Kongl. Maj:t Nåd. Prop. N:o G (Proposition 1883:6)

Kongl. Maj:t Nåd. Prop. N:o G.

N:o 6.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag tilljörordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst;
Gifven Stockholms Slott den 8 Januari 1883s

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kongl. Maj:t, som icke ifrågasätter, att den efter Art. I
i nu gällande bevillningsförordning utgående personliga skyddsafgift vidare
bör utgöras, härmed till antagande föreslå Riksdagen närlagda förslag
till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
jemte instruktion för taxeringsmyndigheterna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. G Käft.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 6.

Förslag

till

Förordning

angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.

Bevillning af fast egendom.

§ 1.

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras
med fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor af fastighetens uppskattade
värde.

§ 2.

Bevillning för fast egendom erlägges af egaren, utom i följande fall,
då bevillningen utgöres af innehafvaren, nemligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt, eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja
upplåten, samt för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag, eller ock innehafves af stad
eller annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljest på lön anslagen, så vida egaren enligt § 4 a) eller

b) är från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en
person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid
från annan egendom afsöndrad.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 3.

Mom. 1. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde med
ledning af köpeafhandlingar, arrende- eller hyresafgifter, värderingar
för samma egendoms belåning eller försäkrande mot brandskada samt
öfriga om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning
erhållna uppgifter eller inhemtade upplysningar; börande dervid, och
enär inkomst genom försäljning af skog eller torf beskattas enligt § 8
mom. 2 6), torfmosse och växande skog tagas i betraktande endast i
den mån de anses erforderliga till husbehof.

Mom. 2. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
så framt icke räntan, i enlighet med § 14 i kongl. kungörelsen
den 11 Maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta
senare bör läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock
iakttages, att frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor,
så att möjligen Överskjutande belopp icke beräknas.

Mom. 3. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under tre år, derest
icke under tiden mellan tvenne på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i § 4 af den för
taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktion närmare oxnförmälas, påkalla’
förändrad värdering.

Mom. 4. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i § 4 c), eger icke rum.

§ 4.

Fastighetsbevillning erlägges icke af:

a) staten;

b) städer och andra menigheter, akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar: för dem tillhöriga
allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;

allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst; börande
i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens
taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet; och

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

c) egare af kanal, jernväg och annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för sjelfva
kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jemväl inbegripas de för anläggningens
begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader.

§ 5.

Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller
lägenheten består af två eller flere brukningsdelar eller afsöndring af
jord derifrån egt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring;
samt

för skogsområde, som omförmäles i § 2 a);

b) å annan fastighet:

för tomt i stad, köping och dermed jemförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för
det derå drifna jordbruk eller dit hörande näring;

för fiske, som är i jordebok särskilt upptaget; samt

för frälseränta.

§ 6.

Fast egendom taxeras inom den ort, der egendomen är belägen.

Bevillning för inkomst af kapital och arbete.

§ 7.

För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall, med
de undantag, som i § 11 omförmälas, bevillning erläggas med en för
hundra af inkomstbeloppet.

§ 8.

Mom. 1. Till inkomst af kapital räknas:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
hos penningeförvaltande verk eller enskilde insatta penningar; samt

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

b) krono- och kyrkotionde eller ersättning derför, som åtnjutes af
patronus eccleshe. *

Mom. 2. Till inkomst af arbete räknas:

a) den inkomst och förmån af jordbruksrörelse å egen eller annans
mark, som förvärfvas medelst det i rörelsen nedlagda arbete och dervid
använda inventarier;

b) inkomst genom skogsafverkning eller torftägt å egen eller annans
mark för annat ändamål än husbehof eller genom försäljning af växande
eller afverkad skog eller af torf;

c) inkomst af annan rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk,
inrättningar och näringar; qvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska
verkstäder, bränvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller
förädling anlagda inrättningar; mejerihandtering och andra binäringar
till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget jordbruks
produkter; penningerörelse, handelrörelse, skeppsrederi, sjöfart, handtverk
eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, jernväg eller annan farled
samt flottled; och

3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;

d) inkomst och förmån af tjenst eller särskild! uppdrag, såsom: aflöning,
arvode, traktamente, sportler, bostad, derest icke fastighetsbevillning
derför af löntagaren utgöres, och annan med allmän eller enskild
tjenst förenad förmån; så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande
föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän förvaltning stälda kassor;

e) pension, lifränta eller undantagsförmån äfvensom gratifikation af
annan än enskild gifvare;

f) all annan i denna § ej särskild! omförmäld inkomst, som icke är
genom fastighetsbevillning beskattad.

§ 9-

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är i riket bosatt: för all den inkomst,
han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket bosatt: för den inkomst,
han härifrån åtnjuter;

c) utländing, som är i riket bosatt eller här uppehållit sig såsom
resande under större delen af tre på hvarandra följande år, eller som

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

här idkar näring, eller härifrån uppbär lön eller pension: för den inkomst,
som af honom här förvärfvas eller härifrån åtnjutes eller ock,
utifrån införd, här användes.

Hvad här ofvan säges om enskild person, galle oek i tillämpliga
delar om menigheter, samfund, verk och inrättningar samt andra juridiska
personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillning
frikallade, äfvensom om oskiftade sterbhus och bolag.

§ 10.

Grunder för Inkomsternas beräknande.

Mom. 1. Inkomst af kapital och arbete taxeras för det löpande året.

Mom. 2.

a) Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än lön, pension
eller inkomst och förmån af jordbruksrörelse, upptages med det belopp,
hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått, med iakttagande
likväl, dels att inkomsten första året den åtnjutes, äfvensom då den icke
åtnjutits för hela föregående året, skall upptagas med det belopp, hvartill
densamma, enligt de upplysningar, taxeringsmännen kunnat förskaffa
sig, skäligen må anses för det löpande året uppgå, dels och att, då inkomsten
under det löpande året upphör, densamma upptages med det
belopp, som, med det nästföregående årets inkomst till beräkningsgrund,
motsvarar den tidrymd af det löpande året, för hvilken inkomsten åtnjutes.

b) Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön så ock
pension upptages med det belopp, hvartill densamma för det löpande
året blifvit i stat eller annorledes bestämd; börande deremot med tjenstebefattning
förenade tjenstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersättning
och obestämda eller extra inkomster beräknas på sätt under a) är föreskrifvet.

c) Vikariatsarvode, arvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet
och all dylik tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges
verksamhet än hans redan till beskattning taxerade tjenst, rörelse eller
yrke, och som tillfallit honom så sent under ett år, att densamma icke
kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd beräknas, taxeras till
bevillning det näst derpå följande året.

d) Lön och annan inkomst, som utgår i spanmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den efter senast för orten faststäldt
markegångspris utgör.

Mom. 3• Vid beräkning af inkomst utaf kapital och arbete må afdrag
icke ske:

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt dertill hänförliga utgifter;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, jernväg och annan
farled samt flottled tillhörande, mark och byggnad, som enligt § 4 är
fri från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke
nedlagda kapital;

d) för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning
af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

Mom. 4. Deremot må afdrag ske:

vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande,
belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af egaren begagnas till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i § 8
mom. 2. c. l:o och 3:o sägs;

b) för ränta å lånt, i rörelsen nedlagdt kapital;

c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom:
arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning,
föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden
och arbetare, in. in.;

d) för kostnader, som äro förenade med utöfning af vetenskap,
konst eller handaslöjd;

e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjenster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- och båtlega, officerares lönetillägg för tjenstehästar
samt fourageringsersättning, anslag till skrifmaterialier och andra
expenser, missräkningspenningar, dagaflöning eller traktamente för förrättning
å annat ställe, än tjenstemans eller i förrättningen deltagande
persons vanliga boningsort, arvode, dagaflöning eller traktamente för
kommendering utom station, fältaflöning under krigstid, samt arvode
eller traktamente för riksdag eller revision å annan ort, än der arvodeseller
traktamentstagaren är bosatt;

f) för följande med embete och tjenst förenade utgifter, nemligen:
den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-, enkeoch
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjenstebiträde, presternes i jordeboken upptagna utlagor,
i den mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfonden
för prestgårdarne i Skåne, samt kostnader
för sådana tjensteresor, för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

Mom. 5. Inkomst och förmån af jordbruksrörelse, hvarom i § 8
inom. 2 a) förmärs, skall upptagas till ett belopp, som motsvarar en
för hundra af fastighetens taxeringsvärde.

§ 11-

Undantag från de i §§ 7—10 meddelade stadgande!!.

Mom. 1. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke
rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, deri inbegripna
äfven hustruns, understiga 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor, och
uppgå de icke till 1,800. kronor, äro 300 kronor af inkomsten af kapital
och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke eger ruin eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort,
der kostnaden för bostad är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet
inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, der särdeles
ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse
och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sioden
eger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter
eller båda dessa skål, icke må för någon skattskyldio öfverstiga
200 kronor. " c

För sådan inkomst, som omförmäles i § 8 mom. 2 a) och b); för
inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, der den skattskyldige
är mantalsskrifven, samt för bolags inkomst får hvarken befrielse
från eller lindring i bevillningen enligt detta moment åtnjutas.

Mom. 2. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiifonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jemte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den
i § 8 mom. 2 d) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för
sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

jernkontoret, i den mån detta verks vinstmedel användas till allmänt
nyttiga ändamål; samt

sparbanker, som afses i kongl. förordningen den 1 Oktober 1875,
och hvilka ej lemna utdelning åt stiftarne eller deras rättsinnehafvare,
äfvensom sådana rånte- och kapitalförsäkringsanstalter, som afse att
bereda vinst endast åt insättare;

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;

d) vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska magter anställda,
jemte alla öfriga under utrikesdepartementet lydande embetsoch
tjensteman samt vaktbetjente: för den del af deras aflöning eller
pension, som motsvarar norska statsverkets bidrag dertill;

e) främmande inagters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jemte deras betjening för all annan inkomst än den,
som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller
erhålles genom här idkad rörelse;

f) utländing, som här vistas för att idka studier;

g) gåfvo- och understödstagare: för gåfva eller understöd af enskild
gifvare; samt

h) lappallmogen: för inkomst af sådan näring, som ej förutsätter
fast bostad.

§ 12.

Beskattningsort.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:

a) idkare af jordbruksrörelse; för inkomst deraf: der fastigheten är
belägen;

b) idkare af skogsrörelse, hvartill ock räknas innehafvare af genom
köp förvärfvad rätt till afverkning af skog å annans mark; för inkomst
deraf: der skogen är belägen;

c) patronus ecclesim; för inkomst af tionde eller ersättning derför:
der inkomsten utgår;

d) bank-, jernvägs- och kanalbolag: der bolagets rörelse drifves,
vare sig genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor eller vid
större och mindre stationer;

e) annat bolag: å den eller de orter, der bolagets rörelse eller någon
hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning drifves; men i fall sådana bestämda orter icke förefinnas:
der bolaget har sin styrelse;

f) handlande, fabriksegare samt annan yrkes- och näringsidkare; för
inkomst, af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, der rörelse eller
yrke eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt eller
i afsevärd omfattning idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka
innefatta flere församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes idka,
äfvensom de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvas på flera
orter, men endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling,
der de äro mantalsskrifne;

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 6.

g) egare af fartyg, hvaruti flere hafva del; för inkomst af fartyget:
der hufvud- eller korrespondentredaren är inantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: der fartyget har sin hemort;

h) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
stälda kassor; för den i § 8 mom. 2 d omförmälda inkomst vid lediga
ecklesiastika sysslor: i den ort, der densamma eljest bort beskattas;

i) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare; för lön
från svenska statsverket: i Stockholms stad och S:t Nikolai församling;
samt

k) utrikes boende pensionstagare; för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: der pensionen utbetalas.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: der han är mantalsskrifven; eller om han icke är inom
riket mantalsskrifven: der han inom riket hufvudsakligen vistas.

Föreskrifter angående taxeringen.

§ 13.

Taxering eller uppskattning af hvarje fast egendoms värde och
hvarje skattskyldigs årliga inkomst verkställes af bevillning sberedning ar
samt taxerings- och pr öfning snämncler, hvilkas sammansättning och åligganden
här nedan bestämmas.

A. Uppgifter till ledning vid taxeringen,

§ 14.

Före den 15 Mars nedannämnda år skola följande officiela uppgifter
meddelas, nemligen:

l:o) det år, då ny taxering af fast egendom inom hela riket skall
verkställas:

a) af hvar och en stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, derå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift
anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, äfvensom då
förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner;

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Åfd. 6 Raft.

Bil. till Eongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

b) af hvarje inom riket bildad hypoteksinrättnings direktion:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
.till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid derå, efter
det enahanda uppgift sist meddelades, för dylikt Iåns erhållande anstäld
och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskomité:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i stad och på dess område
eller i köping och dermed jemförlig ort befintliga egendomai’S åbyggnad
samt å bruks-, qvarn och fabriksbyggnader på landet, äfvensom å andra
der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket
och dess binäringar tillhörande rörelse; börande denna uppgift afse
samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot brandskada försäkrade
under den tid af samma år och det nästföregående, för hvilken enahanda
uppgift icke förut meddelats;

b) af statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet eller embetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, der embets- eller tjensteman, vaktbetjent
eller annan eger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person tillkommande lön, tjenstgöringspenningar,
dagaflöning, arvode, pension eller gratifikation, boställe,
löningsjord eller andra löneförmåner; hvarjemte bör anmärkas, huruvida
med tjensten åtföljer inkomst af sportler, expeditionslösen, böteseller
beslagsandelar eller dylikt, som, jemlikt § 8 mom. 2 d) och § 10’
mom. 2 b) och c), är bevillning underkastadt;

c) af öfverståthållareembetet i Stockholms stad, magistraterne i
öfriga städer samt af Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i länen:

uppgift angående beloppet af hvarje fabriks- eller näringsidkares tillverkningar,
i enlighet med de hos dessa myndigheter anmälda förhållanden.

§ 15.

De i näst ofvanstående § föreskrift^ uppgifter skola upprättas särskilt
för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i
stad samt inom stadgad tid i Stockholm öfverlemnas till öfverståthållareembetet
och i öfriga orter antingen tillsändas Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet eller omedelbart tillställas, i stad, magistraten och, på
landet, vederbörande kronofogde, för att ofördröjligen till bevillningsberedningarnes
ordförande öfverlemnas; skolande dessa uppgifter sedermera
taxeringslängderna bifogas.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 16.

Mom. 1. Styrelse för hvart och ett verk eller bolag, som är med
Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller fått sin bolagsordning af Kongl. Maj:t
stadfäst och antingen står under offentlig kontroll eller har inskränkt
ansvarighet enligt kongl. förordningen den 6 Oktober 1848, skall
det åligga att före April månads utgång hvarje år, på sätt i § 15 finnes
föreskrifvet, insända dels sådan uppgift om dess samtlige lön- och arvodestagares
samt i verkets eller bolagets arbete i öfrigt anstälde personers
löneförmåner, hvarom i § 14: 2:o b) stadgas, dels ock bestyrkt utdrag
af verkets eller bolagets senast afslutade räkenskaper, utvisande
beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna vinst, ränta å eget
kapital inräknad; och bör sådant utdrag beträffande bank-, jernvägs-och
kanalbolag samt, så vidt ske kan, äfven för annat verk eller bolag, som
drifver rörelse på två eller flere orter, utvisa denna vinst, fördelad
på hvar och en af de orter, der enligt § 12 rörelsen bör beskattas,
jemte bruttoinkomsten å hvarje särskildt ställe.

Mom. 2. Agent för utländskt försäkringsbolag vare skyldig att,
inom tid och på sätt, här ofvan sägs, lemna uppgift angående antalet
försäkringar och premiebeloppet för nästföregående året inom agenturens
område.

§ 17.

Derest i §§ 14 och 16 föreskrifven uppgift icke varder inom stadgad
tid aflemnad, eller om erhållen uppgift befinnes ofullständig eller
origtig, bör, der sådant för bevillningstaxeringens vederbörliga verkställighet
anses behöflig!, fullständig eller rättad uppgift ofördröjligen infordras
genom bevillningsberedningens ordförande.

Annan för beredningen erforderlig officiel uppgift skall, då begäran
derom framställes, af vederbörande embetsverk lemnas. Jemväl andra
bolag än de i § 16 mom. 1 nämnda, likasom ock enskilde arbetsgivare,
vare skyldige att på anfordran af bevillningsberedningens ordförande inom
åtta dagar derefter till honom lemna uppgift om de hos dem anstälde
personers aflöning och andra förmåner.

§ 13.

Hvar och eu annan enligt denna förordning skattskyldig, än som i §
16 mom. 1 omförmälde verk eller bolag, vare ock vid äfventyr, de i §
19 mom. 4 stadgas, skyldig att uppå anfordran af bevillningsberedningens
ordförande inom åtta dagar derefter till honom lemna uppgift å

''Bil. till Kongl. Majits Nåd. Prop. N:o 6.

det belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller annat arbete än jordbruksrörelse
det nästföregående året uppgått.

§ 19.

Mom. 1. Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i ofvanstående
§§ 14, 15 och 17 är stadgadt rörande der omförmälda officiella
uppgifter, vare vederbörande tjensteman underkastad ansvar, som för
annan försummelse i tjensten.

Mom. 2. Skulle sådan uppgift, som angående verks eller bolags
verksamhet i § 16 är föreskrifven, icke inom stadgad tid aflemnas, skall
verket, bolaget eller agenten bota ett belopp, svarande mot tio procent
af den bevillning, som inom beredningsdistriktet varder verket eller bolaget
påförd för inkomst af den rörelse, som uppgiften skolat afse, hvarjemte
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, på anmälan af bevillningsberedningens
ordförande, eger att med föreläggande af lämpligt vite dylik
uppgift infordra.

Mom. 3. Brister verk, bolag eller enskild arbetsgivare i skyldigheten
att aflemna de i § 16 mom. 1 och § 17 stadgade uppgifter om
aflöningar, böte fem kronor; hvarefter i afseende å uppgifternas införskaffande
förfares såsom i nästföregående moment är sagdt.

Mom. 4. Skattskyldig, som underlåter att inom föreskrifven tid
aflemna infordrad uppgift, hvarom stadgas i § 18, hafve förlorat rätten
att fullfölja talan mot pröfningsnämndens beslut i fråga om beloppet af
den inkomst, som uppgiften skolat afse, utom i de fall, då pröfningsnämnden
uppskattat inkomsten till högre belopp än det af taxeringsnämnden
antagna eller ock inkomst först af pröfningsnämnden till bevillning
taxerats, för hvilka fall talan må fullföljas i fråga om det belopp,
hvarmed taxeringen blifvit af pröfningsnämnden förhöjd, eller den nya
taxering, som genom pröfningsnämndens beslut uppkommit.

§ 20.

Utan hinder af uteblifven uppgift och med full frihet att pröfva, i
hvad mån aflemnad uppgift är af beskaffenhet att kunna tjena till ledning
vid taxeringen, eger bevillningsberedningen att föreslå samt taxerings-
och pröfningsnämnderna att bestämma och fastställa taxeringen
af fastighet eller inkomst.

§ 21.

En hvar skattskyldig, som icke enligt denna förordning är pligtig
att aflemna uppgift för taxeringen, vare obetaget att meddela upplysning

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 6.

om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp, samt dervid likaledes
uppgifva de afdrag, som han vid inkomstens beräkning anser sig
berättigad att på grund af § 10 mom. 4 tillgodonjuta. Sålunda frivilligt
meddelad uppgift, hvars offentliggörande den skattskyldige förklarat
sig icke medgifva,'' må endast inför beredningen och, med den skattskyldiges
samtycke, inför taxerings- eller pröfningsnämnden företes, men
icke utan hans samtycke i nämndens protokoll intagas; skolande, sedan
frågan om samme skattskyldigs taxering blifvit afgjord, sådan uppgift
till honom återställas eller bevisligen förstöras af den, som densamma
emottagit.

B. Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.

l:o) Bevillningsberedningarne.

§ 22.

Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett beredningsdistrikt. I
Stockholm egen öfverståthållareembetet att bestämma antalet af de bevillningsberedningar,
som der skola tillsättas, samt det distrikt, hvarje
bevillningsberedning skall omfatta. För annan stad, hvarest flere bevillningsberedningar
erfordras, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande att
efter magistratens hörande bestämma beredningarnes antal och beredningsdistrikten.
Likaså må på landet större kommuner af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande fördelas i två eller flere beredningsdistrikt; äfvensom
två eller flere mindre kommuner kunna till ett beredningsdistrikt förenas.

§ 23-

Hvarje bevillningsberedning bör i stad bestå af tre, högst fyra personer,
nemligen eu af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till ordförande
och föredragande förordnad magistrats- eller annan härtill lämplig person
samt två eller tre inom beredningsdistriktet boende personer,- som
under senast förflutna år derstädes utgjort fastighets- eller inkomstbevillning.
Dessa ledamöter väljas af stadsfullmägtige i de städer, der
sådana finnas, men i öfriga städer af allmän rådstuga. På landet bör
bevillningsberedningen utgöras af en utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till ordförande och föredragande förordnad, helst inom distriktet
boende, person, som eger tillförlitlig kännedom om ortens ekonomiska
ställning och industriella förhållanden, samt två, högst fyra på kom -

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 6.

munalstämma utsedde, i orten bosatte, personer, hvilka under sistförlidna
år erlagt fastighets- eller inkomstbevillning inom beredningsdistriktet.
å.ro flere kommuner förenade till ett beredningsdistrikt, skall för hvarje
kommun väljas en eller två ledamöter i beredningen. Vid samma tillfälle,
som de ordinarie ledamöterne i bevillningsberedningen utses, skola
äfven, så i stad som på landet, en eller två suppleanter på enahanda
sätt som de ordinarie ledamöterne väljas.

§ 24.

Mom. 1. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, i början af hvart och ett år, de skattskyldige
om de personer, som inom hvarje ort blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade att såsom ordförande leda bevillningsberedningens
arbeten för samma år, samt om de särskilda beredningsdistrikt,
deruti länet blifvit indeladt, hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
meddelar föreskrift om det antal beredningsledamöter, som inom hvarje
stad eller kommun skall väljas, samt om hvad i öfrigt vid dessa val
bör iakttagas. Uti denna kungörelse erinras vederbörande om skyldigheten
att aflemna de uppgifter, som i afseende på den förestående bevillningstaxeringen
skola meddelas, samt om påföljden för uraktlåtenhet
derutinnan, hvarjemte underrättelse meddelas om tid och ställe för uppgifternas
aflemnande.

Mom. 2. Val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedningen
skola förrättas före den 15 Februari; börande, genast efter valförrättningens
slut, ej mindre de då valda personerna än den af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förordnade ordföranden i samma beredning om de
verkstälda valen underrättas.

§. 25.

På det bevillningsberedningens ordförande och ledamöter må ega
tillfälle att inhemta nödig kännedom om sina åligganden, bör erforderligt
antal exemplar af denna förordning med dertill hörande instruktion
äfvensom af förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes

O O O

förrättande jemte den del af de till dessa författningar hörande formulär,
som skall af beredningarne och de skattskyldige begagnas, genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg öfverlemnas, i stad, till magistraten
och, på landet, till ordföranden i kommunalstämman, för att genast efter
valet tillhandahållas beredningens ordförande och hvarje dess ledamot.

I Stockholm tillhandahållas dessa exemplar vederbörande oi’dförande
och ledamöter i beredningarne omedelbart af öfverståthållareembetet.

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 6.

§ 26.

De inom hvarje beredningsdistrikt för taxeringen aflemnade uppgifter
skola samlas, ordnas, numreras och granskas af bevillningsberedningens
ordförande, hvilken, der föreskrifven uppgift eller annan för
taxeringen behöflig upplysning saknas, bör, jemlikt §§ 17 och 18, densamma
från vederbörande infordra eller, jemlikt § 19 mom.*2 och 3, om
förhållandet göra anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Har sådan uppgift, som i § 18 omförmäles, blifvit skattskyldig affordrad
men ej af honom behörigen aflemnad, åligger det beredningens
ordförande att derom göra anteckning i mantals- och taxeringslängden.

Uppgifternas nummer likasom uppgifne salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
å fastigheter skola af ordföranden på behöriga ställen
i mantals- och taxeringslängden antecknas.

§ 27.

Med iakttagande af samma ordningsföljd mellan distrikten, som i
afseende på taxeringsförrättningarnes verkställighet är föreskrifven, eger
bevillningsberedningens ordförande att bestämma tid och ställe för hvarje
berednings sammanträde; och bör han derom ofördröjligen ej allenast
underrätta de öfriga ledamöterne af beredningen, utan äfven på lämpligt
sätt meddela de skattskyldige inom beredningsdistriktet underrättelse.
Beredningssammanträdena, hvilka på landet alltid skola hållas inom distriktet,
böra utsättas så tidigt, att samtliga beredningarne senast den
31 Maj må hafva afslutat sina arbeten.

§ 28.

Till bevillningsberedningens ordförande bör å landet kommunalstämmans
ordförande och i stad vederbörande tjensteman senast den 15
April hafva aflenmat mantals- och taxeringslängden för året, sedan densamma,
hvad mantalskrifningen angår, blifvit i föreskrifven tid och ordning
granskad, jemte dertill hörande för mantalsskrifningen aflemnade
uppgifter och handlingar.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion, och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder, åligger det beredningen att föreslå och uti förberörd^
längd införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för hvilket bevillning
skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje skattskyldig.

I stad böra beredningarne åtnjuta nödigt biträde af vederbörande
uppbörds- eller annan dertill utsedd tjensteman.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 29.

Beslut må icke kunna fattas af bevillningsberedning, som omfattar
blott eu kommun eller del deraf, derest icke ordföranden och minst två
ledamöter äro närvarande, ej heller af beredning, omfattande två eller
flere kommuner, med mindre, utom ordföranden, en ledamot från hvarje
kommun är tillstädes; börande i allt fall, då ordinarie ledamot i beredning
är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröjligen tillkallas.

Derest, vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomstberäkning,
skiljaktighet i meningarna inom beredningen uppstår, komma beloppen
att upptagas i öfverensstämmelse med den mening, som de fleste ledamöterne
yttrat, samt, om rösterna utfalla lika, med den, som ordföranden
biträdt; och åligger det ordföranden att i de fall, då hans mening
icke gjort sig gällande, uti förslaget särskilt upptaga den taxering, han
ansett böra föreslås; varande det jemväl hvar och en af de öfrige beredningsledamöterne
obetaget att få sin särskilda mening för taxeringsnämnden
anmäld, så vida densamma skriftligen affattad till beredningens
ordförande aflemnas.

Ordförande eller ledamot i beredningen bör afträda, då fråga om
hans egen taxering inom beredningen förekommer.

§ 30.

Bevillningsberedningens förslag med tillhörande mantals- och taxeringsuppgifter
samt öfrige handlingar äfvensom afskrift af föregående
årets mantals- och taxeringslängd skola senast den 6 Juni aflemnas, i
Stockholm till öfverståthållareembetet, i öfriga städer till magistraten
och på landet till kronofogden. Derefter skola i Stockholm öfverståthållareembetet,
i ■ öfriga städer magistraten samt på landet kommunalstämmans
ordförande, till hvilken kronofogden skall i god tid aflemna
förslaget, senast fjorton dagar före taxeringsnämndens sammanträde kungöra,
att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt samt att
kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet ställe inhemtas.

I Stockholm åligger det öfverståthållareembetet och i öfriga städer
magistraten att till taxeringsnämnden öfverlemna så väl beredningens
förslag som dertill hörande mantals- och taxeringsuppgifter samt öfriga
handlingar.

På landet skall den af taxeringsnämndens ledamöter, som på kommunalstämma
blifvit dertill utsedd, afhemta ofvannämnda förslag samt
detsamma till taxeringsnämndens sammanträde medföra, vid bot af tjugu
kronor. Uppgifterna och handlingarne äfvensom afskriften af föregående

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6. 17

årets mantals- och taxeringslängd skola af kronofogden taxeringsnämnden
tillställas.

§ 31.

Skattskyldig, som är missnöjd med beredningens förslag, eger att
hos taxeringsnämnden uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på
grund hvaraf han anser detta förslag böra ändras eller ogillas.

§ 32.

Magistratsperson, kronofogde eller länsman må ej utan laga förfall kunna
afsuga sig erhållet förordnande att vara ordförande i bevillningsberedning.

Hvarje annan inom beredningsdistriktet bosatt person vare skyldig
att, såvida han icke-de tvenne nästföregående åren deltagit i distriktets
bevillningsberedning eller är af laga förfall hindrad, emottaga uppdrag
att vara ordförande eller ledamot i beredningen. Utom distriktet bosatt
person är icke, utan sitt eget medgifvande, skyldig att sådan befattning
sig åtaga.

§ 33.

Der ordföranden i bevillningsberedningen, utan att af laga förfall
vara hindrad, icke vidtager erforderliga åtgärder för beredningens sammanträde
eller underlåter att inom föreskrifven tid aflemna beredningens
förslag och öfriga handlingar, vare han förfallen till böter af
sextio kronor. Infinner han sig icke å den af honom för beredningens
sammanträde utsatta ort och tid, böte trettio kronor. Ledamot af beredningen
eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sammanträdet
uteblifver, böte tio kronor.

