigt förekommer,
som bör föranleda underdåniga anmälanden till Kongl. Maj:t
eller andra särskilda åtgärder; och åligger honom såsom ledamot i Styrelsen
det för sådan stadgade ansvar för de beslut han biträdt.
b) Såsom Kamererare: att årligen afgifva dels förslag öfver lotsverkets
ställning vid utgången af näst föregående år jemte summarisk
uppgift för samma år öfver utgifterna under hvar och en af de i staten
för lotsverket upptagna titlar, dels berättelse till Statsrevisionen
med dervid fogadt sammandrag af lotsverkets räkenskaper; att upp
-
Femte hufmdtiteln: "bil. B.
11
sätta föredragningslistor öfver alla mål, som erfordra medels uppbörd
eller utanordnande, uppgående i medeltal för åren 1878—1880 till 106,
för åren 1882—1886 till 116; att på grund af rullorna genomgå och
kontrollera de af bokhållaren upprättade aflönings- m. fl. uträkningar
samt uppgifter å pensions- och gratialsafgifter, som skola innehållas,
med ansvar för riktigheten af ifrågavarande uträkningar och uppgifter,
omfattande omkring 4,500 poster; att kontrollera uppbörds- och anordningsböcker
samt specialer; att genomgå och kontrollera uträkningar,
grundade på markegångssättning; att underskrifva och ansvara
för riktigheten af uppbördsorder, anordningar och assignationer, årligen
1,100 å 1,200 st.; att föra räkning med Riksbanken; att upprätta
Lotsstyrelsens hufvudbok; att kontrollera Lotskaptenernes redovisningar
för förskottsmedel; samt att granska och bestyrka uppgifter
till taxeringskomitéer;
c) såsom Sekreterare: att uppsätta skrifvelser, cirkulär m. fl. expeditioner,
som föranledas af de föredragna kameralärendena och ansvara
för beslutens behöriga expedierande; uppgående antalet af dessa
expeditioner, med undantag af ofvan nämnda resolutioner i anmärkningsoch
afskrifningsmål, till följande antal:
Åren 1872—1877 årligt medeltal 161.
'')> 1878—1880 » >» 318.
År 1881: 259.
» 1882: 292.
)» 1883: 324.
» 1884: 316.
» 1885: 318.
)> 1886: 286.
Medeltalet för åren 1882—1886, 307 st., utvisar en tillökning i
förhållandena till åren 1872—1877 af 90,6 proc. men skiljer sig föga
från medeltalet för åren 1878—1880.
I öfrigt förekommer jemväl för Kamereraren icke sällan skriftvexling
under hand med lotsbefälet och enskilda personer.
Registratorn har till åliggande: att i dagboken anteckna alla till Registrator!!,
styrelsen inkomna handlingar, hvilkas antal framgår af ofvan intagna
tabell, som dock icke utvisar antalet remisser, de der emellertid alltid
föranleda anteckningar af registrator!!; att för hvarje mål anteckna det
deruti fattade beslutet; samt att föra register dels öfver de i dagboken
antecknade målen, dels öfver alla från styrelsen utgångna expeditioner,
dels ock särskildt öfver ankomna Kongl. bref och embetsskrifvelser
från Statsdepartementen. Då medeltalet af de under de senaste fem
12
Femte hufvudtiteln: bil. B.
Notarien.
Ombuds
mannen.
åren till styrelsen inkomna ärenden är 3,153 och hvarje sådant ärende
föranleder tre anteckningar; då årliga antalet anteckningar om remisser
kan skattas till 300 å 400; då medeltalet af utgångna expeditioner för
de senare åren är 1,580 samt antalet registeranteckningar rörande
Kongl. brefsamlingen uppgår till omkring 250 årligen, torde de anteckningar,
som af registrator!! böra göras, kunna uppskattas till omkring
11,600 årligen.
I öfrig! har han att vårda styrelsens handlingar och arkiv, redovisa
influten expeditionslösen, upprätta styrelsens årliga arbetsredogörelse
samt tillhandagå allmänheten med upplysningar, som begäras.
Notarien skall föra protokoll, när sådana i Styrelsen förekomma,
hvilket emellertid mycket sällan är förhållandet, biträda sekreteraren
med uppsättande af expeditioner samt föra och komplettera följande
rullor:
l:o) Rulla öfver lotspersonalen, ordnad efter fördelningar och lotsplatser,
för närvarande omfattande 755 personer;
2:o) Rulla öfver samma personal, ordnad efter ålder i tj ensten;
3:o) Rulla öfver fyrpersonalen, ordnad efter fördelningar och fyrplatser,
för närvarande omfattande 356 personer;
4:o) Rulla öfver personalen vid lifräddningsanstalterna, 155 personer
;
5:o) Straffrulla;
6:o) Prickrulla, innefattande uppgifter rörande omkring 5,000 sjömärken
och hvilken rulla medför ganska mycket besvär, särskildt genom
brefvexling under hand med vederbörande Lotskaptener.
De under 2:o, 4:o, 5:o och 6:o omnämnda rullor hafva tillkommit
tid efter annan efter år 1878, dels till följd af lotsverkets förändrade
organisation, dels, hvad prickrullan beträffar, emedan den i ordningens
intresse visat sig vara af behofvet påkallad; och hafva såsom ofvan är
nämndt, dessa nytillkomna arbeten hufvudsakligen föranledt notarietj
enstens inrättande.
Ombudsmannen åligger: att afgifva yttranden i rättsfrågor, som af
styrelsen hänskjutas till hans utlåtande; bevaka lotsverkets rätt och
föra dess talan i mål, som öfverlemnas till hans embetsåtgärd; föra
förteckningar öfver eganderätts- och säkerhetshandlingar; tillse att förnyelse
af sådana handlingar ske inom laga tid; deltaga i inventeringar
af kassan samt i öfrigt biträda lotsbefälet vid utförande af rättegångar
m. m. Antalet till ombudsmannen remitterade mål hafva nedan nämnda
år uppgått till följande antal:
Femte hufnidtitein: Fil. B.
13
År 1875: .................. 30. År 1881: 37.
); 1876: 26. » 1882: 61.
» 1877: 38. » 1883: 67.
)» 1878: 61. )> 1884: 49.
» 1879: 33. » 1885: 49.
» 1880: 42. » 1886: 63.
Eganderätts- och säkerhetshandlingar, som af Ombudsmannen
vårdas, hafva afseende å omkring 160 lägenheter, som af lotsverket
disponeras, hvarjemte af honom förvaras 13 st. lotsjordeböcker jemte
tillhörande handlingar, hvilka af honom kompletteras i den mån förändringar
ega rum beträffande lotsjordar in. m.
Af de två revisorerne och bohhållame har den ene till hufvud- Revisorer och
sakligt åliggande att verkställa granskning af inkommande räkningar och Bokhalla,''eredogörelser,
hvartill kan läggas upprättande af formulär till hvarjehanda
räkenskaper och redovisningar in. in. Rörande omfånget af det
härmed förenade arbetet kan endast nämnas, att räkenskapsverifikationerna,
hvilka år 1877 utgjorde 5 band, innehållande 8,467 folier, år
1886 uppgingo till 14 band, innehållande vid pass 13,500 folier; att
persedelredogörelser för fyrar och fyrskepp, hvilka år 1877 utgjorde
ett antal af 83 st., år 1886 uppgingo till 209 st.; att årliga medeltalet
af de utaf Revisionen utstälda anmärkningar åren 1882—1886 utgjort
55, samt att granskningen föranleder en rätt betydlig brefvexling under
hand med vederbörande redogörare m. fl. dels för vinnande af
rättelser och upplysningar, och dels för besvarande af gjorda förfrågningar
i afseende å räkenskaperna och deras förande.
Den andre af Revisorerne och bokhållarne besörjer de egentliga
bokhållaregöromålen, hvartill hörer: att föra kassakontrollbok öfver alla
belopp, som från Styrelsens kassa utbetalas eller dit inflyta; att föra
särskild anslagsbok öfver de medel, som af Kongl. Maj:t särskild! anvisas
af behållna lots- och fyrmedel; att för upprättandet af aflöningsuträkningarne
föra rullor öfver alla dem, som från Styrelsens kassa
erhålla aflöning; att då så erfordras upprätta sammandrag och beräkningar
öfver lotsverkets tillgångar; att upprätta uppgift för AmiralitetsKrigsmanskassan
å de pensions- och gratialafgifter, hvilka innehållas
för Styrelsens och lotsverkets löntagare; att upprätta följande handlingar
:
Bih. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 A/d.
8
14
Femte liufvudtiteln: bil. B.
Kassören.
Material
förvaltaren.
Medeltal för åren
Anordningar å medel, som skola utbetalas, | 1876—1877. | 1882—1886. |
hvilka anordningars antal uppgått till ...................... | 556. | 742. |
Uppbördsorder å influtna medel................................... | 29. | 63. |
Aflöningsuträkningar, månadtliga ................................ | 72. | 60. |
» qvartalsvis ................................. | 803. | 944. |
Uträkningar på grund af markegångstaxor å grund-räntor, jordskyld m. m............................................... | 65. | 61. |
Uppgifter till taxeringskomitéer i Stockholm............ | 6. | U |
hvarjemte det åligger honom att i öfrigt biträda vid de å Kammarkontoret
förekommande göromål.
Medeltal för åren
1877—1878.
1882—1886.
Kassören och bokhållaren, hvilken skall verkställa alla utbetalningar
för Lotsstyrelsen i hufvudstaden, samt föra kassabok, kassajournal,
bankobok och postböcker för kassan, åligger jemväl att för influtna
medel öfversända qvitterade reversal; innehålla pensions- och gratialsafgifter;
deröfver upprätta sammandrag samt öfversända medlen till
Amiralitets-Krigsmanskassan; i kassaboken och kassajournalen införa
alla anordningar och uppbördsorder, hvilkas antal här ofvan uppgifvits;
i kassaboken och bankoboken införa assignationerna,
annotera desamma samt derefter i Riksbanken uttaga
beloppen, uppgående assignationerna till följande
antal.......................................................................................
Verkställa inköp af vexlar ............................................
Expediera värdeförsändelser till myndigheter utanför
hufvudstaden............................................................
I Riksbanken insätta inflytande medel........................
Utskrifva reversal å aflöningsmedel, som månadsvis
öfversändas..............................................................
Upprätta kassaräkning samt ordna och foliera verifikationerna,
hvilka folier uppgått till.....................
under det kassaräkningen omfattat.................... ark
198. | 264. |
— | 239. |
? | 310. |
46. | 88. |
— | 360. |
8,800. | 13,122. |
9. | 16. |
Materialförvaltaren, hvars hufvudsakligaste göromål består uti vården
och redovisningen af lotsverkets förråd i Stockholm, dels å galérvarfvet,
dels i särskilda lokaler i staden, har att i förrådet emottaga
och derifrån afsända effekter; verkställa upphandlingar för förrådets
behof, derest icke anskaffningen eger rum på grund af särskildt infordrade
anbud; verkställa förtullningar och deltaga i besigtningar; att
omhändertaga och verkställa inventering å lotskuttrar, som hit förläggas
äfvensom härstädes verkställa inventeringar å lotsverkets ångfartyg;
utrusta och efter slutade resor verkställa inventering å och af
-
Femte hufvudtiteln: bil. B.
15
rasta båtar, som användas under Fyringeniörernas arbeten; anordna
auktion å kasserade effekter; att förvara och komplettera Lotsst.yrelsens
exemplar af alla inventarieförteckningar för fyrar, fyrskepp, lotsplatser,
räddningsstationer, chefsfartyg och lotskuttrar; afgifva årliga redogörelser
föj förrådet samt öfver det af Styrelsen upphandlade papper;
redovisa uppburna förskott för upphandlingar, frakt- och transportkostnader;
årligen upprätta förteckning öfver möbler m. m. i Styrelsens
embetslokal; hvarjemte honom åligger att biträda vid upprättandet af
en del af de till den årliga embetsberättelsen hörande statistiska tabeller.
Förande en del af dessa arbeten torde följande statistiska
uppgifter få lemnas:
|
| 1882 | 1883 | 1884 . | 1885 | 1886 |
Utlemningar och afsändningar ................... |
| 120 | 130 | 140 | 150 | 200 |
Utskrifna reversal .................................. | ... st. | 150 | 200 | 300 | 700 | 500 |
Besigtningar............................................ | » | 20 | 25 | 30 | 30 | 30 |
Inventariiförteckningar ............................. | ... » | 347 | 383 | 429 | 433 | 446 |
Verifikationer till förrådsredogörelsen........... | » | 76 | 94 | 142 | 590 | 365 |
Folier i förteckningen öfver möbler m. m. ... |
| 18 | 18 | 18 | 18 | 18 |
En icke obetydlig del af kontorsgöromålen i Fyringeniörkontoret
är af den beskaffenhet, att samtlige Fyringeniörerne måste deruti deltaga,
enligt Öfverfyringeniörens bestämmande, i det att vid fördelningen
mellan tjenstemännen af arbetena hänsyn tages icke till arbetenas
beskaffenhet utan till deras mängd. Sådana arbeten äro företrädesvis:
Granskning af fyrjournaler och dagböcker från fyrplatserna, hvilka
äro flere än 200 till antalet;
uppgörande af förslag till upphandling af olja, vekar och lampglas
för samtlige fyrar med ledning af inkomna uppgifter rörande åtgång
och behållning;
upprättandet af kostnadsförslag och ritningar för nybyggnad och
underhåll af säkerhetsanstalter och bostäder; och hafva härför upprättats
:
O År | 1882: | 61 kostnadsförslag, | 20 ritningar, | |
» | 1888: | 76 | » | 21 » |
» | 1884: | 78 | » | 21 » |
» | 1885: | 70 | » | 10 » |
» | 1886: | 59 |
| 19 » |
Fyringeniör
kontoret.
16
Femte hufvudtiteln: bil. B.
införandet i liggare af kostnaderna för alla utförda arbeten jemte
dertill hörande ritningar, hvilka senare uppgått till följande antal:
• År 1882: .................................... 78 st.
t> 1883: ................................... 44 *
» 1884: .................................... 62 »
» 1885: .................................... 36 *
» 1886: .................................... 38 »;
inventering årligen af lotsverkets allmänna förråd i Stockholm äfvensom
Fyringeniörkontorets särskilda förråd, öfver hvilket sistnämnda
inventarieförteckning upprättas i kontoret;
besigtningar af konsumtionseffekter, som i Stockholm upphandlas
och levereras för fyrarne, så framt icke Materialförvaltaren i särskilda
fall erhåller detta uppdrag;
utarbetande årligen af tablå öfver värdet af lotsverkets säkerhetsanstalter
och byggnader m. m. på grund af de från Lotskaptenerne
och Fyringeniörerne afgifna redogörelser;
upprättande och komplettering af fyrlista;
hvartill slutligen kan läggas korrespondens med fabrikanter och
leverantörer så väl i Sverige som utlandet äfvensom med arbetare m. fl.
Såsom Ofverfyringeniörens särskilda åligganden böra antecknas:
förandet af diarium och register öfver ärenden, som inkomma till
och expeditioner som afgå från kontoret; utgörande antalet sålunda
antecknade mål och -skrivelser:
År 1882: 379 inkomna ärenden, 99 afgångna expeditioner,
)> 1883: 442 » » 164 )> j>
)> 1884: 516 * » 167 » »
» 1885: 395 » >< 136 » »
)> 1886: 373 » » 159 » »
afgifvande af utlåtande i mål, som från Lotsstyrelsen remitteras,
hvilka utlåtanden uppgått till: |
|
År 1882: ................... | ................ 72 st. |
)) 1883: .................. | ................ 95 )) |
» 1884: .................... | ............... 91 » |
» 1885: ................... | ................ 81 » |
» 1886: .................... | ............... 88 » |
upprättande årligen af förslag till stat för fördelning af anslaget
till reparation och underhåll af byggnader vid lots- och fyrplatser samt
lifräddningsstationer, fasta sjömärken och andra anstalter äfvensom
komplettering af inventariepersedlar;
Femte hutVudtiteln: bil. B.
17
uppgörande af sammandrag med kostnadsberäkningar för det årliga
förslaget till nybyggnader;
utfärdande af instruktioner och reseorder för fyringeniörerne med
afseende å deras arbeten i landsorten; samt
afgifvande till Lotsstyrelsen af årlig berättelse öfver verkstälda
förändringar med afseende å säkerhetsanstalterna.
Endast undantagsvis anses Öfverfyringeniören kunna eller böra
sysselsättas med utförande af arbeten i landsorten, emedan hans närvaro
på kontoret funnits af behofvet påkallad såsom rådgifvare åt
Styrelsen i förekommande tekniska frågor och såsom chef för de i
landsorten utevarande ingeniörerne, då de under arbetenas gång måste
vända sig till honom för erhållande af upplysningar, med rapporter
m. m. Deremot förekommer icke sällan, att Öfverfyringeniören beordras
företaga tjensteresor till landsorten för inspektion af fyrplatser,
besigtning å byggnader o. s. v.
Förste Fyringeniören har, förutom sina arbeten såsom fyringeniör,
såsom särskilt åliggande att vid förfall för öfverfyringeniören bestrida
dennes tjenst å fyringeniörkontoret, derest ej vid särskildt tillfälle
annorlunda förordnas.
Beträffande omfattningen af de arbeten, som åligga fyringeniörerne
utanför kontoret, vid arbetsposter i landsorten, torde få meddelas
följande siffror för de två sistförflutna åren, hvilka torde vara lämpliga
särskildt af det skäl att under dessa år, till följd af ordinarie öfverfyringeniörens
sjukdom, personalen längre tider — under 1886 nästan
hela året — varit reducerad till det antal, som Lotsstyrelsen i sitt
underdåniga förslag till Styrelsens ombildning den 20 Maj 1886 föreslagit
såsom behöfligt å fyringeniörkontoret och hvarunder Öfverfyringeniörstjensten
uppehållits af Förste Fyringeniören jemte egen tjenst:
| 1885. | 1886. | ||||||
| Antal arbets- poster. | Redovisade medel. Kronor. | Dagar | Antal arbets- poster. | Redovisade medel. Kronor. | Dagar | ||
Förste Fyringeniören............... | 10 | 17,400 | — | 73 | 23 | 29,260 | — | 87 |
En Fyringeniör....................... | 15 | 34,035 | — | 153 | 17 | 69,240 | — | 175 |
] En Fyringeniör ................... .. | 6 | 57,505 | — | 206 | 4 | 39,033 | — | 156 |
18
Femte hufvudtiteln: bil. B.
I likhet med Öfverfyringeniören måste Fyringeniör stundom företaga
tillfälliga resor för besigtningar, inspektion vid fyrplatser m. m.
Jemte det konstruktören och ritaren deltager i vissa af ofvan uppgifva
arbeten å Fyringeniörkontoret, enligt öfverfyringeniörens bestämmande,
såsom inventeringar, besigtningar, uppgörande af ritningar
och dylikt, har han särskild! varit sysselsatt med kopiering af sjökort
i stor skala och kartor till ledning vid bedömandet af lämpligaste
platsen för och anordnandet af nya fyrar samt upprättande af fyrkartor
och strandningskartor.
Vikariats- Till bestridande af ersättning till vikarier under semester, till
flitSpennhfgaäi amanuenser och flitpenningar åt extra biträden finnes i stat anvisadt
m. m. ett belopp af 4,600 kronor. Semester åtnjutes af Lotsdirektören samt
tjenstemännen å Kansliet och Kammarkontoret i likhet med vederlikar
i andra centrala verk, hvaremot Inspektören och Fyringeniörkontorets
tjenstemän icke åtnjuta denna förmån men i stället kunna af Styrelsen
erhålla tjenstledighet utan afstående af några löneförmåner, så framt
ingen kostnad för tjenstens uppehållande under tiden derigenom förorsakas.
Ersättning för semestervikariat utgår för närvarande med
1,100 kronor årligen, hvadan till arvoden åt amanuenser och flitpenningar
åt extra biträden återstår 3,500 kronor, hvilket belopp torde
blifva väl knappt derest, efter det lotsbefälet med detta år ålagts att
afgifva månadtliga redogörelser, det skulle befinnas nödvändigt att
anställa ytterligare en amanuens å Kammarkontoret. Kostnaden för
renskrifning utbetalas enligt äldre föreskrifter från anslaget till extra
utgifter, och utgår efter räkning.
Lotskaptener Enär Herr Statsrådet har för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t att i
lotsar^af°i''a ^raSa Qm sa val pensionsregleringen som lotsverkets aflöningsstater
grad. gorå nådig framställning till Riksdagen, torde det åt Lotsstyrelsen
lemnade uppdraget att inkomma med utredning angående mängden
och beskaffenheten af de hvarje tjensteman hos Styrelsen åliggande
göromål få anses omfatta jemväl befälet och underbefälet vid lotsverket,
Femte liufvudtiteln: "bil. 15.
19
åtminstone i den utsträckning'' staterna för denna personal ansågos
böra föreläggas den år 1882 samlade Riksdagens pröfning. I betraktande
häraf har Lotsstyrelsen från lotsbefälet infordrat uppgifter i
borörda afseenden rörande lotskaptenerne och öfverlotsarne af l:a
grad, hvilka senare, en för hvarje fördelning, dels utöfva förmanskapet
för den lotsplats, som finnes å stationsorten, dels biträda lotskaptenerne
i alla deras arbeten å expeditionen, dels uppehålla lotskaptenernes
tjenstebefattningar vid inträffande förfall. Som ifrågavarande redogörelser,
ehuru utarbetade efter olika grunder, innehålla synnerligen
värdefulla upplysningar rörande nämnde tjenstemäns åligganden, får
Lotsstyrelsen härhos öfverlemna desamma*), dervid endast bifogande
följande utdrag, i jemnade tal, beträffande vissa af desse tjenstemäns
årligen återkommande göromål, som äro egnade att betecknas genom
siffror.
|
| Lotskaptenen. |
| Öfverlotsen af l:a grad. | ||||
Diarii- förda ärenden. | Expedi- tioner. | Redo- visade medel. | Granskade | Under- lydande personal (fast). | Lots- penninge- uppbörd. | Lotssedlar | Granskade | |
Luleå .............. | 9 | 700 | 20,000 | 21 | 90 | 7,300 | 300 | 15 |
Sundsvall ......... | 550 | 900 | 35,000 | 20? | 151 | 22,000 | 1,800 | 20? |
Stockholm........ | 800 | 800 | 85,000 | 28 | 201 | 100,000 | 1,100 | 62 |
Norrköping....... | 900 | 800 | 25,000 | 20? | 103 | 7,000 | 280 | 27? |
Kalmar ............ | 870 | 1,050 | 36,000 | 18 | 133 | 10,300 | 1,300 | 33 |
Malmö ............. | 1,135? | 1,172? | 75,000 | 34? | 185 | 18,000 | 1,000 | 21? |
Göteborg .......... | ? | 650 | 55,000 | 32 | 233 | 22,000 | 1,120 | 49 |
Gotland............ | 800 | 700 | 15,000 | 16? | 86 | 1,700 | 250 | 16? |
Vid sex bland lotskaptensexpeditionerne äro anstälda särskilda
skrifbiträden med aflöning från expensmedelsanslaget. Med erinran
att samtlige lotskaptener och öfverlotsar af l:a grad hafva rätt till två
ålderstillägg å 500 kronor, efter 5 och 10 års tjenstgöring, må här
meddelas följande öfversigt öfver aflöningarna å de särskilda lotskaptensexpeditionerna:
-
*) Åberopade bilaga förvaras i K. Sjöförsvarsdepartementet.
20 Femte hufvudtiteln: bil. B.
| Lots- kapten. Kronor. | Öfverlots | Skrif- biträde. Kronor. | Summa. |
Luleå................................................................... | 3,900 | 1,500 | ___ | 5,400 |
Sundsvall............................................................... | 3,900 | 2,500 | 800 | 7,200 |
Stockholm............................................................... | 4,500 | 2,500 | 1,000 | 8,000 |
Norrköping.............................................................. | 3,900 | 2,000 | 600 | 6,500 |
Kalmar................................................................... | 3,900 | 2,000 | 800 | 6,700 |
Malmö................................................. ................ | 4,500 | 2,500 | 700 | 7,700 |
Göteborg............................................................ | 4,500 | 2,500 | 1,000 | 8,000 |
Gotland................................................................... | 3,900 | 1,500 | — | 5,400 |
Öfverlotsar Vid åtta af de större lotsplatserna föres befälet af Öfverlotsar af
af 2:dra grad. 2:dra grad, Indika förutom aflöning af lotsverkets medel, 1,000 kronor
(fördelad i 800 kronor lön och 200 kronor tjenstgöringspenningar),
åtnjuta andel i lotspenningeförtjensten lika med platsens lotsar. De
deltaga icke i lotsningen men anlitas deremot icke sällan af lotsbefälet
för utförande af åtskilliga uppdrag, för Indika de på grund af sin
ställning anses lämpliga. I mån af afgång torde en eller annan af de
nuvarande öfverlotsbefattningarna komma att indragas samt andra inrättas
på vissa platser, der de till följd af förändrade förhållanden
synas bättre behöfvas. För närvarande äro de åtta Öfverlotsarne af
2:dra grad anstälde på följande platser och åtnjuta nedan angifna
årliga inkomster i runda tal:
| Under- lydande | Antal lots-ningar och | Lots- penninge- |
| [ n k o in s t Kronor. | |
| personal. | uppbörd. |
|
|
| |
|
| Kronor. | Aflöning. | Lotslott. | Summa. | |
Lilljungfrun................................ | 14 | 1,500 | 28,000 | 1,000 | 2,300 | 3,300 |
G eib''............................................ | 18 | 1,400 | 32,000 | 1,000 | 2,250 | 3,250 |
Öregrund........,.............................. | 5 | 120 | 2,600 | 1,000 | 500 | 1,500 |
Sandhamn.................................... | 15 | 1,000 | 36,000 | 1,000 | 2,350 | 3,350 |
Långören..................................... | 16 | 170 | 1,600 | 1,000 | 100 | 1,100 |
Öresunds Södra............................. | 20 | 800 | 25,000 | 1,000 | 1,150 | 2,150 |
Öresunds Norra.............................. | 14 | 500 | 18,000 | 1,000 | 1,140 | 2,140 ! |
Brännö......................................... | 15 | 800 | 21,000 | 1,000 | 1,200 | 2,200 j |
Femte hufvudtiteln: bil. B.
21
Befälet vid öfriga lotsplatser (utom ett mindre antal, hvarest ännu LotsfBrmSn.
finnas lotsåldermän med lön å äldre stat) uppehälles af lotsförmän,
hvilka dertill förordnas endast tills vidare bland lotspersonalen samt
under tjenstgöringstiden åtnjuta arvoden till beloppet lämpade efter
förmansbestyrens omfattning, högst 500 kronor (vid eu plats), lägst t
25 kronor (vid 29 platser).
Vid alla vigtigare fyrplatser föres befälet samt bestrides journal- lärmästare,
föringen och redovisningen af fyrmästare. Vid de fasta fyrplatserna
är fyrmästarngs antal för närvarande 72, hvartill under innevarande
år kommer ytterligare en, å Stora Karlson. I allmänhet utgöra förmånerna
af tjensten för en hvar af desse dels kontant 800 kronor lön
och 300 kronor tjenstgöringspenningar (endast för fyra äro tjenstgöringspenningarne
med hänsyn till särskilda förhållanden bestämda
till resp. 600, 150 och 100 kronor), dels fri bostad, ljus och vedbrand,
planteringsland, der sådant kunnat astadkommas, jemte den lätt till
fiske, som är lots- och fyrbetjente i allmänhet tillförsäkrad.
Å fyrskeppen åtnjuta fyrmästarne, för närvarande 12 till antalet
(deruti inberäknad en reservfyrmästare), dels kontant lön 800 kronor
och tjenstgöringspenningar 600 kronor, dels naturaportion in. fl. förmåner
under vistelsen ombord.
79 | Kronolotsar | å | 540 | kr. | uppm untringsp eu ningar, |
76 | » | å | 480 | » |
|
29 | » | å | 420 | » |
|
26 | » | å | 360 | » | )> |
33 | » | å | 300 | » |
|
67 | » | å | 240 | )) |
|
45 | » | å | 180 | » | » |
85 | » | å | 120 |
| y> |
26 | » | å | 60 | » | » |
126 | » | utan | » | » samt | |
67 | lotslärlingar | å | 100 | kronor arvode. |
Lotsbe
tjeningen.
grunder
Sedan kronolots enligt faststälda 0
mästerlots, ökas för honom uppmuntringspenningarne med 60 kronor
årligen, och upptager staten för sådant ändamål 18,000 kronor för
300 mästerlotsar. Lotsarnes öfriga förmåner äro andel i lotspenningeförtjensten,
hvar på sin lotsplats, dels, då de lotsa för lotshemman,
de särskilda naturaförmåner, som genom kontrakt för hvarje sådant
hemman äro bestämda, dels på vissa ställen fri bostad, planteringsland,
rätt till bete och fiske m. in., vexlande efter olika förhållanden. Lotsliih.
till Biksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Åfd.
Fyrbe
tjeningen.
Lifräddnings
anstalterna.
22 Femte liufvudtiteln: bil. B.
lotten är, . såsom af Lotsstyrelsens årliga embetsberättelser framgår,
mycket olika på olika ställen och vexlande år efter år, från 3 000
kronor och deröfver på ett eller par ställen, till en obetydlighet vid
otsplatser på Gotland och Oland samt i Bohuslän, hvarest följaktligen
den kontanta aflöningen från lotsverket måste ersätta lotslottens otillräcklighet.
Ungefärliga medeltalet för hela riket torde, enär lotslotternas
antal under de senare åren vexlat mellan 620 och 640 samt
summan af mflutne lotspenningar mellan 609,000 och 675,000 kronor
kunna skattas till omkring 1,000 kronor. Då den kontanta aflöningen
för närvarande i medeltal belöper sig till omkring 300 kronor, skulle
alltså, inkomsten af lön och lotslott för en lots kunna upptagas till
omkring 1,300 kronor, hvartill komme åtskilliga naturaförmåner, hvilka
dock endast med svårighet torde kunna uppskattas i penningar men
vä i allmänhet, der icke fri bostad bestås, icke kunna antagas uppgå
till något större värde.
Betjening^ vid fyrstaten utgöres af fyrvaktare och fyrbiträden
Desse åtnjuta i kontant aflöning:
Vid de fasta fyrarne:
75 fyrvaktare 600 kr. lön, 200 kr. uppmuntringspenningar — 800 kr.
4 » 600 » » 150 )j » _ 75Q B
4 »'' resp. 600, 500 och 400 kronor fast lön utan uppmuntrings
^
penningar, hvaremot de åtnjuta andra fördelar.
43 fyrbiträden 500 kr. lön, 150 kr. uppmuntringspenningar = 650 kr.
äfvensom sam^ige fri bostad, ljus och vedbrand med flere naturaförmåner
i likhet med fyrmästare.
A fyrskeppen:
19 fyrvaktare 700 kr. lön, 200 kr. uppmuntringspenningar = 900 kr
18 fyrbiträden 600 » » 150 » » ^ 75q ,, ''
jemte portion, och öfriga naturaförmåner i likhet med fyrmästare.
Vid åtskilliga mindre ledfyrar. äro fyrvaktare anstälde medelst
kontrakt eller förordnanden tills vidare emot arvoden af i allmänhet
ringa belopp. *
Hvad angår den vid lifräddningsstationerna anstälda personal,
hvilken i allmänhet är antagen endast tills vidare och hvars hufvudsakliga
inkomst af lotsverket utgår i form af traktamenten vid öfnings»
försök och räddningsföretag, torde här endast behöfva nämnas, att
Femte hufvud titeln: bil. B.
23
denna personal enligt nu gällande bestämmelser åtnjuter rätt till pension
endast i det fall att vederbörande ådragit sig kroppsskada under
tj en stilöfning samt att ännu ingen af ifrågavarande personal af sådan
anledning erhållit pension — — — — — — — — _ _ _ _ _
Stockholm den 12 Mars 1887.
H. R. ANKARCRONA.
A. W. Feychting.
Anton Granlund.
Femte hufVndtiteln: Ml. C
Stat
för Femte liufvudtiteln år 1889.
1 |
| Indelning och dermed |
|
| |
1 | Anvisning | jemförlig | anvisning | Summa. | Summa |
| i kontant. | pa jorsiay. |
| summarum. | |
Sjöförsvarsdepartementet. |
| Friheter. | Ersättningar |
|
|
|
| Kronor, ö. | Kronor, ö. | Kronor, ö. | Kronor. 1 ö. |
Departementet och öfverstyrelse!!. |
|
|
|
|
|
Departementschefen .................................... | 17,000 - | — | — — | 17,000 - |
|
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli | 26,800 - | - — | — - | 26,800 - |
|
| 38,600 - | - — | — - | 38,600 | 82,400 - |
Sgr | 82,400 - | --— | - - | 82,400 - |
|
Flottans personal. | 1 |
|
|
|
|
Aflöning för flottans kårer och stater: |
|
|
|
|
|
nuvarande anslag .............. 1,312,734: |
|
|
|
|
|
Tillkommer: |
|
|
|
|
|
till fortsättning af sjömans- |
|
|
|
|
|
kårens uppsättande ........ 67,000: — | 1,379,734 - | — - | — - | - 1,379,734 - |
|
llderstillägg, förslagsanslag ....................... | 32,000 - | — - | - - | 32,000 - |
|
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst | 6,400 - | - - - | _ — | 6,400 - |
|
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, |
|
|
|
|
|
reservationsanslag.................................... | 287,500 - | — - | - - | - 287,500 - | - |
Naturaunderhåll, förslagsanslag..................... | 452,450 - | —_ - | - - | - 452,450 - |
|
B åtsm ansindelningen................................... | . | - 75,500 - | - 26,400 - | - 101,900 - |
|
Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble- |
|
|
|
|
|
länge län och Södra Möre härad af Kalmar |
|
|
|
|
|
län......................................................... | 114,000 | — | - - | - 114,000 |
|
1 Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för- |
|
|
|
| 1 |
| 120,000 | ---1- | --- | - 120,000 |
|
Sgr | i 2,392,084 | -| 75,500 | - 26,400 | - 2,493,984 | - 2,493,984 - |
Flottans materiel. |
| 1 1 | 1 |
|
|
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations- |
|
|
|
|
|
|
|
| i 1 | -| 1,200,000 | - 1,200,000 - |
Transport | 11,200,000 | | —1 - | -| ---i | — | - | - 3,776,384 - |
Femte liufuidtiteln: bil. C,
[ -------—-—- |
|
| Indelning och dermed |
|
|
| ||||
| Anvisning | jemförlig | anvisning |
|
|
|
| |||
| i kontant. | pa förslag. |
| Summa |
| summarum. | ||||
|
|
| Friheter. | Ersättningar |
|
|
| |||
| Kronor. | Ö. | Kronor. | Ö | Kronor. | Ö | Kronor. | Ö. | Kronor. | Ö. |
Transport I |
|
| — |
| —- |
| — |
| 3,776,384 | — |
Diverse anslag. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Flottans öfningar .................................... | 670,000 |
| .— |
| _____ |
| 670,000 |
|
|
|
Sjöbeväringens vapenöfningar, förslagsanslag ... | 72,400 | — | — |
| — |
| 72,400 |
|
|
|
Undervisningsverken: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sjökrigsskolan.......................... 32,900: — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Skeppsgosseskolan ...... 8 780-__ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 41,680 | — | — |
| — | — | 41,680 | — |
|
|
Sjökarteverket, reservationsanslag.................. | 60,000 | — | — | — | — | — | 60,000 | _ |
|
|
Stipendier åt sjöofficerare under anställning i |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
utländsk tjenst eller kommendering utrikes... | 15,000 | — | — | — | __ | _ | 15,000 |
|
|
|
Durehmarschkostnader, reservationsanslag | 26,000 | — | — | — | _ | _ | 26,000 |
|
|
|
! Sjukvård .............................................. | 39,000 | — | — | — | __ | _ | 39,000 |
|
|
|
1 Diverse behof............................................ | 19,175 | — | — | — | — | — | 19,175 | __ |
|
|
j Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag | 19,000 | — | — | — | —-— | _ | 19,000 |
|
|
|
\ Skrifmaterialier och expenser, ved m. kl, för- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
slagsanslag............................................ | 47,002 | — | — | — | __ | _ | 47,002 |
|
|
|
! Extra utgifter......................... ............ | 12,500 | — | — | — | — | — | 12,500 | — |
|
|
Sgr | 1,021,757 | — | — | — | — | — | 1,021,757 | _ | 1,021,757 | _ |
Summa för sjöförsvaret | 4,696,241 | — | 75,500 | — | 26,400 | — | ___ | _ | 4,798,141 | _ |
Handeln. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
terna, reservationsanslag...........................1 | 1,200,000 |
| 405 |
| 4 |
| 1,200,409 |
|
|
|
Undervisningsanstalter för sjöfart .................. | 94,650 |
| — | — | -_ |
| 94,650 |
|
|
|
Nautisk-meteorologiska byrån ........................ | 9,000 |
| — |
| — |
| 9,000 |
|
|
|
Alderstillägg för personalen vid undervisnings- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag.. | 13,000 |
| — |
| — |
| 13,000 |
|
|
|
Summa för handeln | 1,316,650 |
| 405 |
| 4 |
| 1,317,059 - |
| 1,317,059 |
|
Summa för Femte hufvudtiteln j | 6,012,891 - | - '' 75,905 |- | -I | 26,404 | _|__|_ |
| 6,115,200 - |
|
Femte hufvndtiteln: bil. C.
■■ ....—— Extra ordinarie anslag. | Kronor. | ö. |
Till genomförande under år 1889 af löneregleringen för flottan................................. | 50,000 |
|
» fortsättning af pansarbåten Göta .................................................................. | 728,000 | — |
» artillerimateriel ................................................................................ | 50,000 | — |
» minväsendet................................................................................. | 78,900 | — |
» ersättning och anskaffningar för försvaret af Fårösund ................................... | 25,100 | — |
Summa | 932,000 | — |
Sjette hufvudtiteln.
Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12
Januari 1888.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Themptander,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm och
friherre Peyron.
1:°)
Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anhöll att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel för år 1889 samt yttrade
dervid:
»Vid de förslag, som det åligger mig att inför Eders Kongl. Maj:t
framlägga rörande regleringen af utgifterna för år 1889 under riksstatens
sjette hufvudtitel, har jag ansett mig böra utgå från ännu
bestående förhållanden, ehuru, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra
sig, till slutlig behandling af näst sammanträdande Riksdag hvilar ett
Bih. till Riksd. Prat. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 1
[10
Tillfällig löneförbättring
för kommerskollegium.
Rätt att disponera
lediga
löner vid
kollegium.
2 Sjette hafva dtiteln.
vid 1885 års riksmöte antaget förslag om ändrad lydelse af 6 § regeringsformen,
enligt hvithet utöfver nuvarande sju departement, ytterligare
ett sådant skulle tillkomma, nemligen la?idtbruJcs-, industri- och
handelsdepartementet, och af hvars antagande skulle följa, att kommerskollegium
komme att indragas. Derest nämnda förslag blifver lag,
komma deraf att föranledas åtskilliga förändringar i den statsreglering
jag nu ämnar föreslå, i det att vissa anslagstitlar måste öfverföras till
en ny hufvudtitel, upptagande anslagen till det nya departementet och
derunder lydande förvaltningsgrenar, och andra anslagstitlar komma
att helt och hållet ur riksst-aten utgå eller till beloppen förändras.
Till följd deraf att grundlagsändring omedelbart träder i kraft och att
det således vore af vigt, att förslag om det nya departementets organisation
i god tid uppgjordes, behagade Eders Kongl. Maj:t den 11
sistlidne November uppdraga åt mig att i sådant hänseende afgifva
yttrande, och har med anledning deraf dylikt förslag blifvit af mig uppgjordt.
Det torde emellertid tillåtas mig att först föredraga frågan om
regleringen af utgifterna med hänsyn till ofvan angifna utgångspunkt,
hvarefter jag utbeder mig få lemna redogörelse för förslaget)).
Departementschefen anförde härefter beträffande de särskilda anslagstitlarne: -
Kommerskollegium.
A) Kommerskollegium.
Under flera föregående år har Riksdagen, uppå framställning af
Eders Kongl. Maj:t, dels på det att Eders Kongl. Maj:t måtte komma
i tillfälle att tilldela kommerskollegiets ledamöter samt dess i stat uppförde
embets- och tjenstemän, med undantag af fyra kanslister, tillfällig
löneförhöjning med tjugu procent af de i stat faststälda lönerna, på
extra stat anvisat derför nödiga medel, dels ock medgifvit att aflöningsbelopp,
som vore i kollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar
inom kollegiet, i afseende å hvilka indragning kunde ega rum
eller förändring eljest vidtagas, fmge af Eders Kongl. Maj:t disponeras
i den mån sådant vore erforderligt för bestridande af göromålen inom
kollegiet eller för beredande åt bemälde embets- och tjenstemän af
samma aflöningsförmåner, som andra med dem likstälde tjenstemän
åtnjöte.
3
Sjette liufvudtiteln.
Det sålunda af Riksdagen för tillfällig löneförbättring anvisade
anslag utgör för innevarande år 7,640 kronor, och de aflöningsbelopp,
som enligt Riksdagens medgifvande äro för samma år disponibla för
att i afseende å avlöningsförhållanden likställa kollegiets embets- och
tjensteman med deras vederlikar inom andra embetsverk, bestå af behållningen
af aflöningen vid en advokatfiskalstjenst 1,400 kronor, eu
kommersrådslön 4,500 kronor samt lönen vid en kanslisttjenst, hvars
innehafvare vid 1887 års slut undfått afsked, 700 kronor, eller tillsammans
6,600 kronor. Dessa medel — 7,640 kronor och 6,600 kronor
eller tillhopa 14,240 kronor — äro emellertid icke tillräckliga för att
bereda kollegiets embets- och tjensteman samma aflöningsförmåner,
som andra med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, ty dertill skulle erfordras
ytterligare 860 kronor.
De skäl, hvilka föranledt Riksdagen att tillförene och jemväl för
innevarande år anvisa medel för tillfällig löneförbättring åt kollegiets
embets- och tjenstemän samt lemna ofvan omförmälda medgifvande i
afseende å dispositionen af lediga aflöningsbelopp, qvarstå sålunda äfven
för nästkommande år i oförminskad giltighet. Jag hemställer derföre,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels, på det att Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att med
samma belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjenstemän, med undantag
af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1889, på extra
stat för år 1889 anvisa 7,640 kronor,
dels ock medgifva att intill slutet af år 1889, i den mån sådant är
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande
åt bemälde embets- och tjenstemän af samma aflöningsförmåner,
som andra med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af Eders
Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som äro
i kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom
kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan ega rum eller förändring
eljest vidtagas.
B) Patentbyrån.
Beträffande patentbj^råns ekonomiska förhållanden under år 1887
har dess tillförordnade byråchef uti afgifven promemoria meddelat,
att byråns inkomster under sistnämnda år utgjort
[2.]
Angående
disposition
af patent- och
varumärkesafgifter.
4
Sjette hufvud titeln.
afgifter för 661 (deraf 3 obetalda) patentansökningar kronor 32,900: —
årsafgifter för patent ......................................................... » 18,845: —
afgifter för 203 (deraf 1 obetald) registreringsansökningar » 8,080: —
för försålda publikationer.................................................. » 1,413: 50
summa kronor 61,238: 50,
samt att byråns utgifter, bvilka dock, då räkenskaperna ännu icke
afslutats, ej kunde med full noggranhet uppgifvas, under samma år uppgått
till 59,502 kronor 8 öre, af hvilket belopp de vigt.igaste posterna
utgjordes af aflöningar och arfvoden 28,902 kronor 50 öre, byråns
publikationer 18,092 kronor 66 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
3,710 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,720 kronor 44
öre, renskrifning 2,625 kronor samt bidrag till upprätthållande af patentunionens
internationela byrå i Bern 1,660 kronor 40 öre.
För år 1886 belöpte sig patentbyråns inkomster till 52,853 kronor
93 öre och dess utgifter till 66,727 kronor 33 öre. Under år 1887
hafva således inkomsterna stigit och utgifterna minskats mot hvad
förhållandet var under föregående året.
Ökningen i inkomsterna har hufvudsakligen berott på de successivt
stigande årsafgifter, hvilka enligt gällande patentförordning skola erhiggas
för beviljade patent och hvilka, såsom ofvan nämnts, uppgått
till 18,845 kronor under år 1887 emot 10,705 kronor år 1886.
Uti den omnämnda promemorian har tillförordnade byråchefen
vidare anfört att, derest, såsom antagligt syntes vara, patentansökningarnas
antal fortfarande komme att ökas, det blefve af nöden att
ytterligare förstärka byråns tekniska arbetskrafter, på det att den
granskning af uppfinningars nyhet, som i byrån borde verkställas,
måtte kunna i nämnvärd mån motsvara sitt ändamål. För att denna
granskning skulle blifva fullt verksam, erfordrades ock att, i öfverensstämmelse
med hvad i alla utländska patentverk egde rum, byrån försåges
med en i möjligaste mån fullständig samling af teknisk literatur.
Att ett dylikt bibliotek äfven för allmänheten vore af behofvet påkalladt,
framginge deraf, att byråns nuvarande boksamling, som hufvudsakligen
utgjordes af utländska patentskrifter och mera betydande
tekniska tidskrifter, under år 1887 anlitats af närmare 1,400 personer.
Slutligen har tillförordnade byråchefen uttalat den åsigt att, då
byråns inkomster i följd af de föreskrifna årsafgifterna för beviljade
patent ännu under flera år torde komma att successivt ökas, det ock
kunde med full visshet antagas, att patentverket fortfarande skulle
kunna ega bestånd och efter behofvet utvecklas, utan att statsverket
för detta ändamål betungades med några kostnader.
5
Sjette hufVudtiteln.
I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
medgifva,
att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1889 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.
Rikets ekonomiska kartverk.
I underdånig skrifvelse den 21 November 1887 har afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med
afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska
kartverken för innevarande år, tillika gjort framställning om de anslag,
som för kartarbetenas bedrifvande under år 1889 syntes erfordras.
Enligt afdelningschefens förslag till stater för innevarande år,
hvilka blifvit af Eders Kongl. Magt faststälda den 2 December 1887,
skulle kostnaderna under år 1888 belöpa sig:
för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga
södra och mellersta delarne af riket, till 67,700 kronor, och
för Norrbottens läns ekonomiska kartverk till 24,200 kronor.
De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:
beräknad behållning från år 1887 1,000 kronor, anslag på ordinarie
stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000 kronor, under anslaget
till landtmäteri staten besparade 24 andre-landtmätarelöner 21,600 kronor
samt förslagsvis beräknad inkomst för under år 1887 försålda
kartor och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa 73,700 kronor; och
för Norrbottens län:
motsedd behållning från år 1887 200 kronor, anslag på extra stat
31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst genom försäljning
under år 1887 af kartor och beskrifningar 200 kronor, eller tillhopa
31,400 kronor.
Enligt Riksdagens medgifvande och Eders Kongl. Maj:ts beslut af
sistberörde dag kommer det till 13,200 kronor beräknade öfverskottet
å tillgångarna att användas till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket.
I fråga om storleken af de anslag, hvilka för fortsättning af de
ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län samt de ekono
-
mi
Anslag till
rikets ekonomiska
kartverk.
6
Sjette hufvudtlteln.
miska kartarbetena i öfriga delar af riket för år 1889 erfordras
och böra hos Riksdagen äskas, har afdelningschefen i ofvanberörda
skrifvelse fasthållit vid den under de senare åren tillämpade grundsats,
att någon förhöjning i samfälda beloppet af de till dessa kartarbeten
samt till generalstabens topografiska arbeten nu utgående anslag icke
bör ifrågasättas, dervid afdelningschefen dock fäst uppmärksamheten
derpå, att det under de senare åren varit nödigt att för bestridande
af kostnaden för en del för alla de allmänna kartverken gemensamma
och grundläggande arbeten, hvilka det ålåge topografiska afdelningen
enligt nådiga brefvet den 1 November 1872 att med sitt arbetsanslag
utföra och åt hvilka måste gifvas ett flerårigt försprång, anlita öfverskott,
som kunnat beredas å de till ekonomiska kartverken anvisade
anslag. Utan en dylik anordning skulle topografiska afdelningens egna
fältarbeten — hvilka, förutom andra dermed afsedda ändamål, äfven
skola bilda underlag för Sveriges geologiska undersökning — hafva i
betänklig grad förminskats. Såvida topografiska afdelningen skulle
kunna af sitt arbetsanslag bestrida kostnaderna för de för de ekonomiska
kartverken grundläggande arbetena, vore en förhöjning af detta
anslag nödig. Men eu dylik förhöjning kunde undvikas under den
förutsättning, att nuvarande anslaget till de ekonomiska kartverken
äfven för år 1889 anvisades och att en sådan anordning af dessa
kartarbeten vidt oges, att ett öfverskott kunde beredas till fyllande af
bristen i det topografiska anslaget, och dymedelst det missförhållande
mellan de särskilda anslagsbeloppen utjemnas, som med hänsyn till
kartverkens samverkan och jemnsidiga fortgång för närvarande egde
rum. En sådan anordning kan ock, enligt hvad afdelningschefen
meddelat, imder år 1889 utan väsentlig olägenhet åstadkommas.
Vidkommande det allmänna ekonomiska kartverket, hafva nemligen
dess arbeten inom Vermlands län nu så fortskridit, att kartläggningen
af detta vidsträckta län anses kunna afslutas under år 1889;
och då topografiska afdelningen, förutom de inom nyssnämnda län påbörjade
fältmätningsarbeten, under de senare åren på underlag af en af
afdelningen sjelf upprättad stomkarta derjemte utfört dylika arbeten
inom Gefleborgs län samt under år 1888 skall kartlägga Gotlands län,
har derigenom ekonomiska kartverket — hvad beträffar dess uppgift
att lemna stomkartor för den topografiska kartläggningen — vunnit
ett icke obetydligt försprång, hvarföre det icke är oundgängligen
nödvändigt att under år 1889 uttaga hela den arbetsqvantitet å fältet,
som genom fullt användande af anslagsbeloppet skulle kunna vinnas.
Hvad vidare angår kartarbetena inom Norrbottens län, har afdel -
7
Sjette hufvudtiteln.
ningschefen meddelat, att dessa, sedan planmätningarna nu blifvit afskräde,
utgöras hufvudsakligen af terrängmätningar samt utgifning i
tryck af kartor och beskrifningar. Ehuru särskild! kartutgifningen
borde bedrifvas med all den skyndsamhet, som tillgång på derför
lämplig personal medgåfve, har afdelningschefen dock ansett arbetena
under år 1889 kunna ordnas så, att ett öfverskott för ofvan angifna
ändamål kunde beredas.
Dervid har afdelningschefen likväl ansett det icke böra lemnas
obemärkt, att detta öfverskott möjligen behöfde tagas i anspråk äfven
för ett annat ändamål. I sådant afseende erinrar afdelningschefen,
hurusom komiterade för uppgörande af förslag till förordning angående
de svenske lapparne och de bofaste i Sverige år 1883 gjort
framställning, att Vesterbottens läns fjelland snarligen måtte varda
kartlagdt. 1 det underdåniga utlåtande, afdelningschefen med anledning
deraf afgaf den 27 September samma år, framhöll afdelningschefen
de fördelar, som skulle vinnas derigenom att, i den mån kartläggningen
af Norrbottens län fullbordades, den derigenom successivt
ledigblifvande personalen, hvilken redan vore förtrogen icke allenast
med de särskilda arbetsmetoder, som vid kartläggning af fjellandet
tillämpades, utan äfven med de egendomliga förhållanden, hvarmed
vistelsen i sådana öde trakter vore förknippad, finge .i det angränsande
länet användas. Ehuru något förslag i afseende på tid, sätt
och anskaffande af medel för en sådan anordning icke då kunde framställas,
anbefalde Eders Kongl. Maj:t likväl, att de för ifrågavarande
kartläggning nödiga triangelmätningar skulle genom topografiska afdelningen
utföras; och, enligt hvad afdelningschefen uti nu ifrågavarande
underdåniga skrifvelse anmält, hafva dessa triangelmätningar, hvilka påbörjades
år 1885, så fortskridit, att ur denna synpunkt något hinder
icke möter för sjelfva kartläggningens påbörjande. För den händelse
Eders Kongl. Maj:t nu skulle finna lämpligt förordna, att generalstabens
topografiska afdelning, med användande af den personal, som
härför finnes lämplig, redan under år 1889 skall påbörja nämnda kartläggning,
har afdelningschefen vidare anmält att, för såvidt icke särskilt
anslag för detta ändamål äskas, några andra medel derför icke
finnas tillgängliga än den behållning, som möjligen kan beredas å
anslaget till kartarbetena i Norrbottens län.
Af hvad sålunda blifvit anfördt och af hvad gjorda utredningar
gifvit vid handen rörande den tid, som erfordras för de allmänna kartverkens
fullbordan, har afdelningschefen funnit framgå nödvändigheten
af, att de nuvarande anslagen fortfarande utgå med oförmiuskadt belopp,
8
Sjette hufVudtiteln.
dervid afdelningschefen slutligen erinrat, att af det förhållandet, att
besparingar kunnat beredas å de ekonomiska kartverkens anslag, ingalunda
finge dragas den slutsats, att dessa anslag icke vore till sin
nuvarande storlek erforderliga, utan hade detta förhållande sin grund
i nödvändigheten att förverkliga en till besparing ledande samverkan
mellan de olika kartverken och sålunda i möjligaste grad befrämja
alla kartverkens jemnsidiga och skyndsamma fortgång, likasom den
omständighet, att sådana besparingar hittills ansetts böra beredas å de
ekonomiska kartverkens anslag för att komma de topografiska arbetena
till godo, icke uteslöte möjligheten af att i en framtid ett motsatt
tillvägagående kunde behöfva anlitas; och har afdelningschefen, som
icke ansett lämpligt att på grund af de för olika år vexlande förhållandena
i afseende å storleken af de medel, som för de olika slagen
af kartarbeten erfordrades, föreslå en minskning i det ena anslaget
och en motsvarande ökning i det andra, följaktligen i underdånighet
hemstält, att de till de ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens
län samt till de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket
för innevarande år anvisade anslag äfven måtte för år 1889 till oförändrad
storlek anvisas, samt att den behållning, som härå kunde komma
att uppstå, finge, i mån af behof, användas till bestridande af utgifter
för generalstabens topografiska arbeten.
Till denna hemställan har kommissionen för de allmänna kartarbetena
förordat nådigt bifall.
I det yttrande, jag den 25 April 1887 inför Eders Kongl. Maj:t
afgaf rörande anslagen till de ekonomiska kartverken för innevarande
år, erinrade jag om ett af förste landtmätaren J. E. Nyström afgifvet
förslag till landtmäterikårens organisation, hvilket förslag äfven berörde
det ekonomiska kartverket och derför erforderliga anslag. Detta
förslag är jag dock ännu icke i tillfälle att underställa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, enär yttranden öfver förslaget ännu icke inkommit
från alla de myndigheter, till hvilka detsamma för afgifvande
af utlåtande remitterats.
På grund af hvad afdelningschefen anfört, och då de besparade
andre-landtmätarelönerna fortfarande äro för de ekonomiska kartverken
att påräkna, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t.
täcktes föreslå Riksdagen
9
Sjette hufvudtiteln.
att, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1889 anvisa till fortsättande af de
ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor
och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000
kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att möjligen
uppstående behållningar å båda anslagen må användas äfven till
bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.
Landsstaterna i länen.
Uti skrifvelse af den 5 September 1885 har Eders Kongl. Majrts
befallningshafvande i Kopparbergs län föreslagit, att två för närvarande
lediga länsmanstjenster inom länet, nemligen i Vika länsmansdistrikt
och i Utaribrodelens länsmansdistrikt af Stora Tuna socken, måtte i anseende
till den jemförelsevis ringa omfattningen af de till nämnda tjenster
hörande göromål, den begränsade folkmängden och distriktens
icke synnerligen vidsträckta omfång indragas och derunder lydande
områden förläggas till andra angränsande länsmansdistrikt samt de
härigenom uppkommande disponibla länsmanslöner användas till inrättande
af två nya länsmanstjenster i andra delar af länet, hvilka deraf
vore i större behof än ofvannämnda båda distrikt.
Enligt länsstyrelsens förslag skulle af Vika länsmansdistrikt, som
omfattar Vika och Thorsångs socknar, den förra socknen förläggas till
Sundborns länsmansdistrikt och den senare till Silfbergs och Gustafs
länsmansdistrikt. Utanbrodelens länsmansdistrikt skulle förenas med
Ofvanbrodelens länsmansdistrikt af Stora Tuna socken och tillsammans
med detta bilda ett distrikt.
De båda nya länsmanstjensterna skulle användas för delning af
Lima och Leksands länsmansdistrikt.
Hvad anginge behofvet af delning utaf Lima länsmansdistrikt, omfattande
Lima och Transtrands socknar, erinrade länsstyrelsen, att detta
distrikt omfattade ett område af icke mindre än tjugu qvadratmil, deraf
på Lima socken belöpte 11 § qvadratmil och på Transtrands socken
8 J qvadratmil, med en utsträckning från norr till söder af fullt 7 mil
och från öster till vester af omkring 4 mil. Vid detta förhållande och
ehuru hvarken folkmängden i distriktet, utgörande vid 1883 års utgång
inom Lima socken 2,454 personer och inom Transtrands socken 1,692
personer eller tillhopa 4,146 personer, vore synnerligen stor eller
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2
[4]-
Användande
af indragen
länsmanslön
till inrättande
af ny länsmanstjenst
inom Kopparbergs
lan.
10
Sjette hufvudtiteln.
tjenstegöromålens mängd, utgörande i medeltal för åren 1879—1883
omkring 240 ärenden, vore särdeles betydlig, syntes dock en delning
af distriktet vara af verkligt behof påkallad, helst genom anställandet
af en särskild länsman i Lima socken, hvarest lönkrögeriet tagit stor
utsträckning, öfvervakandet af bränvinsförsäljningsförordningens efterlefnad
skulle komma att mycket underlättas. Också hade Lima socknemän,
jemlikt beslut å kommunalstämma den 13 Juli 1884, anhållit att
socknen måtte komma att utgöra ett särskildt länsmansdistrikt.
Beträffande Leksands länsmansdistrikt, bestående af Leksands och
Siljansnäs socknar, omfattade detta distrikt en areal af 10 f qvadratmil,
med en folkmängd af omkring 13,400 personer, och utgjorde
de vid länsmanskontoret, handlagda ärenden i medeltal för åren 1879 —
1883 omkring 1,500, hvaraf alltså framginge att, med hänsyn ej mindre
till distriktets vidsträckta område än äfven till göromålens antal
och folkmängden, en delning af jemväl ifrågavarande distrikt vore behöflig
och önskvärd.
Kammarkollegium och statskontoret, hvilka uti ett den 5 Februari
1887 till civildepartementet inkommet underdånigt utlåtande yttrat sig
i ärendet, hafva icke haft något att erinra emot indragning af länsmanstjensten
i Vika länsmansdistrikt och distriktets fördelande, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, men deremot på
anförda skäl ansett sig åtminstone för närvarande sakna giltig anledning
att tillstyrka indragning af länsmanstjensten i Utanbrodelens distrikt
och detta distrikts förenande med Ofvanbrodelen till ett länsmansdistrikt,
helst inom länet funnes andra länsmansdistrikt, som med
större skäl syntes kunna och böra sammanläggas.
Angående den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatta
delning af Lima och Leksands länsmansdistrikt hafva embetsverken
anfört, att Lima distrikt visserligen till ytvidden voi-e större än
Leksands distrikt, hvadan en delning af förstnämnda distrikt syntes,
med hänsyn särskildt till polisuppsigtens behöriga upprätthållande, icke
vara opåkallad; men då Leksands länsmansdistrikt både i fråga om
folkmängd och antalet af de mål, som af länsmannen handlades, vore
betydligt större än Lima länsmansdistrikt, syntes embetsverken öfverA^ägande
skäl tala för, att af dessa båda distrikt Leksands distrikt borde
i första rummet delas och att med delningen af Lima distrikt finge
anstå, till dess genom vederbörande tjensteinnehafvares afgång i något
af de mindre länsmansdistrikten inom länet och dettas förening med
annat distrikt en länsmanslön blefve för ändamålet disponibel.
Lika med kammarkollegium och statskontoret anser jag mig icke
11
Sjette hnfvudtiteln.
för närvarande böra tillstyrka indragning af det länsmansdistrikt, som
omfattar Utanbrodelen af Stora Tima socken.
Deremot synas mig giltiga skäl hafva blifvit anförda för indragning
af Vika länsmansdistrikt och detta distrikts fördelning, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit.
Hvad angår frågan om användningen af den genom en dylik indragning
disponibla länsmanslönen, så synes mig genom hvad i ärendet
förekommit vara till fullo ådagalagdt behofvet utaf delning af såväl
Leksands som Lima länsmansdistrikt. Men då för närvarande
endast ettdera distriktet kan ifrågakomma att delas, anser jag för min
del, i olikhet mot kammarkollegium och statskontoret, att Lima distrikt
härvidlag bör ega företräde. Jag grundar denna åsigt på distriktets
betydande areal och utsträckning samt på svårigheten för en enda
länsman att inom ett så betydligt område utöfva en något så när nöjaktig
polisbevakning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att det aflöningsbelopp, som kan blifva tillgängligt genom indragning
af Vika länsmansdistrikt inom Kopparbergs län, må användas
till aflönande af en länsman i ett nytt distrikt, bildadt genom delning
af Lima länsmansdistrikt i samma län.
Vidare har jag att i underdånighet anmäla att, enligt hvad statskontoret
i sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof Höjning å anmeddelat,
följande landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att
ersättning till vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till af landsstats»landsstaterna
i länen» uppförd: bostaiien.
länsmansbostället i Algutsrums härad af Kalmar län, \ mantal
Qvigerölla n:o 5;
länsmansbostället i Möckleby härad af samma län, T% mantal Bläsinge
n:o 8;
kronofogdebostället i Göteborgs fögderi af Göteborgs och Bohus
län, 1 mantal Askim Knapegården; samt
länsmansbostället i Karlstads tingslag af Vermlands län, 1 mantal
Solberg n:o 1.
På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen,
att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» måtte höjas
med det belopp, hvartill nämnda indragna boställens afkastning är i
stat beräknad, eller 2,533 kronor;
12
Sjette hufyudtiteln.
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,641,049
kronor till 2,643,582 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
[6]. Då Eders Kongl. Maj:t den 28 Oktober sistlidna år i nåder för
iteten^ör
or^!iac^e dåvarande chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att
väg- och vara chef för styrelsen för statens jernvägstrafik, väckte jag fråga, att
nadast^rdsen ^synen öfver statens jern vägsbyggnader, hvilken för närvarande utna
88 yre se • öfvas af förstnämnda styrelse, borde öfverflyttas till styrelsen för
statens jernvägstrafik, samt yttrade i afseende härå:
»Sedan styrelsen öfver statens jern vägsbyggnader med 1882 års
slut upphörde, har bestyret med ledningen af statens jernvägsbyggnader
varit uppdraget åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och har för sådant
ändamål ett extra anslag å 20,000 kronor för år blifvit vid hvarje
riksdag från och med år 1882 uppfördt i riksstaten under anslagstiteln
»väg- och vattenbyggnadsstaten». Denna anordning har emellertid
vant endast provisorisk. Uti den underdåniga skrifvelse af den 21
Maj 1882 angående reglering af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel, hvarmed Riksdagen anmälde, att berörda anslag blifvit
beviljadt, erinrar Riksdagen, att förslag flera gånger väckts om öfverflyttande
af ledningen af statens jernvägsbyggnader till styrelsen för
statens jernvägstrafik; att af angifna skäl någon sådan öfverflyttning
då visserligen ej kunde komma i fråga, men att skäl ej heller ansetts
förefinnas att definitivt uppdraga bestyret med jernvägsbyggnaderna
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Trågan om ordnandet af tillsynen
öfver statens jernvägsbyggnader bör nemligen lemnas öppen,
intilldess fullbordandet af banan till Sollefteå kan motses, samt det
visat sig, huruvida och i hvilken omfattning jernvägsbyggande för statens
räkning derefter kommer att ega rum.’
Sedan Bräcke—Sollefteå banan under sistlidna år blifvit fullbordad
och sedan af öfriga större stambanebyggnader, hvilka under senare
åren bedrifvits, linien Söderhamn—Kilafors redan är färdigbygd och
å linien Hudiksvall—Ljusdal vid nästa års början endast mindre kompletteringsarbeten
återstå, komma från och med nästa år och antagligen
under många följande år statens jernvägsbyggnader ej att bedrifvas å
mera än en linie, stambanan norr om Långsele. Skäl synes ej heller
13
Sjette hufvudtiteln.
förefinnas till antagande, att de årliga anslagen till denna stambana
skola blifva så stora, att arbetet bör försiggå på flera arbetsdistrikt.
Den omfattning, hvari jernvägsbyggandet för statens räkning hädanefter
kommer att eg a rum, synes således ej blifva så betydlig, att
numera deri kan ligga något hinder att förlägga tillsynen öfver detta
byggande till styrelsen för statens jernvägstrafik».
Ehuru jag obetingadt erkände det synnerligen förtjenstfulla sätt,
hvarpå statens jernvägsbyggnader allt hittills handhafts, uttalade jag
vidare såsom min åsigt, att en dylik öfverflyttning skulle komma att
befordra enhet i ledningen af hela vår jernvägsförvaltning samt medföra
åtskilliga förenklingar och tilläfventyrs besparingar i administrationen.
Härefter behagade Eders Kongl. Maj:t, med bifall till af mig
gjord hemställan, i nåder förklara sig vilja hos näst sammanträdande
Riksdag föreslå, att till styrelsen för statens jernvägstrafik måtte anvisas
de för handhafvande af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader
nödiga anslag, äfvensom anbefalla trafikstyrelsen att afgifva förslag,
huru inom styrelsen handläggningen af de ärenden, som rörde ledningen
af dessa jernvägsbyggnader med hvad dertill hörde, borde ordnas.
Det torde nu tillåtas mig att under denna anslagstitel i ett sammanhang
anmäla alla de frågor, som med den sålunda ifrågasatta öfverflyttningen
af jernvägsbyggnadsärendena stå i samband.
Härvid har jag att till en början meddela, att— då det syntes mig
böra utredas, huruvida icke i sammanhang dermed, att trafikstyrelsen
öfvertoge tillsynen af statens jernvägsbyggnader, jemväl tillsynen öfver
de enskilde jernvägarne lämpligen borde öfverflyttas från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen till trafikstyrelsen, — dessa båda embetsverk
blefvo anmodade att gemensamt afgifva yttrande i denna fråga. Till
svar härå hafva styrelserna anfört, att antalet af de tjenstemän vid statens
jernvägstrafik, hvilka vore så qvalificerade, att de kunde öfvertaga den
tillsyn öfver de enskilde jernvägarne, som för närvarande utöfvades af
de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktcheferna,
icke vore större än jernvägstrafikens eget behof kräfde; att följaktligen,
i händelse trafikstyrelsen jemväl skulle öfvertaga väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
befattning med de enskilde jernvägarne, jernvägstrafikens
tjenstemannapersonal måste ökas, derest icke den närmaste tillsynen
öfver dessa jernvägar fortfarande skulle åligga distriktcheferna, hvilket
dock icke vore lämpligt, enär desse tjenstemän sålunda skulle komma
att lyda under två särskilde chefer, och ett dylikt förhållande tvifvelsutan
skulle inverka störande på hela deras tjenstgöring; samt att en
14
Sjette hufvndtiteln.
dylik förändring sålunda komme att medföra en ökad kostnad för
statsverket; och hafva styrelserna på grund häraf samt med erinran,
att tillsynen öfver de enskilda banornas rörliga materiel redan nu
utöfvas af trafikstyrelsen, såsom sin åsigt uttalat, att den tillsyn
öfver de enskilde jernvägarne, som nu tillhör väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
bör fortfarande vid denna styrelse bibehållas.
På grund af hvad styrelserna sålunda yttrat, anser jag frågan om
öfverflyttning till trafikstyrelsen af hela tillsynen öfver de enskilde
jernvägarne böra för närvarande förfalla.
Jag öfvergår härefter till frågan, huru handläggningen af de
ärenden, som angå ledningen af statens jern vägsbyggnader, bör för
framtiden inom trafik styreis en ordnas.
I detta afseende har trafikstyrelsen uti den underdåniga skrifvelse,
som styrelsen, till åtlydnad af ofvannämnda nådiga befallning, den 16
December sistlidna år aflåtit-, till en början erinrat, att frågan om öfverflyttning
till styrelsen af jernvägsbyggnadsärendena redan tillförene varit
föremål för behandling hos styrelsen, hvilken den 13 Februari 1869 uti
ärendet afgifvit underdånigt utlåtande. Det förslag, styrelsen då framlade
rörande nämnda ärendens behandling hos styrelsen, hade dock på
grund af nådig föreskrift uppgjorts under förutsättning, att till fortsättande
af statens jernvägsbyggnader komme att årligen anvisas från
3 till 4 millioner kronor. Ehuru nu någon anvisning icke blifvit
meddelad om jernvägsbyggnadernas blifvande omfattning, ansåge sig
styrelsen likväl, med afseende å hvad Riksdagen uttalat i dess underdåniga
skrifvelse den 26 Maj 1886, hvarmed Riksdagen anmälde sitt
beslut rörande jernvägen norr om Sollefteå, böra utgå från det antagandet,
att de årliga anslagen komme att uppgå till endast 2 å 21
millioner kronor, och styrelsen kunde på denna grund föreslå en anordning,
som, ehuru den öfverensstämde med de åsigter, styrelsen år
1869 uttalat, likväl något skilde sig från det då af styrelsen afgifna
förslag.
Men ej allenast denna begränsning af byggnadssumman utan äfven
åtskilliga under årens lopp vid jernvägsbyggnaderna inträffade förändringar
möjliggjorde en förenkling af styrelsens äldre förslag. Sålunda
skedde nu vid arbetslinien redovisning och upprättades bokslut
öfver såväl arbetena som materielen, hvarigenom göromålen vid styrelsens
byrå högst väsentligen minskades. Härtill bidroge ock den på grund
af erhållna föreskrifter i viss mån påbörjade tillämpningen af entreprenadsystemet,
och slutligen hade styrelsen ansett sig kunna påräkna,
att landstingens åtagande att för banan norr om Sollefteå till jern
-
15
Sjette liufvudtiteln.
vägens disposition ställa erforderlig mark skulle nästan fullständigt
befria såväl arbetsbefälet på linien som styrelsen från de många gånger
rätt invecklade och alltid tidsödande expropriationsgöromålen.
I sitt ofvan åberopade år 1869 afgifna utlåtande hade styrelsen
uttalat, att någon direkt ledning af arbetena icke kunde af någon
styrelsens ledamot eller tjensteman utöfvas samtidigt med att han hade
att handlägga ärenden, som folie inom förvaltningen af de trafikerade
jernvägarne. Hvad styrelsen härom yttrat vid* en tidpunkt, då statens
trafikerade jernvägar upptoge en längd af 1,118 kilometer, måste så
mycket mera gälla nu, då den trafikerade banlängden uppginge till ej
mindre än 2,496 kilometer och snart komme att, än ytterligare ökas.
Denna ledning ansåge styrelsen således nu, som förut, böra anförtros
åt en från trafikförvaltningsgöromålen fullt fristående ingeniör,
hvilken kunde helt och hållet egna sig åt byggnaden. I afseende å
denne ingeniör hade styrelsen år 1869 föreslagit, att han borde benämnas
öfveringeniör och att till honom skulle öfverlemnas chefskapet
för en särskild temporär afdelning af styrelsen, benämnd byggnadsafdelningen,
med rätt för honom att sjelfständigt besluta i sådana
frågor rörande arbetenas utförande, hvilka af styrelsens chef bestämdes.
Men med den begränsning i byggnadsanslagen, som nu lagts
till grund för styrelsens förslag, ansåge styrelsen öfveringeniörens
göromål såsom endast styrelseledamot och föredragande komma att
blifva af allt för ringa omfattning. Byggnadsledarens hufvudsakliga
verksamhet borde derföre nu förläggas till linien och kunde derstädes
förenas med chefskapet för byggnadsdistriktets byrå. Ty under det
att arbetena, så länge årsanslagen hållits vid 4 millioner kronor och
deröfver, varit fördelade på två eller flera distrikt, hvart och ett med
sin särskilda byrå, material- och kassaförvaltning, och under befäl af
en distriktsingeniör, erfordrades, efter det byggnadsanslagen blifvit,
betydligt minskade, icke längre någon delning af arbetslinien i särskilda
komplexer, utan kunde arbetena ledas från endast en byrå af
en chef, hvars funktioner närmast motsvarade de hittills varande distriktsingeniörernas,
och förutom hvilken någon annan sammanhållande
ledning ej vore af nöden, än den som utöfvades af styrelsens chef.
Distriktsingeniören blefve sålunda den verklige öfveringeniören, som
borde ega att ensam besluta om alla vid byggnaden förekommande
anordningar med undantag af sådana, hvarom enligt för honom utfärdad
instruktion styrelsens beslut skulle iuhemtas.
Då öfveringeniörens hufvudsakliga verksamhet skulle förläggas
till arbetslinien, — anför styrelsen vidare — kunde han endast i un
-
16
Sjette hufvudtiteln.
dantagsfall inför styrelsen framlägga och föredraga byggnadsärenden,
hvaremot intet hindrade, att de fullständigt bereddes vid liniens byrå.
Enär, såsom ofvan vore nämndt, fullständiga bokslut numera uppgjordes
vid distriktets byrå, fordrade byggnadens redovisningshandlingar
ingen annan handläggning hos styrelsen, än att de underkastades
vederbörlig revision. Ej heller borde hos styrelsen andra kamrerareoch
bokhållaregöromål i och för jernvägsbyggnaderna förekomma än
de, som anginge styrelsens kassaförvaltning för byggnaden. Jemväl
ombudsmannagöromålen för byggnaden, hvilka hittills hufvudsakligen
bestått i bevakande af statens rätt vid exproprieringar, men som
komme att betydligt minskas, sedan vederbörande landsting åtagit
sig tillhandahållandet af erforderliga jordområden, skulle äfven så godt
som uteslutande handläggas vid arbetslinien.
De mera permanenta göromål, hvilka, utom ärendenas föredragning
inför styrelsen, icke kunde vid öfveringeniörens byrå å linien
handläggas, vore sålunda enligt styrelsens tanke: styrelsens kassaförvaltning
för byggnadens räkning, registrering af till styrelsen ingående
eller derifrån utgående skrivelser i byggnadsärenden, vård af byggnadens
arkiv, samt revision. Bland dessa ärenden kunde kassagöromålen,
som hufvudsakligast bestode i uttagningar från och insättningar
i penningeförvaltande verk, registreringen samt vården af arkivet bestridas
af vederbörande till jernvägstrafikstaten hörande tjenstemän,
och då för arbeten af mera tillfällig art, såsom uppgörande af förslag
och beräkningar för större brokonstruktioner samt rit- och skrifgöromål,
förstärkning af arbetskrafter erfordrades, kunde sådan beredas
genom anlitande af extra biträden. Deremot erfordrades för revisionsgöromålen,
hvilka utom vanlig revisionsskicklighet kräfde speciel kännedom
om materialförvaltningen och redovisningen vid byggnaden, en
särskild revisor.
Hvad anginge byggnadsärendenas föredragning inför styrelsen, så
kunde, under förutsättning att dessa ärendens beredning hufvudsakligen
egde rum å arbetsliniens byrå och att öfvexingeniören erhölle
den vidgade beslutanderätt, som ofvan nämnts, denna föredragning
ske genom vederbörande öfverdirektörer på det sätt, att öfverdirektören
för banafdelningen föredroge alla tekniska frågor, för hvilka
öfveringeniören ej särskildt tillkallats, samt öfverdirektören för byråafdelningen
öfriga byggnaden rörande ärenden, allt efter chefens närmare
bestämmande.
Någon tillökning i tjenstebefattningar utom nämnde revisor erfordrades
således icke för att inom trafikstyrelsen behandla byggnads
-
17
Sjette lmfvudtitelu.
ärendena, men då såväl styrelsens chef som tjenstemän skulle få sig
ålagda särskilda göromål för byggnadsförvaltningen och ökad ansvarighet,
ansåge styrelsen dem böra tillerkännas en särskild ersättning derför,
i hvilket afseende styrelsen hemstälde, att för tillsynen öfver och
bestyren med statens jern vägsbyggnader styrelsens chef måtte eg a att
uppbära ett årligt arvode af 2,000 kronor samt nyssnämnde båda öfverdirektörer
och registrator!! hvardera 500 kronor. Lades härtill den
förut omförmälda revisorns aflöning, hvilken styrelsen ansåge böra
bestämmas till 3,000 kronor, samt kostnaden för tillfälliga rit- och
skrifbiträden samt diverse utgifter, hvilka poster tillsammans torde
kunna uppskattas till 3,500 kronor, blefve hela det belopp, som för
styrelsens eftertagande af jernvägsbyggnadernas ledning erfordrades,
10,000 kronor. Denna förvaltningskostnad ansåge dock styrelsen icke
böra bestridas med trafikmedel eller med medel anvisade såsom särskild!
anslag, utan styrelsen hölle före, att densamma borde utgå af
anslaget till statens jern vägsbyggnader och följaktligen såväl upptagas
i de förslag, hvilka årligen afgåfves rörande användningen af dessa
anslag, som ock redovisas i jernvägsbyggnadens räkenskaper.
Då den af trafikstyrelsen föreslagna anordningen både synes ändamålsenlig
och leder till en betydlig besparing, tvekar jag icke att
förorda dess godkännande.
Jemväl i fråga om de medel, af hvilka kostnaderna för de ifrågavarande
ärendenas handläggning inom trafikstyrelsen skola utgå, instämmer
jag i styrelsens förslag, hvilket öfverensstämmer med hvad
som gälde under den tid, ledningen af statens jernvägsbyggnader var
anförtrodd åt en särskild för detta ändamål inrättad styrelse.
Då jag härefter öfvergå!- till frågan om de förändringar i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens organisation, som föranledas deraf, att styrelsens
befattning med ledningen af statens jernvägsbyggnader skulle
komma att upphöra, tillåter jag mig att till en början erinra, att vid
styrelsen äro för närvarande anstälde dels på ordinarie stat, förutom
styrelsens chef, en byråchef och föredragande för tekniska ärenden, en
kamrerare och föredragande för administrativa och ekonomiska ärenden,
två byråingeniörer och en registrator, som tillika är aktuarie, dels
ock på extra stat, så länge styrelsen har sig anförtrodd ledningen af statens
jernvägsbyggnader, en byråchef och föredragande för tekniska
ärenden angående jernvägar, en kassör, som tillika är bokhållare, samt
en revisor, hvarjemte för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner
finnes anstäld en extra byråingeniör, som dock icke i någon mån
Bih. till Rikta. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Ajä. 1 Säj t. 3
18
Sjette hufyudtiteln.
beröres af den nu ifrågasatta förändringen. Ehuru förstnämnda tre å
extra stat uppförda tjenster varit afsedda att indragas, när styrelsens
befattning med statens jernvägsbyggnader komme att upphöra, har det
icke befunnits lämpligt eller ens möjligt att så fördela göromålen emellan
styrelsens tjensteman att de å extra stat anstälde uteslutande sysselsattes
med ärenden rörande statens jernvägsbyggnader och de öfrige med de
andra ärenden, som tillhöra styrelsens embetsbefattning, utan vid göromålens
fördelning har så förfarits, att alla ärenden, som till sin beskaffenhet
äro likartade, tilldelats samma tjensteman, ehvad do röra
statens jernvägsbyggnader eller andra arbeten, med hvilka styrelsen
har att taga befattning. Sålunda har den å extra stat uppförde byråchefen
att handlägga alla tekniska ärenden rörande jernvägarne, såväl
statens som de enskilde. Kassören och bokhållaren verkställer alla hos
styrelsen förekommande uppbörds-, redovisnings- och bokföringsgöromål,
och revisorn har till åliggande att förrätta alla revisionsgöromålen.
Å andra sidan har den å ordinarie stat anstälde kamreraren att bereda
och föredraga alla administrativa och ekonomiska ärenden, jemväl sådana.
som röra statens jernvägsbyggnader.
Derest nu styrelsens befattning med dessa jernvägsbyggnader kommer
att upphöra, måste, i följd af indragningen af de å extra stat
uppförda tjenstebefattningarne, vissa förändringar i de ordinarie tjenstemännens
åligganden ega rum, på sätt redan i den af Eders Kongl.
Maj:t för styrelsen den 17 November 1882 faststälda instruktion blifvit
förutsatt. Enligt, instruktionens bestämmelser skulle sålunda den å ordinarie
stat anstälde byråchefen för tekniska ärenden öfvertaga beredningen
och föredragningen af de tekniska ärendena rörande enskilde
jernvägar samt till kamreraren öfverflyttas alla uppbörds-, redovisnings-,
bokförings- och revisionsgöromål. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har emellertid, i betraktande af den betydande tillökning i
antalet af de till styrelsens handläggning hörande mål, som sedan år
1882 egt rum, ansett den sålunda förutsatta förändrade organisationen
icke kunna genomföras, utan att. väsentliga olägenheter och hinder i
gör omålens gång deraf komme att uppstå. Styrelsen har derföre uti
underdånig skrifvelse af den 29 November sistlidna år gjort framställning
om eu nödig ansedd förstärkning i styrelsens arbetskrafter.
Styrelsen erinrar i denna skrifvelse, att beloppet af de af Riksdagen
beviljade medel för allmänna arbeten af den beskaffenhet, att
deras utförande kontrolleras af styrelsen, under de år, som förflutit
sedan styrelsens instruktion faststäldes, betydligt ökats. Medan nemligen
dessa medel för år 1882 blott utgjorde 530,000 kronor, hade Riks
-
19
Sjette lmfrudtitel n.
dagen för år 1887 för nämnda ändamål anvisat sammanlagdt 1,7Q0,000
kronor. Derjemte hade de medel, som anslagits till bestridande af kostnaderna
för vägundersökningar samt expenser för allmänna arbeten, ökats
från 40,000 kronor år 1883 till 60,000 kronor år 1887. I jemnbredd
med denna tillökning i anslagsbeloppen hade ock antalet af de mål
och ärenden, som tillhörde styrelsens handläggning, vuxit. Medan målens
antal år 1880 blott utgjort 847, uppginge nemligen antalet år 1886
till 1,255, hvarvid dock icke de ärenden, som afsett statens jern vägsbyggnader,
tagits i beräkning. Särskild! förtjenade framhållas tillväxten
i antalet af de mål, som rörde de enskilde jernvägarne, och hvilka,
från att år 1880 hafva utgjort allenast 103, år 1886 uppgått till 320.
Vid sådant förhållande ansåge styrelsen omöjligt att åt byråchefen för
tekniska ärenden öfverlemna ärendena rörande de enskilde jernvägarne,
utan borde beredningen och föredragningen af dessa ärenden tills vidare
anförtros åt den ene af de å styrelsens stat uppförde byråingeniörerna,
hvilken såsom ersättning derför borde beviljas ett arfvode af
1,000 kronor.
Vidare har styrelsen ansett att, då uppbörds-, redovisnings-, bokförings-
och revisionsgöromålen, hvilka jemväl sedan år 1882 ökats,
vore, äfven sedan styrelsens befattning med ärendena rörande statens
jernvägsbyggnader upphört, alltför omfattande att kunna af kamreraren
bestridas, dessa göromål borde anförtros åt andra tjenstemän. Hvad
särskild! anginge styrelsens medelsförvaltning, vore det oegentligt att
anförtro denna åt kamreraren, öfver hvilken det icke lämpligen kunde
åt någon annan af styrelsens tjenstemän uppdragas att utöfva kontroll i
detta afseende, och styrelsen har derföre hemstält, att det måtte åläggas
registratorn och aktuarien att under kontroll af kamreraren handhafva
denna förvaltning emot ett arfvode af 600 kronor, som kunde utgå
af anslaget till vikariatsersättning m. in. Icke heller revisionsgöromålen,
hvilka komme att betydligt ökas i följd deraf, att Eders Kongl. Maj:t
den 6 April sistlidna år till styrelsen öfverflyttat bestyret med granskningen
af räkningar å ersättning för vägundersökningar, borde lämpligen
uppdragas åt kamreraren, då det just tillhörde denne att i styrelsen
såsom föredragande handlägga anmärkningar, som uppkomme
vid den revision, som hos styrelsen egde rum. Styrelsen föreslår derföre,
att medel måtte anvisas till aflöning åt en revisor och bokhållare,
hvilken skulle åligga icke allenast att förrätta de hos styrelsen förekommande
revisions- och bokföringsgöromål, utan ock att biträda vid sådana
arbeten, som nu fullgöras af en öfvertalig kanslist, hvilken för närvarande
uppbär 2,000 kronor från anslaget till vikariatsersättning m. m.;
20 Sjette hufvudtiteln.
och komme sålunda genom samme kanslists befordran till revisor detta
belopp att besparas.
Slutligen bar styrelsen med erinran, att styrelsen komme att gå
miste om det biträde vid handläggning af i styrelsen förekommande
juridiska ärenden, som styrelsen hitintills liaft att påräkna af den för
statens jernvägsbyggnader anstälde ombudsman, framhållit bebofvet
af ett dylikt biträde samt hemstält, att ett anslag af 2,000 kronor
måtte å extra stat anvisas för tillgodoseende af detta behof och för
att tillika erhålla ett behöfligt biträde vid uppsättning af expeditioner.
Lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser äfven jag— i betraktande
af den väsentliga tillökning i göromål, som byråchefen för de
tekniska ärendena hos styrelsen redan erhållit i följd deraf, att anslagen
till de allmänna arbetena så betydligt ökats under de senare åren, — att
handläggningen af ärenden rörande de enskilde jernvägarne icke lämpligen
kan uppdragas åt denne embetsman. Jag befarar nemligen, att
en dylik tillökning i byråchefens göromål skulle göra det för honom
omöjligt att åt de vigtiga och grannlaga tekniska frågor, som tillhöra
styrelsens handläggning, egna den omsorgsfulla och noggranna utredning
och granskning, som vederbör. Emot styrelsens hemställan att
åt en af byråingeniörerna skulle uppdragas att bereda och föredraga
nu ifrågavarande ärenden, synes sålunda '' icke vara något att erinra,
likasom deri ersättning, styrelsen för detta bestyr föreslagit, torde
vara skälig.
Hvad styrelsen erinrat emot att åt kamrerare!! uppdraga de hos
styrelsen förekommande revisionsgöromål synes beaktansvärdt. Då
det icke skäligen kan sättas i fråga, att kamreraren skulle såsom föredragande
i styrelsen handlägga mål angående anmärkningar, som af honom
sjelf blifvit under revisionen gjorda, samt föredragningen af dessa ärenden
icke heller kan anförtros åt någon annan tjensteman i styrelsen,
skulle följden af en dylik anordning blifva, att de anmärkningar, som
uppkomma under den revision, som hos styrelsen eger rum, icke kunde
hos styrelsen pröfvas. Jag erkänner således det lämpliga i, att
hos styrelsen anställes en särskild revisor, hvilken jemväl bör, på
sätt styrelsen föreslagit, öfvertaga bokföringsbestyren. Åt denne tjensteman
synes mig ock utan olägenhet kunna uppdragas att under kontroll
af kamreraren handhafva kassörsgöromålen, Indika enligt styrelsens förslag
skulle anförtros åt registrator!! emot särskildt arfvode. Aflöningen
till denne nye tjensteman, som torde böra benämnas revisor och bokhållare,
anser jag böra blifva densamma, som första gradens tjensteman i
de centrala verken i allmänhet åtnjuta, och sålunda böra bestämmas till
Sjette Imfviultiteln. 21
lön 1,800 kronor och tjenstgöringspenningar 1,200 kronor, börande lönen
efter 5 år kunna höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500
kronor; och torde dessa tillägg till lönen böra utgå af det å sjette
hufvudtiteln uppförda anslag till ålderstillägg, hvithet anslag icke i följd
deraf behöfver höjas. De bestämmelser, som enligt nådiga kungörelsen
den 2 Juni 1882 angående vilkoren för åtnjutande af de från och
med 1883 års början faststälda nya löneförmånerna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gälla för den tjensteman af första graden, som
redan finnes hos styrelsen anstäld, torde ock böra blifva gällande för
revisorn och bokhållaren.
Hvad angår det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda anslaget
till ett juridiskt biträde, så erinrar jag derom, att redan då förslag
till stat för styrelsen år 1882 inför Eders Kongl. Maj:t framlades,
dåvarande chefen för civildepartementet fäste uppmärksamheten å behofvet
för styrelsen att ega tillgång till en juridiskt bildad tjensteman.
Någon särskild åtgärd för att tillgodose detta hehof ansågs
likväl icke då nödig, enär styrelsen för handläggningen af de juridiska
göromålen vid sjelfva styrelsen hade att påräkna biträde af den ombudsman,
som måste anställas för utförande af juridiska uppdrag i den
ort, der jernvägsbyggnaderna påginge. Då nu emellertid en dylik ombudsman
icke vidare skulle komma att vara hos styrelsen anstäld, lära
medel böra beredas för att på annan väg förskaffa styrelsen det biträde
af en juridiskt bildad person, hvaraf behof tvifvelsutan kommer att förefinnas.
Arfvodet åt den person, hvilken af styrelsen för detta ändamål
antages, torde dock icke böra bestämmas högre än till 1,000 kronor årligen.
För bestridande af de nu föreslagna arfvoden åt eu byråingeniör
och för anskaffande af ett juridiskt biträde, tillsammans 2,000 kronor,
kan tillgång beredas å det å styrelsens stat uppförda anslaget å 10,000
kronor till vikariatsersättning m. m., i följd deraf att den aflöning, som
med nämnda belopp nu från detta anslag utgår till en öfvertalig kanslist,
kommer att besparas genom denne tjenstemans förflyttande till den
nya revisors- och bokhållaretjensten. Någon förhöjning af detta anslag
ifrågakommer sålunda icke. Tvärtom kan en minskning af 1,000 kronor
i anslaget ega rum, enär dels det arfvode af 600 kronor, som för
närvarande från detta anslag utgår till den nuvarande å extra stat anstälde
kassören, kommer i följd af jernvägsbyggnadsärendenas öfverflyttning
till trafikstyrelsen att besparas, dels det för anlitande af extra
biträden för närvarande behöfliga belopp torde i följd af de ifrågasatta
nya anordningarne kunna något nedbringas eller med 400 kronor. Då,
genom ett godkännande af hvad jag i afseende å väg- och vattenmygg
-
22
Sjette lmfyndtiteln.
nadsstyrelsen föreslagit, å dess stat skulle tillkomma aflöning till en
revisor och bokhållare 3,000 kronor, men å andra sidan anslaget till
vikariatsersättning skulle minskas med 1,000 kronor, komme följaktligen
slutsumman af styrelsens stat att ökas med allenast 2,000 kronor.
Då från beloppet af det nuvarande anslaget för ordnande af tillsynen
öfver statens jernvägsbyggnader ............................ kronor 20,000
dragés
dels den summa, hvartill kostnaderna för handläggningen
inom trafikstyrelsen af ärenden, som röra dessa
jernvägsbyggnader, skulle uppgå, eller kronor 10,000
dels det belopp, hvarmed väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat skulle ökas, eller » 2,000
tillhopa » 12,000
visar sig, att genom jernvägsbyggnadsärendenas öfverflyttning
till trafikstyrelsen en årlig besparing uppstår
af.................................................................................. kronor 8,000.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag, som under titeln
»styrelsen för statens jernvägstrafik» kommer att göra hemställan om
beredande af medel för ordnande inom styrelsen af tillsynen öfver
statens jernvägsbyggnader, i afseende å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
stat föreslå:
att å nämnda stat uppföres till aflöning åt ytterligare en första
gradens tjensteman (revisor och bokhållare) ett belopp af 3,000 kronor,
hvaraf 1,800 kronor lön och 1,200 kronor tjenstgöringspenningar, kunnande
lönen efter fem år höjas med 500 kronor och efter tio år med
ytterligare 500 kronor;
att såsom vilkor för dessa aflöningsförmåners åtnjutande skola
gälla samma bestämmelser, som enligt nådiga kungörelsen den 2 Juni
1882 äro gällande för den nu å styrelsens stat uppförde tjensteman af
första graden; samt
att anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän, rit- och skrifbiträde» minskas med 1,000 kronor, eller från
10,000 kronor till 9,000 kronor.
Den ifrågasatta öfverflyttningen till styrelsen för statens jernvägstrafik
af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader bör genomföras
så snart ske kan eller redan under innevarande år, och de förändringar
i tjenstgöringsförhållandena inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvilka jag, under antagande att denna öfverflyttning kommer till stånd,
ofvan föreslagit, böra samtidigt dermed träda i tillämpning.
23
Sjette hufyudtiteln.
Ja g hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,
med godkännande af hvad sålunda i afseende å väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens stat föreslagits, från och med år 1889 höja
anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda reservationsanslag,
till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar,
hvartdera å 30,000. kronor)» från 129,200 kronor till 131,200
kronor eller med 2,000 kronor; samt
att medgifva, att det belopp, som för genomförande redan under innevarande
år af ofvan föreslagna förändringar i tjenstgöringsförhållandena
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erfordras utöfver för ändamålet redan
tillgängliga medel, må utgå af det för innevarande år anvisade
anslag för ordnande af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader.
Då med 1883 års ingång styrelsen öfver statens jernvägsbyggnader
upphörde och dess göromål öfvertogos af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
blefvo från den förra till den senare styrelsen öfverflyttade kassören
och bokhållaren Karl Söderholm samt vaktmästaren Claes Forsberg.
T händelse väg- och vattenbyggnadsstyrelsens befattning med statens
jernvägsbyggnader kommer att upphöra, skola dessa personers
befattningar indragas. Vid sådant förhållande och då anställning icke
heller kan dem beredas inom styrelsen för statens jernvägstrafik, enär,
på sätt jag redan förut anmärkt, för de kassörsgöromål, som röra
jernvägsbyggnaderna, någon särskild tjensteman icke behöfver anställas
samt icke heller antalet vaktbetjente hos sistnämnda styrelse tarfvar
någon tillökning i anledning af de ifrågavarande ärendenas öfverflyttning
till styrelsen, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti underdånig
skrifvelse den 19 December sistlidna år, med erinran att Söderholm
och Forsberg, såsom anst.älde på extra stat, icke kunnat förvärfva delaktighet
i civilstatens pensionsinrättning, gjort framställning, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen föreslå, att åt bemälda personer
måtte å allmänna indragningsstaten anvisas pensioner till belopp af 3,000
kronor för Söderholm och 800 kronor för Forsberg.
Af de vid denna framställning fogade handlingar inhemtas, att Söderholm,
som är född den 8 Februari 1832 och sålunda uppnått en
ålder af nära 56 år, blifvit den 24 Februari 1854 antagen till extra
ordinarie kammarskrifvare i kammarkollegium, den 2 Januari 1858 förordnad
till bokhållare i dåvarande öfverstyrelsens för statens jernvägsbyggnader
revisionskontor, den 1 Juni 1860 förordnad till bokhållare i
Pension åt
kassören
K. Söderholm
och vaktmästaren
C. Forsberg.
24
Sjette hufvudtiteln.
samma styrelses kammarkontor och. den 4 Mars 1863 förordnad att bestrida
kamr er ar etj ensten hos styrelsen öfver statens jernvägs byggnader,
hvilken befattning han utöfvat till utgången af år 1882, då han, som
nyss är nämndt, öfverflyttats till sin nuvarande befattning vid vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. Söderholm, hvilken sålunda i mer än
33 år varit anstäld i statens tjenst och i 30 år tjenstgjort vid statens
jern vägsbyggnader, har städse, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vitsordat, i sin tjenstgöring ådagalagt flit, skicklighet samt
synnerligen utmärkt ordentlighet och redbarhet. Vid sin nuvarande
befattning åtnjuter han en aflöning af 4,500 kronor.
Forsberg är, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst,
född den 27 Oktober 1831 och således öfver 56 år gammal, samt
ånstäldes den 11 Juli 1860 såsom vaktmästare hos öfverstyrelse!! för
statens jernvägsbyggnader och antogs den 2 Januari 1863 såsom förste
vaktmästare vid styrelsen för nämnda jern vägsbyggnader. Han har,
eldigt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vitsordat, med mycken
villighet, ordning och påpasslighet fullgjort sina skyldigheter. Vid sin
nuvarande befattning åtnjuter han i aflöning 800 kronor jemte 400 kronor
i ersättning för mistad bostadsförmån.
Det synes mig billigt, att Söderholm och Forsberg, hvilka, efter
att under många år hafva träget och redbart arbetat i statens tjenst,
nu måste derifrån entledigas utan något deras förvållande, och hvilka
redan uppnått en ålder, då i följd af aftagande arbetskraft svårighet
måste för dem möta att genom annan sysselsättning förvärfva sig medel
till sin utkomst, af statsmedel erhålla ett för'' deras uppehälle behöfligt
understöd; och då jag icke heller har något att erinra emot de
föreslagna pensionsbeloppen, får jag, med erinran att den för Forsberg
ifrågasatta pensionen är lika med den, hvartill förste vaktmästare i de
centrala embetsverken äro berättigade, i underdånighet hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att åt kassören och bokhållaren i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Karl Söderholm och vaktmästaren vid samma styrelse Claes Forsberg
må å allmänna indragningsstaten uppföras årliga pensioner till
belopp af 3,000 kronor för Söderholm och 800 kronor för Forsberg,
att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder de från sina
nu innehafvande befattningar erhålla entledigande; dock att, derest Söderholm
eller Forsberg framdeles skulle erhålla anställning å rikets stat,
hans pensionsbelopp skall minskas med ett belopp, motsvarande den
nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp,
upphöra att utgå.
Sjette hufvudtitehi.
25
Grästgifvares friheter.
Sedan senast församlade Riksdag bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t
uti den till nämnde Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof under anslagstiteln gästgifvares friheter
föreslagit i fråga om utbyten af ersättningar för indragna rånte- och
tiondeanslag, återstodo till behandling under denna anslagstitel de
frågor angående dylika utbyten, som rörde gästgifverierna inom Vesternorrlands
och Jemtlands län samt Grisslehamns gästgifveri i Stockholms
län. De frågor, som angå de två förstnämnda länen, äro
fortfarande beroende på från vederbörande infordrade yttranden, Indika
ännu icke inkommit.
Hvad deremot angår ersättningen till Grisslehamns gästgifveri, så
hade jag redan den 9 December sistlidna år tillfälle att, efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet, inför Eders Kongl.
Maj:t anmäla detta ärende.
Af de dervid föredragna handlingarna i ärendet inhemtades hufvudsakligen:
att
det ränteanslag, för hvilket ersättning nu utginge till Grisslehamns
gästgifveri, sedan äldre tider tillkommit postförvaltaren derstädes
såsom understöd för gästgifverihållningen;
att genom nådigt bref den 13 Mars 1839 medgifvits, att postförvaltaren
i Grisslehamn finge »med hänsigt till bibehållande af en ändamålsenlig
anstalt för resandes herbergerande å denna gränsort, hvartill
rum funnes afsedde uti de år 1755 på postverkets bekostnad uppförde
och alltsedan af samma verk underhållna boställsbyggnaderna» från
och med år 1839 och tills vidare af postmedlen qvartaliter uppbära
200 riksdaler banko, med förbindelse att emot ersättning enligt i vanlig
ordning upprättad och faststäld taxa tillhandahålla resande rum med
uppassning samt förse dem under deras vistande på stället med god
husmanskost;
att nuvarande postförvaltaren vid Grisslehamn G. A. Klingbom,
hvilken, såsom innehafvare af gästgifveriet derstädes, uppbure ersättningen
för omförmälda indragna ränteanslag, förklarat sig villig att i
utbyte emot denna ersättning emottaga bestämdt årligt belopp, beräknadt
efter medeltalet af de sista tio årens medelmarkegångspris med
tillagd forlön;
att generalpoststyrelsen, i ärendet hörd, icke heller haft något
att emot detta utbyte erinra;
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft,.
[7-]
Nedsättning
af anslaget till
gästgifvares
friheter.
4
26
Sjette hufvudtiteln.
att statskontoret uti infordradt underdånigt utlåtande, med tillkännagifvande
att ersättningsanslaget. utgjort i medeltal för åren 1873—
1882 126 kronor 92 öre, för åren 1874—1883 128 kronor 29 öre, för
åren 1875—1884 127 kronor 87 öre samt för åren 1876—1885 127
kronor 59 öre, förmält, att ifrågavarande till bibehållande af en ändamålsenlig
anstalt för resandes herbergerande i Grisslehamn, hvartill
rum vore afsedda uti ofvan omförmälda på postverkets bekostnad uppförda
och underhållna boställsbyggnader, sedan äldre tider postförvaltaren
tillkommande ersättningsanslag syntes lämpligen böra från sjette
hufvudtitelns anslag till gästgifvares friheter uteslutas och, i händelse
understödet pröfvades än vidare böra utgå, medel dertill anvisas att
utgå från postmedlen;
att generalpoststyrelsen, från hvilken förnyadt yttrande infordrats
i anledning af hvad statskontoret sålunda ifrågasatt,'' anfört att, derest
postförvaltaren fortfarande skulle ansvara för gästgifverihållningen vid
Grisslehamn, skäl icke för närvarande syntes vara för handen att indraga
de understöd, postmästaren i sådant hänseende fått åtnjuta, samt
att, ehuru skälig anledning icke syntes förefinnas, att postverket skulle
i vidsträcktare mån, än för närvarande egde rum, bidraga till underhållet
af gästgifveriet derstädes, styrelsen likyäl med afseende å det
för postverket jemförelsevis obetydliga belopp, hvarom vore fråga, och
då antagligen inom en närmare framtid en omgestaltning af de nuvarande
förhållandena med Grisslehanms gästgifveri måste blifva föremål
för pröfning i författningsenlig ordning, ansåge sig icke böra afstyrka
hvad statskontoret i sistberörda hänseende hemstält; samt
att kammarkollegium, som ansett sig icke ega anledning att yttra
sig i frågorna, huruvida förevarande ersättning borde från gästgifveriet
indragas eller om samma ersättning borde utgå af postmedlen
eller af sjette hufvudtitelns anslag till gästgifverifriheter, hemstält om
aflåtande till Riksdagen af nådig proposition om det ifrågasatta utbytet
af ifrågavarande ersättning.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, behagade Eders Kongl.
Maj:t dels förklara, att ifrågavarande till postförvaltaren i Grisslehamn
utgående iudelningsersättning skulle med ingången af år 1889 upphöra att
utgå, och att i stället från och med samma tid ett belopp af 129 kronor
skulle årligen af postmedlen anvisas till postförvaltaren Klingbom, så
länge han vid tjensten . qvarstode, dels ock anbefalla generalpoststyrelsen
att inkomma med utredning, huruvida berörda belopp, äfvensom
det redan nu från postmedlen för gästgifverihållningen vid Grissle
-
27
Sjette hufvudtiteln.
hamn utgående anslag å 300 kronor, borde jemväl efter Klingboms afgång
till tjenstens blifvande innehafvare anvisas.
Under åberopande af detta Eders Kong!. Maj:ts beslut, och då
häraf föranledes en nedsättning uti det under anslaget »gästgifvares
friheter» i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning på
förslag, ersättningar» nu uppförda belopp, hemställer jag att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att det i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning på
förslag, ersättningar» under anslaget till »gästgifvares friheter» uppförda
belopp 5,768 kronor må nedsättas med 129 kronor eller till
5,639 kronor;
kommande i följd häraf anslaget till »gästgifvares friheter» att
minskas från 19,575 kronor till 19,446 kronor. ,
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
näringar.
Med anledning af eu af assistenten vid landtbruksakademiens agri- [8.]
kulturkemiska afdelning, filosofie kandidaten Carl Gustaf Eggertz hos
landtbruksakademiens förvaltningskomité gjord anhållan om ett årligt vid landtbruk8-lönetillskott af ett tusen kronor, har uppå förvaltningskomiténs förslag akademiens
nämnda akademi uti underdånig skrifvelse den 16 September sistlidna |emiska
år gjort framställning, att Eggertz, hvilken under _ tio år nitiskt och afdelning.
på ett synnerligen förtjenst fullt sätt under daglig tjenstgöring biträdt
akademiens agrikulturkemist mot en aflöning af endast 1,500^ kronor,
jemte fri bostad, men utan att åtnjuta sportler eller andra förmåner,
måtte undfå löneförbättring, hvilken akademien dock ansett kunna
begränsas till 500 kronor. Såsom stöd för framställningen har akademien
anfört, bland annat, att utsigterna till befordran för innehafvare!! af
ifrågavarande befattning voro synnerligen dåliga, enär, ^ såsom erfarenheten
nogsamt visat, till de tjenster, som kunde ifrågakomma
att af honom sökas, nemligen föreståndarebefattningarne vid de med
statsmedel understödda kemiska stationer för jordbrukets och näringarnes
behof, nästan utan undantag antoges förut vid dessa stationer
anstälde och inom orten kände kemister.
Härjemte har till civildepartementet ingifvits ett af föreståndaren
för ifrågavarande afdelning, professoren L. F. Nilson afgifvet intyg,
28 Sjette hufvudtiteln.
deruti assistenten Eggertz’ utmärkta flit, skicklighet och intresse vitsordas.
På framställning af Eders Kongl. Maj:t blef aflöningen för innehafvaren
af ifrågavarande befattning, förut utgående med 1,200 kronor,
af Riksdagen år 1874 ökad med 300 kronor eller till 1,500 kronor,
med hvilket belopp den allt sedan utgått.
Med hänsyn dels till den för befattningen nu bestämda aflöning,
hvilken synes vara väl låg i betraktande af de studier och kunskaper,
som . erfordras för att kunna på fullt tillfredsställande sätt sköta befattningen,
dels ock till de ringa utsigter till befordran, som, enligt
hvad landtbruksakademien meddelat, en innehafvare af denna befattning
eger, och hvarigenom svårighet tilläfventyrs kan uppstå att med
fullt kompetent och skicklig person besätta tjensten med dess nuvarande
aflöningsförmåner, synes mig skäl förefinnas att bevilja innehafvaren
af ifrågavarande befattning någon löneförbättring, sedan han
under längre tid med goda vitsord tjenstgjort.
Det belopp, som erfordras för beredande af en dylik löneförbättring,
hvilken således bör tillgodokomma jemväl blifvande innehafvare
af tjensten, torde böra, på sätt för agrikulturkemisten och andra tjensteman
vid landtbruksakademien är stadgadt, utgå af sjette hufvudtitelns
förslagsanslag till »ålderstillägg», hvilket icke i följd deraf behöfver
höjas.
På grund häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva,
att assistenten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska afdelning
må ega att efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett
ålderstillägg till belopp af 500 kronor att utgå af sjette hufvudtitelns
anslag till »ålderstillägg».
Skiften och afvittringar.
De stater för storskiftes- och afvittringsverken i Kopparbergs,
Vesterbottens och Norrbottens län, som af Eders Kongl. Maj:t den 16
December 1887 faststäldes för innevarande år, sluta å ett sammanlagdt
belopp åt 248,900 kronor, hvaraf belöpa på
Kopparbergs län........................................................ kronor 93,000.
Vesterbottens » ......................................................... „ 54 000.
Norrbottens » ....................................................... » 101,300.
29
Sjette hufvudtiteln.
Staterna för år 1887 slutade å 257,600 kronor,
hvaraf för
Kopparbergs län....................................................... kronor 91,900.
Vesterbottens » ......................................................... v 53,400.
Norrbottens » ......................................................... » 112,300.
Staternas slutsumma för innevarande år understiger således slutsumman
för år 1887 med 8,700 kronor, men öfverstiger de för året
till storskiftes- och afvittringsverken anslagna medel, 186,000 kronor,
med 62,900 kronor, till hvars betäckande dock förefinnes behållning å
anslagen till ifrågavarande arbeten från föregående år.
Beträffande behofvet af anslag för storskiftes- och afvittringsverken
för år 1889 har landtmäteristyrelsen, efter granskning utaf de från
länsstyrelserna i förenämnda län inkomna uppgifter, uti underdånig
skrifvelse den 25 November 1887 anfört och hemstält:
att styrelsen, lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Kopparbergs län, enär ej mindre arbetena för storskiftet i Elfdals
socken än äfven mätningarne och graderingarne inom Sårna socken
med Idre kapellag syntes kunna afslutas under innevarande år, ansåge
utgifterna för nämnda län kunna med 35,000 kronor nedbringas under
det för innevarande år beräknade beloppet eller till 58,000 kronor;
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län,
under antagande att åtskilliga afvittringsarbeten komme att återstå till
år 1889 och att Eders Kongl. Magt täcktes bifalla den framställning,
länsstyrelsen ämnade göra derom, att afvittring finge öfvergå jemväl
provisionel skattlagda byar, hemman och lägenheter, belägna ofvan
kulturgränsen, uppskattat behofvet för afvittringen inom detta län till
65,600 kronor eller samma belopp, hvartill länsstyrelsen föreslagit utgiftsstaten
för innevarande år; men att, då landtmäteristyrelsen ansett
sistnämnda stat kunna minskas till 54,600 kronor, och en af de i staten
för år 1888 upptagne afvittringslandtmätarne komme att afgå före
1889 års ingång, samt afvittring ofvanom kulturgränsen, äfven om den
blefve i nåder bifallen före sistnämnda tid, icke vore särdeles brådskande
och förty kunde utföras med någon del af den vid afvittringsverket-
inom länet tjenstgörande personal, landtmäteristyrelsen ansåge,
att behofvet för Vesterbottens län för år 1889 utan olägenhet skulle
kunna inskränkas till 50,000 kronor;
samt att, emedan mätningar och taxeringar inom de områden,
hvilka afvittringen inom Norrbottens län nu ansåges böra omfatta,
syntes åtminstone med få och obetydliga undantag kunna afslutas
under innevarande år, landtmäteristyrelsen, lika med Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet, funne anslaget för Norrbottens län
30
Sjette hufvndtiteln.
kunna med 11,300 kronor nedbringas under beloppet för innevarande
år och följaktligen böra beräknas till allenast 90,000 kronor.
Landtmäteristyrelsen föreslår sålunda, att kostnaderna för storskiftes-
och afvittringsverken för år 1889 må beräknas för
Kopparbergs län........................................................ kronor 58,000.
Vesterbottens » ........................................................ » 50,000.
Norrbottens » ....................................................... » 90,000.
summa kronor 198,000.
Enligt en i statskontorets riksbokslutsbyrå den 26 Oktober 1887
uppgjord, vid landtmäteristyrelsens skrifvelse fogad kalkyl skulle, under
förutsättning att den för år 1887 faststälda statens utgiftsbelopp blefve
till fullo användt och att icke någon utgift derutöfver egde rum, behållningen
å anslagen för skiften och afvittringar vid samma års utgång
uppgå till 147,358 kronor 61 öre; men då, enligt hvad landtmäteristyrelsen
i sin skrifvelse anmält, från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelats, att åtskilliga utgifter, som tillhört 1886
års arbeten, återstått att betala under år 1887 och blifvit afförda i
räkenskapen för sistnämnda år till ett sammanlagdt belopp af 26,836
kronor 52 öre, samt, på sätt redan blifvit nämndt, af behållningen från
föregående år jemväl ett belopp af 62,900 kronor toges i anspråk för
utgifter under innevarande år, bör berörda behållning minskas med
sistnämnda båda summor, tillhopa 89,736 kronor 52 öre, och således
beräknas till allenast 57,622 kronor 9 öre. Landtmäteristyrelsen antager
emellertid, att kostnaderna för arbetena under 1887, i anseende
till den för dessa arbeten särdeles gynsamma väderleken, i det hela
öfverskridit den i utgiftsstaten uppförda slutsumman, i följd hvaraf och
då någon reserv bör beräknas för oförutsedda utgifter under innevarande
och nästkommande år, styrelsen föreslår att af oftanämnda
behållning endast ett belopp af 45,000 kronor må beräknas såsom tillgång
för bestridande af utgifter under år 1889; och då hela anslagsbehofvet
för sistnämnda år är beräknadt till 198,000 kronor samt dét
ordinarie anslaget för skiften och afvittringar utgör 63,000 kronor,
föreslår landtmäteristyrelsen, att derutöfver måtte af Riksdagen äskas
ett extra anslag för år 1889 af 90,000 kronor, eller 33,000 kronor
mindre än som blifvit beviljadt för innevarande år.
Dessutom har landtmäteristyrelsen hemstält, att åt styresmännen
i Kopparbergs och Vesterbottens län, äfvensom åt föredragandena samt
landtmätarne vid storskiftes- och afvittringsverken måtte beredas samma
förbättring i aflöningsförmåner, som för detta och föregående år dem
medgifvits.
31
Sjette liufvudtiteln.
I enlighet med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit, tillstyrker jag
i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
dels att, i likhet med hvad för innevarande år egt rum, för år [9.]
1889 bevilja förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje stor- Höjning i
skifteslandtmätare i Kopparbergs län, som icke kommer att åtnjuta XreMftes-0''
arfvode efter taxa, samt i styresmannens för storskiftesverket årsarfvode landtmätare
likaledes med 400 kronor; att medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna
af tjensten under år 1889 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens
och Norrbottens län samt de storskifteslandtmätare i Kopparbergs
län, hvilka åtnjuta arfvode efter taxa, kunna komma att understiga
2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjenstemän godtgöras af anslagen till storskiftesoch
afvittringsverken; att för år 1889 åt föredragandena af afvittringsärendena
i Vesterbottens och Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt dem bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna
belopp; samt att bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens för afvittringsverket
i Vesterbottens län årsarfvode för år 1889 med 200 kronor,
dels ock att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes- och [10.]
afvittringsverken under år 1889, för samma år, utöfver ordinarie an- Ansuym
slaget 63,000 kronor, på extra stat anvisa 90,000 kronor. och afvitt
ringsverken.
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar.
Sedan senast församlade Riksdag, med bifall till Eders Kongl. [11.]
Maj:ts derom gjorda framställning, beslutat att dels med kapitalbelopp, aJ.
en gång för alla, inlösa och dels emot bestämda årliga ersättnings- ersättningar,
belopp utbyta vissa från detta anslag utgående indelningsersättningar,
samt, på sätt i statsrådsprotokollet den 25 April sistlidna år blifvit,
närmare meddeladt, beträffande andra dylika ersättningar någon förändring
i angifna hänseenden befunnits icke kunna för närvarande vidtagas,
återstå att Eders Kongl. Mapts nådiga pröfning underställas de
ersättningsfrågor, som röra Södermanlands och Elfsborgs län.
Inom Södermanlands län hafva inneliafvarne af hemmanen Arninge
n:ris 1 och 2, It mantal, Lund n:o 1, | mantal, Värhulta säteri
n:o 1, 2 mantal, och Åltorp n:o 1, 1 mantal, alla i Vestermo socken, tillagts
ersättningar för förlust genom jords upplåtande till Hjelmare kanaloch
slussverk. Dessa ersättningar beräknas, sedan räntorna enligt
förordningen den 23 Juli 1869 indragits till statsverket, efter tioårigt
32
Sjette hufvudtiteln.
mpdelmarkegångspris med tillagd forsellön. Sedan Riksdagen år 1887
beslutat, att en sjettedel af ersättningen till hemmanen Arninge skulle
inlösas med ett kapitalbelopp, motsvarande ersättningens värde, kapitaliseradt
efter fem för hundrade, föreligga nu af ersättningen till
nämnda hemman endast fem sjettedelar till behandling. För hvart och
ett af åren 1876—1885 hafva de nu ifrågavarande ersättningarnes
värden i medeltal utgjort:
för | af Arninge....................................... kronor 247: 59
y> Lund...................................................... » 34: 75
» Värhulta ............................................. » 251: 24
)> Åltorp............................. » 72: 65
tillsammans kronor 606: 23.
Tillfrågade, huruvida och på hvilka vilkor egarne af dessa hemman
ville ingå på utbyte af ersättningarne mot årliga bestämda belopp,
hafva samme egare medgifvit ett dylikt utbyte mot följande perminembelopp,
nemligen:
för | af Arninge.................................... kronor 400: —
» Lund...................................................... » 50: —
» Värhulta ............................................. » 350: -—
» Åltorp................................................... » 100: —
Men då dessa belopp i förhållande till ersättningsanslagens verkliga
värden synts för höga att till anvisande förordas, har statskontoret
uti afgifvet utlåtande i ärendet hemstält, att frågan om utbyte af
samma ersättningsanslag mot bestämda årliga belopp måtte förfalla.
Deremot har statskontoret föreslagit, att ifrågavarande ersättningsanslag
skulle, derest hemmansegarne förklarade sig dertill villige, af
dem afstås mot erhållande en gång för alla af belopp, motsvarande
anslagens efter medeltalet af 1876—1885 årens medelmarkegångspris
för Södermanlands län beräknade värden, kapitaliserade efter fem för
hundrade, eller
egarne af Arninge för afstående af dem tillkom -
mande § af den nämnda hemman anslagna
ersättningen............................................................... | kronor | 4,951: | 80 |
egarne af Lund för afstående af den detta hemman |
|
|
|
anslagna ersättning................................................... | » | 695: | — |
egarne af Värhulta för afstående af den detta |
|
|
|
hemman anslagna ersättning................................. | » | 5,024: | 80 |
egarne af Åltorp för afstående af den detta hem- |
|
|
|
man anslagna ersättning ..................................... | » | 1,453: | — |
tillsammans | kronor | 12,124: | 60. |
Sjette liufvudtitelii. 33
Detta statskontorets förslag hafva bemälde hemmansegare förklarat
sig bifalla, dervid likväl fogande ett yrkande, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
måtte tillse, att Hjelmare kanal och slussverksbolag
fullgjorde de förbindelser, som enligt hemmansegarnes förmenande
på grund af nådiga brefvet den 13 Augusti 1821 ålåge bolaget
i afseende å vissa utefter Hjelmare kanal befintliga bigrafvar. Men
då, på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, efter styrelsens för
Hjelmare kanal- och slussverksbolag hörande, uti afgifvet utlåtande
anfört, enligt åberopade nådiga bref någon skyldighet icke synes förefinnas
för nämnda bolag att underhålla bigrafvar till kanalen, utan endast
en rättighet för jordegare invid kanalen att uti bigrafvarne för
kreaturens vattning göra lämpliga inskärningar enligt derför meddelade
närmare bestämmelser, hvilken rättighet icke blifvit jordegarne
förmenad, samt ifrågavarande yrkande alltså synes grunda sig på en
missuppfattning af innehållet i berörda nådiga bref, anser jag hvad
hemmansegarne i afseende härå anfört icke böra utgöra hinder för de
ifrågavarande ersättningsanslagens inlösande, helst hemmansegarne
icke i någon mån genom inlösningen betages rättigheten att göra gällande
det anspråk, som de i ifrågavarande hänseende förmena sig egå.
Inom Elfsborgs län, der jemväl andra indelningsersättmingar förekomma,
om hvilka nu icke är fråga, utgår till egaren af hemmanet
Ona n:o 1 i Vassända socken ersättning för vattenskada i följd af
Trollhätte kanals anläggning. Denna ersättning beräknas numera efter
årsmarkegång och har under de tio åren 1877—1886 vexla! mellan
7 kronor 15 öre och 5 kronor samt i medeltal för dessa år utgjort 6
kronor 24 öre. Hemmanets egare har förklarat sig villig emottaga
antingen 7 kronor årligen eller, om inlösen en gång för alla ifrågakommer,
ett belopp, motsvarande nyssnämnda 7 kronor, kapitaliserade
efter fem för hundrade, eller 140 kronor. Detta senare erbjudande
anser statskontoret företrädesvis förtjena afseende, helst statsverket
derigenom skulle för afl framtid befrias från bestyret med årlig utbetalning,
samt ersättningens inlösen med det fordrade beloppet med
afseende å nu i allmänhet gällande låga räntefot icke kan anses vara
för statsverket ofördelaktig.
I enlighet med hvad statskontoret föreslagit beträffande här ofvan
omförmälda ersättningar, tillstyrker jag i underdånighet,
att fem sjettedelar af ersättningen till Arninge samt ersättningarna
till Lund, Värhulta och Åltorp, beräknade sammanlagda för år
till 606 kronor 23 öre, måtte inlösas med ett kapitalbelopp af 12,124
kronor 60 öre, och
Bih. till Rihd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 A/d. 1 Raft. 5
34
Sjette hufvudtiteln.
att ersättningen till Ona, beräknad för år till 7 kronor, måtte inlösas
med ett kapitalbelopp af 140 kronor.
Dessa förändringar böra, om de godkännas, hafva till följd, att
det under anslaget till »jordförluster genom kanal- och väganläggningar»
i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning på förslag,
ersättningar», nu uppförda belopp 5,180 kronor minskas med sammanlagda
beloppet af förenämnda ersättningar för år räknadt eller i jemnadt
tal med 613 kronor till 4,567 kronor.
De kapitalbelopp å tillsammans 12,264 kronor 60 öre, hvarmed de
ifrågavarande ersättningarne skulle inlösas, lära kunna anvisas till utbetalande
från det under nämnda anslagstitel i kolumnen »anvisning i
kontant» uppförda anslag,- utan att någon förhöjning i detta anslag,
som har egenskap af förslagsanslag, derigenom blifver nödvändig.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att,
med bifall till inlösen af ersättningar, på sätt af mig blifvit
ifrågasatt, det å förslagsanslaget till »jordförluster genom kanal- och
väganläggningar» i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning
på förslag, ersättningar», uppförda belopp 5,180 kronor minskas
med 613 kronor eller till 4,567 kronor.
I händelse af bifall härtill kommer anslaget till »jordförluster genom
kanal- och väganläggningar» att minskas med motsvarande summa
eller från dess nuvarande belopp 9,440 kronor till 8,827 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå
någon annan ändring, än att förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
[12.] för jemnande af hufvudtitelns slutsijmma minskas med 553 kronor eller
skrifmateria- från 118,426 kronor till 117,873 kronor.
lier m. m.
35
Sjette lmfvudtiteln.
Sedan departementschefen sålunda genomgått de i riksstaten för
innevarande år uppförda ordinarie anslagstitlar, i afseende å hvilka
någon förändring borde ifrågasättas, yttrade departementschefen vidare
beträffande
Styrelsen för statens jernvägstrafik.
Under åberopande af hvad jag under anslagstiteln »väg- och
vattenbyggnadsstaten» anfört, hemställer jag, att Eders Kongl. Maja
täcktes föreslå Riksdagen medgifva
dels att af de medel, som varda anvisade för fortsättande af statens
jernvägsbyggnader, ett belopp af 10,000 kronor må årligen från och
med år 1889 användas till bestridande af kostnaderna för handläggning
inom styrelsen för statens jernvägstrafik af de ärenden, som röra
nämnda jernvägsbyggnader med hvad dertill hörer,
dels ock att det belopp, som under innevarande år för nämnda
ändamål erfordras, må utgå af det för samma år anvisade anslag för
ordnande af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader.
. [13-]
Öfverflyttning
till styrelsen
för statens
jernvägstrafik
af tillsynen
öfver statens
jernvägsbyggnader.
Uppå min framställning behagade Eders Kongl. Maj:t den 9 Sep- _ [14.]
tember sistlidna år, i sammanhang med dåvarande inspektörens vid öfverdirekstyrelsen
för statens jernvägstrafik befordran till annan tjenst, anbe- ternas uppfalla
styrelsen att inkomma med yttrande, huruvida den sålunda ledig- 1
blifna inspektörstjensten fortfarande borde bibehållas. I anledning klass,
häraf har styrelsen uti underdånig skrifvelse af den 12 December sistlidna
år, efter en redogörelse för inspektörens åligganden, hvaraf bland
annat framgår, att denne tjensteman skall vid förfall för någon af de i
styrelsen anstälde öfverdirektörer förvalta dennes embete, vidare anfört
att, om inspektörstjensten indroges, hvarför styrelsen ansåge något afgörande
hinder icke möta, deraf blefve en följd, att öfverdirektörsassistenterna
skulle få sig ålagdt att i dylikt fall bestrida öfverdirektörs
tjenst. Med afseende ''å de ökade göromål och det ökade ansvar, som
sålunda komme att hvila på desse tjenstemän, syntes det styrelsen
billigt, att deras arfvode bringades till närmare öfverensstämmelse med
kontorschefernas i styrelsen och afdelningsföreståndarnes å distrikten
arfvoden; och har styrelsen derföre hemstält om sådan ändring af det
för statens jernvägstrafik den 23 Oktober 1874, i öfverensstämmelse
36 Sjette hufvudtiteln.
med Riksdagens beslut, faststälda aflöningsreglemente, att öfverdirektörsassistenterna,
hvilkas arfvode för närvarande är bestämdt till lägst
2,700 kronor (6:e löneklassen) och högst 3,900 kronor (2:a löneklassen),
måtte kunna uppflyttas till l:a löneklassen med arfvode af 4,200 kronor,
i följd hvaraf deras arfvode skulle kunna vexla mellan 2,700 och
4,200 kronor.
Med afseende å den förändring i öfverdirektörsassistenternas åligganden,
som genom inspektörstjenstens indragning komme att ega rum,
i det att dem skulle tillhöra att vid förfall för styrelsens ledamöter förvalta
de vigtiga och magtpåliggande öfverdirektörsembetena, anser jag
fullt rättvist, att möjlighet beredes att bevilja dem arfvode till lika
högt belopp, som afdelningsföreståndarne å distrikten samt kontorscheferna
i styrelsen kunna åtnjuta, helst de skulle komma att utöfva
förmanskap öfver desse tjenstemän vid de tillfällen, då öfverdirektörsernbete
af dem förvaltas.
Med erinran, att öfverdirektörsassistenternas antal från och med
innevarande års början är bestämdt till sex och att, äfven om alla dessa
skulle uppflyttas i den högsta löneklassen, statsverkets utgift i följd
deraf icke komme att uppgå till mer än 1,500 kronor, eller allenast en
fjerdedel af den till 6,000 kronor uppgående inspektörsaflöningén, som
komme att besparas, hemställer jag, söm anser frågan om inspektörstjenstens
indragning ännu icke böra slutligen pröfvas, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att från den tid, inspektörstjensten hos styrelsen för statens jernvägstrafik
må varda indragen, öfverdirektörsassistent hos styrelsen må
kunna uppflyttas till första löneklassen med årligt arfvode af 4,200
kronor.
Vidare anförde departementschefen:
Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år
till ............................................................................................. kronor 4,673,511.
Vid bifall till de af mig framstälda förslag om
höjning i anslagen:
till landsstaterna i länen ............... med kronor 2,533
» väg- och vattenbyggnadsstaten » » 2,000
summa ökning kronor 4,533
transport kronor 4,673,511.
37
Sjette Uufrudtiteln.
transport kronor 4,673,511.
äfvensom om minskning i anslagen
till gästgifvares friheter ................. med kronor 129
» jordförluster genom kanal- och
väganläggningar ..................... » 613
» skrifmaterialier och expenser,
ved m. m................................. » )) 553
summa minskning kronor 1,295
skulle de ordinarie anslagen höjas med ........................ kronor 3,238
eller till...................................................................................... kronor 4,676,749.
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen 7,640 kronor till tillfällig löneförbättring
för kommerskollegium, 76,000 kronor till rikets ekonomiska kartverk
och 90,000 kronor till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena,
anförde departementschefen beträffande
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
Genom de af Eders Kongl. Maj:t den 22 Oktober 1886 utfärdade
kungörelser dels angående anordnande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter
och dels angående vilkoren för utländsk försäkringsanstalts
rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse, meddelades bestämmelser
för att möjliggöra att från statens sida öfvervaka ifrågavarande
anstalters verksamhet. Dessa bestämmelser åsyfta förnämligast
att inom civildepartementet samla erforderliga upplysningar rörande
försäkringsväsendets utveckling för att komma i tillfälle bedöma, huruvida
de särskilda anstalterna verka efter grunder, som kunna anses för
allmänheten betryggande.
För att bereda tillgång till de härför inom civildepartementet erforderliga
arbetskrafter, har Riksdagen såväl för nästlidna som för
innevarande år å extra stat beviljat ett belopp af 4,500 kronor till
anordnande af kontroll å ifrågavarande anstalter.
IM.
Kontroll å
försäkringsanstalterna.
[16.]
Angående
anslag för kartritning
vid
grufkartekontoret.
38 Sjette hnfrudtiteln.
Af detta anslag utgår aflöning dels till en inspektör, som af Eders
Kongl. Maj:t förordnats att inom civildepartementet särskildt handlägga
ärenden rörande försäkringsväsendet och hvilken har till hufvudsaklig
uppgift att bearbeta det material, som i följd af föreskrifterna
i omförmälda nådiga kungörelse blifver att tillgå, och att, der sådant
för något särskildt fall skulle anses behöflig!, hos försäkringsanstalt
på stället undersöka dess räkenskaper och handlingar, dels ock till en
amanuens, som förordnats till inspektörens biträde och hvilken, bland
annat, har till åliggande att ordna och registrera inkommande statistiska
uppgifter och andra handlingar, upprätta och föra liggare öfver försäkringsanstalterna
med mera dylikt.
Såsom ett resultat af den bearbetning, som de från försäkringsanstalterna
insända uppgifter skola i departementet undergå, är afsigten
att årligen offentliggöra en statistisk berättelse angående dessa anstalter.
Då det för hvartdera af åren 1887 och 1888 af Riksdagen för
ifrågavarande ändamål beviljade anslag äfven för nästkommande år är
behöflig! till oförminskadt belopp, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för handhafvande af kontroll ä för såll r ing sa nstalterna, för år 1889
på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af
4,500 kronor.
Kommerskollegium.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning anvisade senast
församlade Riksdag på extra stat för innevarande år ett anslag af
2,500 kronor till bestridande af kostnader för kartritning vid kommerskollegiets
grufkartekontor.
Såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 25 sistlidne
April tillät mig erinra, är den kartritning, som numera skall vid grufkartekontoret
utföras, betingad af föreskrifterna i de nya bergsförfattningarna
om grufkartors och kompletteringsarbetens insändande till
bergsöfverstyrelsen och kontorets åliggande att å kartorna inlägga inkommande
kompletteringsblad. Behofvet af arbetsbiträden inom kontoret
för verkställande af kartritning är således icke tillfälligt utan
alltjemt fortfarande, och kommerskollegiet har ock i underdånig skrifvelse
af den 4 November sistlidna år anhållit, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärd, på det att för ändamålet måtte äfven för år
1889 anvisas enahanda belopp som för innevarande år.
39
Sjette lmfvudtiteln.
Då, i följd af medgifvet anstånd för grufkartornas och. kompletteringarnas
insändande, kartritningen vid grufkartekontoret egentligen
först med detta år tagit sin början, har jag ännu icke någon erfarenhet
att åberopa för bedömande, huruvida den för året beviljade anslagssumma
är för framtiden tillräcklig, eller om den bör höjas eller minskas.
Kommerskollegiet har emellertid uti utlåtande af den 15 November sistlidna
år förklarat, att anslagsbehofvet för kontoret syntes för år 1888
icke kunna beräknas lägre än till det belopp, som kollegiet förut antagit,
eller, förutom den af kollegiet disponerade lediga grufingeniörslön
1,500 kronor, ytterligare 2,500 kronor, och att för den efter år 1888
följande tid, med hänsyn till den då efter all sannolikhet snarare ökade
än minskade omfattningen af arbetet, någon minskning i utgifter för
kontoret svårligen vore att påräkna.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att för år 1889 på extra stat anvisa ett anslag af 2,500 kronor
till bestridande af kostnader för kartritning vid grufkartekontoret.
Öfverståthållareembetet.
Uti underdånig skrifvelse den 10 December sistlidna år har öfver- [17.]
ståthållareembetet gjort hemställan, att Eders Kongl. Maj:t måtte, för utg^“a®raf
fortsatt utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser», af Riksdagen äska rättelser,
för år 1889 samma belopp, som hittills för detta ändamål beviljats, eller
15,000 kronor, så framt icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna tiden
vara inne att begära anslagets uppförande på ordinarie stat.
Ehuru behofvet af tidningens fortsatta utgifvande synes stäldt
utom allt tvifvel, anser jag likväl, då de framtida kostnaderna för dess
utgifvande ännu ej torde kunna med full visshet bestämmas, mig icke
nu böra ifrågasätta anslagets uppförande på ordinarie stat, utan hemställer,
att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att äfven för år 1889, till utgifvande under samma år af Polisunderrättelser,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
Den af Eders Kongl. Maj:t beslutade sammanslagningen af andra [18.]
och tredje fögderierna af Upsala län till ett fögderi har ännu icke Anakg ,tm en
J 1 fogdentjenst
inom Jemtlands
län.
[19-3
Särskild
polisstyrka på
landet.
[20.]
Arfvode åt
en extra by räta
geniör.
40 Sjette hufvudtiteln.
kunnat genomföras, livad häradsskrifvaretjensterna beträffar, till följd
deraf att ingen af nämnda tjänster blifvit ledig. Då aflöningsbelopp
sålunda icke finnes att tillgå för att, i enlighet med 1883 års Riksdags
medgifvande, användas till aflöning åt häradsskrifvaren i det, enligt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 Juni 1883, nyinrättade fögderi
inom Jemtlands län, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Magt täcktes föreslå Riksdagen
att, för uppehållande af en häradsskrifvaretjenst inom Jemtlands län
under år 1889, må för samma år, i likhet med hvad för detta år skett,
på extra stat anvisas ett belopp af 2,500 kronor.
Sedan Riksdagen jemväl för innevarande år beviljat ett anslag å
50,000 kronor att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka
på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande, hafva från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen inkommit framställningar om delaktighet i detta anslag
med belopp, som sammanlagdt öfverstiga den beviljade summan.
Jag tillstyrker derföre, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att
jemväl för år 1889 ställa till Eders Kongl. Maj:t,s förfogande
ett extra anslag af 50,000 kronor, att användas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.
Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslaget till
särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas kommuner,
Indika sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller der landsting eller
enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån
endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet af förstärkt
polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag till bestridande af kostnaderna
derför icke kan erhållas.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 16 November 1887 föreslagit, hemställer jag, att Eders
41
Sjette hufvudtiteln.
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, i enlighet med hvad för
innevarande och flera föregående år egt rum,
att för år 1889 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
3,000 kronor till bestridande af arfvode åt den för granskning
af vattenaflednings- och odlingsplaner hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anstälde extra byråingeniören.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
näringar.
Då det icke torde vara lämpligt att nu underställa Eders Kongl. [21.]
Makts nådiga pröfning frågan öm den högre landtbruksundervisningens Anslag till
definitiva ordnande, har jag beträffande den högre mejermndervisnin- högre undergen
i riket endast att i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. visning i
Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen hållning.
att, för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid
Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut, jemväl för år 1889 anvisa å extra
stat ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år beviljats,
eller 10,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Med biträdande af hvad landtbruksakademiens förvaltningskomité
uti underdånig skrifvelse den 16 September 1887 hemstält, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att å extra
stat för år 1889 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten
5,000 kronor, och
till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
10,000 kronor.
[22.]
Allmänna
landtbruks
möten.
[23.]
Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.
För att användas såsom bidrag till fyra kemiska stationer för jord- [24.]
brukets och näringarnes behof, anvisade 1876 års Riksdag för år 1877
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 käft. 6
ner.
42
Sjette lmfvudtiteln.
ett anslag på extra stat af 12,000 kronor. För hvarje påföljande år
beviljades enahanda belopp, intilldess för beredande af tillgångar till
inrättande af ytterligare dylika stationer anslaget vid 1881 års riksdag
höjdes till 15,000 kronor och vid 1885 års riksdag till 21,000 kronor,
till hvilket belopp anslaget jemväl vid riksdagen år 1886 bestämdes.
Sedan emellertid fråga uppstått, att det understöd, som från detta anslag
utgick till en hvar af de kemiska stationerna, borde höjas utöfver dess
förutvarande belopp, 3,000 kronor, beslöt senast församlade Riksdag, uppå
framställning af Eders Kongl. Maj:t, att för innevarande år anvisa för
hvarje af de kemiska stationerna i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro
och Vesterås ett anslag af 4,000 kronor, hvaremot för stationerna i
Jönköping och Hernösand anvisades allenast samma belopp som dittills,
eller 3,000 kronor till hvardera. Hela anslaget bestämdes alltså till
26,000 kronor. Att icke ett förhöjdt anslag beviljades jemväl åt de
två sistnämnda stationerna, berodde derpå att i fråga om dessa stationer,
som först med år 1886 kommit i åtnjutande af statsanslag, då
icke förelåg samma utredning som beträffande de öfriga.
Sedan dess har emellertid, enligt hvad landtbruksakademiens förvaltningskomité
i underdånig skrifvelse den 18 November sistlidna år
anmält, den hittills saknade utredningen angående verksamheten och
det ekonomiska tillståndet vid dessa stationer åstadkommits dels genom
de af stationerna och vederbörande hushållningssällskap afgifna årsberättelser
för år 1886, dels ock genom den berättelse öfver år 1887
verkstäld inspektion af dessa anstalter, som till förvaltningskomitén afgifvits
af professoren L. F. Nilson.
Af dessa handlingar inhemtas, enligt hvad förvaltningskomitén
upplyst, att vid de ifrågavarande stationerna under år 1886 till undersökning
inlemnats följande antal prof, nemligen:
Jönköping. Hernösand.
Jordarter och jordförbättringsmedel
Gödningsämnen .....................................
Fodermedel ..............................................
Vatten .......................................................
.. 84. 2.
. 33. 2.
. 19. 1.
4. 5.
Närings- och njutningsmedel......
. 85. 45.
. 112. 139.
Prof å arsenik och andra gifter...........
Tekniska och diverse undersökningar
Fröundersökningar ...................................
■ar ... 80. 68.
263. 73.
Summa 680. 335.
43
Sjette liufvudtiteln.
Förvaltningskomitén anför, efter meddelande af dessa sifferuppgifter,
vidare:
»Vid en jemförelse med de äldre stationerna visar sig nu att, om
man, såsom rätteligen torde böra ske, bortser från fröundersökningarna,
hvilka tillhöra de med stationerna förenade frökontrollanstalterna, som
numera erhålla särskildt bidrag af statsmedel, antalet till undersökning
inlemnade prof under år 1886 och förra hälften af 1887 vid samtliga
stationer var följande:
| 1886. | 1887 (förra hälften.) |
Kalmar........................... | .................. 242 | 120 |
Halmstad ..................... | .................. 998 | 454 |
Skara............................. | .................. 508 | 238 |
Örebro .......................... | ................. 1,602 | 819 |
Vesterås........................ | ................. 2,361 | 515 |
Jönköping..................... | ................. 417 | 284 |
Hernösand .................. | .................. 262 | 151». |
Häraf anser förvaltningskomitén framgå, att verksamheten vid de nya
stationerna, såvidt den kan bedömas af dessa siffror, visserligen ännu
icke uppnått samma höjd som vid flertalet af de äldre, men likväl för
båda öfverstiger den vid Kalmar station samt för Jönköpings under
förra hälften af år 1887 äfven varit större än vid stationen i Skara.
Beträffande de båda stationernas ekonomiska ställning inhemtas af
professor Nilsons berättelse, att de medel, som under år 1887 voro
disponibla till underhåll af stationen i Jönköping, uppgingo till 5,250
kronor, nemligen:
statsbidrag ..................................................................................... kronor 3,000
anslag af hushållningssällskapet (utom lokal, ved och gas) » 750
» af landstinget.................................................................... » 750
» af Jönköpings stad ......................................................... » 750.
De^sa medel åtgingo till aflöning dels åt föreståndaren, hvilken
jemväl egde uppbära inflytande analysafgifter emot skyldighet att sjelf
bekosta alla förbrukningsartiklar jemte vaktmästarebiträde, dels till
assistenten, hvadan inga tillgångar finnas för underhåll och förkofran
af anstaltens öfriga inventarier.
Stationen i Hernösand hade enligt samma berättelse att påräkna
såsom tillgångar för år 1887:
44
Sjette liufvudtiteln.
[25.]
Frökontroll
anstalter.
understöd af statsmedel ............
bidrag af landstinget....................
3> » hushållningssällskapet
.................................... kronor | 3,000 | — |
................................... » | 1,287 | 50 |
.................................... )) | 1,287 | 50 |
11 ................................ » | 750 | |
eller tillsammans kronor | 6,325 |
|
hvarjemte hushållningssällskapet förbundit sig att tillskjuta hvad utöfver
den sålunda beräknade inkomsten erfordrades.
Enligt hvad förvaltningskomitén vidare upplyser, upptagas uti den
af Vesternorrlands läns hushållningssällskap den 19 Februari 1887 antagna
staten utgifterna för stationen (och frökontrollanstalten) till
7,250 kronor.
På grund af denna utredning om stationernas i Jönköping och»
Hernösand verksamhet och ekonomiska ställning anser jag mig nu böra
förorda, att statsanslaget för dessa stationer höjes till samma belopp,
som är bestämdt för de öfriga kemiska stationerna. Hela det erforderliga
anslagsbeloppet blifver härigenom 28,000 kronor i stället för i
detta års riksstat anvisade 26,000 kronor.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnes behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta
laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och hyresmedel
för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse och
laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof —,
på extra stat för år 1889 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje
station eller tillhopa 28,000 kronor.
Vid 1886 och 1887 årens riksdagar anvisades ett extra anslag å
100,00 kronor till understöd åt frökontrollanstalter.
I afseende å anslagets användande för år 1887 anhåller jag att få
återkalla i minnet att, sedan lanatbruksakademiens förvaltningskomité
till Eders Kong]. Maj:t öfverlemnat ansökningar från 18 af rikets hushållningssällskap
om understöd till sammanlagdt belopp af 13,750
kronor, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 26 Maj 1887 till
åtskilliga hushållningssällskap beviljat bidrag till sammanlagdt anslagets
hela belopp.
6
45
Sjette hnfViultitelii.
För år 1888 hafva ansökningar om erhållande al dylika bidrag
ännu icke till Eders Kongl. Maj:t inkommit. Men antagligt är, att de
belopp, som för detta år komma att af vederbörande begäras, icke
skola understiga den af Riksdagen beviljade anslagssumman.
Vid sådant förhållande torde anslag äfven för år 1889 böra äskas
med samma belopp som för innevarande år; och lära vilkoren böra
blifva oförändrade.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen
att på extra stat för år 1889 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor
för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget, och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende
på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.
Maj:t fastställas.
Uti underdånig skrifvelse den 17 November 1887 har chefen för [26.]
Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver se
under år 1889 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga g3me.
medel.
Denna beräkning upptager utgifterna till 89,500 kronor.
Häraf är beräknadt för:
Aflöning en.
Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden... kronor 51,950.
Fältarbetena.
Rese- och traktan] entsersättning, verktyg, reparationer
in. in. .................................................................... 19,000
Undersökningar, utförda med bidrag af särskilda
anslag ................................................................... 1,500
» 20,500.
By råafdelning en.
Inventarier, arbetsmateriel in. m........................................... » 2,000.
transport kronor 74,450.
46
Sjette hufvudtiteln.
transport kronor 74,450.
Biblioteket och samlingarne.
Böcker, kartor och samlingar, fraktkostnad m. m.......... » 1,700.
Kart- och boktrycket.
Tryckning af kartor, beskickningar och uppsatser, ritning
af diverse originalkartor m. m.................................... » 12,000.
Värme och diverse utgifter.
Omkostnader ................................................................................ » 1 350.
Summa kronor 89,500.
Till bestridande af utgifterna är att påräkna:
behållning af sålda kartor m. m. omkring ....................... » 500
anslag från Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap » 1,500
eller tillsammans kronor 2,000;
hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver erfordras
för år 1889, utgör 87,500 kronor eller samma belopp, som för innevarande
år anvisats.
Ofvan upptagna beräkning är, hvad utgifterna angår, öfverensstämmande
med den stat, som för detta år blifvit af Eders Kongl.
Maj:t den 2 December 1887 för undersökningen faststäld, endast med
den skilnad att aflöningen för 1889 är upptagen 300 kronor högre än
i staten för 1888, hvilket, enligt hvad chefen i den underdåniga skrifvelsen
upplyst, beror derpå, att den vid undersökningen anstälde biträdande
geologen från och med 1889 ansetts böra åtnjuta förhöjning
i arfvodet med nämnda belopp, hvaremot nedsättning i utgifterna för
biblioteket och samlingarne egt rum med motsvarande summa.
I anledning af omförmälda arfvodesförhöjning åt biträdande geologen
anser jag mig böra erinra, att genom nådiga brefvet den 16
Juni 1875 blifvit, i enlighet med hvad Riksdagen medgifvit, förordnadt,
att aflöningen till biträdande tjensteman vid undersökningen må bestämmas
att utgå med ett belopp från och med 1,000 kronor till och
med 2,400 kronor samt att ifrågavarande tjensteman för närvarande
åtnjuter en aflöning af 1,800 kronor.
I afseende å den i Riksdagens skrifvelse den 7 Maj 1886 omnämnda
frågan om förändring i skalan för utgifning af vissa geologi
-
47
Sjette hufvudtiteln.
ska kartor, har jag att anmäla, att kommissionen för de allmänna kartarbetena
den 2 innevarande Januari inkommit med en underdånig skrifvelse
från chefen för Sveriges geologiska undersökning, hvilken deruti
lemnar en redogörelse för denna frågas närvarande ståndpunkt samt dels
principielt tillstyrker vissa förändringar i de för de geologiska kartornas
upprättande och utgifning i tryck nu gällande bestämmelser, dels ock
på anförda skäl föreslår, att åt de pågående utredningarnes fortsättande
måtte få egnas ytterligare några månaders tid, särskildt för att i sammanhang
med fältarbetena under nästinstundande sommar anställa direkta
försök med en ny rekognosceringsmetod. I det utlåtande, hvarmed
kartverkskommissionen beledsagar denna skrifvelse, har kommissionen,
som ansett de försök och utredningar, som hittills blifvit
verkstälda, icke vara till fyllest för att derpå grunda ett slutligt omdöme,
och som sålunda funnit sig icke kunna på frågans nuvarande
ståndpunkt förorda någon förändring i de för geologiska kartverkets
utarbetande och utgifning nu gällande bestämmelser, hemstält, att de
praktiska försöken måtte få fortsättas, på sätt undersökningens chef
föreslagit. Eders Kongl. Maj:t behagade således finna, att denna fråga
ännu icke nått det skede, att någon ändring i de hittills följda förslagsberäkningarne
kan ifrågakomma.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att,
för fortsättande under år 1889 af de geologiska undersökningarne
och utgifvande af dei''på grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 87,500
kronor.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes,
lika med hvad förut egt rum, af Riksdagen äska på extra stat för
år 1889:
dels till anställande af en andre undervisare i husslöjd och en elev,
hvilken bör åtfölja en af undervisande i husslöjd för att af denne handledas
och utbildas, så att han må kunna såsom lärare i husslöjd användas,
3,500 kronor;
[27.]
En andre undervisare
i
husslöjd och
en elev.
48
[28.]
Yäfskolan i
Borås.
[29.]
Anslag till
främjande af
svenska alsters
afsättning i
utlandet.
Sjette hufvudtiteln.
dels ock såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås —
med vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest tillskjutes ett
belopp, motsvarande minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor,
och såsom bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma skola
1,000 kronor, under vilkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda läns landsting eller eljest tillskjutet.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
Hos senast församlade Riksdag väcktes förslag om beviljande af
medel för utsändande och understödjande af handelsagenter i främmande
länder, och Riksdagen, som uttalade den öfvertygelsen att, om man
ock icke genast kunde vänta att få se stora resultat af det sålunda
ifrågasatta försöket att bereda större afsättning för våra produkter
i utlandet, giltiga skäl likväl förelåge, att försöket borde göras,
anvisade med anledning deraf för innevarande år ett extra anslag af
20,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af
svensk industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande
länder.
Då detta Riksdagens beslut den 13 Juli sistlidna år inför Eders
Kongl. Maj:t anmäldes, behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla kommerskollegium
att, sedan Sveriges allmänna exportförening lemnats tillfälle
att yttra sig, efter samråd med landtbruksakademiens förvaltningskomité
afgifva underdånigt utlåtande och förslag rörande lämpligaste
sättet att använda omförmälda anslag.
Med anledning häraf och sedan exportföreningen afgifvit yttrande
i ärendet, har uti ett den 4 innevarande Januari till civildepartementet
inkommet utlåtande kommerskollegium, i öfverensstämmelse jemväl med
förvaltningskomiténs uttalade åsigt, hemstält, att af ifrågavarande anslag
5,000 kronor måtte användas till anställande under ett år af en
agent i Tyskland för att derstädes underlätta och befrämja afsättning
af hufvudsakligen produkter af den svenska fiskerinäringen och äfven
möjligen alster af någon annan svensk näring eller industrigren, samt
att återstående beloppet, 15,000 kronor, måtte anslås till bestridande
af kostnaderna för utsändande af en reseagent till Indien, Kina och
Australien för att inhemta och sedermera här i landet sprida kännedom
om de kommersiela förhållandena i nämnda utomeuropeiska länder, så
att visshet kunde vinnas om, hvilka särskilda framstående handelsplat
-
49
Sjette hufvudtiteln.
ser derstädes vore tjenlige för afsättning af olika svenska industrialster,
samt under Indika förhållanden dylik afsättning kunde för industriidkarne
på förmånligaste sätt beredas och verkställas; och borde
sistnämnde agent särskildt få sig ålagdt att besöka den under innevarande
års sommar tillämnade verldsutställningen i Melbourne.
Då kommerskollegiets yttrande så sent inkommit, har frågan om
fördelningen af årets anslag ännu icke kunnat underställas Eders
Kong!. Maj:ts pröfning, men jag hoppas, att detta må kunna ske med
det allra första.
Vinnande af en ökad afsättning i utlandet af vårt lands produkter
är ett särdeles eftersträfvansvärdt mål, till hvars uppnående staten icke
bör underlåta att i sin mån medverka, och Eders Kong!. Maj:t har ock
den 13 Juli 1887 behagat godkänna min hemställan att af tillgängliga
statsmedel lemna ett anslag åt den ofvannämnda »Sveriges allmänna
exportförening», hvilken bildats i syfte att söka befrämja vår
afsättning i främmande länder. . ^
Jag anser således särdeles önskvärd!, att det nu ifrågavarande af
Riksdagen för innevarande år anvisade anslag jemväl beviljas för nästkommande
år, och hemställer följaktligen, att Eders Kong!. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1889 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000
kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas för att åt alster af svensk
industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
Jag tillstyrker i underdånighet nådig framställning till Riksdagen [30.]
att, i likhet med hvad under nästlidna och flera föregående år varit Bergsskolorna
i on i . i Filipstadoch
iornallanciet, Falun.
under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1889 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja genom inspektion af sakkunnigperson
sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af
14,000 kronor, att till brukssocietetens fullmägtige i jernkontoret utbetalas.
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.
7
50
Sjette hufvudtiteln.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
[31.] Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
Ersättning för följande belopp, hvilka böra till ersättande af Riksdagen anmälas,
ai statsKonto- .
ret gjorda I161Xlll^6n I
förskott. den länsmannen i Hardemo härad och Rumla socken af Öre
bro
län A. L. Flyckt för tiden från den 22 Mars 1886 till samma dag
1887 tillkommande ränta å det belopp, 1,425 kronor, som till statsverket
influtit för ett till Rumla—Yxhults jernväg exproprieradt jordområde
från länsmansbostället p, mantal n:o 4 Rumla kronor 71: 25
för tryckning och häftning af underdånigt utlåtande
i anledning af särskilde komiterades betänkande
med förslag till ny fiskeristadga....................................... )) 516: —
för tryckning och häftning af kammarkollegii
utlåtande öfver det af särskilde komiterade afgifna
förslag i fråga om väghållningsbesvärets utgörande
på landet................................................................................. » 307: 50
för fyllande af en brist i de medel, som varit
tillgängliga för bestridande af sistlidna års tryckningskostnader
i och för aflönings- och pensionsstatistiken » 3,415: 95
Summa kronor 4,310: 70.
Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Rongl. Maj:t, med
tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af
kronor, täcktes föreslå Riksdagen att, till betäckande af omförmälda,
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af
4,311 kronor.
Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. .
I underdånig skrifvelse af den 16 November 1887 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit generalförslag rörande beloppen af de
anslag, som styrelsen ausåge böra af Riksdagen äskas för år 1889 till
understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten.
Beträffande först anslaget till anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar, har styrelsen,
med anmälan att ofvan nämnde dag funnes i styrelsens arkiv
51
Sjette hufvudtitcln.
hyllande planer till 87 särskilda vägföretag, hvilkas utförande beräknats
kosta sammanlagdt 3,166,342 kronor, hvaraf såsom statsbidrag begärts
2,046,200 kronor, vitsordat behofvet äfven för år 1889 af anslag för
ifrågavarande ändamål till lika stort belopp, som för innevarande år
blifvit dertill af Riksdagen anvisadt., eller 600,000 kronor; och tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1889
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,
till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga, eller eljest mindre goda vägar, 600,000 kronor.
Vidkommande härefter anslag till understödjande af brobyggnader
och mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder, för
hvilket ändamål Riksdagen under flera år anvisat ett belopp af 100,000
kronor, har styrelsen hemstält om förhöjande af detta anslag till 150,000
kronor. Men, ehuru hvad styrelsen till stöd härför åberopat icke
torde sakna all betydelse, anser jag likväl fullt giltig anledning till
det nu varande anslagsbeloppets höjande icke vara för handen, och jäg
tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj: t täcktes af Riksdagen äska, att
till Eders Kong!. Majrts förfogande må för år 1889 anvisas,
[32.]
Anläggning
m. m. af
vägar.
till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder, 100,000 kronor.
[33.]
Brobyggnader
och mindre
hamnbygg
-
Till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af nader m- m''
arbeten, som afse torrläggning af sådana vattensjuka marker, som, utan
att kunna med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd,
har alltsedan år 1884 varit anvisadt ett årligt belopp af 100,000 kronor;
och har styrelsen icke hemstält om någon ändring i afseende å
detta belopp.
Från detta anslag hafva understöd beviljats till ett sammanlagdt
belopp af
år 1884 ................................................... 100,000 kronor;
» 1885 ..................................................... 76,440 »
» 1886 ...................................................... 70,190 »
» 1887 ...................................................... 45,205 » _ .
Anslaget har sålunda under de senare åren icke blifvit till sitt fulla
belopp anlitadt.
Vid sådant förhållande och med särskilt afseende å det jemförelsevis
ringa belopp, som under sistlidna år från anslaget anvisats, torde
I
[34.]
Frostminsk
ningsföretag.
[35.]
Lån till enskilde
jernvägar.
[36.]
Odlingslåne
fonden.
52 Sjette hufvudtiteln.
icke vara erforderligt, att för år 1889 beviljas fullt lika stort anslagsbelopp,
som under de närmast föregående åren anvisats; och då de understödsbelopp,
som under åren 1884 — 1887 från ifrågavarande anslag beviljats,
i medeltal för hvarje af dessa år uppgå till icke fullt 73,000 kronor,
tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
för år 1889 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa,
till understödjande, medelst anslag utan äterbetalningsskyldighet, af
torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med fördel
odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, 75,000 kronor.
Tillika hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t i afseende å vilkoren
för erhållande och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag
samt angående kontrollen derå, att faststälde planer varda vid arbetenas
utförande följde, måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna vilkor
och bestämmelser, hvilka nu äro gällande och finnas intagna i
Riksdagens skrivelser den 27 April 1881 (n:r 69) och den 11 Juni
1883 (n:r 67).
T sammanhang härmed torde jag böra erinra
att, enligt 1886 års Riksdags beslut, blifvit för år 1889 beviljade
till understödjande, medelst lån, af enskilda iernvägsanläggningar
1,000,000 kronor; samt
_ att Eders Kongl. Maj:t den 31 December 1887 beslutat, att uti
nådig proposition föreslå Riksdagen, bland annat, att till odlingslånefonden
må under hvarje af åren 1889—1893 ej mindre ingå de till
statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,
i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af
högst 1,000,000 kronor årligen.
Statens järnvägstrafik.
I underdånig skrifvelse den 12 December 1887 har styrelsen för
statens jernvägstrafik gjort framställning om aflåtande till Riksdagen
af proposition angående anslag för år 1889 dels till nya byggnader
53
Sjette hu t''vud ti tel n.
och anläggningar vid statens jernvägar, dels och till anskaffande af
ytterligare rörlig materiel vid de redan trafikerade statsbanelinierna.
För nya byggnader och anläggningar föreslår styrelsen, att Eders
Kongl. Magt måtte äska ett anslag af 350,000 kronor, att användas
till följande arbeten, för hvilka vid hvarje post den beräknade kostnaden
är angifven, nemligen vid:
Östersund: tillbyggnad af den för reparation af den rullande materielen
afsedda, nu otillräckliga verkstaden................................. 14,500: —
Ange: uppförande af ett dubbelt lokomotivstall.................... 12,500: —-
)) anbringande af en fristående vattenkran med rörledning
och en kolbrygga, erforderliga derföre, att
flera tåg samtidigt äro inne å stationen och hindra
hvarandra vid vatten- och koltagning ............................. 11,000: —-
Stugsund: utvidgning af spårsystemet ................................... 9,000: —
» uppförande af kolbås................................................. 6,500: —
» » af kokesbod........................................... 5,000: —
Söderhamn: utvidgning af sparsystemet................................. 7,000: —
j> uppförande af 2 lokomotivstall.............................. 12,000: —
d )> af en boställsstuga, med uthus och
källare för en banmästare..................................................... 4,000: —
Kinstaby: uppförande af ett för en stationsmästare och en
stationskarl afsedt boställshus med ekonomihus äfvensom
sprut-, ved- och kokesbod för stationen .............. 8,600: —
Myskje: d:o eko................................................................................ 8,600: —
De till arbetena vid de fyra sistnämnda stationerna
upptagna anslagsbeloppen äro, enligt hvad styrelsen upplyser,
behöfliga derför, att anslaget till byggande af jernvägen
mellan Kilafors och Stugsund icke räckt till att utföra
de vid dessa stationer erforderliga arbeten.
Bollnäs: utläggning af spår till den nya reparationsverk -
staden för vagnars införande............................................... 6,500: —
Karlberg: uppförande af ekonomihus för stationsförestån
daren
......................................................................................... 1,500: —
Amot: utvidgning af spårsystemet ........................................... 5,600: —
Kimstad: d:o d:o, särskildt för underlättande af omlastning
af godsvagnar till och från anslutande smalspåriga
jernvägar....................................................................................... 15,000: •—
transport 127,300: —•
54
Sjette hufVudtiteln.
transport 127,300: —
Tranas: tillbyggnad af det numera otillräckliga gods -
magasinet ................................................................................ 2,400: —
Hessleholm: d:o d:o ......................................................................... 3,600: —
Lund: utvidgning af spårsystemet ............................................. 25,000: —
Malmö: till påbörjande af stationens utvidgning .................. 150,000: —-
Diverse arbeten, såsom kolbås, vattenstationer, spårutvidgningar,
lastkajer och mindre husbyggnader
m. m....................................................................................... 41,700: —
Summa kronor 350,000: —
Vidkommande särskild! den ifrågasatta utvidgningen af Malmö station,
har styrelsen för statens jern vägstrafik, som redan i sin underdåniga
framställning den 18 December 1886 rörande beviljande
af medel till utförande af nya anläggningar m. in. vid statsbanorna
under år 1888 anmält behofvet af en betydande utvidgning af nämnda
station, sedermera, efter det inledda underhandlingar i frågan med stadsfullmägtige
i Malmö och styrelsen för Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolag
ledt derhän, att överenskommelser i ämnet kunnat träffas,
uti underdånig skrifvelse den 26 Februari 1887 hemstält om aflåtande af
nådig proposition till Riksdagen om anvisande af de för ändamålet
nödiga medel, hvilken hemställan likväl icke ansågs böra år 1887 föranleda
någon framställning till Riksdagen.
I denna skrifvelse, hvars innehåll trafikstyrelsen nu åberopar, har
styrelsen utförligt redogjort för de förhållanden, som enligt styrelsens
tanke nödvändiggöra eu utvidgning och förändrad anordning af stationen
i Malmö, samt framlagt eu plan dertill. Jag anhåller nu att
till en början .få lemna en framställning af hvad styrelsen i denna
skrifvelse anfört.
Såsom slutpunkt för södra stambanan hade Malmö station allt ifrån
sin anläggning varit af största betydenhet och måst tid efter annan
utvidgas både till utrymme och anläggningar, i den mån det af statsoch
tillstötande enskilda banor bildade jernvägsnätet utsträckts och
trafiken ökats. De hinder mot områdets förökande, som till en början
mött i stationens läge på en smal landremsa mellan hafvet och den
kanal, som på norra sidan omgifver den mera bebygda delen af staden,
hade småningom aflägsnats genom de storartade hamnarbeten, staden
efter hand utfört och ännu fortsatte och medelst hvilka strandlinien
norr om stationens gräns betydligt utflyttats och innanför den nya
linien, förutom bassiner, äfven ansenliga vidder fast mark åstadkommits.
55
Sjette hufvudtiteln.
Med anlitande till stor del af sålunda vunnen terräng hade den stora
utvidgning af stationsområdet skett, som, efter det stadsfullmägtige
förklarat sig villige upplåta den enligt uppgjord plan derför erforderliga
ytvidden och Riksdagen beviljat de behöfliga medlen, verkstälts
hufvudsakligen under åren 1873—1875. Härvid hade dels banan utanför
stationen ombygts, dels sjelfva bangårdsområdet tillökats och försetts
med nya spår af tillsammans 25,000 fots längd. Regleringen af
gränserna för det åt staten upplåtna området hade likväl icke blifvit
slutligen faststäld förr än genom en år 1878 träffad öfverenskommelse.
Genom denna utvidgning hade stationen erhållit sin nuvarande utsträckning.
Den upptoge nu en längd af nära 3,500 fot, räknadt från
den östligaste inloppsvexeln till vestra gränsen, samt en bredd af i
medeltal 350 fot, hvaraf dock mer än hälften vore upptagen af lokomotivstall,
verkstäder och dertill hörande inrättningar, så att egentligen
endast en bredd af 160 fot återstode för stationshus, magasin, lastkajer
och jernvägsspår. Ehuru sålunda väsentligen inskränkt beträffande
trafikförmågan, hade dock stationsområdet under dåvarande förhållanden
ansetts böra under en icke så kort tid blifva tillräckligt för
den trafik, som då kunde förväntas. Under den tid af snart tio år,
som sedan dess förflutit, hade emellertid, i afseende såväl å jernvägsförbindelserna
som sjöfarten, åtskilliga nya förhållanden inträda hvilka
redan lagt i dagen eller i den närmaste framtiden komme att framkalla
behof af ytterligare förändringar och utvidgningar af redan befintliga
samt anordnande af nya inrättningar för tillgodoseende af den
växande rörelsens kraf på ordning, beqvämlighet och billiga omkostnader.
Bland förhållanden af sådan beskaffenhet räknade styrelsen den
starka tillväxten af staden Malmös befolkning och affärsförbindelser,
den deraf framkallade stegringen i persontrafik och godsrörelse, tillkomsten
af vestkustbanan med dess slutlänk, den till största delen af
staden och dess invånare bygda Malmö—Billesholmsbanan, äfvensom
den tilltänkta förbättrade kommunikationen öfver Sundet. Stadens stigande
betydelse för dervarande statsbanestations rörelse ådagalades
bland annat deraf, att antalet resande under åren 1876—1885 ökats
med i medeltal 8,000 personer om året och sistnämnda år ej obetydligt
öfverstigit 400,000, samt att under samma period godstrafiken
ökats med i medeltal mer än 4,000 ton årligen och de sista åren närmat
sig en godsmängd af 200,000 ton. För närvarande ordnades och
expedierades å stationen 26 ordinarie bantåg om dagen för statsbanans
räkning, hvilket med det närvarande utrymmet för tåg- och vagn
-
56
Sjette liufvudtiteln.
rörelser vore förenadt med både hinder och fara. Svårigheterna i detta
afseende hade än mera ökats derigenom, att Malmö-Billesholmsbanan
blifvit. å stationen provisoriskt inledd. Då denna åtgärd med afseende
å det rådande knappa utrymmet för statens egna tåg kunde gifva anledning
till anmärkning, ansåge styrelsen sig böra upplysa, att åtgärden
hade medgifvits för att förebygga, att särskildt stationsområde blefve
åt denna bana upplåtet å den enda plats, som härtill kunde komma i
fråga, nemligen området utmed statsbangårdens norra gräns, hvarigenom
statsbangården skulle hafva beröfvats möjligheten att i framtiden
utvidgas samt helt och hållet afstängts från den direkta förbindelsen
med hamnen.
Denna förbindelse kunde för närvarande ega rum endast på det
sätt, att vagnarne, som transporterade gods till eller från hamnen, fördes
öfver vändskifva och med hand- eller hästkraft fortskaffades till
lastnings- eller lossningsplatsen, hvilket allt medförde både tidsutdrägt
och ökade kostnader; och de olägenheter, som föranleddes af en så
ofullständig kommunikation, komrne att blifva allt mera känbara, ju
flera hamnbassiner med tillhörande kajer blefve tillgängliga. För
undanrödjande af dessa olägenheter borde anordnas sidospår, hvilka
omedelbart ledde från bangårdens spårsystem till kajerna.
För att underlätta skötseln af en större jernvägsstation — anför
styrelsen vidare —, vore det af stor vigt, att den hufvudsakliga godsrörelsen
afskildes från persontrafiken. Å Malmö station hade emellertid
vidtagandet af en sådan anordning, ehuru länge ansedt såsom
önskvärdt, mött hinder uti stationshusets och godsmagasinets läge icke
synnerligen långt ifrån hvarandra vid samma sida om hufvudspåren
samt uti det knappa utrymmet mellan nämnda magasin och verkstadsanläggningarne.
Ett dylikt särskiljande af person- och godstrafiken
vid denna station fordrade alltså en väsentlig förändring af de nuvarande
anordningarne å stationen.
För afhjelpande af de påpekade bristerna i stationens närvarande
anordning och förverkligande af sist antydda syftemål borde sparsystemet
efter hand utsträckas på norra sidan till hamnbassinerna och
kajerna samt hela fraktgodsrörelsen förläggas till denna sida af den
nuvarande bangården, hvaremot personrörelsen borde bibehållas å bangårdens
södra del och åt densamma beredas en beqvämare anordning
med ökadt utrymme och skilda afdelningar för ankommande och afgående
tåg. Härvid borde afseende jemväl fästas å beredandet af beqvämt
och tillräckligt utrymme för besörjandet af Malmö—Billesholmsbanans
trafik gemensamt med statsbanans, enär det område, hvilket
57
Sjette hufrudtiteln.
möjligen skulle kunna göras disponibelt för förstnämnda bana och statsbanan,
ingalunda vore tillräckligt för två fullständigt inrättade bangårdar.
I enlighet med dessa grunder och under förutsättning, att hela
den utvidgade bangården skulle blifva statens egendom och stå under
dess befäl och vård samt skötas af statsbaneförvaltningen, efter det
öfverenskommelse träffats med Billesholmsbanan om den ersättning,
densamma borde till statsbanan erlägga för de tjenstbarheter, den komme
att åtnjuta, hade eu plan blifvit uppgjord till de förändringar och nya
anordningar, som borde för de ofvan angifna syftemålens uppnående
vidtagas, upptagande:
anläggning af ett nytt godsmagasin, jemte expeditionsbyggnad för
ankommande och afgående gods, med tillhörande lastkajer i vestra
delen af det mellan Oskars- och Carlsgatorna belägna området;
utläggning af ett till detta magasin ledande spårsystem, utgående
från en punkt af det i Oskarsgatan redan befintliga spårsystemet;
borttagande af den gamla banhallen vid det nuvarande stationshuset
och uppförande af ny banhall öfver fyra spår och tre platformer,
anslutande sig så väl till det gamla stationshuset, hvilket borde bibehållas
för den afgående persontrafiken, som till en ny expeditionsbyggnad,
uppförd vid den utvidgade Östra Kajgatan, tvärs för banhallen och inrymmande
lokaler för den ankommande persontrafikens behof, post
och telegraf samt i de öfra våningarne tjenstebostäder;
anordning af särskilda spår för persontrafiken i omedelbar fortsättning
af statsbanans och Billesholmsbanans spår från Arlöfs station
fram till personstationen, och
förändring af nuvarande godsmagasinet till vagnbod;
hvarjemte planen angåfve, huru spår framdeles skulle ledas från
godstrafikspåren i närheten af vaktstugan n:r 801 till de norra hamnkajerna,
i den mån de nu pågående utfyllningarne och hamnamnläggningarne
blefve fullbordade, och en omedelbar förbindelse derigenom
åstadkommas mellan jernvägsrörelsen och sjöfarten.
Den sålunda uppgjorda planen hade trafikstyrelsen öfverlemnat till
stadsfullmägtige i Malmö och dervid, med erinran att förverkligandet
af planen, hvilken jemväl afsåge stadens samt dess industris, handels
och sjöfarts fördelar, i väsentlig mån berodde på det tillmötesgående
i afseende å upplåtelse af det för utvidgningen erforderliga området,
som vore att påräkna från stads- och hamnmyndigheternas sida, hemstält,
att kommunen måtte åt staten upplåta vissa angifna för anordningens
genomförande erforderliga jordområden.
Till svar härå hade stadsfullmägtige, hos hvilka jemväl Malmö—
Billesholms jernvägsaktiebolag gjort framställning att få åt sig uppBih.
till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 8
58
Sjette liufvudtiteln.
låtet samma område, som styrelsen begärt, ehuru något utvidgadt
österut, meddelat, att de vore villige att åt statens jernvägar under
besittningsrätt, så länge det komme att för jernvägsdrift användas,
upplåta det begärda, å en uppgjord planritning utmärkta området, som
innefattades mellan bangårdens nuvarande norra gräns från vaktstuga!!
n:o 801 längs Oskarsgatans södra sida fram till Östra Kajgatan och en
linie, dragen i Carlsgatans södra gräns samt vidare i rigtningen åt
nämnda vaktstuga, dock med undantag af en sträcka af 20 fots bredd
längs områdets vestra gräns, mot skyldighet för staten att årligen,
från tillträdesdagen räknadt, i arrendeafgift derför erlägga till hamnkassan
ett belopp af 6,000 kronor samt under vilkor: att trafikstyrelsen
träffade öfverenskommelse med styrelsen för Malmö—Billesholms jernvägsaktiebolag
om samtrafik å statsbangården på vilkor, som sistnämnda
styrelse funne antagliga; att till staden afstodes, på sätt trafikstyrelsen
ifrågasatt, en statens jernvägar tillhörig jordremsa vid stationens
vestra gräns utmed Östra Kajgatan; att de i öfverenskommelsen
af år 1878 intagna bestämmelserna om förbud för staden att
försälja eller tillåta bebyggandet af visst område norr om bangårdens
norra gräns samt om skyldighet att eventuelt utlägga gata till ett godsmagasin
öster om det nuvarande upphäfdes, samt att staten såsom bidrag
till uppförande af ett nytt våghus, i stället för det å det upplåtna
området befintliga, erlade ett belopp af 15,000 kronor med rätt att
förfoga öfver den äldre byggnaden.
