Kongi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18 (Proposition 1896:18)

Kongi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 18.

N:o 18.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående upplåtelse
af jord till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö; gif ven Stockholms
slott den 24 januari 1896.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver justitiedepartementsärenden
vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att från Svartsjö kungsladugård i Sånga socken och Färentuna härad
må från den 14 mars 1897 afskiljas och till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
upplåtas de i fångvårdsstyrelsens framställningar af den 5 mars och
den 26 november 1895 angifna områden, i areal innehållande, enligt
domänstyrelsens upplysning, det förra 37 har 9,7 ar, deraf 12 har 96,4 ar
åker, 9 har 79,7 ar äng och 14 har 33,6 ar afrösningsjord och det senare
86 ar, äfvensom de å dessa områden befintliga, kronan tillhöriga byggnader,
under vilkor att det kungsladugården nu åsätta mantal i laga ordning
fördelas mellan den jord, som tvångsarbetsanstalten å Svartsjö efter
upplåtelsen kommer att innehafva, och den återstående under domänstyrelsens
förvaltning bibehållna jorden, samt att nuvarande vägen till
brygga och lastplats i närheten af Fiskarstugan, der den kommer att
ligga inom anstaltens område, fortfarande bibehålies till fritt begagnande
af kungsladugårdens arrendator och å kungsladugårdens egor boende personer
äfvensom underhålles af anstalten, så länge anstalten begagnar nämnda
brygga och lastplats för sina behof.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Aug. östergren.

Bill. till llilcsil. Prat. 189U. 1 Sami. 1 Afd. 11 imf t. (N-.is 18, 19.)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj it Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 24 januari 1896,

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr jninistern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anförde
departementschefen statsrådet Östergren:

I underdånig skrifvelse den 19 september 1894 har fångvårdsstyrelsen
gjort framställning derom, att det till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö nu
upplåtna område måtte varda utvidgadt.

I detta hänseende har fångvårdsstyrelsen hufvudsakligen anfört, att
Svartsjö kungsladugårds kring tvångsarbetsanstalten liggande egor sträckte
sig så nära inpå anstalten, att å dessa egor vid gränsen mot anstalten
befintliga, till kungsladugården hörande lägenheter äfvensom enskilda byggnader,
som efter öfverenskommelse med den nuvarande kungsladugårdsarrendatorn
der uppförts, läge i anstaltens omedelbara närhet, hvadan det

Kong!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o IS. 3

cj varit möjligt för anstalten att skydda sig för obehag och menligt inflytande
från befolkningen å berörda del af kungsladugårdens egor. Eu
annan olägenhet vore, att mark, som erfordrades för de vid anstalten
jemlikt nådiga brefvet den 14 augusti 1891 anordnade stenliuggeriarbetena,
äfvensom för den genom nådiga brefvet den 17 november 1893 medgifna
kanal i viken fram till anstalten, lydde under kungsladugården. Genom
förstnämnda nådiga bref vore i fråga om stenliuggeriarbetena bland annat
förordnadt, att anstalten egde att bryta och tillgodogöra sig sten ur de å
kungsladugårdens egor befintliga bergen samt taga väg till såväl nämnda
berg som landstigningsplatsen vid Fiskartorpet, äfvensom att nuvarande
arrendatorn af kungsladugården A. Widegren skulle för skada och intrång,
som kunde honom i hans berörda egenskap genom stenliuggeriarbetena
tillskyndas, af fångvården erhålla ersättning, som bestämdes af en, på sätt
i det nådiga brefvet närmare angåfves, tillsatt kompromiss af 3 personer;
och hvad anginge kanaliseringen af viken nedanför anstalten hade i nådiga
brefvet den 17 november 1893 föreskrifvits, att för bestämmande af ersättning
till Widegren för skada, som genom uppläggande af jord in. m.
på kungsladugårdens mark eller på annat sätt kunde genom kanalens
uppmuddring för honom uppkomma, det till kungsladugården hörande
område, som af företaget lomme att beröras, skulle synas och värderas
genom en i enlighet med bestämmelserna i nådiga brefvet den 14 augusti
1891 tillsatt kompromiss. Genom hvad sålunda förordnats vore, så godt
förhållandena för närvarande medgåfve, sörj dt derför, att nödig tillgång
till mark för stenliuggeriarbetena och för uppmuddringen af kanalen icke
skulle saknas. Men då det icke vore möjligt att på förhand till alla delar
bestämma den mark, som komine att erfordras för utvidgningar eller
möjliga förändringar i de vid anstalten anordnade stenliuggeriarbetena,
och då i fråga om nämnda kanal tillgång jemväl måste beredas till nödig
mark för de arbeten, som i framtiden gång efter annan blefve erforderliga
för kanalens underhåll, kunde vid sålunda förekommande upprepade behof
af mark för berörda ändamål det vara fara för anstalten, att dess intresse
skulle blifva lidande genom den omgång och de hinder för behofvens
snara tillgodoseende, som måste blifva en följd deraf, att marken icke
stode till anstaltens direkta disposition. Likaledes måste vid ofvan angifna
användning för fångvårdens räkning åt mark, som lydde icke under
fångvårdsstyrelsens utan under annat verks vård, det ligga nära till hands,
att svårigheter och förvecklingar deraf kunde uppkomma med hänsyn
jemväl till markens förvaltning. Slutligen borde bemärkas, att fångvården
under nu rådande förhållanden, förutom de skadeersättningar, som skulle
betalas till kungsladugårdens arrendator, äfven måste genom nödvändig -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

