Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21 (Proposition 1899:21)

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

N:o 21.

Kongl. Majits nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen; gifven
Stockholms slott den 21 januari 1899.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill
Kongl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning
framlägga följande

Förslag

till ändrad lydelse af §§ 5 och 6 regeringsformen.

§ 5-

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka Konungen
utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.
Dessa ega att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej må
fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet;

en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för armén;

Bih. till Biksd. Prat. 1899. 1 Sarnl. 1 Afd. 16 Saft. (N:o 21.)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

en för sjöförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för flottan;
en för civildepartementet;
en för jordbruksdepartementet;
en för finansdepartementet; samt
en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.

Bland de tre statsråden utan departement böra minst två hafva
förvaltat civil beställning.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

L. Annerstedt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af ''protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 december 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,
friherre Rappe,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Claeson,

Dyrssen.

47:o.

Föredragande departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna
anmälde:

a) Riksdagens skrifvelse den 11 april 1893 i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af § 6 regeringsformen, i hvilken skrifvelse
Riksdagen uttalat sig för inrättandet af ett nytt statsdepartement för
kommunikationsanstalter, allmänna arbeten och handel;

b) Hushållningssällskapens år 1895 samlade ombuds underdåniga
framställning rörande framläggande af förslag till sådan ändring af

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

gällande regeringsform, att ett särskildt departement för jordbruk och
dermed sammanhängande ärenden blefve inrättadt; samt

c) en af styrelsen för Sveriges allmänna handelsförening, å föreningens
vägnar, den 20 januari innevarande år afgifven underdånig
hemställan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i förnyadt öfvervägande frågan
om inrättandet af ett särskildt statsdepartement för jordbruk, industri
och handel.

Härefter anförde statsrådet von Krusenstjerna följande:

Vid tre föregående tillfällen efter genomförandet år 1840 af den
nuvarande departementsindelningen hafva nådiga förslag till inrättandet
af ett nytt statsdepartement förelagts Riksdagen. År 1857 föreslogs
sålunda ett departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter,
år 1868 ett sådant för näringar och allmänna arbeten och år
1885 ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement.

Behofvet af ett nytt statsdepartement är fortfarande lika oafvisligt,
som då dessa framställningar gjordes, och har om möjligt tilltagit i styrka.

Huru ärendenas antal oafbrutet ökats framgår af de statistiska
uppgifter rörande arbetsmängden inom civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen
under den tid, den nuvarande departementsindelningen
egt bestånd, hvilka jag nu torde få meddela.

Jag har dervid företrädesvis fäst mig vid förhållandet de år, som
närmast föregått de tider, då nådiga framställningar till Riksdagen uti
nu ifrågavarande hänseende aflåtits.

De diariiförda målen utgjorde:

i Civil- i Finans- i Ecklesiastikdepartementet:
departementet: departementet:

år 1841 .................. 981 1,216 750

» 1856 ................ 1,741 1,341 1,209

)) 1867 .................. 1,389 1,573 1,892

» 1883 .................. 1,784 1,508 1,903

» 1897 .................. 2,286 1,991 2,147

Inom alla tre departementen förefinnes alltså en högst betydlig
ökning i göromålens mängd vid jemförelse med förhållandena vid tiden
för departementsindelningens genomförande. Sannolikt är denna ökning
i verkligheten ändå större, då på senare tider åtgärder vidtagits
för att i åtskilliga fall på ett nummer i diarierna sammanföra flera
mål, företrädesvis ansökningar, af gemensamt innehåll.

