Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 30 (Proposition 1894:30)

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 30,

N:o 30.

Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
ecklesiastik boställsordning; gifven Stockholms slott den
30 november 1893.

Sedan Kongl. Maj:t, efter kyrkomötets hörande, genom proposition
den 7 december 1888 föreslagit Riksdagen att antaga ett utarbetadt förslag
till ecklesiastik boställsordning, men Riksdagen i skrifvelse den 8
maj 1889 tillkännagifvit, att dess Andra Kammare funnit nämnda proposition
icke för det dåvarande böra bifallas, i följd hvaraf frågan om antagande
af den nya ecklesiastika boställsordningen för nämnda riksdag
förfallit; så och efter det Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium, jemlikt
nådig remiss, underdånigst afgifvit utlåtande och utredning rörande
väckt fråga om byggnads- och underhållsskyldighetens vid de ecklesiastika
boställena öfverflyttande till en eller flera för ändamålet bildade kassor
samt vidare infordradt yttrande i skrifvelse den 10 sistlidne oktober afgifvits
af det under året församlade kyrkomötet, vill Kongl. Maj:t, med
öfverlemnande af de i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll,
kammarkollegii ofvannämnda utlåtande och utredning samt kyrkomötets
nyssberörda skrifvelse, föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag till
ecklesiastik boställsordning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

G. F. Gilljam.

Bill. till Rilesd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 15 Häft. (N:o 30.)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 30
november 1893.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson.

2:o

Departementschefen, statsrådet Gilljam anförde i underdånighet:

»Sedan med anledning af särskilda framställningar af Rikets ständer
den 28 januari 1863 och Riksdagen den 10 maj 1876 förslag till förordning
angående presterskapets boställen blifvit af utsedde komiterade till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnadt, öfver hvilket förslag domkapitlen, Stockholms
stads konsistorium, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga
länen, öfverståthållareembetet, domänstyrelsen, kammarkollegium och
högsta domstolen sig yttrat, samt derefter inom ecklesiastikdepartementet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

uppgj°rts ett i vissa hänseenden från de af komiterade föreslagna bestämmelser
afvikande förslag till ecklesiastik boställsordning, infordrade Eders
Kongl. Maj:t det år 1888 församlade kyrkomötets yttrande, huruvida detsamma
medgåfve, att vissa i sistberörda förslag innehållna bestämmelser
måtte varda gällande utan hinder af stadgandena i 4, 9 och 13 punkterna
af presterskapets privilegier den 16 oktober 1723. I skrifvelse den 8
oktober 1888 afgaf kyrkomötet det begärda yttrandet, hvarigenom det
äskade medgifvandet i väsentliga delar lemnades. Tillika anhöll emellertid
kyrkomötet i nämnda skrifvelse, med anledning af en vid mötet i ämnet
väckt motion, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
om och under hvilka vilkor den församling och presterskap åliggande
skyldighet att bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus måtte
kunna öfverflyttas till en eller flera för ändamålet bildade kassor, samt
derefter vidtaga de åtgärder, hvartill en dylik utredning kunde föranleda.

Vid underdånig föredragning den 7 december 1888 af kyrkomötets
berörda skrifvelse beslöt Eders Kongl. Maj:t dels att till 1889 års Riksdag
aflåta nådig proposition om antagande af förslaget till ecklesiastik boställsordning,
dels ock att i sammanhang dermed anbefalla kammarkollegium
att, efter vederbörandes hörande, verkställa omförmälda utredning samt
med underdånigt utlåtande i ärendet till Eders Kongl. Maj:t inkomma.

I skrifvelse den 8 maj 1889 tillkännagaf Riksdagen, att Andra Kammaren
funnit den omförmälda propositionen icke för det dåvarande böra
bifallas, och att i följd deraf frågan om antagande af den nya ecklesiastika
boställsordningen för nämnda riksdag förfallit. Till fullgörande af den
erhållna nådiga befallningen afgaf härefter kammarkollegium, sedan Eders
Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande och stiftskonsistorierna samt
jemväl delvis presterskap och församlingar sig i ärendet yttrat, eget underdånigt
utlåtande den 5 sistlidne maj, innefattande den anbefalda utredningen.
Af denna utredning framgick, att de utvägar, som kunna anlitas
för åstadkommande af en eller flere fonder för öfvertagande af den församling
och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla
de ecklesiastika boställenas hus, skulle medföra icke blott ett oskäligt
betungande af presterskapet, utan ock synnerligen stora praktiska svårigheter,
framför allt genom byggnadskostnadernas oskäliga uppdrifvande.

Vid underdånig föredragning den 17 sistlidne juni af ärendet, i det
skick det sålunda kommit, ansåg Eders Kongl. Maj:t byggnadstungans
öfverflyttande på fonder, såsom af kyrkomötet ifrågasatts, icke kunna genomföras
och beslöt att för det under året sammanträdande kyrkomötet å nyo
framlägga ifrågavarande förslag till ecklesiastik boställsordning för inbuntande
af detta kyrkomötes yttrande, huruvida kyrkomötet fortfarande med -

4 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 30.

gåfve, att hinder icke förefunnes i 1723 års privilegier för de ifrågastälda
stadgandena.

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne oktober har kyrkomötet utlåtit
sig i anledning af Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning. Af
denna skrifvelse inhemtas, att kyrkomötet icke funnit något skäl att frånträda
det förut i denna fråga fattade beslut. Men kyrkomötet har hyst
tvekan, om stadgandet i 32 § 2 mom. af förslaget icke kunde lämpligare
afmattas. Detta stadgande syntes hafva sin egentliga betydelse i fråga om
boställen förenade med jordbruk och vara föreslaget företrädesvis med afseende
å sådana. Laga tillträdestid vid hemman å landet vore den 14
mars. Och då man nu icke ansett sig böra följa allmänna lagens bestämmelse
om skyldighet för landbo att vid kyndelsmessotid inrymma tillträdaren
halfva husen — en bestämmelse, som sällan torde tillämpas —
kunde det ifrågasättas, om skäl funnes att låta tillträdarens rätt till andel
i husen inträda förr än den 14 mars. Derjemte liölle kyrkomötet före,
att, då eu tillträdande prestman ju i regeln flyttade till den församling,
hvari -han fått anställning, först då hans tjenstgöring der skulle börja, i
allmänhet den 1 maj, något behol af andel i sjelfva sätesbyggningen icke
för honom funnes före den dagen. Kyrkomötet hade derför ansett sig
höra lemna sitt medgifvande i den form, att hinder ej mötte för Eders
Kongl. Maj:t att, derest så funnes lämpligt, i förslaget vidtaga nu antydda
jemkningar.

I öfverensstämmelse dermed har kyrkomötet för den skull medgifvit:
under förutsättning att någon ändring i 14 § och 67 § 2 mom. uti
förevarande förslag till boställsordning icke utan kyrkomötets samtycke
kommer att ega rum — att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier
den 16 oktober 1723 i 4:de punkten innehålla, stadgandet i 14 § angående
fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen
på landet må varda gällande;

att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober
1723 i 9:de punkten innehålla, de i 23 § föreslagna stadganden, såvidt
de afse anläggande af torp å boställe, må varda gällande; och

att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober
1723 i 13:de punkten innehålla, stadgandet i 32 § om rätt för tillträdare
att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen må varda gällande;

med förklarande tillika, att detta medgifvande icke utgör hinder för
sådan affattning af 32 § 2 inom., att afträdares inrymningsskyldighet skall
vidtaga först den 14 mars samt ej afse boställes sätesbyggning.

Att den till 1889 års Riksdag i ämnet framlagda proposition icke
vann Andra kammarens bifall torde hafva berott på den då förefintliga

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

förhoppningen, att skyldigheten att bygga och underhålla de ecklesiastika
boställenas hus skulle kunna öfverflyttas till en eller flera för ändamålet
bildade kassor. Genom kammarkollegii sedermera verkstälda utredning
tillintetgjordes emellertid denna förhoppning.

Vid sådant förhållande synes mig anledning förefinnas till det antagande,
att, derest ny proposition i ämnet aflåtes, utgången skall varda en
annan och den öfvertygelse göra sig gällande i Riksdagens båda kamrar,
att den omfattande och invecklade frågan, som nu i öfver trettio år stått
på dagordningen, icke kan lösas på bättre sätt än som angifves i det
genom den förra propositionen framlagda förslag, med den obetydliga
ändring, som skäligen påkallas af kyrkomötets ofvanberörda erinran i fråga
om förslagets 32 § 2 mom.

Anslutande mig till det yttrande, som den 7 december 1888 af dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet inför Eders Kongl. Maj:t i
ärendet afgafs, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta proposition om antagande af ifrågavarande
förslag till ecklesiastik boställsordning med nyssberörda ändring.»

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till hvad departementschefen
sålunda hemstält.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad
departementschefen hemstält; och skulle proposition till
Riksdagen aflåtas med den lydelse bilagan A vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo:

C. E. Blom.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Förslag

till

Ecklesiastik boställsordning.

Med ändring af hvad 26 kap. 2 § byggningabalken och särskilda författningar
innehålla häremot stridande förordnas som följer:

I Kap.

Om hvad med boställen förstås och särskilda slag af desamma.

1 §•

1. Såsom boställen anses i denna boställsordning alla de hemman
och lägenheter, som äro anslagne till bostad eller aflöning åt biskopar,
kyrkoherdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter eller
till prestenkesäten, äfvensom de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst
ingår till presterlig löneregleringsfond.

2. Boställen, som äro afsedda till löntagares bostad, kallas i denna
författning bostadsboställen; och må för hvarje presterlig befattning endast
ett boställe såsom bostadsboställe anses. Öfriga boställen kallas -löningsboställen.

2 §•

Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar
första klassen: bostadsboställen för biskopar;
andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och

tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och
pastoratsadjunkter.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 30.

II Kap.

Om laga hus.

3 §•

•

Å bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet och i stad skola,
der ej enligt 5 § undantag medgifves, finnas följande laga hus: 1) sätesbyggning,
2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod, 6) hemlighus,
7) drängstuga, 8) vagnshus, 9) spanmålsbod, 10) redskapshus,
11) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller, å mindre boställen, i fähuset anbringad
särskild fårkätte, 14) svinhus och 15) en eller flera lador samt loge
eller logar efter behofvet, hvarjemte, der sådant nödigt pröfvas, å dessa
boställen må såsom laga hus ytterligare föreskrifvas: källare för rotfrukter
samt en brunn för hushållet och en för ladugården.

4 §.

Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad skola, der ej enligt
5 § undantag medgifves, vara försedda med dessa laga hus: l) sätesbyggning,
2) visthus, 3) hushållskällare, 4) brygghus, 5) vedbod och 6)
hemlighus, äfvensom 7) drängstuga, 8) stall och 9) vagnshus, de tre sistnämnda
husen dock å andi’a och tredje klassernas bostadsboställen endast
i det fall att boställshafvaren för tjensteresor behöfver hålla häst och åkdon.
Erfordras å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än nu sagdt är, må
efter omständigheterna föreskrifvas ytterligare något eller några af de i 3
§ omförmälda hus.

5 §■

1. Der, i följd af ortens förhållande eller något med jordbruk förenadt
bostadsboställes särskilda beskaffenhet, skötsel af får eller svin ej
lämpligen,, kan ega rum, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.

2. Å bostadsboställe af tredje klassen må jemväl följande hus: visthus,
brygghus, drängstuga, vagnshus och spanmålsbod, ett eller flere, uteslutas,
när de pröfvas kunna undvaras och lindring i byggnadsskyldigheten
är af behofvet påkallad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

6 §•

Löningsboställen bebyggas efter ty för kronohemman stadgadt är, der
ej dessa boställen antingen, med afseende på särskild beskaffenhet, erfordra
derefter lämpade hus, eller ock, såsom brukade gemensamt med bostadsboställen,
eller af annan anledning pröfvas kunna alla eller vissa af de för
kronohemman föreskrifna hus undvara.

* 7 §.

De laga hus, som för hvart boställe föreskrifvas, må uppföras särskilda
eller sammanbyggas, efter som, med afseende å belägenheten och ortens
sed, lämpligt pröfvas; och må källare under annan byggnad läggas. I
allmänhet bör dock undvikas sådant sammanförande af hus, att derigenom
sammanblandning af boställshafvares och annans byggnads- och underhållsskyldighet
uppstår.

8 §•

1. Sätesbyggning å bostadsboställe af första klassen bygges efter ritning,
som för hvarje fall af Kongl. Maj:t fastställes.

2. För sätesbyggning å bostadsboställe af andra klassen må föreskrifvas
minst sju, högst tio boningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga
kontor samt en eller två förstugor.

3. För sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen må föreskrifvas
minst fyra, högst sex boningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga
kontor och en eller två förstugor.

9 §.

1. Sätesbyggning a bostadsboställe uppföres, der läget så medgifver,
skild från öfriga hus, på stenfot af minst fein decimeters höjd ofvan jord,
med väggar företrädesvis af tegel eller timmer, men äfven, der något af
dessa ämnen ej lämpligen kan föreskrifvas, af annat ändamålsenligt, forten
brukligt byggnadsämne. Till byggnaden i öfrigt användas de ämnen, som
lämpliga finnas och med ortens sed öfverensstämma. Boningsrummen
göras så stora, som behofvet i hvarje fall fordrar, minst tre meter höga,
dock att å andra och tredje klassernas bostadsboställen rum å vinden må
göras tre decimeter lägre; och skola boningsrummen i allmänhet vara försedda
med ugnar af kakel; men äfven ugn eller spis af sten eller ugn af
jern ma kunna i något rum tillåtas. Framför ugns- eller spisöppningarne

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 30.

anbringas jernplåt eller plansten., Alla boningsrum förses med dubbelfönster,
gipsade eller spända tak, oljemålning å panel, dörrar, dörr- och
fönsterinfattningar, samt å väggarne tapeter eller lämplig målning.

2. öfriga laga hus å bostadsboställen uppföras af ändamålsenliga
byggnadsämnen efter ortens sed, till den storlek, behofvet i hvarje fall
fordrar. Stenfot å dessa hus göres minst tre decimeter hög ofvan jord.

3. Brygghus skall i allmänhet innehålla ett rum för brygd och tvätt
samt ett rum för bak med bakugn i ettdera; dock må vid mindre bostadsboställen
brygghus af endast ett rum med bakugn tillåtas.

4. Stall, fähus och fårhus förses med skullar eller andra foderrum.

10 §.

Sätesbyggning af trä skall inom tid, som för hvarje särskildt fall af
synerätt bestämmes, förses med brädfodring eller annan tjenlig beklädnad
samt an strykas med rödfärg eller annan färg. För sätesbyggning af annat
ämne äfvensom för andra laga hus å bostadsboställen må efter behofvet
och ortens sed tjenlig beklädnad och anstrykning föreskrifvas.

Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara, så vidt möjligt, undvikes
samt brandförsäkring af desamma ej förhindras eller fördyras."''''

..■ Mc.'' ''■■■-!.''it ■ :■ Au*

■" .■=’ :.P §•

Vid meddelande af föreskrift om storleken, inredningen och öfriga
beskaffenheten af sätesbyggning å bostadsboställe af andra eller tredje
klassen iakttages, att å ena sidan boställshafvarens skäliga behof af utrymme
tillgodoses och å andra sidan den byggnadsskyldige icke öfver höfvan
betungas. . , i

III Kap.

Om byggnads- och underhållsskyldigheten.

13 §.

För bostadsboställe af första klassen gäller hvad särskildt är förordnadt
i fråga om hvem skyldigheten att bygga och underhålla dertill hörande
laga hus åligger.

m/l. till Jlilcsd. mot. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 7.5 Häft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

14 §.

1. A andra och tredje klassernas bostadsboställen på landet skola
sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus, vedbod, hemlighus, drängstuga,
vagnshus och brunn för hushållet, för så vidt de der böra enligt
denna författning såsom laga hus finnas, af pastoratet byggas och underhållas.
öfriga laga hus å sådana bostadsboställen byggas och underhållas
af boställshafvaren.

2. A bostadsboställen af andra och tredje klasserna i stad byggas
och underhållas alla laga hus af pastoratet.

15 §.

A löningsboställen åligger byggnads- och underhållsskyldigheten boställshafvaren.

16 §.

1. I afseende på boställshafvares och församlings rätt att till nybyggnad
och iståndsättande af boställes hus samt boställshafvares rätt att
i öfrigt till husbehof använda boställes skogstillgång, länder till efterrättelse
hvad angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket är
stadgadt.

2. Andra å boställe tillgängliga byggnadsämnen, som icke äro att
hänföra till den boställshafvaren ensam tillkommande atkastningen af bostället,
må, der sådant kan ske utan men för bostället eller boställshafvaren,
jemväl af annan byggnads- och underhållsskyldig till nybyggnad och
förbättring å bostället användas. Förslår tillgången ej till både boställshafvares
och annan byggnad sskyldigs behof, hafve boställshafvare bästa
rätten.

17 §•

Uppkommande brister å boställes,; insynade hus skola afhjelpas och
nybyggnad af dessa hus verkställas i den mån sådant föreskrifves eller
eljest nödigt blifver.

18 §.

1. På det tungan af byggnadsskyldigheten, så vidt möjligt, må lika
drabba föregående och efterföljande boställshafvare, skall för nybyggnad
af de laga hus, hvilkas byggande åligger boställshafvare, årsberäkning ega

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

rum, såsom här nedan sägs; dock att boställshafvare, utan rätt till årsberäkning,
verkställer:

a) den nybyggnad, för hvilken vid af- och tillträdessyn företrädaren
förklarats skyldig svara och som icke före hans afträde blifvit fullgjord;

b) den nybyggnad, som efter synerätts uppskattning motsvarar det
byggnadsbidrag, boställshafvare enligt 20 § af företrädaren erhåller; och

c) den nybyggnad, som i följd af brandskada å sådana hus, hvilkas
byggande boställshafvare åligger, blifver erforderlig, i den mån dylik nybyggnad
motsvarar uppburen brandskadeersättning eller, der sådan ej erhållits
till fullt det belopp, hvartill det brända uppskattas, värdet af det
brunna.

2. All annan nybyggnad af boställshafvares laga hus, hvilken honom
enligt denna boställsordning åligger, skall honom godtgöras medelst årsberäkning,
som verkställes på det sätt, att, då sådan ifrågakommer, synerätten
uppskattar nybyggnadskostnaden särskildt för hvart af boställshafvarens
laga hus och fördelar denna kostnad på det antal år, samma hus
efter dess uppförande kan antagas ega. bestånd, innan nybyggnad deraf
åter blir nödig, samt, efter det härpå sammanräknats hvad på ett år belöper
af den uppskattade nybyggnadskostnaden för alla boställshafvarens
laga hus, bestämmer årsberäkningen efter förhållandet emellan det sålunda
sammanräknade årliga nybyggnadsbeloppet och den byggnadskostnad, hvarför
synerätten har att tillgodoföra årsberäkning.

3. Till nybyggnad må ock hänföras påläggning af nytt tak äfvensom
brädfodring eller annan ändamålsenlig beklädnad å gammalt hus.

19 §.

Är nybyggnad, för hvilken boställshafvare är till årsberäkning berättigad,
af honom verkstäld utöfver hvad på hans besittningstid belöper,
skall sådan Överskjutande byggnad, eller öfverbyggnad, efter derå vid bestämmande
af årsberäkning för honom skedd uppskattning, honom godtgöras
af efterträdaren, med rättighet för denne att genom godtgörelsens
utbetalande anses hafva fullgjort nybyggnad för det antal år, hvarför öfverbyggnadsersättning
företrädaren tillgodoberäknats, och, om bostället åter
afträdes förr, än denna tid tilländalupit, att hvad af den utbetalda ersättningen,
enligt nämnde uppskattning, belöper å tiden efter sist berörda afträde
utbekomma af den, som då emottager bostället.

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 30.

20 §.

1. Derest vid af- och tillträdessyn de laga hus, hvilkas byggande
boställshafvare åligger, äro i sådant skick, att någon nybyggnad af dem
icke erfordras, anses afträdande boställshafvares byggnadsskyldighet vara
fullgjord, äfven om han icke skulle hafva verkstält mot hans besittningstid
efter årsberäkning svarande nybyggnad. Erfordras nybyggnad, svare derför
så långt på besittningstiden belöper.

2. Finnes vid af- och tillträdessyn å bostadsboställe eller å löningsboställe,
som af löntagare innehafves, boställshafvarens laga hus i särdeles
godt stånd, så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad af dem synes
förestå; och blifver tillträdaren ej förpligtad att ersätta afträdaren för någon
betydligare öfverbyggnad, skall synerätten fastställa ett visst årligt
penningebidrag till husens framtida nybyggnad, lärnpadt efter den större
kostnad, som i sådant afseende framdeles förestår.

3. Dylikt byggnadsbidrag skall under den tid, synerätten funnit detsamma
böra utgöras, den 1 maj hvarje år för det då tilländalupna ecklesiastikåret
inbetalas af boställshafvaren till kyrkorådet i den församling,
der bostället är beläget, att af kyrkorådet för boställets räkning förvaltas
och på lämpligt sätt göras räntebärande. I den mån boställshafvare sedermera
styrker, att han vid bostället verkstält nybyggnadsarbete, eger han
att mot kostnaden derför svarande andel af byggnadsbidraget utbekomma.

•*! -;n ''■ '' • '' -■!.:* " ■■ : ... ■ ■■- . : ■ . '' - '' ''

21 §.

Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till hans begagnande
upplåtna hus, som af annan byggas och underhållas. All skada, som
genom boställshafvarens vanvård eller vårdslöshet å dem vållas, skall af
honom ersättas.

V,'' : •'' : ■ , bi.;/d '' /Åt: i !-

IV Kap.

Om brandförsäkring.

i . . > n i Vi!) : A'' ■/ . :

22 §.

1. Boställshafvare vare pligtig att uti allmänt brandförsäkringsverk
eller brandstodsförening med reglemente, faststäldt af Kongl. Maj:t, eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

uti brandstodsförening för helt län med reglemente, faststäldt af Konungens
befallningshafvande, låta för domkapitlets räkning brandförsäkra alla de
hus, hvilkas byggande och underhåll boställshafvaren åligger, till deras*
fulla värde, äfvensom att sådan försäkring vidmakthålla, öfver fullgörandet
häraf, derom bevis bör inom tid, som domkapitlet bestämmer, af boställshafvaren
till domkapitlet öfverlemnas, hålle domkapitlet tillsyn; och svare
boställshafvare, som sin pligt härutinnan försummar, sjelf för brandskada
samt bygge nytt upp för hvad som brunnit, utan rätt till årsberäkning,
såsom förut sagdt är.

2. Är brandförsäkring tagen med vilkor, att afgiften derför skall
betalas på en gång eller under vissa år, må hvad boställshafvare i brandförsäkringsafgift
erlagt till godtgörande på högst tjugu år fördelas af
synerätt.

3. Brandskadeersättning uppbäres af domkapitlet, som tillhandahåller
boställshafvaren ersättningsbeloppet, hvarvid domkapitlet eger förordna,
huruvida, innan lyftning får ske, säkerhet hos domkapitlet skall ställas
för medlens användande till återställande af hvad genom branden blifvit
förstördt.

4. Uppburen brandskadeersättning skall vid nästa ekonomiska besigtning
eller husesyn redovisas.

V Kap.

Om andra byggnader än de laga husen samt om fördelning till godtgörande
på vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare

kan få vidkännas.

23 §.

1. Finner synerätt att på bostadsboställe eller dermed i sambruk
förenadt löningsboställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibehållas
eller nytt sådant bör insynas eller insynad qvarn bör qvarblifva, skall
boställshafvare der, utan rätt till godtgörelse härför, vare sig medelst årsberäkning
eller annorledes, uppföra och underhålla de byggnader, som af
synerätten föreskrifvas.

2. Hvad i 1 momentet stadgas om torphus galle ock om hus på nyodling,
som efter frihetsår återgår till boställe.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

24 §.

Alla andra byggnader än de i 3, 4,'' 6 och 23 §§ omförmälda äro
öfverloppshus, hvilka boställshafvaren eger, der efterträdaren ej vill dem
efter laga mätning behålla, rätt och, om efterträdaren så yrkar, äfven skyldighet
att bortföra; vare dock pligtig att för byggnadsvirke, som hemtats
från boställets skog och icke utgjorts af sådan andel i densammas afkastning,
som, enligt hvad särskildt är stadgadt, i vissa fall kan, utöfver husbehofvet,
boställshafvaren tillkomma, utgifva ersättning, hvars belopp och
användande till boställets nytta synerätt bestämmer.

25 §.

1. Om fördelning till godtgörande på vissa år af den kostnad, boställshafvare
kan hafva under sin besittningstid fått vidkännas i och för
laga skifte, deltagande i vattenafledningsföretag för samfällig jords odling
eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra allmänna hus, uppförande
af broar eller anläggning af vägar, galle hvad derom särskildt är stadgadt;
och vare efterträdare ej skyldig att annorlunda än på grund af sådan
fördelning vidkännas de kostnader, som i dessa afseenden bort före hans
tillträde af bostället utgå.

2. Har nybyggnad eller förbättring eller annan åtgärd, derför boställshafvare
förklarats skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare
verkstäld; och kan det visas, att denne, utan egen försummelse,
varit ur stånd satt att utfå den härför bestämda kostnadsersättning hos
företrädaren; må den förlust, hvilken sålunda uppstått för efterträdaren,
efter synerätt® bepröfvande fördelas till godtgörande på vissa, högst tjugu
år, räknade från denne boställshafvares tillträde.

VI Kap.

Om egornas vård och bruk.

26 §. :n; ■ ; •/ ; •

Boställshafvare skall väl häfda samt i god växtkraft hålla boställes
åker och äng, nödiga diken, efter hvad derom stadgadt är, gräfva och vid -

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

makthålla samt, i öfverensstämmelse med den särskilda plan, som angående
befintliga hagmarkers ändamålsenliga skötsel må vara faststäld, sådana
marker rödja och vårda.

För hvarje boställe skall, då sådant af boställshafvaren äskas eller eljest
af synerätt pröfvas nödigt, viss kulturplan af synerätten fastställas, efter
det förslag dertill blifvit emot ersättning, som bestämmes af synerätten
och gäldas af boställshafvaren, uppgjord af två i orten boende sakkunnige
män, som domaren eller rätten förordnar. Från sålunda faststäld kulturplan
må afvikelse icke ske utan att ändring deri af synerätt medgifvits.

27 §.

1. Boställshafvare skall väl vårda och vidmakthålla trädgård. Om
å bostadsboställe trädgård är otillräcklig eller alldeles saknas, bör, der det
kan ske med fördel, den gamla utvidgas eller ny anläggas efter ty synerätt
skäligt pröfvar. Vid nästpåföljande af- och tillträdessyn må, om synerätt
finner afträdaren icke hafva innehaft bostället så länge, att afkastningen
derunder kan anses hafva ersatt utvidgnings- eller anläggningskostnaden,
denna kostnad till belopp af högst trehundra kronor fördelas af synerätt
till godtgörande på viss tid, beräknad från den dag, utvidgningen eller
anläggningen börjats, och till högst tio år efter då varande boställshafvares
afträde.

2 I afseende på skogens skötsel och vård lände till efterrättelse hvad
derom särskildt är stadgadt.

3. Torfmosse skall ändamålsenligt behandlas.

28 §.

1. Om hägnad i egoskilnad mot annans jord galle hvad derom är
stadgadt. Den hägnad, boställshafvare åligger i egoskilnad hålla, skall vid
boställes afträdande i fredgildt stånd lemnas.

2. Har till följd af sådan förening, som i 19 § af kongl. förordningen
den 21 december 1857 omförmäles, stängsel i egoskilnad mot annans
jord blifvit borttagen eller icke hållits så tät, att den mot mindre hemdjur
gör fred, och upphör den förening att vara gällande, då skall, om bostället
dervid innehafves af annan än den, som föreningen ingått, och
synerätt finner kostnaden för återuppsättande af den stängsel, bostället bör
hålla, uppgå till högre belopp än boställshafvaren anses böra vidkännas,
hägnadskostnaden af synerätten fördelas till godtgörelse på det antal år,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

som skäligt pröfvas, dock icke öfverstigande tjugu, räknadt från den tid,
då stängseln blifvit fullbordad.

3. Inom boställes egoområde vare boställshafvare ej förbunden att
hägnad uppehålla, der ej synerätten finner nödigt föreskrifva stängsel omkring
ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

29 §.

1. I fråga om nyodling eller upprödjning af beteshage å boställes
skogsmark gäller hvad derom stadgadt finnes.

2. Vill boställshafvare för tillämnad odling af kärr, mosse eller annan
oländig mark, deraf i dess närvarande skick föga eller ingen afkomst kan
erhållas, tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad derom särskildt stadgadt
är, göre anmälan om företaget hos Konungens befallningshafvande,
som derefter iakttager hvad gällande författningar i ty fall föreskrifva.
När frihetsår beviljas, bestämmer Konungens befallningshafvande om och
hvilka byggnader å den odlade lägenheten böra finnas. Virke till dessa
byggnader äfvensom till de för odlingen nödiga hägnader jemte erforderligt
bränsle eger boställshafvaren, under den tid, han innehar äfven sjelfva
bostället, hemta från dess skogsafkastning; men, sedan han afträdt bostället,
åtnjuter han icke annan rätt till afkastning af skogen, än att derifrån,
så vidt då varande innehafvare af bostället ändock kan från skogen
få sitt virkesbehof fyldt, virke till hägnad i odlingslägenhetens yttergränser
må tagas efter utsyning af vederbörande skogstjensteman.

3. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägenheten, till åker och
äng behörigen häfdad, jemte erforderliga hägnader och byggnader i försvarligt
skick till bostället afträdas utan ersättning.

30 §.

Med odling genom flåhackning och bränning af torf förhålles enligt
hvad derom särskildt är stadgadt.

VII Kap.

Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe.

31 §.

1. Hvad boställe tillhörer eller från dess egor är hemtadt och icke
till dess årliga afkastning räknas kan, må ej bostället afhändas, utan att

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

sådant ar särskild! tillåtet, ej heller skogseffekter, äfven om de kunna
anses tillhöra boställets årliga afkastning. Gödsel får icke bortföras från
boställe, förenad! med jordbruk. Stråfoder må boställshafvaren icke förr
än vid afträdestiden från sådant boställe bortföra utan särskildt tillstånd.
Detta sökes, om det äskas för längre tid än ett år, hos synerätt och eljest
hos Konungens befallningshafvande. Vid pröfning af ärendet tages i noggrant
öfvervägande, huruvida det begärda tillståndet, utan skada för bostället,
kan, med hänsyn till der befintliga förhållanden, meddelas med
eller utan vilkor. Innan dylikt ärende hos Konungens befallningshafvande
afgöres, skall domkapitlets yttrande inhemtas. Har boställshafvaren, när
han skall afträda bostället, foder öfver, hembjude det efterträdaren. Vill
han det ej lösa efter pris, som, der öfverenskommelse härom icke annorlunda
träffas, varder bestämdt af tre gode män, utsedde i den ordning,
lägen om skiljemän den 28 oktober 1887 angående val af sådana stadgar,
må afträdaren bortföra fodret.

2. Gör boställshafvare åverkan å bostället, eller öfverträder han eljest
sin nyttjanderätt, straffes så som i fråga om sådana förseelser, begångna af
brukare utaf legd jord, finnes stadgadt; vare ock skyldig ersätta all skada.

VIII Kap.

Om af- och. tillträde.

32 §.

1. Med afträde å de löningsboställen, som skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade, förhålles efter allmän lag.

2. Alla andra boställen afträdas såsom hittills den 1 maj; inrymme
dock afträdaren från den 14 mars honom, som efter kommer, halfva husen,
sätesbyggpingen deri ej inbegripen.

3. Aret före afträdet skall, om tillträdaren sådant påkallar, afträdaren
låta åt tillträdaren verkställa erforderligt höstbruk och sådd emot ersättning,
som, i brist af åsämjande, bestämmes af tre gode män, utsedde i
den ordning, lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 i fråga om val af
sådana föreskrifver; dock att tillträdaren anskaffar utsäde.

4. År vid tiden för boställes afträdande icke bestämdt, hvem som
kommer att boställe tillträda, skall domkapitlet föranstalta, att bostället
emellertid varder behörigen brukadt och vårdadt, intill dess detsammas
skötsel och vård kan af tillträdare öfvertagas.

Bill. till Riksd. Prot. 18,94. 1 8and. 1 Afd. 1.9 lläft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

5. A alla med jordbruk förenade boställen vare afträdaren skyldig
att utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter vanliga förhållanden
nödiga gödsel till första höst- och vårutsädet.

IX Kap.

Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besigtningar och

hnsesyner.

33 §.

Domkapitlet bör egna noggrann tillsyn deröfver, att inom stiftet belägna
boställen varda till hus och egor behörigen vidmakthållna, samt
att boställshafvare ej lemnas tillfälle genom försummande af honom åliggande
byggnads- och underhållningsskyldighet, till förnärmande af boställets
och efterträdares rätt, ådraga bostället större husröta, än som kan af den
försumliges tillgångar gäldas. Anser domkapitlet boställets rätt vara genom
något af domstol eller annan myndighet meddeladt beslut förnärmad,
skall domkapitlet föranstalta, att beslutet varder i behörig ordning öfverklagadt.

34 §.

Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till hus och jord hållas
ekonomiska besigtningar så ofta sådane nödige finnas och sist å femte
året efter det, då husesyn eller ekonomisk besigtning nästförut å bostället
förrättats.

35 §.

Domkapitlet skall före utgången af februari månad hvarje år till
Konungens befallningshafvande insända uppgift på de boställen, å hvilka
ekonomiska besigtningar böra under året hållas; egande domkapitlet att i
händelse af särskild! behof äfven å annan tid ekonomisk besigtning å visst
boställe hos Kommgens befallningshafvande aska.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

36 §. .

Dessa besigtningar förrättas, efter Konungens befallningshafvandes förordnande,
på landet af kronofogden i orten eller annan kronobetjent,
biträdd af två nämndemän, och i stad af magistratsperson med biträde af
två utaf magistraten utseddde sakkunnige män. Dessa biträden kallas af
förrättningsmannen.

37 §.

1. Såsom jäf mot förrättningsman gäller: om han är med boställshafvare
uti den skyldskap eller det svågerlag, som i 13 kap. 1 § rättegångsbalken
om jäf mot domare sägs; eller om förrättningsman är boställshafvares
vederdeloman eller uppenbare ovän; eller om förrättningsman
eller den, som står till honom i sådan skyldskap eller svågerlag, som
nämndt är, eger i målet del eller eljest kan af förrättningen vänta synnerlig
nytta eller skada, dervid dock den omständighet, att förrättningsman
eller hans bemälde skyldeman, såsom medlem aFförsamlingen, är byggnadsskyldig,
ej må såsom jäf räknas. Har förrättningsman å tjenstens
vägnar rättegång med boställshafvare, eller söker någon sak med förrättningsmannen
eller tillfogar honom något med ord eller gerning i uppsåt
att honom dermed jäfvig göra, det må ej heller för jäf räknas.

2. Vet förrättningsman, att sådant jäf mot honom är, anmäle det
genast och utan att dag till förrättningen utsätta hos Konungens befallningshafvande,
som förordnar annan förrättningsman.

38 §.

Förrättningsman utsätter tid för de åt honom uppdragne ekonomiska
besigtningar, med iakttagande, att de hållas å tjenlig årstid och att, der
så ske kan, besigtningar i samma ort förrättas omedelbart efter hvarandra.

39 §.

Om tiden för besigtningen skall förrättningsmannen minst sex veckor
förut underrätta domkapitlet, som dels förordnar vederbörande kontraktsprost
eller annat ombud att å domkapitlets vägnar vid besigtningen närvara,
dels ock, när församlings rätt ifrågakommer, föranstaltar, att kyrkostämma
för utväljande af ombud för församlingen att dess rätt vid

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

besigtningen bevaka varder hållen. Öfriga parter skola minst fjorton dagar
före besigtningen till densamma af förrättningsmannen kallas.

40 §.

När förrättningsman bevisligen iakttagit hvad, enligt nästföregående §,
honom åligger samt erhållit underrättelse, att ombuden blifvit utsedda,
må parts eller ombuds uteblifvande ej utgöra hinder för besigtningens
företagande.

41 §.

Anmäles vid förrättningen jäf mot förrättningsman, skall han beslut
deröfver meddela och, om jäfvet pröfvas lagligt, inställa förrättningen och
om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshafvande, som
derefter förordnar annan förrättningsman. Ogillas jäfvet, skall förrättningen
fortgå; vederbörande obetaget att i sammanhang med hufvudsaken
klaga öfver beslut, hvarigenom jäfsanmärkning ogillats.

42 §.

Vid besigtningen åligger förrättningsmannen:

l:o) att affordra boställshafvaren redovisning för byggnadsbidrag, husröte-
eller brandskadeersättning eller andra medel, hvilka böra för boställets
räkning redovisas; >

2:o) att anmärka huru tillståndet med egendomen befinnes i de delar,
hvilka enligt denna boställsordning kunna utgöra föremål för uppmärksamhet; 3:o)

att i penningevärde uppskatta befunna brister, som kunna utan
nybyggnad afhjelpas, samt utsätta tid, hvarinom sådana brister, derest förrättningen
vinner laga kraft, böra genom vederbörande vara afhulpna;

4:o) att såväl vid förrättningens afsilande tillkännagifva som ock i
instrumentet anteckna, att den med förrättningen missnöjde, vid förlust af
rätt till vidare talan, eger inom 30 dagar efter förrättningens afslutande
anmäla sig hos domaren med begäran om laga syn.

43 §.

1. Aro icke inom den tid, som vid ekonomisk besigtning blifvit
bestämd för anmärkta bristers afhjelpande, desamma afhulpna, och har ej
hos kontrakstprosten blifvit styrkt att förrättningen öfverklagats, anmäle

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition jN:o 30.

kontraktsprosten förhållandet skyndsamligen hos domkapitlet, som har att
vidtaga de åtgärder, hvilka pröfvas nödiga till bevarande af boställets
och efterträdares bästa antingen medelst begäran hos öfverexekutor att
genom dess embetsåtgärd bristerna må blifva för lega på den försumliges
bekostnad afhulpna, eller genom beredande af erforderlig säkerhet hos
honom för husrötebeloppet.

2. Har vanvård blifvit vid besigtningen anmärkt, bör domkapitlet
påkalla laga syn.

44 §.

1. Kronobetjent och nämndeman erhålla för ekonomiska besigtningar
reseersättning och dagtraktamente enligt hvad i gällande resereglemente
bestämmes. Magistratsperson samt konsistoriiombud njuta reseersättning
och dagtraktamente lika som kronofogde och de magistratsperson biträdande
sakkunnige män lika som nämndemän.

2. Dessa ersättningar äfvensom lösen för ett exemplar af instrumentet,
som skall vid bostället förvaras, gäldas å första klassens bostadsboställen
och de löningsboställen, som af biskopar innehafvas eller skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af boställshafvare, å boställen
i Lappmarken af lappska ecklesiastikfonden, men å hvarje annat boställe
af kyrkans medel eller, om sådana saknas, af pastoratet; dock att, der
besigtning i följd af någon vederbörandes tredska eller försummelse särskildt
påkallas, kostnaden för sådan besigtning bör af den tredskande eller försumlige
gäldas.

45 §. ’

Husesyn förrättas å tjenlig årstid, på landet af domare jemte minst
två, högst sex nämndemän, allt efter som domaren pröfvar nödigt, samt
i stad af rådstufvurätt. Egande å landet domaren och i stad rådstufvurätten
att till rättens biträde vid synen, der så tinnes behöfligt, tillkalla
byggnadskunnig person.

46 §.

Husesyn är antingen laga syn eller af- och tillträdessyn.

47 §.

Laga syn hålles, då missnöje mot ekonomisk besigtning blifvit anmäldt,
äfvensom då laga syn af domkapitlet äskas eller för tillämpad nybyggnad
af byggnadsskyldig begäres.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

48 §.

1. Af- och tillträdessyn hålles i anledning af ombyte utaf boställshafvare.

2. A boställe, förenadt med jordbruk, skall sådan syn hållas året
näst före afträdet, när så tidigt ledigheten inträffat och bestämdt är hvem
som efter afträdaren skall bostället öfvertaga, att syn kan nämnda år å
tjenlig årstid medhinnas. Kan syn ej det året hållas, må den ega rum
under aft^rädesåret, sist inom sex månader efter afträdet.

3. Ä boställe utan jordbruk vare af- och tillträdessyn ej nödig, der
ej byggnads- och underhållsskyldighet åligger boställshafvaren, eller denne
eller vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden sådan syn hos
domkapitlet äskar, eller domkapitlet eljest finner syn böra hållas. Af- och
tillträdessyn bör i dessa fall förrättas, der så ske kan, året före afträdet
och sist inom sex månader efter detsamma.

4. Då boställe för allmän kassas räkning stått under domkapitlets
förvaltning, vare i anledning af dess afträde af- och tillträdessyn ej nödig
med mindre sådan syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande
boställshafvare, om han påyrkar syn, sist en månad efter tillträdet derom
hos domkapitlet göra framställning. Mottager boställshafvare boställe af
domkapitlet utan af- och tillträdessyn, svare sedan för allt hvad domkapitlet
under dess besittningstid i afseende på boställets bebyggande,
underhåll och vård ålegat.

49 §.

När af- och tillträdessyn bör ega rum, skall domkapitlet med öfverlemnande
af instrumentet öfver sista ekonomiska besigtning, om sådan
senare än husesyn hållits, i god tid af- och tillträdessyn begära hos domaren
på landet eller rådstufvurätten i stad.

50 §.

1. Då syn är begärd, skall domaren eller rätten dels utsätta tid för
densamma och derom underrätta Konungens befallningshafvande med begäran
vid af- och tillträdessyn att, derest till bostället hör skog, som hel
och hållen eller delvis står under boställshafvarens vård och för hvilken
viss hushållnings plan är faststäld, skogstjensteman måtte förordnas att vid
synen biträda, dels kungöra tiden minst två månader förut för domkapitlet,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

som förordnar vederbörande kontraktsprost eller annat ombud att å dess
vägnar vid synen närvara, äfvensom, der församlings rätt ifrågakommer,
ombesörjer, att kyrkostämma för utväljande af ombud till bevakande af
församlingens talan varder hållen, dels ock föranstalta, att öfriga parter
varda minst fjorton dagar, om de inom pastoratet bo, eljest en månad
före synen till densamma kallade; börande domaren låta genom kronobetjent
nämnd till synen kalla.

2. Skall vid afträdet boställe af domkapitlet för allmän kassas räkning
öfvertagas, och är, då kallelse till af- och tillträdessyn, enligt hvad
nu sagdt är, utfärdas, den löntagare nämnd, som efter domkapitlet kommer
att bostället tillträda, då bör jemväl sådan löntagare genom domkapitlets
försorg till synen kallas.

