Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 48 (Proposition 1891:48)

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.

N:o 48.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godkännande
af en med staden Göteborg träffad öfverenskommelse
i fråga om dess inqvarteringsskyldighet, äfvensom
rörande anslag till ett nytt kasernetablissement derstädes,
m. m.; gifven Stockholms slott den 13 mars 1891.

Sedan stadsfullmägtige i Göteborg, på gjord framställning, förklarat
sig villige att till kronan erlägga ett belopp af 460,900 kronor mot det
dels till staden upplåtes den kronan tillkommande dispositionsrätt till
den s. k. exercisheden, byggnaden å tomten n:o 22 vid Södra Larmgatan
äfvensom kommendantsängen vid skansen Lejonet med derå uppförda
byggnader, deri jemväl inbegripen den s. k. laboratoriebyggnaden
med den mark, hvarå denna byggnad blifvit uppförd, dels staden befrias
för all framtid från skyldigheten att till Göta artilleriregemente
eller motsvarande krigsstyrka, som kan varda i staden förlagd, tillhandahålla
rum och servis in natura, men berättigas att, utan hinder
af den öfverenskommelse i fråga om inqvarteringsskyldigheten, som
kan blifva träffad, fortfarande såsom hittills bibehållas vid den staden
genom kongl. resolutionen den 16 oktober 1723 tillförsäkrade förmån
att uppbära och till sin nytta använda det belopp af 21,028 kronor
3 öre, som af statsverket årligen till stadskassan i ersättning för den
s. k. inqvarteringstolagen utbetalas, vill Kongl. Maj:t, under åberopande
af hosföljande statsrådsprotokoll, härmed föreslå Riksdagen att

dels godkänna den sålunda under förbehåll af Riksdagens samtycke
med staden Göteborg träffade öfverenskommelse;

dels medgifva, att åtskilliga i statsrådsprotokollet närmare angifna,
kronan tillhöriga områden och byggnader i Göteborg må få i
den ordning, Kongl. Maj:t kan pröfva lämpligt, för kronans räkning
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. (N:o 48.) 1

Kongl. Mäj.-ts Nåd. Proposition N:o dS.

på sådant sätt föryttras, att den för samtliga områdena och byggnaderna
erhållna köpeskilling icke understiger eu summa af 584,376
kronor;

dels ock, vid bifall till nyss nämnda båda förslag, besluta:

att ej mindre det belopp 460,900 kronor, som staden i sådan
händelse skall till kronan erlägga, utan äfven de för den s. k. kommendantsängen
vid skansen Kronan och öfriga nyss omförmälda områden
och byggnader inflytande, disponibla försäljningsmedel må, sist
nämnda medel intill ett belopp af 1,064,100 kronor, användas till beredande
af nytt kasernetablissement åt göta artilleriregemente;

att det öfverskott å berörda försäljningsmedel, som möjligen
uppstår efter bestridande af nämnda utgift, skall till statsverket ingå
och bland statsverkets inkomster redovisas under titel extra uppbörd;
samt

att medel till ifrågavarande byggnadsarbete må, i den mån sådant
kan blifva nödigt, få intill ett belopp af 1,440,000 kronor, efter
Kongl. Maj:ts bepröfvande, utaf för handen varande tillgångar förskjutas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maja Konungen uti statsrådet å Stockholms slott
den 13 mars 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
herr Wennerherg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Akerhielm,
östergren,

Groll,

Wikhlad.

18:o.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för finansdepartementet
yttrade departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna:

»I det underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 14
februari 1890, hvarmed jag inledde frågan om inköp för göta artilleriregementes
räkning af landeriet Qviberg invid Göteborg, redogjorde
jag omständligt för det dåliga skick, i hvilket det för nämnda regemente
afsedda, i Göteborg belägna kaserneteblissement befinner sig,
och de öfriga omständigheter, som göra uppförandet för nämnda regemente
af ett nytt kasernetablissement, till en nästan oundviklig nödvändighet.
Jag tillåter mig ur detta anförande erinra, att betänkliga
sättningar i sjelfva kasernbyggnaden redan år 1871 förmärktes, och att
undersökningar derefter måst regelbundet anordnas för att utröna i hvad

Ang. aflåtande
till Riksdagen
afl nåd. proposition
angående
godkännande afl
en med Göteborgs
stad träffad öfverenskommelse

i fråga om dess
inqvarteringsskyldighet
m. m.,
äfvensom om
uppförande af
nytt kasernetablissement
åt
Göta artilleriregemente.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

man dessa fortskridit, att norra mellanbyggnaden utåt gården redan
böjt sig, att taken i närmare 50 rum gifvit sig, så att särskilda anordningar
för deras understöttande måst vidtagas, och att i öfrigt den
spridda förläggningen och delvisa otillräckligheten af regementets skoloch
öfningslokaler samt förrådsbyggnader städse i hög grad försvårat
öfningarnas ändamålsenliga bedrifvande.

Af ett utaf chefen för göta artilleriregemente under sistlidet år
afgifvet utlåtande i ämnet framgår ytterligare, att kasernen år 1872
formligen utdömts, att vissa rum i densamma måst utrymmas, såsom
farliga att bebo, att lägenheterna deri äro så små, att sängarne måste
ställas i två rader ofvanpå hvarandra, att vid full beläggning förefinnes
24 qvadratfots golfyta och 240 kubikfots luftutrymme per man, under
det att enligt gällande tabell öfver utrymmet i kasernetablissementet
golfytan skall utgöra 47,5 qvadratfot och luftkuben 570 kubikfot, att
de flesta rummen uppvärmas genom öppna murade tegelspisar af äldre,
föga värmegifvande konstruktion, att en del af de öfverstå rummen
fylles med rök, då vid starka vestliga vindar försök göras till eldning,
att golfven i allmänhet äro otäta, så att skurvattnet nedrinner, hvarigenom
under årens lopp den olämpliga underfyllnaden blifvit impregnerad
med allehanda, osunda ämnen, att sjukhuset är obeqvämt och
osundt, så att bröstpatienters sjukdomar der ofta öfvergå till lungsot och
att operationer omöjligen kunna i detsamma företagas, att vid etablissementet
lokaler för regementschefs- och divisionschefsexpeditionerna, för
konstapel- och serg;eantskolorna och för förvaltningsdirektionen äfvensom
samlingsrum för officerare och underofficerare helt och hållet
saknas, att ridhuset är för sitt behof otillräckligt, samt slutligen att
regementet till ersättande af de lokaler, som omöjligen kunnat undvaras,
nödgats af enskilde förhyra rum, derför i årlig hyra utgå omkring
13,900 kronor.

Det anförda må vara nog, och ett ytterligare ådagaläggande af
regementets behof utaf nytt kasernetablissement kan så mycket mera
anses öfverflödigt, som kasernbyggnadens dåliga skick flere gånger
vitsordats af de Riksdagens revisorer, hvilka tid efter annan besökt
etablissementet.

Jag ber .derför att genast få öfvergå till frågorna dels om anskaffande
af nödiga medel till ett nytt kasernetablissement och dels om
planen och kostnaderna för ett sådant etablissements uppförande.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 48.

Frågan om medels anskaffande för det nya etablissementet. har
gifvit anledning till långvariga undersökningar och talrika förhandlingar
med staden Göteborg. Började redan år 1873, kunna de sägas hafva
från nämnda tid nästan oafbrutet fortgått. Fn redogörelse för dessa
undersökningars och förhandlingars första skeden skulle emellertid numera
sakna intresse, och jag inskränker mig derför till en framställning
af de åtgärder, som ledt till de nu i ärendet föreliggande
resultat.

Uppslaget till dessa åtgärder kan anses vara gifvet genom Eders
Kongl. Maj:ts i anledning af en utaf generalfälttygmästaren och chefen
för artilleriet gjord underdånig hemställan, genom nådigt bref den 2
november 1883 till arméförvaltningen å artilleri- och fortifikationsdepartementen
lemnade uppdrag att uppgöra och till Eders Kongl.
Maj:t inkomma med fullständiga beräkningar öfver de tillgångar, hvilka
vare sig genom försäljning af landtförsvaret tillhöriga, men vid genomförandet
af förslaget om nytt kasernetablissements uppförande obehöfliga
tomter i Göteborg eller eljest kunde blifva tillgängliga såsom bidrag
till bestridande af statens utgifter för nytt etablissement.

Arméförvaltningen begärde, till åtlydnad af detta uppdrag, uppgift
från stadsfullmägtige i Göteborg å den lösesumma, staden kunde
vara villig utgifva, dels för befrielse för all framtid från skyldigheten
att åt göta artilleriregemente eller annan motsvarande krigsstyrka, som
kunde varda i staden förlagd, tillhandahålla rum och servis in natura,
dels för att förvärfva sig uteslutande egande- och dispositionsrätten till
de områden, som upptagas af nuvarande artillerikasernen och den bredvid
liggande materialboden, till den s. k. exercisheden och till kommendantsängen
vid skansen Lejonet, och dels för att komma i besittning
af följande i Göteborg belägna, kronan tillhöriga tomter och byggnader,
nemligen: byggnaden å stalltomten n:o 22 vid Södra Larmgatan;

stalltomten n:is 38 och 44 vid Magasinsgatan med derå uppförda
byggnader;

stalltomten n:o 23 vid Södra Larmgatan med derå uppförd byggnad;
norra hälften af fortifikationshusets tomt med derå uppförd
byggnad;

en plats vid Sahlgrenska sjukhuset med byggnad;
tomten n:o 40 vid Kronhusgatan;
kronobageritomten med byggnad;

ett område norr om Kronhusgatans förlängning med derå uppförd
byggnad; r

området å Lilla Otterhällan med byggnader;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

kommendantsängen vid skansen Kronan med byggnader; samt
garnisonssjukhusets tomt med byggnad.