§ 34.

Ordförande i bevillningsberedning skall jemväl inställa sig hos taxeringsnämnden
för samma ort. Skulle han icke vara skyldig att för
tjensteåliggandens fullgörande vid taxeringsnämnden komma tillstädes,
må han för sin resa till och från denna nämnds sammanträdesort åtnjuta
skjutsersättning med tre kronor för mil och under tiden för
sin närvaro vid nämnden traktamentsersättning med sex kronor om
dagen.

Bih. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 A/d. 6 Häft.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

2:6) T fixering snämn derna.

§ 35.

De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas
af den för sådant ändamål utaf de skattskyldige, på sätt nedan
stadgas, utsedda taxeringsnämnd. Taxeringsdistrikts område bestämmes
af Kongl. Majrts befallningshafvande. Det utgöres i allmänhet af hvarje
särskild stad, samt på landet af två, tre eller fyra beredningsdistrikt,
men, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, må
sistnämnda antal ökas äfvensom större stad fördelas i flere taxeringsdistrikt.
Hvart och ett taxeringsdistrikf har sin taxeringsnämnd, hvilken
bör hålla sina sammanträden inom staden eller distriktet; dock må för
landet utsedd taxeringsnämnd äfven sammanträda i närbelägen stad.

§ 36.

Efter dertill af städernas magistrater samt kronofogdarne och
häradsskrifvarne för det löpande året uppgjorda förslag, som under
Mars månad skola till Kong]. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas,
bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande tid och ställe för taxeringsnämndernas
sammanträden. Dervid bör tillses, att på landet vederbörande
kronofogde och häradsskrifvare må kunna öfvervara hvarje taxeringsnämnds
sammankomst samt att de bemälda nämnder åliggande
taxeringsförrättningar senast den 15 Juli kunna vara afslutade.

§ 37.

Så fort sig göra låter utfärdar Kongl. Maj:ts befallningshafvande
allmän kungörelse angående anställande af val till ledamöter i taxeringsnämnderna
samt tid och ställe för nämndernas sammanträden. Denna
kungörelse bör jemväl innehålla bestämda föreskrifter om hvad vederbörande
tjensteman samt de skattskyldige hafva att med hänsyn till dessa
nämnder iakttaga, äfvensom angående samma nämnders och deras ledamöters
åligganden. Senast inom fjorton dagar efter den, då denna kungörelse
blifvit på vanligt sätt inför församlingen uppläst, utlyses å landet
kommunalstämma för anställande af omförmälda val. I stad förrättas
valen inför magistraten af stadens vid allmän rådstuga eller vid val af
stadsfullmägtige röstberättigade innevånare; och skall, då stad är delad
i flera taxeringsdistrikt, hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter i
taxeringsnämnden.

Bil. till Kongl. Mcij:ts Nåd. Prop. N:o 6

§ 38.

På landet bör antalet af hvarje taxeringsnämnds ledamöter vara nio,
då taxeringsdistriktet icke utgöres af mera än en kommun. Omfattar åter
taxeringsdistriktet två kommuner, skall taxeringsnämnden bestå af tio
ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera kommunen; och om tre
eller flere kommuner tillhöra samma taxeringsdistrikt, bör hvarje kommun
utse i förra fallet fyra och i senare tre ledamöter i detta distrikts taxeringsnämnd.

I stad skall likaledes taxeringsnämnd bestå af nio ledamöter, då
taxeringsdistriktet omfattar blott ett beredningsdistrikt. Inbegripas åter
två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt, skola ledamöterna i
taxeringsnämnden vara tio, deraf fem utses från hvartdera beredningsdistriktet;
och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flera beredningsdistrikt,
utses från hvarje beredningsdistrikt i förra fallet fyra och i det senare
tre ledamöter i taxeringsnämnden.

Vid samma tillfälle, som ledamöterne i taxeringsnämnden väljas, bör
äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften, af de
ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan bestämmas.

§ 39.

För att vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd erfordras att inom
taxeringsdistriktet hafva under nästföregångna är utgjort fastighets- eller
inkomstbevillning; börande åtminstone eu af dem, som utses till ledamöter
i taxeringsnämnden, hafva erhållit vederbörligt uppdrag att å
kommunens vägnar deltaga i årets bevillningsberedning. För öfrigt bör
vid ifrågavarande val tillses, att, så vidt möjligt är, så väl fastighetsegare
som näringsidkare och löntagare komma att i nämnden ega säte
och stämma.

Efter valets förrättande bör den, som dervid fört ordet, om detsamrnas
utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm öfverståthållareembetet
och på landet kronofogden, samt dervid tillika meddela, hvilka
bland de. valde i årets beredningsbevillningar deltagit; skolande i stad
magistraten och på landet kronofogden underrätta de valde ledamöterne
och suppleanterne om det dem gifna uppdrag, hvarvid tillika till en
hvar af de valde, som icke i beredningen deltagit, skall öfverlemnas ett
exemplar af denna förordning.

Den, som valts till ledamot i taxeringsnämnden, är, såvida han icke
af laga förfall derifrån hindras, skyldig att detta uppdrag fullgöra. In -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

träffadt förfall bör ofördröjligen anmälas för magistraten eller kronofogden,
så att före nämndens sammanträde suppleant hinner inkallas. Ledamot
i taxeringsnämnd, som, utan amnäldt laga förfall, uteblifver från nämndens
sammanträde, böte fem kronor. Taxeringsnämnds vid utlyst sammanträde
närvande ledamöter ega att, om det för taxeringsförrättningens
fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke finnes att tillgå,
inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

Taxeringsnämnd får icke träda i verksamhet eller fortsätta sina
göromål, såvida icke de närvarande vederbörligen valde eller tillkallade
ledamöterne utgöra minst två tredjedelar af det antal, hvaraf nämnden
bör bestå.

§ 40.

Landshöfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar,
men icke i besluten deltaga. Då landshöfdingen är närvarande,
före han ordet; egande eljest nämnden att inom sig med slutna
sedlar välja ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till
lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

§ 41.

Under taxeringsnämnds sammanvaro bör alltid behörigt kronoombud
vara tillstädes, för att efter sorgfällig granskning af bevillningsberedningens
förslag göra de anmärkningar och framställningar, hvartill
han för iakttagande af kronans rätt finner sig eg a anledning. Detta
ombud, hvilket det dessutom åligger noga tillse, att anteckningarne i
mantals- och taxeringslängden varda verkstälda i öfverensstämmelse med
nämndens beslut, förordnas i stad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande;
och bör företrädesvis dertill utses den person eller någon af de personer,
som enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande deltagit i
samma års bevillningsberedning. På landet är kronofogden i orten
kronoombud vid bevillningstaxeringarna.

Protokollet hos taxeringsnämnden föres i Stockholm af person, som
dertill af öfverståthållareembetet förordnats, och i öfriga städer af en
utaf magistraten utsedd person, såvida icke denna protokollsföring åligger
någon viss, der anstäld tjensteman. På landet skall sagda protokoll
föras af kronofogden. Af nämndens beslut föranledda anteckningar i
mantals- och taxeringslängden skola under sammanträdet verkställas, på
landet af häradsskrifvaren och i stad antingen af den person, magistraten
förordnat att i sådant afseende vid bevillningstaxeringen biträda, eller

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

af den tjensteman, hvars åliggande dessa anteckningars verkställande
tillhör; och äro samtlige desse tjensteman pligtige att nämnden med
upplysningar tillhandagå.

Skulle taxeringsnämnden i ett eller annat hänseende icke iakttaga
denna förordnings föreskrifter eller icke verkställa taxeringen i öfverensstämmelse
med upplysta och bestyrkta förhållanden, åligger det kronoombudet
och ordföranden i vederbörande bevillningsberedning att sådant
genast anmärka. Dylik anmärkning äfvensom nämndens i anledning
deraf meddelade yttrande skola i protokollet intagas.

§ 42.

Har kronofogde, häradsskrifvare eller annan person, som det åligger
att, enligt näst ofvanstående §, vara tillstädes och tjenstgöra vid taxeringsnämnds
sammankomst, derifrån, utan laga förfall, uteblifvit efter
den för nämndens sammanträde utsatta tid, eller har hans dessförinnan
inträffade förfall icke blifvit vederbörligen anmäldt, böte han trettio
kronor.

Kan, till följd af en eller annan anledning, taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå, bör anmälan derom af nämnden göras hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som då vidtager den åtgärd, förhålllandet
finnes påkalla.

§ 43.

Skulle taxeringsnämnden, vid granskningen och pröfningen af bevillningsberedningens
taxeringsförslag jemte dertill hörande uppgifter och
de mot samma förslag framstälda erinringar, finna sig föranlåten att från
embetsverk och myndigheter, bolag eller enskilde arbetsgivare inhemta
ytterligare uppgifter och upplysningar rörande sådana förhållanden, som
vederbörande, med hänsigt till bevillningstaxeringen, skola uppgifva, förfares
på enahanda sätt som, i afseende på uppgifters eller upplysningars
införskaffande åt bevillningsberedningen, i § 17 är stadgadt; egande taxeringsnämnderna
ovägerligen af dessa embetsverk och myndigheter undfå
de upplysningar, som kunna erfordras. Uraktlåter bolag eller enskild
arbetsgifvare att angående de i §§ 16 och 17 omförmålda förhållanden
vederbörligen affordrad uppgift eller upplysning taxeringsnämnden meddela,
vare påföljden densamma, som dylik uraktlåtenhet vid bevillningsberedningen
enligt § 19 medför.

§ 44.

Taxeringsnämnden bör noga granska mantals- och taxeringslängderna
i hvad de angå de inom distriktet senast förrättade mantalsskrifningar

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 6.

samt taga kännedom om de anmärkningar, som dervid eller vid samma
längders derefter verkstälda granskning förekommit. Skulle härvid visa
sig, att någon antingen utan giltiga skäl blifvit från kronoutskylder befriad
eller fått sig utskylder ålagda, från hvilkas utgörande han, i anseende
till sin nödstälda och utblottade belägenhet, bort frikallas, eger
nämnden att rättelse derutinnan meddela; börande dock ej mindre beslutet
derom än de skäl, som detsamma föranledt, alltid i nämndens
protokoll intagas.

§ 45.

Uppstå skiljaktiga meningar bland taxeringsnämndens ledamöter, och
måste omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara öppen
och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne biträda
eller, om rösterna utfalla lika, den som länder till den skattskyldiges
förmån. Kan denna grund ej tillämpas, galle den mening, ordföranden
biträder.

§ 46.

Taxeringsnämnds sammankomster hällas inom slutna dörrar; dock
är skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda, för att meddela
upplysningar rörande taxeringen i hvad den honom angår. Ledamot
af nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering förekommer.

§ 47.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra
låter, bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig
påförda taxering honom på stället meddelas.

Dessutom och på det hvar och en skattskyldig må komma i tillfälle
att erhålla kännedom om de hos taxeringsnämnden skedda ändringar i
bevillningsberedningarnes taxeringsförslag, åligger det den, som fört nämndens
protokoll, att senast fjorton dagar efter det taxeringsförrättningarne
inom fögderi eller stad blifvit afslutade aflemna, i Stockholm till öfverståthållareembetet,
i öfriga städer till magistraten och på landet till
kommunalstämmans ordförande, för hvarje kommun på landet och hvarje
församling i stad utskrifna utdrag af sagda protokoll, utvisande alla af
nämnden beslutade förändringar uti och tillägg till beredningens förslag.
Dessa protokollsutdrag skola, under viss bestämd och vederbörligen kungjord
tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och dervid
äfven tillkännagifvet ställe hållas de skattskyldige tillhanda.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 48.

Justeringen af det hos taxeringsnämnden förda protokoll skall verkställas
inför nämnden, eller senast åtta dagar efter nämndens sammanträde
inför ordföranden jemte minst två af nämnden utsedde ledamöter.
Justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknadt intyg af nämndens
ordförande och två ledamöter. Så snart de i ofvanstående § 47 omförmälda
protokollsutdrag äro utskrifna, bör protokollet aflemnas till den
tjensteman, som det tillhört att anteckningarne i mantals- och taxeringslängden
verkställa. Denna längd underskrifves af både nyssbemälde
tjensteman och kronoombudet, hvarjemte riktigheten af deruti skedda,
på taxeringsnämndens beslut grundade anteckningar äfven vitsordas af
ordföranden och två ledamöter i samma nämnd.

§ 49.

Mom. 1. Sedan taxeringsnämndernas förrättningar inom stad eller
fögderi afslutats, skall i stad vederbörande tjensteman och på landet häradsskrifvaren
ofördröjligen uträkna samt i mantals- och taxeringslängden
införa de bevillningsafgifter, som på grund af taxeringsnämndernas
beslut skola påföras.

Mom. 2. Senast den 15 Augusti skola taxeringsprotokoll och längder
med sammandrag jemte tillhörande handlingar, äfvensom afskrifterna
af föregående årets mantals- och taxeringslängder till Ivongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet insändas, på landet omedelbart af vederbörande
häradsskrifvare och i stad genom magistratens försorg; varande i annat
fall den. tjensteman, hvars försumlighet föranledt inträffadt dröjsmål, förfallen
till böter af tre kronor för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda
tid öfverskrides.

I Stockholm bör den tjensteman, som det tillhör att anteckningarne
i mantals- och taxeringslängden verkställa, inom samma tid och vid enahanda
äfventyr till öfverståthållareembetet inlemna taxeringsprotokoll
och längder med tillhörande handlingar.

Mom. 3. Afskrift af mantals- och taxeringslängden, i hvad den angår
.hvarje särskild kommun på landet, skall jemväl senast den 15 Augusti
af häradsskrifvaren tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande,
för att genom hans försorg i den ordning, som i § 47 föreskrifves,
hållas de skattskyldige till hända; börande afskriften sedermera af
ordföranden förvaras, för att af honom öfverlemnas till ordföranden i
påföljande årets bevillningsberedning.

Bil. till Koligl. Maj:ts Nåd. Prof. No 6.

I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift af
mantals- och taxeringslängden för hvarje särskildt beredningsdistrikt i
samma ordning hållas de skattskyldige till hända samt påföljande år
öfverlemnas till vederbörande ordförande i det årets bevillningsberedningar.

§ 50.

Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar
föreslå fyra personer till ledamöter i samma års pröfningsnämnd,
hvarvid, derest taxeringsnämndens sammansättning sådant medgifver, i
stad bör utses åtminstone en, som under nästföregående år der erlagt
bevillning för löneinkomst, ''samt på landet åtminstone en, af hvilken då
inom distriktet bevillning blifvit erlagd antingen för sådan inkomst eller
för inkomst af jordbruksnäringen icke tillhörande rörelse.

Om de personer, som sålunda blifvit af taxeringsnämnden föreslagna
att, enligt stadgandet i nedanstående § 53, utses till ledamöter i pröfningsnämnden,
skall i Stockholm taxeringsnämnds ordförande, i öfriga
städer magistraten och på landet kronofogden ofördröjligen meddela
Kongl. Maj:ts befallningshafvande underrättelse.

§ 51.

Senast innan klockan tolf å åttonde dagen före den, då pröfningsnämnden
sammanträder, eller, om åttonde dagen är helgedag, å nästföljande
dag, bör skattskyldig, som finner sig föranlåten anföra besvär
öfver taxeringsnämnds beslut i hvad honom rörer, så ock vederbörande
kommun, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, hafva till Kongl.
Maj:ts befallningshafvande inlemnat sin till pröfningsnämnden strida besvärsskrift;
börande de skattskyldige genom den i § 54 omförmälda
kungörelse härom erinras.

3:o. Pröfningsnämnderna.

§ 52.

För att granska bevillningstaxeringarne samt pröfva och afgöra anförda
besvär eller annars framstälda anmärkningar i anledning af
taxeringsnämndernas vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd
årligen sammanträda, för hvart och ett län i länets residensstad
under senare hälften af September och för Stockholms stad i Stockholm
under förra hälften af Oktober månad; egande denna nämnd att, efter
tagen kännedom om hvad mantals- och taxeringslängder samt protokoll
jemte aflemnade uppgifter innehålla och noggran pröfning af alla

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

nämnden understälda frågor och förhållanden, meddela sådana rättelser
och ändringar i eller göra sådana tillägg till den taxering, senast församlade
taxeringsnämnder verkstält, som finnas af rättvisa och billighet
samt en författningsenlig och jemlik beskattning påkallade.

§ 53.

Pröfningsnämnd skall bestå af tjugu, högst trettio ledamöter, hvilka
Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger utse bland de af taxeringsnämnderna
dertill föreslagna personer. Bland ledamöterna i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i Stockholms stad minst en fjerdedel vara egare
af fast egendom; och höra nämndens ledamöter så utses, att nämnden,
så vidt förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens
belopp och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal
dels näringsidkare och dels löntagare, samt att inom nämnden icke
saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar, dessas ekonomiska
tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Den som till ledamot i pröfningsnämnd blifvit utsedd, men utan
vederbörligen anmäldt laga förfall vid nämndens sammankomst sig icke
infinner, skall bota tio kronor.

§ 54.

Uti derom utfärdad allmän kungörelse uppgifver Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit utsedde,
samt underrättar länets invånare om tid och ställe för nämndens
sammanträde; och bör ett exemplar af denna kungörelse i god tid
hvarje ledamot af nämnden genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg tillsändas.

§ 55.

Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i länet
vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar,
men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. År landshöfdingen
hindrad att dessa sammankomster bevista, föres ordet af den, som Kongl.
Maj:t efter härom gjord anmälan förordnat till pröfningsnämndens ordförande;
men om det för landshöfdingen inträffade förfall icke hunnit
före nämndens sammankomst hos Kongl. Maj:t anmälas, eller förordnande
för särskild ordförande dessförinnan icke kommit''nämnden tillhanda,
ege nämnden att sjelf genom val med slutna sedlar bland sina ledamöter
utse den, som skall föra ordet.

Bih. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 A/d. 6 Haft.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga meningar
bland nämndens ledamöter, och måste till följd deraf omröstning
anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gällande,
hvilken flertalet bland ledamöterne biträda eller, om rösterna utfalla
lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund
ej tillämpas, galle den mening, som biträdes af ordföranden.

Ledamot af nämnden bör afträda, då fråga om hans egen, hans föräldrars,
barns eller syskons taxering förekommer.

§ 56.

Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör landskamreraren
samt för Stockholm kamreraren vid öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfningsnämndens sammankomster,
med skyldighet att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar
och framställningar, hvartill han för iakttagande af kronans rätt
finner sig ega anledning.

§ 57.

På Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse skola bevillningsberedningarnes
ordförande vara pligtige att, för upplysningars meddelande,
före och under pröfningsnämndens sammankomst infinna sig å den ort,
der nämnden sammanträder. Dock ankommer på Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att bestämma, hvilkens eller hvilkas inställelse må anses
vara behöflig.

§ 58.

Protokollet vid pröfningsnämndens sammankomster föres och de af
nämndens beslut föranledda anteckningar i mantals- och taxeringslängderna
samt i den uti § 59 omförmälda särskilda längd verkställas af den
eller de personer, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnat.
Sådant förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan
egenskap skall hos pröfningsnämnden vara tillstädes.

§ 59.

Mom. 1. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, der jemväl anteckning skall ske, huruvida klagande skattskyldig,
hvilken enligt § 18 taxeringsuppgift affordrats, densamma be -

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 6.

hörigen aflemnat. Fastighets- eller inkomsttaxering, som till följd af
pröfningsnämndens beslut tillkommit eller blifvit faststäld annorlunda
än taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas i särskild längd, deruti de
protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angifvas. Kronoombudet
åligger att med sin underskrift å så väl mantals- och taxeringslängden
som» nyssnämnda särskilda längd vitsorda deruti, enligt pröfningsnämndens
beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg. Den,
som fört pröfningsnämndens protokoll, åligger att i Stockholm före November
månads utgång till öfverståthållareembetet och i länen före Oktober
månads utgång till vederbörande magistrater eller kommunalstämmors
ordförande, vid bot af fem kronor för hvarje dag, hvarmed den
sålunda bestämda tiden öfverskrides, aflemna för hvarje församling i
stad och hvarje kommun på landet utskrifna utdrag af nämnda protokoll,
utvisande alla af pröfningsnämnden beslutade förändringar uti och
tillägg till de af taxeringsnämnderna vidtagna taxeringsåtgärder. Dessa
protokollsutdrag, hvilka jemväl skola innehålla underrättelse om hvad
den, som med pröfningsnämndens beslut icke åtnöjes, har att iakttaga,
skola hållas de skattskyldige tillhanda under viss tid af minst fjorton
dagar, hvarom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas;
börande, utom hvad Stockholm angår, i denna kungörelse upptagas namn
och hemvist för de skattskyldige, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden
vidtagit ändring.

I Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll, i hvad
det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af taxeringsnämnden
verkstälda taxering, senast den 15 December vederbörande
skattskyldig tillställas.

Mom. 2. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringsprotokoll och
längder jemte tillhörande handlingar samt de hos pröfningsnämnden
förda längder öfversändas till vederbörande häradsskrifvare eller magistrat
för debiteringens verkställande.

De i § 49 mom. 3 omförmälda afskrifter af föregående årets mantals-
och taxeringslängder skola hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
qvarstanna för att der förvaras.

§ 60.

A pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatte ledamöter i
denna nämnd samt de kronofogdar och andra personer, som på Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes kallelse från annan ort vid pröfningsnämnden

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

sig infunnit, äro berättigade att under sin närvaro hos nämnden åtnjuta
traktamentsersättning med sex kronor om dagen samt resekostnadsersättning,
då resan sker med skjuts efter tre kronor för milen, men då resan
sker på ångfartyg eller jernväg med ett belopp, motsvarande i förra fallet
afgiften för enkel hyttplats, eller, då hytt ej förekommer, en salongsplats,
och i senare fallet afgiften för plats i första klasseus vagn.

§ 61.

I Stockholms stad skola de åligganden, som Kongl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande inom öfriga delar af riket med hänsigt till pröfningsnämnden
fått sig uppdragna, tillhöra öfverståthållareembetet; kommande
äfven, hvad Stockholm beträffar och så vidt härom meddelade föreskrifter
äro der tillämpliga, alla andra Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
i afseende på bevillningstaxeringarna och dermed sammanhängande frågor,
tillhörande bestyr att åligga öfverståthållareembetet, som alltså har
att af vederbörande tjensteman och skattskyldige emottaga enahanda
förslag och uppgifter med flere handlingar, som i landsorterna skola till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemnas.

Vid Stockholms stads pröfningsnämnds sammankomst må, då öfverståthållaren
icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara ordförande.

§ 62.

Mom. 1. Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnd öfverklaga! taxeringsnämnds
beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos taxeringsnämnden
åsätta taxering af pröfningsnäinnden lemnad oförändrad eller nedsatt,
må emot pröfningsnämnds beslut vidare talan icke af skattskyldig föras.

Eljest må besvär öfvér pröfningsnämnds beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet i § 19 mom. 4 förlorat rätt till talan,
äfvensom af kronans ombud eller af vederbörande kommun och skola
besvären, stälda till kammarrätten, ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
före klockan tolf å sista helgfria dag i December månad det år,
taxeringen egt rum, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning
upptagna. Sedan öfver inkomna besvär utlåtande från vederbörande
infordrats, insänder Kongl. Maj:ts befallningshafvande handlingarne till
kammarrätten med de upplysningar och erinringar, som besvären anses
påkalla.

Mom. 2- Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända öfversänder
Kongl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning
å anförda besvär.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

4:o Allmänna föreskrifter.

§ 63.

Mom. 1. Ledamot af bevillningsberedning, taxerings- eller pröfningsnämnd
må endast den vara, som råder öfver sig och sitt gods samt är
i besittning af medborgerligt förtroende.

Mom. 2. Såcfan ledamot åtnjuter i och för utöfningen af sitt uppdrag
enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillförsäkra
riksdagsmän.

§ 64.

Mom. 1. Ledamot af bevillningsberedning, taxerings- och pröfningsnämnd
skall vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till ovilkorlig
efterrättelse de föreskrifter, denna förordning och den till ledning
för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktion innehålla, samt
efter sorgfällig granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter
och för öfrigt upplysta eller kända förhållanden efter bästa förstånd,
på heder och samvete föreslå, bestämma och fastställa taxeringen,
så att densamma i fråga om så väl fast egendom som inkomst varder
i möjligaste måtto jemlik och rättvis.

Mom. 2. Ledamot af bevillningsberedning, taxerings- eller pröfningsnämnd
och dervid biträdande tjensteman får icke, utom vid beredningens
eller vederbörande nämnds sammanträde, yppa innehållet af
skattskyldigs enligt § 21 meddelade uppgift angående hans inkomst och
rörelse, in. m., såvida den skattskyldige förklarat, att han icke medgifver
samma uppgifts offentliggörande; och må de under öfverläggningarne
inom sagda beredning eller nämnder lemnade upplysningar och yttrade
åsigter rörande enskildes ekonomiska ställning icke på något sätt utspridas.

Mom. 3. Ofvanstående mom. 1 och 2 skola vid hvarje bevillningsberednings,
taxerings- och pröfningsnämnds första sammanträde uppläsas.

§ 65.

Mom■ 1. Till ersättning åt ordförandena i bevillningsberedningarne
för deras arbete med sjelfva beredningen, till arvoden åt kronans ombud
vid taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen samt andra anteckningar
under pröfningsnämndens sammankomster, äfvensom till vedergällning
för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt lemnade
biträde af städernas tjensteman eller andra personer, som icke ega
att vid samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersättning, må

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 6.

hvarje pröfningsnämnd, med undantag af Stockholms stads, för hvilken
nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och fördela högst ett
belopp, motsvarande tre procent af de första 100,000 kronor, hvartill
länets hela bevillningssumma efter denna förordning för året uppgår,
två procent af derpå följande 50,000 kronor och en procent af allt hvad
bevillningssumman öfverstiger 150,000 kronor; dock får, om än denna
bevillningssumma sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden
beräknade belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning
eller vedergällning än den då beviljade för samma år utdelas, eller
ett sådant öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande af enahanda
ersättning och vedergällning under ett följande år; börande vid de särskilda
ersättningarnas bestämmande afseende fästas på för uppdragets
utförande erforderlig skicklighet, tid och arbete. Landstatstjensteman,
som i och för tjensten är skyldig att närvara vid taxeringsförrättning,
eger icke att derför åtnjuta arvode af bevillningen.

Mom. 2. Angående det för ofvan uppgifva ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
aflåta^ särskild! utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri
och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna
redovisas.

Mom. 3. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till mantals-
och taxeringslängder, till ersättning åt ordförandena i bevillningsberedningarne
för deras arbete med sjelfva beredningen, till arvoden åt
kronans ombud och för protokollsföringen samt andra anteckningar under
taxerings- och pröfningsnämndernas sammankomster äfvensom till
vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrig!
lemnade biträde af personer, som icke ega att vid samma förrättningar
beräkna traktamentsersättning, må af Stockholms stads pröfningsnämnd
användas och disponeras ett belopp, som svarar emot högst två och en
half procent af samma stads efter denna förordning utgående hela bevillningssumma
för året; gällande jemväl för beinälda pröfningsnämnd
det i mom. 1 af denna § gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssumman
skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens beräkning. Om
det af pröfningsnämnden sålunda beviljade belopp och detsammas fördelning
skall underrättelse genom utdrag af nämndens protokoll meddelas
statskontoret, hvarifrån beloppet kommer att omedelbart utbetalas.

Mom. 4. • Ersättning med 50 öre arket för den afskrift af mantalsoch
taxeringslängderna, hvilken det enligt § 49 mom. 3 åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas ordförande aflemna, samt den i §§
34 och 60 bestämda rese- och traktainentskostnadsersättning bör, efter

Bil. till Kongl. Maj ds Nåd. Prop. N:o 6.

anstäld granskning af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning
med de i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och
arvoden, med flera utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri
och för hufvudstaden omedelbart af statskontoret.

Mom- 5. Statskontoret åligger att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter reqvisition utlemna nödigt antal exemplar af de i
§ 25 omförmälda författningar äfvensom blanketter till mantals- och
taxeringslängder, jemte sammandrag, samt till pröfningsnämndernes längder,
för att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg vederbörande
tillställas. För Stockholms stad ombesörjer öfverståthållareembetet
tryckning och tillhandahållande af blanketter till mantals- och
taxeringslängder.

§ 66.

Mom. 1. Besvär, om hvilka i denna förordning förmärs, må under
iakttagande af stadgad tid och ordning kunna med allmänna posten insändas
till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen
ingifva^; dock skall i sådant fall behörigen styrkas, att den klagande
egenhändigt undertecknat besvärsskrift^ eller att densamma på hans begäran
eller med hans samtycke blifvit uppsatt.

Mom. 2. Den, som vill öfver taxerings- eller pröfningsnämnds
beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende anmäler
sig hos vederbörande tjensteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts
Överklagande erforderligt utdrag af mantals- och taxeringslängden samt
nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag
och expeditioner, som till följd af vederbörande nämnders
beslut böra utfärdas.

