Kongl. ]\laj:ts Nåd. Proposition N:o SO (Proposition 1893:30)

Kongl. ]\laj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

N:o 30.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående disposition
af inflytande köpeskilling för kronan tillhörig
mark i qvarteron Edelman mindre och Krabaten i Stockholm
m. m.; gifven Stockholms Slott den 24 Februari
1893.

Under åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för
denna dag1, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva:

att till Stockholms stad må på de i stadsfullmägtiges i Stockholm
underdåniga skrifvelse den 26 Januari 1891 närmare angifna vilkor få
för utvidgning af Skeppare-, Kaptens- och Grefgatorna under eganderätt
öfverlåtas den i qvarteren Edelman mindre och Krabaten belägna,
kronan tillhöriga mark, som i skrifvelsen till dylik upplåtelse ifrågasättes; att,

derest vid auktion, som jemlikt 1875 års Riksdags beslut förrättas
för försäljning af de tomter, i hvilka kronans ifrågavarande egendomar
blifvit styckade, antagligt anbud å sådan tomt icke erhålles,
tomten må i den ordning, Kongl. Maj:t pröfvar lämpligt bestämma,
under hand föryttras; samt

att inflytande köpeskilliugar för omförmälda tomter må inlevereras
till Statskontoret för att derstädes förvaltas och förräntas såsom eu
särskild »fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden»,
att af Kongl. Maj:t, efter inhemtande i hvarje fall af Riksdagens
medgifvande, för sagda ändamål disponeras;

Bih. till Hilcsd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Och föreslår Kongl. Maj:t i sammanhang härmed:
att Riksdagen till utgående från nämnda fond, i den mån medel
derstädes varda tillgängliga, må anvisa ett belopp af 73,000 kronor till
restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar
och kostnadsförslag, af det s. k. Gamla Kungshuset.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kong]. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 24 Februari
1893.

Närvarand e:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,
Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Friherre von Essen
anförde i underdånighet:

»Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning beslöt
1875 års Riksdag, att de Eders Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga,
af Veterinärinstitutet då disponerade tomterna N:ris 1 och 3 i qvarteret
Edelman mindre samt N:o 1 i qvarteret Krabaten i Stockholm
med der befintliga byggnader finge, när institutet blifvit till den för
detsamma afsedda nya lokal i qvarteret Vedbäraren och tillgränsande
delar af lägenheten Djursborg och Ladugårdsgärdet förflyttadt, på offentlig
auktion försäljas samt att behållna köpeskillingen derför skulle till
Riksgäldskontor aflcmnas.

Sedan anmäldt blifvit, att Veterinärinstitutets flyttning till sin

Kongl. Maj-.ts Kårt. Proposition N:o 30.

nya lokal kunde beräknas vara verkstäld till den 1 Oktober 1880, anbetalde
Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 30 Juli samma år
Öfveriutendentsembetet att öfvertaga vården och förvaltningen af förstnämnda
fastigheter äfvensom att, efter den fördelning af egendomen,
som Embetet kunde finna lämplig, låta anställa behörigen utlyst auktion
till samma egendoms försäljning för kronans räkning och underställa
de blifvande köpeanbuden Eders Kongl. Maj:ts pröfning.

Med anledning af väckt fråga om uppförande på de ifrågavarande
tomterna af byggnad för ett konst- och industrimuseum förklarades
emellertid genom nådigt bref den 22 April 1881, att med försäljningen
af kronans berörda fastigheter skulle tills vidare anstå.

Sedan frågan om uppförande på omförmälda plats af ett konstoch
industrimuseum förfallit och en af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen
år 1887 aflåten framställning, att tomten i qvarteret Edelman
mindre skulle få användas till plats för nybyggnad åt Nya Elementarskolan,
blifvit af Riksdagen afslagen, anbefalde Eders Kongl. Maj:t,
som fann frågan om de ifrågavarande tomternas försäljning böra inom
den närmare framtiden ånyo komma under pröfning, genom nådigt bref
den 13 December 1889 Öfverintendentsembetet att, såsom en förberedande
åtgärd för försäljningen, föranstalta, att tomterna blefve i vederbörlig
ordning styckade i särskilda delar till det antal och den utsträckning,
som Embetet för befordrande af eu för kronan möjligast
fördelaktig försäljning funne lämpligt, äfvensom att, efter det tomtstyckningen
vunnit fastställelse, derom till Eders Kong]. Maj:t inberätta.

Förslag till styckning af nämnda tomter blef ock af Öfverintendentsembetet
uppgjordt och till Stockholms städs byggnadsnämnd ingifvet.
Under ärendets behandling hos denna nämnd framhölls af kronans ombud
önskvärdheten deraf, att, innan styckningen verkstäldes, Skepparegatan,
Grefgatan och Kaptensgatan invid dessa tomter, hvilka gator
för närvarande hafva jemförelsevis oansenlig bredd, blefve utvidgade.
Byggnadsnämnden, som delade denna uppfattning, föreslog hos stadsfullmägtige
det tillägg till stadsplanen för Östermalm, att nyss omförmälda
gator skulle utvidgas, Skepparegatan och Grefgatan till 18
meters bredd hvardera och Kaptensgatan till 15 meters bredd. För
detta ändamål skulle följande områden utläggas till gator: till Grefgatan
den del åt tomten N:ris 1 och 3 i qvarteret Edelman mindre, som
å den till handlingarne hörande karta finnes betecknad med bokstäfverna
b, c, d, e, f, g, s, r, q, p, o och b, med eu areal af 570,7 qvadratmeter,
samt till Kaptens- och Skepparegatorna den del, som å samma
karta är utmärkt med bokstäfverna z, a1, b1, c1, dl, e1, m1, n1, o1,

Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 30.

p1, q1, ri och z, i areal innehållande 828 qvadratmeter. De till gatorna
afgående delar af ifrågavarande tomter skulle alltså utgöra tillhopa
1,398,7 qvadratmeter.

