Kongl. Majits nåd. prof). n:o /, om statsverket 1891 (Proposition 1891:1)

Kongl. Majits nåd. prof). n:o /, om statsverket 1891.

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

P R O P O SITIO N

TILL

Hiksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1891.

Jemlikt grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 12 innevarande månad*) lernnar närmare upplysning,
och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kong]. Maj:t,
att statsverkets inkomster för år 1892 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bill. till Rikad. Prat. 1891. Ua Sami. ha Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, Om statsverket 1891

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .........................................................................	kronor	4,185,000
Kyrkotionde .......................................................................	»	250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål_______________________	»	300,000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet	»	51,000
Trosspassevolansafgift.........................................................	»	26,000
Tillfälliga rotevakansafgifter..............................................	»	68,000
Soldatvakansafgift...............................................................		95,000
Båtsmansvakansafgift.........................................................	»	385,000
Arrendemedel......................................................................	»	2,550,000
Mantalspenningar................................................................	»	665,000
Bötesmedel .........................................................................	»	240,000
Kontrollstämpelmedel..........................................................	»	25,000
Fyr- och båkmedel.............................................................	»	1,200,000
Telegrafmedel_____________________________________________________________________	»	1,350,000
Jernvägstrafikmedrl............................................................	»	6,500,000
Skogsmedel........................................................................	»	2,500,000
Extra uppbörd....................................................................	»	100,000

säger 20,490,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................	kronor	38,000,000	—
Postmedel...........................................................................	»	7,700,000	■—
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter	»	380,000	—
Stämpelmedel.......................................................................	»	3,600,000	—
Bränvinstillverkningsskatt................................................	»	13,700,000	—
Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................	»	800,000	—
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................	»	3,800,000	—-
säger 67,980,000: —
summa	kronor	88,470,000	—
Kongl. Magt. föreslår vidare enligt ofvan nämnda
protokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande

månad:

Transport kronor 88,470,000:

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o /, om statsverket 1891.

Transport kronor 88,470,000: —
att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å statsregle ringarna

för år 1889 och föregående år......................... » 5,887,000: —

och att af Riksbankens vinst för år 1890 må anvisas
för statsverkets behof till utbetalning vid den tid

under år 1892, soin af Riksdagen bestämmes,................ » 1,850,000: —

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till............... kronor 96,207,000: ■—

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för Kong], hofstaten........... ............................................. kronor 1,196,900: •-

» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —

tillsammans kronor 1,320,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1 afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,849,366
kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartemenfsärenden den 12 innevarande månad*),
föreslå Riksdagen beträffande

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[1.] att, för genomförande af delning utaf Vestra
Värends nuvarande domsaga i två nya domsagor, anslaget
till löner åt häradshöfdingarne under Göta hofrätt
måtte ökas med.......................................................... kronor 4,500: —

samt de till häradshöfdingen i Vestra Värends
nuvarande domsaga anslagna tjenstgöringspenningar
fördelas på sätt åberopade statsrådsprotokoll upptager;

kommande, i händelse af bifall härtill, det i 1891
års riksstat under rubrik »Göta hofrätt med derunder
lydande justitiestat» uppförda anslag, 510,021 kronor,
att förhöjas till 514,521 kronor.

Fångvården:

[2.] att arfvodet till predikanten vid kronohäktet i

Norrtelje, 400 kronor, må förhöjas med ......................... » 200: —

eller således till 600 kronor.

Genom bifall härtill kommer bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll, som nu utgör 505,800
kronor, att uppgå till 506,000 kronor,

samt fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas
till 1,781,400 kronor.

Öfriga ordinarie anslag:

[3.] I afseende å dessa har Kongl. Maj:t icke att

föreslå någon annan förändring, än att, till jemnande
af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. höjes med............................... » 41: —

från nuvarande beloppet 64,178 kronor till 64,219 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag

utgör således.................................................................. kronor 4,741: —

Lägges härtill slutsumman af andra hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat__________________ » 3,849,366: —

skulle andra hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till....................................... kronor 3,854,107: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln,
vill Kongl. Magt, på sätt omfönnälda protokoll öfver justitiedepartementsärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att dels bevilja såsom extra anslag
för år 1892:

[4.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och

tre militäre ledamöter......................................................... kronor 5,000: —

[5.] för nya lagberedningen................. » 40,000: —•

[6.J för Svea hofrätts förstärkning med eu öfvertalig /

division............. » 17,500: —

[7.] till understöd åt förbättringskolonien vid Hall
att, om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å

koloniens kapitalskuld........................................................... » 15,000:

| 8.] dels ock medgifva, att besparingar å nya lagberedningens
anslag vid 1890 års slut till belopp af
5,303 kronor 68 öre må användas till ersättande, så långt
det förslår, af förskott, som Statskontoret utbetalt till eu
i statsrådsprotokollet omnämnd komité,

samt, till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott,
å extra stat för år 1892 anvisa.....................,.......... » 3,593: —

tillsammans kronor 81,093: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1891 upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1891.

ordinarie anslag 3,849,366
extra » 151,434

1892.

— 3,854,107:— således ökning kronor 4,741

— 81,093:-— » minskning » 70,341

—

summa kronor 4,000,800

— 3,935,200:— således minskning kronor 65,600

—

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

1 afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu
gällande riksstat till årliga, eller ständiga utgifter anvisade 613,800 kronor,
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som. innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver utrikesdepartementsärenden den 12 innevarande månad*),
föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas att utgå emot
nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

1.] departementschefen, Ministern för

utrikes ärendena ............................................... kronor

( 2.] utrikesdepartementet........................... »

[3.] ministerstaten..................................... »

[4.] militärattachéer............... »

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter................................................................ »

24,000: —
27,495: -337,941: —
8,471: —

45,893: —

443,800:

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet............... kronor 10,000: —

[7.J konsulsstaten..................... » 129,685: —

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter................................................................. _» 20,315: — 160,000: —

summa kronor 603,800: —

Utgifter., som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... »_2,950: —-

tillsammans kronor 606,750: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kong1. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»....... kronor 4,500: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
1891 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1891. 1892.

ordinarie anslag 613,800: -— 606,750: — således minskning kronor 7,050: —

extra >>____ 4,500: — 4,500: — — — — —

summa kronor 618,300:— 611,250:— således minskning kronor 7,050: —

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
1891 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.............................................................................. kronor 18,938,800: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 817,000: —

ersättningar................................................................ » 693,400: —

tillsammans kronor 20,449,200: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 12 innevarande Januari*), föreslå
Riksdagen beträffande

Indelta arméns befälsaflöning:

[1.] att, dels för ökande af dagaflöningen för de
vid indelta arméns truppförband anstälde sergeanter,
bataljonsadjutanter, regementsväblar samt stabs- och
sqvadronstrumpetare från 40 öre till 1 krona och dels
för anställande vid Jemtlands hästjägarecorps af eu
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

Kongl. May.ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

regementsintendent, höja anslaget till indelta arméns

befälsaflöning, nu kronor 4,187,596, med........................ kronor

till kronor 4,222,328;

Lifgardet till häst:

[2.] att, föi- ökande af dagaflöningen för de vid
lifgardet till häst anstälde 16 sergeanter, 1 regementsväbel
och 8 trumpetare från 40 öre till 1 krona, höja
anslaget till lifgardet till häst, nu kronor 146,345, med
till kronor 151,820;

Kronprinsens husarregemente:

[3.j att, för ökande af dagaflöningen för de vid
kronprinsens husarregemente anstälde 24 sergeanter och
6 sqvadronstrumpetare från 40 öre till 1 krona, höja
anslaget till kronprinsens husarregemente, nu kronor

186,985, med..................................................................... »

till kronor 193,555;

Svea lifgarde:

[4.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid
Svea lifgarde anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel
och 8 hautboister från 40 öre till 1 krona, höja anslaget
till Svea lifgarde, nu kronor 165,074, med......

till kronor 170,987;

Andra lifgardet:

[5.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid
andra lifgardet anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel
och 8 hautboister från 40 öre till 1 krona, höja
anslaget till andra lifgardet, nu kronor 164,489, med.,
till kronor 170,402;

Yermlands fältjägarecorps:

[6.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid
Vermlands fältjägarecorps anstälde 15 sergeanter, 2
bataljonsadjutanter och 1 regementsväbel från 40 öre_

Transport kronor

34,732: —

5,475: —

6,570: —

5,913: —

5,913: -

58,603: —

Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1891.

Transport kronor

till 1 krona, höja anslaget till Vertnlands fältjägare corps,

nu kronor 140,750, med........................................ »

till kronor 141,470;

Artilleriet:

[7.] att, för ökande af de vid Svea, Göta och Vendes
artilleriregementen anstälde sergeanters, stabstrumpetares
och batteritrurnpetares dagaflöning från 40 öre till 1
krona, höja anslaget till artilleriet, nu kronor 1,089,566,

med................................................................................... »

till kronor 1,125,701;

Yaxliolms artillericorps:

[8.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid
Vaxholms artillericorps anstälde 16 sergeanter och 1
stabstrumpetare från 40 öre till 1 krona, höja anslaget

till nämnda corps, nu kronor 103,137, med.................. »

till kronor 105,654;

Fortifikationen:

[9.] att, för ökande af dagaflöningen för de vid
fortifikationen anstälde 36 sergeanter från 40 öre till
1 krona, höja anslaget till fortifikationen, nu kronor

278,920, med...................................................................... »

till kronor 286,804;

Trängen:

[10*-] att, för genomförande af den beslutade organisationen
af eu trängbataljon å Karlsborg äfvensom för
ökande af de vid den äldre trängbataljonen anstälde
30 sergeanters och 2 stabstrumpetares dagaflöning från
40 öre till 1 krona, höja anslaget till trängen, nu kronor
182,940, med................................................................ »

till kronor 287,791; samt

att medgifva, att af sistnämnda belopp en summa
af 201,320 kronor må, såsom afsedd för den nya

Transport kronor

58,603: —
720: —

36,135: —

2,517: —

7,884: —

104,851: —

210,710: —

Bih. till Rifc8d. Prot. 1891. l:a Sami. l:a Afd.

Kongl. Majtts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor
t-rängbataljonen, få i riksstaten upptagas såsom reservationsanslag
med rättighet för Kongl. Maj:t att
disponera derå uppkommande besparingar för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med genomförandet
af den nya trängbataljonens organisation förenade
kostnader;

Gotlands nationalbeväring:

[11.] att, för ökande af de vid Gotlands nationalbeväring
anstälde bataljonsadjutanters, sergeanters och
spels dagaflöning från 40 öre till 1 krona, höja anslagettill
Gotlands nationalbeväring, nu kronor 199,657, med
till kronor 200,965;

Salpeteruppköp:

[12.] att medgifva, att af 1892 års anslag till salpeteruppköp
må, under vilkor0 att anslaget icke öfverskrides,
i och för inköpet- af Åkers krutbruk användas
en summa af 21,344 kronor;

Yed och ljus vid fästnings- och garnisonsorter:

[13.] att höja anslaget till ved och ljus vid fästnings-
och garnisonsorter, nu kronor 61,500, med---------

till kronor 103,500;

äfvensom att i sammanhang dermed medgifva, att
anslaget- må få i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen: [14.

] att anslaget, nu kronor 6,136, må för
jemnande af slutsumman å hufvudtitelns anslag höjas

med......................

till kronor 6,148.

210,710:

1,278: —

42,000:

12: —

Transport kronor 254,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 254,000:
Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen

förändring. ---—---

Summa kronor 254,000:
Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat........ » 20,449,200:

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kong].

Maj:ts förslag uppgå till.,..,.........................................-..... kronor 20,703,200:

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 12 innevarande
Januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Magt vidare, att Riksdagen må
under denna hufvudtitel på extra stat bevilja:

[15.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning
och redovisning m. m.............. kronor 77,500: —

[16.] för anskaffande af fästningsartillerimateriel.. . » 1,100,000: —

och deraf anslå
till bestyckning å

Karlsborg............ kronor 189,000: —

s dito å Vaxholm
Oscar-Fredriks borg.

_.................. » 900,000: —

» dito å Oscars Värns-linierna.

... » 11,000: —

[17.] för fortsatt anskaffande af nya och ändring
af äldre infanteriammunitionsvagnar med

tillhörande utredning................................. » 20,000: —

äfvensom att Riksdagen af det redan beviljade
anslaget

[18.] för förändring af arméns nuvarande gevär
till vapen af liten kaliber må för år

1892 anvisa................................................. » 400,000: —

Transport kronor 1,597,500:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1891.

Transport kronor

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

[19.] att till byggnader å Karlsborg bevilja 140,110
kronor och deraf på extra stat för år

1892 anvisa ................................................ »

[20.] att till ett kasernetablissement i Jemtland
för en artilleridivision bevilja 381,300

kronor att med........................................... »

utgå på extra stat för år 1892 och med
återstående beloppet gåldas från reservationerna
å anslaget till värfvade garnisonerade
truppernas rekrytering och aflöning; samt

att på extra stat för år 1892 bevilja:

[21.] för fortsättande af befästningsarbetena vid

Karlsborgs hufvudfästning och å Vaberget »

[22.] till befästningsarbeten vid Karlskrona........... »

och deraf anslå
till fullbordande af
minförsvarsbatteriet

å Kungsholmen....... kronor 54,000: —

till påbörjande af ett
permanent verk å

Aspö......................... ». 106,000: —

[23.] till anskaffning och komplettering af fält ingeniörmateriel.

.......... »

[24.] till barackbyggnader å mötesplatserna af det

för sådant ändamål redan beviljade belopp »
[25.] till reseunderstöd åt officerare och intenden turtjenstemän.

.................. ;»

[26.] till fortsättande af generalstabens topografiska

arbeten.................. »

och [27.] till skarpskytteväsendets och skjutskicklig hetens

befrämjande..................................... »

tillsammans kronor

1,597,500: —

46,000: —
41,300: —

200,000: —
160,000: —

40,000: —

100,000: -

9,000: —

90,000: —

60,000: —
2,343,800: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1891 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

1891.

ordinarie anslag 20,449,200
extra » 1,686,000

1892.

— 20,703,200:— således ökning kronor 254,000

— 2,343,800:— » » » 657,800

—

summa kronor 22,135,200

— 23,047,000:— således ökning kronor 911,800

—

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt,:

kontant................................................................................. kronor 6,101,931: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................ » 75,905: —

ersättningar..................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 6,204,240: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 12 i denna månad *), föreslå beträffande: Aflöning

för flottans kårer och stater:

[1.] att det i nu gällande riksstat till aflöning för
flottans kårer och stater anvisade anslag å 1,512,734
kronor må förhöjas med det för år 1892 till förändrad

organisation af sjömanskåren erforderliga belopp.......... kronor 67,000= —

eller till 1,579,734 kronor;

[2.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876
årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater må likasom
föregående år för fyllande af behofvet under denna
anslagstitel under år 1892 användas;

_ Transport kronor 67,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[3.] att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till
genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan
må å extra stat för år 1892 anvisas att gemensamt med
anslaget till flottans kårer och stater redovisas;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerua:

[4.] att den på reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna under år 1892
möjligen uppkommande besparing må användas till betäckande
af den brist, som, innan anslaget erhållit reservationsanslags
natur, på detsamma uppkommit;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[5.] att förslagsanslaget till lindring i rustningsoch
roteringsbesvären för år 1892 nedsättes från 80,000
kronor till 60,000 kronor;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[6.] att af den år 1887 medgifna förhöjning med
högst 100,000 kronor i anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll må i riksstaten för år 1892 uppföras .... »

samt nämnda anslag, nu 1,200,000 kronor, alltså upptagas
till 1,220,000 kronor;

I) urchni arsch kostnad er:

[7.] att anslaget till durchmarschkostnader må i
1892 års riksstat nedsättas med'' 4,000 kronor och sålunda
upptagas till 14,000 kronor;

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[8.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000__

Transport kronor

67,000:

20,000

87,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1891.

Transport kronor 87,000: —
kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af
deri ingående friheter och ersättningar, 409 kronor,
utföras med 1,200,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t
tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom
hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål
;

Undervisningsanstalter för sjöfart:

[9.] att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor
till undervisningsanstalter för sjöfart må minskas med
det deri ingående belopp af 8,500 kronor, hvilket, jemlikt
nådiga brefvet den 5 November 1886 angående förening
af navigationsskolans i Göteborg skeppsbyggeriafdelning
med Chalmers’ tekniska läroanstalt, till dennas styrelse
af Marinförvaltningen utbetalas, och anslaget således
upptagas till 86,150 kronor; och föreslår Kongl. Magt
under åttonde hufvudtiteln punkt 10 uppförande af ett
mot nämnda minskning svarande belopp.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör

således.................................................................................. kronor 87,000: —

hvarifrån böra afräknas nedsättningarne i anslagen:
till lindring i rustnings- och rote ringsbesvären.

...................... kronor 20,000: —

till durclnnarschkostnader.......... » 4,000: —

samt till undervisningsanstalter

för sjöfart ....................... > 8,500: — » 32,500:

då anslagsförhöjningen utgör ....................................... kronor 54,500: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................... » 6,204,240: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ..................................".............. kronor 6,258,740: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1892 åt

löneregleringen för flottan ........................ kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[10.] fortsättning af pansarbåten Thules byggande » 1,250,000: —

[11.] 2 stycken l:a klassens minbåtar jemte minutredning,
elektrisk belysning och bestyckning.........— » 374,000: —

[12.] artillerimateriel.................................................... » 490,000: —

[13.] fasta minförsvaret .............1.........-................... » 200,000: —

[14.] signal- och telefon-stationer.........................— » 92,000: —

[15.] kruthus å Bergholmen ............. » 42,500: —

[16.] löneförbättring åt lärår ne vid sjökrigsskolan... »_ 1,860: —

tillsammans kronor 2,500,360: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i 1891 års riksstat
upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1891.	1892.
ordinarie anslag 6,204,240: —	- 6,258,740: —	således ökning kronor	54,500: —
extra » 1,665,860: —	- 2,500,360: —	» » »	834,500: —
summa kronor 7,870,100: —	- 8,759,100: -	således ökning kronor	889,000: —

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken linnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 4,716,556: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter....................................................................... » 9,290:

ersättningar...................................—.......................- »_6,231:

tillsammans kronor 4,732,077: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver civilärenden den 12 innevarande månad *), föreslå beträffande K

ommerskollegium:

[1.] att Riksdagen, med godkännande af det i
statsrådsprotokollet intagna förslag till ny stat för kollegiet
samt af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna
för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner,
må medgifva, att den å sjette hufvudtiteln förekommande
anslagstiteln »kommerskollegium», under hvilken för
närvarande äro med tillhopa 83,500 kronor sammanförda
dels anslaget till kollegiet 49,000 kronor och dels
anslaget till bergsstaten 34,500 kronor, må fördelas i
två titlar under benämning, den ena af »kommerskollegium»
och den andra af »bergsstaten», äfvensom
uppföra under den förra titeln 64,600 kronor och under
den senare 33,000 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill det nu i
riksstaten under anslagstiteln kommerskollegium uppförda
anslag 83,500 kronor att, fördeladt under två

anslagstitlar, höjas med tillhopa......................................... kronor 14,100: —

Patentbyrån:

[2.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning
under år 1892 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken;

Rikets ekonomiska kartverk:

[3.] att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1892 anvisa till fort -

Transport kronor 14,100: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. ha Sami. l:a Afd.

Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor
sättande af de ekonomisk-geografiska kartarbetena i
Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor, eller
tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att
möjligen uppstående behållningar å båda anslagen må
användas äfven till bestridande af utgifter för det topografiska
kartverket;

Landsstaterna i länen:

[4.] att penningeanslaget under »landsstaterna i
länen» må höjas med det belopp, hvartill afkastning^!

af tre indragna boställen är i stat beräknad, eller------

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget
till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,649,022 kronor till
2,651,227 kronor;

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

[5.] att Riksdagen må dels höja lönen för den ene
af de hos Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen anstälde
byråingeniörerne från 1,800 kronor till 2,300 kronor
eller med 500 kronor; dels öka det å nämnda styrelses
stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjensteman, rit- och skrifbiträdé
med 2,000 kronor eller från 9,000 kronor till 11,000
kronor; dels ock höja reservationsanslaget till vägundersökningar
från 30,000 kronor till 40,000 kronor
eller med 10,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln
»väg- och vattenbyggnadsstaten» med följande
ändrade lydelse »väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf
tvenne särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor
till expenser för allmänna arbeten och ett å 40,000
kronor till vägundersökningar)» att höjas från 131,200
kronor till 143,700 kronor eller med______________________________ »

14,100

2,205

12,500

Transport kronor

28,805

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[6.] samt att Riksdagen må på extra stat för år
1892 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar
af mindre hamnar och farleder;

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna niiringar: [7.

] att Riksdagen, under förutsättning att behållna
af kastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet
vid Ultuna anslagna fasta egendom äfvensom
elevernes afgifter och hyresbidrag varda till statsverket
redovisade, må

dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet
intagna förslag till stat för nämnda landtbruksinstitut
äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna
för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner,
höja det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel
uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut från

20,000 kronor till 50,000 kronor eller med................... »

dels ock medgifva,

att besparingar, som å det i nämnda stat »till institutets
öfriga utgifter» uppförda belopp under ett år
uppkomma, må användas till bestridande af utgifter
under ett kommande år, samt

att Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega
att vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för
genomförande afinstitutets förändrade organisation kunna
erfordras, med vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp
eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;

kommande, i händelse af bifall till hvad i afseende
å anslaget föreslagits, anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmarmanäringar (deraf ett förslagsanslag
å 15,000 kronor till understöd åt landtmanna-,
skolor)» att ökas från 190,400 kronor till 220,400 kronor;

[8.] att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut
och jordegendom, inköp af eu äldre byggnad, reparation
och förändring af såväl denna som andra äldre
byggnader, äfvensom kreatursstammens tillökning och

Transport kronor

28,805

30,000

58,805

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1891.

Transport kronor
förbättrande, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de i statsrådsprotokollet angifna grunder, bevilja ett
sammanlagdt belopp af 81,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 181)2 anvisa till Kong!. Maj:ts förfogande

30.000 kronor;

[9.] samt att Riksdagen, till bestridande af kostnaderna
för de i statsrådsprotokollet upptagna byggnadsarbetena
och ny värmeledning vid Alnarp samt
anskaffning af inventarier och möbler, må bevilja 67,425
kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa

38.000 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar: [10.

] att Riksdagen må, till bestridande af kostnaderna
för ett landtbruksråd, bevilja ett årligt förslagsanslag
af.............................................................................. »

[11.] samt att Riksdagen må, till understödjande
utaf premiering af nötboskap med belopp, som för
hvarje hushållningssällskaps område icke må öfverstiga
hvad hushållningssällskapet eller landstinget, hvart för
sig eller i förening, för ändamålet tillskjuter, anvisa
ett anslag af...........................................................»

kommande, vid bifall till hvad sålunda i afseende
å landtbruksrådet och nötboskapspremieringen föreslagits,
förevarande anslagstitel med följande ändrade lydelse
»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
(deraf ett förslagsanslag å 5,000 kronor till
kostnader för ett landtbruksråd)» att höjas med tillhopa

55.000 kronor eller från sitt nuvarande belopp, 55,000
kronor, till 110,000 kronor;

Skiften och afvittringar:

[12.] att Riksdagen må dels för år 1892 bevilja
förhöjning i styresmannens för storskiftesverket i Kopparbergs
län årsarfvode med 400 kronor; dels medgifva,
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

Transport kronor

58,805: —

5,000: —

50,000: —

113,805: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 113,805: —
år 1892 för afvittringslandtmätare i Vesterbottens och
Norrbottens län samt storskifteslandtm ätare i Kopparbergs
län kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000
kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta
arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras
af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
dels och för år 1892 åt föredraganden af afvittringsäreridena
i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt
honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt
honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier,och expenser, ved m. in.:

[13.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag minskas med 16 kronor eller från 117,811
kronor till 117,795 kronor.

Summa ökning kronor 113,805: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma kronor 4,732,077: —
efter afdrag af den föreslagna
minskningen å anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m.m. » 16: —

således.................................................................................. » 4,732,061: —.

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 4,845,866: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:

under punkten 3, till fortsatt bearbetande

af rikets ekonomiska kartverk.................. kronor

under punkten 6, till undersökningar af
mindre hamnar och farleder..................... »

Transport kronor

76,000: —

5,000: —
81,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

under punkten 8, till nya byggnader in. in.

vid Ultuna................. »

under punkten 9, till byggnadsarbeten in. m.

vid Alnarp...... ....................................... »

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:

[14.] handhafvande af kontroll å forsa,kringsan stalterna.

.................... »

[15.] fortsatt''utgifvande af »polisunderrättelser».. »■

[16.] aflöning in. in. åt särskild polisstyrka på

landet........................................................... »

[17.] ersättning för juridiskt biträde åt de sven ske

lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän....................................!...... »

[18.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Alnarps landtbruksinstitut »

[19.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ »

[20.] prisbelöningar vid allmänna landtbruks möten

för husdjur, redskap, maskiner

in. m.................. »

[21.] bidrag till underhåll af sju kemiska sta tioner

för jordbrukets och näringarnas

behof............................................................ »

[22.] understöd åt frökontrollanstalter................ »

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
medgifva:

[23.] att det för innevarande år till eu elev. i
husslöjd på extra stat anslagna belopp,

1,000 kronor, må i mån af behof användas
till anställande under innevarande
år af eu elev i boskapsskötsel och mejerihushållning.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att bevilja till:

[24.] utbildande af eu elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning........................................ »

81,000: —
30,000: —
38,000: —

4,500: —
15,000: —

50,000: —

10,000: —
5,000: —
5,000: —

10,000: —

28,000: —

10,000: —

1,000: —

Transport kronor 287,500:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[25.] understöd åt svenska mosskulturföreningen... »

[26.] de geologiska undersökningarna...................... »

[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd »

[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare
vid samma skola.................»

[29.] beredande åt alster af svensk industri och
svenska näringar af afsättning i främmande
länder .......... »

[30.] bergsskolorna i Filipstad och Falun .............. »

Kongl. Maj:t föreslår vidare Riksdagen
att

[31.] dels, till inrättande af en fond, hvarifrån på i
statsrådsprotokollet intagna vilkor och i
enlighet med de närmare bestämmelser,
som af Kongl. Maj:t meddelas, måutlemnas
lån ej mindre för anskaffande af fiskebåtar
och fiskredskap än äfven för anläggande
af smärre inrättningar för tillgodogörande
och förädling af fiskets produkter,
bevilja ett anslag af 100,000 kronor och
deraf på extra stat för år 1892 anvisa... »
dels ock medgifva, att inflytande räntor å
de från fonden utlemnade lån må ingå
till fonden, för att tillsammans med dennas
öfriga tillgångar användas för det
med fonden afsedda ändamål.

Än vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
att bevilja till:

[32.] anordnande af fabriksinspektion...................... »

[33.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter................... »

[34.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar.......................... »

Transport kronor

287,500: —
15,000: -90,000: —
2,000: —

4,800: —

20,000: —

14,000: —

50,000:

16,800: —
32,034: —

800,000: —
1,332,134: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 1,332,134: —
135.j understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar

och farleder.................L:........................ » 150,000: —

[36.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, som företrädesvis

afse att minska frostländigheten,.......... : » 100,000: —

hvarjemte Kong]. Magt föreslår, att i
afseende å de tre sistnämnda anslagen
må gälla de vilkor och bestämmelser, som
i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[37.] att till odlingslån ef ond en skola under år
1892 af Riksgäldskontoret, i mån af behof,
öfverlemnas medel till så stöld belopp,
som jemte de till fonden ingående
annuiteter å odlingslån kan erfordras
till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Slutligen föreslår Kongl. Magt Riksdagen
att till utgående under år 1892
anvisa

å riksstatens sjette hufvudtitel:

[38.] till utförande af nya byggnader och anläggningar
vid statens jern vägstrafik.............. » 450,000: —

samt å riksstaten utom hufvudtitlarne

[39.] till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens trafikerade jernvägar ett belopp
af 1,200,000 kronor*);
och

[40.] till fortsättning af arbetena å stambanan
mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå

(Boden) 4,000,000 kronor*).___

tillsammans kronor 2,082,134: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1891 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

'') Se vidare härnedan »statsverkspropositionen» pag. 44.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. nio 1, om statsverket 1891.

1891. 1892.

ordinarie anslag 4,732,077
extra anslag 2,194,923

— 4,845,866

— 2,032,134

— således ökning kronor 113,789

— » minskning » 162,789

—

summa kronor 6,927,000

— 6,878,000

—således minskning kronor 49,000

—

Sjunde iiufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu

o ö 7

gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 16,153,460: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ » 6: —

tillsammans kronor 16,153,466: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå
beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att det under denna rubrik upptagna belopp
må, för ökande af deri ingående anslag för amanuenser,
vikariatsersättning, renskrifning m. in., höjas från

62,400 kronor till 64,000 kronor eller med ................. kronor 1,600: —

Mynt- och kontrollverken:

[2.] att Riksdagen må medgifva, att den i gällande
stat för kontrollverket för kontrolldirektören upptagna

Transport kronor 1,600: —

'') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
Bih. till Riksd. Prot. 1891. l:a Sami. l:a Afd.

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

förmån af fri bostad med vedbrand måtte få beräknas
till ett värde af 1,200 kronor, deraf 800 kronor skola
anses tillhöra lönen;

Postverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
statsrådsprotokollet för den 12 innevarande Januari
tillstyrkta ändringar i postverkets stater, må för år
1892 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 7,250,000 kronor, att utgå direkt af postinedlen,
hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle
ökas med........................................................................... »

Telegrafverket:

[4.] att Riksdagen, med godkännande af de i
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden omförtnälda
ändringar i telegrafverkets stater, under Kongl. Maj:t
förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de
jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade,
må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1892 anvisa enahanda
belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna
för året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att
det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,
må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring;

Tullverket:

[5.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt
ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna
förändringar i tullverkets stater, må bestämma anslaget
för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande
belopp af 2,550,000 kronor, att såsom förslags Transport

kronor

1,600

198,000

199,600

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1891.

Transport kronor 199,600: —

anslag utgå direkt åt tullmedlen; hvarvid uppstår en
minskning i anslagets nuvarande belopp af 10,000
kronor.

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.

Summa kronor 199,600: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till tullverket med.................... » 10,000: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen
blifver................... kronor 189,600: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 16,153,466: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 16,343,066: —

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll
öfver finansärenden för den 12 innevarande Januari, att under denna hufvudtitel
må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets
bankbyrå.......................................... kronor 4,000: —

[7.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskott » 185,553: —

[8.] genomförande af Öfverintendentsembetets nya

organisation........................................................................ » 500: —

[9.] uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå,

å det beviljade anslaget återstående ............................ » 85,000: —

[10.] reparations- och förändringsåtgärder utvändigt
å vissa kronans hus i Stockholm, å det beviljade anslaget
återstående............ ..... » 50,000: —

[11.] anläggning af telefonledningar:
dels en femtedel af det af 1889 års Riksdag härför
anvisade anslag eller......................................................... » 150,000: —

Transport kronor 475,053: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

dels till telefonledningar från Piteå till Haparanda,
från Uddevalla till Strömstad och från Örebro till

riksgränsen vid Magnor......................................-............. »

[12.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna............ »

[13.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag
...............................................—.............-..... »

[14.] reglering af flottleder i Norrbottens län........ »

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen
att medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
må för enahanda ändamål disponeras;

[15.] skogsodlingens befrämjande ....................... — »

tillsammans kronor

475,053:

116,000:

45,000:

22,181:

100,000:

25,000:

783,234:

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1891 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1 1891. 1892.

ordinarie anslag 16,153,466
extra » 832,234

— 16,343,066

— 783,234

— således ökning kronor 189,600

— » minskning » 49,000

summa kronor 16,985,700

— 17,126,300

— således ökning kronor 140,600

—

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu
gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 11,179,480: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde.......................... » , 253,190: —

ersättningar......................................... » 514,028: —

tillsammans kronor 11,946,698: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 12 innevarande månad*), föreslå
beträffande

* Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Universiteten:

[1.] att till upprättande af en professorsbefattning
i obstetrik och gynekologi vid universitetet i Upsala''

må beviljas ett årligt anslag af.................................... kronor

deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar;

[2.] att till förhöjning af årsanslaget till den
mineralogiskt-geologiska institutionen vid universitetet
i Upsala, med den fördelning af anslaget, som i statsrådsprotokollet.
angifves, må beviljas ............................. »

[3.] att till aflönande af en assistent vid den patologiska
institutionen vid universitetet i Lund må

beviljas ett årligt anslag af ............................................ »

[4.] att till förhöjning af årsanslaget till materiel
för botaniska institutionen vid universitetet i Lund må

beviljas................................................................................ »

afseende punkterna 1—4 en förhöjning af anvisningen
i kontant till universiteten från nuvarande beloppet,

677,331 kronor, till 688,381 kronor samt af hela anslagstiteln
för universiteten, nu 713,151 kronor, till
724,201 kronor;

Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet:

[5.] att till underhåll och utveckling af institutets
anatomiska museum må beviljas ett årligt anslag af.... »

[6.] att till inköp och underhåll af materiel för
nervkliniken vid institutet må beviljas ett årligt anslag
af ............................................................................... »

samt, till arfvode åt en amanuens vid nämnda

klinik, ett årligt anslag af............................................... »

afseende punkterna 5 och 6 förhöjning af institutets
ordinarie anslag från nuvarande beloppet, 160,700
kronor, med 2,400 kronor eller till 163,100 kronor;

Transport kronor

6,000: —

2,050: —
1,500: —
1,500: —

1,000: —

500: —
900: —

13,450: —

Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Högre skolor för qvinlig ungdom:

[7.] att anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom
må höjas från 70,000 kronor till 100,000 kronor
eller med ett belopp af....................................................

Folkundervisningen:

[8.] att Riksdagen — under medgifvande att af
anslaget till arfvoden och resekostnadsersättning åt
folkskoleinspektörer må utgå arfvode, ej öfverstigande
6,000 kronor för år, åt en på viss tid förordnad person
med de åligganden, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet angifna grunder
varda af Kongl. Maj:t bestämda — må bevilja förhöjning
i berörda anslag från dess nuvarande belopp, 95,000
kronor, till 100,000 kronor eller med............................ »

De tekniska läroverken:

[9.] att Riksdagen må medgifva, att det inslag å
tillhopa 7,575 kronor, som Riksdagen år 1889 under
visst vilkor beviljat till tekniska skolan i Stockholm,
må utgå, så länge skolan åtnjuter det anslag å 7,500
kronor, som Stockholms stad från och med år 1891
tillsvidare, på sätt i statsrådsprotokollet omförmäles,
beviljat tekniska skolan;

[10.] att anslaget å åttonde hufvudtiteln till Chalmers’
tekniska läroanstalt må, för uppehållande af den
med nämnda anstalt förenade skeppsbyggeriafdelningen,

ökas med............................................................................ »

och således anslagen till de tekniska läroverken höjas
från deras nuvarande belopp, 383,975 kronor, till
392,475 kronor; samt

13,450: —

30,000: —

5,000: —

8,500: —

Transport kronor 56,950: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

att de ålderstillägg, som tillkomma lärår ne i
skeppsbyggeri vid ifrågavarande afdelning, skola från
och med år 1892 bestridas från åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag: ålderstillägg;

Medicinalstyrelsen och dithörande stater:

[11.] att Riksdagen måtte medgifva sådan ändring
i gällande stat för Farmaceutiska Institutet, att dels
den deri upptagna posten »hyra till apotekaresocieteten»
höjes med 400 kronor, dels posten »ved, kol, gas,
vatten och diverse» höjes med 200 kronor, dels ock
posten »arfvode åt assistenter» höjes med 1,000 kronor,
samt i följd häraf och med bestämmande, att elevernas
terminsafgifter skola beräknas till 900 kronor om året,
bevilja eu förhöjning af institutets ordinarie anslag af »
eller från 17,750 kronor till 19,050 kronor,

äfvensom medgifva, att det belopp, hvarmed elevernas
terminsafgifter kunna komma att öfverskjuta 900
kronor för år, må efter Medicinalstyrelsens pröfning
användas såväl till materielens förbättring vid institutet
som ock till förökad undervisnings bestridande,
der sådant af tillfällig anledning linnes vara behöfligt;

kommande genom förhöjningen anslagstiteln i dess
helhet att ökas från 493,675 kronor till 494,975 kronor;

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande:

[12.] att för bidrag till extra provinsialläkares
aflönande må på ordinarie stat beviljas ett förslagsanslag
af........................................................................... »

Naturhistoriska riksmuseum:

[13.] att till höjande af naturhistoriska riksmuseets

årliga expensmedelsanslag må beviljas............................ »

hvarigenom museets ordinarie anslag skulle ökas från
67,550 till 69,180 kronor;

56,950: —

1,300: —

12,000: —

1,630: —

Transport kronor 71,880: —

Kongl. Maj-.ts nåd. -prof. n:o i, om statsverket 1891.

Transport kronor 71,880: —

Hospitals underhåll:

[14.] att förslagsanslaget till hospitals underhåll
må höjas från 600,000 till 900,000 kronor eller med » 300,000: —

[15.] att Riksdagen må medgifva den ändring uti
den för Nyköpings hospital faststälda aflöningsstat, att
läkarens kontanta aflöning höjes till 3,100 kronor
samt sysslomannens till 1,200 kronor, äfvensom medgifva,
att denna förhöjning må tillgodokomma nämnda
tjensteman från och med den 1 April 1890;

[16.] att Riksdagen må medgifva, att de vid
hospital och asyler för sinnessjuke anstälde biträdande
läkare, underläkare och syssloman må årligen åtnjuta
en månads semester, derest vederbörande hospitalsdirektion
finner sådan ledighet kunna utan hinder för
göromålens behöriga gång medgifvas, samt att arfvoden
till vikarier under dylik semester må till belopp, motsvarande
tjensteinnehafvarnes tjenstgöringspenningar
under tiden för semestern, utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[17.] att detta förslagsanslag, nu 23,044 kronor

64 öre, må höjas till 23,048 kronor 64 öre, eller med »_4: —

Summa kronor 371,884: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t
icke att föreslå någon förändring.

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens
nuvarande slutsumma........................-.................. » 11,946,698:

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till...................................... ki‘onor 12,318,582: —

Kongl. Maj:ta nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
vill Kongl. Maj:t, på sätt oinförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare
innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja, i afseende å

Riksarkivet:

[18.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, ................................................................ kronor 3,000: —

[19.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter»
m. m. ...................................................................... » 1,500: —

Kongl. biblioteket:

[20.] för anbringande af elektrisk belysning i
Kongl. bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition

och läsesal ..................................................................... » 2,287: —

för den med belysningen förenade driftkostnaden » 500: —

till arfvoden åt tjensteman och vaktbetjening för
särskild eftermiddagstjenstgöring, då Kongl. biblioteket

å sådan tid hålles öppet,................................................. . » 1,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af 3,787 kronor.

Nationalmuseum:

[21.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar................................................ » 4,000: —

Lifrustkammaren:

[22.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna
in. m..............................................’......................... » 5,800: —

Transport kronor 18,087: —

Bill. till Riksd. Prof. 1891. Ua Sami. l:a Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o I, om statsverket 1891.

Transport kronor

Domkapitlens expeditioner:

[23.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa
expeditioner................................................................«........

Kyrkor:

[24.] till fortsättande och afslutande af restaure ringsarbetena

å Upsala domkyrka.................................... »

till fortsättande och afslutande af restaurerings arbetena

å Skara domkyrka ........................................... »

[25.] till restaurering af Vadstena klosterkyrka, i
hufvudsaklig enlighet med derför uppgjord plan samt
under den tillsyn och kontroll Kongl. Maj:t bestämmer,

100,000 kronor, deraf å nästkommande års stat---------- »

med vilkor att Vadstena och S:t Pers församlingar
tillskjuta det belopp, som utöfver sagda anslag för
ifrågavarande restaureringsarbete erfordras;

Universiteten:

[26.] till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala »

» » matematiska » » » »

[27.] till lärare i tyska, franska och engelska

språken vid universitetet i Upsala______________________________»

[28.] till aflönande af laboratorn i experimentel
fysik och observatorn i astronomi vid universitetet i

Upsala, 3,000 kronor för hvardera befattningen............ »

[29.] till en astrofysikalisk refraktor och ett nytt

vändtorn vid Upsala universitets observatorium............ »

[30.] till anskaffande af instrument för den kristallografiska
och petrografiska undervisningen vid

mineralogisk-geologiska institutionen i Upsala............. . »

[31.] till eu extra ordinarie professur inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund ..................... »

18,087: -

3,716:'' —

75,000: —
40,000: —

20,000: —

3,000: —
1,500: —

6,000: —

6,000: —
33,500: —

5,000: —
4,000: —

Transport kronor 215,803: —

Kongl. Maj ds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

[32.] till det språkvetenskapliga seminariet i Lund »

» » matematiska » > » » »

[33.] till lärare i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Lund.................................... »

[34.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor,........................................................ »

[35] såsom personligt lönetillägg för år 1892 åt
vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund
August Jakob Theodor Palm ....................................... »

[36.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund .................................................... »

[37.] till fullbordande af ny byggnad för fysiologiska
institutionen i Lund m. in..................................... »

[38.] till en instrumentmakare vid fysiologiska
institutionen i Lund ....................................................... »

[39.] såsom personligt lönetillägg för år 1892 åt
akademikamreraren i Lund Oscar Gerhard Regnell »
deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

Karolinska Mediko-Kirurgiska Institutet:

[40.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets

gynekologiska
klinik ......... »

» » » » » vid institutets

kemiska laboratorium
........ »

[41.] till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ............................... »

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,________... »

[42.] till utförande af teckningar i vetenskapligt
ändamål vid institutet......................... »

Transport kronor

215,803: —

2,950: —
1,500: —

6,000= —

2,000: —

500: —
1,500: —
50,000: —
500: —
750: —

900: —

1,800: —
2,800: —

1,500: —
289,403: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[43.] till löneförbättring åt lärarne vid allmänna
läroverken och pedagogierna, efter samma grunder som

för innevarande år,........................................................ »

[44.] till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna

läroverken______________________________________________-............................ »

[45.] såsom bidrag till uppförande af ny byggnad
för allmänna läroverket i Östersund, i hufvudsaklig
enlighet med derför fastställa ritningar samt under
vilkor, som i statsrådsprotokollet omförmäles, 100,000
kronor, deraf å nästkommande års stat.......................... »

Högre lärarinneseminariet:

[46.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande
år, ________________________________________—...................-......

[47.] för anordnande, enligt de närmare bestämmelser
Kongl. Magt kan finna skäligt föreskrifva, af
en valfri fjerde årskurs vid seminariet............................

Folkundervisningen:

[48.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt
teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,...................................-

[49.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
.....................................................4......................----

De tekniska läroverken:

[50.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet
omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och
till bestridande af kostnader för deras inspektion........ »

Transport kronor

289,403: —

345,725: —
40,000: —

33,000: —

4,000:
3,000: —

33,300: —
15,000: —

35,000: —
798,428: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[51.] till arfvode för granskning af hospitalens rä -

kenskaper............................................................................ »

[52.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar ........................................................... »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[53.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt betjening

............................................................................ »

till undersökning och beskrifning af fäderneslan landets

fornlemningar m. in............................................. »

till utgifvande af planchverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. m...................................................................... »

Akademien för de fria konsterna:

[54.] till om- och nybyggnad af akademiens hus,
af förut beviljadt anslag.................................................... »

Naturhistoriska riksmuseum:

[55.] till inköp och insamling af naturalier vid
museets afdelning för arkegoniater och fossila växter,
till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter »
[56.] till vård, underhåll och förkofran af museets
etnografiska samling ....................................................... »

Transport kronor

798,428: —

1,200: —

4,000: —

4,000: —
3,200: —

2,000: —

175,000: —

2,000: —

2,800: —
992,628: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor

Undervisningsanstalter för döfsturama och blinda:

[57.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstum ma............................ »

[58.] till blindskolan i Vexiö—................................. »

[59.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[60.] till tryckning af blindskrifter......................... »

till understöd åt blindlärareelever................- »

Seraflmerlasarettet i Stockholm:

[61.] för lasarettets om- och tillbyggnad in. m...

Hospitalsvården:

[62.] till fortsättande af arbetena å hospitalet vid

Piteå...................................................................................

[63.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetälske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ »

[64.] till om- och nybyggnader vid Vadstena
hospital..................................................-.......................— »

Diverse anslag:

[65.] till svenska fornskriftsällskapet ................... »

[66.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar ................................ »

[67.] till två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens

fjerde kontrakt..............................................................- »

till stipendier för teologie studerande..................... »

[68.] till nordiska museet ......................—............. »

[69.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»....................................... »

Transport kronor

992,628: —

49,200: —
11,000: —
10,000: —
2,500: —
1,200: —

130,000: —

275,000: —
14,000: —
48,000: —

2,000: —

10,000: —

4,000: —
1,500: —
25,000: —

3,150: —
1,579,178: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 1,579,178: —

[70.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta rnathematica» ______________________ » 4,000: —

[71.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................ » 20,000: —

[72.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige, underhåll och tillsyn af vattenhöj
dmätningsstationer m. m............. » 12,500: —

[73.] till ersättning för belopp, som af Statskontoret
förskottsvis utbetalts,......... » 340: —

Summa kronor 1,616,018: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1891 års
riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1892 föreslagen,
utfaller sålunda:

1891. 1892.

ordinarie anslag 11,946,698:— 12,318,582: — således ökning kronor 371,884: —
extra » 1,598,902:— 1,616,018:— » » » 17,116: —

summa kronor 13,545,600: — 13,934,600: — således ökning kronor 389,000: —

Monde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

Nu gällande riksstat upptager för denna stat kontant 1,313,798 kronor;
och har Kongl. Maj:t i den 19 December 1890 beslutad nådig proposition
föreslagit beträffande anslagstiteln

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier in. m.:

[1.] att, för beredande åt öfverlärare och lärare vid Gymnastiska Centralinstitutet
af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa,
det under förevarande anslagstitel för närvarande utgående belopp,
68,751 kronor, må höjas till 69,851 kronor eller med kronor 1,100: —
Lägges till den sålunda föreslagna förhöjningen
summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten enligt

nu gällande riksstat ....................................................... »_1,313,798: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kongl.

Maj:ts förslag sluta å ett belopp af................................ kronor 1,314,898: —

Allmänna indragningsstaten :

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat anvisadt:

kontant...............................................................................

ersättning för indragen indelning in. in., på förslag....

kronor

1,599,902: —
600: —

tillsammans

kronor

1,600,502: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*)
;

[2.] att underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö Jonas Melén
må berättigas att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked
ur fångvårdens tjenst honom beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna
indragningsstaten uppbära fyllnadspension till så stort belopp, att
detta tillsammans med honom tillkommande pension från arméns pensionskassa
utgör 700 kronor, eller 190 kronor årligen;

[3.] att gravören vid Generalstabens topografiska afdelning Georg Michael
Wirsing må från och med månaden näst efter den, då han varder från sin
ifrågavarande anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten tilläggas
en årlig pension af 1,500 kronor;

[4.] att regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps m. m. G. E.
Westergrens enka Ottonie Leontine Westergren, född Geijer, må från
allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af 400 kronor, att från
och med 1891 års ingång af henne åtnjutas så länge hon förblifver enka;

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

[5.] att tillförordnade presidenten i Kommerskollegiet Carl Fredrik
Waern må förklaras berättigad att, då han ur statens tjenst afgår, varda å
allmänna indragningsstaten uppförd till åtnjutande under sin återstående lifstid
af en årlig pension af 5,000 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter deri, i hvilken entledigande varder honom beviljadt;

[6.] att kanslisten hos Kommerskollegiet Otto Fredrik biff samt kammarskrifvarne
hos kollegiet, tillförordnade kamreraren Gustaf Anders Lindberg
och tillförordnade kammarförvandten Magnus Lund, hvilkas befattningar
icke ingå i den nya organisation af embetsverket, som nu af
Kongl. Maj:t föreslås, må förklaras berättigade att från och med år 1892 å
allmänna indragningsstaten åtnjuta, Ulff pension af 1,300 kronor årligen samt
Lindberg och Lund, jemte de pensioner de efter afskedstagandet, må ega från
civilstatens pensionsinrättning uppbära, fyllnadspensioner till belopp för Lindberg
af 2,200 kronor och för Lund af 1,600 kronor om året, dock att derest
någon af dem framdeles skulle erhålla anställning å rikets stat, pensionsbeloppet
för honom skall minskas med ett belopp, svarande mot den nya
anönmgen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra

[7.] att kommissionslandtmätaren i Malmöhus län Herman Julius Kull
må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från
tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu
årlig pension af 1,600 kronor;

[8.] att afvittringslandtmåtaren i Norrbottens län, kommissionslandtmätaren
Karl Mauritz Ulf hjelm må, dock med vilkor att rätt till pension såsom kommission
slåndtmätare ej må honom tillkomma, från och med månaden näst
efter deri, hvarunder han erhåller afsked från afvittringsverket, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig''-pension af 1 600
kronor;

_ [9’] att länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan August Brolins enka
Maria Charlotta Brolin, född Jansson, må, så länge hon förblifver enka, från
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300 kronor, att utfå
från och med 1891 års ingång;

[10.J att läraren i musik vid allmänna läroverket i Karlskrona, musikdirektören
Johan August Askling må från och med månaden näst efter den,
} hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,250 kronor;

[11.] att extra lärarinnan vid den med högre lärarinneseminariet i Stockholm
förenade normalskolan för flickor Olivia Christina Elisabeth Wasmuth må
från och med månaden näst efter den, då hon erhåller entledigande från innehafvande
anställning vid berörda skola, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 500 kronor;

Bih. till Riicsd. Prof. 1891. l:a Samt. ha Afd.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

[12.] att å allmänna indragningsstaten mä för år 1892 anvisas ett anslag
af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan
finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane
äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men
derifrån erhållit afsked före år 1867;

[13.] att f. d. öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket Gustaf Edvard
Klemming må, utöfver den pension, som eljest tillkommer honom, årligen
under sin återstående lifstid, räknadt från och med år 1891, uppbära från
allmänna indragningsstaten ett belopp af 2,000 kronor;

[14.] att förre sysslomannen vid Upsala centralhospital F. L. Kallermans
enka Elisabeth Maria Emilia Kallerman, född Voss, må åtnjuta en årlig pension
af 350 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten från och med 1891
års början och så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver;

[15.] att läraren vid akademiens för de fria konsterna läroverk, vice
professorn Gustaf Wilhelm Palms enka Eva Sofia Johanna Palm, född Sandberg,
må åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af
500 kronor, att utgå från och med 1891 års början under hennes återstående
lifstid, så länge hon förblifver enka;

[16.] att provinsialläkaren i Stockholms distrikt, medicine doktorn Johan
Fredrik Svedberg må åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten
af 1,800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och med månaden
näst efter den, då afsked från tjensten varder honom beviljadt;

[17.] att, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma, det kontanta
anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 150 kronor eller
från 1,599,902 kronor till 1,600,052 kronor, då, med inbergning af under
anslaget utgående Bisättning för indragen indelning in. m., 600 kronor, anslagets
slutsumma blir ....................-............................... kronor 1,600,652:

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ..............®____1,314,898:

blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag

enligt Kongl. Maj:ts förslag ............................................. kronor 2,915,550:

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t,

[18.] att å extra stat för år 1892 må anvisas ett kreditiv af 1,475,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensions -

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

kassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för
de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående;

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1891 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1891 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1891. 1892.

ordinarie anslag 2,914,300:— 2,915,550:— således ökning kronor 1,250: —

extra » 1,425,000:— 1,475,000:— » » » 50,000: —

summa kronor 4,339,300: — 4,390,550: — således ökning kronor 51,250: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1892 utgöra
alltså:

Ordinarie: Extra: Summa:

I	hufvudtiteln:	1,320,000	— --	1,320,000	—
II	J>	3,854,107	81,093	— 3,935,200	—
III		606,750	— 4,500	— 611,250	—
IV	»	20,703,200	— 2,343,800	— 23,047,000	—
V	>>	6,258,740	— 2,500,360	— 8,759,100	—
VI	>>	4,845,866	— 2,032,134	— 6,878,000	—
VII	»	16,343,066	— 783,234	— 17,126,300	—
VIII	»	12,318,582	— 1,616,018	— 13,934,600	—
IX	)O0. *'' » . :	2,915,550	— 1,475,000	— 4,390,550	—
	summa kronor	69,165,861	— 10,836,139	— 80,002,000	—

Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t i
sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att anvisa till utgå Transport

kronor 80,002,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Transport kronor 80,002,000: —
ende under år 1892 utom hufvudtitlarne, nemligen:

till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens trafikerade
jernvägar__________________ kronor 1,200,000: —

» fortsättning af arbetena å
stambanan mellan Vännäs
(Nyby) och Öfver-Luleå

(Boden)................................. > 4,000,000: — » 5,200,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t,
med åberopande af omförinälda protokoll öfver finansärenden
den 12 innevarande Januari*), anser böra i
riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. in.,

förslagsvis...................................... kronor 615,250: —

räntor å statsskulden och afbetalningar å de
fonderade statslånen kronor 12,635,870: —
efter afdrag af de till
Riksgäld s k ontoret
ingående rånte- och

kapitalbetalningar... » 2,810,820: —

förslagsvis........................................ kronor 9,825,050: — »

Derjemte bör i staten uppföras det belopp, som
enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1892 afsättas
till byggnadsfonden för riksdags- och riksbanks hus,

......................................................................................

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyssnämnda protokoll, att afsätta till underlättande
af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande.................................................... »

samt att anvisa till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.
.......................................................................... , »

10,440,300:

250,000:

100,000:

214,700:

Summan af dessa belopp

kronor 96,207,000:

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för år
1892 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Riksstat för år 1892.

Körtel. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1891.

Eiksst åt

Tillgångar och inkomster:

öfverskott å statsregleringarne för år 1889 och föregående år

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster.....................................................- 20,490,000

bevillningar.................................................................... 67,980,000

Af riksbankens vinst för år 1890

Kronor.

5.887.000

88,470,000

1.850.000

J JO

rhsd''S8^i''

Summa kronor j 96,207,000

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

för år 189 2.

	Ordinarie anslag.	Extra anslag.	Summa.
Utgifter:	Kronor.	Kronor. j i'' i ‘j ii /‘Kl J:; ,	Kronor.
att utgå från Statskontoret:
I hufvud ti teln................................................	1,320,000	—	1,320,000
11 ................................	3,854,107	81,093	3,935,200
in ................................................	606,750	4,500	611,250
IV .....................	20,703,200	2,343,800	23,047,000
v	6,258,740	2,500,360	8,759,100
VI ......... ......	4,845,866	2,032,134	6,878,000
VII ...........	16,343,066	783,234	17,126,300
Vill .............	12,318,582	1,616,018	13,934,600
IX , ..........................	2,915,550	1,475,000	4,390,550
Utom hufvudtitlarne ...........	—	5,200,000	5,200,000
Säger	69,165,861	16,036,139	85,202,000
att utgå från Riksgäldskontor et:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in. in.,
förslagsvis ................................................		615,250
räntor å statsskulden och afbetalningar å	de
fonderade statslånen..............................	. . 12,635,870
efter afdrag af de till Riksgäldskon-
toret ingående rånte- och kapitalbetal-
mngar........................................................	.... 2,810,820
förslagsvis ...........................		. 9,825,050	10,440,300
Afsättning till byggnadsfonden för riksdags-	och riksbankshus...............	250,000
Afsättning till underlättande (tf åtgärder för arbetares olycksfalls-
försäkring och sjukkassors bildande ....			100,000
Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond...............		214,700
✓	Summa kronor	96,207,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1891.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 12 innevarande
Januari*), att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1892
de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende
å dispositionen af besparingarne å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och
ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1891. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kongl. Maj:ts

nådiga proposition

om statsverket år 1891.

Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms slott den 12
Januari 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen anhöll
att få underställa Kong! Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen
vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets
tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering
borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält Statskontorets
den 6 December nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets
tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd
under litt. A, vidare yttrade:

1889 års
statsreglering
m■ in.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Statskontoret tiar redan i skrifvelse den 22 Juli nästlidet år hos
Eders Kongl. Maj:t anmält, huru, enligt den afslutade rikshufvudboken
för år 1889, statsregleringen för samma år utfallit, På sätt denna skrifvelse
utvisar, hafva statsverkets inkomster samt ordinarie och extra

förslagsanslag lemna! ett nettoöfverskott af........... kronor 5,472,860: 3 5

hvartill kommer:

af myntverkets behållning för 1889, enligt
nådiga brefvet den 5 Maj 1882, kronor 158,000: —
besparing å nedannämnda
anslag under nionde hufvudvudtiteln,
enligt nådiga brefvet
den 21 Juni 1889, nemligen:
bidrag till pensionering
af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverken, pedagogier,
seminarierm.
m. kronor 65: —
bidrag till
folkskolelärares

pensionering ,, 54: — ^ ] ] 9;_

odisponerade behållningar
å en del extra statsanslag en -

ligt särskilda nådiga föreskrifter
dito å dito till följd af
anslagens upptagande i riksstaden
till jernört krontal .........

256,656: 95

2: 16

så att öfverskottet på det hela uppgår till

„ 414,778:11

kronor 5,887,638: 4 6.

T samma skrifvelse omförmäles vidare, att, till följd deraf att

öfverskottet å 1888 års statsreglering disponerats enligt 1891 års riksstat
med jemnadt tusental, af samma öfverskott

ännu vore odisponerade................................................... kronor 276: 2 4

Om härtill lägges ofvannämnda öfverskott å

1889 års .statsreglering................................................. „ 5,887,638: 46

är alltså af 1889 och föregående års öfverskott för

en blifvande statsreglering att disponera................. kronor 5,887,914:7 0,

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott
å statsregleringarne för år 1HH9 och föregående år tagas i beräkning
för 1892 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till
5,887,000 kronor.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Beträffande statsregleringen för år 1890 hafva, så vidt hittills kan
vara kändt eller beräkneligt, följande öfverskott och brister uppstått:

Skogsmedel, som äro beräknade till 2,000,000 kronor, hafva enligt
uppgift från Domänstyrelsen under år 1890 uppgått till 3,200,129 kronor
59 öre och således lernnat ett öfverskott i jemnt

tusental af........................................................................... kronor 1,200,000: —

Tullmedlen, beräknade till 37,000,000 kronor,
hafva för år 1890 belöpt sig till 42,667,517 kronor
8 öre, hvadan ett öfverskott uppkommit med i

jemnt tal .... .................................................................... „ 5,667,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter äro för år 1890 beräknade till 350,000
kronor och kunna, med afseende å tillökningen i
inkomsterna under de senaste åren, antagas lemna

ett öfverskott af omkring ............................................. „ 50,000: —

B ränn iris tillverkningss katten, som är i riksstaten
för år 1890 beräknad till 13,700,000 kronor, har
influtit med 16,300,896 kronor 70 öre. Efter afdrag
för medgifven restitution för denatureradt bränvin,
hvilken restitution torde under året hafva uppgått till
åtminstone 420,000 kronor, skulle behållna inkomsten
utgöra 15,880,896 kronor 70 öre, hvilken summa

öfverstiger beräkningen med ett jemnadt tal af...... „ 2,180,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgiften bär under år
1890 influtit med öfver 997,000 kronor och således,
då densamma för året beräknats till endast 550,000

kronor, lernnat ett öfverskott af ................................. „ 447,000: —

Bevillning af fast egendom och af inkomst är
beräknad för år 1890 till 3,700,000 kronor och
torde, med ledning af förhållandena under åren
1887—1889, kunna antagas lemna ett öfverskott

af åtminstone.................................................................... „ 200,000: —

Säger kronor 9,744,000: —
Arrendemedlen, som i riksstaten för år 1890
beräknats till 2,700,000 kronor, synas, vid jemförelse
emellan 1889 års inkomst och de enligt
uppgift af Domänstyrelsen under samma år beslutade
förändringar, kunna antagas understiga beräkningen
med omkring ............................................... v 150,000: —

Transport kronor 9,594,000: —

1890 års
statsreglering.

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 9,594,000: —

I öfrigt å eu del inkomsttitlar uppkommande
öfverskott kunna antagas ungefärligen motsvara de
brister, som å andra inkomsttitlar uppstå, och torde
alltså öfverskottet af inkomsten kimna beräknas till „ 9,594,000: —

Vidkommande bristerna å förslagsanslagen,
så torde desamma, utöfver de på en del anslag
möjligen uppkommande besparingar, kunna beräknas
till...................................................................................v__ 2,500,000: —

Efter detta afdrag skulle alltså öfver skottet å
1890 års statsreglering kunna beräknas till............... kronor 7,094,000: —

Allt sedan den statsreglering, som förelädes 1881 års Riksdag, har
vid uppgörande af statsregleringen för det budgetår, som följt näst efter
hvarje Riksdags sammanträde, det förfarande iakttagits, att befintligt
öfverskott å statsregleringen för det år, som närmast föregått Riksdagens
sammanträde, icke tagits i beräkning. Grunden för detta förfarande har
varit att söka dels deruti, att de beräkningar, Indika ligga till grund för
kalkylen öfver det senaste årets öfverskott, ej ansetts ega den tillförlitlighet,
som för sådant fall är af nöden, dels ock deruti, att tillvaron af ett odisponeradt
öfverskott ansetts egnad att bereda större trygghet med afseende
på resultatet af det löpande årets reglering. På telegrafisk väg kunna
likväl numera erhållas så pass noggranna underrättelser rörande de belopp,
hvarmed statens vigtigaste inkomsttitlar under sista delen af det
förflutna året influtit, att rörande statsregleringens resultat under detta
år utan svårighet bör kunna uppgöras en kalkyl, som endast föga skiljer
sig från det verkliga resultatet. Och om det vidare icke må bestridas,
att tillvaron af ett, odisponeradt, öfverskott åt det löpande årets statreglering
bereder i någon mån ökad trygghet, kan det å andra sidan svårligen
betecknas annat än såsom mindre affärsmessigt, att medel, hvilkas
uppgift är att tjena till bestridande af statsverkets utgifter, finnas tillgängliga
i statens kassor två år innan de för ändamålet komma till användande.
Medlen komma visserligen äfven under dessa två år statsverket
till nytta derigenom, att de ingå i Statskontorets kassarörelse och sålunda
fylla samma uppgift som statsverkets kassaförlagsfond, men afkastning åt
samma medel kommer icke under annan form statsverket till godo, än
att hvad af dem jemte öfriga tillgängliga medel icke erfordras till statsmedelsutgifterna
öfverlemnas till Riksgäldskontoret för förvaltning. I
den mån kassaförlagsfonden genom årligen skeende alsättningar till densamma
uppbringas till erforderligt belopp, kommer jemväl öfverskottsmedlens
funktion att tjena såsom förstärkning i kassaförlaget, hvilken

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

funktion visserligen icke hittills saknat sin betydelse, i allmänhet icke
vidare att varda af behofvet påkallad.

Jag saknar för närvarande anledning att förorda någon afvikelse
från det hittills iakttagna förfaringssättet, men har likväl icke velat
underlåta att uttala min på nu angifna skäl grundade åsigt, att, derest
omständigheter skulle förekomma, hvilka påkallade, att vid statens
uppgörande någon del af öfverskottet för det nästförflutna året toges i
anspråk, sådant icke allenast icke bör möta något hinder —■ helst vid
fall, då, såsom för närvarande är förhållandet, från sista året föreligger
ett öfverskott, icke obetydligt större än de, som i allmänhet funnits
att för statsregleringarne disponera — utan fastmera skulle kunna
anses innebära en öfvergång till en enligt min mening lämpligare
ordning.

I fråga om beräkningen af statsverkets inkomster för år 1892 Ordinarie
och dervid först de ordinarie inkomsterna får jag, med hänvisning till mJcomsterStatskontorets
berättelse, hemställa, att dessa inkomster må upptagas
till de af Statskontoret beräknade belopp.

Beträffande bevillningarne, hvilka af Statskontoret ansetts böra BndUmngar.
upptagas till ett sammanlagdt belopp af 68,080,000 kronor, finner jag
mig böra föreslå förändring endast i afseende å postmedlen. Dessa medel
äro af Statskontoret upptagna till det belopp, 7,800,000 kronor, hvartill
de blifvit af Generalpoststyrelsen för år 1892 beräknade. Mot denna
beräkning i och för sig har jag visserligen intet att erinra, men i det
belopp, hvarmed nämnda inkomsttitel bör i riksstaten upptagas, torde,
med föranledande af en utaf Generalpoststyrelsen i dess underdåniga
skrifvelse den 28 sistlidne November med förslag till postverkets utgiftsstater
för år 1892 gjord framställning om ökning af verkets kassaförlag,
någon nedsättning böra ega rum.

Enligt § 23 i den för Generaipoststyrelsen gällande instruktion
skall till Statskontoret levereras hvad af postverkets medel vid verkstäldt
bokslut befinnes öfverstiga det belopp, som postverket, enligt
särskilt af Eders Kongl. Maj:t meddeladt beslut, eger att såsom kassaförlag
bibehålla, och genom nådiga brefvet den 4 Juni 1886 är förordnadt,
att det belopp af postverkets behållningar, hvilket må af verket
såsom kassaförlag innehafvas, skall utgöra högst 1,000,000 kronor.

I nyss omförmälda skrifvelse anför Generalpoststyrelsen, att med
den utveckling, postväsendet i Sverige under de efter meddelandet af
berörda nådiga beslut förflutna åren tagit, ett kassaförlag af 1,000,000
kronor numera måste anses otillräckligt för dermed afsedda ändamål.

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Kassaförlaget var hufvudsakligast afsedt för att tillhandahålla postanstalterna
nödiga penningeförskott till utbetalning af postanvisningar
och inlösta postförskott, på det att dröjsmål med utbetalning till allmänheten
af sådana medel icke ofta måtte förekomma eller åtminstone, der
sådant inträffade, blifva så kort som möjligt. Förskotten för dessa
ändamål måste blifva större, i samma mån postanvisnings- eller postförskottsrörelsen
växer. Till jemförelse mellan dessa grenar af postverksamheten
åren 1885 och 1889 meddelar Generalpoststyrelsen uppgifter,
af hvilka framgår,

att inrikes postförskott 1885- 1889-

inlöstes med i runda tal...... kronor 1,247,000: — kronor 1,854,800: —

samt att värdet af inrikes
postanvisningar utgjorde,
jemväl i runda tal......... „ 10,332,700:— „ 13,593,800: —

Generalpoststyrelsen framhåller, att, om man ser på beloppet af
de postanvisningar, som i främmande länder utställas för att här i landet
förskottsvis utbetalas emot sedan skeende godtgörelse af det främmande
postverket, i främsta rummet måste beaktas de postanvisningar, som
för sådan utbetalning hit ankomma från Amerikas Förenta Stater.
Dessa postanvisningars antal utgjorde år 1886 allenast 8,570 stycken
med ett sammanlagdt värdebelopp af i rundt tal 592,000 kronor, men
stego år 1889 till 43,918 stycken med ett värdebelopp af i rundt tal
tillhopa 3,403,200 kronor och öfverstego under de tre första qvartalen
nästlidet år både till antal och värdebelopp hvad de utgjorde under
hela år 1888. Visserligen gör Amerikas Förenta Staters postverk under
årets lopp tidt och ofta afbetalningar å svenska postverkets tillgodohafvande
af denna rörelse, men i allt fall måste naturligtvis det svenska
postverket det oaktadt för denna rörelse ligga i betydliga förskott.
Äfven från åtskilliga andra länder har beloppet af hit för utbetalningankommande
postanvisningar stigit. Så t. ex. utgjorde beloppet af
sådana postanvisningar från Storbritannien i runda tal:

kronor 219,400: —

„ 238,700: —

„ 267,800: —

„ 365,900: —

„ 446,000: —

Härtill kommer, att i det kassaförlag, som postverket nu innehar,
ingår för närvarande med 339,524 kronor 84 öre det förskott, post -

1885

1886

1887

1888
1889

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 9

verket hittills tillhandahållit för de med postsparbankens förvaltning
förenade utgifter, hvilka medel således icke äro för det med kassaförlaget
ursprungligen afsedda ändamål disponibla.

Alla dessa omständigheter hafva, enligt hvad Generalpoststyrelsen
meddelar, bragt det derhän, att under de sist förflutna två åren
postverkets i Riksbanken innestående behållning, hvarifrån medel för
rörelsen skolat tagas, vid olika tillfällen nedgått till så låga belopp som
exempelvis 50,000 kronor, 05,000 kronor, 25,000 kronor, 15,000 kronor,
10,000 kronor, till följd hvaraf ock liqvider till främmande postverk
understundom måst af brist på penningemedel fördröjas. Under
sådana förhållanden har Generalpoststyrelsen ansett sig icke kunna
underlåta att framhålla önskvärdheten deraf, att postverkets kassaförlag
blefve höjdt med åtminstone 200,000 kronor, hvarigenom detsamma
komme att uppgå till 1,200,000 kronor, och att postverket för sådant
ändamål finge af sitt öfverskott för år 1892, hvilket, under förutsättning
af bifall till Generalpoststyrelsens statsförslag för samma år, beräknats
komma att uppgå till 550,000 kronor, behålla, att läggas till
kassaförlaget, 200,000 kronor.

Behofvet . af en förstärkning i postverkets kassaförlag torde få
.anses hafva blifvit af Generalpoststyrelsen på ett tillfyllestgörande sätt
ådagalagdt. Tillgång till beredande af sådan förstärkning kommer
jemväl att finnas, derest, på sätt jag vid behandlingen af de till sjunde
hufvudtiteln hörande anslagsfrågor har för afsigt föreslå, Generalpoststyrelsens
nyssnämnda statsförslag varder i allt väsentligt godkändt.
Det synes mig likväl icke nödigt, att den af Generalpoststyrelsen för
ändamalet begärda afsättningen till hela sitt belopp eger rum under
år 1892, utan torde densamma lämpligen kunna fördelas på ett par år,
sa att för nyssnämnda år afsättes hälften af det föreslagna beloppet^
eller 100,000 kronor, och med återstoden anstår till ett följande år. ’

Då jag alltså är sinnad att, efter det postverkets stater för år
1892 blifvit af Riksdagen pröfvade, föreslå Eders Kongl. Maj:t att förklara,
att det belopp af postverkets behållningar, hvilket får af verket
såsom kassaförlag innehafvas, efter 1892 års utgång må utgöra 1,100,000
kronor, skulle, vid bifall härtill, komma att af postverkets till 7,800,000
kronor beräknade inkomster för år 1892 för ändamålet tagas i anspråk
ett belopp af. 100,000 kronor. I öfverensstämmelse härmed bör det
for statsregleringen disponibla beloppet af nämnda inkomster nedsättas
med motsvarande belopp till 7,700,000 kronor, med hvilket belopp jag
följaktligen hemställer, att inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för
år 1892 upptagas.

Bill. till Bilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Åfd.

Inkomsternas

uppställning.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1892 må
med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den
ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanligafördelningen
i ordinarie inkomster och bevillning ar, torde det tillåtas mig
att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering
af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
1 emu ar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt
och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel...................................... kronor 2,550,000: —

skogsmedel......................................... ,, 2,500,000: —

jernvägstrafikmedel........................... ,, 6,500,000: —

postmedel ......................................... ,, 7,700,000: —

telegrafmedel ................................... „ 1,350,000: —

bötesmedel......................................... ,, 240,000: —

extra uppbörd................. „_100,000: — 20,940,000: —

B. Skatter:

a) allmänna:

tullmedel ...........kronor 38,000,000: —

bränvinstillverk ningsskatt

..... ,, 13,700,000: —

hvitbetssockertill verkningsafgift

„ 800,000: —

stämpelmedel ...... ,, 3,600,000: —

mantalspenningar ,, 665,000: —

bevillning af fast
egendom samt

af inkomst...... ,, 3,800,000: ■— 60,565,000: —

b) af viss fastighet:

grundskatt............ „ 4,185,000: _____

Transport kronor 4,185,000: — 60,565,000: — 20,940,000:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

Transport kronor 4,185,000: —

kyrkotionde ......... „ 250,000: —

kavalleriregementenas
hästva kansspanmål

... „ 300,000: —

utgifter för persedelunderhållet

vid rusthållsin fanteriet

............ „ 51,000: —

trosspassevolans _

afgift.................. „ 26,000: —

tillfälliga roteva kansafgifter

...... „ 68,000: —

soldatvakansafgift „ 95,000: —

båtsmansvakansafgift.
.................... „ 385,000: —

60,565,000: —

5,360,000: —

20,940,000: —

c) särskilda afgifter:
fyr- och båkmedel
kontrollstämpelme del

.......''.............

be vill ningsafgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter
..........

1,200,000: —

25,000: —

380,000y 1,605,000: — 67,530,000: —

Summa kronor 88,470,000: —

I öfverensstämmelse med hvad under en lång följd afår i allmänhet
egt rum torde för den nu föreliggande statsregleringen böra påräknas
ungefär hälften af Riksbankens vinst för nästlidet år. Vinsten
i sin helhet har, enligt i öfverslag uppgjord, af bankofullmäktige mig
meddelad beräkning, belöpt sig till 3,707,485 kronor 69 öre. Jag hemställer
följaktligen, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning
derom, att af Riksbankens vinstmedel för år 1890 må anvisas
för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år 1892,
Riksdagen bestämmer, ett belopp, som i rundt tal torde sättas till

1,850,000 kronor.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slut -

EiJcsbankens

vinstmedel.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

summan af statsverkets ofvan beräknade inkomster
lägges

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarne
för år 1889 och föregående år beräknade

belopp .......................................................................;.......

och förenämnda belopp af Riksbankens vinstmedel
för år 1890...........................................................

så erhålles för statsregleringen år 1892 en
tillgång af..........................................................................

kronor 88,470,000: —

5,887,000: —
1,850,000: —

kronor 96,207,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda
i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda
tillgångar och dermed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag, i livilka Statsrådets
öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till
deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som
kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får StatsBih.
till Rikscl. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet
fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkställt
granskning af 1889 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver
statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år;
och Statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före
revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och
sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af
Riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande
handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande
af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts
åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må
vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1892, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar
och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i
allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikslmfvudböckerna.
Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen
bär för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna
varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande
särskilda förhållanden, för hvilka Statskontoret fai här nedan
i underdånighet närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Denna statsinkomst har uppgått:

för år 1887 ............................................. till kronor 4,140,203: —

„ „ 1888 ............................................. „ „ 4,155,480: -

„ „ 1889 ............................................. „ „ 4,187,471: -

samt är i riksstaten för år 1891 beräknad till 4,185,000 kronor.

Uti Kongl. förordningen den 11 September 1885 är förordnadt,
bland annat, att skattefrälseräntor och kronotionde, som innehades under

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3

enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld
kronoegendom skulle, derest anbud derom af vederbörande egare framställdes
inom ett år från kungörelsens utfärdande, för statsverkets
räkning på vissa vilkor inlösas, samt att inlösta räntor och kronotionde
skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som gälde för utgörande
af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet af Kong],
kungörelsen den 11 Maj 1855 angående de i ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna i
nämnda kungörelse och Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 samt
till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens indragning,
hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser
som för annan till staten utgående grundskatt; varande vidare uti nådiga
kungörelsen den 13 Juli 1887 stadgadt, att den genom förstberörda
förordning den 11 September 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor
och af kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,
skulle fortfarande eg a rum, derest vederbörande eg are, som ville
begagna sig af denna inlösen, derom gjorde anmälan inom utgången
af år 1888.

Under antagande att skattefrälseräntor vid 1888 års utgång skulle
vara inlösta för åtminstone 3,000,000 kronor, samt att statsverkets
behållna inkomst af d)dika räntor komme att uppgå åtminstone till

60.000 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten för år 1889
upptagen med ett inkomsten för år 1886, 4,124,615 kronor, ökad med
nyssnämnda 60,000 kronor, motsvarande belopp, eller i jemnadt tal

4.185.000 kronor; varande denna inkomst med oförändradt belopp upptagen
såväl i 1890 som, på sätt ofvan nämnts, i 1891 års riksstat^-.

Enligt Statskontoret meddelad uppgift hafva samtliga till Kammarkollegium
inkomna anbud om inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde
blifvit handlagda, dervid löseskillingarne beräknats utgöra:

för frälseräntor ........................................... kronor 2,934,287: 7 5

och för kronotionde....................................... „ 121,694: 50

tillsammans kronor 3,055,982: 2 5;

lärande statsinkomsten: »Grundskatt)) få med oförändradt belopp af

4,185,000 kronor i riksstaten för år 1892 upptagas.

Kyrkotionde, som i medeltal för åren 1887—1889 belöpt sig till
226,884 kronor, är i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000
kronor. Till beloppet beroende af markegången, är denna afgift till
hufvudsakligaste delen tilldelad landskyrkorna, hvarförutan någon del
är disponerad för universitetet i Lund med flera inrättningar. För
statsregleringen är beräkningen af denna inkomst utaf ringa vigt, helst
uppkommande brist i inkomsten alltid i det närmaste motsvaras af

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

besparing å de under riksstatens åttonde liufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker
i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning,
på förslag, friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; och Statskontoret
hemställer, att kyrkotionde!! måtte med oförändradt belopp, 250,000
kronor, i riksstaten för år 1892 upptagas.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål, som på grund af nådiga
beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874 årligen, intilldess
annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet erlägges med 139,658 kubikfot 4 kannor (= 36,548 hektoliter
60 liter) spannmål, hälften råg och hälften korn, är i riksstaterna
för innevarande och nästkommande år beräknad till 300,000 kronor
och har utgjort:

år 1887 ............................................................. kronor 276,992: —

„ 1888 .............................................................. „ 278,998: —

„ 1889 .......................................................... „ 282,023: -

För hvart och ett af dessa år har inkomsten, som är beroende
af vexlande markegångspris, således understigit den senast antagna
beräkningen; men då densamma under tiden visat sig vara, om ock i
ringa mån, i oafbrutet stigande, anser sig Statskontoret nu icke böra
ifrågasätta någon förändring af den antagna beräkningen, utan hemställer,
att äfven denna inkomsttitel måtte med oförändradt belopp,

300,000 kronor, upptagas i riksstaten för år 1892.

Af gifter för persedelunderhållet vid. rusthållsinfanteriet utgöras, enligt
1885 års Riksdags beslut, af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet
med 20 kronor af hvarje rusthållsnummer för upphörande af
rusthållsinfanteriets skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-,
bevärings- och remtygspersedlar samt äro uti innevarande års riksstat
för första gången upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter
rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor; och torde samma
summa äfven i riksstaten för år 1892 uppföras.

Trosspassevolansaf''giften, som i medeltal för de trenne sista åren
uppgått till 26,361 kronor, torde få upptagas i riksstaten för år 1892
med det belopp, hvarmed inkomsten är i 1891 års riksstat uppförd,
eller 26,000 kronor.

Tillfälliga rotevakansafgifter, i 1891 års likasom uti innevarande
års riksstat beräknade till 68,000 kronor, hafva belöpt sig:

år 1887 till
„ 1888 „

kronor 72,726
„ 91,059

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

eller i medeltal för dessa tre åren till 86,295 kronor. I denna inkomsttitel
innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten
rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tills vidare
indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut
anslagna vakanta rusthåll och rotar. Enligt hvad Statskontoret i underdåniga
berättelserna den 6 December 1888 och den 6 December 1889
meddelat, hafva i räkenskaperna för åren 1887 och 1888 under denna
titel äfven upptagits för delar af dessa år belöpande afgifter af sådana
rotar vid båtsmanshållet, som under samma år, jemlikt Kongl. kungörelsen
den 13 Juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans,
fått sig vakanssättning medgifven, och har beloppet af dessa afgifter
utgjort för år 1887 kronor 796: 80 och för år 1888 kronor 23,075: 26.
Under år 1889 hafva dylika afgifter ingått under denna inkomsttitel
med 30,995 kronor 37 öre. Såsom uti ofvannäranda berättelser förmälts,
redovisas dylika afgifter för tiden från och med året näst efter det,
hvarunder vakanssättning medgifvits rote eller rusthåll, under titeln
»båtsmansvakansafgift». Inkomsten i öfrigt af tillfälliga rotevakansafgifter
för år 1889 har visserligen i någon ringa mån understigit den
senast antagna beräkningen, hvilket förhållande med hänsyn jemväl
dertill, att den utaf afgifter för uraktlåten rekrytering bestående delen
af inkomsten är vexlande, dock icke torde böra föranleda någon förändring
i denna beräkning; lärande alltså inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter»
få med oförändradt belopp i riksstaten för år 1892
upptagas.

Soldatvakcinsafgiften har influtit:

år 1887 med ...................................................... kronor 102,781: —

„ 1888 „ „ 103,110: —

„ 1889 „ „ 94,414: —

och således alla dessa åren understigit den i riksstaterna för åren 1889
—1891 antagna beräkningen 110,000 kronor.

Anledningen härtill är, beträffande inkomsten för åren 1887 och
1888, att, såsom Statskontoret i sin underdåniga berättelse den 6 December
sistlidet år förmält, inom några län vakansafgifterna debiterats
efter en lägre grund än den i lagen den 5 Juni 1885 angående lindring
i rustnings- och roteringsbesvären bestämda, samt, i fråga om
1889 års inkomst, att, sedan i Kongl. brefvet den 2 November 1888
förordnats, att vakansafgifter från sådana nyhemman inom Vesterbottens
län, hvilka efter den 25 Augusti 1846 ingått i skattskyldighet,
skola i kronoräkenskaperna redovisas bland diverse verks medel under
titel: »rotehållares rotevakansmedeb, från statsmedelsredovisningen från

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

och med år 1889 uteslutits såväl dessa som enahanda slags afgifter
inom Norrbottens län; hemställande Statskontoret, att ifrågavarande
inkomsttitel måtte i riksstaten för år 1892 få uppföras med ett nedsatt,
inkomsten för år 1889 ungefärligen motsvarande belopp af 95,000
kronor.

Båtsmansvakansafgiften är upptagen i 1890 års riksstat med 305,000
kronor och i 1891 års med 350,000 kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att dåvarande båtsmanshållet
skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter,
beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 Juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster;
dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den
i sammanhang dermed beslutade organisationen åt en sjömanscorps
icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar
årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore
att påräkna, har antagits uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för
hvart och ett af de följande åren.

Enligt den för år 1889 afslutade rikshufvudboken har »båtsmansvakansafgiften)),
hvilken inkomsttitel äfven innefattar afgifter af städernas
båtsmanshåll, af sex båtsmansrotar på Visingsö, åt nio båtsmansrotar
i Södra Möre härad af Kalmar län, af den nya båtsmansindelningen
i Blekinge, af den nya ordinarie båtsmansroteringen, af utsockne
frälsehemman i Halland samt af de på tioårig vakans satta rusthållen
i Blekinge och Södra Möre härad, för nämnda år belöpt sig till
248,125 kronor. Om till inkomsten för år 1889 lägges den för hvart
och ett af åren 1890 och 1891 påräknade tillökning, tillhopa 90,000
kronor, uppkommer en summa af 338,125 kronor, som med närmare

12.000 kronor understiger den för sistberörda år antagna beräkningen,

350.000 kronor. Vid sådant förhållande och då den för hvarje år beräknade
maximitillökningen af 45,000 kronor icke heller torde kunna
med säkerhet antagas blifva uppnådd under innevarande år och under
hvart och ett af de båda nästföljande åren 1891 och 1892, anser Statskontoret,
att denna statsinkomst må upptagas i riksstaten för år 1892
med ett till endast 385,000 kronor förnöjdt belopp.

Arrendemedel. Genom Kongl. kungörelsen den 13 Juli 1887 medgafs
rättighet åt vissa kronans arrendatorer att uppsäga sina arrenden
till upphörande den 14 Mars 1889. 1 ett särskilt ärende förkla rades

af Eders Kongl. Magt under den 22 December 1887, att af nämnda
kungörelse följde, att för egendom, i afseende hvarå den i kungörelsen
medgifna uppsägningsrätt begagnats, arrende icke borde efter
den 14 Mars 1889 utgå med högre belopp, än vid ny utarrendering

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. . 7

af egendomen betingats, och således skilnadsarrende af föregående
innehafvare icke vidare utgöras.

Vidare blef af 1888 års Riksdag medgifvet, att utgifvande af
skilnadsarrende för kronoegendom, med afseende hvarå rätt till arrendets
uppsägning enligt ofvanberörda kungörelse den 13 Juli 1887 egt
rum, men icke begagnats, finge för den tid af arrendeperioden, som
den 14 Mars 1889 återstode, förutvarande arrendator efterskänkas, så
vidt icke kontraktets förverkande föranledts af vanhäfd.

Slutligen har innevarande års Riksdag medgifvit, att oguldna
skilnadsarrenden, hvilka tillkommit på grund af arrenden, hvarom
kontrakt afslutats före 1884 års ingång, finge, derest icke kontraktet
blifvit förverkadt genom vanhäfd eller arrendet vore att hänföra till
de i högstberörda nådiga kungörelse den 13 Juli 1887 bestämda undantag,
arrendatorerna för arrendetiden intill den 14 Mars 1889 eftergifvas;
blifvande dessa sålunda eftergifna skilnadsarrenden, jemlikt nådiga
cirkuläret den 16 sistlidne Maj, i räkenskaperna för innevarande
år afskrida.

Med afseende å den minskning i arrendeinkomsten för år 1889,
som i förhållande till föregående årets inkomst visats blifva en följd
af begagnandet af den, enligt hvad ofvan förmälts, vissa kronans arrendatorer
medgifna uppsägningsrätt, blef inkomsttiteln arrendemedel,
som i innevarande års riksstat är upptagen till 2,700,000 kronor, för
år 1891 beräknad till 2,600,000 kronor. Enligt räkenskaperna har
ifrågavarande inkomst för år 1889 uppgått till endast 2,558,370 kronor
och således med 41,630 kronor understigit den senast antagna beräkningen.

Från Domänstyrelsen erhållen uppgift angående med statsverkets
arrendeinkomster under år 1889 vidtagna förändringar gifver vid handen,
att någon ökning i denna inkomstsumma icke är att emotse för
innevarande år, hvadan och med afseende å den, enligt Riksdagens beslut,
fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar Statskontoret
hemställer, att inkomsttiteln »arrendemedel» måtte med ett till 2,550,000
kronor nedsatt belopp upptagas i riksstat.en för år 1892.

Mantalspenningarne hafva i medeltal för åren 1887—1889 influtit
med 659,693 kronor och således understigit den senast antagna beräkningen,
665,000 kronor, hvilket förhållande hufvudsakligen är föranledt
deraf, att afkortningarne å denna inkomsttitel under senare åren något
ökats. Då emellertid med en ständigt sig ökande folkmängd inkomsten
kan antagas inom kort uppgå till det nu beräknade beloppet, hemställer
Statskontoret, att inkomsttiteln »mantalspenningar» måtte få med oförändradt
belopp, 665,000 kronor, i riksstaten för år 1892 upptagas.

8 . Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bötesmedel. I riksstaterna för innevarande och nästkommande
år uppförd med 240,000 kronor, har denna inkomst för år 1889 belöpt
sig till 261,095 kronor, men deremot för hvart och ett af de båda
nästföregående åren influtit med belopp, som understigit den antagna
beräkningen; lärande ifrågavarande inkomst, som är af tillfällig beskaffenhet,
få med oförändradt belopp, 240,000 kronor, uppföras i 1892
års riksstat.

Kontrollstämpelmedlen hafva i medeltal för åren 1887—1889 uppgått
till 23,180 kronor, hvilken summa endast obetydligt understiger
den senast antagna beräkningen, uti hvilken någon förändring alltså
icke torde böra ega rum, utan inkomsttiteln i 1892 års riksstat upptagas
med oförändradt belopp af 25,000 kronor.

Fyr- och håhnedel, för år 1891 beräknade till 1,200,000 kronor,
hafva belöpt sig:

för år 1887 till ...................................... kronor 1,321,853: —

„ „ 1888 „ „ 1,448,639: —

„ „ 1889 „ „ 1,501,915: —

eller i medeltal för dessa tre år ............ „ 1,424,136: —

Under innevarande år intill den 1 dennes har denna inkomst,
efter hvad Statskontoret inhemtat, utgjort 1,447,502 kronor 50 öre och
skulle, i händelse samma uppbörd komme att för December månad
debiteras som under motsvarande tid af det nästförflutna året, för innevarande
år uppgå till 1,500,817 kronor 33 öre.

Då denna inkomst från och med år 1885 influtit med mera än

1.300.000 kronor årligen samt för år 1888 med närmare 250,000 kronor
öfverstigit beräkningen och för år 1889 kunde antagas belöpa sig till

300.000 kronor mera, än som beräknats, förnyade Statskontoret i sin
underdåniga berättelse den 6 December 1889 den i berättelsen den 6
December derförutgångna år gjorda hemställan om fyr- och båkmedlens
upptagande i riksstaten med 1,300,000 kronor. På skäl, som finnas
omförmälda i det vid den nådiga propositionen till sistlidne Riksdag
angående statsverkets tillstånd och behof fogade utdrag af protokollet
öfver finansärenden den 11 Januari innevarande år, blef emellertid
Statskontorets berörda förslag icke godkändt; och då samma skäl mot
eu förhöjning i beräkningen af fyr- och båkmedlen torde anses äfven
nu föreligga, oaktadt inkomsten jemväl under innevarande år kan antagas
öfverstiga beräkningen med omkring 300,000 kronor, lärer ifrågavarande
inkomsttitel äfven i 1892 års riksstat uppföras med oförändradt belopp
af 1,200,000 kronor.

Telegraf mede]. Denna statsinkomst är i riksstaten för år 1891

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

upptagen med 1,350,000 kronor och tiar, enligt hvad Statskontoret
inhemta!, af Telegrafstyrelsen för år 1892 beräknats till samma belopp,
hvilket alltså i bilagda tabell uppförts.

Jernvcigstrafikmedel. Jemlikt en från Jernvägsstyrelsen erhållen
uppgift kan nettobehållningen å trafikmedlen för år 1892 antagas till

6,500,000 kronor, hvadan jemväl denna summa blifvit i nyss omförmälda
tabell upptagen.

Skogsmedlen äro i innevarande års riksstat beräknade till 2,000,000
kronor. Med afseende å den under år 1889 inträffade tillökningen i
denna statsinkomst, hvilken tillökning i väsentlig mån uppkommit genom

stegrin

g af de

pris, staten kunnat betinga sig vid de under året af -

ii ii

slutade virkesförsäljningar, samt att de sålunda erhållna prisen komme
att utöfva inflytande äfven på beloppet af skogsmedlen år 1891, blefvo
dessa medel i sistnämnda års riksstat beräknade till 2,500,000 kronor.

Skogsmedelsinkomsterna hafva belöpt sig:

för år 1887 till........................................... kronor 1,685,393: —

1888 „ ........................................... „ 2,066,905: —

1889 „ ............................................. „ 2,694,470: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal uppgått
till 2,946,593 kronor, och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden
under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma
tid af sistlidet år, 235,313 kronor, statsverkets skogsmedel för år 1890
således uppgå till mera än 3,100,000 kronor, eller 600,000 kronor öfver
den senast antagna beräkningen.

Denna statsinkomst beror emellertid af en del förhållanden, som
icke på förhand med någon säkerhet kunna förutses, hvadan och då
dessutom konjunkturerna för trävarurörelsen, efter hvad som försports,
för det närvarande kunna gifva anledning till det antagandet, att en
minskning i ifrågavarande statsinkomst under de närmaste åren är mera
sannolik än en ökning, Statskontoret finner sig nu icke böra förorda
någon förändring i den för år 1891 antagna beräkningen, utan hemställer,
att skogsmedlen äfven i riksstaten för år 1892 må upptagas
med 2,500,000 kronor.

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel, som omfattar flera mer eller
mindre tillfälliga inkomster, är uti riksstaten för år 1891 beräknad till

100,000 kronor. Inkomsten har enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1887 ...................................................... kronor 183,428

„ „ 1888 ................................................... „ 182,569

„ „ 1889 .................................................... „ 131,400

Bill. till Rilisd. Prof. 1891. 1 Band. 1 Afd.

kom stberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

På sätt Statskontoret i sin underdåniga berättelse den 6 December
sistlidet år meddelat, voro de betydliga inkomstbeloppen för åren 1887
och 1888 hufvudsakligen föranledda deraf, att expropriations- och ersättningsmedel
under år 1887 influtit med, i jemförelse med förhållandet
under föregående år, ovanligt höga belopp, samt att i uppbörden för
år 1888 jemväl ingått den tiondeafgift, som enligt föreskrift i Kongl.
brefvet den 23 April nämnda år med 43,238 kronor 19 öre erlagts för
det silfver, som under år 1887 utbringats ur »after» vid Sala grufva.
Jemte förmälan härom hemställer Statskontoret, att förevarande inkomsttitel
måtte äfven i 1892 års riksstat upptagas med 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. I anledning af 1888 års Riksdags beslut angående
tullagstiftningen fastställdes af Eders Kongl. Maj:t dels genom nådiga
kungörelsen den 11 Februari samma år vissa införselafgifter å spanmål,
mjöl, gryn, malt och kli, att träda i tillämpning den 14 i nämnda
månad, dels ock under den 18 Juni samma år ny tulltaxa, att lända
till efterrättelse från och med den 1 derpåföljde Juli.

Enligt räkenskaperna hafva tullmedlen utgjort:

år 1888 ...................................................... kronor 37,644,953: —

„ 1889 ..................................................... „ 42,298,853: —

För tiden från innevarande års början intill den 1 December har
den debiterade tulluppbörden enligt meddelande från Generaltullstyrelsen
uppgått till ........................................................ kronor 39,917,734: 55

och skulle, under antagande att enahanda uppbörd
komme att för December månader debiteras
som under samma månad af det näst förflutna

året, eller ............................................ ,, 2,988,881: 57

tulluppbörden för innevarande år sålunda utgöra kronor 42,906,616: 12. 1

1 innevarande års riksstat uppförda med 37,000,000 kronor, äro
tullmedlen för år 1891 beräknade till 38,000,000 kronor. Inkomsten
för år 1889 öfverstiger denna beräkning med närmare 4,300,000 kronor,
och den inkomst, som, enligt hvad ofvan förmälts, antagits komma att
under innevarande år inflyta, utvisar, vid jemförelse med samma beräkning,
ett öfverskott af något mera än 4,900,000 kronor. Då det
emellertid icke torde kunna med säkerhet antagas, att de förhållanden,
som under sistlidet och innevarande år föranledt så höga tullinkomster,

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

fortfarande komma att göra sig gällande, anser sig Statskontoret böra
hemställa, att tullmedlen måtte få med oförändradt belopp, 38,000,000
kronor, uppföras i riksstaten för år 1892.

Postmedel. Denna inkomst är, såsom Statskontoret inhemta!, för
år 1892 af Generalpoststyrelsen beräknad till 7,800,000 kronor, hvadan
denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmäner och rättigheter äro i innevarande
och nästkommande års riksstat^ beräknade till 350,000 kronor.
De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt
räkenskaperna utgjort:

af frälseegendomar ..............................

för lotshemman ...................................

„ rättighet till skogsfång och kol ningsfrihet

på allmänningar .....

af bankbolag med sedelutgifnings rätt.

.....................................................

„ utländska eller andra här i riket
icke mantalsskrifna handlande

och handelsexpediter....................

„ utländingar för konserter och
dramatiska eller andra föreställningar
................................................

säger

hvartill kommer tillfällig uppbörd...

Summa

år 1S8V		år 1888.		år 1889.
68,228	9 4	67,462	54	1 67,126	2 6
67	12	67;	12	67	12
1,739	63	E7391	6 3	1,739	6 3
116,661	79	170,064	94	162,017	77
119,480	—	143,490;	—	170,820	I j
-j 9,256	50	9,846:	_	9,519
315,433	98	392,670:	23	411,289	78
2,020	6 6	429	8 5	\|R 775	0 3
317,454	64	393,100!	08	412,064	8 1 i

Efter afdrag för restantier och propriebalanser s a in tja f k o r t n i n ga r
har behållna medelinkomsten för dessa trenne år belöpt sig till 374,079
kronor, eller till ett belopp, som med 24,079 kronor öfverstigit den senast
antagna beräkningen. De höga inkomstbeloppen för åren 1888
och 1889 äro föranledda dels af den vid 1887 års riksdag beslutade förhöjning
af bevillningsafgiften af bankbolag med sedelutgifningsrätt, dels
och af den ökade inkomst, som härflutit af bevillningeu af vissa hand -

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

lande och handelsexpedit^-. Erfarenhet har visserligen ännu icke vunnits
om verkan af den, beträffande sistnämnda bevillning, enligt Kongl.
förordningen den 5 Oktober 1889 angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter vidtagna förändring; men, med afseende
å den fortgående tillökningen af denna statsinkomst, torde densamma
för år 1892 kunna beräknas till ett medeltalet af inkomsten för de trenne
sistförflutna åren närmast motsvarande belopp, som, i och för jemnande
af slutsumman å bevillningarne, här utföres med 380,000 kronor.

Stämpelmedel äro uti innevarande års riksstat uppförda med 3,700,000
kronor. Då stämpelmedlen under år 1888 icke uppgått till nämnda
belopp samt innevarande års Riksdag beslutit dels ej obetydligt nedsätta
stämpeln för gravationsbevis, utfärdade af domax-e på landet, dels
ock helt och hållet borttaga stämpelafgiften för vissa slag af produktionsbevis,
ansåg Riksdagen sig icke böra beräkna stämpelmedlen för
år 1891 till högre belopp än 3,600,000 kronor. Inkomsten, som år
1886 belöpte sig till 3,814,859 kronor, har utgjort:

år 1887 ................................................................... kronor 3,727,086: —-

„ 1888 ..................................................................... „ 3,666,865: —

,,1889 ................................................................ „ 3,731,990: —

lärande, med afseende å ofvanberörda af Riksdagen beslutade nedsättning
i och borttagande af stämpelskatt, någon förändring i beräkningen
af denna statsinkomst nu icke böra eg a rum, utan densamma upptagas
i 1892 års riksstat med oförändradt belopp af 3,600,000 kronor.

Bränvinstillverhiingsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen
i riket utgjort:

år 1885 .....................................................................

„ 1886 ..............................................................

„ 1887 ...................................................................

„ 1888 ...................................................................

„ 1889 ....................................................................

utgörande medeltalet för femårspeiuoden................

Medeltalet för femårsperioden 1884—1888
uppgick till.......................................................................

liter

38,400,683

38,171,077

34,454,382

28,478,758

29,191,284

33,739,237.

34,963,140.

Enligt meddelande från Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
bär tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

månad uppgått till........................................................ liter 24,237,776

och om härtill lägges tillverkningen under December
månad sistlidet år ................................................ „ 4,389,501

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal
koinme att motsvara tillverkningen för samma

månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 28,627,277.

Å allmänt nederlag voro inneliggande:

1889. 1890.

den 2 Januari .......................... liter 6,579,147 6,999,196

den 1 December....................... „ 5,554,337 2,702,461.

Den till statsverket influtna tillverkningsskatten för till förbrukning
från brännerier och allmänna nederlag utlemnadt bränvin belöpte
sig:

1885 till ..............................

1886 „ ................................

1887 „ .................................

1888, under hvithet år den i
Kong!, kungörelsen den 28
Mars samma år stadgade förhöjning
i skatten från 40 öre
till 50 öre litern trädde i tilllämpning
på det sätt och i
den ordning kungörelsen närmare
bestämde, till

kronor

14,900,546

14,035,002

12,698,136

10,614:

efter afdrag af restitution delsför
för högt erlagd skatt kronor
och dels för bränvin,
som denaturerats för
att användas för tekniskt
eller vetenskapligt
ändamål, .. „ 224,799

kronor 14,433,090: 8 8

4 2

235,413: 87

eller i jemnt krontal till............................................ kronor 14,197,677: —

år 1889 till..........................................kronor 14,370,269: 7 9

efter enahanda slags afdrag som under

år 1888 (12,443: 99 + 366,778: 87) kronor 379,222: 86

eller i jemnt krontal till ..................................... kronor 13,991,047: —

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Enligt ofvannämnda meddelande'' har bränvinstillverkningsskatt
blifvit under innevarande år intill den 1 dennes

erlagd med ................................................................... kronor 14,461,082: —

Under förutsättning att ifrågavarande skatt
under innevarande månad inflyter med lika stort
belopp som under motsvarande tid sistlidet år

eller med ......................................................................„___1,455,231: —

summa kronor 15,916,313: —

skulle inkomsten för innevarande år, efter afdrag
för restitution för denatureradt bränvin, hvilken
restitution, efter hvad hittills är kändt, icke kan

antagas understiga..................................................... „ 420,000: —

komma att uppgå till................................................... kronor 15,496,313: —

Bränvinstillverkningsskatten är i riksstaterna för innevarande och
nästkommande år uppförd med 13,700,000 kronor, motsvarande eu förbrukning
af 27,400,000 liter.

Den under de fem åren 1885—1889 influtna skatten motsvarar eu

förbrukning:
år 1885 af

1886

1887

1888
1889

liter 37,251,365
„ 35,087,505

„ 31,745,340

„ 33,596,727

„ 27,982,094.

Statsverkets här ofvan beräknade behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatt
under innevarande år betingar en förbrukning af
30,992,626 liter. Sistnämnda litertal utvisar visserligen vid jemförelse
med motsvarande litertal för år 1889 en tillökning af omkring 3,000,000
liter, men understiger deremot förbrukningen för år 1888 med omkring
2,600,000 liter. Vid sådant förhållande och då den här ofvan beräknade
tillverkningen under innevarande år något understiger 1889 års
tillverkning samt vid tillämpning från och med nästkommande år af
nådiga förordningen den 10 sistlidne Oktober angående denaturering
af bränvin någon minskning i statens behållna inkomst af bränvinstillverkningen
torde vara att emotse, anser Statskontoret förhöjning i
beräkningen af bränvinstillverkningsskatten nu icke böra ifrågasättas,
utan hemställer, att denna inkomsttitel måtte äfven i riksstaten för
1892 uppföras med 13,700,000 kronor.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

Hvitbetssockertillverkningsafgiften är uti innevarande års riksstat
beräknad till 550,000 kronor. Då inkomsten af denna skatt under
innevarande års tre första månader uppgick till 331,611 kronor, och
detta belopp vore betydligt större än motsvarande belopp för år 1889,
samt skatten visat sig vara i ständigt stigande, ansåg Riksdagen densamma
med säkerhet under år 1891 icke komma att understiga 650,000
kronor; och blef inkomsttiteln med detta belopp i 1891 års riksstat
uppförd.

Inkomsten har belöpt sig:

kronor 346,282: —
„ 544,345: —

„ 635,812: —

år 1887 till
1888
1889

•n

Enligt, uppgift från nyssnämnda byrå har denna afgift under innevarande
år intill den 1 dennes influtit med ............ kronor 765,481: 9C

och under antagande att inkomsten för December

månad detta år kommer att uppgå till enahanda

belopp som för nämnda månad sistlidet år eller ... „ 160,119:60

skulle uppbörden för innevarande år belöpa sig tilTkronor 925,601: 5 6.

Då denna inkomst fortfarande visat sig vara i stigande och under
innevarande år kan beräknas uppgå till mera än 900,000 kronor, synes
densamma kunna^ för år 1892 beräknas åtminstone med ett till 800,000
kronor förhöjdt belopp; lärande inkomsten få med nämnda belopp
upptagas i 1892 års riksstat.

bevillning af fast egendom samt af inkomst, i innevarande och
nästkommande årens riksstat» beräknad till 3,700,000 kronor, har utgjort: -

1887 ................................ kronor 3,739,472: —

» 1888 ......................... „ 3,790,335: —

.. V 1889................................................................... „ 4,031,576: —

eller i medeltal för dessa tre åren ........................ „ 3,853,794: _

och da denna statsinkomst fortfarande under dessa tre år varit i stigande
och medeltalet af inkomsten under denna tid öfverstigit den
senast antagna beräkningen med mera än 150,000 kronor, hemställer
Statskontoret, att ifrågavarande'' inkomsttitel måtte för år 1892 få beräknas
med ett till 3,800,000 kronor förhöjdt belopp.

Beträffande. resultatet af 1889 års statsreglering är af Statskontoret
i underdånig skrifvelse den 22 sistlidne Juli anmäldt, att statsverkets
inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag lemnat ett

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

nettoöfverskott af...........................................

hvartill kommer:

af myntverkets behållning för år
1889, enligt Kong], brefvet den

5 Maj 1882>.................................... kronor

besparing å nedannämnda anslag
under nionde hufvudtiteln, enligt
Kongl. brefvet den 21 Juni
1889, nemligen:
bidrag till pensionering af enkor
och barn efter lärare vid allmänna
läroverken, pedagogi!’,
seminarier m. m. 65: —
bidrag till folkskolelärares
pensionering........ 54: — ,,

odisponerade behållningar å en del
extra statsanslag, enligt särskilda
nådiga föreskrifter,......... „

dito å dito till följd af anslagens
upptagande i riksstaten till
jemnt krontal............................... „

så att öfverskottet på det hela uppgår till

kronor 5,472,860: 35

158,000: —

119: —

256,656: 95

2: 16 414,778: li

......... kronor 5,887'',638: 4 6.

Vidare blef i samma skrifvelse anmäldt, bland annat, att, till
följd deraf att öfverskottet å 1888 års statsreglering disponerats enligt
1891 års riksstat med jemnadt tusental, af samma öfverskott ännu vore

odisponerade.................................................................... kronor

samt att, om härtill lades ofvannämnda öfverskott

å 1889 års statsreglering, ............................„

276: 24

5,887,638: 46

för en blifvande statsreglering alltså vore att dis -

ponera.

kronor 5,887,914: 7 0.

Stockholm den 6 December 1890.

XJnderdånigst:

ALU. ANDERSON.

AUG. HÄGGBLADH. L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS.

Föredragande.

C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets inkomster.

Bil. Litt. a.

	Kronor.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt................................................................................. Kyrkotionde........................................................................ Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.................	4,185,000 250.000 300.000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet Trosspassevolansafgift..........................................	51,000	_
26,000
Tillfälliga rotevakansafgifter....!............................	68,000	_
Soldatvakansafgift ........................	95,000
Båtsmansvakansafgift ........................	385,000
Arrendemedel.........................................	2,550^000
Mantalspenningar.................................	665,000	_
Bötesmedel.........................................	240,000	_
Kontrollstämpelmedel .............................	25,000
Fyr- och båkmedel............................................................. Telegrafmedel..........................................	1,200,000 1,350,000
Jernvägstrafikmedel ..............	6,500,000
Skogsmedel ...............................................	2,500,000	_
Extra uppbörd ..................................................................	100,000	—
Säger	20,490,000	—
Bevillningar.
Tullmedel ................................................................	38,000,000
Postmedel ..................................	7,800,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig:-
heter..........................................	380,000
Stämpelmedel .........................	3,600,000
Bränvinstillverkningsskatt ..................	13,700,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift .....................	800,000
\| Bevillning af fast egendom samt af inkomst .............	3,800,000
Säger	68,080,000
Sumina. \| /A77 T) 7mm -y rv ... i -y	88,570,000]

Bill. till Riksd. Vrot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. ........" ” ;•

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

		Beräknad i riksstaten för år 1891.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt ................................................................................		4,185,000
Kyrkotionde ..................................................................................		250,000
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål .........................		000,000
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet . Trosspassevolansafgift ................................................................ Tillfälliga rotevakansafgifter ...................................................		51,000
	26,000
	68,000
Soldatvakansafgift.........................................................................		110,000
Båtsmansvakansafgift..................................................................		350,000
Arrendemedel................................................................................		2,600,000
Bergverkstionde ..........................................................................		— —
Mantalspenningar .......................................................................		665,000
Bötesmedel ..................................................................................		240,000
Kontrollstämpelmedel.................................................................		25,000
Fyr- och båkmedel ..................................................................		1,200,000 1,350,000
Telegrafmedel ............................................................................
Jernvägstrafikmedel.................................................................		6,500,000
Skogsmedel....................................................................................		2,500,000
Extra uppbörd...........................................................................		100,000
	Säger	20,520,000
Bevillningar.
Tullmedel....................................................................................		38,000,000
Postmedel.....................................................................................		7,380,000
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter...........	350,000
Stämpelmedel................................................................................		3,600,000
Bränvinstillverkningsskatt.......................................................		13,7 (JU,000
Hvitbetssockertillverkningsafgift...........................................		650,000
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.....................		3,700,000
	Säger	67,380,000
	Summa] 87,900,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Bil. Litt. b.

	Enligt räkenskaperna	; I	Statskontorets beräkning
för år 1887.	för år 1888.	för år 1889.	Medium.	för år 1892.
4,140,203	4,155,486	4,187,471	4,161,053	4,185,000
233,636	224,974	222,041	226,884	250,000
276,992	278,998	282,023	279,338	300,000
- -	---	- -	- -	51,000
26,480	26,145	26,459	26,361	26.000
72,726	91,059	95,101	86,295	68,000
102,781	103,110	94,414	100,102	95,000
172,739	212,721	248,125	211,195	385,000
2,762,639	2,929,144	2,558,370	2,750,051	2,550,000
13,990	- -	- -	— —	— —
665,777	656,707	656,594	659,693	665,000
235,088	239,312	261,095	245,165	240,000
21,034	21,961	26,544	23,180	25,000
1,321,853	1,448,639	1,501,915	1,424,136	1,200,000
1,229,860	1,447,511	1,428,448	1,368,606	1,350,000
5,200,000	6,800,000	6,500,000	6,166,667	6,500,000
1,685,393	2,066,905	2,694,470	2,148,923	2,500,000
183,428	182,569	131,400	165,799	100,000
18,344,619	20,885,241	20,914,470	20,043,448	20,490,000
30,637,506	37,644,953	42,298,853	36,860,437	38,000,000
6,287,650	6,609,347	6,985,160	6,627,386	7,800,000
317,973	392,259	412,006	374,079	380,000
3,727,086	3,666,865	3,731,990	3,708,647	3,600,000
8,753,768	14,197,677	13,991,047	12,314,164	13,700,000
346,282	544,345	635,812	508,813	800,000
3,739,472	3,790,335	4,031,576	3,853,794	3,800,000
53,809,737	66,845,781	72,086,444	64,247,320	68,080,000
72,154,356	87,731,022	93,000,914	\| 84,290,768	88,570,000

STOCKHOLM, ISÅAC MABCU3’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890

Utgifterna.

Första bufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet d Stockholms slott den 12 Januari

1891.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leweniialtt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wenneeberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna
hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat
dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bill. till Ililisd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Första hufvudtileln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit
täcktes, enligt det öfriga Statsrådets tillstyrkande,
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öf ver justitieclepartementsäreliden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott
Måndagen den 12 Januari 189f

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von O t ter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen Statsrådet Östergren föredrog de frågor, som
rörde regleringen af andra hufvud titelns stat, och yttrade dervid beträffande: -

Ordinarie anslag,

Göta Hofrätt med derunder lydande justitiestat.

Hos Eders Kong]. Maj:t hafva åtskilliga invånare i Vestra Värends
domsaga i underdånighet anhållit, att nämnda domsaga, som nu
utgöres af Norrvidinge, Kinnevalds och Allbo härad, måtte delas i två
Bill. till Riksd. Frat. 1891. 1 Sami. 1 Afä. \

. t1.-]

Delning eif
Vestra Värends
domän
g a.

Andra hufvudtiteln.

domsagor sålunda, att Norrvidinge och Kinnevalds härad komme att
utgöra den ena och Allbo härad den andra.

Såsom skäl för ifrågavarande anhållan hafva sökandena hufvudsakligen
anfört: att Vestra Värends domsaga vore den till folkmängden
största i riket; att det för invånarne i domsagan, inom hvilken fjorton
jernvägsstationer vore belägna och der en liflig affärsverksamhet och
rörelse rådde, vore ett trängande behof att komma i åtnjutande af den
snabbare rättsskipning, som af den föreslagna delningen skulle blifva
en följd; att så väl domsagans storlek som andra förhållanden lade
hinder i vägen för att annorledes än genom delning af densamma åt
invånarne bereda förmånen af snabbare rättsskipning; samt att det
med häradshöfdingeembetet i domsagan förenade arbetet vore alltför
betungande för en person och de nya domsagor, som genom delningen
komme att bildas, icke blefvo till folkmängden mindre än flertalet af
rikets domsagor.

De särskilda häradeuas invånare hafva öfver ansökningen blifvit
hörda inför häradsrätterna genom socknevis valda ombud, hvilka enhälligt
biträdt sökandenas framställning.

Dessutom äro yttranden i ärendet afgifna utaf samtliga häradsrätterna,
tillförordnade domhafvanden i domsagan, Eders Kong!. Maj:ts
Befallningshafvande i Kronobergs län och Göta Hofrätt.

Häradsrätterna hafva tillstyrkt bifall till ansökningen, enär de
fördelar för befolkningen i afseende å snabbare rättsskipning och
ökade tillfällen att till domstolen ingifva handlingar, som skulle följa
af den med domsagans delning förenade tillämpningen af nådiga förordningen
den 17 Maj 1872 angående ändring i vissa fall af bestämmelserna
om häradsting, vore synnerligen beaktansvärda, samt dessa
fördelar icke kunde för den närmaste framtiden genom annan anordning
lämpligen beredas häradenas invånare.

Tillförordnade domhafvanden har hufvudsakligen yttrat: att olägenheterna
af den långsamhet i rättsskipningen, som är förenad med gamla
tingsordningen, göra sig alltmer gällande; att i anseende till domsagans
folkrikhet och mängden af göromål derstädes det icke vore lämpligt
att, med bibehållande af domsagan odelad, förena de nu varande tingslagen
till ett eller två tingslag; och att något hinder icke syntes möta
för nya tingsordningens införande genom domsagans delning i enlighet
med sökandenas anhållan.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som vitsordat, att bifall till
ansökningen icke skulle medföra någon olägenhet beträffande länets administrativa
indelning, har, på väsentligen samma skäl som häradsrätterna
samt med hänsyn till det enhälliga understöd ansökningen

Andra Imfvudtiteln. 3

vunnit från domsagans invånares sida, tillstyrkt den ifrågasatta delningen.

Göta Hofrätt, som redan i ett den 9 Maj 1887 afgifvet underdånigt
utlåtande angående då ifrågastäld delning af Ostra och Vestra Varande
domsagor alternativt föreslagit, att Vestra Varande domsaga, som
vore öfverdrifvet stor, måtte vid dåvarande domhafvanden, Häradshöfdingen
Carl Hasselrots afgång delas på sätt nu är föreslaget, har
uti förevarande ärende anfört, att, sedan Häradshöfdingen Hasselnöt nu
mera aflidit och då behofvet af Vestra Värends domsagas delning gjort
sig alltmer känbart att döma af det enstämmiga understöd sökandenas
anhållan vunnit från alla de vederbörande, som i frågan sig yttrat,
Hofrätten till nådigt bifall förordade samma anhållan.

Enligt Statistiska Centralbyråns officiella uppgift funnos den 31
December 1889 i Allbo härad 30,190 invånare samt i Norrvidinge och
Kinnevalds härad tillsammans 29,287 invånare. Emellertid har, jomlikt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 8 November 1889, den del
af Vexiö landsförsamling, som då tillhörde Kinnevalds härad, med innevarande
års början derifrån öfverflyttats till Konga härad. Nämnda
del af Vexiö landsförsamling hade den 31 December 1889 820 invånare,
med hvilket tal följaktligen det här ofvan uppgifna invånareantalet för
Norrvidinge och Kinnevalds härad bör minskas.

På de skäl, som för domsagans delning blifvit anförda, synes mig
delningen vara af behofvet påkallad; och anser jag densamma böra
blifva sådan, att Ällbo härad kommer att utgöra en domsaga, hvilken
lämpligen kan benämnas Vestra Värends domsaga, och att Norrvidinge
och Kinnevalds härad tillsammans bilda eu domsaga under benämning
Mellersta Värends domsaga. Som liäradshöfdingeembetet för närvarande
är obesatt, torde intet hinder möta för delningens omedelbara verkställande.

Beträffande beloppet af det anslag, som för delningens genomförande
erfordras, äro åt domhafvanden i den odelade domsagan af
statsmedel anvisade 4,500 kronor i lön och 2,600 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Med hänsyn till de grunder, som vid senaste regleringen
af häradshöfdingarnes löneförmåner blifvit följda i fråga om bestämmande
af tjenstgöringspenningars belopp, komma tjenstgöringspenningarne
i de båda föreslagna nya domsagorna tillsammans icke att öfverstiga
2,600 kronor. Då så väl invånarnes som de afgjorda målens antal
är något högre i Allbo härad än i Norrvidinge och Kinnevalds härad tillsammans,
torde tjenstgöringspenningarne böra på de båda nya domsagorna
sålunda fördelas, att på den nybildade Vestra Värends domsaga komma
1,400 kronor och på Mellersta Värends domsaga 1,200 kronor. Enligt

[2.]

Förhöjning
af arfvodet
till prediJcani
ten vid
Norrtelje
kronohäkte.

4 Andra hufvudtiteln.

livad tillförordnade domhafvande!! upplyst kunna sportelinkomsterna beräknas
att för en hvar af de nya domsagorna fullt betacka de med
domsagans förvaltning förenade kostnader, i följd hvaraf förvaltningskostnadsbidrag,
som icke är till häradshöfdingen i nuvarande odelade
domsagan anslaget, ej heller erfordras, om delningen egen rum. Domsagans
delning skulle således för statsverket medföra en ökad utgift
af 4,500 kronor eller beloppet af en häradshöfdingelön.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för delning af Vestra Värends domsaga, på sätt jag nu
ifrågasatt, i stället för de åt domhafvanden i nämnda domsaga å ordinarie
stat anvisade aflöningsbelopp af tillsammans 7,100 kronor, å ordinarie
stat bevilja:

för häradshöfdingen i Vestra Värends domsaga:

lön ...................................................................... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar................................... „ 1,400: — 5,900:__

för häradshöfdingen i Mellersta Värends domsaga:

lön ...................................................................... kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar.................................... ,, 1,200: — 5,700: _

Genom bifall härtill skulle det i nu gällande riksstat under rubrik
»Göta Hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag,
510,021 kronor, förhöjas till 514,521 kronor.

Fångvården.

I underdånig skrifvelse den 23 sistlidne September har Fångvårdsstyrelsen
gjort framställning derom, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att arfvodet till predikanten vid kronohäktet i Norrtelje,
som i nu gällande, af Riksdagen faststälda stat är uppfördt till 400
kronor för år, måtte förhöjas med 200 kronor.

Denna Fångvårdsstyrelsens framställning är närmast föranledd
deraf, att predikanten vid nämnda häkte, Kyrkoherden i Norrtelje
O. W. Strandell i Februari 1890 hos Styrelsen begärde att den 1 påföljande
April blifva entledigad från fångpredikantsbefattningen, så vida
icke lönen för densamma kunde höjas till 600 kronor. Såsom skäl för
en sådan förhöjning anförde Kyrkoherden Strandell, att predikantsgöromålen
vid kronohäktet under de senare åren högst betydligt ökats,
samt att, då Strandells företrädare i befattningen oftast predikade på
någon söckendag, Strandell, jemlikt Fångvårdsstyrelsens för några år

Andra hufvmltiteln.

sedan meddelade föreskrift, alltid predikat på sön- och högtidsdagar,
i följd hvaraf han hvarannan söndag måst till bestridande af tjenstgöringen
i stadens kyrka anlita biträde från Upsala och för arfvode
jemte reseersättning åt detta biträde fått vidkännas utgifter, öfverstigande
fångpredikantens hela lön. Genom den ifrågasatta lönetillökningen
kunde Strandell blifva likstäld med predikanterna vid de
flesta andra kronohäkten af samma storlek med det i Norrtelje och
möjlighet beredas honom att, utan ekonomisk uppoffring, skaffa sig det
biträde, som erfordrades för att han skulle kunna med sina göromål
såsom pastor i staden och predikant vid sjukhuset förena fångpredikantens
åligganden.

Sedan Fångvårdsstyrelsen i anledning häraf, med bifall till Strandells
anhållan om entledigande från fångpredikantsbefattningen, kungjort
densamma till ansökning ledig, men vid ansökningstidens utgång icke
någon sökande sig anmält, beviljade Styrelsen tillökning uti ifrågavarande
arfvode, efter 200 kronor för år räknadt, för tiden från och
med den 1 April 1890 till samma års slut, att utgå af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, hvarjemte Styrelsen i underdånig skrifvelse
nyssnämnde dag begärde Eders Kongl. Maj:ts godkännande af
den sålunda vidtagna åtgärden. Styrelsen åberopade dervid, att åtgärden
varit af nödvändigheten betingad på det att icke fångpersonalen
skulle blifva lemnad utan nödig religionsvård, samt att förhöjning af
200 kronor i årliga arfvodet till fångpredikanten icke syntes obillig,
enär vid Norrtelje kronohäkte, der medeltalet fångar under år 1889
utgjorde 15, tjenstgöringen torde vara fullt jemförlig med den vid länsfängelserna
i Nyköping och Visby samt kronohäktena i Eskilstuna,
Vestervik, Karlshamn, Varberg och Haparanda, vid hvilka fångvårdsanstalter
antalet fångar under år 1889 varit lägre än vid Norrtelje
kronohäkte, men predikantsarfvodet utginge med 600 kronor för år.

I nådigt bref till Fångvårdsstyrelsen den 10 April 1890 faun
Eders Kongl. Maj:t skäligt godkänna Styrelsens åtgärd att bevilja tillökning
uti arfvodet för tiden till 1890 års slut; hvarjemte Styrelsen
anbefaldes att i god tid före utgången af samma år ånyo kungöra
predikantsbefattningen till ansökning ledig och, derest sökande dervid
icke sig anmälde eller lämplig person då eljest icke kunde erhållas för
befattningens uppehållande under år 1891 mot den derför i stat anslagna
aflöning, före 1890 års slut till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med förnyad framställning i ämnet.

Uti ofvanberörda underdåniga skrifvelse af den 23 September
1890 har Fångvårdsstyrelsen, med tillkännagifvande, att, ehuru predikantsbefattningen
ånyo varit kungjord ledig till ansökning, ej heller

Andra hufyndtiteln.

nu någon sökande vid ansökningstidens utgång den 15 i sagda månad
anmält sig, förklarat, att Styrelsen icke vore i tillfälle angifva något
sätt att få befattningen af lämplig person bestridd med mindre än att
arfvodet förhöjdes till 600 kronor.

Eders Kongl. Maj:t bär sedermera den 28 nästlidne November
vid pröfning af de utaf Fångvårdsstyrelsen uppgjorda förslag till stater
för år 1891 å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll gillat
Styrelsens åtgärd att för innevarande år af nyssnämnda anslag bevilja
tillökning uti arfvodet med 200 kronor.

Genom hvad sålunda i ärendet förekommit synes mig befogenheten
af Fångvårdsstyrelsens ifrågavarande framställning vara ådagalagd;
i följd hvaraf jag i underdånighet hemställer, att Eders Kongl.
Maj:t behagade föreslå Riksdagen, att arfvodet till predikanten vid
kronohäktet i Norrtelje, 400 kronor, måtte förhöjas till 600 kronor.

Bifalles denna hemställan, kommer bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll, som nu utgör 505,800 kronor, att uppgå till 506,000
kronor samt fångvårdsanslaget i sin helhet att upptagas till 1,781,400
kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

[3.]

Höjning af
anslaget till
skrifmaterialier
m. in.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att. föreslå annan
förändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma anslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. in., 64,178 kronor, höjes med
41 kronor till 64,219 kronor.

Extra anslag

[4.1 1 öfverensstämmelse med hvad under föregående år egt rum,

Krigs- hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska, att
hofratten. ^ extra stat för år 1892 måtte anvisas 5,000 kronor till arfvoden åt
Krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter.

[5.] Likaledes hemställer jag, att till bestridande af kostnaderna för

Nya Lag- Nya Lagberedningen under år 1892 må begäras samma belopp, som
bcrednmgcn. p-r innevaranc[e år finnes i sådant afseende anvisadt, eller 40,000 kronor.

Beredningen har angående sin verksamhet under år 1890 afgifvit
en redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde
få biläggas detta protokoll.

Andra luifvudtiteln.

Med afseende å angelägenheten deraf, att den i Svea Hofrätt
uppkomna stora balansen af vädjade och instämda mål nedbringades,
föreslog Eders Kongl. Maj:t 1890 års Riksdag att bevilja nödiga medel
för att Hofrätten, i likhet med hvad under eu längre följd af år egt
rum, äfven under år 1891 måtte varda biträdd af en extra division för
handläggning af sådana mål.

Riksdagen anvisade ock för detta ändamål på extra stat för år
1891 ett anslag af 17,500 kronor; hvarefter Eders Kong]. Maj:t, med
bifall till Hofrättens derom gjorda anhållan, den 30 Maj 1890 förordnat,
att den öfvertaliga, sjunde, division, för hvilken medel sålunda af Riksdagen
anslagits, skulle, till påskyndande af det arbete samma division
hade att fullgöra, redan den 1 påföljande September träda i verksamhet
och dermed fortfara under ett år från och med nyssnämnde dag.

Hofrätten har nu i underdånig skrifvelse den 27 Oktober 1890
hemstält, att dess arbetskrafter måtte förstärkas med en extra division
under ytterligare ett år, hvarvid Hofrätten hufvudsakligen andragit: att
år 1889 inkommo till Hofrätten 1,476 vädjade och instämda mål, under
det att vid samma års slut de balanserade dylika målens antal, som
vid utgången af år 1888 utgjorde 1,495, ökats till 1,707; att således
ännu icke inträffat någon omständighet, som förringade sannolikheten
af det antagande, att de sex ordinarie divisionerna, fullt upptagna med
handläggningen af de årligen inkommande målen, icke kunde i någon
mån bidraga till minskande af redan uppkomna balanser; att för dessas
nedbringande således icke funnes någon annan utväg, än att den sedan
den 1 sistlidne September arbetande extra sjunde divisionen finge ännu
någon tid vara i verksamhet; samt att, då denna divisions arbetsprodukt,
förutsatt att divisionen, såsom nu vore fallet, uteslutande sysselsatte
sig med vädjade och instämda mål, ändock icke kunde väntas
öfverstiga fyra hundra sådana mål om året, det icke kunde vara underkastadt
något tvifvel, att Hofrätten för ifrågavarande, för den rättssökande
allmänheten högeligen vigtiga ändamål vore i behof af förstärkning
med en sjunde division under hela år 1892.

Uti hvad Hofrätten sålunda yttrat och hemstält anser jag mig
böra instämma; och tillstyrker jag alltså, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, till bestridande af kostnaderna för en tillfällig,
sjunde, division i Svea Hofrätt, för år 1892 på extra stat anvisa
17,500 kronor.

Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för Föreningen till minne
af Konung Oskar I och Drottning Josefina, enligt Föreningens uppdrag,
anhållit, att till fortsatt förräntande af och afbetalning å den skuld,
Föreningen måst ikläda sig för erforderliga anordningar vid sin å egen -

[6-]

En extra
division i
Svea Hofrätt.

P-]

Förbättringskolonien
vid
Hall

Andra lmfvudtiteln.

domen Hall inrättade uppfostringsanstalt för ungdom, som hemfallit
till brott eller gröfre vanart, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
utverka ett anslag för år 1892 till enahanda belopp, som för hvartdera
af åren 1884—1891 blifvit Föreningen såsom understöd beviljadt, eller
15,000 kronor.

Till upplysning så väl om användande af de för år 1890 anvisade
statsmedel som angående Föreningens verksamhet samt dess och kolonien
Halls ekonomiska ställning har Styrelsen åberopat af Föreningens
revisorer och styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen under
senaste räkenskapsåret från och med den 1 Juli 1889 till den 1 Juli
1890. Dessa berättelser utvisa, att Föreningens skulder, som vid räkenskapsårets
början utgjorde 62,690 kronor 23 öre, minskats med 12,474
kronor 24 öre äfvensom att af det för år 1890 af Riksdagen anvisade
anslag ett belopp af 12,229 kronor 36 öre blifvit användt till kapitalafbetalning
och återstoden, 2,770 kronor 64 öre, till räntebetalningar.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

egendomen Hall................................................................................ 146,300: —

Egendomen Halls nettoafkastning bär under räkenskapsåret utgjort
2,857 kronor 79 öre. Enligt hvad revisorernas berättelse utvisar
hafva under året användts till underhåll af koloniens byggnader 2,016
kronor 13 öre samt till nybyggnader och extra byggnadsarbeten vid
egendomen Hall 9,657 kronor 67 öre.

Elevantalet uppgick den 30 Juni 1890 till 153, hvaraf 52 från
Stockholms stad och de öfriga från nitton olika län. Kostnaden för
hvarje elev under förvaltningsåret har utgjort 306 kronor 60 öre. Af
revisorernas berättelse framgår, att det ökade antalet elever utöfver
150, som med Eders Kongl. Maj:ts tillstånd under året varit å kolonien
intaget, icke förauledt någon ökad förvaltningskostnad, utan varit för
kolonien ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år har jemväl för det senast förflutna
en af Eders Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af
koloniens räkenskaper och förvaltning.

På grund af hvad sålunda förekommit och enär så väl Fångvårdsstyrelsen
som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms
län vitsordat, att Föreningen fortfarande är förtjent af enahanda bidrag
från statens sida som hittills, hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t

byggnader å egendomen
inventarier och förråd ....
fordringar och kassa.......

145,638: 90
54,552: 15
5,702: so

kronor 352,193: 55.

Andra hufrudtiteln.

täcktes föreslå Riksdagen att för år 1892 anvisa ett belopp af 15,000
kronor till understöd åt förbättringskolonien vid Hall att — såsom Riksdagen
i afseende å det för innevarande år kolonien beviljade anslag
föreskrifvit — om möjligt, användas uteslutande till afbetalning å
koloniens kapitalskuld.

Enligt en vid Statskontorets beräkning angående statsverkets [8.]
inkomster för år 1892 fogad förteckning, bar Statskontoret jemlikt ^“tenådiga
brefven den 30 December 1885, den 22 Oktober 1886, den 14 förskotter.
Februari 1887, den 31 December 1889 och den 20 Juni 1890 till komitén
för utarbetande af förslag till lagar angående solidariska bolag och
aktiebolag samt med dem jemförliga föreningar för ekonomisk verksamhet
förskottsvis utbetalt, att till ersättande hos
Riksdagen anmälas, .............................................................. kronor 8,896: 8 7.

I öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, anser jag den besparing,
som, enligt hvad från Statskontoret meddelats, förefinnes å
Nya Lagberedningens anslag för år 1890 till ett belopp af 5,303 kronor
68 öre, lämpligen böra användas, i den mån densamma förslår, till bestridande
af kostnaden för ofvan omförmälda komité. Till godtgörande
af Statskontorets förskott för återstoden af nyssnämnda kostnad erfordras
således allenast ett belopp af 3,592 kronor 69 öre.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att

dels medgifva att besparingar å Nya Lagberedningens anslag vid
1890 års slut till belopp af 5,303 kronor 68 öre må användas till ersättande,
så långt det förslår, af förskottet till omförmälda komité;

dels å extra stat för år 1892 anvisa ett till 3,593 kronor jemnadt
belopp till godtgörande af återstoden utaf sagda förskott.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle utdrag af detta protokoll expedieras
till Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid
uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.

Bill. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami, 1 Afd.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Andra hnfvadtitela.

Till Konungen.

1 öfverensstämmelse med föreskrifterna i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed i underdånighet
afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Vid årets början har det i sistlidet års arbetsredogörelse omförmälda
förslag till lag angående bevisning inför Rätta jemte andra dermed
sammanhängande författningar med dertill hörande motiv af Beredningen
enligt nådigt uppdrag blifvit till trycket befordradt.

Med anledning af Högsta Domstolens anmärkningar vid granskningen
af Beredningens förslag till lag angående ändring i vissa delar
af Strafflagen hafva, på anmodan af Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet,
de ledamöter af Beredningen, som deltagit i utarbetande
af nämnda lagförslag, uppgjort förslag till förändrad lydelse af vissa
§§ deri.

På sätt i Beredningens arbetsredogörelse för år 1889 meddelades
har Beredningen genom nådiga brefvet den 20 December samma år
erhållit i uppdrag att efter öfverlemnande af förslag till lag angående
bevisning inför Rätta utarbeta dels förslag till författning angående
behörighet för svensk domstol att upptaga vissa mål mot utländsk man
och dels, efter det sådant förslag blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt,
förslag till lag angående vilkoren för fullföljd af talan i Öfverrätt och
hos Konungen äfvensom förslag till möjligen erforderliga lagbestämmelser
angående domsagas kansli. Med anledning häraf har Beredningen
i underdånig skrifvelse den 27 sistlidne Februari till Lders
Kongl. Maj:t aflemnat förslag till lag angående förändrad lydelse af 10
kap. 1 § Rättegångsbalken.

Vidare och med anledning af sist anförda nådiga bref har Bered -

Andra hufvudtiteln.

ningen under vårsessionen dels förehaft frågan angående vilkoren för
fullföljd af talan i Öfverrätt och vid gemensamma sammanträden upprättat
ett första utkast till lagbestämmelser angående besvär i brottmål,
dels ock, efter det Eders Ivongl. Magt den 9 Maj innevarande år förordnat
Justitiekansleren Johan Erik Elliot samt Häradsböfdingarne Otto
Hjalmar Leonard Claeson och Alfred Waldenström att i egenskap af
ledamöter biträda Beredningen vid behandlingen af frågan om möjligen
erforderliga bestämmelser angående domsagas kansli, utarbetat ett utkast
till lagbestämmelser i sist nämnda ämne.

Under den 9 sistlidne Maj bar Eders Kongl. Maj:t jemväl funnit
godt i nåder förordna undertecknad Wijkander att från och med den
15 påföljande Juni tillsvidare vara ledamot i Beredningen.

Efter sommarferiernas slut har Beredningen under höstsammanträdena
till en början vid gemensamma öfverläggningar genomgått och
slutligen granskat det upprättade förslaget till lag angående domsagas
kansli samt utarbetat förslag till vissa i sammanhang dermed erforderliga
författningar äfvensom motiv till dessa förslag, och har Beredningen
den 15 sistlidne November till Eders Kong]. Maj:t afgifvit följande
lagförslag med dertill hörande motiv, nemligen:

l:o. Lag angående domsagas kansli;

2:o. Lag angående förändrad lydelse af 7 § 2 mom. samt 71,
73 och 86 §§ Konkurslagen den 18 September 1862;

3:o. Lag angående förändrad lydelse af 10 § i Förordningen om
boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den
18 September 1862, samt

4:o. Förordning angående skyldighet för domare å landet att
till rättsökande öfversända handlingar med posten;

hvilka lagförslag jemte motiv derefter af Beredningen enligt nådigt
uppdrag blifvit till trycket befordrade.

Undertecknad Wdjkander, hvilken icke tagit del i den före hans
inträde påbörjade behandlingen af frågan om lagbestämmelser angående
domsagas kansli, har under tiden upprättat ett andra utkast till lagbestämmelser
angående besvär i brottmål.

Efter aflemnande af sistberörda lagförslag har Beredningen återupptagit
behandlingen af ofvan omförmälda fråga om vilkoren för fullföljd
af talan i Öfverrätt och hos Konungen, och har ett första utkast
till lagbestämmelser angående vilkoren för fullföljd af talan i tvistemål
till Hofrätt under innevarande månad blifvit upprättadt.

Herr Presidenten K. J. Berg har jemlikt Eders Kongl. Majds
den 1 Februari 1889 honom gifna förordnande fortfarande tagit del i
Beredningens förhandlingar.

Andra hufvudtiteln.

Under höstsammanträdena har undertecknad Afzelius varit af
andra embetsgöromål förhindrad att i Beredningens arheten deltaga.

Underdånigst

L. ANNERSTEDT.

IVAR AFZELIUS.

JOHAN WOLD.

J. G. HORNEY.

TH. WIJK ÅRDER.

Stockholm den 31 December 1890.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll

öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans'' Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 januari

1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1892 och yttrade:

Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts beslut den 5 nästlidne december, beräknadt till 628,700 kronor för de
förenade rikena tillsammans.

I enlighet härmed är minskningen af kabinettskassans utgifter visserligen
endast 10,000 kronor, men den sammanlagda minskningen af utgifter för
beskickningarna uppgår, på sätt anfördt blifvit, vid föredragning den 5 sistlidne
december, till 26,300 kronor i jemförelse med 1891 års stat, i det att
jemväl de från konsulsstaten till ministerstaten utgående bidrag minskats med
16,300 kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Kabinetts kassan.

[1.]

[2.]

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls kassan.

[6.]

[7.]

[8.]

Tredje hufvudtiteln.

Af Sveriges bidrag är löneanslaget till departementschefen, ministern för
utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande riksstat,
eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som
alltså upptagits till 27,495 kronor.

Anslaget till ministerstaten är uppfördt med 337,941 kronor mot 345,000
kronor i riksstaten 1891, och visar alltså en minskning af 7,059 kronor, eller
Sveriges andel i det belopp af 10,000 kronor, hvarmed det gemensamma anslaget
blifvit nedsatt.

Anslaget till militärattachéer är upptaget till 8,471 kronor eller 71 kronor
mera än i nu gällande riksstat, men denna olikhet är endast föranledd deraf,
att summan, som förut varit afrundad, i år blifvit upptagen så nära den
rätta proportionen som möjligt med bibehållande af hela tal.

Anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppfördt med
45,893 kronor i stället för 45,955 kronor, har icke undergått annan förändring
än den, som är en följd af det näst föregående anslagets omräkning
och deraf att slutsumman blifvit afrundad samt att brutna tal undvikits.
Som emellertid något bidrag för Norges del icke är uppfördt till utrikesministerns
lön, hvilken alltid varit uppförd på svensk stat, bidrager Norge
till skrifmaterialier in. in. icke blott med B/17 af det gemensamma anslaget 75,000
kronor utan dessutom med ett belopp motsvarande 5/i7 af utrikesministerns lön
24,000 kronor och Sveriges bidrag är å andra sidan minskadti samma proportion.

Slutsumman af kabinettskassans på Sverige belöpande utgifter är i enlighet
härmed i förslaget till riksstat 1892 uppförd med 443,800 kronor mot
450,850 kronor i riksstaten 1891, och anslaget, som egentligen bort visa
en minskning af 7,059 kronor, är till följd af afrundning således minskadt
med 7,050 kronor.

Hvad beträffar konsulskassan, upptaga beräkningarna ett oförändradt
anslagsbehof af 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans, deraf
Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

konsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller 4/7 af det belopp,
226,950 kronor, som återstår sedan från den beräknade totalutgiften för båda
rikena, 510,450 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter
af svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, eller
tillsammans 283,500 kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda till samma belopp,
som i 1891 års riksstat, 20,315 kronor.

Tredje hufvudtiteln.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres fortfarande
såsom understöd åt svenska kyrkan i Paris ett oförändradt belopp
af 2,950 kronor.

Ä tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen
för utgifvande af »Sveriges traktater».

Utgifvarens senaste redogörelse innehåller följande om arbetets fortskridande
under nästlidna år:

»Åf traktatverket bär under år 1890 utkommit femte delens första häfte,
omfattande åren 1572—1609 och tredje delens första häfte, omfattande åren
1409—1436. Den fjerde delen, omfattande åren 1521—1571, är förut komplett
utgifven. Anledningen till uppskofvet med utgifvandet af verkets tredje del
har, såsom redan i en föregående berättelse blifvit omförmäldt, varit den, att
jag för den slutliga utarbetningen af denna de], omfattande den s. k. unionstiden,
har velat afvakta, att den stora publikation af det forna Hanseförbundets
akter, som i Tyskland sedan snart två årtionden pågår, skulle
närma sig sin fulländning. Detta vidtomfattande företag, hvilket utföres af
ett antal tyske vetenskapsmän, bär nu så långt framskridit, att jag ansett
mig icke längre böra dröja med utgifningen af den ifrågavarande delen,
hvartill i öfrigt materialet föreligger samladt. Samtidigt härmed utgifves det
återstående af femte delen, hvars fortsättning, omfattande traktater slutne
under konung Gustaf II Adolfs regering och början af drottning Christinas,
är under tryckning.

Traktatverket har härmed hunnit fram till den Westfaliska fredens period
och den tidrymd, bland hvars akter finnas icke blott de, som för vårt land
ega den största historiska vigt, utan äfven sådane, hvilka ännu, åtminstone
till vissa delar, ega aktualitet; men då behofvet af att ega den nyare tidens
traktathandlingar, utgifna i samlad form, gör sig alltmera kännbart, har jag
tänkt, att närmast öfvergå till en senare del af traktatverket, i hvilken dithörande
akter skola offentliggöras.

Aktsamlingen, som vid 1889 års slut sträckte sig till år 1718, har under
år 1890 ytterligare kompletterats.»

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i
underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1892 äska de anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den, i likhet

Tredje hufvudtiteln.

med hvad föregående år egt ruin utarbetade tablå, som torde böra fogas vid
denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under
enahanda vilkor som hittills;

och att utdrag af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den
5 sistlidne december och denna dag rörande den för de förenade rikena gemensamma
utrikesbudgeten måtte såsom bilagor B. och C. åtfölja protokollet
öfver denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för
år 1892 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt- hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af
detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas
för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

in fidem

•.,.''7 ti / li : •>: ■ {; '' ’ y. . K;; ‘s • ; •: ; '' i " . j • '' . ; i i

G. M. Falkenberg.


	_ * 3 i s; > r





					;■ ''■(.}	J v r.»?5«: i / , I '' ?/.;i! • f: • • s;{{ t ?''?-;< \ >■■ 1
? )0* \ \ <;			OoO, Ji.	j tM*0,! 0		jurii <i ; i 0-
	i. i\ t			i		.. . i ’!>:!<!''>( i fä J :.>!*''.> -j''! 0 )
				■ or: ‘.M:		>''(''<}« J''8‘J
i			’ i • ,8	•0)		..........
					: ■■};{ tfi.t/J	11''it . > it ; ■ j ■ .''i it: . '' ’:H j >{8
ooo.nV	0::		fr.V.nf
■ -i i . ; !	;)i tf)		xvn/ -.-.i		■{
*						T7\\-*v\>''. -■ VV'' .''’ •■■ '' -V\
ii it''. V	■•t		(HOMO			; Jill .!•'' •=.<; ''ir »,;ir< r I
	< .0 i;			: "’’t *?£ ;	''	: '''' ■ / .. / - —J J f M'' i l/l
					- i	'' •'' ■}.)■-}■, .f{r•, tMK!''-:^
Or.		r !	ÖH. ut-			. . »rtH»
000,080	OÖO	0:; i	■		'' ;is f*r
						s
00 \ ,80!!	00''!		‘SV»*;.. • '' V	f W. ''■ -	;s f f f 1 i
					3 -. vröS >'':v	■ . -..V.! ''ra)V''vV''.’i . v>\S
				1 0®fS		.....>i''t ! i Rihim/H
			V \SvA>.V	i
			Vii \ .VOV	j v''AVv1fV.\V- i	ii''uu-8
					in.! yi»ini ,i; ;Mi! j !,«.-■ i''\|( ! v • i
			»;0ö>	•.K		........ T

Bil. A,

Tredje hufvudtiteln

Ordinarie anslag. Kabinettskassans utgifter. Departementschefen, Ministern för utrikes ärendena ................................................ Utrikesdepartementet.................................. Ministerstaten............................................. Militärattachéer........................................... Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter........................................................	Riksstaten 1891.	Förslag till Riksstat 1892.	Norges andel i utrikes-budgeten 1892.	Sveriges och Norges ge-mensamma ntrikesbud-get 1892.
a kronor. 24,000 27,495 345,000 8,400 45,955	6 kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	C kronor. 11,455 140,809 3,529 29,107	d (b + c) kronor. 24.000 38,950 478,750 12.000 75,000
Säger	400,850	443,800	184,900	628,700
Konsulskas sans utgifter.		''		♦
Utrikesdepartementet..................................	10,000	10,000	7,500	17,500
Konsulsstaten............................................	129,685	129,685	97,265	226,950
Skrifmaterialier, expenser och extra ut-
gifter.......................................................	20,315	20,315	15,235	35,550
Säger	160,000	160,000	120,000	280,000
Summa	610,850	603,800	304,900	908,700
Utgifter som bestridas af svenska statsverket
allena.
Svenska kyrkan i Paris.............................	2,950	2,950
Säger	2,950	2,950
Summa	613,800	606,750
Extra anslag.
För fortsatt utgifvande af »Sveriges
Traktater»................................................	4,500	4,500
Säger	4,500	4,500
Summa	618,300	611,250

Tredje liufvudtiteln.

Anmärkningar.

ITill kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med ä/n- Anslagen till ministerstaten
och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.
|Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna
K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabi |

nettskassans utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

lill en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulat- i
afgift urna ^ utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter fång. beräkningen af dessa,
se sil. 26—27 bär nedan), besten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige
bidrager enligt den af de 1855 och 1875 tillsatta konsulskomitéer sammanstämmande förordade
proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november
1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen
den 4 november 1886 § 126), och hvilken proportion uttryckt i procent motsvarar
57,14 % för Sverige och 42,86 % för Norge. Anslagen under konsulskassan må fritt användas,
allenast med den inskränkning lönestaten för utrikesdepartementet betingar
Hela utgiften för konsulsstaten 1892 utgör 510,450 kr. (se sid. 40 rad 7 uppifrån), men då inkomsten
af konsulat- och expeditionsafgifterna 1892 beräknas till 283,500 kr., utföres här
i kolumnen d endast skilnadeu 226,950 kr.

Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd a Stockholms
slott den 5 december 1890.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Roll,

Thorne.

5:o.

Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet en skrifvelse från
Kong], Norska Regeringens departement för det inre af den 8 sistlidne juli, i hvilken
Kongl. departementet bland annat dels öfverlemnat afskrift af en skrifvelse till departementet
från Storthingets presidentskap af den 5 sistlidne juni, innehållande att
Storthinget för budgetterminen 1 juli 1890—.10 juni 1891 beviljat det som bidrag till
de Förenade Rikenas utrikesbudget begärda belopp, men att, för hvad anginge utgifterna
till beskickningarna i Wien, Konstantinopel, Rom och Köpenhamn, beslutet
blifvit fattadt under förutsättning att den eller de af dessa beskickningar, vid hvilka

Tredje hufvudtiteln. 9

ledighet kunde under budgetterminen uppkomma, endast skulle provisoriskt återbesättas,
intill dess att frågan huruvida och i hvilken mån för Norges del fortsatt anslag till
dessa beskickningar borde beviljas, varit förelagd Storthinget, dels ock anhållit, att
Ministern måtte i anledning häraf uttala sig.

Herr Ministern anförde derefter:

Sedan sändebudsposterna i Konstantinopel och Wien numera blifvit lediga, har
Eders Kongl. Maj:t vid ministeriel föredragning den 16 sistlidne oktober, enär enligt
Storthingets nyss omförmälda beslut icke någon del af Norges anslag till kabinettskassan
kunde för uppehållande af beskickningarna å nämnda orter användas, om sändebudsposterna
i nu inträffad ledighet ä stat återbesattes, och ett sådant återbesättande,
om ock önskligt, likväl icke kunde synas vara för tillfället ovilkorligen nödvändigt, behagat
besluta, att beskickningen i Konstantinopel tillsvidare skall förestås af en tillförordnad
ininistre plénipotentiaire och den i Wien af eu tillförordnad chargé d’affaires.
Detta beslut har icke ansetts utgöra något hinder för att kreditivbrefven utfärdas i
vanlig form, enär kreditivbrefvens form icke är beroende af frågan huruvida sändebudsposten
är uppförd å stat, men beslutet innefattar, att innehafvarne af dessa förordnanden,
som erhållit tjenstledighet från sina på stat innehafvande tjenster, kunna till
dessa återgå, i händelse att förordnandena upphöra.

Vid beskickningarna i Rom och Köpenhamn hafva ledigheter icke förekommit, men
äfven i fråga om dessa beskickningar skulle sannolikt i förekommande fall någon dylik
anordning kunna vidtagas, för den händelse att ledighet uppkomme. Förhållandet är
dock i fråga om beskickningen i Köpenhamn så tillvida olika, att, oafsedt den vigt
som denna beskickning eger i politiskt hänseende för båda de Förenade Rikena, densamma
för Sverige är af särskild betydelse på grund af det stora antal löpande mål,
som under hela året utan afbrott föranleda direkta muntliga och skriftliga meddelanden
mellan beskickningen och danska regeringen, men jag antager, att svenska Riksdagens
anslag till utrikesbudgeten bör anses hafva blifvit beviljadt under förutsättning att
Norges hittillsvarande anslag äfven skulle komma att beviljas, och att vid sådant förhållande
något beslut att för underhållet af denna beskickning använda ensamt svenska
statsmedel till ökadt belopp icke skulle komma att fattas, förr än, i händelse af ledighet,
frågan kunnat föreläggas Riksdagen. Som båda riksförsamlingarna ega samma
rätt att för hvardera landet bestämma dess bidrag till utrikesbudgeten, kan enligt min
uppfattning hänsyn för det andra landet visserligen icke i och för sig anföras såsom
skäl mot eu nedsättning i detta bidrag, emedan i så fall något beslut om nedsättning
aldrig skulle kunna fattas genom initiativ af Riksdag eller Storthing, men det förefaller
mig likväl att, då i den ställning de Förenade Rikena befinna sig till hvarandra beskickningarna
under alla omständigheter måste vara gemensamma, hänsyn för det andra
landet med fullt fog bör få väga såsom skäl, då det gäller anslag för beskickning, som
är för detta senare land af särskild vigt.

En sådan hänsyn har jag ock, vid den diskussion om utrikesbudgeten, som innevarande
år egde rum inom Riksdagen, påkallat i fråga om anslagen till gemensamma

Bih. till Rikad. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Tredje hufvudtiteln.

konsulat, då jag inför Första Kammaren framhöll, att anslagen till konsulaten i Archangel,
Genua och Bilbao enligt min uppfattning borde beviljas, derför att dessa
konsulat voro behöfliga för Norge, och någon anmärkning mot anslagen till dessa konsulat
blef efter detta mitt yttrande icke gjord.

Sedan Ministern derefter erinrat, att yrkanden på nedsättning under tredje hufviidtiteln
äfven blifvit gjorda i svenska Riksdagen samt att Kongl. Maj:t vid föredragning
i sammansatt statsråd den 6 december 1889, med hänsyn till de samma år inom Norges
Storthing gjorda och af Norska Regeringens departement för det inre meddelade uttalanden,
beslutat att, då ledighet inträffade vid beskickningarna i Konstantinopel och Wien,
frågan huruvida någon nedsättning i utgifterna för dessa beskickningar då kunde finnas
påkallad, på särskild anmälan skulle till förnyad nådig pröfning upptagas, anmälde Herr
Ministern att förslag till jemkad och nedsatt stat för dessa beskickningar komme att i
sammanhang med förslaget till utrikesdepartementets budget för år 1892 framläggas.

Uppå hemställan af Herr Ministern för utrikes ärendena och jemlikt öfrige närvarande
svenske och norske statsrådledamöters underdåniga tillstyrkande

behagade Hans Majestät Konungen bemyndiga Ministern för
utrikes ärendena att till Kongl. Norska Regeringens departement
för det inre öfverlemna afskrift af detta protokoll.

6:o.

Herr Ministern föredrog derefter det af honom uppgjorda förslag till de Förenade
Rikenas utrikesbudget för år 1892 och anförde dervid:

Anslagen till diplomatiska utgifter eller habinettslassan utgjorde:

1858—1868

1869

1870—1871

1872—1874

1875—1877

1878

1879—1882

1883

1884—1886

1887-1891

kronor 679,200,
» 648,650,

» 620,000,
» 618,800,
» 628,100,
628,000,
» 634,300,

» 635,365,

» 635,650,

» 638,700.

Vid en jemförelse mellan dessa belopp befinnes det, att anslagen för 1891 unuer
stiga anslagen för 1858 med 40,500 kronor; att i förhållande till 1869 minskningen
är 9,950 kronor; men att deremot beloppet för 1891 öfverstiger det för 1874 med
19,900 kronor, hvaraf i runda tal 14,050 kronor för Sverige och 5,850 kronor för Norge.
Denna förhöjning är emellertid till en del föranledd deraf att, genom öfverflyttningar
af anslå» från konsulskassan till kabinettskassan, bidragen från konsulskassan till be O -

Tredje hufvudtiteln.

skickningarna hafva minskats, på sätt närmare inhemtas af följande tabell, som, förutom
kabinettskassans anslag, äfven upptager konsulskassans bidrag under nedanstående år
till utrikesdepartementet och beskickningarna, bland hvilka uppföres generalkonsulatet i
Lissabon, som år 1874 benämndes beskickning och som för närvarande förestås af en
generalkonsul med titel af ministerresident:

1. Kabinettskassan:

	1874.	1891.	Ökning.	Minskning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Ministern för utrikes ärendena.	........ 24,000.	24,000.
Utrikesdepartementet________________	________ 34,000.	38,950.	4,950.
Ministerstaten_________________________	_______ 490,800.	488,750. \|	9,950.
Militärattachéer______________________ Skrifmaterialier, expenser och	extra	12,000. f

utgifter...............................	________ 70,000.	75,000.	5,000.
	618,800.	638,700.
2. Konsulskassan:
Utrikesdepartementet______________	_______ 7,700.	17,500.	9,800.
Beskickningen i Konstantinopel.	....... 25,000.	18,000.		7,000.
» » Rom______________	........ 10,000.			10,000.
» » Washington.....	....... 16,000.	16,000.
» , » Lissabon.........	_______ 10,000.	12,500.	2,500.
	68,700.	64,000.	32,200.	17,000.

alltså ökning kr. 15,200.

Kabinettskassans utgifter äro således ökade med 19,900 kronor, under det att bidraget
från konsulsltassan är minskadt med 4,700 kronor, och skilnaden mellan dessa
belopp eller 15,200 kronor utgör den verkliga ökningen af budgeten. Utgifterna till
ministerstat och militärattachéer synas förhöjda med 9,950 kronor, men ministern i Rom
uppbar 1874 i egenskap af generalkonsul ett belopp af 10,000 kronor från konsulskassan,
som numera utgår från kabinettskassan, under det att ministern i Lissabon å
andra sidan år 1874 uppbar en lön af 4,000 kronor från kabinettskassan, som numera
utgår med ett lägre belopp från konsulskassan, och om den utgift af 6,000 kronor, som
sålunda blifvit öfverflyttad från konsulskassan till kabinettskassan, fråndrages, blifver
den verkliga ökningen af det för ministerstat och militärattachéer beräknade belopp
3,950 kronor. Men härtill torde böra läggas den ökning af 5,000 kronor, som egt rum
å det för extra utgifter upptagna belopp, och i enlighet härmed kan sägas, att budgeten
för 1891 för diplomatiska utgifter utomlands upptager 8,950 kronor mera än budgeten
för 1874. Kostnaderna för beskickningarna i Konstantinopel och Lissabon hafva emellertid
minskats. Ministern i Lissabon, som år 1874, förutom konsulatafgifter, uppbar
en lön af 14,000 kronor, hvaraf 4,000 kronor från kabinettskassan och 10,000 kronor

Tredje hufvudtiteln.

från konsulkassan, erhåller för närvarande 15,000 kronor i lön såsom generalkonsul och
4,000 kronor till kontorskostnader eller tillsammans 19,000 kronor, men då konsulatafgifterna,
som numera uppbäras af staten och uppgå till 6,500 kronor, afdragas, blifver
det verklig-a bidraget från konsulskassan endast 12,500 kronor, och hela kostnaden har
således blifvit nedsatt med 1,500 kronor.

Den olikhet, som förefinnes mellan anslagsbeloppen 1874 och 1891, kan sammanfattas
sålunda:

Ökning.

Kronor. Kronor.

Till utrikesdepartementets expedition__________________ 14,750

Till beskickningar och extra utgifter .................. 8,950 23,700

Minskning.

Till beskickningen i Konstantinopel_____________________ 7,000

» » »Lissabon ____________________________ 1,500 8,500

Summa ökning 15,200.

Inom anslaget till ministerstaten hafva dessutom flera indragningar och omflyttningar
egt rum, och de tillgångar, som sålunda erhållits, hafva förnämligast användts för löneförhöjningar
vid beskickningarna i Berlin och Wien.

I förslaget till stat för 1892 har jag icke ansett mig kunna föreslå indragning af
någon beskickning, och förslaget innehåller derföre icke några större nedsättningar. De
till några beskickningschefer anslagna belopp äro visserligen högre än de som från
andra med Sverige och Norge likstälda länder för samma ändamål utgå, men detta förhållande
är, på sätt anfördt vid föredragning den 6 december 1889, en följd deraf att
de personer som i de Förenade Kikena egna sig åt den diplomatiska banan i regeln icke
ega någon större förmögenhet, och om för dessa ministerbefattningar, som endast några
få kunna uppnå, lönerna nedsättas så att en gift man utan större förmögenhet ej kan
hoppas att komma i fråga till dessa poster, blefve förmodligen följden den, att småningom
ingen ung man med förmåga, men utan förmögenhet, skulle vilja egna sig åt en
bana, på hvilken han äfven i bästa fall aldrig kunde hoppas att vinna en för en gift
man i ekonomiskt hänseende oberoende ställning. Lönerna äro ingalunda höga, om de
jemföras med den vanliga lefnadskostnaden i de sällskapskretsar der diplomaten måste
söka de personer, med hvilka han har att förhandla, för att vinna det på personlig bekantskap
grundade förtroende som är erforderligt, om han skall kunna utföra en af
sina förnämsta uppgifter att så vidt möjligt genom förtroliga meddelanden undvika officiel
meningsskiljaktigheter. Den inkomst, som ministrarne i verkligheten åtnjuta, är
äfven något mindre än det i stat uppförda lönebeloppet, emedan ministrarne äro skyldiga
att till legationssekreteraren utbetala s. k. indemnitet eller ersättning i penningar
i stället för den ministrarne förut af ålder åliggande skyldigheten att hysa och föda
legationssekreteraren, en skyldighet, som fordom äfven fanns i andra länder föreskrifven,

Tredje hufvudtiteln. 13

men som numera endast lärer finnas för de Förenade Rikenas och Danmarks ministrar.
Denna indemnitet utbetalas med 12 kronor pr dag af de Förenade Rikenas ministrar i
London, Paris, S:t Petersburg och Washington samt med 9 kronor pr dag i Berlin och
Köpenhamn.

Hvad beträffar frågan om förhållandet mellan de Förenade Rikenas anslag till diplomatiska
utgifter och de anslag, som för gamma ändamål utgå i några andra länder,
anser jag att, på sätt dåvarande Ministern för utrikes ärendena yttrade till protokollet
den 4 januari 1868, den bästa jemförelse, som kan anställas, är att fördela beloppet på
folkmängden, och en sådan jemförelse visar att utgiften pr individ är mindre än i de
andra länderna, vare sig att man jemför hela anslagen till utrikes budgeterna eller endast
anslagen till beskickningarna, men då det till följd af olika uppställning af budgeterna
är svårt att afgöra huru stor del af hvarje lands utrikes budget bör anses afsedd
för diplomatiska ändamål, torde det vara rättast att inskränka jemförelsen till anslagen
för beskickningarna.

Följande tabell innehåller de för en sådan jemförelses anställande erforderliga uppgifter,
hvarvid torde bemärkas, att för Sverige och Norge det för ministerstaten angifna
belopp innefattar anslag äfven till militärattachéer.

Folkmängd. Ministerstsit. Pr individ.

Sverige______________________ 4,774,400 353.400 kr. 7,4 öre

Norge_______________ 2,000,000 147,350 » 7,3 »

Belgien............. 6,093,798 648,360 » 10,6 »

Danmark___________ 2,185,159 277,200 » 12,7 »

Nederländerna_____________ 4,505,932 484,200 » 10,7 »

Utgifterna för diplomatiska ändamål äro således mindre tryckande i de Förenade
Rikena än i något annat med dem jemförligt europeiskt land, och om man åter särskildt
för Sverige och för Norge i förhållande till folkmängden jemför hela utrikes budgeten
för 1868 med den för 1891, finner man enligt följande tabell att utgiften pr individ i
båda länderna minskats.

Sverige.

Folkmängd. Utrikesbudget. Pr individ.

1868._______________ 4,160,677 479,200 kr, 11,5 öre

1890 ___________ 4,774,400 450,850 » 9,4 »

Norge.

1868..._____________ 1,701,756 200,000 •> 11,8 ,

1890 .. ... ..... 2,000,000 187,850 » 9,4 *

14 Tredje hufvudtiteln.

Utrikes budgeten upptager följande anslagsrubriker:

1. Kabinettskassan.

1. Ministern för Utrikes ärendena. Chefen för utrikes-departementet, som åtnjuter
fri bostad, uppbär i lön 24,000 kr. Detta anslag har af ålder varit uppfördt på den
svenska riksstaten allena, men då hela anslaget till kabinettskassan är fördeladt mellan
Sverige och Norge efter den antagna proportionen 12/n för Sverige och 5/17 för Norge,
följer deraf, att Norge i verkligheten äfven bidrager till denna lön, ehuru Norges bidrag
i budgeten fördelas så, att Norge i stället lemnar jemförelsevis större bidrag till
någon af de andra anslagsrubrikerna. Utrikesministerns lön är till beloppet större än
de för svenska statsrådets öfriga medlemmar faststälda löner, men den är mindre än
de belopp, som norske statsministern och flertalet af härvarande utländske sändebud
uppbära. Norske statsministern, som likaledes har fri bostad, uppbär i lön 30,000 kr.,
och följande länder, som här underhålla sändebud med rang af envoyé, hafva till dessa
sändebud såsom lön och hyresersättning anslagit:

Amerikas Förenade Stater 27,975 kr. förutom kanslikostnader, Belgien 20,160 kr.,
Danmark 24,000 kr., England 54,000 kr. och hyresersättning, Frankrike 36,000 kr.,
Italien 29,520 kr., Nederländerna 18,000 kr., Portugal 20,000 kr., Ryssland 57,600 kr.,
Tyskland 36,000 kr. samt Osterrike-Ungern 26,100 kronor.

2. Utrikesdepartementet.

Den förut omnämnda förhöjningen af anslaget till utrikesdepartementets expedition
i jemförelse med anslaget år 1874 är uteslutande 6n följd deraf att tjenstemännen i utrikesdepartementets
expedition erhållit samma allmänna löneförhöjning, som blifvit beviljad
alla tjensteman i kansliet, och beloppet är oförändradt sedan 1879, ehuru fördelningen
mellan kabinetts- och konsulskassan något ändrades 1882 i förhållande till
omfattningen af de i departementet förekommande konsulsärenden. Som antalet ärenden
i utrikesdepartementet under senare år ökats från 2,883 afgående skrivelser år
1875 till 5,785 år 1889 och då denna ökning, som till stor del föranledes deraf att
ärenden allt oftare förekomma rörande utomlands bosatte svenskar och norrmän eller
utländingar, som hafva affärsförbindelser med de Förenade Rikena, sannolikt kommer
att fortfara, anser jag mig, i likhet med min senaste företrädare, böra framhålla att,
ehuru ett större antal tillfälliga skrifbiträden än förut varit användt under de senare
åren, en ytterligare tjensteman med kansliråds lön troligen snart torde befinnas nödvändig.

3. Ministerstaten.

De Förenade Rikenas minister i Berlin hade, innan Berlin blef tyska rikets hufvudstad,
en lön af 36,000 kronor; år 1875 höjdes lönen till 45,000 kr. och år 1879 till
dess nuvarande belopp 48,000 kr.

Tredje hufrudtiteln. 15

Legationssekreterarens lön är 6,000 kr. och hela anslaget till denna beskickning
utgör således 54,000 kronor.

Belgien underhåller i Berlin:

Envoyé ............
Legationsråd____	................ 7,920 »
Legationssekreterare	................ 6,120 »	60,120	kr.
Danmark:
Envoyé...........
Legationssekreterare	................. 4,400 ,»,	36,400	kr.
Nederländerna:
Envoyé________	............... 42,000 kr.
Legationsråd...	_______________ 7,500 »
Chancelier________	_______________ 3,450 »	52,950	kr.
Portugal:
Envoyé......	............... 40,000 kr.
Legationssekreterare	................. 4,000 »	44,000	kr.

I Bryssel hafva de Förenade Rikena eu ministre plénipotentiaire, som i samma
egenskap tillika är anstäld i Haag, och uppbär 20,000 kronor. Danmark har ingen
ständig beskickning i Belgien. Amerikas Förenade Stater hafva en envoyé, som förutom
kanslikostnader uppbär 27,935 kr.; Nederländerna: envoyé 30,000 kr., Portugal:
envoyé 21,600 kr.

Konstantinopel. Vid föredragning den 6 december 1889 anfördes af mig såsom ett
af skälen hvarföre en beskickning i Turkiet är nödvändig, att turkiska regeringen ej
underhåller direkta förbindelser utom med diplomatiske agenter. Anledningen härtill
är i främsta rummet den, att på grund af gällande traktater eller s. k. kapitulationer
alla kristna makters beskickningar i Turkiet utöfva obegränsad domsrätt i alla såväl
civila mål som brottmål, då målet icke rör ottomanisk undersåte eller blifvit begånget
mot turkiska regeringen, utan endast utländingar äro parter i målet. Beskickningar
finnas äfven i Konstantinopel för nästan alla europeiska stater, och då det alltid varit
brukligt att de Förenade Rikenas representanter varit likstälda med diplomaterna från
andra med de 1 örenade Rikena likstälda länder, samt ingen beskickningschef i Konstantinopel
numera har lägre rang än minister, anser jag, att denna rang fortfarande
bör bibehållas för de Förenade Rikenas representant. Rangfrågan inverkar emellertid
i detta fall icke på anslagsbeloppet, enär lönen för beskickningschefen enligt min åsigt
icke skulle kunna sättas lägre än nu, äfven om han benämdes chargé d’affaires och
derigenom erhölle rang efter alla andra länders representanter.