3. Sist vid synens början skola synerätten tillhandahållas, af domkapitlet
bevis att hvad domkapitlet enligt 1 och 2 momenten af denna
paragraf åligger blifvit behörigen fullgjordt, samt af vederbörande kyrkostämmoordförande
intyg, hvilka församlingsombud blifvit utsedda.

51 §.■

Syn må ej uppehållas deraf, att behörigen kallad part eller utsedt
ombud uteblifver.

52 §.

Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit enligt denna boställsordning
till sådan syn hänskjuta. Ej må vid laga syn årsberäkning för
nybyggnad bestämmas.

53 §.

Hvad i 42 § 1 momentet stadgas för ekonomisk besigtning, galle
äfven för af- och tillträdessyn, och iakttages derjemte vid sådan syn följande
af synerätten:

1. Efterses och antecknas i hvad mån förut föreskrift^ nybyggnader,
förbättringar och andra åtgärder blifvit verkstälda.

2. Är sedan sista ekonomiska besigtning eller husesyn hus, som bör
vid bostället finnas, nybygdt, tillses, huruvida det är i öfverensstämmelse
med gifna föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.
Synerätten mcddele derefter beslut, huruvida huset må, i befintligt
skick eller sedan derå anmärkta felaktigheter och brister blifvit afhulpna,
insynas, eller om det skall alldeles utdömas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

3. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besigtigas. Finnes hus
vara så bristfälligt, att det icke vidare kan för sitt ändamål användas eller
med fördel bättras, skall det utdömas samt byggandet af nytt föreskrifvas,
och skall dertill utses plats, hvilken, så vidt utan skada för bostället eller
oskälig tillökning i den byggnadsskyldiges tunga ske kan, efter tillträdarens
önskan lämpas. Utdömes eller felas sätesbyggning å bostadsboställe
af första klassen, hänvisas vederbörande att om ritning och fastställelse
derå, efter hvad derom föreskrifvet är, föranstalta. Utdömes eller felas
annat hus, bestämmer synerätten storleken, inredningen och öfriga beskaffenheten
af det nya samt uppgör kostnadsförslag.

4. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra bibehållas, föreskrifvas,
med utsättande af derför erforderlig kostnad.

5. Boställets egor besigtigas. De brister, afträdaren låtit komma sig
till last i afseende på åkerns häfdande, öfriga egors skötsel och vård, hägnaders
och dikens anbringande och underhåll samt torfmosses behandling,
allt efter hvad för hvarje fall är stadgadt, antecknas, de åtgärder och förbättringar,
som i följd deraf erfordras, föreskrifvas och kostnaden för desamma
utsättes. Finnes antaget brukningssätt uppenbart leda till skada
för bostället, föreskrifves nödig rättelse.

6. Om till bostället hör skog, för hvilken hushållningsplan är faststäld,
skall, så vidt denna skog står under boställshafvarens vård, noggrann
undersökning af skogsskötseln anställas. År andel i den behållna
afkastningen tillerkänd boställshafvaren, skall af kostnaden för afhjelpande
af anmärkta brister i afseende å fröträd och skogsåterväxt påföras afträdaren
lika andel, som han egt att af den behållna afkastningen tillgodonjuta.
På enahanda sätt förfares i fråga om värdet af sådant för afhjelpande
af brister å boställets hus och hägnader behöfligt virke, som ej kan
hemtas från den afträdare^ besinningstid enligt hushållningsplanen tillhörande
skogsafkastning.

7. Vinnes utredning derom, att åkerjordens behöriga gödning försummats,
ålägges afträdaren att tillföra bostället gödningsämnen efter ty
behofvet fordran

8. Ärsberäkning bestämmes för ej mindre den utaf afträdaren under
hans besinningstid verkstälda nybyggnad, för hvilken han är till årsberäkning
berättigad, och för hvilken ärsberäkning ej förut blifvit faststäld, än
äfven dylik nybyggnad, som vid synen föreskrifves.

9. I händelse afträdaren antingen verkstält öfverbyggnad, såsom i
19 § sägs, eller försummat den nybyggnad, honom ålegat, vare sig utan
rätt till ärsberäkning, eller mot rätt till ärsberäkning, så vidt på hans

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

besittningstid belöper, uppskattas värdet af öfverbyggnaden eller den försummade
nybyggnaden.

10. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af kostnad eller förlust
i de fall, då sådan fördelning enligt denna författning är medgifven.

11. Tid utsättes, inom hvilken af synerätten föreskrifna arbeten skola
vara verkstälda.

12. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder, anställes
undersökning och meddelas föreskrift.

54 §.

1. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn af rätten blifvit bestämdt
skall, der så erfordras, emellan afträdare och tillträdare upprättas
och i synerättens utslag införas liqvid, fullständigt upptagande å ena sidan
alla de belopp, hvilka påförts afträdaren, och å andra sidan allt hvad
honom tillgodoförts.

2. Liqviden, som inrättas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar,
skall tydligt utvisa hvad afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller
får till godo.

55 §.

Har af- och tillträdessyn hållits före afträdet, må afträdaren vid uppgörelse
med tillträdaren tillgodoräkna sig kostnaden för de afträdaren
ålagda arbeten, som han före afträdet verkstält. Efter afträdet må han
ej befatta sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då brister
af det, som på honom ankommer, verkställas af tillträdaren mot rätt till
derför upptaget kostnadsbelopp, hvilket skall af afträdaren nedsättas hos
domkapitlet och icke må af tillträdaren lyftas, innan domkapitlet härtill
lemnat tillstånd med eller utan vilkor om säkerhets ställande hos domkapitlet
för medlens användande. Nödiga föreskrifter i dessa hänseenden
skola i synerättens utslag meddelas.

56 §.

I det fall, som i 50 § 2 momentet afses, skall, sedan rättsförhållandet
emellan afträdaren och domkapitlet bestämts, synerätten, efter ty ske kan,
emellan domkapitlet och efterträdande löntagare skilja.

57 §.

1. För husesyner njuta domare, nämnd och skogstjensteman reseersättning
och dagtraktamente enligt gällande resereglemente, ordförande

Bill. till Itiksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. It Häft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

och ledamot i rådstufvurätt samt konsistoriiombud reseersättning och dagtraktamente,
ordföranden lika som häradshöfding, ledamot lika som nämndeman
och konsistoriiombud lika som kronofogde, samt biträdande byggnadskunnig
person godtgörelse efter synerättens bestämmande. Till kostnad
för husesyn räknas jemväl lösen för ett exemplar af syneinstrumentet,
hvilket skall vid bostället förvaras.

2. Vid laga syn skall kostnaden derför gäldas för boställen af första
klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller äro i
författningsenlig ordning utarrenderade, af vederbörande boställshafvare,
för boställen i Lappmarken af lappska ecklesiastikfonden, och för hvarje
annat boställe af kyrkans medel, eller, om tillgång saknas, af pastoratet,
der icke synerätten finner vare sig att synen blifvit utan giltig orsak påkallad,
eller ock att, när synen egt rum efter anmälan om vanvård, anmärkningen
varit befogad, i hvilka händelser den skyldige skall åläggas
att af synekostnaden gälda hvad synerätten skäligt pröfvar.

3. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall gäldas för bostadsboställe
af första klassen samt de löningsboställen, som innehafvas af biskopar eller
äro i författningsenlig ordning utarrenderade, utaf afträdare och tillträdare
till hälften hvardera, för bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen,
som af kyrkoherdar innehafvas, af pastoratet, afträdare och tillträdare
till en tredjedel hvardera, samt för hvarje annat boställe af kyrkans
medel eller, om sådana saknas, af pastoratet.

58 §.

Om fullföljd af talan mot syne- eller rådstufvurätts äfvensom mot
hofrätts beslut i dessa mål, galle hvad derom är stadgadt; och skall domstolen
meddela fullständig underrättelse om hvad i sådant afseende är att
iakttaga.

59 §.

Inom fjorton dagar efter afsilande af ekonomisk besigtning eller
husesyn skall ett exemplar af besigtnings- eller syneinstrumentet för domkapitlets
räkning afgLftsfritt till konsistoriiombudet öfversändas. Inom
samma tid tillhandahållas vederbörande parter mot lösen nödiga exemplar
af instrumentet antingen å förrättningsstället eller å annat ställe inom häradet
eller tingslaget, derom vid förrättningens slut underrättelse meddelas.

60 §.

Vederbörande byggnads- och underhållsskyldig skall inom en månad
efter förloppet af den tid, då, enligt hvad honom genom synerätts laga

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

kraft egande beslut förelagdt blifvit, anmärkta brister och felaktigheter
bort vara afhulpne eller föreskrifven nybyggnad verkstad, om fullgörandet
till domkapitlet ingifva anmälan, vitsordad, för annan byggnads- och
linderhållsskyIdig än boställhafvare, af denne, och, beträffande boställshafvaren
åliggande arbeten, af två utaf församlingen för sådant ändamål
å kyrkostämma utsedda ombud. Försummar byggnads- och underhållsskyldig
hvad nu sagdt är, skall öfverexekutor, på anmälan härom af domkapitlet,
vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet på den försumliges
bekostnad af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad domkapitlet såsom boställshafvare
blifvit ålagdt ej fullgöras, eger församlingen eller efterträdande
boställsliafvare verkställighet hos öfverexekutor påkalla.

X Kap.

Allmänna bestämmelser.

61 §.

Instrument öfver ekonomiska besigtningar och husesyner samt andra
bostället rörande handlingar skola, jemte förteckning å desamma, af boställshafvare
derstädes eller i kyrkan förvaras, vid besigtningar och syner
tillhandahållas samt vid afträde till efterträdaren öfverlemnas.

62 §.

Hvad för boställsliafvare i denna boställsordning är föreskrifvet galle
äfven för arrendator eller brukare, som är i författningsenlig ordning antagen,
samt, i tillämpliga delar, äfven för domkapitlet för den tid, domkapitlet
för allmän kassas räkning boställe innehafver.

63 §.

Finner synerätt till boställe hörande jordbruk vara af så obetydlig
omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser till större
eller mindre del synas icke derå tillämplige, eger syneråtten förordna, om
och i hvilken mån beträffande sådant boställe skola tillämpas för boställen
utan jordbruk meddelade stadgande!!.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

64 §.

Sedan bestämdt blifvit, bvilka hus skola å boställe finnas, eller förordnande
enligt 63 § meddelats, må, utan hinder deraf att beslut härutinnan
vunnit laga kraft, synerätt, på grund af sedermera inträffade förändrade
förhållanden, i dessa afseenden annorlunda förordna.

65 §.

För pastorat, bestående af både lands- och stadsförsamling, skall, i
brist af godvillig öfverenskommelse, Konungens befallningshafvande för
viss tid, högst femtio år, bestämma, huru stor lott af den pastoratet tillkommande
byggnads- och underhållsskyldighet å andra och tredje klassernas
bostadsboställen skall påläggas hvarje särskild församling inom pastoratet;
dervid hänsyn skall tagas både till invånareantalet i de olika
församlingarne och till summan af senast påförda bevillningafgifter för
de beskattningsföremål, för hvilka deltagande i byggande och underhåll
af prestgård skall ega rum, dock med iakttagande, hvad landsförsamling
angår, icke allenast af den lindring, som i sådant hänseende enligt gällande
lag är medgifven för andra beskattningsföremål än fastighet, utan
ock deraf att, äfven om bostadsbostället är i stad beläget, landsförsamling
icke må påföras andel i mer än som motsvarar den, enligt 14 § 1 mom.
i denna boställsordning, pastorat åliggande byggnads- och underhållsskyldighet
å bostadsboställe af samma klass å landet.

Med tillämpning af hvad sålunda bestämmes, verkställer synerätt fördelningen
emellan pastoratets församlingar så att en hvar bland dessa får,
'' så vidt ske kan, särskilda af de laga husen att bygga och underhålla.

66 §.

Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad till fri bostad,
skall bostadens beskaffenhet lämpas efter hvad derom för motsvarande
boställe är stadgadt.

67 §.

1. För andra klassens bostadsboställen på landet i Skåne gäller fortfarande
hvad derom särskildt är stadgadt.

2. Der eljest å viss ort eller för visst boställe, i följd af särskildt
stadgande, öfverenskommelse eller annan giltig grund, i fråga om hvem

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

byggnads- och underhållsskyldigheten åligger eller om fördelningen af densamma,
ett annat förhållande eger rum, än som öfverensstämmer med hvad
derom i allmänhet varit stadgadt, tillämpas fortfarande hvad sålunda hittills
undantagsvis varit härutinnan gällande.

XI Kap.

Om tillämpning af denna boställsordning och öfvergångsstadganden.

68 §.

1. Denna boställsordning skall, med iakttagande af hvad här nedan
sägs, tillämpas irån och med den 1 maj 1895.

2. Hittills utnämnd löntagare vare ej, mot sitt bestridande, underkastad
andra än de före denna boställsordnings utfärdande gällande föreskrifter
i afseende på de laga husens byggande och underhåll; och skall
boställsordningen i detta afseende, så länge den ej är för boställshafvaren
gällande, icke heller för annan, som å boställe är byggnadsskyldig, tillämpas.

3. A andra klassens bostadsboställen på landet skall pastoratet, enligt
hittills gällande föreskrifter, fortfarande bygga och underhålla spanmålsbod,
så länge boställshafvaren uppbär löningssäd i skäppan. När detta
förhållande upphör och spanmålsbod ändock bör å bostället finnas, inträder
kyrkoherdens skyldighet att, enligt denna boställsordning, spanmålsbod
bygga och underhålla.

4. Den rätt, som i följd af särskildt stadgande eller landssed hittills
på vissa orter må tillkomma afträdande boställshafvare att efter sitt afträde
njuta skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden, vare
ej gällande för löntagare, som härefter utnämnes.

5. Stadgandet i 57 § 3 momentet beträffande bostadsboställen af andra
klassen och de löningsboställen, som af kyrkoherdar innehafvas, skall tillämpas
först vid de af- och tillträdessyner, som hållas vid härefter utnämnd
löntagares afträde.

6. Hvad för vissa stift är i fråga om ersättning för odlingsarbeten
å prestboställen genom särskilda kongl. bref stadgadt skall härefter tillämpas
endast beträffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 1895.

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 30.

7. De laga hus, som blifvit uppförda innan denna boställsordning,
efter hvad nu sagdt är, skall tillämpas, må ej, der de, enligt förut gällande
stadganden, äro godkända eller antagliga, utdömas derföre, att de ej med
boställsordningen öfverensstämma.

69 §.

Vid den af- och tillträdessyn, som å boställe hålles i anledning af
första härefter inträffande ombyte af boställsliafvare, skall synerätten dels,
i den mån förhållandena sådant påkalla, enligt förut gällande stadganden,
bedöma afträdarens byggnads-och underhållsskyldighet samt rättsförhållandet
emellan honom och tillträdaren, dels ock, såvidt stadgandena i 68 § 2 momentet
medgifva, med tillämpning af denna boställsordning, bestämma
hvilka laga hus böra å bostället finnas samt hvem byggnads- och underhållsskyldigheten
af de samma derefter skall åligga. De hus, som dervid
till byggande och underhåll från en till annan öfvergå, skola i fullgodt
stånd lemnas; och böra förty alla å dessa .hus vid synen anmärkta brister
afhjelpas eller ersättas af den, hvilken dessa bristers afhjelpande, enligt
förut gällande stadganden, ålegat.

70 §.

Hittills utnämnd löntagare, som boställe tillträdt och i anledning af
hvars tillträde af- och tillträdessyn hållits, innan tillämpning af denna boställsordning
vidtager, vare ej berättigad att af annan byggnadsskyldig å
bostället fordra andra laga hus än dem, som dittills blifvit derstädes insyn
ta; men åstundar sådan boställshafvare, att boställsordningen, utom beträffande
de laga husens antal, i öfrigt, i fråga om deras byggande och
underhåll, må redan under hans besittningstid vinna tillämpning, göre
derom anmälan vid husesyn; och skall, der i följd af dylik anmälan annan
fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten af denna boställsordning
föranledes, synerätten förordna om sådan fördelning, med iakttagande
af hvad i nästföregående paragraf sagdt är. Sådan anmälan må dock ej
göras af löntagare, hvars efterträdare vid boställsordningens utfärdande
är nämnd.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

;i Uli‘)l''f£>YtÖ

T ■ r

:i:* 1» IT »i

''-M

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
december 1887.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Themptander,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,
friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

von Krusenstjerna,
friherre Tamm,
friherre Peyron.

l:o.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anmälde i underdånighet
ett af utsedde komiterade framlagdt förslag till förordning angående presterskapets
boställen jemte de af domkapitlen och Stockholms stads konsistorium,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen, öfverståthållareembetet,
domänstyrelsen och kammarkollegium i ämnet afgifna underdåniga
utlåtanden; och hemstälde departementschefen, att handlingarna i ärendet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

finge öfverlemnas till högsta domstolen för afgifvande af yttrande öfver
nämnda förslag i hvad detsamma afsåge upphäfvande af allmän lag.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt
bifall.

Ex protocollo:
Alfred Zimmerman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj ds
högsta domstol fredagen den 13 januari 1888.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Wretman,

Hernmarck,

Wedberg,

^HLGREN,

Abergsson,

Herslow,

Norberg.

Under högsta domstolens sammanträde denna dag fortsatte och slutade
häradshöfdingen Montelius föredragningen af det till högsta domstolen,
för afgifvande af yttrande, öfverlemnade förslag till förordning angående
presterskapets boställen; varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Förslaget, såvidt det ansågs enligt remissen utgöra föremål för högsta
domstolens granskning och utlåtande, föranledde följande anmärkningar.

1 §•

Då första momentet, enligt dess föreslagna lydelse, icke, såsom meningen
uppenbarligen vore, omfattade sådana hemman och lägenheter, som

Uih. till Rilesd. Prat. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 15 Raft. 5

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

vore anslagna till aflöning utan att tillika vara afsedda till bostad, hemstälde
högsta domstolen, att det emellan ordet »bostad» och ordet »aflöning»
i förslaget förekommande ordet »och» måtte utbytas mot ordet »eller».

Orden »ständig» i första mom. och »ständiga» i andra mom. ansåg
högsta domstolen vara öfverflödiga och möjligen vilseledande samt förty
höra uteslutas.

Då sista punkten af andra mom. i dess föreslagna lydelse syntes icke
med erforderlig tydlighet utmärka, att till löningsboställen skulle hänföras
jemväl de till prestenkesäten anslagna hemman eller lägenheter, hemstälde
högsta domstolen, att i nämnda punkt orden »andra boställen, afsedda att
af löntagare brukas eller att i författningsenlig ordning utarrenderas»,
måtte utbytas mot uttrycket »öfriga boställen».

3 §•

Enär nu gällande lagstiftning icke innehölle något stadgande om hvad
med »besutenhet» förstodes, hemstälde högsta domstolen, att, i stället för
den föreslagna 3 §, måtte på lämplig plats i författningen införas stadgande
i syfte, att, om synerätten funne till boställe hörande jordbruk vara
af så obetydlig omfattning, att för boställen med jordbruk gifna bestämmelser
till större eller mindre del syntes icke vara derå tillämpliga, synerätten
egde förordna, om och i hvilken mån, beträffande sådant boställe,
skulle tillämpas för boställen utan jordbruk meddelade stadganden; hvarförutom
i författningen ansågs böra uttryckas att, utan hinder deraf att
beslut härutinnan icke öfverklagats, synerätt på grund af inträffade förändrade
förhållanden egde i detta afseende annorlunda förordna.

15 §.

Syftet i denna paragraf syntes vara, icke att från tillämpning beträffande
första klassens bostadsboställen undantaga allt hvad kap. III innehölle
om byggnads- och underhållsskyldigheten, utan endast att utmärka,
hurusom för hvarje sådant boställe skulle gälla hvad särskilt vore förordnadt
i fråga om hvem det ålåge att bygga och underhålla de till bostället
hörande laga hus. Med anledning häraf ansåg högsta domstolen
att, till förekommande af tvetydighet i berörda hänseende, paragrafen borde
ändras så, att nämnda syfte tydligare framginge af ordalydelsen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

16 § 1 mom.

Enär, enligt den här angifna fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten
emellan boställshafvaren och pastoratet, det sistnämndas skyldighet
i omföfmälta hänseende torde blifva icke obetydligt lindrigare än
den enligt hittills gällande bestämmelser varit; och då en innehafvare af
andra klassens bostadsboställe i allmänhet behöfde, äfven om bostället icke
vore med jordbruk förenadt, hålla häst för fenster esor, hemstälde justitieråden
Wretman, Hernmarck, Ahlgren och Abergsson, att, bland hus, som
skulle af pastoratet byggas och underhållas, måtte, utöfver hvad förslaget i
sådant afseende innehöll, upptagas åtminstone stall.

17 §•

Då här angifna fördelning å ena sidan icke torde böra under väsentligen
oförändrade förhållanden rubbas, men å andra sidan syntes icke
lämpligen kunna för all framtid bestämmas, hemstälde justitieråden Wretman,
Hernmarck, Abergsson och Her slom, att i författningen måtte uttryckas,
att fördelningen skulle göras för viss tid, högst femtio år.

.\ , '' . -‘i i -■■■v, IV .*..*♦ - •;=.[. ; j.j; i : • <

18 § 2 mom.

Då innehafvare af tredje klassens bostad sboställen å landet, med afseende
å dem tillmätta löneinkomster, icke torde kunna anses mägtiga att
utan församlingarnes deltagande uppföra och underhålla dessa boställens
alla laga hus, hvilka enligt förslaget skulle blifva ansenligt kostbarare än
enligt hittills tillämpade stadganden, och då skälig anledning syntes icke
förefinnas att i fråga om sådana boställen antaga annan grund för byggnads-
och underhållsskyldighetens fördelning, än som vidkommande andra
klassens bostadsboställen å landet föreslagits, ansåg högsta domstolen, att
äfven å tredje klassens bostadsboställen å landet berörda skyldighet borde
fördelas på enahanda sätt som i fråga om andra klassens dylika boställen
blifvit vid 16 § 1 mom. hemstäldt.

20 §.

På de af kammarkollegium åberopade grunder ansåg högsta domstolen,
att denna paragraf borde utgå.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

30 och 34 §§.

Justitierådet Wedben/ anmärkte att, då i fråga om dikning och hägnad
i egoskilnad, hvarom i dessa paragrafer förmäldes, skulle gälla hvad derom
vore i allmänhet stadgadt, det i samma paragrafer icke borde, på sätt som
skett, hänvisas till hvad derom vore särskildt stadgadt, hvilket innebure
att rörande dessa ämnen funnes eller komme att meddelas särskilda, från
allmänna lagens föreskrifter afvikande stadganden.

37 §.

/ mom. Med anledning af hvad domänstyrelsen erinrat, ansåg högsta
domstolen momentet böra så affattas, att deraf framginge, att skogseffekter,
äfven om de kunde anses tillhöra boställes årliga afkastning, ej finge bostället
afhändas, utan att sådant vore särskildt tillåtet.

Vidare hemstälde justitieråden Wretman, Hernmarck och Herslow, att
sista meningen i detta mom., från och med orden: »och skall förty» till
och med orden: »boställen tillämpas», måtte, såsom obehöflig, uteslutas.

Justitierådet Wedberg ansåg, att nu gällande förbud mot foders bortförande
från boställe borde såsom regel qvarstå; dock att det finge på
myndighets pröfning ankomma att för vissa fall bestämma om och på hvad
vilkor undantag från förbudet kunde medgifvas.

2 mom. Högsta domstolen ansåg detta mom. böra affattas i det syfte,
att boställshafvare, som gjorde åverkan å bostället eller eljest öfverträdde
sin nyttjanderätt, skulle straffas så, som i fråga om sådana förseelser, begångna
af brukare utaf legd jord, funnes stadgadt, och vara skyldig
ersätta all skada.

38 §.

Här föreslagna påföljd för vanvård af boställe syntes innefatta obillig
inskränkning i boställshafvarens rättighet att tillgodonjuta honom tillförsäkrade
löneförmåner, hvadan och då den ifrågasatta åtgärden för öfrigt,
med afseende å arrende- eller brukningstidens obestämdhet, svårligen torde
kunna med någon säkerhet påräknas leda till åsyftadt mål, justitieråden
Wretman, Hernmarck, Wedberg, Ahlgren, Åbergsson och Herslow hemstälde,
att denna paragraf måtte uteslutas.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 30.

44 §.

Enär lämpligt syntes att stadganden om jäf i olika lagar blefvo, så
vidt möjligt, öfverensstämmande, och skäl saknades att, på sätt i förslaget
skett, utsträcka anledningarne till jäf så, att förrättningsman vid ekonomisk
besigtning skulle anses jäfvig äfven på den grund, att hans vederdeloman
eller uppenbare ovän kunde af förrättningen vänta synnerlig nytta eller
skada, hemstälde justitieråden Wretman, Hernmarck, Wedberg Ahlgren och
Abergsson, att förevarande paragraf måtte omredigeras, hvarvid 6 § utsökningslagen
kunde hufvudsakligen följas.

54 § 4 mom.

Enär det ej torde kunna antagas, att de boställshafvare, hvarom här
vore fråga, i allmänhet redan vid tillträdet af bostället om detsamma egde
den fullständiga kännedom, som erfordrades för ett tillförlitligt bedömande,
huruvida anledning för boställshafvaren förekomme till påyrkande af särskild
syn, hemstälde högsta domstolen, att orden »sist vid tillträdet» måtte
utbytas mot orden »sist en månad efter tillträdet».

56 § 2 mom. och 61 §.

Med erinran att den löntagare, som efter konsistorium skulle tillträda
boställe, enligt sakens natur, såsom i 61 § af förslaget också syntes uppmärksammadt,
icke stode i något rättsförhållande till den, som afträdde
bostället till konsistorium, utan i allt, hvad anginge boställshafvares åligganden,
egde vända sig allenast mot konsistorium, som i förhållande till
honom vore afträdare, ansågo justitieråden Hernmarck, Abergsson och
Her slom, att det i 56 § 2 mom. förekommande stadgande »och varde han
vid densamma jemte konsistorium såsom tillträdare ansedd» kunde gifva
anledning till det missförstånd, att konsistorium och den löntagare, hvilken
senare i ordningen skulle mottaga bostället, skulle betraktas såsom medparter,
ehuru de i flere afseenden kunde ega stridiga intressen; och hemstälde
justitieråden förty att den citerade meningen måtte utgå.

I följd häraf hemstälde justitieråden tillika att 61 § måtte omredigeras
ungefär sålunda:

»I det fall, som i 56 § 2 mom. sägs, skall, sedan rättsförhållandet
emellan afträdare!! och konsistorium bestämts, synerätten, efter ty ske kan,
emellan konsistorium och efterträdande löntagare skilja».

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Justiteråden Wretman och Wedberg ansågo, att åt stadgandena i 56 §
2 möm. samt i 61 §, så vidt de afsågo efter konsistorium tillträdande löntagare,
borde gifvas det innehåll, att denne skulle till den der nämnda
syn kallas och att han egde, der han så nödigt aktade, vid synen föra
talan i hvad rörde hans rätt; och att dervid endast för det fall, att han
och konsistorium derom åsämjdes, rättsförhållandet dem emellan finge
komma under bedömande.

Ex protocollo:

Otto Rooth.

Kongl. Maja» Nåd. Proposition N:o 30.

Utdrag af protokoll öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
september 1888.

Närvarande:

Statsråden: Lovén.

friherre von Otter,

von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Bergström,

friherre Palmstierna,

Lönegren.

l:o.

Departementschefen statsrådet Wennerberg anförde:

»I skrifvelse den 28 januari 1868 hafva Rikets Ständer, med erinran
hurusom de hufvudsakligaste gällande lagstadgandena om sättet för husbyggnad
å de ecklesiastika boställena äfvensom ordningen för deras häfd
redan då vore icke mindre än 100 år äldre än de, som gälde för militiestatens
boställen, samt att det läge i sakens natur, att de förra ej kunde
vara lämpliga för de bestående förhållandena, enär, efter en så lång tidrymd,
med hänseende ej mindre till förändrade lefnadsvanor och behof,
än till ett alldeles omgestaltadt jordbrukssätt, dels boställshusen, sådana
de efter den gamla lagen skulle till antal och beskaffenhet uppföras,
befunnes ömsom otillräckliga, ömsom öfverflödiga, dels ock åtskilliga
bestämmelser rörande vilkoren för tillgodogörande af ett boställes afkastning
numera förefölle onyttiga och föråldrade, om ej till och med men -

Kongl. Maj:ts Nåd- Proposition N:o SO.

liga, i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Rikets Ständer framlägga förslag till en, om än i vissa delar efter särskilda
förhållanden inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant läte sig
göra, för hela riket gällande ecklesiastik boställsordning.

Sedan med anledning häraf Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse den 13
februari 1863 anbefalt kammarkollegium att utarbeta och till Kongl. Maj:t
inkomma med förslag till förordning i den syftning Rikets Ständers skrifvelse
angåfve, samt kammarkollegium från presterskap^ och domkapitlen
i riket, utom i fråga om prestgårdarne i Skåne, för hvilka den blifvande
ecklesiastika boställsordningen, enligt kollegii tanke, ej borde komma att
gälla, infordrat yttranden i ärendet, har kollegium upprättat och med underdånigt
utlåtande af den 30 mars 1865 till Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag
till ifrågakomna boställsordning.

Med afseende härå blef af Kongl. Maj:t förordnadt, att vederbörande
presterskap kontraktsvis, samtliga domkapitel äfvensom alla Kongl. Maj:ts
befallningshafvande skulle öfver detta förslag höras och inom viss tid afgifva
yttranden, att kollegii utlåtande och förslag skulle tryckas och göras
tillgängligt i bokhandeln, samt att kollegium skulle genom kungörelse i allmänna
tidningar uppmana dem, som kunde finna sig dertill föranlåtne, att
yttranden öfver förslaget inom viss tid till kollegium ingifva; hvarefter
kollegium hade att till Kongl. Maj:t inkomma med det ytterligare undei''-dåniga utlåtande, hvartill omständigheterna kunde föranleda; och har kollegium
derefter den 29 april 1867 aflåtit nytt underdånigt utlåtande, deri,
hufvudsakligen till följd af anmärkningar, som i sålunda infordrade yttranden
blifvit mot förslaget framstälda, och för hvilka redogörelse i utlåtandet
lemnats, föreslagits åtskilliga, till en del ganska väsentliga, ändringar
i det först upprättade förslaget.

Efter det Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 10 maj 1876 förnyat
sin i skrifvelsen af den 28 januari 1863 gjorda underdåniga anhållan,
är nådigt uppdrag vordet meddeladt särskild person att, efter granskning
af de utaf kammarkollegium den 30 mars 1865 och den 29 april 1867
afgifna utlåtanden och förslag till boställsordning, i den mån förändrade
förhållanden eller eljest förekomna anledningar dertill kunde föranleda, utarbeta
förslag till de jemkningar i författningsförslagets olika delar, som
deraf kunde blifva en följd; hvarefter, sedan detta uppdrag blifvit fullgjordt,
särskilde komiterade varit utsedde att granska det sålunda uppgjorda
nya förslaget.

Sedan denna granskning blifvit verkstäld, hafva bemälde komiterade
med underdånig skrifvelse af den 28 mars 1879 öfverlemnat förslag till
förordning angående presterskapets boställen, hvilket förslag jemte dertill

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

hörande motiv och det underdåniga utlåtandet samt reservationer från två
af de komiterade, till trycket befordrats.

Öfver sist nämnda förslag äro underdåniga yttranden inhemtade från
domkapitlen, Stockholms stads konsistorium, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i samtliga länen och öfverståthållareembetet äfvensom från domänstyrelsen
och kammarkollegium, hvarjemte högsta domstolen öfver förslaget,
i hvad det afser upphäfvande af allmän lag, den 13 januari innevarande
år afgifvit utlåtande.

Efter öfvervägande af hvad Rikets Ständer och Riksdagen i omförmälda
skrivelser andragit äfvensom hvad komiterade och öfrige vederbörande
anfört och hemstält, har inom ecklesiastikdepartementet uppgjorts
ett i vissa hänseenden från de af komiterade föreslagna bestämmelser afvikande
förslag till ecklesiastik boställsordning.»

Detta förslag upplästes, hvarefter departementschefen vidare anförde:

»De i boställsordningen föreslagna stadganden i 14 § angående fördelning
af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen
på landet, i 23 och 24 §§, såvidt de afse anläggande af torp å
boställe, och i 32 §, i hvad den innehåller bestämmelse om rätt för tillträdare
att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen, afvika från hvad
presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 innehålla, i 4:de punkten
derom att angående prestgårdsbyggnaden skall förblifva efter 41 § af 1720
års resolution på allmogens besvär, i !J:de punkten om uppsättande af torp
på prestbords egor och i 13:de punkten om förbud för futurus successor
att med sitt bohag inflytta i prestgården innan nådårets förlopp.

Då på grund af 114 § regeringsformen rubbning i presterskapets privilegier
ej må ske utan kyrkomötets bifall, hemställer jag, att kyrkomötets
yttrande måtte inhemtas, huruvida kyrkomötet medgifver, att, utan hinder
af hvad nämnda punkter i privilegierna innehålla, nyssomförmälda stadganden
i 14, 23, 24 och 32 §§ i boställsordningen må varda gällande».

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter biföll
Hans Maj:t Konungen hvad departementschefen hemstält;
och skulle skrifvelse till kyrkomötet aflåtas med den lydelse
bilagan A. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
Hjalmar Westerling.

Bih. till Rikstl. Prot. 18,94. 1 Sami. 1 Af cl. 15 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Kyrkomötets underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga skrifvelse angående förslag till ecklesiastik boställsordning
i hvad det rörer vissa punkter af pr ester skåpets
privilegier in. m.

Till Konungen.

Sedan med anledning af särskilda framställningar af Rikets Ständer
den 28 januari 1863 och Riksdagen den 10 maj 1876 förslag till förordning
angående presterskapets boställen blifvit af utsedde komiterade till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnadt, öfver bvilket förslag vederbörande sig
yttrat, samt derefter inom ecklesiastikdepartementet uppgjorts ett i vissa
hänseenden från de af komiterade föreslagna bestämmelser afvikande förslag
till ecklesiastik boställsordning, har Eders Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse
den 5 nästlidne september, med öfverlemnande af sistberörda förslag,
täckts inhemta kyrkomötets yttrande, huruvida mötet medgåfve att, utan
hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 4:de, 9:de
och 13:de punkterna innehölle, de i boställsordningen föreslagna stadganden
i 14 § angående fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten
å andra klassens bostadsboställen på landet, i 23 och 24 §§, såvidt de
afsåge anläggande af torp å boställe, och i 32 §, i hvad den innehölle
bestämmelse om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva
husen, måtte varda gällande.

I sammanhang med detta ärende har kyrkomötet till behandling förehaft
en inom mötet väckt motion, i syfte att nu gällande bestämmelser om
den församlingen åliggande skyldighet att bygga och till en del underhålla
vissa af prestgårdens laga hus måtte emot vissa vilkor upphöra att gälla.

Hvad nu först angår frågan om medgifvandet att, utan hinder af hvad
presterskapets privilegier i fjerde punkten innehålla, det i förslagets 14 §

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

upptagna stadgandet angående fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten
å andra klassens — eller de för kyrkoherdarne afsedda —
bostadsboställen på landet måtte blifva gällande, finner kyrkomötet de
ändrade bestämmelser, som Eders Kongl. Maj:t föreslagit, i och för sig vara
ändamålsenliga, hvarför mötet icke har något att erinra mot att berörda bestämmelser
erhålla kraft af lag. Men då samtliga bestämmelser i 14 §
synas hafva ett nära samband med hvarandra, samt paragrafen i sin helhet
torde vara den vigtigaste i hela lagförslaget, anser sig kyrkomötet beträffande
denna paragraf böra anhålla att å nyo varda hördt, derest samma
paragraf icke skulle kunna af statsmagterna i alla delar godkännas.

Kyrkomötet anser sig vidare böra fästa uppmärksamheten derpå, att
under det 14 § angifver, huru byggnads- och underhållsskyldigheten skall
vara fördelad å andra och tredje klassens bostadsboställen i allmänhet, så
innehåller 67 § mom. 2 stadgande derom, att, der å viss ort eller för visst
boställe, i följd af särskildt stadgande, öfverenskommelse eller annan giltig
grund, i fråga om hvem byggnads- och underhållsskyldigheten åligger eller
om fördelningen af densamma, ett annat förhållande eger rum än som
öfverensstämmer med hvad derom i allmänhet varit stadgadt, hvad sålunda
hittills undantagsvis varit härutinnan gällande skall fortfarande tillämpas.
Detta senare, med 4:de punkten i privilegierna fullkomligt öfverensstämmande
stadgande kan väl uppenbarligen icke ändras eller uteslutas utan
kyrkomötets medgifvande, men enär 14 § innehåller allmängiltiga föreskrifter,
utan att deri göres någon hänvisning rörande de undantag, som
enligt 67 § kunna förekomma, torde följdrigtigheten bjuda, att det ifrågavarande
medgifvandet beträffande 14 § lemnas endast under förbehåll att
67 § 2 mom. icke ändras eller rubbas.

Vidkommande åter Eders Kongl. Maj:ts framställning i fråga om stadgandena
i 23 och 24 §§, rörande anläggande af torp å boställe, och i 32 §,
om rätt för tilllträdaren att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen,
har mötet icke funnit något att mot berörda stadganden erinra.

I öfverensstämmelse med hvad kyrkomötet sålunda anfört och på
grund af hvad i öfrigt i ärendet förekommit, får mötet i underdånighet

dels, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
skrifvelse, anmäla:

l:o) att kyrkomötet — under förutsättning att någon ändring i 14 §
och 67 § 2 mom. uti förevarande förslag till boställsordning icke utan
kyrkomötets samtycke kommer att ega rum — medgifver, att. utan hinder
af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 4:de punkten
innehålla, stadgandet i 14 § angående fördelning af byggnads- och under -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

’ hållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet må varda
gällande;

2:o) att kyrkomötet medgifver, att, utan hinder af hvad presterskapets
privilegier den 16 oktober 1723 i 9:de punkten innehålla, de i 23 § föreslagna
stadganden, såvidt de afse anläggande af torp å boställe, må varda
gällande; och

3:o) att kyrkomötet medgifver, att, utan hinder af hvad presterskapets
privilegier den 16 oktober 1723 i 13:de punkten innehålla, stadgandet i
32 § om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva
husen må varda gällande;

dels ock, med anledning af den i ämnet väckta motionen, anhålla, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under hvilka
vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet att bygga och
underhålla de ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas till en
eller flera för ändamålet bildade kassor, samt derefter vidtaga de åtgärder,
hvartill en dylik utredning kan föranleda.

Underdånigst
A. N. SUNDBERG.

A. H. Hallin.

Stockholm den 8 oktober 1888.

i1 ■ >'' " : '',1 ‘ ; in:A -.it/ ''K'' :

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 30.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
december 1888.

Närvarande:

• T...4 !. '' f \. . .

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: herr Lovén,

friherre von Otter,
von Krusenstjerna,

Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Örbom, 0

friherre Akerhielm.

42:o.

Departementschefen statsrådet Wennerberg föredrog i underdånighet:
kyrkomötets underdåniga skrifvelse den 8 sistlidne oktober i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga framställning angående förslag till ecklesiastik
boställsordning i hvad det rörde vissa punkter af presterskapets privilegier
m. m.; och hade kyrkomötet i berörda skrifvelse dels med anledning af
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga skrifvelse anmält:

att kyrkomötet, under förutsättning att någon ändring i 14 § och
67 § 2 mom. uti omförmälda förslag till boställsordning icke utan kyrkomötets
samtycke komme att ega rum, medgåfve att, utan hinder af hvad
presterskapets privilegier den 16 oktober 1723 i 4:de punkten innehölle,
stadgandet i, 14 § angående fördelning af byggnads- och underhålls -

46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

skyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet må varda gällande; att

kyrkomötet medgåfve, att, utan binder af hvad presterskapets privilegier
den 16 oktober 1723 i 9:de punkten innehölle, de i 23 § föreslagna
stadganden, så vidt de afsåge anläggande af torp å boställe, må varda
gällande, och

att kyrkomötet medgåfve, att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier
den 16 oktober 1723 i 13:de prunkten innehölle, stadgandet i 32 §
om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen
må varda gällande;

dels ock, i anledning af en vid kyrkomötet i ämnet väckt motion, anhållit,
det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under
hvilka vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet att hygga
och underhålla de ecklesiastika boställenas hus kunde öfverflyttas till en
eller flera för ändamålet bildade kassor, samt derefter vidtaga de åtgärder,
hvartill en dylik utredning kunde föranleda.

Sedan föredragande departementschefen härefter erinrat om ärendets
föregående behandling samt om innehållet af det inom ecklesiastikdepartementet
uppgjorda förslaget till ecklesiastik boställsordning, anförde departementschefen
vidare:

»I afseende å de delar af detta förslag, hvilka i mera väsentlig mån
skilja sig från det af de utsedde komiterade uppgjorda, utbeder jag mig,
under åberopande af hvad inom högsta domstolen blifvit i fråga om vissa
af de af komiterade föreslagna stadganden anfördt, få närmare utveckla
min mening.

Såsom i särskilda inkomna anmärkningar öfver komiterades förslag
blifvit erinradt, torde badstuga och mälthus numera icke vara verkligt behöfliga
vid de boställen, förslaget gäller. Af denna anledning och för att,
såvidt lämpligen kunnat ske, minska antalet af de laga husen, har jag icke
bland dessa upptagit vare sig badstuga eller mälthus.

På sist berörda grund har jag äfven ansett, att å mindre boställen, i
stället för fårhus, der sådant ej enligt förslagets 5 § kan helt och hållet
uteslutas, må föreskrifvas endast i fähuset anbringad särskild fårkätte, äfvensom
att å bostadsboställe af tredje klassen må, utom de hus, som enligt
förslaget kunna äfven å boställen af öfriga klasser få saknas, jemväl följande
hus: visthus, brygghus, drängstuga, vagnshus och spanmålsbod, ett
eller flere, uteslutas, när de pröfvas kunna undvaras och lindring i byggnadsskyldigheten
är af behofvet påkallad.

