Kongl. Majås Nåd. Proposition N:o 37 (Proposition 1890:37)

Kongl. Majås Nåd. Proposition N:o 37.

N:o 37.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
förnyade förordningar angående Sveriges allmänna hypoteksbank
och angående de allmänna grunder, som vid
hypoteksforeningars bildande och framtida verksamhet
skola till efterrättelse lända; gifven Stockholms slott den
12 Mars 1890.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för
denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för dess del bifalla
här vidlagda förslag till förnyade förordningar dels angående Sveriges
allmänna hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder, som
vid hypoteksforeningars bildande och framtida verksamhet skola till
efterrättelse lända.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kong], Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

förnyad förordning angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

§ I Sveriges

allmänna hypoteksbank har till ändamål att för de inom
riket bildade, i föreskrifven ordning stadfästade hypoteksföreningar
ombesörja all den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar
bereda medel till de lån, som af dem, enligt faststälda grunder, skola
deras delegare tillhandahållas. Denna hypoteksbank skall hafva sitt
säte i Stockholm.

§ 2.

Såsom delegare i allmänna hypoteksbanken skall ingå hvarje
hypoteksförening, som hädanefter inom riket bildas; så ock hvarje
redan inom riket bildad hypoteksförening för all den upplåning, föreningen
hädanefter tiuner sitt ändamål påkalla, af sådan beskaffenhet,
som i § 1 sägs.

§ 3.

Delaktighet i hypoteksbanken bestämmes efter oguldna beloppet
af från hypoteksbanken erhållet lån; dock eger icke någon hypoteksförening
inträda såsom delegare i hypoteksbanken för mindre belopp
än en million kronor.

’ § 4.

Till grundfond för allmänna hypoteksbanken öfverlemnar staten
genom riksgäldskontoret ett belopp af trettio millioner kronor i af
staten utgifna obligationer, ouppsägbara å innehafvarens sida samt
förskrifna med tre och eu half procent årlig ränta; egande hypoteksbanken
öfver dem förfoga efter som här nedan sägs.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ 5.

Ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening,
eller hvilken annan kreditinrättning som helst, än allena den
allmänna hypoteksbanken, må utgifva tryckta eller graverade, till innehafvaren
stälda, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande,
räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom
på landet utlofvas.

§ 6.

I den mån de särskilda hypoteksföreningar, hvilka ingått såsom
delegare i hypoteksbanken, anmäla sig till erhållande af lån, skall
hypoteksbanken, såvida andra för ändamålet användbara medel icke
för densamma äro att tillgå, vidtaga erforderliga åtgärder för upptagande
af lån mot räntebärande, till innehafvaren stälda obligationer.

Hafva flere föreningar anmält sig till erhållande af lån och kunna
deras lånebehof ej på en gång fullt tillgodoses, må de för ändamålet
tillgängliga medel mellan de lånsökande föreningarne fördelas i män
af de utaf hvarje förening före nästförflutne qvartals utgång anmälda
lånebehof.

§ r

Hypoteksbanken eger upptaga lån att inom viss, vid lånets upptagande
bestämd tid återbetalas antingen genom årlig amortering eller
efter uppsägning utan faststäld amortering. Lån, som af hypoteksbanken
upptages, skall vara från hypoteksbankens sida uppsägbar
efter viss tid, högst tio år, från lånets upptagande; och skola i öfrigt
lånevilkoren vara sådana, att de äro förenliga med grunderna för låns
utgifvande till hypoteksföreningarnes delegare.

§ 8.

Hypoteksbanken eger att till de i banken delegande hypoteksföreniugar
utlemna lån att återbetalas antingen genom viss årlig amortering
eller efter viss längre tids förlopp utan faststäld amortering.
Lån, som af hypoteksbanken utlemnas, skall, sedan tio år förflutit från
lånets utlemnande, kunna af låntagaren uppsägas till inbetalning efter
ett år; dock att vid omsättning af lån, utlemnadt före den tid, då detta

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

stadgande träder i tillämpning, sådan uppsägningsrätt icke eger rum
för den del af det nya lånet, som motsvarar den oguldna delen af det
gamla lånet. Den kapitalrabatt och de öfriga kostnader, som hypoteksbanken
vid sin upplåning kan hafva fått vidkännas, skola vid låns utlemnande
till hypoteksföreningarne af dem gäldas efter den beräkning
af dessa omkostnader, som hypoteksbankens delegare vid hvarje ordinarie
årssammankomst skola för tiden till nästa ordinarie årssammankomst
fastställa; dock ega delegarne å sådan sammankomst besluta,
att omförmälda kapitalrabatt och omkostnader må kunna gäldas genom
årliga afbetalning^ under viss tid, ej öfverstigande tio år från Iåns
utlemnande.

I öfrigt eger hypoteksbanken vid utlåning till hypoteksföreningarne
angående ränta, återbetalningstider och öfriga lånevilkor träffa
de aftal och göra de bestämmelser, som med fästadt afseende dels på
jordbruksnäringens behof af längre eller kortare återbetalningstider,
dels på möjligheten att inom eller utom riket anskaffa medel befinnas
ändamålsenliga och nödiga. Dock må ej utan förutgånget beslut af
hypoteksbankens delegare vid lagligen utlyst allmän sammankomst samt
Kong]. Maj:ts dertill lemnade bifall lån till hypoteksförening utlemnas
annorledes än i kontanta penningar eller emot högre ränta än fem för
hundra om året.

§ 9-

Hypoteksbanken åligger att, vid all den upplåning, densamma till
utlåning åt hypoteksföreningarne ombesörjer, noggrant tillse, att tillräcklig
säkerhet derför i jordegendom ställes och under hela afbetalningstiden
bibehålies i enlighet med de grunder, som i sådant afseende
äro bestämda genom Kongl. Maj:ts denna dag utfärdade särskilda nådiga
förordning angående de allmänna grunder, som för hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända.

De af hypoteksförening för erhållna lån stälda säkerhetshandlingar
skola under offentlig vård på lämplig ort nedsättas.

§ io.

Hypoteksförening, som i hypoteksbanken undfått lån, vare pligtig
att årligen på bestämda tider till banken verkställa liqvid af den ränta,
kapitalafbetalning och öfriga afgifter, som vid lånets utgifvande till
föreningen blifvit bestämda; erlägge ock bidrag till förvaltningskost -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

naderna, efter hvad derom är stadgadt. Underlåtes någon sådan inbetalning,
erlägge hypoteksföreningen ränta å förfallna beloppet efter
en half procent i månaden.

Delegarne i allmänna hypoteksbanken skola årligen å allmän ordinarie
sammankomst bestämma, i hvilken utsträckning och på hvilka
vilkor hypoteksförening må ega att tidigare än aftaladt är till hypoteksbanken
inbetala lån, vid hvars utlemnande förbehåll om sådan rätt
icke blifvit gjordt.

§ 11.

I den mån afbetalning skett å lån, som från hypoteksbanken utlemnats,
eger låntagare rätt att förfoga öfver motsvarande andel af den
för lånet stälda inteckningssäkerhet, hvarvid det åligger hypoteksbanken
tillse, att full säkerhet fortfarande finnes för bankens återstående
fordran till såväl kapital och ränta som eljest förskrifna afgifter;
och skola härvid iakttagas de närmare föreskrifter, hvilka i förordningen
angående de allmänna grunder, som för liypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola lända till efterrättelse, meddelas
i fråga om rätt för låntagare hos hypoteksförening att i mån af verkstäld
amortering förfoga öfver aflemnad inteckningssäkerhet.

§ 12-

Alla i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningar ansvara, en
hvar i mån af sin delaktighet i banken, för fullgörandet af de förbindelser,
banken genom utgifna obligationer eller annorledes sig iklädt.

Såsom säkerhet för dessa förbindelser skola anses och i sådant
afseende kunna användas: först de förskrifningar med åtföljande säkerheter
i jordegendom, dem hypoteksföreningarne för undfångna lån till
hypoteksbanken afgifvit, dernäst bankens alla öfriga tillgångar och
slutligen grundfonden, på sätt här nedan sägs.

