Kongl. Majds Råd. Proposition N:o 29 (Proposition 1873:29)

Kongl. Majds Råd. Proposition N:o 29.

N:o SS.

Ank. till Rikad. Kansli den 22 Febr. ] 873, kl. 11 {. m.

Kongl, Maj ds nådiga Proposition till Riksdagen, angående förändrad
anordning i vissa delar af rikets elementarläroverk;
Gifven Stockholms Slott den 30 Januari
1873.

Kong). Maj:t har låtit Sig föredragas Riksdagens i underdånig skrifvelse
den 13 Maj 1870 gjorda framställning angående verkställande genom sakkunnige
män af eu revision af gällande stadga för rikets allmänna elementarläroverk,
tillika med de genom nådigt beslut den 21 Oktober samma år för sådant ändamål
utsedde komiterades den 23 Juli 1872 afgifna underdåniga betänkande
i ämnet, äfvensom särskilda ansökningar och framställningar i dithörande frågor;
och sedan Kongl. Maj:t jemväl tagit under nådigt öfvervägande ett inom
Dess Ecklesiastik-Departement uppgjord t förslag till grunder för en i vissa delar
förändrad anordning af rikets elementarläroverk, vill Kongl. Maj:t, med godkännande
af berörda förslag, härmed, enär för donna anordning erfordras i åtskilliga
delar Riksdagens medverkan, i sådant afseende och i öfverensstämmelse
med hvad bilagda utdrag af det inför Kongl. Maj:t i Statsrådet den 3 innevarande
Januari hållna protokoll öfver ecklesiastikärenden derom innehåller, föreslå
Riksdagen:

att rikets allmänna elementarläroverk skola till antal, art, omfång och belägenhet
utgöras af dem, hvilka äro angifna i det förslag till normalstat, som
är infördt i ofvannämnda Statsrådsprotokoll.

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft.

Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 29.

att elementarläroverkens lärarepersonal och dess aflöning likaledes fastställas
enligt samma normalstat, utan annan förändring i nu stadgade grunderför
rektorers och andre lärares rättighet till viss löneförhöjning, än att de rektorer,
hvilkas lön föreslagits till 4,500 riksdaler, må ega att, efter tio års tjenstgöring
såsom lektorer i donna lönegrad, erhålla 500 riksdalers tillökning i lönen,
samt att de lektorslöner, hvilka finnas i nyssnämnda stat upptagna till
3,500 riksdaler, höjas till 4,000 riksdaler, då lärjungeantalet vid de läroverk, för
hvilka det förra lönebeloppet finnes angifvet, uppgått till 200 eller derutöfver;

att det nu i gällande riksstat uppförda anslaget för elementarläroverken,
1,691,047 riksdaler 56 öre, förökadt med det ersättningsbelopp, 1,200 riksdaler,
som, enligt hvad Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillståndoch
behof den 14 innevarande månad gifvit Riksdagen till känna, för elementarläroverket
i Kristianstad erfordras, eller således tillhopa 1,692,247 riksdaler
56 öre, må af Kongl. Näjd disponeras för genomförande, så snart och i den
män ske kan, af förutnämnda anordning af elementarläroverken; och

att, oansedt den föreslagna förändringen af pedagogien i Engelholin till
treklassigt elementarläroverk, anslaget till pedagogik och folkskolor, hvilket
befunnits för sitt ändamål otillräckligt, må bibehållas till oförminskad! belopp.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

O S C A B.

O. Wennerbery.

Stockholm. Bergström & Lindroth, 1873.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof), ang. elementarläroverken.

Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet
inför Hans Maj it Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 3 Januari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-Statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

W iERN,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

3:o.

Vidare anförde föredragande Departements-chefen Statsrådet Wennerberg: »Sedan

Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1870, under
förmälan, att en i alla samhällsklasser rådande oro beträffande ändamålsenligheten
af den plan, efter hvilken rikets elementarläroverk äro inrättade,
icke kunnat bringas till lugn, att denna oro ej heller torde
sakna all befogenhet och att, efter hvad anmärkt blifvit, de efter år 1856
timade förändringar och omkastningar i undervisningsplanen bidragit till
att rubba tron på riktigheten af de grundsatser, på hvilka skollagen

Bill. till Riksd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 1

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

stöder sig, eller åtminstone på dessas fulla ändamålsenlighet för vårt folk
och våra förhållanden, anhållit att, på grund så val af det nu anförda,
som ock af hvad Riksdagen såsom stöd för sitt antagande ytterligare
framställt, det måtte täckas Kongl. Maj:t genom sakkunnige män låta
företaga en revision af nu gällande stadga för elementarläroverken
och de särskilda, tid efter annan meddelade, föreskrifter rörande dess
tillämpning, och Kongl. Maj:t, med anledning häraf, under den 21
Oktober 1870 för detta ändamål tillsatt en Komité; så har donna Komité
den 23 sistlidne Juli inkommit med underdånigt Betänkande i ämnet
och deri, efter en inledande öfversigt af den svenska skollagstiftningens
utveckling från 1820, under tre större rubriker »Om öfveransträngning
och mångläseri», »Om skolans uppgift att grundlägga medborgerlig bildning
samt förbereda för akademiska och tekniska studier» samt »Om
grunderna för Komiterades förslag till de allmänna läroverkens organisation»
upptagit och behandlat samtliga de af Riksdagen omförmälda anmärkningar
och dermed sammanhängande frågor och tillika afgifvit ett
fullständigt förslag till Stadga för rikets allmänna läroverk, äfvensom dylika
förslag till bestämmelser angående mogenhetspröfning och profår.»

Derefter redogjorde föredraganden ytterligare för innehållet af Riksdagens
berörda skrifvelse och Komiterades betänkande i ämnet samt anmälde
tillika följande underdåniga framställningar och ansökningar, nemligen: a)

Domkapitlets i Wexiö underdåniga skrifvelse den 31 Juli 1872,
hvarmed öfverlemnats och till bifall förordats en af Lärarekollegium
vid Jönköpings elementarläroverk gjord framställning om inrättande af
två nya lektorstjenster derstädes, på det att nämnda läroverk, hvars
lärjungeantal på senare tider stigit högst betydligt, måtte erhålla lika
många lektorer som andra fullständiga högre elementarläroverk;

b) eu af Domkapitlet i Lund med skrifvelse den 6 November 1872
insänd underdånig ansökning af Stadsfullmäktige i Engelholm, att dervarande
tvåklassiga pedagogi måtte varda utvidgad till treklassigt elementarläroverk,
eller åtminstone att af statsmedel måtte beviljas aflöning
åt en extra lärare vid donna skola;

c) Domkapitlets i Hernösand underdåniga skrifvelse den 28 Augusti
1872, hvarmed Domkapitlet öfverlemnat och tillstyrkt bifall till en af
Piteå Läroverkskollegium framställd anhållan, att öfningslärarne vid detta
läroverk hädanefter och så länge undervisningen i alla ämnen derstädes
meddelas till samma omfång, som för femklassiga läroverk är bestämdt,
måtte varda berättigade till åtnjutande af samma löneförmåner, som för
sådana läroverk äro eller blifva bestämda;

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

d) ansökningar af lärare vid samtliga i Stockholm befintliga elementarläroverk
och seminarium för bildande af lärarinnor, vid elementarläroverken
i Upsala, Gefle, Hudiksvall, Norrtelge, Enköping, Söderhamn,
Skara, Wenersborg, Mariestad, Borås, Lidköping och Sköfde, pedagogierna
i Hjo, Falköping och Ulricehamn, elementarläroverken i Strengnäs,
Örebro, Nyköping, Eskilstuna och Askersund, pedagogien i Södertelge,
samtliga elementarläroverk och pedagogier i Westerås, Wexiu, Lunds och
Carlstads stift, de tre elementarläroverken i Göteborg samt läroverket i
Wisby, att, då de genom 1858 års Innestå! för rikets elementarläroverk bestämda
penningelöner, i följd af de särdeles under de senaste åren betydligt
stegrade lefnadskostnaderna, visat sig allt mera otillräckliga för
eu nödtorftig bergning, Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig
framställning om beviljande af anslag till förbättrande af lönevilkoren
för lärarne vid statens elementarläroverk och andra dermed jemförliga
undervisningsanstalter; hvarvid flertalet af de sökande uttalat den önskan
och förhoppning, att lektorers, adjunkters och kollegers löner måtte förhöjas
med ett belopp motsvarande en lönegrad samt öfningslärarnes
vilkor i förhållande dertill förbättras.

Föredragande Departementschefen yttrade derefter:

»Riksdagen har i förutnämnda underdåniga skrifvelse anfört, hurusom
det blifvit anmärkt:

att språkundervisningen i de nedre klasserna af skolan utvidgats till
att på ett betänkligt sätt upptaga barnens tid och anstränga deras föga
utbildade krafter, och

att såväl härigenom, som genom mängden af ämnen, hvilka i skolan
samtidigt läsas, och framför allt genom deras föredragande af särskilde
lärare, lärjungarne ytterligare och på ett stundom för deras helsa betänkligt
sätt blifvit öfveransträngdc.

Dessa anmärkningar, som röra den mycket af handlade öfveransträngningen
vid elementarläroverken och det som en hufvudorsak till donna
öfveransträngning ansedda samtidiga studiet af allt för många läroämnen,
hafva redan ofta gifvit anledning till stridiga uttalanden, ej blott rörande
råtta sättet att motverka det bär öfverklagade onda, utan ock om sjelfva
anmärkningarnas befogenhet. För egen del öfvertygad derom, att tillräckligt
betänkliga och nog allmänt befintliga yttringar af öfveransträngning
visat sig och ännu visa sig bland ungdomen vid våra läroverk,
dels i ett försvagad t helsotillstånd, dels i bristande uthållighet vid arbete
eller i saknad af ungdomlig lefnadsfriskhet och håg till sjelfverksamhet,
är jag tillika viss derpå, att orsakerna härtill icke åro att finna endast
i läroverkens nuvarande inrättning och undervisningens anordning, utan

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang, elementarläroverken.

äfven och kanske till öfvervägande del i förhållanden, liggande utanför
skolans och skollagstiftningens områden, hvilka förhållanden i vår tid
måhända allmännare och hastigare, än i någon föregående, bidraga att
öka och förstora de menliga följderna af hvarje brist eller fel, som möjligen
finnes i en skolstadga. Desto angelägnare torde det vara att gorå
sig reda för dessa förhållanden, isynnerhet för dem inom läroverken, af
hvilka skadliga inflytanden skäligen kunna befaras, och bland dessa främst
för sådana, som mera allmänt misstänkas för ett dylikt inflytande. Till
dessa höra onekligen de af Riksdagen angifna, hvilka redan länge ansetts
närmare sammanhänga med eller rent af förorsaka öfveransträngningen
hos skolungdomen.

Öfveransträngningen yttrar sig vanligen i en allmän nedsättning än
utaf kropps- än åter af själs-krafterna. Hvad den förra eller rent kroppsliga
öfveransträngningen vidkommer, hvilken snarare och tydligare gifver
sig till känna och derföre äfven är lättare att motverka och bota, så skall
den, som vid bedömandet af det, allmänna fysiska helsotillståndet vid
skolorna fäster ett tillbörligt afseende vid hvad som är deruti normalt
och hvad som blott är tillfälligt och som rörande detta tillstånd anställer
en någorlunda omfattande och noggrann jemförelse mellan läroverkens
ungdom och dess jemnåriga utanför desamma, icke med stöd af
det verkliga förhållandet få skälig anledning till synnerligen stort bekymmer,
om han också, och det på göda grunder, anser sig kunna vidhålla
den åsigten, att den strängt upptagna tiden, så i skolan som vid
hemarbetet, måste hos många ynglingar medföra eu kroppslig trötthet,
hvilken, om den under pedagogisk vanskötsel ofta återkommer, allt för
lätt han öfvergå till allmän svaghet eller sjuklighet.

Af långt svårare och mera betänklig beskaffenhet är den psykiska
öfveransträngningen, som ofta icke förr än efter förloppet af flere år,
under hvilka den obemärkt och derför ohämmad fatt fortgå, uppenbarar
sig, men då stundom pa ett sätt, som lemna!* föga hopp om återställelse.
Om fullt vitsord icke torde höra lemnas föräldrar och målsmän,
då de bemöda sig att upptäcka och angifva orsaken till sina barns
och skyddslingars plötsliga eller småningom ökade oförmåga att tillfredsställa
skolans fordringar, så kan dock svårligen ett dylikt vitsord förnekas
dem i afseende på sjelfva sakens tillvaro; och att denna är af deri
allmännelighet och vigt, att de kraftigaste åtgärder att motverka och,
om möjligt, undanrödja densamma måste vidtagas, sä framt det uppväxande
slägtets framtida duglighet icke skall allt för mycket äfventyr
as, derom har jag blifvit förvissad icke minst genom den särskilda
erfarenhet, jag varit i tillfälle att förvärfva.

Bil. till Kong!,. Majita Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

Mycket har redan blifvit gjordt för att minska deri hotande faran
af ungdomens öfveransträngning i skolorna, så val genom föreskrifter och
bestämmelser i skolstadgan, som genom råd och tillsyn vid undervisningen,
och mycket i samma väg kan ännu göras; men så länge åtgärder
icke äro vidtagna, hvilka förmå att verksammare betrygga en skollags
råtta och skickliga tillämpning, så återstår alltid det väsentligaste att göra.

För afhjelpande af det utaf Riksdagen i ofvan anförda punktör öfverklagade
onda, anser jag derföre, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Koiniterade, följande bestämmelser böra iakttagas:

1. att iintalet eif samtidigt i. klass lästa ämnen inskränkes.

I den nu gällande stadgan för elementarläroverken äro såsom läroämnen
i skolan upptagna: kristendom, modersmål, matematik, naturvetenskap
jemte fysik, historia med geografi, filosofisk propedevtik, tyska och
franska språken, hvartill komma på klassiska lini en latinska och grekiska
språken och på den reala kemi och engelska språket, domför man i
detta afseende nuvarande stadga med föregående skolordningar, skall man
lätt finna, att något nytt läroämne under senaste tiden icke tillkommit på
den klassiska linien, der öfveransträngningen likväl är mest gängse, men
deremot på den reala två sådana, nemligen kemi och engelska språket.

I andra länder, hvilkas elementär^ bildningsanstalter kunna jemnställas
med de svenska, är läroämnenas antal vid de fleste sådana ungefär
detsamma som hos oss, oftast blott med den skilnad, som betingas
deraf, att hos de större kulturfolken de moderna språkens antal är
mindre, då ett af de främmande språk, som i våra skolor läsas, hos dem
är modersmål. Att utesluta något af de för elementarundervisningen
nu bestämda ämnena, hvilka alla i större eller mindre mån antingen
ingå i den bildning, som för en blifvande statens, kyrkans eller vetenskapens
tjenare är nödig, eller tillhöra området af de kunskaper, som i
tillämpningsslcolor eller i det praktiska lifvets olika yrken äro oumbärliga,
synes icke vara redligt. Att deremot, med afseende ej mindre på
de olika mål, till hvilka de särskilda bildningslinierna sträfva, än på
vigten deraf, att undervisningen småningom koncentreras kring vissa
hufvudämnen, låta ett eller annat ämne, såsom biämne, afslutas tidigare
än i läroverkets sista afdelning, det torde i sjelfva verket vara lika
gagneligt, som för det afsedda syftets skull oundvikligt. Ehuru åtskilliga
olägenheter gerna förknippa sig med hvarje dylik anordning, förmå de
dock ingalunda att uppväga den fördel, som endast härigenom blir möjlig

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken

att vinna, nemligen hufvudärnnenas fastare sammanslutning och grundligare
behandling.

För de ynglingar på den klassiska luden, som läsa grekiska språket
(luden A.), bär jag för den skull trött, att undervisningen i det tyska språket
kunde utan olägenhet afslutas i den femte klassen, helst om detta läroämne
under tiden erhölle ett större timtal än det för närvarande, vid afslutningen
i öfre avdelningen af den sjette klassen, fatt sig tillmätt med 22
timmar, eller det, enligt det af Komiterade utarbetade schema, skulle
få med 16; äfvensom att undervisningen i naturvetenskap skulle kunna
i samma klass för dessa ynglingar upphöra — eu anordning, som till
minsta skada för den på denna luden i främsta rummet afsedda klassiska
språkbildningen later verkställa sig och som är långt ifrån ovanlig vid
utländska läroanstalter.

För de ynglingar åter på den klassiska Union, som icke låsa det grekiska
språket (limon B.), borde samma anordning följas hvad det tyska språket
beträffar, men deremot undervisningen i naturvetenskap och naturalhistoria
fortgå alla de följande klasserna igenom, till följd hvaraf och genom det
större antal lärotimmar, som k o linne detta ämne till godo, det skulle
intaga en vida mer fördelaktig ställning, än det nu eger med 18 timmar
eller efter Komiterades förslag skulle med 16 bekomma. Skingras skulle
äfven härigenom de farhågor man hyst, att naturalhistoriens studium
vid universitetet, till följd af dess för tidiga afsilande på den klassiska
luden, skulle komma att lida afbräck, och detta ämne, hvithet i vårt
land funnit så många och så utmärkta bearbetare, blifva föga odladt af
dem, som genom sin bildning för (ifrigt vore i stånd att med gagn för
vetenskapen bedrifva dess studium; och detta desto mer, som ganska
troligt synes, att det redan betydliga antalet af dem, som ingå på donna
bildningslinie, kommer att ökas.

Från läroämnena i de öfre klasserna å den reala luden borde åter
uteslutas naturalhistoria!! till förmån för de andra naturvetenskapliga
ämnena fysik och kemi, dels derföre, att dessa ämnen i allmänhet eg a
för den reala bildningen en vida större vigt, dels ock emedan studiet
af naturalhistoria!! icke gerna kan undvara afl insigt i det latinska språket.

Valfria läsämnen böra, icke minst på grund af den för god ordning
menliga obestämdhet i afseende på lärarnes tjenstgöring de vålla,
från läsordningen utgå, hvarföre ock, redan af detta skäl, hebräiskan,
hvilket språk hittills varit som valfritt läroämne upptaget, torda höra
från elementarundervisningen uteslutas.

De inskränkningar i läroämnenas antal, hvilka jag nu framhållit,
gälla de högre klasserna. Hvad vidkommer de lägre, kan en icke o vä -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

sandig inskränkning i detta afseende äfven här åstadkommas derigenom,
att endast ett främmande språk läses i de tre nedre klasserna, i fråga
hvarom jag anhåller att i nästföljande punkt få närmare yttra mig.

2. att undervisningen i språk i skolans nedre klasser inskränkes.

Enligt skolstadgan läsas, å klassiska linien, i första klassen 1, i andra
och tredje 2, i fjerde 3 och i femte 4 främmande språk; samt å
den reala, i första klassen 1, i andra och tredje 2 och i fjerde och
femte 3 sådana språk. Det timtal, som på den förra linien tillkommer
dessa ämnen, uppgår till 70 utaf hela antalet lästimmar 151, och på den
senare till 45 af hela antalet 147.

Med afseende såväl på den dryga del af de bestämda lärotimmarne,
hvilken åt språkämnena blifvit anslagen just i de klasser, dit deras studium
jemförelsevis mindre torde höra, som ock på dessa ämnens alltför
hastiga inträde efter hvarandra redan i de lägsta klasserna, kan den
klagan, som öfver detta förhållande sports, svårligen kallas obefogad.
Komiterade hafva derföre också framlagt ett förslag, hvarigenom språkstudiet
i de nedre klasserna blifvit betydligen minskadt och ett tillbörligt
afseende fästadt vid behofvet af större tidsutrymmen mellan de
olika språkens inträde i den tidigare undervisningen. Då emellertid
den undervisningsplan, hvilken jag håller för den ändamålsenligaste, gör
det nödvändigt att icke latinet blifver det först inträdande språket,
hvilket Komiterade föreslagit, så har jag på annan väg sökt vinna det
fördelaktiga resultat i ifrågavarande hänseende, till hvilket de kommit.

Då största vigten ligger deruppå, att det i undervisningen först inträdande
språket får god tid att rotfästa sig hos lärjungen innan ett
nytt tillkommer, så att det förras förmer och lagar äro så inhemtade,
att det senares icke lätt förmå åstadkomma sammanblandning och oreda,
— hvarefter det torde vara af mindre betydelse, om ett eller två år förflyta,
innan ett tredje språk tillkommer — har jag, antagligen ej blott
till gagn och lättnad för alla vid deri tidigaste språkundervisningen,
utan ock till fördel för de många, hvilka efter få år lemna läroverket,
ansett att bland läroämnena i de tre lägsta klasserna bör förekomma
endast ett främmande språk, hvilket alltså ostördt af andra i tre år finge
studeras. Då af de två nya språk, som sedan tillkomma i fjerde och
femte klasserna, icke befunne sig det grekiska, hvilket af mer än ett skäl
torda höra hänvisas till de högre klasserna, så blefve den inskränkning i
språkstudierna i skolans lägre klasser, som härigenom kunde åstadkommas,
äfven till arten mera betydande, än i motsatt fåll skulle inträffa.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

3. att, i stället för botanik, zoologi och fysik, allmän naturlära införes
såsom läroämne i de fem lägre klasserna.

En sådan anordning skulle ej allenast i någon mån bidraga, att
minska anledningarne till öfveransträngning i dessa klasser, utan äfven
medföra den fördelen, att de lärjungar, som lemnade läroverket före inträdet
i den sjette klassen, erhölle en för den allmänna bildningen mera,
än hittills, anpassad kännedom om den naturvetenskapliga forskningens
allmännaste resultat.

4. att den särskilda slutpröfning i natur alhistorien och det tyska
språket, hvilken nu egen rum vid sjette klassens slut, upphör.

Att dessa ämnens upphörande i sjette klassen, i förbindelse med
den betydelse de der för dem erhållna kunskapsbetyg ega för deri slutliga
afgångsexamen, fort med sig ett visst tillbakasättande af andra samtidigt
förekommande ämnen och bidragit, ofta mer än skäligt varit, att
upptaga ynglingarnes tid och anstränga deras krafter på ett utvecklingsskede,
der läroverket för öfrig! på sina lärjungar ställer ganska stränga
fordringar, har ej utan skål blifvit anmärkt.

Om något af dessa läroämnen fortfore att studeras ända till elementarkursens
slut, säger det sig sjelf!, att några olägenheter af eu förtidig
utslutning icke skulle kunna komma i fråga. Detta skulle, enligt den läroplan
jag tänkt mig, blifva fallet med båda dessa ämnen på den reala linien
och med naturalhistoria på den klassiska linien B. Om de åter komrne
att tidigare — det vill, efter samma läroplan, såga i den femte klassen
— afslutas, hade väl, som det kunde tyckas, ingen annan ändring skett,
än att det nu varande förhållandet flyttats en klass tillbaka, der det
utan tvifvel skulle gifva anledning till lika befogade klagomål, som nu
förspörjas från den sjette klassen. Härvid beder jag dock att för tillfället
få anmärka, att jag i den femte klassen, liksom också i den tredje,
tänkt mig en fullständig kursafslutning jemte afgångsexamen i alla dithörande
läroämnen, hvarföre, och då den slutliga afgångsexamen komrne
att omfatta endast de i sista klassen förekommande ämnen, det befarade
tillbakasättandet af samtidiga läroämnen till förmån för de ifrågavarande
der skulle komma att sakna all rimlig grund.

Skälen, hvarför dessa ämnen, eller i allmänhet något läroämne afslutas
tidigare än de öfriga, har jag förut sökt angifva. . Det är lätt att,
med afseende på hvart och ett särskildt läroämne, inse förmånen af dess
fortsättande ända till elementarkursens slut; men det är vigtigt att, med

Bil. till Kong!,. May.ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

afseende på samtliga läroämnena, inse nödvändigheten af att icke hvarje
sådan förmån erhålles.

5. att undervisningen sammanslutes kring hufvudämnena på hvarje linie.

Behofvet af en sammanslutning af undervisningen kring vissa läroämnen
framträder egentligen först då oafvisligt, när samtliga de lästa
ämnenas mängd och deras stegrade fordringar på undervisningstimmar
kommit i ett omotsvarigt förhållande till den arbetstid, som för skolan
är fastställd. Detta inträffar väl icke förr än i de öfre klasserna, hvadan
ock nödvändigheten af en sådan sammanslutning först der gör sig fullt
gällande, om än dess användbarhet äfven i de lägre klasserna icke bör
underkännas. Men att i sist nämnda klasser lägga en afgörande vigt
vid densamma och derigenom gorå för lärjungarne fullt kännbar skilnaden
mellan hufvud- och biämnen, det anser jag der vara hvarken af
några trängande omständigheter påkalladt, ej heller pedagogiskt rigtigt.

