Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19 (Proposition 1894:19)

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

N:o 19.

Kong!. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, med förslag
till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka;
gifven Stockholms slott den 15 december 1893.

Under åberopande af bifogade, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 85 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande af kyrkomötet,
på sätt kyrkomötets jemväl här bilagda underdåniga skrifvelse
utvisar, för dess del godkända förslag till

Lag

angående kungörelsers uppläsande i kyrka.

Med upphäfvande ej mindre af hvad i 2 kap. 5 § kyrkolagen
stadgas om uppläsande i kyrka af kungörelser angående
verldsliga angelägenheter än äfven af 10 § i resolutionen på allmogens
besvär den 9 december 1766 och förordningen den 8 maj
1849 förordnas som följer:

1 §•

Förutom i de fall, då enligt lag eller författning eller enligt
bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka,
skall sådan uppläsning ega rum allenast när Konungen eller dess
befallningshafvande derom särskilt förordnar; dock ege församling,
genom beslut å kyrkostämma, medgifva, att jemväl enskildes tillkännagifvanden
må, der sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande
prest obetaget att vägra uppläsning af tillkännagifvande,
som i anseende till innehåll eller affattning finnes dertill otjenligt.

Kongl: Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
2 §•

Kungörande, hvarom i 1 § sägs, skall ske från predikstolen,
dock först efter det gudstjensten afslutats, der ej kyrkohandboken
annorlunda bestämmer.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

Bill. till Riksd. Prat. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

Transsumt af protokollet öfver justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å
Stockolms slott torsdagen den 12 januari 1893.

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Christerson.

Departementschefen statsrådet Östergren anmälde i underdånighet
:

att — sedan komitén för utarbetande af förslag till ändringar
i kyrkolagen m. m. den 28 maj nästlidet år aflåtit underdånig skrifvelse,
hvarmed öfverlemnats i tryckt exemplar ett af komitén författa^
betänkande, innehållande förslag till:

12:o lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka, — —

15:o lag angående offentliggörande af allmänna författningar
och kungörelser samt enskilda tillkännagifvanden, —----

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

äfvensom motiv till dessa förslag jemte dervid fogade reservationer,
samt underdåniga utlåtanden infordrats dels öfver samtliga förslagen
från domkapitlen, Skxjkholms stads konsistorium och hofkonsistorium,
dels ock öfver de under 12:o---15:o upptagna förslagen från

Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande — de sålunda infordrade
utlåtandena numera inkommit; och hemstälde föredragande departementschefen
tillika i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte förordna,

att öfver komiténs förberörda under--- 12:o--—15:o—--upptagna

förslag högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 §
regeringsformen omförmäler, genom nöte ur protokollet inhemtas.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält
täcktes, uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige
ledamöter, Hans Maj:t Konungen lemna nådigt
bifall.

Ex protocollo
A tig. von Hartm a nsdorff.

Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl.

Maj ds högsta domstol måndagen den 20 mars

1893.

Andra rummet.
N ärvarande:

Justieråden: Abergsson,

Hekslow,

Norberg,

Hammarskjöld,

Carlson,

Afzelius,

Lindbäck.

Sedan jemlikt högsta domstolens beslut den 30 sistlidne
januari nedan nämnda, till högsta domstolen för afgifvande af
utlåtande öfverlemnade, af särskild komité utarbetade lagförslag
mellan högsta domstolens ledamöter cirkulerat, så företogos nu till
slutlig behandling

Förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka,

samt

Förslag till lag angående offentliggörande af allmänna författningar
och kungörelser samt enskilda tillgännagifvanden.

Justitierådet Lindbäck yttrade: Det af ålder hos oss öfliga sätt
att genom uppläsande i kyrkorna offentliggöra allmänna och enskilda
kungörelser synes mig icke gifva anledning till befogad klagan ur
annan synpunkt, än att i anseende till dessa publikationers mängd
uppläsningen icke alltid kan utan menlig tidsutdrägt af prester -

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

skåpet fullständigt verskställas. Om derför antalet af de kungörelser,
hvilka utgöra föremål för uppläsning, lämpligen kan begränsas,
föreligger, enligt min åsigt, icke tillräcklig grund att i vidsträcktare
män vidtaga förändring uti nu gällande publikationssätt.

