Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37 (Proposition 1893:37)

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 37.

N:o 37.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
ändrad lydelse af 74 § regeringsformen; gifven Stockholms
slott den 24 februari 1893.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll, vill
Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande förslag till ändrad lydelse af 74 § regeringsformen.

§ 74.

Från den dag, då rikets krigsmagt eller någon del deraf ställes
på krigsfot, vare sig för rikets skyddande från inblandning i krig mellan
främmande magter eller för hotande krigsfaras afvärjande eller för utförande
af redan uppkommet krig, och intill den dag, då krigsmagten
skall återgå till fredsfot, ege Konungen att i den ordning, på det sätt
och på de vilkor samt med den skyldighet för staten till ersättning, som
bestämmas i särskilt af Konungen och Riksdagen samfaldt stiftad lag,
låta af kommuner eller enskilda utfordra förnödenheter och tjenstbarheter,
som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådane
krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna med
tillräcklig skyndsamhet tilllgodoses.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

,<; i‘ . • -fiu . • ■ • • . ; . .'' > • ; •

Aug. Östergren.

Bill. till lliksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N:o 37.)

Kongl. Maj:ls Säd. Proposition N:o 37.

Utdrag af protokollet öfver justitiedeparternentsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 24 februari 1893,

. t, ....... . ...

• i- 410/-! rf\) ftj »in-.-i»:>.ex l • ♦ f.;; ^ • m j (• IL *. i; A J

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen statsrådet Östergren anförde i underdånighet:

»Behofvet af tidsenliga lagar, genom hvilka rikets krigsmagt vid
mobilisering vare sig för rikets skyddande från inblandning i krig mellan
främmande magter eller för hotande krigsfaras afvärjande eller för utförande
af redan uppkommet krig tillförsäkras det för härens behof
erforderliga antal hästar äfvensom möjlighet att genom reqvisition inom
orterna få sådana oundgängliga behof fylda, hvilka icke kunna med tillräcklig
skyndsamhet på annat sätt tillgodoses, torde vara erkändt.

I proposition till 1889 års Riksdag framlade Eders Kongl. Maj:t

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

för Riksdagen förslag till dylika lagar, men frågan om deras antagande
förföll till följd af kamrarnas olika beslut. Andra Kammaren gillade
nemligen den åt lagutskottet i dess utlåtande i ämnet uttalade åsigt, att
lagförslagen icke utan föregående grundlagsändring kunde af Riksdagen
antagas, hvaremot inom Första Kammaren en annan mening gjorde sig
gällande, enligt hvilken grundlagen ansågs icke lägga hinder i vägen
för förslagens antagande.

I syfte att undanrödja de formella betänkligheter, som sålunda
inom Riksdagen yppat sig mot antagande af lagar af ifrågavarande slag,
och då det ur militär synpunkt ansågs vara af synnerlig vigt, att en
mera tidsenlig reqvisitionsrätt, än den redan i 74 § regeringsformen
medgifna, blefve stadgad, aflät Eders Kongl. Maj:t under den 24 januari
1890 till Riksdagen proposition med förslag till ändrad lydelse af nämnda
§ i regeringsformen.

Detta förslag blef af konstitutionsutskottet tillstyrkt och af Första
Kammaren antaget, men förföll till följd af Andra Kammarens afslag.

Uti de vid Eders Kongl. Maj:ts proposition till sistlidet års urtima
Riksdag angående förbättrad härordning fogade bilagor är behofvet särskilt
af en lag angående hästanskaffning ytterligare framhållet, i hvilket
afseende chefen för landtförsvarsdepartementet anfört bland annat, att
organisationen af vårt försvarsväsende i sj elfva verket icke kunde anses
till fullo genomförd, förrän säkerhet funnes, att det stora antal hästar
och fordon, hvilket vore för arméns mobilisering oundgängligen nödvändigt,
också i farans stund med minsta möjliga tidsutdrägt stode
armén till buds.

Emellertid ansågs förslag till hästanskaffningslag, med hänsyn till
den formella behandling, som frågan om utskrifningslagar, på sätt ofvan
är nämndt, rönt vid 1889 och 1890 årens riksdagar, icke kunna återupptagas
utan föregående grundlagsändring, och dylikt förslag blef förty
ej heller för urtima Riksdagen framlagdt.