I fråga om hvem byggnads- och underhållsskyldigheten å komministrars
bostadsboställen å landet, i förslaget hänförda till tredje klassens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

boställen, åligger, finnes för närvarande veterligen icke något allmänt gällande
stadgande. På grund häraf har denna skyldighet hittills ansetts
åligga boställshafvaren ensam å alla de komministersboställen, för hvilka
icke särskilda undantagsbestämmelser finnas. Obilligheten af en dylik anordning,
enligt hvilken den svagast aflönade klassen af presterlige boställshafvare
måst ensam ansvara för hela byggnads- och underhållsskyldigheten
å sina boställen, under det deras i regeln vida bättre aflönade embetsbroder,
kyrkoherdarne, lagligen åtnjutit den förmånen, att eu ganska väsentlig
del af byggnads- och underhållsskyldigheten å kyrkoherdeboställena
skolat af församlingen utgöras, har länge varit insedd. Enligt inkomna
upplysningar har i åtskilliga delar af riket allmogen sjelf funnit berörda
obillighet så beaktansvärd, att den för sin socken frivilligt påtagit sig ifrågakomna
skyldighet å komministersbostallen, stundom helt och hållet, stundom
till större eller mindre del. Andra fall förekomma, der församlingen
väl icke förpligtat sig att ansvara för fullgörande af omförmälda skyldighet,
men detta oaktadt af omständigheterna nödgats att särskilda gånger
verkställa erforderliga byggnader eller reparationer å komministersbostället
inom församlingen, sedan det visat sig omöjligt att af de medellösa boställshafvarne
framtvinga härtill behöfliga medel. I dylika fall har, såsom
naturligt var, mången gång, i följd deraf att nödiga åtgärder till husens
bevarande icke i tid vidtagits, kostnaden blifvit för församlingen vida
tyngre, än om uppkomna, i början jemförelsevis obetydliga, bristfälligheter
blifvit redan vid deras första uppkomst botade.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad presteståndet i sammanhang
med ett vid riksdagen 1862—1863 utarbetadt »förslag till ny byggnadsordning
för kyrkoherdeboställen i det öfriga riket utom Skåne» ifrågasatt,
föreslog kammarkollegium i sitt utlåtande af den 30 mars 1865, deri
icke någon ändring i denna del gjorts i utlåtandet af den 29 april 1867,
att deri föreslagna bestämmelser om att å kyrkoherdeboställe vederbörande
pastoratsbor skulle bygga och underhålla de s. k. bostadshusen, samt att
endast de s. k. ladugårdshusen borde byggas och underhållas af boställshafvaren,
skulle gälla till efterrättelse äfven i fråga om tredje klassens
boställen på landet och i pastorat, som bestå af stads- och landsförsamlingar
förenade.

I yttranden, som öfver detta förslag inkommit, hafva åtskilliga kyrkoherdar,
efter erinran hurusom enligt förslaget pastorernes byggnadsskyldighet
blefve för dem högre än förr, tillkännagifvit sig ingå på detta endast
för det fall, att församlingarne antoge förslaget beträffande byggnaden

å komministersboställen.

Från ett håll har tillika erinrats,

hurusom den föreslagna skyldigheten

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

för församlingarna att bygga mangårdshusen å tredje klassens boställen ej
torde kunna motsägas, då den vore fullt motiverad af församlingarnas befriande
från åliggandet, att bygga och underhålla pastorernes ladugårdar,
hvilka hus, _ såsom varande i hög grad utsatta för röta, vore vida kostbarare
att vidmagthålla än mangårdshusen.

De komiterade, som afgifvit förslaget af den 28 mars 1879, hafva i
denna fråga haft skiljaktiga meningar.

Af flertalet är hemstäldt, att, med undantag för komministrars i stad
belägna bostadsboställen, der byggnads- och underhållsskyldigheten skulle
likasom nu åligga stadsförsamlingen, å öfriga bostadsboställen af tredje
klassen boställshafvaren skulle ensam bygga och underhålla de laga husen.

En af de komiterade, prosten Oscar Erl. Rabe, åter har i detta ämne
yttrat:

’Det beslut, komiterade fattade och som finnes upptaget i förslagets
18 § 2 inom., att alla de, som innehade prestlägenheter hörande till tredje
ordningen efter komiterades klassifikation, skulle sjelfve bygga och underhålla
samtliga åbyggnaderna å sina boställen, har jag icke kunnat gilla,
och har ingalunda funnit mig öfvert.ygad af de andragna motiven, utan
måste mot detta beslut reservera mig, ehuru, som jag fruktar, till intet
eller ringa gagn.

Visserligen hafva församlingarna icke hittills varit lagligen förbundna
att bygga och underhålla några hus å sådana boställen, men detta är väl
icke något bindande skäl, hvarför de allt framgent — äfven under helt
förändrade förhållanden — icke skulle blifva det. Då skulle de och vi
alle vara fria från alla nya skattebördor éndast på den grund, att de äro
nya. Allmogen i åtskilliga delar af riket har insett obilligheten i detta
för deras svagast aflönade själasörjare tunga åliggande, samt ganska allmänt
sjelfvilligt åtagit sig hela byggnads- och underhållsskyldigheten af
dessa — likaväl som förhållandet är med kyrkoherdeboställena. De olägenheter,
som komiterade anse hafva uppkommit af skyldigheten för församlingen
att bygga och underhålla antingen alla eller en del af åbyggnaderna
a kyrkoherdeboställena, hafva säkerligen, der sådana uppstått, icke sin
grund i sjelfva skyldigheten, utan fastmer i det obestämda och tvetydiga
i lagstadgandet angående fördelningen af denna skyldighet mellan pastor
och församlingen — något, som man hoppas kunna undanrödja genom
denna nya författning, genom hvilken alla sådana frågor skulle blifva utredda,
sa att skyldigheten a ömse sidor blefve bestämd, och inga ämnen qvarstå,
som gåfve anledning till tvist och oenighet. Och då detta blefve förhållandet
äfven beträffande komministers- och kapellpredikantsboställena, så
behöfde man icke befara, att dylika möjliga olägenheter skulle ökas genom

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 30.

att bevilja åt innebafvarne af sådana lägenheter enahanda förmån i detta
hänseende som åt kyrkoherdarne.

Man menar, att en sådan hjelp för komministrar och kapellpredikanter
numera icke vore af nöden, sedan nya löneregleringen blifvit tillämpad,
hvarigenom de, oaktadt åliggandet att sjelfve bygga och underhålla husen
a sina boställen, likväl skulle hafva med de nya lönevilkoren sin anständiga
bergning. Sant är visserligen, att deras löner blifvit på de flesta
ställen förbättrad — dock icke genom ny tunga för församlingarna —
utan ofta på kyrkoherdarnes bekostnad, eller genom ändamålsenligare anordning
af lönens fördelning på de betalningsskyldige, dess utgående och
uppbörd. Men om denna förbättrade löneinkomst ändock kan bereda innehafvarne
under nuvarande tidsförhållanden en anständig bergning, torde
vara högst tvifvelaktigt. Hela löneinkomsten för sådana embetsman är nu beräknad
och genom Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse bestämd till 1200 å 1500
kronor i medeltal. (Enligt tab. n:r 1 vid kongl. reglementet för presterskapets
enke- och pupillkassa af den 6 nov. 1874 funnos dock 125 sådane,
som få åtnöjas med mindre än 1200, en som fått sig anslagna blott
500, en annan 540 kronor). När nu en prestman, ofta efter en ganska
lång väntan, får en sådan beställning, och ännu oftare fortfarande har
skulder från den nu för tiden mycket dyra akademiekursen, hvilka han
under sin adjunkt-tjenstgöring knappt förmått förränta, ännu mindre inbetala,
samt nu för flyttning och uppsättning af boställe måst i icke ringa
mån öka, kommer till en löneinkomst af 1200 kronor, och skall dermed
försörja sig, kanske med hustru och barn, föda och löna åtminstone en
dräng och eu piga, betala skatter till kronan och kommunen m. m. in. m. —
månne här kan blifva något öfver till räntor och amortering, till inköp af
några böcker för sina studiers öfvande o. s. v.? År väl detta anständig
bergning för eu man, som skall hafva akademisk bildning, och som måste
hafva andra behof än en vanlig torpare och bonde? Jag behöfver väl
icke erinra om, huru de vid statens embetsverk anstälde vaktmästarne
hafva sig anslagen lön på 800 kronor eller mera, huru eu kustroddare har
900, huru den unge löjtnanten med några få veckors årlig tjenstgöring
tillträder en lön af 800 å 1000 kronor, huru den unge filosofie doktorn
genast vid elementarläroverket erhåller 1500 eller såsom lektor 2500 med
500 kronor förhöjning hvart femte år, huru kassörer och bokhållare hos
enskilda personer räkna sina löner i tusental. Jag påstår ingalunda, att deras
löner böra nedsättas, men jag tillåter mig blott fråga, om en komminister
eller kapellpredikant, som från årets första dag intill dess sista skall stå
till församlingens tjenst, och ofta måste anse den vunna befattningen såsom
sin lefnads verkningsmål, kan anses hafva sin anständiga bergning med

Bill. Ull Riksd. Prot. 1804. 7 Sami. 1 Afd. 7.7 IT afl. 7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

dessa 1200 kronor och med dem vara så aflönad, att han icke ens skulle
vara i behof af någon lindring i sina pålagor? Hvarifrån skulle han taga
medel, om han blefve ålagd uppföra nytt bostadshus eller ladugård?

Om församlingarna rätt uppskattade sin egen fördel uti att hafva en
värdig, nitisk och sjelfständig själasörjare, som icke vore genom alltför
svåra brödsorger och jordiska bekymmer nödtvungen att draga sin håg
och sitt sinne från sitt dyra kall, utan kunde med mera odelad uppmärksamhet
egna sin tid och sina krafter åt uppfyllandet af sina pligter mot
embete! och sin församling, så borde de sannerligen icke vägra eller med
ovilja åtaga sig denna lilla nya börda, som blefve föga känbar, när den
fördelas på hela pastoratets skattskyldige medlemmar, men är tryckande
tung att ensam bära för den skuldbelastade, fattige läraren eller hans enka
och barn.

Detta är ett yrkande, som rikets presterskap i allmänhet har framstält,
der det i denna fråga haft att yttra sig, och som många kyrkoherdar fästat
såsom vilkor, om de skulle underkasta sig den i ganska väsentlig
mån ökade byggnads- och underhållskostnad å sina egna boställen, som
enligt nya förslaget skulle drabba dem.

Kammarkollegium har ansett saken så billig och klar, att det enhälligt
och snart sagdt utan motivering i sitt underdåniga förslag till ny ecklesiastik
boställsordning antagit, att komministrar och kapellpredikanter skulle
i detta hänseende få enahanda förmån som kyrkoherdarne.

Min åsigt och mitt yrkande var derför vid frågans behandling inom
komitén, och är fortfarande, såsom efter min uppfattning grundande sig
på all billighet, att församlingarna skulle förpligtas att åt sina komministrar
och kapellpredikanter, på enahanda sätt såsom åt sina kyrkoherdar, bygga
och underhålla bostadshus jemte alla dertill hörande byggnader, men komministrar
och kapellpredikanter framgent såsom hittills hafva det åliggandet
att bygga och underhålla alla de öfriga åbyggnaderna; på grund hvaraf
såväl denna 18 §, som ock alla andra dermed sammanhängande stadganden
i förslaget skulle i denna syftning undergå nödiga förändringar.’

Rabes betänkligheter emot komiterades förslag i förevarande hänseende
hafva delats af samtliga de domkapitel och Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilka i detta ämne särskildt yttrat sig, nemligen tio af domkapitlen
och tio af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Af dessa hafva de fleste uttryckligen instämt i Rabes reservation, hvarvid
från en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande ytterligare erinrats, hurusom
Rabes skäl syntes vara desto mera talande, som de visat sig i många
fall omfattade af församlingarna sjelfva, samt nuvarande lagstiftning ledt
derhän, att på åtskilliga tredje klassens boställen icke några åbyggnader

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 30.

funnits eller ännu funnes, så att svårighet åstadkommits att få berörda
embeten besatta, då förhållandet afskräckte sökande, som icke egde enskild
förmögenhet att nedlägga på boställenas bebyggande.

Två af de Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som i frågan yttrat sig,
nemligen Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs och Vesterbottens
län, hafva ansett församlingarnas ifrågakomna skyldighet böra än
vidare utsträckas, i det att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs
län hemstält, att, såsom flerstädes redan skedde, församlingarna skulle utgöra
all byggnads- och underhållsskyldighet på tredje klassens boställen,
samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län föreslagit, att
hela byggnadsskyldigheten och en del af underhållsskyldigheten ålades församlingarna.

I kammarkollegii underdåniga utlåtande öfver komiterades förslag
yttras icke något vid nu förevarande paragraf, men föredraganden i kammarkollegium
har till protokollet anfört:

''Med kongl. förordningen den 11 juli 1862, angående allmänt ordnande
af presterskapets inkomster, afsågs att genom ändamålsenligare anordning
i afseende på lönens utgörande och uppbörd förenkla lönesättet,
samt att jemnare fördela befintliga lönetillgångar mellan de prester, som
voro anstälda inom samma pastorat, men den påbjöd icke förökade afgifter.
Den löneförbättring, som dermed må hafva kommit komministrar och deras
vederlikar till del, har således i allmänhet icke uppkommit genom ny tunga
för församlingarna. Löneregleringen torde icke heller i allmänhet hafva
utfallit så gynsamt för desse tjensteman, som komiterade synas förutsätta.
Och ej heller kan jag finna att församlings-, byggnads- och underhållsskyldighet
å deras boställen skulle föranleda större olägenheter, än dylik
skyldighet å kyrkoherdarnes boställen. Ostridigt torde i allt fall få anses,
att den byggnads- och underhållsskyldighet, som enligt komiterades förslag
kommer att åligga innehafvare af tredje klassens bostadsboställen på landet,
icke står i rimligt förhållande till deras löneinkomster. Och jag finner
så mycket mindre skäl att frångå kollegii uti 1865 års förslag till
boställsordning framstälda åsigt i afseende å berörda skyldighets fördelning
mellan församling och boställshafvare, som en betydande lindring vid
byggnad och underhåll af prestgård måste anses hafva kommit dåvarande
byggnads- och underhållsskyldige till del genom lagen den 1 maj 1885.

Såväl på grund häraf, som af billighetshänsyn, får jag för min del förorda
nådigt bifall till komitéledamoten Rabes vid denna paragraf uti afgifven
reservation gjorda, af nära hälften af Konungens befallningshafvande
och flertalet af konsistorierna biträdda hemställan, att innehafvarne af
tredje klassens boställen på landet måtte medgifvas enahanda förmån i af -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

seende å deras bostadsboställens byggande och underhåll, som eldigt komiterades
förslag tillkommer innehafvare af andra klassens boställen på landet.’

Vid ärendets behandling i högsta domstolen har, då innehafvare af
tredje klassens bostadsboställen å landet, med afseende å dem tillmätta
löneinkomster, icke torde kunna anses mägtiga att, utan församlingarnas
deltagande, uppföra och underhålla dessa boställens alla laga hus, hvilka
enligt förslaget skulle blifva ansenligt kostbarare än enligt hittills tillämpade
stadganden, och då skälig anledning syntes icke förefinnas att i fråga om
sådana boställen antaga annan grund för byggnads- och underhållsskyldighetens
fördelning, än som vidkommande andra klassens bostadsboställen
å landet föreslagits, högsta domstolen ansett, att äfven å tredje klassens
bostadsboställen å landet berörda skyldighet borde fördelas på enahanda
sätt, som i fråga om andra klassens dylika boställen blifvit vid 16 § 1
mom. i komiterades förslag hemstäldt.

På sålunda anförda grunder har jag funnit byggnads- och underhållsskyldigheten
å tredje klassens boställen icke skäligen kunna åläggas boställshafvaren
i vidsträcktare mån än högsta domstolen hemstält; i följd
hvaraf förslaget i öfverensstämmelse härmed ändrats.

Emot den af komiterade uppgjorda tabell för fastställande af årsberäkning
äro åtskilliga anmärkningar framstälda.

Med afseende å de mycket olika förhållandena inom skilda delar af
riket, och då inom samma klass af boställen antalet hus, beträffande hvilka
byggnadsskyldigheten åligger boställshafvaren, kan för en boställshafvare
vara större än för en annan, är det, efter min tanke, icke möjligt att
erhålla en jemn och rättvis, af godtycke oberoende årsberäkning, derest
denna skall göras efter en gemensam, för hela riket gällande tabell. Frågan
har synts mig ej kunna fullt tillfredsställande ordnas på annat sätt,
än att för hvarje nybyggnadsarbete, för hvilket årsberäkning skall tillgodonjutas,
synerätten, efter de verkliga förhållandena å det boställe, der ärendet
förekommer, uträknar, huru många års fullgjord nybyggnadsskyldighet
berörda arbete faktiskt motsvarar. Med uteslutande af årsberäkningstabellen,
är derför intaget stadgande, att årsberäkning skall verkställas på
det sätt, att, då sådan ifrågakommer, synerätten uppskattar nybyggnadskostnaden
särskildt för hvart af boställshafvarens laga hus och fördelar
denna kostnad på det antal år, samma hus efter dess uppförande kan antagas
ega bestånd, innan nybyggnad deraf åter blir nödig, samt, efter det
härpå sammanräknats hvad på ett år belöper af den uppskattade nybyggnadskostnaden
för alla boställshafvarens laga hus, bestämmer årsberäkningen
efter förhållandet emellan det sålunda sammanräknade årliga nybyggnads -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 53

beloppet och den byggnadskostnad, hvarför synerätten har att tillgodoföra
årsberäkning.

Så, t. ex., om årsberäkning skall ega rum för ett af en kyrkoherde
för en kostnad af 1,300 kr. nybygdt stall å hans boställe, der de laga
hus, hvilka han, utom stallet, har att bygga och underhålla, äro: spanmålsbod,
redskapshus, fähus, fårhus, svinhus samt loge och lador, beräknar
synerätten, för hvart af dessa hus, huru mycket dess nybyggande må
anses kosta och huru lång tid detsamma bör, sedan det blifvit nybygdt,
antagas bestå, innan nybyggnad åter erfordras. Om synerätten då stannar
vid, att

stallet, som kostat..........

........ 1,300

kr.

bestar i 50

år,

Slt

att deraf på hvart

belöper

—

spån målsboden kostar .........

...... 1.200

b )> 80

—

redskapshuset » .......

........ 250

» » 80

))

fähuset » ........

......... 2,300

B B 50

—

fårhuset » .........

....... 400

b b 40

—

svinhuset » .......

......... 240

B B 30

—

logen och ladorna » ........

........ 1,750

» b 80

kr.

130

så, befinnes att af sammanlagda kostnaden för nybyggnad af alla pastors
laga hus belöper på ett år 130 kronor och att således stallets nybyggande
för 1,300 kronor bör honom tillgodoföras såsom fullgjord nybyggnad för
lo år.

Emot 25 § 3 mom. i komiterades förslag, innefattande att byggnadsbidrag,
så vidt säkerhet för detsamma hos domkapitlet stäldes, finge hos
boställshafvare innestå till hans afträde, men att domkapitlet eljest egde
att bidraget årligen infordra, samt att, om efterträdaren ville bidraget lyfta,
han, om så påfordrades, skulle derför ställa säkerhet, och att. om han det
ej gitte, medlen skulle stå hos domkapitlet, på hvars pröfning medlens
utbetalande skulle bero, är anmärkt, dels att domkapitlen, som redan hade
nog mycken och mångartad penningeförvaltning att jemte sina egentliga
åligganden ombesörja, syntes icke böra belastas jemväl med de dryga och
ansvarsfulla uppdrag, som förslaget här pålagt domkapitlen, dels att önskvärd!
syntes, om det i förslaget mycket anlitade borgenssystemet kunde
inskränkas, samt dels att föreskrift saknades om, att ifrågavarande medel
skulle göras räntebärande.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt och då i allmänhet det
torde för eu boställshafvare, som har att utgifva byggnadsbidrag, vara
väsentligt lättare att för ett år i sender inbetala detsamma, än att vid boställets
afträdande på en gång gälda sådant bidrag för åtskilliga år, bär
jag ansett bestämmelserna härutinnan böra ändras, på sätt det inom ecklesiastikdepartementet
uppgjorda förslaget utvisar.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 30.

27 § 2 mom. i komiterades förslag, angående godtgörelse för brandförsäkringsafgift
i vissa fall, har jag, på skäl som en af komiterade, f. d.
häradshöfdingen L. Norin, i afgifven reservation anfört, funnit böra i enlighet
med hans hemställan jemkas.

öfriga ändringar i föreslagna stadganden om brandförsäkring äro väsentligen
grundade på skäl, som af kammarkollegium härutinnan framhållits.

Enär torp eller fäbodehus vid åtskilliga boställen torde vara behöfliga,
har jag funnit det böra stadgas, att, derest synerätt finner att på bostadsboställe
eller dermed i sambruk förenadt löningsboställe insynadt torp eller
fäbodeställe bör bibehållas eller att nytt sådant bör insynas, boställshafvaren
skall, såsom hittills lärer hafva skett, vara pligtig att derstädes
uppföra och underhålla de byggnader, som af synerätten föreskrifvas.
Samma skyldighet har synts mig böra stadgas beträffande hus på nyodling,
som efter frihetsår återgår till boställe, äfvensom angående redan insynad
qvarn. Deremot har det synts mig betänkligt och icke af behof
påkalladt att, på sätt en af de komiterade hemstält, i vidsträcktare mån,
än detta mitt förslag angifver, ålägga boställshafvare byggnads- och underhållsskyldighet
i fråga om hus, hvilka ej tillhöra de laga husen.

Beträffande befintliga hagmarker, för hvilka särskild plan till deras
ändamålsenliga skötsel må vara faststäld, har ansetts böra i författningen
intagas, att rödjning och vård af sådana marker skall ske i öfverensstämmelse
med berörda plan.

I enlighet med hvad anmärkt blifvit, har, äfven i fråga om häfden
af åker och äng, iakttagande dervid af viss Ikulturplan synts lämpligt.
Bestämmelser om fastställande af sådan plan hafva derför i förslaget införts.
Då emellertid dylikt fastställande af viss kulturplan icke synts behöfva
genast ske å de boställen, der innehafvaren redan vid tiden för
boställsordningens utfärdande infört ett ändamålsenligt brukningssätt, är
föreslaget, att omförmälda kulturplan skulle, utom i det fall att boställshafvaren
sjelf äskar sådan åtgärd, fastställas först när densamma prof vad es
behöflig.

På skäl, som af två bland komiterade i afgifna reservationer åberopats,
har näst efter 1 momentet i 34 § af komiterades förslag tillagts ett
nytt moment i enlighet med hvad bemälde reservanter hemstält,

Sista momentet af samma paragraf är ändradt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad enligt kungörelsen om förvaltning af kronans
domäner den 10 november 1882 blifvit för dessa stadgadt.

Med anledning af hvad domänstyrelsen anmärkt angående 35 § i

Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o BO. 55

komiterades förslag, är denna paragraf ändrad, väsentligen så som domänstyrelsen
hemstält.

Komiterades förslag i deras 37 § derom att boställshafvare skulle
under sill besinningstid vara oförhindrad att från boställe, förenadt med
jordbruk, bortföra stråfoder, när förbud deremot icke meddelats, har jag,
lika med flera myndigheter, som yttrat sig öfver förslaget, funnit vara betänkligt.
Då emellertid dylikt bortförande i särskilda fall kan böra tilllåtas,
har jag i stället föreslagit, att stråfoder icke må förr än vid afträdestiden
från sådant boställe bortföras utan att tillstånd dertill meddelats i
den ordning, förslaget närmare bestämmer, men att, om boställshafvare,
när han skall afträda bostället, har foder öfver, och tillträdaren icke vill
det lösa efter pris, som, der öfverenskommelse härom icke annorledes
träffas, varder bestämdt af gode män, afträdaren må bortföra fodret.

öfriga ändringar i denna paragraf äro grundade på skäl, som i högsta
domstolen åberopats.

Med anledning af den ändring, som af mig blifvit gjord i 30 § i
komiterades förslag har från deras 37 § uteslutits der intagen bestämmelse,
att året före afträdesåret minst en åttondedel af åkerjorden skall
lemnas å träda; i fråga om hvilken bestämmelse flere anmärkningar blifvit
framstälda.

Vid de i samma paragraf föreslagna stadganden om att tillträdaren
skulle ega att om höstbruket draga försorg, och att afträdesåret skulle åt
tillträdaren upplåtas från den 15 februari nödiga förvaringsrum för spanmål,
foder och husgerådssaker, som han ville ditföra, samt från den 14
mars nödiga hus för arbetsfolk och kreatur till vårbruket, äro jemväl åtskilliga
anmärkningar gjorda. Berörda stadganden hafva synts kunna föranleda
till ledsamma förvecklingar; och då förhållandet beträffande höstbraket
lämpligare torde ordnas på sätt angående kronans domäner numera
är stadgadt och, i fråga om tillträdares behof att någon tid före tillträdet
ega att inrymmas i en del af husen, ett stadgande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad allmänna lagen i 16 kap. 5 § jordabalken med
afseende å landbo innehåller, lärer vara tillräckligt, har komiterades förslag
blifvit i sådant syfte ändradt.

Komiterades förslag om anställande af särskilda ständiga ombud för
att tillhandagå domkapitlen vid tillsyn å boställen har jag funnit icke
vara af behofvet påkalladt samt dessutom, då medel svårligen torde kunna
för närvarande erhållas till skälig aflöning åt dylika tjensteman, icke nu
utförbart; hvarför detta förslag af mig uteslutits.

På skäl, som häradshöfdingen Norin i afgifven reservation emot komiterades
förslag framhållit, har jag funnit befogenheten för ekonomiska

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

besigtningar icke böra utsträckas utöfver hvad Norm hemstält. T följd
häraf har jag i förslaget härutinnan, i stället för hvad korniterades flertal
ifrågasatt, infört Norins med nu gällande bestämmelser mera öfverensstämmande
förslag efter någon jemkning deraf. Detta har äfven föranledt
vissa ändringar i de föreslagna stadgandena om husesyner.

Med den begränsning, hvilken ekonomisk besigtning sålunda enligt
min åsigt bör erhålla, har det af komiterade i deras 46 § ''2 mom. intagna
medgifvande för förrättningsmannen att påkalla biträde af byggnadskunnig
person och skogstjensteman synts icke erforderligt.

I mom. 1 af 56 § i korniterades förslag är af skäl, som domänstyrelsen
åberopat, ändring i enlighet med dess hemställan gjord i den
föreslagna bestämmelsen om skogstjenstemans förordnande att biträda vid
af- och tillträdessyn.

Att, såsom komiterade föreslagit, belasta domkapitlen med att till syn
låta kalla samtliga vederbörande parter, har jag icke funnit vara behöfligt.

Med anledning af hittills ej sällan förekommande tvister är i förslaget
uttryckligen infördt, att årsberäkning för nybyggnad ej må bestämmas vid
laga syn utan endast vid af- och tillträdessyn, då en efterträdande boställshafvare
har tillfälle att bevaka sin rätt härutinnan.

På hemställan af domänstyrelsen och kammarkollegium hafva i de
föreslagna stadgandena om hvad vid af- och tillträdessyn skall iakttagas
tillagts vissa bestämmelser angående undersökning af skogsskötseln och
dermed sammanhängande ämnen.

Då, på sätt anmärkt blifvit, den af komiterade föreslagna tid af sex
dagar, inom hvilken, efter afslutande af ekonomisk besigtning eller husesyn,
nödiga exemplar af instrument deröfver skulle vederbörande tillhandahållas,
synts alltför knapp, helst när flere förrättningar i omedelbar följd
hållas, har berörda tid blifvit utsträckt till fjorton dagar.

Särskild redogörelse för en del i korniterades förslag verkstälda redaktionsförändringar
torde icke vara behöflig.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om
antagande af oinförmälda, inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda förslag
till ecklesiastik boställsordning.

Vidare och då den af kyrkomötet i dess underdåniga skrifvelse framstälda
begäran om utredning i syfte att befria såväl församling som presterskap
från byggnads- och underhållsskyldighet af boställshusen synes
mig mycket beaktansvärd, hemställer jag, att Eders Kongl. Magt täcktes
anbefalla kammarkollegium att efter vederbörandes hörande verkställa utredning,
om och under hvilka vilkor den församling och presterskap ålig -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

gande skyldighet att bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus
må kunna öfverflyttas till en eller flere för ändamålet bildade kassor, samt
med underdånigt utlåtande i ärendet till Eders Kongl. Maj:t inkomma.»

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till hvad departementschefen
hemstält.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad
departementschefen hemstält; och skulle proposition till
Riksdagen aflåtas med den lydelse bilagan B vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl Tornérhielm.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 13 Häfi.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

Kongl. Majds nådiga skrifvelse till Kyrkomötet angående förslag
till ecklesiastik boställsordning i hvad det rörer vissa
punkter af presterskapets privilegier; gifven Stockholms
slott den 17 juni 1893.

Sedan Kongl. Maj:t i skrifvelse den 5 september 1888 till det då församlade
Kyrkomötet, med öfverlemnande af upprättadt förslag till ecklesiastik
boställsordning, inhemtat Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet
medgåfve att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16
oktober 1723 i 4:de, 9:de och 13:de punkterna innehölle, de i boställsordningen
föreslagna stadganden i 14 § angående fördelning af byggnadsoch
underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på landet, i
23 och 24 §§, så vidt de afsåge anläggande af torp å boställe, och i 32 §,
i hvad den innehölle bestämmelse om rätt för tillträdare att före tillträdesdagen
inrymmas i halfva husen, må varda gällande, samt Kyrkomötet i
skrifvelse den 8 derpå följande oktober hufvudsakligen bifallit berörda
framställning samt derjemte, med anledning af inom Kyrkomötet väckt
förslag, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och
under hvilka vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet
att bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus måtte kunna
öfverflyttas till en eller flera för ändamålet bildade kassor, samt derefter
vidtaga de åtgärder, hvartill en dylik utredning kunde föranleda; så har
Kongl. Maj:t den 7 december 1888 beslutit dels att till 1889 års Riksdag
aflåta nådig proposition om antagande af förslaget till ecklesiastik boställsordning
dels ock att i sammanhang dermed anbefalla Kongl. Majrts och
Rikets kammarkollegium att, efter vederbörandes hörande, verkställa omförmälda
utredning samt med underdånigt utlåtande i ärendet till Kongl.
Maj:t inkomma.

Efter det Riksdagen i skrifvelse den 8 maj 1889 tillkännagifvit, att
Andra Kammaren funnit den omförmälda propositionen icke för det då -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

varande böra bifallas, och att i följd deraf frågan om antagande af den
nya ecklesiastika boställsordningen för denna riksdag förfallit, så har
kammarkollegium med anledning af den dit remitterade frågan, efter det
Kongl. Maj:ts samtlige befallningshafvande och stiftskonsistorierna samt
jemväl delvis presterskap och församlingar sig i ärendet yttrat, den 5 sistlidne
maj afgifvit eget underdånigt utlåtande innefattande den anbefalda
utredningen. Då af denna utredning framgår, att de utvägar, som kunna
anlitas för åstadkommande af en eller flere fonder för öfvertagande af
den församling och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla
de ecklesiastika boställenas hus, skulle medföra icke blott étt oskäligt
betungande af presterskapet utan ock oöfvervinneliga praktiska svårigheter,
framför allt genom byggnadskostnadernas oskäliga uppdrifvande, vill Kongl.
Maj:t, som anser byggnadstungans öfverflyttande på fonder, såsom af
Kyrkomötet ifrågasatts, icke kunna genomföras, med öfverlemnande till det
innevarande år församlade Kyrkomötet af det för 1888 års Kyrkomöte
och 1889 års Riksdag framlagda förslaget till ecklesiastik boställsordning,
inhemta Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet medgifver:

att — under förutsättning att någon ändring i 14 § och 67 § 2 mom.
uti förevarande förslag till boställsordning icke utan Kyrkomötets samtycke
kommer att ega rum — stadgandet i 14 § angående fördelning af byggnads-
och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen på
landet må varda gällande, utan hinder af hvad presterskapets privilegier
den 16 oktober 1723 i 4:de punkten innehålla;

att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober
1723 i 9:de punkten innehålla, de i 23 § föreslagna stadganden, så vidt de
afse anläggande af torp å boställe, må varda gällande; och

De till ärendet hörande handlingar bifogas.

Kong!. Maj:t förblifver Kyrkomötet med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Kyrkomötets underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
skrifvelse angående förslag till ecklesiastik boställsordning
i hvad det rörer vissa punkter af presterskapets privilegier.

(Särskilda utskottets betänkande n:o 2.)

Till Konungen.

Genom nådig skrifvelse den 17 sistlidne juni har Eders Kongl. Maj:t,
med öfverlemnande af förslag till ecklesiastik boställsordning, behagat inhemta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet medgåfve:

att — under förutsättning att någon ändring i 14 § och 67 § 2
mom. uti förenämnda förslag till boställsordning icke utan kyrkomötets
samtycke komme att ega rum — stadgandet i 14 § angående fördelning
af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen
på landet måtte varda gällande, utan hinder af hvad presterskapets privilegier
den 16 oktober 1723 i 4:de punkten innehölle;

att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober
1723 i 9:de punkten innehölle, de i 23 § föreslagna stadganden, så vidt
de afsåge anläggande af torp å boställe, måtte varda gällande; och

att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober
1723 i 13:de punkten innehölle, stadgandet i 32 § om rätt för till -

Kong1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 30. 61

trädare att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen måtte varda
gällande.

Kyrkomötet har förehaft detta ärende och tillåter sig — under

åberopande af sin den 8 oktober 1888 aflåtna underdåniga skrifvelse i
anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 5 nästförutgångne
september, med hvilken till det årets kyrkomöte öfverlemnades samma
förslag till ecklesiastik boställsordning som det nu framlagda — härvid
i underdånighet erinra, att hvad af kyrkomötet nu begärts är intet annat
än ett förklarande, att kyrkomötet står fast vid det medgifvande, som
kyrkomötet redan år 1888 lemnat.

Kyrkomötet har sig icke bekant något skäl, som bort föranleda

kyrkomötet att frånträda sitt förut i denna fråga fattade beslut. Men
kyrkomötet hyser en viss tvekan, om stadgandet i 32 § 2 mom. icke
kunde lämpligare affattas. Detta stadgande synes hafva sin egentliga
betydelse i fråga om boställen förenade med jordbruk och vara föreslaget
företrädesvis med afseende å sådana. Laga tillträdestid vid hemman å
landet är den 14 mars. Och då man nu icke ansett sig böra följa allmänna
lagens bestämmelse om skyldighet för landbo att vid kyndelsmessotid
inrymma tillträdaren halfva husen — en bestämmelse, som sällan
torde tillämpas — kan det ifrågasättas, om skäl finnes att låta tillträdarens
rätt till andel i husen inträda förr än den 14 mars. Derjemte håller
kyrkomötet före, att, då en tillträdande prestman ju i regeln flyttar till

den församling, hvari han fått anställning, först då hans tjenstgöring der

skall börja, i allmänhet den 1 maj, något behof af andel i sjelfva sätesbyggningen
icke för honom finnes före den dagen. Kyrkomötet har derför
ansett sig böra lemna sitt medgifvande i den form, att hinder ej möter
för Eders Kongl. Maj:t att, derest så finnes lämpligt, i förslaget vidtaga
nu antydda jemkningar.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit i underdånighet anfört
har kyrkomötet fördenskull medgifvit:

under förutsättning att någon ändring i 14 § och 67 § 2 mom. uti
förevarande förslag till boställsordning icke utan kyrkomötets samtycke
kommer att ega rum — att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier
den 16 oktober 1723 i 4:de punkten innehålla, stadgandet i 14 § angående
fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å andra klassens bostadsboställen
på landet må varda gällande;

att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober
1723 i 9:de punkten innehålla, de i 23 § föreslagna stadganden, såvidt de
afse anläggande af torp å boställe, må varda gällande; och

att, utan hinder af hvad presterskapets privilegier den 16 oktober
Bill. till Riksd. Prot. IS.14. 1 Sami. 1 Afd. 15 Haft. 9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

1723 i 13:de punkten innehålla, stadgandet i 32 § om rätt för tillträda^
att före tillträdesdagen inrymmas i halfva husen må varda gällande;

med förklarande tillika, att detta medgifvande icke utgör hinder för
sådan affattning af 32 § 2 mom., att afträdares inrymningsskyldighet skall
vidtaga först den 14 mars samt ej afse beställes sätesbyggning.

Underdånigst.

Stockholm den 10 oktober 1893.

Stockholm, Ivar Hseggatröms boktryckeri, 1894.

TILL

KONGL MALT

DEN 5 MAJ 1893

KONGL. 1AJ:TS OCH RIKETS KAMMARKOLLEGIUM

AFGIFVET NYTT UNDERDÅNIGT UTLÅTANDE

ANGÅENDE

ECKLESIASTIK BOSTÄLLSORDNING.

STOCKHOLM

IVAR IIA1GG8TRÖMS BOKTRYCKERI
1893.

Till Konungen.

Sedan Kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 8 oktober 1888, jemte
yttrande i anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Kyrkomötet
angående förslag till ecklesiastik boställsordning, tillika med anled l -

ning af en inom Kyrkomötet väckt motion anhållit, att Eders Kong! Maj:t
täcktes låta verkställa utredning, om och under hvilka vilkor den församling
och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla de
ecklesiastika boställenas hus kunde öfverflyttas å en eller flera för ändamålet
bildade kassor, samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill en dylik
utredning kunde föranleda, har Eders Kongl. Maj:t, enligt derom från
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 7 december samma
år till kammarkollegium aflåten skrifvelse, funnit godt anbefalla kollegium
att, efter vederbörandes hörande, verkställa omförmälta utredning
samt med underdånigt utlåtande i ärendet till Eders Kongl. Maj:t inkomma.

I anledning häraf har kollegium i ärendet infordrat och får härmed
öfverlemna underdåniga utlåtanden så väl från öfverståthållareembetet
och Eders Kong]. Maj:ts samtliga befallningshafvande som ock från samtliga
domkapitlen och Stockholms stads konsistorium, af hvilka myndigheter
öfverståthållareembetet samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands, Jönköpings, Örebro, Vesterbottens, Skaraborgs, Kronobergs,
Vermlands, Hallands, Upsala och Norrbottens län samt domkapitlen
i erkestiftet, Linköpings, Strengnäs, Vesterås, Göteborgs, Kalmar, Karlstads,
Hernösands och Visby stift från presterskapet. eller församlingarna infordrat
uppgifter och yttranden, hvilka delvis åtfölja handlingarna i målet.

Då de mångahanda olika tydningar, som i myndigheternas utlåtanden
gifvits åt Kyrkomötets ofvannämnda skrifvelse, synas visa, att skrifvelsens
ordalag icke i och för sig tillräckligt tydligt angifva Kyrkomötets mening,
men den åstundade utredningen icke kunnat företagas utan säker kännedom
om vidden och innebörden af den fråga, som skall besvaras, har
kollegium i främsta rummet ansett sig böra taga kännedom af de förhandlingar,
som föranledt och betingat Kyrkomötets skrifvelse, och dervid
inhemtat följande:

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig skrifvelse af den 5 september 1888
till Kyrkomötet, med öfverlemnande af förslag till ecklesiastik boställsordning,
begärt Kyrkomötets yttrande, huruvida Kyrkomötet medgåfve, att
sagda förslag utan hinder af presterskapets privilegier måtte varda gällande,
väcktes inom Kyrkomötet af en dess ledamot, A. P. Danielson, motion
(n:o 35) om förändradt sätt för underhåll af prestboställen. I denna
motion yttrades bland annat:

»Då församlingens afgifter till presterskapet genom den skedda löneregleringen
i många församlingar högst betydligt, och i allmänhet mer
och mindre öfver hela landet, ökats, och alltjemt förspörjes klagan öfver
dessa löner, förefaller mig omöjligt att biträda ett förslag, som skulle

komma att för församlingarna göra skattebördan till presterskapet ännu
tyngre. Det synes mig derföre nödigt, att redan från början den här
ofvan omförmälda frågan äfven kommer att underställas Kyrkomötets bepröfvande,
helst som församlingens befriande från den nuvarande byggnadsskyldigheten
är både rättvis och billig samt derjemte skulle leda till
ett mera godt förhållande mellan församlingen och dess kyrkoherde och
derigenom jemväl mera befästa välvilja till kyrkan och dess ordning.»

»Då den inom presteståndet väckta motion, som låg till grund för
Rikets Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t i frågan af den 28 januari
1863, och utskottets deröfver afgifna förslag föredrogos till behandling i
bondeståndet, blef såväl motionen som utskottets tillstyrkande hemställan
af ståndet afslagen, enär ståndet ansåg, att den då på grund af 1862 års
förordning förestående regleringen af presterskapets löneförmåner jemväl
borde komma att omfatta församlingens byggnadsskyldighet, och emedan
ståndet befarade, att ett bifall till motionen säkerligen framgent skulle
leda till större kostnad för församlingen än de bestämmelser medföra,
som nu i detta afseende gälla. Oaktadt bondeståndets omförmälda afslag
afläto Rikets Ständer, på grund af de tre öfriga ståndens sammanstämstämmande
beslut, underdånig skrifvelse i frågan till Kongl. Maj:t.»

»Bondeståndets uppfattning synes nu i det afgifna förslaget till boställsordning
blifva en verklighet, om det oförändradt vinner helgd af lag,
enär församlingen då får en dyrbarare byggnadsskyldighet äfvensom skyldighet
att bygga bostadsboställen för komministrar, kapellpredikanter och
pastorsadj unkter».

»För att vidare gifva skäl för det yrkande, jag här ämnar framställa,
vågar jag till eu del återgifva de motiv, som den af Kongl. Maj:t i nåder
tillsatta komité i sitt, i afsedda frågan afgifna betänkande af den 28 mars
1879 vid förslaget under 3 kap. anfört och som synas mig väl beaktansvärda.
Komitén erinrar: att den byggnadsskyldighet, som åligger församling,
nemligen att bygga och till en del underhålla vissa af prestgårdens
laga hus, leder sitt ursprung från kyrkans äldsta tider, då presterskapets
aflöning uteslutande eller hufvudsakligen utgjordes af naturaprestationer,
dels stadgade i lag och dels påräknade att derutöfver genom församlingens
välvilja utgöras. Detta afiöningssätt, om än, efter föregående tiders sedvänja
och åskådningssätt, ändamålsenligt, har likväl i senare tider befunnits
olämpligt och oförenligt med den sjelfständiga ställning, prestera
ansetts böra i förhållande till sin församling intaga; hvadan också vid de
nyligen verkstälda regleringarna af presterskapets inkomster, i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. kungörelsen den 11 juli 1862 derom stadgar,
alla naturaprestationer i största allmänhet och så vidt möjligt blifvit ersatta

med kontanta afgifter. Den enda naturaprestation från församlingen, som
i allmänhet bibehållits, är byggnads- och underhållsskyldigheten å prestgårdarne.
Men påstående har blifvit framstäldt, att äfven denna naturaprestation,
såsom numera i åtskilliga afseenden olämplig, bör afskaffas.
Erfarenheten har visat, att församlingens byggnads- och underhållsskyldighet,
hvars gränser ej äro och i vissa afseenden svårligen torde kunna blifva
med noggrannhet bestämda, icke sällan gifver anledning till osämja och
tvist emellan kyrkoherde och församling, i det än å ena sidan obilliga
pretentioner framställas, än å andra sidan befogade anspråk mötas med
oginhet; och nödvändigheten för kyrkoherden att vid behof af nybyggnad
eller reparation anlita en ovillig eller liknöjd församling torde ej vara
behaglig. Antalet af de hus, församlingen bör bygga, kan visserligen med
noggrannhet bestämmas; men i afseende på deras beskaffenhet torde det
vara svårt, om ej omöjligt, att genom någon lagstiftning så noga bestämma
hvad som under alla förhållanden är prestens rätt och församlingens skyldighet,
att ej olika meningar derom lätteligen kunna uppstå. Ännu svårare
torde det vara att, så länge skyldigheten för kyrkoherde och församling
att gemensamt underhålla de laga hus, som skola af församlingen
byggas, qvarstår, emellan begges förpligtelser härutinnan uppdraga någon
bestämd, tydlig och tillfredsställande gräns, hvilket bäst framgår af de
många fruktlösa försök, som i denna rigtning blifvit från representationens
sida gjorda.»