heten att gång efter annan anlita kompromiss härför vidkännas upprepade
kostnader, hvilka stundom, i synnerhet då, såsom nu vore fallet, kompromissarierna
vore boende på något längre afstånd från anstalten, kunde
blifva väl höga i förhållande till betydenheten af den skada, för hvars
uppskattande kompromissen måste sammanträda.

Styrelsen, som hade sig bekant, att nu gällande arrendekontrakt angående
kungsladugården ginge till ända i mars månad 1897, hemstälde
förty, o att i sammanhang med förestående ny utarrendering af kungsladugården
sådan utvidgning måtte beredas i tvångsarbetsanstaltens område,
att ofvan angifna olägenheter derigenom kunde undvikas. I sådant
hänseende ville styrelsen uttala sig derför, att af kungsladugårdens egor,
sådana de vore angifna å en af förste landtmätaren i Stockholms län
Thure Essén år 1893 upprättad, i länets landtmäterikontor förvarad karta
öfver inegorna till nämnda domän, de å ett bilagdt utdrag af samma karta
med grön färg utmärkta delar, hvilka i en efter beskrifningen till Essens
karta gjord förteckning vore uppräknade, måtte afskiljas från kungsladugården
och läggas till anstalten. Härigenom skulle anstaltens mark, hvilken
å Esséns karta vore betecknad såsom Svartsjö slotts område, komma att
ökas dels åt öster med de smärre delar af kungsladugårdens egor, som
läge emellan anstaltens nuvarande område och en öster derom löpande
väg, och dels norrut med den till stor del af vassland och sumpig äng
bestående mark, som gränsade intill förenämnda kanal, och hvarå vägar
för transport af sten vore anordnade, samt vidare med den utmed sjön
och vägen till Fiskartorpet belägna skogsbacke, hvarest sten för anstaltens
räkning nu brötes, hvarjemte, för beredande af sommarbete åt anstaltens
dragare, till densamma skulle läggas den s. k. Hästhagen österut från
anstalten. Hela arealen af den sålunda ifrågasatta egotillökningen utgjorde
enligt en efter beskrifningen till Esséns karta gjord uträkning omkring
6,270 ar, deraf ^omkring 1,367 ar åker, 989 ar äng och 3,914 ar afrösningsjord.
Spridda å detta område läge samtliga de lägenheter, från hvilka
störande inflytelser för anstalten kunde vara att befara. Förutom två
enskilda byggnader å marken mellan slottsträdgården och Hästhagen vore
der belägna torpen Björndal och Björnnäset samt en mindre lägenhet
vester om Björnnäset vid vägen till Fiskarudden. Kronans hus å berörda
torp och lägenhet befunne sig i mer eller mindre förfallet skick, men
torde dock till förekommande deraf, att husen flyttades öfver inom gränsen
af kungsladugårdens egor och der upplätes åt folk, som kunde blifva
till obehag för anstalten, jemte marken höra öfverlemnas åt anstalten, helst
en del af husen kunde med användande af det dugliga virket från de
öfriga sättas i stånd att blifva till nytta för fångvårdens räkning.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 18.