§ 67.

Mom. 1. Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning
meddelade föreskrifter, eller af annan orsak fråga uppstår om
tillämpning af deruti stadgadt bötesansvar, skall af vederbörande kronoombud,
ordförande eller ledamot i bevillningsberedning eller taxeringsnämnd,
eller annan behörig person anmälan derom göras hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande
förhållanden, förordnar om uttagandet af de böter, hvartill en eller
annan finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager de åtgärder, som
anmäld försummelse eller uteblifven verkställighet af hvad författningen
stadgar, för öfrigt kan påkalla.

Mom. 2. Den, som icke nöjes åt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden,

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

blifvit fäld till böter, éger att, med iakttagande af hvad i allmänhet är
stadgadt angående böters nedsättning och dylika utslags öfverklagande,
öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten, hvilka
besvär böra vara dit ingifna innan klockan tolf å trettionde dagen efter
erhållen del af samma beslut.

Mom. 3. Oinförmälda böter tillfalla, der icke annorlunda är särskilt
föreskrifvet, de fattige inom den församling, der den bötfälde
är mantalsskrifven.

§ 68.

Af bevillningsberedning, taxerings- eller pröfningsnäinnd behandlad
taxeringsfråga må icke, till följd af gjord anmärkning eller anförda besvär,
eller af annan anledning återförvisas till samma berednings eller
nämnds förnyade behandling. Ej heller må någon förklaringsskyldighet
bemälda beredning eller nämnder åläggas.

§ 69.

Om vid pröfning af anförda besvär eller inom kammarrättens revisionsafdelning
uppkommen anmärkning angående skattskyldigs taxering
för inkomst af kapital eller arbete kammarrätten finner, att taxering
blifvit verkstäld å annan än rätt ort, eller uraktlåten å ort, der den
rätteligen bort ega rum, så ock om, vid sådan pröfning, sig visar, att
i fråga om skattskyldig, som bort för inkomst taxeras inom två eller
flere beskattningsorter, denna inkomst å en eller flera af dessa orter upptagits
till oriktigt belopp, eger kammarrätten, äfven om besvär eller anmärkning
med afseende å endast en af ifrågavarande taxeringsåtgärder
förekommit, att efter vederbörandes hörande meddela rättelse i taxeringen
å så väl den ena som den andra beskattningsorten; dock att skattskyldigs
sammanräknade årsinkomst dervid icke må sättas högre än taxeringsmyndigheterna
bestämt, derest icke besvären eller anmärkningen
innefatta yrkande om sådan förhöjning.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

l:o. Uppbördsboken och debetsedlarne.

§ 70.

Sedan pröfningsnämndernas förrättningar afslutats, skola, utan hinder
af anförda besvär, de bevillningsafgifter, som enligt föreskrifterna i

Bil. till Kongl. Majrts Nåd. Prop. No 6. 33

denna förordning böra utgå för de af taxerings- och pröfningsnämnderna
bestämda fastighetsvärden och inkomstbelopp, af vederbörande tjensteman
ofördröjligen debiteras i uppbördsböckerna, så att dessa kunna i
fullständigt skick å behörig tid till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inlemnas för erhållande af uppbördsorder. *

§ 71.

Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning
skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken, såsom
bifogade formulär visai;, bör upptaga:

a) taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom samma socken
på landet eller uppbördsdistrikt i stad belägna fasta egendom samt beloppet
af den deraf utgående bevillning;

b) den skattskyldiges beskattningsbara inkomst af kapital eller arbete
samt bevillningsafgiften derför.

Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om hvad skattskyldig,
som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, har att i
sådant hänseende iakttaga.

§ 72.

Med undantag af skattskyldigs hustru och hemmavarande barn samt
andra till hans hushåll hörande eller hos honom skattskrifna och på
hans debetsedel upptagna personer, som icke skola utgöra bevillning
efter denna förordning, bör hvar och en skattskyldig erhålla särskild
debetsedel; men, vid ansvar såsom för tjenstefel, får icke mer än eu
debetsedel utfärdas för de skattskyldig inom samma socken på landet
eller uppbördsdistrikt i stad åliggande bevillningsafgifter; varande dock
husbonde berättigad att, efter derom gjord begäran, erhålla särskilda
debetsedlar för de hos honom skattskrifna och på hans debetsedel uppförda
tjenstehjon. Fastighetsegare, som sådant åstundar och derom vid
mantalsskrifningen eller eljest gjort anmälan, vare ock berättigad att
erhålla särskild debetsedel för hvarje honom tillhörig fastighet.

§ 73.

Debetsedlarne sammanfattas och utfärdas med ansvar för deras riktighet,
på landet af häradsskrifvaren och i stad af vederbörande uppbördsman;
börande desse tjensteman aflemna debetsedlarne så tidigt, att
de senast fjorton dagar före uppbördstidens början kunna de skattskyldige
tillhandahållas. Medelst derom af vederbörande magistrat eller häradsBih.
till Riksd. Prut. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 6'' Haft. 5

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 6.

skrifvare utfärdad kungörelse underrättas de skattskyldige om tiden när
och stället hvarest inom staden eller socknen debetsedlarne fa af dem
afhemtas och om den person, genom hvilken de varda utlemnade; varande
i staden eller socknen boende uppbördstjensteman, länsman, fjerdings-
eller sexman, som härom anmodas, skyldig att emottaga och vederbörligen
tillhandahålla debetsedlarne.

Genom magistraten eller häradsskrifvare]! underrättas Kongl. Maj:ts
befallningshafvande om den kungjorda tiden för debetsedlarnes tillhandahållande
åt de skattskyldige.

I afseende på utfärdandet och utdelningen af debetsedlarne inom
Stockholm och Göteborg kommer att förfara© på sätt derom är särskild t
stadgadt.

§ 74.

Den, som upprättar och utfärdar debetsedlarne, är berättigad att
såsom ersättning för detta bestyr åtnjuta och å debetsedeln upptaga för
hvarje sådan sedel, hvars slutsumma icke öfverstiger sju kronor, tre öre,
deröfver till och med sjuttiofem kronor, tolf öre, samt för debetsedel å
ännu högre belopp femtio öre.

§ 75.

Mom. 1. Har bevillning för fast egendom eller för inkomst af kapital
eller arbete blifvit skattskyldig påförd till högre belopp än som
enligt denna förordnings föreskrifter rätteligen bör utgå för det fastighetsvärde
eller den inkomst, vederbörande beskattningsnämnd bestämt,
eller förmenar skattskyldig, att bevillning obehörigen blifvit honom påförd,
eger han att deri hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande söka rättelse
genom besvär, hvilka skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ingifvas innan klockan tolf å trettionde dagen efter den, da, på sätt i
§ 73 stadgas, den skattskyldige egt tillfälle att erhålla sin debetsedel.

Mom. 2. Åtnöjes den klagande icke med Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i anledning af sådana besvär meddelade beslut, eger han, att
innan klockan tolf å trettionde dagen efter af beslutet erhållen del fullfölja
sin klagan hos kammarrätten; börande ej mindre Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes än kammarrättens beslut i dylika mål, jemte vederbörlig
besvärshänvisning, den klagande kostnadsfritt tillhandahållas.

Mom. 3. Besvär i debiteringsfrågor uppehålla icke uppbörden af
det vid den öfverklagade debiteringen påförda belopp, hvaremot, då debiteringsåtgärden
icke fastställes, den klagande eger att kostnadsfritt återbekomma
hvad af honom blifvit för mycket erlagdt.

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 6.

2:o. Uppbörden.

§ 76.

Uppbörden af bevillningen verkställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna
under enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å
de influtna medlen, som för andra årligen utgående kronoutskylders erläggande
och emottagande äro stadgade, i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar
skola tillämpas jemväl på bevillningsuppbörden och
dermed förenade bestyr.

§ 77.

Före December månads utgång skola vederbörande magistrater och
kronofogdar till Kongl. Majrts befallningshafvande inkomma med förslag
angående tid och ställe för uppbörden inom hvarje stad eller socken,
hvarefter Kongl. Maj:ts befallningshafvande senast fjorton dagar före
uppbördens företagande låter genom allmän kungörelse underrätta de
skattskyldige om tid och ställe för uppbördsstämma och den ordning,
som dervid kommer att iakttagas. I stad, utom Stockholm, skall vederbörande
tjensteman eller dertill särskild! utsedd person och på landet
häradsskrifvare!! vara närvarande vid uppbördsstämma!! för att meddela
behörig annotation å de skattskyldiges debetsedlar, enär derförutan uppbördsmannens
qvittens enligt uppbördsförfattningarna icke är gällande.

§ 78.

tiar skattskyldig, sedan''''mantalsskrifning förrättats, afstått sin egendom
till borgenärer, eller efter den 1 Maj det år, för hvilket bevillning
senast honom påförts, med döden afgått, bör, utan afvaktan af konkursmassans
eller sterbhusets utredning, den för honom belöpande och
vederbörligen bevakade bevillningen gäldas utaf hans afträdda eller efterlemnade
tillgångar.

3:o. Afkortning ärna.

§ 79.

Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital
eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande,
får afkortning. ega rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets lopp
upphört, i hvilket fall sådan bevillning- blott erlägges för den tid, hvarunder
löneinkomsten eller andra med tjenstebefattning förenade fördelar
af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.

§ 80.

Afkortningslängd skall i stad underskrifvas af vederbörande tjensteman,
som för densammas riktighet är ansvarig, samt efter deraf anstäld
granskning attesteras af en magistratsperson och minst två ledamöter
utaf årets taxeringsnämnd.

På landet skall afkortningslängden, med ansvar för dess riktighet,
undertecknas af kronofogden samt häradsskrifvaren; och bör den å utlyst
kommunalstämma granskas samt förses med intyg af ordförande och två
socknemän om denna gransknings verkställighet, hvarvid tillika bör uppgifvas,
om och hvilka anmärkningar emot längden förekommit.

Sedan afkortningslängden blifvit vederbörligen granskad och attesterad,
aflemnas densamma i stad af magistraten och på landet af kronofogden
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, för att i stadgad ordning
ytterligare handläggas.

4:o. Redovisningen.

§ 81.

Vid bevillningens redovisande skall hvad gällande instruktioner och
författningar stadga rörande redogörelser och räkenskaper för andra till
statskontoret ingående årliga skattebidrag tjena till efterrättelse.

§ 82.

Mom. 1. Sammandrag af mantals- och taxeringslängderna, upptagande
jemväl den påförda bevillningen och upprättadt i öfverensstämmelse
med härvid fogadt formulär, skall årligen för Stockholms stad,
inom årets slut, och för annan stad samt för fögderi, före den 15 December,
insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Mom. 2. På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra,
inom Stockholms stad af dervarande uppbördsverk och inom länen af
landskontoren, uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

hela bevillning, hvilka sistnämnda sammandrag, dertill tryckta blanketter
genom statskontorets försorg vederbörande tjensteman tillhandahållas,
skola af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till nämnda verk insändas
före slutet af Januari månad påföljande år.

Mom. 3. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen
hunnit derstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna
åren jemföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom
statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från trycket utgifvas
och med allmänna tidningarne utdelas.

§ 83.

För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort
skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå
till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att låta
vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade
och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.

§ 84.

I de städer, der magistrat ej finnes, skola alla de bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt denna stadga fått sig uppdragna, tillhöra
stadsstyr elsen.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

Instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Uppskattning af fast egendoms värde.

§ I Värdet

af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:

l:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna tre år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke derunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats
mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så
kallade undantagsförmåner, eller dervid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid
bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af
sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva något
egentligt inflytande, eller å värdet af skog eller torfmosse utöfver hvad
för husbehofvet erfordras, likasom värdet af kreatur, redskap och andra
inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets
bestämmande tagas i beräkning;

2:o) årliga hyres- eller arv ende summan för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit
derunder inbegripna — såsom rättighet till inventariers begagnande,
arbetsbiträde från annan egendom och skogsfång utöfver husbehof, m. m.,
eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra
andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid
densamma afträda — eller så vida icke, efter hvad vid jemförelse mellan
denna och närbelägna egendomar af lika storlek och beskaffenhet
sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit bestämdt med afseende å
slägt- eller andra kända förhållanden mellan egaren och hyresmannen
eller arrendatorn;

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

3:o) egendomens vid verkstäld värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrältning antagna värde, så vida sådan värdering skett under
nästföregångna tre år och det egendomen dervid åsätta värde sedermera
icke blifvit i väsentlig mån förändradt;

4:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i
köping och dermed jemförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt
å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra der
uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och
dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda
lustställen och dermed jemförliga mindre lägenheter, som utgör
dessas egentliga värde; sä vida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga
det belopp, som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara
de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga värde;

5:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark, växande skog och torfmosse, i den mån de anses erforderliga
till husbehof jemte särskilda förmåner, såsom vattenfall, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskild! upptaget, m. m., äfvensom utsäde
och kreatursbesättning vid egendomen;

6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller dermed
jemförlig ort belägen egendom med dertill hörande särskilda förmåner.

Då fast egendom, som under sistförflutna tre år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas lägre än den senast
betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så ock
då nedsättning göres i det senast faststälda taxeringsvärdet, böra de
särskilda skäl, hvilka dertill föranledt, i taxeringshandlingarne eller
nämndens protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt öfriga
i 4:de punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan
på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre
värde än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde
än det, som motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad
efter 5 procent.

1 de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas,. så att särskilt utsättes värdet
af sjelfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt
särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka
bevillning anses böra utgöras.

Bil. till Kongl. Maj;ts Nåd. Prof. No 6.

§ 2.

Vid de fall, då förevarande taxering af fast egendom icke kan
grunda sig på köpeskilling, hyra eller arrende, hypoteksvärdering eller
brandförsäkring, bör, på det en jemlik och rättvis taxering samt författningsenlig
beskattning må tillvägabringas, egendomens värde upptagas
till ett belopp, som, med hänsigt till densammas storlek, beskaffenhet,
förmåner, läge och afsättningstillfälle samt öfriga kända eller upplysta
förhållanden, motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten
belägna, jemförliga egendomar, derå ofvan uppgifna taxeringsgrunder
kunnat tillämpas; åliggande det för öfrigt vederbörande taxeringsman
att, enligt deras på förut egande kännedom eller under taxeringsförrättningen
vunna upplysningar grundade öfvertygelse, uppskatta hvarje
egendom till dess verkliga värde.

§ 8.

Då fast egendoms värde beräknas efter dess afkastning, bör behörigt
afseende fästas å de grundskatter samt öfriga utskylder, som utom
allmänna bevillningen skola af samma egendom utgöras, så att värdet å
en med dylika skattebidrag jemförelsevis högre belastad egendom skäligen
minskas i förhållande till det värde, som åsättes en af skatter och
andra utskylder mindre betungad, fastän till storlek och beskaffenhet
för öfrigt dermed jemförlig egendom. t)å frälseränta förenats med eganderätten
till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått, skall, vid bestämmande
af fastighetens värde, detsamma ökas med ett belopp, motsvarande
räntans kapitalvärde.

§ 4.

Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsförordningen
och denna instruktion föreskrifna grunder skall första gången
verkställas år 1884 och sedermera hvart tredje ’ år, från nämnda år
räknadt.

Har under tiden mellan tvenne på hvarandra följande allmänna
fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på
dess område, eller å öfriga i § 1 mom. 4 af denna instruktion uppräknade
hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller fast egendoms
värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar
eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt eller genom
inträffad eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Pr öp. No 6.

förminskats i förhållande till dess uppskattade värde; då bör detta värde
jemkas efter de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid
först derefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall värdet införas
endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.

Uppskattning af inkomst af jordbruks- och skogsrörelse, bergsbruk och
dertill hörande näringar samt qvarnar och fabriker, m. fl. verk och

inrättningar.

§ 5.

För inkomst och förmån af jordbruksrörelse skall, med undantag af
staten, hvar och en taxeras, som för egen räkning vare sig å egen eller,
såsom boställsinnehafvare, åbo, arrendator eller brukare, å annans egendom,
idkar jordbruk.

§ 6.

Vid beräkningen af den behållna årliga inkomsten utaf bruk och
fabrik samt annan dertill hänförlig inrättning jemföres värdet af der
under senast förflutna året tillverkade eller förädlade varor med värdet
af härvid använda råämnen, jemte öfriga med dessa varors tillverkning
eller förädling förenade kostnader; börande taxeringsmännen om dessa
värden och kostnader förskaffa sig tillförlitliga och fullständiga underrättelser.

§ 7.

Vid beräkning af den behållna inkomsten af mjöl- och såg- samt
andra qvarnar afses ej allenast qvarnarnas storlek och stenparens, ramarnas
och sågbladens samt stamparnas och valkarnas antal, utan hufvudsakligen
mäld- och skogs- samt vattentillgången jemte tulltägtens belopp
och det tillfälle till mjöl- eller bodhandel, in. m., som läget och
kommunikationsmedlen bereda.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1883. 1 Sami. 1 Afd. G Haft.

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 6.

Uppskattning af inkomst genom skeppsredare sjöfart, handel och handtverk
samt annan jordbruket icke tillhörande näring.

§ 8.

Med ledning af de i afseende på fartyg föreskrifna uppgifter angående
läste- eller tontal, byggnadsmaterial och anbringad ångmaskins
drifkraft, m. m., uppskattas fartygsegarens inkomst eller fraktförtjenst
efter fartygets storlek och beskaffenhet samt de, så vidt kändt är, under
nästföregångna år verkstälda resors äfvensom besörjda varu- och persontransporters
förmånlighet.

§ 9-

Skeppare, ångfartygsbefälhafvare, styrmän, maskinister samt matroser
och andra sjömän taxeras till bevillning för sina inkomster genom arvoden,
kaplake och så kallade hyror, in. m., äfvensom för värdet af fri
kost och andra förmåner efter enahanda beräkningsgrunder, som äro
stadgade för den vid industriella företag eller i enskild tjenst anstälda
personals inkomstbevillning.

§ io.

Den inkomst, handlande, handtverkare eller annan näringsidkare eger
af sin rörelse, uppskattas, med fäst afseende å härvid förekommande
allmänna eller tillfälliga förhållanden, efter rörelsens beskaffenhet och
det belopp, hvartill den årliga varuomsättningen eller tillverkningen
uppgår, antalet af de vid rörelsen biträdande eller använda personer
desses befattningar och lönevilkor, afsättnings- och arbetstillfällen, handelsbodars
och verkstäders läge jemte öfriga omständigheter, som anses
inverka på förmånligheten af idkad handel eller annan näring. Skulle
taxeringsmännen sakna närmare kännedom rörande verkliga beskaffenheten
af den rörelse, om hvars beskattning fråga är, och aflemnade uppgifter
icke innehålla tillfyllestgörande upplysning derom, böra de, på
sätt dem lämpligast synes, förskaffa sig de underrättelser, som erfordras
för rörelsens rättvisa beskattning.

§ 11-

Utländing, som efter dertill enligt särskild författning förvärfvad
rätt reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut
till försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i § 7—12 af

Bil. till Kong!,. Majits Nåd. Prop. N:o 6.

bevillningsförordningen bestämda grunder; skolande hvad sålunda är
vordet stadgadt eg a tillämpning äfven i det fall, att utlånding medför
utländska varor, som förut blifvit under eu eller annan form reqvirerade.

§ 12.

Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för
den skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför
eljest saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta
yrke, så äro taxeringsmännen icke pligtige att undersöka och pröfva behörigheten
till detsammas idkande.

Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjenst eller särskildt

uppdrag.

§ 13.

I allmänhet bör vid bevillningstaxeringen hvarje löntagares inkomst,
så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst, antingen i penningar
eller spanmål och andra naturapersedlar utsatt belopp, upptagas på
grund af derå erhållen officiel eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid
spanmåls jemte andra in natura utgående varors och persedlars värde
beräknas efter ortens senast faststälda markegångspris och sådana persedlar,
som icke finnas i markegångstaxan uppförda, åsättas de värden,
som persedlarne inom orten anses ega.

Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån af fri
bostad beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen
erlägges för en bostad af enahanda antal lika beskaffade rum och
lägenheter. Der tillfälle till sådan jemförelse saknas eller särskilda förhållanden
förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns värde efter annan,
enligt taxeringsmännens åsigt tillämplig beräkningsgrund. I de fall,
då embets- och tjensteman, såsom boställshafvare, bör erlägga fastighetsbevillning
för bostället, skall han icke taxeras till inkomstbevillning
för sin förmån af fri bostad på samma ställe.

Bil. till Komjl. MajHs Nåd. Prop. No 6.

§ 14,

De med embete!) och tjenster eller andra befattningar förenade obestämda
och till beloppet vexlande inkomster taxeras enligt kända eller
uppgifna förhållanden och med fäst afseende å sådana tillfälliga omständigheter,
som under senaste tiden inverkat på dessa inkomsters belopp;
börande derjemte såsom ledning för uppskattningen af dylika extra
inkomster eller så kallade sportler, vid tillämpliga fall, följas den beräkningsgrund,
som iakttagits vid bestämmandet af årlig ersättning åt
innehafvare af likartad tjenst, då sådan dermed förut förenad inkomst
upphört.

§ 15.

I afseende på skattskyldigs taxering för inkomst såsom fullmägtig
eller ombud för andra personer tillämpas, der sådant sig göra låter,
hvad rörande taxering af löntagares till beloppet obestämda inkomster
är stadgadt.

Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här
ofvan icke omförmälda tillgångar.

§ 16.

Sedan afl annan inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras, är
beräknad, bör inkomsten af fruktbärande kapital bestämmas till hvad
taxeringsmännen, på grund af egen kännedom samt alla meddelade eller
eljest tillgängliga upplysningar, anse denna inkomst verkligen utgöra.
Saknas annan tillförlitlig beräkningsgrund, då skall jemförelse anställas
emellan, å ena sidan, den skattskyldiges alla sammanlagda kända årsinkomster
af fast egendom, rörelse, yrke, tjenst, pension, lott i bolag
och annan, särskild bevillning underkastad inkomstkälla samt, å andra
sidan, den skattskyldiges alla sannolika lefnadskostnader. Skilnaden eller
det belopp, hvarmed lefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta nämnda
sannolika årsinkomster, anses då utgöra den skattskyldiges inkomst af
kapital.

Vid beräkning af skattskyldiges okända lefnadskostnader i stad, köping
eller dermed jemförlig ort, må desamma i allmänhet icke anses

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

vara lägre än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga hyra,
den skattskyldige erlägger för de af honom och hans egen familj begagnade
rum och lägenheter, eller sålunda, att, när denna hyra stiger
öfver 300 till och med 500 kronor, lefnadskostnaderna och således äfven
den skattskyldiges årsinkomster anses uppgå till minst 3 gånger hyrans
belopp; när hyran är högre än 500 till och med 1,000 kronor, lefnadskostnaderna
anses vara 4 gånger hyrans belopp; när hyran är högre än 1,000 till
och med 1,500 kronor, lefnadskostnaderna anses vara 5 gånger hyrans belopp,
samt, när hyran är högre än 1,500 kronor, lefnadskostnaderna anses
uppgå, till minst 6 gånger hyresbeloppet; ankommande det på taxeringsmyndigheterna
att bestämma i hvad mån hyresbelopp, som icke uppgår
till mer än 300 kronor, må läggas till grund för inkomstberäkning.

I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för
de rum och lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom
jemförelse med andra lika beskaffade lägenheter.

_ I öfrig! böra taxeringsmännen härvid taga i betraktande, huruvida
talrik familj, embetsåligganden eller annat förhållande nödsakat till begagnande
af flere och dyrare rum än vanligt, och om af sådan anledning
kan vara skäligt att göra nedsättning i den efter nyssnämnda grunder
beräknade inkomst, eller om underhåll af hästar och åkdon, talrik betjening,
m. in., som, då sådant icke för den skattskyldiges yrke erfordras,
utmärker ett yppigare lefnadssätt, lemnar anledning till beräkning af
högre inkomst.

Förluster, af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det,
hvarför bevillning påföres, afräknas från egarens kapitalförmögenhet, och
erlägges bevillning för den afkastning, återstående kapitalbeloppet anses
lemna.

Allmänna'', föreskrifter.

§ 17.

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt), bör betraktas såsom
minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet?

§ 18.

Enär vederbörande bolag eller inrättning skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda
aktiekapitalet och för den vinst, som rörelsen derutöfver lemnar,

46 Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

så böra de enskilde delegarne icke taxeras för inkomst från samma bolag’
eller inrättning.

§ 19.

Der bevillningsberedning föreslår eller taxerings- eller pröfningsnämnd
beslutar tillämpning af den i § It mom. 1 af bevillningsförordningen
stadgade bestämmelse om ökning af det belopp, för hvilket bevillning
icke eger rum eller som får från uppskattad inkomst såsom
bevillningsfritt afdragas, skall af beredningen i mantals- och taxeringslängden
och af taxerings- eller pröfningsnämnd i dess protokoll noggran
redogörelse meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på grund af
hög bostadskostnad, om de i orten rådande förhållanden härutinnan och,
då ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för dessas beskaffenhet
i hvarje särskildt fall.

§ 20.

Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller
arbete, skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande
fast egendom som äfven hans inkomst ej mindre af jordbruks- och
skogsrörelse *än ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves i
bolag eller idkas å annan ort än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven,
tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade
årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att
inkomsten så väl af jordbruksfastighet som af annan fastighet beräknas
till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes
i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450 kronors inkomst af kapital
eller annat arbete än jordbruks- eller skogsrörelse samt tillika eger
stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså bör upptagas
till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår
till 550 kronor, får väl enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet,
jemfördt med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta
fullständig eftergift af bevillning å förstnämnda 450 kronor; hvaremot,
derest den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst al annat arbete» än
jordbruks- eller skogsrörelse, 100 kronors inkomst af aktier och 100
kronors inkomst af jordbruksrörelse samt derjemte eger fastighet till ett
taxeringsvärde af 10,000 kronor med 500 kronors deraf beräknad afkomst
och således i sammanräknade årsinkomster ‘åtnjuter tillhopa 1,800
kronor, bevillning kommer att, utan medgifvande af något afdrag, honom
påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor o. s. v.

Formulär N;o 1,

Mantals- och taxeringslängd

för

N. N. socken

N. N. härad och N. N. län

för år 1881.

Bill. till Riksd. Prot. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 6 Håft.

								5$				Antal per so	ner
				Mantal.			ep					som äro frie från erläggande
								fä"1 03 O		som	skola er-	af mantalspenningar
		O						fe-	lägga mantals-
		P-> ce cP						O:	P P	penningar.	<* & p:	for fattig-dom.	sas. yngre än 18 år.
	Fastigheter.	o				tö	Personer och deras födelsear in. m.	''					B 2
	P				P	P	3				CD. p £ ^
		P	W	C/3	Htj	fp		P
		§ CD	o p o	VT P CD	p- CD	c* 03 P-<		SL o?	03	fe* P P	£> E*	C/3 P B	mansl och f	fe- t-H p c	9	fe* p p	£> p‘
								gå		O:	fp Os	g	o £	ds	FP C:	O:	pp O:
								03 CD P		P	p		P P < Bi	p	P		P
1	Råbelöf, säteri..............				2	2	Eger och brukar Brukspatron Johan Erik Bergström,	1
							som inom denna socken äfven egen och brukar:
2							Båbelöfs mjölqvarn, 3 par stenar............................................	»
3							Svanå N:o 1, ^ mantal skatte ...............................................	»	—	—	—	—	—	—	—	—	—
4							» stångjernsbruk ...........................................................	))	—	—	—	—	—	—	—	—	—
							samt eger, men icke brukar:
5 6							Köksta N:o 2, 1 mantal frälse............................................... Bergström är född 20, hustru Lovisa 35; barn Anna 65, Wilhelm 67,	]							“
							Sven 70; pigor Kristina 55, Ingrid 62, drängar Anders 49, Peter	1	1	3	3	6	—	i	—	2	1
7							Persson 60 förre drängen Jolian 10.	1
8							Hushållerska Johanna Tångberg 40........................................-.......	i	—	—	i	1	—	—	—	—	—
9							Rättare Måns Trulsson 31, h. Märta 40; barn Karl 68, Per 73, Greta 79; svärfader Anders Larsson 15.	h	*1	1	i	2	—	i	—	2	1
10	» mjölqvarn........						Mjölnare Abraham Fogelberg 50, li. Maria 60.................................	i	1	1	i	2	—	—	—	—	—
11	Röksta........................	1	___	3	_		Eg. br. Per Pettersson 29, h. Sara 29; dräng Karl 50, piga Stina 55..	—	1	2	2	4	—	—	—	—	—
12							Eg. br. Per Eriksson i Alby, N. N. socken .....................................
13		2	—	—	1	—	Eg. Brukspatron J. E. Bergström ä Eåbelöf...................................	i	—	—	—	—	—	—	—	—	—
14						i	Arrendera!* Sven Persson 40, h. Sofia 46; barn Kristina 70...............	i	1	1	i	2	—	—	—	—	1
15	» Nyängen.............						Eger Anders Janssons sterbhus; enkan Greta 15, dräng Lars 40.........		1	1	i	2	—	—	—	—	—
16	Svanå.........................	i	—	i	—	4	Eg. br. Brukspatron J. E. Bergström å Råbelöf................................	—	—	—	_	—	—	—	—	—	—
17	» stängj Glasbruk......	—	—	—	—	—	Eg. densamme.........................................................................
18						Inspektor Leopold Stålbom 42. h. Sara 51, piga Emma 50 ...............	1,2	I	1	2	3	—	—	—	—	—
19							Stångjernssmed Anders Hammar 45, h. Emma 42, barn Erik 73.. ......	1	1	1	1	2	—	—	—	i	.--
20	Örby .........................	i	1 Y	-		—	Eger Staten............................................................................
21						i	Arr. Nils Olof Gräs 15, h. Helena 15; dräng Lars 50, piga Johanna 60	3	1	2	2	4	—	—	—	—	—
22	Skogsbergs allmänningsdel.	—	—	—	—	__	Innehafves af häradet................................................................
23	Skolhuset vid kyrkan ......	—	—	—	—	—	Eg. församlingen ......................................................................
24							Skollärare Lars Boklund 50. h. Maria 50, barn Tora 76...................	4	1	1	1	2	—	—	—	—	1
25	Summa	—	1 Y	u	3	4}	Summa	—	10	14	10	30	—	2	—	5	4

Mantalsskrifningsstället N. N. den 20 November 1880.