I enlighet med den läroplan, jag anser ändamålsenligast, skiljas de
båda linierna i den fjerde klassen eller — med afseende derpå, att i denna
och den femte undervisningen ännu är gemensam för alla, undantagandes
i ett ämne — egentligen först i den sjette klassen. I denna och de följande
klasserna är det som skolan, med afseende på de bestämdt skilda
bildningsliniernas olika mål, kan och bör afgöra, hvilka ämnen för hvardera
luden äro att betrakta ecb följaktligen att behandla såsom hufvudämnen
och hvilka icke. Det är ock först i dessa klasser, som sammanslutningen,
utan att rubba grundläggningen för den allmännaste elementarbildningen,
förmår visa sig fullt gagnelig, i det den möjliggör ett kraftigare
och mera särskilda studium af de läroämnen, hvilka för lärjullgarn
es lifssyften i allmänhet anses vara de vigtigaste. Jag har på grund
af denna åsigt funnit det vara af vigt, att i de öfre klasserna åstadkommes
en starkare sammanslutning af hufvudämnena, än förut varit fallet,
utan att densamma derför må helt och hållet åsidosättas i de lägre, dorden
utan intrång på de öfriga ämnenas af vigtigare skäl bestämda områden
låter verkställa sig.

Att på den klassiska linien A de grekiska och latinska språken och
på deri reala Union matematiken jemte fysik och kemi höra utgöra hufvudärnnen,
torde få anses såsom allmänt medgifvet. På dörr klassiska
linien B, der det grekiska språket icke läses, men deremot det latinska till
samma omfång, som på linien A, kan matematiken erhålla ett större
antal lärotimmar än på linien A, hvarföre dessa båda ämnen, latin och
matematik, på limon B kunna betraktas som hufvudärnnen. Hvart och ett

Bill. till Ritad. prof. 187 ii. 1 Smid. 1 Af it. 2

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

af de nu nämnda hufvudämnena bör erhålla det största möjliga antal
lärotimmar i de öfre klasserna, hvarigenom en koncentration af undervisningen
der vinnes, om hvilken jag vågar hoppas, att, oansedt de fördelar
den erbjuder åt de särskilda liniernas hufvudstudier, den skall
åtminstone då, när behofvet af praktisk lärarebildning blifvit afhulpet
— i icke oväsentlig mån motverka öfveransträngning i skolans högre
klasser.

6. att de skriftliga hemarbetena göras färre.

De s. k. hemscripta utgöra eu högst väsentlig del af lärjungarnes
hemarbete och taga i synnerhet i de högre klasserna en dryg tid i anspråk.
Att åstadkomma en lättnad i detta afseende, utan att minska
det gagn, som med dessa arbeten är afsedt och som onekligen äfven
blifvit i anmärkningsvärd grad vunnet, är lika svårt, som af behofvet
påkalladt. Genom att förlägga den största delen af stilskrifningarna i
de lägre klasserna, der det utan synnerlig olägenhet kan ske, till lärorumraet,
kan redan någon lindring i hemarbetet vinnas, hvartill kommer
det företräde sådana skriföfningar ega framför skrifningarna i hemmet
deruti, att de försiggå under lärares tillsyn och ledning. För utförligare
uppsatser, Indika fordra längre tid, och för lärjungarnes vänjande vid
en i större anspråk tagen sjelfverksamhet äro likväl hemskrifningarna i
de högre klasserna nödvändiga, men skulle till antalet kunna inskränkas,
om skrifprofven i afgångsexamen gjordes färre. Den förändring af donna
examen, hvilken under nästa punkt i fråga sättes, tillåter äfven en
sådan lindring, hvilken ytterligare kunde ökas derigenom, att de anbefallda
månads- och vecko-stilarne en eller ett par gånger hvarje termin
utfördes på lärorummet med befrielse för den skrifvande klassen från
skolgång den öfriga delen af dagen. Genom donna anordning lemnades
dessutom ett lämpligt tillfälle för lärjungarne att vänja sig vid det strängare
förfaringssätt, som måste användas vid den slutliga afgångspröfningen;
och jag har desto större skål att tro på ändamålsenligheten af
donna anordning, som den redan vid åtskilliga läroverk blifvit i större
eller mindre utsträckning använd och der af så väl lärare som lärjungar
ansetts nyttig och omfattats med bifall.

7. att fordringarna i afgångsexamen inskränkas.

Att fordringarna i donna examen, hvad den skriftliga delen af densamma
beträffar, ingalunda äro lågt ställda, är temligen allmänt erkänd t,

Bil. till Kougl. May.ts Nådiga Prop. avg. elementarläroverken.

liksom det äfven för dem, som stå i eu närmare beröring med skolan,
är väl bekant, att det aktningsvärda allvar, med hvilket dessa fordringar
blifvit af censorer och lärare utkräfva, sträckt sina verkningar ända ned
till undervisningen i de lägre klasserna. Men att dessa fordringar derjemte
och i icke ringa mån bidragit till en visserligen lätt förklarlig,
men derföre icke alltid väl betänkt pådrifning af lärjungarnes arbete,
torde icke kunna förnekas. Till vinnande af det lugn och jemnmått vid
undervisningen, Indika för densamma äro af så högt värde, anser jag derföre
en inskränkning af fordringarna i den skriftliga delen af slutpröfningen
icke litet kunna bidraga. Det är dock af vigt, att denna inskränkning
icke består i någon allmän eftergift i den fordran på mogenhet och
insigter, som nu ställes på de från elementarläroverket afgående ynglingarne,
utan endast i en utmönstring från det skriftliga prof ve t af sådant,
som utan skada för eu tillbörligt allvarsam pröfning kan derifrån
borttagas och som för närvarande gör donna del af afgångsexamen måhända
alltför omfattande. Hvad sålunda skulle kunna borttagas är,
efter mitt förmenande, stilprofven i andra läroämnen, än i det för hvarje
linie särskilt bestämda hufvudämnet samt i modersmålet, hvars skriftlig^
behandling i allmänhet lernnar det säkraste intyget om graden af
abiturientens mogenhet, liksom uppsatsen i hufvudämnet på hans verkliga
insigter. Skulle man anse dessa bada skriftliga prof otillräckliga,
så kunde ju ett tredje få tillkomma, t. ex. eu öfversättning till något af
de i skolan inhemtade moderna språken, med vilkor likväl att detta prof
endast finge den för examens genomgående underordnade betydelse, som
enligt gällande stadga för afgångsexamen nu tillerkännes det fjerde
stilprofvet.

Af dem, som genomgått elementarläroverket på den klassiska Union,
borde alltså i den skriftliga afgångsexamen fordras: en uppsats på modersmålet,
en öfversättning till det latinska språket samt en till det franska,
hvilken sistnämnda kunde få utbytas mot lösningen af ett par matematiska
uppgifter af dem, som icke läst grekiska; och af dem, som genomgått
läroverket på dan reala luden: eu uppsats på modersmålet, ett matematiskt-fysikaliskt
arbete samt en öfversättning till det engelska språket
eller, der någon det hellre önskade, till det tyska. Vid öfversättningsarbetena
borde jemte ordbok äfven grammatik få användas.

° Genom en sådan förändring af den skriftliga slutpröfningen skulle
icke blott denna blifva betydligt mindre ansträngande, utan äfven de
täta och ej sällan på den egentliga undervisningen menligt inverkande
förberedelserna till de många slutliga stilprofven minskas och. lemna
ruin för en från lärarens sida utförligare behandling af och från lärjungens

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

ostördare sysselsättning med sj elfva innehållet af det lästa, hvars formela
sida jemte s. k. locutioner, fraser och dylikt nu merendels upptager
största delen af lärotimmarne i språk. Vinsten häraf torde blifva
större, än man förmodar, och snart nog visa sig i den bättre halten af
deri bildning, afgångsstadgan genom den muntliga delen af den slutliga
examen afser att utröna. Denna del af examen erhölle äfven derigenom
ett önskvärd! större anseende vid sidan af den skriftliga, än den nu egen
utan att omfånget af dess fordringar tarfvade någon utvidgning.

8. att de egentliga lärotimmames antal minskas.

Minskningen af dessa timmar kan visserligen i och för sig icke blifva
synnerligen stor, men den fördel, som genom densamma egentligen åsyftas,
torde kunna blifva betydlig nog, enär derigenom vinnes ett tillfälle
för lärarne att lättare och bättre ordna undervisningsschemat och för
lärjungarne att på ett lämpligare sätt inrätta och bedrifva sitt hemarbete.
Uppgörandet af en läsordning är nu, i synnerhet vid de på båda linierim
fullständiga läroverken, förenad! med så störa svårigheter, att man oftast
måste afstå från det tidsödande försöket att med tillbörligt afseende på
de särskilda klassernas bästa utföra en sådan. Det är lyckligt, om det
hela aritmetiskt går ihop. Hvarje minskning i lärotimmarnes antal skall
derföre medföra en i detta afseende önskvärd lättnad och derjemte erbjuda
en ökad möjlighet att åstadkomma eu ändamålsenlig arbetsordning.

En annan fördel torde äfven stå att vinna deruti, att de s. k. enkeltimmarne
blefve färre. Dessa timmar, nu mycket vanliga och genom
otillräckligheten af lärarekrafter oftast oundvikliga, hafva i icke ringa
mån bidragit till öfveransträngning genom den dem åtföljande mängden
af hemlexor. Fordom, då antingen sex eller fyra undervisningstimmar
dagligen förekommo i skolan, voro alltid två och två sammanslagna och
merendels egnade åt ett och samma ämne, hvarigenom vanligen icke flere än
tre hemlexor för dagen voro att inlära. Fyra å fem om dagen förekomma
nu ganska ofta. Användandet af enkeltimmar kan genom den
nu i fråga sätta åtgärden väl icke alldeles upphöra, men inskränkas, och
i män af inskränkningen göras mindre vållande till ansträngande Inläsning.

9. att förmiddag simning en i skolan inskränkes.

För att bereda lärjungarne eu mer samlad tid för det dagliga hemarbetet,
har det, helst skolstadgan icke lagt något hinder i vägen för eu
dylik anordning, blifvit allt mer och mer öflig! att förlägga så stor del

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

af undervisningstimmarne, som möjligt, till förmiddagarne. Några lästimmar
och de flesta öfningstimmar hafva dock måst öfverflyttas till
eftermiddagarne, och det fulla åtnjutandet af den åsyftade fördelen genom
lästimmarnes förläggande till förmiddagen sålunda blifvit förhindradt.
Men, oafsedt detta, har härigenom uppstått en nödvändighet för lärjungarne
att på den lediga delen af eftermiddagen lära sig samtliga
lexorna till den följande förmiddagen, emedan donna icke lemnat nog
tid öfrig till öfverläsning af någon särskild lexa. Detta, som kan vara
af ringa eller ingen betydelse för de in o gn are lärjungarne i de öfre klasserna,
hvilka förmå att inhemta sina olikartade dagspensa utan att sammanblanda
och till följd deraf snart glömma dem, är deremot af eu
ganska stor vigt för de yngre, hvilka derigenom nödgas att i en följd
inlära och försöka att till följande dag minnas ett stundom icke ringa
antal lexor. Redan detta är för mången af dem nog ansträngande. Men
just det, som förorsakat donna ansträngning, nemligen sammanförandet
af lärotimmarne på förmiddagen, är det ännu iller. Ett dagligen under
tre timmar å råd med blott några minuters uppehåll fortgående intellektuelt
arbete — föregånget eller efterföljdt af ett enahanda arbete
under två timmar, vanligen skilda från de tre genom en större ledighet,
hvilken dock ofta är till hälften upptagen af något öfningsämne — kali
för en svag eller sjuklig yngling redan kännas svårt; då det på samma
sätt dag efter dag återkommer, blir det äfven för en stark och frisk betungande.
Ställes nu ett dylikt skolarbete i samband med de dermed
oskiljaktigt förknippade missförhållandena i di etiskt afseende, såsom brådskande
och oregelbunden frukostspisning, Inläsning långt efter qvällsmål
et o. d., så skall det säkert icke förvåna, om mången just i de hopade
förmiddagslektionerna velat se en af de verksammaste orsakerna till
öfveransträngningen, åtminstone till den fysiska.

Men hvad som sålunda påtagligen visat sig skadligt för de yngre
lärjungarne, förlorar småningom donna karakter i de högre klasserna, till
dess det i de högsta med skäl kan anses gagneligt. Skall nemligen för
de mognare lärjungarne den ledighet, som mellan skoltimmarne lemnas
åt hemarbetet, räcka till så val för delfin, som för nödig hvila eller förströelse,
blir det en nödvändighet att få den så samlad, som möjligt,
emedan förberedelserna till den följande dagens lektioner för dem fordra
ej blott längre, utan ock mer sammanhängande tid, och det endast genom
ynglingarnes eget omtänksamma begagnande af densamma kan lyckas dem
att då och då erhålla eu större ledighet för fria studier eller ungdomliga
sysselsättningar. Att lärjungarne i de högsta klasserna i allmänhet val
använda de från skolgång fria eftermiddagarne och att de sätta ett stort

Bil. till Körtel. Majds Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

värde på dera, såsom lemnande dem tillfälle till en mer sjelfständig verksamhet,
tror jag mig kunna vitsorda. Då emellertid en och annan af
de olägenheter, hvilka nyss blifvit anförda såsom en följd af förmiddagsläsandet
för de lägre klasserna, äfven måste, om ock mildrad, qvarstå
för de högre, så skulle jag för dessa senare föreslå samma anordning af
undervisningstimmarne som för de förra, om icke just derigenom hemarbetet
blefve så väsentligen försvåradt, att man vid undvikandet af ett
ond t, helt visst skulle råka ut för ett annat — och värre.

Jag anser derföre, att i de fem nedre klasserna endast två och två
lästimmar höra med hvarandra omedelbart förenas, att mellan dessa
minst två timmar göras fria från skolgång, att med de Överskjutande
enkeltimmarne, som lämpligast förläggas till eftermiddagarne, med undantag
af Onsdags- och Lördags-eftermiddagarne, hvilka lemnas fria, öfningstimmarne
i väl skrifning, teckning och sång förbindas, samt att den dagliga
halftimmes-gymnastiken försiggår på förmiddagen, helst strax före
måltidsstunderna; och att i de högre klasserna de dagliga fem lästimmarne
förläggas till förmiddagen, så att två af dem förenas med gymnastiköfningarna
och de tre ofri ga omedelbart sammanhänga, med iakttagande
likväl här, som vid de andra förbundna lästimmarne, af den
vanliga 1 O-minuters råsten. Härigenom kunde, med undantag af en och
en half sångtimme i veckan för båda linierim samt för den reala Union
af en och en half teckningstimme, hela den ö fluga eftermi ddagstid en blifva
af obligatorisk undervisning oupptagen. Der på grund af lokala eller
andra omständigheter skäl funnes för eu annan fördelning af lärotimmarne,
borde vederbörande för vinnande af ändring underställa dessa
skål Kong!. Maj:ts pröfning.

10. att klassläraresystemet ut sträckes.

En af de måhända mest verkande orsakerna till de yngre lärjungarnes
ansträngande torde kunna skäligen sökas i det, trots gift)a föreskrifter,
allt för störa användandet af ämneslärarc i de lägre klasserna.
Många och äfven betydande skål för ett sådant förfarande hafva sällan
saknats der, hvarest större afseende fästats vid lärarens förmåga att
meddela, än vid lärjungens att mottaga undervisning. Men äfven der
eu motsatt åsigt ansetts rigtigare, hafva ej sällan de gift)a föreskrifterna
mast öfverträdas till följd af nästan oöfvervinnerliga svårigheter vid deras
tillämpande. Det låter sig nemligen i de flesta fall icke gorå, att undervisningen
i en klass odelad lemnas åt en enda lärare. Men detta är ej
heller nödvändigt, för att den genom klassläraresystemets användning af -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

sedda vinsten skall utfalla. Som klasslärare kan och bör nemligen med
fullt skal äfven den lärare anses, åt hvilken undervisningen i ett par af
de vigtigaste eller ook i de flesta ämnena blifvit anförtrodd. Och en
sådan lärare kan utan svårighet användas inom hvarje klass, der ännu
de särskilda ämnenas ringare antal och de inskränktare fordringarna på
deras vetenskapliga behandling göra det möjligt, d. v. s. inom de tre
första klasserna, hvarefter ämnesläraresystemet småningom bör inträda,
såsom för de högre klasserna lika ändamålsenligt, som klassläraresystemet
för de lägre.

Det inträffar ej sällan, att skicklige ämneslärare, isynnerhet yngre,
hvilka oftast användas i de lägsta klasserna, sätta sin pedagogiska ära
uti att bibringa sina lärjungar det största möjliga till deras ämne hörande
kunskapsförråd inom den kortaste tid, utan behörigt afseende på
inhemtandet af de öfriga ämnena och den ansträngning för lärjungarne,
hvilken häraf måste förorsakas. Undervisa inom samma klass två eller
flere lärare med samma, visserligen i sig sjelft aktningsvärda, nit, är det
ej svårt att inse, hvilken verkan deraf skall förspörjas. De mest grundade
anledningarna till klagomål rörande öfveransträngning bland de yngre
lärjungarne hafva också förefunnits vid läroverk, der man minst aktat
på behofvet af klasslärares användande i de lägsta klasserna.

11. att lärarnes undervisning sskyldighet minskas.

Jag tror mig icke säga för mycket, då jag påstår, att den svenska
skolungdomens öfveransträngning i någon män äfven år beroende på de
svenske skollärarnes. De fleste af dem äro skyldiga att undervisa nästan
hvarje lärotimme i veckan och dessutom hemma genomgå och råtta ett ofta
ansenligt antal stilböcker. Det ständigt återkommande och enformiga,
som tillhör den elementära undervisningen, kan icke annat än stundom
inverka menligt på eu lärare, som genom trägen och pligttrogen tjenstgöring
i och utom skolan nästan dagligen finner sig sakna tid till andra
sysselsättningar, än dem skolan ålägger. Ej underligt då, om mången
gång känslan häraf verkar störande på det jemna och göda lynne, som
utgör en bland lärarens bästa egenskaper, om hans allvar blir stränghet,
hans rättelser klander, hans undervisning förhör och strafflexa. Blir
detta ofta händelsen eller öfvergå*1 till vana, så skall missmod jemte öfveransträngning
snart visa sig hos hans lärjungar, och detta på honom sjelf
återverka på ett sätt, som ingalunda inger förhoppning om öfvergång till
ett bättre. Uttröttad sjelf skall han snart uttrötta sina lärjungar.

Ser man på lärarnes tjänstgöringsskyldighet i främmande länder,

Bil. till Kongl. Maj:t,s Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

så visar sig denna betydligt lindrigare än i Sverige. Det högsta antal
undervisningstimmar i veckan, som åligger en elementarlärare i Österrike,
Bayern och Frankrike, är 20, i Sachsen och Belgien 22, i Preussen,
Holland och Norge 24, i Baden och Danmark 26, under det att det
hos oss uppgår till 32.

Sällan har väl kulla antalet af dessa 32 veckotimmar blifvit af någon
lärare utkräfdt; men å andra sidan har en betydligare eftergift häruti
merendels fort med sig ett fullt motsvarig!) hemarbete med rättande af
stilböcker. Att under sådana förhållanden det för Sveriges lärare skall
blifva hardt när omöjligt att dagligen gå till sitt skolarbete med lika
god förberedelse och lika friska krafter, som utlandets, det torde häraf
lätt nog inses. Och inses det, så bör det väl också afhjelpas; tv måttet
af donna förberedelse och dessa friska krafter hos läraren står, efter mitt
förmenande, i ett afgjordt och timligen noggrann!, ehuru omvändt förhållande
till måttet af den ansträngning, lärjungarne behöfva använda vid
inhemtandet af sina kunskaper.

Jag anser derföre fullt skål finnas för en nedsättning af 4 timmar
i den lagligen högsta tjenstgöringskyldigheten i veckan, hvilken alltså
skulle omfatta 28 timmar. Efter detta maximum borde de särskilde lärarnes
undervisningsskyldighet bestämmas.

] 2. att nödiga åtgärder vidtagas för lärarebildningens befrämjande.

Frågan om behofvet af lärarens pedagogiska utbildning för sitt vigtiga
kall är ingalunda ny eller ens på de senaste tiderna uppkommen.
Att hon, det oaktadt, icke ännu vunnit sin slutliga lösning, torde hafva
sin grund deruti, att man i början och ganska länge betviflade sjelfva
nödvändigheten af en sådan utbildning och sedan, när ändteligen detta
tvifvel blifvit häfd!, byst tvekan rörande ändamålsenligheten af de föreslagna
medlen för åstadkommandet af den åsyftade utbildningen.

Redan år 1801 gjordes af Kanslergille!, som intill 1807 både högsta
ledningen af läroverken i vårt land, ganska störa ansträngningar för
att befordra pedagogiska studier och öfningar. Kanslergille! insåg, att
en yngling ej har tålamod att af egen drift »inhemta en vetenskap, den
han tror sig icke behöfva, då fördom och bruk lemna honom obehindrade
tillfällen att ej sällan med de inskränktaste kunskaper våga sig på
informationsvägen», samt att undervisningens framgång väsentligen beror
af beredande! af skicklige och öfvade lärare, men att erforderlig tillgång
på sådane ej med visshet kan påräknas, så länge uppfostringsläran såsom
vetenskap ej särskild! behandlas vid universiteten, och förordade derför

Bil. till Kongl. May.ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

Kanslersgillet inrättandet vid hvartdera universitetet af lärareseminarier
samt en profession i pedagogik och didaktik. För att dock tillsvidare
bespara staten kostnad, föreslogs att begagna sig af det löfte, som en
professor vid hvartdera universitetet gifvit att, jemte bestridandet af
egen tjenst, utan ersättning föreläsa i pedagogik. Tillika föreslogs, att
blifvande lärare skulle vara skyldig att aflägga examen ej allenast i eleinentarvetenskaperna,
utan ock i pedagogik och didaktik. Kongl. Maj:t
gillade dessa framställningar och, sedan förordning utgifvits rörande dessa
anordningar, började föreläsningarna 1803. En donation af 65 t:r spannmål
gafs följande året till förmån för en professor i pedagogik vid Hopsala
universitet, då under hans ledning ett lärareseminarium kunde inrättas;
men då fråga väcktes om löneförbättring åt denne professor förmedelst
tillägg af en adjunktion, mötte förslaget motstånd inom Konsistorium,
och, ehuru Kongl. Maj:t stadfästande donationen och föreskref
inrättandet af ett seminarium för blifvande skollärare, uppsköts emellertid
utförandet, och hela saken förföll efter någon tid. Först fyratio
år senare, upptogs frågan åter, då 1843 års skolrevision kraftigt tillstyrkte,
att någon åtgärd i detta hänseende måtte vidtagas, såsom varande
eu af de mest maktpåliggande för läroverkens förbättring. Allt
sedan har den, efter kortare mellantider, varit föremål för en allmännare
uppmärksamhet och blifvit allt grundligare och allvarligare pröfvad.
Vid riksdagen 1856—58 gjordes framställning om inrättande af lärarebildningsanstalter,
med anledning af hvilken Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse, »under fullkomligt erkännande af vigten af ändamålsenliga bildningsanstalter
för lärare vid elementarläroverken, anhöllo, det täcktes
Kongl. Maj:t låta uppgöra och till följande riksdag aflemna nådigt förslag
till inrättande af sådana bildningsanstalter». Komitén för granskning
af skolstadgan, hvilken anbefalldes häröfver afgifva utlåtande, inkom
med yttranden, med afseende å Indika Kongl. Maj:t, sedan universiteten,
läroverksstyrelserna och skolkollegierna blifvit börda, till riksdagen 1859
—60 aflat proposition om 12,000 rdr ärligt anslag till inrättande af lärareseminarier
i Ep säl a och Lund samt stipendier för lärarekandidater,
»för att befordra lärarnes så val teoretiska som praktiska bildning.»
Statsutskottet tillstyrkte bifall till propositionen, men Riksdagen afsteg
densamma. Då emellertid behofvet år efter år gjorde sig Fanbärare,
utfärdade Kongl. Maj:t 1865 stadgandet om pr ofåret, hvarigenom sökande
till läraretjenst vid elementarläroverken ålades att hafva förvärfva!
öfning och erfarenhet i lärarekallet genom att minst ett år vid något
högre elementarläroverk under rektors och vederbörande lärares ledning
hafva följt undervisningens gång och deruti sjelf såsom lärare deltagit
Bih. till Bilcsd. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 3

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

eller ock att kunna styrka sig ega annorledes genom öfning vunnen,
mot nyssnämda prof svarande undervisningsskicklighet. Detta är deri
första egentliga åtgärd för den praktiska lärarebildningen i Sverige,
som kommit till stånd. Hur otillräcklig den än måste anses, har deri
likväl i sin mån verkat godt, ej minst derigenom, att den bidragit att
skärpa blicken för nödvändigheten af att hvarje lärare inträder i utöfningen
af sitt kall med pedagogisk;! förstudier, och för det allt mer
trängande behofvet af kraftigare och verksammare åtgöranden för befordrandet
af detta syfte. Vid det allmänna läraremötet 1866 yttrade
flertalet af de församlade lärarne donna åsigt: »med allt erkännande af
det gagnelig!, i den begynnelse till lärarebildning, som det nu anbefallda
profåret innebär, uttalar mötet sin önskan, att för fullföljande af
hvad sålunda påbegynts, någon åtgärd från lagstiftningens sida vidtages
till beredande för blifvande lärare af teoretisk insigt och praktisk öfning
i under visning,skonst,». Med afseende äfven på denna af lärarne
sjelfve uttalade önskan framlades för 1867 års Riksdag nådigt förslag
om inrättande af eu profession i pedagogik vid universitetet i Itp sala.
hörslaget understöddes af vederbörande Utskott och bifölls af den ena
Kammaren, men föll vid gemensam omröstning. Följande riksdag
väcktes motion om upprättande i hufvudstaden af en normalskola, der
blifvande lärare vid elementarläroverken skulle kunna genomgå profår,
hvilken motion sedan modifierades till ett förslag till underdånig skrifvelse
med anhållan om utredning af frågan om lämpligaste sättet att bilda
lärarekandidaterne för deras blifvande kall. Utskottet tillstyrkte, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med motionen, »att Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t framställa behofvet af en bildningsanstalt
för danande af lärare vid rikets elementarläroverk, under hemställan,
huruvida ej lämpligt vore, att den ifrågavarande anstalten förlädes
till hufvudstaden, under ledning af en för högst 5 är i sender
anställd direktör samt med anlitande i flitigt för de speciel,, läroämnenas
metodiska behandling af de bästa lärarekrafterna vid hufvudstadens
elementarläroverk, vare sig offentliga eller privata, Indika lärare
jemte direktören komma att bilda det kollegium, som tillika afgåfve kompetensbetyg
för anställning vid rikets alla elementarläroverk, äfvensom
med anhållan slutligen, att Kongl. Magt täcktes till nästa riksdag härom
framlägga nådig proposition.» — Utskottets hemställan blef affila gen.