Utom det ofvan angifna hufvudsakliga syftemålet med förvärfvandet
för anstalten af berörda mark, skulle genom den föreslagna egotillökningen
jemväl vinnas, att anstalten i sammanhang med skötseln af den tillagda
jorden kunde bruka sin redan nu innehafvande jord på lämpligare och
fördelaktigare sätt än nu vore möjligt, äfvensom tillfälle skulle beredas för
anstalten att lemna dertill passande fångar någon sysselsättning med jordbruksarbeten.
För det ökade jordbruket skulle förutom de två hästar,
som nu hölles vid anstalten, erfordras ytterligare endast ett par oxar.
Under förutsättning att jemte marken kronans derå befintliga hus tillfölle
anstalten skulle, utöfver de uthus, som redan nu vore för anstalten erforderliga,
något nytt dylikt icke behöfva byggas.

I sammanhang med det sålunda framlagda förslaget ansåge sig styrelsen
böra meddela, att fångvården hittills af kompromiss ålagts att till
arrendatorn Widegren betala: dels årligen under återstående arrendetiden
257 kronor 19 öre för skada och intrång genom stenhuggeriarbetena och
kanalmuddringen samt för begagnandet af vägen till den s. k. Fiskarudden
och af dervarande brygga, äfvensom ersättning efter 50 öre per ar för
sådan mark invid kanalen, som för ett eller annat ändamål kunde komma
att ytterligare disponeras för muddringens utförande, och dels i ett för
allt 302 kronor 79 öre för genom stenhuggeriarbetena under år 1892
inistad skörd samt 250 kronor för intrång, som Widegren genom lossning
af mudder måste vidkännas vid begagnandet af ett honom tillhörigt badhus,
äfvensom ytterligare, för den händelse muddrets aflastning skulle
komma att utsträckas inom visst afstånd från badhuset, ersättning med
500 kronor för dettas flyttning till annan plats.

Styrelsen har alltså hemstält att i sammanhang med förestående ny
utarrendering af Svartsjö kungsladugård vissa å Inlagd! karteutdrag med
gröu färg utmärkta och i jemväl bifogad förteckning uppräknade egor
måtte varda från kungsladugården afskilda och jemte kronans derå befintliga
Iris öfverlemnade till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.

Öfver denna framställning har domänstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande,
dervid domänstyrelsen öfverlemnat dels yttrande af domänintendenten
i länet, hvilken med hänsyn till vissa af honom anförda förhållanden
ansett lämpligt, att en afsöndring till förmån för tvångsarbetsanstalten
skedde, men att området för denna afsöndring borde inskränkas till vissa
af honom angifna egofigurer om tillsammans 13 har 80,oo ar, dels yttrande
af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, hvilken myndighet
ansett det icke tillkomma sig att yttra sig öfver storleken af det
område, som för tvångsarbetsanstalten kunde vara behöflig!, hvadan Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke kunde utlåta sig öfver, än mindre

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

instämma i domänintendentens förslag om inskränkning i det af fångvårdsstyrelsen
begärda området; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i öfrigt anmärkt bland annat, att, derest ett så betydligt och med hänsyn
till egornas beskaffenhet för kungsladugården så värdefullt område, som
det föreslagna, skulle frånskiljas kungsladugården, densamma derigenom
komme att tillskyndas stora olägenheter och en afsevärd förminskning i
värde; att derför, om framställningen vunne godkännande, med skäl kunde
ifragasättas, huruvida lämpligt vore att såsom domän bibehålla kungsladugården,
hvilken, redan nu svår att med fördel sköta för en arrendator,
skulle än mera blifva det efter minskning af den för närvarande otillräckliga
betesmarken och skogstillgången samt efter frånskiljande af flere närbelägna
torp samt med alltför långa afstånd till flere''af de qvarståendc
torpen; att deremot egendomens läge kunde göra densamma lämplig för
industriella anläggningar, uppförande af sommarbostäder, inrättande af
handelsträdgårdar m. in. dylikt, om den finge i sin helhet försäljas eller
styckas; samt att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund häraf
ansåge, att åtgärder borde vidtagas för egendomens försäljning i dess helhet
eller efter en uppgjord styckningsplan.