§ 13-

De i § 4 omförmälda, af staten till allmänna hypoteksbanken såsom
grundfond öfverlemnade obligationer må ej i någon händelse till
anskaffande af medel för bankens utlåningar begagnas, utan endast i
följande två fall kunna, genom deras försäljning till större och mindre
de!, efter behof, användas, nemligen: a) i den oförmodade händelse
att sådant i den ordning, som i § 12 är sagd, vid bankens utredning

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

föi'' infriande af bankens förbindelser oundvikligen erfordras, och b)
då i följd af uraktlåten eller fördröjd inbetalning af hvad delegande
hypoteksföreningar för undfångna lån enligt, § 10 böra erlägga eller
af annan anledning banken saknar egna, för tillfället användbara tillgångar
till fullgörande af sina förbindelser mot sina långifvare.

I de under litt. b) omförmälda fall må de grundfonden tillhöriga
obligationer till större eller mindre del äfven kunna af hypoteksbanken
pantsättas; åliggande hypoteksbanken i hvarje händelse att om obligationernas
användande riksgäldskontoret genast underrätta.

§ 14-

Har af den under litt. b) i nästföregående § nämnda anledning
försäljning egt rum, vare hypoteksbanken pligtig såväl att, så snart
ske kan, åter inköpa ett, det försålda motsvarande, belopp af samma
obligationer som ock att till riksgäldskontoret godtgöra den för de
försålda obligationerna belöpande ränta, till dess att grundfonden på
nämnda sätt blifvit till sitt ursprungliga belopp återstod.

Kan sådant återköp ej ske inom den tid, som dertill efter aftal
emellan riksgäldskontoret och hypoteksbanken bestämmes och som ej
må utsträckas öfver två år, erlägge hypoteksbanken till riksgäldskontoret
för de ännu utelöpande obligationerna full liqvid och varde derigenom
berättigad att, i de användas ställe, nya obligationer till motsvarande
belopp erhålla.

Der, på sätt i § 13 medgifvet är, obligationer blifvit för hypoteksbankens
behof pantsatta, skola de senast inom ett år från pantsättningsdagen
af banken åter inlösas.

§ 15-

För den händelse att erforderliga medel till det återköp eller den
liqvid, som i § 14 sägs, ej på annat sätt kunna anskaffas, ege hypoteksbanken
för sådant ändamål erforderligt tillskott från de i banken
delegande hypoteksföreningar, i mån af deras delaktighet i banken,
inom utsatt tid infordra, och vare, i sådant fall, desse pligtige att,
genom en efter behofvet lämpad, på delegarne i förhållande till deras
delaktighet uttaxerad afgift, det nödiga beloppet upptaga.

Om genom försäljning eller pantsättning af de till grunfonden
hörande obligationer för det i § 13 litt. b) uppgifna ändamål grundfonden
vid något tillfälle skulle komma att nedgå med fyra millioner
kronor, må ej hypoteksbanken nytt lån upptaga förr, än grundfonden

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

blifvit till sitt ursprungliga belopp återstäld ; skolande i ofvannämnda
fall hypoteksbankens delegare, derest icke allmän ordinarie sammankomst,
efter hvad i § 20 sägs, inom en månad infaller, genast kallas till extra
sammankomst för vidtagande af de åtgärder, hvartill omständigheterna
kunna föranleda.

§ 16-

Der så händer, att på afslutade upplåningskontrakt eller af annan
anledning medel till hypoteksbanken inflyta, som ej genast kunna till
utlåning i vederbörlig ordning för delegande hypoteksföreningar eller
till fullgörande af andra bankens förbindelser användas, ege hypoteksbanken
sådana medel på kortare tid antingen utlåna mot säkerhet i
jordegendom eller i statens eller egna eller hypoteksföreningars räntebärande
obligationer eller ock göra fruktbärande genom uppköp af
sådana obligationer eller, om sådant finnes lämpligare, genom medlens
insättande i bankinrättning mot ränta.

§ I?-

Af den behållning, som å hypoteksbankens i’örelse kan uppstå,
sedan bankens förvaltningskostnader blifvit bestridda och vederbörliga
afskrifningar verkstälda, bildas en reservfond, hvilken, så länge hypoteksbankens
verksamhet fortfar, icke annorlunda må komma hypoteksföreningarne
till godo än dels genom nedsättning uti eller befrielse
från utgifvande af det i § 10 omförmälda bidrag till gäldande af hypoteksbankens
förvaltningskostnader och dels genom nedsättning i förskrifven
ränta å de till föreningarne utlemnade lån, allt på sätt och i
den ordning här nedan stadgas.

Då det i hypoteksbankens ofvan angifna behållning ingående
årliga ränteöfverskott, efter afdrag af de belopp, som erfordras såväl
för afskrifning enligt antagen plan å kapitalrabatträkningarne som för
debiterade annuitetsomkostnader, befinnes tillräckligt att betäcka bankens
förvaltningskostnader, eg a delegarne vid allmän sammankomst
besluta, att bidrag till gäldande af samma kostnader ej må från föreningarne
utgå; dock skall skyldigheten för föreningarne att gälda
dylikt bidrag åter inträda, derest sådant under något år för förvaltningskostnadernas
betäckande skulle finnas erforderligt.

Då det årliga ränteöfverskottet, efter afdrag af förutnämnda afskrifningar
jemte förvaltningskostnaderna, uppgår till en tiondedel

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

procent af ursprungliga beloppet utaf de hos föreningarne utestående
lån, för h vil ka den högsta ränta erlägges, må nedsättning af räntan
å dessa lån till motsvarande belopp kunna af delegarne beslutas.

§ 18.

Hypoteksbanken förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstad en.
Styrelsen skall bestå af fem ledamöter: eu utsedd af Kongl. Maj:t
och som tillika skall vara ordförande, en utsedd af fullmägtige i riksgäldskontor,
hvilken tillika skall vara vice ordförande, och tre valda
af de i banken delegande hypot.eksföreningar. Sistnämnde tre ledamöter
utses af hypoteksföreningarnes ombud efter hufvudtalet vid den
i § 20 omförmälda sammankomst. För dessa tre ledamöter utses då
på enahanda sätt tre suppleanter.

I vigtiga fall ege styrelsen dessutom till rådplägning och deltagande
i beslutet kalla ett ombud för hvarje delegande förening. En
hvar ledamot af styrelsen äfvensom för tillfället inkalladt ombud svare,
en för alla och alla för en, för alla de beslut rörande bankens förvaltning,
till hvilka han med sin röst bidragit. Beslut må ej fattas,
utan att tre ledamöter äro tillstädes och två af dem om beslutet ense.
I fall af skiljaktiga meningar gälle den mening, om hvilken de fleste
sig förenat. Åro rösterna lika delade, vare den mening beslut, hvilken
ordföranden fotåder.

§ 19-

Revision af hypoteksbankens förvaltning och räkenskaper skall
årligen verkställas på tid, som vid allmän sammankomst emellan bankens
delegare bestämmes. De i hypoteksbanken delegande hypoteksföreningarne
utse härtill årligen fyra revisorer sålunda, att eu hvar af
fyra hypotek sföreningar efter tur väljer eu revisor. Utom de revisorer,
som af de delegande föreningarne sålunda väljas, skall eu revisor af
fullmägtige i riksgäldskontoret utses, och före han vid revisionen ordet.

Till deltagande i revisionen af de hypoteksföreningars förvaltning,
som i hypoteksbanken äro delegare, skall ett ombud af bankens
styrelse utses.

§ 20.

Hvarje år, efter det revision af hypoteksbankens förvaltning
blifvit afslutad, skall allmän ordinarie sammankomst emellan bankens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

delegare ega rum i hufvudstaden å dag, som i sådant afseende på
nästföregående sammankomst bestämmes, och hvarje förening dertill
sända tre ombud, af hvilka minst ett bör af föreningens styrelse vara
ledamot. Fullmägtige i riksgäldskontoret skola ock ett ombud dertill
utse.

På denna sammankomst, dervid revisorerne, så vidt ske kan,
böra vara tillstädes, skall revisionsberättelsen till granskning företagas,
beslut rörande décharge för styrelsen fattas och val af de ledamöter
och suppleanter, som af föreningarne skola utses för att i styrelsen
ingå, då anställas. Vid sammankomsten skola delegarne jemväl till
efterrättelse för samtliga i hypoteksbanken delegande föreningar bestämma
de grunder, efter hvilka inom hvarje förening särskild värdering
af jordegendom skall ske i de fall, då lånerätt i förening skall
efter sådan grund bestämmas, samt, efter förslag af styrelsen, besluta
om vilkor vid låns utlemnande och om förvaltningsbidrag äfvensom
uti de ämnen, hvilka i §§ 8, 10 och 17 här ofvan omförmälas såsom
ankommande på delegarnes beslut.