Men det är icke blott göromålens ständigt tillväxande mängd, som
föranledt framställningarna om nytt statsdepartement.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

De hafva ock lika mycket föranledts deraf att särskilt till ett
departements — civildepartementets — handläggning blifvit sammanförda
grupper af ärenden af sins emellan mycket olika beskaffenhet men alla
af den största vigt för samhällets utveckling. Fäster jag mig endast
vid de stora hufvudgrupperna af ärenden, så höra, såsom bekant, dit,
förutom landtregering och politi, frågor angående kommunikationsväsendet,
angående jordbruket och dess binäringar, angående industri och
handel. Ju mer olikartade de områden äro, hvilka ett departements
verksamhet har att omfatta, desto svårare måste det blifva för chefen
att kunna tillfredsställande uppfylla de fordringar, departementets alla
åligganden ställa på honom. Och denna svårighet växer naturligtvis
i samma mån de olika åliggandena med samhällslifvets utveckling ökas
i betydelse. Jag behöfver blott erinra om kommunikationsväsendet och
dess jätteutveckling från år 1840 — då icke några jernvägar i vårt land
ännu funnos — och till nuvarande tid.

Att man inser och behjertar behofvet af tillökning i de civila statsdepartementens
antal, framgår af 1893 års Riksdags skrifvelse och
de båda öfriga framställningar jag nyss anmält. Och detta behof har
jemväl efter 1893 blifvit inom Riksdagen betonadt genom talrika motioner
och genom de diskussioner, som i anledning deraf egt rum.

Jag tror mig derföre kunna utgå från att behofvet af en ändring
i den nuvarande ordningen är oomtvistligt och att frågan således nu
gäller icke om utan huru ändringen skall ske.

Fäster man sig då vid vigten af att hos vederbörande departementschef
måtte finnas den största möjliga sakkunskap i de ärenden,
som tillhöra hans departement, och att således ej hos en och samme
måtte förenas målsmanskapet för intressen af heterogen beskaffenhet
eller åtminstone af så olika art, att de kräfva olika utbildning och
olika förutsättningar hos departementschefen, vill man — för att begagna
ett i riksdagsmotionerna ofta anv^indt uttryck — komma derhän,
att våra hufvudnäringar hafva hvar sin målsman vid Konungens rådsbord
— då skulle man egentligen, med bibehållandet af civildepartementet
såsom ett departement för landtregeringen och politin (motsvarande
hvad inom de större staterna tillkommer deras inrikesdepartement),
skapa tre nya departement, ett för ärenden angående samfärdseln,
ett för ärenden angående jordbruket och ett för ärenden angående
industri och handel.

Jag antager emellertid, att det nu icke kan sättas i fråga och icke
heller skulle vara lämpligt att så öka antalet af departementschefer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Omdaningen torde icke få afse mer än inrättandet af ett nytt departement.

Man står då inför valet mellan hvilken af de tre nyssnämnda grupper
ärenden, som bör utgöra stommen för det nya departementet och
bestämma dess karakter.

Härom kunna meningarna vara mycket delade, såsom bäst framgår
af de olika äldre förslagen; och goda skäl kunna enligt min uppfattning
anföras för hvilken grupp man väljer.

Man bör då, synes mig, vid sitt val stanna vid den, om hvilken
önskningarna kunnat mest ena sig.

Jag tror då icke, att jag misstager mig, om jag uttalar, att under
senare tid — i någon motsättning mot hvad tidigare kan hafva varit
fallet — den allmänna meningen, särskild! inom Riksdagen, företrädesvis
önskar och påkallar ett särskild! jordbruksdepartement för tillvaratagande
af landets modernärings vigtiga intressen.

Denna uppfattning har ock fått sitt uttryck i den af mig anmälda
framställningen från hushållningssällskapens ombud.

Ett jordbruksdepartement skulle naturligen i första hand hafva att
taga befattning med de landtbruksärenden, som nu förekomma inom
civildepartementet. Men derutöfver bör äfven den för statens räkning
bedrifna jordbruksnäringen och i oskiljaktigt sammanhang dermed den
af staten idkade skogsvårdande verksamheten sortera under det nya
departementet, och således ärendena rörande statens domäner och skogar
flyttas från finansdepartementet till jordbruksdepartementet.