Öfver 70 år hafva förflutit, sedan de första försöken att främja lärarebildningen
i vårt land gjordes. Vi qvarstå snart ensamma bland de
bildade folken kämpande med en lärarebildning, hvilkens bristfällighet
i praktiskt hänseende, till heder för de svenske skollärare, af ingen

Bil. till Kongl. Majds Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

blifvit så påvisad, erkänd och öfverklagad som af dem sjelfva, De
hafva allt mer och mer lärt sig inse sanningen deraf, att »pedagogiken
är lärarens vetenskap och en maki hos honom, samt att don lärare, hvilken
ej känner först sitt eget läroämnes och dernäst äfven de öfriga
skol vetenskapernas pedagogiska betydelse, som drifver sin undervisning
enstaka och utan afseende på ungdomens föregående och samtida utvecklingsmedel,
är, må hans öfriga utmärkthet vara så stor som helst,
icke pedagog, icke god lärare, utan blott en lärd man».

I andra länder hafva mer eller mindre genomgripande åtgärder för
lärarebildningens befordrande blifvit vidtagna, mestadels under de senare
årtiondena, men flerstädes betydligt längre tid tillbaka. Att så
skott och att sådana åtgärder såsom gagnelig;! blifvit erkända och fortsätta,
torde innebära ett bevis på deras behöflighet och vigt.. I England,
der hela undervisningsväsendet står i ett alldeles egendomligt
och oberoende förhållande till staten, har till följd deraf för den allmänna
lärarebildningen litet eller intet offentligen blifvit gjordt. _ Vid
University College hållas visserligen årligen pedagogiska föreläsningar
i några ämnen under namn af lectures to schoolmasters; men mera
betydande för danandet, af skickliga lärare är den privata verksamhet,
som utvecklas af College of preceptor», som konstituerade sig 1849
och erhållit konglig stadfästelse på sina statuter. Frankrike har sedan
1794 egt sin storartade Ecole normale superi euro, som lemnar lärare åt
ly ce ernå och les colleges commimanx. Efter åtskilliga vexlingar erhöll
den 1847 egen professor i pedagogik och 1852 sin nu varande anordning
såsom ett verkligt lärareseminarium. I Belgien finnas fyra normalskolor,
vid Indika lärare bildas. Två af dem afse borgarskolornas
behof, de andra de högre läroverkens. De senare, Ecole normale des
humanités i Liittich och Ecole normale des Sciences i Gent, besörja lärarebildningen,
på förra stället för flen humanistiska, på det senare för
den reala limon. Bayern bär egentligen icke annan anordning för lärarebildningen
än ett slags utveckladt profår, enär läraren maste såsom
assistent skota undervisningen i eu skola 2 år eller derutöfver, innan
han antagen till ordinarie. Schweiz eger ett filologislct-pedagogiskt seminarium''
i Ziirich, förbundet med dervarande universitet, I Preussen
finnas fyra pedagogiska seminarier för lärdomsskolorna, med öfvervägande
praktisk bestämmelse, nemligen i Königsberg, Berlin, Stobin och
Breslau, och dessutom seminarierna i Halle och Minister med mera begränsade
uppgifter för sin verksamhet, Deras verksamhet är till »törsta
delen ställd oberoende af universitetsstudierna, hvilka de förutsätta,
Österrike bär fem filologiskt-historiska seminarier, i Wien, Grätz, luns -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

bräck, Prag och Lemberg, samt ett fysikaliskt institut, i Wien. Vid
dessa bildningsanstalter danas lärare så för humanistiska som reala facken.
Efter genomgången kurs måste läraren derjemte genomgå ett
profår vid något offentligt gymnasium. Sac-hsen fordrar äfvenså af sina
lärare utom profår genomgående af seminarium. Dessutom förekommer
här, som flerstädes i Tyskland, ett två- eller flerårigt assistentskap för
ordinarie anställning. Profåret visar sig emellertid i Sachsen, som annorstädes,
der det är användt, i samma mån obehöflig!, som verksamheten
vid seminarierna utvecklas. I Ryssland hafva särskilda pedagogiska
lärokurser blifvit upprättade vid universiteten i Petersburg, Kiew, Charkow
och Moskall. Finland har för ej längesedan inrättat en normalskola
i Helsingfors, der lärarekandidater ega tillfälle att praktiskt utbilda
sig för sitt kall. Skolan är ställd under en styrelse afl professorn i pedagogik
vid universitetet samt fyra öfverlärare och verkar redan i höggrad
välgörande på hela det finska undervisningsväsendet. I Holland
och Danmark har man icke hunnit längre än hos oss, om ens så långt,
enär i det förra landet för anställning som lärare endast fordras universitetsbetyg
om aflagd teoretisk examen och i det senare profår endast
för dem, som icke aflagt filologisk-historisk examen. I Norge har
genom lagen rörande lärare-examen af den 3 maj 1871 nödigt afseende
å den teoretiska lärarebildningen fästats, men samma afseende synes
ännu icke hafva blifvit utsträckt till den praktiska delen af donna angelägenhet.

Det nu anförda visar, att behofvet att försäkra skolorna om dugliga
lärare varit och är känd! och behjertadt i främmande länder. Undersöker
man närmare hvad i detta afseende blifvit inom olika stater åtgjord!,
så företer sig en ganska stor skiljaktighet. Under det man på
somliga ställen af läraren endast fofidrar aflagd teoretisk examen, än
förenad med ett praktiskt prof eller genomgånget profår, än icke, fordrar
man annorstädes jemte detta ett flerårigt assistentskap och proftjenstgöring
eller ock en fullständig pedagogisk kurs vid universitet, normalskola
eller seminarium. Behofvet afl lärarebildning tyckes alltså
öfverallt vara erkändt; om råtta sättet åter att afhjelpa detsamma synas
meningarne vara mycket delade.

Fördenskull, och ehuru jag för egen del är fullt öfvertygad om
otillräckligheten af hvarje annan åtgärd för lärarebildningens främjande
än flen, som står att åstadkomma genom en för det afsedda ändamålet
enkom inrättad anstalt, har jag ansett för en pligt att, då planen för en
dylik anstalt utan särskild! förberedande och noggranna undersökningar
lätt kunde befinnas mindre genomtänkt och o fullständigare utredd, än

Bil. till Konyl. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

som med afseende på sakens stora betydelse vore nödigt, icke nu anhålla
om Eders Kongl. Maj:ts bifall till eu framställning i ämnet hos Riksdagen,
utan endast föreslå, det täcktes Eders Kongl. Maj:t tillåta, att
förberedande åtgärder ofördröjligen vidtagas för utredande af frågan och
framläggande af ett förslag att på det mest ändamålsenliga sätt tillgodose
skollärares praktiska utbildning för sitt kall.

På denna utbildning och på den inverkan, den förmår utöfva på den
offentliga undervisningen, kommer att bero, långt mer än på enskilda
föreskrifter och
öfver ansträngningen verkligen och fortfarande skall blifva af knip eu, utan
ock huruvida hela vårt undervisningsväsende, hvilket vid sidan af utlandets
erbjuder en i många särskilda afseenden glädjande jemförelse,
skall i sin helhet lyckas erhålla eu högre lyftning och kunna taga ett
länge och icke minst af lärarne sjelfve efterlängtad! steg framåt i den
allmänna odlingens tjenst.

Riksdagen har vidare anfört:

att från flere orter, efter hvad anmärkt blifvit, klagomål förspordes
deröfver, att lärokurserna vore så ordnade, att i verkligheten någon afslutad
undervisning icke erhölles förr än efter genomgåendet af skolans
alla klasser, under det att det störa flertalet af lärjungarne, hvilket icke
hade tillfälle att fullständigt genomgå skolan, tvingades att vid den tid,
då de för sin framtida utkomst måste se sig om efter arbete, lemna densamma
med, i vissa ämnen åtminstone, ganska ofullständiga kunskaper;

att det läge makt deruppå, att folket vore förvissad! derom, att
den undervisning, som meddelades dess söner i landets offentliga läroanstalter
icke allenast vore den fullständigaste, som med afseende å
landets tillgång och behof kunde åstadkommas; utan äfven

att donna meddelades på ett sätt och under vilkor, som ej tvingade
ynglingen att vid skolan tillbringa allt för lång tid af sin ungdom.

Erkännande att dessa af Riksdagen anförda erinringar och uttalade
åsigter ingalunda sakna fog och berättigande, anhåller jag att först
och främst få förklara, att min egen åsigt om skolans ändamål och dess
förhållande till det medborgerliga lafve! på det närmaste sammanstämmer
med den af Komiterade uttryckta derutinnan, att jag anser: att skolans
hufvudsakligaste ändamål är att bereda lärjungens psykiska och i viss
mån äfven fysiska krafter en utbildning, som sätter honom i stånd att
uppfylla sin bestämmelse i lifvet, att gifva hans vilja en städig riktning

Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

åt det göda, att lifva och rena hans sinne för det sköna samt att leda
honom till en klar och sjelfständig uppfattning af det sanna; att icke
vidden och mångfalden af gagnande kunskaper, som meddelas, utan
sättet, hvarpå de meddelas, bestämmer huru skolan uppfyllt sitt ändamål
att bilda för lifvet; att endast de kunskaper, som lärjungen med klar
och lefvande insigt tillegnat sig, utgöra hans verkliga, för lifvet fruktbärande
egendom, och att lian endast genom ett sådant tillegnande kan
vinna den allmänna utbildning, som förmår gorå honom i bästa mening
praktiskt duglig inom det område, der han en gång får sin verksamhet.
Jag instämmer äfven deruti, att det är för skolan en olöslig uppgift att
vid undervisningen afse de rent iraiividyela förhållanden, i hvilka lärjungen,
när han lemnar skolan, skall inträda, eller att söka bibringa
honom endast sådana kunskaper, som kunna finna eu omedelbar användning
vid hans utträdande i det praktiska lifvet.

Ense med komiterade häruti, kan jag likväl icke — och det icke
minst på grund af mitt fasthållande af den nu uttalade åsigten om skolans
hufvudändamål i allmänhet, hvilket måste blifva väsentligen enahanda
och gällande för hvarje skola — erkänna följdriktigheten af det resultat,
till hvithet Komiterade ytterst kommit, nemligen förslaget om inrättande
af två- och tre-klassiga pedagogik för den lägre realbildningen, såsom
oförenlig med den grundläggning för studier, som tillhör det egentliga
elementarläroverket, och i samband dermed om borttagande af de nu
varande två och tre-klassiga elementarläroverken såsom sådana. De
specielare skälen härtill vilja komiterade finna dels deruti, att de två- och
tre-klassiga läroverken, som blott vore att anse som parallelafdelningar
till de högre läroverkens lägre klasser, icke skulle förmå att på ett
lika tillfredsställande sätt som dessa lösa sin uppgift; dels ock i det helt
olika sätt, hvarpå de särskilda läroämnena borde behandlas inom de
lägsta klasserna vid ett högre läroverk och inom motsvarande klasser
vid ett lägre.

Äfven jag önskar de tväklassiga elementarläroverkens indragning,
men likväl på grund af andra skål än de nu anförda, hvarom jag längre
fram torde få yttra mig.

Hvad åter de treklassiga läroverken beträffar, så vill jag till en
början anmärka, att, om de också på ett mindre tillfredsställande sätt
än de högre läroverkens tre lägsta klasser skulle hafva löst sin uppgift
— ett antagande, som jag på grund af erfarenhet likväl icke vågar utsträcka
längre än till enskilda fall — så skulle de ändock icke utan
stor skada för den allmänna elementarbildningen i vårt vidsträckta och
mångenstädes glest befolkade land kunna såsom elementarläroverk lind -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

varas. Det är i synnerhet såsom sådana de hittills fyllt och fortfarande
höra fylla ett gifvet behof. Att skilja dem från det högre elementarläroverket
genom en olika undervisningsplan vore att omöjliggöra tillgången
till högre bildning för mången utmärkt begåfvad, men fattig
yngling. Dessa läroverk sända årligen några af sina lärjungar till de
högre elementarläroverken, der de visa sig fullt jemförliga med dem,
som från dessa läroverks lägre klasser blifvit uppflyttade; och jag betvifla!’
högeligen, att de under fortgången af sina studier visat sig i allmänhet
mindre förmögne af utveckling än de sistnämnde. Då härtill
kommer, att efter en treårig elementarkurs en osökt utslutning af de
studie!'', som höra anses önskliga för inträde på det praktiska lifvets
lägre områden och vid de mindre tillämpningsskolorna, med lätthet kan
verkställas, eu fördel, som ingalunda står att vinna vid hvilken klass
som helst utan skada för undervisningens organiska sammanhang, så
anser jag att de treklassiga läroverken, k vilkas anmärkta oförmåga att
på ett fullt tillfredsställande sätt lösa sin uppgift torde, der detta verkligen
varit förhållandet, hafva sin grund i helt andra omständigheter
än den, att läroverket varit treklassigt, höra bibehållas såsom de lämpligaste
elementarundervisningsanstalter för den allmännaste medborgerliga
bildningen.

Hvad dernäst vidkommer det senare skälet med dit hörande ej
ovanliga påstående,!!: att den formela utbildningen af lärjungens själskrafter
icke kan eller får vinna samma afseende vid ett lägre läroverk, som
i de detsamma motsvarande klasserna vid ett högre, att detta sist nämnda,
till följd af den längre lärotiden och vidden af det kunskapsmått det har
att bibringa, derföre äfven fordrar eu alldeles olika läroplan och annan
lärometod än det lägre läroverket, der öfverhufvud ett mer praktiskt
och på sjelfva kunskapsmaterialets omedelbarare inhemtande riktadt undervisningssätt
bör gorå sig gällande, att skolans uppgift att söka åstadkomma
eu allsidig och harmonisk utveckling af själskrafterna endast
genom och under inhemtandet af vissa kunskaper kan vinnas; så kan
jag icke annorlunda än vilkorligt medgifva detta, och jag kan icke
heller obetingadt dela den åsigten, att undervisningen företrädesvis
under den tidigaste delen af skolkursen bör hafva till ögonmärke lärjungens
formel a utveckling, så vida med donna formela utveckling skall
förstås en öfvervägande utbildning af de intellektuela själsförmögenheterna.

Vid all ordnad undervisning och följaktligen inom hvarje äfven det
minsta läroverk måste ett bestämdt kunskapsinnehåll meddelas under
en viss form. Redan den allraförsta undervisningen kan derföre icke

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

undgå att, under det den bibringar lärjungen ett litet kunskapsförråd
och sålunda innebär en öfning och utveckling af hans själsförmögenheter,
äfven vara i någon motsvarande män formelt bildande. Att småningom,
allt efter lärjungens ståndpunkt, läroämnets beskaffenhet och
lärarens syfte, eu öfvervägande vigt både kan och bör fästas vid ettdera
af dessa båda, är ej blott pedagogiskt rätt, utan ock nödvändigt.
Att åter bestämma, inom hvilka klasser heller under hvilken period af
skoltiden det ena eller andra momentet bör mera framhållas, anser jag
icke rådlig!, men tror likväl att i allmänhet en mera i vanlig mening
praktisk metod vid undervisningen i de lägre klasserna är att föredraga
framför den strängt systematiska; och för ett sådant förfaringssätt talar
icke minst den metodiska åsigt, som på senare tider blifvit tillämpad
vid undervisningen i språk och matematik. Tillräckliga skål för det
antagandet, att härigenom studiernas vetenskapliga grundläggning skulle
taga skada, finnas, efter mitt förmenande, icke, åtminstone icke sådana,
som bestyrkas af erfarenheten. Den vetenskapliga grundläggningen bör
försiggå hela elementarkursen igenom och förlorar icke i fasthet derföre
att den lägges långsamt. Det formela momentets störa betydelse härvid
gör sig, under studiernas fortgång, allt mer och mer gällande och
det i samma man som den växande reflexionsförmågan hos lärjungen
dertill gifver eu otvungen anledning; och det är icke att befara, att det
inom de högre klasserna skall blifva tillbakasatt eller vanvårdadt, att
döma efter den ställning det der för närvarande intager.

Jag kan alltså icke inse nödvändigheten, ej heller nyttan af att
gifva de treklassiga fristående läroverken någon annan undervisningsplan
än den, som göres gällande för de tre lägsta klasserna vid det
högre elementarläroverket. Vore det, på de i Betänkandet anförda
grunder, nödigt, så hade också för det femklassiga läroverket bort upprättas
eu egen, från det, högre läroverket skild, undervisningsplan, enär
från den femte klassen framgent, som hittills, en betydlig mängd ynglingar
troligen kommer att utgå, eller — om man vill betrakta donna
omständighet, som ju i någon man alltid kommer att inträffa i hvarje
klass, såsom en tillfällighet, å hvilken, vid upprättandet af en hel läroplan,
ett större afseende icke får fästas — åtminstone för det föreslagna
sjuåriga reala läroverket, för hvilket den bestämda lärotiden är 2 år
kortare och det afsedda slutmåttet af kunskaper vida mindre än för de
fullständiga högre läroverken; och dock har det erhållit alldeles samma
läseöfning i de lägre klasserna, som de sistnämnda.

Det är emellertid genom detta förslag till förvandling af de tvåla
ch treklassiga elementarläroverken till lägre realskolor samt förmedelst

Bil. till Kongl. Maj;U Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

kursafslutningar som Komiterade anse sig hafva anvisat det enda tillförlitliga
medlet för undanrödjande af de i Riksdagens skrifvelse omförmälda
klagomålen rörande lärjungarnes utgående ur skolan med ofullständiga
kunskaper. Genom dessa skolor eller s. k. pedagogik skulle
den lägre realbildningen tillgodoses och en önskad och lämplig utslutning
af densamma erhållas. Men, utom det att en dylik utslutning äfven synes
vara behöflig på den klassiska limon, torde med fullt skäl kunna betviflas,
att den bildning, som i dessa pedagogier kunde meddelas lärjungarne,
skulle blifva bättre eller grundligare än den, som inom elementarläroverket
skulle kunna beredas dem genom passande afslutningar, t. ex.
i tredje och femte klasserna, förutsatt att i dessa och i föregående klasser
icke inginge något läroämne, som för en god realbildning vore obehöfligt.
Här är nemligen icke ifrågasatt att pedagogierna skulle blifva tillämpningsskolor,
utan reala elementarskolor, och som sådana åter skola de väl
svårligen lyckas tillkämpa sig eu bättre ställning utanför elementarläroverket
än inom detsamma.

Det synes mig som om dessa pedagogier, hvilka för öfrigt mycket
påminna om de forna apologistskola''!!-!, vore att anse som ett slags
utvexter på elementarläroverkets organism, framtvungna af latinets införande
såsom obligatoriskt läroämne å båda linierna redan i de lägsta
klasserna, och som skulle de, så till följd af den klena lärareutrustning,
hvilken blifvit dem gifven och hvilken kommunerna antagligen icke skola
finnas beredvilliga att genom egna medel upphjelpa, som ock på grund
af den från den högre elementarbildningen afskilja ställning dem blifvit
anvisad, efter all sannolikhet icke lyckas tillvinna sig ett allmännare
förtroende, utan snart nog befinna sig i samma förhållande till elementarläroverken,
som en gång apologistierna intogo vid sidan af latinskolorna.

Då emellertid nyttan af lägre bildningsanstalter med mera speciel
läroplan, än den, som elementarläroverket med sitt allmännare mål kan
medgifva, ingalunda är att förneka, men frågan derom icke eger väsentligt
sammanhang med den nu förevarande, som uteslutande rörer elementarläroverket,
anser jag den förra höra blifva föremål för särskild
behandling.

På grund af hvad nu blifvit anfördt och med stöd af de ytterligare
skäl, som flere reservanter mot pedagogi-inrättningen framlagt, kan
jag icke biträda Komiterades förslag, i hvad det åsyftar att genom
eu dylik åtgärd afhjelpa bristen på nödiga kursafslutningar och åvägabringa
en fullständigare undervisning i de lägre klasserna, men anser

Bih. till Riksd. Prof. 187S. 1 Sand. 1 Afd. 4

26 Bil. till Kongl. Ma.j:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

likväl, att detta mål kan och bör på annat sätt nås och säkrast derigenom
:

13. att de klassiska språkens inträde i undervisningen uppskjutes,
latinets till den fjerde klassen och det grekiska språkets till den sjette.

Utan att våga det vanskliga försöket att afgöra den gamla stridsfrågan
om latinets råtta betydelse för skolan och undervisningen i allmänhet
eller anse eu närmare granskning af Komiterades utförliga och
grundliga framställning rörande donna fråga här lämplig, hyser jag den
åsigten, att, liksom språkundervisningen i allmänhet är framför undervisningen
i andra läroämnen ett medel för förståndets allsidiga uppodling
och utgör en förutsättning för allt säkrare fortgående i kunskap,
så besitter bland språkämnen latinet de flesta och bästa egenskaperna
för att tjena som ett formelt bildningsmedel och eger tillika såsom
grundläggande språk vid undervisningen ett obestridligt och synnerligen
högt värde.

Detta oaktadt kan jag i donna fråga icke tillerkänna eu sådan åsigt
eu afgörande vigt vid'' ordnande! af en undervisningsplan för elementarläroverken,
och det af följande skäl.

Funnes vid uppgörande!, af en elementarundervisningsplan för ett
helt folks bildningssökande ungdom ingen annan grundsats att följa,
än den, att elementarundervisningens yttersta och högsta mål bör vara
bestämmande för de! hela, och undervisningen således ordnas endast
med afseende å detta mål, d. v. s. så, som för de fortsätta studierna
vore det fördelaktigaste, så vore det tvifvelsutan icke välbetänkt att
fördröja latinets inträde bland läroämnena.