Beträffande detta stadsfullmägtiges erbjudande har trafikstyrelsen
anfört, att den obetydliga jordremsa, fullmägtige undantagit från den
begärda upplåtelsen, komme att användas till vidgning af gatan utanför
den tillämnade godsstationen och sålunda blefve till gagn för jernvägens
trafikanter, hvadan besittningsrätten till densamma vore likgiltig; att icke
heller den afgäld, stadsfullmägtige fordrat för den upplåtna marken,
blefve någon börda för staten, enär Malmö—Billesholmsjernvägens
styrelse i den öfverenskommelse, som, under förutsättning att den föreslagna
utvidgningen vunne Eders Kongl. Maj:ts bifall, slutits rörande
rättighet för sagda jernväg att begagna statens bangård, förbundit sig
öfvertaga betalningen deraf; samt att det såsom vilkor uppstälda bidraget,
15,000 kronor, för ett nytt våghus — ett vilkor, som trafikstyrelsen
förgäfves sökt få uteslutet eller öfvertaget af Malmö—Billesholmsbanan
— blefve den enda utgift, som drabbade staten för förvärfvandet
af besittningsrätten till det för utvidgningen behöfliga området
eller en areal af omkring 450,000 qvadratfot. Utom denna ytvidd
hade stadsfullmägtige, på särskild framställning, förklarat sig vilja
59
Sjette liufrudtiteln.
reservera för framtida utvidgningar af godsstationens spårsystem ett
område utanför den östra delen af det upplåtna samt medgifva, att i
det kontrakt, som komme att upprättas angående öfverlåtelsen, intoges
en förpligtelse för staden att icke sälja eller låta bebygga samma område.
Efter det sålunda visshet vunnits om erhållande af nödigt utrymme
å stationen, hade trafikstyrelsen låtit uppgöra en styrelsens underdåniga
skrifvelse af den 26 Februari 1887 bilagd plan till det nya anordnandet
af stationen. Enligt denna plan skulle nya spår anläggas till en längd
af tillhopa 6,100 meter (20,500 fot). Af de nya husbyggnaderna skulle
stationshuset för ankommande resande få en längd af 195 och en
bredd af 58 fot samt uppföras i tre våningar, den nedersta afsedd för
trafiklokaler och de två öfre till bostäder för sådana bland befälet eller
stationstjenstemännen, hvilka borde bo inom stationen. Den dermed
sammanbygda banhallen med tak hufvudsakligen af glas skulle erhålla
465 fots längd och 115 fots bredd samt öfvertäcka fyra spår och tre
platformer. Det nya godsmagasinet, som vore afsedt att erhålla en
längd af 250 och en bredd af 127 fot, vore beräknadt för tre spår
och två breda platformer, och den med detta magasin sammanhängande
godsexpeditionsbyggnaden, hvilken skulle uppföras i två våningar, komme
att erhålla en bredd af 20 och en längd af 131 fot. Den sammanlagda
kostnaden för den utvidgade stationens fullständiga ordnande
enligt berörda plan skulle, med inberäkning af bidraget till staden för uppförande
af nytt våghus, 15,000 kronor, medföra en utgift af 830,000 kronor.
I sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse af den 12 December
1887 har styrelsen ytterligare framhållit behofvet af den ifrågasatta
utvidgningen samt tillika betonat nödvändigheten, att utvidgningen göres
nu, emedan, om detta tillfälle försummas och Malmö—Billesholms jernväg
kommer att förlägga sin station å det område, som afsetts för
utvidgning af statens bangård, statens jernväg sedermera icke kan
erhålla för utvidgningen erforderlig mark. Styrelsen meddelar i sammanhang
härmed, att stadsfullmägtige i Malmö medgifvit anstånd till den
1 Juni innevarande år med uppgörande af kontrakt angående afträdande
af det staden tillhöriga område, som för bangårdsutvidgningen erfordras.
Uti sist omförmälda skrifvelse har styrelsen emellertid ansett vissa
ändringar i den förut uppgjorda planen böra vidtagas. Hos styrelsen
hade nemligen sistlidna år gjorts hemställan, huruvida en ifrågasatt
jernväg mellan Malmö och Tomelilla kunde få å statsbanans station
i Malmö införas; och hade styrelsen till svar härå meddelat att,
enär det enda ställe, der ifrågavarande banas ändspår kunde inledas,
60
Sjette hufvud titeln.
för närvarande upptoges af godsmagasin, hvilka icke kunde förläggas
till annan del af bangården så länge denna vore inskränkt till sitt
nuvarande område, den nya jernvägen visserligen icke nu kunde insläppas
eller dess lokaltrafik öfvertagas å Malmö station, men att styrelsen,
om den ifrågasatta utvidgningen af bangården komme till stånd, icke
skulle motsätta sig den gjorda framställningen, utan, under förutsättning
af Eders Kong! Maj:ts bifall, medgifva Malmö—-Tomelillabanans
inledande å Malmö station på vissa vilkor, deribland att bolaget skulle
betala dels 40,000 kronor för de förändringar, staten måste vidtaga
för att möjliggöra inledandet, dels ock för skötandet af den enskilda,
banans trafik genom statens personal 18,000 kronor om året under de
första 15 åren samt derefter, i fall banans trafik å Malmö station ökats, ett
efter denna afpassadt högre belopp. Af de förändringar i den förut
uppgjorda planen, som af nämnde jernvägs införande å stationen komme
att föranledas, vore den hufvudsakligaste den, att det nuvarande godsmagasinet,
som vore afsedt att sedermera användas till vagnbod, måste
förflyttas till annan plats norr om den nya banhallen.
Äfven andra ändringar i samma plan hade styrelsen numera funnit
böra vidtagas. Dessa ändringar bestode hufvudsakligen i förflyttning
af rum för vattencisternerna och för öfverliggande maskinpersonal
från den med lokomotivstallet sammanhängande flygeln och dessa rums
anordnande i det närmaste stallet; borttagande af nämnde flygel för
vinnande af plats för spårs framdragande; anbringande af portar å
baksidan af ett af stallen; samt användande af jernkonstruktion och
plåt i stället för trä och papp till taket å godsmagasinet. Med iakttagande
af dessa ändringar skulle kostnaden för den föreslagna utvidgningen
enligt det sista förslaget utgöra för
Stationshus för ankommande resande med bostäder i de öfre vånin -
garne ........................................... | kronor | 200,000 | — |
Banhall.................................... | » | 314,000 32,000 |
|
Godsexpeditionshus ............................................................ | » | _ | |
Godsmagasin ....................................................................... | » | 155,000 | — |
Förändring af lokomotivstallflygeln.............................. | T> | 22,100 | — |
D:o af gamla godsmagasinet .......................... | )> | 10,000 | — |
Spårläggning................................................ 111,935: — Lastkajer ............................... .. 4,800: — Gas- och vattenledning, dränering, stensättning m. m............................ 20,000: — | J) | 136,735 |
|
Oförutsedda utgifter, 10 procent af sistnämnda summa | » | 13,665 | — |
eller tillsammans | kronor | 883,500 | — |
61
Sjette Imf vild titeln.
till hvilken summa borde läggas den staden förbehållna ersättning för
våghusets flyttning, 15,000 kronor, då totalbeloppet i rundt tal uppginge
till 900,000 kronor enligt nu gällande material- och arbetskostnader,
dock att, derest Malmö—Tomelillajernvägen blefve inledd å stationen,
denna summa kunde minskas med 10,000 kronor, motsvarande
kostnaden för det gamla magasinets förändring till vagnbod, hvilket
arbete då komme att bekostas af nämnde jernväg i sammanhang med
magasinets flyttning.
Efter omförmälande häraf yttrar trafikstyrelsen: »De fördelar, som
genom stationens utvidgning och skötseln af de nämnde enskilde jernvägarnes
trafik på platsen tillskyndas statens jernvägar, äro mycket betydande.
Förutom förvärfvandet af det behöfliga jordområdet — det
enda, som med fördel kan användas för stationens utvidgning och som,
innehållande omkring 450,000 qvadratfot, beräknas hafva ett värde af
omkring 300,000 kronor — skulle de båda jernvägarne årligen till
statens jernvägar erlägga tillsammans 30,000 kronor, hvarförutom säkerheten
för tågen skulle ökas derigenom, att de vid ankomsten och afgången
till stationen skulle komma att passera genom ett mindre antal
vexlar än hvad nu måste ske, vagnvexlingarne å bangården underlättas
och ett vexlingslokomotiv derigenom inbesparas samt kostnaderna för
förhyrande af bostäder för afdelningsföreståndarne och stationsinspektoren,
nu uppgående till 5,720 kronor, likaledes skulle inbesparas».
Med afseende å tiden för utförande af om förmälda arbeten har
styrelsen ansett, att under år 1889 skulle utföras blott de allra angelägnaste
arbetena, nemligen spårläggningen med hvad dertill hörer
samt godsmagasinets påbörjande, hvaremot öfriga arbeten skulle uppskjutas
till åren 1890 och 1891.
Hvad härefter angår anskaffande af ny rörlig materiel, hemställer
styrelsen, att för år 1889 måtte till styrelsens förfogande ställas återstående
tredjedelen af det anslag, 1,500,000 kronor, som Riksdagen
år 1886 beviljat till anskaffande af dylik materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar, och hvaraf förut anvisats för år 1887 500,000
kronor och för innevarande år samma belopp.
62
[37.]
Nya byggnåder
m. m.
vid statens
jernvägar.
[38.]
Ny rörlig
materiel vid
statens jernvägar.
[39.]
Anslag till
fortsättning af
arbetena å
stambanan
norr om
Sollefteå.
Sjette liufvudtiteln.
Genom hvad styrelsen i afseende å stationen i Malmö anfört, synes
behofvet af stationens utvidgning och af förändrade anordningar derstädes
vara ådagalagdt; och jag anser mig så mycket hellre böra
understödja styrelsens framställning i denna del, som, på sätt styrelsen
ock erinrat, i händelse det tillfälle, som nu erbjuder sig att erhålla
det för utvidgningen erforderliga utrymmet, försummas, all utsigt stänges
att kunna ändamålsenligt ordna trafiken inom stationen och att
framdeles åstadkomma den i en så betydande sjöstad som Malmö nödvändiga
förbindelsen mellan jernvägen och hamnplatserna.
Då jag icke heller har något att erinra emot hvad styrelsen i
öfrigt föreslagit, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för år 1889 anvisa
dels å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik 350,000 kronor;
dels ock ytterligare till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar återstoden af det utaf Riksdagen år 1886
beviljade anslag å 1,500,000 kronor, eller 500,000 kronor;
Och torde Eders Kongl. Maj:t behaga, uppå föredragning af chefen
för finansdepartementet, besluta angående sättet för anskaffande af
sistberörda medel °).
Statens jern vägsbyggnader.
Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maja afbiten proposition
beslöt 1886 års Riksdag byggandet af en stambana genom öfre Norrland
från Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet öfver Skorped
till Vännäs, med rätt för Eders Kongl. Maja att närmare förordna om
de orter å linien mellan banans utgångspunkt och Skorped, hvilka
jernvägen borde genomgå, samt under vilkor i öfrigt bland annat, att
förslag till jernvägens sträckning mellan Skorped och Vännäs blefve
för en kommande Riksdag framlagdt, hvarjemte Riksdagen för påbörjandet
af berörda stambana anvisade för år 1887 ett anslag af 1,000,000
kronor.
*) Se bil. till statsverkspropositionen »Finansplanen».
63
Sjette Imf™dtiteln.
Banans sträckning till Skorped tiar sedermera genom nådigt bref
den 7 Mars 1887 blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäld på det sätt,
att banan skall utgå från Långsele å Bräcke—Sollefteåbanan samt öfver
Ed och Forsmo framdragas till förstnämnde ort. Hvad angår
banans sträckning mellan Skorped och Vännäs, torde Eders Kongl.
Maj:t, sedan undersökningarne för jernvägsliniens utstakning mellan
dessa punkter numera blifvit afslutade, vilja derom framlägga förslag
till nu sammanträdande Riksdag, så snart ärendet hunnit inom civildepartementet
undergå nödig beredning.
Med erinran, att senast församlade Riksdag till fortsättning af stambanebyggnaden
norr om Sollefteå beviljat för innevarande år ett anslag
af 2,000,000 kronor, anhåller jag nu att få anmäla frågan om anvisande
af ytterligare medel för arbetena å ifrågavarande stambana.
Uti den underdåniga skrifvelse, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uti detta ämne den 17 December sistlidet år aflåtit, anmäler
styrelsen, att arbetena å bansträckningen Långsele—Forsmo blifvit
under år 1887 påbörjade och i öfverensstämmelse med den faststälde
arbetsplanen så fortskridit, att en 15 kilometer lång bansträcka närmast
Långsele blifvit nära fullbordad och de för den stora brobyggnaden
öfver Angermanelfven erforderliga arbeten påbörjats.
I samma skrifvelse har styrelsen vidare meddelat, att undersökningarne
för jernvägsliniens utstakning från Skorped till Vännäs lemnat
ett så gynsamt resultat, att till följd af omsorgsfulla detaljundersökningar
samt med iakttagande af de af Eders Kongl. Maj:t, vid godkännande af
innevarande års arbetsplan för stambanan genom öfre Norrland, anbefalda
förenklingar i byggnadssättet, anläggningskostnaden kunnat betydligt
nedsättas. Då nemligen kostnaden för stambanan mellan Långsele och
Vännäs öfver Björna enligt 1883—1884 årens undersökningar blifvit
beräknad till 17,480,000 kronor eller med tillämpning af Norrländska
jernvägskomiténs kostnadsreduktion till 14,232,000 kronor, utgjorde
den nu beräknade kostnaden endast 12,780,000 kronor; och då kostnadssumman
för stambanan Långsele—Vännäs öfver Gideå enligt 1883
—1884 årens undersökningar utgjorde 16,045,000 kronor eller efter
ofvanberörda reduktion 13,084,000 kronor, hade summan enligt 1887
års undersökning kunnat nedbringas till 12,770,500 kronor. Häri vore
inberäknad kostnaden för anskaffning af rörlig materiel, men icke lösen
för erforderlig jord, hvilken kostnad vederbörande landsting åtagit
sig bestrida.
64
Sjette Imfvudtiteln.
Angående anslagsbehofvet för år 1889 anför styrelsen att, då för
linien Långsele—Skorped redan blifvit anslaget ett belopp af 3,000,000
kronor, skulle med ytterligare 2,000,000 kronors anslag under år 1889
den 82 kilometer långa bansträckan från Långsele till Anundsjö norr om
Skorped blifva fullbordad, om hela detta belopp komme att för ändamålet
användas. Men då, för att denna bandel skulle kunna vid slutet
af 1889 öppnas för allmän trafik, äfven erfordrades, för anskaffning af
den rörliga materielen till en 82 kilometer lång vägsträcka, ett belopp,
efter 5,000 kronor för kilometer räknadt, af 410,000 kronor, samt det
för liniearbetets ostörda gång vore af väsentlig vigt att kunna redan
under år 1889 påbörja eu del arbeten på andra sidan Anundsjö, utgjorde
det erforderliga anslagsbeloppet för nämnda år 2,500,000 kronor.
Visserligen öfverskrede denna summa det anslag, som Riksdagen år
1887 beviljat för fortsättning af arbetena å norra stambanan under
1888, men då härigenom vunnes, bland annat, den fördelen, att arbetet
kunde utföras under antagligen fortfarande låga pris på såväl arbetskraft
som materialier, tvekade styrelsen icke att hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes för jernvägsarbetenas fortsättande å stambanan
genom öfre Norrland under år 1889 äska ett anslag till sistnämnda
belopp.
På de skäl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, och då det
så väl ur politisk som strategisk synpunkt är af synnerlig vigt, att
Norrbotten så snart som möjligt förbindes med Sveriges öfriga jernvägsnät,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till fortsättning af arbetena å stambanan norr om Sollefteå
bevilja för år 1889 ett anslag af 2,500,000 kronor; lärande Eders
Kongl. Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet,
besluta om sättet för anskaffande af härtill nödiga medel ®).
Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
‘) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».
Sjette hufvudtiteln.
65
2:o.
Med åberopande af livad departementschefen före behandlingen af
de särskilda anslagstitlarne yttrat, öfvergick departementschefen härefter
till redogörelsen för det af honom upprättade förslag till organisationen
af det ifrågasatta landtbruks-, industri- och handelsdepartementet
samt anförde härvid följande:
»Enligt de af mig till statsrådsprotokollet den 30 December 1884
angifna allmänna grunder för det nya departementets verksamhet,
skulle denna komma att omfatta ej mindre en del frågor, som förut
utgjort föremål för civildepartementets beredning och handläggning,
utan äfven största delen af de göromål, som nu tillkomma kommerskollegium,
och vissa af dem, hvilka tillhöra landtbruksakademiens förvaltningskomité.
Såväl kollegiets som förvaltningskomiténs befattning med ifrågavarande
ärenden har varit af tvåfaldig art, i ty att den bestått i att
antingen till Kongl. Maj:t afgifva äskade utredningar och utlåtanden
eller ock såsom sjelfständig administrativ myndighet handlägga ärendena.
Då det icke kan ifrågakomma att i andra fall, än der sådant
af omständigheterna oundgängligen kräfves, öka den mångfald ärenden,
som af Eders Kongl. Maj:t i statsrådet afgöres, blir det följaktligen
nödvändigt att tillägga det nya departementet hufvudsakligen enahanda
sjelfständiga administrativa befogenhet, som nu tillhör de underordnade
myndigheterna, kommerskollegium och förvaltningskomitén; och som
någon obenägenhet synes vara rådande mot att åt departementschef
öfverlemnas afgörandet af vissa ärenden, och det . dessutom med fog
kan antagas, att i ett departement med den omfattning, som det ifrågavarande
har att emotse, departementschefens tid kommer att tillbörligen
tagas i anspråk för handläggningen af de ärenden, som skola af honom
i statsrådet föredragas, och för tillsynen öfver departementet i dess
helhet, synes mig härvid lämpligast att åt särskilde embetsman i departementet
uppdrages att hvar för sig eller, der ärendenas vigt det fordrar,
gemensamt utöfva den administrativa beslutanderätt, hvarom här är fråga.
Innan jag dock ingår i en närmare redogörelse för den organisation,
som i detta hänseende påkallas, och hvilken organisation i viss mån
måste sättas i samband med och göras beroende af beskaffenheten af det
blifvande departementets öfriga göromål, torde det tillåtas mig att erinra
om, hvilka hufvudgrupper af ärenden skulle komma att tillföras
departementet från kommerskollegium, förvaltningskomitén och civildepartementet.
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami 1 Afd. 1 Häft. 9
Organisationen
af
landtbruk»-,
industrioch
handelsdepartementet.
V
66
Kommers
kollegium.
Sjette hufvudtiteln.
Sedan, jemlikt nådiga brefvet den 22 December 1886, ett kommersrådsembete
indragits, äro de mål och ärenden, som tillhöra kommerskollegiets
handläggning från och med ingången af 1887 fördelade å tre
rotlar på följande sätt:
Till första roteln höra ärenden angående:
reglering af konsulsdistrikt, tillsättande af konsuls- samt lönade
vicekonsulsbefattningar, konsulers förhållande i tjensten äfvensom kontroll
å deras verksamhet;
qvarlåtenskap efter svenske sjömän, som aflidit å utrikes ort;
tillkännagifvanden i anledning af konsulers rapporter om utländska
lagar, förordningar, kungörelser, påbud m. m. rörande handels-, sjöfarts-
och tullförhållanden samt hamn-, lots- och karantänsväsende m. in.;
epidemiska sjukdomar samt smittosamma husdjurssjukdomar i utlandet
;
tvister å utrikes ort mellan svenske fartygsbefälhafvare och besättningar
;
ersättning ej mindre till konsuler för understöd åt sjöfolk och
andra nödstälde svenske undersåtar, än ock till fartygsrederier och
befälhafvare för hemförande från utrikes ort af svenskt sjöfolk, jemte
utkräfvande hos vederbörande af godtgörelse för statsverkets utgifter
i omförmälda hänseenden;
granskning af uppbörden af konsulskassans andel i de vid konsulaten
och vicekonsulaten influtna konsulatafgifter af svenska fartyg;
utrikes handeln och sjöfarten samt dermed förenade allmänna afgifter,
handelsförhållanden med främmande magter (handels- och sjöfartstraktater
samt konventioner i hvarjehanda ämnen);
svenska fartygs nationalitetshandlingar samt beifrande af fartygsrederiers
och befälhafvares uraktlåtenhet att fullgöra derom gifna föreskrifter
;
det internationela signalsystemet för fartyg (upprättande af den
s. k. »code list» enligt nådigt bref den 3 Maj 1867);
meddelande och återkallande af tillståndsresolutioner för utvandrareagenter,
bestämmande af den säkerhet, som bör af sådan agent ställas,
med deraf föranledda åtgärder, äfvensom biträde åt utvandrare vid utförande
af ersättningsanspråk eller rättegång mot utvandrareagent;
afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges utrikes handel och
sjöfart.
Till andra roteln höra hufvudsakligast ärenden angående:
fabriker, handtverkerier och andra handteringar samt i allmänhet
/
Sjette hufvudtiteln. 67
alla åtgärder, som afse befrämjande af fabriksindustri, husslöjd och
handtverk;
reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena äfvensom åt
teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt bergshandteringen;
allmänna
utställningar inom eller utom riket;
lån ur manufakturförlagslånefonden;
befrielse från eller nedsättning af tullafgifter vid införsel af varor
för inhemske slöjdidkares räkning;
bergshandteringen;
bergsstaten i orterna; och
besvär, som i administrativ väg kunna förekomma i anledning af
bergstjenstemäns åtgöranden;
anläggning och nedläggning af masugnar och stång]ernsbruk in. fl.
inrättningar, som afse tillgodogörande eller förädlande af mineralrikets
alster;
förvaltning och användning af armbössemedlen;
reseunderstöd åt personer, som önska förvärfva ökad insigt och
skicklighet i hvad till bergshandteringen hörer;
de lägre bergsskolorna;
afgifvande! årligen af berättelser om fabriker och manufakturer
samt om bergshandteringen.
Till tredje roteln höra hufvudsakligast ärenden angående:
anläggning af köpingar, formen för köpingars styrelse, områdena
för städers och köpingars hamnar;
beviljande åt stad af stapelrätt, nederlags- och transiträtt;
stapelstäders tolag och upprättande af sammandrag öfver hvarje
sådan stad årligen tillflutna tolagsersättningsmedel och dermed bestridda
utgifter;
hamn- och kanaltaxor samt reglementen för begagnande af kanaler
och farleder inom riket;
öfriga inrikes sjöfartens säkerhet, beqvämlighet och förkofran rörande
åtgärder, med undantag af lots- och fyr- samt lifräddningsväsendet;
skeppsmätningsförfattningar;
inrikes handeln och åtgärder, som angå dess befrämjande;
beviljande eller indragning af allmänna marknader samt den årliga
regleringen af terminer för dessa;
mått och vigter, som skola vid handel användas;
hafsfiskerierna;
inrättande af sjömanshus och bestämmande af distrikt derför, reg -
68
Sjette hnfyudtiteln.
lemente för sjömanshusen, sjömanshusens förvaltning, utseende af sjömanshusdirektioner,
afgifter till sjömanshus och tvister mellan sådana i
fråga om rättigheten till afgifternas uppbärande, samt redovisningar för
sjömanshusen tillfallande andelar i böter;
ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt sjömansrullas utfärdande,
form och beskaffenhet;
sjömäns penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar,
förande och granskning af räkenskaperna öfver sådana invisningsmedel,
insättande af sjömansinvisningsmedel i sparbank och
deras utbetalande till vederbörande;
behörighet att vinna anställning såsom befälhafvare, styrmän eller
maskinister å svenska handelsfartyg (utfärdande af befälhafvare- och
styrmansbref);
afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges inrikes sjöfart och
handel.
Såsom jag förut antydt, består kollegiets befattning i afseende å
en del af förenämnda ärenden i utöfvande af en sjelfständig förvaltningsverksamhet.
Och ehuru det icke lärer kunna ifrågakomma att
här lemna en uttömmande redogörelse för alla de åtgärder kollegiet
derutinnan har att vidtaga, torde dock böra omnämnas några af de
vigtigare ärenden, som ankomma på kollegiets eget afgörande. I sådant
hänseende må då nämnas, hurusom kollegiet har att
genom kungörelser förklara utrikes orter smittade eller fria från
vissa epidemiska sjukdomar samt smittosamma husdjurssjukdomar;
efter pröfning af ingifna handlingar utfärda vissa nationalitetshandlingar
för svenska fartyg äfvensom befälhafvare- och styrmansbref;
meddela och återkalla tillståndsresolutioner för utvandrareagenter;
pröfva konsulers, fartygsrederiers och befälhafvares anspråk på
ersättning för utgifter för sjöfolk och andra svenske undersåtar;
afgöra en mängd ärenden rörande bergshandteringen;
pröfva besvär, som i administrativ väg förekomma i anledning af
bergstjenstemäns åtgöranden;
besluta om beviljande eller indragning af allmänna marknader samt
årligen reglera terminerna för dessa;
bestämma distrikt för sjömanhus samt afgöra tvister mellan sjömanshus
i fråga om rättighet till afgifters uppbärande.
I sammanhang härmed lärer böra erinras att, ehuru under senare
tider förvaltningen af åtskilliga fonder och medel blifvit från
69
Sjette lmfvudtiteln.
kollegiet Överflyttad på statskontoret, under kollegiets vård dock
fortfarande qvarstår eu del fonder, Indika kollegiet förvaltar i egenskap
af bergsöfverstyrelse, samt att derförutom kollegiets kammarkontor
har att omhänderhafva och i enlighet med derom meddelade
föreskrifter anordna och utbetala, jemte kollegiets aflöning^-, expens-,
arfvodes- och biblioteksmedel, anslagen till reseunderstöd åt fabriksoch
handtverksarbetare, till godtgörande af konsulers och andras utgifter
för sjöfolks och andra nödstälde svenske undersåtars understöd
och hemförskaffande, svenske sjömäns penningeförsändningar samt arfsmedel
efter i utlandet aflidne svenske sjömän.
Enligt det af komiterade den 12 Mars 1884 afgifna betänkande
angående kommerskollegiets indragning eller ombildning uppgick antalet
af de under åren 1882—1883 till kollegiet inkomna mål
1882 till 6,156
1883 » 6,417;
och, enligt inhemtade upplysningar, har målens antal under de följande
åren utgjort
1884 ......................... omkring 6,630
1885 ....................... » 5,640
1886 .............. » 5,580.
Under 1886 har af kollegiet utfärdats 188 fribref, 70 befälhafvarebref,
147 styrmansbref och omkring 400 kungörelser och
andra tillkännagifvanden. En icke ringa del af kollegiets tid har tagits
1 anspråk för behandling af konsulers och enskildes anspråk på ersättning
för understöd, som lemnats åt sjöfolk och nödstälde svenske undersåtar.
I 112 särskilda frågor hafva under 1886 utlåtanden af kollegiet
afgifvits. Under samma år har dess juridiska biträde, enligt
kollegiets uppdrag, utfört talan i 21 särskilda mål.
För handläggning af ärendena inom kollegiet finnas för närvarande
der anstälde: 1 president, 3 kommersråd, 2 sekreterare, af hvilka den
ene tillika är föreståndare för grufvekartekontoret, 1 registrator och
arkivarie, 2 notarier, 2 kanslister, af hvilka den ene har anställning å
bergsafdelningen och den andre, den s. k. passkanslisten, är föreståndare
för kollegiets sjöpassexpedition, 1 kamrerare, 1 kammarförvandt,
2 kammarskrifvare och 1 juridiskt biträde samt dessutom extra biträden
till vexlande antal.
Landtbruksakademiens forvältningskomité utgöres af akademiens direktör,
de 6 föredragandena å akademiens särskilda afdelningar, akademiens
sekreterare och kamrerare. Derjemte förstärkes komitén för
Landtbruks
akademiens
förvaltnings
komité.
70
Sjette hufvud titeln.
handläggning af mål och ärenden, hvilka i följd af Kongl. Maj:ts särskilda
förordnanden till komitén öfverlemnas, med två för kunskap och
erfarenhet i det egentliga landtbruket utmärkte ledamöter, utsedde för
tre år i sänder.
Under förvaltningskomiténs tillsyn och administrativa myndighet
höra de med statsmedel understödda landtbruksskolorna, kemiska stationerna,
mejeristationerna och frökontrollanstalterna, vidare statens
landtbruksingeniörer och landtbruksstipendiater, de 2 undervisarne i
boskapsskötsel och mejerihushållning, de 2 undervisarne i husslöjd
samt undervisaren i ullkultur och schäferiskötsel, fiskeriintendenten och
dennes båda assistenter samt undervisaren i fiskodling äfvensom, enligt
särskilda af Eders Kongl. Maj:t för hvarje af de senare åren meddelade
beslut, 1 entomolog, scm har att lemna råd och upplysningar om
åtgärder till förekommande af skadliga insekters härjningar, 1 fiskeriagent
i London och 1 mejeriagent i Manchester.
I fråga om nämnde tjenstemän är komiténs befogenhet utstakad
genom särskilda nådiga bref och reglementen. Sålunda har komitén i
allmänhet att för hvarje år fastställa plan för desse tjenstemäns verksamhet
och kontrollera, att arbetena behörigen utföras, åligganden, som,
i synnerhet hvad landtbruksingeniörerna angår, numera, sedan deras
antal vuxit till 20, medföra ej ringa omtanke och besvär. Fiskeriintendenten
med de honom underlydande assistenterna intager dock en
sjelfständigare ställning i förhållande till komitén. Landtbruksingeniörerna
tillsättas af chefen för civildepartementet, men de öfrige tjenstemännen
antagas af komitén. Hvad mejeristationerna beträffar, tillkommer
det komitén, bland annat, att fastställa undervisningsplaner, uppgöra
aftal med föreståndarne samt vaka öfver, att undervisningen behörigen
handhafves. Öfver landtbruksskolorna, kemiska stationerna
och frökontrollanstalterna utöfvar komitén hufvudsakligen en kontrollerande
nrpndighet, men har äfven i afseende å kemiska stationerna
och frökontrollanstalterna att fastställa taxor för der förekommande
undersökningar och metoder för fröanalysernas utförande m. in. Af
stadgarne för de båda landtbruksinstituten synes, att jemväl dessa i
viss mån äro ämnade att utgöra föremål för komiténs uppmärksamhet.
Komitén har vidare, enligt nådiga brefvet den 6 Maj 1881, fått
sig uppdragen förvaltningen af fonden för svenska hornboskapens
och fårafvelns förädling. Afkastningen af denna fond, som för närvarande
i kapital uppgår till omkring 117,000 kronor, användes till
prisbelöningar för ladugårdar och schäferier äfvensom till låneunderstöd
för inköp från utlandet af behöfliga och lämpliga afvelsdjur, sedan
71
Sjette lmfvudtitcln.
vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott vitsordat behofvet
af de afsedda inköpen och vederhäftigheten af den för lånets återbetalning
stälda säkerhet blifvit behörigen styrkt.
Förutom den administrativa verksamhet, som tillkommer komitén,
har den till uppgift att till Kongl. Maj:t lemna utredningar och utlåtanden
angående åtgärder till landthushållningens befrämjande, hvarjemte
komitén kan i dylika frågor sjelfmant hos Kongl. Maj:t göra underdåniga
framställningar. Med länens hushållningssällskap står komitén
ock i liflig förbindelse, och har komitén att årligen, sedan från hushållningssällskapen
inkommit deras framställningar om delaktighet i det
till husslöjdens befrämjande å riksstaten anvisade anslag, till Kongl.
Magt afgifva förslag till fördelning deraf.
Samtliga de nämnda åliggandena föranleda för komitén en ganska
omfattande skriftvexling och nödvändiggöra tillvaron af ett kansli, som,
i den mån bidrag till dess aflöning utgår af statsmedel, består af 1
sekreterare, 1 kamrerare, 1 notarie samt 1 bibliotekarie och kanslist.
Desses göromål äro dock ej uteslutande betingade af komiténs ifrågavarande
åligganden utan afse jemväl den öfriga verksamhet, som landtbruksakademi
och förvaltningskomitén hafva att utöfva i andra rigtningar,
hvilka ej kunna blifva föremål för det tillärnade departementets
behandling. Nämnde tjenstemän åtnjuta också derför viss del af sin
aflöning utaf akademiens egna medel.
De mål och ärenden, som från civildepartementet böra öfverflyttas
till det nya departementet äro, förutom dem, som omedelbart afse landtbruket,
handeln och näringarna, äfven vissa andra, som med dessa
ämnen hafva en eller annan beröringspunkt, såsom ärenden angående
stuteriväsendet, storskiftes- och afvittringsväsendet, fiskeriväsendet samt
de ekonomiska och geologiska kartverken. Civildepartementets samtliga
mål och ärenden uppgingo under år 1886 till omkring 1,600 och
af dessa angingo omkring 470 sådana frågor, som skulle komma att
tillhöra landtbruks-, industri- och handelsdepartementet. Flertalet af
dessa hade i en eller annan form varit föremål för behandling af kommerskollegium
eller förvaltningskomitén. I afseende å dylika ärenden
kommer sålunda i det nya departementet att förenas med den rent
departementala behandlingen af ärendena äfven den förvaltande och
utredande verksamhet, som hittills ålegat de underordnade myndigheterna.
Det kommer följaktligen att ställas icke obetydliga fordringar
på de personer, hvilka skola handhafva de mångpröfvande göromålen.
Det måste af dem kräfvas, jemte framstående embetsmannaduglighet,
Civildeparte
mentet.
Ärendenas fördelning
inom
det nya departementet.
Expeditionschefens
byrå.
72 Sjette hufvudtiteln.
intresse för och insigter i hvad till näringarnes befrämjande erfordras.
De böra med uppmärksamhet följa företeelserna på de ekonomiska områdena,
redo att derom afgifva utlåtanden i de frågor, som till deras
utredning hänskjutas, och de böra äfven vara mägtige att, då omständigheterna
dertill föranleda, taga initiativ och väcka förslag om vidtagande
af åtgärder, som i ett eller annat afseende kunna finnas af
nöden.
Af de olika insigter, de särskilda näringarne kräfva, blifver en
naturlig följd, att landtbruks-, industri- och handelsdepartementets verksamhet
måste fördelas på två särskilda afdelningar eller byråer, den
ena för behandling af ärenden angående landtbruket, den andra för
behandling af ärenden angående handel och öfriga näringar. Jemte
dessa byråer bör finnas en särskild afdelning eller byrå för behandling
af sådana ärenden, som visserligen till följd af sin frändskap med
departementets öfriga göromål böra dit förläggas, men hvilka dock
kräfva insigter af till stor del annat slag. Jag räknar hit ärenden
rörande storskiftes- och afvittringsväsendet samt ekonomiska och geologiska
kartverken. Att inom departementet anställa personer, förfarna
i dessa ämnen, hvilka hvart för sig kräfva vissa specialkunskaper,
lärer nödig hänsyn till statens tillgångar förbjuda, utan, då i dylika
frågor erfordras stödet af fackkunskap, synes sådant kunna erhållas genom
att för tillfället påkalla biträde af lämpliga personer. Den embetsmannamessiga
behandlingen af dessa frågor, som inom departementet bör
komma dem till del, synes deremot hos den, som dermed liar att taga befattning,
ej behöfva påfordra andra egenskaper, än som i allmänhet
kräfvas af. en mera framstående embetsman. Till följd af den mera
sjelfständiga ställning, som i många fall, enligt hvad jag ofvan antydt,
måste tilläggas de byråer, som hafva att behandla ärendena rörande
näringarne, blifver expeditionschefen i det nya departementet ej i lika
mån betungad af göromålens mängd, som förhållandet för närvarande
är i civildepartementet. Med en stor del af ärendena på de två först
omförmälda byråerna torde han ej behöfva taga annan befattning än
den, som följer af expeditionschefens skyldighet att biträda departementschefen
i tillsynen öfver ärendenas behöriga gång. Jag föreställer
mig derför, att med expeditionschefsbefattningen i det nya departementet
bör kunna förenas det omedelbara chefsskapet för den tredje byrån, och
att således någon särskild byråchef här ej erfordras, detta dock under
förutsättning att närmast expeditionschefen alltid ställes en person,
som, jemte det han fullgör hvad i ett statsdepartement tillhör kansli
-
73
Sjette lnifvudtiteln.
sekreterare, kan biträda expeditionschefen med ärendenas föredragning
i statsrådsberedningen. Denne tjensteman synes derföre böra tillförsäkras
något högre aflöning, än hvad i allmänhet tillkommer kanslisekreterare
i departementen.
Om, såsom jag nu tillåtit mig utveckla, den tredje byrån bör kunna
utöfva sin verksamhet omedelbart under expeditionschefen utan särskild
afdelningschef, eger deremot ett motsatt förhållande rum med de båda
andra byråerna, af hvilka den ena lämpligen torde böra benämnas
industri- och handelsbyrån samt den andra landtbruksbyrån. Af hvad
jag förut yttrat torde framgå nödvändigheten af, att åt dessa byråer
gifves en organisation, hvilken, på samma gång den öfverensstämmer
med hvad derutinnan i allmänhet gäller för kanslibyråerna inom statsdepartementen,
tillika möjliggör för byråerna att i en mängd frågor
intaga en vida sjelfständigare ställning och verka såsom fristående administrativa
myndigheter.
Hvad först angår industri- och handelsbyrån, så ligger det i sakens
natur, att dit måste förläggas, de ärenden angående handel och näringar,
som hittills tillhört civildepartementet, äfvensom hufvudsakliga delen af
de bestyr, som för närvarande bero på kommerskollegii handläggning.
Möjligen bör med tiden dit öfverflyttas äfven vissa frågor, som nu
tillhöra andra departement, såsom it. ex. ärenden rörande tekniska
undervisningen. Men att göra detta redan nu, innan behörig erfarenhet
kunnat vinnas, anser jag mindre tillrådligt, helst Eders Kongl. Magt,
om förhållandena sådant påkalla, kan i administrativ väg derom besluta.
Deremot torde det vara af vigt att tillse, om ej något af de många
bestyr, som för närvarande åligga kommerskollegium, kan öfverflyttas
till annat embetsverk, till lättnad för det blifvande departementet och
utan att detta derigenom går miste om den erfarenhet, hvartill departementet,
såsom målsman för näringarne, bör i alla grenar deraf ega tillgång.
I detta hänseende synes mig den befattning, kollegiet har med näringsstatistiken,
företrädesvis förtjena uppmärksamhet. Kommerskollegiet
afgifver årligen fyra särskilda statistiska berättelser, nemligen angående
bergshandteringen, fabriker och manufakturer, inrikes sjöfart och handel
samt utrikes handel och sjöfart, hvilka samtliga offentliggöras i den
allmänna serien »Bidrag till Sveriges officiela statistik». De härför erforderliga
uppgifterna insamlas hufvudsakligen och meddelas kollegiet
af ett stort antal skilda myndigheter, såsom af samtlige bergmästare,
af samtlige länsstyrelser, af samtlige kronofogdar, magistrater och köpingars
kommunalstyrelser, af samtlige sjömanshus, kanaldirektioner
och hamndirektioner, af samtlige konsuler samt dessutom af general
Bih.
till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Håft. 10
Industri- och
handelsbyrån.
74
Sjette hufvudtitelu.
tullstyrelsen m. fl. Att för ordnande, kompletterande och bearbetande
af det rikhaltiga material, som sålunda tillflyter kollegiet, måste erfordras
icke ringa arbete och en icke ringa personal är tydligt. Också
upplystes af komiterade för afgifvande af förslag angående kommerskollegiets
indragning eller ombildning i deras betänkande den 12 Mars
1884, att för tillgodogörande af alla dessa uppgifter inom kollegiet togos
i anspråk i större eller mindre mån 4 kommersråd, 1 kamrerare, 1
kammarförvandt, 2 kammarskrifvare, 2 biträden förutom tjenstemän i
kollegiets kansli. Redan detta gör för mig klart, att det icke kan vara
lämpligt att till ett statsdepartement, hvars verksamhet i alla händelser
måste blifva ganska magtpåliggande, förlägga ett sådant detaljarbete,
som här är i fråga. Härtill kommer, såsom bekant, att under minst ett
tiotal af år ständiga anmärkningar försports i afseende å de brister och
oegentligheter, som vidlåda vår nu varande näringsstatistik, förhållanden,
hvilka jag visserligen icke vill i ringaste mån tillvita kollegiets
embets- och tjenstemän, utan som till väsentlig del äro beroende på
omständigheter, som det varit svårt att öfvervinna; men öfvertygad är
jag att, om anskaffandet af materialet till i fråga varande näringsstatistik
och bearbetande deraf tillkomme en myndighet, som uteslutande hade
en statistisk verksamhet till sin uppgift, en del af anledningarna till omförmälda
anmärkningar snart skulle blifva i mer eller mindre mån undanröjd.
Om de åtgärder, som i sådant syfte till näringsstatistikens
höjande anses nödiga, tillåter jag mig hänvisa till ofvannämnda komitébetänkaude
(sid. 42—56), och vill jag särskild! påpeka, hurusom komiterade
sjelfva, hvilka dock afstyrkt näringsstatistikens öfverflyttning till
statistiska centralbyrån, yttrat (sid. 52), att de fordringar, som ställas
på en statistisk redogörelse, blifva allt mera sådana, att de icke kunna
på nöjaktigt sätt fullgöras af embetsman, som hafva till sin egentliga
uppgift helt andra åligganden, hvaraf deras omtanka och tid äro
fullt upptagna. De skäl, som föranledt komiterade att afstyrka näringsstatistikens
skiljande från den myndighet, som har att bevaka
handelns och näringarnes intressen, äro hufvudsakligen, att derigenom
å ena sidan sistnämnda myndighet skulle gå miste om den erfarenhet
rörande näringarnes ställning, som vunnes under materialets bearbetande,
och att å andra sidan praktiska olägenheter vid det statistiska arbetet skulle
uppkomma derigenom, att primäruppgifterna ofta återfunnes i skrivelser,
hvilka i vissa delar kunde påkalla åtgärder af den andra myndigheten.
Dessa båda skäl, ehuru beaktansvärda, äro dock enligt min
åsigt af den beskaffenhet, att de med den billiga och beqväma vexelverkan,
som numera eger rum mellan statsdepartementen och de dem
I
75
Sjette hxifyudtlteln.
underlydande centrala embetsverken, torde med god vilja och lämpliga
anordningar böra kunna öfvervinnas. Enahanda synes mig förhållandet
vara med de öfriga olägenheter, som komiterade ansett härflyta åt
arbetets förläggande till vårt statistiska embetsverk. Af dessa skäl
vill jag för min del hemställa, att näringsstatistiken icke öfverflyttas
till det blifvande departementet, utan i stället förlägges till statistiska
centralbyrån.
Efter frånskiljande af näringsstatistiken torde de öfriga ärenden,
som skulle tillkomma industri- och handelsbyrån, kunna, såsom jag i
mitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 December 1884 antydt,
fördelas på två afdelningar, hvardera under en direktör, hvilken, närmast
motsvarande kansliråd i de öfriga departementen, tillika lämpligen
synes böra erhålla titel af kommersråd.
Till stöd för min åsigt, att de särskilda afdelningarnes antal inom
byrån skulle kunna begränsas till två, tillåter jag mig åberopa, att komiterade
i ofvan omförmälda betänkande af den 12 Mars 1884 angående
kommerskollegiets indragning eller ombildning, jemte det de hemstälde,
att i kollegiets ställe måtte inrättas en styrelse för handel och näringar,
tillika föreslogo, att de ärenden, som nu med några få undantag
tillhöra kollegiets handläggning, skulle, förutom statistiska och kamerala
ärenden samt ärenden rörande fiskeriväsendet, fördelas på två
byråer inom den nya styrelsen. De statistiska arbetena skulle ej heller,
om mitt förslag angående näringsstatistikens öfverflyttning till annat
embetsverk godkännes, komma att betunga industri- och handelsbyrån,
och hvad de fåtaliga fiskeriärenden, kollegiet har att handlägga, beträffar,
torde dessa lämpligast böra förläggas till landtbruksbyrån, som bör
hafva befattning med hela fiskeriväsendet. Hvad åter de kamerala
ärendena angår, torde industri- och handelsbyråns befattning med dem
ej kräfva något vidlyftigare arbete, derest en kassör inom departementet
varder anstäld med de åligganden jag här nedan kommer att
angifva. Å andra sidan får dock ej förbises, att ifrågavarande afdelningars
göromål måste blifva af mera omfattande beskaffenhet än de
motsvarande byråernas inom den tillämnade styrelsen för handel och
näringar till följd deraf, att afdelningarne nu skola fullgöra jemväl det
arbete, som förut tillkom civildepartementet i afseende å en del af
ifrågavarande ärenden. Det blifver derför nödigt tillse, att åt det nya
departementet förvärfvas synnerligen framstående arbetskrafter, och att
arbetsfördelningen verkställes och arbetena anordnas så, att dessa
krafter kunna på bästa sätt tillgodogöras.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af ofvanbemälde komi -
76
Sjette lmfvudtiteln.
terade föreslagna särskiljande af ärendena mellan de då ifrågasatta två
byråerna, som skulle få att behandla motsvarande ärenden, anser jag,
att arbetena mellan de båda afdelningarne höra fördelas sålunda, att
till den ena afdelningen förläggas ej mindre samtliga de till kommerskollegiets
första rotel nu hörande ärenden, med undantag af bestyret
med de årliga berättelserna om Sveriges utrikes handel och sjöfart, än
äfven den tredje rotelns ärenden angående sjömanshusen, angående ordningen
för sjöfolks på- och afmönstring samt sjömansrullas utfärdande,
form och beskaffenhet, angående sjömäns penningeförsändningar till
hemlandet medelst sjömansinvisningar och deraf föranledda bestyr äfvensom
angående behörighet att vinna anställning såsom befälhafvare,
styrmän och maskinister å svenska handelsfartyg, under det att samtliga
öfriga kollegiet nu tillhörande ärenden, med undantag allenast af
ärenden rörande fiskeriväsendet samt bestyret med de årliga berättelserna
om inrikes sjöfart och handel, fabriker och manufakturer samt
bergshandteringen, förläggas till byråns andra afdelning, till hvars handläggning
jemväl böra höra de ärenden angående patent och varumärken,
som till departementet inkomma vare sig från patentbyrån eller eljest.
Denna fördelning af ärendena skall dock icke vara ovilkorlig, utan
departementschefen bör ega att efter sig företeende omständigheter
åtminstone i viss mån ändra fördelningen eller, der föreskrift må
i ett eller annat fall saknas, bestämma, till hvilken afdelning ärende
skall höra.
Hvad angår sättet för ärendenas handläggning å byrån, har jag
tänkt mig hufvudsakligen följande anordning:
Från byrån infordrade underdåniga utlåtanden skola afglfvas af
båda direktörerna samfäld! och, i händelse af skiljaktiga meningar dem
emellan, åtgörande! ankomma på den direktör, till hvars afdelning
ärendet hör, med rätt för den andre direktören att få sin afvikande
mening utlåtandet bilagd. Med afseende emellertid på de särskilda
omständigheter, som äro förknippade med de ärenden, hvilka skola
inför Kong!. Maj:t i sammansatt svenskt och norskt statsråd föredragas,
och vigten deraf att den myndighet, som från svensk sida har att
i sådana ärenden afgifva underdåniga utlåtanden, hvilka skola motsvara
de betänkanden, som i dessa ärenden afgifvas af norska regeringen,
må ega en mera framstående betydelse, lärer i afseende å sådana utlåtanden,
hvilka förekomma i fråga om konsulstillsättningar, reglering
af konsulat och andra konsulatärenden samt vissa ärenden angående
handels- och sjöfartsförhållanden med främmande magter, en särskild
anordning böra vidtagas; och håller jag före, att i sådant hänseende
77
Sjette hnfvudtiteln.
lämpligen kunde stadgas, att departementets expeditionschef skulle
jemte båda direktörerna deltaga i afgifvandet af utlåtanden i nu omförmälda
ärenden, i hvilket fall gifvetvis, i händelse af skiljaktiga meningar,
den mening blefve gällande, som omfattades af flertalet.
I ärenden rörande taxor å hamn- och andra afgifter, i hvilka ärenden
underdåniga utlåtanden nu af kollegiet afgifvas, borde, med den
organisation det nya statsdepartementet skulle erhålla, särskilda utlåtanden
af byrån icke erfordras, utan torde dessa ärenden kunna af
vederbörande direktör omedelbart i statsrådsberedningen föredragas,
med iakttagande dock att direktören skulle vara pligtig att i dem afgifva
skriftlig promemoria med förslag till beslut.
De ärenden, i hvilka byrån skulle ega sjelfständig beslutanderätt,
likasom den mängd förvaltningsbestyr, som komme att tillhöra byrån,
torde i regeln kunna öfverlemnas till handläggning och afgörande af
vederbörande direktör. Härifrån lära dock böra undantagas frågor angående
utfärdande af pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg
samt befälhafvare- och styrmansbref äfvensom angående meddelande
eller återkallande af tillståndsresolutioner för utvandrareagenter,
hvilka samtliga mål och ärenden, med afseende å deras betydelse för
enskildes rätt, torde böra afgöras af båda direktörerna samfäldt med
utslagsröst, i händelse af skiljaktiga meningar, för föredragande direktören.
Härvid må dock erinras, att i det fall, att i ärendes afgörande
deltaga en ordinarie och en tjenstförrättande direktör, utslagsrösten
alltid lärer böra tillkomma den förre.
Vidare torde från byråns afgöranderätt böra undantagas de mål,
i hvilka kommerskollegium nu är besvärsinstans. Antalet af dylika mål,
som till kollegiet inkommit, hafva under de senare åren varit ytterst
ringa. Sålunda utgjorde de:
1883 ......................... | Q ......................... iu. |
1884 .......................... | ........................ 3. |
1885 ....................... | ....... 7. |
1886 .......................... | ......................... 7. |
1887 .......................... | ........................ 10. |
De mål, som genom besvär kunna fullföljas till kollegiet, äro hufvudsakligen
sådana, som grunda sig derpå, att kollegiet fungerar såsom
den i grufvestadgan och lagen om stenkolsfyndigheters eftersökande
och bearbetande afsedda bergsöfverstyrelse. Dessa mål torde någon
gång kunna vara af den betydelse, att det icke bör undandragas de
tvistande att i sista hand få sin talan pröfvad af Konungen, men å
andra sidan torde de icke vara af så invecklad beskaffenhet, att sär
-
78
Sjette hufvndtiteln.
skild mellaninstans för deras bedömande erfordras. Jag anser derför
lämpligast, att dessa mål må få från bergmästarne omedelbart hos
Konungen fullföljas, och att de i statsrådet inför Eders Kongl. Maj:t
föredragas och afgöras. Af hufvudsakligast samma skäl bör enahanda
ordning stadgas för fullföljd och behandling af öfriga mål, deri talan
för närvarande får hos kollegiet i besvärsväg föras. Befinnes framdeles,
att ett eller annat slag af dessa senare mål kan till byråns afgörande
öfverlemnas, kan sådan förändring då utan vidare omgång
med lätthet genomföras.
Förutom de åligganden, som, i enlighet med hvad jag nu anfört,
komme att tillhöra de båda direktörerna, skulle en hvar af dessa, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad enligt gällande instruktion för embetsoch
tjenstemännen i Kongl. Maj:ts kansli åligger de inom statsdepartementen
anstälde kansliråd, jemväl hafva att till föredragning i statsrådet.
bereda de på Kongl. Maj:t.s afgörande ankommande mål och
ärenden, som till byrån öfverlemnades, samt i dem afgifva förslag till
beslut, med undantag dock i fråga om ärenden rörande bergshandteringen
äfvensom patentärenden, beträffande hvilka ärendens beredning
och föredragning en särskild anordning lärer, på sätt jag skall
närmare omförmäla, blifva af behofvet påkallad; att i mål och ärenden,
som i statsrådet föredragas, öfverse uppsatta koncept till expeditioner,
innan de för granskning aflemnades till expeditionschefen; att föra förteckning
öfver sådana af afdelningen expedierade beslut, hvilka kunde
tjena till ledning vid afgörande af likartade frågor; samt att ansvara
för och utöfva närmaste tillsyn deröfver, att de arbeten, som ålåge
afdelningen, med behörig noggranhet och skyndsamhet utfördes.
Tvifvelsutan kommer en sådan anordning, som jag nu ifrågasatt,
att ställa synnerligen stora fordringar på de .båda direktörerna. Det
blifver derföre, såsom jag redan antydt, oundgängligen erforderligt,
att till direktörernas biträde å byrån anställes tillräckligt antal tjensteman.
I.sådant hänseende erfordras till en början två kanslisekreterare,
en å hvardera afdelningen, hvilka tjenstemän skulle hafva till åliggande,
jemte förandet af protokoll inför Kongl. Maj:t i statsrådet och
i tillförordnad regering samt öfriga. kanslisekreterarne i statsdepartementen
nu tillhörande göromål, att äfven i sådana ärenden, som
af byrån skulle afgöras, biträda direktörerna vid ärendenas beredning
och uppsättandet af expeditioner, föra protokoll i de fall, då sådant
kunde erfordras, samt öfvervaka och ansvara för expeditionsgöromålen.
För handhafvandet af vissa göromål, som åtminstone delvis äro af
beskaffenhet, att hos dem, som skola ombesörja desamma, betinga sär
-
79
Sjette hufvudtiteln.
skilda qvalifikationer, erfordras vidare å byrån några andra tjensteman.
I första rummet afser jag härvid de göromål, som skulle föranledas
af byråns befattning med ärenden rörande bergshan dteringen. Med
hänseende härtill tillåter jag mig erinra, hurusom förenämnde komiterade
anfört att, då det vore uppenbart, att hos bergsöfverstyrelsen
måste finnas tillgång på tekniska krafter, enär dels styrelsens befattning
med grufvekartorna kräfde särskilda kunskaper och erfarenhet,
dels ock styrelsen borde vara i tillfälle att erhålla på teknisk sakkunskap
grundade utredningar, det vore nödigt att å den byrå inom den
af komiterade föreslagna styrelsen för handel och näringar, som skulle
handlägga alla bergshandteringen rörande ärenden, anstäldes en särskild
tjensteman i andra lönegraden, som borde hafva aflagt examen
till bergsstaten, och hvilken tjensteman, benämnd byråingeniör, skulle
dels tillhandagå med nödiga upplysningar och utredningar i tekniska
frågor rörande bergshandteringen samt i öfrigt öfvertaga flertalet af
de bestyr, som ålåge kommerskollegiets sekreterare för bergsärenden,
dels ock vara föreståndare för bergsöfverstyrelsens grufvekartekontor
samt verkställa de särskilda förrättningar, hvartill han af bergsöfverstyrelsen
förordnades.
Ett så beskaffadt tekniskt biträde, som nu omförmälts, blifver jemväl
för industri- och handelsbyrån inom det nya statsdepartementet
oundgängligen behöflig!. Denne tjensteman, hvilken synes mig lämpligen
kunna benämnas bergsingeniör, bör hafva hufvudsakligen de åligganden,
som, enligt hvad nyss nämnts, efter komiterades förslag skulle
hafva tillhört byråingeniören hos den af dem ifrågasatta styrelsen, samt
derjemte att inför vederbörande direktör eller båda direktörerna samfäld!
äfvensom i statsrådsberedningen föredraga ärenden rörande bergshandteringen
samt patentärenden.
För förvaltning af de fonder, anslag och medel, hvilka, på sätt
jag ofvan nämnt, nu omhänderhafvas af kollegiets kammarkontor, och
hvilka skulle komma att stå under byråns vård, samt för ombesörjande
af den mångfald kamerala bestyr, som af sagda förvaltning föranledas,
erfordras vidare, i likhet med hvad jemväl skulle blifvit fallet hos den
föreslagna styrelsen för handel och näringar, anställandet å byrån af
en kassör, hvilken tjensteman emellertid, då han icke, på sätt skulle
blifvit förhållandet med motsvarande tjensteman hos nyssnämnda styrelse,
komme att hafva bestyr med uppbörd af patent- och varumärkesafgifter
samt med tillhandahållande åt allmänheten af sådana utgående expeditioner,
för hvilka stämpelafgift eller lösen erlägges, torde kunna, derest
till hans ständiga biträde anställes en amanuens, jemväl öfvertaga den
80
Sjette lnifyudtiteln.
vidlyftiga bokföring, som för närvarande åligger den s. k. passkanslisten
hos kollegiet, äfvensom det sistnämnde tjensteman nu tillhörande
bestyret med utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för svenska
fartyg samt befälhafvare- och styrmansbref likasom ock det samme
kanslist för närvarande åliggande redigerandet och utgifvande! af
»code list».
Enligt ofta nämnde komiterades förslag skulle samtliga dessa, passkanslisten
nu tillhörande, göromål hafva inom den af komiterade
ifrågasatta nya styrelsen fördelats sålunda, att bokföringen, hvilken
för närvarande innefattar förandet af fyra särskilda förteckningar,
nemligen: fribrefsliggaren, fribrefsdiariet, befälhafvarelistan och signallistan,
uppdragits åt styrelsens registrator och de öfriga bestyren
öfverlemnats åt en af byråsekreterarne. En sådan fördelning af dessa
göromål är emellertid, på sätt äfven kollegiet i sitt öfver komiterades
förslag afgifna underdåniga ''utlåtande erinrat, af flera skäl synnerligen
olämplig. Härtill kommer för öfrigt att, då byrån icke torde
behöfva särskild registrator, utan registratorsgöromålen synas böra ombesörjas
af en för hela departementet gemensam registrator, det
icke lärer kunna ifrågasättas, att åt denne, hvars tid helt visst blifver
fullt upptagen af den mängd göromål, som komma att tillhöra honom
i sådan egenskap, uppdraga ifrågavarande vigtiga bokföring, som måste
med yttersta omsorg och noggranhet omhänderhafvas. Till följd af
den mångfald bestyr, som komme att åligga kanslisekreterarne å byrån,
torde det icke heller blifva möjligt för någon af dem att derjemte öfvertaga
några af de passkanslisten nu tillhörande göromål. Det torde
derför blifva mest tjenlig! att, på sätt jag ifrågasatt, öfverlemna samtliga
ifrågavarande göromål till byråns kassör, i egenskap af skeppsregistrator,
dock, såsom jemväl nämnts, under förutsättning att han
finge ständigt biträde af en amanuens.
Slutligen blifver det för byrån nödvändigt att, med hänsyn särskildt
till den mycket betydliga skriftvexling, som föranledes af eu
mängd af de ärenden, som skulle tillhöra byråns handläggning, och
deraf betingade synnerligen vidlyftiga expeditionsgöromål, hafva tillgång
till ej allt för få extra ordinarie tjenstemän eller amanuenser;
hvarjemte juridiskt biträde måste vara att tillgå för anhängiggörande
af talan mot vederbörande fartygsrederier om utbekommande af godtgörelse
för statsverkets förskott för från svenska fartyg å utrikes ort
qvarlemnade sjömän samt för ombesörjande i öfrigt af de åligganden,
som enligt ännu gällande föreskrifter tillhörde det år 1876 upphäfda
advokatfiskalsembetet hos kollegiet. Någon särskild tjensteman torde
81
Sjette liufvudtiteln.
dock icke behöfva för detta ändamål vid byrån fast anställas, utan
lära dessa göromål kunna utföras af personer, som dertill af byrån
mot särskild godtgörelse anlitas.
Hvad härefter beträffar landtbruksbyrån, till hvilken borde förläggas,
jemte ärenden rörande landtbruket, äfven ärenden angående fiskeriväsendet
och stuteriväsendet, så torde jemväl i spetsen för denna
böra ställas en direktör. Hans åligganden skulle i afseende å de byrån
tillkommande ärenden blifva väsentligen enahanda som direktörernas
på industri- och handelsbyrån. Han skulle, jemte de kansliråd i öfriga
departement tillhörande göromål, komma att såsom sjelfständig administrativ
myndighet ombestyra och afgöra alla de ärenden, i hvilka
landtbruksakademiens förvaltningskomité för närvarande har sådan befogenhet.
Sjelfva medelförvaltningen af fonden för svenska hornboskapens
och fårafvelns förädling torde dock lämpligast böra förläggas
till statskontoret, och i ett afseende synes förvaltningskomiténs
myndighet böra öfverflyttas å departementschefen, nemligen i fråga
om tillsättning af de under förvaltningskomitén nu lydande kringresande
undervisare, fiskeritjenstemän, entomologen, fiskeriagenten och
mejeriagenten, dock synes mig direktören för landtbruksbyrån härvid,
likasom i fråga om landtbruksingeniörernas tillsättning, böra afgifva
yttrande om de sökandes kompetens och skicklighet samt förslag till
tjenstens besättande. Till direktörens biträde bör å byrån anställas en
kanslisekreterare med enahanda åligganden som kanslisekreterarne å
industri- och handelsbyrån, hvarjemte medel böra beredas för antagande
af amanuenser till det antal förhållandena komma att påkalla.
Inom departementet erfordras vidare anställande af en registrator,
hvilken skulle komma att få samma åligganden som registrator i de
öfriga departementen, äfvensom af nödigt antal vaktbetjente.
Den sålunda föreslagna organisationen öfverensstämmer i väsentliga
delar med de allmänna grunder, som för densamma angåfvos i
mitt ofvannämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 30 December
1884. I ett afseende har jag dock ansett mig kunna föreslå eu förenkling
i hvad då ifrågasattes. Jag tänkte mig nemligen då, att en
gemensam chef borde anställas för industri- och handelsbyrån samt i
spetsen för hvarje af dess båda afdelningar ett kansliråd. Om emellertid
den af mig nu föreslagna anordning af expeditionschefens deltagande
i vissa ofvan angifna ärendens behandling vinner Eders Kongl.
Maj:ts godkännande, torde för öfriga ärendens handläggning någon
särskild chef för byrån icke erfordras, utan den tillsyn öfver ärendenas
jemna gång, som väl hufvudsakligast skulle utgjort dennes ålig
Bih.
till liiksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 11
Landtbruks
byrån.
Kostnaderna
för det nya
departementet.
82 Sjette lintråd titeln.
gande, utan olägenhet kunna, såsom jag ofvan framhållit, uppdragas
åt expeditionschefen.
Med hänsyn till de aflöningsförmåner, som i allmänhet tillförsäkrats
embets- och tjenstemän i statsdepartementen, och med afseende jemväl
å de särskilda åligganden, som skulle tillkomma vissa af embets- och
tjenstemännen i det nya departementet, äfvensom de utgifter, som i
öfrigt för ärendenas behöriga handläggning torde komma att kräfvas,
har jag uppgjort följande förslag till
Stat
för
Landtbruks-, industri- och handelsdepartementet.
|
| Tjenst- |
|
|
| Lön. | görings- penningar. | Summa. |
|
| Kronor. | Kronor. | Kronor. |
|
Departementschefen .................. | 17,000 | — | 17,000 | (Af detta arfvode anses |
Expeditionschefen, arfvode.......... | — | — | 7,500 | < 2,500 kronor motsvara |
1 kommersråd och direktör......... | 5,000 | 2,000 | 7,000 | |
1 d:o d:o d:o ......... | 5,000 | 2,000 | 7,000 |
|
1 direktör för landtbruksbyrån.... | 5,000 • | 2,000 | 7,000 |
|
1 kanslisekreterare..................... | 3,300 | 1,700 | 5,000 |
|
1 (ko .................... | 2,500 | 1,500 | 4,000 |
|
Efter fem år kali lönen | ||||
2 d:o ..................... | 5,000 | 3,000 | 8,000 | höjas med 500 kronor och |
1 bergsingeniör........................ | 2,500 | 1,500 | 4,000 | efter tio år med ytter-ligare 500 kronor. |
1 registrator.............................. | 2,500 | 1,500 | 4,000 |
|
1 kassör och skeppsregistrator..... | 1,800 | 1,200 | 3,000 |
|
1 förste vaktmästare.................. | 800 *) | 300 | 1,100 |
|
1 vaktmästare......................... | 500 | 300 | 800 | \ Efter fem år kan lönen |
1 (ko ........................... Till amanuenser, juridiskt biträde, | 600 | 300 | 800 | | höjas med 100 kronor. |
vikariatsersättningar, biträden i |
|
|
|
|
m. ro.................................... | — | — | 20,000 |
|
Summa | — | — | 96,200 |
|
*) Om vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån qvarstår,
lönen minskas med 150 kronor.
Sjette hufvudtiteln.
83
Löneförmånerna äro satta till enahanda belopp, som för motsvarande
befattningar i andra stadsdepartement, utom hvad aflöningarne
åt de tre direktörerne och en kanslisekreterare, afsedd att anställas å
expeditionschefens byrå, beträffar. För dessa tjänster hafva, med hänsyn
till de mångsidigare egenskaper, som hos deras innehafvare måste
fordras, något högre aflöningsförmåner föreslagits, hvaremot jag ansett
mig icke böra ifrågasätta något ålderstillägg åt direktörerna. Det
till amanuenser m. in. upptagna beloppet 20,000 kronor kan förefalla
väl högt, men jag har ej vågat föreslå lägre belopp, emedan min afsigt
är att från dessa medel böra bestridas äfven kostnaderna för
grufvekartekontoret, för hvilket ändamål för närvarande är anslagen
en summa af 4,000 kronor, äfvensom för juridiskt biträde, hvarför å
kommerskollegii stat utgår ett belopp af 1,000 kronor. Då vidare
erinras, att enligt organisationsplanen för det nya departementet minst
fem amanuenser komma att erfordras, att arfvoden till extra biträden,
hvartill å kollegii stat äro uppförda 2,400 kronor, derefter böra från
omförmälda anslag bestridas, och att utöfver nämnda belopp, 2,400
kronor, under år 1886 måst till vikariatsarfvoden, extra biträden
m. m. anvisas ytterligare omkring 6,200 kronor, tror jag mig hafva
visat nödvändigheten deraf, att ifrågavarande post i staten för det nya
departementet ej sättes lägre än till det af mig föreslagna beloppet
20,000 kronor.
För åtnjutande af löneförmånerna i det nya departementet torde
böra stadgas samma allmänna vilkor och förbehåll, som gälla i afseende
å aflöningarne inom andra departement.
Till den hufvudtitel i riksstaten, hvarunder det nya departementet
skulle komma att uppföras och som lämpligast borde blifva den nionde,
under det att nuvarande hufvudtitel med samma nummer nedflyttades
och bildade eu tionde hufvudtitel, skulle öfverflyttas ej mindre anslagen
till de embetsverk, hvilka komme att sortera under det nya departementet,
än äfven sådana anslag, som äro afsedda att befrämja ändamål, för
hvilka det nya hade att verka. A den nya hufvudtiteln skulle i öfverensstämmelse
härmed öfverföras de ordinarie anslagen till landtmäteristaten,
rikets ekonomiska kartverk, samtliga anslagen till jordbruket,
handeln och näringarne med undantag af anslagen till vägar och kommunikationer
samt till länsveterinärer, vidare anslagen till skiften och
afvittringar, till utflyttningshjelp efter skiften, odlingshjelp för krononybyggare,
jordförluster genom kanal- och väganläggningar och till
hästafvelns förbättrande, äfvensom de extra anslag, som äro afsedda
att befrämja ett eller annat af nyssnämnda ändamål, deri inbegripna
Besparingar i
följd af det
nya departementet.
84 Sjette liufvudtiteln.
anslagen till de geologiska undersökningarne, kemiska stationerna och
frökontrollanstalterna. Derjemte borde de under sjette liufvudtiteln
nu uppförda anslag till ålderstillägg, rese- och traktamentspenningar,
skrifmaterialier och expenser m. in. fördelas mellan de båda hufvudtitlarne
med belopp, hvarom dock nu någon närmare utredning icke
torde erfordras, enär hvarken i följd af denna fördelning eller eljest
någon förhöjning i anslagsbeloppen synes behöfva ske.
Å den hufvudtitel i riksstaten, som kommer att omfatta det nya
departementet, bör äfven, i likhet med hvad förhållandet är å öfriga
hufvudtitlar, som afse vissa departement, uppföras ett anslag för oförutsedda
eller extra utgifter. Dessa anslag utgöra å sjette liufvudtiteln,
derunder civildepartementet är uppfördt, 12,000 kronor, å sjunde hufvudtiteln
eller finansdepartementet 35,000 kronor och å åttonde liufvudtiteln
eller ecklesiastikdepartementet 15,000 kronor. Det nya departementets
anslag i detta hänseende torde skäligen kunna bestämmas till
10,000 kronor, och lärer, i följd af öfverflyttningen af vissa förvaltningsgrenar
från civildepartementet, dettas anslag för extra utgifter
kunna undergå någon minskning, som dock, med hänsyn dertill att,
såsom jag vidare får tillfälle nämna, ett par större grupper af ärenden
torde böra af detta departement från ecklesiastikdepartementet öfvertagas,
synes kunna stanna vid ett belopp af 2,000 kronor, så att äfven sjette
hufvudtitelns anslag till extra utgifter skulle komma att sluta å 10,000
kronor.
Samtliga utgifterna för landtbruks-, industri- och handelsdepartementet
skulle enligt de af mig här ofvan gjorda beräkningafne, och
om hänsyn ej tages till de anslag, hvilka mellan detta och civildepartementet
blefve fördelade utan att sammanlagda slutsiffrorna ändrades,
komma att uppgå till 106,200 kronor. De utgifter, som sålunda
för statsverket uppstode, skulle dock å andra sidan komma att
motvägas af indragningar och förenklingar, som i följd af det nya
departementets tillkomst kunde inom andra områden af statsförvaltningen
vidtagas, och hvaraf sådana besparingar skulle föranledas, att
hela tillökningen i utgifter för statsverket ej kan antagas blifva af
någon större betydelse.
Utom den af mig redan omnämnda nedsättningen af sjette hufvudtitelns
anslag till extra utgifter med 2,000 kronor, skulle Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens godkännande af den hvilande grundlagsändringen
föranleda indragning af lön åt ett konsultativt statsråd 12,000 kronor.
Vidare förekommer att, såsom jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 30 December 1884 påpekat, civildepartementet borde,
Sjette hufvudtiteln.
85
derest det befriades från ärenden rörande landtbruk, handel och näringar,
från ecklesiastikdepartementet öfvertaga helsovårds- och fattigvårdsärendena.
Dessa handläggas för närvarande inom en och samma
byrå i sistnämnda departement, hvilken byrå derjemte har att behandla
eu icke obetydlig del andra ärenden. Enligt en inom ecklesiastikdepartementet
uppgjord beräkning handlades å ifrågavarande byrå under
år 1886 tillhopa 376 ärenden, deraf 175 helsovårdsärenden, 89 fattigvårdsärenden
och 112 andra ärenden. Helsovårdsärendena angingo
frågor om tillämpning af helsovårdsstadgan, provincialläkares tillsättning,
tjenstledighet och afsked, distriktsläkare tjensters inrättande,
apoteksärenden, frågor rörande lasarett, hospital, veterinärinrättningar
och idiotanstalter samt dispensansökningar i afseende å apotekare-,
tandläkare-, fältskärs- och barnmorskeyrkena. Fattigvårdsärendena afsågo
ordnande af fattigvård, ersättning af statsmedel till kommunerna
på grund af fattigvårdsförordningen, vidare liqvid mellan Sverige och
Norge i afseende å fattigvård, som inom det ena riket lemnats undersåtar
från det andra, samt frågor om nödstälde utländske undersåtars
hemsändande till deras hemland eller mottagande här i riket af svenske
undersåtar, som utrikes kommit i behof af fattigunderstöd. A byrån
tjenstgöra ett kansliråd, en kanslisekreterare och en amanuens. Enligt
hvad chefen för ecklesiastikdepartementet meddelat skulle, om byrån
befriades från helsovårds- och fattigvårdsärendena, densamma kunna
från den mycket betungade kyrkobyrån öfvertaga en del ärenden,
hvarigenom undvekes det eljest, sannolikt i närmaste framtiden, nödvändiga
inrättandet af eu ytterligare byrå för behandling af kyrkoärender;
och anser bemälde departementschef vidare, att genom helsovårds-
och fattigvårdsärendenas öfverflyttning från ecklesiastikdepartementet
kanslisekreteraretjensternas antal derstädes, som för närvarande
uppgår till sex, skulle kunna minskas med en. Den härigenom uppkommande
besparingen skulle utgöra, oberäknade de med tjensten förenade
ålderstillägg, 4,000 kronor.
Äfven inom civildepartementet skulle i följd af det nya departementets
eftertagande af eu de! ärenden, och oaktadt från ecklesiastikdepartementet
öfverflyttades helso- och fattigvårdsärendena, kunna genom
en lämplig arbetsfördelning vidtagas indragning af eu kanslisekreteraretjenst.
Civildepartementet är för närvarande fördeladt å fyra
byråer, hvardera med 1 byråchef, 1 kanslisekreterare och 1 amanuens,
samt å en femte, omedelbart under expeditionschefen arbetande byrå,
hvarest är o anstälde 1 kanslisekreterare och 1 amanuens, hvarjemte
särskilde tjensteman äro antagne för tillsynen öfver försäkringsväsen
-
86
Sjette hufvudtiteln.
det. Desse sistnämndes göromål likasom första byrån, hvilken handlägger
ärenden angående landsstaten och kommunalförfattningarnes tilllämpning,
beröras icke af nu ifrågavarande organisation. Deremot kommer
hvar och en af de öfriga fyra byråerna att till det nya departementet
öfverlemna en del ärenden. Jag föreställer mig nu, att samtliga
de ärenden, som komma att återstå å expeditionchefens byrå, tillika
med helsovårds- och fattigvårdsärendena borde kunna öfvertagas af de
tre öfriga byråerna, om de mellan dessa på lämpligt sätt fördelades.
Att nu föreslå en definitiv fördelning torde dock ej vara nödigt, utan
torde departementschefen framdeles såsom hittills böra ega att
efter sig företeende omständigheter verkställa vederbörliga jemkningar
mellan byråerna. Till någon ledning anser jag mig dock böra angifva,
huru den första uppdelningen enligt min tanke synes kunna ske. Om
till utgångspunkt härvid tagas de ärenden, som under år 1886 inom
civildepartementet handlades, skulle andra byrån, hvilken till det nya
departementet afstår ärenden angående handel och näringar, och hvars
befattning med städernas byggnadsväsende borde å annan byrå öfverflyttas,
kunna i stället öfvertaga helsovårds- och fattigvårdsärendena
samt från expeditionschefens byrå ärenden angående tillverkning, vård
och försäljning af krut och andra sprängämnen samt af eldfarliga
oljor. Tredje byrån, från hvilken till det nya departementet skulle
öfverflyttas ärenden angående storskiftes- och afvittringsverken, landtmäteristaten,
fiskeriväsendet och stuteriväsendet, kartverken samt patent
och varumärken, skulle deremot öfvertaga från expeditionschefens
byrå handläggningen af ärenden rörande bolagsordningar och regleringar
af oregelbundenheter i rikets indelningar. Fjerde bjorån, som
till det nya departementet komme att afstå ärenden angående landtbruket,
skulle deremot från andra byrån öfvertaga ärenden angående
byggnadsväsende! i städerna. Med denna fördelning af ärendena
skulle ej vidare någon kanslisekreterare erfordras med åliggande att
arbeta omedelbart under expeditionschefen, utan torde det vara tillräckligt,
om denne fortfarande har att påräkna biträde af eu amanuens.
Till följd häraf skulle sålunda, såsom jag förut nämnt, eu kanslisekreteraretjenst
kunna indragas äfven inom civildepartementet och för densamma
i staten upptagna 4,000 kronor, ålderstillägg oberäknade, inbesparas.
Den största besparingen uppkommer dock genom kommerskollegiets
indragning, livilket skulle blifva en följd, derest ifrågavarande organisationsförslag
vunne godkännande, i ty att kollegiets samtliga åligganden
då komme att öfvertagas af det nya departementet och, hvad närings
-
87
Sjette hnfrudtiteln.
statistiken beträffar, af statistiska centralbyrån. Det har mången gång
framhållits, hurusom den kollegiala behandling, hvilken inom kommerskollegiet
komme de för utredningars afgifvande från Kongl.
Maj:t dit remitterade frågor till del, innebure trygghet för att dessa
utredningar blefve mera tillförlitliga, i det att de utgjorde produkter
af fleras samfälda arbete. Det kan icke heller nekas, att denna åsigt
har ett visst berättigande, och det är äfven af sådan anledning, som jag
vid behandlingen af industri- och handelsbyrån tänkt mig att ärenden,
om så befunnes nödigt, borde kunna remitteras till gemensamt utlåtande
af de båda å byrån anstälde direktörerna. Men lika visst som det är,
att åtskilliga frågor kunna förekomma, deri desses gemensamma utlåtande
icke skulle kunna tillmätas afgörande betydelse, lika säkert klätt
den utredning, som i dylika frågor af kollegiet lemnats, icke heller
alltid kunnat vara af fullt tillfredsställande beskaffenhet. Jag syftar
här å sådana frågor, för hvilkas pröfning en högre grad af embetsmannabildning
i förening med grundliga insigter i de allmänna vilkoren
för näringarnes utveckling icke gör tillfyllest, utan der dessutom for•
dras erfarenhet, som icke kan vinnas annorledes än på rent praktisk
väg af personer, hvilka egnat sig åt utöfvande af handel och näringar.
I dylika frågor måste det komma att fordras en samverkan mellan
näringsidkare och administrationen, hvilken lättare torde kunna åstadkommas
genom ett statsdepartement än genom ett af strängare reglementerade
former beroende administrativt embetsverk. Det föreligger
ock ett af förenämnde komiterade utarbetadt förslag till en dylik
samverkan i ett af dem afgifvet betänkande om inrättande af industrioch
handelskammare, och jag håller före, att det skulle blifva en af
det nya departementets första omsorger att söka realisera det ändamål,
som ligger till grund för samma förslag. Det är till en del med hänsyn
till dessa förhållanden, som jag anser, att ett afgjordt företräde
bör tillmätas inrättandet af ett statsdepartement för handel och näringar
framför kommerskollegiets bibehållande, vare sig såsom hufvudsakligen
kollegialt embetsverk eller såsom en styrelse med byråorganisation.
Till kommerskollegium äro å riksstatens ordinarie anslag anvisade
tillhopa 49,000 kronor, hvartill kommer det å samma anslag uppförda
belopp, 1,500 kronor, till en grufingeniör och föreståndare för grufvekartekontoret,
hvilket belopp under senare åren användts till bestridande
af kostnader för kartritning vid nämnda kontor. Tillika äro
för innevarande år på extra stat anvisade för löneförbättring åt kommerskollegiets
embete- och visse dess tjensteman 7,640 kronor och
88
Sjette hufmdtiteln.
ytterligare till kostnader för grufkarteritning 2,500 kronor. Vidare
utgå till aflöningar åt kollegiets tillförordnade president och ledamöter
dels från sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter 3,200 kronor
och dels från manufakturförlagslånefonden tillhopa 10,300 kronor.
Dessutom hafva under de senare åren måst beviljas ytterligare medel
till vikariatsersättningar och extra biträden m. m. dylikt, hvilka utgifter,
som anvisats dels å anslaget till extra utgifter dels å hufvudtitelns
allmänna besparingar, uppgått för år 1885 till något mera än
5,500 kronor och för år 1886, såsom jag förut haft anledning nämna,
till omkring 6,200 kronor. Slutligen hafva från sjette hufvudtitelns
anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. utgått vissa belopp
för kollegiets utgifter af beskaffenhet att böra från detta anslag gäldas;
men som dylika utgifter, antagligen till motsvarande belopp, äfven
komma att inom det nya departementet uppstå, torde de här ej böra
tagas med i räkningen. Samtliga de utgifter statsverket för kollegiets
verksamhet fått vidkännas och hvilka efter kollegiets indragning icke
i vidare mån förekomma, än hänsyn dertill tagits vid de i den föreslagna
staten för det nya departementet upptagna poster, uppgå så-''
lunda till sammanlagdt omkring 80,100 kronor.
Jag bör dock härvid erinra, att i nämnda belopp 80,100 kronor
ingå äfven aflöningar till de tjensteman, som inom kollegiet äro i mer
eller mindre mån sysselsatte med näringsstatistikens bearbetande.
Enligt hvad kollegiets räkenskaper gifva vid handen, hafva dessutom
från anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. bestridt.s
utgifter till extra biträden, som måst för dessa arbeten anlitas, med
belopp, som för 1886 uppgått till omkring 1,800 kronor. Derest näringsstatistiken
skulle inom statistiska centralbyrån bearbetas så, att
den kunde motsvara nutidens fordringar på en dylik, lärer, enligt hvad
chefen för byrån i en skriftlig promemoria meddelat, erfordras tillökning
i byråns personal. I sådant afseende har bemälde chef, som
jemte t. f. presidenten i kommerskollegiet den 15 Maj 1886 af Eders
Kongl. Maj:t erhållit uppdrag att afgifva förslag till afhjelpande af
bristfälligheterna i näringsstatistiken, och hvilket förslag snart lärer
vara att förvänta, ansett, att 2 förste aktuarier, 2 amanuenser och 3
extra biträden" borde vid byrån anställas, och att kostnaderna derför
skulle belöpa sig till omkring 15,000 kronor. Tryckningskostnaderna
för näringsstatistiken, som hittills bestridts från sjette hufvudtitelns
nyssnämnda anslag, skulle enligt chefens för statistiska byrån beräkningar
uppgå till ungefär enahanda belopp, hvarmed de för år
1886 från nämnda anslag utgått. Någon väsentlig tillökning i tryck
-
89
Sjette liufrudtiteln.
ningskostnader synes således icke vara att befara. Utan att för närvarande
och innan förslaget till näringsstatistikens förbättrande inkommit,
vilja inlåta mig i någon närmare granskning af nyssberörda
kostnadsberäkningar, har jag dock ansett mig vid beräkningen af
utgifterna, som föranledas af de utaf mig här ofvan föreslagna anordningar,
äfven böra fästa uppmärksamheten å nu omförmälda förhållanden.
Jag vill dock tillägga att, oberoende af det nya departementet,
synas omständigheterna påkalla åtgärders vidtagande för näringsstatistikens
höjande, och att sådant icke kan ske, utan att ökade
kostnader för dess bearbetande uppstå, lärer vara för en hvar tydligt.
Genom kommerskollegii indragning kommer patentbyrån, som för
närvarande är förenad med kollegiet under en och samme chef, nemligen
dess president, att blifva ett fristående embetsverk. Några förökade
kostnader föranledas dock icke deraf, enär den vid patentbyrån
anstälde byråchef derefter bör kunna öfvertaga chefskapet för
byrån mot samma aflöning, som han nu åtnjuter.
Det nya departementets tillkomst skulle jemväl hafva till följd,
att en del af de till landtbruksakademien eller dess förvaltningskomité
nu utgående anslag icke vidare erfordrades för de dermed afsedda
ändamål och således kunde indragas. För närvarande åtnjuta de sex föredragandena
å akademiens särskilda afdelningar hvardera årligen af statsmedel
350 kronor och af akademiens egna tillgångar 450 kronor,
sekreteraren af statsmedel 4,000 kronor och af akademiens medel 1,000
kronor, kamreraren af statsmedel 1,050 kronor och af akademiens
medel 450 kronor, notarien af statsmedel 1,700 kronor och af akademiens
medel 300 kronor, bibliotekarien och kanslisten af statsmedel
1,300 kronor och af akademiens medel 300 kronor, hvarjemte af statsmedel
ytterligare utgå för år till akademiens vaktbetjening och för
bestridande af renskrifningskostnader tillhopa 300 kronor. Sammanlagda
beloppet af statsverkets årliga bidrag uppgår sålunda till 10,450
kronor. Derigenom att förvaltningskomitén befrias från samtliga de
administrativa bestyr, som af det nya departementet öfvertagas, kommer
förvaltningskomiténs göromål att i betydlig mån förminskas. Visserligen
är det min mening, att akademien eller komitén fortfarande skall
kunna af Ivongl. Maj:t anlitas såsom en rådgifvande korporation i
frågor af mera framstående betydelse rörande jordbruket och dervid i
förhållande till departementet, hvad jordbruksnäringen vidkommer,
intaga samma ställning, som ofvan antydda representation skulle komma
att få, hvad handel och näringar beträffar. Men likasom jag föreställer
mig, att något arfvode af statsmedel ej kommer att tillerkännas leda
Bili.
till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Ajd. 1 Ilä/t. 12
90
Sjette hufrudtiteln.
möterna i nämnda representation, likaså anser jag, att någon godtgörelse
af statsmedel till ledamöterna i representationen för jordbruket
icke skäligen bör ifrågakomma. Jag tillstyrker derför att, om förvaltningskomiténs
statsadministrativa verksamhet upphör, det med hänsyn
till denna verksamhet åt de sex föredragandena nu utgående arfvodet å
tillhopa 2,100 kronor äfven må upphöra. Under enahanda förutsättning
torde jemväl öfriga ofvan omförmälda till akademien eller komitén utgående
statsunderstöd kunna indragas utom det till sekreterarens aflöning
utgående beloppet 4,000 kronor, hvilket med hänsyn jemväl dertill, att
akademien framgent skulle omhänderhafva vården och förvaltningen
af experimentalfältet, synes fortfarande böra utgå. Dessutom torde
ett belopp af 1,000 kronor böra ställas till akademiens förfogande
såsom ersättning för de kostnader, akademien kan tillskyndas för afgifvande
af utredningar till Eders Kongl. Maj:t i frågor rörande jordbruket.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda föreslagit, skulle
inskränkningen i utgifterna till landtbruksakademien och dess förvaltningskomité
belöpa sig till 5,450 kronor.