De rena landtbruksärendena i förening med ärenden rörande domänerna
och skogarne bilda emellertid icke en tillräcklig arbetsqvantitet
för ett departement vid jemförelse med de öfriga departementens
arbetsbördor. Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande af önskvärdheten
deraf att ärenden rörande de näringar, som stå jordbruket
nära, komma att handläggas i omedelbart sammanhang med jordbruksärendena,
tror jag mig böra föreslå, att till jordbruksdepartementet öfverflyttas
jemväl ett antal dylika ärenden.

I främsta rummet böra då ifrågakomma veterinärärenden och stuteriärenden
samt väl äfven fiskeriärenden. Frågor om odlingslån samt om understöd
för myrutdikningar höra ock nära tillsammans med jordbruket. Så
göra ock landtmäteriärenden och afvittringsärenden samt ärenden rörande
kartverken, såväl de ekonomiska som de geologiska. I sammanhang
med skogsärendena böra ock de numera ganska fåtaliga flottningsärendena
lämpligen handläggas.

Ärenden rörande indelning och underhåll af allmänna väg ar samt

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

frågor om den dessa ärenden närstående skjutsningsskyldigheten
torde ock lämpligen böra handläggas tillsammans med jordbruksärendena.
Vägarne höra visserligen uppenbarligen till kommunikationsanstalterna,
och det sättes icke heller i fråga att från civildepartementet
skulle frånskiljas ärenden om statsbidrag för byggande eller omläggning
af vägar. Men sedan vägarne äro färdiga och upplåtna för trafik,
är frågan om deras indelning och underhåll, åtminstone under nu gällande
bestämmelser derom, af så stort omedelbart intresse för den jordbrukande
befolkningen, att dessa ärenden lämpligen böra kunna förläggas
till jordbruksdepartementet.

De nu uppräknade ärendena hafva under år 1897 uppgått till ett
antal af 1,057, hvilket antal icke kan anses alltför betungande.

Att döma efter bestående förhållanden inom de departement, från
hvilka mål komme att öfverflyttas till det. nya departementet, torde
ärendena inom det sistnämnda böra fördelas på två byråer, af hvilka,
såvidt en indelning på förhand kan beräknas, den ena finge att handlägga
ärenden rörande landtbruk, domäner, odlingslån och myrutdikningsunderstöd
samt landtmäteri- och kartverksärenden, och den andra
hvad som angår skogar, flottning, vägdelning och vägunderhåll jemte
skjutsväsende, fiske, äfvensom stuteri- och veterinärväsende.

Ensamt genom inrättandet af ett jordbruksdepartement blefve
emellertid arbetsbördan i civildepartementet ej tillräckligt lättad. Antalet
ärenden inom de grupper, som skulle från detta departement öfverflyttas
till jordbruksdepartementet, utgjorde år 1897 620. Och det likaledes
af alltför stor arbetsbörda nedtyngda ecklesiastikdepartementet
skulle ej alls beröras af förändringen.

Det torde då böra tillses, hvilka vidare ändringar i ärendenas fördelning
mellan de redan befintliga statsdepartementen böra i sammanhang
med upprättandet af det nya departementet genomföras i syfte
att ytterligare lätta arbetet för civildepartementet samt bereda lindring
åt ecklesiastikdepartementet äfvensom för att ernå en efter de olika
ärendenas art bättre lämpad uppdelning mellan dessa båda departement
och finansdepartementet.