Ofvan antydda begränsning torde utan större svårighet kunna
bringas till stånd. I händelse komiténs förslag till lag angående
tiden för allmänna författningars trädande i kraft antages, bortfaller
bekofvet att, för bestämmande af denna tid, uppläsa sådana
författningar från predikstolen. I syfte att sprida kunskap om
deras innehåll lärer dylik uppläsning i allmänhet icke vara nödig
eller ens lämplig. I de flesta fall är det nemligen knappast möjligt
att vid åhörande af eu ofta vidlyftig författnings uppläsande i
kyrkan erhålla någon redig föreställning om innehållet deraf. Det
synes derför böra vara i regeln tillfyllestgörande, om ifrågavarande
författningar, der de enligt hittills följda grunder bort från predikstolen
uppläsas, i stället blefve i kyrkorna kungjorda endast till
rubrik och datum, hvarefter kännedom om deras närmare lydelse
lätteligen kunde hem tas ur svensk författningssamling eller de
årligen utkommande lagbokseditionerna eller ock genom anlitande
af kyrkornas arkiv, hvarest enligt gällande föreskrift alla allmänna
författningar hållas tillgängliga för församlingarnas medlemmar.
Endast för det undantagsfall, att Konungen af särskild anledning
derom förordnade, borde författning fullständigt uppläsas från predikstolen.
Godkännes min nu uttalade mening, blefve följaktligen
den af komitén förordade anordning rörande allmänna författningars
anslående till rubrik och datum hos underrätterna å landet och å
taflor inom hvarje socken och stad öfverflödig. Vidare anser jag,
lika med komitén, det årliga förnyade offentliggörandet af vissa
äldre författningar, som ännu eger rum, kunna saklöst upphöra.
Hvad angår länskungörelserna, kan uppläsningen af dem otvifvelaktigt
utan skada eller olägenhet i väsentlig mån inskränkas dels
derigenom, att ur sjelfva kungörelserna uteslötes åtskilliga meddelanden,
hvilka nu mera der icke synas hafva sin rätta plats,
såsom t. ex. efterlysningar efter för brott misstänkta personer och
rymmare, dels ock sålunda, att Kong! Maj:ts befallningshafvande
uti ifrågavarande kungörelser utmärkte, hvilka bland deri intagne
tillkännagifvanden, såsom afseende länet i dess helhet eller vederbörande
tingslag eller socken, borde i kyrkorna offentliggöras, angå -

Kong!. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 19.

ende hvilket allt erforderliga närmare bestämmelser torde kunna
hufvudsakligen i administrativ väg meddelas. Vidkommande sådana
tillkännagifvanden, hvilka enskilda personer, utan att vara af föreskrift
i lag dertill förpligtade, låta i kyrkorna kungöra, hvilket
numera knappast lärer förekomma i städerna, hvarest tidningarna
i stället för ändamålet anlitas, synes det icke längre vara af nödvändigheten
betingadt, att dessa tillkännagifvanden genom statens
försorg bringas till allmänhetens kännedom, utan torde vårdnaden
om deras offentliggörande numera kunna och böra öfverlåtas på
de enskilde sjelfva eller göras till en kommunal angelägenhet. Måhända
borde dock, till undvikande af allt för skarpt afbrott i det
nu bnikliga kungörelsesättet, vid hvilket landsbygdens befolkning,
såsom bekant, ännu fäster ganska mycken vigt, under någon kortare
öfvergångstid medgifvas enskilde att få ifrågavarande tillkännagifvande
fortfarande upplästa i kyrkorna på landet, efter vederbörande
prests bepröfvande. Hvad som efter nu angifna inskränkningar
återstode att i kyrkorna offentliggöra, blefve tvifvelsutan af så ringa
omfattning, att uppläsningen deraf skulle kunna utan nämnvärd
tunga eller tidsutdrägt af presterskapet fullgöras.