»Ofvan antydda olägenhet af församlingarnas nuvarande byggnadsoch
underhållsskyldighet å prestgårdarne synes komiterade vara af den
betydenhet, att komiterade ej tveka såsom sin åsigt uttala, att det skulle
vara särdeles önskvärd! såväl för kyrkoherdarne som för församlingarna,
om det utan förnärmande af någonderas rätt kunde låta sig göra att,
såsom flera gånger blifvit vid senare riksdagarne föreslaget, öfverflytta församlingarnas
byggnads- och underhållsskyldighet på kyrkoherdarne. — Oaktadt
dessa sanna och sakrika uttalanden underlät komitén att i denna del
afgifva förslag.»

»Att denna vigtiga fråga snart bör lösas torde åligga alla goda krafter
att samverka till, och att den kan lösas på billiga grunder såväl från församlingens
sida som från kyrkoherdens förefaller mig mycket möjligt,
blott god vilja förefinnes.»

»Ett sätt vore, om församlingen under en följd af år finge genom
en bestämd afgift aflösa sin ifrågavarande byggnadsskyldighet, och att dessa
afgifter finge ingå till en byggnadskassa, som kunde komma till stånd på
ungefär de grunder och bestämmelser, som nu gälla för presterskapets i
Skåne byggnadskassa, och att kyrkoherden eller boställsinnehafvaren äfven

måtte åläggas afgifter till kassan för att få underhålls- och byggnadsskyldigheten
af kassan öfvertagen. En ytterligare utväg att förstärka denna
kassa och minska församlingens aflösningsbelopp och boställsinnehafvarnes
årliga bidrag vore att till kassan möjligen anvisa bidrag dels från presterskapets
löneregleringsfond och dels från de ecklesiastika boställenas skogsfru^.
»

»Af det senast afslutade och i tryck tillgängliga kapitalkonto till rikshufvudboken,
eller för 1886, har jag inhemtat, att presterskapets löneregleringsfond
egde vid sagda års slut en behållning af 1,238,058 kronor
99 öre, och att årets inkomst utgjorde 177,669 kronor 73 öre, samt att
ecklestastika boställenas skogsfond utgjorde vid samma års utgång 562,156
kronor 70 öre och inkomsten under året 107,825 kronor 80 öre.»

»En ytterligare utväg torde äfven förefinnas att föröka den afsedda
kassan genom att inkomsten af hvarje pastorat, som första gången efter
det lagen om församlingens befriande från byggnadsskyldigheten trädde i
kraft blefve ledigt, skulle för ett år ingå till kassan, eller på samma sätt
som varit förhållandet med ett års inkomst till presterskapets enke- och
pupillkassa.»

»Då den af mig här berörda frågan erfordrar en noggrann utredning,
dels för uppskattande af den kostnad, som för de olika boställena i allmänhet
efter de olika orternas förhållanden borde bestämmas, dels den
aflösningssumma, som hvarje församling borde erlägga i förhållande till
det skick, hvari husen sig befunne, dels de''afgifter boställsinnehafvaren
borde årligen betala som underhållsskyldighet, dels de grunder och reglementen,
som borde komma att gälla för byggnadsskyldighetens ordnande
och för kassan i fråga — vare sig för denna i enlighet med Kongl. förordningen
den 16 december 1870 om prestgårdsbyggnaden i Skåne och
skyldigheten att sagda byggnader bekosta och underhålla och de bestämmelser,
som innefattas i Kongl. reglementet af den 24 mars 1876 för
skånska presterskapets byggnadskassa, finnes stadgadt kunna befinnas lämpliga,
eller förändrade sådana böra läggas till grund, önskar jag, att Kyrkomötet
hos Kongl. Maj:t begär en sådan utredning.»

»Mig synes, att hvarje stift borde ega sin byggnadskassa, så att de
olika ortförhållandena bättre kunde beaktas. Likaså torde församlingens
byggnadsskyldighet, som den skulle ega aflösa, uppskattas så, att det må
bero på församlingen, om den vill erlägga det uppskattade aflösningsbeloppct
eller i stället derför sätta husen i laga stånd och dem på en
gång i sådant skick öfverlemna.»

»Af hvad jag nu i korthet anfört vågar jag äfven hemställa, att Kyrkomötet
på det sätt besvarar Kongl. Maj:ts förslag till ecklesiastik boställs -

ordning i de till Kyrkomötet hänskjuta delar, att Kyrkomötet gifver sitt
bifall dertill endast under förutsättning, att deri jemväl upptagas bestämmelser
om upphörande af församlingens byggnadsskyldighet och denna
skyldighets ordnande i syfte, som bär ofvan angifvits».

»Då jag hoppas, att Kyrkomötet behjertar den billiga och rättvisa
fråga, jag här berört, såsom varande af sådan beskaffenhet, att dess lösning
bör blifva till gagn för såväl presterskapet som församlingen och
kyrkan, vågar jag, utan att vidare anföra, vördsamt föreslå, att Kyrkomötet
behagade besluta:»

»att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder ledande dertill, att de bestämmelser,
som nu i lag förefinnas om den församlingen åliggande
skyldighet att bygga och till en del underhålla vissa af
prestgårdens laga hus, måtte upphöra att gälla, mot det församlingen
antingen på en gång aflemnar husen i laga skick eller
under vissa år erlägger en bestämd afgift för denna skyldighet,
att genom dessa afgifter jemte viss årlig afgift, som boställsinnehafvaren
skall som underhållsskyldighet betala, bildas för
hvarje stift en kassa på hufvudsakligen enahanda sätt och grunder,
som i detta afseende för Skåne förefinnas, och att denna
kassa måtte beredas bidrag äfven af andra allmänna tillgångar,
och derefter afgifva nådigt förslag,s amf att Kyrkomötet — under
förutsättning af Kongl. Maj:ts nådiga bifall till denna skrifvelse
— icke har något att erinra mot de delar af förslaget till ecklesiastik
boställsordning, som blifvit till kyrkomötets pröfning öfverlemnade».

Öfver denna motion, som remitterades till kyrkolagsutskottet, afgaf
utskottet betänkande n:o 47 i samband med behandling af Eders Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse och yttrade:

»Hvad slutligen angår herr Danielsons motion, så har utskottet, som
i fråga om de skal, herr Danielson anfört till stöd för sitt förslag, tillåter
sig hänvisa till sjelfva motionen, ansett sig icke böra ingå i någon närmare
pröfning af förslagets detaljer, enär ett riktigt bedömande af dessa
detaljer uppenbarligen förutsätter en utredning af den omfattning, att utskottet
under den korta tiden för Kyrkomötets sammanvaro omöjligen
kunnat åstadkomma densamma. Den af herr Danielson uttalade tanken
att söka få till stånd en eller flera kassor, som kunde öfvertaga byggnadsoch
underhållsskyldigheten å de ecklesiastika boställena, har emellertid
förefallit utskottet tilltalande, om också utskottet gent emot hvad herr
Danielson i sin motion anfört anser sig böra uttala den åsigt, att rättvisa

och billighet synes fordra, att boställshafvaren och församlingen i fråga
om de för kassans eller kassornas bildande och vidmagthållande nödiga
bidrag blifva fullt likstälda, så att antingen, om så ske kan, aflösning af
såväl boställshafvarens som församlingens byggnads- och underhållsskyldighet
må ega rum, eller ock både boställshafvaren och församlingen förpligtas
att allt fortfarande till kassan erlägga årliga afgifter».

»Då Herr Danielsons motion således synes utskottet förtjent af all
uppmärksamhet, anser sig utskottet böra med anledning af densamma
föreslå Kyrkomötet att hos Kongl. Maj:t anhålla om nödig utredning i
ämnet >.

»I öfverensstämmelse med hvad utskottet ofvan anfört och uttalat får
utskottet alltså hemställa»,

»att Kyrkomötet måtte

»dels ock, med anledning af Herr A. P. Danielsons förevarande
motion»,

»4:o) i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under
hvilka vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet
att bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus må
kunna öfverflyttas till en eller flera för ändamålet bildade kassor,
samt derefter vidtaga de åtgärder, hvartill en dylik utredning
kan föranleda.»

Vid behandling af detta ärende i kyrkomötet den 6 oktober yttrade,
då betänkandets punkt 4 föredrogs, statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
bland annat följande:

»Man åsyftar med denna boställsordning först och främst att få de
långvariga och ledsamma stridigheterna mellan presterskapet och församlingarna
undanröjda; och det lider intet tvifvel, att icke en stor del af
dessa stridigheter skulle försvinna, om denna boställsordning antoges. Att
tro att dermed allt är hulpet, är dock allt för sangviniskt. Gåfves det
nu ett sätt att befria så väl presterskapet som församlingarna från denna,
af eviga tvister och obehag åtföljda, byggnads- och underhållsskyldighet,
vore det mycket värdt.»

»Detta kan ske. Men dertill fordi’as först en grundlig utredning för
att tillse om och huru presterskapet och församlingarna skulle kunna, en
gång för alla, bilda en fond för bestridande af alla så väl byggnads- som
underhållsskyldigheter å ecklesiastika boställen. En hastig och följaktligen
icke mycket tillförlitlig kalkyl öfver detta förhållande har jag sökt göra.
Den är naturligtvis af beskaffenhet att ingalunda nu ens med lätt hand

kunna vidröras, men jag tror mig hafva funnit, att på den vägen skulle
den lyckligaste lösningen kunna ske.»

»Jag hemställer för den skull, att mötet ville lemna sitt bifall till
det af kyrkolagsutskottet tillstyrkta Danielsonska förslaget. Det torde
fordra en både svår och måhända långvarig omgång att på detta sätt söka
reda saken, men det är helt visst den enda utvägen att få ett lyckligt
slut på alla dessa gamla tvistigheter angående byggnad och underhåll å
de presterliga boställena. Det vore mig derför kärt, om mötet ville lemna
sitt ja till utskottets förslag i den nu föredragna 4:de punkten.»

Hvarefter Kyrkomötet biföll utskottets förslag i denna punkt.

Häraf framgår sålunda:

att, enligt motionärens afsigter, församlingarnas i lag stadgade skyldighet
att bygga och underhålla prestboställes hus skulle upphöra (mot
en så kallad aflösning, som dock endast skulle bestå uti fullgörande af
prestanda för de nuvarande husens öfverlemnande i laggildt skick eller
betalning af dertill erforderliga medel), men deremot, såsom framgår af
hans hänvisning så väl å yttranden af 1879 års komité som å den för
provinsen Skåne gällande ecklesiastika boställsordning, byggnads- och underhållsskyldigheten
i dess helhet läggas å presterskap et, att af detsamma
utgöras genom afgifter till en byggnadskassa;

att i motsats härtill Kyrkomötets utskott fordrat likställighet för församlingar
och presterskap derhän, att antingen begge skulle fortfarande
utgöra bidrag till byggnadskassan eller båda från all byggnads- och underhållsskyldighet
befrias genom aflösning;

att slutligen chefen för ecklesiastikdepartementet anslutit sig till det
senare af dessa alternativ, i det han dels förklarat både presterskap och
församlingar kunna från underhålls- och byggnadsskyldighet befrias, dels
antydt vägen, hvarå en sådan lösning af frågan kunde ernås.

Då nu Kyrkomötet härefter utan vidare diskussion biträdt utskottets
hemställan rörande en utredning »om och under hvilka vilkor den församling
och presterskap åliggande skyldighet att bygga och underhålla
de ecklesiastika boställenas hus må kunna öfverflyttas till en eller flera
för ändamålet bildade'' kassor», så lär det ock få antagas, att förutsättningen
för Kyrkomötets så snabbt och enhälligt lemnade bifall till skrifvelsen
varit i främsta rummet den af utskottet betonade likställigheten
emellan presterskap och församlingar i förhållande till de åsyftade kassornas
bildning, och derefter den af chefen för ecklesiastikdepartementet
framhållna utsigten, att så väl presterskap som församlingar skulle kunna
från byggnads- och underhållsskyldigheten befrias.

Kyrkomötets skrifvelse antyder icke, att man tänkt sig en dylik be -

frielse förbehållen allenast för vissa delar af riket; och det ligger ju ock
i sakens natur, att om en dylik befrielse skulle tillgodokomina de församlingar
och prester, som hittills endast delvis burit byggnadsskyldighetens
börda, så borde den väl med ännu större skäl förunnas åt de församlingar
och de prester, som hittills hvar för sig ensamme vidkänts densamma.

Kollegium anser derför den detsamma ålagda utredning i första rummet
böra afse, huruvida och under hvilka vilkor en eller flera kassor
kunna bildas, till hvilka byggnads- och undei’hållsskyldigheten må öfverflyttas
på sådant sätt och i den mening, att såväl presterskap som församlingar
i hela riket varda från dessa skyldigheter befriade.

En dylik öfverflyttning och befrielse skulle innebära, att hvarken
prest eller församling dädanefter skulle hafva något ansvar, någon omsorg
eller någon kostnad för de ecklesiastika boställenas byggnad eller underhåll,
att boställshafvaren dädanefter väl skulle hafva rättigheter att gentemot
den byggnadsskyldiga. kassan bevaka, men inga andra skyldigheter
än möjligen den att icke genom vanvård förstöra byggnaderna; att deremot
den underhålls- och byggnadsskyldiga kassan skulle ansvara för, att
alla byggnader blefve efter lag bygda och underhållna, genom sina organ
verkställa alla påsynade nybyggnader och bota alla påsynade brister samt
bestrida kostnaderna härför med egna medel, utan presterskaps eller församlingars
betungande.

Af de kollegium tillhandakomna yttranden framgår, att såväl presterskap
som församlingar i allmänhet funnit en sådan befrielse ganska förmånlig
och önskvärd, att några af dem nöjt sig med att betyga sin fägnad
öfver dylika utsigter; men att åter de, som funnit sig uppfordrade
att närmare , skärskåda sättet och vilkoren för deras förverkligande, antingen
råkat i förlägenhet att finna utvägar för dylika kassors bildande,
eller ock hänvisat på sådana utvägar, som äro mer eller mindre oförenliga
med förutsättningarna för kyrkolagsutskottets af kyrkomötet antagna
s krifvelseförsl ag.

Då kollegium för sin del skolat taga den af kyrkomötet väckta fråga
i skärskådande, har det ansett sig i främsta rummet böra följa den anvisning,
som under ärendets behandling å kyrkomötet lemnats af statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet, då han under sitt tal om
församlingars och presterskaps framtida befrielse från byggnads- och underhållsskyldigheten
yttrade: »men dertill fordras först en grundlig utredning,
huru prcsterskapet och församlingarna skulle kunna, eu gång för alla,

bilda en fond för bestridande af alla så val byggnads- som underhållsskyldigheter
å ecklesiastika boställen».

Enligt hvad kollegium häraf kunnat förstå, skulle väl denna utväg,
som statsrådet i sitt yttrande sedan betecknade såsom »den lyckligaste»,
bestå deruti, att den fullständiga befrielse från ifrågavarande skyldigheter,
hvilken efter statsrådets åsigt vore hufvudsak för både presterskap och
församlingar, skulle vinnas genom församlingars och presterskaps egna
ansträngningar för bildande af den fond, som, när den en gång för alla
blifvit färdig, kunde öfvertaga dessa skyldigheters bestridande. Kollegium
anser sig derför först böra undersöka, huruvida en fond med nyss nämnda
uppgift kan och bör på detta sätt bildas.

Af de utvägar, som i sådan syftning varit förordade, har kollegium
i första rummet fäst sig vid förslaget att bilda den erforderliga fonden
genom anvisning åt densamma af s. k. vakansår, eller behållna inkomsten
af lediga prestbefattningar, ett förslag, som, förordadt, af motionären vid
1888 års kyrkomöte, varit föremål för synnerlig uppmärksamhet af såväl
församlingar som presterskap.

Till ledning för bedömandet af ett ecklesiastikt vakansårs finansiella
betydelse och af utsigten att genom sådan tillgång bilda den erforderliga
byggnadsfonden tillåter sig kollegium erinra om följande förhållanden
rörande presterskapets enke- och pupillkassa, hvilken enligt lvongl. brefvet
den 6 november 1874 eger åtnjuta »ett års behållen inkomst af hvarje
presterlig beställning i riket, hvilken inkomst i allmänhet bör tillfalla
kassan då beställningen första gången efter reglementets fastställande
varder ledig».

Den komité, som år 1873 afgaf betänkande och förslag till reglemente
för nämnda kassa, hade heräknat summan af alla presterliga lägenheters
årliga inkomst af löner, boställen och utarrenderade lägenheter till omkring
7,500,000 kronor; den antog, att vikariatsarvoden och andra utgifter
för ledig prestbeställning skulle utgöra i medeltal 1,000 kronor; den beräknade,
med ledning af då lefvande prestmäns lefnadsålder, den tidrymd,
inom hvilken vakansår för hvarje lägenhet sannolikt skulle tillfalla kassan,
och fann sålunda, under förutsättning af 4 Va procents räntefot, det sannolika
»närvarande värdet» af ett års behållen inkomst af alla de presterliga
beställningarna utgöra 2,768,680 kronor.

Efter sådana beräkningsgrunder och under antagande att vakansårets
omloppstid, eller den tidrymd, inom hvilken alla, eller de allra flesta,
presterliga beställningar hinna blifva en gång lediga, utgör 25 år, borde
genom de successivt inflytande och efter 4Y2 procent förräntade inkom -

sterna af ett ecklesiastikt vakansår, vid omloppstidens slut vara bildadt
ett kapital af omkring 8,320,000 kronor.

Erfarenheten har emellertid gifvit anledning att för framtiden något
jemka på dessa beräkningar. Enligt de upplysningar kollegium af kassans
revisorers berättelser inhemtat, har under de senast förflutna sexton ecklesiastikåren
1876—91 förhållandet mellan beräknade och verkligen redovisade
inkomster af de under dessa år vakanta lägenheter varit som följer:

		Beräknad		Redovisad
		inkomst		inkomst
		Kr.	Öre	Kr.	öre
År 1876—7 ........................................................
d	1877—8 ........................................................
	1878—9 ........................................................	910,506	—	919,379	—
	1879—80 .....................................
	1880—81 ........................................................
»	1881—2 ........................................................	405,455	—	409,089	85
»	1882—3 .......................................................	318,089	67	281,864	58
$	1883—4 ........................................................	306,770	—	289,219	85
	1884—5 .......................................................	218,625	—	218,886	99
	1885—6 .........................................................	205,415 225,824	—	188,094	20
	1886—7 .......................................................	99	210,733	65
	1887—8 .......................................................	205,059	33	182,814	47
	1888—9 ........................................................	142,850		135,505	52
»	1889—90 .........................................................	157,755	—	125,488	44
	1890—1 . ...................................	185,800 141,348	_	154,065 106,251	72
»	1891—2 .........................................................	33	98
	Summa	3,423,498	32	3,221,394	25

Eldigt uppgift i senaste revisionsberättelse återstodo vid början af
ecklesiastikåret 1892 751 presterliga lägenheter, hvilka då ännu icke varit
lediga och från hvilka beräknades ett behållet inkomstbelopp af 1,951,610
kronor.

Såsom af ofvanstående siffror framgår har sålunda den verkliga nettoinkomsten,
som i förstone något öfverskred den beräknade, under 1880-talet varit i nedgående, de senaste åren med 10—25 procent underskridit
beräkningen, och under alla 16 åren tillsammans utgjort omkring 200,000
kronor, eller omkring 6 procent, mindre än den för samma 16 år beräknade
inkomsten af omkring 3,423,500 kronor. Orsakerna till denna minsk -

ning af nettoinkomsten hafva, enligt revisorernas uppgift, varit dels nedsättning
af den beräknade bruttoinkomsten, i följd af fallande markegångspris
och minskade boställsarrenden, dels ökning af utgifterna för vikariatsarvoden
och husröteersättningar, hvilka utgifter understundom stigit så
högt, att kassan på enskilda vakansår haft förlust i stället för behållning.
Huruvida och i hvilken mån samma förhållanden komma att för framtiden
fortfara, är naturligtvis svårt att nu förutsäga, men, att döma af de
omständigheter, som på markegångsprisen inverka, torde vara att förmoda,
att under närmaste decennier såväl brutto- som nettoinkomsten af presterliga
vakansår skola varda lägre än som under 1870-talet beräknades. Sammanlagda
beloppet af ett års nettoinkomst för samtliga presterliga lägenheter
borde enligt hvad ofvan anförts för den från 1876 löpande perioden utgöra
(3,423,498 + 1,951,610) = 5,375,108 kronor; men det torde knappast vara
antagligt, att summan i verkligheten kommer att mycket öfverstiga 5 millioner
kronor. Tänker man sig, att för bildande af en byggnadsfond ansloges ett
nytt vakansår att utgå under en omloppstid af 25 år från 1895, är det,
efter kollega tanke, ganska sannolikt att nettoinkomsten för denna tid
skulle blifva ännu lägre.

Om man härjemte iakttager, att räntan för säkert utlånade penningar,
som vid tiden för enke- och pupillkassans bildande kunde beräknas utgöra
47-2 %, sedermera successivt nedgått och för närvarande, vid ränteberäkningar
för en längre framtid, icke med sannolikhet bör kunna sättas högre
än till 4 så inses lätt, att man numera icke kan beräkna sannolika
»närvarande värdet» af ett vakansår så högt som skedde år 1873, och att
sålunda icke heller kan antagas, att det kapital, som vid slutet af ett
vakansårs omloppstid kan varda bildadt, skall uppgå till ofvan angifna
belopp af omkring 8 millioner kronor.

Om det sålunda är vanskligt nog att på förhand bestämma storleken
af det genom inkomster af ett presterligt vakansår öfver hela riket under
en viss tidrymd uppstående kapital, så möter det ännu större svårighet
att bedöma, i hvad mån ett sådant kapital kan anses tillräckligt för bestridande
af den ifrågavarande fondens utgifter. För detta ändamål skulle
nemligen fordras en i någon mån tillförlitlig uppskattning af den ifrågavarande
fondens årliga kostnader för byggnad och underhåll af samtlige
ecklesiastiska boställens hus; och kollegium kan tyvärr i detta hänseende
endast obetydligt och i hög grad ofullständigt bidraga till utredning af
ämnet.

I de kollegium tillhandakomna yttranden af vederbörande myndigheter
förekomma åtskilliga försök att dels för hela riket, dels för vissa stift eller
län bestämma nuvarande årliga kostnaden af underhålls- och byggnads -

skyldigheten vid ecklesiastika boställen; men en noggrannare granskning
af dessa beräkningar synes visa, att de icke få anses nog tillförlitliga, för
att man å dem må kunna grunda ett säkert omdöme ens om den nuvarande,
än mindre om den framtida kostnaden för byggnad och underhåll
af boställshusen.

Så har Eders Kong! Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län infordrat
uppgifter öfver årliga nybyggnads- och underhållskostnaden i medeltal
under de sista tio åren för prestboställen i Skara stift. Uppgifterna för
90 kyrkoherdeboställen och 77 komministersboställen utvisa en årlig nybyggnads-
och underhållskostnad uppgående:

för församlingarna tillsammans till ........................ 24,970 kr.

» kyrkoherdarne » » ............................ 13,549 » 38,519 kr.

» komministrarne » 5 ................................................ 11,093 »

Summa 49,612 kr.

eller i medeltal utgörande:

för hvarje kyrkoherdeboställe:

församlingens andel.................................................................... 277: 45

kyrkoherdens » .....................................................................- 150: 55 428: —

och för hvarje komministersboställe........................................................... 144: 06

och, då kostnaden, 49,612 kronor, fördelas på samtliga 167 boställen, utgörande
för hvarje boställe i medeltal omkring 300 kronor per år.

Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har likaså
infordrat uppgift å de belopp, hvilka inom länet under åren 1879—88
utgifvits för byggnad och underhåll af presterskapets bostadsboställen, särskild!
af hvarje församling, hvarje kyrkoherde och hvarje komminister,
och genom sammanställning af de inkomna uppgifterna funnit, att årliga
kostnaden i medeltal utgjort:

för församlingarnas hus ..................................... kr. 17,576: 03

för kyrkoherdarnes hus............................................... » 5,541: 69 23,117: 72

för komministersboställen................................................................ 6,384: 13

Summa 29,501: 85

Då församlingarnas underhåll af kyrkoherdeboställen fördelas på 61

församlingar, kyrkoherdarnes på 59 kyrkoherdar och komministrarnes på

54 komministrar, så erhålles eu årlig kostnad för:

hvarje församling omkring......................................................... 288 kr.

» kyrkoherde » .......................................................... 94 » 332 kr.

» komminister » .......................................................................... 118 »

och, då sammanlagda kostnaden för alla boställen 29,501 kronor fördelas
på 115 boställen, en underhållskostnad för hvarje boställe af omkring 260
kronor per år.

Med användning af dessa medeltalssiffror skulle man för Sveriges
samtliga omkring 2,200 prestboställen erhålla en årlig utgift för nybyggnad
och underhåll af boställshusen, uppgående till 572,000 å 660,000 kronor.

För att belysa halten och värdet af de sålunda vunna kostnadssummor,
anser sig emellertid kollegium böra framhålla några exempel,
tagna på måfå ur de handlingar, som medfölja Eders Kong! Maj:ts befallningshafvandes
i Skaraborgs län underdåniga utlåtande.

Ärlig nybyggnads- och underhållskostnad för kyrkoherdeboställen uppgifvas
inom ett kontrakt: för Källby pastorat till 1,064 kronor och
för österplana till 1,497 kronor, men för Götened till allenast 55 kronor
och för Medelplana till 104 kronor. Samma kostnad skattas inom ett
annat kontrakt: för Skarstads pastorat till 1,119 kronor, men för Tengene
till 123 kronor; för Bitterna till 1,800 kronor, men för Ryda till 94 kronor.
Inom ett tredje kontrakt utgör kostnaden för Hjerpås pastorat 1,700 kronor,
men för Tåd ene blott 80 kronor och för Rackeby 52 kronor; inom ett
fjerde kontrakt: för Borstig 1,000 kronor, men för Grolanda 185 kronor;
inom ett femte kontrakt: för Fogelås 2,400 kronor, men för Grefbäck 83
kronor; inom ett sjette: för Lixberg 1,000 kronor och för Björsäter 1,080
kronor, men för Torsö 58 kronor; för Fredsberg 1,211 kronor, men för
Lyrestad 147 kronor; för Fägred 1,653 kronor, men för Tivasd 100 kronor.
Dylika skiljaktigheter bero icke på pastoratens storlek eller boställenas
dyrbarhet; ty det finnes komministersboställen, för hvilka årliga nybyggnadsoch
underhållskostnaden är upptagen till 720, 530, 380, 350 kronor, under
det motsvarande kostnad för många och vida dyrbarare kyrkoherdeboställen
är upptagen till belopp vexlande mellan 50 och 150 kronor. Förklaringen
ligger helt enkelt deruti att, såsom i flera fall också af vederbörande
uttryckligen anmärkes, de boställen, för hvilka kostnaderna uppgifvits till
1,000, 1,500, 2,000 kronor eller derutöfver, hafva varit under tioårsperioden
föremål för mer eller mindre omfattande nybyggnad, under det att
de boställen, vid hvilka lägre siffror antecknats, under samma tid endast
tarfvat kostnader för underhåll. Härtill kommer att vederbörande vid
beräkningen af kostnaderna för de olika pastoraten tillämpat vidt skilda
grunder. I några fall har man efter tillgängliga räkenskaper sammanlagt

alla kostnaderna för tioårsperioden och dividerat summan med 10; i andra
fall har man, då kostnaden sålunda blifvit väl dryg, efter godtycke begagnat
någon annan divisor, såsom 20 eller 30. I några fall har man beräknat
så väl byggnads- som underhållskostnad efter de värden, hvartill
förefintliga brister blifvit vid en eller flera syner under tioårsperioden
uppskattade; i andra fall har man åter framhållit, att dylika uppskattningar
af flera skäl äro otillförlitliga och i allmänhet vida lägre än verkliga kostnaden.
I en mängd fall slutligen hafva vederbörande angifvit ungefärliga
kostnadsbeloppet, under uttrycklig förklaring att inga räkenskaper varit
tillgängliga.

På samma sätt förhåller sig uppenbarligen äfven med de till Eders
Kongl. Majrts befallningshafvande i Jönköpings län insända uppgifter, i
afseende å hvilka kollegium anser sig blott behöfva framhålla sådana
skiljaktigheter som mellan kostnaderna under 10 år för kyrkoherdeboställen
(församlingens och presterskapets sammanräknade) å Barnarp 12,908 kronor,
Bäckseda 14,036 kronor, Hult 11,919 kronor och Frinnaryd 8,986 kronor
samt komministersboställena i Bolmsö 5,259 kronor eller Skärstad 3,726
kronor, å ena sidan, och kostnaden under samma tid för kyrkoherdeboställena
i Flisby 833 kronor, i Marbäck 522 kronor, i Björkö 515 kronor,
i Långaryd 507 kronor eller komministersboställen i Jerstorp 100 kronor,
i Fryeled 400 kronor, i Näshult 136 kronor, i Björkö 187 kronor, å andra
sidan, -— för att det skall falla i ögonen, huru vidt skilda slags kostnader
i de olika fallen måste hafva förekommit till anteckning, och huru omöjligt
det är att af så olikartade detalj siffror erhålla summor och medeltalssiffror,
hvilka kunna betecknas såsom ens i någon mån tillförlitliga.

Meddelanden om kostnaderna för nybyggnads- och underhållsskyldighet
hafva äfven ingifvits till Fders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala
och Kronobergs län, men äro dels mindre fullständiga, dels om möjligt
ännu otillförlitligare än de ofvan nämnda. Särskild! i Upsala län, der
uppgifna medelkostnaden uppgår allenast till 150 kronor för boställe, vill
det synas, som om denna kostnad, med undantag endast för några få
boställen, skulle vara beräknad för underhållet och utan afseende å förut
verkstäld eller förestående nybyggnad.

En i någon män värdefullare ledning för uppskattningen åtminstone
af nybyggnadskostnaden torde kunna hemtas af några uppgifter, som lemnats
dels om brandförsäkringsvärden å boställshusen, dels om totala byggnadskostnaden
för vissa boställens hus. Så upplyses till exempel i Eders
Kong]. Maj:ts befallningshafvandes i Jönköpings län utlåtande, att brandförsäkringssumman
för samtliga 61 kyrkoherdeboställen i länet uppgår till
749,240 kronor, för de 54 komministersboställena till 307,399 kronor eller

till omkring 12,300 kronor för hvarje kyrkoherdeboställe, till omkring
5,700 kronor för hvarje komministersboställe och till omkring 9,200 kronor
i medeltal för alla boställena.

Den ofvan anförda medeltalssiffran för boställshusens brandförsäkringsvärde
i Jönköpings län öfverensstämmer på det närmaste med medeltalet
för boställshusens värde i provinsen Skåne, så vidt denna får anses betecknad
af den så kallade öfverbyggnadssumman, som får i skånska
presterskapets byggnadskassa belånas. För de den 1 maj 1888 — före då
medgifven afskrifning — inlösta 196 prestgårdar angifves summan af
»faststälda öfverbyggnader» (d. v. s. summan af dessa prestgårdars efter
syn erkända och faststälda byggnadsvärde) till 1,961,671 kronor eller i
medeltal omkring 10,000 kronor för prestgård, och detta belopp måste
anses såsom lägre än det verkliga medelvärdet, enär öfverbyggnadssummans
maximum länge varit bestämdt till 15,000 kronor, och flera af de bäst
bebyggda prestgårdarne, der husens verkliga värde öfverstiger detta belopp,
således i slutsumman ingå med för låga värden.

Enligt de uppgifter, som meddelats af komitén för upprättande af
förslag till ecklesiastik boställsordning, utgjorde antalet af ecklesiastika
bostadsboställen 2,196, deraf 1,340 kyrkoherde-, 796 komministers-, 44
kapellpredikants- samt 16 pastorats- och sockenadjunktsboställen, och om
man antoge ett medelvärde för samtliga boställen öfver hela riket af 10,000
kronor, skulle således det kapital, som för samtliga boställenas nybyggnad
erfordrades, uppgå till nära 22 millioner kronor. Finge man antaga, att
denna siffra riktigt angåfve samtliga boställshusens nybyggnadskostnad,
skulle det, för att derifrån sluta sig till hvarje års nybyggnadskostnad för
samtliga boställen, ytterligare erfordras att känna varaktigheten af de olika
slagen af boställshus. Derom förekomma väl i de till kollegium inkomna
handlingarna åtskilliga beräkningar och uppgifter, men tyvärr så skiljaktiga
och så godtyckliga, att kollegium icke anser sig kunna med ledning
deraf uppgöra någon beräkning, som förtjenar att här anföras.

Fn beräkning i nu antydda riktning skulle visserligen kunna anställas
med begagnande af de siffror, som blifvit meddelade i Eders Kong! Maj:ts
proposition n:o 2 till 1889 års riksdag med förslag till ecklesiastik boställsordning
sid. 50. Om man antager, att samtliga der uppräknade för jordbruket
nödiga hus af angifven kostnad och varaktighet förekomma vid
alla, eller åtminstone de flesta presterliga jordbruksboställen, hvilkas antal
af 1879 års komité uppgifves till 1,297 kyrkoherde-, 748 komministersoch
26 kapellpredikantsboställen, så borde sålunda till nybyggnad årligen
förekomma:

26 spanmålsbodar .............................. hvar ä 1,200 kr. gör 31,200 kr.

26 redskapshus ................................... hvar ä 250 » » 6,500 »

26 logar och lador ........................... hvar a 1,750 » » 45,500 »

41 stall...................... hvart a 1,300 » » 53,300 »

41 fähus.............................................. > a 2,300 » » 94,300 »

52 fårhus.............................................. » ä 400 > » 20,800 »

69 svinhus............................................. » å 240 » » 16,560 »

S:a 281 för jordbruket erforderliga boställshus å 7,440 » » 268,160 kr.

Vidhölle man nu, att samtliga boställshusens kostnad skulle för hvarje
boställe i medeltal utgöra 10,000 kronor, så återstode blott 2,560 kronor
att beräknas som byggnadskostnad för öfriga till hvarje bostadsboställe
hörande hus, såsom sätesbyggnad, källare, drängstuga, brygghus, visthus,
hemlighus. De presterliga bostadsboställena äro till antalet omkring 2,200,
och med beräkning af 80 års varaktighet för dessa bostadshus finge man
till (^) 28 dylika byggnadskomplexer å 2,560 kronor anslå en årlig nybyggnadssumma
af 71,680 kronor, hvarigenom hela den årliga nybyggnadskostnaden
för samtliga boställens alla hus skulle uppbringas till omkring
340,000 kronor.

Det exempel, hvarmed kollegium sålunda endast afsett att åskådliggöra,
huru dylika beräkningar kunna utföras, gifver naturligtvis icke såsom
resultat något annat än eu gissning, hvilken troligen är ganska felaktig,
enär dess flesta faktorer här äro godtyckligt bestämda. För att ernå ett
resultat, som kunde göra något anspråk på tillförlitlighet, skulle det vara
nödigt att låta sakkunniga män för de olika delarne af riket verkställa
noggrann uppskattning af samtliga de olika boställshusens varaktighet och
byggnadskostnad.

Men en sådan, troligen ganska dyrbar och tidsödande uppskattning
skulle dock icke varda för omdömet vägledande annorledes än för den
närmaste framtiden och för så vidt man afsåge nybyggnad utförd af församlingar
och presterskap sjelfva. Öfverflyttad att gälla de framtida kostnaderna
för den byggnadsskyldighet, som skulle öfvertagas och utöfvas
af en eller flera centrala kassor, skulle deremot en dylik beräkning, huru
omsorgsfullt den än vore utförd, komma att vara icke blott otillförlitlig
utan rent af vilseledande. Ty nybyggnadskostnaden måste ovilkorligen
varda betydligt och alldeles oberäkneligt ökad genom en dylik förändring
af de vilkor, under hvilka byggnaderna utföras.

I ännu högre grad måste detta omdöme gälla om underhållsskyldighetens
beräkning. Om till exempel underhållskostnaden under nuvarande
förhållanden skulle för hvarje boställes samtliga hus kunna beräknas i

medeltal så lågt som till 100 kronor om året eller omkring 220,000 kronor
för alla boställena, så är det uppenbart, att skyldighetens öfverflyttning
på kassor skulle på en gång höja anspråken på underhållet och öka kost*
naderna för detsamma till den grad, att man icke längre kunde beräkna
hvar utgiftssiffran skulle stanna.

På samma gång kollegium sålunda måste förklara sig ur stånd att
lemna någon tillförlitlig beräkning öfver de årliga utgifter, som kunde
förestå en blifvande boställsbyggnadsfond, tror det sig dock kunna med
ledning äfven af förestående högst bristfälliga beräkningar framställa den
gissning, att utgifterna för nybyggnad och underhåll för samtliga ecklesiastika
boställen för närvarande kunna uppgå till omkring 600,000 kronor
om året, men att samma utgifter, sedan de af en eller flera kassor öfvertagits,
troligen skulle stiga till betydligt högre belopp.

I fråga om storleken af den ifrågasatta byggnadsfonden kan således
kollegium icke heller framställa någon annan beräkning än den förmodan,
att dess belopp väl icke torde få understiga, men väl öfverskrida 20 millioner
kronor.

Tänker man sig derför aflösningen af hela byggnads- och underhållsskyldigheten
verkstäld genom anvisning till en blifvande byggnadsfond af
nettoinkomsten från presterliga vakansår, och anser man denna fondbildning
böra fortskynda, så att befrielse från dessa skyldigheter kunde för församlingar
och presterskap inträda inom en ej alltför aflägsen tid, till exempel
inom 25 år, så torde det icke fela, att för byggnadsfondens räkning finge
tagas i anspråk på en gång åtminstone två, kanske tre vakansår.

Huru en dylik anordning bör bedömas ur kyrklig synpunkt, tillkommer
det måhända icke kollegium att pröfva; men domkapitlen hafva i sina
utlåtanden mot densamma framhållit betänkligheter, hvilkas kraft naturligtvis
måste ökas i mån af vakansårens antal; och kollegium tror sig med
fullt fog kunna antaga, att det svårligen skulle kunna af kyrkomötet anses
med kyrkans och församlingsvårdens intressen öfverensstämmande, att till
beredande af fond för öfvertagande af boställshusens byggnad, låta samtliga
prestbefattningar i riket för till exempel två eller tre år i sänder skötas
på förordnande.

Hvad åter den ekonomiska betydelsen af en dylik anordning beträffar,
anser sig kollegium först böra framhålla, huru väsentligt olika dess verkningar
skulle träffa de båda af densamma intresserade parterna, presterskapet
och församlingarna. Man kan visserligen säga, att bådadera skulle
komma att till fondbildningen bidraga, för såvidt som det ju är församlingarna,
som i väsentlig mån betala och presterskapet som afstår de
löner, hvilka skulle för fondens räkning disponeras. Men betraktad såsom

bidrag eller uppoffring för det ifrågavarande ändamålet, byggnadsfondens
bildande, eger dock denna lönedisposition för presterskapet en helt annan
betydelse än för församlingarna.

För presterskapet i dess helhet innebure uppenbarligen vakansårets
disposition till byggnadsfonden ett afdrag från de lönetillgångar, som
lagligen tillkomma detsamma; den både alldeles samma ekonomiska verkan
som en motsvarande beskattning å dessa lönetillgångar och vore en verklig
tillökning i de utgifter, som i och för byggnads- och underhållsskyldigheten
för närvarande åligga presterskapet.

Församlingarna deremot finge af samma lönedisposition icke någon
annan känning än den, som berodde derpå, att ledigt prestembete några
år sköttes på förordnande, vanligen af yngre prestman. Församlingarna
utgjorde under denna tid sitt till presterskapet utgående lönebidrag utan
ringaste förändring; de vidkändes ingen ny beskattning, de rönte ingen
minskning i sina ekonomiska tillgångar, ingen tillökning i sina lagliga
bördor för byggnads- och underhållsskyldighetens upprätthållande.

Tänker man sig alltså, efter fondbildningens fullbordan, dessa skyldigheter
öfvertagna af fonden, och till följd deraf så väl presterskap som
församlingar derifrån för all framtid befriade, så skulle ostridigt församlingarna
hafva vunnit denna befrielse utan ringaste uppoffring eller
tillökning i sina bördor, men presterskapet endast genom att under fondbildningsperioden
hafva vidkänts hela den uppoffring eller tillökning i
börda, som fordrats för att bereda båda parterna den slutliga befrielsen.

En dylik anordning skulle alltså innebära ingenting annat än öfverflyttning
på presterskapet af den andel i byggnads- och underhållsskyldigheten,
som nu åligger församlingarna, med förbindelse tillika för presterskapet
att genom visst löneafdrag under en viss tidrymd befria sig från
hela den Överflyttade skyldigheten.

Men det är ostridigt, att eu sådan lösning af problemet, hur nära den
än må sammanfalla med tankegången hos motionären vid 1888 års kyrkomöte,
står i bestämd strid mot den grundsats, som i motsats dertill häfdades
af kyrkolagsutskottet och som måste antagas hafva vunnit kyrkomötets
godkännande. Församlingarna och presterskapet blefve naturligtvis
på detta sätt alldeles icke, såsom utskottet ansåg »billigt och rättvist»,
fullt likstälda i afseende å de för kassans bildande nödiga bidrag, utan
tvärtom: presterskapet finge ensamt vidkännas all den uppoffring, som
erfordrades för fondens bildning till begges förmån.

Kollegium, som nu icke har att inlåta sig på frågan, huruvida och i
hvad mån en dylik afvikelse från likställighetens grundsats till den ena
partens förmån må anses påkallad, finner sig för närvarande, och med

anledning af Kyrkomötets nu föreliggande skrifvelse, böra från sin utredning
alldeles utesluta det antagandet, att disposition af vakansår skulle
kunna anlitas som utväg för aflösning äfven af församlingarnas byggnadsoch
underhållsskyldighet, och inskränker sig till undersökning af frågan,
huruvida samma utväg bör anlitas för aflösning allenast af den presterskapet
åliggande byggnads- och underhållsskyldighet.