Vid allmän ordinarie sammankomst må i öfrigt behandlas alla
frågor, som hafva afseende på hypoteksbankens verksamhet. Dock
skall förslag, som afser utverkande af ändring i denna förordning eller
i förordningen angående de grunder, som vid hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, före
Februari månads utgång och hvarje annat förslag, som icke framlägges
af styrelsen, minst åtta dagar före sammankomstens början skriftligen
aflemnas till styrelsen. Underlåtes detta, må förslaget ej upptagas till
pröfning, öfver förslag om ändring i någon af nämnda två förordningar
böra styrelsen och revisorerne afgifva yttranden, som skola å
sammankomsten föredragas; och må sådant förslag icke anses antaget
förr än delegarne vid två på hvarandra följande sammankomster bifallit
detsamma.

Bestämmande af arfvoden och aflöningar för ledamöterne i hypoteksbankens
styrelse äfvensom för bankens tjenstemän ankomme ock
på beslut af delegarne vid allmän ordinarie sammankomst.

§ 21-

Allmän extra ordinarie sammankomst ege styrelsen utlysa, när
det af omständigheterna påkallas. Kallelse dertill skall de delegande
hypoteksföreningarnes styrelser meddelas minst en månad förut och
tillika upptaga de frågor och ärenden, som på sammankomsten skola
Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sand. 1 Afd. 22 Haft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

förekomma. Till sådan sammankomst ega ock fullmägtige i riksgäldskontoret
att utse ett ombud.

§ 22.

Utom i de frågor, som angå décharge för styrelsen och val af
styrelseledamöter samt arfvoden för desse och för revisorerne, ega såväl
styrelsens ledamöter som revisorerne att i besluten vid allmän sammankomst
taga del.

I förenämnda val må icke heller riksgäldskontorets ombud deltaga.

§ 23.

Vid allmän sammankomst föres ordet af den, som i hypoteksbankens
styrelse ordförande är. År han af förfall hindrad, varde ordförande
för tillfället vid sammankomsten vald.

Besluten afgöras efter omröstning per capita genom enkel pluralitet.
Utfalla rösterna lika för olika meningar, gälle såsom beslut den
mening, ordföranden biträder, utom i fråga om val, som genom lottning
afgöras bör.

§ 24.

Revisionsberättelsen skall, innan årets ordinarie sammankomst
hålles, i tryck offentliggöras och samtliga i hypoteksbanken delegande
föreningars styrelser, fullmägtige i riksgälds kontoret samt Kongl. Finansdepartementet
delgifvas.

§ 25.

Alla hypoteksbanken tillhöriga handlingar, kassor och räkenskaper
skola när som helst hållas tillgängliga för den undersökning, Kongl.
Maj: t eller chefen för Finansdepartementet kan finna för godt att låta
anställa.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Förslag

till

förnyad förordning angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända.

§ 1.

Egare eller innehafvare af jord, hvilka inom någon del af riket
önska bilda hypoteksförening och till delaktighet deruti ‘.för ett belopp
af minst en million kronor sig tecknat, söke derå Kongl. Maj:ts nådiga
stadfästelse och ingifve derjemte ett i öfverensstämmelse med de i
denna förordning stadgade grunder uppgjordt förslag till det reglemente,
de i sådant afseende för sig vilja antaga.

§ 2.

Såsom delegare i hypoteksförening må ej andra vinna inträde än
de, som inom det område, föreningen omfattar, äro egare af sjelfständig
jordlägenhet och sin eganderätt dertill styrka, så ock innehafvare af
fideikommissegendom, derest fideikommiss-stiftelsen egendomens inteckning
och belåning medgifvit eller Kongl. Maj:t funnit skäligt tillåtelse
dertill meddela. För jordegendom, som under någon stads domvärjo
lyder, må ock inträde i hypoteksförening kunna beviljas, derest genom
bevis från stadens magistrat styrkes, att den, som inträde sökt, till
grunden egen, fri och ständig rätt innehar.

§ 3-

Delaktighet i hypoteksförening bestämmes efter oguldna beloppet
af lån, som från föreningen erhållits.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

§ 4.

Beloppet af lån, som må af hypoteksförening meddelas å viss
jordegendom, bestämmes antingen efter egendomens bevillningstaxering
eller efter särskild värdering; och må lån till hälften af värdet
kunna medgitvas utom i det fall, som i § 14 här nedan omförmäles,
föreningens styrelse alltid obetaget att förordna om särskild värdering
och efter sig företeende omständigheter bestämma lånets belopp lägre
än hälften af egendomens på någotdera af ofvannämnda sätt utrönta värde.

§ 5.

Vid bestämmande enligt nästföregående § af det värde, i förhållande
hvartill lån å egendom meddelas, må endast jordvärdet, men
icke åbyggnad, skog eller annat, som kan från egendomen skiljas, tagas
i beräkning. Lån må icke i något fall meddelas å egendom, der ej de
för jordbrukets bedrifvande nödiga åbyggnader äro mot brandskada
försäkrade i någon af de med vederbörlig stadfästelse försedda försäkringsanstalter
inom riket, hvilken styrelsen finner erbjuda full säkerhet.

§ 6.

Eu hvar, som, efter hvad ofvan är sagdt, eger eller innehar jordegendom,
å hvilken enligt de i denna förordning stadgade grunder
lån kan meddelas, vare, der ej andra omständigheter det hindra, berättigad
till erhållande af lån i hypoteksförening. Lån till lägre belopp
än femhundra kronor må ej meddelas.

§ 7.

På flera under särskild! bruk varande, såsom säkerhet för lån i
hypoteksförening godkända, samma lånsökande tillhörande jordegendomar
må antingen ett samfäldt eller särskilda lån kunna beviljas.
Sökes samfäldt lån, varde likväl, der så lämpligen ske kan, i skuldebref!
och inteckningshandlingen utsatt det belopp, för hvilket hvarje
sådan egendom eller lägenhet särskild! skall häfta.

§ 8.

Öfvergår sådan egendom eller lägenhet till annan egare eller
styckas fastighet, som i hypoteksförening är belånad, och vilja egarne

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

till de särskilda fastighetsdelarne hvar för sig sin andel i det samfälda
lånet behålla, må detta vara tillåtet, såvida hvarje sådan fastighetsdel
uppgår till det värde, att särskildt lån kunnat enligt de i denna förordning
bestämda grunder ursprungligen derå meddelas.

§9-

Lån till delegare i hypoteksförening må i allmänhet endast mot
första inteckning i uppgifven egendom kunna beviljas. Derest egendomen
förut är med laga inteckning till säkerhet för annans fordran
behäftad och sådan inteckning ej på föreningen i vederbörlig ordning
öfverflyttas eller till förmånsrätt efter det hos föreningen sökta lånet
tillbakasättes, varde det lånebelopp, som eljest hade kunnat på samma
egendom beviljas, med så stor de! minskadt, som motsvarar hufvudstol
med derå beräknad tre års ränta af den äldre intecknade gälden.

§ io.

Utom hvad angående inteckningssäkerheten nu är sagdt åligger
ock delegare, som lån hos hypoteksförening söker, att vederbörligen
styrka sin uteslutande rätt att den uppgifna egendomen eg a eller besitta
och med laga verkan inteckna låta.

§ u Ofvergår

egendom, som för lån, hypoteksförening till säkerhet,
intecknad är, genom arf, köp eller på annan grund till annan egare
eller laga innehafvare, vare denne pligtig, derest han lånet behålla
vill, att inom ett år från den dag, han af egendomen egare eller innehafvare
blef, hos föreningens styrelse sig, till lånets öfvertagande på
sitt namn, skriftligen anmäla. Försummas det, ankomme på styrelsen
att, när den så skäligt finner, lånet uppsäga till inbetalning inom ett
år, räknad t från uppsägningsdagen.