I underdånig skrifvelse den 26 Januari 1891 hafva stadsfullmägtige
i Stockholm förmält, att, då de föreslagna tilläggen till stadsplanen
hufvudsakligen skulle komma egaren till de af regleringen berörda
tomter till godo genom rätt till uppförande af högre byggnader, stadsfullmägtige
funnit sig endast under det vilkor kunna besluta regleringen,
att, i likhet med hvad som skett vid de gatuutvidgningar, som
inginge i det redan träffade aftalet om gator öfver fotgardesregementenas
förra tomter, och stadsfullmägtige fordrat i afseende å det ifrågasatta
aftalet angående hästgardets kasernområde, gatumarken öfverlemnades
till staden utan ersättning, fri från byggnader och i planeradt
skick samt de nya gatudelarne belädes med tuktad sten utan någon
kostnad för staden, när vidliggande delar blefve så belagda. På
grund häraf hade stadsfullmägtige beslutat: att, under vilkor att den
för nedan nämnda gatuutvidgningar behöfliga mark utan ersättning,''fri
från byggnader och i planeradt skick med eganderätt till staden öfverlätes
samt att kronan förbunde sig och blifvande egare till vidliggande
tomter att, när gatan på hela bredden framför tomterna belädes med
tuktad sten, ersätta kostnaden derför å den vidgade delen, de tillägg
gjordes till stadsplanen, att, på sätt den vid handlingarne fogade karta
visade,

Grefgatan vidgades på östra sidan till 18 meters bredd mellan
Strandvägen och Riddaregatan;

Skepparegatan vidgades på östra sidan till 18 meters bredd emellan
Strandvägen och Kaptensgatan; samt

Kaptensgatan vidgades på södra sidan till 15 meters bredd mellan
Grefgatan och Skepparegatan;

och understälde stadsfullmägtige Eders Kongl. Maj:ts fastställelse
detta sitt beslut med dervid fästade vilkor.

Öfver d enna framställning, hvilken af Öfverståthållareembetet förordats
till nådigt bifall, har på nådig befallning underdånigt utlåtande
afgifvits af öfverintendentsembetet, som dervid anfört, att Embetet
ansåge det af stadsfullmägtige beslutade tillägget i stadsplanen, oaktadt
de skäligen betungande vilkor, som stadsfullmägtige för dess genomförande
för sin del uppstält,, vara till fördel ej mindre för Eders
Kongl. Maj:t och kronan vid en blifvande försäljning af de styckade
tomterna än äfven för staden, hvarföre Embetet funne sig böra tillstyrka
nådigt bifall till den gjorda framställningen,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

De å Veterinärinstitutets förra tomter befintliga lägenheter hafva
efter institutets förflyttning derifrån varit för kronans räkning uthyrda;
och tilländagår senast derom upprättade hyreskontrakt den 1 Oktober
1893. Jemlikt nådiga brefvet den 10 April 1885 inlemnas de inflytande
hyrorna till Statskontoret för att der under titel extra uppbörd redovisas.

Sedan större delen af de tomter, i hvilka fotgardesregementenas
förra kasernområde uppdelats, numera blifvit försålda, lärer tiden vara
inne, att den af flera orsaker hittills fördröjda försäljningen af de nu
ifrågavarande närbelägna tomterna kommer till stånd. Då det icke kan
vara^ tvifvel underkastadt, att den ifrågasatta ändringen i stadsplanen
för Östermalm, åsyftande utvidgning af de tomterna angränsande gatorna,
hvarmed följer rätt att bebygga sagda tomter med höga hus, skall i
väsentlig mån bidraga till stegring af tomternas saluvärde, lärer beslut
om försäljningen icke böra meddelas, innan det af stadsfullmägtige
Eders Kongl. Maj:ts pröfning understälda tillägget till stadsplanen vunnit
fastställelse. Såsom redan blifvit nämndt, hafva emellertid stadsfullmägtige
för sitt bifall till den ifrågavarande gaturegleringen uppstält,
bland annat, det vilkor, att den för gatuvidgningen behöfliga
mark utan ersättning med eganderätt till staden öfverlåtes. Som för
uppfyllande från kronans sida af detta vilkor, hvilket, öfverensstämmer
med hvad vid andra liknande tillfällen med stadsfullmägtige afslutats,
erfordras Riksdagens bifall till den ifrågasatta markupplåtelsen, anser
jag mig, efter samråd med chefen för Civildepartementet, böra i underdånighet
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition
föreslå Riksdagen att medgifva,

att till Stockholms stad må på de i stadsfullmägtiges i Stockholm
underdåniga skrifvelse den 26 Januari 1891 närmare angifna vilkor fä
för utvidgning af Skeppare-, Kaptens- och Grefgatorna under eganderätt
öfverlåtas den i qvarteron Edelman mindre och Krabaten belägna,
kronan tillhöriga mark, som i skrifvelsen till dylik upplåtelse ifrågasättes.

Såsom jag redan erinrat, medgaf 1875 års Riksdag, att kronans
ifrågavarande tomter i qvarteron Edelman mindre och Krabaten finge
å offentlig auktion försäljas. Ehuruväl detta sätt att i större skala å
auktion utbjuda tomter i stad är skäligen opröfvadt, anser jag icke
omöjligt, att ett försök med nämnda försäljningssätt kan lemna ett
gynsamt resultat. Emellertid måste det förutsättas, att vid förrättad
auktion antagligt anbud å en eller flera tomter icke erhålles. För så -

Kongl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 30.

dant fall synes utväg böra beredas att under hand försälja sådan tomt,
och jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att medgifva,

att, derest vid auktion, som jemlikt. 1875 års Riksdags beslut
förrättas för försäljning af de tomter, i hvilka kronans ifrågavarande
egendomar blifvit styckade, antagligt anbud å sådan tomt icke erhålles,
tomten må i den ordning, Eders Kongl. Maj:t pröfvar lämpligt bestämma,
under hand föryttras.