Såsom jag ofvan nämnt, skulle utgifterna för det nya departementet
uppgå till ............................................................................. kronor 106,200: —
Om dertill lägges det belopp, chefen för statistiska
centralbyrån ansett erforderligt för en tidsenlig
bearbetning af näringsstatistiken eller ............ » 15,000: —-
skulle hela den årliga utgiftssumman till följd
af den föreslagna organisationen belöpa sig till » 121,200: —
De besparingar åter, som på andra områden af statsförvaltningen
i följd af organisationen uppkomma, skulle enligt mina beräkningar
bestå i:
indragning af lön åt ett konsultativt statsråd............ kronor 12,000: —
nedsättning i sjette hufvudtitelns anslag till extra
utgifter ............................................................................. » 2,000: —
indragning af 2 kanslisekreterarelöner........................ » 8,000: —
indragning af kommerskollegium .................................... ); 80,100: —
inskränkning i utgifterna till landtbruksakademiens
förvaltningskomité ........................................................... » 5,450: —
eller tillhopa kronor 107,550: —
Hela förhöjningen i de årliga utgifterna vid de af mig föreslagna
anordningarne skulle följaktligen inskränka sig till kronor 13,650: —,
91
Sjette lmfvTidtiteln.
hvarvid tillika bör bemärkas, att en del häraf föranledes af de större
omkostnader, som det sorgfälligare bearbetandet af näringsstatistiken
komme att medföra.
Enligt hvad jag inhemtat, torde kommerskollegiets indragning och
förändringarne inom landtbruksakademiens kansli, som af den nya
organisationen blefve en följd, icke behöfva föranleda till anordnande
af någon vidlyftig indragnings- eller öfvergångsstat.
Hvad först kommerskollegium beträffar, så finnas deri för närvarande
med fullmagter anstälde endast kommersrådet Sten Johan Stenberg,
kanslisten Otto Fredrik Ulff samt kammarskrifvarne Gustaf Anders
Lindberg och Magnus Lund. Af dessa synas Stenberg och Ulff i följd
af lefnads- och tjenstår berättigade till pension å allmänna indragningsstaten,
samt Lindberg och Lund, hvilka bestrida den förre sedan 1874
kamrerarebefattningen och den senare sedan 1872 kammarförvandtstjensten
inom kollegiet, på grund deraf behöriga att från civilstatens
pensionsinrättning åtnjuta pensioner med belopp, öfverstigande hvad
dem i lön såsom kammarskrifvare är tillförsäkradt, möjligen dock mot
skyldighet åtminstone för den förre, att inbetala några års retroaktivafgifter
till inrättningen. Dessutom torde såväl åt Lindberg och Lund,
som ock åt öfrige embets- och tjensteman inom kollegiet, hvilka alla
endast på grund af förordnanden innehafva sina befattningar, kunna
dels i det nya departementet och dels vid statistiska centralbyrån
beredas anställningar, motsvarande dem de nu bestrida.
Hvad deremot tillförordnade presidenten C. F. Wmrn angår, så
torde pension å allmänna indragningsstaten böra åt honom beredas.
Tillförordnade presidenten Wasrn, som uppnått en ålder af mera än
68 år, har under tiden från den 3 Juni 1870 till den 28 September
1874 varit statsråd och chef för finansdepartementet samt derefter
från den 16 Juni 1875 bestridt presidentsembetet hos kollegiet, derför
han i årliga aflöningsförmåner åtnjutit 9,000 kronor. Pensionen skulle
således, derest tillförordnade presidenten Wsern uppnått stadgad tjenstetid,
utgöra 7,200 kronor; såsom förhållandena nu äro anser jag dock
att full pension icke kan honom tilläggas, utan att, med hänsyn till
å ena sidan tjensteårens antal och å andra sidan vigten af de embeten
han beklädt, pensionens belopp skäligen bör sättas till 5,000
kronor.
92
Sjette luifvudtiteln.
Jemväl åt en af de vid landtbruksakademien anstälde tjensteman,
nemligen dess nuvarande kamrerare, synes godtgörelse från allmänna
indragningsstaten böra beredas för det belopp, 1,050 kronor, hvaraf
han går i mistning, om den af mig föreslagna regleringen vinner bifall.
Innehafvaren af denna befattning, före detta kongl. räntmästaren
Carl Selin, som är född den 16 Januari 1817, har sedan den 1 April
1872 bestridt kamrerarebefattningen.
Någon vidare indragnings- eller öfvergångsstat för landtbruksakademiens
kansli erfordras icke.
Härmed har jag afslutat min framställning af den organisation
af det nya statsdepartementet jemte deraf betingade anordningar, som
jag trott Eders Kongl. Maj:t böra, så snart den hvilande grundlagsändringen
blifver lag, framlägga för riksdagen».
Statsrådets öfrige ledamöter förklarade sig instämma
uti de af departementschefen uttalade åsigter;
och behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan
af statsrådet, förordna, att kännedom om det uppgjorda
förslaget skulle meddelas Riksdagen derigenom,
att detta protokoll i dess helhet bilades statsregleringspropositionen.
In fidem
Carl G. Edman.
Stockholm, K. L. Beckman, 1888.
1
Sjunde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm, att få anmäla de
frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt anförde
dervid beträffande anslagstitlarne:
Bih. till Riksd. Vrot. 1888. 7 Sand. 1 Afd.
1
2
Sjunde hufvudtiteln.
[1-]
Stats
kontoret.
Ordinarie anslag.
Statskontoret.
Redan då Statskontoret ock Kammarrätten den 24 Maj 1879 afgåfvo
underdånigt utlåtande i fråga om eu tidigare afsilning af statsverkets
räkenskaper anförde embetsverken, att för möjligheten af en
sådan anordning förutsattes såsom ett hufvudvilkor, att nödig förstärkning
af arbetskrafterna inom Statskontorets riksbokslutsbyrå bereddes
ej mindre tillfälligtvis under förändringens genomförande än äfven
sedermera för framtiden; och sedan Eders Kongl. Maj:t den 18 April
1884 meddelat beslut om förändring i afseende å tiden för rikshufvudbokens
afslutande, enligt hvilken densammas upprättande skulle så
ordnas, att rikshufvudboken jemte öfriga statsverkets räkenskaper, fullständigt
afslutade, kunde vara tillgängliga för granskning af statsrevisorerne
den 1 Oktober året efter det kalenderår, räkenskaperna omfattade,
har Eders Kongl. Maj:t, på framställning af Statskontoret, i
den till 1885 års Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof — jemte det en af Riksdagen jemväl beviljad förhöjning
i verkets anslag till vikariat, renskrifning, flitpenningar och
tillfälliga biträden äskades — föreslagit Riksdagen att å Statskontorets
stat för en tjensteman i andra lönegraden, hvilken med hänsyn till
åligganden och tjensteställning inom riksbokslutsbyrån borde benämnas
förste revisor, uppföra lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar
1,500 kronor samt tilldela tjenstemannen rätt till ålderstillägg efter
vissa år i likhet med öfrige tjenstemän i samma lönegrad.
Riksdagen biföll emellertid förslaget endast på det sätt, att å extra
stat för år 1886 anvisades ett belopp af 4,500 kronor till beredande
af förstärkning af arbetskrafterna å riksbokslutsbyrån, samt anförde dervid,
att upprättandet af en ny ordinarie tjenst syntes kunna undvikas,
åtminstone till dess erfarenhet vunnits, huruvida icke efter år 1886
riksbokslutsarbetet kunde verkställas med redan tillgängliga krafter,
sam att på framtida pröfning finge bero, om aflöningsbeloppet borde
å ordinarie stat uppföras. Enligt Eders Kong]. Maj:ts framställningar
har sedermera Riksdagen anvisat enahanda belopp å extra stat
ej mindre för år 1887 än äfven för år 1888. Med användande af berörda
anslag har Eders Kongl. Maj:t förordnat en af revisorerne och
bokhållarne å Statskontorets riksbokslutsbyrå att från den 1 Januari
Sjunde hufvndtiteln. 3
1886 bestrida tjenst såsom förste revisor derstädes emot 3,000 kronor
i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, men mot skyldighet
att afstå de med revisors- och bokhållarebefattningen förenade löneförmåner,
hvilka, med undantag af ålderstillägg, Statskontoret skulle
disponera för revisors- och bokhållarebefattningens skötande.
Sedan utslutning af rikshufvudboken egt rum, för år 1884 den
21 December 1885, för år 1885 den 14 Augusti 1886 och för år 1886
den 19 Augusti 1887, föreligger nu den erfarenhet, som Riksdagen ansett
böra afvaktas, och har Statskontoret i underdånig skrifvelse den
25 Oktober 1887 anfört, att den efter utgången af år 1886 vunna erfarenhet
än ytterligare stadgat den af embetsverket sedan länge hysta
öfvertygelse, att den nya tjenstebefattningen äfven för framtiden vore
oundgängligen nödig, på det att riksbokslutsarbetet och öfriga riksbokslutsbyråus
åligganden måtte kunna inom föreskrifven tid och i
behörig ordning fullgöras. Statskontoret har alltså förnyat framställningen
om befattningens uppförande å ordinarie stat.
I den skrifvelse af den 18 November 1884, deri Statskontoret
först gjorde framställning om den ifrågavarande befattningen, meddelades,
att af de tre tjensteman i första lönegraden, hvilka voro anstälde
å riksbokslutsbyrån, en vore fullt sysselsatt med statsliggarens
och länsstaternas uppgörande, med granskning af landtränteriernas månadsredogörelser
samt med förande af de anteckningar och verkställande
af de utredningar, som erfordrades för fullgörande af nämnda åligganden.
Å de två öfrige ankomme deremot bestyret med de förberedande
arbetena för rikshufvudbokslutet, såsom uppgörande af sammandrag
eller omslut af länens landsböcker och de förvaltande verkens redogörelser
samt de särskilda redovisningarnes intagande i rikshufvudboken,
hvarjemte de deltoge uti de med hufvudbokens afslutande förenade
bestyr och biträdde med granskning af de från länen och Stockholms
stad årligen ingående restantieberättelserna, med upprättande af
sammandrag öfver restantier och propriebalanser, bevillningar och andra
inkomsttitlar in. m. samt med verkställande af de härvid behöfliga
utredningar och undersökningar af räkenskaper. Verkställandet af
nämnda magtpåliggande och ansvarsfulla åligganden kunde emellertid
icke ensamt af desse revisorer medhinnas, hvadan till deras biträde
måst anställas särskilde amanuenser. Behofvet af en förställning i
byråns personal, hvilket redan länge gifvit sig till känna, hade dock
genom det nådiga beslutet om förändrad tid för rikshufvudbokens afslutande
blifvit i väsentlig mån ökadt.
Före år 1885 medgafs för hufvudbokens afslutande en tid af omkring
ett år och sju månader efter utgången af det år, den omfattade; men
4 Sjunde hufyudtiteln.
från och med år 1885 skulle afslutandet ega rum inom nio månader
efter räkenskapsårets utgång eller inom en tid af sex månader efter det
länens redogörelser blifvit aflemnade. Vid sådant förhållande och då ett så
verksamt biträde, som omständigheterna kräfde, icke kunde påräknas
af oansvarige amanuenser, vore alltså eu tillökning i antalet af de å
byrån anstälde ordinarie tjensteman nödvändig. Ehuru det, icke utan
goda grunder, kunde ifrågasättas, att antalet revisorsplatser borde ökas
med två, antog dock Statskontoret, att en ny fast beställning blefve
tillräcklig, om — jemte det anslag beviljades för ett nytt amanuensbiträde
— den nya ordinarie beställningen uppfördes i andra lönegraden
med skyldighet för innehafvaren att dela det öfvervakande af göromålen
å byrån, som nu ålåge byråchefen ensam. Den korta tid, som blifvit
anslagen för bokslutsarbetets fullbordande, påkallade nemligen, att åt
detta arbete egnades en vida mera omfattande och oafbruten tillsyn,
än som kunde förenas med de många åligganden i öfrigt, hvilka tillhörde
byråchefen och voro af beskaffenhet att ej under tiden få eftersättas.
Åt innehafvaren af den nya tjensten borde derföre uppdragas
att med biträde af en amanuens handlägga bestyren med liggares
och länsstaters upprättande samt landtränteriernas medelsredogörelsers
granskning och att derjemte efter omständigheterna deltaga uti riksbokslutsarbetet
äfvensom att med byråchefen vaka öfver dithörande
arbeten. På sådant sätt skulle, utom den förstärkning i arbetskraft,
som i det senare hänseendet vore att påräkna, en ytterligare revisor
blifva disponibel för bokslutsgöromålen.
Statskontoret har vidare framhållit, att inrättandet af den ifrågasatta
nya tjensten icke, såsom Riksdagen syntes hafva antagit, hufvudsakligen
afsett riksbokslutet för åren 1884 och 1885, då ju den nya
tjenstebefattningen varit att påräkna först från och med år 1886, under
det att det väsentligaste arbetet med hufvudboken för år 1884 måste
verkställas redan under år 1885 och för möjligheten af detta arbetes
utförande särskilda åtgärder af Eders Kongl. Maj:t vidtagits.
Lika med den departementschef, som vid aflåtande till 1885 års
Riksdag af nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof
anmälde de frågor, hvilka rörde sjunde hufvudtiteln, anser jag, att de
arbetskrafter, som tillmättes Statskontoret vid detta verks senaste ombildning,
ingalunda kunna uppbära det ökade arbete, hvilket blifvit eu
följd åt riksbokslutsarbetets påskyndande. Efter vunnen erfarenhet under
två år har Statskontoret också vitsordat, att den nya ifrågasatta tjenstebefattningen
är för framtiden oundgängligen nödig, på. det riksbokslutsarbetet
och öfrigä riksbokslutsbyråns åligganden må kunna inom
Sjunde hufvudtiteln. 5
föreskrifven tid och i behörig ordning fullgöras. Jag förordar derföre
Statskontorets framställning om befattningens uppförande å ordinarie stat.
Vid anmälan för statsverkspropositionen till 1886 års Riksdag af
de frågor, som rörde regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln,
yttrade föredragande departementschefen, att annan olägenhet
af den ifrågavarande befattningens bibehållande å extra stat under ett
eller annat år icke uppstode, än att innehafvaren af befattningen kunde
löpa fara att icke sedermera få räkna samma tid sig till godo i och
för ålderstillägg i graden, men att denna olägenhet lätteligen kunde
undanrödjas derigenom, att ett särskildt förklarande om sådan förmån
för den tillförordnade tjensteinnehafvaren gjordes samtidigt med att befattningen
framdeles uppfördes å ordinarie stat. Statskontoret har ock
framhållit billigheten deraf, att, i händelse den nu tillförordnade tjensteinnehafvaren
undfår fullmagt å befattningen, han i och för beräknande
af ålderstillägg får räkna sig till godo den tid, hvarunder befattningen
varit å extra stat upptagen. Delande denna uppfattning, tillstyrker jag,
att ett förklarande härom måtte äskas af Riksdagen.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att å Statskontorets stat för en tjensteman i andra lönegraden
med benämning förste revisor uppföra lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar
1,500 kronor, med rätt derjemte för tjenstens innehafvare
till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjenstemän
i samma tjenstegrad, och i sammanhang härmed förklara, att den nu tillförordnade
tjensteinnehafvaren, om han å befattningen erhåller fullmagt,
eger att i och för ålderstillägg i graden få räkna sig till godo
den tid, han innehaft förordnande att bestrida befattningen,
samt att sålunda höja anslaget till Statskontoret med 4,500
kronor eller från 96,300 kronor till 100,800 kronor.
Postverket.
De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten ................ | ............................ kronor 2,500,900: — |
öfvergångsstaten ............... | ................................ „ 8,400: — |
indragningsstaten .......... | ............................. „ 10,540: — |
pensionsstaten .................. | ................................. „ 72,840: — |
| Transport kronor 2,592,680: — |
[20
Post
verket.
6 Sjunde hufvudtiteln.
Transport kronor 2,592,680: —
omkostnadsstaten ............................................. ,, 3,585,500: —
oförutsedda utgifter....................................... „ 83,000: —
afkortningar och restitutioncr in. m.......... ,, 38,820: —
Summa kronor 6,300,000: —
I den underdåniga skrifvelse af den 17 November 1887, som innefattar
Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år 1889,
har Styrelsen till eu början beträffande
Aflöning sstaten
tillkännagifvit, att ehuru den myckenhet och den mångfald göromål,
som den städse växande posttrafiken ålade Generalpoststyrelsens embets-
och tjensteman, med fog skulle kunna tala för någon tillökning
af Styrelsens ordinarie personal, och ehuru Styrelsen fortfarande ansåge
i hög grad önskligt likasom äfven med billighet öfverensstämmande,
att den omreglering af aflöningsvilkoren för postanstalternas
ordinarie personal, som af Eders Kongl. Maj:t föreslogs för 1886 års
Riksdag, fullständigt kunde genomföras, Styrelsen dock, med hänsyn
till den nuvarande tryckta ekonomiska ställningen i landet, ansett sig
icke nu böra i nämnda hänseenden framställa förslag om ändringar i
postverkets aflöningsstat.
Delande Generalpoststyrelsens åsigt om önskvärdheten af en utaf
posttrafikens alltjemt ökade tillväxt påkallad förbättring af den ordinarie
postpersonalens aflöningsvilkor, anser jag likväl, i likhet med Styrelsen,
den nuvarande tidpunkten icke vara gynsam för det fullständiga genomförandet
af det 1886 års Riksdag förelagda förslag till lönereglering
och finner mig derföre nu icke böra i detta afseende ifrågasätta någon
framställning till Riksdagen.
Generalpoststyrelsen har vidare anmält, att, med tillämpning af
Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens år 1884, i sammanhang med reglering
af postanstalternas vaktbetjening, fattade beslut om indragning
efter hand af de återstående vaktmästarebefattningar ne vid fostanstaiterna
och deras ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet
qvarstående vaktmästare af andra lönegraden nu bör minskas från det
i 1888 års stat upptagna antal 30 till 25 och i stället antalet »andre
vaktbetjente» vid postanstalterna ökas i motsvarande mån eller från
729 tili 734.
Då aflöningen för vaktmästare af andra lönegraden varit bestämd
Sjunde liufvudtiteln. 7
till 700 kronor, medan lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår
härigenom en minskning i anslagen å aflöningsstaten med 1,000 kronor.
Om än tillväxten af postverkets rörelse ansetts icke böra för
närvarande föranleda någon framställning med hänsyn till verkets
ordinarie personal, har Generalpoststyrelsen dock funnit denna tillväxt
med nödvändighet påkalla förhöjning af de å aflöningsstaten uppförda
förslagsanslagen till aflönande af poststationsföreståndare och extra biträden
vid postanstalterna. Med hänvisning till sin underdåniga berättelse
om postverkets förvaltning under år 1886 erinrar Styrelsen, att
under tiden från år 1875 till utgången af år 1886 antalet så kallade vanliga
postförsändelser stigit med 84,33 procent, antalet värdeförsändelser
med 78,39 procent, angifna värdet af försändelser, som aflemnats till postbefordran
under assurans, med 37,14 procent, det för postanvisningar
inbetalade belopp med 390,2 4 procent och beloppet af inlösta postförskott
med 687,2 7 procent, medan under samma tid antalet personer, som
i postverkets tjenst användes å postanstalterna samt å vederbörande
postlinier, allenast ökats med 28,4 7 procent. En så stark, fortgående
utveckling af postverkets rörelse i samband med den jemväl växande
postsparbanksrörelsen måste naturligtvis kräfva ökade arbetskrafter
och äfven, hvad nu särskildt anginge poststationsföreståndarne och
de vid postanstalterna anstälda extra biträden, föranleda anspråk på
ökade arfvoden för ökade arbeten, likasom tillväxten i posttrafiken,
jemte öppnandet af nya jernvägskommunikationer, måste hafva till följd
inrättande af nya poststationer. Så hade antalet poststationer, som vid
1886 års utgång utgjorde 1,707, derefter ökats till 1,746, eller med
icke mindre än 39, deraf 20 vid jernvägslinier.
Anslaget till aflönande af poststationsföreståndare är i staten för
år 1888 förslagsvis upptaget till 450,000 kronor, med hvilket belopp
anslaget jemväl varit uppfördt i 1887 års stat. Med tillkännagifvande
att utgifterna, som under tiden 1 Juli 1886—30 Juni 1887 utgjort i
rundt tal 432,300 kronor, för närvarande kunde beräknas för år uppgå
till 446,000 kronor, har Generalpoststyrelsen hemstält, att detta anslag
måtte i 1889 års stat höjas till 475,000 kronor, hviiket innebure en
tillökning af 25,000 kronor.
Anslaget till aflönande af extra biträden vid postanstalterna, å
aflöningsstaten för år 1887 upptaget förslagsvis till 400,000 kronor,
är i staten för innevarande år bibehållet vid samma belopp. Utgifterna,
som för tiden 1 Juli 1886—30 Juni 1887 belöpt sig i rundt tal till
415,900 kronor, har Generalpoststyrelsen ansett kunna för närvarande
beräknas för år till omkring 424,000 kronor. Vid sådant förhållande
och med afseende å trafikens efter all sannolikhet fortsatta tillväxt
8 Sjunde hufvudtiteln.
har Generalpoststyrelsen, oaktadt från och med 1888 års början de
ordinarie postexpeditörernes antal komme att ökas med 20, ansett sig
icke kunna underlåta hemställa, att anslaget till aflönande af extra
biträden vid postanstalterna måtte å aflöningsstaten för år 1889 upptagas
till 435,000 kronor, hvarigenom anslaget komme att ökas med
35,000 kronor.
De af Generalpoststyrelsen sålunda föreslagna anslagsförhöjningar
synas mig vara af omständigheterna fullt betingade och torde böra
vinna godkännande.
I öfrigt har Generalpoststyrelsen beträffande aflöningsstaten icke
föreslagit annan förändring, än att det i staten uppförda anslag till
åld er stillägg, 152,900 kronor, måtte i enlighet med den beräkning,
som egt rum af behofven för detta ändamål under år 1889, ökas med
ett belopp af 3,300 kronor eller till 156,200 kronor; och finner jag
häremot icke något att erinra.
I anslagen under
0 fvergangsstaten
har Generalpoststyrelsen icke föreslagit någon förändring.
Beträffande de under
Indragning sstaten
uppförda anslag hav Generalpoststyrelsen meddelat, att den aflöningseisättning
till belopp af 1,593 kronor om året, som i senast faststälda
stat varit postexpeditören vid Stockholms postkontor J. A. J. Drangel
tillförsäkrad, så länge han vid tjensten med oförändrad aflöning qvarstode,
numera, sedan Drangel från och med 1887 års ingång från
anslag å postverkets aflöningsstat kommit i åtnjutande af förhöjningar
i aflöningsförmåner till sammanlagdt belopp af 600 kronor, med detta belopp
minskats till 993 kronor, samt att anslaget till aflöning åt postiljon^'',
som icke vidare äro tjenstbara, men ännu ej blifvit berättigade till pension
frän civilstatens pensionsinrältning, i följd af afgång kan från senast
faststälda belopp, 4,500 kronor, minskas till 2,100 kronor eller med
2,400 kronor. Anslagen under denna stat kunna således nedsättas med
3,000 kronor till 7,540 kronor.
Sjunde hufvudtiteln.
9
I fråga om
Pensionsstaten
anmäler Generalpoststyrelsen,
att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföra?! de
pensioner, som utgått
till f. d. kontorsskrifvaren G. G. Orling........................ kronor 1,000: —
„ „ postmästaren A. F. Axelson ........................... „ 1,800: —
„ „ „ O. Iiemning............................... ,, 900: —
eller tillhopa kronor 3,700: —
men att deremot å staten böra uppföras följande pensioner, som
blifvit beviljade, efter det Generalpoststyrelsen senast afgaf förslag till
postverkets stater, nemligen
för f. d. postmästaren O. F. Gyllenram....................... kronor 1,950:
C. A. Lindahl.............................
A. G. Höijer.................................
E. Sodenstierna.........................
„ J. R. Öfwerström.......................
vaktbetjenten C. H. Rydberg ..........................
ii
V
V
V
V
V
VI
V
V
V
V
V
V
1,800
900
2,550
975
300
Summa kronor 8,475
Härtill bör [äggas den pension, som f. d. postmästaren
N. G. Åström vid erhållet afsked den 31
sistlidne December förklarats berättigad att årligen å
postverkets pensionsstat uppbära med ...................... „ 1,800: —
Tillsammans kronor 10,275: —
Enligt hvad senast genom § 46 mom. 2 uti förnyade nådiga
instruktionen för Generalpoststyrelsen den 4 Juni 1886 blifvit förordnadt,
skola böter för förseelser vid försändelsers aflemnande till postbefordran
äfvensom de bötes- och vitesmedel, som af bemälda Styrelse
ådömas posttjenstemän, poststationsföreståndare eller postbetjente, till
hälften fördelas mellan vederbörande angifvare och en särskild kassa,
afsedd att bereda understöd åt enkor och barn efter personer, som vant
i postverket anstälda.
Genom nådigt bref den 28 Maj 1886 angående utdelning från
nyssnämnda, under Generalpoststyrelsens förvaltning stälda kassa har
Eders Kong!. Maj:t förordna!, bland annat, att Generalpoststyrelsen
årligen egde att af behållna räntemedlen för föregående år utdela understöd
bland de i behof stadda enkor och barn efter ej mindre embetsBih.
till Bihsd. Vrot. 1888. 1 Sand. 1 Afd. 2
10
Sjunde hufvudtiteln.
och tjensteman i postverket än äfven postbetjente, hvilka Generalpoststyrelsen
ansåge böra dertill ifrågakomma, med iakttagande dels att
till kassans kapitaltillgång skulle utöfver inflytande bötes- och vitesmedel
årligen läggas minst en femtedel af behållna ränteinkomsten,
dels att understöd tills vidare finge utgå med högst 100 kronor för
enka och 50 kronor för hvarje barn, dels ock att understöd ej finge
lemnas åt barn, som uppnått femton års ålder.
Med förmälan att från ifrågavarande understödskassa, hvars tillgångar
den 31 December 1886 utgjordes af Allmänna Hypoteksbankens
obligationer å nominelt 27,400 kronor samt i bankinrättning innestående
medel till belopp, upplupen ränta oberäknad, af 1,333 kronor 99
öre, utdelning af understöd under nästlidet år egt rum första gången,
men att dervid visat sig, att de för utdelning disponibla tillgångar
stode i mycket ofördelaktigt förhållande till behofvet af understöd, i
det att bland 34 sökande understöd kunnat tilldelas endast 24 och,
det oaktadt, understödsbeloppen måst för flertalet understödstagare,
hvilka alla varit enkor och med få undantag haft minderåriga barn,
sättas till mycket ringa belopp, eller för sexton under 50 och ända
ned till 15 kronor, har Generalpoststyrelsen anfört, att Styrelsen redan
af nu omförmälda förhållanden funnit sig manad att göra framställning
derom, att berörda understödskassa måtte såsom en ytterligare inkomst
beredas någon ringa procentdel af den årliga postuppbörden. Härtill
komme emellertid ytterligare, att, derest kassan sålunda erhölle ökad
inkomst, det med densamma afsedda syfte skulle, enligt Generalpoststyrelsens
åsigt, lämpligen kunna utvidgas så, att från kassan icke
blott utdelades understöd åt enkor och barn efter personer, som vant
i postverket anstälda, utan ock understöd kunde i förekommande fall
lemnas personer, hvilka, utan att hafva haft anställning å stat, längre
tid med goda vitsord tjenstgjort för postverkets räkning, exempelvis
å postångfartyg eller såsom maskinister eller eldare vid vissa posthus,
men i följd af sjukdom, olycksfall eller ålderdom måst lemna verkets
tjenst, utan att kunna erhålla pension från civilstatens pensionsinrättning
eller vara berättigade till något årligt understöd från postverket,
Genom en dylik utvidgning af understödskassans syftemål skulle
ock kunna förekommas sådana framställningar om uppförande af särskilda
understöd å postverkets pensionsstat, som nu allt emellanåt
måste göras.
Generalpoststyrelsen har ansett, att det årsbidrag, som, derest
Styrelsens ifrågavarande framställning vunne bifall, skulle tillkomma
omförmälda understödskassa, borde utgå med en tiondedel procent af
det nästföregående årets postuppbörd och, beräknadt efter sådan grund,
Sjunde hufvudtiteln. 11
förslagsvis, uppföras å postverkets pensionsstat. Då postverkets inkomster
för innevarande år beräknats till 6,300,000 kronor, skulle alltså
det ifrågasatta bidraget till understödskassan å pensionsstaten för år
1889 upptagas till ett belopp af 6,300 kronor, förslagsvis beräknadt.
Ehuru jag finner hvad Generalpoststyrelsen sålunda anfört synnerligen
behjertansvärdt, anser jag mig icke kunna till bifall förorda Styrelsens
framställning. Väl är det sant, att, såsom Styrelsen jemväl
åberopat, från telegrafverket utgår ett årligt anslag till detta verks
enke- och pupillkassa, men jemförelsen med telegrafverket innebär
intet stöd för det ifrågavarande anslaget. Postverkets tjenstemän och
betjente äro nemligen i olikhet med telegrafverkets personal delegare
i civilstatens pensionsinrättning, som uppbär anslag från riksstatens
nionde hufvudtitel, och deras enkor och barn ega derföre rätt till pension
från civilstatens enskilda enke- och pupillfond. Ett skäl emot
förslaget finner jag åter i den omständighet, att enligt detsamma postverkets
understödskassa, afsedd för enkor och barn, skulle, i strid med
hvad vid dess bildande afsetts, användas jemväl till understöd åt manspersoner.
Och då Riksdagen torde vilja förbehålla sig att, der för
posttjenstemäns eller betjentes enkor och barn eller för personer, som
längre tid haft sin verksamhet i postverkets tjenst, fall af trängande
behof föreligga, utan att dock vederbörande ega författningsenlig rätt
till understöd, efter pröfning i hvarje särskildt fall bevilja hvad som
kan erfordras för nödens lindrande, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte finna Generalpoststyrelsens framställning om anslag till
postverkets understödskassa icke föranleda vidare åtgärd.
Hvad beträffar
Omkostnad sstaten,
föreslår Generalpoststyrelsen,
dels att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget till uppbörds-
och frimärkesprovision med 5,000 kronor från 275,000 till 280,000
kronor, anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. m.
med 10,000 kronor från 90,000 till 100,000 kronor, anslaget till reseoch
traktamente er sättning ar för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet
med 4,000 kronor från 13,000 till 17,000 kronor, ansfaget till traktamenten
för tjenstemän i jernvägspostkupé med 25,000 kronor från 200,000
till 225,000 kronor, anslaget till traktamenten för vaktbetjente med 50,000
kronor från 400,000 till 450,000 kronor, anslaget till postförings kostnad
vid befordran ä jernväg med 50,000 kronor från 1,000,000 till 1,050,000
kronor samt anslaget för sjöpostföring en mellan Sverige och Finland med
1,000 kronor från 6,500 till 7,500 kronor;
12
Sjunde hufvudtiteln.
dels'' och att anslaget till postföring skostnad vid befordran å landsväg
och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring måtte
minskas med 50,000 kronor eller från 800,000 till 750,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 29 November 1886 med förslag till
postverkets stater för år 1888 hemstälde Generalpoststyrelsen, att anslaget
till traktamenten för vaktbetjente måtte höjas från då senast
faststälda belopp 340,000 kronor till''400,000 kronor och uttalade dervid
den förhoppning, att med det sålunda förhöjda anslagsbeloppet tillgång
icke skulle saknas till fyllande i någon mån af det för eu stor
del vaktbetjente trängande behofvet af traktamentsförhöjning äfvensom
till beredande åt någon lindring för vederbörande vaktbetjente i tjenstgöringen
å sön- och helgdagar. Den begärda anslag sförhöjningen blef
ock, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, af Riksdagen anvisad, men
Generalpoststyrelsen anför nu, att Styrelsens nyss antydda förhoppningar
icke synas komma att förverkligas.
Oaktadt behörigt iakttagande af all den sparsamhet, som varit
möjlig, hade dock, såsom en oundviklig följd af den stegrade posttrafiken
och. deraf föranledd nödvändighet att öka antalet extra vaktbetjente,
utgifterna till traktamenten för vaktbetjente så stigit, att desamma,
som under tiden från den 1 Juli 1886''till den 30 Juni 1887
uppgingo i rundt tal till 389,300 kronor, för närvarande, efter år räknadt,
ej kunde anses uppgå till lägre belopp än 400,000 kronor. Någon
besparing i utgifterna å ifrågavarande anslag komme visserligen att
vinnas genom inrättandet från och med 1888 års början af 48 nya
ordinarie vaktbetjentbefattningar, men den fortsatta stegring i posttrafiken,
som vore att förvänta undertiden intill 1889 års utgång, komme
nödvändigtvis att påkalla anställande af ytterligare antal extra vaktbetjente.
Med afseende såväl härå som å det behof af förhöjning i en
del traktamenten och af lindring i tjenstgöringen under sön- och helgdagar,
som fortfarande måste anses förefinnas, hade Generalpoststyrelsen
ansett sig böra göra framställning om anslagets förhöjning med
ofvan omförmälda belopp, 50,000 kronor.
Då,, såsom äfven framgår af åtskilliga hos Eders Kongl. Maj:t gjorda
underdåniga ansökningar, förhöjning af de nu utgående traktamentena
i en del fall utan tvifvel påkallas, och staten icke torde böra undandraga
sig de kostnader, som kunna erfordras för att bereda postvaktbetjeningen
någon större frihet å sön- och helgdagar, finner jag mig böra
biträda Generalpostyrelsens förevarande framställning.
Emot de af Generalpoststyrelsen i öfrigt föreslagna förhöjningar
å anslagen under omkostnadsstaten, hvilka äro föranledda af posttrafikens
alltjemt stegrade tillväxt, har jag intet att erinra.
13
Sjunde hufvmltiteln.
Den af Generalpoststyrelsen ifrågasatta nedsättningen af anslagettill
postföringskostnad vid befordran å landsväg och inom postanstalternas
områden samt till landtbrefbäring är betingad deraf, att utgifterna
å detta anslag, som under en följd af år varit upptaget till 800,000
kronor, på senare tider så nedgått, att de, i runda tal, allenast utgjort
år 1884................................................................................ kronor (196,500: —
år 1885 ...................................................................... „ 706,600: —
år 1886 ................................................................-......... „ 699,000: —
samt under tiden 1 Juli 1886—30 Juni 1887 ...... ,, 694,000: —
Med afseende å denna nedgång i utgifterna, hvilken naturligtvis
förnämligast varit beroende deraf, att i sammanhang med jernvägspostbefordringens
utvidgning landsvägspostföring kunnat indragas eller väsentligen
inskränkas å en del förutvarande linier, har Generalpoststyrelsen
ansett, att, äfven med behörig hänsyn, å ena sidan, dertill att
före utgången af år 1889 inträffande omständigheter kunde föranleda
en stegring af postföringslegan och, å andra sidan, till behofvet af
ytterligare utvidgning af landsvägspostförbindelserna, ifrågavarande anslag
skäligen kunde förminskas med 50,000 kronor.
För min del anser jag detta anslag utan olägenhet kunna nedsättas
med ett något större belopp, än Generalpoststyrelsen föreslagit. Äfven
förutsatt att under den tid, för hvilken anslaget skall bestämmas, landsvägspostförbindelserna
skulle behöfva utvidgas eller att kostnaderna
derför komme att förökas genom stegring i postlegan, synes det mig
högeligen antagligt, att de sålunda ökade utgifterna komme att till fullo
motsvaras af den minskning i utgifter från detta anslag, som måste
inträda såsom en följd deraf, att postföring å åtskilliga nya jernvägslinier
under nämnda tid utan tvifvel kommer att inrättas. Då följaktligen
efter all anledning utgifterna å anslaget skola kunna äfven under
år 1889 begränsas inom ungefärligen samma belopp, hvarmed de under
senare åren utgått, hemställer jag, att berörda anslag må med ytterligare
50,000 kronor, och således sammanlagdt, med 100,000 kronor, nedsättas
från 800,000 till 700,000 kronor.
Anslaget till oförutsedda utgifter är i gällande stat upptaget till
83,000 kronor. 1 detta anslag har Generalpoststyrelsen icke ifrågasatt
någon förändring.
Beträffande anslaget till afkortning ar och, institutioner m. in., derå
utgifterna under åren 1883—1886 i medeltal uppgått till omkring 40,900
kronor, har Generalpoststyrelsen, jemväl för vinnande af jemnare slut1
summa å utgiftss later na, vidtagit den förändring, att anslaget ökats
med 4,625 kronor från 38,820 till 43,445 kronor. För vinnande af
14 Sjunde hufyudtiteln.
jemn slutsumma å utgiftsstaterna, sådana de af mig tillstyrkas, torde
emellertid ifrågavarande anslagssumma böra utföras med 42,945 kronor.
Sammanställas de nu tillstyrkta ändriugarne i postverkets stater,
visar det sig,
att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp:
Ökning.
i anslaget till vaktbetjente för
beredande af löner till
de 5 vaktbetjente, som
komme att ersätta 5 indragna
vaktmästare,med kronor 2,500: —
i dito till aflönande af post
stationsföreståndaremed
„ 25,000: —
i dito till extra biträden vid
postanstalterna med...... ,, 35,000: —
och i dito till ålderstillägg
med.................................. „ 3,300: —
kronor 65,800: —
hvaremot minskning
skulle uppkomma genom uteslutande
ur staten af 5 vaktmästarebefattningar
med aflöning
å tillhopa..................... „ 3,500: —
så att alltså aflöningsstaten på
det hela skulle växa med kronor........................ 62,300:
att å indragning sstaten minskning komme
att ega rum genom nedsättning i derunder
uppförda belopp för postexpeditören J. A. J.
Drangel med .......................... kronor 600: —
och till aflöning åtpostiljouer,
som icke äro tjenstbara,
men ännu ej blifvit berättigade
till pension från
civilstatens pensionsinrättning,
med ................................. „
Minskning.
2,400:
3,000:
att å pensionsstaten skulle tillkomma:
af Elders Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner
.........................kronor 10,275: —
Transport kronor 10,275: —
62,300: — 3,000:
Sjunde hufvudtiteln.
15
Transport kronor 10,275: —
hvaremot i följd af pensionstagares
frånfälle kom me
att besparas.............................. ,, 3,700: —
så att alltså ökning i denna stat
komme att ega rum med kronor ........................
att under omhostnadsstaten ökning komme
att ega rum:
i anslaget till uppbörds- och fri
märkesprovision
med... kronor 5,000: —
i dito till förhyrande af de
för postverket erforderliga
lägenheter samt till
bestridande af utgifterna
för posthusens underhåll
m. m....................;... „ 10,000: —
i dito till rese- och tråk fa -mentsersättningar för resor
i embets- och tjensteärenden
i allmänhet
med .................................. i dito till traktamenten för postkupé med................. i dito till traktamenten för | 11 | 4,000: — |
11 | 25,000: — | |
vaktbetjente med............ i dito till postföringskost-nad vid befordran å | 11 | 50,000: — |
jernväg med ................. | 11 | 50,000: — |
i dito för sjöpostföringen | r |
|
land med ........................ | 11 | 1,000: — |
hvaremot anslaget till post-föringskostnad vid be-fordran å landsväg och | kronor | 145,000: - |
Transport kronor 145,000: — |
Ökning.
62,300: -
6,575:
68,875: —
Minskning.
3,000: —
3.000: —
16
Sjunde hufvudtiteln.
Telegraf
verket.
Ökning. Minskning.
Transport kronor 145,000: — 68,875: — 3,000: —
brefbäring skulle minskas
med ........................ „ 100,000: —
så att alltså under omkostnadsstaten
skulle uppstå en ökning på det
hela af kronor .................................................. 45,000: —
samt att slutligen anslaget till afkortningar
och restitutioner m. in. komme
att ökas med kronor.................................... 4,125: —
En ökning
tillhopa kronor 118,000:— 3,000: —
på det hela komme således att ega rum med kronor
115,000;
Och skulle staternas slutsummor blifva följande:
aflöningsstaten ............................................................... kronor
öfvergångsstaten .
indragningsstaten
pensionsstaten ....
omkostnadsstaten
oförutsedda utgifter
afkortningar och restitutioner m. m.
ii
11
11
11
11
2,563,200
8,400
7,540
79,415
3,630,500
83,000
42,945
tillsammans kronor 6,415,000
Då postverkets inkomster för år 1889 blifvit beräknade till
6,580,000 kronor, skulle alltså dessa komma att öfverstiga utgifterna
med 165,000 kronor.
o
Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af de utaf mig nu tillstyrkta ändringar i
postverkets stater, för år 1889 bestämma postverkets anslag, förslagsvis
beräknadt, till 6,415,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen.
Telegrafverket.
Sedan sistlidne Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
slutande å 1,275,000 kronor, att gälla under år 1888, med rätt för
Eders Kong]. Maj:t att i dessa stater göra de jemkningar, som kunde
finnas af behofvet påkallade, hafva under den 14 Oktober 1887 stater
lör telegrafverket blifvit faststälda för innevarande år, dervid någon
Sjunde liufvudtiteln.
17
förändring i de af Riksdagen antagna staterna, så vidt rör stationspersonalen,
icke egt rum.
De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:
aflöningsstaten ................................................................. kronor 923,800: —
öfvergångsaflöningsstaten ........................................... 6,500: —
pensions- och understöd sstaten.................................... ,, 86,330: —
underhållsstaten .............................................................. „ 257,728: —
Summa kronor 1,274,3
58
I underdånig skrifvelse den 11 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1889
och dervid hemstält om nedan omförmälda ändringar i innevarande
års stater:
Ro. Aflöningsstaten.
Med erinran att å denna stat vore uppförd aflöning för en i
Christiania anstäld kontrollör, hvars uppgift vore att föra kontrolljournaler
öfver den hufvudsakligaste delen af telegramvexlingen mellan
Sverige och Norge eller .den, som befordrades på ledningarne öfver
riksgränsen vid Charlottenberg och Svinesund, äfvensom öfver den norska
telegrafkorrespondens, som på samma ledningar befordrades genom
Sverige till och från utlandet, har Telegrafstyrelsen anfört, att, sedan
Norge erhållit direkta kabelförbindelser med Danmark, England och
Tyskland och i följd häraf den Sverige transiterande norska telegrafkorrespondensen
högst betydligt minskats, så att det numera hufvudsakligen
vore blott Norges korrespondens med Finland och Ryssland,
som befordrades öfver Sverige, Styrelsen inledt underhandlingar med
norska telegrafdirektionen i syfte att, för kontrollen och afräkningen
öfver Sveriges såväl terminala som transiterande telegramutvexling
med Norge, åstadkomma förenklade anordningar, hvarigenom den särskilda
för Sveriges räkning utöfvade kontrollen i Christiania skulle
blifva obehöflig; och då full anledning förefunnes att förvänta eu tillfredsställande
utgång på dessa underhandlingar samt nuvarande innehafvaren
af kontrollörsbefattningen i Christiania vid innevarande års
utgång komme att efter uppnådd pensionsålder ur tjensten afgå, har
Styrelsen ansett nämnda befattning nu böra indragas. Genom en sådan
åtgärd skulle å aflöningsstaten för »personalen vid stationerna»
vinnas en besparing af 3,000 kronor, till hvilket belopp aflöningen vid
kontrollörstjensten är bestämd.
Bill. till RiJcsd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
3
18 Sjunde hufYmltiteln.
Jemte detta belopp åtnjuter befattningens innehafvare äfven en hushyreersättning
af 600 kronor årligen. Denna ersättning hemställer Telegrafstyrelsen
måtte i stället få tilläggas den vid telegrafstationen i
Göteborg anstälde direktör, i hvars löneförmåner, utgörande 4,000 kronor
jemte ålderstillägg med 500 kronor efter fem års och 1,000 kronor
efter tio års tjenstgöring, en tillökning måste anses väl behöflig med
hänsyn till de trägna göromålen vid befattningen och då denna näst
direktörsbefattningen vid centraltelegrafstationen i Stockholm, hvars
innehafvare åtnjöte hushyreersättning med 1,000 kronor, vore att anse
såsom den mest magtpåliggande af befattningarne vid telegrafverkets
stationer.
Enär inkomsterna vid telegrafstationen i Vadstena, som nu tillhör
andra klassens stationer, under de senare åren och synnerligast
efter det nämnda stad erhållit telefonförbindelse med angränsande
städer nedgått i så betydlig grad, att desamma numera understege
inkomsterna vid en stor del stationer af tredje klassen och i medeltal
för år under de fem åren 1882—1886 utgjort endast 1,637 kronor, medan
samtidigt utgifterna för stationens underhåll i medeltal för år uppgått
till 4,874 kronor, har Telegrafstyrelsen, med anmälan att åtgärd
redan vidtagits för att till annan station förflytta den nu såsom föreståndare
för telegrafstationen i Vadstena anstälde kommissarie i andra
löneklassen, föreslagit, att nämnda kommissarietjenst måtte indragas och
stationen i Vadstena nedflyttas till tredje klassen med inskränkt dagstjenst
och med endast en telegrafist såsom föreståndare.
Genom denna förändring skulle, då en telegrafist redan är vid
stationen anstäld, å aflöningsstaten besparas en kommissarielön i andra
löneklassen å 2,700 kronor.
Vid Stockholms centraltelegrafstations kassaexpedition äro för
närvarande anstälde två kassörer, hvilka gemensamt förestå expeditionen
och i första hand ansvara för uppbörden och redovisningen af derstädes
inflytande portomedel samt dessas aflemnande för hvarje dag till stationens
direktör, hvilken sedermera inlevererar medlen till verkets hufvudkassa.
Båda dessa kassörer tillhöra samma löneklass som kommissarier
af andra graden och åtnjuta sålunda aflöning med 2,700 kronor för år,
oberäknadt ålderstillägg. Då anordningar, som, medan den ene kassören
under flere månader varit i följd af sjuklighet hindrad att förrätta sin
tjenst, vidtagits för kassörsgöromålens bestridande, gifvit vid handen,
att dessa kunde tillfredsställande besörjas af en person, bär Telegrafstyrelsen
hemstält, att den ena af de ifrågavarande kassörsbefattningarne
måtte indragas, hvarvid likväl den andra kassörsbefattningen med hänsyn
till det ökade arbete, som komme att åligga befattningens inne
-
Sjunde hufvudtiteln. 19
häfvare, borde förändras till kommissarietjenst af första löneklassen
med 3,000 kronors aflöning; och föreslår Styrelsen tillika, att innehafvaren
af den förra befattningen, kassören C. A. AV. Drake, måtte enligt
eget medgifvande efter tjenstens indragning öfverflyttas på telegrafverkets
öfvergångsaflöningsstat med rätt att derifrån årligen uppbära
sextio procent af kassörsaflöningen eller 1,620 kronor, intill dess Drake,
hvilken det skulle åligga att fortfarande erlägga afgifter till telegrafverkets
pensionsinrättning, blefve berättigad att derifrån erhålla pension
till sistnämnda belopp, hvilket antagits komma att inträffa med början
af Juni månad år 1894.
De sålunda föreslagna förändringarne skulle komma att medföra
minskning i aflöningsstaten med 2,400 kronor, men å andra sidan tills
vidare öka öfvergångsaflöningsstaten med 1,620 kronor, hvadan besparingen
för den närmaste framtiden komme att utgöra 780 kronor.
Telegrafstyrelsen anmäler slutligen, att två ledigblifna assistenttjenster
kunna utbytas mot telegrafisttjenster samt att till följd af
förestående indragning af telegrafstationer å orter, der efter telefonförbindelsers
inrättande och deraf orsakad nedgång i telegrafinkomsterna
telegrafstation ansetts icke vidare böra bibehållas, fyra telegrafisttjenster
blifva öfverflödiga; i följd hvaraf alltså antalet assistenter och
telegrafister kan på det hela minskas med två i hvardera tjenstegraden.
Sammanställas de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringarne i
aflöningsstaten, visar det sig, att inom den löneklass, som utgöres af
kommissarierne af första graden och kontrollörerne, någon förändring
i befattningarnes antal ej komme att uppstå, då väl kontrollörstjensten
i Christiania skulle indragas, men å andra sidan en ny kommissarietjenst
af första löneklassen inrättas till ersättande af de två kassörsbefattningarne
vid Stockholms centraltelegrafstation; hvaremot minskning
komme att ega rum
i antalet kommissarier af andra löneklassen och kassörer med 3
— en kommissarie och två kassörer — eller från 27 till 24, medförande
en besparing å....................................................................... kronor 8,100: —
i antalet assistenter från 112 till Ilo med besparing
af 2 assistentlöner å 1,600 kronor eller tillsammans
............................................................................... 3,200: —
samt i antalet telegrafister likaledes med 2,
hvarigenom desses antal komme att nedgå till 175
och aflöningsanslagen för dem minskas med ........... „ 1,800: —
kommande sålunda en minskning på det hela att
uppstå med............................................................................ kronor 13,100: —
och aflöningsstatens slutsumma att nedgå till 910,700 kronor.
20
Sjunde hufvudtitelu.
2:o. Öfvergångsaflöningsstaten.
Telegrafstyrelsens förslag innefattar i fråga om denna stat ej
annan förändring, än att, under förutsättning af bifall till hvad Styrelsen
hemstält, rörande reglering af kassörsbefattningarne vid Stockholms
centraltelegrafstation, å ifrågavarande stat måtte för kassören Drake,
efter indragning af hans kassörstjenst, uppföras ett årligt belopp af
1,620 kronor, att utgå under ofvan omförmälda vilkor.
Under
3:o. Pensions- och under stödsstaterna
föreslår Styrelsen endast den förändring, att, då telegrafverkets inkomster,
i innevarande års stat upptagna till 1,275,000 kronor, blifvit
för år 1889 beräknade endast till 1,200,000 kronor, det telegrafverkets
pensionsinrättning tillkommande statsbidrag, lrvilket bör utgå med
fem procent af telegrafverkets portoinkomst, måtte från det nu i staten
utförda beloppet, 63,750 kronor, minskas med 3,750 kronor eller
till 60,000 kronor.
Anslagen å
IJnderhållsstaten
har Telegrafstyrelsen ansett böra bibehållas vid sina nuvarande belopp,
med undantag allenast af anslaget till diverse utgifter, hvilket anslag,
då någon tillökning deri visat sig behöflig samt för afrundande af utgiftsstaternas
slutsumma, ökats med 872 kronor eller till 11,100 kronor.
Med de af Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar skulle telegrafverkets
stater för år 1889 komma att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten.................................................................. kronor 910,700: —
öfvergångsaflöningsstaten............................................. 8,120: _
pensions- och understödsstaten................................. „ 82,580:
underhållsstaten.............................................................. „ 258,600: —
tillsammans kronor 1,260,000: —
hvilket belopp med 14,358 kronor understiger slutsumman å de af
Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1888 och med 15,000
kronor det belopp, hvartill telegrafverkets utgifter upptagas i samma
års riksstat.
Hvad Telegrafstyrelsen sålunda i ena som andra hänseendet före -
Sjunde hufvudtiteln. 21
slagit torde icke gifva anledning till någon erinran. Ett ytterligare
steg har dermed tagits till nedbringande af de redan år efter år minskade
utgifterna för verkets drift. Det har likväl icke befunnits möjligt
att, med bibehållande af verkets förmåga att fylla sitt ändamål,
inskränka utgifterna så, att den vunna besparingen kan uppväga den
betydande minskning, som, efter hvad jag förut vid beräkningen af
statsverkets tillgångar för nu förestående statsreglering meddelat, under
de senare åren uppstått i telegrafinkomsterna och på grund hvaraf
dessa ansetts för år 1889 icke kunna beräknas högre än till 1,200,000
kronor. Då detta belopp understiger slutsumman af de föreslagna utgiftsstaterna
med icke mindre än 60,000 kronor, lärer det blifva nödigt
att, till betäckande af telegrafverkets utgifter, i riksstaten anvisa medel
utöfver verkets egna inkomster; men jag anser mig härvid böra erinra,
att bristen i telegrafinkomsterna till hufvudsakligaste delen beror
af de alltmer utsträckta enskilda telefonförbindelserna och att, derest
på grund af den förlust, som genom dessa vållas statsverket, en särskild
beskattning skulle, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts den 31
sistlidne December beslutade proposition till Riksdagen, blifva ålagd de
enskilda telefoninnehafvarne, i denna beskattning skulle vinnas full ersättning
för det belopp, som till fyllande af bristen i telegrafmedleu
erfordras af andra statsmedel. Att, såsom Telegrafstyrelsen ifrågasatt,
åt anslaget till telegrafverket gifva egenskap af förslagsanslag anser
jag dock icke lämpligt, utan torde verkets anslag böra fortfarande såsom
hittills upptagas såsom reservationsanslag.
Åberopande det nu anförda, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå,
att Riksdagen, med godkännande af nu tillstyrkta ändringar i
telegrafverkets utgiftsstater, med Eders Kongl. Maj:t förbehållen rätt
att i dessa stater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, måtte bestämma telegrafverkets anslag för år 1889 till
1,260,000 kronor, att såsom reservationsanslag utgå i första rummet
direkt af telegrafmedlen, samt tillika medgifva, att, derest öfverskott
skulle å telegrafinkomsterna uppstå, detta öfverskott må af Eders Kongl.
Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring.
Tullverket.
Generaltullstyrelsen, som i underdånig skrifvelse den 11 sistlidne
November afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1889, har dervid
beträffande först
[4-]
Tullverket.
22
Sjunde hufvudtiteln.
Aflöning sstaten
anmält, att Styrelsen ansett sig icke böra hemställa om annan förändring
deri, än att, då indragning af en vaktmästaretjenst, som till
följd af den utaf Eders Kongl. Maj:t den 11 September 1885 beslutade
omreglering af tullförvaltningen i Jemtland blifvit öfverflödig’, numera,
sedan innehafvare!! deraf vunnit befordran, kunde verkställas, en dylik
tjenst med lön af 500 kronor måtte indragas samt antalet vaktmästare
med lön till nämnda belopp således minskas från 45 till 44.
Härigenom skulle aflöningsstatens slutsumma komma att minskas
med ett belopp, motsvarande lönen och tjenstgöringspenningarne för
samma tjenst eller tillhopa 800 kronor, samt sålunda komma att nedgå
till 1,692,900 kronor.
Generaltullstyrelsen meddelar vidare, att
Of ver g äng sa fröning sstat en,
för år 1888 upptagen till 31,660 kronor, genom en derå uppförd persons
afgång minskats med 600 kronor eller till 31,060 kronor; samt att å
Indragning sstaten,
som för år 1888 upptagits till 43,390 kronor, likaledes uppstått eu
minskning med 4,560 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma
kom me att utgöra 38,830 kronor.
I öfriga stater ifrågasätter Styrelsen ej annan ändring, än att
till jemnande af staternas slutsumma det å omkostnadsstaten uppförda
förslagsanslaget till diverse utgifter måtte minskas med 40 kronor
samt nämnda stat sålunda nedsättas från 211,450 kronor till 211,410
kronor. Derest hvad Styrelsen hemstält vinner godkännande, skulle tullverkets
stater för år 1889 komma att utvisa följande slutsummor:
kronor 1,692,900
31,060
220,000
38,830
it
n
11
aflöningsstaten ...............................................................
ölVergångsa f lön i ngssi alen ........................................
ålderstilläggsstaten........................................................
indragningsstaten............................................................
pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
........................................................................ ,, 227,000:
pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och be
Transport
kronor 2,209,790:
23
Sjunde hufvudtiteln.
Transport kronor 2,209,790: —
tjentes i fattigdom efterlemnade enkor och
barn ........................................................................... „ 31,800: —
omkostnadsstaten ...................................................... „ 211,410: —
Summa kronor 2,453,000: —
eller 6,000 kronor mindre än det belopp, 1888 års stat upptager.
Då jag icke har något att erinra mot hvad Generaltullstyrelsen
sålunda föreslagit, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till
ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,453,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.
Skogsväsendet.
För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1888 uppfördt:
bestämdt anslag:
för skogsstaten.
„ statens skogsskolor...........................
reservationsanslag:
för skogsinstitutet...................................
,, enskilda skogsundervisningen......
,, kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet....................................
kronor 411,070:
24,500: — 435,570:
ii
v
21,300:
8,600:
214,130: — 244,030:
tillsammans kronor 679,600:
[5.]
Skogsväsen
det.
Härutöfver är å extra stat anvisadt till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet ................................... „ 78,000: —
så att hela anslaget för skogsväsendet i innevarande
års stat utgör............................................. kronor 757,600: —
Beträffande det bestämda anslaget för skogsstaten framlade Eders
Kongl. Maj:t för senaste Riksdag en ny stat för skogsförvaltningen i
orterna, men denna framställning antogs ej af Riksdagen, som i underdånig
skrifvelse den 7 nästlidne Juli angående regleringen af utgifterna
I
24 Sjunde hufvudtiteln.
under sjunde hufvudtiteln anförde, att Riksdagen, som funnit förslaget
i flera delar innebära förbättringar i rådande förhållanden beträffande
förvaltningen af statens skogar, likväl ansåge, att utredning i vissa
uppgifna afseenden borde åvägabringas, innan det "nådiga förslaget till
ny lönereglering kunde bifallas. Jemte det Eders Kongl. Maj:ts och
Riksdagens beslut angående reglering af anslagen för skogsväsendet
för år 1888 den 13 Juli 1887 meddelades Domänstyrelsen, behagade
Eders Kongl. Maj:t derföre anbefalla detta embetsverk att, efter utredning
i de af Riksdagen antydda hänseenden, utlåta sig rörande de
förändringar, som af den sålunda verkstälda utredningen eller eljest
förändrade förhållanden kunde påkallas i det förslag till lönereglering,
som varit senaste Riksdag förelagdt.
Då Domänstyrelsen ännu icke varit i tillfälle att afgifva det sålunda
infordrade utlåtandet, har Styrelsen i underdånig skrifvelse den
27 sistlidne September angående statsanslagen för skogsväsendet för
år 1889 endast upptagit det för skogsstaten med dess nuvarande organisation
erforderliga belopp, afsedt till löner och tjenstgöringspenningar —
ålderstillägg och hyresersättningar inbegripna — samt resepenningar
för skogsinspektörer, jägmästare och kronojägare.
Dervid erinrade Styrelsen, att, enligt de år 1874 faststälda vilkoren
för åtnjutande af ålderstillägg, med 1889 års ingång fem jägmästare
blefve berättigade till sådant tillägg af 500 kronor hvardera, nemligen
en för 20, en för 15 och tre för 10 års tjenstgöring, hvartill skulle
erfordras ................................................................................. kronor 2,500: -—
och att, då öfverjägmästarebostället Annerbäck
indragits till statsverket och jägmästarebostället Löpdal
komme att indragas under innevarande år, det
belopp, som motsvarade den från vederbörande innehafvares
kontanta löner förut afdragna uppskattade
afkastningen af dessa boställen, borde uppföras med „ 439: —
tillsammans kronor 2,939: —
Härifrån borde dock afräknas:
tre ålderstillägg, hvilka till följd
af en revirförvaltares afgång
upphört att utgå, med ............ kronor 1,500: —
hyresersättning till en kronojägare,
som numera försetts med bostad,
............................................. ,, 50: —
minskning i den kontanta aflönin
Transport
kronor 1,550: —
kronor 2,939:
Sjunde hufvudtiteln. 25
Transport kronor 1,550: — 2,939: —
gen till tre jägmästare, för hvilkas boställen
grundskatt uteslutits ur jorde
boken,
.......................................................... „ 139: 4 G
och minskning i den kontanta aflöningen
för en kronojägare, hvilkens boställe
vunnit förbättring genom kronans deltagande
i ett vattenafledningsföretag, ,, 27: 19 1,710; 65
så att ökningen blefve kronor 1,222: 35.
Nuvarande anslaget till skogsstaten borde således höjas med jemna
1,223 kronor till 412,293 kronor.
Jag torde bär få erinra om de svårigheter, som, enligt hvad
Domänstyrelsen anmält i underdånig skrifvelse den 28 sistlidue November,
mött för erhållande af lämplig person att förestå skogsinspektörsbefattningen
i Vesterbottens distrikt. Sedan den förutvarande innehafvaren
af denna befattning anmält sig icke önska fortsatt förordnande
efter 1887 års utgång, hade Domänstyrelsen hos andra skogstjenstemän,
hvilka ansetts lämplige för befattningen, förfrågat sig, huruvida
de vore villige att derå emottaga förordnande, men äfven de sålunda
tillfrågade hade anhållit att icke till förordnandet komma i åtanke,
dervid åberopande den nuvarande aflöningens otillräcklighet för att
bereda tjensteinnehafvaren utkomst. Befattningens fortsatta uppehållande
på ett tillfredsställande sätt har nu endast kunnat för en kortare tid
åvägabringas derigenom att den förutvarande inspektören förmåtts att
emottaga förlängdt förordnande under förra hälften af innevarande år.
Skogsinspektören i Vesterbottens distrikt, hviiket utgöres af
Vesterbottens län, åtnjuter, i likhet med flertalet af de öfrige skogsinspektörerne,
en aflöning af 3,800 kronor, medan deremot till skogsinspektörerne
i Norrbottens distrikt, omfattande länet med samma
namn, och i Södra Norrlands distrikt, till hviiket höra Gefleborgs och
Vesternorrlands län, aflöningen utgår med 4,800 kronor. I det förslag
till reglering af skogsstaten, som varit sistlidet års Riksdag förelagdt,
har för samtliga de öfverjägmästarebefattningar, emot hvilka de nuvarande
skogsinspektörstjensterna skulle utbytas, löreslagits eu aflöning
af 4,800 kronor, hvartill efter fem års tjenstgöring skulle komma ett
ålderstillägg med 600 kronor. Om sålunda en allmän löneförbättringför
skogsinspektörerne ansetts behöflig, så måste detta särskilt gälla
om skogsinspektören i Vesterbottens distrikt, hvilken för närvarande
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 4
26 Sjunde hufvudtiteln.
utan tvifvel är den i förhållande till tjenstens vigt och beskaffenhet
sämst aflönade af samtlige skogsinspektörerne. Näst Norrbottens distrikt
innesluter nemligen Vesterbottens distrikt den största arealen allmänna
skogar; och på samma gång skogsinspektörsbefattningen derstädes i
följd häraf hör till de mest magtpåliggande af de ifrågavarande befattningarne,
är den med hänsyn jemväl till distriktets stora utsträckning
och nordliga läge att räkna till de mera svårskötta. Det är naturligt,
att under sådant förhållande befattningen icke skall erbjuda stor lockelse,
om löneförmånerna äro anmärkningsvärdt låga och, såsom nu, icke
större, än att i åtskilliga af de norrländska reviren jägmästareaflöningen
med intjenta ålderstillägg och de jägmästaren tillfallande utsyningsafgifter
uppgår till lika eller högre belopp, och äfven i andra revir eu
duglig revir förvaltare lätt nog kan genom enskild verksamhet, som
icke får af skogsinspektören utöfvas, bereda sig motsvarande inkomst.
Domänstyrelsen har i sin omförmälda skrifvelse af den 28 nästlidne
November framhållit såsom efter Styrelsens åsigt för befattningens
behöriga uppehållande oundgängligen nödigt, att aflöningen från den
1 nästkommande Juli intill dess skogsstaten varder definitivt reglerad
höjes med 1,000 kronor för år; och har Styrelsen härvid erinrat, att
då för de jägmästare, hvilka innehade förordnanden såsom skogsinspektörer,
intjenta ålderstillägg vid jägmästarebefattningen under tiden
besparades, och antagligt vore, att äfven framdeles till skogsinspektör
i Vesterbottens distrikt komme att förordnas någon jägmästare, som
vore i åtnjutande af ålderstillägg, den ifrågasatta aflönings förhöj ningen
kunde beredas af besparingar å skogsstatens lönestat, utan att ökning
i anslagen till skogsväsendet erfordrades.
En åtgärd i det syfte, Domänstyrelsen hemstält, synes mig vara
af omständigheterna högeligen påkallad; och torde Riksdagens medgifvande
få äskas att för ändamålet disponera erforderligt belopp af de
årliga besparingarne å skogsstatens aflöningsanslag.
Beträffande öfriga anslag har Domänstyrelsen icke ifrågasatt
någon förändring i anslagen till statens skogsskolor, skogsinstitutet och enskilda
skogsund''ervisningen, af hvilket sistnämnda anslag utgår bidrag till
uppehållande af enskilda skogsskolan vid Presterud i Vermlands län, aflöning
till en lärare i skogshushållning vid Gotlands folkhögskolas
landtbrukskurs och medel för uppehållande af undervisningen vid Skogshålls
skogsskola i Södermanlands län.
Reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, som vid 1874 års riksdag, jemväl med
syfte att bereda tillgång till inköp för kronans räkning af mark, lämplig
till skogsbörd, bestämdes till 450,000 kronor, nedsattes redan vid
Sjunde hufvudtiteln. 27
1876 års riksdag till 275,000 kronor, hufvudsakligen af den anledning
att under då rådande konjunkturer tillfällen till skogsköp icke erbjöde
sig i den utsträckning, man förväntat. 1 Riksdagens skrifvelse härom
antyddes emellertid, att, i händelse behofvet skulle kräfva en ökning
af anslaget, den årligen sammanträdande Riksdagen icke torde undandraga
sig att på Eders Kongl. Maj:ts framställning åter höja anslaget
till ett mot behofvet svarande belopp. Sedermera har anslaget gång
efter annan ytterligare nedsatts, hvarjemte under detta anslag inflyttats
det förut å extra stat anvisade beloppet till skogsingeniörer.
Då inköp af skogsmark kunnat ske genom köpeskillingarne försålda
mindre kronolägenheter, hafva omkostnader för köpen endast
i ringa mån utgått från reservationsanslaget, hvilket hufvudsakligen
tagits i anspråk för åtgärder, hörande till skogsskötsel å de allmänna
skogarne eller afsedda att annorledes främja skogsväsendet^ utveckling.
Behofvet och omfattningen af kostnader för de allmänna skogarne
har emellertid år efter år varit i jemn tillväxt, och att förhållandet
måste varit sådant torde framgå redan deraf, att kronoskogarue,
som år 1874 omfattade 1,538,285,30 hektar, år 1887 utgjorde 2,975,990,48
hektar samt att skogsmedlen från 829,573 kronor för år 1874 ökats
till 1,776,571 kronor 3 öre år 1887. Att under flera år de ökade utgifterna
kunnat bestridas af det till beloppet nedsatta anslaget har naturligtvis
berott derpå, att sedan 1870-talet funnits att tillgå reservationer till ej
obetydligt belopp. Af dessa, som vid slutet af år 1881 uppgingo till
275,099 kronor 96 öre, återstodo emellertid vid 1886 års utgång endast
110,603 kronor 60 öre, och större belopp än vanligt erfordrades för
fyllande af bristen i 1887 års anslag. På framställning af Domänstyrelsen
äskade Eders Kong]. Maj:t derför en förhöjning å anslaget till
belopp af 78,308 kronor, hvilken framställning i så måtto bifölls af
senaste Riksdagen, att Riksdagen, under antagande att anslagsbehofvet
i viss mån vore beroende på det i fråga om lönereglering för skogsstaten
framstälda förslaget, hvilket Riksdagen icke ansett böra för det dåvarande
bifallas, å extra stat anvisade 78,000 kronor.
Oaktadt vid uppgörande af generalförslag öfver de utgifter för
skogsväsendet under år 1888, för hvilka reservationsanslaget och det
nyss omförmälda extra anslaget äro afsedda, utgifterna begränsats i
möjligaste män, hafva likväl i det åt Eders Kongl. Maj:t den 9 sistlidne
December faststälda generalförslaget utgifterna icke kunnat, upptagas
till lägre belopp, än att detsamma med omkring 2,000 kronor öfverstiger
de för året anvisade anslagen, det extra anslaget inberäknadt. Af de
vid 1886 års utgång befintliga reservationerna, hvaraf en del redan då
var för särskilda ändamål disponerad, ehuru icke utbetald, och den allra
28 Sjunde hufrudtiteln.
hufvudsakligaste delen erfordrats för betäckande af 1887 års utgifter,
har således ytterligare ett mindre belopp fått tagas i beräkning såsom
tillgång för utgifterna under innevarande år; och då under årets lopp
en del utgifter torde tillkomma, hvilka vid general förslagets fastställande
icke kunnat förutses, är det all anledning antaga, att vid innevarande
års utgång vidare reservationer icke skola vara att tillgå.
I ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 27 September 1887 har
Domänstyrelsen också hemstält, att det ordinarie anslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
måtte höjas med 99,177 kronor till 313,307 kronor. Styrelsen framhåller
härvid, att — vare sig reglering af skogsstatens aflöning eger
rum eller icke — förhöjningen är nödvändig för bestridande af oundgängliga
och magtpåliggande arbeten, hvilka eljest måste undanskjutas,
och anför Styrelsen i likhet med föregående år, att ökade inkomster
från statens skogsdomäner icke kunde, med bibehållande af deras framtida
afkastningsförmåga, erhållas utan tillräckliga anslag till en intensivare
skogsskötsel samt, hvad beträffade landets nordligaste provinser,
till undersökning af der befintliga, ännu orörda skogstillgångar
och till åstadkommande af transportleder; att i denna rigtning redan
vidtagna åtgärder, såsom för skogsodling, upprättande af skogshushållningsplaner,
skogstaxeringar, virkesutsyningar samt flottleders upprensande,
kräft allt större, ehuru för produktiva ändamål afsedda utgifter;
att det särskildt vore af högsta vigt, att den oftast skoglösa
mark, som till utvidgande af statens skogsområde inköptes, snarast
möjligt gjordes skogbärande; att kal utmark å statens utarrenderade
domäner behöfde förses med skog, hvarförutom, då, såsom numera
flerestädes skedde, skogen å dessa domäner undantoges från arrendet
i stället att upplåtas åt arrendator!!, staten hade att der bekosta
uppdragandet af återväxt; att bredhuggning af rågångar kring kronoparker
i de nordligaste länen antagligen komme att kräfva ej obetydliga
belopp; att den ökade verksamheten å statens skogar höjt behofvet
af tillfällig bevakningspersonal, samt att medel till en sjunde skogsingeniör
måst anvisas.
Jag har förut haft tillfälle att inför Eders Kong!. Maj:t framhålla
min uppfattning om vigten för staten att, till en motvigt mot den ofta
mindre tillfredsställande enskilda skogsvården, utveckla sitt eget skogsväsen.
Härigenom lemnar staten ett föredöme för andra, bidrager till
skogarnes bevarande och ernår derjemte, såsom erfarenheten visat, en
väsentligen ökad statsinkomst. Till skogsväsendets utveckling hörer
ej blott, att statens skogsområde utvidgas, utan äfven att detta område
genom en omsorgsfull skötsel göres fruktbärande, och då, såsom Riks
-
* Sjunde hufvudtiteln. 29
dagen äfven erkänt, fullgiltiga skäl finnas för höjande af det anslag,
hvaraf kronoskogarnes förvaltning bestrides, får jag förorda den af
Domänstyrelsen nu ifrågasatta förhöjningen, hvars belopp synes vara
lämpadt efter den närmaste framtidens behof. Mot hvad Styrelsen hemstält
beträffande öfriga anslagstitlar har jag intet att erinra.
Jag tillstyrker derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen,
att det bestämda anslaget för skogsstaten höjes med 1,223 kronor
till 412,293 kronor, samt
att reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet höjes med 99,177 kronor till
313,307 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten ......................................... kronor 412,293: —
„ statens skogsskolor ........................... ,, _ 24,500: — 436,793: —
reservationsanslag:
„ skogsinstitutet ................................... kronor 21,300: -—
„ enskilda skogsundervisningen........ „ 8,600: —
„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
...................................... „___313,307: — 343,207: —
Summa kronor 780,000: —
hvarigenom nuvarande ordinarie anslaget till skogsväsendet skulle ökas
med 100,400 kronor, ehuru, om de å extra stat för år 1888 anvisade
78,000 kronor jemväl tagas i beräkning, förhöjningen i sin helhet blott
utgör 22,400 kronor.
1 sammanhang härmed torde Eders Kongl. Maj:t täckas äska Riksdagens
medgifvande dertill, att af uppkommande besparingar å det bestämda
anslaget till skogsstaten ett belopp af 1,000 kronor för år räknadt
må från och med den 1 Juli 1888 intill dess skogsstaten varder
definitivt reglerad få användas till förhöjning i aflöningen för skogsinspektören
i Vesterbottens distrikt.
Städers friheter.
I underdånigt utlåtande, som Kammarkollegium och Statskontoret
den 8 December 1884 afgåfvo i fråga om uteslutande ur jordeböcker
[6.]
Städers friheter.
30 Sjunde hutVudtiteln.
och räkenskaper af vissa anordnade grundskatter, meddelade embetsverken,
att i det under sjunde hufvudtiteln vid rubriken »Städers friheter»
förekommande anslaget till »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag: friheter.» inginge 2,513 kronor 57 öre, deraf 2,152
kronor 31 öre ränta och 345 kronor 16 öre kronotionde samt 16 kronor
10 öre prestutlagor, som Göteborgs stad på grund af 1621 års
privilegier och nådiga brefvet den 1 Juni 1622 åtnjöte, samt att på
Kammarkollegii pröfning då vore beroende väckt fråga om indragning
till statsverket af dessa rånte- och tiondeanslag emot ersättning af statsmedel
i enlighet med föreskrifterna i § 2 af nådiga förordningen den
23 Juli 1869. Statskontoret har numera anmält, att Kammarkollegium
under den 27 December 1884 och den 1 Oktober 1886 förordna! om
indragning till statsverket af omnämnda rånte- och tiondeanslag; och
får jag lika med Statskontoret hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen,
att det under rubriken städers friheter förekommande anslaget
till »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och
kyrkotionde», i innevarande års riksstat uppfördt med 2,520 kronor,
må minskas med värdet å de af Göteborgs stad förut åtnjutna ränta
och tionde m. m., i jemnadt tal utgörande 2,514 kronor, samt anslaget
till indelningsersättningar med motsvarande belopp förhöjas från 2,720
kronor till 5,234 kronor.
Kontroll å tillverkningsafgifter.
[7.] Jemte det Eders Kongl. Maj:t den 18 November 1887 utfärdat
Kontroll å nådig förordning angående restitution af tillverkningsskatt för bränvin,
U''afgifter9S 8om efter verkstäld denaturering användes för tekniskt eller vetenskapligt
behof, har Eders Kongl. Maj:t föreskrifvit dels i § 11, att afgiften
för denaturering af bränvin skall utgöra tre öre för hvarje liter bränvin
af normalstyrka och att detta belopp skall innehållas vid restitution af
tillverkningsskatten, dels ock i § 13, att den kontrollant, som verkställer
denaturering af bränvin, skall af staten erhålla 2,8 öre för hvarje
liter bränvin af normalstyrka, som denaturerats vid de under hans tillsyn
stälda denatureringsställen och hvarför tillverkningsskatt restitueras.
Kostnaden för kontrollantens aflönande vidkännes sålunda egentligen
af den, hvilken påkallar denatureringen, men liqviden verkställes genom
staten. För vinnande af enkelhet och reda vid bokföringen har
Eders Kongl. Maj:t i bref till Statskontoret — jemte meddelande af
föreskrift derom att de belopp, som restitueras, skola vid rikshufvud
-
Sjunde hufvudtiteln. 31
bokens upprättande godtgöras af statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatt
— förordna!, att den godtgörelse, som enligt. § 13 i berörda
förordning kontrollant eger åtnjuta af staten, skall utgå af sjunde
hufvudtitelns anslag till kontroll å tillverkningsafgifter.
Sistnämnda förslagsanslag lärer derföre böra i någon mån höjas.
I saknad af erfarenhet om den utsträckning, i hvilken denaturering af
bränvin kan komma att påkallas, är det naturligtvis vanskligt att beräkna
det belopp, hvartill kontrollanternas arfvode kan komma att uppgå.
En utredning, som verkstäldes innan proposition till Riksdagen afläts
om antagande af nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning
af bränvin, angaf, att förbrukningen af sprit för tekniskt behof
skulle åtminstone utgöra 680,000 liter om året. Ett afrundadt belopp
af 20,000 kronor synes således böra läggas till det hittills anvisade
årliga anslaget. Jag tillstyrker derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att höja förslagsanslaget till kontroll å tillverkningsafgifter, 430,000
kronor, med 20,000 kronor till 450,000 kronor.
För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.
För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter finnes i
stat uppfördt ett förslagsanslag till belopp af högst 16,000 kronor,
hvaraf ett belopp af 6,000 kronor är stäldt till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande för att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att
inom Finansdepartementet biträda med nämnda kontroll och med handläggning
af ärenden rörande banker och kreditanstalter. Återstoden
af anslaget, 10,000 kronor, är afsedt till arfvoden åt de af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förordnade ombuden vid de olika bankinrättningarne.
Med afseende å otillräckligheten af sistnämnda belopp har
Riksdagen de två senaste åren anvisat ytterligare anslag å extra stat,
hvilket anslag för innevarande år utgör 2,500 kronor, så att 12,500
kronor äro för ändamålet tillgängliga. För innevarande år äro häraf
anvisade 8,350 kronor för ombuden hos enskilda sedelutgifvande banker
och 3,800 kronor för ombuden hos andra kreditanstalter.
Emellertid har Eders Kongl. Maj:t vid meddelande af förlängd
oktroj för enskilda sedelutgifvande banker för tiden efter år 1888 ålagt
hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för det ombud, Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande eger hos banken anställa. Denna grundsats
är jemväl iakttagen i det senast utarbetade förslaget till lag angående
enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt. Från och med år 1889
erfordras således icke statsmedel för aflönande af ombuden vid de
[8.]
För kontrollen
vid
enskilda banker
och kreditanstalter.
Öfriga ordinarie
anslag.
32 Sjunde hufvudtitelu.
sedelutgifvande bankerna. Till arfvoden åt ombuden hos öfriga enskilda
bankinrättningar torde åter statsmedel böra fortfarande användas.
Lagen angående bankaktiebolag den 19 November 1886 ålägger väl
sådant bolag att godtgöra den person, som af Eders Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande förordnas att deltaga i den årliga revisionen, men
innehåller ingen förpligtelse för aktiebolag att godtgöra sådant ombud,
hvarom nu är fråga.
Enligt hvad jag ofvan anfört äro af ifrågavarande anslag 6,000
kronor stälda till Eders Kongl. Majrts förfogande för att användas till
arfvoden åt dem, hvilka inom Finansdepartementet handlägga ärenden,
som röra banker och kreditanstalter. För närvarande är anslaget
disponerad! så, att bankinspektören åtnjuter i årligt arfvode 4,500 kronor
och en amanuens 1,500 kronor. Det till bankinspektören anvisade
arfvodet har emellertid i förhållande till den magtpåliggande befattning,
han har att utöfva, visat sig vara ganska knappt tillmätt, och inga
medel finnas att, vid förfall för honom eller der undersökning samtidigt
kräfves hos två eller flera banker, kunna användas till aflönande af det
extra biträde, som för sådant fall erfordras. Jag anser derföre det
belopp, som anvisats till arfvoden åt de personer, hvilka inom Finansdepartementet
biträda med handläggning af frågor rörande bank- och
kreditanstalter, böra höjas med 1,000 kronor.
Under ifrågavarande anslagsrubrik erfordras således å ena sidan
en ökning af 1,000 kronor, men å andra sidan kan det ordinarie anslaget
till arfvoden åt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ombud
nedsättas till 5,000 kronor, i hvilket fall det torde finnas tillräckligt
för den närmaste framtiden, äfven om en eller annan ny aktiebank
skulle bildas. Det ordinarie anslaget i sin helhet kan således minskas
med 4,000 kronor, jemte det något extra anslag ej behöfver ifrågasättas.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att nedsätta förslagsanslaget till kontrollen vid enskilda banker
och kreditanstalter å högst 16,000 kronor med 4,000 kronor, eller till
högst 12,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt
dem, hvilka förordnas att inom Finansdepartementet biträda med berörda
kontroll och med handläggning af ärenden rörande enskilda banker
och kreditanstalter, och 5,000 kronor att användas till arfvoden åt
ombud vid sådana inrättningar.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln har jag
ej anledning att föreslå någon förändring.
Sjunde hufvudtiteln. 33
Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:
till Statskontoret med............ kronor 4,500: —
„ postverket med.................. „ 115,000: —
„ skogsväsendet med ......... „ 100,400: —
,, kontroll å tillverknings- • •
utgifter med...................... „ 20,000: — kronor 239,900: —
Deremot liar jag föreslagit minskning
i anslagen:
till telegrafverket med............ kronor 15,000: —
„ tullverket med .................. „ 6,000: —
„ krontrollen vid enskilda
banker och kreditanstalter
med...................................... » 4,000: — ,, 25,000: —
hvadan den verkliga förhöjningen å de ordinarie
anslagen skulle blifva...................................... kronor 214,900: —
Härvid bör dock erinras, att ökningen å
postverkets anslag motsvaras af en ökad inkomst
af verkets egna medel samt att förhöjningen
å anslagen till Statskontoret och skogsväsendet
till större delen endast äro en öfverflyttning
af anslag från extra till ordinarie stat.
Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
nu gällande riksstat.................................................... „ 14,412,600: —
skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag^
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1889 blifva............ kronor 14,627,500: —
Extra anslag.
I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande
Genomförande af Statskontorets nya organisation.
Till detta ändamål är å extra stat för år 1888 anvisadt 5,400
kronor; och som Statskontoret anmält, att, såvidt nu kan bedömas,
IHh. till Rilcsd. Vrot. 1888. 1 Sami 1 Afä. 5
[9.]
Anslag
till genomförande
af
Statskontorets
nya organisation.
[10.]
Ersättning
för särskilda
af Statskontoret
gjorda
förskotter.
[IL]
Anslag för
genomförande
af Öfverintendentsembetets
nya
organisation.
34 Sjunde liufvudtiteln.
samma anslag är för år 1889 till oförminskadt belopp behöflig!, hemställer
jag, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för genomförande af Statskontoi-ets nya organisation, för år
1889 anvisa enahanda belopp, 5,400 kronor.
Ersättning för särskilda af Statskontoret gjorda förskotter.
De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde liufvudtiteln och böra anmälas hos Riksdagen till ersättande, äro
enligt uppgifter från Statskontoret:
till godtgörande af kostnaden för uppmätning och
kartläggning m. in. af åtskilliga kronans domäner kronor 6,439:57
„ godtgörande af husröteersättning in. in. vid indragna
sergeantsbostället Wirstad i Kalmar län
och indragna hospitalslägenheten Sandbry och
Sandbryåker i Gotlands län....................................... ,, 941: 80
„ ersättning åt vissa kronoarrendatorer för saknad
afkomst af exproprierad eller eljest afträdd jord ,, 2,864: 34
,, godtgörande af kostnader för åtskilliga krono
egendomars
deltagande i vattenafledningsföretag „ 9,868: 09
,, godtgörande af reparations-och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar „ 13,257:27
eller tillhopa kronor 33,371: 07;
Och hemställer jag, att Eders Kong], Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,
att till gäldande af nämnda förskotter må å extra stat för år 1889
anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten
torde få utföras med 33,372 kronor.
Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.
Då, på sätt Ofverintendentsembetet i underdånig skrifvelse den
27 sistlidne September anmält, samma förhållande, som föranledt anvisande
å extra stat för år 1888 af 500 kronor för detta ändamål,
ännu förefinnes, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att för genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation
å extra stat för år 1889 anvisa enahanda belopp 500 kronor.
Sjunde hufvudtiteln.
35
Iståndsättande af taket å Kalmar slott.
Sedan 1884 års Riksdag beviljat ett extra anslag å 80,000 kronor
till iståndsättande af taket å Kalmar slott och verkställande i sammanhang
dermed af vissa förändringar i afseende å slottstornen, har deraf
för h vartdera afåren 1885, 1886, 1887 och 1888 å extra stat anvisats
en femtedel med 16,000 kronor eller tillhopa 64,000 kronor; och får
jag lika med Ofverintendentsembetet nu hemställa, att Eders Kong!.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1889 anvisa återstoden af det beviljade
anslaget för iståndsättande af taket å Kalmar slott m. m. eller 16,000
kronor.
Anläggande af telegrafledning från Ljusdal till Hedeviken.
I underdånig skrifvelse den 10 Oktober 1885 har Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län gjort framställning angående
telegrafförbindelsers upprättande i Herjeådalen och dervid anfört, att
Herjeådalen vore af Sveriges provinser den på samfärdsmedel mest vanlottade,
enär ej någon jernväg, telegraf eller telefon derstädes förmedlade
de långa afstånden; att provinsens hufvudsak liga kommunikationsled
utgjordes af den allmänna landsväg, som, utgående från Ljusdal i
Helsingland, fortsatte längs igenom Herjeådalen öfver Sveg och Hedeviken
till norska gränsen och vidare till staden Rörås i Norge med
två förgreningar, den ena från Sveg till Lillherdals kyrka och den
andra till Östersund; att från Hedeviken, som läge i hjertat af provinsen,
afståndet till de orter, der jernväg eller telegraf närmast träffades,
eller Östersund och Ljusdal i Sverige samt Rörås i Norge, utgjorde
till Östersund 13 mil, till Ljusdal 17 till 18 mil och till Rörås 14 till 15
mil; att, då utsigt för orten att vinna fördelen af en jern vägsförbindelse
för närvarande icke torde förefinnas, ortens behof af lättade kommunikationer
åtminstone syntes böra tillgodoses genom inrättande af telegraf-
och telefonledningar för att dermed förbinda såväl provinsens
olika delar med hvarandra som provinsen i dess helhet med orter utom
densamma; samt att, för att härvid telefonen skulle blifva till mer än
ett blott lokalt gagn, det med nödvändighet erfordrades, att telefonlinierna
hade telegrafstationer att sluta sig till eller utgå ifrån. Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har på grund häraf hemstält om an
-
[12.]