Den kraftigaste åtgärden för att bereda civildepartementet ytterligare
lättnad, utöfver bortflyttandet af jordbruks- och dithörande ärenden,
är uppenbarligen att från departementet borttaga jemväl ärenden

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

rörande bergsbruk, industri, handel och sjöfart. Denna grupp af ärenden
omfattar bergshandtering, industriella näringar och utställningar,
patent, statistik, vissa bolagsärenden, handel och handelsregister samt
sjöfart, hvarjemte i detta sammanhang torde till denna grupp böra hänföras
ärenden rörande försäljning af vin och maltdrycker. Då det
emellertid, enligt hvad förut påvisats, icke kan sättas i fråga att bilda
ett särskildt departement äfven för dessa näringar, torde det gälla att
tillse, huruvida icke vid förflyttning af ärenden rörande dessa näringar
från det mångskiftande civildepartementet kan åt dem åtminstone beredas
förmånen att handläggas af en departementschef, hvilkens arbete och
intresse icke blifva alltför mycket söndersplittrade. I detta hänseende
föres tanken till finansdepartementet, hvilket departement med den nuvarande
indelningen icke kan anses vara betungadt med göromål i samma
grad som civil- och ecklesiastikdepartementen. Det må härvid ock
förtjena att omförmälas, att före år 1840 handeln och »slöjderna» hörde
till handels- och finansexpeditionen, ur hvilken finansdepartementet
utgått.

Om finansdepartementet befrias från handläggningen af ärenden
rörande statens domäner och skogar, uppkommer en så stor minskning
i departementets arbete, att densamma, att döma efter de handlagda
målens antal, fullt uppgår mot den ökning, som uppkomme, derest
målen angående bergsbruk, industri, handel och sjöfart öfverflyttades
dit. Antalet mål i dessa båda grupper utgjorde nemligen under år 1897
i hvardera omkring 450. Jag vill dock gerna antaga, att ärendena
rörande näringarne blifva mera besvärliga än den grupp af ärenden,
som omfattar domäner och skogar. Den härpå beroende ökningen och
den ytterligare tillökning i göromålen för departementet, hvarom jag
i det följande väcker förslag, böra dock kunna mer än väl utjemnas,
derest man, i syfte jemväl att bereda möjlighet till en sådan
fördelning af arbetet inom departementet, att en särskild byrå skulle
kunna så godt som uteslutande egna sitt arbete åt ärenden rörande
näringarne, skulle t befria finansdepartementet från ännu en grupp af
ärenden nemligen den, som omfattar post, telegraf och telefon.

Om denna sistnämnda grupp af ärenden, hvilkas antal år 1897
utgjorde inemot 150, förlädes till civildepartementet, som handlägger
alla andra kommunikationsärenden, hade man visserligen långt ifrån
vunnit fördelen af ett särskildt departement för samfärdseln, men man
hade åtminstone hunnit så långt, att man fått alla dylika ärenden samlade
på ett ställe och dermed ock erhållit den enhet i vården om kommuni
kationsanstalterna, som länge framhållits som högst eftersträfvans -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21 9

värd för att icke säga rent af nödvändig för samfärdselns tidsenliga
utveckling.

öfvergår jag nu till ecklesiastikdepartementet, så är, enligt hvad
chefen för detta departement meddelat mig och hvad i öfrigt följer
af de af mig förut lemnade statistiska uppgifterna, behofvet af lindring
för detta departement icke blott fortfarande lika stort som det var år
1885 utan sedan dess genom ärendenas allmänna ökning i väsentlig
mån ökadt. Hvad som från detta håll nu, liksom förut, framhålles såsom
synnerligen önskvärd! är att vinna befrielse från de mål, som angå
helsovård och fattigvård. Onekligt är ock att dessa ärenden ligga långt
från detta departements hufvudändamål att handlägga ärenden rörande
religionsvård och undervisning. Helsovårdsärendena utgjorde år 1897 ett
antal af 272 och fattigvårdsärendena 94 stycken, af hvilka sistnämnda
dock åtskilliga utgjort så kallade samlingsnummer med ett stort antal
underafdelningar.