Enligt 1875 års Riksdags oiaförmälda beslut är vidare bestämdt,
att behållna köpeskillingen för Veterinärinstitutets förra tomter skall
aflemnas till Riksgäldskontoret och sålunda användas till afbetalning å
statsskulden. Omständigheter förekomma likväl, som enligt min tanke
göra det önskligt, att frågan om användningen af köpeskillingen för
sagda tomter kommer under förnyad ompröfning.

Då det ur flera synpunkter befanns ändamålsenligt, att staten
föryttrade sina smärre jordbruksdomäner, väcktes fråga, att de för dessa
inflytande köpeskillingarne skulle användas till afbetalning å rikets gäld.
Frågan härom förföll emellertid, och den åsigt gjorde sig gällande,
att domänföx-yttringen borde innebära ett utbyte af sådan fast egendom,
som mindre lämpade sig för staten, mot annan, hvars förvärfvande
skulle bereda det allmänna större gagn. I öfverensstämmelse
härmed användas köpeskillingarne för försålda smärre jordbruksdomäner
till inköp af skogbärande eller till skogsbörd lämplig mark.

Frågan om användandet af köpeskillingen för veterinärtomterna
synes mig erbjuda icke få jemförelsepunkter med den nyss antydda
om sättet för användningen af köpeskillingarne för de smärre kronoegendomarne.

De många embetsverk och andra offentliga institutioner, som äro
förlagda i hufvudstaden, den centrala administrationens säte, kräfva
naturligen för sitt inrymmande ett högst betydligt antal olika lokaler.
I män som med det växande invånareantalet i landet och den af förbättrade
kommunikationsförhållanden beroende ökade lifligheten i handel och
näringar antalet ärenden i en del äldre embetsverk tillvuxit och föranledt
dessas utvidgande samt utvecklingen af vissa äldre administrationsgrenar
eller tillkomsten af nya dylika föranledt uppkomsten af nya
centrala verk, liar behofvet af embetslokaler stegrats. Detta behof är

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

för närvarande betydligt större än tillgången på lokaler i staten tillhöriga
byggnader och har till den öfverskjutande delen måst fyllas
genom förhyrande af lägenheter i enskilda hus. Sålunda äro följande
embetsverk lör närvarande inrymda i förhyrda lokaler, för hvilka nedannämnda
hyresbelopp erläggas:

Justitiekanslersembetet......................................................

Justitiedepartementets statistiska afdelning ...............

Fångvårdsstyrelsen ............................................................

Lotsstyrelsen .......................................................................

Lotskontoret ....................................................................

Kommerskollegium ...........................................................

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen ..............................

Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
samt för magasin till förvaring af kontrollapparater

Kontrollen öfver försäkringsanstalter ...........................

Patentbyrån .....................................................................

Landtbruksstyrelsen.........................................................

2,250	kronor
1,000
6,800	11
7,000	11
3,000	11
9,000	11
4,200	11
3,150	11
900	11
350	11
4,000	11
2,300	11

Summa 43,950 kronor.

Om än förhyrandet af detta betydliga antal tillfälliga embetslokaler
varit af omständigheternas tvång oafvisligen påkalladt, kan det
svårligen bestridas, att, då behofvet af nämnda lokaler icke är tillfälligt,
utan säkerligen kommer att visa sig stadigvarande, så väl ekonomiska
som andra skäl påkalla, att staten för fyllande af detta behof
bereder sig tillgång till egna lokaler. Detta förhållande har ock bekjertats
af Riksdagen, då Riksdagen, i sammanhang med beslut om
uppförande af nytt riksdags- och nytt riksbankshus å Helgeandsholmen,
enligt skrifvelse af den 11 Maj 1888 medgifvit, att Riksdagens och
Riksgäldskontorets nuvarande hus må efter Riksdagens och Riksgäldskontorets
afflyttning från desamma disponeras för inrymmande deri af
sådana statens embetsverk, hvilka sakna egen lokal. Härigenom varder
visserligen det förut omförmälda behofvet af embetslokaler till väsentlig
del fyldt, men antagligen kunna dock icke alla de embetsverk, som för
närvarande sakna egen lokal, inrymmas i nämnda två hus, hvarjemte
äfven bör beaktas, att lokalerna för åtskilliga embetsverk, som hafva egen
sådan, numera äro allt för trånga och ovilkorligen kräfva att utvidgas.
Efter all anledning måste derföre staten vara betänkt på att ytterligare
anskaffa egna embetslägenheter. Så väl härför som för den förändrade
inredning af Riksdagens och Riksgäldskontorets hus, som varder nödvändig
för deras apterande till lokaler för statens embetsverk, måste

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Nio 30.

nödiga medel beredas. Visserligen skulle detta kunna ske i vanlig anslagsväg,
men den nu föreliggande frågan om disposition af Veterinärinstitutets
förra tomter gifver mig en osökt anledning att fästa
Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet på en annan utväg, hvilken synes
mig lämpligen kunna anlitas för fyllande af åtminstone en del af det
antydda behofvet.

På sätt jag redan erinrat, föreligger i fråga om nämnda tomters
disposition ett beslut af 1875 års Riksdag, enligt hvilket samma
tomter skola försäljas och köpeskillingen inlevereras till Riksgäldskontor,
det vill säga användas till afbetalning å statsskulden. Utan
att förneka nyttan af en sådan användning af köpeskilliugen, tillåter
jag mig likväl betona, att de ifrågavarande, ännu i kronans ego befintliga
tomterna varit afsedda att inrymma en af statens offentliga
institutioner, som numera erhållit annan lokal. Då, såsom förut framhållits,
ett betydligt missförhållande eger rum mellan antalet i kronans
ego befintliga, till lokaler för statens embetsverk och institutioner disponibla
fastigheter och behofvet af dylika lokaler, framställer sig sjelfmant
frågan, huruvida vid sådant förhållande skäl må förefinnas att
för ett annat, om än i och för sig nyttigt statsändamål disponera kronans
ifrågavarande fastighet eller om icke fastmera, sedan denna fastighet
numera blifvit obehöflig för den institution, som derstädes varit
inrymd, och på grund af sitt läge mindre väl lämpar sig att användas
för beredande af lokaler åt andra statens embetsverk eller inrättningar,
öfvervägande skäl tala derför, att det kapital, som frigöres genom
fastighetens realiserande, disponeras för anordnande af lokaler åt sådana
statens verk och inrättningar, som för närvarande sakna egna sådana.
Då den senare frågan synes mig böra jakande besvaras, anhåller jag
att få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning ett i öfverensstämmelse
härmed affattadt, från 1875 års beslut afvikande förslag i ämnet.

