Kongl. lifajds Råd. Proposition J\f:o 2i (Proposition 1893:21)

Kongl. lifajds Råd. Proposition J\f:o 2i.

N:o 21.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag om stiftsstyrelse; gifven Stockholms Slott den 10
Februari 1893.

Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen
torda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § Regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om stiftsstyrelse.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. Östergren.

Bih. till liiksd. Prot. 1893. 1 Sand. 1 Afd. 12 Käft.

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Förslag

till

Lag om stiftsstyrelse.

Med upphäfvande af förordningen den 11 Februari 1687 huru med
rättegång uti domkapitlen skall förhållas, 1 och 11 §§ af cirkulärbrefvet
den 21 Augusti 1786, cirkulärbrefven den 7 December 1787 och den 2
November 1791, förordningen den 29 Juli 1812 samt hvad lag och författningar
i öfrigt innehålla stridande mot här nedan meddelade bestämmelser,
förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Inom hvarje stift skall stiftsstyrelsen utöfvas dels af biskop,
dels af ett domkapitel, ''bestående af fem ledamöter, nemligen biskopen
såsom ordförande, domprost, der sådan finnes, såsom vice ordförande,
en af Konungen utnämnd stiftssekreterare samt två af Konungen för
fem år i sänder förordnade ledamöter, dels ock af biskopen med biträde
af stiftssekreteraren såsom föredragande, men med biskopen ensam tillkommande
beslutanderätt.

2 mom. Der domprost icke finnes, förordnar Konungen för fem
år i sänder en af stiftets kyrkoherdar till vice ordförande. Till erhållande
af sådant förordnande har domkapitlet att föreslå tre kyrkoherdar

3 mom. Af Konungen förordnad ledamot åtnjuter ersättning af
allmänna medel.

2 §.

1 mom. De två i 1 § 1 mom. omförmälda ledamotsplatser, hvilka
endast för fem år i sänder besättas, skola innehafvas, den ena af en
till ordinarie tjenst inom stiftet befordrad prestman och den andra af en
lekman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

2 mom. Sökande till stiftssekreterarebefattning skall hafva undergått
examen, som berättigar till inträde i rikets rättegångsverk, och bör
jemväl ega förfarenhet i domare värf.

3 §•

1 mom. Till besättande af hvardera af de två ledamotsplatser, om
hvilka i 2 § 1 mom. sägs, skall domkapitlet upprätta förslag och derå
uppföra tre behörige män.

2 mom. Å förslag till besättande af stiftssekreterare tjenst skall
domkapitlet uppföra tre bland de sökande, der så många anmält sig.
Vid upprättande af sådant förslag skall afseende särskild! fästas å de
sökandes lämplighet att handlägga kyrkliga ärenden; egande domkapitlet
att, med anförande af skälen dertill, lemna sitt förord åt en af de sökande.

4 §•

1 mom. År biskopsembete ledigt, eller har biskopen laga förfall,
utöfvar domkapitlet de åligganden, som enligt 5 § 1 mom. och 7 §
tillkomma biskopen; och eger domkapitlet tillika att, der skyndsamhet
är af nöden, förordna om hållande af förrättning, som i 5 § 3 mom. sägs.

2 mom. I nyss omförmälda fall må ej förslag, hvarom i 1 § 2
mom. och 3 § sägs, upprättas.

5 §•

/ mom. Biskopen utöfvar högsta inseendet öfver de i stiftet tjenstgörande
prcsters embetsförvaltning och lefverne samt öfvervakar vården
i öfrigt af stiftets församlingar.

2 mom. Biskopen tillkommer att till prestembetet inviga af domkapitlet
dertill kallade män; att hålla prestmöte; samt att i den ordning
särskild! är stadgad utnämna kontraktsprostar, hvilka hvar inom sitt
kontrakt hafva att biträda biskopen vid inseendet öfver presterskapet
och församlingsvården.

3 mom. Biskopen tillkommer ock att sjelf eller genom annan i
församling inställa kyrkoherde, förrätta kyrkoinvigning och anställa visitationer
inom stiftet.

Kanyl. Maj ds Nåd. Proposition N:o Hl.

6 §.

Till domkapitels befattning hörer:

att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga prof;

i den mån stiftets behof dertill föranleder, till prestembetet
kalla behörigen vitsordade män, hvilka biskopen förklarat sig villig att
till det embete inviga;

att bevilja tjenstledighet och anvisa tjenstgöring åt prest inom
stiftet ; dock eger, der å tider mellan domkapitlets sammanträden sådan
åtgärd erfordras, biskop, biträdd af stiftssekreterare, att derom gå i författning; att

fullgöra hvad i fråga om biskopsval, tillsättning af presterliga
tjenster och val af ombud vid allmänt kyrkomöte domkapitel lagligen
åligger;

att entlediga från tjenst, som innehafves på grund af domkapitlets
fullmagt eller förordnande;

att åt stiftet tillhörande prest meddela afsked från prestembetet;

att handlägga frågor angående skilnad i trolofning eller äktenskap;

att förvalta de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor
och uppbördsmedel;

att öfva tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande
kyrkors och fromma stiftelsers med flere dylika medel;

att afgöra:

a) besvär öfver frågodagsförrättning och prestval;

b) besvär öfver embetsåtgärd af prest i hvad ej rörer den enskilda
själavården;

c) mål angående sådan af prest begången förbrytelse, hvaröfver,
enligt hvad särskildt är stadgadt, verldslig rätt ej må döma;

d) tvister, huru stor andel af de med presterlig tjenst inom stiftet
förenade löneförmåner den, hvilken njuter afkomst af tjensten, skall
afstå såsom godtgörelse till tjenstförrättande eller biträdande prest;

e) besvär, som enligt särskilda författningar hos domkapitel anföras
öfver kyrkostämmas, kyrkoråds, skolråds eller annan myndighets
beslut;

der gällande lag dertill föranleder, besluta, att prest skall afhålla
sig från embetets utöfning; samt

att till verkställighet befordra laga kraft egande utslag, hvarigenom
prest blifvit dömd till varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 21.

7 §•

Biskop med biträde af stiftssekreterare eger att''behandla och afgöra
de mål och ärenden, Indika närmare bestämmas i den särskilda
instruktion för stiftsstyrelse, som Konungen utfärdar.

8 §•

I Stockholms stad skall finnas ett konsistorium, under hvilket samtliga
församlingarne i staden, med undantag af hof- och garnisonsförsamlingarne,
lyda. Detta konsistorium, hvari erkebiskopen, när han är tillstädes,
förer ordet, består i öfrigt af fem ledamöter, nemligen pastor
primarius, såsom ordinarie ordförande, kyrkoherden i Klara församling,
såsom vice ordförande, en af Konungen utnämnd konsistoriisekreterare
samt två af Konungen för fem år i sänder förordnade ledamöter. Af
dessa två ledamöter skall den ene vara en till ordinarie tjenst i någon
af de under konsistorium lydande församlingar befordrad prestman och
den andre en lekman.

9 §•

1 mom. År erkebiskopsembetet ledigt eller är erkebiskopen icke
i konsistorium tillstädes, må ej förslag upprättas till besättande af de
ledamotsplatser, hvilka för viss tid innehafvas, eller af konsistoriisekreteraretj
ensten.

2 mom. I öfrigt gälle om förslagens upprättande samt om kompetensvilkor
och förord för sökande till konsistoriisekreteraretjenst hvad
i 2 § 2 mom., 3 § samt 4 § 2 mom. i dessa hänseenden är om ledamot
i domkapitel och om stiftssekreterare stadgadt.

10 §.

Hofförsamlingen och garuisonsförsamlingarne i Stockholm lyda under
hofkonsistorium. Om dess sammansättning förordnar Konungen.

11 §•

Domkapitel sammanträder så ofta ärendena det fordra och minst
en gång i månaden.

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

12 §.

Åro vid bedömande af aflagdt prof, upprättande af förslag till eller
besättande af embete eller tjenst eller i mål om förbrytelse af prest ej
samtlige ledamöter i domkapitel tillstädes, må beslut ej fattas, utan så
är att af fyra närvarande tre äro om slutet ense. I öfriga mål och
ärenden vare domkapitel behörigt att fatta beslut, när tre ledamöter äro
tillstädes.

13 §.

Hvad i allmän lag eller författning sägs om jäf mot domare galle
äfven beträffande ledamot i domkapitel.

14 §.

Inträffar på grund af jäf eller förfall eller i anseende till uppkommen
ledighet, att antalet ledamöter i domkapitel ej uppgår till tre,
eller äro såväl biskop som vice ordförande för längre tid än två månader
hindrade att i domkapitlet föra ordet, eller är biskops- eller domprostembete
ledigt, då skall förhållandet anmälas hos Konungen, som, efter
ty behofvet föranleder, förordnar tillfällig vice ordförande eller annan
adjungerad ledamot.

Vid inträffadt förfall för biskop och vice ordförande under tid ej
öfverstigande två månader föres ordet i domkapitlet af den utaf Konungen
förordnade presterlige ledamoten.

Finnes eljest nödigt att i anseende till uppkommen ledighet eller
i stället för ledamot, som är jäfvig eller fått förfall, förordna adjungerad
ledamot, då må domkapitlet meddela behörig person sådant förordnande
för högst två månader, men göre, då fråga är om förordnande för längre
tid, hemställan hos Konungen.

15 §.

Den, som första gången tager säte i domkapitel, aflägge den ed,
som för ordförande eller ledamot i domkapitel är föreskrifven.

16 §.

1 inom. I domkapitel förekommande mål och ärenden skola före -

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 21.

dragas af ordföranden, der lian icke i särskilda fall finner godt att
öfverlemna föredragningen åt stiftssekreteraren.

2 mom. Skall omröstning ske, säge stiftssekreteraren först sin
mening, derefter den, som ytterst sitter, och sedan öfrige ledamöter
hvar efter annan i den ordning, hvari de i domkapitlet sitta.

17 §•

Åtal mot prest för förbrytelse, hvarom domkapitel skall döma,
upptages af det domkapitel, hvarunder han lyder.