Kostnaderna för de utländska beskickningarna i Konstantinopel äro, i likhet med
hvad förhållandet är å andra orter, mycket olika, såsom beroende icke allenast af

Tredje hufyudtiteln.

de resp. ländernas betydenhet, utan äfven af de särskilda intressen, som dessa länder
hafva att bevaka i Konstantinopel. England underhåller t. ex. en ambassad med 30
tjensteman för en kostnad af 265,000 kronor förutom särskilda anslag till två hoteller,
ett i staden och ett på landet, ett ångfartyg och två roddbåtar. Grekland, som har ett
stort antal undersåtar och stora intressen att bevaka, utgifter för sin beskickning 127,000
kr. och Rumänien 81,000 kr.

Belgien :

Minister__________

Legationsråd ...
l:ste Drogman.
2:dre Drogman

Konsul...........

Kanslist_________

__________ 28,296 kr.

__________ 6,120 »

.......... 6,120 »

........... 3,960 »

........... 9,720 »

3,600 »
Summa 57,816 kr.

Dessutom erhåller beskickningen ett extra anslag för löner och uniformer till 2

kavasser, officiella drickspenningar in. in.

Nederländerna:

Minister, som bebor statens hotell....^,__________....--------- 21,000 kr.

Konsulatdirektör och l:ste Drogman, som bor i ministerhotellet
......................4—...................---..... 6,750 »

2:dre Drogman..,---.......-..................-.................-..... 4,500 »

Vice konsul...................................................-........ 4,500 »

Summa 36,750 kr.

Beskickningen har dessutom å extra anslag 3,600 kr. till lön och uniformer för 2
kavasser och 1 portvakt.

Danmark, Portugal och Schweiz äro de enda länder af betydenhet som hafva intressen
i Turkiet utan att underhålla ständiga beskickningar. Danmarks angelägenheter
äro sedan längre tid anförtrodda åt de Förenade Rikenas beskickning, men de
göromål som härigenom förorsakas för beskickningen äro mycket obetydliga. Schweizarne,
som hafva tre språk, franska, tyska och italienska, vända sig till den ambassad, hvars
språk de tala, och Portugal representeras vanligen af italienska ambassaden, ehuru portugisiska
regeringen hvart tredje år på någon tid anställer en utomordentlig envoyé i
Konstantinopel. Vid de Förenade Rikenas beskickning äro göromålen allt för talrika
för att begäran att få öfverlemna dem till annan beskickning skulle kunna framställas.

Sjöfarten har visserligen genom upphörd användning af svenska och norska segelfartyg
för sjöfarten på Svarta hafvet under senare åren aftagit, men enligt berättelse
den 14 sistl. juli om sjöfarten för år 1889 hade under nämnda år 129 ångfartyg, och af
dem 118 norska, två gånger passerat Konstantinopel på väg till och från Svarta hafvet,

Tredje hufvudtiteln.

och i anledning af denna sjöfart har beskickningen utfärdadt 125 sundhetspass och 212
framställningar till turkiska regeringen om eidiållande af de tillståndsbevis, som erfordras
för fartyg, som passera Dardanellerna eller Bosphoren. Beskickningen bär äfven
varit anlitad för utfärdande af pass och andra intyg, för upptagande af förklaringar
i enskilda angelägenheter, protester och sjöförklaringar, för förordnande af värderingsoch
besigtningsman, för delgifvande af stämningar m. fl. dylika ärenden. .

Staten för 1891 upptager följande belopp:
minister plénipotentiaire, som bebor svenska kronans

hus: från kabinettskassan__________________________________ 10,000 kr.

» konsulskassan ______________________________________ 10,000 » 20,000 kr.

konsulatsekreterare:

från konsulskassan____________________ 6,000 kr.

konsulat- och expeditionsafgifter

år 1889..............................— 1,694 » 7,694 kr.

drogman:

från kabinettskassan__________________ 4,000 kr.

» konsulskassan---------''--------- 2,000 _» 6,000 kr. I3,694 kr, 33^ ^

Beskickningen erhåller dessutom enligt Kongl. beslut den 15 september 1871 ersättning
för lön och uniformer till 2 kavasser och 1 portvakt och för officiella drickspenningar
med tillsammans 3,680 kr. och hela utgiften för beskickningen är således, då
extra anslaget inberäknas, 37,374 kr.

Den vid beskickningen anstälde drogman eller tolk är oumbärlig, emedan såväl
muntliga som skriftliga meddelanden till turkiska regeringen i löpande mål göras på
turkiska och denne tjensteman alltid åtföljer ministern vid besök hos turkiska myndigheter.
Han är dessutom beskickningens representant i flera internationela komitéer,
deribland sundhetskomitén, som är öfverstyrelse för sundketsväsendet i Turkiet, och
han har derigenom flere gånger varit i tillfälle att för sjöfarten utverka fördelar, som i
annat fall ej kunnat erhållas.

Som drogmanen är född och uppfostrad i Konstantinopel och derför endast eger
mindre kännedom om svenska och norska förhållanden, har det hittills ansetts nödigt
att hafva en konsulatsekreterare för att, när ministern är tjenstledig, förestå beskickningen
och i allmänhet vara ministern behjelplig vid handläggning af ärenden, som röra
svenska och norska fartyg och konsularjurisdiktionen, äfvensom i fäll då förhandlingar
erfordras med konsulatsekreterare från andra beskickningar, men då önskningar blifvit
uttalade, att utgifterna för denna beskickning måtte nedsättas, har jag inhemtat yttrande
från Kongl. Kommers-kollegium angående möjligheten att sammanslå drogmanens
och konsulatsekreterarens befattningar, i hvilket fall, då drogmanens göromål komme
att ökas, en förhöjning af det för honom å konsulsstaten uppförda löneanslag borde
beviljas från 2,000 till 3,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Tredje hnfvudtiteln.

Kommers-kollegium har i utlåtande den 7 sistlidne månad anfört, att kollegium
ansåg sig icke böra göra erinran mot att åtminstone tillsvidare konsulatsekreteraretjensten
indrages, under förutsättning bland annat att icke åt drogmanen ens tillfälligtvis
uppdroges högsta ledningen af konsulatgöromålen, utan att annan person varder, i
händelse af tjenstledighet för beskickningschefen, förordnad, samt att kollegium biträdde
åsigten om den ifrågasatta förhöjningen af drogmanens lön.

I likhet med kollegium anser jag det visserligen ensidigt, att beskickningen vid
alla tillfällen må komma att förestås af person, som är med svenska och norska förhållanden
fullt förtrogen. Huruvida det af denna anledning, när beskickningschefen
åtnjuter tjenstledighet, kan vara nödigt att för honom förordna särskild vikarie, lärer
dock icke kunna på förhand afgöras, utan böra bero på pröfning i hvarje särskild! fall.

Om denna förändring vidtages, torde, som en följd deraf, de af konsulatsekreteraren
uppburna konsulatafgifter böra indragas till konsulskassan, och då dessa afgifter, med
de i § 108 konsulatförordningen stadgade undantag, kunna beräknas till 1,300 kronor,
har detta belopp blifvit beräknadt som inkomst för konsulskassan. Genom denna anordning
skulle på det hela för beskickningen i Konstantinopel uppkomma följande
minskning i utgifter:

Minskning:

lön till konsulatsekreteraren från konsulskassan........................... 6,000 kr.

till konsulskassan indragna konsulat- och expeditionsafgifter.......... 1,300 kr.

° ro--7 ,300 kr.

Ökning:

förhöjning af drogmanens lön från 6,000 till 7,000 kr...,........-.........1,000 kr.

Summa minskning 6,300 kr.

Att låta hela denna minskning falla på konsulskassan har vid ärendets slutliga behandling
synts mig mindre egentligt, då bibehållandet af beskickningen i Konstantiopel
är företrädesvis påkalladt af sjöfartsintressen. Jag har derför i det förslag till budget,
som nu förelägges Eders Kongl. Maj:t, till konsulsstaten öfverflyttat. det nu från lrabinettskassan
med 4,000 kronor utgående lönebidrag till drogmanen, så att kabinettskassans
utgifter för beskickningen komme att minskas med 4,000 kronor och besparingen
å konsulskassans bidrag att utgöra 2,300 kronor.

Köpenhamn. Äfven om Sverige och Norge icke till följd åt unionen egde gemensamma
beskickningar, är det föga troligt att någotdera landet skulle kunna undvara en
diplomatisk representant i Köpenhamn, så länge bruket är att underhålla internationella
förbindelser genom diplomater, men beskickningen i Danmark kan dock sägas vara till
större nytta för Sverige än för Norge till följd af de mellan grannländer ständigt förekommande
ärenden som fordra direkta förhandlingar mellan regeringarna. Ministerns
lön som enligt 1830 års stat var kr. 32,000 höjdes redan före 1868 till dess nuvarande
belopp kr. 36,000, och ehuru detta belopp äfven efter det vanliga afdraget för indemnitet
är högre än de löner som ministrarne från ett par andra länder uppbära, är det dock
säkert mindre än den nuvarande ministerns verkliga lefnadskostnader.

Tredje hnfvudtiteln.

Beskickningarna i Köpenhamn för Belgien, Nederländerna och Portugal äro tillika
anstälda i Stockholm.

Amerikas Förenade Stater hafva en envoyé som förutom kanslikostnader, uppbär
27,975 kr.

England:

Envoyé, som bebor engelska statens hotell... kr. 54,000
Legations-sekreterare............................... » 9,080

d:0 ...................................- » 8,172 kr. 71,252

Frankrike:
Envoyé.................................. Legations-sekreterare................	............... kr. 36,000 ............... * 8,640
d:o ________________________ .	......... » 3,600
Chancelier..............................	............... » 7,200 kr.	55,440
Italien:
Envoyé...................................	............... kr. 29,520
Ryssland:
Envoyé................................... Legations-sekreterare...............	_______________ » 57,600 ............... » 8,640 kr	66,240
Tyskland:
Envoyé.._________________________________ Legations-sekreterare____________ Kanslist.................................	_______________ kr. 32,000 ............... » 5,333 ......----- » 4,267 kr.	41,600
Österrike- Ungern:
Envoyé...___________________________ Legations-sekreterare	_______________ kr. 30,000 ............... » 5,400 kr	35,400

Till Kongl. Maj:ts beskickningar i London, Paris och S:t Petersburg utgå följande
anslag:

Envoyé------------------------------------- 60,000 kr.

Legations-sekreterare .................. 8,000 »

Summa 68^000 kr.

Lönerna för mmistrarne i dessa hufvudstäder bestämdes 1858 till 64,000 kr. men
äro numera nedsatta till 60,000, och detta belopp är för hvad angår ministerbefattningarna
i London qch Paris lika med det som uppfördes å 1830 års stat, och för ministern
i S:t Petersburg 4,000 kr. lägre. Lönerna äro således icke högre än för 60 år sedan,

Tredje hufvudtiteln.

och om man tager i betraktande huru betydligt penningevärdet fallit, kunna dessa
sändebudsposter numera sägas vara mindre väl aflönade än 1830.

Följande stater hafva till sina beskickningar i dessa städer anslagit:

Belgien:

London, Envoyé ............................ 46,080 kr.

Legations-råd............. 7,920 » 54,000 kr.

Paris, Envoyé.................... 48,960 kr.

Legations-råd__________________ 7,920 »

Legations-sekreterare ........6,120 » 63,000 kr.

S:t Petersburg, Envoyé ------------------- 46,080 kr.

Legations-råd ___________ 7,920 » 54,000 kr.

Danmark:

London, Envoyé --------------------------- 44,000 kr.

Legations-sekreterare__________ 8,000_52,000 kr.

Paris, Envoyé_______________ 42,000 kr.

Legations-sekreterare___________.. 6,000 » 48,000 kr.

S:t Petersburg, Envoyé-------------------- 44,000 kr.

Legations-sekreterare 9,200 » 53,200 kr.

Nederländerna:

London, Envoyé----------------------------- 48,000 kr.

Legations-råd____________________ 7,500 »

Chancelier ----------------------.. 4,050 » 59,550 kr.

Paris, Envoyé__________________________ _____ 42,000 kr.

Legations-råd ---------------------- 7,500 »

Kanslidirektör _____________________.. 4,050 » 53,550 kr.

S:t Petersburg, Envoyé------------------- 48,000 kr.

Legations-råd--------.. 7,500 » 55,500 kr.

Portugal:

London, Envoyé .......................... 48,000 kr.

Legations-sekreterare --------- 7,200 » 55,200 kr.

Paris, Envoyé-------------------------------- 45,200 kr.

Legations-sekreterare ............. 6,000 » 51,200 kr.

S:t Petersburg, Envoyé

22,000 kr.

Tredje hufvudtiteln.

Madrid. De Förenade Rikena äro representerade af en ministre plénipotentiaire
som uppbär 22,000 kr. Belgien aflönar en envoyé med 21,600 kr. Danmark har ingen
beskickning. Nederländerna, ministerresident 18,000'' kr. Portugal, envoyé 42,000 kr.

Horn. År 1889 besöktes italienska hamnar af 45 svenska och 290 norska fartyg.
Värdet af utförseln från Sverige till Italien år 1888 var enligt svensk statistik 522,322
kr., och utförseln från Norge samma år enligt norsk statistik omkring 4,000,000 kr.
Enligt italiensk statistik var värdet af utförseln till Italien från Sverige och Norge tillsamman
6,538,320 kr.

Till följd af dessa handels- och sjöfartsförbindelser är det nödvändigt för de Förenade
Rikena att vara representerade hos italienska regeringen; och en beskickning
kan enligt min åsigt icke undvaras, emedan ett under lång tid stadgadt internationelt
bruk i det afseendet numera erhållit sådan häfd, att, när internationela frågor förekomma,
desamma icke utan ömsesidig öfverenskommelse kunna handläggas på annat
sätt än genom beskickningar. Italien besökes dessutom årligen af ett ganska stort antal
svenska och norska undersåtar, och det lider intet tvifvel att de genom beskickningens
rekommendationer komma i åtnjutande af icke oväsentliga fördelar.

De Förenade Rikena hafva i Rom en envoyé med lön af 29,000 kr., och såsom
exempel på anslagen till andra der anstälda utländska sändebud må anföras, att Belgien
till en envoyé anslagit 30,240 kr., Danmark, envoyé 20,000 kr.. Nederländerna, envoyé

24.000 kr., Portugal, envoyé 36,000 kr. och Spanien, envoyé 35,714 kr.

Som nedsättning af utgifterna för denna beskickning blifvit begärd och, särskildt
hvad densamma angår, en jemförelse af de Förenade Rikenas intressen på platsen med
Danmarks eller Nederländernas torde kunna hafva skäl för sig, anser jag mig böra
uttala den åsigt, att vid inträffande ledighet möjligheten af lönens nedsättning till omkring

20.000 kr. borde till pröfning upptagas.

Washington. Ministern i Washington är för närvarande tillika generalkonsul, och
förutom lön som envoyé från kabinettskassan har ministern tillika uppburit ett anslag
af 16,000 kronor från konsulskassan och dessutom den generalkonsuln i enlighet med
konsulsförordningen tillkommande andel af konsulatafgifterna i hamnarne, hvilken andel
i medeltal beräknas till 14,000 kronor. Ministerns löneinkomster kunna således tillsammans
beräknas till 46,000 kronor, men som han deraf utbetalar 4,380 kronor i s. k.
indemnitet till legationssekreteraren är hans verkliga inkomst 41,620 kronor.

Hela utgiften för svenska och norska beskickningen i Washington är:

Envoyé och t. f. generalkonsul_________________ 32,000 kr.

Konsulatafgifter...................................... 14,000 »

46,000 kr.

Legationssekreterare________________________________ 6,000 » 52,000 kr.

Belgien anslår till sin beskickning i Washington:

Envoyé________________________________________________ 23,760 kr.

Legationsråd..............................._*7,920 » 31,680 kr.

Tredje hufvndtiteln.

Danmark:

Ministerresident..................................................... 20,000 kr.

Frankrike:

Envoyé.................................................. 57,600 kr.

1 Legations-sekreterare................... ........ 8,640 »

1 d:o .......................................— 3,600 »

1 Chancelier........................................... 8,640 > 78,480 kr.

Italien:

Envoyé.......

Legationsråd

Nederländerna:

Envoyé.........................-.......-.............................. 22,500 kr.

Portugal:

Envoyé................................................................ 26,000 kr.

Utgifterna för Kongl. Maj:ts beskickning i Washington är således betydligt större
än anslagen till beskickningarna från ett par andra länder med ungefär samma folkmängd
som de Förenade Rikena, men ifrågavarande anslag äro otillräckliga och dessutom
torde bemärkas, att det är brukligt att lönerna till utländska beskickningar beräknas
icke blott efter folkmängden utan äfven efter de intressen som finnas att bevaka,
och det lider intet tvifvel att de F örenade Rikena i Förenade Staterna ega vida större
intressen än de ifrågavarande länderna. Det af Eders Kongl. Maj:t denna dag fattade
beslut att tillsätta en lönad konsul i New-York med lön af 30,000 kronor och att i
sammanhang dermed öfverflytta sjöhamnarne i Washingtons distrikt till New-Lorks
distrikt förorsakar för ministern i Washington en betydlig minskning i löneförmåner,
enär han derigenom förlorar konsulatafgifterna, som beräknas till 14,000 kronor, och då
anledningen såväl till det stora anslaget till beskickningen som till den höga lönen för
konsuln i New-York, just är, att det ansetts nödvändigt att sätta de Förenade Rikenas
representanter i tillfälle att intaga en viss social ställning, men en sådan utan tvifvel
är nödvändigare för ministern i Washington än för konsuln i New-York, anser jag, att
ersättning för denna minskning bör beredas ministern i Washington. Departementet för
det inre har i sitt utlåtande för sin del anfört sig finna, att det ytterligare bidrag, som
kunde visa sig blifva nödvändigt för representationens i Washington aflöning i följd af
mistade konsulatafgifter, borde man söka bereda från kabinettskassan, och då en sådan
utväg är möjlig att vidtaga inom det nuvarande anslaget, anser jag mig böra föreslå att
lönen för ministern beräknas till 40,000 kronor, hvaraf 24,000 eller 8,000 kronor mera
än förut från kabinettskassan och ett oförändradt belopp af 16,000 kronor från konsulskassan,
att utjnistern befrias från skyldigheten att lemna legationssekreteraren indemnitet,

46,800 kr.

6,480 » 53,280 kr.

Tredje hiifvudtiteln.

emedan nedsättningen af lönen i annat fall skulle blifva för stor, samt att legationssekreteraren
i stället, förutom sin lön af 6,000 kronor, tilldelas från kabinettskassan ett
belopp af 4,000 kronor under benämning tjenstgöringspenningar så att hans hela lön
komme att utgöra 10,000 kr. Hela utgiften för beskickningen skulle, om denna stat
faststäldes, blifva 50,000 kronor, eller 2,000 kronor mindre än förut, enär denna ökning
af anslaget från kabinettskassan med 8,000 kronor till ministern och 4,000 kronor till
legationssekreteraren eller tillsamman 12,000 kr. förutsätter de till 14,000 kronor uppgående
konsulatafgifternas indragning till konsulskassan.

Wien. En beskickning i Wien är enligt min åsigt nödvändig ur politisk synpunkt.
Ingen fråga, som berör maktställningen i Europa, kan afgöras utan att utgången inverkar
på alla stater af någon betydenhet och deribland äfven de Förenade Rikena, och då
Osterrike-Ungern icke blott i allmänhet såsom stormakt utan äfven i vissa fall till
följd af sin geografiska belägenhet kommer att deltaga i afgörandet af dylika frågor,
anser jag mig'' icke kunna tillstyrka indragning af denna beskickning. En sådan indragning
skulle dessutom med all sannolikhet hafva till påföljd att Österrike-Ungerns
beskickning hos Eders Kong!. Maj:t komme att indragas och att alla officiela förbindelser
derefter finge ega rum öfver någon främmande hufvudstad, hvarest beskickningar
ömsesidigt funnes anstälda.

Någon minskning i utgifterna för beskickningen i Wien anser jag mig emellertid
kunna föreslå. Lönen för ministern, som å 1830 års stat var 8,000 R:r hamb. b:co =

32,000 kr., höjdes först år 1874 till 36,000 kr., men af denna löneförhöjning fick ministern
i verkligheten mycket liten förmån, emedan så godt som hela beloppet erfordrades som
indemnitet för en samtidigt utnämnd legationssekreterare vid beskickningen. År 1879
beviljades emellertid en ny förhöjning till 40,000 kronor, och staten för 1891 upptager
hela anslaget sålunda:

Envoyé________________________________________________ 40,000 kr.

Legationssekreterare.............................. 6,000 »

Summa 46,000 kr.

Den nuvarande ministerlönen, som med afdrag af indemnitet och chargé d’affairesarvode
under tjenstledighet uppgår till omkring 36,000 kr., är visserligen otillräcklig
för en gift minister, som icke eger enskild förmögenhet, men då i hvarje fall en nedsättning
företrädesvis kan göras vid denna beskickning, anser jag mig böra föreslå, att
ministerns lön bestämmes till 32,000 kronor samt att legationssekreterare-befattningen
vid uppkommande ledighet indrages, hvarigenom en besparing af 14,000 kronor skulle
uppkomma.

Alla stormakter hafva ambassadörer i Wden och alla andra europeiska makter
underhålla sändebud med rang af Envoyé.

Belgien har anslagit till sin dervarande minister en lön af 46,080 kr., Danmark

24,000 kr., Nederländerna 42,000 kr., Portugal 22,000 kr.

24 Tredje hufvudtiteln.

Den å staten för 1891 uppförda expehtanslön utgår fortfarande oförändrad, och i
fråga om utgiften till pensioner har, sedan nu gällande stat framlades, icke någon annan
förändring inträffat, än att pension å 6,000 kronor tilldelats f. d. envoyén grefve Piper,
under det att en pension å 2,000 kr. upphört genom förre ministre plénipotentiaire
Ehrenhoffs timade död.

Hela beloppet uppgår till 26,150 kr. eller 5,800 kr. mindre än det å staten för

1891 uppförda belopp 31,950 kronor, och ehuru utgiften naturligtvis är vexlande har
jag vid sådant förhållande ansett mig kunna i beräkningen minska slutsumman med

4,000 kronor.

4. Militärattachéer. Detta anslag borde egentligen alltid fråndragas vid alla
jemförelse!- med diplomatiska utgifter i andra länder, emedan i dessa länder anslagen
till militärattachéer alltid utgå från krigsdepartementen. Anledningen hvarföre ett
annat förhållande här eger rum är den att man ansett, att, då rapporterna meddelas
båda ländernas krigsstyrelser, något gemensamt anslag äfven borde utgå samtidigt med
att officerarne fortfarande äfven aflönades från krigsdepartementen.

5. Shrifmaterialier, expenser, och extra utgifter.

Anslaget under denna rubrik föreslås af mig fortfarande till samma belopp som
förut eller 75,000 kr. Det har visserligen någon gång inträffat, att anslaget i budgeten
beräknats till lägre belopp, men detta förhållande, som icke förekommit efter 1881,
föranleddes icke af minskade utgifter, utan endast deraf att man, oaktadt utgifterna på
ministerstaten ökats, ville i budgeten bibehålla totalsumman af anslaget orubbad, hvilket
på den tiden utan svårighet kunde göras, då, i motsats mot hvad nu är förhållandet,
besparingar från ett år kunde användas till betäckande af brist under ett följande år.
Under senast förflutna två år hafva utgifterna under denna rubrik uppgått till 82,508 kr.
81 öre år 1888, och 97,978 kr. 39 öre år 1889, och anslaget har således öfverskridits,
men bristen har kunnat betäckas derigenom att vissa under årets lopp uppkomna besparingar
å andra af kabinettskassans rubriker, på grund af den Kong], Maj:t tillkommande
dispositionsrätt öfver anslagen, blifvit öfverförda till denna rubrik. Det är
sannolikt, att för framtiden en del af de under denna rubrik upptagna utgifter komma
att ökas i samma mån som utrikes departementets verksamhet fortfarande tillväxer.

Andra utgifter, som härunder upptagas, äro kostnaderna för utomordentliga beskickningar
och internationela konferenser, och dessa utgifter torde äfven för framtiden
böra beräknas till åtminstone samma belopp som hittills. Sålunda har i år anslaget
under denna rubrik bestridt kostnaden för den utomordentliga beskickning, som varit
afsänd till Persien för att i enlighet med internationell bruk besvara den af Shahen af
Persien sistlidet år hitsända ambassad, och särskilda utgifter hafva förorsakats i anledning
af internationela konferenser i Berlin och Bryssel.

1 förhållande till beräkningarna för 1891 äro de af mig föreslagna förändringar för

1892 följande:

Tredje liufvudtiteln.

Beskickningen i Konstantinopel: Konsulskassan:

Ökning.

öfverflyttning af kabinettskassans bidrag till drogmanens lön

4,000 kr. och förhöjning af lönen med 1,000 kr. _.............. 5,000 kr

indragning af lön för konsulatsekreteraren................

D:o af konsulat- och expeditionsafgifter....................

Kabinettskassan:

öfverflyttning till konsulsstaten af bidrag till drogmanens lön

Beskickningen i Washington: Kabinettskassan:

förhöjning af ministerns lön............................................. 8,000 »

D:o » leg.-sekret. » .............................................. 4,000 »

Konsulskassan:

minskning af ministerns lön genom indragning af konsulat afgifter

....................................................................... 14,000 »

Beskickningen i Wien: Kabinettskassan:

minskning af ministerns lön och indragning af legationssekreterarens
............................................................... 14,000 »

Minskning.

6.000 kr.
1,300 »

4.000 »

Pensioner: ................................................................ 4,000 »

17,000 kr. 43,300 kr.

Alltså minskning 26,300 »

Hvad särskildt beträffar kabinettskassans utgifter till beskickningarna, hafva dessa
utgifter, förutom att en nedsättning föreslagits af anslaget för beskickningen i Rom vid
inträffande ledighet med 9,000 kr., enligt denna beräkning minskats med 10,000 kronor
å ministerstaten, och den beräknade slutsumman af kabinettskassans utgifter, som 1886—
1891 var 638,700 kr., blifver således för 1892 628,700 kr., hvaraf, enligt proportionen
12 till 5, på Sveriges andel 443,788 kr. 24 öre och på Norges 184,911 kr. 76 öre.

Utgiftsförslaget för kabinettskassan omfattar således enligt beräkningen:

ministern för utrikes ärendena__________ kr. 24,000: —

utrikesdepartementet.............. » 38,950: —

ministerstaten ................ » 478,750: —

militärattachéer_________________ » 12,000: —*

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.........‘ » 75,000: —

eller tillsammans kr. 628,700

Bill. till Riksd. Frot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Konsulskassans inkomst af
enligt följande uppställning:

Tredje hufvudtiteln.

konsulatafgifter har för 1891 beräknats till kr. 229,000

Antwerpens distrikt......	............. kr. »	10,000: — 1,000: — 6,500: —
Barcelonas		J ''L »
Bilbaos	» ......	»	2,000: —
fiftmias			3,000: —
		»	19,000: — 5,000: —
Helsingfors’	» ......	»
Köpenhamns Leiths		....... »	16,000: —
» ......	..... »	18,500: —
Lissabons		:> .	6,500: —
Londons		»	117,000: —
Lybecks Rigas	»	»	9,000: —
	»	7,000: —
Rio de Janeiros		..... »	8,500: —
		Summa kr.	229,000: —

På grund af Eders Kongl. Maj:ts denna dag fattade beslut om upprättandet af ett
lönadt konsulat i New-York, bör för år 1892 beräknas en inkomst af konsulatafgifter
från New-York af kronor 28,000, och derest konsulatafgifterna i Konstantinopel hädanefter
skola ingå i konsulskassan, tillkommer härigenom ytterligare en till kronör 300
uppskattad årsintägt. Enligt de från vederbörande konsulat inkomna uppgifter torde
dessutom kunna påräknas ökade konsulatafgifter inom Londons distrikt med kronor
8,000, inom Barcelonas distrikt med kronor 2,000 samt inom hvart af Bilbaos, Genuas
och Håvres distrikt med kr 1,000, hvaremot en minskning är att motse för Lybeck med
kr. 500 och för Archangel med kr. 300.

Konsulatafgifterna beräknas sålunda för 1892 till följande belopp:

Från Antwerpens distrikt .........................—.—...:....................... kr.

» Archangels » ..........................—..........................—... »

» Barcelonas ». ; , ..................................—....................f.;

» Bilbaos » ...............................................................; »

» Genuas » ............................*............................—-- >>

» Håvres distrikt:

från hufvudstationen______________________ kr. 7,500: —

» vice konsulatet i Bordeaux........... » 4,500: —

» de olönade vicekonsulaten inom distriktet... » 8,000:— pr

» Helsingfors’ distrikt ............................................................. »

» Konstantinopels » .............................................................. »

10,000: —
700: —
8,500: —
3,000: —
4,000: —

20,000: —
5,000: —
300: —

Tredje hnfvudtiteln.

Från Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen......__............................ kr. 8,500: —

• » vice konsulatet i Helsingör..................... » 300: —

» de öfriga vicekonsulaten inom distriktet...... » 7,200: — ]n Från

Leiths distrikt...................................................................... »

» Lissabons » »

» Londons distrikt:

från hufvudstationen............. kr. 27,000: —

> vicekonsulatet i Cardiff______________ » 20,000: —

» »'' » Liverpool........................ » 18,000: —

» '' » New-Castle............. » 16,000: —

» » » West Hartlepool............ » 4,000: —

» öfriga vice konsulat inom distriktet.............. » 40,000: — jjr

» Lybecks distrikt........... »

» New-Yorks » »

» Rigas » »

» Rio de Janeiros distrikt......................................................... »

16,000: —
18,500: —
6,500: —

125,000

8,500

28,000

7,000

8,500

Summa kr. 269,500

hvaraf med ledning af 1889 års siffror i runda tal kr. 82,750 eller 30,7 procent antagas
belöpa på svenska och kr. 186,750 eller 69,3 procent på norska fartyg.

För år 1891 har konsulskassans inkomst af expeditionsafgifter beräknats till kronor
11,000. Om emellertid expeditionsafgifterna i Konstantinopel indragas till konsulskassan,
och då ett lönadt konsulat upprättats i New-York, är för konsulkassans räkning
att förvänta en ytterligare inkomst af sådana afgifter till belopp af 1,000 kr. i Konstantinopel
och 2,000 kr. i New-York, och då enligt konsulernes meddelanden uppbörden
af expeditionsafgifter vid öfriga lönade konsulat kan beräknas under innevarande år
uppgå till ungefärligen samma belopp som under nästföregående år, torde konsulskassans
inkomster af expeditionsafgifter kunna för år 1892 upptagas till kronor 14,000.
På grund af 1889 års uppbörd kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra
för svenska ärenden omkring kronor 4,200 eller 30 procent, och kronor 9,520 eller 68
procent för norska ärenden samt kronor 280 eller 2 procent för sådana ärenden, hvilka

äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter......................... kr. 269,500

samt af expeditionsafgifter................................................................... » 14,000

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år
utgått och jemväl för 1891 blifvit beviljade, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela................... kr. 563,500

eller kr. 43,500 mer än som för år 1891 beräknades.

Tredje hnfvudtiteln.

Bland konsulskassans utgifter förekommer efter det till utrikesdepartementet utgående
bidrag 17,500 kr., som upptages med oförändradt belopp i rubriken konsulsstaten,
som omfattar: a. Löner och arfvoden, b. Anslag till kontorskostnader mot redovis ningsskyldighet.

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet samt d. Pensioner.
Alla utgifter under denna rubrik beslutas af Eders Kongl. Maj:t i sammansatt
statsråd. Innan föredragning eger rum, inhemtas utlåtanden från Kongl. Kommerskollegium
och Kongl. Norska Regeringen, och när anledning förekommer, inhemta!-kommerskollegium yttranden från handels- och sjöfartsnämnderna i Sverige och Norska
Regeringen från börskomitéerna i Norge.

Följande redogörelse utvisar på grund af Indika utlåtanden de för 1892 beräknade
belopp blifvit å staten uppförda.

Lönade konsulat och vicekonsulat.

Antwerpen.

Generalkonsulns lön bestämdes den 21 april 1882 till 13,000 kr. förutom 3,000 kr.
kontorsbidrag mot redovisningsskyldighet i enlighet med sammanstämmande förslag af
Kommerskollegium och Departementet för det inre. Den 16 maj 1884 höjdes kontorsbidraget
till 4,500 kr., hvaremot generalkonsulns lön förblef oförändrad.

År 1889 ankommo till distriktet 162 svenska och 401 norska fartyg.

Archangel.

Generalkonsulns lön faststäldes den 9 januari 1886 till 12,000 kr. förutom 2,000 kr.
kontorsanslag mot redovisningsskyldighet på förslag af Kommerskollegium och Departementet
för det inre, hvarvid Departementet för det inre särskildt framhöll befattningens
stora betydelse för Norge.

År 1889 anlöptes distriktet af 5 svenska och 54 norska fartyg.

Barcelona.

Generalkonsulns lön 12,000 kr. förutom 2,000 kr. i kontorsanslag mot redovisningsskyldighet
är faststäld genom nådigt beslut den 26 februari 1877 i enlighet med förslag
af Departementet för det inre och Kommerskollegium.

Distriktet anlöptes år 1889 af 94 svenska och 421 norska fartyg.

Bilbao.

Konsulns lön bestämdes den 30 december 1884 till 9,000 kr. förutom 2,000 kr. till
kontorsanslag mot redovisningsskyldighet i enlighet med förslag af Kommerskollegium
och Departementet för det inre, hvarvid Departementet särskildt förklarade konsulatet
vara af stort intresse för norska handeln och sjöfarten. På båda myndigheternas tillstyrkan
höjdes lönen den 18 april d. å. till 10,000 kr. och kontorsanslaget till 2,500 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 40 svenska och 211 norska fartyg.

Tredje hufvudtiteln.

Genua.

Vid detta generalkonsulat, hvars upprättande sedan år 1872 i fiskhandelns intresse
förordades af Norska Regeringen, blef generalkonsulns lön den 10 december 1886 bestämd
till 10,000 kr. förutom 2,000 kr. kontorsbidrag mot redovisningsskyldighet i enlighet
med Departementets för det inre förslag, och den 5 september d. å. höjdes lönen till

12.000 kr. och kontorsanslaget till 2,500 kr.

År 1889 ankommo till distriktet 6 svenska och 93 norska fartyg.

Hamburg.

Generalkonsulatet, lönadt sedan år 1850, reglerades senast den 26 augusti 1873, då
i enlighet med Departementets för det inre hemställan, anvisades 8,000 kr. i lön jemte

2.000 kr. i kontorsanslag utan redovisning, hvarjemte innehafvaren skulle ega att uppbära
lästafgifter. Kommerskollegium hade tillstyrkt befattningens bibehållande utan
lön, med kontorsanslag af 4,000 kr.

Till distriktet anlände år 1889 154 svenska och 416 norska fartyg.

Håvre.

Den 1 november 1878 blef i enlighet med tillstyrkan af Kommerskollegium och
Departementet för det inre anslaget till detta generalkonsulat bestämdt sålunda:

lön för generalkonsuln.............................................. 14,500 kr.

» » vicekonsuln ______________________________________________ 4,500 »

kontorsanslag mot redovisningsskyldighet..................... 4,000 »

På framställning af generalkonsuln höjdes kontorsanslaget den 27 september 1889
till 4,500 kr. Kommerskollegium uttalade sig för, Departementet för det inre åter emot
förhöjningen.

Distriktet besöktes år 1889 af 354 svenska och 832 norska fartyg.

Bordeaux.

Genom beslut den 12 juni 1885 indrogs dervarande olönade konsulat, dess distrikt
förlädes tillsvidare till största delen under Håvre och ett lönadt vicekonsulat upprättades
med 6,000 kr. i lön och 2,000 kr. till kontorsanslag utan redovisning. Kommerskollegium,
som på grund af Sveriges betydligt ökade sjöfart på Bordeaux, ansåg nödvändigt
der anställa en lönad konsulattjensteman, föreslog alternativt upprättande af ett lönadt
konsulat. Departementet för det inre ansåg deremot frågan härom böra hvila tills
konsulatet i Nantes blefve ledigt.

Bordeaux anlöptes år 1889 af 87 svenska och 100 norska fartyg.

Helsingfors.

Sedan Kommerskollegium, som ansåg generalkonsuln i löneförmåner böra vara likstäld
med den i Köpenhamn, år 1886 tillstyrkt förhöjning af lönen från 14,000 kr. till

Tredje hufvudtiteln.

15,000 kr., blef lönen bestämd till detta belopp genom beslut den I juli s. å. och kontorsanslaget
höjdes från 2,000 kr. till 4,000 kr. mot redovisningsskyldighet enligt förslag
af både Kommerskollegium och Departementet för det inre.

Till distriktet ankommo år 1889 305 svenska och 272 norska fartyg.

Konstantinopel.

Anslaget på konsulsstaten är uppfördt i enlighet med den för beskickningen föreslagna
stat.

År 1889 ankommo till distriktet 1 svenskt och 6 norska fartyg.

Dessutom hade TI svenska och 118 norska ångfartyg på väg till och från Svartahafshamnar
passerat Konstantinopel. Konsulatet hade för dessa fartyg utfärdat 125
sundhetspass samt gjort 212 framställningar till turkiska regeringen om erhållande af
de tillståndsbevis som erfordras för fartyg som passera Dardanellerna och Bosphoren.

Köpenhamn.

Generalkonsulatet reglerades senast den 12 oktober 1881 med följande stat:

lön för generalkonsuln _________________________________________ 15,000 kr.

» » vicekonsuln__________________________________________________ 4,500 »

bidrag till kontorskostnad mot redovisningsskyldighet-.. 4,500 .»

tillsamman 24,000 kr.

Kommerskollegium föreslog följande lönebelopp:

för generalkonsuln................................................... 14,000 kr.

» vicekonsuln------------------------------------------------------- 4,500 »

kontorsbidrag__________________________________________________________ 5,000_

tillsamman 23",500 kr.

Departementet för det inre tillstyrkte samma anslag som för generalkonsulatet i

Havre, eller

för generalkonsuln................................................... 15,000 kr.

» vicekonsuln.........................................—........... 4,000 »

kontorsbidrag__________________________________________________________ 4,000 »

tillsamman 23,000 kr.

Uti sitt vid senaste ledighet af befattningen afgifna utlåtande ansåg sig Departementet
för det inre på anförda skäl, utan att då vilja föreslå någon nedsättning
i aflöningen, likväl böra i allmänhet framhålla önskligheten af en reduktion i anslaget,
hvilket syntes Departementet åtskilligt högre än nödigt vore.

Distriktet besöktes år 1889 af 4,174 svenska och 1,448 norska fartyg.

Helsingör.

Genom beslut den 14 februari 1871 anstäldes här en lönad vicekonsul med årligt
anslag af 2,000 kr. På ansökning af nuvarande innehafvaren och med hänsyn till be -

Tredje hxifvudtiteln.

tydligt stegrade lefnadskostnader på platsen, höjdes lönen den 18 maj 1877 till 3,900 kr.,
sedan såväl Kommerskollegium som Departementet för det inre tillstyrkt bifall. 1 vicekonsulns
aflöning ingå konsulatafgifter (hälften deraf) och expeditionsafgifter till ungefär
600 kronor sammanlagdt.

Leith.

Genom beslut den 26 oktober 1877 upprättades här ett sjelfständigt lönadt konsulat
med lön af 16,000 kr. förutom kontorsanslag mot redovisningsskyldighet af 6,000 kr.
Redan år 1869 hade Departementet för det inre, i betraktande af den utomordentliga
tillväxten af Norges sjöfart på Storbritannien, uttalat sig för en delning af Londons
distrikt. Häruti instämde 1876 års konsulskomité, under åberopande af yttranden i
denna riktning från flera norska handels- och sjömansföreningar och föreslog derföre
upprättande af fyra sjelfständiga konsulat, deraf ett särskildt i Leith för samtliga skotska
hamnar. Kommerskollegium förordade distriktets delning i två (London och Leith),
Departementet för det inre åter i tre sjelfständiga konsulat (London, Liverpool och
Leith). Kollegium föreslog såsom

lön för konsuln................................... 18,000 kr.

■••»■■■:»■ en kanslist...........................4,000 »

kontorsbidrag.......................................................... 5,000 »

tillsamman 27,000 kr.

Departementet för det inre åter tillstyrkte 16,000 kr. i lön och 6,000 kr. till kontorsbidrag.

År 1889 ankommo till distriktet 339 svenska och 1,873 norska fartyg.

Lissabon.

Genom beslut den 15 december 1882 bestämdes, att generalkonsulsbefattningen
skulle såsom lönad bibehållas med det af Departementet för det inre tillstyrkta anslag,

nemligen:

lön för generalkonsuln.......................................... 15,000 kr.

kontorsbidrag mot redovisningsskyldighet.................... 4,000 »

tillsamman 19,000 kr.

Kommerskollegium föreslog 13,000 kr. i lön och 3,000 kr. till kontorsanslag.

Distriktet anlöptes år 1889 af 190 svenska och 401 norska fartyg.

London.

Sedan ej mindre 1876 års konsulskomité än ock Kommerskollegium och Departementet
för det inre uttalat sig för distriktets delning i flera sjelfständiga lönade konsulat,
blef i sammanhang med upprättandet af konsulatet i Leith generalkonsulsbefattningen
den 26 oktober 1877 reglerad sålunda:

lön för generalkonsuln.............................................. 24,000 kr.

» » vicekonsuln...............................j..10,000 »

Transport 34,000 kr.

Tredje hufvudtiteln.

Transport 34,000 kr.

lön för en kanslist................................................... 6,000 »

» » två kontorister ä 4,000 kr. _____________________________ 8,000 »

jemte kontorsanslag mot redovisningsskyldighet............ 11,000 >

tillsammans 59,000 kr.

Kommerskollegium hade föreslagit innalles kr. 61,800, Departementet för det inre
åter samma belopp som komitén eller kr. 54,000.

På framställning af generalkonsuln höjdes den äldre kontoristens lön från och med
år 1883 med 1,000 kr.

Till distriktet ankommo år 1889 2,053 svenska och 5,474 norska fartyg.

Cardiff.

Den 31 juli 1885 upprättades på tillstyrkan af Kommerskollegium och Departementet
för det inre ett lönadt vicekonsulat med 8,000 kr. i lön och 4,000 kr. i kontorsanslag
utan redovisningsskyldighet.

Den 16 maj innevarande år fick sig vicekonsuln ålagdt att i sjöfartens intresse hålla
kontor jemväl i Barry Dock och blef i följd deraf på sätt Departementet för det inre
tillstyrkt, anslaget från och med innevarande år höjdt till 9,000 kr. i lön och 7,000 kr.
till kontorsanslag utan redovisningsskyldighet.

Cardiff besöktes år 1889 af 49 svenska och 547 norska fartyg.

Liverpool.

På hemställan af Ministern för utrikesärendena och med hänsyn till platsens stora
betydelse ej mindre för sjöfarten än för emigrationen från de Förenade Rikena, blef
jemlikt sammanstämmande tillstyrkan af Kommerskollegium och Departementet för det
inre ett lönadt vickonsulat här upprättadt genom beslut den 9 februari 1881 med

lön för vicekonsuln______________________________________________— 9,000 kr.

kontorsanslag utan redovisning.................................. 5,000 »

tillsammans 14,000 kr.

Liverpool besöktes år 1889 af 65 svenska och 422 norska fartyg.

Newcastle.

Den 5 oktober 1871 bestämdes lönen för vicekonsuln i Newcastle till 8,000 kr.
förutom 4,000 kr. kontorsanslag utan redovisningsskyldighet.

Den 21 december 1883 höjdes lönen på tillstyrkan af Kommerskollegium med 1,000
kr. årligen. Departementet för det inre tillstyrkte endast förhöjning af 500 kr.
Newcastle anlöptes år 1889 af 293 svenska och 699 norska fartyg.

W est-Hartlepool.

Sedan genom upprättandet af ett lönadt vicekonsulat i Liverpool dervarande lönade
kontoristbefattning indragits, beslöts den 6 augusti 1881, jemlikt sammanstämmande

Tredje hufvudtiteln. 33

tillstyrkan af vederbörande myndigheter, att i West-Hartlepool anställa en kontorist
med lön af 4,000 kr. Befattningens nuvarande innehafvare, hvilken förut såsom kontorist
i Liverpool åtnjöt lön af 5,000 kr., nppbär i kraft af samma beslut personligt
lönetillägg af 1,000 kr.

Stationen anlöptes år 1889 af 263 svenska och 323 norska fartyg.

Lybeck.

Den 13 juli 1883 beslöts, på tillstyrkan af Kommerskollegium, att konsulatet i Kiel,
der de Förenade Rikenas handelsintressen icke vore af någon större betydelse, skulle
indragas och dess distrikt förläggas under konsulatet i Lybeck, hvars innehafvare skulle
hädanefter uppbära en intill 12,000 kr. förhöjd lön, förutom kontorsanslag emot redovisning
af 2,000 kr. Departementet för det inre hade i betraktande af de båda konsulatens
öfvervägande betydelse för Sverige, förklarat sig biträda kollegii hemställan.

Distriktet besöktes år 1889 af 1,928 svenska och 163 norska fartyg.

New-York.

Genom nådigt beslut denna dag har i enlighet med utlåtande af Kongl. Norska
Regeringens departement för det inre i New-York upprättats ett lönadt konsulat med
distrikt omfattande jemte staten med samma namn samtliga sjöhamnar i Unionens vid
Atlantiska hafvet och Mexikanska viken belägna stater. Till konsulatet har anslagits
såsom lön åt konsuln 30,000 kr., hvarjemte anslaget till kontorskostnader blifvit höjdt
från 6,000 kr. utan redovisningsskyldighet till 8,000 kr. mot redovisningsskyldighet, så
att, inbegripet det nuvarande anslagpt till vicekonsuln 6,000 kr., hela anslaget uppgår
till 44,000 kr. Den härigenom uppkomna nya utgift för konsulskassan antages likväl
endast komma att uppgå till 2,000 kr., emedan i sammanhang härmed följande
konsulat- och expeditionsafgifter beräknas komma att tillfalla konsulskassan: i NewYork
16,000 kr. som förut uppburits af den olönade konsuln i New-York; och vid
vice konsulaten 14,000 kr., som förut uppburits af ministern och t. f. generalkonsuln i
Washington, eller tillsammans 30,000 kr.

År 1889 besöktes New-Yorks hamn af 20 svenska och 352 norska fartyg, och tillsamman
med de fartyg, som under samma år besökte vicekonsulaten vid Atlantiska
hafvet och Mexikanska viken, beräknas hela sjöfarten på det numera under konsulatet
i ‘New-York förlagda distrikt år 1889 hafva utgjort 95 svenska fartyg och 1,117
norska fartyg.

Riga.

På hemställan af Kommerskojlegium, som anförde, att de under sednaste femårsperiod
betydligt stegrade lästafgifter vid konsulatet utan tvifvel medgåfve anställning
af en lönad konsul, upprättades här genom beslut den 6 augusti 1881 ett lönadt konsulat
med årligt anslag af 12,000 kr., deraf 9,000 kr. i lön och 3,000 kr. till kontorsanslag
mot redovisningsskyldighet. Departementet för det inre hade först uttalat sig emot en

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 5

34 Tredje hufvudtiteln.

sådan anordning, men fann sig, sedan Kongl. Maj:ts beskickning i S:t Petersburg tillstyrkt
densamma, ej böra sätta sig deremot. — Kommerskollegium föreslog, såsom tillräckligt
under dåvarande låga rubelkurs, 8,000 kr. i lön och 2,000 kr. i kontorsbidrag.
Departementet för det inre tillstyrkte i likhet med ministern i S:t Petersburg respektive

9,000 kr. och 3,000 kr.

År 1889 besöktes distriktet af 551 svenska och 274 norska fartyg.

Rio de Janeiro.

Genom beslut den 22 oktober 1886 bestämdes generalkonsulns lön till 17,000 kr.
förutom 4,000 kr. kontorsanslag utan redovisningsskyldighet på sammanstämmande förslag
af Kommerskollegium och Departementet för det inre.

Till distriktet ankommo sistlidet år 85 svenska och 544 norska fartyg.

Shanghai.

Den 22 oktober 1886 beslöts, i enlighet med hvad både Kommerskollegium och
Departementet för det inre tillstyrkt, att med den definitiva regleringen af generalkonsulsbefattningen
skulle tills vidare anstå; att generalkonsulatet skulle under tiden
anförtros åt annan makts aflönad konsul på platsen, med rätt att jemte konsulatafgifter
uppbära kontorsanslag af 4,000 kr. mot redovisningsskyldighet, samt att lämplig person
skulle förordnas att tills vidare förestå vicekonsulsbefattningen emot lön af 12,000 kr.
förutom reseersättning till och från Shanghai. I lönen ingå ersättning för resor inom
distriktet i enlighet med nådigt beslut den 26 augusti 1873. Generalkonsulatet förestås
för närvarande af österrikisk-ungerska generalkonsuln.

Under 1889 gjorde ett par norska ångfartyg sammanlagdt 34 resor på hamnar i
distriktet.

Washington.

Enligt nådigt beslut denna dag skall generalkonsulsbefattningen i Washington, med
bibehållande af den till densamma å konsulskassan anvisade lön af 16,000 kr. årligen,
fortfarande och tills vidare vara förenad med befattningen såsom Kongl. Maj:ts minister
hos Amerikas Förenade Stater.

Olönade konsulat och vicekonsulat med kontorsanslag utan redovisningsskyldighet.

Alexandria.

Den 22 oktober 1886 beslöts, i enlighet med hvad senaste konsulskomité föreslagit
och vederbörande myndigheter tillstyrkt, att den lönade generalkonsulsbefattningen i
Alexandria skulle indragas och i dess ställe upprättas ett olönadt generalkonsulat med
årligt kontorsanslag af 3,500 kr.

Tredje lmfvudtiteln.

Kommerskollegium ansåg detta anslag höra sättas till 4,000 kr., Departementet för
det inre åter till 3,000 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 3 svenska och 13 norska fartyg.

Alger.

Genom beslut den 8 december 1882 blef, på grund af konsulatets i Tunis indragning
och distriktets förläggande under Alger, det för dervarande konsulat anvisade
kontorsanslag af 2,000 kr. förhöjdt till 3,000 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 20 svenska och 67 norska fartyg.

Buenos Ayres.

1 enlighet med senaste konsulskomités förslag och på tillstyrkan af vederbörande
myndigheter beslöts den 21 mars 1879, att generalkonsulatet i Buenos Ayres, hittills
aflönadt med 14,000 kr., skulle tills vidare vara olönadt, med Argentinska republiken
och Paraguay såsom distrikt samt kontorsbidrag af 4,000 kr. på sätt Norska Regeringen
tillstyrkt. Kommerskollegium ansåg detta anslag icke böra öfverstiga 2,000 kr.

År 1889 ankommo till distriktet 110 svenska och 593 norska fartyg.

Dardanellerna.

Genom beslut den 14 januari 1862 fick sig vicekonsuln härstädes tillagdt ett årligt
bidrag af 500 kr. med vilkor att å dervarande sundhetsbyrå hålla särskild! biträde till
hjelp och lättnad för svenska och norska fartygsbefälhafvare. Detta anslag har på
grund af nådigt beslut denna dag indragits från och med nästkommande år.

Gibraltar.

Som endast några få af de till Gibraltar på väg till och från Medelhafvet ankommande
fartyg derstädes lossa eller lasta, och konsulns inkomst af konsulatafgifter derför
är mycket obetydlig, beviljade Kongl. Maj:t på tillstyrkan af vederbörande myndigheter
den 2 juli 1880 ett kontorsanslag af 2,000 kr. årligen.

År 1889 ankommo till Gibraltar 71 svenska och 250 norska fartyg.

Hav ana.

Sedan 1876 års konsulskomité föreslagit att för detta konsulat anvisa ett kontorsanslag
utan redovisning och vederbörande myndigheter jemväl uttalat sig derför, beslöts
den 27 april 1881 att tilldela den blifvande innehafvaren ett anslag af 3.000 kr., i enlighet
med Departementets för det inre tillstyrkan. Kommerskollegium föreslog 4,000 kr.

Distriktet besöktes år 1889 af 151 norska fartyg.

36 Tredje hufvudtiteln.

Japan.

På grund af beslut den 11 november 1870 är vården om de Förenade Rikenas
angelägenheter i Japan tills vidare anförtrodd åt dervarande nederländska beskickning,
till hvars förfogande stäldes ett årligt kontorsanslag af 4,000 kr.

År 1889 ankommo till distriktet 2 svenska och 14 norska fartyg.

Kiel.

Sedan efter konsulatets den 22 juli 1883 beslutade indragning och distriktets förläggande
under konsulatet i Lybeck det förut utgående anslaget 4,000 kr. blifvit jemväl
indraget, anvisades genom nåd. beslut den 23 november samma år ett anslag af 1,500 kr.
till vice konsuln på platsen med förbindelse för honom att vid vice konsulatet anställa
ett svenskt eller norskt kontorsbiträde. Åtgärden tillstyrktes af såväl generalkonsuln i
Lybeck som Kommerskollegium, och Departementet för det inre fann sig, vid det förhållande
att befattningen visats vara af särskild betydelse för Sverige, böra uttala sig
för densamma, derest anordningen ansågs påkallad af hänsyn till de svenska intressena
på platsen.

Kiel besöktes under år 1889 af 411 svenska och 26 norska fartyg.

Marseille.

Enligt beslut den 10 januari 1876 skall konsuln i Marseille uppbära årligt kontorsanslag
af 2,500 kr. Då fråga om reglering år 1881 förekom, tillstyrkte Departementet
för det inre, på grund af konsulns betydligt ökade inkomst af lästafgifter, anslagets nedsättande
till 1,000 kr. men faststäldes detsamma den 6 aug. s. å. till 1,500 kr. Kommerskollegium
hade, i likhet med senaste konsulskomité, tillstyrkt det gamla beloppet.

Distriktet besöktes år 1889 af 51 svenska och 282 norska fartyg.

Melbourne.

På grund af den alltmer växande utförseln af trävaror från de Förenade Rikena
till Australien, uppkom 1885 fråga om upprättande af ett lönadt konsulat i Melbourne.
Departementet för det inre, som fann förslaget särdeles beaktansvärdt, ansåg likväl att man
ännu någon tid borde afvakta träexportens vidare utveckling och föreslog derföre att
åt innehafvaren af konsulatet tillsvidare anvisa ett årligt kontorsbidrag af 6,000 kr.,
emot förpligtelse att anställa ett biträde, som vore svenska eller norska språket fullt
mägtigt. Genom beslut af den 22 oktober beviljades detta anslag.

Värdet af utförseln af trävaror från Sverige, som 1885 enligt kommerskollegii berättelse
uppgick till 1,260,867 kronor, ökades 1888 till 2,499,412 kronor.

År 1889 ankommo till detta distrikt 14 svenska och 37 norska fartyg.

Montevideo.

I sammanhang med indragning af anslaget till generalkonsulatet i Buenos Ayres
och delning af dess distrikt beslöts den 21 mars 1879 att i Montevideo upprätta ett

Tredje hnfvudtiteln.

sjelfständigt konsulat (med Uruguay till distrikt), hvarför anvisades ett kontorsbidrag
af 2,000 kr. årligen. Tillstyrktes af Kommerskollegium och Departementet för det inre.

Till distriktet ankommo år 1889 14 svenska och 172 norska fartyg.

Neapel.

Den 5 September 1890 beslöts att konsulatet i Neapel skulle med oförändradt
distrikt samt med hittillsvarande årsanslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet
af 3,000 kronor såsom olönadt konsulat bibehållas.

År 1889 ankommo till distriktet 38 norska fartyg.

Pirseus.

Redan år 1867 väcktes af Departementet för det inre fråga om indragning af den lönade
generalkonsulsbefattningen i Athén, och senaste konsulskomité uttalade sig, under åberopande
af de Förénade Rikenas obetydliga sjöfart på distriktet, äfven derför. Genom
beslut den 7 november 1879 indrogs denna befattning och i stället upprättades i Pirteus
ett olönadt konsulat med kontorsanslag af 1,000 kronor. Kommerskollegium hade tillstyrkt
2,000 kr., Departementet för det inre åter fann ej skäl förorda något sådant anslag.

År 1889 ankommo till distriktet 2 svenska och 13 norska fartyg.

Bom.

Genom beslut den 9 januari 1882 blef, på grund af stegrade lefnadskostnader samt
de mångahanda med befattningen förenade trägna och besvärliga göromål, det för konsulatet
hittills anvisade kontorsanslag af 2,000 kr. höjdt till 3,000 kr. årligen. Kommerskollegium
hade tillstyrkt anslagets höjande till 4,000 kr., medan Departementet för
det inre, som principielt var emot förhöjningen, likväl fann sig kunna förorda ett personligt
tillägg, icke öfverstigande 1,000 kr.

San Francisco.

På ansökning af nuvarande innehafvare^ som uppgaf att tjensten under de tre
senaste åren vållat honom icke obetydlig ekonomisk förlust, blef genom beslut den 26
oktober 1888 för konsulatet anvisadt ett årligt kontorsanslag af 4,000 kr. hvarmed det
af konsuln såsom årlig förlust angifva belopp skulle fullt betäckas. Kommerskollegium
föreslog ett belopp icke understigande 2,000 kr., Inre departementet åter ansåg denna
siffra vara tillräcklig.

År 1889 ankommo till distriktet 17 svenska och 24 norska fartyg.

Tanger.

Genom beslut af den 16 maj 1884 bestämdes, att generalkonsulsbefattningen skulle
såsom olönad bibehållas med kontorsanslag af 1,500 kr. åidigen. Kommerskollegium
tillstyrkte att bibehålla det hittills anvisade anslaget af 2,000 kr.; Departementet för
det inre uttalade sig för dess nedsättande till 1,000 kr., såsom af senaste konsulskomité
föreslaget.

År 1889 ankommo till distriktet 4 svenska och 61 norska fartyg.

Tredje hufvndtiteln.

Rubriken löner och arfvoden har undergått ändring i följd deraf att lönerna höjts
för konsuln i Bilbao, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 18 sistlidne april, med

1.000 kronor, för vice konsuln i Cardiff, i sammanhang med hans förordnande den 16
sistlidne maj att vara vice konsul jämväl i Barry, med 1,000 kronor och för generalkonsuln
i Genua, enligt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 5 sistlidne september, med

2.000 kronor. ,

Likaledes ökas beräknade löner och arfvoden derigenom, att, enligt det af Eders
Kongl. Maj:t vid föredragning denna dag fattade beslut om upprättande af ett lönadt
konsulat i New-York, ett belopp af 30,000 kronor beräknas som lön för konsuln i
New-York, och att, på sätt förut omnämndt, konsulskassans bidrag till lönen till drogmanen
i Konstantinopel ökats med 5,000 kr.

Vidare uppkommer en ökning derigenom, att vid ingången af år 1892 vice konsuln
i New-York Chr. Ravn blifver berättigad till ett första och vice konsuln i Liverpool
H. T. Ehrenborg till ett andra ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor.

Dessa ökningar uppgå till ett sammanlagdt belopp af 40,000 kronor, men en
minskning af 6,000 kronor har uppkommit derigenom att konsulatsekreterarelönen i
Konstantinopel uteslutits, och slutsumman i denna utgiftsafdelning har således beräknats

34.000 kr. högre än i senast faststälda budget.

För generalkonsulatet i Köpenhamn är staten för 1892 upptagen till oförändradt
belopp, men det synes sannolikt, att till följd af ledighet ny reglering af detta generalkonsulat
redan dessförinnan kan ifrågakomma.

Hvad angår anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet, hafva anslagen
höjts till konsulatet i Bilbao, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 18 april,
med 500 kronor samt till generalkonsulatet i Genua, enligt nådigt beslut den 5 september,
med lika stort belopp, och, jemlikt det af Eders Kongl. Maj: t vid förut oinförmälda
föredragning denna dag gifna bemyndigande, har för konsulatet i New-York
uppförts ett anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet af 8,000 kr.

En ytterligare ökning synes erforderlig för betäckande af kostnaderna för underhåll
af det hus, n:o 24 Great Winchester Street i London, i hvilket de Förenade Rikenas
generalkonsulat i nämnda stad är inrymdt. Jemlikt nådigt beslut den 16 november
1877 har Eders Kongl. Maj:t förvärfvat 68 års besittningsrätt till nämnda hus för att
tillförsäkra generalkonsulatet en lämplig kontorslokal. De årliga underhållskostnaderna
för huset, uppgående i medeltal för åren 1878—1889 till Omkring 3,400 kronor, hafva
hittills icke varit såsom en särskild post i utrikesbudgeten upptagna, ehuru de i konsulskassans
räkenskaper särskildt uppförts, men då erfarenheten visat, att det för generalkonsulatet
i London till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet beviljade anslag
icke är tillräckligt för bestridande af reparationer af huset, anser jag mig böra föreslå
att denna utgift, hvars belopp naturligtvis ej kan bestämdt beräknas, uppföres med

4.000 kronor, en åtgärd som förordats af norska statens revisorer enligt skrifvelse från
Kongl. Norska Regeringens departement för det inre den 28 sistlidne juli och jemväl

Tredje hufvudtiteln. 39

blifvit tillstyrkt af Kommerskollegium i utlåtande den 29 nästlidne november, och skulle
hela denna rubrik i enlighet härmed ökas med tillsammans 13,000 kr.

Anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet hafva ökats genom den
af Eders Kongl. Maj:t den 16 sistlidne maj beslutade höjning med 3,000 kr. af anslaget
till vice konsulatet i Cardiff. Deremot har det hittills till konsulatet i Newyork
beviljade anslaget, till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet å 6,000 kr. ur budgeten
afförts, hvartill kommer att, enligt nådigt beslut denna dag, anslaget å 500 kr.
till vice konsulatet i Dardanellerna blifvit, såsom numera öfverflödigt, indraget. Den
förevarande utgiftsrubriken minskas således i sin helhet med 3,500 kr.

Under rubriken pensioner har visserligen en minskning af 2,000 kr. uppkommit,
motsvarande den pension, som uppburits af numera aflidne f. d. ministern i Konstantinopel
EhrenhofT, men då det synes sannolikt, att utgifterna under denna rubrik
komma att i verkligheten ökas i stället för att minskas, föreslås för tillfället ingen
ändring i rubrikens slutsumma.

För rubriken skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas för 1891 ett
belopp af 35,550 kr. Utgiften för skrifmaterialier uppgår vanligen till omkring 8,000
kr. och s. k. expenser eller embetsutgifter till 16,000 kr., men beloppet till extra utgifter
uppgår till mycket olika belopp i förhållande till de tjensteresor, som under hvarje
år befunnits nödiga. Hela utgiften under rubriken har under 1885—1889 i medeltal
uppgått till 40,434 kr., och då utgifterna således öfverstigit det i budgeten beräknade
beloppet, ehuru bristen kunnat betäckas med tillfälliga besparingar från andra rubriker
torde någon nedsättning af den för rubriken i budgeten beräknade slutsumman icke
böra ifrågasättas.

Hela ökningen af konsulsstaten uppgår till 43,500 kr., och förnämsta anledningen
är den, att staten för konsulatet i New-York i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut
denna dag blifvit höjd till 44,000 kr. i stället för de å staten för 1891 upptagna belopp
af 6,000 kr. till vice konsuln och 6,000 kr. till kontorsutgifter eller tillsammans 12,000
kr. Till betäckande af denna ökning af 32,000 kr. för konsulatet i New-York beräknas
den ökade inkomst af konsulatafgifter, som uppkommer genom indragning till konsulskassan
såväl af de i New-York hittills uppburna konsulat- och expeditionsafgifter 16,000
kr. som ock af de generalkonsuln i Washington hittills tillkommande konsulatafgifter,
hvilka senare beräknas till 14,000 kr., och ehuru visserligen i sammanhang härmed en
ökning af 12,000 kr. af anslaget från kabinettskassan till beskickningen i Washington
blifvit föreslagen, skulle, då inkomsten af konsulat- och expeditionsafgifter sålunda beräknas
till 30,000 kr., den nya utgiften från konsulskassan för konsulatet i New-York
icke komma att uppgå till mer än 2,000 kronor. För andra utgifter, för hvilka detaljerad
redogörelse redan blifvit lemnad, erfordras emellertid ytterligare 11,500 kronor, så
att hela beloppet af nya utgifter uppgår till 13,500 kr., men då inkomsten af konsulatafgifter
i allmänhet ökats, erfordras icke någon förhöjning af svenska och norska statsverkets
direkta bidrag till konsulskassan.

Tredje hufvudtiteln.

Konsulskassans utgifter år 1892 skulle alltså omfatta:

utrikesdepartementet---------------------------------------------

konsulsstaten

a) löner och arfvoden-----------------------------------

b) anslag till kontorskostnader mot redovisning

c) anslag till kontorskostnader utan redovisning

d) pensioner -----------------------------------------------

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter-----------

366,900

68,500

67,000

8,050

Summa utgifter kr.

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen.

17,500

510,450

35,550

563,500

En sammanställning af beräkningarna för 1891 och 1892 skulle hafva följande
utseende:

Inkomster: statsverkets bidrag---------------------------------------- konsulatafgifter--------------------------------------------- expeditionsafgifter..............................-—------	1891 280,000 229,000 11,000	1892 280,000 269,500 14,000	Ökning 40,500 3,000	Minskning
Summa kr.	520,000	563,500	43,500
Utgifter:	1891	1892	Okuing	Minskning
]. utrikesdepartementet -------------------------------	17,500	17,500	. -	-''-t
2. konsulsstaten a) löner och arfvoden ---------------------------	332,900	366,900	34,000
b) anslag till kontorskostnader mot redo-visning............................................	55,500	68,500	13,000
c) anslag till kontorskostnader utan redo-visning............-...............................	70,500	67,000	—	3,500
d) pensioner------------------------------------------	8,050	8,050		—
3. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter	35,550	35,550		—
Summa kr.	520,000	563,500	47,000	3,500

För hvad Norge angår, hade det norska bidraget såväl till kabinetts- som till konsulskassan
alltid förut beviljats med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att använda samtliga
anslag icke allenast utan hinder af deras fördelning i särskilda utgiftstitlar utan
äfven utan inskränkning till något visst år, till fyllande af möjligen uppkommande brist
å en eller annan sådan titel, men vid beviljandet för norska budgetterminen 1 juli 1881—30
juni 1882 af anslagen till utgifter i diplomatiska ärenden samt gemensamma utgifter
för konsulatväsendet, beslöt Storthinget, att efter utlöpandet af berörda budgettermin
för framtiden skulle tillses, att hvad efter slutlig utredning funnes i behåll från ett
kalenderårs anslag skulle inbetalas till norska statskassan. För att nödig reserv måtte

Tredje hufvudtiteln. 41

finnas för oförutsedda eller öfver beräkningen stegrade utgifter äfvensom för att bereda
trygghet mot vexling i de för konsulskassan påräknade inkomster, beviljade emellertid
1882 års Storthing, utöfver de summor, som från Norge beviljades till kabinetts- och
konsulskassorna enligt den för Sveriges och Norges bidrag faststälda proportion, ett anslag
för tillfälliga eller oförutsedda utgifter, hvilket anslag för kabinettskassan alltjemt
varit bestämdt till 12,000 kronor samt för konsulskassan ursprungligen till 20,000 kronor
men från och med år 1885 till 24,000 kronor.

Anslaget för tillfälliga eller oförutsedda utgifter utbetalades till ‘och med år 1885
af norska statsverket till utrikesdepartementet endast efter reqvisition''vid uppstående
behof, men har från och med år 1886 qvartalsvis ställts till utrikesdepartementets förfogande.

De ifrågavarande reservanslagen, hvilka alltid varit mindre än de återburna besparingarna,
hafva hittills anlitats endast en gång, år 1885, då af reservanslaget till
kabinettskassan ett belopp af 1,089 kronor 3 öre användes till fyllande af en år 1884
uppkommen brist, och de torde derför icke böra sammanräknas med anslagen för de å
stat upptagna utgiftsbelopp.

För dessa tillfälliga eller oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen
bristande inkomster bör af Storthinget i likhet med föregående år begäras anslag" af

12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan, och torde för
öfrigt böra föreslås, att anslagen såväl till de diplomatiska utgifterna som till konsulatväsendet
ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition med samma rätt till deras användande
och under samma vilkor som hittills.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig
uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkta hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall.

ex protocollo
Eric Trolle.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Tredje kufvudtiteln.

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 12
januari 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Hans Excellens Norske Herr Statministern Gram,

Statsråden Herr Friherre VON Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Roll,

Thorne.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget
till de Förenade Rikenas gemensamma utrikes budget för 1892 samt Kongl.
Norska Regeringens den 2 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr Ministern anförde:

Mot den uppgjorda beräkningen af inkomsterna af konsulat- och expeditionsafgifterna,
hvillca för 1892 uppskattats, de förra till 40,500 kronor och de senare till 3,000
kronor högre än i staten för innevarande år, har Departementet för det inre i sitt till
grund för Kongl. Norska Regeringens betänkande liggande utlåtande icke framställt
någon anmärkning, i det att Departementet endast velat framhålla, hvad konsulatafgilterna
särskildt beträffar, att den icke obetydliga tillväxt af nyförvärfvade fartyg, som

Tredje hufyudtiteln.

den norska handelsflottan jemväl under det nu förflutna året fått, antagligen kommer
att bidraga till att dessa afgifter fortfarande komma att vara i stigande.

Beträffande de å ministerstaten uppförda lönerna till beskickningarna har Departementet
i fråga om de omständigheter, till hvilka hänsyn bör tagas vid bestämmande af
löneförmånerna för de diplomatiske tjenstemännen, förklarat sig dela den af mig till
protokollet den 5 december uttalade uppfattning, med särskildt tillägg att de åberopade
förhållandena i än högre grad äro gällande i afseende å Norge än för Sverige och att
frågan om aflöningarnas tillräcklighet är af framstående betydelse, såvida norrmän
skola kunna söka anställning i diplomatisk tjenst.

Hvad beskickningen i Köpenhamn vidkommer, har Departementet funnit, att äfven
om densamma kan sägas hafva större betydelse för Sverige än för Norge, det icke
lärer kunna bestridas, att Norge har ett sjelfständigt intresse i dess bibehållande, och
att det icke bör förbises att på den gemensamma utrikes budgeten finnas uppförda
andra poster, som tvifvelsutan äro af större betydelse för Norge än för Sverige. Under
det Departementet således anser, att beskickningen i Köpenhamn bör bibehållas, har
det för Departementet ställt sig något tvifvelaktigt huruvida icke anslaget kunde i
någon mån nedsättas. Departementet förklarar emellertid tillika att frågan icke nu
föreligger och att den först vid inträffande ledighet torde böra till nådig pröfning upptagas,
och jag anser mig vid sådant förhållande nu endast behöfva åberopa hvad jag
till protokollet den 5 december yttrat om beskickningen i Köpenhamn.

Ehuru det visserligen synts önskvärd! om ytterligare besparingar kunde göras i afseende
å beskickningen i Konstantinopel, har Departementet likväl såsom sin mening
uttalat, att då särskilda förhållanden betingade upprätthållandet af en representation
derstädes, en sådan svårligen skulle kunna ordnas på billigare vilkor än de af mig
föreslagna.

Af hänsyn till vigten af de intressen och mängden af de göromål, som en beskickning
i Washington äfven för framtiden skulle hafva att bevaka och utföra, i förbindelse
med de höga lefnadskostnaderna på platsen, har Departementet icke funnit sig böra
erinra något mot den af mig föreslagna stat för denna beskickning, och ej heller med
afseende å beskickningen i Wien har Departementet funnit sig kunna tillråda vare sig
befattningens indragning eller en nedsättning af ministerns lön till lägre belopp än det
af mig föreslagna 32,000 kronor. I fråga om anslagen till beskickningarna i Berlin,
London, Paris och S:t Petersburg har Departementet förklarat sig icke kunna tillråda
någon förändring.

I afseende å konsulskassans utgifter för 1892 har Kongl. Norska Regeringen icke
heller haft något att erinra.

Efter de af mig gjorda beräkningar, hvilka, derest Eders Kongl. Maj:t behagar
desamma gilla, torde böra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till
kabinettskassan 628,700 kronor för de Förenade Rikena tillsammans. Den enda verkliga
förändring, som dessa beräkningar förete mot nu gällande budget, är att anslaget
till ministerstaten blifvit nedsatt med 10,000 kronor, en minskning, för hvilken redo -

Tredje hufvudtiteln.

görelse lemnats vid föredragningen den 5 sistlidne december. Med iakttagande af en
sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5 skulle detta belopp fördelas
sålunda, att Sveriges bidrag blefve kronor 443,788: 24 och Norges kronor 184,911: 76,
men för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till
kronor 443,800 och Norges till kronor 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer
visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid
endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen
alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing
eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med
föregående år till 280,000 kronor, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, 160,000 kronor
skulle falla på Sverige och 120,000 kronor på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta
att af Riksdagen och Storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att
utgå efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion
såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna
som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de
båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1892 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1891—30 juni 1892 äskas
184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

36.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit, förenade
sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla
och bifalla.

in lidem

G. M. Falkenberg.

Tredje hufvudtitelu.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1892.

I. Kabinettskassan: 1. Ministern för utrikes ärendena .. 2. Utrikesdepartementet______________ 3. Ministerstaten.............. 4. Militärattachéer............ 5. Skrifmaterialier, expenser och extra u	tgifter...	Sverige. Kronor. 24,000 27,495 337,941 8,471 45,893	Norge. Kronor. 11,455 140,809 3,529 29,107	Tillsammans. Kronor. 24.000 38,950 478,750 12.000 75,000
Summa kronor 443,800	184,900	628,700
II. Konsulskassan:
6. Utrikesdepartementet.....		10,000	7,500	17,500
7. Konsulsstaten_____	510,450
afgår hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och
expeditionsafgifter...	283,500	129,685	97,265	226,950
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...	20,315	15,235	35,550
Summa	. kronor	160,000	120,000	280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1892.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena_____________________________________________ 24,000

2. Utrikesdepartementet.-.......................................... 38,950

3. Ministerstaten.

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire............................ 48,000

Legationssekreterare........................ 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire.._________________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

±t8LfÄl’\7oorkPrbär} Ministre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire................ 60,000

Legationssekreterare....~................. 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............... 22,000

Beskickningen i Faris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.--________________________ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.-.........._______________ 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Bom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire
...................—......................... 29,000

Beskickningen i Washington:

woookrsåsom senel''alkon8Uij Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire------------ 24,000

Legationssekreterare, lön............... 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

(k,t; Oöt

62,950

Transport 414,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 414,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinär^ och Ministre Plé nipotentiaire.

............................................ 32,000

k. Expektanslön...............................................

c. Pensioner....................................................

446,000

4,800

27,950

62,950

478,750

4. Militärattachéer:
1 Militärattaché .
1 d:o

6,000

6,000 12,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser......................... 24,500

b. Ekiperingspenningar..................................... 10,000

c. Hemliga utgifter..........:............................. 14,000

d. Öfriga extra utgifter..................................... 26,500 75,000

Summa kronor 628,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1892.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.......................

Norska statsverkets bidrag________________________

Konsulatafgifter, förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt..................... 10,000

» Archangels » 700

» Barcelonas » 8,500

» Bilbaos » ..................... 3,000

» Genuas » 4,000

» Håvres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 7,500

vice konsulatet i Bordeaux..._____ 4,500

öfriga vice konsulat inom distriktet 8,000 20,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 5,000

» Konstantinopels » ..................... 300

Kronor.

160,000

120,000

Transport 51,500

280,000

Tredje hufvudtiteln

Transport 51,500 280,000

inom Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 8,500

ir vice konsulatet i Helsingör... 300
» öfriga vice konsulat inom distriktet
-------------------------- 7,200 16,000

» Leiths konsulsdistrikt ............................ 18,500

» Lissabons » ........................... 6,500

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen............ 27,000

» vice konsulatet i Cardiff....... 20,000

» » » i Liverpool... 18,000

» » » i Newcastle... 16,000

» » » i West-Hartle pool_______

4,000

» öfriga vice konsulat inom distriktet___________________________
40,000 125,000

» Lybecks konsulsdistrikt ........................ 8,500

» Newyorks » 28,000

» Rigas » 7,000

» Rio de Janeiros » 8,500

Expeditionsafgifter, förslagsvis..............................

269,500

14,000

Summa kronor

283.500

563.500

Uppbär konsulatafgifter.

U tgifter:

6. Utrikesdepartementet........................................................... 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen,	G eneralkonsuln,	lön		13,000
Archangel,	»	»		12,000
Barcelona,		»	jj-rj-i'' i K	12,000
Bilbao,	Konsuln,	»		10,000
Genua,	Generalkonsuln,	»		12,000
Hamburg,		»		8,000
»	»	14,500
Havre
	Yicekonsuln,	»	4,500	19,000

Transport 86,000

17,500

Tredje liufvudtiteln.

Jomför miniaterstaten.

Uppbär konaulatafgifter.

I lönen ingår ersättning för
resor inom ditriktet.

Jemfor ministerstateu.

	Transport 86,000
Bordeaux,	Vicekonsuln, lön...	6,000
	2:ne ålderstillägo-	1,000	7,000
Helsingfors,	Generalkonsuln, lön		15,000
Konstantinopel,	Ministre Plénip. »	10,000
	Drogman, »	7,000	17,000
Köpenhamn,	Generalkonsuln, »	15,000
	Vicekonsuln, »	4,500
	ålderstillägo; CO	500	20,000
Helsingör,	Vicekonsuln, »	3,900
	2:ne ålderstillägg	1,000	4,900
Leith,	Konsuln lön		16,000
Lissabon,	Generalkonsuln, »		15,000
London	» »	24,000
	Vicekonsuln, »	10,000
	ålderstillägg	500
	Kanslisten, lön	6,000
	En kontorist, »	5,000
	» )) »	4,000	49,500
Cardiff,	Vicekonsuln, »		9,000
Liverpool,	» »	9,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
Newcastle,	Vicekonsuln, »	9,000
	2:ne ålderstillägg	1,000	10,000
West Hartlepool, Kontoristen, lön	4,000
personligt lönetillägg	1,000	5,000
Lybeck,	Generalkonsuln, »		12,000
Newyork,	Konsuln »	30,000
	Vicekonsuln, »	6,000
	ålderstillägg	500	36,500
Riga,	Konsuln, »		9,000
Rio de Janeiro,	Generalkonsuln, »		17,000
Shanghai,	Vicekonsuln, »		12,000
Washington,	Generalkonsuln, »		16,000

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen....................................................... 4,500

Archangel....................................................... 2,000

Transport 6,500 366,900

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

17,500

Tredje hufvudtiteln.

Transport 6,500 366,900

Barcelona....................................................... 2,000

Bilbao....................... 2,500

Genua________________ 2,500

Havre............................................. 4,500

Helsingfors____________ 4,000

Köpenhamn_______________________ 4,500

Leith ______________ 6,000

Lissabon________________ 4,000

London _______________________________________________ 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus ... 4,000 15,000

Lybeck............. 2,000

Newyork..___________________________________ 8,000

Riga............. 3,000

Shanghai-...------------------ 4,000 68,500

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria......

Alger______________

Bordeaux_________

Buenos Ayres...

Cardiff............

Gibraltar.........

Hamburg........

Havana___________

Japan.............

Kiel________________

Liverpool.......

Marseille........

Melbourne_______

Montevideo_____

Neapel___________

Newcastle .......

PirEeus..........

Rio de Janeiro

Rom...............

San Francisco,.
Tanger...........

3.500

3.000

2.000

4.000

7.000

2.000
2,000

3.000

4.000

1.500

5.000
1,500

6.000
2,000

3.000

4.000

1.000

4.000

3.000

4.000
1,500

67,000

8,050

17,500

510,450

d. Pensioner:

Transport 527,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 527,950

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser...._________________________________ 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter....................................... 15,500

c. Diverse utgifter,........................................,............ 13,550 35 550

Summa kronor 563,500

Uppgift öfver de från Kabinettskassan och Konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jeml. Nådigt

beslut af den Expektanslön: Kronor. Kronor.

16 Nov. 1883 Envoyén Grefve von Essen_____________________________________________________ 4,800

Pensioner:

10 Juli 1884 Förre Envoyén Herr Björnstjerna................................... 6,000

21 Juni 1889 » » Lindstrand_____________________________________ 6,000

28 Febr. 1890 » ■ Grefve Piper_____________ 6,000

26 April 1883 » » Friherre Palrnstierna________________________ 4,800

15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre Wrede..................... 4,000

4 Maj 1883 Introduktören för främmande sändebud Grefve von Saltzas

enka______________________________________________________________________ 600

2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina 75

2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara_________________ 75 27,550

Summa Kronor 32,350

Så länge Friherre Palrnstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode
såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare
endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften
för pensioner minskas sålunda till_________________________________________________ 26,150 kr.

Tredje hufvudtiteln.

Från KonsulsJcassan.

Jeml. Nådigt
beslut af den

Pensioner:

Kronor.

9 Jan. 1886 Förre Generalkonsuln Bodom--------------------------------------------------- 4,000

24 April 1885 Generalkonsuln Hegardts enka-------------------------------------------------- 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka-----------------------------.----------------------- 400

16 April 1869 Aflidne förre Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatima--------------- 400

6 Juli 1825 » konsulatsekreteraren Frumeries döttrar:

Anna Carolina.._________________________________________________________________ 225

Sofia Helena______________________________________________________________________ 225

Summa kronor 6,050

Kong!. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet.

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

''	Lön.	Tjenst- görings-	Summa.
i		penningar.
1 Kabinettssekreterare, Expeditions-
chef, arfvode_____________________________	.—_		7,500
1 Afdelningschef....----------------------	4,400	2,000	6,400
2 D:o _____________-...........	8,800	4,000	12,800
1 Arkivarie_________________________________	2,500	1,500	4,000
1 Förste sekreterare_____________________	2,500	1,500	4,000
1 Andre sekreterare_____________________	1,800	1,200	3,000
2 D:o _____________________	3,600	2,400	6,000
1 D:o	1,200 2,400	800	2,000 4,000
2 I ko _____________________	1,600
I 1 Förste vaktmästare____________________	650	300	950
1 Vaktmästare_____________________________	500	300	800
3 D:o .............................	1,500	900	2,400
Till Utrikesdepartementet hörande embetsman: 1 Introduktör för främmande sände-bud, arfvode____________________________			2,600
	Summa kronor	56,450

{Af detta arfvode anses 2,500
kr. motsvara tjenstgöringspenningar.

} Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 600 kr.

}Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 500 kr. och
efter 10 års tjenstgöring med
ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

}Lönen kan efter 5 års tjenstgöring
höjas med 100 kr.

Tredje hufvudtiteln. 53

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad
angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande
innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen samma

konsulskassan —......................................................... * 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet----------------------- » 11,455

Summa kronor 56,450

. ha A/d.

Bill. till Riked. Prof. 18S1. l:a Sami

Fjerde hufvudtiteln.

Protokoll öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
12 januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och
Wikblad.

_ Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1892
och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kongl. Maj:t
inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl.
Maj:t anmälda:

Bih. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft.

Fjerde liufvudtiteln.

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga
skrifvelse den iö sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsanslag under år 1892;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse
den 23 oktober 1890 angående förvärfvande af mark för ett
kasernetablissement i Jemtland och den 7 derpåföljande november angående
uppförande af ett dylikt etablissement;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 13 sistlidne november angående nämnda departements medelsbehof
under år 1892 jemte tvenne dervid fogade, af chefen för
fortifikationen samma dag aflåtna underdåniga skrivelser angående behofven
af extra anslag under nämnda år dels till fästningsbyggnader
och dels till anskaffning och komplettering af fältingeniörmaterielen;

sistnämnda departements underdåniga skrifvelse den 20 sistlidne
juni angående anledningarne till den å anslaget till ved och ljus vid
fästningar och gärnisonsorter uppkomna brist m. in.;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 11 sistlidne november angående nämnda departements behof
af statsmedel för år 1892;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse den 9
sistlidne december angående samma departements medelsbehof för år 1892;

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse
den 26 sistlidne november angående behofvet af medel för de
topografiska arbetena under år 1892 jemte chefens för generalstaben
den 27 i samma månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

generalbefälhafvarens i 6:o militärdistriktet underdåniga skrifvelse
den 4 sistlidne september om intendenturgöromålens ordnande vid Jemtlandscorpserna
jemte arméförvaltningens å artilleri-intendents- och civila
departementen den 26 derpå följande november deröfver afgifna underdåniga
utlåtande;

generalbefälhafvarens i 2:dra militärdistriktet den 19 september
1890 aflåtna underdåniga skrifvelse angående förhöjning i dagaflöningen
åt arméns sergeanter jemte arméförvaltningens å intendents- och civila
departementen den 24 oktober samma år afgifna yttrande rörande de
för den ifrågasatta förhöjningen erforderliga kostnader; samt

generalfälttygmästarens och chefens lör artilleriet den 17 sistlidne
december aflåtna underdåniga skrifvelse angående förhöjning i nyssnämnda
aflöning åt de vid artilleriet anstälde sergeanter och trumpetare
af underofficers tjenstegrad.

Under tillkännagifvande, att vid den förestående statsregleringen

Fjerde hufvudtiteln.

andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke
af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom
särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de

Ordinarie anslagen.

Indelta arméns befälsaflöning.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne september
bär generalbefälhafvaren i 2:dra militärdistriktet påpekat behofvet af
någon löneförhöjning åt arméns sergeanter. Enligt nu gällande aflöningsstater
för armén vore, yttrar han, nämnde tjensteman, med hänsyn
till den ställning, de enligt arméns organisation böra intaga, de jemförelsevis
sämst lottade af arméns löntagare. Särskildt vapenöfningarnes
längd måste, enligt generalbefälhafvarens åsigt, göra synnerligen
önskligt, att någon utväg till förbättrande af deras aflöningsvilkor kunde
finnas. Ty ehuru lönerna för sergeanterne, efter generalbefälhafvarens
förmenande, hvarken kunde eller borde höjas i sådan grad, att de
blefve tillräckliga för deras uppehälle äfven de delar af året, då de
icke vore i militärtjenstgöring och då de sålunda borde förskaffa sig
annan sysselsättning af den art, att inkomsterna deraf kunde i väsentlig
mån bidraga till deras lefnadskostnader, fordrade dock å andra
sidan billigheten, att de under tjenstgöring aflönades så, att de hade
utsigter att med den särskilda aflöning, som då utginge, kunna bestrida
kostnaden för mat och andra erforderliga förnödenheter åt dem sjelfva.
Så vore emellertid ej fallet och detta måste särdeles under längre kommenderingar
kännas så mycket mera betungande, som flertalet sergeanter
säkerligen hade åt sig beredt någon ständig sysselsättning för den
tid, de ej voro i militärtjenstgöring, och den inkomst, som deraf härflöte
och af hvilken de under sin militära tjenstgöring ginge i mistning,
i regeln öfversköte den särskilda aflöning, de vid kommendering
erhölle.

Generalbefälhafvaren hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t ville,
på sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt, bereda sergeanterne vid
armén förhöjning i den med 40 öre utgående dagaflöningen, och föreslår
han, att förhöjningen bestämmes till 60 öre, hvarigenom denna
aflöningsförmån för sergeanterne komme att utgå med samma belopp,
som redan är bestämdt för fanjunkare, eller 1 krona.

[1-]

Höjning af
dessa anslag.

4 Fjerde Imfviultiteln.

Generalfälttygmästare:! och chefen för artilleriet har i sin ofvannämnda
den 17 sistlidne december aflåtna skrifvelse gjort en liknande
framställning i fråga om de vid artilleriet an stål de sergeanter och trumpetare
af underofficers grad, och har han såsom skäl för denna sin
framställning hufvudsakligen anfört, att under senare tider underofficerarnes
vid artilleriets tid blifvit i väsentligt ökad grad tagen i anspråk
för rekrytutbildningen och annan tjenstgöring, hvarigenom dels svårighet
för dem uppstått att genom enskildt arbete utom tjensten förbättra
små ekonomiska vilkor dels slitningen af uniformspersedlarne blifvit
större; att, då dertill komme stegringen i pris på de flesta lefnadsförnödenheter,
de till en sergeant vid artilleriet utgående aflöningsförmåner
visat sig allt mera otillräckliga, så att de knappast kunde anses motsvara
existensminimum för en ensam person i en sergeants samhällsställning
än mindre försloge till underhållandet af familj; att, då sålunda
sergeantstjensten erbjöd föga lockande, flertalet af de dugligaste första
konstaplarne numera ganska snart lemna tjensten till stort men för så
väl underofficerscorpsens behöriga rekrytering som för tjenstgöringens
jemna gång; samt slutligen att, då artilleriets alla trumpetare af underofficers
grad äro i löneförmåner likstälde med sergeanterne, den ifrågasatta
löneförhöjningen syntes böra komma jemväl omförmälda tjenstemän
till godo.

Den angelägenhet, som sålunda genom generalbefälhafvare!! i 2:dra
militärdistriktet samt generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet
understälts Eders Kong!. Majrts pröfning, har redan länge behjertats
af arméns myndigheter. Den fasta lönen för sergeanterne vid hela
armén är som bekant, om man bortser från de små lönetillägg af respektive
12, 36 och 60 kronor, som utgå till sergeanterne vid värfvade
armén och 2:dra klassens sergeanter vid beväringstrupperna, numera
lika samt utgör för sergeanter af första klassen 360 kronor och för
dylika tjenstemän af andra klassen 240 kronor. Härförutom åtnjuta
sergeanterne vid indelta och värfvade armén beklädnadsersättning,
hvarjemte samtlige sergeanter under tjenstgöring med trupp bekomma
dagaflöning och portion, af livilka löneförmåner den förra är bestämd
till 40 öre och den senare kan beräknas till 50 öre, och äro slutligen
sergeanterne vid indelta armén, som endast en mindre del af året tagas
i anspråk för trupp tjenstgöring, i åtnjutande af särskilda för den så
kallade rotetjenstgöringen afsedda tjenstgöringspenningar, hvilka senare
för sergeanter af lista klassen äro bestämda till 200 kronor och för

Fjerde lmfyudtiteln.

sergeanter af 2:dra klassen till 120 kronor. Om man alltså vid beräkningen
af den tid, sergeanterne vid indelta armén och beväringstrupperna
upptagas af trupp tjenstgöring, utgår från de i vederbörande lönestater
i detta afseende förslagsvis gjorda förutsättningar ''och man vidare
bortser från beklädnadsersättningen, hvilken löneförmån väl knappast
kan anses motsvara den särskilda kostnad, som på grund af nödvändigheten
att vid all trupptjenstgöring vara iklädd uniform för denna klass
af statstjenare uppkommer, kan man sålunda säga, att samtliga löneförmånerna
för sergeanterne uppgå, för dem af lista klassen vid indelta
armén till 614 kronor, för samma armés sergeanter af 2:dra klassen
till 414 kronor, för sergeanter af lista klassen vid värfvade armén till
700 kronor 50 öre, för sergeanter af 2:dra klassen vid samma armé
till 580 kronor 50 öre, samt för sergeanterne vid beväringstrupperna
till respektive 414 och 354 kronor; och det lärer böra medgifvas, att
dylika löneförmåner, som vida understiga hvad som t. ex. Utgår till
vaktmästare i de centrala embetsverken, hvilka dock i socialt afseende
icke torde vara likstälda med sergeanter, svårligen kunna anses utgöra
skälig ersättning för det sergeanterne åliggande arbete eller förslå till
nödtorftigt uppehälle åt en ensam person och än mindre medgifva underhållandet
af familj.

Att alltså löneförbättring för denna tjenstemannaklass är af nöden,
torde ej kunna bestridas och man har för nående af detta mål föreslagit
flora olika utvägar. Generalbefälhafvaren i lista militärdistriktet,
som i detta års inspektionsrapport berört förhållandet, har i sådant afseende
hemstält, att samtlige underofficerare måtte vid vapenöfningar
och öfriga kommenderingar med trupp erhålla dagtraktamente efter den
så kallade lägre beräkningen, hvarigenom såsom särskild aflöning vid
trupptjenstgöring sktdle till sergeanterne, om hvilka nu närmast är
fråga, komma att per dag utgå 2 kronor i stället för 40 öre, såsom för
närvarande är stadgadt. Generalbefälhafvaren i 3:dje militärdistriktet,
som likaledes i sin inspektionsrapport för året upptager denna fråga
till behandling, ådagalägger till en början, att flottans underofficerare i
detta afseende intaga en vida fördelaktigare ställning än arméns. Underofficerarne
af 2:dra graden vid flottan, hvilka motsvara arméns sergeanter,
åtnjuta nemligen under tjenstgöring vid stationerna i dagaflöning
1 krona till 1 krona 50 öre, och under sjökommendering kan denna
aflöningsförmån komma att utgå med ända till 2 kronor 50 öre. Utgående
derifrån anser denne generalbefälhafvare en allmän förhöjning
af dagaflöningen för arméns underofficerare väl kunna ifrågasättas, samt
hemställer, för den händelse Eders Kongl. Maj it icke skulle finna för

Fjerde lmfvudtiteln.

godt att nu vidtaga dertill syftande mått och steg, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes åtminstone medgifva, att vid kommendering till infanteriets
rekrytmöten . och korporalskolor dagaflöningen för underofficerarne må,
i likhet med hvad redan för kavalleriets motsvarande skolor är stadgadt,
få utgå med förhöjdt belopp. Generalbefälhafvame i 4:de och
6:te militärdistrikten hafva slutligen i sina inspektionsrapporter jemväl
fästat Eders Kongl. Maj ds uppmärksamhet på denna angelägenhet, och
har den förstnämnda dervid särskildt betonat, att, då det ofta inträffat
att en nyutnämnd medellös underofficer måst sätta sig i skuld för anskaffandet
af sin första ekipering, hvilken skuld sedermera länge för
honom varit en tunga, det skulle för underofficerarne i allmänhet vara
en stor fördel, om de af staten erhölle sin första uniform vare sig i
kontant eller in natura. Generalbefälhafvare!! i 6de militärdistriktet
åter fäster sig, i likhet med generalbefälhafvaren i 2:dra militärdistriktet,
hufvudsakligen vid det förhållande, att den aflöning, som i allmänhet
bestås sergeanterne under kommendering, icke förslår till bestridande
af kostnaderna för deras uppehälle å kommenderingsorten och
hemställer derföre, att dagaflöningen höjes så, att den tillsammans med
portionsersättningen må komma att motsvara underofficerares dagkostnad
för underhållet under kommendering.

För min del finner jag utvägen att höja sergeanternes i stat uppförda
dagaflöning till samma belopp, som nu utgår till fanjunkare och
styckjunkare samt deras vederlikar, vara den, som bäst lämpar sig att
i någon män afhjelpa den öfverklagade knappheten i deras aflöningsförmåner.
På sätt generalbefälhafvaren i 2:dra militärdistriktet yttrat,
torde i främsta rummet böra tillses, att den extra aflöning, som bestås
dem under tjenstgöring, må förslå att bestrida de ökade kostnader, som
kommenderingen medför. Dessutom skulle, med en dylik lösning af
frågan, eu afsevärd löneförhöjning tillgodokomma sergeanterne vid den
värfvade armén, som efter min åsigt ärt) i eu mera behjertansvärd ställning
än deras gelikar vid indelta armén och beväringstrupperna; ty
äfven om det icke kan bestridas, att öfningarne vid sistnämnda delar
af armén under senare tider ökats och att de dervid anstälde underofficerare
såsom följd deraf satts ur stånd att i den omfattning, som
förut varit möjlig, förskaffa sig lönande sysselsättning vid sidan af sin
egentliga tjenstebefattning, lärer det för visso böra medgifvas, att förhållandena
i detta afseende ställa sig ännu mycket svårare för underofficerarne
vid de värfvade trupperna. Dessa tjensteman äro numera
så upptagna af den dagliga tjenstgöringen, att det val endast undantagsvis
inträffar, att de hafva någon tid öfrig att egna åt det enskilda

Fjerde hufvudtiteln.

förvärfvet, och den i öfrigt obetydliga högre aflöning, som i jemförelse
med kamraterne vid den öfriga armén tillgodokommer nu ifrågavarande
sergeanter, torde mer än motvägas af den möjlighet, som för de förre
fortfarande erbjuder sig att genom arbete för egen räkning förskaffa
sig någon förhöjning i sina inkomster.

Innan jag öfvergår till framställningen af de förslag, som, derest
min sålunda uttalade åsigt om sättet att bereda någon löneförhöjning
åt sergeanterne vinner Eders Kongl. Maj:ts godkännande, torde böra
till Riksdagen aflåtas, ber jag emellertid att först få lemna en redogörelse
för de ökade kostnader, som deraf skulle blifva en följd.

Arméförvaltningen å intendents- och civila departementen har genom
nådig remiss å generalbefälhafvarens i 2:dra militärdistriktet ofvannämnda
skrifvelse i ämnet anmodats att i denna fråga inkomma med erforderlig
utredning, och framgår af dess den 24 sistlidne oktober afgifna yttrande,
att för beredande af dagaflöning till belopp af eu krona åt sergeanterne
i egentlig mening och de med dem så till aflöning som tjenstgöringsförhållanden
i det närmaste likstälda bataljonsadjutanterne, regementsväblarne,
samt stabs- och sqvadronstrumpetarne, förhöjning med
nedan augifna summor skulle erfordras i följande å riksstaten uppförda
anslag, nemligen:

l:o. Å anslaget till indelta arméns befälsaflöning...... kr. 31,752: —

2:o. d:o Lifgardet till häst........................... » 5,475: —

3:o. d:o Kronprinsens husarregemente ... » 6,570: —

4:o. d:o Svea lifgarde................................... » 5,913: —

5:o. d:o Andra lifgardet ............................. » 5,913: —

6:o. d:o Vermlands fältjägarecorps............ x> 720: —

7:o. d:o Artilleriet .......................................... » 36,135: —

8:o. d:o Vaxholms artillericorps................. » 2,517: —

9:o. cl:o Fortifikationen ................................ » 7,884: —

10:o. d:o Trängen........................................... » 3,530: 40.

ll:o. eko Gotlands nationalbeväring........... » 1,278: —

12:o. Extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens
föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning, från hvilket an-,
slag dagaflöning till beväringsbataljonemas å
fastlandet befäl för tjenstgöring mellan vapenöfningarne
utgår ................................................... » 540: —

Transport kr. 108,227: 40.

Fjerde hufrudtiteln.

Transport kr. 108,227: 40.

13:o. Anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar » 3,142: 20.

14:o. d:o volontärskolor ....................................... » 1,612: 50.

samt

15:o. eko indelta arméns och Vermlands fält jägarecorps

vapenöfningar ................................... » 94: 50.

Stimma kr. 113,076: 60.

Skulle vidare indelta arméns sadelmakare, pistolsmeder ocli gevärshandtverkare,
som likaledes i dagaflöning åtnjuta endast, 40 öre, jemväl
blifva delaktiga af löneförhöjningen, måste en ökning af anslaget
»till indelta arméns befäl saflöning» med ytterligare 2,196 kronor ega
rum och komme anslagsförhöjningen i sådant fall att i sin helhet uppgå
till 115,272 kronor 60 öre.

Då det emellertid icke synes mig erforderligt, att en dylik förmån
beredes sistnämnda tjensteman, hvilka dels hafva en mera inskränkt
tjenstgöringsskyldighet än sergeanterne och dels på grund af sin särskilda
yrkesskicklighet torde med större lätthet än dessa kunna förskaffa
sig extra inkomster bredvid den dem från statsverket tillkommande
aflöning, skulle alltså den utgiftsförhöjning, som jag anser nödig,
i sin helhet komma att uppgå till endast förstnämnda slutsiffra eller
113,076 kronor 60 öre.

Förhöjning med samma belopp i riksstatens slutsumma torde emellertid
icke vara af nöden. Någon förändring i de summor, med hvilka
ordinarie anslagen till beväringsmanskapets vapenöfningar, till volontärskolor
och till indelta arméns och Vermlands fäljägarecorps’ vapenöfningar
äfvensom extra anslaget för nya värnpligtslagens tillämpning
för närvarande ingå i riksstaten, synes mig nemligen icke af bifall till
förslaget påkallas. Förstnämnda båda anslag äro förslagsanslag och något
hinder möter alltså icke att äfven utan ökande af deras nuvarande belopp
från dem bestrida den i öfrigt skäligen obetydliga förhöjda utgift, som skulle
komma att falla på dessa anslag, och hvad sistnämnda båda anslag angår,
är ställningen derå sådan, att den ifrågasatta lilla utgiftsförhöjningen
kan utan ökning i anslagens slutsummor derifrån utgå. Den i
liksstaten synliga utgiftsförhöjningen skulle alltså kunna inskränkas
till 107,687 kronor 40 öre, utgörande summan af de förhöjningar,
som å anslagen »till indelta arméns befälsaflöning», »till Lifgardet till
häst», »till Kronprinsens husarregemente», »till Svea lifgarde», »till
Andra lifgardet», »till Vermlands fältjägarecorps», »till artilleriet», »till

Fjerde liufvudtiteln. 9

Vaxholms artillericorps», »till Fortifikationen», »till träugen» och »till
Gotlands nationalbeväring», enligt arméförvaltuingens ofvan omförmälda
utredning, äro erforderliga.

Det är emellertid icke endast af denna anledning, som förhöjning
i anslaget till indelta arméns befälsaflöning erfordras.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 4 september 1890
bär generalbefälhafvaren i 6:te militärdistriktet fäst Eders Ivongl. Maj:ts
uppmärksamhet derpå, att, enligt gällande stater för Jemtlands fältjägare-
och hästjägare-corpser, intendentur-göromålen vid båda dessa
corpser äro anförtrodda åt en gemensam regementsintendent och att af
en dylik anordning många olägenheter måste blifva eu följd. Generalbefälhafvaren
påpekar i sådant afseende svårigheten för en och samma
person att samtidigt tjenstgöra under två chefer, livilka hafva lika rätt
att taga hans tjenst i anspråk, ett förhållande, hvarigenom, efter generalbefälhafvarens
åsigt, intendenturgöromålens regelbundna gång vid de
olika corpserna måste väsentligen försvåras.

Men icke nog dermed, fortsätter generalbefälhafvaren, då de båda
corpserna tillhöra olika vapenslag, måste på grund af sakens natur
mtendenturgöromålen blifva både talrika och olikartade; och det hade
såsom följd deraf mången gång visat sig svårt och ej sällan till och
med omöjligt att till anbefald tid utsluta föreliggande arbeten, en omständighet,
som i sin ordning måste inverka på arbetsprodukten, hvilken
också ej alltid kunnat blifva så tillfredsställande, som varit önskvärdt.

Under erinran, att i det förslag till kavalleriets omorganisation,
som förelädes 1889 års Riksdag, det öfverklagade missförhållandet också
beaktats, så att eu särskild regementsintendent upptagits för hästjägarecorpsen,
hemställer derför generalbefälhafvaren att Éders Kong! Maj:t
täcktes till nu instundande Riksdag aflåta proposition i ämnet.

Arméförvaltningen å artilleri-, intendents- och civila departementen,
som anbefalls att häröfver afgifva utlåtande, har i sin ofvannämnda underdåniga
skrifvelse den 26 sistlidne november tillstyrkt bifall till denna
generalbefälhafvarens hemställan, dervid hufvudsakligen anförande, att,
enligt hvad som framgår så väl af motiven till det af arméförvaltningen
afgifna förslag till nytt. förvaltningsreglemente för indelta armén som
Kongl. Maj:ts,. i sammanhang med förslagets fastställande,
anåtna nådiga bref den 9 april 1880, sammanförandet af förvaltningen vid
de båda corpserna under eu gemensam regementsintendent redan från
början ansetts vara endast provisoriskt; att den gemensamma regementsBih.
till Eihd. Prat. 1891. 1 Sam/. 1 Åfd. 1 Käft. 2

10 Fjerde hnfrndtiteln.

intendenten såsom följd deraf anstalts vid fältjägarecorpsen och endast
förklarats skyldig att jemväl förrätta sådan tjenst vid hästjägarecorpsen;
att sammanslagningen af dessa intendenturtjenster under den sedermera
gångna tiden visat sig medföra ett föga gynnsamt resultat i hvad angår
verkställigheten af de till desamma hörande maktpåliggande göromål; att
vederbörande chef redan förut uti en till arméförvaltningen i oktober
månad 1888 ingifven skrift påvisat, att göromålens mängd och olikartade
beskaffenhet gjorde det omöjligt för den gemensamma regementsintendenten
att utan det mest ansträngande arbete fullgöra sina åligganden;
att då emellertid samtidigt hos Eders Kong! Maj:t till afgörande förelegat
ett af dåvarande tillförordnade generalintendenten väckt förslag om
anställande vid Jemtlands hästjägarecorps af en regementskommissarie,
arméförvaltningen ansett någon åtgärd i anledning åt corpschefens skrifvelse
icke böra vidtagas; att Eders Kongl. Maj:t lemnat jemväl förslaget
om en regementskommissaries anställande vid corpsen utan afseende;
att hästjägarecorpsen vore det enda indelta truppförband, som numera
saknade egen regementsintendent, men att emellertid, da utgifterna vid
densamma företedde samma mångfald som vid öfriga indelta, kavalleritrupper
och redovisningen följaktligen äfven måste omfatta lika många
räkenskaper som vid dessa om än med något mindre summor, intendenturgöromålens
handhafvande vid denna kavalleritrupp medförde enahanda
besvär och tidspillan som vid andra liknande truppförband; samt att
slutligen den år 1888 föreslagna nödfallsutvägen att tills vidare vid
corpsen anställa en regementskommissarie visserligen kunde afhjelpa de
värsta olägenheterna, men ändock skulle medföra andra sådana, som i
allmänhet vidlådde denna endast för fredsförhållandena användbara organisationsform.

De sålunda af arméförvaltningen angifna förhållanden synas mig
tillräckligt ådagalägga behofvet af en särskild regementsintendent vid
Jemtlands hästjägarecorps, och jag anser mig alltså lika med förvaltningen
böra tillstyrka bifall till den af generalitetälhafvaren i förevarande
afseende gjorda hemställan. ''

Då aflöning till regementsintendenterne utgår med lön 2,800 kr.
och dagaflöning- 3 kronor under förslagsvis 60 dagar, eller tillsammans
2,980 kr. och, på sätt jag redan upplyst, den förhöjning i förevarande
anslag, som erfordras för att bereda ökning i dagaflöningen till en krona
åt sergeanterne och deras förut omförmälda vederlikar, utgör 31,752
kr., skulle således den vid bifall till båda de nu framstälda förslagen
erforderliga förhöjningen i anslaget till indelta arméns befälsaflöning
komma att uppgå till 34,732 kr.

Fjerde hufvudtiteln.

Under anhållan att framdeles vid öfriga vederbörliga anslag få
återkomma till frågan om förhöjning i dagaflöningen åt sergeanterne
och deras vederlikar, hemställer jag fördenskull nu, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels för ökande af dagaflöningen för de vid
indelta arméns truppförband anstälde sergeanter, bataljonsadjutanter,
regementsväblar samt stabs- och sqvadronstrumpetare
från 40 öre till 1 krona och dels för
anställande vid Jemtlands hästjägarecorps af en regementsintendent
höja anslaget till indelta arméns befäls aflöning

•

nu............................................................... kr. 4,187,596: —

med............................................................_34,782:

till.............................................................. kr. 4,222,328: —

Lifgardet till häst.

Vid bifall till mitt nyss gjorda förslag om höjandet af dagaflöningen
för sergeanterne och deras vederlikar skulle under denna anslagstitel
erfordras en förhöjning af 5,475 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
.

att för ökande af dagaflöningen för de vid lifgardet
till häst anstälde 16 sergeanter, 1 regementsväbel
och 8 trumpetare från 40 öre till 1 krona höja
anslaget till lifgardet till häst

nu ... ......................................................... kr. 146,345: —

med............................................................. » 5,475:

till..................................... ........................... kr. 151,820: —

[2.]

Höjning af
detta anslag.

Kronprinsens husarregemente.

Under denna anslagstitel skulle af samma anledning erfordras en
anslagsförhöjning af 6,570 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen -

[3-]

Höjning af
detta anslag.

[4-]

Höjning af
detta anslag.

[5.]

Höjning af
detta anslag.

12 Fjerde hufvudtiteln.

att för ökande af dagaflöningen för de vid kronprinsens
husarregemente anstälde 24 sergeanter och 6
sqvadronstrumpetare från 40 öre till 1 krona höja
anslaget till kronprinsens husarregemente

m................................................................ kr. 186,985: —

med............................................................... » 6,570: —

till............................................................... kr. 193,555: —

Svea lifgarde.

Den. för den ökade dagaflöningen åt sergeanter med vederlikar
erforderliga förhöjningen i denna anslagstitel utgör 5,913 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för ökande af dagaflöningen för de vid svea
lifgarde anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel och
8 hautboister från 40 öre till 1 krona höja anslaget
till svea lifgarde

nu...................................	.............................. kr.	165,074: —
med.............................	))	5 913- —
till.................................	.............................. »	170,987: —

Andra lifgardet.

Under denna anslagstitel erfordras vid bifall till förslaget om ökning
af sergeanternes och deras vederlikars dagaflöning enahanda anslagsförhöjning
som under anslaget till svea lifgarde.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för ökande af dagaflöningen för de vid andra
lifgardet anstälde 18 sergeanter, 1 regementsväbel
och 8 hautboister från 40 öre till 1 krona höja anslaget
till andra lifgardet

nu ................................

med.............................

till................................

.. kr. 164,489: —
.. » 5,913: —

.. kr. 170,402: —

Fjerde hufvudtitcln.

Vermlands fältjägarecorps.

0(->n af meranämnda anledning erforderlig’;! förhöjningen under
denna anslagstitel uppgår till 720 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för ökande af dagaflöningen för de vid Vermlands
fältjägarecorps anstälde 15 sergeanter, 2 bataljonsadjutanter
och 1 regemente väbel från 40 öre till
1 krona höja anslaget till Vermlands fältjägarecorps

nu .................................	.............................. kr.	140,750: —
med..............................	............................... »	720: —
till.................................	............................... kr.	141,470: —

Artilleriet.

Under denna anslagstitel skulle vid bifall till förslaget om ökande
af sergeanternes och deras vederlikars dagaflöning erfordras en förkolning
af 36,135 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riksdagen att

för ökande af de vid svea, göta och wendes
artilleriregementen anstälde sergeanters, stabtrumpetares
och batteritrumpetares dagaflöning från 40 öre
till 1 krona höja anslaget till artilleriet

11,1............................................................... kr. 1,089,566: —

med............................................................ > 36,135: —

tiU .............................................................. kr. 1,125,701: —

Vaxholms artillericorps.

Den förhöjning, som af ofta åberopade anledning skulle erfordras
i detta anslag, uppgår till 2,517 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Makt täcktes föreslå Riksdagen -

[6-]

Höjning af
detta anslag.

[7-]

Höjning af
detta anslag.

[8.]

Höjning af
detta anslag.

[9.]

Höjning af
detta anslag.

[10.]

Höjning af
detta anslag.

Fjerde hufmdtiteln.

att för ökande af dagaflöningen för de vid Vaxholms
artillericorps anstälde 16 sergeanter och 1 stabstrumpetare
från 40 öre till 1 krona höja anslaget till

nämnda corps

nu.....................

med..................

till.....................

kr. 103,137: —
» 2,517: —

kr. 105,654: —

Fortifikationen.

Den för ökandet af sergeanternes dagaflöning erforderliga förhöjningen
af detta anslag uppgår till 7,884 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks dagen att

för ökande af dagaflöningen för de vid fortifikationen
anstälde 36 sergeanter från 40 öre till 1
krona höi a anslaget till fortifikationen
im ......................... ...................................... kr. 278,920: —

med............................................................ 5 7,884:

till................................................................. kr. 286,804

Trängen.

Sedan sistlidne Riksdag, med godkännande af de i statsrådsprotokollet
den 11 Januari 1890 angifna grunder för organisationen af en
trängbataljon å Karlsborg jemte hvad som föreslagits beträffande personalens
aflöning, till genomförande af den del utaf bataljonens organisation,
som skulle komma att ega rum under år 1891, anvisat ett
belopp af 100,000 kronor, torde, på sätt jemväl arméförvaltningen å
intendentsdepartementet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse hemstält,
hela det för bataljonen erforderliga belopp böra uti 1892 års
riksstat uppföras.

Samtliga utgifter för bataljonen beräknades i nyssnämnda statsrådsprotokoll
till 197,789 kronor 52 öre och lär alltså anslaget till trängen,
för att lemna tillgång till bestridande af dessa redan beslutade utgifter,
nu böra höjas med ett belopp af 97,789 kronor 52 öre. Dessutom
erfordras emellertid vid bifall till förslaget om ökande af armens sergeanters
dagaflöning, dels i den för den redan organiserade träng -

Fjerde hufvudtiteln.

bataljonen afsedda delen af nu förevarande anslag en höjning utaf
3,530 kronor 40 öre eller i jemnadt krontal 3,531 kronor och dels ett
med sistnämnda belopp ökadt anslag till den nya trängbataljonen.

Anslagsförhöjningen under anslaget till trängen skulle alltså komma
att uppgå till sammanlagdt 104,851 kronor 52 öre eller i nedåt till
kronor afjemnadt tal 104,851 kronor. Då detta anslag för närvarande
är i riksstaten uppfördt med 182,940 kronor, skulle det sålunda i 1892
års riksstat komma att upptagas till ett belopp af 287,791 kronor, och
skulle häraf belöpa på den äldre trängbataljonen 82,940 kronor + 3,531
kronor eller 86,471 kronor och återstående 201,320 kronor på den nya
bataljonen.

Under erinran att, på sätt städse varit vanligt vid uppsättande af
nya trupper, sistnämnda del af anslaget torde böra, intilldess uppsättningen
af den nya trängbataljonen genomförts, erhålla karakter af
reservationsanslag med Eders Kongl. Maj:t lemnad rättighet att deraf
bestrida erforderliga uppsättningskostnader, hemställer jag alltså att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande af den beslutade organisationen
af en trängbataljon å Karlsborg äfvensom för
ökande af de vid den äldre trängbataljonen anstälde
30 sergeanters och 2 stabstrumpetares dagaflöning
från 40 öre till 1 krona höja anslaget till trängen

nu............................................................. kr. 182,940: —

med......................................................... » 104,851: —

till.................................................................. kr. 287,791: —

samt

att medgifva, att af sistnämnda belopp en summa
af 201,320 kronor må såsom afsedd för den nya trängbataljonen
få i riksstaten upptagas såsom reservationsanslag
med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att disponera
derå uppkommande besparingar för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med genomförandet
af den nya trängbataljonens organisation förenade
kostnader.

I denna
sergeanternes

Gotlands nationalbeväring.

[11.]

anslagstitel erfordras, derest förslaget om ökandet af Höjning af
dagaflöning vinner bifall, en förhöjning af 1,278 kronor. detta analag -

[12.]
Användande
af anslaget till
gäldande af
köpeskillingen
för Åkers
krutbruk.

[13.]*

Höjning af
detta anslag.

16 Fjerde lmfrudtiteln.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för ökande af de vid Gotlands nationalbeväring
anstälde bataljonsadjutanters, sergeanters och spels
dagaflöning från 40 öre till 1 krona höja anslaget till
Gotlands nationalbeväring

nu.................................................................. kr. 199,657: —

med............................................................ » 1,278: —

till............................................................ kr. 200,935: —

Salpeteruppköp.

Enligt lemnade bestämmelser skall af detta anslag efter hand betalas
köpeskillingen för Åkers år 1889 af statsverket inköpta krutbruk.
Sedan Riksdagen för gäldande af köpeskillingen, hvilken uppgick till
86,244 kronor, anvisat år 1888 21,960 kronor, år 1889 21,600 kronor
och år 1890 21,340 kronor, återstår alltså ännu oguldet ett belopp af
21,344 kronor.

I enlighet med hvad generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet
i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15 November 1890 hemstält,
får jag alltså föreslå Eders Kongl. Maj:t att äska Riksdagens medgifvande
dertill,

att af 1892 års anslag till salpeteruppköp må,
under vilkor att anslaget icke öfverskrides, i och för
inköpet af Åkers krutbruk användas en summa af
21,344 kronor.

Ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter.

Då af den berättelse, arméförvaltningen den 11 Juni 1889 afgaf
angående de under fjerde hufvudtiteln uppförda anslags ställning vid
1888 års utgång, framgick, bland annat, att anslaget till ved och ljus
vid fästningar och garnisonsorter, som i nu gällande riksstat är uppfördt
till ett belopp af 61,500 kronor, år 1888 öfverskridits med en summa
af 17,182 kronor 62 öre, behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 28 i samma månad uppdraga åt arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med närmare
utredning i fråga om anledningen till den å anslaget uppkomna brist

Fjerde hufvudtiteln.

samt förslag till lämpliga åtgärder, hvarigenom anslagets öfverskridande
för framtiden måtte kunna undvikas.

Det är till åtlydnad af denna Eders Kong!. Maj:ts nådiga föreskrift,
som arméförvaltningen å nämnda departement afgifvit sitt förenämnda
underdåniga utlåtande den 20 Juni 1890.

o Arméförvaltningen tillkännagifver deri, att den till följd af den
erhållna befallningen från vederbörande militära myndigheter infordrat
yttranden och förslag uti det i det nådiga brefvet angifna syfte och
att, på sätt särskilda arméförvaltningens skrifvelse bifogade tabeller
gifva vid handen, deraf framgår, att

Do) de lokaler hvilkas uppvärmning skall bestridas af ifrågavarande
anslag efter år 1884, då anslaget höjdes från 46,392 kronor till 60,000
kronor, betydligt ökats, så att, under det de nämnda år utgjorde 1,238,
de år 1889 uppginge till ett antal af 1,558;

2:o) att till följd af det i och för sig bränslebesparande centraluppvärmningssystemets
införande i nya kasernetablissement förbrukningen
af kokes under samma tid nära fördubblats; samt

3:o) att eldnings- och lyshållningskostnaderna allt sedan år 1886,
då de till följd af ovanligt billiga priser voro jemförelsevis låga, befunnit
sig- i starkt och oafbrutet stigande hufvudsakligen till följd af
deri prisförhöjning å stenkol och kokes, som föranledts af de stora
arbetarestrejkerne i utlandet, och att med anledning deraf de för dessa
kostnader användbara tillgångar år 1889 måst öfverskridas med än
större belopp än år 1888, eller 23,251 kronor 50 öre.

Arméförvaltningen förmäler emellertid, att, enligt dess uppfattning,
den förnämsta orsaken till att ifrågavarande utgifter ökats och jemväl
för framtiden efter all sannolikhet komma att än mera ökas, är att
söka i tillkomsten af flera stora och tidsenliga kasernetablissement samt
i äldre etablissements utvidgning, hvarigenom dels antalet lägenheter,
som skola uppvärmas och upplysas, blifvit allt större, dels utrymmet
per man förstorats.

Vidare har, yttrar arméförvaltningen, den starkare ventileringen af
manskapslogementen, som numera af hygieniska skäl anses erforderlig,
med nödvändighet medfört en större åtgång af bränsle och de betydligt
ökade öfningarne och utvidgade skolorna hafva också i sin ordning
föranledt en stegrad förbrukning af bränn- och framför allt lysningsämnen.

Bristen a anslaget skulle också, enligt hvad arméförvaltningen anmäler,
hafva blifvit vida större, om ej de dryga gaslysningskostnaderna
under de senare åren kunnat väsendtligen minskas dels såsom följd af
Bil. Ull Rihd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd, 1 Raft. 3

Fjerde hufvudtiteln.

den allmänna nedsättningen af gaspriset, dels på grund af särskilda
överenskommelser om rabatt i priset för detta lysningsämne, som
kronan lyckats ingå med vederbörande gasverksegare, och dels slutligen
genom användandet af besparingsbrännare och vidtagandet af några
andra till minskning i gasförbrukningen ledande åtgärder.

Enligt hvad arméförvaltningen tillkännagifver, hafva emellertid nu
gjorda undersökningar gifvit vid handen, att ytterligare åtgärder för
vinnande af nämnvärd besparing i eldnings- och lyshållningskostnaderna
icke vidare äro möjliga; och då flera nya kasernetablissement inom den
närmaste framtiden komma att för vederbörande truppförband upplåtas,
anser arméförvaltningen ingen utsigt finnas att utan anslagets betydliga
ökande för framtiden undvika dess öfverskridande.

I fråga om den summa, till hvilken anslaget bör höjas för att visa
sig tillräckligt för sitt ändamål, fäster arméförvaltningen uppmärksamheten
derpå, att, då priserna å de erforderliga eldnings- och lysningsämnena
i hög grad vexla, det icke gerna är möjligt att på siffran angifva
den erforderliga förhöjningens belopp. Då emellertid under år
1889 å anslaget uppstått en brist af 23,251 kronor 50 öre, då vidare,
på grund af beräkningar, som inom arméförvaltningen verkstälts, de
nya etablissementen för andra lifgardet, Vaxholms artillericorps och
Gotlands artillericorps kunna antagas i eldnings- och lysningskostnader
komma att kräfva en summa af tillsammans 15,750 kronor utöfver de
enahanda kostnader, som för nämnda truppförbands nuvarande etablissement
utgå, och då slutligen dertill måste läggas kostnaden för uppvärmning
och belysning af den nya trängbataljonens blifvande etablissement,
hvilken kostnad kan beräknas till 4,500 kronor, anser arméförvaltningen
förhöjningen kunna bestämmas till dessa summors sammanlagda,
belopp, eller i rundt tal 43,500 kronor, och förmäler den sig i
sammanhang dermed finna lämpligast, att anslaget erhåller egenskap
af förslagsanslag.

Dessa sålunda af förvaltningen, i fråga om behofvet, af förhöjning
i anslaget till ved och ljus, uttalade åsigter, hvilka den i sill underdåniga
skrifvelse angående 1892 års medelsbehof förklarar sig i allo
vidhålla, delas jemväl af mig. Särskild t ber jag få betona, att, på sätt
arméförvaltningen redan erinrat, nu ifrågasatta anslagsförhöjning uteslutande
har sin grund i det ökade antalet lokaler, som numera på bekostnad
af detta anslag uppvärmas och belysas, äfvensom i prissteg -

Fjerde hafvadtiteln. 19

ringen för de olika artiklar, som dermed skola gäldas. Qvantiteten använd
kokes har visserligen under den period, förenämnda af förvaltningen
upprättade tabeller omfatta, stigit i något större proportion än
antalet lokaler, som skola uppvärmas, men samtidigt har, oaktadt det
förökade behofvet af brännmaterialier, qvantiteten af det vida dyrare
brännmaterialet ved förblifvit i det närmaste oförändrad och, såsom förvaltningen
antydt, är ökningen i kokeskonsumtionen en nödvändig följd
af de iarméns kaserner mera allmänt införda, i och för sig vida billigare
moderna uppvärmningssystemen, vare sig nu dertill användas centralugnar
eller i de särskilda lokalerna uppstälda kaminer. Hvad vidare angår lysningsämnet
gas, har det lyckats förvaltningen att, i trots af det ökade
behofvet, åvägabringa betydande kostnadsbesparingar. Så har, hvad t. ex.
svea artilleriregementes kasernetablissement angår, kostnaden för gasen
från år 1884 till 1889 nedgått från 8,381 kr. 38 öre till 5,815 kr. 40
öre och hela kostnaden för samtliga kaserners, förbrukning af detta
ämne har under samma tid minskats från 37,085 kr. 46 öre till 29,302
kr. 60 öre. Slutligen torde icke böra lemnas oanmärkt, i hvilken grad
stegringen i pris å de olika konsumtionsartiklarne öfvat inflytande å den
uppkomna bristen å anslaget. Sådan förefans redan år 1884 och uppgick
då, enligt meranämnda tabeller, till 11,127 kr. 81 öre; följande år,
då naturligtvis någon minskning i behofvet af bränn- och lysmaterialier
icke kunnat inträda, sjönk den till 3,585 ly. 43 öre och år 1886 lemnade
anslaget till och med ett litet öfverskott.

Att jag under sådana förhållanden jemväl är ense med arméförvaltningen
beträffande frågan om förändringen i anslagets natur, lärer
af sig sjelft vara klart. Det torde vara föga lämpligt, att utgifter för
så i pris vexlande artiklar som eldnings- och belysningsämnen bestridas
från s. k. allmänna anslag. Då dessa artiklar höra till dem, som omöjligen
kunna undvaras, måste, vid en prisförhöjning, vederbörande förvaltningsmyndighet
försättas i nödvändighet att öfverskrida anslaget och
det inses lätt, att en dylik eventualitet bör så mycket som möjligt undvikas.
Noga räknadt är också fjerde hufvudtiteln den enda, hvarunder
kostnaden för meranämnda ämnen anvisas till utgående från ett allmänt
anslag; första och tredje hufvudtitlarnes anslag till ved äro visserligen
allmänna anslag, men några förslagsanslag förekomma öfverhufvud icke
under dessa hufvudtitlar, och alla öfriga hufvudtitlar, under hvilka utgiftsposten
ved finnes uppförd, upptaga de derför afsedda anslag såsom förslagsanslag.

Hvad slutligen beloppet af den ifrågasatta anlsagsförhöjningen beträffar,
är jag likaledes i hufvudsak af samma åsigt som arméförvalt -

Fjerde hufviidtiteln.

ningen; jag ber endast få erinra, att i den kostnadsberäkning för den nya
trängbataljonen, som förelädes sistlidne Riksdag, en summa af 1,500 kr.
redan är upptagen för utgiftsposten ved och ljus, och torde alltså såsom
följd häraf förhöjningen i anslaget kunna inskränkas till eu med detta
belopp minskad summa eller till 42,000 kronor.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att höja anslaget till ved och ljus vid fästnings och

garnisonsorter nu............................. kr. 61,500: —

med ..................... :» 42,000: —

till....................................... kr. 103,500: —

äfvensom att i sammanhang dermed medgifva, att anslaget
må få i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag.

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af
Kongl. Maj:fs kansli och kommandoexpeditionen.

t14-]

Höjning af Detta anslag hvilket nu är upptaget till................................. kr. 6,136: —

detta ans ag. tor(je^ för jemnande af slutsumman å hufvudtitelns anslag,

böra ökas med ....................................................................... » 12: —

till........................................................................................................ kr. 6,1 18: —

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 20,449,200: —
De af mig ifrågasatta tillökningar i förut befintliga
ordinarie anslag uppgå tillsammans till 254,000
kronor; och skulle således de ordinarie anslagen genom
tillägg af detta belopp ............................................. » 254,000: —

komma att höjas till........................................................... kr. 20,703,200: —

Extra anslag.

Då jag nu öfvergår till de extra anslag, som jag under förevarande
statsregleringsperiod finner böra för landtförsvaret af Riksdagen äskas,
ber jag att än en gång få inför Eders Kongl. Maj:t framhålla angelägenheten
deraf att i främsta rummet tillgodose de försvarsanstalter,
hvilka, derest vårt land af en eller annan orsak skulle finna sig nöd -

Fjerde hufvudtiteln.

sakadt att med väpnad hand skydda sin neutralitet, torde komma att för
detta ändamål företrädesvis tagas i anspråk.

Det kan nemligen icke nog kraftigt betonas, att en s. k. neutralitetsförklaring
icke kan inskränkas till ett blott tillkännagifvande af det
neutrala landet, att det har för afsigt att ej inblanda sig i det krig,
som hotar att utbryta eller redan utbrutit, utan att denna förklaring
måste, framför allt om kriget föres i närheten, åtföljas af verkliga rustningar,
hvarigenom nämnda land, sina folkrättsliga pligter likmätigt,
sätter sig i stånd att, der så erfordras, med våld hindra de krigförande
makterna att, för befordrande af sina syften, beträda dess område eller
tillgodogöra sig dess hjelpkällor. På omfattningen af och allvaret i
dessa rustningar torde utsigten att fortfarande få åtnjuta neutralitetens
stora förmåner vara i hög grad, att icke säga uteslutande, beroende,
och enhvar, som känner hvilka försvarsanstalter Schweitz och Belgien,
o afse dt sin utaf Europas stater formligen garanterade neutralitet, under
sista fransk-tyska kriget funno sig nödsakade vidtaga, lärer för visso
höra medgifva, att talet om rustningar för neutralitetens upprätthållande
ingalunda, såsom en måhända ej fåtalig del af vårt lands befolkning
till äfventyrs torde föreställa sig, saknar sitt berättigande.

Enligt den utredning, som på Eders Kongl. Maj:ts uppdrag af särskildt
utsedde sakkunnige blifvit verkstad, skulle, hvad Sverige vidkommer,
vid dylika rustningar erfordras 9 å 10 millioner kronor endast
för sådana behof, —, såsom försättande i försvarsgiltigt skick af landets
gränsfästningar, anskaffande af fästningsartillerimateriel och uttröttande
af nya fästa försvarsanstalter in. m. dylikt, — som äro af beskaffenhet att
kunna genom extra anslag tillgodoses. Beloppet skall måhända synas
oväntadt stort, men det kan icke förnekas, att, frånsedt de ofta framhållna
bristerna i det lefvande försvarets organisation, äfven arméns
materiel och framför allt fästningarne och deras bestyckning icke befinna
sig i ett med motsvarande materiel i Europas flesta öfriga länder
jemförlig! skick; och det torde utan svårighet inses, att vid en eventuel
mobilisering för neutralitetetens upprätthållande beskaffenheten af
det döda försvaret måste komma att erhålla en synnerligen stor betydelse.

Under liknande förhållanden i andra länder har man, i känslan af
de stora faror, uppskof med fyllandet af bristerna i försvarsmaterielen
kan framkalla, ej skytt att för densammas komplettering och förbättring
använda lånta medel. Då emellertid ett dylikt tillvägagående icke lärer
hos oss böra ifrågasättas och land {.försvarets behof härutinnan sålunda
måste fyllas med de jemförelsevis mindre anslag, som i den årliga bud -

[15.]

Anslag för
tillämpning
af nya värnpligtslagens

föreskrifter.

22 Fjerde hufvudtiteln.

geten kunna för nämnda ändamål afsättas, torde, för undvikande af de
ekonomiska krafternas splittring, ansträngningarne för närvarande höra
riktas derhän, att de fasta försvarsanstalter, som till skydd för vissa
särskild! hotade punkter i vårt land redan finnas, fullbordas och förbättras,
så att de må komma i fullt försvarsdugligt stånd.

Eders Kongl. Maj:t inser lätt, att jag härmed syftar på de befästningar,
som hafva till uppgift att stänga inloppen till Stockholm och
Karlskrona. Så stor del som möjligt af de summor, livilka under år
1892 kunna tagas i anspråk för fyllande af landtförsvarets tillfälliga
behof, synes mig derför böra tillgodokomma dessa befästningslinier och
användas dels till deras bestyckande och dels till deras fullkomnande.

Jag förbiser dervid icke, att utom Stockholm och Karlskrona jemväl
andra delar af vårt land finnas, livilka i den nyss förutsatta händelsen
af rustningar för neutralitetens upprätthållande komma att kräfva
omfattande försvarsåtgärder. Jag tänker härvid företrädesvis på Gotland
och Norrland.

Med erkännande af önskvärdheten deraf att det fasta försvaret a
Gotland snarast möjligt ordnas, anser jag mig emellertid af nyss antydda
skäl ej för närvarande böra tillstyrka, att medel derför äskas; och hvad
Norrland beträffar, lärer under nuvarande förhållanden i främsta rummet
böra tillses, att dess öfre delar genom tidsenliga kommunikationsleder
bringas i fast förbindelse med återstoden af landet, Redan derigenom
skall ett ej ovigtigt steg till stärkande af denna landsdels försvar vara
taget, ehuru det visserligen å andra sidan icke derför blir mindre sannt,
att behofvet af en förbättrad organisation utaf det lefvande försvaret
ingenstädes gör sig mera gällande än i Norrland med dess oerhörda utsträckning
och dess i förhållande dertill synnerligen fåtaliga härafdelningar.

Efter förutskickande af dessa allmänna anmärkningar ber jag att
nu få redogöra för de särskilda anslagstitlarne och de anslag, som jagfinner
derunder böra äskas.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges
inskrifning och redovisning in. m.

Sedan flera år tillbaka har under denna titel i rikestaten varit uppfördt
ett extra anslag å 77,500 kronor, från livilket utgår dagaflöning
till befälet vid beväringstrupperna äfvensom erforderliga arfvoden till
de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvare. Varder
förslaget ■ om höjande af sergeanternas dagaflöning utaf Eders Kongl.

Fjerde lmfvudtiteln. 23

Maj:t och Riksdagen godkändt, komma, på sätt jag redan antydt, de
utgifter, som skola bestridas från detta anslag, att ökas med 540 kronor.
Då emellertid, enligt hvad jag jemväl förut i dag yttrat, hinder
icke möter att, äfven om anslaget bibehålies till beloppet oförändradt,
låta denna jemförelsevis obetydliga utgiftspost derifrån utgå, hemställer
jag, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter
i fråga om de värnpligtiges inskrifning och
redovisning in. m. på extra stat för år 1892 bevilja
ett belopp af 77,500 kronor.

Artilieribehof.

Fästningsartillerimateriel.

I sin underdåniga skrifvelse den 15 November 1890 redogör generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet för den anskaffning af fästningsartillerimateriel,
som med det af Riksdagen för detta ändamål år
1890 anvisade belopp 800,000 kronor dels redan skett dels under innevarande
år är afsedd att ega rum.

Enligt hvad han yttrar, kommer såsom följd deraf en icke obetydlig
förbättring uti bestyckningsförhållandena å Karlsborg, Vaxholm
Oskar-Fredriksborg och Oskars-Värnslinierna att inträda. Då emellertid,
enligt de uppgjorda fullständiga bestyckningsplanerna, ännu återstå
att anskaffa: för Karlsborg ett större antal 16 och 12 cm. kanoner, för
Vaxholm-Oskar-Fredriksborg pansarbrytande och 12 cm. kanoner, kastpjeser
och snabbskjutande kanoner samt å Oskars-Värnslinierna en del
rör till projektiler och ett förrådshus eller skjul för förvarande af åtskilliga
mera ömtåliga bestyckningsartiklar, hemställer lian, att Eders
Kongl. Maj:t för fortsatt anskaffning af fästningsartillerimateriel täcktes
för år 1892 af Riksdagen äska ett extra anslag af 1,200,000 kronor,
deraf skulle tillgodokomma

Karlsborg.......................................... kronor 189,000: —

Vaxholm Oskar-Fredriksborg ... » 1,000,000: —

Oskars-Värnslinierna..................... » 11,000: —

Summa kronor 1,200,000: —

[16.]
Anslag till
fästningsartil
lerimateriel.

Fjerde Imfvudtiteln.

Af hvad jag redan yttrat, lärer Eders Kongl. Maj:t finna, att jagskulle
ansett synnerligen (hiskligt om detta af generalfälttygmästaren
äskade anslagsbelopp kunnat i sin helhet beviljas. Nödvändigheten att
tillgodose jemväl andra anslagsfordringar medför emellertid, att en nedsättning
af 100,000 kronor i denna utgiftspost måste ega rum; och
anser jag nedsättningen böra träffa den ifrågasatta anskaffningen af
fästningsartillerimateriel för Vaxholm Oskar-Fredriksborg.

Med tillkännagifvande att kostnaderna för dessa fästningars bestyckning
beräknats sålunda:

för Karlsborg

Vaxholm Oskars-Värns Oskar-Fredriksborg

linierna.

kr. 3,618,000: — kr. 2,071,000: — kr. 261,000: —
att deraf beviljats....» 1,025,000: — » 600,000: — » 250,000: —

så att ännu skulle
återstå en anskaffning
för..................kr. 2,593,000: — kr. 1,471,000: — kr. 11,000: —

hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes på extra stat för
år 1892 af Riksdagen äska

till bestyckning å Karlsborg .................................. kr. 189,000: —

» » å Vaxholm Oskar-Fredriksborg » 900,000: —

samt » å Oskars-Värnslinierna................ ))_11,000: —

Summa kr. 1,100,000: —

Infanteri-ammunitionsvagnar.

[17.]

Anslag till
infanteriammunitionsvagnar.

För fortsatt förändring af äldre infanteri-ammunitionsvagnar för
ammunitionskolonnerna och dessas förseende med rid- och anspannspersedlar
m. m. äfvensom till anskaffning af de för stridsträngen vid infanteriet och
kavalleriet afsedda nya tvåspända infanteri-ammnnitionsvagnarne med tillhörande
utredning bar, enligt hvad generalfälttygmästaren anmäler, hittills
beviljats 150,00*0 kronor af de 239,112 kronor, som beräknats vara för
denna anskaffning erforderliga. Då alltså ett belopp af 89,112 kronor
ännu återstår, för att krigsstyrelsen må sättas i tillfälle att bringa denna
del af arméns materiel i fullständigt skick, hemställer han, att Eders

Fjerde hufvndtiteln.

Kongl. Maj:t för ändamålet måtte af Riksdagen äska ett extra anslag
för år 1892 af 30,000 kronor.

Af nyss under anslaget till fästningsartillerimateriel angifna skäl
finner jag någon nedsättning'' å denna anslagsfordran böra ega rum och
hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af Riksdagen
äska ett extra anslag för nämnda år af 20,000 kronor.

Gevärstillverkningen.

fiol

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1890 Anslag till
upplyser generalfälttygmästaren, att de i det underdåniga memorialet ^ns^fvär*
af den 15 november 1889 omnämnda anordningar vid gevärsfaktoriet, aim ns se''a1''
som för den pågående gevärsförändringen funnits nödvändiga, nu äro
fullbordade. Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att åt det belopp 1,668,000 kronor, som beviljats för förändring
af 1867 års gevär till vapen af liten kaliber, må på extra stat
för år 1892 anvisas 400,000 kronor.

På sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har jag i mina underdåniga
anföranden till statsrådsprotokollen för den 12 januari 1889
och den 11 januari 1890 framhållit angelägenheten deraf, att den beslutade
gevärsförändringen snarast möjligt genomföres och att såsom följd
deråt de för detta ändamål afsedda årliga anslag ej bestämmas till för
små belopp. Med erinran att för ändamålet hitintill beviljats 700,000
kronor får jag alltså tillstyrka bifall till denna generalfälttygmästarens
framställning.

Byggnader å Karlsborg.

I anledning af underdånig framställning utaf generalfälttygmästaren Anslag" till
behagade Eders Kongl. Maj:t föreslå 1890 års Riksdag, att för upp- byggnader å
förande å Ivarlsborg af en förrådsbyggnad och ett fullständigt artilleri- Karlsb01glaboratorium
bevilja ett extra anslag å 140,110 kronor och deraf till
utgående under år 1891 anvisa 46,000 kronor.

Hvad förrådsbyggnaden angår, var, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes
erinra sig, framställningen föranledd af svårigheten att bereda lämpliga
förvaringsringsrum för den äldre ännu brukbara artillerimaterielen
som, i den mån den nyanskaffade till artilleriregementena utlemnats,
måst, i brist på förrådsutrymme vid deras etablissement, till Karlsborg

Bih. till Jtihd. Prof,. 189 i. 1 Samt. 1 A/d. 1 Höft. 4

Fjerde hufvud titeln.

förflyttas. Kostnaderna för denna byggnad, hvilken enligt generalfälttygmästarens
förslag skulle uppföras af sten och förläggas i samma
qvarter som ett redan förut å Karlsborg uppfördt, för likartad! ändamål
afsedt förrådsskjul, beräknades till 64,000 kronor.

I fråga åter om den tilltänkta laboratoriibyggnaden, utgick generalfälttygmästaren
derifrån att, då Karlsborg hade karakteren af en förrådsfästning
och derstädes vore uppstäld såväl fästnings- som positionsoch
fältartillerimateriel, det, efter hans åsigt, vore oundgängligen nödvändigt,
att aptering af all slags ammunition kunde utföras derstädes,
men att emellertid under nuvarande förhållanden detta vore, i brist på
ett ordentligt inrättadt artillerilaboratorium, fullständigt overkställbart.

På sätt i statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890 närmare omförmäles,
föreslog han alltså, att på en plats norr om f. d. disciplinkompaniets
kasernbyggnader skulle uppföras fyra särskilda till artillerilaboratorium
afsedda byggnader; och beräknades kostnaden för dessa
byggnader jemte en del för laboratoriet erforderlig materiel till 76,110
kronor.

Det af Eders Kongl. Maj:t i förevarande afseende framstapla förslag
blef emellertid icke af Riksdagen bifallet.

I sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1890 har nuvarande
generalfälttygmästare!! upptagit sin företrädares förslag, i hvilket han
förklarar sig till alla delar instämma, dervid tilläggande, att, hvad angår
behofvet af nytt förrådsskjul, ytterligare artillerimateriel under sistförflutna
år uppställa å Karlsborg och att sålunda de skäl, som förut
talade för en dylik byggnads uppförande, än mera vunnit i styrka.

Då det för de båda byggnadsföretagen erforderliga belopp synes
honom lämpligen kunna på tre år fördelas, hemställer han alltså, att
Eders Kong!. Maj:t jemväl till nu instundande Riksdag täcktes aflåta
framställning om anvisande för ändamålet af 46,000 kronor.

På sätt jag yttrade till statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890,
anser jag behofvet af dessa byggnader vara ådagalagdt; och då jag nu
lika litet som förra gången, frågan förevar, har något att erinra mot
kostnadsberäkningarne, får jag alltså, under hänvisande i fråga om detaljerna
af förslaget till omförmälda statsrådsprotokoll, i underdånighet
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med den till sistlidne riksdag
i ämnet gjorda framställning, täcktes föreslå Riksdagen

att till uppförande af ett förrådsskjul och en artillerilaboratoriibyggnad
å Karlsborg bevilja ett extra
anslag å 140,110 kronor och deraf till utgående under
år 1892 anvisa 46,000 kronor.

Fjerde liufvudfiteln.

Kasernetablissement i Jernband.

Med föranledande af särskilda utaf dåvarande generalfälttygmästare!].
och cliefen för artilleriet gjorda underdåniga framställningar aflät
Eders Kongl. Maj:t till så väl 1889 som 1890 års Riksdag nådiga propositioner,
deri Eders Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen, att af reservationerna
å anslaget till värfvade garnisonerade truppernas rekrytering
och aflöning anvisa erforderliga medel för uppförande i Jemtland af ett
artillerietablissement.

I fråga om detaljerna af detta förslag ber jag att få hänvisa till
mina underdåniga anföranden till statsrådsprotokollet för den 5 april
1889 och den 31 januari 1890, i hvilka en omständlig redogörelse
blifvit lemnad så väl för anledningen till förslagets framställande som
för den för etablissementet uppgjorda plan och kostnadsberäkning.

Jag ber nu endast att få erinra,

att med förslaget afsågs att bereda kasernetablissement för svea
artilleriregementes 9:de och 10:de batterier eller dess 5:te division,
hvilken, enligt hvad Riksdagen redan år 1871 beslutat, skall förläggas
till Norrland;

att staden Östersund ansetts vara den plats, som bäst lämpar sig
för etablissementets anläggning;

att kostnaden för detsamma af chefen för fortifikationen beräknats
komma att uppgå till 366,300 kronor, hvartill ytterligare borde läggas
25,000 kronor för inköp af tomt, öfningsfält och förbindelseväg mellan
tomten och öfningsfältet, så att hela etablissementet skulle kosta 391,300
kronor;

att, då generalfältygmästaren och chefen för artilleriet vid förslagets
upprättande utgått från förutsättningen att batterierna, hvilka
för närvarande äro organiserade såsom fotbatterier, skulle vid öfverflyttningen
till Östersund organiseras såsom åkande, men jag ansett fråga
derom icke böra för det dåvarande väckas, jag funnit åtskilliga till en
kostnadsbesparing af 41,300 kronor ledande inskränkningar i det af
generalfält.ygmästaren föreslagna kasernutrymme kunna vidtagas och
såsom följd deraf beräknat kostnaden för etablissementet i dess helhet
till 350,000 kronor, samt

att, då staden Östersund, efter det frågan vid 1889 års riksdag
förevarit, förklarat sig villig att under vissa vilkor lemna bidrag till
kostnaden för etablissementet, och detta bidrag, som eventuel! skulle

[20.]
Anslag till
uppförande af
ett kasernetablissement
i
Jemtland.

28 Fjerde hufvud ti teln.

utgöras på det sätt, att staden uppläte en del af tomten för detsamma,
kunde beräknas motsvara en summa af 10,000 kronor, de för etablissementet
erforderliga statsmedel i 1890 års proposition antagits skola
utgöra 340,000 kronor.

Intetdera af de sålunda för Riksdagen framlagda förslag i ämnet
lyckades dock tillvinna sig dess bifall; men då jag fortfarande ansett
af synnerlig vigt för försvaret i dess helhet, att ett artillerietablissement
i Norrland komme till stånd och att sålunda krigsstyrelsen blefve
satt i tillfälle att vid behof inom Norrland sjelft mobilisera en del af
den artilleristyrka, som för dess försvar är af nöden, har jag, sedan
1890 års Riksdags underdåniga skrifvelse beträffande förslaget inkommit,
funnit mig böra träffa åtgärder för frågans återupptagande vid en
kommande riksdag och har af sådan anledning i embetsbref den 21
sistlidne maj anmodat generalfältygmästaren och chefen för artilleriet
att dels från stadsfullmägtige i Östersund och dels från de jordegare i
grannskapet af denna stad, hvilka erbjudit sig att upplåta jord för
etablissementet med dertill hörande exercisfält och förbindelseväg, infordra
yttranden, huruvida deras intill utgången af 1890 gällande anbud
i fråga om etablissementets anläggning finge anses ega giltighet
efter utgången af nämnda år och i så fall intill hvilken tidpunkt.

Till svar härå har generalfältygmästaren och chefen för artilleriet
i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne oktober
meddelat, att omförmälda jordegare förnyat sitt förut gjorda anbud på
ett år, räknadt från den 12 september 1890, och att staden Östersund
genom erbjudande, som eger giltighet under innevarande år, förbundit
sig att, så snart etablissementet förlagts å endera af två angifna platser
vid Östersund och detsammas område införlifvats med staden, hvilket
borde ske innan artilleridivisionen ditflyttas, erlägga till staten ett
bidrag till inköp af plats för etablissementet af 10,000 kronor, dock med
afdrag utaf värdet å den staden tillhöriga mark, som för etablissementet
erfordras, efter en beräkning af 4 öre för hvarje qvadratfot.

Då sålunda, derest staten skall kunna tillgodogöra sig de afgifna
anbuden, frågan om kasernetablissementets anläggning bör under loppet
af 1891 afgöras, har den nuvarande generalfältygmästaren, under
förklarande, att han i allo delar de af hans företrädare i ämnet uttalade
åsigter, i sin den 7 november 1890 aflåtna underdåniga skrifvelse
till Eders Kong!. Maj:ts pröfning hemstält, huruvida icke redan för
nästkommande Riksdag förslag om etablissementets uppförande bör å
nyo framläggas. Och betonar han dervid särskildt, att, om än icke
erforderliga åtgärder för batteriernas organiserande som åkande anses

Fjerde hnfvudtiteln.

böra i sammanhang dermed vidtagas, det dock synes honom nödigt,
att kasernutrymmet i det blifvande etablissementet beräknas för tvenne
åkande batterier och att sålunda chefens för fortifikationen beräkningar
i fråga, om kostnaderna för etablissementet läggas till grund för den
proposition i ämnet, som kan varda afgifven.

Af hvad jag yttrat så väl i dag som vid de föregående tillfällen, då
detta ärende inför Eders Kongl. Maj:t föredragits, lärer Eders Kongl.
Magt hafva funnit, att frågan om förläggande af eu artilleristyrka till
Norrland synes mig af mycket stor betydelse. Jag tvekar alltså icke
att på nytt tillstyrka dess återupptagande, och torde dervid på den af
generalfältygmästaren angifna grund af sig sjelft förstås, att detta bör
ske redan vid nästkommande riksdag.

Hvad angår detaljerna af förslaget, vidhåller jag i hufvudsak de
af mig åren 1889 och 1890 uttalade åsigter och har endast beträffande
frågan om utrymmet inom kasernetablissementet ansett mig böra frångå
den ståndpunkt, jag förut intagit.

Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har jag städse betonat,
att ifrågavarande batteriers organiserande som åkande ur militärisk
synpunkt skulle vara af stor betydelse. Och då jag det oaktadt ansett
mig böra påyrka, att utrymme i det tilltänkta etablissementet tills
vidare bereddes endast för två fotbatterier, har detta uteslutande haft
sin grund deri, att jag trott krigsstyrelsens närmaste uppgift bort vara
att söka bringa, till verkställighet det en gång fattade beslutet om de
tvenne fotbatteriernas förläggande till Norrland.

Jag fann någon betänklighet deremot så mycket mindre böra råda,
som naturligtvis intet hindrade att vid etablissementets anläggning redan
från början vidtaga sådana anordningar, som skulle gjort det möjligt,
att. vid behof i etablissementet inrymma två åkande batterier, och ett
dylikt uppskof med en del af det föreslagna byggnadsföretaget ingalunda
behöfde förorsaka ökade kostnader.

Då emellertid, i sig sjelft är klart, att, om en förändrad härorganisation
kommer till stånd, den för Norrland afsedda artilleristyrka måste,
på. sätt i alla de senare härordningsförslagen jemväl vant förutsatt,
blifva organiserad såsom åkande, torde, helst om man icke lemnar opåaktade
de skäl, som i allmänhet tala för ett stärkande af Norrlands
försvar och som bjuda, att de derstädes förlagda truppafdelningar i
främsta rummet på tidsenligt sätt organiseras, fullgiltiga anledningar
förefinnas att, då nu ett nytt artillerietablissement är i fråga att der -

[21.]
Anslag till
Karl sborgs
fästningsbyggnad.

30 Fjerde hufvudtiteln.

städes uppföras, till utgångspunkt för kostnadsberäkningarne taga det
utrymme, som erfordras för åkande batterier.

Jag finner fördenskull kostnaden för etablissementet böra, på sätt
chefen för fortifikationen antagit, beräknas till 391,300 kronor, men
anser deremot ej tillrådligt, att hela den för kasernetablissementets
uppförande till dess större omfattning sålunda erforderliga summan utgår
från anslaget till de värfvade garnisonerade truppernas rekrytering
och aflöning. Genom Norrlandsbatteriemas uppsättning kommer nemligen
detta anslag, att i ej oväsentligt högre grad än förr tagas i anspråk,
och nödig varsamhet lärer under sådana förhållanden fordra, att
reservationerna å detsamma ej för hårdi anlitas.

Bidraget från nämnda anslag synes mig fördenskull böra bestämmas
till samma belopp, som år 1890, eller 340,000 kronor, och torde den
summa, 41,300 kronor, som jemte bidraget af Östersund derutöfver är
af nöden för kasernetablissementets uppförande, böra äskas såsom extra
anslag för år 1892.

Jag hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

till ett kasernetablissement i Jemtland för eu
artilleridivision bevilja en summa af 381,300 kronor,
att utgå med 41,300 kronor på extra stat för år 1892
och med återstående beloppet från reservationerna å anslaget
till värfvade garnisonerade truppernas rekrytering
och aflöning.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Chefen för fortifikationen, som tid efter annan och särskildt uti
sina underdåniga skrifvelser den 16 november 1882, den 15 november
1883 och den 15 november 1889 inför Eders Kongl. Maj:t framlagt de
skäl, som tala för nödvändigheten att bedrifva byggnadsarbetet å Karlsborg
med icke allt för små årsanslag, fäster i sin förenämnda skrifvelse
den 13 november 1890 Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att,
sedan arbetena vid Karlsborg kommit att omfatta äfven de vigtiga anläggningarne
på Vaberget, missförhållandet mellan hvad som bör och

Fjerde hufvudtiteln. 31

kan utföras måste blifva ännu mera i ögonen fallande. En redan i sig
sjelf obetydlig summa måste nemligen nu delas emellan tvenne arbeten,
af hvilka hvart och ett är af den angelägna art, att det ena icke bör
eftersättas för det andra. Ty, yttrar nämnda chef i sin berörda skrifvelse,
lika litet som man numera utanför Karlsborg kan undvara befästningar
i förterrängen och i all synnerhet på Vaberget, derest denna
fästning öfverhufvud taget skall kunna försvaras, lika litet kan man
inom densamma undvara säkra förvaringsrum för krut och öfrig ammunition;
och det är på sådana byggnader, som man under de senare
aren hufvudsakligen arbetat och äfven under den närmaste framtiden
måste komma att arbeta.

Dessutom äro, fortsätter han, dessa arbeten betydligt kostsammare
än förr till följd dels af det ökade utrymme, som det nyare artilleriets
större krutladdningar och ömtåliga sprängprojektiler kräfva, och dels af
de vida starkare konstruktioner, som föranledas af de nutida sprängbombernas
kraftigare förstörelseverkan.

Chefen för fortifikationen förklarar sig under sådana förhållanden
finna helt naturligt, om anslagsumman för Karlsborg äskades till åtminstone
ej lägre belopp än den, som för ett tiotal år sedan, då dessutom
ej obetydliga summor samtidigt användes till andra fästningsbyggnader
inom riket, i medeltal för Karlsborg utgick eller i rundt tal 300,000
kronor; och då han det oaktadt finner sig föranlåten, att äfven för år
1892 icke ifrågasätta högre årsanslag för arbetena vid Karlsborg än
som han under de senaste trenne åren för samma arbete ansett sig böra
begära, sker detta, såsom han upplyser, i den förhoppning, att derigenom
möjliggöra påbörjandet åt de, enligt hans förmenande, ytterst vigtiga
befästningsanläggningarne å öame i Karlskrona skärgård.

Han hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t behagade, för fortsättande
af befästningsarbetena vid Karlsborgs hufvudfästning och på Vaberget,
äska ett extra anslag för år 1892 af 200,000 kronor. ''

Till denna underdåniga hemställan får jag, som i allo delar de af
chefen för fortifikationen i ämnet uttalade åsigter, för min del tillstyrka
nådigt bifall.

Karlskrona.

På Eders Kongl. Maj:ts förslag beviljade 1890 års Riksdag till uppförande
af ett batteri för tre stycken snabbeldskanoner å Kungsholms
fästning ett belopp af 54,500 kronor. På sätt chefen för fortifikationen i

[22.]
Anslag till
befästningar
vid Karlskrona.

Fjerde lmfvudtiteln.

sin förenämnda skrifvelse erinrar, är batteriet afsedt för 3 stycken 57 mm.
snabbeldskanoner, uppstälda i så kallade pansarlavetter; och har, enligt
hvad nämnde chef vidare anmäler, Finspongs styckebruk erbjudit sig
att på egen bekostnad tillverka och till vederbörandes bepröfvande här
uppställa en dylik försökslavett. Under förutsättning att den varder
godkänd, skulle, derest samtidig beställning af flera lavetter eger rum,
leveranspriset för hvarje lavett, enligt chefen för fortifikationen från bruket
medelad uppgift, antagligen icke komma att öfverstiga 15,000 kronor, så
att, då dertill läggas kostnaderna för transport och uppställning på platsen
samt diverse inredningsarbeten för förvarande af ammunition i batteriet,
den för detsammas fullbordande ännu återstående kostnad af
chefen för fortifikationen beräknas till 54,000 kronor.

Det är emellertid icke endast denna summa, som chefen för fortifikationen
under nu förevarande statsregleringsperiod finner erforderlig
för befästningarne i Karlskrona skärgård. Framhållande nödvändigheten
af permanenta befästningar på de utanför Karlskrona redd belägna
öarne, hemställer han nemligen, att anslag till dylika befästningar nu
måtte begäras. Han erinrar dervid, att han redan i sin underdåniga
skrifvelse den 15 november 1884 fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på denna förut af 1878 års befästningskomité kraftigt betonade
angelägenhet, men att hans dåvarande framställning, som afsåg påbörjandet
af befästningsarbeten å Hasslö, icke lyckades tillvinna sig nådigt
afseende. Under antagande, att Eders Kongl. Maj:t skulle finna den
vid stora inloppet belägna Aspö företrädesvis böra komma i fråga att
tryggas mot fiendtligt besittningstagande, föreslår han derföre nu, att
början göres med befästningarne å nämnda ö, och påpekar han dervid,
att ett dylikt besättande af denna ö skulle varda i hög grad
ödesdigert för försvaret af Kungsholmen och Karlskrona varf och stad,
i det dessas förstöring genom på Aspö uppstälda fiendtliga batterier
numera är ganska möjlig; och han förklarar såsom sin åsigt, att utan
ett stormfritt, permanent verk på Aspö och ett dylikt å Tjurkö, hvarigenom
stöd skulle beredas åt de sannolikt ganska svaga stridskrafter,
som i farans stund kunna disponeras för Karlskronas försAnr, det under
nuvarande förhållanden är omöjligt att ens för kortare tid hålla Kungsholmen
och trygga staden.

Hvad angår kostnaden för det tilltänkta verket å Aspö, skattas
densamma, under förutsättning att verket uppföres i enlighet med de
senast uppgjorda förslagsritningarne, af chefen för fortifikationen till

212,000 kronor, kostnaden för pansarlavetterna dock häri ej inberäknad;
och anser han denna summa lämpligen kunna fördelas på två år.

Fjerde liufvudtiteln.

Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen
äska ett extra anslag för år 1890 af 160,000 kronor och deraf anslå
till fullbordande af minförsvarsbatteriet ä Kungsholmen 54,000 kronor
och till påbörjande af ett permanent verk å Aspö 106,000 kronor.

Som Eders Kongl. Majd torde finna af hvad jag förut i dag yttrat
beträffande användandet af de extra anslag för år 1892, som kunna för
fyllandet af landtförsvarets behof tagas i anspråk, anser jag chefens för
fortifikationen förevarande hemställan i hög grad förtjent af beaktande.

Jag får alltså tillstyrka, att densamma måtte vinna Eders Kongl.
Maj ds bifall.

Anskaffande och komplettering af fältingeniörmaterie!.

I sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1888 redogjorde
chefen för fortifikationen för den materiel, som då återstod att anskaffa
för ingeniörtruppernas fältutredning, äfvensom för den kostnad, som
derför skulle erfordras. Den sistnämnda beräknades till 132,200 kronor,
och har Riksdagen hvartdera af åren 1889 och 1890 deraf beviljat 40,000
kronor. En anskaffning till belopp af 52,200 kronor skulle alltså ännu
återstå, och hemställer chefen för fortifikationen i sin den 13 november
1890 i ämnet aflåtna underdåniga skrifvelse, att Eders Kongl. Majd nu
täcktes i och för anskaffning och komplettering af fältingeniörmateriel af
Riksdagen äska ett ytterligare extra anslag för år 1892 af 40,000 kronor.

Äfven till denna underdåniga hemställan får jag tillstyrka bifall.

Jniendenturfoehof.

Sedan 1877 års Riksdag för uppförande på arméns mötesplatser af
barackbyggnader med inredning beviljat ett extra anslag af 800,000
kronor och deraf anvisat för år 1878 400,000 kronor samt för år 1882

200,000 kronor, anhöll arméförvaltningen å intendentsdepartementet i
sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1887, att Eders Kongl.
Majd täcktes af 1888 års Riksdag äska återstoden af det sålunda beviljade
anslaget.

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 1 Rami. 1 Afd. 1 Höft.

[23.]

Anslag till
fältingeniörmateriel.

[24.]

Anslag till
baracker å
mötesfälten.

Fjerde hufvud ti teln.

I enlighet med den af dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
uttryckta åsigt, fann emellertid Eders Kongl. Maj:t
det af arméförvaltningen begärda belopp kunna på två år fördelas och
föreslog alltså nyssnämnda Riksdag, att af de till barackbyggnader å
mötesplatserna beviljade medel såsom extra anslag för år 1889 anvisa

100,000 kronor.

Då Riksdagen biföll denna Eders Kongl. Maj:ts framställning, återstår
alltså 100,000 kronor af det för barackbyggnader anslagna belopp,
som ännu icke utgått, och hemställer arméförvaltningen å intendentsdepartementet
i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 11 november
1890, att, då behofvet af dylika byggnader å åtskilliga mötesplatser
ännu icke kunnat i brist på dertih anslagna medel vederbörligen tillgodoses,
Eders Kongl. Maj:t täcktes af nu sammanträdande Riksdag
för ändamålet äska ifrågavarande återstod.

Jag finner denna framställning böra bifallas, och ber jag, att såsom
ytterligare stöd derför få erinra, att, hvad angår två af de regementen,
som ännu icke hafva tillgång på någon beväringsbarack, nemligen de
båda fotgardesregementena, utrymmet i dessa regementens nya kaserner
medgifver, att, äfven utan uppförande af särskilda baracker, förlägga den
dessa regementen tilldelade beväringsstyrka under tak, men att, då för
en dylik anordning af beväringsstyrkans inqvartering sängar äro af nöden
och sådana torde böra på bekostnad af detta anslag anskaffas, den i
öfrigt ändamålsenliga åtgärden, att i manskapslogementen m. m. inlägga
gardesregementenas beväring, måst i brist på den jemförelsevis obetydliga
summa, som för nyssnämnda anskaffning erfordras, tills vidare
uppskjutas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att af det till barackbyggnader å mötesplatserna
beviljade belopp såsom extra anslag för år 1892 anvisa

100,000 kronor.

Diverse behof.

Reseimdersiöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

[25.]

Beseunder- Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främ8trareäm°fflCe"
mande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under

Fjerde ImfYiultiteln.

anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främmande
länder för utbildning i sitt yrke, har under en följd af år på extra stat
anslagits ett belopp af 9,000 kronor; och har, i följd af 1883 års riksdags
beslut, medel från detta anslag jemväl anvisats för att bereda
tjensteman vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande
länder tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad
till en armés hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af
nöden, hemställer jag alltså,

att för år 1892 må till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda
belopp 9,000 kronor, med rättighet för Eders
Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af
anslaget kan under året besparas.

Generalstabens topografiska arbeten.

I sin underdåniga skrifvelse den 16 november 1889 anhöll chefen Anslag^! de
för generalstabens topografiska afdelning, att extra anslaget till gene- t0P0^afiska
ralstabens topografiska arbeten, hvithet de närmast föregående åren be- aibetenastämts
till 60,000 kronor, måtte för år 1891 få utgå med förhöjdt belopp
90,000 kronor; och behagade Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med
denna underdåniga framställning, föreslå 1890 års Riksdag att till generalstabens
topografiska arbeten såsom extra anslag för innevarande år
anvisa sistnämnda belopp. Denna framställning blef dock endast på det
sätt bifallen, att Riksdagen för nämnda ändamål anvisade ett extra anslag;
af 75,000 kronor.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 26 november 1890
har nu chefen för generalstabens topografiska afdelning på nytt anhållit,
att förevarande extra anslag måtte för framtiden och sålunda jemväl för
år 1892 få utgå med 90,000 kronor; och är denna hans framställning
af så väl kommissionen för de allmänna kartarbetena som af chefen
för generalstaben i underdånighet tillstyrkt.

Vore man, yttrar förstnämnde chef till stöd för sin berörda hemställan,
berättigad antaga, att lika stora besparingar som hitintills framgent
skulle kunna beredas å anslagen till de ekonomiska kartverken
och komma de topografiska kartarbetena till godo, och kunde vidare
en del för det närvarande åsidosatta, i chefens för togografiska afdelningen
föregående skrifvelse i ämnet närmare angifna synnerligen vigtiga
arbeten fortfarande undanskjutas, skulle det belopp, hvartill Riksdagen
år 1890 bestämt detta anslag, visserligen vara tillfyllestgörande,

36 Fjerde hufrudtiteln.

i det att de penningemedel, öfver hvilka kartverket skalle hafva att
förfoga, i sådan händelse komme att uppgå till det belopp, 90,000 kronor,
som i sistnämnda skrifvelse angifvits såsom i detta hänseende nödvändigt.
Båda dessa antaganden hölie emellertid icke stånd. Någon
besparing å anslaget till de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbotten
vore så mycket mindre att emotse vare sig för år 1891 eller
för de närmast derpå följande åren, som utgifningen af den ur alla
synpunkter så vigtiga kartan öfver Nottbottens län, enligt chefens för
topografiska afdelningen åsigt, borde bedrifvas så fort tillgängliga medel
och arbetskrafter medgåfve, samt efter nämnda kartas fullbordande
besparingarne å detta anslag lämpligen borde användas till att bereda
någon kännedom om Vesterbottens läns fjell trakter. Icke heller å anslaget
till det allmänna ekonomiska kartverket kunde besparingar fortfarande
beredas till så stor utsträckning som hitintills, utan att fortgången
af detta utaf allmänheten med synnerligen stort intresse omfattade
kartverk allt för mycket försenades. Kunde det ekonomiska kartverket
lemna så stora årsbidrag till det topografiska, att genom dem
kostnaderna betäcktes för de triangulerings- och höjdmätningsarbeten,
hvilka af generalstabens topografiska afdelning utfördes för ekonomiska
kartverket och direkt komme detta kartverk till godo, kunde ej mera
af detsamma begäras. Kostnaderna för den så nödvändiga revideringen
på fältet af äldre topografiska kartblad, livilket arbete under de sistförflutna
tre åren måst alldeles åsidosättas och närmast föregående år
endast omfattat införande på kartbladen af nyanlagda jernvägar, men nu
icke längre kunde uppskjutas, komme sålunda att helt och hållet drabba
anslaget till de topografiska arbetena och samma blefve förhållandet med
kostnaderna för andra vigtiga arbeten, hvilka icke längre kunde uppskjutas,
såsom fullbordandet af gravyren å generalkartans nordligaste del,
liöjdkartan m. fl. Då dertill komme, att kostnaden så väl för revideringen
med dertill hörande gravyr som för tryckning och färgläggning m. in.
med hvarje år, som kartverket fortskrede, något ökades, vore det chefens
för topografiska afdelningen öfvertygelse, att med ett årsanslag
till det af 1890 års riksdag bestämda belopp, den årliga arbetsprodukten,
för så vidt denna hade sitt uttryck i på fältet nyuppmätt område,
endast med svårighet skulle kunna upprätthållas vid 22 å 23 qvadratmil,
och att såsom följd deraf omkring 45 år komme att förgå innan
kartverket hanne fullbordas; och som det, enligt afdelningschefens åsigt,
icke kunde vara med landets fördel öfverensstämmande att till en så
aflägsen framtid uppskjuta fullbordandet af ett kartverk, som icke allenast
i militäriskt afseende vore nödvändigt, utan lände till största gagn

Fjerde liufviultiteln. 37

vid uppgörande af planer för snart sagdt alla allmänna arbeten, återstode,
enligt hans uppfattning, såsom enda utväg, att anslaget bestämdes
till nyssnämnda högre belopp, hvarigenom kartverkets afstötande
på 30 år skulle medhinnas.