För så vidt som, i större delen af riket, presterskapets byggnads- och
underhållsskyldighet utgör den mindre delen (som det vill synas endast
en tredjedel) af byggnads- och underhållsskyldigheten i dess helhet, skulle
visserligen uppgiften, sålunda begränsad, varda betydligt förenklad. Det
är ju tänkbart, att en fond, tillräcklig för bestridande af en byggnadsoch
underhållsskyldighet, motsvarande presterskapets andel allena, skulle
kunna inom en ej alltför lång tidrymd åstadkommas genom anvisning af
ett års nettoinkomst från hvarje ledigt prestembete.

Man får emellertid icke förbise, att, likasom en dylik disposition af
vakansår innebure en minskning af de under vakansårens omloppstid presterskapet
i dess helhet tillkommande lönetillgångar, så medförde den ock
för den enskilde prestmannen en verklig och känbar minskning i den
honom under hans hela tjenstgöringstid tillkommande lön. Man får icke
jemföra densamma med en sådan lönernas disposition, som eger rum genom
nådår, beviljade prestens enka och barn; ty den enskilde prestmannen, som
till förmån för företrädarens enka och barn får vänta på tillträde af lön,
eger att i sin tur för egen familj påräkna en efter dess behof lämpad
nådårsförmån på efterträdarens bekostnad, och denna anordning innebär
sålunda endast en förskjutning i tiden för lönens uppbörd. Äfven den
vakansårets disposition, som enligt Kongl. reglementet af den 6 november
1874 eger rum till förmån för presterskapets enke- och pupillkassa, kan
sägas bereda de enskilde prestman, som drabbas af uppoffringen, någon
ersättning uti tryggheten för enkors och barns pensionering. Dispositionen
af ett vakansår för bildande af eu först inom 25 år verksam byggnadsfond
skulle deremot för en stor del prestman utgöra eu uppoffring utan
ringaste förmån vare sig för dem sjelfva eller för deras efterlefvande.

Den första frågan är emellertid, huruvida anvisning till nämnda ändamål
af ett års nettoinkomst för hvarje ledigt prestembete vore en ändamålsenlig
och rättvis form för den beskattning, som genom lönedispositionen
skulle åläggas presterskapet i dess helhet och de enskilde prestmännen.
Derutinnan är då först att iakttaga, hurusom dispositionen till förmån för
en fond af vakansårets nettoinkomster icke blott medför olägenheter ur
kyrklig synpunkt, utan äfven i rent ekonomiskt hänseende är allt annat
än ändamålsenlig. De lediga prestgällens förvaltning fördyras, deras netto -

afkastning förminskas genom de dubbla uppgörelserna med både afträdaren
och tillträdaren, genom förlustbringande utarrendering på ett års tid af
boställena, genom kostsamma syner och andra afbränningar; och af de
påräknade inkomsterna dragés sålunda en ej ringa del undan både presterskap
och fond. Men ännu vigtigare är, att denna beskattningsform nödvändigt
medför en synnerlig obillig och ojemn fördelning af uppoffringen
äfven inom den generation af presterskap et, som varder förbunden att
vidkännas densamma. För en prestman, som till följd af ett vakansars
indragning till fonden under ett år går miste om till exempel 2,500 kronors
ökning i sin inkomst, men sedermera vid sin befattning qvarstår i 25 år,
motsvarar förlusten endast 100 kronors årligt löneafdrag; för en annan
prestman, som efter liknande befordran endast i fem år får stanna vid
tjensten, innebär uppoffringen af samma 2,500 kronor ett årligt löneafdrag
af 500 kronor, och för en tredje prestman, som tillträdt sin tjenst innan
vakansår påbjudits och sedermera vid befattningen qvarstannar, kommer intet
dylikt löneafdrag i fråga.

Dessa förhållanden hafva, såsom tillräckligt framgår af flera i ärendet
afgifna yttranden från presterskapet, icke undgått vederbörandes uppmärksamhet
och föranledt allvarliga och berättigade anmärkningar vid
den metod, hvarigenom tillgångar beredts åt presterskapets enke- och pupillkassa.
Det lär icke heller kunna bestridas, att de 3,200,000 kronor, som
under de 16 åren 1876—91 i form af vakansårs inkomster redovisats till
denna kassa, och som utgått af presterskapets lönetillgångar med i medeltal
200,000 kronor om året, skulle hafva till kassan influtit lika säkert, men
med mindre besvär, olägenhet och kostnad, om de i stället varit å samtliga
rikets prestman utdebiterade med ett billigt afvägdt procenttal af deras
beräknade årliga lönetillgångar. Framförallt skulle derigenom hafva vunnits
större rättvisa och billighet i presterskapets beskattning för detta ändamål
och tillika icke så ringa lättnad i bördans utgörande, för så vidt som det
för hvarje enskild prestman måste kännas mindre tungt att vidkännas ett
årligt löneafdrag af 2V2 å 3 procent, fördeladt på hela tjenstgöringstiden,
än att på en gång och i förskott få vidkännas afdragets hela belopp.

Kollegium tillåter sig ock för sin del uttala den öfvertygelsen, att
den form för beskattning af presterskapets lönetillgångar, som består uti
disposition till fonden af nettoinkomsten från presterliga vakansår, icke
vidare bör komma till användning, enär den är både skadlig och öfverflödig.
Det ändamål, som beskattningen afser, kan efter kollegii åsigt i
hvarje fall vinnas lika säkert, men mycket lättare, med mindre kostnad
och framförallt med bättre iakttagande af rättvisa och billighet, genom

afdrag af vissa procent från samtliga prestmäns årliga lön än genom indragning
för hvarje år af ett fåtal prestbeställningars hela lönetillgång.

Skola derför, såsom under förhandlingarna i kyrkomötet förutsattes,
både presterskap och församlingar sjelfva bilda den fond, som slutligen
skulle befria dem begge från byggnads- och underhållsskyldighetens ansvar,
omsorg och kostnad, sä bör denna fondbildning, efter kollegii uppfattning,
icke ske annorledes, än att under den tid, som anslås för fondens bildning,
utkräfves af båda parterna ett efter hvarderas nuvarande andel i byggnadsoch
underhållsskyldigheten afpassadt bidrag till fonden, utgående i form
af årliga afgifter från så väl de enskilda prestmännen som församlingarna.

I och lör sig skulle en sådan beskattning väl icke vara alldeles outhärdlig
vare sig för rikets församlingar eller för presterskapet. Men det
får ju icke förbises, att under hela den tidsperiod, hvarunder dessa sammanskott
skulle utgöras, måste tillika laga nybyggnad och underhåll af de
ecklesiastika boställshusen, alldeles såsom hittills, fortgå och af församlingar
och presterskap till fullo utgöras. Sammanskottet lägges dertill såsom ny
börda ofvanpå den, hvilken redan bäres och fortfarande måste bäras ända
till dess fonden varder färdig att öfvertaga skyldigheterna; och det vore
sålunda ingalunda någon lindring, utan en högst väsentlig ökning af nuvarande
presterskaps och församlingars skyldigheter, som en dylik utväg
för frågans lösning skulle medföra.

Denna vigtiga omständighet har icke heller undgått vederbörandes
uppmärksamhet. I de yttranden, som till stifts- och länsmyndigheter ingått
från presterskap och församlingar, förekommer intet uttalande så allmänt
som förbehållet, att den föreslagna kassa- eller fondbildningen icke
måtte komma att öka byggnads- och underhållsskyldigheten för det nu
lefvande slägtet. Med ytterst få undantag förklara sig så väl prestman
som församlingar hvarken kunna eller vilja åtaga sig att jemte nu utgående
laga skyldigheter bära utgifter för bildande af kassor.

De domkapitel och länsstyrelser, som särskild! tagit nu nämnda utväg
för frågans lösning i betraktande, hafva också enstämmigt uttalat sig emot
dess användande. Domkapitlet i erkestiftet yttrar i fråga om förslaget att
bilda kassorna genom årsafgifter af presterskapet: »Att bära dylika afgifter,
derest de skola i någon mån till ändamålet förslå, jemte nuvarande
byggnadsskyldighet, skulle utan tvifvel varda alltför betungande, för att
deras utgörande skulle kunna med framgång i fråga sättas, helst det skulle
innebära en ren uppoffring utan all egen fördel till förmån för följande

generationer. Icke heller lära församlingarna, för så vidt deras byggnadsskyldighet
angår, finnas villiga till dylika afgifter, så mycket mindre som
för dem står utvägen öppen att genom amorteringslån få byggnadstungan
fördelad på längre tider».

Domkapitlet i Vesteräs yttrar: »Man kan ej begära, att de byggnadsskyldige
nu genast eller inom en kort tid skulle till kommande generationers
bästa bilda byggnadsfonder. Hvarken nuvarande församlingar eller
det nu tjenstgörande presterskapet förmå göra detta, hvilket vore detsamma
som att ej blott fullgöra sin egen redan ganska tyngande utan
äfven kommande slägtens byggnadsskyldighet». I samma riktning uttala
sig äfven domkapitlen i Vexla, Hemö sand och Visby.

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Stockholms län yttrar: »Vill
man bilda kassorna genom bidrag från de nu i byggnadsskyldigheten deltagande,
nemligen presterskapet och församlingarna, så lärer, då dessa under
tiden för kassornas bildande jemväl måste fullgöra sin nuvarande
skyldighet, och bidragen till kassorna således skulle blifva en ökad beskattning
under en lång följd af år, denna anordning komma, att blifva
alltför betungande för både presterskapet och församlingarna, och det torde
dessutom med skäl kunna ifrågasättas, huruvida det nu är billigt, att en
eller annan generation skulle underkastas en sålunda ökad beskattning för
att bereda frihet för kommande generationer från att bidraga till ändamål,
hvaraf de fortfarande skulle hemta gagn».

Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Örebro län säger sig »vara
förvissad, att församlingarna, äfven om de skulle finnas villiga dertill, likväl
skulle få mycket svårt att under en lång följd af år samtidigt både
in natura utgöra sin byggnadsskyldighet och i penningar utgifva årliga
bidrag i syfte att en gång i tiden få byggnadsskyldigheten aflöst. Den nu
lefvande och möjligen nästföljande generation lärer icke rättvisligen kunna
åläggas att bära dryga bördor för att befria kommande generationer från
deras byggnadsskyldighet».

I samma riktning yttra sig äfven, mer eller mindre utförligt och bestämdt,
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs, Vest manlands,
Jemtlands, Vermlands, Kopparbergs, Vesterbottens och Kronobergs län.

Kammarkollegium, som delar de sålunda uttalade meningar, tillåter
sig för egen del erinra om den erfarenhet, som vunnits under utvecklingen
af skånska presterskapets byggnadskassa. Ursprungligen sattes det
såsom denna kassas mål att genom sammanskott af presterskapet småningom
bilda en fond, tillräcklig att i en mer eller mindre aflägsen framtid
befria presterskapet från byggnadsskyldigheten och öfvertaga boställshusens
nybyggnad, och för det ändamålet fortfor det skånska presterskapet

att under lång tid erlägga så kallade permilleafgifter, beräknade till 3 per
radie af hvarje befattnings beräknade inkomst. Men på samma gång hade
det skånska presterskapet att derutöfver fullgöra den löpande byggnadsskyldigheten,
hvilken småningom vid de flesta prestgårdar omsattes i en
årlig annuitet å de af kassan undfångna byggnadslån. Denna dubbla börda
blef med tiden allt mer tryckande, och slutligen nödgades man att lätta
densamma genom en afskrifning af öfverbyggnadssummorna, svarande mot
de för hvarje prestgård under tidernas lopp samlade så kallade permilleafgifter.
Denna åtgärd innebar intet mer och intet mindre än ett öfvergifvande
af den ursprungliga tanken, att den lefvande generationen borde
beskatta sig för att samla fond till kommande generationers befrielse; och
i det för byggnadskassan den 14 juni 1888 af Eders Kongl. Maj:t utfärdade
nya reglemente blef också ur § 1 utesluten den i föregående reglementen
intagna bestämmelsen, att kassans ändamål skulle vara »att, der
dess tillgångar sådant medgifva, nybygga utdömda, eller genom vådeld
förstörda laga hus*.

Samma följd skulle nog inträffa, om, mot förmodan, lagstiftaren
komme att ålägga det öfriga Sveriges församlingar och presterskap den
nya skyldigheten att sammanskjuta medel till bildande af en eller flera
fonder för framtida öfvertagande af byggnads- och underhållsskyldigheten.
Ett dylikt stadgande skulle troligen inom ganska kort tid blifva upphäfdt,
och detta icke blott derför, att den nya skyldigheten skulle kännas tryckande,
utan derför att samtliga vederbörande inom kort skulle få ögonen öppnade
för den sanningen, att en dylik förpligtelse vore stridande mot rättvisa
och billighet. En på sådant sätt åstadkommen öfverflyttning af byggnadsskyldigheten
på kassor skulle nemligen befinnas innebära intet annat
än öfverflyttning af kommande generationers börda på den nuvarande
generationen, och då det icke lärer kunna visas, att den nuvarande generationen
har någon vare sig direkt eller indirekt nytta af dylik uppoffring,
än mindre att den kommande generationen har rätt att utan egen
uppoffring njuta sådan frihet eller ens att en dylik frihet skulle utgöra
någon väsentlig förmån för de kommande generationerna, torde det, efter
kollegii tanke, icke heller böra ifrågakomma, att på den sålunda angifna
vägen söka frågans lösning.

Sammanskott af presterskap och församlingar äro emellertid icke det
enda medel, som varit påtänkt för beredande af den ifrågasatta befrielsen
från all byggnads- och underhållsskyldighet. Så väl motionären vid 1888

års kyrkomöte som flere af de i ärendet körda myndigheter hafva trott
sig kunna antaga, att ändamålet kunde främjas genom anlitande af vissa
fonder, hvilka redan blifvit bildade, och som fortfarande draga inkomst
från jord- eller skogsegendomar af ecklesiastik boställsnatur.

Mer än en församling och prestman har sålunda framhållit, hurusom
utan tvifvel både församlingen och presten skulle kunnat för all framtid
befrias från all underhålls- och byggnadsskyldighet, om blott inkomsten
af en större extra afverkning å boställets skog, som nu dragits till ecklesiastika
boställenas skogsfond, i stället fått användas att bilda en för pastoratet
reserverad byggnadskassa, eller om till sådan kassa finge ingå
den behållna skogsafkastning af bostället, som nu dragés till presterskapets
löneregleringsfond. I många fall är också en dylik beräkning fullkomligt
riktig, ty inkomsten från åtskilliga boställsskogar, i synnerhet i norra
Sverige, har varit så riklig, att den mer än väl skulle hafva räckt till att
för all framtid bestrida pastoratets hela byggnadsskyldighet, om den odelad
fått reserveras för detta ändamål. På samma sätt skulle utan tvifvel
månget pastorat i södra och mellersta Sverige hafva egt mer än tillräcklig
tillgång att, utan vare sig pastors eller församlingens betungande, bestrida
all byggnads- och underhållsskyldighet å bostället, om pastoratet
fått för egen räkning behålla t. ex. alla de inkomster af stom- eller mensalhemman,
som icke varit behöfliga till prestmannens anständiga aflöning,
men som nu, för att jemlikt kongl. förordningen den 11 juli 1862 § 9
mom. 2 användas till löneförbättring i andra pastorat, indragas till presterskapets
löneregleringsfond.

Men det är klart, att, om på sålunda angifvet sätt blefve sörj dt för
församlings och presterskaps befrielse från ifrågavarande skyldighet, så
skulle förmånen af dylik frihet tillkomma endast ett ringa fåtal tillfälligtvis
gynnade församlingar, men deremot det stora flertalet församlingar och
prester derigenom försättas i vida sämre vilkor än de nu ega. Lika säkert
är det, att en dylik anordning skulle stå i strid med de grundsatser
för den svenska kyrkans ekonomiska förvaltning, som antagits vid senaste
af Konung och Riksdag gemensamt beslutade reglering af presterskapets
inkomster, och af hvilkas tillämpning just följt bildandet af begge de nu
nämnda fonderna.

Hvad beträffar presterskapets löneregleringsfond tillåter sig kollegium
erinra om följande förhållanden:

Sedan uti kongl. förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets
inkomster den 11 juli 1862, § 9 mom. 1, blifvit i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer godkända grunder stadgadt, att »afgifter,
som af eu församling till dess presterskap utgöras, ej må till aflönande

af annan församlings prest användas, samt att dylik användning ej heller
må ske af inkomster, hvilka tillkomma presterskap antingen till följd af
bidrag utaf församlingen gemensamt, såsom då till löneförbättring för
presterskapet hemman och lägenheter blifvit inköpta och andra fördelar
anskaffade, eller ock från enskilda personers för samma ändamål gjorda
anslag», stadgades det uti samma paragraf mom. 2 och 3:

> Mom. 2. De inkomster åter, som grunda sig på statsanslag i kontanta
penningar, kronotionde och hemmansräntor eller på arrenden för de
af kronan upplåtna stom-, annex- och mensalhemman och lägenheter, som
icke äro bostadsboställen, må, i den ordning här nedan stadgas, i händelse
af befogenhet från eu till annan församling öfverflyttas eller alldeles
indragas, det senare dock endast i de fall, att de icke äro presterskapet
för all framtid tillförsäkrade.

Mom. 3. Så vida för presterskapets aflöning icke vidare behöfliga
medel af den beskaffenhet, hvarom i näsföregående moment förmäles, finnas
en församling tilldelade, eller en församling för sitt presterskaps anständiga
bergning är i behof af understöd utaf dylika medel, eger nämnden
sådant hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, då Kongl. Maj:t, efter
vederbörandes hörande, vill om medlens indragning eller öfverflyttande
från en församling till annan eller ock rörande anvisande af nytt anslag
yttrande meddela».

Vidare blef, äfven i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer godkända
grunder för allmänna skogars förvaltning, uti Kongl. förordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 29 juni
1866, § 24 mom. 3, stadgadt rörande skogen å ecklesiastika boställen, att
den behållna afkastning af dylikt boställes skog, som ej tillfaller boställshafvaren,
användes, i öfverensstämmelse med Kongl. förordningen den 11
juli 1862, till bidrag vid reglerande af presterskapets inkomster, och i §
25, att hvad enligt nästföregående paragraf gäller rörande dispositionen
af boställsskogs behållna afkastning, gäller äfven i afseende å den ersättning,
som till bostället utgår, när ek för kronans räkning å boställets
egor fälles.

Af ofvan citerade stadganden i Kongl. förordningen den 11 juli 1862
skulle kunna antagas, att, i sammanhang med fastställande af löneregleringar
för vederbörande presterskap, blifvit förordnadt äfven om öfverflyttande
från en till annan församling af sådana medel, som i 9 § 2 mom.
af samma Kongl. förordning afses. Så har ock i några fall skett, ehuru
mera sällan. Genom nådigt bref den 11 maj 1866 hade Kongl. Maj:t förordnat,
att den från Bärbo församling till kyrkoherden i Nyköpings vestra
pastorat utgående vederlagsspanmål icke vidare skulle, sedan tillämpning

af samma dag fastställd lönereglering för nämnda pastorat inträda bemälte
kyrkoherde tillkomma, samt förklarat sig framdeles, uppå yederbörandes
anmälan, vilja besluta rörande användandet af samma vederlagsspanmål.
Den 26 september 1866 ingick domkapitlet i Strengnäs till Kongl. Maj:t
med en underdånig skrifvelse, deri domkapitlet, enär löneregleringen i
nyssnämnda pastorat redan med den 1 maj 1867 toge sin början, men
nådigt beslut angående vederlagsspanmålens användande icke vore att förvänta
förrän arbetet med de nya löneregleringarna öfverhufvud framskridit
så långt, att det större eller mindre behofvet af tillskott utaf dylik
vederlagsspanmål vid svagare prestlägenheter blifvit utrönt, hemstält, huruvida
icke Kongl. Maj:t ville, på det de för dylik spanmål inflytande medel
kunde under tiden göras fruktbärande, förordna, att, i den mån genom
Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvandes försorg uppbörd af lösen
för spanmål af meranämnda beskaffenhet inom Strengnäs stift hunne ega
rum, medlen finge för omformalta ändamål till domkapitlets förvaltning
öfverlemnas. Genom nådig remiss den 5 november 1866 anbefalde Kongi.
Maj:t kammarkollegium och statskontoret att häröfver afgifva underdånigt
utlåtande och i sammanhang dermed, efter vederbörandes hörande, inkomma
med underdånigt yttrande och förslag, huru med förvaltning af
vederlagsspanmål, afkastning af hemman samt dylika i 9 § 2 mom. af
Kongl förordningen den 11 juli 1862 omförmälta, presterskapet tilldelade
inkomster, som, utan att till statsverket indragas, vore eller blefve under
pågående lönereglering skilde från de presterliga beställningar, med hvilka
de förut varit förenade, borde förfaras, intilldess nådigt beslut om samma
inkomsters framtida användande kunde komma att meddelas. Den 27
december 1867 afgåfvo kollegierna det sålunda infordrade underdåniga
utlåtande, deruti kollegierna yttra, bland annat, att de medel, hvarom
vore fråga, vore enligt 9 § af Kongl. förordningen den 11 juli 1862 sådana
inkomster af kronotionde, hemmansräntor eller arrenden af stom-,
annex- och mensalhemman och lägenheter, som icke vore bostadsboställen,
hvilka, då de icke vidare funnes för presterskapets i församlingen aflöning
behöfliga, kunde från en till annan församling öfverflyttas, äfvensom,
enligt 24 § i Kongl. förordningen den 29 juni 1866 om skogarne i riket,
den behållna afkastning af ecklesiastikboställes skog, som ej lagligen tillfölle
boställshafvaren, utan borde i öfverensstämmelse med nämnda Kongl.
förordning den 11 juli 1862 till bidrag vid reglerande af presterskapets
inkomster användas, samt att det om sådana medel, vid fastställande af
lönereglering för presterskapet i ett pastorat, ofta förordnades, att de icke
vidare skulle åtfölja samma presterskaps aflöning, men, på de skäl domkapitlet
i Strengnäs i dess ofvan nämnda underdåniga skrifvelse anfört, eu -

däst undantagsvis kunde på samma gång bestämmas, att de skulle tilldelas
presterskapet i något annat pastorat; hvarefter och sedan kollegierna
redogjort för innehållet af vederbörandes i ärendet infordrade yttranden,
kollegierna vidare sig utläto: att, ehuru ifrågavarande slags medel icke vore
att betrakta såsom statsmedel i den mening, att de kunde till statsverket indragas
eller på annat sätt än till presterskapets aflöning användas, kollegierna
likväl ansåge nödigt, att dessa medel, enär de dels vore af kronan
anslagna, dels komme att af Kongl. Maj:t från ett till annat pastorat disponeras,
dels kunde till största förmån i afseende å deras fruktbargörande
på ett ställe förvaltas, borde ingå till statens centrala penningeverk, statskontoret,
hvarigenom ock ensamt Kongl. Maj:t kunde erhålla nödig öfversigt
öfver tillståndet i hvarje ögonblick af den fond, som deraf borde bildas,
men så snart löneregleringen blifvit fullständigt genomförd torde
komma att försvinna; och afgåfvo kollegierna häruppå ett förslag i afseende
å ifrågavarande medels uppbörd och förvaltning, hvithet förslag
ligger till grund för Kongl. Maj:ts dermed i hufvudsak öfverensstämmande,
den 14 Februari 1868 till kammarkollegium och statskontoret aflåtna nådiga
bref angående uppbörd och förvaltning af medel, som under pågående
lönereglering för presterskapet i riket blifvit eller blifva från vissa
presterliga beställningar afskilda, men icke till statsverket indragna.

Uti nämnda nådiga bref, i enlighet hvarmed kammarkollegium och
statskontoret den 10 mars 1868 utfärdat ett i Svensk Författningssamling
intaget cirkulär, förordnas, att i afseende å uppbörd och förvaltning af
ofvan nämnda medel skall, intill dess Kongl. Maj:t om deras användande
vidare i nåder besluter, sålunda förfaras: att sedan lönereglering, hvarigenom
så beskaffade löningsmedel blifvit, på sätt ofvan förmäles, från presterlig
beställning skilda, inträdt i tillämpning, derom vederbörande konsistorium
åligger i god tid meddela Konungens befallningshafvande i länet
underrättelse, samma medel skola af kronans uppbördsman, emot ersättning
af 3 procent, beräknade å det levererade beloppet, debiteras och uppbäras,
så vidt ske kan, i sammanhang med kronoutskylderna och i räkenskaperna
redovisas under särskildt konto med benämning «Presterskapets
löneregleringsmedel», samt levereras till landtränteriet, der medlen likaledes
böra under särskildt konto bokföras och hvarifrån de, emot vanlig
remisslage af Vs procent, skola insändas till räntekammaren, hvarefter
statskontoret, i den män medlen inflyta, bör, på sätt lämpligen ske kan,
göra dem räntebärande, och skola de derstädes under benämning »Presterskapets
lönereglerings/ond>, för hvarje län särskildt bokförda, behandlas
utan sammanblandning med statsmedlen; — samt att beträffande de inkomster
af ecklesiastika boställens skogar, som, i enlighet med stadgandet

i 24 § i Kongl. förordningen den 29 juni 186(5 angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket eller till följd af särskilda nadiga beslut,
böra i öfverensstämmelse med Kongl. förordningen den 11 juli 1862
användas till bidrag vid reglerande af presterskapets aflöning, ofvanberörda
föreskrifter skola i tillämpliga delar tjena till efterrättelse.

Bland sådana rörande inkomsten från ecklesiastika boställsskogar meddelade
särskilda beslut, hvarom närmast här ofvan talas, märkes Kongl.
brefvet till kammarkollegium den 2 November 1877 och kollegii derpå
grundade kungörelse den 23 i samma månad, hvarigenom stadgats, bland
annat, att arrendebeloppet för skog, som mot särskildt skogsarrende a
sådana till presterskapets aflöning anslagna, hemman och lägenheter, hvilka
på grund af gällande författningar böra utarrenderas, åt arrendatorn upplåtits,
skall ingå till presterskapets löneregleringsfond, der ej hemmanet
eller lägenheten af församlingen eller enskild person anslagits till löneförbättring
för presterskapet.

På sådant sätt har presterskapets löneregleringsfond tillkommit genom
tillämpning af grundsatsen, att sådana en församlings aflöningstillgangar,
som icke äro för dess presterskap anständiga bergning behöfliga, och
som icke finnas tillhöra församlingen enskilda kunna användas till
understöd åt andra församlingar för deras presterskaps anständiga bergning;
och allt hvad sålunda denna fond tillflyter torde höra betraktas icke
såsom ifrågavarande församlingars särskilda utan snarare såsom hela svenska
kyrkans gemensamma tillhörighet. För att de församlingar, hvilkas
ecklesiastika boställsskogar eller stomhemman lemnat och lemna fonden
dess tillgångar, måtte varda berättigade att i fondens ställe använda dessa
tillgångar till bildande af egna byggnadskassor, skulle alltså erfordras, att
statsmakterna icke blott förändrade de bestämmelser, som nu gälla för
fondtillgångarnas användning, utan äfven underkände de grundsatser, som
ledt till fondens bildning; att de icke blott medgåfve rnedkup användning
till byggnadsskyldigheters fullgörande, utan äfven medgåfve sådan disposition
uteslutande till förmån för de församlingar, från hvilka fonden hemtat
och hemtar dessa tillgångar. Men att Konung och Riksdag numera
skulle besluta tillgångarnas återlemnande just till de församlingar, från
hvilkas prestboställen de härflutit, och således i sjelfva verket medgifva
fondens upplösning, dertill lär väl icke finnas ringaste sannolikhet eller
fog, utan lära väl, ifall förändrad disposition af fondens medel skulle
ifrågakomma, dessa medel dock varda antingen från fonden jemt fördelade
på samtliga rikets pastorat, eller ock fortfarande såsom hittills användas
till understöd åt de församlingar och piaster, hvilka företrädesvis äro af
sådant understöd i behof.

På samma sätt förhåller sig med de ecklesiastika boställenas skogsfond,
som bildats efter samma grundsatser. Eders Kongl. Maj:t föreslog
uti nådig proposition till 1874 års riksdag, att »inflytande försäljningsmedel
för de besparade tillgångar af växande eller vindfäld skog, som vid
uppgörande af planer för införande af ordnad hushållning å skogar tillhörande
sådana ecklesiastika boställen, hvilka icke utgjorde någon viss
församlings enskilda egendom, derå förefunnes, och omedelbart eller inom
den närmaste framtiden måste, för att ej lida eller föranleda skada, tillgodogöras,
men icke kunde anses tillhöra skogens reguliera årliga afkastning
efter den ordnade hushållningens vidtagande, eller erfordrades till
kyrko- eller prestgårdsbyggnad inom församlingen, måtte, utan att ingå
till prestlöneregleringsfonden, och i den mån de icke behöfdes till utgifter
för skogsindelning eller skogsodlingsarbeten å de skogar, hvarifrån de härrörde,
af Eders Kongl. Maj:t få disponeras till bekostande af skogsindelning
och erforderliga skogsodlingsarbeten å andra ecklesiastika boställsskogar
eller till ersättande af dertill möjligen från anslaget till skogsväsendet
lemnade förskott». Sedan riksdagen i underdånig skrifvelse af
den 20 Maj samma år dertill lemnat sitt bifall, undfick skogsstyrelsen
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse af den 31 mars 1876 föreskrift
att under namn af »ecklesiastika boställenas skog sfond» bokföra de
medel, som sålunda enligt riksdagens medgifvande finge till skogsindelning
och skogsodlingsarbeten å ecklesiastika boställen användas, samt att
å samma fond bokföra äfven sådana medel, som influtit genom virkesförsäljning
från genom eld eller storm skadad skog å dylikt ecklesiastikt
boställe; och blefvo genom samma nådiga skrifvelse närmare bestämmelser
om dylika medels användning meddelade. Af dessa bestämmelser
framgår, att den ifrågavarande fondens ändamål är att bekosta nödiga
skogsindelnings- och skogsodlingsarbeten å sådana ecklesiastika boställsskogar,
hvilkas egen afkastning utöfver husbehofvet är så ringa, att den
icke förslår till betäckande af skogskulturens kostnader, och vid hvilka
således antingen all skogsodling skulle få anstå eller ock för skogsodlingens
bekostande husbehofsafverkningen få inställas eller öfver höfvan
inskränkas, och att denna fond således, alldeles lika som prestlöneregleringsfonden,
genom vissa boställens öfverflödande tillgångar fyller andra
boställens brister, och dermed i sin mån bidrager till utjemnande af församlingarnas
och presterskapets vilkor öfver hela riket. Det torde vara
uppenbart nog, att äfven om fondens uppgift skulle varda förändrad,
det dock näppeligen torde ifrågakomma att förändra denna dess karakter
af en gemensam tillgång för samtliga rikets församligar genom att återbetala
de uppsamlade medlen just till de boställen, från hvilka de hemtats.

Till belysning af båda de ifrågavarande fondernas ställning har kollegium
ansett sig böra sammanställa bifogade tabeller 1 och 2 öfver fondernas
tillgångar och inkomster samt utgifter och behållning för hvarje
år sedan deras bildning och till slutet af år 1891.

Deraf inhemtas först, beträffande fr estlönereglering sfonden,
att denna fonds samtliga inkomster under de 25 åren 1867—91 utgjort
tillsammans 3,368,787 kronor och att de år 1891 utgjorde 252,324
kronor,

att nära hälften af dessa inkomster härflutit från skogsförsäljningsmeclel,
som för åren 1872—91 uppgått till 1,548,098 kronor och för året
1891 till 119,428 kronor,

att arrendemedel och indelningsersättningen utgjorde för åren 1872—
91 824,658 kronor och för året 1891 60,333 kronor,

att intressemedel och kapitalvinster utgjort under åren 1872—91 tillsammans
793,073 kronor och året 1891 71,698 kronor,

att, såsom framgår af bifogade tabell 3 öfver inkomsterna från de olika
länen under åren 1887, 1889 och 1891, skogsförsäljningsmedlen hufvudsakligen
influtit från norra Sverige, mest Vesternorrlands, Gefleborgs, Vermlands,
Kopparbergs och Jemtlands län, samt från Jönköpings län; arrendemedel
och indelningsersättningar åter hufvudsakligen från södra och mellersta
Sverige, synnerligen Malmöhus, Östergötlands, Kristianstads, Hallands
och Skaraborgs län,

att af dessa olika slag af inkomster de två sistnämnda ganska jemnt
och stadigt stigit, men deremot skogsförsäljningsmedlen visat sig vara en
mycket vexlande och oberäknelig inkomst, då desamma, som

år 1881 utgjorde......................... 75,526 kronor

sedermera utgjort 1882 ........................................ 131,171 »

1883 .......................................... 81,606

1884 ...................................... 98,133

1885 ......................................... 81,480

1886 ....................................... 78,777

1887 ...................................... 66,598 »

1888 ......................................... 128,834

1889 ......................................... 154,222 »

1890 .......................................... 172,103

1891 ................................ 119,428

att vidare fondens samtliga utgifter under de 25 åren tillsammans utgjort
1,462,193 kronor och under året 1891 155,676 kronor,

att dessa utgifter under de senaste tio åren tillväxt, så att de ut -

gjorde:

1882 ..........i.......................................... 79,879 kronor

1883 ..................................................... 71,795

1884 ..................................... 82,235

1885 .............................. 97,994

1886 ...........................:.......................... 120,413

1887 .................................................... 100,513

1888 ................................................... 109,252

1889 ...................................................... 120,837 >

1890 ...................................................... 114,852

1891 ............. 155,676 »

och att skilnaden mellan inkomster och utgifter, eller det belopp, hvarmed
fonden för hvarje år tillökats, utgjorde:

1882 ...........1.........................i................ 130,477 kronor

1883 ................... 99,082

1884 ..................................................... 110,501

1885 ................................ 81,137

1886 .................. 57,256

1887 ..................................................... 72,617 »

1888 ...................................................... 126,171

1889 ......................... 192,236

1890 ........................... 180,860

1891 ................................................ 96,648 *

eller i medeltal för åren 1882—1891 .................. 114,698 kronor.

Fondens utgifter bestå till allra största delen af anslag tilll löningsfyllnad
åt presterskap i de församlingar, hvilkas egna lönebidrag icke
förslå till presterskapets anständiga bergning. Af de 155,676 kronor, som
utgjorde fondens utgifter 1891, bestodo 151,800 kronor uti sådana aflöningsanslag.
Af dessa anslag voro åter största delen genom Kongl. Maj:ts
beslut fästade vid presterliga beställningar åtminstone för hela den tid,
under hvilken nu faststäld lönereglering varar, och kunna således icke derifrån
dragas till något annat ändamål. Under senare tid har visserligen Eders
Kongl. Maj:t tilldelat åtskilliga prestman aflöningsfyllnad allenast för deras
tjenstetid eller för viss tid, och dylika anslag äro äfven i vissa fall
gifna blott för tiden intill dess lönereglering inträder. Enligt hvad kollegium
inhemtat af de i statskontoret upprättade förteckningar, hvaraf

utdrag under bilaga n:o 4 härhos öfverlemnas, uppgick beloppet af sålunda
begränsade anslag i februari 1893 till 39,424 kronor. Men då största delen
af dessa begränsade anslag utgöres af små belopp, tilldelade de sämst aflönade
prestmännen, komministrar och kapellpredikanter, torde de antagligen
komma att med få undantag vid beställningarna bibehållas och således
hela det nu utgående anslagsbeloppet få betraktas såsom ett minimum
af fondens utgifter för det med densamma ursprungligen afsedda ändamål.

För att bedöma, huruvida och i hvad mån de fondens inkomster, som
öfverskjuta nämnda redan beviljade aflöningsanslag, må kunna för det af
kyrkomötet åsyftade nya ändamål, byggnadsskyldighetens öfvertagande,
användas, måste man ju ega någon föreställning om presterskapets afiöningsförhållanden,
sådana de gestaltat sig vid utförandet af den 1862 påbjudna
löneregleringen. I sådant syfte har kollegium tillåtit sig att sammanställa
de af Kongl. Maj:t anordnade lönefyllnadsanslag från löneregleringsfonden
med de lönebelopp, som enligt den vid Kongl. reglementet för
presterskapets enke- och pupillkassa af den 6 november 1874 fogade
tabell beräknats utgå. Af denna tabellariska sammanställning, hvilken
kollegium jemte dertill hörande anmärkningar, såsom bilaga n:o 5, sitt
utlåtande bifogar, framgår beträffande komminister sbest ältning ärna:

att lönen, sådan den beräknats utgå vid lönereglerings tillämpning,
sammanlagd med hittills af Kongl. Maj:t särskildt anordnad lönefyllnad,
utgör:

för 161 komministraturer mera än 1,700 t, o. m. 2,000 kronor,

» 143 » » » 1,500 » 1,700

» 260 » » » 1,300 » 1,500 »

» 140 » » 1,100 » 1,300

»14 » »» 1,100 kronor eller derunder;

och att det, för att höja aflöningen för de lägst aflönade komministraturerna
till fullt 1,500 kronor för hvarje, skulle erfordras ytterligare anslag
ur löneregleringsfonden af mera än 57,000 kronor.

Såsom af bilagda förteckning, bilaga n:o 6, framgår, åtnjuta åtskilliga
komministersbeställningar, förutom öfriga löneförmåner, äfven andel i skogsafkastning,
som i några få fall uppgår till betydligt belopp. Enär dock
endast ett fåtal af de sålunda gynnade komministersbeställningarna höra
till dem, hvilkas öfriga löneförmåner understiga 1,500 kronor, så förändras
de ofvan anförda siffrorna högst obetydligt genom inräkning af skogsmedelsafkastningen
i lönebeloppen.

Kollegium tillåter sig med anledning häraf uttala den förmodan, att
så länge som det ännu gåfves komministraturer, hvilkas innehafvare, med
skyldighet att bygga och underhålla boställets hus, icke äro tillförsäkrade

en inkomst uppgående till 1,500 kronor, lärer det icke kunna sägas, att
löneregleringsfondens ursprungliga uppgift, beredande åt kyrkans presterskap
af anständig bergning, blifvit tillräckligt fyld.

Vid besvarandet af frågan, huruvida fondens nuvarande öfverskott
af inkomster må anses kunna användas för nya ändamål, eller om de
fortfarande blifva behöfliga för det ursprungliga ändamålet, förbättring af
det svagast lönade presterskapets lönevilkor, torde äfven böra iakttagas,
att fondens tillgångar under den förflutna 25-års-perioden i ganska vidsträckt
mån anlitats för upprättande af nya presterliga tjenster, kapellpredikants-,
komministers- och kyrkoherdebeställningar, hvilka i mån af
odlingens fortgång och församlingarnas utveckling befunnits för själavårdens
upprätthållande oundgängliga. Behof af församlingars delning,
af annex- eller kapellförsamlingars bildande, af nya hjelppresters antagande
framträder ofta nog just i de trakter af riket, der långa afstånd
försvåra själavården och der den spridda befolkningens anspråk på presterlig
tjenst är större än dess förmåga att sjelf aflöna prestmännen. Att under
sådana förhållanden bispringa behöfvande församlingar med understöd till
själavårdens upprätthållande synes vara en af de angelägnaste uppgifterna
för en fond, hvilkens tillgångar äro en hela kyrkans tillhörighet. Men
denna uppgift kan svårligen anses vara fyld med de aflöningsanslag, som
redan äro beviljade; i mån af den odlade bygdens utsträckning, i mån af
församlingslifvets utveckling skall det naturligtvis ständigt kräfvas nya
lönebidrag till nya presterliga tjenster; och kollegium föreställer sig derför,
att det öfverskott i inkomster, som fonden nu eger, svårligen kan
betraktas såsom en tillgång till fullo disponibel för andra ändamål.

Men äfven om man finge antaga, att de ändamål, för hvilka löneregleringsfondens
tillgångar hittills användts, skulle anses vederbörligen tillgodosedda
med de belopp, som redan blifvit för aflöningsfyllnad anvisade;
äfven om man finge antaga, att Eders Kongl. Maj:t funne sig kunna —-med åsidosättande af de lägst aflönade komministrarnes billiga anspråk
på ytterligare löneförbättring och med åsidosättande af uppgiften att underlätta
upprättandet af nya presterliga tjenster i vidsträckta och fattiga församlingar
— låta löneregleringsfondens Överskjutande inkomster användas
för bekostande af byggnad och underhåll af ecklesiastika boställens hus,
är det dock uppenbart, att dessa fondens tillgångar alldeles icke äro tillräckliga
för denna nya uppgift, såsom kyrkomötet fattat densamma.

Kollegium, som icke är i tillfälle att bedöma, huruvida man eger rätt
att i en mer eller mindre aflägsen framtid vänta någon betydande tillväxt
af de skogsförsäljningsmedel, hvilka tillflyta fonden, eller om icke
tvärtom behållna inkomsten af dessa medel kommer att framdeles för -

minskas, men som af dessa medels hittills synnerligen ojemna och vexlande
afkastning drager den slutsatsen, att de icke äro någon inkomstkälla af
den art, att stadigvarande och betydande förbindelser kunna grundas på
desamma, anser att åtminstone för närvarande icke finnes tillräcklig anledning
att uppskatta fondens ifrågavarande inkomstöfverskott till mera
än 115,000 kronor, motsvarande ungefär medeltalet af de sista tio årens
behållning. Men med en sådan inkomst komme man uppenbarligen icke
långt, så vida det vore fråga om öfvertngande af församlingarnas och
presterskapets hela byggnads- och underhållsskyldighet. Det högsta, som
man skulle kunna dermed åstadkomma, vore ett understöd lemnadt åt de
byggnadsskyldige, som kunna anses vara mest i behof af lindring i denna
skyldighets utgörande.

Tanken föres i sådant fall närmast till de prestman, komministrar ne,
hvilka onekligen äro öfver höfvan betungade af en byggnads- och underhållsskyldighet,
som icke står i något rimligt förhållande till deras lönevilkor,
och för hvilka den derför ofta nog verkar alldeles ruinerande.

Med användning af hela det ifrågavarande årsöfverskottet skulle man
visserligen, i fall det utdelades i billigt förhållande till komministrarnes
löneinkomster och ifall det finge utgå som bidrag till gäldande af annuiteter
å byggnadslån, kunna på ett ganska verksamt sätt afhjelpa dessa
svagt aflönade prestmäns känbaraste behof. Ett dylikt understöd skulle
ock visserligen kunna, såsom en ny form af aflöningsfyllnad, anses bidraga
till presterskapets anständiga bergning och således öfverensstämma med
fondens egentliga ändamål.

Men den uppgift, som kyrkomötet i sin skrifvelse framhållit, öfvertagandet
af både församlingars och presterskaps byggnads- och underhållsskyldighet,
skulle visserligen dermed icke kunna anses vara fyld.