Anslag till
iståndsättande
af taket
å Kalmar
slott.
[13.]
Anslag till
anläggande
af telegrafledning
från
Ljusdal till
Hedeviken.
36 Sjunde hufvudtiteln.
läggande af en telegraflinie, som skulle utgå från Ljusdals telegrafstation
och följa Ljusne eif förbi Färila och Kårböle i Helsingland samt
från sistnämnda ort framdragas utefter landsvägen till Kolsätt, för att
der åter sammanträffa med nyssnämnda eif och sedermera följa utmed
densamma till Hedeviken. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
har härjemte framhållit önskligheten, att denna linie kunde utsträckas
jemväl till Östersund och Rörås eller åtminstone åt ettdera hållet, ehuru
utan tvifvel stora fördelar skulle vinnas, äfven om linien tills vidare
stannade vid Hedeviken.
I afgifvet underdånigt utlåtande har Telegrafstyrelsen, som funnit
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förberörda framställning särdeles
förtjent af Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, beträffande den
ifrågasatta telegrafförbindelsens utsträckning förmält, att, ehuru eu
linies framdragande från Ljusdal till Hedeviken blifvit satt i främsta rummet,
det likväl syntes Telegrafstyrelsen vara alldeles gifvet, att förbindelsens
utsträckning från sistnämnda plats till länets residensstad
och förnämsta affärsort måste vai’a af stor vigt för provinsens affärsrörelse
och administration, likasom ledningens anknytning med sina båda
slutpunkter till telegrafnätet, hvilket blefve förhållandet, om linien fortsattes
till Östersund, komme att medföra afsevärda fördelar för såväl
korrespondensens obehindrade gång som liniernas öfvervakande och
vidmagthållande. Enligt Styrelsens åsigt vore derföre, i fråga om telegrafanläggningar
inom Herjeådalen, linien Ljusdal—Hedeviken endast
att anse såsom en del af den ledning, som borde efter hand åstadkommas,
innefattande äfven linien Hedeviken— Östersund.
Hvad beträffade sträckningen mellan Hedeviken och Rörås, ansåge
Telegrafstyrelsen en telegrafledning mellan dessa orter, såsom beroende
åt uppgörelse äfven med norska staten, för närvarande icke lämpligen
kunna göras till föremål för pröfning.
Kostnaden för anläggning af en telegraflinie mellan Ljusdal och
Hedeviken har af Telegrafstyrelsen beräknats till 38,000 kronor och kostnaden
för en dylik linie mellan Hedeviken och Östersund till 28,000 kronor.
Be orter, för hvilka förbindelserna vore närmast afsedda, borde emellertid
efter Styrelsens åsigt bidraga till förbindelsernas åvägabringande,
på det att statsverket ej måtte alltför mjmket betungas af den dermed
förenade köstnaden.
Då förut fråga varit om anläggning af telegraflinier, jemförliga
med de nu ifrågasatta, hade kostnaden derför i allmänhet plägat fördelas
sålunda, att vederbörande kommuner eller för förbindelsens upprättande
möjligen särskildt intresserade enskilde åtagit sig att vidkännas utgifterna
för de erforderliga stolparne och deras fördelning utefter de vägar,
Sjunde hufvudtiteln. 37
linierna skulle komma att följa, äfvensom för stolparnes uppsättning,
hvaremot staten bestridt den öfriga anläggningskostnaden. Enär emellertid
de telegraflinier, om hvilkas anläggning nu fråga blifvit väckt, vore
afsedda till gagn för en provins, som hittills ej kommit i åtnjutande
af anslag från statens sida för åvägabringande af några den nyare tidens
samfärdsmedel, och med hänsyn till den betydliga utsträckning, dessa
linier skulle erhålla, stor svårighet torde möta att med kommuner eller
enskilda personer träffa uppgörelse angående bekostandet af stolparnes
uppsättning, har Telegrafstyrelsen ansett billigt och lämpligt, att i förevarande
fall skyldigheten för orten att bidraga till liniernas anläggning
måtte begränsas till anskaffande och framförande till telegraflinierna
af det erforderliga antalet stolpar, hvarvid borde iakttagas de särskilda
bestämmelser rörande stolparnes beskaffenhet och sättet för deras aflemnande
med mera, som Telegrafstyrelsen skulle ega meddela Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Derest staten således ej skulle få vidkännas
andra utgifter för stolparne, än som belöpte på deras uppsättning,
komme enligt Telegrafstyrelsens beräkning den af statsmedel utgående
kostnaden för telegrafliniernas anläggning att nedgå för linien Ljusdal
—Hedeviken till 28,500 kronor och för linien Hedeviken—Östersund
till 21,000 kronor.
Såsom vilkor för anläggningens understödjande med statsmedel
borde ytterligare på enahanda sätt, som förut egt rum i liknande fall,
föreskrifvas, att från ortens sida bidrag lemnades äfven till de blifvande
telegrafstationernas underhåll och betjenande sålunda, att af kommuner
eller enskilde för hvarje station blefve kostnadsfritt för telegrafverket
upplåten erforderlig lokal, bestående af tre rum och kök jemte
nödiga uthus, äfvensom afgåfves förbindelse att ersätta telegrafverket
det belopp, hvarmed den verket tillfallande portoinkomsten vid stationen
för år understege ett tusen två hundra kronor.
Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss anbefalt Sin Befallningshafvande
i Jemtlands län att afgifva underdånigt yttrande i
anledning af Telegrafstyrelsens förevarande framställning, har Eders
Kongl. Maj:ts bemälde Befallningshafvande i underdånig skrifvelse
den 31 sistlidne Oktober meddelat, att till inköp och framförande till
den föreslagna telegraflinien af stolpar ett fullt tillräckligt belopp blifvit
tecknadt och eventuela kontrakt om stolparnes leverering uppgjorda
utefter största delen af linien; att, under förutsättning att stationer
borde anordnas i Kårböle, Sveg och Hedeviken, Ljusne flottningsförening
åtagit sig att för en tid af fem år från telegralliniens öppnande
till begagnande för hvardera af dessa stationer garantera en årlig minimiinkomst
af 1,200 kronor; att vederbörande kommuner jemte enskilde
38 Sjunde hufvudtiteln.
i Sveg och Hede förbundit sig att likaledes under fem år i Svegs
kyrkoby och i Hedeviken kostnadsfritt för staten tillhandahålla sådana
stationslokaler, som Telegrafstyrelsen ansett erforderliga; men att deremot
någon uppgörelse om tillhandahållande af stationslokal i Kårböle
icke träffats af det skäl, att fråga väckts om utsträckning af en emellan
Ljusdal och Färila anlagd telefonlinie till Kårböle, och att, derest en
sådan utsträckning af denna telefonlinie komme till stånd, det synts
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lämpligare att förlägga den
tillämnade telegrafstationen i Kårböle till annan plats utefter Union och
söka få den af Ljusne flottningsförening åtagna garantien för stationen
i Kårböle Överflyttad till den station, som kunde i dess ställe blifva
anlagd.
Det torde få erkännas, att, såsom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
erinrat, provinsen Herjeådalen är i fråga om kommunikationer
synnerligen illa lottad i jemförelse med andra landsdelar och
att provinsen med skäl bör kunna påräkna, att från statens sida något
åtgöres till utjemnande af detta missförhållande. Det förslag, som nu
i detta hänseende föreligger, eller att genom statens medverkan inom
provinsen åvägabringa eu telegrafledning, afsedd att upptaga telefonledningar
från provinsens olika delar och sålunda sätta dessa i förbindelse
med såväl hvarandra som statens telegrafnät, finner jag särdeles
beaktansvärdt och egnadt att i icke ringa mån främja provinsens
näringslif och industriela utveckling. Ehuru önskvärdt det kan anses
vara, att, derest en telegrafledning inom orten kommer till stånd, denna
redan från början erhåller hela den utsträckning, man i orten åsyftat,
synes det mig likväl icke böra för närvarande ifrågakomma att framdraga
ledningen längre än från Ljusdal till Hedeviken. Deri af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande gjorda framställning gäller hufvudsakligen
denna linie, och af de kommuner eller enskilde, hvilkas intressen
kunna beröras af eu vidare utsträckt ledning, synas några åtaganden
icke blifvit gjorda eller fordrade om bidrag till en sådan lednings anläggning
eller till blifvande stationers underhåll. Medelst en linie Ljusdal—Hedeviken
blir i allt fall provinsens medelpunkt bragt i förbindelse
med statens telegrafnät, hvarigenom, såsom Eders Kongl Maj:ts Befallningshafvande
framhåller, redan stora fördelar för provinsen komma att
vinnas. Liniens utsträckning vidare torde lämpligen få göras beroende
af framtida pröfning och af den erfarenhet, som under tiden kunnat
vinnas, i hvad män gagnet af den anlagda linien motsvarat de dervid
fästade förhoppningarne.
De af Telegrafstyrelsen föreslagna välboren för liniens anläggning
genom statens försorg synas mig innefatta eu med hänsyn till för
-
Sjunde hufvudtiteln. 39
hållandena billig'' fördelning mellan staten och orten af omkostnaderna
för liniens anläggning och underhåll. Genom förbindelsen att bekosta
stolparnes anskaffning och framforsling skulle, enligt Telegrafstyrelsens
beräkning, orten få vidkännas eu fjerdedel af anläggningskostnaden,
eller lika stor andel deraf, som, när anslag vid sist hållna riksdag anvisades
för telefonledningar i Bohuslän till fiskerinäringens befrämjande,
orten ansågs böra tillskjuta.
Den andel i anläggningskostnaden, som komme att falla på staten,
är af Telegrafstyrelsen beräknad till 28,500 kronor; och då telegrafverkets
närvarande ställning icke medgifver att af telegrafmedlen bestrida
denna kostnad, hemställer jag, att Eders Kong!. Magt täcktes
föreslå Riksdagen
att för anläggande af en telegrafledning från Ljusdal i Helsingland
till Hedeviken i Herjeådalen anvisa ett extra anslag för år 1889 å
28,500 kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat [14, 15.]
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och Anslag till
ujopehållande afl domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels förvaltningen
ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 21,823 kronor; af statens
och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande äro 3°^l^er
behöfliga samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse den
14 sistlidne Oktober anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning
eller nedsättning i beloppen, tillstyrker jag, lika med Domänstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1889 å extra stat äska samma
belopp, som äro beviljade för år 1888, dock att, för erhållande af jemn
slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till
resekostnader vid domänförvaltningen må höjas med 155 kronor och
således upptagas till 21,97S kronor.
Kongl. teatrarne.
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 7 Juli 1887 anmält, [16, 17.]
att Riksdagen, för uppehållande af de Koned. teatrarnes verksamhet , flongi.
under spelåret 1887—1888, utöfver det å ordinarie stat uppförda anslag
af 60,000 kronor, till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stält ett kreditiv
å 25,000 kronor, att användas endast i den män anslaget å ordinarie
40 Sjunde hufvudtiteln.
stat, Eders Kongl. Majrts enskilda bidrag till teatrarne samt teatrarnes
öfriga inkomster icke försloge till bestridande af utgifterna för ifrågavarande
verksamhet, dock med vilkor att statsmedel utöfver sålunda bestämda
anslag icke finge för de Kongl. teatrarne användas, behagade
Eders Kongl. Maj:t den 13 i nyssnämnda månad förordna, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet skulle under spelåret till den 1 Juli 1888 fortgå
efter hufvudsakligen enahanda plan som dittills med iakttagande afall
den sparsamhet vid förvaltningen, som af omständigheterna medgåfves,
så att utgifterna kunde begränsas inom befintliga nedsatta tillgångar.
Då jag den 12 Januari nästlidet år i underdånighet anmälde frågan
om de Kongl. teatrarnes anslagsbehof för den då förestående statsregleringen,
tillät jag mig utveckla de skäl, hvilka med afseende å otidsenligheten,
den bristfälliga beskaffenheten och eldfarligheten af stora
teaterns byggnad syntes mig ådagalägga nödvändigheten af en mer
eller mindre fullständig ombyggnad af denna teater. Jag redogjorde
dervid äfven för de förslag till teaterns ombyggnad, som vid särskilda
tillfällen blifvit upprättade, äfvensom för de anmärkningar vid dessa
förslag, hvilka syntes göra dem i deras dåvarande skick mindre lämpliga
att läggas till grund för byggnadsarbetet. I sammanhang härmed
påpekade jag önskvärdheten af en undersökning, huruvida icke tillgång
till byggnadskostnad^! för en fullt tidsenlig teater skulle med mindre
svårighet kunna beredas genom den nuvarande teatertomtens försäljning
och den nya teaterbyggnadens uppförande å annan kronan tillhörig plats
inom hufvudstaden.
På min underdåniga hemställan täcktes Eders Kongl. Maj:t uppdraga
åt mig att med biträde af tillkallade sakkunniga personer verkställa
utredning af väckta frågor om anskaffande af ny byggnad förstora
teatern, vare sig på annan staten tillhörig plats eller på den nuvarande
tomten, för hvilket senare fall jemväl borde tagas i öfvervägande,
huruvida lämpligt vore att å berörda tomt, utom teaterhuset
eller i förbindelse med detta, uppföra byggnader, afsedda att genom uthyrning
bereda teatern ökade inkomster. Utredningen, som jemväl
skulle omfatta frågan om öfverlemnande till ett konsortium af hela
teaterverksamheten vid de Kongl. teatrarne, borde vara fullbordad i så
god tid under nästlidet år, att framställning i ämnet kunde göras till
innevarande års Riksdag.
Då förslag till definitivt ordnande af de Kongl. teatrarnes framtida
ställning icke borde föreläggas Riksdagen annat än i sammanhang
med den härmed på det närmaste förbundna frågan om anskaffande
af ny byggnad för stora teatern, kunde ej i den nådiga proposition
angående statsverkets tillstånd och behof, som vid ofvannämnda tillfälle
Sjunde hufvudtiteln. 41
beslöts, lika litet som i den förnyade nådiga proposition, som, efter
Riksdagens upplösning, den 29 April 1887 afläts, vidsträcktare förslag
framställas, än att under afvaktan på byggnadsfrågans utredning teatrarnes
dåvarande interimistiska ställning finge fortfara under ännu ett spelår,
eller intill den 1 Juli 1888. Såsom jag redan nämnt, utföll ock
Riksdagens beslut i öfverensstämmelse härmed.
_ För fullgörande af det utaf Eders Kongl. Maj:t den 12 Januari
nästlidet år mig nådigst lemnade uppdrag tillkallade jag under sommaren
samma år till öfverläggningar i ämnet personer, hvilka genom sin
ställning inom Stockholms kommunalförvaltning eller sin erfarenhet i
byggnadsfrågor vore i stånd att bidraga till den åsyftade utredningen.
Vid dessa öfverläggningar befans det snart, att, utan tillgång till detaljerad,
af fullständigt kostnadsförslag åtföljd förslagsritning till den
nya teaterbyggnaden, den äskade utredningen komme att sakna hvarje
fast grundval. Innan utredningen kunde vidare fortgå, befans det derför
oundgängligen nödigt att, äfven med äfventyrande af möjligheten
att, såsom afsedt varit, kunna medhinna utredningens afsilande i god
tid före början af detta års riksdag, gå i författning om vidtagandet
af de för en fullständig byggnadsritnings erhållande erforderliga åtgärder.
Då en tillfredsställande lösning af byggnadsfrågan ansågs bäst
främjas genom anordnande af en pristäflan, upprättades ett program
för en sådan täflan, hvarefter ärendet den 13 Juli nästlidet år i underdånighet
understäldes Eders Kongl. Maj:t, som dervid, med godkännande
af nyss omförmälda uppfattning angående lämpligaste sättet för
frågans vidare behandling, behagade utsätta tre pris, ett å 2,000 kronor,
ett å 1,500 kronor och ett å 1,000 kronor, att tilläggas de af
ritningar och kostnadsförslag åtföljda planer, som, utförda i öfverensstämmelse
med nyssberörda program, funnes bäst egnade att läggas
till grund för utförande af omförmälda byggnadsföretag, äfvensom anslå
ett belopp af 1,500 kronor för att, i den mån dertill kunde blifva
anledning, inlösa täflande förtjenstfulla förslag, för hvilka pris icke erhölles.
I sammanhang härmed uppdrog Eders Kongl. Maj:t åt Öfverintendentsembetet
att dels på lämpligt sätt utfärda inbjudning till en
dylik pristäflan med föreskrift, att de täflande förslagen borde vara
till Ofverintendentsembetet inlemnade senast den 30 November nästlidet
år, dels, efter täflingstidens utgång, i samråd med direktören för
de Kongl. teatrarne bedöma de inkomna förslagen samt derefter skyndsamt,
med anmälan hvilka bland dessa funnits förtjenta att belönas
med pris eller för statens räkning inlösas, afgifva underdånigt utlåtande
och förslag beträffande lämpligaste sättet för utförande af ifrågavarande
byggnadsföretag.
Bih. till Rihsd. Birot. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
6
42 Sjunde hufvudtiteln.
Sedan Ofverintendentsembetet utfärdat tillkännagifvande om den
anordnade pristäflan, hafva inom den utsatta tiden till Embete!, inkommit
ett stort antal förslagsritningar, hvilka för närvarande undergå
granskning i den af Eders Kongl. Maj:t föreskrifna ordning. Enligt
hvad jag inhemta!, anses detta vidlyftiga arbete kunna vara afslutadt
inemot slutet af innevarande månad.
Af hvad jag nu anfört täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att förslag
till definitivt ordnande af de Kongl. teatrarnes ställning ej heller
för innevarande års Riksdag lärer kunna framläggas förr än längre
fram under Riksdagens lopp. Då jag derföre nödgas hemställa, att
det nuvarande interimistiska tillståndet vid teatrarne än ytterligare må
fortfara och att Eders Kongl. Maj:t för sådant ändamål ville af Riksdagen
äska, utöfver det ordinarie teateranslaget, ett kreditiv att för
nästkommande spelår utgå med samma belopp, 25,000 kronor, och under
samma vilkor som för det nu löpande spelåret, anser jag mig likväl
böra påpeka, att väsentliga besparingar skulle kunna vinnas, derest
teatrarnes bestånd tryggades för något längre tid än ett år i sender,
exempelvis för tre år. Om teaterdirektionen sattes i tillfälle att afsluta
kontrakt på sistnämnda tid, är det gifvet, att med den större trygghet
för engagementens fortvaro, som sålunda erbjödes, direktionen skulle
kunna af vederbörande sujetter betinga sig för teatrarne i ekonomiskt
afseende fördelaktigare vilkor. Ur synpunkten af teaterfrågans lösningbör
ej heller emot eu sådan anordning betänklighet möta. Äfven om,
såsom det är att hoppas och antaga, beslut om definitivt ordnande af
teatrarnes ställning må hinna att fattas före utgången af nämnda tid,
är det likväl med afseende på de med ett sådant ordnande förknippade
byggnadsfrågor föga troligt, att tillämpningen af den nya ordningen
må kunna vidtaga inom berörda tid. Jag hemställer derföre, att Eders
Kongl. Maj:t ville äska Riksdagens medgifvande dertill, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet får fortgå å såväl den stora som den dramatiska
teatern under tre spelår, räknadt från den 1 nästkommande Juli.
Med öfverlemnande af ett utaf särskildt förordnade besigtningsmän
afgifvet utlåtande rörande de åtgärder, hvilka utöfver redan vidtagna
kunde anses nödvändiga till förekommande af eldfara inom stora
teaterns hus, hemstälde öfverståthållareembetet i underdånig skrifvelse
den 27 Juni 1887, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande
att under nästlidet års sommar.verkställa de af besigtnings
-
Sjunde hufvmltiteln. 43
männen föreslagna säkerhetsåtgärder, dervid Öfverståthållareembetet,
efter att hafva inhemtat yttrande af brandchefen i Stockholm, meddelade,
ätt i främsta rummet följande åtgärder ansåges böra vidtagas,
nemligen:
1) afskiljande af scenen från salongen genom en ridå så beskaffad,
att den kunde hindra rökens och eldens inträngande i salongen under
så lång tid, att publiken hunne aflägsna sig;
2) uppdragande af mur, plåtvägg eller plåtbeklädd trävägg öfver
och under scenöppningen;
3) utbytande af de å scenen befintliga trätrappor mot jerntrappor;
4) upptagande af en spiraltrappa från klädlogen N:o 4 till komparslogen;
och
5) anbringande af jernstegar i förening med balkongverk utanför
fönstren till de klädloger och andra rum, som läge vid de stora
klädlogegångarne.
Öfver denna framställning afgaf på grund af nådig befallning
Ofverintendentsembetet den 12 påföljande Juli underdånigt utlåtande
och öfverlemnade dervid kostnadsförslag med tillhörande ritningar öfver
de af Öfverståthållareembetet ifrågasatta åtgärder, hvilka beräknats betinga
eu kostnad, de under mom. 1 och 2 upptagna af sammanlagd t
19,500 kronor samt de under mom. 3, 4 och 5 omförmälda af resp.
3,931 kronor 70 öre, 450 kronor och 6,528 kronor 92 öre, eller alla
tillsammans af 30,410 kronor 62 öre. Sedan jemväl Direktionen öfver
de Kongl. teatrarne den 27 i samma månad afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande, behagade Eders Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning
den 19 Augusti nästlidet år anbefalla bemälda Direktion att skyndsamt
låta verkställa de i mom. 1 och 2 samt 4 i Öfverståthållareembetets
skrifvelse upptagna arbeten, för en kostnad icke öfverstigande 19,500
kronor för de i förstnämnda två mom. omförmälda arbeten och 450
kronor för arbetet enligt mom. 4. Efter fullbordandet af dessa arbeten
anbefalde Eders Kongl. Magt genom nådigt bref den 9 sistlidne December
Statskontoret att af under händer varande medel förskjuta och till
vederbörande utbetala kostnaden för nämnda arbeten, uppgående enligt
två af J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolag afgifua
räkningar till sammanlagdt 20,249 kronor 7 öre.
Sedan brandchefen i Stockholm hos Öfverståthållareembetet gjort
framställning i fråga om vidtagande inom dramatiska teaterns hus af
vissa försigtighetsmått till förekommande, så vidt möjligt, af olyckshändelser
vid inträffad eldsvåda å teatern, hemstälde Öfverståthållareembetet
jemväl i särskild underdånig skrifvelse, att, innan föreställ
-
44 Sjunde hufvudtiteln
ningarne under spelåret å nämnda teater toge sin början, följande anordningar
måtte inom densamma vidtagas, nemligen:
att å ömse sidor om scenöppningen äfvensom öfver densamma
mot de omgifvande stenväggarne anbringades en mur, som öfver yttertaket
uppdroges till erforderlig höjd eller ock fortsattes med en plåtvägg
eller eu å begge sidor plåtbeklädd trävägg;
att i scenöppningen anbringades en jern- eller annan mot eld lika
väl skyddande ridå, anslutande sig till en från husets grund uppdragen
mur, plåtvägg eller å begge sidor plåtbeklädd trävägg;
att allt trävirke inom scenområdet beströkes med något mot eld
skyddande ämne; samt
att alla dekorationsföremål af tyg eller väf impregnerades, när
helst sådant af behofvet påkallades;
hvarjemte behofvet deraf att elektrisk belysning infördes å teatern
framhölls.
öfver denna framställning afgåfvos infordrade underdåniga utlåtanden
såväl af Direktionen öfver de Kongl. teatrarne som af Öfverintendentsembetet,
hvilken senare myndighet dervid anförde, att de
föreslagna åtgärderna vore väl egnade att, så vidt möjligt, förekomma
olyckshändelser vid inträffad eldfara å teatern; att de åtgärder, hvilka
åsyftade salongens skiljande från scenområdet, vore mest af behofvet
påkallade; att sistberörda åtgärder borde utföras så, att i scenöppningen
anbragtes en ridå af jern samt å ömse sidor om scenöppningen likasom
ock öfver och under densamma uppdroges afstängningsväggar, hvilka,
då uppförande af nya murar å teaterns mindre goda grund icke utan
allt för stor kostnad och tidsutdrägt läte sig göra, borde utföras af jernplåt;
samt att, enligt ett af J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads
aktiebolag afgifvet kostnadsförslag med anbud å ifrågavarande arbete,
kostnaden för detsamma skulle uppgå till 12,500 kronor. Vid underdånig
anmälan af detta ärende den 16 September nästlidet år behagade
Eders Kongl. Maj:t bemyndiga Öfverintendentsembetet att med bemälda
aktiebolag upprätta aftal om skyndsamt utförande af de i kostnadsförslaget
upptagna arbeten till det fordrade priset äfvensom anbefalla Statskontoret
att af under händer varande medel förskottsvis till Öfverintendentsembetet
på reqvisition utbetala kostnadssumman 12,500 kronor.
I underdånig skrifvelse den 3 innevarande månad har Statskontoret,
med anmälan att berörda belopp den 30 nästlidne November blifvit till
Öfverintendentsembetets disposition utanordnadt, anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes förordna om ersättning till Statskontoret för detta
förskott.
I sammanhang härmed har jag att anmäla en af Direktionen öf -
Sjunde hufvndtiteln. 45
ver de Kongl. teatrarne den 3 i denna månad i underdånighet aflåten skrifvelse
med hemställan, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna
lämpligt att till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition
om beredande af ersättning för de Kongl. teatrarne under den tid, som
de under den nu tiiländagångna förra hälften af detta spelår måst hållas
stängda för anbringande af jernridåer och vidtagande af andra, till
skydd för både publik och personal vid möjligen inträflande eldfara,
föreskrifna åtgärder, hvilka måst verkställas innan föreställningarne
finge å de båda teatrarne börja; och har Direktionen i sådant hänseende
åberopat en af Direktionen i underdånig skrifvelse den 13 nästlidne
December verkstäld beräkning, enligt hvilken den omständighet,
att på grund af nyss anförda förhållanden representationerna först
kunnat taga sin början, å stora teatern den 18 September och å den
dramatiska den 30 Oktober, med visshet kunde antagas hafva tillskyndat
teatrarne en förlust af 56,911 kronor 95 öre. Då emellertid
först efter nu löpande spelårs slut ett bestämdt omdöme kan bildas i
fråga om den inverkan, som de antydda förhållandena må, hafva utöfvat
på det ekonomiska resultatet i dess helhet af teaterverksamheten
under spelåret, lärer Direktionens berörda framställning icke böra för
närvarande till någon åtgärd föranleda.
Med minnet fäst å de fruktansvärda eldsolyckor, som, till stor del
i följd af bristande '' försigtighetsåtgärder, under senare åren ti mat å
flera utländska teatrar, har Chefen för Finansdepartementet icke kunnat
taga på sitt ansvar att förorda medgifvande för de Kongl teatrarne att
under innevarande spelår börja sin verksamhet utan vidtagande af de
säkerhetsmått, som af vederbörande myndigheter framhållits såsom oundgängligen
nödvändiga till förebyggande af eldfara och i större eller
mindre omfattning äfven föreskrifvits för de enskilda teatrarne i hufvudstaden.
Riksdagen hade visserligen i sin ofvan omformälda underdåniga
skrifvelse såsom vilkor för de beviljade anslagen för teatrarne stadgat,
att statsmedel utöfver de sålunda bestämda anslagen icke finge för teatrarne
användas. Att Chefen för Finansdepartementet, sådant oaktadt, förordat
utbetalande af statsmedel för utförande af de ifrågavarande arbetena,
har haft sin grund deruti, att, då frågan om dessa arbeten
blifvit slutbehandlad hos myndigheterna och förekom till afgörande hos
Eders Kongl. Maj:t, vid hvilken tidpunkt med stöd af nådiga brefvet
den 13 Juli näst-lidet år angående teatrarnes verksamhet under spelåret
1887—1888 engagementer med större delen af teaterpersonalen
redan blifvit afslutade, valet endast förelåg mellan att inställa all verksamhet
å teatrarne under spelåret under fortsatt utbetalande af de kontraherade
engagementssummorna eller ock att låta verksamheten fort
-
46 Sjunde hufvudtiteln.
fara, sedan de nödigaste säkerhetsåtgärderna biff vit vidtagna. I valet
mellan dessa båda alternativ har någon tvekan icke varit möjlig. En föreställning
om vidden af de förluster, som skulle hafva drabbat statsverket
genom teaterverksamhetens afbrytande under nyss antydda förhållanden,
vinues af den utaf Direktionen öfver de Kongl. teatrarne uppskattade förlusten
under den jemförelsevis korta tid, nämnda verksamhet vid spelårets
början varit instäld. Omsorgen om ej mindre statsverkets än teatrarnes
intresse har derföre nödgat till anlitande af det senare af de båda ofvan
omförmälda alternativen. Det af Riksdagen uppstälda vilkoret åsyftade
naturligtvis endast kostnaderna för teaterverksamhetens bedrifvande
under normala förhållanden och kunde ej afse utgifter för teaterbyggnadernas
tryggande mot eldfara eller förluster i följd af ett afbrott i teatrarnes
verksamhet, omöjligt att förutse.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen äska
ett extra anslag till gäldande af den utaf Statskontoret förskjutna kostnaden
för ifrågavarande arbeten, utgörande för de inom stora teaterns
hus verkstälda 20,249 kronor 7 öre och för arbetena inom dramatiska
teaterns hus 12,500 kronor, eller sammanlagdt ett afrundadt belopp
af 32,750 kronor.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen att
dels medgifva, att de Kongl. teatrarnes verksamhet får fortgå å såväl
den stora som den dramatiska teatern under tre spelår, räknadt
från den 1 nästkommande Juli, samt för uppehållande af teaterverksamheten
under spelåret 1888—1889, utöfver det å ordinarie stat uppförda
anslag af 60,000 kronor, till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
kreditiv å 25,000 kronor, att användas endast i den mån anslaget å
ordinarie stat, Eders Kongl. Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt
teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande af utgifterna för
ifrågavarande verksamhet;
dels ock, till gäldande af utbetalda kostnader i och för åtgärder till
skyddande af stora teaterns och dramatiska teaterns hus mot eldfara,
å extra stat för år 1889 anvisa ett belopp af 32,750 kronor.
Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år 1889
utgör alltså 208,500 kronor mot 306,280 kronor i riksstaten för år 1888.
47
Sjunde hufvudtiteln.
Statsrådets öfrige ledamöter instämde i livad föredragande
departementschefen sålunda liemstält och
föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill
lemna nådigt bifall.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
Åttonde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre PeYron.
Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld föredrog följande
ärenden rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och
de till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof;
hvarvid och efter erinran derom, att, vid föredragning den 31 sistlidne
december af universitetskanslerns underdåniga framställningar om anslagför
åtskilliga ändamål, Kongl. Maj:t befalt, att samma framställningar
skulle i vissa, nedan nämnda delar ånyo anmälas i sammanhang med
förslag till reglering af utgifterna under denna hufvudtitel, departementschefen
yttrade, beträffande
Bill. till Biksd. prof. 1888. 1 samt. 1 afd.
1
2
Åttonde hufvudtiteln.
[!•]
En e. o. professur
i oftalmologi
vid
karolinska institutet.
Ordinarie anslag:
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Uti en af universitetskanslern'' öfverlemnad framställning har
lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet bland annat
framhållit behofvet af en särskild lärare i oftalmologi vid institutet och
anhållit om utverkande af löneförmåner åt en sådan. Såsom grund för
denna sin anhållan har kollegiet anfört följande.
Bland de vigtigare praktiska ämnen, i hvilka institutet hade att
meddela undervisning, erfordrade i synnerhet oftalmologien en särskild
målsman. Intill år 1857 hade undervisningen deri vid institutet, likasom
vid många andra medicinska högskolor, varit förenad med den i
kirurgi. Den utveckling'', som oftalmologien just vid nämnda tidpunkt
börjat taga, hade emellertid redan då gjort det nödvändigt att i viss mån
skilja undervisningen deri från den kirurgiska, hvilket hade åstadkommits
på det sätt, att den anförtrotts åt den då nyligen inrättade adjunkturen
i kirurgi, hvars innehafvare med förkärlek egnat sig åt detta
ämne. Och ända till år 1884, då den nuvarande ordningen för den kliniska
tjenstgöringen infördes, hade undervisningen i kirurgi och oftalmologi
försiggått sålunda, att den ordinarie professorn i kirurgi meddelat
den hufvudsakliga undervisningen i ren kirurgi, under det att den
extra ordinarie professorn jemte en mindre del af den kirurgiska disciplinen
bestridt hela den oftalmologiska kliniska undervisningen. Då
båda dessa professorer tjenstgjort samtidigt under 8 månader af året
och de tjenstgörande kandidaterna varit skyldiga att följa med å båda
klinikerna, hade också all den undervisning i båda ämnena, som den
tiden meddelades vid institutet, kommit de studerande till del. Men
med det nya tjenstgöringssättet hade förhållandena i väsendtlig mån
ändrats. Den ordinarie och den extra ordinarie professorn tjenstgjorde
nu turvis 4 månader i sänder. Den nuvarande ordinarie professorn
hade visserligen, för att icke undervisningen i oftalmologi skulle helt
och hållet ligga nere, åtagit sig att under de månader, hvarunder han
handhade den kirurgiska kliniken, äfven föredraga oftalmologien, men
den extra ordinarie kirurgie professorn, hvilken icke sysselsatte sig med
ögonsjukdomar, föreläste endast ren kirurgi. Häraf uppstode ett dubbelt
missförhållande. Under de 4 månader, hvarunder den ordinarie
professorn skötte kliniken, hade han att behandla det kirurgiska materialet
likasom den extra oi’dinarie professorn under sin verksamhetstid,
men derjemte hade han att föredraga hvad som förekomme på af
-
Åttonde hufvudtiteln.
3
delningen för ögonsjuke. Denna anordning kunde icke, äfven med
bästa vilja, ega bestånd, utan att ettdera eller båda ämnena deraf lede
skada. Under de tider, då den ordinarie professorn icke tjenstgjorde,
ginge hela materialet af ögonsjukdomar för undervisningen och de studerande
förloradt. Och det kunde inträffa, att de studerandes kliniska
tjenstgöring infölle på sådana tider, att de knappt finge någon undervisning
alls angående ögonsjukdomarna.
Dessa skäl för upprättandet af en särskild professur i oftalmologi
vore dock ej de enda, icke ens de vigtigaste. Med den utveckling, som
den moderna oftalmologien på de senaste decennierna vunnit, vore det
omöjligt för en person att omfatta både denna och den större kirurgien
så, att han vore mägtig att deri meddela en fullt vetenskaplig undervisning.
Såväl oftalmologien som kirurgien hade erhållit en ofantlig
utveckling, men i väsendtligt skilda rigtningar, och ingen med ringaste
kännedom om deras respektive framsteg och om de fordringar, som
hvardera stälde på den, som skulle uppträda såsom deras målsman,
förestälde sig, att någon kunde tillegna sig och med framgång odla
båda dessa vetenskapsgrenar tillsammans. Så allmänt erkändt vore nu
detta, att vid alla medicinska högskolor, äfven sådana med vida mindre
lärareantal än karolinska institutet, en särskild professur i oftalmologi
funnes. Undantag härifrån gjorde endast de nordiska. Ingen akademisk
lärare, som egnade sig åt kirurgi, åtminstone ingen, som eftersträfvade
en professur i kirurgi, hyste nu för tiden en tanke på att tillika syssla
med ögonsjukdomarna. Sådant vore förhållandet äfven hos oss. Det
lede derför icke det ringaste tvifvel, att vid den nuvarande ordinarie
kirurgie professorns afgång det skulle blifva alldeles omöjligt att vid tillsättning
af en vare sig ordinarie eller extra ordinarie kirurgie professur
få en person, som kunde meddela undervisning äfven i oftalmologi.
Och då den oftalmologiska undervisningen redan nu vore full af luckor
samt äfven, då den officielt fortginge, endast kunde få en underordnad
plats, såvida den ändå vigtigare undervisningen i kirurgi ej skulle blifva
eftersatt, kunde lätt inses, att afhjelpandet af detta missförhållande vore
en trängande nödvändighet.
Vid utländska medicinska högskolor vore professorn i oftalmologi
fullkomligt likstäld med den i kirurgi, medicin eller öfriga stora
läroämnen. Äfven hos oss skulle utan tvifvel en sådan anordning vara
den lämpligaste. De anspråk, man måste ställa på eu professor i detta
ämne, både med afseende på kunskaper och undervisningstid vore nemligen
så stora, att han väl förtjenade likställighet med sina kolleger
äfven med afseende på lönevilkoren. Men om uttagandet af ett så stort
4
Åttonde hufvudtiteln.
steg på en gång skulle anses så betänkligt, att hela målet kunde löpa
fara att förfelas, anhölle lärarekollegiet, att kanslern ville utverka, att
anslag måtte beviljas för upprättande vid karolinska institutet af eu
extra ordinarie professur i oftalmologi, hvars innehafvare skulle vara
skyldig meddela undervisning till samma omfattning som öfrige extra
ordinarie professorer vid institutet och bekomma samma aflöning och
förmåner i öfrigt, som bemälde lärare i de praktiska ämnena nu åtnjöte,
nemligen lön 2,500 kronor och tjenstgöringspenningar 1,000 kronor samt
ålderstillägg efter fem års väl vitsordad tjenstgöring med 500 kronor.
Denna lärarekollegiets framställning har kanslern till nådigt bifall
förordat.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då det ej kan förnekas,
att oftalmologien för närvarande är af den betydelse för läkarebildningen,
att en bristfällig undervisning i detta ämne måste lända till
men för läkarnes blifvande verksamhet, hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom,
att för aflöning åt en extra ordinarie professor i oftalmologi vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet det på ordinarie stat för institutet
uppförda anslag, 142,450 kronor, må höjas till 145,950 kronor, eller
med 3,500 kronor, deraf 2,500 kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, med rätt tillika för bemälde lärare att efter
fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å lönen af
500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.
Folkundervisningen.
[2.]
Seminarielärares
uppflyttning
i högre
lönegrad.
För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter
gällande bestämmelser tillkommer lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna,
erfordras, enligt en inom ecklesiastikdepartementet
uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1889 ett belopp af
3,900 kronor utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I anledning
häraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att anslaget till seminarierna för folkskolelärares
bildande, hvilket anslag för innevarande år utgör 285,925
kronor, måtte för berörda ändamål ökas till 289,825 kronor, eller med
3,900 kronor.
De tekniska läroverken.
[3.] Direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna
tjskistmiafo''1 ^iar i underdånig skrifvelse den 4 sistlidne oktober anhållit, att Eders
finare smide1 Kongl. Maj:t täcktes bereda ett årligt anslag af 5,500 kronor till inrätoch
metaiim- tande i Eskilstuna af en s. k. fackskola för den finare smides- och me
(Instri.
. ii. -j .
tallmdustnen.
Åttonde Imfvudtiteln.
5
Redan år 1880 inkommo stadsfullmägtige i Eskilstuna med underdånig
ansökning om anslag för sagda ändamål och angåfvo dervid,
att berörda skola vore afsedd att till vara taga spåren af föregående
konsthandtverk samt att leda arbetarens smak och yrkesstudier i en
rigtning, som tilläte honom att med konstnärlighet behandla materialet
med iakttagande af dess egendomligheter och de olika orneringssätt,
hvartill dess beskaffenhet gåfve anledning. Undervisningen skulle derför,
enligt en af stadsfullmägtige framlagd plan, omfatta finare smides- och
stålarbeten, etsning eller s. k. damascering af stål, gravering af stål
och andra metaller, gjutning af finare metallarbeten, drifning af koppar
och messing äfvensom fackritning. Den öfver omkostnaderna för den
ifrågasatta läroanstalten uppgjorda beräkningen slutade å 6,000 kronor,
hvaraf staden skulle bekosta 500 kronor till hyra, så att till öfriga
utgifters bestridande skulle erfordras ett årligt statsanslag af 5,500
kronor.
Med anledning af denna framställning afgaf kommerskollegium,
efter nådig remiss, utlåtande och öfverlemnade dervid tillika infordrade
yttranden dels af direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan i
Eskilstuna, som biträdde stadsfullmägtiges förslag i afseende å den tillämnade
fackskolans inrättande, ändamål och lmfvudsakliga verksamhet
samt tillika uttalade sig för skolans ställande i samband med tekniska
söndags- och aftonskolan under tillsyn af samma direktion, dels af Södermanlands
läns landsting, som, då fackskolan måste antagas blifva
till gagn ej blott för länet, utan i lika mån äfven för öfriga delar af
riket, förklarade sig sakna anledning att till samma skola lemna något
bidrag, och dels slutligen af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som understödde det väckta förslaget om fackskolans inrättande och
om statsanslag derför. För egen del anförde kommerskollegium hufvudsakligen,
hurusom ådagalagdt vore, att någon åtgärd måste vidtagas,
för att det af ålder väl ansedda finsmidet i Eskilstuna måtte ernå en
sådan utveckling, att produkterna af denna industri, i fråga om form
och prydlighet, kunde uthärda täflan med hvad utlandet inom samma
tillverkningsgren hade att erbjuda; och otvifvelaktigt vore, att detta ändamål
icke kunde vinnas, med mindre än att arbetare med framstående
anlag bereddes tillfälle att inom detta område undfå särskild undervisning,
hvilken åter, till nu afsedd omfattning, icke kunde antagas komma
arbetare till del å de i Eskilstuna anlagda verkstäder för mera allmänt
förekommande slag af smidesarbeten. Då således en fackskola för den
finare smidesindustrien vore af verkligt behof påkallad, men, på sätt
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande yttrat och kollegium äfven i
6
Åttonde hufvudtiteln.
öfrigt inhemtat, Eskilstuna kommun saknade förmåga att till skolans
underhållande bidraga i vidare mån, än hvartill densamma redan förbundit
sig, eller medelst anvisande af medel till hyra för skollokal, ansåge
kommerskollegium sig böra tillstyrka nådigt bifall till stadsfullmägtiges
anhållan om beredande af ett årligt statsanslag tills vidare af
5,500 kronor till inrättande af en s. k. fackskola för den finare smidesmanufakturen
i Eskilstuna, hvilken skola borde ställas i samband med
den tekniska skolan derstädes och under tillsyn af dess direktion, dock
att för anslagets åtnjutande det vilkor syntes böra bestämmas, att kommunen
vore skyldig tillhandahålla en för fackskolan fullt lämplig lokal,
äfven om hyresbeloppet derför skulle öfverstiga i kostnadsförslaget beräknade
500 kronor.
Vid föredragning af denna ansökan den 5 januari 1881 yttrade
jag, att det syntes mig vara uppenbart, att en dylik fackskolas upprättande
kunde vara af stort gagn för den finare smidesindustrien, såväl
i Eskilstuna som annorstädes i riket, hvarför något bidrag dertill af
statsmedel syntes vara väl på sin plats, ehuru under de vilkor, som
blifvit bestämda i Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 28
maj 1880 angående understöd åt tekniska afton- och söndagsskolor,
samt hemstälde med anledning häraf, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå
Riksdagen att, i stället för det tillförne anvisade anslaget å 20,000
kronor till understöd åt tekniska afton- och söndagsskolor, å extra stat
för år 1882 anslå 25,000 kronor för beredande af tillgång till understöd
åt lägre tekniska yrkesskolor.
Den af Eders Kongl. Maj:t i enlighet härmed aflåtna framställning
bifölls af Riksdagen; och utfärdades i ämnet nådig kungörelse
den 13 maj 1881, dervid såsom vilkor för åtnjutande af understöd från
omförmälda anslag föreskrefs, bland annat, att vederbörande kommun
skulle tillskjuta ett belopp åtminstone lika stort som statsbidraget.
Sedan direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan i Eskilstuna
i ofvanberörda skrifvelse af den 4 oktober 1887 erinrat om nu
anförda förhållanden, meddelar den, att, enär staden saknade förmåga att
uppfylla de stadgade vilkoren för statsunderstöds erhållande, stadsfullmägtige
måst öfvergifva förhoppningen att få den ifrågavarande fackskolan
till stånd. Under sådana omständigheter togs, på direktionens initiativ,
frågan om hand af några enskilda personer med klar blick för en dylik
läroanstalts betydelse för den industriella utvecklingen. Dessa anskaffade
genom sammanskott nödiga medel för inrättande tills vidare i
mindre skala af en fackskola med nyss berörda uppgift. Denna skola,
som stäldes under direktionens öfverinseende, öppnades i januari 1886
Åttonde hufvudtiteln. 7
och hade nu fortgått 2 år. Den lokal, som af staden upplåtits åt skolan,
hade utgjorts af 3 rum i tekniska skolans hus, och derförutom hade
tekniska skolans ritsal fått användas vid undervisningen i friliandsteckning
m. m. Lärjungeantalet, som vårterminen 1886 utgjorde 6, hade
med hvarje termin stigit och uppgick under sistlidne hösttermin till
14. Arbetsåret hade omfattat tiden från den 1 september till den 1
juli. Den dagliga undervisningstiden hade utgjort 5 timmar och varit
förlagd till kl. 9—12 f. in. samt 3—5 e. m. Härunder hade undervisning
meddelats i följande ämnen och omfattning: 1) frihandsteckning:
teckning och skuggning efter gipsmodeller, teckning af statyer och
konstindustriella föremål jemte skuggning och färgläggning, äfvensom
de olika stilarternas kännetecken; 2) modellering af ornament i lera
samt afgjutning i gips, modellering i vax, att användas såsom modeller
för metallgjutning; 3) träsnideri: skärning af ornament och figurer å
linialer, tafvelramar o. d. samt af modeller för metallgjutning; 4) metallgravyr:
gravering af ornament och figurer å tafvelramar, skålar, brickor
och andra husgerådsartiklar; 5) svarfning för fri hand af trä och
metaller; 6) metallgjutning: uppformning i sand samt gjutning i zink,
brons och messing; 7) ciselering: bearbetning af drifna och gjutna föremål
med punsar; 8) etsning å stål jemte förgyllning; 9) drifning af
enkla ornament; 10) utfällning å galvanisk väg af koppar och messing
på gjutna pjeser af zink.
Ehuru de tillgångar, direktionen haft till sitt förfogande, icke medgifvit
skolans fotande på den breda bas, som stadsfullmägtige uti berörda
underdåniga framställning tänkt sig och som varit högeligen önsklig,
hade man dock redan vunnit den erfarenhet om den inom nyss angifna
trånga gränser arbetande skolan och dess resultat, att man kunnat
finna, att den inslagna vägen varit den rigtiga samt att undervisningsämnen
och metod blifvit lyckligt funna, hvilket berättigade till
den vissa förhoppning, att en läroanstalt af ifrågavarande art, organiserad
i den större skala, som stadsfullmägtige en gång föreslagit, skulle
blifva af den största betydelse för den finare metallindustriens utveckling.
Direktionen misströstade emellertid om möjligheten att längre än
till 1888 års slut kunna genom enskildas uppoffringar vidmagthålla ens
den nu bestående provisoriska fackskolan. Vid sådant förhållande, och
då behöfligheten af ifrågavarande läroanstalt vitsordats af alla de myndigheter,
som blifvit hörda deröfver förra gången, frågan var före, ville
direktionen, under åberopande af de skäl, som förut anförts för en dylik
skolas inrättande, ännu en gång påkalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet på denna för den industriella utvecklingen betydelse
-
8
Åttonde liufrudtiteln.
fulla angelägenhet samt underdånigst anhålla, att bidrag af statsmedel
till inrättande i Eskilstuna af en s. k. fackskola för finare smides- och
metallindustri måtte, under förutsättning att staden bekostade nödig
lokal med uppvärmning, beredas, utan att vid anslaget fästades vilkor
af ytterligare bidrag från staden, enär sådant vilkor skulle omöjliggöra
skolans förverkligande.
Beträffande organisationen af denna fackskola har direktionen
föreslagit följande hufvudsakliga bestämmelser. Skolan skulle omfatta
en treårig kurs och stå under öfverinseende af direktionen för den tekniska
skolan i Eskilstuna samt vara underkastad den särskilda inspektion,
som Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt förordna. Närmaste tillsynen
öfver skolan skulle uppdragas åt tekniska skolans föreståndare,
hvilken inför direktionen skulle vara ansvarig för undervisningens ordentliga
upprätthållande. Lärarne skulle tillsättas på förordnande och
entledigas af direktionen. Arbetsåret skulle räcka från den 1 september
till den 1 juli, och den dagliga arbetstiden skulle omfatta 6 timmar
för hvarje årsafdelning. För inträde skulle gälla samma fordringar, som
för inträde i tekniska söndags- och aftonskolan. Undervisningen skulle
omfatta följande ämnen: a) finare smidesarbeten, såsom konstlås, ornerade
nycklar, dörr- och skåpbeslag, mindre kassaskrin m. in.; b) finare
stålarbeten, såsom knifvar, saxar, broscher, knappar, portföljbeslag m.
in.; c) etsning eller s. k. damascering af stål; d) gravering af stål och
andra metaller; e) gjutning af finare metallarbeten, särskilt för montering
af byggnadssmiden, låsvred, gångjern in. in.; f) drifning af koppar
och messing; g) ciselering af gjutna och drifna arbeten; h) svarfning
af trä och metaller; i) träsnideri; k) modellering i lera och vax
samt gipsskärning; 1) fackritning: afteckning och komposition af föremål,
som kunna af eleven användas vid verkstadsarbetet eller yrket;
in) stillära. — Verktyg och materialier skulle anskaffas af direktionen.
Omkostnaderna för skolan hafva blifvit beräknade sålunda:
för en lärare i frihandsteckning, fackritning, modellering,
gipsskärning, etsning, träsnideri och stillära,
med 25 timmars undervisning i veckan .................. kronor 1,500: —
» en lärare i metallgjutning, ciselering, galvanisering,
gravering och drifning, med 25 timmars undervisning’
i veckan ............................... » 1,500: —
)> en lärare i finare jern- och stålarbeten samt svarfning
af metaller och trä, med 16 timmars undervisning
i veckan ...... » 1,000: —
v föreståndaren ..................... » 300: —
Åttonde liufvudtiteln.
9
för vaktmästaren ........................................................................ kronor 100: —
» inköp och underhåll af modeller, verktyg, materi
alier
samt till belysning och andra utgifter............ » 1,100: —
summa kronor 5,500: —
Lokal med uppvärmning skulle lemnas såsom bidrag af staden.
öfver denna framställning af direktionen för tekniska söndagsoch
aftonskolan i Eskilstuna har yttrande infordrats från stadsfullmägtige
derstädes. De hafva i sitt underdåniga utlåtande förklarat, att, då
ifrågavarande framställning sammanfölle med deras egen tidigare ansökning
i samma ämne och, likasom denna, grundade sig på den öfvertygelsen,
att den föreslagna fackskolan blefve af största betydelse för den
finare smides- och metallindustriens utveckling i riket, stadsfullmägtige
på det varmaste förordade bifall till den underdåniga framställningen,
med tillkännagifvande tillika att staden vore villig att för fackskolans
inrättande derstädes tillhandahålla nödig lokal med uppvärmning.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, och enär å ena sidan
den yrkesskicklighet, den ifrågasatta läroanstalten är afsedd att utbilda,
måste gagna landet i dess helhet, helst den komme eu af dess vigtigaste
industrigrenar till del och torde verka till minskning af den icke obetydliga
importen af utländska praktsmiden, samt å andra sidan anslaget
till lägre tekniska yrkesskolor erfordras för det dermed egentligen afsedda
ändamål, hvartill kommer att, såsom upplyst blifvit, Eskilstuna
stad saknar förmåga att lemna det tillskott till skolan, som kräfves,
för att densamma skall kunna erhålla del af berörda anslag, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
till upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finare smides- och metallindustri,
enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t framdeles
torde meddela, bevilja på ordinarie stat ett anslag af 5,500 kronor, med
vilkor att Eskilstuna stad tillhandahåller skolan nödig och ändamålsenlig
lokal med uppvärmning; och föranleder detta en förhöjning af anslaget
för de tekniska läroverken från nuvarande beloppet, 370,400 kronor, till
375,900 kronor.
Veterinärundervisningen.
Med förmälan att veterinärinstitutets i Stockholm verksamhet under
de senare åren i högst betydlig mån utvidgats, så att i följd deraf den
för institutet nu gällande stat af den 30 maj 1879 funnits vara i flera
hänseenden otillräcklig för bestridande af de alltmera ökade utgifterna,
Bih. till Riksd. prof. 1888. 1 sand. 1 afd. 2
[4.]
Veterinärinstitutet
i
Stockholm.
10 Åttonde hufvudtiteln.
har direktionen för institutet i skrifvelse den 26 september 1887, efter
det lärarekollegiet vid upprepade tillfällen anhållit om beredande af
ökade tillgångar åt institutet, förklarat sig icke längre kunna undgå att
härom göra underdånig framställning och i sådant hänseende hufvudsakligen
anfört följande.
Väsendtligaste grunden till de af direktionen nu ifrågasatta förhöjningar
i anslaget för institutet vore det år efter år ökade antalet
veterinärelever, som vid institutet åtnjöte undervisning, och hvilket antal
vid början af år 1879 uppgått till 29 men derefter varit i ständigt stigande,
så att det vid början af år 1887 utgjorde 78, hvartill komme
hofslagarelärlingar, militära och civila, hvilkas antal under de senare
åren varit omkring 25. En så stor tillväxt i antalet af dem, som
vid institutet åtnjöte undervisning, fordrade tydligen större ansträngningar
af lärare och tjenstemän samt företrädesvis betydligt ökade
utgifter för undervisningsmateriel och förbrukningsartiklar af alla slag.
Också hade lärarekollegiet på grund häraf ifrågasatt dels inrättande af
en ny professur i fysiologi, dels förhöjning i aflöningsförmåner för
vissa af lärarne och tjenstemännen. Direktionen, som visserligen funnit
dessa förslag synnerligen behjertansvärda, hade likväl ansett sig
för närvarande icke böra derom göra någon underdånig framställning
men deremot, hvad anginge de anvisade beloppen till underhåll af byggnader
och stängsel sam£ för diverse utgifter, funnit behofvet af deras
ökande vara oafvisligt.
Vidkommande först byggnaders och stängsels underhåll, derför i staten
anvisats 1,000 kronor, hade direktionen redan i sin underdåniga framställning
den 18 september 1878 härtill begärt 1,500 kronor, hvilken
summa dock blifvit nedsatt till anförda belopp, af anledning att institutet
komme att mottagas i nytt och fullständigt skick, hvarför ock underhållet
då syntes tills vidare icke kräfva större anslag. Men äfven om
hvad sålunda anvisats funnits fullt tillräckligt under de första åren efter
inflyttningen i de nya byggnaderna, vore dock naturligt, att ett jemförelsevis
så ringa belopp som 1,000 kronor omöjligen kunde under
årens lopp vara tillfyllest för dessä stora byggnaders hållande i fullgodt
skick. De växande utgifterna härför hade ock exempelvis för år 1886
uppgått till 1,649 kronor 70 öre. I betraktande häraf, och då under de
närmast kommande åren tarfvades ännu större omkostnader för byggnadernas
underhåll, ansåge sig direktionen icke kunna för ifrågavarande
ändamål föreslå lägre belopp än 2,000 kronor årligen.
Beträffande anslaget till diverse utgifter, i nuvarande stat uppfördt
till 6,000 kronor, hade direktionen år 1878 beräknat äfven detta
Åttonde hufvudtiteln.
11
till ett högre belopp, eller 10,900 kronor, i stället för det förut utgående
anslaget 4,000 kronor, som visat sig otillräckligt för inköp af undervisningsmateriel
m. m., ehuru institutet härförutom haft att för ändamålet
disponera dels en årlig intägt af omkring 1,000 kronor för uthyrda magasinslägenheter,
dels ock en betydlig inkomst af institutets hofbeslagssmedja.
Under antagande att denna smedja, ehuru den vid institutets
flyttning till dess nuvarande lokal komme att förläggas till stadens
utkant, likväl skulle äfven derefter förmå uthärda täflan med enskilda
smedjor, hade Eders Kongl. Maj:t i den till Riksdagen år 1879 aflåtna
propositionen i ämnet pröfvat skäligt föreslå ifrågavarande utgiftspost
till 8,000 kronor, hvilket belopp Riksdagen — vid det förhållande att
dessa utgifter dittills icke öfverskridit sistnämnda belopp, och då under
år 1876, det senaste hvaröfver revisionsberättelse då funnits att tillgå,
behållningen af srhedjan uppgått till något öfver 6,000 kronor —ytterligare
nedsatt till nuvarande summan 6,000 kronor. Den gifna följden
häraf hade varit, att de hithörande utgifterna måst till det yttersta
inskränkas, utan att de detta oaktadt kunnat begränsas inom anslagssumman,
ett förhållande, som icke kunde fortfara utan att medföra menliga
följder för undervisningen. Till betäckande af dessa utgifter hade,
utöfver årsanslaget 6,000 kronor, användts en vid 1881 års början förefintlig
behållning, vidare besparingar under åren 1881—1883 å anslaget
till byggnadernas underhåll samt inkomster af smedjan och af institutets
stall.
Den förut varande intägten för uthyrda magasinslägenheter hade
helt och hållet bortfallit efter institutets fattning år 1880 till dess nya
lokal; och smedjan hade från samma tidpunkt lemnat långt mindre
inkomst än förut, eller i medeltal under åren 1881—1886 allenast 817
kronor 79 öre, beroende till någon del jemväl deraf att skoningen af
nummerhästarna vid Svea artilleriregemente och pontonierbataljonen,
hvilken förut verkstälts vid institutet, numera skedde vid de respektive
trupperna af vid dem anstäld personal. Institutets stall för sjuka djur
hade under år 1886 i stället för inkomst visat en förlust af 1,560 kronor
66 öre, eller, om kostnaden för derstädes förbrukad gas och vatten öfverfördes
till ett för hela institutet gemensamt konto, en vinst af endast
627 kronor 34 öre, detta beroende af det lägre antal sjuka djur, som
under året inlemnats till vård vid institutet, en följd åter af det stora
antal praktiserande veterinärer, som under senare åren i hufvudstaden
tillkommit. Då emellertid de sjuka djuren naturligen vore det vigtigaste
undervisningsmaterial för eleverna, måste direktionen antagligen, för
att om möjligt söka ernå ökad mängd af detta material, vara betänkt
12
Åttonde hufvudtiteln.
på att ytterligare nedsätta den dagliga sjukvårds- och underhållskostnaden,
äfven med fara att stallet komme att lemna ringa eller ingen vinst.
De behof, hvilka under nu ifrågavarande anslagspost: till diverse
utgifter borde tillgodoses, har direktionen, med stöd af vunnen erfarenhet
eller på grund af verkstäld medelkostnadsberäkning, upptagit på
följande sätt specificerade:
instruktionssmedjan................................................ kronor 550: —
kemiska och histologiska laboratorierna......... » 800: —
anatomisalen............................................................... » 500: —
obduktionssalen........................................................ » 300: —
museer ................. » 500: —
biblioteket................................................................... » 1,500: —
inventarier................................................................... 500: —•
kirurgiska instrument m. m............................... » 650: •—
bränsle, gas och vatten......................................... » 4,700: —
ambulatoriska kliniken......................................... » 600: —
sekreteraren hos lärarekollegiet ........................ » 400: —
inre renhållning........................................................ » 700: —
yttre d:o ........................................................ » 600: —
skrifmaterialier, annons- och tryckningskostnad,
renskrift m. m......................................... » 500: —
summa kronor 12,800: —
Härifrån borde afgå beräknad inkomst af ambulatoriska
kliniken ................................. kronor 200: —
och af hofbeslagssmedjan .................. » 600: — 800-
hvarigenom slutsumman blefve ........................ kronor 12,000: —
I enlighet härmed har direktionen hemstält, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att förhöja det till veterinärinstitutet
nu utgående ordinarie anslaget, 43,100 kronor, till 50,100 kronor, eller
med 7,000 kronor, på det sätt, att anslagsposten: byggnaders och stängsels
underhåll skulle ökas från 1,000 till 2,000 kronor och anslagsposten:
till diverse utgifter från 6,000 till 12,000 kronor.
Efter nådig befallning har medicinalstyrelsen i ämnet afgifvit utlåtande
och dervid anfört, att af den utredning, direktionen för veterinärinstitutet
lemnat, syntes uppenbart, att det nuvarande årsanslaget vore
otillräckligt och en väsendtlig förhöjning deraf nödvändig, men tillika
ansett sig böra ifrågasätta, om icke den erforderliga anslagsförhöjningen
Åttonde liufvudtiteln. 13
skulle kunna beräknas till något lägre belopp än det af direktionen
föreslagna, och i sådant hänseende erinrat, dels att behofvet af ökadt
anslag, enligt medicinalstyrelsens åsigt, endast i ringa mån borde tillskrifvas
den förökning af elevernas antal, som under senare år småningom
egt rum, alldenstund utom ökad förbrukning af bränsle, gas och
vatten endast de smärre utgiftsposterna för laboratorier, obduktionssalar,
inventarier m. m. kunde sägas vara väsendtligen beroende af elevernas
antal, medan detta deremot icke nämnvärdt inverkade på utgifterna för
byggnaders underhåll jemte en del andra utgiftsposter, för hvilka de
egentliga förhöjningarna blifvit ifrågasatta, dels ock huruvida icke sådana
förändringar skulle kunna genomföras, att en större inkomst kunde
erhållas af smedjan, äfven om dess belägenhet med afseende på tillfälle
till inkomster skulle vara sämre än förr.
Direktionen, som lemnats tillfälle att med anledning af hvad
medicinalstyrelsen anfört yttra sig, har dervid anmärkt, bland annat: att
det ökade antalet elever tydligen måste inverka på kostnaden jemväl
för anatomisal och operationsöfningar, instruktionssmedjan, kirurgiska
instrumenter och inre renhållning; att, då institutets byggnader, upptagna
till värde af 448,324 kronor, snart vore 10 år gamla och tarfvade
hvarjehanda reparationer, det för underhåll af byggnaderna och stängsel
äskade årliga belopp, 2,000 kronor, ingalunda vore för högt; att vid
institutet funnes tvenne smedjor, liofbeslagssmedjan och instruktionssmedjan,
af hvilka den senare vore uteslutande afsedd för undervisning
åt veterinärelever och civila hofslagarelärlingar i tillverkning af hästskor,
söm, för hofbeslaget erforderliga verktyg samt anbringande af hofbeslag
å döda hofvar, i följd hvaraf samma smedja icke kunnat eller kunde
medföra någon inkomst utan endast utgift, som blifvit allt större i mån
af elevernas ökade antal; att deremot hofbeslagssmedjan, som hade till
hufvudsaklig uppgift att bereda institutet såsom läroanstalt nödig tillgång
å det för undervisningen i den praktiska hofbeslagskonsten erforderliga
antalet lefvande hästar och som derför finge af allmänheten
anlitas för hästars skoning, väl tillförne under några år lemnat en icke
obetydlig inkomst, men att numera, sedan ett stort antal vid institutet
utbildade hofslagare bosatt sig i Stockholm och öppnat egna smedjor
— hvaraf 6, hufvudsakligen för skoning afsedda, å Östermalm, alla
mindre aflägse belägna än institutets — denna inkomst härigenom och
af orsaker, som här ofvan angifvits, i väsendtlig mån minskats, fastän
den af direktionen för skoning bestämda taxa upptoge lika pris med dem,
som i allmänhet beräknades vid i Stockholm befintliga smedjor; samt
att fara vore för handen att inkomsten komme att än mera nedgå, enär
14
Åttonde liufvudtiteln.
direktionen- möjligen blefve nödsakad att ytterligare nedsätta taxan För
skoning, så vida nöjaktig tillgång på lefvande undervisningsmaterial i
hofbeslagskonsten skulle kunna beredas institutets talrika elever och
hofslagarelärlingar; tilläggande direktionen att utan den begärda ökningen
i årsanslaget undervisningen vid institutet icke kunde på ett fullt
tillfredsställande sätt bestridas.
Genom hvad direktionen i ärendet anfört synes till fullo ådagalagdt,
att nuvarande anslag till byggnaders underhåll och till diverse
utgifter äro otillräckliga. Förhöjningen af det senare anslaget torde
emellertid, särskildt med afseende å det höga belopp, som blifvit beräknadt
för biblioteket, för det närvarande kunna bestämmas något lägre
än direktionen föreslagit. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie stat bevilja förhöjning i anslaget
till veterinärinstitutet i Stockholm med 6,000 kronor, deraf 1,000
kronor till byggnaders och stängsels underhåll samt 5,000 kronor till
diverse utgifter; kommande härigenom ordinarie anslaget till nämnda
veterinärinstitut, nu 43,100 kronor, att uppgå till 49,100 kronor.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
[5.] Till senaste Riksdag gjordes af Eders Kongl. Maj:t framställning
Ny stat för om antagande, i öfverensstämmelse med ett af direktionen öfver institutet.
tutet för blinda afgifvet förslag, af lönestat för den vid institutet anstälda
personal, att tillämpas från och med den 1 juli 1888, vid hvilken
tid institutet kommer att taga de för detsamma nyuppförda byggnader
i besittning. Ehuru berörda förslag icke blef af Riksdagen godkändt,
enär detsamma icke angaf de med befattningarna vid institutet förenade
naturaförmåner, ansåg Riksdagen sig dock, med hänseende till institutets
förestående inflyttning i de nya lokalerna och dess deraf föranledda
vidgade verksamhet, böra något jemka beloppen af hittills utgående aflöningar.
Af sådan anledning bestämdes, att aflöningarna, beräknade
för helt år, skulle under år 1888 utgå enligt följande grunder, nemligen:
arfvode till direktor ...............................................
» )> 4 lärare, 1,500 kronor för hvarje,
» » 6 arbetslärare och lärarinnor, 1,000
kronor för hvarje, ..........................
» » 1 gymnastiklärare ...........................
för musikundervisning ..........................................
» en räkenskapsförare och sekreterare.........
kronor 4,000: —
» 6,000: —
» 6,000: —
» 900: —
» 900: -
» 500: —
Åttonde hufvudtiteln.
15
för läkare och sjukvård.......................................... kronor 1,200: —
)) vaktmästare och portvakt jemte vårdare
och
tjenstepersonalen, tillsammans ............ » 3,000: —
Riksdagen medgaf vidare, att direktor och två ämueslärare samt
tre arbetslärare och lärarinnor vid institutet skulle ega att under år
1888 tillgodonjuta ålderstillägg enligt samma grunder, som för år 1887
bestämts, nemligen direktor och de två ämneslärarne med 500 kronor
hvar samt de öfriga med 250 kronor hvar. För beredande af medel ej
mindre till ofvan angifna aflöningar och ålderstillägg än äfven för öfriga
utgifter till uppehållande af blindinstitutets verksamhet anvisade Riksdagen,
utöfver det till institutet utgående ordinarie anslaget, stort 21,000
kronor, på extra stat för år 1888 ett anslag af 25,300 kronor.
Det är uppenbart, att med institutets inflyttning i dess nya lokaler
de mera provisoriska förhållanden, under hvilka detsamma hittills
verkat, böra upphöra. Tidpunkten synes nu vara inne att gifva
åt institutet en fast ställning och organisation. Eders Kongl. Maj:t har
ock den 13 sistlidne juli anbefalt direktionen öfver institutet att inkomma
med förslag till ny definitiv stat för institutet, upptagande alla
de aflöningsförmåner så väl i kontant som in natura, hvilka direktionen
ansåge böra tillkomma institutets direktor och öfriga personal.
Till åtlydnad häraf har institutets direktion afgifvit förslag till
dylik stat, omfattande icke blott personalens aflöning och öfriga förmåner
utan äfven samtliga kostnader för lokalernas underhåll, lärjungarnes
kosthåll, värme, lyshållning m. m., allt på sätt här nedan närmare
inhemtas.
Den föreslagna aflöningsstaten för institutets personal upptager:
för direktor ............................................................... kronor
4 ämneslärare, 1,500 kronor för hvarje,...
6 arbetslärare och lärarinnor, 1,200 kronor
för hvardera, .............................................
1 gymnastiklärare.............................................
lärare i musik ...................................................
räkenskapsförare och sekreterare...............
5,000:
6,000:
7,200
1,200
1,200
750
summa kronor 21,350
Tillika skulle direktorn erhålla boställsvåning med vedbrand och
möjligen derjemte planteringsland, samt ämneslärare, arbetslärare och
lärarinnor bostad med värme.
Dessutom skulle direktorn och ämneslärarne ega rätt till ålders -
16 Åttonde ImfYudtiteln.
tillägg med 500 kronor efter 5 års och ytterligare 500 kronor efter 10
års väl vitsordad tjenstgöring, samt arbetsgivare och lärarinnor med
250 kronor efter 5 års och ytterligare 250 kronor efter 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.
Till stöd för att direktors aflöning föreslagits att utgå med angifna
belopp har direktionen anfört, att hans befattning vore af synnerligen
ansvarsfull och mödosam beskaffenhet. Direktorn vid allmänna
institutet för döfstumma, hvilkens göromål icke i något afseende vore
mera magtpåliggande än direktorns vid blindinstitutet, uppbure en årlig
lön af 5,000 kronor samt dessutom numera två ålderstillägg å tillsammans
1,000 kronor äfvensom innehade boställsvåning med vedbrand
samt köksträdgård. Så vida man ville påräkna en för befattningen
fullt lämplig och duglig person, hvarpå institutets framgångsrika verksamhet
dock ytterst berodde, borde det icke ifrågasättas en lägre aflöning
än den nu föreslagna, i synnerhet som, förutom de göromål, hvilka
kunde anses vara enahanda för båda institutens föreståndare, direktorn
för blindinstitutet särskilt hade att vid anstaltens tryckeri ombesörja
utgifvandet af böcker, afsedda för blinda, samt att anskaffa och tillhandahålla
arbetsmaterial och verktyg åt de i landsorten arbetande
blinda äfvensom att öfvervaka, att den undervisning de i blindanstalten
erhållit, så vidt möjligt vore, gjordes fruktbringande.
I afseende å ämneslärarne erinrar direktionen, att komiterade för
afgifvande af förslag till blindundervisningens ordnande i det af dem
den 17 december 1880 afgifna betänkande enhälligt ansett, att den föreslagna
aflöningen, 1,500 kronor, vore den minsta, som kunde erbjudas
en ämneslärare vid blindinstitutet. En af komiténs ledamöter hade i
afgifven reservation yrkat, att den ursprungliga lönen borde höjas till
2,000 kronor. Och under de sju år, som förflutit sedan komitén afgaf
sitt betänkande, hade det visat sig vara förenadt med svårighet att
med de aflöningsförmåner, man haft att erbjuda, åt institutet förvärfva
fullt dugliga och skickliga lärarekrafter.
Beträffande orbetslärarne och lärarinnorna har direktionen fäst uppmärksamheten
derå, att komitén på angifna grunder beräknat deras
aflöning öfver hufvud till 1,200 kronor för dem hvar samt derjemte för
dem föreslagit två ålderstillägg, hvardera å 300 kronor. Handtverkslärarne
vid döfstuminstitutet åtnjöte visserligen för närvarande, jemte fri
bostad och vedbrand, endast 1,000 kronor i årligt arfvode. Men såsom
komitén jemväl framhållit, måste arbetsundervisningen intaga en långt
mera framstående ställning inom blindinstitutet än inom döfstuminstitutet,
så vidt det skulle blifva möjligt att utbilda den blinde till en prak
-
Åttonde hufvudtiteln.
17
fisk ocli duglig medlem i samhället. Af sådan anledning kräfde arbetsundervisningen
vid blindinstitutet ungefär lika lång tid som ämnesundervisningen,
så att arbetslärarne måste oförtrutet egna hela sin
tid åt de blindas undervisning, och det fordrades af arbetslärarne icke
blott insigt och skicklighet i yrket utan äfven särskilda anlag jemte
förmåga och duglighet att på bästa sätt handleda den blindes utbildning
i det för honom lämpligaste yrket. Direktionens förslag angående arbetslärares
och lärarinnors löneförmåner skilde sig endast från nämnda
komités i fråga om deras ålderstillägg, som direktionen ansett kunna
nedsättas från 300 till 250 kronor.
För gymnastikläraren har direktionen i likhet med komitén beräknat
en årlig aflöning af 1,200 kronor. Direktionen har dervid, under
erinran om hvad komitén framhållit rörande gymnastikens stora och
genomgripande betydelse för de blinda, anfört, att, enligt institutets
nuvarande stat, gymnastikläraren för 9 timmars undervisning i veckan
uppbure 900 kronor om året. Så väl direktionen som de af Eders
Kongl. Maj:t särskildt förordnade revisorer för granskning af institutets
räkenskaper och förvaltning hade emellertid ansett den hittills anslagna
tiden för gymnastikundervisningen vara otillräcklig. Men den nuvarande
lokalens beskaffenhet samt institutets begränsade tillgångar hade dock
ej medgifvit någon större utsträckning af denna undervisning. Efter
inflyttningen i den nya lokalen, och då lärjungarnes antal komme att
ökas till 100, blefve det nödvändigt att till gymnastik anslå minst 12
timmar i veckan. De blindas undervisning i gymnastik skilde sig i
väsendtlig grad från seende personers, och en längre tids erfarenhet
vore af nöden, innan läraren hunnit fullt sätta sig in i de blindas rätta
behandling, en omständighet, som måste föranleda dertill, att täta ombyten
af gymnastiklärare vore ytterst menliga. Då gymnastikläraren
icke kunde erhålla bostad inom anstalten utan måste från hufvudstaden,
der han sannolikt komme att vara bosatt, dagligen företaga resor till det
en half mil derifrån å Tomteboda inrättade institutet, kunde en duglig
lärare i gymnastik ej påräknas för lägre aflöning än 1,200 kronor årligen.
Till stöd för beräkningen af kostnaden för musikundervisningen till
1,200 kronor har direktionen åberopat, att för undervisningen i sång
komme att erfordras åtminstone 6 timmar i veckan, och instrumentalmusiken
toge minst 12 timmar i veckan i anspråk. Dessutom borde
undervisning meddelas i pianostämning, en sysselsättning, som visat
sig synnerligen lämplig och inkomstbringande för de blinda.
Hvad slutligen angår det till aflöning af räkenskapsföraren och sekreteraren
föreslagna årliga arfvodet af 750 kronor, har direktionen för
Bih.
till Biksd. prof. 1888. 1 samt. 1 afd. 3
18
Åttonde hufvudtiteln.
malt, att sekreteraren och kamreraren vid allmänna institutet för döfstumma
uppbure 1,500 kronor i arfvode, och att göromålen för innehafvaren
af motsvarande befattning vid blindinstitutet icke torde komma
att blifva synnerligen mindre omfattande. En fullt lämplig och passande
person kunde derför ej påräknas för lägre arfvode än 750 kronor
om året.
I sammanhang med denna redogörelse för de aflöningsförmåner,
som sålunda ansetts böra tillkomma institutets personal, har direktionen
uppgjort en beräkning af de anslagsbehof, som i öfrigt kunde erfordras
för institutets verksamhet. För dessa behof och de grunder, direktionen
följt vid beloppens beräkning, har direktionen lemnat följande redogörelse
under nedannämnda rubriker:
l:o. Lokalernas underhåll:
De årliga kostnaderna härför beräknades af direktionen till 2,500
kronor, eller till samma belopp, hvartill de af förut nämnda komité upptagits.
Då kostnaderna för de nya byggnaderna komme att uppgå till
omkring 450,000 kronor, motsvarade den beräknade kostnadssumman
det belopp, som uppkomme vid användandet af den procentberäkning,
som vanligen följdes vid kalkyler öfver underhållskostnaden för enskilda
byggnader, samt syntes vara tillräcklig, synnerligast under den närmaste
framtiden, då underhållet af de nyuppförda byggnaderna torde blifva
jemförelsevis ringa.
2: o. Undervisningsmateriel:
Till inköp och underhåll häraf vore ett belopp af 1,200 kronor
erforderligt. För blindundervisningens olika grenar kräfdes, såsom
komitén redan anmärkt, särskild, ofta ganska dyrbar materiel, såsom
upphöjda kartor, särskilt för blinda afsedda böcker, räknetaflor, modeller
af mångahanda slag, skrifmaskiner m. m. Tillgång till god, riklig
och för ändamålet afpassad undervisningsmateriel vore inom en
blindanstalt af, om möjligt, större vigt och betydelse än inom andra
undervisningsanstalter. Enligt af direktionen lemnad upplysning uppginge
blindinstitutets i Köpenhamn utgifter för undervisningsmateriel
årligen till omkring 5,000 kronor och hade år 1886 utgjort ej mindre
än 5,587 kronor 31 öre.
3:o. Inventarier:
Uppköp och underhåll häraf hade äfven beräknats komma att
uppgå till 1,200 kronor. Att i detalj motivera behofvet af den föreslagna
summan syntes direktionen leda till allt för stor vidlyftighet,
Åttonde hufvudtiteln.
19
helst, med hänsigt till de många och olikartade slag af inventarier, som
oundgängligen behöfdes för eu anstalt af ifrågavarande beskaffenhet,
det vore uppenbart, att den föreslagna summan icke komme att lemna
tillfälle till annat än nödvändiga utgifter.
4:o. Kosthåll:
Kosthållet för lärjungarne hade upptagits till
60 öre om dagen för hvar och en, eller tillsammans
för 100 lärjungar under 330 dagar till........................... kronor 19,800: —
samt för vårdare- och tjenstepersonalen (11 personer)
till 70 öre om dagen för hvar och en under 365
dagar, eller till sammanlagdt................................................ » 2,810: 50
summa kronor 22,610: 50.
Kosthållet för lärjungarne hade beräknats för blott 330 dagar,
emedan flertalet af dem antagits komma att fortfarande såsom hittills
tillbringa större delen af sommarferierna i sina hem. Ehuruväl den
beräknade kostnaden af blott 60 öre om dagen för hvarje lärjunge
kunde synas för låg, trodde dock direktionen, att densamma, att döma
af den erfarenhet, som hittills vunnits inom blindinstitutet, vore tillräcklig.
5:o. Beklädnad:
Direktionen hade beräknat kostnaden härför till 6,000 kronor, eller
till 60 kronor för hvarje lärjunge. Komitén hade visserligen förestält
sig, att en kostnad af 50 kronor skulle för detta ändamål blifva tillräcklig.
Men oaktadt all möjlig sparsamhet iakttagits, hade det likväl
ej tyckats direktionen att besörja institutets hittillsvarande lärjungars
beklädnad till detta pris. Kostnaden härför hade utgjort 3,699 kronor
34 öre för år 1884, 3,753 kronor 37 öre för år 1885 och 3,676 kronor
90 öre för år 1886, motsvarande, då lärjungeantalet uppgått till 60, omkring
60 kronor för hvarje elev.
6:o. Läkare och sjukvård:
Härför hade ett sammanlagdt belopp af 1,500 kronor ansetts erforderligt.
Efter hvad direktionen meddelat, uppginge enligt institutets
räkenskap utgifterna för berörda ändamål under år 1886, då institutet
räknade 58 lärjungar, till 810 kronor 91 öre, men efter öfverflyttningen
till Tomteboda och sedan lärjungarna kommit att till afsedt antal ökas,
måste, enligt direktionens åsigt, arfvodet till läkaren höjas samt särskild
sjuksköterska anskaffas. För framtiden kunde institutet icke påräkna
att, såsom hittills ofta egt rum, specialister i ögonsjukdomar skulle vid
förefallande behof lemna råd och bistånd utan särskild ersättning.
20
Åttonde hufvudtiteln.
7:o. Vårdare- och öfrig tjenärepersonal:
För denna personals aflöning hade af direktionen beräknats ett
sammanlagdt belopp af endast 3,500 kronor såsom nödvändigt, då deremot
löneförmånerna för vaktmästare och portvakt samt vårdare och
tjenare af komitén upptagits till 4,100 kronor årligen.
8:o. Tvätt och renhållning:
Kostnaderna härför, som af direktionen beräknats till 2,000 kronor
årligen, hade uppgått år 1884 till 1,289 kronor 71 öre, år 1885 till
1,150 kronor 76 öre och år 1886 till 1,120 kronor 4 öre.
9:o. Värme och lyshållning:
Den årliga utgiften härför upptoges till 5,000 kronor. Direktionen
ansåge visserligen, att för närvarande saknades erforderlig insigt och erfarenhet
för bedömandet af den föreslagna summans tillräcklighet, men
att, då institutets nya byggnader komme att till största delen uppvärmas
med ånga, och det blefve nödvändigt att anställa en maskinist
för ångpannornas vård och skötsel, samt det äfven inom en blindanstalt
vore lika behöfligt som inom andra uppfostringsanstalter att under den
mörka årstiden upplysa de särskilda lokalerna, den föreslagna summan
syntes vara den minsta, som för dessa ändamål erfordrades.
10:o. Diverse utgifter:
Denna post hade med ledning af hittills vunnen erfarenhet och för
slutsummans jemnande beräknats till 2,639 kronor 50 öre.
Sammanlagda årliga kostnaden för uppehållande af blindinstitutets
verksamhet uppgår sålunda enligt direktionens här ofvan angifna förslag
till 69,500 kronor, deraf för aflöningar 21,350 kronor och för öfriga
utgifter 48,150 kronor, hvartill komma redan medgifna ålderstilllägg
till åtskilliga lärare vid institutet, 2,250 kronor; och utgör alltså
hela den beräknade utgiftsstaten tillsammans 71,750 kronor.
Mot den af direktionen framlagda aflöningsstat, hvilken i fråga
om de kontanta beloppen och ålderstilläggen öfverensstämmer med
Eders Kongl. Maj:ts förslag till senaste Riksdag, har jag ej funnit något
annat att erinra, än att det synes mig lämpligt, att direktors kontanta
aflöning fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, såsom vid senare
löneregleringar i allmänhet egt rum. Härvid bör lönen bestämmas till
3,000 kronor, och återstående 2,000 kronor anses såsom tjenstgöringspenningar.
Ålderstilläggen böra såsom vanligt ega rum å lönen. De
af direktionen i öfrigt angifna aflöningsförmåner och direktionens be
-
Åttonde hufvudtiteln.
21
räkning af de eljest för institutet erforderliga utgifterna gifva mig ej
anledning till någon anmärkning.
Till bestridande af samtliga utgifter har direktionen beräknat följande
inkomster:
afgifter af elever ..................................................................... kronor 5,500: —
ränta å donationer, utgörande i kapital omkring 40,000
kronor, efter 4 procent ................................................ » 1,600: —
kollektmedel ............................................................................... » 600: —
summa kronor 7,700
och har direktionen hemstält, att af statsmedel måtte
beviljas utöfver det på ordinarie stat uppförda
anslaget, som utgör......................................................... kronor 21,000:
ytterligare: för år 1889 dels enahanda belopp, som
blifvit för år 1888 beviljadt, eller 25,300 kronor,
dels ock derutöfver 17,750 kronor, eller tillhopa » 43,050:
summa kronor 71,750:
Detta förslag till inkomststat föranleder mig till följande erinringar.
Direktionen har i första rummet upptagit afgifter af elever och
dervid anfört, att direktionen ansett sig vid beräkningen af dessa afgifter
endast böra upptaga det belopp, hvartill de under de tre sista
åren i medeltal uppgått, eller 5,500 kronor.
Det under nämnda år influtna beloppet af elevafgifter synes mig
dock ej böra för framtiden läggas till grund för beräkningen deraf.
Institutets elevantal har hitintills uppgått till högst 60, och af dessa
hafva omkring 36 varit frielever. Det nämnda beloppet har sålunda
erlagts af ett jemförelsevis litet antal betalande elever, eller omkring 24.
Årsafgiften af hvarje betalande elev har utgjort högst 300 kronor, men
omkring hälften har betalt derunder, dock ej mindre än 150 kronor.
Då nu institutets verksamhet kommer att utvidgas, så att der kunna
intagas 100 elever, eller 40 utöfver det först afsedda antalet, bör äfven
en ökad inkomst af elevafgifter kunna beräknas.
Den förenämnda komitén för blindundervisningens ordnande har
föreslagit, att för hvarje elev vid institutet skulle erläggas eu afgift af
350 kronor, men om detta belopp torde vara något för högt, anser jagdock,
att samma afgift, som erlägges vid blindskolan i Vexiö, eller 300
kronor, äfven bör vid institutet erläggas för hvarje elev, som hädanefter
vid institutet intages, dock med bibehållande af det antal frielever,
som enligt hittills gällande föreskrifter der fått emottagas.
22
Åttonde liufyudtiteln.
Såsom bidrag till elevernas underhåll vid nämnda skola hafva
landsting och städer, som ej deltaga i landsting, på grund af Eders
Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning anvisat större eller mindre
belopp. Man torde ock kunna hysa den vissa förhoppning, att landstingen
ej skola undandraga sig att äfven för elever, som intagas vid
institutet, anvisa medel till underlättande af kostnaderna för föräldrar,
målsmän och kommuner.
Om alltså årsafgiften för elev, som hädanefter vid institutet intages
utan att erhålla frielevplats, bestämmes till 300 kronor, skulle de
40 nya elever, hvilkas underhåll och beklädnad i direktionens utgiftsberäkning
betydligt bidraga till de ökade utgifterna, å andra sidan för
institutet medföra en ökad inkomst af 12,000 kronor. Att så många
nya elever skulle komma att under den närmaste framtiden vid institutet
intagas är dock ej sannolikt, äfven om blinda barn inom den för
intagning i blindskola bestämda åldern, såsom i Eders Kongl. Maj:ts
framställning till senaste Riksdag omförmäldes, fortfarande komma att
vid institutet vinna inträde. Det är sålunda ovisst, när inkomsten af
elevafgifter kan beräknas uppgå till hela det nämnda beloppet. Ett
mindre elevantal bör emellertid föranleda dertill, att besparingar kunna
göras å flera utgiftsposter, synnerligen i fråga om kosthåll och beklädnad.