Dessförinnan anhåller jag emellertid att få fästa Eders Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet derpå, att redan 1888 års Riksdags beslut om
ett framtida öfverlåtande af Riksdagens och Riksgäldskontorets hus till
lokaler för embetsverk påkallar en utredning om det lämpligaste sättet
för de nämnda fastigheternas användande i antydda hänseende. Andra
anledningar till verkställande af utredningar i fråga om anskaffande af
nya embetslokaler torde inom kort tillkomma. Sålunda hafva Stockholms
stadsfullmägtige den 20 Juni nästlidet år tillsatt en komité med
uppdrag att utreda* frågan angående de nödiga byggnaderna för anBih.
till liiksd. Prat. 1803. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 2

10 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 30.

skaffande af nya lokaler för Stockholms magistrat och rådstufvurätt,
Öfverståthållareembetets kansli och afdelningar för uppbörds- och polisärenden
jemte nytt häkte för rådstufvurättens och polisens behof samt
för stadsfullmägtiges sammanträden och de till kommunalförvaltningen
hörande expeditioner. Kändt är äfven, att komiténs uppmärksamhet
fäst sig vid de tomter, som för närvarande upptagas af kanslihuset,
öfverståthållareembetets hus och rådhuset, såsom en synnerligen lämplig
plats för den ifrågasatta byggnaden. I sådant fall skulle staden
genom köp eller byte af staten förvärfva förstnämnda hus med tillhörande
tomt, och det blefve en fråga att bereda nya lokaler för de i
samma hus inrymda olika afdelningarne af Eders Kongl. Maj:ts kansli,
en åtgärd, som med de nuvarande lokalernas i många afseenden bristfälliga
beskaffenhet i och för sig är i hög grad af behofvet påkallad
och säkerligen i hvarje fall icke kan länge undanskjutas. För att
erhålla sakkunniga personers yttrande rörande kanslihusets beskaffenhet
har jag jemlikt Eders Kongl. Maj:ts mig lemnade bemyndigande
uppdragit åt intendenten vid Öfverintendentsembetet, professoren F.
G. A. Dahl, brandchefen i Stockholm, kommendörkaptenen B. Hollstén,
stadsarkitekten L. Hedin och byggmästaren A. G. Sällström att verkställa
besigtning å sagda hus för utrönande, ej mindre huruvida sjelfva
byggnaden befunne sig i det skick, att dess framtida bestånd kunde
anses tryggadt, än äfven huruvida byggnaden erbjöde erforderlig trygghet
mot eldfara för de vigtiga och delvis oersättliga handlingar, som
der förvarades. Resultatet af den på grund häraf verkstälda besigtningen
innefattas i en af besigtningsmännen den 9 innevarande månad
till mig afbiten skrifvelse, som under litt. — torde få biläggas
dagens protokoll. Af denna skrifvelse framgår, att besigtningsmännen
vid byggnaden anmärkt väsentliga brister ur synpunkten af så väl
hållfasthet som trygghet mot eldfara, dervid besigtningsmännen tillika
anmärkt, att de brister,, som ur den förra synpunkten vidlådde byggnaden,
kunde, om ock med stor kostnad, betydligt minskas, hvaremot
bristerna ur eldfarlighetssynpunkt af anfördt skäl icke kunde afhjelpas
och ej ens minskas.

De ur nyss anförda synpunkter förefintliga bristerna vid kanslihuset
äro emellertid långt ifrån de enda. Utrymmet inom de särskilda
embetslokalerna är nemligen så trångt, att deraf verkligt men uppstår
för det arbete, som der skall utföras. Flere departementsbyråar förfoga
hvar för sig endast öfver ett rum — i åtskilliga fall af ytterst
obetydliga dimensioner — i hvilket rum så väl byråchefen som den
kanslisekreterare och den amanuens, som på byrån indelats, hafva

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

siua platser. Då vederbörande byråchefer ofta mottaga besök i tjensteärenden,
är dqt gifvet, att en dylik anordning skall medföra icke ringa
olägenheter. Utrymmet i huset är dessutom så strängt tillvarataget,
att, då, såsom stundom händer, för beredande af någon särskild fråga
tillfälliga biträden eller sakkunniga personer tillkallas, hvarje möjlighet
att bereda dem arbetsplats inom vederbörande departements lokal är
utesluten. Den för förvaring af statsrådsprotokoll och handlingar i
afgjorda ärenden tillmätta plats är så knapp, att nämnda dokumenter
tidigare, än eljest kunde vara önskligt, måste aflemnas till Riksarkivet,
hvartill kommer, att, såsom af nyss omförmälda besigtningsmäns utlåtande
äfven framgår, de skåp, i hvilka de ifrågavarande till stor del oersättliga
handlingarne nu förvaras, flerestädes måst placeras så nära intill eldstäderna,
att eldfara deraf lätteligen kan uppstå. Hvad förintandet af sagda
handlingar skulle innebära, behöfver jag icke närmare utveckla. Förlusten
af de senaste årens statsrådsprotokoll, registratur, koncept till utgående
Kongl. bref och resolutioner, inneliggande handlingar m. m. skulle
medföra ett verkligt hämmande af regeringsmaskineriet, skadan för en
framtida historisk forskning oberäknad. För min del känner jag mig
pligtig att i min mån söka bidraga till förebyggandet af en dylik
eventualitet.