För egen del har domänstyrelsen meddelat: att enligt instrumentet
öfver en å Svartsjö kungsladugård om 101/2 mantal samt lägenheten
Hästbryggan med Färjestaden i Sånga socken och Färentuna härad för
egendomens förnyade utarrendering från den 14 mars 1897 verkstäld
arrendeuppskattning, egendomen vore belägen 19 kilometer från Drottningholm
och egde invid Mälaren två lastbryggor, den ena icke långt från
mangården vid Hillersjöviken och den andra vid lägenheten Färjestaden;
att inegorna vid kungsladugården innehölle eu areal af 395 har 83,6 ar,
hvaraf 316 har 79,9 ar åker, tomter och trädgård, 77 har 76,4 ar äng och
1 har 27,3 ar odlingsmark, hvartill komme egor till Färjestaden 2 har 69
ar och till Hästbryggan 37,8 ar; att till egendomen dessutom hörde skogsoch
hagmark med derinom belägna impedimenter, hvilka områdens sammanlagda
areal kunde beräknas till omkring 300 har; att skogsafkastningen
icke fylde egendomens husbehof; att till egendomen hörde 7 torp, hvaraf
utginge afgäld i penningar, och 15 torp, hvaraf dagsverken utgjordes till
hufvudgården; att taxeringsvärdet för hufvudgården utgjorde 170,000 kronor
och för lägenheten Hästbryggan 700 kronor; att arrendevärdet beräknats
till 7,300 kronor, deraf för lägenheten Hästbryggan med Färjestaden 75
kronor; samt att, enär 3 mindre å den fångvårdsstyrelsens framställning
bilagda karta upptagna egofigurer icke blifvit i den bifogade egobeskrifningen
beräknade, arealen af den mark, som vore ifrågasatt att afsöndras,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

rätteligen utgjorde 62 har 93,7 ar, deraf 13 har 72,3 ar åker, 9 har 88,7
ar äng och 39 har 32,7 ar afrösningsjord.

Vidare har domänstyrelsen anfört, att det icke tillkomme styrelsen
att ingå i bedömande af huru stort eller hvilket egoområde, som för
tvångsarbetsanstalten kunde vara erforderligt, men att styrelsen med afseende
å kungsladugårdens framtida utarrendering ansåge sig böra uttala
önskvärdheten deraf, att icke mera särskildt af torpjorden och skogs- och
betesmarken från kungsladugården afsöndrades, än som för anstaltens behof
vore oundgängligen nödvändigt; samt att, vare sig en större eller mindre
del af området i fråga afsöndrades, såsom vilkor vid afsöndringen borde
stadgas, att kungsladugårdens arrendator och å kungsladugårdens egor bosatta
personer skulle ega fritt begagna anstaltens brygga och lastplats i
närheten af Fiskarstugan samt väg dertill öfver anstaltens egor, äfvensom
att det å kungsladugården nu åsätta mantalet skulle fördelas mellan det
till anstalten upplåtna området och hufvudgården på det sätt och i den
ordning, som stadgades i 13 § 3 mom. af förordningen angående hemmansklyfning
och jordafsöndring den 6 augusti 1881; och har styrelsen slutligen
förklarat sig icke kunna biträda Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förslag om hufvudgårdens försäljning efter fördelning i lotter, hvilken åtgärd
styrelsen ansåge åtminstone under nuvarande förhållanden icke vara
för statsverket fördelaktig.

Fångvårdsstyrelsen, som härefter fått afgifva det vidare yttrande, hvartill
omförmälda utlåtanden kunde föranleda, har dervid i skrifvelse af den
5 mars 1895 anfört hufvudsakligen följande:

Med sin ifrågavarande framställning hade fångvårdsstyrelsen åsyftat
att vinna öfverlåtelse från kungsladugården till tvångsarbetsanstalten af
dels den mark, som kunde tagas i anspråk för pågående uppmuddring af
farled i viken fram till anstalten och denna farleds underhåll, äfvensom
för stenhuggeriarbetena vid anstalten, sådana de för den närmare framtiden
vore planlagda, och dels i öfrigt af så stort jordområde, som kunde vara
erforderligt för att åt dertill passande fångar bereda någon sysselsättning
med jordbruksarbeten, hvarjemte styrelsen afsett att i sammanhang härmed
åt anstalten förvärfva några mindre i dess närmaste granskap belägna, till
kungsladugården nu hörande torplägenheter, hvilkas disponerande af fångvården
vore af synnerlig vigt för att derigenom gorå det möjligt för anstalten
att skydda sig för obehag och menligt inflytande, som, enligt hvad
erfarenheten visat, eljest vore att befara från befolkningen i berörda lägenheter.

