Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20 (Proposition 1893:20)

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.

N:o 20.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående ändrad
lydelse af 4 och 11 §§ af förordningen angående patent;
gifven Stockholms slott den 10 februari 1893.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver civilärenden för
denna dag vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens yttrande öfver
bilagda förslag till förordning angående ändrad lydelse af 4 och 11 §§
af förordningen angående patent den 16 maj 1884.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förhlifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S € A Ii,

V. L. Groll.

Bill., till lliksd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 11 Haft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse af 4 och 11 §§ af förordningen
angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas att 4 och 11 §§ af förordningen angående
patent den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §-

1 mom. Den, som vill erhålla patent, skall till patentmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan samt dervid
foga

beskrifning i två exemplar öfver uppfinningen och

de ritningar, som erfordras för att tydliggöra beskrifningen, jemväl
i två exemplar, äfvensom, der sådant behöfves, modeller, varuprof
och dylikt.

Ansökningen skall innehålla uppgift om sökandens namn, yrke och
postadress samt uppfinningens benämning.

Beskrifningen skall vara så tydlig och fullständig, att sakkunnig
person bör kunna med ledning deraf utöfva uppfinningen. Deri skall
bestämdt angifvas hvad sökanden anser vara det nya i uppfinningen.

År sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen jemväl
fullmakt för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad patentet
angår för honom svara.

Sökes patent å flera uppfinningar, varde särskilda ansökningshandlingar
för hvardera ingifna.

2 inom. Uppgifver sökanden annan såsom uppfinnare, skall sökanden
förete handling, som visar, att han är dennes rättsinnehafvare.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

3 mom. Derjemte åligge sökanden att bifoga den i 11 § stadgade
afgift af tjugu kronor.

11 §•

Vid hvarje ansökning om patent inbetalas till patentmyndigheten,
efter ty i 4 § sägs, tjugu kronor.

För beviljadt patent, med undantag af tilläggspatent, erlägges derjemte
af patenthafvaren till patentmyndigheten en årlig afgift, utgörande
för hvarje af det andra, det tredje, det fjerde och det femte
patentåret tjugufem kronor, för hvarje af de fem följande åren femtio
kronor och för hvarje af de fem sista åren sjuttiofem kronor. Afgiften,
som må i betaldt bref insändas, skall för hvarje patentår erläggas
före det årets början, vid påföljd att afgiften för samma år höjes med
en femtedel. Fullgöres ej sedermera inbetalning af den förhöjda afgiften
inom nittio dagar efter patentårets början, vare det erhålina patentet
förfallet.

Patenthafvare vare ej pligtig att utöfver nämnda afgifter vidkännas
kostnad för kungörelser om patentet eller för beskrifningens offentliggörande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1894; dock att, om
patentansökning, som derförut till patentmyndigheten inkommit, men ej
blifvit slutligen afgjord, förfaller eller afslås, sökanden eger återbekomma
hälften af den afgift, han vid ansökningen betalt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Utdrag

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott den 10 febru -

ari 1893.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

friherre Rappe och
Christerson.

l:o.

Departementschefen statsrådet Groll yttrade:

Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift har svenska uppfinnare
föreningen anhållit dels om vidtagande af åtgärder för minskande
af de kostnader, en patentsökande hade att vidkännas för erhållande af
patent, dels ock om utsträckning af den tid, inom hvilken patenthafvare
hade att bringa patenterad uppfinning till utöfning inom riket;
i anledning hvaraf infordrade underdåniga utlåtanden afgifvits dels den
9 september 1891 af patentbyrån, dels den 29 oktober samma år af
tekniska högskolan, dels ock den 1 mars 1892 af kommerskollegium,
hvars utlåtande till civildepartementet inkom den 17 i samma månad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Då ärendet sålunda först efter medlet af mars månad sistlidna år förelåg
i det skick, att detsamma kunde inom departementet undergå beredning
för att underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning, ansåg jag mig icke
böra ifrågasätta att till nämnda års lagtima riksdag skulle aflåtas någon
framställning i ämnet, men anhåller att nu, sedan t. f. chefen för patentbyrån
den 8 innevarande månad inkommit med eu promemoria, grundad
bland annat på byråns förhållanden under år 1892, få inför Eders Kongl.
Maj:t anmäla ärendet.