Hvad vidare beträffar ecklesiastika boställenas skogsfond framgår af
tabellen 2, att till densamma under de 16 åren 1876—1891 influtit tillsammans
1,092,369 kronor, hvaraf 814,940 kronor skogsförsäljningsmedel
och 274,645 kronor räntor å det småningom uppsamlade kapitalet. Fondens
utgifter under samma tidrymd hafva utgjort tillsammans 450,091 kronor
och behållningen utgjorde vid slutet af 1891 642,277 kronor.

Inkomsterna af skogsförsäljningsmedel, som under några år varit ganska
betydliga, utgjorde 1891 något öfver 52,000 kronor och vexlade under
de fyra föregående åren mellan nära 31,000 kronor och nära 42,000 kronor.
Då den hufvudsakliga delen af dessa inkomster härflyter från virke, som
tillhör den vid skogsindelning uppstående extra-ordinarie a (Verk ning, men
skogsindelning numera redan är verkstälcl å de flesta ecklesiastika boställen
(enligt från domänstyrelsen meddelad uppgift, återstå icke flera än 50

boställen, från hvilkas ännu icke till ordnad hushållning indelade skogar
möjligtvis kan förväntas inkomst för nämnda fond), så ligger det i förhållandena,
att dessa fondens inkomster skola snart nog betydligt minskas
och slutligen upphöra, så att fonden för sina utgifter varder hänvisad å
de räntor, som inflyta från det samlade kapitalet, jemte tillfälliga smärre
inkomster af sådan extra skogstillgång, som vid förnyad indelning upptäckes
och finnes böra afverkas. Denna tidpunkt synes redan vara ganska
nära, enär, enligt hvad i domänstyrelsen upplysts, fondens inkomst af
skogsförsäljningsmedel för året 1892 nedgått till det ringa beloppet af
7,781 kronor 97 öre.

Fondens kapital, som under de första åren, innan ännu skogsodlingsarbetena
kommit i gång, kunde ganska raskt tillväxa genom stora behållningar,
har deremot under de senare åren, då årsutgifterna allt mer
närmat sig årsinkomsternas belopp, ökats ganska obetydligt och torde, då
förhållandet mellan inkomster och utgifter väl icke i framtiden lär förbättras,
svårligen kunna väsentligen ökas utöfver sitt närvarande belopp.
Men ränteafkomsten under år 1891 å det vid årets början behållna kapitalet
628,857 kronor utgjorde allenast 26,291 kronor. Huru otillräcklig
denna inkomst är att bestrida fondens utgifter, visar sig deraf, att endast
för skogsindelning och skogsodling hafva under de tre senaste åren måst
utanordnas 55,000 kronor till 60,000 kronor årligen. Kollegium är icke
i tillfälle att bedöma, huruvida dessa utgifter för framtiden kunna nedsättas,
men antager dock såsom mera sannolikt, att behofvet af dylikt
bidrag till skogsodlingskostnader snarare kommer att växa, och föreställer
sig derför, att denna fonds inkomster inom kort lära blifva alldeles otillräckliga
för det nyttiga ändamål, som dermed varit afsedt, och som visserligen
icke kan anses vara af så underordnad betydelse, att Konung och
Riksdag utan vidare skulle anse det med likgiltighet. Under sådana förhållanden
lär det väl knappt kunna ifrågasättas att taga fondens vare sig
inkomster eller kapitaltillgångar i anspråk för ett nytt och främmande
ändamål — helst som dessa jemförelsevis obetydliga inkomster och tillgångar
icke ens för närvarande, och ännu mindre i framtiden, skulle förslå
till mer än eu högst ringa bråkdel af de utgifter, som erfordras för byggande
och underhåll af de ecklesiastika boställenas hus.

Kollegium anser sig genom förestående framställning hafva visat, att
de medel och utvägar, som under detta ärendes behandling varit föreslagna
i syfte att åt församlingar och presterskap bereda framtida befrielse
från ifrågavarande byggnads- och underhållsskyldighet, äro oanvändbara
eller otillåtliga, delvis äfven otillräckliga. Att åter uppsöka några andra
medel och utvägar för vinnande af samma mål anser kollegium så mycket

mindre sig tillkomma, som målet, efter dess tanke, i och för sig icke är
eftersträfvanvärdt. Så länge som presterskapet är en tjenstemannakorps,
aflönad omedelbart af församlingarna, så länge som prestgården är en
medelpunkt för församlingslifvet, ligger det intet otillbörligt deruti, att
församlingen bekostar prestens nödtorftiga bostad, och det synes svårt att
förstå, hvarför församlingarna skulle alldeles befrias från detta åliggande,
då de bekosta bostad åt skollärare. Så länge åter prestboställena äro förenade
med jordbruk, som drifves för prestmannens räkning, synes det icke
heller ligga något otillbörligt deruti, att prestmannen eller hans arrendator
svarar för de till jordbruksrörelsen nödiga hus, och det är svårt att inse,
huru en dylik skyldighet rättvisligen och ändamålsenligt skulle kunna
åläggas någon annan. Kollegium har sålunda allra minst kunnat ansluta
sig till den hos en eller annan förslagsställare framskymtande meningen,
att ifrågavarande skyldigheter borde från församlingar och presterskap
öfverflyttas direkt på statsverket; men anser sig böra framhålla, att förslaget
ganska naturligt leder till sådana slutsatser och derigenom måhända
tydligast ådagalägger sin principiela felaktighet.

Tanken på en fullständig befrielse från detta onus, hur bländande
och lockande den än för ögonblicket kunnat förefalla, har också uppenbarligen
verkat snarast likt en öfverraskning så väl å Kyrkomötet som å
församlingar och presterskap. Af de uttalanden från församlingar och

prester, som medfölja handlingarna i målet, synes det kollegium tydligt

framgå, att den plötsligt framkastade idén icke varit uttryck för något
allmänt kändt behof, att den tvärtom vid närmare pröfning på alla håll
mottagits med öfvervägande misstro, och att de fleste, som sökt att utarbeta
densamma till praktiskt verkställbara förslag, alldeles afstått från
yrkandet på den fullständiga befrielsen, för att i stället blott söka en utväg
att för det närvarande så väl som för framtiden lindra, fixera och

fördela den ifrågavarande byggnads- och underhållsskyldigheten. Och då
en sådan rimligare och mera måttfull uppgift äfven synes hafva föresväfvat
kyrkolagsutskottet vid 1888 års kyrkomöte, som i motiveringen till sitt
förslag alternativt förutsatte, att »så väl boställshafvaren som församlingen
förpligtas att allt fortfarande till kassan erlägga årliga afgifter», anser sig
kollegium, till fullständigande af den anbefalda utredningen, äfven böra
taga i skärskådande, huruvida och på hvilka vilkor den ifrågavarande
byggnads- och underhållsskyldigheten må kunna genom bildning af för
ändamålet afsedda fonder — utan att presterskap och församlingar derifrån
fullständigt befrias — varda underlättad och lämpligen fördelad.

En stor mängd församlingar och icke så få enskilda prestman hafva
under ärendets handläggning uttalat sig för dylika anordningar, syftande
derhän, att i hvarje församling måtte upprättas kassor, hvilkas uppgift det
skulle vara att öfvertaga byggnads- och underhållsskyldigheten å församlingens
ecklesiastika boställen mot rättighet att af vederbörande presterskap
och församlingar uppbära afgifter i penningar. På sådant sätt, har man
då förmenat, skulle all anledning till tvister mellan församling och presterskap
undvikas och på samma gång har man trött, att derigenom skulle
utgifterna för båda parterna kunna till beloppen fixeras och jemt fördelas.

Således förklara sig många församlingar beredda att, om dylika kassor
upprättas, till dem årligen betala en så eller så stor summa, bestämd i
ungefärlig öfverensstämmelse med livad de ansett skyldigheten hittills hafva
kostat, men under förbehåll att dermed vara från allt vidare ansvar och
all annan utgift frikallade. På samma sätt förklara sig många prestman
synnerligen tillfredsstälda med bildning af någon dylik försainlingskassa,
som kunde åtaga sig all byggnads- och underhållsskyldighet mot rätt att
af prestmannen uppbära en årlig och en gång för alla bestämd byggnadsafgift.
A båda hållen framträder således önskan att fixera bördan, det
vill säga att, mot erläggande af en viss bestämd afgift, varda frikallad
från det lagliga ansvaret för en obestämd och oberäknelig skyldighets
fullgörande.

Det torde emellertid vara uppenbart, att inom församlingarna kunna
icke bildas och upprätthållas kassor eller förvaltningsmyndigheter, skilda
från och stående öfver så väl prest som församling, sjelfständigt medlande
dem emellan och ansvarande för skyldigheter, som ingendera vidkännes.
Så länge den lokala kassan kunde fullgöra sina skyldigheter med de faststälda
årliga afgifterna från båda parterna, vore allt godt och väl; men
så snart utgifterna öfverstege denna inkomst, måste de omedelbart betäckas
genom vederbörligt tillskott, och då uppstode genast behofvet att
antingen kräfva nytt tillskott af båda parterna eller ock uttaga skatt af
församlingen allena. De befarade tvisterna mellan församling och prest
om boställsbyggnaderna skulle således icke heller undvikas, utan omedelbart
ånyo framträda i tvister mellan presten och kassan, som ju i sjelfva
verket mot presten blott representerade församlingens intresse.

Härtill kommer, att en dylik bildning af kassor för hvarje församling
föga skulle motsvara den sträfvan efter bördornas utjemning och billigare
fördelning genom den starkares hjelp åt den svagare, som ligger till grund
för alla sådana ekonomiska anordningar. Stora och rika församlingar reda
sig ju godt med sin byggnadsskyldighet och hafva intet behof af kassabildning;
för små och fattiga församlingar är deremot skyldigheten att

bygga en prestgård allt för betungande, och de skulle visserligen ur en
fond, gemensam för en större krets, kunna erhålla understöd och hjelp,
då det deremot icke hjelpte dem det ringaste, om de hänvisades att af
egna tillgångar bilda sina kassor.

Af dessa skäl synes det kollegium uppenbart, att, om det öfverhufvud
taget skulle hafva någon mening att bilda kassor för ifrågavarande skyldighets
öfvertagande, så måste dessa kassor ega större omfattning och
verksamhetskrets än de enskilda församlingarnas, och att man väl närmast
vore hänvisad å bildning af kassor för hvarje stift.

Om åter sålunda bildades stiftskassor, hvilka, såsom af en och annan
förslagsställare blifvit ifrågasatt och såsom kyrkomötets kyrkolagsutskott
synes hafva tänkt sig, skulle åtaga sig att, emot årliga bidrag i penningar,
erlagda af vederbörande församlingar och presterskap, ansvara för sjelfva
byggandet och underhållet af ecklesiastika boställens hus, så skulle genom
en sådan anordning visserligen kunna vinnas, att omedelbara tvistigheter
mellan församlingar och presterskap undvekos. I stället skulle nog, der
stridiga lynnen förefunnos, träda tvistigheter mellan den till laga hus berättigade
prestmannen och den för husens byggnad och underhåll ansvariga
kassan, men det vore utan tvifvel en fördel, att den omedelbara och stridiga
beröringen mellan församling och själasörjare skulle upphöra. Vidare
kunde, under sådan förutsättning, genom ändamålsenlig och billig fördelning
af bidragen till kassan sörjas derför, att, utan allt för stor börda
för de fattigaste församlingarna, alla boställen blefve försedda med nödtorftiga
och passande byggnader; och skulle sålunda åvägabringas någon
utjemning af de vilkor, som betinga prestmännens anständiga bergning.

Men en dylik anordning skulle ock hafva en annan sida, som förtjenar
icke mindre uppmärksamhet. Det är tydligt, att, om kassorna skulle
öfvertaga ansvaret för boställshusens byggnad och underhåll och dermed
äfven omsorgen för och utförandet af nybyggnader och underhåll, så skulle
det för kassorna vara oundgängligen nödigt att, hvar för sig, hålla en större
eller mindre stab af inspektörer och arkitekter, för tillsyn öfver byggnadernas
vård, för verkställande af de mångfaldiga smärre reparationer, som
förekomma en byggnads förfall, för upprättande af ritningar till nya byggnader
och för öfvervakande af byggnadsarbetets utförande. Sjelfva reparations-
och byggnadsarbetet kunde kassorna dock svårligen utföra genom
eget folk och med egna materialier, utan blefve nödsakade att derutinnan
anlita entreprenörer, hvarvid de i vårt vidsträckta och glest befolkade
land mycket ofta blefve fullständigt beroende af ortens fåtaliga handtverkare
och arbetsfolk.

Det kan derför icke betviflas, att både underhåll och nybyggnad

under sådana vilkor blefve ojemförligt mycket dyrbarare än för närvarande.
Framförallt gäller detta om underhållsarbetets oändligt små detaljer.
hvilka äro af så stor vigt för byggnadernas varaktighet, hvilkas
effektivitet beror på att underhållet ständigt utföres i rätt tid för att förekomma
större bristfällen och hvilka nu verkställas af boställshafvarne för
obetydlig kostnad genom eget folk på lediga stunder, men som, i fall de
ankomme på stiftskassors omsorg, skulle blifva både sent, dyrt och ofullkomligt
utförda. Det torde ock vara sjelfklart, att den aktsamhet om
byggnaderna, som alltid bör åligga boställsinnehafvaren, svårligen skulle
blifva lika verksam, om denne frikallades för underhållets ansvar, och att
således kassornas utgifter äfven derigenom skulle väsentligen förökas.

Men då sålunda utgifterna på det hela, för så väl byggnad som underhåll
af boställshusen, komme att betydligt tillväxa, så skulle naturligtvis
inom kort visa sig, att förmånen af en dylik skyldigheternas öfverflyttning
på dessa kassor vore för så väl församlingar som presterskap fullkomligt
illusorisk. Stiftskassorna, som väl icke kunde blifva annat än föreningar
eller bolag af de i boställena intresserade parterna och som sålunda ytterst
icke hade annan ekonomisk existens än sina delegares, skulle nemligen
inom kort komma att till de ökade utgifternas bestridande begära ökade
tillskott eller afgifter — af sina principaler. Det skulle icke dröja länge,
innan man sålunda erfore, att ansvaret för byggnadsskyldighetens fullgörande
indirekt återfölle på församlingar och presterskap i form af ökade
kostnader, och när sådant någon tid fortgått, skulle man utan tvifvel finna
dessa penningeafgifter långt mera betungande, än den forna skyldigheten,
och begära att få återvända till den sparsammare anordning, som förut
egde rum.

Af de i ärendet hörda församlingar, prestman, domkapitel och Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som tagit en dylik anordning i öfvervägande,
fins det ock knappt någon, som förnekat, att boställenas så väl
byggnad som underhåll skulle högst väsentligt fördyras, om de ombesörjdes
och utfördes af centrala byggnadskassor.

Med få undantag hafva de också bestämdt afstyrkt öfverflyttning af
underhållsskyldigheten på dylika kassor, och om en eller annan trott sig
kunna förorda, att byggnadsskyldigheten måtte i det öfriga riket, liksom i
Skåne, öfvertagas af stiftskassor, så har sådant yttrande vanligen berott
derå, att vederbörande förestält sig, att skånska presterskapets byggnadskassa
sjelf tager befattning med byggnadernas uppförande, hvilket såsom
bekant icke är förhållandet.

Kollegium, som äfven för sin del anser det otvifvelaktigt, att utgifterna
för både nybyggnad och underhåll skulle betydligt, öfver höfvan

och utan ringaste gagn förökas, om skyldigheten att för dem ansvara och
dem utföra öfverflyttades på kassor, bildade för stift eller andra områden,
bestående af flera församlingar, tillåter sig derför uttala den bestämda
öfvertygelsen, att ingen lycklig lösning af den föreliggande frågan kan
vinnas utan att man bestämdt vidhåller den grundsatsen, att ansvaret och
omsorgen för nybyggnad så väl som för underhåll af boställshusen får
fortfarande åligga dem, som äro deraf närmast intresserade. Man kan,
efter kollegii mening, såsom praktiskt utförbart tänka sig, att församlingarna
ensamma, eller att presterskapet ensamt, eller att församling och
presterskap gemensamt ansvara för och utföra nybyggnad och underhåll.
I alla dessa fall gifves det i de lokala intressena tillräcklig garanti för
att kostnaden hålles inom rimliga gränser. Men om man i akt och mening
att fördela, lindra och fixera dessa skyldigheter skulle försöka att
öfverflytta ansvaret för och utförandet af nybyggnad och underhåll å
gemensamma byggnadskassor för större områden, så skulle man ovilkorligen
misslyckas, just derför att man tillmätte dylika kassor och föreningar
en uppgift och verksamhet, för hvilken de icke egna sig och som vida
ändamålsenligare utföres af föreningsdelegarne sjelfva; och bördan skulle
derför på detta sätt varda icke fixerad, icke heller lindrad, utan tvärtom
obegränsadt ökad och mera känbar än någonsin. Det gifves ingen säkerhet
för att icke dylika anordningar ledde äfven derhän, att just de fattigare
församlingar, hvilka företrädesvis borde få förmånen af lindring i
sina bördor, till slut blefve långt mera betungade af byggnadsafgifterna
till kassan än de förut varit af byggnadsskyldigheten in natura till presten.

Kollegium tillåter sig tillika fästa uppmärksamheten derå, att den
enda verkliga fördel, som skulle ernås genom nu nämnda anordning, eller
undanrödjande! af anledning till tvist mellan församling och presterskap,
i det närmaste lika väl, och utan risk af andra olägenheter, kan åvägabringas
genom ett ändamålsenligt ordnande och eu lämplig fördelning af
byggnads- och underhållsskyldigheten mellan de båda parterna. I sådant
syfte var det förslag till ecklesiastik boställsordning affattadt, som af Eders
Kongl. Maj:t framlades för 1889 års riksdag; och det lider intet tvifvel,
att om, såsom deruti föreslogs, presterskap och församlingar finge hvar
sina hus att bygga och underhålla, och om stadgande om husens storlek
och beskaffenhet blefve mera tidsenligt och noggrannare bestämda, skulle
de allra flesta anledningar till dylika tvister vara undanröjda, så vidt som
sådant kan genom lagstiftaren åstadkommas.

Då kollegium sålunda i underdånighet afstyrker hvarje sådan förändring
af nu gällande ecklesiastika byggnadsordning, som skulle afse att
å en eller flera för ändamålet bildade kassor eller fonder öfverflytta församlingars
och presterskaps byggnads- och underhållsskyldighet, sa vidt
dermed menas en öfverflyttning å dylika kassor af ansvaret för och omsorgen
om byggnadernas och underhållets utförande, vill kollegium dock
dermed icke hafva förkastat hvarje tanke på att med tillhjelp af för ändamålet
bildade kassor underlätta eller fördela bördan af ifrågavarande skyldigheter.
Men för att i sådant hänseende kunna ändamålsenligt använda
dylika institutioner, är det af nöden att begränsa deras verksamhet endast
till sådana uppgifter, för hvilka de äro naturligen egnade. Lika säkert
som det är, att nybyggnad och underhåll af boställshus utföres med mindre
omgång, besvär och kostnad af vederbörande församlingar och presterskap
än af stiftskassor, och att dylika kassor derför icke böra för sådant arbetes
utförande draga omsorg eller ansvar, lika säkert torde det vara, att upplåning
och amortering af penningkapital bedrifves af kassor lättare, säkrare
och billigare än af presterskap och församlingar; och för så vidt som
genom upplåning och amortering af penningkapital kan beredas någon
lättnad i och billig fördelning af byggnadsskyldighetens börda, synes derför
lagstiftaren icke böra undandraga sin medverkan till bildande af för sådant
syfte lämpligen organiserade lånekassor.

Icke heller lär det kunna nekas, att, åtminstone i vissa fall, en dylik
förmedling af nämnda skyldighets utgörande är af verkligt behof påkallad.
Underhållet af boställenas hus, det vill säga allt det arbete som erfordras
för att hålla byggnaderna vid makt och i godt stånd, fördelar sig sjelf!
temligen jemt på de år, under hvilka byggnaden begagnas; men det arbete
och den kostnad, som nedlägges å hvad som kan till boställshusens nybyggnad
hänföras, drabbar mycket ojemt de år, under hvilka arbetet utföres,
och betungar mycket obilligt den byggnadsskyldige, som närmast
har att, för byggnadsårets kostnader anskaffa tillgång. Det har derför
ansetts billigt, att, der sådan ^byggnadskostnad drabbar boställshafvare,
det må beredas honom möjlighet att få denna kostnad på längre tid fördelad
och att få af efterträdare ersatt eller öfvertagen den kostnad som,
enligt den antagna amorteringstiden, öfverskjuter hans egen tjenstetids
vederbörliga andel deri. Men det är ock tyvärr allt för ofta förhållandet,
att vid en dylik kostnadsfördelning, genom årsberäkning och uppgörelse
vid syn mellan till- och afträdare, den ena parten varder, genom den
andra partens oförmåga att gälda sina förbindelser, indragen i oförskylda
ekonomiska förluster; och särskild! torde dylika olägenheter af nu gällande
byggnadsordning ofta inträffa för de så svagt aflönade och med stor bygg -

nadsskyldighet belastade komministrarne. Likaså lär det ej kunna bestridas,
att mången prestman, för hvilken det varder en nödvändighet att
under sin tjenstetid verkställa nybyggnad af boställshus, och som för ändamålet
måste på enskild väg upplåna penningar, får för lånets förräntning
och afbetalning vidkännas synnerligen dryga annuiteter, hvilka skulle
kunna betydligt lindras, om lånet förmedlades genom en offentlig kassa.

Hvad församlingarna beträffar torde väl i allmänhet mindre behof
företinnas af dylik förmedling, enär kommuner vanligen kunna betinga
sig ganska billiga vilkor vid de tillfällen, då de behöfva upptaga penningelån
för att på 20 till 40 år fördela ett eller annat års kapitalutgifter; men
om för presterskapet bereddes tillfälle att genom allmän kassa vinna lättnad
i sina skyldigheters utgörande, borde det väl icke heller vara församlingarna
betaget att genom liknande organisation bereda sig samma
förmåner.

För en dylik anordning kräfves emellertid såsom nödvändig förutsättning
en tillfredsställande reglering af de skyldigheter, hvilka skola
genom lånekassors bemedling underlättas och lämpligen fördelas. Anledningarna
till tvister och förvecklingar skulle ökas och icke minskas, om,
under den, i större delen af riket, nu rådande osäkerhet om vidden af
och gränserna mellan församlingars och presterskaps skyldigheter, kassor
trädde emellan för att bevilja byggnadslån, för att kontrollera nybyggnader
och underhåll och för att af vederbörande uppbära annuiteter. Det
är derför nödigt att i lagen intaga fullständigare och mera tidsenliga bestämmelser
om de laga boställshusens storlek och beskaffenhet. Det är
vidare nödigt att bestämdt skilja församlingens nybyggnadsskyldighet från
presterskapets, så att hvardera får ansvara för skilda boställshus, hvilka
icke behöfva eller kunna med hvarandra sammanbyggas. Det är slutligen
nödigt, att nybyggnadsskyldigheten med underhållsskyldigheten på samma
hand förenas, så att icke, såsom nu, för vissa hus församlingen har nybyggnadsskyldighet,
under det underhållet för samma hus åligger dels
presten ensam, dels prest och församling gemensamt.

För den händelse derför Eders Kong! Maj:t skulle finna det ändamålsenligt
att främja upprättande af dylika lånekassor inom stiften, eller
en gemensam lånekassa för hela riket, torde visserligen först böra undersökas,
huru eu sådan anordning må kunna träffas, med undvikande af de
olägenheter, som till följd af felaktiga bestämmelser från början vidlådt
och ännu i någon mån vidlåda skånska presterskapets byggnadskassa,
hvilken i vårt land är förebilden för dylika lånekassor; och föreställer sig
kollegium, att för sådant ändamål särskilt sakkunnige personer borde
erhålla uppdrag att upprätta förslag till reglementariska bestämmelser för

sådan lånerörelse. Men då det, efter kollega mening, är alldeles omöjligt
att upprätta sådant förslag utan den föregående reglering af skyldigheterna,
som ofvan antydts; då åter en dylik reglering, ländande till båtnad för
så väl ''församlingar som presterskap, skulle vinnas genom antagande —
med de modifikationer, som kunna finnas påkallade — af det efter den
sorgfälligaste utredning upprättade förslag till förnyad ecklesiastik boställsordning,
som af Eders Kongl. Maj:t framlades för 1888 års Kyrkomöte och
1889 års Riksdag; då detta förslags behandling blef uppskjuten uteslutande
derför, att Riksdagen ville afvakta den af Kyrkomötet begärda utredning,
huruvida och i hvad mån ifrågavarande skyldigheter kunde på för ändamålet
bildade fonder öfverflyttas, så torde, för så vidt Eders Kongl. Maj:t
behagade gilla de slutsatser, till hvilka den nu verkstälda utredningen
ledt, näppeligen återstå annat än att för Riksdagen eller, der så erfordras,
för Kyrkomötet och Riksdagen ånyo framlägga ett förslag åsyftande lämplig
reglering af skyldigheterna emellan de båda parter, som nu deri deltaga,
för att, sedan ett sådant förslag antagits, kunna efter behof anordna nybyggnadsskyldighetens
fördelning genom lånekassor.

Stockholm den 5 Maj 1893.

Underdånigst:

HANS FORSSELL.

Th. S. Lundberg. J. K. M. Martin. Sten Forsberg.

Karl Rydin. Edv. Abergh. G. Thulin.

T. Sternlioff.

V •*"■> '' '' -

Tab. 1.

Sammandrag af Presterskapets lönereglerings -

		Ingående balans										I	n k o m-
Intressemedel och kapital-vinst å ut-lottade obligationer	Arrende och landgille	Indelnings- ersättning	Skogsförsälj- ningsraedel	Omföring	'')	Diverse
År	1													1 7 r; i	97
1868...	1,723	11	—	—			—	—	—	_	—	—	1 j i t)l 11,387	O ( 56
	1869...	12,694	51											26,559	41
»	1870 .	37,638	67											45,410	44
»	1871	81,011	21										—	97,938	54
														1ÄR 047	32
														iOO,U* I
o År	1872..	174,992	32	7,420	91	19,176	05	8,289	05	4,598	55	__	_	179	_
»	1873 .	208,890	11	8,980	47	23,398	42	11.038	85	9,678	54	—	—	59	50
»	1874..	252,443	53	12,177	37	20,879	12	10,832	04	77,983	40	—	—	59	21
»	1875...	366,761	98	16,921	50	22,057	84	13,451	59	25,449	53		—	364
»	1876...	435,562	59	20,461	34	25,949	20	6,786	01	32,824	76	—	—	105	06
	1877 .	495,608	62	22,790	21	26,993	89	3,529	24	59,650	24	—	—	21	21
»	1878...	544,674	30	24,950	31	31.119	37	4,675	64	42,321	57	—	—	92	16
»	1879 .	580,182	87	27,517	24	29,098	55	8,294	92	37,189	43	15,765	54	122	41
»	1880..	633,354	95	30,572	37	31,632	39	4,670	99	54,753	29	—	—	703	69
»	1881..	677,087	53	32,189	82	32,316	24	9,429	61	64,224	31	11,302	42	252	04
»	1882..	759,604	72	36,672	41	33,340	46	7,908	22	131,171	01	—	—	1,265	41
»	1883...	890,082	40	41,207	87	37,620	70	8,217	62	81,606	18	—	—	2,225	35
»	1884 .	989,164	51	45,816	65	36,450	37	8,489	63	98,133	52	—	—	3,846	53
»	1885..	1,099,665	76	50,116	76	37,579	80	7,658	26	81,480	34	---	-—	2,296	89
»	1886 .	1,180,802	85	54,072	91	36,375	36	7,729	33	78,777	95	—	—	714	18
»	1887..	1,238,058	99	59,064	79	40,098	99	7,104	91	66,598	89	—	—	263	41
»	1888..	1,310,676	85	57,893	58	41,471	60	7,059	31	128,834	07	—	—	165	41
»	1889 .	1,436,848	54	107,491	57	44,443	27	6,743	76	154,222	53	—		172	41
»	1890 .	1,629,084	83	65,056	95	45,521	63	6,892	09	172,103	78	—	—	6,138	76
»	1891 .	1,809,945	39	71,698	49	53.344	91	6,988\|97	119,428	35	—	—	863	41
	Säger		—	793,073	52	668,868	16	155,79004	1.521,03024	27,067	96	19,910	04
	Summa		—	793,073	52	668,868	16 155,790 04 1,521,030 24 27,067 96 202,957	36

*) Ecklesiastika boställenas skogsfond.

fonds räkenskaper för åren 1867—1891.

s t e r				Utgift	9 r				Utgående balans
Summa	Aflöningsfyllnad och lönetillökning	Sk (^förvalt-ning, skogs-bevakning och boställs* hafvares an-delar	Omföring1)	Diverse	Summa
1,751	37						_	28	26	28	26	1,723	11	0 År	1867.
11,387	56	—	—	—	—	—	—	416	16	416	16	12,694	51	»	1868.
26,559	41						—	1,615	25	1,615	25	37,638	67		1869.
45,410	44	—	—			—	—	2,037	90	2,037	90	81,011	21	»	1870.
97,938	54	—	—		—	—	—	3,957	43	3,957	43	174,992	32	»	1871.
183,047	32	--—	—	—	—	—	—	8,055	—	8,055	—
39,663	56	4,392	50	___	_	—		1,373	27	5,765	77	208,890	11	År	1872.
53,155	78	7,759	82	243	75	—	—	1,598	79	9,602	36	252,443	53	»	1873.
121,931	14	5,493	08	225	—	—	—	1.894	61	7,612	69	366,761	98		1874.
78,244	46	7,906	85	281	65	—	—	1,255	35	9,443	85	435,562	59	»	1875.
86,126	37	24,643	38	284	76	—	—	1,152	20	26,080	34	495,608	62	»	1876.
112,984	79	58,520	51	1.756	21	—	—	3,642	39	63,919	11	544,674	30	»	1877.
103,159	05	56,396	98	579	17	—	—	10,674	33	67,650	48	580,182	87	»	1878.
117,988	09	63,203	Öl	429	95	—	—	1,183	05	64,816	01	633,354	95		1879.
122,332	73	62,995	57	703	95	9,000	—	5,900	63	78,600	15	677,087	53	»	1880.
149,714	44	64,650	02	1,077	56	—	—	1,469	67	67,197	25	759,604	72	»	1881.
210,357	51	68,458	86	—	—	—	—	11,420	97	79,879	83	890,082	40	»	1882.
170,877	72	69,594	—	1,233	19	—	—	968	42	71,795	61	989,164	51	»	1883.
192,736	70	78,509	82	2,312	89	—	—	1,412	74	82,235	45	1,099.665	76		1884.
179,132	05	93,917	16	3,768	80	—	—	309	—	97,994	96	1,180.802	85	»	1885.
177,669	73	114,299	64	2.207	43			3,906	52	120,413	59	1,238,058	99	»	1886.
173,130	99	96,580	52	3,299	41	—	—	633	20	100,513	13	1,310,676	85		1887.
235,423	97	104,548	08	2,185	54	—	—	2,518	66	109,252	28	1,436,848	54	»	1888.
313,073	54	114,077	58	1,150	07	—	—	5,609	60	120,837	25	1,629,084	83	»	1889.
295,713	21	110,626	17	207	42	—	—	4,019	06	114,852	65	1,809,945	39	»	1890.
252,324	13	151,800	94	224	41	—	—	3,650	69	155,676	04	1,906,593	48	»	1891.
3,185.739196	1.358,37449	22,171	16	9.000	—	64.593	15	1.454.138	80	—	—
3,368,787	28	1,358,374\|49	22,171	16	9,000	—	72,648	15	1,462,193	80--	—

Toft. 2.

Sammandrag af Ecklesiastika boställenas

		Ingående balans			I	n k o m s	t	e r
Intressemedel och kapitalvinst å utlottade obligationer	Skogsförsälj- ningsmedel	Omföring	Diverse	Summa
År	1876.........			66	67	37,632	35	—	—			37,699	02
»	1877.........	37,699	02	1,785	77	18,226	32	—	—	—	—	20,012	09
»	1878.........	56,591	03	4,071	27	45,449	52	—	—		—	49,520	79
»	1879.........	105,015	91	4,810	82	19,757	88	x) 7,075	59	2	40	31,646	69
»	1880.........	110,756	47	6,429	05	78,462	78	2) 9,000	—	—	—	93,891	83
	1881........	201,857	90	11,234	56	82,139	25	—	—	—	—	93,373	81
»	1882 ........	260,735	78	15,006	32	101,025	90	—	—	983	77	117,015	99
	1883........	343,402	97	18,233	38	50,645	78	—	—	1,008	58	69,887	74
	1884.........	391,427	12	18,280	19	32,956	89	—	—	759	13	51,996	21
2>	1885.........	432,087	96	19,826	72	50,123	39			—	—	69,950	11
»	1886.......	482,822	60	22,690	48	85,105	32			30	—	107,825	80
»	1887 ........	562,165	70	26,510	26	32,819	43	—	—			59,329	69
»	1888........	585,156	46	26,429	80	30,968	96	---	—	—	—	57,398	76
»	1889.........	597,959	02	46,709	58	41,820	74	—				88,530	32
»	1890........	624,233	86	26,269	15	39,359	09	—	—	—	—	65,628	24
	1891........	628,857	64	26,291	—	52,370	92			—	—	78,661	92
	Summa	—	—	274,645	02 798,864	52	16,075	59	2,783	88 1,092,369 01

*) Elfdals pastorats regleringsfond.

-) Presterskapets löneregleringsfond.
3) Boställsliafvares andelar.

skogsfonds räkenskaper för åren 1876—1891.

				U t g i	f t e r						Utgående balans
Skogsförvalt- ningsomkost- nader	Skogsindelning och skogsodling	Inlösen af ståndskog	Omföring	Diverse	Summa
												97 £99	02	År 1 87 £
1,120	08					—	_	—	—	1,120	08	56,501	03		1877.
&7A								4.91		1 aqf;	91	105 01 5	91		1878
5,557	DO 39			—	—	2) 15,7 6 5	54	4,583	20	25,906	13	110,756	47		1879.
—	—		—	2,690	40	—	—	100	—	2,790	40	201,857	90		1880.
18,437	61			4,742	46	2)11,302	42	13	44	34,495	93	260,735	78	»	1881.
34,089	03						—	259	77	34,348	80	343,402	97	»	1882.
21,768	07	—	—	—	—	3)72	38	23	14	21,863	59	391,427	12		1883.
10,761	45			281	50		—	292	42	11,335	37	432,087	96		1884.
14,239	96	108	—	4,632	75	3)210	89	23	87	19,215	47	482,822	60		1885.
28,320	70	—	—	162	—			—	—	28,482	70	562,165	70		1886.
36,338	93								—	36,338	93	585,156	46		1887.
44,503	70			92	50	—	—	—	—	44,596	20	597,959	02		1888.
—	—	60,410	31	185	25	■---	—	1,659	92	62,255	48	624,233	86	»	1889.
—	—	55,742	09	571	87	—	—	4,690	50	61,004	46	628,857	64		1890.
		55,932	94	1,436	19			7,872	16 7	65,241	80	642,277	76		1891.
215,811 \|ö8	172,193)34	14,79492	27,351	23	\| 19,940	18\| 450,091	25	—	—	Summa.

Sammandrag af Presterskapets lönereglerings -

				18 8	7			18 8 9
Skogsmedel	Ofriga inkomster	Summa	Skogsmedel	Öfriga inkomster	Summa
Kongl. Statskontoret..	—	—	*) 59,016	52	59,016	52	—	--	107,491	57	107,491	57
Stockholms	län	1,247	74	1,975	42	3,223	16	1,285	52	1,949	17	3,234	69
Upsala	»	589	96	925	19	1,515	15	213	66	895	63	1,109	29
Södermanlands	»	105	27	1,829	01	1,934	28	857	96	1,755	32	2,613	28
Östergötlands	»	1,481	10	5,418	83	6,899	93	1,752	87	5,041	09	6,793	96
Jönköpings	»	2,738	52	446	67	3,185	19	10,990	16	704	50	11,694	66
Kronobergs	»	2,051	89	2,233	62	4,285	51	2,784	83	1,923	49	4,708	32
Kalmar		652	93	1,126	19	1,779	12	1,048	35	1,130	96	2,179	31
Gotlands		515	42	2,909	43	3,424	85	——	—	2,605	45	2,605	45
Blekinge	J>	—	—					—	—	330	—	330	—
Kristianstads		—	—	4,096	67	4,096	67	541	59	5,059	16	5,600	75
				1 R £^R	7R	1 R £^R	7S			99 1 4 Q	fi9	99 1 4 Q	£9
Hallands				1,163	46	1,163	46			1,126	75	1,126	75
Göteborgs och Bohus »	—	—	357	95	357	95	27	_	347	51	374	51
Elfsborgs	»	638	88		—	638	88	646	01		—	646	01
Skaraborgs	»	1,029	69	3,507	29	4,536	98	537	23	3,579	80	4,117	03
Vermlands	3>	19,798	13	95	—	19,893	13	11,697	82	95	—	11,792	82
Örebro	»	498	25	103	20	601	45	843	25	120	—	963	25
Vestmanlands	T>	1,291	62	1,630	73	2,922	35	1,993	57	1,568	58	3,562	15
Kopparbergs		11,547	82	60	—	11,607	82	15,005	69	50	—	15,055	69
Gefleborgs	»	10,410	75	984	31	11,395	06	45,153	91	927	41	46,081	32
Vesternorrlands		6,532	87	—	—	6,532	87	54,057	98			54,057	98
Jemtlands		5,461	88			5,461	88	298	68			298	68
								d 4R£	45			4 48fi	45
T CöUCi t/utoLIlo

Summa	66,592\|72	106,538	27	173,130	99\|	154,222	53	158,851	01	313,073	54

'') Intressemedel och kapitalvinst å utlottade obligationer.

2) » » » » j »

kr. 71,698: 49 och återlevererade 700 kr.

fonds inkomster åren 1887, 1889 och 1891.

18 9 1	Sammandrag
Skogsmedel	Ofri ga inkomster	Summa	Skogsmedel	Öfriga inkomster	Summa
		2) 72,398	49	79 3Q8	49			938 QftR	58	DAC	58

1,046	02	1,911	12	2,957	14	3,579	28	5,835	71	9,414	99
46	23	854	44	900	67	849	85	2,675	26	3,525	11
497	75	1,864	92	2,362	67	1,460	98	5,449	25	6,910	23
2,540	05	5,221	96	7,762	01	5,774	02	15,681	88	21,455	90
7,535	94	200	50	7,736	44	21,264	62	1,351	67	22,616	29
2,928	76	1,910	25	4,839	01	7,765	48	6,067	36	13,832	84
1,910	09	733	72	2,643	81	3,611	37	2,990	87	6,602	24
261	75	2,672 30	36	2,934 30	11	777	17	8,187 360	24	8,964 Q CA	41
							ODU
125	—	5,824 24,380	17 30	5,949 24,380	17 30	666	59	14,980 65,188	70	15,646 65,188	59 7A
				i U 7 1
7,809 337	53 39	7,809 337	53 39	10,099 1,042	74 85	10,099 1,069
		27		I 4 85
3,069	86	75
		3,069	86	4,354			4,354	75

1,051	96	3,474	12	4,526	08	2,618	88	10,561	21	13,180	09
19,644	04	95	—	19,739	04	51,139 2,976	99	285	—	51,424	99
1,634	90	693	59	2,328	49	40	916	79	3,893	19
1,676	16	1,537	55	3,213	71	4,961	35	4,736	86	9,698	21
7,677	92	50	—	7,727	92	34,231	43	160	—	34,391	43
29,285	05	896	37	30,181	42	84,849	71	2,808	09	87,657	80
29,312	36			29,312	36	89,903	21			89,903	21

5,502	39	5,502	39	11,262	95	1 1 OCQ
				1 I jZÖZ 8,168	yo K 7
3,682	12	3,682	12	8,168	57
				0 (

119,428	35	132,895	78	252,324	13	340,243	60	398,285	06	738,52866

Kongl. Statskontoret.

Stockholms län.
Upsala »

Södermanlands »

Östergötlands »

Jönköpings »

Kronobergs »

Kalmar »

Gotlands »

Blekinge »

Kristianstads »

Malmöhus »

Hallands »

Göteborgs och Bohus »
Elfsborgs »

Skaraborgs »

Yermlands »

Örebro »

Yestmanlands »

Kopparbergs »

Gefleborgs län.
Yesternorrlands »
Jemtlands »

Yesterbottens »
Norrbottens »

196,992: 53.

Sammandrag af kongl. statskontorets liggare öfver lönetillskott
från presterskapets löneregleringsfond, upprättadt den 28

februari 1893.

a) = till viss prestman så länge lian vid tjensten qvarstår.

b) = till dess löneregleringen börjar tillämpas.

Stockholms län.

Kyrkoherdar.

Rådmansö ..........................

Tyresö....................................

F orsmark..............................

Adelsö .................................

Munsö....................................

Komministrar.

Riala........................................

Almunge ..............................

V ätö........................................

Lohärad och Malsta.........

Harg........................................

Fresta.....................................

Tyresö....................................

Söderby Karl .....................

Knutby och Faringe..........

Vidbo och Husby Långh.

Edebo.....................................

Öregrund och Gräsö..........

» » »

Anslag
utan	med
vilkor	vilkor
300
200	—
380	—
800	—
400	—
120
100	—
215	—
230	—
100	—
70	—
80	—
200	—
—	300
—	200
100	—
50	—
—	300

1905. — b).
1907. = b).

1898. = b).

	Ans utan vilkor	ag med vilkor
Kapellpredikanter.
Omö......................................................	380	—
Nämndö ............................................	1050	—
Thorö...................................................	650	—
Muskö...................................................	—	100	a).
Nacka och Erstavik .......................	—	200	a).
Utö ....................................................	—	100	G. Morell i 5 år fr. d. ''/„ 1890.
TJpsala län. Kyrkoherdar.
Dannemora.........................................	200	—
))	—	500	Till Va 1899; sedan 300 kr.
Kallmar...............................................	100	—
Skokloster .......................................	150	—
Tegelsmora.........................................	—	300	Till dess komm.-tjensten indrages.
Vallby och Arnö.............................	150	—
Komministrar.
Hagby...................................................	400	—
Upsala—Näs.......................................	240	—
Hållnäs ................................................	150	—
Helga Trefaldighet.......................	140	—
Veckholm...........................................	140	—
Giresta och Gryta ..........................	100	—
Sparrsätra och Bred......................	—	300	Till ''/a 1903. = b).
Öster-Löfsta ......................................	—	200	Till ''/, 1897. = b).
Nysätra och östersunda ...............		300	Till ''/, 1900. = b).
Ekeby och Bladåker ......................		100	J. A. Merling under 5 år fr. ''/b 1890.
Håtuna och Håbo—Tibble...........		200	Till ''/» 1899. = b).
Lillkyrka och Boglösa..................		200	a).
Långtora och Herkeberga ...........		300	Till Va 1905. = b).
Tegelsmora.........................................		200	a).
Vånge och Läby .............................		500	a).
Tuna och Staf by.............................	—	200	A. V. Högström i 5 år fr. Va 1891.