Icke ens ur ren sparsamhetssynpunkt kunde, tillägger han, ett
undanskjutande under ytterligare 45 år af topografiska kartverkets fullbordan
anses tillrådligt, då nemligen det lätt insåges, att ett årsanslag
af 90,000 kronor under 30 år medförde lägre totalkostnad, än om samma
anslag under 45 år utginge med 75,000 kronor.

Såsom jag redan yttrat, hemställer han alltså, att Eders Kongl.
Maj:t till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten täcktes
såsom extra anslag för år 1892 af Riksdagen äska 90,000 kronor.

I det underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet, som jag den
11 januari 1890 afgaf i detta ämne, redogjorde jag för de omständigheter,
som enligt min uppfattning talade för bifall till afdelningschefens
då gjorda, med den förevarande öfverensstämmande framställning. Jag
har ej funnit skäl att nu frångå de åsigter, jag då uttalade. Särskild!
ber jag få erinra, att det bidrag från ekonomiska kartverket, som för
år 1891 beräknats kunna komma det topografiska till godo, utgör endast
4,000 kronor. Jag hemställer alltså, att Eders Kong!. Maj:t täcktes,
i enlighet med afdelningschefens förslag,

till fortsättande af de topografiska arbetena af Riksdagen
äska ett extra anslag för år 1892 af 90,000
kronor.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Enligt Eders Kongl. Maj ds förslag vid 1890 års riksdag skulle detta
extra anslag, som för år 1890 utgick med 30,000 kronor, jemväl för år 1891
bestämmas till nämnda belopp. Riksdagen fann emellertid skäl att till förevarande
ändamål såsom extra anslag för sistnämnda år anvisa 60,000 kronor;
och då jag så mycket mindre har någon anledning att nu föreslå anslagets
utgående med lägre belopp, än det sålunda af Riksdagen för innevarande
år bestämda, som jag, då frågan år 1890 inför Eders Kongl. Majd
föredrogs, förklarade mig ur flera synpunkter anse önskligt, att anslaget
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 6

Anslag till
skarpskytteväsendets
befrämjande

m. m.

38 Fjerde Imf vildt! tel n blefve

från sitt dåvarande belopp 30,000 kronor höjdt åtminstone till
det belopp 45,000 kronor, hvarmed det år 1888 utgick, får jag under
erinran tillika, att genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 12
sistlidne december anordningar träffats, hvarigenom tillgångarne å anslaget
i högre grad än förut varit fallet komma landets värnpligtige till
godo, och att detsamma under sådana förhållanden för framtiden kan
anses komma att mera direkt tjena försvaret, i underdånighet tillstyrka
att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i öfverensstämmelse med hvad jemväl
arméförvaltningen å civila departementet i sin förenämnda skrifvelse
föreslagit,

till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande
af Riksdagen såsom extra anslag för år
1892 äska 60,000 kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitél yttrat, tillstyrkt och hemstält,
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande
af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla och
gilla, med befallning tillika att utdrag af detta protokoll
skulle till finansdepartementet öfverlemnas till
ledning vid författandet af Kongl. Mäj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof.

Ex protocollo
O. E. Pauli.

Stockholm, AV L. Beckman, 1891.

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver sjö för sv ar särenden, hållet inför Hans
Maj: t Konungen uti Statsrådet å Stockholms slott den
12 Januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve -Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och
WlKBLAD.

Departementschefen, statsrådet herr friherre von Otter anmälde i
underdånighet frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1892 och föredrog härvid tillika:

marinförvaltningens särskilda skrifvelser den 16 september och den
31 oktober 1890 angående de ordinarie anslagen samt behofvet af extra
anslag för flottan för år 1892; samt

chefens för sjökarteverket embetsskrifvelse den 29 november 1890
i fråga om det för nämnda verk erforderliga anslag för år 1892.
Härefter yttrade departementschefen beträffande:

Bih. till Rilcsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afil.

Femte hufVudtiteln.

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans kårer och stater.

[1-3-]

Aflöning för
flottans kåror
och stater.

Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år
anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag kr. 1,512,734: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län

likaledes å ordinarie stat uppförda anslag .................... » 114,000: —

dels ock å extra stat till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan beviljade............... ''»__50,000: —

eller tillhopa kronor 1,676,734: —

Härutöfver erfordras för den del af sjömanskåren, som under år
1892 skall upprättas, 67,000 kronor, hvarmed det ordinarie anslaget till
aflöning alltså hör förhöjas.

Med afseende å det extra anslaget å 50,000 kronor för genomförande
af senast beslutade lönereglering för flottan torde jag här böra
erinra, att detta varit afsedt att minskas och slutligen upphöra i den
mån, som genom afgång på reserv- och indragningsstaterna medel på
det ordinarie aflöningsanslaget för detta ändamål blefve tillgängliga;
men att, sedan Riksdagen år 1887 beslutat att de genom afgång på
reserv- och indragningsstaterna tillgängliga medel, intill ett belopp af

114,000 kronor, finge användas tillökande af officersantalet på den aktiva
staten, behofvet af det extra anslaget kommer att, på sätt jag i mina
anföranden angående regleringen af utgifterna under femte hufvudtiteln
den 11 januari 1886 och 12 januari 1888 påvisat, qvarstå oförminskad!
intill dess nämnda 114,000 kronor blifvit för officerstillökningen tillgängliga.
Enligt från marinförvaltningen meddelade upplysningar hafva
de genom afgång å reserv- och indragningsstaterna hittills för officerstillökningen
disponibla löneförmånerna uppgått till 75,276 kronor 66 öre.

På grund af det sålunda anförda får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

Femte hufvudtiteln.

att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å ..................................................... kr. 1,512,734: —

må förhöjas med det för år 1892 till förändrad
organisation af sjömanskåren erforderliga belopp........ » 67,000: —

eller till kr. 1,579,734: —

att livad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund
af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående år
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1892 användas,
samt

att i öfrigt ett anslag af 50,000 kronor till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan må å extra stat för år 1892 anvisas
att gemensamt med anslaget till flottans kårer och stater redovisas.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.

Å detta anslag hade efter år 1877, då detsamma bestämdes till ett
»förslagsanslag högst» 282,000 kronor, uppstått en brist, som vid 1880
års slut uppgick till 100,403 kronor 69 öre. För att betäcka denna
brist har riksdagen år efter annat medgifva, att möjligen uppkommande
besparingar å anslaget finge användas till godtgörande eller afbetalning
af berörda brist.

Äfven sedan anslaget vid 1885 års riksdag blifvit med anslaget till
anskaffande och underhåll af de s. k. småpersedlame sammanslaget och
fått reservationsanslags natur, har Eders Kong!. Maj:t begärt och Riksdagen
fortfarande medgifvit, att uppkommande besparingar å anslaget
finge användas till godtgörande af eller afbetalning å förenämnda brist,
hvilken ock till följd af nämnda medgifvanden nedgått så, att den vid
1888 års ingång utgjorde 14,139 kronor 68 öre.

Ehuru riksdagarne 1888, 1889 och 1890 jemväl lemnat enahanda
medgifvande i fråga om besparingarnes användande, har hittills någon
ytterligare minskning af förberörda brist icke kunnat ega rum, utan
tvärtom en brist å reservationsanslaget af 8,257 kronor 11 öre uppkommit,
hvartill orsaken varit den att anslaget under dessa år behöft
tagas i anspråk både för uppsättning af beklädnad åt nya sjömanskåren
och för beklädnad af de qvarvarande båtsmännen, hvilka icke till

[4-]

Beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna.

Femte hufvudtiteln.

[5.]

Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.

[6.]

Flottans nybyggnad
och
underhåll.

antalet minskats i samma proportion som den nya sjömanskåren
bli t Vit uppsatt. Bristen på det gamla förslagsanslaget utgör fördenskull
fortfarande 14,139 kronor 68 öre. Emellertid torde under år
1892 besparing'' möjligen uppkomma och marinförvaltningen har fördenskull
föreslagit, att Eders Kong! Maj:t täcktes hos Riksdagen äska
medgifvande att till
sådant blefve erforderligt, användas jemväl den besparing, som under
år 1892 må kunna på ifrågavarande reservationsanslag beredas; och
hemställer jag underdånigst att framställning må göras till Riksdagen
i enlighet med detta marinförvaltningens förslag.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

För att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka
utgjorde rustnings- eller roteringsbesvären effektivt, den år 1885 beslutade
lindring i samma besvär, uppfördes å femte hufvudtiteln ett förslagsanslag
af 162,000 kronor. Sedan beslut år 1887 fattats om båtsmanshållets
vakanssättning har, vid det förhållande att för alla vakanssatta
rotar lindringen skall utgå medelst afskrifning å vakansafgiften
och icke genom utbetalning från statsverket, anslaget i mån af vakanssättningens
fortgång blifvit nedsatt samt utgör för närvarande 80,000
kronor. Med afseende på den fortgående vakanssättningen bör detta
belopp för år 1892 nedsättas till 60,000 kronor och jag hemställer fördenskull att

förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären
för år 1892 nedsättes från 80,000 kronor till 60,000 kronor.

Flottans nybyggnad och underhåll.

Marinförvaltningen bär år efter annat på anförda skäl framhållit
önskvärdheten af ett ordinarie nybyggnadsanslag, tillräckligt att möjliggöra
fartygsmaterielens uppbringande till och bibehållande i ett tidsenligare
skick än som låter sig göra med de ovissa, till beloppet vexlande
och med olika mellantider beviljade extra anslagen, samt ansett
att för sådant ändamål ett belopp af 2,000,000 kronor borde i riksstaten
uppföras såsom förhöjning af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll.

Femte hufvudtlteln.

Ehuru jag, på sätt jag äfven gifvit tillkänna vid de föregående tillfällen,
då denna fråga förevarit, obetingadt instämmer med marinförvaltningen
i fråga om dess sålunda uttalade önskningsmål, om jag också
icke kan biträda alla de derför anförda skälen, och ehuru jag till deras
lulla värde uppskattar de stora fördelar, som med ett fast nybyggnadsanslag
obestridligen skulle vinnas, kan jäg likväl icke heller nu tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att derom hos Riksdagen göra framställning, alldenstund
statsverkets tillgångar för år 1892, med fästadt afseende å andra
dess behof, icke lära medgifva att, jemte ett med 2,000,000 kronor
ökadt ordinarie anslag, ifrågasätta de icke obetydliga belopp derutöfver
— af marinförvaltningen för år 1892 beräknade till 1,283,400 kronor —
som på extra stat skulle erfordras för anskaffning af en del felande
materiel för såväl sjöbefästningarne som redan befintliga fartyg m. m.,
behof, hvilkas tillgodoseende under den närmaste framtiden jag anser
oafvisliga, så framt en del redan befintliga försvarsanstalter skola motsvara
de med dem afsedda ändamål.

Jag anser äfven att, om förslag till ökande af det ordinarie nybyggnads-
och underhållsanslaget skall med någon utsigt till framgång
föreläggas Riksdagen och för såvidt tillökningen i anslaget skall, såsom
marinförvaltningen afsett, uteslutande användas för nyanskaffning af fartygs-
och minmateriel med allt hvad dertill hörer, man först måste tillse
att äldre brister i förenämnda materiel, till hvilkas afhjelpande anslagstillökningen
icke finge tagas i anspråk, blefve undanröjda, och att flottans
underhåll kunde bestridas med det dertill nu använda anslagsbeloppet
1,200,000 kronor jemte den af Riksdagen redan beslutade successiva
förhöjning deraf med högst 100,000 kronor till daglönare å varfven
i stället lör båtsmännen, så att, om ett ordinarie nybyggnadsanslag af
2,000,000 kronor beviljades, anslag å extra stat derefter endast skulle
erfordras för tillfälliga behof, för hvilkas tillgodoseende kostnad sbeloppen
kunde inrymmas inom den anslagssumma, som för hvarje år kunde för
sjöförsvaret få tagas i anspråk.

Af dessa skäl hemställer jag, att marinförvaltningens alternativa
förslag om ett med 2,000,000 kronor ökadt ordinarie anslag till flottans
nybyggnad och underhåll för närvarande icke må föranleda till någon
Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

I sammanhang med båtsmanshållets vakanssättning medgaf 1887 års
riksdag, såsom här ofvan nyss blifvit omförmäldt, att förhöjning i anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll framdeles finge efter hand
ega rum med högst 100,000 kronor, att utgå i den mån, som det dittills
vanligen vid varfven använda antalet båtsmän icke kunde genom

Femte hufvudtiteln.

uppfordring af qvarvarande manskap vid batsmanshallet erhallas, och
således till hela beloppet, först sedan sådant arbetsbiträde icke vidare i
följd af vakanssättningen funnes att tillgå.

I enlighet med de för organisationens genomförande uppgjorda beräkningar
(Bil. D till 1887 års statsverksproposition) skulle eu förhöjning
redan för år 1891 erfordrats, och liemstälde marinförvaltningen i öfverensstämmelse
dermed i dess den 27 september 1889 afgifna förslag till
beräkning af utgifterna under riksstatens femte liufvudtitel för ar 1891,
att en sådan förhöjning måtte för nämnda år af Riksdagen äskas; men
med hänsyn dertill att erforderligt antal båtsmän ännu famn? att för
varfvets behof tillgå, ansåg jag mig då icke kunna tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att om den begärda förhöjningen göra framställning.

Marinförvaltningen har nu omförmalt nämnda förhållande, äfvensom
att enligt ofvannämnda beräkning förhöjningen för år 1892 borde utgå
med 40,000 kronor.

Sedan det visat sig att genom vakanssättningen antalet effektiva
rusthåll och rotar så nedgått, att det antal båtsmän, som för varfsarbetena
hittills kunnat påräknas, icke kan antagas blifva för år 1892
från årsuppfordringen att tillgå, samt extra uppfordring bland qvarvarande
båtsmän, oafsedt den ökade tunga, som härigenom skulle drabba
såväl rust- och rotehållare som båtsmännen, desto mindre bör ifrågakomma,
som kasemutrymme för dessa båtsmän icke kan beredas, sedan
med innevarande års antagning af manskap vid värfvade stammen denna
utgöres af de 4 årsklasser, som högst på en gång skola vara vid stationen
för utbildning tjenstgörande och hvilken styrka är den största
som kan i befintliga kaserner inrymmas, så lärer det nu blifva oundvikligt
att af den år 1887 af Riksdagen medgifna anslagsförhöjningen
anvisa för år 1892 hvad som anses erforderligt för anställande af arbetare
vid varfven i båtsmännens ställe.

I afseende härå har varfsehefen vid flottans station i Carlskrona
beräknat behofvet till 17,500 kronor och varfsehefen vid flottans station
i Stockholm till 6,800 kronor eller tillhopa 24,300 kronor, allt för år
1891, hvilket belopp jag likväl för år 1892 anser kunna nedsättas till
jemna 20,000 kronor.

Jag får derföre i underdånighet hemställa att Eders Kongl. Maj:t
ville hos Riksdagen begära, att af den år 1887 medgifna förhöjning
med högst 100,000 kronor i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
20,000 kronor måtte i riksstaten för år 1892 uppföras samt nämnda
anslag alltså upptagas till 1,220,000 kronor.

Femte hnfvndtlteln.

Durchmarschkostnader.

Till bestridande af kostnaderna för den nya sjömanskårens organi- [7.]
sation påräknades, jemte vakansafgiftema för båtsmanshållet, hvad af D“0c^™aadreSrh
anslaget till durchmarschkostnader återstode, sedan 10,000 kronor deraf
öfverförts till ökande af anslaget till rese- och traktamentspenningar,
utgörande denna återstod 20,000 kronor.

Sedan Riksdagen beviljat särskilda anslag till genomförande af den
nya organisationen samt rese- och traktamentspenningeanslaget numera
genom öfverföring från durchmarschkostnadsanslaget erhållit den afsedda
tillökningen af 10,000 kronor, bör en nedsättning af sistnämnda anslag,
livilket redan vid förra riksdagen minskades med 2,000 kronor, ega
rum; och bör denna nedsättning, i enlighet med den uppgjorda planen
för sjömanskårens organisation och beräkningen af förändringarne i de
deraf berörda anslag under femte hufvudtiteln, för år 1892 utgöra 4,000
kronor, så att anslaget, som nu uppgår till 18,000 kronor, kommer att
minskas till 14,000 kronor.

Jag får fördenskull hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen:

att anslaget till durchmarschkostnader må i 1892 års riksstat nedsättas
med 4,000 kronor och sålunda upptagas till 14,000 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande stats- [8.]
regleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000 f
kronor, lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifrädd- med afrad!-"
ningsanstalterna böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och
följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och
ersättningar, 409 kronor, utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning
derjemte, att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott
fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget
afsedda ändamål.

Femte hufvudtiteln.

Undervisningsanstalter för sjöfart.

[9.] Genom nådigt bref den 5 november 1886 har Eders Kongl. Maj:t

^anstalter''för" för0rclnat;

sjöfart. att skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan i Göteborg skall

från och med den 1 oktober 1887 skiljas från nämnda skola samt tillsvidare
vara förenad med Chalmers tekniska läroanstalt derstädes;

att marinförvaltningen skall från och med samma tid och så länge
ifrågavarande begge undervisningsverk äro med hvarandra förenade
årligen till styrelsen för nämnda anstalt utbetala från anslaget å femte
hufvudtiteln till navigationsskolorna i riket nedan nämnda belopp för

följande utgifter, nemligen:

till arvode för en lärare i skeppsbyggeri.................... kr. 3,000: —

» » » ..................... » 1,800: —

» undervisningsmateriel samt ersättning för handledning
vid elevernas praktiska öfningar ........................... » 1,300: —

till ersättning för anskaffad lokal till undervisning

i skeppsbyggeri............................................................................. » 2,000: —

till ersättning för instruments, kartors, böckers och
möblers underhåll och förökande, äfvensom för reparationer,
ved, ljus m. m., hvad skeppsbyggeriafdelningen
beträffar............................................................................................ » 400: —

tillhopa kronor 8,500: —;

hvartill kommer i stadgad ordning förhöjning för den med arfvode af

3,000 kronor aflönade läraren med 500 kronor efter 5 års och med ytterligare
500 kronor efter 10 års tjenstgöring samt för den med 1,800
kronors arvode aflönade läraren med 250 kronor efter 5 års och med
ytterligare 250 kronor efter 10 års tjenstgöring; samt

att årlig redovisning öfver såväl de från marinförvaltningen tillhandahållna
medel som elevernas terminsafgifter med alla dertill hörande
verifikationer skall af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt afgifvas
till kammarrätten i sammanhang med redovisning öfver anslagen
å 8:de hufvudtiteln för samma anstalts behof.

Uti skrifvelse den 16 sistlidne september har marinförvaltningen,
under åberopande deraf att i följd af de sålunda meddelade föreskrifterna
förvaltningen, hvilken det jemlikt dess instruktion åligger att
öfvervaka det utgifterna för behof som höra under femte hufvudtiteln,

Femte hufvudtiteln.

med undantag för lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna,
äro rätteligen grundade, saknade tillfälle att om sättet för ifrågavarande
medels användning taga den kännedom eller verkställa det öfvervakande,
som berörda instruktion afsåge, hemstält, att, i betraktande häraf och
då marinförvaltningens befattning med skeppsbyggeriafdelningen sålunda
vore inskränkt till utbetalandet af ofvannämnda medel, dessa måtte i
likhet med öfriga anslag till Chalmers tekniska läroanstalt upptagas å
åttonde hufvudtiteln, från hvilken anslag till undervisningsväsendet i allmänhet
utginge.

Då någon förändring i de genom ofvannämnda nådiga bref beslutade
åtgärder i fråga om skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan
i Göteborg derhän att samma afdelning framdeles skulle med navigationsskolan
återförenas icke synes mig vara hvarken önsklig eller lämplig,
anser jag efter samråd med statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
mig böra tillstyrka marinförvaltningens berörda förslag beträffande
anslagen till skeppsbyggeriafdelningen; och får jag på grund häraf
hemställa det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att besluta:

att femte hufvudtitelns anslag å 94,650 kronor till undervisningsanstalter
för sjöfart skall minskas med det deri ingående belopp af

8,500 kronor, hvilket, jemlik! nådiga brefvet den 5 november 1886 angående
förening af navigationsskolans i Göteborg skepp sbyggeriafdelning
med Chalmers tekniska läroanstalt, till dennas styrelse af marinförvaltningen
utbetalas, och anslaget således upptagas,till 86,150 kronor,
hvaremot anslagen till nämnda läroanstalt å åttonde hufvudtiteln torde
böra ökas med ett nämnda minskning motsvarande belopp; lärande de
ålderstillägg, som jemJikt samma nådiga bref efter vissa års tjenstetid
tillkomma lärarne i skeppsbyggeri vid ifrågavarande med anstalten
förenade skeppsbyggeriafdelning, komma att från och med år 1892
bestridas från anslag under åttonde hufvudtiteln.

I afseende å öfriga ordinarie anslag under femte hufvudtiteln har öfriga anslag,
jag ingen förändring att föreslå.

Extra anslag*.

Marinförvaltningen har, alternativt med en tillökning i nuvarande
ordinarie anslaget af 2,000,000 kronor till flottans nybyggnad och underhåll
jemte extra anslag till ett sammanlagdt belopp af 1,283,400
kronor, hemstält om följande anslag å extra stat:

Bill. till Rihd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufvudtiteln.

Till löneregleringens genomförande ................................. kr. 50,000: —

» fortsatt byggande af en tredje pansarbåt ............ » 1,500,000: —

» en ny l:a kl. pansarbåt 2,868,000 kronor, deraf

för år 1892 .................................................................. » 900,000: —

» artillerimateriel samt skjutförsök och inskjutning

af kanoner.......................................................................» 805,900: —

» rörliga minförsvaret ................................... » 75,000: —

s> fasta d:o ...................................................... » 100,000: —

)) bomullskrut................. » 25,000: —

» tillbyggnad af underbefälsskolan i Carlskrona ... )) 125,000: —

» nytt tyghus i Caidskrona............................................ » 110,000: —

» kajbyggnad å flottans varf i Stockholm ............... » 50,000: —

)) kruthus å Bergholmen.................................................. » 42,500: —

Summa kr. 3,783,400: —

Vore jag oförhindrad att beträffande anslagen under femte hufvudtiteln
endast fästa afseende vid flottans behof, skulle jag visserligen
icke tveka att förorda samtliga förenämnda af marinförvaltningen föreslagna
anslagsbelopp för uppgifna ändamål — och mera dertill —,
men då jag, såsom Konungens rådgifvare, jemväl måste taga hänsyn
till statsverkets tillgångar och till det belopp, som af dessa kan få
för sjöförsvarets behof högst tagas i anspråk, måste jag icke obetydligt
nedsätta de begärda anslagsbeloppen och anmodade fördenskull
marinförvaltningen i skrifvelse den 29 oktober sistlidna år att till mig
inkomma med nytt summariskt förslag till extra utgifter, deruti anslagsbeloppen
borde begränsas inom en summa af 2,500,000 kronor, som
ansågs vara den högsta hvilken till extra anslag för femte hufvudtiteln
kunde afses. Marinförvaltningen anmodades derjemte att dels taga i
öfvervägande huruvida icke, då det begärda anslaget till ytterligare eu
pansarbåt icke ansågs kunna inom det uppgifna beloppet inrymmas,
behofvet af ett ökadt antal minbåtar derinom kunde tillgodoses, dels
tillse huruvida icke den af marinförvaltningen till artillerimateriel begärda
anslagssumma kunde lämpligen fördelas på två år äfvensom
något nedsättas. Vidare borde inom det uppgifna begränsade beloppet
om möjligt inrymmas en summa af omkring 150,000 kronor, afsedda
för signal- och telefonstationer å rikets kuster; hvarjemte de anmälda
behofven borde upptagas i den ordning de ansågos mest trängande.

I marinförvaltningens med anledning af förenämnda skrifvelse afgifna
nya förslag af den 31 oktober 1890, hemställes om följande
extra anslag:

Femte hufvudtiteln.

Till nybyggnad af 3:e_ pansarbåten ................................ kr. 1,500,000:

» anskaffning af artillerimateriel och inskjutning af

kanoner........................................................................... » 732,500:

)) fasta minförsvaret ................ » 100 000:

» anskaffning af bomullskrut......................................... » 25^000:

» uppförande af kruthus å Bergholmen.................... » 42''öOQ:

)) anläggning af signal och telefonstationer ............ >, 100^000:

Summa kr. 2,500,000

Af skal, som, i sammanhang med de af mig angående hvarje särskild
anslagspost gjorda framställningar, närmare skola angifvas, kan
jag icke till alla delar biträda ofvanstaende fördelning af anslagsbeloppen,
dervid i öfrigt det oafvisliga anslaget till löneregleringens
genomförande blifvit, såsom jag antager, af förbiseende uteslutet.

Jag har nemligen ansett mig böra tillstyrka nedsättning i en del
och uteslutande af en annan del af de begärda anslagsbeloppen för
behof, med hvilkas tillgodoseende synes kunna med minsta olägenhet
anstå, på samma gång som jag trott mig böra föreslå Eders Kongl.
Maj:t att äska anslag för anskaffande af minbåtar, ett behof, hvars
fyllande enligt mitt förmenande är minst lika vigtigt och tillika möjligt
att inom den påräkneliga anslagssumman tillgodose.

De anslag å extra stat hvarom jag funnit mig i främsta rummet
utöfver ett anslag af 50,000 kronor till löneregleringens genomförande
böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra nådig framställning
äro:

Fartygsmateriel.

Till påbörjande af en ny l:a klassens pansarbåt af Sveas cert be- no o 111
viljade 1890 års riksdag en summa af 2,868,000 kronor, hvaraf för år Fartygs1891
anvisades 500,000 kronor. materiel.

Då det visat sig att för tillverkning af bestyckningen till ett dylikt
fartyg erfordras ungefär lika lång tid som beräknats för färdigRy§>SanJet
sjelfva lartygsskrofvet med tillhörande maskiner, befalde
Eders Kongl. Maj:t marinförvaltningen att redan före sistlidna års utgång
ej blott inkomma med bestyckningsplan för den nya pansarbåten utan
äfven att vidtaga förberedande åtgärder för att få bestyckningen levererad
samtidigt med fartyget.

Femte lmfvudtiteln.

I det förslag, som marinförvaltningen författningsenligt afgifvit
angående beräkningen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1892, framhåller marinförvaltningen, dels att med den medelstillgång
allenast, som Riksdagen för år 1891 anvisat, det icke komme
att befinnas lämpligt att inlåta sig på aftal om påbörjande af vare sig
skrof och maskiner eller bestyckning innan ytterligare medel blifvit
för ändamålet anvisade, dels att, för att icke senare beställning af
pansarplåt skulle fördröja byggandet af den nya pansarbåten, det vore
angeläget att medel till lika belopp som intill medlet af september månad
sistlidna år utgifvits för pansarbåten Göta eller 2,125,058 kronor kunde
disponeras då fartygsbyggnaden skulle börja.

Om det emellertid ej kan påräknas, yttrar marinförvaltningen vidare,
att erhålla hela detta belopp för år 1892, är likväl af nöden att
så mycket anvisas, som är behöflig!, dels för att få fartyget färdigt
att sättas i sjön, dels för anskaffning och anbringande af den del af
pansarbeklädnaden, hvilken bör fastsättas före sjösättningen; ochanser
marinförvaltningen att för sådant ändamål åtminstone 1,500,000 kronor
böra vara att tillgå för arbetena å skrof och maskiner med ingången
af år 1892.

Ytterligare framhåller marinförvaltningen att anskaffningen af bepansrad
fartygsmaferiel icke kan utan våda bedrifvas med samma långsamhet
som hittills äfvensom att, om två eller flera pansarbåtar kunde
samtidigt hållas under byggnad så att omedelbart efter den enas sjösättning
den andra kunde sättas på stapeln, väsentliga besparingar
skulle kunna göras, och hemställer derföre att 2,868,000 kronor till
ytterligare en pansarbåt måtte af Riksdagen äskas och deraf 900,000
kronor anvisas för år 1892.

Liksom marin förvaltningen skulle jag på det fiffigaste önska att
medel till fartygsmateriel beviljades till större belopp än hittills i allmänhet
kunnat påräknas, äfvensom att byggnadsarbetet kunde skyndsammare
bedrifvas; men, på sätt förut är anfördt, lärer det blifva omöjligt
att inom det belopp, som för anslagsbehofven under femte hufvudtiteln
kan få tagas i anspråk, afse medel till fartygsmateriel i den utsträckning
marinförvaltningen ifrågasatt, och lärer marinförvaltniugens
hemställan beträffande anslag till en fjerde pansarbåt derföre icke heller
nu kunna föranleda till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

På grund af marinförvaltningens betänkligheter angående lämpligheten
att utan annan tillgång än det af Riksdagen för år 1891 beviljade
anslagsbelopp af 500,000 kronor träffa aftal om påbörjande af
den senast beviljade pansarbåten, som erhållit namnet Thule, har för -

Femte hufvudtiteln.

valtningen i underdånig skrifvelse den 29 oktober 1890 gjort framställning
om beredande af ytterligare medel för ändamålet, och yttrar
förvaltningen i nämnda skrifvelse:

»Enär det belopp, som senaste riksdag anvisade för byggande af
en ny pansarbåt af Sveas cert, är tillräckligt endast för utförande af
en del utaf de arbeten å fartygsbyggnaden, hvilka böra vid enskild
verkstad beställas, skulle det blifva nödvändigt, att rörande större delen
af dessa arbeten träffa vilkorligt aftal, hvars utförande göres beroende
af framtida medelsanvisning. Ovissheten om tiden, när sådan anvisningkommer
att erhållas, nödgar den med hvilken aftal ingås att beräkna
sina pris med hänsyn dertill att verktyg och inrättningar vid hans verkstad
möjligen kunna tagas i anspråk för vida längre tid än som i allmänhet
erfordras för utförande af arbete utaf motsvarande värde. Härigenom
kan denne äfven blifva nödsakad att afsåga sig eller åsidosätta
andra arbeten, hvarjemte svårigheten att beräkna arbetsprisen lärer
blifva större i samma, män som den tidrymd utsträckes för hvilken de
skola gälla.

Häraf torde framgå att vilkorligt aftal eller utsträckning af leveranstiden
för en viss arbetsqvantitet utöfver hvad tillverkaren i allmänhet
beliöfver äro egnade att stegra tillverkningskostnaden, helst i
en tid då, såsom nu är fallet, arbetsprisen äro i stigande.

Det belopp af anslaget till den nya pansarbåten, hvithet afsetts
för sjelfva fartyget med maskineri men utan artilleri och minor m. in.
har beräknats till samma storlek som för motsvarande arbeten å pansarbåtama
Svea och Göta; men den vid dessas byggande tillämpade
kostnadsberäkning för nämnda arbeten verkstäldes redan för tio år sedan,
hvadan nyssnämnda belopp svårligen kan antagas fortfarande blifva
tillräckligt för afsedt ändamål, såvida ej uppgörelser kunna träffas af
beskaffenhet att återhålla anspråken på högre betalning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer marinförvaltningen
i underdånighet det Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda marinförvaltningen
tillgång på medel till de belopp, som utöfver redan anvisade
erfordras för att så snart ske kan vid vederbörande verkstad
utsluta definitiva aftal dels om tillverkning af fartyget med maskiner,
bepansringsmateriel och minutskjutningsapparater dels ock, enär dessa
arbeten icke kunna afslutas innan fartygets artilleripjeser med lavettage
blifvit levererade, om leverans af bestyckningsmaterielen, hvilka aftal
samtliga böra vara fullgjorda inom loppet af två år.»

Eders Kongl. Magt, som funnit marinförvaltningens sålunda uttalade
betänkligheter välgrundade, har under den 7 november sistlidna år till

Femte hufvudtiteln.

desammas häfvande och för att sätta marinförvaltningen i tillfälle att så
skyndsamt ske kan sluta definitiva aftal om fartygsbyggnaden samt dess
bepansring m. in. funnit godt bemyndiga marinförvaltningen, att af omhänderhafvande
medel förskjuta hvad som för sådant ändamål kan utöfver
redan anvisadt anslag erfordras, mot godtgörelse framdeles af de
medel, som till fartygsbyggnadens fortsättande kommer att af Riksdagen
anvisas i den mån dessa blifva tillgängliga.

Såsom af förut omförmälda förslag angående beräkningen af utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1892 framgår, anser
marinförvaltningen af nöden att åtminstone 1,500,000 kronor äro att
tillgå för arbetena å den nya pansarbåtens skrof och maskiner med ingången
af år 1892 och tillstyrker fördenskull att nämnda summa för
detta år måtte för ändamålet af Riksdagen äskas.

Om, såsom marinförvaltningen förutsatt, samtliga arbeten å pansarbåten
Thule blifva fullgjorda under loppet af två år och beställningen
af samma fartyg egt rum vid innevarande års början, skulle visserligen
de begärda 1,500,000 kronor icke allenast blifva välbehöfliga under år
1892 utan till och med otillräckliga; men, enligt hvad erfarenheten
med pansarbåtarne Svea och Göta gifvit vid handen, har till dessa
fartygs fullbordande erfordrats mer än respektive 1 och 1V2 år längre
tid än enligt kontraktet var aftaladt, utan att bristande medelstillgång
varit på något sätt dertill vållande; och då under de 24 första månaderna
efter beställningarne utgifterna för Sveas och Götas skrof och
maskiner uppgingo till respektive 874,115 kronor och 1,082,126 kronor
67 öre, och samtliga utgifter till respektive 1,467,033 kronor 59 öre
och 1,722,411 kronor 52 öre samt för det senare fartyget under en
tid af nära 3 år till 2,125,058 kronor, och då vidare dessa fartyg
enligt kontrakt skulle levererats den förra på 19 V2 samt den senare
på 2OV2 månader, borde för pansarbåten Thule, som är afsedd att byggas
inom 24 månader, eu summa af 1,750,000 kronor eller 1,250,000 kronor
utöfver redan beviljade 500,000 kronor vara tillfyllest för år 1892, äfven
om beställning af pansarplåt och bestyckning skulle, såsom önskvärdt
är, ega rum tidigare efter fartygsskrofvets beställning än förhållandet
varit med pansarbåtarne Svea och Göta; och synes mig anslaget desto
heldre kunna begränsas till denna summa som Eders Kongl. Maj:t,
såsom äfven är nämndt, bemyndigat marinförvaltningen att i händelse
af behof förskjuta det bristande.

Marinförvaltningen har visserligen i sitt den 31 oktober 1890 afgifna
förslag till ny fördelning af de extra anslagen inom ett belopp
åt högst 2,500,000 kronor icke ansett sig kunna föreslå någon ned -

Femte hufvudtiteln.

sättning i det förut till fortsatt nybyggnad af pansarbåten Thule upptagna
belopp, 1,500,000 kronor, såsom det vill synas, hufvudsakligen
pa grund af angelägenheten af Dett så kraftigt bedrifvande som möjligt
af nybyggnaden af pansarbåtar af l:a klassen))''; men då ett kraftigt bedrifvande
af byggnadsarbeten, såsom nyss är antydt, icke ensamt beror
af medelstillgången och denna för det nu ifrågavarande arbetet är betrygga(l,
torde af detta och i öfrig! här ofvan anförda skäl det omförmälda
anslaget utan olägenhet kunna nedsättas till 1,250,000 kronor.

Genom att utesluta den ifrågasatta nya fjerde pansarbåten och
begränsa anslaget för år 1892 till det redan beviljade fartyget af samma
cert till 1,250,000 kronor kunde medel till två l:a klassens minbåtar
jemväl inrymmas inom den påräkneliga anslagssumman.

Marinförvaltningen har visserligen, oaktadt de betydliga belopp,
som i dess förslag till utgifter å extra stat för år 1892 upptagits, icke
ansett sig böra föreslå anskaffandet af ett ökadt antal minbåtar; men
att jemväl detta embetsverk anser sådan ökning nödig, framgår oförtydbart
af dess förslag till utgifter för år 1890, deruti marinförvaltningen
yttrar: »Enär flottan ännu icke är på långt när försedd med

det antal minbåtar, som vårt försvar fordrar, och behofvet af tillökning
i denna vigtiga materiel derföre måste betraktas såsom trängande, anser
marin förvaltningen i likhet .med föregående år anslag vara af nöden
för anskaffning af två minbåtar, för hvilka jemte minutredning och
bestyckning kostnaden beräknats till 352,000 kronor».

Att marinförvaltningen icke heller nu frångått dess. här ofvan uttalade
åsigt angående det trängande behofvet af ett ökadt antal minbatar
torde kunna antagas af dess uttalande i det afgifna förslaget af

den 16 september 1890 beträffande anslagsbehofven å femte hufvudtiteln,

der förvaltningen omförmäler Dvåra alltför fåtaliga minbätar».

Då jag fullkomligt delar marinförvaltningens sålunda uttalade åsigter
om behofvet af ett ökadt antal minbåtar och till och med anser
detta behof mer trängande än åtskilliga bland de af marinförvaltningen
nu upptagna, anser jag att anslag till två l:a klassens minbåtar bör
för år 1892 af Riksdagen begäras.

Kostnaden för två l:a klassens minbåtar, som för år 1890 upptogs
till 352,000 kronor, har nu blifvit beräknad till 374,000 kronor, bland
annat. emedan uti den senare summan jemväl ingår kostnaden dels för
elektrisk belysning och dels för två kulsprutor i stället för en för
hvarje båt.

Jag hemställer alltså, med afseende å hvad jag i fråga om fartygsmateriel
anfört, att Eders Kong!. Maj:t täcktes till sådan materiel för
år 1892 af Riksdagen äska:

Femte liufvudtiteln.

[12.]
Artill erimateriel.

Till fortsättning af pansarbåten Tliules byggande kr. 1,250,000: —
» 2 st. l:a klassens minbåtar jemte minutredning,
elektrisk belysning och bestyckning » 874,000: —

Summa kr. 1,624,000: —

Artillerimateriel.

Marinförvaltningen anför hurusom, till följd af otillräckligheten af
de årligen för anskaffning af artillerimateriel beviljade anslagen, missförhållandet
i fråga om denna materiel mellan behof och tillgång ej
blott qvarstått utan jemväl ökats och att så fortfarande är förhållandet.
De medel, som för ifrågavarande ändamål beviljats, hafva ej räckt till
mer än fyllande af en del af de äldre behofven, medan nya sådana
uppstått till följd af de oupphörligt fortgående förbättringarne på artilleriteknikens
område. De nya mer fulländade anfallsmedlen göra behofvet
af förbättrade försvarsmedel allt mer oafvisligt.

Beträffande fartygen upplyser marin förvaltningen, att det af senaste
riksdag beviljade anslag till artillerimateriel afsetts bland annat för anskaffning
af brunt prismatisk! krut för pansarbåten Göta, men att alla
öfriga anmälda behof af vapen och ammunition qvarstå oafhjelpta.
Sålunda saknas fortfarande medel för anskaffning ej blott af 4 st. 12
cm. kanoner till korvetten Norrköping, som numera är det egentliga
öfningsfartyget för den värfvade stammen och som icke har någon
bakladdningskanon af nämnda i flottans bestyckning för öfrigt talrikt
använda kanoncert, utan äfven af det antal revolvrar som oundgängligen
erfordras för att kunna dels i enlighet med gällande föreskrifter förse
besättningame å fartygen med detta vapen och dels ersätta i förråd
befintliga, redan år 1864 anskaffade, numera förslitna revolvrar.

Vidare qvarstår det förhållande att af flera slag af de för fartygens
bestyckning erforderliga projektiler och af samtliga slagen patroner ej
finnas ens två utredningar. Af patroner till de så vigtiga 57 mm.
snabbskjutande kanonerna finnes ej fullt en utredning.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt och med
fästadt afseende å de af varfscheferne anmälda behof af artillerimateriel
anser marinförvaltningen att under år 1892 erfordras anskaffning af:

Femte hufVudtiteln.

Vapen.

4 et. 12 cm. kanoner af stål ..................... kr. 22,000: —

4 » :» » lavftter M/75 .............................. » 18,000: —

4 » 65 mm. kanoner med lavettage ...... y> 8,000: —

4 » 57 mm. snabbskjutande kanoner med

lavettage............................................. » 37,200: —

10 » 25 mm. 2-pipiga kulsprutor............... » 47,500: —

840 » revolvrar................................................... » 35,600: —

10 » tubkanoner............................................... » 3,500: — 171 800- _

Ammunition.

100 st. 25 cm. pansargranater .................. kr. 25,000: —

80 » » » granater.............................. » 8,000: —

1.000 » 65 mm. projektiler .......... » 4,300: —

1,500 » 57 » patroner.............................. » 30,000: —

40.000 )) 25 » » till kulsprutor. » 77,000: —

50.000 » revolverpatroner ........................... » 3,000: —

8.000 » tändpatroner....................................... » 4,250: —

3.000 » elektriska patroner........................... » 6,000: —

18.000 kg. brunt prismatiskt krut.................. » 49,500: —

Krut af andra slag ........................................... » 18,000: — g25 050-

Summa till fartygen 396,850: —
Skjutförsök.

Då anställandet af sådana försök fortfarande är af synnerlig vigt
ej minst för vår påbörjade inhemska fabrikation af stålprojektiler, anser
marin förvaltningen ett belojjp af 10,000 kronor för sådant ändamål böra
för år 1892 bland de extra anslagsbehofven uppföras.

Sjöbefästning ar ne.

Marinförvaltningen upptager bland anslagsbehofven för år 1892 det
liera föregående år anmälda behofvet af åtminstone 3 kraftiga pansarbrytande
kanoner med lavettage och ammunition för Kungsholmens
fästning, samt anmäler derjemte, att till de i samma fästning befintliga
10 st. 8 cm. kanonerna saknas tillräckligt antal projektiler och till de

Bill. till Bilcsd. Prot. 1891. , 1 Sami. 1 Afl. 3

Femte lmfviultiteln.

uti fästningen Hästholmens bestyckning ingående 3 st. 17 cm. kanonerna
lavettage.

Marinförvaltningen anser derföre att förutom en kanon, som marinförvaltningen
afsett skulle anskaffas inom det af Riksdagen för år 1891
anvisade belopp, till sjöbefästningarne erfordras:

2 st. kraftiga kanoner med sjelfsänkande

bebör.....................................................

150 )» stålprojektiler till dessa kanoner .....

150 » laddningar brunt prismatisk! krut ...

3 » 17 cm. lavettage ...................................

600 » 8 cm. projektiler...................................

lavetter jemte till -

..................... kr.	310,000	—
..................... »	36,000	—
..................... »	36,000	—
..................... }>	13,500	—
.................... »	3,550	—
Summa kronor	399,050	—

Marinförvaltningen hemställer alltså underdånigst, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen äska anvisande af följande belopp:

till artillerimateriel för flottans fartyg................................. kr. 396,850: —

» skjutförsök och inskjutning af kanoner ..................... » 10,000: —

» artillerimateriel för sjöbefästningarne........................... » 399,050: —

Summa kronor 805,900: —

Såsom jag i det föregående omförmält, anmodade jag marinförvaltningen
i skrifvelse den 29 sistlidne oktober att i och för nedsättning
i den begärda totalsumman för extra anslag, bland annat, tillse
huruvida icke det deruti ingående beloppet till artillerimateriel 805,900
kronor kunde lämpligen fördelas på två år samt något nedsättas, exempelvis
genom uteslutande af anslag för anskaffning af tidsenliga kanoner
till korvetten Norrköping, hvartill de för personalens öfning erforderliga
moderna pjeserna under fredstid kunde lånas från andra dermed
försedda, samtidigt icke använda fartyg.

Med anledning deraf nedbringade marinförvaltningen i afgifvet nytt
förslag ifrågavarande anslagsbelopp från 805,900 kronor till 732,500
kronor eller med tillhopa 73,400 kronor, dels genom uteslutande af de
begärda kanonerna med lavettage till förenämnda korvett, dels genom
nedsättning i beloppen för andra behof, men fann deremot icke lämpligt
att föreslå det sålunda nedsatta anslagsbeloppets fördelande på två
år, dervid åberopande, dels att tillgodoseendet af detta behof jemte ett
så kraftigt bedrifvande som möjligt af nybyggnader af pansarbåtar af
l:a klass, enligt dess förmenande, vore af sådan vigt, att för dem anskaffning
af annan försvarsmateriel borde stå tillbaka samt dels ange -

Femte hufvudtiteln.

lägenheten af — »om icke fyllande af bristen uti den för flottan oundgängligen
behöfliga artillerimateriel — så åtminstone hejdandet af den
under en följd af år fortsatta ökningen af denna brist».

Huru angeläget det än är att omförmälda brist så snart som möjligt
afhjelpes, torde dock genom anslagets fördelning på två år någon
synnerlig olägenhet icke vara att befara, och någon ökning af bristen
lärer derigenom icke heller kunna ifrågakomma, så framt icke antingen
nya behof tillkomma eller kostnaden för redan kända behofs tillgodoseende
skulle betydligt växa, såsom förhållandet varit med de af marinförvaltningen
föreslagna 3 st. pansarbrytande kanonerna för Kungsholmens
fästning, för hvilkas anskaffande med tillhörande lavettage och
projektiler för år 1890 begärdes 277,500 kronor, för år 1891 291,000
kronor och för hvilka kostnaden nu beräknas till 495,728 kronor, en
omständighet som ensamt föranledt att bristen från år 1891 till 1892
ökats från 801,600 kronor till 805,900 kronor eller med 4,300 kronor,
oaktadt Riksdagen till dess minskande beviljat 200,000 kronor.

ökningen i den beräknade kostnaden för nämnda kanoner med tillbehör
har, såsom marinförvaltningen äfven upplyst, berott deraf, att de
först tillämnade projektilerna af jern utbytts mot dylika af stål, samt att
32 cm. tackjemskanonerna, liggande i lavettage af jemförelsevis enkel
konstruktion, som icke medgaf något skydd åt kanon!) etj eningen, utbytts
mot 24 cm. kanoner af stål med s. k. hydro-pneumatiska sjelfsänkande
lavettage, hvarigenom fullständigt skydd för betjeningen skulle vinnas.

Då jag i likhet med marinförvaltningen anser att ifrågavarande
pansarbrytande kanoner böra vara af för ändamålet fullgod beskaffenhet
och dess betjeningar så väl skyddade som möjligt samt då Kungsholmens
fästning illa skulle motsvara sitt ändamål om den icke vore försedd
med åtminstone några pjeser, tillräckligt kraftiga att genombryta
utanför grunden liggande fartygs pansarbeklädnad af icke alltför svåra
dimensioner, tvekar jag icke att tillstyrka anskaffandet af 3 st. 24 cm.
kanoner af stål med sjelfsänkande lavettage, hvaremot, då för deras
tillverkning erfordras betydligt längre tid än för anskaffning af den till
samma kanoner nödiga ammunition, torde med anslag till denna senare
kunna anstå till ett följande år.

Jag anser mig i sammanhang härmed böra meddela att sedan
norska stortinget för bestyckning af Oskarsborg med 3 kraftiga kanoner
beviljat 800,000 kronor, har enligt uppgift norska regeringen bestämt
sig för anskaffning af 3 st. 28 cm. 43 ton kanoner, hvilka jemte lavettage
hvardera skola kosta 235,700 kronor och således äro både krafti -

20 Femte hufvudtiteln.

gare och dyrbarare än de här ofvan föreslagna, hvilka jag dock anser
vara fullt tillfredsställande.

Marinförvaltningen har i sin beräkning af 1892 års extra anslag
omförmäla att för anskaffning af en sådan kanon medel voro afsedda af
1891 års anslag till artillerimateriel; men då det af Eders Kongl. Maj:t
för nämnda år begärda anslag till 3 st. 24 å 25,4 cm. kanoner med
lavettage och projektiler afsåg dylika vida mindre kostsamma än de nu
föreslagna synnerligast hvad beträffar lavettaget, har Eders Kongl.
Maj:t icke medgifvit, att nämnda anslag finge för detta af marinförvaltningen
afsedda ändamål anlitas, hvarföre behofvet af 3 pansarbrytande
kanoner qvarstår oförminskadt.

Kostnaden för en 24 cm. kanon af stål m/89 beräknas ungefärligen
uppgå till 76,230 kronor och för lavettaget till densamma till 84,887
kronor, således tillhopa för kanon och lavettage 161,117 kronor.
Lägges dertill kostnaden för 50 pansargranater och lika många laddningar
prismatisk! krut, tillhopa 24,000 kronor, uppgår hela kostnaden
för kanon, lavettage och ammunition till 185,117 kronor.

Beställas på en gång 3 kanoner, minskas kostnaden för hvarje
kanon från 76,230 kronor till 72,600 kronor och för hvarje lavettage
med 5 proc. eller 4,244 kronor och skulle kostnaden för alla 3 kanonerna
med lavettage, men utan ammunition, i sådant fall uppgå till
459,728 kronor, hvilken summa torde kunna utjemnas till 459,600 kronor.
Ett sannnanlagdt belopp af 23,623 kronor skulle sålunda besparas,
om tre kanoner samtidigt beställas i stället för en.

Ehuru det obestridligen är af vigt, att korvetten Norrköping, så
länge den användes såsom öfningsfartyg för flottans värfvade stam, är
försedd med tidsenliga kanoner, synes det mig likväl obehöflig! att
anskaffa nya kanoner med lavettage till ett för krigsbruk otjenligt
fartyg, enär desamma, såsom jag förut antydt, kunna i fredstid lånas
från andra dermed försedda, icke använda fartyg, hvarigenom det
endast blifver behöflig^ att anskaffa pivotfästen och skenor för 12 cm.
kanoner samt å nämnda fartyg aptera desamma. I stället för det till
kanoner för korvetten begärda beloppet 40,000 kronor skulle då erfordras
endast 2,400 kronor, hvilket senare belopp jag derföre hemställer
att Eders Kongl. Maj:t behagade af Riksdagen begära.

Genom den användning af 1891 års anslag till artillerimateriel,
hvarom Eders Kongl. Magt "den 12 sistlidne december meddelat föreskrift,
har redan delvis det behof af artillerimateriel för flottans fartyg,
hvartill marinförvaltningen ansett anslag böra begäras för år 1892,
blifvit tillgodosedt. Med afhjelpande i öfrigt af detta behof, likasom

Femte hufVudtiteln.

med anskaffning af projektiler och brunt prismatiskt krut till de begärda
3 st. 24 cm. kanonerna anser jag det kunna anstå till år 1893.

Det af marinförvaltningen begärda anslaget till skjutförsök och inskjutning
af kanoner är deremot icke af beskaffenhet att kunna utan
olägenhet uppskjutas, och torde derföre ett anslag af 10,000 kronor
för detta ändamål böra af Riksdagen äskas.

Enahanda är förhållandet med behofvet af anslag för anskaffande
af krut, hvarpå enligt från marinförvaltningen meddelad uppgift för närvarande
är en brist af 38,292 kg., motsvarande en kostnad af 80,410
kronor, hvarifrån likväl bör dragas 35,000 kronor som af senaste anslag
till artillerimateriel blifvit anvisadt till anskaffning af prismatiskt krut,
så att verkliga behofvet för bristens utjemnande uppgår till 45,410 kronor.

Marinförvaltningen har under en följd af år framhållit nödvändigheten
af att fylla bristen af krut, som hufvudsakligen uppkommit derigenom,
att det enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 7 maj 1885
bestämda belopp af 8,000 kronor, som af anslaget till kruttillverkning
skall afses för flottans behof, till följd af det numera använda krutets
ej obetydligt dyrare anskaffningskostnad, långt ifrån att med nämnda
belopp kunna uppbringa flottans krutförråd till hvad det enligt gällande
föreskrifter bort innehålla, ej ens varit tillräckligt för hvarje års behof,
hvadan bristen ökats, oaktadt den ursprungligen bestämda qvantitet, som
ansetts böra finnas att tillgå, blifvit icke obetydligt nedsatt. Marinförvaltningen
har såväl för år 1890 som 1891 hemstält, att utöfver förenämnda
8,000 kronor 18,000 kronor årligen måtte anvisas till successivt
fyllande af krutbristen och har för år 1892 förnyat sin hemställan,
hvilken jag till alla delar biträder.

T enlighet med hvad nu blifvit anfördt, anser jag följande behof
af artillerimateriel företrädesvis böra tillgodoses, nemligen:

3 kraftiga pansarbrytande kanoner af stål med tillhörande
lavetter.............................................................. kr. 459,600: —

pivotfästen och skenor jemte desammas aptering till
4 st. 12 cm. kanoner ombord å korvetten Norrköping
.............................................................................. ); 2,400: —

skjutförsök och inskjutning af kanoner....................... » 10,000: —

anskaffning af krut ........................................................... » 18^000: —

Summa kr. 490,000: —;

Och hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att å extra stat för år 1892 till artillerimateriel anvisa ett
belopp af 490,000 kronor.

Femte hnfrudtlteln.

Fasta minförsvaret.

[13.] Behofvet, af medel för år 1892 till anskaffning af ännu bristande

Fäste mm- ma(eriel för minspärrningar beräknar marinförvaltningen ensamt för
minpositionen i Södertelje skärgård till 200,000 kronor, hvilken summa,
huru angeläget det än vore att ordnandet af denna position icke längre
uppskötes, marinförvaltningen likväl anser kunna på två år fördelas
och att för år 1892 endast hälften af nämnda belopp eller 100,000
kronor är för ändamålet behöflig!.

Förutom det af marinförvaltningen sålunda anmälda behof erfordras
likväl medel jemväl för ordnandet'' af öfriga till hufvudstadens
försvar afsedda minpositioner, af Indika ingen med undantag af de
vid Oscar-Fredriksborg och Vaxholm är försedd med vare sig tändoch
syftstationer eller befästningar med tillhörande bestyckning och
ammunition till minliniernas försvar.

Då en minposition för att vara af åsyftadt gagn måste vara fullständigt
försedd icke allenast med erforderlig materiel utan äfven med
lämpliga försvarsmedel, har det synts mig vara af största vigt att alla
för ändamålet tillgängliga medel och materialier användas till fullständigande
af en position innan man nedlägger någon kostnad på de öfriga.
Bland de minpositioner, som är o afsedda för de till Stockholm
ledande farvattnen, torde den i Södertelge skärgård vara den vigtigaste
sedan spärrningarne vid Oscar-Fredriksborg och Vaxholm kunna anses
ordnade, och har jag derföre ansett den för Siarö- och Grinda-positionerna
ursprungligen afsedda minmateriel, som dertill befinnes användbar,
böra användas till komplettering af Södertelge-positionen
samt under sådan förutsättning från chefen för fasta minförsvaret infordrat
uppgift på alla de kostnader, som skulle betingas af samtliga
till Stockholms försvar afsedda minpositioners fullständiga ordnande.

I den med anledning häraf mig lemnade uppgift beräknas kostnaderna
för Södertelge-positionens fullständigande sålunda:

Till	minmateriel ...........................	....................... kr.	33,000	—
	tänd- och syftstationer ......	........................ »	40,000	—
»	befästningar...........................	........................ ,»	228,500	—
	bestyckning ...........................	.................... »	44,500	—
»	ammunition ...........................	...................... »	18,000	—
»	barack med inventarier......	........................ ))	30,000	—
		Summa kr.	394,000

Femte hufvndtiteln.

från hvilken slamma likväl bör afdragas dels ett belopp af 54,300
kronor som af 1891 års anslag till minförsvaret blifvit för nämnda position
anvisadt, dels 30,000 kronor till en barack, hvarmed bör kunna
anstå; och hela det behof som under fredstid bör tillgodoses för nämnda
positions fullständiga ordnande utgör sålunda 309,700 kronor. Återstående
medelsbehof för Siarö- och Grinda-positionernas ordnande beräknas,
då afdrag jemväl der göres för baracker, till sammanlagd!
1,071,200 kronor och för samtliga till ämna de minspärrningar i Stockholms
och Södertelge skärgårdar sålunda till 1,380,900 kronor.

De vid Stockholms station förlagda 3:e klassens pansarbåtar kunna
visserligen i brist af befästningar påräknas för minliniemas försvar,
men dessa flytande befästningar, hvilka ega det oskattbara företrädet
framför de permanenta att kunna förflyttas till hvilken del som helst i
den vidsträckta inre skärgården, torde äfven erfordras för försvaret af
dels andra farleder, för hvilka fasta minspärrningar icke äro afsedda,
dels af tillfälliga spärrningslinier, och är det derföre af stor vigt att
befästningar redan under fredstid uppföras vid de fasta minpositioner,
som anses böra finnas, så att pansarbåtarna i händelse af krig må
kunna afses för andra ändamål än till de fasta minpositionernas försvar.

Vidare torde böra erinras, att ännu ingen materiel finnes för tillfälliga
minspärrningar eller sådana, som kunna utföras i hvilken farled
som helst, och hvilka utan tvifvel äro minst lika vigtiga som åtminstone
en del af de fasta, hvilka i allmänhet, såsom af en fiende otvifvelaktigt
kända, hufvudsakligen endast torde tjena att angifva de farleder,
uti hvilka han icke bör söka framtränga, under det andra äro
helt och hållet i saknad af minförsvar.

Till följd af de förbättringar, som numera blifvit vidtagna med
minor och dertill hörande attiralj, hvarigenom desamma, då de utkastas,
sjelfva intaga det för dem bestämda djupet under vattenytan, kan en
farled med största skyndsamhet mineras. Förutom det verkliga hinder
för en fiendes framfart en sådan minspärrning medför, är ensamt befintligheten
af dylik materiel gagnelig, emedan en fiende med kännedom
derom alltid måste framgå med största försigtighet och långsamhet, i
stället för att lian, då han vet oss vara i saknad deraf, endast behöfver
taga hänsyn till farvattnets beskaffenhet i öfrig!, hvilket allt uppenbarligen
icke är utan stor betydelse för försvaret.

Jag anser derföre att man icke bör alltför länge uppskjuta anskaffandet
af nödig materiel för tillfälliga minspärrningar.

1882 års sjöförsvarskomité har visserligen ansett, att för ordnandet
af det fasta minförsvaret ett årligt anslag af 100,000 kronor skulle i

Femte hufvudtiteln.

[14-]

Signal- och
telefonstationer.

förhållande till våra tillgångar och behof vara lämpligen afpassadt, och
denna summa har i allmänhet äfven Riksdagen under de senare åren i
medeltal för ändamålet beviljat; men då man betänker att, oafsedt de
vigtiga tillfälliga minspärrningarne, ensamt för ordnandet af positionerna
i Södertelge skärgård samt vid Siare och Grinda med ett årligt
anslag af 100,000 kronor skulle erfordras mer än 13 år, och då inloppen
till Göteborg och andra vigtiga platser ännu äro helt och hållet
i saknad af minförsvar, borde uppenbarligen nämnda årliga anslag
högst betydligt ökas, åtminstone fördubblas, och hemställer jag derföre
att Eders Kongl. Maj:t till fasta och tillfälliga minspärrningars ordnande
behagade af Riksdagen äska ett extra anslag af 200,000 kronor, deruti
inberäknadt 25,000 kronor för anskaffning af bomullskrut, hvaraf bristen
i betänklig grad ökats, enär anskaffning af minor fortgått utan att förrådet
af bomullskrut i motsvarande förhållande kunnat tillgodoses. Med
anskaffning af detta sprängämne är desto angelägnare som det icke kan
inom landet tillverkas.

Signal- och telefonstationer.

En bland de vigtigare uppgifterna under all krigföring är otvifvelaktigt
möjligheten af snabba meddelanden angående en fiendes förehafvanden
och, hvad särskildt beträffar dylika meddelanden om en fiendtlig
flottas rörelser och destination, har behofvet deraf ökats i samma
mån som hastigheten hos nutidens krigsfartyg blifvit mer och mer
uppdrifven.

För att så mycket som möjligt är kunna afhjelpa detta behof,
borde å de vigtigare utposterna i skärgårdarna och å kusten signalstationer
inrättas, hvilka genom telefonledningar, der sådana förut icke
finnas, sättas i förbindelse med närmaste rikstelefon eller telegrafstation.

Genom dylika anordningar kunde meddelanden skyndsamt fortskaffas,
dels från vederbörande befälhafvare för armén och flottan till
inom signalhåll befintliga egna fartyg och tvärtom, dels angående de
iakttagelser, som från de respektive signalstationerna kunna göras beträffande
fiendtliga fartyg, och derigenom förenämnda befälhafvare beredas
tillfälle att med stöd deraf ordna sina operationer.

Liksom armén och flottan under krigstid skulle hafva stort gagn
af ifrågavarande anstalter, torde den allmänna sjöfarten hafva det icke

Femte lmfvndtiteln.

mindre under fredsförhållanden. Så t. ex. kunde vid tilläfventyrs i en
stations närhet inträffande skeppsbrott, grundstötning eller annat missöde,
till följd hvaraf skyndsam hjelp erfordrades, sådan omedelbart
genom telefonstationens försorg reqvireras, redare och fartygsbefälhafvare
kunde mellan sina respektive hemvist och en stor mängd platser
i skärgården och vid kusten meddela sig med hvarandra, bogserbåtar
tillkallas o. s. v.

Äfven för lotsverket blefve dylika inrättningar, synnerligast med
hänsyn till möjligheten af säkerhetsanstalternas ordentliga vidmakthållande,
af icke ringa gagn, helst nästan alla de föreslagna stationerna
äro afsedda att förläggas till lots- och fyrplatser samt betjenas af lotsoch
fyrpersonalen.

På grund af den nytta, som ifrågavarande anstalter sålunda under
fredstid skulle medföra för den allmänna sjöfarten dels direkt och
dels genom lotsinrättningen, torde såväl handels- och sjöfartsfonden
som lotsverket böra bidraga med medel till stationernas anordnande
och under sådan förutsättning tjenstedepescher från och till lots- och
fyrplatser kostnadsfritt befordras, hvaremot för enskilda samtal och
meddelanden utgifter borde erläggas enligt samma grunder, som för
rikstelefonens begagnande är föreskrifvet, nemligen för meddelanden
mellan orter, som äro mer än 25 nymil aflägsna från hvarandra, 50
öre, eljest 30 öre, Indika afgifter under lämplig kontroll borde uppbäras
och redovisas af vederbörande stations föreståndare samt företrädesvis
användas till signalstationernas och telefonledningarnes underhåll.

Det behöfliga antalet signalstationer beräknas till 47 och telefonledningar
till 26, deraf dock endast 36 signal- och 14 telefoninrättningar
anses böra under fredstid ifrågakomma.

Hela kostnaden för samtliga de föreslagna stationerna med ledningar
beräknas till 259,450 kronor, och för de anordningar, som under
fredstid borde vidtagas, till 178,325 krnoor.

Då likväl bland de stationer, som blifvit afsedda att utföras, jag
anser åtminstone en kunna utgå såsom alltför kostsam i förhållande
till det gagn, som med densamma kunde förväntas, bör anläggningssumman
kunna nedsättas till i rundt tal 164,000 kronor, hvaraf jag har
anledning antaga att tillhopa omkring 72,000 kronor kunna påräknas från
handels- och sjöfartsfonden samt från öfverskott å lots- och fyrmedlen,
hvarigenom den summa, som af andra statsmedel är behöflig, sålunda
nedbringas till 92,000 kronor, om anvisande af hvilket belopp för år
1892 jag hemställer att Eders ICongl. Maj:t behagade hos Riksdagen
göra nådig framställning.

Bill. till Ri/csd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Femte hufvudtlteln.

[160
Kruthus å
Bergholmen.

[160

Sjökrigsskolan.

Kruthus å Bergholmen.

Uti skrifvelse den 28 september 1888 angående reglering af utgifterna
under femte hufvudtiteln gjorde marinförvaltningen hemställan
om anslag till uppförande af ett kruthus i Stockholms skärgård och
anförde dervid att det å Sandön i nämnda skärgård nära Oscar Fredriksborg
anlagda för 500 centner bomullskrut beräknade kruthuset icke
kunde rymma den myckenhet bomullskrut som man numera''ansåg böra
hållas i förråd, samt att med afseende å Sandöns läge, det ej heller
vore skäl att förvara mer bomullskrut i kruthuset derstädes, än som
vid dettas anläggning afsågs; öfverlemnande marinförvaltningen, som
funnit den söder om Tynningö i stora segelleden till Oscar-Fredriksborg
belägna Bergholmen erbjuda eu synnerligen lämplig plats för
nytt kruthus, ritningar och kostnadsförslag till ett sådant, hvilket kostnadsförslag
med af marinförvaltningen deri föreslagen ändring slutade
å 42,500 kronor i rundt tal. Denna framställning har marinförvaltningen
såväl under de föregående åren som nu i sin förenämnda skrifvelse
angående medelsbeliofvet för år 1892 förnyat samt alltså hemstält
att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska för anläggning
å Bergholmen af ett till förvaring af bomullskrut afsedt kruthus
med dertill hörande byggnader och spårväg ett extra ordinarie anslag
för år 1892 af 42,500 kronor, och anser jag mig till denna underdåniga
hemställan böra tillstyrka bifall.

Sj ö krigsskolan.

För att bereda lektorerna vid sjökrigsskolan förbättring i lönevilkor
till likhet med hvad lektorerna vid de allmänna läroverken, med hvilka
de äro likstälda i kompetensvilkor och i det närmaste i undervisningstid,
då åtnjöto, föreslog Eders Kongl. Maj:t 1888 års Riksdag:

att aflöningen för lektor vid sjökrigsskolan i första lönegraden
skulle bestämmas till 3,600 kronor;

att ålderstilläggen i 2:a, 3:e och 4:e lönegraderna skulle förhöjas
från 250 kronor till 500 kronor; äfvensom att sådan förhöjning i ålderstilläggen
äfven skulle medgifvas biträdande läraren i matematik;

att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte få åtnjuta rätt till tjenstårsberäkning
i likhet med lektorerne vid allmänna läroverken, och

Femte hufvudtiteln.

att lektorerne vid sjökrigsskolan måtte förklaras berättigade att
från allmänna indragningsstaten erhålla pension till enahanda belopp
och på enahanda vilkor, som för närvarande vore bestämda för deras
vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken;

allt med vilkor att den, som ville komma i åtnjutande af desse förbättrade
löneförmåner, icke finge jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan
utöfva lärareverksamhet'' vid någon privat undervisningsanstalt
för inträde i nämnda skola;

äfvensom att, för beredande af denna löneförbättring, dels det å
ordinarie stat uppförda anslag för sjökrigsskolan måtte förhöjas med
1,860 kronor eller från 31,040 kronor till 32,900 kronor dels ock att
af kadetternes terminsafgifter finge användas, utöfver hvad deraf redan
blifvit till löneförbättring åt lärarne anvisadt, ytterligare 1,300 kronor.

Riksdagens statsutskott, som ansåg att det framstälda förslaget
icke borde tagas i betraktande annorledes än i sammanhang med eller
efter pröfning af frågan om de allmänna läroverkens omorganisation,
hemstälde att Eders Kong], Maj:ts framställning icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Denna utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, hvaremot
Första Kammaren antog ett af åtskilliga af denna kammares ledamöter
inom statsutskottet i afgifven reservation framstäldt förslag, att Kongl.
Maj:ts framställning måtte på det sätt bifallas, att till löneförbättringåt,
lärarne vid sjökrigsskolan dels finge användas af kadetternas terminsafgifter,
så vidt de dertill lemnade tillgång, ett belopp af 1,300
kronor, dels ett extra anslag å 1,860 kronor för år 1889 anvisades.

Detta blef också genom företagen gemensam omröstning Riksdagens
beslut.

Vid 1889 års riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t — då behofvet af
förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans lärare qvarstode oförminslcadt,
men någon utsigt att, innan en definitiv reglering af aflöningen
för lärarne vid de allmänna läroverken kommit till stånd, få
den medgifna aflöningsförbättringen åt sjökrigsskolans lärare uppförd
på ordinarie stat, såsom Eders Kongl. Maj:t föregående år begärt, icke
ansågs förefinnas — att likasom för 1889''ett extra anslag af 1,860 kronor
måtte för år 1890 anvisas; och riksdagen biföll på det sätt Eders Kong!.
Maj:ts framställning, att anslaget beviljades under vilkor att lärarne vid
sjökrigsskolan icke utöfvade lärareverksamhet vid privat läroanstalt före
inträde i nämnda skola.

Då Eders Kongl. Maj:t till nästlidne års riksdag framlade förslagtill
omorganisation af de allmänna läroverken, föreläde Eders Kongl.

Femte lmfVudtiteln.

Maj:t tillika riksdagen frågan om lektorernas vid sjökrigsskolan förbättrade
aflöning in. m. i öfverensstämmelse med 1888 års förslag;
men då Eders Kongl. Maj:ts förslag till lönereglering för lärarne vid
de allmänna läroverken icke vann riksdagens gillande, biföll Riksdagen
endast på det sätt Eders Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att
det ordinarie anslaget till sjökrigsskolan i 1891 års riksstat upptogs
till oförändradt belopp af 81,040 kronor och att Riksdagen, under
vilkor att lärarne vid sjökrigsskolan icke utöfvade lärareverksamhet vid
privat läroanstalt för inträde till sjökrigsskolan, till löneförbättring åt
lärarne vid nämnda skola, utöfver de 1,300 kronor af kadetternas terminsafgifter,
som enligt 1888 års riksdags medgifvande finge dertill
användas, på extra stat för år 1891 beviljade 1,860 kronor.

På grund af förberörda riksdagsbeslut hafva sjökrigsskolans lektorer
under år 1889 varit i åtnjutande af den förbättring i aflöning, riksdagen
sålunda medgifvit, samt äfven under åren 1890 och 1891 varit dertill
berättigade dock under det af Riksdagen vid anslagets beviljande dessa
år fästade vilkor, livilket emellertid hindrat dem att för sist sagda år
få tillgodonjuta löneförbättringen, då ingen af lektorerne kan deraf
komma i åtnjutande, så länge någon af de öfriga lektorerne fortsätter
med undervisningen i den förberedande sjökrigsskolan, samt de bland
lektorerne, som bedrifvit denna undervisning, icke funnit sig kunna
dermed upphöra för deri ovissa förmånen af en löneförbättring som,
anvisad på extra stat, när som helst kan upphöra.

Enär emellertid den af mig ifrågasatta löneförbättring för sjökrigsskolans
lektorer är af behof och billighet påkallad samt Eders Kongl.
Maj:t icke lärer till innevarande års Riksdag framlägga något förnyadt
förslag till lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken och
alltså frågan om löneförbättringen till sjökrigsskolans lektorer på ordinarie
stat och till den omfattning, mitt vid 1888 och 1890 årens riksdag
framstälda förslag innebär, icke lärer med utsigt till framgång
kunna för Riksdagen framläggas, anser jag de för löneförbättringen
nödiga anslagsmedlen böra äskas på extra stat. I fråga åter huruvida
detta bör ske med eller utan särskildt vilkor för löneförbättringens tillgodonjutande
får jag anföra, att, då Eders Kongl. Maj:t år 1888 ifrågasatte
såsom vilkor sjuklighet för dem, som af de föreslagna förmånerna
ville komma i åtnjutande, att icke utöfva lärareverksamhet vid
någon privat undervisningsanstalt för inträde i sjökrigsskolan, detta var
mot förmånen icke blott af den löneförbättring kadetternas terminsafgifter
och anslagsförhöjningen kunde medgifva utan jemväl af förhöjda
ålder stillägg, tjenstår sb er åkning och pension samt under förutsättning

Femte hufvudtiteln.

att åtnjutandet af löneförbättringen och dessa förmåner blefve genom
de behöfliga anslagens uppförande på ordinarie stat för framtiden
tryggadt; hvadan det alltså med fog lärer kunna ifrågasättas, om, så
länge endast en mindre del af de afsedda förmånerna och endast för
ett år i sender beviljas, det kan vara billigt att dervid fästa samma
vilkor, och om icke fulla skäl må anses föreligga att, såsom riksdagen
år 1888 gjorde, lemna den välbehöfliga aflöningsförbättringen utan
något särskilt förbehåll.

Då likväl såväl 1889 som 1890 årens riksdagar vid anslagets beviljande
fäst vilkoret att lärarne vid sjökrigsskolan skola upphöra
med sin verksamhet vid privat undervisningsanstalt för inträde i skolan,
synes mig eu framställning om anslagets anvisande utan något förbehåll
i detta syfte icke kunna påräkna framgång. Men då detta förbehåll
icke billigt-vis bör så affattas att den lektor vid sjökrigsskolan,
som icke egnar sig åt en dylik privat undervisningsverksamhet, skall
gå i mistning om en löneförbättring, hvars befogenhet Riksdagen genom
anslagets beviljande erkänt, vill jag underdånigst föreslå, att vid löneförbättringen
fästes det vilkor Eders Kongl. Maj:t derför vid framställningen
till 1888 års riksdag föreslagit, nemligen skyldighet för den
lektor, som deraf ville komma i åtnjutande, att icke utöfva lärareverksamhet
vid privat undervisningsanstalt för inträde i sjökrigsskolan.

Då för närvarande endast en bland skolans fem lektorer finnes,
som icke undervisar i förberedande sjökrigsskolan, skulle, då de öfriga
fyra tvifvelsutan, på de skäl jag redan anfört, icke komma att upphöra
med sin lärareverksamhet i sistnämnda skola, innan löneförbättringen
blifvit uppförd på ordinarie stat och öfriga förmåner af pension in. m.
blifvit dem tillförsäkrade, antagligen endast en femtedel af anslaget
eller 372 kronor under år 1892 i verkligheten komma att utgå.

På grund af det nu anförda får jag hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t ville föreslå Riksdagen att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan
må, utöfver de 1,300 kronor som enligt 1888 års riksdags
medgifvande få dertill användas, anvisas för år 1892 ett extra anslag
af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade
vilkor att den, som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin
lärarebefattning i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon
privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af stats -

Femte hufviultiteln.

rådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning
tillika att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemuas till ledning vid författandet
af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof.

Femte hufvudtiteln

Förslag

till

Stat

för Femte hufvudtiteln år 1892.

	Anvisning i kontant.	Indelning och dermed jemförlig anvisning på f örslag.	Summa.		Summa summarum
Sjöförsvarsdepartementet.			Friheter.	Ersättningar
Departementet ocli öfverstyrelsen.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.	Kronor.	Ö.
Departementschefen .................................. Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli	17,000	—	—	—	—	—	17,000	—
samt kommandoexpeditionen .....................	26,800	—	—	—	—	—	26,800	—
Marinförvaltningen.......................................	38,600	—	—	_	—	—	38,600	—
Sgr	82,400	—	—	—	—	—	82,400	—	82,400	—
Flottans personal.
Aflöning för flottans kårer och stater:
nuvarande anslag ............... 1,512,734: —
Tillkommer:
till fortsättning af sjömans-
kårens uppsättande ......... 67,000: —	1,579,734	_	__	__	___	_	1,579,734
Ålderstillägg, förslagsanslag ........................	32,000	—	—	—	—	—	32,000	—
Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,	6,400	—	—	—	—	—	6,400	—
j reservationsanslag....................................	287,500	-	—	-	—	—	287,500	—
Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................	452,450	—	—	—	--''	—	452,450	—
Båtsmansindeliiingen................................... Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-	—-	—	75,500	—	26,400	—	101,900	—
kinge län och Södra Möre härad af Kalmar län........................................................	114,000						114,000
Lindring i rustnings- och rotoringsbesvären, för-
slagsanslag.............................................	60,000	—	■-	—	—	—	60,000	—
Sgr	2,532,084 —	75,500	—	26,400	—	2,633,984	—	2,633,984	_
Flottans materiel.
Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-
anslag ...................................................	1,220,000	—	—	—	—	T—	1,220,000	”1	1,220,000	_
Transport	3,834,484	—	75,500		26,400	—			3,936,384	—\|

Femte Inifrudtiteln

			Indelnin	g och dermed
	Anvisning i kontant.	jemförlig anvisning på förslag.		Summa.		Summa summarum.
			Friheter.	Ersättningar.
	Kronor.	Ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	ö.	Kronor.	Ö.
Transport	3,834,484	:—	75,500	—	26,400	—	—	—	3,936,384	—
Diverse anslag-.
Flottans öfningar, reservationsanslag ............ Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad	670,000	—	—	—	—	—	670,000	—
• och ersättning derför, förslagsanslag ......... Undervisningsverken:	72,400						72,400
Sjökrigsskolan......................... 81,040: — Skeppsgosseskolan .................... 8,780: —	39,820 60,000						39.820
Sj ökarte verket, reservationsanslag.................. Stipendier åt sjöofficerare under anställning i	—	—	—	—	—	60,000	—

utländsk tjenst eller kommendering utrikes...	15,000	—	—	—	—	—	15,000	—
Durchmarschkostnader, reservationsanslag ......	14,000	—	—	—	—	—	14,000	—
Sjukvård ..................................................	39,000	—	—	-	—	—	39,000	—
Diverse behof.............................................	19,175	—	—	-	—	—	19,175	—
Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., för-	25,000		—	“	•		25,000
slagsanslag .............................................	46,902	—	—	—	—	—	46,902	—
Extra utgifter.............................................	12,500	—	—	—	—	—	12,500	—
Sgr	1,013,797	—	—	—	—	—	1,013,797	—	1,013,797	-
Summa för sjöförsvaret	4,848,281	—	75,500	—	26,400	—	—	—	4,950,181	-
Handeln.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstal-
terna, reservationsanslag...........................	1,200,000	—	405	-	4	—	1,200,409	—
Undervisningsanstalter för sjöfart ..................	86,150	—	—	-	-—	—	86,150	--
Nautislc-meteorologiska byrån........................ Ålderstillägg för personalen vid undervisnings-	9,000	—	—		—		9,000	"
anstalterna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag	13,000						13,000
Summa för handeln	1,308,150	—	405	—	4	—	1,308,559	-	1,308,559	—
Summa för femte hufvudtiteln	6,156,431	—	75,905	—	26,404	—		—	6,258,740	—

Femte hufTudtiteln

3-3

Extra ordinarie anslag.	Kronor.	Ö.

Till genomförande under år 1892 af löneregleringen för flottan ..............................	50,000	—
» fortsättning af pansarbåten Thules byggande ................................................	1,250,000	—
» 2 st. l:a klassens minbåtar jemte minutredning, elektrisk belysning och bestyckning	374,000	—
» artillerimateriel ....................................................................................	490,000	—
» fasta minförsvaret ....................................................................................	200,000	—
» signal- och telefonstationer ........................................................................	92,000	—
» kruthus å Bergholmen ..............................................................................	42,500	—
» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan...................................................	1,860	_
Summa	2,500,360	—

Bih. till Riksd. Prot. 1891.

1 Sami.

1 Åfd.

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och
WlKBLAD.

Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslagstitlarne:

BIL till Rikad. Prof. 1891. 1 Sami. 1 A/d. 1 Raft.

Sjette hufvudtiteln.

[1-]

Organisation
af kommerskollegium.

Historik.

Kommerskollegium.

Sedan vid 1888 års riksdag den då hyllande frågan om ändring
i regeringsformen i syfte att ett särskild! departement för landtbruk,
industri och handel skulle inrättas genom kamrarnes skiljaktiga beslut
förfallit, och då, vid sådant förhållande samt med hänsyn jemväl dertill
att sedermera genom landtbruksstyrelsens tillkomst jordbrukets
anspråk på en statsadministrativ myndighet för vårdande af dess intressen
blifvit tillgodosedt, frågan om inrättande af ett dylikt nytt
departement kan antagas vara undanskjuten, torde förhållandena mana
att tillse, huruvida icke på annat sätt kan vinnas en lösning af den
under snart sagdt hela detta århundrade.på dagordningen stående frågan
om kommerskollegiets ombildning och lämpligaste organisationen
af den myndighet, som närmast skall hafva till uppgift att bevaka
handelns och näringarnas intressen. Denna fråga har också derföre
under nästlidna år varit föremål för utredning inom departementet,
och anhåller jag att nu få underställa Eders Kong! Maj:ts pröfning
ett på grund af denna utredning uppgjordt förslag till det ifrågavarande
embetsverkets definitiva organisation.

Härvid torde det dock till en början tillåtas mig att lemna en, så
vidt möjligt, kortfattad öfversigt af de vigtigare skedena af organisationsfrågans
utveckling. Då det likväl skulle leda till alltför stor vidlyftighet
att sträcka denna öfversigt tillbaka ända till den tidpunkt,
då frågan först bragtes å bane, samt för öfrigt de olika förslag i
ämnet, hvilka under århundradets förra hälft framstäldes, med afseende
å numera väsentligen förändrade förhållanden, icke vidare torde ega
någon praktisk betydelse, tillåter jag mig att till utgångspunkt för
denna öfversigt taga tiden för det förutvarande bergskollegiets indragning
och öfverflyttningen af dettas göromål till kommerskollegiet.

Efter det rikets ständer vid 1856—1858 årens riksmöte bifallit en
i ämnet gjord nådig framställning, förordnades nemligen under den 11
december 1857 att bergskollegiet skulle med samma år upphöra såsom
särskild! embetsverk samt de mål, uppdrag och åligganden, hvilka
då enligt instruktionen af den 28 december 1832 och andra författningar
tillhörde bemälda kollegium, med år 1858 öfvertagas af kommerskollegiet.
Genom den sålunda vidtagna indragningen af bergs -

Sjette lnifvudtiteln.

kollegiet och öfverflyttandet af dess göromål till kommerskollegiet
blef detta senares verksamhetsområde väsentligen förändradt, men det
oaktadt vidtogs i sammanhang dermed eu betydlig minskning i embetsoch
tjenstemannapersonalen i kommerskollegiet. Vid den tid, då ett af
särskilde komiterade i ämnet afgifvet betänkande af den 29 juli 1822
utgjorde föremål för regeringens och representationens pröfning, funnos
i kommers- och bergskollegierna anstälde tillsammans icke mindre än
75 embets- och tjenstemän, af hvilka 43 tillhörde kommerskollegiet och
32 bergskollegiet, men efter de båda kollegiernas sammanslagning nedgick
personalen till endast 28.

Redan vid den tiden hade emellertid rikets ständer i underdånig
skrifvelse den 25 april 1857 anhållit om tillsättande af en komité för
att afgifva yttrande och förslag, huruvida och på hvad sätt en sådan
förändring uti styrelseverkens och förvaltningsmyndigheternas organisation
skulle kunna åstadkommas, som i öfverensstämmelse med de
grunder, hvarpå den så kallade departementalstyrelsen hvilade, kunde
bereda en dylik organisations närmare samband med statsdepartementen
äfvensom möjligaste enkelhet i ärendenas behandling i förening
med nödig säkerhet. Den sålunda begärda komitén, hvilken tillsattes
den 19 juni 1858, afgaf den 26 maj 1859 underdånigt betänkande angående
förändrad organisation af rikets styrelse- och förvaltningsverk,
deruti med afseende särskildt å kommerskollegiet tillstyrktes hufvudsakligen
att i dettas ställe måtte inrättas en förvaltning under namn
af »Styrelsen för handel, bergverk och slöjder», bestående af en chef
eller generaldirektör och fyra föredragande ledamöter under benämning
»kommerseråd», hvilka senare skulle samfäldt och med lika rösträtt
jemte chefen deltaga i handläggningen och afgörandet af vissa
vigtigare frågor, under det att öfriga ärenden skulle handläggas endast
af chefen jemte föredraganden och en annan ledamot, med ensam
beslutanderätt i dessa senare ärenden för den förstnämnde, utom hvad
anginge frågor om fondernas förvaltning, der kollegial rösträtt skulle
tillkomma ledamöterne.

Först efter det 1867 års Riksdag, i anledning af en inom andra
kammaren väckt motion om indragning af kommerskollegiet in. in., i
underdånig skrifvelse den 8 maj sagda år — med förmälan att, då en
ombildning af kommerskollegiet redan tillförene varit ifrågasatt, Riksdagen
ansåge det välbetänkt, om åtgärder vidtoges till underlättande af en
sådan förändring — anhållit att Kongl. Maj:t täcktes förordna att, intill
dess frågan om kollegiets indragning eller förändrade organisation

Sjette hufvudtiteln.

kunde varda slutligen afgjord, embeten och tjenster inom embetsverket
skulle endast på förordnande och tillsvidare tillsättas, blef i sammanhang
med denna Riksdagens framställning nyssberörda komitébetänkande af
den 26 maj 1859, i hvad detsamma afsåg kommerskollegiet, företaget
till nådig pröfning. Kong!. Maj:t fann härvid den af komitén föreslagna
ombildning af kollegiet icke innefatta sådana fördelar framför den befintliga
organisationen, att förslaget borde vinna afseende, hvaremellertid
Kongl. Magt, som framdeles ville taga i öfvervägande, huruvida en sådan
anordning kunde ske, att de till kommerskollegiet hörande mål och
ärenden skulle, utan uppoffring af deras ändamålsenliga handhafvande,
kunna på annat, till besparing i statsutgifterna ledande sätt pröfvas och
afgöras, förklarade att det då ledigvarande presidentsembetet i kollegiet
icke för det dåvarande komme att återbesättas samt anbefalde kollegiet
att, intill dess annorlunda i nåder beslotes, endast på förordnande och
tillsvidare tillsätta de tjenster och befattningar hos kollegiet, som under
tiden kunde blifva lediga; och beslöts derjemte under den 31 juli
1867 att den särskilda registratorsbefattningen för bergsärenden hos
kollegiet skulle indragas.

Vid påföljande års riksdag afgaf Kongl. Maj:t förslag om inrättande
af ett särskild! statsdepartement för näringar och allmänna arbeten samt
om rättighet för Kong!. Maj:t att uppdraga åtgörande! af vissa ärenden
åt vederbörande departementschef, hvilka båda förslags genomförande
ansågos utgöra en nödvändig förutsättning för möjligheten att vidtaga
den ifrågasatta indragningen af kommerskollegiet; men, då dessa framställningar
icke vunno Riksdagens bifall, fann Kongl. Maj:t frågan om
berörda indragning böra förfalla, och blef i sammanhang härmed presidentsembetet
i kollegiet den 4 juni 1868 åter tillsatt.

Efter det såväl vid sistnämnda års som vid 1869 års riksdag å nyo
väckts motioner om indragning af kommerskollegiet samt jemväl Riksdagens
år 1870 församlade revisorer i afgifven berättelse till 1871 års
riksdag gjort framställning i enahanda syfte, hvilken framställning vid
sistnämnda riksdag upptogs af enskild motionär, utan att likväl något
af samtliga dessa förslag föranledde till någon Riksdagens åtgärd, bragtes
emellertid vid 1874 års riksdag genom enskilde motionärers framställningar
frågan åter under Riksdagens pröfning, dervid särskild! yrkades
att den dittills utgående, men genom siste innehafvarens då kort förut
timade dödsfall ledigblifna presidentslönen i kollegiet måtte indragas,
och beslöt Riksdagen dels att i underdånig skrifvelse anhålla det Eders
Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om kommerskollegiets indragning eller
förändrade organisation under förnyad ompröfning och till 1875 års

Sjette hufrndtiteln.

riksdag framlägga de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna kunde
föranleda, dels ock att, intill dess denna organisationsfråga blifvit slutligen
afgjord, det för kollegiet anvisade aflöningsanslag skulle minskas
med 6,000 kronor.

I anledning af Riksdagens berörda anhållan tillsattes den 5
juni 1874 en särskild komité, med uppdrag att, efter pröfning af alla
på lösningen af frågan om kommerskollegiets indragning eller förändrade
organisation inverkande omständigheter, afgifva underdånigt utlåtande
och förslag i ämnet. I underdånigt betänkande af den 13 januari 1875
förklarade denna komité sig, efter genomgående af de olika grupper af
ärenden, som tillhörde kollegiets handläggning, hafva kommit till den
öfvertygelse att de af dessa ärenden, som lämpade sig för en öfverflyttning
till redan befintliga embetsverk, vore både till antal och omfattning
af ringa betydelse samt uttalade derjemte på andragna grunder
den åsigt att ett särskildt embetsverk för näringarna svårligen kunde
undvaras, derest icke regeringen ofta skulle råka i förlägenhet för erhållande
af grundligare utredning i vigtigare frågor. Komitén ansåg
likväl att kommerskollegiet borde ersättas af ett embetsverk med
tidsenligare former, till stöd hvarför anfördes, bland annat, att det
kollegiala arbetssättet med detsamma åtföljande omgångar och onödiga
skrifverier vore för behandlingen af flertalet ärenden rent af hinderlig
samt, äfven för kollegiets öfriga göromål obehöflig! äfvensom att kollegiet
för öfrigt intoge en alltför afskild ställning i förhållande till
idkarne af de näringar, för hvilkas bästa det hade att verka, enär
på intet sätt vore sörjdt för att kollegiet i förekommande fall hade
tillgång till råd och upplysningar af erfarne och praktiske fackmän.
Företrädesvis på dessa grunder föreslog komitén, bland annat, hufvudsakligen:
att kommerskollegiet måtte indragas; att förvaltningen af manufakturförlagslånefonden
äfvensom de i nådiga förordningen den 21 oktober
1871 åt kollegiet uppdragna bestyr med kortstämplingen måtte öfverflyttas
till statskontoret samt behandlingen af de fiskeriärenden, som tillhörde
kollegiet, uppdragas åt landtbruksakademiens förvaltningskomité; att
för öfvertagande af alla öfriga kollegiets göromål måtte inrättas ett nytt,
embetsverk under namn af »Kong!. Styrelsen för handeln och näringarna»,
bestående af en generaldirektör mod ensam beslutanderätt och
tre föredragande byråchefer, biträdde af tre byråsekreterare, en registrator
och två kontrollörer, alla med löner motsvarande dem, som för
vederlikar inom andra embetsverk vore eller blefve bestämda ; att till
styrelsens disposition måtte ställas anslag af 2,000 kronor till arfvode
åt ett, juridiskt biträde, 1,000 kronor till arfvode åt ett tekniskt biträde

Sjette hnfrndtitcln.

och 8,000 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och skrifbiträden;
samt att den nya styrelsen måtte få sig anbefaldt att afgifva
förslag till åtgärder, hvarigenom, antingen i öfverensstämmelse med ett
af komitén framlagdt förslag till inrättande af eu representation för näringarna
eller på annat lämpligt sätt, styrelsen sattes i vexelverkan med
näringarnas idkare.

Kostnaderna för den nya styrelsen skulle, enligt eu af komitén med
ledning af de löner, som för motsvarande tjenster i andra embetsverk
då vore bestämda, uppgjord beräkning, belöpa sig till 67,900 kronor;
hvarjemte emellertid för uppförande å allmänna indragningsstaten af de
embets- och tjenstemän samt betjente inom kommerskollegiet, hvilka
på grund af innehafvande fullmakter, i händelse af kollegiets indragning,
vore dertill berättigade, kunde komma att erfordras ej mindre än 48,400
kronor.

Sedan vederbörande myndigheter fått tillfälle att yttra sig öfver
komiténs berörda förslag, afläts under den 2 mars 1875, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med samma förslag, nådig proposition i ämnet till
Riksdagen; men denna proposition blef af Riksdagen afslagen, enligt hvad
af dess skrifvelse den 21 maj samma år inhemtas, på den grund att enligt
Riksdagens förmenande flere än de ofvan angifna ärendena syntes
höra öfvertagas af andra redan befintliga embetsmyndigheter samt att
anledning icke syntes saknas att betrakta det ifrågasatta nya embetsverket
såsom en öfvergångsinstitution äfvensom att genom kollegiets indragning
och dess ersättande med det omförmälda nya embetsverket
jemte deraf föranledt uppförande på allmänna indragningsstaten af de
embets- och tjenstemän i kollegiet, hvilka dertill vore berättigade, statsverket
skulle få vidkännas en betydande tillökning i utgifter.

Med afseende å hvad sålunda förekommit ansågs frågan om kommerskollegiets
indragning eller ombildning böra tillsvidare hvila, men i
ändamål att befordra och förbereda en reorganisation af kollegiet förordnades
under den 16 juni 1875 att, när tjenst inom kollegiet blefve
ledig, med alla åtgärder för densammas återbesättande skulle innehållas,
intill dess underdånig anmälan blifvit gjord, huruvida indragning deraf
kunde ega rum antingen utan eller i sammanhang med öfverflyttning
till annan embetsmyndighet af ärenden ai: beskaffenhet att kunna kollegiet
frånskiljas, hvarjemte presidentsembetet i kollegiet samma dag återbesattes
på'' förordnande och tillsvidare, med särskild!'' uppdrag för tillförordnade
presidenten att efter öfverläggning i kollegiet inkomma med
underdånigt yttrande och utredning, huruvida några till kollegiets handläggning
hörande ärenden kunde till annan myndighet öfverflyttas; hu -

Sjette hufvndtiteln.

ruvida inom kollegiet funnes befattningar, hvilka vore af beskaffenhet,
att kunna indragas, och om de dertill hörande göromål kunde på ett
för det allmänna mindre kostsamt sätt bestridas; huruvida icke göromålen
kunde på ett mera likformigt sätt fördelas emellan kollegiets
båda kontor, nemligen kammarkontor et och det då ännu befintliga, men
sedermera indragna manufakturdiskontkontoret; huruvida icke genom ändring
af kollegiets instruktion af den 23 april 1831 större skyndsamhet
vid behandlingen af eu del ärenden kunde åstadkommas; samt huruledes
en behörig vexelverkan skulle kunna åstadkommas emellan kollegiet
och utöfvarne af de näringar, åt hvilka kollegiet hade att egna sin
verksamhet.

Till följd häraf har ock nuvarande tillförordnade presidenten vid
särskilda tillfällen den 13 december 1875 samt den 14 juni 1877 inkommit
med underdåniga utlåtanden i ämnet, och hafva, såsom jag framdeles
skall visa, dels i anledning af dessa utlåtanden och dels på grund
af andra omständigheter under den sedermera förflutna tiden åtskilliga
väsentliga ändringar vidtagits i afseende ej mindre å kollegiets verksamhet
än äfven å dess tjenstemannapersonal. Sjelfva hufvudfrågan fide
emellertid, ehuru under de efter år 1875 närmast följande riksdagarne
icke saknades förnyade framställningar angående kollegiets indragning
eller ombildning, tillsvidare hvila af anledning företrädesvis att för inrättande
af ett nytt embetsverk i kommerskollegiets ställe förefanns ett
väsentligt och nästan oöfverstigligt hinder i de på olika områden för
kollegiets verksamhet vid ifrågavarande tidpunkt pågående omfattande
lagstiftningsarbeten.

Efter det sedermera den 2 november 1883 för Eders Kongl.
Maj:t anmälts att med granskning af såväl ett inom civildepartementet
uppgjordt nytt förslag till grufvestadga som de utaf särskilde komiterade
utarbetade förslagen till förordning om patent och till lag om
skydd för varumärken dåmera så fortskridit, att alla dessa ärenden inom
en kortare tid kunde varda Eders Kongl. Maj:t till pröfning förelagda,
behagade Eders Kongl. Magt sistnämnda dag dels befalla att den af
Riksdagen framstälda anhållan att få emottaga proposition om indragning
eller ombildning af kommerskollegiet då skulle till behandling upptagas,
på det förslag till denna frågas lösning måtte kunna till 1884
års riksdag framställas, dels ock uppdraga åt en komité af sakkunnige
män att taga frågan i öfvervägande samt, bland annat, afgifva fullständigt
förslag till organisation af det särskilda embetsverk, som enligt
Eders Kongl. Maj:ts tillika meddelade förklarande borde finnas för handläggning
af ärenden angående handeln och näringarna, äfvensom sär -

Sjette liufYudtiteln.

skildt yttra sig, huruvida för sådana varumärken och patent rörande
ärenden, livilka borde af administrativ myndighet handläggas, någon ny
sjelfständig institution kunde finnas erforderlig, eller om icke sådana
ärenden lämpligen kunde af eu med annat embetsverk förenad byrå omhändertagas.

Desse komiterade iukommo den 19 mars 1884 med ett den 12 i
samma månad afgifvet underdånigt betänkande angående kommerskollegiets
indragning eller ombildning och förklarade deruti på anförda skäl
att komiterade, äfven utan den vid det lemnade uppdraget fästa inskränkning
och begränsning att för handläggning af ärenden rörande handel
och näringar borde finnas ett särskild!; embetsverk, för visso skulle hafva
kommit till den uppfattning att de icke kunde förorda en indragning
af kommerskollegiet i den mening, att de till detta embetsverks handläggning
hörande ärenden borde helt och hållet eller i väsentligare omfång
öfverflyttas på andra verk och myndigheter. Deremot ansågo komiterade,
i likhet med 1874 års komité, att den kollegiala formen för ärendenas
afgörande hos det ifrågavarande embetsverket borde i allmänhet
öfvergifvas, men skilde sig dock i detta afseende i så måtto från bemälda
komité, att de funno att vissa mera betydelsefulla ärenden, såsom
angående uppgörande af författningsförslag, afgifvande af utlåtanden i
omfattande och vigtiga förvaltnings- eller organisationsfrågor äfvensom
pröfning af besvärsmål, borde fortfarande kollegialt handläggas och afgöras.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hemstälde komiterade,
bland annat, beträffande sjelfva organisationsfrågan hufvudsakligen:

att kommerskollegiet i sin nuvarande form måtte indragas och i
dess ställe inrättas ett nytt embetsverk, som lämpligen syntes kunna
benämnas »Kongl. Styrelsen för handel och näringar»;

att denna styrelse måtte, jemte befattningen med varumärkesregistrering
samt den utrikesdepartementet dittills tillhörande revisionen af
de vid de lönade konsulaten för konsulskassans räkning uppburna utgifter
af svenska fartyg, öfvertaga samtliga kommerskollegiets göromål,
med undantag allenast af dels arfsmål efter i utlandet aflidne svenske
undersåtar, som icke varit sjömän, jemte de bestyr, som föranleddes af
enskildes framställningar om upplysning rörande utrikes vistande personer,
äfvensom utjemnandet af de penningetransaktioner, kollegiet hade
med samtliga lönade och vissa olönade konsulat, samt kollegiets befattning
med svenska kyrkans i London räkenskaper, hvilka ärenden borde
öfverflyttas till utrikesdepartementet; dels kollegiets befattning med ärenden
rörande vesterhafsfisket, som borde öfvertagas af civildepartementet;
dels och den kollegiet tillkommande befattning att vara öfverstyrelse

Sjette liufvudtiteln. 9

för de tekniska skolorna, hvilken borde öfvertagas af ecklesiastikdepartementet; att

den nya styrelsen måtte ställas under en, med undantag för
vissa särskild! angifna fall, ensamt beslutande chef samt omfatta fyra
byråer, af hvilka en skulle handlägga ärenden rörande utrikes handel
och sjöfart, eu ärenden rörande näringar samt inrikes handel och sjöfart,
en statistiska och kamerala ärenden samt en ärenden rörande
patent och varumärkesregistrering; samt

att den nya styrelsens personal måtte utgöras af en generaldirektör
och chef, fyra byråchefer, fyra byråsekreterare, en byråingeniör, en
registrator och arkivarie, en kassör och bokhållare, en ombudsman samt
tre tekniske assistenter jemte en förste vaktmästare och tre vaktmästare,
och voro af denna personal eu byråchef och en byråsekreterare
samt de tre assistenterne jemte en vaktmästare afsedde att anställas å
byrån för ärenden rörande patent- och varumärkesregistrering.

Den för den nya styrelsen af komiterade föreslagna stat slutade,
med inberäkning af utgifter till vikariatsersättning, arfvoden åt amanuenser
ocli extra biträden, tryckningskostnader, annonser, skrifmaterialier,
ved m. in., å ett sammanlagd! belopp af 136,600 kronor, deraf 41,700
kronor utgjorde de särskilda kostnaderna för patent- och varumärkesbyrån
samt voro afsedda att bestridas af patent- och varumärkesafgifter,
under det att återstoden, eller 94,900 kronor, utgjorde kostnaderna för
embetsverket i öfrig! och skulle utgå af statsmedel.

Öfver det af komiterade sålunda åtel fria betänkande inkom kom O merskollegiet

den 31 mars 1884 med underdånigt utlåtande, men, med
afseende å den då återstående korta tiden för Riksdagens sammanvaro
samt vissa andra af dåvarande chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet
den 9 april samma år angifna omständigheter, föranledde
de gjorda förslagen icke i annan måtto någon Eders Kongl.
Maj:ts framställning till Riksdagen, än att, då särskilda anordningar voro
erforderliga för att från och med år 1885 bereda tillämpning åt de af
Riksdagen dåmera bifallna förslagen till förordning angående patent och
till lag om skydd för varumärken, Eders Kongl. Maja i nådig proposition
sistnämnda dag föreslog Riksdagen att medgifva att de under år
1885 inflytande afgifter för patent och för registrering af varumärken
finge användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingades af en
tillämpning under samma år af nyssberörda förordning och lag. Denna
nådiga framställning vann Riksdagens bifall, likasom Riksdagen ock
under hvart och ett af de efterföljande åren lemnat enahanda medgifvande.

Bill. till Jli/csd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft.

Sjette hufvudtiteln.

Till 1885 års riksdag framlades emellertid nådig proposition om
sådan ändring i regeringsformen, att ett särskildt departement för landtbruk,
industri och handel blefve inrättädt, och ansågs att de kommerskollegiet
tillhörande göromål, i händelse ett sådant departement komme
till stånd, borde förläggas till byråer under samma departement, organiserade
på sådant sätt, att de kunde sjelfständigt utöfva förvaltningsbestyr.
Ifrågavarande nådiga förslag, hvilket af 1885 års Riksdag antogs
till hyllande i grundlagsenlig ordning, förföll emellertid, såsom jag redan
erinrat, genom kamrarnes skiljaktiga beslut vid 1888 års riksdag.

Ehuru frågan om kommerskollegiets ombildning sålunda till följd
af omständigheterna fortfarande fått vänta på sin lösning, hafva likväl,
såsom jag redan aötydt, under tiden, sedan 1875 års förberörda komitébetänkande
afgafs, med afseende å kollegiets verksamhetsområde flera
väsentliga förändringar vidtagits i syfte, bland annat, att förbereda
och underlätta embetsverkets reorganisation; och torde det tillåtas mig
att i detta sammanhang i korthet erinra om de mera afsevärda bestämmelser,
som i sådant hänseende meddelats.

Genom nådig kungörelse den 17 november 1876 blefvo de enligt
då gällande föreskrifter åt kommerskollegiet uppdragna bestyr med
kortstämplingen från och med 1877 års början öfverflyttade på statskontoret,
och genom nådig kungörelse den 8 december 1876 öfverflyttades,
jemväl från och med 1877 års ingång, på förvaltningen af
sjöärendena den kollegiet dittills åliggande befattning med navigationsskolorna
i riket.

Genom nådig kungörelse den 2 februari 1877 bestämdes att besvär
öfver de af direktionen för handelsflottans pensionsanstalt fattade
beslut angående rättighet till och vilkoren för pensions åtnjutande,
hvilka besvär förut skolat anföras hos kommerskollegiet, dädanefter
skulle anföras omedelbart hos Kongl. Maj:t i finansdepartementet.

Genom nådig kungörelse den 26 oktober samma år förordnades
vidare att den kommerskollegiet i egenskap af bergsöfverstyrelse tillkommande
befattning med jern- och metallvågarna i riket samt med de
till dessa vågar hörande tjenstemän skulle upphöra, och genom nådigt
bref samma dag föreskrefs att från och med ingången af år 1878 följande
under kommerskollegiets vård stående fonder och medel skulle
till statskontoret öfverflyttas, nemligen den förra manufakturdiskontfonden,
eller, såsom den dåmera benämndes, manufakturförlagslånefonden
samt de behållningar, som uppkommit å de så kallade manufakturmedlen
och å anslagen till reseunderstöd åt fabriks- och handt -

Sjette liufyudtiteln.

verksarbetare, den del af de utaf tull- och beslagsmedlen beAriljade
reseunderstöd, som ej utbetalts, jemte den odisponerade behållningen
af samma medel samt behållningarna å anslagen till bibliotek och tidskrifter
i bergsvetenskap och till understöd åt lämpliga personer, hvilka
önska i främmande länder förvärfva ökad insigt och skicklighet i hvad
till bergshandteringen hör, hvarjemte tillika föreskrefs att det inom
kollegiet inrättade manufakturdiskontkontoret skulle med 1878 års ingång
upplösas och dess medel, handlingar och räkenskaper öfverlemnas
till statskontoret.

Genom nådigt bref den 2 november 1877 befriades kollegiet vidare
från omhänderhafvandet af de så kallade Eskilstuna fristadsmedel,
hvilka öfverlemnades till direktionen för tekniska söndags- och aftonskolan
i Eskilstuna, och genom nådigt bref den 12 april 1878 upphäfdes
de föreskrifter, enligt hvilka kollegiet haft befattning med tillsättande
af borgmästaretjensten i nämnda stad.

Ytterligare förklarades, i sammanhang med fastställande af instruktion
för nautisk-meteorologiska byrån, genom nådigt bref den 7 juni
1878 att det kommerskollegiet och sjömanshusdirektionerna meddelade
uppdrag i afseende å meteorologiska iakttagelser ombord å svenska
handelsfartyg upphört, sedan detta bestyr, i den omfattning nämnda
instruktion utvisade, uppdragits åt sagda byrå.

Sedan genom förordningen den 13 april 1883 angående förlagsinteckning
upphäfts förordningen den 24 februari 1748 om förlag vid
bergs- och brukshandteriugon, upphörde på grund häraf från och med
1884 års utgång kommerskollegiets befattning med beviljande och dödande
af förlagsinteckningar i jern- och messingsbruk, kopparhamrar
och dylika verk.

I sammanhang med meddelande i nådigt bref den 7 november
1884 af bestämmelser om inrättande af en särskild byrå, benämnd
Kong!, patentbyrån, hvilken skulle utgöra den i patentförordningen af
den 16 maj samma år omförmälda''patentmyndighet och den i varumärkeslagen
af den 7 derpå följda juli föreskrifna registreringsmyndighct,
förklarades tillika att förut meddelade bestämmelser angående kommerskollegiets
befattning med patentärenden komme att tillsvidare från
och med ingången af år 1885 upphöra att tillämpas.

Genom nådigt bref den 21 april 1886 förordnades vidare att den
kommerskollegiet enligt nådigt bref den 4 maj 1814 tillkommande befattning
med svenska kyrkans i London räkenskaper skulle öfverflyttas
på utrikesdepartementet, hvarjemte till följd af stadgande i gällande
konsulatförordning af den 4 november 1886 utrikesdepartementet nu -

Sjette liufvudtiteln.

mera har att handlägga arfsmål efter i utlandet aflidne svenske undersåtar,
som icke varit sjömän, under det att deremot, jemväl på grund
af föreskrift i konsulatförordningen, från sagda departement till kommerskollegiet
öfverflyttats bestyret med granskningen af uppbörden af
konsulskassans andel i de vid konsulaten och vice konsulaten influtna
konsulatafgifter af svenska fartyg.

Den 29 oktober 1886 bestämdes att den kommerskollegiet åliggande
befattning med ärenden rörande den tekniska undervisningen
skulle med samma års utgång upphöra.

Äfven beträffande kollegiets tjenstemannapersonal och arbetssätt
hafva åtskilliga förändringar under tiden efter 1875 vidtagits.

Sedan 1876 års Riksdag på derom gjord nådig framställning medgifvit
att advokatfiskalsbefattningen hos kollegiet finge indragas samt
de lönebelopp, som vore i stat anvisade ej mindre för nämnda tjenst
än äfven för andra* ledigblifvande befattningar inom kollegiet, i afseende
hvarå indragning syntes kunna ega rum eller förändring böra
vidtagas, finge, i den mån de för bestridande af göromålen inom kollegiet
funnes erforderliga, för ändamålet af Eders Kongl. Maj:t disponeras,
föreskrefs genom nådigt bref den 19 maj samma år att advokatfiskalstjensten
skulle med utgången af påföljande juni månad indragas, i
sammanhang hvarmed till kollegiets disposition för aflönande af ett
juridiskt ombud stäldes ett belopp af 1,000 kronor årligen att utgå af
de genom advokatfiskalstjexistens indragning besparade, å kollegiets
stat uppförda medel.

Genom nådigt bref den 22 december 1886 förordnades att ett då
ledigblifvet kommerserådsembete skulle med årets slut indragas och de
ifrågavarande embete tillhörande mål och ärenden fördelas mellan de
öfriga tre rotlarne hos kollegiet, i sammanhang hvarmed och i ändamål
att underlätta handläggningen af ärendena hos kollegiet jemväl
stadgades:

att föredragande skulle, utan föredragning inför kollegiet, ega dels
genom remiss eller skrifvelse infordra de förklaringar, upplysningar eller
yttranden, som han funne för ärendes beredning till föredragning erforderliga,
dels ock till granskning, anteckning eller förvaring af vederbörande
tjensteman befordra inkomna berättelser och rapporter, statistiska
uppgifter m. in., som vore af beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar
åtgärd af kollegiet;

Sjette lmfvudtiteln.

att sekreteraren för bergsärenden skulle ombesörja sekreteraregöromålen,
utom i dessa ärenden, jemväl i öfriga ärenden, som blifvit
tillagda roteln för bergsärenden;

att protokoll skulle bos kollegiet föras endast när beslut skulle
expedieras genom utdrag af protokollet, eller skiljaktiga meningar hos
kollegiet förekomme, eller kollegiet eljest funne anledning föreskrifva
att protokoll skulle hållas;

att notarierne hos kollegiet skulle uppsätta alla utgående skrivelser
i arfs- och ersättningsärenden och i öfrig!, enligt kollegiets bepröfvande,
biträda med uppsättande af utgående skrivelser i andra mål och ärenden;
samt

att kollegiets juridiska biträde skulle lemna biträde vid den förberedande
granskningen af konsulernes orsättningsräkningar.

Med erinran vidare att kanslisttjensten å förra advokatfiskalskontoret
från och med år 1888 indragits, att tre andra kanslistbefattningar
hos kollegiet på grund af särskilda nådiga bref den 22 december 1876,
den 5 oktober 1877 och den 3 februari 1882 tillsvidare lenmats obesatta,
och att de för sistnämnda tre befattningar faststälda löner på
grund af nådigt bemyndigande disponerats till arfvoden åt tre amanuenser,
torde här jemväl böra omnämnas, dels hurusom kollegiet enligt
nådigt bref den 23 november 1888 fått sig uppdraget att förordna
lämplig person att tillsvidare bestrida vården af kartsamlingen vid kollegiets
grufkartekontor och befattningen med att hålla densamma tillgänglig
för allmänheten äfvensom utöfva ledningen af och kontrollen
öfver kartritningsarbetet vid kontoret mot åtnjutande af ett årligt arfvode
af 600 kronor att utgå af det tillförene till föreståndarebefattningen
vid bergsöfverstyrelsens grufkartekontor anslagna arfvode af

1,500 kronor, dels ock att till följd af den nya lagstiftningen om skydd
mot yrkesfara kollegiet fått sig åtskilliga särskilda bestyr ålagda. Enligt
nådiga instruktionen för yrkesinspektörerne den 20 juni 1890 skola
nemligen desse stå under inseende af kommerskollegiet, som har att
söka leda deras verksamhet så, att likformighet i tillämpningen af föreskrifterna
i lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889
vinnes, och för sådant ändamål eger, der så finnes lämpligt, kalla inspektörerne
till öfverläggning inför den ledamot af kollegiet, som har
att föredraga ärenden rörande fabriker och handtverk, hvarjemte det
tillhör kollegiet ej mindre att meddela närmare föreskrifter angående
de register in. in., som det åligger inspektörerne att föra, än äfven att
jemte eget yttrande till Eders Kongl. Maj:t insända ett sammandrag af
de berättelser, hvilka årligen skola af inspektörerne till kollegiet afgifvas.

Sjette hufvudtiteln.

Kollegiets

nuvarande

ärenden.

De mål och ärenden, hvilka, med iakttagande af de under den
senare tiden sålunda vidtagna förändringar i afseende å kommerskollegiets
verksamhetsområde, på grund af kollegiets instruktion samt särskilda
författningar och föreskrifter fortfarande tillhöra kollegiets handläggning,
äro för närvarande fördelade på tre rotlar på följande sätt:
Till första roteln höra hufvudsakligen ärenden angående:
reglering af konsulsdistrikt, konsulers aflöningsförmåner samt dem
tillkommande afgifter i och för tjensten, tillsättande af konsuls- samt
lönade vicekonsulsbefattningar, konsulers förhållande i tjensten äfvensom
kontroll å deras verksamhet;

svenske sjömäns å utrikes ort timade frånfälle och deras qvarlåtenskap;
tillkännagifvanden i anledning af konsulers rapporter om utländska
lagar, förordningar, kungörelser, påbud in. m. rörande handels-, sjöfartsocli
tullförhållanden samt hamn-, lots- och karantänsväsende in. in.;

epidemiska sjukdomars samt smittosamma husdjurssjukdomars förekomst
å utrikes ort,;

tvister å utrikes ort mellan svenske fartygsbefälhafvare och besättningar
äfvensom å sådan ort begångna brott ombord å svenska fartyg;

ersättning ej mindre till konsuler lör understöd åt sjöfolk och nödstälde
svenske undersåtar, än ock till fartygsrederier och befälhafvare
för hemförande från utrikes ort af sjöfolk, jemte utkräfvande hos vederbörande
af godtgörelse för statsverkets kostnader i omförmälda hänseenden; granskning

af uppbörden af konsulskassans andel i de vid konsulaten
och vicekonsulaten influtna konsulatafgifter af svenska fartyg;

utrikes handeln och sjöfarten samt dermed förenade allmänna afgifter,
handelsförhållanden med främmande makter (handels- och sjöfartstraktater
samt konventioner i hvarjehanda ämnen);

svenska fartygs haverier eller förolyckande utom riket;
svenska fartygs nationalitetshandlingar samt beifrande af fartygsrederiers
och befälhafvares uraktlåtenhet att fullgöra derom gifna föreskrifter; det

internationela signalsystemet för fartyg (upprättande af den
s. k. »Godo list» enligt nådigt bref den 3 maj 1867);

meddelande och återkallande af tillståndsresolutioner för utvandrareagenter,
bestämmande af den säkerhet, söm bör af sådan agent ställas,
med deraf föranledda åtgärder äfvensom biträde åt utvandrare vid utförande
af ersättningsanspråk eller rättegång mot utvandrareagent; samt

Sjette hufvndtiteln. 15

afgifvandet årligen af berättelse om Sveriges utrikes handel och
sjöfart.

Till andra roteln höra hufvudsakligen ärenden angående:
fabriker, handtverkerier och andra handteringar samt i allmänhet
alla åtgärder, som afse befrämjande af fabriksindustri, husslöjd och
handtverk;

yrkesinspektionen;

reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena äfvensom åt
personer, som önska förvärfva ökad insigt och skicklighet i hvad till
bergshandteringen hörer, samt åt andre teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker;

allmänna utställningar inom eller utom riket;
lån ur manufakturförlagslånefonden;

tillåtelse för näringsidkare att till riket införa arsenik eller andra
apoteksvaror;

bergshandteringen;
bergsstaten i orterna;

besvär, som i administrativ väg kunna förekomma i anledning af
bergstjcnstemäns åtgöranden;

anläggning och nedläggning af masugnar och stång]ernsbruk in. fl.
inrättningar, som afse tillgodogörande eller förädlande af mineralrikets
alster;

förvaltning och användning af armbössemedlen;
de lägre bergsskolorna; samt

afgifvandet årligen af berättelser om fabriker och manufakturer
samt om bergshandteringen.

Till tredje roteln höra hufvudsakligen ärenden angående:
anläggning af städer och köpingar, formen för köpingars styrelse,
områdena för städers och köpingars hamnar;

beviljande åt stad af stapelrätt, nederlags- och transiträtt;
stapelstäders tolag;

hamn- och kanaltaxor samt reglementen för begagnande af kanaler
och farleder inom riket;

öfriga, inrikes sjöfartens säkerhet, beqvämlighet och förkofran rörande
åtgärder, med undantag af lots- och fyr- samt lifräddningsväsendet; skeppsmätningsförfattningar; inrikes

handeln och åtgärder, som angå dess befrämjande;
inrättande eller indragning af marknader samt den årliga regleringen
af terminer för dessa;

Sjette liufvndtiteln.

mått och vigter, som skola vid handel användas;
vissa hafsfiskerier;

inrättande af sjömanshus och bestämmande af distrikt derför, reglemente
för sjömanshusen, sjömanshusens förvaltning, utseende af sjömanshusdirektioner,
utgifter till sjömanshus och tvister mellan sådana i fråga
om rättigheten till afgifternas uppbärande samt redovisningar för sjömanshusen
tillfallande andelar i böter;

ordningen för sjöfolks på- och afmönstring samt sjömansrulla» utfärdande,
form och beskaffenhet;

sjömäns penningeförsändningar till hemlandet medelst sjömansinvisningar,
förande och granskning af räkenskaperna öfver sådana invisningsmedel,
insättande af sjömansinvisningsmedel i sparbank och deras
utbetalande till vederbörande;

utfärdande af befälhafvare- och styrmansbref samt i öfrigt tillämpning
af gällande föreskrifter angående befälet å svenska handelsfartyg; samt
afgifvandet. årligen af berättelse om Sveriges inrikes sjöfart och
handel.

Antalet till kollegiet inkomna mål och ärenden har under tiden
efter 1884 års utgång, eller sedan den tid, då handläggningen af ärenden
rörande patent öfvertogs af patentbyrån, enligt inhemtade upplysningar
utgjort

1885 ................................................................................ 5,644

1886 ................................................................................ 5,579

1887 ................................................................................. 5,616

1888 ............................................................................... 5,599

1889 ............................................................................ 5,834.

Kollegiets befattning med ofvan angifna ärenden är af tvåfaldig art,

i ty att, den består dels i att till Kongl. Maj it afgifva äskade utredningar
och utlåtanden, och dels i att såsom sjelfständig administrativ myndighet
handlägga ärendena. Hvad beträffar förstberörda åliggande, hvithet
torde taga i anspråk måhända största delen af ledamöternas tid, så
hafva i frågor, som beröra näringarnas intressen, underdåniga utlåtanden
årligen till stort antal afgifvits af kollegiet. Sålunda bär kollegiet under
år 1889 afgifvit underdåniga utlåtanden i 117 särskilda frågor, medan
dock under samma år kollegiet utöfvat en omfattande administrativ
verksamhet.

I sammanhang härmed lärer äfven böra erinras att, ehuru, såsom
förut nämnts, under senare lider förvaltningen af åtskilliga fonder och
medel blifvit från kollegiet Överflyttad på statskontoret, under kollegiets

Sjette hufvudtiteln.

vård dock fortfarande qvarstår en del fonder, hvilka kollegiet förvaltar
i egenskap af bergsöfverstyrelse, samt att derförutom kollegiets kammarkontor
har att om hän der hafva och i enlighet med derom meddelade
föreskrifter anordna och utbetala, jemte kollegiets aflönings-, expens-,
arfvodes- ocli bibliotek smedel, anslagen till reseunderstöd åt fabriksoch
handtverksarbetare, till godtgörande af konsulers och andras utgifter
för sjöfolks och nödstälde svenske undersåtars understöd och hemförskaffande,
svenske sjömäns penningeförsändningar samt arfsmedel efter
i utlandet aflidne svenske sjömän äfvensom derjemte att förvara de af
utvandrareagenter deponerad e säkerhetshandlingar.

För handläggning af de kollegiet sålunda tillhörande ärenden finnas
för närvarande der anstälde: 1 president, 3 kommerseråd, 2 sekreterare,
1 registrator och arkivarie, 2 notarier, 2 kanslister, af Indika den ene
har anställning å bergsafdelningen och den andre, den s. k. passkanslisten,
är föreståndare för kollegiets sjöpassexpedition, 1 kamrerare, 1
kammarförvandt, 2 kammarskrifvare, 1 juridiskt biträde och 1 föreståndare
för grufkartekontoret samt dessutom 3 med fasta arfvoden försedde
amanuenser äfvensom andra extra biträden till vexlande antal, och utgöres
kollegiets ordinarie vaktbetjening af 1 vaktmästare och 3 vaktbetjente.

Vid företagandet till afgörande af den föreliggande frågan om kommerskollegiets
ombildning framställer sig gifvetvis till besvarande främst
det spörsmålet, huruvida några bland de kollegiet för närvarande tillhörande
ärenden må vara af den beskaffenhet, att de vid en sådan ombildning
lämpligen skulle kunna på andra redan bestående embetsverk
eller myndigheter öfverfiyttas. Ur denna synpunkt hafva också 1883
års förenämnde komiterade underkastat samtliga kommerskollegiets embetsbefattning
tillhörande göromål en noggrann undersökning och i sammanhang
dermed jemväl tagit under ompröfning, huruvida bland ifrågavarande
ärenden några vore af den betydelse eller omfattning, att de
påkallade inrättandet af sjelfständiga institutioner, och hafva komiterade
dervid bland de göromål, hvilka fortfarande falla inom området för kollegiets
verksamhet, särskildt tagit i öfvervägande följande af större omfattning,
nemligen:

l:o) utarbetandet af de statistiska redogörelserna;

2:o) befattningen med konsulatväsendet och hvad dermed står i
sammanhang;

äfvensom de göromål, som föranledas af kollegiets befattning med
ärenden angående:

Bill. till Riksd. Prat. 18D1. 1 Ram!. } Afil. 1 käft.

Nuvarande

personal.

Angående
lämpligheten
att öfverflytta
vissa ärenden
till andra
myndigheter.

Sjette hufvudtiteli!.

3:o) sjömanshusen;

4:o) utfärdandet af pass- och nationalitetshandlingar för svenska
fartyg;

5:o) smittosamma sjukdomar i utlandet; och

6:o) bergshandteringen;

och torde jag med Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd nu få i
korthet redogöra för de åsigter, om hvilka komiterade beträffande hvart
och ett slag af nyssnämnda mål och ärenden sig förenat.

Hvad då först angår de statistiska redogörelserna, för hvilkas utarbetande
inom kollegiet i större eller mindre mån tagas i anspråk de tre
kommerseråden, kamreraren, kammarförvandten och de båda kammarskrifvarne
jemte extra biträden till vexlande antal, hafva 1883 års komiterade
till eu början erinrat, bland annat, att vid inrättandet af statistiska centralbyrån
den allmänna regel gjorde sig gällande att de centrala förvaltande
verk och myndigheter, som då hade sig uppdraget att afgifva underdåniga
berättelser af statistiskt innehåll, borde med undantag af tabellkommissionen
fortfarande dervid bibehållas, hvartill anledningen varit
att hvarje förvaltande verk och myndighet ansågs dels i större eller
mindre mån ständigt hafva behof af att i sin verksamhet ledas af statistiska
uppgifter, dels inom sitt område besitta den största speciela
sakkännedom, dels slutligen i sin för administrationens gång nödvändiga
disciplinariska makt öfver underlydande ega det bästa medel att
i rätt tid anskaffa tillförlitliga statistiska uppgifter. Ej heller hade det,
så vidt komiterade hade sig bekant, någonsin åtminstone offentligen
ifrågasatts att statistiska centralbyrån skulle öfvertaga det statistiska
arbete, som nu utföres af andra verk och myndigheter, med undantag
endast för kommerskollegiet, hvilken omständighet syntes innebära antingen
att ett dylikt arbete vore för kollegiets verksamhet i öfrig! alldeles
främmande eller ock att embetsverkets organisation icke tilläte
ett nöjaktigt fullgörande af ifrågavarande åliggande. I hvad män förstnämnda
antagande kunde vara berättigad! framginge bäst af en jemförelse
mellan kollegiet såsom bergsöfverstyrelse och något annat förvaltande
verk, t. ex. medicinalstyrelsen. Båda dessa myndigheter hade
under sig tjenstemän i olika delar af landet, hvilka hvar i sin ort tjenade
såsom organer för den öfverordnade myndigheten. Då nu medicinalstyrelsen,
hvilken genom sina organer erhölle kännedom om sådant,
som läge inom dess verksamhetssfer, nemligen helso- och sjukvården,
deröfver afgåfve redogörelser, hvilken anordnings lämplighet veterligen
icke blifvit bestridd, så syntes intet skäl förefinnas, hvarför icke samma
anordning äfven skulle vara den lämpligaste med afseende å bergs -

Sjette lmfvudtiteln.

öfverstyrelse!]. Att detsamma gälde äfven i fråga om kollegiets verksamhet
i öfrigt, vore enligt komiterades tanke visserligen icke lika påtagligt,
men det borde dock icke kunna förnekas att den myndighet,
som hade till sin särskilda uppgift att förvärfva kunskap om näringslifvets
behof och bevaka dess intressen, jemväl vore bäst egnad att
redogöra för dess tillstånd och utveckling, hvarförutom äfven för kollegiet
sjelft eller ett i dess ställe inrättadt embetsverk ett bibehållande
af det statistiska arbetet borde vara af väsentlig vigt, helst på grund
af särskilda närmare angifna omständigheter (komitébetänkandet sid.
50 och 51) det förvaltande embetsverket ingalunda skulle kunna ur de
statistiska tabellerna erhålla alla erforderliga upplysningar, derest dessa
tabeller utarbetades inom ett annat embetsverk.

Beträffande åter frågan, huruvida kommerskollegiets nuvarande organisation
medförde något hinder för ett nöjaktigt fullgörande af åliggandet
att afgifva statistiska redogörelser, hafva komiterade förmält sig icke
tveka att uttala att ett sådant hinder verkligen förefunnes. Att kollegiets
organisation hufvudsakligen vore afsedd för förvaltande verksamhet
kunde likväl icke i och för sig utgöra nämnda hinder, då i vårt land
funnes en stor mängd andra förvaltande verk, som afgåfve statistiska redogörelser,
utan att om denna deras verksamhet i allmänhet försports
annat än gillande omdömen, hvaraf syntes följa att för erhållande af
ett godt statistiskt arbete det icke vore nödvändigt att förlägga dess
utförande till det särskilda statistiska embetsverket, men allenast erforderligt
att en ändamålsenlig arbetsfördelning åstadkommes samt nödiga
och lämpliga arbetskrafter anskaffades.

På grund af nu i korthet angifna skäl och med erinran derjemte
att genom en af chefen för statistiska centralbyrån den 14 december
1880 afgifven utredning i fråga om öfverflyttande till byrån af kommerskollegiets
statistiska åligganden vore tillfyllest ådagalagdt att statistiska
centralbyrån måste, derest den skulle öfvertaga berörda åligganden, erhålla,
bland annat, ett deremot svarande tillskott i arbetskrafter med
deraf betingade anslag, hafva komiterade uttalat den åsigt att kommerskollegiets
åliggande med utgifvande af statistiska redogörelser om handeln
och näringarna borde tillkomma jemväl det verk, som kunde komma
att i öfrigt träda i dess ställe, men också att detta nya verk måste få
särskilda arbetskrafter för detta ändamål sig anvisade, då man äfven
med större skäl än nu skulle hafva rätt att i afseende å ifrågavarande
redogörelser fordra de utvidgningar och förbättringar, som vore af behofvet
påkallade.

Sjette hufvud titeln.

Vidkommande konsulatväsendet hafva 1883 års komiterade till en
början erinrat att 1874 års förberörda komité med bestämdhet uttalat
sig mot eu öfverflyttning till utrikesdepartementet af kommerskollegiets
bestyr med konsulatärendena samt derjemte meddelat en sammanfattning
af de skäl, hvilka under denna frågas behandling vid särskilda
tillfällen uttalats mot en sådan öfverflyttning. Med hänvisande till denna
sammanfattning (komitébetänkandet sid. 59—64), anhåller jag blott att
dervid få i underdånighet erinra att i den sedermera under den 4 november
1886 utfärdade nya förordningen angående konsulatväsendet
kommerskollegiet upptagits såsom den myndighet, hvilken eger att handlägga
särskildt svenska konsulatärenden.

För egen del hafva komiterade anfört, bland annat, att, då det icke
läte sig göra att uppdraga en bestämd gräns mellan konsulatärenden
samt ärenden angående utrikes handel och sjöfart, det redan häraf borde
vara klart att eu verklig öfverflyttning till utrikesdepartementet af samtliga
på kommerskollegiets handläggning beroende konsulatärenden icke
kunde genomföras utan en betydlig utvidgning af nämnda departements
verksamhetsområde, på grund hvaraf och då en sådan utvidgning icke
i och för sig syntes böra ifrågasättas, komiterade funnit sig böra undersöka
allenast, hvilka slag af konsulatärenden kunde med någon fördel i
afseende å administrativ förenkling, besparing i kostnad eller eljest till
utrikesdepartementet öfverföras.

Innan komiterade ingått på en sådan undersökning, hafva komiterade
emellertid berört frågan, i hvad mån utrikesdepartementets unionela
ställning, som med förevarande ärende uppenbarligen egde samband,
borde på dess afgörande utöfva inflytande. Komiterade hafva dervid
yttrat att väl torde de fall vara sällsynta, der de förenade rikenas intressen
i handels- och sjöfartsfrågor kunde antagas vara mot hvarandra
stridande, men icke så sällan inträffade att de vore till graden olika.
Hvad för det ena riket framträdde såsom ett intresse af betydande vigt
kunde synas likgiltigt för det andra eller åtminstone ej värdt någon
uppoffring. Vid valet af lämpligaste utvägar att nå ett föresatt mål
kunde jemväl en på nationella egendomligheter i viss män grundad
skiljaktighet i uppfattning göra sig gällande, hvarpå exempel föreläge
från de senaste årens underhandlingar med främmande makter i vigtiga
frågor. Vid sådana tillfällen vore det af utomordentlig vigt att den
för båda rikena gemensainme utrikesministern icke blott i verkligheten
förblefve en opartisk rådgifvare utan ock i allo bevarade det yttre
skenet deraf. Den utredning, som skulle dels från svensk, dels från
norsk sida föregå besluts fattande, borde derför göras på sådant sätt,

Sjette hufvudtiteln.

att den icke på förhand inverkade på, än mindre bunde hans mening.
Att så möjligen blefve fallet, om utredningen för svensk del skedde
uteslutande af en under utrikesdepartementet sorterande byråchef, torde
icke kunna bestämdt förnekas, och i hvarje fall bjödo en mot brödrariket
skyldig grannlagenhet att icke skapa former, som kunde gifva
ens skenbar anledning till misstro i dylikt hänseende.

Efter det komiterade sedermera framhållit, hurusom vid fördelning
åt konsulatärendena mellan utrikesdepartementet och det embetsverk,
som skulle hafva bestyr med handelns och näringarnas angelägenheter,
måste såsom ett främsta vilkor uppställas den fordran att det senare
skulle besitta medel att förskaffa sig fullständig sakkunskap för afgifvandet
af utlåtanden i gemensamma konsulatärenden såväl som i de
förenade rikena gemensamt rörande handels- och sjöfartsangelägenheter,
för hvilket ändamål det vore af nöden att konsulernc stode i omedelbar
förbindelse med embetsverk et och dit ingåfve berättelser samt att detta
kunde gifva konsulerne föreskrifter i tjensteväg och öfver dem utöfva
någon disciplinarisk myndighet, hafva komiterade framstält det förslag
till ändring i dittillsvarande bestämmelser angående konsulatärendenas
fördelning mellan utrikesdepartementet och kommerskollegiet, hvilket
jag i det föregående (sid. 8) haft tillfälle omnämna, och hvilket, enligt
hvad inhemtas af den ;if mig lemnade redogörelse för vidtagna ändringar
i afseende å kollegiets verksamhetsområde, sedermera blifvit i hufvudsak
genomfördt. Derjemte hafva komiterade slutligen anfört att
en öfverflyttning i mera väsentlig mån till utrikesdepartementet af de i
kommerskollegiet handlagda konsulatärenden otvifvelaktigt skulle föranleda
behof af ökade arbetskrafter i departementet samt jemväl nödvändiggöra
upprättandet af en särskild svensk byrå derstädes, hvilken åtgärd
komiterade måste bestämdt afstyrka.

Beträffande vidare ärenden angående sjömanshusen, angående utfärdandet
aj pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg samt rörande
smittosamma sjukdomar i utlandet hafva komiterade, jemte meddelande
af redogörelse (komitébetänkandet sid. 70—72, 75—78 samt
80—82) för beskaffenheten och omfånget af de bestyr, som härflyta af
kommerskollegiets befattning med dessa ärenden, på angifna grunder,
i afseende å hvilka det torde tillåtas mig att åberopa det underdåniga
betänkandet (sid. 72—75, 77, 82 och 83), samt med tillkännagifvande
att, enligt hvad af vederbörande inhemtats, eu öfverflyttning, på sätt
ifrågastäldt blifvit, af de kollegiet tillhörande bestyr med omförmälda
ärenden till dels marinförvaltningen, dels generaltullstyrelsen och dels
medicinalstyrelsen icke kunde ega rum utan eu de särskilda göromålens

Sjette liufviidtiteln.

handläggning motsvarande tillökning i ett hvart af nämnda embetsverks
arbetskrafter, förmält sig anse att samtliga ifrågavarande ärenden borde
bibehållas hos kommerskollegiet eller ett i dess ställe inrättadt embetsverk.

Hvad slutligen angår ärenden rörande bergshandteringen hafva
komiterade till besvarande upptagit särskild! frågan, huruvida, på sätt
mer än en gång blifvit ifrågasatt, handläggningen af de göromål, som
tillkom me eller borde tillkomma bergsöfverstyrelsen, kräfde inrättandet
af ett särskild! embetsverk, och hafva komiterade dervid förmält att
man torde vara fullt berättigad att af en af komiterade (komitébetänkandet
sid. 98 och 99) meddelad redogörelse för de under åren 1882
och 1883 till kommerskollegiet inkomna, till rubriken »bergsärenden»
hänförda mål och ärenden, draga den slutsats att, äfven med den ökning
i göromål, som tillämpningen af det för Riksdagen då framlagda
förslaget till förnyad grufvestadga kunde föranleda, ^inrättandet af en
särskild bergsöfverstyrelse icke kunde anses påkallad af bergsärendenas
antal eller omfattning. Komiterade hafva vidare af enahanda anledning
icke heller kunnat förorda att i embetsverket komme att anställas en
föredragande uteslutande för bergsärenden.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade i nu omförmälda
hänseenden uttalade åsigter, hvilka synas mig i allmänhet vara
grundade på giltiga skäl, anser äfven jag någon öfverflyttning på andra
bestående verk eller myndigheter af de till kommerskollegiets handläggning
numera hörande ärenden icke lämpligen böra, åtminstone i någon
nämnvärd mån, ega rum. På sätt af komiterade jemväl blifvit erinradt,
visar det sig nemligen vid hvarje allvarligt försök till öfverflyttning af
eu grupp ärenden från kollegiet till annat embetsverk att, derest gruppen
är af något betydligare omfång, den icke kan inpassas i det andra
embetsverkets organisation utan tillökning i arbetskrafter åt detta, ett
förhållande, som har sin förklaringsgrund deri att de flesta centrala
embetsverk jemförelsevis nyligen undergått reglering, hvarvid man i
allmänhet sträfvat att inskränka embete- och tjenstemännens antal så
mycket förhållandena kunnat medgifva. Eu splittring af kollegiets göromål
mellan flera olika embetsverk skulle derför helt visst, såsom komiterade
äfven antydt, komma att medföra sådan ökning i kostnaderna
på olika håll, att derigenom skulle vållas staten ökade utgifter i det
hela, hvarjemte ej får förbises att eu sådan splittring i och för sig
måste anses vara mindre tjenlig, då nemligen till följd af det samband,
som eger rum mellan de särskilda näringarna, det otvifvelaktigt är mest
ändamålsenligt och ledande till gynsammare resultat, om ålrenden an -

Sjette lxufvudtiteln.

gående dem handläggas af en för dem gemensam myndighet. Vid alla
de komitéutredningar, som, på sätt förut nämnts, sedan år 1858 i frågan
egt rum, har också samstämmigt uttalats den åsigt att eu dylik myndighet
icke kan undvaras, cell en sådan åsigt torde i en tid som vår
framträda så mycket mera befogad, som till följd af den ständigt fortgående,
rastlösa utvecklingen inom snart sagdt alla näringslifvets områden
städse nya spörsmål beträffande’ vilkoren för de olika näringarnas
trefnad och förkofran framställa sig till besvarande.

Frågan torde också, såvidt man kan skönja, åtminstone under de
senare åren mindre hafva galt, huruvida en särskild myndighet för
handläggning af ärenden rörande handel och näringar borde finnas
eller icke, utan fastmera hafva rört sig om sättet, hvarpå en dylik
myndighet borde lämpligast organiseras. I detta afseende hafva många
ansett att ifrågavarande ärendens handläggning borde öfverlemnas till
ett statsdepartement, under det att deremot andra förfäktat den åsigten
att det vore lämpligare att desamma fortfarande uppdroges åt ett centralt
embetsverk. Det, förra sättet för frågans lösning har, såsom förut
nämnts, för ett par år sedan underkänts, då det för Riksdagen framlagda
förslaget om inrättande af ett särskildt departement för landtbruk,
industri och handel förföll, och, då omständigheterna alltså kräfva
att för handläggning af ärenden rörande handel och sjöfart samt andra
näringar fortfarande bör finnas ett sjelfständigt centralt embetsverk,
blifver följaktligen uppgiften att tillse, huru kommerskollegiet lämpligen
bör ombildas så, att man, utan åsidosättande af nödig trygghet för
ärendenas omsorgsfulla handläggning och afgörande, kan i sättet för
deras behandling vinna ytterligare förenklingar utöfver dem, som enligt
hvad ofvan nämnts på grund af nådiga brefvet den 22 december 188G
redan blifvit vidtagna; ty uppenbart är att det osäkerhetstillstånd, hvari
kommerskollegiet under lång tid befunnit sig, måste hafva vållat kollegiet
ej ringa svårigheter vid fullgörande af dess många, särskildt under
senare åren, i vigt och omfattning ökade göromål och att ett sådant
tillstånd icke kan fortfara utan att näringarnas intressen i längden blifva
i större eller mindre mån derpå lidande.

Vid ifrågavarande organisation uppställer sig först den frågan, huruvida
och till hvilken utsträckning den hos kollegiet hittills, med endast
högst få undantag, tillämpade kollegiala formen för ärendenas behandling
kan öfvergifvas och utbytas mot andra former.

På sätt inhemtas af den af mig förut lemnade öfversigt af den
föreliggande organisationsfrågans föregående behandling, hafva samtliga
de tre särskilda komitéer, hvilka sedan år 1857 förehaft densamma

Ändringar i
organisationen.

Sjette hufvu cl titeln.

till utredning, uttalat sig mot bibehållandet i allmänhet af det kollegiala
arbetssättet, och har en af dessa komitéer, nemligen den år 1874
tillsatta, förmält sig anse att icke några af de till kollegiets handläggning
hörande ärenden beliöfde eller borde kollegialt afgöras, under det
att deremot 1858 och 1883 årens komitéer förordat den kollegiala formens
bibehållande vid handläggningen af vissa vigtigare ärenden. För
min del ansluter jag mig obetingadt till den senare åsigten. Det lärer
nemligen ej kunna bestridas att, på sätt 1883 års komiterade yttrat, det
är både ändamålsenligt och betryggande att vid granskningen eller uppgörandet
af ett författningsförslag eller vid afgifvandet af utlåtande i
en omfattande och vigtig förvaltnings- eller organisationsfråga eller vid
pröfningen af ett inveckladt besvärsmål genom fleres samfälda tankeutbyte
vinnes eu uppfattning, hvilken så vidt möjligt tager hänsyn till
alla berättigade kraf eller alla på en frågas bedömande inverkande omständigheter,
och jag vill härtill lägga att detta särskilt är angeläget,
då fråga är om de ärenden, som kommerskollegiet har att handlägga,
af hvilka många ega djupt ingripande betydelse för näringslifvets
olika grenar. Lika påtagligt emellertid, som det synes mig vara
att bibehållandet af den kollegiala formen för handläggningen och afgörandet
af ärenden af nu antydda art är ej blott mest fördelaktigt
utan jemväl af verkligt behof påkalladt, lika visst anser jag det dock
äfven vara att det stora flertalet af kollegiets ärenden är af den beskaffenhet,
att den kollegiala formen är icke allenast obehöflig utan
äfven hinderlig för deras lämpliga behandling, såsom ledande till omgång
och dröjsmål, och instämmer jag till fullo med sistbemälde komiterade,
då de i förevarande afseende yttrat att, i stället för att hvarje
ärendes inre beskaffenhet och vigt allena borde bestämma, huruvida
handläggningen deraf skall ske under iakttagande af mera omständliga
och för ett moget besluts fattande betryggande former eller om enklare
och snabbare behandlingssätt kan användas, uppkommer genom föreskriften
att alla ärenden skola kollegialt afgöras ett tvång, som lätt
nog blifver endast eu tom och tidsödande formalitet.

Att för handläggningen af ärenden inom ott embetsverk användes
dels den kollegiala och dels byråformen innebär för öfrigt icke någon
nyhet inom vår administration, ty, såsom 1883 års komiterade jemväl
erinrat, förekommer i alla eller åtminstone de allra flesta af våra efter
sistnämnda form inrättade verk kollegial öfverläggning i vissa fall och
i några af dessa verk äfvenledes kollegialt afgörande af en del mål,
hvilket, såsom komiterade likaledes yttrat, helt säkert är till fromma
för de intressen dessa mål beröra. Gränsen mellan de ärenden, som

Sjette hufVudtiteln. 25

böra efter fleres samråd afgöras och dem, som icke behöfva kollegialt
handläggas, torde i sina hufvuddrag få anses angifven genom hvad
jag redan yttrat och bör definitivt bestämmas i en blifvande instruktion
för embetsverket i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de regler,
som i detta afseende tillämpats för andra embetsverk, der de båda
formerna för ärendenas behandling användts.

De. ärenden, som icke komma att utgöra föremål för kollegial
behandling, torde i regeln böra af vederbörande ledamot föredragas
inför chefen med utslagsröst för denne, men med rätt och skyldighet
för föredraganden att till protokollet anmäla sin reservation
mot . beslutet, i händelse det icke öfverensstämmer med föredragandens
mening. Åtskilliga af de till embetsverkets handläggning hörande
ärenden synas dock vara af den jemförelsevis’ föga invecklade beskaffenhet,
att deras afgörande bör kunna anförtros åt vederbörande ledamot
ensam. För eu sådan anordning föreligger dessutom en särskild anledning
i den omständighet att det hvad vissa af dessa ärenden beträffar
är företrädesvis af vigt att de må kunna med möjligast största
skyndsamhet afgöras och expedieras. Vederbörande ledamot bör dessutom
fortfarande ega att, i öfverensstämmelse med hvad på grund af
nådiga brefvet den 22 december 1886 redan nu sker, utan föregången
föredragning vidtaga vissa förberedande åtgärder, som erfordras ''för
ett ärendes beredning till föredragning.

Den anordning i fråga om ärendenas handläggning hos embetsverket,
. hvilken sålunda synes vara den mest ändamålsenliga, betingar
gifvetvis att, på sätt äfven 1883 års komiterade föreslagit, i spetsen
för detsamma ställes en chef, hvilken i enlighet med komiterades
hemställan torde böra benämnas generaldirektör, samt att inom embetsverket
anställas föredragande ledamöter till erforderligt antal, hvilka
tillika komma att i egenskap af byråchefer förestå de särskilda byråer,
embetsverket bör omfatta. Enligt 1883 års komiterades förslag skulle
de ärenden, som komme att tillhöra det nya embetsverket — efter
frånräkning af patent- och varumärkesärenden, för hvilkas behandling
patentbyrån numera blifvit inrättad — fördelas på tre byråer, nemligen
eu för handläggning af ärenden rörande utrikes handel och sjöfart,
en för handläggning af ärenden rörande näringar samt inrikes handel
och sjöfart samt en för handläggning af statistiska och kamerala
ärenden. Genom en sådan anordning skulle emellertid, såsom komiterade
sjelf ve vitsordat, komma att ställas särskild! stora fordringar
på cheferne för de två första byråerna, hvilka komme att öfvertaga
den ojemförligt största delen af det arbete, som vid tiden för afgifBih.
till Bifall. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Käft. 4

Sjette hufrudtiteln.

yandet af komiterades betänkande ålåg kommerskollegiets fyra ledamöter,
men hvilket numera från och med år 1887 är fördeladt på tre
kommerseråd. På grund häraf hafva komiterade äfven varit betänkte
på särskilda anordningar i fråga om ärendenas beredning och föredragning,
afsedda att i någon mån lätta bemälde två byråchefers möda,
samt i sådant hänseende föreslagit särskildt att åt en hvar af de båda
sekreterare, som borde anställas å ifrågavarande byråer, måtte uppdragas
att sjelfständigt bereda och inför generaldirektören föredraga
vissa detaljfrågor, med hvilka byråcheferne icke ansåges behöfva befatta
sig, samt att å andra byrån, till hvars handläggning skulle höra,
bland annat, samtliga ärenden rörande bergshandteringen, måtte utom
sekreteraren anställas ännu en tjensteman i andra lönegraden, benämnd
byråingeniör, hvilken borde hafva aflagt examen till bergsstaten och
skulle hafva till åliggande, bland annat, att tillhandagå med nödiga
upplysningar och utredningar i tekniska frågor rörande bergshandteringen.

Genom nu omförmälda, af komiterade föreslagna fördelning af ärendena
mellan embetsverkets byråer skulle å en byrå komma att handläggas,
jemte alla de till första roteln nu hörande ärenden (se sid. 14 och 15)
utom statistiska berättelsen, jemväl ärenden rörande sjömanshusen, sjöfolks
på- och afmönstring samt penningeförsändningar till hemlandet medelst
sjöman sin visningar äfvensom ärenden angående utfärdandet af
befälhafvare- och styrmansbref jemte hvad dermed eger samband, under
det att till andra byråns handläggning skulle komma att höra i det närmaste
samtliga öfriga kommerskollegiet nu tillhörande ärenden. Enligt min öfvertygelse
skulle emellertid genom en sådan anordning cheferne för dessa
båda byråer blifva i så hög grad betungade med arbete, att det endast
undantagsvis, om ens någonsin, blefve möjligt att få dessa befattningar
besatta med personer, som vore i stånd att nöjaktigt fullgöra hvad
tjensterna kräfde. Jemväl enligt 1874 års komités förslag i ämnet
skulle ärendena fördelas på tre byråer, men antalet inkomna mål utgjorde
då, eller år 1873, ej mera än 4,538. År 1883 hade de visserligen
uppgått till 6,417, men deri äro då inbegripna patentärenden
till antal af 969, som enligt samma års komiterades förslag skulle förläggas
till en särskild eller fjerde byrå. År 1889 åter har inkomna
målens antal, oaktadt ärenden angående patent äfvensom ärenden angående
den tekniska undervisningen från kollegiets handläggning undantag^,
belöpt sig till icke mindre än 5,834, hvilket alltså utvisar eu
tillökning sedan 1873 af omkring 1,300 mål och sedan år 1883, om
patentärendena för detta år frånräkna», af nära 400 mål. Numera har

Sjette hufviidtiteln.

ytterligare yrkesinspektionen tillkommit och. med näringslifvets städse
fortgående utveckling kan man ingalunda antaga att en minskning i
målens antal kommer att inträda, utan tvärtom synes man hafva att
för framtiden motse en fortgående ökning af dem. Och ohållbarheten
numera af den utaf 1883 års komiterade föreslagna fördelningen
af ärendena torde än tydligare framgå, om man tager i betraktande
den vidt skiljaktiga arten och beskaffenheten af de ärenden,
som enligt förslaget skulle komma att tillhöra särskild! den andra byrån
inom embetsverket. Man betänke blott hvilka olika, näringslifvet
omfattande insigter, som måste förutsättas vara samlade hos en person,
för att han skulle kunna nöjaktigt handlägga så skiljaktiga frågor
som dem, hvilka angå inrikes handeln och sjöfarten, och dem, hvilka
röra de särskilda industriela näringarna och deribland särskild! bergsbruket.
Handläggningen af sistnämnda ärenden kräfver ej blott särskild
författningskunskap, utan äfven eu mängd speciela tekniska insigter,
hvilka näppeligen torde kunna påräknas hos den person, som
tillika, om 1883 års. komiterades förslag skulle kunna tillämpas, måste
vara noga förtrogen med handelns och sjöfartens förhållanden, lagstiftning
och behof. För afhjelpande af detta, af komiterade sjelfve erkända
missförhållande hafva desse, såsom förut nämnts, föreslagit att hos
embetsverket skulle anställas en särskild, tekniskt bildad tjensteman af
andra lönegraden, men en sådan anordning synes ingalunda vara egnad
att i afsevärd mån undanrödja sagda missförhållande. Ty då, såsom
kommerskollegiet i sitt förenämnda underdåniga utlåtande anmärkt,
vederbörande byråchef i allt fall måste ansvara för de under hans byrå
hörande ärendens handläggning, lärer han sin pligt likmätigt icke
blindt kunna lita på en annans omdöme, utan behöfva sjelf sätta sigill
i frågorna och alltså vara tvungen att förskaffa sig erforderliga
tekniska insigter.

Ej heller kan jag förorda den af komiterade föreslagna anordning,
enligt hvilken vissa frågor skulle af sekreterare föredragas inför embetsverkets
chef. Det synes nemligen vara synnerligen oegentligt och
vanskligt att från den för göromålens behöriga gång i främsta rummet
ansvarige byråchefens handläggning undantaga en del frågor, och för
öfrig! skulle, då dessa frågor i allt fall uppenbarligen måste vara just
sådana, som kräfde de minsta insigterna och det ojemförligt obetydligaste
arbetet, genom en dylik anordning icke kunna beredas vederbörande
byråchefer någon nämnvärd tidsbesparing för de öfriga göromålen.

På grund af hvad jag ofvan anfört synes det mig vara numera
oundgängligen nödigt att för behandlingen af de egentligen administra -

Sjette hufvudtiteln.

tiva ärendena ifrågavarande embetsverk fördelas i tre byråer, hvardera
under en byråchef. Till nämnda ärenden hänför jag härvid icke
de statistiska arbetena. För behandlingen af dessa ärenden äfvensom
för de kamerala göromålen föreslogo 1883 års komiterade att
inom embetsverket skulle anställas en byråchef''med byråsekreterare,
kassör och bokhållare samt två amanuenser och åtminstone två andra
biträden. Hvad emellertid det statistiska arbetet angår, så är
detta af helt annan art än embetsverkets administrativa göromål och
består hufvudsakligen i bearbetandet och sammanförandet af de särskilda
statistiska uppgifter, Indika till embetsverket inkomma. Väl
måste, såsom komiterade anfört, vår näringsstatistik i flera väsentliga
afseenden förbättras — något som torde blifva bland det nybildade
embetsverkets första uppgifter —- och väl förutsätter statistikens
rätta behandling, på sätt komiterade jemväl erinrat, vidlyftiga
arbetsprocesser, kvilka äro af synnerligen grannlaga art och
derför måste anförtros åt personer med ej ringa erfarenhet och särskilda
insigter, men jag anser mig likväl, med hänsyn till den nyss
antydda arten af de statistiska göromålen, ega grundad anledning antaga
att desamma böra kunna på ett tillfredsställande sätt ombesörjas,
äfven utan anställandet inom embetsverket af en särskild byråchef för
dithörande ärendens handläggning, endast det sörjes för att tillräckliga
och lämpliga arbetskrafter i öfrigt finnas att tillgå.

För att de statistiska arbetena skola kunna bedrifvas så, att det
med dem afsedda ändamål vinnes, erfordras enligt min åsigt eu särskild
afdelning, som uteslutande dermed sysselsattes. Föreståndaren
för . avdelningen synes blifva mest jemförlig med en förste aktuarie i
statistiska centralbyrån och derför böra likställas med denne i aflöningsförmåner.
Under honom torde erfordras endast en ordinarie tjensteman,
likstäld med en aktuarie i nämnda byrå, jemte två amanuenser,
under förutsättning likväl att tillräckliga medel må finnas att tillgå för
anlitande jemväl af andra extra biträden för utförande af sådana göromål,
som lämpligen må kunna åt dylika biträden anförtros.

De jemförelsevis få statistiska ärenden, som kunna förekomma till
föredragning hos embetsverket, lära lämpligen böra af föreståndaren
föredragas inför generaldirektören i närvaro af den bland ledamöterne,
till hvars handläggning höra ärenden, som af den statistiska frågan
beröras.

Att för de statistiska göromålens ombesörjande icke färre arbetskrafter
än de af mig nu angifna kunna vara tillräckliga torde vara
uppenbart, om det betänkes att, på sätt komiterade jemväl föreslagit,

Sjette hufvndtiteln.

bearbetningen af primäruppgifterna med nödvändighet bör förläggas
helt och hållet till embetsverket sjelft, hvarigenom detta får en högst
väsentlig tillökning i arbete, men också otvifvelaktigt sättes i tillfälle
att åstadkomma eu vida bättre arbetsprodukt, samt om i betraktande
jemväl tages att, p;i sätt inhemtas af dåvarande chefens för civildepartementet
yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1888 vid afgifvande
af redogörelse för uppgjordt förslag till organisation af det
då tilltänkta landtbruks-, industri- och handelsdepartementet, chefen för
statistiska centralbyrån ansett att för ombesörjande vid nämnda byrå
af näringsstatistikens bearbetning skulle erfordras anställandet vid byrån
åt ytterligare två förste aktuarie!-, två amanuenser och tre extra biträden,
hvarför kostnaderna skulle belöpa sig till omkring 15,000 kronor årligen.

Vidkommande härefter de tjensteman, som erfordras å en hvar af
de tre byråerna inom embetsverket, anser jag att behofvet oundgängligen
kräfver att, på sätt af såväl 1874 som 1883 års komiterade i sådant
hänseende föreslagits, en hvar af de tre byråcheferna, till sitt biträde
för ärendenas beredning, uppsättandet af expeditioner, förandet af
protokoll,. då sådant erfordras, samt öfvervakandet och ansvarandet för
de vidlyftiga expeditionsgöromålens behöriga fullgörande, erhåller en
sekreterare med aflöning motsvarande en tjensteman i andra lönegraden.
Derjemte behöfves på hvarje byrå en amanuens för att tillhandagå med ständigt
biträde, hvaremot, derest de administrativa ärendena i enlighet med
mitt förslag, fördelas på tre byråer och för de statistiska göromålens ombesörjande
inrättas en så beskaffad statistisk afdelning, som ofvan omförmälts,
såväl den af komiterade föreslagne, förutnämnde byråingeniören,
som en. af komiterade till anställning å andra byrån likaledes föreslagen
ytterligare amanuens blifva obehöflig!!.

Vid embetsverket böra dessutom i öfverensstämmelse med komiterades
förslag anställas en registrator och arkivarie samt en kassör,
båda försedde med första gradens löner. I afseende å den förre af
desse hafva komiterade förmält sig anse att han borde, jemte det honom
ålåge att mottaga och bokföra inkommande handlingar samt hafva tillsynen
öfver embetsverkets arkiv och bibliotek och fullgöra de öfriga
åligganden, hvilka nu tillhöra registratorns befattning, kunna, under förutsättning
att han till sitt ständiga biträde erhölle en amanuens, öfvertaga
äfven den bokföring, som för närvarande åligger den s. k. passkanslisten
hos . kommerskollegiet och hvilken bokföring nu omfattar förandet af
åtskilliga förteckningar, såsom fribrefsliggaren, fribrefsdiariet, befälhafvarelistan
och signallistan, hvaremot passkanslistens öfriga göromål,
eller bestyret med granskning af de för erhållande af sjödokument in -

Sjette hufvudtitcln.

lemnade handlingar, uppsättningen och expedierandet af deraf föranledda
expeditioner samt upprättandet och ombesörjandet af tryckningen
af den s. k. »Code list» m. m., enligt komiterades förmenande borde
öfvertagas af sekreteraren å byrån för ärenden angående utrikes handeln
och sjöfarten. En sådan fördelning af den nuvarande passkanslistens
göromål är emellertid, på sätt äfven kollegiet i sitt öfver komiterades
förslag afgifna underdåniga utlåtande erinrat, af flera skäl synnerligen
olämplig och skulle särskildt i många fall otvifvelaktigt vålla ett försenande
med utfärdandet af sjödokument, som skulle illa stå tillsamman med allmänhetens
berättigade fordringar på att utan dröjsmål bekomma dessa handlingar,
på hvilkas skyndsamma utfående vigtiga intressen ofta äro beroende.

För öfrigt torde registratorns och arkivariens tid för visso blifva
fullt upptagen af den mängd göromål, som komme att tillhöra honom
i sådan egenskap, isynnerhet derest honom ålägges att föra ett af behofvet
påkalladt fullständigt sakregister öfver alla af embetsverket handlagda
ärenden, och torde det derför redan af denna- orsak icke böra
ifrågasättas att åt honom uppdraga jemväl omförmälda, passkanslisten
nu tillhörande vigtiga bokföring, som måste med yttersta noggrannhet
fullgöras på det att ej förvecklingar må kunna uppkomma.

För min del anser jag det vara vida tjenligare att, i likhet med
livad åsyftadt var i afseende å det ifrågasatta nya landtbruks-, industrioch
handelsdepartementet, samtliga passkanslistens göromål uppdragas
åt embetsverkets kassör. Denne tjensteman, hvilken i allt fall blifver
behöflig för förvaltning af fonder, anslag och medel, hvilka nu omhänderhafvas
af kollegiets kammarkontor, samt för ombesörjandet af den mångfald
kamerala bestyr, som af sagda förvaltning föranledas, deribland bestyret
med vexlar och sjömansinvisningar, synes nemligen — då han icke,
på sätt fallet skulle hafva blifvit i den af komiterade föreslagna
styrelsen för handel och näringar, kommer att hafva bestyr med uppbörd
af patent- och varumärkesafgifter samt med tillhandahållande
åt allmänheten af sådana utgående expeditioner, för hvilka stämpelafgift
eller lösen erlägges, hvilket sistnämnda bestyr synes lämpligen
böra, såsom eljest brukligt är, uppdragas åt embetsverkets registrator
— utan svårighet kunna, i egenskap af sjöpassnotarie, öfvertaga
jemväl passkanslistens omförmälda göromål, och lärer det icke ens få
anses nödvändigt att, såsom i fråga om det nya departementet var afsedt,
till hans ständiga biträde anställes eu amanuens, derest, på sätt
mig synes lämpligen och utan olägenhet kunna ega rum, förvaltningen
af anslaget till reseunderstöd åt fabriks- och handtverksarbetare öfverflyttas
till statskontoret.

Sjette hufvudtlteln.

Embetsverket behöfver vidare hafva tillgång till juridiskt biträde
för anhängiggörande och utförande af talan mot vederbörande fartygsrederier
om utbekommande af godtgörelse för statsverkets förskott för
från svenska fartyg å utrikes ort qvarlemnade sjömän samt för ombesörjande
i öfrigt af de åligganden, som enligt ännu gällande föreskrifter
tillhörde det år 1876 upphäfda advokatfiskalsembetet hos kommerskollegiet,
Härför torde dock icke vara erforderligt att, på sätt
1883 års komiterade föreslagit, hos embetsverket anställes en särskild
tjensteman, utan allenast att, i öfverensstämmelse med hvad nu eger
rum hos kollegiet, till embetsverkets förfogande anvisas nödiga medel
att användas till godtgörelse åt sådant biträde.

Under det att de ordinarie tjenstebefattningarnas antal i kommerskollegiet
för närvarande uppgår till femton, skulle enligt den af mig
nu föreslagna organisationen antalet ordinarie tjenstemän komma att
utgöra elfva, nemligen: en generaldirektör och chef, tre byråchefer,
tre sekreterare och en förste aktuarie, nämnde af Kongl. Maj:t, samt en
aktuarie, en registrator och arkivarie samt en kassör och sjöpassnotarie,
utsedde af embetsverket sjelft. Deremot komme de med fasta arfvoden
försedde amanuensernes antal att ökas från tre till fem, och
torde arfvodena för desse sistnämnde lämpligen böra utgå med 1,200
kronor för hvarje. Till juridiskt biträde synes mig böra beräknas
enahanda belopp, som nu är dertill anvisadt, eller 1,000 kronor.
Vidare blifver det behöfligt att medel finnas att tillgå till bestridande
af kostnaderna för grufkartekontoret. Dertill äro för närvarande
anvisade dels en å anslaget till bergsstaten uppförd ledig grufingeniörslön
å 1,500 kronor, och dels det anslag af 2,500 kronor, som Riksdagen
för hvarje år från och med år 1888 i anledning af Eders Kongl.
Maj:ts nådiga framställningar beviljat på extra stat till bestridande af
kostnader för kartritning vid sagda kontor, och torde dessa belopp, tillhopa
4,000 kronor, böra å embetsverkets stat för grufkartekontoret uppföras.
Det synes mig nemligen vara ändamålsenligt att ombesörjandet
af göromålen vid grufkartekontoret fortfarande anordnas på hufvudsakligen
enahanda sätt, som för närvarande eger rum, och att således
embetsverket må ega att jemväl fortfarande förordna lämplig person
att ej blott bestrida vården af kartsamlingen och befattningen med att
hålla densamma tillgänglig för allmänheten utan äfven utöfva den vigtiga
ledningen af och kontrollen öfver kartritningsarbetet vid kontoret mot åtnjutande
för de härmed förenade särskilda bestyr af ett årligt arfvode, hvithet,
då särskild ersättning lärer fortfarande böra utgå för det kartritningsarbete,
samma person utför, icke torde behöfva bestämmas till högre

Sjette hufvndtiteln.

belopp än som nu är i sådant hänseende faststäldt, eller 600 kronor
årligen. Kommerskollegiet har ock i underdånig skrifvelse den 23 sistlidne
september, med förmälan att omständigheterna icke syntes gifva
anledning att för år 1892 ifrågasätta någon förändring beträffande ofvanberörda,
af Riksdagen för nu ifrågavarande ändamål hittills anslagna
årliga belopp af 2,500 kronor, hemstält om vidtagande af åtgärd för
anvisande äfven för år 1892 af enahanda belopp till bestridande af
kostnader för kartritning vid grufkartekontoret, och, enligt hvad jag
inhemtat, lärer hela anslagsbehofvet för kontoret icke heller för framtiden
böra beräknas till lägre belopp än den summa af 4,000 kronor,
hvilken, såsom förut nämnts, för närvarande är dertill anslagen.

Det är jemväl erforderligt att bland kostnaderna för embetsverket
beräknas hvad som behöfves till bestridande af utgifter för godtgörelse
åt öfriga extra biträden samt för renskrifning äfvensom för beredande
af ersättning åt vikarier under ordinarie tjenstemäns semester. Dessa
kostnader hafva under år 1889 i kommerskollegiet uppgått till sammanlagdt
omkring 6,800 kronor, men torde med förenklingar i arbetssättet
kunna antagas i allmänhet icke komma att öfverstiga 6,500 kronor för år.

De för särskilda utgifter hos embetsverket erforderliga anslags -

belopp äro alltså följande:

arfvoden till fem amanuenser å 1,200 kronor.................. kr. 6,000: —

arfvode åt juridiskt biträde ...................................................... » 1,000: —

till bestridande af kostnader för grufkartekontoret......... >> 4,000: —

samt till vikariatsersättningar, öfriga extra biträden och

renskrifning......................................................................... » 6,500: —

eller tillhopa kr. 17,500: —,

hvilken summa torde böra i staten uppföras under eu gemensam rubrik
och ställas till embetsverkets disposition för bestridande af de utgifter,
hvarför densamma är afsedd.

Hvad vaktbetjeningen beträffar, torde denna, hvilken, såsom förut
nämnts, i kollegiet för närvarande utgöres af en vaktmästare och tre vaktbetjente,
kunna inskränkas till en förste vaktmästare och två vaktmästare.

Löneförmånerna för de särskilda tjenstebefattningarna lära böra
bestämmas till enahanda belopp, som äro anvisade för motsvarande
tjenster i andra under senare tider nyreglerade centrala embetsverk,
och fördelas i lön och tjenstgöringspenningar samt ålderstillägg. Hvad
särskildt chefens aflöning beträffar, hafva komiterade föreslagit att densamma
icke måtte sättas lägre än till åtminstone samma belopp, som
i allmänhet utginge till de högst aflönade cheferne i öfriga centrala

Sjette liufrudtiteln.

verk, eller 10,000 kronor, men fullt giltig anledning synes dock saknas
att för chefen i detta embetsverk förorda högre aflöning än den, som nu
utgår till kollegiets president och som jemväl är bestämd för cheferne
i fångvårdsstyrelsen, statskontoret, telegrafstyrelsen och medicinalstyrelsen,
eller 9,000 kronor årligen.

Vid senast ifrågasatta omregleringar af kommerskollegiet har föreslagits
att dess benämning skulle förändras. Ehuru det väl kan anmärkas
att dess nuvarande benämning, med de af mig föreslagna inskränkningar
i det kollegiala sättet för ärendenas behandling, skulle
för framtiden blifva något oegentlig, har jag dock ansett att densamma
bör bibehållas, emedan embetsverket i sin verksamhet har ständig beröring
med utlandet och der är af ålder kändt under sin nuvarande
benämning samt en namnförändring sålunda säkerligen skulle vålla
många förvecklingar, utan att man kan påvisa att den i ringaste mån
skulle komma att medföra någon motsvarande nytta.

I enlighet med de grunder jag ofvan angifvit har jag för kommerskollegium
uppgjort följande förslag till ny

Stat.

		Tjenst-
	Lön.	görings- penningar.	Summa.
1 generaldirektör och chef ..................	(1.200	2,800	9,000
1 kommerseråd och byråchef ..............	4,400	2,000	6,400	1 Efter fem år kan lönen höjas
2 d:o eko d:o ...............	8,800	4,000	12,800	j med 000 kronor.
1 sekreterare .....................................	3,000	1,500	4,500
2 d:o ....................................	0,000	3,000	9,000	Efter fem år kan lönen höjas
1 förste aktuarie.................................	3,000	1,500	4,500	med 500 kronor och efter
1 aktuarie .....................................	1,800	1,200	3,000	tio år med ytterligare 500 kronor.
1 registrator och arkivarie ..................	1,800	1,200	3,000
1 kassör och sjöpassnotario..................	1,800	1,200	3,000
1 förste vaktmästare...........................	800	300	1,100
1 vaktmästare....................................	500	300	800	! Efter fem år kan lönen höjas
1 d:o ....................................	500	300	800	j med 100 kronor.
Till juridiskt biträde, amanuenser och
andra extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.			17,500
Summa	—	—	75,400
Anm. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri	bostad, skall, så länge denna förmån
qvarstar, lönen minskas med 150 kronor.