Sedan departementschefen redogjort för hvad handlingarna i ärendet
innehöllo i afseende å den senare af de i uppfinnareföreningens skrift
berörda frågor och dervid förmält sig icke anse skäl förefinnas att för
närvarande, och innan någon längre tids erfarenhet vunnits rörande
verkningarna af nu gällande bestämmelser om det s. k. utöfningstvanget,
tillstyrka någon förändring i hvad derutinnan nu vore stadgadt, yttrade
departementschefen vidare:

Enligt 4 och 11 §§ af förordningen angående patent den 16 maj
1884 skall patentsökande vid ansökningen inbetala till patent-myndigheten
50 kronor, hvaraf dock halfva beloppet återbekommes, ifall ansökningen
förfaller eller afslås. Beviljas patentet, skall dessutom för
patentbrefvet erläggas stämpelafgift, som tillförene utgick med 25
kronor, men som numera enligt nådiga kungörelsen den 16 oktober
1891 är bestämd till 10 kronor. För bevilja^- patent, med undantag
af tilläggspatent, erlägger patenthafvaren vidare en årlig afgift, som
för hvarje af det andra, tredje, fjerde och femte patentåret utgör 25
kronor, för hvarje af de fem följande åren 50 kronor och för hvarje
af de fem sista patentåren 75 kronor.

Till stöd för förslaget om minskande af kostnaderna för ett patents
erhållande anför uppfinnareföreningen — med erinran att de afgifter,
som en uppfinnare måste erlägga för att erhålla ett svenskt patent och
vidmakthålla detsamma under de 15 år, hvarunder förordningen angående
patent medgåfve patenträtt, uppginge till sammanlagdt 800 kr. (hvilket
belopp dock numera genom stämpelafgiftens nedsättande till 10 kronor,
minskats till 785 kronor) — att det icke vore lämpligt och välbetänkt
att så tungt belasta uppfinnareverksamheten i ett relativt så litet industriland
som Sverige och derigenom än ytterligare försvaga dess ställning
i förhållande till andra länder. Icke nog med att nämnda kostnad
vore hög, utan den vore äfven delvis särdeles olämpligt fördelad öfver
patenttiden. Genom att förlägga de lägsta årsafgifterna till de första
åren af patenttiden, då uppfinnaren i allmänhet icke droge någon vinst
af sitt patent, hade man visserligen åsyftat att bereda honom eu lätt -

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

nåd. Men denna lättnad komme honom icke till godo, förrän han redan
måst för patentets erhållande vidkännas en kostnad, som, inbegripet
stämpelafgiften, vore lika stor som kostnaden under ett af de sista
patentåren. Om vidare toges i betraktande att uppfinnaren i bästa fall
först under de sista patentåren åtnjöte inkomster från en under en följd
af år tekniskt och kommercielt utarbetad uppfinning, men vid patentets
uttagande ännu icke haft någon som helst inkomst deraf utan endast
omkostnader, så vore olämpligheten af den nuvarande kostnadsfördelningen
lätt insedd, och det vore påtagligt att det välvilliga syftet, att
i början af patenttiden göra uppfinnarens börda lättare, härigenom förfelats.
Detta blefve än mera fallet, om, såsom ofta vore förhållandet,
en patentansöknings behandling toge så lång tid, att patenthafvaren
samtidigt med patentbrefvets utlösning hade att erlägga en eller två
årsafgifter. Ännu kännbarare blefve dessa första patentutgifter för de
många uppfinnare, som för tilläggspatent och nya uppfinningar ofta
inom kort tid maste utbetala flere afgifter. Att dessa dryga första
patentafgifter rent af utestängde en massa obemedlade uppfinnare från
sökande af patent och derigenom minskade uppfinnareverksamheten
inom landet, vore tydligt.

För att minska de afgifter, som vore förenade med erhållande af
patent, borde först och främst stämpelafgiften å patentbref helt och
hållet borttagas. Men vidare borde den nu föreskrifna inbetalningen vid
patentansökningen nedsättas från 50 kronor till 30 kronor eller samma
belopp, som erlades i Norge, dock utan återbetalning i händelse ansökningen
afsloges.

I sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har patentbyrån till
en början erinrat att t. f. byråchefen i patentbyrån uti en år i889 afgifven
underdånig berättelse angående byråns verksamhet åren 1885
—1888 framhållit önskvärdheten af att patentkostnaderna måtte successivt
nedsättas, i den mån byråns ekonomiska ställning det medgåfve.