Såsom tillägg till hvad styrelsen yttrat rörande de kostnader och
oegentligheter, som föranleddes deraf, att den för muddringsarbetena och

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

stenbrytningen erforderliga mark icke stode till anstaltens direkta disposition,
tilläte sig styrelsen meddela, att styrelsen dels, sedan dess framställning
afläts, måst utbetala tillsammans 122 kronor 90 öre för ett kompromissariesammanträde
för bedömandet af ersättning åt kungsladugårdens
arrendator för honom genom muddringsarbetet tillskyndad skada, dels både
att för ytterligare ett dylikt sammanträde utbetala ersättning med ett belopp,
som, ehuru det härvid besigtigade området varit så obetydligt, att
afkastningen af detsamma uppskattats till endast 5 kronor för år, icke
komme att understiga 100 kronor.

Vidare ansåge sig styrelsen rörande frågan om tillökning af anstaltens
jordområde böra fästa uppmärksamheten derå att, med hänsyn till den
betydelse, som sysselsättningen med jordbruksarbeten egde för återförande
till ett laglydigt lif af på afvägar komna unga personer, denna fråga numera
blifvit för anstalten en angelägenhet af ökad vigt, sedan Eders Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 7 december 1894 förordnat om indragning
af vestra kronoarbetsstationen å Nya Varfvet och intagande vid anstalten
å Svartsjö af sådana för lösdrifveri dömde unge manspersoner, som förut
förvarats vid nämnda station, och torde med hänsyn härtill mindre jordareal
än den af styrelsen äskade icke böra anvisas åt anstalten, om man
ville påräkna att deraf för berörda ändamål hafva något verkligt gagn.

Rörande kronans byggnader å den till afskiljande från kungsladugården
äskade marken ville styrelsen ytterligare erinra, att, enligt styrelsens
underdåniga skrifvelse den 28 september 1894, antalet bostäder för gifte
vaktbetjente vid anstalten icke stode i motsvarighet till vaktkonstapelsstyrkan
derstädes. Detta missförhållande, hvaraf olägenheterna blifvit i
samma underdåniga skrifvelse visade, komme än ytterligare att ökas genom
den af Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med beslutet om vestra stationens
indragning medgifna öfverflyttning derifrån af 4 vaktkonstapellöner
till anstalten å Svartsjö. Härigenom skulle yaktkonstapelstyrkan vid denna
anstalt komma att stiga till 28 man, under det att bostäder derstädes
endast tunnes för 11 och, i händelse af framgång för ett af styrelsen
framstäldt förslag om anordnande af ytterligare 4 dylika bostäder, skulle
blifva beredda för inalles 15 gifte vaktkonstaplar. Då nu knappast någon
utsigt funnes till vinnande af anslag för uppförande vid anstalten af en
nybyggnad med tillräckligt antal bostäder för gifte dylika betjente, hade
det, under förhoppning om bifall till framställningen om tillökning af
tvångsarbetsanstaltens område i hvad anginge de deri begärda torplägenheterna,
varit styrelsens mening att, så långt ske kunde, i dem anordna
de ytterligare bostäder för gifte konstaplar, som utöfver berörda 15 kunde
visa sig behöfliga.

Kongl. Ataj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Nu hade i de utlåtanden, som i ärendet afgifvits, dels domänintendenten
föreslagit en betydande inskränkning i det område, som af styrelsen
äskats, och dels domänstyrelsen uttalat önskvärdheten deraf, att icke mera
måtte, särskildt af torpjorden samt skogs- och betesmarken från kungsladugården
afsöndras än som för anstaltens behof vore oundgängligen nödvändigt.

Hvad anginge domänintendentens förslag tilläte sig styrelsen fästa •
uppmärksamheten derå, att då, enligt detta, hvarken någon del af den
norrut utmed vägen till Fiskartorpet belägna skogsbacke, å det vid styrelsens
framställning fogade karteutdrag betecknad med numret 241, i hvilken
de berg vore belägna, hvarur sten för anstaltens räkning brytes, ej
heller tillräckligt jordområde för beredande åt fångarne af någon afsevärdare
sysselsättning med jordbruk, samt vidare icke någon af de torplägenheter
styrelsen äskat skulle blifva till anstalten öfverlemnade, detta
förslag ingalunda skulle innebära uppfyllandet af de vigtiga önskemål,
styrelsen med berörda underdåniga framställning afsett att vinna.