Bill. till Iti/csd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.

Sjette liufvndtiteln.

Då någon anledning hvad ifrågavarande embetsverk angår icke
förefinnes att afvika från livad vid senare regleringar i allmänhet stadgats
vare sig såsom vilkor för aflöningarnas åtnjutande eller i fråga
om tjenstemännens rätt till semester eller eljest, lära följande vilkor
och förbehåll böra meddelas för åtnjutande af de i staten uppförda
löneförmånerna, nemligen:

att embete- eller tjensteman i kommerskollegiet skall vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af embetsverket
eller dess särskilda byråer eller afdelningar eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, äfvensom, derest i en framtid verkets
ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan
såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligtad att, med bibehållande
af den tjenstegrad och aflöning'' han innehar, efter den nya
arbetsordningen sköta de med tjensten förenade göromål;

att med embete eller tjenst i kommerskollegiet icke må förenas
annan tjenst å rikets, Rikdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjenstgöringen i verket; dock att tjensteman, som vid den
nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom kollegiet,
må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen i kollegiet
hinderlig;

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning inom verket, densamma, mot åtnjutande i
förstnämnda fall af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar
men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad är medgifven, tidpunkten för första förhöj -

Sjette hufvud titeln. 35

ningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord best,ridt sin
egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år
på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra
förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjenståldern blifvit uppnådd; börande nuvarande löntagare dervid tillgodoräknas
den tid, lian på grund af förordnande innehaft motsvarande
eller högre tjenst i kollegiet;

att embets- eller tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och
minst 35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension
ä allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller
kollegiet, der det tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget
att låta med det samma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det
allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå;

att semester må, när sådant utan hinder för göromål ens behöriga
gång kan ega rum, åtnjutas af generaldirektören, kommerseråden, sekreterarne
och förste aktuarien under en och en half månad samt af
aktuarien, registrator!! och arkivarie!! äfvensom kassören och sjöpassnotarien
under en månad årligen.

Det torde härefter tillåtas mig att redogöra för, huru kostnaderna
för det omorganiserade embetsverket skulle komma att ställa sig i förhållande
till nuvarande utgifter för kommerskollegiet. Frånräknadt de
belopp, hvilka från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och
expenser, ved m. in. utgått för vissa kollegiets utgifter, som fortfarande
böra från nämnda anslag bestridas, hafva till kostnaderna i öfrigt för
kommerskollegiet under år 1889 utgått följande summor, nemligen:

sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till aflöningar in.

in. i kollegiet ......................................................................... kr. 49,000: —

af ordinarie anslaget till bergsstaten, en ledig gruf ingeniörslön

........................................................................ » 1,500: —

på extra stat anvisadt anslag till tillfällig löneförbättring
för kollegiets embets- och tjenstemän.................. )) 7,640: —

Transport kr. 58,140: —

Nuvarande
och hafvande
utgifter för
kommerskollegiet.

Sjette lxufvudtiteln.

Transpprt kr. 58,140: —

på extra stat anvisadt anslag- till bestridande af kostnader
för kartritning vid grufkartekontoret .................. » 2,500: —

af manufakturförlagslånefondens vinstmedel, bidrag till

aflöning åt kollegiets t. f. president och ledamöter ... » 10,800: —

af sjette hufvudtitelns anslag till extra utgifter, bidrag

till t. f. presidentens aflöning............................................ » 3,200: —

af sjette hufvudtitelns allmänna besparingar:
till bestridande af utgifter för extra biträden och ren skrifning

......................................................... kr. 2,600: —

.ersättning till vaktbetjening för mistade
sportelinkomster till följd af sigillpenningarnas
upphörande .............................. » 450: —

till vikariatsersättningar................................ » 1,848: 68 ,, 4 898- 68

Summa kr. 79,538: 68.

Då förestående af mig föreslagna stat för embetsverket slutar å
75,400 kronor, skulle alltså, derest ur räkningen lemnas de belopp,
som vid olika tider kunna blifva behöfliga för beredande af ålderstillägg
och hvilka belopp lära böra utgå af sjette hufvudtitelns förslagsanslag
till ålderstillägg, den nya staten komma att med omkring 4,000 kronor
understiga de nuvarande utgifterna, på samma gång som likväl genom
den nya organisationen åt kollegiets personal omsider bereddes enahanda
aflöningsförmåner, som redan länge varit deras vederlikar i andra
embetsverk tillförsäkrade.

Som emellertid de i riksstaten uppförda anslagen till kommerskollegiet
sammanlagda uppgå till allenast 60,640 kronor, nemligen å
ordinarie stat till kollegiet 49,000 kronor och till eu grufingeniörslön

1,500 kronor samt å extra stat till löneförbättring 7,640 kronor och
till kartritning vid grufkartekontoret 2,500 kronor, erfordras — utom
det belopp af 10,800 kronor, hvilket för närvarande till kollegiet utgår
från manufakturförlagslånefondens vinstmedel och hvilket, då sedan
mer än ett sekel tillbaka aflöningar i kollegiet delvis bestridts af ifrågavarande
medel, samt embetsverket fortfarande kommer att hafva befattning
med fonden rörande ärenden, synes böra jemväl framgent för
ändamålet derifrån utgå — att ytterligare 3,960 kronor anvisas för att
den föreslagna statens slutsumma skall uppnås.

Sjette lmfvudtiteln.

Då nödigt och lämpligt är att hela det belopp, som efter nu ifrågasatta
reglering till aflöningar m. in. åt kommerskollegiet erfordras
utöfver omförmälda 10,800 kronor af manufakturförlagslånefondens
vinstmedel, eller 64,600 kronor, uppföres under kollegiets stat, bör det
i riksstaten för samma ändamål hittills uppförda ordinarie anslaget af

49,000 kronor höjas till 64,600 kronor, eller med 15,600 kronor, hvaremot
i sådant fall det under kommerskollegium uppförda ordinarie
anslaget till bergsstaten bör minskas med en grufingeniörslön å 1,500
kronor, eller från nuvarande beloppet 34,500 kronor till 33,000 kronor,
hvarjemte ofvanom förmälda för kollegiet och grufkartekontoret för närvarande
på extra stat anvisade båda anslag å tillhopa 10,140 kronor
icke vidare blifva behöfliga.

I sammanhang med vidtagande af de af omständigheterna sålunda
påkallade förändringar i beloppen af de till kommerskollegiet och
bergsstaten uppförda anslag torde dessa båda anslag, hvillca i riksstaten
äro sammanförda till en gemensam summa, som i den af Riksdagen
för innevarande år utfärdade riksstat är under anslagstiteln
»kommerskollegium» utförd med 83,500 kronor, deraf på sjelfva kollegiet
belöpa sig 49,000 kronor och på bergsstaten 34,500 kronor, lämpligen
böra för framtiden fördelas i två särskilda titlar, nemligen »Kommerskollegium))
och »Bergsstaten», och bör i sådant fall uppföras under den
förra titeln förutnämnda för kollegiet erforderliga belopp af 64,600
kronor och under den senare titeln nuvarande anslaget till bergsstaten,
minskadt med 1,500 kronor, eller 33,000 kronor.

Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag i underdånighet
att Eders Kong! Magt måtte föreslå Riksdagen

att, med godkännande af det uppgjorda förslaget till ny stat för
kommerskollegiet samt af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna
för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, medgifva att den å sjette
hufvudtiteln förekommande anslagstiteln »kommerskollegium», under hvilken
för närvarande äro med tillhopa 83,500 kronor sammanförda dels
anslaget till kollegiet 49,000 kronor och dels anslaget till bergsstaten

34,500 kronor, må fördelas i två titlar under benämning, den ena af
»kommerskollegium» och den andra af »bergsstaten», äfvensom uppföra
under den förra titeln 64,600 kronor och under den senare 33,000
kronor;

kommande i händelse af bifall härtill det nu i riksstaten under anslagstiteln
kommerskollegium uppförda anslag 83,500 kronor att, fördeladt
under två anslagstitlar, höjas med tillhopa 14,100 kronor.

Sjette Imfvudtiteln.

Indragnings stat.

Såsom ofvan visats kommer dock härigenom ingen ökning i verkligheten
af utgifterna för kommerskollegiet att inträda, utan tvärtom
kommer regleringen att medföra minskning i nuvarande omkostnader
för detta embetsverk.

Enligt hvad jag inhemtat torde den nu föreslagna ombildningen af
kommerskollegiet icke behöfva föranleda till anordnande af någon vidlyftig
indragnings- eller öfvergångsstat. I kollegiet finnas för närvarande
med fullmakter anstälde endast kanslisten Otto Fredrik Ulff samt
kammarskrifvarne Gustaf Anders Lindberg och Magnus Lund. Af
dessa synes Ulff, hvilken är född den 22 augusti 1821 och inträdde i
allmän tjenst år 1843 samt den 5 maj 1858 konstituerades såsom kanslist
för bergsärenden hos kommerskollegiet och den 28 februari 1861
erhöll fullmakt å ifrågavarande befattning, alltså till följd af lefnadsoch
tjenstår vara berättigad till erhållande å allmänna indragningsstaten
af pension till kanslistlönens belopp, eller 1,000 kronor. Förutom den
tillfälliga löneförbättring af 20 procent å nämnda lön, som sedan en
längre följd af år af Riksdagen beviljats, har emellertid Ulff från och
med år 1867, på grund af rikets ständers vid 1865—1866 årens riksmöte
lemnade medgifvande, från allmänna indragningsstaten uppburit
ett belopp af 300 kronor årligen såsom ersättning för till följd af expeditionslösens
indragande till statsverket minskad inkomst vid tjensten,
och lärer, derest Ulff, till följd af embete verkets ombildning och i sammanhang
dermed skeende indragning af hans nu innehafvande befattning,
kommer att öfverflyttas å allmänna indragningsstaten, pensionen
för honom böra bestämmas att omfatta jemväl sistnämnda belopp och
alltså utgå med 1,300 kronor årligen, hvaremot de 200 kronor, som i
tillfällig löneförbättring till honom utgått, skulle komma att upphöra.

Vidkommande åter Lindberg och Lund, hvilka äro födde, den förre
den 14 augusti 1832 och den senare den 23 november 1831, samt inträdde
i allmän tjenst, Lindberg år 1856 och Lund år 1852, och hvilka
utnämndes till kammarskrifvare hos kollegiet, den förre den 29 november
1865 och den senare den 3 december 1858, så äro, enligt hvad
upplyst blifvit, desse, hvilka på grund af förordnanden bestridt, Lindberg
sedan 1874 kamrerarebefattningen och Lund sedan 1872 kammarförvandtstjensten
inom kollegiet, behörige att från civilstatens pensionsinrättning
uppbära pensioner till belopp för Lindberg af 1,800 kronor

Sjette hufvutltiteln.

och för Lund af 1,200 kronor, med skyldighet dock för den förre att
inbetala några års retroaktivafgifter till inrättningen. Det torde emellertid
få anses vara af billighet påkalladt att, då enligt det nu framlagda
förslaget till kollegiets ombildning några befattningar, motsvarande
dem, som af Lindberg och Lund sedan längre tid på grund af förordnanden
innehafts, icke vidare komme att finnas, samt annan anställning
inom embetsverket ej heller synes kunna dem beredas, någon särskild
ersättning varder tillerkänd desse båda, till jemförelsevis framskriden
ålder hunne tjensteman, och synes det i sådant afseende vara mest
lämpligt att för Lindberg och Lund å allmänna indragningsstaten uppföras
pensioner till sådana belopp, att desamma, jemte de bemälde
båda tjenstemän tillkommande pensioner från civilstatens pensionsinrättning,
komma att motsvara de pensioner, som äro i de nyreglerade
embetsverken tillförsäkrade innehafvarne af befattningar i samma tjenstegrad.
Då dessa pensioner i enlighet dermed skulle utgöra för Lindberg
4,000 kronor och för Lund 2,800 kronor, erfordras alltså att å
allmänna indragningsstaten uppföras för den förre 2,200 kronor och
för den senare 1,600 kronor.

Hela indragningsstaten till följd af omregleringen skulle sålunda
uppgå till ett sammanlagdt belopp af 5,100 kronor.

Slutligen torde, oberoende af den förevarande regleringsfrågan,
pension å allmänna indragningsstaten böra beredas tillförordnade presidenten
i kommerskollegiet Carl Fredrik Wmrn. Denne, som uppnått
eu ålder af ungefär 72 år, har under tiden från den 3 juni 1870 till
den 28 september 1874 varit statsråd och chef för finansdepartementet
samt derefter från den 16 juni 1875 bestridt presidentsembetet hos
kollegiet, derför han i årliga aflöningsförmåner åtnjutit 9,000 kronor.
Pensionen hade således bort, derest tillförordnade presidenten Wmrn
uppnått stadgad tjenstetid, utgöra 7,200 kronor; såsom förhållandena
nu äro anser jag dock att full pension icke bör honom tilläggas, utan
att, med hänsyn till å ena sidan tjenstårens antal och å andra sidan
vigten af de embeten han beklädt, pensionens belopp skäligen bör
sättas till 5,000 kronor.

Jag får således i underdånighet hemställa det Eders Kongl. Maj: t
behagade föreslå Riksdagen att medgifva

dels att tillförordnade presidenten i kommerskollegiet Carl Fredrik
Wrnrn må förklaras berättigad att, då han ur statens tjenst afgår,
varda å allmänna indragningsstaten uppförd till åtnjutande under sin
återstående lifstid af eu årlig pension af 5,000 kronor att utgå från

[2.]
Angående
disposition
af patent- och
varnmärkesaf
gifter.

40 Sjette Inifviultitelii,

och med månaden näst efter den, i hvilken entledigande varder honom
beviljadt;

dels ock att kanslisten hos kommerskollegiet Otto Fredrik TJUT samt
kammarskrifvarne hos kollegiet, tillförordnade kamreraren Gustaf Anders
Lindberg och tillförordnade kammarförvandten Magnus Lund, hvilkas
befattningar icke ingå i den föreslagna nya organisationen af embetsverket,
må förklaras berättigade att från och med år 1892 å allmänna
indragningsstaten åtnjuta, TJUT pension af 1,300 kronor årligen, samt
Lindberg och Lund, jemte de pensioner de efter afskedstagandet må
ega från civilstatens pensionsinrättning uppbära, fyllnadspensioner till
belopp för Lindberg af 2,200 kronor och för Lund af 1,600 kronor
om året, dock att, derest någon af dem framdeles skulle erhålla anställning
å rikets stat, pensionsbeloppet för honom skall minskas med
ett belopp, svarande mot den nya aflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå.

Patentbyrån.

Denna byrå utgör för närvarande enligt nådiga brefvet den 7 november
1884 en särskild afdelning inom kommerskollegium, ehuru sambandet
med kollegium numera egentligen endast består deri att kollegiets
president utöfvar öfverinseende öfver byrån med skyldighet att
tillse att byråchefen och öfriga vid byrån anstälda personer fullgöra
hvad dem åligger. Vid bifall till det af mig ofvan framstälda förslag
till kollegiets organisation, kommer detta samband att upplösas och byrån
derefter att lyda omedelbart under Eders Kongl. Maj:t.

Beträffande byråns ekonomiska förhållanden under år 1890 har
dess tillförordnade byråchef uti eu till mig öfverlemnad promemoria
meddelat att byråns inkomster under nämnda år utgjort:
afgifter för 873 patentansökningar (deraf 4 obetalda) kronor 43,450: —

årsafgifter för patent.......................................................... » 37,985:

afgifter för 217 registreringsansökningar.................... » 8,680: —

för försålda publikationer................................................... » 1,793: 25

ränta .......... » 515: 09

summa kronor 92,423: 34
samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke
vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma

Sjette lmfvudtitelil.

år uppgått till 82,499 kronor 83 öre, af livilket belopp de vigtigaste
posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 33,634 kronor 91 öre,
byråns publikationer 28,110 kronor 53 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter
6,560 kronor, utgifter för byråns bibliotek 2,430 kronor
33 öre, renskrifning 1,767 kronor 50 öre, bidrag till upprätthållande af
patentunionens internationela byrå i Bern 1,433 kronor 52 öre, inventarier
och flyttningskostnader 3,105 kronor 72 öre samt hyra för byråns
lokal för två qvartal 2,000 kronor.

För år 1889 belöpte sig patentbyråns inkomster till 79,693 kronor
91 öre och dess utgifter till 67,989 kronor 31 öre. Antalet patentansökningar
år 1889 utgjorde 837, antalet registreringsansökningar 169.
Årsafgifter för patent samma år uppgingo sammanräknade till 29,845
kronor.

I fråga om ofvan omförmälda utgiftsposter för inventarier och flyttningskostnader
samt för hyra har tillförordnade byråchefen erinrat att
byrån, som intill den 1 oktober 1890 liyresfritt disponerat én lokal i
gamla posthuset vid Lilla Nygatan, från och med nämnda dag måst,
på grund af postverkets behof af ökadt utrymme, förhyra annan embetslokal
samt att denna flyttning nödvändiggjort en ändrad och delvis
ny inredning.

Rörande den ökning af utgifterna, som i öfrigt under år 1890 egt
rum, har tillförordnade byråchefen meddelat att posten aflöningar och arfvoden
ökats med 4,388 kronor 41 öre, hufvudsakligen i följd deraf att
byråns tekniska arbetskrafter måst, på grund af det år från år stigande
antalet patentansökningar, vid 1890 års ingång ökas med ytterligare
en biträdande ingeniör, hvarjemte en särskild person måst anställas
för att utöfva tillsyn öfver byråns hastigt växande bibliotek och för
att derstädes tillhandagå den allmänhet, som i allt större utsträckning
år från år begagnade sig af detsamma. Behöfligheten af denna ökning
af byråns arbetskrafter framginge bäst deraf att, under det byrån år
1889 kunnat slutbehandla allenast 703 patentansökningar, af hvilka
406 bifallits, hade byrån år 1890, sedan dess arbetskrafter ökats, slutbehandlat
845 patentansökningar, af hvilka 605 bifallits. Denna betydande
ökning i de beviljade patentens antal hade naturligtvis äfven
stegrat kostnaderna för byråns publikationer, hvilka kostnader under
år 1890 ökats med 4,827 kronor 30 öre.

I likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag
i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
medgifva

att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 6

[3.]

Anslag till
rikets ekonomiska
kartverk.

42 Sjette hufyudtiteln.

användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning
under år 1892 af förordningen angående patent och lagen om skydd
för varumärken.

Rikets ekonomiska kartverk.

I underdånig skrifvelse den 26 november 1890 har afdelnings.
chefen vid generalstabens topografiska afdelning, i sammanhang med
afgifvande af förslag till inkomst- och utgiftsstater för de ekonomiska
kartverken för innevarande år, tillika gjort framställning om de anslag,
som för kartarbetenas bedrifvande under år 1892 erfordras.

Enligt afdelningschefens förslag till stater för innevarande år,
hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda den 5 december 1890,
skulle kostnaderna under år 1891 belöpa sig:

för det allmänna ekonomiska kartverket, som har att kartlägga
södra och mellersta delarne af riket, till 69,000 kronor och

för Norrbottens läns ekonomiska kartverk till 31,200 kronor.

De tillgångar, som för dessa utgifter kunna påräknas, äro
för mellersta och södra delarne af riket:

beräknad behållning från år 1890 300 kronor, anslag på ordinarie
stat 6,000 kronor, anslag på extra stat 45,000 kronor, under anslaget
till landtmäteristaten besparade 24 andre-landtmätarelöner 21,600 kronor
samt förslagsvis beräknad inkomst för under år 1890 försålda kartor
och beskrifningar 100 kronor, eller tillhopa 73,000 kronor; och
för Norrbottens län:

anslag på extra stat 31,000 kronor och förslagsvis beräknad inkomst
genom försäljning under år 1890 af kartor och beskrifningar
200 kronor, eller tillhopa 31,200 kronor.

A tillgångarna för det_ allmänna ekonomiska kartverket beräknas
sålunda ett öfverskott af 4,000 kronor och, enligt hvad Eders Kongl.
Maj:t sistnämnda dag beslutat, får detta öfverskott i mån af behof användas
till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Beträffande de anslag, som för fortsättande af de ekonomisk-geografiska
kartarbetena i Norrbottens län samt de ekonomiska kartarbetena
i öfriga delar af riket böra för år 1892 af Riksdagen äskas, har afdelningschefen
icke ansett sig böra föreslå någon förändring i de belopp,
som för dessa ändamål sedan en följd af år plägat af Riksdagen beviljas.
Likaledes har afdelningschefen hemstält att jemväl för år 1892
liksom hittills den behållning, som å ifrågavarande anslag kan komma

Sjette hufvud titeln.

att uppstå, må få i män af behof användas till bestridande af utgifter
för de topografiska kartarbetena.

Till hvad afdelningschefen sålunda föreslagit har kommissionen för
de allmänna kartarbetena förordat nådigt bifall.

Med anledning af afdelningschefens sist omförmälda hemställan
torde jag få erinra att Riksdagen hvarje år från och med år 1882 medgifvit
att besparingar å anslaget till det allmänna ekonomiska kartverket
må användas till de topografiska kartarbetena samt allt sedan år 1884
årligen lemnat enahanda medgifvande i fråga om anslaget till Norrbottens
läns ekonomiska kartverk. På sätt'' tillförene blifvit inför Eders
Kongl. Maj:t erinradt, då frågan om anslag till de ekonomiska kartverken
varit föremål för behandling, hafva dylika besparingar tillkommit
i afsigt att dermed bestrida kostnaderna för åtskilliga för alla de allmänna
kartverken gemensamma och grundläggande arbeten, hvilka det
åligger den topografiska afdelningen att utföra och hvilka eljest icke
skulle kunnat verkställas utan förhöjning i de för det topografiska
kartverket anvisade anslag, så vida icke den topografiska afdelningens
egna fältarbeten skulle i betänklig grad åsidosättas. Dessa besparingar
hafva sålunda haft sin grund i nödvändigheten att åstadkomma en till
minskning i utgifterna ledande samverkan mellan de olika kartverken
för att sålunda i möjligaste mån befrämja alla kartverkens jemnsidiga
och skyndsamma fortgång. De '' belopp, som på grund af Riksdagens
antydda medgifvande från de ekonomiska kartverkens anslag tillgodokommit
de topografiska kartarbetena, hafva naturligtvis varit olika under olika
år. Medan år 1883 icke mindre än 23,300 kronor och år 1885 22,100
kronor af de ekonomiska kartverkens anslag användts för de topografiska
kartarbetena, hafva under de senare åren de till det topografiska kartverket
öfverförda behållningarna å berörda anslag betydligt nedgått och, såsom
jag redan nämnt, beräknas behållningen för innevarande år allenast till

4,000 kronor. Derest Riksdagen bifaller den framställning, Eders Kongl.
Maj:t förut i dag på föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet
beslutat till Riksdagen aflåta om förhöjning till 90,000 kronor af det
årliga anslaget till det topografiska kartverket, kommer, enligt hvad afdelningschefen.
vid generalstabens topografiska afdelning meddelat, det
icke vidare att blifva behöflig! att för de topografiska kartarbetena anlita
besparingar å de ekonomiska kartverkens anslag. Skulle åter Eders
Kongl. Maj:ts nämnda framställning icke komma att af Riksdagen bifallas,
är det medgifvande i afseende å besparingarnas användande, som hittills
af Riksdagen lemnats, fortfarande erforderligt, och vid sådant förhållande

[40

Höjning i
anslaget till
följd af indragning
af
landsstatsboställen.

44 Sjette hnfvndtiteln.

torde Eders Kong! Maj :t finna lämpligt att äfven nu af Riksdagen äska
ett dylikt medgifvande.

Då det förslag rörande landtmäterikorpsens organisation, som i mitt
yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1890 omförmäldes och
hvilket äfven berör det ekonomiska kartverket och de derför behöfliga
anslagen, ännu icke erhållit all den utredning, som erfordras för att denna
omfattande fråga skall kunna underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
kan vid beräknande af de för de ekonomiska kartverken erforderliga
medel hänsyn nu icke tagas till de förändringar, som tilläfventyrs
kunna af nämnda förslag föranledas.

.På grund af hvad jag nu anfört och med erinran att de besparade
andre-landtmätarelönerna fortfarande äro för de ekonomiska kartverken
att påräkna, hemställer jag, i öfverensstämmelse med hvad afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning föreslagit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, utöfver det å riksstaténs sjette hufvudtitel för rikets ekonomiska
kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1892 anvisa till fortsättande af de
ekonomisk-geografiska kartarbetena i Norrbottens län 31,000 kronor och
för de ekonomiska kartarbetena i öfrig» delar af riket 45,000 kronor,
eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva att möjligen uppstående
behållningar å båda anslagen inå användas äfven till bestridande
af utgifter för det topografiska kartverket.

Landsstaterna i länen.

Enligt hvad statskontoret i sin berättelse angående statsverkets
tillstånd och behof meddelat, hafva följande landsstatsboställen till statsverket
indragits, utan att ersättning till vederbörande tjenstemän ännu
blifvit å anslaget till »landsstaterna i länen» uppförd:

kronofogdebostället i Stockholms läns vestra fögderi, 5/s mantal
Vennesta n:o 2;

kronofogdebostället i Norra Möre och Stranda härads fögderi af
Kalmar län, 1 mantal Näfra; och

länsmansbostället i Osby distrikt af Kristianstads län, 3U mantal
Hönjarum n:o 2.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» må höjas med

Sjette hufvudtiteln.

det belopp, hvartill afkastningen af nämnda indragna boställen är i stat
beräknad, eller 2,205 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna
i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,649,022
kronor till 2,651,227 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Uti underdånig skrifvelse den 10 november 1890 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit åtskilliga förändringar i afseende å
ordinarie anslagen till denna stat.

Dervid har styrelsen först och främst ifrågasatt förhöjning af aflöningen
åt styrelsens kamrerare.

Denne tjensteman, hvilken förutom andra göromål har att såsom
ledamot af styrelsen föredraga alla på styrelsen ankommande administrativa
och ekonomiska ärenden, åtnjuter för närvarande i lön 3,000 kronor
och såsom tjenstgöringspenningar 1,500 kronor med rätt till två ålderstillägg,
hvardera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring.

Till stöd för en förhöjning af dessa aflöningsförmåner har styrelsen
hufvudsakligen anfört, att de göromål, hvilka ålåge kamreraren såsom
föredragande i styrelsen, icke kunde anses vara mindre vigtiga och ansvarsfulla
än de, som ålåge byråchefer inom andra centrala embetsverk,
samt att antalet af till styrelsen inkommande mål och ärenden under de
senare åren visat en ständig tillväxt, hvilken icke heller lemnat kamreraren
oberörd, i b vilket, afseende styrelsen meddelat att, medan antalet inkomna
mål år 1878 utgjort 842, deraf 294 tillhört kamrerarens handläggning,
motsvarande siffror utgjort år 1888 1,239 och 481 samt år
1889 1,347 och 611. På grund häraf och med erinran att föredragandene
i lotsstyrelsen för icke länge sedan uppflyttats i tredje lönegraden med
lön 4,400 kronor och tjenstgöringspenningar 2,000 kronor samt rätt till
ett ålderstillägg å 600 kronor, har styrelsen hemstält att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa erforderliga medel för kamrerarens
uppflyttning till samma lönegrad.

Hvad styrelsen sålunda anfört synes mig visserligen ganska beaktansvärdt,
men jag har likväl trött att man ännu bör afvakta någon
tids erfarenhet och först tillse, huruvida ej kamrerarens befattning med

Sjette hufyucltiteln.

ärendena kan i ett eller annat afseende förenklas, såsom t. ex. derigenom
att en del af de förberedande arbetena verkställes genom extra
biträden. Jag anser mig derföre icke för närvarande böra ifrågasätta
kamrerarens uppflyttning i högre aflöningsklass.

Vidare bär styrelsen föreslagit förhöjning af lönen för den ene af
de hos styrelsen anstälde byråingeniörerne.

I den nu gällande staten för styrelsen äro upptagne två byråingeniörer,
den ene med lön af endast 1,800 kronor eller 500 kronor
mindre än den andre, för hvilken är uppförd en lön af 2,300 kronor.
Då tjenstgöringspenningarna äro lika för begge eller 1,200 kronor,
uppgå sålunda löneförmånerna för den ene byråingeniören till 3,000
kronor och för den andre till 3,500 kronor, oberäknad! de två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, hvartill desse tjenstemän kunna blifva berättigade.

Då denna olikhet i aflöningsförmåner — hvilken synes hafva tillkommit
i följd deraf att de hos styrelsen förut anstälde förste och andre
adjutanterne, hvilka vid styrelsens definitiva organisation ersattes af byråingeniörerne,
icke voro i aflöningshänseende fullt likstälde — icke numera
hade någon giltig anledning uti olika trägna eller ansvarsfulla göromål
för desse tjenstemän, har styrelsen ansett rättvist och billigt att löneförmånerna
för begge sattes lika. Styrelsen påpekar derjemte såsom
ytterligare skäl för en förbättring af den sämst aflönade byråingeniörens
vilkor att den tillökning i styrelsens göromål, som inträdt, äfven drabbat
byråingeniörerne och att i följd häraf den möjlighet till förvärfvande af
inkomster på enskild väg, som tillförene, utan åsidosättande af tj enstens
fordringar, varit för handen, numera icke i någon nämnvärd mån förefunnes.
Styrelsen hemställer derföre att lönen för den lägst aflönade
byråingeniören måtte höjas med 500 kronor eller från 1,800 till 2,300
kronor, och anser jag mig böra förorda bifall till hvad styrelsen i detta
afseende föreslagit.

Å styrelsens stat finnes för närvarande till »vikariatsersättning, arfvoden
åt extra ordinarie tjenstemän, rit- och skrifbiträde» uppfördt ett
anslag af 9,000 kronor. Enligt hvad styrelsen meddelat, utgå af detta
anslag följande arfvodes- och ersättningsbelopp:

arfvode åt den tjensteman, som, efter det ledningen af och tillsynen
öfver statens jernvägsbyggnader år 1888 öfverflyttats till den då varande
styrelsen för statens jernvägstrafik, förordnats att utöfver sina öfriga

Sjette Imf vild titeln.

göromål föredraga ärenden rörande de enskilda jernvägarne, enligt nådiga
brefvet den 31 maj 1888 ................................................. kr. 1,000: —

arfvode åt ett juridiskt biträde enligt samma nådiga

bref..................................................................................................... » 1,000: —

vikariatsersättning under semester för styrelsens embete-
och tjensteman................................................................... »'' 837: 50

ersättning till hos styrelsen anstälde tekniskt bildade
biträden................................................................................. » 4,400: _

godtgörelse till renskrifningsbiträden ........................... » 1,520: —

tillsammans kr. 8,757: 50.
För bestridande af kostnaderna för tillfälliga rit- och skrifbiträden
finnes sålunda icke tillgängligt större belopp än 242 kronor
50 öre.

På grund häraf och med erinran att styrelsens arbetskrafter nyligen
minskats derigenom att, då granskningen af planer för med bidrag
af statsmedel understödda vattenaflednings- och odlingsföretag samt
arbeten, afseende minskning af frostländighet, öfverlemnades till gemensam
handläggning af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
landtbruksstyrelsen, den hos förstnämnda styrelse tillförene för odlingsplaners
granskning anstälde extra byråingeniör indrogs, men att
dock en motsvarande minskning i arbetet hos styrelsen för dessa
ärenden icke åstadkommits, enär styrelsen fortfarande liade att granska
alla dylika planer och föra fullständiga liggare deröfver samt i sitt arkiv
förvara de till dessa planer hörande kartor, har styrelsen hemstält
om förhöjning af ifrågavarande anslag. Under förutsättning att af
styrelsen jemväl framstälda förslag om förhöjning af anslaget till vägundersökningar
till 40,000 kronor och af anslaget för anläggning af nya
vägar m. m. till 800,000 kronor varda bifallna, hvarigenom göromålen
hos styrelsen skulle komma att väsentligen ökas, har styrelsen ansett
en förhöjning af 3,000 kronor i anslaget till vikariatsersättning m. m.
för styrelsen vara erforderlig, hvaremot förhöjningen kunde inskränkas
till 1,000 kronor, om anslagen till vägundersökningar och väganläggningar
bibehölles vid sina nu varande'' belopp.

Då ökning åt vägbyggnadsanslaget, och vägundersökningsanslaget
synes af behofvet påkallad, torde, med afseende å den tillökning inom
styrelsen af de tekniska göromålen, som till följd deraf är att emotse,
och med hänsyn till hvad styrelsen för öfrigt anfört, vara uppenbart att
förhöjning uti anslaget till vikariatsersättningar in. in. erfordras för
göromålens behöriga fullgörande; men jag har dock trott att denna

Sjette liufvudtitelii.

förhöjning tills vidare borde kunna inskränkas till 2,000 kronor, hvadan
jag endast så till vida anser mig kunna förorda bifall till styrelsens i
denna del nu gjorda framställning.

Ytterligare har styrelsen i afseende å distriktsingeniörerne, af
hvilka en finnes anstäld inom hvarje väg- och vättenbyggnadsdistrikt
till distriktschefens biträde mot ett arfvode af 1,500 kronor, anfört
att, då utvägarne till befordran från dessa tjenster vore synnerligen
få, i följd hvaraf ock för visse af de nuvarande distriktsingeniörerne
tjenstetiden uppginge ända till 24 och 25 år, samt deras aflöning
vore lägre än hvad andre med dem likstälde tjenstemän t. ex.
landtbruksingeniörerne åtnjöte, det syntes styrelsen behöflig! att distriktsingeniörernes
vilkor förbättrades derigenom att dem tillädes rätt till
två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor.

Tillika har styrelsen ansett ifrågavarande tjenstemäns aflöning böra
förändras från arfvode till lön, då giltiga skäl icke längre förefunnes
att tillsätta befattningarna endast på förordnande. Derjemte borde dem
beredas tillfälle att liksom andre tjenstemän lemna tjensten med pension,
då de uppnått den ålder, att krafterna icke längre medgåfve dem att
fullgöra sina ansträngande tjenstegöromål.

Då emellertid distriktsingeniörernes hufvudsakligaste inkomster bestå
i ersättning enligt taxa för de förrättningar, som af dem verkställas,
men någon utredning icke förebragts rörande beloppet åt dessa
extra inkomster och tillräckligt material sålunda saknas för att nu kunna
bedöma, huruvida styrelsens framställning rörande distriktsingeniörernes
aflönings- och pensionsförhållanden må vara af omständigheternas kraf
påkallad, anser jag mig för närvarande icke kunna biträda ifrågavarande
framställning. I

I sammanhang med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppförande
på ordinarie stat beviljades vid 1882 års riksdag till undersökningar
och expenser för allmänna arbeten ett årligt reservationsanslag åt 40,000
kronor. Enär detta belopp snart visade sig otillräckligt, föreslog Eders
Kongl. Maj:t vid 1885 års riksdag att anslaget måtte höjas till 50,000
kronor, hvarjemte af enskild motionär en förhöjning till 60,000 kronor
ifrågasattes. Riksdagen fann sig väl böra i afseende å beloppet af
anslagets förhöjning inskränka sig till att bifalla Eders Kongl. Maj:ts
framställning, men uttalade tillika att Riksdagen icke lemnat obeaktadt
det förhållande att anslaget, med hänsyn till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
behof af ökade medel för vägundersökningar, utan tvif -

Sjette hufvudtiteln.

vel snart måste ökas. Redan vid derpåföljande riksdag ansåg sig också
Eders Kong! Maj:t böra föreslå anslagets höjande till 60,000 kronor,
hufvudsakligen emedan behofvet af medel till vägundersökningar icke
kunde med det förutvarande anslagsbeloppet fyllas. Riksdagen, som
ansåg lämpligt att det ifrågavarande reservationsanslaget delades så,
att ett visst bestämdt belopp afsåges för vägundersökningar, biföll
denna Eders Kong!. Maj:ts framställning på det sätt, att Riksdagen från
och med år 1887 under anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten»
uppförde två reservationsanslag till sammanlagdt belopp af 60,000
kronor att användas,,t 30,000 kronor till expenser för allmänna arbeten
och 30,000 kronor till vägundersökningar, som af Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande föranstaltades, dock så, att reservationer å det
förra anslaget jemväl finge användas till vägundersökningar, när sådant
funnes behöfligt.

Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu anmält, hafva
oaktadt den förhöjning, som sålunda egde ruin, de för vägundersökningar
afsedda medlen icke kunnat tillfredsställa behofvet, och styrelsen
föreslår derföre att berörda anslag måtte höjas med en tredjedel, eller
från 30,000 kronor till 40,000 kronor.

De. belopp, som af Eders Kongl. Maj d s befallningshafvande begärts
för vägundersökningar, hafva nämligen, enligt uppgift från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, utgjort:

år 1887.................................................. kronor 49,933: 10

» 1888................................................... » 39,000: —

» 1889................................................ » 30,000: —

» 1890.................................................. » 42,300: —

eller i medeltal omkring 40,300 kronor årligen.

Ehuru till vägundersökningar jemväl anvisats tillhopa 8,436 kronor
35 öre från de tre förstnämnda årens anslag till expenser för allmänna
arbeten, så hafva sålunda de af Eders Kongl. Maj d s befallningshafvande
anmälda anslagsbeliofven icke kunnat med tillgängliga medel till fullo
tillgodoses.

Enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för år 1889 fanns visserligen
å ifrågavarande anslag till vägundersökningar en reservation
af 33,492 kronor 46 öre, men enligt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erhållen upplysning hafva af detta belopp dels under första hälften
af ar 1890 utbetalts 13,358 kronor 99 öre, dels ock till länsstyrelserna
utanordnats 8,050 kronor för utbetalande af sådana förskott, som vederbörande
undersökningsförrättare oga uppbära. Den 1 juli 1890 inneBih.
till lli/csd. Prot. 1891. 1 Sami. 1. Åfd. 1 Häft. '' 7

Sjette hufvudtiteln.

stod sålunda lios styrelsen af förstnämnda summa allenast något öfver

12,000 kronor, men äfven detta belopp var till fullo taget i anspråk
för gäldande af redan pågående vägundersökningar.

Då, på sätt redan blifvit antydt, anslaget till vägbyggnader synes
böra höjas från 600,000 kronor till 800,000 kronor eller med en tredjedel,
torde redan häraf påkallas en motsvarande förhöjning i anslaget till
vägundersökningar. Härtill kommer att, på sätt styrelsen jemväl framhållit,
vägbyggnadsanslagets ökande kommer att medföra ökade inspektionskostnader,
hvadan på anslaget till expenser för allmänna arbeten,
b vilket anslag har att bestrida dessa kostnader, .medel i mindre män
än hittills hädanefter blifva att påräkna till vägundersökningar. Jaganser
mig derför ega giltigt skäl att förorda bifall till styrelsens förslag
om höjning af ifrågavarande anslag.

Beträffande anslaget till expenser för allmänna arbeten har styrelsen
ifrågasatt att medgifvandet att reservationer å detta anslag finge
användas till vägundersökningar borde borttagas. Till stöd härför har
styrelsen åberopat att detta anslag möjligen något år kan blifva för sitt
ändamål otillräckligt och att det till betäckande af sålunda uppkommande
brist är nödigt att kunna anlita besparingar å föregående års anslagför
samma ändamål. Men då af det ifrågavarande medgifvandet ingalunda
följer att eu uppkommande reservation å detta anslag ovilkorligen
skall användas till vägundersökningar, utan det ankommer på Eders
Kongl. Maj:t att efter pröfning af de föreliggande omständigheterna afgöra,
huruvida och i hvad mån dylika reservationer må för nämnda
ändamål anlitas, torde någon förändring uti hvad i detta afseende nu
är stadgadt icke erfordras.

Slutligen har styrelsen erinrat att medel hittills icke funnits anvisade
till bestridande af kostnader för upprättande af planer för anläggning''
af hamnar och upprensning af farleder. Men då fiskerinäringens
utveckling vore beroende af tjenliga hamnar samt flerstädes inom vårt
vattenrika land nyttiga farleder skulle kunna åstadkommas för en jemförelsevis
ringa kostnad, har styrelsen ansett att understöd borde lemnas
till undersökningar för dylika företag, och styrelsen hemställer
derföre att ett reservationsanslag af 5,000 kronor måtte beviljas till
undersökningar af mindre hamnar och farleder.

Detta förslag synes mig särdeles beaktansvärdt, helst kustbefolkningen,
hvilken företrädesvis skulle komma att draga nytta af ett
dylikt anslag, ofta befinner sig i sådana ekonomiska vilkor, att densamma
endast med stor svårighet förmår sjell bestrida de med un -

Sjette liufvudtiteln.

dersökningarna förenade utgifter. Och att ett verkligt behof af anslag
för dylika undersökningar förefinnes framgår deraf att, enligt hvad jag
inhemtat, icke sällan framställningar blifvit under hand hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen gjorda om understöd för ifrågavarande ändamål,
ehuru, då några medel derför icke funnits tillgängliga, vederbörande nödgats
afböja dessa framställningar.

Ehuru jag sålunda icke tvekar att tillstyrka att ett anslag till det
af styrelsen föreslagna belopp för ifrågavarande ändamål beviljas, anser
jag likväl icke nödigt att anslaget nu uppföres på ordinarie stat, utan
torde detsamma tillsvidare böra anvisas på extra stat, intill dess erfarenhet
vunnits rörande det belopp, som årligen kan vara för ifrågavarande
ändamål behöfligt.

slaget till vägoch
vattenbyggnadsstaten.

På grund af hvad jag ofvan anfört hemställer jag i afseende å de
ordinarie anslagen till väg- och vattenbyggnadsstaten att Eders Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels höja lönen för den ene af de hos väg- och vattenbygg- [5.]
nadsstyrelsen anstälde byråingeniörerne från 1,800 kronor till 2,300 Höjning af an
kronor eller med 500 kronor; dels öka det å nämnda styrelses stat
uppförda anslaget till vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie
tjenstemän, rit- och skrifbiträde med 2,000 kronor eller från 9,000
kronor till 11,000 kronor; dels ock höja reservationsanslaget till vägundersökningar
från 30,000 kronor till 40,000 kronor eller med 10,000
kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »väg- och vattenbyggnadsstaten»
med följande ändrade lydelse »väg- och vattenbyggnadsstaten
(deraf tvenne särskilda reservationsanslag, ett å 30,000 kronor
till expenser för allmänna arbeten och ett å 40,000 kronor till vägundersökningar)»
att höjas från 131,200 kronor till 143,700 kronor eller
med 12,500 kronor.

Vidare tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag af 5,000 kronor Undersöknintill
undersökningar af mindre hamnar och farleder. gar amnar

[6.]

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Sedan den af Eders Kongl. Maj:t, i sammanhang med regleringen [7,]
af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, till 1889 års riksdag Omorgagjorda
framställning om ny organisation af Ultima landtbruksinstitut ni^°“aaf
af Riksdagen blifvit afslagen, har institutets styrelse, inom hvilken under landtbruks institut.

Sjette lmfYudtiteln.

tiden en större personalförändring egt rum, i det att åtskillige ledamöter
afgått och ersatts med andra, i underdånig skrifvelse den 8
september 1890 inkommit med nytt förslag till institutets reglerande.

Styrelsen förmäler dervid till en början att styrelsen efter en
omfattande granskning af de olika förslag rörande landtbruksläroverkens
organisation, hvilka utarbetats dels af den så kallade landtbruksläroverkskomitén,
dels af landtbruksakademiens förvaltningskomité, dels
ock af landtbruksinstitutens styrelser, funnit sig böra i hufvudsakliga
delar ansluta sig till ofvanberörda af Eders Kongl: Maj:t framlagda
förslag och att styrelsen vore öfvertygad att en omorganisation i denna
syftning vore nödvändig för att Ultima institut skulle kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Styrelsen framhåller derefter,
hurusom en organisation af Ultima kunde och borde genomföras,
oberoende af när och huru institutet vid Alnarp omordnades, emedan
förhållandena vid de båda instituten vore så olika och förutsättningarna
för jordbruks idkande i sydligaste delen af landet, å ena, samt i mellersta
och norra Sverige, å andra sidan, uti mångfaldiga hänseenden så
skilda, att det torde visa sig opraktiskt, om ej omöjligt, att ordna båda
instituten enligt fullkomligt samma grunder.

Rörande institutets ställning i allmänhet ansåge styrelsen:
att landtmannaarbeten borde uteslutas från de obligatoriska undervisningsämnena
och upptagas endast såsom ett fakultativt ämne, men
deremot såsom vilkor för inträde i institutet stadgas förutgånget
allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förefallande göromål;
att den agrikulturkemiska försöksstationen borde indragas;
att det nu gällande stadgandet att vid landtbruksinstitutet alltid
skulle finnas landtbruksskola borde upphäfvas, men att landtbruksskola
äfvensom lägre mejeriskola borde kunna, om sådant af vederbörande
myndigheter pröfvades lämpligt, förläggas till samma plats som institutet,
med skyldighet för lärarne vid detta att eventuel meddela undervisning
i dessa skolor till det omfång, som af styrelsen bestämdes.

I fråga om lägre landtbruksskolan uppgifver styrelsen särskildt
att dennas förflyttning från Ultima skulle komma att medföra icke
obetydliga kostnader för uppförande af bostäder åt i sådant fall erforderliga
fasta arbetare.

I afseende å nu angifna hufvudgrunder öfverensstämmer styrelsens
förslag med de åsigter, som till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889
uttalades af dåvarande chefen för civildepartementet vid oi''ganisationsfrågans
behandling.

Sjette hufrudtiteln.

Likaså anser nuvarande Ultunastyrelsen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de åsigter, som gjorde sig gällande vid framläggandet
af 1889 års förslag, att det icke är lämpligt att, såsom hittills skett,
använda afkastningen af egendomen till uppehållande af läroverket,
utan att samtliga för detsamma erforderliga utgifter böra bestridas af
dertill anvisade statsanslag, samt jordegendomens behållna afkastning
äfvensom inflytande elevavgifter af styrelsen redovisas till statsverket.

I 1889 års förslag bibehölls emellertid gemensam föreståndare för
förvaltningen. af jordegendomen och institutet, men nu föreslås af styrelsen
att föreståndarebefattningen för egendomen skall skiljas från
chefskapet för institutet. Till stöd för denna anordning anför styrelsen
följande:

»Såsom det är Eders Kongl. Maj:t väl bekant, hafva af de särskilda
myndigheter, som haft att yttra sig angående omorganisationen
af institutet, mycket olika meningar uttalats rörande frågan, huruvida
föreståndarebefattningen för egendomen Ultima må skiljas från chefskapet
för institutet eller icke. Styrelsen har tagit denna vigtiga fråga
i öfvervägande och för sin del kommit till den åsigt att de skäl, som
uttalats för ett dylikt skiljande af de båda befattningarna, äro de starkare.
Uppenbart synes vara att det torde blifva vida lättare, å ena
sidan, att bland institutets lektorer finna en till styresman för läroverket
duglig person och, å den andra, att bland landets många jordbrukare
utvälja en skicklig förvaltare för egendomen, än att påträffa
en man, som i sin person förenar alla de ingalunda vanliga egenskaper,
som erfordras för att på ett tillfredsställande sätt kunna sköta båda
sysslorna på en gång. Dessutom fordras det naturligtvis i allmänhet
en helt annan utbildning och helt andra egenskaper för att på ett
framstående sätt styra ett högre läroverk, än för att förvalta en större
egendom.

Så länge institutet måst i väsentlig mån lefva af egendomens afkastning,
har det varit nödvändigt att båda befattningarna skötts af
samma person. Ty det är lätt att inse att i annat fall, på grund af
de båda chefernas olika och ofta stridiga intressen, oupphörliga svårigheter
skulle hafva uppstått. Göres nu åter läroverkets stat fullständigt
oberoende af egendomens afkastning och uteslutas derjemte landtmannaarbetena
från de för eleverae obligatoriska läroämnena, så finnes
intet skäl, hvarför tvenne så olikartade platser längre skola vara
förenade.»

Beträffande de nuvarande anordningarna vid Ultuna och organisationsfrågans
föregående skeden torde det tillåtas mig hänvisa till den

Sjette liufvutltiteln.

redogörelse derför, som finnes intagen uti förenämnda statsrådsprotokoll
af den 12 januari 1889.

Enligt styrelsens nu afgifna förslag skulle egendomen komma att
skötas af en förvaltare, som af styrelsen antages och entledigas och
eger säte, men ej stämma i styrelsen, då der förekomma frågor om
egendomens förvaltning. Läroverket åter skulle förestås af en utaf
Eders Kongl. Maj:t bland institutets lektorer för fem år i sänder förordnad
rektor, som, under den tid förordnandet räckte, tillika skulle
vara ledamot af styrelsen.

Enligt 1889 års förslag skulle lärarepersonalen utgöras af:

1 direktör (föreståndare för institutet) tillika hufvudlärare i jordbrukslära,

4 lektorer, nemligen:

1 i fysik samt maskin- och byggnadslära,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurslära,

1 i mejerilära;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i kemi och geologi,

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård slära,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

2 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt.

Såsom lärare påräknades jemväl egendomens inspektor och kamrerare,
hvilka skulle undervisa, den förre i betingslära och landtbruksredskaps
användande in. m. och den senare i landtbruksbokhålleri.
Dessutom upptogs en bibliotekarie.

Det nu af styrelsen afgifna förslaget upptager:

6 lektorer, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära,

1 i organisk och agrikulturkemi samt mejerikemi,

1 i husdjurslära,

1 i mejerilära,

1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel;

4 adjunkter, nemligen:

1 i jordbrukslära,

1 i oorganisk kemi och geologi,

Sjette hufvudtiteln.

1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvård slära,,

1 i praktisk matematik, fysik och meteorologi;

3 extra lärare, nemligen:

1 i skogshushållning,

1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt,

1 i bokföring.

Äfven detta förslag upptager en bibliotekarie, hvartill en af lärarno
borde utses, samt en kamrerare och bokförare.

Såsom af ofvanstående framgår, skiljer sig styrelsens nu föreliggande
förslag från 1889 års förslag egentligen derutinnan att i det
senare förslaget läraren i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel var
uppförd såsom adjunkt, men i det nu varande förslaget upptagits såsom
lektor, samt att den i detta förslag upptagne adjunkten i fysik med
flera ämnen icke förekommer i 1889 års förslag. Öfriga olikheter bero
hufvudsakligast på modifikationer i benämningarna och förhållanden, som
sammanhänga med frågan om gemensamt föreståndareskap för läroverket
och egendomen.

Styrelsen har vid behandlingen af frågan om de lärarekrafter, som
behöfdes, utgått från den förutsättning att i allmänhet de grundläggande
teoretiska eller elementära ämnena skulle föredragas af adjunkter och
de för praktiken vigtigare hufvudämnena af lektorer, dock med uttalande
af önskvärdheten deraf att styrelsen erhölle rätt att, då sådant
pröfvades för undervisningen lämpligt, förändra anordningen af läroämnena
mellan lärarne.

Hvad adjunkturen i fysik beträffade, så syntes densamma för styrelsen
vara den af de fyra adjunktsplatserna, som minst kunde undvaras.
Det hade på senare tiden, yttrar styrelsen bland annat, från
många håll anmärkts att undervisningen i de naturvetenskaper, som
vore för de rena landtbruksämnena grundläggande, hittills varit i vårt
land allt för ensidig, i det att kemien med stor grundlighet studerats,
men fysiken och dermed sammanhängande ämnen, såsom mekanik,
hydraulik och tillämpad värmelära, blifvit allt för mycket tillbakasätta,
Landtbruksläroverkskomitén hade i sitt betänkande äfven allvarligt framhållit
detta och betonat att eleven borde vara med hithörande delar af
fysiken åtminstone lika förtrogen som med de delar af kemien, uti
hvilka undervisning nu meddelas. Då maskiner af alla slag nu mera
egde stor användning inom landthushållningen och kunskaper i mekanik
äfven måste vara en nödvändig förutsättning- för undervisning- i bvg-gnadslära,
sa maste, enligt styrelsens förmenande, ovilkorligen mera tid
än hittills egnas åt studiet af de mekaniska och fysiska lagar, utan

Sjette hufvudtiteln.

hvilkas kännedom en mängd vigtiga praktiska frågor icke kunde förstås.
Då härtill vidare lades att de praktiska öfningaraa i ritning, fältmätning
och afvägning, Indika fordrade att eleveme hvar för sig eller i smärre
grupper af tre till fyra särskild! inöfvades, toge en högst betydlig tid
samt slutligen att den kurs i praktisk matematik, som redan nu genornginges
med de elever, som vid institutet icke hade tillräckliga förkunskaper
i matematik, ej blott måste bibehållas utan äfven i någon mån
utvidgas, så vida mekanik och fysik skulle kunna läras så som sig borde,
kunde lätteligen finnas att en enda lärares tid och krafter icke försloge
till meddelande af en så både mångsidig och omfattande undervisning.
Slutligen ansåge styrelsen sig böra framhålla att de båda af styrelsen
föreslagna lärarne uti ifrågavarande ämnen, nemligen en lektor och en
adjunkt, i regeln till och med borde vara personer med olika qvalifikationer.
Den förberedande undervisningen, som af adjunkten skulle meddelas,
vore nemligen af mera teoretisk art, om än den hade ett specielt
praktiskt mål. Att vid institutet införa grundligare matematiska studier,
än som för den praktiska undervisningen vore absolut nödvändiga, kunde
naturligtvis ej ifrågasättas, men läraren i detta ämne borde hädanefter
som hittills i allmänhet vara en person med universitetsbildning, under
det att den, som hade att undervisa i de praktiska delarne af ämnet, i
praktisk mekanik, maskin- och byggnadslära med mera, företrädesvis
borde vara en praktiskt och tekniskt utbildad man. Styrelsen betviflade
att det vore möjligt annat än undantagsvis att finna en person, som
vore kompetent att lemna fullgod undervisning i alla dessa dels teoretiska
och dels praktiska läroämnen.

Hvad anginge det ifrågasatta lektoratet i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel
har styrelsen påpekat att ej mindre landtbruksläroverkskomiténs
ledamöter än äfven alla de myndigheter, som yttrat sig i denna
fråga, enhälligt förordat upprättandet af detta lektorat, hvarjemte styrelsen
vidare anfört att de kunskaper, som i allmän och speciel botanik
och zoologi måste fordras af ifrågavarande lärare, vore desamma, som
fordrades af lärare i dessa ämnen vid de allmänna läroverken; men
dessutom måste han hafva grundliga insigter i ekonomisk botanik, växtbiologi,
läran om växternas sjukdomar och parasiter samt den vigtiga
frökontrollen äfvensom noggrann kännedom om de för landtbruket och
skogshushållningen skadliga djurarterna o. s. v., hvartill ytterligare
komma så väl teoretiska som praktiska kunskaper i trädgårdsskötsel.
Det fordrades således alltid en särskild utbildning af väsentligen annan
art för den, som skulle på ett tillfredsställande sätt sköta ifrågavarande
plats, än för don, som skulle blifva lärare vid de allmänna läroverken.
Innehafvaren af denna plats hade i de flesta fall ingen möjlighet att

Sjette hufvudtiteln.

vinna befordran till en lektorsbefattning vid de allmänna läroverken,
ty hans specialinsigter, Indika i första rummet vore af vigt vid institutet
och i hvilka han under sin läraretid derstädes måste i främsta rummet
sträfva att utbilda sig, blefve honom till föga gagn vid de allmänna
läroverken, och han skulle der gemenligen vid en konkurrens komma
att stå efter dem, som haft tid att odeladt egna sig åt den rent vetenskapliga
naturalhistorien. Under sådana förhållanden skulle troligen
ingen annan vilja mot en ringa adjunktsaflöning åtaga sig denna befattning
än den, som af en eller annan orsak misströstade om att kunna
nå befordran vid skolan eller universitetet. Den verksamhet, som fordrades
af denne lärare, vore också, enligt styrelsens uppfattning, så
maktpåliggande, att den icke rimligen kunde ersättas med mindre än
en lektorslön, ty utom föreläsningarna komme de praktiska öfningarna
i lärorummet, trädgården och trädskolan, de botaniska exkursionerna,
arbetet i och för det naturhistoriska muséet o. s. v. att i hög grad både
vinter och sommar taga hans tid och krafter i anspråk.

I aflöningar har styrelsen föreslagit för lektor 3,000 kronor, deraf

2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, för rektor
arfvode 2,000 kronor, för adjunkt 2,000 kronor, deraf 1,400 kronor
lön och 600 kronor tjenstgöringspenningar, för extra lärare arfvode 750
kronor, för bibliotekarien arfvode 300 kronor samt för kamreraren och
bokföraren vid institutet arfvode 500 kronor, hvarjemte styrelsen hemstält
att institutets ordinarie lärare måtte i fråga om lön, ålderstillägg
och pension städse vara likstälde med lärarne i samma grad vid allmänna
läroverken. För de ordinarie lärarne samt kamreraren är derjemte
föreslagen förmånen af fri bostad.

Den sålunda af styrelsen föreslagna aflöningsstaten skulle komma
att, ålderstilläggen oberäknade, sluta å tillhopa 31,050 kronor.

Styrelsens utgiftsförslag för läroverket upptager vidare, förutom 450
kronor, som beräknats för kost åt jourhafvande läraren, följande utgiftsposter:

Stipendiater och frielever:

2 stipendiater å 300 kronor ...................................... 600: —

kost m. m. till dem å 550 kronor ........................... 1,100: —

4 frielever........................................................................... 2,200: — kr_ _

Betjening:

2 vaktmästare å 600 kronor....................................... 1,200: —

ved till dem å 100 kronor.......................................... 200: — )5 ^ ^qq._

Transport kr. 5,300: —

Bih. till Itihd. Prat. 1891. 1 Sami. 1 Aftl. 1 Höft. 8

Sjette lmfvndtiteln.

Undervisningsmateriel m. m.:

Transport kr. 5,300: —

försöksfältet.................................................................... 1,000: —

fysikaliska och fältmätningsinstrument, mekaniska

modeller in. m........................................................ 1,000: —

kemiska laboratoriet ..................................................... 1,500: —

mejeriet ............................................................................ 1,000: —

anatomisalen och anatomiska muséet...................... 500: —

botaniska laboratoriet och trädgården ..................... 1,000: —

böcker och planschverk, m. m................................ 1,500: —

7,500: -

Underhåll:

af läroverksinventarierna...........................	500^-
» möbler i elevrummen..........................	500: —
städning och skurning af läroverks-
byggnaden............................................	500: —
uppvärmning och belysning af dito......	1,000: — 2,500
byggnaders underhåll.................................	3,000: —

underhåll af parken och renhållning af

gården .................................................. 500: — sjQQ. __

Kontor sutgifter:

6,000: —

postporto och skrifmaterialier.....................	................ 300: —
annonseringskostnad ....................................	................. 600: —
bidrag till egendomens postbud ................	................ 150: ~ » 1,050:
Stallet:
utfodring af 4 hästar å 250 kronor .......	................ 1,000: —
amortering af dito å 75 kronor ...............	................ 300: —
underhåll af vagnar, m. m.........................	................ 300: —
2 drängar å 500 kronor.............................	................ 1,000: —
ved till dem ..................................................	to o o » JO ao o o
Läkarevård och medicin .......................	.................................. )) 400:

För institutets andel af direktions- och revisionskostnader

samt för oförutsedda utgifter .......................................... » 1,450: —

Summa kronor 24,500: —

Sjette hufvud titeln.

Hela den årliga kostnaden för läroverket skulle sålunda enligt styrelsens
nu afgifna förslag komma att uppgå till 56,000 kronor.

I det år 1889 för Riksdagen framlagda förslaget beräknades motsvarande
kostnader till sammanlagdt 54,175 kronor, deraf 29,300 kronor
för aflöningar.

Det bidrag, som institutet till bestridande af dessa utgifter kunde
påräkna från dem, som derstädes åtnjuta undervisning, skulle eldigt
styrelsens på hittills vunnen erfarenhet grundade beräkning utgöra:

undervisningsafgifter af 40 elever vid landtbruksafdelningen

å 100 kronor .............................................................................. 4,000: —

hyresbidrag af samma elever å 75 kronor ............................ 3,000: —

Summa kronor 7,000

Då emellertid inkomsten af elevafgifter och hyresbidrag visat sig
ganska vexlande, anser styrelsen, i likhet med de myndigheter, som
yttrat sig i denna fråga, för institutet önskvärd! att hela utgiftsbeloppet,

56,000 kronor, tilldelas institutet såsom anslag, mot det att inflytande
inkomster till statsverket inlevereras.

Hvad slutligen angår sjelfva landtegendomen har Ultunastyrelsen i
sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse af den 8 september 1S90 hemstält
att egendomen fortfarande måtte förblifva under styrelsens vård
att skötas genom en förvaltare, mot skyldighet för styrelsen att årligen
inleverera till statsverket hela nettobehållningen till och med 10,000
kronor, hvaremot, derest behållningen öfversköte detta belopp, öfverskottet
borde mot redovisningsskyldighet för styrelsen reserveras för
att i händelse af framtida behof kunna fylla en årlig leveranssumma
af 10,000 kronor, eller, i händelse reservationer genom flera års goda
skördar stigit till något större belopp, till en del användas till nödiga
eller nyttiga förbättringar vid egendomen.

Öfver styrelsens ifrågavarande förslag har landtbruksstyrelsen afgifvit
underdånigt utlåtande, dervid landtbruksstyrelsen, lika med Ultunastyrelsen,
ansett lämpligast att det enligt allas samstämmiga mening
högst angelägna ordnandet af institutet vid Ultuna nu företoges oberoende
af frågan om regleringen af Alnarps landtbruksinstitut, så mycket
hellre som sådant skulle underlätta en framtida omdaning af det senare
institutet på grund af den erfarenhet, som sålunda kunde vinnas om
bästa sättet för landtbruksundervisningens ordnande i vårt land.

Sjette hufrudtiteln.

Rörande Ultunainstitutets stallning i allmänhet instämmer landtbruksstyrelsen
i hufvudsak i de af Ultunastyrelsen uppstälda hufvudgrunder.
Särskildt ansåge landtbruksstyrelsen af vigt att, likasom läroverkets
ekonomi borde vara oberoende af egendomens, föreståndarebefattningen
vid läroverket borde vara skild från förvaltarebefattningen
vid landtbruket, en uppfattning, som äfven delats af landtbruksläroverkskomitén
och den så kallade äldre Ultunakomitén och enligt landtbruksstyrelsens
åsigt borde grundas på befattningarnas olika och maktpåliggande
beskaffenhet. Föreståndaren för institutet borde hafva närmaste
styrelsen öfver läroverket med alla dermed förenade åligganden, men
förvaltaren af egendomen deremot borde icke hafva annat ögonmärke
än att söka, med bibehållande eller ökande af egendomens växtkraft,
deraf draga den största möjliga vinst. De olägenheter, som befarats
skola uppkomma af befattningarnas särskiljande, ansåge landtbruksstyrelsen
ogrundade eller af mindre vigt, om öfverinseendet öfver såväl
läroverket som egendomens förvaltning fortfarande komrne att utöfvas
af institutets styrelse. Enligt landtbruksstyrelsens åsigt vore det af
vigt att läroverket fortfarande vore förlagdt vid Ultuna, emedan det
skulle innebära en verklig fördel för de teoretiska studierna att dessa
bedrefves i omedelbar närhet af ett landtbruk, hvarigenom tillfälle gåfves
till iakttagelser rörande teoriernas tillämplighet, hvaremot, om studierna
bedrefves å en ort, der tillfälle till sådana iakttagelser saknades,
det lätt kunde inträffa att teorierna snart glömdes och icke komme att
medföra någon fördel för det praktiska lifvet. Landtbruksstyrelsen
kunde icke gilla att, på sätt någon gång ifrågasatts, egendomen blefve
utarrenderad, emedan det i så fall, enligt landtbruksstyrelsens tanke,
kunde inträffa att den komme i mindre goda händer och såmedelst förlorade
den egenskap af undervisningsmateriel, som den rätteligen borde
eg a, och dertill komme att den ekonomiska vinst, som några ansåge
skola blifva en följd af egendomens utarrendering, torde vara mindre
säker, emedan den omständighet att arrendatorn måste underkasta sig
allt det intrång, som egendomens karakter af undervisningsmateriel och
läroverkets befintlighet vid egendomen komme att medföra, afgjordt
torde verka till nedsättning af arrendet.

I ett afseende var landtbruksstyrelsen dock af skiljaktig mening med
Ultunastj^relsen beträffande hufvudgrunderna för institutet. Landtbruksstyrelsen
ansåge nemligen att icke någon som helst undervisning i laadtmannaarbeten
borde vid institutet meddelas, icke ens såsom fakultativt
ämne. Institutets ändamål, som vore att meddela högre undervisning i
landtbruket, skulle nemligen förfelas, om den härför knappt tillmätta

Sjette hufvud ti teln.

tiden togee i anspråk för meddelande af undervisning i ett ämne, som
vore af så omfattande beskaffenhet, att dess fullständiga eller noggranna
inhemtande knappast kunde medhinnas, om äfven större delen af den
för lärokursen vid institutet anslagna tid dertill användes. Om ock endast
fakultativt läroämne, skulle dock undervisningen i landtmannaarbeten
kunna komma att störande ingripa i skötseln af egendomen och möjligen
ingifva dem, som sökte inträde vid institutet, den origtiga föreställningen
att något fmge eftergifvas i allvaret af de studier i detta ämne, som
borde föregå inträdet i institutet.

Hvad den af Ultunastyrelsen föreslagna lärarepersonalen beträffar,
förordar jemväl landtbruksstyrelsen att ett lektorat måtte inrättas för
undervisning i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel samt en adjunktur
i praktisk matematik, fysik och meteorologi.

Deremot håller landtbruksstyrelsen före att ett lektorat i mejerilära
icke vore behöfligt vid Ultima, emedan, enligt landtbruksstyrelsens åsigt,
den högre mejeriskolan derstädes icke borde bibehållas. Landtbruksstyrelsen
erinrar, hurusom från och med år 1883 för högre undervisning
i mejerihushållning vid Ultima och Alnarp utgått ett anslag af 5,000
kronor till hvardera institutet, och anför vidare att en enda högre
mejeriskola syntes för vårt land vara fullt tillräcklig, att större fördel
för undervisningen syntes kunna vinnas, om hela detta anslag utginge
till eu enda skola, och att vid valet emellan de två instituten landtbruksstyrelsen,
enär Alnarp vore beläget i en nejd, der mejerihand teringen
vore högt utvecklad, icke tvekade att föreslå att landets mejerihögskola
blefve förlagd dit, helst derigenom äfven den fördelen vunnes
att eleverne med lätthet kunde för ytterligare insigters förvärfvande
besöka ej mindre vårt i fråga om mejeriväsendet högt stående grannland
Danmark, än äfven den för exporten af de svenska mejeriprodukterna
vigtiga hamnstaden Malmö.

För den händelse landtbruksstyrelsens förslag om indragning af
det ifrågasatta lektoratet i mejerilära vunne bifall, ansåge landtbruksstyrelsen
att åt den lektor, som enligt förslaget skulle undervisa i organisk
kemi och agrikulturkemi samt mejerikemi, i stället borde tilldelas
ämnena kemi och geologi och att adjunkten i oorganisk kemi och geologi
borde utbytas mot en adjunkt i kemi, med särskildt afseende å mejerikemien,
samt i mejerilära, hvarigenom äfven skulle vinnas den fördel
att hela .den s. k. agrikulturkemien komme att, såsom landtbruksläroverkskomitén
föreslagit och i 1889 års förslag äfven åsyftats, upphöra
såsom särskildt läroämne och att de hvarandra mycket olika kunskaps- ,
ämnen, som brukat inbegripas under benämningen agrikulturkemi, blefve

Sjette Iiufrndtiteln.

behandlade i sammanhang med de andra ämnen, såsom jordbrnkslära,
botanik, geologi m. fl., hvartill de hvart efter sin art rätteligen
hörde.

Vidare har landtbruksstyrelsen mot det nu framlagda förslaget anmärkt
att adjunkturen i jordbrnkslära borde uteslutas, enär någon af de
i institutets stat föreslagna två stipendiaterne, hvilka sannolikt komme
att utses endast bland sådane elever, som med utmärkt vitsord genomgått
institutet, och i de flesta fall torde komma att utbilda sig till landtbruk
slärare, kunde åläggas att handleda eleverne i detta ämne och tjenstgöra
såsom repetitörer i detsamma; och erinrar landtbruksstyrelsen
vidare att den nuvarande läraren i detta ämne utan adjunkt medhunnit,
förutom fullgörandet af sina åligganden såsom lärare, äfven förvaltningen
af hela egendomen, hvarföre en lektor, som odeladt finge egna sig åt
sitt lärarekall, borde kunna, äfven om kursen något ökades, medhinna
hela den erforderliga undervisningen i ämnet.

1 afseende å extra lärarne anser landtbruksstyrelsen att läraren i
nationalekonomi samt ekonomi- och kommunalrätt äfven borde meddela
undervisning i jordbrukshistoria och, då hans undervisningsskyldighet,
redan enligt Ultunast.yrelsens förslag rätt betungande i förhållande till
de öfrige extra lärarnes, sålunda skulle blifva än mera maktpåliggande,
eg a åtnjuta ett arfvode af 1,000 kronor, hvaremot arfvodet för läraren
i bokföring skäligen borde kunna nedsättas till 500 kronor, hvarigenom
statens slutsumma för de extra lärarne blefve oförändrad.

Då läroverkets räkenskaper syntes kunna föras af rektorn, ansåge
landtbruksstyrelsen att något särskildt arfvode för kamrerare och bokförare
icke behöfde å läroverkets stat uppföras.

I afseende å den föreslagna lärarepersonalen och aflöningsstaten
hade landbruksstyrelsen för öfrigt ingenting att anmärka och i
fråga om den af institutets styrelse i öfrigt för läroverket beräknade
utgiftsstaten ansåge landtbruksstyrelsen sig endast böra erinra att,
under förutsättning att högre mejeriskola icke bibehölles vid Ultima,
det för mejeriet upptagna beloppet 1,000 kronor syntes kunna minskas
till 500 kronor.

Derest landtbruksst.yrelsens åsigter om lärarepersonalen och aflöningsstaten
vunne bifall, skulle aflöningsstaten komma att minskas
med eu lektorslön 3,000 kronor, en adjunktslön 2,000 kronor och med
arfvodet för kamreraren 500 kronor och till följd deraf sluta å 25,550
kronor samt staten å öfriga utgifter minskas med 500 kronor och sålunda,
inberäknadt 450 kronor till jourhafvande läraren, nedsättas till

Sjette hufvudtiteln.

24,450 kronor, hvadan hela den årliga utgiften för läroverket skulle
komma att belöpa sig till 50,000 kronor eller sålunda till 6,000 kronor
mindre än Ultunastyrelsen beräknat densamma.

För organisationens genomförande har landtbruksstyrelsen beräknat
en öfvergångstid af fem år och bemstält att derunder afvikelse!-från aflöningsstaten måtte få ega rum under vilkor att hvarken fastställa
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma bnge öfverskridas.

Landtbruksinstitutens omorganisation har sedan länge varit ett
önskningsmål och man har vid lösningen af denna fråga i allmänhet
förestält sig att den borde omfatta landets båda institut, men det torde
dock kunna ifrågasättas och har äfven från många håll uttryckts den
åsigten, huruvida det icke vore lämpligare att behandla hvart institut
för sig, och det är äfven enligt min tanke att befara att, om man ej
vill gå den vägen, frågan ännu länge skall få vänta på sitt afgörande.
Förhållandena vid de båda instituten äro högst skiljaktiga, klimat och
jordmån i södra Sverige helt olika med dem i mellersta och norra delarne
af landet, och naturligt torde då vara att de erfarenheter, som
på ena eller andra stället kunna vinnas, i icke ringa mån måste skilja
sig från hvarandra. Allt detta måste ovilkorligen i mera eller mindre
mån gripa in i och gifva olika riktning åt undervisningen vid de båda
instituten, om äfven den rent teoretiska behandlingen af undervisningen
måste i många afseenden blifva likartad. Det är alldeles gifvet att vissa
ämnen måste vara af större vigt att känna för den, som skall söka
sin verksamhet i södra delarne af riket, och andra af större vigt för
jordbrukaren i de nordligare landsdelarne. Då härtill kommer att vissa
bestämda yrkanden i afseende å förändrade anordningar vid Alnarp
icke kunna sägas hafva med full kraft trängt sig fram, men deremot
sådana i afseende på Ultima gjort sig mera gällande, anser jag mig
icke böra tveka att nu underställa Eders Kongl. Maj:t allenast frågan
om det ena institutets, nemligen Ultunainstitutets, definitiva organisation.

I likhet med landtbruksstyrelsen håller jag före att ett landtbruksläroverk,
äfven om det företrädesvis skall afse högre teoretiska studier,
lämpligast bör hafva sin plats på landet, på grund af de väckelser, som
det dagliga tillfället att följa ett praktiskt landtbruk ovilkorligen måste

Sjette hufvudtiteln.

medföra hos den med teorierna för jordbruket sysselsatte. Deraf
följer dock icke att jag obetingadt delar landtbruksstyrelsens åsigt att
Ultunajorden ovilkorligen bör bibehållas vid institutet och icke på arrende
utlemnas, men i närmare undersökning härom torde jag för närvarande
icke behöfva ingå, emedan det knappast är antagligt att egendomen
under nuvarande förhållanden skulle kunna med någon egentligfördel
utarrenderas. Endast det vill jag påpeka att, om det i en framtid
vid förändrade konjunkturer skulle befinnas lämpligt att utarrendera
egendomen, sådant lättare bör kunna ske, sedan jordbruket och läroverket
blifvit, på sätt såväl Ultunastyrelsen som landtbruksstyrelsen
nu ifrågasätta, åtskilda.

Tillsvidare synes mig således Ultunajorden fortfarande böra förblifva
under Ultunastyrelsens vård, med skyldighet för styrelsen att,
utan sammanblandning1 med läroverkets räkenskaper, till statsverket
redovisa egendomens afkastning, enligt föreskrifter, som Eders Kongl.
Maj:t efter vederbörande myndigheters hörande komme att meddela.
Hvad i öfrigt beträffar egendomens administrerande, så torde grunderna
derför icke böra nu för en längre framtid mera bestämdt fastslås, utan åt
Eders Kongl. Maj:t lemnas att derom förordna med hänsyn till tidsförhållandenas
vexlande kraf. Att beräkna den inkomst, som för år kan
komma att tillflyta statsverket från Ultima jordegendom, är ganska
vanskligt. Under räkenskapsåren 1878 — 1883 har afkastningen i medeltal
uppgått till öfver 16,000 kronor, men under åren 1883—1887 utgjort
ej ens 8,000 kronor och särskildt lärer året 1887 visat en brist på omkring
1,300 kronor. År 1888 utgjorde afkastningen 14,000 kronor
och år 1889 öfver 13,000 kronor.

I fråga om organisationen af läroverket öfverensstämma de af Ultunastyrelsen
och landtbruksstyrelsen, på sätt jag ofvan nämnt, uttalade
åsigter i hufvudsak med dem, som hyllats af landtbruksläroverkskomitén;
och derest frågan om föreståndareskapet för läroverket
och jordegendomen undantages, afse de öfriga skiljaktigheterna mellan
1889 års förslag och det af Ultunastyrelsen nu afgifna, af landtbruksstyrelsen
med vissa modifikationer biträdda förslag egentligen detaljfrågor.
De röra sig förnämligast om lektoratet i botanik, zoologi
och trädgårdsskötsel, om lektoratet i mejerilära och om adjunkturen i
praktisk matematik, fysik och meteorologi. I dessa frågor anser jag
visserligen för min del att landtbruksstyrelsens förslag har afgjordt
företräde framför 1889 års förslag, men det torde kunna ifrågasättas,

Sjette hufvudtiteln.

om icke ämnenas fördelning å de särskilda lärarne lämpligast bör underkastas
pröfning vid uppkommande ledigheter eller eljest då förhållandena
dertill föranleda. Det blefve i så fall möjligt att rätta ämnesfördelningen
efter lärarnes speciela egenskaper, och om en sådan pröfning
skedde med grannlagenhet och noggrannhet, tror jag att denna
anordning skulle kunna vara till nytta för läroverket, men pröfningens
beskaffenhet torde kräfva att den utöfvas omedelbart af Eders Kongl.
Maj:t efter lärarekollegiets och styrelsens hörande. Hvad de extra lärarne
beträffar, torde bestämmandet af deras antal och ämnenas fördelning dem
emellan kunna öfverlemnas åt läroverkets styrelse, med vilkor att det
i staten för extra lärare upptagna belopp ej öfverskrides.

Lika med landtbruksstyrelsen, anser jag att den högre mejeriundervisningen
bör förläggas till Alnarp och att vid Ultima endast bör
förekomma lägre mejeriundervisning, att den agrikulturkemiska försöksanstalten
bör indragas och att lägre landtbruksskola fortfarande
må kunna finnas vid Ultima, med skyldighet för institutets lärare att
der lemna undervisning. I sistnämnda afseende är att märka att landet
såmedelst kan beredas fördelen af en lägre landtbruksskola, utan att
särskild! anslag dertill erfordras, och att en dylik skola säkerligen
äfven skall medföra ökad afkastning af jordegendomen.

Deremot synes mig icke nödigt att, såsom landtbruksstyrelsen
föreslagit, bestämdt förbud meddelas för elevernes undervisning i
landtmannaarbeten. En och annan elev kan vara så försigkommen i
vissa ämnen, att han ej vidare behöfver genomgå någon kurs deri, och
det kan då icke vara annat än lämpligt att han på annat sätt sysselsättes.
Någon rubbning i de öfrige elevernes arbeten torde icke heller,
med tjenlig^ anordningar, behöfva deraf befaras.

Emot de af landtbruksstyrelsen föreslagna aflöningsbelopp och i
öfrigt beräknade utgifter har jag intet att erinra.

På grund af hvad ofvan anförts har jag uppgjort följande förslag
till

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft.

Sjette hufrudtiteln.

Stat

för

landtbruksinstitutet vid Ultuna.

Aflöning:.

1 rektor, arfvode .........

1 lektor .....................

4 lektorer ..................

1 adjunkt ................

2 adjunkter ...............

Extra lärare, arfvoden...
1 bibliotekarie ............

Aflöning summa kronor
Till institutets öfriga utgifter ........

Lön.

2,000

8,000

1,400

2,800

Summa kronor ——

Tjenst görings penningar.

1,000

4,000

600

1,200

Summa.

2,000

3.000

12,000

2.000
4,000
2,250

300

25,550

24,450

50,000

}Efter fem nr kan lönen Tiöjas
med 500 kr., efter tio år
med ytterligare 500 kr. och
efter femton år med ytterligare
500 kr.

Anm. Rektor och öfrige lektorer samt adjunkterne åtnjuta jemväl fri bostad.

Skenbart öfverstiger denna stat den, som förelädes Riksdagen år
1889, med 3,000 kronor, men detta beror derpå att i sistberörda stat
»till institutets öfriga utgifter» upptogs allenast det belopp, som återstod,
sedan derifrån afdragits inkomsten af beräknade afgifter och hyresbidrag
af eleverne. Med enahanda uppställning skulle den nu uppgjorda
staten, då dessa afgifter, på sätt förut nämnts, kunna beräknas
till 7,000 kronor, sluta å 43,000 kronor, och är sålunda i sjelfva verket

4,000 kronor lägre än 1889 års stat, och särskildt understiger aflöningamas
sammanlagda summa motsvarande belopp i 1889 års stat med
3,750 kronor.

För institutets ekonomi torde det emellertid medföra större reda,
om dessa afgifter och hyresbidrag inlevereras till statsverket, och det
är derföre som inkomsten af dem icke beräknats i staten. Den närmare
dispositionen af de 24,450 kronor, som uppförts »till institutets

Sjette hufvudtiteln.

öfriga utgifter», torde böra bestämmas för hvarje år af Eders Kongl.
Maj it efter förslag af styrelsen, och då dessa utgifter naturligtvis under
åren kunna betydligt vexla, torde besparingar å detta anslagsbelopp
böra reserveras för kommande behof.

Ålderstillägg för adjunkteme hafva icke i staten föreslagits, emedan
deras befattningar i allmänhet kunna betraktas såsom öfvergångsplatser
till bättre aflönade tjenster.

1 likhet med hvad år 1889 föreslogs, torde för åtnjutande af de
föreslagna aflöningsförmånerna böra föreskrifvas följande vilkor och
förbehåll:

att lärare vid institutet skall vara underkastad den vidsträcktare
tjenstgöringsskyldigket. eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af institutet eller eljest kan
varda stadgad;

att med lektorsbefattning vid institutet icke må förenas annan tjenst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning,
med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjenstgöringen vid institutet;

att tjensteinnehafvare må uppbära tjenstgöringspenningar eller arfvode
endast för den tid, han verkligen tjenstfolk; skolande för den
tid, tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning vid institutet, densamma,
mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvare!! mera
än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen eller
på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje förhöjningen
under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under iakttagande, hvad
hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får

Sjette hufvudtiteln.

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade
tjensteåldem blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas
den tid, han före den nja statens utfärdande kan hafva tjenstgjort vid
institutet i lärarebefattning, som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten
är med hans nya befattning jemförlig; samt

att lektor eller adjunkt skall, då han uppnått 65 lefnadsår och 35
tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller institutets
styrelse, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget
att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna
och kan finnas villig i densamma qvarstå.

På sätt af det föregående framgår, skulle den årliga kostnaden för
Ultima landtbruksinstitut belöpa sig till 50,000 kronor. Till betäckande
häraf finnes under anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar» att tillgå ett ordinarie anslag å 20,000 kronor.
Det erfordras sålunda att detta anslag förhöjes med 30,000 kronor.
Denna anslagsförhöjning innefattar dock knappast mera än för tillfället
någon ökning af statsverkets utgifter. Ty först och främst skola, såsom
ofvan angifvits, elevernes utgifter och hyresbidrag, beräknade till 7,000
kronor, ingå till statsverket, Ytterligare kommer det sedan längre
tid, under de senaste åren på extra stat, uppförda anslaget till den
agrikulturkemiska försöksanstalten vid Ultuna å 4,500 kronor att icke
vidare erfordras. Vidare skall egendomens nettoafkastning till statsverket
redovisas, och är dervid att märka att, såsom år 1889 framhölls,
lärlingarnes vid lägre landtbruksskolan arbete beräknas medföra en inkomst
för jordegendomen af omkring 5,000 kronor. Men härtill kommer
en omständighet, som icke bör lemnas ur räkningen, nemligen att genom
upphörandet af gemensamt före ståndare skap för institutet och jordegendomen
den senares skötsel bör kunna bedrifvas på ett mera intensivt
sätt och med uteslutande hänsyn till att dess afkastningsförmåga uppdrifves,
hvarigenom också statens inkomster af egendomen böra stiga;
och den tid torde sålunda möjligen kunna motses, då de förändrade
anordningarna vid Ultuna kunna komma att tillföra staten sådana inkomster,
att statens verkliga utgifter för denna anstalt komma att nedgå
under de för närvarande dertill anslagna medlen. Såsom jag förut nämnt,
utgjorde egendomens nettobehållning under år 1889 öfver 13,000 kronor.

De i den föreslagna staten upptagna ålderstillägg torde på fiffigt
sätt böra utgå från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Sjette hufvudtiteln. 69

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

att Riksdagen, under förutsättning att behållna afkastningen af den
staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet vid Ultima anslagna fasta egendom
äfvensom elevernes afgifter och hyresbidrag varda till statsverket
redovisade, må

dels, med godkännande af det af mig uppgjorda förslaget till stat
för nämnda landtbruksinstitut äfvensom af de vilkor och förbehåll, som
blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja
det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till Ultima landtbruksinstitut
från 20,000 kronor till 50,000 kronor eller med 30,000
kronor;

dels ock medgifva

att besparingar, som å det i nämnda stat »till institutets öfriga utgifter»
uppförda belopp under ett.år uppkomma, må användas till bestridande
af utgifter under ett kommande år, samt

att Eders Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att vidtaga de
ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets förändrade
organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides;

kommande, i händelse af bifall till hvad i afseende å anslaget föreslagits,
anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
(deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt
landtmannaskolor)» att ökas från 190,400 kronor till 220,400 kronor.

Derest hvad sålunda föreslagits vinner bifall, kommer antagligen
att för den nya organisationens genomförande behöfva beredas pension
åt nuvarande direktören vid institutet äfvensom åt eu af de äldre
lärarne derstädes, men frågan härom torde jag framdeles, så snart
saken blifvit fullständigt beredd, få underställa Eders Kongl. Maj:ts
vidare pröfning.

Enligt den af mig föreslagna staten för institutet vid Ultuna skulle [8.]
de ordinarie lärarne, så väl lektorer som adjunkter, tillförsäkras för- Byggnader
månen af fri bostad vid institutet. Ild

Sjette hufvudtiteln.

Ultunastyrelsen har också i sin ofvanberörda skrifvelse af den 8
september 1890, med hänvisande till en äldre skrifvelse af den 26
september 1888 i samma ämne, redogjort för bostadsförhållandena vid
egendomen och de nybyggnader, som erfordrades för att bereda
bostäder ej, mindre åt lärarne än äfven åt förvaltaren och den af
styrelsen jemväl ifrågasatte kamreraren. Styrelsen tänker sig att lektorer
ne samt kamreraren och förvaltaren skulle erhålla hvar sin familjebostad
om cirka fem rum med kök och kökskammare jemte nödiga
uthus samt källare, men att eu hvar af adjunkterne skulle kunna åtnöja
sig med lägenheter om två rum samt hvar och en af de extra
lärarne med ett rum under den tid, de uppehålla sig vid institutet.

Då enligt Ultunast.yrelsens förslag lektorernes antal skulle uppgå till
sex, skulle sålunda, utom adjunkternes och extra lärarnes lägenheter, enligt
detta förslag erfordras åtta familjebostäder, nemligen åt de sex lektorerne,
kamreraren och förvaltaren. Med några förändringar i de nu
befintliga byggnaderna lära bostäder der kunna beredas åt adjunkterne,
och några särskilda åtgärder synas icke heller erfordras för att åt extra
lärarne bereda herberge under deras vistelse vid institutet; men, hvad
de behöfliga familjebostäderna beträffar, upplyser styrelsen att lämpliga
sådana, institutet tillhöriga, finnas allenast till ett antal af två, båda i
nuvarande direktör sbyggnaden. Det erfordrades sålunda enligt Ultunastyrelsens
förslag att anskaffa ytterligare sex familjebostäder. För sådant
ändamål anser styrelsen lämpligt att för institutets räkning, inköpes
ett vid Ultuna befintligt, annan tillhörigt hus, benämndt, Fjällstugan,
som innehåller jemte två vindsrum eu våning på nedra botten
om fem rum och kök med skafferi, hvilken våning institutet .hyr af egaren
och använder till bostadslägenhet åt nuvarande kamreraren. Derjemte
föreslår styrelsen att fem fritt liggande mindre hus af sten eller sa
kallade villor måtte uppföras, hvardera innehållande en familjebostad.
I skrifvelse af den 26 september 1888 föreslog då varande Ultunastyrelsen
uppförande af ett större hus för fyra familjer och ett mindre
för en familj, hvarför sammanlagda kostnaden beräknades till omkring

72,000 kronor. Nuvarande Ultunastyrelsen grundar den af henne föreslagna
anordningen att uppföra fem särskilda hus derpå att densamma
skulle, utan väsentligt ökad kostnad, medföra större trygghet mot
smittosamma sjukdomar och eldsolyckor äfvensom större trefnad för
familjerna.

Enligt bifogade beräkningar skulle de af styrelsen nu föreslagna
anordningarna kosta:

Sjette hufvudtiteln.

inlösen och reparation af Fjällstugan.................

ändring af gamla husen...........................................

fem villor af sten å 15,000 kronor ..................

fem uthus af trä och fem källare till villorna

.............. kr. 4,000: —

.............. » 3,000: —

.............. » 75,000: —

.............. » 5,000: —

Summa kr. 87,000: —

Derest hvad af mig förut ifrågasatts rörande organisationen af
Ultima vinner bifall, skulle redan deraf blifva en följd att två af de
föreslagna familjebostäderna kunde inbesparas, ty enligt det af mig
afgifna förslaget komme lektorernes antal att utgöra fem i stället för
att Ultunastyrelsen föreslagit sex, och derjemte skulle kamreraren ersättas
af en bokhållare, hvilken icke kunde till bostad påräkna en lägenhet
af den omfattning, de föreslagna familjebostäderna komme att erhålla.
1 stället för de af Ultima styrelsen beräknade åtta familjebostäderna
skulle sålunda komma att erfordras endast sex och, då deraf redan
finnas två, behöfde således ytterligare anskaffas fyra sådana lägenheter.

Men derjemte har landtbruksstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande
öfver Ultuna styreis ens framställning hemstält om vissa åtgärder, genom
livilka ej obetydliga besparingar skulle vinnas. Med anledning af såväl
de nu redan nämnda som ock de byggnadsfrågor, för hvilka jagsenare
får tillfälle redogöra, har landtbruksstyrelsens chef under åtskilliga
för ändamålet gjorda besök vid Ultuna haft tillfälle att personligen
underrätta sig om förhållandena derstädes, och derjemte har genom
en af landtbruksstyrelsen derom anmodad byggmästare ytterligare
undersökningar egt rum, hvarvid slutligen af denne uppgjorts i vissa
afseenden nya och förändrade ritningar och kostnadsberäkningar. Efter
den omsorgsfulla utredning, som byggnadsfrågor^ sålunda erhållit, anser
sig landtbruksstyrelsen kunna förorda Ultunastyrelsens förslag i afseende
å inköpet af Fjällstugan för 4,000 kronor och ändringarna af
de gamla husen för 3,000 kronor, men i fråga om de öfriga tre familjelägenheterna
anser landtbruksstyrelsen att en bostad bör kunna erhållas
genom reparation och förändring af den så kallade gamla laboratoriibyggnaden,
hvadan dessutom skulle erfordras allenast två nya byggnader
eller villor, inrymmande hvardera en familjebostad. Gamla laboratoriibyggnaden
innehåller bottenvåning, som förut användts för laborationer,
en af sex rum, jungfrukammare och kök bestående våning en trappa
upp, bebodd af läraren i agrikulturkemi, samt två vindsrum. Denna
byggnad har sedan flera år befunnits i ett synnerligen förfallet skick
och ansetts icke kunna utan stora kostnader iståndsättas. Men enligt
det på landtbruksstyrelsens föranstaltande upprättade kostnadsförslag

Sjette hufvudtitelii.

kan densamma genom reparation försättas i användbart skick för en
kostnad af 4,875 kronor, och kostnaden för de två villorna med nödiga
ekonomibyggnader skulle jemväl enligt de nya, genom landtbRiksstyrelsens
försorg upprättade ritningarna och kostnadsförslagen kunna
nedbringas till 12,600 kronor för hvarje.

Då öfverintendentsembetet, som afgifvit yttrande öfver de nya ritningarna
och kostnadsförslagen, ej haft något att emot dem anmärka,
tvekar jag icke att biträda hvad landtbRiksstyrelsen i dessa byggnadsfrågor
föreslagit; och skulle i enlighet dermed samtliga ifrågavarande

utgifter komma att uppgå till följande belopp:

för inlösen och reparation af Fjällstugan..................... kronor 4,000: —

)> ändring af gamla husen ............................................. » 3,000: —

» iståndsättande af gamla laboratoriibyggnaden...... » 4,875: —

)> två nya bostadsbyggnader ......................... > 25,200: —

summa kronor 37,075

eller sålunda i det närmaste 50,000 kronor mindre än Ultunastyrelsens
förslag upptager.

Hela denna summa, 37,075 kronor, behöfver dock icke på eu gång
anvisas, utan synes under första året ett belopp af 11,875 kronor blifva
tillräckligt för då ifrågakommande arbeten, Indika torde kunna inskränkas
till Fjällstugans anordnande och gamla laboratoriibyggnadens samt öfriga
gamla byggnaders förändring och reparerande. De nya bostadslägenheternas
anskaffande torde deremot kunna anstå till de två följande
åren, hvarförinnan jemväl ytterligare undersökning kan ske för att utröna,
om ej kostnaden för dem kan ytterligare något nedbringas genom
deras förläggande till en gemensam byggnad. Innan organisationen
blifvit genomförd och måhända äfven sedermera, synes Ultunastyrelsen
böra ega att om samtliga bostadslägenheternas fördelning mellan lärarne
förordna efter sig företeende omständigheter.

Äfven för jordegendomens uppbringande i fullt tidsenligt skick
erfordras, oberoende af sjelfva organisationen af läroverket och till
största delen äfven om jordegendomen skulle komma att utarrenderas,
åtskilliga byggnadsarbeten och andra omkostnader. I detta afseende
anför styrelsen att, ehuru sakkunnige och opartiske bedömare och bland
dem revisorerne af Ultuna landtbruksinstitut allmänt erkänt att jordbruket
vid Ultuna sedan lång tid tillbaka skötts på ett synnerligen förtjenstfullt
sätt, det dock icke kunnat undgå styrelsen att genom vissa
åtgärder, deribland särskild! anskaffandet af ökad och förbättrad

Sjette hufvud ti teln.

kreatursstam och uppförande af för densamma nödiga byggnader, egendomens
afkastningsförmåga i icke obetydlig mån borde kunna höjas.
Genom sådana åtgärder, säger styrelsen, skulle i högre grad, än hittills
varit möjligt, allt å egendomen växande foder på fördelaktigaste sätt
kunna tillgodogöras, afkastningen af ladugårdsskötseln och mejeriet
ökas samt den rikligare tillgång på naturliga animaliska gödningsämnen
beredas, som för den styfva lerjordens uppbringande till den högsta
möjliga grad af produktivitet är erforderlig. Uti ifrågavarande afseende
föreslår styrelsen följande åtgärder med derför beräknade kostnads -

summor:

tillökning af den nuvarande kreatursbesättningen, hvilken
är för liten i förhållande till egendomens storlek

och fodertillgång,..................................................................... kr. 20,000: —

uppförande vid Ultima af en fullt tidsenlig ladugårds byggnad

för 72 kor och ett antal kalfvar.................... » 17,500: —

inrättande af en tjenlig gödselstad till ladugården......... » 2,350: —

inrättande af en del af fårhuset till svinhus..................... » 1,950: —

anordnande af en fullständigare och ändamålsenligare

vattenledning ........................................................................... .» 15,100: —

uppförande vid Kungsängsfarmen af ett stall för 14

hästar ................................................ » 4,500: —

det gamla stallets förenande med ladugården och det

helas inredande på tidsenligt sätt .................................... » 4,900: —

ombyggnad af ladugården vid utgården Graneberg ...... » 4,970: —

Summa kr. 71,270: —.

I sitt utlåtande öfver Ultunastyrelsens förslag vitsordar landtbruksstyrelsen
behofvet af kreatursbesättningens ökande äfvensom af de
ifrågasatta ny- och ombyggnaderna, men anser att någon större tillökning
af kreatursantalet hvarken kan eller bör ega rum, innan den
nya ladugården vid Ultuna hunnit uppföras. Under förutsättning att
ladugården vid Kungsängsfarmen blefve inom den närmaste framtiden på
ett tidsenligt sätt inredd och fullständigt desinficierad, syntes det emellertid
landtbruksstyrelsen lämpligt att omkring 20 djur af ren ras inköptes,
derför sammanlagda kostnaden kunde beräknas till 10,000
kronor. Beträffande de öfriga utgiftsposterna anför landtbruksstyrelsen,
på grund af den utaf mig förut omnämnda utredning, att kostnaderna
med iakttagande af vissa utaf styrelsen föreslagna förändringar borde
kunna nedbringas för den nya ladugården vid Ultuna från 17,500 kronor
till 16,300 kronor, för inredningen af ladugården vid Kungsängsllih.
till Ethel. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Höft. 10

Sjette hufvudtiteln.

farmen från 4,900 till 3,400 kronor ock för den föreslagna vattenledningen
— som torde kunna utbytas mot en mindre sådan, afsedd hufvudsakligen
för ladugårdshusens vid Ultima och mejeriets behof, men
icke, såsom den af Ultunastyrelsen föreslagna, äfven för bostadslägenheterna
in. m. — från 15,100 kronor till 4,400 kronor, enligt deröfver
upprättadt nytt förslag; samt att gödselstadens omläggning och fårhusets
delvisa förändring till svinhus borde kunna verkställas, utan att
särskildt anslag derför anvisades, helst dessa arbeten billigast kunde
utföras af den arbetsstyrka, hvaröfver egendomen hade att förfoga.
Deremot har styrelsen icke framstält någon anmärkning mot de för

ombyggnaden af ladugården vid Graneberg och stallbyggnaden vid

Kungsängsfarmen beräknade kostnaderna.

Enligt en af en styrelseledamot aflemnad promemoria består den
nuvarande kreatursbesättningen af 140 nötkreatur och omkring 200 får,
hvilket antal, i förhållande till egendomens under eget bruk varande
areal, som enligt samma promemoria skulle kunna beräknas motsvara
822 tunnland åker och äng, tydligen är för ringa. Vid sådant förhållande
och då säkerligen en större del kreatur på grund af den, en ligt

hvad allmänt är känd!, vid Ultuna gängse tuberkelsjukan måste
utgallras, anser jag det af landtbruksstyrelsen för tillökning af kreatursstocken
föreslagna beloppet 10,000 kronor vara välbehöfligt, men håller
tillika före att genom den stam af dugliga kreatur, som sålunda erhålles,
kobesättningen efter hand bör kunna utan anslag af statsmedel
uppbringas till erforderlig storlek. Instämmande för öfrigt i hvad
landtbruksstyrelsen anfört och anmärkt beträffande de ifrågasatta byggnadsföretagen
och kostnaderna för dem, anser jag sålunda att för egen -

domens försättande i tillbörligt skick bör af Riksdagen äskas följande
belopp, nemligen:

för tillökning af kreatursbesättningen.................................... kr. 10,000: —

)> uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna......... )> 16,300: —

)> anordnande af vattenledning......................................... » 4,400: —

)) uppförande af nytt stall vid Kungsängsfarmen ........ » 4,500: —

» det gamla stallets förenande med ladugården vid
Kungsängsfarmen och det helas inredande på tidsenligt
sätt ................................................................... » 3,400: —

» ombyggnad af ladugården vid Graneberg..................... » 4,970: —

summa kr. 43,570: —,

hvilket belopp med 27,700 kronor understiger hvad Ultunastyrelsen uti
ifrågavarande afseende!! begärt.

Sjette hufvudtiteln.

Icke heller hela detta belopp, 43,570 kronor, torde behöfva under
ett år utgå, utan anvisningen för första året synes kunna inskränkas
till hvad som erfordras till bestridande af kostnaderna dels för de
nödvändigaste byggnadsarbetena, nemligen de, som afse ombyggnad
af ladugården vid Graneberg 4,970 kronor, uppförande af nytt stall vid
Kungsängsfarmen 4,500 kronor samt gamla stallets förenande med ladugården
derstädes och tillbörliga inredning 3,400 kronor, och dels för
anskaffande af en del af den nya kreatursstammen, t. ex. 5,255 kronor,
tillhopa 18,125 kronor. Hvad som erfordras derutöfver torde kunna
utgå under de två följande åren.

Sammanlagda beloppet af hvad uti nu omförmälda hänseenden behöfver
af Riksdagen begäras belöper sig sålunda enligt min tanke till:

för institutet......................................................................... kronor 37,075: —

)> jordegendomen............................................................ » 43,570: —

tillhopa kronor 80,645: -—,

deraf under nästkommande år för institutet 11,875 kronor och för jordegendomen
18,125 kronor eller sålunda tillhopa 30,000 kronor, hvaremot
återstoden torde kunna fördelas till utgående under åren 1893 och 1894.

Nämnda belopp, 80,645 kronor, understiger betydligt hvad Ultunastyrelsen
ifrågasatt för motsvarande ändamål, nemligen:

för institutet ...................................................................... kronor 87,000: —

» jordegendomen............................................................ » 71,270: —

tillhopa kronor 158,270: —

På grund af hvad sålunda af mig anförts tillstyrker jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ultima
landtbruksinstitut och jordegendom, inköp af en äldre byggnad, reparation
och förändring af såväl denna som andra äldre byggnader äfvensom
kreatursstammens tillökning och förbättrande, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de af mig här ofvan angifna grunder, bevilja
ett sammanlagdt belopp i rundt tal af 81,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 1892 anvisa till Eders Kongl. Mai:ts förfogande

30,000 kronor.

Ehuru jag på de af mig förut anförda skäl anser att någon omorganisation
af Alnarps landtbruksinstitut tillsvidare icke lämpligen bör företagas,
förekomma dock äfven vid detta institut åtskilliga brister, å

[9.]

Anslag till
Alnarps landtbruksinstitut.

Sjette hufvudtiteln.

hvilka jag redan nu nödgas påkalla Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet,
enär de äro af beskaffenhet att, äfven oberoende af organisationsfrågan,
böra afhjelpas.

Alnarps landtbruksinstitut åtnjuter i årligt statsanslag 29,000 kronor,
men har skyldighet att af egendomens afkastning årligen inleverera
till statsverket omkring 14,000 kronor. Vid Alnarp är äfven en
lägre landtbruksskola förlagd. För högre mejeriundervisning vid Alnarp
hafva under de senare åren anvisats 5,000 kronor om året.

Redan år 1888 gjorde styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut framställning
om beviljande af anslag till åtskilliga byggnadsföretag vid
institutet och anskaffande i sammanhang dermed af erforderliga inventarier,
möbler och undervisningsmateriel; och derefter har institutets
styrelse uti underdånig skrifvelse den 20 september 1889 gjort förnyad
framställning i samma ämne, hvilken fullföljts i underdånig skrifvelse
den 5 september 1890. Styrelsen upplyser dervid till en början att i
institutets hufvudbyggnad, det så kallade Alnarps slott, vore på nedra
botten i första våningen inrymd en enda föreläsningssal med ett litet
museirum jemte laboratorium, ett mindre bibliotek och eu ritsal, hvilken
sistnämnda dock vore olämplig med afseende å belysning och utrymme
och dessutom ofta måste såsom föreläsningssal begagnas, samt
vidare institutets hela matinrättning, deri inberäknade matsalar för
elever och lärlingar, kök och serveringsrum; att andra våningen i
samma byggnad upptoges af direktions- oeh samlingsrum jemte bostäder
för institutets föreståndare och kemist äfvensom för föreståndaren för
matinrättningen eller restaurationen; samt att tredje och fjerde våningarna
användes till bostäder för institutets elever. Vidare anför styrelsen
att erforderliga lokaler för undervisningens behof sålunda för
närvarande vid institutet saknades, fastän en särskild byggnad år 1868
blifvit uppförd för de praktiska öfningarna och för samlingarna i veterinärfacken,
samt oaktadt en del af den högre mejerikursens undervisning
försigginge i mejeribyggnaden. Nämnda brist vore så mycket
känbarare, som numera större anspråk stäldes på landtbruksundervisningen
än förr, och olägenheterna af denna brist insåges lätteligen, om
man besinnade att den högre lärokursen vid Alnarps landtbruksinstitut
för närvarande omfattade omkring tjugo olika ämnen och att eleverne
för inhemtande af de i dessa ämnen nödiga insigter borde indelas i
kurser eller afdelningar, hvaraf följde att, då endast en enda fullständig
lärosal funnes att tillgå, stora svårigheter på grund af bristande utrymme
mötte för ett. lämpligt ordnande af den högre undervisningen

Sjette liufvudtiteln.

vid institutet, helst sedan undervisningen för lärlingarne betydligt utvidgats,
och äfven deras undervisning vintertiden måste bedrifvas i
nämnda sal eller ock i ritsalen, hvilkens användande åter för det med
densamma egentligen afsedda ändamål härigenom hindrades.

För att kunna på billigaste och bästa sätt undanrödja dessa olägenheter
ansåge styrelsen att en särskild lokal för matinrättningen
borde i närheten af hufvudbyggnaden beredas och de nuvarande restaurationslokalerna
i stället inredas till undervisningslokaler sålunda, att lärlingarnes
matsal och restaurationens kök inreddes till ritsal med
materialierum och bibliotek, ett par dithörande smårum till assistentsoch
läsrum, nuvarande ritsalen till två mindre apparat- och museirum,
elevernes matsal och serveringsrum till eu ny föreläsningssal samt
nuvarande museet och biblioteket till apparatrum och museum.

Som den nuvarande mejeribyggnaden, hvilken, uppförd utan anlitande
af statsanslag år 1872, icke kunde i sitt nuvarande skick, såsom
hufvudsakligen anordnad för användande af den så kallade ismetoden,
motsvara anspråken på en fullt ändamålsenlig mejeribyggnad och i alla
händelser vore i stort behof af en genomgående reparation, kunde på
grund af sitt läge och sin inredning lätt förvandlas till en i alla afseenden
tjenlig lokal för restaurationen, ansåge styrelsen att den nuvarande
mejeribyggnaden borde inredas till restaurationsbyggnad. I stället borde
å platsen mellan slottet och ladugården uppföras en ny mejeribyggnad
af sådan beskaffenhet, att mejeriet icke blott tillfredsstälde alla de anspråk,
som för närvarande stäldes på ett dylikt, utan äfven, på samma
gång det motsvarade undervisningens behof, kunde tjena till mönster
för ett enkelt och ändamålsenligt men fullt tidsenligt mejeri.

Vidare har institutets styrelse anfört, hurusom, sedan en högre
mejeriskola blifvit förlagd till institutet, tillgångar icke funnits att åt
förste läraren vid samma skola uppföra särskild bostad, hvarföre endast
en mera tillfällig och inskränkt sådan åt honom inredts uti ett med
ladugården sammanbyggdt boningshus. Med den utveckling och betydelse
mejerihushållningen i våra dagar hunnit samt den vigt, som måste
ligga derpå att såsom hufvudlärare i detta fack kunde bibehållas eu
duglig och erfaren person, ansåge derföre styrelsen icke blott billigt
utan äfven nödvändigt att åt denne lärare, i likhet med öfrige lärarne
i hufvudämnen, bereddes en sådan bostad, att han med skälig beqvämlighet
der kunde lefva gift och någorlunda ostörd arbeta, och påpekar
styrelsen, hurusom särskild! nuvarande läraren gjort sig förtjent deraf
genom det förtjenstfull a sätt, hvarpå han utöfvat sin verksamhet, till
följd hvaraf för närvarande ej mindre än 12 elever, som utgått från

Sjette hnfvndtiteln.

mejeriskolan, hade anställning såsom mejerikonsulenter i olika län.
Styrelsen föreslår derföre uppförande af ett särskild! bostadshus för
denne lärare.

Enligt hvad styrelsen ytterligare förmäler, vore det äfven af trängande
behof påkalladt att en ny värmeledning anbringades inom institutets
hufvudbyggnad. Undervisningsrum, matsalar, samlingsrum, laboratoriet
med mera inom samma byggnad uppvärmdes för närvarande
hufvudsakligen med jernugnar, hvilket dock medförde en jemförelsevis
stor förbrukning af bränsle. Uppvärmningen åter af elevernes i tredje
och fjerde våningarna belägna boningsrum skedde medelst en varmvattens
värmeapparat af Perkins system. Denna apparat, uppsatt samtidigt
med hufvudbyggnadens uppförande, hade ständigt visat sig vara
för ändamålet mindre tjenlig på grund af sin alltför stora konsumtion
af bränsle samt sin oförmåga att åstadkomma en någorlunda jemn och
efter väderleksförhållandena lämpad värmegrad, men derjemte på de
senare åren företett så svåra bristfälligheter, att den vid flera tillfällen,
på grund af explosioner och dermed följande bristningar äfvensom
allmän otäthet i rören, fullkomligt nekat att göra tjenst, hvilket endast
med stor svårighet, tidspillan och betydlig kostnad kunnat för eu tid
aflijelpas. Då värmefördelningen genom användande af denna apparat
icke vidare kunde ordnas och ledas, blefve genom den än alltför höga
än alltför låga temperatur, som komme att råda i elevernes bostäder,
elevernes helsa hotad och deras arbete försvåradt, och då dertill komme
att bränsleåtgången vore onödigt stor och att de delar af byggnaden,
hvilka apparatens rörledningar genomginge, utsattes för allvarlig skada
af dess bristfällighet, vore det af behofvet i hög grad påkalladt att eu
ny tillfredsställande värmeledning anbringades till uppvärmning icke
blott såsom förut af elevrummen, utan om möjligt äfven af undervisnings-
och öfningslokaler m. in., hvarigenom en betydlig bränslebesparing
för framtiden vore att motse.

Slutligen påpekar styrelsen i sin ifrågavarande underdåniga framställning,
hurusom landtbruksinstitutet hittills varit i saknad af tjenlig
åskådningsmateriel vid undervisningen. Sålunda egde institutet endast
några få ofullständiga modeller af redskap och maskiner, inga efterbildningar
och högst få planscher öfver växter, frukter etc., intet herbarium,
inga fysiska apparater, inga tidsenliga modeller eller afbildningar
af de olika husdjurstyperna, hvarjemte saknades preparat, instrument
och apparater af flerahanda slag till verkligt men för undervisningen.
Äfvenså vore institutets bibliotek i många hänseenden bristfälligt,
och detta framträdde nu så mycket skarpare, som Malmöhus läns

Sjette hufrudtiteln.

hushållningssällskap, livilket under senaste årtionden medgifvit, att för
dess medel inköpt landtbruksliteratur fått uppställas och begagnas vid
institutet, numera åt sig uppfört egen byggnad i Malmö och önskade
der förvara sitt bibliotek. Då dessa brister lade betänkliga hinder i
vägen för en fullgod utbildning af eleverne och äfven lätteligen kunde
leda till att lärarnes intresse slappades, vore det af vigt att äfven undervisningsmaterielen
kompletterades.

Styrelsen har till närmare upplysning om, huru de ofvan omförmälda
bristerna borde aflijelpas, vid sina framställningar fogat ritningar
och kostnadsförslag till de ifrågasatta byggnadsarbetena och värmeledningen
samt förteckningar öfver erforderlig undervisningsmateriel med
beräkning af kostnaderna derför, och har styrelsen på grund deraf
hemstält om anvisande af nedanupptagna belopp, nemligen:

för

ändringar i gamla slottet .............................. kr. 3,075: —

inventarier och möbler derstädes............... » 2,700: — g 77g.

förändring af gamla mejeriet till byggnad för matinrättningen
.............................................................................. 7 150; _

ny mejeribyggnad ...................................................................... 17^(577: 05

lärarebostad................................ 12,818: 48

ny värmeledning i hufvudbyggnaden ................................... 20,750: _

undervisningsmateriel för

landthushållningen:

modeller af byggnader...... kr. 1,000: —

» af redskap och

maskiner

husdjursskötsel:

modeller af djur..........

planscher af » ..........

fysik ....................................

botanik ..............................

ritning.................................

biblioteket .......................

3,000: —

4,000:

kr. 1,800:
j» 500:

2,300

1,112

560

603

2,000

oförutsedda byggnadsutgifter, arkitektsarfvoden, körslor
m. m....................................

10,575: —
3,254: 47

eller tillhopa kronor 78,000:

Sjette liufvudtiteln.

Sedan så väl landtbruksakademiens förvaltningskomité den 19 oktober
1889 yttrat sig i ärendet och dervid, med uttalande af den åsigt
att det vore af största vigt, att rikets landtbruksläroverk i möjligaste
mån likt utrustades äfven med materiela resurser, såsom föreläsningslokaler,
laboratorier och undervisningsmateriel, och särskild! att den
nuvarande mej eri byggnaden icke vore tidsenlig, lifligt förordat Alnarpsstyrelsens
framställning, som äfven öfverintendentsembetet uti afgifvet
underdånigt utlåtande den 3 december 1889 förmält sig icke hafva anledning
till anmärkning mot byggnadsritningarna eller kostnad sförslagen,
har äfven landtbruksstyrelsen, hvars utlåtande i frågan sedermera infordrats,
i skrifvelse den 7 november 1890 vitsordat behofvet af de föreslagna
nybyggnaderna och förändringarna af hufvudbyggnaden vid institutet
äfvensom af anskaffandet utaf ny undervisningsmateriel. Med de
anspråk, yttrar landtbruksstyrelsen, som nu mera stäldes på så väl den
högre som den lägre landtbruksundervisningen, och då antalet lärjungar
vid Alnarps landtbruksinstitut under det senast afslutade läsåret uppgått
till 80, deraf 35 elever och 45 lärlingar, vore de undervisningslokaler,
som för närvarande stode institutet till buds, icke tillräckliga, hvarföre
landtbruksstyrelsen, som funne den i förevarande framställning föreslagna
utvägen till beredande af ökadt utrymme för undervisningens
behof, eller matinrättningens förflyttande från hufvudbyggnaden till
mejeribyggnaden, vara ändamålsenlig, ansåge sig böra biträda detta förslag
tillika med den uppgjorda planen för förändringarna i första våningen
af hufvudbyggnaden. Genom matinrättningens inrymmande i
mejeribyggnaden vunnes äfven den fördel, att denna byggnad, som
hvarken vore för sitt nuvarande ändamål lämplig eller skulle kunna
utan allt för stora kostnader förändras till en fullt tjenlig lokal för ett
tidsenligt mejeri, finge en passande användning, och då inrättandet af
ett nytt mejeri vid Alnarp vore af behofvet i hvarje händelse påkalladt,
syntes det föreslagna sättet för beredande af utrymme för undervisningens
behof äfven bidraga till en lycklig lösning af frågan om inrättande
af ett nytt mejeri derstädes. Hvad an gånge den vid institutet
för undervisningens behof förefintliga materiel, så kunde denna, enligt
landtbruksstyrelsens åsigt, knappast anses vara tillräcklig för ett lägre
landtbruksläroverk, hvadan bristen härutinnan borde, på sätt föreslaget
blifvit, med det snaraste afhjelpas, och behofven af lämplig bostad åt
förste läraren vid den högre mejeriskolan samt af en tjenlig värmeledningsapparat
inom institutets hufvudbyggnad s}urtes landtbruksstyrelsen
oafvisliga. Ehuru vidare någon anledning till erinran mot de af Alnarpsstyrelsen
för samtliga ofvan omförmälda ändamål beräknade kostnader

Sjette Inifvudtiteln.

icke förekommit, hölle (lock landtbruksstyrelsen före att, enär icke
alla dessa behof torde kunna eller böra inom ett år tillgodoses, och
institutet borde vara i tillfälle att af egna medel bestrida åtminstone
någon mindre del af kostnaderna, det begärda statsanslaget torde kunna
inskränkas till 75,000 kronor att fördelas till utgående under tre år.

Hvad i detta ärende förekommit synes mig till fullo ådagalägga
beliofvet och nyttan af de utaf Alnarpsstyrelsen ifrågasatta åtgärderna.
Särskild t torde det vara af stor vigt att, om, såsom jag förut haft tillfälle
förorda, hela den högre mejeriundervisningen varder förlagd till
Alnarp, för denna undervisning finnes att tillgå ett fullt tidsenligt
mejeri, och att eu tillfredsställande bostad beredes åt läraren i ifrågavarande
undervisningsämne. Likaså anser jag nödvändigt att med det
allra snaraste den gamla bränsleödande, eldfarliga och numera nästan
alldeles odugliga värmeledningen utbytes mot eu ny, hvilken med mindre
bränsleåtgång förenar fördelen af mindre eldfara och jemnare fördelning
af värmen. Behofvet häraf har jemväl vitsordats af sakkunnige,
hvilkas intyg härom finnes bifogadt Alnarpsstyrelsens framställning.
Hvad beträffar anskaffandet af erforderlig undervisningsmateriel, så synes
det derför beräknade kostnadsbeloppet 10,575 kronor icke vara större,
än att detsamma, då anskaffningen bör kunna fördelas på flera år, kan
bestridas af institutets egna tillgångar, möjligen, om så skulle befinnas
nödigt, med något understöd af statsmedel från tillgängliga besparingar.
Jag anser derföre att af Riksdagen allenast behöfver äskas 67,425

kronor, nemligen:

till ändringar i gamla slottet............................................. kronor 3,075: —

» inventarier och möbler............................................... » 2,700: —

» förändring af gamla mejeriet.................................. » 7,150: —

» ny mejeribyggnad ...................................................... » 17,677: 05

» » lärarebostad............................................................. » 12,818: 48

» » uppvärmningsinrältning........................................ » 20,750: —

» oförutsedda byggnadsutgifter, såsom arkitekts arfvoden,

körslor etc............................................. » 3,254: 47

summa kronor 67,425: —,

att utgå med 38,000 kronor under 1892 till bestridande af kostnaderna
för ny värmeledning och nytt mejeri, hvaremot återstoden torde kunna
fördelas till utgående under åren 1893 och 1894.

Jiih. till llilcsd. Prof. 1891. 1 /Sami. I Afl. 1 Haft.

Sjette liufvudtiteln.

På grund af livad jag sålunda anfört, får jag härmed tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen

att, till bestridande af kostnaderna för de föreslagna byggnadsarbetena
och ny värmeledning vid Alnarp samt anskaffning af inventarier
och möbler, bevilja 67,425 kronor och deraf på extra stat för
år 1892 anvisa 38,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

Kort efter det Eders Kongl. Maj:t år 1889 hos Riksdagen väckt
förslag om inrättande, under namn af landtbruksstyrelsen, af en central
statsmyndighet för handläggning af ärenden, som rörde jordbruket och
dermed samband egande näringar, gjordes hos Eders Kongl. Magt en
framställning, åsyftande åstadkommande af en närmare samverkan än
dittills egt rum mellan de statsförvaltningens organer, åt Indika handläggningen
af landtliushållningens angelägenheter var anförtrodd, och
dennas idkare.

Denna samverkan hade ditintills hufvudsakligen förmedlats genom
hushållningssällskapen, Indika borde stå i oafbruten förbindelse med landtbruksakademien,
hvars förvaltningskomité före landtbruksstyrelsens inrättande
utgjorde den centrala förvaltningsmyndigheten för landtbrukets angelägenheter.
Men dessutom hade år 1869 på öfverenskommelsens väg
åstadkommits en slags representation för hushållningssällskapen, hvarmed
i viss mån torde hafva afsetts att tillgodose behofvpt af en närmare dylik
samverkan. Nämnda år sammanträdde nemligen ombud för hushållningssällskapen
i Stockholm till gemensam öfverläggning samt antogo dervid
»stadgar för ombudens för hushållningssällskapen årsmöten». Enligt
dessa stadgar skulle sällskapen genom ombud sammanträda till möte i
hufvudstaden en gång om året för att öfverlägga om ärenden, som
rörde Sveriges jordbruk och dermed i samband stående näringar äfvensom
husslöjden samt öfriga föremål för hushållningssällskapens verksamhet.
Redan år 1871 beslöts emellertid att mötena icke skulle hållas
oftare än hvart tredje år. Mötena, till hvilka hvarje hushållningssällskap
egde utse ett ombud jemte en suppleant, skulle ega rum i februari månad
och i regeln fortgå under högst två veckor.

Med anledning af en vid ombudens möte år 1889 väckt motion,
deri motionären framhöll att de ifrågavarande mötena icke i sitt då -

Sjette liufvudtiteln.

varande skick kunde anses fortfarande motsvara alla de anspråk, som derå
borde ställas, beslöt mötet att uttala önskvärdheten af eu sådan närmare
samverkan, som ofvan blifvit antydd, samt att hos Eders Kong!.
Maj:t anhålla det Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som
för vinnande af ett dylikt syftemål kunde finnas erforderliga. Det är
denna af landtbruksakademi ens förvaltningskomité i underdånig skrifvelse
den 15 mars 1889 anmälda framställning, som jag ofvan åsyftat.

Sedan förvaltningskomiténs yttrande i anledning af denna framställning
infordrats, anförde komitén i underdånigt utlåtande den 17 maj
1889 att en sådan samverkan som den, hvilken i framställningen afsåges,
i sjelfva verket vore nödvändig, om öfverhufvud de åtgärder, hvilka
med hänsyn till jordbruksnäringens intressen från det allmännas sida
vidtoges, skulle blifva grundade på verklig insigt om denna närings
särskilda behof och vilkoren för dess trefnad och förkofran. Men innan
fråga väcktes om skapande af nya organisationer, borde tillses, om icke
eu dylik samverkan kunde åstadkommas genom redan befintliga institutioner.
Då framställningen syntes afse åstadkommande af en representation
för jordbruksnäringen, så sammansatt, att den kunde anses
utgöra ett sannt uttryck för de åsigter rörande denna närings kraf,
som vore förherskande bland det stora flertalet af dess idkare, ville
komitén erinra att, äfven om icke vare sig landtbruksakademien eller
hushållningssällskapen med deras förvaltningsutskott kunde anses i nu
ifrågavarande hänseende fortfarande motsvara berättigade anspråk, en
dylik representation dock redan funnes i hushållningssällskapens ombuds
möten. Att också verkligen genom dessa möten en samverkan med
statsförvaltningens organer kunnat förmedlas, derom vittnade, enligt
komiténs åsigt, ej blott de talrika framställningar från ombuden, som i
olika ärenden rörande landthushållningen ingått till förvaltningskomitén
eller genom denna öfverlemnats till Eders Kongl. Maj:t, utan äfven det
förhållande att Eders Kongl. Maj:t täckts inhemta ombudens yttrande i
frågor af vigt för det svenska jordbruket. I betraktande häraf förefölle
det komitén som om, i händelse eu lifligare samverkan af nu antydda
art än den, som dittills egt rum, skulle finnas vara af behofvet påkallad,
en sådan lättast skulle åstadkommas genom någon förändring i nyssnämnda
mötens organisation och arbetssätt, en förändring, hvars genomförande,
om den pröfvades nödig, emellertid syntes böra tillkomma
ombuden sjelfva, då mötena egde full bestämningsrätt öfver sina stadgar.
Vid sådant förhållande och då till följd af Riksdagens bifall till
inrättandet af landtbruksstyrelsen en genomgripande förändring i organisationen
af landtbruksärendenas förvaltning komme att inträda, funne

Sjette liufvudtiteln.

komitén sig böra hemställa det ombudens anhållan icke för det dåvarande
måtte till någon Eders Kong]. Maj:ts åtgärd föranleda.

Sedan landtbruksstyrelsen vid 1890 års ingång träd! i verksamhet,
anbefaldes jemväl denna styrelse att inkomma med underdånigt utlåtande
i ärendet. Med anledning häraf uppgjorde styrelsen .ett »förslag till
hufvudgrunder för inrättande af ett landtbruksråd», och då styrelsen
ansåg sig böra lemna hushållningssällskapen tillfälle att uttala sig i
frågan, blef detta förslag med ett cirkulär från styrelsen delgifvet samtliga
sällskapen.

Enligt dessa hufvudgrunder borde landtbruksrådet hafva till ändamål
dels att i fråga om åtgärder, som anginge landtbruket och dess
binäringar, skogshushållningen samt fisket, tillhandagå vederbörande
myndigheter med erforderliga upplysningar och i sådana ämnen afgifva
utlåtanden, dels och att, der rådet funne särskilda åtgärder för dessa
näringars främjande erforderliga, derom hos Eders Kongl. Maj:t eller
vederbörande myndigheter göra framställning. Rådet borde bestå dels
af ledamöter, valde af hushållningssällskapen på det sätt, att hvarje
sällskap bland tre af dess förvaltningsutskott föreslagna personer utsåge
eu ledamot samt derutöfver, efter för hvarje val på liknande sätt
uppgjordt förslag, i förhållande till folkmängden inom sällskapets område,
eu ledamot för eu folkmängd öfver 200,000 till och med 300,000,
två ledamöter för en folkmängd öfver 300,000 till och med 400,000
o. s. v. efter samma beräkning för Överskjutande folkmängd, dels ock
af ledamöter, utsedde af landtbruksstyrelsen till ett antal, som dock
icke finge öfverstiga en fjerdedel af rådets, utaf hushållningssällskapen
valde ledamöter. På enahanda sätt borde utses ett lika stort antal
suppleanter. Ledamöterne och suppleanterne skulle väljas för två år
i sänder; halfva antalet af de utaf hushållningssällskapen valde ledamöterne
eller, om detta icke vore jemn!, det antal, som vore närmast
under hälften, borde dock efter lottning utträda ur rådet vid slutet af
första året, räknadt från den tid landtbruksrådet första gången sammanträdde.
Rådet, som skulle ega att för ett år i sänder välja ordförande
och vice ordförande samt sekreterare och nödigt kanslibiträde, borde
sammanträda till ordinarie möte i hufvudstaden hvarje år den 5 oktober
eller, om helgdag då infölle, nästföljande söckendag. Sammanträdet
finge räcka högst tio dagar. Dessutom skulle rådet sammanträda till
urtima möte för behandling af särskildt uppgifven fråga, då Eders
Kongl. Maj:t eller landtbruksstyrelsen ansåge sådant nödigt eller minst
hälften af rådets medlemmar derom hos ordföranden gjorde framställning.
Huru länge urtima möte finge fortfara, skulle af landtbrukssty -

Sjette Iiufvudtiteln.

relsen på förhand bestämmas. Rådet skulle hafva att behandla ej blott
Eders Kong!. Maj:ts, landtbruksstyrelsens och öfriga myndigheters
framställningar utan äfven framställningar från rådets egne medlemmar.
Dock borde sistnämnda framställningar före den 1 september vara till
rådets sekreterare ingifna. Vid rådets sammanträde finge jemväl
inom två dagar från mötets början förslag väckas af rådets medlemmar,
men sådant förslag finge ej upptagas till behandling af rådet, derest
icke minst en tredjedel af rådets medlemmar dertill samtyckte.

Vid hvarje ordinarie möte skulle rådet inom tre dagar efter mötets
början tillsätta en bestyrelse, bestående, af rådets ordförande och vice,
ordförande samt af tre ledamöter, valde bland rådets ordinarie medlemmar.
Bestyrelse^ hvilken borde ega att, då sådant pröfvades nödigt,
tillkalla sakkunnige till ett antal af högst två för hvarje fråga med
rätt för desse att i öfverläggningar och beslut deltaga, skulle åligga
att bereda och till rådet inkomma med utlåtanden öfver sådana af Eders
Kongl. Maj:t, myndigheter eller rådet! egne ledamöter väckta förslag,
som borde vid rådets ordinarie sammanträden behandlas, att under tiden
mellan rådets sammanträden, så ofta sådant af Eders Kong]. Maj:t eller
landtbruksstyrelsen äskades, afgifva yttranden i frågor, som folie inom
området för rådets verksamhet, samt att utföra rådets beslut och handhafva
dess ekonomiska angelägenheter. För beredande af de frågor,
som skulle vid rådets ordinarie möte förekomma, skulle bestyrelsen
sammanträda i god tid före mötets början, dock ej före den 1 september.
Om Eders Kongl. Maj:t eller landtbruksstyrelsen emellan rådets
ordinarie möten äskade yttrande af bestyrelsen öfver uppgifven fråga,
skulle bestyrelsen på ordförandens kallelse ofördröjligen sammanträda.
Derjemte egde bestyrelsen hålla sammanträden, då det åt bestyrelsen
i öfrigt lemnade uppdrag sådant oundgängligen påkallade. — För meddelande
af utlåtanden rörande de frågor, som väcktes vid rådets sammanträden,
skulle rådet dessutom ega utse nödigt antal utskott.

Rådets och bestyrelsens ledamöter äfvensom af bestyrelsen tillkallade
sakkunnige skulle ega att åtnjuta dels resekostnadsersättning, beräknad
för resa på jernväg efter afgift för plats i andra klassens vagn, på ångbåt
efter afgift för enkel hyttplats eller, der sådan icke förekomme, salongsplats
samt med skjuts efter lega för två hästar, dels ock dagtraktamente
såväl under resan som under mötet, hvilket dagtraktamente
skulle utgå med 10 kronor utom till i Stockholm boende personer,
hvilka blott egde uppbära 5 kronor. Sekreteraren skulle eg a att uppbära
årligt arfvode, som af rådet bestämdes. Till bestridande af kostnaderna
för rådet borde hvarje hushållningssällskap bidraga med 250

Sjette hufvudtiteln.

kronor årligen för hvarje ledamot i rådet, sällskapet hade att utse.
Dessa bidrag borde i statskontoret afdragas å den hvarje sällskap tillkommande
andel af bränvinsförsäljningsmedlen. Hvad härutöfver erfordrades
för betäckande af nödiga utgifter skulle utgå af statsmedel
med ett belopp af 5,000 kronor om året.

Af det tillfälle, som beredts hushållningssällskapen att yttra sig
öfver detta förslag, hafva samtliga sällskapen med undantag af Upsala
läns begagnat sig. Dervid hafva Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs,
Vesternorrlands och Jemtlands läns hushållningssällskap helt och hållet
^fstyrkt förslaget. Till stöd härför har hufvudsakligen anförts att
nödig samverkan mellan de förvaltande myndigheterna och jordbrukets
idkare redan med nuvarande institutioner funnes eller åtminstone kunde
åstadkommas, i livilket afseende särskilt framhållits att hushållningsällskapen
företrädesvis vore i tillfälle att meddela de tillförlitligaste upplysningar
om förhållandena i landets olika delar, samt att det föreslagna
landtbruksrådet kunde komma Ätt utöfva en förlamande inverkan på
hushållningssällskapens verksamhet för jordbruksnäringens tidsenliga
utveckling. Samtliga öfriga, ofvan ej nämnda hushållningssällskap hafva
deremot förordat inrättandet af ett landtbruksråd, ehuru nästan alla .
framstält mer eller mindre väsentliga anmärkningar mot det af landtbruksstyrelsen
uppgjorda förslaget. Endast Södermanlands, Kronobergs och Gotlands
läns hushållningssällskap hafva lemnat detta förslag utan anmärkning.

Hvad först angår landtbruksrådets sammansättning, hafva Stockholms,
Jönköpings, Blekinge samt Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap,
Elfsborgs läns norra hushållningssällskap samt Vermlands,
Vestmanlands, Kopparbergs och Gefleborgs läns hushållningssällskap
afstyrkt förslaget att visse ledamöter af rådet skulle utses af landtbruksstyrelsen.
Nämnda förslag vore olämpligt, då rådet allenast borde
utgöra en representation för hushållningssällskapen med uppgift att
tillhandagå vederbörande myndigheter, särskilt landtbruk sstyrelsen,
med upplysningar i frågor, som berörde landtbruket och dess binäringar,
samt antagligen just landtbruksstyrelsen komme att i stor utsträckning
taga initiativet till de frågor, hvaröfver rådet Unge att yttra sig. Det
vore äfven obehöflig!, så vidt dermed afsåges att bereda rådet tillgång
på nödig fackkunskap, enär särskilda sakkunniga personer kunde vid
behof tillkallas, derest icke, såsom vissa sällskap yttrat, de af hushållningssällskapen
utsedde ledamöterne borde kunna anses vara i besittning
af all erforderlig sakkunskap. Förstnämnda hushållningssällskap
har likväl ifrågasatt att någre ledamöter af rådet skulle förordnas af
Eders Kong!. Maj:t.

Sjette hufvud ti teln.

Vidare hafva vissa hushållningssällskap hemstält om den förändring
att hvarje hushållningssällskap skulle, oberoende af folkmängden inom
dess område, ega att utse allenast en ledamot. Det läge nemligen
mindre vigt på antalet ledamöter, än derpå att ledamöterne egde en
så noggrann kännedom som möjligt om landthushållningens ställning
och behof inom de områden, för hvilka de vore utsedde. Landtbruksstyrelsens
förslag i detta hänseende vore dessutom oegentligt äfven
derutinnan, att vid folkmängdsberäkningen och den af styrelsen på grund
deraf gjorda uträkningen af det antal ledamöter, som borde väljas, jemväl
städernas folkmängd, med undantag af Stockholms, upptagits.

Af de hushållningssällskap, som förordat rådets inrättande, hafva
vidare de flesta eller hushållningssällskapen i Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Hallands, Göteborgs och" Bohus, Elfsborgs, Vermlands,
Örebro, Gefleborgs och Norrbottens län afstyrkt den ifrågasatta
bestyrelse!! eller åtminstone velat frånkänna densamma befogenhet att
under tiden mellan rådets sammanträden i rådets ställe afgifva yttranden.
I detta afseende har af Örebro läns hushållningssällskap, hvars yttrande
i denna del åberopats af flera andra hushållningssällskap, blifvit anfördt,
att bestyrelse!), sådan den till sina åligganden blifvit i landtbruksstyrelsens
förslag bestämd, vore att anse såsom ett permanent utskott
med nästan samma befogenhet som landtbruksrådet, men att, då rådet
vore en representativ och företrädesvis rådgifvande församling, det
syntes vara oegentligt att inom rådet söka en ny och särskild representation
af ett fåtal personer och att tilldela denna delegation ungefär
samma myndighet som rådet sjelft. En dylik organisation måste ovilkorligen
mer och mer minska landtbruksrådets vigt och kunde föranleda
att rådet småningom nedsjönke till föga annat än ett valkollegium
för utseende af denna bestyrelse, till hvilken den nya institutionens
tyngdpunkt förlagts. Då bestyrelse!!, när dess hörande af vederbörande
fordrades, ofördröjligen skulle sammanträda, komme den redan i början
att i de flesta fall träda i rådets ställe och sannolikt blifva en af landtbruksstyrelsen
ofta anlitad rådgifvare ej blott i vigtigare frågor, hvarigenom
landtbruksrådets befogenhet komme att kringskäras, utan måhända
äfven i frågor af mindre vigt och af mera administrativ art, hvilket
åter icke alltid syntes kunna väl förenas med den sjelfbestämning och
handlingsfrihet inom lagfästade gränser, som måste finnas hos en förvaltande
myndighet. Då ofta återkommande bestyrelsesammanträden
måste blifva betungande för de ledamöter, som vore bosatte i landsorten,
kunde detta lätt framkalla nödvändigheten att begränsa valet till
lmfvudstaden och dess närmaste omnejd. Det borde ej heller lemnas

Sjette hufrndtiteln.

oanmärkt att för bedömande af de frågor, som komme att till bestyrelsen
hän skjutas, denna skulle ega att tillkalla högst två mera speciel!
sakkunniga personer och att, om dessa vore fullt eniga, de i väsentlig
grad måste inverka på besluten, för hvilkas fattande blott erfordrades
att tre af bestyrelse^ ledamöter vore tillstädes utom desse sakkunnige,
hvilka finge tagas äfven utom landtbruksrådets krets. Den obetydliga
penningeförvaltningen inom rådet kunde, liksom förhållandet vore med
landstingens penningeförvaltning, ombesörjas utan någon särskild bestyrelse,
och beredningen af de frågor, som af rådet skulle behandlas,
syntes kunna, såsom skett inom landstingen, öfverflyttas på rådets egna
utskott, enär det finge antagas att de till rådet inkommande framställningar
från Eders Kongl. Maj:t eller landtbruksstyrelsen redan blifvit
så fullständigt beredda, som omständigheterna medgifvit. Om den rätt
att tillkalla speciele fackmän, som föreslagits för bestyrelsen, öfverflyttades
på utskotten, syntes någon brist på sakkunskap icke heller
kunna befaras; desse specialister borde dock blott ega att deltaga i
öfverläggningarna, icke i besluten. Derest landtbruksrådets organisation
lämpades efter landstingens, blefve dess karakter af eu representation
för svenska landtbruket kanske bäst bevarad. De frågor,
som behandlades, komme då att vinna den utredning ur de särskilda
länd t in annan är i n g a r n a s och lokalintressenas skilda synpunkter, som
vore nödvändig, och de afgifna svaren blefve då ett uttryck af landets
mest framstående jordbrukares åsigter. På sådant sätt tillkomna, borde
de ock för landtbruksstyrelsen blifva ett kraftigare stöd än utlåtanden
af en bestyrelse, der ordförandens votum måhända bestämt utslaget
mellan yrkes- och vetenskapsmännens skilda meningar och der ända
till två femtedelar af de beslutande kunde utgöras af män, som stode
alldeles utanför den korporation, hvars talan de dock skulle anses föra.
På dessa skäl ansåge hushållningssällskapet bestämmelserna om bestyrelse
böra helt och hållet utgå.

I fråga om rådets befogenhet har Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
yrkat att vestra Sveriges lrafsfisken måtte undantagas
från de ärenden, med hvilka rådet egde taga befattning; och har jag
att i sammanhang härmed anmäla att filosofie doktorn A. W. Ljungman
uti en den 27 december sistlidna år ingifven skrift gjort enahanda
hemställan.

Jemväl i fråga om vissa andra delar af förslaget än de nu
vidrörda hafva af åtskilliga hushållningssällskap framstälts anmärkningar.
Men då dessa äro af mindre väsentlig beskaffenhet, torde jag icke nu
behöfva derför redogöra.

Sjette liufvucltiteln.

I det underdåniga utlåtande, landtbruksstyrelsen, till följd af den
nådiga remissen, den 16 oktober 1890 i ärendet afgifvit, har landtbruksstyrelsen
anfört att styrelsen vid bedömande, huruvida verkligen en
lifiigare samverkan än den, som inom vårt land för närvarande egde
rum mellan statsförvaltningens organer och jordbrukets idkare, vore af
nöden, icke förbisett, hurusom genom hushållningssällskapen i orterna
redan förefunnes en god och mycket lifligt begagnad utväg för åstadkommande
af en samverkan af ifrågavarande slag, en utväg, hvars betydelse
för vårt land måste skattas så mycket högre, som de vilkor,
hvarunder landtbruket inom skilda delar af landet bedrefves, vore till
följd af klimatiska och andra förhållanden så olika, att de icke under
några omständigheter eller genom några åtgärder som helst kunde fullständigt
utjemnäs. Men ehuru denna form af samverkan mellan de
offentliga myndigheterna och landtbrukets idkare inom vårt land i hvarje
händelse fortfarande borde anlitas, uteslöte detta icke att andra former
för en sådan samverkan kunde finnas nödiga eller åtminstone nyttiga.
En form för en dylik samverkan hade visserligen kommit till stånd
genom hushållningssällskapens ombuds möten. Men dessa möten hade
icke på tillfredsställande sätt förmått lösa uppgiften att bevaka jordbruksnäringens
allmänna och gemensamma intressen. Då således någon
för ändamålet lämplig institution med den uppgift, som dessa möten
afsåge att fylla, icke förefunnes, måste, såvida en representation, åsyftande
en samverkan mellan myndigheterna af allmännare art än den
som egde rum förmedelst hushållningssällskapen, vore behöflig eller
önsklig, antingen en omorganisation af den redan befintliga institutionen
af detta slag verkställas eller ock en helt ny inrättning bildas.

För sin del vore landtbruksstyrelsen fullt öfvertygad om vigten
för landtbruket och dess binäringar af en kraftig samverkan mellan de
offentliga myndigheterna och näringsidkarne, och styrelsen ansåge derföre
att ett försök borde göras till åstadkommande af en närmare sådan
samverkan genom inrättande af ett landtbruksråd.

Härvid vore det af vigt att undvika de fel, som orsakat att hushållningssällskapens
ombuds möten icke lyckats fylla sin uppgift. Till
dessa fel räknade styrelsen, bland andra, det stadgandet att ombuden
skulle sammanträda under pågående riksdag, då ombuden, i allmänhet
valde bland Riksdagens ledamöter, vore upptagne af riksdagsgöromålen
och saknade tid att med allvar och kraft egna sig åt mötets angelägenheter.
En annan och lämpligare tidpunkt borde derföre bestämmas för
landtbruksrådets sammanträden och styrelsen föresloge i detta afseende
den 5 oktober eller, om helgdag då inträffade, nästföljande söckendag.

Bill, Ull Riksd. Prot. 1801. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 12

Sjette hufvudtiteln.

Vid denna tidpunkt torde landtmannen i allmänhet icke vara af offentliga
uppdrag eller enskilda göromål hindrad att deltaga i den föreslagna
representationen, liksom en sådan anordning af mötena medgåfve att
i anledning af rådets framställningar förslag kunde hinna utarbetas för
att föreläggas näst påföljande Riksdag.

Hvad beträffade den ifrågasatta representationens sammansättning,
borde visserligen dess hufvud sakligaste beståndsdel utgöras af representanter,
utsedde af hushållningssällskapen. Då emellertid rådet skulle
ega att afhandla frågor angående ej blott sjelfva landtbruket, utan äfven
dess binäringar samt skogshushållningen och fiskerinäringen, men det
vore osäkert, huruvida för alla dessa vigtiga näringar komme att finnas
representanter bland de af hushållningssällskapen utsedda ombuden,
samt det jemväl vore behöflig! att teknisk sakkunskap i vissa för
landtbruket vigtiga frågor stode rådet till buds, hade styrelsen ansett
sig böra i sitt till hushållningssällskapen öfverlemnade förslag upptaga
rätt för styrelsen att utse visse ledamöter i rådet. Men då detta förslag
rönt motstånd från hushållningssällskapens sida af skäl, som styrelsen
icke kunnat undgå att tillerkänna en viss betydelse, hade styrelsen, som
icke kunde frångå sin åsigt derom att ofvanberörda näringar och den
ofvan antydda tekniska sakkunskapen borde vara inom rådet representerade,
ansett sig böra så till vida ändra sitt förslag, att desse representanter
skulle väljas af rådet sjelft.

Med stöd af hvad styrelsen sålunda och i öfrig! anfört har styrelsen
understält Eders Kongl. Maj:ts pröfning- ett i viss mån förändrad!
»förslag till hufvudgrunder för inrättande af ett landtbruksråd».

Jemföres detta förslag med det förut omförmälda, öfver hvilket
hushållningssällskapen yttrat sig, så befinnes att, jemte det åtskilliga
jemkningar och tillägg blifvit gjorda, följande mera väsentliga förändringar
vidtagits:

att rådet skall bestå, förutom ad de utaf hushållningssällskapen valde
ledamöterne, af fem utaf desse ledamöter utsedde medlemmar, valde
med särskild hänsyn till deras lämplighet att inom rådet företräda, en
skogshushållningen, en fiskerinäringen, en landtbrukets tekniska binäringar
samt de kemiska stationerna, en landtbrukets undervisningsanstalter
och frökontrollanstalter samt en landtbrukets redskaps- och maskinväsende
;

att föreskriften om det antal ledamöter, hvarje hushållningssällskap
egde välja, ändrats derhän att i den folkmängd, efter hvilken detta
antal bestämmes, icke inräknas städernas;

Sjette hufvudtiteln.

att bestämmelsen om åliggande för rådets bestyrelse att under tiden
mellan rådets sammanträden, när sådant af Eders Kong!. Magt eller
landtbruksstyrelsen äskas, afgifva yttranden i frågor, som falla inom
området för rådets verksamhet, uteslutits;

att stadgandena i fråga om den tid, hvarunder rådets möten Unge
räcka, borttagits, men att i stället föreskrifvits att rådets ledamöter icke,
vare sig under ordinarie eller urtima möte, må uppbära dagtraktamente
för längre tid än högst tio dagar, resedagame oberäknade; samt

att bestämmelsen om ledamots rätt att under mötet väcka förslag
ändrats sålunda, att dylika förslag må väckas inom två dagar från mötets
början och äfven senare, såvida det omedelbarligen föranledes af redan
fattadt beslut eller upptaget ärende eller af annan under mötet inträffad
händelse.

Härjemte hafva ur sj elfva förslaget uteslutits de i det ursprungliga
förslaget förekommande bestämmelserna om, huru kostnaderna för rådet
skola gäldas.

Dessa kostnader hafva af styrelsen beräknats till 12,750 kronor,
deri inberäknats 1,000 kronor såsom arfvode åt rådets sekreterare samt
ett belopp af 5,000 kronor, afsedt till gäldande af kostnader för kanslibiträden,
tryckning, renskrifning, betjening, rådets urtima möten m. m.
Då antalet af de ledamöter, som skulle utses af hushållningssällskapen,
komme enligt de af styrelsen föreslagna grunder att under nuvarande
folkmängdsförhållanden utgöra 31, skulle, ifall hvarje hushållningssällskap
till kostnaderna bidroge med 250 kronor för hvar ledamot, sällskapet
egde utse, hushållningssällskapens bidrag komma att uppgå till 7,750
kronor, hvadan ett statsbidrag för ändamålet erfordrades af 5,000 kronor.

Styrelsen har derföre och på grund af hvad styrelsen i öfrigt i
ärendet anfört liemstält att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att dels bevilja ett årligt anslag af 5,000 kronor såsom bidrag
till bestridande af kostnaderna för ett landtbruksråd, inrättadt i enlighet
med de af styrelsen föreslagna hufvudgrunder, dels ock medgifva
att å den hvarje hushållningssällskap tillkommande andel af bränvinsförsäljningsmedlen
må till betäckande af återstoden af nämnda kostnader
i statskontoret afdragas ett belopp af 250 kronor för hvarje ledamot
i landtbruksrådet, sällskapet hade att utse.

Sjette hufrudtiteln.

Att det allmänt erkända behofvet af en samverkan mellan de statsmyndigheter,
som hafva att handlägga jordbrukets och dermed samband
Agande näringars angelägenheter, samt idkarne af dessa näringar icke
kan på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses uteslutande genom hushållningssällskapen,
synes mig framgå redan deraf att en samverkan
med dessa icke kan gifva sig uttryck annorlunda än genom det skrifna
ordet och sålunda är i saknad af det hjelpmedel för ernående af ett
från alla sidor skärskådadt resultat, som ligger i ett muntligt och omedelbart
tankeutbyte. Säkerligen komma myndigheterna att fortfarande som
hittills inhemta hushållningssällskapens meningar i frågor, som utgöra
föremål för deras verksamhet, och dessa sällskap äro för visso betydelsefull
representanter för önskningarna och åsigterna hos näringsidkarne
inom hvarje särskildt sällskaps område. Men något tillförlitligt uttryck
för de bland näringsidkarne i landet öfverhufvud rådande åsigterna om
ifrågavarande näringars behof och om de lämpligaste åtgärderna lör
deras befrämjande kan svårligen erhållas, utan att näringsidkare från
skilda delar af landet sättas i stånd att med hvarandra samråda och
meningarna från de olika landsdelarne sålunda erhålla tillfälle att bryta
sig mot hvarandra. Det var också behofvet af eu dylik samverkan
mellan näringsidkarne från de olika delarne af riket, som framkallade
de förut omnämnda mötena af hushållningssällskapens ombud.

Då emellertid denna, utan medverkan från statens sida tillkomna
institution visat sig oförmögen att med sin nuvarande organisation tillfredsställande
fylla uppgiften att vara en representation för j ordbrukets
gemensamma intressen, synes det mig önskvärdt att staten genom
sitt biträde söker åstadkomma en dylik representation. Och det är
ett försök dertill, som föreligger i det af landtbruksstyrelsen nu
framlagda förslaget om inrättande af ett landtbruksråd, h vilket förslagdock
synes mig kunna i vissa delar förändras till mera öfverensstämmelse
med de önskningar, som i frågan uttalats från olika håll.

Hvad först angår frågan om rådets sammansättning, så torde hushållningssällskapens
förut omförmälda möten, hvillcas medlemmar, såsom
nämnts, utgjordes af ett ombud för hvarje hushållningssällskap, kunna i
detta afseende tjena till förebild, till följd hvaraf ledamöternas antal
skulle komma att utgöra 26 i stället för af landtbruksstyrelsen föreslagne
31. Orsaken till att dessa möten icke motsvarat de förväntningar,
man om dem trott sig ega skäl hysa, är nemligen icke i någon
mån att söka i det sätt, hvarpå mötena voro sammansatta. Och jag har
icke af hvad i ämnet förekommit blifvit öfvertygad om lämpligheten af

Sjette hufriidtiteln.

att landtbruksstyrelsen eller, såsom jemväl ifrågasatts, Eders Kongl. Maj:t
skulle utse visse ledamöter af rådet. Icke heller anser jag mig kunna
förorda landtbruksstyrelsens senaste förslag att rådet skulle ega att sj eif t
komplettera sig med ett visst antal ledamöter, kände för sakkunskap inom
vissa angifna områden, då det behof af sakkunnigt biträde, som derigenom
skulle tillgodoses, enligt min tanke vida bättre fylles, om rådet
och de utskott, som för ärendenas beredning utses, berättigas att för
meddelande af upplysningar och till deltagande i öfverläggningarna
kalla personer, som gjort sig särskild! kända för fackkunskap i den
fråga, som skall behandlas. Sålunda om t. ex. fråga förekommer, som
rörer fiskerinäringen, deruti i allmänhet mindre sakkunskap lärer vara
att påräkna hos rådets ledamöter, kan det vara af vigt att rådet till
sin förstärkning eger att tillkalla flere af de med denna näring
särskild! förtrogne. Jag tillåter mig påpeka att, då jag här nämner
fiskerinäringen, derunder icke kan inbegripas annat än de grenar
deraf, som utgöra föremål för landtbruksstyrelsens omsorg, då ju landtbruksrådet
icke utan särskild föreskrift kan komma att behandla andra
frågor än sådana, som i statsadministrativt afseende tillhöra landtbruksstyrelsens
handläggning.

För att, så vidt möjligt, vinna trygghet för att ledamöterne och
suppleanterne i rådet verkligen komma att representera meningarna
inom den ort, för hvilken de äro utsedde, synes mig en föreskrift lämpligen
böra meddelas derom att hushållningssällskap icke må till ledamot
eller suppleant välja annan än den, som är känd för att vara med
förhållandena inom hushållningssällskapets område förtrogen.

Enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle rådet sammanträda hvarje
år. Då emellertid rådets uppgift bör vara att behandla allenast frågor,
hvilka ega större betydenhet och icke äro af mera lokalt intresse, torde
rådets ordinarie sammanträden kunna åtminstone tills vidare inskränkas
till hvart annat år, dock med skyldighet för rådet att äfven dess emellan
sammankomma, om Kongl. Maj:t finner sådant nödigt för behandling af
viss uppgifven fråga. Ådagalägger erfarenheten behofvet af tätare
ordinarie sammanträden, kan ju en förändring i detta afseende framdeles
lätt vidtagas.

I likhet med hvad af ett stort antal hushållningssällskap blifvit
yrkadt, anser jag frågan om utseende af eu bestyrelse för landtbruksrådet
höra helt och hållet förfalla, och jag åberopar i detta afseende
hvad af Örebro läns hushållningssällskap blifvit anfördt. Jag har endast
att tillägga att expedierandet af rådets beslut, hvilket enligt landtbruksstyrelsens
förslag jemväl skulle tillhöra bestyrelsen, lämpligen

94 Sjette hufvudtiteln.

synes kunna ombesörjas af rådets ordförande med biträde af sekreteraren.

Landtbruksstyrelsens förslag; synes icke bestämdt förutsätta att
förbindelsen mellan rådet och de statsmyndigheter, som handlägga
ärenden rörande landthushållningen, skulle kunna ske omedelbart, utan
synes snarare afse att denna förbindelse egentligen skulle ega rum
genom skriftliga meddelanden. Det synes mig dock vara uppenbart
att, såvida rådets verksamhet skall kunna blifva så fruktbringande, som
man torde hafva förhoppning att vänta, tillfälle bör beredas statsmyndigheternas
representanter att deltaga i rådets förhandlingar. Det
bör icke förbises att den närmare beröring, hvari dessa myndigheter
derigenom komme med rådet, äfven måste blifva till gagn för
deras egna arbeten. Jag anser derföre att landtbruksstyrelsens chef
och dess ledamöter böra ega rätt att deltaga i rådets förhandlingar, och
då rådets verksamhet äfven är afsedd att omfatta skogshushållningen,
torde samma rätt böra tilläggas jemväl domänstyrelsens chef och ledamöter.

Hvad landtbruksstyrelsen föreslagit beträffande reseersättning oph
dagtraktamente åt rådets ledamöter och särskildt, tillkallade sakkunnige
anser jag mig böra biträda; och emot landtbruksstyrelsens senaste förslag
i öfrigt synes mig, utom i ofvan angifna afseende!!, icke några mera
väsentliga erinringar vara att göra, ehuruväl, då frågan om fastställande
af stadgar för rådet förekommer till slutligt afgörande, vissa jemkningar
i förslagets detaljbestämmelser torde vara af nöden.

De årliga kostnaderna för det ifrågasatta landtbruksrådet hafva af
landtbruksstyrelsen, såsom redan är nämndt, blifvit under förutsättning
af ordinarie sammanträde hvarje år beräknade till 12,750 kronor, till
hvilket belopp hushållningssällskapen skulle bidraga med tillhopa 7,750
kronor och statsverket med 5,000 kronor. Genom den af mig föreslagna
inskränkningen i antalet af rådets ledamöter, genom borttagande
af den föreslagna bestyrelse!!, för hvilken landtbruksstyrelsen beräknat
en årlig afgift af 1,350 kronor, samt genom någon minskning i det af
styrelsen till 1,000 kronor beräknade arfvodet för rådets sekreterare
torde emellertid kostnaderna för rådet kunna ej obetydligt nedsättas,
och jag föreställer mig att, om rådets ordinarie sammanträden inskränkas
till hvart annat år, de sammanlagda kostnaderna i allmänhet icke
böra för hvarje tvåårsperiod öfverstiga 10,000 kronor.

Då det icke synes billigt att hushållningssällskapen med sina ofta
temligen knappa inkomster skola bidraga till betäckande af ifrågavarande
kostnader, livilka otvifvelaktigt afse ett statsändamål, anser
jag dessa kostnader böra bestridas ensamt af statsverket; och torde för

Sjette hufviultiteln.

sådant ändamål alltså under ifrågavarande titel böra uppföras ett ordinarie
anslag, som med afseende derå att de verkliga utgifterna för hvarje
år icke kunna med visshet beräknas, synes böra erhålla egenskap af förslagsanslag
och skäligen kunna sättas till 5,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj: t täcktes föreslå Riksdagen

att, till bestridande af kostnaderna för ett landtbruksråd, under
anslngstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
bevilja ett årligt förslagsanslag af 5,000 kronor.

Vidare har jag att under nu förevarande anslagstitel anmäla eu ursprungligen
åt Jönköpings läns hushållningssällskap väckt fråga om
anslag till premiering af nötboskap.

Uti en till Eders Kong], Maj:t i mars månad år 1888 ingifven
skrift har nemligen nämnda hushållningssällskap, med betonande af vigten
för det svenska jordbruket af en rationel! och praktiskt bedrifven
ladugårdsskötsel och mejerihandtering samt med framhållande att, utan
en, åtminstone i någon mån, förädlad och i öfrig! väl vårdad nötkreatursstam,
alla bemödanden att af ladugården hemta nöjaktig afkastning
måste blifva fåfänga, anfört att aktningsvärda bemödanden
att förbättra och förädla nötkreatursstocken och att om djurens rätta
skötsel och vård sprida kännedom bland massan af jordbrukare visserligen
blifvit under de senare åren gjorda så väl af enskilde som af
rikets hushållningssällskap, af hvilka flera efter exempel från Skaraborgs
län inom sina områden infört premiering utaf nötboskap, men
att hvarken enskilde eller hushållningssällskap egde tillgångar, som försloge
att i erforderlig omfattning anordna dylik premiering, hvadan
hushållningssällskapet hemstälde att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i
öfvervägande, huruvida tillgångar skulle kunna beredas för att användas
till premiering af afvelsam- bland nötboskap och tillhandahållas
de hushållningssällskap, som infört och upprätthölle en sådan premiering.

Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som i anledning häraf
hörts, har i utlåtande af den 14 september 1888 anfört att komitén,
lika med hushållningssällskapet, vore lifligt öfvertygad derom, att bland
de åtgärder, som kunde vidtagas för främjandet af den svenska landtbruksnäringens
framgångsrika utveckling, få, om ens några, hade större

eu-]

Anslag till
nötboskapspremiering.

Sjette hufvudtiteln.

betydelse än de, som afsåge att uppmuntra och understödja arbetet
för förbättringen af landets boskapsafvel, och de betydande uppoffringar,
som de flesta af rikets hushållningssällskap gjort och fortfarande
gjorde dels för inköp af afvelsam- och dels för prisbelöning af sådana,
ådagalade otvifvelaktigt att denna åsigt i allmänhet delades af
rikets hushållningssällskap.

Efter det komitén vidare erinrat om de åtgärder, som i ifrågavarande
hänseende af staten vidtagits, och dervid bland annat framhållit
dels tillvaron af den efter stamholländeriernas och stamschäferiernas
indragning bildade fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling,
hvars afkastning användes till prisbelöningar af ladugårdar och
schäferier samt till låneunderstöd för inköp af afvelsam-, dels och att
medel årligen plägade beviljas till prisbelöningar vid landtbruksmöte^
och att dessa medel till någon del användes till belöningar åt vid mötena
utstälda afvelsdjur, har komitén ytterligare anfört att, ehuru de
af staten och hushållningssällskapen bekostade prisbelöningarna otvifvelaktigt
verkat gagneligt, det likväl icke kunde bestridas att verkningarna
af dessa prisbelöningar i allt för ringa grad trängt ned till de
mindre jordbrukarne, på hvilka, såsom utgörande det långt öfvervägande
flertalet, man likväl i främsta rummet borde söka att utöfva inflytande.
Bland de mera kända anstalter, hvilka blifvit föreslagna
eller sätta i .verket för afhjelpande af denna olägenhet, funne komitén
ingen så lämplig för vårt lands förhållanden som det premieringssystem
för nötboskap, som alltsedan år 1883 med uppoffring af
jemförelsevis ganska betydliga penningemedel tillämpats af Skaraborgs
läns hushållningssällskap och under de senast förflutna åren delvis eller
fullständigt införts af några andra sällskap. Komitén hade ock, efter en
omsorgsfull granskning af de för berörda premiering gällande detaljbestämmelser,
hvilken granskning i hufvudsak utfallit mycket tillfredsställande,
genom en utfärdad cirkulärskrifvelse fästat hushållningssällskapens
uppmärksamhet på det Skaraborgska premieringssystemet. Då emellertid,
såsom ock framginge af Jönköpings läns hushållningssällskaps
ofvanberörda framställning, flertalet åt rikets hushållningssällskap saknade
erforderliga tillgångar för ett sådant systems någorlunda fullständiga
genomförande, syntes det komitén att ett ingripande från statens
sida i ändamål att understödja lokala myndigheters eller föreningars
sträfvanden i den ifrågavarande riktningen vore af verkligt behof
påkalladt och derföre i hög grad önskligt, En förebild till ett sådant
tillvägagående från det allmännas sida funnes redan i det bidrag, som
utginge till premiering af hästar, och med hänsyn till de ekonomiska

Sj ette h n fynd titel 11.

intressen för hela landet, som vore förknippade med nötboskapsskötseln,
borde denna åtminstone i lika hög- grad som hästskötseln anses
förtjent att af staten understödjas. En med understöd af staten och
följaktligen under dess ledning och kontroll anordnad nötboskapspremiering
skulle derjemte åt verksamheten för boskapsafvelns förbättringinom
landet gifva den enhet, planmessighet och konseqvens, som denna
verksamhet hittills allt för ofta saknat.

Ehuru komitén såge sig ur stånd att kunna uppgöra en noggrann
beräkning öfver de kostnader, som skulle blifva nödvändiga för genomförandet
öfver hela landet af en nötboskapspremiering, i hufvudsak anordnad
efter de grunder, som gälde för den i Skaraborgs län under
de senare åren med särdeles tillfredsställande resultat pröfvade, trodde
sig komitén likväl, på grund af ett öfverslag, böra antaga att, under
förutsättning att, såsom skedde vid hästpremieringen, hushållningssällskapen
eller andra lokala korporationer eller föreningar tillsköte ungelär
lika stort belopp, ett årligt bidrag från statens sida af omkring

50,000 kronor torde blifva erforderligt. Denna summa kunde visserligen
synas ganska betydlig-, men den vore dock ingalunda stor i jemförelse
med hvad för motsvarande ändamål af staten utgåfves i vårt
grannland Danmark, der enligt en år 1887 utfärdad »Lov om Foranstaltninger
till Husdyravlens och Husdyrbrugets Fremme» ett årligt
anslag af intill 200,000 kronor, hvaraf intill 150,000 kronor för premiering,
vore anvisadt att utgå till understöd af sådana åtgärder.

Enligt bemyndigande af Eders Kong!. Maj:t uppdrog derefter den
3 januari 1889 dåvarande chefen för civildepartementet åt kaptenen
F. Chr. S. Flach, hvilken torde kunna anses såsom den egentlige upphofsmannen
till det s. k. Skaraborgssystemet, att utarbeta ett förslag
rörande ordnandet af den ifrågasatta premieringen, och i anledning
häraf har klack. till nämnda departement inkommit med ett dylikt förslag,
byggdt på det inom Skaraborgs län tillämpade systemet.

Detta förslag innehåller, bland andra, följande hufvudsaldiga bestämmelser: 1.

De medel, som staten för premieringen anslår, fördelas i allmänhet
i förhållande till de belopp, som af hushållningssällskap eller af
hushållningssällskap och landsting gemensamt för året beviljas till nötboskapspremiering
enligt faststäldt reglemente, och statsbidraget må i
regeln icke öfverstiga de af hushållningssällskap och landsting sålunda
lemnade tillskott.

2. Premieringen verkställes inom hvarje hushållningssällskaps område
af en särskild nämnd af tre personer, af hvilka en utses af landt Bih.

till Rilesd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 1 Höft. 13

Sjette hufvudtiteln.

bruksstyrelsen, en af hushållningssällskapet och en af vederbörande
kretsafdelning eller hushållsgille.

3. Förutom pris i penningar, medaljer och diplom utdelas vid
premieringsmötena till egare af kokreatur, som premieras eller som varit
premierade och fortfarande anses förtjenta af (Delning, s. k. frisedlar,
hvilka berättiga djurens egare att afgiftsfritt få dem betäckta af premierad
tjur. Dessa frisedlar, hvilka af tjuregaren emottagas såsom liqvid
för betäckningen, inlösas sedermera med visst bestämdt belopp.

4. Endast den, som eger eller brukar mindre än 50 hektar åker
(hvilken siffra dock af hushållningssällskap må sänkas men ej höjas)
må för så väl handjur som hondjur täfla om alla pris, vare sig penningar
eller medaljer eller diplom in. m.; egare eller brukare af större areal
må väl med handjur täfla, men får för djur, som godkännes, ej annat pris
än godkänningsmärke, medalj eller diplom; han eger jemväl uppvisa
hondjur vid premieringsmöte för att få dem bedömda, men kan för dem
icke erhålla någon belöning, utan får dem endast märkta och upptagna
såsom pristagare.

5. Ledningen af premieringen anförtros åt en särskild styrelse af
5 personer. Ordförande i denna styrelse är den, som af Eders Kong!.
Maj:t förordnas till chef för rikets nötboskapspremiering. Ledamöterne
i styrelsen väljas af de utaf landtbruksstyrelsen eller hushållningssällskapen
utsedde medlemmarne af premieringsnämnderna.

Vid öfverlemnande af berörda förslag har Flach anfört hufvudsakligen:
att, sedan han sökt skaffa sig personlig kännedom om de nordligare
landsdelarnes från de sydligares vidt skilda jordbruks- och ladugårdsförhållanden,
den åsigt hos honom allt mer befästats, att en med
statsmedel understödd nötboskapspremiering borde genom eu verkligt
lifskraftig men tillika så billig organisation som möjligt ordnas till ett
helt för att med erforderlig kraft kunna verka; att denna nya institution
borde, på samma gång den förlänade stadga och hållning inom
alla premieringsområden, tillika, till följd af rikets stora utsträckning
och skilda förhållanden, lemna tillbörlig frihet för de särskilda hushållningssällskapen
att, oberoende af det hela och hvarandra, ordna
en del premieringsangelägenheter enligt de anvisningar, som natur
samt ekonomiska och andra omständigheter angåfve; att, då staten för
ändamålet ansloge medel, staten äfven borde icke allenast låta utöfva
nödig kontroll utan äfven i väsentlig grad deltaga i sjelfva ledningen;
att Flach ansåge det årliga statsanslaget böra till en början bestämmas till

75,000 kronor, hvilken summa, sedan afdrag derifrån skett för allmänna
omkostnader, kunde, vid det förhållande att 17 hushållningssällskap och

Sjette hnfrudtiteln.

2 landsting för ordnande under år 1889 af en systematisk nötboskapspremiering
anslagit 54,964 kronor och derå af de öfriga sällskapen beslutat
införa en dylik premiering, så snart bidrag från staten lemnades, antagas
komma att motsvara hvad hushållningssällskap och landsting
lcomme att för ändamålet bevilja, när tillfälle till statspremiering yppades;
att, då vid 1887 års slut i riket funnes 2,330,706 nötkreatur mot
endast 481,257 hästar, ett årligt anslag af 75,000 kronor till nötboskapspremiering
icke kunde anses vara för stort jemfördt med det
belopp af 50,000 kronor, som vore årligen anslaget till hästpremieringen;
att bestämmelsen att endast den, hvars åkerareal icke öfverstege en
viss gräns, egde rättighet att deltaga i täflan om alla pris utgjorde en
väsentlig beståndsdel i det föreslagna premieringssystemet, emedan det,
utan stadgandet af en dylik gräns, snart skulle visa sig att de större
jordbrukarne toge de hufvudsakligaste prisen och de mindre från premieringen
uteblefve; att de mindre jordbrukarne deremot genom ett
dylikt stadgande skulle förmås att till premieringsmötena framföra såväl
lian- som hondjur, under det de större jordbrukarne blefve intresserade
att täfla med sina tjurar, hvilka ännu i allmänhet vore bättre
än de mindre jordbrukames, dels för hedern att få dem premierade
och belönade med medaljer, dels emedan de vid utlemnande! af den
premierade tjuren till betäckning finge mottaga frisedlar, som sedermera
inlöstes, dels ock derföre att de kunde påräkna högre pris för kalfvar,
fallna efter premierade tjurar; att, ehuru 50 hektar visat sig
vara en lämplig gräns, det likväl syntes böra öfverlåtas åt hushållningssällskapen
att på grund af lokala förhållanden inom deras områden
sätta gränsen lägre; samt att, då sättet, huru den ifrågavarande
angelägenheten i framtiden komme att ledas, vore af stor betydelse,
Flach ansåge att för ledande af premieringen borde inrättas en särskild
styrelse, bestående af intresserade, praktiske, med nötboskapens
uppfödning och förädling fullt förtrogne landtmän, hvilka hvarje
år finge tillfälle att personligen följa premieringens utveckling.

Då det af Flach utarbetade förslaget den 7 mars 1890 inför Eders
Kongl. Maj:t anmäldes, behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla landtbruksstyrelsen
att, efter granskning af berörda förslag och utredning af
premieringens nytta och lämpligaste anordnande, inkomma med förslagtill
författning i ämnet och i sammanhang dermed afgifva yttrande om
de öfriga åtgärder, som syntes böra vidtagas för befrämjande af de
med premieringen afsedda ändamål.