JV. N.

N. N. N. N.

N. N.

Landshöfdingens ombud. Häradsskrifvare.

Pastor. Församlingens ombud,

Eger dessutom Perstorp N:o 1, ^ mtl skatte
i N. N. socken.

Johan befriad.

And. Larsson befriad.

Allmänningen utgör inom denna socken 2,000
qv.ref.

	Si ‘A	Officia uppgifter an-gående taxeringen af fast egendom.		Uppskattadt värde
	£33 C-1	för hvilken bevillning icke erlägges
	P Oq P H O: P 3 P3	02 re 3 P er»	H	o p 1 » 5* eu	af bevillningsbered-ningen och taxerings-nämnden upskattadt värde	er £► re co = 55 = 2; eu 3 - 5* p:Oq 3 “
	Cd p" M	® sr o -a	etT ?r p:	oq 3. sr g- p	såsom till-hörig staten.	såsom komm men
	2. 5* aq en 3	?r 3* oq co	eu re	re 2; Öl co p:	Jord- bruks- fastighet.	Annan fastighet.	tillhörig iuner och igheter.	-t C51 5-S oq o p eu >-i re '' 3
1	1	55,000	50,000
2	__	_	_	15,000	_	_	_	_
8	—	0,000	5.000	—	—	—	—-	—
4	—	—	—	40,000	—	—	—	—
5	—	25,000	20,000	—	—	—	—	—
G	—	—	—		—	—		—
7	—	—	—	_	—	_	—	—
8	—	—	—	—	—	—	—	—
9	—	—	—	—	—	—	—	—
10	—	—	-	—	—	—	—	—
11	2	5.C00	_	_	_	_	—	_
12	3	10,000	10,000	—	—	—	—	—
13	—	—	—	—	—	—	—	—
14	—	—	—	—	—	—	—	—
15	—	—	—	—	—	—	—	—
IG	—	—	—	—	—	—	—	—
17	—	—	—	—	—	—	—	—
18	—	—		—	—	—	“T	—
19	—	—	—	—	—	—	—	—
20	—	--	-	—	25.000 20.000	-	-	—
21	—	—	—	—	—	—	—	—
9.9	—	—	—	_	—	—	—	—
23	-	—	—	—	—	—	3,000	—
24	—	—	—	—	—	—	—	—
25					25,000	—	3,000	—

Förrättningsstället N. N. den

Bevillningsberedningen:

Ar. Ar.
Ordförande.

N N.

Ledamot i bev. befedn,

1 fast eg	eudom,					u p	i s k	i v t a	cl i	n k o	m s t			00	Uträknad bevill-		00
för hvilken bevillning erlägges		af bevillningsberedningen oeh taxering	snämnden		p M CD		ning		P ^ c- ~. 3* 2;	O: P5	•
af bevillningsberedningen och taxeringsnämnden uppskattadt värde	er > CD CD p S; g- i? 5" p:rjq a ''£ s-g. b g ‘g s.	P	<rt- ^ ^L S , Vt S, o <L	p EL _ 3	P CD P —! ^		er % > B. 3 3 OQ	W CD Vt P P]	p^ o *■<	s.	CO p 3 3 p	P aq ö p: B p		pa a o o CD 3 tr =	5‘ 1-1 r+- er p: er cd g i	3’ aq P p: 3 p	Anteckningar.
ä jordbro'' fastighel	CD P er. ö ''jq =3 tT s» cd p	07 1 B P	vt	Cg 5 CD -s -i Q ~ cT c» SEL ►-cd rr o ** o « er	1 " 2 ''cd* P p c-t- CD	cd tr“ p pj ? § CD CD	g 3 So	°cd O -ts P O: £2 3 D aq M CD p M	aq er p 5* pr o	er rj rr CD h O:	O aq O: >-s 2- CD	Vt cd O CD 3 r CD ^-4-ci- r-t- ‘ P# 5’ aq	CD P CD ►p 6 o x''	aq o Ö Cl. O	er » CD ^ CD vt • ro ‘V.. EL	■s ig'' ö =.S p p er * ^CD S P P. 3 EL	p ep r-J O o 5T
CD	pa''		* P		b	CD ►1		B			er p		Kr.	ö.	Kr.	ö.	CD
50,000																					JTaxeringsvärdet är föreslaget till lägre J belopp än köpeskillingen pa den grund	1 2
	15,000				2,000	_															J att egendomen har skogstillgång nt-l öfver husbehofvet.
0,000	—	—	—	—	—	—	—	—	__	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		\| Bevillningsberedningens ordförande au-	3
—	40,000	—	—	—•	8,000	—	—	—	—	—									—	—	\ såg inkomsten af stångjernsbruket böra	4
25,000	-	136,000	—	1,000	-	—	—	11,000	—	11,000	560	1000	12,560	-	68	—	125	G0	13,560	93	( beräknas till 9,000 kronor.	G
		__																				7
—			—	—	—	—	500	500	450	50	—	—	so	10	—	—		no	—	___		8
	—	—	—	—	—	—	700	700	450	250	—	—	250	—	—	—	2	50	—	—		9
__	_	_	_	_	__	_	600	600	450	150	_		150	_	_	_	i	50				10
6,000		6,000 -—fr$66									60 •50		60 “*7Ö	11	Q O			G0				I 1
10,000	—	10,000	—	—	—	—	—	—	—	—	100	—	100	—	5		i	—	”	—		12 13
—	—	—	—	—		__	—	—	—	—	250	—	250	—	—	—	2	50	—	_		14
—	8,000	8,000	7,000		—	....	—	—	—	—	—	—	—	—	4	--	—	—	—	94		15
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—		IG
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	—	__	—		17
—	—	—	—	—		—	1,200	1,200	300	900	__	—	900		—	—	9	—	—	_		18
—	—	—	—	—	—	—	800	800	450	350	—	—	350	—		—	3	50	—	~		19
—	—	—	—	—	—t	____	—	—	—	—	—	—	—	20	—	—	_	_	_	_		20
_	_	_	_								250 •966		250 -S06	22			2	50				21
10,000		10,000				800 ,AAA	-	800 -oee	450	350 “''Sifjv.'']	100	500	600 350 ICA *Kn_7		5		6 3	50				2 2 23 24
107,000	03,000	170,000	-	1,000	10,000	800	3,800	15,600	2,550	13,050	1,32»	1,500 15,870		85		158	ro				I-,

10 Maj 1881.

N. Ar.

Ledamot i bev. bereda.

Förriittningsstället N. N. den 15 Juni 1881.

iV. iVr.

Häradsskrifvare.

N. JV.

Kronoombud.

Pa taxeringsnämndens vägnar:
iV. Ar. JY. JV.

Ordförande. Ledamot.

iV. N.

Ledamot,

Anmärkningar.

l:o. I hvarje sockens mantals- och taxeringslängd bör vid socknens slut beredas nödigt utrymme för upptagande å särskilda rader af sådane personer, hvilka, inbegripne
i något föregående hushåll eller mantalsskrifne å annan ort, kunna ifrågakomma till beskattning för fast egendom eller inkomst.

2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, böra, genom landskontorets försorg, från berörde nämnds längd i mantals- och taxeringslängden införas de förändringar,
som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att mantals- och taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillförlitlig uppgift å det
verkliga uppskattningsvärdet eller inkomstbeloppet samt den deraf utgående bevillning.

3:o. Då skattskyldig har inkomster af flere yrken, näringar eller tjenster, bör, der specifikation deraf ej kan på annat sätt åstadkommas, underrättelse i anteckning9-kolumnen införas.

4:o. Der taxeringsnämnd ändrar af bevillningsberedning föreslaget fastighetsvärde eller inkomstbelopp, skall detta öfverstryka8 samt det af taxeringsnämnden faststälda
fastighetsvärde eller inkomstbelopp öfverskrifvas, helst med rödt bläck. Skulle det fall inträffa, att bevillningsberedning ändrar något af beredningen i
mantals- och taxeringslängden infördt fastighetsvärde eller inkomstbelopp, bör i längden antecknas att ändringen blifvit af beredningen verkställd.

5:o. Vid summering af mantals- och taxeringslängden följas de af taxeringsnämnden åsätta värden och inkomstbelopp.

Formulär N:o 2.

Mantals- och taxeringslängd

för

N. N. stad af N. N. län

för år 1881.

*■

	Qvarterets namn.	Hus- eller gårdsnummer.	Egendomens beskaffenhet samt stadsjordens rymd.	Personers namn och födelseår m. m.	N:r å bilagor för mantalsskrivningen.	Antal matlag.		A n	t a	1»	c r	s o n e r
som skena erlägga man-talspenningar.	som äro frie från erläg-gande af mantalspenningar
värfvadt manskap vid arméen och flottan.	för fattig-dom.	såsom yngre än 18 år.
Mankön.	© <! X4 O: O	Summa.	B c; 3	© < 3 X C: 3	Mankön.	£> 2. 5* O:
1	lejonet____	7	Huset vid Salttorget.........	Eger Grosshandlare Johan lönn...................................................................	4
2	)>	))	Tomten.........................	» densamme...................
3			Magasinet vid hamnen______	» » ....................................................	_	_	_	_	_	_	...
4			Stadsjord om 35 qv.-ref____	» » ......................................................................................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	___
				Eger derjemte:
5				I qv. Sjöbodarne N:o G: landeriet Marielund..................................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
6				Lönn är född 35, hustru Ida 40; barn Karl 63, Erika 70; dräng Olof Olsson
				60 s/n; pig- Anna 58, Sara 5''.); f. pig. Stina 00.................................	4	i	2	3	5	—	—	1	i	1
7	»	»		Verkmästare Per Olsson 40; h. Jollra 50; barn Karl 70.................	5	i	1	1	2	—	—	—	i	—
8	»	))		Arbetare Olof Pettersson 50, h. Dorotea 63. .	6	i	1	—	1	_	_	_	_	1
9	Sjöbodarne	C	landeriet Marielund.........	Eg. Grosshandlare Joh. Lönn i qv. Lejonet N:o 7..........................................	4	—	—	—	_	_	_	_	_	_
10	»		TuHhusbyggn. vid Tnllgatan	Eg. staden....................	7	___	_	_	_	_	_	_	_
11	„	»	Tomten.........................	» »
1 2	»	8	Rådhuset vid Agatan........	» »	»	—	—	—	—	_	—	—	—	—
13	„	)>	»		8	1	1	2	3
3 4	»	9	Huset vid Drottninggatan...	Eger Handlande Per Billina''................	9
15	»	»	Tomten.........................	» densamme...................................
IG	»	»	Beteshage......................	» »	_	_	__	__
17				Billiug är född 20, h. Johanna 40; piga Greta 50...............	10	i	1	2	3	—	—	—	—	—
				Summa)	-1	5 1	6 1	8	H i	-	-1	1	2	2

N. N. den 20 November 1880.

N. N.

Landshöfdingens ombud.

N. N.

Mantalsskrifningsförriittare.

N. N.
Pastor.

N. N.

Stadens ombud.

gt manskap,

Anteckningar.

1 Stina befriad.

/Eger dessutom skattehemmanet Norrby
( v2 mtl i N. N. socken.

	!2j	Officiel! uppgifter angående taxeringen af fast egendom.	Uppskattadt värde å
	OSO er	för hvilken bevillning icke erlägges.
	laga rörande ta	C/2 ce e OS ca CD _ O: O >-d cd	Ö ed O CD ST ca	Gällande brand] värdi	Af bevillni redningen oc ringsnämnde skattadt såsom till-hörig staten.	ngsbe-h taxe-n upp-ärde sr «> S g o	Af pröfningsnä slutade änc
	o rl. 5* CP? CD o	5" CP? ca er fr.	p: O.	•'' Ö: ce sr a CP? ca i	Jordbruks- fastighet.^	Annan fastighet.	n tillhörig muner och migheter.	mnden be-Iringar.
1 2 3	150	45,000	—	40,000	—	—	—	—
4	—	—	“	—	—	—	—	—
5	—	—	—	—	—	—	—	—
6					*		_	_
7	—	—	—	—	—	—	-	—
8	—	—	—	—	—	—	-	—
9	—	—	—	—	—	—	-	—
10	51	\| 60,000	_	55,000	_	__	27,500	_
11		—	—	—	—	2,500	—
12	—	—	—	50,000	—	—	50,000	—
13	—	—	—	—	—	—	—	—
14	52	130,000	_	25,000	__	—	—	—
15	—	—	—	—	—
lf»	—	—	—	—	—	—	~	—
17	—	—	—	--	—	—	--	—
	—	—	—	—	—		80,00(1

N. N. den 10 Maj 1881.

Bevillningsberedningen:

N. N. N. N. N. N.

Ordförande. Ledamot. Ledamot.

fast ege	»dom,				U p P	k a	i t a d	i n	k o in	s t	''		§ i taxeringsnämndens protokoll. ,	Uträknad bevill-ning	Af pröfningsnämnden beslutade ändrin- igaribeskattningsbaraiukomstbeloppen.	[ § i pröfningsnämndens protokoll.	Anteckningar.
för hvilken bevillning erlägges.	af bevillningsberedningen och taxeringsnämnden.
Af bevillningsbcredningen och taxeringsnämnden uppskattadt värde	Af pröfningsnämnden be- slutade ändringar.	Af kapital.	Af rörelse eller yrke utom jordbruks- och skogsrörelse.	Af allmän tjenst eller pension.	Af enskild tjenst eller pension.	Summa. .	Afdrag enligt § 11 i bevillningsförordningen.	Beskattningsbar inkomst.	Af jordbruksrörelse.	Af skogsrörelse.	Summa beskattningsbar inkomst.	å fast egendom.	å inkomst af kapital och arbete.
å jordbruks- fastighet.	å annan fastig- het.	1 1 Summa.
ICr.	öre.	Kr.	öre.
	45,000
—	1,000
—	4,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
5,000
tooo	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	—	—	—	—	-	—
		58,000									80		7,080
—	—	■57,000	—	2,000	5,000	—	--	7,000	—	7,000	70	—	~7-,t>70	8	29	—	70	80	—	.....
—	—	—	—	—	400	—	800	1,200	300	900	—	—	900	—	—	—	9	—	—	—
—			—	—	500	—	—	500	450	—	—	—	50	-	—	—	—	50	—	—
___	27,500
—	2,500	—
—	—	30,000	_	_		_		_							15						(En del af byggnaden är uthyrd mot årlig hyres-
																					\ afgift af 1,500 kronor.
						4,500		4,500		4,500			4,500
—	—	—	—	—		r" /w\ 0,wu	—	5,000	—	5,000	—	—	5,000	15	—	—	45	—	—	_
—	27,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_	,—	_
—	3,000	__
600	—	—						—			—	—	—	___	_	—	_	_	_	_
—	—	30,600	—	—	1,700	—	—	1,700	—	1,700	6	—	1,706	—	15	30	17	06	_	_
8,000	110,000	118,000	-	2,000	7,600	4,500	800	11,900	750	14,15o\| SO		14,230	—	59	30	142	36

N. N. deri 15 Juni 1881.

N. N. N. N.

Krono-ombud.

På Taxeringsnämndens vägnar:

N. N. N$N. N. N.

Ordförande. Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

l:o. Vid mantals- och taxeringslängdens slut bör beredas nödigt utrymme för upptagande å särskilda rader af sådaue personer, hvilka, inbegripne i något föregående
hushåll eller mantalsskrifne å annan ort, kunna ifrågakomma till beskattning för fast egendom eller inkomst.

3:o. Då skattskvldig har inkomster af flere yrken, näringar eller tjenster, bör, der specifikation deraf ej kan på annat sätt åstadkommas, underrättelse i anteckningskolumnen
införas.

4:o. Der taxeringsnämnd ändrar af bevillningsberedning föreslaget fastighetsvärde eller inkomstbelopp, skall detta öfverstrykas samt det af taxeringsnämnden faststälda
fastighetsvärde eller inkomstbelopp öfverskrifvas, helst med rödt bläck. Skulle det fall inträffa, att bevillningsberedning ändrar något af beredningen i
mantals- och taxeringslängden infördt fastighetsvärde eller inkomstbelopp, bör i längden antecknas, att ändringen blifvit af beredningen verkställd.

5:o. Vid summering af mantals- och taxeringslängden följas de af taxeringsnämnden åsätta värden och inkomstbelopp.

Formulär N:o 3.

Af N. N. läns pröfningsnänmd beslutade förändringar i de af
taxeringsnämnderna verkställda uppskattningar

uti

N. N. fögderi

för år 1881.

Bih. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

Egendomens !	uppskattadt värde å egendom	fast	Af ta	x e u p	r i p s k	D g S- a t t a d
Socken. namn. n:r.	Den skattskyldige. man-tal. i I	för hvilken bevill-ning icke erlägges	för hvilken bevillning erlägges	af kapital.	af rörelse eller yrke utom af jordbruks- och skogsrörelse.	af allmän tjenst eller pension.	af enskild tjenst eller pension.
såsom till-hörig staten	såsom tillhörig kommuner och menigheter.	ITj c g ,3 F
jordbruks- fastighet.	annan fastig- het.	jordbruks- fastighet.	annan fastig-het.
	2 Brukspatron Joh. Er. Bergström..........						1,000	10,000			11,000
» ............... Röksta, Nyansen, en lägenhet..! —	— 1 eg. br. Anders Janssons sterbhus..........		_	_	_	8,000	_		__	_	_
	Summa	—	—	—	—	8,000	1,000	10,000	—	—	11,000
Den af pröfningsnämndén beslutade
förhöjning utgör alltså...................	/	—	—	—	—	-	—	1,000	—	—	1,000
minskning »» » ...................		_	—	—	—	—	—	—	—	—	—
	Summa	—	—	-	—	8,000	1,000	11,000	—	—	12,000

ii ä	in n d	e ii							A t''	P r	ö f n	i n	S s	namn	den				Q»
n k	o m s t				uppskattad t värde å egendom	''ast			uppskatta	d i	n k o m	s t			B C: 3*	UI raKnåd	bevillning.
er CO pa	er CD	p		g3 B	för hvilken bevill-ning icke erlägges	för hvilken bevillning erlägges		O B,	p	P r*a		er CD P	er 3	p		OD 3 •	r» p:			•2. -	•
B P 3 cd	pr p er sr	o •-s P-I er	er o	P HL p-	såsom till-hörig staten	såsom tillhöi kommuner c menighetei	P >-*a	O ^ CD qs **• sr	^ B CD	B ►Ö	OD	3 P 3''tK q? CD	TT p tv £f	o* ■-i Pj	co TT	B p B er	CD 3	ast egendom.		“ TT O ®
Os St 3''■■2- it &Z2, 3 5*tt	c-t- CO • er p r	O: CD	er? co 6: 2L ce CD	o ce 3 r (» C-- 3	3*1'' cgjf	p p B- B CD • P	P5^'' “L B-i 09* tf B* B	annan fa het.	p	£ 2 CD \|,gses — C CD CD TT * “5 ^	B P 2..g~s~ O CD* B ö CD	B ^ 2*^‘ B & CD	3 3 p	O: St it rJQ O ct- c-<3» 3	i? ^ er p r	B CO O: 2-	oq — CD	0 ce 1 K	co 6 o g-		P t P S- sr CD DS
L i gen.		CD		er p i-i	r- ce	crc’	• o -5. erejq				•ke och	CD	CD ''t		rjq »-1 CD 3	B	CD		er p		Kr.	öre.	Kr.	öre.
—	11,000	500	1,000	12,560	—	—	—	—	—	1,000	11,000	—	—	12,000	—	12,000	560	1,000	13,560	93	—	—	135	60
	—	—		—	—	—	—	—	7,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	94	3	50	—	____
—	11,000 1,000	500	i 000	12,500 1,000	—	—	—	—	7.000 1.000	1,000	11,000	—	—	12,000	—	12,000	500	1,000	13,560	—	3	50	135 ...	60
—	12,000	—	—	13,500	—	—	—	—	8,000	1,000	11,000	—	—	12,000	—	12,000	—	—	13,560	—	—	—		—

Formulär N:o 4.

Sammandrag

öfver

Mantals- och taxeringslängderna

uti

X\ N. fögderi af X. N. län

för år 1881.

Bill. till Riksd. Prat. 1883. 1 Sami. 1 Åfd. 6 Käft.

Sammandrag öfver förmedlade mantal och mantalsskrifva

		Förmedla	dt mantal.
Härad.	Socken.	W 6 D O	w fö CD	SO: CD	W £ B g p
N. N...........................................	N. N...........................................	20	35	20	75
)) .............................. N. N...........................................	N. N........................................... N. N..........................................	7 Va	10 1V4	8 3	25 4%
	Summa	27>/2	46''/4	31	1043/4

personer uti N. N. fögderi af N. N. län för år 1881

Antal matlag.	Äntå? personer, som skola erlägga man-talspenningar.		Antal personer af	som äro frie från erläggande mantalspenningar.	Hela	folkmängden.	Värnpligtig! manskap.
Värfvadt manskap vid arméen och flottan.	för fattigdom.	såsom yngre än 18 år.	. s	u m m	a.	Mankön.	£D ?? O: 3	Summa.
Man- kön.	Q,vin- kön.	Summa.	Man- kön.	Q,vin- kön.	Man- kön.	Q,vin- kön.	Man- kön.	Q,vin- kön	Summa.
250	320	380	700	10	50	75	200	200	260	275	535	580	655	1,235	100
100	150	120	270	—	10	30	150	130	160	160	320	310	280	590	30
10	14	16	30	—	2	—	5	4	7	4	11	21	20	41	1
360	181	316	! ,009	10	62	105	355	1 CO CO •+—	127	130	S66	911	955	1,866	131

Taxeringsdistriktets nummer.

Sammandrag af taxeringsvärdena å fast egendom samt af

Härad;

Socken.

Af taxeringsnämnderna uppskattade värden å fast egendom.

För hvilken bevillning icke erlägges.	För hvilken bevillning erlägges.	Summa värde å all fast egendom.
Såsom tillhörig staten.	Såsom tillhörig kommu-ner och menig-heter.	Summa.	Jord- bruks- fastighet.	Annan fastighet.	Summa.
Jord- bruks- fastig- het.	Annan fastig- het.	Summa.
500.000 200.000 25,000	100,000 10,000	600,000 210,000 25,000	90.000 25.000 3,000	690.000 235.000 28,000	1,000,000 320.000 107.000	600,000 410,000 63,000	1,600,000 730.000 170.000	2,290,000 965.000 198.000
725,000	110.000	835,000	118.000	053,000	1,427,000	1 1,073,900 2,500,000 i 1,000 1,000	3,453,000 1,000
725,000	110,000 1	835,000 1	118,000	953,000	1,427,000	1,072,000	2,499,000	3,452 000
725,000	110.000''	835,000	118,000	953,000]	I ! 427,OOOI 1.072.000	2 499.00oi3,452.000

1:1

2:a

N. N..

N. N,.
N. X..
N. X..

Summa

Afg år:

Af pröfningsnämnden beslutad
minskning.......................

Tillkommer:

Af pröfningsnämnden beslutad
förböjning.......................

Summa

inkomstbeloppeiij äfvensom af derå utgående bevillning.

A 1	tax	e r i n g	snämnden	upp	s k a t	t a d i	n k o m	s t.	Utrå CD er? n> P o 3	knad	bevillni	ng Os i-l P* O 3 et-
Af kapital.	Af rörelse eller yrke utom af jordbruks- ocli skogsrörelse.	Af allmän tjenst eller pension.	Af enskild tjenst eller pension.	Summa.	Medgifvet afdrag, enligt § 11 i bevillnings- förordningen.	Beskattningsbar inkomst.	Af jordbruksrörelse. ,	Af skogsrörelse.	Summa beskattnings- bar inkomst.	£ £	af kapital och arbete.
Kr.	öre.	Kr.	öre.
7,200	18,900	8,900	2,700	37,700	600	37,100	15,000	10,000	68,100
3,000	14,000	2,400	1,000	20,400	300	20,100	5,200	1,000	26,300	—	—	—	—
1,000	10,000	800	3,800	16,600	2,550	13,050	1,320	1,500	15,870	_	_
11,200	42,000	12,100	7,500	73,700	3,450	70,250	21,520	12,500	104,270
11200	42,000	12,100 ■	7,500	73,700	3,450	70,250	21,520	12,500	7104,270	—	—	—	—
	1.000			1,000		1,000			1,000
11,200	43,000	12,100	7,500	74,700 \|	3,450	71,250	21,520	12,500	105,270	1,249	50	1,052	70

Sammandrag öfver hela bevillningen uti N. N. fögderi af N. N. läu för år 1881.

Enligt längder och sammandrag, För jordbruksfastighet å 1,427,000 kronors värde å 5 öre pr 100 kronor................. 71B: 50 » annan fastighet å 1,072,000 » » » » » » » n ................ 536: —	Summa bevillning
kronor.	öre.
1,249 1,052	50 70

Summa	2; 302	20

Formulär N:o ö.

Debetsedel för år 1881.

Fol.........N. N. socken af l N. härad (i N, stad. parteret N. N, linset eller gärden N:o........)

N. N.

Debet.

Kronor.

Grundskott.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Af jordbruksfastighet, N. N. å OOO kr:s värde.

N. N. ä 000 »

Af annan fastighet,... N. N. å 000 ■* »

N. N. å 000 ■» ■>

Samma 000 kr:s vär de

å 5 öre per 100 kr................. kr. 0,0.

För beskattningsbar inkomst af kapital och
arbete, 1 procent å 000 kr.......... kr. 0,o.

Bevillningsafgift för rättighet till skogsfång och
kolningsfrihet på allmänning.......................

Kredit

Kronor.

öre.

Anmärkning. Kronofogdens eller annan uppbördsman qvittens gäller icke utan häradsskrifvarens
eller vederbörande tjenstemans annotation.

Besvär öfver skattskyldig, enligt Kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom och af
inkomst, påförd afgift kunna hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anföras inom trettio dagar efter den
dag, då, på sätt i § 79 af samma Kongl. förordning stadgas, den skattskyldige egt tillfälle erhålla sin
debetsedel.

Besvär i debiteringsfrågor uppehålla icke uppbörden af det vid den öfverklagade debiteringen påförda
belopp, hvaremot, då debiteringsåtgärden icke fastställes, den klagande eger alt kostnadsfritt återbekomma
hvad af honom blifvit för mycket erlagdt.

Formulär N:o 6.

Sammandrag öfver hela bevillningen af fast egendom samt af inkomst uti

län för år 1881.

Uppskatta^ värde å fast egendom.

För hvilken bevillning
icke erlägges.

Såsom tillhörig
staten

S -

N. N. fögderi...
N. N. dito ...

N. N. stad______

N. N. dito......

Summa

O) —■
B 09

*-B- o
ce —

För hvilken!
bevillning |
erlägges. |

Uppskattad inkomst.

Uträknad

bevillning

Kr. ö.

Bih. till Riksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

Bil. till Kongl Maj:ts Nåd. Prop. No 6.

Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 8. Januari
1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärenden Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Offer,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Themptander föredrog
i underdånighet Skatteregleringskomiténs underdåniga förslag af den 17
Augusti 1881 till förordning angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst, äfvensom ej mindre Öfverståthållareembetets och Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes i länen än äfven Kammarrättens öfver samma
förslag afgifna underdåniga utlåtanden. Härefter anförde Departementschefen
:

»Skatteregleringskomiténs förslag till bevillningsförordning afhandla!''
allenast bevillning af fast egendom och af inkomst eller den nuvarande
bevillningen efter andra artikeln. Ånledningarne, hvarföre bevillningsförordningens
Art. I och 111 ej i förslaget till behandling upptogos, voro,
enligt hvad komitén i sin med förslaget aflåtna underdåniga skrifvelse
Bill. till Riksd. Prof. 1883 1 Barn! 1 Afd. 6 Haft. 7

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

anmält, dels, hvad Art. I beträffade, komiténs önskan att få i ett sammanhang
behandla samtliga kapitationsskatter, dels, i fråga om Art. III,
komiténs åsigt, att åtminstone flertalet af dithörande stadganden lämpligen
kunde antingen borttagas eller ock inryckas i de speciela beskattningslagar,
till hvilka komitén framdeles blefve i tillfälle att öfverlemna
förslag. I sitt härefter den 13 September 1882 afgifna underdåniga utlåtande
och förslag angående skatteförhållandena i riket har komitéu
föreslagit, att ej mindre första artikelns bevillning eller den s. k. personliga
skyddsafgiften, än äfven vissa af de under tredje artikeln i nu
gällande bevillningsförordning upptagna afgifter måtte upphäfvas, äfvensom
att de hittills under sistnämnde artikel hänförda skatteslag, hvilkas
bibehållande med till eu del förändrade skattesatser komitén förordat,
måtte utbrytas ur bevillningsförordningen och upptagas dels i en särskild
förordning angående bevillning för åtnjutande af vissa förmåner
och rättigheter, dels i stämpelpappersförordningen.

Hvad första artikelns bevillning angår, instämmer jag i Skattekomiténs
såsom mig synes välgrundade uppfattning om de personella skatternas
alltför vidsträckta tillämpning i vårt beskattningssystem. Om
man efter den omfattande granskning af våra skatteförhållanden, hvilken
nämnda komité företagit, vill undanrödja eller småningom utjemna skatter,
hvilka ej motsvara vår tids anspråk på en billig och rättvis beskattning,
om de än kunde vara afpassade etter eller åtminstone bättre betingade
af de tiders förhållanden, under hvilka de tillkornmo, så synes
mig icke någon tvekan böra förefinnas derom, att man, för att möjliggöra
en lämplig begränsning af de personella skatterna, bör låta endast
den ena af de båda skatter utaf detta slag, som nu utgöras till staten,
fortfara och att således, på sätt komitén ock föreslagit, med mantalspenningarnes
bibehållande, den efter samma grund och med lika belopp
utgående personliga skyddsafgift» eller första artikelns bevillning bör
upphöra. Jag får derföre hemställa, att Eders Kongl. Maj:t icke må
ifrågasätta, att den hittills varande bevillningen efter första artikeln
vidare bör utgöras.

Då, på sätt komitén vidare anfört, de i nu gällande bevillningsförordning
Art. Ill uppförda skatter och utgifter samtliga hafva föga
gemenskap med en sådan skatt som den efter nuvarande Art. II utgående
allmänna bevillningen, dels af fast egendom, dels för inkomst af
kapital och arbete, i afseende å hvilken skatt, så väl på grund af dess
för staten äfvensom för alla skattskyldig© stora betydelse, som ock till
följd af dess särskilda ställning i skattesystemet, bestämmelserna lämpligen
höra meddelas i eu särskild förordning med endast denna fristående

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

skatteform till föremål, hemställer jag i underdånighet, att komiténs åtgärd
att ur bevillningsförordningen utbryta de hittills under tredje artikeln
uppförda bevillningsafgifter måtte vinna nådigt godkännande. Till
de anordningar, som i följd af detta utbrytande påkallas, torde jag sedermera
få återkomma.»

Departementschefen anmälde vidare, att med ledning af Skattekomiténs
förslag till bevillningsförordning och de deröfver afgifna utlåtanden
ett förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst blifvit inom Finansdepartementet med biträde af tillkallade sakkunniga
personer upprättadt. Sedan detta förslag blifvit af Departementschefen
föredraget, anförde Departementschefen i afseende å de särskilda
bestämmelserna deri:

§ 2-

»De af Skattekomitén under denna § föreslagna bestämmelser hafva
underkastats omredaktion i syfte att tydligt angifva, att skyldigheten att
utgöra bevillning för fast egendom icke må från egaren öfverflyttas på
innehafvare!! i fall då den förre är enskild person. Undantag har blott
gjorts i fråga om lägenhet, som är till besittning på viss ticl eller på
lifstid från annan egendom afsöndrad. Lägenhet af detta slag kan nämligen
anses intaga eu sjelfständigare ställning till stamhemmanet än andra
derifrån under nyttjanderätt skedda upplåtelser. Det vore så mycket
obilligare att ålägga egaren att för sådan afsöndring utgöra bevillning,
som i många fall afsöndringens egentliga värde utgöres af byggnader
eller andra anläggningar, hvilka tillkommit först efter det upplåtelsen
egt rum. Derföre har ock redan enligt nu gällande bevillningsförordning
dylik afsöndring skolat särskildt, taxeras, men då åtminstone till den
endast på viss tid skedda afsöndringen innehafvaren ej kan anses, vara
egare, måste det, såsom Skattekomitén hemstält, vara i sin ordning att
just i denna § uttryckligen bestämma, att skattskyldigheten träffar, ej
egaren, utan innehafvaren.

§ 3.

Mom. 1. Frågan, huruvida växande skog bör beskattas efter dess
afkastningsförmåga, och således genom fastighetsbevillning, eller efter den
inkomst, som egaren verkligen drager af skogen, d. v, s. genom inkomstbevillning,
hör till de svårlöstaste inom bevillningslagstiftningens område.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

Svårigheten beror derpå, att växande skog visserligen, såsom ett adpertinens
till marken, till sin juridiska karakter är att betrakta såsom fastighet,
men att skogen i afseende på den form, hvarunder afkastningen af
densamma vinnes, i många stycken företer större likhet med lös egendom
än med fastighet. Då man beskattar fastighet efter dess afkastningsförmåga,
sker detta derföre, att man anser sig kunna efter noggrann undersökning
af fastighetens naturliga förmåner på förhand beräkna den afkastning,
fastigheten med ändamålsenlig skötsel kommer att i ärligt
medeltal lemna. Fullt exakt kan afkastningsbeloppet naturligtvis icke
beräknas, då man dervid måste lemna utom räkningen det inflytande, som
väderleks- och andra konjunkturförhållanden kunna komma att på detsamma
utöfva, men, om uppskattningsmännen äro sin uppgift vuxne och
med ortens förhållanden fullt förtrogne, bör dock beräkningen af jordbruksfastighetens
afkastning kunna ske med den noggrannhet att, om ock i
särskilda fall afkastningen kan öfver- eller understiga den antagna, vexlingarne
i detta afseende i allmänhet begränsas inom området för nyssnämnde,
af den skattskyldiges vilja oberoende förhållandens verkningskrets.
Helt annorlunda gestalta sig förhållandena i fråga om beräkningen
af växande skogs afkastning. Man kan visserligen äfven här verkställa
en beräkning öfver den afkastning skogskapitalet med en rationel
vård bör kunna lemna, en beräkning, som dock redan den är vansklig
no g, dels derföre att åsigterna om eu rationel skogsskötsels fordringar
kunna betydligt vexla, dels derföre, att då en skog är stadd i uppväxt,
den först i eu framtid kan gifva afkastning, men derföre icke vid beskatta
ngstillfället får anses värdelös. Men äfven förutsatt att en sådan
beräkning med erforderlig noggrannhet låter sig verkställa, kan med
visshet antagas, att den uppskattade afkastningen endast jemförelsevis
.sällan kommer att öfverensstämma med den verkliga. Ty, i motsats mot
förhållandet vid jordbruksnäringen, står det den skattskyldige i hvarje
ögonblick fritt att kullkasta beräkningen derigenom att han antingen vid
sin skogsafverkning går utöfver den efter rationela grunder beräknade
årsafkastningen eller ock, med bibehållande af eganderätten till sjelfva
marken, till annan man afhänder sig den derå växande skogen till större del
än nämnda årsafkastning, och sålunda förvandlar hela eller en del af sitt
skogskapital i penningar. Om beskattningen af skogsrörelsen ordnas under
formen af fastighetsbevillning, blir följden för staten af ett sådant
den skattskyldiges tillvägagående den, att sjelfva skatteföremålet försvinner
och att dermed den skatt, som dessförinnan under förutsättning af
dess fortbestånd för detsamma utgjorts, visar sig hafva blifva beräknad
efter felaktig grund. Och det är nogsamt kändt, att nyssnämnda sätt

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

för skogens tillgodogöra,nde i vårt land, långt ifrån att utgöra undantag,
på många orter tillämpas i stor utsträckning. Med undantag för statens
och för sådana boställs- och andra under enskild disposition varande allmänna
skogar, som stå under statens kontroll, äfvensom för skogarne å
vissa större egendomar, kan man i allmänhet saga, att skogen, i de
delar af riket, der sådan icke i större myckenhet förefinnes, tillgodogöres
utan att dervid följes någon med hänsyn till omsorgen om skogens
framtida bestånd uppgjord plan, medan åter i de delar af riket, som
företrädesvis äro att anse såsom skogsproducerande, dispositionsrätten
öfver skogen till stor del öfvergått från jordegarne till sågverksegare
eller andra förädlare af skogsprodukter.

Lägges härtill att svårigheten att beräkna skogens rätta värde säkerligen
i många fall föranledt dess fullständiga åsidosättande vid uppskattningen
af fastighetstaxeringsvärdet, saknas för visso icke skäl för antagandet,
att ett så väl för den skattskyldige rättvisare, som för staten
fördelaktigare resultat skulle vinnas genom fastighetsbeviliningens utbytande
mot inkomstbevillning vid beskattningen af afkastningen utaf skog.
Förbises bör ej heller, att äfven ur kommunalbeskattningens synpunkt
skäl tala för en sådan förändring. Inom de trakter af riket, der afverkningsrätt
till skog å annans mark i större utsträckning plägar upplåtas,
inträffar nämligen eljest lätt, att en kommun går miste om all skatt för
de inom dess område belägna, under afverkningsrätt upplåtna skogssträckor.
Då jordegaren förlorat all dispositionsrätt öfver skogen, anser
man sig icke billigtvis kunna taga hänsyn till denna vid fastighetstaxeringsvärdets
bestämmande, och då skogsrörelse såsom sådan hittills icke
kunnat beskattas genom inkomstbevillning, har följden blifvit, att inkomsten
af skogsrörelsen inräknats i inkomsten af afverkningsrättsinnehafvarens
sågverksrörelse och beskattats der denna bort beskattas, eller oftast
utom kommunen. Blir deremot inkomst af skogsrörelse särskildt beskattad,
kan föreskrift lemnas, att detta bör ske inom den kommun, der
skogen är belägen.

Vid öfvervägande af dessa förhållanden synes mig Skattekomiténs
förslag om skogsrörelses beskattande genom inkomstbevillning böra vinna
godkännande och de betänkligheter, som deremot kunna framställas och
blifvit af Kammarrätten i dess underdåniga utlåtande öfver komiténs betänkande
sammanfattade, böra få vika. Dessa betänkligheter afse i främsta
rummet den minskade betydelse köpeskillingen för fastighet såsom
norm för fastighetsvärdets bestämmande skulle erhålla derigenom, att
värdet af skogen, som naturligtvis inverkat på köpeskillingens belopp,
icke finge vid uppskattningen af taxeringsvärdet tagas i betraktande i

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

vidsträcktare mån, än skogen vore erforderlig till husbehof. Äfven bortsedd
derifrån, att vid det störa antal fastigheter, som endast ega skogtill
husbehof, köpeskillingen komme att bibehålla sin fulla betydelse såsom
taxeringsgrund, torde man kunna antaga, att vid öfriga fastigheter
nämnda taxeringsgrunds minskade brukbarhet komme att motvägas af
den ökade duglighet i berörda hänseende, som genom förändringen komme
att tillvinnas ej mindre de numera allmänt förekommande hypoteksvärdena,
vid hvilkas bestämmande hänsyn till växande skog enligt regeln
icke tages i vidsträcktare mån, än den är erforderlig till husbehof, än äfven
arrendebeloppen, som likaledes i det vida öfvervägande antalet fall ej
afse den å egendomen befintliga skog. Jag vågar derföre antaga, att
skogsrörelsens särskilda beskattning icke skall medföra så stora olägenheter
för fastighetstaxeringens verkställande, som Kammarrätten befarat,
och det synes mig uppenbart, att ett tillfälle derigenom beredes att upphämta
inkomst af ett skatteobjekt, som hittills ofta endast i ringa mån
varit föremål för taxering.

I öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit har försäljning af
torf ur beskattningssynpunkt likstälts med försäljning af skog.

Mom. 2. Då fastighetsbevillning skall beräknas allenast å hvarje
fulla hundratal kronor af fastigheternas taxeringsvärden, äro de belopp,
hvarmed nämnde värden öfverstiga jemnt hundratal, utan betydelse för
beskattningen, hvaremot kontrollen å bevillningsafgifternas rigtiga uträkning
skulle i hög grad underlättas genom fastighetsvärdenas utsättande
i värdekolumnerna i fulla hundratal kronor. Särskild! är eu
föreskrift i sådant syfte af vigt, derest, af skäl, som jag längre fram
torde få angifva, åliggandet att uträkna bevillningsafgifterna skulle
öfverflyttas från taxeringsmyndigheterna till vederbörande uppbördstjenstemän.
Af sådan orsak har stadgats under § 3 mom. 2 att frälseräntas
kapitalvärde skall utsättas i fulla hundratal kronor, så att möjligen.
Överskjutande belopp icke beräknas, samt under § 5 att fast
egendoms värde likaledes skall utsättas i fulla hundratal kronor, hvarjemte
i instruktionen för taxeringsmyndigheterna anvisning lemnats att,
då fast egendoms värde icke uppgår till ett hundra kronor, värdet
skall införas allenast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.

Mom. 4. Då fast egendom, äfven om den är fri från bevillning, i
allt fall skall taxeras, har ansetts nödigt att i detta mom. särskild!
upptaga det enda slag af fast egendom, för hvilket någon uppskattning
eller taxering icke benöfver ega ruin.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 4.

Skattekornitén har (§ 4 b jemf. med § 10 mom. 2 b och c af
förslaget till bevillningsstadga) föreslagit, att, då tomt eller byggnad,
tillhörig stad eller annan menighet, akademi, vetenskapligt samfund,
allmänt undervisningsverk eller barmhertighetsinrättning, i sin helhet
eller till större delen användes till uthyrning eller idkande af rörelse,
näring eller yrke, inkomstbevillning skall utgöras för inkomst, som härigenom
förvärfvas. Jemte det att utan tvifvel i många fall svårighet
skulle möta för afgörandet, huruvida eu fastighet vore till större delen
på nyssnämnda sätt disponerad eller icke, synes mig mot det föreslagna
stadgandet vidare kunna anmärkas, dels att, då ifrågavarande menigheter
och allmänna inrättningar i öfrigt enligt komitéförslaget äro befriade
från bevillning för inkomst af kapital, skäl icke synes förefinnas
att företrädesvis af det slag utaf kapital, som nedlägges i tomter eller byggnader
utkräfva inkomsibev\\\nmg, dels ock att det föreslagna beskattandet
af ifrågavarande /VastfyAeåsafkastning genom inkomstbevillning vore
oegentligt och skulle innebära ett, visserligen ur praktisk synpunkt
föga betydande, men likväl för följdrigtigheten i bevillningsstadgans
bestämmelser menligt afsteg från de regler, som gälla i fråga om bevillningens
fördelning i fastighets- och inkomstbevillning, hvilket icke
här, såsom i fråga om beskattning af jern vägs- eller kanalanläggning,
kan rättfärdigas derigenom, att man bortser från anläggningens egenskap
af fastighet för att deri endast se ett materiel för jernvägs- eller kanalrörelsen.
Hittills uti ifrågavarande hänseende gällande föreskrifter, enligt
hvilka ofvan omförmälda byggnader skolat uppskattas till värde i förhållande
till inkomstens belopp, och fastighetsbevillning derför efter de i allmänhet
gällande grunderna utgöras, synas mig mera tillfredsställande och endast
påkalla ett förtydligande, för att visa, att fastigheten väl skall i sin
helhet uppskattas, men att det skall särskildt bestämmas för huru stor del
af fastighetsvärdet bevillning skall utgöras. För öfrigt är i förslaget
iakttagen den utaf komitén förordade utsträckningen af stadgandets tilllämplighet
på allmänna platser och tomter.

Samma skäl, som föranledt medgifvande af frihet från fastighetsbevillning
för stationshus vid jernvägar, eller att dessa byggnader äro
för trafiken å jernvägarne oundgängliga och således skäligen kunna anses
utgöra en del af sjelfva jern vägsanläggningen (jfr. Bevillningsutskottets
betänkande N:o 8 vid 1872 års riksdag), talar äfven för den af komitén
föreslagna utsträckningen af ifrågavarande bevillningsfrihet till de jern -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

vägen tillhörande verkstäder och andra byggnader, äfvensom för motsvarande
byggnader vid kanaler. Det af komitén använda uttrycket, att
omförmälda byggnader för att befrias från fastighetsbevillning icke få
»lemna egaren särskild afkastning», skulle emellertid kunna tolkas sålunda,
att fastighetsbeViMnmg borde påföras byggnaderna, så snart någon,
till af kastningen af jern vägen eller kanalen o. s. v. icke hänförlig inkomst,
om än aldrig så ringa, af byggnaderna för egaren uppstode,
hvilket skulle föranleda dertill, att en del af byggnadens afkastning
komrne att beskattas genom fastighets- och en annan del genom inkomstbevillning.
Det synes mig derföre egentligare, att friheten från
fastighetsbevillning göres beroende deraf, att byggnaderna kunna anses
för anläggningens begagnande erforderliga. Erinras bör, att derest byggnaderna
lemna egaren någon från jernvägens eller kanalens särskild afkastning,
denna beskattas hos egaren genom inkomstbevillning.

§ 8.

Mom. 1. Om ock erkännas måste, att i många fall svårigheten, att
med full noggrannhet skilja mellan inkomst af kapital och inkomst af
arbete är stor och i sjelfva verket oöfvervinnelig, synes mig likväl, då
det statistiska intresset fordrar att i taxeringslängden skilnad göres mellan
de olika arterna af inkomst, nödigt, att äfven i sjelfva författningen
motsvarande skilnad iakttages.

Ehuru kyrkor i allmänhet åtnjuta frihet från inkomstbevillning,
stadgas likväl i gällande bevillningsförordning § 8 att sådan bevillning
skall med visst afdrag utgöras af den kyrkorna i Skåne, Halland och
Bohuslän tillhörande tionden, samt af domkyrkorna i riket för deras
inkomst i spanmål eller hemmansräntor. Något särskilt skäl för denna,
äfven af komitén bibehållna, inskränkning i kyrkornas eljest stadgade
bevillningsfrihet synes mig icke förefinnas, vid hvilket förhållande följdrigtigheten
synes mig fordra, att på sätt jemväl förberedande skattejemkningskomitén
föreslagit, bevillningsfriheten utsträckes till nämnde
slag af inkomster.

Mom. 2 a. Då komitén (§ 7 c af förslaget till bevillningsstadga)
föreslagit införande af bevillning för viss inkomst af fastighet, har komitén,
enligt hvad de vid förslaget fogade motiver (sid. 1\ och 72) gifva
vid handen, afsett att härmed träffa sådan inkomst af detta slag, som
icke drabbas af fastighetsbevillningen. Hit hänför komitén dels inkomst
af det för jordbruksrörelsens drifvande erforderliga, i inventarier och
kreatursstock nedlagda eller eljest använda kapital, äfvensom produkten

Bil. till Kong].. Maj ds Nåd. Prop. N:o 6". 9

af jordbrukarens personliga arbete, samt de af honom i hans egenskap
af jordegare eller arrendator åtnjutna, sällan i penningvärde uttryckta
och derföre vanligen förbisedda förmåner af allehanda slag, dels det
belopp, hvarmed under vissa förutsättningar och vid gynsamma konjunkturer
så väl arrendevärden och jordbruksnäringsafkastning, som
hyror och hyresvärden kunna öfverstiga det belopp, som genom fastighetsbevillning
beskattats. Hvad sistnämnde öfverskjutande belopp vidkommer,
bör likväl anmärkas, att då här för uppkomsten af skatteföremålet
måste förutsättas, att man icke lyckats fullt uppnå det med
fastighetstaxeringen afsedda mål, och skatteföremålet sålunda icke är
till arten skildt från det, som genom fastighetsbevillningen beskattas,
man enligt mitt förmenande bör söka vinna det syfte, som komitén
genom'' sitt förslag i denna del velat uppnå, icke genom eu ny skatteår
m,^ utan genom förökad noggrannhet vid fastighetstaxeringen. Af
sådan orsak hafva från de i § 7 c al komiténs förslag uppräknade slag af
inkomst af fastighet, uteslutits ej mindre den inkomst och förmån af
jordbruksfastighet, som egaren genom utarrendering förvärfvar, än äfven
hyresvärde eller hyresinkomst af annan fastighet. För att vinna ökad
trygghet att sistnämnda slag af fastighet i allmänhet må uppskattas till
fulla hyresvärdet har deremot anvisning i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
lemnats, att »annan fastighets» taxeringsvärde i allmänhet
skall beräknas genom kapitalisering efter 5 procent af den behållna
hyresafkastningen.

Hvad deremot angår de i jordbruksrörelsen ingående produktionsfaktorer,
som kunna sammanfattas under benämningarne inventarier eller
driftkapital samt personligt arbete, erfordras för dessas indragande under
beskattningen nya bestämmelser. Eu väsentlig brist i vår nuvarande
bevillningslagstiftning är just, att man, då man beskattat jordbruksfastigheten,
ansett sig på samma gång beskatta sjelfva jordbruksrörelsen,
dervid förbiseende, att denna rörelse eller näring för sitt bedrifvande
förutsätter icke blott sjelfva fastigheten, utan ett visst driftkapital i inventarier,
kreatur m. in. och ett betydligt tillskott af arbete. Kapitalet
och arbetet medverka således uppenbarligen till den inkomst jordbruksrörelsen
lemnar, och då inkomst åt kapital och arbete eljest beskattas,
bör ju icke heller rimligtvis inkomsten af det i jordbruksrörelsen nedlagda
kapitalet och arbetet lemnas obeskattad. Skattekomitén har ock
uppmärksammat denna brist i nu gällande bevillningsförordning och
framlagt förslag till dess afhjelpande. Detta förslag åsyftar emellertid
att låta taxeringsmyndigheterna uppskatta den inkomst, jordbruksrörelsen
lemnar utöfver hvad som kan anses beskattadt genom fastighetsbevillBih.
till Riksd. /‘rot. 1883. 1 Blind. 1 Afd. b Häft. 8

iö

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

ningen och att låta denna uppskattning ske hufvudsakligen på samma
sätt som eljest iakttages vid beräkning af den inkomst, som af annan
rörelse eller näring härflyter. Detta förfarande är visserligen ur teoretisk
synpunkt riktigt, men å andra sidan har Skattekomiténs ordförande
uti en afgifven reservation utvecklat de särskilda förhållanden,
hvilka tala emot en tillämpning af komiténs förslag med hänsyn till
svårigheten i de flesta fall att bestämma den behållna inkomsten af
jordbruksrörelsen, och såväl bemälde reservant som Kammarrätten och
de flesta länsstyrelser, till hvilka samtligas yttranden i denna del jag
torde få hänvisa, hafva påpekat, huru de svårtillämpliga bestämmelserna
i komiténs förslag säkerligen skulle leda till ett resultat i finansielt
afseende, som gjorde hela vinsten af det nya skatteföremålets upptagande
i lagstiftningen i de flesta fall temligen betydelselös. Lika med
de hörda myndigheterna tror jag derföre, att frågan om särskild inkomstbevillning
af jordbruksrörelsen för närvarande icke kan på ett praktiskt
sätt lösas på annan väg än den af komiténs ordförande angifna, eller
genom att ställa beskattningen af jordbruksrörelsen i ett fixt lagbestämdt
förhållande till jordbruksfastighetens taxeringsvärde. Komitéordförandens
förslag, i hvilket jemväl eu annan ledamot af komitén
instämt, innebär nemligen att bevillningen för jordbruksfastighet, deri
inbegripen jemväl bevillningen för jordbruksrörelsen, skulle utgå med
sex öre för hvarje ett hundra kronor af fastighetens taxeringsvärde.
Då jag i hufvudsak biträder detta förslag, anser jag dock att åt den
tanke, hvarpå förslaget hvilar, bör i lagstiftningen gifvas ett något förändradt
uttryck emot hvad reservanten hemstält. Då jordbruksfastighets
likställighet med annan fastighet uti bevillningsafseende städse
stälts i samband med eu afskrifning af de på den förra fastigheten hvilande
särskilda skatter och då åstadkommandet af en dylik likställighet
synts ur flera synpunkter önskvärdt, torde det ej vara lämpligt att åt
bevillningsförordningen gifves ett utseende, som skulle jordbruksfastighet
genom att derför erlägga 6 öre för hvarje hundra kronor af taxeringsvärdet
blifva högre beskattad än annan fastighet, för hvilken utgöres
endast 5 öre. Derjemte anser jag det vara af vigt att det nya begreppet
om inkomstbevillning för jordbruksrörelse blir uttryckligen inrymdt i
bevillningsförordningen, och tillåter jag mig derföre hemställa, att, med
lika bevillning för all fastighet, nemligen 5 öre för hvarje etthundra
kronor af taxeringsvärdet, den inkomst och förmån af jordbruksrörelse å
egen eller annans mark, som förvärfvas medelst det i rörelsen nedlagda arbete
och dervid använda inventarier, må under mom. 2 i denna § upptagas
under hufvudrubriken inkomst af arbete såsom särskilt skatte -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. N:o 6.

föremål, och att sedermera i § 10 mom. 5 må stadgas, att dylik inkomst
och förmån skall upptagas till etto belopp, som motsvarar en för hundra
af fastighetens taxeringsvärde. A det sålunda beräknade inkomstbeloppet
utgöres naturligtvis vanlig inkomstbevillning och egarens skattepligtighet
blir derför enligt detta förslag lika med hvad den skulle
blifva efter det af Skattekomiténs ordförande afgifna. En skiljaktighet
i sak qvarstår emellertid mellan det inom Finansdepartementet utarbetade
och komitéordförandens förslag. Under det nemligen vid det förra
eu arrendator skulle komma att för sin inkomst betala i bevillning
endast 1 öre för hvarje etthundra kronor af fastighetens taxeringsvärde
och de fem örena i fastighetsbevillning drabba egaren, föreslår reservanten,
att kronans arrendatorer skulle betala två öre, beroende
detta på den i reservationens motivering gjorda beräkning, att fyra öre
skulle vara den enligt reservantens mening lämpliga siffran för sjelfva
fastighetsbevillningen. Jag har redan nämnt hvad som för mig varit
bestämmande att föreslå fastighetsbevillningen till fem öre eller vigten
af likställighet i beskattning för alla fastigheter. Om deraf blir en
följd, att en lägre beskattning för arrendatorer i allmänhet inträder,
än enligt det andra förslaget, är sådant ur statens synpunkt likgiltigt.
Vare sig egaren eller arrendatorn erlägger beloppet, får staten nemligen
i begge förslagen lika mycket. 1 fråga om egarens och arrendatorns
ställning till hvarandra är likaledes frågan utan egentlig betydelse, då
de ega att sinsemellan aftala om hvarderas andel i fastighetsbevillningen.
Deremot skulle onekligen kronans arrendatorer, hvilka endast utgöra
inkomstbevillning för jordbruksrörelsen, få enligt det af mig tillstyrkta
förslaget eu lindrigare beskattning än eldigt både reservantens förslag
och den nuvarande bevillningsförordningen, hvilken, såsom kändt, ej
innehåller någon med förslaget likartad begränsning. Den förmån, kronan
derigenom medgifver sina egna arrendatorer återverkar dock på
arrendebeloppen vid dessa egendomars framtida utarrendering och urstatskassans
synpunkt bör derför någon afsevärd betänklighet ej möta
mot antagande af detta förslag, hvars hufvudsakligaste uppgift är att
gifva ett uttryck åt likställigheten i beskattning för all fastighet. I öfrig!,
förutsätter förslaget naturligtvis, att kommunalbeskattningen ordnas så,
att arrendatorer, vare sig kronans eller enskildes, få till kommunen efter
skäliga grunder lemna bidrag, men dessa grunder äro lätt funna, och
vill jag derföre endast tillägga, att, i händelse detta mitt förslag
om beskattning af jordbruksfastighet och jordbruksrörelse vinner nådigt
godkännande, detsamma erbjuder på ett enkelt sätt lösning af frågan
om den kommunala beskattningen å landet, derest man vill bibehålla

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof). N:o G.

orubbadt det nuvarande förhållandet mellan jordbruksfastigheters och
öfriga skatteföremåls deltagande deri. Sedan nemligen för jordbruksfastighet
och jordbruksrörelse kommer att erläggas jemnt dubbelt så hög
bevillning som för närvarande, bortfaller det hittills förefintliga behofvet
af en dubbel fyrktalssättning för jordbruksfastighet; och antagandet af
den lika fyrktalssättningen för alla skatteföremål låter dessa följaktligen
fortfarande deltaga i kommunens beskattning i alldeles samma proportion
som hittills.