Svensk prest, som utom riket i kyrkans tjenst användes, lyder
under domkapitlet i Upsala, der ej annorlunda i fråga om krigsprest är
särskildt stadgadt.

18 §.

Rätt att vid domkapitel mot prest anhängiggöra talan å af honom
begången förbrytelse tillkommer målsegande äfvensom prosten i det
kontrakt, inom hvilket presten är anstäld.

19 §.

1 mom. Nedlägges hos domkapitel anhängiggjord talan, hvarom i
18 § sägs, eller är angifvelse om förbrytelse af prest hos domkapitel
gjord af den, som sjelf ej vill eller eger att å förbrytelsen tala, eller
väckes fråga inom domkapitel om beifrande af sådan förbrytelse; då må
domkapitlet, der så skäligt pröfvas, antingen utan att lita allmän åklagare
till ransaka och döma i målet eller ock hos Konungens Befallningshafvande
begära förordnande för allmän åklagare att, om han dertill
finner skäl, inför domkapitlet föra talan i målet.

2 mom. Har domkapitlet dömt i målet, utan att målsegande,
vederbörande kontraktsprost eller allmän åklagare deri fört talan, och
har uppå förd klagan domkapitlets utslag blifvit af högre rätt ändradt
eller upphäfdt, må domkapitlet, om så pröfvas skäligt, hos justitiekansleren
göra hemställan om förordnande för allmän åklagare att fullfölja
målet hos Konungen.

20 §.

I mål, som det enligt G § tillkommer domkapitel att

/ mom.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

pröfva och afdöma, eger domkapitlet eller, mellan dess sammanträden,
biskopen att, om så nödigt anses, öfver inkomna besvär, klagomål eller
angifvelse infordra vederbörandes förklaring med föreläggande af viss
tid för förklaringens afgifvande vid äfventyr, att underlåtenhet deraf ej
föranleder uppehåll med målets afgörande.

2 mom. Vet man ej hvar den vistas, som skall förklara sig,
varde i allmänna tidningarne tre gånger kungjordt att besvär, klagomål
eller angifvelse inkommit till domkapitlet och att skriftlig förklaring bör
vid det i 1 mom. stadgade äfventyr hos domkapitlet afgifvas inom nittio
dagar efter det kungörelsen tredje gången infördes; dock vare hvad sålunda
blifvit stadgadt ej tillämpligt i mål, som angår af prest begången
förbrytelse.

3 mom. I kungörelse, hvarom i näst föregående mom. sägs, skall
hufvudsakliga innehållet af besvär, klagomål eller angifvelse i korthet
intagas.

21 §.

/ mom. Domkapitel eger att, der så finnes lämpligt, uppdraga åt
vederbörande kontraktsprost att, när fråga är om förbrytelse af prest,
företaga undersökning. Till den undersökning skall presten bevisligen
kallas.

2 mom. Finner domkapitlet målets beskaffenhet kräfva att presten
muntligen höres inför domkapitlet, vare han pligtig att efter kallelse
derstädes infinna sig. Uteblifver han utan laga förfall, lite domkapitlet
Konungens Befallningshafvande till för hans inställande.

Till förhör, hvarom nu är sagdt, varde jemväl motpart kallad.

22 §.

Biskop eller domkapitel eger, om förklarande parts skriftliga svar
dertill föranleder, låta motparten, innan målet afgöres, få förklaringen
med påminnelser bemöta inom förelagd viss tid.

23 §.

I de fall, då domkapitel skall pröfva, huruvida, sedan prest blifvit
af verldslig rätt dömd till straff för förbrytelse, hans presterliga anseende
genom den förbrytelse fläckats eller spilts, må den sakfälde ej till ytterligare
ansvar dömas, innan tillfälle att afgifva förklaring blifvit honom
lemnadt.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 21.

24 §.

Erfordras i mål, som hos domkapitel är anhängiggjordt, vittnesförhör,
eger domkapitlet att sjelft höra vittnen eller ock förordna om
anställande af vittnesförhör vid den allmänna underrätt, der domkapitlet
finner det lämpligen kunna ske.

25 §.

Hvad i lag är stadgadt rörande offentlighet vid allmän underrätt
gälle äfven för domkapitel, när vittnesförhör eller annat muntligt förhör
eger rum.

26 §.

Om vittnesersättning och annan rättegångskostnad må domkapitel

döma.

27 §.

Ej må domkapitel döma om skadestånd eller upprättelse, ej heller
om missfirmelse under rättegången.

Finner domkapitlet missfirmelse hafva skett i eller för någons embete
eller tjenst, ankomme på domkapitlet att derom hos Konungens Befallningshafvande
göra anmälan för förbrytelsens åtalande af allmän åklagare.

28 §.

1 mom. I mål, som angår af prest begången förbrytelse eller genom
besvär dragits under domkapitels pröfning, varde domkapitlets utslag,
der det ej muntligen afkunna^, meddeladt å dag, som genom anslag
sist dagen förut blifvit tillkännagifven; och skall utslaget å den dag,
hvarå det ställes, i utskrift vara att tillgå. Angår målet förbrytelse
af prest, läte domkapitlet ock bevisligen underrätta den tilltalade om
den dag, å hvilken utslaget skall meddelas.

2 mom. Beslut med anledning af invändningar och påståenden,
som på frågodag äro framstälda och påkalla domkapitlets åtgärd före
valdagen, så ock beslut om förslag, utnämning eller kallelse till tjenst
skola kungöras genom anslag samma dag, de fattats. Lag samma vare
om föreläggande af tid för afgifvande af påminnelser vid inkommen förklaring.

Bih. Ull lliksd. Prot. 1893 1 Sami. 1 Afd. 12 lläft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Preposition No 21.

29 §.

1 mom. Vill man söka ändring i domkapitels utslag i mål, som
angår förbrytelse begången af prest, göre det hos hofrätt.

2 mom. Besvär öfver domkapitels utslag i frågor om orätt förvaltning
af eller bristande redovisning för kyrkors och fromma stiftelsers
med flere dylika medel skola, enligt hvad derom särskildt är stadgadt,
i Kammarrätten anföras.

3 mom. I domkapitels beslut i öfriga mål, så ock i beslut fattadt
af biskop, må ändring sökas hos Konungen.

30 §.

Om tid och ordning för fullföljd i hofrätt af mål rörande förbrytelse
af prest gälle hvad i allmänhet för brottmål är stadgadt.

31 §.

1 mom. Besvär, hvilka hos Konungen anföras, skola vid talans
förlust ingifvas inom den för underdåniga besvärs anförande i mål, som
handläggas af förvaltande myndigheter och embetsverk, stadgade tid,
räknad i mål, hvari utslag meddelas efter anslag, från den dag, å
hvilken utslaget är stäldt, i mål och ärenden, deri beslutet kungöres
genom anslag, från anslagsdagen samt i andra mål och ärenden från
den dag beslutet muntligen kungjordes eller, der så ej skett, i annan
ordning delgafs parten.

2 mom. Besvären skola ingifvas till Ecklesiastikdepartementet;
dock att, der klagan föres öfver beslut, som genom anslag kungöres,
till Konungen stälda besvär skola till domkapitlet ingifvas. Domkapitlet
eller biskopen åligger i ty fall att, med föreläggande af viss tid och
äfventyr, om den tid försittes, att sådant icke föranleder uppehåll med
målets afgörande, öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring.
Sedan förklaring inkommit eller den dertill förelagda tid tilländalupit
utan att förklaring blifvit afgifven, har domkapitlet att ofördröj -ligen insända besvärshandlingarne till Ecklesiastikdepartementet och dervid
bifoga eget underdånigt utlåtande.

32 §.

Ändå att besvär anföras mot stiftsstyrelses beslut, som innefattar
anvisande af tjenstgöring, lände beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda
varder förordnadt.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

33 §.

För rättegång i domkapitel galle allmän rättegångsordning, der
icke denna lag annorlunda föreskrifver.

34 §.

Stiftssekreterare är ansvarig för expeditionen vid stiftsstyrelsen;
egande domkapitel i mån af behof antaga derutöfver för expeditionen
erforderligt biträde.

35 §.

Åtal mot stiftssekreterare eller annan ledamot af domkapitel, hvilken
ej är prest, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begår, skall
af hofrätt omedelbart upptagas, der ej målet, efter ty särskildt är stadgadt,
hörer under Kammarrätten.

36 §.

Stockholms stads konsistorium har att hvad angår de under konsistorium
lydande församlingar behandla och afgöra mål och ärenden
af beskaffenhet att enligt denna lag böra handläggas antingen af domkapitel
eller af biskop med biträde af stiftssekreterare. Lag samma vare
för hofkonsistorium i afseende å de församlingar, som lyda under samma
konsistorium.

I öfrigt skall för sagda konsistorier i tillämpliga delar lända till
efterrättelse hvad i denna lag om domkapitel blifvit stadgadt; dock skola
de ej ega att anställa prestexamen eller andra dermed jemförliga prof
eller att kalla någon till prestembetet.

öfvergående stadganden.

1. I fall konsistoriinotarietjenst är eller, innan denna lag träder i
kraft, varder ledig, skola de i lagen gifna föreskrifter angående tillsättning
af stifts- och konsistoriisekreterares befattning vinna tillämpning.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 21.

Der ledighet, som nyss är sagd, vid lagens trädande i kraft icke förefinnes,
eger, uppå framställning af vederbörande domkapitel eller konsistorium,
Konungen att förordna, huru med stifts- eller konsistoriisekreterarebefattning
och dermed förenade göromål skall förhållas, intill dess
konsistoriinotarietjensten varder ledig.

2. Förslag till besättande första gången af de ledamotsbefattningar,
hvilka omförmälas i 1 § 2 mom., 2 § 1 mom. och 8 §, skola upprättas
och till Konungen insändas före den 1 December 1894.

Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1895; dock skola mål
och ärenden, hvilka vid nämnda tid äro hos domkapitel anhängiga, behandlas
efter äldre lag.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet d Stockholms
slott Torsdagen den 10 Mars 1892,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Herr Friherre von Otter,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen Statsrådet Östergren anmälde, att — sedan
komiterade för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen m. m.
den 25 Maj 1891 aflåtit underdånig skrifvelse, hvarmed öfverlemnats i
tryckt exemplar ett af komiterade affattadt betänkande innehållande förslag
till

l:o) lag om stiftsstyrelse;

2:o) instruktion för stiftsstyrelse;

3:o) förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna
läroverk och folkskolelärareseminarier;

4:o) kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag,
hvarigenom verldslig rätt dömt prest till ansvar;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

5:o) lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen; och
6: o) lag angående prestedens utbytande mot ett löfte,
jemte motiv till dessa förslag;

samt Kongl. Maj:t den 14 Augusti 1891 förordnat, att samtliga
domkapitel i riket, Stockholms stads konsistorium och Hofkonsistorium
skulle anbefallas att inkomma med underdåniga utlåtanden öfver samma
förslag;

— de sålunda infordrade utlåtandena numera afgifvits samt hemstälde
tillika i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte förordna, att öfver
komiterades förberörda under l:o), 5:o) och 6:o) upptagna förslag Högsta
Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler,
genom note ur protokollet inhemtas.

Till hvad föredraganden sålunda hemstält täcktes
Hans Maj:t Konungen, uppå tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder lemna bifall.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. May.ts
Högsta Domstol Onsdagen den 23 November 1892.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråd en: Hernmarck,

Ahlgren,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Isberg.

Sedan Högsta Domstolen den 29 sistlidne April, i närvaro af
Justitieråden Hernmarck, Wedberg, Ahlgren, Åbergsson, Herslow, Norberg
och Isberg, förordnat, att handlingarne rörande af komiterade för
utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen m. m. afgifna förslag
till

l:o) lag om stiftsstyrelse;

2:o) lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen; samt
3:o) lag angående prestedens utbytande mot ett löfte,
skulle för närmare granskning emellan bemälde ledamöter cirkulera,
samt under den derefter förflutna tiden Justitierådet Wedberg erhållit
nådigt afsked från justitierådsembetet, så företogs nu åter detta ärende
till slutlig handläggning i närvaro af öfrige förenämnda ledamöter; varande
förslagen detta protokoll bilagda.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 21.

l:o.

Förslag till lag om stiftsstyrelse.

Emot detta förslag framstäldes inom Högsta Domstolen följande
anmärkningar:

2 §•

Då ifrågavarande förslag allenast afsåge den domkapitlen i egenskap
af stiftsstyrelser tillkommande befattning med kyrkliga ärenden, och
vid sådant förhållande frågan om organisationen af domkapitlen här så
mycket hellre syntes böra bedömas utan hänsyn dertill, att enligt ett
särskildt af komiterade afgifvet förslag till administrativ författning jemväl
åtskilliga ärenden rörande de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna
fortfarande skulle af domkapitlen handläggas, som
berörda författningsförlag innehölle särskilda föreskrifter om ändrad
sammansättning i vissa fall af domkapitlen vid behandling af ärenden af
sistnämnda art, kunde såsom mindre följdrigtigt anmärkas, att i förevarande
§ den ena af de två i 1 § 1 mom. omförmälta ledamotsplatser,
hvartill Konungen för fem år i sänder meddelade förordnande, angifvits
skola företrädesvis innehafvas af en • vid universitet, allmänt läroverk
eller folkskolelärareseminarium i stiftsstaden fast anstäld lärare; och då
härtill kom me att, enligt förslagets nuvarande lydelse, hinder ej före
funnes att besätta sagda ledamotsplats med eu lärare, som tillika vore
prest, samt således lätteligen kunde inträffa, att ett domkapitel komme
att, med undantag af stiftssekreteraren, bestå allenast af presterlige ledamöter,
vid hvilket förhållande lekmannaelementet i domkapitlet ej kunde
anses tillräckligt representeradt, hemstälde Justitieråden Hernmarck,
Abergsson, Herslow, Norberg och Isberg, att i fråga om omförmälta
ledamotsplats ingen annan föreskrift borde lemnas beträffande innehafvarens
qvalifikation än att han skulle vara lekman.

Justitierådet Herslow tilläde att, enär hvarken hos stiftssekreteraren
eller hos annan ledamot af domkapitlet, hvilken icke vore prest,
med säkerhet kunde påräknas sådana teologiska insigter, som erfordrades
för deltagande i det enligt förslagets 6 § till domkapitlets befattning
hörande ärende att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga
prof, syntes å lämpligt ställe i förslaget böra stadgas, att i handläggningen
af så beskaffadt ärende annan ledamot af domkapitlet än den,

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

som vore prest eller vid universitet eller allmänt högre läroverk anstäld
lärare i teologi, icke egde taga del; i följd hvaraf, när sådant ärende
skulle inför domkapitlet förekomma, domkapitlet ålåge att i stället för
ledamot, som i detta afseende saknade kompetens, till adjungerad ledamot
särskildt för det ärendet förordna behörig person.

4 §•

Mom. 1.

Justitierådet Herslotv, med hvilken Justitieråden Hernmarck, Alilgren
och A bergsson instämde, yttrade: Förslagets 5 § 2 mom. uppräknar
åtskilliga biskopen tillkommande funktioner, af hvilka en del, nemligen
invigande till prestembete, hållande af prestmöte och utnämnande af
kontraktsprost, skulle åligga biskopen att personligen utföra, då deremot
i afseende å de öfriga, nemligen kyrkoherdes inställande i församling,
förrättande af kyrkoinvigning och anställande af visitation, biskopen kunde
uppdraga utförandet åt annan person. Något giltigt skäl synes mig icke
kunna åberopas, hvarför icke, då biskopsembetet vore ledigt eller biskopen
hade laga förfall, sistnämnda grupp af biskopliga funktioner skulle i så
måtto hänföras under domkapitlets befogenhet, att domkapitlet egde att
åt någon af sina presterlige ledamöter eller åt annan lämplig prest uppdraga
verkställandet af någon hithörande förrättning, som befunnes icke
utan olägenhet kunna uppskjutas. Också tyckas ordalagen i nu ifrågavarande
mom. af 4 §, ehuru icke fullt tydliga, föranleda till den tolkning,
att nyssberörda grupp af funktioner i de angifna fallen skulle höra
under domkapitlets kompetens; men då en motsatt mening onekligen
bäst öfverensstämmer med hvad komiterade yttrat i motiveringen till
4 och 5 §§, hemställer jag, att förevarande stadgande måtte erhålla en
förändrad affattning, hvarigenom tydligare, än nu är förhållandet, sagda
grupp inrymmes under domkapitlets befogenhet.

Justitieråden Norberg och Isberg ansågo att, om, såsom af motiven
syntes framgå, meningen vore att samtliga de åligganden, som omförmältes
i 5 § 2 mom., skulle undantagas från dem, hvilka, då biskopsembete
vore ledigt eller biskopen hade laga förfall, utöfvades af domkapitlet,
till angifvande deraf borde användas ett tydligare uttryck än
det i förslaget upptagna.

Justitierådet Isberg ansåg sig vidare böra fästa uppmärksamheten
derå, att, då förfall för biskop kunde fortfara under längre tid, det torde
befinnas nödigt att i lagen införa bestämmelser rörande frågan, huru i
sådana fall med ofvan om förmälda åligganden skulle förfaras.

Bih. till liiksd. Prot. 1993. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Mom. 2.

Justitieråden Hernmarck, Abergsson och. Her slom anmärkte, att de
föreskrifter, som i detta mom. meddelats i fråga om förordnande af vice
ordförande, adjungerad ledamot eller stiftssekreterare, lämpligen kunde
sammanföras med de uti 14 § i enahanda ämne föreslagna stadganden.

Justitierådet Isberg ansåg, att de i detta mom. upptagna bestämmelser,
derest de öfverhufvud funnes böra bibehållas, lämpligen borde
införas, icke i lagen om stiftsstyrelse, utan i den instruktion, som komme
att för stiftsstyrelsen utfärdas.

6 §•

Justitierådet Isberg yttrade, att då förslaget uppenbarligen afsåge,
att alla besvärsmål, hvilka enligt nu gällande författningar tillhörde domkapitlens
upptagande, fortfarande skulle af domkapitlen handläggas, men
den uppräkning af dylika mål, som förekomme i förevarande §, icke
vore fullständig, i det åtminstone ett slag af besvärsmål, nemligen de i
lagen angående döfstummeundervisningen i riket den 31 Maj 1889 omförmälta,
icke deri omnämndes, Justitierådet hemstälde, att mom. f) måtte
erhålla en sådan redaktion, att detsamma komme att omfatta jemväl alla
i §:n ej särskild! uppräknade besvärsmål, hvilka genom redan utfärdade
författningar vore till domkapitlen hänvisade.

Justitieråden Hernmarck, Ahlgren, Abergsson, IIer slom och Norberg
ansågo jemväl sådan ändring af mom. f) böra ega rum, att det blefve
tillämpligt å öfriga besvärsmål, hvilka enligt särskilda författningar tillhöra
domkapitels pröfning.

i §•

Justitieråden Hernmarck och Isberg hemstälde, att åt förevarande
§ gäfves en affattning, som tydligen utmärkte, att samtliga de mål
och ärenden, hvilka vore af beskaffenhet att skola af stiftsstyrelse upptagas,
men ej i 5 eller 6 § angifvits såsom tillhörande biskops eller
domkapitels handläggning, skulle af biskop med biträde af stiftssekreteraren
såsom föredragande handläggas och afgöras.

8 §•

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Herslow, Norberg och Isberg
erinrade, med åberopande af hvad under 2 § anförts, att, då Stockholms

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21.

stads konsistorium icke egde taga befattning med ärenden rörande de
allmänna läroverken, i fråga om berörda konsistorium änmi mindre än
beträffande domkapitlen förefunnes anledning till föreskriften, att en
lärare skulle företrädesvis ihågkommas vid besättande af den ena af de
ledamotsplatser, hvartill Konungen för fem år i sänder meddelade förordnande.