Det nuvarande kungörelsesättets största förtjenst ligger,
enligt min åsigt, deri, att bestyret med uppläsningen och meddelande
af intyg derom utöfvas af personer, hvilka handla under
tjenstemannaansvar. Lagstiftaren har derför kunnat utan våda
låta många vigtiga rättsföljder bero af tiden för vissa kungörelsers
uppläsning. Från rättssäkerhetens synpunkt torde följaktligen den
fordran icke kunna eftergifvas, att, derest en ny ordning beträffande
kungörelsers offentliggörande anses böra i större eller mindre mån
aflösa den gällande, de, åt hvilka de nya åliggandena anförtros,
blifva för försummelse i afseende å deras ordentliga fullgörande
underkastade ansvar. Enligt komiténs förslag skulle likväl verkställigheten
af de åtgärder, komitén ansett böra i en del fall sättas
i stället för presterskapets befattning med kungörelseläsning och
afgifvande af intyg derom öfverlemnas åt oansvariga personer, med
undantag allenast när fråga vore om delgifning med allmän rådstuga
af vissa handlingar, hvilken delgifning komme att åligga
vederbörande magistrat såsom embetspligt. Beträffande lämpligheten
af komiténs förslag om uppläsning i sockenstuga eller annat
kommunalrum af åtskilliga kungörelser m. m., delar jag de betänk -

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o It).

ligheter, hvilka blifvit af en reservant inom komitén uttalade; likasom
jag äfven liyser den uppfattning, att den ifrågaställa anslagstafla
skulle för menigheten å landet blifva af föga praktiskt värde
i anseende till svårigheten för allmänheten att kunna bland den
mängd anslag, som å täflan komme att anbringas, göra sig underrättad
om innehållet af det eller de anslag, hvarom den behöfde erhålla
kännedom. I fråga slutligen om det särskilda kungörelsesätt,
som i 6 § af förslaget till lag angående offentliggörande af allmänna
författningar m. in. föreslagits, kan anmärkas, att den der föreskrift^
ordning icke synes lämpligen kunna användas för delgifning med
annan menighet än kommun; att bestämmelse erfordras om skyldighet
för vederbörande att inom viss tid efter det stämning eller annan
handling, som skall delgifvas, kommit vederbörande till hända,
utlysa sammanträde för delgifningens verkställande; samt att föreskrift
saknas ej mindre för det fall, att enskild person har att delgifva
menighet besvär öfver myndighets utslag, än äfven för den
händelse, då enligt gällande lag delgifning med enskilda personer må
ske genom kungörelses uppläsande från predikstolen.

Justitierådet Afzelius anförde: Behof vet af en förändring i
gällande bestämmelser angående kungörelsers uppläsande i kyrka
synes icke kunna förnekas. Mängden och omfånget af de tillkännagifvanden,
hvilka skola på detta sätt kungöras, är så betydande,
att ett samvetsgrant fullgörande af hvad i sådant afseende åligger
presterskapet numera knappt är möjligt och i allt fall blifver öfver
höfvan betungande. Men jemte denna synpunkt har under senare
tid med växande styrka framhållits, hurusom detta uppläsande från
predikstolen, i omedelbart samband med gudstjensten, inverkade störande
på sjelfva gudstjenstfirandet, och det har derför yrkats, att allt
kungörande från predikstolen af sådant, som icke anginge kyrkan
eller det kyrkliga lifvet, måtte upphöra. Om än det störande i nu vedertagna
ordning väsentligen torde vara beroende af den utsträckning,
hvari uppläsandet af meddelanden om verldsliga angelägenheter
nu eger rum, och derför en begränsning härutinnan skulle
vara egnad att äfven i nu angifna hänseende undanrödja anledningen
till klagan, sä låter det sig likväl icke förneka, att dylika
meddelanden äro för kyrkan och gudstjensten främmande, och att
det derför är önskligt om, på sätt i andra länder skett, detta sätt
att kungöra sådana meddelanden kunde utbytas mot ett annat, som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