Mom. 2 c. Mejerihandtering och annan binäring till jordbruket
drifves stundom utan sammanhang med eget jordbruk och i vissa fall
kan näringen, äfven då jordbruk derjemte idkas, vara att betrakta såsom
från jordbruket sjelfständig i den mån nemligen näringen icke afser
tillgodogörande af det egna jordbrukets produkter. Näringen bör i
nu omförmälda fall icke beskattas såsom jordbruksrörelse, utan såsom
annan rörelse eller yrke, i öfverensstämmelse hvarmed tillägg blifvit
gjordt till nu förevarande mom.

Kalk- och stenbrott hafva upptagits i detta mom. såsom närmast
jemförliga med bergsbruk.

Mom. 2 e. På de af Kammarrätten anförda skäl har ur förteckningen
på de bevillning underkastade inkomstslagen uteslutits »årligt
eller tillfälligt understöd», hvaremot i stället upptagits »gratifikation af
annan än enskild gifvare». I fråga om gratifikation af allmänna medel
gäller nämligen icke det skäl, som talar för bevillningsfrihet för gåfva
af enskild gifvare, eller att beloppet redan är beskattadt i gifvarens
hand, och annan grund att befria sådan gratifikation, derest den i och
för sig eller tillsammans med andra inkomster öfverstiger det allmänna
existensminimum, synes mig icke förefinnas.

§ 9.

Den af komitén föreslagna beskattningen af utländingar, som här i
riket uppehålla sig såsom resande, torde visserligen, såsom Kammarrätten
påpekat, i många fall komma att med hänsyn till så väl bestämmande
af beskattningsorten som den påförda afgiftens utbekommande
varda förbunden med svårigheter, men nämnde beskattning, hvartill motsvarighet
förekommer i de flesta andra länders inkomstskattelagar, lärer
ändock så mycket, mindre böra eftergilvas, som det ofta visat sig vanskligt.
att afgöra, huruvida en utländing, som vistats här i riket, varit att
anse såsom härstädes bosatt eller allenast såsom resande. Deremot är

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

det af Tigt, att skattskyldighet icke inträder förr än vistelsen bär i riket
kan anses hafva förlorat karakteren af tillfälligt, längre eller kortare,
besök, hvarföre, med uteslutande af den första af de utaf komitén föreslagna
tidsbest.ämningarne eller ett års fortfarande vistelse härstädes,
skattskyldighetens inträde gjorts beroende deraf, att den resande uppehållit
sig härstädes under större delen af tre på hvarandra följande år.

§ 10.

Mom. 1. De länge öfverklagade missförhållanden, som uppkommit
derigenom att till grund för beräkningen af de skattskyldiges inkomster
lagts än skatteårets, än det nästföregående årets förhållanden, allt efter den
olika tolkning eller tillämpning, som i särskilda fall gifvits bestämmelserna
i § 7 inom. 3 punkten 1 af nu gällande bevillningsstadga,. lära, på
sätt Kammarrätten framhållit, icke kunna fullständigt undanrödjas, med
mindre bestämdt föreskrifves, hvilketdera årets förhållanden skola läggas
till grund för taxeringen. Att ovilkorligen föreskrifva, att taxeringen
skall grundas på skatteårets förhållanden, låter sjg icke gorå, så länge
taxeringen måste under samma år verkställas. Återstår derföre den,
jemväl af Kammarrätten förordade utvägen, att upptaga inkomsten med
det belopp, hvartill den under nästföregående året uppgått.. Två afvikelser
från denna princip har jag likväl ansett nödiga. Då inkomsten
första årej åtnjutes likasom då den icke åtnjutits för hela föregående
året, har det öfverlemnats åt taxeringsmännen att verkställa uppskattningen
enligt de upplysningar de kunna förskaffa sig, hvilken utväg jag ansett
vara både ur det allmännas synpunkt och för bevarandet af de . skattskyldiges
politiska och kommunala rättigheter att föredraga framför den
af Kammarrätten tillstyrkta, att alldeles frigifva inkomsten första året
den åtnjutes. Vidare och då beloppet af lön, som är förenad med allmän
eller enskild tjenstebefattning, äfvensom af pension, redan för det
löpande året är kändt, saknas skäl att för beräkningen af sådan inkomst
föreskrifva annan grund än det löpande årets förhållanden.

Ordet »taxeringsförrättningar» i § 9 mom. 3 punkt 2 af komiténs
förslag (§ 7: 3:o p. 2 af gällande bevillningsstadga) har blifvit utbytt
mot »taxerings- eller pröfningsnämnd» för att tydligt angifva, att inkomst
af der ifrågavarande slag skall taxeras under löpande året, äfven
om den blir känd först vid pröfningsnämndens sammankomst.

Mom• 3 a. Då vid m&omst-bevillningens beräkning afdrag för grundskatter
och öfriga reala onera icke kan ifrågakomma, lärer något behof

Bil■ till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. N:o 6.

icke förefinnas att enligt komiténs förslag ändra lydelsen af motsvarande
stadgande i nu gällande bevillningsstadga (§ 7 mom. 1, sådant detta
författningsrum lyder enligt nådiga kungörelsen den 3 Juni 1881). Sistnämnda
lydelse har derföre blifvit återstäld.

Mom. 4 b. Om det ock måste anses mest öfverensstämma med inkomstskattens
grunder, att alltid endast den behållna inkomsten beskattas
och att således vid inkomstens beräkning afdrag tillätes för ränta
å all gäld, finner jag det likväl betänkligt och lätt ledande till missbruk
att på sätt Kammarrätten föreslagit medgifva oinskränkt rätt till sådant
afdrag. Rätten till afdrag för ränta å skuld har jag likväl ansett böra
erhålla något större utsträckning än den komitén medgifvit, i det nemligen,
i fråga om beräkning af inkomst utaf rörelse, afdrag medgifvits
för ränta, icke blott, såsom komitén föreslagit, å lånt rörelsekapital utan
i allmänhet å lånt, i rörelsen nedlagdt kapital. Afdrag koinme sålunda
att få göras äfven för ränta å skuld, som blifvit ingången för förvärfvande
af de för rörelsens bedrifvande erforderliga fastigheter, hvithet
åter enligt komiténs förslag icke, eller åtminstone icke fullt bestämdt,
vore tillåtet.

Då afdrag jemväl, enligt mom. 4 a, medgifves för det genom fastighetsbevillning
beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp af fem procent
utaf taxeringsvärdet å sådana fastigheter, kunde det vid första betraktelsen
förefalla såsom om genom ränteafdragets föreslagna utsträckning
afdrag komme att ske två gånger för ett och samma belopp eller
åtminstone för en del deraf. Om t. ex. en person för idkande af eu näring
inköpt en fastighet, taxerad till 100,000 kronor, och upplånat de för
köpet erforderliga penningar mot 5 procent, skulle han vid beräkning
af inkomsten utaf rörelsen ega att räkna sig till godo afdrag dels för
hyresvärdet å fastigheten, 5,000 kronor, dels för räntan å köpeskillingen,
likaledes 5,000 kronor. Afdraget är likväl blott skenbart dubbelt, ity
att endast afdraget för räntan å köpeskillingen i verkligheten kommer
den skattskyldige till godo. Det belopp som afdrages såsom fastighetens
hyresvärde är nämligen beskattadt genom fastighetsbevillning och afdraget
härför afser allenast att förekomma, att samma belopp två gånger
hos samme skattskyldige beskattas.

Den invändning skulle visserligen kunna göras, att genom medgifvande
af afdrag för ränta å kapital, som blifvit användt för förvärfvande
af de för en rörelses drifvande nödiga fastigheter, egaren af en skuldbelastad
fastighet komme i en ur skattesynpunkt gynsammare ställning
än egaren af en ograverad fastighet. Betraktar man förhållandet från
inkomstbevillningens ståndpunkt, innefattar det intet annat än eu fullt

JBil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

berättigad tillämpning af grundsatsen, att endast den behållna inkomsten
bör beskattas; egaren af den onererade fastigheten åtnjuter, under i öfrigt
lika förhållanden, jemnt så mycket mindre inkomst af sin rörelse
än egaren af den ograverade fastigheten af sin, som räntan å den vid
fastigheten häftande skulden. Ur fastighetsbevillningens synpunkt åter
sedt, åtnjuter den ene lika litet något afdrag, som den andre, då denna
bevillning måste utgöras till samma belopp, ehvad fastigheten är behäftad
med skuld eller icke. Att en icke industriidkande fastighetsegare
icke får åtnjuta något skatteafdrag för intecknad skuld, medan en industriidkare
kan komma att få tillgodoberäkna sig sådant, ehuru utom
fastighetsbevillningens område, kan förefalla oegentligt, men denna
oegentlighet är eu följd af bevillningens dubbelkarakter af fastighetsskatt
och inkomstskatt och kan, såsom andra dylika oegentligheter, icke,
utan obehörig sammanblandning af fastighets- och inkomstbevillningen,
undanrödjas så länge bevillningen bibehåller sin berörda dubbla karakter.

Gifvet är, att icke någon annan vid rörelseidkares fastighet häftande
skuld får vid skatteafdragets bestämmande tagas i beräkning, än
sådan, som tillkommit i och för rörelsens behof.

§ 11.

Mom. 1. Mot komiterades förslag att vid ett inkomstbelopp af
2,000 kronor sätta den gräns, der full skattskyldighet inträder, synes
mig kunna anmärkas, att det föreslagna stadgandet, likasom i allmänhet
hvarje bestämning, hvarigenom gränsen för en skatteklass sättes vid ett
rundt tal, som angifver inkomsten för en större grupp af skattskyldige,
otvifvelaktigt komme att framkalla starka bemödanden af dessa skattskyldige
att nedtrycka uppskattningen af sin inkomst under nämnde
gräns. Dertill kommer, att den ojemnhet i beskattningen, som är oafvislig^
förbunden med fastställandet af dylika gränser och som visar
sig vid jemförelse mellan skattebeloppen för de inkomster, som ligga närmast
under och närmast öfver en uppdragen gräns, framstår ännu bjertare,
när gränsen är satt så, att ett betydligt antal skattskyldige åtnjuta just
den inkomst, med hvilken skatteförhöjningen vidtager. Detta har man
uppmärksammat vid vissa främmande länders lagstiftning i ämnet och
derföre föredragit att sätta gränsen vid siffror, om hvilka man kan antaga
att de representera det verkliga inkomstbeloppet endast för ett jemförelsevis
mindre antal skattskyldige. Jag har derföre ansett gränsen i
detta fall böra bibehållas vid samma belopp som i nu gällande bevillningsförordning,
eller vid eu inkomst af 1,800 kronor.

Bil. till Kongl. Majds Nåd. Prop. N:o 6.

Då obestridligt är, att å vissa orter inom landet bostadskostnaden
är betydligt högre än å andra, synes mig, att på sätt såväl en reser--vant inom komitén som vissa myndigheter och deribland särskildt Öfverståthållareembetet
och Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län på enligt
mitt förmenande mycket giltiga grunder påyrkat, vid bestämmandet
af existensminimum, särskild hänsyn bör tagas till detta för vissa orter
egendomliga förhållande. Att emellertid i bevillningsförordningen för
vissa orter stadga andra existensminima än de för riket i allmänhet antagna,
torde likväl vara förbundet med allt för betydande svårigheter
och det synes derföre ändamålsenligare att åt taxeringsmyndigheterna
öfverlemna afgörandet, huruvida det belopp, för hvilket bevillning icke
eger rum eller som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt
afdragas, må af nämnde orsak ökas. Den lindring, som vare sig af nu
ifrågavarande orsak eller till följd af särskilda ömmande omständigheter,
får medgifvas utöfver de i allmänhet gällande beloppen, torde dock icke
i något fall böra få öfverstiga 200 kronor.

Föreskriften om skyldighet för vederbörande besk att ni n gs n ä i n n d att
anteckna skälet för den lindring, som beviljas utöfver den i allmänhet
medgifna, lärer rätteligen tillhöra instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Af det sätt, hvarpå enligt detta förslag beskattningen af jordbruksfastighet
och jordbruksrörelse år ordnad följer, att frihet från eller lindring
i den beräknade inkomstbevillningen för jordbruksrörelsen icke
bör medgifvas. Lika litet bör dylik frihet eller lindring ifrågakomma
för inkomst af skogsrörelse, då den, som afverkar skogen, tillika är
egare af marken.

Hvad åter angår utverkning af skog, som växer å annans mark, torde
rörelsen i sådant fall merändels bedrifvas i så stor omfattning, att behof af
föreskrift om existensminimum särskildt för detta fall icke kan förefinnas.

Stadgandet i § 12 af komiténs förslag (§ 10 i gällande bevillningsförordning)
har hitflyttats, såsom utgörande ett undantag från de i förevarande
inom. meddelade bestämmelser. Uttrycket »inkomst af bolag» i
nämnde stadgande, hvilket kan tolkas såsom afseende dels den inkomst,
som förvärfvas af bolag och hos bolaget beskattas, dels den inkomst,
som från bolag tillflyter enskild person och hos denne beskattas, torde
kräfva att något förtydligas. Och då skälet, hvarföre lindring i bevillningen
förmenats den skattskyldige för nu ifrågavarande slag af inkomst,
utan tvifvel är att söka deruti, att bolag, såsom saknande fysisk tillvaro,
icke ansetts böra komma i åtnjutande af det för rent personligt
ändamål medgifna existensminimum, har förtydligandet skett i den riktning,
att stadgandets tillämplighet inskränkts till sådan inkomst, för

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

hvilken bolag beskattas; af hvilket förhållande framgår att den af Kammarrätten
föreslagna förändring af stadgandets ordalydelse icke kunnat
af mig biträdas.

Mom. 2 e. Den vidtagna förändringen i komiténs förslag afser att
bringa stadgandet i full enlighet med de i den internationela rätten antagna
plägseder och öfverensstämmer med .det sätt, hvarpå ifrågavarande
föreskrift, jemlikt nådiga skrifvelsen till Öfverståthållareembetet den 2
September 1864, hittills tillämpats.

Mom. 2 h. Jemlikt nådiga kungörelsen den 30 Maj 1873 om införande
af bevillningstaxering i Yesterbottens och Norrbottens läns lappmarker
påföras lapparne ej inkomstbevillning för andra beskattningsföremål
än fast egendom och sådan, jordbruket ej tillhörande näring,
som förutsätter fast bostad. Detta stadgande, som hufvudsakligen afsett
att från beskattning fritaga lapparnes renskötsel, har emellertid medfört
bevillningsfrihet äfven för den inkomst af kapital, som af lappar åtnjutes.
På sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens
och Norrbottens län i sina underdåniga utlåtanden öfver komiténs förslag
anfört, torde skäl saknas för frikallelsen från skatt, hvad inkomst
af kapital angår, och lapparnes bevillningsfrihet torde i öfverensstämmelse
härmed böra inskränkas till inkomst af sådan näring, som
ej förutsätter fast bostad.

§ 12.

Enligt § 9 i gällande bevillningsförordning skall annat bolag än
bank-, jernvägs- och kanalbolag taxeras till bevillning, der bolagets rörelse
hufvudsakligen, å en eller flere orter, drifves, eller, i fall sådana
bestämda orter icke förefinnas, der bolaget har sin styrelse, samt fabriksegare,
handlande samt annan yrkes- och näringsidkare taxeras, der
fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen hufvudsakligen,
å en eller flere orter, idkas. Dessa bestämmelser äro i komiténs förslag
till bevillningsförordning bibehållna, allenast med det tillägg i fråga om
handlande samt annan yrkes- och näringsidkare, att de skattskyldige,
hvilkas rörelse eller yrke utöfvas utan bestämd fast ort för verksamheten,
skola taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne.

Få stadganden i bevillningsförordningen hafva vid tillämpningen
gifvit anledning till större svårigheter, än ofvan omförmälda, i § 9
innefattade. Svårigheterna torde dock ligga i sjelfva naturen af den
uppgift, som varit att lösa, och det kan ifrågasättas, huruvida denna
uppgift skulle i någon väsentlig mån underlättas genom meddelandet af
äfven utförliga och detaljerade föreskrifter i bevillningsförordningen.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 9

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

Det synes mig derföre fortfarande såsom hittills böra öfverlåtas åt lagtillämpningen
att lösa de svårigheter, som i särskilda fall uppstå. Vid
sådant förhållande har jag ansett annan förändring i hittills gällande
stadganden icke böra vidtagas än, att dels beskaffenheten af den rörelse
eller det yrke, som må föranleda särskild taxering, blifvit angifven i
ordalag, som torde något tydligare och bestämdare än de i gällande bevillningsstadga
använda, uttrycka syftet med den ifrågavarande föreskriften,
dels ett tillägg till bestämmelserna om orten för handlandes
och annan yrkes- eller näringsidkares beskattning gjorts i det af komitén
angifna syfte, men med utbytande af orden »utan bestämd fast ort
för verksamheten», mot orden: »på flere orter, men endast kortare tid
på hvarje ort».

Jemlikt § 3 mom. 2 i mantalsskrifningsförordningen skall utrikes
tjenstgörande svensk diplomat, äfvensom svensk konsul eller annan å
utrikes ort anstäld tjensteman, som är svensk undersåte och af allmänna
medel åtnjuter aflöning, mantalsskrifvas inom Stockholms stad och St. Nikolai
församling och skall följaktligen äfven derstädes taxeras till bevillning.
För det fall åter, att löntagaren icke är svensk undersåte,
och således icke skyldig att här i riket mantalsskrifvas, hvilket ofta är
förhållandet med konsuler, saknas föreskrift om orten för hans taxering.
Kammarrätten har föreslagit, att löntagaren i detta fall måtte beskattas
å den ort, der lönen utbetalas. Som emellertid konsulers löner i många
fall till hela eller en del af beloppet utgå direkt af uppbörden vid konsulaterna,
är det att befara, att det af Kammarrätten föreslagna stadgandet
stundom komme att visa sig otillämpligt. Samma stadgande, som
gäller i fråga om utrikes boende, här i riket mantalsskrifven löntagare,
har derföre synts mig böra, på sätt äfven hittills i allmänhet lärer skett,
tillämpas å löntagare, som icke är härstädes mantalsskrifven.

§ 16.

Mom. 2. Den här omförrnälda skyldighet för utländskt försäkringsbolags
agent har blifvit begränsad så, att den endast omfattar uppgifter,
Indika utan svårighet böra kunna af hvarje sådan agent lemnas.

Det af komitén i mom. 3 af denna § föreslagna åliggande för styrelse
för bolag, hvars lotter eller aktier vore stälda på viss man, att
årligen lemna uppgift om bolagets utdelning och hvarje delegares andel
deraf, komme sannolikt att leda till större svårigheter och besvär för
vederbörande bolag och myndigheter, än gagn för taxeringen, helst
stadgandet icke egen tillämpning på det stora antal bolag, hvilkas lotter
eller aktier äro stälda på innehafvare!!. Stadgandet har derföre uteslutits.

Bil. till Kong!. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 18-

Ehuru tvifvelsutan ganska starka skäl kunna anföras för obligatorisk
sjelfdeklaration vid uppskattning till bevillning, förefaller det mig likväl
betänkligt att för närvarande i vår skattelagstiftning införa denna grundsats
i dess fulla utsträckning. Den tid, då denna skyldighet ännu var hos
oss lagstadgad, ligger alltför nära för att man ännu skulle hafva glömt huru
betydelselösa de skattskyldiges uppgifter då voro för taxeringen. Det får
icke heller förbises, att behofvet af sjelfdeklaration till ledning vid uppskattningen
gör sig helt olika gällande inom olika taxeringsdistrikt. Under
det, å landsbygden och i mindre stadssamhällen, taxeringsmyndigheterna i
allmänhet hafva lät tnog att bedöma de skattskyldiges inkomstförhållanden,
är det deremot i de större städerna svårighet egentligen uppstår att i
många fall utan ledning af de skattskyldiges egna uppgifter bestämma den
verkliga inkomsten af kapital och arbete. Det kan emellertid icke vara
lämpligt att ålägga hela den bevillningsbetalande allmänheten en skyldighet,
hvars fullgörande inom det stora flertalet taxeringsdistrikt icke
har någon egentlig betydelse för de myndigheter, för hvilkas skull skyldigheten
skulle vara tillkommen. Deremot finner jag det vara i sin ordning,
att, när taxeringsmyndigheten anser sig behöfva ledning af den
skattskyldiges egen uppgift, lagstiftningen anvisar myndigheten tillfälle
att infordra sådan uppgift. Afventyret för skattskyldigs underlåtenhet
att i sådant fall lemna uppgifter synes mig lämpligast böra bestämmas
till den påföljden, att han får besvärsrätten i fråga om sin taxering inskränkt
på sätt förslagets § 19 mom. 4 angifver. Den skattskyldige kan
väl derigenom icke tvingas att aflemna någon uppgift, men den påföljd
för hvilken han utsätter sig genom sin underlåtenhet bör utgöra honom
en allvarlig maning att ställa sig taxeringsmyndighetens uppfordran till
efterrättelse i hvarje fall, der icke alldeles särskilda skäl göra undvikandet
af uppgifts aflemnande för den enskilde önskvärdt. Ett så beskaffadt
utrymme för den enskildes fria bestämmande i förevarande afseende
förefaller mig vara af omständigheterna påkalladt.

§ 19.

Mom. 2. Då de i § 16 omförmälda verk och bolag samt agenter
äro ovilkorligen pligtige att aflemna der föreskrifna uppgifter, har
påföljden för underlåtenhet att fullgöra nämnde skyldighet blifvit skärpt
derhän, att dels bötesansvaret inträder omedelbart i och med det den i
bevillningsförordningen för aflemnandet stadgade tid blifvit försuten, dels
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillagts befogenhet att, på an -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

mälan af bevillningsberedningens ordförande, med föreläggande af lämpligt
vite uppgiften infordra.

Bestämmelserna om bötesbeloppet hafva erhållit nödigt förtydligande.

Mom. 3. Skattekomitén, som för det i detta mom. stadgade vite
faststält en latitud af från 5 till 200 kronor, torde härmed hafva velat
påpeka lämpligheten deraf, att vitet i vissa fall sättes till temligen högt
belopp. Som det emellertid vid upprepad underlåtenhet af bolag eller
ai’betsgifvare att ställa sig erhållet föreläggande till efterrättelse kan
varda af nöden att ålägga viten till belopp, som sammanlagdt öfverstiga
200 kronor, synes mig full frihet i afseende på vitesbeloppens bestämmande
böra tillkomma Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.

§ 20.

Denna § har erhållit ett förtydligande tillägg för att betona, det
skattskyldigs aflemnade uppgift icke inskränker taxeringsmyndigheternas
rätt att fritt pröfva frågan om beloppet af hvarje skattskyldigs taxering.

§ 21.

Med afseende derå att de uppgifter, som aflemnas af de i § 16 omförmälda
verk eller bolag, i flertalet fall utgöras af tryckta direktionseller
revisionsberättelser eller af eljest offentliggjorda redogörelser för
verkens eller bolagens verksamhet, anser jag föreskriften om dessa uppgifters
hemlighållande och återställande eller förstörande kunna ur denna
§ utgå.

Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.

De väsentligaste afvikelse!’, jag anser böra ega rum från komiterades
förslag i hvad det angår taxeringsmyndigheternas sammansättning och
befogenhet afse bestämmelserna om Öfverskattenämnden, om tiderna för
ortbeskattningsmyndigheternas arbeten samt om sättet för bevillningsafgifternas
påförande.

Bil. till Kongl, Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

Hvad först den föreslagna Öfverskattenämnden angår, hafva så väl
inom Skattekomitén som bland de öfver komiténs förslag till bevillningsstadga
hörda myndigheter yppat sig synnerligen olika meningar så väl
om behofvet och lämpligheten af en sådan öfverordnad taxeringsmyndighet,
som beträffande dess sammansättning och vidden af den befogenhet,
som borde gifvas åt nämnden, derest densamma ansåges böra komma
till stånd. Ehuru jag ingalunda ur principiel synpunkt har några betänkligheter
mot eu öfverskattenämnd såsom högsta instans i bevillningstaxeringsfrågor,
utan tvärtom anser ganska starka både teoretiska och
praktiska skäl tala för inrättande af eu sådan institution, måste jag dock,
då frågan icke står i något oskiljaktigt sammanhang med de ändringar
i bevillningslagstiftningen, som i öfrigt nu föreslås, för det närvarande
afstyrka tillskapandet af en dylik ny institution och detta af flera skäl.
Först och främst synas meningarna om sammansättningen af öfverskattenämnden
gå i så väsentligen skiljaktig rigtning, att föga sannolikhet
torde förefinnas för åvägabringande af anslutning inom Riksdagen till
ett af Eders Kongl. Maj:t framlagdt förslag i denna hittills inom vårt
offentliga iif föga begrundade, men synnerligen grannlaga och svårlösta
fråga. Vidare hör hela detta ämne icke till bevillningslagstiftningens
område och bör följaktligen icke heller behandlas i bevillningsförordningen,
ty det är uppenbart, att, om den pröfningsrätt, som nu i bevillningsfrågor
i sista hand tillhör Konungen, skall öfverflyttas på en nämnd,
dennas sammansättning och befogenhet icke kan göras beroende endast
af Riksdagens beslut såsom en vanlig bestämmelse i bevillningsförordningen,
utan måste vara bestämd genom en civillag, ja, det kan till och
med på goda skäl ifrågasättas, huruvida icke, derest Riksdagen skall
deltaga i nämndens sammansättning, grundlagsändringar måste ske för
att i grundlagen inrymma bestämmelser om den befattning Riksdagen
bör taga med denna vigtiga angelägenhet lika väl som, ja till och med
mycket snarare än det kan vara behöfligt att medelst grundlag stadga
rörande åtskilliga andra val, som af Riksdagen nu verkställas, men hvilka
i betydelse icke kunna anses jemförliga med utseende af ledamöter i
en nämnd, som har att i sista hand afgöra bevillningsfrågor och hvilka
ledamöter derjemte möjligen skulle för sin verksamhet inom nämnden
vara oansvarige. Slutligen vill jag äfven erinra, att den närvarande tidpunkten
näppeligen är den rätta för tillskapandet af berörda institution,
samtidigt med att åtskilliga vigtiga ändringar i öfrigt göras i bevillningslagstiftningen,
såsom rörande jordbruksfastighets och jordbruksrörelses
beskattning, sättet för taxering af skogsrörelse, en friare pröfning af
beloppet för existensminimum m. in. Det torde vara mest välbetänkt att

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

låta tillämpningen af dessa nya bestämmelser hinna stadga sig, innan man
lägger denna tillämpning i händerna på en nyskapad myndighet.

Deremot anser jag sådana ändringar i den nu stadgade behandlingen
af bevillningsmål vara högligen önskvärda, hvilka äro egnade att
påskynda målens afgörande eller befrämja en med bevillningsförordningens
syfte öfverensstämmande större frihet för Kammarrätten och Kongl.
Maj:t vid målens pröfning. Bland de skäl, som anföras mot Kammarrättens
lämplighet såsom öfverordnad myndighet i bevillningstaxeringsfrågor,
och för behofvet af en öfverskattenämnd, torde det icke vara
det minst betydande, att Kammarrätten, såsom i sin verksamhet bunden
vid strängt juridiska former, icke eger kompetens att af eget initiativ
ingripa till rättande af sådana felaktigheter vid taxeringen, som under
bevillningsärendens handläggning komma till Kammarrättens kännedom,
men icke blifvit direkt genom besvär dragna under dess pröfning. Oinskränkt
befogenhet i detta hänseende kan och bör visserligen icke tillerkännas
Kammarrätten, såsom icke utgörande en taxeringsmyndighet,
men äfven utan att området för Kammarrättens egentliga uppgift öfverskrides,
synes en något vidgad befogenhet härutinnan kunna Kammarrätten
tilläggas och sålunda ett af de behof, som genom Ofverskattenämnden
skolat fyllas, åtminstone i någon mån tillgodoses.

Först och främst torde härvid, genom upphäfvande af det i § 78 af
gällande bevillningsförordning intagna, år 1861 först meddelade förbud
för Kammarrättens revisionsafdelning att under kronoräkenskapernas
granskning; gorå anmärkning mot de faststälda taxerings- och inkomstbeloppen,
böra åt revisionen återgifvas den rätt i berörda afseende, som
före nyssnämnde år tillkommit densamma. Genom utöfvandet af denna
anmärkningsrätt ledes uppmärksamheten på sådana missbruk vid bevillningstaxeringen
och sådan felaktig tillämpning af bevillningsförordningen,
som eljest lätt nog kunna å en och annan ort inrota sig, och möjlighet
beredas att få desamma rättade.

Vid pröfning af besvär i bevillningstaxeringsfrägor händer vidare
icke sällan, att Kammarrätten finner klaganden icke rätteligen hafva bort
påföras den öfverklagade beskattningen å den ort, der taxeringen egt
rum, men väl deremot å annan ort. I detta fall nödgas Kammarrätten
undanrödja den öfverklagade taxeringsåtgärden, utan att tillika kunna
förordna om den skattskyldiges beskattande å den ort, der han rätteligen
bort taxeras till bevillning. Följden häraf varder, att den skattskyldige
går fri från bevillning. Eller ock kan det, i fråga om skattskyldig,
som bort för inkomst taxeras inom två eller flere beskattningsorter,
inträffa, att, om vare sig kommun eller den skattskyldige sjelf,

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

utan att framställa gensaga mot beräkningen af inkomsten i det hela,
hos Kammarrätten yrkar förändring i beräkningen deraf å viss ort eller
dess uppförande till beskattning eller uteslutande derifrån å viss ort,
Kammarrätten, derest icke taxeringen å hvarje särskild beskattningsort
genom besvär dragés under dess pröfning, väl kan meddela rättelse i
taxeringen å förstnämnda ort, men deremot ser sig ur stånd att vidtaga
de förändringar i taxeringen å de öfriga beskattningsorterna, som af
beslutet påkallas.