Det kan, synes det mig, på grund af nu anförda förhållanden
icke gerna var annat än en tidsfråga — och det en sådan, som inom
en nära liggande framtid måste kräfva sin lösning — när ny lokal
för Eders Kongl. Maj:ts kansli måste beredas. För tillfället saknar
jag anledning att närmare inlåta mig på de olika utvägar, som i detta
afseende kunna ifrågakomma, och anmärker endast, att värdet af den
statens tillgång, som ligger i det nuvarande kanslihuset med tillhörande
tomt, icke är ringa, vare sig nu detta värde genom försäljning
eller byte realiseras eller tomten genom ombyggnad af det nuvarande
kanslihuset fortfarande disponeras för sitt nuvarande ändamål. Oberäknadt
det centrala läget, är nemligen tomtens utsträckning icke oansenlig,
ehuru för närvarande icke till fullo tillgodogjord, då tomtens
norra del endast upptages åt en lägre byggnad.

Med hänsyn till hvad jag nu yttrat torde det emellertid få medgifvas,
att tillräckliga anledningar föreligga att i god tid och i ett sammanhang
taga i öfvervägande, huru disponibla byggnader och tillgängliga
penningemedel må böra på lämpligaste sätt användas för beredande af
de embetslokaler, hvilkas behöflighet af det förut anförda framgår.
Min afsigt är ock att inom kort hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning
om verkställande af den i detta afseende erforderliga utred -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

ning, dervid tillfälle torde böra beredas till nödiga meddelanden med
förut omförmälda, af Stockholms stadsfullmägtige för åtskilliga byggnadsfrågors
behandling tillsatta komité.

Icke ringa tid måste emellertid — särskildt på grund deraf att
Riksdagens och Riksgäldskontorets hus ännu icke på några år varda
för den förändrade användningen disponibla — komma att förflyta,
innan den plan, som i antydda hänseendet må varda utarbetad, kan i
någon större utsträckning komma till utförande. Det kan derföre antagas,
att de inflytande köpeskillingarne för veterinärtomterna, hvilka
tomter under den närmaste framtiden skulle utbjudas till försäljning,
till större delen icke omedelbart kunna finna den för dem afsedda
användningen. Jag har derföre tänkt mig, att samma köpeskillingar,
i mån som de inflyta, borde inlevereras till Statskontoret för att derstädes
såsom en särskild »fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk
i hufvudstaden» förvaltas och förräntas. Hvarje uppkommande
fråga om disposition af medel ur denna fond för det med fonden afsedda
ändamålet skulle naturligtvis underställas Riksdagens pröfning
och godkännande.

För bedömande af storleken af de medel, som genom veterinärtomternas
försäljning komme att tillföras nämnda fond, anhåller jag att
få nämna, att, efter ett beräknadt medelpris af omkring 8 kronor per
qvadratfot, hvilket af sakkunnige ansetts med säkerhet kunna erhållas,
köpeskillingen i sin helhet skulle komma att uppgå till omkring 980,000
kronor.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att medgifva,

att inflytande köpeskillingar för omförmälda tomter må inlevereras
till Statskontoret för att derstädes förvaltas och förräntas såsom en
särskild »fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden»,
att af Eders Kongl. Maj:t, efter inhemtande i hvarje fall af
Riksdagens medgifvande, för sagda ändamål disponeras.

Ehuru, såsom nämndt, den ifrågasatta fonden antagligen icke under
den närmaste framtiden skulle i större utsträckning komma till användning
för det afsedda ändamålet, anser jag dock en anvisning redan nu
böra göras å densamma.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Med erinran att den andel af det under riksstatens sjunde hufvudtitel
med 200,000 kronor uppförda reservationsanslaget till byggnader
och reparationer, som utan åsidosättande af kronans i landsorterna befintliga
byggnader lämpligen kunde tagas i anspråk för underhållet af
kronans hus i hufvudstaden, eller omkring 100,000 kronor årligen, visat,
sig dittills ej lemna tillgång till andra arbeten än de nödvändigaste invändiga,
orsakade af förändringar inom embetsverk, ombyten af boställshafvare
eller tidens kraf, hemstälde Ofverintendentsembetet i underdånig
skrifvelse den 24 September 1889, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos
Riksdagen göra framställning om anvisande af medel till förbättringar
utvändigt af omförmälda hus, dertill enligt upprättadt kostnadsförslag
skulle erfordras ett belopp af sammanlagdt 205,350 kronor, med hvilket
belopp hufvudsakligen afsåga att försätta vissa uppräknade hus i sådant
skick, att de åtminstone ej framstode såsom i ögonen fallande
vanprydliga i jemförelse med enskilda verks eller personers angränsande
egendomar, hvarförutom beträffande det s. k. Gamla Kungshuset
å Riddarholmen föreslogs, att detta, hvars historiska betydelse, form
och läge mera än de öfriga husen gjorde det förtjent af uppmärksamhet,
borde undergå en restaurering i arkitektoniskt hänseende, derför
enligt upprättade ritningar och kostnadsberäkningar skulle af nyssnämnda
kostnadssumma åtgå ett belopp af 73,000 kronor.