Justitierådet Hernmarck yttrade vidare: I sammanhang med frågan
om förändrad organisation af Stockholms stads konsistorium synas mig
giltiga skäl tala för återupptagande af ett tillförene framlagdt förslag till
stadganden angående tillsättning af pastor primarius i Stockholm, hvilken
är konsistoriets ordinarie ordförande. Hittills har denna befattning varit
förenad med kyrkoherdeembetet i Storkyrkoförsamlingen, och grundar
sig detta förhållande på förordningen angående rättegång i domkapitlen
den 11 Februari 1687, hvarest i § 1 föreskrifves, att kyrkoherden i
»Stora kyrkan» är »ordinarius preses» i konsistorium. Uti detta ämne
afläts nådig proposition till 1883 års Riksdag. Enligt Kongl. Maj:ts
förslag, hvilket dock icke tillvann sig Riksdagens bifall, skulle nyssnämnda
stadgande upphäfvas samt med tillsättningen af pastor primariioch
ordförandebefattningen i konsistorium förfaras sålunda, att vid inträffande
ledighet i embetet val till detsamma skulle inför konsistorium
ske af de vid Stockholms territoriella församlingar samt vid de tyska
och finska församlingarna anstälde kyrkoherdar och komministrar. Valbar
till embetet vore en hvar af nämnde kyrkoherdar, och de tre af dem,
som erhållit de flesta rösterna, skulle af konsistorium uppföras på förslag.
Sedan erkebiskopens yttrande öfver detsamma inhemtats, utnämnde
Konungen en af de tre föreslagne.

Till stöd för detta lagförslag anfördes hufvudsakligen: stadgandet
att pastor i Storkyrkan skulle vara ordförande i konsistorium förskrefve
sig från en tid, då denna församling ännu, i förhållande till öfriga församlingar
i Stockholm, var att betrakta såsom en hufvudförsamling.
Denna framstående ställning hade Storkyrkan för länge sedan upphört
att intaga. Församlingen utmärkte sig nu hvarken genom sin folkmängd
eller i något annat hänseende framför de öfriga. Följaktligen
saknades numera den grund, hvarpå stadgandet från början hvilat.
Visserligen kunde det icke med fog påstås, att det inflytande på tillsättningen
af pastor primarius, som det oaktadt fortfarande tillkomme
Storkyrkoförsamlingen, hittills blifvit missbrukadt, utan måste det fastmer
medgifvas, att de af församlingen upprättade förslag i allmänhet
varit sådana, att Kongl. Maj:t ej behöft stanna i förlägenhet att inom
dem finna män, egnade att med heder bekläda en chefsplats bland hufvud -

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

stadens presterskap och ordförandebefattningen i dess konsistorium. Men
å andra sidan hade det ock blifvit erkändt, att sjelfva föreskrifterna angående
val af kyrkoherde i Storkyrkan icke inneburo några garantier
för att de föreslagna egde de för nämnda ändamål erforderliga egenskaper.
Det vore ganska tänkbart, att de prestmän, som församlingen
med skäl kunde anse lämplige att utöfva kyrkoherdekallet, dock saknade
de egenskaper, hvilka fordrades hos den, som skall presidera i ett konsistorium.
Såväl stadens konsistorium som ock flertalet af der anstälde
prester hade derföre ock förordat en förändring i det bestående i den
rigtning, att Kongl. Maj:t efter presterskapets hörande bland Stockholms
kyrkoherdar utsåge pastor primarius. Och den form, under hvilken
presterskapet skulle gifva sin mening tillkänna, borde blifva i det hufvudsakliga
lika med den, som iakttages vid biskopsval, så att presterskapet
upprättade förslag, inom hvilket Konungen utnämnde.

Enligt ingressen till det nu föreliggande förslaget skulle ofvan
åberopade förordning af den 11 Februari 1687 i dess helhet upphäfvas.
Derigenom komme den enda nu gällande positiva föreskriften om hvilken
prestman skall bekläda befattningen såsom ordinarie preses i konsistorium
att bortfalla, och synes det derföre hafva varit erforderligt att i
stället rörande detta ämne införa nya bestämmelser i förslagets text.
Sådana finnas likväl icke derstädes; men af motiven till förslaget kan
slutas till, att komiterade ansett, det någon rubbning i nu gällande ordning
icke skulle ega rum, utan kyrkoherdens i Storkyrkoförsamlingen
sjelfskrifvenhet att tillika vara ordförande i konsistorium fortfara. Denna
anordning lemnar dock efter min uppfattning rum för väsentliga anmärkningar,
och åberopas i detta hänseende de skäl, hvilka, på sätt
ofvan förmärs, blifvit till stöd för Kongl. Maj:ts proposition anförda.
För antagande af en lagstiftning i den af Kong]. Magt föreslagna syftning
talar jemväl den omständigheten att derigenom skulle undanrödjas
det nu rådande missförhållandet, att hufvudstadens presterskap, i olikhet
mot hvad förhållandet är med presterskapet i öfriga delar af riket, är
uteslutet från allt inflytande på tillsättningen af ordförandebefattningen
i det konsistorium, hvarunder det lyder. På grund häraf hemställer jag,
att i förevarande § eller på annat lämpligt ställe måtte införas sådana
bestämmelser rörande tillsättningen af pastor primarius i Stockholm,
som öfverensstämma med förenämnda nådiga proposition.

Justitierådet Her slom tilläde: I sammanhang med den föreslagna
nya sammansättningen af Stockholms stads konsistorium kan jag icke
underlåta att anmärka, hurusom komitén synes hafva förbisett det för
denna stad i ecklesiastikt hänseende egendomliga förhållande, att, under

Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 21.

det att å öfriga orter inom riket presterskapet i hvarje stift kontraktsvis
deltager i valet af stiftets styresman biskopen, kufvudstadens kyrkoherdar,
enär de icke tillhöra något visst kontrakt, endast såsom ledamöter
i stadens konsistorium utöfva rösträtt vid val af sitt öfverhufvud,
. erkestiftets biskop, erkebiskopen. I Stockholms stads konsistorium eg a
för närvarande kyrkoherdarne i stadens samtliga 8 territoriella församlingar,
tillika med tyska och finska församlingarnes pastorer, säte och
stämma; men enligt ifrågavarande förslag skulle utom Storkyrkoförsamlingens
kyrkoherde, hvilken i sin nuvarande egenskap af pastor primarius
fortfarande såsom hittills tillkomme ordförandeskapet i konsistorium när
icke erkebiskopen vore närvarande, endast kyrkoherden i Klara vara
sjelfskrifven ledamot och bland stadens öfrige kyrkoherdar blott en
kunna till medlem i konsistorium förordnas. Följden af denna förändring
blefve således den, att största delen af hufvudstadens kyrkoherdar, i
motsats till hvad som eger rum å öfriga orter i riket, skulle sakna tillfälle
att deltaga i valet af sitt öfverhufvud, hvilket förefaller så mycket
oegentligare och obilligare, som dessa kyrkoherdar jemväl äro uteslutne
från allt inflytande på valet till erkebiskopens ställföreträdare i konsistorium,
pastor primarius. Antagandet af den föreslagna nya organisationen
torde derföre påkalla en särskild anordning, hvarigenom Stockholms
stad i så måtto likställes med de inom erkestiftet befintliga prosterier
eller kontrakt, att denna stads presterskap förklaras utgöra ett särskilt
valkollegium för afgifvande af röster till erkebiskop.

9 §•

Beträffande 1 mom. samt den i 2 mom. förekommande hänvisning
till motsvarande bestämmelser i 4 § 2 mom. framstälde Justitierådet
Isberg enahanda anmärkning, som vid sistnämnda § och mom. blifvit
af honom gjord.

12 §•

Då bestämmelsen i första punkten af denna § syntes kunna lemna
rum för den misstydning, att domkapitel icke i något fall skulle ega
besluta, der ej minst tre ledamöter vore om slutet ense, ansåg Justitierådet
Isberg samma bestämmelse böra förtydligas.o

Häruti instämde Justitieråden Hernniarck, A bergsson, Her slom och
Norberg.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.

14 §.

Justitieråden Hernmarck, Abergsson, Hårslön:, Norberg och Isberg
anmärkte, att, då enligt 12 § domkapitel under vissa förutsättningar
knnde fatta beslut, när tre ledamöter vore tillstädes, men under andra
förutsättningar allenast i händelse fyra eller ock samtliga ledamöter infunnit
sig, uttrycket »domfört,» i första stycket åt denna § syntes sväfvande
och till äfventyrs kunde föranleda olika tolkningar af stadgandet i
samma stycke.

I afseende å sista stycket af denna § anmärkte Justitierådet Isberg
att vid jemförelse mellan stadgandet i första punkten af 12 § och ordalagen
i sista stycket af 14 § tvifvelsmål syntes kunna uppstå, huruvida
den i nämnda stycke domkapitlet medgifna adjunktionsrätt kunde utöfvas
af allenast tre ledamöter, äfven om dessa vore af olika meningar
i frågan, eller om för utöfvande af denna rätt erfordrades att alla tre
vore sins emellan enige.

Häruti instämde Justitierådet Norbtrg, med hemställan tillika huruvida
ej af nämnda skäl orden i 3 punkten »der minst tre ledamöter äro
tillstädes» borde uteslutas.

Justitierådet Herslou;, med hvilken Justitieråden Hernmarck, Ahlgren
och Abergsson förenade sig, erinrade, att i 12 § redan blifvit, föreskrifvet,
att domkapitel ej egde fatta beslut så framt icke minst tre ledamöter vore
tillstädes; hvadan och då det icke syntes vara meningen, att den i samma
§ jemväl stadgade regel, att tre ledamöter icke utgjorde domfört antal
med mindre de vore ense om slutet, skulle sakna tillämplighet i fråga
om sådant förordnande, som i förevarande stycke afsåges, Justitieråden
hemstälde, att de der förekommande orden »der minst tre ledamöter äro
tillstädes», såsom öfverflödiga och möjligen missledande, måtte utgå.

16 § 2 mom.

Justitierådet Harslow anmärkte att, om, såsom komiterade föreslagit,
stiftssekreteraren skulle deltaga jemväl i bedömandet af de vid prestexamen
eller eljest inför domkapitlet aflagda prof, en något förändrad
ordning vid omröstning i detta särskilda fall syntes nödig.