I denna berättelse yttrade t. f. byråchefen, efter erinran att det belopp,
som skulle vid sökandet af patent inbetalas, tillika med stämpelafgiften
för patentbrefvet då utgjorde tillhopa 75 kronor, följande:

»Att redan denna summa af 75 kronor för mången uppfinnare utgör
ett oöfverstigligt. hinder för förvärfvande af patent, har jag flere gånger
haft tillfälle att bevittna. Likväl stannar sällan kostnaden vid detta
belopp. . I följd af de fordringar, hvilka numera måste ställas på patentbeskrifningen
och de vid densamma fogade ritningarna, är det i allmänhet
för sökandene nödvändigt att anlita en sakkunnig patentagents
biträde. Kostnaden ökas härigenom så, att densamma i medeltal torde

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

uppgå till omkring 120 kronor. Härtill kommer ytterligare att, såsom
förut blifvit antydt, patentansökningens behandling ofta kan taga så
lång tid, att patenthafvaren samtidigt med patentbrefvets utlösande har
att erlägga första årsafgiften å 25 kronor, stundom äfven den andra.
Slutligen måste äfven ihågkommas att uppfinnarne vanligen ej genast
finna den bästa lösningen af det problem, de föresatt sig. För att
icke förekommas af andra uppfinnare, måste de i sådana fall söka det
ena patentet efter det andra, och ofta finnas hos patentmyndigheten
samtidigt flera ansökningar från samma person afseende successiva modifikationer
och förbättringar af en och samma uppfinning. Härigenom
kommer naturligtvis paten t-afgiften att kännas ännu drygare. Då alla
dessa utgifter drabba uppfinnaren, innan han skördat någon vinst af
sitt patent, och nästan samtidigt med att han måst vidkännas betydande
uppoffringar af tid och penningar för uppfinningens utarbetande, blifva
de för honom synnerligen betungande.

Denna höga beskattning vid patenttidens början återverkar utan
tvifvel hämmande särskild! på det inhemska uppfinnarearbetet och derigenom
medelbart på den svenska industriens utveckling. Derest några
mera afsevärda resultat skola genom uppfinnandet vinnas, måste nemligen
detsamma alltid, åtminstone i viss mån, bedrifvas yrkesmässigt.
Då man här i landet ännu icke allmänt kommit till insigt derom, att
tillvaron af en inhemsk stam af intelligente, kunnige och arbetsamme
uppfinnare är det förnämsta och oeftergifligaste vilkoret för en sjelfständig
industriel utveckling af någon betydenhet, samt att uppfinnareväsendet
på grund häraf förtjenar att på allt sätt så väl med enskilda
som allmänna medel uppmuntras, är det oftast endast genom förvärfvande
af en patenträttighet, hvilken med fördel kan afyttras till någon
industriidkare, som nybegynnaren sättes i stånd att egna sig åt fortsatta
studier och experiment. De höga patentkostnaderna hämma derför
uppfinnarearbetet genom att för teknici i allmänhet försvåra möjligheten
att med energi egna sig åt uppfinnareyrket. Men de verka äfven
skadligt på andra sätt, livilka äro af icke mindre betydelse.

Bland de industriela uppfinningarna intaga de af yrkesarbetare
gjorda en alldeles särskild ställning. Man spårar lätt dessa uppfinningars
tillkomst. De hänföra sig oftast till något verktyg, någon maskin
eller anordning, hvarmed arbetaren i sitt yrke särskild! haft att syssla,
och gå gemenligen ut på att genom någon detaljförbättring inbespara
arbetskraft. Oafsedt det tekniska värde detta uppfirmarearbete onekligen
i många fall besitter, spelar detsamma en synnerligen vigtig rol
såsom egnadt att höja arbetsklassens ställning så väl i ekonomiskt som