Då emellertid de granitfyndigheter i berörda skogsbacke, hvilka det
kunde löna sig att bearbeta och i hvilka stenen nu också brytes, utbredde
sig i backens vestra och södra del från trakten af Fiskarudden fram under
torpet Björnnäset, skulle för stenhuggeriarbetena vid anstalten fordras öfverlåtelse
till anstalten endast af berörda del af nämnda backe. Likaledes
ansåge styrelsen de i anstaltens intresse uttalade önskemål kunna uppnås,
äfven om icke till densamma afsöndrades den österut liggande så kallade
Hästhagen, n:o 491, och den angränsande egofiguren n:o 723 å karteutdraget.

Genom nu angifna begränsning af det område, som kunde åt anstalten
öfverlåtas, skulle i öfverensstämmelse med den af domänstyrelsen uttalade
önskan åt kungsladugården behållas större delen af den skogs- och betesmark,
som innefattades i fångvårdsstyrelsens framställning, liksom äfven
Fiskartorpet och den antagligen dertill hörande jordarealen n:is 223—229
skulle blifva oberörda af egoafsöndringen.

Deremot skulle till anstalten öfverlåtas den omedelbart invid dess nuvarande
gräns liggande torplägenheten Björndal samt det inom sjelfva
stenbrytningsområdet befintliga torpet Björnnäset, hvilket det vore så mycket
angelägnare för anstalten att förvärfva, som det icke kunde vara lämpligt
att vid denna plats, der fångarne hållas i arbete, hafva personer boende,
hvilka stode fullkomligt utom fångvårdens myndighet; hvarjemte den likaledes
i stenbrottets omedelbara granskap liggande obetydliga och i förfallet
skick befintliga lägenheten Fiskarstugan skulle tillfalla anstalten.

Beträffande torpen Björndal och Björnnäset ville styrelsen uttala den

Bill. till Riksd. Prut. 1896. 1 Sami. 1 Afä. 11 Käft. 2

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

mening, att, då^ under kungsladugården funnes inalles 22 torp, det knappast
borde möta någon större svårighet för nämnda domän att till anstalten
afstå, dessa lägenheter, helst om på samma gång afsöndrades den jord, som
i öfrigt af styrelsen äskats, hvarigenom behofvet af arbetskrafter för kungsladugården
minskades, samt då i allt fall af de 7 torp, som nu erlägga
afgäld i penningar, säkerligen ett eller annat kunde förvandlas till dagsverkstorp.
Hvad anginge den mindre lägenheten Fiskarstugan, hade anstaltens
direktör till styrelsen meddelat att för densamma för närvarande
arrendet utgjordes icke i dagsverken utan i kontant afgäld.

Hvad anginge bryggan och lastplatsen i närheten af Fiskarstugan, finge
fångvårdsstyrelsen, med anmärkande att berörda brygga icke tillhörde anstalten,
erinra att, enligt styrelsens underdåniga skrifvelse den 7 april 1893
angående kanalisering af viken fram till anstalten, meningen vore att i
sammanhang med detta företag anordna en lastbrygga vid kanalens afsilning
nedanför anstalten. Då det härigenom antagligen blefve obehöflig!
för anstalten att hålla vare sig någon brygga vid Fiskarstugan eller väg
dit, men det på samma gång icke kunde vara välbetänkt att förbinda
fångvården till att under alla förhållanden hålla den påtänkta lastbryggan
nedanför anstalten tillgänglig för folk från andra håll, ansåge styrelsen
det i afseende på förstnämnda brygga föreslagna vilkor böra ändras derhän,
att kungsladugården förbehölies rätt att hålla lastbrygga vid tilläggsplatsen
i närheten af Fiskarstugan samt att fortfarande begagna den nuvarande
vägen till nämnda plats, dock utan någon skyldighet för anstalten
att för nämnda ändamål underhålla berörda väg.