Sedan landtbruksstyrelsen i anledning af berörda nådiga befallning
lemna! samtliga hushållningssällskapen i riket tillfälle att öfver förslaget

100

Sjette hiifTudtiteln.

yttra sig, samt utlåtande i ämnet jemväl infordrats från statens instruktör i
boskapsskötsel, har styrelsen inkommit med en underdånig’ skrifvelse af
den 11 oktober 1890 och deruti anfört att, då sättet för ordnandet af
nötbo skap spremieringen vore väsentligen beroende på statsbidragens
storlek, liksom i viss mån äfven på vilkoren för desammas åtnjutande,
styrelsen ansåge sig höra, innan förslag till författning i ämnet utarbetades
och styrelsen föresloge de öfriga åtgärder, som borde vidtagas
för befrämjande af de med premieringen afsedda ändamål, redan nu
underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågan om de för statens åtgärder
i förevarande afseende nödiga medlen.

Af hushållningssällskapens vid styrelsens skrifvelse fogade yttranden
inhemtas att sällskapen allmänt ansett önskvärdt att medel af staten
ansloges till understödjande af nötboskapspremieringen inom landet.
Deremot hafva olika meningar uttalats, bland annat, i fråga om grunden,
hvarefter statens bidrag till premieringen borde utgå. Medan nemligen
de öfriga sällskapen lemnat det af Flack uppgjorda förslaget i
dessa delar i hufvudsak utan erinran, hafva Östergötlands läns, Elfsborgs
läns norra och samma läns södra samt Kopparbergs och Gotlands
läns hushållningssällskap uttalat en afvikande mening. De tre förstnämnda
sällskapen hafva dervid anfört att, då sällskapens förmåga att
till ändamålet anslå medel, helt och hållet vore beroende af deras andel
i bränvinsförsäljningsmedlen, följden af den utaf Flack föreslagna
fördelningsgrunden blefve att de sällskap, som af staten redan erhölle
de största bidrag under form af bränvinsmedel, äfven skulle erhålla
största bidragen till premieringen, medan de hushållningssällskap, hvilka
åtnjöte relativt mindre andel af bränvinsmedlen och derigenom saknade
förmåga att lemna större anslag till premiering, äfven ginge förlustiga
det rikligare bidrag af staten, hvaraf de på grund af sitt område och
_ sin kreatursstock vore i. behof för att kunna anordna en verksam nötboskapspremiering.
Sällskapen ansåge derföre att statens bidrag borde
fördelas mellan sällskapen i förhållande till deras behof af anslag för
ändamålet, för bedömande hvaraf någon bättre .måttstock än kreatursstocken
icke kunde finnas, och att å andra sidan vilkor et för åtnjutande
af statsbidrag borde vara att sällskapen bidroge till premieringen
med en viss procent af deras bränvinsmedel. I hufvudsakligen
samma riktning har Kopparbergs läns hushållningssällskap
yttrat sig, ehuru sällskapet ansett statsbidragets storlek icke böra uteslutande
bestämmas efter kreatursstocken, utan att dervid hänsyn jemväl
borde tagas till kreatursafvelns ståndpunkt, den större eller mindre
kostnad, som premieringen till följd af premieringsområdets storlek och

101

Sjette hnfmdtfteln.

samfärdsmedlens utveckling'' måste medföra, samt i sista rummet till
storleken af hushållningssällskapets eller landstingets bidrag för ändamålet.
Hushållningssällskapet i Gotlands län har hemstält om den modifikation
i den föreslagna grunden att mindre folkrika områden med
jemförelsevis ringare tillgångar och större utgifter måtte kunna erhålla
statsbidrag, motsvarande ända till dubbla beloppet af ortens egna tillskott.

I fråga om storleken af det för ändamålet erforderliga statsanslaget
bär endast Kristianstads läns hushållningssällskap uttalat sig och sällskapet
har dervid yttrat den mening att anslaget borde sättas till minst

104,000 kronor, så att hvarje hushållningssällskap kunde erhålla ett bidrag
af 4,000 kronor.

Enär frågan om inrättande, på sätt Flack föreslagit, af en särskild
styrelse för premieringen inverkar på beräkningen af statsanslagets belopp,
får jag i sammanhang härmed nämna att de flesta hushållningssällskapen
afstyrkt Flachs förslag i denna del.

Uti sin ofvanberörda skrifvelse har landtbruksstyrelsen för sin del
anfört att klimatiska och andra förhållanden inom större delen af vårt
land hänvisade på boskapsskötseln såsom en af det svenska landtbrukets
vigtigaste uppgifter. Beklagligen hade ända till senaste tiden
vår kreatursstock med afseende å sin beskaffenhet icke motsvarat de
anspråk, som derpå måste ställas, nemligen att de särskilda djuren
eller stammarne, jemte det de i öfrigt lämpade sig för hvarje orts särskilda
behof, lemnade nöjaktig afkastning vare sig i kött eller i mjölk.
Fn förbättring i detta afseende kunde dock icke komma till stånd, utan
att de dertill syftande åtgärderna leddes efter en bestämd, klart uppfattad
och genomtänkt plan, dervid största noggrannhet och urskiljning måste
användas beträffande valet åt så väl afvelsdjur som påläggningsmateriel.

Hvad anginge utvägarne för uppnående af det antydda målet,
funnes tvenne metoder eller system, hvilka begge förtjenade den största
uppmärksamhet. Den ena af dessa metoder, som benämndes den Schleswig—Holsteinska,
bestode uti bildandet af så kallade tjurföreningar eller
sammanslutningar af företrädesvis mindre jordbrukare i ändamål att inköpa
en stamtjur, åt hvilken de bland medlemmarnes kor, som vid
undersökning befunnits användbara till stamkor, blefve betäckta. Ehuru
detta system, enligt styrelsens mening, onekligen hade många fördelar
och, der det blifvit infördt, visat sig verka till boskapsafvelns höjande,
förutsatte det dock eu företagsamhetsanda och förmåga att bedöma värdet
och betydelsen af eu sådan åtgärd, som åtminstone för närvarande
icke syntes kunna påräknas hos vårt lands mindre jordbrukare, hvilka
just i främsta rummet vore i behof af sådant understöd, hvarom här

102

Sjette hnfvud titeln.

vore fråga. Det andra systemet, livilket med framgång användts i
främmande länder samt sedan år 1883 tillämpats af Skaraborgs läns hushållningssällskap
och derföre plägade benämnas Skaraborgssystemet, afsåge
att genom nötboskapspremiering höja nötboskapsafveln. Dess
grundtanke vore att genom utdelade belöningar till egarne af goda afvelsdjur
söka upphjelpa boskapsafvel!! från den låga ståndpunkt, hvarpå
den förnämligast hos de mindre jordbrukarne inom landet för närvarande
befunne sig. Med fasthållande af denna grundtanke utdelades
belöningar endast för sådana djur, som till följd af framstående egenskaper
ansåges kunna komma att framalstra en god och för hvarje särskild
ort lämplig afkomma. Det vore detta system, som läge till grund
för det af Flach utarbetade förslaget, och då detsamma syntes ega
alla förutsättningar för att kunna, om det blefve inom vårt land mera
allmänt tillämpad!, i hög grad befordra nötboskapsafveln derstädes, ansåge
styrelsen, i likhet med hushållningssällskapen, att de åtgärder, som
från statens sida vidtoges för boskapsafvelns höjande, borde afse befordrandet
af nötboskapspremieringen enligt hufvudgrunderna i detta
system.

Hvad anginge de särskilda bestämmelserna i Flachs förslag, såvidt
dessa kunde utöfva inflytande på anslagsfrågan, ansåge styrelsen att,
ehuru enhet i den allmänna ledningen af premieringsväsendet inom
landet vore af högsta vigt och betydelse för framgången af bemödandena
att höja boskapsafvel^ någon särskild styrelse för ändamålet d(jpk
icke behöfde inrättas, utan att den antydda ledningen kunde öfvertagas
af landtbruksstyrelsen utan någon sådan mellanhand mellan styrelsen
och hushållningssällskapen, som af Flach föreslagits. Beträffande derefter
gränsen mellan de jordbrukare, som finge täfla om alla pris, och
dem, som skulle ega endast de mindre rättigheter i detta afseende,
hvarom redan nämnts, så ansåge styrelsen ifrågavarande större rättigheter
böra utsträckas till flere än förslaget medgåfve samt sålunda tillerkännas
alla dem, som egde eller brukade eu åkerareal af högst 75
hektar, hvarigenom, med bibehållande af rättigheten för hushållningssällskapen
att sänka denna gräns, gränsbestämmelsen skulle kunna blifva
densamma för hela landet, livilket icke kunde lämpligen ske, derest
gränsen faststäldes enligt Flachs förslag.

De öfriga bestämmelserna i förslaget ansåge styrelsen icke kunna
utöfva något större inflytande på anslagsfrågan.

Derefter öfvergående till denna fråga, anför styrelsen vidare att
det, för att eu fullt verksam nötboskapspremiering skulle komma till
stånd inom landet, erfordrades att staten för ändamålet ansloge medel,

103

Sjette liufvudtiteln.

ty just bristen på sådana hade varit förnämsta orsaken dertill att denna
angelägenhet icke gjort större framsteg inom landet i dess helhet än
som verkligen skett. Om statsmedel för ändamålet beviljades, borde
desamma, enligt styrelsens förmenande, ställas till hushållningssällskapens
förfogande, då några lämpligare mellanhänder mellan de offentliga
myndigheterna och landtbrukets idkare för närvarande icke funnes samt
dessa sällskap i allt högre grad visat sig motsvara det ändamål, hvarför
de upprättats.

I fråga om kostnaden för en effektiv, till hela landet utsträckt
nötboskapspremiering'' efter de angifna hufvudgrunderna hölle styrelsen
före att följande beräkning komme det rätta temligen nära.
Enligt styrelsen tillhandakomma uppgifter ansloges för närvarande inom
Skaraborgs, Östergötlands och Kronobergs län, der en tidsenlig nötboskapspremiering
blifvit införd, för ifrågavarande ändamål penningebelopp,
. hvilka, enligt styrelsens beräkning, för hvarje fullt antal af

1,000 djur utaf länens kreatursstock af tjurar, kor och ungnöt utgjorde
inom Skaraborgs län 57 kronor, inom Östergötlands län 42 kronor och
inom Kronobergs län 52 kronor; och, om, för att icke göra beräkningen
för låg, det antoges att till en fullt effektiv premiering af ifrågavarande
slag för vårt land erfordrades ett anslag af 50 kronor för hvarje
fullt tal af 1,000 djur af landets kreatursstock, på nyss nämnda sätt
bestämd, skulle, då denna enligt de af statistiska centralbyrån senast
offentliggjorda uppgifterna räknade ett antal af 2,087,234, en sådan
premiering komma att årligen kosta landet 104,350 kronor, eller i rundt
tal omkring 100,000 kronor.

Ehuru staten måste för nötboskapspremieringen göra uppoffringar,
ansåge styrelsen likväl att det icke borde ifrågakomma att staten skulle
gälda hela kostnaden för densamma. Icke heller kunde styrelsen dela
den åsigt om grunden för bestämmande af statens bidrag, som uttalats
af hushållningssällskapen i Östergötlands, Elfsborgs och Kopparbergs
län. Oafsedt det godtyckliga deruti att hushållningssällskapets bidrag
skulle utgå med en viss procent af de sällskapet tillkommande bränvinsmedel,
hvilkas belopp icke stode i ens det aflägsnaste förhållande till
sällskapets behof af medel för nötboskapspremiering, kunde denna
utväg af rent praktiska skäl icke komma i fråga. Det syntes nemligen
icke kunna undvikas att med tillämpning af denna grund vissa sällskap
skulle för premieringen nödgas utgifva långt större summor än för
ändamålet kräfdes. Möjligen skulle härvid kunna erinras att, för undvikande
af att inom vissa län, der bränvinsmedlen uppginge till högt
belopp, ett alltför stort öfverflöd af för ändamålet tillgängliga medel

104

Sjette liufvudtiteln.

skulle uppstå, hvilket skulle blifva följden, om storleken af dessa medel
lades till grund för sällskapens bidrag, hushållningssällskapen sjelfva
borde kunna få bestämma beloppen af sina bidrag i förevarande fall,
under det att statsbidraget beräknades efter kreatursstockens storlek.
Men förutom omöjligheten att kunna kontrollera och bedöma, om sällskapen
verkligen i mån af sina tillgångar ansloge för ändamålet tillräckliga
medel, skulle den helsosamma sporre, som onekligen läge i
bestämmelsen att från orterna skulle tillskjutas lika belopp med statsbidraget,
på detta sätt komma att fattas, på samma gång som icke
någon säkerhet gåfves derför att icke statsbidrag utginge, utan att
något verkligt behof af sådant förelåge, eller att icke statsbidraget användes
på ett för ändamålet otjenligt sätt. Styrelsen ansåge förty att
statsbidraget borde utgå efter den grund att hushållningssällskap eller
landsting, hvart för sig eller i förening, skulle för ändamålet anslå
minst samma belopp som statsbidraget. Men på det att icke derigenom
de rikare hushållningssällskapen skulle erhålla allt för stor andel af statsanslaget,
hvilket af ofvan anförda skäl syntes böra utgöra hälften af
premieringskostnaden för landet, eller 50,000 kronor, samt för att de
mindre väl lottade sällskapen skulle kunna tilläggas någon fördel framför
de förra, ansåge styrelsen att ett visst belopp borde bestämmas för
hvarje fullt tusental af nötkreatursstocken, med undantag af oxar,
utöfver hvilket belopp statsbidrag icke finge utgå, samt att detta belopp
borde sättas något högre än till hälften af beräknade kostnaden
för premiering af nämnda antal djur, eller till af styrelsen skäligen ansedda
tretio kronor.

Slutligen ansåge styrelsen att såsom vilkor för statsbidrags åtnjutande
borde föreskrifvas att hushållningssällskapen skulle underkasta
sig de föreskrifter i afseende på premieringen och öfriga förhållanden,
som Eders Kong]. Maj:t komme att fastställa. Det behöfde icke erinras
att vid fastställande af dessa föreskrifter — äfven med bibehållande
af Skaraborgssystemets hufvudgrunder för premieringen, dock
med iakttagande af den utaf styrelsen föreslagna gränsen i afseende å
rätten att täfla om alla slags pris — hänsyn kunde tagas till de för
hvarje särskild landsdel egendomliga förhållanden.

Med stöd af hvad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen om
aflåtande till Riksdagen af framställning om anvisande på extra stat för
år 1892 af ett anslag af 50,000 kronor för understödjande af nötboskapspremiering
inom riket enligt de af styrelsen angifna hufvudgrunder.

Sjette hufrudtitclii. 105

Önskvärdheten af att staten anslår medel till understödjande af
en nötboskapspremiering bär blifvit i de yttranden, som i föreliggande
ärende afgifvits, så enhälligt erkänd, att jag icke torde behöfva dervid
uppehålla mig. Likaledes synes det mig, oaktadt vissa hushållningssällskap
ifrågasatt att det borde öfverlemnas åt hushållningssällskapen
att fritt bestämma om grunderna för premieringens ordnande, vara gifvet.
att den af staten understödda premieringen bör anordnas hufvudsakligast
enligt det s. k. Skaraborgssystemet, om hvars företräde meningarna
icke synas vara delade. Dock anser jag den modifikation i afseende
å grunderna för premieringen böra vidtagas att, på sätt af vissa
hushållningssällskap yrkats och jemväl landtbruksstyrelsen förordat, gränsen
mellan de mindre jordbrukarne, som skulle ega täfla om alla slags
pris, och de större jordbruksidkarne, hvilkas rätt till täflan är inskränkt,
ändras sålunda, att den vidsträcktare tiiflingsrätten tillerkännes de jordbrukare,
hvilkas åkerareal icke öfverstiger 75 hektar. För öfrigt kan
naturligtvis vid fastställande af de närmare bestämmelserna rörande
premieringen hänsyn i viss mån tagas till för olika landsdelar egendomliga
förhållanden, liksom jag icke bör lemna oanmärkt att enligt Flachs
förslag i vissa afseende]! en temligen vidsträckt bestämmelserätt är
hushållningssällskapen förbehållen.

Lika med landtbruksstyrelsen och flertalet afl hushållningssällskapen,
anser jag den af Flach föreslagna styrelse för premieringen öfverflödig,
och att de åligganden, som skulle tillhöra denna styrelse, böra
öfvertagas af landtbruksstyrelsen.

I fråga om vilkoren för åtnjutande af statsbidrag synes mig giltigt
skäl icke finnas att afvika från den af Flach föreslagna, af det vida
öfvervägande antalet hushållningssällskap utan anmärkning lemnade och
jemväl af landtbruksstyrelsen förordade bestämmelsen att vederbörande
hushållningssällskap eller landsting eller begge gemensamt skola tillskjuta
minst lika stort belopp som statsbidraget.

Då den af landtbruksstyrelsen uppgjorda beräkningen rörande beloppet
af de för premieringen erforderliga medel synes antaglig, anser
jag denna, beräkning för närvarande böra läggas till grund för det
för ändamålet erforderliga statsanslagets belopp och detta anslag sålunda
tills vidare bestämmas till 50,000 kronor årligen.

Såsom nämnts, har landtbruksstyrelsen till förekommande att
statsanslaget till förfång för de i ekonomiskt afseende sämre lottade
hushållningssällskapen företrädesvis tillgodokomme de hushållningssällskap,
hvilka förmådde lemna mera betydande bidrag till premieringar,
föreslagit att statens bidrag till hvarje hushållningssällskap icke skulle
Bih. till llihd. Blot. 1891. 1 Sami. I Åfä. 1 lläft. 14

[12.]

Höjning i årsarfvodet
för
styresmannen
för storskiftesverket
m. m.

106 Sjette Imfvudtiteln.

få öfverskrida 30 kronor för hvarje fullt tusental af kreatursstocken
inom sällskapets område. Men eu dylik ovilkorlig bestämmelse anser
jag mig icke kunna förorda, enär deraf skulle följa att högre bidrag
icke finge ett hushållningssällskap lemnas ens i det fall att alla de
öfriga sällskapen ändock kunde erhålla bidrag, motsvarande de af dem
eller vederbörande landsting gjorda tillskotten. Eders Kongl. Maj:t
lärer i allt fall vid anslagets fördelning tillse att hvarje sällskap kommer
i åtnjutande af det statsbidrag, som med hänsyn till föreliggande förhållanden
må vara skäligt.

Med erinran att, då det ifrågasatta statsanslaget afser att fylla ett
stadigvarande och icke ett blott tillfälligt behof, detsamma bör beviljas
på ordinarie stat, hemställer jag på grund af hvad sålunda anförts att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till understödjande utaf premiering af nötboskap med belopp,
som för hvarje hushållningssällskaps område icke må öfverstiga hvad
hushållningssällskapet eller landstinget, hvart för sig eller i förening,
för ändamålet tillskjuter, under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» anvisa ett anslag af 50,000 kronor.

Vid bifall till hvad jag under denna och nästföregående punkt i
afseende å landtbruksrådet och nötboskapspremieringen föreslagit kommer
förevarande anslagstitel med följande ändrade lydelse »befräm jande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag
å 5,000 kronor till kostnader för ett landtbruksråd)» att
höjas med tillhopa 55,000 kronor eller från sitt nuvarande belopp 55,000
kronor till 110,000 kronor.

Skiften och afvittringar.

Enligt en af landtmäteristyrelsen i underdånig skrifvelse den 15
november 1890 framlagd beräkning öfver kostnaderna för
och afvittringsverken för år 1892, kunna dessa kostnader antagas uppgå

för Kopparbergs län till ................... 40,000 kronor

» Vesterbottens » » 14,500 »

» Norrbottens » » 58,000 »

eller tillhopa till 112,500 kronor.

Då, enligt hvad styrelsen anmält, behållningen å anslagen till skiften
och afvittringar vid sistlidna års slut kan beräknas blifva tillräcklig

107

Sjette hufvudtiteln.

att, jemte 1892 års ordinarie anslag till berörda ändamål, fylla anslagsbehofvet
för nästkommande år, lärer, såom landtmäteristvrelsen jemväl
såsom sin mening uttalat, något extra anslag för storskiftes- och afvittringsarbetenas
fullföljande under år 1892 icke behöfva att af Riksdagen
begäras.

Deremot och då styresmannen vid storskiftesverket i Kopparbergs
län samt storskiftes- och afvittringslandtmätarne äfvensom föredraganden
för afvittringsärendena i Norrbottens län böra för år 1892 komma i
åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem beviljade,
hemställer jag, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen föresiagit,
och med erinran att den förhöjning i styresmannens för afvittringsverket
i Vesterbottens län årsarfvode, hvilken hittills plägat af Riksdagen
beviljas, icke vidare ifrågakommer, enär efter nuvarande styresmannens
afgång, hvilken lärer komma att ega rum under innevarande
år, särskild styresman icke torde erfordras, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen •

att för år 1892 bevilja förhöjning i styresmannens för storskiftesverket
i Kopparbergs län årsarfvode med 400 kronor; att medgifva
att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1892 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500
kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för
dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må
desse tjenstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
och att lör år 1892 åt föredraganden af afvittringsärendena i
Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af
400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, bär jag icke att föreslå
någon annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma minskas med 16 kronor eller
från 117,811 kronor till 117,795 kronor.

[13.]

Skrifmateri
alier m. m

[14-]

Kontroll å
försäkringsanstalterna.

108

Sjette liufvudtiteln.

Sjette liufvudtitelns ordinarie

anslag

uppgå

för innevarande år

till.........................................................................7......“7.......... kr. 4,732,077: —

Vid bifall till de af mig framstälda förslag om höjning
af det nu under anslagstiteln kommerskollegium

ig med

uppförda anslag
samt om höjning i anslagen:

till landsstaterna i länen med....................

)) väg- och vattenbyggnadsstaten med
» undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar med.........

» befrämjande i allmänhet af jordbruk

kr. 14,100:

och landtmannanäringar med.

2,205: —
12,500: —

30,000: —

55,000: —

summa ökning kr. 113,805: —
äfvensom om minskning i anslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved

m. tn. med ......................................... » 16: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med ........................ kr.

eller till...................................................................................

113,789:

kr. 4,845,866: —

Extra anslag*.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de redan omförmälda anslagen, 76,000 kronor till rikets ekonomiska
kartverk, 5,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar och farleder,
30,000 kronor till nya byggnader m. in. vid Ultima samt 38,000
kronor till byggnadsarbeten m. m. vid Alnarp, anförde departementschefen
beträffande

Civildepartementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli.

Då det anslag, som Riksdagen sedan flera år tillbaka årligen plägat
på extra stat bevilja för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna,
är till oförminskadt belopp behöfiigt jemväl för år 1892, hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att, för handhafvande af kontroll å för säkring sanstalter na, för år 1892
på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af
4,500 kronor.

Sjette hufvudtiteln.

109

Öfverståthållareembetet.

Under eu följd af år har Riksdagen på extra stat anvisat ett anslag
af 15,000 kronor för utgifvande af tidningen »Polisunderrättelser».

Då behofvet af denna tidnings fortsatta utgifvande vore stål dt
utom allt tvifvel samt någon minskning i det nu utgående anslaget
dertill ej kunde ega rum, såvida det med tidningen åsyftade ändamål
skulle vinnas, har öfverståthållareembetet i underdånig skrifvelse den
14 oktober 1890 hemstält att Eders Kongl. Maj:t täcktes för tidningens
fortsatta utgifvande för år 1892 af Riksdagen äska samma belopp, som
hittills beviljats.

Med anledning häraf tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen

att äfven för år 1892, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelsen,
på extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

Under denna anslagstitel har Riksdagen sedan åtskilliga år tillbaka
plägat å extra stat anvisa ett anslag af 50,000 kronor till aflöning och
underhåll af särskild polisstyrka på landet in. m.

Under flera år hafva de belopp, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
för berörda ändamål begärts, ej obetydligt öfverstigit
''den årliga anslagssumman. Enahanda var, såsom Eders Kongl. Maj:t
behagade erinra sig, förhållandet med de för innevarande år af länsstyrelserna
begärda beloppen.

Med anledning häraf beslöt Eders Kongl. Maj:t den 5 december
1890, vid pröfning af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställningar
om delaktighet af inneyarande års anslag för ifrågavarande
ändamål, att anbefalla länsstyrelserna att tillse, hvilka inskränkningar i
omkostnaderna för polisbevakningen skäligen kunde göras, och särskildt
att erinra kommuner eller enskilde, hvilka kunde hafva intresse af fortfarande
extra polisbevakning, om behöfligheten af att de sjelfva till
kostnaderna derför bidroge.

Ehuru det torde kunna förväntas att i följd häraf de belopp, som
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för ändamålet begäras, komma
att något minskas, lider det dock icke något tvifvel att icke i allt fall

[15-]

Utgifvande af
polisunderrättelser.

[16-]

Särskild polisstyrka
på
landet.

Sjette hufnidtlteln.

de oundgängliga utgifterna komma att för nästkommande år uppgå till.
en summa, motsvarande det anslagsbelopp, som hitintills plägat af
Riksdagen beviljas; och jag hemställer fördenskull att Eders Kong!.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att jemväl för år 1892 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
ett extra anslag af 50,000 kronor att användas till aflöning och underhåll
af särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena
påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande eller gripande.

Bifalles detta, lärer Eders Kong]. Maj: t, såsom förut skett, vilja
förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagets användande
till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis tilldelas
kommuner, hvilka sjelfva vilja lemna motsvarande tillskott, eller
der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt
att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet
af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag till bestridande af
kostnaderna derför icke kan erhållas.

[17.] Uppå framställning af Eders Kongl. Maj:t beviljade Riksdagen år

Arfvoden åt 1890 på extra stat för innevarande år ett anslag af 10,000 kronor
laPmf°mdar till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän. Dittills hade behofvet af anslag
för dessa ändamål kunnat tillgodoses med andra tillgängliga medel.

Af det sålunda anvisade anslaget har Eders Kongl. Maj:t hittills
disponerat sammanlagdt 8,200 kronor, nemligen 2,200 kronor till arfvode
och resekostnader för ett i Tromsö stationeradt ombud, som har
att i Norge meddela de svenske lapparne råd och biträde vid tvister''
och rättegångar, äfvensom till arfvode åt tolk, 3,000 kronor till en lappfogde
i Norrbottens län samt likaledes 3,000 kronor till en lappfogde
i Jemtlands län. Af det sålunda återstående beloppet torde allra största
delen åtgå till gratifikationer åt lappförmän i Norrbottens län. Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i detta län har nemligen i en för
några dagar sedan inkommen skrifvelse hemstält att för omförmälda
ändamål 1,500 kronor eller samma belopp, som för sistlidna år dertill
anvisats, måtte för innevarande år ställas till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förfogande.

Då äfven för år 1892 anslag för de nu nämnda ändamålen lära
blifva till oförminskade belopp behöfliga samt härtill kommer att Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län uti en skrifvelse,
hvilken för några dagar sedan inkom till civildepartementet, gjort framställning
om anslag för anställande af en lappfogde inom länet, bör

Sjette hufvudtiteln. m

någon minskning i anslaget icke ifrågakomma, och jag hemställer derföre
att Itiders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, till ersättning för juridiskt biträds åt de svenske lapparne i Norge
samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1892 anvisa

10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Såsom jag förut vid behandlingen af frågan om landtbruksinsti- [18.1
tutens omorganisation anfört, torde lämpligast vara att hela den högre Högre mejerimejeriundervisningen
för framtiden förlägges till Alnarp, och lärer i “ZfZK?
sådant fall hela det belopp af 10,000 kronor, som Riksdagen till den
högre mejeriundervisningen under senare åren anslagit, behöfva tagas
i. anspråk vid dervarande landtbruksinstitut. Som emellertid eu fullt
tidsenlig mejerianstalt, om Riksdagen bifaller hvad i fråga om nya
byggnader vid Alnarp _ ifrågasatts, i allt fall icke torde blifva färdig
förr än till 1893 års ingång, synes för år 1892 det anslag, som till
högre mejeriundervisning erfordras, kunna inskränkas till det belopp,
som hittills för sådant ändamål till Alnarp utgått, eller 5,000 kronor,
detta under förutsättning att hvad som föreslagits rörande organisationen
af Ultima landtbruksinstitut vinner bifall.

Jag tillåter mig derföre nu allenast hemställa att Eders Kong].

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid,

Alnarps landtbruksinstitut, för år 1892 anvisa å extra stat ett anslag: af

5.000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

Med biträdande af hvad landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse
den 3 oktober. 1890 hemstält, tillstyrker jag att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1892 anvisa

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt- [19.]
bruksmöten 5,000 kronor, samt Allmänna

landtbruks till

prisbelömngar vid sådana möten för husdjur, redskap och ma- [20.]
skiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster Prisbeiöuin 10.

000 kronor. " ’ §ar vid a11’

'' manna landt bruksmöteu.

[21.]

Agrikultur kemiska stationer.

[22.]
Frökon trollanstalter.

112 Sjette Inifvudtiteln.

Såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof beviljade Riksdagen år 1890 på extra stat
för innevarande år ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station eller
tillhopa 28,000 kronor. De sålunda beviljade anslagen åtnjutas af stationerna
i Kalmar, Halmstad, Skara, Örebro, Vesterås, Jönköping och
Hernösand.

Då jag icke har att föreslå någon förändring, vare sig i beloppet
af de till ofvannämnda sju stationer nu utgående anslag eller i de för
anslagens åtnjutande stadgade vilkor, hemställer jag, i enlighet med
hvad landtbruksstyrelsen i dess nyssberörda underdåniga skrifvelse tillstyrkt,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der landsting eller
hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte bostad och
hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta aflöningen till desse
och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof
— på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för
hvarje station eller tillhopa 28,000 kronor.

För innevarande år, liksom för hvardera af de fyra närmast föregående
åren, har Riksdagen på extra stat till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisat ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000
kronor för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller
i förening, understödjas med minst samma belopp som statsbidraget
och hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i
afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.
Maj:t fastställas.

För sistlidna år inkommo till Eders Kongl. Magt ansökningar om
understöd åt 18 dylika anstalter till ett sammanlagdt belopp af 11,800
kronor, och genom nådigt bref den 28 februari 1890 har Eders Kongl.
Maj:t behagat till understöd åt dessa aderton anstalter till fullo disponera
det af Riksdagen för samma år beviljade anslaget. De belopp,
som dervid tilldelades de olika anstalterna, vexlade mellan 850 och 200
kronor.

I ofvanberörda skrifvelse har nu landtbruksstyrelsen hemstält att
samma belopp, som tillförene beviljats, måtte jemväl för år 1892 för
ifrågavarande ändamål af Riksdagen begäras, men tillika föreslagit den

113

Sj étte linfrudtlteln.

förändring i de bestämmelser, som hittills vant rörande anslaget gällande,
att det högsta belopp, som må tilldelas en anstalt, höjes från
1,000 kronor till 1,500 kronor.

Till stöd för en dylik förändring har styrelsen anfört, att ett mindre
antal väl utrustade frökontrollanstalter, hvilkas föreståndare vore i tillfälle
att mera uteslutande egna sig åt frökontrollen och dermed sammanhängande
vetenskapliga arbeten, vore till större gagn för det allmänna
än ett större antal anstalter, hvilka till äfventyrs icke egde fullt
samma förutsättningar för att kunna lyckligt lösa sin vigtiga uppgift.
Men då en förändring, åsyftande att inskränka det nuvarande antalet frökontrollanstalter,
icke synes mig börs vidtagas, utan att eu fullständigutredning
föregått rörande alla de förhållanden, hvilka inverka på bedömande
af frågan om lämpligheten af en dylik inskränkning, anser
jag mig icke kunna förorda hvad landtbruksstyrelsen i detta hänseende
föreälagit.

Då jag icke heller i öfrigt har anledning att nu ifrågasätta någon
förändring i de för anslaget gällande bestämmelser samt anslaget otvifvelaktigt
är för nästkommande år behöfligt till oförminskadt belopp,
hemställer jag att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1892 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor, för att med högst 1,000 kronor
för hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afse-,
ende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl.
Maj:t fastställas.

Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1877 års
riksdag beviljade Riksdagen på extra ståt för år 1878 ett belopp af

1,000 kronor till anställande af en elev, hvilken borde åtfölja en af
undervisarne eller, såsom de numera benämnas, instruktörerne i husslöjd
för att af denne handledas och utbildas till att kunna användas
såsom lärare i husslöjd; och har äfven sedermera för hvarje år enahanda
belopp blifvit af Riksdagen för nämnda ändamål anvisadt. De
på grund häraf antagne eleverne hafva, förutom omförmälda belopp,
uppburit rese- och traktamentsersätthing i likhet med landtbruksstipendiater,
eller sålunda numera efter femte klassen i gällande resereglemente.

Bih. till Biksd. Prat. 1891. 1 Sami. 1. Afd. 1 Haft.

114

Sjette hufviultiteln.

Nu har landtbruksstyrelsen uti eu till Eders Kong-1. Maj:t ingifven
skrift af den 16 oktober 1890 anmält att någon elev i husslöjd nu
mera icke erfordrades, emedan efter 1878 ej blott slöjdskickligheten
inom landet i allmänhet stigit, utan äfven tillgång till goda lärarekrafter
på detta område vunnits, hvilket sistnämnda förhållande nyligen
lagts i dagen deraf att, då styrelsen skolat tillsätta såväl förste som
andre instruktörsbefattningen i husslöjd, till erhållande af dessa befattningar
anmält sig flere fullt kompetente sökande.

Deremot anser styrelsen att ett annat för den svenska landthushållningen
vigtigt ändamål, nemligen utbildande af personer till instruktörer
i boskapsskötsel och mejerihushållning och till praktiskt duglige
utöfvare af dessa grenar af landthushållningen, påkallar statens
understöd. Styrelsen erinrar i detta hänseende att enligt den för sistbemälde
instruktörer den 14 december 1888 utfärdade instruktion erfordras
för att kunna antagas till instruktör i boskapsskötsel att hafva
inför någon af styrelsen derom anmodad person eller myndighet undergått
pröfning med vitsord om fullständigare insigter i de enligt program,
som sedermera blifvit den 29 november 1890 af landtbruksstyrelsen utfärdadt,
bestämda delar af husdjurens anatomi, fysiologi och ytterlära, och
yttrar styrelsen att, derest icke erforderliga medel funnes att tillgå för att
uppmuntra unga personer till att utbilda sig för en sådan pröfning,
skulle det bero på en tillfällighet, huruvida någon lämplig person ansåge
mödan värdt att inhemta de kunskaper, som nämnda kurs afsåge att
bibringa. Vidare framhåller styrelsen, hurusom, för att någon skulle kunna
anses skicklig att mottaga befattningen såsom instruktör i någondera
af ifrågavarande vigtiga delar af landthushållningen, det torde kunna
förutsättas såsom nödvändigt att hafva häri förut inhemtat den lefvande
kännedom om dessa näringsgrenars ställning och behof, hvarförutan
instruktörens uppgift icke kunde nöjaktigt lösas, men att dylik
kännedom emellertid knappast stode att vinna utan genom jemförande
studier under resor genom landet; samt att det för höjande pf boskapsskötselns
och mejerihushållningens ställning i allmänhet inom riket vore
att önska att personer, som egnade sig åt dessa handteringar och ville
inhemta eu praktisk och omfattande insigt beträffande dessa näringar
och vilkoren för deras utveckling, genom statsmedel bereddes möjlighet
att på nyss nämnda sätt göra de i sådant afseende nödiga studierna.
Styrelsen anser förty att ett belopp af 1,000 kronor borde anvisas för
att af styrelsen kunna såsom stipendium tilldelas någon lämplig person,
som*‘ det skulle åligga att efter styrelsens anvisning åtfölja eu af instruktörerne
i boskapsskötsel och mejerihushållning samt tillika genomgå

115

Sjette hufrudtiteln.

omförmälda för kompetens till instruktörsbefattningen i boskapsskötsel
föreskrift^ kurs.

På grund af hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört synes det
mig som om anslag till en elev i husslöjd icke vidare erfordras, men att
det deremot skulle vara af förhållandena påkalladt att ett belopp af

1,000 kronor anvisades till anställande af en elev i boskapsskötsel
och mejerihushållning. Det bör icke förbises att det är af vigt att
en mejerist eller undervisare i mejerihandtering jemväl besitter insigter
i husdjursläran. Utan kännedom om djurens lämpligaste behandling
och utfodring, kunna fall förekomma, der den i den egentliga
mejerihandteringen för öfrigt förfarne är urståndsatt att utforska anledningarna
till fel, som yppas i afseende å mejerialstren, och att förekomma
deras förnyande.

I likhet med hvad som gält för eleven i husslöjd och äfven är
medgifvet åt landtbruksstipendiater torde den nu ifrågavarande eleven
böra åtnjuta rese- och traktamentsersättning, då han åtföljer någon af
instruktör er ne.

Som det för innevarande år beviljade anslaget till eu elev i husslöjd
icke för detta ändamål kommer att tagas i anspråk, synes lämpligt
att det i stället må till erforderligt belopp kunna användas för att
redan under innevarande år anställa eu elev i boskapsskötsel och
mejerihushållning.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att

dels medgifva att det för innevarande år till en elev i husslöjd på [23.]
extra stat anslagna belopp, 1,000 kronor, må i mån af behof användas Användande
till anställande under innevarande år af en elev i boskapsskötsel och anslag till In
mej erihushållning; eIev i husslöjd

för annat
ändamål.

dels ock på extra stat för år
dylik elev 1,000 kronor.

1892 anvisa till utbildande af en [24.]

Elev i
boskapsskötsel
och mejerihushållning.

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har Riksdagen på [25.]
extra stat för hvardera af åren 1890 och 1891 beviljat ett anslag af Svenska

5,000 kronor, hvarförutom Eders Kongl. Maj:t åren 1888, 1889 och ^reningen1
1890, såsom bidrag till utgifvande af föreningens tidskrift, af tillgäng -

116 # Sjette liufvudtitelu,

liga medel anvisat, hvardera af de två förstnämnda åren 600 kronor
och år 1890 1,000 kronor.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har mosskulturföreningen
nu anhållit att Eders Kongl. Maj: t måtte till Riksdagen aflåta
nådig proposition om ett statsanslag åt föreningen af 15,000 kronor
för år 1892, i sammanhang hvarmed föreningen anmält att, i fall detta
anslag beviljas, särskildt bidrag till tidskriftens utgifvande icke komme
att för år 1892 af föreningen begäras.

Till ledning för bedömande af frågan om behofvet för föreningen
af det sålunda sökta anslagsbeloppet, anser jag mig böra, på grund
af hvad föreningen i ansökningen anfört och livad ytterligare af föreningen
ingifna handlingar innehålla, meddela följande uppgifter rörande
föreningens ekonomiska förhållanden. Enligt den af föreningen
den 26 november 1890 antagna inkomst- och utgifts staten för innevarande
år beräknas föreningens utgifter till 32,640 kronor, hvaraf de största
posterna äro: tryckningskostnad för föreningens tidskrift 5,000
kronor, kulturförsöksverksamheten 10,500 kronor, reseersättningar 2,500
kronor, aflöningar 5,470 kronor samt föreningens deltagande i sjuttonde
allmänna svenska dandtbruksmötet i Göteborg detta år 4,000
kronor. Till betäckande af utgifterna beräknar föreningen följande
inkomster: det af Riksdagen för innevarande år beviljade statsanslaget

5,000 kronor, påräknadt statsbidrag för tidskriftens utgifvande 1,000
kronor, anslag af åtskilliga landsting och hushållningssällskap 10,400
kronor, årsafgifter af 2,200 medlemmar 8,140 kronor, gåfva af enskild
person 1,000 kronor samt postprenumeration å tidskriften, annonsafgifter
och diverse inkomster 900 kronor eller tillsammans 26,440
kronor. En brist af 6,200 kronor beräknas således uppkomma, oaktadt
föreningen påräknat bidrag från staten till sammanlagdt 6,000
kronor. För år 1892 har föreningen i ansökningen uppgjort en kalkyl
öfver sina inkomster och utgifter, enligt hvilken de senare antagits
komma att uppgå till 26,000 kronor eller, med inräknande af nyssnämnda
brist för år 1891, till 32,200 kronor, tillbetäckande af hvilken
summa påräknas ett statsbidrag af 15,000 kronor samt öfriga inkomster
till belopp af 17,200 kronor.

Detta jemförelsevis stora anslagsbeliof härledde sig, yttrar föreningen
i ansökningen, dels från de stora omkostnaderna för föreningens
deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i
Göteborg, dels ock af den utsträckning, som föreningens på vetenskapliga
grunder baserade praktiska försöksverksamhet allt mer vunne, i
hvilket afseende föreningen åberopade att föreningen för närvarande

Sjette lnifVudtitehi. in

utförde försök i 765 s. k. Wagnerska försökskärl. Utom dessa försök
hade föreningen redan anordnat fältförsök å en areal af 1 hektar
vid en i närheten af Jönköping belägen egendom, hvarjemte föreningen
gått i författning om upptagande af ett större experimentalfält
om 4 hektar för fältförsök. Från åtskilliga af landets provinser framstäldes
derjemte önskningar att försöksfält måtte derstädes anordnas,
hvilket medförde stora kostnader, liksom bearbetningen af resultaten
utaf de anstälda försöken kräfde många och dugliga arbetskrafter.

lill kostnaderna för föreningens verksamhet, hvartill staten intill
1890 års slut bidragit med 7,200 kronor, hade enskilde tillskjutit nära

49,000 kronor förutom kalk, gödningsämnen samt fält till kulturförsök.
Men då det icke med fog kunde begäras att den enskilda offervilligheten
i längden skulle till så stor de], som hittills skett, bekosta de
vetenskapliga forskningar, som måste ligga till grund för en med
framgång bedrifven mossodling, måste staten kraftigare träda emellan,
savida ej föreningens för landets modernäring så vigtiga verksamhet
skulle inskränkas och således de rika frukter, som vore att af föreningens
verksamhet förvänta, för denna näring omintetgöras.

Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt
utlåtande, har med anledning deraf att föreningens behof af högre
statsunderstöd, än hittills åtnjutits, delvis härrörde af föreningens
tillämnade deltagande i innevarande års allmänna landtbruksmöte i
Göteborg framhållit att genom den utställning, föreningen ämnade anordna
vid detta möte, ett särdeles lämpligt tillfälle skulle beredas landets
jordbrukare att inhemta kännedom om den för landtbruket och
dess utveckling inom en stor del af landet så vigtiga mossodlingen,
för hvilken intresset derigenom jemväl skulle befordras. På grund
häraf och då det ur allmän synpunkt syntes vara af gagn att föreningens
vaksamhet kraftigt bedrefves och icke genom brist på medel
fördröjdes, har styrelsen, med hänsyn särskildt dertill att i det begärda
anslagsbeloppet inginge ej mindre kostnaden för föreningens
företrädande vid omförmälda landtbruksmöte, hvilken kostnad vore att anse
som en tillfällig utgift, än äfven kostnaden för föreningens tidskrift, till
hvilken förut särskildt anslag beviljats, förordat bifall till föreningens
ansökning. Såsom vilkor för det begärda anslagets åtnjutande har
styrelsen ansett böra föreskrifvas att det skulle åligga föreningen dels
att inom viss, af Eders Kongl. Maj:t bestämd tid till Eders Kongl.
Maj:t afgifva berättelse rörande anslagets användande, dels att vara
underkastad den inspektion af föreningens verksamhet, hvarom Eders
Kongl. Maj:t kunde finna godt att förordna, dels ock att kostnadsfritt

118 Sjette hufYudtiteln.

tillställa hvardera af rikets landtbruksinstitut två exemplar samt en
kvar af de med statsmedel understödda landtmanna- och landtbruksskolor
ett exemplar af föreningens tidskrift för år 1892.

Med hänsyn till hvad i ärendet förekommit anser jag mig kunna
förorda att det sökta statsanslaget varder föreningen beviljadt, och jag
tillstyrker alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till understöd åt svenska mosskulturföreningen, på extra stat för
år 1892 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.

Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj: t vilja angående vilkoren
för anslagets åtnjutande meddela bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen
föreslagit.

[26.]

Geologiska
undersökningarna.

Uti underdånig skrifvelse den 19 november 1890 har chefen för
Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de
under år 1892 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 92,000 kronor.

Häraf är beräknadt för:

Aflöning en.

Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden... kronor 54,450.

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättning, verktyg, fraktkostnad
m. m. samt omkostnader för resor m. m., som med
bidrag af särskildt anslag utföras................................ » 20,500.

Byråafdelningen.

Inventarier, arbetsmateriel in. in........................................ » 2,000.

Biblioteket och samlingarna.

Böcker, kartor och samlingar ........ » 1,700.

Kart- och boktrycket.

Tryckning af kartor, beskrifningar och dylikt, ritning af

originalkartor in. in, ......................................................... » 12,000.

Transport kronor 90,650.

Sjette hufrudtiteln.

119

Transport kronor 90,650.

Värme och diverse utgifter.

Omkostnader ............................................................................... » 1,350.

summa kronor 92,000-

Till bestridande af utgifterna är att påräkna :

behållning af sålda kartor in. m................... kronor 500

bidrag från Gefleborgs läns hushållningssällskap
och landsting........................... » 1,500

eller tillhopa kronor ...................... 2,000,

hvadan det belopp, som enligt förslagsberäkningen härutöfver
erfordras för år 1892, utgör........................... kronor 90,000

eller 500 kronor mera än för innevarande år af Riksdagen anvisats.

Denna tillökning beror, enligt hvad undersökningens chef upplyst,
derpå att en af geologerne blifver nästkommande år berättigad att
komma i åtnjutande af ålderstillägg.

Rörande den af mig i statsrådsprotokollet för den 11 januari 1890
berörda frågan om förändring i skalan för utgifning af vissa geologiska
kartor, har undersökningens chef i en till mig öfverlemnad promemoria
meddelat att de erforderliga försöksarbetena å fältet under sistlidna
år afslutats samt att de föreslagna förändringarna i afseende å karttrycket
komme att tillämpas vid offentliggörandet i skalan 1 : 100,000
af den på Hallands läns hushållningssällskaps bekostnad upprättade
jordartskartan öfver sällskapets område, hvarigenom erfarenhet borde
kunna vinnas om dessa förändringars användbarhet för de ifrågasatta
nya kartorna. Så snart detta skett, skulle fullständigt förslag i ämnet
för Eders Kongl. Maj:t framläggas.

Då sålunda någon förändring i de hittills följda förslagsberäkningarna
icke nu kan ifrågakomma, hemställer jag, på grund af hvad sålunda
anförts, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, för fortsättande under år 1892 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 90,000 kronor.

[27.]

En andre
instruktör i
husslöjd.

[28.]
Väfskolan i
Borås.

[29.]

Anslag till
främjande af
svenska alsters
afsättning i
utlandet.

120 Sjette lttifvrtdtitehi.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

Jag har ofvan, vid behandlingen af frågan om anslag till en elev
i mejerihushållning och boskapsskötsel, anmält att anställande af en
elev i husslöjd icke vidare är behöflig!. Följaktligen kommer af det anslag,
som Riksdagen plägat under denna anslagstitel bevilja till
anställande af en andre instruktör i husslöjd och eu elev och hvilket
anslag för innevarande år är bestämdt till 3,000 kronor, det för eleven
afsedda beloppet, 1,000 kronor, icke vidare att erfordras.

Deremot är anställande af en andre instruktör i husslöjd fortfarande
af behof påkalladt, och jag hemställer derföre att Eders Kong!.
Maja täcktes föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1892 bevilja, till anställande af en andre
instruktör i husslöjd, 2,000 kronor.

Under denna anslagstitel hemställer jag vidare, med anledning jemväl
af en i ämnet gjord framställning, hvaröfver kommerskollegium afgifvit.
underdånigt utlåtande, att Eders Kongl. Maja täcktes, i likhet
med hvad förut egt rum, föreslå Riksdagen

att på extra stat för år 1892 bevilja, såsom bidrag till upprätthållande
af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget — 3,800 kronor och, såsom bidrag till aflönande af en
andre lärare vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att enahanda
belopp varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller eljest
tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

•

För innevarande år, liksom för hvartdera af åren 1888, 1889 och
1890, har Riksdagen på extra stat beviljat ett anslag af 20,000 kronor,
att af Eders Kongl. Maja användas för att åt alster af svensk industri
och svenska näringar bereda afsättning i främjande länder.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1890 erinrade
jag att EdefS Kongl. Maja behagat af sistnämnda års anslag anvisa

5,000 kronor för upprätthållande af den enligt nådiga brefvet den 15
februari 1888 inrättade agenturen i Norra Tyskland för befrämjande

121

Sjette ImfVudtiteln.

af afsättning utaf produkter af den svenska fiskerinäringen samt bevilja
Sveriges allmänna exportförening 9,000 kronor. Det återstående
anslagsbeloppet för nämnda år, 6,000 kronor, har sedermera blifvit af
Eders Kongl. Maj:t disponerad! på det sätt, att för upprätthållande
under tiden från den 1 juni 1890 till samma års slut af den enligt
nådiga brefvet den 15 april 1887 inrättade agenturen i Manchester för
befrämjande af svenska mejeriprodukters afsättning i England anvisats
4,666 kronor 67 öre och exportföreningen beviljats ytterligare 1,333
kronor 33 öre.

Innevarande års anslag har genom nådigt bref den 7 november
1890 blifvit af Eders Kongl. Maj:t sålunda fördeladt, att till upprätthållande
af mejeriagenturen i Manchester under detta år anvisats 8,500
kronor och för uppehållande af fiskeri agenturen i Norra Tyskland för
tiden från och med den 1 nästkommande maj till innevarande års slut
3,333 kronor 33 öre samt exportföreningen beviljats 8,166 kronor 67 öre
för att i det af Riksdagen angifna syfte användas. I sammanhang
härmed tillåter jag mig erinra att mejeriagenten genom samma nådiga
bref ålagts att, förutom de månadsrapporter, han hittills afgifvit, till
landtbruksstyrelsen hvarje vecka afgifva rapport öfver marknadens
ställning i England med hänsyn till artiklarne smör, margarin, ost,
fläsk, ägg och kreatur samt att efter afslutandet af veckomarknaden i
Manchester genom telegram meddela styrelsen underrättelse om ställningen
å nämnda lands marknader med hänsyn till smör, fläsk och
ägg. De till landtbruksstyrelsen sålunda ankommande uppgifterna
offentliggöras sedermera genom styrelsens försorg i tidningarna.

I mitt yttrande till ofvannämnda statsrådsprotokoll omförmäldes
en af styrelsen för exportföreningen väckt fråga om anvisande af stipendier
åt unge män, hvilka önskade att i utlandet förvärfva sig erforderliga
kunskaper i handelsyrket, samt om vidtagande af vissa andra
åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjande af vår export.
Den utredning, som Eders Kong]. Maj:t ansett böra åstadkommas före
åtgörande! af nämnda fråga, är emellertid ännu icke bragt till slut, och
vid sådant förhållande måste med slutliga pröfningen af frågan ännu
anstå.

Med afseende å betydelsen för vårt land af det ändamål, som med
ifrågavarande af Riksdagen förut beviljade anslag afses, anser jag
mig ega giltiga skäl att hemställa, det Eders Kong!. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

Bill. till Bifall. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Höft.

122

■Sjette hufvudtlteln.

att jemväl för år 1892 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000
kronor att af Eders Kongl. Maj:t användas, för att åt alster af svensk
industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande länder -

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

[30.] Under denna anslagstitel tillstyrker jag i underdånighet att Eders

Eergseköioraä Kono-i. Makt täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad under
och Falun, nästlidna och flera föregående år vant förhållandet,

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hörande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1892 fortsätta
sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills,
hvarom Eders Kongl. Maja torde vilja genom inspektion af sakkunnig
person sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontor utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

[31.] Vid sistlidna års riksdag väcktes af enskilde motionärer åtskilliga

Lånefond för förslag i fråga om befrämjande af fiskerinäringen. Dessa förslag åsyfanfiskebåtar
^ tade hufvudsakligen dels att ett anslag af 200,000 kronor måtte ställas
m. m. till Eders Kongl. Maj:ts förfogande i ändamål att deraf skulle lemnas
lån åt behöfvande fiskare för inköp af tidsenliga fiskebåtar eller redskap
och anläggande af salterier eller andra dermed jemförliga inrättningar,
dels att eu komité måtte tillsättas med uppdrag att undersöka
anledningen till de missgynnande konjunkturer, hvaraf den bohuslänska
sillfiskebedriften trycktes, samt föreslå de åtgärder, som borde
ifrågakomma för afhjelpande af dessa ogynsamma förhållanden, dels
att anslaget till fiskerinäringens understöd måtte höjas med 25,000 kronor
för åstadkommande och understödjande af försäkringsföreningar för
fiskemateriel, dels ock att ett anslag af 48,000 kronor måtte ställas till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att med 3,000 kronor tilldelas de
landsting eller hushållningssällskap i rikets kustlän, hvilka, ettdera eller
gemensamt, med minst 1,000 kronor bidroge till fiskerinäringens understödjande
inom sitt område, med rätt för landstinget eller hushållningssällskapet
att utdela 2,000 kronor af det sålunda beviljade beloppet

123

Sjette Imfvudtiteln.

jemte 500 kronor af landstingets eller sällskapets egna bidrag såsom
understöd utan återbetalningsskyldighet till enskilde eller föreningar,
som idkade fiske och vore i behof af understöd till anskaffande af
fiskredskap och båtar eller till andra för fisket nödiga åtgärder, såsom
inrättande af salterier, eller för transport af den erhållna fångsten,
och återstående 1,000 kronor af statsanslaget jemte 500 kronor af de
utaf landstinget eller hushållningssällskapet anvisade medlen såsom lån
för fiskerinäringens enahanda befrämjande.

Ehuru Riksdagen hyste den öfvertygelsen, att fiskerinäringen skulle
kunna, derest tjenliga åtgärder vidtoges, erhålla ojemförligt större betydelse
för vårt land än den för närvarande egde, ansåg sig Riksdagen
likväl icke kunna bifalla någon af de i ämnet väckta motionerna. Deremot
beslöt Riksdagen att hos Eders Kongl. Maj:t anhålla att Eders
Kongl. Maj:t täcktes efter behörig utredning taga i öfvervägande, hvilka
åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, särskildt i de af motionärerne
föreslagna syften, borde vidtagas.

Med anledning af denna anhållan, som innehålles i Riksdagens
underdåniga skrifvelse den 19 maj 1890 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, har Eders Kongl. Magt
behagat anbefalla dels landtbruksstyrelsen att inkomma med underdånigt
yttrande och förslag beträffande de åtgärder, som till fiskerinäringens
befrämjande, särskildt i de uti Riksdagens skrifvelse angifna syften,
borde vidtagas beträffande hafsfiske! utefter rikets kuster, med undantag
af kustfisket utefter Göteborgs och Bohus samt Hallands län,
hvilka båda läns hafsfisken för närvarande äro undantagna från styrelsens
embetsbefattning, dels ock Eders Kong], Majrts befallningshafvande
i nämnda två län att inkomma med yttrande och förslag i
samma hänseende, hvar beträffande kustfisket inom sitt län. Härjemte
hafva till landtbruksstyrelsen och Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län öfverlemnats, för att tagas i öfvervägande vid
besvarande af nämnda nådiga remisser, till förstnämnda myndighet en
hos Eders Kongl. Maj:t gjord ansökning om anslag åt fiskarena vid
Mölle och Nyhamns fiskelägen i Malmöhus län för anskaffande af nya
och ändamålsenliga fiskgarn och till Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande
en af ett större antal fiskare i länet gjord underdånig
framställning om dels anslag dels ock lån för fiskerinäringens upphjelpande
och utveckling. Sedan de sålunda infordrade utlåtandena
numera till Eders Kongl. Maj:t inkommit, anhåller jag att få i underdånighet
anmäla detta ärende.

Efter några antydningar om naturbeskaffenheten hos de haf, som

124

Sjette hufvudtiteln.

omgifva vårt land, framhåller landtbruksstyrelsen i sitt utlåtande att
Sverige i fråga om hafsfiske! har att kämpa med vida större svårigheter
än de i detta afseende lyckligare lottade nationerna omkring
Nordsjön, och det vore enligt styrelsens förmenande icke att hoppas
att vårt hafsfiske skulle kunna nå den stora omfattning, som hafsfiske!
hos dessa folk egde. Medan bruttoafkastningen af samtliga nationers
fisken i Nordsjön, efter en visserligen föga säker beräkning, skattats
till omkring 450,000,000 kronor, samt afkastningen af Storbritanniens
hafsfiske, hvilket hufvudsakligast bedrefves i Nordsjön, enligt samma
beräkning utgjorde 120,600,000 kronor, kunde afkastningen af Sveriges
samtliga fiskerier icke skattas högre än till något mera än tiondedelen
af sistnämnda summa. Men ehuru sålunda vid jemförelse med Nordsjöfisket
våra fiskerier förefölle skäligen obetydliga, vore de likväl efter
våra förhållanden, och med hänsyn tagen till landets ekonomiska vilkor
i allmänhet, af icke ringa betydelse.

Styrelsen framhåller vidare att hvad våra hafsfiskerier för sin utveckling
under närmaste framtiden behöfde vore icke så mycket införande
af nya fiskemetoder som icke fastmera utvägar för tillgodogörande
på bästa sätt af den fångst, som redan nu kunde påräknas, så att vi
kunde behålla våra nuvarande marknader för fiskeriprodukter samt så
långt som möjligt utvidga området för dessa produkters afsättning såväl
i färskt som i konserveradt tillstånd. Endast i den mån lönande
afsättning stode att vinna borde man sträfva att söka uppnå större
fångstqvantiteter och införa dyrbarare fångstmetoder. I sistnämnda hänseende
vore det under alla förhållanden af synnerlig vigt att icke göra
utrustningen för fisket dyrbarare än att den stode i rätt förhållande till
värdet af den fångst, som kunde erhållas. Då Nordsjöfisket framhållits
såsom ett för oss efterföljansvärdt föredöme, ansåge sig styrelsen böra
erinra att det stora fisket i Nordsjön skedde med större fiskefartyg,
numera allt oftare ångfartyg, hvilka egdes och utrustades af bolag eller
enskilda personer och livilkas besättning och befälhafvare vore förhyrda
och aflönade såsom på handelsfartyg. Men införandet hos oss af denna
form för fiskets bedrifvande skulle medföra eu betydlig förändring uti
de förhållanden, under hvilka vår fiskeribefolkning nu lefver. I vårt
land utgjordes nemligen den fiskeidkande befolkningen — äfven om man
bortsåge från sötvattensfisket — i öfvervägande grad af personer, hvilka
derjemte drefve andra näringar. Våra yrkesfiskare bildade vid fisket
vanligen mindre lag, hvilka gemensamt egde båt och redskap eller endast
den sistnämnda och hvilka delade fångsten efter lott eller ock sålunda,
att hvar toge fångsten på sina garn; och i de fall, att en person en -

125

Sjette liufyudtlteln.

sam egde båt och redskap, aflönades hans biträden vanligen med viss
andel i fångsten.

Sedan styrelsen vidare lemna! eu redogörelse för åtgärder, som i
vissa främmande länder under senare åren vidtagits för fiskerinäringens
befrämjande, samt i afseende å fiskeriadministrationen föreslagit
vissa åtgärder, Indika jag framdeles torde få underställa Eders Korigl.
Maj:ts pröfning, öfvergår styrelsen till de förslag, hvilka åsyftas i
Riksdagens ofvanberörda skrifvelse.

Hvad först angår frågan om lån åt fiskare för anskaffande af fiskebåtar
m. m., meddelar styrelsen att i flera främmande länder fonder bildats
för detta ändamål. Af de upplysningar, styrelsen i afseende härå
lemnat, anser jag mig böra meddela följande. I Irland finnas två dylika
fonder. Från den ena af dessa, benämnd »the krisk. Reproductive
Loan Fund», hvilken år 1874 bildats med användande af öfverskott
utaf medel, som insamlats till nödlidande i Irland, kan visserligen lån
beviljas äfven för landtbruksändamål, men fonden användes dock nästan
uteslutande till lån åt fiskare. Åt dem beviljas lån förbyggande,
köp eller reparation af fiskefartyg, båtar och redskap, till uppförande
af salterier och byggnader för beredning af fiskeprodukter samt för
ostronodling. Återbetalningstiden för lånen, hvilka utlemnas mot sådan
säkerhet, som vederbörande ofyndighet finner antaglig, utgör i
regeln tio år, men kan dock lämpas efter låntagarens ställning. Minsta
lånebeloppet är 5 pund sterling (90 kronor) och det högsta 500
pund (9,000 kronor); Räntan får icke öfverstiga 3le procent, men
bär i allmänhet utgjort endast 2V2 procent. Förlusterna å utlemnade
lån; hafva varit jemförelsevis obetydliga och uppvägas mer än
väl af ränteviusten. Angående den andra fonden, »the Sea and Coast
Fisheries Fund», hvilken likaledes bildats utaf medel, som i välgörande
ändamål insamlats, har styrelsen ej varit i tillfälle att lemna närmare
upplysningar. Båda fondernas kapital uppgå tillhopa till den betydande
summan af 90,000 pund sterling (1,620,000 kronor).

I Skottland bildades år 1886 genom en parlamentsakt en fond af

20,000 pund sterling (360,000 kronor), i ändamål att genom lån understödja
inköp eller reparation af båtar och redskap i vissa trakter,
de s. k. »crofting parislies», i nordvestra Skottland och å öarne derutanför.
Crofters äro ett slags mindre arrendatorer, hvilkas arrende
ej öfverstiger 30 pund; de drifva, förutom något jordbruk och boskapsskötsel,
äfven fiske, särskild! sillfiske under vissa tider af året.
Fonden afser, såsom nämndt, allenast anskaffande eller reparation af
båtar eller redskap. Lånen delas i två klasser; första klassens lån

126

Sjette hufvud titeln.

afse byggande af nya båtar och andra klassens anskaffande af redskap
eller köp eller reparation af äldre båtar. Lånen förräntas efter 3V«
procent och amorteras på en tid af f}^ra till tio år. Båten eller redskapen
utgör säkerhet för lånen. För första klassens lån får lånebeloppet
uppgå till 9/jo af båtens värde. Men för äldre båtar är lånebeloppets
maximum lägre. Företrädesvis beviljas första klassens lån
och vanligen gifves äfven företräde åt den, som jemte båten kan erbjuda
annan säkerhet. Till slutet af år 1889 hafva från fonden utlemnat.
s lån till belopp af 20,925 pund sterling. De förfallna, men icke
fullgjorda inbetalningarna utgjorde vid denna tidpunkt 937 pund, deraf
dock en del antogs komma att inflyta.

Kort efter den skotska lånefondens bildande eller år 1887 inrättades
i Danmark en dylik fond å 300,000 kronor. Denna fond är afsedd
att utlånas åt kommuner för att af dessa på samma vilkor, på
hvilka de emottagit medlen, utlånas åt fiskare eller fiskerisällskap. Lånen
förräntas och amorteras med 6 procent, hvaraf 3 procent beräknas
såsom ränta, och lånen blifva slutbetalda på 23 år. Lånen beviljas
till anskaffande af såväl redskap som båtar. Vid medlet af
oktober månad 1890 uppgingo de från fonden utlemnade lånen till
86,550 kronor.

Vidare beslöts år 1889 i Norge att ett belopp af 200,000 kronor
skulle afsättas för att- användas till utlåning för hafsfiskeriernas
befrämjande. Af dessa medel beviljas lån dels för anskaffande och
utrustning af fartyg, passande till hafsfiske, dels för anskaffande af
nya, större, för hafsfiske lämpliga båtformer, dels ock för understödjande
af anläggningar för fiskens beredning. För lån till anskaffande
af fiskefartyg är utlåningstiden 10 till 15 år. För lånen erlägges 3
procent ränta. Fartyget med tillhörande inventarier samt assuranssumman
utgöra säkerhet för lånet. Lån lemnas till belopp motsvarande
4 af nytt fartygs uppskattade värde och 2,.i af värdet af äldre
fartyg, som utrustas för fiske; dock skall för den del af lånesumman,
som öfverstiger hälften af uppskattade värdet, lemnas särskild betryggande
säkerhet, I fartygets värderingssumma inberäknas icke fiskredskapen.
Högsta lånebeloppet för ett fartyg utgör 15,000 kronor. För
lån till anskaffande af båtar är räntan och amorteringstiden densamma
som för lån till anskaffande och utrustande af fartyg, Soin här icke
båten utgör säkerhet för lånet, fordras borgen af kommunen eller annan
betryggande säkerhet. Lån beviljas högst till % af båtens uppskattade
värde. Lån till anläggningar för beredning af fiskeriprodukter
utlemnas endast mot garanti af vederbörande kommun eller sä -

127

Sjette liufvudtiteln.

kerhet af inteckning i fast egendom. Dessa lån, för hvilka likaledes
erlägges 3 procent ränta, lemnas på högst 10 års återbetalningstid.
Genom de bestämmelser, som gälla för denna lånefond, synes det visserligen
vara sörjdt för att staten icke skall lida någon förlust på lånen.
Men å andra sidan hafva, enligt hvad i »Selskabets for de norske
Fiskeriers From me» årsberättelse för år 1889 meddelas, fiskarena
funnit lånevilkoren så stränga och svårigheterna att erhålla lån från
fonden så stora, att de föredragit att på enskild väg anskaffa de medel,
hvaraf de varit i behof för byggande af fiskekuttrar.

Sedan landtbruksstyrelsen framhållit att, de nu omnämnda lånefonderna
kommit till stånd dels (i Irland och Skottland) för att hjelpa
den i ekonomiskt betryck varande fiskeribefolkningen genom att skaffa
densamma tillgång på billigt kapital, dels (i Norge och Danmark) hufvudsakligen
för att underlätta uppkomsten af ett större hafsfiske, ehuruväl
i sistnämnda land äfven understödjande af mindre fiskeriföretag
åsyftats med fonden, anför styrelsen vidare att äfven hos oss fiskarenas
bemödanden att skaffa sig dugliga båtar och redskap behöfde understödjas,
liksom äfven för andra ändamål, såsom för anläggning af
salterier och rökerier o. s. v., understöd medelst lån vore behöflig!.
Styrelsen ansåge sig derföre böra förorda inrättande af en lånefond
för dylika ändamål. Härvid'' vore det emellertid af synnerlig vigt att
fonden icke finge karakteren af en slags fattigunderstödsfond, från hvilken
under form af lån understöd utdelades åt behöfvande fiskare. För
att å ena sidan genom att låta den säkerhet, som af en lånesökande
erbjödes, pröfvas af personer i lånesökandens hemort, för denne underlätta
erhållandet af lånet, och å den andra sidan bereda staten full
trygghet för lånets återbetalning, anser styrelsen nödigt att vid lånens
utdelning kommunerna eller hushållningssällskapen anlitas såsom mellanhänder
på det sätt, att de emottoge och ansvarade för lånen med
förbindelse att till de enskilde låntagare utlemna dem på samma vilkor,
hvarunder de emottagit desamma; hushållningssällskapet eller kommunen
skulle dervid ega att af låntagaren fordra nödig säkerhet för
lånets återgäldande. För att tillhandagå hushållningssällskapet med
yttranden i fråga om lån från fonden liksom för att i öfrigt till sällskapet
afgifva utredningar och förslag i fråga om åtgärder till fiskets
befrämjande, ansåge styrelsen lämpligt att sällskapets förvaltningsutskott
utsåge ett eller flera särskilda utskott, bestående af för fiskerierna
intresserade och med fiskarebefolkningens förhållanden och behof
förtrogne män.

Sedan styrelsen, hvad angår den ifrågasatta lånefondens storlek,

128

Sjette liufviultitelii.

förmält sig anse ett belopp af 200,000 kronor vara fullt tillräckligt,
sammanfattar styrelsen sitt yttrande i detta ämne i eu hemställan »att
ett belopp af 200,000 kronor måtte af statsverkets besparingar afsättas
för att i mån af behof utlånas till hushållningssällskap eller kommuner
i ändamål att af dessa på samma vilkor, som lånen af staten
beviljats, åter utlånas, med skyldighet för sällskap eller kommun, som
erhållit dylikt lån, att ansvara för dess återgäldande till statsverket»,
hvarefter styrelsen vidare yttrar:

»Beträffande de vilkor, hvarunder lånen .skulle kunna till enskilde
utlemnas, har landtbruksstyrelsen velat framlägga följande förslag:

1. Lån må endast meddelas för nedanstående ändamål:

a) för anskaffande af fiskefartyg eller däckade båtar för hafsfiske;

b) för anskaffande af redskap för hafsfiske;

c) för inrättande af Batterier, rökerier eller andra anläggningar för
beredning och förädling af fiskeprodukter.

2. Lånen förräntas med 2 Va procent årligen och skola återbetalas
sist inom tio år från lånets upptagande med lika belopp årligen, det år
hvarunder lånet erhålles dock oberäknadt.

3. Lånen äro ouppsägbara från statens sida, så länge för deras
åtnjutande stadgade vilkor ordentligen fullgöras, men förfalla genast till
inbetalning:

om räntor och afbetalningar ej i föreskrifven tid fullgöras,

om den verksamhet, för hvilken de erhållits, upphör,

om anläggningen öfvergår till utländing, samt

om lånet ej användes för det ändamål, för hvilket detsamma beviljats.

Beträffande den formela behandlingen af låneansökningarna har
styrelsen ansett att pröfningen af dessa borde i första hand tillkomma
landtbruksstyrelsen, som dervid skulle hafva att bedöma de tilltänkta
företagens utförbarhet och gagn för fiskerinäringen. Lånesökande
borde derföre insända sina till Konungen stälda ansökningar till landtbruksstyrelsen,
som hade att afgifva yttrande, huruvida och under livilka
vilkor det ändamål, för hvilket lånet söktes, kunde vara utförbart och
förtjent att genom lån från fonden understödjas, hvarefter ansökningshandlingarna
af landtbruksstyrelsen skulle öfversändas till vederbörande
hushållningssällskap eller kommun, som efter pröfning af den erbjudna
säkerheten och öfriga omständigheter skulle afgifva yttrande, huruvida
sällskapet eller kommunen åtoge sig att för sökandenas räkning förmedla
i fråga varande lån, hvarefter ansökningshandlingarna genom
sällskapets eller kommunens försorg skulle till Konungen inlemnas.

129

Sjette Jiufvudtiteln.

Ansökningar om lån för ett följande år borde vara insända till landtbruksstyrelsen
senast före den 1 september föregående år för att kunna
på _ en gång företagas till pröfning och kunna hinna till Eders Kongl.
Maj:ts afgörande inkomma inom årets slut.»

Emot. det här ofvan omnämnda, inom Riksdagen väckta förslaget
om anvisande af medel åt landstingen eller hushållningssällskapen
för att af dem utdelas dels såsom understöd utan återbetalningsskyldighet,
dels såsom lån, anmärker landtbruksstyrelsen att en sådan
regelbunden utdelning af understöd utan återbetalningsskyldighet, som
i detta förslag ifrågasatts, skulle komma att i hög grad motverka sträfvandet
att höja fiskeribefolkningens kraft och sjelfkänsla och i stället
förvandla många af denna befolkning till allmosetagare. Det för utlåning
afsedda beloppet, hvilket för hvarje landstings eller hushållningssällskaps
område blott utgjorde 1,500 kronor, skulle mångenstädes vara
alldeles för litet, då exempelvis detta belopp i det närmaste åtginge för
utrustande af en enda däckad sillfiskebåt af den i Skåne och Halland
vanliga typen. Då förslaget endast afsåge att understödja hafsfisket,
ville styrelsen slutligen erinra att sådant syntes innebära ett underkännande
af sötvattensfiskeriernas betydelse för vårt land. Hvad i Riksdagens
skrifvelse yttrades om möjligheten af våra fiskeriers framtida
utveckling gälde om sötvattensfiskeriema i ännu högre grad än om hafsfisket.
Ty medan vårt land i fråga om de naturliga betingelserna för hafsfisket
vore mindre lyckligt lotta dt i jemförelse med en del andra nordeuropeiska
länder, stode det i fråga om utsträckningen af sötvattnen,
särskildt insjöarne, framför alla andra länder i hela vår verldsdel.

Ehuru styrelsen sålunda icke kunde förorda nu omnämnda förslag
till fiskerinäringens understödjande, ansåge likväl styrelsen att till
Eders Kongl. Maj:ts förfogande borde ställas ett anslag, hvarmed orternas
sträfvanden för fiskerinäringens bästa kunde understödjas. Men detta
understöd borde icke inskränkas till hafsfisket; icke heller borde statens
bidrag vara lika för alla län eller områden eller ens lika stort för samma
område hvarje år, utan statsbidragen borde utgå i mån af behofvet och
vigten af de åtgärder för fiskets främjande, som inom olika delar af
landet vidtoges. Det i nyss omförmälda förslag för kustlänen afsedda beloppet,
48,000 kronor, skulle sannolikt till en början befinnas tillräckligt för
samtliga länen. Förslag till de åtgärder, som i de särskilda orterna
borde vidtagas för fiskerinäringens befrämjande, borde uppgöras af inom
orten utsedde komiterade, och dessa förslag borde derefter af landtbruksstyrelsen
granskas. Styrelsen betonar härvid särskildt att en samBih.
till Bilad. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1 Raft. 17

130

Sjette hufYudtiteln.

verkan mellan landtbruksstyrelsen och. dylika komiterade skulle vara af
stor betydelse för fiskerinäringens utveckling.

Slutligen öfvergår styrelsen till behandling af den i Riksdagens
skrifvelse jemväl omförmälda frågan om understödjande åt föreningar
för försäkring af båtar och fiskredskap.

Beliofvet af dylika föreningar hade i vårt land hufvudsakligen gjort
sig känbar! vid drifgarnsfisket vid våra öppna kuster, särskild! Blekinge
och Gotland, och derstädes hade också redan för te.mligen lång
tid tillbaka upprättats dylika föreningar, af hvilka några ännu egde
bestånd.

Den äldsta syntes vara »föreningen inom Mjellby socken (i Blekinge
län) till ersättande af förlorad eller skadad fiskredskap och båtar»,
hvilken uppkommit i medlet af 1850-talet. Under senaste räkenskapsåret
hade af denna förening utbetalts ersättningar för 127 sill- och 35
laxgarn med tillsammans 805 kronor. Inom Blekinge funnes jemväl en annan
förening af samma slag, nemligen den år 1863 bildade »föreningen
inom Medelstads härad till ersättande af förlorade eller skadade båtar
och fiskeredskap». Denna förenings verksamhet, hvilken svnes hafva
åtminstone sedan år 1881 allenast omfattat försäkring af sillgarn, hade
under senare tider minskats så, att medan år 1881 i föreningen funnits
försäkrade 213 sillgarn och sammanlagda ansvarsbeloppet då utgjort
1,510 kronor, antalet försäkrade sillgarn år 1889 nedgått till
50 och ansvarssumman till 481 kronor 50 öre.

På Gotland hade tillförene funnits tre dylika föreningar, men sedan
två af dem blifvit år 1875 upplösta, återstode numera allenast en, nemligen
»föreningen inom Burgs socken till ersättande af förlorade eller
skadade båtar och fiskredskap», hvilken vid slutet af år 1889 egde en
fond af 593 kronor och af hvilken samma år i ersättning för förlorade
fiskegarn utbetalts 39 kronor 50 öre.

Samtliga nu omförmälda föreningar afsåge, utom försäkring af båtar,
jemväl och, såsom det ville synas, företrädesvis försäkring af fiskredskap.
På ost- och sydkusten af vårt land representerade nemligen
redskapen lika eller större värde än båten, och det vore företrädesvis
i fråga om redskap, som skador och förluster timade. Ty vid drifgarnsfisket
inträffade ofta att fiskaren vid svårt väder nödgades för att
rädda lifvet sticka garnen ifrån båten, hvarjemte det stundom hände
att våldsam ström så sammantrasslade gamen, att de ej mera kunde
utredas eller att garnen söndersletes eller bortfördes af seglare eller
ångbåtar. Deremot vore det mera sällsynt att båtar ginge förlorade.
Försäkringsföreningar för ensamt båtar hade derföre lättare att bära

131

Sjette hufvudtiteln.

sig. Om man bortsåge från Bohuslän, funnes i vårt land allenast en
förening af sistnämnda slag, nemligen »Båt-assuranceföreningen för Råå
läge och angränsande)), hvilken bildats år 1879. Af uppgifter, som
landtbruksstyrelsen meddelar, framgår att antalet i denna förening
försäkrade båtar år 1886 utgjort 76 och ansvarighetssumman samma
år 62,750 kronor, men att sistlidna år antalet försäkrade båtar nedgått
till 47 och ansvarighetssumman till 45,950 kronor.

Denna förening i Råå vore den enda försäkringsförening för fiskeriändamål,
som numera veterligen funnes i Skåne. Försök att åstadkomma
försäkringsföreningar för båtar och redskap efter hufvudsakligen samma
mönster som ofvan berörda föreningar i Blekinge och på Gotland hade
dock på 1870-talet gjorts såväl i Kristianstads som i Malmöhus län. I
sistnämnda län hade också en dylik förening trädt i verksamhet, men
då bemödandena att intressera fiskarebefolkningen att mera allmänt deltaga
i föreningen icke kröntes med framgång, hade föreningens verksamhet
efter ett par år afstannat.

Orsakerna till att sistnämnda förening icke motsvarat de förhoppningar,
man derom gjort sig, anser landtbruksstyrelsen åtminstone delvis
vara att söka i sakens egen natur. Förluster af redskap under
fiske vore nemligen alldeles för allmänna för att de skulle utgöra ett
lämpligt föremål för försäkring. Utan höga premier kunde derföre dylika
försäkringar icke bära sig. Dessutom vore det omöjligt att utöfva
fullt verksam kontroll derå att icke redskap förlorades genom vårdslöshet.
Om man undantoge några smärre enskilda föreningar i Danmark,
hvilka motsvarade ofvannämnda gotländska föreningar, funnes
icke heller veterligen några föreningar för försäkring af redskap i utlandet.

Då styrelsen, detta oaktadt, ansåge sig ehuru icke utan tvekan
böra förorda att försök hos oss gjordes att utveckla försäkringsföreningarna
ej blott för båtar, utan äfven för redskap, så skedde detta
dels derföre att enligt styrelsens åsigt försäkring af fiskredskap komme
vid Östersjökusten att utgöra ett vilkor för att fiskarena derstädes skulle
kunna komma i åtnjutande af lån från den af styrelsen föreslagna lånefonden,
dels ock emedan erfarenheten om dylika föreningar ännu icke
syntes vara tillräcklig, för att man öfver dem skulle kunna uttala ett
fullt afgörande omdöme, samt en möjlighet till en praktisk lösning af
frågan om dylika föreningar syntes vara gifven genom ett förslag, som
nyligen framkommit i Tyskland. Då det nemligen vid tyska Östersjökusten
befunnits nödigt att, såvida öfver hufvud några försäkringsföreningar
derstädes skulle komma till stånd, låta deras verksamhet om -

132

Sjette hufvudtiteln.

fatta jemväl fiskredskapen, hade man med hänsyn till förhållandena
vid denna kust utarbetat förslag till bestämmelser i ämnet, enligt hvilka
jemte mindre försäkringsföreningar, hvardera omfattande ett eller flere
närliggande fiskelägen, tillika skulle bildas återförsäkringsföreningar, som
omfattade ett större eller mindre antal af de nämnda mindre försäkringsföreningarna.
Den olägenhet, som, vid sidan af de fördelar,
smärre föreningar erbjöde, särskildt i fråga om den ömsesidiga kontroll,
som fiskarena derstädes i vissa fall kunde utöfva, vidlådde dylika föreningar,
nemligen att risken vid större förluster blefve allt för stor
för det ringa antalet delegare, komme att i väsentlig mån minskas
genom återförsäkringsföreningarna, hvilka skulle öfvertaga en del af
risken.

Såsom ett vilkor för att försäkringsföreningar för redskap skulle
kunna visa sig praktiskt utförbara, ansåge sig styrelsen böra framhålla
att ersättning endast borde lemnas för större förluster, som vore för
fiskaren ruinerande eller åtminstone i högre grad känbara, men deremot
icke för mindre skador och förluster.

Beträffande frågan, i hvad mån understöd borde af staten lemnas
åt försäkringsföreningarna, hölle styrelsen före att detta borde ske genom
bidrag till bildande af reservfond för sådana återförsäkringsföreningar,
som ofvan nämnts, samt till bestridande af kostnaderna för föreningarnas
första ordnande. För föreningar till försäkring af endast båtar
syntes, på grund af den erfarenhet, som vunnits från ofvannämnda förening
vid Råå samt från i Bohuslän befintliga föreningar i detta syfte,
statsunderstöd icke för närvarande vara af behofvet påkalladt eller åtminstone
i mindre grad än hvad fallet måste blifva i fråga om försäkringsföreningar
för både båtar och redskap. Föreningar af sistnämnda
art vore hufvudsakligen behöfliga vid våra öppna kuster, hvarest såväl
drifvande som faststående redskap vore utsatt för att förstöras af stormar,
sålunda vid kusterna af Halland, Skåne, Blekinge, Gotland och
Öland. Ehuru någon säker beräkning rörande den för en dylik förening
erforderliga grundfond och kostnaderna för dess ordnande icke
kunde med nu tillgängliga uppgifter åstadkommas, trodde sig styrelsen
dock kunna antaga att det i Riksdagens skrifvelse omförmälda beloppet,
25,000 kronor, skulle visa sig för ifrågavarande ändamål tillräckligt.

Styrelsen hemställer derföre att, för den händelse styrelsens förslag
om en lånefond för fiskare blefve bifallet, ett belopp af 25,000
kronor måtte anvisas för åstadkommande, på sätt af styrelsen blifvit
antydt, af försäkringsföreningar för båtar och redskap vid kusterna af
Halland, Skåne, Blekinge, Gotland och Öland.

133

Sjette hufvud ti teln.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands lön har i sitt
yttrande i ärendet, jemte meddelande att länets hushållningssällskap sökt
bispringa länets fiskare med smärre lån för anskaffande af båtar och
redskap och att detta, så vidt hittills vore kändt, skett utan förlust för
sällskapet, framhållit såsom en för fiskerinäringens befrämjande inom
länet vigtig åtgärd att fiskarena, borde sättas i tillfälle att i vidsträcktare
mån än genom hushållningssällskapet kunnat ske erhålla lån för
dylika ändamål. Under förutsättning att dylika lån i allmänhet icke
utginge till ett båtlag med högre belopp än 2,000 .kronor, hvilken summa
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansett såsom ett lämpligt maximum,
skulle behofvet af dylika lån för det närvarande blifva tillgodosedt,
om för ändamålet anvisades ett belopp af 15,000 kronor. För lån,
som uteslutande vore afsedda att användas till inköp af båtar, kunde
en amorteringstid af tio år lämpligen medgifvas, men för lån, som afsåge
anskaffande af redskap eller af både båt och redskap, borde amorteringstiden
sättas kortare eller till sex eller åtta år. Räntan borde
sättas till 2 eller 2 ‘/2 procent. Då lånen naturligtvis icke borde tillgodokomma
andra än sådane fiskare, hvilka gjort sig kände såsom redbare
män och hvilka på grund af visad yrkesskicklighet kunde antagas
göra bästa möjliga bruk deraf, borde upplysningar om de lånesökande
i dessa afseenden inhemtas från af vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott utsedde komiterade i orten, hvilka bland annat skulle
hafva att mottaga låneansökningarna samt insända desamma till förvaltningsutskottets
sekreterare med intyg om sökandens person och
hans behof af det sökta lånet. Hvad anginge den säkerhet, som borde
för dylikt lån ställas, ansåge Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att en förbindelse af minst fyra väl vitsordade fiskare att, en för alla
och alla för en, ansvara för lånet vore hvad skäligen kunde i detta
hänseende fordras. Då någon försäkringsinrättning för fiskebåtar och
redskap icke funnes inom länet samt, äfven om en ifrågasatt föreningför
försäkring af däcksbåtar komme till stånd, det torde dröja någon
tid innan denna förening trädde i verksamhet, syntes försäkring af den
för lånet anskaffade fiskematerielen icke böra föreskrifvas såsom lånevilkor.

Vidare framhåller Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande att en
af de främsta åtgärderna, om ej den vigtigaste, för främjande af länets
fiskerinäring vore åstadkommandet af tillräckligt antal lätt tillgängliga
fiskehamnar å dertill lämpliga ställen. I anledning af hvad Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i detta hänseende anfört har yttrande

134

Sjette hufvudtiteln.

infordrats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Men detta yttrande
har ännu icke hunnit afgifvas.

Då anläggningen af inrättningar för tillgodogörande af fiskets produkter
länge utgjort ett önskningsmål hos fiskarena samt tillvaron af
åtminstone något större salteri inom länet otvifvelaktigt skulle utöfva
ett gynsamt inflytande på fiskets utveckling, anser Eders Kong!. Maj:ts
befallningshafvande vidare det vara önskvärdt att af medel, som stode
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande, lån mot billig ränta utlemnades
till enskilde eller bolag, hvilka ville anlägga dylika inrättningar.

En annan angelägenhet af framstående vigt för fiskarena vore
möjligheten att kunna försäkra däcksbåtarne, hvilka utgjorde fiskarenas
värdefullaste egendom. Fråga hade visserligen varit å bane om åstadkommande
af eu försäkringsförening mellan de halländske fiskarena.
Men denna förening hade icke vunnit erforderlig tillslutning, vare sig
på grund af verklig oförmåga att erlägga inträdesafgifterna eller obenägenhet
att ikläda sig ansvaret för betalning af de premier och tillskott,
föreningens bestånd förutsatte. Utan att understöd af allmänna
medel lemnades till belopp, som gjorde inträdesafgifterna obehöfiiga,
syntes ock fortfarande föga utsigt finnas att kunna åstadkomma en
dylik förening. Enahanda syntes förhållandet hafva varit i Göteborgs
och Bohus län, hvars fiskareförening under åren 1870—1874 åtnjutit
ett årligt statsanslag af 1,500 kronor och derjemte icke obetydligt tillskott
af hushållningssällskapet. För ordnande af denna angelägenhet,
hvad Hallands fiskerier anginge, ansåge Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ett anslag till nämnda belopp under de fem första åren af
föreningens verksamhet vara tillräckligt. Då enligt uppgjordt förslag
de årliga förvaltningskostnaderna i den ifrågasatta halländska föreningen
icke skulle öfverstiga 200 eller 300 kronor, skulle dessutom af ett
dylikt anslag medel kunna afsättas till en fond, från hvilken den af
fiskarena fruktade inträdesafgiften kunde bestridas.

Slutligen har Eders Kongl. Mapts befallningshafvande framhållit
vissa andra åtgärder, hvilka enligt Eders Kongl. Mapts befallningshafvandes
åsigt skulle vara egnade att befrämja fiskerinäringen inom länet,
nemligen dels att premiering af fiskebåtar borde anordnas, dels att ett
bogseringsfartyg borde ställas till fiskarenas förfogande under sillfisketiden
på hösten, dels att medel borde anvisas för anställande af försök
med nya eller förbättrade redskap, dels att statistiska uppgifter angående
fisket inom länet borde insamlas, dels ock att medel borde anvisas
till aflöning af fiskeritillsyningsmän vid laxfisket inom Nissans och Atrans
distrikt.

135

Sjette hufvudtiteln.

Eders Kongl. May.ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
har i sitt underdåniga utlåtande i ärendet allenast åberopat innehållet
af ett utaf intendenten vid länets hafsfisken A. Ii. Malm afgifvet yttrande.

Sedan Malm till en början uttalat såsom sin åsigt att det i Riksdagens
skrifvelse omnämnda förslaget om anvisande af medel till hushållningssällskapens
eller landstingens förfogande för fiskerinäringens
främjande icke vore af nämnvärd betydelse för fiskerinäringen inom
Göteborgs och Bohus län samt att behofvet af försäkringsföreningar
för båtar och redskap vore för detta län redan fyldt genom tre inom
länet befintliga d}dika föreningar, äfvensom lemna! några antydningar
om förhållandena rörande det bohuslänska sillfisket, yttrar Malm vidare
att inom länet funnes två fonder, afsedda att utlånas till fiskare. Ehuru
dessa fonder sammanlagdt icke uppginge till mera än något öfver
55,000 kronor, hade likväl under årens lopp många goda fiskefartyg
åstadkommits genom lån ur dessa fonder. l)enna erfarenhet visade att
en större lånefond skulle kunna verka gagneligt. Men då sedan några
år tillbaka behofvet af lifförsäkring för fiskare gjort sig gällande samt
en sammanslutning mellan fiskare för att bereda dem understöd under
sjukdom eller då de eljest vore i nödstäld belägenhet skulle vara till
fördel för fiskarena, borde nämnda lånefond ordnas så, att den jemväl
tillgodosåge dessa två ändamål. Grundplåten till fonden borde lemnas
af staten, men fiskarena borde sjelfva till fonden bidraga såväl medelst
inträdesafgifter som ock genom vissa terminliga tillskott.

Af de åtgärder till fiskerinäringens främjande, som sålunda blifvit
inom Riksdagen eller af de i ärendet hörda myndigheter ifrågasatta,
synes mig förslaget om inrättande af en lånefond för anskaffande af fiskebåtar
och redskap vara synnerligen beaktansvärdt. Hafsfiske! kräfver
nemligen numera, för att med framgång bedrifvas, jemförelsevis dyrbara
farkoster och redskap, och endast mera undantagsvis torde fiskarena
vara i besittning af det kapital, som för deras anskaffande erfordras.
Fiskaren är sålunda hänvisad att söka genom lån bereda sig de erforderliga
medlen, men härvid möter svårigheten att anskaffa en för långifvaren
antaglig säkerhet, då båten och redskapen icke enligt vår

136

Sjette kufvudtiteln.

lagstiftning härför egna sig. Enligt hvad i de halländske fiskarenas
ofvanberörda framställning uppgifvits och af Eders Kong!. Majds befallningshafvande
i länet vitsordats, uppgår kostnaden för en däckad båt
om 7 eller 8 ton, hufvudsakligen afsedd för sillfiske, till 1,600 å 1,800
kronor och för en sumpbåt eller s. k. qvase, som erfordras för att på
ett mönstergildt sätt bedrifva fiske efter torsk, flundra, makrill o. d., till
2,500 å 3,000 kronor. För en båt, som skall vara fullt utrustad för
hvarje slag af fiske, beräknas sjelfva redskapen kosta öfver 4,000
kronor. Ehuru vanligen flere fiskare gemensamt ega båt och redskap,
är likväl sålunda den summa, som å eu hvar af dem belöper, rätt betydlig,
om hänsyn tages till de ekonomiska förhållanden, under hvilka
fiskarena i allmänhet lefva. Alla de myndigheter, som yttrat sig i ärendet,
hafva också uttalat den mening att en dylik lånefond skulle verka
gagneligt, och denna mening vinner äfven stöd af den erfarenhet man
vunnit i Halland och Bohuslän, der, såsom nämndt, man sökt att genom
lån från vederbörande hushållningssällskap eller enskilda föreningar underlätta
för fiskarena anskaffandet af båtar eller redskap. Särskild! bör
bemärkas att der, hvarest man, såsom i Halland, för närvarande sträfvar
att förmå fiskarebefolkningen att till vinnande af ett gynsammare resultat
af fisket förskaffa sig sådana dyrbarare båtar och redskap, som möjliggöra
ett fiske längre ut till hafs än tillförene varit brukligt, dessa sträfvanden
skulle väsentligen understödjas genom eu sådan lånefond, hvarom nu bifråga.
Då såväl jordbruket som fabriksindustrien understödjas genom lån
af statsmedel, den förra från odlingslånefonden och den senare från
manufakturföriagslånefonden, synes det mig icke heller obilligt att fiskerinäringen
på likartad! sätt understödjes, helst samma närings utöfvare
till följd af omöjligheten att enligt gällande lagstiftning pantsätta sina
båtar och redskap torde hafva svårare än idkare af jordbruk och fabriker
att genom lån i enskilda kreditanstalter förskaffa sig erforderliga
medel.

Såväl landtbruksstyrelsen som Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande
i Hallands län har förordat att jemväl anläggningen af inrättningar,
afsedda för tillgodogörande af fiskets produkter, såsom Batterier
o. s. v., måtte understödjas genom lån. Då naturligtvis tillkomsten af
dylika inrättningar måste underlätta afsättningen och tillgodogörandet af
den fångade fisken och således bidraga till ett fördelaktigt ekonomiskt
resultat af fisket, anser äfven jag önskvärdt att tillkomsten af dylika
anläggningar befrämjas. För understödjande, medelst lån, af större
dylika anläggningar, hvilka drifvas fabriksmessigt, synes dock icke några

Sjette hufvndtiteln. 137

särskilda medel behöfva anvisas, då för detta ändamål manufakturförlagslånefonden
torde kunna anlitas. Det är således endast fråga om smärre
salterier, rökerier o. d., hvilka icke kunna anses såsom fabriker. För
dylika anläggningar — företrädesvis sådana, hvilka bringas till stånd
genom sammanslutning af fiskarena sjelfva eller hvilka åstadkommas af
hushållningssällskapen — anser jag lån böra kunna medgifvas från
samma fond, som bildas för anskaffande af redskap och båtar. Deremot
synes det mig ingalunda lämpligt att, såsom i intendenten Malms
yttrande föreslås, med den ifrågasatta lånefonden förena en fond för
lifförsäkring af fiskare och för understöd åt dem.

För att lånefonden skall kunna komma fiskarebefolkningen till nytta
i önskvärd utsträckning, är det af vigt att icke fordringarna på
säkerheten för lånen ställas så höga, att fondens anlitande oskäligt försvåras.
För att trygga statsverket mot förluster, har landtbruksstvrelsen,
såsom nämndt, föreslagit att lånet skulle från statsverket
utlemnas till vederbörande hushållningssällskap eller kommun, som det
skulle åligga att ansvara för lånets återbetalning till staten och som
hade att utlemna medlen till den enskilde låntagaren, sedan sällskapet
eller kommunen funnit den säkerhet, som af denne erbjödes, betryggande.
En dylik utväg att trygga statsverket mot förluster kunde visserligen
ifrågasättas, derest lånemedlens fördelning ordnades så, att hushållningssällskapet
eller kommunen finge till sitt förfogande ett visst belopp, som
sällskapet eller kommunen egde efter sitt behag fördela. Men då enligt
styrelsens förslag sjelfva afgörandet af hvilka lånesökande skulle erhålla
lån från fonden icke skulle tillkomma hushållningssällskapet eller kommunen,
innebär den af styrelsen föreslagna utvägen i sjelfva verket icke
annat än en fordran att hushållningssällskapet eller kommunen skulle
gå i borgen för lånet, en fordran så mycket mera obillig som en möjlig
förlust skulle för hushållningssällskapet och i synnerhet för en kommun
mången gång vara rätt känbar, medan den för statsverket vore af
mindre betydelse. Jag bör dessutom icke lemna oanmärkt att åtagandet
af en sådan förbindelse, hvarom nu är fråga, svårligen kan anses såsom
en sådan kommunens gemensamma angelägenhet, att kommunen lagligen
kan ikläda sig densamma.

Då på grund af vår lagstiftning realsäkerhet i båt och redskap icke
kan ifrågakomma, lärer den, som söker ett lån för anskaffande af fiskemateriel,
i regeln icke kunna ställa annan säkerhet än borgen. Dylik
säkerhet synes mig ock kunna vara tillfyllestgörande, såvida tillförlitliga
int}rg företes derom att låntagaren och löftesmännen gjort sig kände
såsom redbare och ordentlige män, hvilka efter bästa förmåga söka fullBih.
till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami 1 Afd. 1 Jläft. 18

138

Sjette hufrudtiteln.

göra sina förbindelser. Der lån sökes af flera personer, Indika bilda
ett båtlag, synes man icke ens böra ovilkorligen fordra borgen, utan
såvida sådana intyg som nyss nämnts företes om låntagarne, torde
desses förbindelse att, en för" alla och alla för en, ansvara för lånet böra
vara tillfyllest. År fråga om lån för anläggning t. ex. af ett rökeri, kan
naturligtvis stundom inteckning fordras. — Jag har ansett mig böra lemna
dessa antydningar om beskaffenheten af den säkerhet, som lör lånen
bör lemnas, ehuru jag anser hvarken behöflig! eller lämpligt här, lika
litet som i fråga om lån från odlingslånefonden eller manufakturförlagslånefonden,
att bestämda föreskrifter lemnas om hurudan säkerheten för
lånen skall vara beskaffad för att kunna godkännas. I betraktande
af den ringa utveckling försäkringsväsendet lör fiskebåtar och redskap
för närvarande hos oss eger, synes det mig icke heller böra stadgas
såsom ett oundgängligt vilkor att båt eller redskap, för hvars anskaffande
lån beviljas, böra hållas försäkrade.

Då de medel, som skulle användas till bildande al ifrågavarande
fond, enligt hvad jag nedan kommer att föreslå, skulle • komma att anskaffas
utan upplåning, kunde det sättas i fråga att lånen från londen
skulle göras räntefria. Jag anser mig dock, lika med landtbruksstyrelsen,
icke kunna förorda en dylik åtgärd, hvarigenom fonden tilläfventyrs
i fiskarenas ögon skulle få karakteren af en fattigunderstödsfond.
Då möjligen förluster å utlemnade lån icke kunna i längden helt
och hållet förekommas, kan dessutom en, om ock obetydlig, ränta för
lånen tjena att ersätta dylika förluster. Att räntan bör sättas mycket
låg är gifvet, och jag föreställer mig att två procent skulle vara en
passande räntefot.

Hvad angår storleken af lån, som från fonden utlemnas, så har,
såsom nämndt, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands
län för lån, som afse anskaffande af båt och redskap eller ettdera,
föreslagit ett maximum af 2,000 kronor, hvilket belopp endast i särskilda
undantagsfall borde få öfverskridas. För min del anser jag
lämpligare att lånebeloppets maximum bestämmes i förhållande till
värdet af den båt eller de redskap, som skola för lånet anskaffas, eller
af den inrättning, hvars anläggning lånet afser att understödja. Då
en möjlighet att från fonden erhålla lån till hela detta värde kunde
förleda lånesökandena att inlåta sig på mindre välbetänkta företag och
framkalla en skuldsättning i vidsträcktare mån än gagneligt vore, synes
mig lån böra medgifvas endast till belopp, som motsvarar högst två
tredjedelar af nämnda värde.

Amorteringstiden för lån från londen bör naturligtvis sättas så, att lånet

139

Sjette Imfrudtiteln.

slutbetalas innan båten och redskapen väsentligen förlorat i värde. Med
hänsyn härtill torde denna tid icke böra utsträckas utöfver åtta år.
För lån till anläggande af inrättningar för fiskens beredning möter
visserligen ur denna synpunkt icke betänklighet att sätta amorteringstiden
längre, men då en dylik anläggning bör förmå att utan svårighet
inom eu tid af åtta år återgälda ett erhållet lån och fonden kommer
desto flere'' till nytta, ju kortare amorteringstiden bestämmes, synes mig
icke vara skäl att för dylika anläggningar bestämma en annan amorteringstid
än den, hvilken fastställes för lån, som utlemnas för det med
fonden hufvudsakligen afsedda ändamål.

Då sättet för behandlingen af ärenden rörande lån från fonden
icke nu torde behöfva definitivt bestämmas, inskränker jag mig för närvarande
till några antydningar om, huru jag tänkt mig att denna sak
kan ordnas.

När lån från fonden sökes, torde vederbörande hushållningssällskaps
förvaltningsutskott och, der sådana fiskerikomiterade, som i landtbruksstyrelsens
och Eders Kong! Maj:ts befallningshafvandes i Hallands län
utlåtanden omförrnälas, finnas utsedde, jemväl desse komiterade böra
yttra sig i frågan, huruvida det företag, för hvilket lån sökes, är förtjent
att med lån understödjas, samt tillika meddela sådant intyg om
låntagarens och löftesmännens personer, som jag ofvan vid fråga om
säkerhet för lån från fonden antjult. Möjligen torde i sistnämnda
hänseende upplysningar böra införskaffas jemväl från vederbörande
tjensteman i orten, liksom det äfven måhända kan vara lämpligt att
inhemta Eders Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvandes yttrande
i ämnet. Detta senare torde alltid böra ske vid låneansökningar
från Göteborgs och Bohus samt Hallands län, så länge hafsfisket vid
dessa kuster är undantaget från landtbruksstyrelsens embetsbefattning.
Öfver låneansökningar från andra län lärer landtbruksstyrelsen böra yttra
sig. Sedan ärendet sålunda erhållit erforderlig utredning, torde ansökningen
böra pröfvas af Eders Kongl. Maj:t, som dervid lärer meddela
de närmare bestämmelser i fråga om vilkoren för lånets utbekommande
och tillgodonjutande, som kunna finnas erforderliga. Sjelfva förvaltningen
af fonden torde böra åligga statskontoret, som jemväl bör utbetala
de beviljade lånen och förvara säkerhetshandlingarna samt till
hvilket jemväl rånte- och kapitalinbetalningarna böra ingå.

Ehuru det naturligtvis icke är möjligt att för närvarande med
någon större grad af tillförlitlighet beräkna i hvad omfång en sådan
fond, hvarom nu är fråga, kan komma att anlitas, föreställer jag mig
dock att, om till fonden afsättes ett belopp af 100,000 kronor, densamma

140

Sjette hufvudtiteln.

bör blifva för den närmaste tidens lånebehof tillräcklig. Visar det sig
framdeles att lånebehofvet icke kan med detta belopp tillfredsställas,
kan ju då tagas i öfvervägande, huruvida ytterligare medel böra till
fonden anvisas.

Af de öfriga åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, hvilka, på
sätt ofvan förmärs, blifvit ifrågasatta, synes mig bildandet af föreningar
till försäkring af fiskebåtar synnerligen förtjent att af staten understödjas.
Äfven åstadkommandet af försäkringsföreningar för fiskeredskap
synes böra af staten befordras, såvida dylika föreningar lyckas tillvinna
sig en allmännare anslutning bland fiskarebefolkningen. Huruvida sådant
kan komma att ske, synes dock ganska tvifvelaktigt, då enda sättet
att vinna en verksam kontroll derå att icke fiskaren sjelf genom vårdslöshet
eller annorledes orsakar förlust af försäkrad redskap torde vara
en föreskrift att blott en del af det försäkrades värde ersättes, men
detta å andra sidan naturligtvis betydligt minskar fördelen för fiskaren
att hålla redskapen försäkrad. Hå emellertid det belopp, hvarmed och
det sätt i öfrig!., hvarpå försäkringsförening för båtar eller redskap
bör af staten understödjas, naturligtvis måste blifva beroende på föreningens
omfattning, dess organisation m. m., anser jag mig icke för närvarande,
då någon begäran om understöd för någon viss förening nu icke
föreligger, böra tillstyrka äskandet hos Riksdagen af medel för dylika ändamål,
helst det icke torde vara omöjligt, derest ansökningar om understöd
för åstadkommande af dylika föreningar skulle under den närmaste
tiden göras, att af de medel, som nu äro å ordinarie stat anvisade till
fiskerinäringens understöd, eller från tillgängliga besparingar bereda
tillgång dertill. Bildandet af försäkringsföreningar skulle sannolikt ock
kunna befrämjas derigenom att fiskare, som förbunde sig att försäkra
båt eller redskap, för hvars anskaffande lån från ofvan omförmälda fond
söktes, tillerkändes företräde framför andra till erhållande af lån.

En annan åtgärd, som jemväl synes mig böra befordras från statens
sida, är utseendet i orterna genom hushållningssällskapens försorg af
fiskerikomiterade, hvilka skulle hafva att afgifva förslag och meddela
yttrande i fråga om åtgärder till fiskerinäringens befrämjande. Då bildandet
af dylika komitéer emellertid icke förutsätter anslag af statsmedel,
torde jag icke nu behöfva vidare uppehålla mig härvid.

Såsom jag redan antydt, har det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län fra.mstälda förslag i afseende å anläggningen
af fiskehamnar i länet ännu icke hunnit erhålla sådan utredning,
att detta förslag nu kan blifva föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
Då öfriga af Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande ifråga -

141

Sjette lmfnidtiteln.

satta åtgärder, derest de vid närmare utredning finnas förtjena afseende,
icke kräfva större belopp än att medel dertill tills vidare efter hand
böra kunna beredas från befintliga tillgångar, anser jag anslag för dessa
ändamål icke för närvarande behöfva af Riksdagen begäras. Icke heller
i öfrigt anser jag mig för närvarande ega anledning att förorda framställning
till Riksdagen om ökadt anslag till fiskerinäringens understöd,
utom för bildande af den ofvan omförmälda lånefonden. Denna lånefond
synes mig dock böra få anlitas till befrämjande af ej allenast hafsfiske^
utan äfven andra fisken af betydligare beskaffenhet i rikets insjöar och
floder. Fondens belopp, hvilket, såsom antydt, tills vidare bör bestämmas till

100,000 kronor, torde kunna anskaffas genom anslag under loppet af två år.

Såsom vilkor för lån från denna fond synes mig böra stadgas:

a) att lån beviljas högst till belopp motsvarande två tredjedelar af
värdet af båt och redskap, hvars anskaffande med lånet afses, eller af
den inrättning, hvars anläggande lånet afser att understödja;

b) att för lånet skall ställas säkerhet, som godkännes af Eders
Kongl. Maj:t eller den myndighet, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t uppdrager
pröfningen deraf;

c) att för lånet skall erläggas två procent årlig ränta, dock med
skyldighet för låntagaren att, derest förfallet kapitalbelopp icke inom
föreskrifven tid inbetalas, derå erlägga den högre ränta, Eders Kong].
Maj:t finner skäligt bestämma;

d) att lånet skall återbetalas sålunda, att vid slutet af hvarje af de
åtta år, som följa näst efter det, hvarunder lånet eller någon del deraf
lyftats, inbetalas eu åttondedel af lånebeloppet, med Eders Kongl. Maj:t
förbehållen rätt att, derest stadgad kapital- eller räntebetalning icke i
rätt tid fullgöres, tidigare återfordra det oguldna lånebeloppet; samt

e) att låntagaren skall i öfrigt vara underkastad alla de vilkor och
kontroller, som af Eders Kongl.'' Maj :t pröfvas lämpliga och nödiga.

Jag hemställer alltså, på grund af hvad jag ofvan anfört, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels till inrättande af en fond, hvarifrån på ofvan omförmälda vilkor
och i enlighet med de närmare bestämmelser, som af Eders Kongl. Maj:t
meddelas, må utlemnas lån ej mindre för anskaffande af fiskebåtar och
fiskeredskap än äfven för anläggande af smärre inrättningar för tillgodogörande
och förädling af fiskets produkter, bevilja ett anslag af 100,000
kronor och deraf på extra stat för år 1892 anvisa 50,000 kronor;

dels ock medgifva att inflytande räntor å de från fonden utlemnade
lån må ingå till fonden, för att tillsammans med dennas öfriga- tillgångar
användas för det med fonden afsedda ändamål.

142

Sjette Iiufrudtiteln.

[32.]

Anordnande
af fabriksinspektion.

[33.]

Ersättning för
af statskontoret
gjorda
förskott.

Anordnande af fabriksinspektion.

Då jag icke för nästkommande år anser mig böra ifrågasätta någon
förändring i afseende å det anslag, som Riksdagen för hvartdera
af åren 1890 och 1891 anvisat för anordnande af fabriksinspektion,
hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för år 1892
anvisa till aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000 kronor
till hvardera för år räknadt, och till bestridande af kostnaden för
skrifbiträden och likartade utgifter 1,800 kronor, eller tillhopa 16,800
kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda''förskott.

Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda embetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen,
nemligen:

ersättning till Blekinge läns ränteri för derifrån till länsmannen .
H. Bolling, såsom innehafvare af länsmansbostället V2 mantal N:o 1
Möllekulla, förskjuten ränta för tiden från den 1 april 1886 till den
14 mars 1889 å till statsverket influten ersättning för från bostället

exproprierad jord ..................................................................... kr. 133: 71

ersättning till sju landtstat^]enstemän för mistad
boställsförmån i följd af boställenas indragning ............ )) 5,480: —

godtgörelse för afkomst af boställen, som enligt
nådiga brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,
hvarmed boställen vant förenade, egt
undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår,
samt aflöningsfyllnad enligt nådiga brefvet den
27 april 1883 till tjenstförrättande länsman under den
tid, företrädaren i tjensten innehaft dertill hörande boställe,
hvars afkastning uppskattats till högre belopp

än kontanta lönen.................................................................... » 3,915: 18

arfvoden samt resekostnadsersättning och traktamenten
till ledamöterne i den af Eders Kongl. Maj:t
den 7 februari 1890 tillsatta komitén för afgifvande ___

Transport kr. 9,528: 89

Sjette hufvndtiteln.

143

Transport kr.

af förslag till åtgärder för befrämjande af den svenska
sjöfartsnäringens utveckling, arfvode åt komiténs sekreterare,
diverse utgifter för komitén samt tryckning

af dess betänkande.................................................................... »

ersättning till svenske och norske generalkonsuln
i Iiåvre D. Danielsson för mistade löneinkomster i följd
af honom meddeladt uppdrag att vara ledamot af nyssnämnda
komité........................................................................ »

godtgörelse för kostnader för lifsmedel, som i an -

ledning af den brand, som den 25 juni 1888 öfvergått
staden Umeå, dit afsändts för att dels kostnadsfritt utdelas
bland de brandskadade, dels emot betalning tillhandahållas
dem........................................................................... »

Summa kr.

9,528: 89

10,384: 97

1,066: 20

11,053: 32
32,033: 38.

I afseende å den sista af dessa poster tillåter jag mig erinra att,
i anledning af de ödeläggande eldsvådor, som den 25 juni 1888 förhärjade
städerna Sundsvall och Umeå, diverse lifsmedel genom civildepartementets
försorg inköptes och afsändes för att dels kostnadsfritt
utdelas bland de brandskadade dels ock emot betalning tillhandahållas
dem, till Sundsvall för ett belopp af 13,716 kronor 39 öre och till
Umeå för 12,691 kronor 29 öre, assuranskostnad i begge fallen inbegripen.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 20 december 1889 af förekommen
anledning beslutit anbefalla sin befallningshafvande i Vesternorrlands
län att infordra stadsfullmäktiges i Sundsvall yttrande, i hvad
mån de vore villige att lemna godtgörelse för de till sistnämnda stad
afsända lifsförnödenheterna, och stadsfullmäktige i underdånig skrifvelse
den 5 april 1890 förklarat att de vore villige att lemna godtgörelse
vare sig för hela kostnaden för ifrågavarande lifsförnödenheter,
13,716 kronor 39 öre, eller ock för någon viss del deraf, hvars storlek
fullmäktige öfverlemnade åt Eders Kongl. Maj:t att i sådant fall
bestämma, har Eders Kongl. Maj:t den 18 juli 1890 funnit godt antaga
fullmäktiges erbjudande att lemna godtgörelse för hela det ifrågavarande
lcostnadsbeloppet. Detta belopp, 13,716 kronor 39 öre, har,
enligt hvad statskontoret anmält, sedermera blifvit till nämnda embetsverk
inlevereradt. Då från Vesterbottens läns ränteri till statskontoret inlevererats
allenast 1,637 kronor 97 öre, som influtit genom försäljning
af en del af de för de brandskadade i Umeå afsända lifsmedlerr, samt,
enligt hvad statskontoret meddelat, Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf -

144

Sjette hufvudtiteln.

vande i sistnämnda län tillkännagifvit att några ytterligare medel till
återgäldande af kostnaden för sistberörda lifsförnödenheter icke influtit
eller komrae att inflyta, återstår således oersatt det af statskontoret nu
till godtgörande anmälda beloppet, 11,053 kronor 32 öre.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande tilljemnt
tal af kronor, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af 32,034 kronor.

Allmänna arbeten af beskaffenhet, att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I underdånig skrifvelse af den 10 november 1890 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit. förslag rörande de anslag, som styrelsen
ansåge böra af Riksdagen äskas för år 1892 till understödjande
dels af anläggning m. in. af vägar dels ock af bro- och hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder.

Såsom jag redan under anslagstiteln Väg- och Vattenbyggnads
staten nämnt, har styrelsen föreslagit att anslaget till anläggning af
nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar måtte för nästkommande år höjas från 600,000 kronor till

800,000 kronor.

För ådagaläggande af beliofvet af denna förhöjning har styrelsen
meddelat att summan af beräknade kostnader för vägarbeten, till hvilka
planer vore hos styrelsen inneliggande, men hvilka icke kunnat erhålla
anslag, utgjort

samt att den 10 oktober 1890 funnes hos styrelsen inneliggande framställningar
om understöd till vägarbeten för eu beräknad kostnad af
2,954,354 kronor.

I sammanhang härmed har styrelsen gjort en framställning, som åsyftar
en inskränkning i den för närvarande gällande ovilkorliga bestämmelsen
att bidrag från ifrågavarande anslag icke får bestämmas högre än till två
tredjedelar af den beräknade kostnaden, samt i sådant afseende framhållit
att flerestädes å orter, der kommunikationsleder, som för landets försvar
eller i andra hänseenden vore af vigt, behöfdes, det icke vore möjligt

för år 1887
» » 1888
» » 1889

kronor 2,285,166,
2,526,889,
2,571,414

145

Sjette trafva dtiteln.

att till anläggningens utförande erhålla en tredjedel af kostnadssumman
genom bidrag från kommuner eller enskilde. I synnerhet i det öfre
landet, der odlingen i allmänhet börjat utmed de större vattendragen,
i hvilkas dalgångar vägar så småningom anlagts, vore det af vigt
att de skilda orterna blefve med hvarandra förenade så, att deras
invånare erhölle gemensamma intressen och kände att de tillhörde
samma land. Men här mötte svårigheter att åstadkomma förbindelse
mellan de särskilda floddalarne, då man icke kunde vänta att inbyggarne
skulle för dylika ändamål underkasta sig stora uppoffringar.
Äfven syntes det vara rättvist att den befolkning, som lefde i en
karg natur inom lappmarkerna, blefve hulpen med sådana transportförbindelser
öfver land, som under nuvarande förhållanden kunde der
ifrågakomma, eller vintervägar. Styrelsen ansäge derföre synnerligen
önskvärdt, om en del af väganslaget kunde i de fall, der Eders
Kongl. Maj:t pröfvade sådant skäligt, beviljas på andra vilkor än de i
allmänhet gällande. Visserligen funnes på ordinarie stat uppfördt ett
anslag af 12,000 kronor till vägar och kommunikationer, men detta
anslag vore otillräckligt för de ändamål, om hvilkas tillgodoseende nu
vore fråga.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemställer styrelsen
att för anläggning af nya vägar in. in. måtte för år 1892 anvisas

800.000 kronor, deraf 750,000 kronor på hittills vanliga vilkor samt

50.000 kronor att, der särskilda omständigheter sådant påkallade, af
Eders Kongl. Maj:t användas enligt de bestämmelser, som Eders Kongl.
Maj:t i hvarje särskild! fidi meddelade.

De siffror, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, gifva otvetydigt
vid handen att ett behof af ökade "medel till understödjande af
väganläggningar förefinnes, och jag anser mig derföre ega skäl att förorda
att anslaget till ifrågavarande ändamål för nästkommande år bestämmes
till 800,000 kronor.

Hvad styrelsen i öfrigt anfört synes mig äfven synnerligen behjertansvärdt.
Otvifvelaktigt är att å många orter i de norrländska
länen, hvarest befolkningen är föga talrik och vidt spridd samt afstånden
betydande, bestämmelsen att statsbidraget icke får öfverstiga
två tredjedelar af kostnaden utgör ett hinder för åstadkommande af
väganläggningar. Det synes mig dessutom vara så mycket mera billigt
att staten i dessa trakter stundom lemnar ett större bidrag än vanligt
som staten, såsom den störste jordegaren derstädes, sjelf i hög
grad drager nytta af de förbättringar i kommunikationsväsendet, som
Bih. till lliksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 19

[34.]

Anläggning
m. m. af vägar.

[35.]

Brobyggnader
och mindre
hamnbyggnader
m. m.

146 Sjette liufvudtiteln.

der kunna åstadkommas. Icke keller bör det lemnas obeaktadt att befordrandet
af väganläggningar i dessa trakter är af stor betydelse ur
försvarets synpunkt. Äfven inom några andra delar af landet, t. ex.
i Vermland, eger hvad jag nu yttrat i viss mån tillämpning. Det
synes mig derföre särdeles af behofvet påkalladt, att någon del af
det anslag, som varder till väganläggningar af Riksdagen beviljadt,
må kunna användas till understödjande af dylika anläggningar utan
att den i allmänhet gällande bestämmelsen om statsbidragets storlek
i förhållande till kostnadssumman behöfver iakttagas. Hvad beträffar
storleken af det belopp, som skulle få på detta sätt användas, torde
för ernående af någon väsentligare nytta summan böra sättas högre
än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit eller till 100,000 kronor.
Jag skall alltså tillåta mig att vid behandlingen af frågan om de allmänna
vilkoren och bestämmelserna för statsunderstöd till allmänna arbeten
föreslå en förändring af dessa vilkor i nu angifna syfte. Här inskränker
jag mig till att hemställa att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att för år 1892 ställa till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande,

till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 800,000 kronor.

Till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder är å innevarande års riksstat anvisadt
ett belopp af 150,000 kronor.

Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmält sig icke för närvarande
ega anledning att föreslå någon förändring i detta anslagsbelopp,
tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska att
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande må för år 1892 anvisas,

till understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder, 150,000 kronor.

För understödjande af företag, som afse frostländighetens minskande,
har Riksdagen sedan lång tid tillbaka årligen plägat å extra
stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag, hvars belopp
under olika tider vexlat, liksom ock syftemålet med anslaget
för några år sedan i viss mån ändrats. Innan odlingslånefonden
år 1883 bildades, afsåg nemligen detta anslag att understödja sådana
myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis afsåge att

147

Sjette hufvudtiteln.

minska frostlän digheten. Men i sammanhang med inrättande af denna
fond vidtogs den förändring att anslaget efter år 1883 skulle användas
till understödjande, medelst anslag utan återbetalnings skyldighet, af
torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att hunna med
fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd. Redan år 1885
väcktes emellertid inom Riksdagen af ett stort antal norrländske riksdagsmän
förslag om en återgång till hvad i detta afseende varit stadgadt
före år 1883. Det åberopades till stöd härför att bestämmelsen,
att den vattensjuka marken icke skulle kunna med fördel odlas, orsakade
att den norrländske jordbrukaren icke kunde få del af ifrågavarande
anslag, såvida icke den myr, han ämnade aftappa, hörde till
det i närheten af de odlade bygderna uti Norrland sällan förekommande
slag, der jorden efter torrläggningen icke dugde till odling.
Riksdagen fann visserligen syftet med förslaget beaktansvärdt, men då
Riksdagen ansåg orden »utan att kunna med fördel odlas» icke utesluta
möjligheten af en sådan användning af anslaget, att understöd derifrån
lemnades till torrläggning af mark, som, ehuru odlingsbar, ej med fördel
kunde odlas, vidtog Riksdagen icke någon förändring i den år 1883
meddelade bestämmelsen, och någon förändring uti ifrågavarande afseende
har icke heller sedermera skett.

Nu hafva Eders Ivongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
och Vesterbottens län inkommit med framställningar, åsyftande dels
vissa förändringar i bestämmelserna rörande ifrågavarande anslag, dels ock
förhöjning af anslagets belopp, hvilket för innevarande år är bestämdt
till 50,000 kronor.

Med förmälan att inom Norrbottens län utdikning af frostförande,
men odlingsbara myrar och sumptrakter, hvilka omgåfve byarne och
intoge en ovanligt stor del af länets yta, utgjorde, jemte samfärdsmedlenS
förbättring, det verksammaste och oundgängligaste medlet för
jordbrukets utveckling, men att den förut med understöd af statsmedel
inom länet bedrifna utdikningen af sumpmarker för minskande af frostländigheten
under de senare åren nästan helt och hållet afstannat, har
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län anfört att för
befrämjande af utdikningsarbetenas återupptagande det enligt Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt erfordrades, bland annat, att
vilkoren för erhållande af statsunderstöd till dylika företag bragtes till
närmare öfverensstämmelse med dem, som före år 1883 varit gällande.
Då några ovilkorliga hinder i allmänhet icke mötte för en fördelaktig
uppodling af mark, som blifvit afdikad och som till sin naturliga beskaffenhet
vore fullt odlingsbar, samt ett intyg att vattensjuk odlingsbar

148

Sj ette hufyudtiteln.

mark icke efter torrläggningen kunde med fördel odlas icke kunde af
en undersökningsförrättare meddelas allenast i följd af sådana relativa
hinder som markens aflägsenhet från bygd, egarens medellöshet eller
dylikt, blefve följaktligen utdikningar af odlingsbar mark inom länet
uteslutna från delaktighet af ifrågavarande anslag, äfven om enda afsigten
med utdikningen vore frostländighetens minskande. Den tillfälligheten
att, jemte det egentliga ändamålet med en utdikning eller
undanrödjande af eu frosthärd, samtidigt kornme att vinnas eu annan,
ehuru med företaget icke närmast afsedd fördel eller torrläggning af
en odlingsbar jordbit, som dåvarande egaren kanske aldrig eller först i
en aflägsen framtid blefve i tillfälle att tillgodogöra sig, gjorde således
hela företaget om intet. Såvidt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
kände, hade icke heller något fall förekommit, då efter år 1885
inom länet statsunderstöd erhållits för utdikning af sumpmarker, som
utgjorts af odlingsbar jord. I öfrigt hade under de sju senaste åren
allenast sex företag inom länet kommit till utförande med ^understöd från
ifrågavarande anslag.

Då icke någon åtgärd från statens sida för Norrbottens materiella
förkofran medfört så jemförelsevis storartade förbättringar i flera riktningar
som utdikningsanslaget, hvilket verkat en märkbar minskning
i frostländigheten, en ökad uppodling och en bättre afdikning jemväl
af den förut odlade jorden samt möjligen äfven en, såsom i orten antoges,
stadigvarande förmildring af klimatet, syntes giltiga skäl mana
att fortgå på den väg, som ledt till så lyckliga resultat, samt att förty
återgifva åt bestämmelserna om utdikningsanslagets användning den
form, hvarunder det visat sig i synnerligt hög grad motsvara sitt
ändamål.

Då vidare de vidsträckta och öde sumpmarkernas inom länet uppodling
och befolkande måste anses vara af den största betydelse, icke
blott för orten, utan äfven för staten, såsom den säkraste källan till
dess ökade styrka och välstånd, så syntes jemväl en väsentlig ökning
af anslaget vara nödvändig.

På grund häraf har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1892 äska ett
anslag af 200,000 kronor till understödjande af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, som företrädesvis afse att minska frostländigheten,
i sammanhang hvarmed Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ifrågasatt att statsbidrag borde kunna beviljas intill hälften
af den beräknade kostnaden för dylika företag, i stället för, såsom nu
är stadgadt, intill högst en tredjedel af denna kostnad.

149

Sjette liufrudtiteln.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län bär,
med framhållande af att länet inom sina gränser hyste en ofantlig
mängd af dels odlingsbara, dels helt och hållet ofruktbara myrsträckor,
hvilka alla eller åtminstone de flesta vore besvärade af frost, hemstält
att anslaget till frostländighetens förminskande måtte, med särskildt
afseende å förhållandena i nämnda län, höjas till 500,000 kronor samt
att de nu gällande bestämmelserna måtte för länet ändras derhän, att
hälften af den beräknade kostnaden för ett utdikningsföretag erhölles,
då endast frostländighetens förminskande afsåges, och en tredjedel, då
jemväl odlingsmark vunnes genom företaget.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, hvilka
i anledning af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes framställningar
afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande, hafva dervid, enär det af en
embetsverkens utlåtande bilagd förteckning visade sig att frostminskningsföretag
till icke ringa antal och omfattning ända intill senare tid
kommit till stånd inom de fyra nordligaste länen öfverhufvud, oaktadt
statsunderstöd endast utgått med en tredjedel af kostnaden, ansett
någon anledning åtminstone för närvarande icke förefinnas att höja
statsbidraget utöfver nämnda tredjedel.

Då embetsverken ansåge de ordalag, hvarmed ändamålet med ifrågavarande
anslag angåfves, vara något sväfvande och dessa ordalag, oaktadt
Riksdagens förklaring år 1885, blifvit af vederbörande förrättningsmän
olika tolkade, ansåge embetsverken vidare att ordalagen borde
utbytas mot andra, hvilka tydligare angåfve det med anslaget afsedda
ändamål, och embetsverken anslöte sig i detta hänseende till det af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län väckta förslaget
att ifrågavarande anslag måtte anvisas »till understödjande af
sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis afse
att minska frostländigheten».

Medan ifrågavarande anslag, som under åren 1884—1888 utgjort

100,000 kronor, men vid sistnämnda års riksdag nedsatts till 50,000
kronor, icke under något af åren 1885—1889 blifvit till hela sitt belopp
disponerad!, både under år 1890 ej allenast hela anslagsbeloppet
åtgått, utan derutöfver framställningar gjorts om understöd till företag,
för hvilka kostnaden beräknats till sammanlagdt 40,500 kronor. Med
stöd af detta förhållande och då antagligt vore att, derest nyssberörda
förändring i afseende å anslagets ändamål komme till stånd, större
anspråk på del i anslaget komme att framställas än under de senaste
åren, ansåge embetsverken att anslagets belopp borde höjas. Men äfven
under antagande att anslaget sålunda komme att för framtiden er -

150

Sjette liufrudtiteln.

hålla ökad användning, syntes åtminstone icke för närvarande så stor
förhöjning böra ifrågakomma, som i Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
framställningar föreslagits, utan embetsverken hölle före att
anslaget för år 1892 lämpligen kunde bestämmas till 100,000 kronor.

Af hvad i ärendet förekommit synes det mig framgå att den nuvarande
bestämmelsen, enligt hvilken understöd endast må beviljas för
torrläggning af sådana vattensjuka marker, som icke med fördel kunna
odlas, är olämplig för åtminstone vissa delar af Norrland i följd deraf
att derstädes den vattensjuka marken ofta är af den beskaffenhet, att
densamma, om den utdikas, väl lämpar sig för odling, ehuru sådant
till följd af andra förhållanden, såsom tillgång på annan odlingsbar
mark, den vattensjuka markens aflägsna läge, egarens medellöshet eller
dylikt icke ifrågakommer, åtminstone förr än efter längre tids förlopp.
Lika med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län
samt de i ämnet hörda styrelserna, anser jag derföre önskvärdt att i
afseende å anslagets ändamål en återgång sker till hvad före år 1883
var stadgadt, så att frågan, huruvida ett företag är af den beskaffenhet
att detsamma må med bidrag från anslaget understödjas, blifver beroende
mindre på, huruvida marken kan med fördel odlas eller icke,
utan huruvida syftet med utdikningen är att företrädesvis minska
olägenheterna af markens frostländighet eller att vinna mark för
odling. Med den omsorg, hvarmed den undersökning verkställes, som
måste föregå upprättandet af planen till ett dylikt företag, och med
den noggranna granskning, som planen underkastas såväl af landtbruksstyrelsen
som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, innan understödsfrågan
pröfvas af Eders Kongl. Maj:t, torde det icke behöfva befaras
att en dylik förändring af anslagets ändamål skulle leda till missbruk,
helst i tvifvelaktiga fall naturligtvis understöd från detta anslag
icke kommer att beviljas, utan vederbörande i stället hänvisas att för
företagets utförande söka lån från odlingslånefonden. Det bör dessutom
erinras att under åren 1874—1883, förutom de medel, som åsyftade att
med anslag utan återbetalningsskyldighet understödja sådana företag,
som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten, tillika var anvisad
eu anslagssumma, afseende att genom lån understödja sådana
utdikningar och aftappningar af sänka trakter och sjöar, som hufvudsakligen
afsåge att befrämja odlingsföretag, utan att det då visade sig
omöjligt att skilja mellan de företag, som borde på det ena eller det
andra sättet understödjas.

Då den nu ifrågasatta förändringen otvifvelaktigt kommer att med -

151

Sjette hufvudtiteln.

föra att anslaget i högre grad än hittills kommer att anlitas, anser jag,
med hänsyn jemväl dertill att under sistlidna år understöd till frostminskningsföretag
sökts till belopp, ej obetydligt öfverstigande anslagets
nuvarande belopp, 50,000 kronor, en förhöjning af anslaget vara af
behofvet påkallad, men för närvarande torde denna förhöjning kunna
inskränkas till det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
föreslagna beloppet 50,000 kronor, och anslagssumman
således böra för år 1892 bestämmas till 100,000 kronor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag att Eders
Kongl. Maj: t måtte föreslå Riksdagen att för år 1892 till''Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ställa,

till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
sådana myr utdikning ar och v attenaftappning ar, som företrädesvis afse att
minska frostländigheten, 100,000 kronor.

Hvad slutligen angår vilkoren för erhållande och tillgodonjutande
af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen derå att faststälda
planer varda vid arbetenas utförande följda, så anser jag mig sakna fullgiltiga
skäl att biträda Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ofvanberörda
förslag att understöd till frostminskningsföretag måtte få beviljas
intill hälften af den beräknade kostnaden; och då jag icke heller
i öfrigt har anledning att föreslå annan förändring uti hvad i berörda
hänseenden nu är stadgadt än som påkallas af hvad jag vid frågan om
anslaget till väganläggningar anfört, hemställer jag att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna vilkor och
bestämmelser, hvilka nu äro gällande och finnas intagna i Riksdagens
skrivelser den 27 april 1881 (n:r 69), den 11 juni 1883 (n:r 67) och
den 7 maj 1889 (n:r 43), dock att 100,000 kronor af vägbyggnadsfonden
må sålunda disponeras, att, der Eders Kongl. Majfipröfvar särskilda
omständigheter sådant påkalla, anslag derifrån till väganläggningar och
vägförbättringar må medgifvas äfven till högre belopp än två tredjedelar
af den beräknade kostnaden.

I sammanhang härmed torde jag böra erinra

att, enligt 1888 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden
under hvarje af åren 1889—1893 ej mindre ingå do till statskontoret
inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån
af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till
fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000
kronor årligen.

[36.]

Frost minsknings företag.

[37.]

Odlingslåne fonden.

152

Sjette hufvudtiteln.

Statens jernvägstrafik.

I underdånig skrifvelse den 10 december 1890 bär jernvägsstyrelsen
gjort framställning om aflåtande till Riksdagen af proposition angående
anslag för år 1892 dels till nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägar, dels ock till anskaffande af ytterligare rörlig materiel
vid de redan trafikerade statsbanelinierna.

Innan jag redogör för innehållet af denna skrifvelse, tillåter jag
mig erinra, att styrelsen i den skrifvelse, som låg till grund för Eders
Kongl. Maj:ts framställning till 1890 års riksdag om anslag för dessa
ändamål, upptog såsom för innevarande år erforderligt ett belopp åt

30,000 kronor för påbörjande af åtskilliga arbeten vid Flens station,
livilka arbeten i sin helhet enligt uppgjordt kostnadsförslag beräknades
komma att kosta 138,000 kronor. De ifrågasatta arbetena bestodo i
utvidgning af spårsystemet samt flyttning af stationshuset, godsmagasinet
och lastkajen för beredande af erforderligt utrymme och för minskande
af faran för de resande vid vagnflyttningar till och från magasinet.
I afseende å behöfligheten af dessa arbeten anförde styrelsen
att spårsystemet vore otillräckligt för den trafik, som numera passerade
stationen på statens bana och Vestmanland—Oxelösundsbanan, att äfven
lokalerna i stationshuset vore otillräckliga, samt att godsmagasinets läge
vore sådant, att, när vagnar skulle föras till eller från magasinet, de måste
skjutas å spår, som de resande hade att passera på väg mellan stationshuset
och tågen, hvarvid desse vore utsatte för olyckstillbud, som genom
den afsedda anordningen kunde undanrödjas. Sedan Riksdagen för
innevarande år till utförande af nya byggnader och anläggningar vid
statens jernvägstrafik beviljat det af Eders Kongl. Maj:t för detta ändamål
begärda anslagsbeloppet 800,000 kronor, behagade Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 6 juni 1890 anbefalla jernvägsstyrelsen
att, efter utredning huruvida icke de beräknade kostnaderna för de
ifrågasatta arbetena vid Flens station kunde nedbringas, till Eders Kongl.
Maj:t inkomma med det yttrande, hvartill denna utredning kunde föranleda.
Sedan dylik utredning egt rum, har styrelsen, som i sitt till
civildepartementet den 30 december sistlidna år inkomna förslag till
användning af det utaf Riksdagen för innevarande år beviljade anslaget
icke beräknat något belopp för arbeten vid Flen, uti sin ofvanberörda
skrifvelse af den 10 december 1890 jemväl afgifvit det sålunda infordrade
yttrandet.

15S

Sjette hufvudtitelii.

Uti denna skrifvelse föreslår styrelsen att för nya byggnader och
anläggningar ett anslag af 600,000 kronor måtte för år 1892 af Riksdagen
äskas.

Huru detta anslag enligt styrelsens åsigt borde användas, inhemtas
af följande utdrag af styrelsens skrifvelse:

»Byggnader och anläggningar.

Beräknad kostnad.

Tumba: förlängning af stickspåret vesterut.................. kr. 2,100: —

Gnesta: uppförande af nytt restaurationshus af sten i
stället för det nuvarande, som sedan flera år tillbaka
visat sig otillräckligt....................................................;......... » 42,000:__

Anslaget begärdes redan för år 1891, men
enär det till utförande af nya byggnader och anläggningar
under nämnda år påräknade anslaget
nedsattes, finnas icke medel för ifrågavarande husbyggnad
tillgängliga.

Björnlunda: förlängning af spår n:o 1........................... » 1,600: —

Flen: utvidgning af spårsystemet, uppförande af nytt
stationshus samt flyttning af godsmagasinet och lastkajen
för beredande af för trafikens besörjande erforderligt
utrymme och för minskande af faror för de

resande vid vagnflyttningar till och från magasinet...... » 128,000: —

Till åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts befallning
i nådiga brefvet den 6 sistlidne juni har styrelsen
sökt nedbringa de ursprungligen till 138,000
kronor beräknade kostnaderna för dessa arbetens
utförande, men någon afsevärd inskränkning deri
kan icke ske utan en så väsentlig försämring af
den uppgjorda planen, att det afsedda ändamålet
delvis förfelas. Blott med afseende på de beräknade
kostnaderna för husbyggnaderna har eu minskning
af 10,000 kronor gjorts. Styrelsen har i
skrifvelse till Oxelösund—Flen—Vestmanlands jernvägsbolags
styrelse föreslagit, att bolaget skulle
bidraga till de här nämnda arbetens utförande på
det sätt, att bolaget skulle, förutom den afgift detsamma
hade att till statsbanorna erlägga såsom
bidrag till aflöning åt personalen vid Flens station

Transport kronor 173,700: —

Bill. till lliksd. Prot. 1891. 1 Samt. 1 Afd. 1 Käft. 20

154

Sjette Imfvuåtiteln.

Transport kr.

och till kostnaderna för underhållet af nu befintliga
spår samt staten tillhöriga inventarier och materialier,
årligen betala ett belopp, motsvarande räntan,
beräknad efter minst 4 procent, å hällten af
samtliga kostnader för utvidgningar och ändringar,
som inom statsbanans område vid stationen komme
att vidtagas för beredande af nödigt utrymme.

I sitt svar på denna framställning har bolagsstyrelsen
emellertid tillkännagifvit, att hon funne sig
icke kunna i vidsträcktare mån bidraga till ifrågavarande
kostnader än genom att höja den hittills
utgående afgiften af 200 kronor i månaden till
300 kronor, såsom bidrag till aflöning af personalen
samt anläggnings- och underhållskostnader
vid Flens station.

Kantorps lastplats, belägen mellan Flen och Valla:
platsens utvidgande till fullständig station, med anledning
af den rätt betydande trafik, som finnes der ..... »

Kostnaderna för detta arbetes utförande äro,
förutom hvad som åtgår för behöflig jordanskaffning,
beräknade till 30,000 kronor, hvaraf i orten
boende personer skola tillsläppa hälften och dessutom
för utvidgningen erforderlig jord.

Katrineholm: utläggning af två nya spår .....................

Norrköping: d:o d:o och föreningsspår.......................... »

Norsholm: uppförande af en bostad för den för svängbrons
skötande anstälde vakten, som nu bebor en lägenhet,
hvilken för stationsbetjeningen är behöflig ...... »

Det har redan länge varit förenadt med svårigheter
att i stationens närhet anskaffa bostäder
åt betjeningen, och jernvägens der uppförda bo -

ställslius äro otillräckliga.

Göteborg: utvidgning af spårsystemet............................. kr.

Partilled: mötesspårens förlängning............................... »

Lerum: utvidgning af spårsystemet................................. »

Norsesund: mötesspårens förlängning............................. »

Alingsås: utvidgning af spårsystemet.............................. »

Uppförande af kolbås för 300 tonn .............................»

Transport kr.

173,700: —

15,000:

13,000: -15,000: —

3,000: —

28,500: —
6,000: —
14,000: —
4,500: —
16,500: —
1,200: —

290,400: —

Sjette hufvudtiteln.

155

Transport kr.

Falköping: utvidgning af spårsystemet........................... »

Uppförande af kolbås för 2,000 tonn ocli utläggning
af spår till båsen .....................................................^..... ))

Jönköping: uppförande af kolbås för 1,500 tonn och

spårflyttning ................................................................................. »

Skof de: förändring och utvidgning af lastkajen för
erhållande af nödigt utrymme för lastning af lefvande
djur...........................................:................................................... »

Vid de stora marknader och månadsmöten,
som hållas i Sköfde, förekomma ofta så stora
mängder af lefvande djur att der inlasta i jernvägsvagnar,
att det nuvarande utrymmet för lastning
är otillräckligt.

Moholm: tillbyggnad af stationshuset, hvars lokaler
visat sig otillräckliga, sedan den der anslutande en -

skilda banan till Mariestad blifvit tillökad genom Mariestad—Kinnekulle
och Skara—Kinnekulle—Venerns jern vägar.

.............................................................................................. »

Töreboda: uppförande af kolbås för 700 tonn ............ ))

Laxå: d:o d:o för 2,000 tonn och flyttning af lastkaj )>

Hallsberg: uppförande af kolbås för 1,000 tonn..........»

Utläggning af stickspår för 40 vagnar .................... »

Tillbyggnad af matsalarne i restaurationslokalen,
hvilka äro för små.................................................................... »

Detta anslag var äfven begärdt för 1891, men
till följd af ofvan nämnda nedsättning i anslagssumman
kan arbetet icke utföras under det året.
Örebro: utvidgning af spårsystemet och uppförande

af lastkaj .............................................. ».

Uppförande af kolbås för 1,000 tonn och spårförlängning.
...................................................................... ............ » .

Motala verkstad: d:o d:o för 1,000 tonn och spårförlängning.
....................................................................................... )>

Skeninge: spårtillökning och förlängning af lastkaj ... »

Hessleholm: utvidgning af spårsystemet ....................... »

Elmhult; uppförande af stall för 4 lokomotiv ............ »

Alfvesta: d:o d:o för 2 d:o ............................................... ))

Krylbo: tillbyggnad af godsmagasinet ........................... ))

Transport kr.

290,400: —
.37,000: —

6,800: —

3,500: —

10,000: -

8,000: —
1,700: —
4,600: —
2,200: —
5,800: —

10,000: —

9,000: —

1,800: —

2,300: —
5,300: —
30,000: —
15,000: —
8,000: —
4,700: —

456,100: —

156

Sjette liufvndtiteln.

Transport kr. 456,100: —
Tillbyggnaden är mycket behöflig för den
hvarje Katt pågående omlastningen af med styckegods
lastade vagnar, hvilken omlastning verkställes,
dels för vinnande af nödig kontroll å det till och
från den anslutande enskilda banan öfvergående
styckegodset, dels ock för att sammanföra det
norrut destinerade styckegodset i ett färre antal
vagnar och derigenom bespara sändning af en del
vagnar.

Ockelbo: utläggning af ytterligare ett spår .................

Uppförande af kolbås för 300 tenn...........................

Bollnäs: anläggning af en vändskifva och utläggning
af spår till de nya lokomotivstall, som skola uppföras

1891 ...............................................................................................

Uppförande af en byggnad för förvaring af till
vagnreparationer erforderligt virke, som måste vara

mycket torrt.............................................................................

Utläggning af spår till samma byggnad ..................

Landa: utvidgning af spårsystemet.............................

Stugsund: uppförande af kol bås för 2,000 tonn och

spårförlängning .........................................................................

Vallsta: utläggning af ett tredje spår ..........................

Simed: utvidgning af lastplatsen och spårområdet

jemte anskaffning af derför behöflig jord .......................

Trafiken vid lastplatsen, som under de senare
åren varit i tillväxt och fortfarande synes öka sig,
kräfver en rätt betydlig tillökning af upplagsplatser
och spår.

Sundsvall: uppförande af stall för 2 lokomotiv .........

Ange: d:o d:o d:o .........

Till förbättrade anordningar för signalerings- och vexlings apparater

vid stationer .......................................................... » 50,000

Diverse arbeten ...................................................................... » 20,300

4,000:

1,100:

)) 9,100:

4,500

2,400

5,000

4,500:

15,000:

13,000: —
10,500: —

Summa k

ronor

600,000

Hvad angår de ifrågasatta arbetena vid Flen, så uppgjordes, med
anledning af Eders Kongl. Maj:ts befallning i ofvan omförmälda nådiga
bref den 6 juni 1890, af vederbörande bandirektör ett nytt kostnadsförslag
slutande å 90,000 kronor. De fördelar, som genom en utvidgning

157

Sjette hufvudtiteln.

enligt detta förslag skulle vinnas, ansågos dock af bandirektören icke
motsvara de för förslagets genomförande erforderliga kostnader. I
afseende å detta förslag har vidare öfverdirektören vid jern vägsstyrelsens
banafdelning uti en till mig öfverlemnad promemoria anfört, att
detsamma afsåge dels att minska spårutvidgningen åt stationens vestra
ända, der markens sänka beskaffenhet kräfde rätt stora terrasseringskostnader,
och i stället göra utvidgningen åt östra ändan, der fast
mark mötte, dels ock att hafva godsmagasinet qvar på dess nuvarande
plats, hvarigenom kostnaderna för flyttning af detta magasin och af
lastkajen kunde undvikas; att af det uppgjorda förslaget emellertid
framginge att det erforderliga spårutrymmet på detta sätt icke kunde
vinnas, liksom ock att svårigheterna med afseende å vagnars transporterande
till och från magasinet qvarstode i det allra närmaste oförändrade;
att utvidgningen österut försvårades genom Oxelösund-—Flen—
Vestmanlands jernvägs der anordnade förening med statsbanan och
genom en der befintlig vägbro; och att styrelsen således icke kunnat
tillstyrka detta förslag, då genom detsamma det åsyftade ändamålet
komme att förfelas. Öfverdirektören har vidare meddelat, att det nuvarande
stationshuset måste un danflyttas för att gifva plats för ett
spår, som der skulle framdragas; att, då lokalerna i nämnda hus dessutom
vore för små samt huset icke gerna kunde under pågående trafik
undvaras, styrelsen hade för afsigt att uppföra det nya stationshuset
på annan plats och använda det gamla huset, till dess det nya blefve
färdigt, samt derefter förflytta detsamma till annan station eller annan
plats, der det vore behöfligt; samt att styrelsen, som ansett att det
gamla huset kunde värderas till 10,000 kronor, med detta belopp minskat
det ursprungliga kostnadsförslaget för stationsutvidgningen.

Angående de föreslagna arbetena vid andra stationer yttrar styrelsen
i sin skrifvelse:

»Med afseende på den föreslagna spårutvidgningen vid Björnlunda,
Partilled och Norsesund får styrelsen upplysa, att denna betingas af
behofvet att bereda möjlighet för långa tåg att mötas vid dessa stationer
utan tågens sönderdelning, hvilken medför tidsförlust och stundom
icke kan ske af brist på utrymme, när öfriga spår äro upptagna
af vagnar.

Vid de större stationerna Göteborg, Falköping, Hallsberg, Örebro och
Hessleholm hafva antalet tåg och med dem ankommande eller genomgående
vagnar efter hand ökats i sådan grad, att trafiken vid dessa
stationer under vissa tider af året endast med den största svårighet

158 Sjette liufvudtiteln.

kan handhafvas, mången gång icke utan olägligt dröjsmål vid omsättning
af godsvagnar.

För spårutvidgningen vid Alingsås station gälla båda de nu anförda
skälen.

Beträffande Lerums station är denna, likasom de öfriga stationerna
å bandelen Göteborg—Falköping, från början anlagd i en mycket inskränkt
skala och kräfver för den nuvarande trafikens besörjande en
betydlig utvidgning och förändring. Då för denna utvidgning jemväl
erfordras ett större jordstycke utanför jernvägens område, hafva Lerums
kommun och i orten boende trafikanter på styrelsens begäran
förbundit sig att bekosta den för stationsutvidgningen erforderliga
mark.

Äfven de öfriga stationerna, Tumba, Katrineholm, Norrköping, Skeninge,
Ockelbo, Landa och Vallsta äro till följd af den alltmer ökade
rörelsen i behof af spårutvidgning.

Likaledes bör det ej lemnas oanmärkt, att redan den omständigheten
att den rullande materielen städse i mån af trafikens kraf ökas,
betingar ett större utrymme å stationerna än det som först kunnat vara
tillräckligt för eu mindre park, och att bland annat tillkomsten af nya
lokomotiv gör de nya lokomotivstall behöfliga, för hvilka anslagen
begäras.

Hvad vidare angår de nya kolbåsen, för hvilka anslag begäras, bör
nämnas att de äro behöfliga för de ökade kolqvantiteter, som måste
anskaffas, hvarjemte med deras förläggande till de uppräknade stationerna
afses att der bereda platser, till hvilka levererade kol omedelbart
efter emottagningen kunna transporteras, för att sedermera i mån
af behof till lokomotiven utlemnas, i stället för att först uppläggas vid
leveransorterna och sedermera efter hand transporteras till de stationer,
der kolen utdelas, hvilket sistnämnda förfaringssätt medför särskilda
kostnader för omlastningar och svårigheter vid anskaffning af utrymme
å leveransorterna.

Slutligen får styrelsen rörande nu begärdt anslag till förbättrade
anordningar för signalerings- och vexlrngsapparater vid stationer i underdånighet
anföra följande.

Vid vårt lands jern vägar äro de fasta signalinrättningarna, hvilka,
enligt för dessa jernvägar gällande tjenstgöringsreglementes föreskrifter,
skola till säkerhet för tågen vara uppställda vid stationerna,
helt och hållet oberoende af de till de olika spåren ledande spårvexlarnes
ställning, så att signal för tågs insläppande å station kan gifvas
huru än vexlarna må vara lagda. Detta förhållande kan — såsom lätt

159

Sjette luxfvudtiteln.

inses — medföra vådor för tågsäkerheten, derigenom att till stationen
ankommande tåg kunna invexlas på orätt spår och der tilläfventyrs
sammanstöta med andra tåg eller vagnar. Många sådana missöden hafva
äfven inträffat.

I utlandet har man, för att i detta hänseende bereda större säkerhet
för tågen, redan sedan lång tid tillbaka vidtagit med stora kostnader
förenade anordningar, genom hvilka signalinrättningarna sättas i
sådan förbindelse med vexlarne, att signal för tågs framsläppande icke
kan gifvas, så vida icke de vexlar, som tåget har att passera vid ingående
å stationen, äro rätt stälda.

För att nu jemväl vid våra statsbanor bereda större säkerhet för
tågen vid ingående å stationerna anser styrelsen nödvändigt att anordningar
af liknande slag äfven vid dem vidtagas, och har* för den skull
förskaffat sig upplysningar angående olika- metoder, som användas i
utlandet för vinnande af det angifna målet, samt äfven vid några stationer
låtit försöksvis vidtaga derför erforderliga anordningar enligt
Judel & C:is i Braunschweig system, hvilket synes vara för våra förhållanden
ändamålsenligt. Kostnaderna för dessa anordningar hafva
uppgått till något mer än 3,300 kronor för hvarje station.

Det nu begärda anslaget, som är afsedt till påbörjande af införande
af förbättrade anordningar för signalerings- och vexlingsapparater vid
stationerna, skulle för berörda ändamål komma att användas för 15 å
16 stationer vid de bandelar, å hvilka snälltåg framgå.»

Angående behofvet af ny rullande materiel och om anslag derför
anför styrelsen i sin skrifvelse följande:

»l:o) Lokomotiv.

För alla intill slutet af år 1891 för ändamålet anvisade och tillgängliga
medel har rörlig materiel blifvit bestäld och, sedan denna,
såsom med säkerhet kan antagas, före 1892 års ingång äfven levererats,
kommer antalet af lokomotiv för tågtjenst att uppgå till 329. Häraf äro
dock 30 st. så gamla och slitna samt till konstruktionen så svaga, att
de endast undantagsvis kunna användas annat än till hjelptjenst, hvadan
de fullt brukbara lokomotiven, hvilka kunna påräknas för tågtjenst, ej
uppgå ens till 300 st. Äfven om trafiken under de närmaste åren ej
skulle ökas utöfver dess vidd under åren 1889 och 1890, komme derför
äfven fortfarande snälltågsmaskinerna att nödgas utgöra i medeltal

160

Sjette hnfrudtiteln.

per år och lokomotiv 45,000 kilometer (för en cert öfver 48,000), godstågsmaskinerna
att tjenstgöra 28,000 kilometer (för vissa certer öfver
30,000 km. per år och maskin); men en så forcerad tjentgöring medförer,
såsom erfarenheten väl lärt, betydligt ökade reparationskostnader
och en för hastig slitning af lokomotiven, emedan den gör det omöjligt
att såsom sig bör sörja för lokomotivens vederbörliga underhållande.
Så befinnes t. ex. vid innevarande års slut att, på grund af alldeles
liknande ansträngning af materielen, ej mindre än 18 lokomotiv ej kunnat
tagas ur trafik för att erhålla erforderlig reparation, och, om äfven motsvarande
tal vid nästa års slut på grund af nu pågående leveranser af
nya lokomotiv ej torde — såsom annars naturligtvis skulle ske — i
nämnvärd grad tillväxa, så qvarstår dock ett oafvisligt behof af lokomotivens
ökande med inemot 20 st., för att krafvet på dragkraft må kunna
tillgodoses på ett ekonomiskt riktigt och för trafikens oafbrutna gångbetryggande
sätt. Så önskvärdt det än vore, att genom denna tillökning
på eu gång och med kortaste möjliga uppskof de nuvarande
olägenheterna afhjelptes, så kan styrelsen dock ej framställa det såsom
en absolut nödvändighet att hela denna nyanskaffning sker under ett år,
utan anser de svårigheter ej oöfvervinnerliga, som komma att uppstå
genom dess fördelning på åren 1892 och 1893, samt tillåter sig derföre
i underdånighet föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte för 1892
af Riksdagen äska till inköp af 10 lokomotiv med reservdelar 580,000
kronor.

2:o) Vagnar.

Den brist på reservmateriel, öfver hvilken styrelsen redan i dess
underdåniga skrifvelse af 7 december 1888 lemnade en utförlig redogörelse
för åren 1885—1888, och hvilken vid början af denna period
påvisligen uppgick till ej mindre än 3,000 gods- och 140 personvagnar,
har sedan dess delvis genom slopning af utslitna vagnar och deras
ersättande med nya på underhållets konto, delvis genom nyanskaffning
för extra anslagsmedel utjemnats derhän, att för närvarande antalet af
de vagnar, hvilka ej kunna undvaras ur trafik för att undergå nödigreparation,
uppgår till i rundt tal 1,200 st., deraf 1,000 godsvagnar. Det
synes styrelsen vara oundgängligt nödvändigt, att hvad som sålunda
ännu qvarstår af det berörda missförhållandet mellan tillgänglig och
behöflig materiel så fort ske kan undanrödjes. Dertill gifvas endast
utvägarne af vagnparkens förstorande och vagnreparationsverkstädernas

161

Sjette lmfvudtiteln.

utvidgning’. Till den senare angelägenheten skall styrelsen tillåta sig att
nästkommande år återkomma. För det närvarande är det dess pligt
att i första hand framhålla behofvet af ett betydande tillskott af sådana
vagnar, vid hvilka uteblifvandet af ommålning och reparation i rätt
tid medföra den väsentligaste ekonomiska förlusten, nemligen de täckta
vagnarne, hvadan styrelsen får hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om aflåtande till Riksdagen af proposition om beviljande af anslag
för 1892 till inköp af 230 täckta vagnar (hvaraf 20 till 30 personvagnar)
med axlar och hjul till belopp af 920,000 kronor.»

Det belopp, styrelsen anser böra för anskaffande af ny rullande
materiel af Riksdagen äskas, utgör alltså 1,500,000 kronor.

Behofvet af de arbeten vid Flens station, för hvilka jernvägsstyrelsen
nu beräknat ett anslagsbelopp af 128,000 kronor vara erforderligt,
torde visserligen genom hvad i afseende härå förekommit få
anses vara ådagalagdt. Men deremot synes det icke vara nödvändigt
att dessa arbeten i deras helhet komma till utförande under år 1892,
och anslaget dertill torde derföre kunna för nästkommande år inskränkas
till det belopp, 30,000 kronor, som styrelsen, på sätt jag förut antyda
ansåg böra vid 1890 års riksdag begäras för dessa arbetens påbörjande.
Vidare torde, i öfverensstämmelse med hvad jag yttrade
till statsrådsprotokollet den 11 januari 1890, med de af jern vägsstyrelsen
föreslagna förändringarna af i’estaurationslokalerna vid Gnesta
och Hallsberg, för hvilka förändringar kostnaderna beräknats till 52,000
kronor, kunna ännu någon tid anstå. Det af styrelsen till nya byggnader
och anläggningar begärda anslaget synes mig fördenskull kunna
minskas med 150,000 kronor eller till 450,000 kronor.

Beträffande det ifrågasatta anslaget till anskaffande af ny rullande
materiel, synes styrelsen hafva genom hvad i detta afseende anförts
ådagalagt angelägenheten af en tillökning i denna materiel, såvida
det skall blifva möjligt att, utan åsidosättande af trafikens kraf, sörja
för materielens behöriga underhåll och dymedelst förekomma att den
i förtid förslites. Dock torde det icke vara alldeles nödvändigt att hela
det af styrelsen begärda anslagsbeloppet på eu gång beviljas, utan
anslaget för nästkommande år kunna begränsas till 1,200,000 kronor.

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 21

[38.]

Nya byggnader
m. m. vid
statens jernvägar.

[39.]

Ny rörlig materiel
vid statens
jernvägar.

[40.]

Anslag till
fortsättning af
arbetena å
stambanan
norr om Vännäs.

162 Sjette liufvuätitehi.

På grund af livad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1892
anvisa

dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik, 450,000 kronor,

dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny
rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar,• 1,200,000 kronor.

Statens jernvägsbvggnader.

Uppå framställning af Eders Kongl. Maja beslöt Riksdagen sistlidna
år att stambanan genom öfre Norrland skulle under iakttagande
af hufvudsakligast samma tekniska bestämmelser, som vore faststälda för
linien Långsele—Vännäs, fortsättas från trakten af Vännäs vid Nyby
öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn till någon punkt å Luleå—Ofotens
jernväg, med rätt för Eders Kongl. Maja att närmare förordna om de
orter, jernvägen borde genomgå, samt under vissa vilkor i afseende å
skyldighet för landsting, kommuner eller enskilde att tillhandahålla mark
för banbyggnaden in. m. De sålunda stadgade vilkoren hafva, enligt
hvad Eders Kongl. Majas vederbörande befallningshafvande tillkännagifvit,
blifvit af Vesterbottens och Norrbottens läns landsting antagna.

Tillika beslöt Riksdagen att till fortsättning af arbetena å stambanan
till Vännäs och anskaffande af rörlig materiel till bansträckan
Anundsjö—Vännäs samt till påbörjande af arbetena å banan norr om
Vännäs för innevarande år bevilja ett anslag åt 4,665,000 kronor.

I underdånig skrifvelse den 13 december 1890 har nu jernvägsstyrelsen
afgifvit förslag rörande det statsanslag, som för arbetenas
fortsättning å stambanan genom öfre Norrland undergår 1892 syntes
böra äskas.

Sedan styrelsen i korthet redogjort för arbetenas fortgång under
sistlidna år samt erinrat att 665,000 kronor af det för innevarande år
beviljade statsanslaget vore afsedda för anskaffande af rörlig materiel
för bandelen Anundsjö—Vännäs, i följd hvaraf för byggnadsarbetets
fortsättning under detta år funnes disponibelt ett belopp af 4,000,000
kronor, meddelar styrelsen att häraf omkring 2,700,000 kronor komme
att. erfordras för fullbordande af stambanedelen Långsele—Vännäs, hvilken
handel i slutet af innevarande år borde i sin helhet kunna upplåtas
för allmän trafik.

163

Sjette hufvud titeln.

I afseende å arbetena norr om Vännäs anför styrelsen att styrelsen
påräknade att under år 1891 kunna färdigterrassera den 35 kilometer
långa bansträckan till Degerfors och utföra murningsarbetet för den
störa brobyggnaden öfver Vindelelfven vid Degerö äfvensom framdraga
rälsläggningen till nämnda eif eller å eu längd af 29 kilometer norr
om Nyby. Derjemte ansåge styrelsen det vara af vigt att vidtaga förberedande
anordningar för arbetenas bedrifvande äfven från stambanans
norra ändpunkt, eller från dess anknytningspunkt med Luleå—Gellivara
jernvägen. Någon tvekan kunde icke råda om att såsom anknytningspunkt
fastställa stationen Boden, hvilken 1888 års omsorgsfulla undersökning
för stambanans framdragande till ofvannämnda jernväg angåfve
såsom den såväl närmaste som i tekniskt och ekonomiskt hänseende
fördelaktigaste.

Med erinran att styrelsen i underdånig skrifvelse den 11 december
1888, med afseende å önskvärdheten af och det ekonomiskt fördelaktiga
uti att byggnadsarbetena bedrefves så skyndsamt, att hela banan
kunde blifva fullbordad till 1894 års utgång, framhållit att byggnadsanslaget
borde från och med 1890 ökas till 4 millioner kronor årligen,
yttrar styrelsen vidare att, då af 1890 års jernvägsarbete framgått att ett
årligt byggnadsanslag af 4 millioner kronor kunde fördelaktigt användas
och nödiga anordningar vore vidtagna för jern vägsbyggnadens fortsatta
bedrifvande i enahanda omfattning, styrelsen häri funne ytterligare
skäl att framhålla önskvärdheten af att ett lika stort anslag som under
åren 1890 och 1891 jemväl för år 1892 anvisades till arbetenas fortsättning
å norrländska stambanan. Enär den beräknade kostnaden för
den faststälda sträckningen för linien Vännäs—Boden uppginge till
L3,400,000 kronor — hvari dock ej inginge kostnaden för anskaffande
af rörlig materiel — och af sagda byggnadskostnad omkring 1,300,000
kronor vore afsedda att under år 1891 å denna handel användas, komme
derefter för norra stambanans fullbordande att kräfvas ett byggnadsbelopp
af omkring 12 millioner kronor, med hvilket belopp, fördeladt
på arbetsåren 1892, 1893 och 1894, denna stora jernvägsförbindelse
skulle blifva fullbordad.

För vinnande af besparing af såväl tid som kostnader, ansåge styrelsen
det obestridligen vara fördelaktigt att arbetet från och med 1892 bedrefves
icke allenast söderifrån eller från Degerfors utan äfven norrifrån eller från
banans anknytningspunkt till Luleå—Gellivara jernvägen, bland annat, af
det skäl att den vid den norra ändpunkten befintliga jernvägsförbindelsen
med hafvet samt i samband dermed stående sjökommunikationer i hög

164

Sjette liufyucltiteln.

grad underlättade tillförseln af arbetsredskap och materialier samt anskaffningar
af andra förnödenheter för en öfre arbetslinie. Styrelsen
ville särskildt fästa uppmärksamheten på att de stora och tidsödande
brobyggnaderna för öfvergång af Luleå och Piteå elfvar borde snarast
möjligt företagas, för att icke dessa vattendrag skulle blifva hinderliga
för arbetenas jemna fortskridande å de nordligare bansträckorna.

Vilkoret för att jern vägsbyggnaden skulle kunna fortgå med den
skyndsamhet, den nu uppnått, vore dock att ingen minskning skedde i
byggnadsanslaget, och om samma belopp blefve anvisadt för 1892 som
för de båda föregående åren, påräknade styrelsen att under nästkommande
år kunna terrassera och delvis skenlägga 80 kilometer söderifrån
och 40 kilometer norrifrån.

Med afseende å vigten af den nu pågående stambaneanläggningens
ostörda fortskridande hemställer styrelsen, under åberopande af hvad
styrelsen sålunda anfört, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta proposition om ett anslag för år 1892 af 4,000,000 kronor till
fortsättning af arbetena å stambanan genom öfre Norrland.

önskvärdheten af att ifrågavarande stambana varder utan onödig
tidsutdrägt fullbordad torde numera vara så allmänt erkänd, att jag icke
lärer behöfva framhålla de skäl af olika slag, hvilka tala för ett snabbt
bedrifvande af arbetena. Jag instämmer derföre uti hvad jernvägsstyrelsen
hemstält och vill till hvad styrelsen anfört endast lägga att arbetenas
samtidiga bedrifvande från banans båda ändpunkter icke föranleder
rubbning i den nuvarande organisationen af jernvägsbyggnadsarbetenas
ledning och förvaltning.

På grund häraf och då, enligt hvad jag inhemtat af chefen för
finansdepartementet, statsverkets tillstånd medgifver att det af jernvägsstyrelsen
föreslagna anslagsbeloppet upptages å riksstaten, hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:! behagade föreslå Riksdagen

att till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs {Nyby) och
öfver-Luleä [Boden) för år 1892 bevilja, å riksstaten utom liufvudtitlarne,
ett anslag af 4,000,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika

Sjette hufrudtiteln. 165

att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Mäj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

Aug. Alströmer.

Bill. till Piksd. Prof. 1891. 1 Sami. I Åfd. 1 Käft.

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Majs
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
18,91.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna
anhöll departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla
de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde hufvudtiteln, samt
anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afä.

Sjunde hufvndtiteln.

[1.]

Departementets
af del
ning af
Kong!. Maj:i
kansli.

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

I den vid 1878 års riksdag för Finansdepartementets afdelning
af Eders Kongl. Maj:ts kansli faststälda stat upptogs ett belopp af

7.000 kronor till amanuenser, vikariatsersättning, renskrifning m. in.
Då vid 1884 års riksdag kontroll- och justeringsbyrån upptogs å ordinarie
stat under nämnda afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli, höjdes
nyssberörda anslag, för betäckande af enahanda kostnader jemväl för
kontroll- och justeringsbyrån, till 9,000 kronor.

Vid den provisoriska reglering af de särskilda expeditionerna af
Eders Kongl. Maj:ts kansli, som vidtogs af 1874 års Riksdag, hade till
amanuenser, skrifbiträden och extra vaktbetjente i Finansdepartementet
anvisats ett belopp af 10,000 kronor. Från detta anslag utgick emellertid
äfven ett arfvode af 1,000 kronor åt bankinspektörens amanuens,
hvilket arfvode, med viss förhöjning i beloppet, vid den år 1878 genomförda
definitiva regleringen af kansliet bestämdes att i stället utgå af
anslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter. Anslaget
till amanuenser in. m. minskades alltså af denna anledning med

1.000 kronor, men nedsattes derutöfver på framställning af Eders Kongl.
Maj:t med 2,000 kronor till förut anförda belopp af 7,000 kronor, hvilket
belopp då för ändamålet ansågs tillräckligt.

Den erfarenhet, som vunnits under den derefter förflutna tiden,
har emellertid ådagalagt, att det till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning m. m. för Finansdepartementet med inberäkning af kontroll-
och justeringsbyrån disponibla belopp af 9,000 kronor icke lemnar
tillfälle att bereda de i departementet anstälde extra ordinarie tjensteman
eu i förhållande till deras arbete någorlunda afpassad godtgörelse.
Under erinran att kostnaderna för departementets bankbyrå utgå af
anslagen för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter och till
arfvode för en byråassistent å nämnda byrå, tillåter jag mig att rörande
dispositionen af anslaget till amanuenser in. m. för nästlidet år meddela
följande uppgifter. Till innehafvarne af tre med årligt arfvode af 1,000
kronor förenade amanuensbefattningar, eu å hvardera af departementets
öfriga tre byråer, hafva utbetalts de faststälda arfvodena, sammanlagdt

3.000 kronor, hvarjemte till eu hvar af dessa amanuenser äfvensom till
den å bankbyrån anstälde amanuens, hvilken äfven biträdt med hand -

Sjunde Iiufvudtiteln. 3

läggningen af göromålen inom departementet i (ifrigt, utgått särskilda
gratifikationer af 125 kronor till hvardera. Till vikariatsarfvoden hafva
åtgått 1,861 kronor 8 öre, till renskrifning 2,058 kronor 92 öre samt
till arfvoden och gratifikationer åt extra vaktbetjente 675 kronor. Återstoden
af anslaget, 905 kronor, har utdelats i gratifikationer till åtta
amanuenser med belopp af resp. 175, 165, 125, 115, 100, 100, 75 och
50 kronor.

I betraktande deraf att den tjenstgöring, som åligger innehafvarne
af de med fast arfvode förenade amanuensbefattningarne, upptager större
delen af förmiddagen och icke sällan erfordrar hemarbete, måste den
godtgörelse, som blifvit de ifrågavarande amanuenserna beredd, anses
ganska ringa. I ännu högre grad gäller emellertid detta i fråga om
godtgörelsen till öfrige amanuenser. Visserligen kunna desse icke med
skäl påräkna full ersättning för sitt arbete, men då det måste ligga
i departementets intresse, att ett antal yngre tjensteman, utan att
allt för mycket behöfva splittra sin verksamhet åt olika håll, egnar sig
åt departementets tjenst för att framdeles derinom vinna befordran,
kan det icke annat än lända till men för departementets verksamhet,
att utväg saknas att åt dem bland ifrågavarande tjenstemän, hvilka må
anses förtjenta att vid departementet fästas, bereda en någorlunda skälig
godtgörelse.