§ 12-

Om så inträffar, att egendom, som hypoteksförening till säkerhet
för meddeladt lån intecknad är, under lånetidens lopp genom vanvård
eller annorledes undergått sådan förändring, att full anledning finnes att
säkerhetens framtida tillräcklighet betvifla, eller yppas andra omständigheter,
som till minskning af säkerheten inverka, vare föreningens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

styrelse pligtig tillse, huruvida lånet, antingen till hela beloppet eller
till större eller mindre del, efter omständigheterna uppsägas bör
till återbetalning inom ett år, räknadt från dagen för uppsägningen,
såvida ej lånets innehafvare annan fullgod säkerhet i jordegendom, till
fyllnad i den förra, lemna kan.

§ lä.

För lån, som af hypoteksförening utlemnas, gälle till efterrättelse
de vilkor och bestämmelser, som i förordningen angående en allmän
hypoteksbank för riket äro föreskrifna för lån från hypoteksbanken
till hypoteksförening; och skola lån från hypoteksförening utlemnas på
de för låntagaren mest fördelaktiga vilkor i afseende på ränta, kapitalrabatt,
förvaltningsbidrag och öfriga omkostnader samt återbetalningssätt,
som föreningens till hypoteksbanken åtagna förbindelser medgifva.

§ 14.

Lån utan faststäld amortering, med skyldighet till återbetalning
inom viss, längre tid, må meddelas till en tredjedel af egendoms
enligt bestämmelserna i §§ 4 och 5 här ofvan utrönta värde, föreningens
styrelse obetaget att bestämma lånets belopp lägre än tredjedelen
af samma värde.

§ 15-

Försummar låntagare hos hypoteksförening att på behöriga, i
hypoteksföreningarnes reglementen utsatta tider verkställa full liqvid
af ränta, kapitalafbetalning och öfriga afgifter, ege styrelsen hvad sålunda
förfallet är, senast vid nästa sammankomst, genom lagsökning
utkräfva låta, och vare derjemte den försumlige pligtig att från och
med förfallodagen dröjsmålsränta å hela det förfallna beloppet, efter
en procent för månaden, erlägga, hypoteksförening dock medgifvet att
dröjsmålsräntan nedsätta till lägst två tredjedels procent för månaden.

§ 16-

I fråga om rätt för låntagare att inbetala från hypoteksförening
erhållet lån eller del deraf å annan tid, än vid lånets utlemnande blifvit
aftaladt, gälle hvad i § 10 i förordningen angående en allmän hypoteksbank
för riket finnes föreskrifvet om inbetalning af lån från hypoteksbanken.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

§ n.

I mån af verkstäld amortering vare låntagare hos hypoteksförening
berättigad att förfoga öfver motsvarande andel af den för lånet
stälda inteckningssäkerhet, antingen, der flere inteckningar för samma
lån aflemnats, genom återbekommande af den bland dessa, som är till
förmånsrätten den sista, eller, om endast en inteckning är aflemnad,
genom dödande af visst belopp å densamma. Sistnämnda åtgärd verkställes
genom hypoteksföreningens styrelses försorg, men på låntagarens
bekostnad.

Vid pröfning af gjord framställning i ofvan omförmälda syfte
åligger det hypoteksföreningens styrelse att noga tillse, det full säkerhet
fortfarande finnes för föreningens återstående fordran till såväl
kapital och ränta som eljest förskrifva utgifter.

§ 18.

Delegare i hypoteksförening vare för föreningens förbindelser
ansvarige, en hvar i mån af sin delaktighet.

§ 19.

Hypoteksförening, som efter utfärdandet af denna förordning
bildas, vare pligtig att såsom deltagare i allmänna hypoteksbanken
ingå och, i fråga om sina upplåningar, sig i alla delar till efterrättelse
ställa hvad derom uti den angående nämnde bank utgifna nådiga
förordning af denna dag finnes stadgadt,

Detsamma gälle ock för redan befintliga hypoteksföreningar i
afseende å de upplåningar, som hädanefter af deras ändamål påkallas.

§ 20.

Hypoteksförening, som hädanefter bildas, ege ej rätt att annan
utlåningsrörelse bedrifva, än som består uti de för dess räkning af
eller genom allmänna hypoteksbanken upplånta medlens fördelning
såsom lån på föreningens delegare.

§ 21.

Hvad i nästföregående § är sagdt gälle ock för redan bildad
hypoteksförening, som i allmänna hypoteksbanken såsom delegare

Kcngl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

ingått, i hvad angår föreningens verksamhet i sådan dess egenskap.
I fråga deremot om de medel, som till sådan förening inflyta i och
för liqvider af eller såsom inbetalningar på äldre lån, dem föreningen
i eget namn npptagit och för hvilka den allena ansvarar, äfvensom i
fråga om medel, som af i föreningen redan befintlige icke-låntagande
delegare inbetalas, samt medel, som till dess reservfond höra, må det
förblifva vid hvad i sådant afseende i det för föreningen gällande
reglemente nu är stadgadt.

§ 22.

Det förvaltningsbidrag, som enligt §§ 10 och 20 i förordningen
angående allmänna hypoteksbanken skall utgå till hypoteksbanken,
äfvensom liypoteksförenings egna förvaltningskostnader skola i mån af
behof erläggas af föreningens delegare på sätt föreningen beslutar.

§ 23.

De närmare föreskrifter, som vid förvaltningen af hypoteksförenings
angelägenheter skola till efterrättelse lända, upptagas i det
reglemente, föreningen, enligt hvad i § 1 sägs, eger uppgöra och
Kongl. Maj:t till nådig pröfning och stadfästelse underställa; och svare
ledamöterna i hypoteksföreningens styrelse, en för alla och alla för
en, för de beslut rörande föreningens förvaltning, till hvilka de med
sin röst bidragit.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
12 Mars 1890.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Åkerhielm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Otter,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Ost ERGREN,

Groll,

WlKBLAD.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
föredrog i underdånighet särskilda för utredning af vissa frågor rörande
jordbruksfastighetskrediten den 5 April 1889 i nåder förordnade komiterades
under den 9 November samma år afgifna betänkande och förslag;

i anledning hvaraf ej mindre styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken,
efter delegarnes i hypoteksbanken hörande, afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande, än äfven fullmägtige i riksgäldskontoret med
underdånigt yttrande inkommit.

I sammanhang härmed anmäldes

dels Riksdagens underdåniga skrifvelse den G Juli 1887 med anhållan,
det Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke
en sådan ändring i 14 § af de allmänna grunder, som vid hypoBih.
till liiksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

teksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända, enligt nådiga förordningen den 26 April 1861, med deruti
genom nådiga kungörelserna den 5 Oktober 1866, 29 Maj 1874 och 23
Maj 1879 faststälda ändringar, kunde vidtagas, att den derigenom bestämda
en procents räpta i månaden för försummade ränteliqvider
måtte nedsättas;

öfver hvilken framställning styrelsen öfver allmänna hypoteksbanken
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande;

dels ock bemälda styrelses underdåniga skrifvelse den 10 Oktober
1888 med framställning i fråga om vissa ändringar i gällande författningar
angående hypoteksbanken och hypoteksföreningarne, åsyftande
nedsättning af det minsta årliga amorteringsbeloppet för hypotekslån.

Föredragande departementschefen anförde härefter i underdånighet:

Genom nådigt beslut den 5 April 1889 behagade Eders Kong!.
Maj:t tillsätta en komité med uppdrag ej mindre att afgifva yttrande
öfver väckta förslag om nedsättning af det nu stadgade minsta årliga
amorteringsbeloppet för hypotekslån och om rätt för delegare i hypoteksförening
att i mån af hypotekslåns amortering återbekomma motsvarande
inteckningssäkerhet, än äfven att i öfrig! och hufvudsakligen
undersöka, om genom ändring i gällande författningar angående allmänna
hypoteksbanken och hypoteksföreningarne elher på annat sätt
tillfälle kunde beredas jordegare att erhålla mindre betungande lånevilkor,
än nu vore förhållandet, samt att till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med de förslag, hvartill nämnda uppdrag kunde föranleda.