Trosa

Södermanlands län.

Kyrkoherdar.

Anslag

utan

vilkor

med

vilkor

170

Komministrar.

Halla .....................................

Frustuna .............................

öfver §elö............................

öster Åker............................

Hölö.......................................

öfver och Ytter Enhörna

150

100

250

Till V, 1893. =b).

Östergötlands län.

Kyrkoherdar.

Malexander.....................

Krokek ...........................

Sund.................................

Qvarsebo .........................

Trehörna.........................

Komministrar.

Björkeberg ................................

ISlorra Vi och Tisserum.......

Åsbo............................................

örtomta......................................

Vestra Ryd .............................

Vestra Harg............................

östra Tollstad ......................

Hägerstad...................................

Vänga........................................

Grebo.........................................

» ...........

Landeryd.....

Ekebyborna

200		1 Till dess han kommer i åtnjutande af
100	600	den honom vid löneregl. tillagda an-1 del af det till domprosten i Linköping \| nu utgående kronotiondeanslag.
440	—
—	200	a).
300	__
300	—
250	—
300	—
300	—
300	—
220	—
300	—
250	—
100	—
.	200	(Till dess löneregl. börjar tillämpas;
200	1 derefter 100 kr.
100	—

	Anslag
utan vilkor	med vilkor
Askeby ................................................	—	300	(Så länge tjensten uppehälles af \| narie innehafvare.	ordi-
Östra Ny.............................................	—	100	Till C. M. Johansson under 5 år fr. ’/s	1892.
Östra Steneby........................ ........	—	200	b).
Hagebyhöga och Tifvelstad .........	—	300	b).
Kritberg.............................................	—	400	b).
Rappestad och Sjögestad...............	100	—
Vårdsnäs .............................................	—	300	b).
Ringarum (e. o. prestman)............	—	900	I Till en e. o. prestman i Valdemarsvik under vissa i K. br. den 12 mai 1892
			1 angifna vilkor.
Jönköpings län.
Kyrkoherdar.
Frinnaryd...........................................	300	—
»	—	900	b).
Marbäck .........................................	200	—
Kulltorp ..........................................	220	_
»	—	300	b).
Vireda..................................................	200	—
Ås och Kållerstad ..........................	570
Åsenhöga .........................................	500
Björkö ................................................	200	—
»	—	100	b).
Myresjö...............................................	300	—
Bringetofta ....................................	150	—
Karda..................................................	200	—
Bottnaryd .........................................	500	—
Burseryd ............................................	400	—
Södra Hestra......................................	400	—
))	—	200	a).
Jersnäs ...............................................	100	—
Sandseryd ..........................................	300	—
Barnarp................................................	400	—
Femsjö ...............................................	300	—
Skirö......................................................	200	—
Näshult............................................	400	—

	Anslag
	utan	med
	vilkor	vilkor
Bäckseda............................................	100	—
Bolmsö, Dannäs och Tannåker ...	550	—
Reflete och Anderstorp ..................	—	200	a).
Stengårdshult, N. Unnaryd in. fl.	200	—
)) ))	—	200	a).
. Komministrar.
Ås.......................................................	500	—
Vireda..................................................	500	—
Torskinge............................................	480	—
»	—	200	a).
Bredaryd.........................................	300	—
» .............................................	—	100	M. A. Elmblad under 5 år fr.''/» 1890.
»	—	200	» »3 » » ’/» 1892.
Hylletofta............................................	400	—
)) .............................................	—	200	b).
Ljunga ................................................	400	—
Rydaholm ..........................................	300	—
Hult.....................................................	250	—
Hultsjö ................................................	300	—
Ölmestad...........................................	400	—
Burseryd............................................	400	—
Näshult.............................................	300	—
Åker....................................................	300	—
» ......................................................	—	100	S. E. Hagberg under 5 år fr. ''/s 1890.
Karda..................................................	300	—
Hvetlanda .......................................	300	—
Skirö......................................................	300	—
Myresjö............................................	300	—
»	—	100	S. J. Norlin i 5 år fr. V» 1890.
Bondstorp ........................................	300	—
Almesåkra .........................................	300	—
ödestuga.............................................	200	—
Kulltorp och Gnosjö........................	400	—
» » )) ........................	—	100	Under 10 år från */, 1887.
Bäckseda ............................................	300	—
Bäckeby...............................................	250	—

		Anslag
		utan vilkor	med vilkor
InffatorD ......		200
»	150	a).
Askeryd.........................................	300
Damnäs...............................................	225	_
»		200	A. Emanuelsson i 10 år fr. ’/„ 1889.
Tannåker....................................	1075
))	200	S. N. Rydeman i 10 år fn ''/» 1889.
Hestra..............................................	200
»		100	S. M. Vallin fn Va 1890 under 5 år.
Nydala ..............................................	200
Barkervd............................................	200	__
Jersnäs ...............................................	100	—
Jer storp......................................	100	_
Barnarp..............................................	200	_
»		350	[Under den tid gällande lönereglering j eger tillämpning.
Fryeled...........................................	160
» .................................		100	C. S. A. Sjögren under 5 år fr. ''/0 1890.
S. Unnaryd.........................................	200
Långaryd...........................................	100	_
o V )> .......................		100	J. M. Stenvall under 5 år fr. ''/, 1890.
Reftele .........................................	100
»		100	C. J. G. E. Bexell i 5 år fr. ''/, 1890. » i 4 » » ’/» 1891.
»	_	100
o .................... ........ Asenhöga............................................	100
» .. ..........		100	C. J. E. Hellberg i 5 år fn >/, 1899.
Sven arum....................................	150
Hielmseryd.....................................	100	_
Sandsjö .............................................	100	_
Ramqvilla .. .. .....................	300	_
Solberga ......................................	200	_
Karlstorp........................................	100	__
Björkö..............................................	150	_
Byarum . .............................	100	_
Snhv ........................		200	b). J. V. Ander i 5 år fr. Va 1890.
Botin arvd.............	•	_	100
Yisingsö...............................................	200

	Anslag
Kapellpredikanter.	utan vilkor	med vilkor

Bj urbäck .............................................	500	—
Kronobergs län. Kyrkoherdar.
Berg ..................................................	350	—
Bergunda.............................................	200	—
Vederlöf .............................................	200	—
Vieslanda...........................................	200	—
Pjetteryd ...........................................	200	—
»	—	200	L. J. Lange i 5 år fr. ''/» 1890.
Hjortsberga..........................................	200	—
Stenbrohult.....................................	200	—
Agunnaryd.........................................	150	—
»	—	150	b).
Odensjö..............................................	350	—
Moheda...............................................	200	—
Täfvelsås .............................................	100	—
»	_	300	b).
Sjösås ..................................................	—	85	1 För hvarje år då afgift från Böksholras ( bruk icke tillkommer kyrkoherden.
))	—	350	a).
Nottebäck.........................................	450	—
Traheryd ...........................................	300	—
Komministrar.
Or ....................................................	250	—
Aneboda ..........................................	300	—
Vieslanda........................................	100	—
Pjetteryd ............................................	250	—
» .....................	—	100	C. D. Sjöfors i 5 år fr. ''/„ 1892.
Odensjö (1 :e komminister) ............	100	—
» (2:e » ) ............	100	—
Stenbrohult .....................................	300	—
Lidhult ...............................................	—	800	a).
Bergunda.........................................	180	—

	Anslag
	utan	med
	vilkor	vilkor
Hjortsberga.........................................	100	—
Agunnaryd.......................................	100	—
»	—	500	b).
Dörarp .............................................	50	—
Nöttja...................................................	100	—
Torpa...................................................	100	—
Känna...................................................	200	—
Vrå ......................................................	130	—
»	—	100	P. Lindström i 5 år fr. */, 1890.
Berg.....................................................	100	—
Asheda ................................................	50	—
Kalfsvik och Jät .............................	—	25	a).
» )) »	—	300	b).
Ljungby..............................................	—	100	L. Fries i 5 är fr. */« 1890-
»	—	100	» 1) 4 B »''/a 1891.
Söraby ..............................................	—	100	a).
Nöttebäck...........................................	100	—
»	—	150	a).
Virestad...............................................	—	400	a).
Berga .................................................	200	—
Dref och Hornaryd ........................	100
Kalinar län.
Kyrkoherdar.
Kr åksm åla .........................................	735	—
Kristvalla............................................	450	—
»	—	450	b).
Lönnberga .........................................	300	—
Loftahaminar ..................................	400	—
Källa...................................................	200	—
Långemåla ..........................................	200	—
Segerstad...........................................	500	—
Hjorted ..............................................	—	250	Så länge gällande löneregl. tillämpas.
Fagerhult..........................................	—	300	a).

	Anslag
Komministrar. Målilla......................	utan vilkor	med vilkor
250 150
l^oftahammar ...................................	—
Äby....................................................	100	-
)>		100
rp o I orsas...................................................	100
»	100
Höebv........................	200

))	_	300
Rumskulla ..........................................	—	200
kofta....................		100 200
Ukna ...................................................	—
östra Ed.........................................	- .	300
Tryserum..........................................	_	200
Locknevi och Blackstad.................	—	300
Gladhammar....................................	—	300
Gotlands län. Kyrkoherdar.
Hangvar ..........................................	150	—
Atlingbo ...........................	1000	_
Hörsne ............................................	800
Sionhem.......................................	900
Lefvede...........................	100
Vänge m. fl....................................		300
Follingbo och Akebäck..................	150	—
Hejnum och Bäl .............................	—	600
östergarn m. fl..............................	—	200
Martebo och Lumraelunda............	250	—
Othein och Boge..............................	100	—
Komministrar.
östergarn............................................	150	—
Fardhem .........................................	200	—
f)	—	200

C. H. Fagergren i 5 år f:

O. A. Albin i 5 år fr. ''/,

P. A. Ljungkrantz i 5 år
b).

b).

N. A. Johansson i 5 år fi

b).

a) .

b) ,
b).

A. F. Kahl i 5 år fr. ''/«
b).

E. F. Berglund i 5 år fr.

b).

•. V. 1892.

1890.

fr. V, 1892.

•• V» 1891.

1890.

V. 1890.

	Anslag
	utan	med
	vilkor	vilkor
Sanda ..................................................	100	_
Dalhem in. fl....................................	200	—
»	—	300	C. G. A. Hedgren i 5 är fr. ''/, 1892.
Domkyrkosyssloman.
Visby .................................................	—	500	a).
Blekinge län.
Kyrkoherdar.
Nättraby .............................................	400	—
))	•—	200	a).
Listerby ..........................................	—	200	a).
Forshamn och Sturkö.....................	—	300	H. Nedin i 5 år fr. ''/» 1890.
Lösen ...................................................	300	—
Sölvesborg .........................................	—	200	a).
Komministrar.
Hasslö och Aspö.............................	1600	—
Kristianstads län.
Kyrkoherdar. Örkened...............................................			Lösen efter 10-årigt medelmarkegångs-pris för 150 kbf. = 39 hl. 25,5 1. spån-
Ifö .........................................................	500	—	mål, hälften råg och hälften korn.
Ullstorp och Bollerup....................	—	300	a) samt andra vilkor.
östra Hoby .......................................	—	300	a) b b »
Össjö och Tossjö............................	—	300	a).
Malmöhus län.
Kyrkoherdar.
Norra Svalöf......................................	—	450	1 Till dess han erhåller afkomsten af ett j på lifstid utarrenderadt hemman.

	Anslag
Hallands län.	utan vilkor	med vilkor
Kyrkoherdar.
Fagered...............................................	400	—
Sibbarp..........................................	300	—
Kongsbacka .....................................	300	_
Drengsered...................................	250	_
»	20	Så länge gällande löneregl. tillämpas.
Vinberg och Stafsinge.....................
30	—
Knäred ................................................	—	150	J. A. Bratt i 5 år fr. ''/, 1890.
ölmevalla och Landa .....................	—	300	Till år 1905 = b).
Hishult och Fagerhult..................	_	200	a).
Komministrar.
Fagered..............................................	300	—
Drengsered och Krogsered ............	300	—
)) » ))	—	200	a).
Torup och Kinnared........................	300	—
Okome m. fl....................................	150	_
Frillesås ra. fl.....................................		100	O. A. Lindeskog i 5 år fr. ''/„ 1891.
Göteborgs och Bohus län.
Kyrkoherdar.
Bokenäs..............................................	400	—
Styrsö.................................................	300	—
Komministrar.
Thorslanda......................................	100	—
Krokstad och Hede .......................	—	200	C. G. Barklay i 5 är fr. ''/„ 1892.
Kapellpredikanter.
Mollösund .......................................	200	—
Gullholmen...................................	300	—
Kärringön...........................................	—	300	b).

Elfsborgs län.	Anslag
utan	med
Kyrkoherdar.	vilkor	vilkor

Toretorp ..........................................	350	—
Östad ...................................................	250	—
Mjöbäck m. fl...................................	450	—
Norunga ...........................................	—	300	b).
Södra Björke m. fl........................	500	—
Hössna m. fl...................................	—	400	S. A. V. Nordlander i 5 år fr. ''/„ 1892.
Skölfvene m. fl.		500	A. Hallqvist i 5 år fr. ''/» 1892.

Komministrar.
Hössna ...............................................	150	—
Norunga ..........................................	230	—
»	—	300	b).
Mjöbäck.............................................	200	—
Torestorp..........................................	300	—
Fridstad..........................................	150	—
Blidsberg........................................	280	—
Kongsäter..........................................	300	—
Vane—Ryr.........................................	100	—
))	—	100	F. W. Blomberg i 5 år fr. ''/# 1889.
Od........................................................	50	—
Skölfvene..........................................	250	—
Björke...............................................	50	—
»	—	200	E. R. Vennerblad i 5 är fr. ’/„ 1891.
Iföl.......................................................	80	—
»	—	200	C. O. Friberg i 5 år fr. Vs 1892.
Håbol...............................................	100	—
»	—	100	N. O. Jonzon i 5 år fr. ''/« 1891.
Rångedala in. fl. ..........................	—	200	G. Hasselskog i 5 år fr. ''/, 1891.
Bredared in. fl...............................	—	150	P. A. Helén i 5 år fr. ''/, 1892.
Tiflered ..............................................	200	—
Nössemark .......................................	100	—
Rångedala m. fl................................	—	200	a).
Pastor sa djunkter.
Rölanda............................................	150	—
Edsleskog...........................................	150	—
))	—	150	a).

Skaraborgs län.

Kyrkoherdar.

Norra Ving m. fl.............

Finnerödja ...........................

» ...........................

Häggum.................................

Floby ....................................

» ...................................

Venersnäs..............................

Tived ....................................

Kinne-Klefva och Sil........

Komministrar.

Borstig ................................

Grolanda .............................

))

Otterstad..............................

Torsö ....................................

Yllestad in. fl......................

» .....................

Segerstad..............................

Hendene ..............................

Härlunda (Björklunda) ..
»

Vilske-Klefva.......................

Gudhem ............................

Norra Ving .......................

Kyrkefalla m. fl................

IJvalstad .............................

Asle.......................................

I^ogelås ................................

Asaka...................................

Sandhem (l:e komm.) ......

» (2:e » ) ......

Säfvared m. fl...................

Kinneved ..............................

» .............................

Anslag
utan	med
vilkor	vilkor
600
300	—
—	200
765	—
—	18
—	26
140	—
130	—
400	—
390	r
200	—
—	400
400	—
170	—
185	—
—	200
150	—
185	—
100	—
—	200
400	—
130	—
100	—
—	100
230	—
120	—
—	400
100	—
240	—
120	—
—	300
100	—
—	100

Intill d. >/. 1893.

För hvarje år då afgift af Herreqvarn
icke tillkommer honom,
a).

b).

A. M. Junggren i 5 år fr. ''/o 1891.

b).

a).

S. A. Bore!! i 5 år fr. */, 1891.

	Anslag
	utan	med
	vilkor	vilkor
$ Habo m. fl..........................................	-	200	G. Samer i 5 år fr. ''/» 1891.
Skara ..................................................	400	—
Kapellpredikant.
Bjurbäck ...........................................	100	—
Vermlands län.
Kyrkoherdar.
Ekshärad ............................................	600	—
Blomskog............................................	1065	—
Komministrar.
Fryksände .........................................	—	500	Vilkor, se K. br. d. ’8/, 1888.
Blomskog.............................................	450	—
» .........................	—	50	a).
Trankil ...............................................	545	—
Pastorsadjunkter.
Blomskog.............................................	475	—
Stafnäs ...............................................	300	—
Kapellpredikanter.
Bogen.................................................	200	—
)) ................................	1	100	N. Bjerner i 5 år från ’/6 1891.
Örebro län.
Kyrkoherdar.
Skagershult .......................................	400	—
Bodarne...............................................	400	—
Komministrar.
Axberg och Hpfsta..........................	—	200	b).
Ervalla ...............................................	—	100	K. J. S. Strandell i 5 år fr. ''/» 1890.

	Anslag
	utan vilkor	med vilkor
Glanshammar m. fl.......................	.	150	b).
Viby.....................................................	—	200	b).
Vestmanlands län. Kyrkoherdar.
Berg...................................................	200	—
Sevalla ..............................................	200	—
Komministrar.
Fröshult och Hernevi ...................	350	—
Medåker.............................................	200	—
Fläckebo ............................................	50	—
Vester Löfsta och Enåker ...........	—	250	b).
Nora....................................................	—	200	Till ''/„ 1908. = b).
Kopparbergs län. Kyrkoherdar.
Malingsbo...........................................	175	—
Sårna ...................................................	200	, —
Silfberg...............................................	150	—
Boda......................................................	100	—
Äppelbo................................................	200	—
Aspeboda.............................................	—	300	Under 5 år fr. ''/e 1888.
Nås.......................................................	—	400	b).
Kapellpredikanter.
Sårna 1. Idre....................................	800	—	j Under 5 år fr. Va 93 högst 200 kr. till
» »	~	200	! bestridande af resekostnader, mot re-\| dovisning.
Gefleborgs län. Kyrkoherdar.
Voxna................................................	400	—
Högbo..................................................	200	—

	Anslag
	utan vilkor	med vilkor
Ramsi ö ....................................	400 600 800 500 500
Loos....................................
Hasse] a ................................
Färila ....................................
Undersvik...........................
Rengsjö..............................................	400 400	a). \| a) och så länge domkap. pröfvar em-j betsbiträde för honom erforderligt.
Komministrar. Rogsta................................................. Färila ...................................................	100
Kapellpredikanter. Nianfors....................................	300
Vesternorrlands län.
Kyrkoherdar. Skorped.........................................	500
Bodum ...............................................	500
Junsele ............................................	300
Björna...................................................	300
Långsele...............................................	200	_
Mo “....................................................	100
Hafverö...............................................	1000
Komministrar. Grundsunda .......................................	550
»	200	N. J. Kihlgren i 5 år fr. Va 1892. b).
Hemsö.................................................. Långsele ............................................. Skog...................................................... »	400 250 100	300
Liustorp (l:e komm.) .....................	200
» (2:e » ) .................... »	50	150	I. Carlson under 5 år fr. ''/, 1891. P. A. Salvén i 5 år fr. 1892.
Högsjö..................................................	—	300

	Anslag
Kapellpredikanter. Trehörningssiö....................................	utan vilkor	med vilkor
150		-

Jemtlands län.
Kyrkoherdar. Lillherrdal ........................................	700
Hede......................................................	200	_
Stugun ...............................................	600	_
Öfver Högdal .................................	100	_
Näs............................................	300	b) = till */, 1901. a).
» ................................................	.	400
Komministrar. Vem dalen.........................................	250
)) .......................	300	b).
Tännäs ...............................................	500
Stugun ............................................... Mattm ar............................................	400 100	—
» ................................		400	a).
Sveg..............................................	250
Frösön.................................................	700	b).
Näs.......................................................	300
»		100	b) = till •/, 1901. b). b) = till */. 1910. C. J. E. Hasselberg i 5 år fr. ''/, 1890. b) = till år 1907.
Sundsjö .............................................	_	300
Lit m. fl.............................................. Myresjö .........................................	—	400 100
Lockne ..............................................	_	200
Berg .................................................	.	200
Ås .........................................................	__	550	b).
Västerbottens län.
Kyrkoherdar. Norsjö..................................................	150		1 Sedan Jörns förs. blifvit afskild till eget \| gäll. =29/, 1892.
Jörn......................................................	500	—

	Anslag
	utan vilkor	med vilkor
Mala.....................................................	550	—
Fredrika...............................................	100	—
(**)	80	_
Komministrar.
Degerfors............................................	250	—
Kapellpredikanter.
Holmön................................................	500	—
»	—	500	a) och andra vilkor.
Tärna ................................................... Norrbottens län.	100
Kyrkoherdar.
Juckasjärvi..........................................	200	—
Karesuando.........................................	300	—
Arjeploug.............................................	50	—
Kapellpredikanter.
Tärendö..............................................	1500	—

Stockholms

Upsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus
Elfsborgs
Skaraborgs
V ermlands
Örebro

Yestmanlands

Kopparbergs

Gefleborgs

Vesternorrlands

Jemtlands

Yesterbottens

Norrbottens

Samman -

län

Summa

	A	n s 1	a g ut	a n	v i 1 k o	r
Kyrkoherdar	Komministrar	Kapell- predikanter	Pastors- adjunkter
An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor
5	2,080	10	1,265	3	2,080	_	_
4	600	6	1,170	—	—	—	—
1	170	5	500	—	—	—	—
3	740	13	3,020	—	—	—	—
22	6,690	47	12,640	1	500	—	—
13	3,100	20	2,910	—	—	—	—
7	2,785	5	800	—	—	—	—
8	3,450	4	650	—	—	—	—
2	700	1	1,600	—	—	—	—
2	J) 500	—	—	—	—	—	—
—	—	—	—	—	—	—	—
5	1,280	4	1,050	—	—	—	—
2	700	1	100	2	500	—	—
4	1,550	15	2,540	—	—	2	300
6	2,335	18	3,720	1	100	—	—
2	1,665	2	995	1	200	2	775
2	800	—	—	—	•—	—	—
2	400	3	600	—	—	—	—
5	825	—	—	1	800	—	—
7	3,400	1	100	1	300	—	—
7	2,900	6	1,550	1	150	—	—
4	1,600	6	1,800	—	—	—	—
5	1,380	1	250	2	600	—	—
3	550		—	1	1,500	—	—
121	40,200	168	37,260	14;	6,730	4	1,075

'') Spanmålslösen 39„hl. 25,5 1., hälften råg''och hälften korn.
'') Bland dem är inberäknad en e. o. prestman (900 kronor).

drag.

			Anslå	g	med v	i 1 k o r			Summa anslag utan vilkor	Summa anslag med vilkor	Summa summarum.
Kyrkoherdar	Komministrar	Kapell- predikanter	Pastors- adjunkter	Domkyrko- syssloman
An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor	An- tal	Kronor
_	_	3	800	3	400	_	_	■	_	18	5,425	6	1,200	24	6,625
2	800	10	2,500	—	—	—	—	—	—	10	1,770	12	3,300	22	5,070
—	—	1	250	—	—	—	—	—	—	6	670	1	250	7	920
2	800	2)8	2,700	—	—	—	—	—	—	16	3,760	10	3,500	26	7,260
6	1,900	17	2,800	—	—	—	—	—	—	70	19,830	23	4,700	93	24,530
5	1,085	10	2,675	—	—	—	—	—	—	33	6,010	15	3,760	48	9,770
3	1,000	10	2,100	—	—	—	—	—	—	12	3,585	13	3,100	25	6,685
3	1,100	2	500	—	—	—	—	i	500	12	4,100	6	2,100	18	6,200
4	900	—	—	—	—	—	—	—	—	3	2,300	4	900	7	3,200
3	900	—	—		—	—	—	—	—	2	*) 500	3	900	5	1,400
1	450	—	—								—	1	450	1	450
4	670	2	300	—	—	—	—	—	—	9	2,330	6	970	15	3,300
—	—	1	200	1	300	—	—	—	—	5	1,300	2	500	7	1,800
3	1,200	8	1,450	—	—	i	150	—	—	21	4,390	12	2,800	33	7,190
2	244	8	1,900	—	—	—	—	—	—	25	6,155	10	2,144	35	8,299
—	—	2	550	1	100	—	—	—	—	7	3,635	3	650	10	4,285
—	—	4	650	—	—	—	—	—	—	2	800	4	650	6	1,450
—	—	2	450	—	—	—	—	—	—	5	1,000	2	450	7	1,450
2	700	—	—	1	J högst \| 200	—	—		—	6	1,625	3	900	9	2,525
1	400	1	400	—		—	—	—	—	9	3,800	2	800	11	4,600
—	—	4	950	—	—	—	—	—	—	14	4,600	4	950	18	5,550
2	700	10	3,250	—	—	—	—	—	—	10	3,400	12	3,950	22	7,350
—	—	—	—	1	500	—	—	—	—	8	2,230	1	500	9	2,730
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4	2,050	—	—	4	2,050
43	12,849	103	24,425;	7	Cl o o	i	150	i	50o\|307	85,265\|l55	39,424\|462	124,689

Taft. 5.

Öfversigt af komministerslöner, som ej öfverstiga 2,000 kronor.

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	Annan lönefyllnad som utgår från länsstyrelserna	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Dpsala stift.
Hel. Trefaldighet......	1,000	140	—	—	—	—	1,140	—	—	—	—	—	—	—
Vaksala .....................	1,350	—	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Danmark ..................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Gamla Upsala .........	1,390	—	—	—	—	—	—	—	1,390	—	—	—	—	—
Lagga........................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Rasbo........................	1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
Almunge ...............	1,030	100	—	—	—	—	1,130	—	—	—	—	—	—	—
Knutby ....................	1,180	—	—	—	—	—	1,180	—	—	—	—	—	—	—
TJnunge.....................	1,490	—	—	—	—	—	—	—	1,490	—	—	—	—	—
Edebo.......................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Hafveri) och..............	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Singö ........................	1,190	—	—	—	—	—	1,190	—	—	—	—	—	—	—
Börstil och...............	1,800	—											1,800	—
Östhammar...............	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,50(1	—	—	—	—	—
Alunda ....................	1,580	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,580	—	—	—
D:o ...................	1,580	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,580	—	—	—
Tuna .......................	1,380	200	—		—	—	—	—	—	—	1,580	—	—	—
öregrund .................	990	50	147	84	—	—	1,187	84
Harg ........................	1,010	100	—		—	—	1,110	—	—	—	—	—	—	—
Hökbufvud ...............	1,485	—	—	—	—	—	—	—	1,485	—	—	—	■—	—
Ekeby ........................	1,360	100	—	—	—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—
Väddö.......................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Söderbykarl...............	1,100	200		—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Transp.	30,565	990	14784\| —	h	11,937 84 11,675	-	6,290	—	\| 1,800	1-

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	CO ce: O g B	► 3 3 P 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
utgår från ityrelserna	Os 3 CD 3 P	t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	30,565	990	147	84	—	—	11,937	84	11,675	—	6,290	—	1,800	—
Väta...........................	1,000	215	—	—	—	—	1,215	—	—	—	—	—	—	—
Roslagsbro ...............	1,510	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,510	—	—	—
Lohärad....................	1,000	230	—	—	—	—	1,230	—	—	—	—	—	—	—
Rimbo........................	1,460	—	—	—	—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—
Husby.......................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Lenna och.................	1,350	—	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Blida ........................	1,490	—	—	—	—	—	—	—	1,490	—	—	—	—	—
Riala ........................	1,140	120	—	—	—	—	1,260	—	_	_	—	—	—	_
Hagby........................	900	400	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Giresta	1,200	100	—				1,300	_	_	—	—	—	—	—
Långtora ..................	1,200		—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Hjelstaholm ..............	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Nysätra.....................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Simtuna....................	1,800	—	—										1,800	—
Frö stind t ..................	1,010	350	—	—	—	—	—	—	1,360	—	—	—	—	—
Torstuna.....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Yester-Löfsta............	1,960	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,960	—
Veckholm.................	1,160	140	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
D:o ..................	1,380	—	—	—	—	—	—	—	1,380	—	—	—	—	—
Lillkyrka .................	1,270	200	—	—	—	—	—	—	1,470	—	—	—	—	—
Vallby........................	1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Tillinge .....................	1,550	—	—	—	—	—	—	—	—•	—	1,550	—	—	—
Sparrsätra..................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Odensala ..................	1,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
Alsike.......................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Närtuna.....................	1,480	—	—	—	—	—	—	—	1,480	—	—	—	—	—
Vidbo ........................	1,240	—	—	—	—	—	1,240	—	—	—	—	—	—	—
Frösunda .................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Skeptuna .................	1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Skånella....................	1,580	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,580	—	—	—
Transp.	70,845	2,745	147 84	-	—N,082 84 27,565	1-	12,530	—	5,560 —

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	Annan lönefyllnad som utgår från länsstyrelserna	Lönen tillsammans med lönefyllnad	uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	70,845	2,745	147	84	__	—	28,082	84	27,565	—	12,530	—	5,560	—
Vestra Ryd...............	1,450	—	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
Håtuna .....................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Ed..............................	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,650	—	—	—
Spånga .....................	1,700	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,700	—	—	—
Fresta......................	1,100	70	—	—	—	—	1,170	—	—	—	—	—	—	—
Danderyd..................	1,380	—	—	—	—	—	—	—	1,380	—	—	—	—	—
Öster-Åker ...............	1,450	—	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
Vermdö.....................	1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
D:o ...................	1,490	—	—	—	—	—	—	—	1,490	—	—	—	—	—
D:o .....................	1,490	—	—	—	—	—	—		1,490	—	—	—	—	—
I):o ....................	1,490	—	—	—	—	—	—	—	1,490	—	—	—	—	—
D:o ....................	1,490	—	—	—	—	-----	—	—	1,490	—	—	—	—	—
Upsala-Näs..............	1,060	240	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Björklinge.................	1,215	—	—	—	—	—	1,215	—	—	—	—	—	—	—
Öster-Löfsta...............	1,480	—	—	—	—	—	—	—	1,480	—	—	—	—	—
Elfkarleby................	1,3-40	—	—	—	—	—	—	—	1,340	—	—	—	—	—
Hållnäs .....................	1,050	150	92	90	—	—	—	—	1,292	90	—	—	—	—
Vendel ...................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
östervåla ..................	1,810	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,810	—
Nora...........................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Hille.........................	1,850	—	—										1,850	—
Ugglebo.....................	1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
l):o ...................	1,990	—											1,990	-—
Hamrånge..................	1,750	•—											1,750	—
Segerstad..................	1,900	—											1,900	—
D:o *.....................	1,850			—									1,850	—
Söderhamn ..............	1,660	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,660	—	—	—
Skog.........................	1,710	—	—	•—								—	1,710	—
Transp.	113,500	3,205	24074	—	—	32,967	84	44,917	90	20,640 —	18,420	—

* Skogsafkastning, se bilagda förteckning.

	bd CD >—* <1 OO	crT g p 3 r-® »	_ to f* o	> 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad	uppgår till
Namn	—J 7? 3	“1 „ (D CD S-CTC ^	3 B	s 3
å församlingarne	2T o-	_ Jo p- 3 » S	•5 S-
oa _ 05 p 3	s; ? 3 <£ O o’ 3	CD gs» 3 ^ -i »	t. 0.	m.	öfver 1,100 t. o. m.	öfver 1,300 t. o. m.	öfver 1,500 t. o. m.	öfver 1,700 t. o. m.
	gj s crT	SäS/S SsS S	2 s° 9 a	3 » 3.	1,100 kr.	1,300 kr.	1,500 kr.	1,700 kr.	2,000 kr.
Transp.	113,500	3,205	240	74	—	—	32,967	84	44,917	90	20,640	—	18,420	—
Bollnäs* .................	1,820	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,820	—
I):o .................	1,500 1,470 1,770	_	—	_	—	—	—	—	1,500 1,470	—	—	—	—	—
Alfta...........................	_	_	_	_	_	_	_	—	—	_	—	—
Ofvanåker.................	—								—		1,770	—
Färila.....................	1,600 1,670 1,600	400	—	__	—	_	—	—	—	—	—	—	2,000	—
									1,670 1,600
Harmånger ..............	100	—	—	—	—	1,270		—	—	—	—	—
1,170 2,000
XiUgota ....................... Vessland ................										2,000	—
Summa	128,100	3,705	240	74	—	—	34,237	84	47,887	90	23,910	—	26,010	—
Linköpings stift.
Kärna......................	1,800	—										—	1,800	—
Staka ........................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Skeda ..................	980	—	149	49	_	—	1,129	49	—
	2,000 800	_							2,000	—
Landeryd ................	200	—	—	1000	—	—	—	—	—	—-	—	—
Vist.......................	1,300 1,500	—	—	_	—	_	1,300	_	—	—	—	—	—	—
Vreta kloster ..........							1,500

D:o ............	1,500	—	—		—•	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Ljung ........................	1,500 810	—	_	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Björkeberg .............	300	_	_	_	_	1,110	_	_	_	_	_	_

Fornäs.......................	1,190	—	—	—	—	—	1,190	—	—	—	—	—	—	—
Skepsås ....................	1,270 1,330	—	—	—	—	—	1,270	—	—	—	—	—	__	—
Klockrike .................	—	—	—	—	—	—	1,330	—	—	—	—	—
Kristberg .................	690	—	452	49	—	—	1,142	49	—	—	—	—	—	—
Valler stad ...............	1,200 1,020	—	—	—	_	_	1,200 1,120	_	—	—	—	—	—	_
Ekebyborna ..............	100

Hagbyhöga ..............	1,330	—	—	—	—	—	—	—	1,330	—	—	—	—	—
Transp.	21,420	600	601	98	1000		10,661 98	7,160	—	—	—	3,800	—

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	som utgår från länsstyrelserna	> 3 3 a 3 5* 3 T> =T a	Lönen tillsammans med lönefyllnad	uppgår till
t. 0. 1,100	m. kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,600 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t, o. m. 2,000 kr.
Transp.	21,420	600	601	98	1000	—	10,661	98	7,160	—	—	—	3,800	—
Hagbyhöga ...............	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Vadstena ..................	1,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
D:o ..... ...........	1,600	—	56	92							1,656	92	—	—
Herrestad..................	1,460	—	—	—	—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—
Roxlösa.....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
örberga....................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Åtvid ........................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Grebo ........................	1,000	200	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Svinstad....................	1,250	—	—	—	—	—	1,250	—	—	—	—	—	—	—
örtomta...................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Björsäter ..................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Skärkind .................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Qvillinge ..................	1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
l):o ..................	1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Kimstad.....................	1,440	—	—	—	—	—	—	—	1,440	—	—	—	—	—
Borg och Löt...........	1,350	—	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Östra Steneby .........	1,440	—	—	—	—	—	—	—	1,440	—	—	—	—	—
östra Husby ............	1,510	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,510	—	—	—
östra Ny..................	1,320	100	—		—	—	—	—	1,420	—	—	—	—	—
Söderköping...............	1,500	—	—	—	—		—	—	1,500	—	—	—	—	—
l):o ...............	1,450	—	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
Mogata .....................	1,580	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,580	—	—	—
Gryt...........................	1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Ringarum.................	1,410	—	—	—	—	—	—	—	1,410	—	—	—	—	—
Risinge ....................	1,700	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,700	—	—	—
Vänga......................	1,030	250	—		—	—	1,280	—	—	—	—	—	—	—
Hällestad* ...............	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500		—	—	—	—
Skedevi * .................	1,210	—	—	—	—	—	1,210	—	—	—	—	—	—	—
Tjällmo .....................	2,000												2,000	—
Lotta ......................	1,630	—	—	—	-—	—	—	—	—	—	1,630	—	—	—
Transp.	64,050	1,450	65890\|l000	—	20,60l\|98 27,530	—	11,226	92	5,800	—

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	Annan lönefyllnad som utgår från länsstyrelserna	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. 0. 1,100	n. sr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	64,050	1,450	658	90	1000	—	20,601	98	27,530	—	11,226	92	5,800	—
Loftahammar...........	1,200	150	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Ed..............................	1,400	—
D:o ...........................	1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
likna ......................	1,400	200	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
Tryserum................	1,370	200	—	—	—	—	—	—	—	—	1,570	—	—	—
D:o * ..................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Yesteryik ..................	2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2,000	—
Hjorted ...................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Locknevi .................	1,250	—	—	—	—	—	1,250	—	—	—	—	—	—	—
Gladhammar ............	1,250	—	—	—	—	—	1,250	—	—	—	—	—	—	—
Yimmerby..................	1,800	—										—	1,800	—
D:o .................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Södra Vi.................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Rumskulla ..............	1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Misterhult.................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Mörlunda* ..............	1,700	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,700	—	—	—
Virserum * ...............	1,520	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Målilla ...................	1,160	250	—	—	—	—	—	—	1,410	—	—	—	—	—
Kettilstad.................	1,800	—											1,800	—
Horn .....................	1,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
Vårdnäs.....................	1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
Vestra Eneby.........	1,960	—											1,960	—
Hägerstad..................	1,020	300	—	—	—	—	—	—	1,320	—	—	—	—	—
Vestra Ryd.............	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Åsby ........................	1,450	—	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
Norra Vi .................	990	300	—	—	—	—	1,290	—	—	—	—	—	—	—
Vestra Harg .........	1,000	300	—		—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
östra Tollstad .........	1,000	220	—		—	—	1,220	—	—	—	—	—	—	—
Veta.........................	1,300		—		—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Normlösa...............	1,380	—			—	—	—	—	1,380	—	—	—	—	—
Transp	105,700 3,670 Ö58 90\|l000	\|—	33,211	98	43,240	\|—	19,216	92 13,360	\|—

Namn

församlingarne

Transp.

Mjölby ...................

Nykil .......................

Gammalkil ...............

Rappestad..................

Skenninge..................

I):o .................

Ekeby*.....................

I):o .....................

D:o ....................

Åsbo ........................

Högby *.....................

Hof ...........................

Stora Åby .............

I):o ...............

Rök..........................

Svanhals .................

Vireda......................

Lommaryd ..............

Askeryd..................

Linderås ..................

Säby ........................

Eksjö ........................

Höreda ....................

Hult......................

Ingatorp ..................

Flisby........................

Summa

Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	som utgår från länsstyrelserna	Annan lönefyllnad	Lönen tillsammans med lönefyllnad	uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
105,700	3,670	658	90	1000	—	33,211	98	43,240	—	19,216	92	13,360	_
1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
1,190	—	—	—	—	—	1,190	—	—	—	—	—	—	—
1,260	100	—	—	—	—	—	—	1,360	—	—	—	—	—
2,000	—	—										2,000	—
2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2,000	—
1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
1,300	—					1,300
910	250	—		—	—	1,160	—	—	—	—	—	—	—
1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
2,000	—											2,000	—
2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2,000	—
1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
1,500	-—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
800	500	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
1,060	300	92	80	—	—	—	—	1,452	80	—	—	—	—
1,200	—	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—	—
1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
1,890	—											1,890	—
1,280	—	—	—	—	—	1,280	—	—	—	—	—	—	—
1,000	250	—	—	—	—	1,250	—	—	—	—	—	—	—
1,050	350	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
1,200	—	30	20	—	—	1,230	20	—	—	—	—	—	—
141,990	5,420	781	90\| 1000	—	46,922 18 56,252	80 20,76ö\|92 23,250	—

Namn	td o OO P* -a 7? rf* 3	er? § § 3 er? EL cd <t> 2 er cd ''”er? CZ	— CD 2 3 g CO M	> 3 3 s 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
å församlingarne	JO» CD . O» SB 3 to CD CTS* e»	nåd från prest- leringsfonden atskontorets i febr. 1893	utgår från styrelserna	E» 3 D ■*» < ■T	t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Skara stift. Skara.......................	1,400	400											1,800
D:o ........................	1,200	185	117	14							1,502	14	—	—
I):o ......................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Lefvened ..................	1,890	—											1,890	—
Saleby........................	1,640										1,640
Hjerpås.....................	1,720	—											1,720	—
Ryda .......................	1,520	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Synnerby ..................	1,520	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Skarstad ..................	1,570	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,570	—	—	—
Jung ........................	1,530	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,530	—	—	—
Säfvared ..................	1,400	300	—	—	—	—	—	—	—	—	1,700	—	—	—
Yenersborg...............	1,980	—											1,980	—
D:o ...............	1,200	200	—	—	—	—	•—	—	1,400	—	—	—	—	—
I):o ...............	1,520	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Tunliem.....................	1,820	—											1,820	—
D:o .....................	1,810	—											1,810	—
Mellby ....................	1,510	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,510	—	•—	—
I):o .....................	1,510	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,510	—	—	—
Tengened .................	1,520	—	—	—-	—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Särestad....................	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,650	—	—	—
Flo ...........................	1,660	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,660	—	—	—
Götened.....................	1,690	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,690	—	—	—
Forshem ................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Björsäter ..................	1,480	—	—	—	—	—	—	—	1,480	—	—	—	—	—
Fallby ....................	1,370	—	—	—	—	—	—	—	1,370	—	—	—	—	—
Husaby.....................	1,530	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,530	—	—	—
Vänga.......................	1,990	—											1,990	—
Gökhem....................	1,420	—	—	—	—	—	—	—	1,420	—	—	—	—	—
Broddetorp ...............	1,440	—	—	—	—	—	—	—	1,440		—	—	—	—
Transp.	44,990 1,385	117 14	—	—	1,300	—	8,610	—	23,572	14 13,010	—

Namn

församlingarne

w cd >—* -i OO P! Tf tf*- 3	_ ^ t"1 - . c« © S 3 ö 3 (W i® » 5 ’ 3^ CD CFQ ZZ	< so p: O S B	> 3 3 EO 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad	uppgår till
„ 5° p° a. S - C» P 3 CD* CD S B. eg	nåd frän prest- leringsfonden atskontorets i febr. 1893	£• 2 ro CD {so ST* ^ CD ►1 t? g §•	o-- 3 CD 2 a" PO p*	t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
49,990	1,385	117	14	_	_	1,300	_	8,610	_	23,572	14	13,010	—
1,210	400	—	—	—	—	—	—	—	—	1,610	—	—
1,170	130	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
1,000	100	175	70	—	—	1,275	70	—	—	—	—	—	—
1,150	150	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
1,880	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,880	—
1,750	—											1,750	—
1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
1,290 1,550	.	_			_	1,290	—	—	—	1,550	_	—	—
1,200	200	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
1,010	390	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
1,090	200	—	—	—	—	1,290	—	—	—	—	—	—	—
1,840	—										1,840	—
1,220	230	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
1,180	120	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
1,290	—	—	—	—	—	1,290	—	—	—	—	—	—	—
1,190	100	—	—	—	—	1,290	—	—	—	—	—	—	—
1,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,800	—
1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
1,730	—											1,730	—
1,600	—									1,600	—	—	—
1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,50(4	—	—	—	—	—
1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
1,100	400	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
1,870	—										1,870	—
1,860	—											1,860	—
1,690	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,690	—	—
1,590	—	—		—	—	—	—	—	—	1,590	—	—	—
1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
88,000	3,805	292 84	—	—	12,935)70	20,260	—	33,15 5114	25,740	—

Transp,

Vilske-Klefva............