Med anledning häraf lärer det vara nödigt, att förslag till den för
ditskrifningslagars antagande erforderlig ansedda ändring i grundlagen
snarast möjligt åter förelägges Riksdagen; och jag har fördenskull uppgjort
samt får härmed för Eders Kongl. Maj:t underdånigst framlägga
följande

Förslag till ändrad lydelse af 74 § regeringsformen.

Från den dag, då rikets krigsmagt eller någon del deraf ställes
på krigsfot, vare sig för rikets skyddande från inblandning i krig mellan

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

främmande magter eller för hotande krigsfaras afvärjande eller för utförande
af redan uppkommet krig, och intill den dag, då krigsmagten
skall återgå till fredsfot, ege Konungen att i den ordning, på det sätt
och på de vilkor samt med den skyldighet för staten till ersättning, som
bestämmas i särskildt af Konungen och Riksdagen samfäldt stiftad lag,
låta af kommuner eller enskilda utfordra förnödenheter och tjenstbarheter,
som må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande af
sådane krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka icke på annat sätt kunna
med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.

I afseende på affattningen af detta förslag anser jag mig böra
erinra,

att enligt det för 1890 års Riksdag framlagda förslaget till ändring
af sagde paragraf till densamma, sådan den nu lyder, skulle hafva fogats
ett tillägg af det innehåll, att, om nödigt funnes, att andra grunder än
de i paragrafen angifna blefve faststälda i fråga om anskaffande för
krigsbehof af hästar, fordon, födande varor, tillfälligt arbetsbiträde och
dylikt, derom skulle gälla hvad af Konungen och Riksdagen samfäldt
stadgades;

samt att i särskilda vid konstitutionsutskottets betänkande fogade
reservationer äfvensom under öfverläggningen inom Andra Kammaren
mot nämnda förslag anmärktes:

dels att, om förslaget antoges, ändring i den i 74 § regeringsformen,
sådan den nu lyder, Konungen medgifna reqvisitionsrätt skulle
kunna ske i annan ordning än den för grundlagsändring i allmänhet
stadgade, hvadan en fullständig omarbetning af ifrågavarande paragraf
vore att föredraga;

dels att ordalydelsen i det föreslagna tillägget — »anskaffande för
krigsbehof» — tilläfventyrs skulle kunna så tolkas, som skulle utskrifning
af hästar in. m. kunna ega rum utan att krig uppstått eller stode för
dörren;

dels ock att i öfrigt en så beskaffad uppräkning, som den i till-»
lägget gjorda, af de fall, då reqvisition finge ske, ej vore uttömmande
och kunde föranleda nya frågor om grundlagsstridighet, derest icke en
prestation otvunget läte hänföra sig under något af de uppräknade
fallen.

Vid uppgörande af det nu för Eders Kongl. Maj:t framlagda förslaget
har jag å de sålunda framstälda anmärkningarne fastat allt det
afseende, som synts mig möjligt.

Hvad särskildt angår den sist omförmälda anmärkningen och de

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37. 5

yrkanden, som i sammanhang dermed inom Riksdagen gjordes om ett
fullständigt angifvande redan i grundlagen af hvad som finge blifva
föremål för reqvisition, torde — med hänvisning till de förslag till lagar
angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner
för krigsbehof och att till krigsbruk afstå hästar och fordon, hvilka blifvit
af chefen för landtförsvarsdepartementet till mig aflemnade och hvilka
torde få såsom bilagor (Lift. A och B) åtfölja detta protokoll, — böra
erinras att, för att det med dylika lagar afsedda ändamål jemväl skall
varda uppnådt, det lärer varda nödigt bereda krigsmagten möjlighet att
på dylikt sätt fylla för densamma uppkommande behof af födande varor
till menniskor och kreatur tillhörande hären, bränsle, lägerhalm, qvarter,
stallrum, förvaringsrum för materiel och andra effekter, hästar och andra
anspann med eller utan fordon och formän, fartyg och båtar med eller
utan bemanning äfvensom andra transportmedel, kanaler, slussverk,
jernvägar, telegraf- och telefoninrättningar med tillhörande materiel
och personal, vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg
och redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-,
befästnings- och andra arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark,
byggnader och verkstäder, stenkol, tåg och trävirke samt andra för
utrustning af krigsfartyg erforderliga materialier, vård hos befolkningen
för sjuke och sårade menniskor och hästar, tillhörande krigsmagten,
samt undantagsvis jemväl beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel
och förbandsmaterialier äfvensom till biträde vid sjukvården
erforderlig personal.