Med hänsyn till den så i qvantitativ! som i qvalitativt hänseende
betydliga minskning i ärenden, som genom hittills föreslagna förflyttningar
skulle beredas för civildepartementet, anser jag rigtigt, att
helsovårdsärendena, såsom ock år 1885 ifrågasattes, öfverflyttas till civildepartementet,
hvaremot fattigvårdsärendena så mycket hellre böra flyttas
till finansdepartementet, som den handläggning, hvilken åt dessa mål
hos Kongl. Maj:t egnas, hufvudsakligast utgör undersökning, huruvida
statsverket bör ersätta lemnadt fattigunderstöd.

Undersöker jag då, hurudan ställningen efter den föreslagna regleringen
blifver för de tre departementen, så befinnes, att civildepartementet
kommer att hufvudsakligen handlägga ärenden rörande landtregeringen
samt landtkommunernas och städernas styrelser och ordningsmål, kommunikationsväsendet
och helsovården, hvartill sluta sig försäkringsärendena,
äfvensom ett antal mål af omvexlande men icke synnerligen be-,
tungande natur, hvilka, såsom ej hänförliga till något af de andra
departementen, skola, enligt den i 1840 års departementalstadga
uppstälda grundsats, upptagas af civildepartementet. Hela antalet mål
inom civildepartementet komme att, efter förhållandena år 1897, blifva
1,644 i stället för nära 2,300, hvilket måste anses innebära en ganska
väsentlig lättnad.

Finansdepartementet skulle komma att jemte de egentliga finansärendena
handlägga dels ärenden rörande andra näringar än jordbruk
Bih. Ull Rited. Prot. 1899. 1 Sami. 1 Åfd. 16 Käft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

och dels ärenden rörande fattigvård. Antalet mål efter förhållandena
år 1897 blefve 1,942.

Slutligen skulle ecklesiastikdepartementet icke få några nya ärenden
i stället för helsovårds- och fattigvårdsärendena. Genom bortflyttningen
af dessa ärenden skulle en bättre fördelning af ärendena mellan
detta departements byråer kunna åstadkommas, till nytta såväl vid föredragningen
som vid den öfriga handläggningen. Efter förhållandena år
1897 skulle målens antal utgöra 1,781.

I fråga om den föreslagna omregleringens inflytande på organisationen
i öfrigt anser jag mig nu endast behöfva påpeka, att med regeringsärendenas
omflyttning ock kommer att följa en motsvarande förändring
i afseende å de centrala embetsverkens samt staters och kårers
hänförande under de särskilda departementen, hvarjemte naturligen
framkallas en motsvarande omarbetning i fråga om anslagens fördelning
å riksstatens särskilda hufvudtitlar.

Jag kan i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, hurusom
den erforderliga minskningen i göromålen inom vissa departement skulle
kunna vinnas jemväl på en annan väg än den af mig nu ifrågasatta,
nemligen genom inrättande af eu särskild myndighet, regeringsrätt, för
afgörande af de administrativa besvärsmål, som nu på föredragning af
departementscheferne afgöras af Eders Kongl. Maj:t. De nu inom departementen
handlagda besvärsmålen äro många till antalet (till civildepartementet
inkommo år 1897 sådana mål till ett antal af 397) och
ofta nog af betydlig omfattning, t. ex. inom civildepartementet besvär i
vägdelningsmål och flottningsmål. Befrielsen från dessa mål skulle bereda
departementscheferne en betydlig lättnad till gagn för de öfriga regeringsärenden.

„ Om jag ändock ansett mig icke böra föreslå denna utväg till
målets vinnande, har detta till stor del haft sin grund deri att, så vidt
jag kunnat finna, den allmänna opinionen icke är benägen för en sådan
anordning. Man önskar fortfarande kunna »gå till kungs» med sina
besvär i administrativa mål.