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

intellektuel afseende. Bland svenske patentsökande förekomma emellertid
ytterst få yrkesarbetare; och att anledningen härtill i främsta rummet
är att söka i de höga patentkostnaderna, derom vittna bland annat
de talrika förfrågningar, som från arbetare inkomma till patentbyrån
angående dessa kostnaders belopp, och hvilka förfrågningar ytterst sällan
efterföljas af någon patentansökning. Men äfven på ett tredje sätt
verka de höga patentkostnaderna hämmande på uppfinnarearbetet. Hvarje
patent af principielt värde verkar i förvånansvärd grad stimulerande
till framkallande af uppfinningar inom samma område. Ett studium af
patentbyråns sakregister är i detta afseende mycket upplysande. Man
skall der lätt påträffa ett flertal svenska uppfinningar af likartad beskaffenhet,
å hvilka patent sökts af olika personer inom jemförelsevis
mycket kort tid, och nästan i hvartenda fall skall man kunna påvisa
att dessa uppfinningar kallats till lif uteslutande genom det först uttagna
patentet, i det att dels uppfinnarnes uppmärksamhet derigenom rigtats
på det problem, som den förste uppfinnaren sökt lösa, dels ock framkallats
en sträfvan att genom nya förbättringar vinna försteg framför
den förste patenthafvaren. Det är på grund häraf min bestämda öfvertygelse
att. ett nedsättande af kostnaderna för patents erhållande skulle
i hög grad fördelaktigt återverka på det inhemska uppfinnarearbetet så
väl genom att bereda ett större antal personer tillfälle att egna sig åt
uppfinnareyrket, som derigenom att, på sätt ofvan angifvits, ett mera
allmänt patenterande af svenska uppfinningar skulle framkalla ett ifrigare
uppfinnarearbete på alla områden. Såsom ett önskningsmål skulle jag
härvid vilja uppställa ett nedsättande af patentafgiften till 25 kronor,
borttagandet af de två första årsafgifterna samt upphäfvandet af stämpelafgiften
å patentbrefvet. Då emellertid patentinstitutionen ansetts böra
underhållas uteslutande af uppfinnande sjelfva, lär väl en så betydande
nedsättning af patent- eller årsafgifterna icke för närvarande kunna
ifrågasättas, utan torde nedsättningen böra ega rum successivt i den
mån patentbyråns ekonomiska ställning det medgifver.»

Efter erinran att Riksdagen år 1891 med anledning af väckt motion
om upphäfvande af stämpelafgiften å patentbref endast beslutit att nedsätta
afgiften från 25 till 10 kronor, samt med förmälan att sålunda
något förslag om ytterligare nedsättning af nämnda afgift icke för närvarande
syntes kunna med hopp om framgång göras, anför patentbyrån
i sitt nu ifrågavarande utlåtande vidare att, derest en ytterligare nedsättning
af patentkostnaderna nu ansåges lämplig, densamma derför syntes böra
genomföras uteslutande genom nedsättning af patentafgifterna. Då emellertid
patentbyråns ekonomi otvifvelaktigt icke ännu medgåfve en så bety -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.

dande och omfattande nedsättning af dessa afgifter som den, hvars genomförande
i ofvan berörda underdåniga berättelse betecknats såsom ett önskningsmål,
syntes nedsättningen nu icke böra afse de så kallade årsafgifterna
utan endast, såsom svenska uppfinnareföreningen ifrågasatt, den första vid
patentansökningens inlemnande utgående afgiften af 50 kronor, hvilken afgift
otvifvelaktigt kändes mest tryckande. Enligt patentbyråns förmenande
läge det dock för öppen dag att en nedsättning af nämnda afgift icke
borde ske med mindre att densamma kunde göras så betydande, att en
verkligt afsevärd lättnad derigenom bereddes de patentsökande. En
mindre nedsättning skulle säkerligen icke i någon nämnvärd mån främja
patentväsendet utan uteslutande resultera i en minskning af patentbyråns
inkomster. Då nu Riksdagen icke velat medgifva upphäfvandet al
stämpelafgiften å patentbref, utan endast nedsatt densamma till tio kronor,
måste följaktligen, för att patentkostnaden i sin helhet skulle kunna
nedsättas till det belopp, som af svenska uppfinnareföreningen betecknats
såsom skäligt och som äfven enligt patentbyråns förmenande måste
anses utgöra den gräns, der någon afsevärd nytta kunde genom nedsättningen
vinnas, den nu till patentbyrån ingående andelen af kostnaden
för patents erhållande, eller den första patentafgiften å femtio kronor,
nedsättas icke, såsom svenska uppfinnareföreningen ifrågasatt, till
trettio utan till tjugu kronor.