Komitén har den 9 sistlidne November afgifvit sitt underdåniga
betänkande med förslag till ändring af dels stadgarne för Sveriges
allmänna liypoteksbank och dels grunderna för liypoteksföreningars
bildande och verksamhet, hvilka stadga]- och grunder äro faststälda
genom särskilda nådiga förordningar af den 26 April 1861 med deri
sedermera vidtagna förändringar.

Komitén erinrar till eu början, att förslagen om nedsättning af
den minsta årliga amorteringen och om rätt att i män af verkstäld
amortering förfoga öfver motsvarande inteckningssäkerhet icke, i och
för sig genomförda, syntes kunna medföra den allmänna och varaktiga
lättnad i vilkoren för erhållande af lån å jordegendom, som vore önskvärd
och äfven torde kunna vinnas. Dessa förslag vore af väsentlig
betydelse endast i den mån de kunde ingå såsom led i en mera genomgripande
ombildning af hypoteksbankens och hypoteksföreningarnes
lånerörelse. Komitén har derföre såsom sitt mål uppstält en ombildning
af hypoteksbanken och hypoteksföreningarne till fullt tidsenliga låneanstalter
med förmåga att på ett tillfredsställande sätt fylla jordbruks -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

näringens lånebehof och har i främsta rummet grundat sitt förslag i
denna syftning på den grundsatsen, att den största möjliga frihet borde
medgifvas vid valet af l&neformer.

»Af gällande författningar i ämnet», yttrar komitén, »och än mera
af finanskomiténs år 1860 afgifna betänkande, som ligger till grund för
dessa författningar, framgår tydligt, att man vid hypoteksbankens inrättande
förestälde sig, att jordbruksnäringen i vårt land skulle, med
hjelp af de för den tidens förhållanden fördelaktiga lånevilkor, som hypoteksbanken
och hypoteksföreningarne kunde erbjuda, genom årliga afbetalningar
befrias från den på densamma hvilande skuld. Erfarenheten har
ådagalagt oriktigheten af denna föreställning. Hypotekslånen hafva nemligen,
såsom redan 1886 års ekonomiska komité anmärkt, genom ständiga
förnyelser i sjelfva verket antagit egenskapen af stående lån. De nuvarande
hypotekslånen hafva sålunda visat sig icke medföra den fördel,
som med amorteringslån afses, eller skuldens småningom skeende återbetalning,
och de olägenheter, som vidlåda ifrågavarande låneform, ligga
för öppen dag. Derigenom bindes nemligen för eu ganska lång tid,
som vid hvarje förnyelse ytterligare förlänges, låntagaren icke blott vid
en oföränderlig räntefot, utan ock vid en årlig kapitalavbetalning. Den
sålunda uppkommande annuitet, som skall likformigt utgå hvarje ar af
en tidrymd, hvarunder den belånade fastigheten vanligen en eller flere
gånger byter egare, måste särskildt förefalla betungande för egaren, då
denne icke sjelf upptagit lånet och vid egendomens öfvertagande. icke
beräknat skulden högre än till dess återstående kapitalbelopp, i förhållande
hvartill annuiteten ställer sig oskäligt hög. Den senare tidens
erfarenhet har ock visat, att, der lån mot säkerhet af inteckning i fast
egendom kunnat erhållas med frihet för låntagaren att välja mellan
amorteringslån och lån utan faststäld årlig amortering, det ojemförligt
stora flertalet föredrager lån af sistnämnda slag, helst om långifvaren
förbinder sig att icke uppsäga lånet förr än viss längre tid förflutit.»

Under det att hypoteksföreningarne nu utlemna blott ett slag af
lån, amorteringslån, för hvilka är bestämdt ett minimum, £ procent, af
årlig amortering, till följd hvaraf 41:åriga amorteringslån blifvit den
enda lånetypen, har komitén ansett oundgängligen nödigt, att tillfälle
beredes jordegare att vid erhållande af lån från hypoteksföreningarne
välja mellan lån med viss årlig amortering och lån utan faststäld amortering.
Men äfven i afseende å lån af sistnämnda beskaffenhet borde
vid lånets utlemnande fastställas en viss, längre tid, inom hvars förlopp
lånet skulle vara till fullo återbetaldt, vederbörande naturligtvis obetaget
att, om förhållandena vid denna tidpunkt sådant medgåfve, få omsätta
detsamma. Beträffande amorteringslånen är i förslaget endast före -

Ko i tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

skrifvet, att de skola aterbetalas genom viss årlig amortering, hvarigenom
utrymme lemnats för en större aftalsfrihet i fråga om icke
endast olika amorteringstider, utan ock olika amorteringssätt, exempelvis
likformiga och fallande annuiteter. Sålunda tillmötesgår man äfven
delegarnes i hypoteksbanken upprepade framställning om nedsättning
åt den nu föreskrifna minsta årliga amorteringen.

I fråga om båda slagen af lån bar komitén bestämt en tid af tio
ar, efter hvars förlopp lånet skall kunna åt låntagaren uppsägas till
återbetalning efter sex månader. Lånens ouppsägbarhet under hela
amorteringstiden har nemligen, såsom komitén erinrar, alltid varit en
af de skarpast framhållna och mest berättigade anleduingarne till missnöje
med de nuvarande hypotekslånen.

Beloppet af lån från hypoteksförening bestämmes i visst förhållande
till fastighets värde enligt bevillningstaxering eller särskild värdering,
och skall vid fastställande af sådant lånevärde hänsyn tagas endast till
jordvärdet samt således hvarken till åbyggnad, såsom i nu gällande författning
redan är föreskrifvet, ej heller till »skog eller annat, som kan från
egendomen skiljas». Till hälften af det sålunda satta värdet må, enligt
komitens förslag liksom efter gällande bestämmelser, amorteringslån
beviljas; hvaremot lån utan amortering eller s. k. stående lån, i afseende
å hvilka riskerna af vexlande egendomskonjunkturer och af pantens
försämring enligt komiténs mening vore större, må meddelas endast
till en tredjedel af samma värde.

För att kunna förskaffa hypoteksföreningarne och derigenom
dessas låntagare de fördelar, som innefattas i bestämmelserna om frihet
vid valet af låneformer och rätt att efter viss tid till inbetalning
uppsäga erhållet lån, måste hypoteksbanken uppenbarligen inrätta sin
egen upplåning i öfverensstämmelse dermed; och komitén har derföre
föreslagit stadganden i syfte, att jemväl de af hypoteksbanken upptagna
lån skulle vara stälda att inom viss, vid lånets upptagande bestämd
tid återbetalas antingen genom årlig amortering eller efter uppsägning
utan faststäld amortering, samt att lånen .skulle vara från
hypoteksbankens sida uppsägbar efter högst tio år.

Med hänsyn till de vexlande förhållandena på marknaden för
hypoteksbankens upplåning borde det deremot lemnas hypoteksbanken
Öppet att i hvarje särskilt fall pröfva, huruvida det för banken är
fördelaktigast att upptaga ett lån mot lägre ränta med större kapitalrabatt
eller mot en något högre ränta med mindre eller ingen kapitalrabatt.
Men komitén har dock såsom ur flere synpunkter synnerligen
önskvärdt betecknat, att, om ock af antydda skäl någon bestämmelse
härom icke kunde inflyta i förordningen om allmänna hypoteksbanken,

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

den effektiva räntan å de af banken upptagna lån så mycket.som möjligt
närmade sig den i bankens förbindelser förskrift^. Härigenom
ernåddes i första rummet den afsevärda fördel, att för dessa lån icke
någon betydlig kapitalrabatt beköfde balanseras i hypoteksbankens
räkenskaper.

Då det emellertid visat sig, att beloppet af den redan balanserade
kapitalrabatten gifvit anledning till åtskilliga svårigheter och äfven
föranledt misstydningar al den art, att till och med hypoteksbankens
soliditet blifvit ifrågasatt, har komitén funnit det synnerligen angeläget,
att densamma så snart som möjligt utjemnas. Långt ifrån att,
såsom enligt gällande författning, det borde vara hypoteksbanken förbjudet
att utan särskilt tillstånd af Kongl. Maj:t utlemna lån med
kapitalrabatt, har komitén uppstält såsom regel, att kapitalrabatten bör,
till så stor del deraf som å utlemuadt lån belöper, godtgöras banken
vid lånets utlemnande. Men då åtskilliga låntagare möjligen skulle
anse alltför betungande, om hela kapitalrabatten innehålles vid lånets
utlemnande, har i förslaget lemnats delegarnc öppet att besluta, det
kapitalrabatten må kunna gäldas genom afbetalningar under vissa år.
För att göra det för banken möjligt att medgifva sina låntagare kär
ofvan omförmälda rätt att efter tio år uppsäga sina erhållna lån, utan
att den beräknade afskrifningen af befintliga kapitalrabatter rubbas,
har det dock vant nödigt föreskrifva, att den på det utlemnade lånet
belöpande kapitalrabatt till banken fullständigt inbetalas före utgången
af nämnda tio år med visst, i skuldförbindelsen bestämdt årligt belopp.