Dessutom torde inrättandet af en sådan regeringsrätt under alla
förhållanden åtminstone icke komma att medföra mindre kostnader än
den organisation, om hvilken jag nu väckt förslag.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21

Det lärer icke nu vara den rätta tidpunkten att framlägga förslag
till stat för det ifrågasatta nya jordbruksdepartementet, men jag tror
mig beträffande de erforderliga beloppen böra framhålla att, med beräkning
efter nuvarande aflöningsgrunder, kostnaden för departementets
personal, ålderstillägg icke medtagna, torde komma att uppgå till:

aflöning för departementschefen...................................... kronor 17,000: —

» » expeditionschefen....................................... » 7,500: —

)» » två byråchefer................................................ » 12,800: —

» » två kanslisekreterare.................................... » 8,000: —

» » en registrator .............................................. » 4,000: —

» » två vaktmästare........................................... » 1,900: —

» » amanuenser, vikariatsersättning och ren skrifning

in. m........................................ » 12,000: —

eller tillsammans kronor 63,200: —

hvarförutom å det nya departementets hufvudtitel lärer böra uppföras
ett anslag till extra utgifter af omkring 10,000 kronor.

Jag kan icke ställa i utsigt, att några afsevärda besparingar å andra
håll skulle kunna göras af beskaffenhet att minska den totala utgiften.
Då förändrad departementsindelning senast var i fråga, föreslogs
visserligen, att eu kanslisekreferaretjenst skulle indragas inom hvardera
af civil- och ecklesiastikdepartementen. Men efter samråd med chefen
för sistnämnda departement måste jag förklara, att med hänsyn till
den allmänna ökningen i göromålen en sådan indragning numera icke
lämpligen kan vidtagas å någotdera stället.

Huruvida någon besparing skulle kunna vinnas genom förändrad
organisation i öfrigt af Statsrådet, tillkommer icke mig att i första hand
beröra, utan lärer undersökningen härom tillkomma chefen för justitiedepartementet,
till hvilken för sådant ändamål torde böra öfverlemnas
det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga
betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementens
förening till ett departement.»

Uppå tillstyrkan af statsrådet behagade Hans
Maj:t Konungen förordna, att utdrag af detta protokoll
skulle öfverlemnas till justitiedepartementet.

In fidem:

J. Björnström.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartement,särenden) hållet
inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott fredagen den 27 januari 1899

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,
friherre Rappe,

Annerstedt,
von Krusenstjerna,

Claéson,

Dyrssen.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anförde i
underdånighet:

»Till justitiedepartementet hafva på Eders Kongl. Maj:ts nådiga
befallning öfverlemnats dels utdrag af protokollet öfver civilärenden för
den 3 sistlidne december, innehållande yttrande af chefen för civildepartementet
angående inrättande af ett nytt statsdepartement, dels
det af särskilda komiterade den 17 december 1895 afgifna underdåniga
betänkande med förslag i fråga om landtförsvars- och sjöförsvardepartementens
förening till ett departement.

Genom hvad sålunda i detta ärende redan förekommit får behofvet
af ett nytt statsdepartement anses utredt, och det tillkommer mig att
föreslå de ändringar i grundlag, som för ändamålet erfordras. Det

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

lärer dervid böra undersökas, huruvida införandet af ett nytt statsdepartement
skulle kunna ske, utan att statsrådens antal ökades utöfver
hvad i regeringsformen bestämmes.

För vinnande af detta mål föreslog Eders Kongl. Maj:t såväl vid
riksdagen år 1868 som vid 1885 års riksdag en minskning i de konsultativa
statsrådens antal från tre till två. Vid aflåtandet af propositionen
till sistnämnda riksdag uttalade dåvarande statsministern, att en
minskning af de konsultativa statsråden, äfven efter statsministersembetets
införande, skulle kunna ega rum utan någon egentlig olägenhet;
ty ehuru det väl skulle emellanåt inträffa, att det ena konsultativa statsrådet
tillika vore statsminister, vore dock i sådant fall statsministern
befriad från befattningen med vården af något särskildt departement
och således oförhindrad att åt samtliga departementens verksamhet egna
den odelade uppmärksamhet och den kontroll, som ligger i institutionen
af konsultativa statsråd.