Då jag den 11 Januari 1890 inför Eders Kong]. Maj:t anmälde
Ofverintendentsembetets berörda framställning, anförde jag, som i öfrigt
biträdde sagda framställning, att jag beträffande den ifrågasatta restaureringen
af Gamla Kungshuset visserligeu erkände det tilltalande i
tanken att åt denna byggnad gifva ett skick, som motsvarade dess
läge och historiska betydelse — och detta så mycket mera, som, enligt
hvad de af Öfverintendentsembetet insända ritningar utvisade, ett anslående
resultat i detta afseende skulle kunna vinnas för en jemförelsevis
mindre betydande kostnad — men likväl ansåg staten icke böra
samtidigt belastas med kostnaden så väl för detta som för de öfriga
föreslagna arbetena och vid sådant förhållande fann förstnämnda arbete,
såsom mindre oundgängligt, för det dåvarande böra vika för de
senare. 1 öfverensstämmelse med den af mig sålunda uttalade uppfattning
äskade Eders Kongl. Magt af Riksdagen det af Öfverintendentsombetet
förordade anslagsbeloppet med afdrag af den för restaurering
af Gamla Kungshuset uppförda summan, 73,000 kronor, men med tilllägg
af 15,000 kronor för inläggande af brandbotten i Generalstabens
hus, eller sammanlagdt 147,350 kronor. Denna Eders Kongl. Maj:ts
framställning bifölls af Riksdagen på det sätt, att Riksdagen dels till

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

reparations- och förändringsåtgärder utvändigt å vissa kronans hus i
Stockholm, dels ock till bestridande af kostnaden för inläggande af eu
brandbotten och deraf föranledda arbeten i det åt Generalstaben upplåtna
hus beviljade ett extra anslag af 100,000 kronor, att utgå under
två år med hälften hvardera året 1891 och 1892.

Enligt hvad Öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse den
25 sistlidne Oktober anmäler, hafva af de kronans hus i hufvudstaden,
som enligt Embetets nyssnämnda, år 1889 gjorda framställning voro afsedda
att för det då begärda extra anslaget till sitt yttre iståndsättas,
under de följande årens lopp för medel från dels det ordinarie reservationsanslaget
till byggnader och reparationer, dels det af Riksdagen
för omförmälda ändamål beviljade extra statsanslaget åtskilliga i större
eller mindre omfattning undergått eu välbehöflig restaurering, medan,
enligt hvad Öfverintendentsembetet inhemtat, vederbörande myndigheter
hade för afsigt att till Eders Kongl. Maj:t ingå med underdåniga
framställningar om beredande af särskilda anslag för vissa andra byggnaders
mer eller mindre fullständiga om- eller tillbyggnad, så att bland
dem, som af Öfverintendentsembetet blifvit hos Eders Kongl. Maj:t,
föreslagna att till sitt yttre restaureras, endast återstode Gamla Kungshuset
och Kammarrättens hus.

Öfverintendentsembetet anför vidare, att de af Embetet i dess
underdåniga skrifvelse den 24 September 1889 åberopade förhållanden
i fråga om otillräckligheten af de för Embetet till underhåll af kronans
hus i Stockholm tillgängliga medel fortfarande i oförminskad grad ega
giltighet och att sålunda det till Embetets disposition stälda anslaget
till byggnader och reparationer, lika litet för framtiden som hittills, skall
komma att lemna tillgång till utförande af reparationsarbeten af den
omfattande beskaffenhet, som sistberörda båda hus tarfva. Till stöd
för denna åsigt erinrar Embetet, att, enligt det af Eders Kongl. Maj:t
senast faststälda generalförslag, kostnaden för påsyuade arbeten å kronans
hus, hvartill ifrågavarande anslag ej lemnade tillgång, uppgick
till ej mindre än 33,693 kronor. Å andra sidan kan Embetet icke
frånträda sin förut uttalade åsigt, att Gamla Kungshuset med hänsyn
till dess så väl historiska vigt som arkitektoniska värde och särdeles
framstående läge kräfver en yttre restaurering, värdig sagda företräden,
och har derför trott sig böra hos Eders Kongl. Maj:t förnya sin
förut gjorda, men då endast med hänsyn dertill, att samtidigt begärdes
ett icke obetydligt anslag till reparationsåtgärder, som af Eders Kongl.
Maj:t. pröfvades vara af oundgängligare art, icke understödda framställ -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

ning om beredande af medel till ifrågavarande byggnads restaurering
jemväl i arkitektoniskt hänseende.

På grund af hvad Öfverintendentsembetet sålunda anfört och då,
hvad angår Kammarrättens hus, detta såsom närbeläget såväl Kungsliuset
som det redan restaurerade Marinförvaltningens hus måste, enligt
Embetets förmenande, anses vara i behof af en dess berörda läge motsvarande,
mera genomgripande reparation, har Embetet, med öfverlemnande
af genom Embetets försorg upprättade nya ritningar med
tillhörande beskrifningar och kostnadsförslag till yttre restaurering af
nämnda två byggnader, i underdånighet hemstält, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af
ett extra anslag å 85,000 kronor för restaurering utvändigt i öfverensstämmelse
med de af Embetet uppgjorda ritnings- och kostnadsförslag
af det s. k. Gamla Kungshuset och Kammarrättens hus här i staden.

De af Embetet insända ritningarna till restaurering af Gamla
Kungshuset skilja sig i vissa mindre betydande afseenden från de förut
llPPSlorda, men den beräknade kostnadssumman är densamma enligt
de båda förslagen eller 73,000 kronor. Hvad Kammarrättens hus beträffar,
är deremot den nu föreslagna restaureringen afsedd att varda
något mera omfattande än enligt 1889 års förslag, till följd hvaraf ock
kostnaden beräknats till 12,000 kronor mot 6,250 kronor enligt det
förut uppgjorda förslaget.

Tvifvelsutan äro båda de ifrågavarande byggnaderna till sitt yttre
i det bristfälliga skick, att de högeligen tarfva en genomgripande
reparation. Såsom af det förut anförda framgår, innefattar emellertid
den beträffande Gamla Kungshuset ifrågasatta åtgärden något mer än
en sådan reparation, nemligen en restaurering i arkitektoniskt hänseende.
De ofvan meddelade uppgifterna rörande de å anslaget till
byggnader och reparationer disponibla tillgångar torde tillfyllest ådagalägga,
att det icke kan blifva tal om att från detta anslag bereda medel
till den ifrågasatta restaureringen af sistnämnda byggnad. Hvad deremot
beträffar det föreslagna reparationsarbetet å Kammarrättens hus, torde,
särskildt derest någon inskränkning eger rum i det arkitektoniska
element, som ingår äfven i detta reparationsarbete, utväg icke komma
att saknas att för detta arbete efter hand bereda utrymme å byggnadsanslaget.