vore bättre lämpadt efter dessa kungörelsers innehåll. Att åstadkomma
den begränsning, som från först angifna synpunkt erfordras,
lärer, på sätt justitierådet Lindbäck närmare utvecklat, icke vara
förenadt med synnerlig svårighet. Hvad komitén föreslagit i fråga
om publikation af lagar och författningar äfvensom af sådana enskilda
tillkännagifvanden, hvilka icke äro beroende af föreskrift i
lag, finner jag icke vara förenadt med någon betänklighet. Huruvida
i vidsträcktare mån uppläsning från predikstolen af kungörelser
må kunna för närvarande umbäras, torde deremot vara underkastadt
tvifvel. Hvad komitén i sådant hänseende uti 3 och 4 §§
af förslaget till lag angående offentliggörande af allmänna författningar
och kungörelser samt enskilda tillkännagifvanden föreslagit
synes, oafsedt huruvida med hänsyn till lokala förhållanden det i
4 § föreslagna sätt för kungörelsers uppläsande må öfverallt vara
lämpligt, så till vida vara otillfredsställande, som bestyret med kungörelsernas
anslående och uppläsande icke utan äfventyr kan öfverlemnas
åt någon, som för åsidosättande af sina åligganden i sådant
hänseende icke är enligt lag underkastad ansvar. I fråga om det
särskilda kungörelsesätt, som i 6 § föreslagits, instämmer jag i de
anmärkningar, justitierådet Lindbäck framstält. I ärenden, som
angå kommun, synes delgifningen lämpligen kunna för kommunens
räkning ske med kommunalstyrelsens ordförande, men för öfriga i
paragrafen af sedda fall torde offentlig uppläsning icke kunna umbäras.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes, att förslaget
till lag angående offentliggörande af allmänna författningar och kungörelser
samt enskilda tillkännagifvanden må i nu anmärkta delar
omarbetas. I den mån det härvid kan komma att visa sig omöjligt
att åstadkomma ett betryggande kungörelsesätt utan bibehållande af
nu vedertagna ordning, lärer, i följd deraf, förslaget till lag om kungörelsers
uppläsning i kyrka böra undergå erforderlig förändring.

Justitierådet Carlson instämde med justitierådet Afzelius,
under erinran tillika, att uppläsning af kungörelser i kyrkorna kunde
i väsentlig mån inskränkas utan ändring af stadganden af kyrkolags
natur. I sådant ändamål föresloge justitierådet, dels att, i sammanhang
med antagande af komiterades förslag till lag angående tiden
för allmänna författningars trädande i kraft, en lag beslutes, genom
hvilken stadgas, att uppläsning i kyrkorna af äldre lagar och författningar
skall upphöra, att ny lag eller författning icke skall upp -

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.

läsas i annat fall än, då Konungen af särskild anledning derom förordna!,
samt att svensk författningssamling skall tillhandahållas, på
sätt komiterade föreslagit; dels att ur 17 § i förordningen angående

lagfart å fång till fast egendom uteslutas slutorden »och skall---

uppläsas»; dels ock att föreskrift meddelas, att i länskungörelse intaget
meddelande icke skall i kyrka uppläsas i annat fall, än då
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med tillämpning af vissa faststälda
grunder, derom förordnat antingen för länet i dess helhet eller
för viss del deraf.

Justitierådet Hammarskjöld utlät sig: Lika med justitierådet
Afzelius anser jag från kyrklig synpunkt mycket önskvärd!, att det
nu brukliga offentliggör an det af kungörelser i kyrka kunde upphöra.
Äfven från det borgerliga samhällets synpunkt synes offentliga meddelelsers
offentliggörande i kyrka vara en föga tillfredsställande anordning,
helst sedan det svenska folket och den svenska kyrkans
bekännare icke äro sammanfallande begrepp. Det må väl väcka förundran,
att vi, antagligen ensamma bland Europas nationer, ännu
så hänga fast vid denna föråldrade anordning, att det lagstadgade
kungörelseläsandet i kyrkorna ända in i senaste tider snarare tilltagit
än af tagit. Men emedan kungörelseläsandet i så hög grad vuxit
samman med våra institutioner, är det svårt att åtminstone med ett
slag fullständigt bryta dermed.

Lika med justitieråden Afzelius och Lindbäck anser jag angeläget,
att åliggandena med offentliggörande af lagstadgade eller af
offentlig myndighet anordnade meddelanden utöfvas af personer, som
för försummelser i afseende å deras ordentliga fullgörande äro underkastade
ansvar. Hvad landsbygden beträffar, torde förhållandena
för närvarande vara sådana, att man i regel icke har andra ansvariga
organ att tillgå än de ecklesiastika. Jag delar nu komiténs
åsigt, att offentliga meddelelsers uppläsande för menigheten i åtskilliga
fall ännu så länge icke kan undvikas. Under sådana förhållanden
synes mig af skäl, som framhållits dels af reservanten inom
komitén, dels i åtskilliga öfver förslagen afgifna utlåtanden, en förflyttning
af uppläsandet från kyrkan till kommunalrummet från
praktisk synpunkt vara en bestämd försämring af nuvarande förhållanden.