Emellertid har den erfarenhet, som efter år 1885 vunnits, till fullo
ådagalagt, ej mindre att statsministern i regeln innehaft ett konsultativt
statsrådsembete och endast undantagsvis varit chef för ett departement,
än ock att de politiska uppgifter och åligganden, hvilka medfölja
statsministersembetet, upptaga innehafvarens tid och krafter i den omfattning,
att han under vissa delar af året endast undantagsvis kan
egna den ständiga och odelade uppmärksamhet och kontroll åt föredragningen
af de rent administrativa målen, som eljest kräfves af innehafvare
utaf ett konsultativt statsrådsembete.

I följd häraf komme utan tvifvel en nedsättning i de konsultativa
statsrådens antal från tre till två att medföra, att icke sällan t. ex. de
administrativa besvärsmål, hvilka icke hafva någon politisk betydelse,
bereddes till föredragning allenast i närvaro af ett konsultativt statsråd
jemte departementschefen. Huru otillfredsställande en dylik anordning
vore i fråga om beredningen af de ofta särdeles grannlaga administrativa
ärenden, hvilka förekomma till afgörande i statsrådet, framhölls
med mycken kraft under förslagets behandling vid 1888 års riksdag af
förutvarande ledamöter i statsrådet, och denna uppfattning bidrog utan
tvifvel i väsentlig mån till det då föreliggande förslagets fall.

Vid angifna förhållande och då, på sätt ock blifvit af chefen för
civildepartementet framhållet, ett förslag till de administrativa besvärsmålens
öfverflyttande från statsrådet till en särskild regeringsrätt för
närvarande lärer sakna stöd i den allmänna meningen, synes nu icke
böra ifrågasättas någon inskränkning i de konsultativa statsrådens antal.

Kong],. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Den af pluraliteten inom förenämnda komité för utredning af frågan
om förening af försvarsdepartementen förordade sammanslagning af
landt- och sjöförsvarsdepartementen skulle, derest den lämpligen kunde
låta sig genomföras, bereda utväg att utan ökning af statsrådens antal
inrätta ett nytt departement. Men för möjligheten af en sådan förening
synes mig förutsättas den jemväl af komiterades flertal förordade anordning,
att den beredning och föredragning af kommandomål, som nu
aligger departementschefen, skulle öfverlemnas åt särskilda föredragande
för dylika mål, en för hären och en för flottan. Dessa nya embetsmän
skulle då hafva till sin hufvuduppgift hvad som intill 1840 tillhörde
de tjenstgörande generaladjutanterna — att föredraga kommandomålen

— och derutöfver skulle de enligt komiténs tanke hafva att hvar på
sitt område hos regeringen representera den speciel militära fackkunskapen,
dock i sådant hänseende försvarsministern underordnade.

Utan en sådan särskild chef för personalen och representant för
den militära fackkunskapen inom de båda vapnen — armén och flottan

— torde nemligen hvardera vapnet anse sig sakna tillräcklig säkerhet
att nödig hänsyn skulle tagas till detta vapen, då den gemensamma
försvarsministern tillhörde det andra vapnet, och bådadera vapnen anse,
att under en civil försvarsminister de rent militära intressena icke skulle
blifva tillräckligt tillgodosedda.

Föreningen af försvarsdepartementen komme följaktligen att föra
med sig en återgång till den anordning, som i fråga om kommandomålen
var gällande före införandet af 1840 års förändrade statsrådsorganisation.
Då efter 1809 styrelseverkens omorganisation blef föremål
för behandling och utredning, gjorde sig emellertid den uppfattning
snart gällande, att olägenheterna af krigsförvaltningens söndring i högsta
instans emellan en generaladjutant, hvilken innehade personalbefälet,
och en ledamot åt statsrådet, hvilken i öfrigt utöfvade högsta chefskapet,
vore ögonskenlig, då en sådan delning emellan särskilda organer icke
kunde ske utan att antingen åstadkomma kollisioner och förlama begges
verksamhet eller ock göra den ena i verkligheten osjelfständig i förhållande
till den andra. Såsom en bland de vigtigaste förbättringar,
som 1840 års omorganisation af statsrådet förde med sig, räknades
derföre af dem, Indika egt kännedom om förutvarande förhållanden,
att kommandomålen öfverflyttats på cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen.