Då sålunda styrelsen ansåge att, för så vidt de med den ifrågasatta
egoutökningen för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö åsyftade ändamål skulle
uppnås, någon annan afknappning icke kunde göras i det härför äskade
området än, att derifrån uteslötes de delar, som motsvarade de å karteutdraget
med numren 223—229, 723 och 491 angifna figurerna äfvensom
den del af figuren n:o 241, som läge norr och öster om en linie med
ungefärligen det läge, som angåfves genom den med rödt bläck dragna
linien A. B. C. D. å samma karteutdrag, finge styrelsen, med förnyande i
öfrigt af sin förut i ärendet gjorda hemställan, föreslå, att det deri äskade
området måtte, med nu angifna inskränkning och på ofvan ifrågasatta
vilkor angående lastbryggan i närheten af Fiskarstugan och vägen dit,
varda till nämnda anstalt upplåtet; äfvensom att för upplåtelsen i fråga
måtte föreskrifvas fördelning af det kungsladugården nu åsätta mantalet
mellan det upplåtna området och hufvudgården.

I anledning af detta fångvårdsstyrelsens uttalande har nytt utlåtande
infordrats från domänstyrehen, som dervid meddelat, att det område, från

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

hvars inläggande till anstalten fångvårdsstyrelsen sålunda afstått, i areal
utgjorde 25 hektar 84 ar, hvaremot den jord, som fångvårdsstyrelsen fortfarande
ansåge böra till anstalten upplåtas, uppginge till sammanlagdt 37
hektar 9,7 ar, deraf 12 hektar 96,4 ar åker, 9 hektar 79,7 ar äng och 14
hektar 33,0 ar afrösningsjord; och har domänstyrelsen, enär detta sistnämnda
område torde få anses vara för anstaltens behof oundgängligen
nödvändigt, icke haft något att erinra mot upplåtelsen af detsamma; hvarjemte
domänstyrelsen beträffande bryggan och lastplatsen i närheten af
Fiskarstugan samt vägen dit öfver anstaltens egor, anfört att då nämnda
brygga och närmast derintill belägna område och väg deröfver komme att
fortfarande blifva en kungsladugårdens tillhörighet, det i afseende på dem
föreslagna vilkor borde så ändras; att kungsladugårdens arrendator och å
kungsladugårdens egor boende personer egde fritt begagna nuvarande
vägen öfver anstaltens område till brygga och lastplats i närheten af Fiskarstugan,
hvilken väg skulle af anstalten underhållas, så länge anstalten begagnade
samma brygga och lastplats för sina behof.

Slutligen har fångvårdsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 26 november
1895 ytterligare anfört: att sedan närmare utredning egt rum angående
granittillgångarna å kungsladugården, det blifvit utrönt, att den
förnämsta granitfyndigheten i norra delen af det till tvångsarbetsanstaltens
utvidgande begärda område hade sin egentliga utsträckning vid torpet
Björnnäset något öster om den å den åberopade kartan såsom granitförande
betecknade mark; att denna granitfyndighet med största sannolikhet
komme att lemna tillräcklig qvantitet sten för den tid, omkring 6
år, som det med anstaltens nuvarande arbetsentreprenör afslutade kontrakt
fortfarande gälde; att för tillgodogörande af denna granittillgång erfordrades
en mindre del jemväl af kungsladugårdens strax söder derom liggande
mark, hvilken icke inginge i det af fångvårdsstyrelsen förut begärda området;
att fångvårdsstyrelsen, med anledning af framställning från arbetsentreprenören
om upplåtelse af ytterligare områden för stenbrytningen och
då det af flere skäl synnerligast ur bevakningssynpunkt vore önskligt, om
stenbrytningen kunde under den återstående kontraktstiden inskränkas till
nyssnämnda i anstaltens närmaste granskap belägna granitfyndigheter, till
entreprenören upplåtit utom nu behöflig del af granitberget vid Björnnäset
jemväl berörda del af den söder derom befintliga marken; att den mark,
som sålunda tagits i anspråk för stenbrytningen utom det område, som
förut ifrågasatts att inläggas till anstalten, läge inom den obetydliga egofigur,
som erhölles, om, på det förut omförmälta karteutdraget, gränslinien
mellan figurerna 311 och 312 i rak rigtning framdroges österut till den
å kartan såsom n:o 304 angifna mark och begränsades i vester och norr

Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition U:o 18.

af det förut begärda området, i öster af figuren n:o 304 samt i söder af
nyssnämnda utdragna gränslinie; och har fångvårdsstyrelsen, med anledning
af hvad sålunda anförts, hemstält, att det förut till anstaltens utvidgning
begärda området måtte tillökas med nu omförmälta mark.