Stadsfullmägtige å sin sida, som ansågo ärenden af den beskaffenhet,
som det sålunda af arméförvaltningen väckta, lämpligast
böra genom underhandlingar de intresserade parterna emellan afgöras,
föreslogo för sin del tillsättande af en beredning med uppdrag att
uppgöra förslag till lösning af så väl nämnda, till fullmägtige hänskjutna,
som möjligen andra dermed sammanhängande frågor; och blef, efter
det Eders Kongl. Maj:t den 1 oktober 1886 gillat detta stadsfullmägtiges
förslag, nämnden, som skulle bestå af tre utaf kronan och tre utaf
staden valde ledamöter jemte en af de sålunda tillsatte ledamöterne
utsedd ordförande, i slutet af år 1886 konstituerad.

Denna nämnd afgaf den 14 december 1887 sitt förslag till öfverenskommelse,
hvarefter dels arméförvaltningen å ofvan nämnda departement
anmodades att deröfver inkomma med yttrande, dels statskontoret,
kammarkollegium samt kommerskollegium och generaltullstyrelsen anbefaldes
att i vissa delar af ärendet afgifva underdåniga utlåtanden,
dels slutligen stadsfullmägtige i Göteborg på grund af Eders Kong].
Majrts, vid ärendets förberedande föredragning den 6 juni 1890, gifna
töreskrift förelädes att yttra sig, huru vida de voro benägne antaga vissa
punkter i den af beredningen förordade öfverenskommelse; och torde,
sedan samtliga dessa yttranden och utlåtanden inkommit, ärendet nu
vara bragd i det skick, att detsamma kan Eders Kongl. Maj:t till
slutlig pröfning föreläggas.

Då jag alltså öfvergår till en något omständligare redogörelse
derför, anhåller jag till en början få nämna, att en af de tomter, som
utaf arméförvaltningen föreslagits till inlösen af staden Göteborg, nemligen
den, å hvilken artillerikasernen och den der invid liggande materialboden
äro uppförda, numera icke kan till afyttrande ifrågakomma,
i det densamma genom nådig dom den 30 december 1886 förklarats
tillhöra staden. Hvad vidare angår den s. k. kommendantsängen vid
skansen Kronan, täcktes Eders Kongl. Maj:t erinra sig, att redan vid
sistlidne riksdag af Eders Kongl. Maj:t framstäldes förslag om försäljning
af nämnda äng med undantag af sjelfva skansen med kringliggande
platå, och att Riksdagen härtill lemnade bifall dock med vilkor,
att försäljningen så anordnades, att för de områden, som komme att
afyttras, erhölles en köpeskilling, motsvarande, då från lägenheten afräknades
hvad som kunde erfordras för gator och öppna platser, minst
1 krona 25 öre för hvarje qvadratfot. Försäljningssumman skulle under
förutsättning, att det af Riksdagen beräknade minimipris per qvadratfot

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

erhålles, komma att uppgå till 719,000 kronor i rundt tal; och då, enligt
Riksdagens föreskrift, af denna summa den till 323,000 kronor uppgående
köpeskillingen för lägenheten Qviberg bör i främsta rummet gäldas,
skulle alltså återstående beloppet, hvilket enligt Riksdagens beslut
skall till statsverket ingå, men som emellertid lärer böra beräknas såsom
en för det nya kasernetablissementet användbar tillgång, komma att utgöra
396,000 kronor.

Då, såsom jag redan antydt, Eders Kongl. Maj:t ansett endast
vissa delar af beredningens förslag vara af beskaffenhet att kunna af
kronan antagas, torde redogörelsen för de lägenheter, hvilka, med frånvikning
af de båda nyssnämnda, nu kunna ifrågakomma att afyttras,
lämpligen böra delas i två afdelningar, upptagande den ena sådana
tomter och byggnader, som funnits böra till staden Göteborg hembjudas,
och den andra samtliga öfriga lägenheter, hvilka sålunda beräknats
kunna med största fördel för kronan utbjudas till försäljning utan
föregående aftal med nämnda stad. Att i den förstnämnda af dessa
afdelningar jemväl bör ingå framställningen af den tillika väckta frågan
om staden Göteborgs delvisa befrielse från inqvarteringsskyldighet,
torde förstås af sig sjelft.

De lägenheter, som böra hänföras till den första afdelningen,
äro exercisheden, kommendantsängen vid skansen Lejonet och byggnaden
å tomten n:o 22 vid Södra Larmgatan.

Exercisheden. Detta område, som, enligt en på ofvannämnda berednings
föranstaltande, af stadsingeniören i Göteborg H. W. Brandel
upprättad karta, i areal -innehåller 1,277,412 qvadratfot, har, på sätt
den af beredningen verkstälda, af så väl kammarkollegium som arméförvaltningen
vitsordade utredning gifver vid handen, efter all sannolikhet
ursprungligen legat inom rågången af de s. k. Eklandahemmanen,
hvilka förut tillhört kronan och såsom lydande till Säfvedals härad
blifvit genom Konung Gustaf II Adolfs den 4 juni 1621 för Göteborg
utfärdade privilegier af honom skänkta till staden. Nämnda härad och
sålunda äfven Eklandahemmanen indrogos visserligen år 1681 genom
dåvarande reduktionskommissionen till kronan, men då magistraten i
Göteborg häröfver anförde underdåniga besvär, förklarades i resolution
den 17 augusti samma år, att Kongl. Maj:t ville lemna staden Säfvedals
härad med dess tillhörigheter under dess disposition med vilkor

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

att inkomsterna deraf användes till publika byggnaders, bryggors, slussars
och kanalers reparation och vidmagthållande. Å en i staden Göteborgs
förvar befintlig karta, hvilken med anledning af konung Carl
XI:s derom utfärdade befallning af landtmätaren Erik Kuus år 1696
upprättades öfver staden tillhöriga egor utom vallarne, finnes också,
enligt hvad beredningen anmäler, bland nämnda egor upptagen den
mark, som nu ingår i exercisheden.

Sedan ofvannämnda resolution den 17 augusti 1681 utfärdades,
hafva, så vidt känd t är, några vidare bestämmelser i fråga om stadens
rätt till kommendantsängen ej utfärdats, men af det sagda torde emellertid
framgå, att »dispositionsrätten» öfver heden ostridigt tillkommer
staden. En annan fråga blir, hvad med en dylik rätt bör förstås. Att
den ej är detsamma som full eganderätt, anser kammarkollegium i det
yttrande, nämnda kollegium anmodats att rörande denna del af frågan
afgifva, vara uppenbart, då konung Karl XI emot 4 kap. konungabalken
i den då gällande landslagen icke kunde bortgifva kronogods med
sådan rätt; och de s. k. Eklandahemmanen, som fått i jordeböckerna
intill senare tider qvarstå, hafva också, enligt hvad kollegiet anmäler,
bibehållits i desamma under kronotitel. Å andra sidan lärer väl dock
åt statens eu gång gjorda upplåtelse af lägenheten fortfarande böra
tillerkännas all den verkan, som från början var afsedd att dermed
åstadkommas; och då den dispositionsrätt, som skänktes staden, hvarken
till tiden, hvarför den skulle gälla, eller till omfånget erhöll någon
begränsning, torde ett från statens sida möjligen framstäldt anspråk att
på grund af öfverlåtelsens beskaffenhet komma i åtnjutande af mera än
den på alla verkliga rättigheter blottade nakna eganderätten till marken
sakna alla utsigter att af domstolarne bifallas.

Det är också ej på denna grund, som statens anspråk på kommendantsängen
stödjer sig. Derför hafva städse åberopats andra sedermera
tillkomna omständigheter, hvarigenom en verklig, ehuru till sitt
omfång begränsad rättighet öfver nämnda lägenhet inrymts åt staten.

Sedan nemligen den i staden förlagda garnison redan under
första hälften af förra seklet och, enligt hvad ett ännu befintligt magistratsprotokoll
af år 1748 gifver vid handen, säkert före nämnda år
börjat för sina öfningar använda platsen, som emellertid samtidigt begagnades
till betesplats för stadens kreatur och till försäljningsplatser
för sådane, framstäldes tid efter annan från garnisonens sida anspråk
att heden icke vidare skulle för sistnämnda ändamål användas. Anspråken
ledde till åtskilliga vitesförbud, hvarigenom stadens myndigheter
sökte bereda garnisonen tillfälle att utan de hinder, som vållades

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

af de betande kreaturen, begagna heden till exercisplats. Men då yrkande
år 1859 jemväl framstäldes, att magistraten i Göteborg måtte,
enär fråga blifvit väckt om exercishedens försättande i ett för vapenöfningarnes
ändamålsenliga bedrifvande fullt tillfredsställande skick,
utse eu annan plats än exercisheden för kreatursförsäljningen och dessutom
stadga vite för körvägs tagande öfver heden, förklarade magistraten
i beslut den 14 oktober samma år sig icke kunna bifalla denna
framstälda begäran. Frågan fullföljdes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som emellertid ej gjorde någon ändring i det slut, hvari
magistraten stannat; och då slutligen dåvarande krigskollegium öfver
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut hos Kongl. Maj:t anförde
underdåniga besvär, blef frågan afgjord genom ett slags förlikning.
Kongl. Maj:t lät nemligen från staden infordra yttrande, huru vida icke,
emot det att frågan om kreatursmarknadens förflyttning från exercisheden
till annan plats Unge förfalla, staden vore villig att, med frånträdande
af alla anspråk på vidsträcktare begagnande af densamma,
låta vid kronans fortfarande disposition deraf i öfrigt förblifva; och då
magistraten och borgerskapets äldste i sitt härå den 2G oktober 1861
afgifna underdåniga svar hemstälde, att, som någon annan tjenlig plats
än ifrågavarande hed icke funnes i närheten af staden att tillgå för
användande till de stadens behof, som påkallade större utrymme, men
å andra sidan sådana åtgärder, enligt deras förmenande, kunde vidtagas,
att de förbättringar, som af kronan tilläfventyrs verkstäldes för hedens
försättande i ett för vapenöfningarne ändamålsenligt skick, icke skadades,
Kongl. Maj:t ville låta frågan om dispositionen af heden bero
dervid, att densamma fortfarande finge af Göta artilleriregemente begagnas
till vapenöfningar, likväl utan inskränkning i stadens rätt att
använda heden ej allenast till plats för kreatursförsäljning, utan äfven
till andra behof, så beskaffade, att dymedelst hvarken marken toge
skada eller hinder för vapenöfningarne uppstode, behagade Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 18 oktober 1861 bifalla denna underdåniga hemställan.