Tekniska högskolan har i sitt utlåtande förmält sig i hufvudsak
dela de åsigter rörande patentkostnaderna, som af patentbyrån uttalats.
Visserligen vore patentkostnaderna i några andra länder betydligt större
än i Sverige, och den komité, som år 1878 afgifvit det utlåtande, hvarpå
vår nuvarande patentlagstiftning förnämligast vore grundad, hade föreslagit
dessa kostnader till 1,400 kronor, under det att de i 1884 års
patentförordning vore bestämda till 775 kronor förutom stämpelafgiften.
Men de skäl, som blifvit af nämnda komité i dess utlåtande anförda för
höga patentafgifter — nemligen att patenthafvarne i första hand borde
bidraga till beståndet af den inrättning staten vidmakthölle närmast för
tillgodoseende af deras intressen, samt att den omsorg, staten borde
egna deråt, att öfriga samhällsmedlemmars frihet icke inskränktes genom
patent å uppfinningar, som visat sig värdelösa eller af föga nytta
för industrien, bjöde, att patentafgifterna icke sattes för lågt — syntes
icke påkalla ens så höga afgifter som de nuvarande. En i patentbyråns
utlåtande meddelad utredning rörande byråns ekonomi visade enligt
högskolans åsigt möjligheten af att patentväsendet hos oss kunde utan
statsbidrag upprätthållas, äfven om den första patentafgiften nedsattes
från femtio till tjugo kronor, och äfven denna afgift syntes vara tillBih.
till Biksd. Vrot. 1803. 1 Samt. 1 A JA. 11 Höft. it

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

räckligt hög för att tillbakahålla patentansökningar för värdelösa uppfinningar,
så vidt detta kunde ske genom patentafgiften, i synnerhet
om denna, såsom af uppfinnareföreningen och patentbyrån föreslagits,
icke återbetalades i händelse ansökningen afslogesdt Nedsättningen i
patentkostnaden från 775 till 745 kronor, oberäknad! stämpelafgiften,
kunde väl synas alltför obetydlig för att kunna utöfva något verksamt
inflytande, men då den inträdde redan vid början af patenttiden, borde
den vara af väsentligt gagn för mindre bemedlade uppfinnare, hvilka
sedermera kunde genom försäljning af sitt patent förskaffa sig fördel,
så framt de icke sjelfva kunde utöfva uppfinningen. Åtskilliga af de
förnämsta uppfinningarna vore gjorda af arbetare och det syntes i flere
hänseenden gagnande att underlätta dessas deltagande i uppfinnareverksamheten,
såsom ock patentbyrån framhållit. Tekniska högskolan ansåge
sig derföre böra tillstyrka nådigt bifall till patentbyråns framställning
rörande patentafgiftens nedsättning.

Jemväl kommerskollegium har, på de af patentbyrån anförda skäl,
tillstyrkt att den afgift, som jemlikt 11 § af patentförordningen skall
vid hvarje ansökning om patent till patentmyndigheten inbetalas, måtte
nedsättas till 20 kronor, dock att i sådant fall patentsökande icke borde
ega återfå något af afgiften, derest ansökningen förfölle eller afsloges.

I ofvanberörda promemoria har slutligen t. f. chefen för patentbyrån
meddelat att — för att utröna i hvad män en nedsättning i den
nuvarande afgiften för erhållande af patent kunde, utan fara för
byråns ekonomi, genomföras från och med ingången af år 1894 —
inom byrån verkstälts en approximativ beräkning af byråns sannolika
inkomster och utgifter nämnda år för den händelse den nu med 50
kronor utgående afgiften vid sökande af patent nedsattes till 20 kronor.
En öfversigt af såväl nämnda beräknings resultat med afseende å hvarje
särskild utgifts- och inkomstpost som ock byråns utgifter och inkomster
åren 1885 —1892 innehålles i följande i promemorian intagna tabeller:

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.

Tabell A.

Patentbyråns utgifter.

	1885.	1886.	1887.	1888.	1889.	1890.	1891.	1892.	Beräknadt 1894.
Återställa patent- och regi-streringsafgifter .........	2,735.oo	3,660.oo	3,710.oo	4,805.oo	6,360. o o	6,560.oo	6,545.oo	6,895.oo	1,000
Aflöningar och arfvoden...	21,084.73	28,909.7 2	28,902.50	29,107.50	29,246.50	33,634.91	34,487.49	37,148.57	40,200
Renskrifning, skrif- o. rit-materialier o. porton m. m.	2,934.28	3,859.65	3,122.54	4,193.39	3,950.7 6	3,006.56	2,960.55	3,402.82	3,600
Publikationer ...............	14,971 27	18,274.89	18,092.60	21,544.6 3	23,283.23	28,110.53	25,952.81	29,540.50	36,300
Bibliotek, arkiv, inventarier	5,815.48	3,561.95	2,720.44	3,468.74	2,309.60	3,006.07	3,324.78	3,189.49	3,600
Ved, lyshållning, renhåll-ning o. städning.........	440.05	613.58	828.03	915.15	804.70	1,326.68	l,835.oo	1,737.85	1,900
Hyra ...........................	—	—	—	—	—	2,000.oo	4,OOO.oo	4,000.oo	4,000
Resor och hyrån i Bern..	935.18	3,864.19	1,660.40	1,505.98	2,034.52	3,216.68	1,509.12	1,510.17	1,500
Flyttnings- och organisa-tionskostnader...... .....	5,103.35	3,986.05	465.51	438,55		2,529.98
Summa	54,019.34	66,730.03	59,502.08	65,978.94	67,989.31	83,391.41	80,614.7 5	87,424.40	92,100

Tabell B.