Att i en grundlagsparagraf inrycka en detaljerad uppräkning af
förutnämnda olikartade förnödenheter och tjenstbarheter synes mig —
oafsedt svårigheten att finna en formulering, som med den för eu grundlagsparagraf
tillbörliga begränsning förenar nödig fullständighet och tydlighet
— icke väl stå tillsammans med den frihet att besluta i detaljfrågor,
som lärer böra tillkomma Konung och Riksdag vid stiftande af
och möjligen sedermera skeende ändring i de blifvande reqvisitionslagarne.
Om i stället, såsom i det nu framlagda förslaget skett, angifves,
att de förnödenheter och tjenstbarheter, som må blifva föremål
för reqvisition, skola vara i orten tillgängliga, för krigsmagtens oundgängliga
behof erforderliga samt icke kunna på annat sätt med tillbörlig
skyndsamhet anskaffas, så torde detta, sammanstäldt med hvad den föreslagna
nya grundlagsparagrafen i öfrigt innehåller, innefatta betryggande
grundlagsgarantier mot reqvisitionsrättens utsträckning utöfver hvad behofvet
oundgängligen kräfver.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 37.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag underdånigst,
att Eders Kongl. Maj:t måtte i proposition till Riksdagen föreslå, att
74 § regeringsformen må erhålla ofvan angifna ändrade lydelse.»

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad
föredraganden hemstält; och behagade Hans Maj:t
Konungen härtill lemna bifall samt förordna, att till
Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning skulle
aflåtas nådig proposition af den lydelse, bil. litt. C till
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Carl Boheman.

»*■

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Bil. Litt. A.

Förslag till

Lag

angående skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitloner för

krigsmagtens behof.

§ 1.

• : , . r ( . 1 . ; , . . ’ . I , ► » > , . t '' T * J ''"i •"• • '' f

1. Sedan förordnande meddelats om krigsmagtens ställande på
krigsfot, vare sig för rikets skyddande från inblandning i krig mellan
främmande magter eller för hotande krigsfaras afvärjande eller för utförande
af redan uppkommet krig, må från den dag, som af Konungen,
efter statsrådets hörande, i allmän kungörelse bestämmes, genom reqvisition
fyllas sådana oundgängliga behof för krigsmagten, hvilka icke med
tillräcklig skyndsamhet kunna på annat sätt, såsom från samlade förråd
eller genom köp, leveransaftal o. s. v., tillgodoses. Vid krigsmagtens
återgång till fredsfot upphör rätt till reqvisition på grund af denna lag
från den dag, som på lika sätt bestämmes och kungöres.

2. Om endast en del af krigsmagten ställes på krigsfot, inskränkes
reqvisitionsrätten till hvad som erfordras för denna del.

3. Hvad enligt reqvisition utgöres, skall, der ej annorlunda här
nedan stadgas, af statsmedel ersättas, i enlighet med de i denna lag
intagna bestämmelser.

4. Rätt att göra reqvisition tillkommer de militära myndigheter,
åt hvilka Konungen i den ordning, som i § l<i sägs, sådan rätt meddelar.
Reqvisitionen skall alltid ske genom skriftlig, af reqvirent en
undertecknad handling. För hvad enligt reqvisition blifvit lemnadt eller
fullgjordt, skall qvitto gifvas.

§ 2.

1. För reqvisitions utgörande ansvarar vederbörlig kommun, så
framt reqvisitionen icke, enligt § 4 mom. 2, ställes omedelbart till enskild
kommunalmedlem, och må kommun, rörande sättet och ordningen
för den behöfliga fördelningen på kommunalmedlemmarne af hvad som

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

ifrågakommer att inom kommunen genom reqvisition utgöras, sjelf i laga
ordning fatta beslut.