Bestämmelser i syfte att tillägga Kammarrätten befogenhet att vidtaga
den rättelse i skattskyldigs taxering å eu ort, som följer af meddeladt
beslut i fråga om hans taxering å annan ort, hafva derföre meddelats
i § 69 af det inom Finansdepartementet upprättade förslaget.
Härvid bör märkas, att, då, såsom i förslaget uttryckligen betonats.
Kammarrätten, vid utöfvandet af nämnde rätt — hvilket naturligtvis
alltid måste ske under iakttagande af de laga former, som gälla för all
Kammarrättens verksamhet — icke må sätta den skattskyldiges sammanräknade
årsinkomst högre än taxeringsmyndigheterna bestämt, derest
icke yrkande om sådan förhöjning särskildt blifvit framstäldt, nämnda
förslag icke tillägger Kammarrätten större befogenhet i fråga om höjning
af skattskyldigs taxering, än som för närvarande tillkommer densamma.

Mot de af komitén föreslagna förändringar i fråga om tidsbestämmelserna
för taxeringsmyndigheternas arbeten och för anförande af besvär
öfver pröfningsnämndernas beslut hafva anmärkningar framstälts
så väl af flere utaf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande som af
Kammarrätten. Nämnda myndigheter hafva ansett de föreslagna förändringarne
komma att medföra menliga påföljder så väl för staten, hvilken
förmenats komma att blifva lidande genom den minskade noggranhet
och omsorgsfullhet, hvarmed taxeringsarbetet i följd af inskränkningen
i arbetstiden komme att utföras, som äfven för de skattskyldige,
hvilka beröfvades en väsentlig del af det rådrum för åvägabringande af
utredning angående sina inkomsters och tillgångars belopp, de för närvarande
åtnjuta.

Det vill äfven synas mig såsom skulle komitén, hvilken enligt hvad
dess motiver (sid. 82) gifva vid handen, med de föreslagna inskränkningarne
i tidsbestämmelserna hufvudsakligen åsyftat att, så vidt möjligt,
bereda utväg för slutbehandling af frågorna från en taxeringsperiod,
innan en ny sådan inträder, i icke oväsentlig mån hafva öfverskattat
betydelsen af eu sådan förkortning af tiden för bevillningsmålens behandling.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

Enligt de af Skattekomitén utarbetade tabeller uppgick år 1879 antalet
skattskyldig^, som erlade bevillning efter andra artikeln, för hela
riket till 565,956. Påföljande år 1880 utgjorde antalet i bevillningsmål
anförda besvär hos Kammarrätten 1,019 och hos Eders Kongl. Maj:t 54.
Vägas nu mot hvarandra olägenheterna och fördelarne af de utaf komitén
förordade inskränkningarne i tidsbestämmelserna, framstår å ena sidan
faran för den stora massan af de skattskyldige i landet, att taxeringen,
genom förkortad arbetstid för taxeringsmyndigheterna och minskadt tillfälle
för de skattskyldige att åvägabringa utredning rörande sin beskattning,
varder mindre tillfredsställande, medan å andra sidan fördelen för
det relativt ringa antalet skattskyldige, som icke åtnöjes med pröfningsnämndernas
beslut, inskränker sig dertill, att desse skattskyldige befrias
från nödvändigheten att två år å rad öfverklaga sin taxering. Och härvid
bör äfven bemärkas, att, då Kammarrättens beslut ofta nog hinner
meddelas före tiden för pröfningsnämndens sammanträde under det taxeringsåret
närmast efterföljande, nödvändigheten af ett upprepande af
besvären icke alltid föreligger.

Ehuru jag, på grund af hvad jag sålunda anfört, icke kan tillstyrka,
att komiténs förslag rörande tidsbestämmelserna för taxeringsmyndigheternas
verksamhet och för besvär mot deras beslut må i sin fulla utsträckning
vinna godkännande, medgifver jag dock villigt, såsom jag redan
antydt, att åtskilliga af de nu förefintliga tidsbestämmelserna äro
väl rymligt tillmätta. Särskilt gäller detta i fråga om den tid inom
hvilken besvär öfver pröfningsnämnds beslut skola anföras. Denna tid
är enligt § 70 i bevillningsförordningen bestämd till utgången af Mars
månad påföljande året, hvilket. haft sin grund deri, att, då inkomstens
beräkning jemlikt § 7 mom. 3 hufvudsakligen skolat grundas å skatteårets
förhållanden, det varit nödigt att genom besvärstidens utsträckning
utöfver detta år lemna den skattskyldige tillfälle att åstadkomma
fullständig utredning om sina inkomsters verkliga belopp under nämnde
år. Sedan emellertid genom den under § 10 mom. 2 föreslagna föreskriften
att inkomsten enligt regeln skall upptagas med det belopp,
hvartill den under nästföregående året uppgått, behofvet af en sådan
utredning till allra väsentligaste delen bortfallit, torde besvärstiden öfver
pröfningsnämnds beslut utan skada kunna inskränkas inom skatteårets
slut. I de jemförelsevis få fall, då utredning rörande skatteårets förhållanden
fortfarande skulle behöfva förebringas, lärer Kammarrätten
icke förvägra skattskyldig, som inom den föreskrifna tiden reservationsvis
anfört besvär, nödigt rådrum att åstadkomma den erforderliga utredningen.

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 6.

Äfven tiderna för sjelfva taxeringsarbetet torde utan olägenhet kunna
något ändras. Sålunda har i det inom departementet utarbetade förslag
upptagits: i § 36, att taxeringsnämndernas arbet.en skola vara afslutade
senast den 15 Juli (nu: före Juli månads utgång); i § 52, att pröfningsnämnden
skall sammanträda för hvart och ett län under senare hälften
af September (nu: under September eller första hälften af Oktober) och
för Stockholm under förra hälften af Oktober (nu: under Oktober eller
November månad); samt i § 59, att de föreskrifna utdragen af pröfningsnämndens
protokoll skola till vederbörande atlemnas i Stockholm före
November månads utgång (nu: innan årets slut) och i länen före Oktober
månads utgång (nu: inom November månads utgång).

I afseende på den sålunda föreslagna tiden för pröfningsnämndernas
i länen sammanträden torde jag få fästa uppmärksamheten derå, att, då
nämndens sammanträde för närvarande kan utsättas till början af September,
men enligt förslaget skulle ega rum först under senare hälften
af samma månad, sådant berott deraf, att af skäl, dem jag vid § 49
mom. 3 torde få vidare utveckla, häradsskrifvare å landet och magistrat
i stad ålagts att redan efter taxeringsnämndens sammanträde verkställa
afskrift af mantals- och taxeringslängdeh. Häradsskrifvaren eller magistraten
har för detta ändamål erhållit anstånd med mantals- och taxeringslängdens
insändande till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till den
15 Augusti eller något längre rådrum än den tid af tre veckor efter
afslutandet, af taxeringsnämndens sammanträde, som för närvarande är
honom härför medgifven. Derest något rådrum före pröfningsnämndens
sammanträde skall beredas de skattskyldige att författa sina besvär och
kronoombudet vid bemälde nämnd att granska den verkstälda taxeringen,
kan.tiden för nämndens sammanträde icke utsättas tidigare än till senare
hälften af September månad.

Enligt gällande bevillningsstadga åligger det ej mindre bevillningsberedningarne
och taxeringskomitéerna att i taxeringslängderna än äfven
pröfningskomité!! att i denna komités särskilda längd påföra de bevillningsafgifter
som belöpa å de af vederbörande nämnder uppskattade
fastighetstaxeringsvärden och inkomstbelopp. Detta åliggande är i Skattekomiténs
förslag borttaget hvad bevillningsberedningen angår, men deremot
bibehållet för taxerings- och pröfningsnämnderna. Då emellertid
sjelfva verkställigheten af ifrågavarande arbete, som endast innefattar en
enkel räkneoperation utan någon dermed förbunden pröfning af på
Bill. till Riksd. Prut. JS83. 1 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 10

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 6.

skattebeloppet inverkande förhållanden, naturligtvis hittills ankommit och
äfven framgent skulle ankomma på de vid taxerings- och pröfningsnämnderna
biträdande tjensteman synes det mig ock vara i sin ordning,
att ansvaret för uträkningens rigtighet öfverflyttas från beskattningsnämnderna
på bemälde tjensteman. Det kan väl ifrågasättas, huruvida
icke i sammanhang härmed de för bevillningsafgifterna afsedda kolumner
skulle kunna ur taxeringslängden uteslutas. Denna längd skulle härigenom
vinna i öfverskådlighet och lätthandterlighet, medan åter anteckningarne
i uppbördsboken koinme att lemna all erforderlig ledning för uppbörden.
Då det emellertid för skattskyldig, som är mindre förtrogen med grunderna
för bevillningsafgifternas beräknande, kan vara af vigt att i sjelfva
taxeringslängden finna utsatt det sifferbelopp, som uttrycker den på honom
belöpande bevillning, torde hänsynen härtill utgöra tillräckligt skäl
att låta afgiftskolumnerna, så vidt de afse den af taxerings- och pröfningsnämnderna
verkstälda taxering, qvarstå.

I öfrigt har jag i fråga om taxeringsmyndigheternas sammansättning
och befogenhet hufvudsakligen följande att i underdånighet erinra.

§ 24.

Horn. 2. Då erfarenheten ådagalagt, att val af ledamöter och suppleanter
i bevillningsberedningarne, hvilket enligt gällande stadgande!! skall
förrättas före Januari månads utgång, i allmänhet icke hinner verkställas
förrän i början af Februari, har tiden, inom hvilken nämnde val skall
företagas, blifvit utsträckt till den 15 Februari. Något hinder för en
sådan utsträckning af tiden för valet lärer icke förefinnas, då beredningens
ordförande, som har att före beredningens sammanträde granska de
till denna inkomna uppgifter, redan blifvit utsedd i början af Januari
och beredningen icke behöfver hafva afslutat sina arbeten förr än med
Maj månads utgång.

§ 25.

Då icke allenast bevillningsberedningarnes, utan äfven taxerings- och
pröfningsnämndernas ledamöter skola erhålla exemplar af bevillningsstadgan,
har föreskriften om skyldighet för Statskontoret att tillhandahålla
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande de i denna § omförmälda
författningar flyttats till de allmänna föreskrifterna § 65 mom. 5.

Bil. till Korgl. Majrts Nåd. Prop. No 6.

§ 26.

Då de till beredningen aflemnade uppgifter om salu-, hypoteks- och
brandförsäkringsvärden å fastigheter jemlikt § 15 skola åtfölja mantalsoch
taxeringslängderna till Kammarrätten och således icke varda tillgängliga
vid påföljande årets taxeringsförrättningar, har beredningsordföranden
uttryckligen förpligtats att anteckna berörda värden i taxerings1
ängd en, hvaraf jemlikt § 49 mom. 2 afskrift skall tagas för att tillhandahållas
ordföranden i nästa års bevillningsberedning-.

O Ö

§ 28.

Jemte det för vinnande af öfverensstämmelse med rnantalsskrifningstörordningen
tiden för mantals- och taxeringslängdens aflemnande till
bevillningsberedningens ordförande flyttats till senast den 15 April, har
på landet kommunalstämmans ordförande ålagts att, sedan längden blifva
på kommunalstämman granskad, direkt aflemna densamma till beredningsordföranden.
Härigenom undvikes den onödiga omgång, som framkallas
af mantalsskrifningsförordningens föreskrift, att den på kommunalstämman
granskade mantalslängden skall af pastor (eller numera
kommunalstämmans ordförande) öfversändas till kronofogden, som derefter
har att aflemna densamma till beredningsordföranden.

Om granskningen af mantals- och taxeringslängden, i hvad denna
längd angår mantalsskrifningen, fördröjes utöfver den föreskrifna tiden,
kan det för kommunalstämmans ordförande eller vederbörande tjensteman
i stad stundom varda omöjligt att i rätt tid aflemna längden till beredningsordföranden.
Den i nu gällande bevillningsförordning § 36 stadgade
påföljd af dagaböter för häradsskrifvare eller tjensteman i stad, som
underlåter att inom stadgad tid aflemna längden för fastighetstaxeringen,
torde derföre icke böra tillämpas vid enahanda försummelse i fråga om
den kombinerade mantals- och taxeringslängden.

§ 29.

Då beredningsdistrikt kan omfatta allenast eu del af en kommun,
har möjligheten af ett sådant förhållande vid redaktionen af denna §
uppmärksammats.

Vid bevillningsberedningarnes sammanträden har hittills särskilt
protokoll icke behöft föras. På sätt flere af Eders Kongl. Maj:ts Befall -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Trop N:o 6.

ningshafvande anmärkt, torde sådant protokoll äfven hädanefter befinnas
öfverflödigt. Då härtill kommer, att protokollsföringen antagligen i
många fall blefve förenad med icke ringa besvär för beredningsordföranden,
som redan förut fått sig i förhållande till den i allmänhet ringa
ersättning de ega uppbära, ganska omfattande bestyr ålagda, torde hittills
gällande stadgande:] om sättet för antecknande af de i beredningen
yttrade särskilda meningar böra bibehållas.

Kammarrätten har anmärkt, att, medan i förevarande § stadgas, att
ordförande eller ledamot i beredningen bör afträda, då fråga om bestämmande
af hans egen bevillningsskyldighet inom beredningen förekommer,
föreskrifves i fråga om taxeringsnämnd, att ledamot af nämnden bör
afträda, då fråga förekommer om bestämmandet icke blott af hans egen,
utan äfven af hans föräldrars, barns eller syskons bevillning, hvaremot
något motsvarande stadgande icke vore meddeladt i fråga om pröfningsnäinnd.
Af sådan anledning har Kammarrätten, som ansett det ifråga
om taxeringsnämnden meddelade stadgande vara bj7gdt på fullt rättsenlig
grund, hemstält, att omförmälda stadgande måtte utsträckas till
samtliga beskattningsmyndigheterna och fördenskull upptagas bland de
»allmänna föreskrifterna».

Det kan emellertid befaras, att, derest större utsträckning skulle
gifvas åt det för ledamot i bevillningsberedning stadgade jäf, svårighet
icke sällan skulle uppstå att hålla beredningen beslutmässig. Då i allt
fall beredningen allenast eget att afgifva förslag till taxering af fastighet
eller inkomst, synes formelt hinder för bibehållande af nu gällande stadgande
ej heller förefinnas. Deremot har under § 56 för pröfningsnämnderna
införts samma stadgande, som nu gäller i fråga om taxeringsnämnderna.

§ 30.

För att bereda kronoombudet vid taxeringsnämnden tillfälle att före
nämndens sammanträde taga kännedom om bevillningsberedningens förslag
har tiden inom hvilket detta jemte öfriga handlingar skall af beredningen
aflemnas, blifvit bestämd till senast den 6 Juni, eller en vecka
efter den tid, då beredningen bör hafva afslutat sitt arbete, hvarjemte
föreskrifvits, att på landet aflemnandet skall ske till kronofogden, som
derefter har att tillställa kommunalstämmans ordförande sjelfva förslaget.

Med afseende på den tidspillan för taxeringsnämnden, som skulle
vållas derigenom att den ledamot af nämnden, som blifvit utsedd att
afhemta och till nämnden medföra beredningens förslag, underlåter att

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6. 29

sådant fullgöra, har bötesansvaret för sådan försummelse höjts från tio
till tjugo kronor.

§ 31.

.Nu gällande bevillningsstadgas § 38 har följande lydelse: »Skattskyldig,
som är missnöjd med beredningens förslag, eger att hos taxeringskomitén
uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på grund hvaraf
han anser detta förslag böra ändras eller ogillas». Skattekomitén har (§
28 i förslaget) efter orden »beredningens förslag» inskjutit orden »i hvad
det angår vare sig honom sjelf eller annan skattskyldig» och har komitén,
enligt hvad dess motiver gifva vid handen, med detta tillägg
afsett att fullt tydligt uttala en rättighet, för hvars utöfvande redan
den förut gällande ordalydelsen ej lagt något hinder i vägen. Särskildt
ur synpunkten af den kommunala beskattningen har komitén funnit stadgandet
befogadt. I öfverensstämmelse härmed har komitén i § 51 af sitt
förslag till bevillningsstadga medgifvit skattskyldig rätt att hos pröfningsnämnden
icke allenast anföra besvär öfver den honom af taxeringsnämnd
påförda bevillningsafgift, utan jemväl att i öfrigt framställa anmärkningar
i anledning af taxeringsnämnds vidtagna åtgärder och beslut.

Under framhållande, att de rätta målsmännen vid beifrande af förelupna
felaktigheter i taxeringen vore dels den skattskyldige, hvars beskattning
förmenades vara origtig, i det fall att hans rätt blifvit förnärmad,
dels kronans ombud i de fall, då taxeringsbeloppet satts för lågt
i förhållande till den verkliga beskattningsbara inkomsten eller i öfrigt
vid taxeringen det allmännas rätt icke blifvit behörigen iakttagen, dels
kommun, då denna egde intresse af taxeringens utgång, samt att således
rättsgiltig grund saknades att åt skattskyldig inrymma rättighet att öfverklaga
frågor angående annan skattskyldigs beskattning, har Kammarrätten
afstyi''kt komiténs ofvan omförmälda förslag, genom hvilket, enligt hvad
Kammarrätten jemväl betonat, komme att beredas tillfälle att med tvifvelsutan
mången gång obefogade rättegångar besvära och upptaga tiden för
så väl myndigheter som skattskyldige.

Befogenheten af dessa Kammarrättens anmärkningar, särskildt hvad
angår den föreslagna rätten att hos högre instans fullfölja talan mot
taxeringsnämnds beslut i fråga om annan skattskyldigs taxering, synes mig
icke kunna bestridas. Och om det äfven enligt pu gällande lagstiftning icke
skulle vara skattskyldig bestämdt förmenadt att hos taxeringsnämnd framställa
anmärkningar mot annan skattskyldigs beskattning och möjligen utöfvande!
af en sådan rättighet någon gång skulle kunna lända taxeringen till

o ö O O O

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

fromma, synes skäl likväl icke förefinnas att genom särskilt lagstadgande
liksom uppmana till angifvande af hvad man kan ega sig bekant om andras
förmögenhetsförhållanden, något som icke skulle kunna vara annat
än menligt för sämjan samhällsmedlemmarne emellan.

Då jag sålunda icke kan biträda komiténs förslag om utsträckning af
skattskyldigs besvärsrätt, finner jag det å andra sidan vara i sin ordning
att kommunen lemnas full rätt föra talan mot beskattningsåtgärder,
som den icke anser med sitt intresse öfverensstämmande. Kommunens
rätt i detta afseende är emellertid enligt gällande bevillningsstadga i
dubbel måtto inskränkt, i det att dels kommun icke är tillförsäkrad rätt
att öfver taxeringsnämnds beslut besvära sig hos pröfningsnämnden,
dels besvär öfver pröfningsnämnds beslut icke få af kommun anföras i
annat fall, än att till följd af pröfningskomiténs beslut bevillningsafgift
ur taxeringslängd utgått eller dylik afgift tillkommit eller blifvit faststäld
till annat belopp än det taxeringskomité påfört, eller med andra
ord allenast då taxeringskomiténs beslut blifvit af pröfningskomité!! ändradt.
Till grund för meddelandet af såväl den ena som den andra af
dessa inskränkningar har utan tvifvel legat det skäl, att, då vederbörande
kommuner egde utse ledamöter i taxeringskomitéerna, kommunernas
intresse härigenom vore tillräckligt tillgodosedt för att annan form
derför icke skulle vara af behofvet påkallad. Det får likväl icke förbises,
att i flertalet fall taxeringskomité tillsättes af flere kommuner, hvadan
det lätteligen kan inträffa, att en kommuns representanter i komitén
varda öfverröstade. Jag förordar derföre komiténs förslag om utsträckning
af kommuns rätt att besvära sig öfver pröfningsnämnds beslut (§ 61
i dess förslag till bevillningsstadga), likasom att kommun uttryckligen
måtte tilläggas rätt att fullfölja talan mot taxeringsnämnds beslut.

§ 32.

Länsman kan stundom till följd af sin kännedom om förhållandena
i orten vara mycket lämplig till ordförande i bevillningsberedning och
torde derföre lika litet som kronofogde eller magistratsperson böra få
utan laga förfall afsåga sig i sådant afseende erhållet förordnande.

§ 34.

Enligt gällande bevillningsförordning åtnjuter ordförande i bevillningsberedning
viss resekostnads- och traktamentsersättning för sin inställelse
vid taxeringsnämndens sammanträde, så framt han icke är skyldig
att för tjensteåliggandens fullgörande komma tillstädes. Komitén

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. I\r:o 6.

har föreslagit, att denna ersättning ej heller skulle utgå för det fall, att
beredningsordföranden tillstädeskommer såsom vald ledamot af taxeringsnämnden.
Som det likväl är af synnerlig vigt, att bemälde ordförande
får åtnjuta all den godtgörelse för sitt uppdrag, som skäligen må kunna
honom beredas, torde nämnda inskränkning af hans rätt till ersättningböra
bortfalla.

§ 38.

De af komitén föreslagna förändringar i gällande bestämmelser rörande
antalet ledamöter i taxeringsnämnd kunna föranleda dertill, att
nämnde antal stundom skulle uppgå till 30—40 personer eller ett större
antal än det, hvaraf pröfningsnämnden bör bestå. Då antalet ledamöter
i taxeringsnämnden härigenom utan tvifvel komme att varda större än
för ärendenas handläggning är behöfligt eller ens lämpligt, torde den
af komitén till förmån för den föreslagna förändringen åberopade fördelen
af större enkelhet och lättfattlighet icke vara af tillräcklig betydenhet
att böra föranleda ändring af de nu gällande bestämmelserna i ämnet,
hvilka, om än något utförligare, dock icke kunna sägas vara invecklade
eller svårfattliga.

§ 39.

Skyldigheten att underrätta de utsedde ledamöterna och suppleanterna
i taxeringsnämnden om det dem gifna uppdrag torde böra i
Stockholm likasom i öfriga städer åligga magistraten, inför hvilken valet
förrättas.

Då kronans ombud vid taxeringsnämnden icke, så framt han icke
är magistratsperson eller kronofogde, erhåller officiel kännedom om utgången
af valet utaf suppleanter för ledamöterna i bemälda nämnd, bär
stadgandet, att inträffadt förfall för ledamot i nämnden kan, utom hos
valförrättare!!, göras hos kronoombudet, såsom mindre egentligt, uteslutits.

§ 41.

Då, jemlikt § 30, kronoombudet före taxeringsnämndens sammanträde
erhåller tillgång till bevillningsberedningens förslag, bör han egna detta
förslag sorgfällig granskning för att kunna hos taxeringsnämnden göra
de anmärkningar och framställningar, hvartill han med anledning deraf
finner sig befogad.

Bil.. till Kong’. Majt:s Nåd. Prof. N:o 6.

§ 48.

De här föreslagna närmare bestämmelserna om sättet för justering
af taxeringsnämndens protokoll hafva funnits af behofvet påkallade.

§ 49.

Mom. 2. Föreskrift har hittills saknats om tiden för upprättandet
af de sammandrag öfver taxeringslängderna för hvarje fögderi eller stad,
till hvilka formulär finnas bevillningsförordningen bifogade. Som det
för pröfningsnämnden är af vigt att vid den s. k. bevillningsprocentens
uträknande ega tillgång till dessa sammandrag, har i förevarande mom.
införts stadgande derom, att sammandragen skola till Eders Kong!.
Maj:ts Befallningshafvande insändas samtidigt med mantals- och taxeringslängden.

'' Mom. 3. Enligt gällande föreskrifter åtfölja taxeringslängderna vederbörande
kronoräkenskaper, då dessa insändas till Kammarrätten för
undergående af granskning, hvadan tillgång till dem i orten derefter
saknad I särskildt fall har visserligen Eders Kongl. Maj:t, då eu länsstyrelse
förklarat tillgång till taxeringslängderna för arbetet å landskontoret
erforderlig, ålagt vederbörande häradsskrifvare att för nämnda ändamål
verkställa afskrift af längderna, men allmän föreskrift i ämnet
finnes icke utfärdad.

Skattekomitén, som ansett afskrift af mantals- och taxeringslängderna
böra insändas till Ofverskattenämnden för att derifrån vidare ingå
till Kammarrätten, har tillgodosett behofvet af tillgång till nämnde längder
i orterna, dels derigenom, att originalet, sedan pröfningsnämnden
slutat sina förhandlingar, komme att stadna hos häradsskrifvaren eller
magistraten, dels derigenom att jemlikt § 56 mom. 3 i komiténs förslag,
afskrift af mantals- och taxeringslängden skulle inom den 15 November
hvarje år tillställas kommunalstämmas ordförande för att dels användas
för kommunala syften, dels af bemälde ordförande öfverlemnas till ordföranden
i påföljande års bevillningsberedning för att sedan den tjenat
till ledning vid det årets taxeringsförrättningar, slutligen ingå till Eders
Kong],. Maj:ts Befallningshafvande och der qvarstadna.

"Åtskilliga utaf Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hafva mot
de sålunda föreslagna bestämmelserna anmärkt, att då oinförmälda båda
afskrifter måste upprättas under den tid af året, då vederbörande _ tjensteman
vore strängt upptagna af pågående mantalsskrifningsförrättningar,
debiteringsbestyr m. m., ifrågavarande skyldighet skulle för dem varda
alltför betungande.

Bil. till Kong!. Maj.-ts Nåd. Prop. fao 6.

Utväg torde äfven förefinnas att lindra berörda åliggande för tjenstemännen,
utan att derföre de af komitén med dess förslag åsyftade fördelar
behöfva uppoffras. Om nämligen föreskrift meddelas, att den i §
5(i mom. 3 af komiténs förslag omförmälda afskrift, som enligt komitéförslaget.
skall upprättas först efter det pröfningsnämnden afslutat sina
förhandlingar, i stället bör verkställas inom en månad efter det taxeringsnämndernas
arbeten afslutats, eller inom den 15 Augusti, vinnes
derigenom den fördel, att arbetet kommer att ega rum under den tid
af året, då vederbörande uppbördstjenstemän äro minst upptagna af
andra göromål; och anmärkas bör, att afskriftens användbarhet för kommunala
syften icke minskas genom dess aflemnande före pröfningsnämndens
sammanträde, enär kommunalstämmans ordförande, som jemlikt §
59 skall erhålla utdrag af pröfningsnämndens protokoll, utvisande alla
af denna nämnd vidtagna förändringar i taxeringsnämndernas åtgärder,
derigenom varder i tillfälle att komplettera den från häradsskrifvaren
mottagna afskriften. En icke obetydlig fördel beredes äfven de skattskyldige
genom det tidigare aflemnandet derutinnan, att, om afskriften
tillhandahålles de skattskyldige i samma ordning, som de i § 47 omförmälda
utdrag af taxeringsnämndens protokoll, dem beredes tillfälle till
en vida fullständigare inblick i taxeringens resultat än den, som kan
vinnas genom nämnde protokollsutdrag.

Om ytterligare stadgas, att nu ifrågavarande afskrift skall, sedan den
af bevillningsberedningen begagnats, medfölja beredningens förslag till
taxeringsnämnden och vidare ingå till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för att der qvarstadna, skulle, under förutsättning att originalet
till taxeringslängden fortfarande såsom hittills ingår till Kammarrätten,
den ena utaf de af komitén föreslagna afskrifterna varda öfverflödig.
Då nämligen originalet till taxeringslängden enligt uppbördsförfattningarne
först i början af Augusti året näst efter taxeringsåret
skall afsändas till Kammarrätten och ofvanberörde afskrift ungefär vid
samma tid skulle inkomma till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
kan denna myndighets behof af tillgång till taxeringslängden anses fullt
tillgodosedt genom den föreslagna anordningen.

För Stockholm finnes intet behof af här förut omförmälda afskrift
af mantals- och taxeringslängden, enär dels debiteringen af kommunalutskylderna
i nämnde stad åligger samma tjensteman, som verkställa
debiteringen af bevillningsafgifterna, dels originalexemplaret af nämnde
längd vid förefallande, behof finnes för påföljande årets taxeringsmyndigheter
tillgängligt hos Öfverståthållareembetet eller Kammarrätten.

Bill. till Riksd. Prot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

Bil. till Kongl. Majits Nåd. Prop. N:o 6.

§ 50.

På sätt Kammarrätten erinrat, torde det vara föga lämpligt att
stadga att taxeringsnämndens förslag till ledamöter i pröfningsnämnden
skall upprättas medelst sluten omröstning, enär derigenom skulle försvåras
behörigt iakttagande af bestämmelserna om pröfningsnämnds
sammansättning med hänsyn till olika klasser af skattskyldige.