Patentbyråns inkomster.

	1885.	1886.	1887.	1888.	1889.	1890.	1891.	1892.	Beräknadt 1894.
Afgifter för patentansök-ningar .....................	34,850.00	29,950.oo	32,900.o o	39,950.oo	41,700.o o	43,450.oo	46,850.oo	49,900.oo	26,000
Årsafgifter för patent.....	500.oo	10,705.o o	18,845 o o	25,105.00	29,845.oo	37,985.oo	45,340.oo	49,875.oo	62,000
Försålda patentbeskrifnin-gar...........................		1,758.93	1,413.50	1,595.75	l,200.oo	1,793.25	776.25	1,903.75	1,800
Varumärkesregistrering....	58,120.oo	10,440.oo	8,080. oo	8,280.oo	6,760.00	8,680.oo	8,360.oo	8,000.oo	8,000
Diverse (ränta m. m.).....	580. oo	567.82	—	173.12	188.91	1,426.67	544,31	—	—
Summa	94,050.oo	53,421.7 5	61,238.50	75,103.87	79,693.91	93,334.92	101,870.66	109,678.75	97,800

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Vidare anföres i promemorian:

»Såsom af tab. A inliemtas uppgingo byråns utgifter för aflöningar
och arvoden år 1892 till 37,148 kronor 57 öre. I denna utgiftspost
torde för år 1894 ingen annan ökning blifva behöflig än den, som blir
en följd af att en å två nya biträdande ingeniörer behöfva anställas,
livil ket torde blifva nödvändigt på grund af det ökade antal patentansökningar,
som, enligt hvad nedan visas, är att förvänta. Deras sammanlagda
arvoden uppgå till 3,000 kronor, hvadan byråns utgifter i
afiöninqar och arvoden för år 1894 torde komma att uppnå till ungefär
40,200 kronor.

Kostnaden för renskrifning, skrif- och ritmaterialier samt porton bar,
med obetydliga variationer, under de senaste fem åren uppgått till i medeltal
3,500 kronor, hvilken summa icke ens uppnåddes under senast
tilländagångna år, hvarför denna utgiftspost för 1894 icke torde behöfva
väsentligt öfverstiga nämnda belopp, utan kunna beräknas till 3,600 kronor.

För patentbyråns publikationer, som i medeltal under de tre senaste
och dyraste åren uppgått till 27,900 kronor, torde, likaledes under
förutsättning af den här nedan beräknade ökning af 30 procent i patentansökningarnes
antal, kostnaden komma att stiga i motsvarande grad
och således för år 1894 uppgå till ungefär 36,300 kronor.

Bibliotek, arkiv och inventarier, som, med undantag endast för byråns
första verksamhetsår eller år 1885, icke något år tagit i anspråk fullt
3,600 kronor och för år 1892 endast kräft en summa af 3,189 kronor
49 öre, torde icke komma att taga i anspråk större ökning i utgifterna
än till det nyssnämnda maximibeloppet af 3,600 kronor.

Kostnaden för ved, lyshållning, renhållning och städning har under
den tid byrån innehaft sin nuvarande lokal ej uppgått till större belopp
än högst 1,835 kronor och visar till och med en minskning af 100
kronor för år 1892 samt torde derför icke komma att förete någon
väsentlig stegring utan kunna för år 1894 beräknas till högst 1,900 kronor.

Hyran för byråns lokal kommer, enligt kontrakt, att för år 1894
utgå med ett oförändradt belopp af 4,000 kronor.

Byråns bidrag till den internationella byrån i Bern torde icke komma
att undergå någon nämnvärd förändring, utan torde såsom hittills kunna
upptagas till 1,500 kronor.

Enär nedsättningen af ansökningskostnaden skulle ske med vilkor,
att då ansökningen afslås eller förfaller sökanden icke är berättigad att
återbekomma någon del af patentafgiften, har bland byråns utgifter för
år 1894 icke upptagits någon utgift för återstälda patentafgifter. Deremot
måste fortfarande upptagas en särskild utgiftspost för återstälda

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 20.

registrering saf gifter och har denna post, som aldra högst uppgått till 920
kronor, men i allmänhet varit vida mindre, ansetts böra upptagas till
i rundt tal högst 1,000 kronor.