Vid jemförelse med de belopp, som uti förevarande afseende
blifvit för öfriga större departement anslagna, visar sig ock, att, Finansdepartementet
intager en ofördelaktig ställning. Enligt gällande stater
äro nemligen de motsvarande anslagen bestämda, för Landtförsvarsdepartementet
till 10,800 kronor, för Civildepartementet till 15,000 kronor
och för Ecklesiastikdepartementet, efter i anslaget vid senaste
riksdag medgifven förhöjning, likaledes till 15,000 kronor, af hvilket
belopp likväl omkring 1,500 kronor användas till statistiskt biträde.
Antalet med fast arfvode försedde amanuenser är ock i de ifrågavarande
departementen relativt större än i Finansdepartementet, likasom äfven
arfvodena i regeln äro högre. Medan sålunda i Finansdepartementet,
bankbyrån oberäknad, under nästlidot år endast funnos 3 amanuenser
med arfvoden af 1,000 kronor för eu hvar, funnos samma år i Landtförsvarsdepartementet
likaledes 3 amanuenser-, som hvardera åtnjöto
arfvode af 1,500 kronor, och i Civildepartementet 6 amanuenser, af
hvilka en i arfvode åtnjöt 1,200 kronor, fyra hvardera 1,100 kronor
och en 600 kronor, hvartill för den sistnämnde kom en särskild gratifikation
af 325 kronor. I Ecklesiastikdepartementet funnos, innan 1890
års Riksdag beviljade förhöjning i hithörande anslag, 5 amanuenser med
månatligt arfvode af 100 kronor för en hvar. I sistnämnda departe -

4 Sjunde hufvudtiteln.

merit hafva dessutom till ifrågavarande amanuenser utgått särskilda
gratifikationer utöfver dem tillkommande arfvoden.

En förhöjning i Finansdepartementets anslag synes mig, på grund
af det anförda, af omständigheterna fullt påkallad, och då beloppet af
denna förhöjning synes mig lämpligen böra bestämmas till 1,600 kronor,
hemställer jag, att Eders Kong!. Maj:t ville föreslå Riksdagen,

att det i staten för Finansdepartementets afdelning af Eders
Kongl. Maj:ts kansli upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning,
renskrifning m. in. måtte från dess nuvarande belopp, 9,000 kronor,
höjas med 1,600 kronor till 10,600 kronor, hvarigenom alltså anslaget
till Finansdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli
skulle i sin helhet ökas från 62,400 kronor till 64,000 kronor.

Mynt- och kontrollverken.

Genom den under den 8 December 1876, i enlighet med samma
års Riksdags beslut, faststälda nya stat för mynt- och kontrollverken
äro aflöningsförmånerna för kontrolldirektören bestämda till lön 2,600
kronor och tjenstgöringspenningar 1,400 kronor jemte rätt till två
ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, samt fri bostad och vedbrand.

I en till Eders Kongl. Maj: t stäld skrift har kontrolldirektören
Carl Salomon Bleckert Lindman, med förmälan att nyssnämnda förmån
af fri bostad och vedbrand vid bevillningstaxeringen uppskattats till
1,500 kronor samt att Lindman, hvilken den 13 December 1878 i nåder
utnämnts till kontrolldirektör, vore i åtnjutande af förberörda två ålderstillägg,
så att hans hela löneinkomst, med beräkning af bostadsförmånen
jemte vedbrand till sistnämnda belopp, utgjorde 6,500 kronor,
i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte förklara honom
berättigad att vid snart förestående afskedstagande i pension bekomma
ett samfäldt belopp af fasta lönen med ålderstilläggen och dertill ett
belopp, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt motsvara förmånen
af fri bostad med vedbrand, hvilken förmån, i enlighet med sökandens
mening, icke gerna borde kunna anses tillhöra tjenstgöringspenningarne.
Till stöd för denna åsigt har Lindman anfört, bland annat, att vid
bestämmandet af den fasta lönens belopp hänsyn tvifvelsutan tagits
till sistnämnda förmån och lönen med afseende å densamma bestämts
till ett lägre belopp, än hvad fallet skulle hafva blifvit, om denna förmån
icke funnits, samt att, om bostadsförmånen icke finge räknas till
lönen, utan borde hänföras till tjenstgöringspenningarne, sökandens

Sjunde luifvudtiteln. 5

aflöning skulle med hänseende till lians pension få eu högst ovanlig
och för sökanden ofördelaktig fördelning, i det att pensionen sålunda
komme att motsvara föga mer än hälften af de med befattningen förenade
aflöningsförmånerna.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande öfver denna framställning
blifvit inhemtadt, erinrar, att i den nya staten för mynt- och
kontrollverken upptogs för såväl mynt- och kontrolldirektörerna som
för myntkamereraren, myntgravören och förste vaktmästaren förmånen
af fri bostad med vedbrand, utan att denna förmån till visst penningevärde
beräknades, till följd hvaraf densamma icke heller kan inverka
vid bestämmande af pensionsbeloppet. Vid flera tillfällen har dock,
på sätt Statskontoret framhåller, vid utfärdandet af nya aflöningsstater
ett annat förfaringssätt iakttagits. Så stadgades genom nådigt bref
den 24 Maj 1878, att den boställsförmån, hvaraf generalpostdirektören
vore i åtnjutande, skulle beräknas och afgå från lönen med 1,000 kronor,
och uti de stater, som under åren 1878 och 1879 blifvit faststälda
för de särskilda afdelningarne af Eders Kongl. Maj:ts kansli och för
Kammarkollegium med flera embetsverk, bestämdes, att boställsförmån
för vaktmästarne skulle verka till minskning i kontanta lönen med
150 kronor.

Då Lindman i lön med två ålderstillägg åtnjuter sammanlagdt
3,600 kronor, skulle således pensionen, då han uppfylt derför stadgade
vilkor, jemlikt bestämmelsen i nådiga brefvet den 1 Juni 1877 uppgå till
samma belopp, eller 3,600 kronor. I betraktande af de med kontrolldirektörens
befattning förenade åligganden enligt de för mynt- och kontrollverken
den 8 December 1876 utfärdade instruktioner, då han nemligen
utöfvar chefskapet vid kontrollverket och vid myntverket bestrider en
synnerligen vigtig kontrollerande verksamhet, samt vid jemförelse med
de för tjenstemän vid förvaltande verk inom hufvudstadcn utgående pensioner
eller för tjenstemän af tredje graden (ledamöter) 5,000 kronor
och för tjenstemän af andra graden (sekreterare, kamererare, räntmästare,
förste revisor) 4,000 kronor, måste man, enligt Statskontorets mening,
finna, att den kontrolldirektören tillkommande pension är alldeles lör
låg och att med billighet är öfverensstämmande, att någon tillökning
deri må för honom bestämmas.

Såsom förut blifvit nämndt, är boställsförmånen af Lindman enligt
bevilluingstaxeringen upptagen till 1,500 kronor. Statskontoret,
som funnit detta belopp väl högt, har ansett nämnda förmån jemte
vedbrand kunna beräknas till lika belopp, hvartill ersättning för samma
boställe jemte vedbrand vid 1877 års riksdag tillerkänts myntmästaren
Tham eller 1,200 kronor, hvaraf två tredjedelar borde betraktas såsom

6 Sjunde hufvudtiteln.

lön cell en tredjedel såsom tjenstgöringspenningar. Med iakttagande
häraf skulle pensionen för kontrolldirektören, efter det lian kommit i
åtnjutande af två ålderstillägg, uppgå till 4,400 kronor, ett belopp,
hvilket Statskontoret ansett vara tillräckligt.

De af Statskontoret anförda förhållanden, af Indika framgår, att
kontrolldirektörens pension icke allenast med 1,400 kronor understiger
den pension, som är tjenstemän af tredje lönegraden vid de förvaltande
verken i hufvudstaden tillförsäkrad, utan äfven med 400 kronor pensionen
för andra gradens tjenstemän vid nämnda verk, synas mig tydligt
ådagalägga, att ifrågavarande pension icke blifvit satt i riktigt
förhållande vare sig till de kontrolldirektören tillerkända aflöningsförmåner
eller till den ställning, han inom administrationen intager.
På grund häraf anser jag lika med Statskontoret billigt, att någon förhöjning
i pension varder kontrolldirektören beredd, och då jag likaledes
finner mig kunna biträda den af Statskontoret i sådant syfte föreslagna
anordning, enligt hvilken af det till 1,200 kronor uppskattade värdet
utaf den kontrolldirektören tillkommande bostadsförmån jemte vedbrand
två tredjedelar eller 800 kronor skulle anses tillhöra bemälde tjenstemans
lön, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att medgifva, att den i gällande stat för kontrollverket för kontrolldirektören
upptagna förmån af fri bostad med vedbrand måtte få beräknas
till ett värde af 1,200 kronor, deraf 800 kronor skola anses
tillhöra lönen.

Postverket.

[3-J

Postverket.

De för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t faststälda utgiftsstater
för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten.

öfvergångsstaten .....................................

indragningsstaten...................................

pensionsstaten.........................................

omkostnadsstaten....................................

oförutsedda utgifter ...........................

afkortningar och restitutioner in. in.

kronor 2,767,200
7,400
5.080
85,540
4,048,500
90,000
48,280

tillsammans kronor 7,052,000 I

I den underdåniga skrifvelse af den 28 November 1890, som

Sjunde hufvudtiteln. 7

innefattar Generalpoststyrelsens förslag till stater för postverket för år
1892, har Styrelsen till en början i fråga om

Aflöning s staten

erinrat derom, att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 13 December
1889 dels tillkännagifvit, att, med anledning af en utaf Riksdagen
gjord anhållan, Eders Kongl. Maj:t funnit godt tillsätta en komité
för utredning af frågan om post- och telegrafverkens förenande under en
gemensam styrelse, dels ock gifvit Generalpoststyrelsen föreskrifter om
utarbetande af förslag, bland annat, till sådana förändringar i postverkets
förvaltning, hvarigenom handläggningen af en del ärenden
öfverflyttades från centralstyrelsen till underordnade myndigheter. Under
sådana förhållanden och då till äfventyrs postverkets centralförvaltning
kunde komma att befrias från ett afsevärdt antal ärenden, derest
Generalpoststyrelsens under utarbetning varande förslag i förberörda
hänseende vunne nådig fastställelse, har Generalpoststyrelsen häraf ansett
sig förhindrad att föreslå eljest behöfliga nya ordinarie tjenstebefattningar
med deraf föranledd ökning i aflöningsstaten för Generalpoststyrelsen
och den derstädes anstälda ordinarie personal.

Enär likväl dessa förslagsarbeten icke kunna antagas komma att
för år 1892 utöfva någon inverkan på det stegrade behofvet af ökade
arbetskrafter inom centralförvaltningen och Generalpoststyrelsen således
varder nödsakad att då använda extra biträden i ännu större utsträckning
än för närvarande, har Generalpoststyrelsen, för att åtminstone
i någon ringa mån kunna tillgodose desse extra tjenstemäns berättigade
anspråk på ersättning i skäligt förhållande till det arbete, som
af dem kräfves, i anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden åt extra
biträden m. m., hvilket för närvarande utgör förslagsvis 55,000 kronor
och derå utgifterna under tiden 1 Juli 1889 — 30 Juni 1890 utgjort
omkring 58,100 kronor, föreslagit en förhöjning med 10,000 kronor
eller till 65,000 kronor.

Då Generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 23 November
1889 afgaf förslag till postverkets utgiftsstater för år 1891, anmälde
Styrelsen sig ärna verkställa en utredning i syfte att läggas till
grund för förslag om ny klassindelning af postkontoren. Enär emellertid,
såsom nyss blifvit nämndt, Eders Kongl. Maj:t sedan dess behagat
tillsätta en komité för behandling af frågan om post- och telegrafverkens
förening och uppenbart vore, att en förening af post- och telegrafanstalter
kunde i väsentlig mån inverka på frågan, till hvilken klass
en postanstalt borde hänföras, har Generalpoststyrelsen icke ansett

8 Sjunde hufvudtiteln.

lämpligt att nu framlägga något förslag till ny klassindelning eller att
nu upptaga den i samband dermed stälda frågan om löneförbättring
åt föreståndarne för 2:a, 3:e och 4:e klassernas postkontor samt kontrollörerne.

Generalpoststyrelsen har vidare anmält, att, jemlikt Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens år 1884 fattade beslut om indragning efter hand
af de återstående vaktmästarebefattning armé vid postanstalterna och deras
ersättande med vaktbetjentbefattningar enligt ny stat, antalet kvarstående
vaktmästare, sådant det i senast faststälda aflöningsstat upptogs,
eller 2 af l:a lönegraden och 23 af 2:a lönegraden, nu bör i följd
af afgång minskas till 1 af l:a lönegraden och 21 af 2:a lönegraden
samt i stället antalet »andra vaktbetjente» vid postanstalterna ökas från
736 till 739.

Då aflöningen för vaktmästare af l:a lönegraden är bestämd till
800 kronor och för vaktmästare af 2:a lönegraden till 700 kronor, medan
lönen för vaktbetjent utgör 500 kronor, uppstår härigenom en
minskning i anslagen å aflöningsstaten med 700 kronor.

Anslaget till aflönande af po ststations föreståndare höjdes i staten för
innevarande år med 15,000 kronor till förslagsvis 490,000 kronor. Generalpoststyrelsen
anmäler nu, att stationernas växande antal och den, såsom
en följd af det med ökad rörelse växande arbetet, inträdande stegringen
i arfvodena påkalla ytterligare förhöjning i nämnda anslag för
år 1892.

Antalet poststationer utgjorde vid 1889 års utgång 1,831. Utgifterna
å anslaget sistnämnda år uppgingo till 465,245 kronor 16 öre.
Under tiden 1 Juli 1889''—30 Juni 1890 utbetaltes af ifrågavarande
anslag i rundt tal 472,800 kronor. Poststationernas antal har under
nästlidet år ytterligare ökats och utgjorde, då Generalpoststyrelsens
statsförslag afgafs, 1,865. De arfvoden, som då voro föreståndarne för
dessa stationer tilldelade, motsvarade en årlig utgift af omkring 485,000
kronor. Då således redan under nuvarande förhållanden årliga utgiften
å anslaget kan beräknas till ett belopp, som med allenast 5,000 kronor
understiger det för år 1891 faststälda, samt jemväl under åren
1891 och 1892 poststationernas antal torde komma att ökas, har Generalpoststyrelsen
ansett förevarande anslag för år 1892 icke böra höjas
med mindre belopp än 20,000 kronor eller till 510,000 kronor.

I enlighet med uppgjord beräkning rörande de belopp, som för
år 1892 böra utgå å anslaget till ålder stillägg, har Generalpoststyrelsen
ansett detta anslag, i gällande stat förslagsvis upptaget till 273,500
kronor, böra höjas med 1,300 kronor till 274,800 kronor.

Å anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag

Sjunde hufvudtiteln. 0

för en del betjente, hvilket anslag i staten för år 1890 höjdes från 17,500
kronor till sitt nuvarande belopp, 30,000 kronor, hafva utgifterna uppgått,
år 1888 till 31,914 kronor 71 öre, år 1889 till 40,683 kronor 59
öre samt under förra hälften af nästlidet år till 21,559 kronor 75 öre.
Under erinran att, på sätt Generalpoststyrelsen vid flera föregående tillfällen
meddelat, vaktbetjente vid postanstalterna användas för en del
enklare göromål, såsom stämpling af inkomna försändelser, vissa anteckningar
af bref, tidningars falsande och förseende med nödig påskrift
m. m., tillkännagifver Generalpoststyrelsen nu, att den ökade
posttrafiken påkallar förhöjning af ifrågavarande anslag, i det icke blott
vid fasta postanstalter och den inom deras områden anordnade lokalbrefbäring
det ökade antalet postförsändelser länder till ökadt behof
af vaktbetjente, utan äfven enahanda behof gör sig gällande för beredande
af nödigt skydd vid postföringen från ort till annan. Sålunda
har under åren 1888 och 1889 antalet postförsändelser ökats med i
rundt tal 11,662,000, antalet postförda nymil å landsväg med 36,006,
antalet dylika mil å jernväg med 60,080, antalet värdeförsändelser med
434,398 stycken och deras sammanlagda angifna värde med i rundt
tal 102,t40,000 kronor. Den å anslaget erforderliga ökningen har
Generalpoststyrelsen ansett böra bestämmas till 20,000 kronor, hvarigenom
anslaget skulle komma att uppgå till förslagsvis 50,000 kronor.

Vidkommande anslaget till gratifikationer åt tjenstemän och betjente
vid postanstalterna, hvilket anslag alltsedan år 1874 qvarstått vid sitt
nuvarande belopp, 3,000 kronor, har det synts Generalpoststyrelsen
hiskligt, att någon ökning i detta anslag kunde erhållas, enär detsamma
visat sig otillräckligt, när fråga varit om beredande af särskild godtgörelse
för berömvärda ansträngningar vid fortskaffande af post under
svår väderlek eller tilldelande af uppmuntran åt tjenstemän eller betjente,
hvilka deraf gjort sig särskilt förtjente, äfvensom att tillfälle
jemväl bereddes att, när omständigheterna dertill föranledde, använda
någon del af anslaget till belöning åt extra tjenstemän eller betjente
hos Generalpoststyrelsen. Med afseende å det allt mer framträdande
behofvet att vid ordnandet af en eller annan gren af posttrafiken taga
närmare kännedom om, huru saken ordnats i de främmande länder,
med hvilka mera betydande postutvexling eger rum, och söka tillgodogöra
sig der vunnen erfarenhet har Generalpoststyrelsen derjemte tänkt
sig att af ifrågavarande anslag få årligen använda högst 1,000 kronor
till understöd åt posttjenstemän under resor i främmande länder för
studerande af en eller flera särskilda grenar inom postväsendet, dervid
Styrelsen framhåller, att, en sådan studieresa tillika skulle för den postSih.
till Biksd. Prof. 1891, 1 Sand. 1 Afd. 2

10 Sjunde Imfvudtiteln.

tjensteman, som dertill utsåges, vara af väsentlig nytta samt bidraga
till hans utbildning och användbarhet för postverket. Af dessa skäl
har i det underdåniga statsförslaget för år 1892 anslaget uppförts med

6,000 kronor, hvilket innefattar en förhöjning af 3,000 kronor, hvarjemte
anslagets benämning ändrats till anslag till gratifikationer m. m.
åt tjensteman och betjente.

Då jag icke finner anledning till erinran vid de af Generalpoststyrelsen
i fråga om aflöningsstaten föreslagna förändringar, hemställer
jag, att desamma må vinna godkännande.

I anslagen under

öfvergångsstaten

förekommer, enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, icke anledning
till annan ändring, än att, sedan af de båda hos Generalpoststyrelsen
anstälde kanslister — en med aflöning af 1,200 kronor och en med
aflöning af 1,600 kronor — den förre under nästlidet år aflidit, anslagen
å denna stat kunna minskas med 1,200 kronor eller från 7,400
kronor till 6,200 kronor.

Beträffande de under

Indragningsstaten

uppförda anslag har Generalpoststyrelsen meddelat, att den aflöningsersättniug
till belopp af 993 kronor om året, som i senast faststälda
aflöningsstat varit postexpeditören vid Stockholms postkontor J. A. J. •
Drangel tillförsäkrad, så länge han vid tjensten med oförändrad aflöning
qvarstode, numera, sedan Drangel från anslag å postverkets aflöningsstat
kommit i åtnjutande af förhöjningar i aflöningsförmåner till
sammanlagdt belopp af 400 kronor, med detta belopp minskats till 593
kronor, äfvensom att den för postexpeditören vid nämnda postkontor
S. W. Sundius å indragningsstaten uppförda aflöning. 2,087 kronor,
till följd af Sundius beviljadt afsked bör från staten afgå. Anslagen
under denna stat kunna således nedsättas med 2,487 kronor till 2,593
kronor.

I fråga om

Pensionsstaten

anmäler Generalpoststyrelsen,

att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afföras de
pensioner, som skolat utgå

Sjunde hufvudtitelu.

till förre postmästaren S. von Knorring .......................

n « H. Lind .....................................

„ aflidne postiljonen C. J. Sundboms enka...............

äfvensom att, då aflidne postföraren Alban Anderssons
dotter Olivia Maria, för hvilken ett understöd
af 50 kronor varit å denna stat uppfördt att
åtnjutas till fylda 15 år, redan före 1892 års ingång
uppnår nämnda ålder, ytterligare bör å staten afföras
ett belopp af..........................................................................

kronor

1,800

600

50:

eller tillhopa kronor 2,490:

men att deremot å staten böra upptagas följande pensioner, som
blifvit beviljade efter det Eders Kongl. Maj:t till nästlidet års Riksdag
aflåtit nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof,
nemligen:

för förre

n ii

ii ii

11 v

11 11

W. R. von Baumgarten......	kronor	1,500	—
Borgström..............................		750	—
A. Th. Kihlberg..................	11	900	—
S. W. Sundius.......................	11	600	—
G. Andersson .....................	11	300	--
Ljungberg ..............................	11	300	—
Andersson ............................	11	300	—
summa	kronor	4,650	—

Härtill bör läggas den pension, som jemlikt
nådiga brefvet den 21 sistlidne November blifvit bestämd
att från postverkets pensionsstat årligen utgå

till vaktbetjenten I. Jonsson med ................................... ,, 300: —

tillsammans kronor 4,950: —

Hvad beträffar

Omkostnadsstaten,

föreslår Generalpoststyrelseo, att följande anslag måtte höjas, nemligen anslaget
till uppbörds- och frimärkesprovision med 10,000 kronor från 305,000
kronor till 315,000 kronor, anslaget till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet med 5,000 kronor från

17,000 kronor till 22,000 kronor, anslaget till traktamenten för vaktbetjente
med 60,000 kronor från 440,000 kronor till 500,000 kronor,
anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring med 15,000 kronor från

12 Sjunde hufrudtiteln.

65,000 kronor till 80,000 kronor, anslaget till postföring skostnad vid
befordran å landsväg och inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring
med 15,000 kronor från 710,000 kronor till 725,000 kronor,
anslaget till postföringskostnad vid, befordran sjöledes mellan do fr ig a inrikes
orter)) d. v. s. å andra linier än mellan fasta landet och Gotland
med 5,000 kronor från 85,000 kronor till 90,000 kronor samt anslaget för
tillverkning af frimärken, frankokuvert, brefkort och kortbref med 35,000
kronor från 65,000 kronor till 100,000 kronor.

Beträffande den föreslagna förhöjningen i anslaget till traktamenten
för vaktbetjente har Generalpoststyrelsen meddelat, att utgifterna
å nämnda anslag från och med år 1886 år för år ökats med resp.
24,900 kronor, 19,600 kronor, 14,600 kronor och 26,000 kronor. Anslaget,
i 1890 års stat förslagsvis upptaget till 440,000 kronor, är i
staten för år 1891 bibehållet vid samma belopp, och då utgifterna å anslaget
under perioden 1 Juli 1889—30 Juni 1890 uppgått till i rundt
tal 451,800 kronor samt under år 1890 antogos icke komma att understiga
460,000 kronor, framgår häraf, att redan under nuvarande för^
hållanden anslaget måste icke obetydligt öfverskridas.

Samma, förut anförda förhållanden, som framkallat behof af förhöjning
i anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente, hafva ock till
följd behof af ökning i nu ifrågavarande anslag. Ty uppenbart är,
att, då aflöningen till extra vaktbetjente utgöres dels af ett mindre
arfvode, utgående från nyssnämnda anslag, dels ock af traktamente,
ökning i antalet extra vaktbetjente medför ökade utgifter å traktamentsanslaget.

Redan nu anförda anledningar skulle, enligt hvad Generalpoststyrelsen
anför, hafva föranledt Styrelsen att i anslaget till traktamenten
för vaktbetjente för år 1892 föreslå eu väsentlig förhöjning. Men
härtill kommer, att en ofta hörd klagan öfver postvaktbetjentaflöningens
otillräcklighet ånyo sökt sig uttryck i en till Generalpoststyrelsen ingifven
skrift, deri åtskillige vaktbetjente å egna och ett stort antal
andre vaktbetjentes vägnar anhållit, bland annat, att lägsta traktamentet
för ordinarie vaktbetjent måtte bestämmas till visst förhöjdt belopp,
olika för olika kategorier; att vaktmästare, som qvarstode å äldre
stat, måtte erhålla visst tilläggstraktamente för dag; att hvarje vaktbetjent
vid fast postanstalt måtte komma i åtnjutande, utan afdrag i
inkomster, af tjenstledighet hvarannan sön- och helgedag; samt att
vaktbetjent, tjenstgörande i jernvägspostkupé eller vid landsvägspost,
måtte, derest nyss omförmälda sön- och helgedagshvila icke kunde honom
beredas, få åtnjuta minst 14 dagars tjenstledighet hvarje år, utan
att någon minskning i hans aflöning derför egde ruin.

Sjunde liufvudtiteln.

Generalpoststyrelsen har på grund af verkstälda beräkningar i
fråga om de kostnader, uppfyllandet af ifrågavarande önskningsmål
skulle medföra, ansett sig icke nu böra söka tillfälle att genomföra
desamma i deras helhet, men då det enligt Styrelsens mening icke
lider något tvifvel, att för en del vaktbetjente en förhöjning i traktamente
är af synnerligt behof påkallad, om ock till lägre belopp än
det sökandena ifrågasatt, äfvensom att frikallelse från tjenstgöring
vissa sön- och helgedagar bör vaktbetjent i vidsträcktare mån, än hittills
kunnat ega rum, beredas, har Styrelsen ansett sökandenas framställning
icke böra lemnas obeaktad. Då emellertid ett tillmötesgående
härutinnan, jemväl om det inskränkes till afhjelpande af de mest trängande
behofven, icke kan ega rum utan väsentligt höjda utgifter å
anslaget och då, på sätt förut anförts, äfven af andra anledningar behof
af anslagets ökning gjort sig gällande, har Generalpoststyrelsen,
såsom jemväl förut blifvit nämndt, ansett förevarande anslag böra
höjas med 60,000 kronor.

Jemväl i fråga om erhållande af fullständigare uniformsbeklädnad
efter vissa grunder hafva åtskilliga postvaktbetjente hos Generalpoststyrolsen
gjort framställning. Ett bifall till sökandenas begäran skulle
likväl, enligt gjorda beräkningar, i anslaget till postbetjentes beklädnad
och beväring, uti senast faststälda stat upptaget till 65,000 kronor,
medföra en höjning med minst 50,000 kronor, och en så betydlig ökning
har Generalpoststyrelsen ansett icke böra ifrågakomma. Styrelsen
förmäler sig likväl redan vid flera tillfällen hafva funnit nu gällande
bestämmelser om beklädnadsförmåner för postbetjente vara i åtskilliga
delar föråldrade, och säger sig Styrelsen tillika hysa den uppfattning,
att särskilt vissa grupper af postbetjente äro i fråga om
rättighet till erhållande af uniformsbeklädnadspersedlar vida mindre
lyckligt lottade än med dem jemförliga jernvägsbetjente m. fl. Med
tillkännagifvande att Styrelsen till följd häraf är betänkt på att, sedan
nödig utredning egt rum, söka på ett jemnare och mera tillfredsställande
sätt ordna denna angelägenhet, har Styrelsen, då sådant icke
kan ske utan ökade kostnader samt utgifterna å ifrågavarande anslag
år 1889 uppgått till i rundt tal 61,900 kronor, under hvilket belopp
de icke heller för år 1890 antoges belöpa sig, gjort framställning om
förhöjning i anslaget med ofvan berörda belopp, 15,000 kronor.

Delande Generalpoststyrelsens åsigt om önskvärdheten deraf, att,
i den män sådant utan allt för stora kostnader för statsverket kan
ega rum, någon förbättring i traktamente- och beklädnadsförmåner
beredes postvaktbetjente äfvensom att frihet från tjenstgöring under
sön- och helgedagar må i större mått, än hittills varit möjligt,

14 Sjunde hufvudtiteln.

kunna dem förunnas, anser jag mig, med afseende derjemte fäst vid
det af posttrafikens tillväxt framkallade behofvet af ökning i anslaget
till traktamenten för vaktbetjente, böra förorda, att detta anslag äfvensom
anslaget till postbetjentes beklädnad och beväring må höjas med
de af Generalpoststyrelsen i sådant hänseende föreslagna belopp. Erforderliga
bestämmelser rörande postbetjeningens beklädnadspersedlar
meddelas, jemlikt § 22 mom. 3 i gällande instruktion för Generalpoststyrelsen,
af denna Styrelse, som deremot, hvad angår traktamenten
till vaktbetjente, enligt § 36 mom. 3 i samma instruktion endast eger
att inom visst af Eders Kongl. Maj:t faststäldt maximibelopp bestämma
storleken af de dagtraktamenten, som böra vaktbetjente af olika kategorier
tillkomma. Då, enligt hvad jag iuhemtat, Generalpoststyrelsen,
under förutsättning att den begärda förhöjningen i traktamentsansiaget
varder medgifven, har för afsigt att inkomma med förslag till vissa
ändringar i gällande nådiga föreskrifter rörande högsta beloppen af
vaktbetjentes traktamenten, lärer jag i sammanhang med anmälan af
detta förslag varda i tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t närmare
redogöra för det sätt, hvarpå den afsedda traktamentsförhöjningen skulle
genomföras.

De af Generalpoststyrelsen i öfrigt föreslagna förhöjningar å anslagen
under omkost.nadsstaten äro föranledda af posttrafikens alltjemt
stegrade tillväxt, hvartill, beträffande anslaget till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjensteärenden i allmänhet,
kommer det ytterligare skäl, att Generalpoststyrelsen funnit det vara ur
liera synpunkter synnerligen önskvärdt, att inventeringar vid de olika
postanstalterna vida oftare, än hittills skett, måtte ega rum. Den betydliga
höjningen i anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert,
brefkort och kortbref har till väsentlig del påkallats af kostnader för
tillverkning af nya frimärken i s. k. koppartryck äfvensom för utgifvande
af kortbref och nya slag af frankokuvert.

Emot de sålunda föreslagna förhöjningarna, Indika synas mig i
omständigheterna fullt grundade, har jag intet att erinra.

Beträffande det å postverkets stat uppförda anslag till
Oförutsedda utgifter,

hvilket i gällande stat är upptaget till 90,000 kronor, anhåller jag att
få erinra om följande förhållanden.

I underdånig skrifvelse den 26 November 1888 med förslag till
postverkets stater för år 1890 anmälde Generalpoststyrelsen, att vid
den eldsvåda, som i Juni månad förstnämnda år öfvergått staden Sunds -

Sjunde hufvudtiteln. 15

vall, äfven postverkets hus derstädes nedbrunnit, i följd hvaraf vid
bestämmande af anslaget till oförutsedda utgifter kostnaderna för uppförande
i nämnda stad af nytt posthus syntes böra tagas i beräkning.
Berörda kostnader kunde ännu icke tillförlitligen beräknas, men, under
antagande att huset måste byggas af sten enligt en af intendenten
vid öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl uppgjord approximativ kalkyl,
ansåg Generalpoststyrelsen, att kostnaderna icke borde uppskattas
till lägre belopp än 70,000 kronor. Med beräkning att af dessa kostnader
hälften skulle komma att utgå under år 1889 och den andra
hälften under år 1890 hemstälde Generalpoststyrelsen, med hänsyn
jemväl till postsparbankens behof af förskott från postverket, att anslaget
till oförutsedda utgifter, i 1889 års stat upptaget till 83,000
kronor, måtte höjas med 7,000 kronor eller till 90,000 kronor.

Sedan Eders Kong!. Maj:t i den till Riksdagen den 14 Januari
1889 aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och
behof föreslagit, bland annat, att anslaget till oförutsedda utgifter för
år 1890 måtte höjas med det af Generalpoststyrelsen ifrågasatta belopp,
anmälde Riksdagen i underdånig skrifvelse den IG Maj 1889, att
Riksdagen icke funnit anledning till erinran emot Eders Kongl. Majds
framställning och att Riksdagen fördenskull beslutat att, med godkännande
af den af Eders Kongl. Majd. föreslagna ändringen i anslaget
till oförutsedda utgifter för år 1890,. för samma år höja nämnda anslag
med 7,000 kronor.

Vid afgifvande den 23 November 1889 af förslag till postverkets
stater för år 1891 tillkännagaf Generalpoststyrelsen, att, sedan postmästaren
i Sundsvall hos Styrelsen anmält, att i anledning af den
ökade rörelsen vid dervarande postkontor en del expeditionslokaler i
det nya posthuset borde, för att blifva tidsenliga, göras rymligare än
förut, Styrelsen gått i författning om upprättande af nya kostnadsberäkningar
för posthusets uppförande. Under tiden hade derjemte fråga
väckts att anordna posthuset så, att der kunde beredas nödiga lokaler
äfven för statens telegrafstation. Af dessa anledningar hade posthusets
uppförande ännu ej kunnat påbörjas, och några utgifter för byggnadsföretaget
komme derföre, emot hvad beräknadt varit, icke att för år

1889 uppstå. Då halfva kostnaden för ifrågavarande nybyggnad således
borde beräknas för år 1891 och i följd af de ifrågasatta utvidgningarne
kostnaderna för posthuset syntes komma att öfverstiga hvad
förut antagits, ansåg sig Styrelsen icke böra föreslå någon ändring i
anslaget till oförutsedda utgifter för år 1891.

Sistnämnda anslag blef ock i den till Riksdagen den 14 Januari

1890 aflåtna nådiga statsverkspropositionen beräknadt till samma belopp

16 Sjunde hufvndtiteln.

som för år 1890 eller till 90,000 kronor. Denna beräkning godkändes
af Riksdagen.

I en af Generalpoststyrelsen och Telegrafstyrelsen gemensamt
afl&ten underdånig skrifvelse af den 21 April 1890 anförde Generalpoststyrelsen,
att vid byggnadsfrågans upptagande det visat sig vara
uppenbart, att expeditionslokaler med erforderligt utrymme för snabb
och ordentlig behandling af den mängd försändelser, som numera förekomme
vid postkontoret i Sundsvall, icke kunde åt postverket beredas
i ett hus af samma storlek som den förutvarande posthusbyggnaden.
Ån mindre tillfredsställande för framtiden skulle expeditionslokalerna i
ett sådant hus komma att blifva. Postmästaren i Sundsvall hade ock,
på sätt i Styrelsens underdåniga skrifvelse den 23 November 1889
redan blifvit antydt, framhållit önskvärdheten deraf, att en del lokaler
i det nya posthuset måtte blifva icke oväsentligen större än i det
förutvarande posthuset. Den ökning, som under senaste årtiondet
visat sig i såväl antalet invånare i Sundsvall som ock i rörelsen vid
postkontoret derstädes, syntes Styrelsen härvid kräfva särskildt beaktande.

Sålunda hade folkmängden i Sundsvall ökats från den 31 December
1880 till motsvarande dag 1888 med 2,609 personer och under år
1889 med ytterligare 1,330 personer. Antalet invånare i nämnda stad
uppgick, enligt från Statistiska Centralbyrån lemnadt meddelande, vid
sistnämnda års slut till 12,415 personer. Uppbörden vid postkontoret,
som år 1880 utgjorde 96,194 kronor 29 öre, hade år 1888 stigit till
127,090 kronor 48 öre och antalet försändelser vid samma kontor hade
under åren 1880—1888 ökats från 322,006 stycken till 1,385,905 stycken.

Med anledning häraf och då enligt den af Eders Kongl. Maj:t
faststälda stadsplanen för Sundsvall endast hus af sten finge uppföras
i den del af staden, der postverkets tomt vore belägen, hade Generalpoststyrelsen
uppdragit åt intendenten Dahl att tillse, huruvida nytt
posthus af sten med det utrymme, postmästaren ifrågasatt, äfvensom
tillhörande uthusbyggnader kunde å postverkets tomt uppföras samt
att, i händelse tomten visade sig vara för ändamålet tillräcklig, afgifva
förslag i ämnet jemte eskissritning och approximativ kostnadsberäkning;
och utvisade den al Dahl i sådant afseende uppgjorda planritningen,
att expeditionslokaler, något rymligare än de förutvarande,
visserligen kunde å posttomten erhållas, men att detta kunde ske endast
under förutsättning att postkontoret delades på två våningar, att
stallet uteslötes och att gårdsutrymmet, som erfordrades för ankommande
och afgående åkande poster, till det yttersta inskränktes. Eu
sådan åtgärd som den att förlägga expeditionslokalerna till två vånin -

Sjunde hufvudtiteln. 17

gar skulle dock redan från början göra lokalerna mindre tjenliga för
det afsedda ändamålet, försvåra öfversigten af expeditionerna och framkalla
behof af ökade arbetskrafter. Kostnaden för linsets uppförande
i enlighet med denna plan hade, under antagande att postmästaren
fortfarande likasom tillförene skulle, för att så mycket som möjligt
vara tillhands för befrämjande af arbetets jemna gång, beredas tillfälle
att förhyra bostad inom posthuset, beräknats till omkring 110,500
kronor.

En tillfredsställande lösning af byggnadsfrågan syntes således icke
kunna vinnas, med mindre än att till nybyggnaden jemväl finge användas
en posttomten angränsande tomt; och då äfven Telegrafstyrelsen
var i behof af lokaler för telegrafstationen i Sundsvall, hade fråga
uppstått, huruvida icke båda dessa tomter borde bebyggas med ett
gemensamt post- och telegrafhus.

På anmodan af Generalpoststyrelsen och Telegrafstyrelsen hade
intendenten Dahl derefter uppgjort planeskiss och kostnadsberäkningför
uppförande å omförmälda båda tomter af ett gemensamt post- och
telegrafhus. Kostnaden för detta byggnadsarbete hade af Dahl approximativt
beräknats till 166,500 kronor, deraf i ungefärligt förhållande
till det hvartdera verket tilldelade utrymme 130,500 kronor skulle belöpa
på postverket och 36,000 kronor på telegrafverket, hvilket sistnämnda
verk jemväl skulle vidkännas den till 14,000 kronor beräknade
kostnaden för inköp åt den för byggnaden ytterligare erforderliga tomt.

Genom deltagande i den gemensamma byggnaden skulle således
kostnaderna för postverket blifva 20,000 kronor högre, än om ett posthus
uppfördes endast å posttomten; men under det att postverket endast
med svårighet och utan tillfredsställande resultat skulle kunna
åtnöjas med sin nuvarande tomt för uppförande af posthus, lemnade
deremot förslaget till båda tomternas bebyggande med ett gemensamt
post- och telegrafhus postlokaler med så stort företräde i fråga om
rymlighet och läge, att den högre utgiften syntes Generalpoststyrelsen
väl berättigad. Styrelsen hölle ock före, att, då fråga vore om anskaffande
af egna postlokaler, en klok hushållning bjöde att taga hänsyn
dertill, att poströrelsen ovilkorligen vore stadd i en särdeles stark
utveckling. Lokalerna borde icke anordnas endast efter det nuvarande
behofvet, utan redan från början tilltagas så, att de åtminstone kunde
tillgodose de kraf, som med visshet kunde förutses skola ställas på
dem redan inom närmaste tio till tjugu år.

På grund häraf och då genom uppförande af ett gemensamt postooh
telegrafhus i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det uppgjorda
Bih. till Rikad. Prof. 1891. 1 Sand. 1 Afä. P,

Sjunde hufvudtiteln.

förslaget med deri ifrågasatt tillägg, åsyftande, bland annat, att genom
husets påbyggande bereda lokal för en statstelefonstation, såväl postsom
telegrafverken skulle erhålla tjenstelokaler, som blefve för en
längre framtid fullt tillräckliga och jemväl lemnade utrymme för postverket
till anordnande, när så komme att erfordras, af särskilda tjenstelokaler
för en postinspektion genom att taga i anspråk postmästarens
bostadslägenhet, hemstälde Styrelserna, bland annat, att den till
postverkets tomt gränsande tomten finge inköpas och ett gemensamt
post- och telegrafhus med tillhörande uthusbyggnader å dessa båda
tomter uppföras.

Vid föredragning den 13 Juni 1890 af Generalpoststyrelsens och
Telegrafstyrelsens ifrågavarande skrifvelse behagade Eders Kongl.
Maj:t bemyndiga dels Telegrafstyrelsen att till ett pris ej öfverstigande
14,000 kronor inköpa tomten n:o 75 vid Gamla Kyrkogatan och Nygränden
i Sundsvall, dels Generalpoststyrelsen och Telegrafstyrelsen att
i och för uppförande å nämnda tomt och postverkets tomt n:o 74 i samma
stad af ett gemensamt post- och telegrafhus med tillhörande utliusbyggnader
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan omförmälda
planeskiss och det dertill föreslagna tillägg anskaffa och Eders Kongl.
Maj:ts pröfning underställa af kostnadsförslag åtföljda fullständiga ritningar
till dessa byggnader; och hafva Styrelserna till åtlydnad häraf
med underdånig skrifvelse den 19 September 1890 öfverlemnat af intendenten
Dahl i nämnda afseende uppgjorda ritningar jemte kostnadsförslag
med anhållan, bland annat, att, derest de uppgjorda förslagsritningarne
vunne nådig fastställelse, Styrelserna måtte bemyndigas att vid utförande
af byggnadsarbetena få vidtaga de mindre ändringar, som tilläfventyrs
kunde visa sig behöfliga och icke ökade kostnaden.

Enligt berörda ritningar innehåller det föreslagna nya post- och telegrafhuset,
förutom källarvåning, bottenvåning och en öfvervåning åt Nygränden
samt bottenvåning och två öfvervåningar åt hvardera af Gamla
och Nya Kyrkogatorna. Den för postverket afsedda del af huset inrymmer,
utom expeditionslokaler m. m., i våningen 1 trappa upp bostadslägenhet
om 6 rum och kök för postmästaren samt 2 för postverket
disponibla rum och i våningen 2 trappor upp åt Nya Kyrkogatan
7 för postverket disponibla rum. Kostnaden för husets uppförande
är beräknad till 166,500 kronor.

I infordradt underdånigt utlåtande af den 28 Oktober 1890 har
Öfverintendentsembetet tillkännagifvit, att de uppgjorda ritningarne
vid verkstäld granskning icke föranledt till någon anmärkning samt
att beträffande kostnadsförslaget Em betet funnit dess slutsumma vara
under vanliga byggnadskonjunkturer för ändamålet tillräcklig.

Sjunde hufvudtiteln.

Fördelarne för deri korresponderande allmänheten att i samma hus
ega tillgång till såväl post- som telegraf- och telefoninrättning synas
mig ligga i öppen dag och icke behöfva vidare framhållas. Mot de
uppgjorda ritningarne till post- och telegrafhuset i Sundsvall bär jag
icke heller något väsentligt att erinra. Visserligen skulle härvid kunna
anmärkas, att vid ritningarnes upprättande hänsyn tagits jemväl till
behofvet af särskild tjenstelokal för en postinspektion i Sundsvall,
ehuru beslut om inrättande af en sådan postinspektion ännu icke föreligger,
men af skäl, som jag nu anhåller att få närmare utveckla, synes
mig en dylik hänsyn vara fullt berättigad.

För närvarande finnas tre jernvägspostinspektionsdistrikt, benämnda
centrala, vestra och södra distriktet. Hvart och ett af dessa
distrikt förestås af en postinspektor, under hvilken lyda, förutom den
vid postinspektionskontoret anstälda personal, dels hela den å jernvägarne
inom distriktet tjenstgörande personalen, dels samtlige jernvägspoststationsföreståndare
inom distriktet, dels ock föreståndarne för en
ganska betydlig mängd andra poststationer, hvilka utvexla post med
jernvägspoststationer. Samtlige desse föreståndares hela redovisning
af medel och persedlar ingår till postinspektören, som redovisar inför
Generalpoststyrelsen. Af de tre postinspektionerna är den för
centrala distriktet förlagd till Stockholm, den för vestra distriktet
till Göteborg och den för södra distriktet till Malmö. Utom dessa
postinspektionsdistrikt finnes till namnet äfven ett fjerde postinspektionsdistrikt
eller norra jernvägspostdistriktet. Postinspektörsgöromålen i
detta distrikt bestridas nu af postmästaren i Sundsvall, som härför åtnjuter
ett i staten uppfördt. anslag å 1,500 kronor. Före innevarande
år uppehöllos postinspektörsgöromålen äfven för jernvägslinierna Bollnäs—Ange
och Ljusdal—Hudiksvall af bemälde postmästare, men, enligt
hvad Generalpoststyrelsen vid afgifvande af förslag till postverkets
stater för år 1891 erinrat, har det visat sig vara behöfligt att minska
de postmästaren i Sundsvall såsom postinspektor åliggande göromål genom
att från och med detta år förlägga nyssnämnda båda jernvägslinier
till centrala distriktet. Då emellertid sistnämnda distrikt, hvars
gräns i söder sträcker sig till Nässjö, icke tål någon stadigvarande utvidgning,
utan tvärtom synes vara i behof af inskränkning, torde utvägen
att öfverflytta jernvägspostlinier från norra till centrala distriktet,
om än af närvarande förhållanden påkallad såsom en nödfallsåtgärd,
icke böra ens för den närmaste framtiden vidare anlitas. Redan vid den
förutsatta tiden för norra stambanans, fullbordande till Luleå eller år 1894
torde således behofvet af eu särskild postinspektion i norra jernvägspostdistriktet
med station i Sundsvall komma att framstå såsom oafvisligt, och

20 Sjunde hufrurititeln.

åt denna postiuspektion måste då äfven beredas lämpliga tjenstelokaler.
Under antagande att personalen vid postinspektionen i norra jernvägspostdistriket,
afsedt att i söder sträcka sig till Bollnäs eller måhända
till .Storvik, kommer att bestå af tre tjenstemän och en vaktbetjent,
skulle för denna personal erfordras en tjenstelokal om 5 rum, deraf 1
för postinspektören, 1 för kontrollören med hans kassor, frimärkesförråd
och räkenskaper, 1 för de extra biträdena och tillfälligt å postinspektionskontoret
tjenstgörande personer, 1 för vaktbetjenten och 1 till förvaringsrum
för reservpersedlar samt för tjenstgöringen å banorna behöfliga
vågar m. m.

Den å ritningarne till post- och telegrafhuset såsom bostad för
postmästaren angifna lokal 1 trappa upp torde således redan under år
1894 behöfva tagas i anspråk för postinspektören och postmästarens
bostadslägenhet följaktligen redan från början böra förläggas 2 trappor
upp. De för postinspektionen icke behöfliga lägenheter i våningen 1
trappa upp torde, i likhet med hvad som egt rum i det förra posthuset,
böra upplåtas till bostad åt sådana vid postkontoret anstälde tjenstemän
och betjente, som med hänsyn till natt-tjenstgöringen vid postkontoret
äro i behof af bostad inom posthuset.

Vid angifvande af tidpunkten för postinspektionens behof af
tjenstelokal har jag förutsatt, att nuvarande postmästaren i Sundsvall
fortfarande kommer att till nämnda tidpunkt qvarstå vid sin befattning.
Skulle åter ombyte af innehafvare af postmästaretjensten i Sundsvall
dessförinnan ega rum och annan person än innehafvaren af nämnda
postmästaretjenst af eu eller annan anledning behöfva förordnas att
bestrida postinspektörsgöromålen, torde emellertid redan före 1894 erfordras
särskild postinspektionslokal, om än icke till eu början så stor,
som för en fullständig postinspektion är beräknadt.

För tiden från hösten 1892, då det nya post- och telegrafhuset
beräknas blifva färdigt, och tilldess postinspektionslokalen behöfver för
sitt egentliga ändamål tagas i anspråk, torde hinder ej möta att få de
för postinspektionen afsedda rum uthyrda såsom tillfällig bostad åt
tjenstemän vid postkontoret.

När Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts åren 1889 och
1890 derom framstälda förslag, upptog postverkets anslag till oförutsedda
utgifter för hvartdera af åren 1890 och 1891 till 90,000 kronor,
var, såsom jag redan nämnt, kostnaden för nytt posthus i Sundsvall
beräknadt att utgå af berörda anslag. Omständigheter, för hvilka jag
nu redogjort, hafva emellertid föranledt, att den nämnda byggnaden
ansetts böra uppföras efter en förändrad plan, som kräfver ökad kostnad,
och att byggnadsföretaget icke blifvit under år 1890 påbörjadt,

Sjunde hufrudtitelu. 21

såsom en följd hvaraf en behållning å postverkets anslag till oförutsedda
utgifter för sistnämnda år uppstått, utgörande, enligt hvad Generalpoststyrelsen
anfört, omkring 70,000 kronor.

Under förutsättning att vid dessa förhållanden den del af kostnaden
för posthus i Sundsvall efter den nya planen, som icke betäckes af
1891 års anslag för oförutsedda utgifter, i den mån detta blir för ändamålet
disponibelt, bör utgå af 1892 års enahanda anslag, har Generalpoststyrelsen
hemstält, att sistnämnda anslag måtte i staten för 1892
upptagas till oförändradt belopp, eller till 90,000 kronor.

Med hänvisning till hvad jag förut yttrat i fråga om kostnaden
för postverkets andel i det föreslagna nya post- och telegrafhuset
i Sundsvall anser jag mig böra biträda hvad Generalpoststyrelsen
sålunda hemstält.

I anslaget till afkortningar och restitutioner m. m. har Generalpoststyrelsen
endast vidtagit den förändring, att, till vinnande af en
jemnare slutsumma å utgiftsstaterna i deras helhet, detta anslag från
sitt nuvarande belopp, 48,280 kronor, ökats med 927 kronor till 49,207
kronor. För vinnande af jemn slutsumma å utgiftsstaterna, sådana de
af mig tillstyrkas, torde emellertid ifrågavarande anslagssumma böra
utföras med 48,907 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,
visar det sig,

att under aflöning sstaten ökning komme att ega rum med följande
belopp:

i anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden
åt extra biträden m. m. med kronor 10,000: —
i dito till vaktbetjente för be -

redande af lön till 3 vaktbetjente,
som komme att
ersätta 3 indragna vaktmästare,
med........................ „ 1,500: —

i dito till aflönande af post stationsföreståndare

med .. „ 20,000: —

i dito till ålderstillägg med ... ,, 1,300: —

i dito till arfvoden åt extra
vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente
med ........................... „ 20,000: —

Transport kronor 52,800: —

Sjunde hufvudtiteln.

Minskning.

Ökning.

Transport kronor 52,800: —
i anslaget till gratifikationer
m. m. åt tjensteman och betjente
med .......................... „ 3,000: —

kronor 55,800: —

hvaremot minskning skulle
uppkomma genom uteslutande
ur staten af 3 vaktmästarebefattningar
med lön af sammanlagdt.
.............................................. „ 2,200: —

så att alltså aflöningsstaten
på det hela skulle växa

med kronor ............................. 53,600: —

att å öfvergångsstaten minskning
komme att eg a rum genom indragning
af derstädes uppförd aflöning för 1 kanslist
hos Generalpoststyrelsen med kronor 1,200: —

att å indragningsstaten minskning
komme att eg a rum genom nedsättning i
derunder uppfördt belopp för postexpeditören
J. A. J. Krångel med kronor 400: —
samt genom uteslutande
af den å samma
stat uppförda aflöning till
postexpeditören S. W.

Sundius med.................... ,, 2,087:— 2,487: —

att å pensionsstaten skulle tillkomma:
af Eders Kongl. Maj:t beviljade
nya pensioner ... kronor 4,950: —
hvaremot i följd af
pensionstagares afgång

komme att besparas......... ,, 2,490: •—

så att alltså ökning
i denna stat komme att

ega rum med kronor...... 2,460: —

att under omkostnadsstaten ökning
komme att ega ruin:

Transport kronor 56,060: —

3,687: —

Sjunde hufvudtiteln.

i anslaget till uppbörds- och

provision med ............ kronor

i dito till rese-och tråktamentsersättningar

för resor i embetsoch
tjensteärenden
i allmänhet med ...
i dito till traktamenten
för vaktbetjente

med ...........................

i dito till postbetjentes
beklädnad och beväring
med ...........

i dito till postföriugskostnad
vid befordran
å landsväg och
inom postanstalternas
områden samt
till landtbrefbäring

med ...........................

i dito till postföringskostnad
vid befordran
sjöledes mellan
»öfrigainrikes orter»

med ...........................

i dito för tillverkning
af frimärken, frankokuvert,
brefkort och
kortbref med............

Ökning.

Transport kronor 56,060: —
fri märke s10,
000: —

5,000: —

60,000: —

15,000: —

5,000: —

35,000:— 145,000: —

Minskning.

3,687: —

samt att slutligen anslaget till
afkortningar och restitutioner in. in. komrae

att ökas med kronor ................................... 627: —

tillhopa kronor 27)1,687:— 3,687: —

En ökning på det hela komme således att ega rum med kronor
198,000;

24 Sjunde hufvudtiteln.

Och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten ...................................

öfvergångsstaten ..............................

indragningsstaten ............................

pensionsstaten ...................................

omkostnadsstaten .............................

oförutsedda utgifter..........................

afkortningar och restitutioner m.

..................... kronor 2,820,800: —

..................... „ 6,200: —

.................... „ 2,593: —

..................... „ 88,000: —

„ 4,193,500: —

..................... „ 90,000: —

...................... __ „ 48,907: —

tillsammans kronor 7,250,000: —

Då postverkets inkomster för år 1892 blifvit, efter afdrag af

100,000 kronor, hvarmed postverkets kassaförlag borde ökas, beräknade
till 7,700,000 kronor, skulle alltså inkomsterna komma att öfverstiga
utgifterna med 450,000 kronor.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de utaf mig nu tillstyrkta
ändringar i postverkets stater, må för år 1892 bestämma postverkets
anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,250,000 kronor, att utgå direkt åt
postmedlen.

Telegrafverket.

[4.] Sedan sistlidne Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,

Telegraf- slutande å 1,325,300 kronor, att gälla under år 1891, med rätt för
verkd. j^ers Kongl. Maj:t att i dessa stater göra de jemkningar, som kunde
finnas af behofvet påkallade, hafva under den 26 September 1890 stater
för telegrafverket blifvit faststälda för innevarande år, dervid någon
förändring i de af Riksdagen antagna staterna, så vidt stationspersonalen
rörer, icke egt rum.

De sålunda nu gällande staterna upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten ..............................

öfvergångsaflöningsstaten .........

pensions- och understödsstaten
underhållsstaten .........................

............... kronor	930,200: -
............... 11	8,720: —
.............. 11	97,660: —
............... 11	284,800: —
Summa kronor	1,321,380: —

Sjunde hufvndtiteln. 25

beroende den minskning, som denna summa vid jemförelse med summan
af de utaf Riksdagen antagna staterna utvisar, derpå, att från
pensions- och. understödsstaten till följd af dödsfall afförts pensioner
till sammanlagdt belopp af 3,920 kronor.

I underdånig skrifvelse den 11 sistlidne November har Telegrafstyrelsen
afgifvit förslag till stater för telegrafverket under år 1892.
Hvad beträffar

l:o. Aflöning s stat en,

anför Telegrafstyrelsen, att sedan år 1878, då en omreglering af
Telegrafstyrelsens personal och dess aflöniugsförhållanden senast egde
rum, göromålen inom Telegrafstyrelsens särskilda afdelningar till följd
af dels telegrafkorrespondensens tillväxt, dels tillkomsten och utvecklingen
af statens telefonväsende så betydligt ökats, att behofvet af
någon tillökning i de ordinarie tjenstemännens antal nu mera gjorde
sig mer och mer kännbart. Då emellertid den väckta frågan om postoch
telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse för närvarande
vore under behandling af en särskild komité, har Telegrafstyrelsen
icke ansett sig nu böra göra underdånig framställning om
tillgodoseende af nämnda behof, helst ingen utsigt synts Telegrafstyrelsen
vara för handen, att en i dylikt syfte gjord framställning
skulle af Eders Kongl. Maj:t tagas under ompröfning förr än i sammanhang
med pröfningen af det betänkande eller förslag, hvilket af bemälda
komité komme att afgifvas.

Förslagsanslaget till arfvoden för extra biträden och vikariat vid
stationerna höjdes i de senast faststälda staterna för telegrafverket från

70,000 kronor till 80,000 kronor. Denna böjning skedde på grund af
verkstäld beräkning af hvad som för ändamålet i medeltal årligen åtgått
under femårsperioden 1884—1888 och således innan någon bestämd
erfarenhet vunnits rörande verkningarna på korrespondensen af
den med 1889 års början inträdda nedsättning i det inländska telegramportot.
Resultatet af denna nedsättning visade sig vid samma års slut
hafva utfallit sålunda, att antalet inländska telegrammer i förhållande
till det näst föregående året 1888 stigit med 52,2 procent och utgiften
för extra biträden vid telegrafstationerna ökats från 77,000 kronor årligen
under nyssnämnda femårsperiod till 95,000 kronor under år 1889.
Med hänsyn härtill och då sistnämnda belopp sannolikt äfven under
åren 1890 och 1891 blefve för ifrågavarande ändamål erforderligt, har
Bih. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sand. 1 Afd. 4

26 Sjunde hufvudtiteln.

Telegrafstyrelsen gjort framställning om höjning af anslaget till extra
biträden och vikariat vid stationerna och i sådant afseende hemstält,
att anslaget måtte ökas från 80,000 kronor till 90,000 kronor eller med

10,000 kronor.

Å aflöningsstaten finnes i gällande stat uppfördt ett anslag af
400 kronor till arfvode för vården af telegrafverkets särskilda materialförråd
i Göteborg. Då detta förråd icke längre är behöflig! och föreskrift
af Telegrafstyrelsen redan meddelats, på grund hvaraf ingen
vidare utbetalning af nämnda anslag eger rum, har Telegrafstyrelsen
hem ställ, att samma anslag må indragas.

Enligt de af Telegrafstyrelsen sålunda ifrågasatta förändringar i
aflöningsstaten skulle denna stat å ena sidan ökas genom höjning af
förslagsanslaget till arfvoden för extra biträden och vikariat vid stationerna
med 10,000 kronor, men å andra sidan minskas genom indragning
af det till arfvode för vården af telegrafverkets materialförråd i
Göteborg uppförda anslag å 400 kronor; kommande alltså en ökning

på det hela att uppstå med ............................................. kronor 9,600: —

och aflöningsstatens slutsumma att höjas till 939,800 kronor.

Beträffande

2:o) Ofvergångsafiöningsstaten

anmäler Telegrafstyrelsen, att det å nämnda stat för genomförande af
den med år 1883 inträdda förändring af vissa telegrafistbefattningar
uppförda anslag å 4,200 kronor, att utgå till 21 f. d. förste telegrafister
med 200 kronor till en hvar, numera, sedan antalet af nämnda f. d.
förste telegrafister nedgått till 20, kan minskas med 200 kronor.

I fråga om

3: o) Pensions- och under stö ds staten och 4:o) Underhållsstaten

föreslår Telegrafstyrelsen ingen ändring.

Med iakttagande af de utaf Telegrafstyrelsen ifrågasatta ändringar
skulle de särskilda staterna för år 1892 utvisa följande summor:

aflöningsstaten ............................................................... kronor 939,800: —

öfvergångsaflöningsstaten ............................................ ,, 8,520: —

pensions- och understödsstaten................................... ,, 97,660: —

underhållsstaten ........................................................... ,, 284,800: -—

tillsammans kronor 1,330,780: —

livilket belopp med 9,400 kronor öfverstiger slutsumman å de utaf
Eders Kong!. Maj:t faststälda utgiftsstaterna för år 1891.

Sjunde hufvudtiteln. 27

Sura jag icke finner anledning till erinran vid de af Telegrafstyrelsen
föreslagna ändringar i utgiftsstaterna för telegrafverket, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå,

att Riksdagen, med godkännande af de omförmälda ändringarne
i telegrafverkets stater, under Eders Kongl. Maj: t förbehållen rätt att
i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1892 anvisa enahanda belopp, 1,350,000
kronor, hvartill telegrafinkomsterna för året blifvit beräknade, samt
tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å telegrafinkomsterna uppstå,
må af Eders Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring.

Tullverket.

Generaltullstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 8 November
1890 afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1892.

Generaltullstyrelsen förmäler häri, att det behof af förstärkta
arbetskr-after inom tullförvaltningens olika grenar, som redan år 1888
framträdde såsom eu följd af de då genomförda förändringarne i vårt
lands tullagstiftning och hvari, på sätt Generaltullstyrelsen i dess den 8
November 1889 aflåtna underdåniga skrifvelse med förslag till tullverkets
stater för år 1891 hos Eders Kongl. Maj:t anmält, en betydlig
stegring egde rum under år 1889, sedermera ingalunda gått tillbaka,
men att Generaltullstyrelsen likväl anser tidpunkten icke ännu vara
inne att framställa förslag om inrättande af några nya ordinarie befattningar
för tillgodoseende af detta behof, utan bör, enligt Generaltullstyrelsens
mening, detsamma tills vidare såsom hittills uteslutande
fyllas genom provisoriska anordningar och anlitande af extra biträden,
hvartill tillfälle ock blifvit Generaltullstyrelsen beredt genom den förhöjning
i anslaget till vikariatsersättning, extra biträden m. m. inom
lokaltullförvaltningen, som af 1889 års Riksdag beviljats. I följd häraf
och då Generaltullstyrelsen ej heller funnit sig för närvarande böra
eljest ifrågasätta några ändringar i aflöning sstaten, har Generaltullstyrelsen
hemstält, att densamma måtte varda bestämd till enahanda belopp
som det i 1891 års stat upptagna eller 1,812,600 kronor.

Vidare anmäler Generaltullstyrelsen, att åtskilliga personer afgått
från öfver g Ängs a fl,aning sstaten och från indragning sstaten, så att dessa
stater för år 1892 kunna minskas, den förra med 9,050 kronor till
19,320 kronor och den senare med 2,750 kronor till 25,910 kronor.

[5.]

Tullverket.

Sjunde hufvudtiteln.

Beträffande öfriga stater föreslår Generaltullstyrelsen ingen annan
förändring, än att till det å omkostnadsstaten förekommande förslagsanslaget
till diverse utgifter, hvilket plägar uppföras med det belopp,
som erfordras för jemnande af staternas slutsumma, måtte af de belopp,
med Indika öfvergångsaflönings- och indragningsstaterna minskats, eller
tillhopa 11,800 kronor, läggas 1,800 kronor, så att samma anslag komme
att ökas från 14,220 kronor till 16,020 kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets
stater för år 1892 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ...............................................................

öfvergångsaflöningsstaten .............................................

ålderstilläggsstaten ......................................................

indragningsstaten ...........................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
.......................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes
i

omkostnadsstaten

kronor 1,812,600
19,320
220,000
25,910

fattigdom efterlemnade enkor och barn

227,000:

31,800

213,370

Summa kronor 2,550,000

eller 10,000 kronor mindre än det belopp, hvarå 1891 års stat slutar.

Då jag icke har någon anledning till anmärkning mot Generaltullstyrelsens
förevarande framställningar, tillstyrker jag, att Eders
Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen

att, med godkännande af de utaf Generaltullstyrelsen föreslagna
förändringar i tullverkets stater, bestämma anslaget för tullverket till
ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,550,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Öfriga ordinarie anslag.

öfriga ordi- Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln bär jag ej

nane anslaa. , . . , r» i o 0 n • °

anledning att föreslå någon förändring.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:
till Finansdepartementets afdelning af Eders Kongl.

Maj:ts kansli med ............... kronor 1,600: —

„ postverket ,, ................. ,, 198,000: — kronor 199,600: —

Transport kronor 199,600: —

Sjunde liufvudtite/n. 29

Transport kronor 199,600: —
Deremot har jag föreslagit minskning i anslaget
till tullverket med ................................................ ,, 10,000: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie
anslagen skulle blifva .................................................. kronor 189,600: —

Härvid bör likväl iakttagas, att ökningen å
postverkets anslag motsvaras af en ökad inkomst
af verkets egna medel.

Lägges till den föreslagna förhöjningen summan
af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu

gällande riksstat .............................................................. „ 16,153,466: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1892 blifva.............kronor 16,343,066: —-

Extra anslag.

I fråga om de anslag å extra stat, som kunde erfordras, yttrade
departementschefen beträffande

Arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets bankbyrå.

För hvartdera af åren 1890 och 1891 har Riksdagen på extra
stat beviljat 4,000 kronor till beredande af arfvode för en byråassistent
å Finansdepartementets bank byrå; Och då detta anslag är till oförändradt
belopp behöflig! äfven för år 1892, hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till beredande af arfvode för en byråassistent å Finansdepartementets
bankbyrå på extra stat för år 1892 anvisa ett belopp af

4,000 kronor.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskott.

De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde hufvudtiteln och torde böra till ersättande hos Riksdagen anmälas,
äro enligt uppgifter från Statskontoret:

[6J Arfvode

för
en byråassistent
å
Finansdepartementets
bankbyrå.

[7-]

Ersättning
för af Statskontoret -

gjorda förskott.

Sjunde hufvudtiteln.

till

•n

godtgörande af kostnader för uppmätning och
kartläggning af åtskilliga kronans domäner ... kronor
ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
å indragna boställen ................................... ,,

ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställshafvare
för saknad afkomst af exproprierad

jord......................................... „

godtgörande af den på vissa kronoegendomar
belöpande kostnad för deltagande under år 1889

i Hjelmarens och Qvismarens sänkning............ ,,

godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings företag.

....................................................................... n

ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen
........................................................................... i-,

gäldande af prestlönemedel m. in., belöpande
å indragna häradshöfdingebostället 1| mantal
Medby Öfver- och Nedergården i Göteborgs

och Bohus län, ....................................................... ,,

godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt
tillträdande arrendatorerna af sistnämnda boställe
samt af indragna hospitalshemmanet

mantal Munkaskog i Skaraborgs län................

godtgörande af kostnaden för återförvärfvande
åt kronan af ett från indragna mönsterskrifvarebostället
Gulastorp N:ris 4 och 5 i Christianstads
län, såsom vederlag för vunnen jordförbättring

genom sjösänkning, utbrutet område................. ,,

ersättning till egare af skattefrälsehemman,
hvilkas ränta icke blifvit af statsverket inlöst, ,,
godtgörande af reparations- och underhållsarbeten
å Tranebergs, Nockeby och Drottningholms
broar ............................................................. „

7,720: 17
6,858: 37

1,622: 79

7,862: 77

11,683: 31
137,963: 54

31: 88

3,782: —

251: 71
4,847: 91

2,928: 44

eller tillhopa kronor 185,552: 89;

Och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,

att till gäldande af nämnda förskott må & extra stat för år 1892
anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten
torde få utföras med 185,553 kronor.

Sjunde liufvudtiteln.

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

liil detta ändamål är å extra stat för innevarande år anvisadt [8.]
ett. belopp af 500 kronor; och då Öfverintendentsembetet i underdånig Genomföranskrifvelse
den 18 November 1890 anmält, att det förhållande, som för- intendent-''
anledt anvisande af berörda anslag, ännu fortfar, hemställer iag, attemhetets nya
Eders Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen organisation.

att för genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation
a extra stat för år 1892 anvisa enahanda belopp, 500 kronor.

Uppförande af ny länsresidensbyggnad i Umeå.

Sedan nästlidet års Riksdag till bestridande af kostnaden för [9.J
uppförande åt ny länsresidensbyggnad i Umeå beviljat ett extra anslag Uppförande
af 170,000 kronor, att utgå under två år, och deraf anvisat ena hälften,
eller 85,000 kronor, för år 1891, hemställer jag i underdånighet, att byggnad i
Eders Ivongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1892 U''mecl

af nämnda anslag anvisa återstående 85,000 kronor.

Reparations och förändringsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm.

Med anledning af en utaf Eders Kong!. Maj:t gjord framställning [10.]
beviljade 1890 års Riksdag dels till reparations- och förändringsåtgärder Reparationsutvändigt
å vissa kronans hus i Stockholm, dels ock till bestridande £££•-af kostnaden för inläggande af brandbotten och deraf föranledda arbeten der utmni
det åt Generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen ett extra anslag kronans ^has
af 100,000 kronor, att utgå under två år, och anvisade deraf för år '' Stockholm.
1891 ett belopp af 50,000 kronor. Under erinran att Eders Kong!.

Maj:t genom nådigt bref till Öfverintendentsembetet af den 18 Juli nästlidet
år till utförande af omförmälda arbeten å Generalstabens hus af
det lör år 1891 beviljade anslaget anvisat den för samma arbeten beräknade
kostnadssumman, 15,000 kronor, tillstyrker jag, att Eders Kong!

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å extra stat för år 1892 till reparations-
och förändringsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus i Stockholm
anvisa återstående hälften af nyssnämnda år 1890 af Riksdagen
beviljade anslag, eller 50,000 kronor.

Sjunde liufvudtiteln.

Anläggning af telefonledningar.

[11.| För anläggning af telefonledningar beviljade 1889 års Riksdag

Anläggning ej^ extra anslag af 750,000 kronor, att utgå under fem år, af hvilket

af nin^d'' anslag hittills anvisats 150,000 kronor för hvardera af åren 1890 och
1891. Enligt den för nyssnämnda Riksdag framlagda plan borde i
första rummet till anläggande förekomma linierna Stockholm—Malmö,
Stockholm—Hernösand, Göteborg—Malmö, Göteborg—Jönköping och
Göteborg—Uddevalla med föreslagna utgreningar. _

I fråga om användningen af de hittills anvisade medlen tillåter
jag mig erinra derom, att, sedan Eders Kongl. Maj:t jemlikt nådigt

''bref den 5 Oktober 1889 anbefalt Telegrafstyrelsen att för en kostnad,

icke öfverstigande 219,475 kronor, låta i öfverensstämmelse med uppgjord
plan anlägga en dubbeltrådig telefonledning af 3 mai. koppartråd
mellan Stockholm och Malmö jemte utgreningslinier till Jönköping
och Vexiö med två dubbelledningar af 2,5 mm. koppartråd äfvensom
att utföra arbetet under loppet af nästlidet år, Eders Kongl. Maj:t derefter,
på framställning af Telegrafstyrelsen, enligt nådigt bref den 6
Juni 1890 anbefalt bemälda Styrelse att i sammanhang med förberörda
arbete låta mellan Stockholm och Malmö upplägga en andra för
mellanstationerna afsedd dubbelledning af 2,5 mm. koppartråd, deivid
Telegrafstyrelsen skulle ega att hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning om sättet för godtgörande af den del af den till
343,915 kronor beräknade kostnaden för hela ifrågavarande arbete, som
icke kunde bestridas af de för åren 1890 och 1891 anvisade anslagsbelopp.
Enligt hvad Telegrafstyrelsen i skrifvelse af den 2o sistliden
December anmält voro då såväl de båda dubbeliedningarna mellan
Stockholm och Malmö som ock utgreningslinien till Vexiö fullbordade,
hvaremot utgreningslinien till Jönköping ännu icke medhunnits.

Genom förstnämnda nådiga bref hade derjemte Telegrafstyrelsen bemyndigats
att, sedan enligt gjordt erbjudande ett belopp, motsvarande
den beräknade anläggningskostnaden för telefonförbindelsen mellan Göteborg
och Uddevalla, 26,465 kronor, blifvit till Telegrafstyrelsen från
Uddevalla stad förskottsvis inbetaldt, gå i författning om nämnda förbindelses
anläggning.

I underdånig skrifvelse den 23 December nästlidet år bär telegrafstyrelsen
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig framställning om anvisande af den för år 1892 belöpande

Sjunde lmfvudtiteln.

andel, 150,000 kronor, af förenämnda anslag, livilket belopp, enligt
hvad Telegrafstyrelsen förmäler, vore afsedt att användas för påbörjande
från Stockholm och framdragande till Söderhamn af den telefonlinie, som
enligt den ursprungliga arbetsplanen borde anläggas mellan Stockholm
och Hernösand.

Vidare har Telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 19 sistlidne
December gjort framställning om anvisande, utöfver den del af det
utaf 1889 års Riksdag för anläggning af telefonledningar beviljade anslag,
som bör utgå under år 1892, eller 150,000 kronor, af ett särskild! anslag
å sammanlagdt 116,000 kronor för åstadkommande af telefonförbindelse
mellan Piteå och Haparanda samt för utsträckning af rikstelefonnätet
från Uddevalla till Strömstad och från Örebro till riksgränsen
vid Magnor.

Till stöd för denna framställning har Telegrafstyrelsen, hvad

angår

l:o linien Piteå—Haparanda,

anfört, att behofvet af en sådan förbindelse blifvit hos Telegrafstyrelsen
framhållet af landshöfdingen i Norrbottens län, som dervid åberopat
hufvudsakligen följande grunder.

Norrbottens ofantliga areal, som utgör en fjerdedel af hela rikets,
föranleder dertill, att befolkningen ännu är gles och afstånden stora
mellan länets hufvudorter. Denna omständighet har åter till följd otillräckliga
och besvärliga kommunikationer, med sen och otillfredsställande
postgång samt ett i alla afseenden förlamande inflytande på utvecklingen
af ortens afsevärda rikedomskällor, hvilket allt gör anordnandet
af telegraf- och telefonförbindelser i detta län nödvändigare än i andra
landsdelar och påkallar statens mellankomst i högre grad än annorstädes,
enär det gäller tillgodoseendet af en stor och löftesrik del af
fäderneslandet, hvilkens befolkning likväl ännu helt naturligt saknar
tillräckliga medel att sjelf ensam fylla behofven. Af denna anledning
hafva också genom statens försorg, men med betydande bidrag af orten
telefonledningar för några år sedan blifvit åvägabragta från Piteå till
Elfsbyn, från Töre till Bränna i Öfver-Kalix samt från Haparanda upp
till Matarengi j Ofver-Torneå, allt i enlighet med nådigt beslut af den
13 Mars 1885. Men för att på ett fullständigare sätt bereda nyssBih.
till Biksd. Prof. 1891. 1 Sand. 1 Afd,

34 Sjunde hufvudtiteln.

nämnda fördelar åt hufvudorterna i de särskilda floddalarne och, i man
af liniernas utsträckning högre upp i landet, åt hela landsdelen, erfordras
det och var det äfven från början afsedt, att de sålunda på skilda
orter anordnade telefonledningarne sedermera skulle sammanbindas i
ändamål dels att upphäfva den fullkomliga afstängning, hvari hvarje
floddal af ålder befinner sig med en enda utfartsväg till kusten, men
utan samband med sina sidogrannar, dels ock att underlätta det af de
långa afstånden tryckta affärslifvet samt att framkalla nya förvärfsgrenar
och större lifaktighet i de näringar, hvaråt befolkningen redan egnat
sitt arbete. Från statens synpunkt är den nu ifrågasatta telefonförbindelsen
af stor betydelse, såsom högeligen underlättande såväl förvaltningen
af länet i allmänhet som upprätthållandet af den allmänna ordningen
derstädes, hvilket i eu delvis öde eller glest befolkad landsdel
alltid möter särskilda svårigheter. Vigten häraf ökas i följd af länets
egenskap af gränsort, hvarest mellan befolkningen på ömse sidor om
gränsen understundom kunna uppstå menliga tvister, Indika påkalla
länsstyrelsens hastiga ingripande. Den föreslagna telefonförbindelsen
skulle äfven medföra direkt besparing för statsverket genom minskadt
behof af resor, expresser och dylika omkostnader. Den nytta, som
genom denna telefonledning skulle tillskyndas länets största affärsverk
samhet, trävaruindustrien, är uppenbar jemväl deraf, att å andra orter
denna industris målsmän ensamma, utan betungande af staten, vant
villiga och mäktiga att förskaffa sig det ifrågavarande vigtiga samfärds medlet.

Men då i Norrbottens län staten är den störste jord- och skogsegaren,
tillfalla dessa fördelar hufvudsakligen statsverket, hvarföre rättvtsan
synes kräfva, att staten, som inhöstar största afkastningen af
länets skogar och använder densamma på andra orter, jemväl lemna!''
väsentligt bidrag till befordrande af de allmännyttiga inrättningar, som
äro för dess industri och domäner af nöden. Slutligen borde härvid
icke förbises nyttan af ifrågavarande förbindelse vid truppsammandragningar
inom länet. _ .

Telegrafstyrelsen, som förmäler sig till alla delar instämma i hvad
landshöfdingen i länet sålunda anfört, meddelar, att kostnaden föi den
föreslagna telefonförbindelsen från Piteå öfver Luleå, Kåneå, T örofors
och Neder-Kalix till Haparanda, en sträcka af 224 kilometer, med
dubbel ledningstråd, som upplägges på förut befintliga stolpar, är beräknad
till 40,000 kronor, hvaraf eu fjerdedel, eller 10,000 kronor,
redan är af länets landsting för detta ändamål anvisad, så att på statens
andel skulle komma ett belopp af 30,000 kronor.

Sjunde hufvudtitelu.

Beträffande

2:o linien Uddevalla—Strömstad

anför Telegrafstyrelsen, att denna telefonlinie skulle utgöra en naturlig
fortsättning af den delvis redan utförda och i sin helhet beslutade
vestkustliuien Malmö—Helsingborg - Halmstad—Göteborg—Uddevalla
samt antagligen komma att i en icke aflägsen framtid fortsättas fram
till Norges hufvudstad. Telegrafstju-elsen förmenar, att denna linie,
hvilken synes kunna fullt likställas med den äfvenledes redan beslutade
ostkustlinien, är af allra största vigt för de bohuslänska kustplatserna
med deras talrika skeppsrederier, storartade fiskerier och
många badorter. Enligt Kommersekollegii senaste berättelse uppgår
lästetalet af de å den bohuslänska landsbygden hemmahörande fartygen
till 35,854 tons eller till 6,916 tons mer än i något annat län och
mångdubbelt mer än i flertalet af de andra länen. Fiskerierna hafva
under fisketiden 1888—1889 lemnat eu afkastning af omkring 2,500,000
kronor. Af landets badorter äro de förnämsta belägna inom Bohuslän.

Behofvet af ifrågavarande interurbana telefonförbindelse inom
länets norra del gör sig så mycket mer känbar!,, som denna länsdel
är i saknad af jernvägar och äfvenledes under en stor del af året ytterst
knapphändigt försedd med ångbåtslägenheter, så att till exempel postbefordringen,
med undantag för Strömstad, inskränker sig till kärrpost
tre gånger i veckan. Just under denna tid, eller vintermånaderna, är
det som fiskebedriften hufvudsakligen pågår och nästan alla fraktslut
ega rum, hvadan telefonförbindelsen i synnerhet under nämnda årstid,
då öfriga kommunikationer äro sämre, skulle varda till oberäknelig
fördel.

Derjemte ligger det, enligt Telegrafstyrelsens mening, stor vigt
uppå, att de nuvarande genom telegrafverkets försorg anlagda och
staten tillhöriga, i skärgården spridda telefonstationerna varda sins
emellan förbundna, så att derigenom erhölles ett fullständigt provinsnät
med snabb kommunikation med de förnämsta afsättnings- och skeppningsorterna
för fisken, bland indika särskild!, böra nämnas Göteborg
och Uddevalla.

Telegrafstyrelsen har vidare meddelat, att det af Styrelsen påräknade
antalet abonnenter för upprättande af lokalnät i Strömstad och
Grebbestad redan är fulltecknad!, men blott under vilkor att den nu
föreslagna hufvudledningen Uddevalla—Strömstad kommer till stånd.

Kostnaden för denna telefonlinie med utgreningar till Munkedal
och Grebbestad samt med dubbel kopparledning af 2,5 mm. tjock -

36 Sjunde liufviultiteln.

lek och 113 kilometer i längd är af Telegrafstyrelsen beräknad till
26,000 kronor.

Under erinran, livad slutligen vidkommer den tredje af de föreslagna
linierna eller

3:o linien Örebro—riksgränsen vid Magnor,

att från såväl svensk som norsk sida framställningar gjorts om nådigt
tillstånd att öfver riksgränsen framdraga enskilda telefonledningar till
underlättande af den stora och lifliga affärsverksamhet, som eger rum
mellan de på ömse sidor om nämnda gräns belägna orter, har Telegrafstyrelsen
tillkännagifvit, att vid de med anledning häraf mellan svenska
och norska telegrafförvaltningarne förda underhandlingar angående
lämpligaste sättet för åvägabringande af telefonförbindelse mellan de
förenade rikena samstämmigt framhållits icke blott önskvärdheten, utan
äfven nödvändigheten deraf, att dylik förbindelse borde utföras af staterna,
hvar å sin sida och genom sitt telegrafverk, äfvensom att Telegrafstyrelsen
ock hade sig bekant, att hos Eders Kongl. Maj:ts Norska
Regering redan gjorts framställning om äskande hos Storthinget af
anslag i hvad rörer ledningen mellan riksgränsen och Christiania.

På det största möjliga gagn må dragas af den nu ifrågasatta internationela
telefonförbindelsen, bör densamma, enligt Telegrafstyrelsens
mening, å svenska sidan sättas i samband med rikstelefonnätet och
framdragas genom sådana orter, der affärsverksamheten är af betydenhet
och dit rikstelefonnätet äfven i annat fall antagligen skulle förr
eller senare komma att utsträckas.

För sådant ändamål har derföre synts lämpligast, att ledningen
upplägges på telegrafverkets förutvarande stolpar inom statsbanans område
från riksgränsen i närheten af Magnor öfver Karlstad och Kristinehamn
till Karlskoga jernvägsstation; att derifrån utefter den enskilda
jernvägen uppföres en ny stolplinie för ledningens framdragande till
Nora; samt att ledningen derifrån åter upplägges på telegrafverkets
stolpar till Örebro, hvarest anslutningen till rikstelefonnätet skulle
eg a rum.

Likasom för de telegrafverkets förut varande interurbana telefonförbindelser,
hvilka intagits i rikstelefonnätet, bör äfven för den nu
ifrågasatta ledningen användas dubbel kopparledning af minst 2,5
mm. diameter.

Kostnaden för en sådan ledning, hvars längd utgör 260,6 kilometer
med 57 kilometer ny stolplinie mellan Nora och Karlskoga, är,

Sjunde linfrudtitelu. 37

med ^beräkning af kortare kabelledningar och apparater, af Telegrafstyrelsen
förslagsvis beräknad till 60,000 kronor.

De af Telegrafstyrelsen för de ifrågavarande telefonledningarne
begärda anslagsbeloppen skulle alltså utgöra:

a) för telefonförbindelsen Piteå—Haparanda ............... kronor 30,000: —

b) „ „ Uddevalla—Strömstad ...... „ 26,000: —

c) „ ,, Örebro—riksgränsen vid

Magnor.............................. ,, 60,000: —

tillsammans kronor 116,000: —

Då på framställning af Eders Kongl. Magt 1889 års Riksdag för
anläggning af telefonledningar anvisade ett belopp af 750,000 kronor,
att utgå under fem år, och derigenom satte telegrafverket i stånd att
telefoniskt med hvarandra förbinda ett större antal af landets vigtigare
städer, öfvortog staten på telefonväsendets område en uppgift, hvars
fyllande, såsom ock vid nämnda tidpunkt uttalades, med visshet kan
antagas leda dertill, att inom eu närmare eller aflägsnare framtid ett
hela landet omfattande telefonnät genom statens försorg kommer att
bringas till stånd. Med denna uppgift för ögonen är det emellertid
af vigt, att de hufvudledningar, hviika skola förbinda de olika landsdelarne
med rikstelefonnätet, må komma till utförande så fort omständigheterna
det medgifva. Härför talar icke blott den omständigheten
att, då staten på detta område öfvertagit en uppgift, hvilken eljest
kunnat tillgodoses af den enskilda företagsamheten, de särskilda orterna
synas eg a berättigade anspråk, att med deras förbindande i telefoniskt
afseende med öfriga delar af landet icke må fördröjas längre än nödigt.
Äfven statens eget välförstådda intresse hänvisar på ett framgående i
antydda rigtning. Jemte det att inkomsten af de talrika lokala telefonnät,
staten numera eger i olika landsdelar, kan antagas komma att
väsentligen stegras, i den mån dessa nät varda förbundna med hvarandra
och med rikstelefonnätet, är det nemligen en gifven sak, att statens
telefonnät, först sedan det erhållit eu sådan utsträckning, att det omfattar
alla orter af betydenhet i landet, kommer att utveckla sin hela
betydelse för samfärdseln och de ekonomiska intressena och dermed
äfven att gifva staten full afkastning af det i anläggningen nedlagda
kapitalet, hvarföre det uppenbarligen bör ligga i statens intresse att, i
den mån tillgångar kunna beredas, fortskynda uppnåendet af nyssnämnda
tidpunkt. Jag anser mig derföre böra understödja Telegraf -

88 Sjunde hufvudtitelu.

styrelsens förslag- om anvisande af ett särskildt anslag för utförande
redan under den femårsperiod, för hvilken förut omförmälda anslag a
750,000 kronor blifvit anvisadt, af vissa ytterligare interurbana telefonledningar,
hvilka kunna anses af mera framstående vigt.

I fråga om valet af de ledningar, hvilka sålunda böra utöfver den
förut för femårsperioden uppgjorda planen nu komma till utförande,
anser jag äfvenledes Telegrafstyrelsens förslag böra vinna godkännande.
Bland de föreslagna ledningarna ingår visserligen liden Piteå—Haparanda
icke omedelbart såsom en länk i rikstelefonnätet, men kommer
att i en framtid utgöra eu vigtig del af detsamma, och genom dess
anläggning fylles i öfrig! redan nu, på sätt landshöfdingen i länet framhållit,
ett i den ifrågavarande, på kommunikationer vanlottade landsdelen
sedan länge förefintligt behof. För förvaltningen af statens vidsträckta
skogar i Norrbottens län varder ledningen af särskild betydelse,
i det att genom densamma de i de särskilda floddalarne befintliga,
ganska omfattande telefonnäten kunna bringas i förbindelse med länets
hufvudorter, hvarigenom vid förekommande tillfällen, såsom vid utbruten
skogseld, under pågående större afverkningar o. s. v., väsentliga
fördelar måste komma att beredas nämnda förvaltning. Linien Uddevalla—Strömstad
utgör, såsom Telegrafstyrelsen erinrat, en integrerande
del af den blifvande vestkustlinien och får dessutom den särskilda
uppgiften att med hvarandra förbinda åtskilliga af de i bohuslänska
skärgården genom telegrafverkets försorg anlagda telefonstationerna.
Hvad slutligen beträffar linien från Örebro till norska gränsen, kommer
densamma, under förutsättning att den vid gränsen mötes af en till
Christiania framdragen ledning, att med hvarandra förbinda Sveriges
och Norges telefonnät. Om än den sålunda föreslagna linien måhända
icke, åtminstone under den närmaste framtiden, kommer att lemna
eu afkastning, som motsvarar full ränta på det i anläggningen nedlagda
kapitalet, bör dock icke förbises, att mellan de närmast riksgränsen
på ömse sidor om densamma belägna, med talrika industriella
etablissement försedda orterna, hvilka hittills saknat telefonisk
förbindelse med hvarandra, en icke ringa telefonkorrespondens kan
antagas komma att uppstå. Och i öfrigt torde de fördelar, som för
samfärdseln de båda rikena emellan komma att beredas genom den
ifrågavarande internationela ledningen — i hvilket afseende uppmärksamhet
särskildt torde få fästas på möjligheten till omedelbara muntliga
förhandlingar mellan förvaltningsmyndigheterna i de båda hufvudstäderna
— tillräckligt uppväga olägenheten af ett åtminstone under
den första tiden mindre tillfredsställande ekonomiskt resultat. Då likväl
de förväntade fördelarne af linien Örebro—riksgränsen endast kunna

Sjunde hufvudtiteln. 39

uppstå under den ofvan uttalade förutsättningen, att linien på norska
sidan fram dragés till Christiania, anser jag förstnämnda linie endast
under nyssberörda förutsättning böra komma till stånd. Enligt hvad jag
inhemtat, är emellertid Eders Kongl. Maj:ts Norska Regering betänkt att
hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning i antydda
hänseende.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att af det utaf 1889 års Riksdag beviljade anslaget för anläggning
af telefonledningar på extra stat för år 1892 anvisa en femtedel
med 150,000 kronor,

dels ock att för anläggning af telefonledningar från Piteå till
Haparanda, från Uddevalla till Strömstad och från Örebro till riksgränsen
vid Magnor bevilja ett extra anslag för år 1892 å 116,000
kronor.

I sammanhang med föreliggande ärende anser jag mig böra inför
Eders Kongl. Maj:t uttala såsom min åsigt, att, med den utveckling
statens telefonväsende redan vunnit och inom den närmaste framtiden
ytterligare kommer att vinna, den tidpunkt numera icke synes
böra vara aflägsen, då statsverkets telefonmedel kunna i riksstaten
upptagas bland öfriga statsinkomster samt staten för telefonväsendet årligen
framläggas inför Riksdagen. Ännu är likväl, enligt min mening,
nämnda tidpunkt icke kommen. Statsverkets telefonväsende befinner
sig för närvarande i ett öfvergångsskede. Af de långsträckta telefonledningarne
äro ännu endast några få fullbordade, och i öfrigt består
telefonnätet af ett större antal i skilda orter spridda nät af öfvervägande
lokal betydelse. Formerna för förvaltningen af dessa ännu
icke till ett organiskt helt förenade delar kunna tydligen icke besitta
någon högre grad af fasthet eller likformighet, utan böra tvärtom
vara af beskaffenhet att kunna utan omgång underkastas de förändringar,
hvilkas lämplighet efter olika orters förhållanden blifvit af erfarenheten
ådagalagd. En under dessa öfvergångsförhållanden utarbetad
stat för telefonverket skulle uppenbarligen icke kunna erhålla
den för en sådan handling nödiga stadga. Härtill kommer, att, innan
den för utredande af frågan om post- och telegrafverkens förenande
under eu gemensam styrelse af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité
inkommit med de förslag, hvartill det komitén lemnade uppdrag må
komma att föranleda, och dessa förslag blifvit af Eders Kongl. Maj:t
pröfvade, frågan om telefonverkets framtida ställning ännu är sväfvande.
Då jag sålunda ännu icke anser förslag till stat för telefon -

[12, 13.]

Deri lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.

[14.]

Reglering af
flottleder i
Norrbottens
län.

40 Sjunde hufvudtiteln.

verket böra Riksdagen föreläggas, hemtar jag härför äfven stöd i det
förfarande, som iakttogs vid elektriska telegrafinrättningens första införande
här i landet. Ehuruväl telegraflinier började för statens räkning
anläggas redan under år 1853, understäldes nemligen staten för
telegrafverket icke förr än år 1871 Riksdagens pröfning.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hit hörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och
uppehållande af domängör omålen hots länsstyrelserna 45,000 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 22,113
kronor; och då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande
äro behöfliga samt, enligt hvad Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 17 sistlidne December anfört, anledning saknas att föreslå förhöjning
eller nedsättning i beloppen, tillstyrker jag lika med Domänstyrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes för år 1892 å extra stat äska samma
belopp, som äro beviljade för år 1891, dock att, för erhållande af jemn
slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till
resekostnader vid domänförvaltningen må höjas med 68 kronor och
således upptagas till 22,181 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens län.

På framställning af Eders Kongl. Maj:t anvisade nästlidet års
Riksdag för bestridande af kostnaderna för reglering af flottleder i Norrbottens
län ett extra anslag för år 1891 å 100,000 kronor, hvarjemte
Riksdagen medgaf, att de utgifter, som lades å flottningen, finge för
enahanda ändamål disponeras.

Eders Kongl. Maj:ls nyssberörda framställning var närmast föranledd
af en utaf Domänstyrelsen den 16 December 1889 afiåten underdånig
skrifvelse, deruti Domänstyrelsen, under framhållande af önskvärdheten
att för underlättandet af virkesafsättningen från kronans skogar i
Norrbottens län åtgärder vidtoges för flottbargörandet af vattendragen
i länet och att flottledsanläggningarne i större utsträckning, än hittills
varit möjligt, utfördes genom statens försorg, hemstälde, att ett
anslag af 100,000 kronor för hvartdera af åren 1890 och 1891 måtte
anvisas såsom en särskild förlagsfond till bestridande af kostnader för
reglering af flottleder från kronoskogar i Norrbottens län. Vid före -

Sjunde hufvudtiteln.

dragning af denna skrifvelse ansåg Eders Kongl. Maj:t väl, lika med
Domänstyrelsen, ett blifvande anslag för ifrågavarande ändamål icke
böra sammanblandas med reservationsanslaget för kronoskogarnes förvaltning,
men fann deremot Domänstyrelsens förslag att bilda en särskild
förlagsfond icke, åtminstone ej förr än en mera detaljerad utredning
angående de arbeten, som i omförmälda hänseende skulle under de
närmaste åren komma till utförande, blifvit åvägabragt, böra bifallas.

Sedan, på sätt nyss blifvit nämndt, Riksdagen för ifrågavarande
ändamål beviljat ett anslag för år 1891 till belopp af 100,000 kronor och
Domänstyrelsen erhållit nådig befallning att inkomma ej mindre med yttrande
i fråga om användande af omförmälda anslag än äfven med förslag
till bestämmelser i fråga om sättet för redovisningen och förvaltningen af
inflytande flottningsafgifter, anförde Domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 25 Augusti nästlidet år, att till utförande borde i första rummet
förekomma flottledsanläggningar i Svärdelfvens och Nuortijaurbäckens i
Byske eif utmynnande och i Arvidsjaurs socken belägna vattendrag,
hvilka arbeten, beräknade att kosta, arbetena i Svärdelfven 77,200 kronor
och arbetena i Nuortijaurbäcken 11,058 kronor eller tillhopa 88,258
kronor, enligt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i länet rörande
flot-tledsreglering i nämnda vattendrag meddelade laga kraft vunna
utslag skulle vara fullgjorda innan sommaren år 1891, samt att medel
jemväl erfordrades för bekostande af pågående syner och undersökningar
i Bodträskån och öfre delen af Töre vattendrag. Beträffande sättet för
redovisningen af inflytande flottningsafgifter tillkännagaf Domänstyrelsen,
att, då enligt §§ 1L och 14 i gällande flottningsstadga af den 30
December 1880 det ålåge flottningsförening att i enlighet med reglemente,
som, innan flottleden upplätes till allmänt begagnande, skulle af
länsstyrelsen fastställas, återgälda kostnaden för flottledens inrättande
samt att, der denna kostnad skulle ersättas genom årlig amorteringsafgäld
eller flottningsafgifter, för dessa afgifter afgifva redovisning,
Domänstyrelsen ansett sig böra inhemta vederbörande länsstyrelses yttrande,
efter hvars ingående Domänstyrelsen skulle inkomma med underdånigt
förslag såväl i berörda afseende som rörande förvaltningen af
inflytande flottningsafgifter.

Genom nådigt bref den 5 September 1890 behagade Eders Kongl.
Maj:t bemyndiga Domänstyrelsen att för de af Domänstyrelsen uppgifna
ändamål disponera det ifrågavarande för år 1891 anvisade anslaget.

Under åberopande af de motiv, som den 16 December 1889 föranledde
Domänstyrelsen att hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att ett
anslag af 100,000 kronor för hvardera af två år måtte anvisas såsom
förlagsfond till bestridande af kostnader för reglering af flottleder från
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 6

42 Sjunde hnfyudtiteln.

kronoskogar i Norrbottens län, har derefter Domänstyrelsen i underdånig
skrifvelse af den 23 September nästlidet år henistält, att, då det för
är 1891 anvisade anslag å 100,000 kronor vore behöflig! för inrättande
af flottleder i Svärdelfvens och Nuortijaurbäekens vattendrag m. ra.,
men enahanda åtgärder erfordrades äfven vid flera andra vattendrag,
bland hvilka kunde nämnas Bodträskån, öfre delen af Töre vattendrag,
Kengis och Lappea forsar i Torne eif samt vissa delar af Pite eif, och
åtminstone en del af dessa vattendrag enligt gjorda undersökningar
kunde och borde under år 1892 regleras, jemväl för sistnämnda år
måtte beredas ett anslag af 100,000 kronor för reglering af flottleder
i Norrbottens län med enahanda dispositionsrätt öfver inflytande flottningsafgifter,
som medgifvits vid beviljande af 1891 års anslag.

Jag hade redan den 11 Januari nästlidet år vid anmälan af
Domänstyrelsens i dess underdåniga skrifvelse den 16 December 1889
angående nu ifrågavarande ämne väckta förslag tillfälle att framhålla angelägenheten
deraf, att kronans stora virkestillgångar i Norrbotten genom
anläggandet af flottleder gjordes tillgängliga för afnämare äfvensom att
dessa anläggningar i möjligast största utsträckning utfördes genom
kronans försorg. Då jag nu anser mig böra förorda Domänstyrelsens
föreliggande framställning om anvisande af ytterligare 100,000 kronor
till flottledsregleringar, hvarigenom Domänstyrelsen skulle sättas i stånd
att i den ursprungligen afsedda utsträckningen tillgodose det ifrågavarande
ändamålet, kan jag således hänföra mig till den vid nyssnämnda
tillfälle lemnade närmare utredning af frågan. Jag tillåter mig fästa
uppmärksamheten derå, att genom det af Riksdagen i sammanhang med
anvisandet af 1891 års anslag lemnade medgifvande, att de afgifter,
som läggas å flottningen, jemväl må för bekostandet af flottledsregleringar
disponeras — hvilket medgifvande äfven beträffande det nu
ifrågasatta anslaget torde böra af Eders Kongl. Maj: t äskas — beredes
tillfälle att i betydligt större omfång, än de anvisade anslagssummorna
i och för sig angifva, åvägabringa dylika regleringar. Då, på sätt
Domänstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 16 December 1889 framhållit,
afsedt är, att de af kronan på flottledsanläggningar nedlagda kostnader
skola ersättas derigenom, att å hvarje flottad timmerenhet lägges en
afgäld, beräknad i förhållande till virkesmängden efter viss tids amortering
med ränta å oguldet kapital, komma nemligen de i nämnda
anläggningar nedlagda summor att successivt åter frigöras för att på
nytt kunna för likartad! ändamål användas.

Med anledning deraf att Riksdagen, såsom af dess underdåniga skrifvelse
den 20 Maj 1890 angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel framgår, vid beviljandet af förut omförmälda anslag

Sjunde hufyudtitelu. 43

till flottledsregleringar i Norrbotten för år 1891 förklarat sig förutsätta,
att, då kronan, för att skogsförsäljning måtte med fördel kunna ega
rum, nödgades anlägga flottled, obestämda förbindelser icke komme att
för statens räkning åtagas, torde få erinras, att, enligt livad Domänstyrelsen
i dess underdåniga skrifvelse den 25 Augusti nästlidet år anfört,
utförandet af de ifrågavarande arbetena komme att, såsom förut i dylika
fall egt rum, utbjudas å entreprenadauktion samt att dervid eller i öfrigt
vid flottleders ordnande anledningar till obestämda förbindelsers åtagande
å kronans sida icke förekomme.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Makt måtte
föreslå Riksdagen

att för bestridande åt kostnaderna för reglering af flottleder i
Norrbottens län anvisa ett extra anslag för år 1892 å 100,000 kronor
äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, må för
enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

För skogsodlingens befrämjande har Riksdagen för hvartdera af [15.]
åren 1889, 1890 och 1891 anvisat ett extra anslag af 25,000 kronor. SkogsDe
för ifrågavarande ändamål för de två förstnämnda åren bevil- befrämjande.
jude anslag hafva blifvit af Eders Kongl. Maj:t till fullo disponerade;
och jemväl för år 1891 hafva till Eders Kongl. Maj: t inkommit
anmälningar om delaktighet i anslaget till sammanlagdt belopp af
27,225 kronor.

Då intresset för det med anslaget afsedda ändamål sålunda är
oförminskadt och anledning icke finnes att ifrågasätta ändring i de för
åtnjutande af bidrag från samma anslag stadgade vilkor, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att för skogsodlingens befrämjande för år 1892 bevilja ett extra
anslag af 25,000 kronor, att ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
för att i män af tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande af skogsfru
och plantor till billigt pris eller beredande af kostnadsfritt biträde
vid skogsodlingsarbeten, dock med vilkor att statsbidrag icke må till
något län utgå med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap
tillsammans eller ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej
heller till högre belopp än 2,000 kronor för hvarje landstingsområde.

44 Sjunde hufvudtiteln.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1892 utgör 783,234 kronor mot 832,234 kronor i riksstaten för år 1891.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredragande departementschefen
sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under
sjunde hufvudtiteln; och behagade Hans Maj:t Konungen dertill lemna
nådigt bifall.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1891.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre yoN Essen,
friherre Akerhielm,

Östergren, x

Groll och

Wikblad.

Departementschefen, herr statsrådet Wennerberg föredrog följande ärenden
rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat'' och de till
samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof; hvarvid departementschefen
yttrade, beträffande

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde liufvudtiteln.

Professur i
obstetrik och
gynekologi i
Upsala.

Ordinarie anslag:

Universiteten.

Bland de framställningar om anslag för universitetet i Upsala, hvilka
finnas anmälda i universitetskanslerns underdåniga skrifvelse den 30 sistlidne
september, synes mig till en början den, som afser inrättande af en
ny professorsbefattning i obstetrik och gynekologi, vara förtjent af särskild
uppmärksamhet.

Medicinska fakulteten har angående behofvet af detta anslag anfört
följande.

Under mer än femtio år hade vid Upsala universitet läroämnena kirurgi,
oftalmiatrik, gynekologi och obstetrik varit förenade under en lärostol,
hvars innehafvare burit titel af professor i kirurgi och obstetrik. För undervisningen
i dessa ämnen funnes derjemte sedan år 1860 en adjunktur
i kirurgi och obstetrik, hvilken enligt universitetets stat skulle ombildas
till eu extra ordinarie professur i kirurgi, obstetrik och oftalmiatrik.

Under den långa tid, som förflutit efter inrättandet af ofvannämnda
professur i kirurgi och obstetrik, hade dessa vetenskaper vunnit en förut
knappt anad utveckling. De hade sålunda i praktiskt hänseende, med tillhjelp
särskildt af de moderna så kallade antiseptiska metoderna, bemäktigat
sig nya vigtiga områden, och deras vetenskapliga studium fordrade numera
kännedom äfven om nya teoretiska discipliner, i synnerhet bakteriologi och
experimentel patologi, hvilka under senare år utbildat sig till mer eller
mindre sjelfständiga grenar af patologien, hvarjemte oftalmiatriken och
gynekologien vunnit så stor omfattning, att de numera måste betraktas såsom
särskilda grenar af läkarevetenskapen.

Fn gifven följd häraf hade blifvit, att en och samme lärare ej in er
kunde såsom fordom följa samtliga dessa läroämnens teoretiska utveckling
och tillika vara förtrogen med deras praktiska utöfvande. Också hade man
vid flertalet af Europas universitet funnit det nödvändigt att fördela undervisningen
i dessa läroämnen på minst två, merendels tre eller flera lärostolar,
af hvilka en vanligen omfattade kirurgi, ensamt eller jemte oftalmiatrik,
och en gynekologi samt obstetrik. Sålunda funnes det för närvarande
inom Tyskland, Österrike och Schweiz — de länder, hvilkas universitetsförhållanden
mest liknade våra egna — intet enda universitet, vid
hvilket läroämnena obstetrik och gynekologi vore förenade med kirurgien
under en och samma lärostol, utan hade numera alla dessa universitet minst

Åttonde hufvudtiteln.

en ordinarie professor i kirurgi och en i obstetrik samt gynekologi, och
vid många af dem funnes i dessa sistnämnda ämnen två professurer, en
ordinarie och en extra ordinarie. Vid de flesta nordiska universitet egde
ett liknande förhållande rum. Särskilda lärostolar för obstetrik upprättades
i Köpenhamn 1841, i Kristiania 1850 och i Helsingfors 1857; vid Karolinska
institutet i Stockholm funnes sedan lång tid tillbaka två lärareplatser
för obstetrik och gynekologi.

Vid universitetet i Upsala hade man ock sedan länge lifligt känt behofvet
af en fördelning af de många nu under professuren i kirurgi och
obstetrik hörande läroämnena. Och då denna professur nu vore ledig och
skulle återbesättas, framträdde nödvändigheten af en sådan fördelning kraftigare
än någonsin. Fakulteten skulle sannolikt ej finna någon, som egde
på en gång så omfattande praktisk skicklighet och erfarenhet och tillika
så vetenskapliga studier i alla de till professuren i dess nuvarande omfång
hörande ämnen, att han kunde öfvertaga undervisningen och utöfva densamma
på ett fullt nöjaktigt sätt. Och äfven om det lyckades att finna
en man, som egde tillräcklig skicklighet för den ifrågavarande platsen,
skulle dock hans tid ej räcka till att utöfva en lärareverksamhet, som vid
andra medicinska läroverk loge i anspråk minst två, men ofta flera än tre,
lärares tid och krafter. Fakulteten kände det derför vara sin pligt att nu
framhålla det oundgängliga behofvet deraf, att för undervisningen i obstetrik
och gynekologi anstäldes en särskild lärare. Och då obstetriken länge
varit ett af den praktiska medicinens hufvudämnen, ansåge fakulteten, att
denne lärare borde, i likhet med hvad vid andra universitet vore fallet,
vara en ordinarie professor.

I sammanhang härmed har fakulteten meddelat, att vid universitetet
redan funnes en år 1859 inrättad obstetrisk anstalt, å hvilken årligen ett
större antal förlossningar egde rum, under senare åren i medeltal ett antal
af 123 om året. Om denna anstalt, der en blifvande professor i obstetrik
och gynekologi skulle utöfva sin undervisning, har fakulteten vidare upplyst:
att anstalten, hvilken vore inrymd i det akademiska sjukhusets undre
våning, tills vidare åtnjöte ett årsanslag dels från Upsala stad dels från
Upsala läns landsting; att dessa anslag hittills visat sig tillräckliga till barnaföderskornas
underhåll och vård samt till aflöning åt den för anstalten behöfliga
föreståndarinnan, hvilken sjelf aflönade ett biträde för patienternas
skötsel; samt att den för anstalten nödiga amanuensbefattningen hittills
utan olägenhet bestridts af underkirurgen vid det akademiska sjukhuset;
hvarför något vidare bidrag af statens medel till anstaltens underhåll,
derest framställningen om den nya professuren skulle bifallas, icke syntes
för den närmaste framtiden behöfligt.

Åttonde hufradtiteln.

Beträffande den nuvarande adjunkturen i kirurgi och obstetrik gälde
om innehafvare!! af denna lärarebefattning detsamma som om ordinarie
professorn i nämnda läroämnen, eller att det numera i följd af dessa ämnens
starka utveckling vore rent af omöjligt för en person att i fråga om
undervisning och vetenskaplig forskning kunna beherska dem båda. Också
hade innehafvare!! af denna lärareplats hittills hufvudsakligen undervisat
i kirurgi och ögonläkekonst, ett läroämne, som numera vunnit ett sådant
omfång och den betydelse för läkarebildningen, att det vid en medicinsk
läroanstalt kraf de en man för sig. Fakulteten vore ock för sin del öfvertygad
om nödvändigheten deraf, att denna adjunktur eller framdeles blifvande
extra ordinarie professur borde, såsom i verkligheten hittills skett,
inskränkas till undervisning i kirurgi och oftalmiatrik, med det senare
läroämnet såsom hufvudsak, under det kirurgien vid denna lärareplats
bibehölles endast på det fakulteten måtte vid förfall för kirurgie professorn
hafva utväg att kunna uppehålla det för den praktiska läkarebildningen
vigtiga kirurgiska hufvudämnet.

Hvad fakulteten sålunda anfört synes mig ådagalägga, att den begärda
nya professuren är af verkligt behof påkallad. Så väl det akademiska
konsistoriet som universitetskanslern hafva ock särskildt framhållit angelägenheten
af detta anslag. Jag tillstyrker derför i underdånighet, att
Eders Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att
till upprättande af en professorsbefattning i obstetrik och gynekologi vid
universitetet i Upsala må beviljas ett årligt anslag af 6,000 kronor, deraf
4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar. S

geologiska
institutionen
i Upsala.

[2.] Vidare har det akademiska konsistoriet i Upsala framstält behofvet af

Mineralogisk- åtskilliga anslag för den mineralogisk-geologiska institutionen derstädes. Härvid
har konsistorium åberopat den utredning och motivering, som institutionens
föreståndare afgifvit och hvilken är af följande innehåll.

De anslagsbehof, om hvilka här vore fråga, måste, för att rätt uppfattas,
betraktas under hänsyn till den omhvälfning, som undervisningssättet i
mineralogi och geologi vid universiteten på senare tid undergått. Medan
ännu för några få årtionden sedan undervisningen utgjordes endast af föreläsningar
och institutionens materiel uteslutande bestod af samlingarna i
ämnet, stälde den nutida undervisningen helt andra kraf på institutionens
materiela utrustning. Undervisningen i mineralogi och kristallografi fordrade
utom lärarens omedelbara handledning äfven dyrbara instrumentala
hjelpmedel; likaså studiet af petrografien. För att de studerande skulle
kunna göra sig förtrogna med de metoder och instrumentala hjelpmedel,
som den mineralogisk-petrografiska vetenskapen nu använde, erfordrades,

Åttonde hufvndtiteln. 5

att de finge tillfälle att utbilda sig i det praktiska handhafvandet af ifrågavarande
instrument. Härmed blefve en öfningsinstitution nödvändig. Först
genom anordnande af en sådan komme mineralogien och petrografien i
samma ställning som öfriga närbeslägtade naturvetenskaper, kemi, fysik,
botanik, zoologi m. fl. Under det dessa sedan länge vore i besittning af
praktiska öfningsinstitutioner, till hvilka den väsentliga delen af undervisningen
vore förlagd, saknade den mineralogisk-geologiska vetenskapen allt
hittills en dylik inrättning.

Så länge institutionen måste åtnöjas med sin förra lokal i kemiska
byggnaden, var en sådan utvidgning, som behöfdes för anordnandet af
praktiska öfningar i större omfång, omöjlig, enär utrymme dertill saknades.
Då institutionen år 1885 öfverflyttades till gamla konsistorium set
och fick detta helt och hållet till sitt förfogande, tilldelades institutionen
ett så betydligt större utrymme hufvudsakligen i ändamål att möjliggöra
upprättandet af en öfningsanstalt af det slag, som det nutida studiet af
mineralogi och geologi fordrade. Dessa lokaler vore dock hittills endast
delvis inredda för deras nya bestämmelse, och framför allt fattades derstädes
den instrumentala utrustningen, utan hvilken hvarken någon undervisning
eller några vetenskapliga undersökningar kunde åstadkommas.

Det vore således endast ett fullföljande af den redan beträdda vägen,
då nu för institutionen begärdes nya anslag dels på ordinarie stat dels för
en gång.

Vid redogörelsen för de å extra stat erforderliga anslagen torde jag
få upptaga frågan om det belopp, som härutinnan må äskas att för en
gång utgå. Beträffande tillökningen å ordinarie stat har institutionens
föreståndare anfört följande.

Det nuvarande årsanslaget utgjorde 1,850 kronor, hvaraf utginge aflöning
åt en amanuens med 500 kronor, aflöning åt en vaktmästare med
500 kronor och till materielen 850 kronor. Dessa medel hade redan för
länge sedan visat sig alldeles otillräckliga för institutionens ändamål. Dermed
hade ej ens kunnat tillgodoses samlingarnas behof, så att dessa kunnat kompletteras
med de vigtigare af de mineralfynd, som under senare tider gjorts
i in: och utlandet. I ännu mycket högre grad befunnes nämnda medel otillräckliga,
då institutionen skulle utbildas från att hufvudsakligen vara en
mineralogisk och geologisk samling till eu undervisningsanstalt, der handledning
särskild! i kristallograti och petrografi skulle meddelas de studerande
på olika stadier, medan de mera försigkomne blefve satta i tillfälle
att sjelfständigt utföra de vetenskapliga arbeten, som utgjorde nödiga
och faststälda prof för examina och lärdomsgrader.

Såsom ett vilkor för åstadkommandet af en verklig undervisning, sådan

Åttonde hufvudtiteln.

densamma nu för tiden bedrefves på de mineralogisk-geologiska öfningsinstitutionerna
vid andra universitet, uppstälde sig först ökandet af institutionens
arbetskrafter. Det vigtigaste behofvet i detta afseende vore
anställandet af en preparator, hvilken finge uteslutande egna sig åt förfärdigandet
af de så val för undervisningen som för alla kristallografiska och
petrografiska undersökningar nödiga preparater. Materialets natur förorsakade,
att — i motsats till hvad fallet vore vid det botaniska och zoologiska
studiet — förfärdigandet af preparat er för de kristallografiska och
petrografiska undersökningarna måste anförtros åt en i detta arbete särskildt
utbildad person. Ordinära bergartspreparater kunde visserligen efter
någon tids öfning förfärdigas af nästan hvilken person som helst, men det
syntes mindre lämpligt att med detta rent mekaniska och tidsödande arbete
taga de studerandes tid i anspråk; och för preparater till de kristallografiska
undersökningarna behöfdes i alla händelser en specielt utbildad person.
För ifrågavarande ändamål funnes ock vid utlandets mineralogisk-petrografiska
institutioner särskilda personer, en eller flera, anstälda; likaså vid
Stockholms högskola, hvars mineralogiske preparator i icke ringa mån
bidragit till de vackra kristallografiska arbeten, som derstädes under senare
åren utförts. Behofvet af en preparator gjorde sig äfvenledes gällande
genom nödvändigheten att anlägga en samling petrografiska preparater för
mikroskopiska studier. Till en sådan samling funnes ännu icke en början
gjord, och densamma erhölles vida billigare och fortare på detta sätt, än
om man skulle låta vid utländska optiska institut verkställa alla slipningar.
Vid Stockholms högskola egde man redan en samling af 7—8,000 preparater,
som vore af oskattbart värde för undervisningen i petrografi, och
vid en del utländska institutioner, der den mikroskopiska petrografien
längre tid drifvits, funnes ännu betydligare preparatsamlingar.

För att emellertid så mycket som möjligt inskränka personalen, föresloges,
att den nuvarande vaktmästareplatsen skulle förändras till en preparatorstjenst
med en deraf påkallad förhöjning af lönen. Detta kunde ske
genom ett tillägg af 500 kronor till den redan befintliga vaktmästarelönen,
hvarjemte ett särskildt anslag af 200 kronor erfordrades för lokalens städning
och renhållning. För en aflöning af 1,000 kronor, jemte bostad i
institutionen, kunde, enligt hvad föreståndaren hade sig bekant, vinnas en
för ändamålet lämplig person, som kunde förena preparators- och vaktmästarebefattningarna.

Ett annat angeläget behof vore anställande af en andre amanuens vid
institutionen. Denna omfattade, såsom namnet angåfve, två skilda ämnen,
och motsvarande dessa funnes äfven två olika samlingar, en mineralogisk
och en geologisk. Erfarenheten hade ådagalagt, att man på de studerande,

Åttonde hufvudtiteln.

hvilka åtoge sig amanuensplatser, icke kunde ställa den fordran, att de
skulle vara så hemmastadda i båda dessa ämnen, att de med någon nytta
kunde användas för båda samlingarna; antingen läge deras studier åt det
naturhistoriska hållet, i hvilket fall man icke kunde påräkna deras biträde
vid ledningen af öfningarna i petrografi eller kristallografi, eller ock ginge
deras studier i den fysisk-kemiska riktningen, då vanligen arbetet i den
geologisk-paleontologiska samlingen blefve åsidosatt. Institutionens af gammalt
berömda mineralsamling, innehållande vid pass 23,500 stuffer, deraf en
stor mängd äldre mineralier af högt värde, vore ännu icke katalogiserad,
ett förhållande som vid en så stor offentlig samling torde sakna motstycke.
Endast detta arbete skulle vara fullt tillräckligt att sysselsätta en amanuens
under flera års tid. Då undervisningen på den mineralogisk-petrografiska
öfningsinstitutionen komme till stånd, blefve äfven amanuensen häraf tagen
i anspråk. Det vore derför icke troligt, att en amanuens, som utom de
löpande arbetena vid mineralsamlingen äfven finge ett så tidsödande uppdrag
som denna stora samlings katalogisering och dessutom skulle biträda vid
undervisningen, skulle finna tid öfrig att äfven sysselsätta sig med den
geologisk-paleontologiska samlingen. Såsom ett trängande behof måste
alltså framhållas anställandet af en andre amanuens särskildt för den geologisk-paleontologiska
delen af samlingen. Då behofvet af en särskild lärareplats
i paleontologi och historisk geologi, oaktadt upprepade framställningar
derom, ännu icke blifvit fyldt, vore det dock nödvändigt att tillse, att de
icke obetydliga samlingar, som i detta ämne redan vore för handen, blefve
tillvaratagna, ordnade och uppstälda på ett för undervisningen fruktbringande
sätt, hvilket icke kunde ske inom beräknelig tid utan tillökning af
arbetskrafterna.

Anslaget till materielen utginge för närvarande med 850 krofior. Då
så godt som inga instrument, preparater, kristallmodeller eller annan undervisningsmateriel
hittills anskaffats, hade detta anslag så godt som uteslutande
kunnat användas för samlingarnas komplettering samt anskaffande
af skåp och montrer för deras uppställning. Likväl hade det visat sig
snarare för knappt än för stort tilltaget. Under förutsättning att detta
anslag fortfarande såsom förut hufvudsakligen finge utgå till samlingarnas
kompletterande, ifrågasattes nu icke någon förhöjning af detsamma.

Men för att hålla den en gång fullt utrustade kristallografisk-petrografiska
institutionen i tidsenligt skick med afseende på dess instrumentala
utrustning blefve deremot ett särskildt anslag nödigt. På detta område
giordes oupphörligt nya uppfinningar; mikroskop- och goniometer-konstruktionerna
förbättrades och fullkomligare undersökningsmetoder komme i
användning. Eu institution, som icke vore i stånd att tillegna sig dessa

Åttonde hufvudtiteln.

förbättringar, skulle snart åter stå på eu föråldrad ståndpunkt. För det
vetenskapliga arbetets bedrifvande vore äfven ett mindre specialbibliotek,
omfattande de vigtigaste geologiska kartor samt hand- och uppslagsböcker,
af största värde. För afhjelpandet af här omförmälda behof erfordrades
ett årsanslag af 600 kronor.

Med undervisningen i mineralogi och petrograii vore numera alltid
ett mindre kemiskt laboratorium förenad! Detta vore icke afsedt för
qvantitativa mineralanalyser och behöfde ej vara utrustadt derför; men der
måste kunna utföras de mikrokemiska undersökningar, som nu inginge i
de petrografiska arbetsmetoderna, äfvensom separering af bergarternas
mineralbeståndsdelar i derför särskild! framstälda tunga vätskor m. m.
För arbetena på detta laboratorium måste beräknas ett särskild! årsanslag
af 250 kronor.

Enligt denna utredning skulle för mineralogisk-geologiska institutionen
erfordras ett årsanslag af 3,900 krono]’, sålunda fördeladt:

aflöning för två amanuenser å 500 kr............. 1,000: —

» » en preparator, tillika vaktmästare 1,000: —

städning och renhållning ....................................... 200: —

till materielen: *

a) samlingarnas kompletterande..... 850: —

b) instrument, kartor m. m............. 600: —

c) laboratorium ................................... 250: — 1,700: —

kronor 3,900: —

eller en förhöjning i det nuvarande anslaget med 2,050 kronor.

Ifrågavarande institution har länge fått åtnöjas med ett årsanslag,
afpassadt efter äldre förhållanden, och det synes derför nödigt, att densamma
nu sättes i tillfälle att fullfölja sin verksamhet på ett sätt, som
bättre öfverensstämmer med vetenskapens nuvarande utveckling. Universitetskanslern
har ock särskilt förordat bifall till förevarande framställning.
Då de begärda särskilda anslagsposterna och dessas belopp icke synas
gifva anledning till anmärkning, anser jag mig böra tillstyrka, det Eders
Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till förhöjning af årsanslaget till
den mineralogisk-geologiska institutionen i Upsala från 1,850 kronor till
3,900 kronor, enligt ofvan angifna fördelning, bevilja 2,050 kronor.

[3.] Kanslern för universitetet i Lund har hos Eders Kongl. Maj:t anmält

Assistent vid och till bifall förordat en af det större konsistoriet vid nämnda universitet
insututionen gjord framställning om anslag till förstärkning af arbetskrafterna vid
i Lund. patologiska institutionen derstädes, Denna framställning grundar sig på

Åttonde hufvudtiteln. S

en af institutionens föreståndare till konsistoriet ingifven skrifvelse, i hvilken
behofvet af ifrågavarande anslag motiveras sålunda.

Genom uppförandet af den nya byggnaden för institutionen hade
icke blott de yttre brister undanröjts, hvilka förut i hög grad försvårat
undervisningen i patologisk anatomi och allmän patologi, utan äfven
möjliggjorts att utsträcka verksamheten utöfver dessa båda hufvudämnen
till områden, hvilka förut nödtvunget varit derifrån uteslutna. I främsta
rummet vore härvid att framhålla bakteriologien med dess genomgripande
betydelse för medicinen, i hvilket läroämne numera ordnad undervisning
meddelades a institutionen. Likaså hade tillfälle beredts för experimentalpatologiska
studier, om ock denna sida af institutionens verksamhet af brist
på tid och krafter ännu icke kunnat komma till sin fulla rätt.

Oberoende af institutionens utveckling hade derjemte tillgången på
material för de för hela det patologiska studiet så vigtiga obduktionerna
vunnit en icke obetydlig tillökning derigenom, att med välvilligt medgifvande
af öfverläkaren vid Lunds hospital alla derstädes under läsåret
förefallande obduktioner användes för undervisning och förrättades af e. o.
professorn i patologi efter samma plan som å sjelfva institutionen. Synnerligen
önskligt vore, att de vida rikare tillfällen, som-i detta hänseende
komme att erbjuda sig vid Lunds stora, snart färdiga asyl för sinnessjuka,
kunde pa samma sätt komma undervisningen till godo, särskildt med hänsyn
till de mera ovanliga sjukdomsformer, som der förekomme. Möjligheten
att uppnå detta vigtiga mal berodde dock helt och hållet på, i hvad mån
dertill nödig arbetskraft kunde beredas.

Efter omförmälande af vissa förhållanden, som i Lund gjorde bestyret
med obduktionernas förrättande mera tidsödande och för lärarne betungande
än vid de medicinska läroverken i Stockholm och Upsala, och efter
att hafva särskildt anmärkt, hurusom obduktionerna påginge icke blott
under den för öfriga lärare stadgade undervisningstiden utan jemväl under
examensperioderna och julferierna, anför institutionsföreståndaren vidare.

De arbetskrafter, öfver hvilka institutionen förfogade, utgjordes af eu
ordinarie professo)'' (i teoretisk medicin), en extra ordinarie professor i
patologisk anatomi, hvilken dock tillika vore lärare i rätts- och statsmedicin
samt hygien, äfvensom af en amanuens. -—- Ordinarie professorn
besti ede undervisningen i allmän patologi och ledde dertill hörande kurser,
med undantag af de bakteriologiska, samt föreläste i systematisk patologisk
anatomi. Härtill komme undersökningar af ingående preparater och det
tidsödande arbetet med deras uppställning och katalogisering, de talrika
ekonomiska och andra bestyr, som åtföljde ledningen af eu praktisk institution,
samt slutligen de ofta påkommande tentamina i de särskilda till

Bill. till Riksd. Frot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Åttonde lmfvudtitehi.

befattningen hörande läroämnena. Med dessa göromål vore honom pålagdt
ett arbete, mer än tillräckligt för en person. — Extra ordinarie professorns
åligganden omfattade dels undervisningen i rättsmedicin med tillhörande
liköppningar och undersökningar jemte hygien, för hvdka ämnen han vore
sjelfständig målsman och examinator, dels ock den patologiska anatomien,
af hvilket ämne han fått på sin andel de allmänna obduktionerna. Dessutom
hade han måst öfvertaga ledningen af det bakteriologiska laboratoriet
med dithörande öfningar. Äfven denne lärares tjenstgöring, sådan den
vore lagstadgad eller af omständigheterna honom pålagts, hade redan nått
sin yttersta gräns, så att hvarje utsträckning derutöfver, t. ex. det ifrågasatta
öfvertagandet af obduktionerna på Lunds asyl, endast kunde ske på
bekostnad af någon annan, icke mindre vigtig sida af hans lärareverksamhet.
— Beträffande amanuensen vore det att anmärka, att, då lönen endast utgjorde
500 kronor, till denna befattning icke kunde påräknas andra aspiranter än
medicine studerande, d. v. s. nybörjare, hvilka, när de väl hunnit något
utbilda sig, vore färdiga att taga examen och afgå. Då emellertid amanuensbiträde
vore alldeles oumbärligt vid alla de praktiska öfningarna, och då
sådana ofta måste pågå samtidigt på två eller till och med tre ställen,
hade man sökt hjelpa sig med att antaga extra amanuenser, af hvilka den
äldste på senare tider till någon del godtgjorts genom vissa smärre förmåner.
Det vore visserligen sant, att tjenstgöringen såsom amanuens egde
stor betydelse för den vetenskapliga utbildningen och att lärjungarne väl
kände och uppskattade detta förhållande, hvarför det icke heller mött
någon svårighet att erhålla extra amanuenser; men å andra sidan vore det
tydligt, att de mera maktpåliggande och beständiga göroinålen icke utan
risk kunde göras beroende af dylik tillfällig och frivillig hjelp, utan för
sin jemna orubbade fortgång kräfde det fastare band, som aflöningen innebure.
Med den utsträckning göroinålen på institutionen numera tagit och
i synnerhet sedan det stadig tillsyn fordrande bakteriologiska laboratoriet
trädt i verksamhet, framträdde allt mera behofvet af ansvarigt biträde och
nödvändigheten att antingen bereda extra amanuenserna skälig ersättning,
eller anställa ytterligare en aflönad amanuens.

Af denna redogörelse framginge, att i sammanhang med de väsentligt
ökade tillfällen till arbete inom vetenskapens olika grenar, som den nya
anstalten beredt, och genom tillkomsten af ett nytt och vigtigt läroämne,
bakteriologien, så väl den vid institutionen meddelade undervisning som
äfven i öfrigt göromålen derstädes vunnit sådant omfång, att de tillgängliga
lärare- och arbetskrafterna blifvit otillräckliga. Under nuvarande förhållanden
vore det icke blott omöjligt att begagna sig af det tillfälle till
vinnande af ökadt obduktionsmaterial, som den nya asylen för sinnessjuka

Åttonde hufvudtiteln. li

snart komme att erbjuda, utan de befintliga krafterna toges redan nu i
alla riktningar så, _ starkt i anspråk, att det ringaste afbrott genom sjukdomsförfall
eller af annan anledning nödvändigt måste leda till betänkliga
rubbningar i undervisningens och arbetets gång. Dessutom borde bär framhållas
tvenne vanligen förbisedda omständigheter, den ena att det arbete,
som lärarne utom läseterininerna presterade, i sjelfva verket vore frivilligt
och — då här vore fråga om teoretiska lärofack — lönlöst, hvarför billigheten
syntes kräfva, att ej öfverdrifna anspråk stäldes på deras offervillighet,
den andra att genom den ansträngande och tidsödande undervisningsverksamheten
under så stor del af året allt för mycket inkräktades på den tid
och de tillfällen till vetenskapliga undersökningar och litterär verksamhet,
pa hvilka äfven dessa akademiska lärare egde rättmätiga anspråk.

för att afhjelpa berörda missförhållanden funnes ingen annan utväg
än att öka tjenstemännens antal. \ id de båda andra medicinska läroverken
funnes fasta laboratorsbefattningar i patologi eller patologisk anatomi med
löner af 3,000 till 4,500 kronor. Då emellertid Lunds medicinska fakultet
i den extra ordinarie professuren i anatomi, rättsmedicin och hygien redan
egde eu fast lärareplats, hvilken åtminstone till en del omfattade ifrågavarande
läroämnen, ville man icke begära en dylik laboratorsbefattning,
utan syntes de påvisade bristerna kunna undanrödjas — åtminstone försöksvis
— på ett, mindre kostsamt sätt, hvilket derjemte hade fördelen
att öka antalet af de rörliga och för läkarebildningen vigtiga assistent- och
amanuensplatserna. Institutionsföreståndaren ville alltså föreslå:

att vid institutionen inrättades eu rörlig assistentbefattning med årlig
lön af 1,500 kronor och afsedd att för kortare tid innehafvas af en medicine
licentiat eller eventuelt af en medicine kandidat, som afslutat sin
kliniska tjenstgöring, hvarvid syftet vore att så vidt möjligt för denna
befattning vinna personer, hvilka förut i egenskap af amanuenser förvärfvat
sig större insigter på detta område. Assistentens vigtigaste åliggande skulle
blifva att mera verksamt och sakkunnigt, än hvad i allmänhet kunde begäras
af en amanuens, biträda vid obduktionerna eller vid behof äfven
sjelfständigt leda sådana och uppsätta dertill hörande protokoll. På grund
åt deri större mognad och de insigter i den egentliga medicinen, eu sådan
assistent förvärfvat, borde han derjemte vara i stånd att verksamt deltaga
i och vid behof sjelf öfvertaga äfven andra åligganden, som nu hvilade
ensamt på lärarne;

samt att för institutionen matte beviljas ett årligt anslag motsvarande
eu vanlig amanuenslön, eller 500 kronor, att användas till ersättning åt
extra amanuenser eller såsom arfvode åt en andre amanuens.

Åttonde hnfvudtiteln.

Med gillande af livad institutionsföreståndaren sålunda föreslagit, liar
konsistorium i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen utverka beviljandet af nyssnämnda två anslagsposter.

Af hvad här ofvan blifvit anfördt synes framgå, att för undervisningen
i patologi och patologisk anatomi vid universitetet i Lund fordras förstärkning
af personalen. Jag finner den föreslagna assistentbefattningen,
väl egnad ett fylla detta behof, men anser ock att, om en sådan befattning
erhålles, det jemväl begärda amanuensarfvodet bör kunna tillsvidare
umbäras. Jag får alltså i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Ma,j:t
täcktes till Riksdagen göra framställning om beviljande af ett årligt anslag
å 1,500 kronor till aflönande af en assistent vid patologiska institutionen
i Lund.

[4.j Akademiska konsistoriet i Lund bär vidare anhållit om ett årligt

Botaniska anslag till underhåll af materiel samt till betjening, bränsle, gas, vatten
tCr ™- ui. vid det växt fysiologiska laboratorium, som skall inrättas i den nya
byggnaden för botaniska institutionen. Då vid 1888 års riksdag nådig
framställning gjordes om anslag till nämnda byggnad, omförmäldes, att
för den utvidgade institutionen konnne att erfordras ökadt årsunderhåll.
Institutionens föreståndare har nu erinrat, att, som byggnaden skulle blifva
färdig under loppet af innevarande år, frågan om det förhöjda anslaget
icke längre kunde uppskjutas. Det till materiel vid botaniska institutionen
nu utgående årsanslaget, hvarmed skulle bestridas utgifter ej allenast fölträdgårdens
underhåll och växthusens uppvärmning in. in., utan äfven för
anskaffandet och underhållet af samlingar och material å botaniska museet,
utgjorde endast 5,100 kronor, eller ungefär hälften af hvad botaniska institutionen
i Upsala dels af statsanslag dels af enskild donation hade att för
samma ändamål disponera och kunde endast med iakttagande af den största
omtanke och sparsamhet räcka till för sitt nuvarande ändamål, men försloge
ingalunda till bestridande af nya och för institutionen hittills främmande
utgifter. De växtfysiologiska öfningar och arbeten, soin nu skulle
anordnas, kräfde ej obetydliga utgifter för kemikalier, underhåll af apparater,
kärl in. in., hvarjemte uppvärmningen och belysningen af de nya
lokalerna, betjening in. in. medförde ökade kostnader. Det kunde ifrågasättas,
huruvida ett årligt anslag af 1,500 kronor vore för dessa utgifter
tillräckligt. Institutionsföreståndaren saknade ännu egen erfarenhet om de
verkliga kostnaderna för underhållet af ett växtfysiologiskt laboratorium,
men ansåge sig också af denna anledning för närvarande cj böra begära
eu större summa än den nyss nämnda i den förhoppning att, om detta

Åttonde hnfvudtiteln. 13

anslag framdeles skulle befinnas otillräckligt, Riksdagen vore villig att
höja detsamma.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt och då ifrågavarande
anslagsbehof är en förutsedd följd af den tidsenliga utvidgning af botaniska
institutionen, som möjliggjorts genom den nya byggnadens uppförande,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att till förhöjning af årsanslaget till materiel för botaniska institutionen
i Lund bevilja 1,500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet har hos [5.]
kanslern för universitetet i Upsala gjort framställning om utverkande af ^‘aftm
anslag bland annat för underhåll och utveckling af institutets anatomiska anatomiska
museum; och har kanslern, med öfverlemnande af denna framställning, i B"‘see''-underdånighet hemstält, att för nämnda ändamål måtte, på sätt lärarekollegiet
begärt, beviljas ett årligt belopp af 1,000 kronor.

Redan år 1889 var detta anslag ett af de önskningsmål, som från
karolinska institutet till Eders Kongl. Maj:t framburos, ehuru det bland
mängden af andra anslagsyrkanden ej då kunde vinna nådigt afseende.
Lärarekollegiet, som i sin nu gjorda framställning åberopar hvad kollegiet
vid föregående tillfälle yttrade i fråga om behofvet af nämnda anslag,
anförde då hufvudsakligen följande.

För mer än femtio år sedan grundlädes af den frejdade anatomen
Anders Retzius karolinska institutets numera ytterst värderika anatomiska
museum, i hvilket bland annat värdefullt material funnes den dyrbara
samling af kranier af olika menniskoraser, på hvilkas studium Retzius
grundade sin bekanta indelning af menniskoraserna och derigenom väckte
den antropologiska forskningen till nytt lif.

Nämnda museum hade redan i många fall utgjort ett vigtigt underlag
för de vetenskapliga forskningar, som utförts vid institutet af der anstälde
eller eljest arbetande vetenskapsidkare. Men äfven oberoende af det egentliga
vetenskapliga värdet af detta museum och dess olika afdelningar vore
detsamma för den anatomiska undervisningen vid karolinska institutet af
stor betydelse. Detta hade länge varit kändt och erkändt af dem, som
haft denna undervisning om händer. Behofvet af serier utaf färdiga, goda
preparat öfver de olika organen såsom demonstration sobjekt vid föreläsningar
och kurser hade alltmer gjort sig känbart. I samma män som de
studerandes antal ökats och i följd deraf det disponibla likmaterialet

Åttonde hufvudtiteln.

blifvit otillräckligt, hade vid institutet, likasom vid utlandets medicinska
högskolor, visat sig allt mer nödvändigt att fylla undervisningens behof af demonstrationsmaterial
med färdiga preparat, som kunde år från år förvaras
i det anatomiska museet och, så vidt möjligt vore, hållas tillgängliga för de
studerande äfven å andra tider än de .ordinarie undervisningstimmarne.

Karolinska institutets anatomiska museum hade emellertid af brist på
tillgängliga medel icke under senare tid kunnat såsom sig bort tillgodose
dessa kraf. Efter det för några år sedan en lämplig och rymlig lokal upplåtits
åt detta museum, vore det nu på tiden, att detsamma sattes i stånd
att fullgöra sitt vigtigaste ändamål. Allt sedan professorn G. Retzius,
såsom föreståndare för den anatomiska institutionen, för åtskilliga år tillbaka
öfvcrtog öfverinseendet af museets komparativa afdelning (eller egentligen
dess djurskelettsamling), hade han sökt att bevara och iståndsätta de
många dyrbara skelett, som tillhörde denna afdelning, samt fylla dess
väsentligaste luckor, dervid han af egna medel bestridt de löpande utgifterna
för underhållet och utvecklingen af denna afdelning. Genom synnerligen
värdefulla donationer hade ock samlingarna icke obetydligt ökats,
så att nämnda afdelning i många hänseenden kunde anses fylla, de kraf,
man rättvisligen kunde ställa derå. Den afdelning åter af museet, som
innehölle preparater ur menniskoanatomien, och som för undervisningen
vore af den allra största betydelse, motsvarade deremot ingalunda den
nutida undervisningens fordringar, ehuruväl, efter det professorn G. Retzius
med Jhösten 1888 mottagit öfverinseendet äfven öfver denna afdelning af
museet, han vidtagit kraftiga mått och steg för fyllandet af en del af
bristerna.

Vården och utvecklingen af ett anatomiskt museum kräfde mycken
tid, omtanke och arbetskraft. Men derjemte fordrades äfven icke obetydliga
penningmedel så väl för preparatens anskaffande och behandling, sprit
in. in. som för glasburkar och skåp. Under året 1888—89 hade för museets
behof utgifvits öfver 2,500 kronor. Till betäckande af dessa utgifter hade
icke något bidrag kunnat erhållas från anslaget till anatomiska institutionens
materiela. behof. Detta anslag måste nemligen tagas i anspråk för
upprätthållande af den vigtiga undervisningen å anatomisalen och i den
makroskopiska anatomien, och enligt en af föreståndaren för den anatomiska
institutionen lemnad redogörelse hade utgifterna för nyssnämnda
ändamål år 1888 med några hundra kronor öfverskridit statsanslaget, 2,000
kronor, jemte influtna dissektionsafgifter. Genom gåfvor till institutet af
enskilde personer hade den erforderliga summan bestridts, hvarjemte professor
G. Retzius bekostat lönen för en särskild konservator vid museet.
Emellertid vore det naturligt, att museets utveckling och underhåll icke

Åttonde hufvudtiteln. 15

kunde byggas på förutsättning om dylika enskilda uppoffringar; och tydligen
vore för inköp af behöfliga skåp och montrer, glaskärl, sprit m. m.
ett årligt statsanslag högligen af behofvet påkalladt, för så vidt museet
skulle kunna fylla de kraf, undervisningen stälde derpå.

Vigten af ett särskildt årligt anslag för det anatomiska museet vid
karolinska institutet torde vara till fullo ådagalagd genom hvad lärarekollegiet
i ämnet anfört; och då någon erinran icke synes vara att göra
mot det föreslagna beloppet, hemställer jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på karolinska institutets ordinarie
stat bevilja ett anslag af 1,000 kronor till underhåll och utveckling
af det anatomiska museet vid nämnda institut.

I lärarekollegiets vid karolinska mediko-kirurgiska institutet förut af [6.]
mig omförmälda skrifvelse till kanslern för universitetet i Upsala har framställning
gjorts om tvenne anslag för den till institutet hörande nerv- ZerlmäLu
kliniken, nemligen dels 500 kronor årligen till materiel för nämnda klinik,arfdels
900 kronor årligen till arfvode åt en amanuens vid densamma. Jemväl amanuens Zd
i fråga om dessa anslagsyrkanden hänvisar lärarekollegiet till sin undersamma
år 1889 gjorda framställning om institutets behof af nya eller ökade anslag.

Jag anhåller fördenskull att här få återgifva hvad kollegiet i densamma
anfört.

Beträffande anslaget till materiel för nervkliniken yttrades:

Sedan numera denna klinik fått åt sig upplåten en särskild afdelning
af serafimerlasarettet, framträdde behofvet af ett särskildt materielanslag
för densamma. Sådant anslag vore redan beviljadt för de medicinska och
kirurgiska klinikerna. För att sjukvården och undervisningen skulle kunna
vid nervkliniken upprätthållas, måste denna vara i besittning af de för
densamma nödiga instrument och apparater, hvilka i allmänhet vore
mycket dyrbara att anskaffa och likaledes till största delen dyra att underhålla,
särskildt enär de studerande måste till dem hafva i det närmaste
fritt tillträde.

Men ej blott på kliniken utan äfven på den poliklinik för nervsjuke,
som af professorn i ämnet anordnats och der kostnadsfria mottagningar
egde ruin, måste en uppsättning af instrument för undersökning och
behandling af sjuke finnas tillgänglig, och liksom på kliniken måste dess
användning väsentligen vara öfverlemnad åt de studerande.

För undervisningen på en nervklinik vore vidare ett laboratorium för
undersökning af redan afslutade fall af nervsjukdomar snart sagdt lika

Åttonde hufvudtiteln.

nödvändigt som det kliniska materialet. Men äfven härtill fordrades rätt
dyrbara instrument, mikroskop, förvaringsvätskor, värmeskåp, glaskärl in. m.

Under de två år, som undervisningen i nervsjukdomar pågått, hade
vederbörande professor af egna medel anskaffat dels nödiga apparater för
sjukvården och undervisningen på kliniken och polikliniken, dels ock det
nödvändigaste af en laboratorieinredning, allt för en kostnad af nära 2,800
kronor, häri ej inräknade kostnaderna för sådana instrument, som professorn
redan förut egt, samt åtskilliga utgifter, som möjligen kunnat undvaras.
Det vore påtagligt att, sedan härigenom de första behofven blifvit
täckta, borde under de närmaste åren utgifterna blifva mindre, men svårligen
kunde de antagas komma att understiga 500 kronor årligen, enligt
denna fördelning:

nya apparater till undersökning och behandling af de sjuke

samt till undervisningen å kliniken ..........................................

d:o d:o » » » polikliniken ...................................

underhåll af apparater (företrädesvis elektriska apparater) och

instrument...........................................................................................

glasvaror, färgämnen, mikroskop till laboratoriet....................... I

kr. 200: —
» 100: —

» 100: —
» 100: —

summa kronor 500

I fråga åter om behofvet af eu amanuens å nervkliniken anförde lärarekollegiet,
att undervisningen i nervsjukdomar förutsatte, om den skulle varda
till vederbörligt gagn, omsorgsfulla och trägna patologiskt-anatomiska och
mikroskopiska undersökningar samt förevisande för lärjungarne af härigenom
vunna preparat. Då den histologiska tekniken för undersökningen
af nervsystemet vore synnerligen invecklad, upptoge de oundgängligaste
laborationsarbetena med dessa undersökningar dagligen flere timmars tid.
Undersökningen af patienter, behäftade med nervsjukdomar, vore högligen
tidsödande, kanske mer än förhållandet vore med någon annan kategori af
sjuke. Sjelfva behandlingen, som hufvudsakligen utgjordes af elektricitet,
massage och gymnastik, erfordrade synnerligen mycken tid. På det att
de erfarenheter, som vunnes vid sjukdomsbehandlingen, skulle blifva till
verkligt gagn för undervisningen och möjligen lör vetenskapen, vore det
nödvändigt, att fullständiga journaler fördes öfver de sjuke, ett arbete, som
äfven vore af ej ringa betydelse. Då härtill korrime, att de a kliniken tjenstgörande
kandidaterne — och alla medicine studerande i riket skulle numera
i tur och ordning genomgå stadgad kurs vid densamma — vore i
ständigt behof af handledning vid undersökning af dem tilldelade sjuke
och vid den del af behandlingen, som vore dem anförtrodd, framginge

Åttonde hufvudtiteln. i7

häraf oför ty (Hjärt, att om professorn i ämnet skulle kunna på tillbörligt
sätt fullgöra sin undervisningsskyldighet, erfordrades en amanuens, som
lemnade behöflig! biträde. Sedan numera nervkliniken helt och hållet
afskilts från medicinska kliniken, läte det sig icke vidare göra att — äfven
om amanuens a medicinska kliniken sådant medhunne, hvilket dock icke
vore fallet anlita dennes biträde å nervkliniken. Der erfordrades en
särskild amanuens, och en sådan hade jemväl varit anstäld, allt sedan
kliniken upprättades, med en aflöning af 1,000 kronor om året, hvilken
aflöning professorn i nervsjukdomar sjelf bestridt. Erfarenheten hade äfven
adagalagt, att denne amanuens i regeln från tidigt på morgonen till sent
pa qvållen varit upptagen af sin befattning och med densamma följande
göromål.

De anslagsfordringar, som nu af mig omförmälts, hafva båda vunnit
understöd af kanslern för universitetet i Upsala; och då de skäl, som till
stöd för dem anförts, synas väl grundade, hemställer jag, att Eders Kong!
Magt täcktes föreslå Riksdagen att å karolinska institutets ordinarie stat
bevilja dels 500 kronor till inköp och underhåll af materiel för nervkliniken
vid institutet, dels ock 900 kronor till arfvode åt en amanuens
vid nämnda klinik.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

Sedan redan vid föregående riksdagar yrkanden gjorts, att staten skulle [7 I
ordna och understödja den höt/re skolundervisning en för qvinlig ungdom, Understöd åt
väcktes vid 18G2 års riksdag tvenne motioner i detta syfte1. I den ena ‘kolor för
föreslogs, att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t anhålla, att en komité dfJ™9''
måtte tillsättas för att utarbeta organisations- och kostnadsförslag för inrättande
af högre bildningsanstalter för qvinnor i alla de städer, hvilkas folkmängd
i förening med den omgifvande ortens uppginge till det antal, att
eu skola der borde grundas, dervid beräknande så väl hvad städerna och
orterna vore villiga eller borde förpligtas att tillskjuta, som ock det belopp,
hvarmed staten borde bidraga, samt att Riksdagen skulle för ändamålet
bevilja 100,000 rdr såsom reservationsanslag. I den andra yrkades, att,

12,000 rdr måtte beviljas till inrättande af fyra högre flickskolor. Vederbörande
städer skulle kostnadsfritt upplåta lokal åt skolorna samt bostad
åt deras föreståndarinnor. Lärjungarne skulle betala en årsafgift af 100
rdr, men en del lärjungar borde åtnjuta undervisning för en till hälften
af _ detta belopp nedsatt årsafgift. Statsutskottet, som erkände, att den
qvinliga undervisningen ingalunda vore för samhället likgiltig, tillstyrkte

Bill. till Rilesd. Prål. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

18 Åttonde liufvudtiteln.

dock endast, att ett årligt anslag af 5,000 rdr måtte beviljas för inrättande
och underhåll af en med högre lärarinneseminarium förenad normalskola
för flickor; och hvad statsutskottet i denna punkt tillstyrkt blef af Riksdagen
bifallet.

Sedan undervisningsplan för så väl normalskolan som högre lärarinneseminariet
blifvit utarbetad af direktionen för det sistnämnda samt den G
augusti 18G4 vunnit fastställelse, öppnades den nya skolan den 3 oktober
samma år. Under de närmast följande åren inrättades ganska många flickskolor,
för hvilka normalskolan i större eller mindre grad tjenade till föredöme
och vid hvilka åtminstone eu del af undervisningen sköttes af lärarinnor,
söm erhållit sin utbildning vid högre lärarinneseminariet eller något
af de öfriga qvinliga seminarierna. _ . o , r

Vid 1865 års riksdag väcktes åter två motioner i frågan, bada af
samma innehåll, nemligen att Riksdagen måtte antingen besluta, att 24
allmänna lägre elementarläroverk för flickor skulle inrättas enligt af motionärerna
angifna grunder, och för ändamalet anvisa 95,000 rdr årligen och

27,000 rdr för en gång äfvensom ingå till Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan om utfärdande af skolstadga och läsordning samt om vidtagande
af öfriga för saken erforderliga åtgärder, eller ock till Kongl. Maj:t aflåta
underdånig skrifvelse med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes i nader uppgöra
eller genom en komité af sakkunniga personer låta utarbeta ett fullständigt
förslag till inrättande af elementarläroverk för flickor, att, om
möjligt, för näst sammanträdande Riksdag framläggas. Statsutskottet yttrade
med anledning åt dessa motioner: »Möjligen kan det ifragasättas,° om icke,
i den man fullt skickliga lärarinnor hinna bildas och äfven tillgången på
lärare blir mindre knapp, staten bör äfven pa ett mera direkt sätt (än
genom åtgärder för lärarinnebildningen) åtaga sig omsorgen om den qvinliga
ungdomens ändamålsenliga undervisning, men da eu fullständig utredning
af denna ytterst vigtiga fråga nu icke kunnat af utskottet ^verkställas,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Rikets Ständer matte i skrifvelse
anhålla, att Kongl. Maj:t behagade, på sätt i nåder pröfvas lämpligt,
låta utreda och undersöka, dels i hvad mån offentliga läroanstalter för
qvinlig ungdom må anses ytterligare böra på det allmännas bekostnad
upprättas, och dels huru i sådan händelse dylika anstalter höra organiseras,
samt att Kongl. Maj:t täcktes för en kommande riksdag lata framlägga
den utredning, som sålunda kan i frågan vinnas, jemte de förslag,
som deraf kunna föranledas.» Hvad utskottet sålunda tillstyrkt blef af
Riksdagen godkändt.

I följd häraf tillsatte Kongl. Maj:t den 7 december 1866 en komité
med uppdrag att utreda och undersöka, i hvad man offentliga läroanstalter

Åttonde liufvudtiteln. 19

för qvinlig ungdom borde upprättas och huru dylika anstalter borde vara
organiserade. Denna komité föreslog i sitt den 18 november 1868 afgifna
betänkande, att så val staten som kommunen och elevernas föräldrar borde
bidraga till flickskolornas inrättande och underhåll. Staten borde gifva
ett årligt understöd: åt fullständiga skolor med åttaårig kurs 10,000 rdr,
åt skolor med sexårig kurs — fördelad på fem klasser, af livilka den
högsta tvåårig — 6,000 rdr, samt åt treklassiga skolor — hvilka vederbörande
kommun dock borde förbinda sig att efter någon tids förlopp
utvidga till femklassiga — 3,000 rdr. Dessutom borde staten bidraga till
kostnaden för materiels anskaffande med halfva beloppet. Kommunen åter
borde tillhandahålla passande lokal jemte tillhörande lekplats, bereda rektor
eller föreståndarinna fri bostad och dessutom garantera, att skolan genom
inflytande årsafgifter erhölle eu summa, motsvarande hälften af statsbidraget.
Elevernas föräldrar skulle, utom hvad som erfordrades för belysning, uppvärmning,
renhållning och dylikt, årligen betala: för lärjungar i de tre
lägsta klasserna 40 rdr, i mellanklasserna 50 rdr samt i de båda öfverstå
klasserna 60 rdr. Hvar elfte lärjunge skulle kunna erhålla befrielse från
terminsafgiften. Såsom vilkor för intagning i skolans lägsta klass föreslogs,
att lärjunge borde hafva uppnått 9 års ålder samt inhemtat ett mått
af kunskaper och färdigheter, som ungefärligen motsvarade folkskolans
minimikurs. Anstaltens närmaste ledning skulle vid de åttaklassiga skolorna
handhafvas af rektor och föreståndarinna, vid de tre- och femklassiga
skolorna af föreståndarinna, biträdd af studierektor. I regeln borde lärarinnorna
vara examinerade. Vid de fullständiga skolorna borde, utom lärarinnor
och timlärare, äfven fasta lärare eller lektorer anställas. Skolans
styrelse skulle utgöras af en af Kongl. Maj:t förordnad ordförande och
inspektor samt fyra ledamöter.

T den nådiga proposition, som afläts till 1873 års Riksdag angående
elementarskolor för qvinlig ungdom, godkändes i hufvudsak hvad nyssnämnda
komité föreslagit beträffande läroplan och organisation, men framhölls
med afseende på kommunernas skyldigheter och elevernas afgifter,
att de kommuner, inom hvilka elementarskolorna blefve förlagda, icke
borde betungas med andra eller större kostnader för dem, än som vanligen
ålades samhällen, der elementarläroverk funnes, d. v. s. anskaffande
af nödig skollokal med passande lekplan samt bostad åt rektor eller föreståndarinna,
samt att af lärjungarne icke borde fordras större skolafgifter,
än som föreskrefves vid de allmänna läroverken för gossar. För Riksdagen
föreslogs, att ett reservationsanslag af 20,000 rdr måtte beviljas till 4 offentliga
treklassiga flickskolor, förlagda till Stockholm, Göteborg, Malmö
och Norrköping, med 5,000 rdr åt hvar och en, under vilkor att berörda

Åttonde hufvndtiteln.

kommuner förbunde sig att, så länge skolorna fortginge, på egen bekostnad
anskaffa och underhålla för dem erforderliga och lämpliga lokaler med
passande platser för lärjungarnes vistelse i fria luften under fristunderna.
Ordinarie ämneslärare eller lärarinna skulle åtnjuta i lön 1,000 rdr samt,
om de fullgjort vilkoren för kompetens till lektors- eller adjunktsbefattning
vid elementarläroverken, ålderstillägg i likhet med lärare vid dylika läroverk.
Föreståndarinna skulle uppbära i lön 1,500 rdr samt, efter tio års
väl vitsordad tjenstgöring, tillökning i lönen med 500 rdr, och derefter,
om hon fullgjort nyssnämnda kompetensvilkor, åtnjuta samma rätt till
ålderstillägg som ämneslärare eller lärarinna, dock så, att lönen icke öfverstege
3,000 rdr.

Denna proposition remitterades till det särskilda utskott, som vid
ifrågavarande riksdag tillsattes för behandling af undervisningsfrågor. 1
sitt utlåtande anmärkte utskottet, att skolor med blott tre klasser blefve
allt för obetydliga; de kunskaper, som kunde inhemtas under denna korta
tid och vid så unga år — 12 års ålder — skulle ej komma att medföra
verkligt gagn för eleverna efter deras utträde ur skolan. Derjemte uttalade
utskottet den farhågan, att propositionen innehölle ett vidsträcktare erkännande
af statens skyldighet att vidkännas uppoffringar för qvinnans bildning,
än landet kunde och borde åtaga sig. Utskottet ansåg derför, i
öfverensstämmelse med 1866 års komité, att staten borde samverka med
kommunerna för ändamålets vinnande. De bidrag, som staten åtoge sig
att lemna, borde sålunda gifvas under vissa vilkor rörande skolornas omfång,
lärares och lärarinnors kompetens, skolafgifternas maximibelopp,
frielevsplatser, rättighet för staten att utöfva kontroll öfver de särskilda
skolornas verksamhet m. in., hvilka bestämmelser likväl ej borde gå derhän,
att kommunernas rätt att organisera dessa skolor efter sina b''ehof träddes
för nära. Sedan utskottet vidare fäst uppmärksamheten derpå, att antalet
af de unga qvinnor, som utgått från högre lärarinneseminariet, icke varit
tillräckligt att ens fylla det behof af så qvalificerade lärarinnor, hvilket
redan visat sig, tillstyrktes, att Riksdagen skulle i skrifvelse begära, att
Eders Kongl. Maj:t behagade för nästa Riksdag framlägga förslag, i hvad
man och under hvilka vilkor staten borde understödja af kommunerna
upprättade undervisningsanstalter för qvinlig ungdom, samt, i sammanhang
dermed, om vidtagande af de ytterligare åtgärder, som kunde erfordras
för bildande af lärarinnor. Hvad utskottet sålunda tillstyrkt blef af båda
kamrame bifallet.

Med anledning häraf begärdes i nådig proposition till 1874 års riksdag
ett förslagsanslag af 50,000 rdr, att användas till understöd åt af kommunerna
upprättade tre-, fem- eller åttaklassiga elementarläroverk för

Åttonde hufvudtiteln. 21

flickor, under samma vilkor beträffande lokals anskaffande in. in., som i
propositionen till 1873 års Riksdag angifvits, samt under vilkor för öfrigt,
att vederbörande kommun skulle bidraga till första uppsättningen af läroverkets
undervisningsmateriel med 250 rdr för treklassig skola, 500 rdr
för femklassig och 750 rdr för åttaklassig, samt dessutom för eu tid af
fem år i sänder ikläda sig förbindelse att ansvara för att skolan, vare sig
genom lärjungarnes skolafgifter eller på annat sätt, årligen erhölle ett belopp,
som icke finge understiga: för treklassig skola 1,333 rdr 33 öre, för
.femklassig skola 2,666 rdr 66 öre och för åttaklassig skola 5,00Q rdr,
samt ej heller vara mindre än sammanlagda beloppet af lärjungarnes avgifter,
beräknade vid treklassig skola till 30 rdr samt vid fem- och åttaklassiga
skolor till 50 rdr för hvar och en af lärjungarne, de oberäknade,
åt hvilka skolan såsom vilkor för statsanslag kunde vara skyldig att lemna
kostnadsfri undervisning. Staten skulle åtaga sig att till undervisningsmateriel
bidraga med samma belopp som kommunen samt till öfriga
utgifter — utom dem, som erfordrades för skollokal, bostad för rektor
eller föreståndarinna samt anskaffning af undervisningsmateriel — med
dubbelt så stort belopp som det, hvartill skolans inkomster genom lärjungeafgifter
eller kommunala bidrag uppginge, dock icke utöfver 3,333 rdr
33 öre för treklassig, 6,666 rdr 66 öre för femklassig och 12,000 rdr för
åttaklassig skola. Lärjungarnes årsafgifter skulle få bestämmas af kommunen,
ehuru icke till högre belopp än 40 rdr för lärjunge i de tre lägsta
klasserna, 50 rdr i fjerde och femte, samt 60 rdr i de högre klasserna,
hvarförutom dock finge uppbäras eu inskrifningsafgift af 6 rdr samt eu
terininlig afgift af 4 rdr till materiel, ljus, ved och städning. Hvar tionde
lärjunge borde åtnjuta kostnadsfri undervisning. Förslag till fullständig
plan framlades icke, men några bestämmelser föreslogos rörande lärarnes
och lärarinnornas aflöning och kompetens. Tryckt årsberättelse skulle
af de understödda skolorna årligen afgifvas. Beträffande af Riksdagen
begärda ytterligare åtgärder för utbildande af lärarinnor erinrades dels
derom, att två nya folkskolelärarinneseminarier komine att föreslås till
inrättande, dels derom, att högre lärarinneseminariet ännu hade utrymme
för flere lärjungar, än som dittills, efter fullgjorda intagningsvilkor, der
sökt inträde. Då tilloppet af inträdessökande konnne att ökas, skulle förslag
framläggas angående de ytterligare åtgärder, som till lärarinnebildn
i agens befrämjande visade sig erforderliga.

Med afseende på denna proposition yttrade statsutskottet, att Eders
Kongl. Maj:ts förslag dels innefattade allt för detaljerade bestämmelser och
dels skulle, i händelse det antoges, medföra, att staten måste bestrida don
betydligaste delen af kostnaderna för undervisningen, hvadan utskottet till -

Åttonde hufvudtiteln.

styrkte, att propositionen måtte endast på det sätt bifallas, att för år 1875
på extra stat anvisades 30,000 kronor att användas till understöd, med högst

3,000 kronor till hvarje, åt sådana högre skolor för qvinlig ungdom, hvilka
efter vederbörandes hörande pröfvades vara deraf i behof, under vilkor att
elevernas årsafgifter icke bestämdes till högre belopp än 50 kronor, att frielever
till det antal, som af Eders Kong! Maj:t bestämdes, vid skolan antoges,
att årlig berättelse afgåfves öfver skolans verksamhet, samt att skolan
skulle vara underkastad den kontroll och de vilkor i öfrigt, Eders Kongl.
Maj:t kunde finna godt bestämma. Detta utskottets förslag blef af båda
kamrarne antaget.

Genom nådig kungörelse den 1 1 september 1874 faststäldes detta
Riksdagens beslut och förordnades derjemte, att skola, som undfinge statsunderstöd,
skulle vara skyldig att lemna kostnadsfri undervisning åt eu
elev för hvarje till 300 kronor uppgående belopp af det läroverket beviljade
understödet. Emellertid inkommo under år 1874 endast sex ansökningar
om understöd af ifrågavarande anslag. Under förra hälften af år 1875
inkommo visserligen ytterligare ansökningar från tre skolor, men det slutliga
resultatet blef dock, att af det beviljade anslaget å 30,000 kronor
endast 12,400 anvisades i följd af brist på berättigade sökande. Orsaken
härtill var tydligen ingen annan än den låga skolafgift, som utgjorde ett
af vilkoren för statsunderstödet. Deraf hindrades nemligen de bättre flickskolorna
från att begagna sig af det erbjudna tillfället att erhålla ett
eljest väl behöflig! statsbidrag. Med anledning häraf väcktes vid 1875 års
riksdag motion derom, att stadgandet angående 50 kronor såsom högsta
årsafgift vid af staten understödda flickskolor skulle upphäfvas, samt
yrkades derjemte, att staten skulle åtaga sig att till hvarje fullständigt
elementarläroverk för flickor erlägga 150 kronor årligen för hvarje elev,
som genom vederbörligt intyg styrkte sin medellöshet, dock med den inskränkning,
att understödssumman till hvarje läroverk icke finge öfverstiga

3,000 kronor. Statsutskottet afstyrkte båda dessa förslag, anförande såsom
skäl, att, oaktadt den korta tid, som förflutit efter anslagets beviljande,
redan icke mindre än nio läroverk sökt och sex erhållit understöd. Utskottets
afstyrkande godkändes af båda kamrarne.

Ehuru för år 1876 anslag beviljades åt elfva skolor med tillsammans
25,400 kronor samt ytterligare fem skolor inlemnat ansökningar om understöd
till ett, belopp af omkring 14,000 kronor, kunde dock de framstälda
anmärkningarna mot de faststälda vilkoren för statsunderstödets erhållande
icke derigenom anses vederlagda. 1 nådig proposition till 1876 års Riksdag
begärdes derför ett till 40,000 kronor förhöjdt anslag på ordinarie stat,
att användas till understöd åt högre skolor för qvinlig ungdom med högst

Åttonde hufvudtiteln.

3,000 kronor åt hvarje, under vilkor, att elever till det antal, som af
Eders Kongl. Maj:t bestämdes, i skolan erhölle undervisning dels kostnadsfritt,
dels mot en årsafgift, som icke finge öfverstiga 50 kronor, att årlig
berättelse afgåfves om skolans verksamhet, samt att skolan skulle vara
underkastad den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Eders Kongl.
Maj:t kunde finna godt att meddela. Med den förändring, att anslaget
uppfördes på extra stat, tillstyrktes propositionen af statsutskottet och
bifölls af kamrarne utan votering.

De förändrade vilkoren, hvilka allt sedan varit gällande, gjorde understödet
begärligt äfven för de större och bättre skolorna. För 1877 anmälde
sig 34 sökande, af hvilka 28 eidiöllo understöd, men alla utom en till
betydligt mindre belopp än de begärt. Det disponibla anslaget utgjorde
nemligen, såsom nyss nämnts, 40,000 kronor, men summan af de begärda
understöden något öfver 90,000 kronor. För 1878 anmälde sig 36 sökande,
af hvilka 32 erhöllo understöd. Fn förhöjning af anslaget visade sig
således ganska snart vara af behofvet påkallad. Redan vid 1877 års
riksdag väcktes ock motion härom, och Första Kammaren beviljade i enlighet
med motionärens yrkande 60,000 kronor, men Andra Kammaren biföll
statsutskottets afstyrkande utlåtande. Vid anstäld gemensam votering
segrade sistnämnda kammares mening. Vid 1878 års riksdag höjdes deremot,
i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition, anslaget till 50,000
kronor och öfverflyttades till ordinarie stat.

Understöden, som dittills beviljats för blott ett år i sänder, hafva
sedermera tilldelats vederbörande skolor för en tid af tre år. Under de
följande åren till och med 1882 steg småningom antalet af de flickskolor,
som åtnjöto understöd af det ordinarie anslaget, till 38. Vid pröfning af
de ansökningar om understöd, som under loppet af år 1881 ingåfvos från
flickskolorna, befans emellertid, att eforalstyrelserna tillstyrkt, att understöd
måtte beviljas till ett sammanlagdt belopp af 87,000 kronor. I följd häraf
föreslogs genom nådig proposition till 1 882 års Riksdag, att det ordinarie
anslaget till understöd åt högre skolor för qvinlig ungdom måtte höjas
till 70,000 kronor; och erinrades härvid derom, att det af Riksdagen beviljade
anslaget icke oväsentligt bidragit till den qvinliga undervisningens
framsteg, dels genom att i någon mån minska svårigheten att upprätta
och underhålla en god flickskola, dels ock genom att r skilda delar af
riket framkalla och underhålla intresset hos kommuner och enskilda för
dylika skolor, ett intresse, som i flere orter visat sig uti anslag och uppoffringar
långt utöfver hvad genom statsunderstöd erhållits, hvarjemte
också påpekades, att på grund af de vid statsunderstödet fästa vilkor ej
mindre än 151 elever under hvart och ett af åren 1879—1881 haft kost -

Åttonde liufvudtiteln.

nadsfri undervisning samt 290 elever under samma tid undervisats mot
en afgift, understigande hälften af den vanliga skolafgiften. Då emellertid
i Första Kammaren motion väckts, att anslaget måtte höjas till 100,000
kronor, hvaraf någon mindre del borde användas till bestridande af kostnaderna
för inspektion öfver skolorna, tillstyrkte statsutskottet, att anslaget
måtte höjas till det af Eders Kongl. Maj:t föreslagna beloppet, men att
någon del deraf måtte användas till inspektion. »Ju större understöd»,
säger utskottet, »staten lemnar åt den högre qvinliga undervisningen, desto
mer blifver det statens icke blott rättighet utan äfven pligt att förvissa
sig derom, att denna undervisning anordnas efter fullt ändamålsenliga
grunder samt på sådant sätt, att densamma må blifva eleverna till största
möjliga gagn.» Sedan Första Kammaren bifallit Eders Kongl. Maj:ts proposition,
men Andra Kammaren statsutskottets utlåtande, anstäldes gemensam
votering, som utföll med 144 röster för Eders Kongl. Maj:ts proposition, mot
139, och hade således propositionen oförändrad blifvit af Riksdagen bifallen.