2. Genom reqvisition må anskaffas eller tagas i anspråk:

a) qvarter för trupper med befäl och vederlikar samt för andra,
som äro vid krigsmagten anstälde eller för dess räkning använde; stallrum
för hästar och slagtdjur äfvensom plats under tak i befintliga byggnader
för materiel och andra effekter;

b) mat i qvarteren för till krigsmagten hörande personal samt
foder åt hästar och slagtdjur;

c) fartyg, båtar och andra farkoster, med eller utan bemanning,
samt kanaler och slussverk med tillhörande personal och materiel;

d) anspann, med eller utan fordon och forman, jernvägar äfvensom
andra transportmedel med tillhörande personal och materiel;

e) telegraf- och telefoninrättningar med tillhörande personal och
materiel;

f) vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och
redskap för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, befastningsoch
andra arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark samt byggnader
och verkstäder;

g) proviant och foder jemväl under andra förhållanden, än de i
mom. b) afsedda, äfvensom slagtdjur;

h) bränsle och lägerhalm för trupper i qvarter, läger eller bivack;

i) stenkol äfvensom tåg- och trävirke samt andra för utrustning åt
krigsfartyg erforderliga materialier;

k) vård hos befolkningen för sjuke och sårade menniskor och
hästar, tillhörande krigsmagten;

l) annat, som kan behöfva undantagsvis genom reqvisition anskaffas,
såsom beväpnings- och utrustningspersedlar, läkemedel och förbandsmaterialier,
äfvensom till biträde erforderlig personal.

•

§ 3.

För åstadkommande af en så vidt möjligt jemn fördelning vid reqvisitionernas
utgörande indelas riket redan i fred, på sätt som af
Konungen bestämmes, i reqvisitionsområden, hvarvid hänsyn tages ej
mindre till de särskilda landsdelarnes tillgångar än ock till rikets administrativa
indelning samt krigsmagtens förläggning.

Denna indelning skall, då reqvisitionemas beskaffenhet sådant medgifver,
läggas till grund för deras utgörande.

Hvad krigsskådeplatsen angår, eger dock högste befälhafvare^

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

utan hinder af denna föreskrift, att i nämnda afseende utfärda nödiga
bestämmelser, sedan han erhållit det bemyndigande, som i § 1 mom. 4
omförmäles.

§ 4.

1. Reqvisition ställes till Konungens befallningshafvande eller
behörig under honom lydande administrativ myndighet.

2. Då större skyndsamhet erfordras och reqvisitionens ändamål
eljest skulle förfelas, må reqvisition ställas till kommunalmyndighet
eller, der sådan icke kan genast anträffas, omedelbart till den eller
dem, som böra reqvisitionen fullgöra.

3. Reqvisition må icke omfatta annat än hvad inom orten finnes
att tillgå.

4. Vägrar eller försummar någon att reqvisition behörigen eller
i rätt tid fullgöra, eger administrativ eller kommunal myndighet att
använda det tvång, som erfordras för det reqvirerades uttagande. Kan
dröjsmålet medföra våda och är civil myndighet ej när, tillkommer ock
militärmyndighet samma rätt, mot ansvar, vid missbruk, efter lag.

§ 5.

1. Qvarter lemnas:

för tågande trupper och militärtransporter,

för till ortens försvar eller eljest derinom förlagda trupper och
militära anstalter.

2. Qvarter lemnas i mån af utrymme i tillgängliga hus och
byggnader å all egendom såväl i stad som på landet; dock äro invånarne
ej skyldige att lemna de rum eller sängar, der de vanligen
hafva sitt nattläger.

3. Qvarter för menniskor, stallrum för hästar och slagtdjur
samt, i mån af behof, plats under tak för materiel och andra effekter
lemnas utan betalning.

4. Mat, som lemnas i qvarteren, skall vara efter ortens sed och
ersättes, likasom i qvarteren lemnadt foder, efter det pris markegångstaxan
upptager.

5. I öfrigt lända i fråga om qvarter gällande inqvarteringsordningar
och författningar om truppers och persedlars fortskaffande i
tillämpliga delar till efterrättelse; skolande dock, vid behof af trängre
inqvartering än i vederbörliga inqvarteringsordningar är föreskrifvet,
en hvar af krigsmagten åtnöjas med det utrymme, som kan lemnas.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 2

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 37.

§ 6.

1. Då i annan ordning, än för kronoskjuts finnes föreskrifvet,
anspann med eller utan fordon på reqvisition lemnas, utgår ersättningen
efter kördag, beräknad till högst tolf timmar, med det pris markegångstaxan
bestämmer. Begagnas fordon endast sex timmar eller
mindre, utgår ersättningen för half kördag.