Om åter, vid uppgörandet af en dylik undervisningsplan, icke donna,
men deremot en annan bestämmande grundsats funnes, som icke heller
tålde ett förbiseende, nemligen den, att elementarundervisningens första
och närmaste mål bör främst tillgodoses, och undervisningen alltså göras
till den för detta mål bästa, d. v. s. till den lämpligaste för studier,
8om skola afbrytas, så vore latinets uppskjutande helt visst försvarligt.

Nu finnas, icke blott hos oss utan jemväl hos andra bildade folk,
båda dessa grundsatser samtidigt gällande, hvardera omgifven af sina
förfäktare, hvardera fordrande främsta rummet och hvardera i sig dertill
lika berättigad; och hvarje gång fråga uppstått om att på den gemensamma
grunden af dem uppföra en ny lärobyggnad för de båda bildningslinierna
eller i någon mån ändra en redan befintlig så, att hvarje
intrång från deri ena liniens sida på den ändras område b lofve obehöflig!,

Bil. till Kong].. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

hafva meningarna befunnits så delade och nitet för endera liniera bästa
så stort hos dem, som mest intresserat sig för saken, att de ansträngningar,
som gjorts, icke åtföljts af något resultat, som lofva! eller lofva!-långt bestånd. Det är ej att undra på, om en och annan, efter många
och långa sådana ansträngningar, förordar en fullständig skilsmessa
mellan linierna, hellre än att söka en samman]emkning förmedelst motsvariga
eftergifter af hvardera^ visserligen obestridliga, men ensidigt
framhållna rätt. Der sådana eftergifter likväl på grund af ömsesidigt
rättvisa och billiga fordringar, förestafvade af aktningen för en högre
rätt, nemligen statens, kunde komma att ske, der skulle en sådan samman]
emkning snart kunna öfvergå till en verklig och önskvärd förening.

Det är till donna punkt jag anser det nödigt att vårt elementarundervisningsväsende
arbetar sig fram; — och till någon högre har,
mig veterlig!, saken ingenstädes ännu kommit.

I § 1 af vår gällande skolstadga, der det talas om elementarläroverkets
ändamål, bestämmas dessa till tvänne, båda lika vigtiga, ehuru
ej lika omfattande. Båda få der rätt att blifva tillbörligen erkända och
utsudda, intet af dem att blifva det uteslutande eller företrädesvis; och
intet af dem ställes mera än det andra främmande för statens ändamål,
ej heller för elementarläroverkets i dess helhet Jag ser i detta förhållande,
som i det närmaste likadant förekommer i andra kulturländer,
ett slags bevis derpå, att elementarundervisningen bör vara för alla ej
blott tillgänglig, utan äfven, så vidt sig gorå later, gemensam.

Komiterade hafva ingalunda underkänt betydelsen af donna allmänliga
gemensamhet vid den tidigaste undervisningen i elementarläroverken.
De hafva fastmer vid densamma fäst det afseende, att den af
dem blifvit utsträckt ända till den femte klassen. Detta har blifvit
möjligt genom latinets införande på båda bildningslinierna redan från
och med första klassen och genom inrättandet af de lägre realskolor,
som blifvit benämnda pedagogier.

Om dessa skolor och det med dem als edda ändamål har jag redan
yttra! min mening och vill derföre nu framhålla vissa förhållanden vid
de egentliga elementarläroverken, hvilka höra tjena min åsigt till stöd.

Utan tvifvel skulle dessa läroverk, oaktadt tillvaron af pedagogierna,
framdeles som hittills besökas af ett stort antal ynglingar, som af mångfaldiga
orsaker föranlätes att tidigare än efter aflagd afgångsexamen
lemna skolan. Efter en noggrann beräkning öfver lärjungarnes afgång
från de särskilda klasserna — eu beräkning, som helt visst ej kommer
att undergå stor förändring för framtiden — visar det sig, att vid de
högre elementarläroverken utgöra de fyra första klassernas lärjungar

Bil. till Kongl. Maj Hs Nådiga Trop. ang. elementarläroverken.

betydligt mer än hälften af hela lärjungeantalet, att vid de femklassiga
läroverken redan med tredje klassen öfver halfva lärjungeantalet
afgått, och att vid samtliga elementarläroverken antalet af de tre lägsta
klassernas lärjungar betydligt öfverstiger hälften af lärjungarnes
totalsumma. Alltså, en högst ansenlig del af alla de ynglingar, som
besöka våra elementarläroverk, och just den delen af dem, som enligt
lag der herde kunna hoppas erhålla en allmännare medborgerlig
bildning, skulle under en stor del af den korta lärotiden af tre år,
under hvilken dem blifvit beskärdt att åtnjuta fördelande af en grundlig
undervisning, sysselsätta sig med inlärandet af den latinska grammatiken;
ty mycket längre skulle det icke hafva kommit vid de tre årens
slut, oaktadt en tredjedel af lärotimmarne åtgått för detta ämne. Med
allt erkännande af latinets förträfflighet ur pedagogisk synpunkt tror jag,
att det vanna resultatet af en dylik bildningskurs skulle befinnas alltför
dyrköpt vid betraktandet af den känbara förlust, som derunder uppstått
genom ett till två tredjedelar af hela lärotiden inskränkt studium af
öfriga ämnen, bland hvilka ett och annat åtminstone, t. ex. ett modernt
språk eller matematiken, måste tillerkännas tillräckligt formelt bildande
kraft för vinnandet af en allmännare grad af odling. Jag kan icke underlåta
att bär anföra Komiterades ord rörande pedagogierna, såsom efter
min mening med fullt lika rätt tillämpliga på de tre lägsta klasserna
inom elementarläroverket: »Befrias dessa elementarläroverk från latin undervisningen,

hvilken för deras fleste lärjungar måste anses ändamålsvidrig,
då den endast såsom förberedande för en högre elementarbildningskurs
försvarar sin plats i skolans lägsta klasser, så skola dessa
läroverk härigenom blifva i tillfälle att odeladt egna sitt arbete åt meddelande
af sitt inskränktare bildningsmått, och resultatet af detta arbete
utan tvifvel blifva långt mera tillfredsställande, än det hittills befunnits.»

Ännu tydligare torde det obilliga eller åtminstone mindre ändamålsenliga
i en sådan läroplan framstå vid betraktandet af den fördelning
af undervisningstimmar åt de särskilda språken, som blifvit föreslagen
för reallinien i dess helhet. Denna linie göres af Komiterade
normalt sjuårig. Under dessa sju år har hela linien i hvarje vecka
sysselsatt sig: med latin 30 timmar, med tyska 18, med engelska 12
och med franska 6. Det är lätt att fatta, att den insigt i de för en
yngling _ på den reala linien så vigtiga moderna språken, som efter ett
dylikt ringa studium kan vinnas, ingalunda skall befinnas tillfredsställande;
och svårligen kan den verkliga kristen på nöjaktig kunskap i
dessa ämnen uppvägas af den större förmåga latinstudiet möjligen meddelat
att en gång kunna afhjelpa donna brist. Dessutom är det nog

Bil. till Kongl. Maj:te Nådiga Prof. ang. elementarläroverken. 29

vanliga påståendet att de moderna språken lättare inhemtas efter ett
förutgånget studium af latinet endast i ett visst och ensidigt teoretiskt
afseende sannt, eller just i det afseende, som för dem, hvilka tidigare
afsluta sina studier eller hafva vält den reala bildningslinien, eger den
minsta betydelsen.

Med afseende såväl på de fordringar staten ställer på elementarläroverket,
som ock på ett rättvist tillgodoseende af det bildningsbehof,
som flertalet af dess lärjungar söker och eger att der få tillfredsstäldt,
samt på grund af nu anförda skäl tillstyrker jag latinets uppskjutande
till elementarläroverkets fjerde klass.

Härmed har jag ock uttalat min åsigt om oantagligheten af det
förslag till läsordning, som blifvit af Komitens pluralitet förordadt,
såsom bygd* på införandet af latinet redan i första klassen. Men jemte
detta förslag äro i Betänkandet behandlade och framstälda äfven tvänne
andra. Det ena af dessa, som der igenfinnes under bil. N. 1. 2. och
hvars mest utmärkande drag är, att det genast i första klassen särskiljer
den klassiska och den reala Union i språkundervisningen, under
det den öfriga undervisningen göres för alla lärjungar gemensam, kan
jag redan af det skäl, att det under nu varande förhållanden för dem
och deras målsmän tillräckligt bekymmersamma valet af bildningslinie
derigenom blifver än mer försvåradt, icke gilla, andra från detta förslag
oskiljaktiga olägenheter att förtiga, dem Komiterade utförligt framhållit.
Det andra, under bil. O. 1. 2., enligt hvithet undervisningen i de tre
nedersta klasserna är för alla fullständigt gemensam, tyskan det enda
i dessa klasser förekommande främmande språk, latinet och franskan i
den fjerde klassen inträda som alternativa ämnen, grekiska språket uppskjuta
till den sjette klassen och de båda linierna från och med donna
klass erhålla en till det mesta skild undervisning, är åter så i väsentliga
punktör öfverensstämmande med den läroplan jag håller för den
mest ändamålsenliga, att de många och betydande företräden, hvilka
Komiterade ansett detta förslag ega, till och med framför deras eget,
äfven måste tillkomma donna. Jag anhåller derföre att i korthet få påminna
om de fördelar Komiterade anse det sistnämnda förslaget medföra:
1) en fullständigt gemensam undervisning genom elementarläroverkets
nedersta klasser, hvarigenom en betydande besparing af lärarekrafter
uppkommer; 2) en sådan modifikation af läroplanen, som utan
väsentlig rubbning af elementarläroverkets närvarande organisation låter
sig genomföras; 3) ett tillfälle för alla, som önska sig ett bildningsmått
öfver folkskolans, att erhålla en likartad bildning vid samma slags läroverk,
hvarigenom bör åstadkommas eu välgörande inverkan på sam -

30 Bil. till Kongl. Majds Nådiga Frop. ang. elementarläroverken.

fundsandan; 4) möjlighet för lärjunge att, efter genomgående af de tre
första klasserna, utgå i lifvet med en någorlunda afslutad bildningskurs,
utan att hans tid blifvit upptagen med något för honom jemförelsevis
ej oundgängligt ämne; samt 5) valet mellan de olika slagen af elementarbildning,
den klassiska och den reala, uppskjutet till en tid, då efter
några års skolgång ynglingens anlag och förmåga hunnit pröfvas.

Med undantag af den hufvudanmärkning mot detta förslag, som Komiterade
anfört, att det nemligen icke gör latinet till grundläggande läroämne
för språkundervisningen äro de ofri ga anmärkningarne sådana, att
de icke med skål skola kunna riktas mot den af mig antydda läroplanen.
Jag utbeder mig att i detta afseende särskild! få framhålla den fasta och
koncentrerade ställning, som efter donna plan latinet finge intaga, hvarigenom,
efter min öfvertygelse, studiet åt detta ämne, långt ifrån att lida
afbräck, skulle skötas med större kraft och mera framgång än såväl efter
nu gällande, som efter den af Komiterade föreslagna läsordning.^

Att i Preussen högre realläroverk finnas, i Indika latinet ingår som
obligatoriskt läroämne, visar endast att läroverk finnas, der en bildning
meddelas, som kallas real, men med lika skäl kunde kallas klassisk.
En sådan bildningslinies gagnelighet är jag icke heller hugad att bestrida.
Den utgör liksom en midt mellan den rent klassiska och rent
reala och är hos oss icke någon nyhet. Den uppkom, då grekiska
språket gjordes valfritt, och bör blifva af synnerligen stor betydelse
för mängden af dem, som ämna sig in på embetsmannabana!!. Latinet
läses ända till kursens slut och till samma omfång som på den klassiska
limon A; matematik och naturvetenskap erhålla ett så stort antal
lärotimmar, att det inhemtade kunskap småttet i dessa ämnen bör blifva
tillfredsställande äfven i afseende på en realistisk elementarbildning.
Den önskan Komiterade uttryckt om latinets utsträckning äfven till
de högre klasserna på den reala luden, är således, om man mera täkter
sig vid saken än namnet, uppfyld i afseende på de lärjungar, som
på klassiska limon icke låsa grekiska.

Såsom en följd af latinets uppskjutande till fjerde klassen torde
få anses grekiska språkets till den sjette. Någon olägenhet är häråt
icke att befara, om i donna och följande klasser ett nödigt antal lärotimmar
åt detta ämne anslås.

14. att hur saf slätning av anordnas i tredje och femte klasserna.

Om med kursafslutning får förstås den på ett visst lägre stadium
af skolan till ett helt bragta sammanfattningen af insigter, erforderliga

Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

för en viss grad af bildning, så visar det sig strax för hvar och en sakkunnig,
att en sådan utslutning icke låter verkställa sig på hvarje stadium
eller inom hvarje klass af läroverket. På många omständigheter,
såsom inträdesåldern, inträdesfordringarna, de förekommande läroämnena
m. m. beror det, om den ens någorstädes är verkställbar. Med tillämpning
af de åsigter jag beträffande läsordningen uttalat, kan dock
inom tvänne klasser — och just inom dem, der en kursafslutning torde
vara af behofvet mest påkallad — en sådan sammanfattning eller afrundning
af studierna ordnas, utan att fortgången af undervisningen afbrytes
eller det organiska sammanhanget inom det hela störes, nemligen
i den tredje och den femte klassen. Och då erkännas bör, att just på
dessa stadier af elementarundervisningen en utslutning redan finnes,
såvidt en sådan med nu varande läroplan varit möjlig att genomföra,
så kan bär endast blifva fråga om att gorå densamma mera verklig
och bestämd.

Men kan under sådana vilkor en kursafslutning verkställas, så bör
den det äfven. Då undervisningen är till för dem, som undervisas, och
icke tvertom, så synes det, med ledning af de i Komiterades Betänkande
gjorda beräkningarne öfver lärjungeantalets minskning för hvarje
klass, vara billigt, att samma fördel af en studiernas utslutning till ett
visst mått, som lemnas ett fatal vid dess afgång från läroverkets högsta
afdelning, äfven beredes det flertal, som utgår från en lägre.

Med den fördelning af undervisningstimmarne, som jag i dessa
klasser tänkt mig, bör en yngling, som från läroverkets tredje klass
afgår, hafva inhemtat i der förekommande läroämnen hufvudsakligen
följande:

i kristendom: den bibliska historien, efter lärobok och genom bibelläsning,
samt katekesen;

i modersmål: eu genom läse- och skrift)fningar vunnen färdighet
i svenska språkets riktiga behandling muntligen och skriftligen samt
eu häremot svarande insigt i dess formlära, efter lärobok;

i historia och geografi: kännedom om Sveriges historia från början
till närvarande tid, om de europeiska ländernas fysiska och politiska
geografi efter en något, utförligare samt de öfriga verldsdelarnes efter
mera inskränkt kurs;

i matematik: vana vid hufvudräkning; de fyra räknesätten i bråk
och sorter, regula di tri med dess i dagliga lifvet vanligast förekommande
användningar samt geometrisk åskådninglära med tillämpning
på enklare planimetriska och stereometriska uppgifter;

i naturlära: öfversigt af djur- och vextrikets hufvudafdelningar och

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

vigtigare grupper samt någon kännedom om förklaringarna af de vanligaste
naturföreteelserna;

i tyska språket: språkets formlära efter lärobok samt genom läseöfningar
och extemporalier vunnen förmåga att öfversätta lättare uppsatser.

I denna utslutning ser jag ett lämpligt och inom sig jemnvägande
mått af bildning för alla dem, som ämna ingå vid mindre tillämpningsskolor
eller genast börja, en verksamhet på det praktiska lifvets lägre
områden. Det är derjemte tillräckligt högt satt, för att inom dessa
områden förmå att bidraga till en allmännare intellektuel lyftning.

En dylik utslutning i den femte klassen är måhända ej i lika höggrad
som den förra behöflig, men kan blifva det, då elementarläroverket
kommer i den ställning till specialskolan och det praktiska lifvet,
som den bör komma. Den är ej heller lika lätt verkstad, om den ock
ej erbjuder synnerligen störa svårigheter. Eu yngling, som afginge
från femte klassen, herde, förutom det matt af kunskap han medfört
från tredje klassen, hafva inhemta! följande:

i kristendom: de bibliska böckernas och deras författares historia
samt de vigtigaste bibelställen, som stödja vår bekännelses lärer;

i modersmål: öfning uti att redigt framställa sina tankar öfver lättare
ämnen och att öfversätta enklare uppsatser från tyska och engelska
språken samt eu allmän öfversigt af Sveriges litteraturhistoria;

i historia och geografi: deri allmänna verldshistoria efter en kortfattad
lärobok samt en utförligare kännedom om de icke-europeiska
kulturländernas politiska geografi;

i matematik: lättare equationer af första graden med en obekant,
geometri till ett omfång motsvarande Euclides fyra första böcker;

i naturlära: de fysiska och kemiska grundbegreppen såsom en inledning
till stenrikets kännedom; grunddragen af läran om jordens
byggnad och det allmännaste om vårt planetsystem och himlakropparne
i öfrig!;

i tyska språket: en genom extemporalier vunnen färdighet att muntligt
och skriftligt till tyska öfversätta vanliga framställningar och enklare
uppsatser;

i engelska språket: samma kunskapsmått som i det tyska språket;

\ franska språket: någon kännedom om språkets formlära och pronunciation.

För dem, som vid elementarläroverket söka ett något högre matt
af allmän medborgerlig bildning torde donna utslutning blifva ganska
välkommen. Det kunskapsförråd, som sålunda efter fem års studier

Bil. till Kongl, Maj:ts Nådiga Prof), ang. elementarläroverken.

blifvit inhemtadt, kan med skäl anses såsom ett godt och tillräckligt
omfattande underlag för en fortsatt intellektuel utveckling och för en allmännare
yrkesbildning. Genom det ansenliga timantal, som kan anslås
åt det engelska språket i fjerde och femte klasserna, lika som ock genom
detta språka relativa lätthet att lära, bör insigten i detsamma efter de tv änne
årens kurs lätt blifva jemngod med den i det tyska språket. I båda
språken bör genom den försätta öfningen med extemporalier eu viss praktisk
skicklighet kunna vinnas. Hvad beträffar afslutningen i det franska
språket är med densamma endast det målet afsedt, hvithet dock ej bör
underskattas, att förekommande franska ord må kunna rätt prononceras.

Hvad klassiska Union vidkommer, så skulle donna enligt läsordningen
skilja sig från den reala endast deruti, att latinet intoge det engelska
språkets ställe. Deraf följer väl att någon verklig afsilning på donna
linie ej later verkställa sig, dels derföre att latinet sjelf! på detta stadium
ej kan hafva nått någon slutpunkt, dels oclc derföre att bristen
på insigt i det engelska språket der hindrar jern vigten mellan ämnena.
En utslutning på donna linie kan dock lätt nog umbäras, då det ojemförligt
större antalet lärjungar bär fortsätter studierna, och endast tillfällig^
omständigheter afbryta dem för några få. Emellertid torde äfven
den på donna linie åstadkomna afrundningen af studierna kunna anses
som en passande utslutning för de ynglingar, Indikas framtida yrke
fordrar åtminstone någon insigt i det latinska språket.

15. att läseterminerna förlängas.

Härmed bör sammanställas Riksdagens uttalade önskan, att undervisningen
vid landets offentliga elementarläroanstalter ej allenast måtte
blifva den fullständigaste, som kan åstadkommas, utan att den måtte
meddelas på ett sätt och under vilkor, som ej öfver hofvan anstränga
lärjungarnes krafter.

. Efter 1820 års skolordning var hela lärotiden för skola och gymnasium
beräknad till 11 å 12 år. Donna tid förkortades 1856 till 9 år,
ehuru kursernas matt blef detsamma eller ökadt. Ett år tillädes 1859,
men borttogs åter 1869 vid den första klassens indragning, så att nu
9 år äro för hela elementarkursens genomgående bestämda. Då de särskilda
kurserna bibehållits oförminskade eller till och med i några
ämnen gjorts större, och derjemte anspråken på insigternas beskaffenhet
blifvit stegrade, så inses lätt, att, om samma fullständighet i undervisningen
skall vinnas nu, som kunde vinnas förr, detta endast låter sig
göra genom större bemödanden, ihärdigare ansträngningar. Den nioåriga

Bih. till Rikad. Prof. 1873. 1 Sand. 1 Afd. 5

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

lärotiden är nemligen ganska knapp i förhållande till det arbete, som
skall medhinnas, ej derföre, att den endast varar nio år, då den fordom
sträckte sig ända till tolf, utan derföre, att hvart och ett af dessa läroår
upptages till eu allt för stor del af ferier. Det i lag bestämda läsåret
utgör 36 veckor, eller med afräkning af den ledighet, som under vårterminen
inträffar, af 34 */2. domför man skolans arbetstid hos oss
med den i andra länder, så finner man, att läsåret innehåller i Frankrike
40, i Preussen 41 ''/2, i Sachsen och Österrike 42, i Danmark, Baden,
Holland och Belgien 43 samt i Bayern och Norge 43 V2 veckor. Läsveckorna
äro således i dessa länder 6—9 flere än hos oss, hvithet på
eu kurs af nio år gör från 1 y2 till 2 V* läsår. Visserligen är hela skolkursen
i alla dessa länder icke lika lång med den svenska; detta är
händelsen blott i Norge, Frankrike, Sachsen och Baden. Med undantag
af Preussen, der den är tioårig, är den ett år kortare än hos oss i
Österrike och Bayern, men med 26—38 veckors större innehåll, 2 år
kortare i Belgien, men med ungefär lika veckoinnchåll, och 3 till 4 år
kortare i Danmark och Holland, men detta på grund af den högre inträdesåldern
af 12—13 år och derefter lämpade inträdesfordringar. Det
torde vara obestridligt att det under sådana omständigheter endast med
svårighet skall kunna lyckas för det svenska elementarläroverket att från
sig dimittera ynglingar med ett kunskapsförråd och en utbildning, jemförliga
med deras jemnåriges vid utlandets läroanstalter.

Komiterade, som ingalunda förbisett detta, hafva derföre föreslagit
en förlängning af läsåret. Denna förlängning, i sig sjelf ringa, har
dock genom den derjemte föreslagna förlängningen af ledigheten vid
påsk blifvit högst obetydlig. Jag inser fullväl och aktar de skäl, som
ställt sig emot en verkligare och större utsträckning af terminerna.
Den utsträckta friheten från skoltvånget under den angenämaste årstiden,
det uppfriskande deltagandet i den mångsidiga verksamhet, som rörer
sig utanför lärosalarne, hemmets välgörande inflytande på uppfostran
— allt detta är ju ett godt, som man ej bör inskränka. För egen del
skattar jag det ock så högt, att jag är villig att till stor del tillskrifva
det förtjensten deraf, att den svenske ynglingen, som afgår från läroverket,
trots det kortare läsåret, likväl i allmän mogenhet och sann bildning
icke står efter andra länders. Men, är denna jemnställighet vunnen
genom ett hopadt och öfver höfvan påskyndadt arbete under de jemförelsevis
färre dagar lärotiden varar, så är vinsten utbekommen mot
ett alltför högt insatspris och den biafvel’ i längden omöjlig att erhålla
äfven för detta.

Genom ett förlängdt termins arbete göres veckoarbetet lindrigare

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

och följaktligen äfven dagsarbete!, som är det egentligen betungande.
Att börja höstterminen före den 1 September och vårterminen före den
18 Januari anser jag ur flere skäl, Indika åtminstone samfäld! ej sakna
betydenhet, mindre rådlig!. Men då det är känd!, att vid de större
läroverken flere dagar i allmänhet åtgå vid höstterminens början och
äfven en och annan vid vårterminens för ^examinerande och profvande
af sådane ynglingar, som anmäla sig till intagning eller uppflyttning,
samt att läsningen med allvar ej börjar förr än denna tid är förbi, så
kunde terminernas början till gagn för det hela sättas tidigare, med
skyldighet likväl för endast de ynglingar, som vilja intagas eller söka
uppflyttning, att då infinna sig. Hvad beträffar terminernas slut tror jag,
att den 20 December och den 20 Juni kunde som yttersta gränser bestämmas.
Med bibehållande af den ledighet, som nu lemna® vid påsk
och pingst skulle läsåret härigenom kunna förlängas med tre veckor
och detta utan att de nu väl långa ferierna för de fleste lärjungarne
förkortades med mera än två veckor.

Måhända vinsten häraf skall synas mången ej nog stor; men eu
större har jag ej velat sätta i fråga. För den, som besinnar, att hela
lärokursen härigenom vunne fördelen af mer än en hel lästermin, skall
den dock ej visa sig obetydlig.