Om jag således anser särskild åtgärd icke för närvarande böra
vidtagas för åvägabringande af sistnämnda arbete, ansluter jag mig
deremot till Ofverintendentsembetets uppfattning om önskvärdheten
deraf, att restaureringen af Gamla Kungshuset nu möjliggöres genom

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

anvisande för ändamålet af särskilda medel. Bristfälligheterna å husets
yttre äro så betydliga, att å deras botande i hvarje fall måste inom
den närmaste framtiden nedläggas icke ringa kostnad. Då så är,
synes mig det erbjudna tillfället icke böra försummas att i sammanhang
med dessa oundvikliga arbeten få den historiskt betydelsefulla
byggnaden för en jemförelsevis mindre betydande kostnad försatt i ett
skick, som åter framhäfver dess arkitektoniska värde och kommer att
göra densamma till en prydnad för hufvudstaden.

Jag har förut tillstyrkt, att den blifvande köpeskillingen för Veterinärinstitutets
förra tomter måtte afsättas till en fond för anordnande
af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden. Om denna min hemställan
vinner afseende, synes det mig öfverensstämma med det åsyftade
ändamålet med denna fond, att den erforderliga kostnaden, 73,000
kronor, för restaurering af den ifrågavarande byggnaden, deruti Svea
Hofrätt, Kammarkollegium och Statskontoret äro inrymda, å nämnda
fond anvisas. Jag hemställer derför i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t ville föreslå Riksdagen

att till utgående från nämnda'' fond, i den mån medel derstädes
varda tillgängliga, anvisa ett belopp af 73,000 kronor till restaurering
utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och kostnadsförslag,
af det s. k. Gamla Kungshuset.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda
yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:
G. Wilh. Smerling.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet!

Enligt oss den 27 Januari detta år meddeladt uppdrag, hafva vi
nedanskrifne dag verkställt besigtning inom Kongl. Kanslihuset och
dervid genomgått dess samtliga embetslokaler, bostäder, källare och
vindar samt få härmed afgifva följande utlåtande, beträffande

l:o) huruvida sjelfva byggnaden befinner sig i det skick, att dess
framtida bestånd kan anses tryggadt, och

2:o) huruvida byggnaden erbjuder erforderlig trygghet mot eldfara
för de vigtiga och delvis oersättliga handlingar, som der förvaras.

Tomten, som tillhör statsverket, upptager hela qvarteret »Vulcaiiusd
och innehåller enligt designation af den 4 Juli 1849 5,158 {- qv.-alnar, eller 909,4 2 qv.-meter. Å densamma finnes uppförd en större
byggnad och norr derom, mot sjön, en mindre, med den förra sammanhängande
byggnad.

Hufvudbyggnaden, som har en stor kringbygd gård, består af
en hvälfd källarevåning, som sträcker sig under gården och den allra
största delen af byggnaden; bottenvåning och två öfvervåningar samt
vind, som till större delen är inredd till rum och är tillgänglig å två
stentrappor med brandkupor och jerndörrar samt å tvenne mindre
kommunikationstrappor, försedda med jerndörrar och plåtkupor mot
vinden. Dessa senare två trappor hafva på sista tiden tillkommit genom
nödvändigheten att bereda ökadt utrymme för Kongl. Finans- och
Civildepartementena, hvilket ej kunnat ske på annat sätt än genom
att inreda än flera eldrum i vinden.

Å takstolarnes hanbjelkar är delvis en öfre vindsbotten.

I källaren finnes en vaktmästarebostad, en tvättstuga och ett
klosettrum, för öfrigt utrymme för bränsle m. m. Alla lokaler med
eldstäder i våningarne och vinden användas till embetsrum, utom ett
rum och kök i bottenvåningen, som användes till portvaktslägenhet,
Bill. till Riksd. Prof. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 17 luft. 3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 30.

ett rum och kök i vinden, som är bostad för en vaktmästare, och några
vindsrum, som begagnas till arkiv.

Den mindre byggnaden, norr om föregående, saknar källare samt
innehåller två våningar och en medelst trätrappa tillgänglig, låg vind
utan brandbotten. Denna byggnad inrymmer i bottenvåningen sex
vaktmästarebostäder, hvardera om ett rum och kök, samt i öfre våningen
embetsrum.

l:o) I frågan om husens bestånd antecknas härnedan de brister,
som vi vid besigtningen anmärkt i de olika lokalerna, hvilkas nummer
synas å bifogade planritningar. °)

Hufvudbyggnaden.

Källaren.

N:o 3. I mellanmuren mot den gamla spiraltrappan syntes en
stor spricka;

N:ris 9 och 24. Här finnas sprickor i hvalfven;

I N:o 30. Synes en spricka tvärs öfver tunnhvalfvet.

Detta sänker sig norrut och är, jemte de öfriga fyra, under
gården belägna hvalfven, slaget af sandsten i halfcirkelform. Vid dörren
är norra muren, som det syntes tillfölje af stark belastning, klufven i
längdrigtningen, hvilket äfven observerades vid några af de andra
dörrarne mot korridoren i samma mur.

I N:o 31 är hvalfvet af brustet tvärs öfver;

I N:o 32 d:o d:o på två ställen;

I N:o 34 observerades äfven sättningar.

Bottenvåningen.

I N:o 51 £ befans i golfvet en stark sänkning mot norr;

I N:o 71 ''d:o d:o stark lutning mot vester;

I N:ris 73 och 74 lutar äfven golfvet starkt mot vester, hvarjemte
hjertmuren är afsprucken öster om den stora stärkringen;

Muren mellan N:ris 79 och 80 har sprickor, likaså muren mellan
N:o 80 och yttre förstugan.

Våningen 1 trappa upp.