Man må alltså hysa hvilken åsigt som helst om innebörden af
den rätt till exercisheden, staden genom den kongl. resolutionen den
17 augusti 1681 förvärfva^ torde numera stå fast, att, på grund af
stadens och kronans sålunda genom dess behöriga representanter träffade
öfverenskommelse, staten å ena sidan är tillförsäkrad rättigheten
att under all framtid begagna densamma till exercisplats för Göta artilleriregemente,
under det att staden å andra sidan kommit i otvifvelaktig
besittning af förmånen att likaledes för all framtid använda heden
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 29 Haft. 2

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 48.

till plats för kreatursförsäljning och andra behof utan annan inskränkning,
i fråga om dessa senares beskaffenhet, än att de icke få vara
sådana, att genom deras tillfredsställande exercisheden tager skada
eller hinder för Göta artilleriregementes vapenöfningar uppstår. Vid
de förhandlingar, som beträffande detta spörsmål förevoro inför ofvannannämnda
beredning, har man visserligen från stadens sida sökt göra
gällande, att nådiga brefvet- den 18 oktober 1861, såsom utfärdadt i
öfverensstämmelse med hvad stadens myndigheter »tills vidare» medgifvit
och dessutom i administrativ väg tillkommit, icke skulle hafva
någon inverkan på frågan om lagligheten af kronans anspråk på nyttjanderätten
till heden, och att fördenskull staden icke borde utfästa sig
att, i händelse kronan afstode från sina anspråk på rätt till densamma,
derför till kronan utgifva någon ersättning; men uppenbarligen förtjenar
denna invändning intet afseende, då dels magistratens och borgerskapets
ofvannämnda underdåniga hemställan alldeles icke innehåller någon
antydan derom, att det godkännande af kronans anspråk, som i framställningen
innefattades, skulle gälla endast tills vidare, och dels betydelsen
af det utaf stadens myndigheter gjorda medgifvandet i ingen
mån kan förringas deraf, att den statshandling, hvarigenom rättsförhållandet
emellan staten och staden på grund af nämnda medgifvande
reglerades, tillkommit i administrativ väg. Af beredningens sju ledamöter
hafva också de af staten och två af de utaf staden utsedde jemte
ordföranden ansett uppenbart, att staden afhändt sig »den hufvudsakliga
dispositionsrätten» till heden och den sjunde, som i fråga om den summa,
staden borde för statens utlösen betala, afvek från de andras mening,
kunde emellertid ej heller bestrida giltigheten af statens rättsanspråk.

Dessa torde sålunda vara klara, och beredningens pluralitet har
också ansett staden böra gifva lämpligt vederlag för det staten derifrån
afstår. Hvad beloppet af vederlaget beträffar, utgår beredningen derifrån,
att den rätt till heden, kronan innehar, för kronan ej medför annan
fördel än att ett exercisfält åt Göta artilleriregemente derigenom blifvit
utan kostnad för statsverket beredt; och då, enligt beredningens förmenande,
ett lika stort och till exercisplats lika lämpligt område, som exercisheden,
kan anskaffas och till exercisplats apteras för ett belopp ej
öfverstigande 100,000 kronor, föreslår den, att staden erbjuder kronan
detta belopp mot det kronan afstår från alla anspråk på fortfarande
disposition af nämnda hed.

Kommendantsängen vid skansen Lejonet jemte de derstädes uppförda
byggnader.

Mycket delade meningar hafva gjort sig gällande så väl beträffande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

frågan om det område, som bör anses höra till denna s. k. kommendantsäng,
som ock angående beskaffenheten af de rättigheter till de olika
delarne af densamma, hvilka tillkomma kronan. Att sjelfva den bergskulle,
hvarå den fordna s. k. Gullbergs fästning legat och der ruinerna
af denna fästning och den sedermera derstädes uppförda skansen "Göta
lejon» ännu äro synliga, med full eganderätt tillhör kronan, är jemväl
af stadens myndigheter medgifvet. Af det till en vidd af 1,400,000
qvadratfot uppgifna område, som under benämningen »kommendatsängen
vid skansen Lejonet» hembjudits staden, utgör emellertid om förmälda
kronan ostridigt tillhöriga område endast 154,000 qvadratfot.
Återstående delar af ifrågavarande ytvidd bestå dels af den egentligen
s. k. kommendantsängen, som, med frånräkning af ett förut till densamma
hörande, men numera till statens jernvägar upplåtet område
innefattar en yta af 157,000 qvadratfot jemförelsevis slät mark, dels
ock af den intill densamma i nordost gränsande fordom s. k. Färjevassen,
som med en vidd af 1,089,000 qvadratfot numera benämnes Gullbergsvass
och genom fyllning förvandlats till fast mark. Det är således
om sistnämnda båda områden, som striden egentligen rört sig.

Hvad den s. k. Färjevassen eller Gullbergsvassen angår, torde emellertid
fullständiga bevis till stöd för kronans anspråk på egande- eller
dispositionsrätten till densamma knappast kunna anses förebragta. Enligt
hvad beredningen upplyser och arméförvaltningen äfven medgifver,
hafva nemligen desamma grundats derpå, att, då enligt vanliga rättsprinciper
den eger vattnet, som eger angränsande land och Gullbergsvassen,
hvilken delvis är belägen längs med kommendantsängen vid
skansen Lejonet, bildats genom uppgrundning och igenfyllning af det å
samma plats förut varande vattnet, kronan måste vara egare till så stor
del af Gullbergsvassen, som kan svara mot kommendantsängens andel
i det forna vattnet. Såsom ytterligare skäl derför har dessutom uti
ett af advokatfiskalsembetet i arméförvaltningen år 1872 afgifvet utlåtande
åberopats, att torrläggningen af Gullbergsvassen delvis åvägabragts
genom fyllning med menniskohand och att, då för detta arbete,
som under loppet af innevarande sekel verkstälts af den s. k.
direktionen för Göteborgs hamn- och elfarbeten samt uppgifvits hafva
kostat 120,000 kronor, skulle användts ett belopp af omkring 15,000
kronor, som härrört utaf de direktionen tillagda, till statsumgälder hänförliga
s. k. hamn- och revier- samt kyrkotolagsmedlen, kronan jemväl
af denna anledning har rättighet att få sig tillagd en del af Gullbergsvassen.

Häremot har emellertid från stadens sida och, såsom mig synes,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

med mera skäl åberopats, dels att under den långa skriftvexling mellan
stadens och statens myndigheter, som i ämnet egt rum, någon bevisning
aldrig kunnat åvägabringas derom, att den s. k. direktionen för Göteborgs
hamn- och elfarbeten, som i regeln uteslutande rör sig med kommunala
medel, verkligen för fyllningen användt medel af natur att kunna
kallas statsmedel, och dels, hvad som för frågan väl måste vara afgörande,
att Kongl. Maj:t redan den 20 augusti 1799 genom det nämnda
dag faststälda reglementet för arbetshus- och fattigförsörjningsanstalternas
förbättring i Göteborg på, såsom det heter i det derom utfärdade
kongl. bref, "evärdeliga tider och till fattigförsörjningsanstaltens fullkomliga
disposition)) öfverlemnat den, enligt hvad det kongl. brefvet
gifver vid handen, då onyttiga och obrukade Gullbergsvassen. Det område,
som benämnes så, är också i sin helhet fortfarande i stadens besittning,
och beredningen har utan meningsskiljaktighet ansett någon del
af Gullbergsvassen icke kunna innefattas under benämningen kommendantsängen
vid skansen Lejonet, hvarmed statens innehaf i denna del
af staden i öfrigt betecknas.