Medelst en sådan anordning, hvarigenom läsåret bestämdes till 39
veckor och börjades ej tidigare än den 28 Augusti och afslutades ej
senare än den 20 Juni, kunde ock möjliggöras ett villfarande af Riksdagens
önskningar i afseende så väl på undervisningens största möjliga
fullständighet som dess meddelande utan sådan ansträngning, som måste
blifva en följd af en för knåp! tillmätt arbetstid.

Man skulle möjligen vilja invända, att genom en sådan åtgärd,
utan tillräcklig anledning, skulle rubbas ett sedan lång tid bestående
förhållande, hvars förmodade menliga inverkan ej vore fullt styrkt; att
det varit vida enklare att låta de nu varande ferierna behålla sin längd
och i ställe! nedsätta kunskapsfordringarna så i de särskilda klasserna,
som i afgångsexamen; att vi icke behöfde följa andra länders föredömen,
icke ens de med oss närbeslägtade Danmarks och Norges; att vi så i
detta enskilda fall, som i allmänhet gjorde bäst uti att uteslutande se
på och låta bestämma oss af våra egna och inhemska förhållanden samt
närmast liggande intressen o. d. Jag vågar dock i en fråga, sådan
som den förevarande, betvifla rigtigheten af dessa invändningar. Läte
vi dem eller dylika gälla såsom bestämmande åsigter vid skollagstiftandet,
så skulle vi snart, så väl i afseende på allmän bildning, som

3 ti

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof), ang. elementarläroverken.

på det mått af förkunskaper, hvilket vår tid anser nödigt för fruktbringande
fackstudier, sjunka ned från den jemnhöjd, der vi med heder
stått och ännu hålla oss uppe bredvid de bildade folken, och inom kort
mista förmågan att upprätthålla ett sjelfständigt vetenskapligt lif.
Beroende i detta afseende skulle alstra beroende i andra; och slutföljderna
kunna ej blott, de måste blifva beklagliga. Men böra vi,
med afseende på den allmänna undervisningen, som är grundläggningen
för all nationel bildning, verksamt och utan veklighet häfda vårt anseende
bland de öfriga kulturländerna, så böra vi ock söka att gorå
det på ett sätt, som aflägsna!’ onödiga och vådliga ansträngningar.

16. att den för intagning i elementarläroverkets första klass bestämda
ålder af tio dr nedsättes till nio.

Af de beräkningar, som af Komiterade blifvit gjorda rörande förhållandet
mellan lärjungarnes normal- och medel-ålder i de särskilda
klasserna, synes det, att den senare i medeltal öfverskjuter den förra
med något mer än halftannat år samt att särskild! i öfverstå afdelningen
medelåldern öfverskjuter normalåldern med nära två år. Anledningen
härtill är förnämligast den, att lärjungarnes ålder redan vid första inträdet
i skolan oftast öfverstiger normalåldern. Att detta åter icke kan
bero på inträdesfordringarna, inses lätt; de äro snarare för lågt än för
högt sätta. Och den olikhet, som i afseende på inträdes åldern gör sig gällande
inom olika landsdelar, bevitnar detsamma. Om således skälen dertill,
att medelåldern öfverallt, ehuru i större eller mindre grad, öfverstiger
normalåldern, till största delen äro att söka i omständigheter, som icke
äro al läroverkets organisation beroende, så är dock sjelfva hufvudsaken,
eller lärjungarnes för höga ålder vid afgången från skolan, i väsentlig
män beroende af skollagens föreskrift om inträdesålder af tio år. Denna
föreskrift är icke gammal. Den förskrifver sig från 1869 och hänger
tillsamman med den förhöjning i kunskapsfordringar för inträde i första
klassen, som då bestämdes. Donna förhöjning var likväl i sj elfva verke!
icke större, än att den gamla inträdesåldern af nio år utan olägenhet
kunna! bibehållas. Då det temligen allmänt visat sig, att föräldrar och
målsmän önska! få insätta sina barn i skola tidigare än skolstadgan
medgifver, och nioåringar ej sällan äro lika utvecklade till förståndsoch
kroppskrafter som barn på tio eller elfva år, så ser jag icke något
tillräckligt skäl, hvarföre det skulle förvägras föräldrar eller målsmän
att för sina barn få åtnjuta fördelarne af en ordnad undervisning
vid de allmänna läroverken, när de pröfvade liden derför vara inne.

Bil. till Kongl. Maj:Is Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

Många nödgas nu, under afvaktan på den lagbestämda skolålderns
inträde, att begagna sig af en privatundervisning, som antingen icke
bringar någon fortgång i lärjungens studier eller ock sträfvar efter att
gorå honom skicklig till intagning i en högre klass och så ej sällan
öfverlemna.!- ett redan öfveransträngdt barn åt skolan.

Genom den nu föreslagna nedsättningen i inträdesåldern skulle den
normala åldern vid afgångsexamen, som nu å båda linierna är 19 år,
nedsättas till 18 år på den klassiska och 17 år på den reala limon, och
medelåldern, som nu är 21 år, sjunka till 20 på den klassiska och 19 på
den reala Union samt antagligen och snart nog närma sig normalåldern,
derest, i enlighet med hvad jag förut yttrat, undervisningen gjordes
mindre ansträngande för de lägsta klasserna och särskilt i den''första
klassen begränsades till endast 4 lästimmar i skolan om dagen.

17. att den reala liniens kurs förkortas med ett är.

I likhet med Komiterade anser jag den klassiska liniens elementarkurs
icke böra förkortas, icke heller behöfva det, då, i händelse den
nyss föreslagna lägre inträdesåldern blefve den lagliga, öfv ergången till
•universitetet skulle kunna ske redan vid 18 års ålder och i allmänhet
väl komme att inträffa vid 19, en ålder, som flerstädes är satt som
den normala och torde få anses såsom synnerligen lämplig. Äfvenså
är jag med dessa fullt ense derom, att den reala kursen bör förkortas. Men
jag är af skiljaktig åsigt rörande längden af donna förkortning. Genom
att minska realliniens lärotid med två år har man, efter min åsigt,
gjort det nästan omöjligt att bibringa de afgående lärjungarne ett
kunskapsförråd, som skäligen kan anses motsvara ens de lägsta fordringar
på högre real elementarbildning. Synnerligen märkbar skall
bristen på en sådan visa sig i deras insigter i de moderna språken
samt i fysik och kemi, allt ämnen, som för en yngling på den reala
linien måste erkännas högvigtiga. Komiterade hafva också, såsom
det synes, erkänt detta, då de föreslagit, »att godkänd afgångsexamen,
aflagd vid sjette klassens slut, måtte, med undantag af rättigheten
att inskrifvas vid universitetet, medföra samma kompetens, som nu
åtföljer godkänd examen på reallinien». Jag medgifver att desse ynglingar
icke äro för universitetsstudier mogna; men hyser den öfvertygelsen,
att, till gagn för ett allmännare högre realstudium, de genom
ett års längre kurs vid elementarläroverket kunna blifva det och derefter
med lika rätt som klassiska liniens lärjungar höra få njuta fördelarne af
den högre undervisningen vid universitetet. Visserligen är afgångsexamen

Bil. till Kougl. MajUs Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

på deri reala luden långt mindre vanlig än på den klassiska, men deri
har hittills uppehållits i ett någorlunda jemngod! anseende med den
senare. Påtagligen skulle genom Komiterades förslag detta anseende
sjunka och måhända bidraga till ett vanvårdande af den reala liniens
studier, vida större än det man redan nu anser vara befintligt. Det är
väl sant att i Betänkandet äfven förordats en längre, nioårig kurs för donna
linie vid några läroverk, men troligt är, att högst få, om ens någon,
skulle befatta sig med eu tvåårig! längre elementarkurs, om med den
i sjelfva verke! intet annat vunnes än rättigheten att vid ett universitet
inskrifvas.

Liksom desse ur sjette klassen afgångne ynglingar skulle befinnas
omogne för universitetet, så blefve de det äfven för de högre tillämpningsskolorna.
Det är endast med svårighet, som en yngling nu efter
afgångsexamen förmår tillfredsställa de inträde sfordringar, som Teknologiska
Institutet ställer på honom; mycket mindre skulle han kunna
det då.

Har man med donna tidiga afgångsexamen afse!!, att hastigare
bereda ynglingarne inträde i det industriel lifvets särskilda yrkesgrenar,
så förmodar jag, att den afslutningskurs, hvilken, på sätt jag förut
yttra!, kan beredas den femte klassens ynglingar, i allmänhet härtill
skall anses fullt tillräcklig.

Då, enligt min åsigt, den reala liniens arbetstid icke bör upptagas
af latinstudium, skall det blifva möjligt för donna linie att efter åtta
års lärokurs utan synnerlig svårighet taga eu afgångsexamen, som med
fullt skål berättigar till fortsätta studier så vid universitet, som vid
högre reala tillämpningsskolor.

Riksdagen har slutligen anfört, hurusom det blifvit anmärkt:
att sammanförandet i samma läroverk såväl af skola och gymnasium,
som ock af båda bildningslinierna, den klassiska och den reala, vålla!,
att åtskilliga läroverk blifvit så öfverfyllda, att disciplinen icke alltid
torde kunna nöjaktigt öfver vakas, hvarjemte donna förening på de Hosta
ställen ansetts menlig för undervisningen, särskild! å den reala luden;

att det vore önskelig!, att skolan kunde så ordnades, att undervisningen
i de nedre klasserna blefve i möjligaste måtto för alla gemensam,
men deremot i de öfre, motsvarande de forna gymnasierna, kunde fullständigt
särskiljas ända derhän, att, om möjligt, dessa klasser frånskildes
den öfriga skolan och upptoges i fristående, sjelfständiga läro -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. avg. elementarläroverken.

verk, afsedda safskildt för bibringande af den klassiska bildningen och
särskild* för undervisning å den reala Union.

Den öfverfyllnad af lärjungar, som linnés vid åtskilliga läroverk,
utgör onekligen en af de största olägenheter, med hvilka undervisningen
der har att kämpa. Orsaken till detta onda — och ett ondt. är
det, ej blott ur rent pedagogisk synpunkt — är, efter mitt förmenande,
icke att söka deri, att vid samma läroverk skola och gymnasium eller
de båda bildningslinierna äro förenade, ty de fleste högre läroverk, der
dock såväl högre och lägre klasser, som klassisk och real linie finnas
tillsamman, äro icke öfverfyllda, under det att åtskilliga femklassiga
äro det; och om också en sådan förening af läroverk och bildningslinier
vore att anse såsom olämplig, så torde den i alla fall numera
vara ganska svår att afskaffa, sedan de fleste fullständiga läroverk på
den senaste tiden bekommit störa och dyra lärohus, och kommunerna,
Indika i större eller mindre mån bidragit till dessas uppförande, antagligen
icke vilja ytterligare bekosta nya byggnader, blott för att åstadkomma
eu förbättring i ifrågavarande anordning. Den egentliga orsaken
till öfverfyllnaden sökes med vida större skål i det förhållandet,
som väl utan öfverdrift må kallas orimligt, att våra läroverk, med undantag
endast af Nya Elementarskolan, som till stort gagn för sin verksamhet
fått sitt lärjungeantal uttryckligen begränsad*, nödgas mottaga
huru stort antal inträdessökande som helst, utan afseende å undervisningens
bästa och disciplinens upprätthållande, eller å lärarekrafternas tillräcklighet,
ja icke ens å lärohusets förmåga att rymma de anmälde. Att
detta skall verka menligt åt många håll inom läroverket är ej svårt att
inse.De vanliga och mest omedelbara följderna häraf, hvilka sedan merendels
blifva bestående, äro anordnandet af parallelklasser, användandet
af extra lärare för dessas skötande, ändrandet af läsordningen så ofta
desse lärare ombytas, eller lärjungeantalet i de olika klasserna undergår
någon väsentlig förändring, sammanslåendet af lägre och högre afdelningar
ej blott på samma, utan stundom också på olika linier, då hela
behofvet af ökade lärarekrafter ej kunna* tillgodoses, samt begagnandet
af hyrda lokaler, någon gång långt aflägsna från läroverkshuset och vanligen
saknande de egenskaper och utrustningar, som höra tillhöra ett
skolrum. Men de menliga följderna af det obegränsade tillträdet stanna
ej vid de läroverk, som blifvit utsätta för ett sådan*; de sträcka sig äfven
i annan form vida omkring till andra läroverk, synnerligen de närmast
belägna lägre. Under det nemligen de förre, som utgöra ett fatal, icke
förmå trots den idka utrustning med ordinarie lärare, som i allmänhet
är dem gifven, meddela erforderlig undervisning åt alla sina lärjungar,

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

med mindre de erhålla extra lärare, och desse, ehuru det årliga anslaget
för deras aflönande uppgår till 44,000 Rdr, icke för denna summa kunna
anskaffas till behöfligt antal, äro bland de senare, som utgöras af de
fleste högre och nästan alla de lägre läroverken, flertalet ej ens till
hälften förse dt med det antal lärjungar, som der kunde erhålla undervisning
af de lärare, Indika vid hvart och ett af dem finnas anstälde
och hvilkas antal icke kan minskas derför, att läroverket är mindre
besökt, såvida der en ordnad och lagenlig undervisning skall lemnas
åt hvarje klass utan afseende på hans storlek. Så bidraga våra fleste
läroverk att i detta hänseende åskådliggöra skadligheten af ett för mycket
eller för litet: somliga, till Indika ett stigande förtroende från allmänhetens
sida sammandragit ett alltför stort antal lärjungar, förmå omsider
icke att upprätthålla sitt förvärfvade anseende under kampen mot
de vexlande svårigheterna; andra, saknande den uppmuntran och de tillfällen
att utveckla en större verksamhet, Indika för såväl lärare som
lärjungar äro lifsvilkor, sträfva fåfängt att inom skolan hålla uppe ett
intresse, som utifrån ej lyckas vinna erkännande.

För att undanrödja dessa högst väsentliga olägenheter hafva
Xomiterade föreslagit, att för hvarje klass måtte bestämmas ett högsta
antal lärjungar, som der finge undervisas. Genom en sådan åtgärd,
hvilken visserligen synes helt enkel och lätt verkställbar, men som i
sjelfva verket är förknippad med många svårigheter, skulle troligen den
största fördel, som genom lagstadgande kan tillskyndas elementarläroverket,
beredas detsamma. Obestridlig skulle denna fördel visa sig i
den vunna möjligheten att endast med ledning af läsordningen en gång
för alla bestämma lärarnes antal och tjenstgöringsskyldighet vid samtliga
läroverken; i det minskade behofvet af extra lärare, till båtnad ej
mindre för statskassan än för undervisningen; i lättheten att uppgöra
en efter lärjungarnes utvecklingsgrad väl afpassad och ändamålsenlig
arbetsordning; i fastheten af lärarepersonalen och den dermed sammanhängande
större ansvarigheten för undervisningens rätta bedrifvande,
samt dessutom i den kraftiga väckelse, som efter all anledning häraf
skulle framkallas hos lärarne, att i skolan icke intaga andra barn än
dem, som vore dertill fullt berättigade, hvarigenom många dels ännu
otillräckligt förberedda, dels till studier mindre dugliga skulle, till gagn
för sig sj elfva och för det allmänna, i tid afhållas ifrån att vid elementarläroverken
hindrande inverka på undervisningens jemna och regelbundna
gång.

Hvad beträffar de båda andra nu ifrågavarande punkterna rörande
gemensam undervisning för de lägre klasserna och liniernas åtskiljande

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåcliya Prop. ang. elementarläroverken.

i de högre, så framgår redan af hvad jag förut antydt, att jag häruti
delar Riksdagens åsigter.

I öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat, anser jag således för
undervisningens ändamålsenliga ordnande jemväl nödigt,"

18. att ett högsta antal lärjungar för klass bestämmes.

Det af Komiterade som maximum föreslagna lärjungeantalet af 40
i de fem lägre och 30 i de fyra öfre klasserna anser jag vara väl beräknadt.
Vid de flesta läroverk kan man antaga, att detta antal i verkligheten
ej kommer att nås, och detta till fromma för undervisningen,
för hvilken, om endast dess fördelar afsåges, ett lägre antal väl vore
oneklig!. Då det emellertid är med åtskilliga svårigheter förbundet att
sätta ett olika maximum för olika klasser, — t. ex. om i den femte klassen
40 ynglingar befunnes färdige och mogne för uppflyttning till den
sjette, men denna klass egde att mottaga endast 30, — så anser jag, att
det normala maximum bör sättas lika för dem alla och lämpligen kunna
bestämmas till 36, hvarigenom de högre klasserna, der sällan öfverfyllnad
är att befara, väl någon gång skulle befinnas mer än önskligt
störa, men deremot de lägre, i hvilka antalet merendels förorsakar
svårigheter, erhålla en behöflig och ofta till godo kommande begränsning.

Vore ett sådant maximum bestämdt, skulle ett tvåklassigt läroverk
vara skyldig! att mottaga 72 lärjungar, ett treklassigt 108, ett femklassigt
180 och ett fullständigt 324. domför man med dessa siffror dem, som
under sistlidne hösttermin betecknade lärjungeantalet vid de särskilda
elementarläroverken, så finner man: att vid de 8 tvåklassiga läroverken,
som tillsammans kunde mottaga 576 lärjungar, endast 213 voro inskrifne,
samt att med undantag af ett enda, der antalet uppgick till 37, samtliga
de öfriga hade ett lärjungeantal, som understeg hälften af maximiantalet;
att vid de 16 treklassiga läroverken, hvilka skulle kunna mottaga
1,728, endast 686 lärjungar funnos och att 13 af dessa läroverk ej
voro till hälften fylda och de öfriga 3 föga derutöfver; att vid de 21
femklassiga läroverken, hvilka skulle kunna mottaga 3,780 lärjungar,
2,284 undervisades och att, om man från dessa läroverk undantager
fyra belägna i Stockholm, hvilka voro öfverfylda och genom inrättandet
af ett nytt femklassigt läroverk torde lämpligast kunna från donna
olägenhet hjelpas, de andra utom två, vid hvilka lärjungeantalet uppgick
till något öfver 100, ej egde hälften af det högsta antalet; samt att vid
de 31 högre läroverken, hvarest tillfälle till undervisning kunde beredas
åt 10,044 lärjungar, 8,720 voro intagne, att 20 af dessa läroverk hyste

Bih. till Biksd. Prut. 1873. 1 Sami. 1 Afd. ti

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

ett mindre antal lärjungar än 324, men att deremot 11, af Indika det
minsta hade 332 och det största 514, voro öfverrida.

Af Sveriges 76 elementarläroverk är det alltså endast 11 eller
om man äfven vill inräkna de fyra femklassiga läroverken i Stockholm
.15, som med afseende på lärjungeantalet i samtliga klasserna lida af
ett för stort tillopp af lärjungar. Hela antalet af de lärjungar, som vid
dessa läroverk under sistlidne hösttermin voro intagne, uppgick till
5,679 eller nära hälften af totalantalet vid samtliga elementarläroverken.
Denna hälft tränges alltså vid 15 läroverk, under det att den andra
hälften sparsamt är spridd vid de öfriga 61. Med den lärareutrustning
våra nu varande läroverk ega skulle 16,128 ynglingar, om de vore
jemn are fördelade, vid dem kunna erhålla undervisning, utan att förorsaka
öfverfyllnad. För det nu befintliga totalantalet 11,903, så fördelad!
som nu är förhållandet, äro hvarken lärarekrafter eller på vissa
ställen lär verksbyggnader tillräckliga.

Det behöfver ej sägas, att meningen med denna beräkning ej kan
vara, att efter densamma en fördelning af lärjungarne läroverken emellan
skulle bestämmas så, att öfverflödet i det ena skulle fylla kristen i ett
annat; liksom det är klart, att, om t, ex. södra Sveriges samtliga läroverk
vore öfverfylda af lärjungar, någon hjelp mot detta missförhållande
ej vore att vinna i den omständigheten, att möjligen norra Sveriges
samtidig! stode nästan tömma. Men såsom eu allmän öfversigt af lärjungarnes
nu varande fördelning vid läroverken och såsom en förberedande
kalkyl torde donna beräkning ej sakna betydelse; och de! är
med ledning af densamma som jag vill försöka visa, hvad som i förevarande
angelägenhet kan och bör åtgöras.

Alla de lägre läroverken äro med undantag af Stockholms femklassiga
så sparsamt besökta, att någon fara för öfverfyllnad der icke
finnes för handen, ej heller är att förmoda på mycket lång tid. För
öfverbefolkningen i de Stockholmska femklassiga läroverken finnes intet
annat botemedel, enär de dem besökande lärjungarne till allra största
delen äro hemma i hufvudstaden, än inrättandet af nya läroverk, hvarför
jag också anser inrättandet af ett nytt femklassigt. läroverk härstädes
i förening med ett realgymnasium behöflig!. Derigenom blefve
åtminstone för den närmare tiden det nu ganska kännbara behofvet af
en läroanstalt för lägre elementarbildning i hufvudstaden väsentligen
till godo sedt, Bland rikets högre elementarläroverk är det,, som nyss
blifvit nämndt, endast 11, som ega ett 1 ärj unge anta 1, öfverskridande 324
— jag förbigår bär det icke ovanliga förhållandet, att vid läroverk med
betydlig! mindre totalantal en eller annan klass kan vara mycket öfver -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Pr ap. ang. elementarläroverken.

fyld. Det är just dessa elfva läroverk, som ådraga staten den största
kostnad så väl genom det störa antal ordinarie lärareplatser, kvilka derefter
hand blifvit inrättade, som ock genom den mängd af extra lärare,
som måste beviljas dem för undervisningens tillbörliga upprätthållande;
och, detta oaktadt, kämpa dessa läroverk årligen med svårigheter i afseende
på undervisningens anordnande, hvilka för de öfriga läroverken
äro i större eller mindre mån främmande. Genom att bestämma ett
maximiantal, som vid hvarje läroverk egde att åtnjuta undervisning,
skulle således en vinst icke blott i ekonomiskt, utan ock i pedagogiskt
afseende uppkomma. Men härigenom skulle ock inträde förvägras
åtskilliga skolbarn, hvilkas föräldrar eller målsmän af ett eller annat
skål önskade deras intagning just bär och icke vid något annat läroverk.
Vore nu desse bosatte inom eller i granskapet af den kommun,
hvarest ett sådant, mycket besökt läroverk vore beläget, så skulle
helt visst en föreskrift, hvarigenom de nödgades sända barnen hemifrån
till mera aflägsna läroanstalter, med skäl synas dem bård. Och
tvifvelsutan vore den det ock, om den utan afseende å donna eller
andra lika bevekande omständigheter tillämpades. Så är dock ingalunda
min afsigt. Den fara man bär möjligen tror sig skönja skall,
jag bär full anledning att förmoda det, vid närmare skärskådande försvinna
och befinnas temligen obetydlig.

Om föräldrar och målsmän för sina barn mer allmänt, än nu är
fallet, begagnade sig af de dem närmast liggande läroverken, i stället
för att sända dem förbi dessa till ett afläggare, för tillfället mera ansedd
så skulle föga anledning till klagomål öfver vissa läroverks öfverbefolkning
finnas. Men till dessa mera anlitade sända de barnen, väl
någon gång af brist på förtroende för det närmare läroverket, oftare
dock derföre, att de vilja hafva dem redan från början intagna vid det
läroverk, der de blifva i tillfälle att både begynna och afsluta sin elementära
lärokurs, och kanske oftast af betydligt mindre giltiga anledningar.
Att på dessa förhållanden fästa allt det afseende, som kan stå
tillsamman med statens och undervisningens bästa, är tillbörligt; men
att emot detta låta dem gälla för tillfredsställande af enskildes önskningar
eller anspråk, lärer icke kunna anses tillbörligt. Och emot statens
och läroverkets bästa stridande är det onekligen att låta den förre
få vidkännas de betydliga kostnader och det senare de känbara olägenheter,
som äro oskiljaktiga från upprättandet af parallelklasser, hvilket
åter är den gifna följden af det obegränsade tillträdet till skolan.