Beträffande storleken af den kapitalrabatt, som låntagaren sålunda
borde vidkännas, erinrar komitén, att det väl vore det naturligaste,
att densamma sattes lika med den kapitalrabatt, banken fått vidkännas
vid upplåning af de medel, af hvilka det ifrågavarande lånet utlemnades.
Men då den effektiva räntan å hypoteksbankens upplånade penningar
vexlade ej blott efter de olika vilkor, som vid lånens upptagande
betingades, utan ock efter den kurs, hvartill banken lyckades sälja sina
obligationer, samt det i verkligheten icke kunde utrönas, att ett visst
belopp utlemnades af medel, som bered I s genom en viss upplåningsåtgärd,
kunde icke heller den kapitalrabatt, som borde påföras låntagaren,
på detta sätt bestämmas. Såsom den lämpligaste anordning
har komitén derföre föreslagit, att denna kapitalrabatt årligen af hypoteksbankens
delegare å allmän ordinarie sammankomst fastställes med
hänsyn till den kapitalrabatt, som banken efter af styrelsen gjorda
beräkningar sjelf fått vidkännas, att gälla för alla de lån, som utlemnas
under tiden till nästa ordinarie sammankomst. På enahanda sätt skulle

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

förfaras i afseende å öfriga omkostnader vid hypoteksbankens upplåning.

Den anordning i afseende å kapitalrabattens godtgörande, som
komitén sålunda föreslagit, befordrade ock medelbart det syfte, som
komitén antydt såsom eftersträfvansvärdt, eller att skilnaden mellan
den effektiva och den förskrift^ räntan å de af hypoteksbanken upptagna
lån nedbringades så mycket som möjligt. Det vore nemligen
tydligt, att låntagarne hos hypoteksföreningarne icke kunde vara benägna
att vidkännas något betydligare belopp i kapitalrabatt och lånekostnader,
då dessa skulle erläggas genast eller inom en jemförelsevis
kort tidrymd; och det blefve helt naturligt eu nödvändighet för banken
att i detta afseende rätta sig efter låntagarnes önskningar. Af kapitalrabattens
minskning torde ock blifva en sannolik följd, att hypoteksbanken
vid upptagande af sina lån komme att företrädesvis uppsöka
den inhemska lånemarknaden samt försälja sina obligationer utan mellanhänder
och endast i mån af behof. För att undvika mera betydliga
kapitalrabatter genom att så noga som möjligt lämpa räntan å hypoteksbankens
förbindelser efter den vid tidpunkten för lånets uppläggande
allmänt gällande effektiva räntan å värdepapper af med dem
jemförlig beskaffenhet borde man icke draga i betänkande att bestämma
den förskrifna räntan, om så erfordrades, i tiondedels procent.

Beträffande den flera gånger och senast af 1886 års ekonomiska
komité väckta frågan om rätt för låntagare hos hypoteksförening att
förfoga öfver aflemnadt hypotek i mån af verkstäld amortering erinras
till en början, att denna fråga på det närmaste sammanhänger med
det ofvan påpekade förhållande, att liypotekslånen faktiskt öfvergått till
permanenta lån derigenom, att låntagaren, så snart amorteringen å ett
lån fortgått under några år, sökt och fått förnya detsamma till dess
ursprungliga belopp. De lånevilkor, hypoteksföreningarne kunnat erbjuda
sina delegare, hade emellertid under senare åren varit för låntagaren
ofördelaktiga i jemförelse med de vilkor, han skulle kunnat
hos annan låneanstalt betinga sig, om han kunnat der erbjuda någon
del af den hos hypoteksföreningen lemnade panten. Men härifrån hade
han vaidt förhindrad genom den uppfattning af § 10 i förordningen om
hypoteksbanken, som hittills gjort sig gällande. Då han emellertid fortfarande
varit i behof af lån till lika stort belopp som det ursprungligen
erhållna hypotekslånet, så hade han endast haft att välja mellan
att antingen förnya det sistnämnda eller ock, för så vidt denna utväg
icke redan tillgripits, belåna inteckningar, som läge efter samtliga de
för hypotekslånet pantsatta och följaktligen i de flesta fall betingade
högre ränta.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

»Att ett sådant förhållande)), yttrar komitén vidare, »förorsakat
missnöje, är helt naturligt; och riktigheten af ofvan antydda uppfattning
har ock blifvit från flere håll bestridd. Enligt omförmälda §
åligger det hypoteksbanken att tillse, att tillräcklig säkerhet för dess
utlåning ställes och under hela afbetalningstiden bibehålies i enlighet
med de grunder, som äro bestämda genom förordningen om hypoteksföreningars
bildande och verksamhet. Denna föreskrift har man nu
ansett innebära, att hypoteksbanken är skyldig tillse, det inteckningssäkerheten
alltjemt bibehålies vid sitt ursprungliga belopp utan afseende
å lånens amortering. Men då i de åberopade grunderna för hypoteksföreningars
bildande och verksamhet noggrannt angifves beskaffenheten
af den säkerhet, som skall för lån från hypoteksförening ställas och
sedermera af vederbörande förening till hypoteksbanken aflemnas för
derifrån erhållet lån, lärer väl med uttrycket tillräcklig säkerhet icke
kunna afses annat, än att säkerheten skall till beloppet motsvara verkliga
beloppet af den fordran, hvarför den utgör säkerhet. Den i § 10
uppstälda föreskrift torde följaktligen kunna anses uppfyld, så snart
säkerheten fullt betäcker nämnda fordran så till kapital och ränta som
ock alla öfriga beräkneliga omkostnader och afgifter. Komitén anser
följaktligen paragrafens ordalydelse icke innefatta hinder för hypoteksbanken
att medgifva utlemnande eller partiel dödande af inteckningar
i mån af hypotekslåns amortering.

Enligt den samtidigt med förordningen om inrättande af en allmän
hypoteksbank utfärdade förordningen om grunder för hypoteksföreningars
bildande och verksamhet kan hypoteksförenings styrelse
medgifva inbetalning af utlemnadt lån, om styrelsen finner sig kunna
utan ränteförlust emottaga eller mot enahanda vilkor som tillförene använda
de erbjudna medlen, hvilket stadgande alltid så tillämpats, att
låntagare medgifvits att omsätta sitt lån till dess ursprungliga belopp
mot samma säkerhet, som förut aflemna!s. En sådan omsättning, om
hvars förenlighet med föreskrifterna i § 10 af förordningen om hypoteksbanken
någon tvekan icke gjort sig gällande, innebär dock i verkligheten
ett förfogande öfver den del af panten, som motsvarar det vid
tiden för omsättningen amorterade beloppet; och då man icke lärer
kunna antaga, att lagstiftaren velat i den ena författningen stadga ett
förbud, på samma gång han i den andra författningen anvisat en utväg
till kringgående af detsamma, finner komitén härutinnan äfven ett
stöd för sin ofvan angifna uppfattning af stadgandet i § 10 af förordningen
om hypoteksbanken.

Att. paragrafen så affattats, som den nu lyder, och derigenom föranledt
olika tolkningar har utan tvifvel sin grund deri, att, såsom

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition AT:o 37.

redan i det föregående blifvit antydt, man vid förordningens affattande
förestält sig, att de från hypoteksföreningarne utlemnade amorteringslånen
skulle fylla jordbruksnäringens lånebehof och kunna utan svårighet
återbetalas i den en gång faststälda ordningen, hvarigenom öfverhypoteket
icke blefve för låntagaren behöfligt.