17 §■

Justitierådet Herslow yttrade: Här synes förutsättas, att hvarje
prest lyder allenast under ett domkapitel; men, så vidt jag kan förstå,

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

måste med de bestämmelser, som för närvarande gälla, en tjenstgörande
hofpredikant, hvilken tillika innehar presterlig tjenst vid annan församling,
än hofförsamlingen eller garnisonsförsamlingarne i Stockholm, lyda
såväl under domkapitlet i det stift, der han förvaltar sistnämnda tjenst,
som ock i åtskilliga hänseenden under hofkonsistorium. Emellertid saknas
tydlig föreskrift, huru i sådant fall den kollision, som emellan dessa
olika fora kan uppkomma, skall lösas.

19 §.

Under åberopande af det utaf utsedde komiterade den 2 Oktober
1873 afgifna förslag till kyrkolag, kap. 26 § 38, jemte dertill hörande
motiver, hemstälde Justitierådet Isberg, att den domkapitlet i förevarande
§ af nu föreliggande förslag tillagda befogenhet att ransaka och döma i
mål angående förbrytelse af prest utan att lita allmän åklagare till måtte
inskränkas till endast sådana fall, der förbrytelsen blifvit utan förbehåll
erkänd och fråga således icke förekomme om samlande eller framläggande
af bevis för förbrytelsens verklighet. Vunne denna hemställan
bifall, syntes 2 mom. af §:n kunna utgå.

20 §.

Enligt 6 § i lagen om straff för embetsbref af prest m. m. den
8 Mars 1889 kunde prest, som utan lof eller tillkännagifvet förfall afhållit
sig från tjenstgöring och ej kunnat med kallelse anträffas eller
inställas, dömas till afsättning, der han ej infunne sig inom tre månader,
sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått; men beträffande öfriga förbrytelser
af prest hade hittills varit gällande samma princip, som i allmänhet
vore bestämmande för den svenska straffprocessrätten, eller att
ingen kunde dömas till ansvar för brott utan att hafva blifvit öfver anklagelsen
hörd. Då någon giltig grund till förändring härutinnan i afseende
å embetsförbrytelse af prest ej syntes föreligga, hemstälde Justitierådet
Isberg, att 2 mom. af förevarande § måtte erhålla en sådan redaktion,
att detsamma ej blefve tillämpligt åcberörda fall.

Justitieråden Hernmarck, Ahlgren, Abergsson och Herslow instämde
med Justitierådet Isberg.

23 §.

Då pröfning, huruvida genom förbrytelse, för hvilken prest blifvit
af verldslig rätt dömd till straff, hans presterliga anseende fläckats eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

spilts, icke syntes böra i något fall eg a rum, innan presten lemnats tillfälle
att inför domkapitlet yttra hvad han särskildt med hänsyn härtill
kunde hafva att andraga, men de i förevarande § använda ordalag syntes
lemna ruin för en annan tolkning, hemstälde Justitieråden Hermnarck,
Ahlgren, Abergsson och Isberg, att §:n måtte i ofvan angifna syfte
omredigeras.

28 §.

Då det ej kunde anses lämpligt att i lagen inrymma föreskrifter
af den beskaffenhet, som de i denna § afsedda, hemstälde Justitieråden
Abergsson, Herslow, Norberg och Isberg, att §:n måtte utgå ur förslaget
och nästföljande §§ underkastas den omredaktion, som häraf
kunde föranledas.

29 och 31 §§.

Justitierådet Abergsson yttrade: Enligt nu gällande lag eger part,
i mål rörande prests förbrytelse, öfver domkapitlets utslag hos hofrätt
anföra besvär inom viss tid efter det den klagande parten bevisligen erhållit
del af utslaget, för hvilket ändamål det åligger domkapitlet att,
när parterne äro frånvarande och således utslaget icke för dem muntligen
afkunnas, genast afsända utslaget till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för att parterne tillställas. Deremot skulle, enligt det föreliggande
lagförslaget, domkapitlets utslag, jemväl i mål af nyssnämnda beskaffenhet,
då det ej i parternes närvaro muntligen afkunnas, varda meddeladt
å dag, som genom anslag sist dagen förut blifvit tillkännagifven.
Detta nya sätt för kungörande af domkapitlets utslag öfverensstämmer
icke med den ordning, som gäller för de allmänna underdomstolarne,
hvilkas utslag afkunnas antingen i parternes närvaro genast eller å rättegångsdag,
som för parterne eller deras ombud under målets handläggning
på förhand tillkännagifves. Det synes mig vara att befara, att i
de brottmål, som af domkapitel i första instans afdömas och der det ofta
gäller frågan om så svårt ansvar för prest som afsättning från embetet,
part kan komma, i saknad af ett ändamålsenligt sätt för utslagets meddelande
och deraf vållad okunnighet, om domen, försitta tiden för dess
öfver klagande i hofrätten. Anslag på domkapitlets dörr eller tafla dagen
innan utslaget utgifves synes mig icke, då det är fråga om första instansens
dom i brottmål af så allvarlig beskaffenhet, vara ett ändamålsenligt
sätt att underrätta vederbörande parter om att dom fallit. Såvida

. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

parterne icke skola äfventyra förlust af vidare talan i saken, skulle de
nödgas, allt från den dag målet anhänggiggöres, i stiftsstaden hålla ombud,
som snart sagdt dagligen under den ofta rätt långa tid, målet vore
beroende på pröfning, med vaksamhet följde alla domkapitlets anslag.
Efter min åsigt böra antingen parterne, åtminstone i mål af nu omförmälda
beskaffenhet, bevisligen inkallas till afhörande af munligt eller
mottagande af skriftligt utslag eller, då förhör inför domkapitlet eger
rum, dervid underrättas om dagen för utslagets meddelande eller ock
utslaget, såsom hittills, genom Kongl. Majrts Befallningshafvandes försorg
delgifvas parterne, med rätt för desse att beräkna besvärstiden från
delgifvandet. Det sistnämnda sättet synes mig ega företrädet, i synnerhet
om det ställes i förening med åliggande för Kongl. Maj :ts Befallningshafvande
att till domkapitlet insända bevis om tiden för utslagets delgifvande
samt skyldighet för klaganden att till domkapitlet ingifva sina
till den öfverordnade myndigheten stälda besvär, hvarefter domkapitlet
skulle hafva att vid besvärens insändande bifoga delgifningsbevisen.
Härigenom vunnes äfven den fördelen att domkapitlet erhölle kännedom
om utslagets Överklagande, såsom åsyftadt var med den invecklade
proceduren enligt förordningen den 29 Juli 1812.

2:o.

Förslag till lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § Kyrkolagen,
och

3:o.

Förslag till lag angående prestedens utbytande mot ett löfte.

Högsta Domstolen lemnade dessa förslag utan anmärkning.

Ex protocollo
Carl Boheman.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 1 Samt. 1 Afd. 12 Höft.

Kongl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 21.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott Fredagen den 10 Februari 1893,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm.

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Justitieråden: Herslow,

Claéson.

Efter gemensam beredning med Chefen för Ecklesiastikdepartementet
anmälde Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet östergren:

att sedan komitén för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen
m. m. den 25 Maj 1891 öfverlemnat ett af komitén affattadt betänkande,
innehållande, bland annat, förslag till lag om stiftsstyrelse,
samt Kongl. Maj:t, efter det samtliga domkapitel i riket, Stockholms
stads konsistorium och Hofkonsistorium inkommit med infordrade underdåniga
yttranden öfver förslaget, genom remiss den 10 Mars 1892 anbefalt
Högsta Domstolen att öfver samma förslag afgifva utlåtande,
detta utlåtande numera afgifvits.

Härefter redogjorde Departementschefen för ej mindre det af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21. 27

komitén afgifna förslaget än äfven de infordrade utlåtandena samt
yttrade tillika:

»Såsom af den föregående redogörelsen framgår hafva de fleste
domkapitlen (Linköpings, Skara, Vesterås, Vexiö, Kalmar, Hernösands
och Visby domkapitel samt Hofkonsistorium) gillat de grunder, hvarpå
förslaget hvilar. Anmärkningar i principielt hänseende saknas dock
ej. Så har af några domkapitel (Upsala, Strengnäs, Karlstads och
Lunds) erinrats att stiftssekreteraren icke syntes böra inrymmas plats
såsom ledamot i domkapitlet. Såsom hufvudsakligt skäl härför har
visserligen i allmänhet anförts allenast olämpligheten deri, att en ledamot
i kapitlet tillika skulle vara kassaförvaltare och protokollsförare;
men ett domkapitel (Upsala) har dock uttryckligen grundat sin anmärkning
derå, att stiftssekreterarens upptagande i kapitlet skulle förrycka
stiftsstyrelsens hittills förvarade grundställning till men för dess
väsentliga karakter, och ett annat domkapitel (Lunds) har ansett, att
domkapitlen, såsom varande kyrkliga myndigheter, skulle bäst tillgodoses,
om ledamotplatserna besuttes uteslutande af prester eller lärare i
teologi. Å andra sidan har deremot inom ett par domkapitel (Göteborgs
domkapitel och Stockholms stads konsistorium) framhållits att
lekmannaintresset ej blifvit genom den föreslagna organisationen behörigen
uppmärksammadt. Den af komitén föreslagna anordningen, att
de ledamotsbefattningar, som ej vore fästa vid visst innehafvande embete,
skulle tillsättas af Konungen, har ej heller rönt odeladt bifall,
utan hafva två domkapitel (Göteborgs domkapitel och Stockholms stads
konsistorium) förordat tillämpning, dock med vissa inskränkningar, af
den redan i 1846 års kyrkolagsförslag omfattade valprincipen. Äfven
mot den föreslagna öfverflyttningen af en del af stiftsgöromålen från
domkapitlet till biskopen med biträde af stiftssekreteraren såsom föredragande
har anmärkning skett. Tvenne domkapitel (Lunds domkapitel
och Stockholms stads konsistorium) hafva nemligen ansett, att de ärenden,
som vore af beskaffenhet att kunna dragas ifrån domkapitlets
handläggning, borde öfverlemnas till biskopen att af honom ensam
behandlas.