Att öfver fy lin aden vid de mest besökta läroverken i högst väsentlig
man beror på det alldeles fria tilloppet af lärjungar från andra och

Bil. till Kongl. Maj it» Nådiga Prof. ang. elementarläroverkm.

ofta, mycket aflägsna håll, synes af följande tabell, som utvisar för sistlidne
hösttermin, huru stor del af hela lärjungeantalet vid hvart och
ett af de upptagna läroverken, som tillhörde dettas egna område, och
huru stor del åter, som från andra orter dit tillkommit:

Läroverk	Hela lärjunge-antalet	Från eget område	Från andra områden
Upsala.......................	482	345	137
Linköping..................	405	344	61
Skara..........................	354	249	105
Örebro .......................	488	337	151
Wexjö ........................	381	305	76
Jönköping..................	493	331	162
Lund...........................	416	312	104
Malmö .......................	332	297	35
Göteborg ..................	514	370	144
Kalmar........................	408	375	33
Karlstad.....................	415	340	75

Om de summor, som utvisa lärjungarnes antal från dessa läroverks
egentliga områden, minskas med 15, ett tal, som vid de anförda läroverken
öfverhufvud motsvarar antalet i de fyra öfre klasserna af realister,
hvilka, då afsedt är att de skola erhålla särskild undervisning,
icke höra i denna beräkning medtagas, så befinnas de dels understiga,
dels, med undantag af tvänne, obetydligt öfverstiga talet 324 eller det
tal, som skulle blifva maximum för de enkla fullständiga läroverken.
Men denna minskning, i sig sjelf ringa, är äfven af underordnad vigt
i förevarande fråga, enär den träffar de högre klasserna, der redan nu
öfverfyllnad mera sällan inträffar och den helt säkert alldeles skall uteblifva,
om en tillbörlig gräns sättes för antalet i de lägre. Af långt
större betydelse blir den minskning, som otvifvelaktigt skall uppkomma
genom det noggrannare upprätthållandet af inträdesfordringarna, hvithet
måste blifva en lika gifven, som för hela undervisningen helsosam följd
af bestämmandet utaf ett maximiantal lärjungar för klass. Det säger
sig nemligen sjelft att, om endast en viss del af de inträdessökande
der får mottagas, en efterlåtenhet i afseende på de lagligen bestämda
fordringarna för intagning desto mindre kan komma att ega rum, som
den i många fall skulle verka till förfång för dem, som vore fullt berättigade
att i skolan intagas.

Bil. till Kong!. May.ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

Då det emellertid lätt kunde hända, att ett större antal, än det föreskrifna,
vid ett intagningsförhör befunnes ega erforderliga insigter
för inträde i skolan, så torde vissa bestämmelser böra lemnas till efterrättelse
för vederbörande, huru vid sådant fall de egde att förfara, och
synes mig i detta afseende höra iakttagas, att bland de till inträde fullt
berättigade de främst borde intagas, som egde sitt hem i den kommun,
der läroverket vore beläget, sedan de, som bodde inom det läroverket
tillhörande område, allt efter deras högre ålder, och slutligen äfven af
de utom detsamma boende den först, hvilkens hemvist vore till läroverket
närmare beläget, Skulle mot förmodan föreskriften om ett begränsadt,
lärjungeantal föranleda hinder för mottagande af en eller annan
af områdets egna skolbarn, må åt Eforus eller Inspektor öfverlemnas
att, på härom af Rektor gjord anmälan, afgöra, om, med afseende
på för handen varande omständigheter, det likväl må finnas skäligt medgifva
undantag från donna föreskrift, detta dock så, att deraf icke må
tagas anledning till anställande af extra lärarebiträde. Der flerårig erfarenhet
redan visat, att läroverket med iakttagande af ofvannämnda bestämmelser
ändock skulle blifva otillräckligt för distriktets skolungdom,
kunde, efter underdånig anmälan om förhållandet, nödiga parallelklasser
anbringas, till dess nytt särskilt läroverk i orten inrättades.

En rigtig tillämpning af dessa föreskrifter skulle medföra, att man
högst sällan och då endast för en tid af ett år skulle nödgas vägra intagning
i skolan af gosse, som, boende i läroverkets granskap, i öfrigt
vore dertill berättigad. Ansåges emellertid detta medföra en för stor
tidsspillan, och han således funne sig föranlåten söka inträde vid ett
mera aflägset läroverk, så inträffade i sådant fall ingenting annat, än
hvad som i långliga lider temligen allmänt hän dt och ännu årligen
händer med hela det antal af skolungdom, som har sitt hem på landsbygden
på något större afstånd från läroverk.

Utan att i någon mån vilja underskatta de understundom utan
tvifvel rätt brydsamma förhållanden, hvilka till följd af ett bestämmande
af maximiantal för klass skola inställa sig, anser jag likväl, att dessa
förhållanden, utom det att de torde få anses öfvergående, skola befinnas
sakna all afgörande vigt vid jemförelsen med de olägenheter och faror,
hvilka på grund af det obegränsade tillträdet till de allmänna läroverken
allvarsamt hota den offentliga undervisningen.

19. att undervisningen i de nedre klasserna blifver för alla gemensam.

Det ofta berörda fullkomliga åtskiljandet af båda bildningslinierna
redan från den tidigaste elementarundervisningen har onekligen åtskilligt,

Bil. till Kongl. Maj ds Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

som talar till sin fördel, åtminstone från undervisningens synpunkt betraktadt,
enär donna utan alla medgifter och uppoffringar till förmån för
mera främmande syften derigenom finge och kunde anordnas och meddelas
just så, som de olika liniernas skilda mål, hvart för sig, det
fordrade. Denna synpunkt förlorar dock mycket af sin betydelse, då
erkännas måste, att den eger tillämpning endast på de ynglingar, som
genomgå hela elementarläroverket eller annorstädes fortsätta de der
började studierna; ty för dem, som efter några års skolgång afbryta
dem — och dessa äro ingalunda få — är den läsordning visserligen
icke den fördelaktigaste, som är uppstådd med afseende på ett bestämdt
och aflägset slutmål och som alltså från början gynnar endera liniens
hufvudämnen på de vildgås bekostnad. Dessutom försvåras, om icke
omöjliggöres, anordningen med fullkomligt skilda linjer genom den
ganska betydliga kostnad, som med densamma blefve förbunden. Men,
äfven om donna kostnad icke afsåges, och under antagande att de
skilda liniernas läsordningar kunde göras fullt ändamålsenliga för den
mängd, som i lägre klasser afbröto sina studier, skulle jag likväl på
det högsta afstyrka en anordning af elementarundervisningen, hvarigenom
densamma gjordes från början olika, d. v. s. meddelades på
tvänne fullständigt skilda bildningslinier. Skälen härtill äro för mig följaktligen
hvarken ekonomiska ej heller rent pedagogiska. De äro snarare
sociala, men derför också, om de befinnas grundade, af desto större betydelse.
Deri klyfta, som ännu skiljer arbetarena på det teoretiska och
praktiska — kanske rättare, på det humanistiska och reala — området
från hvarandra och som ofta föranleder ömsesidigt lika obilliga, som
ogrundade omdömen om fullt berättigade intressen och verksamheter,
skulle genom en fullständigt skild uppfostran vid skolan visserligen
icke minskas, utan helt visst vidgas till föga fromma för samhällsutvecklingen,
medan deremot samfälda bemödanden och gemensamma
syften, iakttagna och öfvade under den ålder, som är mest mottaglig
för varaktiga intryck, icke skola förfela att i sin tid på den borgerliga
sammanlefnaden och den allmänna samfund sandan öfva ett välgörande
inflytande.

Med denna mening, hvilken ingalunda finner sig i strid med Riksdagens
önskan om en gemensam undervisning för alla i de lägre klasserna
och med de åsigter jag förut uttalat, låter sig ock väl förena
att gorå läsordningen så fullständigt och så länge för alla lärjungar
lika, som af deras skilda slutsyften betingas. Efter en sådan läsordning
kan undervisningen vara gemensam under de tre första åren i alla
ämnen, samt, med undantag endast af ett ämne, äfven under de tvänne

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

följande åren, och sammanhållningen kan således anses vara utsträckt
till fem klasser.

20. att undervisningen i de öfre klasserna meddelas särskildt åt den
klassiska och särskildt åt den reala linien.

Hvad som mycket bidragit dertill, att den reala linien icke utvecklat
sig med samma kraft som den klassiska, är den dels otillräckliga, dels
derigenom ock alltför obestämda undervisning, som genom ogynnsamma
och tvingande omständigheter fallit på hennes lott. Dessa omständigheter
äro lätt angifna. För att i full öfverensstämmelse med nu gällande
skolordning sköta undervisningen å båda bildningslinierna fordras ettansenligt
större antal lärare än det nu der befintliga, oafsedt det
särskilda lärarebehof, som genom klassernas öfverfyllnad kan komma i
fråga och som man söker afhjelpa genom användande af extra lärare.
Så erfordras för båda liniernas tillbörliga undervisning vid ett treklassigt
läroverk minst 120 lärotimmar i veckan, vid ett femklassigt
230 och vid ett högre fullständigt 480, i dessa tal icke inberäknade de
siffror, som å läsordningen angifva välskrifnings- och teckningstimmarne,
hvilka dels böra, dels ock kunna uppehållas af en öfningslärare. Om
också den lagligen högsta undervisningsskyldigheten utkräfves af rektor
och lärare, kunna vid ett treklassigt läroverk endast 88 timmar i veckan
erhållas, vid ett femklassigt endast 180 och vid de högre läroverken i
allmänhet ett högst otillräckligt antal. Att detta icke med en gemensam
siffra kan bestämmas, har sin grund deri, att dessa läroverk äro
försedda med ett högst olika antal lärare. Under det sålunda några af
dem äro försedda med så många ordinarie lärare, att de skulle kunna
fullt nöjaktigt meddela den erforderliga undervisningen åt båda linierna,
derest icke just dessa läroverk vore synnerligen besvärade af parallelklasser,
för Indika sällan ett fullt tillräckligt antal extra lärare kan anskaffas,
är den allra största delen af dem icke så utrustad. Det högsta
antal ordinarie lärare, som finnes vid något af våra högre elementarläroverk,
rektor oberäknad, är 24, det minsta 11. År det förra antalet
jemt och nätt tillräckligt, så är det senare det icke ens till hälften.
När nu inträffar — och det inträffar hvarje termin och vid hvarje läroverk,
der båda linierna äro besökta — att kristen på lärarekrafter gör
sammanslagning af klasser och af linie!- nödvändig, så är det den reala
linien, som får sitta emellan af det enkla och äfven under sådana förhållanden
giltiga skälet, att olägenheterna af den nödtvungna anordningen
derigenom drabba så få af skolans lärjungar, som möjligt. Och

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prof», ang. elementarläroverken.

fåtalet är nästan alltid att träffa på den reala linlen. Hvarför det så
förhåller sig, torde icke vara nödigt att bär söka utreda. Ett bland de
troligen många skälen är, såsom jag förmodar, det, att föräldrar och
målsmän äro angelägna att få sina barn intagna på den Union, på hvilken
de funnit undervisningen bäst ordnad.

Skall den reala Union, om också framgent mindre besökt än den
klassiska, kunna blifva skott med samma allvar och framgång som
donna, så måste den blifva tillförsäkrad en lika god undervisning; och
en sådan anser jag ej kunna med säkerhet åstadkommas med mindre
den blifver skild från undervisningen på den klassiska Union och skott
af egna lärare, hvilka med ett lefvande intresse för den reala bildningens
betydelse och utveckling nitälska för donna linies höjande.
Genom de göda resultat, Indika häraf äro att förvänta, och genom den
under sådan förutsättning synnerligen störa förmånen af längre betänketid,
innan valet af linie behöfver göras, skola utan tvifvel många, som
under andra förhållanden vält den klassiska limon, finna sig hågade att
inhemta sina insigter på den reala.

De åtgärder rörande elementarundervisningen, hvilka jag nu omförmält,
betinga äfven åtskilliga yttre förändringar af och anordningar
vid elementarläroverken, nemligen:

21. att de tvåklassiga elementarläroverken indragas eller utvidgas till
treklassiga.

Af de elfva tvåklassiga elementarläroverk, som för närvarande
finnas, äro fyra belägna i Stockholm. Ett af dessa, ehuru ännu i staten
Kvarstående såsom tvåklassigt, bär likväl, såsom sådant, upphört och
sammansmält med det femklassiga läroverket på Ladugårdslandet; två
andra äro icke vidare besökta af några lärjungar, och det fjerde, som
visserligen ännu fortsätter sin verksamhet, torde, liksom det först nämnda,
lämpligen kunna uppgå uti det nya femklassiga läroverk, hvars behöflighet
för hufvudstadens störa antal lärjungar jag förut sökt ådagalägga,
och hvilket tillika herde tjena såsom underlag för ett realgymnasium.
Dessa fyra tvåklassiga läroverk anser jag för deri skull
höra upphöra.

Af de öfriga sju äro tre, nämligen de i Ronneby, Sölvesborg och
Treleborg, belägna i synnerligen folkrika tr aktör och" skulle, om de ut -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

vidgades till treklassiga läroverk, helt visst blifva vida mer anlitade ån
hittills, till gagn ej blott för den i och omkring dessa kommuner bosätta
ungdom, utan ock för de närbelägna högre elementarläroverken,
der lärjungeantalet, redan stort, är i stigande. Likasom jag derföre
håller före, att dessa läroverk höra utvidgas till treklassiga, anser jag
också, att enahanda förändring bör försiggå med de återstående fyra, i
Vernamo, Marstrand, Strömstad och Örnsköldsvik, ehuru af andra skäl.
Dessa kommuner ligga nemligen i landsdelar, hvilka dels äro med
läroverk sparsamt försedda, dels ega mindre lätta kommunikationsmedel,
hvarföre tillgängligheten till den offentliga elementarundervisningen
der skulle betydligen försvåras, om dessa läroverk helt och
hållet indroges. Att åter låta dem, så väl som de förut nämnda, fortfarande
behålla den mellannatur af folkskola och elementarläroverk,
hvilken de hittills egt, skulle visserligam gorå dem något mindre kostsamma,
men också mycket mindre användbara och gagneligt enär den
för inhemtandet af den allmännaste medborgerliga bildningen särskildt
afsedda och vigtiga afslutningen af studier, hvilken först i den tredje
klassen står att vinna, derigenom gjordes omöjlig.

22. att pedagogien i Engelholm förändras till treklassigt elementarläroverk.

Donna pedagogi blef år 1865 från enklassig utvidgad till tvåklassig.
Undervisning meddelades derefter i tre klasser och med lärokurser,
motsvarande dem, som erfordras för inträde i femte klassen. Detta
gjordes möjligt derigenom, att vid skolan anstäldes en tredje lärare,
hvilkens aflöning bekostades af staden. Oaktadt staden senare sett
sig nödsakad indraga arvodet till extraläraren, hafva likväl de högre
kurserna blifvit genomgångna förmedelst privat undervisning meddelad
af lär änne. Nyligen har ett läroverkshus blifvit uppfördt, hvars kostnad,
tomten oberäknad, uppgår till 20,000 Rdr och som erbjuder tillräckligt
utrymme för tre klasser. Med afseende härå och den starkt befolkade
ortens behof af en fullständigare elementarundervisning för sin ungdom,
ett behof, som ådagalägges genom taliikheten af de lärjungar,
hvilka under de senare åren besökt pedagogien och Indika för närvarande
uppgå till ett antal, högre än antalet vid någon annan pedagogi
och äfven högre än det vid flera treklassiga läroverk, anser jag mig,
jemväl med afseende å Stadsfullmäktiges, af Domkapitlet förordade, framställning,
ega all anledning tillstyrka donna pedagogis förändring till
treklassigt elementarläroverk, hvars lärares aflöning komme att, om mitt

Bill. till Riksd. Prat. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 7

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

följande förslag till stat för elementarläroverken vinner Eders Kongl.
Maj:ts bifall, utgå af det nu varande anslaget till sist nämnda läroverk,
dock så att icke deraf borde föranledas minskning i anslaget till pedagogi
och folkskolor, enär detta anslag visat sig otillräckligt för sitt
ändamål.

23. att läroverket i Piteå uppföres bland de femklassiga elementarläroverken.

Vid den reglering, som 1858 genomfördes med afseende på elementarläroverken,
blef Piteå vid den tiden femklassiga läroverk, som
alltifrån 1622 bibehållit ungefär lika omfång och verksamhet, inskränkt,
och två af dess dåvarande fem lärare förflyttades till Luleå. Vid följande
riksdag väcktes förslag att läroverket skulle utvidgas och blef
detta förslag med det vilkor bifallet, att Piteå stad framgent skulle bekosta
aflöningen till en af de två lärare, hvilka för utvidgningen af läroverket
ansetts nödiga. Sedan dess har läroverket verkat såsom femklassigt,
men likväl qvarstått i rikets stat såsom treklassigt. Detta förhållande
har särskild! för öfningslärarne känts hardt, enär de, underkastade
den vidsträcktare tjenstgöring, som tillkommer de femklassiga,
endast få uppbära den mindre aflöning, som är anslagen åt de treklassiga
läroverkens öfningslärare.

Då icke något skål finnes, hvarföre Piteå läroverk skall gorå ett
undantag från de öfriga lägre elementarläroverken, och då det nästan
oafbrutet såsom femklassigt verkat, så torde det ock, såsom sådant, i
alla afseende!! böra jomställas med de öfriga femklassiga elementarläroverken,
hvarför erforderliga medel skulle, på sätt jag vidare skall
söka utreda, kunna beredas af det redan befintliga anslagsbeloppet till
elementarläroverken.

24. att fullständiga reala elementarläroverk inrättas i Stockholm och
Sundsvall,

under förutsättning att båda dessa kommuner finnas villiga att bekosta
de för inrättandet af ifrågavarande läroverk nödiga lokaler.

Hvad beträffar det reala läroverket i Stockholm utbeder jag mig
att få erinra, hurusom i underdånig skrifvelse med anledning af Kongl.
Maj:ts 1870 afgifna proposition rörande ordnandet af elementarläroverken
i hufvudstaden efter en plan, som afsåg upprättandet af två på
båda linierna fullständiga elementarläroverk, Riksdagen ifrågasatte, hu -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

ruvida de äskade medlen borde företrädesvis användas till upprättande
af ett nytt, på båda linierna fullständigt läroverk, och om icke åtskilliga
missförhållanden uppkomma genom sammanblandningen af de klassiska
och reala linierna vid samma läroverk, hvarigenom å ena sidan den
reala bildningen hämmades i sin utveckling och derigenom icke kunde
tillkämpa sig det erkännande den i och för sig fort]enade, å andra sidan
äfven den klassiska limon lede. Hufvudsakligen instämmande i den
mening, Riksdagen häruti framhållit, och delande den åsigt, som en af
Komiténs ledamöter uttryckt, att i de städer, som hafva eller erhålla
tvenne fullständiga elementarläroverk, det ena herde egnas uteslutande
åt den klassiska, det andra åt den reala limon, anser jag de båda beslutade
läroverken på Norrmalm och Södermalm höra göras endast på
klassiska limon fullständiga samt ett nytt, på den reala luden fullständigt,
inrättas. Då detta läroverk således herde mottaga samtliga de
från den femte klassen vid hufvudstadens oduga skolor utgående realister,
som ämnade fortsätta sina elementarstudier, vore det i hög grad
ensidigt, om detta läroverk blefve förlagdt inom sj elfva staden, hvarigenom
så väl vunnes ett centralt läge, som ock den härmed förenliga
möjligheten att afhjelpa den öfverfyllnad, af hvilken Katarina läroverk
lider och i annat fall äfven framgent, efter afl anledning, komme
att lida.

Hvad åter beträffar inrättandet af ett dylikt läroverk i Sundsvall,
anhåller jag att få andraga följande. Den undervisning, som i de högre
klasserna å den reala Union meddelas, har visserligen vid de Hosta läroverk
varit föga begagnad, men ingenstädes så ringa, som vid de
nordligast belägna. Vid dessa läroverk, nemligen de i Luleå, Umeå,
Östersund och Homo sand, hafva under de förn sista åren i medeltal
funnits 12 realister i de fyra öfre klasserna, eller vid hvart och ett af
dem 3 d. v. s. icke en lärjunge i hvarje klass. Under sist förflutna
termin nedgick ytterligare realisternas antal i dessa klasser vid de
nämnda läroverken till 6, eller hälften af medelantalet. Att till icke
obetydlig kostnad för staten och till stor olägenhet för den undervisning,
som verkligen begagnas vid dessa läroverk, underhålla en reallinie,
hvilken endast undantagsvis oger lärjungar, det torde kunna med
skäl anses såsom mindre välbetänkt. Hen då den vidsträckta landsdel,
inom hvilken dessa läroverk äro belägna, billigtvis icke bör beröfvas
tillfälle att inom sig erhålla undervisning äfven åt det fåtal af ynglingar,
Indika der egna sig åt de reala studierna, så har jag trött, att
ett sådant tillfälle, till verkligt gagn såväl för dem, som för undervisningen,
herde lemnas vid ett sjelfständigt realt läroverk, inrättadt i en

Bil. till Kongl. Majits Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

stad, der det vore att förmoda, att den reala bildningen egde en högre
uppskattning och hade att motse eu större uppmuntran. Det är nemligen
händelsen, att lärjungarnes antal i de öfre klasserna af den reala
kulen visat sig störst vid de läroverk, som äro förlagda i folkrikare
städer med eu mera betydande industriel eller kommersiel verksamhet.
Om detta förhållande är att anse såsom ett lätt förklarligt, så innebär
det också i afseende på det råtta anordnandet af den reala undervisningen
en antydning, hvilken icke saklöst kan förbises. Då bland de norrländska
städerna Sundsvall är den, som bäst torde Dämpa sig för inrättande
af ett högre realt läroverk, har jag för den skull trött ett dylikt
der höra förläggas.

I fråga om de medel, hvilka för inrättandet af sist nämnda läroverk
blifva erforderliga, åberopar jag hvad jag i enahanda afseende
under näst föregående två punkter anfört.

25. att reallinien i de fyra öfre klasserna vid de högre elementarläroverken
indrages och] vid vissa afl dessa läroverk ersättes genom sjelf ständig
a högre realklasser.

De förhållanden, hvilka i föregående punkt blifvit vidrörda, angående
beskaffenheten af den reala Union vid de norrländska högre läroverken,
äro, om ock icke fullt så anmärkningsvärda som vid dessa, likväl
nog allmänt befintliga äfven vid de öfriga högre läroverken, för att berättiga
ett ifrågasättande, huruvida icke samma åtgärder, hvilka jag
vågat framhålla såsom ändamålsenliga med afseende på de nordligaste
läroverken, skäligen herde vidtagas äfven beträffande de öfriga.

Vid samtliga de högre elementarläroverken meddelas, enligt lag,
undervisning åt en fullständig reallinie. Lärjungarnes antal inom donna
lini c s fyra öfre klasser har under flere år visat sig vara i aftagande.
Det uppgick år 1868 till 406, 1869 till 390, 1870 till 375, 1871 till 343
och sistförflutna år till 318. Under dessa förn sista år har medelantalet
varit 361. Fördeladt på de 31 högre läroverken lemnar detta antal
icke fullt 12 lärjungar åt hvarje läroverk och följaktligen icke fullt 3
lärjungar åt hvar och en af de fyra högsta klasserna. I verkligheten
visar sig likväl fördelningen långt ifrån så utjemnad. Största delen af
lärjungarne är församlad vid några större läroverk, och resten lemnar
alltså åt hvart och ett af de öfriga en ännu obetydligare qvot än 12.

Följande tabell torde tjena till ledning vid bedömandet af detta
och några härmed sammanhängande förhållanden:

Bil. till KongL Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

Öfversigt af medeltalet af lärjungarnes antal å reala linlen vid de högre
elementar-läroverkens öfre klasser för åren 1868—1872.