Vid hvar och eu af de följande tre riksdagarne väcktes motioner derom,
att det till flickskolorna utgående anslaget måtte höjas till 100,000 kronor.
Dessa motioner blefvo emellertid af statsutskottet afstyrkta och af kainrarne
afslagna. Såsom skäl för sitt afstyrkande anförde 1883 års statsutskott,
att huru rigtig och gagnelig den i allt mer ökadt mått understödda institutionen
än vore att anse, det dock icke kunde vara välbetänkt att,
innan noggrann erfarenhet vunnits om de resultat den frambragt, låta
densamma i obegränsad utsträckning tillväxa. Eu sådan erfarenhet saknades
ännu, emedan osäkerhet fortfarande rådde om den qvinliga undervisningens
hufvudsakliga mål, råtta systemet för dess anordnande och de
kurser, som borde genomgås. Äfven vid riksdagarne 1884 och 1885
afstyrkte statsutskottet den ifrågasatta anslagsförhöjningen på grund af
bristande utredning af flickskoleundervisningens beskaffenhet och resultat.
Då således bristen på utredning visit sig vara det egentliga hindret för
ett höjande af statsanslaget till ett belopp, som mera motsvarade flickskolornas
behof af understöd, väcktes i Första Kammaren år 1884 motion,
att Riksdagen ville hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om utredning, dels
huru undervisningen i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom för
närvarande bedrefves samt Indika resultat derigenom hittills vunnits, dels
ock huru denna undervisning enligt hittills vunnen erfarenhet lämpligast
borde ordnas, samt att Eders Kongl. Maj:t täcktes derefter aflåta proposition
i ämnet. Denna motion tillstyrktes af Första Kammarens tillfälliga
utskott och bifölls af kammaren. Andra Kammaren åter beslöt visserligen
äfven den att anhålla om en utredning samt att Eders Kongl. Maj:t täcktes
derefter framlägga för Riksdagen de upplysningar, som genom under -

Åttonde hufvudtiteln 25

sökningen vunnits, men ville deremot icke biträda Första Kammarens beslut,
för så vidt detta innehöll eu begäran om kongl. proposition i ämnet. Vid
förnyad behandling af ärendet vidhöllo kamrarne sina olika beslut, och
fragan hade alltså för den riksdagen fallit. Redan nästa år upptogs den
emellertid ånyo, nu i Andra Kammaren, der motion då väcktes af alldeles
samma lydelse som den vid 1884 års riksdag afgifna. Sedan Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:r 1 med anledning af motionen tillstyrkt, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes »låta undersöka, huru undervisningen i de enskilda
högre skolorna för qvinlig ungdom för närvarande bedrifves, och hvilka
resultat af densamma hittills vunnits, samt af de upplysningar, som genom
undersökningen erhållits, gifva Riksdagen del», vann detta förslag utan
votering Andra Kammarens bifall samt biträddes sedermera, äfvenledes
utan votering, af Första Kammaren.

Med anledning af detta Riksdagens beslut tillsatte Eders Kongl. Maj:t
den 6 november 1885 en komité med uppdrag att undersöka, huru undervisningen
i de enskilda högre skolorna för qvinlig ungdom för närvarande
bedrifves samt hvilka resultat af densamma hittills vunnits. Denna komité
afgaf sitt betänkande den 19 januari 1888, och hafva sedermera underdåniga
utlåtanden deröfver infordrats af direktionen öfver högre lärarinneseminariet,
domkapitlen, direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
och medicinalstyrelsen.

För fullgörandet af sitt uppdrag hafva komiterade dels genomgått och
granskat de årliga redogörelser, som af 70 högre flickskolor afgifvits, dels
infordrat och bearbetat skriftliga uppgifter, angående vissa hygieniska,
pedagogiska och ekonomiska förhållanden under läsåret 1885—1886 vid
124 högre flickskolor med 10,351 lärjungar och 1,520 undervisande, deraf
1,054 lärarinnor och 466 lärare, och dels slutligen inspekterat inalles 85
flickskolor i 37 af rikets städer. Med afseende på resultatet af denna
undersökning framhålla komiterade, att de högre flickskolornas beskaffenhet
i det stora hela icke är underlägsen andra undervisningsanstalters och
bättre, än man på grund af dessa skolors beroende af allmänheten
kunde vänta.

För undervisningens anordning och ståndpunkt i de särskilda ämnena
redogöra komiterade utförligt och uttala i sammanhang dermed sina egna
åsigter om det ändamålsenligaste anordnandet af densamma, med särskildt
afseende fäst på den egentliga flickskolan. Hvad komiterade i detta hänseende
föreslagit har visserligen i åtskilliga punkter rönt motsägelse dels
af ledamöter inom komitén, dels af de myndigheter, som yttrat sig öfver

Bill, till Riksd. Frot. 18b 1. 1 Sami. 1 Afd. 4

26 Åttonde hufvudtiteln.

dess betänkande, men den utredning, som härigenom vunnits beträffande
såväl tidsfördelningen som de särskilda läroämnenas utsträckning och behandling
inom flickskolan, skall utan tvifvel bära god frukt för den qvinliga
undervisningen i vårt land.

Frånser man felen i sjelfva undervisningssättet, torde de brister i
vårt flickskoleväsen, som komiterade företrädesvis framhållit, kunna sammanfattas
sålunda:

att undervisningens ändamålsenliga anordning betydligt försvåras af
den bristande insigt, som mångenstädes röjer sig bland allmänheten i fråga
om nödvändigheten — i både hemmets och hela nationens intresse —- af
en grundlig bildning för qvinnan;

att man ofta vid uppgörande af läroplanen för den högre flickskolan
icke ordnat denna sjelfständigt efter dess eget behof, utan alltför mycket
efter det allmänna läroverkets mönster;

att flere mindre, med ett ringare antal klasser försedda skolor söka
bibringa alldeles samma qvantum af kunskaper som de större skolorna och
derigenom framkalla ett ytligt och förslappande mångläseri;

att bristen på kontroll och verksam inspektion öfver de privata flickskolorna
möjliggör tillvaron af underhaltiga flickskolor, hvilkas verksamhet
måste betecknas såsom för lärjungarnes andliga och kroppsliga utveckling
skadlig, och hvilka genom sin mängd och det oberättigade förtroende,
de på många håll åtnjuta, utgöra ett hinder för de bättre skolornas utveckling; att

de större och bättre flickskolornas ekonomiska ställning i allmänhet
är otillfredsställande, oftast dålig, och att deraf härflyta många stora och
beaktansvärda olägenheter, såsom: att anordningarna för vården af lärjungarnes
helsa och fysiska utveckling i det öfvervägande antalet flickskolor
äro högst otillräckliga och bristfälliga; att skolan blir alltför beroende af
allmänheten, hvithet medför, att hon ej kan med tillbörlig kraft och
konseqvens upprätthålla sina fordringar gent emot föräldrars och målsmäns
subjektiva tycken och önskningar; att för undervisningens handhafvande
användas dels ett stort antal vid allmänna läroverk anstälda
lärare, som åt flickskolorna kunna egna endast ett fåtal timmar, dels
många lärarinnor, som sakna pedagogisk utbildning och, då de ej gjort
lärarekallet till sin egentliga lifsuppgift, deråt egna endast en ringa del
af sin tid; samt att till följd deraf lärarekrafternas antal blir oproportionerligt
stort, en onaturlig sönderdelning af ämnena förekommer och
fackläraresystemet får en utsträckning och användning, som förringar undervisningens
uppfostrande verkan och gör faran för lärjungarnes öfveransträngning
större; att skolafgifterna mångenstädes måste hållas för höga;

Åttonde hufYudtiteln.

samt att clet oaktadt föreståndarinnornas och de ordinarie lärarinnornas
aflöningar i de flesta fall äro obilligt låga, under det att deremot deras
tjenstgöring vanligen är så omfattande och betungande, att deri öfverstiger
deras krafter och i längden ej står tillsammans med förutsättningarna för
en lifaktig och intresseväckande undervisning.

Såsom den egentliga högre flickskolans ändamål uppställa komiterade
eu relativt afslutad, grundlig allmänbildning och åsyfta dermed en bildning,
som sätter lärjungarne i stånd att — åtminstone i någon mån —
sjelfständigt fortsätta bildningsarbetet, vare sig det gäller deras egen
personliga utveckling eller deras blifvande lefnadskall, samt betona,, att
dertill visserligen erfordras egandet af vissa kunskaper, men dock än mer
själskrafternas, särskildt viljans och intelligensens, allsidiga och harmoniska
utbildning.

Bland de förslag, som komiterade framstält för förverkligandet af
detta mål samt för undanrödjande! af de vid det nuvarande fiickskoleväsendet
anmärkta bristerna, kunna följande anses såsom de vigtigaste:

1. Läroverken för den högre qvinliga undervisningen böra omfatta
sju årskurser (9—16 års ålder) tillika med förberedande klasser.

2. Der förhållandena sådant medgifva, bör den högre flickskolan
hafva en öfverbyggnad af eu tvåårig fortsättningskurs, i hvilken alla ämnen
böra vara valfria. I förbindelse med vissa af dessa kurser bör äfven upprättas
cn kurs för utbildande af lärarinnor.

3. Undervisningsstoffet bör inskränkas, icke allenast derigenom att
blott det vigtiga och väsentliga meddelas i hvarje särskildt läroämne, utan
äfven derigenom att några i flickskolorna mer eller mindre allmänt förekommande
läroämnen derifrån uteslutas. Deremot böra vissa andra ämnen,
som hafva betydelse för den fysiska uppfostran (fysiologi och helsolära
samt träslöjd), å läroplanen upptagas.

4. Lärjungarnes arbetstid såväl i skolan som i hemmet bör betydligt
minskas.

5. Eu i hygieniskt afseende tillfredsställande, dagligen förekommande
och af lärarinna ledd gymnastikundervisning bör meddelas i alla flickskolor.

6. En genom statens försorg utgifven afhandling angående fordringarna
på cn god barnavård bör utdelas åt hvarje målsman, som anmäler ett
barn till inträde i skolan.

7. Provinsial- eller stadsläkare må få till åliggande att, mot en ersättning,
som Ivongl. Maj:t kan finna skäligt att af statsmedel anvisa, utöfva
hygienisk tillsyn öfver de inom hans distrikt befintliga flickskolorna (lokal

Åttonde hufvudtiteln.

inspektion), hvarjemte tidtals, t. ex. hvart femte år, alla llickskolor böra
underkastas en grundlig hygienisk inspektion af dertill särskild! förordnade
sakkunniga personer (central inspektion).

8. Alla högre flickskolor böra ställas under en central pedagogisk
inspektion.

9. Öfver hvarje flickskola, som åtnjuter understöd åf allmänna medel,
bör tillsättas eu styrelse, bestående af minst sex personer (män och qvinno!’),
valda af stadsfullmägtige och landsting, dock så, att skolans föreståndare
eller föreståndarinna är sjelfskrifven medlem af styrelsen.

10. Högre flickskola må ej öppnas utan föregående anmälan i
ecklesiastikdepartementet och företeende af sådana handlingar, som styrka
föreståndares eller föreståndarinnas kompetens. Derjemte må rätten att
förestå eu sådan skola kunna af centralinspektionen fråntagas de personer,
i hvilkas skolor påträffas synnerligen svåra, i en blifvande instruktion för
inspektionen särskild! betecknade missförhållanden.

11. Lärare, som genomgått behöriga prof, bör under vissa vilkor få
rätt att, vid ordinarie anställning i allmänt läroverk, för uppflyttning i
högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid af högst 10 år, under hvilken
han tjenstgjort vid en af staten understödd flickskola.

12. Föreståndarinnors och lärarinnors undervisningstid för vecka bör
minskas och deras aflöning ökas.

13. Fyratiofem högre flickskolor — nemligen 4 i Stockholm, 2 i
Göteborg och 1 i hvardera af följande 39 städer: Borås, Eskilstuna, Falun,
Gefle, Halmstad, Helsingborg, Hernösand, Hudiksvall, Jönköping, Kalmar,
Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn, Landskrona,
Linköping, Luleå, Lund, Malmö, Norrköping, Nyköping, Oskarshamn, Skara,
Sköfde, Strengnäs, Sundsvall, Söderhamn, Uddevalla, Umeå, Upsala, Venersborg,
Vestervik, Vesterås, Vexiö, Visby, Ystad, Örebro och Östersund —
böra af statsmedel understödjas med ett för alla lika, årligt anslag (4,000
kronor), för så vidt följande vilkor uppfyllas: att kommun eller af kommun
understödt bolag ansvarar för anskaffande och underhåll af lämplig skollokal,
d. v. s. en sådan, som godkännes af den hygieniskt sakkunniga
myndighet, åt hvilken Kong! Maj:t uppdrager att utöfva tillsyn öfver hithörande
förhållanden; att vederbörande föreståndares eller föreståndarinnas
kompetens är styrkt på sätt Kongl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva;
att skolan har minst sju årsklasser utöfver småskolans stadium; att språkundervisningen
i skolan är så ordnad, att det första främmande språket
inträder i första och det andra icke förr än i fjerde klassen af den egentliga
högre skolan, samt att undervisning i ett tredje främmande språk

Åttonde hufvudtitcln.

icke meddelas i den egentliga flickskolan, utan först i den s. k. fortsättningsskolan;
att lärarinnornas löner icke understiga vissa bestämda minimibelopp,
olika för lärarinnor med olika utbildning; att lärjunges högsta
skolafgift ej öfverstiger 120 kronor, för år räknadt; att ungefär hvar tionde
lärjunge får undervisning antingen kostnadsfritt eller för en afgift, som
ej öfverstiger hälften af den nyssnämnda högsta afgiften; samt att skolan
årligen, efter vederbörligen faststäldt formulär, afgifver tryckt redogörelse
öfver sin verksamhet.

14. 1 följande 32 samhällen: Alingsås, Arboga, Arvika, Askersund,
Borgholm, Eksjö, Engelholm, Enköping, Falköping, Filipstad, Haparanda,
Köping, Lidköping, Mariestad, Marstrand, Motala, Nora, Norrtelje, Piteå,
Ronneby, Sala, Simrishamn, Skellefteå, Strömstad, Söderköping, Södertelje,
Trelleborg, Vadstena, Varberg, Vimmerby, Amål och Örnsköldsvik, der
såväl flickskolorna som statens läroverk för gossar visa sig medföra alltför
dryga kostnader, i följd af och i förhållande till lärjungarnes ringa antal,
bör staten inrätta samskolor, hvilka med afseende på organisation och
undervisningsresultat böra öfverensstämma med den af komiterade föreslagna
högre flickskolan.

15. Åt sådana kommunal- eller bolagsskolor, som anordna fortsättningskurser,
bör eu förhöjning i anslaget af 1,000 kronor medgifvas, på vilkor,
att fortsättningsskolan omfattar minst tvåårig kurs, och att undervisningen
i hvarje årskurs upptager minst 10 timmar i veckan.

16. Ett af de nu befintliga folkskolelärarinneseminarierna bör förändras
till ett högre lärarinneseminarium, på det att det ökade behofvet
af kompetenta lärarinnor för de högre flickskolorna måtte tillgodoses och
tillika öfverbefolkningen på folkskolelärarebanan minskas.

De af komiterade sålunda väckta förslag hafva hos dem, hvilkas utlåtanden
deröfver infordrats, föranledt hufvudsakligen följande uttalanden
och erinringar.

1. I komiténs förslag, att den egentliga flickskolan bör omfatta eu
sjuårig kurs från fylda nio år, hafva samtliga de myndigheter, som yttrat
sig angående dess betänkande i denna punkt, instämt. I allmänhet hafva
de äfven funnit lämpligt, att förberedande klasser förenas med den egentliga
högre flickskolan, emedan föräldrarne eljest utan tvifvel komma att i
ännu vidsträcktare mån än hittills sända barnen till privata småskolor,
der ingen garanti finnes för undervisningens beskaffenhet och der barnen
löpa fara att öfveransträngas eller missriktas. Men med afseende härå
hafva tvenne domkapitel framhållit, att berörda förberedande klasser böra

Åttonde hufvudtiteln.

helt och hållet underhållas af föräldrarne, och att flickskolan från och
med den dag, då den genom större bidrag från stat och kommun förvandlas
till en i viss mån offentlig anstalt, bör till sin ekonomi fullständigt
skiljas från småskolan, så att den senare hvarken från staten eller
kommunen åtnjuter understöd i någon form.

2. Behofvet af en tvåårig fortsättningskurs till den egentliga högre
flickskolan har i allmänhet blifvit erkändt, men meningarna hafva varit
något delade med afseende på ändamålsenligaste anordningen af en dylik
kurs. Särskildt hafva mycket olika åsigter uttalats angående de lägre
lärarinnekurser, som enligt komiténs förslag på åtskilliga ställen borde förbindas
med fortsättningskurserna. A ena sidan har man nemligen framhållit
behofvet och önskvärdheten af sådana lägre lärarinnekurser, hvarigenom
billiga,re lärarekrafter kunde vinnas för hemmen och mindre skolor,
men å andra sidan har man betvifla!, att eu god och pålitlig lärarinnebildning,
om än af mindre omfattning, kunde åstadkommas vid de ifrågavarande
privata, af staten svagt understödda fortsättningskurserna, samt
yrkat, att staten bör vidare fortgå på dén erkändt rigtiga väg, som den
för främjande af den högre qvinnobildningen redan med framgång beträdt
genom upprättandet af det högre lärarinneseminariet, och sålunda icke
blott, såsom komiterade föreslå, upprätta ännu ett dylikt seminarium, utan
äfven sörja för eu lägre lärarinnebildning i derför afsedda offentliga
anstalter.

3. Mot träslöjdens införande i flickskolorna hafva myndigheterna
enstämmigt yttrat sig, framhållande, att allt, hvad komiterade derigenom
velat vinna, lämpligare ernås dels genom gymnastiköfningar och fria lekar,
dels genom qvinliga handarbeten och sysslor (matlagning, städning, tvätt,
strykning in. in.). Hvad komiterade i öfrigt föreslagit med afseende på de
läro- och öfningsämnen, som böra förekomma i flickskolan, har utan
väsentliga anmärkningar godkänts.

4—6. Med afseende på de komiterades förslag, som ofvan upptagits
under punkterna 4 — 6, hafva inga väsentliga invändningar blifvit gjorda.

7. Hvad medicinalstyrelsen i underdånighet anfört uti sitt den 13
augusti 1886 afgifna utlåtande öfver läroverkskoiniténs betänkande, nemligen
att det arbete, som fordrades af lärjungarne, vore större, än att detsamma
utan skada för det uppväxande slägtets helsa och normala utveckling
kunde uthärdas och derför beliöfde minskas genom anslående af mera
tid för kroppsrörelse, fri sysselsättning, hvila och sömn, att hygienens
fordringar bättre borde tillgodoses beträffande såväl sjelfva skolarbetet som
skollokalernas beskaffenhet, och att, för vinnande af detta ändamål, er -

Åttonde hufvndtiteln.

fordrades en fortgående af läkare utöfvad hygienisk tillsyn vid läroverken
och derjemte eu kontrollerande uppsigt åt öfverordnad myndighet, har
medicinalstyrelsen ansett sig ega fullt sköt att upprepa äfven i afseende
å de högre flickskolorna.

Beträffande den af komiterade föreslagna hygieniska tillsynen vid dessa
skolor har medicinalstyrelsen tillstyrkt, att densamma måtte ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad för de allmänna läroverken blifvit föreslaget,
åtminstone hvad anginge öfverinspektionen. Skulle det möta stora
svårigheter att få till stånd samma tillsyn för båda slagen af läroverk,
ville medicinalstyrelsen tillstyrka det af komiterade framställa förslaget, i
hvad tillsynen konnne att utöfvas af provinsialläkarne, hvilka kunde få
densamma sig uppdragen mot ett visst arfvode för hvarje läroverk, afpassadt
efter lärjungeantalet. Stadsläkare kunde deremot icke förpligtas
att åtaga sig sådan tillsyn mot viss ersättning, men kunde antagas vara
dertill villiga på samma vilkor, som för provinsialläkarne kunde blifva
bestämda.

Ett par af domkapitlen hafva emellertid satt i tvifvelsmål, huruvida
en central hygienisk inspektion kunde anses erforderlig och äfven huruvida
den lokala inspektionen behöfde få den utsträckning, som komiterade föreslagit.

8. Äfven angående behöfligheten af en särskild, central pedagogisk
inspektion öfver flickskolorna hafva tvifvelsmål från flera håll uttalats.
En sådan inspektion öfver dessa skolor kunde nemligen icke anses mera
behöflig än öfver goss-skolorna. Från andra håll har deremot komiterades
förslag i denna punkt på det lifligaste tillstyrkts och man har blott beklagat,
att komiterade allt för litet i detalj utarbetat detsamma.

9. Beträffande sammansättningen af flickskolornas lokalstyrelse har
yrkats, dels att utom föreståndaren eller föreståndarinnan en af lärarekollegiet
vald medlem deri borde erhålla plats, dels att landsting och
kommun endast i det fall, att de genom årliga bidrag understödde skolan,
borde ega rätt att utse medlemmar i styrelsen, och dels slutligen att ingå
nya bestämmelser i detta afseende måtte göras, då någon annan lokalstyrelse
icke vore behöflig, än den, såsom hittills, fritt valda, hvars uppgift
varit och väl fortfarande företrädesvis borde vara att besörja skolans
ekonomi och i hvilken representanter för de samhällen och institutioner,
som i ett eller annat afseende understödja skolan, borde ingå.

10. I komiterades under denna punkt upptagna förslag har den ändring
påyrkats, att högre flickskola ej må öppnas utan tillstånd af chefen för
ecklesiastikdepartementet, samt att centralinspektionen ej må erhålla makt

Åttonde hnfvndtiteln.

att fråntaga någon rättigheten att förestå en sådan skola, utan att denna
makt må förbehållas Kongl. Maj:t eller bemälde departementschef.

11. I afseende å komiterades förslag angående rätt för de af staten

o ö

understödda flickskolornas lärare att under vissa vilkor räkna sig sin tjenstgöring
vid dessa skolor till godo för uppflyttning i högre lönegrad efter
befordran till plats vid de allmänna läroverken hafva meningarna varit
mycket delade, i det att åtskilliga myndigheter förordat, andra afstyrkt
detsamma. För öfrigt är med afseende härå att erinra, att vid 1885 års
riksdag afslogs en nådig framställning i detta syfte.

12. Komiterade hafva för föreståndarinnor och lärarinnor vid flickskolorna
föreslagit följande aflöning: för föreståndarinnor: lägst 1,500 kronor,
högst 2,000 kronor; för lärarinnor, utgångna från högre lärarinneseminarium:
lägst 1,000 kronor, högst 1,500 kronor; för examinerade folkskolelärarinnor:
lägst 800 kronor, högst 1,200 kronor; och för examinerade
småskolelärarinnor: lägst 600 kronor, högst 800 kronor.

Vid detta förslag har dels anmärkts, att det icke gånge an att bestämma,
att vissa examina ovilkorligen skola medföra högsta lön, då lönen
väl ock i viss mån måste bero på tjenstgöringens beskaffenhet och öfriga
meriter utöfver de för kompetens stadgade; dels har det påpekats, att den
föreslagna aflöningen vore väl knappt tilltagen icke endast med afseende
på den tendens till penningvärdets sjunkande, som alltjemt visat sig förekomma,
utan äfven med afseende på närvarande förhållanden. Många
lärarinnor hade nemligen för utbildningen till sitt kall åsamkat sig eu
skuld, som skulle amorteras, många måste med en del af sin årsinkomst
bidraga till föräldrars eller andra anhörigas underhåll, och alla borde ju
årligen afsätta något för sjuklighetens eller ålderns dagar; men de föreslagna
lönerna försloge ej till mer än jemnt och nätt ett tarfligt lifsuppehälle.

13. Komiterades förslag, att staten borde understödja blott en högre
flickskola i hvarje stad, med undantag för Stockholm och Göteborg, äfvensom
att understödet borde utgå till hvarje skola med samma belopp, eller
4,000 kronor, har i allmänhet blifvit af myndigheterna tillstyrkt, dock
hafva gensagor gjorts mot, att samma understödsbelopp skulle lemnas alla
skolor, under yrkande att understödsbeloppet borde bestämmas efter hvarje
skolas ekonomiska förhållanden, och från flere håll har framhållits, att det
föreslagna beloppet 4,000 kronor torde vara väl litet.

Beträffande de af komiterade stipulerade vilkoren för statsunderstödets
erhållande hafva åsigterna varit mera delade. A ena sidan har man godkänt
de föreslagna vilkoren oförändrade eller med någon förändring i ett

Åttonde hufvndtiteln. 33

eller annat af dem samt med följande tillägg, nemligen: att undervisning
i gymnast^ af den beskaffenhet, som i punkten 5 angifvits, skall i skolan
förekomma; att lärjunge, som mottages i första klassen, skall hafva fylt
eller under kalenderåret fylla 9 år; att vid skolan äro anstälda ett i proportion
till elevantalet bestämdt minimiantal lärarinnor, hvilka aflagt afgångsexamen
vid ett högre lärarinneseminarium; samt att lärares och lärarinnas
undervisningsskyldighet ej må öfverstiga 24 timmar i veckan och
att för de lärare och lärarinnor, som hafva ett drygare hemarbete med
rättande af skriftliga uppsatser sig ålagdt, undervisningstiden minskas i
lämplig proportion. — A andra sidan har man haft mer eller mindre
vigtiga anmärkningar att göra mot flertalet af de uppstälda vilkoren och
antingen yrkat på de hittills gällande vilkorens bibehållande eller såsom
dylika vilkor föreslagit: att vederbörande stadskommun eller landsting
(framdeles beggedera) lemna bidrag i passande proportion; att skolan,
derest den eges af bolag eller enskilde, icke ger högre vinst än 5 procent
af anläggningskostnaden; att skolans lokal godkännes af sakkunnig
myndighet, som utöfvar lämplig tillsyn öfver skolans hygieniska förhållanden;
att föreståndarinna, som framdeles vinner anställning, eger den
kompetens Kongl. Maj:t finner skäligt bestämma; att skolan har minst sju
årsklasser; att ingen får intagas i skolans första klass före fylda 9 år och
ej utan godkända insigter i de i stadgan för rikets allmänna läroverk § 24
stadgade ämnen; samt att följande ämnen ingå i skolans läroplan: kristendom,
modersmålet, historia och geografi, tre främmande språk, af hvilka
två valfria, aritmetik med algebra och geometri såsom valfria, zoologi,
botanik och fysik, välskrifning, teckning, handarbeten och sång samt fristående
gymnastiska öfningar.

Ehuru man i allmänhet varit ense derom, att icke mer än två främmande
språk borde förekomma i flickskolan, åtminstone icke samtidigt, så
bär man dock å flere håll ansett det olämpligt, att ett dylikt stadgande
upptages såsom vilkor för statsunderstöds erhållande.

Mot fastställandet af de föreslagna minimilönerna för lärarinnorna och
maximiafgifterna för lärjungarne hafva äfven flere myndigheter yttrat sig,
menande att ett sådant stadgande skulle vara hinderligt för skolornas
utveckling. I samma mån en skola blefve talrikare besökt och i följd
deraf måste öka sin lärarepersonal, måste nemligen, då understödet är fixt,
svårigheten att tillämpa dessa stadganden växa.

Mot komiterades formulering af vilkoret angående befrielse från eller
nedsättning i skolafgifterna har den anmärkning gjorts, att deraf icke fram Bih.

till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 5

34 Åttonde hufvudtiteln.

går, hvarken huru många böra erhålla hel befrielse, huru manga nedsättning
i afgiften, ej heller om denna förmån är förbehållen åt lärjungarne
i den egentliga flickskolan eller äfven kan medgifvas småskolans elever, °i
hvilka hänseenden komiterades förslag syntes öfverlåta bestämmandet åt
hvarje skolas styrelse. Såsom lämpligare bestämmelser i detta afseende
hafva framhållits, att summan af efterskänkta afgifter borde sättas i . ett
visst förhållande till statsunderstödet, eller att friplatser och halfafgiftsplatser
skulle åt elever i den egentliga flickskolan lemnas till det antal,
Kongl. Maj:t bestämde.

Mot föreskriften om afgifvande af tryckt årsredogörelse har af ett domkapitel
invändts, att gagnet af redogörelsens offentliggörande i tryck ingalunda
motsvarar kostnaden derför.

14. Med afseende på den mycket omtvistade frågan rörande Barnundervisningen
intaga komiterade en förmedlande ståndpunkt. De anse
hvarken att samundervisningens fördelar äro så stora och oomtvistliga, att
den under alla omständigheter bör införas, ej heller att dess olägenheter
och faror äro så öfvervägande, att den i hvarje fall bör förkastas, utan
hålla före, att under vissa omständigheter Barnundervisning, under andra
åter skild undervisning för båda könen kan vara att föredraga. I folkrikare
och mindre homogena samhällen synes dem samundervisningen kunna
medföra olägenheter och vådor. I smärre samhällen åter, der lärjungarne
komma från teinligen likartade familjer och äro syskon, grannar, bekanta
till hvarandra, växande upp under jemförelsevis enkla lifsförhallanden och
der icke ett större lärjungeantal behöfver undervisas af samma lärare, a
sådana orter synes dem samundervisningen vara fullt naturlig och erbjuda
öfvervägande fördelar. Då komiterade komma till detta resultat, hafva de
närmast betraktat saken från moralisk och disciplinär synpunkt. Mera svårlöst
blir frågan, då man gör en fysiologisk-hygienisk synpunkt gällande.
I den hygieniska delen af sitt betänkande hafva komiterade skarpt framhållit
skilnaden mellan gossens och flickans kroppsliga utveckling och kraftigt
betonat nödvändigheten att ordna flickskolan med särskild hänsyn till
flickans behof af begränsning i stillasittandet och det intellektuella arbetet
under en viss period af hennes utveckling. Till följd deraf kunna de
endast under ett mycket väsentligt vilkor förorda gemensam undervisning
för båda könen, nemligen att läroplanen sa inrättas, att den kan duga både
för gossar och flickor, hvilket, närmare bestämdt, innebär den fordran, att
samskolan skall ordnas med lmfvudsakligt afseende pa flickornas krafter
och behof. Ett sådant jemkande af gossarnes undervisning efter den qvinligt
undervisningens kraf kan emellertid ej genomföras der, hvarest den

Åttonde hufvudtiteln

förra skall tjena såsom underlag för lärda studier, utan endast der, hvarest
den afser att bibringa en allmänt medborgerlig bildning.

Resultatet af komiterades undersökning blir sålunda, att samundervisningen
under de ofvan angifna förhållandena kan införas, utan att moraliska
eller hygieniska faror deraf uppstå, samt att den under sådana förhållanden
bär införas, försåvidt obestridliga ekonomiska fördelar derigenom
vinnas. Och då dessa betingelser anses vara för handen i de 32 angifna
mindre samhällena, så föreslå komiterade, att pedagogierna och de lägre allmänna
läroverken i dessa kommuner småningom må ombildas till samskolor;
att dessa skolors läroplan i samma mån förändras till hufvudsaklig öfverensstämmelse
med planen för den fullständigt utvecklade (sjuklassiga) flickskolan;
att berörda skolor få den ställning till stat och kommun, som är
angifven i 8:de punkten af Eders Kong! Maj:ts proposition till Riksdagen
af den 14 februari 1887, hvilket bland annat innebär, att den årliga skolafgiften
ej får öfverstiga 20 kronor för klasserna 1—3, 40 kronor för
klasserna 4—5 och 60 kronor för de högre klasserna, förutom de hittills
vanliga terminsafgifterna vid de allmänna läroverken; att både lärare och
lärarinnor — helst ungefär lika många af hvartdera slaget — vid dessa
skolor anställas; att lärarne erhålla eu något högre lön än i motsvarande
grader vid de nuvarande femklassiga läroverken; samt att såsom kompetensvilkor
för lärarinnors anställning vid ifrågavarande skolor må fordras dels
afgångsexamen från högre lärarinneseminarium, dels eu genom tjenstgöring
vid skola bepröfvad skicklighet. Under den tid, som erfordrades för ombildning
af de mindre goss-skolorna till samskolor, borde, såsom hittills,
statsunderstöd utgå till de privata flickskolorna i berörda städer.

Samundervisning af gossar och flickor till %en utsträckning, hvari
den af komiterade blifvit föreslagen, har emellertid på det bestämdaste
blifvit afstyrkt af samtliga myndigheter, som deröfver yttrat sig, och af
komiténs egna ledamöter hafva två i denna punkt varit af afvikande mening.
Mot detta komiterades förslag hafva hufvudsakligen följande anmärkningar
blifvit anförda.

Då komiterade antagit, att flertalet af de ifrågavarande skolorna af
sig sjelfva och utan ökade kostnader skulle komma att utveckla sig derhän,
att de utan svårighet kunde föra sina elever till det slutmål, som uppstälts
för den högre flickskolan, så syntes detta antagande, som måste innebära,
att det öfvervägande antalet af dessa skolor skulle blifva sjukkissiga, hvila
på allt för lösa grunder och beräkningar. De flesta bland de skolor, som
enligt komiterades förslag skulle ombildas till samskolor, vore två- och
treklassiga läroverk med högst 3 lärare. Dessa läroverk skulle naturligtvis

Åttonde hufvudtiteln.

ej kunna växa ut till sjuklassiga utan eu betydlig ökning af lärarnes antal.
Men huru skulle denna ökning kunna ske utan ökade kostnader, då lärjungeantalet
å dessa orter alltid måste komma att blifva begränsadt, då
skolafgiften ej skulle få öfverstiga ett jemförelsevis lågt maximum, och då
kostnaden för lärarnes och lärarinnornas aflöning skulle blifva högre än i
motsvarande goss- och flickskolor? Tvärt emot komiterades afsigt och
beräkning syntes det, som om den föreslagna samskolan skulle komma att
blifva antingen med afseende på undervisningens resultat otillfredsställande
eller ock medföra betydligt ökade kostnader.

Äfven vore det högst ovisst, huruvida de ifrågavarande kommunerna
i allmänhet skulle befinnas villiga att utbyta sina med de högre allmänna
läroverkens lägre klasser jemnstälda goss-skolor mot borgerliga samskolor
samt att underkasta sig de för ändamålet nödiga ekonomiska uppoffringarna.
Åtminstone syntes vederbörande kommuners samtycke härtill vara
erforderligt. Men der kommunerna gånge in på förändringen, skulle de
sannolikt betinga sig ett afgörande inflytande på dessa skolors organisation
och inrätta dem med afseende på gossarnes undervisningsbehof, utan särskild
hänsyn till flickorna.

Vidare syntes komiterade genom detta sitt förslag komma i strid med
de åsigter, som af dem uttalats v d behandlingen af de hygieniska förhållandena.
Dervid hade nemligen framhållits, att på vissa regelbundet återkommande
tider afbrott eller nedsättning i arbetet borde medgifvas flickor
i pubertetsåldern. Men sådan lindring i arbetet kunde ej beredas dem i
en samskola utan förfång för gossarne, hvilkas arbetskraft alltid vore lika
stor. Längre än till det 13:de året kunde derför icke flickor, utan fara
för öfveransträngning öMi sjuklighet, undervisas tillsammans med gossar;
i synnerhet som samundervisningen alltid visat sig medföra täflingens
eggelse, och det i dess skarpaste form.

Betydliga oegentligheter skulle också uppstå, om förslaget genomfördes.
I de större städerna skulle nemligen flickornas undervisning besörjas af
privata och kommunala flickskolor, som åtnjöte ett obetydligt statsunderstöd,
men i stället vore berättigade att upptaga dryga skolafgifter och att
efter råd och lägenhet välja sina lärarekrafter. I de mindre städerna deremot
skulle flickorna, mot väsentligt lägre skolafgifter, i offentliga skolor
åtnjuta undervisning af särskildt privilegierade lärare och särskild! qvalificerade
lärarinnor.

Slutligen har det anmärkts, att, då erfarenheten från de länder i
Europa, i hvilka en anordning af ifrågavarande slag på senaste tider försökts,
ännu icke hunnit stadga sig, försigtigheten syntes bjuda att afvakta

Åttonde hufvudtitelu. 37

den tid, då erfarenheten i dessa länder vunnit mer stadga; men att, om
försök härmed hos oss skulle göras, det borde ske endast i enstaka fall
samt pa vederbörande lokalmyndighets framställning och efter Kongl. Mai:ts
pröfning.

15. Angående beloppet af det statsunderstöd, som enligt komiterades
förslag borde medgifvas för uppehållande af fortsättningskurs, har endast
undantagsvis yttrande afgifvits. Dervid har framhållits, att med den obestämdhet,
som vidlåder komiterades förslag till berörda kursers organisation,
något säkert omdöme med afseende härå icke kan vinnas, hvarför det
borde öfverlatas åt Kongl. Maj:t att efter pröfning i hvarje särskild! fall
bestämma sagda belopp.

16. Sedan komiterade företagit en uppskattning af de från olika seminariekurser
utexaminerade lärarinnornas användbarhet i den högre flickskolan
samt med stöd af egen och andras erfarenhet funnit, att ej blott
högre lärarinneseminarium, utan äfven folkskolelärarinneseminarierna och
smaskoleseminariekurserna utbilda lärarinnor, som äro dugliga och användbara,
livar pa sitt stadium, inom denna skola, anställa de en beräkning
angående det antal lärarinnor af de nämnda slagen, som skulle blifva erforderligt
för ifrågavarande läroanstalters räkning, ifall den af dem förordade
organisationen genomfördes. Resultatet af denna beräkning, sammanstäldt
med fakta, som från olika håll meddelats komiterade, ger vid
handen, att folkskolelärarinnor och småskolelärarinnor komma att finnas
till ett antal, som år mer än tillräckligt ej blott för de befattningar, för
hvilka de egentligen utbildas, utan äfven för den högre flickskolans behof,
niet! att. deremot tillgängen pa lärarinnor från högre lärarinneseminarium
ej pa långt när motsvarar det behof, som den nya organisationen skulle
framkalla. På grund deraf föreslå komiterade, att ett af de befintliga
folkskolelärarinneseminarierna matte förändras till ett högre lärarinneseminarium.

Beträffande detta förslag, som i allmänhet vunnit tillslutning, har dock
påpekats, att ett högre lärarinneseminarium ej gerna kunde förläggas till
någon af de. städer, der för närvarande folkskolelärarinneseminarier finnas.
Skål vore ej att i samma stad — Stockholm — hafva två högi’e seminarier.
Ej heller vore det lämpligt att upprätta en dylik anstalt i någon af
städerna Umeå, Falun, Skara eller Kalmar, emedan alla de extra lärarekrafter,
som pa grund af ämnenas mängd och undervisningens art vid ett
sadant läroverk blefve behöfliga, å sistnämnda orter svårligen skulle kunna
erhållas. De städer, dit ett dylikt seminarium skulle kunna förläggas, vore
af nyss antydda skäl Upsala, Lund och Göteborg, och det vore derför
rimligare — möjligen äfven ur andra synpunkter lämpligare -— att något

Åttonde hnfvndtiteln.

af de i dessa städer befintliga folkskolelärareseminarierna ombildades till
ett högre lärarinneseminarium eller, rättare sagdt, indroges och ersattes af
ett sådant.

Det första, som borde göras för att tillgodose de högre flickskolornas
behof af fullt kompetenta lärarinnor, vore dock att gifva det redan befintliga
högre lärarinneseminariet en sådan organisation och sådana hjelpmedel,
att det bättre, än under nuvarande förhållanden vore möjligt, måtte
kunna fylla sin uppgift. Att detta läroverk borde omorganiseras, hade
länge varit insedt, och vigtiga förarbeten för frågans lösning vore redan
utförda. Sedan dess hade omständigheter tillkommit, som gjorde behofvet
af en grundlig förändring än mer känbart. Särskild! kunde erinras om den
ansvarsfulla uppgift, som gifvits högre lärarinneseminariet genom Kongl.
Maj:ts förnyade reglemente för folkskolelärareseminarierna i riket, § 17
mom. 2.

Komiterades förslag ginge äfven ut på att göra högre lärarinneseminariets
uppgift mer omfattande och betydelsefull, enär det skulle utbilda
lärarinnor, som blefve kompetenta att undervisa vid fortsättningskurserna
samt att såsom föreståndarinnor och lärarinnor tjenstgöra vid samskolorna.
Under sådana förhållanden syntes det vara all anledning att så fort som
möjligt genomföra en omgestaltning af detta läroverk i ändamål att dels
väsentligen utveckla den praktiska öfningskursen, dels förändra den teoretiska
kursen så, att eleverna finge ökade tillfällen att under lärarnes ledning
i något eller några ämnen idka mera sjelfständiga studier.

&För dessa syftens förverkligande fordrades ej blott en förändring af
seminariets organisation, utan äfven eu betydlig utvidgning af normalskolan
och således både ökade lärarekrafter och nya läroverkslokaler. Under sådana
förhållanden vore knappast skäl att tänka på inrättandet af ett nytt
högre lärarinneseminarium, förr än man fatt tillfälle och medel att gifva
det redan befintliga, hvilket väl skulle utgöra det andras förebild, en tillfredsställande
utrustning och anordning. Man tillgodosåge också. flickskolans
intresse bättre, om man väl utdanade ett mindre antal lärarinnor,
än om man gåfve ett större antal en för deras uppgift otillräcklig utbildning.

Af det anförda torde fra ingå, atten omfattande och grundlig utredning
blifvit gjord af de högre flickskolornas tillstånd såväl med afseende på
deras organisation och undervisning som beträffande deras hygieniska och
ekonomiska förhållanden, att de härvid anmärkta bristerna blifvit framhållna,
och slutligen att förslag blifvit framstälda till berörda bristers afhjelpande
samt flickskoleväsendets utveckling.

Åttonde hnfvndtiteln. 39

Otvifvelaktigt synes mig vara att på grundvalen af den sålunda verkstälda
utredningen mer verksamma och ändamålsenliga åtgärder än hittills
skola kunna vidtagas till den qvinliga undervisningens ordnande och förkofran.
Men då icke oväsentliga anmärkningar, såsom ofvan påvisats,
blifvit gjorda mot flertalet af de förslag, som komiterade i detta syfte
framstäf, torde dessas genomförande i oförändrad gestalt icke vara att förorda;
och då tillräcklig tid ännu fattats mig för att underkasta dem nödig
pröfning och erforderlig omarbetning, kan jag icke för närvarande framlägga
något förslag till ett definitivt ordnande af den högre undervisningen
för qvinlig ungdom.

Då emellertid de för handen varande högre flickskolorna i allmänhet
befinna sig i stort ekonomiskt trångmål, har jag ansett nödvändigt att
redan nu något göres för att bistå dem. Ty skulle de i följd af bristande
understöd gå tillbaka och försämras eller på vissa orter alldeles duka under,
så skulle utan tvifvel svårigheterna vid denna vigtiga frågas lösning betydligt
ökas.

Den af 1882 års Riksdag beviljade förhöjningen i anslaget till högre
skolor för qvinlig ungdom gjorde det möjligt för Eders Kongl. Maj:t att
för aren 1883 och 1884 dels för 9 skolor öka det redan förut åt dem beviljade
understödet, dels tilldela sådant åt ytterligare 15 skolor. Antalet
af staten understödda skolor ökades under åren 1885—1887 till 59 och
för åren 1888—1890 till 62. För närvarande vänta ansökningar om dylikt
understöd från 69 skolor, Indika alla synas förtjenta att deraf komma i
åtnjutande, på Eders Kongl. Maj:ts afgörande. Härvid måste antingen en
del skolor lemnas utan all hjelp eller ock måste en ytterligare inknappning
göras utöfver den, som 1888 vidtogs, å de äldre skolornas redan förut
otillräckliga understödsbelopp. Och dock lemnas dessa understöd icke utan
ersättning. Under de senaste åren hafva nemligen på grund deraf 203
lärjungar åtnjutit undervisning kostnadsfritt och 403 för en till 50 kronor
nedsatt årsafgift.

Huru olika de ofvan omförmälda myndigheternas meningar än varit
angående de särskilda förslagen till flickskoleväsendets förbättring, så hafva
de dock i ett afseende varit fullt öfverensstämmande, nemligen deruti, att
rikligare understöd från statens sida borde komma flickskolorna till del.
Om det är eu sanning, att samhällets välfärd ytterst hvilar på religionen
och sedligheten; att familjen är dessas första och säkrast fruktbara plantskola;
att det är qvinnan, som gifver hemmet dess pregel; så måste man
medgifva, att äfven betydliga offer äro väl försvarade, om en allmännare
spridd högre qvinnobildning genom dem kan vinnas. Detta syfte är —

Åttonde hnfvmltiteln.

långt ifrån att vara, såsom man ofta hör förebäras, en angelägenhet
endast för en viss samhällsklass — ett hela folkets gemensamma lifsintresse.

Då emellertid statens medel för närvarande måste tagas i anspråk för
många andra ändamål, och då denna vigtiga angelägenhet nu icke föreligger
till definitivt ordnande, anser jag mig icke böra föreslå förhöjning
i det för närvarande utgående anslaget med högre belopp än 30,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning
derom, att anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom måtte varda förhöjdt
med ett belopp af 30,000 kronor, eller från 70,000 kronor till 100,000
kronor.

Folkundervisningen.

[8.]

Förnöjdt
anslag till
folkskoleinspektionen

in. in.

Öfver trettio år hafva förflutit sedan 1859—G0 årens Riksdag beviljade
det första anslaget, 17,000 kronor, till folkskoleinspektionen. Redan vid
1862—63 årens riksdag uppfördes detta anslag med ett till 30,000 kronor
förhöjdt belopp. Tid efter annan har seden ner a anslaget ökats: af 1865—66
årens Riksdag till 40,000 kronor, af 1872 års Riksdag till 52,000 kronor,
af 1874 års Riksdag till 65,000 kronor, af 1878 års Riksdag till 85,000
kronor och senast af ! 884 års Riksdag till det belopp, hvarmed detsamma
från och med år 1885 i staten upptagits, eller 95,000 kronor.

Att den utveckling af folkskoleväsendet, som sålunda med relativt
korta mellanrum kraft ökning af inspektionsanslaget, oafbrutet fortgått
under de sex senaste åren, visar sig redan deraf, att skolornas antal, som
1883 uppgick till 9,781 med 11,130 lärare och lärarinnor, år 1889 utgjorde
10,505 med 12,507 lärare och lärarinnor. Det belopp, hvartill anslaget
senast förhöjts, har ock varit för ändamålet otillräckligt, och för
hvarje år under femårsperioden 1885—89, med undantag af år 1887, har
anslaget öfverskridits, i det att statens omkostnader för inspektionen utgjort
för år 1885 kronor 97,122: 64, för 1886 kronor 102,576: 45, för 1887 kronor
92,991: 93, för 1888 kronor 103,055: 37 och för 1889 kronor 104,453:77.
Under sådana förhållanden framställer sig frågan, om ej anslaget till folkskoleinspektionen
bör ytterligare förhöjas.

Innan denna fråga tages under öfvervägande torde likväl — med fullt
erkännande af det goda som åstadkommits genom inspektionen, sådan den
hittills varit ordnad — en undersökning böra ske, huruvida icke förhållandena,
sådana de med folkskoleväsendets utveckling under de gångna
trettio åren utbildat sig, samt de härvid vunna erfarenheter påkalla vissa
ändringar i inspektionens nuvarande anordning.

Åttonde hufvudtiteln. 41

Redan af 1874 ars Riksdag angafs, i samband med då beviljad förhöjning
af inspektionsanslaget, angelägenheten af att till inspektörer utsåges
personer, som uteslutande egnade sina krafter åt detta kall, äfven om
kostnaderna derigenom skulle blifva större. Önskvärdheten häraf har ock
vid flera andra tillfällen framhållits. Otvifvelaktigt är en sådan reform
med deraf följande inskränkning i inspektörernas antal synnerligen önskvärd
och bör uppställas såsom ett mål, mot hvithet man måste sträfva.

Dock torde härvid böra besinnas, att i följd af vårt lands stora utsträckning
och särskild! i vissa mera glest bebyggda delar af detsamma hardt
när oöfvervinneliga svårigheter för detta måls genomförande möta, och att
åtminstone för närvarande det sannolikt ej skulle vara möjligt att finna
tillräckligt inånga fullt lämpliga personer med erforderlig allmän och pedagogisk
bildning, som kunde och ville helt och hållet afbryta sin egentliga
verksamhet för att egna sig åt det i alla händelser ej synnerligen inbringande
och dessutom för allenast ett begränsad! antal år meddelade tillfälliga
inspektionsuppdraget; ty att af inspektörsbefattningarna tillskapa
ordinarie befattningar, hvilkas innehafvare, försedda med fullmakt, småningom
skulle gråna i tjensten och slutligen pensioneras, torde af ingen
anses tjenligt. Om nödigt är att tjenstinnehafvare äro i besittning af full
rörlighet och lifskraft, sa gäller detta särskildt om folkskoleinspektörerna.

Hvad som i alla händelser, intill dess reformen mera allmänt kan
genomföras, maste fordras, är, att de personer, som förena inspektionsuppdraget
med annan tjenstebefattning, förpligta att utsträcka sin inspektionsverksamhet
till vissa längre sammanhängande perioder af året och, der så
pröfvas nödvändigt, hålla vikarie för den ordinarie tjenstens bestridande.

Jemväl i andra hänseenden än det nu angifna lemnar inspektionen
ruin för anmärkningar, för hvilkas undanrödjande åtgärder böra ju förr
desto hellre vidtagas. De ekonomiska och yttre organisatoriska förhållandena,
som förr och med rätta togo uppmärksamheten i synnerligen stort
anspråk, hafva med folkskolans kraftiga utveckling under de senaste årtiondena
trädt mera i bakgrunden och lemnat rum för ett högre och väsentligare
intresse. Behof af lokaler och materiel äro nu, åtminstone i allmänhet,
pa ett ganska tillfredsställande sätt, efter vårt lands tillgångar,
tillgodosedda, och derför gäller det numera för inspektionen att mera rigta
sig åt skolans inre förhållanden och att, för att utveckla och förbättra
dessa, söka, med noggrann kännedom om de grundsatser som dervid böra
löljas, arbeta pa väckandet af sa väl lärarnes som skolrådens och skolrådsordförandenas
intresse för dessa grundsatsers tillämpning, hvarvid skolråden
och deras ordförande vida mera än hittills böra verka såsom förmedlingslänkar
mellan inspektionen och skolan. Att den nuvarande inspektionen i

Bill. till Rilcsd. Prof. 18.91. 1 Sami. 1 Afd. 0

42 Åttonde hufvudtiteln.

afseende å utförandet af dessa uppgifter lemnar åtskilligt öfrigt att önska,
kan ej bestridas.

Man torde ej misstaga sig, om man påstår, att den egentliga grunden
till inspektionens svaghet härutinnan är beroende af brist på system, sammanhållning
och kontroll. De förhållanden, som äro föremål för inspektionens
uppmärksamhet, betraktas och bedömas af de särskilda inspektörerna
från alltför olika synpunkter, och hvarje enskild inspektör arbetar
för mycket för sig sjelf utan samråd och samverkan med vare sig skolråden
eller öfrige inspektörer. Genomförandet af likformiga, af erfarenheten
vunna och bekräftade grundtankar för undervisningens anordnande
försvåras häraf. Genom den fristående ställning, inspektörerna intaga,
blir det ock för departementet och dess chef svårt såväl att med noggrannhet
följa och bedöma deras verksamhet och folkskoleväsendets tillstånd
öfver hufvud som ock att, der sådant kunde erfordras, lemna ledning
och rättelse. De nu i detta hänseende till buds stående medlen — inspektörernas
berättelser och de någon gång förekommande inspelctörsinötena
— äro härvid icke tillfyllestgörande. De svårt öfverskådliga och
ofta sins emellan ojemförliga uppgifterna i de förra och de senares sällan
återkommande och då genom tidens knapphet föga grundliga förhandlingar
äro allt för oviga apparater för att med fördel kunna i förevarande syfte
användas.

I ett särskildt hänseende gör sig bristen på nödig kontroll på ett påfallande
sätt märkbar, nemligen i fråga om folkskoleinspektörernas resor,
hvillca ej sällan företagas planlöst och derigenom medföra mindre gagn,
men större kostnad, än som vederbör. Under det att sammanlagda beloppet
af inspektörernas arfvoden utgjort för hvartdera af de fem åren 1885- 1889
omkring 27,000 kronor, hafva resekostnaderna uppgått till i medeltal 72,000
kronor. .Vid flere statsrevisioner och jemväl vid den senaste hafva anmärkningar
framstälts i afseende å det sätt, hvarpå en del af inspektörerna
anordnar sina resor. Visst är att betydande besparingar kunde åstadkommas,
om dessa resor mera planmessigt anordnades. I förordnandena för inspektörerna
och särskildt i den för dem senast utfärdade instruktion hafva anvisningar
i sådant syfte lemnats, men för departementet har ej funnits och
finnes för närvarande ingen möjlighet att kontrollera, huru de af detsamma
härutinnan lemnade föreskrifter tillämpas.

För afhjelpande af dessa och andra brister och olägenheter å detta
område ser jag icke något kraftigare medel än ett direkt ingripande genom
en under departementet omedelbart stäld person med framstående duglighet
och erfarenhet i folkskoleväsendet, genom hvilken den nu saknade sammanhållningen
af det hela kunde verkliggöras. Af honom skulle inspektörerna

Åttonde hufvudtiteln. 43

erhålla råd och anvisningar, som kunna vara behöfliga i afseende å inspektionerna,
rörande tillämpning af författningar, skolornas ordnande, förfaringssättet
vid undervisningen m. m. För att underlätta härför erforderlig
personlig förbindelse mellan honom och inspektörerna, skulle han årligen
enligt af departementschefen faststäld plan distriktsvis sammankalla folkskoleinspektörerna
för att med dem öfverlägga om ofvanberörda och andra
folkskolans angelägenheter. Till honom borde dessutom af folkskoleinspektörerna
halfårsvis insändas uppgift å de resor, de under påföljande halfåret
ämnade företaga, och hvilka skoldistrikt de derunder ernade besöka, äfvensom
efter hvarje ars slut korta redogörelser för inspektionsverksamheten
under det gångna året; med ledning af förenämnda resplaner skulle kunna
kontrolleras, att inspektionerna mera än hittills koncentrerades på sammanhängande
tidsperioder och att i följd deraf ett större antal skolor än nu
under samma resa besöktes. Genom nämnda person skulle ock kunna tillföras
departementet en kännedom om folkskolans förhållanden, som nu icke
i lika mått står till buds, på sjjmma gång han utgjorde ett organ mellan
centralstyrelsen för folkskoleväsendet och dettas skilda delar.

Men om nu angifna steg till folkskoleinspektionens bättre ordnande
tages, uppstår den fragan, om ej i samband dermed en förändring påkallas i
afseende å inspektionen öfver de undervisningsanstalter, der skolornas lärarepersonal
bildas. Dessa anstalter utgöras af två hufvudgrupper, de egentliga
folkskolelärareseminarierna och småskolelärareseminarierna. Den inspektion
öfver lärarebildningsanstalterna, som hittills egt rum, har utöfvats af
byråchefen å den afdelning inom ecklesiastikdepartementet, som har att
handlägga frågor om folkundervisningen och dit hörande anstalter. Det
är naturligt, att denna inspektion, med hänsyn till byråchefens andra maktpåliggande
göromål, måst blifva ganska begränsad. Den har ej kunnat
omfatta andra lärarebildningsanstalter än folkskolelärareseminarierna och
de tva af staten anordnade småskolelärareseminarierna för lapskt och finskt
talande elever. Alla de anstalter, der småskolans lärare, de biträdande
lärarne i folkskolan samt lärarne i de mindre folkskolorna egentligen utbildas,
hafva hittills icke utgjort föremål för något soin helst öfvervakande
genom inspektion. De i senare författningar, angående lönetillskott af allmänna
medel för denna läraregrupp, gifna bestämmelser, enligt hvilka
afgångsprefning vid dylika anstalter utgör vilkor för erhållande af förhöjdt
lönetillskott, hafva förlänat dessa anstalter en betydelse, som kräfver ett
mera direkt öfvervakande af deras verksamhet för att såmedelst åstadkomma
den likformighet mellan dessa sistnämnda seminarier, som för lärarebildningsanstalter
med samma mal alltid är så vigtig. Då nemligen afgångsbetygen
från ifrågavarande seminarier medföra enahanda rättigheter,

Åttonde hufvudtitcln.

böra, så vidt möjligt, kunskapsfordringarna i det ena seminariet vara lika
med dem i det andra. Att så nu icke är fallet må ej förundra någon, då
såsom bekant desamma för närvarande icke stå under annan kontroll från
det allmännas sida än den, som utöfvas af de censorer, olika för nära nog
hvarje anstalt, som vid dagarna för afgångsexamen, enligt departementschefens
förordnande, äro närvarande, och mellan hvilka knappt någon som
helst samverkan är tänkbar, då de måste utses bland de i närheten af
seminariet boende personer. Då så är och då särskildt småskolan numera
blifvit en erkändt berättigad och nödvändig länk bland anstalterna för
folkundervisningen och en af de vigtigaste betingelserna för dess utveckling,
samt staten för aflönande af småskolans lärare, de biträdande folkskolelärarne
och lärarne. i de mindre folkskolorna — eller hela den personal
som hufvudsakligen i småskolelärareseminarierna utbildas — lemnar anslag,
som under de senaste åren uppgått till nära 1,300,000 kronor årligen, så
torde äfven dessa seminarier höra, i den omfattning sådant låter sig göra,
i likhet med de egentliga folkskolelärareseininarierna blifva föremål för
inspektion.

För att till samma person, som skulle öfvervaka folkskoleinspektionen,
äfven öfverlåta tillsynen öfver lärarebildningsanstalterna, kunna åtskilliga
skäl anföras. Till en början torde ur pedagogisk synpunkt kunna framhållas,
att lärarebildningsanstalterna, för att på ett tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift, måste arbeta med full insigt om beskaffenheten af de
lärarekrafter, folkundervisningsanstalterna verkligen behöfva. En sådan
insigt lärer af ingen kunna tillföras dem bättre än af den person, som
oafbrutet är i beröring med de olika folkundervisningsanstalternas inspektörer
och genom öfverläggningar och skriftvexling med dem är i tillfälle
att inhemta grundlig kännedom om de fordringar, som höra ställas på
lärarne i de olika slagen af skolor. Dertill kan läggas följande. På sätt
ofvan är föreslaget skulle den, som finge tillsynen öfver folkskoleinspektionen
sig anförtrodd, sätta sig i förbindelse med folkskoleinspektörerna
särskildt sålunda, att desse efter plan, som faststäldes af departementschefen,
distriktsvis sammankallades. Blefve nu inspektionen öfver lärarebildningsanstalterna
honom anförtrodd, ligger det i sakens natur, att möte, hvartill
inspektörerna skulle af honom sammankallas, i regeln komme att hållas i
samband med hans inspektion af seminarierna. Förutom det ekonomiskt
fördelaktiga af en sådan anordning vore det af icke ringa pedagogisk betydelse
att vid distriktsmötet, som i allmänhet borde hållas å plats, der ett
seminarium för utbildande af folkskolelärare eller småskolelärare är förlagdt,
kunna bereda inspektörerna tillfälle att genom besök i seminariets

Åttonde hufyndtiteln.

öfningsskola lära känna de förfaringssätt, som der användas vid undervisningen,
samt att med seminariets lärare utbyta åsigter.

Slutligen finnes ett ytterligare skäl för att åt den, som skulle öfvervaka
folkskoleinspektionen, uppdraga inspektionen öfver lärarebildningsanstalterna,
och detta är, att de rent administrativa arbeten, som ecklesiastikdepartementets
folkskolebyrå i likhet med motsvarande afdelningar inom statsdepartementen
har att utföra, numera så ökats och äro af den beskaffenhet, att de icke
kunna på tillfredsställande sätt skötas af någon annan än en person med
verklig embetsmannabildning. Med anledning af den under förliden höst
inträffade ledighet i byråchefsbefattningen liar jag redan fäst Eders Kong].
Maj:ts uppmärksamhet på sistnämnda förhållande; och på de af mig anförda
skäl har Eders Kong! Maj:t den 19 sistlidne september medgifvit
byråchefsbefattningens uppehållande tills vidare på förordnande af en utaf
departementets nuvarande tjensteman, under det seminarieinspektionen bcstridts
af en utanför departementet stående skolman. För att ådagalägga
den betydande utvecklingen af byråns administrativa arbeten torde endast
behöfva erinras om följande. Sedan folkskolebyråns bildande har nu mer
än ett fjerdedcls sekel förflutit. Under denna tid hafva de folkundervisningsanstalter,
med hvilka byrån ursprungligen hade att befatta sig, ökats från
5,573 till 10,505. Statsanslagen till dessa anstalter, som vid periodens början
uppgmgo till 215,000 kronor, utgöra nu 3,500,000 kronor. Seminarierna, som
då egde en ytterst ringa utveckling både med afseende å klasser och lärareantal,
äro nu fullt organiserade och försedda med en talrik lärarepersonal.
Redan af denna utveckling, och den dermed följande ytterst rörliga och
vexlande lagstiftningen, har förorsakats betydlig ökning i byråns administrativa
verksamhet, men dessutom hafva efter byråns inrättande nya skolformer,
hvar och en med sina särskilda lagar och författningar, xippstått
och stälts under byråns administration. Folkskolorna hafva förbundits med
fortsättnings- och slöjdskolor. Nya lärarebildningsanstalter hafva uppstått
i de nyss omnämnda småskolelärareseminarierna. Öfver de egentliga folkundervisningsanstalterna
hafva folkhögskolorna utbildats. I rikets nordligaste
trakter regleras undervisningen för den finska och lappska befolkningen
enligt sedermera tillkomna särskilda bestämmelser. Eu pensionsinrättning
för såväl folkskolelärare som deras enkor och barn har tillkommit, hvarigenom
en betydande mängd mål tillföras byrån. Det i många hänseenden
invecklade s. k. abnormskolväsendet tillhör också numera, i olikhet mot förr,
byråns verksamhet. Särskildt är att lägga märke till, huruledes döfstumundervisningen
å senaste tiden inträdt i ett alldeles nytt skede, och att
utan tvifvel svårlösta och invecklade frågor å. detta område i den närmaste
framtiden måste uppstå. Härtill kommer slutligen i afseende å byråns

Åttonde hufvudtiteln.

göromål, att den förutvarande gemenskapen af det pedagogiska ocli administrativa
samt det senares omedelbara alhängighet af det förra, till följd
af numera i alla rigtningar gifna lagbestämmelser, är af en helt annan
art än förr. Hvar och en af byråns då ganska sammanblandade verksamhetssferer,
den pedagogiska och den administrativa, framträder nu med
sin tydligt skilda begränsning och omfattning.

På samtliga dessa skäl anser jag, att all inspektion bör skiljas från
folkskolebyråns administrativa chef och öfverlemnas åt en särskild person,
som förutom öfvervakandet af folkskoleinspektionen tillika, efter departementschefens
bestämmande, skulle utöfva tillsyn icke blott öfver folkskolelärare-
och folkskolelärarinneseminarierna utan äfven, i den mån sådant
låter sig göra, öfver ofvannämnda småskolelärareseminarier, hvartill bör
läggas skyldighet för honom att, der sådant i särskilda fall påkallas, biträda
departementschefen vid beredning af ärenden rörande folkundervisningen
af uteslutande eller öfvervägande pedagogisk art, särskilt frågor rörande
anskaffande af för folkundervisningsanstalterna tjenlig undervisningsmateriel.
Såsom eu ovilkorlig fordran måste slutligen uppställas, att denna person,
som bör förordnas på viss tid, under det han utöfvar sitt uppdrag ej får
egna sig åt någon som helst annan tjenstverksamhet.

Efter att sålunda hafva angifvit skälen, hvarför åt en särskild person
synes böra uppdragas såväl öfvervakandet af folkskoleinspektionen som
tillsynen öfver folkskolelärare- och småskolelärareseminarierna, samt grunddragen
af denna persons verksamhet, anhåller jag — som anser hans
arfvode lämpligen böra utgå af anslaget till arfvoden och resekostnadsersättning
åt folkskoleinspektörer, men att hans resekostnads- och traktamentsersättning,
i likhet med hvad hittills varit fallet beträffande den
direkt från departementet utgående inspektionen, bör bestridas af det under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar
— att få öfvergå till frågan om det belopp, som för hans godtgörande
må vara erforderligt. Man kan ej förutsätta, att till det ansvarsfulla
och grannlaga värf, som här afses, erhålla lämplig person, med mindre
honom tillförsäkras en mot uppdragets vigt någorlunda svarande inkomst.
Den omfattning, i hvilken inspektionsanslaget härför behöfver tagas i
anspråk, kan emellertid icke oväsentligt blifva beroende på, om uppdragets
innehafvare är i offentlig tjenst anstäld eller icke. I förra fallet fordras visserligen,
af skäl som ofvan är angifvet, ovilkorligen, att han, under det uppdraget
fortvarar, är i åtnjutande af fullständig tjenstledighet från innehafvande
befattning. Men då hela hans aflöning för denna befattning icke
torde behöfva tagas i anspråk för tjenstens uppehållande genom vikarie,
skulle det belopp, som komme att utgå från inspektionsanslaget, icke

Åttonde hufvudtiteln.

blifva så stort, som i det fall, att en person, hvilken icke innehade offentlig
tjenst, förordnades att fullgöra uppdraget. I sistnämnda fall, och då den
aflöning, som den, hvilken utöfvar detta uppdrag, bör åtnjuta, ej skäligen
kan sättas lägre än till 6,000 kronor, skulle inspektionsanslaget behöfva
anlitas med hela detta belopp, hvilket således skulle blifva det maximum,
som för ändamålet finge derifrån utgå.

Slutligen anhåller jag att få återkomma till sjelfva utgångspunkten i
mitt yttrande eller frågan angående inspektionsanslagets förhöjning. Af
den utredning, som här ofvan lemnats, framgår, att samma anslag för de
sista fem åren årligen öfverskridits med i medeltal något mera än 5,000
kronor. De besparingar å anslaget, som böra uppkomma genom ordnande
af folkskoleinspektörernas verksamhet efter en bestämd och sammanhängande
plan och framför allt genom kontroll öfver deras resor, anser jag dock böra
blifva så betydande, att någon särskild kostnad för aflönande af ifrågavarande
person, hvars hufvuduppgift skulle vara att öfvervaka folkskoleinspektionen
och inspektera lärarebildningsgfnstalterna, ej behöfver beräknas, utan att
de genom hans verksamhet uppkommande besparingarna böra härför blifva
tillräckliga. Jag anser derför, att förhöjning i anslaget ej behöfver äskas
med högre belopp än det, hvarmed anslaget under de fem sista åren årligen
i medeltal öfverskridits, eller 5,000 kronor.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå:

att Riksdagen — under medgifvande att af anslaget till arfvoden och
resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer må utgå arfvode, ej öfverstigande
6,000 kronor för år, åt en på viss tid förordnad person med
de åligganden, som i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan angifna
grunder varda af Eders Kongl. Maj:t bestämda — må bevilja förhöjning
i berörda anslag från nuvarande beloppet, 95,000 kronor, till 100,000 kronor.

De tekniska läroverken.

Hos 1889 års Riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t framställning om [9.]

nya anslag och förhöjningar i äldre anslag för tekniska skolan i Stockholm
till ett sammanlagdt belopp af 15,150 kronor. Riksdagen, som ansåg, att halm.
det vore ett billigt anspråk på Stockholms stad, att staden bidroge med
hälften af nyssnämnda belopp, anslog för den skull, med uppställande af
vilkor i sådant syfte, endast hälften af hvad för hvarje särskild! ändamål
blifvit begärdt, och beviljade sålunda på ordinarie stat:

dels, för upprättande vid skolan af en särskild maskinyrkesskola, till

Åttonde hufvudtiteln.

aflöningsförmåner åt föreståndare och lärare enligt fördelning, soin af
Eders Kong! Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1889 angifna grunder godkändes,
3,000 kronor;

dels till utvidgning, på sätt i nyssnämnda statsrådsprotokoll närmare
förmäldes, af undervisningen i skolans nuvarande afdelningar 1,125 kronor,
deraf 875 kronor till tekniska afton- och söndagsskolan, 125 kronor
till tekniska skolan för qvinliga lärjungar och 125 kronor till byggnadsyrkesskolan; dels

till anordnande vid skolan af en undervisningskurs för utbildande
af teckningslärare 750 kronor; och

dels till förhöjning af anslaget för under lärares aflöning samt anslaget
till inventariers inköp och underhåll äfvensom för anordnande af kemiska
laborationer vid skolan, enligt i omförmälda statsrådsprotokoll närmare
angjfven fördelning, 2,700 kronor;

allt under vilkor att Stockholms stad-till hvarje särskildt nu angifvet
ändamål bidroge med ett anslag till lika stort belopp, som det Riksdagen
anvisat.

I anledning af hvad Riksdagen sålunda beslutit infordrades yttrande
från Stockholms stadsfullmäktige, huruvida de vore villige att uppfylla det
af Riksdagen för ofvanberörda anslags utgående bestämda vilkor. I underdånig
skrifvelse den 28 mars 1890 anmälde stadsfullmäktige, att de funnit
sig icke böra ingå på berörda vilkor; att de deremot beviljat tekniska skolan
från och med år 1891 tillsvidare, dock endast så länge statens årsanslag
till skolan- utginge med minst det nuvarande beloppet, ett årligt
anslag af 7,500 kronor — hvilket anslag med 75 kronor understiger det
som i Riksdagens beslut förutsättes; men att de emellertid medgifvit,
att staden undantagsvis för år 1890 skulle bidraga lika med staten till de
utgifter vid skolan, för hvilka 1889 års Riksdag under vilkor af sådant
bidrag beviljat anslag.

De skäl, som föranledt Stockholms stadsfullmäktige att allenast på det
sätt och i den omfattning, jag nu angifvit, tillmötesgå det framstälda anspråket,
äro utvecklade i stadsfullmäktiges skrifvelse, i hvilken härutinnan
väsentligen följande anföres.

Vid bedömande af frågan, huruvida stadens medverkan vore med skäl
påkallad, måste hufvudsakligt afseende fästas vid den uppgift, tekniska
skolan i Stockholm, jemförd med rikets öfriga tekniska läroanstalter, fått
sig anvisad. Af en undersökning i detta hänseende framginge, att den
organisation af dessa läroanstalter, som infördes på grund af särskilda i
nåder förordnade komiterades betänkanden och förslag den 21 november

Åttonde hnfVndtiteln. 49

1874 angående den lägre tekniska undervisningen i riket och den 11 november
1875 angående slöjdskolan i Stockholm, vore i sina hufvuddrag af
följande beskaffenhet.

Under det tekniska högskolan enligt dess stadgar hade till ändamål
att åt unge män, som ville egna sig åt något tekniskt yrke, meddela en
derför erforderlig vetenskaplig bildning, vore uppgiften för de tekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro och Borås enligt deras nu
gällande stadgar att meddela elementära tekniska kunskaper åt ynglingar,
som ville bilda sig för utöfvandet af industriel verksamhet. Öfver hvarje
särskild skola utöfvades den närmare tillsynen af en styrelse, bestående af
landshöfdingen i länet, skolans föreståndare samt två af Kongl. Maj:t och
två af stadsfullmäktige i den stad, der läroverket funnes, utsedde ledamöter.
Dessa skolor vore med de allmänna läroverken likstälda statsskolor,
med Indika den kommun, inom hvilken de vore förlagda, icke
toge annan befattning än att utse några styrelseledamöter och bereda lokal
åt skolan.

En från elementarskolornas vidt skild uppgift hade de tekniska söndags-
och aftonskolorna. Deras ställning i förhållande till statsverket och
deras organisation vore äfven en helt annan. De hade icke i något afseende
egenskapen af statsskolor, utan vore kommunala, med statsmedel
understödda, skolor, hvilkas inrättande och ordnande helt och hållet berodde
af vederbörande kommuners myndigheter. Enligt förenämnda komitébetänkande
hade de till hufvudsaklig bestämmelse att åt personer, hvilka
redan inträdt i yrkena, meddela de kunskaper, som för dessa yrkens rätta
utöfning ° vore behöfliga. För * att en dylik, inom en kommun inrättad
skola måtte kunna komma i åtnjutande af statsbidrag från de för ändamålet
af Riksdagen anvisade medel, vore uppställa de vilkor, att statsanslaget
ej finge öfverstiga hvad kommunen kontant tillsköte, samt att
skolan vore underkastad den inspektion, Kongl. Makt kunde finna godt
föreskrifva, m. m.

Utorn^ dessa allmänna former för tekniska undervisningsanstalter förekomme
några få skolor, som intoge en egendomlig ställning och derför
fått egenskapen af statsskolor. Dit hörde dels tekniska söndags- och aftonskolan
i Eskilstuna, hvilken intoge ett rum emellan de tekniska elementarskolorna
och de vanliga aftonskolorna, dels Chalmers’ tekniska läroanstalt,
hvilken å ena sidan meddelade en rent elementär teknisk bildning och å
den andra närmade sig till de högre tekniska läroverken samt i vissa fall
täflade med. tekniska högskolan, dels slutligen tekniska skolan i Stockholm.
Yäfskolan i Borås och fackskolan för finare smides- och metallindustri i

Bill. till Rihsd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

so Åttonde hufvudtiteln.

Eskilstuna vore åter med statsbidrag hugnade kommunalskolor, som både
till syfte att bibringa praktisk skicklighet i ett enda yrke.

Den i Stockholm varande tekniska skolan, hvilken till en början kallades
den af svenska slöjdföreningen i Stockholm inrättade söndags- och
aftonskolan och sedermera före år 1877 slöjdskolan i Stockholm, hade
allt sedan år 1859 varit ett statens läroverk, som från och med 1860 fått
sina stadgar faststälda af Kongl. Maj:t. Då fråga år 1861 uppstått att för
skolan uppföra en nybyggnad, beräknad för 500 qvinliga och 1,000 manliga
lärjungar, hade på derom gjord hemställan Stockholms magistrat och
borgerskapets äldste beslutit att i stället för det förut utgående arsbidraget
anslå till nybyggnaden för söndags- och aftonskolan ett belopp af 160,000
kronor, under vilkor att under de tider af året, då den för skolan tillämnade
lokalen icke för undervisningen användes, densamma i stället upplätes
till allmänna industriutställningar. Riksdagen åter hade upplåtit
byggnadsplats och anslagit 300,000 kronor till uppförande af en ny byggnad
för slöjdföreningens skola, deri lokaler jemväl skulle beredas för vissa
andra ändamål. Återstoden, 55,000 kronor, af den till 515,000 kronor
beräknade kostnaden skulle betäckas af skolans egna medel.

Redan vid den tid, då skolan öfvertogs af staten, hade undervisningen
varit vida mer omfattande än den, som kunde meddelas i vanliga
söndags- och aftonskolor, och då skolan inflyttade i sitt nuvarande hus,
hade hon kommit i åtnjutande af betydligt ökadt statsanslag, hvarigenom
undervisningen kunnat ännu mer utvidgas.

Skolans ändamål och omfattning angåfves i 1 § af dess den 1 november
1878 utfärdade stadgar på följande sätt:

»Tekniska skolan i Stockholm, hvars ändamål är att meddela undervisning
i de läroämnen, som äro nödvändiga för en pa insigt grundad
utöfning af de industriela yrkena, och dymedelst befrämja svenska näringarnas
och konstflitens utveckling och förkofran, omfattar följande hufvudafdelningar: a)

teknisk afton- och söndagsskola;

b) teknisk skola för qvinliga lärjungar;

c) högre konstindustriel skola med underafdelning för bildande af
teckningslärare; samt

d) byggnadsyrkesskola.»

För anledningarna till bildande af dessa olika afdelningar inom skolan
och dessa afdelningars betydelse funnes en redogörelse i komitébetänkandet.
Komiterade sade bland annat, att oaktadt staten för slöjdskolan
gjorde uppoffringar långt öfverstigande dem, komiterade ansage sig böra
föreslå för rikets öfriga skolor af detta slag tillsammans, och oaktadt

Åttonde hufvudtiteln.

staten icke ansetts böra ensam bekosta de tekniska söndags- och aftonskolorna,
komiterade funnit det höga statsanslaget till slöjdskolan i Stockholm
kunna försvaras, om denna skola med anlitande af hufvudstadens
rikare tillgångar på såväl lärarekrafter som härför i öfrigt tjenliga bildningsmedel
meddelade en speciel undervisning, som icke kunde i lika hög
grad bibringas å andra orter inom landet. Och vidare yttrade komiterade,
att det gåfves speciela områden af den tekniska undervisningen,
livilka slöjdskolan i Stockholm, om hon rätt organiserades, syntes vara
särdeles lämplig att tillgodose, och hvilka borde gifva henne en från de
öfriga likartade läroanstalterna väsentligt skiljaktig ställning. Förslaget
om den högre konstindustriela skolan hade utgått från den uttryckligt
angifna åsigten, att den konstindustriela bildningens höjande vore en
vigtig statens uppgift. Byggnadsyrkesskolan skulle deremot tillgodose
byggnadsarbetares undervisning under de månader af året, då byggnadsföretagen
af klimatiska skäl läge nere eller bedrefves med föga kraft.
Komiterade hade ansett, att behofvet af flera sådana skolor i olika delar
af landet skulle framdeles komma att göra sig gällande, men hade funnit,
att för den närmaste framtiden en sådan skola borde vara tillfyllest. Den
tekniska undervisningsanstalten för qvinnor skulle åter afse att meddela
de vetenskapliga och konstnärliga insigter och färdigheter, hvilka vore
grundläggande för den tekniska verksamhet, som af qvinnor med fördel
kunde utöfvas.

Af förestående redogörelse framginge, att icke någon af sist nämnda
tre afdelningar af tekniska skolan kunde med de grundsatser, som gjort
sig gällande i afseende å den tekniska undervisningens ordnande inom
riket, anses i någon mån böra bekostas med kommunens medel, hvadan
det ock hittills betraktats såsom en uteslutande statens angelägenhet att
uppehålla dem.

Tillsåge man nu af hvilken natur de anslag vore, för hvilkas beviljande
Riksdagen uppstält såsom vilkor lika stora bidrag från kommunen,
så befunnes, att anslaget å 750 kronor till anordnande af en undervisningsanstalt
för teckningslärare ostridigt skulle se ett behof till godo,
hvars fyllande ankomme på staten ensam, samt att samma förhållande
egde rum med anslaget å 3,000 kronor till aflöning af föreståndare och
lärare vid en tillämnad maskinyrkesskola, hvilken torde få anses närmast
jemförlig med byggnadsyrkesskolan och, enligt hvad skolans styrelse upplyst,
skulle tillika med den utvidgade undervisningen i fysik och kemi blifva
en ersättning för en teknisk elementarskola och sålunda bespara statsverket
årsutgifterna till en dylik, redan i 1874 års betänkande ifrågasatt
ny skola, hvars upprättande skulle blifva mycket dyrare än anlitandet

Åttonde hnfvudtiteln.

af den nu valda utvägen. Vidare skulle af anslaget å 1,125 kronor till
utvidgning af undervisningen i skolans nuvarande afdelningar två poster,
hvardera å 125 kronor, tagas i anspråk för byggnadsyrkesskolan ocli
tekniska skolan för qvinliga lärjungar, cl. v. s. för sådana grenar af skolans
verksamhet, hvilkas bekostande under alla omständigheter borde åligga
staten ensam. Den återstående delen af detta anslag, eller 875 kronor,
vore visserligen upptagen såsom afsedd för tekniska söndags- och aftonskolan,
men det ville synas, som om åtminstone en del af deri ingående 450
kronor för utvidgad undervisning i fysik och kemi tillkommit för den till
förekommande af större utgifter för statsverket föreslagna maskinyrkesskolan.
Den återstående anslagsposten, 2,700 kronor för höjning af anslagen till
underlärares aflöning, inventariers inköp och underhåll samt anordnande
af kemiska laborationer, behöfdes endast till en del för söndags- och aftonskolan.
Huru nämnda belopp skulle komma att fördelas emellan skolans
särskilda afdelningar, derom saknades emellertid upplysning i de för stadsfullmäktige
tillgängliga handlingar.

Den af Konung och Riksdag uppstälda grundsats att kommunerna
borde lemna bidrag till att bekosta den undervisning, som meddelades i
söndags- och aftonskolor, vore icke främmande för Stockholms kommunalstyrelse.
Utom det till ett byggnadsanslag sedermera förvandlade årsbidraget
till svenska slöjdföreningens skola hade icke obetydliga medel vid flera tillfällen
af denna styrelse beviljats och beviljades fortfarande till stödjande af
skolor med sådant ändamål. Att hufvudstaden i olikhet med andra kommuner
icke lemnade något årsbidrag till den afdelning af tekniska skolan,
som närmast motsvarade söndags- och aftonskolorna i riket, hade, såsom
förenämnda komité erinrat och äfven styrelsen för skolan syntes medgifva,
sin naturliga förklaringsgrund i det gagn skolan, jemväl i fråga om denna
afdelning, medförde för andra orter. De skäl, Riksdagen anfört för att
Stockholms stad borde lemna något bidrag till de nu föreslagna utvidgningarna
af tekniska skolan, kunde icke, med hänsyn till hvad eljest vore
gällande i fråga om de olika tekniska läroverkens ställning till stat och
kommun, anses vara hållbara, allra minst för så vidt anslagen gälde de
delar af skolans verksamhet, som afsåge att gagna hela riket, äfven om
af naturliga skäl lärjungeantalet i dessa afdelningar jemförelsevis vore
störst från Stockholm. Också hade Riksdagen icke kunnat såsom skäl för
sitt beslut åberopa andra föregående fall än vilkoret af kommunernas bidrag
till väfskolan i Borås och fackskolan för finare smides- och metallindustri
i Eskilstuna. Att dylika anslag till fackskolor med ändamål att
meddela undervisning i ett särskildt yrke, som företrädesvis idkades i orten,
icke kunde med fog åberopas för vilkorets tillämpning å en allmän

Åttonde liufvudtiteln. 53

teknisk statsskola syntes ligga i så öppen dag, att det knappast vore
behöflig! erinra särskildt derom, att något sådant vilkor icke uppstälts
för statsanslaget till tekniska elementarskolan i Borås eller ens för underhållet
pa statsverkets bekostnad, utom beträffande lokalen, af söndags- och
aftonskolan i Eskilstuna.

Pa grund af det anförda och då dertill korume, att alla ifrågavarande
vilkorligt beviljade anslag till tekniska skolan vore så sammanförda, att
en förklaring, att ° vilkoret om bidrag från kommunen icke kunde godkännas
i afseende å ett eller annat af anslagen, skulle hafva till följd, att
Riksdagens beslut jemväl i afseende å de öfriga förfölle, hade stadsfullmäktige
icke kunnat ingå på det vilkor, Riksdagen uppstält för sitt beslut.

Men å andra sidan hade stadsfullmäktige funnit sig icke böra undandraga
sig att, i hvad på dem ankomme, söka bidraga dertill, att tekniska
skolan erhölle medel till den utveckling, som visat sig behöflig, och hvilken,
att döma af Riksdagens beslut, icke kunde vinnas utan att kommunen
bidroge till dessa medels anskaffande. Stadsfullmäktige ansåge
sig emellertid för ett dylikt framtida bidrags’ beviljande böra uppställa det
uttryckliga vilkor, att anslaget endast utginge tills vidare och icke längre
än skolan bibehölles såsom statsinstitution med det omfång, hon hittills
vunnit, eller med andra ord endast så länge kommunen funne sig böra
på detta sätt bidraga till det slag af undervisning, som meddelades i eu
eller annan af skolans afdelningar, samt statens nuvarande bidrag icke
minskades.

Då emellertid så lång tid af år 1890 förflutit, att underlåtenhet från
stadens sida att för samma år ingå på Riksdagens vilkor sannolikt skulle
hafva till följd, att skolan icke kunde redan för det året komma i åtnjutande
af de för utvecklingen beräknade medel, hade stadsfullmäktige
trott sig böra undantagsvis för år 1890 ingå på sagda vilkor.

Åberopande det ofvan anförda, anmälde fördenskull stadsfullmäktige,
på sätt jag ofvan angifvit, att de dels beviljat ett årligt anslag af 7,500
kronor till skolan, att utgå från och med år 1891 tills vidare, dock endast
så länge statens årsanslag till skolan utginge med minst det nuvarande
beloppet, dels ock med hänsyn till det skick, i hvilket frågan om tillökning
för år 1890 af statens äldre årsanslag till skolan befunne sig, medgifvit,
att staden måtte undantagsvis för år 1890 bidraga lika med staten till de
utgifter vid skolan, för hvilka 1889 års Riksdag under vilkor af sådant
bidrag beviljat anslag. —

Genom detta stadsfullmäktiges beslut, för hvars motivering jag ansett
mig böra redogöra, hafva alltså de anordningar till utveckling af undervisningen
vid tekniska skolan, hvilka afsågos i den till 1889 års Riksdag

Åttonde liufvudt iteln.

aflåtna proposition, blifvit möjliggjorda för en tid af ett år; och sedan de
tillgängliga medlen stälts till styrelsens för tekniska skolan förfogande för
de med dem afsedda ändamål, har en början till den tillärnade utvecklingen
blifvit gjord. Men då Stockholms stad, på sätt ofvan anförts, från
och med år 1891 beviljat blott 7,500 kronor, att under angifvet vilkor
utgå, hotas skolan, med hänsyn till det af Riksdagen vid dess anslag fästa
vilkor, att åter blifva beröfvad allt det understöd för dess utveckling, som
Eders Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen afsåg att vinna.

Skilnaden mellan de belopp, som för ifrågavarande ändamål af Eders
Kongl. Maj:t äskats, tillhopa 15,150 kronor, och de som från och med år
1891, under vissa vilkor, af Riksdagen och stadsfullmäktige tillsammans
beviljats, 15,075 kronor, utgör, såsom jag förut anmärkt, endast 75 kronor.
Att denna helt obetydliga skilnad skulle få förorsaka afbrytande! af en
redan börjad, af behofvet påkallad utvidgning af tekniska skolans verksamhet,
bör icke ifrågakomma, hvarför jag hemställer, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta framställning om sådan jemkning i Riksdagens
förut i ämnet fattade beslut, hvarigenom den ifrågavarande utvidgningen
af tekniska skolans verksamhet må varda betryggad.

Dervid synes mig dock icke skäl att begära, det Riksdagen skulle
genom en ökning af statsanslaget fylla den obetydliga bristen i det ursprungligen
beräknade beloppet. Bland de ändamål, som skulle tillgodoses
med den af Eders Kongl. Maj:t hos 1889 års Riksdag äskade anslagssumman,
15,150 kronor, ingick äfven förhöjning af anslaget för underlärares
aflöning, hvartill begärdes 4,500 kronor och hvartill ^Riksdagen
beviljat 2,250 kronor. Det torde ej möta någon afsevärd svårighet att,
genom indragning af några få för undervisningens utvidgning beräknade
underläraretimmar, å denna post afdraga omförmälda 7 5 kronor, hvarigenom
ifrågavarande anslags förhöjning komme att utgöra 4,425 kronor,
deraf från statsverket 2,250 kronor.

På grund af hvad jag nu i underdånighet anfört hemställer jag, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att ofvan omförmälda
anslag ''å tillhopa 7,575 kronor, som Riksdagen år 1889 under
visst vilkor beviljat till tekniska skolan i Stockholm, må utgå, så länge
skolan åtnjuter det anslag å 7,500 kronor, som Stockholms stad från och
med år i891 tills vidare, på sätt ofvan nämnts, beviljat tekniska
skolan. I

I enlighet med det beslut, Eders Kongl. Maj:t fattat vid föredragning
teh-af de till femte hufvudtiteln hörande anslagsfrågor, torde Eders Kongl.
° Maj:t under nu förevarande anslagstitel föreslå Riksdagen:

Åttonde lmfviidtiteln.

att anslaget å åttonde hufvudtiteln till Chalmers tekniska läroanstalt
må, för uppehållande af den med nämnda anstalt förenade skeppsbyggeriafdelningen,
ökas med ett belopp af 8,500 kronor; samt

att de ålderstillägg, som tillkomma lärarne i skeppsbyggeri vid ifrågavarande
afdelning, skola från och med år 1892 bestridas från åttonde
hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

Medicinalstyrelsen och dithörande stater.

Hos medicinalstyrelsen har farmaceutiska institutets styrelse anmält [11.]
behof af förböjning i det till institutets upprätthållande utgående årsanslag,f’a.rm“ce“<l*i“
dervid till stöd för framställningen hufvudsakligen blifvit anfördt följande.

Under det andra med institutet jemförliga läroverk de senare åren kunnat
ordna sina angelägenheter på ett tillfredsställande sätt, hade institutet svårighet
att fylla de kraf, som en ringa förbättring af undervisningen stälde på detsamma.
Med hänsyn till praktiska öfningars betydelse för en fruktbringande
undervisning vid institutet icke blott i kemi utan äfven i naturalhistoria
och farmakognosi samt i fysik, hade vid institutet, i den mån sådant
kunnat ske och efter fleråriga förberedelser, anspråkslösa praktiska öfningskurser
blifvit anordnade äfven för de sistnämnda disciplinerna, nemligen en
kurs i mikroskopets handhafvande och en kurs i några enkla, men praktiskt
vigtiga fysikaliska arbeten. Dessa öfningar hade dock kunnat komma till
stånd endast på sådant sätt, att institutets båda assistenter fått öfvertaga
hvar sin af nämnda kurser. För beredande af ersättning åt läraren i
kursen uti mikroskopi, hvilken kurs fortgått 8 timmar i veckan under
höstterminen, tillsammans 80 till 84 timmar, hade det varit nödvändigt
pålägga de i densamma deltagande lärjungarne en afgift af 10 kronor
hvar. Vid ett och annat tillfälle hade denna ersättning, som vexlat mellan
220 och 330 kronor, blifvit af apotekaresocietetens direktion förstärkt med
belopp af 100 kronor. Då emellertid denna anordning icke kunde anses
lämplig, vore det i hög grad ömkligt, att ersättning till läraren erhölles
genom ett statsanslag om minst 300, högst 500 kronor, hvilket sistnämnda
belopp skulle möjliggöra en behöflig utsträckning af kursen. Åt läraren
i de fysikaliska laborationerna, hvilka egt rum under vårterminen med 8
timmar i veckan under tolf veckor, tillsammans 92 till 96 timmar, hade
ersättning kunnat beredas derigenom, att under tre år bidrag lemnats af
två för saken intresserade apoteksinnehafvare, och att för det senaste året
en donation sränta kunnat för ändamålet disponeras. Ifrågavarande arbete
syntes billigtvis böra ersättas med minst 300 kronor. Men utom sist -

Åttonde hufvudtiteln.

berörda ersättning borde derutöfver särskild godtgörelse för ökade göromål
beredas andre assistenten, och ansåge institutets styrelse, att dennes arfvode,
nu 300 kronor, borde ökas med 700 kronor, deruti inberäknadt de 300
kronor, som skulle tillkomma honom för ledningen af den fysikaliska
kursen. Beträffande de förhållanden, hvilka påkallade en dylik förhöjning,
erinrades dels derom, att praktikanterna på kemiska laboratoriet, så länge
antalet hållit sig vid eller under 24, kunnat sammanföras i en lärosal och.
handledas af läraren med biträde af endast en assistent, men att, i den
mån antalet vuxit, en fördelning af praktikanterna måst ske på två arbetssalar,
dels ock derom att under årens lopp den kemiska kursens omfång
mer än trefaldigats, hvarför arbetena, för att kunna medhinnas på ett
läsår, måst bedrifvas kraftigare än förut. I följd häraf hade andre assistentens
biträde tagits i ökadt anspråk, så att han för närvarande hade
lika många timmars tjenstgöring som förste assistenten, med afseende
hvarpå hans arfvode icke stode i rimligt förhållande till hans arbete.

Nytt hyreskontrakt med apotekaresocieteten om de för institutet förhyrda
lokaler borde uppgöras den 1 oktober 1891, livilket medförde eu
förhöjning af 600 kronor om året i kostnaden för lokal, och för det sista qvartalet
af år 1891 erfordrades af sagda anledning en tillökning af 150 kronor.

I enlighet med det anförda vore institutet, i hvars den 13 maj 1881
faststälda stat upptoges arfvode åt assistenter med 1,500 kronor och byra
till apotekaresocieteten med 2,600 kronor, i behof af följande förhöjningar,
nemligen:

l:o) hyresmedel för år 1891 ...................................................... kronor 150: —

» » » 1892 ....................................................... » 600: —

2:o) arfvoden för praktiska öfningar i

a) mikroskopi ...................... kronor 300 ä 500: —

b) fysik ......................................................... » 300: —

samt för utsträckning af andre assistentens tjenstgöring
i det kemiska laboratoriet....................... » 400: —

Under meddelande, att institutet för sin verksamhet vore i behof af
att få disponera, förutom nuvarande lokaler i apotekaresocietetens hus,
ytterligare två rum derstädes, har medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 26 september 1890 hemstält, att farmaceutiska institutets hyresanslag
måtte höjas med 600 kronor, hvaraf 200 kronor antoges åtgå för renhållning
af gård och gata. Beträffande de af institutets styrelse begärda
arfvoden dels för praktiska öfningar i mikroskopi och fysik dels för andre
assistentens ökade göromål å det kemiska laboratoriet, har medicinalstyrelsen,
under framhållande att tidsenligt anordnade praktiska öfningar

Åttonde lmfvudtitelii. 57

vore icke allenast nödvändiga för en god undervisning utan ock egde en
stor betydelse för utbildning af lärare, samt att kostnaden för undervisningen
vid institutet, sådan densamma nu lemnades, med skäl kunde anses
vara ganska billig, tillstyrkt en förhöjning med 1,200 kronor i det uti
staten till assistenter uppförda anslag.

Medicinalstyrelsen har vidare, under erinran att i institutets stat funnes
bestämdt, att till bestridande af de i staten upptagna utgifter skulle användas
dels det för institutet å ordinarie riksstat uppförda anslag, dels
ock elevernas terminsafgifter, beräknade till 600 kronor, framhållit angelägenheten
deraf, att om, såsom under senare åren inträffat, öfverskott på
sistnämnda inkomstpost uppstode, dylikt öfverskott måtte, efter medicinalstyrelsens
pröfning, få användas såväl till materielens förbättring som ock
till förökad undervisnings bestridande, der sådant af tillfällig anledning
funnes behöflig!.

I betraktande af hvad i ärendet blifvit anfördt synes mig en förhöjning
uti institutets stat vara af behofvet påkallad. Hvad angår den
ifrågastälda tillökningen af anslagsposten »hyra till apotekaresocieteten»,
har jag inhemta!, att i nu gällande hyreskontrakt, hvilket utgår den 1
oktober 1891, tvenne rum i huset äro undantagna, hvilka emellertid äro
för institutet erforderliga och jemväl af detsamma begagnats, samt att
apotekaresocietetens direktion för upplåtelse åt institutet af hela byggnaden
för tiden efter den 1 nästkommande oktober fordrat i årlig hyra ett
belopp af 3,000 kronor, hvarjemte det skulle åligga institutet att bestrida,
förutom underhåll af huset, renhållning af gård och gata till så stor del,
som kunde anses tillhöra den af institutet disponerade delen af fastigheten,
för hvilket senare ändamål särskildt anslag af 200 kronor ansåges
erforderligt. Den behöfliga förhöjningen af den i staten upptagna posten
»hyra till apotekaresocieteten» uppgår alltså till 400 kronor, medan omförmälda
200 kronor lämpligen synas böra såsom tillökning påföras anslagsposten
»ved, kol, gas, vatten och diverse». Hvad beträffar tillökningen af
assistenternas arfvoden synes mig densamma skäligen kunna begränsas till
1,000 kronor. Sammanlagda beloppet af dessa förhöjningar utgör 1,600
kronor; dock synes mig icke erforderligt, att statens årsanslag till institutet
höjes med fullt detta belopp. På sätt medicinalstyrelsen erinrat skola,
enligt bestämmelserna i institutets stat, till bestridande af institutets utgifter
användas, förutom det ordinarie statsanslaget, jemväl elevernas
terminsafgifter, beräknade till 600 kronor för år. Emellertid hafva under
senare åren dessa afgifter ej obetydligt öfverstigit sistnämnda belopp.
Under de senaste sju åren hafva elevafgifterna, enligt mig lemnade uppgifter,
belöpt sig till i medeltal 1,084 kronor om året. Om än elevantalet

Bill. till Jtilcsil. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

[12.]

Extra provinsialläkare.

58 Åttonde hnfvudtiteln.

icke kan påräknas blifva allt framgent lika stort som under senaste åren,
synes mig likväl påtagligt, att förhöjning bör ske i beräkningen af terminsafgifternas
belopp, och håller jag före, att eu förhöjning till 900 kronor
ej bör komma att visa sig för hög. Man torde, äfven med en dylik
ökning, kunna påräkna öfverskott. I fråga om användningen af dylikt
öfverskott torde ingen erinran vara att göra mot hvad medicinalstyrelsen
föreslagit.

I enlighet härmed hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
föreslå:

att Riksdagen måtte medgifva sådan ändring i gällande stat för
farmaceutiska institutet, att dels den deri upptagna posten »hyra till
apotekaresocieteten» höjes med 400 kronor, dels posten »ved, kol, gas, vatten
och diverse» höjes med 200 kronor, dels ock posten »arfvode åt assistenter»
höjes med 1,000 kronor, samt i följd häraf och med bestämmande, att
elevernas terminsafgifter skola beräknas till 900 kronor om året, bevilja en
förhöjning i institutets ordinarie anslag af 1,300 kronor, eller från 17,750
kronor till 19,050 kronor, äfvensom medgifva, att det belopp, hvarmed
elevernas terminsafgifter kunna komma att öfverskjuta 900 kronor för år,
må efter medicinalstyrelsens pröfning användas såväl till materielens förbättring
vid institutet som ock till förökad undervisnings bestridande, der
sådant af tillfällig anledning tinnes vara behöflig!.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.

Sedan nästlidna års Riksdag afgifvit svar på Eders Kongl. Maj:ts nådiga
proposition angående ordnande af den allmänna och enskilda helsooch
sjukvården i riket, särskildt hvad angår bidrag af statsmedel för anställande
af extra provinsialläkare, har Eders Kongl. Maj:t, som i den 31
oktober 1890 utfärdad instruktion för läkare, Indika äro för helso- och
sjukvården inom visst område anstälde, äfvensom för andra, Indika utöfva
läkarekonsten, meddelat närmare bestämmelser i fråga om sättet och vilkoren
för inrättande af extra provinsialläkarebeställningar samt om hvad
iakttagas bör vid ansökning om bidrag af statsmedel till extra provinsialläkares
aflönande, i nådig kungörelse af samma dag, med godkännande af
hvad Riksdagen i fråga om dylikt bidrag beslutit, förordnat, att distrikt, som
utfäst sig att för en tid af minst fem år lemna bidrag till aflöning af
extra provinsialläkare, må, derest den ifrågavarande läkarebefattningen
finnes nödig och bidrag af statsmedel anses erforderligt, erhålla, dock ej
tidigare än efter 1892 års ingång, sådant bidrag till belopp, i allmänhet

Åttonde liufvudtiteln. 59

motsvarande det från orten dertill utfästa bidrag i penningar, men i intet
fall öfverstigande 1,500 kronor; dock att, med hänsyn till distrikts mindre
behof af statsunderstöd, statsbidraget kan varda af Eders Kongl. Maj:t bestämdt
äfven till lägre belopp än det från orten utfästa bidraget.

Med anledning af hvad sålunda blifvit i öfverensstämmelse med Riksdagens
beslut förordnadt erfordras från och med år 1892 anslag till bestridande
af de kostnader, staten kommer att vidkännas för extra provinsialläkares
aflönande. Till hvilket belopp dessa kostnader kunna komma
att uppgå, låter sig för det närvarande icke med säkerhet beräkna, då
allenast, ett fåtal ansökningar om dylikt statsbidrag hittills inkommit. Till
eu början, och då i allt fall det erforderliga anslaget synes böra blifva
förslagsanslag, torde vara tillräckligt, att anslaget uppföres till ett belopp
af .12,000 kronor; och hemställer jag fördenskull, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen att, för bidrag till extra provinsialläkares aflönande,
på ordinarie stat bevilja ett förslagsanslag af 12,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

I skrifvelse den 17 september 1890 har vetenskapsakademien an- [13]
fort, att sedan en längre följd af ar akademien uppbure för det naturhistoriska
riksmuseets räkning ett anslag af 10,370 kronor till bestridande tis an*iagU7iii
af museets expensutgifter. i hvilket anslag äfven vore inberäknade särskildt exPen*eranvisade
500 kronor expensmedel för museets mineralanalytiska laboratorium,
men att ifrågavarande anslag under de senare åren visat sig mer
och mer för sitt ändamål otillräckligt. Anledningarna härtill vore hufvudsakligen
att söka dels i tillkomsten af en ny museiafdelning, den för
arkegoniater och fossila växter, dels i de stegrade prisen på stenkol och
koks, som användes för museets värmeledning. Bristen å expensmedelsräkningen
hade, enligt hvad ett af akademiens kamrerare uppgjordt, skrifvclsen
bifogadt sammandrag af dithörande räkning för de fem senaste
åren utvisade, år för år tillväxt, så att densamma vid 1889 års slut upp-,
gatt till 4,355 kronor 20 öre. I den under dessa år någorlunda regelbundet
fortskridande tillväxten af ifrågavarande brist bildade endast året
1886 ett undantag med en betydligt starkare tillväxt, hvilken varit beroende
af en tillfällig större utgiftspost för anskaffande af en ny ångpanna
för museets värmeledning. Vid 1890 års slut kunde, på grund af
de föregående årens erfarenhet, bristen beräknas uppgå till omkring 5,000
kronor och vid innevarande års slut till 5,700 kronor. Då det icke läte
sig göra att längre fortgå med denna år för år växande brist, som med

Åttonde liufvudtiteln.

museets fortskridande tillväxt otvifvelaktigt komme att med åren stegras
i ett ännu starkare förhållande, såge sig akademien nödsakad i underdånighet
anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till instundande Riksdag
aflåta proposition om höjande af det naturhistoriska riksmuseets årliga
expensmedelsanslag med 1,630 kronor, eller till 12,000 kronor, då akademien
ville tillse, att deraf till en början kunde erhållas ett årligt bidrag
till successiv förminskning af den nuvarande bristen, efter hvars fullständiga
amortering det höjda anslaget antagligen icke skulle komma att visa
sig vara mer än tillräckligt för bestridande af museets årliga expensutgifter.

Hvad akademien sålunda anfört synes mig innebära giltigt skäl för
höjning af ifrågavarande anslag, hvadan jag tillstyrker, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition att till höjande af naturhistoriska
riksmuseets årliga expensmedelsanslag må beviljas 1,630 kronor.

Hospitals underhåll.

[14.] I skrifvelse den 26 september 1800 angående medicinalverkets behof

Höjning a f har medicinalstyrelsen, alldenstund vården af de sinnessjuke å rikets ho{tuiuTospUaisspital
och asyler numera kräfde betydligt ökade anslag, gjort hemställan
underhåll. 0m förhöjning af förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Såsom redogörelse för de förhållanden, hvilka påkalla dylik förhöjning,
har medicinalstyrelsen lemnat en öfversigt af hospitalsvårdens utveckling
under åren 1881—1888 och deraf vållade utgifter samt dessas fördelning
mellan stat, hospital och patienter, äfvensom eu liknande beräkning
af de kostnader, som för år 1892, sedan de nya hospitalsbyggnaderna
vid Kristinehamn, Nyköping och Lund tagits i fullt bruk för sjukvårdens
behof, blifva erforderliga.

Härvid har medicinalstyrelsen till eu början meddelat eu tabellarisk
jemförelse, upprättad enligt öfverstyrelsens för hospitalen årsberättelser,
tryckta såsom Bidrag till Sveriges officiella statistik, hclso- och sjukvården,
K. II., af följande lydelse:

Utgifter rid rikets hospital, beräknade:

för åren 1881—1888 jemlikt Sveriges officiella statistik, helso- och sjukvården K. II; för 1892,
sedan de nya byggnaderna vid Kristinehamns och Nyköpings hospital samt Lunds asyl

blifvit fullt belagda.

Å r		A.	Utgifter för år i kronor			B.	C. Utgifter för dag och person i ören
1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.	9.
Statens	Hospita- lens	Patienters	Summa	Summan fördelad i procent mellan	Under- hålls- dagar	Totala	Föi- egentlig sjukvård	För utspis- ning	För helpor- tion
1.	2.	3.
1881.......................	599,425	9,432	382,989	991,846	60	i	39	680,066	145,8	124,5	48,2	47,2
188a.................	585.978	16.339	405,767	1,008,084	58	2	40	709,003	142,2	139,7	51,4	50,o
1888...................	585,392	31,001	428.278	1,044,671	56	3	41	742,402	140,7	123,3	48,7	47,7
1884....................	604,457	25,558	451,604	1,081,619	56	2	42	778,054	139,0	120,6	48,7	45,5
Medeltal..................	593,813	20,582	417.160	1,031,555	57,5	2	40,5	727,381	141,9	127,0	49,2	47,6
1885.........	507,348	27.162	504.247	1,038,757	49	3	48	788,165	131.8	116,2	42,o	42,3
1886.................	566.647	33.497	514,501	1,114,645	51	3	46	809,675	137,7	114,9	42,6	38,2
1887..............	568,041	45,059	532,144	1,145,244	50	4	46	820,305	139,8	112,2	39,i	35,5
1888.............	592,723	43,850	574,459	1.211,032	49	4	47	909,507	133,2	112,2	37,o	33,9
Medeltal..................	558,690	37,392	531,338	1,127,419	50	3,5	46,5	831,913	135,8	113,9	40,2	37,5
Skilnad mellan medel-
talen ...............	— 35,123	+ 16,810	+ 114,178	+ 95,864	— 7,5	+ 1,5	+ 6,o	+ 104,532	— 6,3	— 13,1	— 9,0	-10,i
Skilnad \| j kronor	— 6,702	+ 34,418	+ 191,470	+ 219.186	— 11	+ 3	+ 8	+ 229,441	— 12,8	— 12,3	— 11,2	— 13,8
1881 o.l888\| i procent	— i %	+ 365 % ''	+ 50 %	-f- 22 %	—	—	—	+ 34 %	— 8,6 %	-9,9%	— 23,2 °/o	— 28,2 %
1892 ..	892 200	50 000	700 000	1 642,200	54	3	43	1 190 000	138 o			38 9
Afvikelse I j kronor	+ 299,477	+ 6,150	-1- 125,541	+ 431,1682	+ 5	— 1	— 4	+ 280,493	+ 4,8	—	—	+ 5
1888 \| i procent	+ %	+ 14 %	+ 22 %	+ 36 %	—	—	—	+ 31 %	+ 3,6 %	—	—	+ 15%
Afvikelse j j kronor	+ 292,775	+ 40,568	+ 317.011	+ 650,354’	— 6	+ 2	+ 4	+ 509,934	— 7,8	—	—	— 8,3
1881 \| * procent	+ 49 %	+ 430 %''	-f- 83 %	+ 66 %	—	—	—	+ 75 %	— 5,3 %	—	—	— 14,6 %

1 Motsvarar brutto, ingen verklig behållning.

2 Förhöjningen 481,168 kronor drabbar staten med 70, hospitalen med 1 och patienterna med 29 %.

3 Förhöjningen 650,854 kronor drabbar staten med 45, hospitalen med 6 och patienterna med 49 %.

Åttonde hufvudtiteln.

Till närmare redogörelse för de i denna tabell förekommande uppgifter
samt till utveckling i öfrigt af den gjorda framställningen har medicinalstyrelsen
anfört följande.

De å tabellen under A upptagna utgifter hade beräknats sålunda:
Den i kolumnen 4 angifna summa utgifter återfunnes i årsberättelsernas
bilaga C. I kolumnen 3 upptoges såsom patientafgifter eller patienternas
bidrag till utgifterna de i årsberättelsernas bilaga B angifna patientafgifter
+ ränta derå + ersatta begrafningskostnader + underhållsbidrag. 1 kolumnen
2 upptoges hospitalens egna bidrag till utgifternas täckande genom
brutto-inkomster från trädgård och jordbruk, diverse tillverkade varor och
amnärkningsmedel, allt enligt årsberättelsernas bilaga B. Sedan från den
i kolumnen 4 angifna summa utgifter afräknats de i kolumnerna 2 och 3
upptagna, ''dermed betäckta utgifter, hade återstoden upptagits i kolumnen
1 såsom statens utgifter. I dessa inginge dock icke de af Riksdagen för
större nybyggnader anvisade extra anslag, som särskilt redovisades och
ej upptoges i årsberättelserna, hvilka deremot upptoge de utgifter, som
erfordrats för en del andra nybyggnader, för husens underhåll, för nybyggda
hospitals utrustning med möbler, beklädnadspersedlar, husgeråd
m. m., hvilket allt på grund af senare årens många nybyggnader vållat
stora utgifter. Dessa bokfördes dock icke alltid för det år, då de egt
rum, utan först sedan utredningen blifvit mer eller mindre afslutad, hvilket
åter medförde en betydlig stegring i utgifterna för ett sådant år, utan
eu deremot svarande ökning i underhållsdagarnas antal och den derpå
hufvudsakligen beroende dagkostnaden.

De å tabellen under kolumnerna 5, 7 och 8 angifna underhällsdagar
samt utgifter för sjukvård och utspisning återfunnes i årsberättelsernas
tabeller 15 och 16. De i kolumnen 9 angifna pris å helportion vore
medelpris för rikets alla hospital enligt särskilda uträkningar. Genom delning
af den i kolumnen 4 angifna summa utgifter med de i kolumnen 5
angifna underhällsdagar erhölles den i kolumnen 6 upptagna totala kostnaden
för hvarje underhållsdag.

Enär statens utgifter för de sinnessjukes vård till en icke obetydlig
del berodde på huru stor andel af utgifterna, som kunde betäckas af patienternas
afgifter, vore härvid att erinra, att kriminalpatienter med få
undantag vore fria från alla afgifter samt att dagafgifterna för I, II och
III klass under 1879—1884 varit 2 kronor, 75 och 50 öre, under 1885
—1889 deremot 2 kronor, 85 och 55 öre, samt för 1890—1894 bestämts
till 2 kronor, 85 och 50 öre, dock så att en del patienter af första klass
betalte 2 kronor 25 öre, andra åter endast 1 krona 75 öre, hvarför medelpriset
beräknats till 2 kronor. Alldenstund patientafgifterna höjdes med

Åttonde hufyudtiteln. 63

början af år 1885, redogjordes i tabellen endast för den närmast föregående
och efterföljande fyra-års-perioden.

Ehuru de å tabellen angifna siffror vore så uppstäda, att de ej syntes
behöfva förklai’as, ville medicinalstyrelsen dock nämna, att sjukvården å
hospitalen under dessa 8 år betydligt utvidgats, utvisande kolumnen 5,
att underhallsdagarna ökats från 680,066 till 909,507 och således med
229,441 dagar, eller 34 procent.

Utgifternas totalbelopp under dessa år hade likaledes jemnt ökats med
undantag för 1885, då desamma voro lägre än 1884 (kolumn 4). Den
minskning,^ som efter sistnämnda år inträdt i statens utgifter (kolumn 1),
vore till någon del beroende derpå, att patientafgifterna med år 1885 höjdes
för II klass med 10 öre och för III klass med 5 öre dagligen, men hufvudsakligen
på vidtagna förändringar beträffande sättet för anskaffandet af lifsförnödenheter
och derigenom vunnen ökad täflan mellan flere leverantörer,
hvarigenom kostnaderna för utsprungen under detta och alla derpå följande
år minskats högst betydligt, antagligen med mer än 80,000 kronor
för år, och detta oaktadt utsprungen samtidigt något förbättrats. Denna
besparing skulle a tabellen blifvit vida mer märkbar, derest ej senare
årens många nybyggnader betydligt stegrat utgifterna. Priset å lifsförnödenheter
i allmänhet hade under dessa år till och med 1888 varit nedgående,
hvilket i sin mån bidragit till minskning i utgifterna för utsprungen,
men detta dock relativt obetydligt, jemfördt med vinsten af den ökade
täflan mellan flere leverantörer.

Enligt kolumnen 8 hade utgifterna för den dagliga utspisningen för
person minskats från 48,2 öre till 37,0 öre och således med 11,2 öre, eller
23 procent. För de under år 1888 angifna 909,507 underhållsdagar motsvarade^
detta en besparing af 101,685 kronor. De med 229,441 ökade
underhållsdagarna skulle efter 1881 års dagkostnad af 145,8 öre hafva
kraft en förhöjd utgift af 334,525 kronor; men då förhöjningen stannat
vid 219,186 kronor, utvisade detta eu besparing af 1 15,339 kronor.

Då underhållsdagarna ökats med 34 procent, men utgifterna endast
med 22 procent, följde häraf, att dagkostnaderna betydligt minskats.
Kolumnen 6 visade ock, att den totala dagkostnaden nedgått från 145,8
till 133,2 eller med 12,6 öre, motsvarande nära 9 procent. Under 1886—
87 hade dagkostnaden dock varit betydligt större än under år 1885, beroende
på då bokförda utgifter för nybyggnader och persedelutredningar
vid nya hospital. Utgifterna för den egentliga sjukvården hade under åren
1885 —1888 varit 13 öre, eller 10 procent lägre för dag än under de
närmast föregående fyra åren.

Jemfördes fördelningen af utgifter mellan staten och patienterna, syntes

64 Åttonde hufvudtiteln.

af tabellen kolumn 4, att statens bidrag under 1881 —1884 varit relativt
höga och under senare perioden, efter förhöjningen af patienternas afgifter,
relativt låga. Hospitalens egna bidrag hade varit helt små, vexlande
mellan 1 och 4 procent. Under 1881 bidrog staten med 60 procent och
patienterna med endast 39 procent af alla utgifter; under 1888 uppgingo
statens bidrag till 49, patienternas till 47 procent. Till de för 1888 med
219,186 kronor ökade utgifter, som förorsakats af en med 34 procent
utvidgad hospitalsvård, hade patienterna bidragit med 191,470 kronor,
motsvarande 50 procents förhöjning. Hospitalen hade sjelfva deltagit i
förhöjningen med 34,418 kronor, motsvarande 365 procents förhöjning,
dervid dock ej finge förbises, att här vore fråga om 6 ratte-inkomsten och
ej om eu verklig behållning. De ökade utgifterna hade ej drabbat staten;
dess utgifter under senaste fyra-års-perioden voro i medeltal icke högre,
men väl lägre än under den föregående fyra-års-perioden.

Alldenstund staten öfvertagit hospitalsvården så att säga på entreprenad,
eller till ett visst, särdeles lågt fixeradt pris, så följde häraf, att alla
besparingar på utspisningen in. in. komine staten uteslutande till godo,
hvarigenom ock kunnat ernås det för staten synnerligen gynsamma resultat,
att, ehuru underhållsdagarna från 1881 till 1888 ökats med 229,441, eller
34 procent, och utgifterna med 219,186 kronor, eller 22 procent, så blefve
dock statens utgifter härigenom icke förökade, men väl minskade med
6,702 kronor, eller 1 procent, Detta vore dock icke någon tillfällighet särskilt
för detta år, ty statens utgifter hade under den senare fyra-års-perioden
varit i medeltal för år 35,123 kronor lägre än under den föregående fyraårs-perioden;
utvisande detta ett beaktansvärdt gynsamt resultat.

Ett för staten så lyckligt resultat kunde dock icke förväntas åt hospitalens
framtida utvidgning, men väl motsatsen. Då den för det öfvervägande
antalet patienter faststälda dagafgiften af 50 öre endast betäckte eu
mindre del af den verkliga dagkostnaden, hvilken på nedan angifva skäl
icke kunde beräknas lägre än 138 öre, så följde häraf, att staten förlorade
eller uppoffrade för hvarje patients sjukvård högst betydligt, och att statens
utgifter för hospitalsvården derför måste ökas i den mån hospitalen utvidgades.

Beträffande hospitalens utvidgning under senaste åren erinrades följande.
Vid Kristinehamns nya hospital voro under 1888 i medeltal 238
sjukplatser dagligen belagda. Detta hospital vore redan nu fullt belagdt
med 290 platser och således med 52 platser mer än under 1888.. Vid
Nyköpings hospital vore en ny byggnad med minst 42 platser färdig att,
begagnas. Den nya asylen vid Lund, beräknad för 684 sjukplatser, kunde,
med början af 1891 tagas i bruk och torde under 1892 och för framtiden
kunna beläggas med i medeltal 675 sjuke. Sjukplatsernas antal koinme

Åttonde hufvudtiteln. 65

följaktligen att inom kort tid ökas med 52 + 42 + 675, eller 769, motsvarande
280,685 underhållsdagar mer än under 1888, då de voro 909,507, och blefve
således, tillsammans 1,190,192, eller i afrundadt tal 1,190,000, motsvarande
eu utvidgning af 31 procent mer än 1888 och 75 procent mer än 1881.

Alldenstund vid senare årens nybyggnader inga platser anordnats för
patienter af I klass, och då kriminal- eller fri-patienternas antal vore oberoende
af hospitalens utvidgning, kunde den fördelning af patienter på
olika klasser, som förefans den 31 december 1888 och återfunnes i berättelsen
för sagda år, läggas till grund för beräkningen äfven för 1892,
dervid dock patienterna af I klass borde minskas med 10, tillhörande
Holmehus privatanstalt, och derför upptagas till 111, och afgiftsfria patienter
till 144 samt de återstående fördelas med 14 procent på 11 klass
och 86. procent på III klass, allt enligt förhållandet den 31 december 1888.
Beräkningen ledde då till följande resultat:

40,515 underhållsdagar å 200 öre .....................................kronor 81,030: —

52,560 » för kriminalpatienter, afgiftsfria ---.

153,570 » å 85 öre .......................................... * 130,535: —

943,355 » å 50 » .......................................... » 471,677: —

1,190,000

ränta å patienta fgifter .................................. ,

ersatt begrafningshjelp .................................................. »

underhållsbidrag.................................... »

500

1,947

14,311

summa inkomster af patienter.................................kronor 700,000

hospitalens 5™tto-inkomster kunde beräknas till » 50,000

då staten drabbas af återstående (se nedan)......... » 892,200

summa utgifter för år................................................kronor 1,642,200: —

Prisen å landtmannaprodukter såsom mjöl och bröd m. m. hade under
de båda sistförflutna åren stigit rätt betydligt, hvarigenom kostnaderna för
utspisningen likaledes ökats. Medelpriset å helportion vid hospitalen hade
under 1888 varit endast 33,9 öre, men under de två följande åren stigit
till 38,7 öre och 38,1 öre och borde, då stegrade pris behöfde någon tid,
innan deras inverkan på leveransanbuden gjorde sig fullt gällande, icke
beräknas lägre än 38,9 öre eller 5 öre högre än 1888. Den totala kostnaden
för underhåtisdag, som 1888 var 133,2 öre, borde derföre ej beräknas
lägre än 138 öre.

Då underhållsdagarna 1892 kunde beräknas till 1,190,000 och dagkostnaden''till
138 öre, så blefve de årliga utgifterna 1,642,200 kronor.
Då vidare patienterna bidroge med 700,000 kronor och hospitalen sjelfva
med 50,000 kronor, Unge staten alltså vidkännas bristen, 892,200 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 18.91. 1 Sarnl. 1 Afd. 9

Åttonde hnfvudtiteln.

Af den å tabellen sålunda beräknade jemförelsen mellan 1888 och
1892 fram gin ge: att underhållsdagarna komme att ökas utöfver förhållandet
1888, och således för endast en tid af fyra år med 280,493 dagar, eller 31
procent; att utgifterna antagligen komme att ökas med 431,168 kronor,
eller 36 procent, och således stiga fortare än hospitalens utvidgning, hvithet
åter berodde derpå, att portionspriset samtidigt ökades med 5 öre, eller 15
procent, och den totala dagkostnaden med 4,8 öre, eller nära 4 procent,
hvilken förhöjning i utgifter uteslutande drabbade staten, som öfvertagit
sjukvården för en relativt mycket låg patientafgift. Denna statens förlust
kunde icke, på sätt egt rum under och efter 1885, betäckas genom ytterligare
besparingar på utspisningen, enär inga nämnvärda ytterligare sådana
kunde motses. Patienternas utgifter komme derför att ökas med 22 procent,
men statens deremot med 51 procent, Till de med 431,168 kronor
ökade utgifterna finge staten bidraga med 7 0, hospitalen med 1 och patienterna
med endast 29 procent.

Enahanda jemförelse mellan beräkningarna för 1881 och 1892, och
således för en tid af 12 år, visade, att underhållsdagarna ökades med
509,934, eller 75 procent; att utgifterna ökades med 650,354 kronor, eller
66 procent; att statens utgifter ökades med 292,775 kronor, eller 49 procent,
patienternas med 317,011 kronor, eller 83 procent. Till de. med
509,934 kronor ökade utgifterna bidroge staten med 45 procent, hospitalen
med 6 procent och patienterna med 49 procent. Af den beräknade årliga
utgiften 1,642,200 kronor komme patienterna att öfvertaga 43 procent,
hospitalen sjelfva 3 procent, men staten deremot 54 procent.

Att dessa statens i en snar framtid betydligt ökade utgifter vore eu
följd hufvudsakligen af en betydligt utvidgad hospitalsvård, men till eu
dei ock af ökade pris å en del matvaror och samtidigt nedsatta afgifter
för III klass patienter, framginge äfven af följande beräkning. Då dagkostnaden
vore 138 öre och II klass patienter betalade 85 öre samt III klass
hädanefter endast 50 öre, förlorades alltså på de förra 53 och på de senare
88 öre dagligen. Då vidare underhållsdagarna snart komme att ökas med
280,493, deraf 14 procent eller 39,269 af II klassen och 86 procent eller
241,224 af III klassen, erhölles följande beräkning:

39,269 underhållsdagar med 53 öres daglig förlust............kronor 20,813:—

241,224 » » 88 » » ............ » 212,277:—

909,507 » från 1888 med 5 öre högre utspisning » 45,475: —

700,320 af dessa tillhörande III klass med 5 öre nedsatt patientafgift
..............................................................................» 35,016:

summa ökade utgifter kronor 313,581: —

Åttonde hnfvudtiteln. 67

En ringa del häraf kunde dock bestridas med växande bidrag från
hospitalen, hvarigenom den slutliga förhöjningen i utgifter blefve omkring

300,000 kronor årligen, som måste ersättas genom motsvarande förhöjning
af de för hospitalens underhåll anvisade medel.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt har medicinalstyrelsen hemstält,
det Eders Kong! Maj:t måtte täckas till Riksdagen aflåta proposition,
att det till hospitalens underhåll anvisade förslagsanslag måtte höjas med

300,000 kronor, eller från 600,000 till 900,000 kronor.

Då i betraktande af den utredning, medicinalstyrelsen lemna!, en förhöjning
af nämnda anslag till det af styrelsen angifna belopp synes erforderlig,
hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning derom, att förslagsanslaget till hospitals underhåll må höjas
med 300,000 kronor, eller från 600,000 till 900,000 kronor.

I skrifvelse den 26 september 1890 har medicinalstyrelsen anfört, att [15.]
vid Nyköpings hospital nyligen fullbordats en nybyggnad för sinnessjukes Förhöida «/-vård, hvilken byggnad, beräknad för 42 sjuke, utan svårighet kunde mot- äsping?
taga 44 patienter. Genom den sålunda vunna förbättringen i sjukvården hospital.
och några samtidigt för helt ringa utgifter verkstälda förändringar vid
hospitalets äldre hus borde platsernas antal å hospitalet kunna ökas från
70 till 118, eller med 48, motsvarande en tillökning af 68 procent; kommande
denna anstaltens utvidgning att medföra ett betydligt ökadtsarbete
lör hospitalets läkare, syssloman och sekreterare. Då den nya sjukhusbyggnaden
redan med februari månad 1890 tagits i bruk för sjukvården
och nu vore fullt belagd, hade direktionen öfver Nyköpings hospital hos
medicinalstyrelsen anhållit, att skälig löneförhöjning måtte nämnda tjensteman
beredas.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 5 juni 1885, jemlikt
Riksdagens beslut, faststält ny lönestat för tjensternännen vid rikets hospital
och jemväl lön för läkaren och sysslomannen vid Nyköpings hospital samt
arfvode^ åt dess sekreterare, hade medicinalstyrelsen icke kunnat bereda
dem några nya löneförmåner utöfver den sålunda faststälda staten. Det
betydligt ökade arbetet syntes dock icke kunna dessa tjensteman åläggas,
med mindre skälig ersättning derför bereddes.

Jemlikt ofvan åberopade aflöningsstat åtnjöte läkaren 2,500 kronor i
kontant aflöning, men ingå andra förmåner derutöfver, enär han ej vore
boende inom anstaltens område; sysslomannen hade 800 kronor i kontant
aflöning jemte boställsvåning och ved; sekreteraren hade ett arfvode af
200 okronor. Att löneförmånerna för sagde tjensteman kunnat fastställas
så lagt berodde derpå, att dessa tjensteman samtidigt innehade andra be -

Åttonde hufvudtiteln.

fattningar. Läkaren vid hospitalet vore tillika läkare vid Nyköpings länslasarett
med 1,500 kronors lön och 500 kronors bostadsersättning. Hans
göromål komrne genom hospitalets utvidgning obestridligen att i väsentlig
mån ökas, dock ingalunda i samma förhållande som patientantalet ökats.
Med hänsyn såväl härtill som ock till den löneförhöjning, som för få
år sedan beviljades såväl honom som öfrige hospitalsläkare — genom 1885
års reglering höjdes hans lön med 1,000 kronor — syntes den nu
onekligen behöfliga löneförhöjningen kunna begränsas till 600 kronor årligen.

Att sysslomannens göromål likaledes komme att väsentligt ökas genom
hospitalets utvidgning kunde ej bestridas; men då han innehade annan
tjenst och endast egnade en del af sin tid åt hospitalets ekonomiska angelägenheter,
borde den för honom erforderliga aflöningsförhöjningen kunna
begränsas till 400 kronor årligen.

Då äfven sekreterarens göromål komme att ökas och hans nuvarande
arfvode af 200 kronor kunde anses nog ringa, syntes samma arfvode höra
höjas med 100 kronor årligen.

Alldenstund den nya byggnaden användts för sjukvården allt sedan
februari 1890 och numera vore fullt belagd samt nämnde tjensteman såväl
härigenom som ock genom det myckna arbete, hvithet föranledts af hospitalets
utvidgning, anskaffande af ny persedelutredning m. m., redan under
år 1890 fått sina göromål betydligt ökade, fordrade billigheten, att den
föreslagna förhöjningen finge utgå från och med den 1 april 1890.

På dessa skäl har medicinalstyrelsen hemstält, att Eders Kong! Magt
täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, dels att följande tjensteman vid
Nyköpings hospital måtte tills vidare erhålla: läkaren 3,100 kronor i lön,
sysslomannen 1,200 kronor i lön jemte boställsvåning och ved samt sekreteraren
300 kronor i arfvode, dels och att dessa förmåner måtte dem tillgodoräknas
från och med den 1 april 1890 samt att de häraf föranledda
utgifter finge bestridas af det till hospitalens underhåll anvisade förslagsanslag.

1 afseende å denna framställning har jag att anmärka, hurusom vid
1885 års riksdag aflöningsförmånerna för läkaren och sysslomannen vid
Nyköpings hospital, Indika aflöningsförmåner utgå af förslagsanslaget till
hospitals underhåll, reglerades på sätt medicinalstyrelsen anfört, men att
deremot sekreterarens arfvode icke blifvit af Riksdagen faststäldt. Riksdagen
bestämde nemligen nyssnämnda år aflöningsbeloppen allenast för
läkarne och sysslomannen vid de hospital, hvilkas Hat då reglerades, men
öfverlät åt Eders Kongl. Maj:t att inom ett sammanlagdt belopp af 16,000
kronor bestämma arfvoden åt öfriga tjensteman vid sagda hospital. I kraft

Åttonde hufvud titeln.

häraf har Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 5 juni 1885 faststält
arfvodet åt sekreteraren vid ifrågavarande hospital till 200 kronor; och
alldenstund Eders Kongl. Maj:t af det nyss angifna beloppet 16,000 kronor
allenast disponerat sammanlagdt 14,900 kronor, eger Eders Kongl. Maj:t
att utan hemställan till Riksdagen bevilja den för sekreteraren föreslagna
arfvodesförhöjningen, derest sådan förhöjning anses böra medgifvas. Hvad
beträffar frågan om tillökning af läkarens och sysslomannens aflöningsförmåner,
synes medicinalstyrelsen för densamma hafva förebragt giltiga
skäl, och hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva den ändring uti den för Nyköpings hospital faststälda aflöningsstat,
att läkarens kontanta aflöning höjes till 3,100 kronor samt sysslomannens
till 1,200 kronor, äfvensom medgifva, att denna förhöjning må
tillgodokomma nämnda tjensteman från och med den 1 april 1890.

Jemlikt den stat, som den 5 juni 1885 i nåder faststäldes för tjenste- [16.]
männen vid åtskilliga hospital, utgår den kontanta aflöningen med två tredje- Sfmestfr för
delar såsom lon och eu tredjedel såsom tjenstgörmgspennmgar; och da d^läkare, undervid
hospital och asyler anstälde biträdande läkare och underläkare samts lsäsf^eän0,fid
syssloman, i olikhet med de flesta andra tjensteman, icke äro berättigadeTos^Toch
ens till vilkorlig, för dem lika väl som för andra tjensteman väl behöflig asy,ersemester,
kommer följaktligen hvarje dem medgifven äfven kortare tjenstledighet
att under denna tid för dem medföra förlust af en tredjedel af
den kontanta aflöningen.

Då detta förhållande syntes vara obilligt och en rättelse härutinnan
nödig, har medicinalstyrelsen i skrifvelse den 26 september 1890 underdånigst
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
medgifva, det vid hospital och asyler anstälde biträdande läkare och underläkare
samt syssloman finge årligen åtnjuta en månads semester, derest
vederbörande hospitalsdirektion funne sådant kunna ske utan hinder för
göromålens behöriga gång samt deraf icke vållades annan utgift, än som
motsvarade nämnde tjenstemäns tjenstgörmgspennmgar under semestern.

Då billigheten häraf icke torde kunna förnekas, hemställer jag, det
täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att de vid hospital
och asyler för sinnessjuke anstälde biträdande läkare, underläkare och
syssloman må årligen åtnjuta en månads semester, derest vederbörande
hospitalsdirektion finner sådan ledighet kunna utan hinder för göromålens
behöriga gång medgifvas, samt att arfvoden till vikarier under dylik
semester må till belopp, motsvarande tjenstinnehafvarnes tjenstgöringspenningar
under tiden för semestern, utgå af förslagsanslaget till hospitals
underhåll.

Åttonde liufvudtiteln.

Skrifmaterialier, expenser, ved m. m.

[17.] I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att

Uer^mser föres^ annan förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier, expenser, ved m. m., för närvarande
upptaget till 23,044 kronor 64 öre, måtte höjas med 4 kronor, eller till
23,048 kronor 64 öre.

Åttonde hufvudtiteln.

Extra anslag.

Riksarkivet.

Med anledning af riksarkivariens i skrifvelse den 27 september 1890 [18.]

gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kong! Magt måtte föreslå^‘7"™.^"/
Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana handlingar,
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, på extra
stat jemväl för år 1892 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller samma
belopp som under flera föregående år varit för ändamålet beviljadt.

I ofvan omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl [19.]
för år 1892 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt utgif-^A““^“/
vande genom riksarkivet af »Svenska Riksdag sakter jemte andra handlin- daglalter■>!
gar, som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521 —

1718».

Med anledning häraf och då de skäl, som föranledde Riksdagen att
nästlidna år anvisa medel för ifrågavarande ändamål, fortfarande äro gällande,
tillstyrker jag, det Eders Kong! Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att jemväl för år 1892 på extra stat bevilja för sagda ändamål ett anslag
af 1,500 kronor, eller samma belopp som för innevarande år blifvit anvisadt.

Kongl. biblioteket.

I skrifvelse den 19 november 1890 har öfverbibliotekarien vid kongl. [20.]
biblioteket anfört, att det sedan länge varit ett önskningsmål att kongl.Elektrisk be~
biblioteket måtte hållas tillgängligt äfven någon del af eftermiddagen till ^Imouheu''
tjenst för forskare och bildningssökande, livilka i följd af embetsgöromål
eller andra sysselsättningar vore förhindrade att besöka biblioteket under
den tid det för närvarande hölles Öppet för allmänheten, eller emellan kl.

10—3. Att någon åtgärd i sådant syfte icke redan från början vidtogs,

Åttonde liufvudtiteln.

berodde antagligen på svårigheten att under den mörkare årstiden upplysa
kongl. bibliotekets låneexpedition och läsesal på ett sätt som fullt betryggade
mot eldfara. Sedan emellertid apparater för elektriskt ljus numera
blifvit allt mer och mer tekniskt fulländade, syntes nämnda betänkligheter
icke längre utgöra ett hinder, helst dylik belysning redan blifvit införd
och visat sig praktiskt användbar i några af arbetsrummen inom första
våningen. Kongl. biblioteket, hvars inrättning genom statsmakternas frikostighet
i så mycket vore mönstergill och hvars skatter alltid för allmänheten
upplåtits efter synnerligen lätt uppfylda bestämmelser, skulle, derest utväg
bereddes för dess tillgänglighet äfven under en del af eftermiddagen,
i ännu högre grad än hittills motsvara sin vigtiga uppgift.

Öfver bibliotekarien bar derför gjort framställning om beredande af
nödiga medel för ändamålet, i hvilket hänseende han anmärkt, att de utgifter,
som blefve erforderliga, afsåge att bestrida dels sjelfva belysningen
dels extra arfvoden för vissa bland bibliotekets tjensteman och vaktbetjente
i följd af ökad tjenstgöring.

Beträffande den förra utgiftsposten har han åberopat två af ingeniörfirman
Luth & Rosén upprättade kostnadsförslag jemte en planritning, utvisande,
för inledande af elektrisk belysning i bibliotekets förstuga, kapprum,
låneexpedition och läsesal, följande kostnad:

för anskaffande af nödig materiel af glödlampor in. in. kronor 930: —

» utstyrselartiklar, såsom 42 st. förnicklade höj- och

sänkbara bordstakar med ''kupor m. m........................ » 456: 50

» ytterledningen från badhuset vid Stureplan till kongl.

biblioteket........................................................................... » 900: —

tillsammans för en gång kronor 2,286: 50

Härtill komme vidare den årliga driftkostnaden, beräknad till omkring
500 kronor, under antagande att 40 glödlampor skulle brinna 2
timmar dagligen under 200 (lagar af året, samt att halfva antalet glödlampor
skulle förnyas hvartannat år.

Hvad anginge den ökade tjenstgöringen, syntes närvaron af en tjensteman
och en vaktmästare vara tillfyllestgörande, då i allt fall under dessa
timmar ingen annan del af samlingarna skulle vara tillgänglig än det i
läsesalen till allmänt bruk uppstäda s. k. referensbiblioteket och, oberäknadt
detta, inga andra verk tillhandahölles än sådana, om hvilkas framtagande
begäran blifvit gjord redan på förhand. Till arfvoden åt de
tjensteman och vaktmästare, hvilka borde under eftermiddagstimmarna
turvis vara tillstädes, har öfverbibliotekarien ansett ett belopp af 1,500
kronor årligen vara erforderligt.

Åttonde hufyndtiteln. 73

Önskvärdheten deraf, att kongl. biblioteket må hållas öppet för allmänheten
äfven å viss tid af eftermiddagarna, kan icke förnekas; och anser
jag mig böra hemställa, att nådig framställning måtte till Riksdagen aflåtas
om anvisande af de för detta ändamål erforderliga anslag. Då emellertid den
årliga kostnaden för belysningen samt beloppet af den ersättning, hvilken bör
utgå i extra arfvoden till tjensteman och vaktbetjente för den ökade tjenstgöringen,
icke låta sig på förhand med noggrannhet, beräkna, synas mig de för
dessa ändamål behöflig^ anslag för det närvarande böra äskas allenast på
extra stat, dervid beloppet af arfvodesanslaget torde kunna begränsas till
1,000 kronor. Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1892 bevilja:

för anbringande af elektrisk belysning i kongl. biblio -

tekets förstuga, kapprum, låneexpedition och läsesal,

i jemnadt belopp ................................................................ kronor 2,287: —

» den med belysningen förenade driftkostnaden .......... » 500: —

11 arfvoden åt tjensteman och vaktbetjening för särskild
eftermiddagstjenstgöring, då kongl. biblioteket å sådan
tid hålles öppet........................................................... » 1,000: —

tillsammans kronor 3,787: —

, Nationalmuseum.

Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den [21.]

30 september 1890 gjorda underdåniga framställning hemställer jag, det-S7“''ens kons‘-Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad förut “mXjor?
skett, anvisa jemväl för år 1892 ett extra anslag af 4,000 kronor för vård,
underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar.

Lifrustkammaren.

På derom af intendenten vid nationalmuseum i skrifvelse den 30 [22.]

september 1890 gjord underdånig framställning tillstyrker jag, det Eders Lifn‘sHamKongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för tillsyn, underhåll och vård af
lifrustkammarens samlingar m. m. anvisa på extra stat jemväl för år 1892
ett anslag af 5,800 kronor, att användas enligt samma grunder, som hittills
följts.

Bih. till Riksd. Prål. 18,91. 1 Sami. 1 Afd.

Åttonde liufviul titeln.

Domkapitlens expeditioner.

[23.] För att åt tj en slem Tinnen vid domkapitlens expeditioner bereda löne Loneförbätt-

förbättring under år 1892, i likhet med föregående år, erfordras anslag
stemänLTvidt"^ oförändradt belopp; och får jag för den skull i underdånighet tilldomkapitiens
styrka framställning till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte

expeditioner. 0 J , , n o * nr\c\ . n ■,

a extra stat för ar 1892 anvisas 3,716 kronor.

Kyrkor.

[24.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen beviljat till re Restaurering

staurering af Upsala domkyrka 500,000 kronor och till restaurering af
och Skörl Skara domkyrka 250,000 kronor. Af dessa belopp hafva för hvardera af
domkyrkor. åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 anvisats för domkyrkan i Upsala
70,000 kronor och för domkyrkan i Skara 35,000 kronor samt för innevarande
år 75,000 kronor för den förra och 35,000 kronor för den senare,
alltså sammanlagdt för Upsala domkyrka 425,000 kronor och för
Skara domkyrka 210,000 kronor. Jag hemställer nu, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsättande och afsilande af dessa
restaureringsarbeten anvisa för år 1892 på extra stat återstående beloppen,
för Upsala domkyrka 75,000 kronor och för Skara domkyrka 40,000
kronor.

[25.] Bland märkliga kyrkobyggnader från medeltiden i vårt land intager

Restaurering g.^ p,rp.E eper klosterkyrkan. i Vadstena ett synnerligen framstående rum.
afkan°Tvad- Denna minnesrika kyrka befinner sig nu i det skick, att den, om ej
stena, verksamma åtgärder snart vidtagas, hotar att falla i ruiner; och till förekommande
häraf hafva Vadstena och S:t Pers församlingar, som enligt
kontrakt af år 1825 öfvertagit kyrkan af staten, påkallat dess hjelp. Innan
redogörelse lemnas för innehållet af detta kontrakt, hvarigenom ansvaret
för kyrkans framtida underhåll ostridigt öfverfiyttats på församlingarna,
samt för kyrkans nuvarande beskaffenhet och församlingarnas
hemställan, torde en närmare utredning af de omständigheter, som föranledde
staten att öfverlåta och församlingarna att mottaga kyrkan, äfvensom
angående ofvannämnda kontrakts tillkomst vara på sin plats. Först
genom en dylik utredning låter sig visa, huruvida icke verkliga billighetsskäl
tala för, att staten lemnar församlingarna bistånd.

Åttonde hufvudtiteln.

Af de öfver eu ganska lång tidrymd utsträckta förhandlingar, som
föregingo kyrkans öfverlåtande och af Indika städse framgår båda statsmakternas
fulla uppskattande af hennes monumentala värde, ådagalägges
ganska tydligt, att upphofvet till detta öfverlåtande var eu från församlingarnas
sida föga välgrundad förhoppning att bereda sig en ekonomisk
fördel. Den gamla stadskyrkan i Vadstena befann sig nemligen vid början
af detta århundrade i ytterst bristfälligt skick. Af fruktan för att dennas
i ståndsättande skulle medföra utgifter, öfverstigande församlingarnas krafter,
vände de sig till Kongl. Maj:t med ansökning att få öfvertaga den staten
tillhöriga klosterkyrkan. Att församlingarna emellertid från början insågo,
att kyrkans öfvertagande i då befintligt skick skulle vara förenadt med
vissa vanskligheter, framgår af deras i ansökningen uttalade önskan, att
kyrkan, innan den af dem öfvertoges, måtte på statsverkets bekostnad förses
med inredning och tornbyggnad in. in. Den 18 februari 1817 biföll Kongl.
Maj:t ansökningen, dock endast i så måtto, att kyrkan finge till församlingarna
öfverlåtas i det skick, hvari den befans, utan något statsanslag
till dess inredande och framtida underhåll, »hvithet allt på församlingarnas
bekostnad ankommen.

På sådant vilkor vågade församlingarna icke öfvertaga kyrkan och i
ny ansökning förklarade de, att detta öfverstege deras krafter och tillgångar,
samt att de befarade, att klosterkyrkans reparation skulle gå dill tredubbelt
så stor summa som den, hvilken förmodades komma att erfordras
för stadskyrkans reparerande. Deremot ville de med tacksamhet begagna
sig af tillåtelsen att öfvertaga klosterkyrkan, om dem förunnades stambok
och eu kollekt öfver hela riket, och derest den summa af omkring 5,000
riksdaler banko, som genom försäljning af kyrkans forna koppartak influtit
till statsverket, tillerkändes dem. Endast på sådant sätt ansågo de det blifva
dem »möjligt att mottaga kyrkan samt bekosta densammas försättande i
behörigt skick». På grund af omförmälda förnyade ansökning beviljade
Kongl. Maj:t den 10 december 1817 kollekten och stamboksförmånen, men
ansåg sig icke kunna lemna det begärda beloppet, emedan de för koppartakets
försäljning influtna medlen redan blifvit bland statens tillgångar
upptagna. Dock förklarade Kongl. Maj:t, att, »som Kongl. Maj:t funne
församlingarnas anhållan i denna del icke sakna grund, enär de deremot
åtoge sig de återstående reparationerna, samt statsverket för alltid befriades
från kostnaden till underhållet af ett utaf d§ vackraste och märkvärdigaste
minnesmärken af fornålder!!, och hvilket rikets heder syntes icke böra
tillåta att förfalla, så ville Kongl. Maj:t i nåder öfverlemna frågan om
dessa öfverskottsmedels beviljande för ändamålet till Rikets Ständer». I
ständernas svar på den med anledning häraf aflåtna kongl. propositionen

Åttonde hufvudtiteln.

betonas uttryckligen statens förpligtelse att vidmakthålla kyrkan, och
kyrkans öfverlåtande till församlingarna, med ett statsanslag för en gång,
betecknas af Riksdagen såsom det lämpligaste och billigaste sätt, hvarpå
statens sagda förpligtelse skulle kunna fullgöras. Rikets Ständer yttra
nemligen i sin skrifvelse den 9 maj 1818: »Rikets Ständer hafva väl funnit,
att, då Vadstena klosterkyrka, såsom en märkvärdig fornlemning, hädanefter
så väl som hittills bör af staten vårdas och hållas vid makt, skulle
detta åliggande lämpligen och med minsta tunga för statsverket kunna
uppfyllas genom det ofvannämnda församlingar, på sätt Kongl. Magt i nåder
tillåtit, öfvertaga kyrkan till begagnande med förbindelse att på sin egen
bekostnad sätta henne i fullkomligt stånd och framgent behörigen underhålla
henne, emot det att statsverket i ett för allt utbetalar den äskade
summan.» Ständerna ansågo dock, att ett formligt kontrakt, hvarigenom
församlingarna iklädde sig ofvannämnda förbindelse, borde uppgöras och af
Kongl. Maj:t gillas, förr än något anslag beviljades, helst på antagligheten
af kontraktsvilkoren berodde, huruvida summan borde beviljas. Frågan
återkom på enskild motionärs framställning vid 1828 års riksdag. Något
kontrakt hade då ej ännu upprättats, men ständerna medgåfvo, med jemkning
af sitt förut fattade beslut, att, sedan kontrakt upprättats och af
Kongl. Maj:t gillats, det ifrågavarande beloppet skulle få utbetalas af öfverskotteji
på statsverkets inkomster.

A sockenstämma den 21 februari 1825 antogo derefter, i närvaro af
tillförordnade landshöfdingen i länet och stiftets biskop, Vadstena och S:t
Pers församlingar ett kontrakt, som den 1 derpåföljande juni gillades och
faststäldes af Kongl. Maj:t. De hufvudsakligaste bestämmelserna deri voro:

att församlingarna mottoge kyrkan för evärdeliga tider uti det tillstånd,
hvaruti den vid öfverlåtelsen befans, för att densamma iståndsätta
och sedermera, jemte de deruti förvarade forntidsmonumenter, enligt gällande
författningar sorgfälligt vårda och underhålla, med det enda förbehåll,
att den från kyrkans fönster och yttre pelare redan nedblåsta kopparbetäckningen
af 8 LtE 5 « äfvensom, om ytterligare kopparplåtar nedfölle,
desamma finge anses såsom en kyrkans tillhörighet och med dess öfverlemnande
af församlingarna fritt disponeras; att församlingarna skulle erhålla
såsom bidrag till den redan å kyrkan nödiga betydande reparationskostnaden
de 5,000 riksdaler banko af statsverket, hvilka blifvit uppgifna
såsom behållning af försäljningssumman för kyrkans forna koppartak; samt
att församlingarna för all framtid frikändes från tornbyggnad vid klosterkyrkan
och i stället finge reparera den gamla kyrkans tornbyggnad för
klockornas och tornurets begagnande intilldess nybyggnad deraf kunde
påkallas.

Åttonde hufvudtiieln.

Efter att sålunda hafva redogjort för, huruledes klosterkyrkan öfver1
ät8 till församlingarnas disposition, anhåller jag att få öfvergå till eu
redogörelse för de nuvarande förhållandena i afseende å kyrkan och församlingarnas
ställning, dervid tillika påpekande, att de förbindelser, församlingarna
vid öfverlåtelsen påtogo sig, i sjelfva verket sannolikt voro
vida större än någon då tänkte.

Redan deraf att, såsom i kontraktet omtalas, från kyrkans yttre pelare
m. m. kopparplåtar nedblåst och förutsattes ytterligare nedfalla, och att
församlingarna i sin först ingifna ansökning uttalat den önskan, att kyrkan
före öfverlåtelsen borde på statsverkets bekostnad förses med inredning
m. in., framgår, att dess förfall måtte hafva varit temligen betydligt. Men
till dessa och öfriga uppenbara brister kommo tvifvelsutan andra, som ej
vid tiden för öfverlåtelsen tillräckligt beaktades, beträffande grundens beskaffenhet,
och förutan hvilka sträfpelarnes och murarnes nuvarande tillstånd,
hvarom jag strax får anledning yttra mig, ej kan nöjaktigt förklaras.
Att det ofvannämnda statsanslaget jemte en kollekt, äfven med
dåtidens penningvärde, ej kunnat vara någon synnerligt afsevärd hjelp
för att åstadkomma ej blott nödig reparation af då synliga brister och
förändrad inredning i kyrkan utan äfven, om sådant då afsågs, förstärkning
af grunden, måste erkännas.

Att församlingarna, som enligt lemnad uppgift för kyrkans underhåll
under åren 1830—1883 utgifvit tillsammans 35,118 kronor 57 öre, härigenom
endast ofullständigt förmått fullgöra sina i afseende å kyrkan
åtagna förbindelser, framgår af det tillstånd, hvari kyrkan nu befinner sig.
Vid besigtning å densamma, som år 1881 efter förordnande af öfverintendentsembetet
verkstäldes af numera professorn vid det under akademiens
för de fria konsterna inseende stälda läroverk C. A. Grundström, befunnos
byggnadens bristfälligheter så betydande, att en omfattande restaurering
ansågs nödvändig. Grunden är i hög grad felaktig; sjelfva byggnadsplatsen
Vattensjuk. Flere af sträfpelarne äro sådana, att de utöfva snarare en dragning
utåt på muren än utgöra ett stöd för densamma. De fleste af pelarne
hafva vid verkstäld lodning befunnits »hänga öfver» från en till fyra eller
fem tum samt äro remnade, så att deras yttre begränsningslinie visar eu
kurva på 3 till 4 tum. Muraree hänga öfver utom vid midten af hvarje
långsida, der de stå lodrätt. För afhjelpande af dessa och andra anmärkta
bristfälligheter i öfverensstämmelse med de af Grundström uppgjorda ritningar
skulle, enligt kostnadsförslag, kräfvas en utgift af 137,464 kronor 75 öre.

Beträffande detta restaureringsförslag har öfverintendentsembetet vitsordat,
att detsamma icke afser någon öfverflödig utveckling af arkitektoniska
former utan endast ett sträfvande att, jemte kyrkans räddande från

Åttonde hufvudtiteln.

fullständig undergång, omgestalta henne så till vida, att hon i öfverensstämmelse
med sin ursprungliga stil komme att framstå såsom ett visserligen
enkelt, men dock icke vanstäldt verk af en försvunnen tids kyrkliga
byggnadskonst.

Resultatet af ofvannämnda besigtning förorsakade församlingarna, såsom
framgår af deras kort derefter till Eders Kongl. Maj:t den 30 september
1882 aflåtna skrifvelse, stort bekymmer. 1 denna skrifvelse förklarade de sig
icke so någon möjlighet, nedtyngda som de voro af en skuldbörda på mer
än 430,000 kronor och af ytterst tryckande kommunalutskylder, att uppfylla
vilkorcn för kyrkans öfverlåtelse utan att blifva i grund ruinerade.
Påpekande derjemte det uppenbara missförhållande, som förefunnes mellan
det belopp, som beviljades församlingarna såsom understöd vid kyrkans
ordnande och inredning för gudstjenst!igt bruk, och den summa, som
enligt nyssnämnda besigtning och beräkning öfver bristfälligheternas afhjelpande
komme att erfordras, anhöllo församlingarna att varda fri tagna
från förpligtelsen att underhålla kyrkan i sådant skick, att den kunde för
gudstjenst användas, så vida ej ett statsanslag af 100,000 kronor beviljades.
Öfver denna ansökning hördes vederbörande embetsmyndigheter. Dåvarande
justitiekanslern framhöll dervid, bland annat, att ingen ovisshet
syntes kunna ega rum derom, att församlingarna saknade rätt så väl att
undandraga sig kyrkans underhåll som ock att dertill erhålla statsbidrag,
ehuru han å andra sidan erkände det behjertansvärda i församlingarnas
anhållan, då det måste antagas, att församlingarnas afsigt och mening vid
kyrkans öfvértagande icke varit att derigenom tillskynda sig och efterkommande
någon i väsentlig man mera besvärande utgift och kostnad än ,
eljest för kyrkas byggande och underhåll kunnat dem åligga. Ärendet
föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t den 22 oktober 1886, men förklarades
ansökningen då ej till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Vid denna utgång af saken anhöllo församlingarna i skrifvelse den
29 december 1887, då de voro ur stånd att, lemnade åt sig sjelfva, bekosta
klosterkyrkans restaurering, att vinna befrielse från sin kontraktsenliga
skyldighet att underhålla densamma, på det de måtte komma i tillfälle
att i stället uppföra en till storlek efter deras relativt låga folkmängd
afpassad kyrka. Jemväl öfver denna ansökning hafva vederbörande embetsmyndigheter
blifvit hörda. Domkapitlet i Linköping, med hvilket Eders
Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län instämt, anser sig
icke kunna motsätta sig församlingarnas begäran om befrielse från skyldigheten
att underhålla klosterkyrkan, helst församlingarna vore betänkta
på att uppföra ny kyrka. Men på samma gång detta tillmötesgående af

Åttonde hufvudtiteln.

billighetshänsyn anses nödvändigt, framliålles pligten af att tillse, att den
gamla kyrkan ej må tillåtas falla i ruiner. Dervid yttras, bland annat:
»Hon var fordom rik; det kloster, bon tillhörde, egde en mängd donerade
fastigheter, belägna i alla Sveriges gamla provinser söder om Dalelfven.
Men alltsammans blef enligt Vesterås recess antingen återbördadt af adeln
eller rent af indraget till kronan. Vid sådant förhållande och då statsverket
tillegnat sig en mycket betydande del af hvad enskilda personer
eller framfarna konungar donerat till klostrets och kyrkans underhåll,
må det väl anses vara statens skyldighet att ej låta kyrkan, som både
genom sin monumentala beskaffenhet och sina rika minnen icke torde ega
mindre värde, än någon af våra domkyrkor, alldeles förfalla.» Nuvarande
justitiekanslern uttalar i likhet med sin företrädare den åsigten, att församlingarna
måste anses sakna laglig rätt att för framtiden undandraga sig
kyrkans underhåll, men anser dock böra erkännas, att under de omständigheter,
som numera äro för handen, billigheten kräfver en eftergift från
kronans sida i dess lagliga rätt vare sig utan ersättning eller mot återbäring
af det belopp, 5,000 riksdaler banko, församlingarna af kronan betingat
sig vid kontraktets uppgörande; dock att någon eftergift af församlingarnas
skyldighet att underhålla klosterkyrkan ej borde vinna tilllämpning
förr, än annan kyrka verkligen blifvit af församlingarna anskaffad.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien påpekar, att med en sådan lösning
af frågan, som justitiekanslern föreslagit, kyrkan vore dömd till undergång.
Sedan hon icke vidare användes till gudstjenst, skulle de
smärre underhållsåtgärder, som församlingarna hittills bekostat, bortfalla,
och följderna af de brister, hvilka gjorde restaurering nödig, skulle då
alltför snart uppenbara sig. Vadstena klosterkyrka vore så väl i arkitektoniskt
som historiskt hänseende ett så dyrbart fornminne, att det väl
kunde sägas vara för det nuvarande slägtet en oafvislig pligt att hålla
det vid makt.

Sådana förhållandena nu äro, måste det erkännas, att församlingarnas
framställningar hvila på grunder, hvilkas betydelse ej kan annat än
behjertas. Tvifvelsutan innebar församlingarnas åtagande vida större tunga
än någon af kontrahenterna förutsatte och det understöd, som lemnades
församlingarna af staten, måste anses ringa i förhållande till den åtagna
förpligtelsens omfattning. Dertill kommer såsom ett synnerligen bevekande
skäl hänsynen till deras betryckta ekonomiska förhållanden. Enligt
1888 års officiella statistik angående kommuner Aas fattigvård och finanser
utgjorde stadens skuld 410,920 kr. 21 öre och dess kommunalutskylder
uppgingo till 8 kronor 90 öre för bevillningskrona. Att församlingarnas
senaste ansökning, om befrielse från skyldigheten att underhålla kyrkan,

Åttonde liufvudtiteln.

skulle utan vidare bifallas, kan emellertid icke ifrågasättas. Omsorgen
om kyrkans vidmakthållande krafvel- en sådan lösning, hvarigenom den
dyrbara byggnaden varder för framtiden bevarad. Man kunde sätta i
fråga, om icke för det närvarande allenast en tillfällig reparation å kyrkan
borde vidtagas för att hindra dess nedstörtande och för att bringa
den i sådant skick, att densamma för de närmaste åren blefve användbar
till gudstjenst. För en dylik reparation har på Eders Kongl. Maj:ts befallning
en kostnadsberäkning, slutande å 9,700 kronor, blifvit af öfverintendentsembetet
uppgjord. Dermed skulle dock intet annat vinnas än
ett tillfälligt undanskjutande af hufvudfrågan, kyrkans verkliga iståndsättande.
Enligt min uppfattning återstår allenast att söka genom en
fullständig restaurering betrygga kyrkans framtida bestånd; och jag
finner uppfattningen, att kyrkan bör blifva föremål för en grundlig, ej
blott tillfällig, reparation, delad jemväl af årets statsrevisorer. I den af
desse afgifna berättelse yttras, beträffande klosterkyrkan, .att revisorerne
vid besök i Vadstena »tagit i betraktande denna monumentala, synnerligen
märkliga kyrkobyggnad, i afseende å storleken den fjerde bland rikets
kyrkor; och då revisorerne funnit densamma i flera afseenden bristfällig,
hafva revisorerne icke velat underlåta att fästa uppmärksamheten å nödvändigheten
af att den med det snaraste underkastas en omfattande reparation».

Ofverintendentsembetet, som nu anbefalts att underkasta de år 1881
uppgjorda ritningar och kostnadsförslag förnyad granskning med dervid
särskild! fästadt afseende å numera förändrade material- och arbetspris,
har den 25 sistlidne november i sådant hänseende afgifvit utlåtande, dervid
embetet, efter jemförelse af mottagna uppgifter rörande material- och arbetspris
inom Östergötlands län åren 1882 och 1889, förklarat sig icke hafva
funnit skäl att föreslå vare sig nedsättning eller förhöjning i den, på sätt
ofvan är nämndt, beräknade kostnaden af 137,464 kronor 75 öre för de i
kostnadsförslaget upptagna arbeten. Till denna kostnad anser öfverintendentsembetet
emellertid böra läggas kostnaden för anordnande af värmeledning
i kyrkan, beräknad till 20,000 kronor. Vidare anmärker öfverintendentsembetet,
att kostnadsförslaget saknar någon post för anskaffande
af arbets- och detaljritningar, hvartill anses åtgå 2,000 kronor, samt att
det jemväl är nödvändigt, att en särskild post upptages för oförutsedda
utgifter, och har denna post af embetet föreslagits till 10,535 kronor 25 öre.

Då värmelednings anbringande i kyrkan ej står i omedelbart sammanhang
med den restaurering, hvarom här är fråga, och i alla händelser
är något, som på församlingarna allena ankommer, torde denna post icke
böra ingå i de kostnader, som nu äro att taga i betraktande. Deremot

Åttonde hufvudtiteln. 81

lärer den ursprungliga kostnad ssumman böra ökas med de två öfriga af
öfyerintendentsembetet föreslagna posterna, i följd hvaraf slutsumman skulle
blifva 150,000 kronor. Af detta belopp anser jag, att församlingarna -—
som, för den händelse deras senast gjorda ansökning om befrielse från
skyldigheten att underhålla klosterkyrkan bifölles, skulle nödgas bekosta
uppförande af ny kyrka — böra svara för 50,000 kronor. Återstående

100,000 kronor synas mig billigtvis böra bestridas af statsmedel, utan
ändring i församlingarnas skyldighet att för framtiden vårda och underhålla
kyrkan. . Hvad beträffar sjelfva restaureringsarbetets utförande, torde detsamma,
i likhet med ännu pågående dylika arbeten å domkyrkorna i
Upsala och Skara, böra utföras af vederbörande domkapitel, eller domkapitel
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande, under tillsyn af öfverintendentsembetet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till restaurering af Vadstena
klosterkyrka, i hufvudsaklig enlighet med den derför uppgjorda planen
samt under den tillsyn och kontroll Eders Kongl. Maj:t bestämmer, bevilja
ett anslag af 100,000 kronor, deraf 20,000 kronor å nästkommande års
stat, med vilkor att församlingarna tillskjuta det belopp, som utöfver sagda
anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordras.

Universiteten.

Med anledning af gjord framställning om fortfarande understöd af [26.]
statsmedel för de vid universitetet i Upsala befintliga seminarier för rprdi:-Seminarier vid
vetenskap och matematik, får jag, under åberopande af hvad tillförene x™'' ‘ °psa‘a''
detta hänseende anförts, i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter äfven för år 1892
bevilja extra anslag till samma belopp som förut, nemligen:

till det språkvetenskapliga seminariet ................................. kronor 3,000: —

» » matematiska » ............................... » 1,500: —•

Af det vid 1888 års riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för r27 |
anställande vid universitetet i Upsala under sex år af lärare i tyska, u,^-lektorer
franska och engelska språken äro för hvardera af åren 1889— 1891 anvisade '' uiJsala 6,

000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda anslag
må för år 1892 anvisas 6,000 kronor.

11 i/t. till Rikad. Prot. 1891. 1 Samt. 1 Afd.

82 Åttonde hufvudtiteln.

[28.] Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att laborator stj ensten i experi aflåning

åt e«mentel fysik samt observatorstjensten i astronomi vid universitetet i Upsala
en ”oijcrB^ocmåtte kunna med ordinarie innehafvare förses, för hvardera af nämnda
i upsain. befattningar 3,000 kronor årligen att utgå intill dess adjunktslöner blefve
härför tillgängliga; och hafva för hvardera afåren 1890 och 1891 anvisats

6,000 kronor. Då medel å universitetets stat ännu ej blifvit för ifrågavarande
ändamål disponibla, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
göra framställning om anvisande för år 1892 af 6,000 kronor till
aflöning åt laboratorn i experimentet fysik och observatorn i astronomi
vid universitetet i Upsala.

[29.] Vid senaste riksdag beviljades till anskaffande af en astrofysikalisk

Astronomiskarejrai-ior oc/t ett nytf vändtorn vid Upsala universitets astronomiska obser°
upsala''1 ''vatorium 63,500 kronor och anvisades deraf för innevarande år 30,000
kronor. Med anledning af derom gjord framställning får jag i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för
år 1892 anvisa återstoden af nämnda anslag, 33,500 kronor.

[30.] Utom de ordinarie anslag, hvilka, på sätt i punkten 2 omförmälts,

Mineralogisk- pjifyit begärda för mineralogisk-geologiska institutionen i Upsala och hvilka
9Zuiuionen 7 äro beräknade att hålla institutionen i stånd, sedan den blifvit satt i fullgodt

upsala. gpick 0ch försetts med en fullständig instrumental utrustning, har akademiska
konsistoriet, i enlighet med den af institutionens föreståndare gjorda framställning,
jemväl anhållit om beviljande af åtskilliga extra anslag, afsedda
att försätta institutionen i sådant bättre skick. Då emellertid dessa senare
anslag äro flera, än att jag anser mig nu böra ifrågasätta framställning
till Riksdagen om beviljande af dem alla, anhåller jag att här få anmäla
endast den post, som synes mig mest angelägen, eller den, som begärts
till anskaffande af instrument för den kristallografiska och petrografiska
undervisningen.

Härom har anförts, att efter uppgjorda beräkningar en summa af
6,500 kronor funnits vara för ändamålet nödvändig. Vid dessa beräkningar
hade lagts till grund de prisuppgifter, som erhållits från instrumentfabrikanterna
Fuess i Berlin, Seybert & Kraft i Wetzlar och Nachet i
Paris, der mikroskop för petrografiska ändamål samt kristallografiska
instrument företrädesvis förfärdigades. De instrument, som i främsta rummet
behöfdes, vore mikroskop för petrografiskt bruk och vinkelmätningsinstrument
för bestämmande af kristallernas geometriska och optiska konstanter.
För närvarande funnes vid institutionen icke ett enda mikroskop, som
motsvarade ens de lägsta anspråk man numera stälde på dylika instrument.

Åttonde hufvudtiteln.

För vinkelmätningar funnes visserligen ett nyare instrument, men detsamma
vore icke tillräckligt för utförandet af finare kristallografiska undersökningar.
De uppgifter, som mötte vid kristallografiska arbeten, vore af
mycket olikartad natur på grund af undersökningsmaterialets beskaffenhet,
och för lösningen af dessa olika uppgifter fordrades instrument af olikartad
konstruktion. Om en institutions utrustning vore i detta afseende
ofullkomlig, så förorsakades deraf med nödvändighet en begränsning i de
vetenskapliga arbeten, som kunde derstädes utföras;

Ofvannämnda summa vore icke större än att endast de för undervisningen
och för utförandet af vanliga kristallografiska undersökningar
nödiga instrument derför kunde anskaffas. Vid flera utländska institutioner
likasom ock vid Stockholms högskola vore utrustningen betydligt större;
på det senare stället hade man t. ex. de vigtigaste och mest använda
mikroskop- och goniometerkonstruktionerna i dubbla exemplar, hvilket
naturligtvis för undervisningen vore af stor betydelse. Från sådana anspråk
hade man här ansett sig böra afstå till dess erfarenheten visat, att ett
större antal instrument vore för undervisningen nödvändigt. De tre
mikroskop, som enligt förslaget skulle anskaffas och af hvilka ett ensamt
kostade 1,200 francs, vore sålunda alla af olika konstruktioner; likaså de
tre goniometrarne.

Onckligt synes vara, att ifrågavarande institution behöfver en ny
uppsättning af instrument. Huruvida den begärda summan — 6,500 kronor
— härför nödvändigt erfordras, är emellertid svårt att bedöma, då specificerad
uppgift å kostnaden för de instrument, som skulle inköpas, icke
blifvit meddelad. Med afseende härå torde hela denna summa icke böra
äskas. Jag hemställer alltså, att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till anskaffande af instrument för den kristallografiska och
petrografiska undervisningen vid inineralogisk-geologiska institutionen i
Upsala bevilja för år 1892 ett extra anslag af 5,000 kronor.

Vid 1889 års riksdag beviljades, på det att en extra ordinarie professur [31.]
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett Aflöning åt e»
anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve'' °i ruld.S°r
härför tillgängliga; och har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren
1890 och 1891. Då medel å universitetets stat ännu icke äro att för
ifrågavarande ändamål tillgå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning om anvisande för år 1892 af 4,000
kronor till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten
i Lund.

Åttonde hufvudtiteln.

[32.] Till de vid universitetet i Lund befintliga seminarier för språkvetenskap

SeuTioersuéte(d<>(:^ matematik har det större akademiska konsistoriet begärt fortfarande
i Lund. understöd af statsmedel. För det förstnämnda seminariet ifrågasattes samma
belopp som tillförene beviljats, eller 2,950 kronor.

För det matematiska seminariet, hvilket allt hittills åtnjutit 1,000
kronor, har konsistorium nu likasom de närmast föregående åren anhållit
om förhöjning till 1,500 kronor. Härför anföras samma skäl, som förut
äro andragna, eller hufvudsakligen att genom anslagets höjande skulle
beredas medel till anställande af ännu en amanuens, hvarigenom seminariet
kunde så inrättas, att de till universitetet ankommande studerande, hvilka
i regel saknade den underbyggnad, som erfordrades för att de skulle kunna
med full nytta begagna den offentliga undervisningen, vid seminariet erhölle
en väl behöflig ledning, utan att derför den högre vetenskapliga
verksamheten inom seminariet blefve åsidosatt. Särskild! skulle derigenom
kunna anordnas en sådan propedevtisk kurs, som i ett år 1889 afgifvet
komitébetänkande föreslagits att ingå i undervisningen. Vid Upsala universitet
utginge detta anslag med 1,500 kronor, oaktadt der funnes tvä
ordinarie lärare i matematik mot eu i Lund.