Beträffande nu först frågan, i hvilken mån lekmannaintresset bör
i domkapitlet representeras, synes mig denna fråga hafva i komiténs
förslag fått en så tillfredsställande lösning, som de nuvarande förhållandena
må anses medgifva; dock att jag, på de inom Högsta Domstolen
härutinnan anförda skäl, håller före, att i fråga om den ena af
de i 1 § 1 mom. af förslaget omförmälta ledamotsplatser, hvartill
Konungen för fem år i sänder skulle meddela förordnande, ingen an -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

nan föreskrift bör lemnas beträffande innehafvarens qvalifikation, än
att han skall vara lekman. Hvad särskildt angår stiftssekreterarens
uteslutande ur domkapitlet torde detta ej böra ifrågakomma redan af
det skäl, att domkapitlet i vissa mål fungerar såsom domstol samt äfven
beträffande en stor del af de ärenden, som i öfrigt bos detsamma förekomma,
har ett omedelbart behof af juridisk bildning och erfarenhet.

Vidkommande anmärkningen derom, att vid tillsättandet af vissa
platser inom domkapitlet valprincipen borde i en eller annan form få
göra sig gällande, torde hvad mot sagda princip blifvit, särskildt i
motiven till 1873 års kyrkolagsförslag, anfördt (s. 48 i 1891 års betänkande)
fortfarande, så vidt angår presterlig ledamot i domkapitlet,
böra tillerkännas full giltighet; och äfven i fråga om tillsättande af
den plats, som förbehållits lekman, anser jag mig sakna anledning att
härutinnan föreslå någon ändring i komiterades förslag.

Ej heller lärer hvad som anförts mot den föreslagna öfverflyttningen
af vissa göromål från domkapitlet till biskopen med biträde af
stiftssekreteraren såsom föredragande böra föranleda någon ändring i
förslaget. De skäl, som komitén åberopat för den föreslagna anordningen
(s. 55), synas mig svårligen kunna underkännas; liksom ock
den uppdragna gränsen mellan de göromål, som skulle åligga domkapitlet,
och dem, hvilka borde af biskopen med biträde af stiftssekreteraren
upptagas och afgöras, enligt min åsigt är af komitén väl
motiverad (s. 56).

Inom Högsta Domstolen har en ledamot erinrat om lämpligheten
af ändring i föreskrifterna rörande tillsättningen af pastor primarius i
Stockholm; och en annan ledamot har fäst uppmärksamheten å behofvet
af ändrade bestämmelser angående presterskapets i nämnda stad deltagande
i val af erkebiskop. Om än de sålunda afsedda ändringarne
i och för sig ej kunna anses otidsenliga eller eljest otjenliga, synas
de dock beröra ämnen, som icke stå i sådant sammanhang med förevarande
lagförslag, att de lämpligen böra dermed sammanbindas.

De anmärkningar, som i öfrigt inom Högsta Domstolen framstälts,
torde i allmänhet vara af beskaffenhet att böra föranleda de dermed
åsyftade jemkningar i förslaget; och i anledning af hvad vid 12 och
14 §§ hemstälts lära bestämmelserna om domkapitlets beslutförhet kunna
modifieras till öfverensstämmelse med hvad i 1873 års kyrkolagsförslag,
kap. 26 § 8, förordats och vid samma förslags granskning af Högsta
Domstolen lemnats utan anmärkning.

I de af mig nu angifna hänseenden har jag inom Departementet
låtit det af komitén upprättade förslaget undergå omarbetning, dervid

Kongl. Maj:ts Nåd. Iroposition N:o 21.

jemväl vissa ändringar i redaktionen vidtagits, för hvilka dock någon
särskild motivering icke torde erfordras.»

Härefter anförde Statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet: »I

det yttrande, Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet
nu afgifvit, får jag för min del i allo instämma. Vid pröfningen af
det utaf honom framstälda förslaget bör emellertid, utom de synpunkter,
som af honom angifvits, särskildt uppmärksammas frågan om de
kostnader, hvilka den nya organisationen skulle medföra, och torde det
tillhöra mig att härom uttala mig. I frågans närvarande läge, och då
den tillärnade organisationen är afsedd att träda i tillämpning först
med år 1895, lärer härvid icke erfordras ett fullständigt förslag till
definitiv stat för stiftsstyrelserna i deras nya form, men väl eu så omfattande
redogörelse för de omständigheter, hvilka för kostnadsfrågan
äro bestämmande, att deraf må kunna bedömas, huru förslaget i finansielt
afseende skulle komma att ställa sig.

En af de vigtigaste förändringarna i det nu föredragna lagförslaget
afser sjelfva stiftsstyrelsens sammansättning. Af hittillsvarande
sjelfskrifna ledamöter i de ecklesiastika konsistorierna skulle
bibehållas allenast biskopar och domprostar samt för Stockholms stads
konsistorium erkebiskopen äfvensom pastor primarius och vice preses
i konsistoriet. Någon särskild godtgörelse åt dessa ledamöter utom
den, som sedan gammalt i lösen för kronotionde utgår åt domprostarne
i Upsala, Linköping och Lund äfvensom åt preses och vice preses i
Stockholms stads konsistorium, torde icke kunna ifrågakomma. Deremot
påkallar den föreslagna omorganisationen af stiftsstyrelserna särskilda
anslag dels för beredande af ersättning åt de ledamöter, hvilka
på viss tid jemlikt nådigt förordnande inträda i desamma, dels ock
för aflönande af stiftssekreterarne.

Då sättet för stiftsstyrelsernas sammansättning vid handläggning
af ärenden rörande läroverken icke beröres af lagförslaget, torde någou
utredning af för detta ändamål behöfliga kostnader här icke erfordras.
Skulle den af komiterade föreslagna formen för dylika ärendens behandling
blifva faststäld, kunna dessa kostnader antagas blifva jemförelsevis
obetydliga. Men hela denna fråga torde böra blifva föremål
för särskild pröfning, sedan den nu föreslagna omgestaltningen af stiftsstyrelsen
blifvit genomförd, enär domkapitlen i sin nya form vida
mindre än förr lämpa sig till styrelse åtminstone för de allmänna läroverken.
Bäst vore naturligtvis, om en sjelfständig öfverstyrelse för
nämnda läroverk blefve upprättad. Men framför allt torde det blifva

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

nödvändigt att vidtaga en alldeles ny anordning af de nuvarande
profven för erhållande af anställning vid dessa läroverk. Jag har i
detta afseende närmast tänkt mig en förändring, sådan som i motiven
till förslag till stadga för rikets allmänna läroverk, afgifvet den
13 Januari 1891 (sid. 129), förordats. I enlighet dermed skulle alla
undervisningsprof afläggas inför en för ändamålet tillsatt kommission
i hufvudstaden, hvilken kommission skulle bestå af dels fasta, dels
tillfälliga ledamöter. Ett godkändt undervisningsprof skulle gälla öfver
hela riket och icke behöfva förnyas för befattning af samma slag
och i samma ämnen; vidare skulle dessa prof kunna afläggas icke
blott under läseterminerna, utan äfven under ferierna, något som i
hufvudstaden lätt läte sig göra, då man der genom särskild öfverenskommelse
utan svårighet skulle kunna erhålla behöfligt antal lärjungar.
— En sådan anordning af profven skulle enligt komiterades beräkning
kräfva en årlig utgift af något öfver 10,000 kronor.

Beträffande åter domkapitlens sammansättning vid handläggning
af kyrkliga ärenden, så skola, enligt lagförslaget, af de tvenne på fem
års tid förordnade ledamöterna den ene vara till ordinarie tjenst befordrad
prestman och den andre lekman; hvarjemte i stift, der domprost
icke finnes, eu af stiftets kyrkoherdar skall förordnas till vice
ordförande i styrelsen. Finues inom stiftsstaden prestman, som är
duglig och villig att åtaga sig uppdraget att inträda såsom ledamot
i styrelsen, torde den ersättning, som för detta uppdrag må behöfva
lemnas, blifva af ringa betydenhet. Måste åter den presterliga ledamoten
sökas utom stiftsstaden, torde honom tillkommande godtgörelse
hufvudsakligen kunna lemnas i form af rese- och traktamentsersättning.
Detsamma torde få anses gälla den prestman, som, på sätt ofvan
nämnts, i visst fall förordnas till vice ordförande i stiftsstyrelse. Hvad
lekmanna-ledamoten beträffar, måste denne antagas vara boende inom
stiftsstaden eller i dess omedelbara närhet. År han lärare vid allmänt
läroverk, kan ersättning likasom hittills, åtminstone delvis, beredas honom
genom inskränkning i antalet af hans undervisningstimmar. År
han icke lärare, blifver visserligen i hvarje fall särskild ersättning till
något högre belopp erforderlig, men detta belopp torde icke behöfva
blifva synnerligen betydande. Om det under åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenuingar får anlitas
för rese- och traktamentskostnaders bestridande, och ett anslag af 7,000
kronor ställes till Eders Kongl. Majrts disposition, torde, derest de
nuvarande stiftens antal oförändradt bibehålies, härigenom vara tillräckligt
sörjdt för bestridande af de utgifter, som för ersättande af de utaf

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Eders Kongl. Maj:t förordnade ledamöterna i stiftsstyrelserna skulle erfordras.
Kommer åter det på Eders Kongl. Maj:ts pröfning för närvarande
beroende förslaget om delning af Hernösands stift att genomföras,
lärer en proportionerlig tillökning af detta anslag påkallas.

Det andra ändamål, hvarför, på sätt ofvan nämnts, en anslagstillökning
med anledning af förslaget om stiftsstyrelsernas omorganisation
skulle erfordras, är aflöning åt stiftssekreterarne, i hvilkas befattningar
de nuvarande konsistoriinotarietjensterna skulle komma att uppgå.
Konsistoriinotariernas nuvarande aflöningar äro så beskaffade, att de,
på sätt jag nedan skall söka visa, hvarken till sina belopp eller i den
form, hvari de utgå, kunna längre bibehållas, och det låter sig svårligen
göra att genom en bestämd siffra uttrycka, huru mycket af den
statsutgift, hvarom här måste blifva fråga, omedelbart uppkommer genom
den nu föreslagna organisationen eller i allt fall skulle uppstå
såsom följd af den lönereglering för konsistoriinotarierna, hvilken, om den
nuvarande organisationen af stiftsstyrelserna kommer attega bestånd, omöjligen
längre kan undanskjutas. I likhet med kyrkolagskomitén håller jagföre,
att kostnaderna för eu dylik enbär lönereglering icke komme att i
någon betydligare mån understiga dem, som skulle kräfvas för genomförande
af den utaf komitén föreslagna organisationen.