Läroverk	Kl. G.l	Kl. 6.2	Kl. 7.1	Kl. 7.2	Summa
Upsala.......;.........................................	1 4	2.8	4.6	4.4	15.8
Gefle .....................................................	4	2.8	2.6	2.2	11.6
Hudiksvall ...........................................	1	0.8	0.6	0.6	3
Linköping................................................	5	2.2	3	1.4	11.6
Norrköping..........................................	2.8	2.2	2.6	2.4	10
Vestervik ......................................	7.4	4.6	3.2	4.2	19.4
Skara.......................................................	4	5.6	3.2	2.2	15
Venersborg.............................................	4.6	3.2	3	3	13.8
Strengnäs..........................................	0.8	2	0.8	0.6	4.2
Örebro ............................................	8.4	6.2	5.2	3.8	23.6
Nyköping..............................................	1.8	0.8	1	0.8	4,4
Vesterås..........................................	1	1.4	1	1	4.4
F alun........................................................	1.4	0.8	1.4	0.6	4.2
Vexiö....................................................	2.4	3.6	1.2	0.2	7.4
J önköping................................................	9	5.8	1.8	1.2	17.8
Lund....................................................	6	5	1.4	0	12.4
Malmö .............................................	4.8	4.2	3.8	1.2	14
Kristianstad....................................	3	2.2	1.8	1.4	8.4
Karlskrona .................................	9.8	7	5.2	2.6	24.6
Helsingborg ....................................	3.8	2.8	3.8	2.2	12.6
Göteborg ........................................	8.8	4	4.6	5.4	22.8
Halmstad ...................................	1.2	0.8	1	0.8	3.8
Kalmar..................................................	3.2	3.2	1	0.8	8.2
Karlstad............................................	7.4	4.4	2.4	1.6	15.8
Hernösand ..................................	1	1	1.4	1.4	4.8
Östersund............................................	0.4	0.4	0	0	0.8
Umeå.......................................................	1.4	1.2	1	0.6	4.2
Luleå.....................................................	0.8	0.8	0.6	0	2.2 j
Visby....................................................	3.2	2.6	2	2.2	10
Stockholms Gymnasium.....................	15.6	9.4	6.8	4.4	36.2
Nya Elementarskolan ......................	11.4		2.8	i	14.2 !
Summa	139.4	93.8	74.8	53.2	361.2 \|

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

Att åt läroverk med en öfre reallinie så beskaffad, som den enligt
donna tabell visar sig vara vid de dosta, anskaffa en uppsättning af
lärare, beräknad efter de grunder, som skolstadgans läs ordning gifver
vid handen, kan visserligen anses vara för mycket fordradt. Det har
icke heller skott. Icke ens något af de högre elementarläroverken
eger enligt stat de lärarekrafter, hvilka under nuvarande förhållanden
äro för undervisningens skötande å båda bildningslinierna erforderliga.
Men en följd häraf har också måst blifva, att undervisningen hvarken
räckt till för alla, eller kunnat på ett ändamålsenligt sätt bedrifvas; och
detta har isynnerhet träffat den reala Union. Det är svårt att afgöra,
till hvilken grad bristen på lärare varit orsak till eller verkan af bristen
på lärjungar på donna linie. Troligen hafva de ömsesidigt utöfvat. en menlig
inverkan på hvarandra. Men helt visst torde det vara, att, om undervisningen
på den reala Union skall blifva och förmå uträtta, hvad den
bör, så får den icke genom brist på nödiga lärarekrafter försvåras eller
omöjliggöras. “Anser man för den skull nödigt, att en fullgod och fullständig
undervisning på deri reala Union meddelas vid alla de högre
läroverken, så måste också vid alla Messa^läroverk ett erforderligt antal
lärare — och såsom sådant också betydligt större än det nuvarande —r
anställas. Skulle en sådan anordning befinnas medföra allt för störa
kostnader, qvarstå!’ likväl den fordran, att hvarhelst — vid flere eller
färre läroverk — eu dylik undervisning skall meddelas, de yttre hindren
derför undanrödja^.

Det förut angifna medeltalet af lärjungar i de öfre realklasserna
under de senare åren är icke större, än att det skulle kunna undervisas
vid 3 å 4 läroverk, i stället för, som nu är händelsen, vid 31. Vid
dessa få läroverk, hvilkas antal likväl ur andra grunder, de in jag inom
kort skall angifva, borde ökas,|blefve det möjligt, att för en vida mindre
summa, än den, som nu utgift''es för att vid alla de högre elementarläroverken
upprätthålla en otillfredsställande undervisning på eu reallinie,
som oftast eger altför få, stundom ingen lärjunge, åstadkomma en
fullständig och god undervisning åt en talrikare skara af lärjungar,
lifvade af gemensamma intressen och sträfvande!! och ofta satte i tillfälle
att der praktiskt förbereda sig för den verksamhet, som en gång
skall blifva deras. Visserligen vore härmed förenad eu olägenhet för
ett fåtal lärjungar, den nemligen, att de icke alltid vid det läroverk,
som vore närmast beläget eller der de börjat sina studier, finge åtnjuta
undervisning under de sista åren af sin elementarkurs; men denna olägenhet
torde icke höra anses större än deri, som nu drabbar den störa
mängd, som för studiernas fortsättande nödgas resa en något längre

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

väg från hemmet än under de första skolåren, lager man derjemte i
betraktande, att denna olägenhet endast träffade dem, som ville drifva
sina realstudiei längie än till och med den femte klassen — enär hvarhelst
eu fjerde eller femte klass funnes, der också, enligt den läroplan,
hvars hufvuddrag äro förut af mig omförmälda, tillfälle funnes till undervisning
på hvilkendera bildningslinien som helst — och som icke
vore boende i eller i granskapet af den stad, hvarest ett läroverk med
högre realklasser vore förlagdt, så torde dess betydelse få anses ännu
mindre. I alla händelser borde den uppvägas af den bättre och fullständigare
undervisning, som erhölles.

Vid bestämmandet af de städer, i hvilka de ifrågavarande läroverken
skulle förläggas, torde afseende främst böra fästas å det behof af
en högre realbildning, som gjort sig inom de skilda orterna gällande
och som kan anses ådagalagdt genom det talrikare antal lärjungar,
hvilka vid der varande läroverk begagnat sig af undervisningen i re allians
högre klasser; dernäst vore äfven nödigt tillse, att ingen vidsträcktare
del af riket gånge miste om ett sådant läroverk, der dess på
reallinien studerande ungdom kunde bekomma en önskad utbildning.
Med afseende härå har det synts mig, som skulle sjelfständigt högre
realklasser, förutom vid de förut nämnda fristående realläroverken i
Stockholm och Sundsvall samt det redan såsom sådant verkande läroverket
i Westervik, lämpligast kunna inrättas vid de högre läroverken
i Örebro, Göteborg, Malmö och Karlskrona, der de kunde jemte de i
öfrigt från dem fullt åtskilda högre latinklasserna och de gemensamma
underklasserna förenas under samme rektors tillsyn.

Om också, enligt nyss nämnda läroplan, en betydlig besparing i
lärarekrafter vinnes derigenom, att liniernas åtskilnad först i den fjerde
klassen begynner och i donna och följande klass endast i ett ämne gör
sig gällande, sa blir dock, enligt samma plan, en större lärarestyrka,
än don nuvarande, för de öfre klasserna erforderlig, enär dessa erhålla
helt och hållet skild undervisning. Den tillökning i lärarekrafter, som
fördenskull blefve behöflig utöfver dem, som erfordrades för uppehållandet
af undervisningen vid högre läroverk med endast latin-öfverklasser,
skulle bestå i fyra lektorer och eu adjunkt med en sammanlagd
normalaflöning af 9,000 Rdr. Skulle vid samtliga de trettio högre
läroverken — läroverket i Westervik afräknadt — det sålunda erforderliga
lärareantalet anskaffas, på det att undervisningen å realliniens
högre klasser måtte blifva fullt tillfredsställande, så blefve den årliga
omkostnaden härför 270,000 Rdr, häri ej upptagen den personliga löneförhöjningen,
hvilken, lågt beräknad, kan antagas uppgå till en tredje -

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

del af denna summa, eller 90,000 Rdr. Om deremot, i öfverensstämmelse
med hvad jag tillförene yttrat rörande anordnandet af den
högre realundervisningen vid elementarläroverken, det skulle finnas
lämpligt, att donna inskränktes till de angifna läroverken, så erfordrades
— äfven i donna beräkning Westerviks elementarläroverk oupptaget —
ett belopp af 54,000 i normal aflöning samt såsom personlig lönetillökning
efter samma approximativa bestämning 18,000 Rdr, med Indika
summor det nu befintliga behofvet af högre realbildning vid elementarläroverken,
efter min öfvertygelse, skulle kunna väl tillgodoses.

Något fullgiltig! skål att för närvarande utsträcka de högre reala
läroverkens antal utöfver det nu angifna, hvithet måhända skall synas
mången nog inskränkt, finner jag icke. Hvarje utsträckning i detta
afseende, hvilken icke berodde på fullt antagliga grunder, skulle snart fora
med sig eu annan o. s. v., så att inom kort samma förhållande, som
nu är rådande, åtorkomme; ty föga troligt vore, att den störa mängden
af svagt besökta realläroverk skulle lyckas mera då, än nu, att erhålla
ett tillräckligt lärareantal. På detta beror likväl i väsentlig mån hela
realbildningen. Den vinst det enskilda läroverket tror sig gorå, då
det mot eftergiften af det behöfliga lärareantalet skaffar sig fördelen
af en fullständig realundervisning, blir en verklig förlust för det allmänna.
Å andra sidan säger sig sjelf!, att der behofvet af en sådan
undervisning visar sig trängande, der bör också samma anordning vidtagas
som vid de nyss nämnda läroverken.

26. att åtskilliga rektorers och öfningslärares löneförmåner förändras.

Rektorernes löner utgå för närvarande med följande belopp:

till rektor vid treklassigt läroverk ................................................... 2,500 Rdr

till rektor vid femklassigt läroverk utom Stockholm.................. 3,000 »

till rektor vid femklassigt läroverk i Stockholm, samt till rek torerne

vid de högre läroverken i Westervik och Luleå......... 3,500 )>

till rektor vid högre på båda linierna fullständigt läroverk......... 4,000 )>

för samtlig^ desse lektorer, med undantag af dem vid Stockholms femklassiga
läroverk, med rätt till personlig löneförhöjning enligt vissa
faststälda bestämningar.

Då rektorernes aflöningar böra vara hufvudsakligen beroende af det
större eller mindre arbete deras tjenst dem ålägger, och då detta arbete
i väsentlig mån är bestämdt af läroverkets omfattning och lärjungarnes
myckenhet, så har jag ansett att dessa aflöningar borde bestämmas
sålunda:

Bil. till Kong!. Maj;ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken. 57

till rektor vid treldassigt läroverk ................................................... 2,500 Rdr

till rektor vid femklassigt läroverk................................................ 3,000 »

till rektor vid högre läroverk med mindre än 200 lärjungar

och som icke vore konsistorieledamot......................................... 3,500 »

till rektor vid högre läroverk med 200 lärjungar och derutöfver
eller som vore konsistorieledamot ............................... 4,000 ,»

till rektor vid högre läroverk med både latin- och real öfverklasser

........................................................................................... 4,500 »

med rättighet för rektorer vid de treklassiga läroverken att åtnjuta
löneförhöjning enligt nu gällande bestämmelser, samt för öfrige rektorer
att utöfver den för hvarje slag af läroverk bestämda rektorslön erhålla
ett personligt lönetillägg af 500 Rdr, sedan de såsom rektorer vid
sådant läroverk i tio år med nit och skicklighet tjenstgjort.

Vid de endast på reallinien fullständiga läroverken Unge genom
1858 års reglering af elementarläroverkens stat öfningslärarne sina löneförmåner
bestämda till lägre belopp än öfningslärarne vid de på båda
linierna fullständiga läroverken. Endast läroverket i Vestervik återstår
nu af det förstnämnda slaget, och aflöningarna till öfningslärarne derstädes
utgå alltså med de ringare beloppen; men detta är äfven händelsen
vid läroverket i Luleå, hvilket, ehuru det erhållit tillstånd att verka
såsom ett äfven på klassiska luden fullständigt läroverk, likväl icke
lätt sig anvisade nödiga medel för höjande af rektors och öfningslärares
löner till likhet med dem vid de öfriga högre läroverken. Något
skål att för framtiden aflöna öfningslärarne vid dessa båda läroverk
annorlunda än deras jemlikar vid de öfriga högre elementarläroverken
finner jag icke, utan torde, då deras tjenstgöringsskyldighet är lika,
enahanda löneförmåner höra dem tillerkännas.

Genom Cirkulärbrefvet den 11 December 1863 hafva gymnastiklär
arne såväl vid de högre som lägre läroverken erhållit förbättrade
löner. Lär arne i sång och teckning vid de högre läroverken
hafva visserligen mindre aflöning än gymnastiklärarne, men med afseende
på den lindrigare tjenstgöringen och förmånen af tvänne löneavancementer
torde deras löneförmåner kunna anses stå i ett lämpligt
förhållande till gymnastiklärarnes. Deremot äro aflöningarna till lärarne
i sång och teckning vid de lägre läroverken så knappa, att de äfven
under lider, långt mindre dyra än de nuvarande, måste anses alltför
otillräckliga, för att med dem duglige och nitiske lärare i allmänhet
skulle kunna fästas vid läroverken. Den aflöning desse öfningslärare
åtnjuta belöper sig vid de femklassiga läroverken till 175 Rdr och vid de
treklassiga till 125 Rdr, utan rätt till löneförhöjning. 8åväl med af Bill.

till Jldesd. prat. 1873. 1 Sand. 1 Afd. 8

Bil. till Kong!,. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

seende på dessa aflöningars ringhet, som på behofvet att vid de lägre
läroverken erhålla fullt skicklige lärare med större tjenstgöringsskyldighet
än hittills, anser jag nödigt, att sång- och teckningslärarnes
löner bestämmas, utan löneavancement, vid de femklassiga läroverken
till 450 Rdr och vid de treklassiga till 300 Rdr.

Om den nu i fråga satta anordningen af elementar! är overken komrne
till stånd, blefve något särskildt anslag för genomförandet af nu nämnda
löneförbättringar icke nödigt, utan kunde det utgå af det nu varande anslaget
till elementarläroverken, i den mån erforderliga medel under
öfvergångstiden dertill blefve tillgängliga.

27. att slutligen för de särskilda läroverken följande normalstat
bestämmes.

Om i den första klassen undervisningen i skolan hvarje vecka
upptager 24 timmar, i de två följande klasserna 28 timmar samt i alla
de öfriga 30 timmar i hvardera, så uppgå undervisningstimmarnes antal

för veckan

vid ett treklassigt läroverk till ...................................................................... 80

vid ett femklassigt läroverk med tillägg af de timmar, som fordras

för den skilda språkundervisningen, till.................................................. 156

vid ett högre realt läroverk till ..................................................................... 246

vid ett klassiskt läroverk med tillägg af de timmar, som fordras

för lini en Bs skilda undervisning, till..................................................... 312

vid ett läroverk med både klassiska och reala öfverklasser............... 402

Med iakttagande af förut förordade inskränkning i lärarnes tjenstgöringsskyldighet,
och med det afdrag från nämnda skyldighet, hvithet
skäligen kan medgifvas de lektorer, som tillika äro ledamöter i stiftsstyrelsen,
fordras för undervisningens jemna och fullständiga uppehållande
vid ett treklassigt läroverk
1 rektor, 2 adjunkter och 3 öfningslärare,
vid ett femklassigt läroverk
1 rektor, 5 adjunkter och 3 öfningslärare,
vid ett högre realt läroverk
1 rektor, 4 lektorer, 6 adjunkter och 3 öfningslärare,

vid ett högre klassiskt läroverk med mindre än 200 lärjungar, och
der lektorerne icke äro konsistorieledamöter,

1 rektor, 5 lektorer, 7 adjunkter och 3 öfningslärare,

vid ett högre klassiskt läroverk med 200 lärjungar eller derutöfver,
och der lektorerne icke äro konsistorieledamöter,

1 rektor, 6 lektorer, 7 adjunkter och 3 öfningslärare,

Bil, till Kongl. Maj As Nådiga Prop. ung. elementarläroverken.

vid ett högre klassiskt läroverk med lektorer, som äro konststorieledamöter,

1 rektor, 6 lektorer, 8 adjunkter och 3 öfningslärare,

vid ett högre läroverk med både latin- och real-öfverklasser, och
der lektorerne icke äro konsistorieledamöter,

1 rektor, 10 lektorer, 8 adjunkter och 3 öfningslärare,

vid ett högre läroverk med både latin- och real-öfverklasser och
med lektorer, som äro konsistorieledamöter,

1 rektor, 10 lektorer, 9 adjunkter och 3 öfningslärare,

hvadan hela den sålunda erforderliga lärarepersonalen skulle utgöras
af 76 rektorer, 208 lektorer, 387 adjunkter och 288 öfningslärare samt betinga
ett sammanlagd! aflöningsbelopp af 1,158,500 Bdr, allt i öfverensstämmelse
med den fördelning på de särskilda läroverken, som utvisas
af följande

Normalstat för de föreslagna läroverken.

	Antal
	y fcH ! A £r 5" "s* o 2 Fr	o i 8 ; ^ p p ; »	£	Hela aflönings-
Å) Högre läroverk med både la-tin- och real-öfverklasser. 1) med lektorer, som hafva kon-sistoriel tjenstgöring.	® ® j ST	Fr ; i	" eg	beloppet
Med aflöningsbelopp å	500
4,500 2,000 1,000	oc o o Cn O
1 10 9	1 1	1	35,300
Göteborg........................................
2) med lektorer utan konsisto-
idel tjenstgöring. ()rebro .......................................	1 10 8	1 1	1	34,300
Malmö............................................	1 10 8	1 1	1	34,300
Karlskrona ...................................	1 10 8	1 1	1	34,300
Summa	4 40 33	4 4	4	138,200
	Med aflöningsbelopp å
B) Högre läroverk med latin-	4,000 2,000 1,000	800 500	500
öfverldasser.
1) med lektorer, som hafva kon-sistoriel tjenstgöring. i ii n köni tip1 ............................	1 6 8	1 1	1	25,800
Skara ..............................................	1 6 8 11	1	25,800

Bil. till Kongl. Majits Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

				Ant	a 1
	Rektorer	Lektorer	Adjunkter	Gymnastik- lärare	Musik- lärare	! Tecknings-1ärare	Hela ; aflönings- beloppet l 1
Strengnäs........................	i	6	8	i	i	i	25,800
Westerås ...........................	i	6	8	i	i	i	25,800
Wexjö................................	i	6	8	i	i	i	25,800
Kalmar ...............................	i	6	8	i	i	i	25,800
Karlstad ..............................	l	6	8	i	i	l	25,800
Hernösand...............................	i	6	8	l	l	i	25,800
Wisby........................................ 2) med lektorer utan konsisto-	i	6	8	i	i	l	25,800
riel tjenstgöring o. med 200 lärjungar eller derutöfver.
Stockholms norra ........................	l	6	7	i	l	l	24,800
Stockholms södra ....................	i	6	7	l	l	l	24,800
Nya Elementarskolan................	i	6	7	l	l	i	24,800
Upsala......................................	i	6	7	l	i	i	24,800
Gefle.........................................	i	6	7	l	i	l	24,800
Norrköping ............................	i	6	7	i	i	i	24,800

Wenersborg ..........................	i	6	7	i	i	i	24,800
Falun ......................................	i	6	7	l	i	i	24,800
Jönköping .................................	l	6	7	l	l	i	24,800
Lund ..................................	i	6	7	i	i	i	24,800
Kristianstad .......................	l	6	7	i	i	l	24,800
Helsingborg .......................	l	6	7	i	i	l	24,800
3) med lektorer utan konsistoriel	*	Med aflöningsbelopp	å		j
tjenstgöring och så länge lär-	O JO ce	2,000	1,000	800	O O LO	500	:
jungeantalet understiger 200. Hudiksvall.....................	1 1	5	7	1	1	1	22,300
Nyköping.................................	li	5	7	1	1	1	22,300
Halmstad...................	1	5	7	1	1	1	22,300
Östersund .......................	1	5	7	1	1	1	22,300
Umeå ................................... .	1	5	7.	1	1 1	1 i!	22,300 22,300
Luleå ..............................................	1;	5	7	1
Summa 1	27	156	198	27	27	27!	663,600

Bektorslön 4000''jEdr, när lärjungeantalet stigit till 200 eller derutöfver.

Bil. till Kongl. Maj:ls Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

			Ant	a 1
	gl	Er ! ä	Q	tr-	H3	Hela
	fr*	5* Cd o ®	§ \| Fr	ro rr	A'' 2f SO g. ro	aflönings-beloppet j
C) Högre läroverk med real-	*	Med afiöningsbelopp	å		I
öfverklasser.	3,500	2,000 1,000	800	500	500
Stockholm .......................................	1	4 6	1	1	1	19,300
Westervik ......................................	1	4\| 6	1	1	1	19,300
Sundsvall.........................................	1	4 6	1	1	1	19,300
Summa	3	12 18	3	3	3	57,900
		Med afiöningsbelopp	å
D) Lägre läroverk med 5 klasser.	3,000	— 11,000	500	450	450
Jakobs ......................................	1	— : 5	1	1	1	9,400
! Katarina ................................	1	5	1	1	1	9,400
Ladugårdslands.......................	1	— , 5	1	1	1	9,400
Norrtelge.....................................	1	5	1	1	1	9,400!
Enköping............................	1	- i 5	1	1	1	9,400!
Eksjö .......................................	1	— 5	1	1	1	9,400:
Mariestad........................................	1	— 5	1	1	1	9,400!
Borås .................................	1	— i 5	1	1	1	9,400
Lidköping ..................................	1	5	1	1	1	9,400!
Eskilstuna .......................................	1	— 5	1	1	1	9,400
Arboga ...........................................	1	5	1	1	1	9,400
Ystad ..................................	1	— 5	1	1	1	9,400!
Karlshamn..........................	1	— 5	1	1	1	9,400!
Landskrona ..........................	1	— 5	1 1	1	1	9,400 9,400
Uddevalla .......................................	1	— 1 5	1	1
Göteborg..........................................	1	— 5	1	1	1	9,400;
Kristinehamn ..............................	1	— 5	1	1	1	9,400
Piteå.................................................	1	— 1 5	1	1	1	9,400
Summa	18	— \| 90	1.8	18	18	169,200:
		Med afiöningsbelopp	å
E) Lägre läroverk med 3 klasser.	2,500	O O O r-H 1	300	300	300
Söderhamn..........................	1	— ! 2	1	1	1	5,400
Söderköping..................................	1	- : 2J	1	1	1	5,400

* Rektoralön 4000 Rdv, när lärjungeantalet stigit till 200 eller derutöfver.

Bil. till Kanyl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

A i ta 1

	Rektorer	Lektorer	Adjunkter	pju 3 § \| i	Musik- lärare	Vecknings-1ärare	Hela aflönings- beloppet
Vadstena........................................	i		2	i	l	i	5,400
Y immcrbv ...................................	i	—	2	i	l	i	5,400
Alingsås .......................................	i	—	2	i	i	i	5,400
Sköfde ...........................................	l	—	2	i	l	i	5,400''
Askorsmid .................................	J	—	2	i	i	l	5,400
Sala ................................................	i	—	2	i	l	i	5,400
Engelholm................................	i	—	2	i	1	i	5,400
Göteborg ....................................	i	-—	2	i	l	l	5,400
Warberg .......................................	i	—	2	i	i	i	5,400
Oskarshamn.................................	i	—	2	i	l	i	5,400
A mål ..............................................	l	—	2	i	l	l	5,400
Filipstad .....................................	i	—	2	i	l	l	5,400
Arvika .........................................	i	—	2	i	i	i	5,400
Haparanda .................................	l	—	2	i	l	i	5,400
Skellefteå .....................................	l	—	2	i	i	i	5,400
Vernamo.......................................	i	—	2	i	l	i	5,400
Sölvesborg ....................................	i	—	2	i	l	i	5,400
Ronneby ......................................	l	—	2	i	l	i	5,400
Trelleborg......................................	i	—	2	i	l	i	5,400
Strömstad ....................................	i	— :	2	i	i	l	5,400
Marstrand ..................................	l	—-	2	i	l	i	5,400
Örnsköldsvik ...............................	l	—	2	i	l	i	5,400
Summa	24	—	48	24	24	24	129,600
Summa Summarum	76	00 o Öl	387	76	76	761,158,500

För att lemna eu öfversigt af förhållandena mellan den nu framlagda
staten och den för närvarande gällande har jag trött mig höra meddela
följande tabell (se Bil. 1).

Af donna jemförelse synes, att de båda staterna■ för elementarläroverken
såsom normalstater differera med en summa af 3,750 Rdr till
fördel för den nu uppgjorda staten. Det framgår vidare, att aflöningen
till de egentlige lärarne är i deri senare staten 26,000 Rdr mindre

Bil. till Kong. Maj:ts Nåd. Prop. ang. elementarläroverken.