Att en återgång till generaladjutanter såsom särskilda föredragande
för kommandomål skulle numera visa sig mera tillfredsställande än hvad

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 15

erfarenheten för tiden före 1840 vitsordat, derför hafva några särskilda
skäl icke blifvit åberopade.

Men äfven oafsedt nu antydda förhållanden torde sammanslagningen
af de båda försvarsdepartementen icke medföra någon verklig fördel.
Skulle chefen för det gemensamma försvarsdepartementet tillhöra exempel18
armén, ligger det nästan i sakens natur, att han ej kan så tillgodose
flottans intressen som en detta vapens egen chef, och omvändt
om chefen för försvarsdepartementet vore kommen ur flottans leder,
skulle utan tvifvel likartade anmärkningar komma att riktas mot honom
från armén. Och i månget fall torde ett sådant klander ej vara utan
sm befogenhet, då ju en officer — han må vara landt- eller sjöofficer
närmast känner sitt vapen, dess behof och den kraft i det gemensamrna
försvaret det skulle kunna bereda, om detta vapens behof vore
rikligt tillgodosedt. Anmärkningar af enahanda art komme antagligen
än mindre att fattas, om till chef för det gemensamma försvarsdepartementet
utsåges en civil person, äfven om dennes administrativa duglighet
och politiska erfarenhet eljest skulle göra honom dertill lämplig.

Slutligen torde höra erinras, att i de länder, der såväl armé som
flotta finnas, utom i Österrike-Ungern och Norge, landt- och sjöförsvaret
hafva hvar sm särskilda departementschef.

komiterades flertal uppgjorda förslag till sammanslagning
af försvarsdepartementen synes med afseende å hvad sålunda blifvit
anfordt icke böra föranleda någon framställning i sådant syfte till
Riksdagen. . J

Då följaktligen icke något af de hittills framstälda förslagen till
minskning i det nu bestämda autalet af statsrådets ledamöter synes
böra genomföras, lärer jordbruksdepartementets införande i grundlagen
såsom ett särskilt departement böra ske sålunda, att i § 5 regeringsformen
upptages en bestämmelse, att statsrådet skall bestå af elfva
ledamöter, samt i § 6 stadgas, att af statsrådets ledamöter åtta skola
vara departementschefer, hvarjemte i sistnämnda § det nya departementet
införes näst efter civildepartementet.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att antaga följande ändrade lydelse af §8 5 och 6 i
regeringsformen, nemligen

§ 5.

Statsrådet skall bestå af elfva ledamöter, bland hvilka Konungen
utnämne en att vara statsminister och statsrådets främste ledamot.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Dessa ega att alla i statsrådet förekommande ärenden öfvervara. Ej
må fader och son eller bröder på en gång vara ledamöter af statsrådet.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola åtta vara chefer och föredragande,
hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikes ärendena för utrikesdepartementet;
en chef för justitiedepartementet;

en för landtförsvarsdepartementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för armén;

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,
bestämmes af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga. . , , 0 , f

Bland de tre statsråden utan departement hora minst tva hat va

förvaltat civil beställning.»

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen-Regenten i nåder förordna, att det
anmälda förslaget skulle till Riksdagens pröfning i
grundlagsenlig ordning framläggas medelst nådig proposition,
af den lydelse bilagan litt. A. vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Au g. von Hartmansdorff.

Stockholm, K. L. Beckman» Boktr., 1899.