I likhet med justitieråden Lindbäck, Afzelius och Carlson
anser jag emellertid en högst väsentlig inskränkning uti offentliga
Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 3

Kongl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 19.

meddelelsers uppläsande i kyrka kunna ega rum. Till hvad som
behof ver uppläsas räknar jag, utom hvad komitén sjelf upptagit i
§ 1 af sitt förslag till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka,
dessutom hvad reservanten inom komitén angifvit i sitt motsvarande
förslag § 1 mom. b) och c). Derjemte instämmer jag med justitieråden
Lindbäck och Afzelius i hvad de yttrat om sådana handlingar,
som omförmälas i § 6 af komiténs förslag till lag angående
offentliggörande af allmänna författningar och kungörelser samt enskilda
tillkännagifvanden. Om, såsom komitén föreslagit, lagen
om kungörelsers uppläsande i kyrka så formuleras, att den innehåller,
icke en bestämmelse om livilka borgerliga meddelanden skola i
kyrka kungöras, utan allenast ett medgifvande hvad som derutaf
må på sådant sätt offentliggöras, blir det möjligt för det borgerliga
samhället att utan kyrkomötets hörande, när helst så finnes lämpligt,
öfvergå till ett tidsenligare sätt för kungörandet.

I fråga om det af komitén föreslagna offentliggörande af lagstadgade
eller andra allmänna meddelanden genom anslag å en af
kommunen anordnad tafla, har jag ingen annan anmärkning än att,
af det af justitierådet Lindbäck anförda skäl, bestyret med kungörelsernas
anslående in. in. bör anförtros åt en person, som för försummelse
är underkastad ansvar.

Hvad slutligen enskilda, af lag ej påbjudna tillkännagifvanden
angår, synes lagstiftningen icke dermed behöfva taga någon
större befattning. Det är möjligt, ehuru föga önskligt, att, såsom
reservanten inom komitén föreslagit, det åtminstone tills vidare bör
vara pastor tillåtet att uppläsa enskild kungörelse, som han finner
vara af sådan vigt, att den bör på detta sätt menigheten delgifvas.
I öfrigt synes det kunna anses såsom en gemensam angelägenhet
för den borgerliga kommunen att, der så finnes nödigt, för offentliggörande
af enskildes tillkännagifvanden vidtaga lämpliga anordningar,
hvarvid det ej bör vara kommunen förment att för ändamålet
använda den anbefalda, för offentliga tillkännagifvanden afsedda
täflan, dock ej i vidsträcktare mån, än att dess användande
för sitt egentliga ändamål icke förhindras.

Justitieråden Abergsson, Her slom och Norberg instämde i det
af justitierådet Afzelius afgifna yttrande.

Ex protocollo

Carl Boheman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 15 september 1893,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Justitieråden: Hernmarck
Afzelius.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet
Östergren i underdånighet:

att, sedan komiterade för utarbetande af förslag till ändringar
i kyrkolagen m. m. den 28 maj 1892 öfverlemnat ett af komiterade
författadt betänkande, innehållande, bland annat, förslag till
l:o) lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka, 2:o) lag angående
tiden för allmänna författningars trädande i kraft, 3:o) kungörelse

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 19.

om ändrad lydelse af §§ 7, 8 och 11 i kungörelsen den 3 december
1875 angående ut-gifvandet af svensk författningssamling, 4:o) lag
angående offentliggörande af allmänna författningar och kungörelser
samt enskilda tillkännagifvanden och 5: o) lag angående ändrad lydelse
af §§ 16, 23, 59 och 65 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, samt Kongl. Maj:t, efter det infordrade
underdåniga utlåtanden inkommit dels öfver samtliga förslagen från
domkapitlen i riket, Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium
äfvensom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen och dels
öfver de under l:o)—4: o) omförmälda förslagen från öfverståthållareembetet,
genom remiss den 12 januari innevarande år anbefalt högsta
domstolen att öfver de under l:o), 2:o) och 4:o) här ofvan omförmälda
förslag afgifva utlåtande, detta utlåtande numera afgifvits.