Frågan om eganderätten till den egentligen s. k. kommendantsängen
eller det område om, såsom jag nyss nämnde, 157,000 qvadratfot,
hvilket är beläget vid foten af den bergkulle, der ruinerna af det forna
Gullbergsfästet ännu ligga, synes mig deremot böra afgöras till statens
förmån. Från kronans sida har städse antagits, att detta område, såsom
liggande inom den forna Gullbergskansens befästningslinier, blifvit undantaget,
då de s. k. Gullbergs ängar i öfrigt till Göteborgs stad öfverlemnades,
och har man redan häri funnit ett bevis, att området fortfarande
måste tillhöra kronan. Häremot hafva visserligen stadens myndigheter
så väl vid föregående tillfällen, då frågan förevarit inför arméförvaltningen,
som ock nu senast inför beredningen med mycken styrka
velat göra gällande, att Gullbergsfästet i enlighet med de vid liden för
dess anläggning gällande befästningssystem erhållit mycket ringa omfattning
och sannolikt aldrig sträckt sig utom den bergkulle, å hvilken
ruinerna efter detsamma ännu ligga. Man har för sådant ändamål med
sin bevisföring gått tillbaka ända till fjortonhundratalet och med utsagor,
hemtade från den tidens krönikor, velat göra sannolikt, att så måste
hafva varit förhållandet och att, då Gullbergsfästet slutligen år 1612
förstördes, den s. k. kommendantsängen alldeles icke hörde till dess
befästningsområde. Utgående derifrån har man vidare, hvad tiden efter
Göteborgs grundläggning angår, med kartor och utdrag af stadens räkenskaper
med flera dylika handlingar sökt visa, att ängen under hela
den del af sextonhundratalet, som förflöt efter Göteborgs grundlägg -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48.

ning, och in på sjuttonhundratalet varit i stadens obestridda ego och af
den utarrenderats än till den ena och än till den andra privata personen,
till dess slutligen, såsom från stadens sida påstås, af en ren tillfällighet
arrendet kom att under en följd af år i början af sjuttonhundratalet
öfvertagas af stadens kommendanter i följd den ene efter den
andre- Slutligen skulle eu af dessa, den år 1719 till kommendant förordnade
öfversten för Vestgöta tremänningsregemente friherre B. Ribbing,
med stöd af detta rent tillfälliga förhållande, framstält anspråk
att komma i besittning af ängen såsom en kommendanterne i Göteborg
af kronan på lön anslagen statsegendom och, då detta anspråk af stadens
myndigheter bestridts, egenmägtigt satt sig i besittning af den
samma, som derefter qvarblifvit i kronans händer.

Denna bevisföring må gälla hvad den kan och medgifvas måste, att
egenmägtigheten hos friherre Ribbing så till vida är styrkt, som af samtida
fullt tillförlitliga handlingar framgår, att han under protest af magistraten
i Göteborg låtit genom militärhandräckning åt sig inrymma
ängen, som vid tiden för hans tillträde af kommendantsbefattningen synes
hafva varit af magistraten till enskilda personer upplåten. Hans
anspråk att komma i besittning af densamma blef till och med ogilladt
af regeringen, som, då magistraten hos densamma anmälde Ribbings
fordran, genom bref den 2ö juni 1722 uppdrog åt landshöfdingen att
tillse, det de personer, som innehade ifrågavarande, såsom det heter i
brefvet, »staden tillhöriga landeri», blefve orubbade vid sin arrenderätt
bibehållna. Härigenom är emellertid icke ådagalagdt, att ängen städse
tillhört staden. Rättsförhållandena på sextonhundratalet voro ej så
noga afvägda som nu, och det låter under då rådande omständigheter
lätt tänka sig, att staden från början sjelfrådigt tagit jordområdet i besittning,
oaktadt det varit kronan förbehållet.

Säkert är i hvarje fall, att åren 1644 och 1645 kyrkoherden i
Göteborg innehaft nyttjanderätten till en del af de då s. k. Gullbergs
ängar och att då någon tid derefter nämnda del, såsom det heter i en
kongl. resolution den 31 augusti 1648, blifvit »tagen till kronans skans»,
kyrkoherden erhållit vederlag i räntorna från några hemman å Hisingen,
som ännu i dag utgå till presterskapet i Göteborg.

Ribbings egenmägtigliet skulle i sådant fall hafva inskränkt sig
till att utan vederbörande myndighets mellankomst hafva återförsatt
kronan i besittningen af en densamma med rätta tillkommande egendom.
I allt fall bildar Ribbings tillvägagående grunden till de nu rådande
rättsförhållandena och om följderna af detsamma föreligga fullt
säkra data, hvilka vid en eventuel rättegång torde för staden medföra

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.

ganska betydande svårigheter, att, äfven om den kan styrka sin ursprungliga
rätt till ängen, nu göra densamma gällande.

Sedan nemligen Ribbing på ofvan angifna sätt kommit i besittning
af densamma, aflät magistraten den 21 januari 1723 en skrifvelse
till landshöfdingen i länet, deri den tillkännagaf, att den fått sig tillstäld
en ritning af fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg majoren leasing,
deraf skulle framgå hvad af ängen vore Gullbergs fästning tillhörigt,
och att, ehuru, efter magistratens förmenande, staden derigenom
för nära skedde, magistraten emellertid vore villig att, så vidt den tillkomme,
låta förblifva vid hvad ritningen utvisade samt medgifva, att
»skilnad» emellan fästningen och landeriet finge efter denna ritning
verkställas. Till följd deraf torde, med användning af Blasings karta,
en gränsutstakning emellan statens och stadens egor hafva egt rum,
dervid kommendantsängen erhållit de gränser, den fortfarande innehar
och som fullkomligt öfverensstämde med hvad Blasings ännu i behåll
varande karta utvisar; och har sedan dess kronan varit i oafbruten besittning
af denna s. k. kommendantsäng, som, enligt hvad handlingarne
utvisa, för närvarande är för kronans räkning utarrenderad mot en årlig
afgift af 180 kronor.

Beredningen, som i fråga om värdet af den bevisning, staden
åvägabragt, går något längre än jag och anser den utmärka, att staden
genom donationen af Gullbergs ängar blifvit egare jemväl till nu ifrågavarande
område, är också, lika med mig, af den öfvertygelse, att det
numera skall för staden vara förenad! med stora svårigheter att få sina
anspråk på ängen lagligen erkända och tillstyrkor fördenskull godvillig
uppgörelse emellan staten och staden, dervid den anser, att staden bör
erlägga ett belopp af 10,000 kronor, mot det att kronan till staden afstår
den rätt, den kan ega till kommendantsängen och dessutom, för
den händelse, på sätt vid beredningens tillsättande eventuel! förutsetts,
Göta artilleriregemente förflyttas till Sköfde, till staden utan lösen öfverlemnar
skansen Lejonet jemte den bergskulle, hvarå densamma är belägen.

Slutligen torde böra nämnas, att jemte kommendantsängen till
Göteborgs stad hembjudits tre byggnader, nemligen två derstädes uppförda
krutmagasin och den s. k. laboratoriebyggnaden, som är belägen
delvis å sjelfva ängen och delvis å mark, som den 19 april 1864 af
stadens drätselkammare för ändamålet till kronan upplåtits, samt att
dessa byggnader, af hvilka laboratoriebyggnaden är af sten i en våning
med plåttak och krutmagasinen af resvirke med papptak, utaf beredningen
åsätta ett värde af sammanlagdt 200 kronor.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 48.

Byggnaden a stalltomten n:o 22 vid södra Larmgatan.

På sätt beredningen enhälligt yttrat, torde böra medgifvas, att
den tomt, hvarå denna byggnad är uppförd, icke tillhör kronan. År
1818, då den öfverlemnades till kronan för att användas såsom byggnadsplats
för en stallbyggnad, var den obestridligen en stadens tillhörighet,
och den handling, magistratsprotokollet för den G februari 1818,
som ligger till grund för upplåtelsen, innehåller endast, att magistraten
och borgerskapets äldste, då en förut för artilleristallars uppförande allvist
plats befunnits olämplig för detta ändamål, velat, för att ådagalägga
sin beredvillighet att gå den af dåvarande öfverkommendanten i
ärendet framstälda. begäran till mötes, upplåta plats till dylika stallare
uppförande å nu ifrågavarande tomt. Någon skyldighet att anskaffa
plats för detta ändamål ålåg ej staden och lärer alltså vara klart, att
med den gjorda upplåtelsen måste hafva afsctts allenast att åt kronan
för tillfället bereda en dylik plats, men ej att med full eganderätt till
kronan öfverlemna området. Skall stallbyggnaden bortflytta, hvilket
naturligtvis måste ske, derest nytt fullständigt kasernetablissement åt
Göta artilleriregemente uppföres, torde alltså tomten böra åt staden
Göteborg återlemnas.

Den å tomten uppförda stallbyggnad, hvilken är af sten under
tegeltak och har en längd af 2307* fot, en bredd af 367* fot och eu
höjd af 23 fot, har af beredningen, i enlighet med förutgången värdering
af två utaf beredningen utsedda byggmästare, uppskattats till 700
kronor.

Inqvartering sskyldigheten.

för bedömande af den väckta frågan om Göteborgs stads delvisa
befriande från inqvarteringsskyldigheten torde en kort redogörelse för
de förpligtelser i berörda afseeuden, som för närvarande åligga densamma,
vara af nöden.

De bestämmelser, hvilka reglera inqvarteringsskyldigheten, återfinnas,
hvad städerna utom Stockholm angår, i den af Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer antagna, den 22 februari 1841 utfärdade inqvarteringsordningen;
och innehåller den följande hufvudsakliga föreskrifter. Ständig
inqvartering skall utgöras i de städer, der, med afseende å rikets
säkerhet och försvar, Kongl. Maj:t pröfvar nödigt att trupper till fortfarande
tjenstgöring förlägga, och skola alla korpraler och menige tillika
med så stor del af öfver- och underbefäl, som till ordningens vidmagthållande
inom truppen anses nödig, förläggas i kronans kaserner

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.

eller dertill användbara hus. Skulle åter korpraler och manskap icke
kunna inrymmas i kronans hus, och vilja ej heller vederbörande regements-
eller kompanichefer åtaga sig att, mot erhållande af den kontanta
inqvarteringsersättning, som enligt i författningen intagen tariff
af statsmedel utbetalas för hvarje garnisonerad inqvarteringstagare, deri
jemväl inbegripna korpraler och menige, hålla dessa sistnämnda med
ruin, skola rum för dem in natura tillhandahållas af staden, som i sådant
fall erhåller den på den inqvarterade personalen belöpande kontanta
inqvarteringsersättningen. Dessutom åligger det vederbörande
stad att till så väl befäl som manskap utgöra s. k.. servis, hvilken till
personal, som är boende i kronans hus eller åtnjuter inqvartering i
kontant af statsmedel, utgår i kontant efter särskild tariff, men deremot
till korpraler och menige, som äro inqvarterade i stadens hus, måste
utgöras in natura.