På grund häraf kan byråns hela utgiftssumma för år 1894 beräknas
till 92,100 kronor.

Hvad åter beträffar byråns inkomster år 1894, torde först bemärkas,
att en så väsentlig nedsättning i afgifterna, som den nu ifrågasatta,
otvifvelaktigt kommer att medföra en betydlig ökning i ansökningarnes
antal. De hafva sedan mer än trettio år tillbaka nästan oafbrutet år
från år ökats och äro fortfarande stadda i jemnt stigande, såsom synes

af nedanstående tabell	C.	Tabell C.
1885...............	703	1889.........	...... 837
1886..............	604	1890.........	..... 873
1887...............	661	1891.........	...... 941
1888...............	803	1892.........	...... 1,004

Om denna ökning endast fortginge med sin hittillsvarande storlek,
skulle ansökningarnes antal under år 1894 ändock komma att uppgå
till ungefär 1,100. Men det kan med visshet väntas, att, om nedsättning
sker, antalet ansökningar år 1894 skall blifva vida större, och
detta af två skäl. För det första direkt derför att afgiften nedsättes,
hvilket, enligt hvad erfarenheten från andra länder visat, medför förvånansvärda
verkningar i detta hänseende, såsom exempel hvarpå må
anföras att, då ansökningsafgiften för patent i England sänktes till ungefär
Ve af sitt förutvarande belopp, ansökningarnes antal steg från ungefär
6,000 till c:a 17,000 pr år. För det andra derför, att många
uppfinnare, som eljest skulle inlemna! sina ansökningar i slutet af år
1893, komma att uppskjuta dermed till början af år 1894, för att komma
i åtnjutande af den billigare afgiften. Samma företeelse visade sig år
1885, hvars höga ansökningssiffra bland annat beror på, att under januari
och februari månader nämnda år inkommo tillsammans ungefär 100
ansökningar mera än under de följande månaderna. Dessa ansökningar
förskrifva sig synbarligen från sökande, som uppsköto att inlemna sina
ansökningar, emedan de ville komma i åtnjutande af de fördelar, hvilka
den nya patentförordning, som år 1885 trädde i kraft, tillförsäkrade dem.

I betraktande häraf torde det icke vara tvifvelaktigt, att den nämnda
siffran, 1,100, kommer att betydligt öfverskridas, och att antagandet, att
ansökningarnes antal år 1894 skall ytterligare ökas med 200 och således
uppgå till 1,300, ej kan anses gå för högt utan med all sannolik -

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

het skall komina att öfverträffas. Då nu för hvarje ansökan skall erläggas
20 kronor, kommer patentbyrån sannolikt att i ansökning saf gifter
erhålla en inkomst af åtminstone 26,000 kronor.

Byråns inkomster af årsafgifter för patent har beräknats till 62,000
kronor. Under åren 1886 — 89, då i allmänhet endast årsafgifter å 25
kronor inflöto, ökades nemligen summan af influtna årsafgifter i medeltal
årligen med 6,380 kronor. Från och med år 1890, då för de äldsta
af byrån beviljade patenten började erläggas 50 kronors årsafgift, har
ökningen pr år i medeltal utgjort 6,670 kronor. Visserligen har under
sistlidne år denna ökning understigit medeltalet, men detta torde finna
sin fullt tillfredsställande förklaring deri, att ansökningarnes antal under
åren 1886 och 1887 var jemförelsevis litet, hvilket naturligtvis i
en senare period måste hafva till följd en ringare ökning i årsafgifterna
för femåriga patent, som förskrifva sig från de nämnda åren. Den betydliga
ökning i ansökningarnes antal, som inträdde åren 1888 och
1889, bör synbarligen hafva till följd en motsvarande ökning i årsafgifterna
för femåriga patent under åren 1893 och 1894. Det torde derföre
vara fullt befogadt, att under hvardera af dessa år beräkna en ökning
af årsafgifterna med omkring 6,000 kronor, hvadan inkomsten af
årsafgifter för patent under år 1894 skulle komma att med 12,000 kronor
öfverstiga motsvarande inkomstpost under 1892 och alltså uppgå
till i rundt tal 62,000 kronor.