Kostnaderna för dessa två poster för hvarje elev uppgå enligt
den af direktionen begagnade beräkningsgrund till 258 kronor. Härigenom
motverkas i väsendtlig mån de menliga följderna för institutets
ekonomi, i fall elevafgifter till påräknadt belopp icke inflyta.
Om jag anser mig kunna utan fara för institutets ekonomi beräkna
inkomsterna af elevafgifter redan nu till 15,500 kronor, eller 10,000
kronor högre än direktionen beräknat, är det således af det skäl, att,
om, såsom sannolikt är, ett så stort belopp de första åren icke inflyter,,
detta beror deraf, att elevantalet är mindre än direktionen antagit,
hvaraf följer en minskning i utgifter, som i det närmaste motsvarar
bristen i beräknad inkomst af elevafgifter.
Genom det nu föreliggande förslaget afses att gifva det nya institutet
för blinda en fast organisation, och det torde då icke vara lämpligt
att inom det anslag, som för institutet på ordinarie stat erfordras,
jemväl upptaga ålderstilläggen för direktorn och öfriga lärarepersonalen,
enär beloppet af dessa ålderstillägg är beroende deraf, huruvida vexlingar
inom personalen ega rum eller ej. Skulle den nuvarande personalen
en längre tid blifva oförändrad, varder det föreslagna beloppet,
2,250 kronor, som utgår för år 1888, alldeles otillräckligt. Till förekommande
af täta rubbningar uti institutets stat anser jag derför än
-
Åttonde hufvudtiteln. 23
damålsenligast, att, i likhet med hvad i allmänhet eger rum, ålderstillläggen
utgå af hufvudtitelns förslagsanslag.
Med iakttagande af hvad sålunda anförts skulle för blindinstitutet
å dess stat erfordras:
till aflöningar.............................................................................. kronor 21,350: —
» öfriga här ofvan i 10 punkter upptagna utgiftsposter
.................................................................... » 48,150: —
summa kronor 69,500: —
Till bestridande häraf beräknas:
elevafgifter ................................................................................ kronor 15,500: —
räntemedel.......................... » 1,600: —
kollektmedel .............................................................................. » 600: —
institutets nuvarande ordinarie anslag.............. » 21,000: —
summa kronor 38,700: —
Således återstå 30,800 kronor i stället för de för år 1888 på extra
stat uppförda 25,300 kronor, hvadan den verkliga anslagsförhöjningen
på institutets stat blifver 5,500 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, med godkännande af ofvan omförmälda aflöningsstat å tillhopa 21,350
kronor och öfriga angifna aflöningsförmåner för direktor, lärare och
lärarinnor vid institutet, bevilja, för tillämpning af samma stat och för
bestridande af institutets utgifter i öfrigt, förhöjning af institutets nuvarande
ordinarie anslag, 21,000 kronor, med 30,800 kronor, eller till
51,800 kronor, äfvensom medgifva, att de för institutets direktor, lärare
och lärarinnor afsedda ålderstillägg må utgå af åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg.
Öfriga ordinarie anslag.
I särskild nådig proposition den 31 december 1887 angående veterinärinrättningen
i Skara har Eders Kongl. Maj:t föreslagit nedsättning
med 1,500 kronor i det till nämnda anstalt utgående ordinarie anslag,
hvarom jag anser mig böra här erinra.
Beträffande öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln bär
jag icke att föreslå annan förändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. in., för närvarande upptaget till 22,398 kronor, måtte ökas med 415
kronor till 22,813 kronor.
[6.]
Skrifmaterialier,
expenser,
ved
m. m.
24
Åttonde hufvudtiteln.
[7.]
Utgifvande
af historiska
handlingar.
[8.]
Tillbyggnad
för riksarkivet.
[9.]
Statens konstindustriella
samlingar.
Extra anslag:
Riksarkivet.
I skrifvelse den 30 september 1887 har riks arki varien underdånigst
hemstält, det Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana skrifter och
handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på
1889 års stat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under derå föregående
år varit för ändamålet årligen beviljadt.
Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat
jemväl för år 1889 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning om uppförande af
en tillbyggnad för riksarkivet har Riksdagen för ändamålet beviljat ett
anslag af 575,000 kronor, hvaraf på extra stat anvisats 100,000 kronor
för år 1886, 250,000 kronor för år 1887 och 75,000.kronor för år 1888,
eller tillhopa 425,000 kronor. Jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att till fortsättande af arbetena å denna tillbyggnad
anvisa på extra stat för år 1889 hälften af återstående beloppet
med 75,000 kronor.
Nationalmuseum.
I skrifvelse den 14 september 1887 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas
till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar
äska af Riksdagen ett extra anslag jemväl för år 1889 af 4,000 kronor,
att jemte 1,000 kronor af vid museet inflytande förevisningsmedel användas
enligt samma fördelning, som för åren 1886, 1887 och 1888 redan
blifvit faststäld.
Af samma skäl, som vid föregående framställningar i detta ämne
anförts, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1889 anvisa ett extra anslag af 4,000 kronor
för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar.
Åttonde hufvudtiteln. 25
Lifrustkammaren.
I skrifvelse den 14 september 1887 har intendenten vid nationalmuseum
underdånigst hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte för tillsyn,
underhåll och vård af lifrustkammarens samlingar af Riksdagen äska på
extra stat äfven för år 1889 enahanda anslag, som för hvardera af åren
1886, 1887 och 1888 beviljats, eller 5,800 kronor.
Under åberopande af hvad i detta ärende förut blifvit al mig
anfördt, och enär samma belopp fortfarande är behöfligt för att under
år 1889 användas enligt enahanda grunder, som för de nyssnämnda tre
föregående åren tillämpats, får jag i underdånighet tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och
vård af lifrustkammarens samlingar in. m. anvisa på extra stat jemväl
för år 1889 ett anslag af 5,800 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner, i afseende
å hvilka något löneregleringsförslag, grundadt på fullständig utredning,
ännu ej kunnat framläggas, bereda tillfällig löneförbättring under år 1889,
i likhet med föregående år, erfordras anslag till oförändradt belopp;
och får jag fördenskull i underdånighet tillstyrka framställning till Riksdagen
derom, att för berörda ändamål måtte å extra stat för år 1889
anvisas 3,716 kronor.
Domkyrkorna i Upsala och Skara.
På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen beviljat till
restaurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering
af Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvardera
af åren 1886, 1887 och 1888 anvisats för domkyrkan i Upsala
70,000 kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor. I öfverensstämmelse
härmed tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att till fortsättande af dessa restaureringsarbeten anvisa på
extra stat jemväl för år 1889 enahanda belopp, eller för Upsala domkyrka
70,000 kronor och för Skara domkyrka 35,000 kronor.
Universiteten.
Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande
understöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarier
för språkvetenskap och matematik, får jag, under åberopande af hvad
tillförne i detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders
Bill. till Rilcsd. prof. 1888. 1 samt. 1 afd. 4
[10.]
Lifrust
kammaren.
[ii.]
Tillfällig
löneförbättring
åt tjenstemännen
vid domkapitlens
expeditioner.
ri2.]
Restaurering
af TJpsala
och Skara
domkyrkor.
[13-]
Seminarier
för språkvetenskap
och
matematik.
26 Åttonde hufvudtiteln.
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter
äfven för år 1889 bevilja extra anslag till samma belopp som förut,
nemligen:
till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala............ kronor 3,000: —
y> }) » » Lund ............ » 2,950: —
» )) matematiska N » » Upsala..........» 1,500: —
» » » » » Lund ............ » 1,000: -
L14-J I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne september har universitets
tyslT,
franska kansle™, bland annat, anmält och till bifall förordat en af det större
och engelska akademiska konsistoriet i Upsala, på anhållan af filosofiska fakultetens
spUpZaid humanistiska sektion, ånyo gjord framställning om ett årligt anslag af
universitet. 6,000 kronor till lärare i tyska, franska och engelska språken vid
universitetet.
Till stöd för denna sin anhållan har sektionen åberopat hvad eu
af dess ledamöter professorn i ny-europeisk lingvistik och modern literatur
J. I. Hagberg redan år 1885 anfört i en till sektionen skriftligen
gjord framställning i ämnet, hvarjemte sektionen med ledning af professor
Hagbergs uttalade mening’ bifogat den förklaring, att ifrågavarande
förslag antagligen icke komme att utöfver aflöningsbeloppet
medföra några särskilda kostnader för det allmänna.
Beträffande vigten af ifrågavarande anslag har professor Hagberg
i berörda skrifvelse framhållit, att det redan länge vid universitetet visat
sig behöfligt att bereda den studerande ungdomen tillfälle att under god
ledning öfva sig i tyska, franska och engelska språkens talande och
skrifvande, samt att uppenbart voi-e, det behofvet af sådan öfning blefve
allt känbarare, ju mera beröringen med främmande folk tilltoge i liflighet
och mångsidighet och ju mera anspråken på färdighet och skicklighet
hos lärarne i främmande lefvande språk vid de allmänna läroverken
måste stegras. För afhjelpande af den brist, som i nämnda hänseende
länge funnits, hade tid efter annan särskilda åtgärder vidtagits, men då
nödiga penningmedel icke funnits att tillgå, hade dessa åtgärder dels
blifvit inskränkta inom ett allt för litet område, dels för sin möjlighet
varit beroende på särskilda gynsamma omständigheter, som endast tillfälligtvis
erbjudit sig. Utan säkert beräknelig^ penningmedel kunde
det. ifrågavarande behofvet af undervisning och öfning icke på ett varaktigt
sätt och i nog stor omfattning afhjelpas. Det fordrades nemligen,
att i hvart och ett af de ofvan nämnda språken anstäldes en lärare,
som hade detta språk till sitt modersmål och derjemte vore i besittning
af den bildning'' och lärareskicklighet, som gjorde det möjligt att med
-
Åttonde hufvudtiteln.
27
dela god och säker undervisning och ledning. En sådan fordran kunde
icke uppfyllas, om man icke för en något längre tid, exempelvis sex
år, hade att erbjuda en nöjaktig, af alla tillfälligheter oberoende årlig
inkomst och derjemte nödig sjelfständighet i lärareverksamhetens utöfning.
Endast på detta sätt kunde man å ena sidan undvika den fara,
som ofta förut och jemväl af den läroverkskomité, som den 25 augusti
1884 afgaf sitt betänkande, icke utan skäl framhållits såsom förenad med
inkallande af utländingar af ofta måhända tvifvelaktig bildningsgrad, och
å andra sidan bereda medellösa studerande tillfälle att, så mycket som
kunde behöfvas, begagna sig af ifrågavarande lärares undervisning och
ledning. Då icke blott nyss nämnda läroverkskomité på goda grunder och
med stor bestämdhet förordat en väl behöflig utvidgning och förbättring
i undervisningen i främmande lefvande språk vid universiteten, utan
äfven sedermera såväl filosofiska fakulteten och hennes båda sektioner
som ock det större akademiska konsistoriet i detta hänseende förklarat
sig dela komiténs mening, borde såsom eu första åtgärd för vinnande
af detta ändamål vid universitetet anställas särskilda lärare i tyska,
franska och engelska språken. Säkerligen skulle genom en dylik åtgärd
universitetsstudierna i nämnda språk i hög grad främjas och särskildt
utbildningen af duglige lärare för de allmänna läroverken kraftigt
befordras.
Beträffande ifrågavarande lärares anställande, löneförmåner och
åligganden har professor Hagberg föreslagit: att universitetets kansler
skulle ega att efter förslag af filosofiska fakultetens humanistiska sektion
till lärare för en tid af sex år antaga och förordna utländing, som hade
det språk, hvari han skulle undervisa, till sitt modersmål och egde den
vetenskapliga bildning, som för hans lärareverksamhet kunde anses
behöflig; att dylik lärare skulle åtnjuta ett årligt arfvode af 2,000 kronor,
som qvartalsvis till honom utbetalades; samt att det skulle åligga bemälde
lärare att, hvar och en i det språk, som utgjorde hans läroämne,
under den del af läsåret, då offentliga föreläsningar hölles, tre timmar
i veckan meddela offentlig undervisning på det sätt, som af kanslern
efter förslag af humanistiska sektionen föreskrefves, och dessutom under
samma tid likaledes tre timmar i veckan gifva enskild undervisning åt
studerande mot en af det mindre akademiska konsistoriet efter humanistiska
sektionens förslag bestämd afgift, hvilken af hvarje studerande,
som begagnade sig af denna undervisning, skulle vid lärokursens början
erläggas, samt slutligen att mot den ersättning, han sjelf funne skälig,
meddela enskild undervisning åt de studerande.
28
Åttonde hufvudtiteln.
[15.]
Carolinaredivivabyggnaden
i
Upsala.
Det större akademiska konsistoriet har för sin del tillagt, att de
vid universitetet tillgängliga lärarekrafterna ovilkorligen behöfdes för den
vetenskapliga undervisningen i dessa språk och ej kunde medhinna att
derjemte meddela den undervisning, som med förevarande förslag afsåges.
Af hvad i ämnet blifvit anfördt torde otvetydigt framgå, att studiet
af de främmande lefvande språken vid universitetet skulle vinna ej ringa
förkofran särskild t i fråga om beredande af skickliga lärare för läroverken
äfvensom beträffande andra praktiska syften, derest undervisning kunde
erhållas af personer, som, med de särskilda språken till modersmål, egde
tillräcklig vetenskaplig bildning och lärareskicklighet för att kunna uppträda
såsom akademiska lärare i dessa ämnen. Deremot synes det mig
något tvifvelaktigt, om arfvodena böra fixeras till ovilkorligen samma
belopp, 2,000 kronor, för hvarje lärare. Möjligen kan det blifva nödvändigt
att af anslaget anvisa något mera åt en lärare än åt en annan.
Någon ovilkorlig bestämmelse härutinnan torde ej erfordras för anslagets
beviljande, utan synes lämpligast, att Eders Kongl. Maj:t framdeles,
på kanslerns förslag, meddelar föreskrifter jemväl i afseende å beloppet
af det årliga arfvode, som bör respektive lärare erbjudas. Jag hemställer
derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att å extra stat bevilja ett belopp af 36,000 kronor för anställande
vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska, franska och
engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t
kan finna godt meddela, samt af nämnda belopp anvisa 6,000 kronor
att utgå under år 1889.
Beträffande det af Eders Kongl. Maj:t vid senaste Riksdag äskade
anslag till förändring af Carolina-rediviva-byggnaden i Upsala anförde
Riksdagen i skrifvelse den 7 juli 1887: att Riksdagen väl funne det
nödvändigt, att sådan förändring af bibliotekshuset så fort ske kunde
vidtoges, att biblioteket sattes i stånd att motsvara de anspråk, som
kunde och borde ställas på en institution af ifrågavarande art, men
ansåge universitetet böra af egna medel bidraga till betäckande af derför
erforderliga kostnader; att den kostnadssumma, som beräknats för
verkställande af de ifrågasatta förändringarna, eller 350,000 kronor, syntes
väl hög, då med hänsyn till nu gällande pris å material och arbete vissa
nedsättningar kunde göras och dessutom i vissa fall minskning i kostnaden
kunde åstadkommas derigenom, att ett mindre dyrbart material
begagnades, dock att byggnadens ändamålsenlighet och tryggande mot
eldfara icke i något afseende uppoffrades; och slutligen att en del inredningsarbeten,
såsom hyllor m. m., med hvilka skulle tillgodoses först
Åttonde hufvudtiteln. 29
längre fram uppstående behof, kunde uppskjutas för att utföras först i
den mån, som behofvet uppstode, — en minskning af kostnaderna inom de
närmaste åren, som torde påkallas äfven deraf, att universitetets bidrag
möjligen kunde behöfva fördelas på något längre tid; och hade Riksdagen
af dessa skäl till utförande af förändring af byggnaden i öfverensstämmelse
med den framlagda planen beviljat ett bidrag af statsmedel
till belopp af 200,000 kronor och deraf på extra stat för år 1888
anvisat en fjerdedel, eller 50,000 kronor, dock under vilkor att universitetet
af egna eller eljest anskaffade medel beredde tillgång till bestridande
af alla de kostnader, hvilka utöfver statsbidraget blefve för ändamålet
behöfliga.
Jemte meddelande härom anbefalde Eders Kongl. Maj:t kanslern
för universitetet att efter vederbörandes hörande inkomma med det yttrande
och förslag, hvartill Riksdagens beslut i denna fråga kunde föranleda.
Till följd häraf har kanslern med underdånig skrifvelse den
28 sistlidne december öfverlemnat ett från det större akademiska konsistoriet
infordradt utlåtande, hvilket åtföljts af drätselnämndens yttrande
och förslag, innefattadt i utdrag af dess protokoll, hvartill såsom
bilagor fogats dels en af akademikamreraren afgifven utredning angående
universitetets ekonomiska ställning dels ock ett af bibliotekarien
C. Annerstedt och arkitekten C. A. Kildberg afgifvet gemensamt yttrande.
Annerstedt och Kihlberg, hvilka anmodats att företaga granskning
af och söka åstadkomma sådana modifikationer uti de förut uppgjorda
ritningarna och förslaget rörande Carolina-byggnadens förändring, att
kostnaderna kunde nedbringas till 200,000 kronor, hafva dervid anfört,
att då den efter långvariga och grundliga förarbeten uppgjorda planen
vore byggd på förutsättningen af alla onödiga kostnaders undvikande,
hvarför svårligen några till nämnvärd reduktion af kostnaden förande
ändringar i densamma kunde uttänkas, syntes uppdraget endast afse meddelande
af upplysning, huru mycket af de i planen upptagna arbeten,
som det vore möjligt att utföra för en summa af 200,000 kronor, och
om det resultat, som dermed stode att vinna, kunde anses tillfredsställande
i den mening, att det innebure en verklig utslutning af vissa vigtigare
partier i planen. Till fullgörande af berörda uppdrag hafva de
vidare anfört följande.
Nyssnämnda summa måste i första rummet användas för trapphusets
omgestaltning. Det vore nemligen ej ensamt af bristen på utrymme
för böcker, som biblioteket nu så känbart lede, .utan äfven af
de olägenheter, som arbetslokalernas otillräckliga antal och olämpliga
läge medförde. Begge dessa svårigheter skulle afhjelpas på en gång
30 Åttonde hufvudtiteln.
genom trapphusets förändring, under det att en ändring af sjelfva hufvudbyggnadens
tredje våning till boksal visserligen ökade utrymmet för
böcker men på samma gång i hög grad stegrade de nuvarande arbetslokalernas
olägenheter genom ytterligare ökning af de redan nu orimliga
afstånd en från arbetets medelpunkt till samlingarnas olika delar.
Med ifrågavarande summa kunde man ej blott fullständigt genomföra
hela trapphusets omgestaltning utan äfven, derest ej oförutsedda prisstegringar
rubbade de uppgjorda beräkningarna, de åtgärder, som åsyftade
att undanrödja nu förefintliga olägenheter i bottenvåningen. Man
skulle sålunda kunna utföra två vigtiga partier af planen, och det resultat,
_ som dermed vunnes, innebure följande betydande fördelar: hela
biblioteksarbetet blefve förlagdt till byggnadens midt; en läsesal, som
hittills alldeles saknats och hvaraf behofvet dagligen låtit sig allt starkare
förnimma, förvärfvades omsider; i dess omedelbara närhet blefve
inrättadt ett nytt, väl beläget och rymligt utlåningsrum, hvarifrån de
kortaste möjliga förbindelser förde till byggnadens alla delar; för alla
tjenstemän anskaffades nya, välbelägna arbetsrum; och slutligen blefve
de hissar för boktransport, som hittills alldeles saknats, inlagda just
der de borde befinna sig, nemligen i husets midt. Hvad åter utrymmet
för böcker anginge, kunde de nya boksalarne och öfriga rum i
trapphuset enligt beräkning emottaga 111,000 volymer, hvilket innebure
. en stegring af 42 procent i det nu befintliga bokutrymmet.
Härvid borde ock ihågkommas, att alla lokalerna i trapphuset skulle
blifva fullkomligt brandfria och utförda efter en genomtänkt, sammanhängande
och ändamålsenlig plan. — Åtgärderna för omändring af
bottenvåningen i sjelfva liufvudbyggnaden innebure, att dess inrättning
lämpades efter den nya plan, som förläde arbetet till byggnadens centrum,
att de inre förbindelserna mellan dess olika delar i hög grad utvecklades
och att belysningen förbättrades. Häri inginge äfven hela
den forna vestibulens ändring, hvilken åtgärd vore en nödvändig förutsättning
för trapphusets omgestaltning.
Otvifvelaktigt kunde det resultat, som med en tillgång af 200,000
kronor stode att vinna, kallas högst tillfredsställande i det afseende,
att icke blott biblioteket befriades från de tryckande besvärligheter, med
hvilka det nu kämpade, utan äfven dess förmåga att fylla sin uppgift
direkt stegrades genom den koncentrering af arbetet, som blefve en
följd af trapphusets omgestaltning. I afseende på sjelfva hufvudbvggnaden
qvarstode likväl i oförminskad grad den hotande eldfaran.. Man
hade derför sökt utreda, hvilket vore det minsta möjliga belopp utöfver
200,000 kronor, som skulle erfordras för att äfven i hufvudbyggnaden
Åttonde hufvudtiteln. Bi
genomföra de åtgärder, hvilka vore nödiga för dess betryggande mot
eldfara, men lemna åt framtiden alla öfriga delar af planen, hvilka icke
af de två hufvudmomentens verkställande ovilkorligen betingades.
Den fara, som hotade byggnaden, vore hufvudsakligen beroende
deraf, att hela tredje våningen och vinden bildade ett sammanhängande
helt, innehållande massor af trävirke, och att dessa lättantändliga massor
icke hade något skydd af ett brandhvalf öfver tredje våningen,
hvarjemte det alltid vore högeligen att befara, att, om en eldsolycka
inträffade, taket och öfriga trämassor i sitt fall skulle slå igenom det
klena, icke hvälfda tegelgolfvet, som nu funnes inlagdt emellan andra
och tredje våningen. För undanrödjande af denna fara hade i den nya
planen föreslagits dels att omhvälfva taket öfver andra våningen, dels
att inlägga den hittills saknade brandbottnen öfver tredje våningen och
i sammanhang härmed ändra taket, dels att genom uppdragande af
vestibulens tvärmurar ända öfver taket afdela byggnaden i tre brandfria
partier. Man skulle nu kunna fråga, om det ej vore möjligt att
för närvarande åtnöja sig med att blott omhvälfva taket öfver andra
våningen för att härigenom söka betrygga de underliggande boksalarne
och lemna byggnadens hela öfre del tills vidare i sitt gamla skick.
Men denna fråga måste med nej besvaras; ty, oafsedt att hvalfslagningen
öfver andra våningen vore i föreliggande plan oskiljaktigt förenad
med åtgärderna för tredje våningens brandfrihet och af tekniska
skäl knappast kunde i någon plan derifrån skiljas, torde det kunna
med visshet sägas, att åt detta brandhvalf öfver andra våningen svårligen
kunde gifvas den fasthet, att det under alla förhållanden skulle
motstå tyngden af takets och hela tredje våningens nedstörtande vid
en eldsvåda. Och tvärmurarnes uppdragande genom byggnaden sammanhängde
så mycket med den föreslagna konstruktionen i öfrigt, att
den ej lätt läte sig derifrån skilja, förutom att med visshet kunde förutsägas,
att öfverintendentsembetet icke skulle till eu sådan ändring i
planen gifva sin tillstyrkan. De föreslagna åtgärderna för hufvudbyggnadens
tryggande mot eldfara borde sålunda genomföras på en gång
och i sin helhet.
Det förhållandet, att den afsedda jernkonstruktionen i tredje våningen,
på samma gång den skulle uppbära brandhvalf och tak, tillika
skulle utgöra stommen för våningens inredning till boksal, och att sålunda
i samband med åtgärderna för våningens brandfrihet äfven de
vigtigaste förarbetena för dess framtida bestämmelse att tjena till boksal
skulle blifva undangjorda, kunde endast betraktas såsom eu fördel,
emedan derigenom arbetet å bokhylleställningars, gallerigolfs och jern
-
32 Åttonde liufrudtiteln.
trappors inläggning, då salen komme att för sitt ändamål fullt anordnas,
i hög grad underlättades och äfven kunde, om så blefve nödigt,
successivt genomföras.
Efter förnyad granskning af ritningar och kostnadsförslag, efter
försök att uppdela byggnadsplanen i olika partier och efter inhemtande
af nya upplysningar i frågans tekniska och ekonomiska detaljer, hade
det resultat af undersökningen framgått, att om de tillgängliga medlen
kunde beräknas till 250,000 kronor, vore man dermed i stånd ej blott
att genomföra hela trapphusets omändring och sålunda försätta biblioteket
i ett tillfredsställande skick utan äfven att verkställa alla åtgärder
syftande att göra hufvudbyggnaden brandfri, hvarigenom dess dyrbara,
delvis alldeles oersättliga samlingar kunde anses tryggade mot den eldfara,
som nu vore så öfverhängande. Och på samma gång hade man vunnit
den fördel att hafva tredje våningen försatt i det skick, att den utan
större svårighet kunde i en framtid fullt inredas eller efter hand försitt
ändamål anordnas. Hvad som efter dessa arbetens utförande skulle
återstå, nemligen nästan alla förändringar i hufvudbyggnadens yttre,
den egentliga inredningen af tredje våningen till boksalar och alla de
förändringar i de gamla våningarna, som kunde från ofvannämnda arbeten
afskiljas, finge anstå till framtiden och kunde göra det,, så snart
man lyckats lösa hvad som kunde kallas planens hufvuduppgifter.
När frågan, huruvida universitetet egde tillgångar för bestridande
af de kostnader, som utöfver statsbidraget erfordrades för genomförande
af förändringarna i Carolina-rediviva-byggnaden enligt den uppgjorda
planen, förekom till behandling hos drätselnämnden, enade sig tre af
dess ledamöter om den mening, att, då genom hvad som utrönts af
den utaf akademikamreraren verkstälda utredningen angående universitetets
tryckta finansiella ställning i allmänhet och särskild! dess reservfonds
föga gynsamma läge framginge, att universitetet härtill saknade
tillgång, drätselnämnden borde på grund häraf och med påpekande af
dels det förhållande, att reservfondens nuvarande behållning till allra
största delen utgjordes af fordringar för af universitetet till särskilda dess
institutioner eller andra ändamål förskotterade medel, och dels den risk,
som otvifvelaktigt läge deri, att man genom reservfondens ytterligare anlitande
för nu ifrågavarande ändamål skulle komma att sakna medel till
andra, för undervisningen oundgängligen behöfliga, oförutsedda anslag, till
svar i ämnet meddela, att universitetet måste anses sakna egna tillgångar,
med hvilka det kunde bidraga till Carolina-byggnadens omändring. Nämndens
två öfriga ledamöter, hvaraf universitetets rektor den ene, anförde
deremot såsom sin gemensamma åsigt, att, då det så väl genom före
-
Åttonde hufyudtiteln, 33
gående utredning som genom bibliotekarien Annerstedts och arkitekten
Kihlbergs afgifna yttrande vore ådagalagdt, att två åtgärder vid bibliotekshuset
vore af högsta behof påkallade, den ena bestående i trapphusets
och vestibulens förändrade inredning och den andra i hvalfs och
jernkonstruktioners uppförande för husets betryggande mot eldfara, det
större akademiska konsistoriet, fastän universitetet icke egde några medel,
som kunde såsom bidrag till båda dessa åtgärders vidtagande anvisas
utan en mycket känbar minskning i de tillgångar, hvilka vore
afsedda för befordrande af sådana syften och ändamål, som omedelbart
anginge undervisningen, och dermed följande nödtvång att starkt
inskränka utgifterna för tillfälliga undervisningsbehof, likväl med afseende
på den utomordentligt stora vigten af de båda ofvan omnämnda
åtgärderna, och då penningmedel till dessas fullständiga utförande icke
på annat sätt kunde erhållas, borde hemställa, att för nämnda ändamål
måtte anvisas ett belopp af 50,000 kronor att utgå af universitetets reservfond,
hvilken borde anses dertill hafva tillgång.
Det större akademiska konsistoriet har i skrifvelse till kanslern
— under åberopande af hvad som i den senare delen af bibliotekarien
Annerstedts och arkitekten Kihlbergs yttrande funnes utredt, nemligen
att för en kostnad af 250,000 kronor de tre hufvuduppgifterna i planen
för Carolina-byggnadens förändring kunde lösas: den, som åsyftade
byggnadens betryggande mot eldfara, till alla delar fullständigt, den,
som ginge ut på lättnad i arbetet inom biblioteket, till alla väsendtliga
delar, och den, som bestode i tillökning af bokutrymmet, på ett för den
närmaste framtiden fullt tillfredsställande sätt — anhållit, att kanslern
måtte af universitetets reservfonds beräknade behållning, omkring 83,000
kronor, bevilja det utöfver det vilkorligt erhållna statsanslaget erforderliga
beloppet 50,000 kronor, samt hos Eders Kongl. Maj:t hemställa,
att universitetet måtte få anses genom utförande af ofvanberörda, till
de angifna hufvuduppgifternas lösning ledande arbeten uppfylla vilkoren
för utbekommande af statsanslaget och efter dessa arbetens fullbordande
i enlighet med den förut uppgjorda planen vara befriadt från alla med
detta statsanslag förenade förbindelser.
Kanslern har för egen del anfört: de af Riksdagen vid dess an
slag
till byggnadens omändring fästade vilkor kunde icke uppfyllas
utan att universitetet bidroge till kostnaden med minst det belopp, som
af konsistoriet blifvit ifrågasatt; och genom en vägran härtill skulle således
det nu beviljade anslaget förfalla, med äfventyr att något nytt
icke på andra vilkor erhölles. Men äfven om ett lika stort anslag skulle
å nyo beviljas utan förpligtelse för universitetet att tillskjuta egna me
Bih.
till Bi/csd, prof. 1888. 1 samt. 1 afd. 5
34
Åttonde hufvudtiteln.
t16-]
Arfvode åt
docenten 8.
Söderberg.
del, så skulle det behof, som till senaste Riksdag framhölls såsom det
för universitetet vigtigaste, för hvilket alla andra borde stå tillbaka,
endast högst ofullständigt kunna afhjelpas. Vid sådant förhållande kunde
kanslern icke hysa någon annan tvekan om bifall till konsistoriets nu
gjorda framställning än med afseende på den af majoriteten i drätselnämnden
och konsistoriets minoritet antydda osäkerheten, huruvida reservfondens
tillgångar medgåfve en anvisning å densamma af 50,000
kronor; men af den utredning, som i handlingarna angående detta ärende
förelåge, framginge, efter kanslerns uppfattning, att detta läte sig göra,
om än med påföljd att andra äfven ganska vigtiga behof icke kunde,
såsom önskligt vore, tillgodoses. Kanslern vore derför sinnad att för
ändamålet anvisa 50,000 kronor af reservfonden, derest Eders Kongl.
Maj:t, på sätt konsistoriet förutsatt, förklarade universitetet dermed vara
befriadt från alla med ifrågavarande statsanslag förenade förbindelser.
Af den utredning, som sålunda i detta ärende förebragts, synes
mig framgå, å ena sidan att det högsta belopp, universitetet för närvarande
kan till ifrågavarande byggnadsarbete tillskjuta, uppgår till
50,000 kronor, och å andra sidan att med detta belopp jemte det vilkorligt
beviljade statsanslaget den så högst nödvändiga förändringen af
Carolina-rediviva-byggnaden kan till väsendtligaste delar utföras. Jag
anser mig derför höra tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att medgifva, att det af Riksdagen till förändring af Carolinarediviva-byggnaden
beviljade anslag å 200,000 kronor må användas till
utförande af de i bibliotekarien Annerstedts och arkitekten Kihlbergs
ofvan anförda yttrande omförmälda arbeten, utan annat vilkor å universitetets
sida, än att universitetet af egna eller eljest anskaffade medel
bereder tillgång till bestridande af alla de kostnader, hvilka, utöfver
statsbidraget, blifva för dessa arbetens verkställande behöfliga, äfvensom
af berörda anslag på extra stat för år 1889 anvisa ytterligare 50,000
kronor.
Vid senaste Riksdag beviljades, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts
framställning, åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg ett
personligt anslag för år 1888 af 1,500 kronor. Enär de förhållanden,
som anfördes till stöd för framställningen om detta anslag, äro oförändrade,
får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att såsom särskild! arfvode åt docenten Söderberg
för år 1889 anvisa ett extra anslag af 1,500 kronor, med vilkor att
Söderberg fortfarande under nämnda år egnar sin tjenst åt historiska
Åttonde hufvudtiteln.
35
museet och för detsamma utför det arbete, som det mindre konsistoriet
på förslag af museets föreståndare finner skäl bestämma
Vid
flera tillfällen har det akademiska konsistoriet i Lund framhållit
behofvet af en ny byggnad för den botaniska institutionen derstädes.
Äfven under år 1887 har konsistoriet förnyat sin anhållan om
anslag för nämnda ändamål, dervid åberopande en af institutionens föreståndare
professorn F. W. C. Areschoug till konsistoriet ingifven framställning
i ämnet. I denna framställning anföres hufvudsakligen följande.
Den nuvarande institutionsbyggnaden motsvarade knappast i något
afseende det ändamål, för hvilket den ursprunglig!! var afsedd, ännu
mindre kunde den tillgodose de nya forskningsrigtningar, som vetenskapen
inslagit och som hade oafvisliga anspråk att- ej längre förblifva
opåaktade. Denna byggnad, hvars nedre våning innehölle bostad för
trädgårdsmästaren samt ett mindre auditorium och den öfre lokal för
de botaniska samlingarna, vore redan för sistnämnda ändamål alldeles
otillräcklig, hvarför dessa samlingar ej längre kunde så ordnas, att de
blefve lätt tillgängliga för undervisningen och för studierna. Hela öfre
våningen behöfdes numera för herbarierna, så att utrymme saknades
för växtpreparater, som vore så nödvändiga för undervisningen, men
som för närvarande till största delen måste magasineras på en mörk
vind. I museilokalen kunde numera ej beredas plats för ett enda nytt
växtskåp. Auditoriet vore också under nuvarande förhållanden, sedan
de studerandes antal blifvit två till tre gånger större, än det var, när
byggnaden uppfördes, otillräckligt, så att föreläsningarna måst förläggas
till den nya universitetsbyggnaden, hvilket varit förenadt med stora
svårigheter och för öfrigt knappast läte sig göra utom i de fall, då föreläsningarna
omfattade sådana delar af vetenskapen, som ej erfordrade
vidare undervisningsmateriel.
Ur mer än en synpunkt vållade denna brist på utrymme olägenheter,
hvilkas betydelse ej borde underskattas. Så hade f. d. professorn
J. G. Agardh för ett par år sedan hos institutionens föreståndare
gjort en officiel förfrågan, huruvida institutionen kunde bereda plats åt
hans algherbarium för den händelse detsamma, såsom hans afsigt vore,
blefve till institutionen föräradt. Enär utan öfverdrift kunde sägas, att
detta algherbarium vore den största, dyrbaraste och för vetenskapen
vigtigaste algsamling i verlden, ja, för algologiens studium i vår tid af
lika stor betydelse, som Linnés herbarium på sin tid var för studiet af
de fanerogama växterna, så torde redan denna omständighet utgöra en
fullt giltig anledning till anskaffande af större utrymme för den bota
-
[17.]
Ny byggnad
för botaniska
institutionen
i Lund.
36
Åttonde hufvudtiteln.
niska institutionen. Det Agardhska algherbariet kunde omöjligen
finna nödigt utrymme i den nuvarande institutionsbyggnaden; och om
det af sådan anledning ej komme att tillfalla Lunds universitet, så kunde
man med visshet förutse, att det ginge för vårt land förloradt, enär
säkerligen utlandets större botaniska institutioner skulle täfla om att förvärfva
detsamma till ett pris, som måhända föga eller alls icke komme
att understiga det, för hvilket den föreslagna byggnaden skulle kunna
uppföras.
Vidare måste framhållas vigten och nödvändigheten för den botaniska
undervisningen af en preparatsamling. Herbarier och de lefvande
växter, som odlades i en botanisk trädgård, vore för detta ändamål ej
tillfjdlestgörande, så vida undervisningen skulle blifva lefvande och fruktbringande.
Den torra växten kunde endast gifva en ofullständig föreställning
om den lefvande och medgåfve dessutom icke någon noggrannare
undersökning af blommans och fruktens finare strukturförhållanden.
De växter åter, som odlades i trädgården eller dess växthus, vore
sällan tillgängliga i blomma eller frukt på de tider, då de behöfdes för
undervisningen, och ett stort antal af den heta zonens växter hunne
aldrig till blomning i våra växthus. Man måste derför dels från trädgården
och växthusen insamla, dels från växternas hemland söka anskaffa
blommor, frukter och andra delar af sådana växter, som i ekonomiskt,
tekniskt, vetenskapligt eller annat hänseende vore af någon vigt. Men
utrymme för sådana samlingar saknades fullständigt. Endast ett rum,
och detta det minsta, hade upplåtits för dylika samlingar men vore
numera så öfverfullt, att allt, som i denna väg på de senare åren insamlats,
måst sammanpackas på en mörk vind, der det knappast vore åtkomligt.
Och äfven nyssnämnda rum behöfdes inom kort för herbarierna,
som befunne sig i jemn tillväxt.
På den tid, då den botaniska trädgården anlades, hade man knappast
ännu någon föreställning om, att vetenskapliga institutioner kunde
hafva någon annan uppgift än att inrymma samlingar. Men äfven för
ett sådant ändamål vore ifrågavarande institution ej längre tillräcklig.
Då man besinnade, att statsanslaget för anläggning af ny botanisk trädgård
jemte 7 växthus, ekonomibyggnader, bostad till trädgårdsmästaren
samt museum m. m. endast utgjorde 75,000 kronor, borde det ej öfverraska
någon, att sjelfva institutionsbyggnaden redan efter tjugufem års
förlopp blifvit för trång äfven för sin ursprungliga uppgift. Till den
nu ifrågasatta nya byggnaden borde förläggas auditoriet samt museet
för preparater och de kryptogama växterna; och detta museum
borde tilltagas så pass stort, att det Agardhska algherbariet, i fall det,
Åttonde hufvudtiteln.
37
såsom man kunde med säkerhet hoppas, en gång komme att tillfalla
institutionen, kunde få en tillräcklig och mot eldfara någorlunda betryggad
plats. Öfre våningen i den gamla byggnaden kunde fortfarande
bereda lämpligt utrymme för herbarierna af fanerogama växter.
Men den nyare tiden stälde derjemte andra fordringar på en vetenskaplig
institution. Den skulle lemna utrymme ej blott för samlingar
utan äfven för vetenskapligt arbete och vetenskapliga öfningar. Men
plats för dessa ändamål saknades. Då för flera år sedan anordnades
fytotomiska öfningar, hvilka allt sedan fortgått, uppläts ett af institutionens
rum för dessa öfningar. Detta rum, som var i hög grad olämpligt,
hade sedermera måst tagas i anspråk för samlingarna, men derjemte
liksom äfven ett annat rum på museet fått användas för de fytotomiska
öfningarna till stort men så väl för dessa som för arbetena på
museet. Sannolikt funnes ej något annat universitet, der man ej upplåtit
särskilda arbetsrum för fytotomiska undersökningar, och om bristen
i detta hänseende vid Lunds universitet ej snart blefve afhjelpt, nödgades
man nedlägga dessa öfningar, på det att åtminstone verksamheten
på museet måtte kunna ostörd fortgå.
Då för ofvan omförmälda ändamål en ny byggnad vore för den
botaniska institutionen ett behof, som ej läte sig afvisa, så vida man
ej ville helt och hållet undertrycka botanikens studium vid detta universitet,
så uppstode den frågan, huruvida icke i denna byggnad äfven
borde beredas utrymme för andra forskningsrigtningar inom vetenskapen
än dem, för hvilka den nuvarande byggnaden närmast vore afsedd.
Ty i annat fall kunde lätt inträffa, att efter förloppet af några år ytterligare
en byggnad för tillgodoseende af sådana forskningsrigtningar
blefve behöflig, hvilket åter skulle blifva kostsammare, än om på eu gång
en byggnad, tillräcklig för eu längre tid, uppfördes. I sådant afseende
kunde särskildt framhållas behofvet af lokal för öfningar och arbeten
i den experimentela växtfysiologi. Det vore öfverflödigt att ingå i någon
närmare utveckling af fysiologiens stora betydelse i våra dagars
naturforskning, då, såsom bekant, den biologiska naturforskningens vigtigaste
uppgift vore att söka utforska det organiska lifvets natur, de
lagar, som reglera detsamma, de yttre vilkor och de inre strukturförhållanden
hos varelserna sjelfva, som betinga det organiska lifvets olika
yttringar. I vårt land hade den anatomiskt-fysiologiska rigtningen inom
botaniken sent och ännu endast delvis vunnit insteg. Visserligen hade
på senare åren vid universiteten tillfälle beredts åt den studerande ungdomen
att öfva sig i anställandet af växtanatomiska undersökningar,
men ännu hade det verkliga och på experiment grundade studiet af
38 Åttonde hufvudtiteln.
växtfysiologien i följd af bristen på materiella hjelpmedel helt och hållet
måst åsidosättas.
Icke blott för den stora betydelse, som växtfysiologien i och för
sig egde inom den moderna biologien, utan äfven på grund af dess stora
praktiska vigt vore det att beklaga, att ännu ej någonstädes i vårt land
tillfälle beredts att studera denna gren af vetenskapen. Den kunde
hafva sin betydelse för den blifvande läkaren. Af måhända ännu större
vigt vore växtfysiologien för det rationella jordbruket, som ju rent af
kunde betraktas såsom en tillämpning af denna vetenskap. Ett växtfysiologi^
laboratorium vid ett universitet, äfven om detsamma uteslutande
sysselsatte sig med rent vetenskapliga frågor, skulle med tiden
blifva till stort gagn för det praktiska jordbruket. Erfarenheten hade
visat, att snart sagdt alla vigtigare fysiologiska fakta, som forskningen
bragt i dagen, framstälts vid de tyska universitetens växtfysiologiska
läroanstalter. Anledningen härtill vore ej svår att inse. Många växtfysiologiska
uppgifter, vigtiga för det praktiska jordbruket, vore nemligen
af den natur, att de ej kunde lösas förr, än åtskilliga andra med
dem i samband stående frågor hunnit blifva besvarade. Att dessförinnan
gripa sig an med dylika uppgifter, vore att anticipera forskningens
resultat och måste blifva fruktlöst. Det vore ej att tvifla på, att
äfven jordbrukets intressen och dess behof af upplysningar i växtfysiologiska
frågor i längden skulle blifva bäst tillgodosedda genom universitetens
växtfysiologiska laboratorier. Och enär ganska många blifvande
lärare vid landtbruksläroverken utginge från universiteten, så skulle
desse vid det växtfysiologiska laboratoriet kunna förvärfva sig kunskap
i denna vetenskapsgren, något som de ännu nästan fullständigt saknade.
Dessutom vore ej något hinder för, att mera intresserade elever vid
Alnarps landtbruksinstitut kunde få tillåtelse att deltaga i öfningarna
och arbetena vid en dylik anstalt i Lund.
Numera funnes vid snart sagdt alla universitet större eller mindre
växtfysiologiska anstalter. Endast vid de svenska universiteten och vid
det norska saknades de ännu. Men då nu behofvet af en ny byggnad
för den botaniska institutionen i Lund ej längre kunde eller borde lemnas
å sido, så vida universitetets intresse äfven i denna rigtning skulle
tillgodoses, så syntes rätta tidpunkten vara inne att der afhjelpa nämnda
brist. De botaniska studierna hade vid detta universitet sedan flera år
ledts i en rigtning, som utgjorde eu nödvändig förutsättning för växtfysiologiska
studier. Dugliga lärarekrafter saknades ej heller på detta
område, och man kunde vara förvissad om, att tillfälle att få deltaga i
växtfysiologiska öfningar skulle med begärlighet omfattas af flere bland
Åttonde hufvudtiteln. 39
de unge män, som med ifver och framgång egnade sig åt naturvetenskapliga
studier.
Det vore äfven afsigten att i den föreslagna byggnaden bereda
utrymme för undersökningar öfver de lägre organismerna, företrädesvis
de parasitiska svamparna. Det vore en känd sak, hvilken stor rol
dessa spelade i naturens ekonomi. Också utgjorde undersökningen af
dessa varelsers byggnad och lif eu af de allra vigtigaste uppgifterna för
den moderna naturforskningen. För närvarande funnes ingen möjlighet
att anskaffa rum för anställande af kulturförsök till utredande af dessa
organismers utveckling och biologiska förhållanden, oaktadt eu af de
nuvarande docenterna egnat sig åt mykologien och således borde kunna
vägleda de studerande, som möjligen önskade att egna sig åt denna
gren af vetenskapen.
Beträffande de utgifter, som, utöfver kostnaden för sjelfva byggnaden,
skulle blifva en följd af institutionens försättande i ett tidsenligare
skick, har från universitetet meddelats, att upprättandet af
ett växtfysiologiskt laboratorium förr eller senare kräfde anställandet
af en laborator med skyldighet att leda de öfningar, som derstädes
komme att anställas. Då för närvarande vid universitetet funnes en
docent, som vore stipendiat och egde skicklighet att leda nämnda öfningar,
kunde likväl frågan om beredande af lön åt en laborator möjligen
ännu anstå ett eller annat år. Med kostnaden för apparater och inventarier,
förslagsvis beräknad till 10,000 kronor, äfvensom med årsunderhållet,
som beräknats till 1,500 kronor, kunde likaledes anstå tills byggnaden
blifvit uppförd.
Till byggnaden hade konsistorium låtit uppgöra ritnings- och
kostnadsförslag, öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att
afgifva utlåtande öfver dessa förslag, bär emellertid funnit ritningen i
vissa delar mindre tillfredsställande och derför låtit, med bibehållande
af så väl byggnadens som rummens storlek, uppgöra ny ritning, hvilken
delgifvits institutionsföreståndaren och af honom godkänts. Enligt denna
ritning skulle byggnaden innehålla, i källarvåningen: upplagsrum för
kol m. m., verkstad, kök till vaktmästarens bostad och ett rum för
undersökningar, som fordra konstant temperatur; i nedre våningen:
föreläsningssal, laboratorium, fyra rum afsedda för särskilda arbeten,
ett rum för föreståndaren samt bostad åt vaktmästaren; och i våningen
en trappa upp: museilokal, två rum för mikroskopiska undersökningar
samt rum för föreståndaren och assistenten. Kostnaden för byggnadens
uppförande är af öfverintendentsembetet beräknad till 54,000 kronor.
40
Åttonde hufvudtiteln.
Behofvet af en ny byggnad för den botaniska institutionen synes
mig vara med väl grundade skäl ådagalagdt, såsom jemväl af universitetskanslern
vitsordats. Och att denna byggnad så anordnas, att deruti
äfven finnes utrymme för växt-fysiologiska undersökningar, synes mig
klokt och lämpligt, då sådana undersökningar, äfven för det praktiska
lifvet ofta omedelbart vigtiga, till följd af den rigtning, den botaniska
vetenskapen mer och mer tager, utan tvifvel snart nog oafvisligt fordra
en plats vid ett universitet, som vill anses någorlunda följa med sin
tid. Någon nedsättning i den beräknade kostnaden torde ej kunna
åstadkommas, derest byggnaden skall motsvara sitt ändamål; men summan
synes mig kunna utan större olägenhet fördelas på tre år. Jag
får derför i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte till
Riksdagen göra framställning derom, att till ny byggnad för botaniska
institutionen vid universitetet i Lund beviljas ett extra anslag af 54,000
kronor, samt att deraf anvisas 18,000 kronor att utgå under år 1889.
[18-] Vidare har det akademiska konsistoriet i Lund anhållit, att ett
institutionen anslag för en gång af 3,000 kronor måtte beredas för anskaffande af
i Lund. mikroskop och dertill hörande utensilier för zoologiska institutionen.
Till ådagaläggande af behöfligheten häraf har institutionens föreståndare,
professorn A. W. Qvennerstedt, i en till konsistorium ingifven skrifvelse
gjort följande framställning.
Redan länge hade behofvet af nya instrument och redskap af
ifrågavarande slag gjort sig känbart, men institutionen hade ej af årsanslaget,
afsedt för bestridande af löpande utgifter och ökande af samlingarna,
kunnat bekosta inköp deraf. Institutionen egde för närvarande
blott två mikroskop, för längre tid sedan inköpta, det ena ännu ganska
användbart, det andra numera förslitet och nästan obrukbart. I följd
häraf kunde det i allmänhet mera sällan ifrågakomma att vid föreläsningarna
förevisa mikroskopiska preparat, enär, då endast ett mikroskop
vore att tillgå, förevisningen toge allt för lång tid i anspråk och således
för mycket inkräktade på det muntliga föredraget. Vid föreläsningarna
öfver embryologi, öfver parasitmaskarne o. s. v. eller vid den
histologiska öfversigt, som plägade inleda föreläsningarna i allmän zoologi,
kunde dock sådana förevisningar icke underlåtas. Det vore emellertid
icke blott eller ens hufvudsakligen af denna anledning, som behofvet
af en större uppsättning af mikroskop gjorde sig gällande, utan
företrädesvis vore de af nöden vid sjelfva arbetet på institutionen, vare
sig det arbete, som mera omedelbart stode i samband med samlingarnas
ordnande och ökande, eller sådant, som eljest afsåge vetenskapliga under
-
Åttonde hufvudtiteln.
41
sökningar. Sedan längre tid tillbaka hade vid universitetet varit anordnad
en zootomisk lärokurs, hvilken icke såsom i Upsala uppehölles
genom särskild! anslag. Men omständigheterna hade gjort, att den
närmast måst afse en mera elementär bekantskap med djurkroppens
byggnad och i första hand betraktats såsom ingående i sjelfva examensstudierna.
Onskligt vore emellertid, att tillfälle kunde beredas dem,
som ville egna sig åt sjelfständigt vetenskapligt arbete och anställa
egna undersökningar, att under de vid institutionen anstälde lärares
ledning inhemta den vetenskapliga arbetsmetoden och tillegna sig den
numera så utbildade mikroskopiska tekniken. Väl hade flere af dem,
som tänkte egna sig åt zoologiska studier, under de fytotomiska öfningarna
på den botaniska institutionen vunnit förtrogenhet med mikroskopet,
men tydligen fordrade den mikroskopiska undersökningen af
djurens väfnader mera komplicerade preparationsmetoder, och framför
allt erbjöde den ojemförligt mycket oftare än växtanatomi sådana
preparat, som ej utan mycket goda linser kunde nöjaktigt utredas. Få
af de studerande vore i tillfälle att sjelfva förskaffa sig dyrare instrument.
I hvarje fall måste, såsom antydts, institutionen för sina egna
arbeten kunna disponera öfver dylika, om den icke skulle stanna alldeles
efter sin tid.
Bristen på lämpliga arbetslokaler hade hittills hindrat institutionsföreståndaren
att inkomma med framställning härom. Men då nu genom
den fysiska institutionens förflyttning bättre utrymme vunnits, åtminstone
för den närmaste tiden, hade en sådan framställning ansetts
ej längre böra uppskjutas.
1 ett bifogadt öfverslag hafva de till inköp afsedda instrumenten
upptagits till följande pris:
3 arbetsmikroskop för nybörjare å 200 francs.................. francs 600: —
2 mikroskop för mera sjelfständigt arbete å 305 och
355 francs.............................................................................. » 660: —
1 större mikroskop för svårare undersökningar............... » 1,150: —
2 dissektionsmikroskop med handstöd................................. » 120: —
mikrotom med tillbehör............................................................ » 300: —
summa francs 2,830: —
Härtill komme eu inredning, omfattande reagensskåp för laboranterne,
uppsättning af nödiga reagentier och härdningsmedel jemte glas
för deras förvarande, injektionsapparat, skalpeller, mindre aqvarier, arbetsbord
och stolar in. in., hvaröfver ett detaljerad! kostnadsförslag nu
Bill, till Riksd. prof. 1888. 1 samt. 1 afd. 6
42
Åttonde hufyudtiteln.
[19.]
Universitetsbiblioteket
i
Lund.
[20.]
Arfvode åt en
amanuens.
[21.]
Kliniker för
barnsjukdomar.
[22.]
Tillfällig löneförbättring.
icke kunnat uppgöras, men som med säkerhet toge i anspråk hvad som
fattades i den1 uppgifna summan 3,000 kronor.
Till berörda af kanslern förordade framställning anser jag mig
böra tillstyrka bifall och hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att till anskaffande af mikroskop och dertill
hörande redskap in. m. för zoologiska institutionen vid universitetet i
Lund på extra stat för år 1889 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.
Med anledning af en utaf det akademiska konsistoriet i Lund
gjord underdånig anmälan om det fortfarande behofvet af arfvoden åt
extra biträden vid universitetsbiblioteket, för hvilket ändamål vid de
senaste Riksdagarne beviljats årligen 1,500 kronor, tillstyrker jag Eders
Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att jemväl för år 1889 på extra stat
anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Till beredande af arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska
klinik hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte, i likhet med
hvad vid de senaste Riksdagarne egt rum, föreslå, att jemväl för år 1889
på extra stat anvisas ett belopp af 900 kronor.
Då de skäl, som föranledde Eders Kongl. Maj:ts af senaste Riksdag
bifallna framställning om anslag för år 1888 till uppehållande så
väl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn som af eu pediatrisk poliklinik i hufvudstaden, fortfarande
äro gällande, och för sistnämnda klinik, enligt hvad karolinska
institutets lärarekollegium förmält, bidrag från Stockholms stad för framtiden
kan med säkerhet påräknas, hemställer jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1889 anvisa:
till en medicinskt-pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -
anstalt för sjuka barn ..................................................... kronor 1,800: —
till en poliklinik för barnsjukdomar ................................. » 2,800: —
Allmänna läroverken.
Den 14 februari sistlidet år föredrog jag för Eders Kongl. Maj:t
förslag till ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken
och pedagogierna, hvilket förslag jemväl genom Eders Kong].
Åttonde hufvudtiteln. 43
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen öfverlemnades. Till följd af
Riksdagens upplösning blef det ej af Riksdagen behandladt. Då jag
den 12 nästlidne december inför Eders Kongl. Maj:t anmält min önskan
om entledigande från mitt innehafvande statsråds- och departementschefsembete,
och det vid sådant förhållande torde vara mindre lämpligt, att
jag numera inför Eders Kongl. Maj:t framlägger ett sådant större organisationsförslag
som det nyss omförmälda, nödgas jag derifrån afstå
och inskränka mig till att under åberopande af de skäl, som under flera
föregående år föranledt nådiga framställningar om tillfällig löneförbättring
åt lärarne vid de allmänna läroverken, i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för beredande åt
lärarne vid de allmänna läroverken af tillfällig löneförbättring för år
1889, att utgå efter samma grunder som den för innevarande år beviljade,
anvisa enahanda belopp som förut, eller 336,975 kronor.
Vidare får jag i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att äfven för år 1889 bevilja ett extra anslag
af 6,000 kronor, att af Eders Kongl. Maj:t disponeras till stipendier för
lärare i främmande lefvande språk vid de allmänna läroverken för att
i utlandet studera tyska, franska eller engelska språken.
Likaledes hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till arfvoden
åt extra lärare vid de allmänna läroverken af Riksdagen på extra
stat för år 1889 äska enahanda belopp, som under flera föregående år
erfordrats, eller 40,000 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1889, att utgå efter samma
grunder, som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1889 på extra stat anvisa
enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.
Pedagogierna.
Under åberopande af hvad jag i punkten 22 anfört om löneförbättring
åt lärarne vid de allmänna läroverken hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra nådig framställning derom, att
[23.J
Resestipen
dier.
[24.]
Årfvoden åt
extra lärare.
[25.]
Tillfällig
löneförbätt
ring.
[26.]
Tillfällig
löneförbätt
ring.
[27.]
Löneförbättring
m. m.
åt lärare vid
folkskolelärare
seminarierna.
[28.]
Understöd åt
lärjungar vid
folkhögskolor.
[29.]
Understöd åt
lägre tekniska
yrkesskoloi''
m. m.
[30.]
Tillfällig löneförbättring
åt
provinsialläkare.
44 Åttonde hufvudtiteln.
för beredande af tillfällig löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga
pedagogierna må för år 1889 på extra stat anvisas ett belopp
af 8,750 kronor.
Folkundervisningen.
Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast församlade
Riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa
seminarier, oförändrade qvarstå, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af berörda
löneförbättring och arfvoden för år 1889, enligt samma grunder, som för
år 1888 blifvit bestämda, på extra stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.
Till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller qvinligt
lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
hemställer jag, att Eders Kongl. Magt måtte föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1889 på extra stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor.
De tekniska läroverken.
Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnader för deras inspektion har för hvardera af sistförflutna och
innevarande år anvisats ett belopp af 35,000 kronor, under vilkor att
det bidrag, som af dessa medel komme att utbetalas till understöd åt
sådan skola, icke finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant
tillsköte för skolan. Då omförmälda belopp fortfarande är för ifrågavarande
ändamål erforderligt, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1889 härtill, under nämnda
vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar har Riksdagen under
senare åren beviljat å extra stat 20,000 kronor årligen för beredande
af tillfällig löneförbättring såsom tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare.
Åttonde hufvudtiteln.
45
Deu af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komitén för granskning af
nppgjordt förslag till instruktion för provinsialläkare in. fl. läkare äfvensom
för utredande af åtskilliga andra i samband dermed stående frågor
har i sitt den 5 april 1887 afgifna betänkande, bland annat, framstält
ett fullständigt förslag till lönereglering för provinsialläkarne. Sedan
Eders Kongl. Maj:t den 13 juli 1887 anbefalt öfverståtliållareembetet
och samtliga* befallningshafvande att yttra sig öfver komiténs förslag,
och dessa yttranden efter hand inkommit, hafva desamma öfverlemnats
till medicinalstyrelsen för att vara tillgängliga vid afgifvande af det
underdåniga utlåtande, som medicinalstyrelsen anbefalts att i ämnet afgifva,
och hvilket ännu icke inkommit.
I enlighet med hvad medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse
hemstält, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för beredande af tillfällig löneförbättring såsom tjenstgöringspenningar
åt provinsialläkare jemväl för år 1889 på extra stat anvisa 20,000
kronor.
I skrifvelse den 19 september 1887 angående medicinalverkets
behof har medicinalstyrelsen förnyat sin förut gjorda framställning, att
till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper måtte beredas ett
ordinarie anslag af 1,200 kronor i stället för det sedan flera år utgående
extra anslaget å samma belopp.
Under åberopande af de skäl, som till närmast föregående Riksdagar
blifvit i ämnet anförda, finner jag mig dock föranlåten allenast
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1889 bevilja ett anslag af 1,200 kronor till arfvode för
granskning af hospitalens räkenskaper.
Medicinalstyrelsen har i sin förenämnda skrifvelse den 19 september
1887 anmält, att vid den i lxufvudstaden inrättade poliklinik för tandsjukdomar
såväl patienternas som de studerandes antal ökats under det
gångna tredje året af poliklinikens verksamhet, samt att anstalten under
den tid, densamma fortgått, tillvunnit sig ökadt förtroende och visat sig
motsvara det afsedda ändamålet; och tillstyrker jag, i öfverensstämmelse
med bemälda styrelses derom gjorda framställning, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven för år 1889
anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande under samma år af
ifrågavarande poliklinik.
[31.]
Arfvode för
granskning af
hospitalens
räkenskaper.
[32.]
Poliklinik
för tandsjukdomar.
46
Åttonde hufrudtitelu.
[33.]
Veterinärinrättningen
i Skara.
[34.]
Arfvoden för
vård af akademiens
samlingar
m. m.
[35.]
Museets afdelning
för
arkegoniater
och fossila
växter.
V eterinärundervisningen.
I särskild nådig proposition den 31 december 1887 angående
veterinärinrättningen i Skara bär Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att till uppehållande af inrättningens verksamhet under år 1889
på extra stat anvisa 4,950 kronor, hvarom jag anser mig böra här
erinra.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens
i underdånig skrifvelse den 15 september 1887 gjorda anhållan hemställer
jag, att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som
för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande
likasom för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål jemväl
framgent behöfliga, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1889 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vakt
betjening
.............................................................................. kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar, m. m....................................................... )> 3,200: —
samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker
och andra märkvärdiga föremål i statens historiska
museum, in. m................................................................... » 2,000: —
tillhopa kronor 9,200: —
Naturhistoriska riksmuseum.
Då ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och insamling af
naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater och
fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra
med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är behöfligt,
får jag, efter af vetenskapsakademien i skrifvelse den 14 september
1887 derom gjord anhållan, och med åberopande af hvad till nästlidne
Riksdag i ämnet anfördes, i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Åttonde liufvudtiteln.
47
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra
stat jemväl för år 1889 enahanda belopp som för innevarande år, eller
2,000 kronor.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
I öfverensstämmelse med en af direktionen öfver institutet för [36.]
blinda gjord underdånig framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Tryckning af
Maj:t att föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under flera före- hhn^k^e>
gående år egt rum, äfven för år 1889 å extra stat anvisa till tryckning
af blindskrifter 2,500 kronor och till understöd åt blindlärare-elever
1,200 kronor.
**
Styrelsen för blindskolan i Vexiö har i underdånig skrifvelse den [37.]
12 september 1887, jemte öfverlemnande af förslag till stat för skolan Biindskoian
för år 1889, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska 1 Vexw''
för uppehållande af skolans verksamhet under år 1889 enahanda belopp,
som under flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor.
I berörda förslag bar styrelsen bland utgifterna upptagit ålderstillägg
för skolans föreståndare G. A. Lyberg med 600 kronor samt
ålderstillägg från den 1 juli 1889 åt ena lärarinnan, Kristina Johansson,
med 150 kronor. Härom bar styrelsen anfört, att Lyberg, hvilken den
1 juli 1884 tillträdde sin befattning, redan derförut alltsedan början af
år 1874 tjenstgjort vid statens läroanstalter för blinda, nemligen åren
1874—1878 vid afdelningen för blinda å institutet vid Manilla och derefter
vid det i Stockholm inrättade institutet för blinda; att lärarinnan
Johansson från och med juli 1884 tjenstgjort vid nu ifrågavarande
blindskola; samt att bemälde föreståndare och lärarinna på ett synnerligen
tillfredsställande sätt fullgjort sina åligganden vid skolan. Dessa
ålderstillägg kunna, enligt styrelsens förmenande, utgå, utan att derigenom
förhöjning vare sig i statsanslaget eller i årsafgifterna för de i
skolan intagna barnen erfordras.
Enligt blindskolans stat för år 1888 utgör kontanta aflöningen
till föreståndaren 2,000 kronor och till hvardera af de två vid skolan
anstälda lärarinnorna 1,000 kronor. I dessa belopp är någon förhöjning
ej ifrågasatt, utan afses, att ålderstilläggen skola blifva personliga för
föreståndaren Lyberg och lärarinnan Johansson. Och enär dessa, hvilka
länge arbetat i blindundervisningens tjenst, blifvit af styrelsen mycket
48
Åttonde hufVudtiteln.
[38.]
Handtverk
skolan i Kri
stinéhamn fö?
blinda.
val vitsordade för sin tjenstgöring, torde de föreslagna ålderstilläggen,
då stat för skolan framdeles fastställes, böra dem beviljas, helst sådant
kan ega rum utan förökad utgift för statsverket.
Beträffande den föreslagna staten i öfrigt bär jag ej att anmärka
annat, än att styrelsen upptagit arfvodet för räkenskapsföring m. in.
till 250 kronor. Då Eders Kongl. Maj:t så nyligen som den 18 november
1887 medgifvit, att ett belopp ej öfverstigande 200 kronor må
för hvartdera af åren 1887 och 1888 användas till ersättning för
räkenskapsföring och hvad dertill hörer, synes det mig rigtigast, att
vid det sålunda bestämda beloppet må förblifva.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning, att, i likhet med livad under flera föregående år skett,
jemväl för år 1889 må anvisas på extra stat ett anslag af 11,000 kronor
till nämnda blindskola.
Den för blindundervisningens ordnande tillsatta komité föreslog i
sitt den 17 december 1880 afgifna betänkande, bland annat, upprättande
på statsverkets bekostnad af handtverksskolor för äldre blinda. I dessa
skolor skulle eleverna, såsom skolornas namn redan angifver, åtnjuta
undervisning hufvudsakligen i handtverk men icke erhålla bostad eller
underhåll. Till en början ansågs upprättandet af en dylik anstalt vara
tillräckligt, och då man i vårt land saknade all erfarenhet om dylika
anstalter, syntes det tills vidare böra öfverlemnas åt skolans styrelse att
bestämma i-örande så väl antalet elever, hvilket borde intagas i skolan,
som ock angående undervisningstidens längd. Med anledning af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet beviljade Riksdagen år 1883 för en
dylik skolas upprättande 7,000 kronor på extra stat för år 1884. Härigenom
kom den nuvarande handtverksskolan i Kristinehamn för blinda
till stånd, och till dess uppehållande hafva år efter år på förnyade framställningar
beviljats enahanda belopp af 7,000 kronor. .
Skolans verksamhet under den gångna tiden har, enligt hvad styrelsen
meddelat, i allo varit tillfredsställande. Af de tillsammans 40
elever, som sedan dess öppnande i september 1884 der åtnjutit undervisning,
hafva 23 afgått med betyg, 3 efter ett, 7 efter två och 13 efter
tre års vistelse vid skolan. De utgångna eleverna hade, efter hvad
styrelsen vitsordat, icke blott inhemtat goda kunskaper i läsning och
skrifning af blindskrift utan derjemte färdighet i ett eller två hufvudyrken
och åtskilliga biyrken. De underrättelser, som erhållits angående
Åttonde hufvudtiteln.
49
utgångna elever, hade varit synnerligen tillfredsställande och ingifvit
godt hopp, att de fleste bland dem kunde förskaffa sig sjelfständig
bergning.
Emellertid har, efter hvad styrelsen meddelat, det inträffat, att
elevantalet i skolan på sista tiden betydligt nedgått. Af vunnen erfarenhet
anser styrelsen det vara ådagalagdt, att, med skolans nuvarande
organisation, ett antal af 20—24 elever bör vara det normala. Under
de första åren af anstaltens tillvaro hade elevernas antal uppgått till
ungefär dessa siffror, men vid senaste hösttermin inskrefvos endast 13,
af hvilka dock 2 uteblefvo. Såsom styrelsen framhåller kan denna
minskning ingalunda bero derpå, att anstalten nu skulle vara mindre
behöflig än tillförne. Antalet blinda, tillhörande den kategori, för hvilken
anstalten är afsedd, är utan tvifvel betydligt. Styrelsen uppgifver,
att med temligen stor sannolikhet kan antagas, att i landet finnas 7 å
800 icke undervisade blinda från det 14:de till det 40:de lefnadsåret,
samt att från olika delar af riket ofta ingå förfrågningar om friplatser
för sådana blinda. Styrelsen anser, att anledningen till det sjunkande
elevantalet är att söka deri, att nästan alla blinda i den ålder, som här
afses, äro fattiga och i saknad af medel till uppehälle under undervisningstiden.
Denna omständighet har ock gjort, att många af dem, som
kommit till skolan, måst afbryta sin kurs i förtid.
För att i någon mån kunna undanrödja ofvanberörda hinder för
uppnående af det med handtverksskolan afsedda mål, har styrelsen föreslagit,
att — i likhet med hvad som är förhållandet vid anstalterna
för öfveråriga döfstumma — inackorderingsbidrag efter 100 kronor för
år måtte få utgå för hvarje elev vid skolan. Beräknande antalet elever
till 24 har styrelsen hemstält, att för detta ändamål måtte anvisas
2,400 kronor, och att således hela anslaget till skolan för år 1889 måtte
få utgå med 9,400 kronor. I sammanhang härmed har styrelsen fästat
uppmärksamhet på vigten deraf, att de blinde vid afgången från skolan
erhålla en del verktyg och formar, som äro nödvändiga för deras arbeten,
äfvensom åtskilliga böcker in. m. Till en sådan utrustning anser
styrelsen å skolans budget möjligen uppkommande öfverskott böra användas,
helst dessa till stor de! uppstå genom försäljning af de arbeten,
som skolans elever utföra.
Då hvad styrelsen anfört synes mig synnerligen beaktansvärdt,
och det ligger vigt uppå, att så många blinda som möjligt komma i
åtnjutande af den undervisning handtverksskolan erbjuder och derigenom
beredas tillfälle till sjelfför söfning i stället för att ligga anhöriga eller
kommuner till last, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Bih. till Riksd. prof, 1888. 1 sund. 1 afd. 7
[39.j
Läroanstalter
för öfveräriga
döfstumma.
50 Åttonde hufvudtiteln.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ifrågavarande skolas uppehållande
på extra stat för år 1889 uppföra ett belopp af 9,400 kronor, eller 2,400
kronor utöfver hvad under innevarande år till skolan utgår.
Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och
Bollnäs upprättade tillfälliga läroanstalter för öfveråriga döfstumma har,
i enlighet med ett vid 1877 års Riksdag framlagdt förslag, årligen på
extra stat anvisats för hvarje af dessa anstalter 16,400 kronor, eller tillsammans
49,200 kronor.
I nämnda förslag beräknades, att dessa anstalter, som vore afsedda
för döfstumma i åldern 15—30 år, skulle vid slutet af år 1888 hafva
uppnått sitt ändamål och derför då kunna upphöra. Denna beräkning
grundades derpå, att af de döfstumma, som, då förslaget uppgjordes,
voro inom nämnda ålder och ej varit intagna i döfstumanstalt, ett antal
af omkring 600 ansåges komma att begagna det tillfälle till undervisning,
som sålunda blefve dem beredt, och att de, som efter nämnda
tid inträdde i berörda åldersperiod, skulle redan i sina tidigare år erhålla
utbildning vid andra härtill afsedda undervisningsanstalter.
Under de år, som förflutit sedan förslaget framstäldes, har dock
antalet af dem, för hvilka undervisning vid nu ifrågavarande anstalter
är behöflig, ytterligare ökats derigenom, att flera döfstumma, som icke
njutit undervisning vid döfstumanstalt, inträdt inom den bestämda
åldersgränsen. Enligt genom domkapitlen infordrade uppgifter rörande
antalet döfstumma i riket fuunos vid 1885 års slut i hela riket 336 i
åldern 15—30 år och 168 i åldern 11—14 år, om hvilka uppgifvits, att
de ej varit intagna i någon undervisningsanstalt.
Då äfven de senare under åren 1886—1889 upphunnit eller upphinna
den förenämnda åldern af 15 år, är det fortfarande behöfligt, att
läroanstalter finnas, i hvilka en för dessa personer lämplig undervisning
meddelas.
Jag får derför hemställa, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att för uppehållande äfven under år 1889 af undervisningen
vid förenämnda tre läroanstalter måtte anvisas ett extra anslag för
samma år af 49,200 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
51
Serafimerlasarettet i Stockholm.
Frågan om beredande af tidsenliga lokaler för serafimerlasarettet
har länge stått på dagordningen.
Lasarettet, ursprungligen grundadt genom bidrag af den enskilda
välgörenheten och tid efter annan försedt med understöd från statens
sida, har, allt sedan det år 1752 öppnades, varit inrymdt i en byggnad,
som, från att hafva varit en enskild persons bostad, blifvit, så godt ske
kunnat, apterad till sjukhus. Sedermera har lasarettet visserligen genom
på olika tider företagna ändringar och tillbyggnad utvidgats. Men dessa
anordningar, Indika icke försiggått efter någon för det hela faststäld
plan, hafva ej förmått afhjelpa de brister, som vidlåda inrättningen, och
hvilka endast genom en fullständig omgestaltning af densamma torde
kunna aflägsnas.
Ett förslag i sådant syfte, uppgjordt efter framställning af serafimerlasarettets
öfverläkare och granskadt af sakkunnige män, blef af
lasarettsdirektionen medelst underdåniga skrivelser den 24 maj och den
20 september 1880 understäldt Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Rörande
behofvet af förbättrade lokaler för serafimerlasarettet anfördes dervid
af direktionen hufvudsakligen, att den nuvarande lasarettsbyggnaden
ingalunda vore anordnad i öfverensstämmelse med de grunder och den
plan, som under senaste årtionden befunnits ändamålsenliga vid konstruktion
af sjukhus, utan stode i detta afseende långt efter flera på
senare åren uppförda länslasarett och åtskilliga kommunala sjukhus i
våra landsortsstäder samt lemnade många, äfven billiga fordringar på
en sjukvårdsinrättning ouppfylda. Detta med hänsyn till sjukvården
redan i och för sig betänkliga förhållande blefve till sina följder ännu
svårare derigenom, att serafimerlasarettet tillika vore det sjukhus, vid
hvars medicinska, kirurgiska och gjniekologiska afdelningar landets alla
blifvande läkare vore förpligtade att under en viss föreskrifven tid tjenstgöra
för vinnande af praktisk färdighet i nämnda grenar af läkekonsten.
Redan länge hade det visat sig, att lasarettet, såsom kliniskt sjukhus
betraktadt, lede af två väsendtliga fel: det ena otillräckligt utrymme,
det andra lokalernas icke ändamålsenliga inredning och beskaffenhet.
Dessa missförhållanden hade i synnerhet på senaste åren gjort sig känbara,
i mån som de tjenstgörande kandidaternas antal ökats. Det samlingsrum,
som vore dem anvisadt, och hvilket utgjorde det enda, som
kunde för detta ändamål disponeras, vore mycket för trångt. Detta
rum måste dessutom på samma gång tjena till rum för jourhafvande
läkaren, kapprum, toilette och arbetslokal vid de undersökningar och
[40.]
Serafimer
lasarettet.
52
Åttonde hufrudtiteln.
journal anteckningar, kandidaterna hade sig ålagdt att i sammanhang
med tjenstgöringen verkställa. Synnerligen trånga vore äfven samtliga
sjukrummen för qvinno!’ och några af dem för män på så väl den
medicinska som kirurgiska afdelningen.
Lika illa, och om möjligt ännu sämre, vore det bestäldt med lokalen
för den s. k. polikliniken, som utgjorde ett vigtigt supplement
till sjukhusets klinik, och vid hvilken tusentals in- och utvertes sjuke årligen
infunne sig för erhållande af råd och hjelp. För de tjenstgörande läkarekandidaterna
vore öfvervarandet af och deltagandet i denna poliklinik,
som närmast öfverensstämde med och bäst initierade dem i de
förhållanden, som först mötte dem, då de på egen hand skulle börja
sin läkareverksamhet, af lika stor vigt och betydelse som den egentliga
kliniska undervisningen. För närvarande vore förhållandet sådant, att
detta ovärderliga tillfälle till öfning och utbildning af deras praktiska
duglighet ginge till allra största delen förloradt genom brist på lämplig
lokal för patienternas undersökning, hvilken naturligtvis icke kunde
ske i stora samlingssalen, utan måste försiggå i ett litet innanför denna
beläget, smalt och af blott ett fönster upplyst rum, der icke en femtedel
af de tjenstgörande finge plats samtidigt med patienten och poliklinikens
föreståndare. En annan mycket stor olägenhet och ett ur så
väl sanitär som disciplinär synpunkt högst olämpligt förhållande med
afseende å polikliniken bestode deri, att dess lokal, som icke vore skild från
den egentliga sjukhusbyggnaden, vore förlagd ej blott under samma
tak utan i omedelbart och öppet sammanhang med denna, hvilket möjliggjorde,
att en mängd personer, ej sällan sådana, som vore behäftade
med smittosamina sjukdomar af det slag, att de enligt gällande föreskrifter
icke finge å lasarettet mottagas eller der inkomma, dagligen
vid mottagningstiderna kunde utan all kontroll göra besök ej blott i
mottagningssalen, utan äfven i sjukrummen och andra lokaler.
Det läge, yttrade direktionen vidare, för öppen dag, att dessa
förhållanden skulle i hög grad försvåra och till en del rent af omöjliggöra
den kliniska undervisningen, äfven med de anspråk, som skäligen
kunde ställas på denna för ett och annat decennium sedan. Ännu mera
känbar och svår blefve dock bristen, då man toge i beräkning- de ökade
kraf, dem vetenskapens fortgående utveckling samt tillämpningen af
dennas resultat i nya undersöknings- och behandlingsmetoder stälde
lika mycket på den kliniska anstalten som på den kliniske läraren. Det
band på och den inskränkning i sin verksamhet, denne, i saknad af nödiga
materiella hjelpmedel, måste underkasta sig, kunde ej annat än
verka förlamande och dermed minskande arbetslusten hos honom och
Åttonde hufvudtiteln.
53
nyttan för lärjungarne af undervisningen. Det kunde ingalunda verka
fördelaktigt på den unge kandidaten, som under och genom tjenstgöringen
skulle danas för sitt framtida kall, hvilket vid många tillfällen
toge hans insigter och omdöme i anspråk vid afgörande så väl af flere
allmänna helsovårdsfrågor som särskilt af sådana, hvilka anginge inrättandet
och ordnandet af ett sjukhus, att under detta, kanske det vigtigaste
stadiet af hela kursen, jemt hafva för ögonen och taga intryck
af en anstalt, som i mer än ett afseende kunde betraktas såsom motsatsen
till hvad den borde vara. Ännu skarpare folie detta i ögonen
vid jemförelsen med hvad som i detta hänseende blifvit gjordt och gjordes
i våra närmaste grannländer, Norge, Finland och Danmark, för att
icke tala om England, Frankrike och Tyskland, äfven inom det sistnämndas
mindre förbundsstater, Sachsen, Baden, Wiirtemberg, Bayern.
Vårt eget land hade dock med hänsyn till den kliniska undervisningen,
likasom i flere andra grenar af den menskliga odlingen, intagit en framstående
och hedrande plats bland Europas nationer. Serafimerlasarettet
vore ett af våra äldsta kliniska sjukhus, vid hvilket så väl den vetenskapliga
forskningen lemnat erkändt vigtiga bidrag till medicinens utveckling
som den praktiska undervisningen kommit ej blott fäderneslandets,
utan äfven utlandets medicine studerande till godo. Så väl
pligt som hederskänsla bjöde att bibehålla och försvara vår ställning i
båda dessa afseenden.
Det af direktionen på grund af nämnda förhållanden framlagda
förslaget afsåg ombyggnad af det nuvarande lasarettshuset och uppförande
af fem särskilda nya byggnader, hvarigenom lasarettet skulle
komma att innehålla 421 sjuksängar, eller 141 sjukplatser utöfver det
nuvarande antalet (280), och beräknades komma att medföra en kostnad
af 1,270,000 kronor eller, med tillägg för inventarier och annan
utredning, 1,300,000 kronor. För samtliga dessa byggnader jemte erforderligt
gårdsutrymme hade, till följd af det köp, som med nådigt
tillstånd år 1860 verkstälts af eu intill lasarettets tomt belägen fastighet,
plats inom lasarettets egoområde blifvit beredd. Till bestridande
af kostnaden för lasarettets om- och tillbyggnad förmälde direktionen
sig kunna använda den enligt föreskrift kapitaliserade ränteafkastningen
af framlidne expeditionssekreteraren Sederholms donation, hvilken besparade
räntefond vid 1880 års slut uppginge till omkring 171,252 kronor,
samt af doktor A. F. Regnells gåfva den del, som vore bestämd
att vid blifvande nybyggnad bereda fria rum åt sex medicine kandidater
under deras tjenstgöring vid lasarettet, utgörande denna del 15,000
kronor, eller tillsammans 186,252 kronor. Lades härtill beloppet af så
-
54
Åttonde hufvudtiteln.
dana donationer till lasarettet, som under närmaste tiden finge för ifrågavarande
ändamål användas, äfvensom de kapital, hvilka, gifna mot vilkor
af lifränta, efter hand blefve disponibla i mån af lifräntetagarnes frånfälle,
syntes lasarettet kunna af egna medel tillskjuta närmare 300,000
kronor. En lika stor summa ansåg direktionen kunna för företaget
påräknas i bidrag från Stockholms stad, derest staten lemnade det för
planens genomförande i öfrigt erforderliga beloppet, 700,000 kronor,
hvarom direktionen hemstälde att nådig proposition måtte till 1881 års
Riksdag aflåtas. —Vid ärendets föredragning den 30 december 1880 fann
Eders Kongl. Maj:t likväl denna hemställan icke böra bifallas.
Frågan framkom emellertid vid nämnda Riksdag genom en i Andra
kammaren väckt motion (n:r 74), i hvilken ytterligare utredning lemnades
angående det trängande behofvet af lämpliga lokaler för serafimerlasarettet.
Motionären föreslog, att för lasarettets till- och ombyggnad
enligt den af direktionen framlagda planen måtte beviljas ett anslag af
700,000 kronor, under vilkor att läsår ettsdirektionen och Stockholms stad
hvardera bidroge med 300,000 kronor till byggnadsföretaget. Statsutskottet
fann behofvet af den ifrågasatta till- och ombyggnaden särdeles känbar
och förtjent att i en snar framtid blifva tillgodosedt, på det att ej mindre
den kliniska undervisningen vid lasarettet för medicine studerande än
äfven sjukvården derstädes måtte kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas,
men ansåg, att, innan statsanslag för ändamålet anvisades, utredning
borde ega rum, huruvida icke, förutom de medel motionären förutsatt skola
lemnas af lasarettet och Stockholms stad, bidrag jemväl kunde vara att
påräkna från Stockholms län; och hemstälde utskottet i anledning deraf,
att motionen för det dåvarande icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda. Detta blef äfven Riksdagens beslut.
Genom nådigt bref den 17 juni 1881 anbefaldes derpå direktionen
för serafimerlasarettet att, sedan karolinska mediko-kirurgiska institutets
lärarekollegium lemnats tillfälle att sig yttra, inkomma med utredning,
om och i hvad mån Stockholms stad och län, med hänsyn till
den nytta, dessa kommuner hemtade af lasarettet, syntes billigtvis böra
bidraga till de nödiga kostnaderna för detsammas nybyggnad. En sådan
utredning verkstäldes af särskilda, utaf nämnda lärarekollegium utsedde
komiterade, hvilka ansågo det vara billigt, att för ändamålet tillskötes
af Stockholms län 50,000 kronor och af Stockholms stad 300,000
kronor. Komiterades utlåtande, i hvilket lärarekollegiet, med framhållande
af det beklagansvärda tillstånd, hvari serafimerlasarettet såsom
klinisk undervisningsanstalt befunne sig, och vigten af att detsamma
med det snaraste försattes i ett förbättradt och utvidgadt skick, till
Åttonde liufvudtiteln.
alla delar instämde, öfverlemnades af lasarettsdirektionen till Eders
Kongl. Maj:t med underdånig skrifvelse den 23 september 1881.
Dessförinnan hade direktionen hos så väl Stockholms läns landsting
som Stockholms stadsfullmägtige hemstält om anvisande af de
nyssnämnda bidragen. Landstinget beslöt samma år att för serafimerlasarettets
ombyggnad anslå ett belopp af 50,000 kronor, att utgå under
loppet af sex år med en sjettedel årligen, med utbetalande hvaraf
början skulle göras, då anmälan hos landstinget skett, att företagets utförande
blifvit betryggadt, men icke före utgången af tiden för då
gällande kontrakt angående sjukvård vid lasarettet för länets sjuke
(omfattande åren 1881 — 1884). Vid detta bidrag fäste landstinget följande
vilkor: att från nämnda kontraktstids utgång och för all framtid
skulle finnas för länets sjukvård å lasarettet tillgängliga 34 sängar,
förutom de å Wattrangska stiftelsen anslagna två frisängarna, samt att
detta antal i mån af behof efter landstingets derom fattade beslut finge
ökas till 40 utan vidare tillskott i byggnadsbidraget, och att för den
tid, som förflöte efter 1884 års slut, intill dess lasarettets ombyggande enligt
faststäldt förslag blifvit betryggadt, kontraktsvilkoren fortfarande
skulle gälla, samt i öfrigt på de vilkor med afseende å vård och underhåll
af länet tillhörande sjuke, som kunde komma att träffas mellan
direktionen och landstinget, dock att ersättningen för de på det betingade
sängantalet belöpande underhållsdagar icke finge utgå till högre belopp
än i förhållande till kostnaden för hela antalet underhållsdagar å lasarettet,
då deri icke finge inräknas kostnaderna för fastigheternas underhåll, onera,
begrafningskostnader och understöd till fattiga sjuka, samt att afdrag
från nämnda ersättning borde ske för det tillskott statsverket lemnade
till länets sjukvård. De af landstinget sålunda uppstäda vilkor har
serafimerlasarettets direktion, som funnit dem för lasarettet fördelaktiga,
för sin del antagit.
Till svar å direktionens framställning hos Stockholms stadsfullmägtige
beslöto dessa den 16 december 1881, att, under förutsättning
att direktionen styrkte sig genom statsbidrag eller annorledes hafva
erhållit öfriga medel, som fordrades till utförande af lasarettets omoch
tillbyggnad så, att sängantalet komme att uppgå till minst 400,
samt att detta byggnadsföretag påbörjades före den 1 december 1886,
Stockholms stad i bidrag till byggnadsföretaget skulle lemna 3/is af
hela byggnadskostnaden enligt den plan, som kunde varda af Eders
Kongl. Maj:t faststäld, detta bidrag dock i hvarje fall begränsadt inom
ett högsta belopp af 300,000 kronor, att utgå med en fjerdedel årligen,
56 Åttonde hufvudtiteln.
under de fyra år, som följde närmast efter det, då byggnadsarbetet
börjats, under följande vilkor:
l:o) att kommunen tillförsäkrades att allt framgent få vid lasarettet
disponera 200 sängar, deraf hälften för medellöse sjuke från Stockholms
kommun;
2:o) att kommunens dåvarande bidrag till sjukvården vid lasarettet
icke finge höjas förr, än tio år förflutit från det nybyggnaden blifvit
färdig, och äfven efter denna tid icke mer, än att den ej öfverstege 6/io af
kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från staden;
3:o) att årlig redogörelse för lasarettets verksamhet skulle offentliggöras;
samt
4:o) att tillfälle skulle lemnas två af helsovårdsnämnden utsedda
ombud att årligen deltaga i granskningen af lasarettets räkenskaper och
förvaltning.