Tillämpade på Göteborg, hvilken stad, såsom af min vidare redogörelse
för ämnet kommer att framgå, sjelf tillhandahåller den byggnad,
i hvilken manskapet vid Göta artilleriregemente är inqvarteradt,
innebära alltså dessa stadgande!], att staden, som af statsmedel erhåller
den efter vederbörlig tariff på det inqvarterade manskapet belöpande
kontanta inqvarteringsersättningen, är skyldig att utöfver den inqvartering
in natura staden bestrider dels till det ej inqvarterade befälet utgifva
servisersättning i kontant och dels förse den i dess kasernbyggnad
inqvarterade personalen med servis in natura; och har, beträffande frågan
hvad med sistnämnda uttryck rätteligen bör förstås, Kongl. Maj:t
genom särskildt nådigt bref den 24 augusti 1847 förklarat, att derunder
skola innefattas, utom sängservispersedlar och dylikt, jemväl ved
och ljus.

Då, såsom jag redan nämnt, den kasernbyggnad, staden till fullgörande
af sin nyss nämnda skyldighet i fråga om inqvarteringen upplåtit
till begagnande af Göta artilleriregemente, numera är i det förfallna
skick, att en snar ombyggnad deraf är oundviklig, och staden
sålunda eventuel! kan blifva tvungen att uppföra en helt ny kasernbyggnad,
måste helt naturligt från så väl statens som stadens sida
uppstå önskan, att staden mot bidrag från staden måtte, i sammanhang
med inrättandet af nytt kasernetablissement i öfrigt för Göta artilleriregemente,
åtaga sig uppförandet äfven af sjelfva kasernbyggnaden.
Det är af denna anledning arméförvaltningen till stadens myndigheter
gjort framställning om det bidrag till kostnaden för nytt kasernetablissements
uppförande, som staden kan varda sinnad utgifva mot
det den för all framtid varder befriad från skyldigheten att förse Göta

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48.

artilleriregemente eller motsvarande truppstyrka, som kan varda i staden
förlagd, med inqvartering in natura; och förstås af sig sjelf!, att,
på sätt arméförvaltningens remiss också innehåller, staden, derest
kasernbyggnad af staten uppföres, jemlikt gällande författning varder
fritagen från skyldigheten att förse den i den blifvande, staten tillhöriga
kasernbyggnaden inrymda trupp med servis in natura.

För att utreda frågan om den summa, staden bör för vinnande
af denna befrielse erlägga, har beredningen låtit upprätta två tabeller,
utvisande den ena de belopp, hvartill, med ledning af nu kända förhållanden,
stadens årliga inkomster och utgifter för inqvarteringsverket
kunna anses komma att uppgå, derest staden fortfar att såsom hitintills
tillhandahålla regementet rum och servis in natura, och den
andra samma inkomster och utgifter, derest stadens skyldighet att
utgöra berörda slag af inqvartering upphör.

Vid uppgörandet af dessa tabeller har beredningen, stödjande
sig på eu uppgjord kostnadsberäkning, utgått från förutsättningen, att
den nya kasernbyggnaden, för hvars uppförande inga andra bestämmelser,
enligt beredningens åsigt, kunna göras gällande än de, som
innehållas i stadens och den allmänna byggnadsordningen, skulle, derest
staden vid nybyggnaden i någon mån fäste afseende vid nutidens anspråk
på storlek och inredning af dylika byggnader, komma att kosta
275,000 kronor, och att stadens årliga utgift för kasernens uppförande
sålunda skulle, efter en beräkning af 100 år för den nya byggnadens
varaktighet och kostnadens amortering med fem procent årligen under
nämnda tid, komma att uppgå till 13,750 kronor.

Tabellerna få med dessa antaganden till utgångspunkt följande
utseende:

Tabell I.

Inkomster:

Hyror för magasin och boningslägenhetor i kasern -

byggnaden.....................................

Inqvarteringsersättning af kronan

Diverse inkomster...............................

Räntor......................................................

kronor 2,289: 87.

» 9,505: 88.

» 151: 61.

» 56: 52.

Summa kronor 12,003: 88.

Bih. till Eiksd. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 29 Hlift.

Kortgl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 48.

Utgifter:

Servisersättning till artilleriregementets befäl och

underbefäl...........................................................................

Anskaffning, underhåll och brandförsäkring af man skapsservisen.

....................................................................

Ved och ljus till manskapet ...............................................

Amortering af nybyggnadskostnaden .............................

Reparationskostnad för den nya kasernen .....................

Renhållning in. fl. utgifter för kasernen ........................

Löner till inqvarteringskommissionens tjensteman......

Skrifmaterialier och ljus till desamma..............................

Servisersättning till fortifikationen....................................

Tillfällig inqvartering...............................................................

Diverse utgifter...........................................................................

kronor 2,451: 30.

» 5,000: —

» 5,152: 90.

» 13,750: —

» 5,000: —

» 808: —

i> 2,537: 50.

» 75: —

» 66: 60.

» 143: 71.

)> 195: 36.

Överskjutande utgifter alltså

Summa kronor 35,180: 37.
............... » 23,176: 49.

Tabell II.

Inkomster:

Inga.

Utgifter :

Servisersättning till göta artilleriregementes eller
annan motsvarande krigsstyrkas befäl och un -

derbefäl ..........................................................................kronor

Servisersättning till samma regementes eller annan
motsvarande krigsstyrkas konstaplar eller korpraler
och manskap med 1 krona 75 öre till hvarje

af den till 828 man beräknade truppstyrkan...... »

Ersättning för ombesörjande af stadens åliggande

beträffande inqvarteringen ......................................... »

Servisersättning till fortifikationen .................................... »

Tillfällig inqvartering............................................ »

Summa kronor

2,451: 30.

1,449: —

500: —
66: 60.
143: 71.

4,610: 61.

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 48.

Skilnaden i årlig utgift för staden skulle alltså, derest kasernbyggnad
uppföres af kronan, komma att uppgå till 18,565 kronor 88
öre, och föreslår beredningen, då denna summa kan anses representera
ett kapital af 350,000 kronor, att staden för den ifrågasatta befrielsen
till staten erlägger sistnämnda belopp.

Beredningen har emellertid föreslagit, att härvid må från stadens
sida fästas det vilkor, att den staden genom kongl. resolutionen den
16 oktober 1723 tillförsäkrade rättighet att uppbära och till stadens
nytta använda det belopp af 21,028 kronor 3 öre, som af statsverket
årligen till stadskassa!! i ersättning för den s. k. inqvarteringstokgen
utbetalas, genom den blifvande öfverenskommelsen om inqvarteringsskyldigheten
icke må rubbas, utan bibehållas oförkränkt. Jag ber för
den skull att i korthet få redogöra jemväl för de förhållanden, som
med denna fråga ega sammanhang.

Den s. k. tolagsafgiften var, såsom bekant, ursprungligen en
tilläggsafgift till tullen på ut- och ingående varor, som vissa städer
berättigades att för bestridande af kostnaderna för åtskilliga dem åliggande
uppgifter af vare sig kommunal eller statsrättslig beskaffenhet
uppbära. Som jag knappast torde behöfva erinra, äro tolagsafgifterna
numera sammanslagna med de vanliga tullafgifterna eller, må hända
rättare, ingå i dessa, och de tolagsberättigade städerna åtnjuta, på
grund af beslutet vid riksdagen 1856—1858, från tullmedlen ersättning
för de mistade tolagsinkomsterna i enlighet med vissa vid nämnda riksdag
bestämda grunder. Efter eu redan förut gjord fixering hade, hvad
staden Göteborg angår, dess inqvarteringstolag, som var en dylik tillläggsafgift,
tillkommen för att lätta dess inqvarteringsbörda, bestämts
till ofvan angifna belopp, som sedermera vid den slutliga regleringen
af tolagen ansågs lika med all annan tolag vara inbegripen i den faststälda
ersättningssumman.

Hvad angår den af beredningen väckta fråga, huru vida rättigheten
till nämnda inqvarteringstolag eller deremot numera svarande del af
ersättningssumman kan anses böra fortfarande ega bestånd, äfven om
skyldigheten att fullgöra inqvartering och servis in natura upphör, torde
de förhållanden, under hvilka inqvartering stolagen tillkom, och de bestämmelser,
som för städerna i allmänhet reglera rättigheten till densamma,
böra tagas i öfvervägande. Hufvudstadgandet derutinnan är
ofvannämnda, af beredningen åberopade resolution på städernas besvär.
Sedan nemligen Stockholms borgerskap den 29 maj 1719 erhållit rättighet
att af inqvarteringstolagen använda hvad som behöfdes för inqvarteringens
betalning, och denna rättighet den 11 augusti samma år ut -

Kong!, Maj ds Nåd. Proposition N:o 48.

sträckts till alla stapelstäder, som voro besvärade af inqvartering, med
föreskrift likväl att öfverskottet af tolagen skulle till kronans disposition
öfverlemnas, anhöllo städerna, vid 1723 års riksdag, att inqvarteringseller,
såsom den också kallades, tillokningstolagen måtte lenmas och
användas till hvar och eu stads fria disposition.