2. För färd från bostaden till inställelseplatsen, äfvensom för
hemfärden, undfås ingen ersättning, om afståndet understiger en nymil.
Uppgår afståndet till en, men understiger två nymil, lemnas derför
särskild ersättning med forlön för en fjerdedels kördag, och om afståndet
uppgår till två nymil eller derutöfver med forlön för en fjerdedels
kördag för hvarje full nymil af detsamma.

3. Forman, som nödgas vara borta från hemmet mer än fyratioåtta
timmar, eger utan afdrag på forlönen att på den för honom bestämda
farvägen tillgodonjuta enahanda rätt till inqvartering och föda
för sig och sina dragare, som om han tillhörde krigsmagten.

4. För den skada eller betydligare försämring, som å djur eller
fordon bevisligen uppkommit under begagnandet utan egarens eller
formannens förvållande, är egaren berättigad till full ersättning. Tages
anspann med eller utan fordon i anspråk för längre tid än fyratioåtta
timmar eller för oviss tid eller väglängd, skola hästar, åkdon och seltyg
värderas vid inställelsen. Har sådan värdering icke då kunnat
ske, bör den så snart som möjligt derefter verkställas.

§ 7.

1. Vid enskild jernväg, som står till krigsmagtens förfogande
för fortskaffning af trupper och krigsförnödenheter, vare egaren pligtig
att å jernvägens vagnar anordna nödig inredning för dylik fortskaffning.

2. Militärtransporter betalas efter faststäld taxa eller de särskilda
bestämmelser, som kunna för jernvägen vara gällande. Ersättning för
jernväg, som eljest i sin helhet eller till viss del för krigsändamål
tages i anspråk likasom för jernvägsmateriel, lemnas i förhållaude till
den tid, hvarunder jernvägen eller materielen varit egaren afhänd, samt
den skada eller betydligare försämring densamma lidit.

3. För kanaler, slussverk, telegraf- och telefoninrättningar, som
tagas i anspråk, utgår ersättningen enligt de i mom. 2 anförda grunder.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

§ 8.

1. Då tomma eller obegagnade hus och byggnader, skogs- och
hagmarker samt öppna, obrukade fält enligt denna lag användas för
militära ändamål, lemnas ingen annan ersättning än för derå bevisligen
uppkommen skada. För begagnandet af andra byggnader och annan
mark lemnas ersättning icke allenast för sådan skada utan äfven för
den för innehafvaren deraf förlorade afkastning eller nytta.

2. Efter samma grunder utgår ersättning för fartyg, båtar och
andra farkoster.

3. Fartyg, som användas till försänkningar eller likartade ändamål,
ersättas till fulla värdet.

§ 9.

Inom krigsskådeplats gäller, i stället för markegångstaxa, särskild
taxa, som upprättas af den i § 11 omnämnda kommission och
kungöres af vederbörande Konungens befallningshafvande.

Pris å arbete eller varor, som upptagas å taxa för krigsskådeplats,
får icke understiga motsvarande pris enligt markegångstaxan.

§ io.

1. Der vederbörliga taxor icke upptaga pris å reqvirerade arbeten
eller varor, skall hvad som genom reqvisition utgöres ersättas
till fulla värdet efter gångbart pris.

2. För forsling af reqvirerade varor till aflemningsplats utgår
ersättning enligt § 6.

§ 11.

1. För hvarje län äfvensom för Stockholms stad skall finnas
en kommission, med åliggande att upprätta taxa för reqvisitioner inom
krigsskådeplats, att pröfva och bestämma fordringsbeloppen för inom
länet eller hufvudstaden utgjorda reqvisitioner, der ersättning för dessa
icke utgår efter behörigen faststälda taxor, samt i öfrigt handlägga
sådana ärenden, som ega sammanhang med ersättning för utgjorda reqvisitioner
eller för derunder uppkommen skada.

Kommissionen skall bestå af trenne ledamöter, nemligen en leda -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition A>:o 37.

mot, tillika ordförande, vald af vederbörande landsting eller stadsfullmägtige
inom sig, en intendenturtjensteman eller officer, utsedd af
general- (militär-)befälhafvaren samt en civil tjensteman, tillika sekreterare,
utsedd af Konungens befallningshafvande.