Dessa vilkor blefvo icke godkända af lasarettsdirektionen, som
med anledning deraf i underdånig skrifvelse den 17 december 1881
anhöll, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad enligt förenämnda plan anvisa af
allmänna medel hvad som utöfver lasarettets och Stockholms läns bidrag
för ändamålet erfordrades, eller 950,000 kronor. Sedan Eders Kongl.
Maj:t derpå anbefalt direktionen att inkomma med yttrande i fråga om
de vilkor, under livilka det af Stockholms stad gjorda anbud skulle
kunna antagas, föreslog direktionen i underdånig skrifvelse den 24 maj
1882, att, för den händelse Stockholms stad lemnade lasarettet 3/is af ej
blott sjelfva byggnadskostnaden enligt det understälda förslaget, hvari
jemväl anbringande af ventilationsapparat och värmeledning inberäknats,
utan äfven kostnaden för nya inventarier och annan utredning, allt beräknadt
till 1,300,000 kronor, i afseende derå skulle lända till efterrättelse
följande vilkor och bestämmelser:
att den ersättning staden erlade till lasarettet för vården af stadens
fattige sjuke, skulle bibehållas oförändrad vid det bestämda beloppet,
20,000 kronor, till dess byggnadsföretaget blifvit utfördt och lasarettet
i sitt utvidgade skick öppnadt till begagnande;
att Stockholms stad efter denna tid och allt framgent skulle ega
att vid lasarettet disponera 200 sängar, deraf hälften för medellöse sjuke
från staden, dock att några af dessa sängar alltid borde hållas lediga
för mottagande af personer, hvilka träffats af olyckshändelser eller hastigt
påkommande sjukdomar, samt med den inskränkning i öfrigt i sängantalet,
som påkallades af nödvändigheten att årligen successive utrymma
alla sjukrummen för vädring och nödiga reparationer;
57
Åttonde hufvudtiteln.
att staden efter samma tid betalade lasarettet å tider, hvarom framdeles
kunde öfverenskommas, hela den egentliga sjukvårdskostnaden
för å frinummer vårdade sjuke från staden (utgifterna för fastigheternas
underhåll och onera, för begrafningskostnad och understöd till fattige
vid deras utskrifning sålunda icke beräknade) efter afdrag af ett
belopp, motsvarande 5 procent å den summa, hvarmed staden bidragit
till lasarettets om- och tillbyggnad samt utredning, hvilket afdrag skulle
kunna ökas till högst 20,000 kronor för år, i den mån direktionen funne
lasarettets tillgångar med nödig hänsigt till dess ekonomiska bestånd
sådant medgifva;
att årlig redogörelse rörande lasarettets verksamhet skulle offentliggöras;
samt
att tillfälle skulle lemnas två af vederbörlig myndighet utsedda
ombud att å stadens vägnar taga del af lasarettets räkenskaper, i den
mån sådant kunde vara erforderligt för utöfvande af kontroll öfver debiteringen
af kostnaderna för stadens å lasarettet vårdade fattige sjuke
och för iakttagande af den rätt, staden genom ofvanstående bestämmelser
i öfrigt fått sig tillagd.
Stockholms stadsfullmägtige, häröfver hörda, funno enligt underdånig
skrifvelse den 16 oktober 1883 skäligt att i någon mån modifiera
sitt förra beslut, men uppstälde fortfarande för stadens bidragande
till det ifrågasatta byggnadsföretaget vilkor, som lasarettsdirektionen
ansåg oantagliga.
Sedan derpå universitetskanslern, efter inhemtande af karolinska
institutets lärarekollegii yttrande, inkommit med infordradt underdånigt
utlåtande rörande det antal sjuksängar, lasarettet, i händelse af blifvande
ombyggnad, borde minst innehålla, på det att klinisk undervisning
enligt gällande bestämmelser skulle kunna på tillfredsställande
sätt der meddelas, i hvilket afseende kanslern, lika med lärarekollegiet,
funnit lasarettet böra innehålla tillsammans 335 sjuksängar, erhöllo
lasarettsdirektionen och öfverintendentsembetet den 31 oktober 1884
nådig befallning att afgifva gemensamt underdånigt utlåtande, huruvida
det kunde anses lämpligt att, på sätt ifrågasatt blifvit, nya byggnader
för lasarettet, beräknade att inrymma nyssnämnda antal sjuksängar, i
stället för å lasarettets nuvarande tomt förlädes å tomterna n:r 3, 4, 5
och 6 i qvarteret Bryggaren å Kungsholmen, derest dessa tomter kunde
få för ändamålet användas. Det sålunda infordrade utlåtandet afgafs
den 13 april 1885; men då, enligt den af lasarettsdirektionen och öfverintendentsembetet
deri uttalade åsigt, för vinnande af nödigt utrymme
för nya byggnader åt serafimerlasarettet skulle erfordras ej blott tom
Bih.
till Riksd. prof. 1888. 1 samt. 1 afd. 8
58
Åttonde hufvudtitein.
terna n:r 3, 4, 5 och 6 i qvarteret Bryggaren, utan derjemte tomterna
n:r 1, 2 och 8 i samma qvarter, fann Eders Kongl. Maj:t vid ärendets
föredragning den 30 oktober 1885 frågan om serafimerlasarettets förläggande
på förenämnda fyra tomter böra förfalla.
Efter det Eders Kongl. Maj:t i sammanhang härmed lemna! lasarettsdirektionen
tillfälle att angående frågan om beredande af bättre
lokaler för serafimerlasarettet utan allt för känbar uppoffring för statsverket
inkomma med det förnyade utlåtande, hvartill omständigheterna
kunde föranleda, har direktionen med underdånig skrifvelse den 8 november
1886 till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat ett
nytt, af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag i ämnet, hvilket
förslag på direktionens uppdrag blifvit utarbetadt af arkitekten Axel
Kumlien enligt honom meddeladt, af en för ändamålet särskild! tillsatt
kommission uppgjordt program. Detta förslag- omfattar dels det nuvarande
sjukhusets inredande för den kirurgiska afdelningen, dels följande
nybyggnader: ett tvåvåningshus, längst i öster på lasarettstomten, för
polikliniken; en komplex af tre paviljonger, den mellersta i tre och de
båda öfriga i två våningar, för den medicinska afdelningen, hvilken
byggnad skulle förläggas på tomtens norra del mellan det nuvarande
sjukhuset och polikliniken; en tvåvåningspaviljong vester om det nuvarande
sjukhuset, afsedd för gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna;
en byggnad för köket och tvättinrättningen samt en byggnad
för bad, de båda sistnämnda norr om det nuvarande sjukhuset. Alla
dessa byggnader, utom den för gynekologiska och oftalmiatriska afdelningarna,
äro enligt förslaget sins emellan förenade medelst en mellan
jordvåningarna och genom dessa löpande gång. De nya b}rggnaderna
äro afsedda att anordnas i tomtens utkanter, och framför de båda
hufvudafdelningarna, den medicinska och den kirurgiska, finnes enligt
förslaget en sammanhängande, fullt fri plats med högst betydlig areal,
sträckande sig i söder ända till Handtverkaregatan. En mindre park
kommer att omgifva paviljongen för gynekologiska och oftalmiatriska
afdelningarna.
Enligt det nu understälda förslaget skulle serafimerlasarettet komma
att innehålla 400 sjuksängar, således 21 sängar mindre än det förslag
innehöll, som år 1880 öfverlemnades till Eders Kongl. Maj:ts bedömande.
Någon större inskränkning i sängantalet har direktionen ansett sig icke
böra tillstyrka. Äfven om lasarettet betraktades hufvudsakligen såsom
ett kliniskt sjukhus, vore det enligt direktionens åsigt mindre välbetänkt
att sätta antalet sjuksängar till den af karolinska institutets lärarekollegium
föreslagna låga siffran af 335. Det måste nemligen, då fråga
Åttonde hufvudtiteln.
59
förekomme att ombygga lasarettet, noga beaktas, att den vetenskap,
hvari undervisning vid lasarettet meddelades, vore stadd i en allt jemt
fortgående utveckling. Nya lärostolar uppstode. Dessa kräfde material
för sin undervisning, och i hufvudstaden, der den praktiska medicinska undervisningen
till allra största delen bedrefves, vore lasarettet den hufvudsakligaste
och i de flesta fall enda anstalt, som för ändamålet kunde
påräknas. I samma mån lasarettet utvidgades och fördelades i olika
byggnader, afsedda hvar och en för en särskild klass af sjukdomar,
måste äfven oftare inträffa, att, under det den ena afdelningen vore
öfverfull, en eller flere andra afdelningar kunde hafva ett större antal
lediga sängar. Till undvikande af olägenheten att i sådana fall nödgas
öfverföra sjuke från den ena afdelningen till den andra, borde följaktligen
sängantalet ej för knappt tilltagas. Med afseende på dessa förhållanden
äfvensom derå att serafiinerlasarettet vore på samma gång ett sjukhus,
der patienter icke blott från Stockholms stad och län utan äfven många
från aflägsnare trakter sökte vård, hade direktionen funnit sängantalet
icke böra sättas lägre än till 400. Dertill komme, å ena sidan, att Riksdagen,
så vidt hittills visat sig, icke syntes benägen att bevilja anslag
till lasarettets ombyggnad utan att Stockholms stad till densamma lemnade
bidrag, och, å den andra, att det icke vore antagligt, att staden
för sådant ändamål anvisade medel, med mindre ombyggnaden verkstäldes
i det omfång, . att staden blefve i tillfälle att för sin sjukvård
disponera det antal sjuksängar, staden under föregående underhandlingar
påfordrat, eller 200, hvilket svårligen kunde ske, derest antalet sjuksängar
nedbringades till 335, så framt lasarettet såsom sjukvårdsanstalt
skulle kunna uppfylla de förpligtelse!'', det hade äfven mot andra delar
af riket och särskilt mot Stockholms län, med hänsyn till landstingets
beredvillighet att verka till lasarettets utveckling.
Utom de ruin, som erfordras för uppställandet af 400 sängar,
omfattar det nuvarande förslaget jemväl operationssalar, bad-, undersöknings-,
afklädning^- och väntrum, expeditionslokaler, rum för vakthafvande
läkare, laboratorium, apotek med bostad för apotekaren, förrådsrum,
kök, rum för sjuksköterskor, drängar, vaktmästare och annan
betjening samt alla sådana lägenheter, som i öfrigt erfordras vid ett
sjukhus, sådant som serafimerlasarettet bör vara, vidare boningsrum för
sex medicine kandidater, för hvilka rums anskaffande doktor Regnell
donerat särskilda medel, och slutligen en ny tvättinrättning. Lasarettets
nuvarande tvättinrättning, belägen på annan tomt än sjelfva lasarettet
och på något afstånd derifrån, är redan derigenom mindre lämplig,
hvartill kommer, att densamma befinner sig i ett högst förfallet till
-
60
Åttonde hufvudtiteln.
stånd, utom det att den är anordnad på ett allt utom tidsenligt sätt.
Den måste derför ombyggas, och, då plats för densamma finnes på
lasarettstomten, har direktionen ansett den böra förläggas dit.
Beträffande kostnaden har direktionen stält sig till efterrättelse
Eders Kongl. Maj:ts förenämnda erinran i nådiga brefvet den 30 oktober
1885. Förslaget af år 1880 visade en om- onh tillbyggnadskostnad af
1.270.000 kronor, då deremot för genomförande af det nu understälda
förslaget enligt arkitekten Kumliens beräkningar erfordras eu kostnad •
af 993,500 kronor, deruti jemväl ingår kostnaden för den nya tvättinrättningen,
som alls icke förekom i 1880 års förslag. Således uppstår
en minskning i kostnaden af 276,500 kronor, oaktadt kostnaden för uppförande
af ny tvättinrättning i det senare förslaget tillkommit. För
lasarettets utredning har direktionen dock nu beräknat något högre
kostnad än år 1880. Då ansågs utredningen kräfva allenast 30,000
kronor. Nu tillkomma för tvätt- och köksinredning, elektrisk belysning,
varmvatten- och ångledning samt ringledning tillhopa 36,500 kronor.
Summan af utredningskostnaden blifver således 66,500 kronor. Totalkostnaden
för lasarettets om- och tillbyggnad samt fullständiga utredning
uppgår alltså enligt det nya förslaget till 1,060,000 kronor. Till
belysning huru denna kostnad ställer sig i förhållande till hvad nyligen
i andra länder uppförda, med serafimerlasarettet jemförliga sjukhus
kostat, anför direktionen, att kostnaden för sådana sjukhus uppginge
till 3,804 å 11,455 kronor per säng. Det billigaste af de nyare större
sjukhusen i utlandet, så vidt man hade sig bekant, det i Sälle, hade,
med samma kliniker som de i serafimerlasarettet tillämnade, kostat
1.300.000 kronor, utredningen oberäknad.
Till betäckande af förenämnda kostnad för serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad samt utredning bär direktionen beräknat att af
lasarettets egna medel kunna tillskjuta 300,000 kronor äfvensom att använda
det af Stockholms läns landsting för ändamålet anvisade belopp,
50.000 kronor. Vidare har direktionen trott sig kunna påräkna Stockholms
stads medverkan under antagliga vilkor till förverkligande af nu
framlagda plan, i hvilket hänseende direktionen föreslagit, att staden
skulle bidraga med 3/is af hela kostnaden, dock högst med 244,600
kronor, att utgå med en fjerdedel årligen under fyra år, hvilken tid beräknats
åtgå för arbetets utförande. Under förutsättning att Stockholms
stad lemnade ett sådant tillskott har direktionen i underdånighet anhållit,
att Eders Kongl. Magt täcktes, med godkännande af nu ifrågavarande
ritningar och kostnadsförslag, såsom bidrag till serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad jemte nödig utredning hos Riksdagen äska
Åttonde hufvudtiteln. 61
ett belopp af 465,400 kronor, att från och med år 1888 utgå under en
tid af fyra år med en fjerdedel årligen.
Sedan Eders Kongl. Maj:t i anledning häraf infordrat yttrande af
Stockholms stadsfullmägtige, hafva desse, efter det stadens helsovårdsnämnd
blifvit hörd och mot de uppgjorda ritningarna framstäf åtskilliga
anmärkningar, uti underdånig skrifvelse den 26 februari 1887, jemte
öfverlemnande af helso vårdsnämndens utlåtande och under förklaring
att stadsfullmägtiges beslut i afseende på beskaffenheten af byggnadsföretaget
icke innebure något godkännande af dessa ritningar, tillkännagifva,
att stadsfullmägtige nämnde dag fattat följande beslut: att, under
förutsättning att serafimerlasarettsdirektionen styrker sig genom statsbidrag
eller annorledes hafva erhållit öfriga medel, som fordras till utförande
af serafimerlasarettets tillernade om- och tillbyggnad med åtföljande
utredning så, att sängantalet kommer att uppgå till minst 400,
samt att detta byggnadsföretag påbörjas före den 1 december 1889,
Stockholms stad i bidrag till byggnadsföretaget, deri inbegripet anbringande
af ventilationsapparat och värmeledning, samt till inventarier och
annan utredning lemnar 3/n af hela byggnadskostnaden enligt den plan,
som kan varda af Eders Kongl. Maj:t faststäld, detta bidrag dock i
hvarje fall begränsadt inom ett högsta belopp af 244,600 kronor, att
utgå med en fjerdedel årligen under de fyra år; som följa närmast efter
det, då byggnadsarbetet börjats, dock med följande vilkor:
l:o) Kommunen tillförsäkras att allt framgent få vid lasarettet disponera
200 sängar, deraf hälften för medellöse sjuke från Stockholms
kommun, dock att några af dessa sängar alltid höra hållas lediga för
mottagande af personer, hvit ka träffats af olyckshändelser eller hastigt
påkommande sjukdomar, samt med den inskränkning i öfrigt i sängantalet,
som påkallas af nödvändigheten att årligen successive utrymma
alla sjukrummen för vädring och nödiga reparationer.
2:o) Kommunens nuvarande bidrag till sjukvården bibehålies oförändradt
vid nuvarande beloppet 20,000 kronor, till dess byggnadsföretaget
blifvit utfördt och lasarettet i sitt utvidgade skick öppnadt till
begagnande.
3:o) Under de tre första åren närmast efter denna tid skall bidraget
utgå med 8/io af kostnaden för de å frinummer vårdade sjuke från
staden, utgifterna för fastigheternas underhåll och onera, för begrafningskostnad
och för understöd till fattige vid deras utskrifning deri
icke inräknade. Efter denna tid skall ersättningen utgå enligt den beräkning,
att staden bör betala hvad som återstår, sedan från den på
ofvan nämnda sätt bestämda sjukvårdskostnaden afräknats det belopp,
62
Åttonde h ufvudtiteln.
som å de för stadens räkning använda frisängar i förhållande till hela
antalet sängar belöper af afkastningen å de donationer till lasarettet,
vid hvilka icke sådana vilkor äro fästade, att de ej må tagas i anspråk
för detta ändamål; dock att stadens ersättning för hvarje underhållsdag
icke må öfverstiga hvad för sjuke i allmänt rum af andra lägst erlägges.
Stadens efter dessa grunder beräknade bidrag bestämmes för fem år i
sänder genom öfverenskommelse mellan lasarettsdirektionen och stadsfullmägtige.
Skulle vid något tillfälle sådan öfverenskommelse icke
kunna träffas, skall anhållan göras, att Kongl. Maj:t ville bestämma afgiftens
belopp för de närmaste fem åren.
4:o) Årlig redogörelse för lasarettets verksamhet skall offentliggöras.
5:o) Stadsfullmägtige skola hafva rätt att i serafimerlasarettets styrelse
insätta en ledamot, hvilken från och med den tid, då byggnadsföretaget
påbörjas, eger deltaga i handläggningen af alla de ärenden,
hvilkas afgörande icke på grund af särskilda bestämmelser kan vara
förbehållet ensamt de af serafimerordensgillet utsedde ledamöterne i
denna deras egenskap, hvarjemte tillfälle skall lemnas två af helsovårdsnämnden
utsedda ombud att årligen deltaga i granskningen af lasarettets
räkenskaper och förvaltning.
Mot detta anbud, hvaröfver lasarettsdirektionen blifvit hörd, har
direktionen i underdånig skrifvelse den 28 mars 1887 förklarat sig hysa
betänklighet hufvudsakligen i fråga om beloppet af Stockholms stads
årliga bidrag till lasarettet efter detsammas öppnande till begagnande
i utvidgadt skick. Med afseende på det trängande behofvet af utvidgade
och förbättrade lokaler icke blott för sjukvården, utan äfven och
måhända i än högre grad för läkareundervisningens upprätthållande,
samt i betraktande af det tillfälle, som nu erbjöde sig för arbetets utförande
till billigt pris under eu tid, då byggnadskostnaderna vore
ovanligt låga, har direktionen likväl ansett sig böra låta sina betänkligheter
falla och tillstyrkt antagande af stadsfullmägtiges erbjudande.
Sedermera har öfverintendentsembetet, efter erhållen nådig befallning,
den 9 maj 1887 afgifvit underdånigt utlåtande i detta ärende
och dervid anfört, att embetet icke funnit skäl till andra anmärkningar
mot det senast uppgjorda förslaget, än att öfverintendentsembetet, lika
med Stockholms städs helsovårdsnämnd, ansåge, att, då lasarettets gynekologiska
och oftalmiatriska afdelningar hade hvardera endast en ingång,
belägen uti ena ändan af den långa hästskoformade korridor, som
löpte utefter husets hela innersida, rättelse härutinnan borde åstadkommas,
likasom öfverintendentsembetet, utan att ingå i pröfning af de
föreslagna anordningarna beträffande husens uppvärmning, ventilering
Åttonde hufvudtiteln.
63
och belysning, funnit lämpligt, att dertill af nämnden föreslagna lokaler
försåges med reservrökgångar, som kunde vara att tillgå, i händelse
de tillämnade anordningarna skulle visa sig mindre användbara.
Så väl nyssnämnda som åtskilliga andra af Stockholms stads helsovårdsnämnd
mot ifrågavarande förslag gjorda anmärkningar äro emellertid
af arkitekten Kumlien i en till ecklesiastikdepartementet ingifven
skrift bemötta. Vidkommande det sätt, hvarpå ingångarne till lasarettets
gynekologiska och oftalmiatriska afdelningar i förslaget anordnats,
har arkitekten Kumlien erinrat, att en sådan konstruktion vore nödvändig
för att isolera de båda afdelningarna från hvarandra, äfvensom att
vid utbrott af eld faran af denna anordning syntes vara ganska ringa,
då byggnaden vore af sten och fullt brandfri samt från öfre våningen,
der många patienter ej komme att vårdas, funnes, förutom nämnda
utgång, tillträde på husets midt till en stor brandfri veranda. Beträffande
byggnadernas uppvärmning och ventilation äro, enligt hvad arkitekten
Kumlien upplyst, de af helsovårdsnämnden och öfverintendentsembetet
förordade försigtighetsmått i det nu understälda förslaget afsedda
att vidtagas.
Hvad nu blifvit anfördt synes mig innefatta tillräckliga skäl för
att staten må lemna sin medverkan till denna magtpåliggande frågas
snara lösning. Beträffande den omfattning byggnadsföretaget enligt nu
föreliggande förslag skulle erhålla, torde någon befogad anmärkning
deremot ej kunna framställas, likasom de uppgjorda ritningarna synas
vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsakliga delar godkännas. Äfven
emot storleken af den totalsumma, 465,400 kronor, hvarmed serafimerlasarettets
direktion ansett staten böra bidraga till lasarettets förseende
med tidsenliga lokaler jemte utredning, torde skälig anmärkning icke
kunna göras, då man betänker, att seraflmeidasarettet är den anstalt,
der en stor del af den praktiska läkareutbildningen skall meddelas de
medicine studerande. Deremot, synes det icke behöfligt, att, på sätt direktionen
hemstält, ett så betydande belopp som eu fjerdedel af nämnda
summa anvisas till utgående under det första byggnadsåret. Då direktionen
icke lärer sakna medel att för den närmaste tiden bestrida de
hufvudsakligaste kostnaderna för byggnadsföretagets påbörjande, synas
alla berättigade anspråk, som man i detta fall kan ställa på staten,
blifva behörigen tillgodosedda, om hela den summa, hvarmed staten
skulle för ändamålet bidraga, nu beviljades, men deraf endast en mindre
del anvisades för nästkommande år. Jag tillstyrker derför i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom
bidrag till anordnande af tidsenliga lokaler för serafimerlasarettet genom
64 Åttonde hufvudtiteln.
detsammas om- och tillbyggnad å lasarettets nuvarande tomt samt förseende
med nödig utredning enligt lasarettsdirektionens nu framlagda
förslag och tillhörande ritningar — dock med Eders Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att beträffande ritningarna tillåta sådana jemkningar, som
på grund af sig företeende omständigheter må kunna anses erforderliga
eller lämpliga, utan att den beräknade kostnaden öfverskrides — bevilja
ett anslag af 465,400 kronor samt deraf på extra stat för år 1889
anvisa ett belopp af 65,400 kronor.
Hospitalsvården.
[41.] I skrifvelse den 19 september 1887 har medicinalstyrelsen anfört,
jMnds\o^n- sedan jemlikt nådiga brefvet den 4 juni 1886 af det för uppförande
tal. af en asyl för sinnessjuke vid Lunds hospital beviljade anslaget 1,181,750
kronor anvisats för år 1887 ett belopp af 200,000 kronor, arbetena å ifrågavarande
sjukvårdsanstalt redan tidigt under år 1887 tagit sin början och
fortskridit så långt, att innan årets slut grund och sockel för administrationshuset
samt paviljongerna I—VI jemte källarhvalf blefve färdiga, hvarförutom
å den östliga hälften af byggnadstomten största delen af schaktningen
och terrasseringsarbetena redan blifvit utförd. Sedan vidare enligt
nådiga brefvet den 13 juli 1887 till byggnadsarbetenas fortsättande anvisats
för år 1888 ett belopp af 360,000 kronor, vore det medicinalstyrelsens
afsigt att under år 1888 låta arbetena så påskyndas, att de flesta
af byggnaderna skulle före årets utgång befinnas under tak samt brobyggnaden
öfver Höje å mellan hospitalet och asylen blifva fullt färdig.
För år 1889 har medicinalstyrelsen beräknat, att murningsarbet.
ena å samtliga byggnaderna då skulle fullbordas, varmapparaterna anskaffas
och insättas, allt snickeri-, glasmästeri- och största delen af
målningsarbetet, å byggnaderna utföras, vatten- och afloppsledningarna
anläggas och fullbordas, äfvensom köket och tvättstugan i hospitalet
ombyggas, så att desamma blefve fullt tillräckliga äfven för asylens
behof; och har medicinalstyrelsen beräknat, att till fullbordande af
dessa, sålunda föreslagna arbeten skulle för år 1889 erfordras ett belopp
af 400,000 kronor, om hvars äskande af Riksdagen styrelsen gjort
underdånig hemställan, med erinran härvid att, om återstoden af hela
det beviljade byggnadsanslaget sedermera kunde komma att utgå under
år 1890, med visshet antoges, att anstalten under sist sagda år skulle
blifva fullt färdig och kunna för sjukvård öppnas, hvarigenom en högst
betänklig brist i sinnessjukvården inom landet skulle afhjelpas.
Utan gensägelse är det synnerligen önskvärd!, att den beslutade
Åttonde hufvudtiteln.
65
asylen för sinnessjuke må kunna så snart som möjligt bringas till fullbordan;
men något dröjsmål derutinnan torde icke behöfva ega rum,
äfven om den jemkning göres i det af medicinalstyrelsen för år 1889
äskade beloppet, att återstående anslaget, 621,750 kronor, någorlunda
jemnt fördelas på åren 1889 och 1890. Jag hemställer derför, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fortsättande af byggnadsarbetena
å Lunds asyl anvisa på extra stat för år 1889 ett belopp
af 311,000 kronor.
I skrifvelse den 20 april 1887 har medicinalstyrelsen anfört, huru- [42.]
som redan serafimer-ordens-gillet i sitt betänkande den 27 november
1873 uti planen för hospitalsväsendets ordnande upptagit ett hospital"1 nära Piteå.
för rikets två nordligaste län, Norrbottens och Vesterbottens, Äfven medicinalstyrelsen
hade, sedan densamma mottog uppdraget att utgöra öfverstyrelse
för hospitalen, i föregående underdåniga skrivelser rörande
vården af sinnessjuke fäst Eders Kongl. Majds uppmärksamhet på behofvet
af ett hospital för nämnda län. Jemväl hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län uti skrifvelse till medicinalstyrelsen af den
19 januari 1885 anhållit om styrelsens medverkan att, så fort som möjligt,
få till stånd ett hospital för Norrbottens och Vesterbottens län.
Emellertid, och så länge statsverkets utgifter i hög grad tagits i
anspråk för fullbordandet af redan påbörjade eller beslutade dylika anstalter,
hvilka funnits mer behöfliga, hade medicinalstyrelsen icke ansett
sig böra göra någon framställning i det nu föreliggande ärendet. Men
sedan hospitalet i Kristinehamn numera vore färdigt, och anslag beviljats
till en asyl för sinnessjuke i samband med Lunds hospital, har medicinalstyrelsen,
då förevarande angelägenhet icke längre kunde uppskjutas,
ansett sig böra inför Eders Kongl. Maj:t framställa förslag till afhjelpande
af den omförmälda bristen inom hospitalsväsendet.
Behofvet af ett hospital för Norrbottens och Vesterbottens län
framginge redan af de betydande afstånden mellan allra största delen
af dessa län och landets nuvarande nordligaste hospital, det i Hernösand.
Men dertill komme, att antalet sjukplatser å detta, hospital, som för
närvarande uppginge till 221, ingalunda vore tillräckligt för mottagande
af sinnessjuke utöfver hvad som kräfdes för de närmast omgifvande
orterna. De stora afstånden hade ock till följd, att transporten af sjuke,
särdeles vintertiden, blefve mycket svår och kostsam, så att, om än inträde
för anmäld sjuk beviljats, hvilket dock endast undantagsvis kunde
ske, man ändock uppsköte i det längsta med den sjukes transporterande
till hospitalet eller helt och hållet uraktläte att dit insända honom,
Bill. till Riksä. prof. 1888. 1 samt. 1 cifd. 9
66 Åttonde hufvudtitel».
hvarigenom den gynsammaste tiden för den sjukes behandling gånge
förlorad. Brist på tjenlig vård i sjukdomens början vore nemligen
för den sjuke ödesdiger, enär i regeln endast en i rätt tid vidtagen
tjenlig behandling lemnade förhoppning om tillfrisknande. Väl skulle,
på grund af föreskrift i stadgan angående sinnessjuke den 2 november
1883, dylike sjuke mottagas å lasarett, till dess plats för dem kunde
beredas å hospital. Men alldenstund utrymmet på hospitalet i Hernösand
vore knappt för hela det område, för hvars sinnessjuke det företrädesvis
vore beräknadt, så komme de å lasarett sålunda intagne att
allt för länge qvarstanna på dessa anstalter, hvilka egentligen vore
afsedda för provisorisk vård och saknade tjenliga anordningar för de
sjukes ändamålsenliga behandling under längre tid, hvarförutom utrymmet
för de sinnessjuke i dessa anstalter inom de norra länen vore allt
för inskränkt, så att i bästa fall endast eu ringa del af de inträdessökande
komme i åtnjutande af den vård, lasaretten kunde lemna.
Största delen af de hospitalsbehöfvande komme alltså i alla händelser
att stanna i hemmen och blefve der föremål för en icke allenast olämplig,
utan äfven rätt ofta hård och oförsvarlig behandling.
Till hvilken ringa del de sinnessjuke inom Norrbottens och Vesterbottens
län i följd af ofvanberörda ogynsamma förhållanden komme i
åtnjutande af hospitalsvård i jemförelse med sådane sjuke från orter
på kortare afstånd från hospital, visade sig redan deraf, att under år
1884 å Hernösands hospital intogos från hvartdera af nyssnämnda län
endast 6 sjuke och under år 1885 blott 1 från Vesterbottens och 2 från
Norrbottens län, under det att å samma hospital intogos år 1884 från
Gefleborgs 23 och från Vesternorrlands län 25 samt år 1885 tillsammans
29 från det förra och 24 från det senare länet. Detta missförhållande
i afseende på antalet å Hernösands hospital intagne sjuke från nyssnämnda
två län och rikets båda nordligaste län stode icke i någon rimlig
proportion till de sinnessjukes och hospitalsvård behöfvandes antal
inom de norra länen.
Föi- att sätta medicinalstyrelsen i tillfälle att framlägga en fullständig
plan för anordnandet af ett hospital inom sagda tvenne län
täcktes Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 28 maj 1886, efter
styrelsens hemställan, medgifva, att antingen ordföranden hos styrelsen
eller ock någon af dess ledamöter, åtföljd af den hos styrelsen till
biträde i hospitalsbyggnadsärenden anstälde arkitekt, finge företaga en
resa till Vesterbottens och Norrbottens län för utseende af tjenlig
byggnadsplats.
Åttonde hufvudtiteln.
67
Sedan för berörda ändamål generaldirektören A. Almén, åtföljd
af arkitekten A. Kumlien, under juli månad 1886 företagit den
afsedda resan, hade en redogörelse för de under densamma gjorda
undersökningar till medicinalstyrelsen afgifvits. Till ledning för valet
af plats hade styrelsen jemväl infordrat och erhållit från Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i de båda länen nödiga upplysningar rörande
lämpligaste läget för det ifrågavarande hospitalet likasom ock uppgift
på antalet sinnessjuke inom de respektive länen.
Härvid hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län beträffande läget meddelat, att, om afståndet från Vesterbottens sydliga
länsgräns kustlandsvägen till Haparanda och Pajala, tillsammans
69 mil, delades midt i tu, folie midtpunkten emellan Piteå och Luleå.
Fästes åter afseende på den större befolkningen i Vesterbottens län,
borde hospitalet rättvisligen förläggas något sydligare än Piteå, dock ej
så sydligt som Skellefteå. Toges deremot behörig hänsyn till läget af
de sydligaste delarne af Vesterbottens län i förhållande till hospitalet i
Hernösand, komme Piteå att så förmedla afstånd och befolkning, att
man med fullt skäl kunde påstå, att sjukvårdsanstalten, förlagd på lämpligpunkt
i närheten af Piteå, skulle komma att ligga centralt, hvarför
Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande på det varmaste förordade
hospitalets förläggande till lämplig plats i närheten af Piteå.
Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Vesterbottens län hade i
berörda afseende yttrat, bland annat, att, enär de från det inre landet
kommande vägarne följde flochlalarne och mynnade ut vid kustlandsvägen,
som från södra länsgränsen till Haparanda utgjorde 52,4 mil,
Skellefteå komme att ligga närmast midtpunkten af denna vägsträcka.
Invånarne i de båda länen utgjorde den 31 december 1883 i afrundade
tal 204,000, deraf 93,700 i Norrbottens och 110,300 i Vesterbottens län.
Räknades nu de norr om Skellefteå liggande, Vesterbottens län tillhörande
socknarne Jörn och Byske, med 9,000 invånare, tillsamman
med Norrbottens invånare, blefve folkmängden söder om Skellefteå
101,300 och norr om samma stad 102,700, således nära lika fördelad
på ömse sidor om ett der förlagdt hospital, ehuru Vesterbotten med
sin dubbelt större folkmängdstäthet kunnat göra anspråk på ett ännu
sydligare läge för hospitalet. Med anledning häraf hade Eders Kongl.
Majds nyssbemälde befallningshafvande föreslagit, att det ifrågastälda
hospitalet måtte förläggas i närheten af Skellefteå.
Generaldirektören Almén hade i redogörelsen för sin omförmälda
embetsresa anfört, bland annat, att om kustlandsvägen från Vesterbottens
sydligaste länsgräns till Haparanda delades i två lika delar,
68
Åttonde hufvudtiteln.
blefve midten nära tre mil norr om Skellefteå och 5,5 mil söder om
Piteå. Fästes emellertid behörigt afseende vid de nordliga floddalarne
utefter Torneå, Kalix och Råneå elfvar med deras nordliga rigtning och
stora befolkning på en utsträckning af 6 mil från kusten, borde läget
blifva betydligt närmare Piteå än Skellefteå. Och då sinnessjuke mottoges
å de staten tillhörande hospital utan afseende derpå, om desse
sjuke tillhörde det ena eller andra länet, finge man ej förbise, att Hernösands
hospital hade ett sådant läge, att det vore och förblefve det
bäst belägna hospital för sinnessjuke från de sydligaste delarne af
Vesterbottens län. Under sådana förhållanden och med hänsyn till afstånden
ansåge generaldirektören Almén Piteå erbjuda det lämpligaste
läget, och detta jemväl ur synpunkten deraf, att största delen af den
befolkning, som borde beräknas såsom anlitande det nya hospitalet, tillhörde
Norrbottens län.
Förutom det centrala läget vore valet af lämplig byggnadsplats
med afseende på tjenlig grund, fritt läge, tillgång på vatten, erforderlig
jordareal m. m. af högst väsendtlig betydelse. För detta
ändamål hade generaldirektören Almén och arkitekten Kumlien besökt
flere olika platser inom det område, som kunde ifrågasättas för det
nya hospitalets uppförande.
Sålunda hade, på sätt en af Kumlien lemnad redogörelse närmare
utvisade, blifvit undersökta: i närheten af Luleå 2 byggnadsplatser, i
trakten af Piteå 3 platser och vid Skellefteå 4 platser.
Af dessa platser hade generaldirektören Almén och arkitekten
Kumlien utan tvekan satt främst en i Kumliens redogörelse med n:r 3
betecknad plats å Pitholmen nära Piteå och förordat samma plats såsom
synnerligen lämplig. Den vore fullt jemförlig med de bästa af de platser,
der hospital redan blifvit uppförda.
Medicinalstyrelsen har ock, på grund af hvad sålunda härutinnan
blifvit upplyst, ansett sistnämnda jordområde böra väljas till bj^ggnadsplats
för det nu ifrågavarande hospitalet samt i ofvanberörda skrifvelse
af den 20 april 1887 härom gjort underdånig framställning, med öfverlemnande
till Eders Kongl. Maj:t af kartor och öfriga till ärendet hörande
handlingar.
Enligt hvad medicinalstyrelsen vidare i sin framställning anfört,
hade den föreslagna byggnadsplatsen, som vore belägen på ön Pitholmens
vestra strand i närheten af Pite eif, ett mot norr och öster af skogbeklädda
höjder skyddadt, men mot söder och vester öppet läge. Grunden
vore fast och bestode af mäktiga lager af rent grus, omvexlande med
strid sand, och följaktligen såsom byggnadsgrund särdeles lämplig.
Åttonde hufvudtiteln.
69
God granit och lämplig mursand funnes i tillräcklig mängd inom berörda
område. Platsen läge 9 meter (30 fot) öfver elfvens vattenstånd, hvarigenom
densamma kunde fullständigt dräneras. Vattnet i den förbiflytande
elfven vore synnerligen klart och rent samt kunde derför väl
användas både vid matlagning och till dryck. En framskjutande udde
af stranden åt norr erbjöde en god plats för vattnets intagande till
vattenledningen; och enär den förbiflytande strömmen hade erforderlig
styrka, samt någon s. k. uppsjö här icke förekomme, lämpade sig platsen
likaledes väl för orenlighetens bortförande medelst kloakledning.
Af ståndet från staden Piteå utgjorde omkring en half mil landvägen.
Under sommartiden kunde kommunikation mellan staden och platsen
ske med båt, hvarigenom afståndet äfven något minskades, och trafikerades
elfven redan af flera små ångbåtar å denna linie. Under vintern
funnes en beqväm, ännu kortare väg öfver isen. På grund af läget
invid segelbart vatten blefve jemväl transportkostnaderna för byggnadsmaterial
ringa, likasom ock framtida transport af förnödenheter af
allehanda slag för anstaltens behof så väl härigenom som äfven till följd
af granskapet med staden, hvarifrån dylika företrädesvis komme att
hemtas, skulle ställa sig jemförelsevis billig. Vidare erbjöde platsen,
på grund af sitt läge, det lugn och den frid, som vore ett så väsendtligt
vilkor för en dylik anstalt.
I syfte att förskaffa det blifvande hospitalet erforderligt jordområde,
hvilket i flera hänseenden vore ett oafvisligt behof vid en vårdanstalt
för sinnessjuke, och företrädesvis för att bereda patienterna tillfälle
till sysselsättning uti till jordbruket hörande arbeten, såsom det
förnämsta medlet för en ändamålsenlig behandling af en stor del af
personalen, borde hela det jordområde, som egts af nyligen aflidne Johan
Johansson, eller 7Ui mantal kronoskatte i Pitholmens by, å hvars ena
skifte, kalladt Furunäset, omförmälda byggnadsplats vore belägen, för
ändamålet inköpas. Denna hemmansdel omfattade med in- och afrösningsjord
en areal af tillsammans omkring 255 tunnland och ansåges
på grund af husens förfallna skick och jordens dåliga häfd kunna inköpas
för ett pris af omkring 6,000 kronor. Hemmansdelen omfattade
fyra skiften, nemligen: 1) inegorna, tillhopa omkring 20 tunnland 17
kappland, bestående af god, ehuru vanskött jord; 2) ett å utdrag af eu
åren 1825—1838 af J. Lundberg upprättad karta öfver Pitholms by
med Ax1'' betecknadt skifte nemligen det förutnämnda s. k. Furunäset,
som sträckte sig i öster nära intill och i sammanhang med gårdsskiftet
samt gränsade i vester till Pite eif, omslöte de s. k. fältjägare- eller
soldattorpen och hade en ytvidd af omkring 64 tunnland; 3) ett skogs
-
70 Åttonde hufvudtiteln.
skifte, beläget V* mil från Furunäset och innehållande omkring 68 tunnland;
samt 4) ett skogsskifte, beläget fh mil från gården och innehållande
omkring 103 tunnland.
Den afsedda byggnadsplatsen sträckte sig äfven in på området
för soldattorpen, i areal innehållande omkring 24 tunnland, hvadan det
alltså vore nödigt, att detta jordstycke blefve tillgängligt för att läggas
till hospitalstomten. I öfrigt, och för att dels koncentrera hospitalets
jordegendom, dels för framtiden bevara dess fria läge, vore likaledes af
vigt att förvärfva närmast omgifvande jordområden. Genom inledda
underhandlingar hade medicinalstyrelsen skaffat Isig visshet derom, att
detta kunde ske, sedan inköp af förenämnde Johan Johanssons forna
egendom 7lm mantal egt rum, nemligen dels genom egoutbyten med
närmaste grannar, hvarigenom det blifvande hospitalet skulle erhålla
de jordområden, som å berörda karteutdrag motsvarade figuren a, b, 1,
a af skiftet Bx och figuren g, h, o, k, g, som motsvarade nämnda soldattorp,
dels ock genom köp, hvarigenom skulle förvärfvas den osålda
delen af skiftet X1''2'', som motsvarade figuren d, e, r, s, g, h, d, och
om möjligt äfven den del af samma skifte, som vore såld till Munksunds
sågverk och nu delvis bebyggd, motsvarande figuren f, r, s, f.
Enligt gjord uträkning af arealen skulle det sammanhängande
jordområde, som hospitalet sålunda erhölle, komma att utgöra:
figuren a, b, 1, a, eller en de! af skiftet Bx, tunnland 44, kappland 7,
figuren b, c, d, h, o, k, 1, b, eller skiftet
Ax1'', kalladt Furunäset, .............................. » 64, » 12,
figuren d, e, r, s, g, h, d, eller del af skiftet
X1'' 2‘, omkring.................................................. » 64, » 22,
figuren g, h, o, k, g, eller soldattorpen, ...... »_24, »_15,
summa tunnland 197, kappland 24.
Dertill skulle alternativt komma fig. f, r, s, f, som nu egdes af
Munksunds sågverk och antoges utgöra omkring 12 tunnland,
Genom förvärfvandet af denna de! utaf skiftet X1''2'' skulle hospitalets
egendom blifva fullständigt afskild från bebyggda platser. Enär
strandremsan mellan punkterna g och s för närvarande vore upplåten
åt Munksunds sågverk och delvis bebyggd, ansåges kostnaden för dess
återvinnande och för husens flyttning jemväl böra beräknas.
Kostnaderna för anskaffandet af ofvan sagda jordareal skulle enligt
beräkning utgöra:
Åttonde hufvudtiteln.
71
för 7/ö4 mantal af Pitholmens by, förr tillhöriga Johan
Johansson, ........................................................................ kronor 6,000
» tiguren d, e, r, s, g, h, d, eller del af skiftet X1 % » 4,000
» flyttning af soldattorpen................................................... » 3,000
» » » de å förenämnda strandremsa befintliga
hus m. m................................................................... » 4,000
» vägars anläggning och förbättring m. m................ » 3,000
summa kronor 20,000
Kunde vidare figuren f, r, s, f förvärfvas från Munksunds sågverk
för skäligt pris, förslagsvis 5,000 kronor, blefve slutsumman 25,000
kronor, hvilket belopp i förhållande till arealens omfång medicinalstyrelsen
i alla händelser betraktade såsom ett billigt pris, så mycket
mer sop, efter verkstälda egoutbyten, eu del af inegorna och en ej
obetydlig del af skogsskiftena skulle blifva öfver såsom hospitalets
egendom.
Beträffande storleken af ifrågavarande hospital, eller det antal
sjukplatser, som der borde anordnas, så förekomme, att de sinnessjukes
antal vid senaste folkräkning den 31 december 1880 uppgick i Vesterbotten
tillsammans till 328, deraf 185 män och 143 qvinnor, samt i Norrbotten
till 191, deraf 115 män och 76 qvinnor, alltså i båda länen till
519, eller 300 män och 219 qvinnor, af hvilket antal dock tillsammans
233 idioter.
Folkmängden i de båda länen uppgick vid slutet af år 1883 till
204,000 invånare. Följdes den vanligen antagna beräkningsgrunden af
26 sinnessjuke på 10,000 invånare, skulle antalet sinnessjuke i de båda
länen uppgå till 530 eller i det närmaste öfverensstämma med det vid
folkräkningen funna. Komiterade för uppgörandet af plan till anordnande
af eu asyl för sinnessjuke vid Lunds hospital hade i sitt betänkande
den 15 februari 1886 uttalat den åsigt, att man borde eftersträfva
att å offentlig anstalt skaffa plats för 3U af de sinnessjuke, men att detta
till följd af de dryga kostnaderna endast småningom kunde komma till
stånd, och att man derför nödgades för det närvarande begränsa sig
till åtminstone 35 procent af de sinnessjukes antal, hvarigenom antalet
sjukplatser på landets vårdanstalter för sådane sjuke borde uppbringas
i rån det nu befintliga antalet, omkring 2,500 (Kristinehamns nya hospital
deruti inbegripet) till 4,000 platser, i hvilken summa äfven inginge
de å nu ifrågavarande hospital påräknade platser. Efter denna beräkning
skulle för Norrbottens och Vesterbottens län fordras 185 sjukplatser.
Detta antal borde dock så mycket mer höjas, som dels antalet
72 Åttonde hufvudtiteln.
sinnessjuke inom dessa län antagligen vore större, än det angåfves, dels
ock svårigheter på grund af de långa afstånden mötte för öfverföring
af kroniskt sjuke från hospitalet till asyl; och hade äfven denna sistnämnda
omständighet utgjort skäl för medicinalstyrelsen att vid hospitalsplanens
utarbetande anordna eu afdelning för dylike sjuke. Dertill
komme i öfrigt, att procentförhållandet mellan de sjuke i dessa län och
antalet sjukplatser redan från början borde ställas högre, enär den framtida
utvidgningen af hospitalsväsendet, som tilläfventyrs komme sydligare
delar af riket till godo, icke kunde till följd af det afskilda läget
i samma mån påräknas för de båda nordligaste länen, hvarförutom kostnaderna
stälde sig väsendtligen lägre i förhållande till anstaltens storlek,
enär någon ej för hög stegring af sjukplatsernas antal hvarken höjde
aflöningarnas belopp beträffande läkare, syssloman och administrationen
i allmänhet eller i väsendtlig mån ökade kostnaden för värme, lyse,
vattenförbrukning o. s. v.
Med anledning häraf har medicinalstyrelsen ansett, att antalet
sjukplatser vid det nu föreslagna hospitalet — med hänsyn jemväl till
de hospitals behöfvande idioterna — icke borde bestämmas lägre än omkring
240, förutom erforderliga reservplatser; och har styrelsen efter
dessa grunder låtit utarbeta byggnadsritningar, omfattande tvenne alternativa
planer. Enligt det ena alternativet skulle kostnaderna utgöra
1,120,000 kronor och enligt det andra 947,000 kronor. _
Under åberopande af hvad i ärendet förekommit har medicinalstyrelsen
hemstält om anvisande af anslag dels å 25,000 kronor till
förvärfvande å Pitholmen af omförmälda byggnadsplats och öfriga jordområde
för ett hospital derstädes, dels ock å 120,000 kronor för påbörjande
af en hospitalsbyggnad i enlighet med det billigare af de uppgjorda
förslagen.
Såsom medicinalstyrelsen anmärkt, har behofvet af ett hospital
för rikets nordligaste delar länge varit insedt. Utöfver hvad medicinalstyrelsen
härom anfört tillåter jag mig erinra, att Norrbottens läns
landsting redan år 1876 gjort framställning om inrättande för nämnda
och Vesterbottens län af ett hospital i Piteå eller dess närhet, samt att
Riksdagen i skrifvelse den 17 maj 1886 angående regleringen åt utgifterna
under åttonde hufvudtiteln, i sammanhang med frågan om anordnande
vid Lunds hospital af en asyl för sinnessjuke, uttalat, att det
vore en oafvislig nödvändighet att för de nordligaste länen snart anlägga
ett särskild! hospital.
Statsverkets tillgångar äro emellertid ännu hårdt anlitade för fortsättande
af arbetena å asylen vid Lund. Jag har derför icke trott mig
Åttonde hufvudtiteln. 73
höra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att af nu sammanträdande Riksdag
äska ett större anslag för påbörjande af eu ny hospitalsbyggnad. Vid
sådant förhållande synes ej vara lämpligt att för närvarande ingå i
pröfning af de framlagda ritningarne och kostnadsförslagen, för hvilka
någon detaljerad redogörelse således ej torde böra nu lemnas.
Uppförande af ett hospital för de nordligaste länen bör dock enligt
min tanke med det snaraste påbörjas; och då, enligt hvad handlingarna
utmärka, den föreslagna platsen för hospitalet till läge och beskaffenhet
är den lämpligaste, som kunnat uppvisas; då den erforderliga markens
inköp och anordning torde kräfva någon tid; samt då slutligen ett uppskof
med affärens afslutande, enligt hvad jag inhemtat, skulle kunna
bereda svårigheter för framtiden, tillstyrker jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes göra framställning till Riksdagen, att på
extra stat för år 1889 må anvisas 25,000 kronor till förvärfvande af
byggnadsplats och erforderligt jordområde för ett hospital å den s. k.
Pitholmen i närheten af Piteå.
På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställningar har Riksdagen . [43.]
under eu följd af år beviljat extra anslag af 7,500 kronor årligen till
understöd åt det i Jerfsö socken inrättade sjukhem för spetelske, under spetelske.
vilkor att landstinget i Gfefleborgs län dertill för motsvarande år anvisade
4,000 kronor årligen, och att spetelske sjuke äfven från andra län
än Gefleborgs blefve till vård å anstalten mottagne, så långt utrymmet
derstädes sådant medgåfve. Jemte det Riksdagen i skrifvelse den 7
juli 1887 anmälde, att äfven för år 1888 nämnda anslag beviljats under
nyssberörda vilkor, tillkännagaf Riksdagen, att, med anledning af
en väckt enskild motion, Riksdagen för utvidgning af sjukhemmet och
för anskaffande af nödiga utredningspersedlar anslagit för eu gång
16,000 kronor att utgå under år 1888.
Sedan, på nådig befallning, medicinalstyrelsen, efter det direktionen
för sjukhemmet äfvensom landstinget blifvit hörde, afgifvit utlåtande
i fråga om användande af berörda anslag å 16,000 kronor, behagade
Eders Kongl. Maj:t den 2 december 1887 ställa detta anslag
till direktionens förfogande för uppförande eldigt godkänd ritning af
en särskild byggnad, afsedd att rymma 16 patienter, och för anskaffande
af äskade utredningspersedlar.
I det afgifna yttrandet anförde direktionen för sjukhemmet, bland
annat, att vid den tid, då sjukhemmet började anläggas, nemligen år
1864, ansågs spetelskesjukvården utgöra ett lokalt intresse för landBih.
till Riksd. prof. 1888. 1 sand. 1 afä. ] 0
74 Åttonde hufvudtiteln.
skåpet Helsingland, hvadan den första direktionen för sjukhemmet tillsattes
på samma sätt, som beträffande lasarettsdirektioner då var brukligt.
Emellertid visade sig snart, att spetelskan förekom äfven i andra
landskap, hvilket föranledde, att redan beviljadt statsbidrag höjdes vid
1875 års Riksdag till nuvarande beloppet 7,500 kronor, med det tillagda
vilkoret om rätt till inträde å sjukhemmet äfven för andra spetelske
än från Gefleborgs län. Den mera omfattande verksamhet, sjukhemmet
sålunda erhållit, eller att vara eu vårdanstalt för spetelske från hela
riket, gjorde sjukhemmet jemförlig! mindre med ett länslasarett än
med ett rikshospital för spetelske. Med afseende härå och särskilt
i betraktande af det bidrag Riksdagen år 1887 beviljat till sjukhemmets
utvidgning ansåg direktionen, att styrelsen, förvaltningen och
kontrollen öfver sjukhemmet borde anordnas i likhet med hvad för
hospitalen vore bestämdt. Tillika uttalade direktionen den mening, att
spetelskesjukvården borde vara fullkomligt fri, så att afgifter ej fordrades
från kommuner eller enskilde. Och erinrade direktionen i sådant
hänseende om det förfelade försök, som vid sjukhemmets första
inrättande gjordes att låta patienterna eller deras komnruner betala för
underhållet på sjukhemmet, hvilket hade haft till följd, att en del spetelske
aldrig inkommo i sjukhemmet utan stannade i sina hemorter och der
bidrogo till sjukdomens vidare spridning. Det hade till och med inträffat,
att på sjukhemmet redan intagne spetelske af ekonomiska skäl
hemtats derifrån.
Med instämmande i hvad direktionen anfört förklarade landstinget
i sitt till medicinalstyrelsen afgifna yttrande, att landstinget, som ansåge
det mest lämpligt, att statsverket om händer toge hela underhållet
af sjukhemmet, besluta, att, i och med det att staten i vidsträcktare
grad öfvertoge sjukhemmets underhåll, Unge den eganderätt till sjukhemmet
med hvad dertill hörde af jordområden, byggnader och inventarier,
som möjligen tillkomme landstinget, öfverflyttas på staten.
I särskild hemställan har landstinget hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet anhållit, att framställning måtte till Eders
Kongl. Maj:t göras om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition,
att statsbidraget till sjukhemmet måtte för år 1889 bestämmas antingen
till 14,000 kronor, på samma vilkor som förut, eller ock till 18,000
kronor utan annat vilkor än om intagande å anstalten af spetelske från
hela riket. I enlighet med landstingets begäran har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse den 5 oktober 1887 gjort sådan
underdånig framställning. Till stöd för densamma har af landstinget
åberopats, att kostnaden för underhållet af sjukhemmet efter dess ofvan
-
Åttonde hufvudtiteln. 75
berörda utvidgning blifvit af direktionen beräknad till 18,000 kronor
för år. Denna beräkning grundades derpå, att, då i följd af sjukhemmets
utvidgning eu tillökning af mer än 50 procent af hittills varande
patientantalet lcomme att ega rum, erfordrades, att det nu till sjukhemmet
årligen utgående beloppet 11,500 kronor blefve i motsvarande mån
förhöjdt, eller till i rundt tal 18,000 kronor.
I häröfver afgifvet utlåtande har medicinalstyrelsen anfört, bland
annat, att, enär förenämnda utvidgning af Jerfsö sjukhem utan svårighet
borde kunna utföras före innevarande års utgång, och då styrelsen
egde kännedom derom, att en mängd ansökningar om inträde å anstalten
icke kunnat af brist på plats bifallas, det med skäl kunde antagas,
att från och med år 1889 det större utrymmet i sjukhemmet komme
att tagas i anspråk, hvartill fordrades det af direktionen beräknade
underhållsanslag af 18,000 kronor för år. Anstaltens utvidgning kunde
nemligen icke motsvara det med densamma afsedda ändamål, med mindre
än att ett deremot svarande förhöjdt underhållsanslag jemväl komme
anstalten till del.
Beträffande de af landstinget framstälda alternativa anslagsbeloppen
har medicinalstyrelsen angifvit såsom sin åsigt, att det borde tillkomma
staten att ikläda sig kostnaden för underhållet af ifrågavarande
anstalt. Sjukdomen spetelska hade nemligen eu egenartad beskaffenhet,
hvarigenom individen för lång tid beröfvades förmåga af sjelfförsörjning,
så att den sjuke ofta under tiotal af år blefve en börda för samhället.
Sjukdomen förekomme spridd å flere andra orter inom landet än i Helsingland.
På dessa orter kunde, likasom ursprungligen i Helsingland
varit händelsen, bilda sig härdar för sjukdomens spridning. I Norge
hade staten genom uppförande af tjenliga sjukvårdsanstalter för spetelske
och dessas underhåll lyckats minska sjukdomens freqvens och
förekomma dess spridning. Den ifrågasatta anslagsförhöjningen, 10,500
kronor, vore ringa i förhållande till den stora fördel, som kunde vinnas
derigenom, att sjuke från alla delar af riket egde lika rätt till inträde
i anstalten. Genom de sjukes tidiga internering å anstalten erhölles
det verksammaste medlet till hämmande af denna vederstyggliga sjukdom.
Den hade visat sig tillhöra arten af infektionssjukdomarna, hvilka
meddelas genom smitta; och anstalten kunde betraktas ej blott såsom
vårdanstalt för obotligt sjuka utan äfven såsom kuranstalt. På grund
häraf har medicinalstyrelsen tillstyrkt, att staten måtte ikläda sig hela
kostnaden för sjukhemmets underhåll med det äskade beloppet 18,000
kronor.
Angående sättet för sjukhemmets förvaltning har medicinalsty -
76
Åttonde liufvudtiteln.
relsen framhållit, bland annat, att detta i viss mån vore beroende
på, huruvida staten lcomme att åtaga sig’ hela eller endast en del
af underhållskostnaden. I förra fallet vore det uppenbart, att anstalten
borde uteslutande ställas under offentlig administration, anförtrodd
åt en af Eders Kongl. Maj:t förordnad direktion, hvilken i likhet
med hospitalsdirektionerna lämpligen kunde bestå, förutom af landshöfdingen
i länet och anstaltens läkare, af fyra andra ledamöter. Men
om länet fortfarande skulle komma att bidraga till underhållet, syntes
billigheten fordra, att landstinget finge utse en eller tvenne af ledamöterha
i nämnda direktion. I begge fallen borde öfverinseendet öfver
anstalten anförtros åt medicinalstyrelsen, som skulle ega att granska
dess utgiftsstater och räkenskaper in. m. äfvensom å densamma verkställa
inspektioner. Slutligen borde, på sätt sjukhemmets direktion erinrat,
till förekommande af den smittosamma sjukdomens spridning, patienterna
å anstalten fortfarande derstädes åtnjuta kostnadsfri vård; och
syntes det medicinalstyrelsen lämpligast, att sjukhemmet för framtiden
erhölle benämningen: Jerfsö sjukhus för spetelske.
En gifven följd af den beslutade utvidgningen af ifrågavarande
anstalt är, att årliga underhållskostnaden för patienterna ökas. Såsom
ofvan blifvit antydt skulle sjukhemmets behjertansvärda ändamål motverkas,
derest för patienterna fordrades någon afgift. Deras intagande
och underhåll bör således fortfarande ega rum afgiftsfritt. Om än, då
det långt öfvervägande antalet sjuke hittills visat sig tillhöra Gefleborgs
län, det synes billigt, att landstinget äfven framgent lemnar bidrag till
sjukhemmet, torde dock den hufvudsakligaste delen af kostnaderna för
anstalten böra bestridas af staten, men i sammanhang dermed eganderätten
till anstaltens jord och egendom, i enlighet med hvad landstinget
medgifvit, öfvergå till statsverket, samt anstaltens förvaltning, såsom
medicinalstyrelsen föreslagit, öfvertagas af en under medicinalstyrelsen
stående styrelse, hvars flesta ledamöter förordnas af Eders Kongl.
Maj:t. Någon höjning i beloppet af det bidrag, som landstinget hittills
lemnat, synes mig alltså icke böra ifrågasättas, utan anser jag, att de
af anstaltens utvidgning förorsakade kostnader må betäckas genom höjning
af statens anslag. Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att för år 1889 på extra stat bevilja ett anslag
af 14,000 kronor till understöd åt sjukhemmet i Jerfsö socken,
under vilkor att 4,000 kronor dertill af landstinget anvisas för
samma år.
Åttonde hufvudtiteln.
77
Diverse anslag.
I likhet med hvad under de senare åren skett och af samma
skäl, som då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska skriftsällskafornskriftsällskapet
dels ock till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande svenske sjölandsman,
torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jernväl
för ar 1889 pa extra stat anvisa! hamnar.
till svenska fornskriftsällskapet ............................. kronor 2,000:
och till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar ........................ » 10,000:
Styrelsen för det nordiska museet har, med åberopande af föregående [46.]
Riksdagars beslut om anvisande af extra årsanslag å 16,000 kronor Noräxf*f m“''
till museet, anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om
beviljande jemväl för år 1889 af enahanda anslag för ifrågavarande
museum; och får jag med anledning häraf i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1889 anvisa ett belopp af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens
för nordiska museet förfogande för att enligt dess bestämmande användas
för museet tillhörande ändamål.
Med anledning af eu utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning C4?.]
om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Nyare bi- Tif^dsmåir
drag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» an- m. m.
ser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som vid flera
föregående Riksdagar anvisats, eller 3,150 kronor, att, på de vilkor
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd
för utgifvande äfven under år 1889 af nämnda tidskrift.
Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften »Acta mathematica»,
professorn G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att ena- »Acta mathebanda
belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år beviljats matkar
såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift, och som vore be
höfligt
för fortsatt utgifvande af tidskriften jemväl under år 1889, måtte
sökanden för sådant ändamål beredas; och har vetenskapsakademien i
ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid varmt förordat bifall
till ansökningen.
78
Åttonde lmfvudtiteln.
Med anledning häraf och med stöd af hvad angående denna angelägenhet
blifvit till föregående Riksdagar anfördt hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat äfven
för år 1889 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att såsom bidrag till
bestridande af kostnaderna för utgifvande under samma år af tidskriften
»Acta mathematica» till professorn Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.
[49.] Vid 1886 års Riksdag beviljades på Eders Kongl. Maj:ts fram
Nordisk
fa- ställning ett extra anslag af 25,000 kronor till understöd för utgifvande
miijebok. af »Nordisk familjebok». Af detta anslag, som beräknats skola fördelas
på fem år, hafva för hvartdera af åren 1887 och 1888 anvisats 5,000
kronor. Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att af nämnda anslag anvisa ytterligare 5,000 kronor, att utgå
under år 1889.
[50.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1887
Föreläsnings- på extra stat för år 1888 ett anslag af 20,000 kronor, att användas till
^betskiassen. understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen, dock under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som
staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;
att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter salut tillräcklig och passande undervisningsmateriel
;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta
sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Magt pröfvas
nödiga och lämpliga.
Då under det förflutna året ingen omständighet förekommit, som
gifver anledning att beräkna behofvet för år 1889 annorlunda än för 1888,
hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
jemväl för år 1889 bevilja ett extra anslag till samma belopp, eller
Åttonde hufvudtiteln. 79
20,000 kronor, att under enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas
för omförmälda ändamål.
Till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeteua i södra och mellersta
Sverige enligt uppgjord plan erfordras för nästkommande år ett
belopp af 9,000 kronor, hvarjemte för underhåll och tillsyn af de fyra
der inrättade vattenhöjdmätningsstationerna in. m. under samma år beräknats
åtgå tillhopa 1,700 kronor, eller enahanda belopp, som af Riksdagen
anslagits till detta ändamål för innevarande år. Med anledning
häraf hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1889 bevilja 10,700 kronor,
deraf 9,000 kronor till fortsättande af berörda precisionsnivelleringsarbeten
samt 1,700 kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
m. m.
Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.
[51.]
Precisionsnivelleringsarbeten
in. in.
Ex protocollo:
C. E. Blom.
Nionde hufvudtiteln
Utdrag af protokollet öfver Jinansär en den, hållet inför Hans Makt
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1888.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
Statsrådet Friherre Tamm, att få anmäla de frågor, som
rörde regleringen af
nionde hufvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bill. till Rissel. Prof.. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
1
2
Nionde liufvudtiteln.
[1-]
Bidrag till
folkskolelärares
pensionering.
[2.]
Bidrag Ull
pensionering
af enkor och
barn efter
lärare vid,
■ allmänna
läroverk,
pedagogier,
seminarier
m. m.
Hvad först angick
pensionsstaten,
erinrade departementschefen, att Kong!. Maj:t i särskild nådig proposition
den 31 December 1887 föreslagit Riksdagen, bland annat,
dels att, för beredande af pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning
för de vid denna pensionsinrättning samt folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa äfvensom lärarnes vid elementarläroverken enkeoch
pupillkassa anstälde tjensteman och vaktmästare, det såsom bidrag
till folkskolelärares pensionering för närvarande utgående belopp, 356,500
kronor, må höjas till 357,427 kronor, eller med kronor 927: —
dels ock att, för beredande af pension åt
bemälde tjenstemäns och vaktmästares enkor och
barn, det såsom bidrag till pensionering af enkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m. för närvarande utgående
belopp, 68,471 kronor, må höjas till 68,816 kronor,
eller med......................................................... „ 3 15; —
Summan af den föreslagna förhöjningen utgör
sålunda...................................................................... kronor 1,272: —
Lägges härtill summan af ordinarie anslaget till
pensionsstaten enligt nu gällande riksstat ... ,, 1,313,030: —
skulle anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp
af ................................................................. kronor 1,314,302: —
Beträffande
indragningsstaten
erinrade departementschefen om Kong], Maj:ts på nedannämnda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen
af följande framställningar, nemligen:
Nionde hufvudtitelii.
3
på civildepartementets föredragning:
(se bil. I vid detta prof. pag. 8)
att Landshöfdingen i Kalmar län Gustaf Jakob Edelstam må från [3.]
och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från Pension för
civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från landshöfdingeembetet, lingen G^''j
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnads- Edelstam.
pension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från
nämnda inrättning utgör 6,000 kronor, eller 3,600 kronor årligen;
(se bil. I vid detta prot. pag. 10)
att Länsmannen i Skånings härads norra distrikt Axel Albert [4.]
Moberg må från och med månaden näst efter den, hvarunder lian er- Pension för
håller afsked från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 900 kronor; berg.
(se bil. I vid detta prot. pag. 12)
att Kommissions- och Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län [5.]
Knut Leopold Biadin må berättigas att från och med månaden näst efter femton för
den, hvarunder afsked från kommissionslandtmätarebefattningen varder stom- och
honom meddeladt, uppföras å allmänna indraerningsstaten till åtniutande ^skiftesåt
eu utaf de för Kommissionslandtmätare bestämda högre pensioner å x. L. Biadin.
1,600 kronor om året;
(se bil. I vid detta prot. pag. 14)
att expropriationslandtmätaren vid statens järnvägsbyggnader [6.|
och statens jern vägstrafik, Kaptenen i armén Oscar Theodor Lundberg Pension för
må, med bibehållande af den fyllnadspension, som han från arméns tionslandtpensionskassa
för närvarande uppbär, från och med månaden näst efter mätaren o. T.
den, hvarunder han varder från sin anställning såsom expropriations- lAUulbniJlandtmätare
vid statens jernvägar entledigad, under sin återstående
lifstid åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,200
kronor årligen;
(se bil. I vid detta prot. pag. 16)
att chefen för Sveriges geologiska undersökning och de vid under- [7.]
sökningen anstälde geologer må, den förre vid 65 lefnadsår och efter Pensionsrätt
35 års anställning i statens tjenst samt geologerne vid 60 lefnadsår ^verigeTglooch
efter 30 års verksamhet vid undersökningen, ega att efter erhållet logiska unatsked
komma i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten, och^ldd
samt att denna pension må utgå för chefen med 5,000 kronor och för undersökmngeologerne
med aflöningens hela belopp, derest denna utgör 3,000 kronor 9enge''i*stefde
4
Nionde hufvudtiteln.
[8-]
Pension för
Kommissionslandtmätarenm.
m.
J. P. Ljungström.
[9].
Pension för
åtskillige
tjensteman
vid statens
jernvägsbyggnader.
[10.]
Pension för
Kassören m.
m. K. -Söder -holm och
Vaktmästaren
C. Forsberg.
eller derunder, men med 80 procent af aflöningen, om denna öfverstiger
8,000 kronor, dock med iakttagande att den, som i årlig aflöning
åtnjuter öfver 3,000 kronor, men mindre än 3,750 kronor, undfår pension
till belopp af 3,000 kronor;
(se bil. 2 vid detta prot. pag. 20)
att Kommissionslandtmätaren och Kartografen vid allmänna ekonomiska
kartverket Jonas Patrik Ljungström må från och med månaden
näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom kartograf
och kommissionslandtmätare afgår, under sin återstående lifstid
åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort belopp, att
detta, tillhopa med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600
kronor, hvartill han såsom kommissionslandtmätare må blifva berättigad,
uppgår till 2,000 kronor, eller 1,400 kronor årligen;
(se bil. 3 vid detta prot. pag. 24)
att en hvar af nedannämnde vid statens jernvägsbyggnader anstälde
tjensteman må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han entledigas från anställning vid nämnda jernvägsbyggnader, åtnjuta
från allmänna indragningsstaten årlig pension under sin återstående
lifstid till följande belopp:
a) Materialförvaltaren Bernhard Fredriksson 2,400 kronor,
b) Materialförvaltaren Gustaf Heurlin 1,800 kronor,
c) Kassören Albert Beckmann 1,500 kronor,
d) Nivellören Otto Hjälmar Leonard Littke 1,500 kronor; och
e) Ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olåt 2,500 kronor;
(se bil. Sjette hufvudtiteln pag. 24)
att åt Kassören och Bokhållaren i Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
Karl Söderholm och \7aktmästaren vid samma Styrelse Claes Forsberg
må å allmänna indragningsstaten uppföras årliga pensioner till
belopp af 3,000 kronor för Söderholm och 800 kronor för Forsberg
att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder de från
sina nu innehafvande befattningar erhålla entledigande, dock att, derest
Söderholm eller Forsberg framdeles skulle erhålla anställning å rikets
stat, hans pensionsbelopp skall minskas med ett belopp, motsvarande den
nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp,
upphöra att utgå;
Nionde liufvudtiteln.
o
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
(se bil. 4 vid detta prot. pag. 28)
att Rektorn vid allmänna läroverket i Malmö Carl LlldviQ Wåhlin [11-]
må från och med den 1 Mai 1889 under sin återstående lifstid å all
*
1 * O’ Öl* • p < AAA 1 JX&ktO'') fl 0. J-J t
manna mdragnmgsstaten åtnjuta en årlig pension al 4,000 kronor; Wåhlin.
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 30)
att Adjunkten vid allmänna läroverket i Luleå Anders Johan [12.]
Häggmark må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
honom beviljas, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten j.Häggmark.
åtnjuta en årlig pension af 1,875 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 32)
att Gymnastikläraren vid allmänna läroverket i Halmstad Anders [13.]
Ludvig Elfström må från och med månaden näst efter deri, i hvilken nensi™Mr
afsked honom beviljas, för sin återstående lifstid å allmänna indrag- läraren A. L.
ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,125 kronor; Eif ström.
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 33)
att läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i Lund [ 14.|
Auqust Reinhold Nyländer må från och med månaden näst efter den, Pension för
, -n . .. c • itp • i i-i* /*.. . c, MusiKlara
i
hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas, tor sm åter- ren ^ ^
stående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension Nyländer.
af 1,000 kronor;
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 34)
att läraren i verkstadsarbete vid tekniska högskolan Carl Johan [15.]
Wallentin må från och med månaden näst efter den, hvarunder han från ^^t^ara
sin befattning vid tekniska högskolan afgår, för sin återstående lifstid ren c. j.
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor; Wallentin.
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 36)
att Vaktmästaren vid fysiska institutionen vid universitetet i [16.]
Lund Carl August Duwahn må från och med månaden näst efter den, Pension för
i hvilken han erhåller afsked från sin befattning, å allmänna indrag- rena A.
ningsstaten uppbära pension till belopp af 480 kronor årligen; Duwahn.
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 38)
att Rektorn vid Halmstads läroverk Lennart Abergs enka Mathilda [17.]
Aberg, född Carlsson, må, så länge hon enka förblifver, från allmänna ^efctomlT
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att utgå från Åbergs enka.
och med år 1888;
6
Nionde hufvudtiteln.
[18-]
Oafkortad
pension för
extra Provinsialläkaren
A. F. Lindfors’
enka.
[19.]
Understöd åt
äldre behöfvande
folkskolelärare.
[20.]
Förhöjning i
priset å den i
äldre lön ingående
spanm&l.
[21,1
Pensionsrätt
för lektorerne
vid sjökrigsskolan.
[22.]
Beloppet af
de ordinarie
anslagen ä
nionde Imf
vadtiteln.
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 39)
_att den åt extra Provinsialläkaren A. F. Lindfors’ enka Lovisa
Karolina Lindfors, född Sandelin, och hennes dotter Maria Lovisa å
.allmänna indragningsstaten uppförda pension af 400 kronor årligen må,
efter det dottern numera ingått äktenskap, till enkan Lindfors med
hela beloppet utbetalas; samt
(se bil. 5 vid detta prot. pag. 41)
att å allmänna indragningsstaten må för år 1889 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.
Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250
kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
Departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm, anförde härefter''
Då, enligt hvad Statskontoret upplyst, riksmarkegångspriset å
spanmål åren 1885—1887 utgjort i medeltal 1 krona 83 öre kubikfoten,
motsvarande 11 kronor 53 öre för tunnan, eller 1 krona 3 öre utöfver
det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan, hvartill spån målen vid 1840
1841 års statsreglering beräknades, lärer den förhöjning i berörda
spanmålspris, som från allmänna indragningsstaten bör utgå till sterbhusen
efter dem, hvilka före vidtagande af nämnda statsreglering berest
sina sterbhus rätt till begrafningshjelp, böra bestämmas till 1
krona 3 öre för tunnan.
Vidare får jag erinra om Eders Kongl. Maj:ts förut denna dag
vid pröfning af anslagsbehofven under femte hufvudtiteln fattade beslut*)
att under femte hufvudtiteln föreslå Riksdagen, att lektorerne vid
sjökrigsskolan må förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten
erhålla pension till enahanda belopp och på enahanda vilkor,
som för närvarande äro bestämda för deras vederlikar i motsvarande
lönegrad vid de allmänna läroverken.
Beträffande beloppet af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
har jag ej annan ändring att föreslå, än att, för vinnande af
jemn slutsumma å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta
anslaget till nämnda stat må höjas med 808 kronor eller från
1,310,490 kronor till 1,311,298 kronor, då, med inberäkning af den
*) öc bil. till statsverkspropositionen: “femte hufvudtiteln", pag. 17.
Nionde hufvudtiteln.
7
under anslaget ingående ersättning för indragen indelning m. m.,
6,400 kronor, anslagets slutsumma blir.................. kronor 1,317,698: —
Eägges härtill anslaget till pensionsstaten............ „ 1,314,302: —
skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie
anslag för år 1889 blifva.............................. kronor 2,632,000: —
Extra anslag.
Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 22
sistlidne December på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil.
6 vid detta prot. pag. 42) fattade beslut att föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1889 anvisa ett kreditiv af 1,325,000
kronor att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,
äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen tmder år
1888 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas.
Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfrige
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder
gilladt och godkändt; och behagade Hans Maj:t
Konungen, på Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna,
att nu anmälda för statsregleringen erforderliga
handlingar skulle tillställas Riksdagens statsutskott.
[23.]
Kreditiv för
uppehållande
af arméns
pensionskassas
pensionering.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
8
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
[3.]
Pension för
Landshöfdingen
G. J.
Édelstam.
Utdrag af protokollet, öfver civilärenden, hållet inför Hans
Magt, Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22
December 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Eheensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
von Keusenstjerna,
Friherre Tamm och
Friherre Peyron.
Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna föredrog vidare:
*
46:o.
En af Landshöfdingen i Kalmar län m. m. Gustaf Jakob Edelstam
gjord underdånig ansökning att, då numera ingen förhoppning
funnes, att han, som den 5 Februari 1886 träffades af ett slaganfall,
någonsin kunde återvinna tillräckligt mått af helsa och arbetsförmåga
för förvaltande på nöjaktigt sätt af det honom anförtrodda landshöfdingeembete,
samt den honom från civilstatens pensionsinrättning efter
erhållet afsked tillkommande pension till belopp af 2,400 kronor blefve,
då sökandens enskilda tillgångar vore ringa, otillräcklig för hans och
Nionde liufvudtiteln: bil. 1.
9
hans icke fåtaliga familjs lifsuppehälle, Kongl. Maj:t täcktes föranstalta,
att sökanden efter erhållet afsked från landshöfdingebeställningen finge,
oaktadt han ej uppnått högre lefnadsålder än 56 år, åtnjuta från allmänna
indragningsstaten tillskottspension till så stort belopp, att detta
tillsammans med nyssnämnda pension från civilstatens pensionsinrättning
utgjorde 6,000 kronor årligen, motsvarande den för landshöfding,
som fylt 65 år, bestämda pension från allmänna indragningsstaten.
Af de ansökningen bifogade handlingarne inhemtades: att Landshöfdingen
Edelstam vore född den 25 juni 1831; att han, som den 18
Juni 1852 vunnit anställning i statens tjenst, den 30 September 1863
utnämnts till fiskal vid Svea Hofrätt, den 7 Mars 1865 erhållit förordnande
att vara expeditionschef i Ecklesiastikdepartementet och den
30 Maj 1873 utnämnts till landshöfding i Kalmar län; samt att låsarettsläkaren
i Kalmar E. Engdahl uti ett den 9 sistlidne November
utfärdadt betyg vitsordat, att Landshöfdingen Edelstam fortfarande vore
lidande af följderna utaf det honom öfvergångna slaganfall, hvarigenom
hans krafter och arbetsförmåga betydligt försvagats, att någon väsentlig
och varaktig förbättring härutinnan icke inträdt och ej heller vore
att för framtiden motse, äfvensom att Landshöfdingen Edelstam icke
vidare kunde utan fara för lifvet och hvad honom ännu återstode af
helsa uthärda den ansträngning, som utöfningen af de med landshöfdingebefattningen
förenade omfattande åligganden med afseende å
Jians nedsatta krafter nu mera än förr måste af honom kräfva.
Efter det Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning blifvit
öfver ansökningen hörd och dervid meddelat, att Landshöfdingen Edelstam,
som fullgjort vilkoren för erhållande af pension från denna inrättning,
vore berättigad att från och med månaden näst efter den,
hvarunder afsked från landshöfdingeembetet blefve honom beviljadt,
under sin återstående lifstid åtnjuta pension från inrättningens tjenstemannapensionsfond
i första klassen till belopp af 2,400 kronor årligen,
hade Statskontoret den 14 innevarande månad afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande i ämnet och deruti erinrat, att i afseende å landshöfdings
pensionsrätt å allmänna indragningsstaten vore genom nådiga
brefvet den 30 Maj 1884 föreskrifvet, att landshöfding egde uppbära
pension af 6,000 kronor, då han efter 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår,
deraf minst 10 såsom landshöfding, från embete!, afginge, samt vidare
anfört: att Landshöfdingen Edelstam således uppnått den för pensions
erhållande från allmänna indragningsstaten föreskrifna tjensteålder
äfvensom innehaft landshöfdingeembetet längre tid än den erforderliga
af 10 år; att han deremot hunnit eu lefnadsålder af endast 56^
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 1 Smil. 1 Afd. 2
10
Nionde liufrudtiteln: bil. 1.
år eller 8 år 6 månader mindre än den bestämda af 65 år; samt att
Statskontoret, med afseende å innehållet af det företedda läkarebetyget
angående Landshöfdingen Edelstams helsotillstånd samt å hans långvariga
och hedrande embetsmannaverksamhet, ansåg sig böra hemställa,
att Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Edelstam måtte
berättigas att från och med månaden näst efter den, i hvilken han med
pension från civilstatens pensionsinrättning från landshöfdingeembetet
afginge, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans
med pensionen från civilstatens pensionsinrättning utgjorde 6,000 kronor
årligen, eller 3,600 kronor.
På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva, att Landshöfdingen
Edelstam finge från och med månaden näst efter den, hvarunder han
med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle afsked från
landshöfdingeembetet, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans
med pensionen från nämnda inrättning utgjorde 6,000 kronor,
eller 3,600 kronor årligen.
47:o.
[4 l
Pension för Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Skaraborgs län, uppå an
Länsmannen
hållan af Länsmannen uti Skånings härads norra distrikt af nämnda län
a. a. Moberg. Axel Albert Moberg, uti skrifvelse den 10 sistlidne September gjorda
framställning, att Kongl. Maj:t måtte bereda Moberg, efter erhållet afsked,
årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande
den med tjensten förenade lön eller 900 kronor.
Af handlingarne inhemtades: att Moberg, som vore född den 18
Januari 1828 och efter afiagd examen för inträde i rikets kammar-och
räkenskapsverk antagits i statens tjenst den 22 April 1851, utnämnts till
sin innehafvande länsmanstjenst den 25 Oktober 1879, efter att dessförinnan
alltsedan år 1853 hafva tjenstgjort vid landsstaten inom Skaraborgs
län, hvarvid han dels biträdt å länsmans- och kronofogdekontor samt
å landskontoret, dels efter förordnanden förestått såväl länsmans- som
kronofogdebefattning och landskontoristtjenst, samt att, enligt ett af
lasarettsläkaren i Lidköping P. J. C. Lundgren den 2 Juni 1887 ut
-
Nionde hufvudtitelii: bil. 1.
11
färdad t läkarebetyg, Moberg på grund af uppgifna sjukdomar vore samt
sannolikt för all framtid blefve urståndsatt att fullgöra sina åligganden
såsom länsman
Till stöd för den gjorda framställningen både Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
anfört, att Moberg alltsedan den 25 April 1883, då
han första gången erhöll tjenstledighet, oafbrutet varit till följd af
sjukdom oförmögen att fullgöra sina tjensteåligganden; att under hela
denna tid tjensten måst upprätthållas af vikarie emot åtnjutande allenast
af de med densamma förenade tjenstgöringspenningar och expensmedel;
att ofvanomförmälda, af lasarettsläkaren Lundgren utfärdade
läkarebetyg visserligen endast iunehölle, att Moberg sannolikt för all
framtid blefve urståndsatt att tjenstgöra, men att Lundgren på gifven
anledning förklarat, att han, som, enär förbättring läge inom möjlighetens
område, ansett sig böra välja nämnda uttryck, dock hyste den
åsigt, att Moberg ej kunde blifva i stånd att sköta sin tjenst, hvadan
och med hänsyn dertill, att Moberg snart uppnådde 60 år, med visshet
torde böra antagas, att han allt framgent blefve oförmögen att tjenstgöra;
att vid sådant förhållande Mobergs vidare bibehållande i statens
tjenst icke kunde vara för det allmänna gagneligt; att befattningens
upprätthållande under flera år genom vikarie måste anses olämpligt,
äfven om svårighet icke skulle möta för erhållande af duglig vikarie;
att Moberg saknade egna tillgångar; samt att han under helsans dagar
pligttroget fullgjort sina åligganden.
Efter härå erhållen nådig remiss hade Statskontoret inkommit
med underdånigt utlåtande af den 1 sistlidne Oktober och deruti, med
erinran att enligt gällande stat aflöningsförmånerna vid länsmanstjensten
uti ifrågavarande distrikt utgjordes af lön 900 kronor, deraf
400 kronor beräknades för bostadsförmån, tjenstgöringspenningar 600
kronor och éxpensmedel 100 kronor samt dessutom tillägg å lönen
efter 10 års tjenstetid med 300 kronor, hvaraf Moberg ännu icke kommit
i åtnjutande, vidare anfört, att Moberg varit anstäld i statens tjenst
36i år eller något mer än den tid af 35 år, som utgjorde vilkor för
rättigheten att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension å
allmänna indragniugsstaten, men att han först efter något mer än 5
år uppnådde den stadgade pensionsåldern af 65 år, samt att, enligt
af Direktionen för civilstatens pensionsinrättning lemnad upplysning, .eu
längre tid ännu återstode, innan pension kunde derifrån Moberg tillkomma;
och hade Statskontoret, enär styrkt blifvit, att Moberg, hvilken
alltsedan år 1883 till följd af sjuklighet varit tjenstledig, efter all sannolikhet
vore till vidare tjenstgöring oförmögen, funnit sig i betraktande
af dessa förhållanden och på de af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
[5.]
Pension för
Kommissions-
och
Storskifteslandtmätaren
K. L.
lilaäin.
12 Nionde hufyudtiteln: bil. 1.
-• rv-Kv;
i öfrigt anförda skäl böra tillstyrka nådig proposition till Riksdagen
om medgifvande af rätt för Moberg att efter afgång från tjensten få
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till det af Kougl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslagna, Mobergs innehafvande lön motsvarande
belopp af 900 kronor.
Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes''föreslå Riksdagen medgifva, att Moberg finge
från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked
från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 900 kronor.
48:o.
En af Kommissions-och Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län
in. m. Knut Leopold Bladm gjord, af Landtmäteristyrelsen med eget underdånigt
utlåtande insänd och af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda
län till nådigt bifall förordad ansökning angående rätt för Bladin att vid
afskedstagandet från kommissionslandtmätaretjensten få åtnjuta pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,600 kronor årligen, oaktadt
Bladin icke, på sätt Riksdagens skrifvelse den 20 Maj 1885 bestämde
såsom vilkor för kommissionslandtmätares rätt till pension å nämnda
belopp, under 25 år varit verksam såsom landtmäteritjensteman.
Af ansökningshandlingarne inhemtades: att sökanden, som vore
född den 15 September 1822 och således uppnått 65 års ålder, blifvit
den 29 Mars 1847 antagen till landtmäteriauskultant, den 1 December
1851 konstituerad till vice kommissionslandtmätare, den 13 November
1857 utnämnd till kommissionslandtmätare och den 27 April 1874 konstituerad
till storskifteslandtmätare; att han under sin tjenstetid haft anställning
såsom länsagronom i Kopparbergs län under mer än 15 år
och såsom föreståndare för landtbruksskolan å Wassbo inom samma
län under 8 år; att åt sökanden vitsord lemnats dels af länets hushållningssällskap,
att han på ett utmärkt sätt, med stor skicklighet och
under välvilligt tillmötesgående mot allmänheten handhaft länsagronomsbefattningen,
till följd hvaraf jordbrukets utveckling inom länet, under
de 15 år sökanden skött befattningen, i väsentlig mån borde räknas sökanden
till förtjenst, dels ock af Professoren J. Arrhenius, att sökanden
såsom föreståndare för landtbruksskolan å Wassbo, enligt hvad vid de
inspektioner, som å skolan förrättats af Landtbruksakademiens förvalt
-
Monde hufvudtiteln: bil. 1.