Kongl. Magt albit på dessa städernas anhållan nämnda resolution,
som har följande lydelse:

»Emedan berörda inqvarteringstolag, likmätigt konung Carl XI:s
bref och förordning af den 16 juli 1688, haft sin upprinnelse af borgerskapets
i Stockholm eget förslag, hvilket påtagit sig denna utgiften
till understöd och lisa uti inqvarteringen och kontributionen för det
fattiga och oförmögna borgerskapet, hvarför jemväl Hans Kongl. Maj:t
uti högstbemälta bref uttryckligen förklarat sig inte vilja veta af denna
afgiften, utan att den af borgerskapet sjelfva måtte uppbäras och distribueras,
vakandes sedermera år 1718 de andra stapelstäderne pålagt en
sådan tillökningstolag sig äfven väl att åtaga, förnämligast till det
fattiga borgerskapets understöd uti de svåra inqvarteringar, hvarmed
detsamma under varande krigstid blifvit besväradt, oaktadt med dem
uti ett och annat mål annorledes är vorden procederat än med Stockholms
stad, hvilken oförändradt och efter högst bemälte brefs innehåll
njutit berörda inqvarteringstolag på samma fot till godo, som den af
staden beviljat blifvit; ty finner Kongl. Maj:t alldeles för rättvist och
skäligt det böra alla stapelstäderne i gemen njuta i detta fall lika förmån
med Stockholms stad, så att de i anledning af oftabemälta 1688
års förordning denna inqvarteringstolag sjelfve måge så uppbära och
till deras egen nytta använda, utan att densamma, tvärt emot dess
egentliga egenskap och städernas bevillning, dem till skada och préjudice,
Kongl. Maj:t och kronan vidare må beräknas eller framdeles till
andra tarfvar disponeras.»

Af ordalydelsen i denna resolution drager beredningen, såsom
mig synes, med fullt skäl den slutsatsen, att stadens rättighet till den
s. k. inqvarteringstolagen ej är beroende af stadens inqvarteringsskyldighet
och att samma tolag ej kan af Kongl. Maj:t indragas, för den
händelse staden af en eller annan anledning skulle från sin inqvarteringsskyldighet
befrias; och har beredningen af sådan anledning tillstyrkt
upptagandet bland vilkoren för den föreslagna öfverenskommelsen af
ofvan nämnda förbehåll, mera, såsom det synes, för att åt staden bevara
en rättighet, som den, enligt beredningens åsigt, i allt fall eger,
än för att, såsom en följd af öfverenskommelsen, åt staden utverka en
särskild förmån.

Kongl. Maj.-fs Nåd. Proposition N:o 48.

De förhållanden, för Indika jag sålunda i korthet redogjort, torde
tillräckligt förklara, hvarför jag ansett beredningens förslag i nu nämnda
fyra frågor böra i hufvudsak antagas. Hvad först exercisheden angår,
måste medgifvas, att kronan svårligen kan göra gällande andra anspråk
på densamma än dem, som hafva sin grund i det af Göteborgs magistrat
och borgerskap den 26 oktober 1861 gjorda medgifvande; och då
den enda förmån, som i kraft deraf tillagts kronan, utgör rättigheten
att begagna heden för göta artilleriregementes öfningar samt denna
förmån väl kan anses ersatt med det af beredningen föreslagna belopp,
bär jag så mycket snarare funnit beredningens förslag i denna del af
ärendet förtjent af understöd, som genom Riksdagens bifall till den
väckta frågan om inköpet af landeriet Qviberg ny exercisplats för göta
artilleriregemente redan kan anses vara beredd. På sätt Eders Kongl.
Maj:s täcktes erinra sig, är nemligen dess egoareal tillräcklig att lemna
utrymme till eu dylik plats och, såsom jag hade tillfälle omnämna då
nämnda ärende inför Eders Kongl. Maj: t föredrogs, lämpa sig dervarande
terrängförhållanden mycket väl för detta ändamål.

Hvad vidare beträffar kommendantsängen vid skansen Lejonet,
torde med skäl kunna sägas, att, huru omdömet än må utfalla om den
bevisning, som staden åstadkommit till stöd för sina anspråk på densamma,
kronans åtkomst till ängen å andra sidan ej kan anses så klar
och ostridig, att ej en förlikning emellan staten och staden i detta
hänseende måste vara ensidig; och då den afträdessumraa, beredningen
föreslagit, i det närmaste torde motsvara värdet af de delar af ängen,
hvilka kronan innehar, har jag ansett beredningens förslag jemväl härutinnan
vara för kronan antagligt; och lärer, då tanken på regementets
förflyttning till Sköfde numera öfvergifvits, af sig sjelf förstås, att, om
beredningens förslag i denna del slutligen varder af samtliga vederbörande
antaget, skansen Lejonet med tillhörande bergkulle, som endast
under förutsättning af regementets förflyttning ansetts böra till
staden öfverlåtas, fortfarande förblifver i statens ego.

Hvad slutligen angår byggnaden å stalltomten n:o 22 vid södra
Larmgatan samt frågan om aflösningen af Göteborgs stads inqvarteringsskyldighet,
måste beredningens förslag i dessa delar likaledes betecknas
såsom för kronan antagliga. Det torde nemligen vara föga sannolikt,
att byggnaden å ofvannämnda tomt, hvilken enligt utredningen i målet
måste, derest nytt kasernetablissement. uppföres, från tomten bortflyttas,
skall kunna, vid föryttring till annan än egaren af sjelfva tomten, betinga
ens så högt pris som af beredningen ifrågasatts; och man måste,
beträffande sistnämnda fråga, ihågkomma, att, om kronan af skäl, som

Kong!.. Majds Nåd. Proposition N:o 48.

ju lätt skulle kunna tänkas, funne sig nödsakad att, äfven i det fall,
att bidrag från stadens sida ej erhölles, låta uppföra ett nytt kasernetablisement
i Göteborg, denna stad skulle utan något sitt åtgörande
och utan erläggande af nu erbjudna 350,000 kronor komma i åtnjutande
af den frihet från inqvartering, staden vill tillösa sig.

Uppfördes kasern på kronans bekostnad, skulle nemligen deraf
blifva en följd, att regementets korpraler och manskap komme att inqvarteras
i »kronans hus» och, såsom jag redan nämnt, är, om på sådant
sätt sörjes för truppens inqvartering, vederbörande stads inqvarteringsskyldighet
inskränkt till att åt densamma utgifva servis i kontant,
eller med andra ord den stad, i hvilken kronan tillhöriga kaserner för
den derstädes garnisonerade trupp finnas, är fri från skyldigheten att
förse truppen med inqvartering och servis in natura. Det är just tillförsäkrandet
af en dylik frihet för framtiden, som för Göteborgs stad
skulle blifva vinsten af den föreslagna öfverenskommelsen, och faktiskt
kommer Göteborg, genom dennas antagande, endast i samma ställning,
som rikets öfriga med garnison försedda städer. Med undantag af
Göteborg finnes nemligen numera ingen sådan, som fullgör sin inqvarteringsskyldighet
in natura, och efter all sannolikhet lär ej heller
någon dylik skyldighet komma att för framtiden af någon utaf dem
utkräfvas.

Äfven det af beredningen föreslagna vilkor om rättighet för staden
Göteborg att, om inqvarteringsskyldigheten, på sätt beredningen
föreslagit, varder aflöst, fortfarande komma i åtnjutande af inqvarteringstolagen,
måste anses billigt. Såsom jag redan antydt, torde gällande
författningar i ämnet i och för sig innebära, att rättigheten till inqvar*
teringstolagen är oberoende af det sätt, på hvilket inqvarteringsskyldigheten
fullgöres, och, enligt hvad de i ärendet hörda embetsmyndigheter
erinra, finnas i sjelfva verket flera städer, som äro i åtnjutande
af inqvarteringstolag utan att någon ständig inqvartering af dem utgöres.
Göteborg, som för den ifrågasatta befrielsen från skyldigheten
att lemna inqvartering in natura skulle utgifva full equivalent och som
sålunda kan sägas komma att ständigt utgöra dylik inqvartering, ehuru
den för framtiden skulle tillgodokomma staten i form af ett kapital,
kan således med fullt fog göra anspråk på att bibehållas vid inqvarteringstolagen;
och det måste dessutom icke förglömmas, att äfven efter
aflösningen skyldigheten att utgöra servis i kontant, hvilket åliggande
städse innefattats under benämningen inqvarteringsskyldighet i detta
ords vanliga bemärkelse, fortfarande kommer att qvarstå.

Utgående från dessa åsigter, som i hufvudsak delas af armé -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

förvaltningen och de öfriga myndigheter, hvilka i ärendet afgifvit underdåniga
utlåtanden, förklarade jag mig, vid ärendets förberedande
föredragning den 6 juni sistlidet år, anse beredningens förslag i nu
angifna fj^ra afseenden vara af beskaffenhet att kunna läggas till grund
för blifvande öfverenskommelse med staden Göteborg. Jag fann emellertid
lämpligt dels att i framställningen till Göteborgs stadsfullmägtige
inrycktes uttryckligt vilkor derom, att staten vid öfverlåtelse till nämnda
stad af den s. k. kommendantsängen vid skansen Lejonet förbehölle
sig fortfarande eganderätten till sjelfva skansen med omkringliggande
platå, dels att, till förekommande af alla framtida tvistigheter, i framställningen
upptoges, att den staden tillhöriga mark, å hvilken den s. k.
laboratoriibyggnaden i närheten af nyss nämnda skans delvis är uppförd,
jemväl ansåges i öfverlåtelsen af kommendantsängen inbegripen och dels
att för samtliga tomter, byggnader och rättigheter, som skulle till staden
Göteborg öfverlåtas, bestämdes en totalsumma, som till beloppet
motsvarade de olika värderingssummor, beredningen ansett skäligt åsätta
nämnda byggnader in. in. Då, såsom Eders Kong!. Maj:t täcktes erinra
sig, beredningen beräknat, för exercisheden 100,000 kronor, för kommendantsängen
med derå uppförda byggnader 10,200 kronor, för byggnaderna
å stalltomten n:o 22 700 kronor och för aflösning af inqvarteringssk}ddigheten
350,000 kronor, skulle denna totalsumma utgöra
460,900 kronor.