Gudhem.....................

Ving...........................

Segerstad.................

Falköping.................

Larf.........................

Floby ........................

Bitterna.....................

Lekåsa ....................

Kinneved ...............

Borstig ....................

Grolanda .................

Slöta .......................

Hvalstad .................

Åsled ......................

Hvarf.......................

Åsaka .......................

Lidköping.................

Härened....................

Sunnersberg ...........

Örslösa ....................

Råda ......................

Tådene ....................

Tun.........................

Otterstad .................

Foglås......................

Fröjered...................

Varda......................

Kyrkefalla..............

Daretorp .................

Transp

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	Annan lönefyllnad som utgår från länsstyrelserna	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	v öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
	Transp.	88,000	3,805	292	84	—	—	12,935	70	20,260	—	33,155	14	25,740	—
Acklinga .....		1,560	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,560	—	—	—
Grefbäck .....		1,310	—	—	—	—	—	—	—	1,310	—	—	—	—	—
Mariestad.....		1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
Ullervad .....		1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Horn ...........		1,360	—	—	—	—	—	—	—	1,360	—	—	—	—	—
Odensåker.....		1,510	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,510	—	—	—
Hjälstad........		1,610	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,610	—	—	—
Flistad ........		1,430	—	—	—	—	—	—	—	1,430	—	—	—	—
Väring ........		1,440	—	—	—	—	—	—	—	1,440	—	—	—	—	—
Ekby ...........		1,460	—	—	—	—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—
Thorsö ........		1,130	170	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Hofva...........		1,870	—											1,870	—
Hassled .......		1,710	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,710	—
Amnehärad ..		1,690	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,690	—	—	—
Rån sb er g .....		1,580	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,580	—	—	—
TJndenäs *.....		1,950	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,950	—
Bellefors *.....		1,920	—	—	—	—	—	•—	—	—	—	—	—	1,920	—
Lyrestad .....		1,420	—	—	—	—	—	—	—	1,420	—	—	—	—	—
Sköfde stad		1,910	—											1,910	—
Värnhem ....		1,540	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,540	—	—	—
Dala..............		1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
Berg .........		1,640	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,640	—	—	—
Böne .........		1,350	—	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—•	—
D:o ..........		1,320	200	—	—	—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Bottnaryd....		900	100	—	—	1000	—	—	—	—	—	—	—	—	—
D:o* ....		1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Sandhem ....		1,180	240	—	—	—	—	—	—	1,420	—	—	—	—	—
D:o ...		1,180	120	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Habo ..........		1,400	200	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—		—
I):o ........		1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—		—		—
Transp.	136,210 4,835	29284\|l000	1-	15,53ö\|70 35,650	—	50,512 14	35,100	—

Namn	w CD i—1 >1 CO P» -<* pr* tf- a	Lönefylli lönereg] enl. st! liggare	_ ÖB pi O a B oa	> a a p a	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
å församlingarne	P° o, -t CD _ p a » g	— 5. ® p ÖB -t a s* jf 3S; o 2 er? 2 ce p» o o3 a	f CD po 55 tf''	2* a a	t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m.	öfver 1,300 t. o. m.	öfver 1,600 t. o. m.	öfver 1,700 t. o. m.
	(W* et	Ce ® S " g 8	s° a	p p-	1,300 kr.	1,600 kr.	1,700 kr.	2,000 k	y.
Transp.	136,210	4,835	292	84	1000	—	15,535	70	35,650	—	50,512	14	35,100	—
Asarp ................	1,500 1,400 1,400 1,380 1,020 1,150 1,120 1,710 1,140 1,300 1,300 1,320 1,580 1,250 1,490 1,250 1,790 1,890 1,070 1,240 1,600 1,450 1,220		_	_	_	_	_	.	1,500 1,400 1,400 1,380	_	_	.	_
Ulricehamn...............	_	_	_	_	_	_	_
D:o ..............	___	_	_	_
Stengårdshult *......... Blidsberg .	280 150	—		—	—	1,300 1,300	—	—	—	—	—	—
Hössna ......
Yl 1 esf,ad	185						1,305
Borås *										1,710
Fristad	150 '' 200 200					1,290
						1,500 1,500 1,320
D-o
Vinp*
Bredared*................	150										1,730
Od	50					1,300
						1,490 1,500
	250
Alingsås................... D-o										1,790 1,890	—
Norunga	230 250 280					1,300
Björke....................... Algutstorp ............... Herrljunga .............. Hool...........................	—	—	—	—	—	1,490 1,450 1,500	—	1,600	—	—	—
Summa	164,240	7,210	292	84	1000	—	22,025	70	54,385	—	52,112	14	42,220	—
Strengnäs stift.
Dunker ....................	1,500 1,260 1,500	—	75	15	—	—	—	—	1,500 1,335 1,500	15	—	—	—	—
L:a Mellösa

Transp.	4,260	—	75	15	—	—	—	—	4,335\|15	—	—	—	—

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	Annan lönefyllnad som utgår från länsstyrelserna	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	4,260	—	75	15	—	—	—	—	4,335	15	—	—	—	—
Mariefred..................	1,480	—	—	—	—	—	—	—	1,480	—	—	—	—	—
Fogdö ........................	1,520	—	—		—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Vansö......................	1,500	—	—		—	—	—	C—	1,500	—	—	—	—	—
öfver Selö ..............	1,210	100	—	—	—	—	—	—	1,310	—	—	—	—	—
Bettna.......................	1,360	—	—	—	—	—	—	—	1,360	—	—	—	—	—
Blackstad.................	1,780	—											1,780	—
Sköldinge................	1,520	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,520	—	—	—
Årdala.......................	1,480	—	—	—	—	—	—	—	1,480	—	—	—	—	—
Julita........................	1,780	—											1,780	—
Stora Malm...............	1,770	—	28	13									1,798	13
österåker..................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	-
Björkvik....................	1,990	—											1,990	—
Halla ........................	540	150	574	78	—	—	1,264	78	—	—	—	—	—	—
Råby ........................	1,480	—	—	—	—	—	—	—	1,480	—	—	—	—	—
Stigtomta..................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Tuna m. 11................	1,580	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,580	—	—	—
I):o ...............	1,460	—	—	—	—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—
Bälinge .....................	1,830	—											1,830	—
Ludgo .......................	1,420	—	—	—	—	—	—	—	1,420	—	—	—	—	—
Nyköpings östra* ...	1,990	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,990	—
Ripsa........................	1,140	—	250	54	—	—	—	—	1,390	54	—	—	—	—
Thorsåker..................	910	—	—	—	910	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Frustuna ..................	1,250	50	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Gåsinge.....................	1,720												1,720	—
Trosa landsförs.........	1,500	—	—	—	—	—			1,500	—	—		—	—
Huddinge ..................	1,500	—	—	—	—	—	—		1,500	—	—			—
Sorunda....................	1,500	—	—		—	—			1,500		—			—
l):o ....................	1,350	—	—						1,350	_	—			—
Tyresö .....................	1,000	80	194	35			1,274	35						—
Yesterhanninge........	1,400	—	100	78	—				—		1,500	78		—
Transp	47,92C	\| 480	1,22373	j 910	J -	5,139 13 24,565 69	6,120 78 12,888\|l3

Namn

församlingarne

-t

fCl

ce _

^ 3

P 3

a. 5

1 ce ep

* £ CTC

) ~ 3 ^

f 2 <*i 5?

[ 3 ce j£o
O O* 3

1 2 a

2 £ p* 3

?» g s

3 B

ce “
“ 3

*◄ It

-i CT5
©. fo°

Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till

t. o. m.
1,100 kr.

öfver 1,100
t. o. m.
1,300 kr.

öfver 1,300
t. o. m.
1,600 kr.

öfver 1,600
t. o. m.
1,700 kr.

öfver 1,700
t. o. m.
2,000 kr.

Transp.

össmo...................

österhanninge ...

D:o
D:o
D:o

öfver o. Ytter Enhörna

Hölö ....................

Södertelje..............

Karlskyrka ..........

Gillberga ............

Torshälla .............

Tumbo ................

öja och Vestermo

Jäder ....................

Näshulta ..............

Stenqvista..............

Kjerla....................

Asker...................

Ekeby...................

Mosjö....................

Sköllersta..............

Stora Mellösa........

Axberg ...............

Glanshammar.......

Kihl......................

Lillkyrka ............

Askersunds landsförs.

Hammar ................

Rumla ....................

Knista.......................

Transp.

47,920

1,600

1,570

1,220

1,180

1,390

1,050

1,510

1,500

1,300

1,880

1,460

1,960

1,710

1,500

1,820

1,610

1,820

1,800

1,710

1,740

1,530

1,810

1,860

1,910

1,280

1,930

1,980

2,000

1,960

480

100

1,223

250

150

910

5,139

1,220

1,180

1,300

1,280

24,565

1,390

1,400

1,500

6,120

1,600

1,570

1.510

1,610

12,888

1,530

97,010

580|l,624|56| 910|— 110,119| 13|31,856|23j 15,551107|40,778| 13

1,880

1,960

1,710

1,820

1,800

1,710

1,740

1,810

1,860

1,910

1,930

1,980

2,000

1,960

Namn	w cd ►—> CO ps -a 5*r ^ 3	Lönefyll lönereg enl. st liggare	__ ce p» o g b	> 3 3 » 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
å församlingarne	Sfi» p, -s CD ^ o* » 3 rr“ cd 2 »—* p ep''	nåd från prest- leringsfonden atskontorets i febr. 1893	■3 S OP CD po» ST* ” CD «- H ^ S° P°	E* 3 CD ? 3* E» B-	t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	97,010	580	1,624	56	910	_	10,119	13	31,856	23	15,551	07	40,778	13
Viby..........................	1,940	—										1,940	—
Eskilstuna.................	2,000	—											2,000	—
Summa	100,950	580	1,624	56	910	—	10,119	13	31,856	23	15,551	07	44,718	13
Vesterås stift.
Vesterås stad............	1,990	—											1,990	—
D:o ...........	780	—
Badelunda ..............	1,360	—	—	—	—	—	—	—	1,360	—	—	—	—	—
Irsta..........................	1,210	—	—	—	—	—	1,210	—	—	■—	—	—	—	—
Skultuna ..................	1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Tillberga .................	1,730	—											1,730	—
Munktorp.................	1,900	—											1,900	—
Ramnäs.....................	1,840	—											1,840	—
Kolbäck....................	1,300	—	88	98	—	—	—	—	1,388	98	—	—	—	—
Rytterne ..................	1,450	—	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
Björskog .................	1,530	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,530	—	—	—
Odensvi.....................	1,530	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,530	—	—	—
Skinnskatteberg.......	1,550	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	-—	—
Bro ..........................	1,260	—	—	—	—	—	1,260	—	—	—	—	—	- -	—
Gunillbo....................	1,570	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,570	—	—	—
Arboga ....................	1,810	—											1,810	—
D:o .....................	1,540	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,540	—	—	—
D:o .....................	1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Medåker....................	1,200	200	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Näsby.......................	1,580	100	—	—	—	—	—	—	—	—	1,680	—	—	—
Ramsberg..................	1,790	—											1,790	—
Nora kapellförs.......	1,920	—											1,920	—
Malung ....................	2,000	—											2,000	—
D:o .....................	1,440	—	—	—	—	—	—	—	1,440	—	—	—	—	—
Transp.	36,980 300	8898	780	—	3,770	—	8,438	98	9,400	—	14,980	-

Namn	w CD ►—* ■-« OO so: r»r rf*- 3	Lönefylli lönereg] enl. st; liggare	>—« ce P* o 5 B ce	> 3 3 P 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
å forsa mlingarne	V & te _ C: P 3 CT* _ CD 2 S 3 ffQ*	® S CD4 7? 3'' £ er o orq 3 ce po o O* ö £3 g.1* 8* S ä c*-	M 5-3 <go sr ■ 5 a So p s	©5 3 CD -S 3 P Pa	t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	36,980	300	88	98	780	_	3,770		8,438	98	9,400	__	14,980	_
Rättvik .....................	1,900	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,900	—
Orsa...........................	1,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
Elfdalen ..	1,900 750	_		_	.		__					1,900
Sårna........................	—	—	—	750	—	—	_	_	_	_	_	_
Säter ......	1,520	_	___		___		__				1,520
Svärdsjö ..................	1,950	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,950	—
Vika......................	1,660	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,660	—	—	—
Folkärna ................	1,920	—										1,920	—
Grytnäs....................	1,900	—											1,900	—
Norberg.................... Romfartuna............ ''FläoJkpTm	1,520 1,500 880 1,600	50	11 293	53 45	—	—	1,223	45	1,500	—	1,531	53		“
Möklinta ..................	—	_	—	_	1,600		—	_
Kila	1,500 1,480		.	_	_				1,500 1,480
Björksta ...................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Summa Yexiö stift.	60,560 1,220 1,300	350 180 25	393	96	1530		3,770 + 1,223	45	14,142 -1,223 1,400 1,325	43 45	17,311	53	24,550
Kalfsvik.....................	—	—	—	—	—	_	_	—	.	--	_
öjaby.....................	1,000	—			1000
Skatelöf.....................	2,000	—										—	2,000	—
D:o * .....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Moheda.....................	1,100	250	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	-—
I):o ....................	1,050	300	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Lekaryd *.................	1,410	—	—	—	—	—	—	—	1,410	—	—	—	—	—
Hjortsberga...............	1,210	100	—	—	—	—	—	—	1,310	—	—	—	—	—
Slätthög.....................	1,460	—	—	—	—	—	—	—	1,460	—	—	—	—	—
Vieslanda ................	1,160	100	—	—	—	—	1,260	—	—	—	—	—	—	—
Transp.	14,710	955	—	—	1000	—	1,260	—	11,105	—	—	—	2,000	—

Namn	w © t—* -t CD P* VT ^ a	Lönefyll lönereg! enl. st liggare	— “ 5? 2 g B	> 3 3 P 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
å församlingarne	sr & CD _ O* P 3 er cd, a crc’	nåd från prest- leringsfonden atskontorets i febr. 1893	3 s 1 (T? (t {so w ** CD 2 p>o P 3	©« B CD 2 a- p p*	t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	14,710	955	—	_	1000		1,260	_	11,105	_	—	_	2,000	_
Stenbrohult...............	1,080	300	—	—	—	—	—	—	1,380	—	—	—	—	—
Agunnaryd* ............	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Pjetteryd ..................	1,060	350	—	—	—	—	—	—	1,410	—	—	—	—	—
Hvittaryd..................	1,250	200	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
D:o ..................	1,500	50	—	—	—	—	—	—	—	—	1,550	—	—	—
Ryssby ...................	1,650	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,650	—	—	—
Annerstad..................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
D:o	1,200 1,200	100	_		_		1,300		,
Angelstad..................	200	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
D:o	1,400 1,190	200	_		____		_		_		1,600	_
Odensjö....................	100	—	—	—	—	1,290	—	—	—	—	—	—
D:o ....................	1,070	330	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Yäckelsång ...............	1,590	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,590	—	—	—
Elmeboda ..................	1,350	—	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Långasjö ..................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Nöbbeled ................ Hofmantorp *............	1,800 1,450	''	_	___	_		_		1,450		_		1,800	—
Talg..........................	1,420	—	—	—	—	—		—	1,420	—	—	—	—	—
D:o...........................	1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Berg .....................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Gårdsby....................	1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
I):o ...............	1,300	100	_	___	_	_	_		1,400 1,320		_	_
Asheda .....................	1,270	50	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Algutsboda ...............	1,700	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,700	—	—	—
Elghult .....................	1,350	—	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
D:o * .	1,370 1,300	_	___		_		_,		1,370
Nottebäck................	250	—	—	—	—	—	—	_	1,550	—	—	—
Lenhofda * ..............	1,560	—	—	—	—	—	—	■-	—	—	1,560	—	—	—
Dädesjö....................	1,570	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,570	—	—	—
Sjösås......................	1,350	100	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
Transp.	55,390	3,585	-		1000	-	10,350	—	30,755	—	12,770	—	3,800	—

Namn å försaralingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	som utgår från länsstyrelserna	► 3 B P 3 c-. 3 < 3* P& Pa	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	55,390	3,585	_	_	1000	_	10,350	_	30,755	_	12,770	_	3,800	—
Jönköping..................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Svartorp.....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	--	—	—
Barkeryd ..................	1,100	200	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Gersnäs.....................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Rogberga .................	1,300	—	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Jerstorp ...................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Barnarp.....................	1,100	550	—	—	—	—	—	—	—	—	1,650	—	—	—
Rydaholm.................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
l):o ..................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Yernamo ..................	1,450	—	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—	—
D:o ..................	1,350	—	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Karda.......................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Fryeled ....................	1,140	260	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Tofteryd.....................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
D:o* ....................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Åker...........................	1,000	400	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Forsheda ...............	820	680	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
D:o ..................	1,000	600	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
Bolmsö ...................	1,300	425											1,725	—
Unnaryd ..................	1,200	200	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Långaryd ..................	1,200	200	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Hestra.....................	1,100	300	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Burseryd ...............	1,000	400	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Villstad.....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Refteled....................	1,200	300	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Åsenhöga .................	1,200	200	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Kulltorp....................	1,000	500	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Ås............................	800	500	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Malmbäck..................	1,100	200	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
l):o ..................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Transp.	90,350	11,000	—	—	1000		24,650	-[53,855	—	16,020	-	5,525	—

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfon den enl. statskontorets liggare i febr. 1893	som utgår från länsstyrelserna	!> 3 3 P 3 O 3 Ct> 3* P P-	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,600 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	90,350	11,000	—	—	1000	—	24,650	—	53,855	—	16,020	—	5,525	—
Vrigstad.....................	1,150	200	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
D:o .....................	1,250	150	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—
Hjelmseryd ...............	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Sandsjö....................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Bringetofta ...............	900	400	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
D ro ...............	900	—	—	—	900	—	—	—	—	—	—	—	—
Hultsjö ................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Fröderyd ..................	1,100	250	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
D:o ..................	1,050	300	—	—	—	—	—	—	1,350	—	—	—	—	—
Alsheda.....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
D:o ....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Korsberga..................	1,100	200	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
I):o .................	1,100	—	—	—	1100	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Hvetlanda..................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Skirö .......................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Nashult.....................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Karlstorp ...................	1,200	100	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Björkö.......................	1,150	150	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Bexheda.....................	1,000	300	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Myresjö ..................	1,000	400	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—
Grenna ....................	1,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,800	—
Visingsö....................	900	200	—	—	1100	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Skärstad ..................	1,870	—											1,870
Ölmestad .................	1,000	400	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Summa	117,920	15,450	—	—	4100	—	38,950	—	65,105		16,020	—	9,195	—
Lunds stift.
Trelleborg..................	1,800	—											1,800
Hellestad ..................	2,000	—	—	—	—	—	—		—		—	—	2,000	—
Transp.	3,800	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3,800	—

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	som utgår från länsstyrelserna	Annan lönefyllnad	Lönen tillsammans med	lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	3,800												3,800	—
Everlöf .....................	2.000	—											2.000	—
Hörby........................	1,500	—	—	-—	—		—	—	1,500	—	—	—	—	—
Vestra Sallerup........	1,800	—	—		—	—	—	—	-—		—	—	1,800	—
Allerum....................	1,900	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	1,900	—
Stiby ........................	1,600	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
Houf ......................	1,820	—											1,820	—
Karlskrona (amir.-förs.)	1,820	—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	1,820	—
D:o D:o	1,820	—											1,820	—
D:o (stadsförs.)	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Lösen........................	1,450	—	352	05	—		—	—	—	—	—	—	1,802	05
Thorliamn..................	1,000	—	573	71	—	—	—	—	—	—	1,573	71	—	—
Tving .......................	1,490	—	—	—	—	—	—	—	1,490	—	—	—	—
Karlshamn ...............	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Asarum.....................	1,500	—	—	—	—		—	—	1,500		-—	—	—	—
Hoby ........................	1,530	—	—	—	—	—	—	—	—		1,530	—		—
Summa	28,030	—	925	76	—	—	—	—	7,490		4,703	71	16,762	05
Göteborgs stift.
Lundby ....................	1,820	—											1,820	—
Thorslanda ..............	1,380	100	—	—	—	—	—		1,480		—	—	—	—
Kongelf....................	1,800	—			—								1,800
Thorsby.....................	1,800	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	1,800	—
Forshälla ... ,............	1,800	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	1,800	—
Tjörn ......................	2,000												2,000	—
I):o .......................	1,800	—											1,800
Tegneby....................	1,800	—											1,800	—
Myckleby..................	1,800	—	—	—	—		—	—	—	—	—		1,800	—
Bro .........................	2,000	■—	—	—	—	—	—		—		—	—	2,000	—
Tossene...................	1,810	—									—		1,810	—
Transp.	19,810\|	100\|	—	-1	-1	-1	-		1,480	-1		18,430	—

Namn å församlingarna	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	som utgår från länsstyrelserna	I Annan lönefyllnad	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. 0. 1,100	m. kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	12,810	100	—	—		—	—	—	1,480	—	—	—	18,430	—
Tossene....................	1,670	—	—			—	—	—	—		1,670		—
Q ville......................	1,980	—											1,980	—
Krokstad ..................	1,600	—	—				—	—	—	—	1,600	—		—
l):o ................	1,500	200	—	—	—	—	—	—	—	—	1,700	—	—	—
Skee med Strömstad	2,000	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	2,000	—
Starrkärr ............. ...	1,520	—									1,520		—
Sköfde ....................	1,500	—	—	—	—		—	—	1,500	—	—	—	—
Romeled .................	1,970	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	1,970	—
Sätila.......................	1,500	—	—		—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Seglora*....................	1,640	—	—		—	—	—	—	—	—	1,640	—	—	—
örby ......................	1,700	—	—		—	—	—	—	—	—	1,700	—	—	—
Berghem*.................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—
Surteby....................	1,400	—	—		-—	—	—	—	1,400		—	—	—	—
Istorp .......................	1,620	—	—	—	—	—	—		—	—	1,620	—	—
Kongsäter..................	1,110	300	—	—	—	—	—	—	1,410	—	—	—	—
Thorestorp ...............	1,100	300	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—
Bollebygd ................	1,700	—	—	-—	—	—	—	—	—		1,700	—	—	—
Mjöbäck ....................	1,100	200	—	—	—	—	1,300	—	—	—	—	—	—	—
Svenljunga ..............	1,620	—	—	—	—	—	—	—	—		1,620	—	—	—
Sexdräga ..................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Länghom .................	1,420	—							1,420		—	—	—	—
Gällstad.................	1,550	—	—	—	—	—	—	—	—		1,550	—	—
Gällstorp ................	1,740	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	1,740	—
Dalstorp...................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Tranemo ..................	1,480	—	—	—	—	—	—	—	1,480	—	—	—	—	—
Kalf...........................	1,590	—	-—	—	—	—	—	—	—		1,590	—	—	—
Tölö..........................	1,900	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	1,900
Pjärås.......................	1,750	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	1,750	—
Frillesås...................	1,400	100	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—		—	—
Yeddige.....................	1,800												1,800
Transp.	67,170\| 1,200		-i	-	-1	1,300	—	17,590	-1	17,910	-1	31,570\|	—

Namn å församliDgarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	Annan lönefyllnad som utgår från länsstyrelserna	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. 0. 1,100	m. kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,600 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	67,170	1,200	—	—	—	—	1,300	—	17,590	—	17,910	—	31,570	—
Hvalinge ..................	1,500	—	—	—	—		—	—	1,500	—	■—	—	—	—
Grimethon ...............	1,500	—	—	—	—		—	—	1,500		—	—	—	—
Falkenberg .............	1,700	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,700	—	—
Okome ...................	1,240	150	—	—	—	—	—	—	1,390	—	—	—	—	—
Fagered...................	1,060	300	—	—	—	—	—	—	1,360	—	—	—	—
Drengsered ..............	1,000	500	—		—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Halmstad..................	2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	2,000	—
Thorup ...................	1,230	300	—		—	—	—	—	—	—	1,530	—	—	-—
Eldsberga.................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—
Veinge ....................	1,500	—							1,500		—	—	—	—
Hasslöf .....................	1 400								1 400

Landvetter ...............	2,000	—											2,0ÖÖ\|	—
Summa	84,800	2,450	—		—	—	1,300	—	29,240	—	21,140	—	35,570
Kalmar stift.
Kalmar.....................	1,700	—	—	—	—	—			—	—	1,700	—	—	—
Dörby........................	1,840	—											1,840	—
Ryssby ....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Åby..........................	1,500	—	—		—		—	—	1,500	—	—		—	—
I):o.........................	1,200	200	—		—	—	—	—	1,400	—	—		—	—
Ålem ...................	1,810	—											1,810	—
Döderbult................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—
D:o ................	1,800	—											1,800	—
Högsby ...................	1,650	—	—		—	—	—	—	—		1,650	—	—	—
Ljungby....................	2,000	—											2,000	—
ILo ....................	1,600	—	—		—	—	—	—	—	—	1,600	—	—	—
Mortorp ...................	1,500	—	21	71	—	—	—	—	—	—	1,521	71	—
Arby .......................	1,600	-—									1,600		—
D:o ........................	1,500	—	—	—	—		—	—	1,500		—	—	—	—
Transp.	22,700	200	21	71	—	—		-	7,400	—	8,071	71	7,450	—

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	Annan lönefyllnad som utgår från länsstyrelserna	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,600 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	22,700	200	21	71	—		—	—	7,400	—	8,071	71	7,450	—
Halltorp...................	1,360	—	—	—	—	—	—		1,360	—	—		—	—
Söderåkra.................	1,800	—											1,800	—
Thorsås...................	1,200	200	—	—	—	—	—	—	1,400		—	—	—	—
D:o .....................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—	—
Vissefjerda ..............	1,800	—	—		—	—	—	—	—		—	—	1,800	—
Madesjö.....................	2,000	—											2,000	—
Högby........................	1,200	500	—		—	—	—		—	—	1,700	—	—	—
Persnäs.....................	1,510	—	—		—	—	-—		—	—	1,510	—	—	—
Loth .....................	1,500	—	—		—		—	—	1,500	—	—	—	—	—
Köping .................	2,000	—											2,000
Repplinge.................	1,680	—	—		—	—	—	—	—	—	1,680	—	—
Gärdslösa..................	2,000	—	—	—	—		—	—	—	—	—		2,000	—
Glömminge...............	1,500	—	—	—	—		—		1,500	—	—		—	—
Sandby .....................	1,610	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1,610	—	—	—
Resmo........................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500	—	—	—	—
Hulterstad ...............	1,500	—	—		—	—	—	—	1,500	—	—		—
Smedby ...................	1,500	—	—	—	—	—	—		1,500	—	—	—	—	—
Åhs..........................	1,490	—	—	—	—	—	—	—	1,490	—	—	—	—	—
Summa	51,350	900	21	71	—	—	—	—	20,650	—	14,571	71	17,050
Karlstads stift.
Grafva ...................	1,830	—											1,830	—
Hammare..................	1,530	—									1,530		—	—
Ny ..........................	2,000	—											2,000	—
Finnskoga.................	2,000	—	—	—	—		—	—	—	—	—	—	2,000
Karlskoga.................	2,000	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2,000	—
D:o .................	1,400	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	—	—	—	—
Väsehärad ...............	2,000	—											2,000	—
Transp.	12,760	—	—	—	—	—	—	—	1,400	—	1,530	—	9,830	-

		Sd CD >—1 >-t 00 P-‘	«§ B B B	CD	> 3	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
Namn		Tf rf*- 3	7* _ a ® ® cr?_ —	5 B	SB B
.		P°		■5 £	_
		CD _		CD <go	3			öfver 1,100	öfver 1,300	öfver 1,500	öfver 1,700
församlingarne	p 3 er1 _ CD ®	. 3 03 po ^ O O5 B	03 ^ 3 M. 3 3.	4;	t. 0. m. 1,100 kr.	t. o. m.	t. o. m.	t. o. m.	t, o. m.
		cn	CO CD 5? C? CD CD W p a	S° B	P P-	1,300 kr.	1,500 kr.	1,700 kr.	2,000 kr.
	Transp.	12,760	—	—	—	—		—	—	1,400		1,530	j_	9,830
Hvad	1,880 1,880 1,800										1,880 1,880 1,800
D:r>
ölmehärad .		—	—	—	—	—	—	—	_	—	_	_
Brunskog ... .		1,180	—	—		—	—	1,180	—	—	—	—
TLn		1.160 1,820 1,820 1,860 2,000 1,600 1,980 1,200 2,000 2,000 1,500 2,000 1,900 1,790						1,160
Arvika											1,820 1,820
D:o
Gunnarskog								1,360
Blomskog.....											2,000
Kila*										1,600
Stafsnäs											1,980
D:o						1,200
Nor											2,000 2,000
D:o
D:o								1,500
By .. ..											2,000 1,900 1,790
B:n
Millesvik ...		—	—	—	—		—		—	_	_	—	_
B ro		1,490 1,600 1,490								1,490
Stenebv.....									1,600
Hesselskog .		—	—	—	—		—	—	1,490	—		—
D:o		1,020 970				1020 970
D:o		_	_	—		_		_	_	_		_
Bolstarl		1,600 1,640 1,600										1,600 1,640 1,600
Hönsa!,pr
D:o		—	—	—	—	—	_	—	—	_		—
T):o		1,510 1,500 1,490										1,510
Ed								1,500
D:o .........		100	—	—	—	—	—	—		1,590	—
D:o ...........		1.480	200	—		—		—	—	—		1,680	—	—
	Transp.	61,020\|	300]	-1	—11990	-1	3,540;	-1	8,740	-1	14,350\|	-i	32,700\|	—

Namn å församlingarne	Beräknad lön enligt 1874 års tabell	Lönefyllnad från prest- löneregleringsfonden enl. statskontorets liggare i febr. 1893	som utgår från länsstyrelserna	Annan lönefyllnad	Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till
t. o. m. 1,100 kr.	öfver 1,100 t. o. m. 1,300 kr.	öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	öfver 1,500 t. o. m. 1,700 kr.	öfver 1,700 t. o. m. 2,000 kr.
Transp.	61,020	300	—		1990		3,540	—	8,740		14,350	—	32,700
Ferglanda................	1,820	—	—		—	—	—	—	—		—	—	1,820
Rotända.....................	1,150	—	—	—	—	—	1,150	—	—	—	—	—	—
Summa	68,990	300	—	—	1990	—	4,690	—	8,740	—	14,350	—	34,520
Hernösands stift.
Hernösand ..............	2,000										—		2,000
Säbrå........................	1,400	—	—	—	—	—	—		1,400		-—		—
Stigsjö ....................	1,470	—	—		—		—		1,470	—	—		—
Nordin grå.................	1,700	—	—		—	—	—		—		1,700	—	—
Nora och Skog........	1,300	100	—		—	—	—		1,400	—	—		—
Gudmundrå...............	1,500	300	—	—	—	—	—		—		—		1,800
D:o ...............	1,000	400	—	—	—		—		1,400		—		—
Thorsåker..................	1,200	—	—	—	—		1,200		—	—	—		—
Sollefteå..................	1,500	—	—		—		—	—	1,500		—		—
D:o * .....................	1,500	—	—	—	—		—		1,500	—	—		—
Långsele ..................	1,100	250	—	—	—	—	—		1,350	—	—		—
Boteå ........................	2,000	—	—		—		—	—	—		—		2,000
D:o ........................	1,700	—	—		—	—	—		—		1,700		—
Ramsele *..................	1,580	—	—-		—	—	—		—	—	1,580	—	—
Bodum ....................	1,450	—	—		—	—	—	—	1,450	—	—		—
D:o* ...................	1,520	—	—		—	—	—	—	—		1,520		—
Nätra........................	1,450	—	—	—	—	—	—	—	1,450	—	—	—	—
Anund sjö .................	1,500	—	—	—	—	—	—	—	1,500		—		—	—
Själevad...................	1,700	—	—		—		—	—	—	—	1,700	—	—
Arnäs........................	1,590	—									1,590		—
Gideå ......................	1,100	—	—	—	1100	—	—	—	—		—		—
Grundsunda ............	1,000	750	—	- -	—	—	—	—	—		—		1,750	—
Säfvar........................	810	—	—	—	810	—	—	—	—	—	—	—	—
Degerfors..................	950	250	—	—	—	—	1,200	—	—	—	—	—	—
Transp.	34,020\| 2,050	—	-1	1910	O o Cvf 1	-t	14,420	-	9,790	-1	7,550	—

Namn

församlingarne

00 P»
V?

rf* ö

p° p.

CD ^

er o er? t?
r* g. » p°

O O*»

~ 2 3 T3
ce ® p, ^

to a B

3 B

fc>

CD po
fr* »-«

Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till

t. o. m.
1,100 kr.

öfver 1,100
t. o. m.
1,300 kr.

öfver 1,300
t. o. m.
1,600 kr.

öfver 1,600
t. o. m.
1,700 kr.

öfver 1,700
t. o. m.
2,000 kr.

Transp

Nysätra..................

Byske......................

Piteå ......................

D:o .......................

l):o ......................

Arvidsjaur................

Neder-Kalix..............

Öfver-Luleå............

Öfver-Kalix..............

Jockmock.................

Öfver-Torneå ..........

Neder-Torneå...........

Paj al a.......................

Lycksele....................

Stensele...................

Ljustorp..................

D:o ....................

Skön .......................

D:o ......................

Indal ......................

D:o .......................

Luna ......................

Njurunda .................

Ström......................

Rödön.......................

Föllinge....................

D:o ....................

Refsund....................

I):o ....................

Transp

34,020

1,350

1,150

1,890

1,810

1,960

1,450

2,000

1,600

1,500

1,700

1,840

1,300

1,320

1,220

1,380

1,500

1,430

1,400

1,870

1,530

1,500

2,000

1,700

1,500

1,600

2,050

200

1910

2,400

1,150

1,300

1,220

14,420

1,350

1,450

1,500

1,320

1,500

1,430

1,400

1,500

9,790

1,600

1,700

1,580
1,580

1,530

1,700

1,600

7,550

1,890

1,810

1,960

2,000

1,840

1,870

2,000

81,890| 2,450|

1910]—| 6,070|—128,870|—122,680|—124,810|-

Namn

församlingarne

— _ o*- <

15 2 3 I

er? s, S <

5 * s«

<-t CD

CD jo CT3

£ ©

M,® 2.p,

CD P

O- o tf) z?

P ce Ko

„o 5* =

®3 g."S
s» g s

» {8- 3

Lönen tillsammans med lönefyllnad uppgår till

t. o. m.
1,100 kr.

öfver 1,100
t. o. m.
1,300 kr.

öfver 1,300
t. o. m.
1,500 kr.

öfver 1,500
t. o. m.
1,700 kr.

öfver 1,700
t. o. m.
2,000 kr.

Transp.
Brunflo medöstersund

Näs.......

Sunne....

Ragunda
D:o *
Stugun .

Berg......

D:o* ....
Sveg ....
Hede ....
D:o ....
Oviken .
Undersåker
D:o

Alsen * .....

Summa

Yisby stift.

Visby .....

Sanda ......

östergarn

Fardhem

Summa

81,890

2,000

1,400

1,930

1,500

1,450

1,000

1,200

1,230

1,000

680

1,500

1,150

2,450

300

400

250

500

100

500

102,130

500

1,200

1,000

950

4,750

100

150

200

155

1910

6,070

1,200

1,250

1,180

28,870

1,500

1,450

1,400

1,480

1,500

22,680

1,700

1,600

1,650

24,810

2,000

1,930

1910

500

3,650

450| 31l|20

500

10,900

1,300

37,700

1,305

1,300|-

2,611

27,630

20|

28,740

Skogsafkastning, se särskild förteckning.

	T.	o. m. 1,100 kr.	öfver 1,1001, o. m. 1,300 kr.
Upsala stift....................................................	—		—	28	34,237	84
Linköpings » ....................................................	1	1,000	—	38	46,922	18
Skara » .....................................................	1	1,000	—	17	22,025	70
Strengnäs » ......................................................	1	910	—	8	10,119	13
V esterås » .....................................................	2	1,530	—	4	4,993	45
Vexiö » ...................................................	4	4,100	—	30	38,950	—
Lunds » .....................................................	—		—	—	—	—
Göteborgs > ......................................................	—		—	1	1,300
Kalmar » ....................................................	—-		—	—		—
Karlstads » .....................................................	2	1,990	—	4	4,690	—
Hernösands » ...................................................	2	1,910	—	9	10,900
Visby » .....................................................	1	500	—	—	1,300
Summa	14	12,940	—•	140	175,438	30
Oafsedt skogsmedel, erfordras sålunda för
lönernas uppbringande till 1,500 kr.
ungefär ............................................................	—	8,060	—	—	34,561	70
	14	21,000	—	140	210,000
och för deras höjande till 2,000 kr. unge-
färligen ............................................................	—		—	—

Anmärkningar.

bo. Siffrorna i 2:dra kolumnen äro endast approximativa; (se vilkoren, som angifvas i utdraget
af Kongl. statskontorets liggare.)

2:o. Siffrorna i 3:dje kolumnen afse de under år 1891 utbetalda, vanligen efter markegångspris
beriiknade belopp. Till följd af svårigheten att bedöma, om anslagen inberäknats i den reglerade
lönen eller ej, äro de i samma kolumn förekommande tal möjligen icke fullt exakta.

Öfver 1,300 t. o. m. 1,500 kr.	Öfver 1,5001, o. m. 1,700 kr.	Öfver 1,7001, o. m. 2,000 kr.	Summa
33	47,887	90	15	23,910	—	14	26,010	—	90	132,045	74
39	56,252	80	13	20,766	92	12	23,250	—	103	148,191	90
38	54,385	—	33	52,112	14	23	42,220	—	112	171,742	84
22	31,856	23	10	15,551	07	24	44,718	13	65	103,154	56
9	12,918	98	11	17,311	53	13	24,550		39	61,303	96
46	65,105		10	16,020	—	5	9,195		95	133,370	—
5	7,490	—	3	4,703	71	9	16,762	05	17	28,955	76
20	29,240	—	13	21,140		19	35,570	—	53	87,250	—
14	20,650	—	9	14,571	71	9	17,050	—	32	52,271	71
6	8,740		9	14,350	—	18	34,520	—	39	64,290	—
26	37,700	—	17	27,630		15	28,740	—	69	106,880	—
2	2,611	20				—		—	4	4,411	20
260	374,837	11	143	228,067	08	161	302,585	18	718	1,093,867	67
	15,162	89								57,784	59
260	390,000	—	—		—	—		—	—		—
—		—	—		—	—	—	—	—	342,132	33

3:o. Skogsafkastningens storlek vexlar betydligt. Så t. ex. utgjorde bostiillshafvares andel
af behållen skogsafkastning vid Rätans komininistersboställe under år 1891 kr. 42,484: 57, hvaremot
under år 1890 samma boställes skog icke gaf någon afkastning i penningar.

100

Taft. 6.

Sammandrag öfver komministrar tillfallen kontant afkomst af boställsskogar
enligt Kongl. domänstyrelsens hufvudbok för år 1891.

Pastoratets namn	Socknens namn	Boställets namn	Afkomste belopp Kronor	ns öre	Anmärkningar
Bollnäs	Bollnäs	Upsala stift. Bollnäs komministersboställe.....	2,627	33
Segerstad	Hanebo	Hanebo » .....	15	89
Skedevi	Skedevi	Linköpings stift. Kexelvik komministersboställe .	8	38
Hellestad	Hellestad	Prestköp »	169	33	\| Förekommer t»j i \| öfversigten.
Roglösa	V äfversunda	Y äfversunda »	380	67
Ekeby	Ekeby	Ekeby »	46	19
Mörlunda	Mörlunda	Mörlunda »	109	46
Try serum	Try serum	Ingelsbo »	94	13
Virserum	Järeda	Järeda »	53	48
Högsby	Högsby	Hammarby »	15	56
Undenäs	Undenäs	Skara stift. Undenäs komministersboställe	255	12
Bellefors	Bellefors	Noltorp »	49	90
Bredared	Bredared	Hjelmryd österg. »	195	86
Borås	Torpa	Rya Häkansg. o. Andersg. »	143	14
		Transport	4,164	44

101

Pastoratets namn	Socknens namn	Boställets namn	Afkomstens belopp	Anmärkningar
			Kronor	öre
Bottnaryd Stengårdshult	Angerdsliestra	Transport Angerdshestra komm.-boställe...	1,164 418	44 82
Yaldshult	Hindebo »	12	91
Nyköpings Östra	Svärta	Strengnäs stift. Vreta komministersboställe.......	62	47
Tofteryd	Byarum	Vexiö stift. Boda komministersboställe.........	423	83
Skatelöf	Härlunda	Amundshylte » .........	45	17
Lekaryd	Lekaryd	Härlöf Mellang. » ........	81	41
Agunnaryd	Agunnaryd	Prestnäs » ........	66	71
Elghult	Helleberga	Högslycke » .........	121	90
Lenhofda	Ekeberga	Löfsjö Kronog. » ........	562	11
Furuby	F uruby	Furuby Andersg. »> .........	302	85
Seglo ra	Frisla	Göteborgs stift. Finnbo komministersboställe.....	25	51
Berghein	Haj om	Friared Mårtensg. » ......	38	72
Ekshärad	Sunnemo	Karlstads stift. Noretorp komministersboställe.	65	28	\| Förekommer ej i \| öfversigten.
Kila	. Tveta	Mossvik »	25	28
Ragunda	Håsjö	Hernösands stift. Håsjö komministersboställe.......	1,276	73
Alsen	Mattmar	Mattmar » .........	219	79
Berg	Rätan	Rätansbyn *) » .........	42,484	57
		Transport	50,408	50

*) Af den till presterskap^ i Borgs pastorat utgående del af skogsafkastningen af komministersbostället
Rätansbyn erhåller kyrkoherden hälften, och den andra hälften fördelas mellan de båda kommi -

102

				Åtkomstens
Pastoratets namn	Socknens namn		Boställets namn	belopp	Anmärkningar
				Kronor	öre
			Transport	50,408	50
Sollefteå	Ed	Ed komministerKboställe	376	91
»	Multrå	Multrå	»	922	19
Ramsele	Edsele	Edsele	))	821	24
Bodum	Fjellsjö	Fjellsjö	»	1,255	50
»	Tåsjö	JLasjo	»	587	44
			Summa	54,361	78

nistrarne i förhållande till hvars och ens andel af lönetillgångarne i korn enligt senast faststälda lönereglering.
(Kong!, bref den 14 december 1888.)