13
ningskomité, blifvit utrönt, på ett utmärkt sätt ledt undervisningen samt
väl och berömligt skött skolans jordbruk och ladugård; samt att sökanden,
som med hustru och 5 barn, af hvilka det yngsta vore endast tio
år, icke egde andra tillgångar än ett tarfligt lösörebo, vore i behof af
pension för sitt och sin familjs uppehälle.
Uti sitt underdåniga utlåtande hade Landtmäteristyrelsen anfört,
att sökanden väl icke uppfylt ofvanomförmälda af Riksdagen bestämda
vilkor för erhållande af pension till belopp af 1,600 kronor och icke
heller vore berättigad till pension såsom storskifteslandtmätare, men
att detta berodde derpå, att sökanden under 23 år af sin tjenstetid hufvudsakligen
arbetat såsom länsagronom och föreståndare för landtbruksskola
samt icke förr än år 1874 blifvit förordnad till storskifteslandtmätare;
att sökanden likväl, enligt i generallandtmäterikontoret förvarade
anteckningar, såsom vice kommissions- och kommissions! andtmätare
i tjensten användt 1,090 dagar och sedermera under 13| år tjenstgjort
vid storskiftesverket samt städse ådagalagt utmärkt nit, skicklighet
och redbarhet; att länsagronomsbefattning omfattade flera åtgärder,
till hvilka jemväl landtmätare kunde förordnas, och i öfrigt vore nära
likartad med en landtmätares tjenstgöring; samt att sökanden, med afseende
å hvad han verkat till förkofrande af landtbruket inom länet,
gjort vida mera gagn för allmänheten än mången landtmätare, som
varit verksam såsom sådan under mer än 25 år; och då sökanden i
öfrigt uppfylt vilkoren för erhållande af den ifrågavarande pensionen
samt till följd af ålder och storskiftesarbetenas aftagande inom länet
icke lämpligen kunde vid dessa arbeten erhålla sysselsättning längre
än till våren år 1888 och derefter icke syntes kunna vinna någon afsevärd
verksamhet såsom kommissionslandtmätare, hemstälde Landtmäteristyrelsen,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
derom, att Bladin måtte berättigas att vid afskedstagandet från kommissionslandtmätarebefattningen
uppföras å allmänna indragningsstaten
till åtnjutande af en utaf de i Riksdagens ofvanomförmälda skrifvelse
den 20 Maj 1885 bestämda pensioner till belopp af 1,600 kronor, oaktadt
han icke i allo fullgjort de i samma skrifvelse bestämda vilkoren
för erhållande af sådan pension.
Efter erhållen nådig befallning att i ärendet sig yttra hade Statskontoret.
— jemte tillkännagifvande att af de utaf Riksdagen för kommissionslandtmätare
medgifna 48 högre pensioner å 1,600 kronor 16 pensionsrum
för närvarande vore tillsatta — förordat ansökningen på sätt
Landtmäteristyrelsen hemstält.
14
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
[6-]
Pension för
expropriationslandtmätaren
O.
T. Lundberg.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte Statsrådet,
att Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att Bladin måtte
berättigas att från och med månaden näst efter deri, hvarunder afsked
från kommissionslandtmätarebefattningen blefve honom meddeladt, uppföras
å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af eu utaf de för
kommissionslandtmätare bestämda högre pensioner å 1,600 kronor om året
49:o.
Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens samt Styrelsens för statens
jernvägstrafik underdåniga skrifvelse den 19 i denna månad, hvarmed
öfverlemnats en af expropriationslandtmätaren vid statens jernvägsbyggnader
och statens jernvägstrafik, kaptenen i armén m. in. Oscar Theodor
Lundberg gjord ansökning om tillskott utöfver den pension till belopp
af 800 kronor, Lundberg innehade från arméns pensionskassa.
Af handlingarne inhemtades, att Lundberg, som vore född den
14 Juni 1820, år 1837 antagits till volontär och samma år till underofficer
vid Södermanlands regemente; att han efter aflagd officersexamen
år 1845 blifvit utnämnd till underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring
och, efter att hafva år 1851 aflagt landtmäteriexamen, under åren 1851
—1857 haft anställning såsom landtmäteribiträde; att han år 1858 antagits
till nivellör vid statens jernvägsbyggnader och från den^l April
1859 till och med år 1863 tjenstgjort såsom biträdande expropriationslandtmätare;
samt att han från den 1 Juli 1864 varit tillförordnad expropriationslandtmätare
vid statens jernvägsbyggnader och från 1870,
hvilket år han undfått afsked från krigstjensten, varit i enahanda egenskap
anstäld vid statens jernvägstrafik.
Till stöd för ansökningen hade Lundberg — under framhållande
att han sålunda tjenat staten i 50 år samt under tillhopa 29 år, hvaraf
1 år såsom nivellör, 5 år såsom biträde på stat åt expropriationslandtmätare
och 23 år i egenskap af sådan landtmätare, varit anstäld
vid statens jernvägsbyggnader och under 17 år tillika i sistnämnda
egenskap tjenstgjort vid statens jernvägstrafik — anfört, att
hans sammanlagda inkomster såsom officer och expropriationslandtmätare,
sedan han för arbetenas skyndsamma bedrifvande varit nödsakad
att af egna tillgångar aflöna biträden, icke under något år öfverstigit
2,000 kronor, hvilket belopp icke medgifvit honom att göra några besparingar;
att, då han år 1870 ansett sig böra, för erhållande af fortsatt
anställning vid norra stambanan, söka afsked från militärtjensten,
han kommit i åtnjutande af pension enligt då gällande pensionsstat,
men att, om han qvarstått till år 1877, då arméns pensionsinrättning
Nionde blifva dtiteln: bil. 1.
15
omreglerades, lian skulle erhållit rätt till dubbelt så stor pension; samt
att beskaffenheten af hans verksamhet varit för hans helsa skadlig, i
hvilket afseende Lundberg åberopade ett den 15 sistlidne September
utfärdadt läkarebetyg, utvisande att han lede af kronisk gikt och
rheumatism samt af en genom muskelbristning uppkommen svaghet
i venstra armen, äfvensom att han till följd af dessa åkommor, förorsakade
af hans ansträngande och för helsan påkostande verksamhet, i
förening med hans höga ålder numera vore i väsentligaste mån oförmögen
att med arbete försörja sig. . ■
För egen del hade embetsverken förklarat sig anse Lundbergs
långvariga anställning i statens tjenst, hvarunder han i 28 år utöfvat
en expropriationslandtmätares ansträngande och för helsan menliga,
men jemförelsevis svagt aflönade befattning, böra berättiga honom att
vid hans framskridna ålder komma i åtnjutande af ett pensionsbelopp,
tillräckligt betryggande för hans återstående dagar; och hade derföre
embetsverken, med hänsyn jemväl dertill att Lundberg under sin tjenstgöring
vid statens jernvägar med nit och skicklighet fullgjort sina
åligganden samt med noggranhet utfört de honom anförtrodda ansvarsfulla
uppdrag, funnit sig ega grundade skäl att hemställa, det Kong].
Maj:t måtte hos näst sammanträdande Riksdag göra framställning om
anvisande af pension åt Lundberg till belopp af 1,200 kronor för år.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och sedan departementschefen
erinrat, att Lundberg, hvilkens pension från arméns pensionskassa
utginge med 450 kronor af pensionskassans medel och med
350 kronor såsom fyllnadspension af statsmedel, komme, i händelse
han biefve till pension från allmänna indragningsstaten uppförd, att
gå i mistning af fyllnadspensionen, derest icke Riksdagen tilläte honom
att fortfarande uppbära denna pension, hemstälde Statsrådet, att Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Lundberg finge med bibehållande
af den fyllnadspension, som han från arméns pensionskassa
för närvarande uppbure, från och med månaden näst efter den, hvarunder
han biefve från sin anställning såsom expropriationslandtmätare
vid statens jernvägar entledigad, under sin återstående lifstid åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,200 kronor årligen.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad Statsrådet i nästförestående fyra mål tillstyrkt
[?•]
Pensions rätt
för chef en för
Sveriges geologiska
undersökning
och de vid,
undersökningen
anstälde
geologer.
16 Nionde Imfvudtiteln: bil. 1.
samt befalde, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.
50:o.
Slutligen yttrade Statsrådet von Krusenstjerna:
Redan år 1884 väekte chefen för Sveriges geologiska undersökning
uti underdånig skrifvelse fråga om beredande af pensionsrätt å
allmänna indragningsstaten åt undersökningens chef och tjensteman.
Han anförde i detta afseende, att de kartläggningsarbeten, som undersökningens
personal, jemlikt nådiga instruktionen den 2 Juni 1882, hade
att under eu tredjedel af året utföra, vore af den ansträngande art, att
obrutna kroppskrafter oundgängligen kräfdes för arbetenas behöriga fullgörande,
och att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, äfven en
ursprungligen stark helsa undergräfdes i följd af dessa fältarbeten; att
det till följd af geologernes med tjenstefel! stigande aflöningsförmåner
och häraf föranledd ökning i totalkostnaderna för hvarje geologiskt undersökt
qvadratmil skulle leda till misshushållning med statens medel, om
tjenstemännen utöfver en viss åldersgräns qvarhölles vid sina befattningar;
samt att det ingalunda kunde vara. med billighet förenligt, att
de efter att hafva blifvit otjenstbara nödgades lemna sin tjenst, utan
att komma i åtnjutande af någon pension. Denna framställning föranledde
emellertid icke till någon åtgärd.
Nu har chefen för undersökningen uti underdånig skrifvelse den
29 nästlidne November ånyo gjort framställning i ofvan antydda syfte
och dervid hemstält, att Eders Kong], Maj:t måtte hos Riksdagen föreslå,
att chefen för undersökningen och de vid undersökningen anstälde
geologer måtte förklaras berättigade, den förre vid 65 lefnadsår och
efter 30 års anställning i statens tjenst samt de senare vid 60 lefnadsår
och efter 30 års verksamhet vid undersökningen, att efter erhållet
afsked komma i åtnjutande af pension från allmänna indragningsstaten
samt att dessa pensioner måtte utgå för dem, hvilka uppbure i aflöning
3,000 kronor eller derunder, med aflöningens hela belopp och för dem,
som åtnjöte högre aflöning än 3,000 kronor, med 80 procent af aflöningen,
dock att för dem, som åtnjöte i årlig aflöning öfver 3,000
kronor, men mindre än 3,750 kronor, pensionen icke bestämdes till lägre
belopp än 3,000 kronor.
I det utlåtande, som Statskontoret öfver förstnämnda framställning
afgaf, yttrade detta embetsverk, att den omständigheten att aflöningen
Nionde hufviultiteln: "bil. 1.
17
till personalen vid geologiska undersökningen bestredes af extra statsmedel
icke borde utgöra hinder för beviljande af pensionsrätt åt denna
personal, hvadan och då en dylik förmån syntes vara med billighet
och rättvisa förenlig, Statskontoret tillstyrkte, att undersökningens chef
och tjensteman måtte förklaras berättigade till pension å indragningsstaten
enligt de grunder, som ofvan angifvits.
Det synes mig otvifvelaktigt, att den undantagsställning, hvari
geologiska undersökningens personal för närvarande befinner sig, i ty
att den icke eger förmånen af pension, vare sig å allmänna indragningsstaten
eller i civilstatens pensionsinrättning, innebär en obillighet; och
jag anser derföre den nu gjorda framställningen mycket behjertansvärd,
särskildt med afseende å den ansträngande och för helsan menliga tjenstgöring,
som undersökningens tjensteman hafva att fullgöra. Undersökningens
chef har till belysande af sistnämnda omständighet uti sin
år 1884 gjorda framställning i ämnet anfört, att under den tid, som
förflutit sedan undersökningen år 1858 inrättades, den högsta lefnadsålder,
som någon tjensteman vid undersökningen uppnått, varit 52 år,
och att af de då i tjenst varande geologerne den äldste vore 51 år. Det
vill härå! synas, som om, ifall såsom vilkor för pensions åtnjutande
stadgades, jemte 30 tjensteår, en lefnadsålder af 60 år — i likhet med
hvad är bestämdt i fråga om pensionsrätt för storskiftes- och afvittringslandtmätare,
förste landtmätare och kommissionslandtmätare samt jemväl
med visst vilkor för landtbruksingeniörer, hvilka samtlige tjensteman i
afseende å tjenstgöringens beskaffenhet kunna anses nära jemförlige
med geologiska undersökningens tjensteman — ett medgifvande af pensionsrätt
åt nu ifrågavarande personal icke kunde blifva för statsverket
synnerligen betungande. Jag tillåter mig i detta afseende ytterligare
påpeka, att af de nu anstälde geologerne, hvilka till antalet äro tio,
endast en uppnått eu ålder af öfver 50 år och endast två hunnit en ålder
af emellan 45 och 50 år.
I likhet med Statskontoret anser äfven jag den omständigheten
att geologiska undersökningens personal uppbär sin aflöning å extra stat
icke böra utgöra något hinder för den ifrågasatta pensionsrättens beviljande.
Jag tillåter mig i detta afseende erinra om aflöningsförhållandena
för storskiftes- och afvittringslandtmätare samt kommissionslandtmätare,
hvilka, såsom jag nyss anmärkt, äro berättigade till pension å allmänna
indragningsstaten. För de förstnämndes aflöning, hvilken för det öfvervägande
flertalet förnämligast utgöres af arfvode efter taxa, är det å
ordinarie stat till belopp af 63,000 kronor uppförda anslaget till skiften
och afvittringar alldeles otillräckligt, och för desse tjenstemäns aflönande
Bih. till Riksd. Frot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 3
18
Monde hufvudtiteln: bil. 1.
måste derför det af Riksdagen å extra stat anvisade anslaget till fullföljande
af storskiftes- och afvittringsarbetena jemväl anlitas. Och hvad
kommissionslandtmätarne angår, åtnjuta desse icke alls någon aflöning
af statsmedel. Det bör dessutom icke lemnas obemärkt, att, ehuru de för
undersökningen nödiga anslag pläga anvisas på extra stat, undersökningen
dock icke kan anses vara af tillfällig natur. Äfven efter det
Sveriges första geologiska kartläggning blifvit fullbordad — hvartill
ännu torde åtgå många år — lärer nemligen eu sådan geologisk institution
som undersökningen allt framgent vara för landet oundgängligen
behöflig med hänsyn till jordbrukets och flera andra näringars
utveckling.
I afseende å aflöningen åt geologerne är, i enlighet med 1875 års
Riksdags beslut, genom nådiga brefvet den 16 Juni 1875 stadgadt, att
denna aflöning skall utgöra 2,500 kronor och att aflöningen efter innehafvarens
väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknadt
från och med året näst efter det, då han antagits, må ökas med 500
kronor och således utgå med 3,000 kronor, vidare efter fem års enahanda
tjenstgöring höjas till 3,500 kronor, ytterligare efter fem års
sådan tjenstgöring höjas till 4,000 kronor och slutligen efter fem
års enahanda tjenstgöring ökas med 500 kronor samt således med
tjugondeförsta tjensteåret utgå med 4,500 kronor årligen. Chefens
aflöning är genom samma nådiga bref bestämd till 7,000 kronor.
Med afseende fästadt å de sålunda bestämda aflöningsbeloppen kar
jag, hvad geologerne angår, icke något att erinra emot de föreslagna och af
Statskontoret jemväl förordade grunderna för pensionsbeloppets bestämmande.
Dessa grunder äro fullkomligt öfverensstämmande med det för
vissa tjenstemän, hvilkas aflöning endast består i lön, ännu gällande
stadgandet i nådiga brefvet den 16 Mars 1858. Pensionen för geolog
kommer härigenom och då vid pensionens bestämmande afseende ej bör
fästas vid de särskilda arfvoden, som till vissa tjenstemän, såsom chefens
biträde m. fl., utgå för särskilda bestyr, att uppgå till högst 3,600 kronor.
Hvad angår beloppet af chefens pension, skulle denna med tillämpning
af nyssnämnda grunder komma att utgöra 5,600 kronor. Men
detta belopp anser jag skäligen böra minskas till 5,000 kronor, hvarigenom
chefen komme att åtnjuta samma pensionsbelopp, som tillkommer
cheferne i vissa andra med det nu ifrågavarande närmast jemförliga
verk, såsom Landtmäteristyrelsen och Statistiska Centralbyrån.
Mot de såsom vilkor för pensionernas åtnjutande föreslagna bestämmelserna
i afseende å lefnadsålder och tjenstetid, hvilka, hvad
geologerne angår, äro desamma, som gälla för storskiftes- och afvittringslandtmätare
med flere med de förra jemförlige tjenstemän, har jag icke
Nionde hufvudtiteln: bil. 1.
19
något annat att erinra, än att den för chefens pensionsrätt erforderliga
tjenstetiden synes böra höjas till 35 år, hvarigenom denne i detta afseende
blifver likstäld med cheferne för andra centrala embetsverk.
På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva,
att chefen för Sveriges geologiska undersökning och de vid undersökningen
anstälde geologer må, den förre vid 65 lefnadsår och efter
35 års anställning i statens tjenst samt geologer ne vid 60 lefnadsår och
efter 30 års verksamhet vid undersökningen, ega att efter erhållet afsked
komma i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten, samt
att denna pension må utgå för chefen med 5,000 kronor och för
geologerne med aflöningens hela belopp, derest denna utgör 3,000 kronor
eller derunder, men med 80 procent af aflöningen, om denna öfverstiger
3,000 kronor, dock med iakttagande att den, som i årlig aflöning åtnjuter
öfver 3,000 kronor, men mindre än 3,750 kronor, undfår pension
till belopp af 3,000 kronor.
Uti hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält instämde
Statsrådets öfrige ledamöter;
Och täcktes Hans Maj:t Konungen dertill lemna
nådigt bifall samt befalla, att utdrag af protokollet
skulle öfverlemnas till Finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Pehr Thyselim.
20
Nionde liufvudtiteln: bil. 2.
[*■]
Pension för
Kommissionsandtmätaren
7m.
m. J. P.
Ljungström.
U tdrag
af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maf.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31
December 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm och
Friherre Peyron.
Statsrådet Richert anmäldes vara af sjukdom hindrad att tillstädeskomma.
Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna: -
25:o.
Afdelningschefens vid Generalstabens topografiska afdelning underdåniga
skrifvelse den 3 November 1887, hvarmed öfverlemnats en
af Kommissionslandtmätaren och Kartografen vid allmänna ekonomiska
Nionde hufvudtiteln: bil. 2.
21
kartverket Jonas Patrik Ljungström hos afdelningschefen gjord framställning
om utverkande af pension åt Ljungström af allmänna medel.
Uti berörda underdåniga skrifvelse hade afdelningschefen anfört:
att de tjensteåligganden, som tillhörde de vid rikets ekonomiska kartverk
anstälde kartografer, vore, synnerligast hvad beträffade arbetena
å fältet, af särdeles ansträngande beskaffenhet, så att vid uppnådda
sextio lefnadsår den för sådana arbeten nödiga helsa och kraft i
allmänhet icke längre förefunnes, likasom ock redan före denna ålder
synförmågan vanligen blefve otillräcklig för utförande af de ifrågavarande
tjensteman! åliggande ritarbeten, hvarföre det ur synpunkten
af kartarbetenas bästa och billigaste bedrifvande vore af vigt, att
kartografer, som uppnått nämnda ålder, bereddes tillfälle att afgå för
att ersättas af yngre personer; att Ljungström, hvilken, enligt hvad
bifogade handlingar jemväl upplyste, vore född den 12 Mars 1827 och
år 1849 antagits till landtmäteriauskultant, 1855 konstituerats till vice
kommissionslandtmätare, 1864 utnämnts till kommissionslandtmätare
och 1872 anstalts vid ekonomiska kartverket, visserligen under de senare
åren till följd af ålder i förening med tidtals återkommande sjuklighet
(rheumatism) varit hindrad att under arbetena å fältet åstadkomma en
fullt tillfredsställande arbetsprodukt, men städse med flit och noggranhet
utfört de arbeten vid hufvudstationen, hvilka blifvit honom förelagda;
att Ljungström jemväl i egenskap af konstruktör af landtmäteriinstrument
sökt att kraftigt gagna sitt yrke, hvilken verksamhet väl
förskaffat honom många erkännanden, såväl offentligt som enskilda af
framstående fackmän, men icke medfört någon ekonomisk vinst, utan
snarare motsatsen; samt att Ljungström, som haft att uppfostra åtta
barn, icke heller varit i tillfälle att af kartografarfvodet, som från
början utgjort 1,000 kronor och först år 1886 höjts till 3,000 kronor,
göra några besparingar för ålderdomen, utan vore efter afskedstagandet
för sig och sin familjs utkomst uteslutande hänvisad till en
pension å 600 kronor från civilstatens pensionsinrättning såsom kommissionslandtmätare;
och hade afdelningschefen, som på grund af Ljungströms
väl vitsordade nära trettionioåriga tjenstgöring ansåge billigt, att
åt honom bereddes pension, motsvarande 80 procent af kartografarfvodet,
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
om beviljande åt Ljungström af en fyllnadspension å allmänna
indragningsstaten till ett belopp af 1,800 kronor årligen.
Enligt vid Ljungströms ansökning fogade intyg af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län (af år 1872) och af
domhafvanden i Sunnervikens domsaga (af år 1880) jemte andra hade
Ljungström såsom landtmätare i nämnda län städse visat nit och
22
Nionde liufvudtiteln: Ml. 2.
skicklighet samt ådagalagt ett hedrande uppförande, hvarjemte år 1883
af dåvarande afdelningschefen för Generalstabens topografiska afdelning
det vitsord lemnats Ljungström, att han med stor noggranhet och
skicklighet fullgjort de arbeten, hvilka varit honom såsom kartograf
anförtrodda.
Sedan Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning uti underdånigt
utlåtande i anledning af ifrågavarande framställning meddelat,
att Ljungström ännu icke erlagt årliga afgifter till pensionsinrätt.ningen
för längre tid än 23 år och 5 månader samt sålunda ännu icke fullgjort
vilkoren för erhållande af pension, hade afdelningschefen till
Civildepartementet öfverlemnat en af Ljungström afgifven förklaring,
att han komme att före sitt afskedstagande från kommissionslandtmätaretjensten
inbetala till pensionsinrättningen de årsafgifter, som
ännu för honom återstode att gälda för vinnande af rättighet till pension
från nämnda inrättning.
Sedermera hade Statskontoret till följd af nådig remiss i ärendet
sig yttrat och dervid, med afseende å den af Ljungström uppnådda
lefnadsålder, som kunde anses utgöra hinder för ett fullt verksamt
utöfvande af kartografbefattningen, och den långa tid af öfver 38 år,
han tillbragt i statens tjenst, ansett sig kunna, med stöd jemväl af
Riksdagens år 1885 hittade beslut angående pension åt Kartografen E.
O. Nordlinder, förorda beredande af pensionsförmån för Ljungström
från allmänna indragningsstaten utöfver den honom från civilstatens
pénsionsinrättnmg tillkommande pension; hvarföre och då Statskontoret
icke heller hade något att erinra mot det af afdelningschefen föreslagna
beloppet, Statskontoret i underdånighet förordade bifall till den
gjorda framställningen.
Sedan departementschefen erinrat, att enligt Riksdagens skrifvelse
den 19 Maj 1875 storskiftes- och afvittringslandtmätare, som tjenat
30 år, deraf minst 25 år vid storskiftes- och afvittringsverken, må
vid uppnådda 60 lefnadsår berättigas att på allmänna indragningsstaten
undfå pension till årligt belopp af 2,000 kronor, tillstyrkte Statsrådet,
att Kong!. Ma:jt, med hänsyn till hvad i ärendet förekommit,
täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att Ljungström må från och med
månaden näst efter den, hvarunder han från sina befattningar såsom
kartograf och kommissionslandtmätare afgår, under sin återstående
lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten pension till så stort
Nionde liufvudtiteln: bil. 2.
23
belopp, att detta, tillhopa med den pension från civilstatens pensionsinrättning,
600 kronor, hvartill han såsom kommissionslandtmätare må
blifva berättigad, uppgår till 2,000 kronor, eller 1,400 kronor, årligen.
Hvad Statsrådet uti detta mål tillstyrkt behagade
Hans Maj:t Konungen gilla samt befalde, att
utdrag af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.
Ex protocollo:
J. Meijer.
24
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
Pension för
åtskillige
tjensteman
vid statens
jernvägsbyggnader.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 7 Januari
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
VON KRUSENSTJERNA,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Statsrådet Richert, anmäldes fortfarande vara af sjukdom hindrad
att tillstädeskomma.
Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna, föredrog i
underdånighet:
l:o.
a. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga skrifvelse af
den 19 December 1887, deruti Styrelsen gjort framställning om beviljande
af pension åt fem vid statens jern vägsbyggnader nu anstälde
tjensteman, nemligen Materialförvaltarne Bernhard Fredriksson och
Gustaf Heurlin, Kassören Albert Beckmann, Nivellören Otto Hjalmar
Leonard Littke och Bokhållaren Carl Petter Thorén, hvilka till följd
af arbetenas inskränkning icke för framtiden kunde beredas anställning
Nionde Imfvudtiteln: bil. 3.
25
vid dessa byggnader samt i anseende till dels bög ålder, dels sjuklighet
svårligen på annat håll skulle kunna vinna någon anställning.
Af handlingarne inkemtades:
att Fredriksson, som vore född den 19 April 1822 och den 1 April
1855 antagits till underkassör vid byggnaden af vestra stambanan samt
från och med år 1858 innehaft sin nuvarande befattning, vore i följd
af obotlig kronisk rheumatism, som betydligt inskränkte hans rörlighet,
urståndsatt att, i händelse han entledigades från sin nuvarande befattning,
genom annat arbete försörja sig och sin familj;
att Heurlin, hvilken, född den 16 Juli 1825, från den 23 Maj 1860
tjenstgjort såsom bokhållare samt från och med år 1880 såsom materialförvaltare
vid statsbanebyggnaderna, lede af hjertfel med en i hög
grad oregelbunden lijertverksamhet, som icke medgåfve honom att utan
svår risk för sitt helsotillstånd sköta sin befattning;
att Bechnann, hvilken vore född den 12 April 1838 och den 1
Juli 1856 antagits till elev vid södra stambanebyggnaden samt, efter
tjenstgöring såsom nivellör, från och med år 1863 varit anstäld såsom
kassör vid statens jernvägsbyggnader, lede af höggradig, obotlig döfhet
å båda öronen och i följd häraf vore urståndsatt att, i händelse
han från sin nu innehafvande befattning entledigades, genom annat
arbete bereda utkomst åt sig och sin familj; samt
att Littke, hvilken, född den 8 Januari 1846, år 1869 anstälts vid
jernvägsundersökningarne samt från och med den 5 Maj 1871 tjenstgjort
såsom elev och från och med den 1 Mars 1872 såsom nivellör
vid byggnadsarbetena, lede af genom öfveransträngning ådragen sjuklighet
samt af kroniskt magsår, i följd hvaraf han endast genom sorgfällig
vård vore i stånd att genom arbete bidraga till sin bergning; samt
att T horeri, hvilken, född den 4 Februari 1829, år 1858 antagits
till schaktmästare samt den 1 Juni 1873 erhållit anställning såsom
bokhållare vid jeruvägsbyggnaderna, vore, till följd af flera obotliga,
icke obetydliga krämpor, att anse såsom i blott ringa grad arbetsför,
hvadan han i händelse af entledigande svårligen kunde påräkna att
erhålla annan anställning.
Till stöd för den gjorda framställningen hade Styrelsen åberopat,
att billigheten kräfde, att staten ej läte dessa personer, hvilka under
en längre tjenstetid med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden,
komma i oförvållad nöd, helst statens mellankomst för pensionering af
tjensteman vid statens jernvägsbyggnader hittills icke behöft tagas i
anspråk i någon i förhållande till de å statsbanorna nedlagda kostnaderna
nämnvärd mån, i det att härför utginge allenast de vid
1882 års riksdag beviljade pensionsbeloppen å tillhopa 9,000 kronor;
Bill. till lliksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 4
26
Nionde hufvudtiteln: bil. 3.
och hade Styrelsen, med tillkännagifvande att bemälde tjensteman
åtnjöte, förutom bostad eller inqvarteringsersättning, i aflöning, Fredriksson,
Heurlin, Beckmann och Littke hvardera 300 kronor i månaden
eller 3,600 kronor för år, samt Thorén 200 kronor likaledes för
månad eller 2,400 kronor för år, hemstält, att årliga pensioner åt dem
måtte af Riksdagen äskas till följande belopp, nemligen för Fredriksson
och Heurlin 2,400 kronor för hvardera, för Beckmann 1,800 kronor,
för Littke 1,500 kronor och för Thorén 1,200 kronor;
b. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga skrifvelse den
19 December 1887, deruti Styrelsen hemstält om beviljande af pension
åt vice Häradshöfdingen Johan Olof Emil Gustaf Olai, hvilken alltsedan
den 1 November 1869 vant anstäld såsom juridiskt ombud vid
statens jernvägsbyggnader och såsom sådant haft i främsta rummet
att ombesörja de rättegångar samt liqvidations-, lagfarts- och andra
ärenden, som erfordrats för förvärfvandet åt staten af eganderätt till
den mark, hvaröfver jernvägen skulle framgå, men hvilkens verksamhet
i nämnda hänseende komme, till följd af det af 1886 års Riksdag
vid beviljande af anslag för stambanans genom Norrland fortsättning
uppstäda vilkor angående skyldighet för landsting, kommuner eller
enskilde att kostnadsfritt upplåta den för jernvägen erforderliga mark
eller lemna ersättning för kostnaderna för markens förvärfvande, att inom
den närmaste framtiden upphöra, hvadan tjensten komme att indragas.
Af handlingarne inhemtades, att Olai vore född den 6 September
1841 och den 21 December 1864 vunnit inträde i statens tjenst samt
att han lede af kroniskt ryggmärgslidande (tabes dorsalis) samt till
följd deraf vore ej blott oförmögen att sköta sin ombudsmannabefattning,
utan ock i väsentligaste mån inskränkt till förmågan att i öfrigt
försörja sig med arbete.
Uti ofvanberörda skrifvelse hade Styrelsen anfört, att indragningen
af Olais befattning till följd af omständigheter, som icke gerna kunnat
förutses eller beräknas, vore för honom så mycket mera känbar, som
den långa tid, hvarunder han egnat sig åt statens jernvägsbyggnader,
utan att kunna i anseende till den mängd resor, som vore en följd af
tjensten, utöfva annan tjensteverksamhet, skulle hafva varit mer än
tillräcklig för att på annat håll bereda honom en tryggad ställning i
statens tjenst; att Olais tjenst varit i kanske högre grad än någon
annan juridisk befattning ansträngande till följd af de resor, tjensten
kräft, i synnerhet under den tid, då jernvägsarbetena i Norrland samtidigt
bedrefvos å två från hvarandra aflägsna och icke med jernväg förenade
distrikt; att dessa resor antagligen vore en orsak till den svåra
sjuklighet, hvaraf Olai lede; samt att Olai vid utförande af de honom
Nionde liufvudtiteln: bil. 3.
27
anförtrodda göromål och förrättningar ådagalagt ej mindre flit och
skicklighet än äfven redbarhet, ordning och nit; och ansåge sig Styrelsen
derföre böra i underdånighet föreslå, att åt Olai, hvilkens aflöning
utgått till år 1875 med 3,600 kronor, under åren 1875 —1877 med 4,20Q
kronor, under åren 1878—1883 med 4,500 kronor och derefter, med
hänsyn till Olais ökade arbete, med 5,400 kronor, måtte beredas pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 3,000 kronor för år.
Med afseende å hvad sålunda beträffande Materialförvaltarne
Fredriksson och Heurlin, Kassören Beckmann, Nivellören Littke samt
Ombudsmannen Olai blifvit upplyst och vitsordadt ansåg Statsrådet,
som fann de angående Bokhållaren Thoréns helsotillstånd meddelade
upplysningar icke innefatta anledning att för honom nu föreslå pension,
sig böra hemställa, att för de fem förstnämnde måtte utverkas
en ‘årlig pension, hvars belopp dock för Heurlin, Beckmann och
Olai syntes böra något nedsättas under hvad Styrelsen föreslagit; och
tillstyrkte Statsrådet följaktligen, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva,
att en hvar af nedannämnde vid statens jernvägsbyggnader anstå!
de tjenstemän må från och med månaden näst efter den, hvarunder
han entledigas från anställning vid nämnda jernvägsbyggnader, åtnjuta
från allmänna indragningsstaten årlig pension under sin återstående
lifstid till följande belopp:
a) Materialförvaltaren Bernhard Fredriksson ...... kronor 2,400: —
b) Materialförvaltaren Gustaf Heurlin..................... „ 1,800: —
c) Kassören Albert Beckmann................................. „ 1,500: —
d) Nivellören Otto Hjalmar Leonard Littke......... „ 1,500: —
och e) Ombudsmannen Johan Olof Emil Gustaf Olai „ 2,500: —
Hans Maj:t Konungen behagade gilla hvad Statsrådet
i detta mål tillstyrkt samt befalde, att protokollsutdrag
härom skulle öfverlemnas till Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.
Ex protocollo:
Axel Hegardt.
28
Nionde hufvudtiteln: bil. 4.
[H-]
Pension för
Rektorn vid
allmänna läroverket
i
Malmö G. L.
Wåhlin.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31
December 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Departementschefen, Statrådet Hammarskjöld, föredrog härefter:
Eu af Rektorn vid allmänna läroverket i Malmö Carl Ludvig Wåhlin
i underdånighet gjord ansökning, att Kong 1. Maj:t täcktes bestämma
den pension å allmänna indragningsstaten, som kunde sökanden tillkomma
vid upphörande af det honom meddelade förordnande att vara
rektor vid nämnda läroverk.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades: att Wåhlin vore
född den 12 Maj 1819; att han den 18 December 1850 förordnats till
vikarierande lärare vid dåvarande katedralskolan i Lund, vid hvilket
läroverk han sedermera intill 1859 års slut tjenstgjort i olika lärarebefattningar;
att han sistnämnda år blifvit utnämnd till lektor vid högre
elementarläroverket i samma stad; att han år 1866 utnämnts till rektor.
vid folkskolelärareseminariet derstädes; att han den 16 September 1870
förordnats att under en tid af fem år bestrida rektorsbefattningen vid
allmänna läroverket i Malmö; samt att han fortfarande innehade förordnande
att till den 1 Maj 1889 bestrida nämnda befattning.
Monde hufvudtiteln: Ibil. 4.
29
Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Domkapitlet i Lund, med
vitsordande af den framstående skicklighet och det utmärkta nit, hvarmed
sökanden i ansvarsfulla offentliga befattningar verkat under loppet
af 37 år och af dessa under nära 17 år såsom rektor vid allmänna
läroverket i Malmö, tillstyrkt, att sökandens pension måtte bestämmas
till ett årligt belopp af 4,000 kronor.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet likaledes infordrats, hade
deri anfört, att sökanden, ehuru han uppnått en högre lefnadsålder än
den för pensionsrätt föreskrifna och tillbragt den tid i statens tjenst,
som i sådant afseende vore erforderlig, likväl icke, enär han ej innehade
ordinarie anställning i rikets tjenst, vore berättigad till pension
å allmänna indragningsstaten. Med afseende emellertid å sökandens
långvariga och förtjenstfulla verksamhet inom det mödosamma lärarekallet
samt då han vid utgången af det honom senast meddelade förordnande
att bestrida rektorsbefattningen, eller den 1 Maj 1889, i det
närmaste uppnått 70 år och således kunde antagas icke vidare vara
lämplig för bestridande af ansträngande och magtpåliggande göromål,
ansåge sig Statskontoret böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t
täcktes göra framställning hos Riksdagen, att pensionsförmån måtte sökanden
beredas.
Beträffande beloppet af denna pension ansåg Statskontoret afseende
icke böra fästas å det högre belopp, hvarmed rektorslönen vid
Malmö läroverk till följd af särskilda förhållanden utginge, utan borde,
på sätt i dylika fall förut egt rum, pensionen bestämmas till 4,000 kronor,
motsvarande 80 procent af det belopp, hvartill den normala aflöningen
för rektor vid högre allmänt läroverk jemte ålderstillägg uppginge,
eller 5,000 kronor.
I anledning af hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Wåhlin må från och med
den 1 Maj 1889 under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 4,000 kronor.
Hvad Statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle
protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
A. von Krus enstjernå.
30
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
[12.]
Pension för
Adjunkten
A. J. Häggmark.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 22
December 1887.
Närvarande:
i
Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptandee,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld:
Fn af Adjunkten vid allmänna läroverket i Luleå Anders Johan
Häggmark i underdånighet gjord, af Domkapitlet i Hernösand till Kongl.
Maj:t öfverlemnad ansökning att på grund af obotlig döfhet varda uppförd
å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af årlig pension till
belopp af 1,875 kronor.
Af till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Häggmark,
som vore född den 17 Juli 1835 och år 1863 aflagt filosofie kandidatexamen,
från den 30 September sistnämnda år till slutet af vårterminen
1864 tjenstgjort såsom vikarierande kollega vid elementarläroverket i
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
31
Luleå; att han den 14 December 1864 utnämnts till kollega vid elementarläroverket
i Sundsvall, hvarifrån han år 1869 öfverflyttats till tjenstgöring
vid läroverket i Luleå; samt att han alltsedan början af höstterminen
1877 åtnjutit tjenstledighet på grund af försvagad hörsel; och
innehöll ett vid Häggmarks ansökning fogadt läkarebetyg, att han lede
af obotlig döfhet på båda öronen och i följd deraf nu och för framtiden
vore oförmögen till all vidare tjenstgöring vid läroverket.
Öfver ifrågavarande ansökning hade Domkapitlet i Hernösand infordrat
yttrande af rektorn vid allmänna läroverket i Luleå, hvilken dervid
till en början erinrat, att läroverket under en längre följd af år
varit särdeles vanlottadt med afseende på de ordinarie lärarekrafterna
i klassiska språk, enär jemte Häggmark, till hvars läroämnen dessa hörde,
äfven lektorn i samma språk A. V. Lönnegren vant på grund af döfhet
tjenstledig från och med början af höstterminen 1879. Då sannolikt
icke någon utsigt funnes för desse lärare att återvinna sin hörselförmåga,
så att de åter kunde sköta sina fenster, måste deras undervisningsskyldighet
bestridas af vikarierande lärare, hvarigenom undervisningen
i klassiska språk vid läroverket uppenbarligen måste blifva
lidande, helst täta ombyten af vikarier — den nuvarande vikarien för
Häggmark vore den sjunde i ordningen — och deraf följande vexling af
lärometoder försvårade kontinuiteten i undervisningen. Svårigheten att
anskaffa dugliga vikarier vore derjemte mycket stor i anseende till Luleå
stads aflägsna belägenhet och de derstädes jemförelsevis höga lefnadskostnaderna,
hvadan vikariaten erbjöde föga lockande för personer, som
vore för uppdraget fullt lämpliga, På grund af det anförda vore det
en trängande nödvändighet, att åtminstone adjunkturen i do klassiska
språken erhölle en ny ordinarie innehafvare.
Med åberopande af detta rektors yttrande hade Domkapitlet vid
ansökningens öfverlemnande på det lifligaste tillstyrkt bifall" till densamma.
Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört, att, ehuru Häggmark
endast vore 52 år gammal och ej mer än 24 år varit anstäld i
statens tjenst samt de för lärares pensionsrätt å allmänna indragningsstaten
föreskrifna vilkor i afseende å lefnads- och tjenstålder icke på
långt när blifvit fullgjorda, Statskontoret likväl, enär Häggmark redan
under så lång tid som tio år varit tjenstledig på grund af döfhet, som
enligt läkarebetyget vore obotlig, och då någon förhoppning sålunda
icke förefunnes, att han kunde åter inträda i tjenstgöring, samt hans
(kvarstående vid tjensten skulle menligt inverka på undervisningen vid
läroverket, ansåge sig böra i underdånighet hemställa, att Kong!. Maj:t
täcktes, i öfverensstämmelse med hvad i likartade fall tillförene egt rum,
32
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
föreslå Riksdagen, att Häggmark, hvilkens aflöning enligt gällande stat
utgjordes af lön 1,500 kronor och ålderstillägg dertill enligt nådiga
brefvet den 5 Februari 1875 med 1,000 kronor eller tillhopa 2,500 kronor,
måtte berättigas att efter afskedstagandet åtnjuta å allmänna indragningsstaten
årlig pension till belopp af tre fjerdedelar af ofvannämnda
aflöning, eller 1,875 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning derom, att Häggmark
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked honom
beviljas, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 1,875 kronor.
[13 ] En af Eforus öfver Göteborgs stifts allmänna läroverk till Kongl.
Pension för. Maj:t öfverlemnad och dervid till bifall förordad ansökning af Gymnam™n‘aSAUL.
stikläraren vid allmänna läroverket i Halmstad Anders Ludvig Elfström
Elfström. att, då Elfström numera lede af sjukdom, som gjorde honom oförmögen
att förrätta sin tjenst, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
om Elfströms öfverflyttande till allmänna indragningsstaten.
Af handlingarne i ärendet inhemtades: att Elfström, efter att hafva
varit åren 1838—1852 anstäld i flottans tjenst bland annat såsom underkanonier
och underofficerskorporal samt åren 1856—1860 såsom underkonduktör
vid ingeniörkåren, den 8 December 1862 konstituerats till
gymnastiklärare vid Halmstads dåvarande lägre elementarläroverk och,
efter detsammas utvidgning till fullständigt elementarläroverk, år 1866
likaledes genom konstitutorial antagits till gymnastiklärare derstädes;
att, enligt hvad såväl läroverkets rektor som Eforus vitsordat, Elfström
med skicklighet och berömvärdt nit fullgjort sina tjenståligganden; samt
att Elfström, som vore född den 7 Oktober 1827, enligt ansökningen
vidfogadt läkareintyg lede af svindel (vertigo) jemte andra abnorma
företeelser från nervsystemet och på grund deraf vore oförmögen att
sköta sin tjenst såsom gymnastiklärare.
Statskontoret hade uti infordradt utlåtande anfört, att jemlikt
nådiga brefvet den 16 Mars 1858 gymnastiklärare, som antingen vid
gymnastiska centralinstitutet eller vid elementarläroverk oförvitligen
tjenstgjort i trettio år och uppnått sextio års ålder, egde rättighet att
vid afskedstagandet varda uppförd å allmänna indragningsstaten med
hela lönen såsom pension. Visserligen hade Elfström uppnått den för
gymnastiklärares pensionsrätt föreskrifna lefnadsålder, men han hade
varit anstäld såsom gymnastiklärare endast 25 år, derunder han en längre
tid åtnjutit tjenstledighet. Då emellertid Elfströms oförmåga att tjenstgöra
till följd af sjukdom vederbörligen blifvit styrkt, ansåge sig Stats
-
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
33
kontoret, med hänsyn å angelägenheten att gymnastikläraretjensten behörigen
upprätthölles, hvilket antagligen icke blefve händelsen, om tjensten
allt fortfarande bestredes af vikarie, böra understödja ansökningen;
och hade Statskontoret, under tillkännagifvande att Elfströms lön enligt
gällande stat utgjorde 1,000 kronor jemte ålderstillägg 500 kronor enligt
nådiga brefvet den 18 Januari 1878, eller tillsammans 1,500 kronor,
i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
nådig proposition om rättighet för Elfström att efter afskedstagandet
för sin återstående lifstid åtnjuta å allmänna indragningsstaten en årlig
pension till belopp, motsvarande, såsom i dylika fall tillförene egt rum,
tre fjerde delar af nämnda aflöning, eller 1,125 kronor.
Med afseende å hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att
Elfström må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked
honom beviljas, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,125 kronor.
En af läraren i musik och sång vid folkskolelärareseminariet i
Lund August Reinhold Nyländer gjord underdånig ansökning, att nådig
proposition måtte aflåtas till Riksdagen rörande rätt för honom att vid
afskedstagandet komma i åtnjutande af pension å allmänna indragningsstaten.
Af till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Nyländer,
som är född den 15 Februari 1819, bestridt sin lärarebefattning alltsedan
den 20 Augusti 1862; att enligt företedt läkarebetyg Nyländer
lede af allmän svaghet, besvärades af ofta påkommande gallstenskolik
och vore blind på högra ögat, hvarjemte hans hörsel vore i någon
mån förminskad; samt att Domkapitlet i Lund, i ärendet hördt, vitsordat,
att sökanden städse med berömvärd skicklighet, utmärkt nit
och god ordning skött sin befattning, i följd hvaraf Domkapitlet förordat
honom till erhållande vid afskedstagandet af all den förmån, som
kunde honom beredas.
Uti infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret anfört,
att sökandens aflöning bestode af arfvode till belopp af 750 kronor
och tillökning deri tills vidare med 250 kronor enligt nådiga brefvet
den 1 Augusti 1879, eller sammanlagdt 1,000 kronor; att någon rättighet
till pension å allmänna indragningsstaten icke vore i författningarne
medgifven lärare i musik och sång vid folkskolelärareseminarierna;
samt att i allt fall sökanden i statens tjenst tillbragt en vida kortare
tid, än den författningarne föreskrefve såsom vilkor för erhållande af
Bih. till liihsd. Frot. 1888. 1 Sami. 1 Afd. 5
[14.]
Pension för
Musikläraren
A. B.
Nyländer.
34
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
[15:]
Pension
för arbetsläraren
C. J.
Wallentin.
dylik pension; men hade dock Statskontoret, med hänseende till sökandens
helsotillstånd och hvad Domkapitlet anfört, hemstält, att nådig
framställning måtte till Riksdagen aflåtas om rättighet för sökanden
att från och med månaden näst efter den, hvari han afginge från tjensten,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
pension till belopp af 1,000 kronor årligen.
Efter erinran att sökanden, förutom den af Statskontoret uppgifna
aflöning, tillerkänts för år 1887 tillhopa 300 kronor af det på extra
stat anvisade anslag för tillfällig löneförbättring m. m. åt lärare vid
folkskolelärareseminarierna, hemstälde Statsrådet med afseende å hvad
i ärendet förekommit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning derom, att Nyländer må från och med månaden näst efter
den, i hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas, för sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 1,000 kronor.
En af Styrelsen för tekniska högskolan i underdånighet gjord
hemställan om beredande af en årlig pension å 1,000 kronor åt föreståndaren
för högskolans mekaniska verkstad och läraren i verkstadsarbete
Carl Johan Wallentin, att af honom åtnjutas från och med månaden
näst efter den, hvarunder han från sin befattning vid högskolan
afginge.
Till stöd härför hade Styrelsen hänfört sig till en af densamma
redan år 1886 i samma syfte gjord framställning, som föranledts af en
utaf Wallentin, under åberopande att hans krafter icke längre medgåfve
honom att såsom han önskade fullgöra sina tjenståligganden,
hos Styrelsen gjord begäran, att densamma måtte söka bereda honom
pension, efter hvars tillförsäkrande Wallentin önskade från sin tjenst
afgå; och hade Wallentin derjemte andragit; att han vore 70 år gammal
och hans hustru 68 år; att makarne, som icke kunnat samla någon
nämnvärd förmögenhet, icke hade några anförvandter, af hvilka de
kunde påräkna något understöd; samt att Wallentins företrädare i tjensten,
konduktören R. C. Recin, hvilken blott omkring 18 år innehaft
platsen, vid fylda 65 år tillerkänts en årlig pension af 1,000 kronor.
I sin år 1886 gjorda framställning hade Styrelsen anfört: att
tekniska högskolans verkstäder, på grund af föreskrifterna i läroverkets
såväl äldre som gällande stadgar, alltsedan år 1861 varit åt Wallentin
upplåtna att för egen räkning drifvas, men med skyldighet för honom
att der lemna läroverkets elever undervisning i bearbetning af metaller
och trä samt mot skälig betalning åt högskolan förfärdiga modeller
och utföra andra arbeten, som för densamma erfordrades; att artén af
Nionde hufvudtitein: bil. 5.
35
Wallentins verksamhet såsom lärare varit alldeles lika med hans företrädares,
under hvars tjenstetid verkstäderna med vida större kostnader
för läroverket drefvos för dettas räkning; att, då Wallentins företrädare
enligt sitt kontrakt med Styrelsen åtnjutit, utom fri bostad i teknologiska
institutets forna hus, en årlig aflöning af 1,000 kronor, Wallentin
deremot icke genom kontrakt varit tillförsäkrad någon viss aflöning,
utan endast fri bostad eller ersättning derför; att han emellertid under
de senare åren, utom 300 kronor i hyresersättning, såsom godtgörelse
för besvär och omkostnader vid elevernas undervisning samt underhåll
af verktyg med mera årligen uppburit ett belopp af 800 kronor;
att Wallentin med ordning och nit städse fullgjort sina åligganden
vid högskolan; och att hans skicklighet ådagalagts, bland annat, genom
de många vackra modeller å ångmaskiner m. m., hvilka af honom eller
under hans ledning blifvit å högskolans verkstäder förfärdigade, ej
blott åt högskolan, utan äfven åt andra läroverk; tilläggande Styrelsen,
med erinran att Styrelsen icke hade ringaste anledning att betvifla
rigtigheten af de af Wallentin i ofvannämnda skrifvelse om hans ekonomiska
förhållanden lemnade uppgifter, att det begärda pensionsbeloppet
vore lika med det af 1860 års Riksdag åt konduktören Recin beviljade
och vida understigande den af 1885 års Riksdag åt läraren i verkstadsarbete
vid Chalmers’ tekniska läroanstalt P. O. Dalén medgifna pension,
2,400 kronor.
Af handlingarne inhemtades vidare: att Wallentin vore född den
1 Mars 1816; att enligt det mellan Styrelsen och Wallentin den 13
Maj 1861 upprättade kontrakt Wallentin vore skyldig att under 700
timmar om året å läroverkets verkstadslokaler utan särskild ersättning
lemna praktisk undervisning i bearbetning af metaller och trä åt läroverkets
elever; att Wallentin skulle utöfver nämnda tid lemna undervisning
mot ersättning af 5 öre i timmen för hvarje i undervisningen
deltagande elev; samt att kontraktet, enligt hvithet Wallentin borde
öfvertaga verkstäderna den 10 Juni 1861, skulle gälla till den 1 Oktober
1862 och derefter städse anses förlängdt på ett hälft år, om det
ej å någondera sidan, minst 3 månader före flyttningstiden, uppsades.
I nu förevarande hemställan hade Styrelsen anfört, att, ehuru dess
år 1886 gjorda framställning icke föranleclt proposition till Riksdagen,
Styrelsen ansåge sig så mycket mindre böra underlåta att förnya densamma,
som Wallentin enligt företedt läkarebetyg numera träffats af
ett slaganfall; att Styrelsen af sådan anledning funnit sig nödsakad
att till Wallentins biträde vid undervisning i verkstadsarbete för 1887
års hösttermin antaga en assistent; att en dylik anordning, ehuru för
närvarande nödvändig, helst Wallentin vore tillförsäkrad viss uppsäg
-
36
Nionde hufvudtiteln: bil. 5.
[16.]
Pension för
Vaktmästaren
G. A.
Duwahn.
ningstid, dock icke kunde i längden vara för läroverket fördelaktig,
hvarför högst önskligt vore, att densamma icke behöfde fortfara längre
än under innevarande läsår; samt att någon förändring af Wallentins
kontrakt med Styrelsen eller hans aflöning icke egt rum efter Styrelsens
i ämnet först gjorda framställning. Nyssnämnda i September
1887 utfärdade läkarebetyg innehöll, att Wallentin, som lede af hjertfel
och i slutet af Juni 1887 i följd af slaganfall träffats af förlamning i
högra sidans extremiteter, af denna anledning hade svårt att fortskaffa
sig och att hans krafter voro ganska nedsatta.
Statskontoret, hvars utlåtande i detta ärende infordrats, hade
deruti anfört, att den långvariga och väl vitsordade lärareverksamhet,
som Wallentin utöfvat, syntes, i betraktande jemväl af öfriga förekommande
omständigheter, böra berättiga honom att, i likhet med hvad,
på sätt Styrelsen äfven uppgifvit, förut medgifvits innehafvare af dylika
beställningar, efter afskedstagandet komma i åtnjutande af något årligt
understöd, samt att Statskontoret icke hade något att erinra mot det
af Styrelsen föreslagna belopp; på grund hvaraf Statskontoret, med
åberopande jemväl af det företedda läkarebetyget, tillstyrkt bifall till
Styrelsens hemställan.
Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att Wallentin må från och
med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning vid
tekniska högskolan afgår, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.
En af Kanslern för universitetet i Lund till Kongl. Maj:t öfverlemnad
och dervid förordad underdånig framställning af det större
akademiska konsistoriet om beredande af pension åt Vaktmästaren vid
universitetets fysiska institution Carl August Duwahn, hvilken jemväl
sjelf i en till Kanslern stäld och af denne till Kongl. Maj:t insänd ansökning
anhållit om Kanslerns medverkan dertill, att eu pension å 600
kronor blefve Duwahn beviljad.
I nyssnämnda ansökning hade Duwahn bland annat anfört: att
han, hvilken såsom vaktmästare vid fysiska institutionen haft att, i den
mån han kunde, för institutionens räkning utföra snickeri- och metallarbeten,
numera vore till helsan försvagad och i synnerhet hans synförmåga
så minskad, att han nödgades låta befattningen skötas af en
af honom sjelf aflönad vikarie; att Duwahn till en början åtnjutit endast
100 kronor i lön, hvilken dock numera utgjorde 600 kronor, jemte fri
bostad; samt att han, som af Kongl. Maj:t hugnats med särskild! nådevedermäle,
icke under sin tjenstetid kunnat göra några besparingar.
Nionde hufvudtiteln; bil. 5.
37
Rörande detta ärende hade konsistoriet yttrat: att Duwahn, som
vore född den 7 Augusti 1819 och antagits till vaktmästare år 1845,
ådagalagt synnerligt nit och skicklighet vid skötandet af sin tjenst;
att han under senare åren varit tjenstledig, derunder ett, visserligen
otillräckligt, understöd endast på det sätt kunnat beredas honom, att
för en tid en vikarie stått att erhålla, som tjenstgjorde mot åtnjutande
af en del af lönen; att vid embetsverken i hufvudstaden i allmänhet rätt
till pension vore vaktmästare beviljad, och att det syntes i hög grad
hårdt och obilligt att utan understöd afskeda mångårige, oförvitlige
tjenare, då ålder och försvagad helsa gjorde det omöjligt för dem att
tillfredsställande sköta sina befattningar, helst då de vore i små omständigheter
och saknade andra utvägar till nödtorftigt uppehälle; samt
att universitetets till afhjelpande af tillfälliga behof afsedda tillgångar
blifvit genom ökade utgifter och minskade inkomster till den grad medtagna,
att de ej kunde i någon mån lemna bidrag till ett dylikt ändamål;
och hade konsistoriet under åberopande häraf anhållit, att Duwahn
måtte beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten af 480
kronor.
Uti ett af föreståndaren för fysiska institutionen vid universitetet
i Lund år 1884 afgifvet yttrande, som bifogats en af konsistoriet tillförene
gjord framställning i förevarande syfte, hade nämnde föreståndare,
Professorn m. m. K. A. V. Holmgren, hufvudsakligen anfört: att
Duwahn, enligt Professorn Holmgrens egen erfarenhet och de upplysningar
dennes företrädare lemnat, icke en enda gång under sin långa
tjenstetid gjort sig skyldig till någon oordentlighet och alltid villigt
fullgjort sina åligganden samt med en håg, som förtjenade att särskildt
omnämnas, deltagit i instrumentsamlingens vård; att Duwahn, utöfver
hvad han sålunda uträttat såsom vaktmästare i egentlig mening, utfört
tjänster af synnerligt stort gagn, dels för instrumentsamlingen, men
framför allt för det experimentella arbetet, genom den ovanligt mångsidiga
handtverksskicklighet, som han egde och hvarom flera af honom
helt och hållet förfärdigade apparater uti instrumentsamlingen bure vittne;
samt att Duwahns aflöning i förhållande till hvad han uträttat varit
ganska ringa, enär hans lön börjat med 100 kronor, sedan höjts till 250
kronor och slutligen bestämts till 600 kronor, jemte bostad, hvilken sistnämnda
lön äfven måste anses mycket obetydlig för en ordentlig och
skicklig instrumentmakare, som åtoge sig en vanlig vaktmästarebefattning
vid universitetet.
Med afseende å det utmärkta sätt, hvarpå Duwahn under sin
ovanligt långa tjenstetid skött sin befattning, tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning om rätt för
88
Nionde Imfvudtiteln: "bil. 5.
Dmvahn att från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin befattning, å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 480 kronor årligen.
[17.] En utaf aflidne Rektorn vid Halmstads läroverk Lennart Åbergs
Pension för enka Mathilda Åberg, född Carlsson, i underdånighet gjord ansökning,
''Åbergs ''cnlia att någon pension måtte beredas henne och hennes oförsörjda dotter
Mathilda Disa Leonida.
Vid ansökningen, som i bilagdt yttrande af Eforus öfver Göteborgs
stifts allmänna läroverk på det varmaste förordades, voro fogade intyg,
af hvilka inhemtades: att enkan Åberg vore född den 18 Juni 1824
och dottern Disa Leonida den 5 November 1859; att båda sedan många
år vore särdeles svaga och sjukliga, enkan Åberg dertill lidande af
obotlig sjukdom; att, sedan boet efter Rektorn Åberg, deri skulderna
vida öfverstigit tillgångarne, afträdts till borgenärernes förnöjande, enkan
Åberg och hennes dotter lefvat uti mycket betryckta, af begges
sjuklighet försvårade omständigheter, hvilka hädanefter skulle blifva
ännu sorgligare, enär ett anslag af 200 kronor årligen under 5 år, som
af stadsfullmägtige i Halmstad år 1882 beviljats ur stadskassan såsom
en gärd af erkännande utaf Rektorn Åbergs förtjenster om Halmstads
samhälle, med utgången af år 1886 upphört.
Af i Ecklesiastikdepartementet tillgängliga handlingar inhemtades
ytterligare: att Rektorn Åberg under läsåret 1840—1841 tjensthjon såsom
vikarierande kollega vid Göteborgs högre lärdomsskola, till dess
han den 12 Maj 1841 befordrats till ordinarie kollega dersammastädes;
att han den 30 Juni 1847 blifvit utnämnd till rektor vid Halmstads lägre
lärdomsskola; att, sedan nämnda läroverk genom nådiga blefven den
20 Mars 1858 och den 11 December 1863 utvidgats först till femklassigt
läroverk och derefter till fullständigt högre elementarläroverk, räknadt
från och med höstterminen 1866, Åberg vid nämnda termins
början upphört att bestrida rektorsbefattningen; att således läroverkets
förändrade organisation för Åberg medfört en af honom sjelf oförvållad
rubbning i hans ställning, hvilken för honom blef så mycket känbarare,
som, då han upphörde att vara rektor, rektorslönen ej längre kunde
till honom utbetalas; att Kongl. Maj:t, med anledning afoÅbergs ansökning
om hans aflöning, den 10 Juli 1867 förklarat, att Åberg skulle
för år 1866 åtnjuta löneersättning med 1,027 riksdaler 49 öre och för
år 1867 uppbära dylik ersättning med ett hans förut innehafda rektorslön
motsvarande belopp, 3,000 riksdaler för år räknadt, men att Åberg
aflidit redan den 10 Juli 1867, eller samma dag nämnda beslut fattades,
och således derom aldrig erhållit underrättelse; samt att Eforus öfver
Nionde hufvudtitelii: bil. 5. ■ 39
Göteborgs stifts läroverk vitsordat, dels att Åberg under sin tjenstgöring
med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sitt lärarekall och
städse fört eu hedrande vandel, dels äfven att han, särdeles i egenskap
af folkskoleinspektör, under flera år ådagalagt oförirutna bemödanden
för folkundervisningen.
I afgifvet underdånigt utlåtande beträffande nu ifrågavarande ansökning
hade Statskontoret hemstält, att, då Rektorn Åbergs tjenstgöring
blifvit synnerligen väl vitsordad, samt enkau jemte den oförsörjda
dottern befunne sig i fullkomligt medellöst tillstånd, Kong!. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta framställning om en årlig pension af 300
kronor för enkan Åberg.
På grund af hvad i ärendet förekommit hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enkan Åberg må, så länge
hon enka förblifver, från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig
pension af 300 kronor att utgå från och med år 1888.
_ En till Kongl. Maj:t ingifven ansökning, deri extra Provinsialläkaren
i Broby distrikt af Kristianstads län A. F. Lindfors’ enka, Lovisa
Karolina Lindfors, född Sandelin, med förmälan att hon allt sedan år
1879 uppburit den pension till belopp af 400 kronor, som vid 1878 års
riksdag beviljats henne och en oförsörjd dotter, men att Statskontoret,
i anledning deraf att denna dotter under Juli månad 1887 ingått äktenskap,
ansett sig icke kunna utbetala berörda pension i sin helhet för längre
tid än till och med nämnda månad, i underdånighet anhållit, att, enär
sökanden, som enligt företedt intyg vore född den 17 Februari 1824
och i följd af obotligt rvggmärgslidande urståndsatt att på ringaste sätt
bidraga till sitt uppehälle samt icke hade andra tillgångar än omförmälda
pension och ett af svenska läkaresällskapet beviljadt tillfälligt
understöd, som hittills utgått med 50 kronor om året, äfven efter sin
dotters giftermål för sin utkomst behöfde åtnjuta ifrågavarande pension
oafkortad, Kongl. Maj:t måtte medgifva sökanden att, utan hinder af
dotterns inträde i äktenskap, fortfarande uppbära hela pensionen.
Öfver denna ansökning hade Statskontoret efter nådig remiss
afgifvit, underdånigt utlåtande och dervid anfört, hurusom Kong]. Maj:t
genom nådigt bref den 24 Maj 1878 angående regleringen af vissa
utgifter under riksstatens nionde hufvudtitel gifvit Statskontoret tillkänna,
att Riksdagen, uppå derom inom densamma väckt förslag, å
allmänna indragningsstaten uppfört eu årlig pension af 400 kronor åt
sökanden och hennes oförsörjda dotter Maria Lovisa. Af de vid frågans
behandling hos Riksdagens kamrar hållna protokoll hade Statskontoret.
inhemtat, bland annat, att extra Provinsialläkaren Lindfors,
[18.]
Oafkortad
pension för
extra Provinsialläkaren
A. I<\ Lindfors’
enka.
40
Monde hufvudtiteln: bil. 5.
som under närmare elfva år varit anstäld i sådan egenskap inom ofvannämnda
distrikt, i Mars månad 1866 aflidit i följd af sjukdom, ådragen
under tjenstutöfning; att hans tjenstgöringsdistrikt vid slutet af samma
år förändrats till ordinarie provinsialläkaredistrikt, så att, om Lindfors
lefvat några månader längre, hans enka varit berättigad till en pension
af 500 kronor årligen från civilstatens pensionsinrättning; att, enär
Lindfors vid sin död efterlemnat ett utarmadt bo, hans enka med sin
oförsörjda dotter, begge mycket sjukliga, lefvat i ytterst torftiga omständigheter;
samt att dottern under åren näst före pensionens beviljande,
då moderns sjukdomstillstånd blifvit obotligt, sökt att genom
meddelande af undervisning åt smärre barn bidraga till sin moders och
sitt eget uppehälle.
Beträffande den nu gjorda ansökningen hade Statskontoret, jemte
meddelande att, på sätt sökanden uppgifvit, Statskontoret, efter erhållen
upplysning att sökandens dotter under nästlidne Juli månad ingått äktenskap,
funnit sig förhindradt att för tiden efter samma månads utgång
förordna om utbetalning af större eller mindre del af ifrågavarande pension,
hvilken af Riksdagen beviljats åt sökanden och hennes oförsörjda
dotter, utan att någon fördelning af pensionsbeloppet dem emellan blifvit
bestämd, vidare i underdånighet anfört, att, då vitsordadt blifvit, att
de ömmande omständigheter, medellöshet och fullkomlig oförmåga att
med arbete sig försörja, hvilka föranledt denna pensions beviljande,
fortfarande för enkan Lindfors förefunnes, samt då en minskning af
det föga betydliga pensionsbeloppet icke torde böra ifrågakomma, Statskontoret
hemstälde, det Kongl. Maj:t, med bifall till den underdåniga
ansökningen, täcktes i nåder föreslå Riksdagen, att den å allmänna
indragningsstaten för enkan Lindfors och hennes oförsörjda dotter
Maria Lovisa uppförda pension af 400 kronor årligen finge, efter det
dottern numera ingått äktenskap, till enkan Lindfors med hela beloppet
utbetalas.
Föredragande departementschefen yttrade härefter:
»Det kan icke hafva varit Riksdagens mening, att hela den åt enkan
Lindfors och hennes oförsörjda dotter beviljade pension skulle upphöra
att utgå, så fort dottern komme i den ställning, att hon ej vidare
vore i behof af pension. Åtminstone hälften af det beviljade beloppet
måste anses hafva tilldelats enkan Lindfors. Då emellertid någon minskning
af det, såsom Statskontoret yttrat, föga betydliga pensionsbeloppet
så mycket mindre torde böra ifrågakomma, som den ekonomiska ställningen
synes för enkan Lindfors genom dotterns giftermål hafva blifvit
ännu bekymmersammare, än den förut varit, tillstyrker jag i under
-
Monde liufvudtiteln: bil. 5.
41
dårlighet, det Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra nådig framställning
i ämnet på sätt Statskontoret föreslagit.»
I hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt instämde
Statsrådets öfrige ledamöter.
Vidare hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under flera föregående år egt
rum, å allmänna indragningsstaten måtte äfven för år 1889 anvisas ett
anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.
Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst 250
kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, livilka oförvitligen
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.
I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.
Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående
åtta punkter upptagna ärenden i underdånighet
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af
förslag till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.
Ex protocollo:
Wilh. Beskow.
[19.]
Understöd
åt äldre
behöfvande
folkskolelärare.
Bill. till Bilcsd. Frot. 1888- 1 Smil. 1 Afd.
o
42
Nionde Imfyudtiteln: bil. (i,
Utdrag
af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hcillet inför
Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet ä Stockholms slott
den 22 December 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvåed,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von O i ter,
Hammarskjöld,
Richert,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
föredrog i
Chefen för landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Peyron
underdånighet
Ro.
6:o.
[23.]
Kreditiv för
upprätthållande
af arméns
pensionskassas
pensionering.
Departementschefen yttrade härefter:
I afseende å beloppet af det kreditiv, som för år 1889 kan blifva
erforderligt dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
Monde liufvudtiteln: bil. (>.
43
pensionering och dels till fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, har Direktionen öfver nämnda kassa uti underdånig
skrifvelse den 28 sistlidne September meddelat, att enligt den
kalkyl, som fanns fogad vid Direktionens skrifvelse den 15 September
1886, fyllnadspensionsstaten vid 1888 års slut antogs komma att uppgå
till 1,145,000 kronor; och som ökningen å densamma under åren 1884,
1885 och 1886 utgjort respektive 61,970, 61,850 och 57,586 kronor,
skulle fyllnadspensionsstaten för år 1889, med antagen ökning af endast
55,000 kronor, vid samma års utgång uppgå till 1,200,000 kronor.
Då dertill lades bristen i annons pensionskassas egna inkomster, hvilken,
om man utgick från förhållandet för år 1886, ej kunde beräknas lägre
än 125,000 kronor, skulle, vid det förhållande att någon behållning å
1888 års kreditiv icke vore att påräkna, hela behofvet för år 1889 komma
att utgöra 1,325,000 kronor.
Direktionen anhåller alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes under
vanliga vilkor af Riksdagen för ändamålet äska nämnda belopp.
Då den utredning, Eders Kongl. Maj:t täckts anbefalla i anledning
al Riksdagens uti underdånig skrifvelse den 7 sistlidne Juli uttalade
önskan om åtgärders vidtagande till förekommande af ifrågavarande
kreditivs höjning, ännu icke är afslutad och till följd deraf några mått
och steg för förverkligandet af Riksdagens önskan än mindre kunnat
komma till stånd, lärer för närvarande ej kunna ifrågasättas, att kreditivet
bestämmes till lägre belopp, än som enligt den utredning, Direktionen
för arméns pensionskassa åvägabragt, är för pensioneringens
vidmakthållande enligt nu gällande bestämmelser erforderligt. Jag
hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1889 anvisa ett kreditiv af 1,325,000
kronor att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
lör pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,
äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1888. anslagna medel kan bliiva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas.
I denna hemställan af departementschefen instämde Statsrådets
öfrige ledamöter.
44
Nionde hufvudtiteln: bil. 6.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad Statsrådet sålunda hemstält; och skulle utdrag
af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till
ledning vid uppgörande af förslag till reglering af
utgifterna under riksstatens nionde liufvudtitel.
Ex protocollo:
Emil Hallgren.
STOCKHOLM, IS4.AC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG^ 1888,
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
1
Finansplanen.
t
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 12 Januari
1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Pey.ron.
Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre Tamm:
De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutat äska af Riksdagen för år 1889, utgöra
sålunda:
Bih. till Itilcsd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd.
Sammanfattning
af utgifterna
under
hufvudtitlarne.
HiTcsgälds
hontorets
ställning.
Finansplanen: statsrådsprotokollet.
T Unf^nrltifoln • nrr^^nnrip.• |
|
| .... kronor | 1,338,000: — | |
II | „ ordinarie: | kronor | 3,814,700 |
|
|
| extra: | 11 | 70,000 | 11 | 3,884,700: — |
III | „ ordinarie: | 11 | 613,800 | — |
|
| extra: | 11 | 4,500 | 11 | 618,300: — |
IV | ,, ordinarie: | 11 | 19,963,250 |
|
|
| extra: | 11 | 910,150 | 11 | 20,873,400: — |
V | ,, ordinarie: | 11 | 6,115,200 |
|
|
| extra: | 11 | 932,000 | 11 | 7,047,200: — |
VI | ,, ordinarie | 11 | 4,676,749 |
|
|
| extra | 11 | 1,573,251 | 11 | 6,250,000: — |
VII | ,, ordinarie: | 11 | 14,627,500 |
|
|
| extra | 11 | 208,500 | 11 | 14,836,000: — |
VIII | ,, ordinarie | 11 | 11,178,609 |
|
|
| extra | 11 | 1,370,391 | 11 | 12,549,000: — |
IX | ordinarie: | 11 | 2,632,000 | — |
|
| extra | 11 | 1,325,006 | 11 | 3,957,000: — |
|
|
|
| kronor | 71,353,600: — |
Fullmägtige i Riksgäldskontoret hafva i
skrifvelse den 8 sistlidne December, som torde
få biläggas dagens protokoll, lemnat uppgift å de
Riksgäldskontorets utgifter för år 1889, hvilka böra
i riksstaten uppföras. Enligt denna Fullmägtiges
beräkning utgöra dessa siffror:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar
m. m., förslagsvis ......... kronor 613,400: —
annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld
kronor... 12,671,720: —
efter afdrag af
de till Riksgäldskontoret
ingående rånte-
och kapitalafbetalnin
gar
kronor...... 2,404,720: —
förslagsvis............................. kronor 10,267,000: —
10,880,400: —
Summan af statsverkets utgifter för år 1889
uppgår således till ............................................... kronor 82^234^000:
Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3
Statsverkets tillgångar för den förevarande
statsregleringen äro beräknade till ....................... kronor 82,781,000: —
Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma ,, 82,234,000: —
återstår ett belopp af .............................................. kronor 547,000: —
hvilket jag hemställer måtte få afsättas till inlösen af skattefrälseräntor,
kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- och
hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom. Enligt en af vederbörande
tjensteman i Kammarkollegium den 29 nästlidne December
meddelad uppgift utgjorde sammanlagda lösesumman för de skattefrälseräntor
m. in., hvarå kammararkivet ditintills aflemna! exakta uträkningar,
2,361,982 kronor 50 öre, och kunde lösesumman för återstående
anmälda räntor m. m. ungefärligen uppgå till 520,000 kronor.
Bland dessa lära dock finnas flera, som vid pröfning torde befinnas ej
böra inlösas. Beloppet af de räntor åter, hvilka kunna komma att enligt
nådiga förordningen den 13 Juli 1887 ytterligare anmälas till inlösen,
kan naturligtvis ej ännu beräknas. Hittills hafva nya anmälningar
ingått sparsamt, och det kan derföre tänkas, att hvad för inlösen
af de senare anmälda räntorna m. m. erfordras kommer att ungefär
motsvara hvad å den förut angifna summan blir i behåll derigenom
att eu del anmälda räntor ej äro inlösningsbara. 1 sådant fall skulle
hela utgiften för inlösen af skattefrälseräntor m. m. komma att stanna
vid 2,900,000 kronor eller 3,000,000 kronor. För ifrågavarande ändamål
äro redan anvisade i 1887 års riksstat 800,000 kronor och i
innevarande års riksstat 1,000,000 kronor. I händelse det af mig nu
föreslagna belopp, 547,000 kronor, anvisas för år 1889, skulle, under
ofvan omförmälda förutsättningar, för ändamålet ytterligare behöfva
under kommande år anvisas något öfver en half million kronor och i
intet fall mer än en million kronor.
I sammanhang med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen
för år 1889 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj
1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å
hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
I Fullmägtiges i Riksgäldskontoret vidfogade förslagsberäkning
för år 1889 upptages såsom afsedt att med upplåtna medel bestridas
det anslag å 1,000,000 kronor, som för nämnda år beviljats till understödjande
medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar. På enahanda
sätt eller genom upplåning torde ock böra anskaffas ej mindre de me
-
Inlösen afskattefrälseräntor
m. m
-
Disposition
af besparingarne
å hufvudtitlarne.
Utgifter utom
riTcsstaten.
4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.
del, hvilka, enligt hvad Eders Kongl. Magt på föredragning af Chefen
för Civildepartementet den 31 sistlidne December beslutat att i nådig
proposition föreslå Riksdagen, skulle under år 1889 till odlingslånefonden
öfverlemnas till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående
annuitetér kunde erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor, än
äfven hvad som erfordras till betäckande af de anslag, Eders Kongl.
Maj:t denna dag, likaledes på föredragning af Chefen för Civildepartementet,
beslutat att hos Riksdagen äska dels med 500,000 kronor till
anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade jern vägar och
dels med 2,500,000 kronor till fortsättning af arbetepa å stambanan
norr om Sollefteå; och hemställer jag följaktligen, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa sistberörda tre anslagsbelopp,
tillsammans 4,000,000 kronor, till utgående från Riksgäldskontoret.
Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda
hemstält och åt honom uppdraga att, sedan han
erhållit protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga
departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende
å statsregleringen, uppsätta och till justering
inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet
med Kongl. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1SS8.
t inan,splanen; Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1
Herr Statsrådet och Chefen för Kong''!. Finansdepartementet.
Med anledning af Eder skrifvelse den 5 nästlidne November hafva
Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till Eder
öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvardera året 1887 och 1888 samt
redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1889.
1 dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster, utgifter
och behållningar för de särskildt förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade statslånens liqvidations- och amortissementsfonder
samt fonden för nytt riksdagshus; och enär de utgifter,
som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts, höra
med de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas,
finnes i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel af annuiteterna
för 1875 och 1878 års statslån, som belöper å de återstående.
obligationer af nämnda lån, genom hvilkas försäljning medel till
utlåningen från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta
ännu för fondens räkning användes.
Stockholm den 8 December 1887.
G. S. ÅKERHIELM.
C. v. STOCKENSTRÖM. PER SAMZELIUS. ALB. ANDERSON.
J. NORDENFALK. A. V. ÅBERGSSON. J. JOHANSSON.
1. s.
J. Montell.
Bill. till Biksd. Prof. 1888. 1 Smil. 1 Afd.
1
2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och
Riksgäldskontorets kassabehållning den8 December 1,075,864: 38,
Kapitalfordran för tillsvidare förräntade medel emot
uppköpta räntebärande obligationer.................. 363,800: —
Inkomster:
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda
föremål anvisade låneunderstöd .........
Ränta å utgifna belopp för odlingsfonden ..............
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3
Utgifter från och med den 8 December 1887 till samum års slut.
Utgifter:
Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret .......... 5,500
Riksdags- och revisionskostnader................................... 6,000
Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek............... 3,000
Ränta å upptaget tillfälligt lån ...................................... 42,555: 5 6
Ränta å gamla 5-procentlånet, å Konung Carl XIILs
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond
........................................................... 9,153: 8 3
Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
anvisadt anslag å högst 4,000,000
kronor för inköp af Hallsberg-Motala-Mjölby
jernväg, återstoden.................................................. 730: 31
Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887
anvisade medel, 2,350,300 kronor, för jernvägens
mellan Hudiksvall och Näsviken inköp, ombyggnad
och utsträckning till norra stambanan vid
Ljusdal, återstoden .................................................
350,810: 18
Låneunderstöd för enskilda jernväg ar:
ur 1881 års fond för år 1886 anvisade 1,000,000
kronor, återstoden......................................................... 3,802: 0 6
vid 1884 års riksdag till Mellersta Hallands jern
vägsaktiebolag
för år 1886 anvisade ................. 516,668: —
ur 1886 års fond för år 1887 anvisade 1,000,000
kronor, återstoden .................................................... 250,000: —
66,209
39
351,540
49
770,470
06
Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af odling
af sänka trakter:
å 1886 års anslag 1,000,000 kronor, återstoden af
det belopp, 824,315 kronor 26 öre, som erfordras
att utgå af Riksgäldskontorets medel, .....................................
Beräknad behållning vid 1887 års slut..............................................
Summa kronor
124,315
1,688,660
3,001,195
26
53
73
4”Fiuanspl;uien: Fullmäktiges i Riksgäldskontor et yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets
Beräknad behållning vid 1888 års början samt fordringar för
tills vidare förräntade medel emot obligationer .....................
Inkomster:
Kapital och- ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål
anvisade låneunderstöd .................................... 2,300,700: —
Afbetalning^- å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868
års missväxt ........................................................ 1,120: —
Ränta å 1885—1888 års anslag för odlingsfon
den,
kronor 2,981,154: 60, .............................. 114,000: —
Ersättning af statsverkets medel:
Motstående för år 1888 upptagna riksdags-,
kyrkomötes- och revisionskostnader, aflöningar
m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade
lånen samt räntor å
öfrig statsskuld..................... 13,369,220: —
efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma
tid beräknade inkomst
af ränte- och kapitalinbetalningar
................... 2,415,820: — 10,953,400: —
För å Riksgäldskontor*^ visadt lån till betäckande
af brist i den beräknade kostnaden
för tornbyggnaden å Linköpings domkyrka
................................................................... 30,000: —
1,688,660
2,415,820
53;
[10,983,400
Transport |15,087,880
53
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5
Inkomster och Utgifter år 1888.
riksdags-, kyrkomötes- och
der............................................
kostnader för Riksdagens hus
„ „ „ bibliotek
löner, arfvoden och expenser
vid Riksgäldskontoret.........
löner å indragnings- och pen
sionsstat
vid dito.................
aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
jjch hans expedition
Annuiteter och räntor:
till Hans Maj:t Konungen......
anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:
1860 års lån, emot premieobligationer,
293,000: —
1872 års lån 1,203,514: —
1875 „ 1,736,981:36
1878 „ „ 1,191,314:16
1880 „ „ 5,641,020: —
1886 „ „ 1,814,939:78
motstående ränta å 1885—1888
års anslag för odlingsfonden
ränta å motstående, för konvertering
af 1876 års lån
samt för jern vägsbyggnader
medgifna ochberäknade, men
ännu icke verkstälda upplåning,
kronor 10,154,245:45,
m. m.:
653,400: —
11,880,769: 30
114,000: —
406,000: —
Utgifter:
Riksdags-, kyrkomötes- och revisionskostnader samt aflöninga.r
revisionskostna540,
000: —
12,000: —
2,000: —
62,907: 50
14,692: so
__ 21,800: —
300,000: —
Transport 12,700,769: 30 653,400: —
6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
Upplåning:
Obegagnad lånerätt för konvertering af 1876
års statslån ............................. 1,054,268: 7 5
med afdrag för från jernvägshypoteksfonden
ytterligare
återförda........................ 341,323: 3 0
För statens jernvägsanläggningar och låneunderstöd
för enskilda jernvägar medgifven
upplåning:
vid 1886 års riksdag för år
1887 ...................................... 5,634,300: —
vid 1887 års riksdag för år
1888 ................................... 3,807,000: —
För betäckande af utgifter från odlingsfonden:
1885
års anslag .................. 503,839: 34
1886 „ „ .................. 824,315:2 6
1887 „ ,, förslagsvis 824,500: —
1888 „ „ „ 828,500: —
2,981,154: 60
efter afdrag för genom försäljning
af ouppsägbara
obligationer hittills influtna
medel ..................... 1,800,000: —
712,945: 45
15,087,880
9,441,300: —
10,154,245:
45
1,181,154: 60 11,335,400
53
05
Summa kronor 26,423,280 58
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 7
ränta å gamla 5-procentlånet,
å konung Carl XIII:s hem
-
Transport 12,700,769: 30 653,400: ■—
giftskapital samt å Göta
kanals reparationsfond......... 15,050: 70 12,715,820- _
Återbetalning af upptaget tillfälligt lån .........................................
Återleverering till Kong!. Statskontoret af derifrån till Riksgäldskontorets
förvaltning öfverlemnad kassabehållning....................
Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter......................
Vid 1883 års riksdag anvisade medel till understödjande af
odling af sänka trakter:
1887 års anslag...............................
efter afdrag af för sistnämnda år
beräknade, till Kong], Statskontoret
inflytande annuiteter
å odlingslån ..............................
1888 års anslag...............................
efter afdrag af för sistnämnda år
beräknade, till Ivongl. Statskontoret
inflytande annuiteter
å odlingslån ........................... .
1,000,000: —
_ 175,500: — 824,500:
1,000,000: -----
171,500: — 828,500:
Vid 1885 års riksdag för år 1888 anvisade medel för jernvägen
Hudiksvall—Näsviken, återstoden....................................................
Vid 1887 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret under
år 1888 anvisade medel:
till fortsättning af arbetena å stambanan norr
om Sollefteå........................................................... 1,500,000: —
,, betäckande af brist i den beräknade kostnaden
för tornbyggnaden å Linköpings domkyrka 30,000: —
Låneunderstöd för enskilda jernvägar:
till Göteborg-—Hallands jernvägsaktiebolag vid 1886 års riksdag
för år 1888 anvisade ............................... 1,034,000: —
lån ur 1886 års fond, 5,000,000 kronor, för år
1888 anvisade....................................................... 1,000,000: —
Beräknad behållning vid 1888 års slut..........................................
13,369,220
3.000. 000
1.000. 000
108,846
1,653,000
273,000
52
Summa kronor
l,530,000j—
2,034,0001
3,455,214 06
26,423,280158
8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets
i Beräknad behållning vid 1889 års början........................................... | 3,455,214 | 0G |
Inkomster: |
|
|
Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål anvisade låneunderstöd ....................... 2,289,600: — Afbetalningar å lån till undsättningar inom Krono-bergs och Kalmar län i anledning af 1868 års missväxt ........................................................... 1,120: — Ränta å 1885—1888 års anslag för odlingsfonden, 2,981,154: o o, ........................................................ 114,000: — | 2,404,720 |
|
Ersättning af statsverkets medel: |
|
|
Motstående för år 1889 upptagna riksdags- och revisionskost-nader, aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen samt räntor å öfrig statsskuld............. 13,285,120: — efter afdrag af den för Riksgäldskontoret un-der samma tid beräknade inkomst af ränte-och kapitalinbetalningar..................................... 2,404,720: — | 10,880,400 |
|
|
| / |
Transport | 16,740,334joc |
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9
Inkomster cell Utgifter år 1889,
Utgifter:
Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:
riksdags- och revisionskostnader.
.................... 500,000
kostnader för Riksdagens hus 12,000
„ „ ,, bibliotek 2,000
löner, arfvoden och expenser
vid Riksgäldskontoret............ 62,907: 5 0
löner å indragnings- och pen
sionsstat
vid dito.................... 14,692: 5 0
aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition 21,800: —
613,400:
Annuitet er och räntor
till Hans Maj:t Konungen........
anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:
1860 års lån, emot premieobligationer,
...... 293,000: —
1872
1875
1878
1880
1886
års lån
11
11
11
11
1,203,056
1,736,926
1.191,296
5,597,460
1,814,930
63
67
ränta å lån för odlingsfonden
300,000:
11,836,669:
114,000:
30
Transport 12,250,669: 3 0 6i3,400:
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 1 Afä.
2
10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.
Transport
Summa kronor
Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor^ yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11
Transport 12,250,669: so 613,400: — |
|
|
ränta å medgifven och beräk-nad, men ännu icke verkstäld jernvägsbyggnader................. 406,000: — ränta å gamla 5-procentlånet, | 13,285,120 |
|
Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar, 5,000,000 kronor, | 1,000,000 |
|
Beräknad behållning vid 1889 års slut................................................ | 2,455,214 | 06 |
Summa kronor | 16,740,334 | 06 |
Statsverkspropositionens j lutering.
Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit Konungen
i Statsrådet a Stockholms slott den 14 Januari 1888.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve
Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Friherre Peyron.
. Statsrådet Richert anmäldes fortfarande vara af sjukdom hindrad
att tj en st.göra.
Departementschefen, Statsrådet Friherre Tämm uppläste till justenng
ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af Statsrådet
enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och
skulle i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition
till Riksdagen aflåtas.
Pilt. till Rtksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd,
In fidem
Fredrik Zethelius.