Af försålda patentbeskrifningar och andra publikationer har byrån
haft en inkomst, som, frånsedt den genom en blott bokföringsåtgärd
(förändrad redovisningstid) framkallade och således blott skenbara minskningen
för år 1891, under de senaste åren uppgått till omkring 1,800
kronor, med hvilket belopp denna inkomstpost derför torde kunna uppföras
äfven för år 1894.

Registrering saf gifter för varumärken uppgingo i medeltal för åren
1890—92 till 8,340 kronor, men då de för år 1892 ej öfverstego 8,000
kronor, torde de för år 1894 lämpligen kunna upptagas till endast
samma belopp.

Summan af patentbyråns inkomster för år 1894 skulle alltså, under
förutsättning att den ifrågasatta nedsättningen kommer till stånd, uppgå
till 97,800 kronor och följaktligen öfverstiga utgifterna med 5,700 kronor.

Härvid bör äfven bemärkas, att förnyelse af varumärkesregistreringar
skall ske vid början af år 1895, då ansökningar derom i stort
antal äro att förvänta. Sannolikt är dock, att dylika ansökningar skola
börja att inkomma redan under de sista månaderna af år 1894 och
alltså höja inkomsten af varumärkesregistreringen utöfver det nyss be -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

räknade beloppet, som endast afser alldeles nya anmälningar om registrering.
Detta tillskott i inkomsterna för år 1894 torde kunna beräknas
till omkring 2,000 kronor.

Äfvenså torde det böra beaktas, att om den påräknade stegringen
i patentansökningarnes antal icke inträder, så blir det icke heller behöflig!
att anställa två nya biträdande ingeniörer, och icke heller komma
publikationskostnaderna då att ökas på sätt som här ofvan beräknats.

På grund af det ofvan anförda synes intet hinder möta för att den
nuvarande ansökningsafgiften för patent nedsättes till 20 kronor; så
mycket hellre som, derest mot förmodan de ofvan gjorda beräkningarne
skulle visa sig i något afseende felaktiga, det dock i alla händelser icke
kan blifva fråga om annat än en mindre och tillfällig brist, till hvars
täckande finnas att tillgå öfverskotten å byråns inkomster under föregående
år, hvilka öfverskott, med inräknande af det för år 1892, uppgå
till något öfver 102,000 kronor och som vid ingången af år 1894
otvifvelaktigt komma att hafva ytterligare ökats med omkring 20,000
kronor.»

Genom hvad i detta ärende blifvit anfördt synes mig vara ådagalagd
såväl önskvärdheten af en minskning af den afgift, som patentsökande
enligt 11 § af patentförordningen har att erlägga vid ansökningen
— hvarom jemväl motioner blifvit vid innevarande riksdag
väckta — som ock möjligheten att utan våda för patentbyråns ekonomi
nu nedsätta denna afgift till det af patentbyrån föreslagna belopp utan
rätt för sökande att, i händelse ansökningen förfaller eller afslås, återfå
någon del af det erlagda beloppet. Till ytterligare upplysning i sistnämnda
hänseende anser jag mig böra dels erinra att årsafgiften för
patent ökats från år 1890 till 1892 med 11,890 kronor, dels ock meddela
följande öfversigt.

År	Antal vid årets början i kraft varande patent.	Antal under året beviljade patent.	Summa.	Under året förfallna patent.	Antal under året förfallna patent i pro-cent af antalet patent vid årets början.	Vid årets slut i kraft varande patent.
1885.........	—	206	206	—	—	206
1886.........	206	464	670	44	21,3	626
1887.........	626	520	1,146	156	24,9	990
1888.........	990	494	1,484	235	23,7	1,249 1,424
1889.........	1,249	466	1,715	291	23,3
1890.........	1,424	605	2,029	325	22,8	1,704
1891.........	1,704	706	2,410	443	26,o	1,967 2,152
1892........	1,967	699	2,666	514	26,i

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

För genomförande af den antydda förändringen i afseende å ifrågavarande
afgift erfordras vissa ändringar i 4 och 11 §§ af förordningen
angående patent, och har jag låtit uppgöra förslag till förordning
derom.

Sedan berörda förslag, hvilket finnes detta protokoll bilagdt, härefter
blifvit af departementschefen uppläst, hemstälde departementschefen
att Kong!. Maj:t behagade genom nådig proposition inhemta
Riksdagens yttrande öfver förslaget.

Till denna af Statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna
bifall samt förordnade att nådig proposition i ämnet
skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan till
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beekinan, 1893.