I detta sammanhang torde jag böra anmärka, att en lönereglering
är under närvarande förhållanden, i lika män som för konsistoriinotarierna,
erforderlig jemväl för konsistoriiamanuenserna och domkapitlens
vaktbetjente, men då dessas befattningar och tjenstegöromål icke af
det nu framlagda förslaget omedelbart beröras, och således frågan om
ändrade aflöningsförhållanden för dem icke af förslaget påverkas, saknar
jag anledning att särskildt derom nu utlåta mig.

Behofvet af en lönereglering på ifrågavarande område har redan
länge varit både kändt och erkändt. Senast har Kyrkomötet i skrifvelse
den 25 September 1888 fäst uppmärksamhet på obilligheten deraf,
att, under det statens fleste öfrige embete- och tjenstemän fått sina
löner reglerade äfvensom sin ålderdom genom pension betryggad, domkapitlens
tjenstemän fortfarande, utan förmån af pension, vore hänvisade
till sådana tillfälliga inkomstkällor, som redan länge på andra
områden ansetts otidsenliga. 1 de uppgifter, som med anledning åt
Kyrkomötets berörda skrifvelse infordrats från domkapitlen rörande,
bland annat, konsistoriinotariernas aflöningsförmåner under åren 1883—
1887, föreligger ett material, hvilket jag nu anhåller att få begagna
för att ådagalägga nödvändigheten af att, äfven om ingen omorganisa -

Kangl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

tion af stiftsstyrelsen kommer till stånd, en reglering af konsistoriinotariernas
löner verkställes.

Oegentligheten af de nuvarande aflöningsförkållandena för nämnda
tjenstemän framträder redan vid en hastig öfversigt öfver de belopp,
med hvilka deras löner under senare år utgått. Lönebeloppen inom de
olika stiften förete skiljaktigheter, som icke stå i förhållande till den
olikhet i göromålens mängd, hvilken förefinnes mellan de särskilda
domkapitlen, och i afseende å hvarje särskild notarielön visar sig en
skilnad i beloppet från ena året till det andra, hvilken föga stämmer
med den eljest antagna grundsatsen, att aflöningen för en tjenst icke
bör från ett år till annat vara underkastad oberäkneliga vexlingar. I
förstnämnda afseende förekommer, att enligt omförmälda uppgifter medellönen
för femårsperioden utgjort för konsistoriinotarien i Upsala 7,280
kronor, i Linköping 6,142, i Skara 5,164, i Strengnäs 6,277, i Vesterås
3,692, i Vexiö 4,811, i Lund, så vidt af uppgifterna kunnat bedömas,
7,701, i Göteborg 4,345, i Kalmar 3,424, i Karlstad 4,041, i Hernösand
4,539, i Visby 2,640 och i Stockholm 2,706 kronor. I det senare fallet
är att märka, hurusom löneförmånerna utgjorde för konsistoriinotarien
i Upsala år 1886 kronor 5,768 och år 1883 kronor 8,166, i Linköping
år 1884 kronor 5,466 och år 1887 kronor 7,183, i Skara år 1887 kronor
4,631 och år 1886 kronor 6,124, i Strengnäs år 1886 kronor 5,286 och
år 1883 kronor 7,601, i Vesterås år 1887 kronor 3,406 och år 1884
kronor 4,091, i Vexiö år 1885 kronor 4,564 och år 1887 kronor 5,056,
i Lund år 1887 kronor 6,187 och år 1886 kronor 9,343, i Göteborg
år 1884 kronor 3,237 och år 1885 kronor 7,155, i Kalmar år 1887
kronor 2,731 och år 1883 kronor 4,379, i Karlstad år 1887 kronor
3,753 och år 1883 kronor 4,166, i Hernösand år 1885 kronor 3,967 och
år 1884 kronor 5,553, i Visby år 1886 kronor 1,986 och år 1884
kronor 3,279 samt i Stockholm år 1886 kronor 2,490 och år 1884 kronor
3,039.

Om redan i det anförda rörande aflöningarnas ojemnhet och vexling
föreligga talande skäl för behofvet af en lönereglering, lemnar en
undersökning af löneförmånernas beståndsdelar ytterligare bevis för
nödvändigheten af en sådan. Af de omförmälda uppgifterna framgår,
att under femårsperioden i medeltal årligen i konsistoriiuotariernas
löner ingått ett belopp af tillsammans ej mindre än 47,066 kronor 2
öre, bestående af dels lösen för fullmagter och expeditioner, dels provisioner,
dels kollektör, dels sammanskott af prester, dels ock bidrag
från domkyrkor och andra kyrkor samt några andra likartade inkomstposter.
I hvad mån anlitandet af dessa inkomstkällor må anses befo -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

gadt eller icke, huruvida icke staten åtminstone delvis bör kunna använda
desamma till lindring i de utgifter, som för en lönereglering
blifva oundvikliga, samt om någon del af dem fortfarande bör bibehållas
för konsistoriinotariernas eller, i händelse lagförslaget antages, stiftssekreterarnes
räkning, skall jag bär nedan, särskild! för hvarje inkomsttitel,
söka angifva.

Af dessa inkomstposter möter först lösen för fullmagter och expeditioner.
Det belopp, som under femårsperioden i medeltal å denna
post tillflutit konsistoriinotarierna, bar utgjort 16,606 kronor 55 öre.
Uppgifterna äro i så fall ofullständiga, att icke af alla domkapitel
specificerats, huru stor del af dessa inkomster utgjort lösen för fullmagter
och huru stor del lösen för andra expeditioner. Men af uppgifterna
från de domkapitel, der en sådan specifikation verkstälts, visar
sig, att det förstnämnda slaget af lösen utgjort inkomstspostens hufvudsakliga
del. Af alla inkomstkällor, som anlitas för fyllande af konsistoriiexpeditionernas
behof, torde ingen vara olämpligare och orättvisare än
denna. Enligt den i Kongl. förordningen den 7 December 1883 omförmälda
taxa af den 31 Oktober 1851 skola vid domkapitlen fullmagt,
konstitutorial, antagningsbevis eller protokollsutdrag, hvarigenom tjenst,
beställning eller syssla med verklig lön på stat tillsättes och bortgifves,
lösas med ett kontant belopp af fyra procent, beräknade efter de sista
fem årens medium af de till taxering uppgifna löneinkomster, för hvilka
vid den tillsatta tjensten bevillning erlagts. De, som hafva att utgöra
denna lösen, äro kyrkoherdar i konsistoriella gäll, komministrar och
lärare vid allmänna läroverk. Ur ingen synpunkt torde kunna försvaras,
att dessa i allmänhet svagt aflönade tjenstemän betungas med en särskild
beskattning, från hvilken deras vederlikar annars numera blifvit
befriade, och att, under det en kyrkoherde, som utnämnes af Eders
Kongl. Maj:t, är befriad från lösen för sin fullmagt, kyrkoherde,
som utnämnes af domkapitel, äfvensom komminister skall erlägga sådan,
och detta för aflönande af tjenstemän, hvilka, såsom konsistoriinotarierna,
måste anses vara statens. Någon tvekan derom, att de, som drabbas
af denna afgift, böra befrias derifrån, torde icke kunna förefinnas. Äfven
från ett annat håll, från konsistoriinotariernas, kan, synes mig, fordran
framställas att icke hänvisas till dylika utvägar för att få sitt arbete
godtgjordt.

Provisionerna, som enligt de nämnda femårsuppgifterna representera
ett årligt medelbelopp af 26,685 kronor 27 öre, utgå hufvudsakligen
dels å den inkomst, som från lediga presterliga beställningar tillflyter
presterskapets enke- och pupillkassa samt stiftens byggnadsBih.
till Biksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 5

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

kassor, dels å de medel, som till konsistorierna inkomma genom kollektör
och andra dylika insamlingar, dels å fosterlönsersättning, som
från allmänna barnhuset genom domkapitlen distribueras, dels ock å de
under domkapitlens förvaltning stående kassor. Den väsentligaste posten
under denna afdelning är provisionen för uppbörden och redovisningen
af de presterskapets enke- och pupillkassa tillkommande medel,
en inkomstpost, som dock inom en ej allt för aflägsen framtid, när
kassan erhållit sin inkomst af alla prestlägenheter i riket, kommer att
upphöra. Enligt Kongl. cirkuläret den 9 Februari 1844 och reglementet
för presterskapets enke- och pupillkassa den 6 November 1874 utgår
denna uppbördsprovision med 6 procent. Det samma gäller i afseende
å de byggnadskassorna tillkommande medel. Blifva konsistoriinotariernas
eller stiftssekreterarnes löner reglerade till vissa från
statsverket utgående belopp, torde omförmälda provision å de till enkeoch
pupillkassan och stiftens byggnadskassor ingående medel i stället
kunna indragas till statsverket. En ingalunda obetydlig andel af
nu ifrågavarande slag af inkomster utgöres af provisionen å kollektmedel.
Då det måste anses olämpligt, att medel, som af den kristliga
barmhertigheten offras åt välgörande ändamål, beskattas, för att derigenom
bereda bidrag åt stiftsstyrelsernas tjenstemän, torde denna provision
böra helt och hållet upphöra. Hvad åter angår i vissa fall förekommande
provisioner för uppbörd och redovisning af enskilda inrättningars
afgifter eller utaf medel af än mera enskild natur, torde dessa
böra tillkomma konsistoriinotarie eller stiftssekreterare utöfver deras
bestämda löneförmåner.

I aflöningarna för konsistoriinotarierna under femårsperioden hafva
jemväl ingått kollektmedel. Dessa synas mig så mycket hellre böra
upphöra, som den grundsatsen jemväl af Riksdagen uttalats, att kollekter
för statsändamål icke böra ifrågakomma.