Efter att hafva redogjort ej mindre för förslagen än äfven
för berörda utlåtanden yttrade departementschefen:

»Att nu gällande bestämmelser, enligt hvilka jemväl verldsliga
kungörelser skola uppläsas i kyrka, hvarken ur det borgerliga
samhällets eller ur kyrkans synpunkt kunna anses fullt tillfredsställande,
lärer icke kunna med fog bestridas. Ett önskningsmål barock
länge varit att få desamma utbytta mot andra, som bättre lämpade
sig för nutida förhållanden. Att vid företagandet af en sådan
lagändring fullständigt bryta med det rådande förfaringssättet och
från uppläsande i kyrka i regeln afskilja alla kungörelser, som icke
beröra kyrkans eller den kyrkliga kommunens angelägenheter, torde
dock, såsom ock af komiterade framhållits, icke böra ifrågakomma,
med mindre för dessa kungörelsers publicerande anvisas en annan
form, som åtminstone icke är mindre nöjaktig än den hittills brukade.

Komiterade hafva trott sig finna en sådan form i kungörelsernas
fästande å anslagstafla och i vissa kungörelsers och handlingars
uppläsande dels genom kommunalnämndens försorg i sockenstuga
eller annat lämpligt rum i närheten af sockenkyrkan och dels
å kommunal- eller kyrkostämma eller vid stadsfullmäktiges sammanträde,
allt i enlighet med de närmare bestämmelser komiterade sammanfattat
i förslaget till lag angående offentliggörande af allmänna
författningar och kungörelser samt enskilda tillkännagif vanden.

Mot den af komiterade föreslagna anordning hafva emellertid,
bland annat, anmärkts: att den ifrågastälda anslagstaflan skulle blifva
af föga värde i anseende till svårigheten för menigheten att bland

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o in.

den mängd anslag, som å täflan komme att anbringas, göra sig underrättad
om innehållet af det eller de anslag, hvarom den behöfde
erhålla kännedom; att en förflyttning af uppläsandet från kyrkan
till kommunalrummet ur praktisk synpunkt vore en bestämd försämring
af nuvarande förhållanden; samt att bestyret med kungörelsernas
anslående och uppläsande icke utan äfventyr kunde öfverlemnas
åt någon, som för åsidosättande af sina åligganden i sådant
hänseende icke vore enligt lag underkastad ansvar.

Då rigtigheten af de sålunda gjorda anmärkningarna svårligen
låter sig förneka samt ej heller kan lemnas utan beaktande, att
det nuvarande kungörelsesättet sedan århundraden tillbaka varit
rådande här i landet och nära sammanvuxit med vårt folks vanor
och åskådningssätt, anser jag mig icke kunna inför Eders Kongl.
Maj:t förorda godkännande af de grunder, hvarpå komiterades förslag
till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka och till lag angående
offentliggörande af allmänna författningar ni. in. jemte med
dessa omedelbart sammanhängande författningsförslag hvila. För
min del biträder jag deremot deras mening, som hålla före, att man,
med bibehållande af det nuvarande kungörelsesättet, bör genom begränsning
af det omfång, hvari verldsliga kungörelser skola uppläsas
i kyrka, i görligaste måtto förminska de med samma kungörelsesätt
förbundna olägenheter; och vågar jag antaga, att detta låter sig
göra i den utsträckning, att åtminstone de väsentligaste anledningarna
till klagan varda undanröjda.

I händelse komiterades förslag till lag angående tiden för allmänna
författningars trädande i kraft — hvilket förslag af högsta
domstolen lemnats utan anmärkning — varder antaget, bortfaller
behofvet att, för bestämmande af sagda tid, uppläsa sådana författningar
från predikstolen, och i annat hänseende lärer behof deraf
endast undantagsvis komma att föreligga. Det synes derför, som
om, under nämnda förutsättning, uppläsande af allmänna författningar
i kyrka för framtiden skulle kunna inskränkas till de fall,
då föreskrift härom blifvit i sjelfva författningen eller genom särskild
nådig kungörelse meddelad, hvaremot författningarnas rubrik
och datum borde i hvarje fall till allmänhetens kännedom i kyrkan
kungöras. Sedan allmänheten i sådan ordning erhållit kunskap om
en författnings tillvaro, torde svårighet ej möta att om dess närmare
innehåll erhålla kännedom, helst, enligt gällande föreskrift,

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 19.

alla allmänna författningar skola för församlingsmedlemmar hållas
tillgängliga i församlingens arkiv. Likaledes torde uppläsande af
länskungörelserna kunna i väsentlig mån inskränkas; hvarförutom
åtskilliga i särskilda lagar och författningar, t. ex. förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875 17 § och
kungörelsen den 9 juli 1852, meddelade föreskrifter om uppläsande
i kyrka böra utan olägenhet kunna upphäfvas.