Eders Kongl. Maj:t behagade gilla dessa mina åsigter och förslag;
och fann Eders Kongl. Maj:t med anledning deraf, i enlighet med
min underdåniga hemställan, skäligt i nådigt bref låta ej mindre för
stadsfullmägtige i Göteborg gifva till känna, att Eders Kongl. Maj:t
vore sinnad till nästinstundande Riksdag aflåta proposition om dels
upplåtande till staden Göteborg af den kronan tillkommande dispositionsrätt
till den s. k. exercisheden, byggnaden å tomten n:o 22 vid
södra Larmgatan äfvensom kommendantsängen vid skansen Lejonet
med derå uppförda byggnader, deri jemväl inbegripen den s. k. laboratoriibyggnaden
med den mark, hvarå denna byggnad blifvit uppförd,
dels ock befrielse för afl framtid för staden Göteborg från skyldigheten
att till göta artilleriregemente eller motsvarande krigsstyrka, som kan
varda i staden förlagd, tillhandahålla rum och servis in natura, allt
mot det staden till kronan erlägger ett belopp af 460,900 kronor, men
förklaras berättigad att, utan hinder af den öfverenskommelse i fråga
om inqvarteringsskyldigheten, som kan blifva träffad, fortfarande såsom
hittills bibehållas vid den staden genom kongl. resolutionen den 16
oktober 1723 tillförsäkrade förmån att uppbära och till sin nytta an -

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 48.

vånda det belopp af 21,028 kronor 3 öre, som af statsverket årligen
till stadskassa!! i ersättning för den s. k. inqvarteringstolagen utbetalas,
iin äfven från fullmägtige infordra yttrande, huru vida de under förutsättning
af Riksdagens bifall till de förslag i nämnda hänseenden, som
sålunda komme att underställas densamma, för sin del antogo de för
den ifrågasatta öfverlåtelse!! och befrielsen från inqvarteringsskyldigheten
föreslagna vilkor.

I underdånig skrifvelse den 30 sistlidne september hafva stadsfullmägtige
förklarat, att de antaga dessa vilkor, dock med förbehåll
att anbudet anses förfallet och för staden icke vidare bindande, så
framt det icke å kronans sida är antaget före den 1 oktober 1891.

Eders Kongl. Maj:t torde alltså nu böra aflåta framställning i
ämnet till Riksdagen; och hemställer jag för den skull, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna den sålunda under förbehåll af
dess samtycke med staden Göteborg träflade öfverenskommelse.

T fråga om ytvidden af de öfriga tomter, som arméförvaltningen
ansett böra vid nytt kasernetablissements uppförande till staden Göteborg
hembjudas, äfvensom beskaffenheten af de derstädes uppförda
byggnader, inhemtas af handlingarne följande:

Stalltomten n:is 38 och 44 vid Magasinsgatan med derå uppförda
byggnader. Tomten innehåller i areal 29,884 qvadratfot och äro å densamma
uppförda dels en stallbyggnad af sten under tegeltak med vidhängande
stallbyggnad af trä och dels ett ridhus af sten med takkonstruktion
af jern, täckt med plåt;

Stalltomten n:o 23 vid södra Larmgatan med derå uppförd byggnad.
Tomten innehåller i areal 11,680 qvadratfot, och utgöres nämnda byggnad
af ett s. k. sjukstall af sten under plåttak;

Norra hälften af fortifikationshusets tomt med derå uppförd byggnad.
Tomtdelen innehåller eu areal af 14,220 qvadratfot, och är derå uppförd
endast eu materialbod;

Platsen vid Sahlgrenska sjukhuset med byggnad. Den innehåller
4,910 qvadratfot, deraf emellertid 1850 qvadratfot ingå i Postgatan och

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

är å platsen uppförd en materialbod af trä under tegeltak, hvarjemte
en de! af förra Sahlgrenska sjukhuset, som är i enskild mans ego, utskjuter
i tomten;

Tomten n:o 40 vid Kronhusgatan. Denna tomt innehåller 3,344
qvadratfot och tillhöra de å densamma uppförda byggnader enskild
person;

Kronobageritomten n:o 1. Litt. A. Denna tomt innehåller 7,068
qvadratfot och upptages af en stenhusbyggnad under tegeltak;

Området norr om Kronhusgatans förlängning med derå uppförd
byggnad. Denna tomt innehåller 24,045 qvadratfot och finnas å densamma
uppförda två materialbodar af trä och en afträdesbyggnad af sten;

Området å Lilla Otterhällan med byggnader. Området innehåller
330,624 qvadratfot och äro å detsamma uppförda det s. k. artillerietablissementets
byggnader, bestående af fältförråd, matinrättning och
två vaktstugor, alla af tegel, äfvensom det s. k. nya gymnastikhuset, en
träbyggnad under papptak, hvarjemte i fästningsvallarna äro anordnade
tre källarlägenheter, som jemte en i närheten af Otterhällan å stadens
mark belägen materialbod eller den s. k. röda boden jemväl ansetts böra
tillsammans med Otterhällan afyttras; samt

Garnisonssjukhusets tomt med byggnad. Denna tomt innehåller i
areal 8,600 qvadratfot och är derå uppfördt det s. k. garnisonssjukhuset,
en stenbyggnad under tegeltak, med tillhörande uthusbyggnad.

Beredningen, som funnit kronans eganderätt till samtliga dessa
områden vara obestridlig, har hemstält, att de jemte derå uppförda byggnader
måtte få af staden Göteborg inlösas mot följande belopp:

Stalltomten vid Magasinsgatan med byggnad till......

Tomten n:o 3 vid Södra Larmgatan med byggnad

till .......................................................................................

Norra hälften af fortifikationshusets tomt med byggnad
till ..............................................................................

Platsen vid Sahlgrenska sjukhuset med byggnad till

Tomten vid Kronhusgatan ...............................................

Kronobageritomten med byggnad....................................

Tomten vid Kronhusgatans förlängning med byggnader
.................................................................................

Området å lilla Otterhällan med byggnader och lägenheter
..........................................................................

Garnisonssjukhusets tomt med byggnader ................

kronor	76,710: —
11	35,340: —
11	35,000: —
11	12,500: —
11	10,000: —
11	22,000: —
11	25,000: —
11	150,000: —
11	22,000: —

Summa kronor 388,550: —.

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft.

26 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 48.

Då emellertid arméförvaltningen å artilleri- och fortifikationsdepartementen
i sitt ofvannämnda yttrande, efter inhemtande af utlåtanden
från tygmästaren och fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg,
förklarat sig, lika med nämnda tjensteman, finna berörda af beredningen
föreslagna lösesummor alldeles för låga, bar jag, såsom jag redan
antydt, funnit desamma icke böra läggas till grund för någon öfverenskommelse
med staden Göteborg, utan anbefalt. ny värdering af lägenheterna;
och har jag dervid, då vid upprättandet inom fortifikationen af
plan till ny kasernbyggnad det visat sig, att bibehållandet tills vidare af
regementets invid det s. k. fortifikationshuset belägna tygetablissement
skulle leda till väsentliga kostnadsbesparingar vid det nya kasernetablissementets
uppförande och vid sådant förhållande den till fortifikationshuset
hörande tomt måste åt kronan bibehållas ostyckad, funnit mig
böra föreskrifva, att den nya värderingen icke skulle omfatta den förut
till försäljning ifrågasatta norra hälften af nämnda tomt.

Värderingen, som den 22 sistlidne november förrättats af fortifikationsbefälhafvaren
i Göteborg jemte stadsmäklaren H. W. Ström och
byggmästaren F. V. Petersson, har utfallit så, att

Stalltomten vid Magasinsgatan med byggnad värderats
till...........................................................................

Stalltomten n:o 23 vid Södra Larmgatan med byggnad
till...........................................................................

Platsen vid Sahlgrenska sjukhuset med byggnad

Tomten vid Kronhusgatan..................................................

Kronobageritomten med byggnad....................................

Tomten norr om Kronhusgatans förlängning med

byggnad .........................................................................

Garnisonssjukhusets tomt med byggnad......................

Området å Lilla Otterhällan med byggnader ............

kronor 120,000: —

„ 47,000: —

„ 12,500: —

„ 13,376: —

„ 36,000: —

11
11

75,000

30,500

250,000

Summa kronor

584,376

Oaktadt nyssnämnda norra hälft af fortifikationshusets tomt med
byggnad, som af beredningen uppskattats till 35,000 kronor, nu uteslutits
från värderingen, öfverstiger alltså hela värderingssumman med icke
mindre än 195,826 kronor det belopp, som af beredningen åsatts samtliga
ifrågavarande tomter och byggnader; och har arméförvaltningen
vid värderingsinstrumentets öfverlemnande förmält sig sakna anledning
att mot denna värdering, som enligt dess åsigt verkstälts af fullt sakkunnige
män, framställa någon anmärkning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Äfven jag för min del finner densamma kunna godkännas; och
ber jag som ett. bevis på värderingens tillförlitlighet få meddela, att
anbud om en af tomternas öfvertagande mot värderingssumman redan
inkommit.