2. Huru ändring i kommissionens beslut må hos Konungen sökas,
bestämmes i den ordning som i § 13 säges.

§ 12-

1. Liqvid för fullgjord reqvisition skall, efter fordringsbeloppets
pröfning och godkännande, der så ske kan, erläggas kontant, men, då
detta ej låter sig göra, genom en till fordringsegaren stöld, tre månader
efter utställandet till betalning förfallen anvisning. Sådan anvisning
löper med fem procents ränta från och med den dag, då reqvisitionen
fullgjordes.

2. Sättet och ordningen för fordringsbeloppens pröfning och godkännande,
äfvensom hvilka myndigheter ega behörighet att utställa
anvisningar, bestämmes uti den ordning § 13 angifver.

3. Anvisning inlöses å ort och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifves.

§ 13-

De närmare föreskrifter, som för verkställigheten af denna lag
blifva erforderliga, utfärdas af Konungen.

§ U.

Angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar
och fordon är särskildt stadgadt.

Kongl. Maj:ts Nåd. deposition N:o 37.

Bil. litt. B.

Förslag till

Lag

angående skyldighet för enskilde att till krigsbruk afstå hästar och fordon.

§ 1.

1. Egare af hästar och af fordon äro, med de undantag, mom.
2 af denna paragraf innehåller, skyldige att, när så erfordras, till krigsbruk
afstå de samma i den ordning och mot den ersättning, som i
denna lag sägs.

2. Befriade från denna skyldighet äro:

a) Konungen och medlemmar af det kongl. huset för det antal
hästar och fordon Konungen, för eget och medlemmarnes behof, finner
för godt bestämma;

b) personer, tillhörande främmande magters härvarande beskickningar
och konsulat, så vida de icke äro svenske undersåtar;

c) embets- och tjenstemän, läkare och veterinärer för de hästar
och fordon, hvilka för utöfvandet af deras tjenst eller yrke äro behöfliga;

d) personer, hvilka kontraktsenligt förbundit sig att för truppernas
årliga öfningar tillhandahålla hästar samt vid mobilisering öfverlåta
dem till kronan, för det antal hästar kontrakten omfatta;

e) personer, med hvilka poststyrelsen uppgjort kontrakt om postbefordran,
för det antal hästar, nämnda kontrakt omfattar, jemte nödiga
fordon för kontraktets fullgörande;

f) gästgifvare och skjutsentreprenörer för egna, till skjutsskyldighetens
uppehållande nödiga hästar och fordon.

§ 2.

Det antal hästar, som erfordras för krigsmagtens ställande på
krigsfot, hvarmed förstås krigsmagtens mobilisering för upprätthållandet
af rikets neutralitet eller för afvärjande af hotande krigsfara eller för
utförande af redan uppkommet krig, bestämmes af Konungen, särskilt
för fastlandet och särskildt för Gotlands län, samt fördelas likaledes af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

Konungen på vederbörliga kommuner efter förhållandet mellan antalet
hästar öfver tre år inom hvarje kommun och, hvad fastlandets kommuner
angår, hela antalet hästar derstädes af sagda ålder samt, hvad kommunerna
i Gotlands län angår, hela antalet hästar af enahanda ålder
i nämnda län.

Sådan fördelning verkställes hvart femte år.

§ 3.

1. Sedan Konungen förordat om krigsmagtens ställande på krigsfot,
skall det åligga hvarje kommun inom riket att å mönstringsställen
och tider, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uppå förslag af
vederbörande militärmyndighet, utsättas, hålla till hända det antal
hästar, för hvilkas anskaffande kommunen, enligt § 2, skall ansvara.

2. Sker öfvergången till krigsfot icke samtidigt för hela krigsmagten,
bestämmes af Konungen, i hvilken ordning skyldigheten för
de särskilda kommunerna inträder att till fyllande af krigsmagtens
behof af hästar bidraga.

§ 4.

1. Inom hvarje kommun skall ofördröjligen efter det Konungen
förordnat om krigsmagtens ställande på krigsfot af stads- eller kommunalfullmägtige
eller, der sådane icke finnas, å allmän rådstuga eller
kommunalstämma utses en särskild nämnd, af fem personer, hvilken
inom kommunen uttager de hästar, som, enligt § 3, skola å mönstriugsställena
tillhandahållas. Vid hästarnes uttagande bör tillses, att den
enskilde kommunalmedlemmar derigenom drabbande tunga, så vidt
möjligt är, jemnt fördelas, och skola hästar af synnerligen högt värde
vid valet förbigås.