Domän-styrelsen, till hvars yttrande jemväl sist omförmälta framställning
öfverlemnats, har anfört, att som det deri omförmälda området omfattade
endast 86 ar, och detsammas upplåtande till anstalten icke förorsakade
någon nämnvärd olägenhet för kungsladugårdens utarrendering,
domänstyrelsen ej hade något att erinra mot bifall till framställningen; men
då en del af vägen mellan kungsladugården och Fiskarudden med dervarande
lastbrygga ginge öfver området, borde det vilkor fästas vid områdets
upplåtande, att nämnda väg lemnas oberörd af det stenhuggeri, som
vore afsedt att bedrifvas på området.

Vid öfvervägande af hvad sålunda i ärendet förekommit finner jag
giltiga skäl vara anförda för en utvidgning af det till tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö nu anslagna område. Det är tvifvelsutan föga lämpligt, att
mark, som behöfver tagas i anspråk för de vid anstalten anordnade stenhuggeriarbetena,
sådana de för den närmaste framtiden äro planlagda, samt
för anläggningen och underhållet af den till anstalten upptagna kanal,
icke står under fångvårdens direkta förfogande; och önskvärdt måste vara,
att det område, som för berörda ändamål upplåtes till anstalten, varder
så rymligt tilltaget, att de hittills ofta ifrågakomna ersättningarna för
skada och intrång till kungsladugårdens innehafvare i möjligaste måtto
undvikas. Likaså torde ej böra förbises vigten deraf, att fångvården varder
qvitt de olägenheter, som obestridligen kunna uppstå derigenom, att personer,
öfver hvilka fångvården ej har någon myndighet, äro bosatta i
anstaltens eller arbetsplatsernas omedelbara närhet. Äfven det af fångvårdsstyrelsen
framhållna önskemålet att kunna bereda någon del af tvångsarbetsfångarne
sysselsättning med jordbruksarbete synes mig behjertansvärdt,
helst sedan numera äfven tvångsarbetsfångar under 21 år komma att vid
anstalten intagas.

Hvad angår vidden af det område, som för tillgodoseende af angifna
ändamål behöfver till anstalten upplåtas, synes mig anledning icke föreligga
till afvikelse från hvad fångvårdsstyrelsen i sina skrifvelser af den 5 mars
och den 26 november 1895 begärt. Någon utredning förekommer visserligen
icke om den minskning i kungsladugårdens arrendevärde, som måste
blifva en följd af det sålunda ifrågasatta områdets upplåtande till tvångs -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

arbetsanstalten, men denna minskning kan i allt fall icke varda af sådan
betydenhet, att den bör utgöra hinder för upplåtelsen, om densamma finnes
behöflig för ordnande af förhållandena vid anstalten.

På grund af hvad jag. sålunda anfört hemställer jag underdånigst, att
Eders Kongl. Maj:t behagade i proposition föreslå Riksdagen medgifva:

att från Svartsjö kungsladugård i Sånga socken och Färentuna härad
må från den 14 mars 1897 afskiljas och till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
upplåtas de i fångvårdsstyrelsens framställningar af den 5 mars och den 26
november 1895 angifna områden, i areal innehållande, enligt domänstyrelsens
upplysning, det förra 37 hektar 9,7 ar, deraf 12 hektar 96,4 ar åker, 9 hektar
79,7 ar äng och 14 hektar 33,6 ar afrösningsjord, och det senare 86 ar,
äfvensom de å dessa områden befintliga, kronan tillhöriga byggnader, under
vilkor att det kungsladugården nu åsätta mantal i laga ordning fördelas
mellan den jord, som tvångsarbetsanstalten å Svartsjö efter upplåtelsen
kommer att innehafva, och den återstående, under domänstyrelsens förvaltning
bibehållna jorden; samt att nuvarande vägen till brygga och lastplats
i närheten af Fiskarstugan, der den kommer att ligga inom anstaltens
område, fortfarande bibehålies till fritt begagnande af kungsladugårdens
arrendator och å kungsladugårdens egor boende personer äfvensom underhålles
af anstalten, så länge anstalten begagnar nämnda brygga och lastplats
för sina behof.

Med bifall till denna af statsrådets öfriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder
förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition
af den lydelse, bilaga F till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo

Carl Boheman.