Det lär emellertid svårligen kunna ifrågasättas, att staden
Göteborg skulle finnas villig att mot den sålunda föreslagna högre
lösesumman tillösa sig alla de ifrågavarande tomterna. Det synes mig
derför lämpligast, att desamma icke hembjudas nämnda stad utan att
försäljning af hvarje tomt för sig eger rum, dervid naturligtvis intet
hindrar staden att, om den finner sådant med sin fördel förenligt, anmäla
sig såsom köpare till de tomter, af hvilka den önskar komma i
besittning. I öfverensstämmelse med de vilkor, Riksdagen sistlidna år
bestämde för den då medgifna försäljningen af kommendantsängen vid
skansen Kronan, torde vidare, derest Eders Kongl. Maj:t skulle finna
lämpligt att af Riksdagen begära bemyndigande att försälja nu ifrågavarande
tomter, böra såsom vilkor för försäljningen föreslås, att densamma
ordnas så, att hela den af värderingsförrättningen tomterna
åsätta värderingssumma icke kommer att underskridas och att följaktligen,
om förhållandena skulle medföra, att en eller flera af tomterna
kunna säljas för pris, som är högre än det tomterna hvar för sig åsätta
värde, de återstående tomterna må, under förutsättning att den för alla
tomterna beräknade försäljningssumma uppnås, kunna, der så finnes
nödigt, till lägre pris afyttras.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidare äska
Riksdagens medgifvande dertill, att,

med undantag af norra delen af det s. k. fortifikationshusets
tomt med derå uppförda byggnad, samtliga
nyssomförmälda, kronan tillhöriga områden och
byggnader i Göteborg må få i den ordning Kongl.
Maj:t kan pröfva lämpligt för kronans räkning på sådant
sätt föryttras, att den för samtliga områdena och
byggnaderna erhållna köpeskilling icke understiger en
summa af 584,376 kronor.

Hvad slutligen angår planen och kostnaden för sjelfva kasernetablissementet
har chefen för fortifikationen i en den 28 sistlidne februari

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

till Eders Kongl. Maj:t inkommen skrifvelse uti nämnda fråga afgifvit
utlåtande ock dervid tillika öfverlemnat ritningar och kostnadsförslag
för etablissementets uppförande.

Enligt nämnda handlingar skulle detsamma, som är afsedt att
förläggas å landeriet Qvibergs egor, komma att bestå af kanslibus, 2
kaserner, matinrättningsbyggnad, exercishus, stallbyggnad, ridhus, arrestbyggnad,
skosmedja, sjukhus, bad- och tvättinrättning samt sommarstall
och förrådsbyggnad; och har vidare beräknats, att några å nämnda
landeri nu befintliga byggnader skola kunna användas för inqvartering
af åtskilliga underofficerare, hvarigenom en ganska afsevärd inskränkning
i kasernbyggnadernas storlek har kunnat åvägabringas. Äfven
sjukstall, reservsjukstall och foderlada hafva ansetts kunna inrymmas i
några landeriet tillhörande uthus.

För iståndsättandet af de för nyssnämnda underofficerares inqvartering
afsedda byggnader hafva de inkomster, som beräknats inflyta
från landeriet Qviberg, intill dess detsamma kan varda till regementet
öfverlemnadt, ansetts tillräckliga; hvaremot det belopp, 7,000
kronor, som erfordras för iståndsättande af nämnda uthus, ingår i den
för etablissementet i dess helhet beräknade kostnadssumma.

Denna har af chefen för fortifikationen beräknats till 1,525,000
kronor och upptagas vidare de tillgångar, som chefen för fortifikationen
anser kunna användas till nämnda kostnaders bestridande, sålunda:

Försäljningspriset för kommendantsängen vid skansen
Kronan .................................................................. kronor 719,000: —

Den af staden Göteborg erbjudna löseskilling ...... » 460,900: —

Nyss omförmäld a områdens och tomters försäljningspris
............................................................. B 584,376: —

kronor 1,764,276: —

Då härifrån dragés köpeskillingen för Qviberg.
........................................................ kr. 323,000: —

samt omkostnaderna för nämnda
köp, som af chefen för fortifikationen
beräknats till............ )) 1,276: — » 324: 276; —

skulle alltså återstå ......................................................... kronor 1,440,000: —

eller 85,000 kronor mindre än den för etablissementet beräknade kostnadsfcumma.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Chefen för fortifikationen förmäler sig emellertid hafva grundadt
skäl att antaga, det försäljningen af kommendantsängen kommer att
inbringa mera än nyss angifna af Riksdagen såsom minimum bestämda
belopp; och då vidare, på sätt han erinrar, den beräknade byggnadskostnaden
vid en blifvande entreprenadauktion kan komma att något
nedgå, finner han antagligt, att medel icke skola komma att saknas
för etablissementets fullbordande enligt nu framlagda plan. Skulle
emellertid så blifva händelsen, finner bemälde chef, enligt hvad han
vidare yttrar, uppskof med uppförandet af några utaf de föreslagna
byggnaderna kunna utan allt för stor olägenhet ega rum. Sålunda
skulle den del af förrådsbyggnaden, som är afsedd för de båda reservbatterierna,
i främsta rummet kunna tills vidare undvaras. Äfven sommarstallet,
som är ämnadt att under sommaröfningstiden inrymma de
legd a hästarne, skulle på sådant sätt kunna göras umbärligt, att dessa
hästar insättas i ridhuset, som dock i viss mån måste deraf taga skada;
och slutligen vore det möjligt att för någon tid låta anstå med uppförandet
af bad- och tvättinrättningen, en anordning som dock chefen
för fortifikationen anser icke kunna aflöpa utan känbara olägenheter.

Eu besparing af 64,300 kronor skulle emellertid härigenom kunna
vinnas och de i öfrigt erforderliga 20,700 kronorna kunna, efter chefens
för fortifikationen åsigt, påräknas genom sannolikt öfverskott utöfver
de för de olika tomterna beräknade försäljningspris och genom
minskad entreprenadkostnad.

Lika med chefen för fortifikationen anser jag sannolikt, att något
högre pris, än som beräknats, skola vid den ifrågasatta omfattande försäljningen
af ofvanomförmälda kronan nu tillhöriga områden i Göteborg
kunna erhållas; och jag har ej heller någon erinran att göra mot den
inskränkning i byggnadsarbetet, som chefen för fortifikationen funnit
sig böra såsom en nödfallsutväg föreslå. Det synes mig derför lämpligast,
att medel till byggnadsarbetet äskas på det sätt, att Eders Kongl.
Maj:t må berättigas dertill använda dels det belopp 460,900 kronor,
som vid godkännandet af den med staden Göteborg under förbehåll
af Riksdagens samtycke träffade öfverenskommelse skall af nämnda
stad erläggas, dels ock så stor del af öfriga inflytande, för byggnadsarbetet
ännu disponibla försäljningsmedel, som motsvarar skilnaden
emellan hela beräknade byggnadskostnaden 1,525,000 kronor och nyssomförmälda
summa eller 1,064,100 kronor. Skulle meranämnda försäljningsmedel,
hvilka på grund af nu föreliggande utredning antagas

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 48.

skola uppgå till 979,100 kronor, utgörande skilnaden emellan de senaste
värderingssummorna och kostnaderna för inköpet af landeriet Qviberg
enligt chefens för fortifikationen beräkning, icke öfverskrida sistnämnda
belopp, finge alltså, derest besparingar å byggnadskostnaden ej kunna
vid,, en blifvande entreprenadauktion åvägabringas, en del af byggnadsarbetet
anstå, under det att å andra sidan först den del af försäljningsmedlen,
som öfverstiger förstnämnda belopp 1,064,100 kronor skulle till
statsverket ingå.

Då större delen af försäljningsmedlen icke kan beräknas inflyta
förr än efter ett eller annat år, lärer vidare vara nödvändigt, att Eders
Kongl. Maj:t må inom gränsen af det belopp 1,440,000 kronor, som i
hvarje fall skulle till byggnadsarbetet utgå, få af tillgängliga medel
förskjuta hvad som kan för detsamma erfordras.

Under erinran slutligen, att såsom följd af kasernetablissementets
uppförande dels det för hyra af åtskilliga lokoler nu utgående belopp
13,900 kronor och dels den för närvarande till Göteborgs stad årligen
utgående inqvarteringsersättningen 9,505 kronor 88 öre komma att statsverket
besparas, hemställer jag alltså, att Eders Kongl Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att — vid bifall till förslagen om godkännande af
förutomförmälda, med staden Göteborg träffade öfverenskommelse samt
om försäljning af meranämnda i Göteborg belägna, kronan tillhöriga
områden och byggnader — besluta

att ej mindre det belopp 460,900 kronor, som staden i sådan
händelse skall till kronan erlägga, utan äfven de för den s. k. kommendantsängen
vid skansen Kronan och öfriga nyssomförmälda områden
och byggnader inflytande, disponibla försäljningsmedel må, sistnämnda
medel intill ett belopp af 1,064,100 kronor, användas till beredande
af nytt kasernetablissement åt göta artilleriregemente;

Till hvad departementschefen sålunda hemstält
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 48.

statsrådets öfriga ledamöter, lemna nådigt bifall; och.
skulle proposition i ämnet, sådan den finnes detta
protokoll bilagd, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Emil Hallgren.