Beträffande enskilda personers tillkännagifvanden, synes mig
böra i allmänhet åt församlingarna sjelfva öfverlemnas att afgöra,
huruvida sådana tillkännagifvanden må i kyrka uppläsas; dock att,
om vederbörande prest finner sådant tillkännagifvande otjenligt att
i kyrkan uppläsas, presten i hvarje händelse bör fortfarande, såsom
hittills, ega rätt att vägra uppläsandet.

Såvidt angår allmänna författningars och kungörelsers uppläsande
i kyrka kunna de nu af mig ifrågastälda inskränkningar
vidtagas i den ordning §§ 87 mom. 1 och 89 regeringsformen angifva.
I fråga åter om förenämnda begränsning af den enskildes
rätt att få tillkännagifvanden upplästa i kyrka, så, enär denna rätt
hufvudsakligen grundar sig på stadganden af kyrkolags natur, lärer
vara erforderligt att söka vinna sagda lagändring i den ordning,
som i § 87 mom. 2 regeringsformen föreskrifves; och torde ifråga
om den blifvande lagens affattning finnas lämpligt att i densamma
införa ej mindre hvad för närvarande är gällande om allmänna författningars
och kungörelsers samt vissa i lag eller författning särskildt
omförmälda enskilda tillkännagifvandens uppläsande i kyrka
än äfven föreskrift om den tidpunkt i förhållande till gudstjensten,
då kungörelser må uppläsas. I sådant syfte har jag inom departementet
låtit upprätta ett så lydande

Förslag

till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka,

Med upphäfvande ej mindre af hvad i 2 kap. 5 § kyrkolagen
stadgas om uppläsande i kyrka af kungörelser angående verldsliga
angelägenheter än äfven af 10 § i resolutionen på allmogens besvär
den 9 december 1766 och förordningen den 8 maj 1849 förordnas
som följer:

Kon yl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

1 §•

Förutom i de fall, då enligt lag eller författning eller enligt
bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka,
skall sådan uppläsning ega rum allenast när Konungen eller dess
befallningshafvande derom särskildt förordnar; dock ege församling,
genom beslut å kyrkostämma, medgifva, att jemväl enskildes tillkännagifvanden
må, der sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande
prest obetaget att vägra uppläsning af tillkännagifvande,
som i anseende till innehåll eller affattning finnes dertill otjenligt.

2 §•

Kungörande, hvarom i 1 § sägs, skall ske från predikstolen,
dock först efter det gudstjensten afslutats, der ej kyrkohandboken
annorlunda bestämmer.»

Jemte det departementschefen härefter anhöll att framdeles
få ej mindre underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning det af komiterade
upprättade förslag till lag angående tiden för allmänna författningars
trädande i kraft än äfven närmare utveckla det sätt,
hvarpå ofvan angifna inskränkning i allmänna författningars och
kungörelsers uppläsande i kyrka borde ske, hemstälde departementschefen,
att Kongl. Maj:t täcktes jemlikt § 87 mom. 2 regeringsformen
i nåder infordra kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet
godkänner berörda lagförslag.

Justitierådet Afzelius åberopade hvad han vid förslagens granskning
i högsta domstolen yttrat.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens
hemställan.

Hvad departementschefen sålunda hemstält
täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och
skulle nådig skrifvelse till kyrkomötet aflåtas af
den lydelse, bil. A till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 19.

Bil. A.

Kongl. Maj.ts nådiga skrifvelse till kyrkomötet, med förslag
till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka;
gifven Stockholms slott den 15 september 1893.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll, vill Kongl. Maj:t, jern likt § 87 mom. 2 regeringsformen,
härmed inhemta kyrkomötets yttrande, huruvida
kyrkomötet godkänner följande förslag till

”Lag

angående kungörelsers uppläsande i kyrka.