än i den förra, men deremot aflöningen till öfningslärarne 22,250
Rdr större. Vid en jemförelse mellan lärarepersonalen, som enligt nu
gällande stat utgöres af 79 rektorer, 176 lektorer, 474 adjunkter och
226 öfningslärare finner man, att den väsentliga åtskilnaden mellan staterna
ligger deri, att under det i den föreslagna staten lektorernes antal
blifvit, till följd af den fullständigt skilda undervisningen i de öfre
klasserna på båda linierna, ökadt-, adjunkternes. deremot blifvit betydligt
minskadt på grund dels af den längre gemensamma undervisningen
i de lägre klasserna dels ock af lärjungeantalets begränsning. Detta
bär åstadkommit förut nämnda vinst af 26,000 Rdr, hvilken till största
delen blifvit föreslagen att användas till förbättring af öfningslärarnes
löneförmåner, hufvudsakligen vid de lägre läroverken, klen donna vinst
å normalstaten verkar äfven, enär den uppkommit genom indragning af
adjunktsbeställningar, hvilkas innehafvare ega rätt till löneförhöjningt
att behållningen å den effektiva staten blifver icke obetydligt större.

För att lätta bedömandet äfven i detta hänseende bifogas bär
nedan en sammanställning af den effektiva staten för de nuvarande
elementarläroverken, med den personliga tillökningen i medeltal bestämd,
och den effektiva staten för de föreslagna, med samma beräkning
för den bär förekommande personliga lönetillökning, allt i runda tal
angifvet (se Bil. 2).

Komiterade, som ansett det dem gifna uppdrag omfatta äfven en
undersökning och pröfning af den allmänna elementarundervisningen i
dess helhet, hafva framlagt ett fullständigt förslag till läroverksstadga
och för vissa i denna stadga förekommande bestämmelser anfört särskilda
grunder.

Då jag i afseende på åtskilliga af dessa bestämmelser icke kan
dela den mening, som hos flertalet af Komiténs ledamöter gjort sig
gällande, och bland dessa bestämmelser finnas några, hvilka framför de
andra synts mig ega en för elementarundervisningen i dess helhet
större och mera genomgripande vigt, så anser jag mig rörande dessa
höra uttala min från Komiterades skiljaktiga åsigt.

Den första rörer undervisningen i modersmålet och bestämmandet
af detta läroämnes omfattning. I Komiterades förslag till lärokurser
för de särskilda klasserna förekommer i de öfre under hufvudämnet
»modersmålet», i likhet med hvad enligt gällande skolstadga är fallet,
äfven läsning af norsk och dansk litteratur. En undervisning i dessa

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

språk, meddelad på samma sätt som i andra främmande språk, lian
härmed ingalunda varit afsedd, utan endast en sådan, som vid kursiv
läsning ur de båda grannländernas litteratur och genom lärarens derunder
meddelade upplysningar kunde tjena till en inledande bekantskap
med de befryndad^ tungomålen. Vinsten af donna bekantskap,
hur hastig och ytlig den än måste göras, torde likväl icke vara så alldeles
obetydlig, då den för lärjungarne gör klart, att norske och danske
författares arbeten utan svårighet kunna och derföre ock höra läsas på
originalspråken. Men af en långt större betydelse skulle likväl bekantskapen
med det för oss och våra stamförvandter gemensamma fornspråket
och dess litteratur blifva, äfven om donna bekantskap under
skoltiden icke kunde göras grundligare än den förra. Redan såsom sådan
skulle den helt visst förmå att hos mången yngling väcka eu innerligare
kärlek till modersmålet och eu ädel sträfvan att efter förmåga
bidraga till dess frigörande från främmande och obehöriga inflytanden.
Sturlesons Heims-Kringla med sin rena och flärdlösa stil, sitt djupt
fosterländska och kraftigt sedliga innehåll erbjuder alldeles särskilt åt
den nordiske ynglingen ett bildningsmedel, som ej lätt af andra skall
kunna öfverträflas. »Vårt fornspråk^ litteratur», säger eu reservant
inom Komitén i donna fråga, »är af så högt värde, att vi i det afseende!,
ej behöfva stå tillbaka för något af de nutida europeiska folken, det
grekiska och romerska undantagna. Att i donna litteratur ligger förvarad
en rik skatt af odlingskraft, som väl förtjena!'' att af kommande
slägte!! tillgodogöras, är derföre lika tydligt, som det är naturligt, att,
om donna kraft skall kunna blifva tillgodogjord, början bör göras dermed
redan i elementarläroverket.» Jag instämmer helt och hållet häruti
och tror derföre också, att man bör låta sig angeläget vara att afhjelpa
den brist i vår elementarundervisning, som genom det fornnordiskaspråkets
fullkomliga uteslutande från läseordningen vidlåder densamma.
En dylik brist har redan blifvit afhulpen i Norge och Danmark, der
de senaste skolordningarna föreskrifva fornsprålcet till och med såsom
särskild undervisningsämne i skolorna. Ändamålsenligheten häraf torde
af mången bestridas, och fullt visst är det, att en dylik anordning hos
oss för det närvarande icke ens är möjlig, då på långt när icke erforderligt
antal lärare finnas, som i detta ämne ega nödig skicklighet för
att undervisa. Men tillgången på sådane växer numera årligen och
lofvar ej blott åt de mognare lärjungarne en god handledning vid deras
första bekantskap med förfädrens tungomål, utan äfven åt de yngre en
säkrare undervisning i sjelfva modersmålet, än hittills i allmänhet meddelats.
Jag anser derföre ändamålsenligast, att jemte läsningen af

Bil. till Kongl, Åfajits Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

danske och norske författare plats äfven beredes för läsning af det
fornnordiska språkets litteratur, och att detta ämne, i den mån deruti
kunnige lärare finnas, göres till föremål för lämplig undervisning under
de lärotimmar, som blifva anslagne åt modersmålet i de öfre klasserna.
Då vid denna undervisning liemlexor lika litet böra komma i fråga, som
vid undervisningen i de norska och danska språken, så kan klagan
öfver ett nytt i läsordningen inträdande ämne icke skäligen göras.

Den andra bestämmelsen i Komiterades förslag, hvilkens ändamålsenlighet
jag icke kan medgifva, är den, genom hvilken de nu hvarje
läsdag förekommande gymnastikhalftimmarne skulle inskränkas till fyra
i veckan. Genom en sådan åtgärd skulle de under dessa hälft immar
anordnade kroppsöfningarna mista sin egentliga betydelse — den dietiska.
Efter den dagligen återkommande ansträngningen under lärotimmarne
af företrädesvis ett organ är det nemligen af vigt, att tillfälle
lemnas de öfriga till en kraftigare verksamhet, hvarigenom den störda
jern vigten mellan de kroppsliga funktionerna kan återställas. För att
vinna detta syftemål är det dock nödvändigt, icke blott att öfningarna
under dessa stunder blifva på vetenskapliga grunder väl ordnade, för
att hvarje enskild gång på den korta tiden åstadkomma den största
möjliga verkan, utan ock att de dagligen förnyas, för att i längden
verka dietiskt. Man får icke förblanda fäktöfningar och militär exercis
med donna s. k. pedagogiska gymnastik. De förra hafva sina särskilda
syften och kunna blott ensidigt ersätta den senare, som har ett allmänt,
nemligen samtliga kroppskrafternas harmoniska utveckling. Jag
instämmer för öfrigt i de åsigter, som en reservant inom Komiten i afseende
på denna angelägenhet uttryckt.

Deri tredje bestämmelsen angår rektorsembetet vid de högre läroverken.
Komiterade hafva föreslagit, att det samma måtte göras fast,
i likhet med rektorsbefattningarna vid de lägre läroverken. Onekligen
linnés åtskilligt, som talar till förmån för en sådan åtgärd, och kanske
mest den svårighet, hvilken i motsatt fall uppstår med afseende på
uppehållandet af de tjenster, hvilkas ordinarie innehafvare erhållit rektorsförordnanden.
Men om också donna och andra svårigheter skulle
åtfölja tillförordnandet af rektorer på bestämd tid, så äro dessa svårigheter
likväl mindre att akta uppå, än de väder, för Indika läroverken
utsättas, kanske under flere tiotal af år, derigenom att de skötas af
mindre dugliga styresmän, vare sig att detta är beroende på bristande
förutseende af den myndighet, som tillsatt dem, eller på aftagande förmåga
eller nit hos dem sjelfva. Erfarenheten visar otvetydigt, af hvilken
betydelse för ett läroverks hela verksamhet dess rektors duglighet

Bill. till Riksil. Prof. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 9

Bil. till iKatigt. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

är. Der denna är ringa, der förlamas äfven utmärkte medlärare bemödanden.
Äfven vid denna punkt anhåller jag att få åberopa hvad
en reservant mot Komiterades förslag härutinnan yttrat: »De göromål,
som åligga en rektor vid ett högre elementarläroverk, äro så omfattande
och så olikartade, att de taga i anspråk den mognade mannens
lulla kraft, om embete! skall kunna skötas till läroverkets sanna gagn
och båtnad. Väl kan det stundom vara fallet, att en rektor, som ej är
i besittning af full verksamhetsförmåga, bestrider sina åligganden på
ett sätt, hvithet ej gifver skål till klander, åtminstone för den, som icke
på närmare håll betraktar förhållandena, men detta gör icke tillfyllest,
då det gäller styrandet af ett högre elementarläroverk, hvilket har sin
verksamhet koncentrerad i och genom rektors embete och person. Om
nu förhållandena äro så ordnade, att rektor icke kan afgå från sin plats,
när han antingen sjelf känner sig höra lemna rum för yngre krafter,
eller högre myndighet finner detta med afseende på läroanstaltens bästa
önskvärd!, utan måste antingen fortfara att utöfva styresmannabefattningen
eller ock med bibehållande af embete! åtnjuta tjenstledighet,
under det att tjensten bestrida af vikarie, så inses lätt, att sådan! måste
innebära ett bestämdt hinder för läroverkets utveckling.»

Hvad de öfriga af mig anmälda handlingarna rörande elementarläroverken
angår, så täcktes Eders Kongl. Maj:t finna:

att det begärda anslaget för inrättande af två nya lektor stj enster
vid elementarläroverket i Jönköping, ehuru dessa tj enster äro under nu
varande förhållanden af behof påkallade, likväl icke föranleder till särskild!
nådig framställning till Riksdagen, i händelse Eders Kongl. Maj:t
skulle finna godt att gilla så väl den plan för undervisningens ordnande,
som ock det derpå hyllande förslag till normalstat för elementarläroverken,
hvilka jag förut framlagt; dock utbeder jag mig att få erinra
derom, att läroverket i Jönköping, som bör räknas bland dem, hvilka
kunna anses snarast komma i behof af sjelfständiga reala öfverklasser,
främst lärer höra komma i åtanka att erhålla sådana, i den mån erforderliga
medel för verkställandet af en sådan utvidgning blifva tillgängliga; att

frågorna om pedagogiens i Engelholm utvidgning till treklassigt
elementarläroverk och om förbättrade löner åt öfningslärarne vid
läroverket i Piteå redan blifvit genom de under punkterna 22 och 23
gjorda framställningar behandlade; samt

Bil, till Kong!,. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

att, vidkommande de gjorda petitionerna om löneförbättring för lärarne
vid rikets elementarläroverk, jag i den föreslagna norm al staten i
så måtto tillstyrkt en löneförbättring, att åt de öfningslärare, hvilka
under punkten 26 finnas angifne och som hittills uppburit en mot deras
tjenstgöringsskyldighet alltför knapp aflöning, skulle beredas löneförmåner,
som någorlunda motsvarade öfrige lärares. Enär petitionerna i donna
icke blott för lärarns sjelfve, utan äfven för undervisningsväsendet maktpåliggande
angelägenhet helt kort före Riksdagens sammanträde inkommit,
har jag icke tilltrott mig att nu föreslå det lämpligaste sättet
att åvägabringa den ifrågasätta löneförbättringen, utan utbeder mig
Eders Kongl. Maj:ts tillstånd att inom departementet låta utarbeta ett
förslag i detta hänseende, hvilket, derest det vinner Eders Kongl. Maj:ts
bifall, kunde för näst sammanträdande Riksdag framläggas.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, får jag, i händelse
Eders Kongl. Näjd behagar godkänna de af mig nu framlagda grunder
för en i förutnämnda delar förändrad anordning af rikets elementarläroverk,
i underdånighet hemställa, att, då en sådan anordning i åtskilliga
hänseenden erfordrar Riksdagens medverkan, Eders Kongl. Näjd
nu täcktes genom nådig proposition föreslå Riksdagen:

att rikets allmänna elementarläroverk skola till antal, art, omfång
och belägenhet utgöras af dem, hvilka äro angifna i det förslag till
normalstat, som är infördt i ofvan nämnda Statsrådsprotokoll;

att elementarläroverkens lärarepersonal och dess aflöning likaledes
fastställes enligt samma normalstat, utan annan förändring i nu stadgade
grunder för rektorers och andre lärares rättighet till viss löneförhöjning,
än att äfven de rektorer, hvilkas lön föreslagits till 4,500 Rdr,
må eg a att, efter 10 års tjenstgöring såsom rektorer i donna lönegrad,
erhålla 500 Rdr:s tillökning i lönen, samt att de rektorslöner, hvilka
finnas i nyss nämnda stat upptagna till 3,500 Rdr, höjas till 4,000 Rdr,
då lärjungeantalet vid de läroverk, för hvilka det förra lönebeloppet
finnes angifvet, uppgått till 200 eller derutöfver;

att det i nu gällande Riksstat uppförda anslaget till elementarläroverken
må af Eders Kongl. Maj:t disponeras för genomförande, så snart
och i den mån ske kan, af förut nämnda anordning af elementarläroverken;
samt

Bil. till Kongl. Maj:ts Nåd. Prof. ang. elementjrläroverken.

att, oansedt den föreslagna förändringen af pedagogien i Engelliolm
till treklassigt elementarläroverk, anslaget till pedagogier och folkskolor,
hvilket befunnits för sitt ändamål otillräckligt, må behållas till
o förminskad! belopp.

Uppå tillstyrkande af Statsrådets öfrige ledamöter
behagade Hans Maj:t Konungen med godkännande af
det af föredragande Departementschefen framställda
förslaget till grunder för förändrad anordning i ofvan
nämnda delar af rikets elementarläroverk, besluta, att
nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas
i öfverensstämmelse med hvad Departementschefen
hemställt.

Ex protocollo

Alfred Zimmerman.

Bil. till Kongl. Maj.ts Nådiga Prof. ang. elementarläroverken.

Bil 1.

Jemförelse mellan lormalstaten för de nuvarande Läroverken

L ä r o v e r k.	Antal	Aflöning till lärare i	Summa.	\| Hela beloppet.
verk.	Läseämnen.	Öfniugs-

			ämnen.
A) Högre, pa bada linierna full-ständiga ...........................................
29				.
29 rektorer å 4,000 Rdr ...................		116,000			. x
170 lektorer å 2,000.............................		340,000		■
304 adjunkter å 1,000...........................		304,000		760,000
29 gymnastiklärare å 800 .................. 29 sånglärare å 500; 29 tecknings-			23,200

lärare å 500........................................			29,000	52,200	812,200

B) Högre, på reallinien fullständiga	2
2 rektorer å 3,500 B,dr ......................		7,000
6 lektorer å 2,000 ................................		12,000
13 adjunkter å 1,000.............................		13,000		32,000	!
2 gymnastiklärare å 600 ..................... 2 sånglärare å 400; 2 teckningslä-			1,200		i
rare å 400 ..........................................			1,600	2,800	34,800
C) Lägre, femklassiga .............:............. 5 rektorer å 3,500; 16 rektorer å 3,000 Kdr .......................................... 113 adjunkter å 1,000.........................	21	65,500 113,000		J 78,500	\| j
20 gymnastiklärare å 500; 1 d:o å
300...........................................................			10,300	.
20 sånglärare å 175; 1 d:o å 125 ... 20 teckningslärare å 175; 1 d:o å			3,625		1
125 ..........................................................			3,625	17,550	196,050
Transport	52	970,500	72,5501,043,050	1,043,050

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

och

Normalstaten för de föreslagna Läroverken.

Läroverk.	Antal läro- verk.	Aflöning till lärare i	Summa.	~ '' Hela beloppet.
Läseämnen.	Öfnings- ämnen.
A) Högre, med både latin- och real-			$
öfverklasser............................’............	4
4 rektorer å 4,500 Rdr .......................		.18,000
40 lektorer å 2,000.................................		80,000
33 adjunkter it 1,000............................		33,000		131,000
4 gymnastik] ärare å 800 .....................			3,200
4 sånglärare å 500; 4 teckningslä-
rare å 500 .........................................			4,000	7,200	138,200
B) Höqre, med latinöfv erklasser........	27
21 rektorer å 4,000; 6 d:o å 3,500
(4,000) Rdr............................................		105,000
156 lektorer å 2,000 ...........................		312,000
198 adjunkter å 1,000..........................		1.98,000		615,000
27 gymnastik 1 ärare å 800 .................			21,600
27 sånglärare å 500; 27 tecknings-		- ''
lärare å 500......................................			27,000	48,600	663,600

G) Höqre, med, realöfv erklasser............	3
3 rektorer å 3,500 (4,000) Rdr.........		10,500
12 lektorer å 2,000................................		24,000
18 adjunkter å 1,000............................		18,000		52,500
3 gymnastiklärare k 800 .....................			2,400
3 sånglärare k 500; 3 teckningslä-					1
rare å 500 ...........................................			3,000	5,400	57,900
Transport	34	798,500	61,200	859,700	859,700

Bil. till Känd. Maj ds _ Nåcliga Prop. ang. elementarläroverken.

" ~........... * ■ ^ ■ L ä x r o v e r k.	Antal läro- verk.	Aflöning ti'' Läséämnen.	1 lärare i Ofnings- ämnen.	Summa.	\| Hela beloppet.;
Transport	52	970,500	72.5501,043,050	1,043,050
D) Lägre, treldassiga...........................	16				r
16 rektorer a 2,500 Bär .....................		40,000
33 adjunkter å 1,000...........................		33,000		73,000
16 gymnastiklärare å 300 ..................			4,800
16 sånglärare å 125; 16 tecknings-
lärare å 125 ........................................			4,000	8,800	81,800
E) Lägre, tvåklassiqa ...........................	11
: 11 rektorer å 2,000 Bär ....................		22,000
11 adjunkter å 1,000.............................		11,000		33,000
; 11 gymnastiklärare å 300; 11 sång-
lärare ä 100.........................................			4,400	4,400	37,400
Summa	79	1,076,500	85,7501,162,250	1,162,250

Bil, till Kowjl. Maj ds Nådiga Prof. avg. elementarläroverken.

Läroverk.	Antal	Aflöning till lärare i		Hela beloppet.
verk.	Läseämnen.	Öfnings- ämnen.
Transport	34	798,500	61,200	859,700	859,700
B) Lägre, femklassiga ..........................	18
18 rektorer å 3,000 Rdr .................... 90 adjunkter å 1,000............................		54.000 90.000	''	144,000
18 gymnastiklärare å 500 ................. 18 sånglärare å 450; 18 tecknings-lärare å 450 .......................................			9,000 16,200	25,200	169,200
E) Lägre, treklassiga.............................	24
24 rektorer å 2,500 Rdr .................... 48 adjunkter å 1,000...........................		60,000 48,000		108,000
72 öfoingslärare å 300 .......................			21,600	21,600	129,600
Summa	76	1,050,500	108,0001,158,500	1,158,500

Bill. till Riksd. Prof. .1873.

1 Sami. 1 Afd.

It)

Bil. 2.

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

Jemförelse mellan den effektiva Staten för de nuvarande Läroverken

Läroverk.	Antal läro- verk.	Personligt lönetillägg i medeltal	Lön enligt normalstat.	Summa Summarum.
för hvarje.	för samt-lig.	Summa.
A) Högre, på båda linierna full-
ständiga.........................................	29
Rektorer, lektorer, adjunkter och
öfningslärare...................................					812,200
I 29 rektorer.......................................		145	4,200
170 lektorer........................................		787	133,800
304 adjunkter ....................................		663	201,500
29 gymnastiklärare...........................		129	3,500
29 sånglärare och 29 tecknings-
lärare ..............................................		249	14,500	357,500		1,169,700
B) Högre, på reala linien full-
ständiga ......................................	2
Rektorer, lektorer, adjunkter och
öfningslärare....................................					34,800
2 rektorer .............................................		145	300
6 lektorer ............................................		787	4,700
13 adjunkter ....................................		663	8,700
2 gymnastiklärare..............................		129	250
2 sånglärare och 2 teckningslä-
rare .................................................		249	1,000	14,950		49,750
C) Lägre, femklassiga ................	21
Rektorer, adjunkter och öfnings-
lärare ................................................					196,050
15 rektorer (enär 6 ej hafva rätt
till lönetillökning) .......................		166	2,500
113 adjunkter ..................................		663	75,000	77,500		273,550
Transport	52	—	—	449,950''1,043,050	1,493,000

Bil. till Kongl. Maj:ts Nådiga Prop. ang. elementarläroverken.

och den effektiva Staten för de föreslagna efter enahanda beräkning.

Läroverk.	Antal läro- verk.	Personligt lönetillägg i medeltal	Lön enligt normalstat.	Summa Summarum.
för hvarje.	för samt-lig--.	Summa.
A) Högre, med både latin- och real-		i.
öfverklasser .................................	4		,
Rektorer, lektorer, adjunkter och
öfningslärare....................................					138,200
4 rektorer .............................................		145	600
40 lektorer ..........................................		787	31,500
33 adjunkter .......................................		663	21,900
4 gymnastiklärare.............................		129	500			i
4 sånglärare och 4 teckningslärare		249	2,000	56,500		194,700
B) Högre, med latin-öfverklasser...	27
Rektorer, lektorer, adjunkter och						\|
öfningslärare....................................					663,600
27 rektorer .........................................		145	3,900
156 lektorer..........................................		787	122,800
198 adjunkter ...................................		663	131,300			I
27 gymnastiklärare...........................		129	3,500
27 sånglärare och 27 tecknings-
lärare ...............................................		249	13,400	274,900		938,500
C) Högre, med real-öf v erklasser ...	3
Rektorer, lektorer, adjunkter och
öfningslärare....................................					57,900
3 rektorer ............................................		145	400
12 lektorer ........................................		787	9,400
18 adjunkter .....................................		663	11,900
3 gymnastiklärare..............................		129	400
3 sånglärare och 3 teckningslärare		249	1,500	23,600		81,500;
Transport	34 \|	— ''		355,000	859,7001,214,700!

Bil. till Koncjl. Maj:ts Nådiga Prof. ang. elementartår overken.

: Antal	Personligt lönetillägg i medeltal	Lön enligt	Summa
verk.	för hvarje.	för samt- 1 D v summa, hge.	normalstat.	Summarum.
Transport 52	—	— ; 449,950	1,043,050	1,493,000
D) Lägre, treklassiga....................... i 16		1
Rektorer, adjunkter och öfnings- 1ärare .............................................. i 16 rektorer .......................................... 33 adjunkter ......................................	250 663	4,000 22,000 26,000	81,800	107,800
E) Lägre, tväklassiga....................... ; 11
Rektorer, adjunkter och öfnings- lärare .............................................. 11 rektorer ......................................... 11 adjunkter ..................................... i	450 663	4,950; 7,300 12,250	37,400	49,6
Summa : 79	—	--- 488,2004,162,250 1,650,450

Bil. till Kanyl. Maj:ts Nådiya Prop. ang. elementarläroverken.

i l

Läroverk.	läro- verk.	för hvarje.	för samt-lige.	Lön enligt normalstat. Samma.	Summa Summarum.
Transport	34		— — ;	355,000 859,700	1,214,700
D) Lägre, fernklassiqa ..................	18
Rektorer, adjunkter och öfnings-1äraro ...........................1..............				169,200
18 rektorer ..................		166	3,000 59,700
90 adjunkter ......................................		663	62,700	231,900
E) Lägre, treklassiga........................	24
Rektorer, adjunkter och öfnings-lärare ...............................................				129,600
24 rektorer .................................		250 663	6,000 31,800
48 adjunkter ......................................		37,800	167,400
Summa	76	—		455,5004,158,50011,614,000

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 2 >.

Utdrag af Protokollet öfver Eeklesiastik-ärendera hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott
den 30 Januari 1873.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

Föredragande Departements-Chefen Statsrådet Wennerberg uppläste till
justering särskilda, i enlighet med Kongl. Maj:ts uppå Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkande förut fattade beslut, uppsätta förslag till nådiga propositioner
till Riksdagen, nemligen:

l:o angående förändrad anordning i vissa delar af rikets allmänna elementarläroverk.

Och behagade Hans Maj:t Konungen, uppå Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, godkänna berörda förslag, sådana
de under litt. A. och B. finnas detta protokoll bilagda, och
befallde, att nådiga propositioner i öfverensstämmelse dermed
skulle till Riksdagen expedieras.

Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.

Bih. till Riksd. Prof. 1373. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häft.