Mot medgifvande af rätt för låntagare att i allmänhet förfoga öfver
sådant öfverhypotek har emellertid anförts dels att vid all den upplåning,
hypoteksbanken hittills företagit, låneaftalen grundats på en
motsatt uppfattning, hvarför långifvarne skulle kunna med skäl anse
sin rätt trädas för nära genom godkännande af en annan tolkning af
stadgandet, dels ock att, då delegarne i hypoteksföreningarne i denna
sin egenskap hade sina så väl rättigheter som skyldigheter bestämda
i förhållande till sitt delaktighetsbelopp, hvithet efter någon tids amortering
alltid öfverstege återstoden af det lån, delegare hos hypoteksförening
erhållit, delaktighetsbeloppet — och dermed ock delegarnes
ansvarighet — i hvad det öfverskjuter lånets återstod skulle komma
att sakna motsvarande realsäkerhet.

Hvad då först angår den förstnämnda af dessa båda anmärkningar,
så inser komitén till fullo vigten deraf, att icke någon åtgärd vidtages,
som kan på något sätt minska det förtroende, som hittills kommit
hypoteksbanken till del ej mindre på den utländska än på den inhemska
lånemarknaden. Då nu hypoteksbankens styrelse offentligen
uttalat den uppfattning af ifrågavarande stadgande, att detsamma lägger
hinder i vägen för öfverhypoteks utlemnande, hvarigenom bankens
långifvare fått anledning att anse densamma såsom faststäld, anser
komitén, att en annan uppfattning icke bör i lagstiftningen göras gällande,
utan att något vederlag ställes för den minskning i säkerhet
för hypoteksbankens upptagna lån, som derigenom må anses ega rum.
Ett sådant vederlag synes icke lämpligen kunna gifvas i annan form
än genom eu förstärkning af hypoteksbankens, utaf staten lemnade
grundfond; och denna förstärkning har synts komitén böra ske med
ett temligen betydligt belopp, hvadan komitén föreslår, att grundfonden
höjes till 30 millioner kronor. Detta belopp kan icke anses för högt,
då man fager i betraktande den redan högst betydliga omfattningen
af hypoteksbankens rörelse, hvilken komitén antager komma att ytterligare
ökas, om de af komitén föreslagna ändrade bestämmelser i fråga
om lånerörelsen vinna godkännande. Grundfondens ökande torde ej
heller kunna anses medföra någon ökad risk för statsverket, då grundfonden
i alla händelser icke får användas i annan ordning, än i § 13
af förordningen om hypoteksbanken föreskrifves, och enligt komiténs
förslag, likasom enligt nu gällande bestämmelser, de i andra stycket

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

af § 15 omförmälda särskilda åtgärder skola vidtagas, så snart grundfonden
minskats med fyra millioner kronor.

Äfven ur en annan synpunkt anser komitén en höjning af grundfonden
vara erforderlig i sammanhang med införandet af en uttrycklig
bestämmelse om rätt för låntagare att i mån af verkstäld amortering
förfoga öfver aflemnadt hypotek. Då vid utlemnande af nu löpande
lån något afdrag icke skett för den kapitalrabatt, hypoteksbanken fått
vidkännas, finnes icke någon särskild realsäkerhet för densamma, och
man har plägat möta en erinran härom med en hänvisning på de för
delegarnes lån qvarliggande s. k. öfverhypotek. Göras dessa öfverhypotek
åtkomliga för låntagaren, så torde en förstärkt grundfond
kunna anses innefatta en lämplig ersättning härför. Om eu förstärkning
af grundfonden derför är nyttig och nödig för att förebygga oro
hos allmänheten, så är dermed icke sagdt, att denna grundfond erfordras
såsom hypotek för kapitalrabatten. Ty i sjelfva verket har denna
hypotek bakom sig lika väl som bankens öfriga fordringar. Den hypoteksbankens
tillgång, som svarar mot kapitalrabatten, utgöres nemligen
af skilnaden mellan in- och utlåningsräntan; och då hypoteksbanken
har pant för sina utlemnade lån, både för kapital och ränta, har den
således ock pant för den fordran, som svarar mot kapitaDabatten.»

Den andra anmärkningen, som fram stälts mot frigifvande af öfver-*
hypotek, eller att pant derigenom icke skulle komma att finnas för hela
delaktighetsbeloppet, komme att bortfalla genom antagande af det utaf
komitén föreslagna stadgandet, att delaktighet i hypoteksförening och
i hypoteksbanken skall bestämmas efter oguldna beloppet af erhållet
lån. Härigenom komme således delegares rättigheter och skyldigheter
att, på sätt med billighet och rättvisa mest öfverensstämde, mätas efter
beloppet af den skuld, hvari delegare häftade vid tidpunkten för dessa
rättigheters utöfvande eller skyldigheters tillämpande.

Såsom en gifven följd af den förändrade grunden för delaktighet
i hypoteksförening äro de icke låntagande delegarne uteslutne, hvarigenom
hypoteksföreuingarne befrias från skyldighet att mottaga penningar
till förräntande efter en ofta otidsenligt hög räntefot.

Då komitén sålunda ansett ordalydelsen af nuvarande § 10 i förordningen
om allmänna hypoteksbanken icke lägga hinder i vägen för
delegarne att förfoga öfver aflemnade hypotek, och innehållet af denna
paragraf lagts till grund för de aftal, hypoteksbanken vid sin upplåning
ingått, har komitén funnit lämpligast att icke föreslå någon ändring i
berörda paragraf, utan i sitt förslag förlagt den uttryckliga bestämmelsen
i ämnet till eu följande paragraf.

Bih. till liiksd. Prot. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Käft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Beträffande särskildt de nuvarande låntagarnes ställning och de
lättnader, som kunde dem beredas, erinrar komitén, att de fördelar,
som de föreslagna bestämmelserna innebure, kom me äfven nuvarande
delegare till godo på det sätt, att de mot de hypotek, som genom verkstad
amortering frigjordes, kunde erhålla nya lån på de förmånligare
vilkor komitén föreslagit.

Emellertid borde man äfven på annat sätt särskildt tillgodose de
billiga anspråken hos desse låntagare, hvilka bure bördan af de tyngre
vilkoren. Då hypoteksbanken vore genom ingångna låneaftal bunden
vid en efter nutidens förhållanden hög räntefot, kunde detta tydligen
icke ske genom en omedelbar nedsättning af räntan å hypotekslånen.
Deremot har komitén föreslagit, att i förordningen om hypoteksbanken
införes den bestämmelse, att den räntenedsättning, som genom hypoteksbankens
årliga ränteöfverskott möjliggöres, skall i främsta rummet
tillgodokomma hypoteksföreningarne och dermed ock deras låntagare,
för de lån, å hvilka högsta ränta erlägges.

Derjemte har man velat för de äldre låntagarne öppna en möjlighet
att få på eu gång inbetala sina lån, naturligtvis mot godtgörande
af den härigenom för hypoteksbanken uppkommande ränteförlust. Då
dennas storlek berodde på förhållandet mellan den ränta, som för lånet
erlades, och den ränta, hvartill banken kunde ånyo utlåna de i förtid
inflytande medlen, kunde beloppet af räntegodtgörelsen icke eu gång
för alla fastställas. Men komitén har dock icke ansett, att beslut
härom borde fattas i hvarje särskildt fall, utan har föreslagit, att bankens
delegare årligen å ordinarie sammankomst, efter förslag af hypoteksbankens
styrelse, skulle bestämma, på hvilka vilkor sådan inbetalning
finge ske under tiden till nästa ordinarie årssammankomst; och
då banken tydligen icke kunde förpligtas mottaga förskottsinbetalningar
i vidsträcktare mån, än den hade användning för de inflytande
medlen, skulle delegarne samtidigt besluta, i hvilken utsträckning sådan
inbetalning finge ske.