Då komiténs förslag om minskning i antalet af de personer, hvilka
taxeringsnämnd har att föreslå till ledamöter i pröfningsnämnden, icke
betingas af komiténs förslag i öfrigt rörande taxeringsmyndigheternas
sammansättning eller eljest synes medföra någon fördel, och samma förslag
dessutom, såsom öfverståthållareembetet påpekat, komme att, hvad
Stockholms stad angår, göra Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
rätt att utse ledamöter i pröfningsnämnden illusorisk, har berörda förslag
icke ansetts böra vinna godkännande.

Då i Stockholm magistraten icke har att med taxeringsnämndens
arbeten taga någon befattning och således icke eger kännedom om de
af taxeringsnämnden till ledamöter i pröfningsnämnden föreslagna personer,
har skyldigheten att härom meddela Öfverståthållareembetet underrättelse
ansetts böra omedelbart åligga taxeringsnämndens ordförande.

§ 51.

Skattskyldig, som vill hos pröfningsnämnd anföra besvär öfver sin
taxering, eger enligt gällande stadganden att under iakttagande af vissa
föreskrifter insända sina besvär med allmänna posten till Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande. För att i möjligaste mån underlätta proceduren
i bevillningsmål har denna rätt blifvit utsträckt till alla de fall, då besvär
enligt bevillningsförordningen anföras; och har fördenskull stadgande
i ämnet blifvit bland de »allmänna föreskrifterna» under § 66
infördt.

§ 53.

Stadgandet, att minst hälften af pröfningsnämndens ledamöter skall
vara egare af fast egendom, har i Stockholm stundom vållat, att öfverståthållareembetet
vid sitt val mellan de af taxeringsnämnderna föreslagna
personer varit mera bundet än som för en tillfredsställande sammansättning
af pröfningsnämnden varit önskligt. Med afseende härå och
då ifrågavarande stadgande vid den nästan fullständiga frånvaron af

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

jordbruksfastighet inom Stockholms stads område, icke eger samma betydelse
för Stockholm som för länen, torde den minsta proportion,
hvari fastighetsegare der skola ingå i pröfningsnämnden, utan olägenhet
kunna inskränkas till en fjerdedel af antalet ledamöter.

§ 55.

Som det af flere skäl är lämpligt, att landshöfdingen, såsom Eders
Kongl. Maj:ts högste ombudsman i orten, leder pröfningsnämndens förhandlingar,
bör det ock, såsom flere af de i ärendet hörda myndigheter
framhållit, följdrigtigt ankomma på Eders Kongl. Maj:t att vid förfall
för landshöfdingen förordna annan ordförande i hans ställe, samt rättigheten
för pröfningsnämnden att sjelf utse ordförande, i likhet med hvad
nu är förhållandet, endast betraktas såsom en undantagsvis anlitad nödfallsutväg.

För det fall att vid afgörandet af fråga, som icke inverkar på beloppet
af skattskyldigs bevillning, lika röstetal för olika meningar uppkommer,
har den mening ansetts böra blifva gällande, som af ordföranden
biträdes. Detta sätt att skilja mellan meningarne torde befinnas
lämpligare än den af Kammarrätten, i likhet med Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län, förordade utvägen af lottning.

§ 58.

I denna § har förut saknad föreskrift lemnats derom, att de af
pröfningsnämndens beslut föranledda anteckningar i den uti § 59 omförmälda
längd skola verkställas i enahanda ordning, som i fråga om
pröfningsnämndens protokoll samt anteckningarne i mantals- och taxeringslängderna
är stadgadt.

§ 59.

Mom. 1. Stadgandet att i pröfningsnämndens protokoll anteckning
skall ske, huruvida klagande skattskyldig, hvilken enligt § 18 taxeringsuppgift
affordrats, densamma behörigen aflemnat, afser ej mindre att
bereda Kammarrätten tillfälle att tillämpa den i § 19 mom. 4 för underlåtenhet
i berörda hänseende stadgade påföljd af besvärsrättens förlust,
än äfven att trygga den skattskyldige mot obehörig tillämpning af påföljden.

För att i möjligaste mån bereda de skattskyldige tillfälle att i god tid
erhålla kännedom om de af pröfningsnämnden vidtagna ändringar i deras
taxering, har komitén föreslagit att i den kungörelse, som enligt före -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

varande mom. skall utfärdas, böra upptagas namn och hemvist för de
skattskyldige, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden vidtagit
ändring. I Stockholm har, enligt hittills öflig praxis, hvarje skattskyldig,
som fått sin taxering af pröfningsnämnden förhöjd, härom erhållit
underrättelse genom honom tillstäldt utdrag af nämndens protokoll.
Genom detta förfaringssätt vinnes fullständigare det af komitén med
nyssnämnda föreskrift åsyftade ändamål, och det hade derföre visserligen
varit önskvärdt att samma förfaringssätt kunnat för länen föreskrifvas.
Svårigheterna härför torde emellertid befinnas alltför stora.
Hvad Stockholm deremot angår torde nyssberörda förfaringssätt, som
der visat sig fullt lämpligt, böra lagstadgas, vid hvithet förhållande den
i detta mom. omförmälda kungörelsen icke för Stockholm lärer behöfva
eg a den utförlighet, som i länen är af nöden.

Mom. 2. Undantaget för Stockholm beror derpå, att uppbörden i
nämnde stad verkställes enligt särskilda, genom nådiga reglementet för
uppbördsverket i Stockholms stad af den 15 Oktober 1880 meddelade
bestämmelser.

§ 62.

Mom. 1. Ett tillägg har här gjorts för att genom uttrycklig föreskrift
stadga den praxis, som hittills på goda grunder iakttagits, att
skattskyldig, som icke nöjes med den honom af taxeringsnämnd påförda
taxering, men ej klagat hos pröfningsnämnden, förlorat rätt till talan
mot pröfningsnämndens beslut, såvidt det endast innefattar en fastställelse
af eller nedsättning i det af taxeringsnämnden åsätta beloppet.
Att den skattskyldige måste ställa sig den stadgade instansordningen till
efterrättelse för att bevara sin talan, bör visserligen vara en sjelfklar
sak, men till den skattskyldiges upplysning om hvad han i detta afseende
har att iakttaga kan en uttrycklig bestämmelse i ämnet ej annat
än vara till gagn, helst det icke sällan inträffat att besvär anföras
först hos Kammarrätten, ehuru de bort hafva varit förut understälda
pröfningsnämnden.

Mom. 2. Den förteckning, om hvars upprättande i detta mom. föreskrift
meddelats, torde komma att varda Kammarrätten till nytta såväl
ur den synpunkt, att Kammarrätten derigenom beredes kännedom om
antalet af de besvär i bevillningsmål, som äro att dit införvänta, som
särskildt derföre, att nämnda embetsverk sålunda sättes i stånd att öfvervälta,
att vederbörande, som hafva att öfver besvären afgifva utlåtanden,
dervid iakttaga behörig skyndsamhet.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 65.

Mom. 1. Till bestridande af kostnaderna för tryckning af formulär
och blanketter till taxeringslängder jemte sammandrag deraf samt
arvoden åt Kronans ombud och för protokollsföringen samt andra anteckningar
under pröfningskomiténs sammankomster med flere likartade
utgifter äfvensom till skälig vedergällning ej mindre för sådana till ledning
vid bevillningsafgiftens bestämmande aflemnade officiela uppgifter,
som icke utan genomgåendet af vidlyftiga handlingar och räkenskaper
kunna meddelas, än till ordförandena i bevillningsberedningarna äfvensom
för det vid taxeringsförrättning för öfrigt lemnade biträde af tjensteman
eller andre personer, som icke egde att vid samma förrättning
beräkna rese- och traktamentskostnadsersättning, hade hvarje pröfningskomité
med undantag af Stockholms stads under en följd af år enligt
75 § i bevillningsstadgan varit berättigad att använda och fördela högst
ett belopp af tre procent af de första 75,000 kronor, hvartill hela länets
bevillningssumma för året uppgått, 21/2 % af de derpå följande 25,000
kronor, 2 % af de derpå följande 25,000 kronor, D/g % af de derpå följande
25,000 kronor, 1 % af de derpå följande 50,000 kronor och x/2 %
af allt hvad bevillningssumman öfversteg 200,000 kronor. Sedan den åren
1878 och 1880 beslutade lönereglering för de till landstaten hörande embets-
och tjensteman trädt i tillämpning och dessa icke längre egde tillgodonjuta
något särskildt arvode för sitt biträde vid bevillningstaxeringen,
minskades behofvet af här ofvan omförmälda anslag, hvilket var
anledningen dertill att detsamma från och med år 1881 nedsattes till
ett maximum af 2 % af de första 100,000 kronor af bevillningssumman
lVä % af de derpå följande 25,000 kronor, 1 % af de derpå följande 25,000
kronor och V2 % af allt hvad bevillningssumman öfversteg 150,000 kronor.

Uti sitt förslag till bevillningsförordning har Skattekomitén, som
ansett att blanketter till mantals- och taxeringslängder borde genom
Statskontorets försorg vederbörande tillhandahållas, för bestridande af
öfrige omförmälde kostnader och främst deribland ersättningen till bevillningsberedningarnes
ordförande leinnat vederbörande pröfningsnämnder
rättighet att inom nyssnämnde nu gällande procentsatser såsom
maximum anvisa erforderligt belopp af hvarje läns bevillningssumma,
men dervid ifrågasatt den inskränkning att bevillningsprocenten, som
hittills utgått å alla tre artiklarnes bevillning, skulle beräknas endast å
bevillningen för fast egendom och inkomst.

Då papper af större format än det nu vanliga måste användas för
mantals- och taxeringslängder samt det är önskligt, att dessa varda lik -

Bil. till Kongl. May.ts Nåd. Prop. N:o 6.

formiga, anser jag i likhet med Skattekomitén det vara ändamålsenligare,
att blanketterna anskaffas och tillhandahållas af Statskontoret än af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, och hvad angår komiténs förslag
att bevillningsprocenten må beräknas endast å bevillningen för fast
egendom och inkomst af kapital och arbete, synes mig en sådan inskränkning
vara desto lämpligare, som dels föreskrifterna angående nyssnämnda
bevillning böra utan sammanblandning med andra bevillningar
inrymmas i en särskild förordning, dels ock de göromål, för hvilka bevillningsprocenten
år afsedd att utgöra ersättning, hufvudsakligast påkallas
för åstadkommande af den taxering, på hvilken fastighets- och
inkomstbevillningen sig grundar.

Bland de ändamål, för hvilka bevillningsprocenten nu utgår, märkas,
utom kostnaden för blanketter till taxeringslängder, hvilken kostnad, i
händelse af bifall till nyss omförmälda anordning kommer att bestridas
af andra medel, äfven den ersättning, som hittills utgått för aflemnande
af officiela uppgifter, som icke utan genomgående af vidlyftiga handlingar
och räkenskaper kunna meddelas. Skyldigheten att meddela dylika
uppgifter synes mig böra af vederbörande fullgöras utan att någon särskild
ersättning derför behöfver ifrågakomma, helst redan nu i åtskilliga
fall inträffar, att särskild ersättning ej lemnas för uppgifter, hvilkas
upprättande fordrar både tid och möda. Genom borttagande af ersättning
utaf bevillningsprocenten i dessa tvänne fall, vinnes visserligen en
besparing, hvilken, bedömd efter förhållandet år 1881, utgör mellan

5,000 och 6,000 kronor, hvartill kommer att med beräkning af den ökning
i fastighetsbevillningen och den minskning i inkomstbevillningen,
hvartill nu föreliggande förslag föranleder, bevillningen för fastighet och
inkomst i det hela torde komma att ökas med närmare 400,000 kronor,
hvilket skulle i sin mån bidraga till ökning af det belopp, hvaröfver
pröfningsnämnderna för de i denna § omnämnda ändamål finge disponera;
men då enligt bevillningssammandraget för nyssnämnda år alla
tre artildarnes bevillning utgjorde i rundt tal 4,400,000 kronor, deraf
bevillningen efter l:a och 3:dje artiklarne uppgick till 900,000 kronor
eller nära en femtedel af det hela, kan ofvanberörda besparing och
ökning icke uppväga den minskning i de till pröfningskomitéernas disposition
stälda medel, som genom sistnämnda belopps undantagande från
beräkningen uppkommer. Det återstår då att tillse, huruvida någon
minskning af de belopp pröfningskomitéerna hittills haft att disponera
är af förhållandena påkallad.

Det torde icke finnas delade meningar derom, att taxeringens noggranna
och omsorgsfulla verkställande i hög grad är beroende af bevillningsberedningarnes
ordförande. Deras uppdrag förorsakar dem i all -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. AT:o 6.

mänhet ej ringa möda och tidsuppoffring. Enligt förevarande förslag
komma deras åligganden derjemte att i vissa afseenden ökas emot hvad
hittills varit förhållandet. Vid undersökning af huru stor ersättning
hittills till dem utgått, finner man att för år 1881 anvisades åt bemälde
ordförande med undantag för dem i Stockholm ett sammanlagdt belopp
af 27,380 kronor 62 öre, deraf på hvart och ett af de beredningsdistrikt,
hvari samtlige länen enligt den i Finansdepartementet utarbetade öfversigt
af 1876 års bevillningstaxering voro indelade, belöper i medeltal
nära 20 kronor. Inom flera län, uppgår icke ersättningen ens till detta
belopp och hvad särskild! angår Malmöhus och Göteborgs län, som
lemna de största andelarne af bevillningen, hafva beredningarnes ordförande
i medeltal erhållit inom det förra länet 14 eller om man endast
tager landsbygden i beräkning 10 kronor, och inom det senare 17 kronor.
Då dessa ersättningsbelopp uppenbarligen äro allt för ringa samt
en jemförelse mellan nyssnämnda ersättning till beredningarnes ordförande
i Malmöhus och Göteborgs län å ena och medeltalet för hela
riket å andra sidan dessutom ådagalägger, att den nu gällande gradvisa
minskningen af bevillningsprocenten är allt för stark, har jag funnit
pröfningsnämnderna böra berättigas att använda och fördela högst ett
belopp motsvarande tre procent af de första 100,000 kronor, hvartill
länets hela bevillningssumma uppgår, två procent af derpå följande

50.000 kronor och en procent af allt hvad bevillningen öfverstiger

150.000 kronor. Medelst en sådan beräkning af bevillningsprocenten
och genom användande af de medel, som hittills utgått för blanketter till
taxeringslängder och för officiela uppgifter skulle tillgångar beredas till
en välbehöflig ökning i den af bevillningsprocenten till beredningarnes
ordförande utgående ersättning. Den ersättning, som i medeltal för
hela riket härigenom kunde en hvar ordförande tillkomma, skulle utgöra
mellan 44 och 45 kronor. Visserligen företer medeltalet för de
särskilda länen äfven i detta fall icke ringa olikheter. Så skulle Östergötlands
län komma att stå lägst med ett medeltal af 27 kronor och
Örebro län högst med ett medeltal af 94 kronor, men om man tillika
tager i betraktande att folkmängden inom hvarje beredningsdistrikt i
medeltal utgör inom Östergötlands län 1,980 och inom Örebro län
5,870, är skilnaden i detta fall mera skenbar än verklig.

Mom. 3. Hvad särskild! Stockholm angår, der pröfningskomité!!
enligt nu gällande bevillningsstadga eger att för enahanda ändamål, till
hvilka bevillningsprocenten inom länen är afsedd, använda och fördela
ett belopp, som svarar emot högst två procent af stadens hela bevillningssumma,
så utgjorde bevillningen enligt 1881 års bevillningssam -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

mandrag 708,000 kronor och om man tillägger den ingalunda obetydliga
bevillning, som här utgöres af utländske handlande och handelsexpediter
samt af utländingar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar,
omkring 730,000 kronor. Efter afdrag dels af l:a och 3:dje
artiklarnes bevillning dels ock af den minskning i inkomstbevillningen,
som den föreslagna förhöjningen i existensminimum och i det bevillningsfria
afdraget å uppskattade inkomstbelopp understigande 1,800
kronor må komma att medföra, kan bevillningen för fastighet och inkomst
antagas utgöra 620,000 kronor.

Som enligt uppbördsreglementet för Stockholms stad mantals- och
taxeringslängderna utgöra en del af uppbördsboken, kunna till nämnde
längder icke i Stockholm användas blanketter af samma slag, som för
det öfriga riket. Med afseende härå torde det böra åligga öfverståthållareembetet
att anskaffa och tillhandahålla de för Stockholm erforderliga
blanketter till ifrågavarande längder, hvartill kostnaden vid sådant förhållande
fortfarande såsom hittills lämpligen kan utgå af bevillningsprocenten.
Hvad åter angår de ersättningar, som här utbetalas för meddelade
officiella uppgifter, så uppgå de icke till något afsevärdt belopp.

Någon nedsättning af det belopp, hvilket enligt nu gällande procentberäkning
må användas för de i denna § omförmälda ändamål, kan således
icke på grund af nyss anförda omständigheter ega rum. Tvärtom erfordras
äfven här någon förhöjning för att bereda en emot det arbete
taxeringen medför någorlunda svarande vedergällning. På grund häraf
och då det belopp, å hvilket bevillningsprocenten bör beräknas, enligt
hvad här ofvan är omförmäldt, kommer att undergå en ingalunda obetydlig
minskning, har bevillningsprocenten för Stockholms stad i förslaget
upptagits till högst 21/i % af bevillningen för fast egendom och
för inkomst af kapital och arbete.

Mom. 4. Den afskrift af mantals- och taxeringslängden, som jemlikt
§ 49 mom. 2 skall af vederbörande häradsskrifvare upprättas för
att kommunalstämmans ordförande tillställas, är, enligt hvad jag förut
utvecklat, afsedd att användas dels för kommunala syften, i främsta
rummet vid fyrktalslängdens upprättande, dels att tjena till ledning vid
det påföljande årets taxeringsförrättningar, för att slutligen qvarstanna
hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande såsom en dess tjenstehandling.
Så vidt nämnde afskrift afser att tjena kommunala ändamål kan
dess upprättande icke anses såsom ett egentligt tjensteåliggande för
häradsskrifvaren, med afseende hvarå och då häradsskrifvaren framgent
komme att gå miste om lösen för de utdrag af taxeringslängderna, som
hittills erfordrats för kommunernas behof, jag anser billigt att, såsom

Bil* till Kongl. Maj:ts Nåd. Pr ap. No 6.

ock Skattekomitén föreslagit, någon ersättning tillerkännes häradsskrifvaren
för det honom sålunda ålagda bestyr. Då likväl afskriftens uppiättande
jemväl erfordras för vissa statsändamål, lärer berörde ersättning
icke, på sätt komitén föreslagit, böra bestämmas till full lösen enligt
expeditionstaxan, eller 1 krona för hvarje ark, utan skäligen kunna
sattas till hälften deraf eller 50 öre arket. Särskildt med afseende derå,
att häradssknfvaren komme att befrias från den honom enligt komiténs
förslag åliggande skyldigheten att upprätta ytterligare en° afskrift af
mantals- och taxeringslängden, torde nämnde ersättning få anses fullt
tillräcklig.

Då ersättningsbeloppet komme att af statsmedel utbetalas och såedes
icke _ egentligen har karakteren af lösen, har stadgandet derom,
utan hänvisning till expeditionstaxan, ansetts böra i bevillningsförordningen
intagas.

De i gällande bevillmngsstadgas §§ 80—94 innefattade bestämmelser
om »uppbörd, afkortning och redovisning» äro till väsentligaste delen af
natur att snarare tillhöra uppbördsförfattningarne än bevillningsförordnmgen.
Deras utbrytning ur sistnämnda förordning vore derföre ur
nere synpumtter önskvärd, men då författningarne om uppbördsverket
för närvarande äro underkastade en revision, som antagligen kommer
att, föranleda icke obetydande förändringar i förstnämnde bestämmelser,
torde skal icke vara för handen att upptaga dessa i en särskild författ"mP
^ “ken efter all anledning endast kortare tid komme att vara
gällande. Da jag således ansett ifrågavarande bestämmelser böra tills
vidare i bevillmngsförordningen qvarstå, hafva desamma, förutom en
och annan mindre betydande redaktionsförändring, icke underkastats
andra förändringar i sak än sådana som varit eu följd dels af uteslutandet
ur bevillmngsförordningen af första och tredje artiklarnes bevillning,
deis af de i öfngt uti denna förordning, särskildt beträffande bevillningsatgitternas
påförande, vidtagna förändringar.

Af omförmäla förändringar torde endast följande erfordra särskildt
omnämnande.

§ 71.

hånligt _§ 81 i gällande bevillningsstadga skall debetsedel upptaga,
bland annat, taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom taxeringsBih.
till Riksd. Frot. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 6 JJäft. -i o

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o B.

distriktet belägna fasta egendom samt beloppet af den deraf utgående bevillning
Då för närvarande enligt regeln hvarje pastorat pa landet iutgör
ett taxeringsdistrikt, men uppbörden af bevillningen sker särskild! för
hvarje socken, har det föreskrifna sammanförandet a en debetsedel åt
fastigheter belägna inom olika uppbördsdistrikt stundom visat sig förbundet
med olägenheter, hvarföre ock å flere orter särskilda debetsedlar
placat utfärdas för de inom olika socknar belägna fastigheter. 1 ännu
höore oråd komme nämnda olägenheter att framträda, derest, på sätt i
& 35 blifvit föreslaget, taxeringsdistrikten framgent komme att bestå åt
ett visst, af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämdt antal beredning
sdistrikt, hvilket kan vexla från det ena året till det andra. Det
har fördenskull ansetts rigtigast, att den skattskyldige erhaller särskild
debetsedel för hvarje socken, inom hvilken han har att utgöra bevillning,
likasom, då stad kan vara fördelad i flere uppbördsdistrikt med.hvar sin
uppbördsman, särskild debetsedel ansetts böra utfärdas för hvarje sadant
distrikt.

§ 77.

I denna § har uttryckligen framhållits, att det tillkommer Eders
Rond. Maj:ts Befallningshafvande att bestämma tid och ställe för uppbördsstämmorna,
hvilket förut icke varit fullt tydligt angifvet.

För Stockholm gälla, jemlikt nådiga reglementet den 15 Oktober
1880, särskilda bestämmelser i fråga om meddelande af annotation a
uppbördsmans qvittens.

§ 82.

Tiden, inom hvilken de i mom. 1 af denna § föreskrifna bevillningssaminandrag
skola insändas till Eders Kongl. Majts Befallningshafvande,
har till följd af den föreslagna förändringen i tiden för pröfmngsnämndernas
sammanträden kunnat för länen flyttas från arets slut till den
15 December, likasom af samma orsak tiden, inom hvilken länssammandrao-en
äfvensom sammandraget för Stockholms stad skola från Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas till Statskontoret, flyttats från
slutet af Februari till slutet af Januari månad.

§ 83.

Slutorden i denna § hafva uteslutits, såsom icke fullt öfverensstämmande
med den befogenhet, som jemlikt nådiga instruktionen den 8 De -

Bil. till Kongl. Maj-.ts Nåd. Prop. N:o 6.

celeber 1876 tillkommer Statskontoret. Detta embetsverk eger nemligen
icke numera att sjelf låta åtala vårdslös eller försumlig tjensteman,
utan skall enligt § 1 i nämnda instruktion, derest vid uppbördseller
redogörelseverket någon origtighet förefinnes, som i administrativ
väg ej kan afhjelpas, öfverlemna ärendet till vederbörande embetsmyndighet
för laga åtal och afgörande.

Slutligen torde jag böra framhålla, att då uti de §§, som afhandla
debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillningen uttrycket
»socken» bibehållits, ehuru detsamma uti författningen i öfrigt utbytts
mot »kommun», sådant berott deraf, att socknen fortfarande utgör distriktet
för skatteuppbörden, hvarföre förändringen här icke kunnat genomföras
utan motsvarande ändring af uppbördsförfattningarne.

Beträffande instruktionen för taxeringsmyndigheterna torde endast följande
erinringar vara af nöden.

§ I -

I fråga om föreskriften derom, att vid fastighetsvärdets bestämmande
ledning skall tagas, bland annat, af senast betingade köpeskilling
för sådan fast egendom, som under loppet af en viss tidsperiod blifvit
försåld, eller af egendomens antagna värde vid densammas under loppet
af eu viss tidsperiod verkstälda värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning, har komitén föreslagit den förändring, att, då berörda
tidsperiod hittills varit utsträckt till nästföregångna tio år, denna
period i förslaget inskränkts till nästföregångna tre år. Kammarrätten
bär afstyrkt denna förändring under förmenande, att, då de fall, i
hvilka ledning för taxeringsvärdets bestämmande kunde tagas af köpeskilling
eller hypoteksvärde, måste blifva mera sällsynta, om den tidsperiod,
som dervid finge tagas i betraktande, faststäldes till tre år, än
om den bibehölles vid nu stadgade utsträckning af tio år, den ställning
egendoms köpeskilling eller hypoteksvärde i detta afseende hittills intagit
komme att genom den af komitén föreslagna inskränkning i
tidsperioden förlora större delen af sin vigt.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o G.

Härvid bör likväl märkas, att de uppgifter om salu- och hypoteksvärden,
som hvart tredje år eller det år då ny fastighetstaxering allmänneligen
skall eg a rum, tillställas taxeringsmyndigheterna, derefter
skola åtfölja taxeringshandlingarne till Kammarrätten, hvarföre nämnde
myndigheter faktiskt icke haft tillgång till andra uppgifter än dem, som
afsett den närmast förflutna treårsperioden. Den af komitén föreslagna
förändringen torde derföre icke komma att leda till någon minskning
af den betydelse ifrågavarande uppgifter hittills egt för taxeringen.
Derest nu stadgade period af tio år skulle bibehållas, borde åtminstone
föreskrifvas, att de till Kammarrätten inkomna uppgifterna borde till
vederbörande ‘myndigheter återsändas för att i den mån de afsåge någon
del af nämnde period taxeringsmyndigheterna tillhandahållas, men,
då dessa, uppgifter redan tjenat till ledning vid ett föregående års taxering,
kan med säkerhet antagas, att det myckna besväret med dessa
uppgifters fram- och återsändande icke komme att uppvägas af något
motsvarande gagn för taxeringen. Komiténs förslag synes mig derföre
böra vinna godkännande.

I denna § är tillägg gjordt, att, då nedsättning göres i det senast
faststälda taxeringsvärdet å fastighet, böra de särskilda skäl, hvilka dertill
föranleda antecknas i taxeringshandlingarne eller nämndens protokoll.
Äfven detta tillägg är egnadt att minska behöfiigheten af nyssnämnda
officiela uppgifter för längre tid tillbaka än de tre senaste åren.

§ 3.

1 sista punkten af denna § stadgas, att vid uppskattningen af boställe,
hvars grundränta ingår bland boställshafvarens löneförmåner och
vid bestämmande af bevillningcn för dem blifvit tagen i beräkning, denna
räntas belopp skall afdragas från boställets behållna afkastning. I praxis
torde emellertid det i denna punkt åsyftade särskilda förfaringssätt i
fråga om beskattningen af den i boställshafvares löneförmåner ingående
grundränta sällan, om någonsin, iakttagas, med afseende hvarå och då
i allt fall antalet af de med boställe försedde tjensteman, bland hvilkas
löneförmåner boställets grundränta särskildt inräknas, numera är ytterst
inskränkt, stadgandet ansetts kunna såsom obehöfligt uteslutas.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 6.

§ 7, § 11 sista punkten och § 13 i komiténs förslag till instruktion
för taxeringsmyndigheterna hafva ansetts böra utgå, då hvad förstnämnde
§ angår densamma icke innefattar annat än hvad som redan i
sjelfva förordningen, § 8 mom. 2 c l:o jemförd med § 10 mom. 2 a,
är stadgadt, medan åter föreskrifterna i § 11 sista punkten och § 13 af
instruktionen icke torde stå i full öfverensstämmelse med i förordningens
§12 meddelade bestämmelser om beskattningsort.

Sedan jag härmed redogjort för det väsentligaste af de nya bestämmelserna
i det inom Finansdepartementet utarbetade förslag till förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, tillåter jag
mig, med erinran, att förslaget, i hvad det afser förändrade grunder för
jordbruksfastighets beskattning, står i samband med frågan om afskrifning
af grundskatter samt af rustnings- och roteringsbesvären, så att
förslaget i nyss antydda del icke lärer kunna godkännas, utan att Eders
Kongl. Maj:ts framställning rörande de senare frågorna af Riksdagen
bifalles, i und. hemställa, det Eders Kongl. Maj:t, med förklarande, att
Eders Kongl. Maj:t icke ifrågasatte, att den efter artikel I i nu gällande
bevillningsförordning utgående personliga skyddsafgift vidare bör utgöras,
täcktes i Nådig proposition föreslå Riksdagen till antagande berörda
förslag till »förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst
jemte instruktion för taxeringsmyndigheterna».

Hvad föredragande Departementschefen sålunda tillstyrkt, deruti
Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i
nåder gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas
af den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hans Wachtmeister.

Bill. till Biksd. Prof. 1883. 1 Sami. 1 Afd. 6 Höft.