På dessa skäl, utförligare framstälda i ett af professorn C. F. E. Björling
afgifvet yttrande, aflat Eders Kong! Maj:t till 1889 års riksdag
proposition om förhöjning i anslaget. Denna framställning blef icke bifallen,
enär Riksdagen ansåg, att det ändamål, som med förhöjningen åsyftades,
kunde äfven under nuvarande förhållanden af de studerande vinnas genom
enskild, ehuru icke kostnadsfri, undervisning. Med anledning häraf har
professor Björling ytterligare andragit, att, enär matematiken icke vore
tvångsämne i filosofie-kandidatexamen, antalet af dem, för hvilka ifrågavarande
undervisning vore afsedd, efter regeln ej kunde vara tillräckligt
stort, för att en yngre akademisk lärare skulle Unna sitt arbete och sin
tidsförlust någorlunda ersatta i ekonomiskt hänseende, derest han ville
anordna en sådan, för flera åhörare beräknad, enskild föreläsningskurs,
som i åtskilliga obligatoriska examensämnen plägade gifvas. Den studerande,
hvilken funne sig i behof af ledning vid studiet af här ifrågavarande
delar af matematiken, vore följaktligen med nödvändighet hänvisad till
enskilda lektioner, ett undervisningssätt som dels måste falla sig ganska
kostsamt för lärjungen, dels äfven af andra skäl ej torde böra annat än
såsom undantag och såsom en nödfallsutväg vid universitetet förekomma.

Då jag fortfarande är af den mening, att förhöjning af anslaget åt
det matematiska seminariet i Lund till samma belopp som i Upsala skulle
vara till påtagligt gagn för undervisningen vid universitetet och att de
för dylik förhöjning ytterligare anförda skal ega giltig grund, får jag i

Åttonde bufvudtiteln.

underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t behagade (ill Riksdagen
göra framställning derom, att för ofvan omförmälda seminarier vid universitetet
i Lund må för år 1892 beviljas extra anslag till följande belopp,

nemligen:

för det språkvetenskapliga seminariet ........... kronor 2,950: —

» » matematiska » ........... » 1,500: —

Af det vid 1889 års riksdag beviljade anslag, 36,000 kronor, för an- [33.]
ställande för eu tid af sex år vid universitetet i Lund af lärare i tyska, u?^ersilrels''
franska, och, engelska språken äro för hvartdera af åren 1890 och 1891 Lund.''
anvisade 6,000 kronor. Jag tillstyrker nu i underdånighet, att Eders
Kong], Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att af omförmälda
anslag må för år 1892 anvisas 6,000 kronor.

Under åberopande af de skäl, som förut anförts för beviljande af ett [34.]
personligt anslag åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, får A''lfflfl(ff
jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks-s». Söderberg.
dagen att såsom särskilt arfvode åt docenten Söderberg för år 1892
anvisa ett extra anslag å 2,000 kronor, med vilkor att Söderberg under
nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch
medalj kabinett.

Likaledes hemställer jag, att, på det vice bibliotekarien vid. universitetet [35.]
i Lund August Jakob Theodor Palm må fortfarande komma i åtnjutande
det honom vid 1889 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders larien Å° j.
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig framställning derom, att för T- Palmnämnda
ändamål anvisas för år 1892 ett extra anslag af 500 kronor.

Med anledning af gjord anmälan om det fortfarande behofvet af [36.]
arfvoden åt extra biträden vid, universitetsbiblioteket, i ]jun<l tillstyrker Uffifafst
jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad \ ''lund.
under flera år egt rum, jemväl för år 1892 på extra stat anvisa 1,500
kronor till arfvoden åt extra biträden vid nämnda bibliotek.

Vid senaste Riksdag beviljades till uppförande af en ny byggnad för [37.]
fysiologiska institutionen vid. universitetet i Lund samt till inköp af tomt Ns b''J9?nad
för byggnaden och dennas inredning ett anslag af 90,000 kronor, och {lä {nstiiniZanvisades
deraf för innevarande år 40,000 kronor. Med anledning afnen * Lundvederbörandes
underdåniga framställning om medel till fullbordande af
ifrågavarande byggnad tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå

86 Åttonde lmfvmltiteln.

Riksdagen att till utgående under år 1892 anvisa återstoden af nämnda
anslag, 50,000 kronor.

[38.] Akademiska konsistoriet i Lund har äfven nu upprepat sin under

Arfvode åt enficra föregående år framstälda anhållan om beredande af ett årligt anslag
''makade "vid å 500 kronor att användas till arfvode åt en instrumentmakare, som skulle
fysiologiska anställas vid fysiologiska institutionen med skyldighet att mot erhållande
i Lund. af denna aflöning ocli in verkstadslokal, nar sa patordrades, med åsidosättande
af andra göromål egna sin tid åt utförande af de arbeten, som
från så väl den nyss nämnda som andra universitetets institutioner bestäldes.

I en tidigare i ämnet gjord framställning har fysiologiska institutionens
föreståndare utvecklat fördelarne af den föreslagna anordningen
och dervid hufvudsakligen anfört: att sådana instrumentmakare vore anstälda
vid flertalet af de fysiologiska laboratorierna i utlandet och att
denna inrättning bland vetenskapsmännen vunnit allmänt loford; att man
derigenom kunde få ett instrument repareradt, förändradt eller nykonstrueradt,
under det vederbörande lärare vore i tillfälle att sjelf öfvervaka
arbetet och rådgöra med mekanikern om hvarje detalj; att arbetet kunde
fås verkstäldt med den största möjliga skyndsamhet, under det man annars
vanligen finge vänta ganska länge; samt att arbetet borde kunna lemnas
billigare, än om man för hvarje gång måste anlita främmande instrumentmakare.

Af hvad sålunda blifvit anfördt synes framgå, att för flera af universitetets
vetenskapliga institutioner väsentliga fördelar skulle kunna vinnas
genom ifrågavarande jemförelsevis obetydliga anslag. Jag finner dock icke
nödigt eller lämpligt, att detta anslag uppföres på ordinarie stat, innan
närmare erfarenhet vunnits om gagnet af den föreslagna anordningen. På
grund häraf tillstyrker jag, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till arfvode åt eu instrumentmakare vid fysiologiska institutionen
i Lund för år 1892 anvisa ett extra anslag af 500 kronor.

[39.] Akademiska konsistoriet i Lund har förnyat sin det föregående året

Lönetillägg omgjorda underdåniga anhållan, att åt akademikamreraren Oscar Gerhard,
kamlerarln Regnell måtte beredas ett personligt lönetillägg af 1,000 kronor, hvaraf
o. g. Regneii.200 kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar. Till stöd för denna
anhållan har anförts dels af konsistorium dels i en af Regnell till konsistoriet
ingifven skrift: att Regnell numera vore den ende ordinarie tjensteman
vid universitetet, som åtnjöte mindre lön än innehafvare af motsvarande
befattning i Upsala — här 3,000 kronor mot 4,000; att kamreraregöromålen
sedan Regnell tillträdde sin befattning väsentligt ökats, hvilket

Åttonde hufvudtiteln.

vore eu naturlig följd deraf, att universitetets kapitaler under denna tid
mer än fördubblats, att många nya institutioner tillkommit, hvilkas
räkenskaper skola särskild! bokföras, att icke få nya byggnader uppförts,
att månadsaflöning blifvit införd för universitetets löntagare, hvilkas antal
derjemte betydligt tillvuxit, med flera förhållanden; samt att Regnell nu i
2G år innehaft sin befattning och till konsistoriets belåtenhet fullgjort sina
åligganden.

Då jag finner det billigt, att Regnell efter så lång tjenstetid erhåller
eu aflöning, om ej fullt lika, dock närmare motsvarande den, som uppbäres
af innehafvaren af samma tjenst vid universitetet i Upsala, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom
personligt lönetillägg åt akademikainreraren Regnell för år 1892 anvisa
ett extra anslag af 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Efter framställningar af Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen beviljat [40.]
dels under en följd af år extra anslag å 900 kronor årligen till arfvode Arfvndeu tlU
åt en amanuens vid karolinska institutets gynekologiska klinik, dels för
hvartdera af åren 1890 och 1891 likaledes 900 kronor till arfvode åt en
amanuens vid institutets kemiska laboratorium. Med anledning af kanslerns
för universitetet i Upsala underdåniga hemställan rörande fortsatta anslag
för berörda ändamål får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1892 å extra stat anvisa:

till arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets gynekologiska
klinik.................................................................. kronor 900: —

» arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
.................................................................................... » 900: —

De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under de närmast före- [41].
gående åren hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställ-Kl^". (ör
ningar om anslag till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid *3.
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk
poliklinik i hufvudstaden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning
i ämnet framgår, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1892 anvisa:

Åttonde liulvudtiteln.

[42.]

Teckningar i
vetenskapliga
ändamål.

[43.]

Tillfällig löneförbättring.

till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård -

anstalt för sjuka barn ........................................... kronor 1,800: —

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ............ » 2,800: —

under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1892.

Ytterligare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att ett anslag å 1,500 kronor måtte, i likhet med hvad för
åren 1890 och 1891 egt rum, å extra stat för år 1892 beviljas till bekostande
af teckningar i vetenskapliga ändamål vid karolinska institutet.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Genom nådigt beslut den 6 sistlidne juni har Eders Kongl. Maj:t
uppdragit åt en komité att utarbeta förslag till ändringar i gällande stadga
för rikets allmänna läroverk samt i öfriga författningar rörande de allmänna
läroverken i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder för undervisningens
anordnande, som finnas angifna i det yttrande till statsrådsprotokollet,
jag den 7 februari nästlidet år afgaf, äfvensom till ändringar
i öfrigt i nämnda författningar, i den mån sådana ändringar kunde finnas
af behofvet påkallade. Denna komité torde under de närmaste dagarne
hafva afslutat sitt arbete; och sedan vederbörande hunnit under loppet af
innevarande år häröfver afgifva utlåtanden, hoppas jag, att deraf skall
med större klarhet framgå och allmännare inses, att de verkliga brister,
som vidlåda vår högre skolundervisning, derigenom kunna i väsentlig
mån afhjelpas.

Jag har redan af denna anledning icke ansett lämpligt föreslå Eders
Kongl. Maj:t att för instundande Riksdag göra förnyad framställning
angående de punkter i sistlidet års läroverksproposition, hvilka i följd af
kamrarnes olika beslut då icke vunno sin lösning. Men ett ytterligare
skäl till uppskof härmed finnes äfven deruti, att frågan om undervisningsoch
examensväsendet vid universiteten, hvilken är på det närmaste förbunden
med läroverksfrågan, ännu icke blifvit af Eders Kongl. Maj:t afgjord.
Öfver de förslag och betänkande!!, som den 2 juli 1889 afgifvits af den
för utredning angående undervisnings-, examens- och studieväsendet inom de
filosofiska fakulteterna vid universiteten förordnade komitén, hafva vederbörande
myndigheter afgifvit underdåniga utlåtanden, hvilka blifvit till
trycket befordrade. Samtliga dessa förslag, betänkande!! och utlåtanden

Åttonde hufvudtiteln.

hafva under sistförflutna höst hlifvit inom departementet handlagda och
torde under instundande vår kunna inför Eders Kongl. Maj:t föredragas.

Då emellertid de skäl, som föranledt nådiga framställningar till flere
föregående riksdagar om tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna
läroverken och pedagogierna, äfven för nästkommande år äro lika gällande,
anser jag enahanda framställning äfven nu höra göras. Men då sistlidne års
riksdag på grund af Eders Kongl. Maj:ts proposition beslutit dels att
indraga vissa allmänna läroverk och pedagogier, dels att medgifva inrättandet
af åtskilliga nya lärarebefattningar vid de allmänna läroverken, i
den män tillgångar blifva disponibla genom tillämpning af bestämmelserna
om indragning af vissa läroverk, hvarigenom visserligen antalet lärareplatser
i det hela antagligen blir detsamma som hittills, men deras fördelning
på de allmänna läroverken och- pedagogierna en annan, så torde i stället
för de båda nu utgående beloppen, nemligen 336,975 kronor för tillfällig
löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och 8,750 kronor
till dylik löneförbättring åt lärarne vid pedagogierna, böra begäras ett samfäld!
belopp af 345,725 kronor till berörda löneförbättring för samtliga
dessa lärare under nästkommande år.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att för beredande åt
lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna af tillfällig löneförbättring
för år 1892, att utgå efter samma grunder som för innevarande
år, anslag må af Riksdagen äskas med enahanda belopp, som de för ändamålet
i detta års riksstat uppförda, eller tillsammans 345,725 kronor.

Till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken har vid [44.]
de senaste riksdagarne å extra stat anvisats anslag af 40,000 kronor; och Arfvoden &t

1 q -■ , , nr i n i oi n 7 no 7 • • exfra lärare.

da detta belopp fortfarande är för nämnda ändamål erforderligt, far jag i
underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken bevilja äfven
för år 1892 ett extra anslag af 40,000 kronor.

Efter det ritningar till ny byggnad för allmänna läroverket i öster- [45.]
sund, beräknad att kosta något öfver 199,000 kronor, hlifvit af Eders^ aUmånna
Kong]. Maj:t den 4 mars 1886 faststälda, ingick domkapitlet i Hernösand läroverket i
under år 1889 till Eders Kongl. Maj:t med underdånig ansökning, det Östersund.
täcktes Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen äska ett anslag af 100,000 kronor
till bidrag för byggnadens uppförande. Då emellertid flera andra angelägna
behof samtidigt påkallade framställningar om anslag, ansågs den
gjorda ansökningen icke då böra föranleda någon åtgärd. Eders Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län har nu i skrifvelse den 21

Bih. till Rilesd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 12

Åttonde hnfvudtiteln.

nästlidne oktober framfört enahanda underdåniga anhållan som tidigare af
domkapitlet afgifvits; och då denna byggnadsfråga synes mig vara af den
beskaffenhet, att Riksdagens bistånd ej utan skäl kan för densamma tagas
i anspråk, torde jag få närmare redogöra för hvad i ärendet förekommit
och dervid först återgifva innehållet i en af läroverkskollegiet i Östersund
till Hernösands domkapitel under år 1889 aflåten, domkapitlets underdåniga
skrifvelse bilagd framställning.

Att ett nytt, rymligt och tidsenligt läroverkshus i Östersund vore
alldeles oumbärligt, framginge, yttrar kollegiet, tydligt deraf, att i nuvarande
läroverksbyggnaden läsrum ej funnes i tillräckligt antal, hvarför
samlingssalen, en tambur och biblioteksrummet måste användas vid undervisningen;
alt läroverket saknade lämplig lokal för de naturvetenskapliga
samlingarna, hvilka nu förvarades i ett förhyrdt rum, beläget på något
afstånd från läroverksbyggnaden, af hvilket förhållande undervisningen i
naturvetenskap uppenbarligen måste lida; att kemiskt laboratorium, ritsal,
musikrum, rum för rektorsexpedition och arkiv samt lärare- eller kollegiirum
saknades, till stort men och olägenheter i flera hänseenden; att biblioteksrummet
vore alltför litet; att tillräckligt stora tamburer och afklädningsrum
saknades; .samt att, hvad läsrummen beträffade, dessa vore ej blott,
såsom nämn dt, alltför få utan äfven alldeles för små och i allmänhet belägna
innanför hvarandra, åtskilda af tunna väggar, så att ljud lätt förnummes
från det ena rummet till det andra. I öfre våningen vore rummen
dessutom alltför låga. Luften i rummen blefve snart förbrukad och
skämd; intet ventilationssystem funnes i byggnaden, hvilket åter hade till
följd att, då dörrar och fönster under lofstunderna måste öppnas, temperaturen
i rummen under den kallare årstiden nedginge alltför mycket.
Under kalla och blåsiga dagar vore det förenadt med stora svårigheter att
få rummen tillräckligt varma.

De medel, öfver hvilka läroverket förfogade för en ny byggnad, vore
följande:

värdet af det gamla läroverkshuset, hvilket skulle försäljas kr. 30,000: —

läroverkets byggnadsfond, utgörande den 1 januari 1889... » 14,559: 57

för ändamålet af enskilda skänkta medel, tillhopa .............. » 12,000: —

anslag af Jemtlands läns landsting............................................ » 10,000: —

» » stadsfullmäktige i Östersund....................................... » 10,000: -—

» » Jemtlands läns sparbank .......... » 10,000: —

summa kronor 86,559: 57;

hvilket belopp enligt kollegiets antagande skulle genom insamling kunna
uppbringas till 100,000 kronor.

Åttonde hufvudtiteJn.

I sin ofvannämnda skrifvelse åberopar och vitsordar domkapitlet hvad
sålunda af lärarekollegiet andragits.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande omförmäler till eu början,
hurusom, efter det stiftet och landstinget låtit i Östersund uppföra eu skolbyggnad
af trä i två våningar, det tillförene å Frösön belägna läroverket
år 1849 flyttades till Östersund. Omförmälda byggnad, hvilken vore den,
som nu begagnades, hade varit inredd till lärosalar i nedre våningen och till
bostäder åt vid läroverket studerande ynglingar i den öfre, Då lärosalarne
snart befunnos otillräckliga, uppgjordes år 1859 en öfverenskommelse
mellan domkapitlet och landstinget, hvarigenom landstinget skänkte
sin andel i byggnaden till stiftets byggnadskassa och afstod från rättigheten
till bostäder i läroverkshuset för de studerande, mot vilkor att landstinget
för framtiden befriades från all underhållsskyldighet.

Sedan länsstyrelsen, i öfverensstämmelse med läroverkskollegiet, lemnat
en redogörelse för de olägenheter och svårigheter af flerahanda slag, som
den nuvarande läroverksbyggnadens beskaffenhet medförde, yttrar länsstyrelsen
vidare, att läroverksstadgans föreskrifter, att lärorummen skola vara
tillräckliga till antal och rymlighet, med ändamålsenliga anordningar för
luftvexling, med lämpliga sittplatser, pulpeter eller bord och anordnade
med sorgfälligt afseende på lärjungarnes helsa samt nödig beqvämlighet
vid undervisningen, icke kunde till någon del anses uppfylda vid läroverket
i Östersund. Att åstadkomma förbättring härutinnan genom förändring af
nu befintliga lokaler läte sig icke gorå, utan man måste vara betänkt på
cn nybyggnad, hvilket vörc det lämpligaste och i längden billigaste, då
reparationer i det gamla huset och hyror af lokaler utom detsamma årligen
förorsakade utgifter, för hvilkas betäckande de i läroverksstadgan anvisade
utvägar snart skulle befinnas vara otillräckliga. T händelse af cn nybyggnad.
skulle också det å Frösön, omkring 1 mil från Östersund, befintliga
af framlidne professorn Zetterström till läroverket skänkta ganska
värdefulla biblioteket kunna inflyttas till staden, der nu plats för detsamma
saknades, och sålunda kunna lättare blifva tillgängligt för bokvänner och
forskare.

Enligt författningarna skulle byggnad och underhåll af läroverkshus,
der de icke ålåge städerna, ske på bekostnad af läroverkens byggnadsfonder
och stiftens- byggnadskassor. Då staden Östersund icke hade någon
underhållsskyldighet och läroverkets byggnadsfond af anförda skäl icke
kunde växa till något afsevärdt belopp, tillkomme det alltså Ilernösands
stifts byggnadskassa att bekosta den ifrågasatta nybyggnaden. Men sedan
numera den hufvudsakligaste delen af vakansmedel vid prestlecligheter

Åttonde hufvudtiteln.

disponerades till förmån för presterskapets enke- och pupillkassa, hvarigenom
den förnämsta inkomstkällan för stiftets byggnadskassa utsinat,
vore byggnadskassans inkomster ganska obetydliga. Sålunda hade genom
kollektör under de senaste 10 åren influtit i medeltal 172 kronor årligen,
och öfriga anvisade inkomster hade under samma tidrymd, likaledes i medeltal,
uppgått till 285 kronor för år. Kassans behållning vid 1890 års början
hade varit 2,468 kronor.

Det nuvarande läroverkshuset med tomt kunde antagas vid försäljning
komma att inbringa 30,000 kronor; och då härtill*komme, att omkring 70,000
kronor numera i orten insamlats och anslagits för nybyggnaden, funnes ett
belopp af omkring 100,000 kronor för närvarande att tillgå för densamma.
Återstoden af det behöfliga beloppet kunde ej utan mellankomst af staten
erhållas. Staden Östersund, som hade en bevillning af ungefär 15,000
kronor, vore ej något rikt samhälle och kunde icke bidraga med större
belopp än redan anslagna 10,000 kronor, då hänsyn toges till stadens dels
redan åtagna och dels förestående betydande utgifter för nytt folkskolehus,
vattenledning, dränering, tomt för den nya läroverksbyggnaden, amortering
af jern vägslån och snart äfven förestående nybyggnad af kyrka,
hvarjemte borde erinras, att staden hölle lokal för det derstädes befintliga
elementarläroverket för flickor. Hvad landstinget anginge, hade äfven
detsamma anslagit 10,000 kronor; och det vore i den belägenhet, att större
belopp icke kunde derifrån påräknas, så länge ännu under 30 år förräntning
och amortering af länets bidrag till statens genom länet löpande
stambana årligen pålade länets invånare eu beskattning af 52,000 kronor.
Jemtlands län hade den högsta landstingsskatten bland alla län i riket,
men dess inkomst af bränvinsförsäljningsmedel vore mindre än andra läns,
utom Norrbottens och Gotlands. Landstingets skuld utgjorde 950,000
kronor, deraf 900,000 kronor tillkommit genom det för ortens förhållanden
betydliga bidrag, landstinget på en tid, då sådant ännu icke fordrades af
de norrländska län, der jernväg drogs fram, frivilligt lemnat för erhållande
af en vigtig och eftersträfvad kommunikationsled.

Genom hvad i ärendet förekommit synes mig vara fulltygadt, att en
ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund är i hög grad erforderlig,
likasom ock att ortens ekonomiska förhållanden icke medgifva ett
verksammare bidrag till byggnadsföretaget än det, som nu erbjudits. Jag
anser mig fördenskull höra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att för ändamålet
påkalla Riksdagens medverkan; och då det erforderliga statsunderstödet
torde lämpligen kunna fördelas på en tid af tre år, hemställer jag,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja ett anslag af

Åttonde hufvudtiteln.

100,000 kronor såsom bidrag till uppförande af ny byggnad för allmänna
läroverket i Östersund, i hufvudsaklig enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t
faststälda ritningar, under vilkor att Östersunds stad tillhandahåller lämplig
tomt för byggnaden samt att hvad utöfver nämnda belopp för ändamålet
erfordras varder utan statsverkets betungande anskaffadt, äfvensom att
Riksdagen må af nämnda summa på extra stat för år. 1892 anvisa ett
belopp af 33,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet [46.]
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1892, att utgå efter samma!W“®J
grunder som den för innevarande år beviljade, tillstyrker jag, att Eders “ u’‘9''
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1892 på extra stat anvisa
enahanda belopp som hittills, eller 4,000 kronor.

T en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrifvelse har direktionen öfver [47.]
högre lärarinneseminariet andragit, hurusom det vore nödvändigt att utsträcka
lärotiden vid nämnda seminarium, derest det skulle lyckas att utanfjerde årskurs
elevernas öfveransträngande gifva dem en utbildning, som svarade motmd seminarieluppgiften
att vara facklärarinnor i de högre flickskolornas öfre klasser.
Direktionen har ansett det högst önskligt, att en sådan förändring ju förr
desto hellre komme till stånd, och har funnit den under nuvarande förhållanden
lämpligaste och minst kostsamma formen för förändringen vara
anordnandet af en valfri fjerde årskurs, som beredde eleverna tillfälle dels
att medelst af vederbörande lärare ledda och kontrollerade sjelfstudier i
två eller tre beslägtade ämnen vinna ökad teoretisk kompetens, dels att
medelst sammanhängande öfningslektioner och skolbesök förvärfva större
praktisk färdighet och en klarare inblick i en högre flickskolas organisation
och ledning. Eu dylik anordning, hvilken äfven vore att betrakta
såsom ett försök, egnadt att gifva en värdefull erfarenhet med afseende
på läroverkets länge öfvervägda fullständigare ombildning, skulle enligt
beräkning medföra en kostnad af omkring 3,000 kronor för läsår. Då
direktionen med de tillgångar, som för närvarande stode till hennes förfogande,
ej ansåge sig kunna på ändamålsenligt sätt anordna en fjerde
årskurs utan att ställa otillbörligt störa fordringar på läroverkets ordinarie

Åttonde hufvndtiteln.

lärarekrafter, har direktionen i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes för nu löpande läsår af tillgängliga medel för ändamålet
anvisa en summa af 3,000 kronor.

Vid direktionens skrifvelse finnes bilagd eu af seminariets rektor afgifven
promemoria, innehållande en närmare redogörelse för behofvet af
den ifrågasatta fjerde årskursen och planen för densamma. I denna promemoria
anföres hufvudsakligen följande.

De flesta af seminariets elever vunne inträde vid läroverket vid 17 till
18 år och utexaminerades — efter treårig kurs — vid 20 till 21 års ålder.
Man kunde tryggt påstå, att endast få bland dessa under sin seminariekurs
hunne förvärfva den mognad och utbildning, som vore önskvärd med
afseende på de uppgifter, för hvilka de vanligen toges i anspråk. Många
anstäldes nemligen genast vid högre flickskolor och finge merendels till
uppgift att vara hufvudlärarinnor i två eller flera fack i dessa skolors
högsta klasser. Men huru skulle de kunna vara mogna för en dylik verksamhet
vid så unga år och efter en semina riekurs, som till allra största
delen upptoges — och måste upptagas — af lexläsning efter vanliga kompendier
och som, på grund af tidens knapphet och öfningsskolans beskaffenhet,
lemnade ett mycket otillräckligt utrymme för praktiska öfningar?

Man hade länge känt, att förhållandena stälde större kraf på läroverket,
än det med sin nuvarande organisation och utrustning kunde fylla.
Under afvaktan af en ny organisation och ökade hjelpmedel hade man
emellertid sökt göra ett och annat för den mest känbara bristens afhjelpande.
På lärarekollegiets förslag hade direktionen beredt eleverna i tredje
afdelningen tillfälle att under lärarnes ledning och kontroll idka sjelfstudier
i ett eller två ämnen. Denna anordning hade befunnits nyttig, men
på samma gång hade det visat sig, att man ej utan fara för elevernas
öfveransträngande kunde inrymma eu fri studiekurs inom läroverkets nuvarande
gränser. Den tanken läge då nära, att man borde skilja den fria
studiekursen från den obligatoriska och förlägga den till ett fjerde läsår.

Redan under nuvarande förhållanden kunde, om erforderliga penningmedel
funnes, eu fjerde årskurs anordnas enligt följande plan:

1. Kursen, hvars ändamål vore att utbilda facklärarinnor för de
högre flickskolorna, skulle vara valfri.

2. Till hvarje kurs skulle adinitteras högst tio elever med företräde
för den afgående tredje afdelningens elever, hvilka antoges i den ordning
de af direktionen pröfvades lämpliga och förtjenta.

3. Elev skulle egna sig åt teoretisk och praktisk utbildning i två,
högst tre ämnen bland dem, som ingå i den högre flickskolans läroplan.

Åttonde lmfvudtiteln.

4., Elevs teoretiska utbildning skulle tillgodoses genom sjelfstudier
under vederbörande hufvudlärares ledning och kontroll samt genom föredrag
öfver hithörande ämnen. Dessutom skulle kursens elever erhålla vissa
särskilda lektioner i sina liufvudfack, derest de ej lämpligen kunde undervisas
tillsammans med tredje seminarieafdelningens elever.

5. Elevs praktiska utbildning skulle tillgodoses genom sammanhängande
skolbesök, ett antal öfningslektioner i följd inom normalskolans båda
högsta klasser, särskilda lektioner i hufvudämnenas metodik samt pedagogiska
samtal och föredrag.

Den befattning, seminariets ordinarie lärare skulle hafva med elevernas
i fjerde afdelningen fackstudier, skulle medföra en inskränkning i
dessa lärares tjenstgöring i normalskolan, motsvarande tillsammans ungefär
eu lärarinnebefattning. Kostnaden för lektorernas tjenstgöring i nämnda
afdelning skulle således belöpa sig till omkring 1,500 kronor för år. Kostnaden
för öfriga lektioner inom kursen torde kunna begränsas till samma
summa. Hela anordningen skulle alltså kunna genomföras för en kostnad
af omkring 3,000 kronor för år.

Då jag anser det vara otvifvelaktigt, att den sålunda föreslagna anordningen
redan såsom sådan skulle medföra beaktansvärda fördelar, förnämligast
i afseende på elevernas helsa och praktiska utbildning, tillstyrker
jag i underdånighet, att Eders Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning
derom, att för anordnande af eu valfri fjerde årskurs vid högre
lärarinneseminariet, enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan
finna skäligt föreskrifva, må på extra stat för år 1892 anvisas ett belopp
af 3,000 kronor.

Folkundervisningen.

Då de skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att af senast försam- [48.]
lade Riksdagar äska anslag till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid Umtförbmfolkskolelärareseminarierna
samt till arfvoden åt teckningslärare för extra a”.''é m0''idat
tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, oför- foitskoieändrade
qvarstå, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks- ''“ra,fesf™na~
dagen att till beredande af nämnda löneförbättring och arfvoden för år
1892, enligt samma grunder, som för år 1891 blifvit bestämda, på extra
stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, [49.]
som åtnjuta bidrag af statsmedel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t Understöd åt
måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1892 på extra stat anvisa et,t/ZZgsLhr.
belopp af 15,000 kronor.

Åttonde hufvndtiteln.

De tekniska läroverken.

[50.] Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kost Untiersiöd''.

åtnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp
''“yrlesskoior af 35,000 k ronor årligen, under vilkor att det bidrag, som af dessa medel

m. m. komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då omförmäld a
belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer
jag, att Eders Kong! Maj:t måtte föreslå Riksdagen att jemväl för år 1892
härtill, under nämnda vilkor, på extra stat anvisa 35,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

[51.] På derom af medicinalstyrelsen i skrifvelse den 26 september 1890

Arfvode för angående medicinalverkets behof gjord framställning tillstyrker jag, det
^hospitalens*Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1892
räkenskaper, bevilja ett anslag af 1,200 kronor, eller samma belopp som under flera
föregående år, till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

[52.] Medicinalstyrelsen har i skrifvelse den 26 september 1890 anmält, att

roiikiinik /öi-vid den i hufvudstaden inrättade poliklinik för tandsjukdomar, hvilken sedan
tttnJ,nnr.d°" början af år 1885 varit i verksamhet och fortgått enligt de af styrelsen
efter nådigt uppdrag meddelade bestämmelser, så väl patienternas som de
studerandes antal årligen tillväxt, så att, medan patienternas antal under
år 1885 utgjorde 1,340, detsamma under år 1889 uppgick till 8,011,
hvarjemte antalet studerande ökats från 16 under år 1885 till 40 under
år 1889. Enär anstalten sålunda tillvunnit sig ökadt förtroende och visat sig
motsvara det med densamma afsedda ändamål, får jag, i enlighet med
medicinalstyrelsens framställning, tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat äfven för år 1892 anvisa ett anslag af

4,000 kronor för uppehållande under samma år af nämnda poliklinik.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

[53.] Med anledning af vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens i under Arfvoden

förc]ånig skrifvelse den 17 september 1890 gjorda anhållan hemställer jag,
demiens sant att, enär de extra anslag, å tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål,
Ungar m. m. tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande liksom för flera

Åttonde hufvudtiteln. 97

föregående år beviljade, äro för samma ändamål fortfarande erforderliga,
Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1892
bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:

till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar
samt till aflöning åt vaktbetjening .............................. kr. 4,000: —

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar

in. m............................................................................. » 3,200: —

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.... » 2,000: —

tillhopa kronor 9,200: —
Akademien för de fria konsterna.

I skrifvelse den 27 september 1890 har akademien för de fria kon- [54.]
sterna underdånigst anhållit, att, sedan Riksdagen beviljat 385,000 kronoraf
för om- och nybyggnad af akademiens hus samt deraf anvisat på extra °
stat för år 1891 ett belopp af 35,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t måtte
täckas, enär det för så väl akademiens läroverk som den afsedda utställningslokalen
vore synnerligen önskligt, att den nya byggnaden så snart
som möjligt blefve färdig, eller inom en beräknad byggnadstid af tre år,
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande byggnadsföretag anvisa på extra
stat för år 1892 ett belopp af 175,000 kronor; hvarjemte akademien anmält,
att åtgärder vidtagits för uppfyllande af de vid berörda byggnadsanslag
fästade vilkor; varande fullständiga ritningars fullbordande beroende på,
bland annat, svar från Stockholms stadsfullmäktige å en af akademien
gjord framställning om förvärfvande af ett mindre tillskott till byggnadstomten.

Sedan- stadsfullmäktige, enligt hvad jag inhemtat, numera bifallit akademiens
framställning samt byggnadsföretaget lärer kunna påbörjas efter
utgången af innevarande läroår, tillstyrker jag i underdånighet, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af det för berörda byggnadsföretag
beviljade anslag på extra stat för år 1892 anvisa ett belopp af

175,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 17 september [55.]
1890 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och Museets afinsamling
af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arke- aiTegVniMer
goniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande och fossila
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 13 *’“x(er -

Åttonde hufvudtiteln.

af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är
behöflig!;, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kong! Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för
år 1892 enahanda belopp som för innevarande år, eller 2,000 kronor.

[56.] Likaledes får jag, med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse

Museets (]en 17 september 1890 gjorda framställning derom, att behofvet af anslag
Hn°amiing.a för vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska,
samling gjorde sig med samlingens stigande omfattning allt mera gällande,
i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1892 enahanda
belopp som för innevarande år, eller 2,800 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

[57.] Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, Skara och

Läroanstalter R0Hnäs anordnade läroanstalter för öfveråriga döfstumma har Riksdagen
födöf{tumma.aför hvart och ett af de senare åren på extra stat anvisat tillsammans
49,200 kronor.

Samtidigt med utfärdande af lag angående ordnande af döfstumundervisningen
i riket förordnade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 31 maj 1889, bland annat, att i dessa läroanstalter finge, jemte döfstumma
i de åldersklasser, för hvilka anstalterna egentligen vore afsedda,
för framtiden, i den man utrymme och tillgång på lärarekrafter medgåfve,
äfven intagas döfstumma barn i åldern 12—15 är.

Då, på sätt vid framläggande för Riksdagen af förslag till den nya
lagen angående döfstumundervisningens ordnande påvisades, dessa anstalters
verksamhet än vidare måste fortgå och anslaget för deras bibehållande
alltså fortfarande erfordras, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, för uppehållande af undervisningen vid nämnda tre
läroanstalter, anvisa ett extra anslag för år 1892 af 49,200 kronor.

[58.] Styrelsen för blindskolan i Vexiö har i underdånig skrifvelse den 24

Blindskotan september 1890, jemte öfverlemnande af förslag till stat för skolan för år
* jexio. j gQ27 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska för uppehållande
af skolans verksamhet under år 1892 enahanda belopp, som under
flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor; och får jag hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till denna skola anvisa
nämnda belopp på extra stat för år 1892.

Åttonde hufvudtiteln.

Till uppehållande af handtverksskolan i Kristinehamn för blinda har, [59.]
i enlighet med ett vid 1883 års riksdag framlagdt förslag, för hvart och handtverk»-ett af åren 1884—1888 på extra stat anvisats ett belopp af 7,000 kronor. KrMnehamn

Vid 1888 års riksdag föreslog Eders Kong! Maj:t, att för samma f°r blinda.
ändamål måtte för år 1889 beviljas 9,400 kronor. Anledningen dertill
var att, enligt hvad skolans styrelse meddelat, antalet elever derstädes
betydligt nedgått och att detta enligt styrelsens åsigt berodde derpå, att
nästan alla blinda, tillhörande den kategori, för hvilken anstalten afsetts,
vore fattiga och i saknad af medel under lärotiden, en omständighet, som
äfven gjort, att många af dem, som kommit till skolan, måst afbryta sin
kurs i förtid. För att i någon mån kunna undanrödja berörda hinder för
uppnående af det med handtverksskolan åsyftade ändamål hade styrelsen
föreslagit, att — i likhet med förhållandet vid anstalterna för öfveråriga
döfstumma — inackorderingsbidrag efter 100 kronor för år måtte få utgå
för hvarje elev vid skolan. Antalet elever beräknades då till 24, och
den tillökning i anslag, som i enlighet härmed begärdes, utgjorde 2,400
kronor. Riksdagen fann uppenbart, att, derest ifrågavarande anstalt skulle
kunna på ett fullt tillfredsställande sätt uppfylla sitt ändamål, tillfälle
måste beredas intagen elev att erhålla inackorderingsbidrag till det belopp
anstaltens styrelse föreslagit, dervid likväl borde iakttagas, att sådant
bidrag icke komme andra elever till godo än sådana som styrkte sin
medellöshet; och beviljade Riksdagen den begärda anslagsförhöjningen,
som, med afseende derå att de ojemförligt flesta, som intoges vid anstalten,
vore medellösa och att åtgärden utan tvifvel komme att öka antalet inträdessökande,
icke syntes Riksdagen för hög. Enahanda belopp, 9,400
kronor, som då beviljades för år 1889, har Riksdagen sedermera, på Eders
Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar, anvisat såväl för år 1890 som
för innevarande år.

I underdånig skrifvelse den 17 sistlidne september har styrelsen, med
förmälan att elevantalet vid skolan då utgjorde 29 och för år 1892 torde
böra beräknas till minst 30, anhållit, att för den tillökning i inackorderingshjelp,
som i följd deraf erfordrades, anslag för sistnämnda år måtte beredas
skolan med 600 kronor utöfver den summa Riksdagen senast beviljat; och
får jag, på grund af hvad sålunda förekommit, i underdånighet hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, för omförmälda
skolas uppehållande, på extra stat för år 1892 uppföra ett belopp af

10,000 kronor.

T enlighet med en af direktionen öfver institutet för blinda gjord under- [60.]
dårlig framställning får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen Tryckning af

blind skriftQi*
m. m.

100

Åttonde hufvndtiteln.

att, i likhet med hvad under derå föregående år egt rum, äfven för år
1892 på extra stat anvisa till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor och
till understöd åt blindlär ar eelever 1,200 kronor.

Serafimerlasarettet 1 Stockholm.

[61.] Sedan Riksdagen år 1888 beviljat 465,400 kronor såsom bidrag för

Serafimer- om_ tillbyggnad af serafimerlasarettet samt dess förseende med nödig

låsa,ettet, uf-re(]njng; deraf för år 1889 anvisats 65,400 kronor, för år 1890 ett
belopp af 135,000 kronor och för innevarande år likaledes 135,000 kronor,
får jag, på derom af direktionen öfver lasarettet i skrifvelse den 3 oktober
1890 gjord framställning, i underdånighet tillstyrka, det Eders Kong! Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att af förenämnda anslag anvisa på extra stat
för år 1892 det återstående beloppet, eller 130,000 kronor.

Hospitalsvården.

[62.] Till uppförande af ett nytt hospital å Pitholmen i närheten (tf Piteå

rueå hospital}^. Riksdagen beviljat ett anslag af 965,200 kronor och deraf på extra
stat för år 1890 anvisat 120,000 kronor samt för år 1891 ett belopp af

300,000 kronor.

Alldenstund fortfarande rådde stor brist på plats för sinnessjuke och
ett jemnt fortskridande af ifrågavarande byggnadsföretag ur sådan synpunkt
vore behöflig! samt derjemte skulle medföra besparing, har medicinalstyrelsen
i skrifvelse den 26 september 1890 förklarat sig anse följande
arbeten böra under år 1892 utföras, nemligen:

a) uppmurning och intäckning af alla de sjukafdelningar, som ej
medhunnes under innevarande år;

b) putsning och inredning af de år 1891 under tak förda sjukafdelningarna; c)

anläggning af vattenledning jemte afloppsledning;

d) utsträckning af värmeledningen till alla de sjukafdelningar, dit
den kunde föras; samt

e) diverse målnings- och kompletteringsarbeten.

Till utförande af dessa arbeten enligt de af medicinalstyrelsens arkitekt
gjorda beräkningar skulle erfordras 300,000 kronor; och har styrelsen i
underdånighet hemstält, det Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1892 anvisa nyssnämnda belopp.

Åttonde liufvndtiteln.

J01

L)å emellertid återstoden af det beviljade byggnadsanslaget, eller
545,200 kronor, synes mig lämpligen kunna ungefär lika fördelas på de
två sista byggnadsåren, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till fortsättning af arbetena å hospitalet vid Piteå anvisa på
extra stat för år 1892 ett belopp af 275,000 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 22 november 1889 beslutit i afseende [63.]
på Jerf so sjukhus för spetelske, att sjukhusets angelägenheter skulle från*:/40" sjuf,us
och med år 1890 af medicinalstyrelsen såsom öfverstyrelse ombesörjas, r spe e s
liar samma styrelse i skrifvelse den 26 september sistnämnda år underdånigst
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
understöd åt ifrågavarande sjukhus anvisa för år 1892 ett extra anslag
af 14,000 kronor, eller enahanda belopp som blifvit för närmast föregående
år beviljadt.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att anvisa äfven för år 1892 ett extra anslag af 14,000
kronor till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor att
Gefleborgs läns landsting dertill fpr samma år anvisar 4,000 kronor och
medgifver, att spetelske äfven från andra län må vid sjukhuset erhålla
vård, i den mån utrymmet sådant medgifver.

Sedan Riksdagen till uppförande vid Vadstena hospital af ett nytt [64.]
ekonomihus och anordnande, genom om- och nybyggnad, af ett nytt hus
för vård af våldsamma, sinnessjuka qvinnor beviljat en summa af 88,000 hospital.
kronor samt deraf anvisat på extra stat för år 1891 ett belopp af 40,000
kronor, får jag, på derom af medicinalstyrelsen i förenämnda skrifvelse
den 26 september 1890 gjord framställning, i underdånighet tillstyrka,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till fullbordande af
ifrågavarande byggnadsarbeten vid Vadstena hospital anvisa på extra stat
för år 1892 återstoden af det beviljade anslaget, eller 48,000 kronor.

Diverse anslag.

I likhet med hvad under åtskilliga år skett och af samma skäl, som [65.]
då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att''s’oe”sV t?fn~
jemväl för år 1892 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till *2ipet.
svenska fornskriftsällskapet.

102

Åttonde hufVucltiteln.

[66.] Under flera föregående år har Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts fram Reiigiomvård

ställning beviljat anslag till beredande af reliqionsvård åt svenske sjömän

(it svenske sjö~ ^ ^ ^ •/

män in. Jl. i 1 utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän;
Immar* 0(^1 hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t jemväl för år 1892 af
Riksdagen för ifrågavarande ändamål äska anslag till samma belopp som
det, hvilket hittills årligen plägat anvisas, eller 10,000 kronor.

[67.] Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda

/o™//o>w«r^(J^1''ams^ä^n^n^, Pa ex^ra heviljat dels till anställande af två kontraktsreiigionsvård
adjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare bestämmom
Hernö- melser, gom af Eders Kongl. Maj:t kunde komma att meddelas, 12,000
Jinsktalande kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1891, dels ock till inrättande,
församlingar, för det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari 1890
angifna ändamål, af två stipendier för teologie studerande, enligt de närmare
bestämmelser, dem Eders Kongl. Maj:t kunde komma att meddela,

4.500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år 1891, får jag, med
erinran derom att Eders Kongl. Maj:t den 26 september 1890 i ofvannämnda
afseenden meddelat närmare bestämmelser, i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af de sålunda
beviljade beloppen anvisa för år 1892: af anslaget till kontraktsadjunkterna
4,000 kronor och af det till stipendiers inrättande beviljade anslag

1.500 kronor.

Med åberopande af 1890 års Riksdags beslut om anvisande af ett
extra anslag för år 1891 af 25,000 kronor till nordiska museet, har museets
styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande
jemväl för år 1892 af enahanda anslag; och får jag med anledning
häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1892 anvisa ett belopp af 25,000
kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

Med anledning af en utaf docenten J. A. Lundell gjord ansökning
Undmli fortfarande anslag för den af honom utgrina tidskriften * Nyare bidrag
till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif» anser jag
mig böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
jemväl för nästkommande år ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett
extra anslag till samma belopp, som vid flera föregående riksdagar anvisats,
eller 3,150 kronor, att, på de vilkor Eders Kongl. Maj:t kan finna

[68.]

Nordiska

museet.

[69.]

Åttonde hufvudtiteln. 103

godt bestämma, användas till understöd för utgifvande äfven under år
1892 af nämnda tidskrift.

Hos Eders Kong! Maj:t har utgifvaren af tidskriften * A cta mathe- [70.]
matica», professorn G. Mittag-Leffler, underdånigst anhållit, att enahanda Tidskriften
belopp, eller 4,000 kronor, hvilket för innevarande år liksom för flera före- "Amatica
gående år beviljats såsom understöd för utgifvande af nämnda tidskrift,
och som vore behöfligt för fortsatt utgifvande af tidskriften jemväl under
år 1892, måtte sökanden för sådant ändamål beredas; och har vetenskapsakademien
i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid på det varmaste
förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1892 anvisa ett belopp
af 4,000 kronor, att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande
under samma år af tidskriften »Acta mathematica» till professorn
Mittag-Lefflers förfogande utbetalas.

På Edei*s Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen för hvart och ett af [71.]
åren 1889, 1890 och 1891 beviljat ett extra anslag af 20,000 kronor, att fåreiåmmgsanvändas
till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna^TeS/Ssen.’"
föreläsning skur ser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening,
icke får öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter^ samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de
vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvas nödiga
och lämpliga.

Jag hemställer, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
bevilja jemväl för år 1892 ett extra anslag å 20,000 kronor, att under
enahanda vilkor, som nyss nämnts, användas till omförmälda ändamål.

104

Åttonde lmfvudtiteln.

[72.]

Precisionsnivelleringsarbeten
m. m.

[73.]

Ersättning
för förskottr

Hos Eders Kongd. Maj:t har afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning gjort underdånig framställning om beredande för år
1892 af ett anslag å 9,000 kronor för fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena
i norra Sverige. Af styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån
har hemställan gjorts om anvisande för nämnda år dels af 2,500 kronor
för underhåll och tillsyn in. in. af de inrättade vattenhöj dmätningsstationerna,
dels af 1,000 kronor till fortsatt sammanställning och bearbetande
af anteckningarna öfver registrerade vattenhöjder. I fråga om sistnämnda
anslagsbehof har styrelsen meddelat, att, sedan Riksdagen på extra stat för
år 1890 beviljat 2,000 kronor till sammanställning och bearbetande af
anteckningarna öfver de vid vattenhöjdmätningsstationerna registrerade
vattenhöjder, detta arbete nu fortskridit så långt, att vid 1890 års utgång
samtliga från och med år 1887 registrerade vattenhöjder blifvit tabellariskt
sammanstälda, att emellertid af sagda anslag vid 1890 års slut återstode
ett belopp af allenast 376 kronor, samt att byrån saknade nödiga medel
till sagda arbetes fortsättande.

Med åberopande af hvad i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 11 januari 1890 blifvit anfördt samt af hvad nautisk-meteorologiska
byrån nu andragit hemställer jag, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1892 bevilja 12,500 kronor, deraf 9,000
kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige,

2,500 kronor till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna
m. m. samt 1,000 kronor till fortsatt sammanställning och bearbetande af
anteckningarna öfver de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder.

Såsom ersättning till Gejleborgs läns ränteri för derifrån förskjutna
medel till ledamöter och skrifbiträde uti nämnd för reglering af presterskaps
löner har statskontoret, jemlikt nådiga brefven den 20 november 1863
och den 24 februari 1865, utbetalt under förskottstitel ett belopp af 339
kronor 12 öre, med anmälan hvarom statskontoret anhållit, att ersättning
för berörda förskott måtte statskontoret beredas; och hemställer jag i anledning
häraf, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för gäldande af sagda förskott
äska af Riksdagen ett extra anslag för år 1892, hvilket anslag, till undvikande
af öretal i riksstaten, torde böra bestämmas till 340 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda
hänseenden hemstält och föreslagit täcktes Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfriga

Åttonde liufvudtiteln.

105

ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag
af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocollo:

C. von Schulzenheim.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1S.91. 1 Sami.

1 Afd.

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Mafit Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 12
Januari 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning
af vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen,
Statsrådet Friherre von Essen att få anmäla de frågor, som rörde
regleringen af

nionde hufvudtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

[1].

Bidrag till
pensionering
af enkor och
barn efter lärare
vid allmänna
läroverk,
pedagogier,
seminarier
m. m.

[2-]

Pension för
underofficeren
J. Melén.

[3.]

Pension för
gravören G.
M. Wirsirap

2 Nionde hufvudtiteln.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade departementschefen, att Kong!. Maj:t i särskild nådig proposition
den 19 December 1890 föreslagit Riksdagen,

■ att, för beredande åt öfverlärare och lärare vid gymnastiska centralinstitutet
af delaktighet i lärarnes vid elementarläroverken enke- och
pupillkassa, det såsom bidrag till ‘pensionering af enkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. för närvarande
utgående belopp, 68,751 kronor, må höjas till

69,851 kronor eller med.............................................. kronor 1,100: —

Lägges till den sålunda föreslagna förhöjningen
summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten
enligt nu gällande riksstat...................... „ 1,313,798: —

skulle anslaget till pensionsstaten sluta å ett belopp
af ................................................................. kronor 1,314,898: —

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kong!. Majds på nedannänmda departements
föredragning förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af
följande framställningar, nemligen:

på justitiedepartementets föredragning:

(se bil. I vid detta prof. pag. 7)

att underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö jonas fflolén
må berättigas att från och med månaden näst efter den, under hvilken
afsked ur fångvårdens tjenst honom beviljas, under sin återstående lifstid
från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension till så stort
belopp, att detta tillsammans med honom tillkommande pension från arméns
pensionskassa utgör 700 kronor, eller 190 kronor årligen;

på landtförsvarsdepartementets föredragning:

(se bil. 2 vid detta prof. pag. 10)

att gravören vid Generalstabens topografiska afdelning Georg
Nlichae! Wirsing må från och med månaden näst efter den, då lian varder
från sin ifrågavarande anställning entledigad, å allmänna indragningsstaten
tilläggas en årlig pension af 1,500 kronor;

Nionde hufvudtiteln.

(se bil. 3 vid detta prof. pag. 13)

att regementsläkaren vid Vermlands fältjägarecorps in. m. G. E.
Westergrens enka Ottonie Leontine Westergren, född Geijer, må från
allmänna indragningsstaten tilläggas eu årlig pension af 400 kronor, att
från och med 1891 års ingång af henne åtnjutas så länge hon förbi ifver enka;

på civildepartementets föredragning:

(se bil. Sjette hufvudtiteln pag. 39)

att tillförordnade presidenten i Kommers kollegiet Carl Fredrik Wasrn
må förklaras berättigad att, tlå han ur statens tjenst afgår, varda å allmänna
indragningsstaten uppförd till åtnjutande under sin återstående
I ifstid af en årlig pension af 5,000 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, i hvilken entledigande varder honom beviljadt;

(so bil. Sjette hufvudtiteln pag. 38)

att kanslisten hos Kommers kollega -t Otto Fredrik Ulflf samt kammarskrifvarne
hos kollegiet, tillförordnade kamreraren Gustaf Anders
Lindberg och tillförordnade kammarförvandt en Magnus Lund, hvilkas befattningar
icke ingå i den nya organisation af embetsverk!‘i, Kongl. Maj:t
denna dag beslutat föreslå, må förklaras berättigade att från och med år
1892 å allmänna indragningsstaten åtnjuta, Ulflf pension af 1,300 kronor
årligen samt Lindberg och Lund, jemte de pensioner de efter afskedstagande
t må ega från civilstatens pensionsinrättning uppbära, fyllnadspensioner
till belopp för Lindberg af 2,200 kronor och för Lund af 1,600
kronor om året, dock att, derest någon af dem framdeles skulle erhålla
anställning å rikets stat, pensionsbeloppet för honom skall minskas med
ett belopp, svarande mot den nya äflöningen, eller, om denna uppgår
till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;

(se bil. 4 vid detta prof. pag. 16)

att kommissionslandtmäfaren i Malmöhus län Herman JuiiliS Kull
må från och med månaden näst efter den, hvarunder lian erhåller afsked
från tjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor;

(se bil. 4 vid detta prof. pag. 18)

att afvittringslandtmätaren i Norrbottens län, kommissionslandtmätaren
Karl Mauritz Ulfnjeim må, dock med vilkor att rätt till pension
såsom kommissionslandtmätare ej må honom tillkomma, från och med
månaden näst efter den, hvarunder lian erhåller afsked från afvittringsverket,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
eu årlig pension afl 1,600 kronor;

[4-J

Pension för
regementsläkaren
G. E.
Westergrens
enka.

[5,|

Pension för
t. f. presidenten
C. F.
Wtern.

[6-J

Pensioner för
kanslisten O.
F. Piff samt
kamtnarskrifvarne
G.
A. Lindberg
och M. Lund.

[7-]

Pension för
kommissionslandtmätaren

It. J. Kull.

[*■]

Pension för
afvittringslandtmätaren

K. M. Ulfhjelm.

Nionde hufvudtiteln.

(se bil- 4 vid detta prot. pag. 21)

[9.] att länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan August Brolins

Pension för enka Maria Charlotta Brolin, född Jansson, må, så länge lion förblifver
enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 300
Brolins enka. kronor, att utgå från och med 1891 års ingång;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 5 vid detta prof. pag. 23)

[10.] att läraren i musik vid allmänna läroverket i Karlskrona, musik Pension

för direktören Johan August Askling må frän och med månaden näst efter
musikläraren • }lvppen ;vfs]ced varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid

ting. å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension åt 1,250 kronor;

(se bil. 5 vid detta prut. pag. 24)

[11. j att extra lärarinnan vid den med högrelärarinneseminariet i Stock Pension

för holm förenade normalskolan lör flickor Olivia Christina Elisabeth Wasrirman
Oa''ö WUth må från och med månaden näst efter den, då hon erhåller entE.
Wasmuth. ledigande från innehafvande anställning vid berörda skola, för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension åt 500 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 26)

[12.] att å allmänna indraga ungsstaten må för år 1892 anvisas ett anslag

Understöd åt af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kong! Maj:t kan
”vanäefoll- *"ITia godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt såskölclärare.
dane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvithgen skott sm tjenst,
men derifrån erhållit afsked före år 1867;

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 27)

[j g i att f. d. öfverbibliotekarien vid Kong!, biblioteket GllStaf Edvard

Ang. f.d. Klemming må, utöfver den pension, som eljest tillkommer honom, årligen
karienbG0t<E lulder sin återstående lifstid, räknadt från och med år 1891, uppbära
Klemmings från allmänna indragningsstaten ett belopp åt 2,000 kronor;
pension.

(se bil. 5 vid detta prot. pag. 28)

mp i att förre sysslomannen vid Upsala eentralhospital F. L. Kaller Pensionför

mans enka Elisabeth Maria Emilia Kallerman, född Voss, må åtnjuta en
förre horn- årlig pension af 350 kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten
mannen F.L. från och med 1891 års början och så länge hon i sitt nuvarande eukeKaUermans
stånd förblifver;

bni /

Nionde hufvudtiteln.

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 30)

att läraren vid akademiens för de fria konsterna läroverk, vice
professorn Gustaf Wilhelm Palms enka Eva Sofia Johanna Palm, född
Sandberg, må åtnjuta en årlig pension å allmänna indragningsstaten till
belopp af 500 kronor, att utgå från och med 1891 års början under
hennes återstående lifstid, så länge hon förblifver enka;

(se bil. 6 vid detta prot. pag. 31)

att provinsialläkaren i Stockholms distrikt, medicine doktorn Johan
Fredrik Svedberg må åtnjuta eu årlig pension a allmänna indragningsstaten
af 1,800 kronor, att utgå under hans återstående lifstid från och
med månaden näst efter den, då afsked från tjensten varder honom beviljad!.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen anförde härefter:

»Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten
har jag ej annan* ändring att föreslå, än afl för afrundande
af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma det kontanta anslaget må höjas
med 150 kronor eller från 1,599,902 kronor till 1,600,052 kronor, clå,
med in beräkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indelning
in. in., 600 kronor, anslagets slutsumma blir kronor 1,600,652: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten ............ ,, 1,314,898: —

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie
anslag för år 1892 blifva................................ kronor 2,915,550: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttaga* Eders Kong!. Maj:ts den 12 sistlidne
December på föredragning af landtförsvarsdepartementet (se bil. 7
vid detta prot. pag. 34) fattade beslut att föreslå Riksdagen

att å extra staf för år 1892 anvisa ett kreditiv af 1,475,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu fäst strida pensionsbelopp, mot skyldighet för pen -

[15.]

Pension för
vice professorn
G. W.
Palms enhet.

[16.]
Pension för
provinsialläkaren
e T. F.
Svedberg.

[17.]

lieloppet af
de ordinarie
anslagen A
nionde hufvudtiteln.

[18-]

Kreditiv för
upprätthållande
af arméns
pensionskassas

egen pensionering
samt
till fyllnadspensioner.

Nionde hufvudtiteln.

sionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag’ för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till
fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för
sådana pensioners utgående;

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1891
anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering
användas.»

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde
hufvudtiteln hemstält biträddes af Statsrådets öfriga
ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder
gilladt och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen,
på Statsrådets tillstyrkande, härjemte förordna,
att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar
skulle tillställas Riksdagens statsutskott.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsteri.

Nionde hufvudtiteln: bil, 1.

Utdrag af ''protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 5 December 1890,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Akerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för Justitiedepartementet, Statsrådet Östergren anmälde i
underdånighet:

En af underofficeren vid kronoarbetsstationen å Tjurkö Jonas
Melén i underdånighet gjord, af Fångvårdsstyrelsen med underdånig
skrifvelse den 17 sistlidne Oktober insänd ansökning, att, enär Melén,
som uppnått femtiosex lefnadsår och tillbragt trettiofem år i fångvårdens
tjenst, numera vore af sjuklighet urståndsatt att sin tjenst bestrida,
Kongl. Maj:t täcktes bereda honom, som i egenskap af före detta
regementsväbel vid Vestgöta-Dals regemente åtnjöte pension med 510
kronor från arméns pensionskassa, en fyllnadspension från allmänna indra
gningsstaten till så stort belopp, 190 kronor, att detsamma jemte
förenämnda pension å 510 kronor uppginge till det pensionsbelopp, som

[2-]

Pension för
underofficeren
J. Melén.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

vid fångvården anstälde, å ordinarie stat uppförde underofficerare enligt
senast faststälda lönestat egde uppbära, eller 700 kronor.

Af handlingarne i detta ärende inhemtas:

att Mélen är född den 6 April 1834 och innehar sedan den 9
September 1855 anställning såsom underofficer vid kronoarbetscorpsen, i
hvilken egenskap han, enligt vederbörandes vitsord, tjenstgjort med särdeles
utmärkelse;

att han, som den 27 April 1857 antogs till regemente väbel vid
Vestgöta-Dals regemente, den 4 Juli 1879 klöf fanjunkare i regementet,
hvarefter lian den 26 Juli 1884 undfick afsked från regementsväbelsbefattningen; att

han från arméns pensionskassa uppbär en årlig pension af 510
kronor;

att hans aflöningsförmåner utgå af förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll med lön 700 kronor, beklädnadsbidrag 80 kronor jemte
två ålderstillägg 100 kronor, tillsammans 880 kronor, hvartill kominer
en årlig gratifikation, som under senare åren utgjort 150 kronor, äfvensom
bostad och ved; samt

att, enligt intyg af vederbörande läkare, Melon till följd af flerårig
rosartad inflammation i benen är urståndsatt att sköfla sin tjenst, hvilken
sjuklighet läkaren förklarat vara af den beskaffenhet, att icke någon
förhoppning förefinnes, det Melon skall kunna åter inträda i tjenstens
utöfning.

För egen del har Fångvårdsstyrelsen, under erinran att bevakningspersonalen
vid kronoarbetscorpsen icke är uppförd ä ordinarie lönestat,
anfört, att Meléns vid centralfängelserna anstälde vederlikar, Indika å
ordinarie stat uppbära sin aflöning, vore vid uppnådda 65 lefnads- och
35 tjenstår, deraf minst 20 år såsom ordinarie i fångvårdens tjenst,
berättigade att från allmänna indragningsstaten uppbära pension till ett
lönen med innehafvande ålderstillägg motsvarande belopp, samt att enligt
den vid senaste Riksdag för eu del betjente vid langvårdsanstalterna
faststälda nya lönestat, hvilken med nästkommande års ingång träder i
tillämpning, aflöningen för underofficer å ordinarie stat vore bestämd att
utgöra, förutom tjenstgöringspenningar, lön 500 kronor och två ålderstillägg,
hvardera å 100 kronor, så att pensionen kunde för sådan underofficer
uppgå till 700 kronor, i anseende hvartill och då Melén redan
tilldraga den tid i statens tjenst, som vore bestämd för hans ofvanbemälde
vederlikar såsom vilkor för erhållande af pension, samt lian
enligt företedda läkarebetyget vore nu och för framtiden oförmögen att
sköta sin tjenst, Fångvårdsstyrelsen — med hänsyn jemväl dertill att
1889 och 1890 årens Riksdagar beviljat två vid kronoarbetscorpsen

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

anstälde underofficerare pensioner till enahanda belopp, som skulle dem
tillkommit, om de innehaft motsvarande befattningar å ordinarie stat, —
i underdånighet hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till nästa Riksdag
göra framställning om beviljande åt Melén af eu fyllnadspension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 190 kronor årligen.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i frågan infordrats, har
tillstyrkt Fångvårdsstyrelsens framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att underofficeren Melén må
berättigas att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked
ur fångvårdens tjenst honom beviljas, under sin återstående lifstid
från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspension till så stort belopp,
att detta tillsammans med pensionen från arméns pensionskassa
utgjorde sjuhundra kronor, eller etthundranittio kronor årligen.

På tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla denna
hemställan; och skulle utdrag af detta protokoll meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande
af förslag till reglering af utgifterna under
riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
C. P. Hagbergh.

Bih. till Biltsd. Prål 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtiteln: bil. 2

[3.]

Pension för
gravören G.
M. Wvrsing.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 28 November 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Friherre Palmstierna anförde i
underdånighet:

»Chefen för Generalstaben har uti underdånig skrifvelse den 15
innevarande månad hemstält, att hos näst sammanträdande Riksdag
framställning måtte göras om pension å allmänna indragningsstaten för
gravören vid Generalstabens topografiska afdelning Georg Michael
Wirsing.

Såsom stöd för denna hemställan har chefen för Generalstaben
anfört:

att, då år 1857 dåvarande topografiska corpsen erhöll nådigt
uppdrag att till allmänhetens tjenst utgifva den karta, som numera

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

kallas »Generalstabens karta öfver Sverige i skalan 1 : 100,000», erforderlig
personal för densammas gravering i koppar icke fans inom
landet, hvadan utländska kopparstickare och ibland dem Wirsing blifvit
hit inkallade och fått anställning vid topografiska corpsen, men att de
förmåner, som här kunnat beredas dessa konstnärer, emellertid voro
så obetydliga i förhållande till deras skicklighet och det ansträngande
arbete, som af dem kräfdes, att de efter några få år återvände till utlandet,
der förmånligare anställning erbjöds dem; att Wirsing utgjorde
ett undantag härifrån, i det han lät öfvertala sig att stanna qvar och
sedermera äfven blifvit upptagen till svensk medborgare;

att Wirsing erhöll anställning vid topografiska corpsen 1858 och
att under den tid af 32 år, han sålunda varit anstäld i landet, han icke
allenast med utmärkt skicklighet stuckit i koppar talrika kartor och, i
anseende till sin duglighet i öfrigt, erhållit uppdrag att öfvervaka allt
gravyrarbete vid kartverket, utan äfven — sedan chefen för topografiska
corpsen, för att göra kartverket oberoende af utländska kopparstickare,
beslutat att bilda eu gravörskola för inhemska gravörer —
fått sig anförtrodd ledningen af berörda skola och der utbildat flera
skickliga kopparstickare, af Indika tre fortfarande äro i verksamhet
vid kartverket;

att Wirsing för de stora tjenster och den nytta, han sålunda gjort
det allmänna, fått nöja sig med en ersättning, som, utgående dels efter
ackord och dels såsom arfvode, de år den varit som störst sarnmanlagdt
utgjort 3,480 kronor, vid hvilket förhållande och då hans trägna
arbete vid kartverket icke medgifvit honom att på annat sätt skaffa
sig någon tillökning i inkomster Wirsing icke kunnat göra några besparingar
till skydd för sig och sin familj mot bekymmer och nöd
under ålderdomen;

att, såsom af ett handlingarne bifogadt läkarebetyg framgår,
Wirsing, hvilken är född den 8 Mars 1822, nu vid en ålder af nära
69 år lider af kraftnedsättning och rheumatism, hvarigenom han är
urståndsatt att såsom förr fullgöra sina åligganden och med arbete sig
försörja;

samt att, då sålunda den tidpunkt icke är långt aflägsen, vid hvilken
Wirsing icke längre bör bibehållas vid sin innehafvande anställning,
billighet och rättvisa fordra, att någon hjelp till lindring af ekonomiska
bekymmer beredes honom för hans ålderdom.

Pensionens belopp har af chefen för Generalstaben föreslagits till
1,500 kronor, att utgå från månaden näst efter den, då Wirsing från
sin anställning blifver entledigad.

Rörande Wirsings anställning är i öfrigt upplyst, att Wirsing

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

enligt kontrakt varit förbunden att dagligen å tjenstelokalen uppehålla
sig under den vanliga arbetstiden från klockan 8 f. m. till klockan 4
e. m., samt att redan år 1872 dåvarande befälhafvaren för topografiska
corpsen skriftligen tillförsäkrat Wirsing, att, derest han af ålderdom
eller sjukdom skulle blifva urståndsatt att vidare med gravyrarbete sig
sysselsätta, framställning om pension åt honom skulle hos Eders Kongl.
Maj:t göras.

Statskontoret, som den 21 innevarande månad i ärendet afgifvit
underdånigt utlåtande, har dervid hemstält, att, då gravören Wirsing
under sin långvariga anställning i statens tjenst med utmärkt skicklighet
och samvetsgranhet verkstält de honom anförtrodda arbeten och
han numera till följd af hög ålder och kraftnedsättning är urståndsatt
att med arbete sig försörja, chefens för Generalstaben förevarande
framställning måtte vinna nådigt bifall.

Lika med chefen för Generalstaben anser jag det vara af rättvisa
och billighet påkalladt, att Wirsing vid sitt entledigande från
Generalstaben beredes ett årligt understöd för sitt lifsuppehälle, och
då jag derjemte icke har något att erinra mot det föreslagna understödsbeloppet,
hemställer jag fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen, att Wirsing må från och med månaden näst
efter den, då han varder från sin ifrågavarande anställning entledigad,
å allmänna indragningsstaten tilläggas en årlig pension af ett tusen
femhundra kronor.»

Till denna hemställan, hvaruti Statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
lemna nådigt bifall; och skulle utdrag af protokollet
i detta ärende till Finansdepartementet expedieras för
behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Emil Hallgren.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Utdrag af protokollet öfver landt försvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den
28 November 1890.

N ärvara nde:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD.

Departementschefen, Statsrådet Friherre Palmstierna anförde i
underdånighet:

»Uti eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har regementsläkaren
vid Vermlands fältjägarecorps m. m. G. E. Westergrens efterlernnade
enka Ottonie Leontine Westergren, född Geijer, i underdånighet
anhållit, att, då tillgångarne i boet efter hennes den 28 Januari
1890 aflidne man måst i anseende till befintlig skuld afträdas till fordringsegarne,
samt sökanden sålunda för eget uppehälle och fullbordande
af sina fyra barns uppfostran vore uteslutande hänvisad till den
pension af 500 kronor, hon åtnjöte från arméns enke- och pupillkassa,
Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till Riksdagen om

Pension för
regementsläkaren
G■ H.
Westergrens
enka.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

beviljande för sökanden af en årlig pension till belopp af 600 kronor; och
bar sökanden till stöd för denna anhållan åberopat åtskilliga, ansökningen
bifogade handlingar och intyg, utvisande, bland annat, att behållningen
i boet utgjort 523 kronor 81 öre och skulderna 57,593 kronor 23 öre;
att mannen i lifstiden, jemte sin tjenstgöring såsom militärläkare, omfattande
en tid af mer än 28 år, deri inberäknad hans anställning vid
fältläkarecorpsen, jemväl innehaft läkarebefattning vid statens jernvägar
och verkat såsom fattigläkare dels i köpingen Arvika under 14 år och dels
inom Glafva socken; att han vidare tjenstgjort såsom uppbördsläkare å
korvetten Gefle under dess expedition till Stilla Hafvet åren 1865 —1866
samt dessutom trenne gånger som militärläkarestipendiat och en gång
på egen bekostnad längre tider uppehållit sig i utlandet för idkande
af medicinska studier; att han, som, enligt hvad särskildt hans närmaste
förman, fördelningsläkaren i 5:t,e militärdistriktet intygat, visat det
varmaste intresse för sitt yrke såsom militärläkare och författat ettstörre
antal i tidskrifter tryckta afhandlingar och uppsatser, tillika utgifvit
flera större arbeten, deribland ett, behandlande soldatens helsovård,
af synnerligen framstående och banbrytande beskaffenhet; samt
att han till följd af det myckna arbete, han nedlagt i militärläkareväsendets
tjenst, dragits från sitt yrkes praktiska utöfning och derigenom
ej kommit i tillfälle att se sin familj tillgodo i ekonomiskt hänseende.

Efter härå erhållen nådig remiss har Medicinalstyrelsen i frågan
afgifvit underdånigt utlåtande och deruti, med afseende dels å den förtjenstfull
verksamhet, regementsläkaren Westergren utvecklat under
eu lång följd af år såsom författare i militärhygieniska ämnen, och
dels den ekonomiska belägenhet, hvari hans enka och fyra minderåriga
barn befinna sig, i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
aflåta nådig proposition till Riksdagen om beviljande åt sökanden
af en årlig pension å allmänna indragningsstaten af 400 kronor, hvarigenom,
med tillägg af pensionen från arméns enke- och pupillkassa,
hon skulle komma i åtnjutande af pension till samma belopp, 900 kronor,
som enka och barn efter provinsialläkare ega uppbära från civilstatens
pensionsinrättning.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i ärendet Eders Kongl.
Maj:t jemväl behagat infordra, har, på de af Medicinalstyrelsen anförda
skäl, ansett sig böra biträda Styrelsens ifrågavarande framställning,
dervid tillika hemställande, att den föreslagna pensionen må beräknas
från början af nästa år, att till sökanden utgå så länge hon i sitt enkestånd
förblifver.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

Då äfven jag, på grund af hvad sålunda i ärendet förekommit,
finner sökanden vara förtjent af något understöd från det allmännas
sida samt jag icke heller har något att erinra mot beloppet af den
pension, de i ärendet hörda myndigheter för henne ifrågasatt, får jag
underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att från allmänna indragningsstaten tillägga Westergrens enka en
årlig pension af fyrahundra kronor, att från och med 1891 års ingång
af henne åtnjutas så länge hon förblifver enka.»

Till hvad departementschefen sålunda hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af
Statsrådets öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall; och
skulle utdrag af detta protokoll Finansdepartementet
tillställas för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:
Emil Hallgren.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 December
1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkeriiielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll och

WlKBLAD.

Statsrådet Herr Friherre von Otter hade med Hans Maj:t Konungens
tillstånd i följd af opasslighet aflägsnat sig.

Chefen för Civildepartementet, Statsrådet Groll föredrog vidare:

35:o.

r7 -i Landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse den 29 sistlidne Ok Pemiön

för tober, hvarmed öfverlemnats en af kommissionslandtmätaren i Malmökommissions-
pus Jän Herman Julius Kull till Styrelsen insänd underdånig ansökning,
Undimataren ^ d& pan { föp af sjuklighet vore urståndsatt att tjenstgöra, pension

å allmänna indragningsstaten måtte honom beredas.

Af handlingarna i ärendet inhemtades, att Kull, som vore född
den 1.0 Juli 1828, blifvit konstituerad till landtmäteriauskultant den 15

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Juni 1853 och till vice kommissionslandtmätare i förenämnda län den
25 Oktober 1858 samt i nåder utnämnd till kommissionslandtmätare
den 18 Maj 1866; att han den 8 Oktober 1858 förordnats till justerare
af mått och vigter i nämnda läns tredje justeraredistrikt, men den 18
Januari 1879 på egen begäran derifrån entledigats; att Kull vid åtskilliga
tillfällen på grund af förordnande bestridt förste landtmätaretjenst
under sammanräknadt omkring ett års tid; att enligt af professoren,
medicine doktorn M. K. Löwegren och läkaren Olof Moberg utfärdade
intyg Kull lede af obotlig hemiopisk synfältsinskränkning och
förminskning af synförmågan samt till följd deraf vore oförmögen att
sköta sin tjenst, hvilket sista förhållande jemväl vitsordats af häradshöfdingen
in. in. G. Lagergren, kronofogden J. L. Theorin, akademiräntmästaren
R. Eklundh, kronouppbördskassören M. Svensson och
ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Jöns Bengtsson i Gullåkra;
att i afseende å Kulls ekonomiska ställning sistbemälda personer intygat,
att, såvidt dem veterligt vore, Kull icke egde andra tillgångar
än ett enkelt lösörebo och eu till 11,900 kronor bevillningstaxerad
fastighet i Lund, som dock häftade för intecknad gäld till belopp af
3,300 kronor, hvarförutan vederbörande presterskap lemnat det besked,
att Kull och hans hustru, Indika hade sex barn, af hvilka tre vore
hos föräldrarne kyrkoskrifna, lefde i ekonomiskt betryckta omständigheter;
samt att, enligt af Kong]. Majds Befallningshafvande i Malmöhus
län meddeladt tjenstebetyg, Kull under sin långvariga tjenstgöring
inom länet ådagalagt nit och skicklighet samt stor noggrannhet i förening
med en hedrande vandel.

Uti sin underdåniga skrifvelse hade Landtmäteristyrelsen, som
jemväl vitsordat Kulls nit och skicklighet, med tillägg att han under
sin långvariga tjenstetid städse varit mycket verksam, erinrat, att för
närvarande väl omkring 2-i år för Kull fattades i den ålder af 65 år,
som Riksdagen enligt dess underdåniga skrifvelse af den 20 Maj 1885
bestämt såsom vilkor för kommissionslandtmätares rätt att erhålla pension
från allmänna indragningsstaten till belopp af 1,600 kronor, men
att Kull deremot tjenat vid landtmäteristaten omkring 37-t år och såsom
vice kommissions- och kommissionslandtmätare varit verksam under
32 år, eller vida utöfver den tid af respektive 30 och 25 år, som
Riksdagen uti förenämnda skrifvelse bestämt såsom vilkor i detta hänseende
lör rätt till nyssnämnda pension, hvarföre och då Kull till följd
af betydligt nedsatt synförmåga ansåges för all framtid oförmögen att
bestrida sina tjenstegöromål, Landtmäteristyrelsen hemstälde, att Kong].
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att Kull, ehuru
Bill. till Riksd. Prof. 18111. 1 Band. 1 Aftl. 3

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

[8-]

Pension för
afvittringslandtmcitaren

K. M.

Ulf hjelm.

han icke uppnått den i Riksdagens ofvauberörda skrifvelse bestämda
pensionsålder af 65 år, likväl måtte medgifvas rätt till erhållande af
pension å 1,600 kronor enligt samma skrifvelses bestämmelser i öfrig!.

Till följd af nådig remiss hade Statskontoret den 5 sistlidne November
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti — med anmälan
att af de utaf Riksdagen för kommissionslandtmätare, som uppfyllt
ofvan antydda, af Riksdagen stadgade vilkor, uppförda 48 pensioner
å 1,600 kronor för närvarande endast 26 pensioner vore upptagna
— anfört, att, då Kull i afseende å tjenstgöringstiden redan för
7 år sedan uppfyllt de genom nådiga brefvet den 12 Juni 1885 bestämda
vilkoren för kommissionslandtmätares berättigande till pension
å 1,600 kronor, Statskontoret ansåge sig, med hänsyn till Kulls behörigen
intygade oförmåga att sitt kall bestrida och den korta tid,
som återstode till dess han jemväl uppnått den i nyssnämnda nådiga
bref bestämda lefnadsålder, kunna biträda Landtmäteristyrelsens underdåniga
hemställan.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit tillstyrkte
Statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att
kommissionslandtmätaren Kull finge från och med månaden näst efter
den, hvarunder han erhölle afsked från tjensten, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,600
kronor.

Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att utdrag af
protokollet härom skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Vidare anmälde departementschefen:

36:o.

En af afvittringslandtmätaren i Norrbottens län, kommissionslandtmätaren
Karl Mauritz Ulfhjelm till Landtmäteristyrelsen ställd, af
Kong], Maj:ts Befallningshafvande i nämnda län till Styrelsen insänd

Niondo hufvudtiteln: bil. 4..

samt af Styrelsen med underdånig skrifvelse den 23 nästlidne Oktober
öfverlemnad skrift, deruti Ulfhjelm anhållit, att, då lian i anseende till
ålder och försvagad helsa snart nödgades söka befrielse från de alltför
ansträngande göromål, som nu återstode vid afvittringen i länets lappmarker,
men det icke vore honom möjligt att försörja sig och de sina,
med mindre än att pension på indragningsstaten honom beviljades,
Landtmäteristyrelsen måtte hos Kong!. Maj:t utverka nådig framställning
till Riksdagen om beviljande af en sådan pension till belopp af
2,000 kronor, att utgå från den 1 Juni 1891.

Af de till detta ärende hörande handlingar inhemtades: att Ulfhjelm,
som vore född den 27 Januari 1827, blifvit den 18 Maj 1849
antagen till landtmäteriauskultant samt den 22 Maj 1854 konstituerad
till vice kommissionslandtmätare och den 16 Januari 1863 utnämnd
till kommissionslandtmätare; att Ulfhjelm den 19 Januari 1852 konstituerats
till afvittringslandtmätare i Vesterbottens län, från hvilken
befattning han dock den 28 April 1853 erhållit afsked; att han den
14 Juni 1854 af Landtmäteristyrelsen förordnats att uppehålla eu afvittringslandtmätarebefattning
i samma län, hvarmed han fortfarit till
den 1 Mars 1855; att han sedermera den 17 December 1873 förordnats
till afvittringslandtmätare i nämnda län, hvarefter han den 5 Mars
1884 transporterats till enahanda tjenstebefattning i Norrbottens län;
att Ulfhjelm enligt läkarebetyg lede af presbyopi och betydligt nedsatt
synförmåga å högra ögat samt af minskad rörelseförmåga till följd af
andfåddhet, sannolikt härrörande af fettbildning å hjertat, och att han
i följd häraf endast med största svårighet kunde förrätta de i lappmarkerna
förekommande göromålen; samt att Ulfhjelm, enligt intyg af
afvittringsstyresmannen H. AV. Boström, med nit, skicklighet, ordentlighet
och noggrannhet, i förening med en hedrande vandel, fullgjort
sina tjensteåligganden.

Vid insändande till Landtmäteristyrelsen af Ulflijelms ansökning
hade Kong!. Maj-.is Befallningshafvande meddelat, att med Ulfhjelms
numera högst betydligt nedsatta krafter endast en jemförelsevis ringa
arbetsprodukt kunde vara att af honom förvänta, hvarför det jemväl
från ekonomisk synpunkt blefve för afvittringsarbetet i länet fördelaktigt,
att Ulfhjelm bereddes tillfälle att afgå från det allmännas tjenst,
i hvilket fall han kunde tillsvidare, der så behöfdes, ersättas af eu
extra landtmätare.

Landtmäteristyrelsen hade uti sin förberörda underdåniga skrifvelse
— under åberopande att Ulfhjelm den 1 Juni 1891, om han då
lefver, uppnått en ålder af 64t år och tjenat vid landtmäteristaten 42
år, deraf såsom vice kommissions- och afvittringslandtmätare 37 år och

Nionde hufvudtiteln: bil. 4..

i sistnämnda egenskap nära 19i år, samt med vitsordande att Ulthjelm
under sin långa tjenstetid städse varit mycket verksam samt med nit
och skicklighet fullgjort sina åligganden — i underdånighet hemstält, att,
ehuru något öfver 5l år bruste i den tjenstetid af 25 år vid afvittringsverket,
som Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 Maj 1875 bestämt
såsom vilkor för afvittringslandtmätares pension till årligt belopp af 2,000
kronor, Kong], Maj:t likväl, då Ulfhjelm, förutom sin omförmälda tjenstgöring
vid afvittringsverket, under 17 års tid utöfvat en nitisk och
gagnelig verksamhet såsom skifteslandtmätare på eget ansvar samt
lian till följd af sjukdom och framskriden ålder icke längre än till
början af Juni månad 1891 med fördel kunde användas vid afvittringsverket
och icke heller på annat sätt förmådde i afsevärd mån bidraga
till sin egen och sin familjs bergning, måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att Ulfhjelm finge från och med månaden näst efter den, då han
afginge från afvittringsverket, under sin återstående lifstid åtnjuta från
allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp af 2,000 kronor.

Till följd af nådig remiss hade Statskontoret den 29 nästlidne
Oktober afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid, med afseende
å Ulfhjelms höga lefnadsålder, långvariga tjenstetid samt intygade
sjuklighet, tillstyrkt nådigt bifall till hvad Landtmäteristyrelsen hemstält.

Föredraganden erinrade, att vilkoren för afvittringslandtmätares
rätt till pension af 2,000 kronor, enligt Riksdagens beslut år 1875,
vore 60 lefnadsår samt en tjenstetid af 30 år, deraf minst 25 år vid
storskiftes- eller afvittringsverken, samt att Ulfhjelm, för hvilken den
1 Juni 1891 omkring 5p år komme att fattas i den stadgade tjenstetiden
vid afvittringsverket, redan för flera år sedan uppfyllt öfriga vilkor
för åtnjutande af pension till nämnda belopp; och ansåg föredraganden,
på grund häraf och af hvad i öfrigt blifvit i ärendet upplyst, sig ega skäl
förorda, att, då Ulfhjelm, enligt hvad vitsordadt blifvit, icke längre än till
sistnämnda tidpunkt kunde med fördel användas vid afvittringsverket,
honom bereddes en pension, hvars belopp föredraganden likväl, med
hänsyn till de pensionsbelopp, Indika Riksdagen åren 1889 och 1890
beviljat vissa andre vid storskiftes- eller afvittringsverken anstälde
landtmätare, hvilka ej i allo uppfyllt de stadgade pensionsvilkoren, ansåg
böra bestämmas till 1,600 kronor, eller samma belopp, som Ulfhjelm syntes
vara såsom kommissionslandtmätare berättigad att i pension erhålla,
derest han i sistnämnda befattning qvarstode till den 27 Januari 1892.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Föredraganden hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen medgifva, att afvittringslandtmätaren Ulfhjelm finge, dock
med vilkor att rätt till pension såsom kommissionslandtmätare ej finge
honom tillkomma, från och med månaden näst efter den, hvarunder
han erhölle afsked från afvittringsverket, under sin återstående lifstid
ä allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,600 kronor.

Uti denna hemställan instämde Statsrådets öfrige
ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen till
densamma lemna bifall samt befalde, att utdrag af
protokollet härom skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till
reglering af utgifterna under riksstatens nionde liufvudtitel.

Föredragande departementschefen anmälde härefter:

37:o.

Eu af länsveterinären i Gefleborgs län Axel Johan August Brolins
enka Maria Charlotta Brolin, född Jansson, i underdånighet gjord,
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län med underdånig
skrifvelse den 8 nästlidne Oktober insänd ansökning om pension för
henne och hennes oförsörjda barn; i anledning hvaraf underdåniga utlåtanden
afgifvits, af Medicinalstyrelsen den 20 sistlidne Oktober och
af Statskontoret den 15 nästlidne November.

Af handlingarna inhemtades: att Brolin, född den 1 Januari 1828,
blifvit, efter aflagd djurläkareexamen, år 1854 befordrad till sqvadronshästläkare
vid Skånska Dragonregementet samt år 1865 till länsveterinär
i Gefleborgs län, hvilken senare befattning han innehaft till sin den
29 November 1887 tirnade död; att Brolin, enligt betyg af provinsialläkaren
J. F. Öhrn, sedan år 1871 lidit af fallandesot (epilepsia idiopathica),
hvilken sjukdom under årens lopp tilltagit i häftighet, samt
att de tätt och ofta återkommande, långvariga och ansträngande tjensteresor,
hvilka Brolin dels för sin tjenstebefattning i allmänhet, dels ock
på grund af länsstyrelsens förordnanden från och med år 1866 i och
för sjukdomen springormen inom provinsen Helsingland nödgats vid
anfordran såväl natt som dag verkställa vid hvilket väglag och under
hvilken väderlek som helst, haft ett bestämdt och ofördelaktigt inflytande
på sjukdomens gång; att Brolin vid sin död efterlemna!, förutom
enkau, som vore född den 29 Maj 1837, samt fem barn, hvilka upp -

L9-J

Pension för
länsveterinären
A. J.
A. Brolins
enka.

Nionde hufvudtiteln: bil. 4

nått myndig ålder, tillika två döttrar, födda den ena år 1873 och den
andra år 1875, samt en son, född år 1878; att, enligt bouppteckningen
efter Brolin, behållningen i boet uppgått till 4,999 kronor 17 öre; samt
att, enligt vederbörande presterskaps bevis samt ett af ordförandene i
Jerfsö sockens kommunalstämma och kommunalnämnd med flera personer
utfärdadt intyg, enkan Brolin befunne sig med sex oförsörjda
barn i torftiga omständigheter samt vore i största behof af statens hjelp.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade i sin underdåniga skrifvelse
förordat, att en pension af 300 kronor eller det belopp, som
kunde anses skäligt, måtte enkan Brolin och hennes oförsörjda barn
beviljas.

Uti sitt förenämnda utlåtande hade Medicinalstyrelsen, med hänsyn
till Brolins långvariga tjenstetid och den talrika efterlefvande
familjens behjertansvärda belägenhet, tillstyrkt en årlig pension åt
enkan Brolin af 300 kronor.

Jemväl Statskontoret hade i sitt yttrande, med afseende å Brolins
långvariga tjenstetid och den ställning, hvari hans enka med åtta,
till största delen oförsörjda barn sig befunne, tillstyrkt nådig framställning
till Riksdagen om beredande åt enkan Brolin, så länge hon i sitt
nuvarande enkestånd förblefve, af eu årlig pension af 300 kronor, att
från allmänna indragningsstaten utgå från och med år 1891.

På grund af hvad i ärendet förekommit samt med hänsyn särskild!.
dertill att Brolins sjukdom förvärrats af de långa och ansträngande
resor, han nödgats i tjensten företaga, tillstyrkte Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att länsveterinären
Brolins enka Maria Charlotta Brolin, född Jansson, finge, så länge
hon förblefve enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 300 kronor, att utgå från och med 1891 års ingång.

Hans Maj:t Konungen behagade bifalla hvad
Statsrådet sålunda tillstyrkt samt förordnade, att utdrag
af protokollet härom skulle meddelas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Carl G. Edman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden. hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19
December 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Wenneebekg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Härefter föredrog departementschefen, Herr Statsrådet Wennerberg:

Fn af läraren i musik vid allmänna läroverket i Karlskrona,
musikdirektören Johan August Askling i underdånighet gjord ansökning
om pension; öfver hvilken ansökning infordrade utlåtanden afgifvits
af eforinä öfver Lunds stifts allmänna läroverk samt af Statskontoret.

Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades: att sökanden,
som vore född den 12 Maj 1822 och således vore 68 år gammal, alltsedan
den 22 Oktober 1850 eller under 40 år varit anstäld såsom
musiklärare vid ofvannämnda läroverk, till en början eller intill den
16 April 1851 såsom vikarierande och sedermera såsom ordinarie; samt
att han, enligt ett den 17 Maj 1890 utfärdadt läkarebetyg, till följd af

[10].

Pension för
musikläraren
J. A. Askling.

[11].

Pension för
extra lärarinnan
0. G. JS.
Wasmuth.

24 ’ Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

ålder och aftagande hörselförmåga vore i behof af tjenstledighet; varande
af eforus vitsordadt, att sökanden, som under de två senaste åren
varit och fortfarande vore oförmögen att bestrida sin lärarebefattning,
så länge han varit tjenstbar städse med oaflåtligt nit, trohet och skicklighet
fullgjort sina tjensteåligganden.

I sitt ofvan omförmälda utlåtande hade Statskontoret anfört: att
genom Kongl. brefvet den 16 Mars 1858 blifvit stadgadt, att lärarne
vid rikets elementarläroverk skulle dädanefter komma i åtnjutande af
enahanda pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som enligt då
gällande författningar tillkomme civile embets- och tjensteman; att
detta stadgande likväl hittills ansetts icke skola tillämpas å lärare i
musik och sång samt i teckning vid sagda läroverk, utan att i de fall,
då dylika lärare af Kongl. Maj:t beviljats pension å nämnda stat vid
afskedstagande^ sådant skett efter framställning i ämnet till Riksdagen;
och då de vilkor, som genom Kongl. brefvet den 12 November 1823
vore stadgade för civile embets- och tjenstemäns pensionsrätt, blifvit
af sökanden fullgjorda, hade Statskontoret, med tillkännagifvande att
sökanden såsom musiklärare uppbure lön å stat till belopp af 750 kronor
samt ålderstillägg å lönen med 500 kronor eller tillhopa 1,250
kronor, underdånigst hemstält, att Kong]. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta framställning om dess medgifvande dertill, att sökanden måtte
efter afskedstagande! för sin återstående lifstid uppbära pension å allmänna
indragningsstaten till ett hans aflöning motsvarande belopp af
1,250 kronor årligen.

På grund af hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, det Aslding må
från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 1,250 kronor.

En af Direktionen för högre lärarinneseminarium i Stockholm
till Kongl. Maj:t öfverlemnad underdånig ansökning, deruti extra lärarinnan
vid den med nämnda seminarium förenade normalskolan för flickor
Olivia Christina Elisabeth Wasmuth anhållit, att en årlig^pension måtte
beredas henne; i hvilket ärende Statskontoret afgifvit intordradt underdånigt
utlåtande.

I sin underdåniga ansökning hade extra lärarinnan Wasmuth anfört:
att hon sedan höstterminen 1864 varit anstäld såsom lärarinna
vid ofvannämnda normalskola; att. hon från och med vårterminen 1865
till och med vårterminen 1874 jemte sin tjenst vid normalskolan bestridt
undervisningen i matematik i högre lärarinneseminariets första

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

afdelning samt under större delen af nämnda tid äfven i seminariets
andra afdelning; att lion såsom lärarinna i matematik vid normalskolan
under flera år ledt och bedömt seminarieelevers öfningslektioner i
detta ämne; att hon, som på grund af styrkt sjukdom tillförene haft
tjenstledighet under kortare del af läsåren 1880—1881 och 1886—1887,
hela läsåret 1885—1886 samt partiel tjenstledighet under de två senaste
läsåren, åtujöte fullständig ledighet under innevarande läsår;
samt att hon vid alla dessa tillfällen sjelf aflöna! sin vikarie; varande
ansökningen åtföljd af prestbetyg, utvisande att sökanden vore född
den 26 Augusti 1889, äfvensom af ett den 26 September 1890 utfärdadt
läkareintyg af innehåll, att sökanden sedan flera år tillbaka lede af eu
oerhörd förstoring af mjelten, föranledd af upprepade frossfeber, samt
att hon i följd af detta enligt all ei-farenhet obotliga lidande i förening
med blodbrist och allmän nervsvaghet vore urståndsatt att förrätta sittarbete
och försörja sig.

I den skrifvelse, hvarmed Direktionen för högre lärarinneseminariet
beledsagat ifrågavarande underdåniga ansökning, hade Direktionen,
med intygande af riktigheten af alla i ansökningen förekommande
uppgifter, anfört, att ehuru extra lärarinnan Wasmuth icke hörde till
de å läroverkets stat upptagna ordinarie lärarinnornas antal, ansåge
sig dock Direktionen böra varmt förorda hennes ansökning. Hon hade
med största nit och på ett synnerligen utmärkt sätt skött sina tjensteåligganden.
Hennes skicklighet framginge äfven af den omständigheten,
att hon under flera år varit förordnad att sköta den matematiska
undervisningen i seminariets två lägre afdelningar. Beträffande hennes
tjenstgöringsskyldighet hade densamma under hela den tid, hon varit
vid läroverket anstäld, varit fullkomligt likstäld med de å ordinarie
stat upptagna lärarinnornas; med hänsyn hvartill och då hon tillsatts
af samma myndighet och hade samma kompetens som dessa, hennes
ställning i allt väsentligt vore lik deras. Vid sådant förhållande vore
det ej billigt, om hon, sedan hon i läroverkets tjenst på en magtpåliggande
plats förbrukat sina krafter och genom obotlig sjukdom blifvit
urståndsatt att vidare tjenstgöra, under sina återstående dagar blefve i
saknad af en för hennes torftiga utkomst nödig pension. — Den omständigheten
att sökanden icke innehaft ordinarie anställning borde,
då hon dock under tjugusex år haft en liufvudlärarinnas åliggande, så
mycket mindre vara ett skäl mot ansökningens bifallande, som hennes
lön — af hvilken hon under sin tjenstledighet fått afstå en stor del
till vikariearfvode — varit vida mindre än de å ordinarie stat uppförda
lärarinnornas. Angående beloppet af den pension, hvilken för extra
Bih. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sand. 1 Afd. 4

2(5

Nionde hufvudtiteln: bil. 5,

lärarinnan Wasmuth borde ifrågakomma, föresloge Direktionen, att detta
bestämdes till 1,000 kronor.

1 sitt underdåniga utlåtande hade Statskontoret —■ med tillkännagifvande
att sökanden i egenskap af extra lärarinna under åren 1865 —
1870, utöfver det arfvode af 800 kronor, som då tillagts henne och
livilket, likasom arfvoden för öfrige extra lärare och lärarinnor vid
läroverket, bestredes af de afgifter, som erlades af eleverna derstädes,
fått såsom ersättning för ökad undervisning till följd af läraren i matematik
beviljad tjenstledighet genom afdrag å dennes aflöning uppbära
ett belopp af 350 kronor för år, samt att förstberörda arfvode år 1871
förhöjts till 1,000 kronor, hvartill år 1874 kommit ett af Direktionen
beviljadt dyrtidstillägg af 500 kronor och år 1879 en ytterligare förhöjning,
så att dess nuvarande belopp utgjorde 2,000 kronor — underdånigst
anfört, att, ehuru sökanden visserligen icke haft sådan anställning
i statens tjenst, att derpå kunde grundas anspråk å pension vid
afgången derifrån, samt hon ej heller uppnått den lefnadsålder och
tjenstgjort den tid, som i allmänhet funnes föreskrifven för statens lärare
och lärarinnor för vinnande af pensionsförmån, Statskontoret likväl,
med afseende dels å sökandens långvariga, väl vitsordade tjenstgöring
och å beskaffenheten af denna tjenstgöring, dels ock å hennes iråkade
obotliga sjukdomstillstånd samt hvad i öfrigt Direktionen i frågan andraga,
ansåge sig böra hemställa, att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att sökanden måtte efter afskedstagandet för sin återstående
lifstid uppbära en årlig pension till belopp af 1,000 kronor, motsvarande
hälften af den aflöning, som för närvarande vore henne tillagd.

Af hvad i detta ärende förekommit ansåg Statsrådet visserligen
framgå billigheten af, att någon pension bereddes sökanden, men fann
densammas belopp skäligen kunna sättas till 500 kronor; på grund
hvaraf Statsrådet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning derom, att extra lärarinnan Wasmuth må från och med
månaden näst efter den, då hon erhåller entledigande från innehafvande
anställning vid den med högre lärarinneseminariet förenade normalskolan
för flickor, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
eu årlig pension af 500 kronor.

[12]. Departementschefen hemstälde härefter, att Kong]. Maj:t täcktes

Understöd åt föreslå Riksdagen, att, i likhet med hvad under flera föregående år egt
Valde folk- ruin, å allmänna indragningsstaten måtte äfven för år 1892 anvisas ett
skolélärare. anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.

Maj:t kunde finna godt meddela, användas till understöd af högst 250

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen
skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfriga ledamöter.

Vidare yttrade departementschefen:

»När dåvarande öfverbibliotekarien vid Kongl. biblioteket G. E.
Klemming i skrifvelse den 30 November 1889 begärde att, efter fylda
66 lefnads- och 43 tjenstår, erhålla nådigt afsked med pension i vanlig
ordning, anhöll han tillika, att, som han ingalunda önskade och knappast
borde upphöra att arbeta för och i Kongl. biblioteket, han måtte
få förblifva qvarstående såsom öfvertalig tjensteman med tjenstgöringsskyldighet
och såsom arfvode derför uppbära det belopp, hvarmed hans
dåvarande aflöning vid pensionens beviljande kom me att minskas.

Sedan Statskontoret häröfver afgifvit utlåtande, täcktes Eders
Kongl. Maj:t den 10 Oktober 1890 bevilja Klemming nådigt afsked från
befattningen såsom öfverbibliotekarie samt förklara honom berättigad
att under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af femtusen kronor årligen, att utgå från och med
påföljande November månad, äfvensom medgifva, att Klemming finge
fortfarande, efter öfverenskommelse med blifvande öfverbibliotekarie vid
Kongl. biblioteket, i den mån hans helsa och krafter medgåfve, arbeta
på ordnande och beskrifvande af de i Kongl. biblioteket förvarade
samlingar; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t behagade förklara, att ansökningen,
i hvad den afsåge beredande åt Klemming af särskild aflöningsförmån,
skulle få ånyo inför Eders Kong], Maj:t anmälas vid behandling
af frågan om aflåtande till nästkommande Riksdag af proposition angående
statsverkets tillstånd och behof.

Hvad nu angår denna del af Klemmings förenämnda ansökning,
kan jag icke underlåta att fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
derpå, att Klemming icke blott genom eu långvarig, nitisk och
pligttrogen tjensteutöfning, utan äfven på annat sätt gagnat den inrättning,
vid hvilken han så länge varit fästad. Efter hvad jag inhemtat,
skänkte han år 1856 till Kongl. biblioteket eu af honom redan i unga
år grundlagd och sedermera oaflåtligt ökad, högst dyrbar samling af
omkring 10,000 band, dels svenskt tryck, dels handlande om Sverige;
hvarefter han till Kongl. bibliotekets samlingar efter hand öfverlemnat
alla de tryckalster, med hvilka in- och utländske författare, till betygande
af aktning och tacksamhet, uppvaktat honom och hvilka gåfvor
under årens lopp uppgått till flere hundra. Jag kan icke heller lemna
oanmärkt, hvad som väl äfven är nogsamt bekant och erkändt, att
Klemming i väsentlig mån höjt Kongl. bibliotekets hela institution så -

[13].

Angående
f■ d. öfverbibliotekarien

G- E. Klemmings
pension.

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

[14]-

Pension för
förre hospitalssysslomannen
F.
L. Kollermans
enka.

som eu allmän kultur- och bildningsanstalt genom det ändamålsenliga
sätt, hvarpå den blifvit anordnad i dess nya byggnad i Humlegården.

På grund af sådana förtjenster och då Kongl. biblioteket fortfarande,
genom det arbete Klemming i mån af helsa och krafter derstädes
utförer, får tillgodogöra sig hans insigt och erfarenhet, tvekar
jag icke att tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes påkalla Riksdagens
medverkan till beredande åt Klemming af den förmån, hvarom
han anhållit. Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen medgifva, att Klemming må, utöfver den pension,
som eljest tillkommer honom, årligen under sin återstående lifstid,
räknadt från och med år 1891, uppbära från allmänna indragningsstaten
ett belopp af 2,000 kronor.»

Häruti instämde Statsrådets öfriga ledamöter.

Slutligen föredrog departementschefen:

Eu till Kong]. Maj:t af direktionen för Upsala centralhospital
insänd, af enkan efter den 9 November 1889 aflidne förre sysslomannen
vid nämnda hospital E. L. Kallerman, Elisabeth Maria Emilia Kallerman,
född Voss, gjord underdånig ansökning, deri hon, med bifogande
af prest- och läkarebetyg äfvensom styrkt transsumt af den efter mannen
hållna bouppteckning samt under åberopande att hennes man vant i
statens tjenst en tid af 36 år och innehaft sysslomansbefattningen 34
år, samt att lian, som haft eu lön af 1,200 kronor jemte fri bostad
och några mindre löneförmåner och som, från år 1871, uppburit pension
till samma belopp som lönen, haft att uppfostra fyra barn, underdånigst
anhållit, att, då i boet funnes en skuld af 2,305 kronor 4 öre, men
tillgångar till belopp af endast 332 kronor 23 öre, samt sökanden med
synnerligen klen helsa och i saknad af något som helst offentligt understöd
vore urståndsatt att med arbete förtjena hvad till hennes uppehälle
erfordrades, Kongl. Maj:t täcktes göra framställning hos Riksdagen om
pension för sökanden under hennes återstående dagar till det belopp,
som med afseende å den af mannen innehafda tjenstebefattning kunde
finnas skäligt.

Å denna ansökning hade hospitalsdirektionen tillstyrkt nådigt bifall
med vitsordande af Kallermans långvariga och för hospitalet gagnande
tjenstgöring samt hans enkas behof af understöd; hvarefter
Medicinalstyrelsen, då i förevarande fall särskildt ömmande omständigheter
syntes föreligga, i afgifvet utlåtande hemstält om beredande af
ett årligt understöd åt sökanden till belopp af 350 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande jemväl infordrats, hade, då af det
företedda bouppteckningsinstrumentet inhemtades, att en brist i boet

Tionde hufvudtiteln: bil. 5.

förefuunes till belopp af 1,972 kronor 81 öre, och genom läkarebetyget
vore styrkt, att sökanden, som vore född den 16 April 1836 och således
54 år gammal, sedan många år varit sjuk och efter mannens frånfälle
sängliggande samt att äfven med det gynsammaste förlopp af sjukdomen
hennes arbetsförmåga vore för lång tid fullt bruten, för sin del
tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen på sätt Medicinalstyrelsen
föreslagit.

Med anledning af hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja en årlig pension
af 350 kronor till enkan Kallerman, att utgå från allmänna indragningsstaten
från och med 1891 års början och så länge hon i sitt nuvarande
enkestånd förblefve.

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående
fem punkter upptagna ärenden i underdånighet
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen
i nåder gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag
härom till Finansdepartementet öfverlemnas för behörigt
iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Alfred Zimmerman.

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

[15.]

Pension för
vice professorn
G. W.
Palms enka.

Utdrag af ‘protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31
December 1890.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Härefter föredrog departementschefen, Herr Statsrådet Wennerberg:

En åt framlidne läraren vid akademiens för de fria konsterna
läroverk, vice professorn Gustaf Wilhelm Palms efterlemnade enka
Eva Sofia Johanna Palm, född Sandberg, i underdånighet gjord ansökning,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja sökanden
pension å allmänna indragningsstaten till belopp af ett tusen kronor
årligen, att utgå från och med början af år 1891.

Till stöd för denna anhållan hade sökanden anfört, att Palm,
hvilken efter en uppnådd ålder af åttio år afled den 20 September

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

1890, under nära 20 år varit anstäld såsom lärare vid akademiens
läroverk och såsom konstnär intagit ett framstående rum; att han i
anseende till sin höga ålder och aftagande synförmåga under de seuax-e
åren af sin lefnad icke kunnat utföra några arbeten, som medfört
någon nämnvärd inkomst, hvarjemte han en längre tid före sin bortgång
varit sjuk, hvilka förenade omständigheter vållat, att han
icke, oaktadt sparsamhet, kunnat förvärfva något till betryggande af
sökandens framtida utkomst; samt att, enligt vid handlingarna bilagdt
transsumt af bouppteckningen efter Palm, boets behållning allenast
utgjorde 28 kronor 35 öre; och inhemtades af ansökningshandlingarna,
att sökanden, hvilken vore dotter af direktören vid akademiens läroverk,
historiemålare» J. G. Sandberg, vore född den 3 Januari 1825.

Öfver denna ansökning hade akademien för de fria konsterna
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deruti vitsordat, att Palm,
hvilken alltsedan år 1852 i egenskap af akademiens ledamot med
sällspord! intresse deltagit i dess arbeten, från den 1 April 1860 intill
slutet af år 1878 i sin befattning såsom lärare vid akademiens dåvarande
elementarteckningsskola med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina
åligganden, hvadan sökandens anhållan redan ur sådan synpunkt syntes
förtjena afseende; men härtill komme, att Palm, hvars enda säkra inkomst
under de senare åren varit den pension å 1,600 kronor, hvilken han
från allmänna indragningsstaten åtnjutit, i följd af tilltagande ålderdom
samt allt ovissare och knappare inkomst af sitt arbete icke kunnat
efterlemna några besparingar samt att det mindre understöd, som kunde
beredas Palms enka från den inom akademiens lärarekår bildade enskilda
pensionsförening, endast kunde vara att betrakta såsom någon lindring i
hennes vid redan framskriden ålder iråkade ekonomiska svårigheter;
på grund hvaraf akademien i underdånighet förordat pension åt sökanden
till det belopp, Kongl. Maj:t kunde täckas i nåder bestämma; och
hade Statskontoret, som öfver ifrågavarande ansökning jemväl afgifvit
underdånigt utlåtande, tillstyrkt pension för sökanden till belopp af
500 kronor.

Me£ afseende å hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde Statsrådet,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja vice professorn
Palms enka, Eva Sofia Johanna Palm, född Sandberg, en årlig pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af femhundra kronor, att utgå
från och med 1891 års början under hennes återstående lifstid, så
länge hon förblefve enka.

En af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län med [16.]
skrifvelse den 29 September 1890 till Kongl. Maj:t insänd och dervid Pension för

‘ provinsiål -

läkaren J. F.
Svedberg.

32 Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

till bifall förordad, af provinsialläkaren i Stockholms distrikt, medicine
doktorn Johan Fredrik Svedberg gjord underdånig ansökning, att han,
hvilken under 21 års tid varit i statens tjenst anstäld dels såsom extra
ordinarie tjensteman i Sundhetskollegium och Medicinalstyrelsen, der
han sedan'' 1870 haft det tidsödande och maktpåliggande uppdraget
att granska apoteksräkningar, dels ock sedan den 13 April 1883 såsom
provinsialläkare i nämnda distrikt och hvilken, såsom född den 8 Oktober
1828, uppnått en lefnadsålder af 62 år, måtte, då han under de senare
åren ofta varit af sjukdom urståndsatt att sköta sin provinsialläkaretjenst
och, enligt handlingarna bilagdt läkarebetyg, i följd åt kronisk
sjukdom icke vidare kunde bestrida de till tjensten hörande förrättningar,
undfå en årlig pension af ettusen åttahundra kronor, att af
allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter
den, då afsked från tjensten kunde varda honom beviljadt..

Medicinalstyrelsen, som öfver denna ansökning afgifvit infordradt
utlåtande, hade deruti på det varmaste tillstyrkt bifall till densamma,
dels på grund deraf att Svedberg med särdeles nit och pligttrohet
under en lång följd af år bestridt, de befattningar och uppdrag, som
honom lemnats, dels emedan han begärt ett mycket måttligt pensionsbelopp,
utvisande både oegennytta och grannlagenhet, enär han, om han
endast begärt tjenstledighet, skulle komma att uppbära vida större belopp,
i synnerhet som han om två. år skulle blifva berättigad till oOO kronors
ålderstillägg och genom nya staten för provinsialläkare till 750 kronors
hushyresersättning; hvartill äfven komme, att det för distriktet måste
vara förmånligt att erhålla en yngre och kraftigare läkare; och hade
jemväl Statskontoret i afgifvet utlåtande lika med Medicinalstyrelsen den
gjorda ansökningen till bifall förordat.

Statsrådet hemstälde, med hänsyn till hvad i ärendet förekommit,
det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja provinsialläkaren
Svedberg en årlig pension å allmänna indragningsstaten. af ettusen
åttahundra kronor, att utgå under hans återstående lifstid tian och
med månaden näst efter den, då atsked från tjensten blefve honom
beviljadt. *

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående
tvänne punkter upptagna ärenden i underdånighet
tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle proto -

Nionde hufvudtiteln: bil. 6.

kolisutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för'' behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
II. Westerling.

Bill. till Rikd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

[18.]

Kreditiv för
upprätthållande
af
arméns pensionskassas

egen pensionering
samt
till fyllnadspensioner.

Utdrag af protokollet öfver l a n d t för sv ars är end en, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 12 December 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åicerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för Landtförsvarsdepartementet, Statsrådet Friherre Palmstierna
föredrog i underdånighet:

Departementschefen anförde härefter:

»I afseende å beloppet af det kreditiv, som för 1892 kan blifva
erforderligt dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering och dels till fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar, har direktionen öfver nämnda kassa uti underdånig
skrifvelse den 24 sistlidne September erinrat, att direktionen
förlidet år, då fråga förevar om anslagsbehofvet för år 1891, tillkännagifvit,
att den allmänna räntans fortgående fallande förorsakat sådan

Nionde hufvudtiteln: bil. 7.

minskning i pensionskassans inkomster, att de för åren 1889 och 1890
beviljade kreditivbeloppen efter ali sannolikhet skulle komma att visa
sig otillräckliga, samt att direktionen af sådan anledning hemstält, att
1891 års kreditivbelopp måtte för att lemna tillgång såväl till bestridande
af pensioneringen för sistnämnda år som till fyllande af den brist,
hvilken antoges komma att uppstå å de två föregående årens anslag,
bestämmas till 1,450,000 kronor eller 75,000 kronor mera, än som i
enahanda afseende utgått för år 1890.

Då emellertid 1891 års kreditiv, på Eders Kong!. Maj:ts nådiga
proposition, af Riksdagen bestämdes till endast 1,425,000 kronor samt,
enligt hvad direktionen anmält, bristen å anslaget för år 1889, under
hvilket år verkningarne af räntefotens fallande ännu icke hunnit göra
sig fullt gällande, utgjort 765 kronor 66 öre, och dertill komme, att
dylik brist måste antagas skola uppstå med ännu högre belopp för
innevarande och nästkommande år, har direktionen förklarat sig anse
förhöjningen i anslaget för år 1892 icke böra beräknas lägre än till

50,000 kronor; och anhåller direktionen alltså, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes under vanliga vilkor af Riksdagen för ifrågakomma ändamål
äska ett belopp af 1,475,000 kronor.

Sedan direktionens skrifvelse afläts, hafva väl i viss mån ändrade
förhållanden å allmänna penningemarknaden inträdt, och det torde måhända
kunna ifrågasättas, huruvida räntefotens sjunkande skall under
åren 1891 och 1892 komma att öfva så stort inflytande å kassans egna
inkomster, som direktionen förutsatt. Då emellertid nämnda inflytande
under större delen af innevarande år måste i hög grad hafva gjort sig
gällande och sålunda bristen i kassans tillgångar för detta år antagligen
skall visa sig uppgå till högre belopp än för år 1889, och dertill kommer,
att enligt de tid efter annan under året från kassan inkomna uppgifter
fyllnadspensionsstaten varit i ständigt stigande och vid årets
slut torde komma att i rundt tal kräfva 50,000 kronor mera än närmast
föregående år, vid hvilket förhållande föga sannolikhet förefinnes, att
den ännu fortgående så att säga normala stegringen i nämnda stat
skall för år 1892, om hvilket nu är fråga, visa sig afsevärdt mindre,
har jag icke tilltrott mig att frångå den beräkning i fråga om kreditivbeloppet
för nämnda år, som direktionen uppgjort.

Jag hemställer alltså i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen

Monde hufvudtiteln: bil. 7.

att å extra stat för år 1892 anvisa ett kreditiv af 1,475,000 kronor,
att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för
pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels
till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående;

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år
1891 anslagna medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets
pensionering användas.»

Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
Statsrådets öfriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle utdrag
af detta protokoll tillställas Finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Eugene Peyron.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12
Januari 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkekhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkekhielm,

Östergren,

Groll,

WlICBLAD.

Härefter yttrade departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen:
De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutit äska af Riksdagen för år 1892, utgöra
sålunda:

Bill. till Kiksd. Prat. 1891. 1 Sand. 1 Afd.

Sammanfattning
af
utgifterna
under hufvudtitlarne.

Anslag utom
hufvudtitlarne.

Riksgålds kontorets ställning.

2 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

I hufvudtiteln: ordinarie............................................ kronor 1,320,000: —

II	11	ordinarie:	kronor	3,854,107	—
	extra:	11	81,093	—	11	3,935,200: —
III	11	ordinarie:	11	606,750	—
	extra:	11	4,500	—	11	611,250: —
IV	11	ordinarie:	11	20,703,200	—
	extra:	11	2,343,800	—	11	23,047,000: —
V	11	ordinarie:	11	6,258,740	—
	extra:	11	2,500,360	—	11	8,759,100: —
VI	11	ordinarie:	11	4,845,866	—
	extra:	11	2,032,134	—	11	6,878,000: —
VII	11	ordinarie:	11	16,343,066	—
		extra:	11	783,234	—	11	17,126,300: —
VIII	11	ordinarie:	11	12,318,582	—
		extra:	11	1,616,018	—	11	13,934,600: —
IX	11	ordinarie:	11	2,915,550	—
		extra:	11	1,475,000	—	11	4,390,550: —

kronor 80,002,000: —

Jag bör vidare erinra derom, att Eders
Kongl. Maj:t förut denna dag på föredragning af
chefen för Civildepartementet beslutit föreslå Riksdagen
att till utgående under år 1892 utom hufvudtitlarne
å riksstaten anvisa:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
trafikerade jernvägar ... kronor 1,200,000: —

„ fortsättning af arbetena
å stambanan norr om

Vännäs... ........................ „__4,000,000: — „ 5,200,000: —

Fullmäktige i Riksgäldskontoret hafva i skrifvelse
den 13 sistlidne December, som torde få
under Ditt. B biläggas dagens protokoll, lemnat
uppgift å de Riksgäldskontorets utgifter för år
1892, Indika Fullmäktige ansett böra i riksstaten
uppföras. Enligt denna Fullmäktiges beräkning
utgöra dessa siffror:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis ............... kronor 015,250: —

Transport kronor 615,250: — kronor 85,202,000: —

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 615,250:— kronor 85,202,000: —
annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld
kronor 12,380,870: —
efter afdrag af
de till Riksgäldskontoret
ingående
rånte- och
kapitalbetalningar
kronor 2,810,820: —

förslagsvis................................... „ 9,570,050: - „ 10,185,300:-

Enligt hvad Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 11 Maj 1888 anmält, har Riksdagen, som beslutit,
att för inrymmande af Riksdagen, Riksgäldskontoret
och Justitieombudsmansexpeditionen samt
af Riksbanken skulle uppföras tvenne skilda byggnader
å vestra delen af Helgeandsholmen, i sammanhang
härmed fattat beslut om bildande af en
byggnadsfond för riksdags- och riksbankshus, hvaruti
skulle ingå dels den för uppförande af nytt
riksdagshus bildade fonden, då uppgående med
räntor till 2,900,000 kronor, dels de till nytt hus
för Riksbanken afsätta 1,500,000 kronor, dels af
sådana medel i Riksbanken, som blifvit afsätta för
inlösen af gamla sedlar, en summa af 255,000
kronor, dels ock under 7 års tid årligen ett anslag
af 250,000 kronor eller tillsammans 1,750,000
kronor, hvarigenom denna byggnadsfond skulle
uppbringas till en totalsumma af 6,405,000 kronor.

I öfverensstämmelse härmed har Riksdagen af nyssnämnda
1,750,000 kronor på extra stat för hvardera''
af åren 1889, 1890 och 1891 anvisat ett belopp
af 250,000 kronor; och bör för ifrågavarande
ändamål för år 1892 afsättas enahanda belopp eller ,, 250,000:—-

Summan af statsverkets utgifter för år 1892

uppgår således till ........................................................ kronor 95,637,300: —

Statsverkets tillgångar för den förevarande

statsregleringen äro beräknade till ...................... kronor 96,207,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma „ 95,637,300: —-

återstår ett belopp af ............................................... kronor 569,700: —

afsättning
till byggnadsfonden
för
riksdagsoch
riksbankshus.

4 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Afsättning På framställning af Eders Kong!. Maj:t beslöt nästlidet års Riksdag

lättande^} a^i till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och.
åtgärder för sjukkassors bildande, i riksstaten för år 1891 uppföra ett belopp af 100,000
h''h]c7''il kronor, dervid Riksdagen anförde, att, ehuru frågan om olycksfallsförsäkförsäkring
ring för arbetare och bildandet af sjukkassor vid samma års Riksdag icke
sorl bildande vum1^ lösning i den del, som afsåga i Eders Kongl. Maj:ts till Riksdagen
’ aflåtna propositioner om försäkring för olycksfall i arbetet och om anslagtill
en riksförsäkringsans tält, Riksdagen likväl, då dessa frågor säkerligen
i en eller annan form åter komme under Riksdagens behandling, för att,
sedan åsigterna om rätta sättet för frågornas lösning slutligen enats,
lyckligen ordnas, ansett sig böra besluta afsättning af medel för ändamålet.

Efter samråd med chefen för Civildepartementet anser jag mig
böra förorda, att för ifrågavarande ändamål må äfven af öfverskottet
å den nu föreliggande statsregleringen afsättas enahanda belopp eller

100,000 kronor.

Afsättning Med anledning af upptagandet utaf 1888 års från obligations titt

fonden inriehafvarnes sida ouppsägbara svenska tre procent statslån beslöt
amortering af 1889 års Riksdag, att till de under Riksgäldskontorets förvaltning ståstatsskuldm.
en(Je liqvidations- och amortissementsfonderna skulle årligen, räknadt
från och med år 1890, utbetalas en annuitet till belopp motsvarande
fyra procent af den för nämnda lån erhållna valuta, eller 885,333 kronor
33 öre, af hvilken annuitet ränta å 1888 års lån främst skulle utgå,
men återstoden användas till amortering å statsskulden medelst ökad
utlottning eller obligationsinköp tid efter annan. Beloppet af nyssnämnda
annuitet bestämdes med hänsyn dertill, att, då låneaftalet angående
1888 års lån afsåg konvertering af belopp tillhörande 1872 och
1878 årens lån och således hela den, efter afdrag af kapitalrabatten,
inflytande valutan komme att användas till betalning af skuld, löpande
med fyra procent årlig ränta och utgörande samma belopp som det,
hvartill nämnda valuta uppginge, för 1888 års lån en annuitet ansågs
böra anvisas till beloppet lika med räntan å den till konvertering afsedda
skulden, hvilket belopp sammanfölle med fyra procent å valutan
för 1888 års lån efter afdrag af kapitalrabatten. I Fullmäktiges i Riksgäldskontoret
förut omförmälda förslagsberäkningar för åren 1891 och
1892 är för hvartdera året af berörda annuitet, 885,333 kronor 33 öre,
ett belopp af 800,000 kronor beräknadt såsom ränta å 1888 års lån,
hvaremot återstoden, eller 85,333 kronor 33 öre, i enlighet med 1889
års Riksdags beslut afsätta till fonden för extra amortering af statsskulden.

Vid de senare årens statsregleringar har det förfarande iakttagits,
att det öfverskott, som uppstått efter det medel anvisats för öfriga

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 5

statsbehof, blifvit afsatt till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.
Då statsverkets ställning för närvarande är så gynsam, att, oaktadt
anslagen till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jernvägar
och till fortsättning af stambanebyggnaden till dessa anslags hela belopp,

5.200.000 kronor, kunnat uppföras å riksstaten, ett icke obetydligt
öfverskott föreligger, har det synts mig böra komma under öfvervägande,
huruvida icke, jemte det viss afsättning till kassaförlagsfonden
egde rum, en del af det förefintliga öfverskottet borde användas till
ökad afbetalning å statsskulden och för sådant ändamål afsättas till
nyssnämnda fond för extra amortering af berörda skuld. Vid de skedda
afsättningarne till kassaförlagsfonden har man utgått från det antagande,
att denna fond, för att kunna på ett tillfyllestgörande sätt
fylla sitt ändamål, borde uppbringas till ett belopp af minst 15,000,000
kronor, och denna beräkning vinner jemväl stöd af ett utlåtande i ämnet,
som på mitt föranstaltande afgifvits af de jemlikt nådigt beslut af den
29 Oktober 1888 för utredande af vissa med skattelagstiftningen i
samband stående frågor tillkallade personer och hvilket utlåtande torde
få under lit-t. C biläggas dagens protokoll. Då kassaförlagsfonden,
hvilken vid 1891 års slut kommer att utgöra 13,240,907 kronor 27 öre,
således ännu icke blifvit uppbragt till det såsom erforderligt ansedda
beloppet, lära afsättningarne för ändamålet ännu någon tid böra fortgå,
men att märka är härvid, att, då, på sätt i nyssnämnda utlåtande
närmare utvecklas, förefintliga odisponerade öfverskott å äldre statsregleringar
fylla samma funktion som kassaförlagsfonden, afsättningarne
till denna fond utan olägenhet kunna under en tid, då, såsom för närvarande
är förhållandet, dylika öfverskott till betydligt belopp innestå hos Statskontoret,
bestämmas till mindre belopp, än eljest borde ifrågakomma.
A andra sidan är uppenbart, att, derest vid tillfällen, då rikliga tillgångar
förefinnas för statens uppgörande, en del af dessa användas till
ökad afbetalning på statsskulden, sådant måste verka till lättnad
vid kommande statsregleringar. Jag finner mig derföre böra förorda,
att af den del af öfverskottet å 1892 års statsreglering, som
efter afdrag af den af mig föreslagna afsättning till underlättande af
åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande
komme att återstå, eller 469,700 kronor, visst belopp må afsättas till
ofvannämnda fond för extra amortering af statsskulden utöfver det af
k ullmäktige i Riksgäldskontoret i sådant afseende redan beräknade
beloppet, 85,333 kronor 33 öre, och synes mig denna ytterligare afsättning
lämpligen kunna bestämmas till ett belopp, som motsvarar tre
gånger den af Fullmäktige beräknade afsättningen, eller i rundt tal

255.000 kronor, i hvilket fall alltså afsättningen i sin helhet komme

6 Finansplanen: statsrådsprotokollet.

att uppgå till 340,333 kronor 33 öre. I öfverensstämmelse härmed
hemställer jag, att det i förut omförmälda förslagsberäkning öfver
Riksgäldskontorets utgifter för år 1892 till annuiteter å de fonderade
statslånen samt räntor å öfrig statsskuld — hvilken rubrik lämpligen
torde böra ändras till: »räntor å statsskulden och af betalningar å de
fonderade statslånen» — upptagna belopp, 12,380,870 kronor, må höjas
med 255,000 kronor till 12,635,870 kronor, hvarigenom beräkningen af de
Riksgäldskontorets utgifter för nyssnämnda år, för hvilka ersättning bör
af statsverkets medel beredas, skulle erhålla följande utseende:

Statsverkets

kassaförlags fond.

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

m. m., förslagsvis............ kronor 615,250: —

räntor å statsskulden och
afbetalningar å de fonderade
statslånen

kronor 12,635,870: —
efter afdrag
af de till
Riksgäldskon
toret ingående
rånte-
och kapitalbetalningar kronor

2,810,820: —

förslagsvis................................ „ 9,825,050: — kronor 10,440,300: —

Statsverkets kassaförlagsfond utgjorde enligt 1889 års rikshufvudbok
vid samma års slut......................................... kronor 12,463,507:27.

Till fonden har vidare afsatts:
enligt riksstaten för år 1890 kronor 86,200: —

,,,,1891 „ 691,200:- „ 777,400:-

livadan fonden vid innevarande års utgång kommer
att, på sätt jag redan nämnt, utgöra............ kronor 13,240,907: 2 7.

'' Åberopande hvad jag i sammanhang med frågan om afsättning
af medel till fonden för extra amortering af statsskulden anfört i fråga
om ytterligare afsättning till kassaförlagsfonden, hemställer jag, att
den del af det ofvan beräknade öfverskottet för år 1892, som återstår
efter frånräknande af de föreslagna afsättningarne till underlättande af
åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande
samt till fonden för extra amortering af statsskulden, eller 214,700

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 7

kronor, må afsättas till statsverkets kassaförlagsfond, hvilken, i händelse
af bifall härtill, skulle vid 1892 års slut uppgå till 13,455,607
kronor 27 öre. ’

I sammanhang1 med framläggande för Riksdagen af förslag till
riksstat torde Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att vid statsregleringen
för år 1892 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj
1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarne å
hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla hvad departementschefen sålunda
hemstält och åt honom uppdraga att, sedan
han erhållit protokollsutdrag om hvad som efter de
öfriga departementens föredragning blifvit beslutadt
med afseende å statsregleringen, uppsätta och till
justering inför Kong]. Maj:t anmäla förslag till nådig
proposition angående statsverkets tillstånd och behof
i enlighet med Kong!. Maj:ts nu i ämnet fattade beslut.

Disposition
af besparingarne
å hufvudtitlarne.

Ex protocollo:
Adolf von Hof sten.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Med anledning af Eder skrifvelse den 10 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få härmed till
Eder öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar öfver Riksgäldskontorets
sannolika ställning vid slutet af hvardera året 1890 och 1891
samt redan nu påräkneliga inkomster och utgifter år 1892.

1 dessa beräkningar äro såsom vanligt ej upptagna inkomster, utgifter
och behållningar för de särskild! förvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden, de fonderade lånens liqvidations- och amortissementsfonder
samt fonden för extra amortering af statsskulden; och enär
de utgifter, som af upplåningen för jernvägshypoteksfonden föranledts,
böra med de till fonden ingående rånte- och kapitalbetalningar bestridas,
finnes i beräkningarne ej bland utgifterna uppförd den andel
af annuiteten för 1878 års statslån, som belöper å de återstående obligationer
af nämnda lån* genom hvilkas försäljning medel till utlåningen
från jernvägshypoteksfonden anskaffats och hvilkas valuta ännu för
fondens räkning användes.

Stockholm den 13 December 1890.

ER. GEST. BOSTRÖM.

ALB. ANDERSON.
EDW. SEDERHOLM.

PER SAMZELIUS.
CLAES WERSÄLL.

J. NORDENFALK.
OTTO M. HÖGLUND,

P. R. Rabc.

Bill. till RiJcsä. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster oeli

Riksgäldskontorets kassabehållning den 11 December
1890.................................................................... 472,775:09

Kapitalfordran för tills vidare förräntade medel:

emot uppköpta obligationer...... 1,452,408: 17

„ reverser och depositionsbevis
.................................... 8,596,800: — 10,049,208: 17

Fordran af fonderna .................................................... 39,027: 5 2

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda

föremål anvisade låneunderstöd........................... 1,423,000: —

Ränta å utgifna belopp från odlingslånefonden...... 86,921: 0 8

Genom förräntande af tills vidare utlånta medel... 50,000: —

10,501,010

1,559,921(08

Transport |12,120,931|86

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 3

Utgifter från och med den 11 December 1890 till samma års sint.

Utgifter.

Riksdags- och revisionskostnader.................................... 15,000

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek ............. 3,000

Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret ............ 5,500

Ränta å gamla 5 %-lånet, å Konung Carl XlII:s hemgiftskapital

samt å Göta kanals reparationsfond .............................................

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter ........................

Vid 1879 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
anvisadt anslag, högst 4,000,000 kronor,
för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jern
väg, återstoden

730: 31

Vid 1885 års riksdag till utgående under år 1887

anvisade medel, 2,350,000 kronor, för jernvägens
mellan Hudiksvall och Näsviken inköp och ombyggnad
m. in., återstoden af det för inlösen af
i jernvägen intecknade obligationer anvisade belopp
105,624 kronor 7 öre....................................... 5,624: 07

Låneunderstöd för enskilda jernvägar:

Ur 1886 års fond för 1890 anvisade 1,000,000 kronor, återstoden

O dlin g slånefond en:

vid 1883 års riksdag anvisade medel:

återstoden af 1888 års anslag, 525,505: 84,...... 425,505: 84

365,406: 34

vid 1888 års riksdag anvisade medel:

1889 års anslag

23,500 —

9,153

21,482

6,354

390,300

Transport 365,406: 34 425,505: 84 | 450,790[47j

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontor ställnin.

Transport

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

1890 års anslag......

efter afdrag af de
för sistnämnda år
beräknade, till
Kongl. Statskontoret
inflytande
annuiteter å odlingslån
............... 145,860:

Transport 365,406: 34
1,000,000: —

425,505: 84

854,140:— 1,219,546: 3 4

450,790

1,645,052

Beräknad behållning vid 1890 års slut...............................................110,025,089

18
21

Summa kronor |12,120,931 86

4 7

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1891 års början

10,025,089 21

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an -

visade låneunderstöd............................................... 2,640,000: —

Afbetaluingar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868 års

missväxt...................................................................... 1,120: —

Ränta å 1885 —1891 års hela anslag för odlings lånefonden

.................................................................. 184,000: —

Genom förräntande af tills vidare utlånta medel ... 150,000: —

Medgifven kapitalafbetalning å Borås jernvägsaktiebolags lån

2,975,120 —
300,000^—

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1891 upptagna riksdags- och revisionskostnader,
aflöningar m. m. äfvensom annuiteter å de fonderade

lånen samt räntor å öfrig statsskuld ............... 13,020,320: —

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma tid beräknade inkomst af

rånte- och kapitalinbetalningar................. 2,975,120:— BO,045,200___

Upplåning:

Vid 1890 års riksdag beräknad återstående upplåning för 1890

och föregående år........................... 1,215,738: 9 4

Transport 1,215,738: 94 :23,345,409j21

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäld skontorets ställning. 7

Inkomster och Utgifter år 1891.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöning ar:

riksdags- och revisionskostnader ...... 500,000: —

kostnader för Riksdagens hus........... 12,000: —

„ ,, „ bibliotek 2,000: —

löner, arfvoden och expenser vid

Riksgäldskontoret .......................... 04,925: —

löner på indragnings- och pensions stat

vid dito .................................... 14,075:—■

aflöning, resekostnad och expenser
för Justitieombudsmannen och hans
expedition ........................................ 21,800: —

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen .......................................

anslag till ränta och Kapital. Ränta.

amortissement
för 1860 års lån emot

premieobligationer 131,111:11 161,888:89

„ 1878 års lån emot

A.% obligationer... 265,862:4 0 580,099:12

,, 1880 års lån emot

4% obligationer... 1,197,900:— 4,419,162: —
„ 1886 års lån emot

3\% obligationer 168,000:— 1,739,826:07
Transport 1,762,873: 51 6,900,976: 6 8

614,800: —

300,000: —

914,800: -

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 1,215,738: 94

23,345,409 21

Vid samma års riksdag medgifven
upplåning för år 1891:
till låneunderstöd för enskilda

jernvägar............... 1,000,000: —

! till betäckande af

j den för år 1891

från Riksgäldskontoret
beräknade utgift
för odlingslå nefonden

............... 871,500:— 1,871,500:— 3,087,238: 9 4

För inköp af jernvägen mellan Luleå och norska

gränsen, högst............................................................... 7,000,000: — J

Skilnaden mellan vid samma års riksdag beräknade
valutan i kronor för 1890 års 34 % obligationer.
.................................................. 35,555,555: 5c

och det influtna beloppet........... 35,377,777: 7 8 177,777:78

'' 10,265,016: 72

som minskas med:

redan verkstäld upplåning genom sålda
obligationer af 1887 års 3/h %

lån.......................................................

skilnaden mellan 1889
års beräknade anslag
till odlingslånefonden 830,000: —
och dess verkliga belopp
enligt Kong], brefvet
den 19 September

1890................................. 3651406:j34

afskrifning å lånet 750,000 kronor till
Lenna—Norrtelje jernvägsaktiebolag,
beviljadt ur 1881 års fond,......

432,728: 75

404,593: er -

802: 0G 901,124:4 7	9,303,892 25
Summa kronor	32,709,301 4 o.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Kapital. Kanta.

Transport 1,762,873: 51 0,900,976: c8
för 1887 års lån emot

914,800:

?.JL

obligationer

080,058:

800,000:

„ 1888 års lån emot
3 % obligationer ...

,, 1890 års lån emot
3}% obligationer 271,555: so 1,239,092: 22
fond för extra amortering
af statsskulden
.............................. 85,333: 3 3

kronor 2,119,762: 40 9,620,726: 90 1^740489-30

ränta å medgifven och beräknad, men ännu icke

. verkstad upplåning.............................................. 350,000: —

dito å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XlII:s
liemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond.
.................................................................. 15,030:7 0

i ör konvertering af Riksgäldskontorets fonderade
lån till belopp, motsvarande inbetalningen af

Borås jernvägsaktiebolag, ...............................................................

Återbetalning af från Kongl. Statskontoret till Riksgäldskontorets
förvaltning aflemnade kassabehållningar.......................................

Vid 1888 ars riksdag anvisade medel för odlingslånefonden:

1891 års anslag............................................................ 1,000,000: —

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till Kongl. Statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån.............................................................. 128,500: —

Lån ur 1886 års fond för enskilda jernvägar, 5,000,000 kronor,
för år 1891 anvisade ...........................

Vid 1890 ars riksdag å Riksgäldskontor et anvisade medel:

för inköp af jernvägen mellan Luleå och norska gränsen, högst
Beräknad behållning vid 1891 års slut

13,020,320

300,000

7,200,000

Summa kronor

871,500

1,000,000

7,000,000

3,317,481

4 6

32,709,301 4 6

Bill. till Rilcsd, Rrol. 18!) 1. 1 Sainl. 1 Afd.

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1892 års början...........................................	3,317,481	4 G
Inkomster: Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål an-visade låneunderstöd................................................ 2,543,700: Afbetalningar å lån till undsättningar inom Krono-bergs och Kalmar län i anledning af 1868 års missväxt............................................................ 1,120: Ränta å 1885—1892 års hela anslag för odlings- lånefonden .................................................................. 216,000: Genom förräntande af tills vidare utlånta medel... 50,000:	2,810,820
Ersättning af statsverkets medel: Motstående för år 1892 upptagna riksdags- och revisionskost-nader, aflöning^ in. m. äfvensom annuiteter å de fonderade lånen samt räntor å öfrig statsskuld............... 12,996,120: efter afdrag af den för Riksgäldskontoret uuder samma tid beräknade inkomst af ränte- och kapitalinbetalningar ................. 2,810,820:	10,185,300
Upplåning till betäckande af motstående utgift från odlingslåne-	854,500

Transport	117,168,10114 G

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Inkomster och Utgifter år 1892.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöning ar:

riksdags- och revisionskostnader...... 500,000: —

kostnader för Riksdagens hus............ 12,000: —

„ ,, ,, bibliotek 2,000: —

löner, arfvoden och expenser vid

Riksgäldskontoret................................. 04,925: —

löner å indragnings- och pensions stat

vid dito.......................................... 14,075: —

aflöning, resekostnad och expenser
för Justitieombudsmannen och hans
expedition ............................................. 22,250: —

615,250: —

Annuitet er och räntor:

till Hans Maj:t Konungen...................................... 300,000: —

anslag till ränta och Kapital. Ränta.

amortissement
för 1860 års lån emot

premieobligationer 131,111: it 161,888:89

,, 1878 års lån emot

4 % obligationer... 276,395: 20 563,166: 77

,, 1880 års lån emot

4 % obligationer... 1,197,900:— 4,371,246: —

„ 1886 års lån emot

3 % % obligationer 168,000:— 1,739,826: 67

ansport 1,773,406: åt 6,836,128:3 3 915,250: —

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Kapital. Ränta.

Transport 1,773,406: 31 6,836,128: 33
för 1887 års lån emot

3 % obligationer 680,058: —

915,250:

1888 års lån emot
3 % obligationer...
1890 års lån emot

800,000:

3 \% obligationer 280,888: 89 1,230,024:44
fond för extra amor -

tering af statsskul -

den ......

85,333: 33

kronor 2,139,628: 53 9,546,210: 77 ^ ggg ggg. 3

380,000: —[

15,030: 7012,996,120

ränta å medgifven och beräknad, men ännu

icke verkstäld upplåning ...................................

ränta å gamla 5 %-lånet, å konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt å Göta kanals reparationsfond.
...................................................................

Vid 1888 års riksdag anvisade medel för odling slånefonden:

1892 års anslag ...................................................... 1,000,000: —j

efter afdrag af för sistnämnda år beräknade,
till Kongl. Statskontoret inflytande annuiteter
å odlingslån .................................... 145,500: —

j Beräknad behållning vid .1892 års slut .......

854,500

3,317,481

Summa kronor 17,168,101

Bih. till Rilcsd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

Bil. Litt. C.

Till Herr Statsrådet cell Chefen för Kong!. Finansdepartementet.

Då vid de under de senare åren uppgjorda statsregderingar medel
anvisats till ökande af statsverkets kassaförlagsfond, så att densamme
vid 1891 års utgång kommer att uppgå till 13,240,907 kronor 27 öre,
har Herr Statsrådet funnit liden vara inne att företaga eu undersökning
om, i hvad mån nämnde fond bör än ytterligare ökas för att motsvara
sitt ändamål, och derföre anmodat oss att åstadkomma eu utredning i
nämnda hänseende.

Med anledning häraf få vi anföra följande.

Behofvet för statsverket af rörelse- eller förlagskapital är påkallad!
af flere orsaker och i främsta rummet af de med budgeten förenade särsk
lida förhållanden.

Staten uppbär exempelvis en del af sina inkomster — grundskatt,
kavalleriregementenas hästvakansspanmål, utgifter för persedelunderhållet
vid rusthållsinfanteriet, trosspassevolansafgift, de under inkomsttiteln »tillfälliga
rotevakansafgifter» inbegripna, till statsverket tills vidare ingående
vakansafgifter af vissa rotar och rusthåll, soldat- och båtsmansvakansafgifter,
arrendemedel, mantalspenningar och bevillning af fast egendom
samt åt inkomst — först i Februari, Mars och April månader året näst
efter det, då de å samma inkomster anvisade utgifter varit att bestrida.
Jemväl en ej obetydlig del af de för ett år påräknade tullmedlen qvarstår
vid årets slut ogulden.

Af denna anledning skulle alltid eu brist uppstå, der ej statsverket
egde förlag för sin kassarörelse. Medel erfordras ock till bestridande ej
allenast af dt'' enligt riksstat för året anvisade utgifterna, utan äfven förskottsvis
af åtskilliga behof. Vidare är ett kassaförlag behöflig! ej mindre
af den anledning, att statsmedelsförvaltningen är fördelad mellan flera
myndigheter, hos hvilka städse måste finnas kontanta medel till bestriTiih.
till Ttilcsd. Prof 1891. 1 Sami. 1 Afä. 1

2 Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

dande af _ hos dem förekommande utgifter, utan äfven derför att statsmedelsutgifterna
icke äro jemnt fördelade under året och ej heller alltid
motsvaras af samtidigt i Kronans kassor inflytande medel. Till belysning
åt sistberörda förhållande meddelas här en uppgift, utvisande månadsvis
de under år 1889 till Statskontoret influtna statsmedel och af detta
embetsverk bestridda statsmedel sutgifter. Vid upprättande af denna uppgift
hav iakttagits, dels att de mellan Statskontoret och Riksgäldskontoret
under året _ förekomna penningetransaktioner, som afsett kassaförstärkning
och till förvaltning öfverlemnade medel, icke upptagits bland vare
sig inkomsterna eller utgifterna, dels ock att de Statskontoret åliggande
utbetalningar till Riksgäldskontoret för bestridande af utgifterna till
annuiteter å statslånen samt riksdags- och revisionskostnader, oberoende
deraf att en eller annan del af det härtill afsedda anslaget öfverlemnats
i förtid till Riksgäldskontoret, upptagits bland utgifterna för de månader,
under hvilka enligt åt Riksgäldskontoret meddelad uppgift dessa utgifter
skolat verkställas.

						Överskjutande	J
		Inkomster.	Utgifter		Inkomster.	Utgifter
Januari	månad.........	3,904,892	80	7,311,416	61			3,406,523	8 1
Februari	)) ........	5,081,615	29	4,172,795	05	908,820	24
; Mars	)) .........	7,243,649	80	9,707,984	15	- -	—	2,464,334	35
j April	:» .........	6,443,218	06	3,767,351	31	2,675,866	7 5
Maj	» .........	4,947,882	31	9,107,025	38	- -	—	4,159,143	07
Juni	)) .........	4,398,014	10	4,795,312	65	- -	—	397,298	55
J uti	)) .........	5,437,754	54	5,324,113	78	113,640	76
Augusti	» .........	6,594,526	16	4,836,501 6,225,830	7 4	1,758,024	42	__
September	........	6,922,405	83	13	696,575	70	__
Oktober	» .........	6,706,430		3,129,711	61	3,576,718	39
.November	» .........	5,916,235	59	6,105,156	99	_ _		188,921	40
December	» .........	5,230,265	2 21	3,203,068	5 5	2,027,196	67

Såsom förklaring öfver det åt ofvanstående uppgift angifna förhållande
mellan inkomster och utgifter under årets olika månader må
här endast omförmälas, att, ehuru de skatter, som erläggas vid de allmänna
kronouppbörd smötena under första halfåret, fortfarande intaga ett

Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond. 3

betydande rum bland statsverkets inkomster under denna tid, beloppet
af de medel, som genom nämnde skatter inflyta till landtränterierna eller
Statskontoret, i anledning af den afskrifning å grundskatterna, som från
och med år 1886 medgifvits, och den lindring i rustning och rotering,
som samtidigt beviljats och vid kronouppbördsmötena kommer vederbörande
till godo till största delen medelst utbetalning af statsmedel,
minskats med omkring 3 millioner kronor; att tullmedlen under förra
hälften af år 1889 influtit med omkring 5-i millioner kronor lägre belopp
än under årets senare hälft; att större delen af annuiteterna å statslånen
samt riksdagskostnaderna förfallit till betalning under första halfåret,
i följd hvaraf Statskontoret af det för detta ändamål anvisade anslag
under nämnde tid utbetalt 7 millioner kronor, hvaremot återstoden,
utgörande något öfver 4 millioner kronor, tillhör sista halfårets utgifter;
samt att af utgifterna från det å riksstatens 8:de hufvudtitel uppförda
anslag till lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor,
för hvilket ändamål år 1889 utbetalts något mera än 3,750,000
kronor, största delen förfallit till betalning från landtränterierna under
Maj och Juni månader. Detta jemte flere andra omständigheter hafva
föranledt, att kassaförstärkningarne från Statskontoret till landtränterierna
under första halfåret uppgått till omkring 3 millioner kronor högre
belopp, än hvad som under det sista halfåret i dylikt hänseende utgått.
Ett rörelsekapital har sedan länge funnits uti kassaförlagsfonden,
förr kallad grundfonden, som ursprungligen uppkommit genom öfverskott
å beräknade inkomster och besparingar å anslag, och består af de bokförda
statsmedelstillgångar, som icke tillhöra den i rikshufvudbok en under
benämning af »fonden för reserverade medel» upptagna särskilda räkning
öfver öfverskott och brister å statsregleringame. Ännu vid 1881 års
slut utgjorde denna fond endast 4,985,638 kronor 27 öre. Vid statsregleringarne
tid efter annan vidtagna åtgärder föranledde emellertid
dertill, att fonden dåmera var för ändamålet alldeles otillräcklig. 1 detta
hänseende må erinras dels om den år 1873 verkstälcla öfverflyttningen
på Statskontoret åt den till Riksgäldskontor*1 förut ingående uppbörden
åt allmänna bevillningen, hvilken, såsom förhållandet nu är med bevillningen
af fast egendom samt af inkomst, inflöt först året efter det, för
hvilket densamma var beräknad för bestridande af de i riksstaten upptagna
utgifter, dels ock om den vid senast verkstälcla löneregleringar
för armén, häradshöfclingarne och landsstaten in. in. samt i sammanhang
med förändrad organisation af hospitalsväsendei beslutade indragning
såväl af boställen och hospitalsegendomar och dessas utarrendering för
statsverkets räkning som af ersättningar för den till befälsaflöning och
hospitalen förr anslagna grundskatt, i följd af Indika åtgärder aflöningarne

4 Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

samt anslagen till hospitalsväsendet utbetalas under det löpande året,
hvaremot arrendeafgifterna och den grundskatt, för hvilken ersättning
utbetalts, inflyta först under det följande.

Dessa förändringar i budgeten jemte det mindre gynnsamma resultatet
af 1878 ars statsreglering’ föranledde dertill, att Riksgäldskontoret
måste under loppet åt åren 1878 och 1879 tillhandagå Statskontoret med
kassaförstärkningar till det betydliga beloppet af 16,500,000 kronor,
hvaraf 12,000,000 kronor under år 1878 och 4,500,000 kronor under år 1879.

Behöflighe t eu åt kassaförlagsfondens ökning till så st ort belopp,
att Statskontoret skulle kunna bestrida statsverkets utgifter utan att
annat än undantagsvis anlita Riksgäldskontoret om kassaförstärkning, blef
äfven af 1881 års Riksdag erkänd, och för sådant ändamål hafva af denna
och följande Riksdagar anvisats medel, så att kassaförlagsfonden vid 1889
års slut utgjorde 12,463,507 kronor 27 öre och, med tillägg af hvad
som i 1890 och 1891 årens riksstater blifvit till fondens förstärkande
anvisadt, vid sistnämnda års slut kommer att utgöra 13,240,907 kronor
27 öre.

Kassaförlagsfonden skulle emellertid, äfven sedan den blifvit sålunda
förstärkt, icke varit tillräcklig att förekomma Riksgäldskontorets
anlitande om kassaförstärkning i vida högre grad, än som skett, derest
icke andra tillgångar förefunnits och kunnat användas jemte kassaförlagsfonden.

Bland dessa tillgångar förekomma till en början de på statsreglelingarne
uppkomna öfverskott. Enligt rikshufvudböckerna utvisa statsregleringarne
för de sistförflutna tolf åren följande resultat :

Öfverskott.

Brist.

987,331

1 7
Öl
20
64
89
48

2,754,276
4,889,322
5,073,592
6,979,741
8,026,728
8,609,528 04
4,717,113 23j

9,693,605 |9s!
5,887,638 46

1,434,389 s 41

4,753,692

År

.»

:»

))

1878

1879

1880
1881
1882

1883

1884

1885

1886 .

1887

1888 .
1889 .

Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

Hvad särskilt angår bristen i 1887 års statsreglering, har densamma
till hufvudsakligaste delen uppkommit dels genom förändring i
sättet för beräkningen af bränvinstillverkningsmedlen och i sammanhang
dermed i samma års rikshufvudbok verkstäld afkortning af statsverkets
fordran för skatt å bränvin, som vid 1886 års slut var qvarliggande å

nederlag, .......................................................................... kronor 3,944,368: 0 9

och dels i följd af den jemlikt Kongl. brefvet den
13 Juli 1887 medgifna nedsättning med 10 procent
i en del af 1886 års till statsverket ingående
arrendeafgifter jemte den enligt Kongl. brefvet
den 11 derpåföljde November föreskrifna eftergift
i de s. k. skilnadsarrendena ................................... ,, 265,043: 18

tillsammans kronor 4,209,411: 27.

Derest icke nu omnämnda undantagsförhållanden inträffat, hade
bristen i 1887 års statsreglering således utgjort endast 544,281 kronor
26 öre. Numera upptages bränvinstillverkningsskatten i rikshufvudbok eu
med endast det belopp, som verkligen influtit, i följd hvaraf någon afkortning
derå icke vidare kan ifrågakomma.

Det betydliga öfverskottet å 1888 års statsreglering är till väsentlig
del föranledt af de under nämnda år vidtagna förändringar i tullag.
stiftningen. Genom Kongl. kungörelsen den 11 Februari 1888 bestämdes
nemligen såsom tilläggsafgifter till då gällande tulltaxa vissa tullsatser
å spanmål, mjöl, gryn, malt och kli att från och med den 14 i samma
månad tillämpas vid införsel af dessa varuslag, och genom den af Kong!.
Maj:t den 18 påföljde Juni gillade och fastställda tulltaxa, hvilken från
och med den 1 Juli samma år trädde i tillämpning, påfördes åtskilliga
andra varuslag vid införsel nya eller förhöjda tullsatser. Häri ligger
hufvudsakligen orsaken dertill, att tullmedlen, hvilka i riksstaten för år
1888 beräknats till 29,000,000 kronor, för samma år lemnade ett öfverskott
af 8,644,953 kronor 18 öre.

Då, såsom af ofvanstående uppgift inhemtas, resultatet af statsregleringarne
under de tolf sistförfluten åren utfallit så, att två år utvisa
brist och de öfriga åren öfverskott, Indika likväl varit mycket
vexlande, är det tydligt, att tillgångar af ifrågavarande beskaffenhet till
väsentlig del måste anses vara tillfälliga och således icke i någon större
omfattning böra påräknas för bestridande af utgifter af ständig natur.

Från och med den statsreglering, som förelädes 1881 års Riksdag,
hav vid uppgörande af statsregleringen för det budgetår, som följt näst

6 Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

efter hvarje Riksdags sammanträde, det förfarande iakttagits, att befintligt
öfverskott å statsregleringen för det år, som närmast föregått Riksdagens
sammanträde, icke tagits i beräkning, utan endast öfverskottet
för året näst före det nämnda och för hvilket räkenskaperna blifvit fullständigt
afskräde. Således blefvo öfverskott för år 1879 beräknade vid
statsregleringen för år 1882, öfverskotten för år 1880 vid 1883 års statsreglering
o. b. v. Denna ordning, från hvilken dock vid 1889 års Riksdag
af särskilda orsaker i viss mån skedde undantag, bar till följd, att
öfverskottet å ett års statsreglering är tillgängligt i statens kassor två
ar, innan det för eu blifvande statsreglering kommer till användning,
samt att, när öfverskott å två eller flera på hvarandra följande statsregleringar
uppstå, årligen kunna för kassarörelsen disponeras, utom det
löpande årets öfverskott i den män de hinna inflyta, jemväl öfverskott
för de båda nästföregående åren, med iakttagande dervid att hvad af
de tillgängliga medlen icke erfordras till statsmedelsutgifterna blifver till
Riksgäldskontoret för förvaltning öfverlemnadt.

hör 1879 års statsreglering togos i beräkning öfverskotten för år
1877. Statsregleringen för ar 1878 lemnade brist och i 1880 och 1881
årens riksstater förekom ej något öfverskott från föregående år, varande
_ deremot i sistberörda års riksstat anvisade 2,372,657 kronor 41
öre till betäckande åt brist i föregående statsregleringar, hvilken brist
uppkommit dels, såsom ofvan nämnts, i 1878 års statsreglering och dels
derigenom att den i 1879 års riksstat uppförda behållning från 1877 års
och föregående statsregleringar i verkligheten understeg det i riksstat^!
beräknade beloppet.

_ Öfverskotten a statsregleringarne upptagas i rikshufvudboken å eu
särskild räkning benämnd »Fonden för reserverade medel» och omföras
derifrån till statsregleringsfonden i den mån de af Riksdagen anvisas
såsom tillgång för blifvande statsregleringar.

Vidare eger Statskontoret eu disponibel tillgång i hos embetsverket
innestående reservationer å ordinarie och extra anslag.

Här ofvan är redogjordt för resultatet af statsregleringarne för de
sistförflutna tolf åren. Sammanlagda beloppet vid slutet af hvart och
ett af dessa tolf år af kassaförlagsfonden, de å räkningen »Fonden för
reserverade medel» upptagna öfverskott samt hos Statskontoret innestående
reservationer å ordinarie och extra anslag har utgjort:

Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond. 7

		Kassaförlags- fonden.	Fonden för reserverade medel.	Hos Stats-kontoret innestående reservationer.	Summa.
o År	1878 .........	..! 4,985,638	. 2 7	2,157,324 5 9	2,102,020	1 1	9,244,982	97
))	1879 .........	. ! 4,985,638	27		2,110,897	4G	7,096,535	73
»	1880 .........	.. 4,985,638	2 7	98,932 2 7	2,234,216	57	7,318,787	1 1
))	1881 ........	.. 4,985,638	27	7,221,929 8 8	2,504,533	08	14,712,101	23
))	1882 ..........	6,487,338	27	11,976,059 2 6	3,458,059	79	21,921,457	32
»	1883 ..........	.. j 8,684,243	27	16,166,664 15	3,419,581	83	28,270,489	25
))	1884 ..........	. 10,097,207	27	20,093,39216 3	2,951,411	94	33,142,011	84
»	1885 .........	.. 10,922,207	27	23,385,92016 7	3,146,994	52	37,455,122	46
	1886 ..........	. 11,139,207	27	21,114,033 90	2,605,816	64	34,859,057	8 1
»	1887 .........	.11,376,207	27	9,041,812 7 8	2,128,938	97	22,546,959	0 2
»	1888 .........	. 11,849,507	27	9,942,418 71	2,350,727	96	24,142,653	94
»	1889 .........	112,463,507	27\|	12,358,057 17	2,831,611	67 27,653,176	11

Härvid bör erinras, hurusom de å räkningen »Fonden för reserverade
medel» balanserade öfverslcottsmedel innefatta dels öfverskott för
räkenskapsåret, hvilka öfverskott icke vid årets slut äro fullt disponibla,
såsom förhållandet är med en del tullmedel, samt bevillning»- med flera
medel, som inflyta först året derefter, och dels de öfverskott, som äro
beräknade såsom tillgång idi riksstaten för året näst efter räkenskapsåret,
och hvilken andel åt behållningen å ofvannämnda fond efter årsskiftet
således är att tillgå såsom kassaförlag, endast i den mån densamma
icke genast efter det nya budgetårets ingång är behöflig för bestridande
af det årets riksstatsutgifter. Såväl denna omständighet som
den förnämligast på statsregleringarnes resultat beroende vexlingen i
beloppet af tillgangame har till följd, att dessa tillgångar understundom
endast ofullständigt fylla Statskontorets behof af kassaförlag, men deremellan
lemna öfverskott, som da, på sätt redan är erinradt, öfverlemnas
till Riksgäldskontoret för förvaltning. Här ofvan är omförmäldt,
hurusom Statskontoret under åren 1878 och 1879 måst anlita
Riksgäldskontoret om kassaförstärkning'' till belopp åt ej mindre än

16,500,000 kronor, deraf ännu vid 1879 års utgång icke något kunnat
återgäldas. I den män de missförhållanden, som föranledt detta stora
behof af kassaförstärkning, afhjelpts dels genom beviljande af anslag till
ersättande af bristen i 1879 och föregående årens stat sregleringar, dels
genom de i de derpåföljde statsregleringar uppkomne öfverskott samt
dels genom afsättningar till kassaförlagsfondens förstärkande, blef Stats -

8 Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

kontoret i tillfälle ej allenast att under loppet af åren 1880—1882 återbetala
de intill utgången af år 1879 från Riksgäldskontor erhållna försträckningarne,
utan äfven att sedermera år efter år dit för förvaltning
öfverlemna betydliga belopp. Summan af sålunda öfverlemnade medel
belöpte sig vid 1885 års utgång till ej mindre än 11,000,000 kronor.
Af detta belopp återlyftades under år 1886 eu summa af 1,100,000 kronor,
så att Statskontorets fordran vid nämnda års slut för till Riksgäldskontoret
för berörda ändamål öfverlemnade medel utgjorde 9,900,000
kronor.

Såsom bär ofvan är nämndt, uppstod brist i 1887 års statsreglering.
Samtidigt härmed och under följande år hade Statskontoret att, på grund
af särskilda nådiga föreskrifter, förskottsvis bestrida åtskilliga i stat ej
beräknade utgifter, förnämligast till inlösen af skattefrälseräntor och till
uppförande af de nya gardeskasernerna till så stort belopp, att Statskontorets
fordringar för utgifna förskott, som vid 1886 års slut uppgingo
till 1,060,611 kronor 40 öre, belöpte sig vid 1887 års utgång till
2,874,040 kronor 30 öre, vid slutet af år 1888 till 3,035,085 kronor 41
öre och vid slutet af år 1889 till 4,406,825 kronor 26 öre. Den närmaste
följden häraf blef, att de hos Riksgäldskontor et vid 1886 års utgång
innestående statsmedel af Statskontoret återlyftades i två särskilda
poster å tillhopa 4,900,000 kronor under 1887 års första hälft och återstoden,
5,000,000 kronor, i fyra olika poster under senare hälften af
samma år, sista gången i Oktober månad. Till förvaltning öfverlemnades
visserligen åt Riksgäldskontor^ åter under November månad 1,000,000
kronor, men detta belopp måste dock. redan den 2 Januari 1888 återlyftas.
Under sistnämnda år måste Statskontoret ånyo anlita Riksgäldskontoret
om kassaförstärkning och lyftade i sådant hänseende derstädes
under första halfåret i tre poster tillhopa 3,500,000 kronor och under
senare halfåret i September månad i eu post 1,500,000 kronor, eller tillhopa
5,000,000 kronor, deraf dock under årets tre sista månader kunde
återbetalas 3,000,000 kronor. Under år 1889 lyftades af Statskontoret
såsom kassaförstärkning ytterligare 1,000,000 kronor, hvilka dock,Jemte
återstoden af de under 1888 uppburne, under Oktober månad återbetaltes,
hvarjemte Statskontoret under de följande månaderna af året till förvaltning
kunde öfverlemna 2,450,000 kronor, af hvilka 1,450,000 kronor
återlyftades den 2 Januari och återstoden i Mars månad innevarande
år. Sedermera har till förvaltning öfverlemnats dels i April månad
2,000,000 kronor, hvaraf dock 1,000,000 kronor återbetalts i September,
dels ock i Oktober och November månader i fem olika poster 6,200,000
kronor, hvadan för närvarande hos Riksgäldskontor^ innestå!'' till förvaltning
7,200,000 kronor.

Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

Om förhållandet emellan Émman af ofvanberörda, för Statskontoret
såsom kassaförlagsfond, öfverskottsmedel och reservationer tillgängliga
medel och hos Riksgäldskontoret lyftad kassaförstärkning eller dit för
förvaltning öfverlemnade medel vid utgången af hvart och ett af de tolf
sistförflutna åren meddelas följande uppgift.

	Tillgångar.	Skuld till Riksgälds-kontoret för erhållen kassa-förstärkning.	Summa.	Till Riksgälds-kontoret för förvaltning öfverlemnade medel.	Af Statskontoret disponerad! rö-relsekapital en-ligt rikshufvud-boken.
i År 1878............	9,244,982	97	12,000,000		21,244,982	97		_	21,244,982	971
„ 1879............	7,096,535	73	16,500,000	—	23,596,535	73		—	23,596,535	73:
„ 1880............	7,318,787	11	13,000,000	—	20,318,787	11	- -	—	20,318,787	11
„ 1881.............	14,712,101	23	9,000,000	—	23,712,101	23	1,000,000	--	22,712,101	23:
„ 1882............	21,921,457	32	3,000,000	—	24,921,457	32	1,500,000	—	23.421,457	32
„ 1883............	28,270,489	25	---	—	28,270,489	25	5,000,000	—	23,270,489	25
„ 1884............	33,142,011	84	- -	—	33,142,011	84	7,900,000	—	25,242,011	84
,, 1885...........	37,455,122	46	- -		37,455,122	46	11,000,000	—	26,455,122:46:
,, 1886............	34,859,057	81	----		34,859,057	81	9,900,000	—	24,959,057	811
! „ 1887............	22,546,959	02	- -	—-	22,546,959	02	1,000,000	—	21,546,959	02
i1 ., 1888............	24,142,653	94	2,000,000		26,142,653	94	- -	—	26,142,653	94;
[ 1889............	27,653,176	1 1	—		27,653,176	11	2,450,000	_	25,203,176	11

Medeltalet af de, enligt rikshufvudboken, hos Statskontoret vid slutet
af hvart och ett af nyssnämnda tolf år innestående medel utgör
23,676,111 kronor 23 öre; börande härvid erinras dels om hvad ofvan
yttrats i fråga om i hvad mån å fonden för reserverade medel balanserade
öfverskott å statsregleringarne kunna anses utgöra disponibelt
rörelsekapital, dels att den minskning i tillgångarne, som vid jemförelse
med förhållandet för år 1886 egt rum under år 1887, väsentligen orsakats
af omförmälda afkortning af ogulden bränvinstillverkningsskatt och
den för år 1887 uppkomne brist, livilket nödvändiggjort användande under
året af största delen af de vid föregående årets slut för förvaltning lios
Riksgäldskontoret innestående medel, samt dels att den ökning i behofvet
af rörelsekapital, som uppgiften gifver vid handen för år 1888, måste
tillskrifvas det- förhållande, att bristen för år 1887 ej ännu under det
året hlifvit ersatt.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd.

Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

Yi hafva redan här ofvan redogjort för de omständigheter, som
göra ett kassaförlag för Statskontoret behöflig!.. Till förklaring af detta
behof må här vidare endast omnämnas, att de för 1889 års utgifter
påräknade, vid samma års utgång till betalning ej förfallne statsinkomster
(efter afdrag af återstående utgifter enligt

riksstat) uppgingo till................................................ kronor 8,716,570: —

att tullmedel vid samma tidpunkt funnos oguldne

till belopp af........................................................... ,, 4,360,169: 03

att Statskontorets fordringar för utgifne förskott
vid 1889 års utgång uppgingo, såsom ofvan

förmälts, till......................................................... ,, 4,406,825:2 0

samt att hos Statskontoret samt eu del landtränteri
vid 1889 års slut innestående, för utgifterna
under Januari månad följande år samt
för medels tillhandahållande åt andra förvaltningsmyndigheter
behöfliga kontanta stats medelsbehållningar

utgjorde ............................ „ 6,869,699: 7 3

Summa kronor 24,353,264: 0 2,

hvilken summa nära sammanfaller med det i ofvanstående uppgift angifna
rörelsekapital vid 1889 års slut.

Af ofvanstående utredning framgår, att kassaförlagsfonden, äfveii
om den ökning i densamma, som under innevarande och nästkommande
år kommer art ega rum, medräknas, icke kan anses vara tillräcklig att
tillgodose Statskontorets behof af rörelsekapital. Det bör dock icke ifrågasättas
att öka tillgångame å denna fond till ett för detta ändamål fullt
tillräckligt belopp, alldenstund fortfarande såsom hittills lämpligen härtill
kunna, i mån af behof och tillgång, användas innestående reservationer
och öfverskottsmedel, hvarom här ofvan förmälts. Såsom förut blifvit
anmärkt, vexla dock till beloppet tillgångame i synnerhet å fonden för
reserverade medel, hvilken sistnämnda, såsom beroende uteslutande af
resultatet utaf statsregleringarne, företett och utan tvifvel äfven för framtiden
kommer att förete stora olikheter i behållningen från det ena året
till det andra.

Då således de tillgångar, som under den närmast förflutna tiden
anlitats och äfven för framtiden lära komma att anlitas för tillgodoseende
af statsverkets behof af rörelse- och förlagskapital, äro till storleken underkastade
ständiga förändringar och äfven behofvet af sådant kapital vexlar
till och med under loppet af samma år, iir det vanskligt att uppgifva
något visst belopp, till hvilkct kassaförlagsfondens behållning bör uppgå
för att motsvara ändamålet.

Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond. 11

A ena sidan måste det vara angeläget, att denna fond ökas till ett
sådant belopp, att Riksgäldskontor äfven under mindre gynnsamma förhållanden
för budgeten icke må behöfva lemna kassafors t dikning till så
stort belopp, att denna institution, såsom förhållandet var åren 1878 och
1879, nödgas vidtaga utomordentliga åtgärder för anskaffande al derför
erforderliga medel; men å den andra sidan får icke heller förbises, att,
ehuru Statskontoret, i de fall då dess behållning öfverstiger behofvet.
öfverlemna!- öfverskottet till förvaltning af Riksgäldskontoret, som genom
medlens utlåning låter dem komma den allmänna rörelse!) till godo, det
icke kan vara fördelaktigt att öka kassaförlags fonden till större belopp,
än som under vanliga eller till och med mindre gynnsamma förhållanden
är behöflig!. 1 hvarje händelse kan genom eu måttlig och efter omständigheterna
tillfredsställande ökning af denna fond icke förebyggas, att
Statskontoret stundom kan komma i behof af kassaförstärkning från Riksgäldskoutoret;
likasom det, i händelse någon vidare ökning af Ionden
icke skulle ega rum, måste med stöd åt redan vunnen erfarenhet antagas
komma att inträffa, att icke obetydliga belopp stundom samla sig
i statskassan, Indika såsom obehöflig;) för de närmaste utgifterna ölVerlemnas
till Riksgäldskontoret för förvaltning.

1 fråga om det belopp, hvartill kassaförlagsfonden lämpligen bör
bestämmas, tillåta vi oss att erinra, hurusom, enligt hvad som inhemta»
af der vid den till 1883 års Riksdag a flatna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behof lögade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden flen 10 Januari samma år, dåvarande Chefen
för Finansdepartementet uttalade såsom sin uppfattning, att, intilldess
kassaförlagsfonden nått eu siffra af åtminstone 15,000,000 kronor, det
borde vara en omsorg vid framtida statsregleringars uppgörande att till
denna fonds förstärkning fortfarande afsätta de belopp, hvartill tillgångarne
kunde bereda tillfälle, samt att, ehuru det vore gifva t, att budgetens
tillväxt ökade Statskontorets behof af förlagskapital och att tid
efter annan ytterligare förstärkning af fonden måste ske, för den närmaste
framtiden fondens höjande till nyssnämnda siffra vore tillräckligt.

Förestående redogörelse utvisar ock, att statsverkets till utgifters
bestridande disponibla tillgångar ännu ej uppbragt.» till sådant belopp,
att icke Riksgäldskontoret måste anlitas, så snart öfverskotten å statsregleringarne
nedgå till mindre betydliga belopp. Sålunda visade sig
redan år 1888 kassaförstärkning behöflig, efter det att öfverskotten ä
1886 års statsreglering uppgått till endast omkring 4,700,000 kronor mot
något öfver 8,600,000 kronor föregående år, samt 1887 års statsreglering
lemna! brist.

12 Finansplanen: Utredning angående statsverkets kassaförlagsfond.

Vid öfvervägande af hvad''som vid den verkställda undersökningen
sålunda förekommit och med afseende å den omfattning, budgeten och
statsverkets kassarörelse för närvarande eg a, hysa vi den uppfattning, att
en förhöjning af kassaförlagsfonden till åtminstone 15,000,000 kronor är
behöflig.

Stockholm den 11 December 1890.

ALB. ANDERSON.

G. SPARRE.

Gr. Louis De Geer.

G. W. LÖNEGREN.
LISS ÖL. LARSSON.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.

Statsverkspropositionens justering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafi.t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1891.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkeriiielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Herr Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Essen uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förut fattade, af
Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det tinnes detta protokoll bilagdt; och skulle
i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition till
Riksdagen aflåtas.

In fidem

Adolf von Hofsten.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Samt. 1 Afd.