Komitén har derjemte, i öfverensstämmelse med ett af hypoteksbankens
delegare med anslutning till den i Riksdagens förenämnda
underdåniga skrifvelse af den 6 Juli 1887 uttalade önskan vid 1889
års ordinarie sammankomst fattadt beslut, föreslagit nedsättning af
den ränta, som vid försenad liqvid skulle erläggas till hypoteksbanken
af hypoteksföreningarne samt till dessa af deras delegare, äfvensom
intagit eu bestämmelse derom, att äfven chefen för Finansdepartementet
och icke, såsom enligt gällande författning, endast Eders Kongl. Maj:t
egde förordna undersökning af hypoteksbankens räkenskaper och handlingar.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Enligt nådig befallning har styrelsen öfver allmänna liypoteksbanken
efter delegarnes i banken hörande afgifvit underdånigt utlåtande
öfver komiténs betänkande. I enlighet med delegarnes beslut
bär styrelsen hemstält, dels att den af komitén föreslagna uppsägningstid
af sex månader för do från hypoteksbanken erhållna lån må utsträckas
till ett år äfvensom uttryckligen stadgas, att vid omsättning
af lån, utlemnadt före den tid, då stadgandet om uppsägningsrätt träder
i kraft, sådan rätt icke eger rum för den del af det nya lånet,
som motsvarar den oguldna delen af det gamla lånet, dels att bestämmelsen
om den ränta, som hypoteksförening har att vid försenad liqvid
erlägga till hypoteksbanken, må formuleras i närmare öfverensstämmelse
med delegarnes derom förut fattade beslut och dels en mindre
jemkning företagas i den föreslagna lydelsen af § 7 i förordningen
angående grunderna för hypoteksföreningars bildande och verksamhet.

I öfrigt hafva styrelsen och bankdelegarne funnit förslagen icke
gifva anledning till anmärkning; dock har styrelsen, enligt uppdrag af
delegarne, i underdånighet hemstält, huruvida icke uti ifrågavarande förslag
borde inrymmas något stadgande, hvaraf framginge, att nuvarande
icke låntagande delegare bibehållas vid den rätt, som tillkommer dem
enligt nu .gällande lagstiftning i ämnet.

Fullmägtige i riksgäldskontor!, hvilka Eders Kongl. Maj:t härefter
lemna! tillfälle att inkomma med underdånigt yttrande i ärendet,
hafva anfört, att fullmägtige, som ansett sig hafva att betrakta
ofvannämda förslag endast ur riksgäldskontorets synpunkt, i främsta
rummet fäst sin uppmärksamhet vid den af komitén tillstyrkta förstärkningen
af hypoteksbankens, utaf staten lemnade grundfond genom
att höja densamma till 30 millioner kronor. Då denna höjning icke
torde kunna anses medföra någon i afsevärd mån ökad risk för statsverket
samt det föreslagna beloppet af grundfonden syntes vara väl
afpassadt, efter det omfång, hypoteksbankens rörelse numera erhållit,
hade fullmägtige icke något att erinra mot komiténs förslag i denna
del.

I fråga om grundfondens beskaffenhet erinra fullmägtige, att
komitén icke föreslagit någon ändring i nu gällande föreskrift, att
grundfondens belopp skall till hypoteksbanken öfverlemnas i obligationer,
ouppsägbara å innehafvarens sida samt bärande lika stor ränta,
som uti andra af staten utgifna, inhemska obligationer vore högst förskrifven.
Men då tvekan möjligen kunde uppstå "om rätta tolkningen
af uttrycket »inhemska obligationer», har det synts fullmägtige lämpligare
att bestämma en viss räntefot för de obligationer, hvilka skulle
utgöra hypoteksbankens grundfond; och hafva fullmägtige, under erin -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

rån att svenska statens 3£ procent obligationer noterades till pari kurs
eller något deröfver, hemstält, att räntefoten å de obligationer, som skulle
öfverlemnas till grundfond för hypoteksbanken, bestämdes till procent.

Slutligen hafva fullmägtige fäst uppmärksamhet på det förhållande,
att, under det, enligt 20 § af förordningen för allmänna hypoteksbanken,
fullmägtige skola utse ombud till allmän ordinarie
sammankomst mellan bankens delegare, bestämmelse saknades derom,
att ombud för riksgäldskontoret skall närvara vid sådan allmän extra
ordinarie sammankomst, hvarom 21 § i samma förordning handlar.
Visserligen hade styrelsen för hypoteksbanken plägat meddela fullmägtige
underrättelse om sammankomster äfven af sistnämnda art; men
då det inträffat, att bland fullmägtige yppats skilda meningar, om jemväl
dervid ombud för fullmägtige egde närvara, hafva fullmägtige
hemstält, huruvida icke för vinnande af tydlighet borde i förordningen
införas den föreskrift, att fullmägtige i riksgäldskontoret egde att utse
ombud äfven till allmän extra ordinarie sammankomst.

Enligt min uppfattning har komitén på ett tillfredsställande sätt
löst sin uppgift. Glenom de af komitén föreslagna ändringar i gällande
författningar angående allmänna hypoteksbanken och hypoteksföreningarne
komme landets jordegare att beredas de väsentliga fördelarne
att vid erhållande af lån från hypoteksföreningarne kunna välja
mellan lån med viss årlig amortering och lån utan faststäld amortering,
att, i den mån amortering egt rum å erhållet lån, få återbekomma
derför aflemnad säkerhet samt i allmänhet att erhålla lån på mindre
betungande vilkor än hittills. Giltiga skäl synas emellertid hafva blifvit
anförda för de smärre jemkningar i och förtydliganden af komiténs förslag,
hvarom fullmägtige i riksgäldskontoret hemstält och delegarne i hypoteksbanken
för sin del beslutat; hvaremot jag icke anser erforderligt, att,
på sätt styrelsen öfver hypoteksbanken efter uppdrag af delegarne
jemväl hemstält, i förslaget inrymmes ett särskild! stadgande derom,
att nuvarande icke låntagande delegare i hypoteksföreningarne bibehållas
vid den enligt gällande lagstiftning dem tillkommande rätt. Det
synes mig nemligen sjelfkärt, att de icke låntagande delegare, som i
hypoteksföreningarne redan vunnit inträde, icke genom de nya lagbestämmelserna
kunna beröfvas sin redan förvärfvade rätt, och detta
lärer för öfrig! framgå af den i § 21 af förordningen angående hypoteksföreningarne
bibehållna bestämmelsen, att i fråga om medel, som
af i hypoteksförening redan befintlig icke låntagande delegare inbetalas,
skall förblifva vid hvad i sådant afseende är stadgadt i det för
föreningen gällande reglemente.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Komitén har framlagt sitt förslag i form af ändringar uti Eders
Kongl. Maj:ts nådiga förordningar den 26 April 1861 angående dels
en allmän hypoteksbank för riket och dels de allmänna grunder, som
vid liypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till
efterrättelse lända; men då de flesta paragrafer i dessa förordningar,
som delvis redan äro ändrade genom nådiga kungörelserna den 5 Oktober
1866, den 29 Maj 1874, den 23 Maj 1879 och den 13 Juli 1887,
blifvit omredigerade samt åtskilliga af de paragrafer, som lemnats
orörda, innehålla bestämmelser, som uteslutande afse tiden för hypoteksbankens
bildande och tidigaste verksamhet samt derföre numera icke
ega tillämplighet, har jag ansett erforderligt, att, för vinnande af reda
och öfverskådlighet, nya förordningar i ämnet utfärdas. Dessa skulle
således upptaga komiténs förslag med de af fullmägtiges i riksgäldskontoret
hemställan och hypoteksbanksdelegarnes beslut föranledda
ändringar och tillägg, men derutöfver icke innehålla andra afvikelser
från 1861 års förordningar, än att bestämmelser, som af nyss antydda
anledning icke vidare äro tillämpliga, uteslutas; och har hypoteksbankens
styrelse, på af mig framstäld förfrågan, tillkännagifvit, att styrelsen,
som icke ansåge de utöfver hypoteksbanksdelegarnes beslut
ifrågasatta ändringar i författningsförslagen vara af den beskaffenhet,
att delegarnes hörande deröfver erfordrades, för sin del icke hade någon
anmärkning att framställa med anledning af dessa ändringar.

Sedan departementschefen härefter uppläst särskilda, i öfverensstämmelse
med hvad departementschefen sålunda anfört upprättade
förslag till förnyade förordningar dels angående Sveriges allmänna
hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars
bildande och framtida verksamhet skola till efterrättelse
lända, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t, med
godkännande af dessa förslag, täcktes till Riksdagens antagande framlägga
desamma.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla ; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse
bilagan litt.--vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo :

Adolf von Hofsten.

Bih. till Rihsd. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 22 Haft.