2. I fråga om valbarhet till denna nämnd, rätten att afsåga sig
ledamotskap i den samma samt vilkoren för nämndens beslutmässighet
gäller i tillämpliga delar, hvad i förordningen om kommunalstyrelse
på landet finnes för kommunalnämnd i enahanda afseenden stadgadt.

§ 5.

1. De hästar, som af kommunerna tillhandahållas, skola vara för
krigsbruk Jduglige.

2. Hästarnes duglighet till krigsbruk pröfvas af en mönstrings -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

kommission, bestående af tre medlemmar, utsedde, en af militärmyndighet,
en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och en af kommunen
i den ordning § 4 bestämmer. Mönstringskommissionen biträdes af en
veterinär och en protokollsförare, dertill af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnade.

3. Blifva hästar kasserade eller hafva hästar, som enligt § 4
uttagits, icke blifvit vid mönstringstillfället instälda, och aflemnas ej
genast i deras ställe af kommunen andra hästar, som kunna godkännas,
eger mönstringskommissionen inköpa eller, om tillfälle dertill ej
yppas, låta, med biträde af kronobetjeningen, inom kommunen uttaga
det bristande antalet hästar; skolande i förstnämnda fall det belopp,
hvarmed de sålunda anskaffade hästarnes inköpspris kan komma att
öfverstiga det pris, som i medeltal blifvit åsatt de från kommunen
enligt § 4 uttagna hästar, ersättas staten af kommunen, mot godtgörelse
af den hästegare, som genom försummelse att fullgöra stadgade
föreskrifter kan anses vara till kommunens utgift vållande.

4. Med hästarne, som vid aflemnandet böra hafva skoningen i
godt skick, skall ock följa: ryktdon, grimma, täcke af ylle, täckgjord,
en omgång lösa hästskor och, der så ske kan, fodertornist samt dessutom
foder för tre dygn.

§ 6.

Hästarne jemte de i § 5 omförmälda persedlar äfvensom fodret
inlösas af staten mot ett pris, hvilket af mönstringskommissionen fastställes
till det belopp, som motsvarar ej mindre hästarnes och persedlarnes
samt fodrets fulla värde, än ock kostnaden för hästarnes inställande
på mönstringsstället.

Kan militärpersonal ej infinna sig å mönstringsstället för hästarnes
emottagande, utgår ersättning äfven för hästarnes förande derifrån
till vederbörlig truppafdelning genom de aflemnandes försorg.

§ 7.

1. Sedan förordnadt blifvit om krigsmagtens ställande på krigsfot,
kan i kommunerna till inlösen för statens räkning uttagas det antal
af der befintliga till krigsbruk tjenliga fordon, som, utöfver hvad förut
finnes till krigsförvaltningens förfogande, är för krigsmagten erforderligt.

2. Mod hvarje fordon skall, utom dess vanliga tillbehör, aflemnas
seltyg.

Kongl. Majds Nåd. Preposition N:o 37.

3. Fordonens fördelning på kommunerna bestämmes hvart femte
år af Konungen; och gälla beträffande fordonens uttagning och tillhandahållande
äfvensom inlösningsprisets fastställande m. m. enahanda
bestämmelser som i fråga om hästar.

§ 8-

1. De faststälda inlösningsprisen å aflemnade hästar och fordon
med tillbehör betalas kontant å mönstringsställena eller, der så ej kan
ske, genom af mönstringskommissionen utstälda, tre månader efter utställandet
till betalning förfallande anvisningar. Sådan anvisning löper
med fem procent ränta från och med dagen för utställandet.

2. Anvisningarna inlösas å ort och tid, som genom allmän kungörelse
tillkännagifvas.

§ 9.

Egare af häst eller fordon är berättigad att, efter krigsmagtens
återgång till fredsfot, mot inlösningsprisets återbärande återfå aflemnad
häst eller fordon.

§ 10.

De vidare bestämmelser, som för tillämpning af denna lag erfordras,
utfärdas af Kong!. Maj:t.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.