Med upphäfvande ej mindre af hvad i 2 kap. 5 § kyrkolagen
stadgas om uppläsande i kyrka af kungörelser angående verldsliga
angelägenheter än äfven af 10 § i resolutionen på allmogens besvär
den 9 december 1766 och förordningen den 8 maj 1849 förordnas
som följer:

1 §•

Förutom i de fall, då enligt lag eller författning eller enligt
bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka,
skall sådan uppläsning ega rum allenast när Konungen eller dess
befallningshafvande derom särskild! förordnar; dock ege församling,
genom beslut å kyrkostämma, medgifva, att jemväl enskildes
tillkännagifvanden må, der sådant äskas, i kyrka kungöras, vederbörande
prest obetaget att vägra uppläsning af tillkännagifvande,
som i anseende till innehåll eller affattning finnes dertill otjenligt.

2 §.

Kungörande, hvarom i 1 § sägs, skall ske från predikstolen,
dock först efter det gudstjensten afslutats, der ej kyrkohandboken
annorlunda bestämmer.

Kongl. Maj:t förblifver kyrkomötet med all kongl. nåd och
ynnest städse välbevågen.

OSCAR

Aug. Östergren.

Vidimeras ex officio
Otto Eooth.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition No 19.

Till Konungen.

Genom nådig skrifvelse den 15 nästlidne september har Eders
Kongl. Maj:t velat inhemta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet
godkände ett i skrifvelsen intaget förslag till lag angående
kungörelsers uppläsande i kyrka.

Beträffande det sålunda framlagda förslaget har kyrkomötet
endast velat i underdånighet erinra, att genom detsammas upphöjande
till lag visserligen icke omedelbart vinnes den inskränkning
i uppläsandet från predikstolen af offentliga och enskilda tillkännagifvanden,
som föregående kyrkomöten uppstält såsom ett önskningsmål;
men då, hvad beträffar allmänna författningar och kungörelser, af
det vid den nådiga skrifvelsen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
för den 15 nästlidne månad framgår, att en inskränkning i dessas
uppläsande torde vara att förvänta, samt i fråga om enskilda tillkännagifvanden
förslaget lemnar de särskilda församlingarna möjlighet
att besluta rörande sådanas offentliggörande i kyrka, torde
det kunna anses, att genom förslagets antagande ett icke oväsentligt
steg blefve taget i den rigtning, som kyrkomötet ansett vara
den rätta.

Till svar å den nådiga skrifvelsen får kyrkomötet för den
skull i underdånighet anmäla, att kyrkomötet på ofvan anförda skäl
för sin del godkänt förevarande lagförslag.

f ‘ 1 , '' » O

Underdånigst
A. N. Sundberg.

A. von Krusenstjerna.

i- Stockholm den 14 oktober 1893.

Kyrkomötet, i anledning af Kongl. Maj:ts skrifvelse med förslag
till lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka. N:o 26.
(Kyrkolagsutskottets betänkande n:o 21.)

Vidimeras ex officio

f ; ••• <• • t I • I ■[ r: ■, •!

Otto Rooth.

Bil), till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj-.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 15 december 1893,

. '' - • ; ■■■ i,>i / t-)ii

; -tf. ''i I..... f:: ■; r '' tf i >rjr-ji: i Öl ti: A)

i närvaro af:

i,- ■ s: Vt ■ >''■> i. i-•!<>! ("-bin. niyani n>l

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Justitieråden: Ahlgren,

Wijkander.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde föredragande departementschefen i underdånighet:

Kyrkomötets underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne oktober,
deri kyrkomötet, med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
till kyrkomötet den 15 nästföregående september med förslag till
lag angående kungörelsers uppläsande i kyrka, i underdånighet anmält,
att kyrkomötet för sin del godkänt berörda lagförslag.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.

Uppå föredragandens hemställan, deri statsrådets
öfriga ledamöter instämde, fann Hans Maj:t
Konungen godt i nåder förordna, att, jemlikt § 87
regeringsformen, till Riksdagen skulle aflåtas nådig
proposition i ämnet, sådan den under litt. B finnes
detta protokoll bilagd.

Ex protocollo

''•\ \ S *< é''1, V, *V-V , V\ - Ai''!uVjVi

Aug. von Hartmansdorff.

R.df-.fmi
• f Mkt Öl <;•.
■•''•ii

fr1.:

,1.