De bidrag, som lemnats af presterskapet inom vissa stift för konsistoriiexpeditionernas
uppehållande, kunna icke betraktas annorlunda
än som helt och hållet frivilliga och böra naturligtvis icke i någon form
påräknas såsom en tillgång vid en blifvande lönereglering.

Anlitandet af domkyrkornas tillgångar för uppehållandet af stiftsstyrelsernas
expeditioner synes mig jemväl sakna fog. Af åtskilliga
domkapitel göras ock invändningar häremot. Så framhålles af ett domkapitel
det orimliga i att, då domkyrkans medel icke blott fullt toges
i anspråk för hennes egna behof, utan i trots af all möjlig sparsamhet
måste blifva otillräckliga, samma medel skulle anlitas för stiftsstyrelsens
behof.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.

De belopp, som af andra kyrkor och af församlingar utgå till
uppehållande af domkapitlens expeditioner, äro af ringa betydenhet.
Jag är icke nu i tillfälle att utreda, huruvida denna inkomsttitel, med
hänsyn till sättet för afgifternas ursprungliga tillkomst, må skäligen
kunna bibehållas eller ej. Om medlen fortfarande böra tagas i anspråk,
torde de lämpligen till statsverket indragas.

Efter denna redogörelse för konsistoriinotariernas löneförhållanden,
hvilken torde hafva ådagalagt, att de nu bestående förhållandena
omöjligen kunna i oförändradt skick få fortfara, återstår det mig att
angifva det sätt, hvarpå en framdeles skeende lönereglering, enligt
min åsigt, synes böra försiggå, under förutsättning att, i följd af det
nu framlagda lagförslaget, konsistoriinotariebefattningarna upphöra och
ersättas af stiftssekreterarebefattningar. Ehuru en väsentlig skilnad
förefinnes mellan konsistoriinotariernas embetsqvalifikationer och de
föreslagna kompetensfordringarna för stiftssekreteraren och dertill kommer
den senares olika ställning såsom ledamot af stiftsstyrelsen, blifva
dock de siffror, till hvilka jag kommer, ej öfverdrifvet höga, då man
besinnar, att kostnaderna för en enbär lönereglering för konsistoriinotarierna
svårligen skulle kunua inskränkas inom det totalbelopp,
hvartill för närvarande dessa tjenstemäns aflöning uppgår.

Till en början torde vara ostridigt, att de väsentliga olikheter,
som alltid måste förefinnas i omfattningen af de stiftssekreterarne i
de särskilda stiftsstyi''elserna åliggande göromål, ovilkorligen böra föranleda
dertill, att icke samma aflöning bestämmes för alla stiftssekreterare,
utan att stiftssekreterarne i afseende å aflöningsförmåner böra
hänföras till vissa olika grupper, allt efter de af dem innehafvande
tjensternas större eller mindre besvärlighet. Så har ock skett vid
löneregleringen för landssekreterarne, med hvilkas embetsverksamhet
stiftssekreterarnes i flera hänseenden erbjuder jemförelsepunkter. .

Nekas kan ej att en gruppering af stiftssekreterarebefattningarne
enligt angifven grund måste blifva i viss mån godtycklig. I de utlåtanden,
som blifvit infordrade öfver Kyrkomötets ofvanberörda skrifvelse
af den 25 September 1888, förekomma väl arbetsredogörelser för
de inom domkapitlen under åren 1883—1887 handlagda mål och ärenden.
Ehuru dessa redogörelser ovedersägligen bära vittne om mångfalden
och omfattningen af göromålen inom domkapitlen, äro de emellertid
så olika uppstäda, allt efter det olika sätt, hvarpå diarierna vid
de särskilda domkapitlen föras, att af dem icke kan hemtas ledning
för en jemförelse ens af antalet utaf de i domkapitlen handlagda mål.
Men om också någon fullt tillförlitlig grund ej kan utfinnas för tjänster -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

nas klassifikation, gifvas dock å det område, som utgör föremål för
hvarje stiftsstyrelses administrerande verksamhet, faktiska förhållanden,
från hvilka, med ganska hög grad af sannolikhet, slutsatser kunna dragas
beträffande mera betydande skiljaktigheter i göromålens mängd
inom de särskilda stiftsstyrelserna. Sådana förhållanden äro stiftens
folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kontrakt, pastorat, skoldistrikt,
folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk, hvartill kommer
för Hernösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka och
skola, som bero på språk och andra egendomliga förhållanden inom
lappmarken och den finsktalande bygden. Det sistnämnda kan ej på
något sätt i siffror uttryckas, men för öfriga ofvanberörda förhållanden
inom de särskilda stiften torde nedanstående tabell lemna en ganska
upplysande redogörelse. Jag har härvid utelemnat Stockholms stad,
hvars konsistorium i flera hänseenden intager en annan ställning än
de egentliga stiftsstyrelserna.

Stift.	Folkmängd den 31 Dec. 1891. ‘)	Kontrakt 1891. *)	Pastorat 1891.a)	Skoldistrikt 1891. »)	Folkunder-visnings-anstalter 1891. ‘)	Allmänna läroverk läsåret 1892—1893.
Upsala.....................	470,865	27	169	240	1,132	6
Linköpings............	391,280	21	149	209	849	7
Skara ....................	351,066	16	124	304	790	8
Strengnäs...............	306,527	16	106	163	749	5
Vesterås..................	366,748	16	105	122	1,166	4
Vexiö ...................	313,661	12	95	180	664	3
Lunds ...................	732,519	24	239	434	1,798	12
Göteborgs ...........	533,866	14	no	261	1,109	8
Kalmar ..................	140,480	7	45	68	274	2
Karlstads ...............	344,407	12	60	137	827	5
Hernösands............	544,006	15	108	173	1,189	9
Visby ....................	51,164	3	44	84	145	1
Summa	4,546,589	183	1,354	2,375	10,692	70

1) Enligt domkapitlens till Ecklesiastikdepartementet afgifna berättelser rörande
folkundervisningen.

2) Enligt Sveriges ecklesiastikmatrikel af C. Rosenberg, tryckt 1891.

Kongl. Maj:ts Sdd. }Proposition N:o 21.

Med ledning af denna tabell synes mig en klassifikation af stiften
kunna ske sålunda, att till första klassen hänföras Upsala, Lunds,
Göteborgs och Hernösands stift, alla med folkmängd af omkring 500,000
—700,000, till andra klassen Linköpings, Skara, Strengnäs, Yesterås,
Vexiö och Karlstads stift med folkmängd af omkring 300,000—400,000
samt till tredje klassen Visby och Kalmar stift med en folkmängd af omkring
50,000—150,000; och vill det synas mig, som om med hänsyn
till beskaffenheten och omfattningen af stiftssekreterarnes tjenstemannauppgift
deras löneförmåner skäligen borde utgöra:

för stiftssekreterarne

i Upsala, Lunds, Göteborgs och Hernösands stift:

lön

vid tillträdet .......................................................... 4,000

med ålderstillägg efter 10 år .......................... 4,500

i Linköpings, Skara, Strengnäs, Vester ds,

Vexiö och Karlstads stift:

vid tillträdet ........................................................... 4,000

med ålderstillägg efter 10 år............................. 4,500

i Kalmar och Visby stift:

vid tillträdet .......................................................

med åldertillägg efter 10 år............................

för konsistoriisekreteraren i Stockholm .............. 2,000

3,000

3,500

tjenstgörings penningar 2,

000

2,000

1,500

1,000

summa.

6,000

6,500

5,500

6,000

4,000

4,500

1,000 3,000

allt mot vanliga i de på senare åren antagna löneregleringar gifna
bestämmelser, dock med det undantag att konsistoriisekreteraren i
Stockholm ej borde förmenas att med sin befattning förena annan för
densammas bestridande ej hinderlig tjenst.

Skulle det ofvan omförmälda förslaget om delning af Hernösands
stift vinna framgång, torde i anledning deraf den förändring beträffande
den här angifna klassifikationen ega rum, att Hernösands stift uteslutes
från första klassens, och de båda nya norrländska stiften uppföras bland
andra klassens stift.

Bih. till Iiiksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 12 Käft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.

Sammanlagda kostnaden för stiftssekreterarnes och konsistoriisekreterarens
i Stockholm aflöning skulle, ålderstilläggen oberäknade,
under förutsättning att Hernösands stift förblefve odeladt, enligt nyssberörda
förslag uppgå till 68,000 kronor, samt under förutsättning,
att nämnda stift delades, till 73,000 kronor, hvartill skulle komma ett
mindre belopp till vikariatsersättning under semester. Enär konsistoriinotariernas
aflöning i medeltal under 5-årsperioden 1883—1887 utgått
af statsmedel med 15,703 kronor 43 öre och i öfrigt, på sätt ofvan är
nämndt, med 47,066: 02, eller med tillhopa 62,769: 45, skulle kostnaderna
för stiftssekreterarnes aflöning, ålderstillägg och semesterersättning
oberäknade, i förra fallet med omkring 5,000 kronor och i senare
med omkring 10,000 kronor öfverstiga det omförmälda medelbeloppet
för konsistoriinotariernas aflöning.

Slutligen är att beakta den ytterligare kostnad, som skulle blifva
en följd af att stifts- och konsistoriisekreterarne torde böra tillerkännas
rätt till pension efter uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår.»

Statsrådet och chefen för Justitiedepartementet, som åberopade
sitt föregående yttrande äfvensom den af Statsrådet och chefen för
Ecklesiastikdepartementet nu lemnade utredning om kostnaderna för
den nya organisationen af domkapitlen, hemstälde slutligen i underdånighet,
att^Kongl. Maj:t jemlikt 87 § Regeringsformen täcktes föreslå
Riksdagen att i enlighet med det ändrade förslaget antaga lag om
stiftsstyrelse.

Justitierådet Herslow åberopade sina vid förslagets granskning i
Högsta Domstolen afgifna yttranden i de delar, hvari det nu framlagda
förslaget afveke från den af Justitierådet uttalade åsigt.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens
hemställan.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla;
och skulle proposition till Riksdagen aflåtas af
innehåll bilagan litt. A. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
C. P. Hagbergli.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.