Rummet N:o 85 har blifvit deladt i två, a och 5, och ett plåtrör
draget från det östligaste till rökröret i vestra muren;

*) Dessa planritningar förvaras i Kongl. Finansdepartementet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Korridoren N:o 86 uppvärmes med en jernkamin, likaledes med
draget plåtrör;

Genom N:o 92 går ett plåtrör draget från kakelugnen i N:o 91;
I förstugan N:o 93 lutar golfvet mot N:o 94;

I N:o 95 lutar golfvet starkt norrut;

Från kakelugnen i N:o 100 är plåtrör draget till skorstensstocken
i N:o 101.

Våningen 2 trappor upp.

I N:o 123 är stark lutning mot vester;

I N:ris 127 och 129 luta golfven starkt mot nordvest och söder;
1 N:o 132 lutar golfvet norrut;

I N:o 134 d:o vester och söderut;

Muren mellan N:o 130 och 134 lutar icke obetydligt vesterut;

I N:o 135 och 136 märkes lutning norrut;

I N:o 138 lutar golfvet mot öster;

I N:o 139 finnes stark lutning mot vester;

I N:o 141 lutar golfvet vesterut;

I N:o	142	d:o	d:o	österut;
I N:o	145	d:o	d:o	norrut;
I N:o	146	d:o	d:o	d:o ;
I N:o	148	d:o	d:o	österut; söderut.
I N:o	149	d:o	d:o

1 vinden.

Observerades stark sänkning i bjelklaget vid N:o 151 a och 5,
beroende deraf att bjelkarne, som vid undersökning befunnits friska,
ligga fritt från yttermur till yttermur samt, utom trossfyllning och
brandbotten, äfven hafva att uppbära der förvarade handlingar.

Det yttre.

Norra faqaden, mot sjön.

Vid 2:dra fönsterraden från öster finnas sprickor i bröstvärnsmurarne
upp igenom huset och i taklisten.

Norra faqaden, mot bakgården.

Starka sprickor finnas i bröstvärnen upp igenom huset vid 2:dra,
3:dje och 4:de fönsterraden från nordost.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Vestra faqaden, mot Myntgränden.

Här synes stark brytning i bröstvärnen vid 2:dra och 3:dje fönsterraden
från norr samt ändå starkare vid lista d:o från söder, der brytningen
sträcker sig ner i stenfoten.

Södra faqaden, mot Myntgatan.

Här synes stark brytning i bröstvärnen upp igenom huset vid
2:dra, 3:dje, 4:de, öde, 6:te, 7:de och 8:de fönstren från vester samt
vid lista fönstret från öster. Stenfoten, som äfven varit sönderbruten,
bar blifvit reparerad.

Faqaden mot öster, under kolonnaden, har stora sprickor i norra
och södra fönsterraderna.

I förstugan, eller genomgången t N:o 38, finnas åtskilliga starka
brytningar i norra muren, hvilka äfven synas i förstugan N:o 81,
1 trappa upp.

Stora gården.

Å alla fyra mot gården vettande yttermurarne finnas starka
sprickor, synnerligast å norra husets södra mur.

Den mindre byggnaden.

I det inre, som nyligen blifvit repareradt, observerades ej andra
brister, än att golfvet i N:o 65 lutar mot norr och att fönsterbröstvärnen
mot gården visa sänkning åt samma håll.

Å husets yttersida mot Myntgränden synes stark brytning jemte
sprickor i bröstvärnen vid 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te fönstren från
söder.

De omnämnda bristerna härröra till största delen från sättningar
i grunden, hvilka äfven föranleda otätheter i murar och fönster, men
bero äfven deraf, hvad stora huset beträffar, att detta, som förr varit
användt för andra ändamål, senare blifvit ändradt, hvarvid en del
cloissonväggar och eldstäder med dragna plåtrör tillkommit.

Ehuru af ofvanstående framgår, att husen lida af sättningar, hvilka
antagligen komma att fortgå och ökas, derest ej grundförstärkning
eger rum, anse vi likväl, att byggnaderna, så framt omfattande reparations-
och underhållsarbeten, synnerligen beträffande grund och källare,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

vidtagas, böra kunna sättas i ett för den närmaste framtiden betryggande
skick, då frågan blott gäller hållfastheten.

2:o) I frågan »huruvida byggnaderna erbjuda tillräcklig trygghet
mot eldfara», har besigtningen gifvit vid handen, att större brister i
detta afseende förefinn as.

Faran kommer hufvudsakligen från stora husets vind, med dess
många eldstäder och gamla, dragna skorstensstockar samt den mängd
trävirke, som der finnes i takkonstruktionen, vindskontor, hyllor och
annan inredning. De i vinden förvarade handlingarne och trycksakerna
äro i första hand utsatta för förstöring samt öka ganska väsentligt de
brännbara ämnena derstädes och, vid en eldsolycka, faran för elds
spridande till våningen under, som på fyra ställen är genom trappor
förenad med vinden.

Derjemte inverkar den fortgående sättningen menligt på de i
våningarne dragna rökrören, hvilka tillfölje af de många ändringar,
som stora huset undergått, der äro ganska invecklade.

Det trånga utrymmet i eu del af embetsrummen, särdeles i byggnadens
södra del, gör äfven att möbler, skåp och hyllor måst placeras
så nära intill kakelugnarne att eldfara deraf kan uppstå.

På grund af det sagda anse vi icke att Kongl. Kanslihuset erbjuder
den för ett departementshus, med dess dyrbara handlingar, erforderliga
och önskvärda tryggheten mot eldfara.

Såsom ofvan är nämndt torde bristerna från liållfasthetssynpunkt,,
om ock med stor kostnad, kunna betydligt minskas, men bristerna ur
eldfarlighetssynpunkt, kunna enligt vår åsigt ej afhjelpas, ej ens minskas,
då, i brist af annat utrymme, stora husets vind ej lärer kunna befrias
från dess nuvarande inredning. Stockholm den 9 Februari 1893.

F. G. A. Dahl. Br. Hollstén. Ludvig Hedin. A. G. Sällström.

Bih. till Biksd. Prat. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 17 Iläft.